SOU

Balanserad expansion

Beteckning: SOU 1957:10
Typ: SOU

Hänvisat till av

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1957:10 IfS^l 2 1MRS1957

Finansdepartementet

STOCKHOLM

BALANSERAD EXPANSION BILAGOR: SÄRSKILDA UTREDNINGAR

Stockholm 1957

jö

Statens offentliga utredningar 1957 Kronologisk förteckning

1. Nordisk tamarbete inom näringsforskningen. Statsrådte tryckeri, Helsingfors. 28 s. i l . 2. JO och knumunerna. Kihlström 80 8. J u . 3. Fullföljebegränsning i skattemål. Idun. 146 s. K i. 4. Oljelagrng. Kihlström. 117 s. H. 5. Krigsskida å egendom. Idun. 188 8. I I . 6. Statens netituts för folkhälsan arbetsuppgifter och organisation. Victor Pttterson. 191 s. I . 7. Förbättnd pensionering. Idun. 260 B. S . 8. Jordbru:s förstärkande med skog. Kihlström. 416 s. J o . 9. Örlogsva-vens organisation m. m. Victor Petterson. 320 s. F o . 10. Balansead expansion. Bilagor. Marcus. 197 s. F l .

Anm. Om slrskild tryckort ej angives, ar tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departe ment, u n d c vilket utredningen avgivits, t. ex. K = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1 9 5 7 : 1 0 F

inansdepartementet

BALANSERAD EXPANSION BILAGOR: SÄRSKILDA UTREDNINGAR

S T O C K H O L M 1957 ISAAC MARCUS B O K T R Y C K E R I A K T I E B O L A G

Innehåll Bilaga

1. 1950 års långtidsprogram och den faktiska utvecklingen. Promemoria u t a r b e t a d av förste sekreteraren Reidar Thilert 5 Bilaga L'. En u p p s k a t t n i n g av nationalproduktens i Sverige utveckling under åren 1938—1940 och åren 1945—1954. Promemoria utarbetad av filosofie k a n d i d a t e n Östen Johansson 9 Bilaga 3. Befolkningsprognos för åren 1955—1970 vid antagande om en nettoimmigration av 10 000 personer per år. Beräkningar utförda inom statistiska centralbyrån 33 Bilaga i. Befolkningsutveckling och arbetskraftstillgång åren 1955—1965. Några beräkningar. Promemoria u t a r b e t a d av byrådirektören Curt Canarp 34 Bilaga ö. Långtidsutvecklingen i jordbruket. Promemoria u t a r b e t a d av byråchefen Lars Juréen 83 Bilaga 0. J o r d b r u k e t s rationalisering och dess framtida arbetskraftsbehov. Promemoria u t a r b e t a d av filosofie licentiaten Halvdan Å s t r a n d . . 105 Bilaga 7. Investeringsutvecklingen inom industrin under de t v å senaste decennierna. Promemoria u t a r b e t a d av filosofie licentiaten Bertil Nyvander 111 Bilaga S. Bostadsbyggnadsbehovet under åren 1956—1965. Promemoria u t a r b e t a d inom bostadsstyrelsen 124 Bilaga 9. Investeringsplaner för åren 1956—1965. Promemorior utarbetade inom olika statliga myndigheter 151

BILAGA 1

1950 års långtidsprogram och den faktiska utvecklingen Promemoria

utarbetad av förste sekreteraren

Grundförutsättningarna för undersökningen av den ekonomiska utvecklingen åren 1951—1955, som företogs av 1950 års långtidsutredning, var följande. För det första »fortsatt stark internationell ekonomisk aktivitet med expanderande världshandel och hög sysselsättning». F ö r det andra, att tillförseln utifrån av råvaror och övriga produktionsförnödenheter skulle komma att svara mot behoven. F ö r det tredje förutsatte programmet samma grad av försvarsberedskap, som rådde under första hälften av 1951. Av de tre förutsättningarna kan de två sista sägas ha förverkligats, medan den första ej helt överensstämt med den faktiska utvecklingen. Såväl i Sverige som i utlandet har nämligen de första åren av 1950-talet kännetecknats av anpassningskriser i samband med Korea-kriget. Dessa h a r i viss mån hämmat en jämn produktionsstegring. Att trots detta den av långtidsutredningen Volymutvecklingen

Thilert

beräknade produktionsstegringen på 3 procent per år nästan helt kunnat förverkligas får tillskrivas den snabba produktionsökningen under femårsperiodens senare del. En underliggande förutsättning för att långtidsprogrammets produktionsantagande skulle kunna realiseras var, att investeringsutrymmet vidgades. Tyngdpunkten lades därför på en ökning av investeringarna. Av den ökade investeringsverksamheten avsåg en stor del den offentliga sektorn, dvs. statens och kommunernas investeringar. För den offentliga sektorn räknade man också med en ofrånkomlig stegring av konsumtionen. Programmet disponerade vidare en del av produktionsresultatet för en förstärkning av valutareserven. De uppställda målsättningarna — en påfyllning av valutareserven samt en ökning av investeringarnas och den offentliga konsumtionens andel av de samlade resurserna

för vissa av försörjningsbalansens

Miljoner kr. 1950 enligt senaste beräkningar Bruttonationalprodukten Bruttoinvesteringarna

Reidar

31220 8 540 3 190 19 470

poster åren

1950—1955

Procentuell årlig ökning i genomsnitt för perioden 1950—55 utveckl. Enligt 1950 års Faktisk enl. senaste långtidsutredn. beräkningar + + + +

3 4,5 5 1,4!

+ + + +

2,9 4,2 4,5 2,4

1 I och för sig angav utredningen stegringstakten för den privata konsumtionen till 2 procent per år, men med hänsyn till den förutsedda utvecklingen från 1950 till 1951 blev den genomsnittliga ökningen 1950—1955 endast 1,4 procent per år.

6 — medförde att den privata konsumtionen endast kunde tillåtas stiga mycket måttligt. För att konsumtionsefterfrågan skulle kunna hållas inom ramen för det givna utrymmet och för att dämpa den stora investeringslusten i den privata sektorn krävdes enligt utredningen, att en hård och effektiv ekonomisk politik fördes under hela perioden. Avvikelserna eller rättare sagt överensstämmelsen mellan 1950 års långtidsprogram och den faktiska utvecklingen framgår av sammanställningen på sid. 5 över de genomsnittliga årliga volymökningarna 1950—1955 för de viktigaste posterna i försörjningsbalansen. Som syns har utvecklingen i stort sett förlöpt i den riktning, som angavs av långtidsutredningen. Produktionsutvecklingen har, trots anpassningskriserna för näringslivet i början av perioden, blivit ungefär så gynnsam, som utredningen hoppades. Förskjutningen från privat konsumtion till investeringar och offentlig konsumtion har inträffat och ökningstalen för de båda sistnämnda posterna visar god överensstämmelse med verkligheten. För den privata konsumtionen har det faktiska resultatet blivit gynnsammare än vad som förutsågs. Att så blivit fallet, trots att övriga poster i sammanställningen i huvudsak utvecklats enligt programmet, beror på lagrens och utrikeshandelns utveckling. Lagerökningens omfattning har blivit något mindre än vad som antogs och bytesbalansens saldo har utvecklats synnerligen ofördelaktigt jämfört med p r o grammets målsättning för utrikeshandeln. Enligt denna skulle valutareserven successivt höjas under perioden till ett belopp som motsvarade minst 4 månaders import. Ökningen av valutareserven ansåg man böra kunna komma till stånd samtidigt med en jämn ökning med 4 procent per år av importen och exporten. Förhållandet mellan exportoch importpriser slutligen förutsattes komma att vara detsamma som u n d e r 1950. Trots att bytesförhållandet utvecklats synnerligen förmånligt för Sveriges del och därigenom tillfört landet en be-

tydande samhällsekonomisk vinst, har inte långtidsprogrammets målsättning beträffande valutareservens förstärkning kunnat uppnås. I slutet av 1955 motsvarade sålunda valutareserven endast inemot 3 månaders import. Orsaken till den uteblivna valutaförstärkningen är den betydande importansvällningen. Medan den genomsnittliga årliga ökningen för exporten legat på drygt 3 procent h a r den för importen uppgått till ca 7 procent. Importökningen i sin tur har bland annat berott på den privata konsumtionsexpansionen. Man kan därför delvis säga, att den i jämförelse med långtidsprogrammet gynnsammare konsumtionsökningen köpts till priset av en fortsatt svag valutareserv. På grund av de stora investeringsbehoven ansåg 1950 års långtidsutredning, att en central uppgift för den ekonomiska politiken under den kommande femårsperioden var, att en icke oväsentlig investeringsökning kom till stånd. Kärnan i programmet kom därför att gälla investeringsområdet. Enligt programmet borde investeringskvoten successivt ökas med två procentenheter från 27,4 procent till 29,4 procent. I verkligheten har ökningen blivit något större eller 2,4 procentenheter. Dispositionen av det ökande investeringsutrymmet borde enligt programmet ske med hänsynstagande till att under och efter kriget investeringarna i den direkta varuproduktionen — industrin och jordbruket — hade gynnats på bekostnad av övriga ändamål. Härigenom ansågs en snedvridning av produktionsstrukturen ha inträtt, som hindrade ökningar i den direkta varuproduktioaen på grund av trånga sektioner på övriga punkter i det ekonomiska livet. Bostsdsbristen, den otillräckliga transportapparaten och de eftersatta rationaliserir.gsbehoven inom handeln angavs som exempel härpå. Eftersatta ansågs också investeringarna i skolor, sjukhus samt samhällsinvesteringarna i allmänhet vtra. Mot bakgrund härav förutsatte programmet en sådan investeringsinriktning, att i främsta rummet handeln, samfärdseln

7 Genomsnittlig

årlig förändring 1951—1955 utöver 1950 års faktiska för ny- och re investeringar na Investeringsområde

Bostäder Social- och hälsovård, skolor och vissa gemensamhetsanläggningar m. m...

Summa

och vägväsendet, bostadsbyggandet, social- och sjukvården samt skolväsendet skulle få ökad andel av investeringsutrymmet. Investeringarna i jordbruk och industri ansågs däremot böra vara oförändrade jämfört med 1950. Den av utredningen uppställda investeringsavvägningen och de faktiska strukturförändringarna belyses av ovanstående sammanställning över genomsnittliga årliga förändringar under 1951 —1955 utöver 1950 års nivå för ny- och reinvesteringar 1 på olika områden dels enligt utredningen, dels enligt det faktiska resultatet. Ser man till totalresultatet, har överensstämmelsen varit god. Även vad gäller förskjutningarna i investeringsstrukturen i stort, har utvecklingen och utredningens målsättning för investeringsavvägningen kommit att överensstämma. Investeringarna på tjänsteproducerande områden h a r sålunda ökat sin andel av investeringsutrymmet p å bekostnad av investeringarna i den direkta varuproduktionen. Ser man däremot till de enskilda posterna, föreligger för vissa av dessa avvikelser, vilka i flera fall är betydande. Det gäller bl. a. investeringarna i bostadsbyggandet. I utredningens bostadsbyggnadsprogram förutsattes, att antalet

Enligt 1950 års långtidsutredning

Faktisk utveckling enligt senaste beräkningar

± 0 ± 0 + 8 + 54 + 17 + 21

— 5 — 12 + 24 + 69 + 36 + 7

+ + + +

53 45 31 34

+ 17

nivå

40 56 18 51

+ 15

färdigbyggda lägenheter successivt skulle höjas till 65 000 år 1955 och i genomsnitt under femårsperioden uppgå till 56 000 per år. Det faktiska antalet har blivit betydligt blygsammare. Under perioden färdigställdes i genomsnitt 50 000 lägenheter per år med en topp 1954 på drygt 58 000 lägenheter. Vidare har investeringarna inom jordbruket och industrin inte hållits på den oförändrade nivå som förutsattes. Utvecklingen h a r i stället medfört en genomsnittlig nedgång av dessa investeringar. Störst har denna varit för industriinvesteringarna. Till en del får detta ses mot bakgrund av, att industriinvesteringarna sjönk i samband med stagnationen efter Korea-inflationen. Investeringarna i skolor och sjukhus samt vatten och avlopp har likaledes uppvisat en lägre ökningstakt än vad utredningen rekommenderade. Å andra sidan h a r investeringarna i kraftverk, handel, samfärdsel, vägar och gator samt försvar inte oväsentligt överstigit programmets målsättning. Av dessa poster uppvisar samfärdselinvesteringarna den största avvikelsen, såväl absolut som pro1 Reparations- och underhållsinvesteringarna förutsågs av utredningen komma att representera en oförändrad andel av bruttonationalprodukten, d. v. s. öka med 3 procent per år enligt huvudalternativet.

8 centuellt. Till en del förklaras detta av att expansionen på bilismens område 1 skett betydligt mer explosionsartat än vad som förutsetts. För personbilparken t. ex. förutsattes ökningen under femårsperioden komma att uppgå till 150 000. Det faktiska resultatet h a r blivit en ökning på ca 400 000. Denna oväntat snabba expansion för bilismen har — förutom investeringsberäkningarna för motorfordon samt vägar och gator •— även förryckt de uppgjorda importprognoserna för motorfordon och drivmedel. På de väsentligaste punkterna kan långtidsutredningens rekommendationer för den ekonomiska verksamhetens inrikt-

ning sägas ha förverkligats. Under femårsperioden 1951—1955 h a r sålunda investeringarnas och den offentliga konsumtionens andel av de samlade resurserna ökat. Därmed h a r två av de huvudmålsättningar, som uppställdes av 1950 års långtidsutredning, förverkligats. Den sista av de tre huvudmålsättningarna — en påfyllning av valutareserven — h a r däremot »ätits upp» genom att den privata konsumtionen kommit att stiga mer än vad som rekommenderades. 1 Av personbilarna hänföres endast en mindre del — s. k. produktionsbilar — till investeringar. övriga personbilar räknas in i den privata konsumtionen.

BILAGA 2

En uppskattning av nationalproduktens i Sverige utveckling under åren 1938—1940 och 1945—1954 Promemoria

utarbetad av filosofie kandidaten

Avsikten med h ä r föreliggande undersökning h a r varit att beräkna storleken av Sveriges bruttonationalprodukt till marknadspris dels under efterkrigstiden och dels — för jämförelse — under tre år före och i början av andra världskriget. Nu existerande statistiskt material har inte tillåtit beräkningarna att föras längre fram än till 1954. Det har ansetts lämpligt att begränsa undersökningen till att avse bruttonationalprodukten, då de beräkningar, som därutöver skulle erfordras för att få fram nettonationalprodukten — dvs. beräkningar av kapitaldeprecieringens storlek — dels är både vanskliga och tidskrävande, dels torde komma att ge ganska osäkra resultat. Undersökningen bygger i utomordentligt hög grad på en liknande utredning, som utförts på Konjunkturinstitutet av fil. kand. Olof Lindahl. 1 Principiellt sett h a r Lindahls metodik följts praktiskt taget utan avsteg. Avvikelserna från Lindahls resultat beror huvudsakligen på att annat och nyare material i vissa fall kommit till användning; framför allt bör då nämnas de beräkningar av industrins produktionsvärde och dettas fördelning och av utrikeshandelns fördelning, som utarbetats av framlidne redaktör Einar Dahlgren och som ställts till förfogande av Kommerskollegium, där de för närvarande fullföljs. Utöver de nämnda avvikelserna från Lindahls resultat har beräkningarna i denna undersökning även förts tre år längre fram. Lindahls undersökning sträckte sig näm-

Östen

Johansson

ligen endast till 1951. Dessutom har beräkningarna här utförts både i löpande och fasta priser. Beräkningarna i fasta priser bar därvid tillgått så, att alla belopp, uttryckta i löpande priser, h a r deflaterats med prisindextal med 1953 som basår. Det svenska näringslivet h a r uppdelats på följande elva sektorer: 2 1. Jordbruk, trädgårdsskötsel och fiske 2. Skogsbruk 3. Industri och hantverk 4. Byggnads- och anläggningsverksamhet 5. Transport och kommunikationer 6. Handel 7. Statlig förvaltning 8. Kommunal förvaltning 9. Bostadsnyttjande 10. Hotell, restauranger, fria yrken och husligt arbete 11. Bank- och försäkringsverksamhet. Beträffande omfattningen av dessa sektorer må endast följande anföras. Sektorn transport och kommunikationer omfattar inte transporter som utförts inom de övriga sektorerna. Dessas produktionsvärden (bruttovärden) inkluderar således alla transporter, som utförts av de i respektive sektorer ingående företagen själva. 1 O. Lindahl, Sveriges nationalprodukt 1861 —1951. Meddelanden från Konjunkturinstitutet, serie B: 20, 1956. a I tabellerna 7 och 9, där bruttonationalprodukten fördelats mellan sektorer, har dock sektorerna 6, 9, 10 och 11 sammanslagits under beteckningen »övriga tjänster».

10 Som handelns bruttovärde h a r betraktats endast handelsmarginalerna på konsumtionsvaror. Då här har använts begreppet bruttonationalprodukt till marknadspris, kommer därigenom värdet av investeringen och av de olika sektorernas försäljningar till varandra att underskattas i den mån dessa försäljningar går via handeln, eftersom det inte innefattar handelsmarginaler. Statlig och kommunal förvaltning omfattar inte offentliga affärsverk; dessa ingår i stället i motsvarande privata sektor. Till privat konsumtion har förts även alla inköp av varaktiga konsumtionsvaror med ett undantag, nämligen bostäderna. Dessa har förts till investering, medan hyreskostnaderna bildar en egen sektor, bostadsnyttjande. I handelsstatistiken redovisas värdet av exporten fob, dvs. på utskeppningsorten. I dessa värden ingår således transport av exportvarorna inom landet såväl som inom landet pålagda handelsmarginaler. Dessa båda poster h a r tillsammans antagits utgöra 10 procent av handelsstatistikens exportvärden 1 och betraktats som en export från handelssektorn. För var och en av de ovan nämnda sektorerna har uppställts ett produktionskonto i löpande priser och ett i 1953 års priser. Tre sådana konta — för jordbruk, trädgårdsskötsel och fiske, industri och hantverk samt transporter och kommunikationer — återfinnes i tabellerna 1—6. På kreditsidan i ett sådant produktionskonto står värdet av sektorns försäljning av varor och tjänster till var och en av de övriga sektorerna och inom samma sektor, till konsumtion, investering och export. Dessa poster omfattar inte handelsmarginaler och kostnader för transporter från produktionsorten till förbrukaren. Transportkostnaderna har i stället betraktats som en försäljning från transportsektorn till de sektorer, som mottar varorna. Handelsmarginalerna på konsumtionsvaror h a r likaledes betraktats som en försäljning från handeln till konsumtion.

På produktionskontonas debetsida står de olika sektorernas inköp av varor och tjänster från andra sektorer och från utlandet. Skillnaden mellan bruttovärdet och dessa avdragsposter utgör — frånsett lagerförändringar — respektive sektors bidrag till bruttonationalprodukten. I de ovannämnda tabellerna har ingen hänsyn tagits till lagerförändringarnas betydelse. Denna är mycket vansklig att uppskatta. En grov sådan uppskattning har emellertid gjorts h ä r och behandlas senare (sid. 15 ff). I allmänhet har särskilda beräkningar gjorts endast för kreditposterna. På debetsidan är det endast importen och i några fall vissa andra poster, som h a r beräknats direkt från det statistiska materialet. övriga debetposter h a r tagits från respektive sektorers kreditsidor. I tabellerna 7—10 ges slutligen sammanställningar dels av de olika sektorernas bidrag till bruttonationalprodukten och av dennas storlek, dels av dess fördelning mellan användningsområden a : privat och offentlig konsumtion, bruttoinvestering och export. Bruttoinvesteringen är vidare uppdelad mellan byggnader och anläggningar å ena sidan och övriga investeringar å andra sidan. Till bruttoinvesteringar har förts även reparationer och underhåll. Dessas andel av de totala bruttoinvesteringarna anges också i tabellerna 8 och 10. Uppgifter om värdet av reparationer och underhåll h a r erhållits ur Konjunkturinstitutets beräkningar. 2 Vid deflateringen av de olika tidsserierna till ett fast penningvärde har i den mån detta varit möjligt varje enskild post i beräkningarna deflaterats med ett prisindex, som så nära som möjligt ansluter sig till posten i fråga. Detta förfaringssätt bör ju •— under förutsättning att de olika indexserierna inte är behäftade med för stora fel — ge ett bättre resultat beträffande fördelningen av de olika sektorernas produktionsresultat i 1 Detta procenttal har uppskattats av Lindahl. Op. cit. s. 21. 2 Se t. ex. Meddelanden från Konjunkturinstitutet, serie A: 29, 1956, tabell S II: 4.

11 reala termer, än om i stället bruttovärdena direkt deflaterats med ett eller annat generalindex. De indexserier som använts har i allmänhet varit delposter i Riksbankens — sedermera Socialstyrelsens — konsumtionsprisindex, Kommerskollegii partiprisindex, Kommerskollegii export- och importprisindex m.fl. I vissa fall, där materialet innehållit både kvantitets- och värdeuppgifter, h a r dock speciella indices konstruerats. En mera detaljerad redogörelse för beräkningsmetoderna kommer att ges i samband med följande redogörelse för beräkningarna för var och en av de olika sektorerna. 1. Jordbruk, trädgårdsskötsel och fiske Den viktigaste källan för jordbrukets del utgöres av de årliga jordbrukskalkylerna. Dessa ger jordbrukets totalintäkter på försäljningen av jordbruksprodukter. För att nå fram till en värdering till marknadspris h a r dessa belopp minskats med värdet av jordbrukssubventionerna. Skillnaden har därefter fördelats mellan konsumtion och industri. Till konsumtion h a r förts löneförmalning av brödsäd, matpotatis, konsumtionsmjölk, ägg och slakt av fjäderfä. I industristatistiken erhålles industrins förbrukning av kött och fläsk. Värdet av den återstående delen av den totala slakten av nötkreatur och svin har förts till konsumtion. Försäljningen av jordbruksprodukter till industrin har i övrigt betraktats som en restpost. De sålunda erhållna värdena av konsumtionen h a r härefter fördelats mellan inhemsk konsumtion och export, varvid exporten erhållits ur handelsstatistiken och den inhemska konsumtionen betraktats som restpost. På samma sätt har industriråvarorna från jordbruket fördelats mellan inhemsk förbrukning och export. Var och en av de nämnda posterna h a r dessutom uppdelats på vegetabilier och animalier. Hela produktionen av trädgårdsprodukter har antagits gå till konsumtion och export. Uppgifter om exporten h a r erhållits ur handelsstatistiken, medan för

konsumtionens del har använts Lindahls uppgifter i Meddelanden från Konjunkturinstitutet, serie B:20, vilka framskrivits med hjälp av ett index över Jordbruksnämndens konsumtionsberäkningar. På samma sätt h a r förfarits med fiskproduktionen. Konsumtionen och industrins förbrukning h a r härvid beräknats med ledning av Jordbruksnämndens beräkningar av konsumtionen av färsk fisk respektive konserverad fisk. För de jordbruksprodukter, som förts till konsumtion, ger jordbrukskalkylerna både kvantitets- och värdeuppgifter. Dessa har använts för konstruktion av de prisindexserier med 1953 som bas, varmed konsumtionen i löpande priser sedan deflaterats. Vid deflateringen av konsumtionen av trädgårdsprodukter och fisk har använts motsvarande poster i konsumentprisindex. Jordbrukets försäljning till industrin har fördelats mellan vegetabilier och animalier, varefter dessa båda serier deflaterats med respektive poster i Kommerskollegii partiprisindex. För industrins förbrukning av fisk har däremot använts samma index som för konsumtionen. Exporten slutligen har deflaterats med exportprisindex för jordbruksprodukter. 2. Skogsbruk För erhållande av skogsbrukets bruttovärde har beräknats förbrukningen av ved och virke för olika ändamål. Härvid har beaktats: virke till sågverk, massafabriker och träkolsframställning samt ved till industrin och konsumtion. Kvantiteten virke till sågverk h a r beräknats med ledning av industristatistikens uppgifter om tillverkning av sågade trävaror. Priserna har tagits ur Domänverkets årsberättelser, som ger de för hela landet genomsnittliga priserna vid domänverkets försäljningar av timmer, slipersämnen, pålar och stolpar. Med ledning av industristatistikens kvantitetsuppgifter om tillverkningen av mekanisk massa, sulfit- och sulfatmassa har beräknats massavedåtgången för vartdera av dessa slag av massa. De pri-

12 ser som använts har — liksom för virke till sågverk — erhållits ur Domänverkets statistik. I Bergshantering (SOS) fås värdet av förbrukningen vid järn- och stålverk av träkol av skogs- och stubbved. 50 procent härav har antagits utgöra värdet av den vid träkolsframställningen använda veden (denna siffra överensstämmer med det antagande som gjorts av Einar Dahlgren i SOU 1 9 3 6 : 1 8 \ s. 208). Vid beräkningen av industrins förbrukning av ved har förbrukningen av all annan ved än kastved försummats. En övervägande del av den sålunda försummade veden torde utgöras av avfall från sågverken, och alltså redan medräknats i sågverkens virkesförbrukning. Industrins förbrukning av kastved erhålles i industristatistiken, där kvantiteten anges i löst mått. Kvantiteten i fast mått anges i Skogsstatistisk årsbok till 52 procent härav. 2 Dessa kvantiteter h a r värderats till Domänverkets prisuppgifter för långved och kastved (givna i fast m å t t ) . F ö r konsumtionen av ved h a r använts Lindahls uppgifter, som framskrivits med hjälp av Konjunkturinstitutets beräkningar av denna konsumtion. Beräkningarna för skogsbrukets del har utförts helt i överensstämmelse med Lindahls beräkningar. Skogsbrukets hela bruttovärde har antagits utgöra dess bidrag till bruttonationalprodukten, då avdragsposterna ansetts vara små och därför försummats. Vid deflateringen till fast penningvärde av skogsbrukets försäljning har använts ett prisindex för var och en av de nämnda posterna. Dessa indices h a r konstruerats utifrån de använda prisuppgifterna. För exportens del h a r dock använts exportprisindex för trävaror. 3. Industri och hantverk Beräkningarna för industrin bygger nästan uteslutande på Einar Dahlgrens material. Industriproduktionen är där fördelad p å 18 industrigrupper och försäljningen från var och en av dessa grupper är fördelad mellan de olika sektorer-

na. Tillvägagångssättet h a r därvid varit, att de olika varorna klassificerats som industriråvaror, jordbruksråvaror, byggnadsråvaror, konsumtionsvaror, investeringsvaror för olika sektorer etc. Denna fördelning har emellertid i Dahlgrens undersökning inte genomförts för bränsle och drivmedel, bilar och bilgummi, garner och vävnader samt reparationer av maskiner och transportmedel, varför fördelningen av dessa varuslag utförts här. Exporten av industriprodukter och dess fördelning såväl mellan olika industrigrupper som mellan varugrupper h a r också erhållits ur Dahlgrens undersökningar. Den sistnämnda fördelningen har emellertid där inte genomförts fullständigt, varför det h a r återstått att fördela en relativt stor del av exporten. Tiden har här inte tillåtit ett lika omsorgsfullt fördelningsarbete, som det som utförts i Dahlgrens undersökning, varför de delar av materialet, som här fördelats, torde vara behäftade med väsentligt större felmarginaler än de delar, som fördelats av Dahlgren. För hantverkets del har Lindahls u p p gifter bibehållits oförändrade till och med år 1951. (Dessa uppgifter har framkommit genom en jämförelse mellan industristatistiken och företagsräkningen 1951, enligt vilken Lindahl uppskattat hantverkets bruttovärde 1951 till cirka 5 000 miljoner kronor, varav ungefär hälften beräknats gå till industrin). För senare år h a r såväl hantverkets bruttovärde som dess försäljning till de olika sektorerna antagits utvecklas i samma proportioner som motsvarande poster för industrin. Vid beräkningen av industrins och hantverkets försäljning inom landet i 1953 års penningvärde h a r med ett undantag använts Kommerskollegii partiprisindex. Undantaget gäller livsmedel, där Socialstyrelsens konsumtionsprisindex använts. De enskilda posterna i dessa indexserier h a r tillordnats motsvaran1 E. Dahlgren, Produktionsstatistisk uppskattning av Sveriges nationalinkomst åren 1930—1934. Bilaga 1 till SOU 1936: 18. a SOS: Skogsstatistisk årsbok, 1951, sid. 54.

13 de industrigrupper i den gruppering, som genomförts i Dahlgrens material. Sålunda h a r t. ex. partiprisindex för gruv-, metall- och maskinindustrivaror antagits gälla för produkter från malmgruvor och anrikningsverk, järn-, ståloch metallverk samt järn-, stål- och metallmanufakturverk, partiprisindex för maskiner och transportmedel har antagits vara relevant för produkter från verkstadsindustrin etc. Dessa indices har sedan vägts ihop till ett index för hela sektorns försäljning till jordbruket. Som vikter har härvid för varje år använts de olika industrigruppernas andelar av industrins totala försäljning under respektive år till jordbruket. På samma sätt har konstruerats indices för försäljningen till var och en av de övriga sektorerna, samt till konsumtion och investering. På helt analogt sätt har konstruerats ett prisindex för exporten av industriprodukter, men härvid h a r de olika posterna i exportprisindex använts i stället för de tidigare n ä m n d a indexserierna. 4. Byggnads- och

anläggningsverksamhet

Bruttovärdet för byggnads- och anläggningsverksamhet h a r tagits ur Konjunkturinstitutets beräkningar. 1 Vid deflateringen till en fast prisnivå av denna sektors produktionsvärde h a r använts Socialstyrelsens — från 1949 Bostadsstyrelsens •— byggnadskostnadsindex.

och radio har Konjunkturinstitutets konsumtionsberäkningar använts för den del av bruttointäkterna, som går till konsumtion. Järnvägarnas fraktinkomster för post samt hela bruttointäkten i stuveriarbete har betraktats som försäljning inom sektorn transport och kommunikationer. Till export har förts endast sjöfartsnettot. Hela återstoden av bruttovärdet för denna sektor h a r behandlats som försäljning till handeln. Allt transportarbete, som utförts åt andra sektorer, betraktas således som försålt först till handeln och sedan därifrån till respektive sektorer. Dessa poster kommer således att ingå både på kreditoch debetsidorna i handelns produktionskonto. Detta förfaringssätt (som helt överensstämmer med Lindahls) medför vissa beräkningstekniska lättnader, bland annat därigenom att man inte behöver skilja mellan värdet av handels- och transporttjänster i exporten. Dessa tjänster h a r som tidigare nämnts tillsammans antagits utgöra 10 procent av exportvärdet fob. Konsumtionen av transporttjänster (dvs. passagerarinkomster i inrikes sjöfart, järnvägar, bussar, droskbilar och spårvägar) har deflaterats med posten »resor» i Socialstyrelsens levnadskostnadsindex. Likaså h a r konsumtionen från post, telegraf, telefon och radio deflaterats med motsvarande post i levnadskostnadsindex. 6. Handel

5. Transport och kommunikationer Till sektorn transport och kommunikationer har r ä k n a t s : utrikes och inrikes sjöfart, järnvägar, bussar, droskbilar, spårvägar, lastbilstrafik (som dock endast omfattar beställningstrafik), stuveriarbete, flygtrafik, post, telegraf, telefon och radio. Till konsumtion har förts passagerarinkomster i inrikes sjöfart och på järnvägar, samt hela bruttoinkomsten (som i dessa fall tagits från Konjunkturinstitutets konsumtionsberäkningar) av bussar, droskbilar och spårvägar. Även för post, telegraf, telefon

Handelns bruttovärde utgöres till största delen av uppskattade handelsmarginaler på konsumtionsvaror (dessa är som tidigare nämnts de enda varor som pålagts handelsmarginaler). Dessa marginaler h a r antagits vara cirka 30 p r o cent. Förutom dessa marginaler och de transporttjänster, som enligt vad nyss sagts debiterats handeln, ingår i denna sektors bruttovärde även tullar å importvaror. Tullavgifterna har nämligen debiterats handeln och sedan därifrån 1 Se t. ex. Meddelanden från Konjunkturinstitutet, serie A: 28, 1955, tab. S II: 4.

14 fördelats mellan de andra sektorer, som mottar importvarorna. Beträffande exporten från handelssektorn h a r redan sagts, att den omfattar både handelsoch transporttjänster och att den antagits utgöra 10 procent av det totala exportvärdet. Vid deflateringen av handelssektorns kreditposter har både för tulluppbörderna och för handelns försäljning till konsumtion (handelsmarginalerna) använts konsumtionsprisindex. Prisutvecklingen för exporten (som ju till stor del utgöres av transporttjänster) h a r antagits vara parallell med prisutvecklingen för alla de transporttjänster, som debiterats handeln.

7 och 8. Statlig och kommunal förvaltning Bruttovärdet för statlig förvaltning ( = statlig konsumtion) h a r erhållits ur Konjunkturinstitutets realekonomiska fördelning av den statliga driftbudgetens inkomster och utgifter. 1 De poster, som medtagits, är utgifter för löner och pensioner, hyror och arrenden, övriga omkostnader samt bidrag till internationell verksamhet. För kommunal förvaltning har använts Konjunkturinstitutets realekonomiska fördelning av kommunernas inkomster och utgifter. 1 Bruttovärdet består av dels värdet av inköp av varor och främmande tjänster, dels löner och pensioner. De sistnämnda har emellertid utökats med bidragen från statens pensionsanstalt och med ett tillägg för åren 1938—1946 för naturaförmåner från landsting (fr. o. m. 1947 ingår värdet av dessa naturaförmåner i landstingens redovisade lönesummor). De offentliga sektorernas inköp av varor och tjänster h a r inte fördelats på sektorer. För båda de offentliga sektorerna har vid deflateringen till 1953 års prisnivå använts ett inom Konjunkturinstitutet beräknat löneindex för lägre statstjänstemän.

9. Bostadsnyttjande Bruttovärdet av denna sektor, som i sin helhet förts till konsumtion, har tagits ur Konjunkturinstitutets beräkningar av den privata konsumtionen.- Någon avdragspost har inte tagits upp, utan hela bruttovärdet betecknas som bidrag till bruttonationalprodukten. Vid deflateringen till fast penningvärde har här använts Socialstyrelsens allmänna konsumtionsprisindex. 10. Hotell, restauranger, fria yrken och husligt arbete Till denna sektor har förts förtäring utom hemmet (nettotjänster av hotelloch restaurangverksamhet), läkararvode, tandvård, frisörarbete och arbetshjälp i hemmen. Värdet av de olika posterna h a r tagits ur Konjunkturinstitutets konsumtionsberäkningar och i sin helhet betecknats som sektorns bidrag till bruttonationalprodukten. Vid beräkningen av denna sektors försäljning i fasta priser h a r använts posterna »förtäring utom hemmet», »sjukvård», »kroppsvård» och »hemhjälp» i konsumentprisindex. 11. Bank- och försäkringsverksamhet Bruttovärdet för denna sektor har tagits ur Konjunkturinstitutets nationalräkenskap, där det uppdelats på två poster, produktionsbefrämjande och konsumtionsbefrämjande. Den senare posten har här förts till konsumtion, medan den förra betecknats som sektorns försäljning till andra sektorer men inte fördelats mellan dessa. Den återfinns alltså inte som avdragspost i någon annan sektor, utan har i stället i sammandragstabellerna (tabellerna 7 och 9) dragits från summan av de olika sektorernas bidrag till bruttonationalproduk1 Se t. ex. Meddelanden från Konjunlc.urinstitutet, serie A: 28, 1955, tabell S II: 23 och 24.2 Se t. ex. Meddelanden från1 Konjunk;urinstitutet, serie A: 28, 1955, tabell S 11:7.

IS ten. Varje enskilt sådant bidrag är alltså överskattat med den del av den gemensamma avdragsposten, som rätteligen skulle fallit på ifrågavarande sektor. — Hela bruttovärdet för bank- och försäkringsverksamhet har betraktats som sektorns bidrag till bruttonationalprodukten. Deflateringen h a r h ä r utförts med konsumtionsprisindex. Importen Importen av industrivaror har i Einar Dahlgrens material fördelats med hänsyn till både varugrupper och till de sektorer, som mottar importvarorna. (Denna fördelning har dock måst kompletteras beträffande samma varugrupper som vid industriproduktionens fördelning.) Beträffande värdet av övriga importvaror har en uppskattning gjorts med ledning av de största posterna inom respektive varugrupper i handelsstatistiken. Vid deflateringen till 1953 års prisnivå har använts Kommerskollegii importprisindex. Härvid h a r de olika delposterna i detta index för varje år vägts med fördelningen mellan varugrupper av importen till var och en av sektorerna och till konsumtion och investering. Lagerförändringar Det har tidigare nämnts, att det är mycket svårt att få någorlunda säkra uppskattningar av lagerförändringarnas betydelse. Fr. o. m. 1947 finns emellertid vissa beräkningar, utförda inom Konjunkturinstitutet. Enligt dessa beräkningar, som dock icke täcker alla varuLagerförändringar

områden, har de totala lagren inom de statistiskt belysta varuområdena utvecklats enligt nedanstående tablå. En korrektion för lagerförändringarna av bruttonationalprodukten och dess fördelning, sådan den beräknats i tabellerna 7 och 9, kräver emellertid också, att de totala lagerförändringarna fördelas mellan olika slag av varor, vilket erbjuder stora svårigheter. I de förut gjorda beräkningarna har ju varornas karaktär av industriråvaror, jordbruksråvaror, konsumtionsvaror etc. varit bestämmande för h u r en sektors totala produktionsvärde fördelats. I den mån nu lagerförändringarna omfattar varor, som tidigare klassificerats som råvaror i någon sektor, kommer denna sektors beräknade inköp för produktiva ändamål att påverkas (minskas vid en lagerökning och vice versa). Härigenom påverkas även dess bidrag till bruttonationalprodukten. En ökning av lagren av sektorns råvaror (producerade i samma eller i en annan sektor) innebär, att detta bidrag i de tidigare beräkningarna underskattats. Någon motsvarande överskattning har inte gjorts vare sig i denna eller i någon annan sektor. En lagerökning av råvaror innebär således, att den totala bruttonationalprodukten i tabellerna 7—10 har underskattats. Motsatsen gäller givetvis vid en minskning av dessa lager. En förändring av lagren av konsumtionsvaror påverkar den tidigare beräknade bruttonationalprodukten endast med värdet av handelsmarginalerna p å de berörda varorna. Vid en ökning av dessa lager minskas sålunda handelns bruttovärde och därmed även dess bi-

inom statistiskt

belysta

varuområden

Miljoner kronor Ar

Löpande priser 1953 års priser

.... ....

+545 +820

+380 +535

+210 +315

-155 -260

+1100 + 985

+1110 + 920

-360 -360

+50 +30

16 Industri

och hantverk:

bidrag till

bruttonationalprodukten

Med korrektion för lagerförändringar. Miljoner kronor År

Löpande priser

....

9 346 12 028

10 800 14161

11790 15 598

11915 15 877

15 875 15 561

17 724 16 769

16 540 16 540

18 005 17 797

drag till bruttonationalprodukten och omvänt. Detta gäller oavsett om lagerförändringen skett inom handeln eller inom den sektor, där varorna h a r producerats. Eftersom handelsmarginaler i denna undersökning pålagts endast konsumtionsvaror, påverkas bruttonationalprodukten däremot inte av förändringar av lagren av investeringsvaror. Ett försök har h ä r gjorts att fördela de totala lagerförändringarna enligt Konjunkturinstitutets beräkningar mellan j ordbruksråvaror, industriråvaror, konsumtionsvaror etc. De varor, som är representerade i Konjunkturinstitutets lagerstatistik, är huvudsakligen industriproducerade konsumtionsvaror och industriråvaror eller halvfabrikat, som vidare bearbetas inom industrin, samt vissa lager av skogsprodukter inom industrin. De sistnämnda utgöres av timmer och massaved hos skogsindustrierna. Fördelningen av industrivarorna mellan industriråvaror och konsumtionsvaror

har i huvudsak tillgått så, att varje specificerad vara hänförts till den ena eller andra kategorin. Denna klassificering har emellertid i många fall inte kunnat genomföras i detalj för hela perioden 1947—1954. För vissa varor gäller dessutom, att de icke entydigt kan hänföras till någon av de n ä m n d a kategorierna. Detta gäller exempelvis vissa garner och vävnader. Fördelningen av lagerförändringarna är därför behäftad med en betydande osäkerhet, vilket naturligtvis har till följd, att även de med lagerförändringarna korrigerade bidragen från de olika sektorerna till bruttonationalprodukten blir i motsvarande mån osäkra. Dessutom bör hållas i minnet, att lagerstatistiken icke täcker alla varuområden. Vissa uppgifter finns även om lagerförändringar av andra råvaror än industriråvaror. Dessa uppgifter är emellertid mer ofullständiga, och då de dessutom ger upphov till relativt obetydliga

Den procentuella årliga ökningen

till

av bruttonationalprodukten

marknadspris

Procent År

Korrigerat för lagerförändringar: Löpande priser.... 1953 års priser Enligt Konjunkturinstitutet, 1954 års Utan korrektion för lagerförändringar: 1953 års priser....

9,7 8,3

6,2

5.4 2,9

24,1 0,4

9,0 4,4

0,4 0,9

6,1

5,3

0,2

2,0

3,8

4,1

— 1,1

2,4

4,8

5,"

5,7 6,6

5,0

4,6 9,0 5,4

4,i

17 Bruttonationalprodukten

till marknadspris

och dess fördelning

på

användningssidan

Korrigerat för lagerförändringar Miljoner kronor År

Löpande priser Privat konsumtion Offentlig konsumtion Bruttoinvestering i fast

Bruttonationalprodukt

16 224 2 448

17 260 2 834

17 817 19 216 21868 23 459 23 801 25 384 3 016 3191 3 943 4 702 5 022 5 350

7 568 + 545 3 840 5 220

7 732 + 380 4 619 4 945

8 059 8 750 10 793 12 660 13 545 14 408 + 210 — 155 + 1100 + 1110 — 360 + 50 4 840 6 307 10195 9 209 8 517 9 071 4 333 6102 9184 8 947 8161 9192

till 25 405 27 880 29 609 31207 38 715 42193 42 364 45 071

1953 års priser Offentlig konsumtion Bruttoinvestering i

fast

Avgår: import Bruttonationalprodukt

20 676 3 600

21898 4167

22116 22 932 22 866 23 535 23 801 24 916 4 435 4 692 4 929 4 702 5 022 5 350

11129 + 820 5 448 7 689

10 985 + 535 6 016 6 803

11190 11796 12110 12 693 13 545 14 649 + 315 — 260 + 985 + 920 — 360 + 30 6 813 8 247 8181 8 202 8 517 9 014 5 990 7 386 8 872 8 079 8161 9189

till 33 984 36 798 38 879 4 0021 40199 41973 42 364 44 770

korrektioner av de tidigare beräkningarna, har här endast industrins produktionskonto korrigerats för lagerförändringar. Härvid har för industrin erhållits de bidrag till bruttonationalprodukten (i miljoner kronor) som framgår av ovanstående tablå. Bruttonationalprodukten och dess fördelning på användningssidan efter de ovan nämnda korrektionerna för lagerförändringar framgår av tabellen på nästa sida, där hänsyn även tagits till att förändringar av konsumtionsvarulagren även påverkar handelns bruttovärde och dess försäljning till konsumtion (dvs. den tidigare beräknade konsumtionen har minskats med både värdet av lagerökningarna och med handelsmarginalerna på dessa, i de fall en ökning av konsumtionsvarulagren har ägt rum, medan motsvarande ökning gjorts för lagerminskningar). Dessa korrektioner för lagerförändringarna medför en annan fördelning 2 — 670070

över tiden av bruttonationalproduktens tillväxt än den, som beräknats i tabellerna 7—10. Den procentuella ökningen varje år i förhållande till föregående år framgår av tablån nederst på sid. 16. I långtidsutredningens huvudbetänkande, tabell II: 2, 1 anges bl. a. bruttonationalproduktens procentuella volymökning från föregående år — åren 1947 —1955. De procentuella ökningstal för åren 1948—1954 som där anges, skiljer sig väsentligt från de h ä r funna. De förra grundar sig på Konjunkturinstitutets beräkningar av bruttonationalprodukten. 2 Denna är där uppskattad från användningssidan, dvs. som summan av konsumtion, investering och exportöver1 1955 års långtidsutredning, Balanserad expansion. SOU 1956: 53, sid. 40. 2 Om principerna för dessa beräkningar, se Meddelanden från Konjunkturinstitutet, serie B: 13, 1951. Resultaten för senare år av Konjunkturinstitutets beräkningar av bruttonationalprodukten återfinnes i Meddelanden från Konjunkturinstitutet, serie A för resp. år.

18 Beräknad

bruttonationalprodukt till marknadspris, om ingen omflyttning sektorer ägt rum sedan 1945

mellan

Utan korrektioner för lagerförändringar Miljoner kronor År 1945

1953 års priser

20 535 22 839 24 920 27 393 28 911 30 807 37 623 39 758 41 582 43 627 30182 33 455 33 353 36172 37 976 39 419 38 864 39 748 41582 43 306

skott, i huvudsak med användande av utgiftsstatistik. Här har den däremot beräknats i huvudsak med hjälp av produktionsstatistik över de olika näringsgrenarnas verksamhet. I tablån längst ned på sid. 16 har för jämförelsens skull införts den procentuella volymmässiga ökningen från föregående år av bruttonationalprodukten även enligt Konjunkturinstitutets beräkningar och enligt tabell 14 i denna bilaga (utan korrektion för lagerförändringar). De h ä r gjorda korrektionerna för lagerförändringar har medfört en förskjutning av den relativa ökningen mellan åren 1947 och 1954 av bruttonationalprodukten, sådan denna beräknats i tabellerna 9 och 10, i riktning mot de ökningstal, som framkommit i Konjunkturinstitutets beräkningar. Denna förskjutning har emellertid varit större än skillnaden mellan de båda beräkningarna före de nämnda korrektionerna. För vissa enstaka år synes dock korrektionerna för lagerförändringar ha ytterligare ökat avvikelserna från Konjunkturinstitutets beräkningar. Det bör emellertid i detta sammanhang framhållas, att den i denna bilaga presenterade undersökningen framför allt avser att belysa den mer långsiktiga utvecklingen av bruttonationalprodukten och dess fördelning. Den är däremot icke lämpad för jämförelser år från år, vilket också torde framgå av den i det föregående givna redogörelsen för beräkningsmetoderna; bl. a. kan här pekas på den grova uppskattningen av

handelsmarginalerna, som antagits vara oförändrade (30 %) under hela den behandlade perioden, och av hantverkets produktionsvärde, som antagits variera på samma sätt som industriproduktionen. För en längre period torde emellertid den bild, denna undersökning ger av utvecklingen, vara betydligt säkrare. Sålunda erhålles exempelvis h ä r vad beträffar bruttonationalproduktens relativa ökning mellan 1947 och 1954 (korrigerat för lagerförändringar), en mycket god överensstämmelse med Konjunkturinstitutets beräkningar.

Sysselsättning och förädlingsvärden per capita Sysselsättningen inom de olika sektorerna 1940 och 1945—1954 har beräknats med ledning av folkräkningarna samt vissa inom Arbetsmarknadsstyrelsen för långtidsutredningens räkning verkställda undersökningar. Resultaten framgår av tabell 11. Det material, som har använts vid dessa undersökningar, är behäftat med en viss osäkerhet. Folkräkningarna ger uppgifter om den yrkesverksamma befolkningens fördelning mellan näringsgrenar. Däremot framgår inte variationerna i sysselsättningsgraden inom olika kategorier. I siffrorna i tabell 11 inkluderas sålunda vissa tillfälligt arbetslösa. Dessa sysselsättningsberäkningar har emellertid använts vid en beräkning av

19 Beräknad

bruttonationalprodukt till marknadspris per sysselsatt, om ingen mellan sektorer ägt rum sedan 1945

omflyttning

Utan korrektioner för lagerförändringar Kronor År 1945 Löpande priser

6 850 7 486 8109 8 877 9 350 9 928 11978 12 682 13 306 13 916 10 067 10 965 10 854 11721 12 282 12 704 12 373 12 679 13 306 13 814

de olika sektorernas bidrag till bruttonationalprodukten per sysselsatt. Resultaten av denna beräkning presenteras i tabellerna 12 och 13. 1 Effekter av arbetskraftens omflyttning mellan sektorer En uppskattning har gjorts av sysselsättningen i de olika sektorerna, om ingen omflyttning av arbetskraften mellan sektorer hade ägt r u m sedan 1945. Förutsättningen har därvid varit, att den relativa förändringen av sysselsättningen under hela perioden varit densamma i varje enskild sektor, dvs. att ökningen (eller minskningen) av den totala sysselsättningen fördelat sig mellan de olika sektorerna i samma relationer som den totala sysselsättningens fördelning 1945. Förutsattes nu, att den omflyttning av arbetskraft som ägt rum, inte påverkat förädlingsvärdena per capita, så kan man uppskatta de bidrag till bruttonationalprodukten från de olika sektorerna, som skulle ha framkommit, om ingen omflyttning hade ägt rum. Denna uppskattning erhålles, om den nyss beräknade sysselsättningen appliceras på förädlingsvärdena per capita i tabellerna 12 och 13. Den motsvarande bruttonationalprodukten erhålles sedan, om summan av alla sektorernas beräknade bidrag minskas med den gemensamma avdragsposten från bank- och försäkringsverksamhet. Här har antagits, att denna avdragspost om ingen omflyttning ägt rum hade

varit mindre än de tidigare (i tabellerna 7 och 9) funna värdena. Det har vidare antagits, att dess relativa minskning skulle ha varit lika stor som den relativa minskningen av den nyssnämnda summan av alla sektorernas bidrag till bruttonationalprodukten. Med dessa antaganden erhålles de värden på bruttonationalprodukten, som återfinns i tablån överst på sid. 18. Genom att slutligen dividera den sålunda beräknade bruttonationalprodukten med den totala sysselsättningen erhålles vidare förädlingsvärdet per capita för hela näringslivet under förutsättning att ingen omflyttning skett (se ovanstående tablå). Skillnaderna mellan de tidigare funna och de här beräknade värdena för bruthålles vidare förädlingsvärdet per capita, utgör den beräknade effekten av den omflyttning av arbetskraft mellan sektorer, som ägt rum sedan 1945. Denna beräkning bygger emellertid som tidigare nämnts på förutsättningen, att förädlingsvärdena per sysselsatt inom de olika sektorerna inte påverkats av arbetskraftens omflyttning. Nu har naturligtvis i realiteten en sådan påverkan skett. Om det förhåller sig så, vilket förefaller sannolikt, att omflyttningen medfört en produktivitetsökning inom vissa sektorer, som mer än uppvägt de produktivitetsminskningar, den eventuellt kan ha 1 I tabellerna 11, 12 och 13 har sektorerna transport och kommunikationer, handel, statlig och kommunal förvaltning, bostadsnyttjande, hotell, restauranger etc. samt bank- och försäkringsverksamhet sammanslagits under beteckningen »tjänster».

20 medfört för andra sektorer, så innebär detta, att bruttonationalprodukten utan omflyttning — såväl total som per sysselsatt — h ä r har överskattats. De här funna effekterna av arbetskraftens omflyttning mellan sektorer skulle alltså kunna betraktas som en undre gräns för de »verkliga» effekterna av denna omflyttning, d. v. s. den omflyttning av arbetskraft som har ägt rum har medfört en ökning av bruttonationalprodukten, totalt och per capita, som är minst så stor som anges av skillnaderna mellan dessa poster i tabellerna 7—10, 12 och 13 å ena sidan och i ovanstående tablåer å andra sidan.

Sammanfattning I tabell 14 anges för varje år under den behandlade perioden den procentuella ökningen av bruttonationalprodukten, totalt och per sysselsatt, i förhållande till föregående år utan korrektioner för lagerförändringar. Den genomsnittliga årliga tillväxten av bruttonationalprodukten mellan 1938 och 1954 var i löpande priser 8,7 procent och i 1953 års priser 3,5 procent. För perioden 1940— 1954 blir motsvarande siffror 8,8 procent resp. 4,1 procent. För bruttonationalprodukten per sysselsatt erhålles mellan 1940 och 1954 de motsvarande tillväxthastigheterna 8,2 procent och 3,6 procent i löpande resp. 1953 års priser. De här beräknade omflyttningseffekter-

na på dessa tillväxthastigheter framgår av följande tablå: Den genomsnittliga procentuella tillväxten per år under tiden 1945—1954 av: Bruttonational- Bruttonationalprodukten per produkten sysselsatt Löpande priser: Med omflyttning Utan omflyttning 1953 års priser: Med omflyttning Utan omflyttning

9,1 8,7

8,5 8,2

4,5 4,1

3,9 3,6

Omflyttningen av arbetskraft sedan 1945 har alltså medfört en ökning avbruttonationalproduktens årliga procentuella tillväxt med 0,4 procent (både löpande och fasta p r i s e r ) . Bruttonationalprodukten per sysselsatt har ökat med i genomsnitt 0,3 procent mer per år än den skulle ha gjort om ingen omflyttning av arbetskraft ägt rum. Som tidigare har framhållits, är dessa siffror att uppfatta som minimieffekter av arbetskraftens omflyttning mellan sektorer. Som framgår av tabell 14 ökade bruttonationalprodukten särskilt starkt mellan 1945 och 1946. De ovan angivna tillväxthastigheterna är p å grund härav betydligt mindre för tiden efter 1946. Mellan 1946 och 1954 ökade sålunda bruttonationalprodukten i fasta priser med i genomsnitt 3,6 procent per år, medan den genomsnittliga årliga ökningen av bruttonationalprodukten per sysselsatt i fasta priser utgjorde 3,3 procent.

21 CMCO era t-Oi>CM-H

O C incc i cr I

CO iO era T—1

CM CO era-* T H O

OCT c o ^ - cr

< S H

CM iO en T—1

O ^ oocra CM CO

O i iocv i CV

,_, i n era i—*

»j •«

8 — •as

•a t°a •a

In •o

C _o •4:

era i-H CM

CM - ^ C - CO r » i o r > H -HH tD

CO era -*

CO T H I > - t f o m o o era - * CO

CO rfi era

o CM r-

c M O c o r > c o i n c o CM CO CM

i n CM t>

t CM o

o c o o c r a CO -^rl CD i n CO o

l > CM m

i-H •d CO

i-H - * CO c o era - * C M o o CO CO

i-H

O H i-H i-H

i-H

O i r - T j ,

CD era t >

O i O f O O O i n co i n i n CM Tfl

CD era D-

i-H

i—i

i—1

i a 1 IT

m >n CD

i n i-H C D c o i-H C O - * CD CM CO

i n i n CD

i-H

m e r a - * o era C M i n c o i-H CM

OO CO i n

i-H

O C v c o aJ

O i c i-i

i-H

l > T-< CM c o CO CO

i n Cv era yi i -

i>era craio T H CM i-H i-H

o i co c> . i-

eraera •*# 0 0

o c r) 1-H O"

COCM > o i > craco

T-H

-1 era CO era

00 CO era 1—1

•

»o

i-H i-H

era

1—t

r > O i O H o c o CM i n i n TH r-

O T- ( C M C C> | Cv

1-H T - t

i-f

era

craco era D - * - *

C o

O C) r-1> i cc )

c o c r a o c o O 0 0 rH - * Fi-H CM

-^ -*

CO i-H m

"0 °<

i-H

i—( -rH

i-H

00 CM

i—i

era -*

O CM i-H l O i—i era C M C M t> 1-ICO

-*CO coco i > ^

-^ «tf

i—1 r H

era -*

era

Tl<

o »n c-

era

i >

o r > r - CM -*r_^era-* CD 1-HCO

l f l t > c^-era l>-tf

era 3

C M ^t* o

CO i n o

o i n era T-(

-2 : o

o ci—i

CM -# "tf

(Mi-H

COCO coera c o m

era era e r a - * r * CD l-HCM

[>i-H

CM T * T H CO

0 0 E^-

1l as 0CO0

era c o CD £ >

m I-H

. . . . g

•

B 3

"C c

•^ fl c

00 M {_ k •O

> ••a c o H- , a : *-* —. 4_ 3^ c EH

«-H

oc.t

.S c 4 tH

H-»

S3 *"

> Ö A3

XI u o °aS 1-1 *t-i

4c-

«. * %

§3 I s = 1 -4

CO i-H

o CM

CO -*

M t-> 3

Inköp : Indui Tjäni Impc Bidrag

iO CD 1—1

r/3

C M era era c o COi-t

i n r - i o c o r - c o era c - c o c o c o era CM - * c o oo

0 0 0 i-H O o - * *

i n c o T-H o era I - H COCDOCMOOCO era i - H o o - ^ t *

CO ^ O C M

C M i-H era C M era o era C M c o era era c o O O i-H c o - * c o C M i-Hcra - * o

CM o

oo i-H era o c r a o o o i n co CD i-H co - * co T-H era

o CO o CO CO

CM T H O O

i-H

o C M - * CM era *r* oo -* CM ^ in CM CM CM O CD CO -* CM rHCra rt CD

- * 00 rH O I > O i n C D C M C O C O O

era

* *

o o era

COO -** era COCO co

O -* CD CM -* CM co CD CM CM co O »ncM l> CM era -* o

c o - * o e r a - * i n cDOera CDOCO o o CM c o o o c o

o o o - ^

r - i O ^ H T ^ o o i n I - H era i-H T-H

i n co

OCOCO

m O O C M C M O o C M - * - * i n era O - * CO " * ( M O

oo co

CM co

o c o < * era

cocra

oco -*co

T-H o

era co era -* co

i-H CM CO

* *

era o o CM c o c o c r a - * o ^ o c D co o T-H c o

•** i-H CO CM O O CO O C O CO CO CO o o era co •** co

o c o c r a c o o - *

era CD era co co i n era era co o co era

o-*-*oo-*in oo ^*oo-*

T-H

C M T-{ COCra cocra

i-H

C O C M CM

I-HCM era T - I cocra

C O C D O O C O C D i n c o ura - * era o CM H i O C D - *

- f

o era i O CD CM - *

i n CD T-H era

i-H i-H CM T-H CD GM CM

i f l H H

era C M C M ^ * T-H c o Tf t > H l Q H O o - *

era CM CD T-H

i-H

co o o CM T - H - * CO CM O T-H O CO O T-H O C O i-H

co o era era c o i n i n era C D c o era T ^ era C M ^ C M era T H

coincocMinio

C M -<* co o era era T-H co era co co co oo co era C M co co

i-H C M c o T H era C M era coera co

C M era

0 0 T-H CO CO i-H

O O O -*00 CO era -* C M in o era T-H o »n co era -* i-H -* T-H CO

COCOOCOCMCD

co oo era -<* co o T-H -* cMcra

COlO -*

T-H

O C O T * O C O

C M in era T-H co era

c o en T-H -^ co C M

CD CM

" *

oco-*eracrai-H C D - * C O C M O C O co o o i o o

•<*

l O i O

i-H

i O i > eraera H t -

c o T-H o c o era C M O C M U O O G M ^ o CMcrain CO I-H

iA t-i o

i-H Tj<

i-H era o oo co CM era era era C M C M » n CD CM O CM i-H - * TH I-H - *

. .

i/j

c •

c 0[) ±£ Oil u :M C

• • • • .

B S s

UJ oo •

>'a . — d A o u o

AS ;« .2 ^

0 0 ^

.SE*. c

, *

:ri J- '£ ' v- O

.i- ^

: 2 op S <» o 1

2 >o gx

j a ^ 4 t « EA « - j w 0 0 S3 c O , t- C O T3 : r t :0 O Ä C ' - » ^ • n o n ™ H

o ä i—i TD

lOOOOCK T-t^-H "3*00

l> lO i-H

Oiocoo

co era co c- era coo oc-

* 0 CO CO CO 1-H i - ( T * 0 0

CO CO H C O

i-H

WCO

0 0 l O CO i - t O O CO C ^ f CM i-H i-H CO

iriThmo -^ coco r Cra

CO-^ i-t

- ^ CO T H ITCO

HffilOO CO CO CO O i—l CO r-t CO

O C O

era o

l > - ^ - ^ O 0 0 T J * I-H D - CO

•-* c o i > o i-H o era era

H W O i O

T-i

i-H

- ^

rtNOO

^r>coo O C O C O O 1-H T—i 0 0 CO

M O N O O t M O l M H 1-1 0 0 CO

era c o i-*

cocoerao or-co

era co

CQOO-^iO l O -i-l CO D -

c-oco C O O ^ C O l O CO CO CO C D " t f CO

l O O 1 " *

T ^ I O C O I - H

i O - ^ CO

3 r/3

• 'S

s s

•Si

3 Ä

ä ° -

•j v «

« °.S

^ w .2

e._ g*3 <— w w

24 -* cra

era era era-* o r -

( M H

coco era-* i-IDCO i - l

o cr > co-^ , <x) 1

CO i O COO

CO c-] uOCT >

COi-H

1-1 iO

T-(I> r--* i-4I>

era YH

COt-

era

cra rH

c o r *i c e) | -d•

era

era I > CO coco

T-H

CJy-4

cra

craco coco

-* cra

C000

• *

CM T - I i O T-H OS CM CM

00 I>

CM O CM

H *

T-T CO

•^

• *

T-H-mOOTfl i n 02 02 CO CO CO CO

T-I CO TH

c-as—i**

T-H

c g i j j a j r i CO T-H CM

CO —H

T *

•m

( N I O - ^ T H

; s

o o c) CO t> , o

o o c> cracc ) i

CO i—l

t-i

1 -4

"tfl

r - c> i-Hcf) T - H O ")

CO 0 0 CO i n O O } - * i n l > T - I CM

' -*

COI-H

CM O CM

[*Dl-H

i> T-H ^3"

H C O i O O t> T-I m

m •»n

•>*

-31

o Oi i n cs O S C - O i TJ< m •>* CO

CM ~*l

C M O 0 0 CM 02 00 02 c -

T-H

->*

T-H

CM • *

=Cl

-*» •3

T-f =B

U EC

era

1-II>

I O CJ

t>co

c o o t)

0 0 0

i—i

i-t

COrH

^Jl

00 CO

00 C

C O

•S

"* era • H

r-D-

co e>]

CODCrai>

i O T- T t-H r- <

C—

1 - t 1—1

T j l O H l O COOOOCM «* T - H O

CO CO CO

CM i n T - j i i n CM C - t > O i

CO CO CO

•Ö

3 a

-<#o coco

-* era CO

•B

COD-

T H

T-.

-* era

" * CO COCO

T-l

•i;

c •2 3 "B

l O H O " *

era T-H

era

T- <

c o i r! T—i T-< T- <

craur > l >•

• *

r-ro c o

era T-i

COTH

00 CO

era

O^H t > c r1a CO *

T—1

1—11—1

[ -«d< ) 1 O"

rH-#

I C> 1 c> Cv ]

en CM

T-.

coco

1—1

coco

-O

o o1 o c- 1

a s co co c~ i n co CM i n in i>

00 TH

-* CO

^*l

o o

CO 0 0 [ > OS •TjHCOOOOS • * c-

o o TJI

00 CO CO

D - — l i O l O CO C O O CO •*iH TH O

00 CO CO

T-I CO iO

mcocMo • ^ i n co co

CO 13

3 t/3

• C • —1 • ±-

*J Ö cd

. c . :ctf . 2 --^

K c

»St

U3 as

c o

ng till ri och h mtion .. ering (fc kapitalet to

> C

- J

c 1

g >5 %£xs u.

:ct. 'C

> •'2

3 f

o, ^5

M f-< <D

T-H

CO in CO

1 6 3

'. > .«

— 3

köp fr ån Indust ri oc Tjänst er . . Impor drag t

«—i

O era i—i

i—i o era T-H

o o o T-HO

o c o T H c-era-T- H COCOOCOOOCf 5

c-<*

era

T - H O O - ^1 O O CC )

era

-* D-

era T-H

era i—i

-* era i-H

-* era

OS CO i - l i n OS D OS 0 0 CO T-H OS D o i n C M c— T * c o

D0 00

( M T H O S

m CO

D TH

DCO DCO CO

C M D - o o T-^ o s o c n c o o i o c o c o T-H CO TJI CO T-H OS

D T

CMT-HOO

'»CD TH

CO CO <M 0 0 CM CO

H O .

C O O O O T H O C)

O CO o CO " * o1 o T H oo T H a 5 co c r a o ir»

CM O i n CM co

c o m c i f l ) CM Tji co oo D - co co D CO CM CM CO CM CO

c—cco - * co T-H era

o c o o c o c r a aS c o o co co ur S ro o i rJ

T-I T-H CM

r H C T i M > T H C O C - T-H T H o o CM CO

1-i T-t

H T J T H C O C ^ O

CO CO

GM T H O S

CM CO CO

o o i c>

CM T H oo

Tiiin T-H

T^i

i n

coco i-c* r*co oo

- * o c o a o e o i >• o co co - * o >r ) co c - c o o1 co c r a - * c c;

OS OS CO CM CO

i n CM C O ^ O O D h O T j l O H i O CO T * CM CO OS T-H

OCO crao OCO oo

- * - * C - O i-H cc > c o o c r a o o c c; 00 0 0 O i -, co e r a - * i r5

os co co 03 i n co 0 0 CM O CM 0 0 T-H c o c o C M i n c o ^41 C M T-H 0 0 c o o

•

CM T H 0 0

CO CO T-H

CM T-H CO

T-H

c o o era T-H - * i-H oo

i - H C o o o o c r a c *1 o o c - T - H - * c- . 00 C- GO Cl* ) co c r a - * - HH

• * CO 00 OS CM

H C D O M T J I H t> C O T H D T J I O O C M T-H i n 0 0 0

-*<M coco ^* o [>

c o co c o co oo er ) c D c o o o o c o c :> era T-H co era oc) co o o c o c c)

DCO CM

C - T H C M 0 0 CO CO CO 0 0 CO T H c o c o OS CM i n CO CM CO H H t r TH T H

co T-H coco O "* t>

o o - * c r a o a c) C- O C- CO 00 Cv ] i-H 1-H CO O t>. co o o c o c rJ

eraco O TH O I-H CD

CM T H 0 0

COrtl T-H

1> CM

T-t

• *

T j i CO - H O T H CM c o T H CM c o o o i n 00 c o - ^ i i n os TH

DCM

o o c - e r a o u -) I H CO I O CO CO Ti -* CO O C- iT)

00 00 CM

CO 0 0 CO OS T H r d T * O T H C - CO T H CO T H T H C O O O T H

CM CM

CO 00 Os OS

0 0 C O T-H D - O S l O l O O T j l i O C O l O O H C O H J O - *

C- COO 1

COI-H -*•* -*oo •*

T-H

c o c o o o c r a c - H1 c c * o c o c o o c) cc o o c o ci C- CO O 1

F-O co era -*cra •*

O CO - * CO T-H I> oo co [ > o i-i i - < CD THQOCM^ co c - co ur

OS CM

CM CO

^ H

CM T H

C M T H T *

CMOS

•*-> :0 M t/3

I-H**OCT

c-co-3

. . , .fe

• «

T="C :ctf fe t/i O 1

:• f0c " "

CO CM

CM T H T H

m co o CM CM

O O 0 0 D-OS TH D- os 0 i n CO D 0 0 CO CO T H CO O T H T H T H

B 3 1/3

CM TH

CO T H

CO 00 os CM D T

CO CM DCM T *

os CM DCM 00 00 CM CM CM CO 00 as os

lO M

_£a

u to

a ni <a

•a

3 0 - J

si 0 0

c_, -

-O w » a 10 O

«cö 60

•

3 — t/3 c

. . 3fi

— -O

B ö , 00

B ?-• B

5 CO CM

T_l

•3 u

> s • s

CM CO 00

SS : S 4-> C CÖ

T H

33 B B

• X.

ÖD •

m CO 0 CM CM

C O O

J3 0 0

•• 00 s •• — B

T H O T H

.CO

O T H C O O

O T H OS CO CM OS T H T H OS i n O D T

ning till bruk, t fis ke Indu stri och Byg{;nads- o sa: mhet . . Tran sport oc Övri ga tjäns Kom äumtion Inve stering . irt . . . .

U «CÖ &c X)

t > i n

a o

( M ^ O O ^ T J 00 CO O O CD l>

T}* co

OS os CO CM CO

CM CO 00

från bruk, ke

CO0O - * o

ation

00 CO era

:igsve

era co era T-t

CO D-

O Ccoco oo

i-H

o O era •H

D -

o 00 m co

T-H

CO o era 1-H

era i-t

T- H

c o r - c - c o c o c ;> co T-H i o r-• co o o c :>

i—(

00 OQ O- C l CO M

o c o c— co era

1-H

co O era

COT-H

•

era

THTJI

U5 oo D-

»4<

TJI

eraoooo o coco cc i-H T-H • * OC

DH CO

CO T-t

T H

CO OS CO D - OS c o i n O D T—1 T H CM T ; 1-

CO -H

Ti.oraco--t r c - o o T-

O T H

m 00

CO D T-t

oo co crao o c- c- cT-H co-*oc

in 00 D-

CO i-H

T-H

co o

era

CM GO CO C O C 0 D - m T * O T-t

D1 H

T-H

T-HCO

cra

" * 0

c o i n O I3 CM 0 0 T H TH

T *

oo co crao os o co co c- DD -TH co •* er

CO 0 0 D - OS OS i n in CM CM TH TH T H

W i H r -

CO i n 00 TU

i-H

T-H

era

CO T-t

• *

co c o oo er CO CO co cc

CM in

"4<

1-H

o o

T - . 0 - * I >

C O T H

•>*

era

O CM CO CM CM CO CO O CM T-t T-t T-H T H

os DDrH

CM i n TH TH

i-H

-*i>cocr O O C O i i-Hcra-*oc i-H i-H

era

-* era T-H

c - T-H * * e r O CO c o c c r H c r a - * cc T-t T-H

9 era T—t

CO CO c - c c o era o c T - I 0 0 CO o c T-H T-H

t>-

-* i-H

O C O

coco

O T H O C T H C O G O C

"tf era

-* T-t OS CO

T H T H i n CM D T in i n os o TH O -H

<M D in in T-t

COOSDo co TH O

• *

-H

DTH

coin T-t

• *

TH T *

C - C D D - C<

CM D-

in in co T-t os CO Din in coos TH 00 H

CO D-

H r l r

OS CO

CM CM i n D -

CO Til

os OS co

DTH

CM DCO CO

i-H

O T - H O O C C T H CO I - H T t

era

i-H i-H

i n D- o o o C O O ^

co CO

CM CM CO

T-H

0 0 CO 0 0 i C O " * CD CC i-H-*erai>

o •

era

co oo m o o o

T *

00 CM

D-in

- H O T-t

O CO

-H OO CM CO

i-H

H O C O t i-H C - C O OC T - H c o era c c

era CO era

T-H

C O T H Q O T H CO T H TH

o o

D-

O T—1 D CM

T-t

CO O

i-H

CO C O O J C C O H erai> r-H i - H O O l T

00 CO

era

T-H

CD OO CO CM

CO 00 CO CM

- H C M C O T H O

C O O

OS CM

i-H

. . . .

U Ctf

äg

T J * ^

o "a c o H a c o *j

T.S

C E TH

C1 «3 ^ f C o >. fe H C :0

na c.

*dO il/i- _ a o Ba •" +,;«.2 T-

"—»G

• B

3 t/3

03 O

B O

och t oc jäns

CM T-t CO

3 R A

TJ P . « t « (fl (fl 0 0 Q

&" § ii§'a

s s 3

1/1

27 cracoo ^TJHCO coooo cocor-

-* era o

T-H

i-H

o T-H o COCDCD co co era COT-HCD

T-H co

O O crao CO C -

C O O - N H

^ O C O COCD-rfl co T-H CD

t -

O O O T H O O C O

COCO-^COi-H COOOO^-HD-

CO CO 00 O

T-H

CDCO O i-H CODi-H

CO O O -^CDCO oooco co co o

"** CO 00 CO cooo coo

"HH CD C- O O COOC-O''* C- CO - * -tf CD co T-H T-H era

o o

T-H ^ o o i—i era c-co o

coo era co co TH

era o o T-H era co^craoi—i era O I-H era O

00 00 CO

COCO i-H

C O T H T H C -

T-H

COT-HCO i-H

coerao i-H era oo cocraco

i-H i-H

O^JH cocra-^coo c—o cocracoocra coco cocraTHco-*

COCO i-H

- < # o o

-3<CO

C O O O O O O

00 OCDCOCDT-H

m 00

DCM

T—1

T-H

co o era

•§

l—t

era

a. era T*.

era

i-H

°P •3-

era oo era

C0C0

i-H

T-H

i-H

c - ^ i T-H cococra cooo co i-Hcra

oco coco coo co TH

•d

era

-* i-H

ao S o. ÖS i "W ö

" B fe H

*•*

fa 5 .2 2 .2 B •o 3 -t! <

« HH

3 D

13 C

-J

erai-tco ocracra o era-^ CO 00

3 era i-H

3 era

m os

oo era o co o HE>

T-Hcor-ooceraocoocTjHooerao-HH CO CD

T-H

DCO CM

i-H

coco-^oera CD oo o c— oo -rtn>r>THco co co

co -H* o co C O 0 0

eooc-ooo cocrac-coco O O O C O T - H C O

0 0

T H O O

o o c o o

c - 1 >

era

i-H

o era co co co T-H H O

T-H

T j i ^ J l H

"•*!

00 00

os < N CM

i n

co o o

CO DDCO rH

e r a - H ^ c r a o c O

O ) 0 - H K C - C 0

i-H

T-H

c o

era CO era

c o

era

C D - * c O

C O - t f C D

O O O

i-H

Tt-

i-H

CO CO DCM TH

c o c o r - c o - * * O

C O - ^ - ^ O C O

i-H

CO O

T-H O

T-t CO

C D T H O W - * T J I

is a

era

T-t

O O O C O T - H

i-H

T H

c - c r a o o c o c o r H C O C O C O C O

i-H

DT-t T-t

c *3 3

• C)

> C

•: a. 00

CÄ Xfi

a o

ÖS >B

•ed 13

+J *

Skogsbru Industri Byggnad! samhet

fl o

3 CQ

fe .

B .

fe ca

• 00

•3 (A o B* : 0 "3 M 1

••-> 4->

. tH

idrag till från Jordbruk

T-t

cocraco oo i-H co O O C - T H

00 CO

-c

co I-H

CO 00 CO

I-H

>~ tt5

o o

cocraco

cra

»5

« •• • • O '

Crt

B • g? • B? s 3 • .B "00

komm tning . irvaltn er ... . avdra

1-1

T *

- ^ T-H T-H cra

—-

M 3 •O

"5 "3 »i M E O fe o > — .5 ca ^ . fe ca •« w 3 fe 2 e ,7 g o 3 5» B

Därav: Transp Statlig Komm Övriga vgår: gem

Öl

T-H

-5,

i-H

CM O 00 <M

co o

-tf 3 -1

eraooococcocoooo COCOI-HOC"-*T-HCOO era era co i—i DC-COC-GO-^ cocoeraooc-^T-HT-icra

era

coo Q H era co coco

ca >B O, H 3

fea ^

< (B

O «&

era i-H

C—O

-# O

i—1 © .

coo coco o o

o i> c-

crao T-HCD coco

o c— c eraoiT-H era er

o os

T - I O T -

O T H C C

o 00 CM

era c o

era

coco

T-H

r - c o

c o o

c o o CO

C-

COCO

THCOCC

coco T-H o co c -

co co o

c o o ooera o o

CO " ^ CO

CO CD

coco era •*# o era

o era o

o c o coos o o T—i

O O O - H . oooscc Oi—ii—

CO CO GO

1-HO

1-HOO" i-H

00 CO

CO T H •H^cra CO T H

CO o O

O - " * i—I-HJH O O

o o c \ T - I O C CO CO i -

era

craco

-<*

T-HT#

THCDCC

T-H

00 00 CO T-t CO

era • < *

o c o • ^ T-H os o

co co O

coco o e r a O - *

c o o c r H T f a i-H c o c c

era

O C O

1-HCO

H T ) ( I .

i-H

i-t

OS CM

CO"** i—t CO COCO

O "<#

-H^-O OS i—t COCO

COOSiT - ^ H - : OCOCT

00 i n 00

era

O C O

i-tCO

H ^ < ^

i-H

DCM

-HH

i-tCO O " * CO"*

00 CO O

C O O C--HH i—< o

o o c O " ^ Gv OS CO Cv

era

COCO

i-tCO

c o »r

os-** O C O OSCO

o O CD

- * •*# -rHCD O'HH

00 o cc OCOCC C-THCC

00 00 OS

" * CO 1-H

THCO

cocr

CM CM

O •*# 0 " < *

00 GO

COCO COOO

O 0 0 - H . 0 0 O 0 C

co-*

oso

o o c

co o

era i-H

era

•a

r-i

i-H

era T-.

O o

-c O.

-? C

< T3

-O

op rfl

1-1

era

^ 2 ? c

o -T*-

"Sr

era

T-l

"O 3

a. «

•2

era o

T *

T-H

CD CO 00

era i > n o r j o o c o er

OS OC

T H

os CM

cCO CM

T-H

CO CO

CO i n

CO T -

i-H

o 5 os

OSCO O OS C O O era i—i

O CO -HH

C O O T-H o COCD

T-H

T-i

-H-i CO c c o o c - * I > C T—i c \

era CO

c o o c o o coco

i-i co OS

- * co o s o O CO

c o o c r c o o c r -*4<i-H-H

CO CO D-

era

00 TH

T-H

CO Cv

CM T-t

CO 0 0 oo co o e r a

CD era o

OS -HH r - c o o T-i

CD O O o o o c co o c

i—t

T-H

CO t >

TH TH

i—t

a •a o

CM CO DD-

co TH

i-H

CO OS

D-

*T4

C c o

•

as •a 3 43 u o

fe, J §

c c

E\ 3

£C

a ^ o

T-

fe ca E

TO.

+->

>- s

« 00

•1-J

M p o

3 3

e ^ 'B as g ~

" Sga

.2 &

iinves terin g i gnade r och anlä ärav: repsiration håll iga in vest ärav: reps håll t. . . .

S>-3 B o •3 o öb t, oo as

! -u :*d

'fe — * CQ cue

c u

ft 22 -t-> n * cö i n

$Q S4s S3 o g.»0 g g W<

29 0 < 0 O TH O C 0 O S CD CO T-H O

crao

T H

i-H

O H O CO CO CO

T H C O

o s era co T H t—

c o co era

oso coo

t - CO O CO "*# CO 0 OS 0 0 0

O OS i-H

CO 0

o. °a o. Os

coo

-**o

-HHOOOCOO TJH 1—t T-HCft

0 0 0 CO CD O O O C O O

O S O C O C O O CO O - t f CO CO • < * o o o o c o - * H H O

i-H

T-H

1-H

era os c-00 coco

era CO CO H I O H

-HHOS T-H OS

-*o-#

os os coo

CO i-H

c, 00 0 •3 fe 5

c0 .v s <3

B 0

CO i-H CO CO 0 0 CO CD

DO CO 0 TH

0 o s 0 0 0 0 0 o c o c o o e r a O " * CD C O O

CO CO D00 CO

T j l H H C O

t > OS CD OS 0 0 CO i—1 CO CO -HH O ^ i O O J O

m D-

H t H H C O

T—1

CO CO c o O " * CD CO T H T—t

era co era co

e o o c o o o c o OS CO CO CO CD

coo

CO T H i-H 0 0

i-H

COCO COOS 0 0 0 i-H-"*

os o o c o o s O i US O • • * H 0 0 CO c o o o CO T-H i-H 0 0

DDCO CO 0 CO CO CO CO

i-H

I-H

T H O

O T ^ T H

r-o -*os

C O T H C O

i-H CO

T-H

T—1

oco

era era 0 era co 0 oco-**

3" os

OS CO

T H

OOS-HH O TH TH

TT,

m 00

CO c o 0 0 0 0 CO c o 0 c - CO T H O O TlH CO " - * T - , i-H O S

1 - H O S C O O G O

T-H

0 T H

CO CO

C O T H C O

3 os

CM 00 TH

O T H C O

ooeo osoo OS CD T H

CD r f OS i-H

COT-C--* TH

0 CO OO CO • " * CO T-H

T-H

CO CO T H O T t f O H H O

1—.

•2

CO CO

1—1

3 < os -c c

i-H 0 0 O O O O O O O TH CO 1—1 CO

1-1

1—t

O T H C O

T-H

-H^ CO CD i-H O CO CO CO 0

CO i-H

i-H

cooo

OS ^H OS

"<*

00 CO CO CD CO T H O

O O OS 1-H

0 T-1

i-H O C O

era

•4:

•<* i - t C O

I-H

i-H

0 OS

CO CM CO T H

CM O 00 CM

-HHC0--HH

o c o o c r a 00 " * CO T H C O

T P H H C J I

i-H CO

i-H

CO 0

COOOO-rtiO

0 0 CD

era 0 cooo

0 0 -HHCO i-H

C O T H O S

CO i-H T H CO CO CO CO CO CM 0 0 CO CO C O C O - H H

CM 00

CO T H T H CD

0 CO

O T H O O

O " * CO OS CD O C O O O - t H i

os CO

CO T H i-H CO

T H

-ii 3 13 O

CO co os

co os 1—t

5 O I > T ) I H l H CO O T-H CO 0 T j t C ^ O H H j t

( M H O

T H O

T-H

1—1

0 00 CO i n CM

•H cd 0 -M 3 tH -Q

'.JA 0

. 0'—

os B _o

• 00 cfl

3 44

-SÄ

i-H CO

ca fe

' 00

' cfl ' O '. 3 -

BXr

• cfl 00

E C3

••o Ä

CA ert

• 'B 00 44 00 c- : 3

OJ T T

:C3 (H

B 2 43 45 u

44 3 13 0

4-1

os T-t

--*

C O O CO-* T-H CO

cooo cracDO

3 T3 O

I - H O - H ^

DCM

T—t

era

CO T H T-H CO

i-H 1-H

O C O T H

00 CO

O O Q 0 -H 00 O O 1-1 c o o o

3 Jordb fisk Skogs Indus Byggi samhet Tjänster, Därav: Transp ort och komm Statlig förvaltning . Komm unal förvaltn Övriga tjänster vgår: gem lensam avdra

C O O

C O T H O

1 O r H CO CD OSCO

O I - H O

T-

43° O O A

g -'0 fe JH C3

.Q H

S" "a B 0 V-j Cfl 3 'fe

a 0.

•K ca

< ca

o s o os o r- co

o os

coco D-CM

THCM

rH O TH O T-H CD OS O TH

c o o CM

D-

CM CO

T-H 0 0

00 CO o 00 CO

D-OS i n O C M

i-H CO o s C- O o 0 0 CO o

o CM 00

CO "HH CO

CM CO

i-H 0 0 0 0

c o era o c o o o s

CMTH

o 00

O C O o o c o o

"T#

D-OS o o

CM CO

i-H CO 0 0

os CO

coco o o s OSCO CO T j i CO

o DCM

D-

o o os i-H

T—un

c o c o o s ^ o o CD CO CO

o o CO

CMin

i-H 0 0

o 55

o o 0 0 CO CO -<-*

o D-

T—1

- H O CO CM O O

i-H CO

CO CO o

CO - * CO

i n

T—1 CO

c o c ao CD CO T H

00 o

O D H CO OS OS

O O o

eo-tf CO

T H T H

T H CO CD

o s o CO o CO CD

OS CO -H

T H O

•-TftCOOS c o - ^ o o CO-HHCO

D - CO CO CO

i-H CO CO

i-H O

CO co

CO T H -d<0 cooo

CO Dco

CO ^ T H CO i n os

c o o cc C O C O CO CO CO CO

o CO CO

1-1

O CO CO

i n

T H CO

T H O O

CO CO

Cfl

o c o O-^l o - *

CO CO

CO o s o o T H OS

CO c - o CDCOC OS^JHO

CO 00

'—

CO-H-

- H

T - H CM

CO T -

o CO

o s o c o o o o O-H; T-H

CM 00 o

O D C M O —H T H

CO era CO

T H CO

eo O - H O O r00 rH i TT« -H-

o a c oscr

os o T-t

TJITH

I-H

cooo CM 0 0

OOC lOCOCV OS CD ©C

CD era

O T -

O C O

T+.

rHCM

COO

o CO

o o oo CO

CSCM D - O COD-

o o er COlflT OOCOiT

o CO CD

i—1 CM

COCC

o CO

5P o s

-3

era TH

o fe 3 O

o •ä* era i-H

fe a o

•9 fe c fa J< a

CO 9 era

1—1

O T H

-H

T H CM

T H T-H era

CD CO OS

00 CO

CD CO

i-H

T - H O

o o CD CO

o o o

i-H

fa <>cd

o CO o

-* os

os CO os

oo CO OS TH

o CO

i-H

1—1

*"* 1

0 0 CO CO - * O " * O CO i-H

2P43 ej

:«

c c -t-

c .-. 3 00 H 3 o •C o

1 Si 2 fe B4< o

44 6 a > 'tr

o > D 3

'ö a 3

•s O

^ 00

c 1 I-

Se ra

ra E

J= u o

-|H

"3 C

ö öas fe oo

tcu -c

U as •a 3 3

co-<# CO

3 13

CO o s

C 3 »B Q. ös C

•il.

CM CO

OSCO C - CO C O O

o era

D-

CO os co o 00 rH 00

*—

••HH

CO o era i-H

fe o 3 33 S 44

oo - ^ os i-H i-H 0 0

CM 0 0

C oo Q- ~

CO CO CD

cooo

JS OS

O) C

—H

CO 00

tH o J3 C fcJ. 0

H fe 'C o - _ —i c

•f-T

•Q

fe43

> B

cT-r C -c

> ~>

1 9 fa — 5 £ 3 >-

=« Q

^Q Kt

*•

0 Ja-o H3 g fe a^

w« ra

Tabell 11. Sysselsättningens

fördelning på

näringsgrenar

1 OOO-tal År

Jordbruk, trädgårdsskötsel och fiske samt skogsbruk . Byggnads- och verksamhet

anläggnings-

Därav: Transport och kommunikaStatlig förvaltning Kommunal förvaltning. . . . övriga tjänster

1945 1946 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954

'832 878

'747 '724 •701 '678 '655 632 617 602 587 572 925 966 985 1005 1012 1023 1043 1034 1022 1032

2 202 217 234 237 235 237 244 249 258 265 272 1063 1109 1127 1150 1168 1188 1204 1232 1241 1251 1259

202 73 104 684

220 98 113 678

231 93 119 684

242 93 126 689

245 95 133 095

249 99 143 697

251 100 150 703

257 103 158 714

258 104 163 716

256 105 169 721

253 104 174 728

Summa 2 975 2 998 3 051 3 073 3 086 3 092 3103 3141 3135 3125 3135 1 2

Förutsatt samma procentuella vrkesverksamhet bland kvinnliga familjemedlemmar som 1950. Avser år 1939.

Tabell 12.

Förädlingsvärden

per sysselsatt

Utan korrektion för lagerförändringar Löpande priser, kronor År 1940 1945 1946 1947 1948

1954 Jordbruk, trädgårdsskötsel och fiske samt skogsbruk 2 300 3 483 4 213 4 652 4 976 5 519 6 907 8 755 8128 8 494 9 257 Industri och hantverk . . . . 5 861 8 822 8 789 9 228 10 643 11544 11818 14 703 15 884 16 595 17 311 Byggnads- och anläggningsverksamhet •4 077 6 024 7118 9 819 9 383 10 013 9 382 9 567 11861 14 732 14 355 Tjänster 6 079 7 962 9 025 9 597 10 371 10 385 10 930 12 875 13 833 14150 14 786 Totalt 4 730 6 850 7 535 8 212 9 027 9 550 10115 12 2407 13 026 13 697 14 323

Avser år 1939.

82 Tabell 13. Förädlingsvärden

per

sysselsatt

Utan korrektion för lagerförändringar 1953 års priser, kronor År 1940

1954 Jordbruk, trädgårdsskötsel och fiske samt skogs-

4 962 5 590 6 356 6 399 6 807 7 641 8 052 7 896 8 209 8 494 9 037 Industri och hantverk . . 10 770 13 092 13 611 11808 13 933 15 233 15 794 14 445 15159 16 595 17 129 Byggnads- och anläggningsverksamhet '4 797 6 785 7 708 12613 11758 12 311 11433 10 855 13162 14 732 14 660 10 437 11646 12 951 13252 13 728 13 449 14 031 14 503 14118 14150 14 746 Totalt 8 702 10 067 11 023 10 972 11909 12 527 12 990 12 687 13 022 13 697 14 234 1

Avser år 1939.

Tabell 14. Den procentuella ärliga ökningen av totalt och per sysselsatt

bruttonationalprodukten,

Utan korrektion för lagerförändringar Procent År 1939 1940 '1945 Löpande priser Bruttonationalprodukt till marknads-

9,8 10,4 9,0 9,9

6,0 5,8

6,3 5,9

6,5 6,7

4,8 5,2

4,9 4,6

9,0 8,5

5,4 5,2

4,1 — 1,1 2,4 3,7 — 2,3 2,6

4,8 5,2

4,3 3,9

7,9

8,3 7,7

11,9 10,0

5,9 — 6,6

3,5 2,9

0,3 11,4 9,5 — 0,5

8,7 D:o per sysselsatt .. 1953 års priser Bruttonationalprodukt till marknadsD:o per sysselsatt . .

1946 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954

22,2 20,7

Siffrorna för 1945 avser den genomsnittliga, årliga förändringen mellan 1940 och 1945.

BILAGA 3

Befolkningsprognos för åren 1955—1970 vid antagande om en nettoimmigration av 10 000 personer per år Beräkningar

utförda inom statistiska

I skrivelse den 2 november 1955 h a r 1955 års långtidsutredning anhållit om statistiska centralbyråns medverkan för en tilläggsberäkning till den av centralbyrån tidigare utförda befolkningsprognosen för åren 1955—1970. Denna omräkning skulle grunda sig p å ett av långtidsutredningen gjort antagande om en nettoimmigration av 10 000 personer per år. På grundval av det av utredningen gjorda antagandet har centralbyrån nu verkställt den begärda omräkningen, och resultatet redovisas i bifogade tablå. För

Beräknad

sammansättning

På statistiska centralbyråns vägnar: Ivar

Uhnbom

av befolkningen (i tusental) efter kön och ålder vid slutet av åren 1955, 1960, 1965 och 1970 Kvinnor

312,3 302,3 229,5 210,9 230,3 269,2 274,4 275,5 271,8 242,0 213,5 183,1 156,4 127,8 98,3 109,1

273,6 311,1 302,0 230,3 214,5 234,7 269,4 272,9 272,9 267,9 235,7 204,0 169,7 138,4 104,7 122,0

257,8 272,7 310,9 303,7 237,1 218,0 234,5 268,0 270,6 269,4 261,7 226,0 189,5 150,2 113,4 133,1

251,7 257,1 272 7 312,6 310,2 240,7 218,0 233,5 265,9 267,3 263,6 251,6 210,2 167,6 123,1 144,2

258,6 251,2 257,2 274,6 319,2 313,4 240,6 217,2 231,9 263,0 262,0 254,0 234,4 186,0 137,3 156,2

296,7 288,3 221,6 205,4 229,1 264,1 268,2 269,2 268,3 246,5 221,8 197,0 173,3 142,2 110,7 133,0

259,0 296,1 288,3 224,5 214,0 233,7 265,0 267,1 267,2 265,1 241,4 214,2 185,7 156,9 119,6 146,0

243,9 258,6 296,1 295,0 234,6 217,5 233,7 264,1 265,3 264,5 260,2 233,8 202,2 168,1 132,0 159,6

238,0 243,6 258,7 302,8 305,0 238,0 217,7 233,1 262,5 262,8 259,9 252,5 221,0 183,0 141,4 175,4

244,5 237,8 243,7 265,5 312,9 308,2 238,2 217,2 231,9 260,3 258,7 252,7 238,9 200,0 153,9 190,1

Summa 3 506,4 3 623,8 3 716,6 3—670070

åren 1951—1954 har hänsyn likväl tagits till det faktiskt observerade immigrationsöverskottet. Den relativa åldersfördelningen har genomgående antagits vara densamma som för immigrationsöverskottet 1951—1954. I övrigt har immigrationsöverskottet inarbetats i prognosen enligt gängse metod, n ä r åldersfördelningen för detta överskott kan anses vara känd. Stockholm den 16 december 1955.

Män

Åldersår

0—5.... 5—10.... 10—15.... 15—20.... 20—25.... 25—30.... 30—35.... 35—40.... 40—45.... 45—50.... 50—55.... 55—60.... 60—65.... 65—70.... 70—75.... 75—o. . . . .

centralbyrån

3 790,0 3 856,8 3 535,4 3 643,8 3 729,2 3 795,4 3 854,5

BILAGA 4

Befolkningsutveckling och arbetskraftstillgång åren 1955—1965 Några beräkningar Promemoria

utarbetad av byrådirektören

När i det följande vissa beräkningar skall göras rörande de förändringar som de samlade arbetskraftstillgångarna kan komma att undergå under det närmaste årtiondet, bör redan inledningsvis framhållas att underlaget för dylika beräkningar är mycket bristfälligt. Fortlöpande statistik av exempelvis den art som förekommer i USA med direkt sikte på att kontinuerligt följa arbetsstyrkans (»labour force») förändringar saknas fortfarande i vårt land. Folkräkningarna kommer därför att utgöra det i stort sett enda kunskapsmaterialet vid ett försök att bedöma utvecklingstendenserna vad beträffar storleken och fördelningen av den del av befolkningen som står till förfogande som arbetskraft. De långa tidsintervallen mellan folkräkningarna, metoderna för folkräkningsmaterialets insamling och omläggningar av redovisningsprinciperna begränsar dock möjligheterna att ur folkräkningarna få någon mera preciserad uppfattning om storleken av de förändringar som skett. Då några folkräkningsuppgifter senare än 1950 inte står till buds betyder det vidare att de förändringar som arbetsstyrkan undergått fram till mitten av 1950-talet på många punkter endast rent gissningsvis kan anges. Basen för beräkningarna blir följaktligen mycket osäker. I stort får beräkningarna huvudsakligen karaktären av försök att något konkretisera de mera allmänna utvecklingstendenser,

Curt

Canarp

som kan utläsas i första hand u r folkräkningarna. Ytterligare en viktig reservation synes böra göras. Det är naturligt att söka bedöma de förändringar som arbetsstyrkan kan komma att undergå på grundval av vissa antaganden rörande dels befolkningsutveckling dels sannolika förändringar i andelen förvärvsarbetande i bl. a. olika ålders- och civilståndsklasser. Båda dessa företeelser är tydligen, åtminstone på kortare sikt, huvudsakligen bestämda av utomekonomiska faktorer: befolkningsutvecklingen — om man begränsar sig till den vuxna befolkningen — av den nuvarande befolkningens åldersstruktur, dödsrisker, giftenmålsfrekvens; yrkesintensiteten av olika institutionella förhållanden, såsom exempelvis skoltidens längd. Detta hindrar emellertid inte att såväl befolkningsutvecklingen — framförallt genom migrationsrörelserna — som i än högre grad yrkesintensiteten är nära beroende också av den allmänna ekonomiska aktiviteten i samhället. Detta har särskilt betydelse som det i detta sammanhang — om man ser till den totala arbetsstyrkan — oftast är fråga om ytterst små marginella förändringar. En allmän förutsättning för de bedömanden som göres i det följande kan sägas vara att den allmänna ekonomiska aktiviteten kommer att fortsätta att ligga på den höga nivå som genomsnittligt kännetecknat efterkrigstiden.

35 I. Befolkningsutvecklingen Inledande

översikt

En sammanfattande belysning av befolkningens storlek och ålderssammansättning år 1955 samt förändringarna sedan början av 1930-talet ger nedanstående tab. 1. Hela den kyrkobokförda befolkningen beräknas vid slutet av 1955 ha uppgått till i det närmaste 7,3 miljoner, varav mellan 4,7 och 4,8 miljoner i de produktiva åldrarna, 15—64 år. Totalbefolkningen ökade kraftigt under 1940-talet till följd av dels starkt stegrade födelsetal, dels betydande invandringsöverskott. Av intresse i detta sammanhang är emellertid främst förändringarna i de produktiva åldrarna. I motsats till vad fallet var under 1930-talet h a r utvecklingen u n d e r 1940-talet och första hälften av 1950-talet inneburit en väsentligt svagare ökning såväl absolut som relativt av befolkningen i dessa åldrar än av totalbefolkningen. Begränsar man sig till utvecklingen efter 1940 framgår att ökningen av befolkningen i de produktiva åldrarna varit av ungefär samma storlek — mellan 90 och 100 000 — under var och en av de tre senaste femårsperioderna. Detta innebär att det har varit frågan om en procentuellt mycket ringa och t. o. m. något avtagande ökning — från 2,3 % under femårsperioden 1940—45 till 1,9 % under den senaste femårsperioden. En viktig skillnad mellan utvecklingen under första hälften av 1950-talet och utvecklingen u n d e r 1940-talet bör i det-

ta sammanhang uppmärksammas, nämligen det förhållandet att ökningen av de produktiva åldrarna under den senaste femårsperioden till stor del faller på åldersgruppen 15—19. Då, såsom vi får tillfälle återkomma till i det följande, en stigande andel av befolkningen i denna åldersgrupp undergår skolutbildning kan befolkningsutvecklingen under första hälften av 19504alet antagas ha inneburit ett mindre nettotillskott av arbetskraft än under 1940-talet. Befolkningsutvecklingen under första hälften av 1950-talet har varit väsentligt gynnsammare än som förutsattes av 1950 års långtidsutredning. I den i bilaga till Ekonomiskt långtidsprogram 1951—55 intagna befolkningsframskrivningen beräknades befolkningen i åldrarna 15—64 komma att öka med endast något över 4 000. Som framgått av den ovanstående sammanställningen uppgick den faktiska ökningen till omkring 87 000. Att utfallet så väsentligt skiljer sig från de av 1950 års långtidsutredning gjorda antagandena beror i första hand på att dessa inte innefattade någon nettoimmigration. Något mer än hälften eller omkring 46 000 av den ovan angivna ökningen av befolkningen i de produktiva åldrarna under den senaste femårsperioden beror sålunda på imimigrationstillskottet under perioden. Besten av skillnaden mellan utfall och den av 1950 års långtidsutredning redovisade befolkningsframskrivningen torde få tillskrivas det förhållandet att dödligheten sjunkit i snabbare takt än som antogs vid denna framskrivning.

Tabell 1. Folkmängdens förändringar 1 000-tal Antal år 1955 Totalbefolkning Kvinnor Åldrarna 15—64 år Kvinnor Åldrarna 15—19 år

7 290 3 634 3 656 4 758 2 376 2 382 454

1930—1955

ökning el. minskning (—) per femårsperiod 1930—35

1935—40

1940—45

1945—50

1950—55

108 69 39 240 135 105 — 15

121 70 51 181 97 84 — 24

302 160 142 101 55 46 — 73

368 186 182 98 50 48 — 31

248 127 121 87 48 39 38

36 Den utrikes

omflyttningen

1930—1955

Med hänsyn till den betydelse som den utrikes omflyttningen, haft för befolkningsutvecklingen och arbetsstyrkans förändringar under framförallt efterkrigstiden kan det vara anledning att något uppehålla sig vid denna. En belysning av antalet ut- och invandrare samt omflyttningsresultatet mellan åren 1930 och 1955 dels efter kön dels i förhållande till olika länder eller ländergrupper ger tab. 2. Alltsedan 1930 har befolkningsutbytet mellan Sverige och utlandet årligen resulterat i ett större eller m i n d r e invandringsöverskott för Sveriges del. Det är dock först under efterkrigstiden som invandringsöverskottet kommit att bli en kvantitativt mera betydelsefull faktor — u n d e r tioårsperioden 1946—1955 u p p gick invandringsöverskottet till 150 000, u n d e r hela 1930-talet till mindre än 40 000. Även strukturellt föreligger viktiga skillnader mellan 1930-talet och efterkrigstiden. Huvuddelen av invandringsöverskottet under 1930-talet föll på krisåren under första hälften av decenniet och dominerades av en återinflyttning av svenskar, som tidigare utvandrat till utomeuropeiska länder, främst USA. Under efterkrigstiden har befolkningsutbytet med de utomeuropeiska länderna liksom fallet var före 1930 inneburit nettoförlust för Sveriges del. Jämfört med 1920-talet är invandringsunderskottet i förhållande till dessa länder dock nu väsentligt mindre — ca 14 000 under första hälften av 1950-talet mot 44 000 under förra och 31000 under senare hälften av 1920-talet. Det bör också beaktas att en stor del av utvandringen till utomeuropeiska länder under efterkrigstiden haft karaktären av vidareutvandring av till Sverige inkomna utlänningar. Det stora invandringsöverskottet under 1940-talet får naturligtvis i stor utsträckning återföras på de politiska omvälvningarna under och i samband med det andra världskriget och kan i så måtto sägas ha varit av engångskaraktär. Under första hälften av 1950-talet har

däremot den politiskt betingade flyktingströmmen eller den av humanitära skäl organiserade överflyttningen till Sverige av olika grupper »displaced persons» haft mindre kvantitativ betydelse. De stora invandringsöverskotten under 1950-talet har kommit från de nordiska länderna och Tyskland. I så måtto synes omflyttningen mellan Sverige och utlandet ha återfått samma struktur som under mellankrigstiden. Ser man till invandringsöverskotte-ts storlek är det dock fråga om helt a n d r a tal än före kriget. Skillnaderna framgår tydligt av nedanstående sammanställning av omflyttningsresultatet i förhållande till olika länder å ena sidan åren 1935—1939 och å andra sidan åren 1951—1955. 1935-39 1951-55 Danmark och Island 115 8 628 Finland 1845 32 086 Norge 1677 1 859 Tyskland 2 668 17155 övriga Europa 2110 6 385 Utomeuropeiska länder 6 324 - 13 745 S:a invandringsöverskott 14 739 52 368 Den största ökningen visar invandringsöverskottet i förhållande till Finland _ från mindre än 2 000 de fem sista förkrigsåren till över 32 000 under den senaste femårsperioden — därnäst i förhållande till Tyskland och Danmark — ökning med 14 å 15 000 resp. 8 ä 9 000. Ökningen i förhållande till övriga europeiska länder är jämförd härmed obetydlig, endast omkring 4 000. Av intresse är att resultatet av folkutbytet med Norge varit ungefär detsamma som åren före kriget. Det är inte här möjligt att närmare analysera förutsättningarna för ett fortsatt invandringsöverskott till Sverige. Tydligt är att invandringen på det närmaste sammanhänger med den allmänna ekonomiska aktiviteten, såväl absolut som relativt i förhållande till ifrågakommande länder. Som framgått av tab. 2 medförde även den ganska obetydliga konjunkturdämpningen 1953 en kraftig decimering av invandringsöverskottet; i fråga om männen redovisades detta år

37 Tabell 2.

Ut- och invandrare samt omflyttningsresultat

1931—1955

1931— 1936— 1941— 35' 40'. 45'

1946— 50'

1951— 55'

12 359 35 755

13 404 28 867

11538 48 022

50184 147 693

75 555 16 580 14 998 17 480 13 822 12 675 127 923 31603 26 259 19175 20 817 30 069

Kvinnor...

23 396 14 762 8 634

15 463 36 484 6 593 17 314 8 870 19170

43 756 53 753

24 574 27 794

Därav i förhållande till Danmark— Norge— Island . . . . Finland . . . .

150 1337

3301 2 501

9 894 5 695

26 333 34147

10 487 3 936 32 086 10 817

År Utvandrare Invandrare

1955 Invandrings överskott eller underskott

(-)

Estland— Lettland— Litauen . . . Tyskland. . . Övriga Europa.... Utomeuropeiska länder 1

97 509

52 368 15 023 11261 6 422 5 250 8 601 6 011

1695 — 99 1794

1938 — 666 4 466 2 889

6 995 17 394 3 204 9 797 3 791 7 597

671 5 477

4 608 8 437

15 991

2 797

2 990

17 227 14 627

5 419

5 494

40 1945

43 2 626

2 080

17 948

2 365

18 887

- 1 6 6 - 12 773 - 13 745 - 6 7 2 4 - 2 4 2 2 - 2 5 8 5 - 1 3 2 9 - 6 8 5

39 Summor för femårsperioden.

t. o. m. invandringsunderskott. Den utrikes omflyttningen synes förete samma känslighet för de ekonomiska konjunkturerna som den inrikes omflyttningen. Vad beträffar omflyttningen mellan de nordiska länderna — som ju är den kvantitativt betydelsefullaste delen av den utrikes omflyttningen — kan med hänsyn till den etablerade fria nordiska arbetsmarknaden denna även i andra avseenden synas likställd med en inrikes omflyttning. Under förutsättning av en fortsatt hög aktivitet hos den svenska ekonomien i enlighet med det inledningsvis uppställda antagandet torde man även i framtiden kunna räkna med att den utrikes omflyttningen ger ett nettotillskott till den svenska befolkningen. Det torde under denna förutsättning inte vara orimligt räkna med ett ungefär lika stort ge-

nomsnittligt invandringsöverskott under den närmaste 1 O-årsperioden som under första hälften av 1950-talet eller omkring 10 000 per år. Beräkning av folkmängden åren 1960 och 1965

vid slutet av

Statistiska centralbyrån har i del V av redogörelsen för 1950 års folkräkning redovisat en på basis av folkmängden den 31 december 1950 verkställd befolkningsprognos för tidsperioden 1950—1970. I denna har inte räknats med någon vinst eller förlust i folkutbytet med främmande länder i annan mån än att hänsyn tagits till det vid befolkningsprognosens upprättande kända invandringsöverskottet under åren 1951—1953. Vad dödligheten angår har antagits en fortsatt successiv reduktion

38 Tabell 3. Folkmängdens

förändringar

1950—1965 all .. b

alt. a 1950—55 1955—60

Åldersår

1960—65

1955—60

1960—65

Ökning eller minskning ( - ) i 1 000-ta l 82 38 -94 34 109 79

0—14 15—19 20 29 30 49 50 64 Hela folkmängden

248 87

3,5 16—64 år

1,9

-94 137 -19 -85 121 68

-121 16 164 -129 84 77

91 135 154 ökning eller minsknin g (-) 128

-90 144 10 -77 122 69

-118 17 187 - 109 85 78

140 180

199 i %

1,8

1,2

2,4

3,3

2,8

4,2

1,9 3,6

Alt. a: invandring och utvandring väger jämnt. Alt. b: invandringsöverskott av 10 000 per år. av dödsriskerna i åldrarna under 60 år i förhållande till de u n d e r tidsperioden 1946/50 konstaterade. Sålunda har räknats med att dödsriskerna i åldrarna under 50 år för perioden 1951/55 utgjorde 80 % av de för åren 1946/50 gällande för att under följande femårsperioder reduceras till resp. 70, 65 och 60 %. I fråga om åldrarna 50—55 år och 55—60 år har förutsatts något mindre reducering av dödsriskerna. Då befolkningsprognosen avser totalbefolkningen har även de framtida födelsekullarnas numerär måst beräknas. Dessa beräkningar, som utgår från vissa antaganden rörande giftermålsfrekvensen och fruktsamhetsförhållandena, innebär att det årliga antalet födda barn skulle uppgå till i runt tal 108 000 åren 1951/55 — vilket ungefär motsvarar det faktiska utfallet — 102 000 åren 1956/60, 99 000 åren 1961/65 och 102 000 åren 1966/70. Med hänsyn till sannolikheten av fortsatt nettoiimmigration och för att få en belysning av vilka konsekvenser ett visst antagande rörande dess storlek skulle få på befolkningens ålderssammansättning har statistiska centralbyrån på begäran av 1955 års långtidsutredning verkställt en tilläggsberäkning

till ovannämnda befolkningsprognos på grundval av antagande om en nettoimmigration av 10 000 per år. För åren 1951—1954 har hänsyn likväl tagits till det faktiskt observerade immigrationsöverskottet. Den relativa åldersfördelningen för immigrationsöverskottet har genomgående antagits vara densamma soim för immigrationsöverskottet 1951— 1954. De verkställda beräkningarna av befolkningens sammansättning efter kön och ålder vid slutet av åren 1960 och 1965 under ovanstående två olika förutsättningar återges i tabellbilaga 1. Talen har hai'vid korrigerats med hänsyn till den observerade utvecklingen 1950— 1955. Vid korrigeringen har antagits att ökningen eller minskningen av befolkningen i varje åldersgrupp 1955—1960 och 1960—1965 blir densamma — i absoluta tal — som enligt de ovan refererade befolkningsframskrivningarna. Sammanställningen i tab. 3 ger en översikt av de beräknade förändringarna under de två alternativa förutsättningarna — a) invandring och utvandring väger jämnt, b) invandringsöverskott av 10 000 per år (1 000-tal). Båda alternativen innebär för det när-

39 måste årtiondet en långsammare tillväxt av totalbefolkningen men en snabbare tillväxt av befolkningen i de produktiva åldrarna än fallet var under 1940talet och första hälften av 1950-talet. Utgår man från en fortsatt nettoimmigration av ungefär samma genomsnittliga storlek som under den senaste femårsperioden, kommer tillväxten av befolkningen i sistnämnda åldrar att — i absoluta tal — närma sig samma storleksordning som under 1930-talet. Av intresse i detta sammanhang är de förskjutningar som kan väntas ske inom de produktiva åldrarna mellan olika åldersgrupper. ökningen under den närmaste femårsperioden faller nästan helt på åldrarna under 20 år och över 50 år. Då yrkesintensiteten i dessa åldrar i allmänhet är lägre än i mellanåldrarna, kan nettotillskottet av arbetskraft på förhand väntas bli mindre än vad ökningen av befolkningen i de produktiva åldrarna i och för sig kunde ge anledning anta. Först under 1960-talet, då de stora årskullarna från 1940-talets början komma upp i åldrarna 20—30 år, sker en förbättring i detta avseende. Här påpekade förskjutningar blir mindre framträdande i alternativet med invandringsöverskott än i det alternativ som endast utgår från den naturliga befolkningstillväxten. Detta beror på att flyttningsrörelserna är koncentrerade till befolkningen i mellanåldrarna. Regionala skiljaktigheter utvecklingen

befolknings-

I tabellbilaga 2 återges vissa länsvis verkställda beräkningar av förändringarna i de produktiva åldrarna dels mellan 1950 och 1955, dels mellan 1955 och 1965 under olika förutsättningar rörande den in- och utrikes omflyttningen. Tab. 4 lämnar ett sammandrag av dessa beräkningar med fördelning på riksområden. Som framgått av det föregående berodde omkring hälften av tillväxten av befolkningen i de produktiva åldrarna under den senaste femårsperioden på immigrationstillskott. Den naturliga be-

folkningstillväxten torde ha uppgått till endast omkring 40 000. Av detta naturliga befolkningstillskott kom i det närmaste hälften på de två nordligaste länen — riksområdet övre Norrland. I stockholmsområdet (Stockholms stad och län) skulle befolkningen i de produktiva åldrarna, om inga flyttningar hade skett, ha minskat med cirka 10 000 medan den i de övriga storstadslänen samt länen kring Mälaren hade förblivit i stort sett oförändrad under samma förutsättningar. Genom i första hand den inrikes omflyttningen men också den utrikes har de regionala förändringarna under den senaste femårsperioden blivit i väsentliga avseenden annorlunda. Vinsterna av den inrikes omflyttningen har tillfallit storstadslänen, främst stockholmsområdet, samt mälarlänen. Även en stor del av den utrikes omflyttuingsvinsten har gått till dessa delar av landet. Av den totala befolkningstillväxten i de produktiva åldrarna mellan 1950 och 1955 h a r till följd härav i det närmaste två tredjedelar tillfallit storstadslänen och mälarlänen, medan av den återstående tredjedelen ungefär hälften kommit på Övre Norrland. Befolkningsutvecklingen under den närmaste femårsperioden innebär som förut framhållits framförallt en kraftig ökning av åldersgruppen 15—19 år. Särskilt markerad blir ökningen av denna åldersgrupp i stockholmsområdet, medan den blir relativt liten i övre Norrland. Framförallt till följd härav visar den naturliga tillväxten under den närmaste tioårsperioden av befolkningen i åldrarna 15—64 år en väsentligt jämnare fördelning än fallet var under den sistförflutna femårsperioden. Övre Norrland har visserligen fortfarande en inte oväsentligt kraftigare ökning än övriga delar av landet. Av hela den beräknade naturliga tillväxten av åldrarna 15—64 år under det närmaste årtiondet kommer dock mindre än en sjättedel på de två nordligaste länen mot som nyss nämnts ungefär hälften under den senaste femårsperioden. De verkställda beräkningarna belyser också h u r befolkningsutvecklingen inom

40 Tabell 4. Beräknade

förändringar av befolkningen i åldrarna 15—64 år riksområdesvis 1950—1965 1 000-tal'

Riksområde3

Folkmängd 15-64 år år 1950

Beräknad naturlig befolkningstillväxt

Beräknad ökning eller minskning (—) vid samma in- och utrikes omflyttning som 1951—1955

1950— 55

1955— 60

1960— 65

1950— 55

1955— 60

1960— 65

Östra Götaland Skåne, Halland o. Blekinge . . . Västkust- o. Vänerlänen Dalarna o. Nedre Norrland....

761,9 540,6 699,6 753,4 970,6 643,8 300,1

-10,3 2,3 9,2 9,2 3,2 6,9 19,1

17,9 17,8 24,4 25,2 21,8 22,5 24,8

17,2 17,1 20,6 19,4 18,9 19,2 21,4

32,0 16,4 0,9 4,1 15,4 6,7 12,3

60,2 31,9 16,1 20,1 34,0 22,3 17,9

59,5 31,2 12,3 14,2 31,1 19,0 14,6

Hela riket

4 670,0

39,6

154,4

133,8

87,8

202,5

181,9

1 Av räknemässiga skäl överensstämmer summorna ej fullt med de i föregående sammanställning återgivna talen, bl. a. beroende på att det faktiska invandringsöverskottet 1950—1955 något översteg 10 000 per år. 2 Mälarlänen i övrigt = Uppsala, Södermanlands, Örebro och Västmanlands län; östra Götaland = Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Gotlands län; Skåne, Halland och Blekinge = Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län; Västkust- och Vänerlänen = Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län; Dalarna och Nedre Norrland = Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län; övre Norrland = Västerbottens och Norrbottens län.

olika områden skulle gestalta sig om man antager att dels den inrikes omflyttningen, dels även den utrikes omflyttningen under det närmaste årtiondet skulle bli av samma storlek och gå i samma riktning som under första hälften av 1950-talet. Beräkningarna får naturligtvis endast betraktas som räkneexempel. Avgörande för omflyttningarnas storlek och riktning blir ytterst näringslivets utveckling inom olika områden (se sid. 70). De regionala skiljaktigheter i befolkningsutvecklingen som ovan belysts får i stor utsträckning återföras på jordbrukets minskade betydelse ur sysselsättningssynpunkt, som medfört en omflyttning av befolkningen i de produktiva åldrarna från landsbygden till tätorterna. Detta har lett till att städerna småningom fått en ur reproduktionssynpunkt gynnsammare ålderssammansättning hos befolkningen än landsbygden. En belysning härav ger de befolknings-

framskrivningar som utarbetats inom bostadsstyrelsen som underlag för bedömande av bostadsbyggnadsbehovet under den närmaste tioårsperioden. Följande tab. 5, som grundar sig på dessa befolkningsframskrivningar visar å ena sidan förändringarna vid en framskrivning av stads- resp. landsbygdsbefolkningen utan hänsynstagande till inoch utrikes omflyttning, dels från 1950 till 1955, dels från 1955 till 1960 och 1965 (naturlig befolkningstillväxt), å andra sidan de förändringar som ägt och kan väntas äga rum med hänsyn tagen till flyttningsrörelserna. I sista fallet har antagits att den inrikes inflyttningsvinsten för städernas del uppgår till omkring 22 000 per år vilket motsvarar genomsnittet under perioden 1949—1953. Medan u n d e r den förflutna femårsperioden — om ingen omflyttning hade ägt rum — hela den naturliga befolkningstillväxten i åldrarna 15—64 år skulle ha kommit på landsbygden sam-

41 Tabell 5. Folkmängdens

förändringar i städer och på landsbygd 1 OOO-tal

1950—1965

Ökning eller minskning (—) Folkmängd 1950 15—64 år Städer

Naturlig befolkningstillväxt

Beräknad faktisk befolkningstillväxt

1950/55

1955/60

1960/65

1950/55

1955/60

1960/65

2 300

-10

2 370

-33

a 174 b 196 a-19 b- 3

179 191 -45 -23

-2

a b a b

23 24 - 7 - 7

15—19 år Landsbygd

97 98 41 41

' a) Under förutsättning att in- och utvandring väger jämnt efter 1955. b) Under förutsättning av ett immigrationsöverskott av 10 000 per år, varav hälften tillfaller städerna. tidigt som städernas befolkning i dessa åldrar skulle ha sjunkit med 10 000, kommer under det närmaste årtiondet tillväxten under samma förutsättningar att fördela sig i stort sett jämnt på stadsoch landsbygdsbefolkning. Detta sammanhänger som synes med en — jämfört med den förflutna femårsperioden — särskilt stark ökning av de yngsta arbetsåldrarna i städerna. Även om ingen omflyttning förutsattes äga rum, skulle städernas befolkning i åldrarna 15—19 år öka med över 80 000 under det närmaste årtiondet medan ökningen på landsbygden stannar vid 70 000. Här berörda förhållande är av betydelse bl. a. med tanke på att den genomsnittliga skoltiden är längre i städerna än på landsbygden. Detta medför i sin tur att procenten förvärvsarbetande i de yngsta arbetsåldrarna — i varje fall bland männen — är lägre i städerna än på landsbygden. I I . ArbetskraftstiUgångarna Avgränsningen av den förvärvsarbetande befolkningen (arbetsstyrkan) För bedömande av storleken av den totala arbetsstyrkan och de förändringar, som denna undergått mellan olika tid-

punkter, står som redan inledningsvis berörts i huvudsak endast folkräkningarna till buds. På grundval av yrkesuppgifter som folkräkningsåret inhämtas vid mantalsskrivningen sker vid folkräkningarna en fördelning av befolkningen på bl. a. förvärvsarbetande och icke förvärvsarbetande befolkning. Såsom förvärvsarbetande skall härvid enligt anvisningarna till de senaste folkräkningarna anses person som vid mantalsskrivningen har inkomstgivande arbete i sådan omfattning att det upptager större delen av en »normalarbetsdag». Den som av tillfällig anledning, såsom kortvarig sjukdom, semester, kortvarig arbetslöshet o. d. icke utfört något sådant arbete vid mantalsuppgiftens lämnande skall dock redovisas såsom förvärvsarbetande am han eljest regelmässigt titövar ett yrke. ttedan här möter en svårighet vid tolkningen av folkräkningsresultaten, nämligen omfattningen lav det arbete som konstituerar att vederbörande betraktas som förvärvsarbetande. Då frågeformuläret inte haft samma utformning vid de olika folkräkningarna, torde avgränsningen av den förvärvsarbetande befolkningen ibland ha skett mera, ibland mindre restriktivt. Särskilt gäller detta avgränsningen av den kvinn-

42 Tabell 6. Arbetsstyrkans

storlek vid slutet av åren 1930, 1940 och 1950 1 OOO-tal Medh . fam. nedl.

Företagare Män

S:a

Män

S:a

Män

209 1312 212 1473 121 1673

S:a

Män

622 1934 1998 633 2106 2190 711 2 384 2 286

509 539 515

104 111 85

613 650 600

177 178 98

32 34 23

I 1 000-tal 1930—40 1940—50

30 -24

7 37 -26 -50

1 -80

2 -11

3 -91

161 200

11 78

I % 1930—40 1940—50

5,9 -4,5

6,7 6,0 -23,4 -7,7

0,6 1,4 6,3 -44,9 -32,4 -42,9

12,3 13,6

1,8 12,3

1930 1940 1950

Hela arbetsstyrkan

Anställda

S:a

758 2 756 778 2 968 819 3105

Ökning eller minskning (—)

liga förvärvsarbetande befolkningen. Vid 1945 års folkräkning torde denna på grund av frågeformulärets uppställning ha blivit väsentligt mera restriktivt avgränsad än vid 1940 och 1950 års folkräkningar. Av liknande anledning torde ej heller 1930 och 1940 års folkräkningar vara fullt jämförbara. 1 Vid tolkningen av folkräkningarna bör vidare beaktas att en person som i egenskap av familjemedlem brukar biträda familjeföreståndaren i dennes yrke — denne måste då vara egen företagare — anses såsom förvärvsarbetande i den mån detta kan anses vara hans eller hennes huvudsakliga sysselsättning. Avgränsningen kompliceras här särskilt av att hushållsarbete ej betraktas som förvärvsarbete i den mån det utföres avfamiljemedlem (däremot om det utföres av lejd arbetskraft). Då de vid mantalsskrivningen lämnade uppgifterna ej tillåter någon närmare bedömning av de olika arbetsuppgifternas omfattning har gränsdragningen mellan medhjälpande och övriga familjemedlemmar till personer som arbetar som enskilda företagare kommit att ske efter skiftande principer. Det ligger i sakens natur att också dessa svårigheter vid tolkningen av folkräkningsresultaten främst h a r av-

172 \ 192 96 278

20 41

212 137

9,6 4,4

2,6 5,3

7,7 4,6

8,9 13,2

seende på den kvinnliga befolkningen, närmast jordbruksbefolkningen. Arbetsstyrkans storlek åren 1930, 1940 och 1950 Storleken av den förvärvsarbetande befolkningen (arbetsstyrkan) enligt folkräkningarna 1930, 1940 och 1950 framgår av ovanstående tab. 6. För att i någon mån eliminera de brister i jämförbarheten som beror på att olika principer tillämpats vid avgränsningen av de kvinnliga medhjälpande familjemedlemmarna har på denna punkt viss korrigering skett av 1930 och 1940 års folkräkningar. 2 Vidare har för att öka jämförbarheten grupperna företagare, medhjälpande familjemedlemmar och anställda redovisats var för sig. Talen visar en ökning av den totala arbetsstyrkan såsom denna avgränsats i folkräkningarna med 212 000 under 1 Budolf Meidner har i Svensk arbetsmarknad vid full sysselsättning (Konjunkturinstitutet, Sth 1954) i stället antagit att 1940 och 1945 års folkräkningar, likaså 1930 och 1940 års folkräkningar skulle vara jämförbara i nu angivna avseende men däremot ej 1945 och 1950 års folkräkningar. 1 Korrigeringen avser kvinnliga medhjälpande familjemedlemmar inom jordbruk med binäringar. Se vidare s. 55 ff.

43 Tabell 7. Anställda utlänningar ullänningskommissionens

Yrkesområde

Jordbruk och fiske Skogsbruk Industri o. hantverk (arbetarpersonal) Sjöfart Hotell- o. restaurangrörelse Husligt arbete Övriga yrkesområden Summa anställda Män Kvinnor 1

enligt folkräkningen år 1950 samt enligt register 1 / 10 1950 och 1/ia 1955 Utlänningskommissionen

ökning el. minskning (—) enligt UK '/i, 1950 — '/,. 1955

V» 1950

'/„ 1955

Differens folkräkning UK år 1950

2 868 1060

5 694 2 905

5 162 8 730

2 826 1845

— 532 5 825

36 762 '690 '3 662 6 267

19 293

43 631 4 831 10 132 8 241 21192

53 298 7 202 12 872 9 702 24 264

6 869 4 141 6 470 1974 1899

9 667 2 371 2 740 1461 3 072

70 602 41368 29 234

96 686 56 095 40 531

121 230 75 365 45 865

26 024 14 727 11297

24 604 19 270 5 334

Folkräkningen 1950

Företagare har icke kunnat frånskiljas — deras antal torde vara obetydligt.

1930-talet och 137 000 under 1940-talet. Detta innebär att arbetsstyrkan under 1930-talet steg med 7,7 procent eller ca 0,6 procent per år, medan ökningen under 1940-talet var 4,6 procent eller 0,4 procent per år. ökningen av arbetsstyrkan har varit väsentligt svagare än ökningen av befolkningen i de produktiva åldrarna (15—64 å r ) , som under dessa två tioårsperioder uppgick till 10,4 resp. 6,4 procent. Som nyss nämnts hänföres den lejda arbetskraften i privathushåll — i motsats till familjemedlemmar sysselsatta i hemmet — till arbetsstyrkan. Bortses från denna del av arbetsstyrkan erhålles en väsentligt kraftigare ökning nämligen med 10,9 procent under 1930talet och 7,3 procent under 1940-talet. Den ökning, som skett av arbetsstyrkan faller helt på den anställda arbetskraften, medan framför allt gruppen medhjälpande familjemedlemmar men även enskilda företagare decimerats. Den anställda arbetskraften visar en kraftigare ökning under 1940-talet än under 1930-talet, nämligen med 13,2 resp. 8,9 procent. Skillnaderna beror framför allt på den mycket ringa ökning av antalet anställda kvinnor som folkräkningarna redovisar för 1930-ta-

let. Det är dock sannolikt att folkräkningsuppgifterna ger en för låg ökning under detta årtionde eftersom avgränsningen av den yrkesverksamma befolkningen inte varit likformig vid 1930 och 1940 års folkräkningar. Vid bedömande av arbetsstyrkans förändringar bör beaktas att folkräkningarna endast registrerar förändringarna av den i riket skrivna befolkningen. Detta har särskild betydelse under en tidsperiod med stark tillströmning av utländsk arbetskraft. Man kan förutsätta att en del utlänningar på grund av att de vistats och avser att vistas relativt kort tid i landet ej låter skriva sig här även om de innehar arbetsanställning. En jämförelse mellan antalet förvärvsarbetande utlänningar enligt folkräkningen år 1950 och antalet hos utlänningskommissionen vid samma tidpunkt arbetsanmälda utlänningar ger en uppfattning om betydelsen av denna »felkälla». Enligt folkräkningen fanns vid räkningstillfället 72 900 förvärvsarbetande utlänningar, varav 70 600 i egenskap av anställda medan antalet arbetsanmälda utlänningar enligt utlänningskommissionens register den 1 oktober 1950 var 96 700, en differens sålunda på över 25 000. Vis-

44 Tabell 8. Förvärvsarbetande befolkning i % av hela befolkningen inom olika åldersoch civilständsklasser vid slutet av år 1950. Tätbebyggelse och glesbebyggelse Urvalsundersökning Kvinnor

Män Åldersår

Gifta Samboende

övriga

Förut gifta

Samtliga

64,8 88,1 86,2 66,4 14,7

18,8 25,0 18,3 12,4 1,3

68,6 77,2 72,7 57,4 11,4

83,2 71,6 39,7 5,9

63,3 53,5 33,2 29,4 6,5

40,3 54,4 51,7 51,6 21,1

9,1 5,2 5,3 5,4 1,3

33,3 40,0 39,2 52,3 17,5

52,2 67,1 40,3 12,4

40,6 28,1 15,2 19,4 10,0

Samtliga

Ogifta

Tätbebyggelse 15—20 20—30 30—50 50—65 65—eu

69,9 92,8 98,3 89,6 31,5

Glesbebyggelse 15—20 20—30 30—50 50—65 65—cu

81,7 94,9 97,1 90,1 43,8

serligen kan utlänningskommissionens register antagas ge en något för hög siffra på grund av eftersläpningar vid nyanmälningar av utlänningar, vilkas arbetsanställningar u p p h ö r t eller som fått svenskt medborgarskap. Det är dock möjligt att detta uppväges av att ej heller alla utlänningar med arbetsanställning blir anmälda. Som framgår av tab. 7 är differensen mellan folkräkningens och utlänningskommissionens uppgifter särskilt stor för sjöfart och hotell- och restaurangrörelse. Då antalet anställda i landet icke mantalsskrivna utlänningar torde varit ganska obetydligt år 1940 kan den reala ökningen av arbetsstyrkan under 1940-talet förutsättas ha varit något större än folkräkningarna ger vid handen. Yrkesintensiteten Yrkesintensiteten — den procentuella andel av befolkningen som tillhör arbetsstyrkan — varierar i olika åldersklasser. Vidare föreligger stora skillnader i yrkesintensitet mellan män och kvinnor och mellan gifta och icke gifta kvinnor. Yrkesintensiteten är högst inom den manliga befolkningen i åldrarna mellan 20 och 60 år, där den i många

åldersklasser närmar sig 100 procent, lägre i de yngre — även bortsett från åldrarna under 15 å r — och äldre åldersklasserna. Den är väsentligt lägre bland de gifta kvinnorna än bland de ioke-gifta. De icke-gifta kvinnorna når dock inte upp till samma yrkesintensitet som männen i motsvarande åldrar. Beaktas bör vidare de ganska stora regionala skiljaktighetcrna i yrkesintensiteten i de yngsta och äldsta åldersklasserna samt bland kvinnorna, såväl gifta (samboende) kvinnor som övriga kvinnor. Särskilt framträder stora skillnader i yrkesintensitet mellan den i tätbebyggelse och den i glesbebyggelse bosatta befolkningen, såsom illustreras av tab. 8. Olikheterna i yrkesintensitet mellan tätorts- och glesbygdsbefolkning kan — med tanke på den fortgående urbaniseringen — sägas ge en antydan om de förändringar som yrkesintensiteten på längre sikt undergår. En närmare analys av dessa förändringar med utgångspunkt från de olika folkräkningarna möter dock stora svårigheter på grund av osäkerheten om i vilken mån avgränsningen av den yrkesverksamma befolkningen skett efter enhetliga principer

45 Tabell 9. Yrkesintensiteten,

i % , i olika åldersklasser

vid slutet av åren 1940 och 1950

Åldersår 15-19 20-24 25-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60-64 65-69 70-c Manlig bef. År 1940 82,2 92,5 96,4 Är 1950 74,4 90,0 96,1 ökning el. minskn. (—) — 7,8 — 2,5 — 0,3

97,5 98,1

97,3 96,9 98,3 97,9

96,5 97,1

94,9 95,5

91,5 92,5

0,6

1,0

0,6

1,0 — 0,1 — 4,1 — 7,8

Kvinnl bef. År 1940 År 1950 ökning el. minskn. (—)

47,4 54,3

55,0 57,3

29,7 27,3

27,6 26,7 26,2 28,5

26,2 30,8

25,3 29,7

22,4 26,3

17,1 18,9

6,9

2,3 — 1,1 — 2,4 — 1,4

1,8

4,6

4,4

3,9

1,8 — 1,1 —2,5

Gifta kv. År 1940 År 1950 Ökning el. minskn. (—)

11,1 24,9

15,2 26,0

15,1 20,2

12,7 15,5

11,3 10,3 15,1 16,4

8,8 16,5

7,3 13,5

5,5 9,6

3,5 5,2

2,4 2,4

13,8

10,8

5,1

2,8

3,8

6,1

7,7

6,2

4,1

1,7

— —0,1

Icke gifta kvinnor Ar 1940 Är 1950 Ökning el. minskn. (—)

48,1 55,5

70,6 78,0

72,5 81,0

70,8 78,1

69,6 67,5 75,7 73,6

65,4 71,4

58,8 65,6

48,5 55,1

33,5 35,7

22,1 10,4 20,0 7,1

7,4

8,5

7,3

6,1

6,0

6,8

6,6

2,2 -

2,1 —3,3

38,3 37,2

vid de olika folkräkningarna. Som framhållits är det tydligt att avgränsningen inte varit konsekvent i fråga om de kvinnliga medhjälpande familjemedlemmarna. Bäst jämförbara torde 1940 och 1950 års folkräkningar vara. De i tab. 9 angivna förändringarna i yrkesintensiteten under 1940-talet baserar sig på dessa folkräkningar med tidigare omnämnd korrigering av 1940 års folkräkning beträffande de kvinnliga medhjälpande familjemedlemmarna. I tab. 10 lämnas motsvarande uppgifter med uppdelning på å ena sidan stadsbefolkning, å a n d r a sidan landsbygdsbefolkning. Det framgår av dessa tabeller till en början att förändringarna i yrkesintensiteten vad beträffar den manliga befolkningen i åldersklasserna 25—64 år varit mycket små. De förändringar som skett har dock i allmänhet inneburit en viss höjning av yrkesintensiteten, som kan förklaras av bl. a. den väsentligt högre ekonomiska aktiviteten 1950 än 1940, kanske även av ett förbättrat häl-

6,1

79,8 79,7

60,5 31,5 56,4 23,7

12,9 11,8

7,9 5,4

1,1 1,0

sotillstånd hos befolkningen och ett effektivare utnyttjande av den partiellt arbetsföra befolkningen. Ser man däremot till den manliga befolkningen i åldrarna under 25 och över 64 år framträder en tydlig minskning av yrkesintensiteten mellan 1940 och 1950. Samma utveckling visar den kvinnliga befolkningen i åldrarna 65 år och däröver, medan yrkesintensiteten bland kvinnorna i åldrarna under 65 år — om man särhåller gifta och icke gifta kvinnor — genomgående stigit och då särskilt kraftigt bland de gifta kvinnorna. Såväl den sjunkande yrkesintensiteten i de yngre och äldre åldrarna som den stigande yrkesintensiteten bland kvinnorna torde avspegla mera långsiktiga utvecklingstendenser. I det följande skall dessa något närmare diskuteras. Åldrarna 15—19 år. Minskningen av den andel av befolkningen i de yngre arbetsåldrarna som står till förfogande som arbetskraft sammanhänger uppen-

46 Tabell 10. Yrkesintensiteten,

i %, i olika åldersklasser vid slutet av åren 1940 och 1950 Städer och landsbygd Kvinnor

Män Åldersår

Gifta

Og fta

Samtliga

Föru

gifta

1950 Städer 15 20 20—25 25 30 30—35 35 40 40 50 50—60 60 65 65 70 70—co

73,1 89,0 95,7 97,6 97,7 96,5 93,4 76,9 53,9 24,3

68,3 87,5 95,7 98,4 98,5 97,8 94,1 77,2 49,1 17,3

65,5 88,7 90,9 89,1 87,6 85,0 73,3 45,5 29,1 12,3

62,5 88,3 92,5 91,4 89,4 86,1 76,8 50,7 26,2 7,7

23,0 28,7 26,8 22,0 18,8 15,2 9,5 5,4 3,4 1,7

36,8 36,8 28,2 21,7 21,3 23,5 16,7 7,4 2,7 1,1

70,6 75,4 74,0 69,7 57,3 37,9 20,6 12,4 4,7

81,9 82,9 80,0 80,6 73,5 52,8 28,8 9,9 3,0

Landsbygd 15—20 20 25 25 30 30 35 35 40 40—50 50—60 60 65 65 70 70—u

86,7 94,5 96,8 97,3 97,1 97,0 93,1 81,3 63,4 34,0

78,6 92,2 96,5 97,8 98,0 97,2 94,1 81,5 61,4 27,1

37,7 53,9 53,9 52,9 54,2 56,2 53,1 39,5 29,9 16,7

48,0 65,4 63,4 60,0 56,9 57,7 56,0 40,2 30,3 12,8

4,7 5,7 5,9 5,6 6,1 6,0 4,8 2,5 1,9 0,8

14,0 14,2 10,7 8,3 8,4 9,6 7,5 3,5 2,2 0,9

42,1 52,4 55,1 56,0 55,0 43,6 29,7 20,5 10,8

63,7 64,2 64,6 64,2 61,7 46,9 24,4 19,7 7,9

barligen med den utveckling mot en längre genomsnittlig skoltid, som är ett karakteristiskt drag i den nuvarande samhällsutvecklingen. En närmare belysning av tendenserna i detta avseende lämnades i 1949 års arbetskraftsutrednings betänkande om arbetskraftsbehovet inom offentlig verksamhet (SOU 1955:34), varur underlaget för tab. 11 hämtats. Som framgår har särskilt i 15—19årsåldern skett en betydande ökning av den andel av befolkningen som undergår skolutbildning. Under 1940-talet beräknas denna ha stigit från 9,6 till 16,5 procent eller med i genomsnitt 0,7 procentenheter per år. Under första hälften av 1950-talet har den årliga ökningstakten beräknats till ej fullt 1,1 procentenheter. Arbetskraftsutredningen antager en fortsatt ungefär lika stark ökning under senare hälften av 1950-talet. Utvecklingen under första hälften av 1960-talet blir i stor utsträckning bero-

ende av den takt i vilken den i princip beslutade 9-åriga skolplikten genomföres. Skulle detta allmänt kunna ske under loppet av 1960-talet, bör man kunna räkna med en något snabbare höjning av yrkesintensiteten än hittills; i motsatt fall torde en något långsammare ökningstakt vara sannolik. Även i åldrarna 20—24 har arbetskraftsutredningen räknat med en fortsatt höjning av utbildningsfrekvensen under den närmaste tioårsperioden. Utvecklingen mot en längre genomsnittlig skoltid är en genomgående företeelse i flertalet utvecklade industriländer. Särskilt långt har denna utveckling fortskridit i USA, där redan vid början av 1950-talet över 61 procent av 15—19åringarna och närmare 13 procent av 20—24-åringarna var upptagna av pågående utbildning. Ökningen av utbildningsfrekvensen visar ett nära beroende av sådana företeelser som urbaniseringen och tjänste-

47 Tabell 11. Beräknat

Åldersår/Läsår 15—19 20—24

antal personer med pågående skolutbildning i olika åldrar

i % av

folkmängden

1929/30

1939/40

1949/50

1954/55

1959/60

1964/65

6,2 2,5

9,6 3,4

16,5 5,7

21,9 8,2

27,0 10,1

30,1 (34,2)' 11,9

' Under förutsättning av att 9-årig skolplikt allmänt genomförts vid slutet av 1960-talet. mannagruppernas tillväxt. Dels har utbyggnaden av den obligatoriska undervisningen fortskridit längre i städer och andra större tätorter än i riket i övrigt, dels är övergången till högre skolor mera omfattande i städerna än på landsbygden. Arbetskraftsutredningen beräknade att i början av 1950-talet ungefär 45 procent av 14-åringarna i städerna gick i högre skolor mot endast 20 procent på landsbygden. Den lägre förvärvsintensiteten hos den manliga befolkningen i de yngre arbetsåldrarna i tätorterna jämfört med den egentliga landsbygden (glesbebyggelsen) torde bland annat få ses mot bakgrunden härav. Som framgått av tab. 9 h a r den ökning av utbildningsfrekvensen som skett mellan 1940 och 1950 endast i fråga om männen kommit till uttryck i en minskning av förvärvsintensiteten i de yngre arbetsåldrarna. Den kvinnliga befolkningen i samma åldrar visar tvärtom en ökning av yrkesintensiteten. Förklaringen härtill torde vara att ökningen av utbildningsfrekvensen bland kvinnorna, om man ser till effekten på den förvärvsarbetande befolkningens storlek, motverkats av att samtidigt ett stigande antal kvinnor övergått från arbete inom det egna hushållet — som »hemmadöttrar» — till förvärvsarbete. Denna företeelse har främst betydelse på landsbygden och inom jordbruksbefolkningen. För stadsbefolkningen redovisar folkräkningarna (se tab. 10) en minskning av förvärvsintensiteten även bland kvinnorna i åldrarna 15—19 år mellan 1940 och 1950, om än svagare än för den manliga befolkningen.

För männens del torde man böra räkna med en fortsatt minskning av yrkesintensiteten i huvudsak motsvarande den prognosticerade ökningen av utbildningsfrekvensen. Beträffande kvinnorna i samma åldrar skulle däremot, med tanke på att en viss fortsatt övergång från arbete inom det egna hushållet till förvärvsarbete är sannolik, kunna ifrågasättas om förlängningen av utbildningstiden behöver mediföra en minskning av förvärvsintensiteteo. Denna är som framgått av det föregående fortfarande inte oväsentligt lägre än bland männen i samma åldrar. Det synes dock med hänsyn till den starkt stegrade utbildningsfrekvensen rimligt anta att denna medför någon minskning av yrkesintensiteten även bland kvinnorna. Åldrarna över 64 år. Den minskning i yrkesintensiteten i åldrarna över 64 år som redovisas av folkräkningarna synes främst böra ses mot bakgrunden av förändringarna i yrkesstrukturen. Av de 152 000 förvärvsarbetande personerna i dessa åldrar år 1950 var sålunda 87 000 eller 57 procent företagare och medhjälpande familjemedlemmar. Minskningen av yrkesintensiteten mellan 1940 och 1950 beror nästan helt på en minskning av företagargruppernas — väsentligen jordbrukarnas — andel. I åldrarna över 70 år har dock även de anställdas andel minskat. Ehuru yrkesintensiteten i dessa åldrar är väsentligt högre på landsbygden än i städerna har denna dock sjunkit såväl i städer som på landsbygd. Förutom förskjutningarna mellan företagare och anställda kan den stigande andelen tjänstemän bland de anställda tänkas ha bidragit till en sjun-

48 kände yrkesintensitet i de högre åldrarna. De tjänstemannakategorier som har ordnad tjänstepension torde i allmänhet förutsättas lämna sin anställning senast vid 65 års ålder. En fortsatt sammankrympning av den andel av befolkningen i åldrarna över 64 år, som h a r mera regelmässigt förvärvsarbete, är sannolik mot bakgrunden av de förskjutningar som yrkesstrukturen på längre sikt torde undergå, innebärande en minskning framförallt av jordbrukaregrupperna och en ytterligare ökning av särskilt tjänstemannapersonalen. Utvidgningen av tjänstepensioneringen torde verka i samma riktning. Möjligen skulle man dock kunna antaga en minskning i en småningom något långsammare takt än under 1940-talet. Åldrarna 20—64. Yrkesintensiteten i olika åldersklasser inom den manliga befolkningen i åldrarna 20—64 år h a r som nyss framhållits undergått relativt små förändringar. Mellan 1940 och 1950 visar folkräkningarna en minskning av yrkesintensiteten främst i åldersgruppen 20—24 år. En obetydlig minskning registreras även i åldrarna 25—29 och 60—64 år. I samtliga övriga åldersklasser redovisas en mindre ökning av yrkesintensiteten. Minskningen i åldrarna 20—24 år torde sammanhänga bland annat med att en stigande andel av befolkningen i dessa åldrar undergår utbildning vid olika högre skolor. En fortsatt nedgång i yrkesintensiteten i dessa åldrar är på grund av vad nyss sagts sannolik. Samtidigt är det emellertid inte otänkbart att en viss ytterligare ökning av yrkesintensiteten i de högre åldersklasserna kan komma att äga rum. Såsom bland annat pensionsutredningen visat (SOU 1955:32) går utvecklingen mot en minskad invaliditetsfrekvens i åldrarna närmast under 65 år. I samma riktning bör de efter kriget intensifierade åtgärderna för att tillvarataga den partiellt arbetsföra arbetskraften verka. Man kan emellertid ej heller bortse från möjligheten att den tekniska och organisatoriska utvecklingen inom produktionen på längre sikt kan medföra större svårigheter att utnyttja den fysiskt

eller intellektuellt mindre fullgoda arbetskraften. Bortsett från åldrarna 20— 24 år synes också med hänsyn till den redan höga yrkesintensiteten några större förändringar knappast vara att vänta på längre sikt. Medan av den manliga v u x n a befolkningen (15 år och högre) o m k r i n g 86 procent redovisades som förvärvsarbetande vid 1950 års folkräkning var detta fallet endast med 30 procent av den kvinnliga vuxna befolkningen. Den låga kvinnliga yrkesintensiteten sammanhänger givetvis med att kvinnorna och i första hand de gifta samboende kvinnorna tages i anspråk för arbetsuppgifter inom det egna hushållet, varvid de — i motsats till privathushållens lejda arbetskraft — ej räknas som tillhörande arbetsstyrkan. Den väsentligt lägre yrkesintensiteten bland de gifta kvinnorna än bland de icke gifta (ogifta och förut gifta) har belysts av tab. 8—10. Vid bedömande av den låga kvinnliga yrkesintensiteten får beaktas de principer som varit vägledande vid folkräkningarnas avgränsning av förvärvsarbetande från icke förvärvsarbetande befolkning. I princip har, som förut framhållits, till förvärvsarbetande endast räknats den del av befolkningen som vid folkräkningstillfället, d. v. s. vid mantalsuppgifternas avgivande i slutet av året, haft inkomstgivande arbete i sådan omfattning att detta upptagit större delen av en normalarbetsdag. Antalet :kvinnor som under någon tid av året haft förvärvsarbete längre eller kortare tid är väsentligt högre. Enligt de i anslutning till 1950 års folkräkning verkställda inkomstundersökningarna hade 42 procent av den vuxna kvinnliga befolkningen inkomst av förvärvsarbete (för männen var motsvarande tal 91 procent), medan som ovan nämnts endast 30 procent hänfördes till den förvärvsarbetande befolkningen vid folkräkningstillfället. Skillnaderna är särskilt stora för de gifta kvinnorna. På grundval av inkomststatistiken skulle antalet gifta kvinnor som under någon tid av året haft inkomst av förvärvsarbete kunna beräknas h a varit närmare

49 Tabell

12. Förvärvsarbetande

kvinnor

och civilståndsklasser i städer tätbebyggelse utom

i %

av hela antalet

kvinnor

Samboende gifta kvinnor Område

inom

olika

ålders-

med minst 30 000 invånare, övriga städer riksområdesvis, städerna (beräknade tal) samt glesbebyggelse övriga kvinnor

15—29 år

30—49 år

50—64 år

65år

15—29 år

30—49 år

50—64 år

65år

Städer med minst 30 000 inv

32,1

21,7

12,9

1,7

81,0

83,i

56,5

8,9

Därav: Borås Stockholm Lund Malmö Solna Hälsingborg Norrköping Halmstad Göteborg Örebro Uppsala Västerås Linköping Karlskrona Eskilstuna Karlstad Jönköping Karlskoga

40,4 35,4 35,9 37,7 33,5 32,6 31,2 31,6 29.9 26,1 26,8 27,6 22,7 25,1 22,9 22,6 24,0 21,6

34,2 30,4 30,2 27,7 26,9 23,8 22,7 22,6 21,5 20,4 19,6 17,8 17,6 15,4 15,0 14,0 14,0 12,2

23,2 23,2 14,9 15,1 19,0 14,6 14,5 11,4 13,2 12,7 11,4 8,9 11,2 8,0 7,6 11,5 8,1 5,0

3,5 3,6 2,1 2,3 1,3 2,1 1,5 1,5 1,7 0,5 3,7 1,1 1,1 1,3 1,5 2.3 1,4 0,2

84,2 77,8 80,6 84,9 82,2 81,8 80,7 79,6 78,9 82,4 77,2 83,7 84,5 74,3 81,1 78,5 80,6 80,2

89,9 88,6 87,3 86,8 85,9 86,2 82,2 84,5 82,9 84,4 85,8 82,2 83,7 77,5 83,4 61,0 84,2 79,0

66,4 63,1 59,4 60,4 57,6 56,5 55,7 53,4 55,7 56,4 54,9 52,2 51,8 47,3 52,1 66,2 54,6 48,6

12,8 11,4 11,0 10,8 9,4 7,9 8,7 7,8 9,1 10,2 5,5 7,2 8,0 6,4 7,1 17,3 7,7 7,8

21,8

13,8

8,6

1,1

74,6

79,7

60,0

7,8

26,4 22,7

17,7 16,4

9,3 10,0

1,8 1,0

79,9 73,9

79,8 83,8

52,1 52,5

7,5 8,3

20,7

14,9

9,4

1,2

79,8

79,0

48,8

5,7

20,9 20,5 19,7 28,3

12,9 12,2 9,6

7,1 7,5 7,3

1,1 0,8 0,9

75,7 71,5 74,6

20,5

13,6

1,9

78,3

77,9 76,9 78,8 84,2

49,1 47,4 47,9 56,5

7,9 6,7 7,4 9,2

17,4 5,3

13,5

9,3

0,2

75,3

73,9

5,3

5,4

1,3

46,4

54,1

46,8 46,9

8,5 15,2

19,6

14,7

9,4

1,4

67,9

74,0

51,8

11,4

Övriga städer Därav: Skåne. Halland och Blekinge Mälarlänen Bohuslän och Vänerlänen Dalarna och Nedre Norrland ö v r e Norrland . . . . Östra Götaland . . . Samtliga städer Tätbebyggelse städerna

utom

Glesbebyggelse Hela riket

d u b b e l t så s t o r t s o m a n t a l e t f ö r v ä r v s a r b e t a n d e gifta k v i n n o r e n l i g t 1950 å r s folkräkning. Den kvinnliga befolkningens yrkesintensitet uppvisar mycket stora lokala skiljaktigheter. Detta gäller först och f r ä m s t d e gifta k v i n n o r n a m e n o m ä n i m i n d r e u t s t r ä c k n i n g o c k s å de i c k e gif4—570070

t a . S k i l j a k t i g h e t e r n a får g i v e t v i s ses m o t bakgrunden av å ena sidan den kvinnliga o c h e n k a n n e r l i g e n d e n gifta k v i n n liga befolkningens lokala b u n d e n h e t o c h å a n d r a s i d a n s k i l l n a d e r mellan olika områden i näringslivets sammansättning och d ä r m e d efterfrågan på arbetskraft i n o m de y r k e s o m r å d e n som tra-

50 ditionellt rekryteras med kvinnlig arbetskraft. Som framgått av det föregående är yrkesverksamhetsgraden såväl bland gifta som övriga kvinnor väsentligt lägre i glesbebyggelsen än i tätbebyggelsen. Detta beror uppenbarligen på att — om man frånser husligt arbete — det främst är de till tätorterna lokaliserade delarna av näringslivet som utnyttjar kvinnlig arbetskraft. Även mellan olika tätorter framträder som framgår av tabell 12 stora skillnader i omfattningen av det kvinnliga förvärvsarbetet, framförallt vad beträffar de gifta samboende kvinnorna. Medan i Stockholms stad över 30 procent av de gifta samboende kvinnorna i åldrarna 30—49 år hade förvärvsarbete år 1950 var knappt 10 procent förvärvsarbetande i samma åldrar i städer med mindre än 30 000 invånare i östra Götaland. Den starka ökningen av yrkesintensiteten framför allt bland de gifta kvinnorna, som framgått av tab. 9, kan till en del förklaras av de ovan berörda skillnaderna mellan olika bebyggelsetyper och den fortgående ökningen av tätortsbefolkningen. Men även oberoende h ä r a v har en betydande ökning främst av de gifta kvinnornas yrkesintensitet ägt rum. Det är tydligt att man här har att göra med en företeelse som är genomgående för det moderna samhället och som bl. a. bör ses mot bakgrunden av att allt flera av de arbetsuppgifter som tidigare tillkommit det enskilda hushållet överflyttats på särskilda näringsgrenar. Av intresse är hur likartad utvecklingen i detta avseende varit i USA och Sverige. En belysning härav ger följande sammanställning av yrkesintensiteten inom den kvinnliga stadsbefolkningen 1940 och 1950 i de båda länderna, tab. 13. Det framgår av tabellen, att yrkesintensiteten bland de gifta kvinnorna — om man ser till stadsbefolkningen (urban population) — är inte obetydligt högre i USA än i Sverige. Att USA redovisar en lägre yrkesintensitet än Sverige i de yngsta åldrarna torde helt bero på att de svenska uppgifterna i mot-

Tabell 13. Yrkesintensiteten, i % , inom den gifta kvinnliga stadsbefolkningen i olika åldersklasser i Sverige och USA åren 1940 och 1950 Åldersår

14—24 25—34 35—44 45—to Samtliga 1

Sverige

USA1

28,4 24,2 17,7 9,0

36,9 24,8 22,3 15,0

21,6 22,0 18,1 9,9

30,2 24,8 29,0 18,3

17,0

21,1

16,8

24,2

Endast samboende gifta kvinnor.

sats till de amerikanska inkluderar icke samboende gifta kvinnor. 1 Liksom Sverige visar USA en mycket stark stegring av yrkesintensiteten bland de gifta kvinnorna under 1940-talet. Minst är ökningen — såväl i USA som i Sverige — i åldersgruppen 25—34 år, vilket torde bero på att omvårdnaden av barnen då ofta försvårar arbete utom hemmet. En fortsatt ökning av framförallt de gifta kvinnornas yrkesintensitet synes sannolik. Inkomststatistiken tyder också på att en betydande ökning av antalet förvärvsarbetande gifta kvinnor skett under första hälften av 1950-talet. Sålunda steg antalet samtaxerade förvärvsarbetande hustrur med 24 procent mellan 1951 och 1955; omräknad till en femårsperiod skulle detta innebära en ökning med över 30 procent. Xven med beaktande av i det föregående omnämnda skillnader mellan folkräkningarnas och inkomststatistikens avgränsningar ger dessa tal anledning räkna med att en fortsatt kraftig ökning av den gifta kvinnliga arbetsstyrkan skett under första hälften av 1950-talet. Det synes — under förutsättning av fortsatt hög ekonomisk aktivitet — ej heller finnas anledning antaga en väsentligt lägre ökningstakt under den närmaste tioårs1 Betydelsen härav framgår av att yrkesintensiteten bland de gifta kvinnorna i åldrarna 15—24 år i samtliga tätorter i Sverige år 1950 blir endast 28,7 om de icke samboende exkluderas mot 33,2 om dessa inkluderas.

51 perioden än den som redovisats för 1940-talet, även om ökningen i procentenheter räknat småningom måste avsakta. Xven vad beträffar de icke gifta kvinnorna torde en ytterligare ökning av yrkesintensiteten vara sannolik. Med hänsyn till att yrkesintensiteten hos denna del av den kvinnliga befolkningen redan Jigger ganska högt, torde ökningen dock fortsättningsvis ske i väsentligt långsammare takt än under 1940-talet. Beräkning av arbetsstyrkans ar 1950—1965

förändring-

Till grund för den följande beräkningen av arbetsstyrkans förändringar 1950—1965 har lagts följande antaganden om yrkesintensiteten: 1. Åldrarna 15—19 år. Yrkesintensiteten hos den manliga befolkningen har antagits sjunka med samma antal procentenheter per femårsperiod som utbildningsfrekvensen beräknats stiga, alltså med 5,4 mellan 1950 och 1955, med 5,1 mellan 1955 och 1960 och med likaså 5,1 mellan 1960 och 1965. Sistnämnda tal utgör ett medeltal av de av arbetskraftsutredningen beräknade alternativen. Den kvinnliga icke-gifta befolkningens yrkesintensitet i samma åldrar antages minska med 2 procentenheter per femårsperiod. Är 1950 redovisades 2 700 män och 1 700 kvinnor under 15 år som förvärvsarbetande. Vid framskrivningen h a r inte antagits någon yrkesverksamhet i dessa åldrar. 2. Åldrarna 65—to är. Yrkesintensiteten för såväl den manliga som kvinnliga befolkningen förutsattes sjunka i en takt, i procentenheter räknat, motsvarande hälften av den genomsnittliga minskningen per femårsperiod u n d e r 1940-talet. 3. Åldrarna 20—64 år. Yrkesintensiteten för den manliga befolkningen h a r antagits förbli densamma som 1950 i alla åldersgrupper utom åldersgruppen 20— 24 år. För denna har på samma sätt som för åldersgruppen 15—19 år förutsatts en sjunkande yrkesintensitet motsvarande

den beräknade ökningen av utbildningsfrekvensen. För den gifta kvinnliga befolkningen har antagits en fortsatt stigande yrkesintensitet men i avtagande takt. Ökningen — i procentenheter — har under de tre femårsperioderna 1950/55, 1955/60 och 1960/65 antagits motsvara resp. 90, 80 och 70 procent av den genomsnittliga ökningen per femårsperiod under 1940talet. Samma antagande gäller den gifta kvinnliga befolkningen i åldrarna 15— 19 år. Beträffande den icke-gifta kvinnliga befolkningen — utom åldersgruppen 20 —24 år — har på likartat sätt räknats med en — dock väsentligt svagare — ökning av yrkesintensiteten, nämligen motsvarande resp. 50, 40 och 30 procent av den genomsnittliga ökningen per femårsperiod under 1940-talet. I åldersgruppen 20—24 år har yrkesintensiteten antagits förbli densamma som 1950. Framskrivningen av arbetsstyrkan har skett med utgångspunkt från den i det föregående redovisade befolkningsframskrivningen med hänsyn tagen till ett fortsatt immigrationsöverskott av i genomsnitt 10 000 per år. Fördelningen av den kvinnliga befolkningen på gifta och icke-gifta har skett på grundval av vissa inom bostadsstyrelsen verkställda beräkningar. Dessa innebär i stort sett att männens civilståndsfördelning antagits förbli densamma som 1950, varefter kvinnornas civilståndsfördelning anpassats så, att antalet gifta kvinnor överensstämmer med antalet gifta män. Den beräknade procentandelen gifta kvinnor i olika åldersgrupper framgår av nedanstående sammanställning. Tabellen visar en viss fortsatt ökning av andelen gifta i 15—19 20—24 25—29 30—34 35—39 40—44 45—49 SO—54 55—59 60—64 65—69 70-"

1945 1950 3,0 3,7 36,0 39,8 68,2 71,7 77,3 81,2 77,6 81,6 74,5 78,9 71,1 74,1 67,3 69,0 61,2 63,4 55,0 55,1 46,8 46,8 27,2 27,6

1955 1960 1965 5,5 5,6 5,4 40,9 44,1 43,7 74,8 78,2 78,1 83,7 86,6 86,9 84,4 86,6 88,2 81,9 84,5 86,2 77,4 80,1 82,5 70,8 73,6 76,0 64,2 65,8 68,3 55,8 56,5 57,9 46,6 47,2 47,8 27,5 27,4 27,4

52 Tabell 14.

Arbetsstyrka i vid slutet av åren 1950, 1955, 1960 och 1965 Ökning eller minskning t —) Arbetsstyrka i 1000-tal 1950

Därav: icke-gifta

1000-tal

1950- 1955- 1960- 1950- 1955- 196065 60 55 65 60 55

2 286 2 311 2 371 2 431 895 960 841 819

25 22

60 54

60 65

1,1 2,6

2,6 6,4

2,5 7,3

377 235 283 330 558 583 565 584 Summa 3105 3152 3 266 3 391

48 -26

47 7

20,1 -4,4

16,6 1,2

14,4 3,2

47 18 125

1,5

3,6

3,8

flertalet åldersgrupper men i väsentligt långsammare takt än under senare hälften av 1940-talet. 1 De under ovan angivna förutsättningar beräknade förändringarna i den totala arbetsstyrkan belyses av tab. 14 (se även tabellbilaga 3). Beräkningarna innebär att den totala arbetsstyrkan, avgränsad på sätt skett vid folkräkningarna, under femårsperioden 1950—1955 skulle ha stigit med 45 000 å 50 000 eller omkring 1,5 procent. Detta betyder en såväl relativt som absolut inte obetydligt svagare ökningstakt än under 1940-talet. Som framgått av det föregående steg arbetsstyrkan mellan 1940 och 1950 med omkring 135 000 eller 4,6 procent. En väsentligt kraftigare ökning skulle enligt beräkningarna kunna förväntas under tioårsperioden 1955—1965. I absoluta tal har arbetsstyrkan beräknats stiga med närmare 240 000. Detta motsvarar en ökning med 7,5 procent. Enligt beräkningarna blir ökningen något starkare under senare hälften av tioårsperioden än under förra hälften. I föregående avsnitt h a r berörts de förskjutningar som befolkningens ålderssammansättning kan väntas undergå. En sammanfattande belysning av förändringarna i arbetsstyrkans åldersfördelning på grundval av de verkställda beräkningarna lämnar följande tab. 15. Det framgår att under tioårsperioden

1955—1965 en fortsatt men ganska obetydlig höjning av männens medianålder skulle ske, medan man bland kvinnorna hade att motse en sänkning av medianåldern. 1 Den beräknade fördelningen på gifta och icke-gifta kvinnor åren 1955, 1960 och 1965 i 1 000-tal är följande (hela antalet kvinnor åren 1960 och 1965 enligt tabellbil. 1, alt. b). ,, „ Gifta kvinnor Aldersår 1955 1960 1965 15-19 12,3 16,5 16,3 20—24 87,5 103,5 133,3 25-29 175,0 170,3 186,1 30—34 222,2 202,8 189,6 35-39 225,8 229,1 205,9 40—44 219,4 224,8 226,9 45-49 205,5 212,2 217,1 50—54 171,2 191,8 197,8 55—59 138,0 154,4 173,0 60—64 104,3 114,9 128,7 65-69 73,9 80,1 88,2 70—a. 74.7 81,6 88,5 Summa 1709,8 1782,0 1851,4

.,, „ Åldersår 15—19 20—24 25-29 30-34 35-39 40—44 45_49 50-54 55—59 60—64 65—69 70—q,

Icke-gifta kvinnor i965 1960 211,6 277,9 285,9 126,5 131,1 171,7 59,0 47,5 52,2 43,3 31,4 28,6 41,7 35,4 27,6 48,5 41,2 36,3 60,0 52,7 46,1 70,6 68,8 62,5 77,0 80,2 80,3 82,6 88,5 93,5 84,6 89,6 96,4 197,1 216,2 234,5 1102,5 1160,5 1215,6 1955

Summa

53 Tabell 15. Arbetsstyrkans fördelning efter ålder vid slutet av åren 1950, 1955, 1960 och 1965 Ökning el. minskning (—) i %

Arbetsstyrka i 1 000-tal

Mån 15—19 år 20—29 • 30—49 » 50—64 » Medianålder Kvinnor 15—19 år 20—29 » 30—49 » 50—64 »

157 466 1041 498 121 39,6

159 415 1061 550 127 40,9

194 414 1021 611 132 41,6

112 230 296 150 30 34,6

117 214 307 172 31 36,1

149 221 302 191 31 35,9

Vid bedömandet av resultaten av beräkningarna måste givetvis de underliggande förutsättningarna hållas i minnet. Här skall först erinras om förutsättningen av en nettoimmigration av i genomsnitt ungefär samma storlek som under den sistförflutna femårsperioden. Betydelsen av detta antagande framgår därav att ökningen — under i övrigt oförändrade förutsättningar — skulle stanna vid omkring 180 000 eller 5,8 procent, om in- och utvandring antoges komma att balansera varandra. Beräkningarna utgår vidare från en fortsatt kraftig höjning av yrkesintensiteten bland de gifta kvinnorna. Om man istället som ett ytterlighetsalternativ förutsatt att yrkesintensiteten bland dessa förblivit densamma som 1950 skulle — under i övrigt oförändrade förutsättningar — den ovan beräknade ökningen av den kvinnliga arbetsstyrkan med 22 000 mellan 1950 och 1955 förbytts i en minskning med ca 17 000. Mellan 1955 och 1965 skulle visserligen en ökning fortfarande erhållas men endast med ca 44 000 mot närmare 120 000 enligt de förut gjorda antagandena.

1950—55

1955—60

1960-65

184 493 964 653 138 41,8

1,3 — 10,9 1,9 10,4 5,0

22,0 — 0,2 — 3,8 11,1 3,9

— 5,2 19,1 — 5,6 6,9 4,5

148 280 298 203 31 34,1

4,5 — 7,0 3,7 14,7 3,3

27,4 3,3 — 1,6 11,0

— 0,7 26,7 — 1,3 6,3

1950 III. Arbetsstyrkans fördelning på näringsområden Den ekonomiska utvecklingen har inneburit betydande förskjutningar i arbetskraftens användning, bl. a. vad gäller dess fördelning på olika produktionsområden. Mest framträdande h a r varit en fortgående minskning av den andel av arbetsstyrkan som jordbruket tagit i anspråk. Likaså har användningen av lejd arbetskraft i privathushållen kraftigt minskat. I stället h a r industri och byggnadsverksamhet och framförallt olika slag av tjänster — frånsett husligt arbete — tagit i anspråk en stigande andel av arbetsstyrkan. Förskjutningarna mellan olika områden under 1930och 1940-talet såsom de registrerats i folkräkningarna belyses av tab. 16. Som inledningsvis framhållits saknas i stor utsträckning statistiskt underlag för ett mera preciserat bedömande av de förändringar som arbetsstyrkan undergått mellan 1950 och 1955. Detta gäller såväl arbetsstyrkans absoluta storlek som dess användning. En viss belysning av förändringarna i arbetsstyr-

54 Tabell 16. Arbetsstyrkan

1930, 1940 och 1950 efter

näringsområden1

ökning el. minskning (—) i %

Fördelning i

1 OOO-tal Näringsområde

Jordbruk, skogsbruk o. fiske Industri o. hantverk (inkl gruvbrytning) By g gnad sverksamInd. o. hantverk i

Varuhandel Hotell o. rest. o.dyl. Bank o. försäkr. Offentliga

1930/40 1940/50

876,4

832,3

631,5

— 5,0

— 24,1

31,8

28,0

20,3

1 070,2 1 267,3

14,0

18,4

34,1

36,1

40,8

938,4 156,8

192,2

244,3

22,6

27,1

5,7

6,5

7,0

781,6

878,0

1 023,0

12,3

16,5

28,4

29,6

32,9

178,7 329,5 235,7 56,0

201,7 408,7 286,7 66,5

250,6 497,3 365,2

12,8 24,0 21,6 18,8

24,2 21,7 27,4 0,3

6,5 11,9 8,5 2,0

6,8 13,8 9.7 2,2

8,1 16,0 11,8 2,1

37,8

55,5

46,8

17,8

1,4

1,9

2,1

38,0

31,2

6,9

8,8

11,1

54,4

37,8

1,7

2,5

3,3

— 2,5

37,7

1,9

1,8

2,4

2,7

3,4 2,0

tjänster 190,3

Sjukvård o. social47,6 Undervisning o. vetensk. v e r k s . . Statl. o. kom. förAndra tjänster . . . Husligt arbete (lejd arbetskraft) Ospecificerad

verk-

52,6

262,7 73,5 53,9

66,7 65,4 344,7 101,2

54,6 35,5

80,1 55,2

74,2 105,6 63,7

46,7 55,5

31,8 15,4

2,0 1,3

222,1

158,1

90,3 — 28,8

— 42,9

8,1

20,5

34,1

23,1

2 755,9

2 967,8

3 104,8

1,8 66,3 — 32,3 7,7

4,6

0,7 100

2,9 5,3 0,8 1,2 100

100 Summa

1 Vid 1930 års folkräkning skedde klassificeringen efter näringsgren enligt andra grunder än vid de senare folkräkningarna. I tabellen har därför 1930 års folkräkningstal omräknats med hänsyn till de principer som tillämpats vid 1940 och 1950 års folkräkningar (se bil. 1). Vad gäller gruppen jordbruk, skogsbruk och fiske har även viss korrigering skett av 1940 års folkräkning (se

* Apoteksväsen, badinrättningar samt frisering och annan kroppsvård ingår under Andra 11 ä nstcr s Undergrupperna Allmän tjänst, ej annorstädes redovisad, och Försvarsväsen samt detaljgruppen Svenska statskyrkan. kans relativa fördelning på olika näringsområden torde dock inkomststatistiken kunna ge. Denna visar som framgår av följande sammanställning, tab. 17, en fortsatt minskning av såväl jordbrukets som det husliga arbetets andel av arbetsstyrkan och en ökning framförallt av den andel av arbetsstyrkan som tjänster av olika slag tar i anspråk. I det följande skall i anslutning till

den uppdelning på näringsområden som skett i tabell 16 något diskuteras arbetskraftsutvecklingen på olika områden, dels den hittillsvarande utvecklingen, dels i anslutning härtill de sannolika tendenserna under den närmaste tioårsperioden. Till en början skall något mera ingående behandlas utvecklingen inom jordbruk, skogsbruk och fiske.

55 Tabell 17. Förvärvsarbetande

inkomsttagare

efter

näringsgren

Procenttal

Jordbruk med binäringar Byggnadsverksamhet Industri och hantverk Samfärdsel Handel Allmän förvaltningstjänst Fria yrken Husligt arbete Övriga Samtliga

Jordbruk,

skogsbruk

och

19,1 40,5 8,1 16,4 10,6 1,3 3,2 0,8

18,9 7,5 32,8 8,5 16,9 10,2 1,4 3,1 0,7

18,3 7,3 33,0 8,5 17,4 10,7 1,4 2,9 0,5

18,0 7,5 32,5 8,4 17,9 11,0 1,4 2,7 0,6

17,4 7,6 32,7 8,2 18,0 11,3 1,4 2,7 0,7

100,0

fiske

Jordbruk. På grund av bl. a. det svenska jordbrukets struktur, karakteriserad av ett stort antal små företagsenheter som väsentligen bedrives som familjejordbruk utan lejd arbetskraft, är det svårt att få någon realistisk uppfattning om storleken av den arbetsstyrka som jordbruket tager i anspråk. Svårigheterna sammanhänger främst med frågan om hur familjemedlemmarnas arbetsinsats skall värderas. Som redan inledningsvis antytts har folkräkningarnas redovisningsprinciper på denna punkt varit skiftande. Detta gäller mindre de manliga familjemedlemmarna — i stort sett har samtliga dessa redovisats som yrkesverksamma — än de kvinnliga. Vid 1930 års folkräkning redovisades i stort sett samtliga kvinnliga familjemedlemmar till jordbrukare — utom bustrur — som yrkesverksamma i jordbruket (medhjälpande familjemedlemm a r ) . Vid 1950 års folkräkning redovisades däremot endast en mycket ringa del av de kvinnliga familjemedlemmarna — sammanlagt endast 13 600 eller 4,5 procent av hela antalet — som medhjälpande. Av dessa utgjordes 5 400 av hustrur. Utgår man från de vid 1950 års folkräkning tillämpade redovisningsprinciperna skulle man därför med hänsyn till det ringa antalet kunna helt bortse från de kvinnliga familjemedlemmarna till jordbrukarna vid bedömande av de för-

ändringar som arbetsstyrkan inom jordbruket undergått. För att få överensstämmelse med 1950 års folkräkning har dock i tab. 18 antagits att samma procentandel — med beaktande även av åldersfördelningen — som år 1950 av hustrur resp. övriga kvinnliga familjemedlemmar var medhjälpande 1930 och 1940.1 Även vad beträffar de manliga familjemedlemmarna torde avgränsningen av de yrkesverksamma ha skett mera restriktivt vid den senaste folkräkningen än vid 1930 och 1940 års folkräk1 Procenten medhjälpande familjemedlemmar av samtliga hemmavarande familjemedlemmar till företagare (medhjälpande familjemedlemmar + övriga familjemedlemmar, inkl. hustrur) inom jordbruk med binäringar enligt 1950 års folkräkning i olika ålders- och civilståndsklasser framgår av nedanstående sammanställning. Åldersår Ogifta Gifta Förut gifta 15—19 9,1 3,8 — 20—24 13,9 1,9 9,5 25—29 13,4 1,4 7,1 30—34 12,6 1,4 13,3 35—39 11,3 1,6 8,5 40—49 9,1 2,8 7,0 50—59 6,4 3,2 4,6 60—69 4,2 1,9 1,1 70—m 1,0 0,6 0,1

Under förutsättning av i huvudsak samma procentandel i skilda ålders- och civilståndsklasser blir antalet medhjälpande familjemedlemmar år 1930 21600 och 1940 25 600. Av det beräknade antalet år 1940 var 15 600 ogifta, 5 900 gifta och 100 förut gifta.

56 Tabell 18. Förvärvsarbetande befolkning inom jordbruk och boskapsskötsel slutet av åren 1930, 1940 och 1950

vid

1 OOO-tal Ökning el. minskning (—) 1930

1950 1930—10

1940—50

Företagare 339,4 41,8

337,5 41,3

302,4 31,7

1,9 0,5

35,1 9,6

158,1 25,6

150,0 21,6

81,3 13,6

8,1 4,0

68,7 8,0

191,5 13,0

159,8 7,0

104,2 6,3

-31,7 - 6,0

55,6 0,7

689,0 80,4

647,3 69,9

487,9 51,6

-41,7 -10,5

769,4

717,2

539,5

-52,2

- 159,4 - 18,3 - 177,7

Medhjälpande familjemedlemmar

Anställda

Hela arbetsstyrkan

Summa

ningar. Man torde dock för att belysa utvecklingen i stort kunna godta folkräkningarnas uppgifter på denna punkt. Sammanlagt skulle enligt ovanstående sammanställning den inom jordbruket ianspråktagna arbetsstyrkan ha minskat med 50 å 55 000 eller 7 procent under 1930-talet och med närmare 180 000 eller 25 procent under 1940-talet. Som synes har minskningen i första hand gått ut över den lejda arbetskraften. Dennas andel av den totala arbetsstyrkan har sjunkit från 26 ä 27 procent 1930 till endast något över 20 procent 1950. Minskningen av den lejda arbetskraften var kraftig redan under 1930-talet. Under 1940-talet visar även grupperna företagare och medhjälpande familjemedlemmar en stark tillbakagång. Att denna är särskilt framträdande för familjemedlemmarna bör naturligtvis ses mot bakgrunden av bl. a. den allmänna befolkningsutvecklingen, som under 1940-talet innebar en stark tillbakagång av särskilt åldrarna 15—24 år, d. v. s. de åldrar i vilka huvuddelen av brukarnas hemmavarande manliga familjemedlemmar befinner sig.

För bedömande av arbetsstyrkans förändringar under 1950-talet kan viss ledning erhållas från de av statistiska centralbyrån sedan 1951 i samband med arealinventeringarna inhämtade sysselsättningsuppgifterna. Dessa undersökningar har utförts enligt stickprovsmetod och avser jordbruk med mer än 2 ha åker. Talen har sedan 1952 uppräknats på grundval av förhållandet mellan den i urvalet redovisade åkerarealen och den totala åkerarealen inom olika storleksgrupper enligt 1951 års allmänna jordbruksräkning. De uppräknade talen kommer därför att avse förändringarna i antalet sysselsatta vid oförändrad åkerareal inom varje storleksgrupp. Uppgifter om sysselsättningen lämnas i dessa undersökningar med uppdelning på män och kvinnor under tre rubriker, nämligen 1. »Brukaren och dennes familjemedlemmar över 15 år, sysselsatta i jordbruket den 1 juni», 2. »Lejd arbetskraft över 15 år. Fast anställda den 1 juni» samt 3. »Lejd arbetskraft över 15 år. Tillfälligt anställda den 1 juni». Några närmare anvisningar i övrigt för uppgiftslämnandet, t. ex. om avgräns-

57 Tabell 19. Arbetsstyrka

vid jordbruk med över 2 ha åker

Män 1940

1950 Kvinnor 1952

Företagare . . . . 296 900 275 100 260 700 Medhj. familjemedl 141 600 109100 76 500 Övriga 1familjemedl. 11100 15 500 11800 Därav hustrur

32 800 26 000 23 600 49 500

2 200 12 500

320 700 326 400 263 000 229 800 211900 193 700

S:a företagare o. familjemedl. 449 600 399 700 349 000 343 800 314 000 403 000 354 600 299 100 277 700 241 200 Lejd arbetskraft (fast anställd) 129 400 104 200 66100 62100 49 800 5 200 3 600 3 400 19800 10 600 1 Övriga familjemedlemmar — utom hustrur — har fördelats på män och kvinnor med ledning av uppgifter avseende hela gruppen jordbruk och boskapsskötsel.

ning i förhållande till hemsysslor, skogsarbete eller annat arbete, som kan vara kombinerat med jordbruksarbete, förekommer icke i undersökningarna. Uppgifterna avser enligt kommentarerna till undersökningsresultaten att bidraga till belysning av de relativa förändringarna i jordbrukets arbetsvolym. Något absolut mått på arbetsvolymen eftersträvas däremot ej. För att emellertid kunna utnyttja dessa undersökningar vid bedömande av de förändringar jordbrukets arbetsstyrka enligt de vid folkräkningarna tillämpade definitionerna undergått har uppgifterna i tab. 19 sammanställts med motsvarande folkräkningsuppgifter. Härvid har dock inte medtagits den tillfälligt anställda arbetskraften. Beträffande den manliga arbetskraften synes de vid arealinventeringarna inhämtade uppgifterna ganska väl anknyta till den vid folkräkningarna redovisade arbetsstyrkan. Antager man att den genomsnittliga årliga minskningen (i %) av den manliga arbetsstyrkan varit densamma för hela perioden 1950— 1955 som mellan åren 1952 och 1955, skulle detta innebära att den del av arbetsstyrkan som utgöres av brukare och familjemedlemmar under första hälften av 1950-talet sjunkit med ca 14 procent och den lejda arbetskraften med 31 pro-

cent. En jämförelse med utvecklingen under 1940-talet visar en minskning av brukare och familjemedlemmar med 11 procent under första hälften av detta årtionde och 13 procent under andra hälften. För den lejda arbetskraften var minskningen 21 resp. 36 procent. På grundval av nyssnämnda procenttal kan den totala manliga arbetsstyrkan beräknas ha nedgått med ej fullt 70 000 (67 700) under den senaste femårsperioden. Hänsyn har emellertid då ej tagits till den sannolikt fortsatta minskning av åkerarealen som ägt rum under 1950-talet och som torde medföra att arealinventeringarna något undervärderar sysselsättningsminskningen. Utgår man från att förskjutningarna i åkerarealen mellan olika storleksgrupper fortgått i ungefär samma takt som mellan 1944 och 1951 — enligt jordbruksräkningarna — synes den ovan beräknade minskningen i stället böra uppskattas till omkring 75 000. Korrigeringen kan antagas närmast beröra brukarna och familjemedlemmarna. Beträffande den kvinnliga arbetskraften divergerar folkräkningarnas och arealinventeringarnas uppgifter väsentligt. Detta gäller såväl brukare och familjemedlemmar som lejd arbetskraft. Arealinventeringarna redovisar i stort sett samtliga vuxna kvinnliga familje-

58 medlemmar som sysselsatta i jordbruket, medan folkräkningarna endast fört en mindre del av dessa till arbetsstyrkan. Att den fast anställda arbetskraften ligger mycket högre vid arealinventeringarna än vid folkräkningarna beror sannolikt bl. a. därpå att den i folkräkningarna under husligt arbete hos jordbrukare redovisade arbetskraften vid arealinventeringarna räknats som sysselsatt i jordbruksarbete. Antalet i husligt arbete vid jordbruk med minst 2 ha åker anställda var enligt 1950 års folkräkning 15 400. Antager man emellertid att arealinventeringarna någorlunda riktigt återger de relativa förändringarna vad beträffar brukare och medhjälpande familjemedlemmar, får man till resultat att deras antal skulle ha nedgått med 21 procent eller 8 000 mellan 1950 och 1955. För den lejda arbetskraften, som enligt 1950 års folkräkning uppgick till endast 3 400, skulle man i anslutning till utvecklingen mellan 1940 och 1950 kunna antaga en minskning med omkring 20 procent. Totalt skulle i så fall den kvinnliga arbetsstyrkan ha nedgått med 8 000 å 9 000. För arbetsstyrkan inom gruppen jordbruk och boskapsskötsel i övrigt •— detaljgrupperna jordbruk under 2 ha, trädgårdsskötsel, renskötsel, pälsdjursuppfödning, annan djurskötsel samt jordbruk ej särskilt redovisat — registrerar folkräkningarna en ökning mellan 1940 och 1950 med 5 000 å 6 000 (härvid har kvinnliga medhjälpande familjemedlemmar vid jordbruk under 2 ha uteslutits på grund av de olikartade redovisningsprinciperna), ökningen faller helt på männen, medan antalet kvinnor varit oförändrat. Det är inte otänkbart att en fortsatt ökning av arbetskraften inom här ifrågavarande delar av jordbruket — bl. a. trädgårdsskötsel — ägt rum efter 1950. I brist på fastare hållpunkter och med hänsyn till den osäkerhet som överhuvud vidlåder kalkylerna synes det emellertid tillräckligt antaga att den beräknade minskningen av arbetskraften inom det egentliga jordbruket (över 2 ha)

sammanfaller med minskningen för hela gruppen jordbruk och boskapsskötsel. Skogsbruk. Antalet inom skogsbruk yrkesverksamma personer uppgick eniigt 1950 års folkräkning till ca 77 000, varav 1 000 kvinnor, huvudsakligen tjänstemannapersonal. Av männen redovisades 12 000 som tjänstemän och 64 000 som arbetare. Som egna företagare och medhjälpande familjemedlemmar till sådana redovisades endast något över 300 personer. F ö r ä n d r i n g a r n a i skogsbrukets arbetsstyrka vad gäller tjänstemän och arbetare enligt folkräkningarna belyses av nedanstående sammanställning. 1930 1940 1945 Tjänstemän . 7 000 7 800 8 800 Arbetare.... 81500 91500 82 300

1950 11 500 64 300

De stora fluktuationerna i arbetarantalet under 1940-talet torde böra ses mot bakgrunden av att bränsleavverkningarna under krigsåren medförde ett kraftigt stegrat behov av skogsarbetare. Talen ger därför knappast några hållpunkter för bedömande av den mera långsiktiga utvecklingen. Folkräkningarna kan närmast antagas registrera den mera kontinuerligt sysselsatta, huvudsakligen hos större skogsägare anställda arbetskraften. För bedömande av arbetsstyrkans förändringar efter 1951 bör därför de av arbetsmarknadsstyrelsen fr. o. m. 1951 verkställda inventeringarna av sysselsättningen inom storskogsbruket (domänverket och 54 större skogsbolag) kunna ge viss ledning. Sysselsättningsutvecklingen enligt dessa inventeringar framgår av nedanstående sammanställning (1 000-tal). År Febr. Maj Aug. Nov. 1951 1952 1953 1954 1955

. . . . .

70,0 80,1 71,4 72,0 70,7

30,1 39,3 37,2 40,4 41,8

28,6 36,5 38,6 36,9 38,6

42,3 48,0 49,0 50,1 52,3

Utgår man från novembersiffrorna, såsom liggande närmast den tidpunkt på året då folkräkningarna sker, erhålles en ökning från 42 000 år 1951 till 52 000 år 1955. Hela arbetarpersonalen uppgick som nyss visats till 64 000 en-

59 Tabell 20. Förvärvsarbetande

befolkning inom jordbruk-, skogsbruk och fiske åren 1940, 1950 och 1955

Jordbruk och boskapsskötsel

1940 1950 1955 Ökning eller minskning (1 000-tal) 1940-50 1950-55

Jordbruk med över 2 ha åker

Jordbruk och boskapsskösel i övrigt

Män

568 403 328

59 40 32

79 85 85

12 12 12

15 15 12

-165 75

-19 - 8

ligt 1950 års folkräkning. Det synes inte troligt att den del av arbetsstyrkan som ej ingår i arbetsmarknadsstyrelsens inventeringar decimerats så kraftigt att totalt en minskning av arbetarpersonalen, såsom denna avgränsas i folkräkningarna, skett. Snarast torde denna ha ökat något. Beaktas vidare att tjänstemannapersonalen i skogsbruket fortsatt att växa — med utgångspunkt från utvecklingen 1940—1950 sannolikt med över 2 000 — synes det inte omotiverat att antaga en ökning mellan 1950 och 1955 med minst omkring 5 000 av skogsbrukets totala arbetsstyrka. Fiske. Även vad fisket beträffar innebar krigsåren en utökning av arbetsstyrkan, varefter denna åter reducerats. Antalet inom fisket sysselsatta är emellertid ganska litet och utgöres så gott som uteslutande av manlig arbetskraft. Enligt 1950 års folkräkning var hela antalet yrkesutövare 14 700, varav 12 800 företagare, 900 familjemedlemmar och 1 000 anställda. Bortser man från familjemedlemmarna med hänsyn till de skiftande redovisningsprinciperna för dessa, var fiskets arbetsstyrka enligt folkräkningarna 1930, 1940, 1945 och 1950 resp. 11 800, 13 100, 15 800 och 13 800. Med ledning av den särskilda fiskeristatistiken kan antalet yrkesfiskare be-

Fiske

3 I allt

Män

S:a

—

762 579 506

71 53 45

833 632 551

-183 - 73

- 1 8 -201 - 8 - 81

räknas ha minskat med 20 procent mellan 1950 och 1955. Utgår man från folkräkningstalen skulle detta innebära att fiskets arbetsstyrka under denna tid nedgått med 3 000. Sammanfattning. Tab. 20 ger en sammanfattning av de beräknade förändringarna av arbetsstyrkan inom jordbruk med binäringar under tidsperioden 1940—55 (1000-tal). Totalt har arbetsstyrkan inom jordbruk, skogsbruk och fiske nedgått med 280 000 personer mellan 1940 och 1955. I absoluta tal var minskningen i genomsnitt något starkare under 1940-talet än under första hälften av 1950-talet. I relativa tal synes den ha varit ungefär densamma eller i genomsnitt styvt 2,5 procent per år. Ser man till de olika delgrupperna framträder emellertid stora skillnader mellan utvecklingen under 1940-talet och första hälften av 1950-talet. Arbetsstyrkan inom det egentliga jordbruket (jordbruk med över 2 ha åker) synes sålunda ha undergått en snabbare minskning under den senare tidsperioden än under den förra. Under 1940-talet torde minskningen i genomsnitt per år varit ej fullt 3,5 procent, under första hälften av 1950-talet 4 å 4,5 procent. Å andra sidan torde skogsbrukets arbetsstyrka under 1950-talet ha

60 Tabell

21. Förvärvsarbetande verksamhet)

befolkning

inom

vid slutet

industri

av åren

och

hantverk

1940 och

(exkl.

byggnads-

1 000-tal Ökning el. minskning (—) 1950

1940 Anställda Därav: tjänstemän arbetare Företagare och medhjälpande familjemedlemmar Därav: företagare medhjälpande familjemedlemmar .... Hela antalet yrkesutövare ..

I absoluta tal

I %

Män

Kv 16,3 102,8 3,2

Män

602,2 78,0 524,2

161,7 21,3 140,4

741,4 127,9 613,5

188,1 43,2 144,9

139,2 49,9 89,3

26,4 21,9 4,5

23,1 64,0 17,0

80,2 68,9

33,9 30,7

72,9 67,0

20,5 19,0

-7,3 -1,9

-13,4 -11,7

- 9,1 - 3 9 , 5 - 2,8 - 3 8 , 1

11,3 682,4

3,2 195,6

5,9 814,3

1,5 208,6

-5,4 131,9

- 1,7 13,0

-47,8 - 5 1 , 3 6,6 19,3

ö k a t n å g o t , m e d a n d e n u n d e r 1940-talet o c h s ä r s k i l t d e s s s e n a r e d e l u n d e r gick en inte obetydlig minskning. E n fortsatt m i n s k n i n g av arbetsstyrk a n i n o m j o r d b r u k , s k o g s b r u k o c h fiske ä r s a n n o l i k ä v e n u n d e r d e n n ä r m a s t e t i o å r s p e r i o d e n . F ö r a t t få en u p p f a t t ning om storleksordningen skulle m a n k u n n a utgå från utvecklingen under f ö r s t a h ä l f t e n a v 1950-talet. Det s y n e s sålunda — u n d e r de allmänna förutsättningar rörande konjunkturutvecklingen som uppställts i det föregående — rimligt a t t å e n a s i d a n r ä k n a m e d en fortsatt m i n s k n i n g av a r b e t s s t y r k a n i n o m det egentliga j o r d b r u k e t i m i n s t s a m m a procentuella takt som u n d e r denna tidsp e r i o d , å a n d r a s i d a n a n t a g a en v i s s fortsatt u t ö k n i n g av skogsbrukets m e r kontinuerligt sysselsatta arbetsstyrka. E n m i n s k n i n g av a r b e t s s t y r k a n i n o m d e t e g e n t l i g a j o r d b r u k e t m e d 4,5 p r o cent om året skulle betyda att d e n n a n e d g i c k f r å n 360 000 å r 1955 till 286 000 å r 1960 o c h 227 000 å r 1965. A n t a g e s v i d a r e att skogsbrukets arbetsstyrka stiger m e d 5 000 p e r f e m å r s p e r i o d s a m t a t t a r betsstyrkan inom övriga o m r å d e n blir i s t o r t s e t t o f ö r ä n d r a d , får m a n e n t o t a l m i n s k n i n g m e d s t y v t 120 000 u n d e r 10å r s p e r i o d e n 1955—1965. B e r ä k n i n g a r n a i n n e b ä r som framgår av följande tal en även procentuellt något avtagande

m i n s k n i n g av den i n o m j o r d b r u k , skogsb r u k o c h fiske i a n s p r å k t a g n a a r b e t s s t y r kan. Arbetsstyrkan

inom

skogsbruk 1 000-tal 1955

och

fordbruk, fiske

Minskning ( - ) i %

1950 Industri

hantverk

™j$

-12,8 -12,5 -11,2 (exkl.

byggnads-

verksamhet) Mellan 1940 o c h 1950 r e d o v i s a d e folkr ä k n i n g a r n a en ö k n i n g a v a n t a l e t y r k e s utövare inom industri och hantverk, frånsett byggnadsverksamhet, m e d närm a r e 145 000 e l l e r o m k r i n g 16 p r o c e n t . Utvecklingen var emellertid, som framg å r a v t a b . 2 1 , m y c k e t o l i k a för å e n a sidan företagare och familjemedlemmar, å andra sidan anställda. M e d a n d e n a n s t ä l l d a p e r s o n a l e n steg m e d 165 000 s j ö n k a n t a l e t f ö r e t a g a r e och medhjälpande familjemedlemmar m e d 20 000. S ä r s k i l t k r a f t i g v a r m i n s k ningen av antalet som företagare redovisade kvinnor. Det bör kanske erinras om att med företagare h ä r avses enskild a f ö r e t a g a r e ej j u r i d i s k a p e r s o n e r . E n ligt 1950 å r s f o l k r ä k n i n g h a d e e n d a s t 40 p r o c e n t av företagarna någon anställd

61 Tabell 22. Sysselsatt

personal

inom den egentliga industrin

ökning el. minskning (—)

1 OOO-tal

Tjänstemän Arbetare Summa anställda

åren 1950 och 1955

1 000-tal

Hela Därav antalet kvinnor

148,8 663,0

38,1 124,0

170,0 663,8

42,5 121,8

21,2 0,8

4,4 -2,2

14,2 0,1

11,7 -1,8

811,8

162,1

833,8

164,3

22,0

2,2

2,7

1,4

personal. Ser man till gruppen anställda redovisas en väsentligt kraftigare procentuell ökning av tjänstemannapersonalen än av arbetarpersonalen. Vad beträffar de kvinnliga anställda föll ökningen så gott som helt på tjänstemannapersonalen. Den av kommerskollegium utarbetade industristatistiken redovisar en ännu starkare ökning mellan 1940 och 1950 av den inom industrin anställda personalen än folkräkningarna. Detta får dock inte utan vidare tolkas så att den anställda personalen i sådan småindustri och hantverk som ej ingår i kommerskollegiums redovisning undergått en motsvarande minskning. Folkräkningarna redovisar den totala arbetsstyrkan inkl. tillfälligt arbetslösa; industristatistiken endast den sysselsatta arbetsstyrkan. Härtill kommer att folkräkningarna lämnar uppgift om antalet personer vid en viss tidpunkt — mantalsskrivningen — medan industristatistiken redovisar medelantalet för året. Korrigeras industristatistikens uppgifter med hänsyn till att den redovisade arbetslösheten inom industrifacken var väsentligt högre 1940 än 1950 — 8,8 % resp. 1,5 % — får man istället en procentuellt något starkare ökning enligt folkräkningarna än enligt industristatistiken. Under första hälften av 1950-talet har den inom industrin sysselsatta personalen enligt kommerskollegiums statistik ökat väsentligt långsammare än fallet var under 1940-talet. Då industristatistiken ej är färdigbearbetad längre än t. o. m. 1954, har i tab. 22 talen för

1955 uppskattats med ledning av bl. a. vissa preliminära uppgifter om antalet utgjorda arbetstimmar samt socialstyrelsens sysselsättningsstatistik. Totalt har antalet sysselsatta inom den av industristatistiken omfattade industrin endast ökat med något över 20 000 mellan 1950 och 1955. Så gott som hela ökningen kommer på tjänstemannapersonalen. Det framgår vidare att antalet kvinnliga sysselsatta endast var obetydligt större 1955 än 1950. Den ökning som skett av den kvinnliga tjänstemannapersonalen med något över 4 000 har uppvägts av en minskning av den kvinnliga arbetarpersonalen med något över 2 000. Sannolikt har en fortsatt minskning såväl av företagaregruppen, framförallt de kvinnliga företagarna, som av gruppen medhjälpande familjemedlemmar skett. Härpå tyder bl. a. skattestatistiken. Den minskning som skett av dessa grupper torde dock inte uppväga den ökning som sannolikt skett av antalet anställda vid vissa slag av småverkstäder, framförallt bilreparationsverkstäder. Vidare torde den till stor del kommunalanställda personalen inom gruppen el-, gas- och vattenverk m. m. (häri ingår även renhållningsverk) ha ökat mer än som framgår av industristatistiken. Totalt skulle man därför kanske kunna antaga en ökning av arbetsstyrkan inom industri och hantverk med 25 000 å 30 000 mellan 1950 och 1955. Byggnadsverksamhet Antalet yrkesutövare inom byggnadsverksamheten steg enligt folkräkningar-

62 na med 52 000 mellan 1940 och 1950, d. v. s. i genomsnitt med 26 000 per femårsperiod. Med ledning av främst uppgifter om förändringar i medlemsantalet i byggnadsfackförbunden har ökningen under första hälften av 1950-talet uppskattats till omkring 28 000. En fortsatt stegring av den för byggnadsverksamheten erforderliga arbetskraften kan förväntas under det närmaste årtiondet. Med utgångspunkt från de av långtidsutredningen gjorda produktions- och produktivitetsantagandena skulle man dock böra räkna med en svagare ökningstakt än under första hälften av 1950-talet. I det följande har den av byggnadsverksamheten ianspråktagna arbetsstyrkan antagits stiga med ca 20 000 per femårsperiod under det närmaste årtiondet. Samfärdsel Samfärdselns anspråk på arbetskraftsresurserna undergick en betydande stegring under 1940-talet. ökningen kom främst på de offentliga sektorerna av kommunikationsväsendet: järnvägs-, spårvägs- och busstrafik samt post och tele. På grund av främst en dämpad efterfrågan på de kollektiva transportmedlen och en under första hälften av 1950talet påbörjad genomgripande automatisering av telekommunikationerna har antalet inom samfärdseln sysselsatta stigit obetydligt under första hälften av 1950-talet. ökningen beräknas ha uppgått till endast 2 000 å 3 000 mot närmare 50 000 under 1940-talet. En ingående diskussion av utvecklingstendenserna inom de offentliga sektorerna av kommunikationsväsendet lämnades i arbetskraftsutredningens betänkande (SOU 1955:34). Enligt de där redovisade kalkylerna var en minskning av arbetskraftsbehovet inom järnvägs-, spårvägs- och busstrafik samt post och tele med ca 8 000 under den närmaste tioårsperioden inte osannolik. Inom arbetsmarknadsstyrelsen har ett försök gjorts att med ledning av de hittillsvarande utvecklingstendenserna bedöma de sannolika arbetskraftsbehoven även

inom övriga delar av kommunikationsväsendet. Undersökningen tyder på att för samfärdseln som helhet visserligen en fortsatt ökning av arbetskraften är sannolik, men att denna ökning inte torde komma att uppgå till mer än 3 000 å 4 000 per femårsperiod under det närmaste årtiondet. Varuhandel Enligt folkräkningarna steg antalet yrkesutövare inom varuhandeln med 78 500 eller något över 27 procent mellan 1940 och 1950. De båda folkräkningarna ger emellertid inga möjligheter att närmare bedöma hur denna ökning fördelar sig på olika delar av varuhandeln. Det synes emellertid troligt att ökningen varit procentuellt väsentligt kraftigare för parti- än detaljhandeln. Ännu svårare att bedöma är sysselsättningsutvecklingen efter 1950, då sammanfattande sysselsättningsstatistik på varuhandelns område fortfarande helt saknas. Då det med hänsyn till varuhandelns stora och stigande betydelse ur sysselsättningssynpunkt synts önskvärt att något närmare klarlägga tendenserna i arbetskraftsutvecklingen inom detta område, har inom arbetsmarknadsstyrelsen en undersökning i detta syfte påbörjats. Enligt denna skulle antalet sysselsatta inom varuhandeln i dess helhet kunna beräknas ha ökat med minst 41 000 eller 11,2 procent under den senare femårsperioden, ökningen fördelar sig enligt beräkningarna relativt jämnt på detaljhandel och partihandel. Detta innebär att partihandeln procentuellt ökat avsevärt kraftigare än detaljhandeln. En fortsatt kraftig stegring av varuhandelns anspråk på arbetskraft är sannolik under det närmaste årtiondet. Varudistributionsutredningen framhöll i betänkande om pris och prestation inom varuhandeln (SOU 1955:16) att en ökning av arbetskraftsbehovet med omkring 100 000 under en tioårsperiod inte framstod som osannolik, även om man räknade med en fortsatt produktivitets-

63 stegring i t. o. m. något snabbare takt än hittills. En överslagsberäkning på grundval av hittillsvarande utvecklingstendenser ger en ökning med 51 000 mellan 1955 och 1960 och 56 000 mellan 1960 och 1965. Hotell- och

restaurangrörelse

Hotell- och restaurangrörelsens anspråk på arbetskraftsresurserna synes inte ha undergått någon mera betydande ökning. Enligt folkräkningarna var antalet yrkesutövare nästan exakt detsamma 1950 som 1940 eller omkring 67 000. En m i n d r e ökning av arbetsstyrkan torde dock ha skett under 1940-talet. Det stora tillskott av utländsk arbetskraft som hotell- och restaurangnäringen mottagit synes sålunda inte helt registreras av 1950 års folkräkning (se ovan sid. 43). Med ledning av bl. a. uppgifterna om antalet arbetsanmälda utlänningar skulle sålunda antalet yrkesutövare inom detta område kunna antagas ha stigit med omkring 6 000 mellan 1940 och 1950. Under första hälften av 1950-talet synes emellertid enligt vissa inom arbetsmarknadsstyrelsen verkställda beräkningar ökningstakten ha varit väsentligt svagare. Totalt torde sålunda ökningen under denna tidsperiod ha stannat vid omkring 1 000. Delvis har särskilda omständigheter bidragit härtill. På längre sikt synes man kunna räkna med att arbetsstyrkan stiger med ca 1 procent per år eller omkring 4 000 per femårsperiod mellan 1955 och 1965. Offentliga

tjänster

De områden som visat den relativt kraftigaste ökningen av arbetskraften under första hälften av 1950-talet har varit hälso- och sjukvården samt undervisningsväsendet. Antalet inom hälsooch sjukvård jämte social anstaltsvård m. m. sysselsatta kan på grundval av bl. a. de uppgifter som redovisats av arbetskraftsutredningen beräknas ha stigit med omkring 16 000 under den senaste femårsperioden. Inom undervisning och vetenskaplig verksamhet h a r sysselsättningsökningen under samma

tidsperiod beräknats till 14 000. För hälso- och sjukvården innebär detta en något starkare och för undervisningsväsendet en väsentligt starkare ökning än under 1940-talet. Däremot synes statlig och kommunal förvaltning i övrigt — inkl. försvarsväsende — i motsats till vad fallet var under 1940-talet ha undergått en relativt liten ökning under första hälften av 1950-talet. ökningen, som uppskattats till 4 000, faller helt på den kommunala förvaltningen. Arbetskraftsbehovet inom hälso- och sjukvård m. m. samt undervisning och vetenskaplig verksamhet har med ledning av arbetskraftsutredningen antagits stiga med 28 000 resp. 20 000 under det närmaste årtiondet. Beträffande statlig och kommunal förvaltning i övrigt är det svårt att få några fastare hållpunkter för bedömande av arbetskraftsbehovet över en längre tidsperiod. Under förutsättning att det allmänpolitiska läget inte undergår några större förändringar synes någon mera betydande ökning av arbetskraftsbehovet inom denna sektor inte sannolik. Man torde dock böra räkna med minst samma ökningstakt som under första hälften av 1950-talet. Bank- och försäkringsverksamhet samt andra tjänster

m. m.

Hit hör till en början de i folkräkningarna under handel redovisade branscherna bank- och försäkringsverksamhet, förmedlings-, uppdrags- och reklamverksamhet samt fastighetsförvaltning m. m. Framförallt de två förstnämnda grupperna undergick en relativt kraftig ökning under 1940-talet. Denna h a r fortsatt under 1950-talet och för gruppen som helhet uppskattats till storleksordningen 5 000, varav 2 000 kvinnor. Till andra tjänster h a r hänförts apoteksväsen, badinrättningar, frisering och annan kroppsvård, andra religiösa samfund (än svenska statskyrkan), organisationer för intressegemenskap, ej annorstädes redovisade; vidare litterär och konstnärlig verksamhet samt rekreations- och nöjesföretag. Sammanlagda

64 Tabell 23. Arbetsstyrkans

beräknade fördelning 1 OOO-tal

efter näringsgren

1955, 1960 och 1965

Ökning el. minskning (—)

Procentuell fördelning

1950- 1955- 19601965 1955 1960 1965

551 482 428 — 81 — 69 — 54 20,4 632 Industri o. hantverk. 100 85 40,8 58 (inkl. g r u v b r y t n . ) . . . 1267 1325 1425 1510 Därav: Byggnadsverk28 20 samhet 312 20 272 292 7,9 244 Industri o. hant65 32,9 verk i övr. . . . 1023 1053 1133 1198 80 30 4 8,1 4 258 262 3 251 254 604 669 59 65 16,0 497 545 48 457 513 407 42 50 56 11,8 Därav: Varuhandel . . . 365 72 76 67 68 1 4 4 2,2 Hotell o. rest. . 75 80 65 70 5 5 5 Bank o. försäkr. 2,1 419 454 384 35 35 11,1 Offentliga tjänster . . . . 345 39 Därav: Sjukv. o. s o c 14 14 3,3 117 131 145 16 101 2,4 14 10 10 Undervisn. m m 98 108 88 74 Statl o. kom. 3,4 4 6 6 116 122 förvaltning.... 106 110 2,0 5 5 74 79 5 Andra tjänster 64 69 2,9 55 45 — 20 — 15 — 10 90 70 Husligt arbete 23 23 23 23 0,7 Ospecificerad v e r k s . . . .

17,5

14,8

12,6

42,0

43,6

44,5

8,6

8,9

9,2

33,4 8,1 17,3 12,9 2,2 2,2 12,2

34,7 7,9 18,5 14,0 2,2 2,3 12,8

35,3 7,7 19,7 15,1 2,2 2,4 13,4

3,7 2,8

4,0 3,0

4,3 3,2

3,5 2,2 2,2 0,7

3,5 2,3 1,7 0,7

3,6 2,3 1,4 0,7

1960 Jordbruk, skogsbruk o.

Hela arbetsstyrkan 3105 3152 3 266 3 391

antalet yrkesutövare inom dessa grupper steg enligt folkräkningarna med omkring 8 000 mellan 1940 och 1950. Några statistiska uppgifter belysande utvecklingen mellan 1950 och 1955 står inte till buds. Personalantalet torde dock ha stigit minst lika mycket som i genomsnitt under 1940-talet. En fortsatt kraftig utveckling av hithörande tjänster är sannolik under det närmaste årtiondet. Särskilt på bankoch försäkringsverksamhetens område synes förutsättningar dock finnas att genom automation av olika kontorstekniska arbetsuppgifter höja produktiviteten. Husligt

arbete

Folkräkningarna redovisar en minskning av den i privathushåll anställda arbetskraften från omkring 222 000 år 1930 till 158 000 år 1940 och 90 000 år 1950. Det innebär en minskning med 29 procent under 1930-talet och inte mind-

125 100,0 100,0 100,0 100,0

re än 43 procent under 1950-talet. En fortsatt nedgång h a r tydligen, bl. a. av inkomststatistiken att döma, skett under första hälften av 1940-talet. Underlag för en mera preciserad bedömning av förändringarna saknas emellertid. En mekanisk framräkning under antagande av en fortsatt minskning i samma procentuella takt som under 1940-talet ger en minskning under de tre femårsperioderna 1950—1955, 1955—1960 och 1960— 1965 med resp. 22 000, 17 000 och 12 000. En minskning med omkring 20 000 mellan 1950 och 1955 torde också mot bakgrunden av inkomststatistikens uppgifter vara rimlig att tänka sig. Mera tveksamt är om man bör räkna med en fortsatt minskning av antalet i husligt arbete anställda under den närmaste tioårsperioden. Det är inte otänkbart att det ökade utbudet av yngre kvinnlig arbetskraft som befolkningsutvecklingen medför under det närmaste årtiondet leder till en lönesänkning

65 — åtminstone relativt sett — på ett så föga organiserat område som det ifrågavarande. Efterfrågan på huslig arbetskraft kan härigenom komma att hållas uppe. Det synes i varje fall motiverat räkna med en svagare minskningstakt under den närmaste tioårsperioden. I det följande har i anslutning till de ovan framräknade talen antagits en minskning av denna del av arbetsstyrkan med 15 000 resp. 10 000 under de närmaste två femårsperioderna. Detta torde vara högt räknat. 1 Sammanfattning De beräknade förändringarna i arbetskraftens användning mellan 1950 och 1955 — under antagande av att den absoluta ökningen varit av förut beräknad storlek — framgår av föregående tab. 23. Ett försök h a r där även gjorts att mot bakgrunden av de hittillsvarande utvecklingstendenserna något konkretisera de förskjutningar som arbetskraftens fördelning på olika produktionsområden kan komma att undergå under den närmaste tioårsperioden. Beräkningarna har skett med utgångspunkt från de ovan kalkylerade förändringarna i arbetskraftsbehovet inom jordbruk, skogsbruk och fiske, byggnadsverksamhet samt olika slag av tjänster, inkl. husligt arbete. Arbetsstyrkan inom industri och hantverk, frånsett byggnadsverksamhet, h a r sålunda täknemässigt erhållits som en restpost. På grund av den i förhållande till 1940talet och första hälften av 1950-talet väsentligt starkare ökningen av den totala arbetsstyrkan under den närmaste tioårsperioden medför denna räknemetod troligtvis en överskattning av den andel av arbetsstyrkan som industri och hantverk kommer att taga i anspråk. Detta även med beaktande av de — i och för sig dock sannolikt ganska små — återverkningar på det relativa arbetskraftsbehovet, som den väntade förkortningen av den reglerade arbetstiden kan medföra. I realiteten torde nan bl. a. mot bakgrunden av utveckingen i USA ha att motse en något star5—700070

käre ökning än som här kalkylerats vad gäller den del av arbetsstyrkan som handel samt offentliga och privata tjänster i övrigt tager i anspråk. IV. Den kvinnliga arbetskraften Av den totala arbetsstyrkan 1930 var 27,5 procent kvinnor, 1940 26,2 procent och 1950 26,4 procent. Procentandelen kvinnor har sålunda undergått ganska små förändringar. Minskningen mellan 1930 och 1940 kan som framgått av det föregående tänkas förklarad av att inte fullt samma principer tillämpats vid avgränsningen av den yrkesverksamma befolkningen vid dessa båda folkräkningar. Då en kraftig minskning skett av den lejda — nästan uteslutande kvinnliga —• arbetskraften i husligt arbete innebär detta att kvinnor i inte oväsentligt större omfattning tagits i anspråk som arbetskraft utanför de enskilda hushållen. Bortses sålunda från husligt arbete var procentandelen kvinnor i arbetsstyrkan åren 1930, 1940 och 1950 resp. 21,1, 22,1 och 24,2. I det föregående verkställda beräkningar av den totala arbetsstyrkan fram till 1965 har — utifrån där angivna förutsättningar — givit till resultat en viss höjning av andelen kvinnor i arbetsstyrkan efter 1950, nämligen till 26,7 procent 1955, 27,4 procent 1960 och 28,3 procent 1965. Det kan vara av intresse att ställa dessa totalberäkningar mot de beräkningar som skett av arbetskraftens fördelning på näringsområden. Som framgår av följande tab. 24 h a r andelen kvinnor av arbetskraften inom de enskilda näringsområdena undergått ganska små förändringar mellan 1940 och 1950. En svag ökning av procentandelen kvinnor registreras för olika slag av tjänster — ett undantag är hotell och restauranger o. dyl. — medan en 1 I det danska betänkandet om de stora årskullarna (Betankning vedrorende de store fodselsårgange, Kphn 1956) antages av anförda skäl att antalet »husassistenter» kommer att stiga något. Det framhålles dock att tendensen härtill kan motverkas av bl. a. det husliga arbetets rationalisering (s. 38).

66 Tabell 24. Kvinnlig arbetsstyrka 1930, 1940 och I960 samt beräknad kvinnlig arbetsstyrka 1955, 1960 och 1965 under förutsättning att procentandelen kvinnor inom nedanstående näringsområden är densamma som 1950 Antal kvinnliga yrkesutövare 1 OOO-tal

I % av hela arbetsstyrkan

Beräknat antal kvinnliga yrkesutövare 1 000-tal 1960

70,4 52,8 80,9 3,7 1,2 1,7 183,2 195,6 208,7 43,0 22,3 26,2 94,2 114,1 153,0 46,3 53,4 51,6 11,8 24,4 21,0 35,7 79,7 57,0

9,2 0,8 23,4 12,5 40,0 82,7 31,2 75,0

8,5 0,9 22,3 13,0 39,8 80,3 37,8 77,6

8,4 1,5 20,4 17,2 41,9 77,4 37,3 78,8

46,3 40,5 36,0 4,7 4,4 4,1 214,8 231,1 244,4 45,1 44,4 43,7 170,5 191,5 214,9 58,8 55,7 52,6 29,8 26,1 28,0 92,2 103,2 114,3

35,7

33,7

46,0

67,9

62,5

62,0

54,6

60,8

67,0

Andra tjänster (exkl. husligt arb.)

7,0 15,0 221,9 2,4

14,6 25,9 157,9 6,6

27,5 31,7 90,1 6,9

12,8 42,3 99,9 11,7

18,2 46,9 99,9 19,6

25,9 49,8 99,8 29,8

28,5 34,4 69,9 6,9

30,0 36,9 54,9 6,9

31,6 39,3 44,9 6,9

Summa

757,6

778,1 819,1

27,5

26,2

26,4

844,6

888,3

937,7

1930 Jordbruk, skogsbruk, fiske Industri o. hantverk i övr

Bank o. försäkring m. m Undervisning

o. vetenskaplig

Statlig o. kommunal förvaltning

minskning skett inom industri och hantverk (exkl. byggnadsverksamhet). Minskningen inom hotell- och restaurangrörelse samt industri och hantverk synes främst bero på att antalet kvinnliga företagare och medhjälpande familjemedlemmar sjunkit. Som framgått av det föregående (sid. 61) h a r emellertid inom industri och hantverk även förekommit en mindre minskning av andelen kvinnor bland de anställda. Detta bör i sin tur ses mot bakgrunden av att de industribranscher, framförallt metalloch verkstadsindustri, som sysselsätter ett relativt litet antal kvinnor, expanderat snabbare än annan industri. För belysning av de förskjutningar som användningen av kvinnlig arbetskraft kan komma att undergå om hänsyn enbart tages till näringsgrensfördelningen har i tab. 24 antagits att procentandelen kvinnor inom de enskilda näringsområdena förblir densamma som

1950. Under dessa förutsättningar skulle den kvinnliga arbetsstyrkan mellan 1950 och 1955 ha stigit med 3,2 procent medan ökningen 1955—1960 och 1960— 1965 skulle bli resp. 5,1 och 5,6 procent. Detta innebär en väsentligt snabbare ökning än den som kalkylerats för den totala arbetsstyrkan (resp. 1,5, 3,6 och 3,8 p r o c e n t ) . Som nedanstående sammanställning visar är den från användningssidan kalkylerade ökningen av den kvinnliga arbetsstyrkan något större för perioden 1950—1955 men något mindre för perioden 1955—1965 än den i totalkalkylen beräknade. Skillnaderna är dock små, vilket möjligen skulle bekräfta att en ökning av den kvinnliga yrkesintensiteten på sätt förutsatts i totalkalkylen inte är orimlig. Ovan har också antytts att skäl kan anföras för att anta en något starkare ökning av arbetskraftsbehovet inom handel och offentliga tjänster,

1950/55

Kvinnlig arbetsstyrka (1 000-tal) enl. totalkalkylen 841 enl. näringsgrenskalkylen . . . 845

895 888

960 938

2,7 3,2

Ökning i % 1955/60 1960/65 6,4 5,1

7,3 5,6

67 Tabell 25. Förvärvsarbetande

befolkning efter individualyrkesgrupper och USA år 1950 Procentuell fördelning

Teknisk personal, lärare, utövare av fria yrken m. fl Företagsledare, personer med administrativt arbete, kontorspers., personer med försäljningsarbete m. fl Jordbrukare, fiskare, skogsarbetare m. fl Personer som framför fordon och fartyg Personer som utför tjänster Personer tillhörande övr. yrken

än vad kalkylen över arbetsstyrkans fördelning på näringsområden ger vid handen. Vidare har minskningen av den del av arbetsstyrkan som tages i anspråk som lejd arbetskraft i husligt arbete möjligen överskattats. Båda dessa omständigheter medför att den ökning av behovet av kvinnlig arbetskraft som förskjutningarna mellan olika näringsgrenar i och för sig kan medföra närmast torde vara lågt räknad. Vad h ä r sagts betyder givetvis inte att procentandelen kvinnor inom olika närings- och yrkesområden kommer att bli konstant. Förändringarna i detta avseende torde emellertid — åtminstone om man begränsar sig till en 10-årsperiod — vara av m i n d r e betydelse för bedömandet av anspråken på kvinnlig arbetskraft än förskjutningarna i närings- och yrkesstrukturen. V. Tjänstemän och arbetare För bedömande av bl. a. de krav som i framtiden kan komma att ställas på arbetskraftens utbildning skulle det vara av intresse att söka närmare konkretisera tendenserna vad gäller arbetsstyrkans fördelning på individualyrken. Här skall dock inte något försök göras att närmare belysa detta spörsmål. En viss anvisning om tendenserna kan en jämförelse mellan USA och Sverige ge. Som framgår av tab. 2 5 \ utvisande procentuella fördelningen av arbetsstyrkan på

i Sverige

Sverige

USA

7,1

8,5

20,1 20,4 3,8 9,4 39,2

27,4 12,3 3,9 37,7 10,2

100,0

individualyrkesgrupper i resp. länder å r 1950, omfattar en väsentligt större del av arbetsstyrkan i USA än i Sverige teknisk personal, lärare, utövare av fria yrken m. fl. samt företagsledare, personer med administrativt arbete, kontorspersonal, personer med försäljningsarbete m. m. Det är tydligt att utvecklingen även i Sverige på längre sikt kännetecknas av en tillväxt särskilt av dessa yrkesgrupper. Ett tecken härpå är bl. a. tjänstemannapersonalens ökning. Som redan berörts i det föregående har tillväxten av arbetsstyrkan helt fallit på den anställda personalen medan gruppen företagare och medhjälpande familjemedlemmar gått tillbaka. Följande tab. 26 visar, att inom samtliga näringsområden — frånsett jordbruket — en ökning av den anställda personalens andel av arbetsstyrkan skedde mellan 1940 och 1950. Samtidigt steg också — undantag är hotell och restauranger o. dyl. samt undervisning och vetenskaplig verksamhet — tjänstemannapcrsonalens andel av den anställda personalen. Det synes rimligt anta att denna utveckling kommer att fortsätta. Vad industrin beträffar h a r i det föregående visats att ökningen av arbetsstyrkan på detta område mellan 1950 och 1955 väsentligen föll på tjänstemannapersonalen medan arbetarpersonalen — åtminstone om man begränsar sig till 1 Sammanställningen är hämtad ur 1949 års arbetskraftsutrednings betänkande (SOU 1955:34, sid. 32).

Tabell 26. Anställda

i % av hela arbetsstyrkan enligt 1940 och 1950 års

och tjänstemän folkräkningar

i % av

Anställda i % av hela arbetsstyrkan

Jordbruk, skogsbruk o. fiske Byggnadsverksamhet Industri o. hantverk i övrigt Samfärdsel Varuhandel Hotell o. rest. o. dyl Bank o. försäkring m. m Sjukvård o. socialvård Undervisning o. vet. verks Statlig o. komm. förv. ej s. n. Andra tjänster (exkl. husl. arb.) Husligt arbete Ospec. verksamhet Hela arbetsstyrkan den egentliga industrin — ökade endast obetydligt. Som ett räkneexempel, avsett att något konkretisera tendenserna, har med utgångspunkt från talen i tab. 26 antagits att ökningen eller minskningen — i procentenheter räknat — av den andel av arbetsstyrkan som utgöres av anställda under de tre femårsperioderna 1950 —1955, 1955—1960 och 1960—1965 uppgår till resp. 50, 40 och 30 procent av den genomsnittliga ökningen eller minskningen per femårsperiod under 1940-taTabell 27. Beräknat

anställda

Tjänstemän i % av anställda

32,2 82,6 87,0 88,9 72,4 80,0 75,6 94,1 96,9 100,0 72,5 100,0 99,8

29,8 87,4 90,9 90,1 76,9 83,9 82,5 95,3 97,8 100,0 75,7 100,0 99,7

8,0 6,7 13,0 31,1 74,5 21,3 75,6 76,7 90,0 79,8 59,2 3,3 23,6

12,9 9,2 18,4 36,0 77,0 18,1 79,0 79,9 85,1 81,3 64,2 3,5 33,7

71,0

76,8

27,8

34,9

let. Samtidigt h a r andelen tjänstemän bland de anställda antagits stiga (eller sjunka) i en takt motsvarande resp. 70, 60 och 50 procent av den genomsnittliga ökningen (minskningen) under 1940-talet. Under dessa förutsättningar får man i följande tab. 27 återgivna förändringar av grupperna företagare och medhjälpande familjemedlemmar, tjänstemän samt arbetare (se även tabellbilaga 4). Bäkneexemplet visar att även om man håller sig till mycket försiktiga antaganden en fortgående inte blott pro-

antal företagare och medhjälpande tjänstemän samt arbetare 1 000-tal

jamiljemedlemmar,

Ökning el. minskning (—) 1950

1 000-tal

1950- 1955- 1960- 1950- 1955- 196065 60 65 55 60 55 Företagare o. medhj. fam. Summa

721 664 623 593 - 5 7 - 4 1 - 3 0 111 109 104 831 935 1044 1155 44 46 0 1553 1553 1599 1643 125 114 47 3105 3152 3 266 3391

8,0 12,5

±0

6,2 11,7 3,0

4,8 10,6 2,8

1,5

3,6

3,8

69 Tabell 28. Arbetsstyrkan

efter näringsgren

riksområdesvis

år 1950

1 OOO-tal Väst- DaStock- MälarSkåne kusholms Hal- ten o. larna Övre ö s t r a och stad länen Göta- land NorrVäoch i öv- land o. Ble- ner- nedre land rigt län kinge länen Norrland Jordbruk Skogsbruk Fiske Byggnadsverksamhet Industri o. hantverk i övr.. . . Samfärdsel Varuhandel Övrigt inom handeln Sjukvård o. socialvård Undervisning o. vet. verks. . . . Övr. i offentl. tjänst m. m.. . Husligt arbete .. Ospecificerad verksamhet... Summa

Hela riket

Ökning el. minskning (—) i % 1950 —55

1955 —60

1960 —65

19,2 1,6 1,0

60,4 6,4 0,8

109,4 6,0 1,6

102,8 2,2 3,2

119,3 11,2 6,0

79,0 32,3 1,2

40,5

28,8

33,4

37,4

48,8

39,3

159,4 53,7 92,6

142,1 22,1 34,1

160,4 30,9 44,3

169,0 38,0 63,7

232,0 55,2 77,4

123,8 34,2 38,6

539,7 —15,4 — 16,2 — 15,4 77,2 6,5 5,7 6,1 14,6 — 20,0 ± 0 ± 0 16,1 244,3 11,5 6,8 7,4 36,2 1022,9 2,9 5,7 7,6 16,4 250,5 1,2 1,6 14,5 365.2 11,5 12,3 1,6

50,5

11,2

13,3

18,5

23,2

11,7

3,9

4,5

12,3

6,1

24,4

11,6

14,4

18,4

20,1

12,5

5,6

107,0

14,2

6,5

9,9

16,9

8,8

11,1

13,0

9,5

6,1

74,2

18,9

11,0

10,2

55,4 15,1

14,4 11,0

17,7 13,5

24,7 14,5

27,7 16,3

15,1 14,3

8,5 5,5

163,5 4,9 90,2 — 22,3

11,4

5,6 — 18,2

7,4

1,0

3,2

3,4

3,6

2,6

1,9

23,11± 0

537,7

352,7

456,9

506,9

653,8

414,1

centuellt utan även absolut väsentligt starkare ökning av tjänstemannapersonalen än av arbetarpersonalen är sannolik. I stort skulle man med utgångspunkt från detta räkneexempel och med beaktande av vad som framhållits angående de sannolika förskjutningarna i arbetskraftens fördelning på näringsområden kanske kunna antaga att tjänstemannapersonalcn ökar med minst 10 ä 15 procent per femårsperiod medan arbetarpersonalen förblir i stort sett oförändrad. Samtidigt får man till följd av framförallt utvecklingen inom jordbruket räkna med en fortsatt minskning av antalet enskilda företagare och medhjälpande familjemedlemmar. VI. Regionala skiljaktigheter i arbetsstyrkans storlek I avsnitt I h a r med några räkneexempel belysts de förändringar som befolkningen i de arbetsföra åldrarna kan

49,6 17,5 0,8

182,6 3104,7

5,9 — 21,4 i 0 1,4 ± 3,6

0 3,8

komma att undergå läns- och riksområdesvis under olika förutsättningar rörande den in- och utrikes omflyttningen. Som därvid framhållits blir flyttningsrörelserna väsentligen beroende av näringslivets utveckling inom berörda områden eller med andra ord de förändringar som arbetsstyrkan där kommer att undergå. För att få en uppfattning om utvecklingstendenserna härvidlag kan man göra det antagandet att de procentuella förändringarna av arbetsstyrkan inom de olika näringsgrenar som utskilts i det föregående blir desamma riksområdesvis som för riket som helhet. Vid de följande beräkningarna h a r dock jordbruk, skogsbruk och fiske särhållits med hänsyn till den antagna olikartade arbetskraftsutvecklingen på dessa tre områden (se sid. 60). Vidare har den mycket summariska länsredovisningen av 1950 års folkräkning nödvändiggjort en sammanslagning dels av gruppen hotell och restauranger o. dyl.

70 Tabell 29. Arbetsstyrka

och folkmängd

15—64 år

riksområdesvis

Procentuell förändring

Stockholms stad och län .. Mälarlänen i övrigt Skåne, Halland o. Blekinge Västkust- o. Vänerlänen . . . Dalarna o. Nedre Norrland.

1960—1965

1955—1960

1950—1955 Arbetsstyrka

Folkmängd 15-64 år

Arbetsstyrka

4,8 1,3 -0,1 0,8 1,1 1,0 -0,3

4,2 3,0 0,1 0,5 1,6 1,0 4,1

6,5 3,7 2,2 3,1 3,5 2,9 1,2

Folkmängd 15—64 år a

2,3 3,2 3,5 3,3 2,2 3,5 7,9

7,6 5,7 2,3 2,6 3,5 3,4 5,7

Arbetsstyrka

6,1 3,7 2,6 3.4 3,6 3,2 1,9

Folkmängd 15—64 år a

2,1 3,0 2,8 2,5 1,9 2,3 6,4

7,0 5,3 1,7 1,8 3,1 2,8 4,4

a = naturlig befolkningstillväxt. b = vid samma in- och utrikesomflyttningsvinst eller/förlust som 1951—1955. med bank och försäkring m. m. (övrigt inom h a n d e l ) , dels av gruppen statlig och kommunal förvaltning med andra tjänster (exkl. husligt arbete). De till andra tjänster förda detaljgrupperna apoteksväsen, badinrättningar samt frisering och annan kroppsvård har inräknats i gruppen sjukvård och socialvård. Arbetsstyrkans storlek riksområdesvis med fördelning efter näringsgren år 1950 samt de beräknade procentuella förändringarna 1950—1965 i enlighet med de föregående kalkylerna framgår av tab. 28. Resultaten av de med utgångspunkt därifrån framräknade procentuella förändringarna av arbetsstyrkan riksområdesvis framgår av tab. 29. Till jämförelse anges även de beräknade procentuella förändringarna av åldrarna 15—64 år. Beräkningarna är naturligtvis mycket schematiska och mera långtgående slutsatser kan ej dragas av dem. Den största bristen torde vara att industri och hantverk (frånsett byggnadsverksamhet) behandlats som en enhetlig grupp. Utvecklingen har varit •— inte minst under första hälften av 1950-talet — och kan även i framtiden väntas bli mycket olika för skilda industribranscher. Detta torde vara den väsentliga förklaringen till

den ganska stora divergens som den beräknade förändringen av arbetsstyrkan och den beräknade förändringen av åldrarna 15—64 år uppvisar för Mälarlänen i övrigt och för övre Norrland under perioden 1950—1955. De i dessa områden representerade industribranscherna har kännetecknats av en särskilt kraftig expansion. Man torde emellertid av talen kunna utläsa att en fortsatt väsentligt snabbare tillväxt av arbetsstyrkan i stockholmsområdet än i övriga riksområden är sannolik. Tillväxten är avsevärt kraftigare än den beräknade naturliga befolkningstillväxten, varför en fortsatt betydande nettoinflyttning till detta område torde vara att motse. I skarp kontrast till utvecklingen i stockholmsområdet står utvecklingen i övre Norrland. Den naturliga tillväxten av befolkningen i de arbetsföra åldrarna är väsentligt starkare än den ökning av arbetsstyrkan som erhålles om man utgår från den beräknade genomsnittliga ökningen av arbetskraftsbehovet inom olika näringsområden. En fortsatt kraftig nettoutflyttning från detta område torde komma att erfordras. Talen ger närmast anledning förmoda att en större nettoutflyttning än den som förekommit under första hälften av 1950-ta-

71 let skulle krävas. Med hänsyn till näringslivets speciella struktur i Övre Norrland och de i förhållande till övriga riksområden väsentligt lägre absoluta tal som man rör sig med i detta sammanhang får dock ej alltför bestämda slutsatser dragas av de framräknade procenttalen. Ser man slutligen till landet i övrigt synes beräkningarna av arbetsstyrkans storlek inte motsäga möjligheten av ungefärligen samma flyttningsrörelser under senare hälften av 1950-talet som under den första hälften. Däremot synes under första hälften av 1960-talet tendenser till en viss utjämning mellan olika riksområden — frånsett stockholmsområdet och Övre Norrland — framträda. Detta beror tydligen på att den av jordbruksbefolkningens minskning betingade avflyttningen småningom får mindre kvantitativ betydelse. För östra Götaland som vid sidan av Övre Norrland uppvisat de största flyttningsförlusterna blir den beräknade procentuella tillväxten av arbetsstyrkan under första hälften av 1960-talet ungefär densamma som den beräknade tillväxten av åldrarna 15—64 år. VII. Sammanfattning I det föregående verkställda försök att räknemässigt något konkretisera de förändringar som arbetsstyrkan — under den allmänna förutsättningen om en fortsatt hög ekonomisk aktivitet — kan komma att undergå under perioden 1955 —1965 har givit följande resultat. 1. En fortsatt nettoinvandring är sannolik. Det synes inte orimligt anta att denna blir av genomsnittligt samma storlek som under första hälften av 1950talet eller omkring 10 000 per år. Befolkningen i de produktiva åldrarna kan i sådant fall — med hänsyn tagen även till en sannolik ytterligare sänkning av dödsriskerna — väntas stiga med omkring 200 000 under femårsperioden 1955—1960 och med omkring 180 000 under den därpå följande femårsperioden eller med resp. 4,2 och 3,6 procent.

Detta innebär en väsentligt starkare ökning än under första hälften av 1950talet då antalet personer i de produktiva åldrarna steg med knappt 90 000 eller 1,9 procent. 2. Arbetsstyrkan kan med hänsyn till befolkningsutvecklingen och sannolika förskjutningar i yrkesintensiteten — en sjunkande yrkesintensitet i de yngre arbetsåldrarna ävensom åldrarna över 64 år och en stigande yrkesintensitet framförallt bland de gifta kvinnorna — beräknas stiga med över 100 000 eller 3,5 å 4 procent per femårsperiod fram till 1965. Under första hälften av 1950-talet torde arbetsstyrkan inte ha ökat med mer än 45 000 a 50 000 eller omkring 1,5 procent. De manliga yrkesutövarnas medianålder kan väntas stiga obetydligt; beträffande de kvinnliga yrkesutövarna synes en mindre sänkning av medianåldern sannolik. 3. En fortsatt minskning av den del av arbetsstyrkan som utnyttjas inom jordbruk, skogsbruk och fiske är sannolik. Totalt har arbetsstyrkan där beräknats sjunka med omkring 2,5 procent per år, dock i en småningom något avtagande takt. Detta skulle innebära att år 1965 endast 12 å 13 procent av arbetsstyrkan tages i anspråk av jordbruk med binäringar mot ungefär 17,5 procent 1955 och 20,3 procent 1950. Även den lejda arbetskraften i husligt arbete kan väntas nedgå ytterligare. Bland annat på grund av ett kraftigt ökat utbud av kvinnlig arbetskraft i de yngre arbetsåldrarna torde dock minskningen såväl absolut som procentuellt ske i långsammare takt än under 1940-talet och första hälften av 1950-talet. Den arbetsstyrka som står till förfogande för industri och byggnadsverksamhet samt offentliga och privata tjänster (frånsett husligt arbete) skulle under dessa omständigheter kunna väntas stiga med omkring 200 000 under perioden 1955—1960 och ej fullt lika mycket under den därpå följande femårsperioden. ökningen under första hälften av 1950-talet h a r uppskattats till omkring 150 000. I kalkylerna har ökning-

72 en av arbetsstyrkan i absoluta tal antagits bli ungefär lika stor för å ena sidan industri och byggnadsverksamhet, å andra sidan offentliga och privata tjänster. Det är dock sannolikt att tjänsterna kommer att öka något starkare inte blott procentuellt utan även i absoluta tal än industri och byggnadsverksamhet. 4. Förskjutningarna mellan olika närings- och yrkesområden kan väntas medföra ett ökat utnyttjande av kvinnlig arbetskraft. En procentuellt väsentligt starkare och absolut ungefär lika stark ökning av antalet kvinnliga yrkesutövare som av antalet manliga torde kunna motses. 5. ökningen av arbetsstyrkan under den närmaste tioårsperioden kan i stort sett helt väntas falla p å tjänstemannapersonalen. En ökning av denna med minst 10 å 15 procent per femårsperiod

är sannolik medan arbetarpersonalen torde förbli i huvudsak konstant. En fortsatt minskning av gruppen enskilda företagare och medhjälpande familjemedlemmar är sannolik framförallt till följd av utvecklingen inom jordbruket. 6. Näringslivets struktur i stockholmsområdet medför en väsentligt kraftigare ökning av arbetsstyrkan där än genomsnittligt för riket, ökningen blir betydligt större än den naturliga befolkningstillväxten varför en fortsatt kraftig nettoinflyttning till området kan motses. En motsatt bild visar ö v r e Norrland, där den naturliga befolkningstillväxten är avsevärt större än den sannolika ökningen av arbetsstyrkan. En nettoutflyttning från detta område av minst samma genomsnittliga storlek som under första hälften av 1950-talet torde komma att erfordras även under den närmaste tioårsperioden.

73 CD "<* OS CO 00 l > CQ O OS CO O T H Ö (MCDiHOCOHCOCDiOiO^OO 1>CNCOCOCN](MCNJC^O](MCNJCMCO

t>WO«WvOCTWfCcq(>] O O O OT »O GO" CO CO CO CO O CO dS -rfl CO os

C'-COCOCXIG^ItMCMCVlCVICXlCVlT-iCO

q T ^ O OD ( N i q q Q ^ ^ r t j _ i > c o a s ^ T I 5 " I > - ^ " ^ " c o ^ " o •«# co as i > asascOi-HCOCDCDCOCOCOOCOas i>wc^c>acxicxioac<ic>JcxicviT-HCvi

"-•5 OS

l > COiO OS OS_T-H O l T M O S C O ^ O O o f CO I > CO*" OS CO OS OS~ t > OJ OS -r-T OS CM»OQCOr-<OfMOif5iOMO-^

I>C^CNIC>1C\1<NICNII>1CVJCN10JCN1CO

•-•a

'OS .^

^TH^T^^*CqOS^[>I>I>-C>]CO i > D- o T-4 o s O T-« CM" a s 03 -rH * * CM COOSasCMOCOCDCDnOiOCMCOCM

»1

E>CMC^C^CMCMCNIC\]CMCMC\IT-ICO

s -a

q c o ^ q w q u ' i o M ^ w ^ i o no

I > OS "<* r-7 CM CO i C ^H O TfH* CO OS [ > OSCOCMi-HCOCDCOCOCOCOOCOas C^CMCMCMCMCVICMCXICMCMCMTHCNI

3 oooiqq^iqoiiqxqqiocq

CO CO*" T f T * i O t > C - i C * H iG CD CO T-H TjICgTHCOCOOCDCD^HOOlOC^ OQCQCMGXICMCMCMCMCXlCaT-Hi-HCM

[VD^Oi^CM^O^OSOCNlOT-HCO c d • * a s •*# ^ H i > T H CM c\f ^ i o t > t > CO O i — l i H T j t H C O C D C O m c O C O C l c~c\icococMCMCMCMcxicM04i-icq

OT I> ©5 t> CO_ I> OS <N CO_ 00 CO I> iH CONo'HOdcdioV'cOHOCOH COHH^HCOCDCO!DuOi-iOI> [>COCOCMOq<MCMCMCMCMC<lT-lCM

H C O ^ q r H C q q c O C ^ N H C C i CO CO" CO I > OS i O CO" O OS i-i" CD*" O i-4 © -^©COi-HCOCDC—COCOCMOSiOiO OOCOCMCMCMCNCMCMCMCMI-ITHCN

1 CO T~i "*vC5 CO T-^ r-^ CO CO CD CD O

COI>-»-i©<M©<MCDCDOCOOOCS l>CMCOCOCMCMCMC\]CMCMC<Ji--lCM

•a

I 05

C O ^ O ^ O C O [ > I > CT-^COCO r H a s o co o s ~ o o ^ c o c o I-H o c o " o D--THOCMI-HCOCDCOCOIOTHCDI> C-COCOCMCNCMCMCMCMGXICMT-ICXI W CS

OTOCD w - r ^ ^ d H CM T-H c o c o a s o a s o " CM <-H c d cxT i > o o s *-H co" as" T-H a s 'rfiOCO-rHCOCDOCDCOCOCOiO'^

> -^

COCOC<1CMCMCMCMCMCX1CX]T-IT-<CM

•a

"•* ^ o a

s « c> •a -o

t> o

T-J_CSOO i > CM co i ©

00 O " i O HO O CO CM I > i O "*# © " a s ©

coeoi-icoi>i>i>cocooi>eoco

- —

QOCMCMeMCMCMCMCMCMCMT-lT-IGM

. . . T3 a

: : : : : : : : : : : : :

3 " * o s T< a s ^ a s ^ o s - # a s •< a s _ c/3 T-H y-4 CM CM CO CO ^ ^ i O O CD CO 3

I II I I I M I II I I

OiOOiOOOOiOOiOOiOO T-KMCMCOCO^^iOkOCOCO»

BO > a c

74 a 5 DC

• 3 _v r ± Ä t-

co a>

O T-l CO T f l 1>D-

THCMOCO C D © t > © i - l CO I Ä CM

ö m OM CO

CO os

<Jtf .3

tSO — ^ "

o io

^_ CJ

l O O l O C D 0 0 0 0 OS CO CD CD [ > C -

CM CO © © © © C O © [>• *** CMD-COTtlO

I O I O

r f

D - CO i—1 T H T H

iCO

1-1

3 S II f i 2 .3 g V

c o o CMOS O - H

sia,. +1 - H

"T*

j3fl

M to

c» »i

a £ »•g

iI O Q as

iO CO o CO os

CM 0 0 CM CM

o c a s as CM i O iO c o c o \o rf corf

co as as D-

i O © i - ( r t * © D - 0 0 CO * * f CO i O CO CM i O i O »OiO

I -rH

T—1

1 1

' |

0 0 © © CM © 0 0 C O ^ r f

TH © t >

T-HTf © O ©COi-HCO O C O i O ©

»OiO T H CM 0 0 T-H

T H © CM

i O

C - O

T-I

ITS

T-H

THTH

| I

1-H

l > r f 00 © CO Q 0 O © iO © t^-o »fl CO CM 1

00 cc o CM © CM

CG CO »o as COlO

t>-

i O co

O co

i O cc T * C O

cc. c©

D-00

CO uO

OS c 0 0 CO C O O

0 0 CO

co CO 1-H

0 0 CO as co CM CM - H O CM CO

CM © a s CO u o m c - w 00 CM E > i O CO r f l O l >

•<* i O COr)H - # © w CM t > a s CO CD © © T-I

CO CO CM CM t # CM i O ©

C O I O T H

" # r H

—.

T-H

1 C O © CM r f © CM CC CO © CM CM © i—i i o © r©rJiCOi-H I > i O CM CO GOrf 1 CM

o o

co co as " t 00 00 © C M CM i - ( r f CM

COI>

©<CDOO

CO c O CMOS

COTH

O © TH DC M © 0 0 r f C-CO C M ©

C 0 © l O TH CMOO 0 0 © © TH O ©

i>as

CO r f

CD i O CM CO

CM i O 0 0 CO

l > i O

C O O

TtH

i-l

r f C O © C C C ^ C O r f »O l O O H O O

CO CM r f - r f

©CO

T-l

r f

«c o

S^E

^? >o iO cs -H

ca 00

2 M >>tsog S 3 E 55 C . 3 — " S

'•Q

fe.

CO 0 0

. I > as

CU m 0 0

»5I |5aS sB •§ a s =5 S

a 8 T3 Ös

CM-HH »O T - l O Q 0

COCOOCc o CO CO c*» CO I > © © TH iO T—1

1 TH

S „ H, f -g *w*

o o o O J O O cC

a T

T—(

C SO w 3 :LC J K w ^

Ja i :

OCCCM

O ] CO

a H 7 -c II

3i2£ S ^

i—i

C • ~ * T? ö *t£ «9 tf I

"o co .O.

I O O C C

COCCrlH © T-I rH H H l O CM CO C O © t > H l O t > E > r - T-i c o © © " 3 * 1 0 © r f CO CM © CM CM 0 0 CO *rH^CG | CO r f 1 C M H T H I Q COCO 1 T-H 1 CM i 1 1 Ti

T—1

*n g o a 3 • • _F5 ~ >o '

cO <U

M O

--*

CM t > - © CM •—i CD CM » C O O i ö CD t * -

lOCMCM r t * © © © 0 0 T H © 00 H C O i O O

r - i o oo v o ©r-iGOi-H CM CO CO CM

C O T H

CM r f

[ > CD CM i O CM

r f

00 c CM CM t - OS

*_» s* o :

COCOT-H

00 r f

0 0 0 0 C O i O iO © © C O © r f 00 0 < 0 i O TH

CO i — CO

l O i O Q C i O CM^©CC CO CO 0 0 r f

CMuO © O 0 0 r f CMOO o c o o c o I > C D r f CO

C o n o r i Ö i O © CO I> r f iO t >

CO CM c - o -HCO

O - t l - H T-H

» o r - - ^

k O r H 0 0 l > C O C O © © C O © 0 0 » C CMCM CO

CM CM CM r f rf C O © © o o o c o i n CO T H T H

o c D - CO co as

T-I © C M T-I T-I r f

- H T *

CO T U

T - . CO u O

H T f CM CO 00 00

T-I r*- o s © - * H C O i O ^ C C - ^ r f o O i i O CM

r f

H C - O

cc © C M © C O r f

-*>00

T-I

1 i-nrJiCO

COCDCM T -

i—1 r-i r f T—

C O © C M ^ t CO © 0 0 © © cococc 1 COrt

G O - * | > C O - > 0 0 CM CO ( M CO O C O r H O W

T-I o o © r^ i O CM c o a * © 0 0 ©

CM T -

CO T - I I - H c c © t > - CM CC I > © © c c CM CO CM T -

OS C— CO o s - * c ~ o ro c o o c o

l O » O © © CM r - c o c o © © CM © T - I C O ©

CO C O C O i C CO c © o H T j l l O r -

CO CO CM

CM-H-Hl 00

T H CM

CM O -JI00 o o o

0 0 CO t > CM » o c M t o oo 0 0 CM 0 0 0

r H CM CO CO lOCM

CO CM O CO 0 - * C C T J I T-H T H T H T - I

T-l

BP i

, *i

«c- £- ? ks tsfiico 3-2 c >

r f

T H

CM T-H

o r f rf

i o l *-» , 4> - t * o ) •*•*

t» C5 s

co os r-os -*co

2 . -o

a s s;s :c<3 o :CTJ Os B*" E~ a

CO CM CO - H lOCM

CO CM CO i O t> © i O © H i O H O

CM CM

T—1

o o

•O

CO - * O - J I

coco

iO 00 © — 1 I>CO O - T-H

CM O ©

-r"f T H CO r f r f 00

CM »O 00

i O ©

t> QO

CM i-H I > r f c o o T#i> I O "O T-l TH

1 ' 1 1 11 1 1 H | 1 1 1 1 ! 1 1

T-l

r - co - H O l O l O OS -H

1 CM r f CO

L Q © C D C M

O] H

I H T -

1 CM CD

1 11 1

C O © C D C D T -

1 T-H T-H

T-H CO T -

v-cc

T H H H T -

** 1

kOCOGO t > © r f O C*i - i C M © ©

T - H C M O C M t ^ O H H l>CMCMI>

T#CMCDCr 0 0 © CM Cv r f l ^ O C C

COCOrfC© C O © © T - l CO T H

r f t - i © C © r f iO © CO CM 1—1 T H

- H O 0 0 O 0 0 © 0 0 O T-t T H T - i

os CO

FiO rf

CO 3

•a '. cs .

— . os

t/i •c

c a SS ~£ o "3 cc i A A o X X o o c Si o o c• S t C/5 C/) cnC CA

H-» —>

• CA

O CA

(O 'O ~ y co oj rjo p0

6 S„

i «•* S l 11 "i & X

_cc

us . a t-;

co C "C C!

CA O TJO ISI t - to C ja £ V o

Si: ox

•

-T3 to

•

»»i Is

T! a

s »g 'fl fioS: ••i £^ •So CÖ

D.,2 S ^ £•> 1 E O -a

:c3

aOr>"

4) A *-* b*

75 Tabellbilaga 2 b.

Folkmängden IS—65 år länsvis Ökning eller minskning (—) i %

Län 1950—55

Beräknad ökning el. minskning under förutsättning: A ingen in- eller utrikes omflyttningsvinst eller -förlust; B inrikes omflyttningsvinst eller -förlust = 1950—1955; ingen utrikes omflyttningsvinst eller -förlust; C inrikes- och utrikes omflyttningsvinst eller -förlust = 1950—1955 A 1955—60

1960—65 1955—60 1960—05 1955—60 1960—65

Stockholms s t a d . . . . Stockholms

+ 1,1 + 11,0

+ 1,2 + 4,3

+ 1,3 + 3,6

+ 4,0 + 11,5

+ 4,0 + 9,9

+ 4,7 + 13,4

+ 4.6 + 11,4

Örebro

+ 2,0 + 1,2 + 2,4 + 6,5

+ 2,7 + 3,2 + 2,8 + 4,0

+ 3,1 + 2,9 + 2,0 + 4,2

+ + + +

3,7 3,0 3,4 5,3

+ 4,0 + 2,6 + 2,6 + 5,3

+ + + +

4,5 4,0 5,2 8,9

+ 4,8 + 3,6 + 4,3 + 8,5

Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands

+ 0,6 + 1,7 — 0,1 — 0,9 — 5,2

+ 3,4 + 3,4 + 2,8 + 3,6 + 6,0

+ 2,9 + 3,1 + 2,0 + 2,5 + 4,7

+ 2,8 + 3,1 + 1,0 + 0,6 — 3,4

+ 2,4 + 2,9 + 0,2 — 0,4 -4,6

+ 3,2 + 3,7 + 1,6 + 1,0 — 3,0

+ 2,7 + 3,4 + 0,8 i 0,0 — 4,1

Blekinge Malmöhus Hallands

— 0,1 — 1,5 + 1,7 + 0,1

+ 4,6 + 3,9 + 2,9 + 3,0

+ 2,8 + 3,1 + 2,0 + 2,8

+ 1,1 + 0,1 + 3,6 + 1,4

— 0,6 — 0,5 + 2,7 + 1,2

+ 1,5 + 0,5 + 4,0 + 1,8

— 0,2 — 0,2 + 3,1 + 1,7

Göteborgs o. Bohus. Älvsborgs Skaraborgs Värmlands

+ 3,4 + 0,9 — 1,5 + 1,4

+ 2,0 + 2,6 + 2,5 + 1,9

+ 2,0 + 2,1 + 2,3 + 1,0

+ 4,8 + 1,8 — 0,2 + 1,2

+ 4,6 + 1,3 — 0,4 + 0,3

+ + + +

5,4 2,7 0,3 3,0

+ + + +

5,2 2,1 0,2 2,1

+ 2,7 + 1,0 + 1,0 — 2,0

+ 2,6 + 2,9 + 4,0 + 5,2

+ 2,5 + 2,3 + 3,1 + 4,0

+ + + +

5,3 3,3 2,9 1,0

+ + + +

4,9 2,8 2,1 0,1

+ 3,6 + 4.5 + 1,9

+ 6,6 + 9,3

+ 5,1 + 7,6 + 2,7

+ 4,6 + 5,2

+ 3,0 + 1,9 + 1,4 — 0,6 + 3,3 + 4,0 + 2,8

Gävleborgs Jämtlands Norrbottens Hela riket

+ 3,2

3,2 2,4 2,2 0,4

+ 3,3

+ 5,1 + 6,4 + 4,3

+ 3,7 + 5,1 + 3,7

76 iO©©co©©©©iro©oo© © •C5 CO OS

T-HCOCOxOOOrf*-icO©>0©©

CO CO OS

THOTT-^cr-jct-jCOrfrfrfCOT-iT-t

CM t> © © CM rf [> iC [> © lOrf CO C O © Tf CM © CO I> CO © co" CM

I>I>©'rHrfiJO0O©CM0000CMiC «C5 •C5 OS

I>©00rfrfO©»O©I>T-H©

oo © CM co as os ©^ as t> i> oo t> co t> as" as t^" T-T © i> o co" T-* © CMCOCOCOrfT-JiCMTH ©©COC^T-HC^CM©©©©l>H"©"

CM©D-©COiOCMT-HrfCO©©

T-HO©CMC^[>r-rfI>©©©

M ©J>CM©rHCO©rfrfI>COT-H

CSS

C ^ © C M r f T - H © L O 0 0 0 0 0 0 0 0 00CM

•«

OS O CO r f [ > CO i O t > OS © i n © CO © CM r f OS © OS"TH CM 00 © 00 CO©COTHCM©uOiOCO©©rf THCMCMCMCMCMCMCMCMTH

T—i©»0©©©0©CMiOCOCO r f CO © O CO r f I-H OS OS T H CM Os OS©THCO©©©rf©»OCOrf THCMCMCMCMCMCMCMCMTH

Oc0 0 01iO(MOHQl>COOB

•a

OS CO CD" r f 00 l>- © i O CO »JO l > © iOQ0CMCDCD©CDCM00C0t>)LO T-HT-HCMCMCMCMCMCMI—IT—I

c :

!>©CO0OCMI>T-i©©rfI>©T-H CM CO" I > CO- © © CO" r f CO OS r f CM OS v O © i O © r » © C O © © C M I > r f "i—fCMCMCMCMCMCMCMT-iTH

a OS

; ; : ; ; ; : ; ; ; ; . .

* # © r f ©'HH © r f ©-HH © r f © TH TH CM CM CO CO rf •<* iO "O © ©

_ 3

I I I II I I II I I I I i O © 0 © ^ © i O © » i O © i O © rHCMCMCOCOrfrfiOiO©©I>-

77 i O

T 00

c a

q 03

00 O l > r f

T - H T—1

©CM CO

O O ©

T H

1 T—1

1 '

C O b

©F-

T-H© CM T H

»o

1 UO ©

T-H CO

r f

T-I

i 1

13 BD C

.9 O

CM CM i O T-H

CM CM

T H C M C O

r f -rf CO OS T H i-H

o urs os

1 '

T-H

13 c <:

§"

^ ( j s ^

O f - O CM i—1 0 0

T-H T-H T-H

iO T—1

CO iO

>o H

T-l

T o1 oo

T-HCO

iOCMI>

r f

T-I

[

CCS

T-H ,—I T-H

T-H

^co :5

*3 tC o

'C5 CO OS l-H

:C3

CMiO

[

E os 00

c c

»o cs >o »o o

a O

s ^

*-» 3

c —-J "3 U

B E CTJ

"7s

a c •o

00 C3

3 no

CS O T-H

i C r f O

r f r - f ©

K O

T-H

r f © CM CM

H H C O O t > CO i-H i-H TH CM

CMI>CM r f t > ©

00 T—1 CO CO

C ^ ©

C O © © ©

1 CD OS

1 O CD

"* i

»O

r-i

CM O

i—i ©

T-l T *

1 OS

T-l

_a a

os T-l

c ^4 co

!a "B CJ

CO t-H

r-lrf

J^ E

IO CS TH

»OCMO 1—4

—H

P os

*""

C O i O C ^ © CO CO

T-H

c o a o

IO iO

TOO

1 OC-HLOT-I

COT-H

CO I C

o ©

r f c O

i O

O O O

O T - I O

T-H »O

CiO

i N Ii

M ••o

13 •<

» O T-H

i—

tÄ

1 2

. v

ca> oo - " ö • r r j CA e . fa • CS

.ra5 +•>Ö •

S °? . .3 -r « .a .. •3 • g .. •

. :S° :i i

•a .2 3D => c | fa C ^ T 3 . „ C

h? B ä

• .

. .

. i , jjj

-3.5 .43 c e . . .fa . E E fa fa . > fa 3 . . . a> .

p .|S . oo

i-H

T"H

fa :cS

. CS a

*i g

• o C E

£ S \S2M 3

3 t/D

•feas

:*!•« :

°gfaBP>cs'ä> : ~'f|

-*-1 a a c i ^ t i ^ T j co s; cs

w^Xö

» K

<Ko

c fa Q,

fa ^ fa« ta fa fats •o

v-. Css C.

•H K

•c

g >~

^> ö»

13 4-, as

9 •s CA

ö ess c -o C

fa fa fa •o

••a

fa .S3"

•c

i-H

o o

CD CO

a M

> ^ CM CM iO -H T* CM

fa *fa CM

9? os

g É

3 t/3

3 C

s •"=

ti i5 >

c X C

CS —

—

fa* c

fa, • «

« fa-

b c

•-

) C

3 203

Noten å nästa sida

ers •»71

62 S

E o

5 044

I fe f-H

Försvarets arbetare i de för försvaret speciella yrkena .

a Ifa

7 795

ös £>

banarbetarc

c c 00 o •o cS

Järnvägarnas

tö

41 143 2 434

~ ä

430 631 2 083

•ie

185 885

- s a

fa ~t-l

ös

241 522

Mejeriarbetare, mejerskor . . . Järnvägarnas hantverks- o.

co Os fal

799 271

•w

m B

X u

•c:

» till statlig o. kommunal verks, (under off. tjänster m. m.)

till husligt arbete till industri o. hantv.

Mejeriarbetare o. mejerskor.. Statens o. hushållningssällskapens m. fl. personal i

'S se sid. 55 ff

17150 41 143 2 434

-CS

430 631 2 083

166 104

Jordbruk, skogsbruk o. fiske I husbondens yrke delt. kvinnl. familjemedlemmar. Tjänstefolk för jordbruket i husbondens kost. Kvinnor

Poster som tillagts folkräkn.talen

5 Poster som fråndragits folkräkn.talen

lO CO

CT-

00 CD

00 CS

T—1

00 Ifa CO lO

CM CD 00

T* CO cCO

79 <y O

Ä:5

"g S H3* 3 LH t - i

TH,

c O C

H-» 3

fa ^ B fa fa a ** 3 i,

CA 3 Jiä -O

1*1 B •S,- E

:CS

cs £

oca

-"a

co 44 BOJ* 3

fa, n fa —•3fa • /

.S fa ty J3 .5 a

T-1 °a , a — 0 0 CA

C :ra

.-H

—-

OJ T *

, ^:0

> H-> f • t/j O O j -

«d

CJ . 3 , — . LO

fac

fa a

3 O otS •

S B ' "

2 2 •§ f -If £ a

cs a > ja

^ ^ 1 =s 1 5 ^ 33

o o 00

t co

o iO

os -^1

•o 'X 'X

O O O » cO O i-t CD I > - H CD C -

10 CDCO

!0 US

T-l

T-I

co - H CD

—I CD T*

t> 00 CS

O C O O l t S O f l l T j I T-l CM CO

os cs

-rt T-I T-I

r>r>tor> i > os e o i o L > - 0 0 l O <M

o ct >

C D T - H O S IT-

• *

T-ICD-3IC0

fac

^ fa . : n|" *>• S a-> '

o i. ' B. ^ s ao 2 <-> : a B

-i

>a 5S°2-a is, B. e - o o CA fa s as a 5 fa. »—i

) as oo _ 3 IO' ; : -fa :a 3 -fa .. as a J

- >

:cs

~-fa a E Ä !

? :os 3 :°

3 Pc >-s <

CA > • ,

co :a fa fa 5»fa•

j-°E£,§ 2 a-fa 3

. tsO'3

2-55.5-3 a 0

3 o

£ > CA . " as a fa B

?Ei5 = i 1 as ja as . > a

C3 3

3 3 •X

3 to

ö :

a a .§>a Va a fa. fa - 3 :a

1 E1" o .

fa 5 K ^" E oa

as cs

ja M

i s asfa)> :0 fa> fa -fa c; fa as

3 X B a

BIS % S $ S-S aS as ja £'Si' a •eS as a j ^5 jfa S a *s

oo.2 a £

•C3C-

s js

CA >wo . .S 3 oo —1fa»a B a ja •o c. a tö j , "3 2 -g "

;> j -

.fa J 3

gBO 3'

• fa. US Q fa] PC t/3

L fa •a c

Ji O fa ... fa 3 » S «a

w r-1

ocia rupp

p '_ J3 fai B O . B as>o cs a e o 2

sa £ as'« 3

!:«

fa a

c " ec-a — CA ^-.Tfa fa fa? fa a . J S .3 > C g. 53 c- S a *s fa-'j> F ™ a

-SE

g- -55 t

-a 00

B •o . 3 , 3 : 0 fa B-C 3 Ji fa CA fa T-II . 5,4-3 i fat °a . 0 os • > 00 T> O CO Tfa c

3 «S CO

8 00 ©

CM © CO T-H © v O CO r f i T - H © T-H T-H T-H©CO00

O rf

CM T-H I > 0 0 C * 0 0

rf © C O C O © © ©rf© [>©o

CO T-H T-H CO T-H T-H

^ T - H

r f 00

00 CO

r f © ©i-H r f <M

T-I © CM

C O © 0 0 T-H © r f

COiO OOCO f-T-H

I>-^H

00 »o

T-H

s oos 0 0 c-00 csco

:2 E 2

3 O JS fa as

2 .8 a

»55£fc

53 B•faj :a :0 a 3 -fa «:B .

as o

» fa a j^3 •- " j i ao fai° J i as B „. a -o -3 5 £ > •§ s £ a -O a o 00 o o •a ji < £ - * , . < fot/; c

° o> B E

•s

EP3

-3 3

3 • ;a •

a co ** a

as S, fa tio

Is as

.al

£ -o tn tub •OCÖ

Ji 3

i 3

—<

K > :0 «-^

as — B Ji as . as — P,• • ja as •fa T j S o u a • _ p. , 53 :£. o £ 3 G £ B •£* 5 3 . CO «-2 cu QJ 3 ö t-, ö >, 3 ö)«n 3 ho a> op T fa o ja co B O 'fa CA fa "* ' a fa a a -s

*- 3

-v "i O tH

3 £ a l 5; 5.1 o w-g Xf ° o to

-> a

•a s a

ca Cy

05 O0

-fi

E E 3 1/3

B. a Ji

81 as cs

•st*

:a:S

C 3 ert 3 3 ~ . *—--O

_• " H B o •C

l-H

=—"

CJ '"^ ,»

- ^

£S°o 2S.2~ 3 BE

B ii B B -O B

E B

•«S c fa

t T Ä

CD 00

CO CO l>-iO CO—)i

CM fa>< 0 0 T-H CO CA]

- * T-H r f © 00 © T - H CO r f CM

r f

CM *0 ©

l O T-H C O © CM CM

CO © 0 0 i O OOi-HOOQO © r f O T-H

-O

CM . f a

t - o faffa cOOO

o o

ocs os t -

T-l

lOCO

-s

T? -

°"-a~. «-* E as -o C. >.2-S' = • -:2 Ji o fa > 3 fa —3 co u

-t

Q Cl

O + J ' O

CA 3 fa co . _ IC9 :cs B :S B3 CS .••c? I * « «» co LA a fa CA 55 —• tre oi 3

2 « 2 >

—

-o ea *H

• o

CS co

CA fa

E -c B

[fa

fa : S OS B fa fa O co B

fa s 6-570070

ert

en t - *—J

B i . — T CA _

. " C g fa co . 2 ^

fa oJ 2PB

Isall >

fa . 3 — fa fa CO B B « | cS fa B

os fa

2 >

13 .J <

fa" '2-g

ft oj

Ti • LU

i-t

t-t C3

--"fa £

iO ©

C :tS

E faii

B ,

T-H

aga

--*- 3 ert t n

T-H

B _3 „,

B ^

£ «

« u

to t.

<u cd

IS*

- § • £ <u w t -

dt*

oa t-, -o•g-?E >« i Ni<Offl 3 —

>I.B

. CS

O lO

T-l

— o

00 CD O

o o

CO CD CD Tfa

166 104

T-H

25 600

CD O

fa 00 i© CO© l>- T H 00

Totalsumma

2 391 2 394

Arbetare av obestämt slag. . Kvinnl. medhj. familjemedlemmar inom jordbruket . .

198 377

00 CD CS

2 144 483 1 091719

2 394

J-

205 523

CO CO CO fal CM CM

Totalsumma Huvudgrupp "VI f. d. yrkesutövare o. övriga

fa <M

CO vO CO

Ol CM CM

18106 T-l

o os o \a

o o

Summa

rM OS

o •3

Ospecificerad verksamhet Arbetare av obestämt slag

CM —fl OS

3 067

-fl

205 523

3 304

o o o cs

Summa

O lO CO

Tjänstefolk för jordbruket i husbondens kost. Kvinnor

• - .

CM CM CO

3 304

-. tfa

Husligt arbete (lejd arbetskraft) Portvakter, vedhuggare,

>n CM CO

7 281

100 732

—. 00 iO

107 035

CNJ

Summa off. tjänster m. m.

Summa

Personal vid arb.givare-, arbetare- o. politiska or-

se ovan samt sid. 55 ff

till fastigh.förvaltn. (under bank o. försäkring m. m.)

o o m o os CS fai

-Ctl

CO CM CD

CO CM

r\a

os »o o

ffa

oo os os

CD Ol CO

»o

00 CO O CO

00 OS

T—1

00 fal —fl CD CO Tfa

o o

CO CD T—1

o --I OS

Tfa

—ii

- i *

—-i

BILAGA 5

Långtidsutvecklingen i jordbruket Promemoria

utarbetad av byråchefen Lars

I 1950 års långtidsutredning redogjordes bl. a. för utvecklingstendenserna i jordbruksproduktionen och i livsmedelsförbrukningen. De prognoser för år 1954/55 som därvid gjordes upp har visat sig vara alltför optimistiska beträffande såväl produktionen som konsumtionen av livsmedel. Den stagnation som har inträffat på detta område sedan början av 1950-talet är utan motsvarighet i den tidigare utvecklingen och den kommer därför att behandlas rätt utförligt i det följande. Förändringarna i försörjningsläget Jordbruksproduktionen har ökat med mindre än 1 procent per år sedan 1930talct. Ökningstakten h a r varit mycket svagare än under mellankrigsperioden, då den uppgick till 2,5 procent och även svagare än ökningen på lång sikt (sedan 1880-talet) då den utgjorde cirka 1,5 procent per år. Sedan början av 1950-talet har totalproduktionen över huvud taget icke ökat. Detta framgår närmare av tabell 1, vilken belyser den faktiska utvecklingen fram t. o. m. 1955/56 och dessutom ger en prognos för de tre åren 1956/57—1958/59. Tabellen uppgjordes i samband med jordbruksförhandlingarna våren 1956. Sedan dess har en s. k. normkalkyl för 1956/57 uppgjorts, vilken till följd av bl. a. efterverkningarna av 1955 års torka har givit en lägre volym än som beräknats i tabell 1 för treårsperioden 1956/59. Jämför man normkalkylen med motsvarande kalkyl för 1955/56 (upprättad våren 1955) finner man att an-

Juréen

språken på ett normalt produktionsutfall för jordbrukets del har gått ned med cirka 4 procent. Hela denna minskning kan knappast betraktas som tillfällig, d. v. s. helt skrivas på torkans konto. Mot bakgrunden härav ter sig treårskalkylen i tabell 1 måhända alltför optimistisk. I vart fall bör man icke räkna med att jordbrukets produktionsvolym kommer att vara nämnvärt större vid 1950-talets slut än vid dess början. Totalproduktionen väntas sålunda (med bortseende från tillfälliga växlingar till följd av mer eller mindre gynnsam årsmån) under detta decennium komma att ligga på en praktiskt taget helt stabil nivå. Man kan peka på flera faktorer som h a r medverkat till det föreliggande läget. I första hand torde det förklaras av den hastiga avtappning av arbetskraft från jordbruket, som har ägt r u m under senare år, samtidigt som lönenivån i jordbruket höjts väsentligt. (Arbetsvolymen i jordbruket har minskat med cirka 4 procent per år; lantarbetarlönen steg med 75 procent mellan 1949/50 och 1955/56.) Jordbruket synes bland annat ha bemött de höjda kostnaderna för lejd arbetskraft med att i viss utsträckning lägga ner produktionen på ekonomiskt svaga jordar etc. 1 Produktionen per arbetare i jordbruket har under senare år ökat i omvänd proportion till den minskade arbetsvolymen. Sedan 1938/39 har den genom1 För en utförligare diskussion av orsakerna hänvisas till Lars Juréen: överskotten i den svenska jordbruksproduktionen (Skandinaviska Bankens Kvartalsskrift juli 1955).

84 Tabell 1. Sammandrag

av jordbrukets produktionsvolym gällande priser, milj. kr

i våren 1956

/Bl

1951 /52

1952 /53

1953 /54

1954 /55

1955 /56

1956 /59

277,9 42,6 365,0 178,4 52,9

193,5 41,9 356,2 194,5 49,6

329,2 67,7 341,4 168,8 45,4

425,2 71,0 383,2 81,9 47,8

420,1 45,9 337,4 136,8 45,6

284,0 33,2 312,8 120,1 47,1

412,8 79,3 338,0 121,0 53,7

916,8

835,7 91,2

952,5 1 009,1 110,1 103,9

985,8 107,5

985,8

797,2 1 004,8 109,6 87,0

1950 Potatis och sockerbetor 1 Olje- och spånadsväxter

räknad

Summa vegetabiliska pro100,0

107,5

Mjölk och mejeriprodukter . . 2 013,9 1 919,9 1 905,0 1 863,9 1 847,6 1 789,2 1 743,7 1 790,5 273,6 264,6 259,2 250,7 246,3 243,5 238,0 243,2 Ägg och slaktfjäderfä 1 266,9 1 343,1 1 325,8 1 303,6 1 330,2 1 378,8 1 299,6 1330,7 4,4 4,4 4,5 4,6 4,8 5,0 4,8 5,9 2

Summa animaliska produk-

Samtliga inkomster

3 529,9 3 505,8 3 479,3 3 418,6 3 433,1 3 431,7 3 312,3 3 399,2 96,3 93,8 97,2 97,3 96,8 98,6 99,3 100.0 4 446,7 4341,5 4 431,8 4 427,7 4 418,9 4 417,5 4 109,5 4 404,0 99,0 92,4 99,3 99,4 99,6 99,7 97,6 100,0

Förändringar i kreaturskapi— 54,6

— 89,6 — 34,9 — 10,1 — 38.8 — 96,1 — 99,2

4 392,1 4 251,9 4 396,9 4 417,6 4 380,1 4 321,4 4 010,3 4 404,0 100,3 91,3 98,4 99,7 100,6 100,1 96,8 100,0 1 2

Vid beräkningen för sockerbetor har hänsyn tagits till förändringar i sockerhalten. Vid beräkningen av mjölkproduktionen har hänsyn tagits till förändringar i mjölkens lett-

halt. snittliga ökningen utgjort 3,2 procent per år, vilket är en högre stegringstakt än under mellankrigsperioden 1920— 1939 och tidigare, ökningen, som i och för sig icke utsäger något om produktiviteten i jordbruket, har möjliggjorts dels av den hastiga mekanisering av jordbruket, som skett efter kriget, dels av det förhållandet att åtskilliga arbetsuppgifter överförts från jordbruket till såväl livsmedelsindustri som annan industri samt till hantverkare utanför jordbruket. Eftersom folkökningen fortgått ganska snabbt under senare år (ökning med 4 procent mellan 1950 och 1956) och därmed föranlett ett ökat konsumtionsutrymme i motsvarande mån, borde stagnationen i jordbruksproduktionen i och

för sig ha bidragit till att eliminera det överskottsproblem som det svenska jordbruket ställdes inför vid utgången av 1940-talet. Emellertid har självförsörjningsgraden i fråga om de livsmedel, som i huvudsak produceras av det svenska jordbruket, icke nämnvärt sjunkit. Detta sammanhänger med att konsumtionen per capita av ifrågavarande livsmedel sedan början av 1950-talet och särskilt under de senaste åren har visat en klart nedåtgående tendens. Såsom framgår av tabell 2 ligger visserligen den totala konsumtionen av födo- och njutningsämnen nu ca 20 procent högre än under det sista förkrigsåret. Per capita räknat stannar emellertid ökningen vid 3,5 procent och ökningen faller helt p å drycker. För de egentliga livsmedlen ligger konsumtions-

85 Tabell

Konsumtionsvolymens

utveckling

sedan

1939 (volymer

Absoluta tal, milj. kr

i 1955

års detaljpriser)

Relativ fördelning Totalt

»Jordbruksprodukter» (inkl. margarin) . . . . Fisk Vissa kolonialvaror m.m. Frukt och grönsaker . . Summa l i v s m e d e l . . . Tillkommer:

D:o

per

Livsmedel

1955 1939

5 249 314 1218 664

5 838 326 1144 993

5 812 370 1277 1141

56,0 3,4 13,0 7,1

54,7 3,1 10,7 9,3

51,8 3,3 11,4 10,2

70,5 4,2 16,4 8,9

70,3 3,9 13,8 12,0

67,6 4,3 14,8 13,3

7 445 100

8 301 111,5

8 600 115,5

79,5

77,8

76,7

100,0

98,2 1488 883

1729 892

12,5 8,0

13,9 8,3

15,4 7,9

11221 100,0 119,8 103,5

100,0

Drycker Tobak

1168 756

Totalt

9 369 100 100

D:o per capita

10 672 113,9 100,3

volymen per capita nu icke på en högre nivå än den gjorde år 1939. Av den relativa fördelningen i tabell 2 framgår vidare att denna nivå uppehålls tack vare mycket starkt ökad konsumtion av frukt och grönsaker. »Jordbruksprodukternas» andel har däremot påtagligt sjunkit, särskilt under senare år. 1 Även posten »vissa kolonialvaror» h a r volymmässigt minskat i betydelse. Fiskkonsumtionen har däremot hållits relativt väl uppe, varvid dock är att märka dels att uppgiften för 1955 alltjämt är preliminär, dels att en revolutionerande omläggning av konsumtionen för närvarande försiggår från färsk hel fisk till djupfrysta fiskfiléer (de frysta filéernas andel av färskkonsumtionen har ökat från 3 procent år 1952 till 22 procent år 1955; cirka 2/3 av den djupfrysta fisken importerades sistnämnda å r ) . Med hänsyn till de stora förskjutningar i konsumtionen som har inträtt under senare år har i tabell 3 uppgifterna om konsumtionen per capita sammanställts med den beräknade realprisutvecklingen sedan 1939.2 Om man u n d a n t a r posten fisk kan man spåra ett visst samband mellan konsum-

100,3

tions-, pris- och inkomstutvecklingen. Ser man först p å utvecklingen sedan 1939 så h a r den starka prishöjningen p å kolonialvaror (främst kaffe och chokladvaror m. m.) lett till en betydande konsumtionsminskning per capita, vilken icke uppvägts av den konsumtionsstimulerande effekt som åtföljt de stigande 1 Till »jordbruksprodukter», d. v. s. varor som i huvudsak produceras av det svenska jordbruket, har räknats mjöl, gryn och bröd utom majsflingor och risgryn, potatis, rotfrukter, torkade ärter och bönor, socker och sirap, mjölk och grädde, smör och margarin, ost, kött och fläsk samt ägg. Till gruppen »vissa kolonialvaror m. m.» räknas majsflingor och risgryn, chokladvaror och karameller, kakaopulver, te, kaffe, kaffesurrogat och kryddor. Posterna fisk samt frukt och grönsaker omfattar såväl egen produktion för konsumtion som import. Tabellen utgår, liksom tabell 3, från jordbruksnämndens konsumtionsundersökningar. För detaljer hänvisas till tabellavdelningen i Jordbruksekonomiska Meddelanden kol. F 1—-41. 2 Genomsnittspriserna för de i tabell 3 upptagna grupperna har beräknats ur jordbruksnämndens konsumtionsundersökningar. Som prisserier därvid har använts kvoterna mellan volymerna räknade i 1955 års priser och konsumtionsvärdena i löpande priser. Övergången till realpriser har därefter skett med användning av socialstyrelsens konsumentprisindex (före 1949 levnadskostnadsindex utan direkta skatter).

86 Tabell 3. Konsumtion

per capita och realpriser sedan 1939

1952 = 100

1939 = 100 Konsumtion

»Jordbruksprodukter» (inkl. margarin) Vissa kolonialvaror

mm..

(indextal)

Realpris

Konsumtion

Realpris

97,8 91,4 82,7 131,6

95,5 101,9 90,6 148,3

124 136 192 123

127 140 197 115

97,3 111,5 109,6 112,7

103 103 103 93

realinkomsterna (de genomsnittliga realinkomsterna för löntagarna beräknas år 1952 och 1955 ligga cirka 50 respektive cirka 65 procent högre än år 1939). I fråga om frukt och grönsaker har förhållandet varit det motsatta. Realprisstegringen har varit ganska måttlig och vida understigit ökningen i realinkomsterna. Samtidigt har konsumtionen per capita ökat med nära 50 procent. För jordbruksprodukterna föreligger sedan 1939 en realprisökning med bortåt 30 procent samtidigt som konsumtionen per capita gått tillbaka med nära 5 procent. Mellan åren 1952 och 1955 har reallönerna stigit med cirka 10 procent. Samtidigt har en stark konsumtionsökning inträffat: för fisk i samband med övergången till djupfrysta filéer, för kolonialvaror en återhämtning efter bottenläget 1952 samt för frukt och grönsaker tack vare en realprissänkning. Konsumtionen av jordbruksprodukter har däremot minskat med nära 3 procent, trots att realprisstegringen varit ganska måttlig. Till exemplifiering av storleksordningen må nämnas att detta innebär att totalkonsumtionen vid oförändrade priser och oförändrad folkmängd sjunkit med över 50 milj. kronor per år. Beloppet är något större än det som vunnits i ökat konsumtionsutrymme till följd av den folkökning som förekommit. Det kan tilläggas att konsumtionen per capita av samma produkter under mellankrigsperioden ökade ined 0,8 procent per år varjämte folk-

ökningen bidrog med cirka 0,3 procent per år. En ökning av avsättningsutrymmet inom landet med cirka 12 procent per decennium ägde sålunda rum, medan för närvarande snarast kan konstateras en minskning. Till bilden hör att realpriserna på livsmedel låg genomsnittligt lägre på 1930- än på 1920-talet medan de som nyss nämnts ökat med nära 30 procent sedan 1939. Realprishöjningen har medfört en starkare konsumtionshämmande effekt än den motsatta effekten till följd av realinkomstökningen, som sedan 1939 varit åtminstone lika stark som under mellankrigsperioden. Vidare har den konsumtionshöjande verkan, som inkomstutjämningen efter kriget bör ha föranlett, helt undanskymts. Det må tilläggas att konsumtionen av jordbruksprodukter har sjunkit ytterligare under 1956 till följd av de betydande prishöjningar på bl. a. smör, konsumtionsmjölk och grädde som företogs i november 1955 (»missväxtprishöjningen»). Såsom framgår av följande tablå har konsumtionen av ifrågavarande produkter — bortsett från tjock grädde — under januari—augusti 1956 legat på en lägre nivå än under motsvarande period de närmast föregående åren. I fråga om den tjocka grädden har den tidigare markanta ökningen upphört. Särskilt anmärkningsvärd är nedgången i smörkonsumtionen. Priset på smör höjdes i november 1955 med 80 öre per kg under det att margarinpriset hölls oförändrat. Under tiden januari—augus-

87 ti 1956 h a r smörkonsumtionen sjunkit med cirka 8 500 ton eller med 16,5 procent jämfört med motsvarande tid år 1955. Under samma tid h a r konsumtionen av hushållsmargarin ökat med cirka 6 000 ton eller 12,9 procent. Smörpriset sänktes återigen den 1 september 1956 med cirka 50 öre/kg. Samtidigt sänktes priset på margarin med samma belopp. Effekten av dessa prissänkningar på konsumtionen av matfett kan för närvarande (februari 1957) ej säkert bedömas. Prissänkningen på matfett har dock hittills icke lett till att smöret återvunnit något av den terräng som gick förlorad efter den separata smörprishöjningen hösten 1955. Konsumtion i milj. kg, januari—augusti År (jan.aug.)

1953.. 1954.. 1955.. 1956..

Kon- Konsumsum- tionsgrädde tionsmjölk

tunn

tjock

633 637 649 640

17,8 16,8 16,2 15,3

10,9 12,4 13,4 13,5

HusMejeri- hållssmör margarin 54,6 53,4 51,6 43,1

45,0 45,3 46,8 52,8

Av förestående redogörelse framgår att konsumenterna har reagerat ganska starkt för de ändringar av prisrelationerna på livsmedelsområdet som har ägt runa efter kriget. Frågan huruvida konsumtionsvolymen återigen skall komma att öka vid fortsatt ökning av det allmänna välståndet i landet blir bland annat beroende på den fortsatta prisutvecklingen för »jordbruksprodukter» och övriga livsmedel. Med hänsyn härtill kan det vara befogat att i korthet redogöra för det nya prissystem för jordbruksprodukter som trätt i kraft från den 1 september 1956.

Det nya prissystemet Det nya prissystemet för jordbruksprodukter, som trädde i kraft den 1 september 1956 skall till en början prövas under loppet av tre år. Jordbrukets

skydd mot utlandet får under denna tid en helt ändrad utformning. Under och efter kriget utgjordes skyddet av kvantitativa importregleringar och rörliga importavgifter som anpassades så att ett inhemskt stabilt prisläge kunde upprätthållas på önskad nivå. I det nya systemet arbetar man i stället i normalfallet utan kvantitativa regleringar och med fasta importavgifter. 1 Till följd av de förhållanden, som för närvarande föreligger inom världshandeln, icke minst i fråga om jordbruksprodukterna, får emellertid skyddet nu en betydligt starkare protektionistisk prägel än före kriget. Importavgifterna är sålunda icke garanterade för hela perioden utan är fasta endast så länge priserna till producenterna rör sig inom vissa gränser. Dessa gränser ligger 10 å 15 procent på vardera sidan om de s. k. mittpriserna, vilka i stort sett sammanfaller med producentpriser, som gällde våren 1956. Inträffar ett starkt prisfall på världsmarknaden så att det inhemska priset för en vara går ned till den undre gränsen höjs importavgiften och/eller införs kvantitativa restriktioner. Vid stark prisstegring börjar man med att sänka importavgiften; i andra hand kan subventionering av importen ifrågakomma. En del ytterligare regler som under vissa speciella omständigheter ökar skyddet för jordbruket ingår även i systemet. Det skulle föra för långt att gå närmare in på dessa regler. Omnämnas bör dock de bestämmelser, som skall gälla vid svårare fall av dumping. Innebörden av desamma förstås bäst om man ser på hur importavgifterna har fastställts. Skyddet är i utgångsläget så avpassat att inkomstlikställighet med andra näringar bevarats för jordbruk i storleksgruppen 10—20 ha (basjordbruket). I praktiken innebär detta att man genom en avvägning av importavgifterna sökt uppehålla den genomsnittliga producentprisnivå, som förelåg våren 1956. Kravet på inkomstlikställighet är emellertid bara den l I princip lika med tullar. Medan tullmedlen inlevereras till statskassan skall däremot avgifterna direkt tillföras jordbruket för att utjämna exportförluster m. m.

88 ena sidan av saken. Den andra avgörande faktorn vid fastställandet av importavgifterna var uppenbarligen de utlandspriser, eller rättare sagt de cif-priser vid import till Sverige, som man hade att räkna med vid systemets start. Man utgick därvid från vad man kallat »representativa utländska prisnoteringar», t. ex. Liverpoolbörsens cif-noteringar för manitobavete och franskt vete, de engelska och holländska noteringarna för raffinerat socker, den danska baconnoteringen i London för fläsk etc. I den mån dessa noteringar — h ä r har endast räknats upp ett fåtal — påverkas till följd av dumpingtransaktioner på världsmarknaden kommer Sverige icke att vidtaga några särskilda åtgärder (så länge de egna priserna ligger inom prisgränserna). Skulle däremot visst land av olika skäl exportera till Sverige till priser som understiger de vid just detta tillfälle rådande noteringar enligt de prisserier, som det svenska systemet h a r utgått ifrån, så skall motåtgärder k u n n a vidtagas. Detta sker visserligen endast om importen väntas medföra skada för det svenska jordbruket. Den nu n ä m n d a bestämmelsen ger dock möjlighet att under vissa förutsättningar återinföra kvantitativa restriktioner även om de genomsnittliga svenska producentpriserna ligger innanför prisgränserna. Enligt beslut av 1955 års riksdag skall inkomsterna vid det s. k. basjordbruket i fortsättningen jämföras med industriarbetarnas löner i de två lägsta dyrortsgrupperna, vilka omfattar m e r än två tredjedelar av alla industriarbetare i landet. Inkomstlikställigheten anses bevarad om inkomsterna i basjordbruket följer samma utveckling som lönerna för sagda industriarbetare. Riksdagen har vidare fastslagit att importavgifterna endast i undantagsfall bör få överstiga 25 procent av importvärdet. För några år sedan betydde ett skydd av denna storleksordning att inkomstlikställigheten kunde uppehållas utan att skyddet hade behövt helt utnyttjas. De betydande lönelyftningar som sedan dess har skett både i industri och

jordbruk (medan jordbrukspriserna i utlandet varit stabila) h a r emellertid medfört att marginalen krympt samman. I själva verket har det visat sig svårt att för den närmaste 3-årsperioden uppfylla riksdagens båda beslut om inkomstjämförelsen och gränsskyddets storlek. Den uppgörelse, som våren 1956 godkändes av statsmakterna för 3-årsperioden 1956/57—1958/59, innebär att det genomsnittliga gränsskyddet i utgångsläget uppgår till cirka 27 procent. Det totala prisstödet, inberäknat de s. k. kompensationsavgifterna till jordbruket, blir emellertid högre, eller cirka 32 procent. Härtill kommer statliga subventioner av delvis social art, som totalt uppgår till cirka 5 procent av jordbrukets inkomster. Av det sagda framgår att en motsättning ganska lätt kan uppstå mellan å ena sidan kravet på att inkomstlikställigheten skall bevaras i jordbruket och å andra sidan beslutet att prisstödet skall hållas inom rimliga gränser. En förutsättning för att det nya prissystemet skall fungera så som man har avsett, är bl. a. att den klyfta, som under senare år uppstått mellan den allmänna svenska prisnivån och importprisnivån för jordbruksprodukter, icke skall ytterligare väsentligt vidgas. Prisutveckling på lång sikt De svenska jordbrukspriserna kommer under det nya systemet att i rätt hög grad styras av prisutvecklingen p å jordbrukets stapelvaror i utlandet. Enligt en alltjämt rätt vanlig uppfattning skulle det i ett dylikt friare system så att säga ligga i sakens natur att lönsamheten i jordbruket på lång sikt tenderar att bli lägre än i andra näringar. 1 Förklaringen härtill går i korthet ut på att efterfrågan på jordbruksprodukter är ganska oelastisk jämfört med industrivarorna. 1 Se t. ex. A. H. Stensgård: Fri och reglerad konkurrens inom jordbruket (ingår i minnesskriften Frihet och tvång i det ekonomiska livet, tillägnad Albin Johansson, KF:s förlag 1956).

89 Tabell 4. Förändringarna sedan 1914 i den allmänna prisnivån (levnadskostnaderna) i Sverige och priserna på jordbruksprodukter i den internationella handeln

Typ av prisförändringar

Allmänna prisnivån i Sverige

Jordbrukspriserna i internationell handel

I: 1

Stigande

Procentuell förändring från periodens början till slut Period då typen förelegat

I: 2

Stigande

I: 3

Stigande

a) 1 9 1 4 — 1 9 2 0 . . . . b) 1933—1938/39 . c) 1938/39—sept. 1950 d) maj 1951—aug. 1952 (»Korea») . e) maj 1955—juli 1956 Konstanta sept. 1950—maj 1951 (»Engångsinflation») Fallande Har ej förekommit

II: 1

Konstant

Stigande

II: 2

Konstant

II: 3

Konstant

III: 1 III: 2 III: 3

1 Fallande Fallande Fallande

1942—1946 (»Lönestopp») . . Konstanta a) 1923—1929 . . . . b) juni 1954—maj 1955 aug. 1952—juni Fallande 1954 (»Post-

Stigande Har ej förekommit Konstanta Har ej förekommit Fallande a) 1920—1923 . . . . b) 1929—1933 . . . .

Procentuell förändring räknad per åi-

Allmänna Jordbruks- Allmänna Jordbruksprispriserna i prisnivån priserna i nivån i utlandet i Sverige utlandet Sverige + 169 + 9

( + 1931) c a + 25

( + 201) ca+ 4

+ 18 + 2

+ 132

+ 10

+ 12

+ 18

0 4

' 8

-v,

33 (9 ca-

441) 25

± o

± o +

+ '/. - 10 — 2

± o -

( - 13') - 6

Prisutvecklingen för livsmedel i Sverige.

Globalt sett måste därför arbetskraft successivt föras över från jordbruk till industri, vilket anses bidra till att konservera de existerande löneskillnaderna mellan näringarna ifråga. Konkurrensen på världsmarknaderna skulle sedan se till att de lägre lönerna också resulterar i lägre priser på jordbruksprodukterna. Å andra sidan bör man inte bortse från det faktum att de statliga regleringarna på jordbrukets område, som ökat starkt under de senaste decennierna i flertalet utvecklade länder, h a r varit till fördel för jordbruket så till vida att överskotts-

situationerna nu kan bemötas på ett helt annat sätt än tidigare. Det för närvarande bästa exemplet härpå är att de mycket stora överskott på jordbruksprodukter, som föreligger i Förenta Staterna, i vart fall hittills icke tillåtits störa prisnivån p å utlandsmarknaderna. Med hänsyn till det sagda kan det vara av intresse att visa om det förutsatta trycket p å prisnivån har kommit till synes i den faktiska prisutvecklingen på längre sikt. Ett försök till en dylik belysning har gjorts i tabell 4, som visar förändringarna sedan 1914 i den allmänna prisnivån

90 Fig. 1. Utvecklingen

i den svenska allmänna prisnivån priser på jordbruksprodukter

Svensk allmän prisnivå (levnadskostnader):

och

utlandsmarknadernas

—

Utlandspriserna på jordbruksprodukter:

sept. 1950

i Sverige jämfört med prisutvecklingen för jordbruksprodukterna på utlandsmarknaderna. En kronologisk sammanfattning av tabell 4 lämnas i figur 1. Av denna framgår det kända förhållandet att jordbrukspriserna i den internationella handeln (liksom för övrigt även i vårt land) har stigit mera än den allmänna prisnivån under orostider, medan däremot motsatsen har varit fallet under mera normala tider. Diagrammet ger emellertid även en antydan om att dessa tendenser på lång sikt i stort sett har tagit ut varandra. Den allmänna prisnivån har sålunda nästan fyrdubblats sedan 1914; jordbrukspriserna i den internationella handeln har ökat ungefär lika mycket. En reservation får givetvis göras för osäkerheten i det statistiska underlaget som alltid blir stor vid indexjämförelser över långa tidsperioder. Diagrammet ger dock icke vid handen att en växande klyfta

mai 1951

iuli 1956 mai 1955 juni 1954 aug 1952

på lång sikt har uppstått mellan den svenska allmänna prisnivån och jordbrukspriserna vid import och export. Av intresse är vidare att i motsatt riktning gående pristrender icke har förekommit ens på kortare sikt. Det torde sålunda vara svårt att finna en period överstigande 12 månader under de senaste 50 åren, då den allmänna prisnivån i Sverige har stigit, medan jordbrukspriserna i internationell handel har sjunkit. De senare priserna liar icke heller stigit eller varit ens konstanta samtidigt som den allmänna prisnivån i Sverige har sjunkit. Under 1950-talets förra hälft h a r däremot en markant klyfta uppkommit mellan de svenska jordbrukspriserna och motsvarande priser i den internationella handeln. Den långtidsutveckling som ovan har tecknats i stora drag har kompletterats med uppgifter i tabell 5, som visar utvecklingen i de svenska produ-

i m i o m o o o i Q T j i f a O i o o s

a COfMMODt^cOCDcOCDCflOSO TfaT-HfalOOOOOOOOTfa

IOOOSCSIOCOCOOIIOSOCOCO

.ra

•

fa"

•

J-

•—

.—

•

92 centpriserna och import- respektive exportpriserna för jordbruksprodukter månad för månad sedan september 1951. Producentpriserna har enligt tabellen sedan 1950/51 — det senaste år under vilket (under sommaren 1951) utlandspriserna låg absolut taget i nivå med de inhemska priserna — fram till och med augusti 1956 stigit med 43 procent. Samtidigt har priserna vid import till eller export från Sverige stigit med i genomsnitt 10 procent. Förskjutningar av denna storleksordning synes icke komma att uppträda under den närmaste 3-årsperioden. Så bör heller icke bli fallet i fråga om relationerna mellan priserna på livsmedel och andra konsumtionsvaror i vårt land. Rörligheten i jordbrukspriserna skall nämligen enligt det nya prissystemet, såvitt möjligt, begränsas så att avvikelserna från den genomsnittliga s. k. mittprisnivån hålls inom en ram av + 6 procent. Vidare skall en justering av importavgifterna och prisgränserna genomföras så snart socialstyrelsens konsumentprisindex (efter viss justering) ändras med minst 5 procent. En lika stor procentuell ändring av prisgränserna och importavgifterna skall då vidtagas. Gränserna och avgifterna blir med andra ord efter ingreppet oförändrade, räknat i konstant penningvärde. Man har därmed vissa hållpunkter, som kan utnyttjas vid bedömningen av bl. a. konsumtionsutvecklingen under de närmaste åren. Konsumtionsprognos för 1960 Realprisstegringen på livsmedelsområdet efter kriget har, i förening med strukturella förskjutningar i den totala privata konsumtionen medfört, att konsumtionen inom stora varugrupper har hållits tillbaka eller minskat, detta i trots av den realinkomstökning som samtidigt har ägt rum och som icke har varit mindre betydande än tidigare. Minskningen av konsumtionen har varit störst för sådana livsmedel som lättast kunnat substitueras. Exempel härpå är den

successiva minskningen av smörkonsumtionen under senare år, vilken särskilt accentuerats efter den chockartade prishöjningen i november 1955. I den mån för konsumenterna relativt gynnsamma prisrelationer uppträtt har å a n d r a sidan den därigenom erbjudna möjligheten till en förbättring av kostvanorna utnyttjats. Det bästa exemplet h ä r p å erbjuder utvecklingen av fruktkonsumtionen. Konsumtionen per capita av frukt h a r som förut nämnts ökat med nära 50 procent sedan förkrigstiden. Under förutsättning att realpriserna på livsmedel i fortsättningen blir någorlunda stabila kan man räkna med att konsumtionen återigen kommer att öka i den takt som möjliggörs av den allmänna välståndsstegringen. Den rörlighet i priserna på jordbruksprodukter, som är avsedd att komma till stånd enligt det nya prissystemet, kan visserligen i någon mån rubba detta förhållandet. Såsom nyss nämnts bör man dock kunna förutsätta att förskjutningarna i prisrelationen mellan livsmedel och andra konsumtionsvaror kommer att bli begränsade under den närmaste 3-årsperioden. Följande prognos utgår från en ökning av konsumenternas genomsnittliga realinkomst med 1,5 respektive 3 procent per capita och år sedan år 1955. Under en 5-årsperiod innebär detta en ökning med nära 8 respektive nära 16 procent. Folkökningen h a r antagits fortgå i ungefär samma takt som under den Hittills gångna delen av 1950-talet, d. v. s. med 3,5 procent mellan åren 1955 och 1960. Följande inkomstelasticiteter h a r använts i prognosen. »Jordbruksprodukter» . . 0,15 Fisk 0,4 Kolonialvaror 0,3 Frukt och grönsaker . . . . 1,0 Drycker 0,7 Tobak 0,0 Vid fixerandet av koefficienterna h a r resultaten från tidigare undersökningar på detta område utnyttjats. För jordbruksprodukterna har dock förutsatts en

93 lägre clasticitet än tidigare, nämligen 0,15 mot 0,20 å 0,25 under mellankrigsperioden. Anledningen härtill är bl. a. att kaloriförbrukningen till följd av minskat tyngre kroppsarbete bör komma att visa någon tendens till minskning. Nu nämnda förhållande h a r under mellankrigsperioden och tidigare motverkats av flera faktorer. Framför allt var då inte ens det elementära kaloribehovet helt täckt. Vidare ökade energibehovet på grund av ökat idrotts- och friluftsliv. Därjämte bör beaktas en viss ökning av näringsbehovet på grund av den på lång sikt fortgående ökningen av medellängden och därmed kroppsvolymen, vilken icke har upphört i och med att en tidigare undernäring nu ej längre är för handen. Av sagda faktorer torde endast den sistnämnda komma att märkbart medverka till en framtida ökning av energibehovet per capita. En dylik ökning kommer dock arv allt att döma att överträffas av den minskning, som bör följa i och med att de tyngre manuella arbetsprestationerna blir av mindre omfattning. Det kan dock här knappast komma att röra sig om några mera betydande förskjutningar. Ett visst stöd för att så icke bör .bli fallet h a r man i den faktiska utvecklingen, som sedan flera decennier tillbaka givit vid handen att kaloriförbrukningen per capita (och likaså per konsumtionsenhet) h a r legat på en praktiskt taget oförändrad nivå. Den ökning per capita av konsumtionsvolymen av jordbruksprodukter, som alltjämt kan väntas vid stigande realinkomster och oförändrade realpriser (ovan indikerad med elasticitetstalet 0,15), sammanhänger med andra ord helt med en förutsatt fortlöpande övergång från billigare till dyrare livsmedel, främst från cerealier och potatis till animaliska födoämnen av olika slag. Talen för fisk och kolonialvaror är osäkra bl. a. till följd av att fullgott material för elasticitetsberäkningar alltjämt saknas. Beträffande frukt (inklusive den m i n d r e posten grönsaker) h a r tidigare beräkningar antytt att normalelasticitet skulle föreligga vad avser

konsumtionens beroende av såväl inkomst- som av prisförändringar. I stort sett bekräftas dessa resultat av den faktiska utveckling som ägt rum efter kriget. För drycker har förutsatts en inkomstelasticitet av 0,7. Beräkningarna för denna varugrupp utgår dock icke från 1955 års konsumtion utan från den högre nivå, som uppkommit efter spritransoneringens slopande den 1 oktober 1955. Någon ökning av tobakskonsumtionen vid stigande inkomst har icke förutsatts. Konsumtionen h a r här under de senaste åren legat på en i stort sett oförändrad nivå. Prognosen utgår (med undantag för vin och sprit) från konsumtionen år 1955 enligt jordbruksnämndens konsumtionsundersökning. I första hand går den ut på att visa ökningen i konsumenternas utgifter för födo- och njutningsämnen fram till år 1960 under förutsättning att realpriserna förblir oförändrade. Det kan tilläggas att beräkningarna omfattar alla viktigare livsmedel som förbrukas i landet. I fråga om restaurangförbrukningen ingår dock endast råvarorna, värderade i konsumentpriser. Något uppskattat tillägg för förädlingskostnaderna h a r sålunda icke gjorts, varken för 1955 eller för prognosåret. Beräkningarnas resultat sammanfattas i tabell 6. Enligt prognosen skulle den totala konsumtionen av födo- och njutningsämnen mellan 1955 och 1960 komma att öka med 779 milj. kronor enligt alt. I (1,5 % årlig realinkomstökning per capita) och med 1 130 milj. kronor enligt alt. II (3 % inkomstökning) eller med 7 å 10 procent, detta under förutsättning att prisrelationerna såväl mellan grupper av livsmedel m. m. som i förhållande till den genomsnittliga prisnivån för andra varor än livsmedel förblir oförändrade. (En procent årlig inkomstökning väntas under den betraktade perioden i och för sig möjliggöra en ökad utgift för födo- och njutningsämnen med cirka 220 milj. kronor eller inemot 2 procent.) Det bör observeras att ökningen i frå-

91 Tabell 6. Konsumtionsvolymens utveckling vid oförändrade (Konsumentutgifler i 1955 års priser)

»Jordbruksprodukter» (inkl. margarin) Fisk Vissa kolonialvaror m. m. Frukt och grönsaker Summa livsmedel Tobak Totalt

Beräknad konsumtion 1960, milj. kr

realpriser

ökning från 1955

Faktisk konsumtion 1955, milj. kr

Alt. I

Alt. II

Alt. I

Alt. II

Alt. I

Alt. II

5 812 370 1277 1 141

6 075 395 1348 1253

6148 407 1381 1368

263 25 71 112

336 37 104 227

4,5 6,8 5,6 9,8

5,8 10,0 8,1 19,9

S600 1729 892

9 071

9 304

5,5

2 006 923

2124 923

277 31

395 31

16,0 3,5

22,8 3,5

11 221

12 000

12 351

6,9

10,1

ga om de egentliga livsmedlen väntas bli avsevärt lägre än för posten födooch njutningsämnen i dess helhet. Den egentliga livsmedelsposten har sålunda beräknats öka med cirka 470 milj. kronor enligt alternativ I. För jordbruksprodukterna stannar ökningen vid cirka 260 milj. kronor. För övriga detaljer hänvisas till tabell 6. Nu anförda resultat kan naturligtvis bli avsevärt ändrade, om kasuistiska synpunkter anläggs på problemet. Det är framför allt två omständigheter som är värda beaktande i detta sammanhang, nämligen dels den påverkan på konsumtionen, som en ändring av realpriserna på livsmedel kan medföra, dels betydelsen av de strukturella förskjutningarna i den totala privata produktionen, som kan komma att inträffa oberoende av pris- och inkomstutvecklingen. För att få en uppfattning om de följder, som en ändring av priserna på livsmedel jämfört med andra varor medför, har vissa överslagsberäkningar gjorts. Därvid h a r för jordbruksprodukter använts priselasticiteten 0,2, alltså ett något högre tal än den förutsatta inkomstelasticiteten. För fisk, kolonialvaror, frukt och grönsaker samt drycker har någon säker skillnad i pris- och inkomstelasticiteternas värden icke kunnat konstateras; samma tal har använts

I milj. kr

I procent

som i prognosen över konsumtionens beroende av inkomstförändringarna. En särskild beräkning för tobak har ansetts överflödig, icke därför att denna varugrupp skulle vara särskilt okänslig för prisförändringar utan därför att några stora realprisförändringar icke har synts realistiska i nuvarande läge. överslagsberäkningarna söker ge en föreställning om de förändringar av konsumtionens värde som åtföljer en genomsnittlig förskjutning av realpriserna på livsmedel m. m. med + 6 procent. De gränser som valts sammanfaller med gränserna enligt den s. k. 6-procentregeln för jordbruksprodukterna, vilka väger ojämförligt tyngst i förevarande sammanhang. Beräkningarnas resultat återges i följande tablå. Konsumtionsvärdenas förändringar i milj. kr vid en realprisändring med ± 6 % »Jordbruksprodukter» ± 300 Fisk ± 15 Kolonialvaror ± 60 Frukt och grönsaker ± 0 Summa ± 375 Drycker ± 40 Totalt + 415 En förändring av de genomsnittliga realpriserna med 6 procent skulle enligt

95 ovanstående åtföljas av en förändring av konsumenternas livsmedelsuppgifter med i runt tal 375 milj. kronor. Medtages även dryckerna, för vilka beräkning är mycket osäker, stiger summan till cirka 415 milj. kronor. Tablån belyser bland annat den betydande förändring av konsumtionsvärdet för livsmedel som åtföljer en realprisförändring. Skulle jordbrukspriserna under de närmaste åren i genomsnitt tendera mot den enligt 6-procentregeln fixerade genomsnittliga nedre prisgränsen innebär detta att jordbruket får vidkännas en inkomstminskning, som är av ungefär samma storleksordning som den ökning det utvidgade konsumtionsutrymmet beräknats medge till följd av ökad folkmängd och ökade realinkomster. Skulle däremot prisnivån ligga vid den övre prisgränsen får jordbruket ett inkomsttillskott som blir nästan dubbelt så stort som det belopp som kan beräknas ur tabell 6. Det bör erinras om att värdena i denna tabell är räknade i konsumentpriser. Mot de i tabellen angivna beloppen 263 och 336 milj. kronor för jordbruksprodukter svarar belopp till producenterna om cirka 190 respektive 240 milj. kronor. De gjorda överslagsberäkningarna utgår från att priselasticiteterna skall vara i stort sett lika med dem, som man funnit vid en empirisk analys grundad på Tabell 7. Produktionsutvecklingen

statistiskt material från tidigare tidsperioder. Vidare har hänsyn ej tagits till de strukturella förändringar i den totala privata konsumtionens sammansättning, som kan komma att äga rum. Betydelsen härav behandlas längre fram i samband med en redogörelse för utvecklingen av konsumtionen för de olika jordbruksprodukterna. Här må endast tilläggas att om den genomsnittliga priselasticiteten för jordbruksprodukterna antages vara större än det värde av 0,2, som här har förutsatts, blir konsumtionens värdeförändringar inom intervallet -f 6 procent i motsvarande mån mindre. Sammanställning av produktions- och konsumtionsutvecklingen Utvecklingen i produktionen och konsumtionen av viktigare jordbruksvaror har sammanfattats i tabellerna 7 och 8. Där visas först det läge som man hade att gå ut ifrån i 1950 års långtidsutredning. De då gjorda prognoserna för 1954/55 jämförs i tabellerna med det faktiska utfallet samma år. Vid sidan av de nya prognoserna för 1960 har mcdtagits uppgifter om produktionen och konsumtionen under det nyligen avslutade produktionsåret 1 september 1955 —31 augusti 1956. I tabell 7 ingår dessför viktigare jordbruksvaror,

milj. kg

Ar 1954/55 Varuslag

1949/50

Prognos hösten 1950

Verklig produktion

1955/56

1956/57 (normkalkyl)

Prognos hösten 1956 för 1960

Matnyttig vegetabilisk olja Mjölk och grädde1 Smör Ost Kött Fläsk Ägg

842 291 52 1705 109 57 130 169 83

795 325 62 1890 125 58 125 190 80

885 288 63 1617 88 54 146 192 84

705 236 60 1574 85 51 144 178 84

1047 280 50 1 564 88 51 123 189 83

1050 280 60 1600 94 55 136 195 90

Brödsäd

Räknad i oskummad mjölk.

96 Tabell S. Konsumtionsutvecklingen 1954/55

Varuslag

Vete och råg Matpotatis Socker (råsocker) . . . Mjölk och grädde 1 . . Ost Margarin S:a smör och margarin Kött Fläsk S:a kött och fläsk Ägg

1949 /50

för viktigare

Prishöjningar i % under tiden 1949/50—1954/55

milj. kg

Prog- Verklig nos hösten kon1950 sumtion milj. milj. kg kg

720 825 372 1705 54 97 76

710 675 45 (höstvete) 765 33 840 332 36 (sockerbetor) 395 1890 1617 58 55 >28 (mejerimjölk) 105 81 75 97 — 17s (höstraps)

173 152

180 165

41 38

346 75

80 Till producenterna

178 157

328 72

jordbruksvaror

1955 /56

Prognos hösten 1956 för 1960

milj. kg

670 765 334 1574 54 69 105

660 765 340 1600 58 70 115

336 77

352 81

I konsumentledet

49 (vetemjöl) 64 43 (strösocker) 28 (k-mjölk) 60 (helfet) 24 (runmärkt) 50 52 (kött) 40 (fläsk) 46 (charkuteriv.) 20

Räknad i oskummad mjölk. Prissänkning. utom uppgifter enligt den förut omnämnda normkalkylen för 1956/57 och i I tabell 8 uppgifter om prisutvecklingen j mellan 1949/50 och 1954/55. En mera omfattande översikt av kvantitetsr- och prisutvecklingen m. m. för de viktigaste jordbruksprodukterna, som går i den internationella handeln, h a r lämnats i tabell 11. Kort efter det att 1950 års långtidsutredning hade färdigställts vidtogs åtgärder i syfte att åstadkomma en omläggning av produktionen inom jordbruket från mjölkproduktion till ökad produktion av framför allt brödsäd. Anledningen härtill var att en fortsatt ökning av mjölkproduktionen väntades leda till omfattande överskott av smör, som endast med stora förluster kunde avsättas i utlandet. Genom att ändra relationerna i priserna till producenterna åstadkoms under början av 1950-talet den åsyftade omläggningen. Sålunda h a r produktio-

nen av bland annat vete höjts väsentligt. Emellertid blev verkningarna för mjölkproduktionens del betydligt starkare än man väntat. Den tidigare ökningen efter kriget icke blott avbröts utan förbyttes i en rätt kraftig minskning. Den totala mjölkproduktionen sjönk sålunda mellan 1949/50 och 1954/55 från 4 908 till 4 221 milj. kg eller med 14 procent. Det kan tilläggas att varken 1949 eller 1954 års skörderesultat stördes av en påtagligt onormal årsmån. Förändringarna mellan 1949/50 och 1954/55 ger därför för såväl mjölk som andra viktigare jordbruksprodukter en ganska god uppfattning om det trendmässiga förloppet under 1950-talets första hälft. Anmärkningsvärt är att minskningen av mjölkproduktionen icke kompenserades genom ökning för övriga produkter i sådan utsträckning att den på lång sikt fortgående ökningen i totalproduktionen kunde uppehållas. Orsakerna här-

97 till h a r berörts i det föregående. Här må endast tilläggas att produktionsvolymen för de i tabell 7 upptagna varuslagen i prognosen för 1954/55 låg cirka 7 procent högre än 1949/50 medan den faktiska produktionen totalt sett icke blev större än under sistnämnda år. I fråga om konsumtionen framgår av tabell 8 att den verkliga förbrukningen år 1954/55 praktiskt taget genomgående blev mindre än förutsatt. Endast i fråga om margarin förelåg ökning. Den totala matfettkonsumtionen blev dock något lägre än beräknat. I fråga om mjölk sammanhänger den låga faktiska siffran jämfört med prognosen bland annat med att konsumenterna icke i så stor utsträckning som väntat återgick till den dyrare 3,5-procentiga mjölken utan fortsatte att förbruka 3-procentig konsumtionsmjölk (uppgifterna för mjölk och grädde i tabell 8 är omräknade till oskummad mjölk). Den 3,5-procentiga mjölken utgör endast cirka 6 procent av mejeriernas totala försäljning av konsumtionsmjölk i riket. Försäljningen av dylik mjölk sker dock endast i Stockholm och vissa andra städer, varför andelen där är större än i genomsnitt för hela landet. I Stockholm utgör den för närvarande cirka 27 procent. I prognosen räknade man med en höjning av den totala konsumtionsvolymen för de i tabell 8 upptagna varuslagen med 6,5 procent jämfört med 1949/50 års nivå, detta under förutsättning att realpriserna på livsmedel förbleve oförändrade. I verkligheten minskade konsumtionsvolymen med cirka 1 procent. Per capita (och likaså per konsumtionsenhet) utgjorde minskningen cirka 5 procent. Höjningen av prisnivån för jordbruksprodukterna kan förutsättas ha medverkat till den minskning av konsumtionen av livsmedel som har ägt rum. Av intresse är att minskningen blivit starkare än man kunnat förutsätta på grundval av resultaten från de undersökningar av efterfrågans känslighet för prisförändringar som gjorts för tidigare perioder, framför allt mellankrigsperioden. Enligt dessa undersökningar uppgick den ge7— 570070

nomsnittliga priselasticiteten för de i tabell 8 upptagna varuslagen till ett värde mellan 0,2 och 0,3. Om man på motsvarande sätt för perioden 1949/50—1954/55 söker förklara förändringarna i konsumtionen enbart som en följd av ändrade priser och inkomster, finner man att prishöjningarna bör ha haft en betydligt större effekt än tidigare. Detta framgår av en s. k. betingad bestämning av priselasticiteten. Den genomsnittliga prishöjningen för de i tabell 8 ingående varuslagen 1 utgör — antingen vägning sker med 1949/50 eller 1954/55 års kvantiteter — cirka 41 procent och realprishöjningen (realpris här lika med kvoten mellan de nominella priserna och konsumentprisindex) cirka 8 procent. I fråga om löneutvecklingen må nämnas att den genomsnittliga timförtjänsten för manliga industriarbetare under perioden i fråga ökade med nära 70 procent medan månadslönen för lägre statstjänstemän ökade med nära 50 procent. Som mått på den genomsnittliga inkomstökningen har h ä r använts talet 60 procent. Motsvarande realinkomstökning utgör cirka 23 procent. Med utgångspunkt från de nämnda siffrorna kan en beräkning av den genomsnittliga priselasticiteten utföras under förutsättning att inkomstelasticiteten är känd. Med användning av den tidigare tillämpade inkomstelasticiteten 0,15 finner man en priselasticitet, som har värdet omkring 1 (skulle man räkna med en högre inkomstelasticitet än 0,15 blir priselasticiteten än högre). Att efterfrågan på livsmedel under någon längre tid skulle vara normalelastisk förefaller emellertid ytterst osannolikt. Beräkningen föranleder närmast den slutsatsen att jämväl andra faktorer än priser och inkomster har påverkat konsumtionsvalet under den betraktade perioden. I beräkningen har realvärdena för priser och inkomster använts. Görs beräkningen i stället med användning av de nominella förändringarna i priser 1 Prishöjningarna i konsumentledet i tabell 8 har beräknats med användning av socialstyrelsens statistik över detaljhandelspriserna.

98 och löner erhålls en betydligt lägre priselasticitet eller cirka 0,35. Som förut nämnts har tidigare elasticitetsberäknimgar, grundade på material från mellankrigsperioden, givit värden mellan 0,2 och 0,3. Man utgick därvid från realvärden, varför resultatet så till vida är jämförbart med den högre priselasticitet, som här h a r beräknats för perioden 1949/50—1954/55. Beräkningen med utgångspunkt från de nominella värdena h a r här anförts endast för att ge en antydan om att fel vid övergången till realvärden — till följd av de bristfälligheter som alltid vidlåder en mätare av den allmänna prisutvecklingen, i detta fall konsumentprisindex — kan få stort inflytande på elasticitetsberäkningarnas resultat, när materialet är hämtat från en inflationsperiod. De här gjorda överslagsberäkningarna tillåter naturligtvis icke några säkra slutsatser. Det är emellertid känt från tidigare undersökningar att elasticitetskoefficienternas värden icke är konstanta utan varierar med den genomsnittliga pris- och inkomstnivån. Inkomstelasticiteterna är sålunda betydligt lägre för befolkningsgrupper med höga genomsnittsinkomster än för grupper som ligger på en låg genomsnittlig inkomstnivå. Motsvarande bör gälla i fråga om priselasticiteterna, vilka bör ha höga värden vid en hög genomsnittlig prisnivå och låga värden vid en låg prisnivå. Utvecklingen i konsumtionen av jordbruksprodukter sedan 19U9/50 synes ge vid handen att livsmedelspriserna för närvarande ligger på en så hög nivå att konsumenternas reaktioner vid prisförändringar blir starkare än vad som tidigare varit fallet. Det må emellertid å andra sidan beaktas att stora förskjutningar i konsumtionen h a r inträffat under den hittills gångna delen av 1950-talet även på andra områden än inom livsmedelssektorn. Helt naturligt kommer här i första hand den starkt ökade konsumtionen av privatbilar i åtanke. Minskningen i livsmedelskonsumtionen behöver icke ses uteslutande som en följd av de inträdda

pris- och inkomstförändringarna. Till viss del kan den betraktas som ett resultat av strukturella förskjutningar i den totala privata konsumtionens sammansättning, vilka kan ha uppstått oberoende av förändringarna i prisrelationerna och den genomsnittliga inkomstnivån. Om man därefter går över till de nya prognoserna må först framhållas att uppgifterna i tabell 7 bland annat bygger på den i tabell 1 redovisade treårskalkylen för 1956/57—1958/59. Den totala volymen av de i tabell 7 upptagna produkterna ligger endast obetydligt högre än i sagda kalkyl. 1 Mot de i tabellen för mjölk och mejeriprodukter anförda kvantiteterna svarar följande totala mjölkmängder. Oskummad mjölk använd för produktion av k-mjölk, grädde, smör och ost, milj. kg Ar 1954/55 Prognos VerkPr 1949/ °gMa 1955/ 1956/ hösten nos 56 57 1956 50 prohösten duk(normför 1950 kalkyl) 1960 4 614 5128 4 005 3 826 3 882 4 080 I fråga om konsumtionsvolymen har uppgifterna bland annat grundats på vissa elasticitetsberäkningar. Man har därvid utgått från alternativ I för inkomstökningen (1,5 procent per capita och å r ) . Den totala konsumtionsvolymen år 1960 för de i tabell 8 upptagna varorna ligger nära 4 procent över 1955/56 års nivå. ökningen är något mindre än den som förut har beräknats för konsumtionen av jordbruksprodukter behandlade i ett sammanhang. Enligt tabell 6 uppskattas sålunda den beräknade ökningen mellan åren 1955 och 1960 till 4,5 procent. Mot de i tabell 8 anförda kvantiteterna mjölk och mejeriprodukter svarar följande totala mjölkmängder. 1 De mot värdevolymerna i tabell 1 svarande mängderna i milj. kg har redovisats i bilaga 5 till Kungl. Maj:ts prop, nr 165/1956 (s. 80).

99 Tabell 9.

Utrikeshandeln

med viktigare jordbruksprodukter,

milj. kg

År 1954/55 1950

Importöverskott: K ö t t och fläsk1

Prognos hösten 1950

Verklig omsättning

22 122

40 70

18 44

14 5 12 159

1955/56

—

3 73

21 60

Exportöverskott: Ost Agg

(85)

6 1 9 249

10 »- 2 9 3 - 13

24 — 3 9 390

' Omräknat till vara med ben. Exportöverskott. Importöverskott. överskott för export eller utfodring.

2 3 4

Oskummad mjölk använd för konsumtion av k-mjölk, grädde, smör och ost, milj. kg År 1954/55 Prognos 1949/50 P r o « n o s Verklig l1955 hösten q „ 5 =„ JJ4J/0U hösten konsum/ <> IOSR 1956 frt för tion 1950 1960 3 858 4 321 4 686 3 496 3 554 För övriga varuslag hänvisas direkt till tabell 8. Det bör än en gång understrykas att konsumtionsberäkningarna bygger på den förutsättningen att realpriserna på livsmedel blir i stort sett oförändrade. Vidare har h ä r hänsyn icke tagits till att av pris- och inkomstutvecklingen oberoende förskjutningar i livsmedelskonsumtionen kan inträffa under den kommande likaväl som under den senast förflutna 5-årsperioden. Om den genomsnittliga priselasticiteten förutsätts h a ett värde mellan 0,2 och 0,3 kan en förändring av realpriserna med 6 procent i och för sig väntas medföra en i motsatt riktning gående förändring av konsumtionsvolymen med 1 å 2 procent. Utrikeshandeln Såsom framgått av det föregående utgick man i 1950 års långtidsutredning från att såväl produktionen som kon-

sumtionen av jordbruksprodukter skulle öka med omkring 7 procent fram t. o. m. 1954/55. I verkligheten förblev produktionsvolymen i stort sett oförändrad, medan konsumtionsvolymen minskade med 1 procent. En viss mindre ökning av självförsörjningsgraden bör med hänsyn härtill ha inträffat i förhållande till prognosen. Detta framgår icke omedelbart av tabell 9, som visar utrikeshandeln med viktigare jordbruksprodukter. Skälet härför är den förut berörda omläggning av produktionsinriktningen inom jordbruket, som ägde rum under 1950-talets förra hälft. Härav har följt att smörexporten blivit mindre än man tidigare förutsatt, medan exporten av brödsäd blivit väsentligt större. En uppfattning om utrikeshandelns netto för de i tabell 9 upptagna livsmedlen kan erhållas genom en värdeberäkning, varvid de för treårsperioden 1956/57—1958 /59 fastställda mittpriserna reducerade med 25 procent h a r använts (värdeberäkningen sker härigenom grovt räknat i de priser som för närvarande gäller vid import och export av jordbruksprodukter). Enligt prognosen för 1954/55 förutsattes importen av kött och fläsk samt råsocker, värderad på nämnt sätt, uppgå till 165 milj. kronor, medan exporten av smör och ett överskott av brödsäd kan värderas till 145 milj. kro-

w 100 Tabell

10.

Förbrukningen

Summa

handelsgödsel 1955/56

1954/55

1949/50

Chilesalpeter Kalksalpeter Kalkkväve Svavelsyrad amm Kalkammonsalpeter Kalisalt 40 % Superfosfat Thomasfosfat

Kvant. milj. kg

Värde milj. kr

Kvant. milj. kg

Värde milj. kr

Kvant. milj. kg

Värde milj. kr

53 000 166 000 58 000 14 000 78 000 138 000 494 000 14 000

13,12 36,09 14,18 3,78 15,38 28,47 67,09 1,87

32 000 294 000 51000 18 000 62 000 208 000 513 000 24 000

9,01 72,03 16,68 5,92 18,84 36,00 84,90 3,22

30 000 318 000 41 000 20 000 85 000 215 000 507 000 30 000

9,00 77,03 13,51 6,64 26,05 38,19 87,15 4,05

179,98

n o r . S a m m a n l a g t f ö r u t s a t t e s för ifrågav a r a n d e v a r o r ett o b e t y d l i g t i m p o r t ö v e r s k o t t a v c i r k a 20 m i l j . k r o n o r . D e n fakt i s k a i m p o r t e n u p p g i c k d o c k till e n d a s t 81 m i l j . k r o n o r , m e d a n e x p o r t e n av brödsäd och animaliska produkter u t g j o r d e 131 m i l j . k r o n o r . I v e r k l i g h e t e n h a r a l l t s å ett e x p o r t ö v e r s k o t t p å 50 milj. k r o n o r u p p k o m m i t . Skillnaden mellan förutsatt och verklig omsättning — 70 m i l j . k r o n o r — u t g ö r n ä r a 2 p r o c e n t av jordbrukets samlade bruttoinkomster p e r år r ä k n a t . D e n svarar ganska väl mot d e n m i n s k n i n g av det i n h e m s k a a v s ä t t n i n g s u t r y m m e t för j o r d b r u k s p r o d u k t e r n a , s o m h a r ä g t r u m u n d e r 1950t a l e t s f ö r r a hälft. F ö r 1 9 5 5 / 5 6 f r a m t r ä d e r t y d l i g t följd e r n a a v 1955 å r s d å l i g a s k ö r d e u t f a l l . Den brist p å foder som f ö r a n l e d d e s av t o r k a n g j o r d e d e t n ö d v ä n d i g t att f ö r e t a en betydligt större utslaktning än vanligt, v a r i g e n o m e n n o r m a l t g a n s k a s t o r k ö t t i m p o r t blev obehövlig. T o r k a n medf ö r d e v i d a r e att ett eljest s t o r t ö v e r s k o t t a v b r ö d s ä d för e x p o r t h e l t b o r t f ö l l . Ökningen av smörexporten jämfört med 1954/55 s a m m a n h ä n g e r m e d den starkt m i n s k a d e k o n s u m t i o n e n efter p r i s h ö j n i n g e n i n o v e m b e r 1955. S m ö r p r o d u k tionen h a r , som förut visats, sjunkit mell a n de b å d a å r e n . D e för 1960 u p p t a g n a k v a n t i t e t e r n a följer d i r e k t av d e ö v e r v ä g a n d e n o m p r o d u k t i o n e n s och k o n s u m t i o n e n s storlek s o m tidigare gjorts. E n v ä r d e b e r ä k -

246,60

261,62

ning i reducerade mittpriser (på samm a s ä t t s o m n y s s g j o r d e s för t i d i g a r e å r ) g e r för k ö t t , fläsk o c h r å s o c k e r e t t i m p o r t ö v e r s k o t t a v 100 m i l j . k r o n o r m e d a n e x p o r t e n av b r ö d s ä d o c h a n i m a l i s k a p r o d u k t e r u p p g å r till 250 m i l j . k r o n o r . De g j o r d a a n t a g a n d e n a o m utvecklingen i produktionen och konsumt i o n e n h a r s å l u n d a lett till n å g o n ökn i n g av j o r d b r u k e t s ö v e r s k o t t s p r o d u k t i o n j ä m f ö r t m e d 1 9 5 4 / 5 5 ( m e d c a 100 m i l j . k r o n o r ) . I f ö r h å l l a n d e till j o r d b r u k e t s t o t a l a b r u t t o i n k o m s t e r u t g ö r ökningen något m e r än 2 procent. Av v i k t i g a r e p r o d u k t e r s o m i c k e m e d tagits i tabell 9 m ä r k s främst m a r g a r i n o c h matpotatis. K o n s u m t i o n e n av m a r g a r i n b e r ä k n a s stiga m e d 10 000 t o n m e l l a n 1 9 5 5 / 5 6 o c h 1960. N å g o n ö k n i n g a v den i n h e m s k a oljeväxtodlingen h a r emellertid i c k e förutsatts. Importkostnadern a för r å v a r o r , m o t s v a r a n d e k o n s u m tionsökningen, utgör vid n u v a r a n d e prisläge p å olja c i r k a 10 m i l j . k r o n o r . V a d beträffar potatis har utrikeshandeln f r a m till o c h m e d 1954 v a r i t o b e t y d l i g ; importen h a r i regel icke överstigit 10 000 t o n . Är 1955 ö k a d e d e n e m e l l e r t i d till 126 000 t o n , v i l k e t f r a m f ö r allt b e r o d d e p å a t t 1955 å r s s k ö r d av p o t a tis b l e v m y c k e t låg. S a g d a k v a n t i t e t k a n d ä r f ö r i c k e b e t r a k t a s s o m en » n o r m a l » i m p o r t . Man t o r d e d o c k få r ä k n a m e d att en rätt stor i m p o r t av potatis även i f o r t s ä t t n i n g e n s k a l l k o m m a a t t äga r u m i n o m r a m e n för d e t n y a p r i s s ä t t n i n g s -

101 systemet för jordbruksprodukterna. En import av 50 000 ton kostar vid ett importpris, som gör det möjligt att uppehålla mittprisnivån för matpotatis, cirka 10 milj. kronor. Av utrikeshandeln med jordbruksförnödenheter skall här endast behandlas fodermedel och handelsgödsel. Följande tablå visar importöverskottet av viktigare fodermedel. Importöverskott, milj. kg 1954 1955 1960 Majs och annan fodersäd 62 305 90 Kli 22 74 35 Oljekraftfoder 66 126 90 Importöverskottet år 1955 blev till följd av torkan osedvanligt stort, medan det år 1954 å andra sidan snarast var lägre än normalt. Värdet av importöverskottet utgjorde omkring 195 respektive 65 milj. kronor. De för 1960 upptagna kvantiteterna har ett värde, räknat i 1955 års priser, av cirka 85 milj. kronor. Förbrukningen av handelsgödsel har fortsatt att öka starkt under den hittills

1949/ 1954/ 1955/ 1QRn 50 55 56 i 9 b u Förbrukning, milj. kg: Kväve (15,5 %) 385 Fosfat (20 %) 505 Kali (40 %) 138

498 521 208

541 520 215

620 530 280

Därav import, milj. kg: Kväve (15,5%) 234 Fosfat (20 %) 482 Kali (40 %) 138

332 500 208

355 494 215

420 500 280

Tabell 11. Översikt av produktion, konsumtion av och utrikeshandel viktigare jordbruksprodukter

med

Brödsäd

1938/39 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1955 1960 1

gångna delen av 1950-talet, såsom närmare framgår av tabell 10. Jordbrukets kostnader för dessa förnödenheter har ökat med över 80 milj. kronor mellan 1949/50—1955/56. Räknas förbrukningen i konstanta priser finner man att volymen nu ligger mer än 25 procent högre än 1949/50. Att denna ökning inte avsatt några spår i form av ökad produktion av livsmedel torde bl. a. sammanhänga med att tillgången på naturlig gödsel under den betraktade perioden minskat i samband med den successiva övergången till kreaturslös jordbruksdrift. I följande tablå redovisas förbrukningen och importen av handelsgödsel i sammanfattning.

.... .... .... .... .... .... .... .... ....

KonAreal, Produk- sumtion, 1 1000 tion, milj. kg milj. kg ha

Genomsnittligt Över- el. Nettoexport producentunder( + ) el. pris i skott, -import (—), Sverige på milj. kg milj. kg vårvete, kr/dt

497 475 442 466 421 451 519 581 447

835 776 826 701 469 883 996 876 604

+ 163 + 130 + 115 — 19 — 241 + 193 + 316 + 196 66

— 47 — 33 — 120 — 34 — 345 + 25 + 481 + 249 — 13 + 99

+ 390

+ 390 (vete)

672 646 711 720 710 690 680 675 670 670 660

18,8 34,5 35,2 33,2 43,4 55,4 •49,9 •46,4 4 43,2

Importpris på $-vete 2 Inom IWA 3

Utom IWA

17 37 42 45 48 44

48 57 60 52 44 43 44

Exkl. utsäde, utfodring, avrens och svinn. — Exkl. tull. Vid export av svenskt vete räknas för närvarande bl. a. på grund av kvalitetsskillnad samt frakt- och andra exportkostnader med ett fobpris som är ca 93 kr lägre än det angivna importpriset, vilket avser nordamerikanskt vete av högsta kvalitet. — Internationella veteavtalet. — ' Exkl. förmalningsavgift.

102 Socker

1938/39 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1955 1960 1

.... .... .... .... .... .... .... .... ....

Areal sockerbetor, 1 000 ha

Produktion av råsocker, milj. kg

51 48 49 54 54 54 51 59 53

292 291 290 304 285 234 335 288 236

280 Konsumtion av socker och sirap räknad i råsocker, milj. kg 340 322 372 367 338 315 345 332 337 333 345

Underskott, milj. kg

48 31 82 63 53 81 10 44 101

Nettoimport räknad i råsocker, milj. kg

Partipris i Skåne på strösocker 1 , öre/kg

Importpris för strösocker 2 , öre/kg

9 44 79 84 61 92 19 44 73 69

32 63 64 73 89 94 90 88 90

28 71 85 108 76 63 60 62

65 Inklusive kassarabatt ca 1 öre/kg under senare år. — ä Cif exklusive tull.

Smör

1938/39 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1955 1960

Ost

1938/39 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1955 1960

Produktion, milj. kg

Konsumtion, milj. kg

98 100 109 110 98 100 96 88 84 86 94

71 96 97 88 85 84 84 81 69 78 72

Produktion, milj. kg

milj. kg

41 60 57 54 59 57 55 54 51 54 55

42 54 54 56 54 54 54 55 54 55 60

över- el. underskott, milj. kg + + + + + + + + + + +

27 4 12 22 13 16 12 7 15 8 22

Över- el. underskott, milj. kg — + + — + + + — — — —

1 6 3 2 5 3 1 1 3 1 5

Faktisk export, milj. kg

Faktisk import, mdj. kg

26 0 11 17 22 12 17 6 10 4

0 0 0 1 0 0 0 — —

Faktisk export, milj. kg

Faktisk import, milj. kg

0 1 8 2 2 4 4 4 3 3

2 4 1 2 3 4 4 5 5 5

103 Kött

1938/39 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1955 1960

Fläsk

1938/39 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1955 1960

Ägg

1938/39 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52 1952/53 1953/54 1954/55 1955/56 1955 1960

Produktion, milj. kg

Konsumtion, milj. kg

Underskott, milj. kg

152 126 131 140 156 140 136 146 155 162 136

153 138 151 158 160 152 153 157 155 158 166

1 12 20 18 4 10 17 11 0 4 30

KonProduksumtion, tion, milj. kg milj. kg

155 159 170 170 173 184 183 192 180 187 195

Försäljningspris Nettoi parti i Stockimport, holm på nötkött milj. kg (ko kl. I), öre/kg

+ 18 0 _ 4 — 8 + 3 + 8 — 1 + 3 — 7 0 0

103 217 212 211 221 249 280 287 313

120 211 247 245 289 364 356 347 410

4 11 24 20 3 10 16 15 — 6 5

NettoÖver- export Försäljningspris i parti eller ( + ) el. under- -import i Stockholm på fläsk, skott, öre/kg milj. kg milj. kg

137 159 174 178 170 176 184 189 187 187 195

Importpris på nötkött (exkl. tull), öre/kg

+ 13 0 — 3 — 6 0 + 9 + 3 — 3 — 3 + 1

140 253 240 282 354 341 343 367 427

Brittiskt importpris på bacon, öre/kg

Dansk notering på fläsk (inkl. kostnader för import till Sverige, men exkl. tull), öre/kg

167 316 324 321 385 365 338 331 341

171 307 314 316 337 349 332 332 373

Produktion, milj. kg

Konsumtion, milj. kg

överskott, milj. kg

Nettoexport, milj. kg

Producentpris i Sverige på ägg, öre/kg

Exportpris, 1 öre/kg

61 75 83 83 80 81 82 84 84 85 90

56 70 72 73 72 73 75 75 75 75 83

5 5 11 10 8 8 7 9 9 10 7

5 2 12 10 8 8 7 9 9 10

141 265 253 272 304 316 289 291 321

131 266 305 354 370 355 335 314 334

1 Härifrån avgår kostnaderna för uppsamling, emballage och övriga exportkostnader, vilka f. n. uppskattas till 70 öre/kg.

104 För 1960 har räknats med en fortsatt ökning av förbrukningen, som dock är svagare per år räknat än under senare år. Räknat i 1955/56 års priser utgör ökningen av förbrukningen mellan 1955/ 56 och 1960 cirka 34 milj. kronor. Större delen av densamma måste tillgodoses genom ökad import. Den ökning av totalproduktionen av livsmedel, som bör åtfölja den ökade förbrukningen av handelsgödsel, torde liksom under den senaste femårsperioden komma att motvägas av produktionsbortfall till följd av fortsatt minskad tillgång på naturlig gödsel. Importavgifterna De införselavgifter som inflyter vid importen av livsmedel och jordbruks-

förnödenheter skall i princip användas för regleringsändamål på jordbrukets område utan att dessförinnan inlevereras till statskassan. I samband med jordbruksförhandligarna våren 1956 uppskattades det totala avgiftsbeloppet till över 70 milj. kronor per år vid »normalt» importbehov, d. v. s. vid den produktion och konsumtion som normalt förelåg vid beräkningstillfället. Vid den h ä r för 1960 förutsatta importen kommer införselavgiftsmedlen att uppgå till nära 80 milj. kronor. Vid denna beräkning har hänsyn tagits till att beloppet skall räknas icke på de ovan angivna importöverskotten utan på bruttoimporten. Vidare ingår i beloppet en uppskattning av införselavgiftens storlek för sådana varor av m i n d r e betydelse, vilka här icke h a r behandlats.

BILAGA 6

Jordbrukets rationalisering och dess framtida Promemoria

utarbetad av filosofie licentiaten Halvdan

I likhet med vad fallet är i flertalet västeuropeiska länder bedrivs det svenska jordbruket som ett utpräglat småföretagande. Av den på brukningsdelar redovisade förvärvsarbetande befolkningen, som 31. 12. 1950 uppgick till 481 000 personer, anges inte m i n d r e än 318 000 som företagare. Vid samma tid översteg antalet brukningsdelar 381 000, vilket visar att åtskilliga brukningsdelar inte är att betrakta som fristående företagsenheter. Förhållandena belyses närmare i tabell 1, som ger belägg för detta påstående. I gruppen med m i n d r e ä n 2 h a å k e r finns föga mer än en tredjedels yrkesverksam per brukningsdel. Större delen av dessa jordbruk är en ren sidorörelse för ägaren. Inte mindre än 34 900 Tabell 1. Brukningsdelar Beräknat antal brukn.delar b

Företagare i jordbr.

<2 2—5 5—10 10—20 20—30 30—50 50—100 . . . . >100 .... Totalt

Åkerareal ha a

>10 %>10

arbetskraftsbehov Åstrand

ägare av sådana fastigheter uppger också annat huvudyrke än jordbruk. 92 % av brukningsdelarna hade 1951 inga hästar, 55 % inga kor och 40 9c inga husdjur över huvud taget, inte ens höns. Skall någon jordbruksinkomst att tala om erhållas från så små enheter måste det vara genom en relativt omfattande djurhållning, byggd på inköpt foder eller på en relativt riklig tillgång på naturbeten. I ett väsentligt antal fall är jordinnehavet förknippat med skog. Vad här sagts gäller i viss utsträckning också om s t o r l e k s g r u p p e n 2 — 5 ha. 16 400 sådana gårdar ägs av personer med annat huvudyrke än jordbruk. över 80 % är belägna i skogsbygder, hälften saknar häst men bara 20 % är kreaturslösa (1951). 29 % h a r husbe-

och yrkesverksam

befolkning

vid slutet av 1950

S:a förvärvsarbetande

Därav män

Anställda i jordbr. (ej hush.arb.) d

98 300 97 200 90 200 59 600 17 640 11180 5 380 2 325

34 076 84 006 95 624 63 261 19 678 13 254 6 136 2 395

4 421 21096 35 802 32 481 14 715 15 612 14 786 23 937

38 497 105 102 131 426 95 742 34 393 28 866 20 922 26 332

30 668 92 870 119 241 87 361 31 707 26 991 19 908 25 228

0,39 1,08 1,46 1,61 1,95 2,58 3,89 11,33

0,04 0,22 0,40 0,54 0,83 1,40 2,75 10,30

381 825 96125 25,2

318 430 104 724 32,9

162 850 101 531 62,3

481 280 206 255 42,9

433 974 191 195 44,1

1,26 2,15

0,43

Källor: kol. b interpol. från jordbruksräkningarna 1944 och 1951. kol. c—f ur Folkräkningen 1950, del VI.

FörvärvsAnställda arbetande arbetare per brukn.- per brukn.del del h g

1,06

o ?

0 ?

106 Tabell 2. Beräkningar

<2 2—5 5—10 10—20 20—30 30—50 50—100 >100 Totalt

>io

av sysselsättning

i jordbruket omkring

Total arb.åtg. per gård tim.

Total arb.åtg. i gruppen milj. tim

Årlig arb.-tid per förvärvsarb. tim.

1,26 3,64 7,59 14,37 24,73 38,52 68,18 170,07

520 520 390 285 215 180 150 140

655 1890 2 960 4 100 5 320 6 930 10 230 23 800

64,4 183,7 267,0 244,4 93,8 77,5 55,0 55,3

1670 1750 2 030 2 550 2 730 2 680 2 630 2 100

9,55

286 212

2 727 5 472

1 041,1

2 160

526,0

2 550

Medelareal

Arbetsåtgång tim. per

25,86

Källor: Jordbruksräkningen 1951; Räkenskapsresultat från svenska jordbruk, publ. av Lantbruksstyrelsen. hovsskog och hälften har skogsarealer om minst 10 ha. Av brukningsdelar med 5 — 1 0 h a åker ligger 75 % i skogsbygder. Från och med denna grupp och uppåt överstiger antalet företagare antalet företag, beroende på de många fall där gården skötes av far och son eller av syskon och där delägareskap föreligger eller i varje fall inte ett direkt anställningsförhållande. Vanligen kallas jordbruken med m i n d r e ä n 1 0 h a åker för småbruk, och de utgör tillsammans tre fjärdedelar av alla brukningsdelar. Ibland småbruken förekommer de mest skiftande typer, från rena bostadslägenheter utan djur och med jorden liggande obrukad eller utarrenderad, till ganska stora animalieproducerande företag med flera anställda och en betydande omsättning. Brist på ekonomisk statistik hindrar en närmare analys. På gårdar med över 10 ha åker är som regel själva jordbruket den viktigaste inkomstkällan, men skogen ger också en betydande del. Jordbrukspolitiken syftar som bekant till att innehavare av rationellt skötta gårdar med omkring 15 ha åker och för trakten normal skogsareal skall kunna beredas en arbetsinkomst, likvärdig med industriarbetares i de två lägsta dyrorterna. På en sådan gård räknar man med

en årlig arbetsvolym av ca 4 100 tim. av vilka omkring 400 tim. utföres av anställda. Den borde alltså ge brukaren full sysselsättning och även deltidsarbete åt hustrun och hemmavarande barn. Först vid jordbruk på uppemot 50 ha åker blir de anställdas arbetsinsats lika stor som familjens. Det beräknas att av den samlade arbetsvolymen 1956 för hela den egentliga jordbruksproduktionen inte mindre än 84 % faller på familjemedlemmar, och denna andel ökar för varje år. I tabell 2 görs ett försök att med hjälp av uppgifter om arbetsåtgången vid bokföringskontrollerade jordbruk få en uppfattning om i hur hög grad arbetskapaciteten hos jordbrukets förvärvsarbetande befolkning kan vara utnyttjad i den egentliga jordbruksdriften (åkerbruk och boskapsskötsel). Alltför stor vikt får ej läggas vid de absoluta talen, eftersom arbetsredovisningen är osäker och räkenskapsgårdarna ej representativa. De drivs utan tvivel intensivare än jordbruk i allmänhet, men säkert också rationellare. Det kan ha sitt intresse att konstatera, att man i jordbrukskalkylen för 1950/51 räknat med en total arbetsvolym av 972 milj. tim. På grund av vissa i kalkylen vidtagna justeringar bör sistnämnda siffra vara lägre än den vi erhållit här.

107 De årliga arbetstiderna i tabell 2 blir säkert för höga därför att jordbruket i stor utsträckning vid toppbelastningar anlitar tillfällig arbetskraft, som inte anger sig själva som förvärvsarbetande i jordbruket, t. ex. den egna familjens äldsta och yngsta medlemmar, tillresande tillfällig arbetskraft, skolungdomar etc. Man torde dock kunna dra den slutsatsen, att småbrukets yrkesverksamma befolkning ej får full sysselsättning vid sina jordbruk. I vad mån de kan utnyttja den överblivna tiden i annat arbete, eller om en verklig, dold arbetslöshet föreligger, skall inte diskuteras här. Utan tvivel spelar arbete i andras skogar en betydande roll för småbrukarbefolkningen. Siffrorna på arbetsåtgång per ha får ej utan vidare tolkas som om storjordbruket uppvisar 3—4 gånger så hög arbetseffektivitet som småbruket. Det senare h a r förhållandevis mer av arbetskrävande animalieproduktion, och intäkterna per ha är högre. Skillnaden är likvisst mycket stor, som en jämförelse mellan verkligt och »normalt» arbetsbehov för resp. gruppers produktion utvisar (arbetsförbrukningsindex enl. räkenskapsresultaten 1952/53). Åker, ha 2—5 5—10 10-20 20-30 30—50 50—100 >100

Arb.förbr.index 164 128 102 83 70 66 62

Dessa tal uppvisar en tydlig förskjutning till det större jordbrukets förmån sedan förkrigstiden. Om den genomsnittliga rationalitetsgraden förblev oförändrad även vid en stark förändring av företagsstrukturen, vore tydligen en del att vinna genom sammanslagning av små jordbruk. Det har därför ett särskilt intresse att belysa förskjutningarna i detta avseende (tabell 3). Man vet av RLF:s jordbruksregister att nedgången i antalet små brukningsdelar fortsätter. Tabellens prognos är helt enkelt en direkt, linear framskrivning av antalen i varje grupp

med trenden mellan 1944 och 1951. Med denna nya fördelning skulle arbetsvolymen i jordbruket enbart på grund av strukturförändring, alltså utan hänsyn till den ständigt fortgående ökningen av arbetets produktivitet inom varje storleksgrupp, minska från 1951 till 1965 med 72 milj. tim. eller 6,9 %. Detta motsvarar en halv procent om året och visar att även en ganska kraftig strukturförändring i och för sig inte medför någon mycket väsentlig arbetsbesparing. Förändringen medför sannolikt en viss ändring i jordbrukets totala produktionsvolym, närmast en minskning av animalieproduktionen, som också ur andra synpunkter förefaller ganska trolig. Man får emellertid inte bortse från att sammanslagna brukningsdelar ofta blir intensivare och rationellare skötta än de ursprungliga brukningsdelarna. Prognosen ger en minskning av åkerarealen med drygt 10 000 ha per år, eller något mer än genomsnittet för tiden 1944- -51. Detta kan anses vara ganska litet med tanke på att nyodlingen i Norrland helt torde upphöra och förbytas i en viss nedläggning under prognosperioden, och att man h a r anledning att vänta ökad nedläggningstakt för åkerjorden i lanTabell 3. Förändringar i brukningsdelarnas storleksfördelning Åkerareal ha

<2 2—5 5—10 10—20 20—30 30—50 50—100 >100

111325 118 214 113 722 107 776 97 298 94144 60 441 58 477 17 518 17 030 10 969 10 710 5 077 5 065 2 294 2 325

Summa Summa >10 Åkerareal 1000 ha

418 644 413 741 378 095 305 000

Antal brukningsdelar 1944

1951 Prognos för 1965

95 908 95 947 89 755 59 790 17 719 11234 5 419 2 325

51000 72 000 81000 62 000 19 000 12 000 6 000 2 000

96 299

93 607

96 487 101 000

3 714

3 647

Källor: Jordbruksräkningarna

3 500

108 Tabell 4. Produktion

per brukningsdel

av mjölk och fläsk Antal svin i sept.

diff. i %

Kreat.lösa % av antal 1951

1951 Svinlösa % av antal diff. i % 1951

— 21,5 — 8,9 + 17,3 — 0,5 — 13,0 — 22,0 — 31,5 — 30,8

54,5 18,2 6,4 3,6 3,8 5,3 8,9 8,2

1,16 1,55 3,13 5,87 8,96 12,1 15,2 40,4

0,58 1,12 2,85 6,15 9,61 13,0 15,8 35,5

— 50,0 — 27,7 — 8,9 + 4,8 + 7,3 + 7,4 + 4,0 — 12,1

77,0 49,9 27,2 13,8 10,8 13,2 26,7 49,2

0,0

21,0

3,40

3,36

—

42,4

Mjölkproduktion, kg

Åkerareal ha

1937/38

<2 2—5 5—10 10—20 , 20—30 30—50 . . . 50—100 . . . . >100 . . . .

2 720 2 130 5 600 5 100 10 400 12 200 18 600 18 500 29 300 25 500 43 700 34 100 73 000 50 000 185 000 128 000

Summa

1,2

Källor: Jordbruksekonomiska meddelanden; Jordbruksräkningen 1951. Obs. att medelarealen per brukningsdel inom resp. storleksgrupper är nära densamma 1937 som 1951. dets övriga delar. Antagandet bestyrkes av företagsregistret. För att ikunna beräkna den tolala minskningen i arbetsvolym erfordras vidare vissa antaganden om arbetsrationaliseringen inom storleksgrupperm. Tabellen över arbetsförbrukningsindex antyder att rationaliseringsmöjligheterna borde vara störst på de minsta jordbruken, men detta är ingalunda säkert. Möjligheterna att finansiera nödvändiga maskinköp är otvivelaktigt sämst på smågårdar, och därtill kommer att nutida maskinenheter ofta är för stora för dem. Maskinerna blir dåligt utnyttjade, vilket bl. a. framgår av följande beräkning över genomsnittlig traktoranvändning på jordbruk av olika storlek. Driftstider för fotogendrivna traktorer 1951: Tim Der K o r n i n g å t andra av traktor d r i 'f t % stid

Åkerareal, ha 2—10 10—20 20—30 30—50 50—100 >100 Medeltal

267 348 452 589 773 961 588

34 12 6 4 3 3 5

Kostnad per traktortimme vid småbruket blir i detta fall ungefär dubbelt så högt som vid de största gårdarna. Driftstiden har ändå ökats rätt mycket på de mindre gårdarna genom körning åt grannarna.

Räkenskapsresultaten ger vissa möjligheter till bedömning av arbetsrationaliseringen. För sjuårsperioden 1945/46— 1952/53 erhölls följande resultat: Åkerareal ha Åkerareal, na 2-5 5—10 10—20 20—30 30—50 50—100 >100

Ärlig

ned ä

g "!> • arb.volym % 3,4 2,4 2,1 2,3 3,2 3,4 4,5

Familjejordbruken visar de minsta förändringarna. Där är arbetsstyrkan i stort sett given genom familjens storlek, och ökad produktivitet ernås bäst och smärtfriast genom ökad produktionsvolym. De stora gårdarna har mekaniserat mest, men också sparat arbetskraft genom intensitetsminskning, speciellt genom minskade kreatursbesättningar. De minsta gårdarnas relativt starka minskning i arbetsvolym är i huvudsak betingad av minskad produktion. Förändringarna i produktionen exemplifieras i tabell 4. Den kraftiga ökningen i mjölkproduktionen per gård i storleksgruppen 5—10 ha h a r sannolikt ett visst samband med utformningen av mjölksubventionerna, som gynnar m i n d r e brukningsenheter, och norrländsk mjölkproduktion. Skulle antalet brukningsdelar 1965 bli det som angivits i prognosen tabell 3,

109 Tabell

Åkerareal ha

<2 2—5 5—10 10—20 20—30 30—50 50—100 >100 Totalt

5. Beräkning

av arbetsvoli im

Alt. I Arb.tim. tim. per brukn.del per brukningsdel minskning % 1951 ber. 1965 per år totalt

1965 Alt. II

tim. per brukn.del total arb.vol. minskning % 1965 ber. milj. tim. 1965 per år totalt

total arb. vol. 1965 milj. tim.

655 1890 2 960 4 100 5 320 6 930 10 230 23 800

5,0 3,4 2,4 2,1 2,3 3,2 3,4 4,5

51,3 38,3 29,0 25,7 27,8 37,5 38,3 47,5

320 1 170 2 075 3 050 3 840 4 330 6 310 12 500

16,3 84,2 168,1 189,1 73,0 52,0 37,9 25,0

5,0 4,0 3,0 3,0 3,0 3,0 3,0 3,0

51,3 43,5 34,6 34,6 34,6 34,6 34,6 34,6

320 1070 1940 2 680 3 480 4 530 6 690 15 570

16,3 77,0 157,1 166,2 66,1 54,4 40,1 31,1

—

38,0

—

645,6

— 41,6

—

608,3

och arbetsvolymen fortsätta att årligen sjunka inom varje storleksgrupp i den takt som räkenskapsresultaten utvisat, kan totala arbetsvolymminskningen från 1951 till 1965 beräknas enligt tabell 5, alt. 1. Den procentuella minskningen för varje år är beräknad från närmast föregående års arbetsvolym. Alt. I ger en total volymminskning av 38 %, vilket motsvarar cirka 3,2 % per år. Det måste emellertid anses mycket begärt att de större jordbruken, som redan genomfört en långtgående mekanisering av sin växtodling och kraftigt skurit ned sin mjölkproduktion, i fortsättningen skall kunna hålla samma rationaliseringstakt som hittills. Ytterligare rationaliseringar kan givetvis ske, särskilt på animaliesidan, men de blir förhållandevis kostnadskrävande och arbetsstyrkan är redan så starkt reducerad, att indragningen av ytterligare en man innebär en betydande procentuell reduktion. Å andra sidan har mekaniseringen först ganska nyligen satt in vid familjejordbruken, och det vore inte orimligt att tänka sig en raskare takt än hittills hos dem. Hos småbruken bör man räkna med minskning av produktionen, speciellt av mjölk, i samband med övergång till andra näringar. Endast ett ganska litet antal av dessa gårdar kan välja vägen över specialisering på köksväxtcr, smågrisuppfödning eller

mera industrimässig animalieproduktion. Alt. II avser att ge uttryck för nu diskuterade tendenser. Det ger en total minskning av arbetsvolymen på 41,6 %, eller 3,8 % per år. För minskningen av jordbrukets totala arbetsvolym spelar alltså utvecklingen på de talrika, mindre jordbruken en avgörande roll. En fortsatt minskning av arbetsvolymen i jordbruket med 3—4 % om året kan förefalla kraftig, men emotsäges i varje fall inte av den hittillsvarande utvecklingen under 1950-talet. Enligt de inventeringar av antalet i jordbruket sysselsatta personer den 1 juni varje år, som Statistiska Centralbyrån utför, skulle minskningen i antal vara ännu större. Eftersom årsarbetstiden för de personer, som lämnar jordbruket, säkerligen är betydligt kortare än för dem, som stannar kvar, kan under en följd av år en minskning i antalet med 5—6 7c per år mycket väl vara förenlig med en arbetsvolymminskning av storleksordningen 4 %. En viss procentuell minskning av jordbrukets arbetsvolym behöver ingalunda betyda en lika stor avflyttning från gårdarna. Bostadsbristen i tätorterna gör att arbetskraften delvis bor kvar och dagligen färdas från gården till de nya arbetsplatserna. I ovanstående beräkningar har ingen hänsyn tagits till de förändringar i jordbruksbefolkningen som är att vänta på

110 grund av förändrade födelsetal och som en följd av dess speciella ålderssammansättning. Orsaken är att detta är föremål för en utredning från annat håll, som ännu inte publicerats, och vars resultat sannolikt bör påverka prognosen. Det måste klart sägas ifrån, att intet av de h ä r anförda alternativen förefaller förenligt med en oförändrad total produktionsvolym. De förutsätter båda en minskning av den mest arbetskrävande produktionsgrenen, nämligen mjölkproduktionen. Under det nya prissättningssystem, som börjat tillämpas 1 sept. 1956, ges mjölken ett förhållandevis effektivt prisskydd, men väntade avsättningssvårigheter för smör kommer troligen att ändå påverka mjölkpriset och på så sätt verka återhållande på produktionen. Viktigare är emellertid det förhållandet, att mjölkproduktion i små enheter omöjliggör den begränsade och fasta arbetstid, som flertalet andra näringar kan erbjuda sina utövare. Det blir också mycket svårt och dyrbart att ordna avbytartjänst för dem, som arbetar med djuren, och det har länge klagats över svårigheterna att få folk till detta arbete. Vi måste räkna med att kraven på förkortad arbetstid, ett ökat antal hela fridagar etc. måste tillgodoses även inom jordbruket. Redan en 45timmars vecka medför besvärliga anpassningsproblem. Säkerligen är dessa lättare att lösa vid stora produktionsenheter med många anställda. Man borde därför kunna vänta sig en utveckling mot en specialiserad och industrialiserad jordbruksproduktion av den typ som blivit allt vanligare i USA. Särskilt ägg-, höns- och fläskproduktion förefaller att lämpa sig ganska väl för ända-

målet, och vi kan också i vårt land peka på relativt stora anläggningar, som kräver förvånande litet manuellt arbete. Det finns exempel på en årsproduktion av 3 600 gödsvin, som klaras med 1 1/2 heltidsanställd årsarbetare, och besättningar på 2 700 höns, som sköts av en enda man. I fråga om ladugårdsarbetet erbjuder stordrift och mekanisering svårare problem och kräver betydligt större investeringar. Som en tänkbar övergångsform kan man tänka sig andelsladugårdar, som i några fall visat sig vara en möjlig arbetsform. Det är visserligen sant att kooperativa arbetsformer i jordbruksdriften stöter på hårt motstånd av både psykologisk och praktisk art, särskilt när det gäller produktionsgrenar med en hävdvunnen arbetsorganisation. Det tycks gå betydligt lättare när det gäller frågor som maskinhållning och dragkraftsförsörjning, där samarbete mellan grannar länge varit vanligt. När det gäller inköp av råvaror samt förädling och försäljning av produkterna har ju svenska jordbrukare redan etablerat ett föredömligt och mycket långt drivet samarbete. Skall teknikens landvinningar i framtiden kunna helt utnyttjas i jordbrukets tjänst, fordras företagsenheter — kooperativa eller i annan form — som är stora nog för att göra de nödvändiga investeringarna och lösa de allt mer komplicerade organisationsproblem, som mekaniseringen av en så naturbunden näring som jordbruket oundvikligen för med sig. Problemen har redan anmält sig med en viss styrka när det gäller det enskilda skogsbruket, och de kommer med visshet också att göra det för åkerbruket och boskapsskötseln.

BILAGA 7

Investeringsutvecklingen inom industrin under de två senaste decennierna Promemoria

utarbetad av filosofie licentiaten Bertil

1. Förändringarna i bruttoinvesteringarnas absoluta storlek 1937—1956 Den viktigaste källan för kännedom om storleken av industrins kapitalinvesteringar i byggnader, maskiner och inventarier m. m. är kommerskollegii investeringsstatistik. Statistiken har utarbetats sedan 1937 och detta år utgör också det naturliga startåret för en undersökning av de två senaste decenniernas investeringsutveckling. Under 1937 hade återhämtningen efter den stora depressionen nått så långt att man kan tala om en viss jämförbarhet med efterkrigstidens konjunkturförhållanden. Undersökningen är inte avsedd att innefatta investeringar i lager, i tomtmark eller i inköp av redan förefintliga fastigheter. Dylika uppgifter ingår f. ö. inte heller i ovannämnda statistik. Vidare utesluts i statistiken ingående uppgifter om industrins investeringar i personalbyggnader. Denna kategori investeringar behandlas i samband med bostadsbyggnadsverksamheten. I statistiken redovisas investeringarna i löpande priser och det första problemet är därför att evalvera uppgifterna till en fast prisnivå. För detta ändamål har delvis särskilda prisindices sammanvägts dels för byggnader och anläggningar, dels för maskiner och annan utrustning. Åtskilliga prisindexserier publiceras, som berör dessa områden, men ingen av dem är direkt tillämplig i detta sammanhang. Sammanställningen av här använda indices har till stor del

Nyvander

skett på grundval av opublicerade delserier, som används vid uppgörande av kommerskollegii prisindex. Beträffande byggnader sammanfaller indexen ganska nära både med Handelsbankens byggnadskostnadsindex och med ett genomsnitt för de skilda indices för industribyggnader, som publiceras av Svenska Tarifföreningen. Beträffande maskiner innebär den här använda indexen en något starkare prisstegring framför allt under perioden 1950 till 1953 än som motsvaras av ett genomsnitt av Tariffföreningens skilda maskinindices. Den utvisar också betydligt kraftigare prisstegring än kommerskollegii index för maskiner och transportmedel, i vilken ingår en hel del i detta sammanhang inte aktuella maskiner t. ex. hushålls- och butiksmaskiner, vilka priser inte stigit i samma grad som maskiner för industriändamål. Beträffande tiden före 1950 skiljer sig på olika sätt vägda indices ganska obetydligt åt. Den prisstegring som ägde rum fr. o. m. 1951 slår däremot mera ojämnt på skilda varor, varigenom även indices blir mera divergerande. Index för byggnader och anläggningar ger intet utslag för de fördyringar, som kan ha blivit följden av stockningar i byggnadsproduktionen på grund av material- eller arbetskraftsbrist, vilka förekom framför allt under de första efterkrigsåren. I motsatt riktning verkar dock en icke obetydlig rationalisering, vilken likaledes ofullständigt kommer till uttryck i index.

112 Ett komplicerat problem är den eventuella förekomsten av en viss eftersläpning i investeringskostnadernas stegring vid stigande priser. Prisindex bygger i huvudsak på avslutspriser, medan en index för förevarande ändamål borde bygga på leveranspriser. Vid snabb prisstegring som exempelvis 1951—52 kan uppenbarligen en viss skillnad föreligga. Å a n d r a sidan torde alla byggnadsarbeten och flertalet maskinleveranser ske med indexklausul eller motsvarande reservation för prisstegringar. Det har därför inte ansetts erforderligt att söka införa någon korrektionsfaktor för denna eventuella eftersläpning. Investeringarnas storlek inom skilda industrigrupper i på detta sätt beräknade fasta priser framgår av tabell 1. I siffrorna ingår inte underhåll och reparationer. Förändringarna i detta hänseende behandlas särskilt för sig i ett senare avsnitt. I mera lätt tillgänglig form meddelas investeringsuppgifterna i diagram V: 3 å s. 119 i betänkandet. Investeringarnas storlek anges där i form av staplar och dessas höjd är proportionell mot investeringarnas absoluta storlek. På diagrammet är också några andra serier inlagda som avse att belysa bakgrunden till investeringarnas förändringar. (Förklaring se diagrammet.) Förkrigsåren. Under åren 1937 till 1939 föreligger en jämn och snabb stegring i investeringsnivån inom den egentliga industrin, som utgör en fortsättning på en fortgående stegring sedan krisen under trettiotalets första år. Denna expansionstendens återfinnes även inom flertalet industrigrupper, om man frånser en betydande tillbakagång i investeringarna i skogsindustrierna, särskilt massaindustrin, år 1939, vilken delvis torde vara en följd av de m i n d r e gynnsamma avsättningsförhållandena i utlandet året förut, delvis av den föreliggande risken för avspärrning, vilken för dessa extrema exportindustrier innebar ett allvarligt perspektiv. Krigsåren. Även under de sex åren av beredskap och avspärrning hade indu-

striinvesteringarna en betydande omfattning inom flertalet industrigrenar men perioden innebar dock ett mycket väsentligt avbräck i den investeringsexpansion som kännetecknat de närmaste förkrigsåren. Stora inskränkningar drabbade skogsindustrierna, som fått sina marknader väsentligt beskurna, och konsumtionsvaruindustrierna. Metalloch verkstadsindustrierna samt kemiska industrin kunde såsom viktiga delar av beredskapen bättre hålla investeringarna uppe. Även verkstadsindustrin kännetecknas dock också av status quo. Om man gör tankeexperimentet att jämföra investeringarna under kriget med de investeringar som kunnat förväntas vid en fortsatt fredlig högkonjunktur får man en siffra på det sammanlagda bortfallet på närmare 2 miljarder kronor i 1954 års priser, om man utgår från full sysselsättning, samma produktivitetsökning som närmast före kriget samt en stegring i investeringarna minst i takt med den antagna produktionsutvecklingen. Detta motsvarar i stort sett investeringarna under ett år under efterkrigsåren. Beräkningarna kompliceras emellertid av att investeringarna under kriget i stor utsträckning hade ren beredskapskaraktär. Detta gäller i betydande utsträckning åren 1942 och 1943, då investeringarna rent volymmässigt nådde upp till 1939 års nivå. Bl. a. gjordes dessa år mycket betydande investeringar i skifferoljeutvinning, lin- och hampberedningsverk och torvframställning. Men åtskilliga storinvesteringar gjordes också, vilka hade betydelse för efterkrigstidens utveckling, bl. a. i varv och bilfabriker samt wallboardfabriker. Efterkrigsåren. Vid krigets slut låg industrins resurser i fråga om arbetskraft drygt 20 procent högre än 1939. Efterfrågan på industrins produkter låg ännu högre över 1939 års nivå. Betydande tekniska landvinningar hade gjorts under kriget som så snabbt som möjligt borde omsättas i praktisk produktion. Detta i förening med de låga investeringarna under kriget medförde att investeringsbehoven vid krigsslutet var utom-

S:a egentlig industri

113 CMCDCO^O-^CMCOCDO-^CMCOCOTHO^ia ^ S ^ S S ' ^ ' ^ ' ^ O O C ^ C ' - ,C O C O C O ' r - t C O C M T H OCftiCC0OC0i-li0C -[>O''*[>-i0OrHI>rH ^^Trj^^^r-OCDCOrHCSCOCMCOiOCDCO ^00-*l>COGOiOCOiOfMCX)C\IO]0:COC001

c^oooc^i>ascTicx>cocoi>r-c>oc»-Tt<coco T-HI-HI-HTHCMI-HTHI-HI—1

5 2 a -fe ~ >~( a

•a

e k, a

k, •v

•c-

3 a

•« K9

<J5 1*1

•g

B K

"a*

S» Si -o

^ •g c

5 Z> •»

^ •wa *3 =:

OOSOOCAjT^t^COOOCOiOrHOiHfNOTHOJ^ OiOCOOtVCOr-tTJtOOCDr-lOlCOi-HCM-^fiOO^

>2 B

COTJIOCOTHOOCMOOCOCMCO'—ICMOGOO

JD^^COOOOCOi-t-^D-cOiOr-rHCOiOCO-^ 0> T}< M ^ i O (M O i i O r - I C ^ C O " * C M C — O C O ^ # C J ^ O00C0C0C0ai-i-(00CDi-lC0TjtoO<MTj<I>O O O i O ^ C D O H H W C O C O M c O C O O O J H H i^CMCO^t-HCMCMCMCMCOTji^^^eOCMCMCO

Massa-, PappersLivsTextil- o. pappers-o. varu- o. medels- 0. beklädwallboards- grafisk njutningsm.- nadsinindustri industri industri dustri

.g fc,

E 3

Läder-, hår- o. gummivaruindustri

O C 0 i 0 0 5 O W I > ^ 0 0 ^ ( M | > Q 0 l > » 0 O 0 0 H

S 3

•a •«

j( cr^

•~ B EH "O B

CMi005CiOr-(CCiCC0k0rHTj<C^t>01i0[>Cl 3*CMOCDi-tOI>-OC0iOCMOCMCMTHOC0ir•^CXlrHNOOOTHOJ^COCOTHiOOiCOTji^X ^ w ^ ^ o c M r H o c o ^ o c o c M O o o c o o c o CDOCO-^IOCOCOI>I>OT*COCJ5QOCM[>CDCO I-H T H i-H T—1 i-t I-H

"*"^C0l>C0I>iOOC0I>-^HTttC0CM^0000D^ OOOOCMOCDCMCOOOOCOOiCMOOCnoOCOCM •^cocoi>iocoioooocoi>i—iioioior-oooa COOCOiOCMt^i-HCMCOCO^COr-i-ICDOOD<X(MOJor>c35Cftr>coHcrjT}iTjiixiT}(iHOjTj( i-H rH rH i—Ii—(i—IHHr-(i—(i—(i—1

COCOi—irmOTjiOliOOlD-OCCCDClQOTHCMCO lOCTJCMC^-iOCOCOCDCMOOCOOOi—< O rH t > CO T f C^-OOD^OiOi-l-^OSCOOCDCOCMCOiOCMi-HiO C 3 i ( N i O I > « l M O J r - O O ^ O H H ^ I C M t * C O CMCOCOi-HCMGMi—ti-KMCO^CDCOOOCD^COiO

lOOOCMoocoiccÄCMcoa^Oi-^i-ir-ocvic •^TCjiO^^COOii-iCMO^^COOOCOCTiO^O t>GOD-OiOO^COOO^OO-<#iO(MOCMCftCMOT pcO^oor^CMOCOiOOOCMCMiOCOCOCOt-H^ CM»-HC0OC000l>C005CMi0l>00C0C^C0C00^ *-4 r-t i-t l-H i-H i-4 CM CM CM CM CM

« r > c o H W H O ^ i > Q C i m c 3 5 c i j r > c o o M O i TttHC^CfiOiOWCOO^OliOr-iTftiOOJOO CM^COOOCOCnas^GO^C^COOOIXJSOC^COGQ^OOasCMD-CniCOCO-^CMCMi-ID-C^CÄ • ^ • ^ P T ^ I C M C O ^ ^ ^ C D O O C T S D - O O O C O C O I — i

i—( r H

i-H

1—1

— 't . 3 tSl a

•Q

c b? c t, c u ii

Metall- o. Jord- o. verkstadsstenindustri industri

C Öl

•c JM

a k o;

2 B

3| a

fa <

H ^ ] O O Q 0 O > O H C D r > O f 0 r - i 0 O O C j : 0 5 P-^CCOiOcOCOOCOOJTticOO^l-OTOH IXXJiOCMaJ^OOHkOOiO^iOCOOJHOO jOr^iOiOD-CXJMHrtCOCOWOW^ODHiO C 0 i 0 0 0 I > ^ i 0 ^ i l 0 0 0 { M C D C 0 O O H I > C D H i—t T—* T H r H i-t i—l rH

C O H O O H H i O O m ^ C O H f M C ^ - ^ - H O i ^ l O ^ cDocMcoooiococoaoinaoooGacoco-^rH "*I>CD00O00OC000C75iOrHCMCMCÄTj<[>O OO^lQD-OOvOlOrHCOrHCftOOlOOCMCD^rH CMCMCOCOCO-^^COCOiOD-OOIXJSC^-COOCO

CDC0t>O»0O(MC0CDC0OrHC0C0CMC000rH COO^COCOOir>COr>r-(OOCDCOOCOXiOTj< OrHCDlOCOuOOOOlOtOrHCiOOlOlC^frHlO

OJinoo^Hoirx^c-ooTfcMixxMOco

rHCOCMCOCMCOCMrHrHrHCMCO^iOiOOO-i-H r H rH

l>COCTJOi^CvjCOr^iOCDt>GOa50rHCMCO"<#

OOTCJsasocnia^OTooGio^Oicxicjiaio^a^

8 — 570070

114 ordentligt stora. En blick på ovannämnda diagram visar också att investeringarna mycket snabbt expanderade. Den period a v reinvestering o c h u t b y g g n a d , som följde varade obruten i stort sett till början av 1951. Den avbröts av en period av a v m a t t n i n g i investeringarna som pågick t. o. m. 1953. Därefter vidtog en period av en genom ekonomisk-politiska åtgärder successivt d ä m p a d återhämtning. Perioden av utbyggnad åren 1946—51 präglades av en tämligen jämn och hög investeringsnivå. Från och med 1947 till och med 1951 var investeringarna dubbelt så omfattande som åren närmast före kriget. Det var inte enbart behovet att återhämta krigets eftersläpning som föranledde ökningen under efterkrigsåren. Som framgår av ovannämnda diagram förelåg en mycket obetydlig ökning av arbetskraftstillgången, och detta är det huvudsakliga skälet till den tidvis besvärande arbetskraftsbristen. En produktionsökning måste därför i huvudsak åstadkommas genom ökad produktivitet, vilket kräver en accelererad investeringsverksamhet. Uppförandet av nya anläggningar på orter med arbetskraftsreserv har ofta blivit dyrare än utbyggnad av redan förefintliga lokaler. Det ökade behovet av anordningar för personalens trivsel har också medfört vissa investeringar. Den ökade förvaltningspersonalen och ökat behov av forskning har också gjort sig starkt gällande under efterkrigstiden, vilket nödvändiggjort investeringar i relativt dyrbara byggnader och apparater. Till synes har investeringarna i ganska ringa grad påverkats av de konjunkturvariationer som ägt rum under perioden och som kan avläsas i andra serier. Detta kan delvis bero på att investeringarna i ett stort antal fall avsåg mycket stora utbyggnader, vilka sträckte sig över flera år. Ett betydande antal större industrianläggningar har till väsentlig del byggts under denna period. Bland några mera kända kan nämnas järnverk i Luleå, varv i Uddevalla, cementfabrik

i Stora Vika, wallboardfabriker i Skinnskatteberg, Piteå, Katrinefors, Pilgrimstad och Vrena, oljeraffinaderi i Göteborg, fosfatfabriker i Norrköping och Uddevalla, kalkkvävefabrik i Köping. Trots att flera av dessa helt nya anläggningar är av mycket betydande omfattning faller dock den långt övervägande delen av investeringarna på utbyggnader av äldre redan förefintliga anläggningar. Bland annat kan nämnas att den mycket betydande utbyggnaden av den egentliga mekaniska verkstadsindustrin ägt r u m utan att några större helt nya anläggningar tillkommit bortsett från filialer, som anlagts för att utnyttja arbetskraftsreserver. Ett väsentligt drag i investeringsbilden under denna första efterkrigsperiod är förskjutningen i investeringarna mot metall- och verkstadsindustrin. Detta framgår enklast av tabell VI: 6 å s. 165 i betänkandet, som anger investeringarnas procentuella fördelning på skilda huvudgrupper under olika perioder. Därav framgår att investeringarna inom denna industrihuvudgrupp under den här skildrade perioden uppgick till nära 45 procent av hela investeringsbeloppet inom den egentliga industrin. Dominansen för denna huvudgrupp är större än under själva krigsåren. Främst är det järnverkens utbyggnad som bidragit härtill. Den avmattning i investeringarna som följde på denna period och som framför allt satte sin prägel på åren 1952 och 1953 hade flera orsaker och det är svårt att klart bedöma deras inbördes betydelse. En väsentlig orsak var otvivelaktigt den mättnad i efterfrågan, som först märktes inom textilindustrin och som därefter gav sig tillkänna inom skogsindustrin och verkstadsindustrin. En annan faktor som troligen dock hade något mindre verkan var att ganska stora planerade utbyggnader omkring 1950—51 hade nått sin fullbordan, vilket framför allt gäller stålverken. Nedgången i investeringarna var betydande och de beräknade investeringarna 1953 utgjorde endast omkring 70 procent av 1950 års toppnivå. Uppenbart är

115 att den kraftiga prisstegringen även förlänat dessa beräkningar en betydligt ökad osäkerhet, men många andra indikatorer tyder på samma utveckling. Som bl. a. kan avläsas i tabell 2 var tillbakagången speciellt markerad inom textiloch beklädnadsindustrierna men avmattning kännetecknade också metall- och verkstadsindustrierna. Massa- och pappersindustrierna var däremot ganska oberörda liksom också den kemiska industrin. Den kraftiga ökningen inom gruvindustrin sammanhänger huvudsakligen med de stora investeringar, som blev följden av övergången till underjordsbrytning i Norrbotten. Bland annat för bedömning av investeringarnas fortsatta utveckling vore det inte utan värde att veta skälen till den återhämtning i investeringarna, som ägde rum 1954 och som fortfarande våren 1956 satte sin prägel på den ekonomiska situationen. Om man successivt följer rapporterna till kollegii investeringsstatistik, är den snabba återhämtningen påfallande inom verkstadsindustrin, som delvis hade sin bakgrund i en ganska oväntad förbättring i den utländska efterfrågan. En väsentlig faktor var också den höga investeringsnivån inom skogsindustrierna, vilken också torde ha gynnats av en förbättring i de utländska avsättningsförhållandena. Av åtskilligt intresse är investeringarnas procentuella fördelning på huvudgrupper under 1954—55 jämfört framför allt med förkrigstiden (tabell VI: 6 å s. 165 i betänkandet). Gruppen metalloch verkstadsindustri har en betydligt mindre andel än de närmast föregående perioderna och procentsiffran är nästan identiskt densamma som under förkrigsåren. Andelen är t. o. m. lägre än motsvarande industris andel av det totala förädlingsvärdet. Överhuvudtaget är det påfallande h u r nära fördelningen på huvudgrupper ligger motsvarande fördelning under förkrigsåren om man bortser från sänkningen inom beklädnads- och livsmedelsindustrierna, varav den förstnämnda torde bero på förändrade efterfrågeförhållanden och den senare i viss

mån också på att livsmedelsindustrins anläggningar till mycket stor del består av byggnader, varigenom byggnadsregleringen fått stor hämmande effekt. 2. Bruttoinvesteringarnas relativa storlek åren 1937—1954 I föregående avsnitt har konstaterats bl. a. att investeringarna under efterkrigstiden uppnådde en betydligt högre nivå än närmast före kriget. Samtidigt har emellertid produktionen undergått en avsevärd tillväxt. F r å n 1939 till 1946 ökade produktionen cirka 24 procent, huvudsakligen genom ökad insats av arbetskraft, från 1946 till 1954 med cirka 29 procent, huvudsakligen genom ökad produktivitet, delvis uppnådd genom ökad insats av maskinell utrustning. I tabell 2 har de årliga ny- och reinvesteringarna satts i relation dels till produktionen dels till värdet av redan förefintliga anläggningar resp. år samt slutligen till förbrukningsutvecklingen inom industrin beträffande elektrisk energi. De två sistnämnda serierna är avsedda att innefatta korrektion för förskjutningar mot ökad maskinanvändning. De i tabellen meddelade indexserierna med 1937—39 satta lika med hundra återfinns även i diagramform i betänkandet s. 168 (diagram VI: 3). Beräkningarna avseende jämförelse med produktionsvolymen erbjuder inga problem. Relationen till redan förefintlig utrustning har delvis kunnat baseras på uppgifterna om brandförsäkringsvärdena (varom närmare i nästa avsnitt) men dessa finns endast under de senare åren. För förkrigs- och krigsåren har anläggningsvärdena därför beräknats med ledning av den installerade maskineffekten. I den serie som avser jämförelse med den elektriska energiförbrukningen har all energi medräknats, även dylik för elpannor och andra termiska ändamål. Eftersom dylik användning av elektrisk energi sannolikt relativt sett ökat under efterkrigsåren och samtidigt förbrukningen vid exempelvis elpannor är relativt stor i jämförelse med anläggningarnas

116 Tabell 2.

Är

1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954

Investeringarna

Produktionens nettovärde i 1954 års pris

7 944 563 8 037 963 8 750 357 8 017110 7 826147 8 312 234 8 688 226 9 147 167 9 041 804 10 871179 11225 214 11915 999 12 369 719 12 886 556 13 468 935 13 211558 13 324 723 14 009 745

i relation till produktion Investeringar i % av produktionens nettovärde

och

anläggningstillgångar

Investering i % av befintliga anläggningsvärden

Investering i relation till förbrukning av el. energi

Index 1937—39 = 100

9,0 10,0 10,3 9,3 10,0 11,6 11,4 9,4 9,8 12,4 15,3 15,0 13,9 15,7 13,3 11,1 10,4 12,4

92 102 105 95 102 118 116 96 100 127 156 153 142 160 136 113 106 127

5,5 6,0 6,3 5,0 5,2 6,1 5,9 4,9 4,8 7,2 8,7 8,7 7,9 8,7 7,3 5,5 5,0 5,9

93 102 107 85 88 103 100 83 81 122 147 147 134 147 124 93 85 100

91 103 105 98 106 120 109 85 80 118 159 155 134 138 116 92 80 94

värde kan det sägas att någon missvisning därigenom kan uppkomma ehuru säkerligen av ringa storleksordning. De tre serierna följs tämligen nära åt. Under efterkrigsåren ligger som väntat den kurva, som avser relationen till produktionsvolymen, på en högre nivå än de bägge övriga kurvorna. I indextalen för krigsåren ingår även sådana investeringar som hade huvudsakligen beredskapsändamål. Om det hade varit möjligt att endast medräkna ekonomiskt motiverade och på längre sikt produktiva investeringar, skulle samtliga kurvor kommit att under krigsåren förläggas betydligt längre ned och den kraftiga höjningen under efterkrigstidens utbyggnadsperiod ha tett sig mera naturlig. De relativa talen för investeringarna syns peka på ett maximum år 1947, varefter investeringarna i accelererad takt sjunkit till 1953, då en viss stabilitet inträtt.

3. Förändringarna i de fasta anläggningstillgångarna och nettoinvesteringarnas storlek åren 1937—1954 I föregående två avsnitt har kapitalinvesteringarna endast redovisats brutto, d. v. s. avdrag har inte gjorts för värdeminskningen hos de redan förefintliga anläggningarna eller för avyttring av begagnad materiel. Anläggningarna ökar sålunda inte årligen i omfattning med hela de investeringsbelopp som ovan angivits. Nettoökningen i anläggningarna är emellertid betydligt vanskligare att mäta än bruttotillskotten. I industristatistiken redovisas ändringarna i anläggningarnas kapacitet mätt i den sammanlagda effekten i industrins drivmotorer. Detta mått har fördelen att vara klart och entydigt samt oföränderligt men har dock framför allt två svagheter. Dels är en bearbetningsmaskins effektivitet beroende av många andra faktorer än effekten i de

117 drivande motorerna, dels tar detta mått inte hänsyn till maskinernas med ökad ålder minskade användbarhet. Effekten torde i regel anges enligt det på maskinerna angivna hästkrafttalet (eller kWtalet) och detta förblir i regel detsamma under maskinens hela livstid. Vid en jämn avgång av förslitna maskiner skall dock detta senare förhållande inte vara av större betydelse. Vidare ger detta mått inte någon direkt upplysning om byggnadsbeståndet. Endast ett värdemått torde ge möjlighet att inkalkylera samtliga ovan nämnda faktorer. Härvidlag finns flera skilda möjligheter. De bokförda anläggningsvärdena torde i detta sammanhang vara mindre lämpliga, enär avskrivningarna är beroende av företagens vinster och vinstdispositioner. Taxeringsvärdena justeras med ganska långa mellanrum och torde därför inte heller böra komma i fråga. Ett värdemått som snabbt kan förutsättas justeras både med hänsyn till prisförändringar och till ändringar i anläggningarnas värde är brandförsäkringsvärdet. På initiativ av Konjunkturinstitutet inhämtar Kommerskollegium i samband med kapitalinvesteringsenkäten även uppgifter om brandförsäkringsvärdena med fördelning på byggnader, maskiner, lager och övrigt. Uppgifter finns för 1946 samt årligen fr. o. m. 1949. För den sistnämnda perioden uppges även beräknat värde av de anläggningar för vilka företagen stå självrisk. Vid anläggningarnas värdering för brandförsäkring skall uttryckligen enligt gällande bestämmelser hänsyn tas till förslitning eller värdeminskning av andra skäl. I detta sammanhang bör en ganska svårbedömbar fråga beröras, nämligen vad man skulle kunna kalla tekniskt åldrande. En maskin kan behöva bytas ut innan den är helt försliten för den händelse nya maskiner av samma typ är så mycket mer effektiva att den ifrågavarande maskinen relativt sett har liten lönsamhet. I brandförsäkringsvärdet torde denna form av värdeminskning inte komma till uttryck.

Numera finns även möjlighet att brandförsäkra industrianläggningar till fulla återanskaffningsvärdet. Enligt en förfrågan i samband med investeringsenkäten 1956 syns dock denna form av försäkring ännu ha så pass ringa spridning att värdena inte nämnvärt påverkas. Omräkningen till fasta priser har vid de nedan redovisade beräkningarna skett på något annat sätt än som var fallet beträffande bruttoinvesteringarna. Eftersom justeringarna av brandförsäkringsvärdena i stor utsträckning följer de av Svenska Tarifföreningen utarbetade indices har dessa uteslutande använts vid omräkningarna. Ett svårlöst problem är att värdena dock korrigeras med en viss eftersläpning. Denna synes dessutom inte vara någorlunda konstant. Dels är den under den här behandlade perioden något större för byggnader än för maskiner dels är den mindre vid starkare och mera allmänt observerade prisstegringar (som exempelvis den som ägde rum 1951) än vid mera smygande sådana. En viss hänsyn till denna eftersläpning har tagits genom att ta ett medeltal för de fyra kvartalsindices närmast före redovisningspunkten, som infaller omkring den 15 oktober. Vid beräkningen av uppgiften för maskiner 1951 har dock en framflyttning skett med ett kvartal. De på detta sätt till fast pris beräknade värdena meddelas i de två första kolumnerna i tabsll 3. Bilar ingår ej. Uppgifterna för maskiner är för 1946 påfallande låga, även efter korrektion för självrisk. Vid genomgång av uppgifterna från ett urval av företag har också konstaterats att maskinvärdena av obekant anledning i enstaka fall varit uppenbart ofullständiga. Vid de fortsatta beräkningarna har det därför varit nödvändigt att bortse från detta år. Övriga värden uppvisar en i huvudsak linear stegring vilket sålunda innebär en relativt sett avtagande tillväxt. Detta syns väl stämma även med investeringsuppgifterna. En fullständig linear utjämning enligt minsta kvadratmetoden ger de värden som angivits i de två föl-

118 Tabell 3. Anläggningarnas

År

1946 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955

Brandförsäkringsvärdena omräknade till fasta priser milj. kronor

värden inom den egentliga industrin. i 1954 års priser Värdena rätlinjigt utjämnade enligt minsta kvadratmetoden milj. kronor

Byggnader

Maskiner

Byggnader

Maskiner

7 809

8 819

9 650 10 065 10 303 10 515 11368 11905 12 591

11337 12 515 13182 13 741 14 577 15 653 16 098

8 040 8 530 9 020 9 510 10000 10 490 10 980 11470 11960 12 450

9 540 10 270 11000 11730 12 460 13190 13 920 14 650 15 380 16110

jande kolumnerna. För jämförelse med de icke utjämnade siffrorna har värdena angivits för hela perioden 1946—55 ehuru detta för de fyra första åren innebär en extrapolation bakåt. En jämförelse mellan investeringsbeloppen och tillgångarnas värdeökning enligt ovanstående siffror utvisar en förvånande låg genomsnittlig avskrivning av anläggningarna. För byggnader rör sig siffran om drygt 1 procent och för maskiner omkring 3 procent per år. Detta innebär att det finns en ganska stor procent mycket gamla anläggningar och maskiner. Förhållandena varierar härvidlag starkt från bransch till bransch, som i ett senare avsnitt närmare skall beröras. Som ovan nämnts torde dessa avskrivningsvärden inte innefatta värdeminskning på grund av minskande relativ modernitet hos anläggningarna. I de två sista kolumnerna har ett försök gjorts att ange anläggningarnas värden år för år. Dessa värden bygger på de utjämnade värdena, varjämte korrektion införts för variationerna i bruttoinvesteringarnas storlek. Särskild hänsyn har därvid tagits till det ökade avskrivningsbehovet under de första efterkrigsåren. Skillnaderna mellan de olika värdena i dessa sista kolumner motsvarar ny- eller nettoinvesteringarna. Återstoden av

Milj.

kronor

Värdena korrigerade med hänsyn till de årliga investeringarna mili. kronor Byggnader 8 040 8 500 9140 9 760 10 250 10 760 11235 11645 12 015 12 450

Maskiner

Summa

9 540 9 960 10 560 11335 12175 13 260 14160 14 760 15 310 16110

17 580 18 460 19 700 21095 22 425 24 020 25395 26 405 27 325 28 560

bruttoinvesteringarna utgörs sålunda av reinvesteringar. Beinvesteringarnas andel av bruttoinvesteringarna ligger enligt dessa uppgifter i regel mellan 20 och 30 procent. Andelen är lägre än vissa utländska beräkningar visar. Slutligen kan tilläggas att förändringarna i anläggningsvärdena för maskiner under perioden 1949—54 sker i nästan identiskt samma takt som förändringarna i sammanlagda effekten i industrins drivmotorer. För perioden 1946—49 ändrar sig de här angivna värdena snabbare, men är också med hänsyn till beräkningssättet något mindre säkra. 4. Kostnaderna för underhall och reparationer inom den egentliga industrin Värdeminskningen hos anläggningarna kan helt naturligt väsentligt fördröjas genom omsorgsfullt underhåll. Dessa kostnader har som ovan nämnts inte inräknats i de förut redovisade bruttoinvesteringarna. Detta redovisningssätt överensstämmer med vanligheten i de flesta länder utom de nordiska. I de av Konjunkturinstitutet redovisade investeringsberäkningarna har likaledes bruttoinvesteringar och underhåll sammanslagits. Emellertid torde ett bestämt särskiljande av de bägge utgiftsslagen bi-

119 Tabell 4. Reparations-

År

1944 1945 1946 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954

och underhållskostnader 1954 års priser

Byggnader o. anläggningar

Maskiner o. inventarier

104906 108 098 132 422 152 626 179 356 206 069 202 669 232 979 181 585 175 386 200 726

317 830 323 885 407 270 474 560 567 904 631027 626 563 664 992 603 027 658 500 726 723

Summa

dra till ökad begreppsklarhet. Periodlängden i föreliggande undersökning har även framtvingat hänsyn till det förhållandet att direkta uppgifter om underhållskostnader inte finns förrän fr. o. m. 1944. Begreppet underhåll syns vara svårare att klart avgränsa än begreppet bruttoinvestering. Underhållet sker i varje fall vid företag med stora fasta anläggningar övervägande med företagets egen personal, medan bruttoinvesteringarna övervägande verkställs med lejd personal eller genom inköp. Man skulle därför å priori vänta sig att risk förefinns för att delar av kostnaderna för dylikt internt underhåll inte blir redovisade, utan blott sådana reparationer för vilka utomstående engagerats. I syfte att kontrollera h u r därmed förhåller sig har en särskild genomgång gjorts av primärmaterialet från företagen inom massaindustrin, den grupp som har de största underhållskostnaderna. Undersökningen visade att spridningen i materialet var mindre än väntat och endast i något enstaka fall var underhållssiffrorna klart ofullständiga. I regel upptas som underhåll samtliga kostnader vid reparationsavdelningar och övriga för underhåll avsedda sektioner. Detta skulle sålunda tyda på att underhållssiffrorna är ganska pålitliga. Emellertid kan siffrorna tänkas vara ofullständigare vid

422 736 431 983 539 692 627 186 747 260 837 096 829 232 897 971 784 612 833 866 927 449

inom egentlig industri

Årlig kostnad i % av värdet av motsvarande anläggningar Byggnader

Maskiner

Summa

1,4 1,4 1,6 1,8 2,0 2,1 2,0 2,2 1,6 1,5 1,7

3,6 3,5 4,3 4,8 5,4 5,6 5,2 5,1 4,3 4,5 4,8

2,6 2,6 3,1 3,4 3,8 4,0 3,7 3,8 3,1 3,2 3,4

industrier, som inte har särskilda reparationsavdelningar. De årliga kostnaderna inom den egentliga industrin dels för byggnader och dels för maskiner och inventarier anges för 1944—1954 i ovanstående tabell 4. Till höger i tabellen anges underhållskostnaderna i procent av värdena på redan förefintliga byggnader resp. maskiner. Man kan observera det anmärkningsvärda förhållandet att underhållskostnaderna tenderar att samvariera med bruttoinvesteringarna. De tillväxte successivt under de första efterkrigsåren och nådde ett maximum 1949—1951. Därefter föreligger en tydlig recess under 1952 och 1953 liksom fallet var med bruttoinvesteringarna. Underhållskostnaderna är sålunda inte enligt dessa uppgifter en relativt fast procent av anläggningsvärdena. Procentsiffrorna i högra delen av tabellen visar att dess andelar successivt stigit och nått maximum omkring 1949. Emellertid är detta kanske ganska naturligt. Även de reguljära underhållsarbetena var i viss mån eftersatta under kriget och det måste ta några år i anspråk innan full återhämtning skett. Procentsiffrorna visar också att underhållskostnaderna är något större än som motsvaras av de årliga avskrivningarna enligt förut redovisade beräkningar. Företag med mycket stora anläggning-

120 Tabell 5. Industribyggnadernas

och maskinernas

ålder inom egentlig

industri

Andel i % av kapaciteten (jfr texten) tillkommen efter kriget (1946—54)

Hela

egentliga

under kriget (1940—45)

1930—39 prel.

före 1930 prel.

Byggn.

Mask.

Byggn.

Mask.

Byggn.

Mask.

Byggn.

Mask.

in-

ar måste givetvis avsätta en större andel av de totala kostnaderna för underhåll. Underhållskostnadernas fördelning på i detta avseende olikartade industrier framgår av följande tabell 6. Denna tabell visar även det anmärkningsvärda förhållandet att industrier med stora anläggningar har underhållskostnader, som även i förhållande till anläggningsvärdet är större än i detta avseende mindre utrustade industrigrenar. Möjligen kan detta delvis förklaras av fullständigare redovisning vid de förra industrierna. Det är emellertid inte heller osannolikt att slitaget även relativt sett är större vid de tunga industrierna än vid de lättare. Vid den minsta gruppen sammanhänger förhållandet också med att större delen av anläggningarna utgörs av byggnader. Underhållet på dessa är normalt mindre än på maskiner. Vid en vägning i detta avseende skulle sannolikt mera utjämnande värden erhållas. 5. Åldersfördelningen hos de fasta anläggningstillgångarna inom den egentliga industrin För bedömningen av investeringsbehoven är kännedom om de redan föreliggande anläggningarnas ålder givetvis av stort värde. Även för underhållskostnadernas storlek torde anläggningarnas ålder ha sin betydelse. Någon statistik över åldersfördelningen föreligger inte. Inom Industriens Utredningsinstitut har en undersökning i ämnet utförts men den omfattade ett mycket begränsat antal företag. Den tanken ligger då nära till hands,

att man med hjälp av de i det föregående redovisade uppgifterna skulle kunna beräkna anläggningarnas åldersfördelning inom skilda industrigrenar. Bekanta är de nuvarande anläggningarnas värden och beräknas kan dessutom värdena av de årliga nettotillskotten till anläggningarna sedan 1937. Det kan då synas vara ganska enkelt att beräkna hur stor del av de nuvarande anläggningarna, som tillkommit under skilda perioder. Flera felkällor finns dock för vilka relativt skönsmässiga korrektioner måste införas. Bland dylika kan nämnas köp och försäljning av begagnad materiel (härom finns dock under senare år vissa uppgifter), nedläggning av industriföretag i större skala inom en viss industrigren, förstörelse av anläggningar genom brand o. dyl. Det skulle föra för långt att mera ingående behandla lösningen av dessa problem. Besultaten av ett försök till dylika beräkningar avseende hela den egentliga industrin framläggs i ovanstående tabell 5. Det syns naturligt att till en särskild åldersgrupp föra de anläggningar, som tillkommit efter krigsslutet, d. v. s. under de nio åren 1946—1954. Likaledes syns det vara av intresse att se h u r stor del av anläggningarna som tillkom under kriget. Dessa uppgifter har beräknats på ovan antytt sätt. Härtill har lagts en åldersgrupp anläggningar som tillkommit under trettiotalet. Dessa har preliminärt beräknats dels med ledning av investeringsuppgifterna för åren 1937—1939 dels med ledning av produktionsutvecklingen under de tidigare åren. Andelen

121 av anläggningarna som tillkommit före 1930 har erhållits såsom restposter. Med hänsyn till olikheterna i avskrivningsraterna är det nödvändigt att dela upp uppgifterna på byggnader å ena sidan och maskiner å andra sidan. Beräkningarna är gjorda i de avskrivna värdena (i tabellen benämnda »kapaciteter»). Om man i stället skulle kalkylera exempelvis med återanskaffningsvärdet, skulle av allt att döma andelarna för de äldre delarna av beståndet bli större. Enligt dessa beräkningar skulle omkring en tredjedel av byggnadsbeståndet (mätt i värde) 1954 ha tillkommit efter kriget och omkring hälften av maskinbeståndet. Ungefär 15 procent av kapaciteten härstammar från krigsåren och ungefär samma andel från trettiotalet. Omkring 40 procent av byggnaderna skulle vara äldre än 1930, d. v. s. en andel större än efterkrigsandelen. Av maskinkapaciteten skulle omkring 20 procent ha samma ålder. Motsvarande beräkningar för delar av industrin visar att variationerna mellan de skilda industrigrupperna är betydande. Avsevärt äldre maskinbestånd än genomsnittet för hela industrin syns bl. a. känneteckna kvarnindustrin, spinnerier och väverier, pappersbruk och massafabriker. Här ifrågakommande maskiner torde f. ö. vara kända för lång livslängd. Något äldre anläggningar än genomsnittet syns enligt siffrorna också känneteckna skofabrikerna, garverierna och grafiska industrin. De mekaniska industrierna uppvisar något större andel för efterkrigstiden än genomsnittet. Detsamma gäller sågverk eller träindustri samt glasindustri. De högsta siffrorna visar wallboardindustrin, som är en relativt ny och starkt expanderande industrigren samt cementindustrin, som kännetecknas av mycket snabb produktionsökning. Slutligen bör tillfogas att beräkningarna endast sträcker sig till och med 1954. En kalkyl fram till och med 1956 ger givetvis något högre procenttal för efterkrigstiden.

6. Sambandet mellan de fasta anläggningarnas värde och förädlingsvärdet inom skilda industrigrenar Som en inledning till ett närmare studium av i vilken mån ökade investeringar möjliggör ökad produktion per anställd har tabellen på omstående sida sammanställts. Som ovan antytts är dock detta vanligen inte det enda syftet med investeringar men det är dock av väsentlig betydelse. I nämnda tabell har de skilda industrigrupperna ordnats i ordningsföljd efter storleken av anläggningarnas brandförsäkringsvärden per arbetare. Cementindustrin kommer först (med över 200 000 kronor per arbetare) och sist kommer rörledningsverkstäderna (med 5 313 kronor per arbetare). Industrierna har ordnats i grupper (värden överstigande 100 000 kronor per arbetare etc.) och för varje sådan grupp har en del viktigare data angivits. Kolumnerna 5 och 6 anger dels brandförsäkringsvärdet per anställd inom de skilda grupperna dels förädlingsvärdet per anställd. Mellan uppgifterna i dessa bägge kolumner föreligger en påtaglig samvariation. Sjunkande värden i kolumn 5 motsvaras av sjunkande värden i kolumn 6. Detta är på ett sätt ganska naturligt eftersom i förädlingsvärdena även ingår kapitalkostnaderna för anläggningarna. Emellertid är variationerna i brandförsäkringsvärdena betydligt större än i motsvarande förädlingsvärden. För att öka det årliga förädlingsvärdet med ett visst belopp måste motsvarande anläggningars värden ökas med ett större belopp. Närmare belyses detta i kolumn 7 där brandförsäkringsvärdena satts i direkt relation till förädlingsvärdena. I denna tabell avser jämförelsen skilda industrigrenar med vitt varierande produktionsförhållanden. Det kan givetvis ifrågasättas om samma sak gäller inom skilda företag inom en och samma industrigren. Sannolikt är dock tendensen densamma även om utslagen inte är lika stora.

•c5?-ö

' . ^ CM

i - s$ t T3 :

fr. o

<M CD

z •& ja « . B 05 > g r*

K. C C CA

2 c ca fr. o

i ^ a i*

o co"

« co B :=S u,

en of

cö"

•5,2 > S ** •J

I <u fr. "O fr^ fr! =3

o uj —

,_l

S Q . - 5 fr,

a. a

Ills ;«

12 ?f a S o

00 P

c •

fr" . 3 B j>

fr,

.fe » * 'B t-

•O .S <B «

I cg

•a 3

8 I f S*

5 É

— T3 ca —

o T* CM

ca t *

*->

E.S-S*

£,fe ^ E ca .b "B t. 00 TH

a C

IJå!

3 C

B , ca w X! Ofi

s s« a -g t. -^ -^ " -« Q »- rS» •o -a > "u• S < a f rg.

g;2 o, 2-° = a

.Sfa'B h a .b "g B £ ca

CA «3

a S -E a

"> 5

: T3

• c B.S2 3 ca ca

s %

E •s-s é "

Öp

s-s eB B- « ca e •o "" P. 1

: 5 — ca , * t . "ca ao"7 •a -^ ^ *B S " ca E ca * o ~" t: t ; ca • C Cj OJ41

Ä<2

fr?*

fr- c S ja B c; ca ca JJ

>c a g t- ja ^ g i c ra — a « -o Ä « " S ca 3

siill r-l

CA T3

"3 B B.S • o ;ca B v ca 5 j -

•

• •

£*$

S ln"'i- :cä T3 S Ä « > B fr, „ J CA c « 37 r B > B BJ a E .S o ja ^ cfl —j a o o fn II ^ S2E Se S O) 4-> O CS c (fl c

tfBJ I r-S

~sI "s a " -a :ca

3 *• B 5^i 3 J» >

ca J4

5 M

. E 'C CP c3 -frj

ca 3 3 , « t. c a ja ä ä , * "5S a •o rSo BD — CJ ne S> •c u •B E^S o • .B vi t , - B B B. ca-B ca E CA fr. ^o;" O c *ca* »•§ ^ ca *3 ca a "i TI B CJ t.'

tog

•S-B c J3 c o ca i

fr. *M

»o o

o §8 o

o CM

C-

SS S

»" -3.2 p « 5 ,

^- S3 •=> -2 c

"3 5 P e cöS ^"C r .S S -u tO ' C H O Äo ,Q « a O o - £> 3 CS «t-( o I > to _ ^ 3 3 3 <s •— »j , - ti ' S t o a « to . S . a 5 a g . 'i

] £ C h h •2^-M - d » fl « 5 «"C

e-s

to 004-1 PH to

1=1

O > X

•s-a

C fe -o so o -Q S C > 1>

t 3 to

** g s Q .

* S 3 B <s ja « o>

»S^T:

u o C «_ •— ja 2 -i •a • .a « ! eä s . " - 3 S-a cJ JS =5 J3 Ja .S

°* 6 a .

•§«>.

nde rier tri, ind

2 ,-& g •o i S s . e

5i «S "3 5* J ö

-o

«- c -3 t J y

BILAGA 8

Bostadsbyggnadsbehovet under åren 1956—1965 Promemoria

utarbetad inom

I. Bostadsbyggandets utveckling i förhållande till tidigare långtidsprogram Bostadsbyggandet minskade kraftigt i början av 1940-talet men ökade återigen och fick under åren 1946 och 1947 ungefär samma storlek som under år 1939, d. v. s. 58 000 å 59 000 färdigställda lägenheter (se nedanstående tablå). Som ett led i den ekonomiska politiken skars det därefter ned med början år 1947, så att antalet färdigställda lägenheter sjönk till en nivå av drygt 41 000 i genomsnitt per år under perioden 1949—51. Sedan har bostadsproduktionen åter medgivits öka, och antalet färdigställda lägenheter steg år 1954 till 58 200, d. v. s. till samma nivå som åren 1946 och 1947 samt sista förkrigsåret. År 1955 minskade återigen antalet färdigställda lägenheter och uppgick detta år enligt preliminär uppgift till inemot 57 000. Bostadsbyggandet mätt i antal lägenheter är icke ett adekvat uttryck för bostadsbyggandets volym. Under den här Bostadsproduktionen (antal färdigställda lägenheter) åren 1938—55 År

Antal lägenheter

Är

1938.... 1939.... 1940.... 1941.... 1942.... 1943.... 1944.... 1945.... 1946....

53 500 59000 26 000 17 000 29 500 39 500 45 000 49 500 58 000

1947.... 1948.... 1949.... 1950.... 1951.... 1952.... 1953.... 1954.... 1955....

Antal lägenheter 58 000 48 000 41600 43 900 39 800 44 700 51900 58 200 57 000*

bostadsstyrelsen

redovisade perioden har nämligen de nyproducerade lägenheternas genomsnittliga storlek ökat. Utrustningsstandarden har förbättrats. Det är emellertid endast möjligt att mäta den volymökning, som hänför sig till förändringarna i antalet rum och kök i de nybyggda lägenheterna. I slutet av 1930-talet och i början av 1940-talet uppgick i stadssamhällena det genomsnittliga antalet rumsenheter (boningsrum eller kök) till 2,9 per nybyggd lägenhet. Det ökade till 3,5 för de lägenheter som färdigställdes år 1951. Därefter sjönk det till 3,1 för 1953 års produktion till följd av genom byggnadsregleringen vidtagna åtgärder i syfte att främja tillkomsten av smålägenheter. Under år 1954 och sannolikt även under år 1955 ökade det åter. För produktionen på landsbygden kan man konstatera en motsvarande utveckling. Bostadsinvesteringarna (kostnaderna för nyproduktion och underhåll) har i förhållande till de totala bruttoinvesteringarna trängts starkt tillbaka, från ca 30 procent under åren 1938/39 och 1946 till ca 20 procent under perioden 1951 —55. Trots ökningen av de totala bruttoinvesteringarna i förhållande till bruttonationalprodukten (från 24,3 procent år 1938/39 och 25,4 procent år 1946 till 30,5 procent år 1955) har bostadsinvesteringarnas andel även av bruttonationalprodukten minskat (se efterföljande tablå). År 1946 antog statsmakterna i princip ett program avseende nyproduktion av 60 000 å 65 000 lägenheter per år fram till år 1960. Ett bostadsbyggande av den-

125 Bostadsinvesteringarna i procent av År bruttoinvesteringarna 1938/39 1946 1947 1948 1949 1950 1951 1952 1953 1954 1955

30,3 29,8 28,9 22,2 23,1 22,5 20,9 19,8 20,3 20,7 19,8*

bruttonationalprodukten 7,3 7,6 8,2 5,8 6,0 6,1 5,7 5,6 6,1 6,3 6,1*

na omfattning beräknades ge utrymme för avveckling av bostadsbristen och •— under periodens senare del —• en omfattande sanering. Under perioden 1946 —55 färdigställdes i genomsnitt per år 50 000 lägenheter. Underskottet i förhållande till programmet — mera än 100 000 lägenheter — och en starkare efterfrågeökning än beräknat har fått till följd ökad bostadsbrist. Något utrymme för vidgad sanering har icke kunnat skapas. Långtidsprogrammet 1947—1952/53 (SOU 1948: 45), som närmast var föranlett av Sveriges deltagande i Marshallorganisationen, syftade till att öka exporten och därmed den under de första efterkrigsåren starkt minskade valutareserven. I den första långtidsutredningen räknade man med en viss minskning av investeringarna från år 1947 till år 1952/ 53. Denna nedskärning ansågs böra drabba främst bostadsinvesteringarna. Ett bostadsbyggande på 45 000 lägenheter om året ansågs — om då uppgjorda prognoser för ökningen av antalet hushåll visade sig hålla — kunna h i n d r a en försämring av bostadssituationen under det närmaste året och möjliggöra en långsam avveckling av bostadsbristen under de därpå följande åren. Trots att den faktiska utvecklingen av bruttonationalprodukt och totala investeringar blev gynnsammare än den som hade förutsatts i utredningen, kom icke någon andel av det ökade utrymmet bostadsbyg-

gandet till godo. Dettas omfattning blev tvärtom under åren 1949—51 mindre än enligt programmet, nämligen drygt 41 000 färdigställda lägenheter i genomsnitt per år. Först under år 1952 kom det upp på en nivå av 45 000 lägenheter. I det ekonomiska långtidsprogrammet för perioden 1951—55 (SOU 1953:30) förutsattes, att bostadsproduktionen skulle bringas upp från en nivå av ca 44 000 lägenheter under år 1950 till en nivå av ca 65 000 lägenheter år 1955, d. v. s. omfatta ett årligt genomsnitt under perioden 1951—55 av 56 000 lägenheter. Under den nämnda perioden färdigställdes i genomsnitt per år 50 000 lägenheter med en topp år 1954 på drygt 58 000 lägenheter. Enligt prognosen skulle bruttoinvesteringarna öka med ca 25 procent mellan åren 1950 och 1955. Den faktiska ökningen uppgick till ca 29 procent. Det jämfört med prognosen ökade utrymmet för investeringar har således icke alls kommit bostadsbyggandet till del. Detta fick i stället mindre omfattning än som hade planerats. De tre jämförelserna mellan långsiktiga program och utfall visar att bostadsbyggandet — även om programmen har varit begränsade — hittills alltid har blivit av mindre omfattning än som hade planerats. II. Bostadsbyggnadsbehovet (antal lägenheter) under åren 1956—1965 Bostadsproblemet har väsentligt olika innebörd för tätorter och landsbygd. Uppskattningar av produktionsbehovet måste därför göras efter olika metoder. För tätorterna måste man räkna med en fortsatt expansion och därför med en ökning av det erforderliga lägenhetsantalet. Man måste också ta hänsyn till den föreliggande bostadsbristen och behovet att ersätta bostäder som av olika skäl kommer att avgå ur beståendet. För den egentliga landsbygden torde man däremot ha anledning räkna med att den sedan länge pågående folkminskningen skall fortsätta och att även antalet hushåll som önskar egna lägenheter skall

126 minska. Då antalet lägenheter i utgångsläget icke heller är otillräckligt, är bostadsproblemet för landsbygden helt en fråga om ersättning av äldre, undermåliga eller fellokaliserade bostäder. Med hänsyn till denna grundläggande olikhet behandlas i det följande tätorter och landsbygd var för sig. 1. Tätorterna A. ökningen

lägenhetsantalet

En uppskattning av den framtida ökningen av det erforderliga lägenhetsantalet måste baseras på vissa antaganden om den framtida befolkningsrörelsen och om lägenhetsefterfrågan i framtiden. Löpande statistik över befolkningsrörelsen som kan användas för att kontrollera om utvecklingen förlöper enligt de gjorda antagandena föres icke för tätortsbeståndet som helhet. Med hänsyn härtill har det ansetts lämpligt att i första hand göra en beräkning för enbart städerna. För tätorterna i övrigt har endast gjorts grova uppskattningar. Städernas folkmängd den 31 december 1950 enligt indelningen den 1 januari 1952 uppgick till 3 344 000. Av denna folkmängd ingick 117 000 icke i tätortsfolkmängden sådan denna definierades i 1950 års folkräkning. Folkmängden i övriga tätorter utgjorde år 1950 1 434 000 personer. Den sammanlagda tätortsfolkmängden var således 4 660 000. Städernas folkmängd uppgick till 72 procent av tätortsfolkmängden. Det sedvanliga sättet att beräkna en framtida ökning av det erforderliga lägenhetsantalet utgår från en framskrivning till en framtida tidpunkt av folkmängden och dess fördelning efter kön, ålder och civilstånd. Beräkningarna av bostadsbehovet vid denna tidpunkt eller förändringarna däri under den period som sträcker sig fram till denna tidpunkt kräver dessutom att det procentuella antalet personer som efterfrågar lägenheter uppskattas för de olika köns-, ålders- och civilståndsgrupperna. Framskrivningen måste utgå från en tidpunkt, för vilken befolkningens stor-

lek och fördelning efter kön, ålder och civilstånd är känd. Med utgångspunkt från uppgifter för år 1950 h a r statistiska centralbyrån framskrivit folkmängden i riket som helhet till år 1970. Denna framskrivning har redovisats i redogörelsen för 1950 års folkräkning, del V. I docenten Gösta Ahlbergs »Stor-Stockholms befolkningsutveckling 1910—1970» redovisar författaren en beräkning av folkmängden i åldrarna 15—65 år vid olika tidpunkter baserad på preliminära uppgifter ur 1950 års folkräkning. Ahlbergs beräkning avser dels riket som helhet, dels jordbruksbefolkning och befolkning inom stadsnäringar var för sig. Centralbyråns och Ahlbergs beräkningar är baserade på olika antaganden om befolkningsutvecklingen. Någon framskrivning av städernas folkmängd baserad på 1950 års folkräkning synes icke tidigare ha gjorts. Styrelsen har därför gjort en dylik framskrivning. Denna omfattar städerna enligt den administrativa indelningen den 1 januari 1952 och avser en beräkning av den köns-, ålders- och civilståndsfördelade folkmängden i åldrarna över 15 år vid slutet av åren 1955,1960 och 1965. I det närmast följande redovisas de antaganden som har gjorts om dödlighet, omflyttning, förändringar i civilståndsfördelningen och lägenhetsefterfrågan. Folkmängden i de yngsta åldrarna (0—5 år 1955, 0—10 år 1960 och 0— 15 år 1965) kan icke beräknas utan att ett antagande göres om den framtida nativiteten. Då det i det följande har antagits att personer under 15 år icke efterfrågar egna lägenheter (av personer i åldern 15—20 år antas endast gifta efterfråga egen lägenhet), behövs emellertid ingen uppskattning av folkmängden i dessa åldrar. Fastän flertalet antaganden har utformats under beaktande av den hittillsvarande utvecklingen, innebär de icke ett ställningstagande till den framtida utvecklingens sannolika förlopp. Den räknemässiga kalkylen syftar enbart till att bestämma den kvantitativa betydelsen av vissa variationer i de för hushållsantalet avgörande faktorer-

127 na. I några fall har alternativa antaganden uppställts. Först sedan de ur de uppställda antagandena vunna räknemässiga resultaten har genomgåtts, diskuteras den sannolika ökningen av hushållsantalet.

ningsvinsten av kvinnor. Kvinnoöverskottet har emellertid minskat sedan mitten av 1920-talet och övergick under perioden 1946—50 till underskott. Städernas inrikes flyttningsvinst 1 000-tal

Dödlighet Vad dödligheten angår föreligger uppgifter i form av dödlighets- och livslängdstabell för åren 1946—50. Statistiska centralbyrån har i sin framskrivning av folkmängden i riket antagit, att dödligheten i åldrarna under 60 år kommer att sjunka successivt under den period som framskrivningen avser. Sålunda h a r räknats med att dödsriskerna i åldrarna under 50 år kommer att för perioden 1951/55 utgöra 80 procent av de för åren 1946/50 gällande för att under de två följande perioderna ytterligare reduceras till respektive 70 och 65 procent. I fråga om åldern 50—55 år har en något mindre reduktion av dödsriskerna förutsatts (respektive 90, 80 och 75 procent) och i fråga om åldern 55— 60 en ytterligare något mindre reduktion (respektive 95, 90 och 85 p r o c e n t ) . Ahlberg har i sin framskrivning räknat med att dödligheten reduceras i än snabbare takt. Bostadsstyrelsen har i sin framskrivning av städernas folkmängd använt det av centralbyrån för riket som helhet gjorda antagandet. Styrelsen har bortsett från skillnaden i dödlighet mellan städerna och riket som helhet och mellan olika civilståndsgrupper. Inrikes

omflyttning

Den inrikes omflyttningen har resulterat i flyttningsvinster för städerna. Storleken av dessa och deras fördelning på män och kvinnor under olika femårsperioder sedan 1910 framgår av nedanstående tablå. Flyttningsvinsterna var särskilt stora under de tre femårsperioderna mellan år 1935 och 1950, då de uppgick till omkring 140 000 per period. Åren 1951—55 var vinsten 119 000. Fram till år 1945 utgjordes mer än halva flytt-

1911—15.... 1916—20.... 1921—25.... 1926—30.... 1931—35.... 1936—40.... 1941—45.... 1946—50.... 1951—55....

64,3 48,2 48,2 103,4 90,3 141,6 141,8 138,2 119,0

Därav i procent män

kvinnor

45 38 31 37 41 48 47 53

55 62 69 63 59 52 53 47

Anm. Uppgifterna om städernas inrikes flyttningsvinst är inte exakta. Osäkerheten torde vara störst för äldre perioder. Uppgifterna har återgivits efter Ahlberg: »Befolkningsutvecklingen och urbaniseringen i Sverige 1911—50» tab. 34 och s. 126. De statistiska uppgifter som finns om de flyttandes åldersfördelning är mycket knapphändiga. Genom att jämföra folkmängden och dess åldersfördelning vid två på varandra följande folkräkningar och därvid i möjligaste mån beakta inverkan av dödlighet, nativitet och — om beräkningen avser ett administrativt område — områdesregleringar under mellantiden kan man approximativt beräkna flyttningsvinster och förluster i olika åldersgrupper. Om beräkningen skall avse endast den inrikes omflyttningen måste också vinsternas och förlusternas fördelning på inrikes och utrikes omflyttning uppskattas. På detta sätt har flera beräkningar av jordbrukets flyttningsförluster i olika åldrar under 1930-talet och åren 1941—45 utförts. Bostadsstyrelsen har tidigare beräknat den administrativa landsbygdens flyttningsförluster i olika åldersgrupper åren 1941—1945. Beräkningarna visar att jordbrukets resp. landsbygdens flyttningsförluster till väsentlig del hänför sig till de yngre arbetsföra åldrarna. Enligt styrelsens nyssnämnda beräkning hänförde sig nästan tre fjärdedelar av lands-

128 bygdens flyttningsförlust av män och fyra femtedelar av flyttningsförlusten av kvinnor under åren 1941—45 till den åldersgrupp som vid slutet av år 1945 var 15—30 år. I tablån nedan redovisas den procentuella fördelningen på olika åldersgrupper av dels landsbygdens dels jordbruksbefolkningens flyttningsförluster av män och kvinnor åren 1941—45. Minustecken innebär flyttningsvinst. Landsbygdens flyttningsförlust 1941—45

Jordbruksbefolkningens flyttningsförlust 1941—45

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

co....

— 2,0 18,2 28,5 27,1 13,5 7,4 4,0 2,2 2,5 — 1,4

0,6 28,7 39,4 11,6 2,7 2,0 2,8 2,2 6,8 3,2

6,9 16,8 28,4 24,2 12,9 5,8 3,1 1,8 0,5 — 0,4

7,4 29,4 31,0 12,3 4,6 2,3 2,1 2,0 6,2 2,7

Summa

100,0

slutet av 1945

0—15.... 15—20.... 20—25.... 25—30.... 30—35.... 35—40.... 40—45.... 45—50.... 50—65.... 65—

Anm. Uppgifterna om jordbruket (enligt Ahlberg) inkluderar såväl inrikes som utrikes omflyttning, medan uppgifterna för landsbygdsbefolkningen ( = 1940 års administrativa landsbygd) avser den inrikes omflyttningen. Då framskrivningen utfördes förelåg uppgifter om den inrikes omflyttningen endast t. o. m. år 1953. Med ledning av dessa uppskattade styrelsen städernas flyttningsvinst under åren 1951—55 till 110 000 personer, varav 57 500 män och 52 500 kvinnor. Enligt numera föreliggande preliminära uppgifter har flyttningsvinsten uppgått till 119 000 personer. Styrelsen har beräknat landsbygdens relativa flyttningsförluster åren 1941— 45 i olika födelsekullar av män och kvinnor genom att sätta den beräknade flyttningsförlusten i varje födelsekull i relation till landsbygdsfolkmängden i samma födelsekull år 1940. Åldersfördelningen vid slutet av år 1955 av städernas uppskattade flyttningsvinst åren 1951 —55 har beräknats under antagande av

att landsbygdens relativa flyttningsförluster i olika åldersgrupper av män och kvinnor under denna period h a r varit proportionella mot de relativa flyttningsförlusterna åren 1941—45. De beräknade relativa flyttningsförlusterna åren 1951—55 redovisas i följande tablå.

Ålder 1950

0—5 5—10 10—15 15—20 20—25 25—30 30—35 35—40 40—45 45—50 50—55 55—60 60— co

Ålder 1955

5—10 10—15 15—20 20—25 25—30 30—35 35—40 40-^5 45—50 50—55 55—60 60—65 65— co

Relativ flyttningsförlust i procent Män

Kvinnor

1 2 7 11 10 5 3 2 1 1 1

1 2 12 16 5 1 1 1 1 1 1 1

Beräkningar av förändringarna i folkmängden efter år 1955 har utförts dels under antagande av att inrikes flyttningsvinster eller förluster icke uppstår, dels under antagande av vissa flyttningsvinster. Förändringarna i hushållsantalet har däremot beräknats endast under det sistnämnda antagandet. Enligt detta har landsbygdens relativa flyttningsförluster i olika köns- och åldersgrupper förutsatts bli desamma som de för åren 1951—55 uppskattade. Landsbygdens folkmängd vid början av varje femårsperiod har beräknats som skillnaden mellan rikets folkmängd enligt centralbyråns framskrivning och städernas folkmängd enligt styrelsens framskrivning. I detta sammanhang har någon hänsyn icke tagits till den utrikes omflyttningen (varför antagandet, om dylika vinster uppkommer för landskommunerna, i realiteten innebär något mindre relativa flyttningsförluster än under åren 1951 —55). Då städernas folkmängd i de yngsta åldersklasserna icke har beräknats, har flyttningsvinsterna icke heller kunnat beräknas för dessa.

129 Utrikes

omflyttning

Som framgår av tablån nedan resulterade befolkningsutbytet med främmande länder i flyttningsförluster under åren 1911—30. Efter år 1930 har däremot invandringsöverskott uppkommit under samtliga femårsperioder. För såväl riket som helhet som för städerna var den utrikes omflyttningsvinsten särskilt stor under åren 1946—50. Utrikes flyttningsvinst (1 000-tal)

1911—20 1921—30 1931—35 1936—40 1941 45 1946—50 1951—55

Riket

Städerna

— 42,8 — 66,4 23,4 15,5 36,5 97,5 52,7

— 13,0 8,8 8,5 21,8 49,6 22,1

1 I likhet med vad som skett i centralbyråns framskrivning av rikets folkmängd har i styrelsens framskrivning av städernas folkmängd invandringsöverskotten under åren 1951—-53 beaktats. Dessa uppgick för städernas del till 11 000 personer. Fördelningen på kön och åldersgrupper har antagits vara densamma som den fördelning som i centralbyråns framskrivning h a r använts för rikets totala utrikes omflyttningsvinst. Det har vidare antagits att ingen vinst eller förlust uppkommer genom utrikes omflyttning efter år 1953. F ö r åren 1954—55 uppkom enligt numera tillgängliga preliminära uppgifter en utrikes flyttningsvinst för riket som helhet på 24 400 personer, varav 11 000 kom städerna till godo. Civilstånds

fördelningen

Under åren 1935—45 reducerades, som framgår av diagrammet (sid. 130), andelen ogifta i olika åldersgrupper av män och kvinnor synnerligen kraftigt. Reduktionen var av naturliga skäl störst i de yngre åldersgrupperna. Åren 1945— 50 h a r andelen ogifta män i olika åldersgrupper reducerats tämligen obetydligt, 9—570070

medan andelen ogifta kvinnor h a r fortsatt att minska, i åldrarna 20—30 år dock långsammare än före 1945. Den olikartade utvecklingen för män och kvinnor sammanhänger med den ändrade könsproportionen. Under åren 1951— 53 har andelen ogifta i åldersgrupperna 25—30 år ökat något i fråga om såväl män som kvinnor. Männens civilståndsfördelning h a r i övrigt varit tämligen konstant dessa år. Också kvinnornas civilståndsfördelning har endast undergått smärre förändringar. Givilståndsfördelningen (och ökningen i hushållsantalet) efter år 1955 har endast beräknats under antagande av inflyttningsvinster av tidigare redovisad storlek. Detta inflyttningsantagande h a r kombinerats med två alternativa antaganden om civilståndsfördelningen. Enligt det första alternativet har 1950 års civilståndsfördelning av männen antagits i stort sett oförändrad i varje åldersgrupp. (Vissa obetydliga justeringar har företagits med ledning av en beräkning under förutsättning av att 1950—51 års giftermålsfrekvens i städerna blir oförändrad och under vissa antaganden rörande inflyttningsvinsternas fördelning på civilstånd.) Enligt det andra alternativet har andelen ogifta män i åldersgrupperna 20—25, 25—30 och 30—35 år förutsatts minska något (se diagrammet). Kvinnornas civilståndsfördelning har i båda fallen anpassats, så att antalet gifta kvinnor överensstämmer med antalet gifta män. Antalet förut gifta i varje åldersklass har antagits utgöra samma andel av antalet gifta som år 1950. Lägenhetsefterfrågan

(hushållskvoterna)

Lägenhetsefterfrågan mäts traditionellt med de s. k. hushållskvoterna, d. v. s. relationen mellan antalet lägenhetsinnehavare och antalet personer i en viss befolkningsgrupp. Hushållskvoter för olika köns-, ålders- och civilståndsgrupper i 45 orter tillsammantagna redovisas i 1939 års bostadsräkning. Dessa kvoter har beräknats med ledning av uppgifter om hushållsföreståndarna enligt bostadsräkningen hösten 1939 och uppgifter om

130 Den faktiska andelen ogifta åren 1910—1953 samt antagen andel ogifta uren 1955—1965 i vissa åldersklasser av män och kvinnor o/oo Män 20-25 900 800

--„

700 25-30

600 500

•"•

300 '200

35-40 40-45

*" *--

50 55 -65-w

1910 o/oo

50 5355

65 Kvinnor

i nnn

900 20-25 800

'25-30

500 _30 35

40-45

300 200

65-w

---

50 53 55

131 folkmängden enligt folkräkningen vid slutet av år 1940. De torde få anses som approximativa. Även i 1945 års bostadsräkning ingick bestämning av hushållskvoter. I redogörelsen redovisas dels kvoter avseende riket som helhet, dels kvoter avseende städer och D-kommuner, dels slutligen kvoter avseende A-, B- och G-kommuner. Hushållskvoter har även redovisats i några kommunala bostadsundersökningar. Sålunda finns vissa uppgifter om hushållskvoterna i Stockholm åren 1935, 1945 och 1950, i Göteborg åren 1940, 1945 och 1950 samt i några medelstora städer vid olika tidpunkter under efterkrigstiden. .lämförbarheten mellan de vid olika tillfällen beräknade hushållskvoterna är ofta mindre god, beroende på att begreppen lägenhet och lägenhetsinnehavare har definierats på olika sätt och på att antalet lägenhetsinnehavare ibland har satts i relation till boendefolkmängden, ibland till folkräkningsfolkmängd eller mantalsskriven folkmängd. De tillgängliga uppgifterna om hushållskvoterna visar emellertid att dessa har haft en tendens att öka. Visserligen förekommer för vissa grupper avbrott i denna utveckling, vilka emellertid torde få tillskrivas speciella förhållanden. Sålunda torde kvoten för yngre ogifta män ha minskat under åren 1940—45, vilket sannolikt har betingats av de då rådande, med kriget sammanhängande förhållandena. Under efterkrigsperioden har, i varje fall på vissa håll, hushållskvoterna för yngre gifta minskat, vilket torde sammanhänga med att bostadsbristen bör ha varit kännbarast för nvbildade hushåll. Som framgår av det sagda föreligger uppgifter som hänför sig till någon tidpunkt efter år 1945 endast för enstaka städer. Styrelsen har därför varit hänvisad till att göra en mycket lös gissning beträffande kvoterna i alla städer tillsammantagna år 1955. Bl. a. med ledning av de i bilagan 1 redovisade uppgifterna om bostadsbristen har styrelsen uppskattat, att antalet gifta bostadssökande utan egen lägenhet utgör ca 3 procent av alla

gifta män i städerna. Hushållskvoten för gifta män har med ledning härav uppskattats till 96 procent. Med hänsyn till den stora betydelse förskjutningar i åldersstrukturen har haft och kan förväntas få för de ogiftas lägenhetskonsumtion, har styrelsen ansett sig böra använda åldersdifferentierade kvoter för dessa i kalkylen över den framtida tillväxten i hushållsantalet. Beträffande förut gifta har däremot liksom beträffande gifta icke-åldersdifferentierade kvoter kommit till användning. Hushållskvoterna för ogifta och förut gifta i städerna år 1955 har beräknats med utgångspunkt från uppskattningen av de giftas hushållskvot och en uppskattning av det totala antalet lägenheter i städerna. En dylik kalkyl visar att en ökning av hushållskvoterna för ogifta och förut gifta har ägt r u m sedan år 1945. Vid fördelningen av denna ökning på olika befolkningsgrupper har antagits att den har varit något större för männen än för kvinnorna och något större för de ogifta i åldern 20—25 år än för övriga. I övrigt har samma absoluta ökning antagits för de olika civilstånds- och åldersgrupperna. Kvoterna för befolkningen i städer och D-kommuner år 1945 och de uppskattade kvoterna för stadsbefolkningen år 1955 redovisas i tablå å s. 132. Uppgifterna för de båda åren är, även bortsett från att de avser olika kommungrupper, icke helt jämförbara. Kvoterna för 1945 avser samtliga lägenhetsinnehavare i procent av boendefolkmängden, som är något mindre än folkräkningsfolkmängden, medan kvoterna för år 1955 avser samtliga lägenhetsinnehavare i procent av folkräkningsfolkmängden. Skulle man räkna om kvoterna för år 1945 till att avse folkräkningsfolkmängden, skulle detta medföra att de bleve något mindre. En sådan omräkning har dock icke befunnits motiverad, då syftet med redovisningen i detta sammanhang av uppgifterna om 1945 års hushållskvoter i första hand har varit att få en utgångspunkt för konstruktionen av kvo1 Bilagan redovisas ej.

132 ter år 1955 för ogifta och förut gifta. Det må emellertid framhållas att den faktiska minskningen från 1945 till 1955 av hushållskvoten för gifta måste förutsättas ha varit mindre än som synes framgå av tablån. Behovet av lägenheter för ogifta under 20 år har beaktats genom en viss höjning (även 1945) av kvoterna för åldersgruppen 20—25 år. Skillnaden mellan de redovisade hushållskvoterna för åren 1945 och 1955 uppgår beträffande ogifta och förut gifta till omkring 5 enheter. Detta gäller i fråga om ogifta dock endast de åldersdifferentierade kvoterna. Betydelsen av att åldersdifferentierade hushållskvoter används för ogifta framgår av att skillnaderna på 5 enheter i varje åldersgrupp för sig resulterar i en skillnad på 10 enheter i de icke-åldersdifferentierade hushållskvoterna för ogifta män och kvinnor över 20 år. Hushållskvoterna för befolkningen i städer och D-kommuner år 1945 och de uppskattade kvoterna för stadsbefolkningen år 1955

Män

Kvinnor

Män

Kvinnor

4,8 12,4 20,8 33.7 44,7 54,7 63,1 63,8 61,0 54,0 21,5

8,8 16,5 28,5 35,6 45,3 55,7 58,7 64,2 66,5 67,5 35,0

11 20 26 39 50 60 68 68 66 60 31

15 22 32 40 50 60 63 68 70 70 45

co....

98,5

1,2

Förut gifta 20—co....

69,3

76,5

6 5 — CD . . . .

20—co....

Gifta 20—

Beräkningarna I tabellen s. 133 redovisas städernas folkmängd år 1950 och den beräknade folkmängden åren 1955, 1960 och 1965. Bedovisningen avser antalet män och kvinnor över 15 år fördelade på vissa åldersgrupper. I nedanstående tablå redovisas därjämte ökningen eller minskningen under olika femårsperioder i olika åldersgrupper över 20 år. För att belysa den betydelse omflyttningen h a r för folkmängdsutvecklingen i framtiden redovisas denna under förutsättning att såväl flyttningsvinster eller förluster uteblir efter år 1955 som att flyttningsvinster av tidigare preciserad storlek och sammansättning uppkommer, ökningen av befolkningen över 20 år under åren 1951—55 har i framskrivningen beräknats till 120 000 personer men torde i verkligheten ha varit omkring 135 000.

1945 Ogifta 20—25.... 25—30.... 30—35.... 35—40.... 40—45.... 45—50.... 50—55.... 55—60.... 60—65....

gifta män ökar med 1,5 enheter per femårsperiod samt kvoterna för olika åldersgrupper av ogifta män och kvinnor och de icke-åldersdifferentierade kvoterna för förut gifta män och kvinnor med 5 enheter per femårsperiod.

Förändringarna i hushållsantalet i framtiden har beräknats dels under antagande av att de för år 1955 uppskattade kvoterna blir oförändrade, dels under antagande av att hushållskvoten för

Beräknad ökning eller minskning antalet personer över 20 år

1 000-tal

Utan flyttningsvinster Ålder

Med flyttningsvinster enligt antagande 1956 —60

1961 —65

20—40.. — 36 — 89 — 23 — 29 112 94 75 107 40—65.. 43 45 43 44 6 5 — co.. 48 97 121 120 20—co..

66 91 46 203

1951 —55

1956 —60

1961 —65

Beräkningar rörande det framtida hushållsantalet och förändringarna däri under olika perioder har icke utförts under antagande av att flyttningsvinster helt skulle utebli. De med ledning av de antagna flyttningsvinsterna och u n d e r

133 Folkmängd i åldrarna 15—co år 1950 samt beräknad folkmängd år 1955 inklusive nettoinflytlning åren 1960 och 1965 dels utan nelloinflyttning och dels med inrikes nelloinflyltning enligt i texten angivna antaganden 1 OOO-tal Folkmängd vid slutet av nedanstående år Folkmängd 31. 12—50

Män 15—20 20—40 40—65

Folkmängd 31. 12—55 inkl. nettoinflyttning

utan nettoinflyttning efter 1955

med nettoinflyttning efter 1955

15— co 20—co

86,8 525,8 481,6 125,3 1 219,5 1132,7

102,8 512,7 541,5 145,6 1302,6 1 199,8

140,4 467,7 594,1 166,0 1 368,2 1 227,8

150,2 460,2 636,4 187,9 1 434,7 1 284,5

152,3 502,2 600,5 165,8 1 420,8 1 268,5

164,9 538,5 651,8 187,8 1 543,0 1 378,1

Kvinnor 15—20 20-HlO 40—65 65— co 15— co 20—co

93,0 561,8 550,9 171,9 1 377,6 1 284,6

105,8 539,4 602,9 195,7 1443,8 1 338,0

135,0 495,1 644,2 218,4 1 492,7 1 357,7

143,0 479,4 676,9 241,5 1 540,8 1 397,8

153,1 520,6 650,5 218,5 1 542,7 1 389,6

163,4 550,0 689,7 242,3 1 645,4 1 482,0

179,8 1 087,6 1 032,5 297,2 2 597,1 2 417,3

208,6 1 052,1 1 144,4 341,3 2 746,4 2 537,8

275,4 962,8 1 238,3 384,4 2 860,9 2 585,5

293,2 939,6 1 313,3 429,4 2 975,5 2 682,3

305.4 1022,8 1 251,0 384,3 2 963,5 2 658,1

328,3 1 088,5 1 341,5 430,1 3 188,4 2 860,1

Båda könen 15—20 20—40 40—65 15—CO

2 0 — co. .

antagande av oförändrad civilståndsfördelning och konstanta hushållskvoter beräknade hushållsantalen framgår av följande tablå, vari också ökningen under perioderna 1956—60 och 1961—65 anges.

Ytterligare ökning av hushållsantalet, 1 000-tal, till följd av förändrad föränd- höjning civilståndsförrad civil- av hus- delning och stånds- hållshöjning av fördel- kvoter- hushållskvoning na terna

Antal hushåll, 1 000-tal 1955 1960 1965 Ökning

1 265 1 335 1 417

av hushållsantalet, 1 000-tal 1956—60 70 1961—65 82 1956—65 152

De ytterligare ökningar av hushållsantalen som blir en följd av antagandena om en något större andel gifta i de yngre å l d r a r n a och en höjning av hushålls-

1956—60.. 1961—65.. 1956—65..

6 7 13

56 66 122

60 71 131

kvoten för gifta män med 1,5 enheter och för ogifta och förut gifta män och kvinnor med 5 enheter per femårsperiod redovisas i ovanstående tablå. Ökningen av hushållsantalet vid oförä n d r a d civilståndsfördelning och oförändrade hushållskvoter i framtiden uppgår sålunda till ca 152 000 hushåll un-

134 der tioårsperioden 1956—65. Denna beräkning är givetvis beroende av de antaganden om dödlighet samt om inrikes och utrikes omflyttning, som bestämmer beräkningen av folkmängdsökningen och förändringarna i åldersstrukturen under perioden. Den antagna förändringen i civilståndsfördelningen medför vid oförändrade hushållskvoter en ytterligare ökning av hushållsantalet under hela tioårsperioden med ca 13 000 och den antagna hushållskvotökningen vid oförändrad civilståndsfördelning en ökning med 122 000. Vid en samtidig förändring av civilståndsfördelningen och hushållskvoterna blir ökningen av hushållsantalet (utöver ökningen till följd av folkmängdsförändringen och förändringarna i åldersstrukturen) 131 000, d. v. s. något m i n d r e än summan av 13 000 och 122 000. Förändringarna i hushållsantalet till följd av ändrad civilståndsfördelning och ändrade hushållskvoter har här angivits under förutsättning att inflyttningsvinsterna blir de antagna. Det är tydligt att effekten av en förändring av civilståndsfördelningen och hushållskvoterna i någon mån påverkas av inflyttningsantagandet. Då förändringarna i civilståndsfördelningen och hushållskvoterna hänför sig icke endast till nettotillskotten av folkmängd utan till hela folkmängden (i fråga om civilståndsfördelningen dock endast vissa åldersgrupper) och då flyttningsvinsterna är en relativt obetydlig del av denna, har rimliga variationer i inflyttningsantagandet en begränsad betydelse för beräkningen av effekten av förändringar i civilståndsfördelningen och hushållskvoterna. 1 Sannolik antalet

framtida

ökning

hushålls-

Styrelsen har icke gjort några beräkningar för att belysa betydelsen av variationer i dödlighetsantagandet. Att antagandet om den framtida dödligheten icke saknar betydelse vid beräkningar av de framtida folkmängdsförändring-

arna framgår av Ahlbergs kommentar till den av honom i »Stor-Stockholms befolkningsutveckling» redovisade framskrivningen av rikets folkmängd i åldrarna 15—65 år. Sålunda har Ahlberg visat att en framskrivning med ledning av dödlighetstabellerna för perioden 1941—45 resulterar i en folkökning under åren 1951—70, som med ca 150 000 personer underskrider den som blir resultatet av en framskrivning under antagande av den av Ahlberg förutsatta dödlighetsförbättringen, vilken är något större än den av centralbyrån och bostadsstyrelsen förutsatta. Att anta att dödsriskerna i framtiden skulle vara lika stora som under åren 1941—45 är emellertid obefogat. Det är icke möjligt att med ledning av tillgängliga redovisningar exakt ange, vilken betydelse differensen mellan Ahlbergs och centralbyråns dödlighetsantagande har för beräkningarna av rikets folkmängd. Det vill emellertid synas som om Ahlbergs antagande har resulterat i en folkmängd i åldrarna 15— 65 år i riket som helhet som med endast ca 30 000 å 35 000 överstiger den av centralbyrån för år 1970 beräknade. Detta antal är givetvis icke något mått på osäkerhetsgraden i dödlighetsantagandet. Det torde dock vara rimligt att anta att den närmare utformningen av antagandet om dödligheten i framtiden, förutsatt att den successiva minskning1 De här gjorda antagandena innebär att hushållsbildningsgraden (civilståndsfördelningen och hushållskvoterna) är densamma för inflyttade och bofasta. Om man antar att en icke negligerbar skillnad föreligger mellan dessa båda grupper och att förändringarna i de genomsnittliga hushållskvoterna helt eller delvis vore en konsekvens av variationen i proportionen mellan dem, blir problemet om omflyttningens inverkan på hushållsantalet avsevärt mer komplicerat. En kalkyl under antagande av en skillnad mellan dessa båda grupper kan icke utföras utan att antagandet om flyttningsvinsterna kompletteras med ett antagande om den framtida folkmängdens fördelning på inflyttade och bofasta, vilken ju icke kan härledas ur antagandet om flyttningsvinsternas storlek. Också om flyttningsvinsterna är små eller inga, kan ett betydande befolkningsutbyte äga rum mellan landsbygd och städer samt olika städer sinsemellan.

135 en av dödsrisken blott beaktas, har begränsad betydelse. I fråga om den utrikes omflyttningen har i såväl centralbyråns framskrivning av rikets folkmängd som styrelsens framskrivning av städernas folkmängd endast de t. o. m. 1953 uppkomna vinsterna beaktats. Under år 1954 uppgick den utrikes flyttningsvinsten till 7 000 och under år 1955 till 17 500 personer. Av dessa vinster kom 2 500 resp. 8 500 städerna tillgodo. Vidare h a r i styrelsens framskrivning städernas inrikes omflyttningsvinster åren 1951—55 underskattats med ca 9 000 personer. Städernas folkmängd i åldrarna över 15 år år 1955 torde härigenom ha underskattats med 15 000 å 20 000. Underskattningen av flyttningsvinsterna åren 1954 och 1955 torde emellertid ha ringa betydelse för beräkningen av förändringarna i hushållsantalet efter år 1955. Den metod som styrelsen har använt för att beräkna städernas framtida inrikes flyttningsvinster har rent formell innebörd. Det är önskvärt att omflyttningsantagandets rimlighet prövas med hänsyn till jordbrukets framtida arbetskraftsbehov. Detta kan emellertid icke göras utan att landsbygdens utrikes flyttningsvinster beaktas. Prövningen blir också beroende av vad som antas om landsbygdsbefolkningens fördelning på näringsgrenar i framtiden. Vid uppskattningen i det följande av bostadsbyggnadsbehovet i tätorterna utanför städerna har förutsatts att dessa expanderar i ungefär samma takt som städerna. Det synes då vara rimligt att vid prövningen av omflyttningsantagandet anta en konstant relation mellan stadsnäringarnas och städernas befolkning i framtiden. Om man antar att antalet personer ,i åldrarna 15—65 år i stadsnäringarna liksom år 1950 överstiger städernas folkmängd med 57 procent och tills vidare bortser från inverkan av den utrikes omflyttningen i framtiden, kan man beräkna antalet personer i dessa åldrar i jordbruket genom att subtrahera det beräknade antalet personer i stadsnäringarna från rikets folkmängd i sam-

ma åldrar enligt centralbyråns framskrivning, vilken bygger på samma dödlighetsantagande som styrelsens framskrivning och liksom denna har gjorts med beaktande av de utrikes flyttningsvinsterna t. o. m. år 1953 och under förutsättning att några vinster eller förluster genom utrikes omflyttning varken har uppkommit därefter eller uppkommer i framtiden. Enligt en dylik kalkyl skulle antalet personer i de arbetsföra åldrarna i jordbruket uppgå till år 1950 „ 1955 „ 1960 „ 1965

1 062 000 personer 958 000 840 000 694 000

Om de gjorda antagandena vore riktiga, skulle sålunda jordbruksbefolkningen i åldrarna 15—65 år under åren 1951—55 ha minskat med 10 procent. Under de två femårsperioderna 1956— 60 och 1961—65 skulle den komma att minska med 12 resp. 17 procent. Antas att jordbruksbefolkningen under var och en av de båda sistnämnda femårsperioderna erhåller ett tillskott genom utrikes flyttningsvinster på 15 000 å 20 000 personer, skulle den procentuella minskningen under den första av dessa uppgå till 10 ä 11 procent och under den andra till ca 15. Ahlberg har i sin folkmängdsframskrivning räknat med två alternativa antaganden, nämligen 10 resp. 15 procent minskning av jordbruksbefolkningen i de arbetsföra åldrarna per femårsperiod. Ahlberg har ansett det förstnämnda alternativet som det sannolikaste. Om man ansluter sig till denna bedömning och finner antagandena om konstans mellan städernas och stadsnäringarnas folkmängd samt om jordbruksbefolkningens vinst genom utrikes omflyttning sannolika, skulle städernas beräknade flyttningsvinst åren 1956— 60 framstå som rimlig, medan flyttningsvinsten åren 1961—65 skulle vara beräknad i överkant. 1 x Det må här framhållas att också en liten ändring av relationen mellan stadsnäringarnas och städernas befolkning skulle få väsentliga konsekvenser för det här förda resonemanget.

136 Av redovisningen av framskrivningens resultat har framgått, att antalet hushåll i städerna beräknas öka med 152 000 under tioårsperioden 1956—65 till följd av folkmängdsökningen och den förändrade åldersfördelningen. Då hushållsantalet icke har beräknats under förutsättning av att flyttningsvinster uteblir, kan det icke exakt anges hur stor del av denna ökning som bör tillskrivas den antagna inflyttningen. Av folkmängdsökningen under perioden, 324 000 personer i åldern över 20 år, kommer (enligt tablån å sid. 132) 145 000 på den naturliga folkökningen och således 179 000 på inflyttningsvinsterna. Då flyttningsvinsterna huvudsakligen hänför sig till de yngre åldrarna, måste den del av ökningen av hushållsantalet som bör tillskrivas flyttningsvinsterna vara väsentligt mindre än dessas andel i folkmängdstillväxten. Om inflyttningsvinsternas andel i ökningen av hushållsantalet uppskattas till 50 000 å 75 000, skulle en variation av den antagna flyttningsvinsten under hela tioårsperioden med 20 procent innebära en förändring av den beräknade ökningen i hushållsantal med 10 000 a 15 000. Styrelsen har med hänsyn till den sannolika överskattningen av städernas inrikes flyttningsvinster under åren 1961—65 reducerat den i framskrivningen beräknade ökningen av hushållsantalet under hela tioårsperioden (152 000) till följd av naturlig folkökning och inrikes flyttningsvinster till 140 000. Som ovan har redovisats har utrikes flyttningsvinster regelbundet uppkommit sedan början av 1930-talet. Att styrelsen i de ovan redovisade kalkylerna icke räknat med några dylika vinster efter år 1955, beror icke på att det skulle vara särskilt sannolikt att inga flyttningsvinster skulle uppkomma utan på att det med hänsyn till svårigheten att uppskatta dem har befunnits lämpligt att ökningen av hushållsbildningen och bostadsbyggnadsbehovet till följd av sådana vinster uppskattas separat. Endast mycket grova uppskattningar

kan därvid ifrågakomma. Styrelsen finner det tillrådligt att man för var och en av de två framtida femårsperioder kalkylen avser räknar med en utrikes flyttningsvinst för städerna av samma storlek som under åren 1950—55, d. v. s. ca 22 000 personer, vilket torde motsvara en ökning av hushållsantalet med ca 10 000 per femårsperiod. 1 Den tidigare pågående minskningen av andelen ogifta i olika åldersgrupper av män synes i stort sett ha avstannat efter år 1945. Då det icke kan anses uteslutet att bostadsbristen kan ha verkat hämmande på äktenskapsbildningen, har styrelsen icke funnit det tillrådligt att räkna med oförändrad civilståndsfördelning i framtiden. Till grund för sitt bedömande av bostadsbyggnadsbehovet har styrelsen lagt antagandet om en viss höjning av andelen gifta män i de yngsta åldrarna. Detta antagande torde emellertid icke kunna anses som ett maximiantagande. Om bostadsbyggnadsprogrammet skall ge utrymme åt en fortsatt reduktion av andelen ogifta män i samma takt som under åren 1935—45, måste — under i övrigt oförändrade förutsättningar — den av styrelsen beräknade erforderliga bostadsproduktionen höjas med hänsyn härtill. Civilståndsantagandet innebär vidare att relationen mellan gifta och förut gifta i varje åldersklass för sig har antagits bli oförändrad. Sannolikheten av detta antagande kan icke bedömas av styrelsen. En ökning eller minskning av det relativa antalet förut gifta skulle komma att medföra en viss ökning resp. minskning av bostadsbyggnadsbehovet. Då bostadsbristen givetvis innebär att hushållskvoterna är nerpressade, kan man icke underlåta att räkna med en höjning av dem. Möjligheterna att bedöma hur stor denna blir är emellertid mycket begränsade. Om den får den storleksordning som har förutsatts i den här gjorda kalkylen, blir ökningen av 1 Här har förutsatts att den utrikes flyttningsvinsten icke på samma sätt som den inrikes är koncentrerad till de yngre åldrarna.

137 hushållsantalet till följd av hushållskvotökningen mycket betydande, ca 120 000 under hela tioårsperioden. Av hela ökningen hänför sig ungefär en fjärdedel eller ca 30 000 till ökningen av hushållskvoten för gifta män med 3 enheter. Styrelsen har, som tidigare nämnts, uppskattat antalet gifta bostadssökande utan egen lägenhet till ungefär 3 procent av hela antalet gifta män. Antagandet om hushållskvothöjningen innebär således, att de gifta parens lägenhetsefterfrågan blir mättad genom en höjning av kvoten för gifta män som motsvarar den uppskattade lägenhetsbristen inom denna civilståndsgrupp för närvarande. Det måste emellertid understrykas att uppskattningen av antalet bostadssökande gifta par är mycket osäker. Det är icke möjligt att med tillgängliga uppgifter uppskatta vilken inverkan bostadsbristen har haft på hushållskvoterna för ogifta och förut gifta. 1 kalkylen har förutsatts att hushållskvoterna år 1955 för varje åldersgrupp av ogifta män och kvinnor och för förut gifta män och kvinnor utan åldersdifferentiering är ca 5 enheter större än år 1945 och att de under tioårsperioden 1956—65 kommer att stiga med ca 10 enheter. Det är tydligt att hushållskvoterna under åren 1946—55 skulle ha ökat mera än vad som faktiskt har skett, om bostadsbristen icke hade lagt hinder i vägen. Om man rent gissningsvis uppskattar att kvoterna skulle ha stigit 2 ä 3 enheter mera än de har gjort, därest bostadsbrist icke hade förelegat under denna period, innebär antagandet om åren 1956—65 ett inhämtande av denna eftersläpning och en ytterligare stegring av ungefär samma storlek som den som skulle ha ägt rum under åren 1946—55, om bostadsbristen icke hade verkat återhållande. Det måste emellertid understrykas att hela detta resonemang är mycket löst grundat. Redan antagandet om hushållskvoterna år 1955 (och därmed uppskattningen av ökningen u n d e r åren 1946— 55) är en lös gissning. Det har redan

framhållits att osäkerheten i uppgifterna om lägenhetsbeståndets storlek år 1955 icke ens har gjort det möjligt att kontrollera om antagandena om hushållskvoterna bygger på ett antal hushåll år 1955 som överensstämmer med det faktiska antalet. Uppskattningen av den genomsnittliga ökningen av de ogiftas och förut giftas hushållskvoter åren 1946—55 har vidare varit beroende av den ytterligt osäkra uppskattningen av de giftas hushållskvot år 1955. Antagandet om takten i den fortsatta ökningen av hushållskvoterna måste vidare, även frånsett den bristande kunskapen om kvotens hittillsvarande utveckling och bostadsbristens omfattning, bli mycket osäkert, då inga tillfredsställande analyser har gjorts av orsakerna till den stigande tendensen. Det kan visserligen förmodas att den har samband med bl. a. omflyttningen, förändringarna i yrkesstrukturen (särskilt för kvinnorna), produktionen av bostäder avsedda för speciella grupper (studenter, sjuksköterskor) samt förbättringar av anställnings- och löneförhållanden. För äldre personer av alla civilstånd bör de förbättrade pensionsförhållandena och produktionen av billiga pensionärsbostäder ha haft stor betydelse. Utan mera ingående undersökningar torde emellertid dylika allmänna förmodanden vara till föga ledning vid uppställandet av antaganden om den fortsatta utvecklingen. Vid sin uppskattning av den framtida tillväxten i hushållsantalet har styrelsen antagit, att ökningen i hushållskvoterna under hela tioårsperioden 1956 —65 blir av den storlek som har förutsatts i de redovisade kalkylerna. Styrelsen r ä k n a r därför med att hushållsantalet till följd av förändringar i hushållskvoterna (häri inbegripet bostadsbristens avveckling under perioden) kommer att öka med ca 120 000 utöver vad som skulle bli fallet vid oförändrade kvoter i framtiden. Osäkerhetsgraden i denna beräkning är emellertid betydande. Som framgår av det föregående har

138 styrelsen utgått från att bostadsbristen i betydelsen lägenhetsunderskott borde avvecklas under den närmaste tioårsperioden. Bristen har sådan omfattning och har varat så länge — även om detta senare icke innebär att samma personer år från år »står i bostadskön» — att den innebär allvarliga sociala och ekonomiska olägenheter. Den inverkar på familjebildningen och på familjernas strävanden att förbättra sina levnadsförhållanden genom att skaffa egna lägenheter. Med hänsyn till familjebildningen samt familjernas och övriga hushålls levnadsvillkor är det angeläget att utrymme snarast skapas för en snabb avveckling av bostadsbristen. En god bostadsförsörjning är av grundläggande betydelse för den allmänna levnadsstandarden, och tillgodoseendet av bostadsefterfrågan har därför hög angelägenhetsgrad. Styrelsen uppskattar den totala ökningen av hushållsantalet i städerna under tioårsperioden till ca 290 000. Härav hänför sig ca 140 000 till den naturliga folkökningen och de inrikes flyttningsvinsterna samt därav betingade förändringar i könsproportionen och åldersstrukturen, ca 20 000 till utrikes flyttningsvinster, ca 10 000 till förändringar i civilståndsfördelningen och ca 120 000 till höjda hushållskvoter (inkl. bristavvecklingen). Beträffande landskommunernas tätorter har några detaljerade beräkningar icke utförts, ökningen av hushållsantalet har endast grovt uppskattats med utgångspunkt från antagandet, att de kommer att expandera i ungefär samma takt som städerna. Enligt 1945 års bostadsräkning uppgick antalet lägenheter i landskommunernas tätorter till 43 procent av antalet lägenheter i städerna. Enligt 1950 års folkräkning utgjorde deras folkmängd likaledes 43 procent av städernas folkmängd (enligt den administrativa indelningen 1 jan. 1952). Om ökningen av hushållsantalet i landskommunernas tätorter under åren 1956—65 beräknades till ca 43 procent av ökningen av hushållsantalet i

städerna, skulle den uppgå till ca 125 000. Med hänsyn till att bostadsbristen torde ha mindre omfattning och till att hushållskvoterna därför icke bör antas öka lika mycket som i städerna, har styrelsen emellertid räknat med en nettoökning uppgående till 115 000. ökningen av hushållsantalet i samtliga tätorter under tioårsperioden som helhet kan med hänsyn härtill uppskattas till (290 000 + 115 000 = ) 405 000. Fördelningen härav på de två femårsperioderna bör icke göras med ledning av de utförda kalkylerna. Med hänsyn till önskvärdheten av att bostadsbristen (underskottet i antal lägenheter) avvecklas så snart som möjligt, bör största möjliga ökning av lägenhetsantalet tillåtas ske under den första femårsperioden. Erforderlig

ökning

lägenhetsantalet

Lägenhetsantalet måste ökas med hänsyn till ökningen av hushållsantalet, men därjämte behövs ett tillskott av lägenheter för att åstadkomma en lägenhetsreserv. Om denna skall uppgå till 2 procent av bostadsbeståndet, behövs för detta ändamål ca 45 000 lägenheter år 1965. Den erforderliga ökningen av lägenhetsantalet i samtliga tätorter skulle då uppgå till 450 000. Om uppbyggandet av lägenhetsreserven helt eller delvis anses kunna anstå till efter år 1965, reduceras den erforderliga ökningen något. B. Ersättning för avgång ur lägenhetsbeståndet Storleken av behovet att ersätta avgång ur lägenhetsbeståndet beror i hög grad på ställningstagandet till behovet av planmässiga åtgärder för sanering av äldre bebyggelse. Innebörden av saneringsbehovet på lång sikt och av det aktuella saneringsproblemet anges i ett den 29 oktober 1954 av byggnadsstyrelsen och bostadsstyrelsen avlämnat betänkande, »Saneringsfrågan» (SOU 1954:31), på följande sätt.

139 Saneringsbehovet på lång sikt. I jämförelse med andra europeiska industriländer har Sverige en relativt ny stadsbebyggelse. Industrialismens genombrott och stadsbygdens expansion kom här ganska sent och huvudparten av bebyggelsen i tätorterna har tillkommit under de senaste trettio åren. Efter internationell måttstock är därför den andel av bebyggelsen som hunnit bli byggnadstekniskt föråldrad både absolut och relativt sett tämligen ringa. Även om det i svenska städer och tätorter sålunda icke finns några slumsaneringsproblem jämförbara med dem man möter på många håll i utlandet finns det emellertid åtskillig bebyggelse, som varken ur sociala, byggnadstekniska eller stadsplanetekniska synpunkter uppfyller nutida standardkrav. Man kan räkna med att det i samtliga tätorter finns bortåt 200 000 bostadslägenheter i hus som tillkommit före sekelskiftet och som därefter icke ombyggts. En stor del av denna bebyggelse var redan vid sin tillkomst av låg byggnadsteknisk kvalitet. Man kan vidare räkna med att av tätorternas totala bostadsbestånd — ca 1,7 milj. lägenheter — omkring 30 procent, eller 500 000 lägenheter, saknar centralvärme. Drygt en tredjedel av tätorternas bostadsbestånd —• eller ungefär 600 000 lägenheter — saknar w.c. Trots att bostadsproduktionen sedan mer än tio år tillbaka huvudsakligen varit inriktad på lägenheter om minst två rum och kök består alltjämt inemot 40 procent av alla bostadslägenheter i tätorterna av högst ett rum och kök. Det är framför allt i äldre, dåligt utrustade hus man finner dessa lägenheter. Av samtliga lägenheter utan centralvärme är sålunda mer än hälften mindre än två rum och kök. Stora delar av den byggnadstekniskt lågvärdiga eller bristfälligt utrustade bebyggelsen är också behäftad med stadsplanetekniska brister, varjämte det finns områden där de stadsplanetekniska bristerna i och för sig motiverar en omfattande sanering. Särskilt framträdande är bristen som regel i samhällenas centralare delar. Stadsplanetekniska brister betingade av alltför hårt markutnyttjande förekommer i stort sett endast i de största städerna. Här kan man finna områden med smala gator, trånga och mörka gårdar, belamrade med uthus och stängsel, och med otillräckligt utrymme för parkering, lek och rekreation. I mindre och medelstora städer har det stadsplanetekniska saneringsproblemet en delvis annan karaktär. Markutnyttjandet är här ofta jämförelsevis lågt inom stadskärnan, men i många stadsområden förekommer en gyttrig, illa differentierad kåkbebyggelse, där bostäder uppblandats med verkstadslokaler, skjul och upplag, och där tillgången på allmänna lo-

kaler, butiker samt lekplatser och andra friytor är otillräcklig. Denna bebyggelse, som ibland kan vara rent hälsovådlig och oftast är synnerligen otrivsam, tenderar också på sina håll att till följd av motortrafikens snabba utveckling bli trafiktekniskt mycket otillfredsställande. Det är sålunda uppenbart, att en byggnadsteknisk och stadsplanemässig rekonstruktion av tätorternas äldre bebyggelse är angelägen såväl ur sociala synpunkter som av trafiktekniska skäl. Som bostadssociala utredningen framhållit, är en sådan rekonstruktion också ett naturligt led i det allmännas bostadspolitiska strävanden. En allmän höjning av bostadsstandarden förutsätter att proportionen för familjer lämpade, rymliga lägenheter ökas och att undermåliga bostäder utmönstras. Så länge det ännu råder brist på bostäder kan emellertid sådan sanering som innebär bortrivning i stor skala av användbara bostadslägenheter knappast komma ifråga. Skulle bostadsbristen försvinna och hushållsbildningen tendera att minska, kan det däremot bli aktuellt att som ett led i strävandena att stabilisera bostadsproduktionen och byggnadsverksamheten överhuvud söka påskynda en mera genomgripande rekonstruktion av äldre stadsområden. Det aktuella saneringsproblemet. Även om en genomgripande omgestaltning av den äldre stadsbebyggelsen icke är en dagsaktuell uppgift har många —• kanske de flesta — stadssamhällen ett speciellt saneringsproblem, som är omedelbart aktuellt. Vad det nu gäller är att söka undvika en fellokalisering av bostadsbyggandet. Under det senaste decenniet har flerfamiljshusbyggandet i de flesta tätorter till alldeles övervägande del förlagts till tidigare obebyggd mark. Resultatet härav har på många håll blivit stadsbildningar med förhållandevis lågt exploaterad kärna omgiven av gördlar eller grupper av flerfamiljshusbebyggelse i stora husenheter och ofta utspridda över stora områden. Sådana samhällsbildningar är ofta både otrivsamma och oekonomiska. De förorsakar ökade restider och kostnader för de boende och ökar samhällets utgifter för kommunikationer, skolor, allmänna lokaler m. m. Ju längre utspridningen av den nya bebyggelsen får fortsätta, desto större blir riskerna att en önskvärd koncentration av stadskärnans bebyggelse kan komma till stånd endast till priset av förluster på flerfamiljshus i ytterområden. Det är icke säkert att efterfrågan på bostäder i längden visar sig räcka till både för hårdare exploatering av hittills lågt utnyttjade centrala stadsområden och för uthyrning av lägenheter i mera perifera delar av samhället. Även om allt flerfamiljshusbyggande i perifert belägna bostadsområden icke kan omedelbart upphöra är det därför på många orter en yt-

140 terst angelägen uppgift, att söka länka in flerfamiljshusbyggandet på sådana centralt belägna, relativt lågt exploaterade områden, där ett mera intensivt markutnyttjande är möjligt och det vid en översiktlig bedömning står klart att bostadsbebyggelsen även på längre sikt bör dominera. Detta är en uppgift vars lösande icke kan anstå till dess bostadsbristen avvecklats. Det aktuella saneringsproblemet kan sålunda sägas ha följande innebörd. Som en inledande fas i en mera genomgripande rekonstruktion av den äldre bebyggelsen bör i första hand sådan nybyggnadsverksamhet i centrala stadsområden främjas, som resulterar i en väsentlig ökning av tillgången på centralt belägna bostadslägenheter. Kommunerna bör genom förvärv av fastigheter i områden med saneringsmogen bebyggelse och andra förberedelser av olika slag söka skapa betingelser för en successiv ökning av denna byggnadsverksamhet. De bör parallellt härmed så snart som möjligt gripa sig an planläggningen av saneringsverksamheten på längre sikt och tillse att den aktuella nyoch ombyggnadsverksamheten icke kommer till stånd inom sådana områden och i sådana former att den på ett olyckligt sätt binder den framtida utvecklingen och försvårar fortsatt sanering. I de orter som omfattades av socialstyrelsens byggnadsverksamhetsstatistik redovisades åren närmast före kriget en årlig avgång av mellan 2 500 och 4 200 lägenheter. Den största avgången, 4 200 lägenheter, noterades år 1938. Under kriget och efterkrigstiden var den registrerade avgången väsentligt mindre. Under kriget varierade den mellan 1 700 och 2 200 lägenheter per år. Också år 1946 låg den kvar på denna nivå (2 200 lägenheter). Därefter reducerades den emellertid ytterligare och uppgick åren 1947—51 till endast 1 400 å 1 600 lägenheter per år. De senaste åren har den varit något större, år 1953 ca 2 100 och år 1954 ca 2 600 lägenheter. För år 1955 föreligger ännu ingen uppgift. Ett väsentligt antal lägenheter avgår ur bostadsbeståndet genom att de tas i anspråk för andra än bostadsändamål. Dessa lägenheter torde endast undantagsvis bli redovisade som avgångna i bostadsbyggnadsstatistiken. Också avgång genom sammanslagning av lägen-

heter, t. ex. i tvåfamiljshus, torde redovisas ofullständigt. Den faktiska avgången torde därför ha varit väsentligt större än den registrerade. Det förefaller icke orimligt att anta att avgången i det här behandlade ortsbeståndet, vilket torde vara något mindre än det totala tätortsbeståndet, under slutet av 1930-talet uppgick till 5 000 å 8 000 och under åren 1953 och 1954 till 4 000 å 5 000 lägenheter per år. Skall den för undvikande av fellokalisering av bostadsbebyggelsen erforderliga dagsaktuella saneringen kunna komma till stånd, torde man därför icke kunna uppskatta den framtida avgången till mindre än 10 000 lägenheter per år, d. v. s. 100 000 lägenheter under tioårsperioden 1956—65. Påbörjandet under tioårsperioden av en sanering med hänsyn till behoven på lång sikt och omfattningen av denna sanering, torde få bero på vilken omfattning av bostadsproduktionen som anses möjlig. Det mot detta saneringsbehov svarande bostadsbyggnadsbehovet har därför icke fixerats till ett bestämt lägenhetsantal. 2. Landsbygden Som redan har framhållits är landsbygdens bostadsproblem helt en fråga om ersättandet av äldre, undermåliga och fellokaliserade bostäder med nya. Bostadssociala utredningen uttalade i sitt slutbetänkande del I (SOU 1945: 63) att behovet av om- och ersättningsbyggnad på landsbygden vore praktiskt taget obegränsat för överskådlig tid framåt. Utredningen uppskattade antalet nybyggda och grundligt ombyggda lägenheter på landsbygden år 1944 till ca 15 000, varav hälften nybyggda och hälften ombyggda. Utredningen ansåg att förnyelseprocessen borde påskyndas så att varje år 25 000 fullvärdiga lägenheter framställdes genom ny- och ombyggnad. Då i bostadsbyggnadsstatistiken någon uppdelning på tätorter och egentlig landsbygd icke göres, kan några exakta uppgifter om bostadsproduktionen på

141 den egentliga landsbygden icke lämnas. Det är emellertid tydligt att den icke har haft den omfattning som bostadssociala utredningen ansåg önskvärd. Bostadsproduktionen i landskommunerna var åren 1946—48 väsentligt större än under de senare åren. För åren 1946— 48 har emellertid icke redovisats någon som helst uppdelning på olika landsbygdsområden. Antalet inflyttningsfärdiga lägenheter i nybyggda hus under åren 1949—54 i områden utan stadsoch byggnadsplan i egentliga landskommuner var

standardhöjningen kan uppnås icke endast genom nybyggnadsverksamhet utan även genom ombyggnads- och förbättringsverksamhet, är det dock tydligt att nybyggnadsverksamheten på landsbygden måste ökas högst avsevärt, om det skall vara möjligt att inom rimlig tid uppnå en standard jämförbar med tätorternas. Styrelsen har därför räknat med att årligen 10 000 nya lägenheter bör färdigställas på landsbygden.

1949 1950 1951

De i det föregående beräknade bostadsbyggnadsbehoven för åren 1956— 65 sammanfattas i följande tablå.

6 147 6 020 5 010

1952 1953 1954

4 236 4 872 4 941

En relativt omfattande ombyggnadsoch förbättringsverksamhet torde även ha förekommit. Endast mera sällan torde ombyggnaderna ha varit så genomgripande, att en ur alla synpunkter fullvärdig standard har uppnåtts. Bostadsstyrelsen har försökt uppskatta den förbättring av utrustningsstandarden i vissa avseenden som har uppnåtts under åren 1946—54. Av uppgifterna i nedanstående tablå framgår, att förekomsten av vatten- och avloppsledningar, centralvärme, b a d r u m och wc fortfarande är väsentligt mindre på landsbygden än i tätorterna. Procentuella antalet lägenheter med vattenoch avloppsledning

centralvärme

badrum

Tätorterna 1945 , . . 1954 . . . .

88 92

62 71

34 46

57 68

Landsbygden 1945 1964

37 47

24 35

7 16

8 20

De anförda uppgifterna visar att en väsentlig standardförbättring erfordras, innan landsbygdens bostadsbestånd blir likvärdigt med tätorternas. Även om

3. Sammanfattning

Tätorterna ökning av det erforderliga lägenhetsantalet 450 000 Ersättning för avgång (inkl. planmässig sanemg) Landsbygden

Riket

100 000

550 000 100 000

650 000

Det bristfälliga underlaget för uppskattningar av ökningen i det erforderliga lägenhetsantalet och den härav betingade osäkerheten har tidigare framhållits. Enligt styrelsens förmenande är det emellertid icke tillrådligt att för närvarande räkna med en mindre framtida ökning än här har gjorts, såvida man önskar att bostadsbristen skall avvecklas och en lägenhetsreserv uppbyggas till år 1965. Av det föregående torde det vidare ha framgått, att saneringen av vissa tätorters centrala delar icke kan ställas på framtiden utan allvarliga risker för en på längre sikt icke önskvärd utspridning av bebyggelsen. Det angivna, av avgång ur lägenhetsbeståndet betingade behovet av ersättningsproduktion i tätorterna har, beträffande den av saneringsåtgärder beroende avgången, uppskattats enbart med hänsyn till dessa dagsaktuella saneringsbehov. Uppskattningen av den erforderliga bostadsproduktionen på landsbygden är bestämd av uppfattningen att det är angeläget att bostadsstandarden på landsbygden höjes.

142 Om man räknar med att den erforderliga lägenhetsreserven i tätorterna icke skall vara helt uppbyggd till år 1965, kan den genomsnittliga årsproduktionen minskas något. Även om uppbyggandet av lägenhetsreserven helt uteslutes, måste dock mellan 60 000 och 61 000 inflyttningsfärdiga lägenheter i genomsnitt per år färdigställas under tioårsperioden. I uppskattningen av bostadsbyggnadsbehoven har inget utrymme före år 1965 beräknats för saneringsbehoven på lång sikt. Uppskattningen måste med hänsyn härtill betecknas som ett minimum. Önskvärdheten av att dessa saneringsbehov icke ställes på en obestämd framtid innebär att en större bostadsproduktion bör tillåtas, om så befinnes möjligt. Det innebär också att bostadsproduktionen icke utan vidare bör reduceras under den här föreslagna nivån, om man nu eller framdeles av något skäl finner anledning räkna med en mindre ökning av hushållsantalet i tätorterna under den här aktuella perioden än styrelsen har gjort. Uppskattningen av bostadsbyggnadsbehoven innebär att i genomsnitt 65 000 lägenheter per år borde färdigställas under tioårsperioden 1956—65. Med hänsyn till önskvärdheten av en så snabb avveckling som möjligt av underskottet i antal lägenheter i tätorterna borde en så stor del av ökningen av lägenhetsantalet som möjligt koncentreras till tioårsperiodens första år. Som framgår av det följande måste man emellertid räkna med att antalet inflyttningsfärdiga lägenheter under åren 1956 och 1957 icke kommer att uppgå till det önskvärda årsgenomsnittet, 65 000. Om man vill undvika att möjligheterna till bristavveckling och planmässig sanering i tätorterna samt höjningen av bostadsstandarden på landsbygden till samma nivå som i tätorterna allvarligt försämras, måste man emellertid enligt styrelsens förmenande allvarligt eftersträva att snarast öka årsproduktionen till minst 65 000 lägenheter.

III. Synpunkter på bostadsbyggandets utveckling under femårsperioden 1956—60 I föregående avsnitt har bostadsstyrelsen sökt att i möjligaste mån klarlägga hur stor nyproduktion av bostäder — mätt i antal lägenheter — som kan komma att behövas för att på ett rimligt sätt täcka de bostadsbehov som under vissa förutsättningar kan väntas under den närmaste tioårsperioden. Med utgångspunkt i uppgifter om bostadsbyggandets nuvarande omfattning och inriktning samt de aktuella produktionsplanerna diskuteras i det följande den ur bostadsförsörjningssynpunkt önskvärda utvecklingen av bostadsbyggandet under de fem åren 1956—60 samt investeringskostnaderna för nyproduktionen av bostäder under denna period. Innan så sker skall emellertid anföras några allmänna synpunkter på nödvändigheten att eftersträva en produktionsfrämjande kontinuitet i bostadsproduktionen. Bostadsbyggandets produktionsapparat är känslig såväl i kostnadshänseende som ifråga om kapacitet. Byckighet i regleringen av bostadsbyggandets totala omfattning och dess fördelning på olika orter — samt plötsliga förändringar i finansieringsvillkoren — påverkar byggnadskostnaderna, och därmed bostadskostnaderna, i höjande riktning, hur mycket kan icke mätas. En sådan ryckighet försvårar en omsorgsfull planläggning, vilket är särskilt betänkligt med hänsyn till bostadsinvesteringarnas kapitalkrävande och varaktiga natur. Det kan vara värt att i detta sammanhang erinra om ett avsnitt i bostadssociala utredningens resonemang om möjligheterna att utnyttja bostadsbyggandet som konjunkturpolitiskt instrument (SOU 1945:63, s. 379). Inte endast ur säsongutjämningssynpunkt utan även med hänsyn till teknisk rationalisering, utnyttjandet av maskinella hjälpmedel, tillförsel och lagring av byggnadsmaterial, sysselsättning av en fast arbetarstam, utbyggandet av kollektiva anordning-

143 ar o. s. v. är det av vikt att en flerårig produktionsplan kan fullföljas icke endast under fasta finansiella villkor utan även någorlunda ostörd av oberäkneliga växlingar i det allmänna konjunkturläget. Det är givet, att inom vissa gränser anpassning av en på visst sätt upplagd produktionsplan alltid kan ske och att trängande konjunkturpolitiska krav i vissa situationer måste ta över önskemålet om kontinuerligt bostadsbyggande. Men om dessa konjunkturpolitiska krav skulle innebära en ständig pendling mellan mer eller mindre brådstörtad stegring under lågkonjunkturer och mer eller mindre framtvingad inskränkning under högkonjunkturer efter »motkonjunkturens» schema, då finns allvarlig risk för att bostadsbyggandets kontinuitet trasas sönder. 1. Nyproduktionens omfattning I det bostadspolitiska program, som på grundval av bostadssociala utredningens förslag lades upp vid mitten av 1940-talet angavs, såsom redan framhållits, målsättningen för nyproduktionen till 60 000 å 65 000 lägenheter. Under senare år har bostadsstyrelsen i olika sammanhang understrukit behovet av en produktion av denna storleksordning. I styrelsens petitaskrivelse den 25 augusti 1955, till vilken här hänvisas, presenterade styrelsen ett program för bostadsbyggandet under de närmaste åren, som sammanfattas på följande sätt. Med hänsyn till det aktuella läget på bostadsmarknaden och förutsättningarna för utvecklingen på längre sikt — såvitt dessa nu kan bedömas •—• får styrelsen föreslå att bostadsbyggandet medgives öka till ca 65 000 påbörjade nya lägenheter i hela riket per år. Det kan emellertid vara svårt att uppnå denna produktionsnivå redan under nästa år. En igångsättning av ca 63 000 lägenheter under 1956 bör dock uppställas som ett eftersträvansvärt mål. För 1957 bör riktpunkten tills vidare vara 05 000 lägenheter. Sedan nämnda skrivelse avgavs har i denna fråga i korthet inträffat följande. I 1956 års statsverksproposition anfördes i finansplanen (Bil. 1: Inkomsterna, s. 17—18) att det är nödvändigt att tills vidare begränsa bostadsbyggandet genom en något nedskuren ram för igångsättningstillstånd och preliminära

lånebeslut. Det framhölls emellertid även att denna ram finge betraktas såsom ett minimiprogram och att, därest senare realekonomiska förutsättningar skulle finnas, en ökning av bostadsbyggandet skulle komma att eftersträvas. Vid behandlingen i statsverkspropositionen av frågan om medelsramarna för bostadsstyrelsens och länsbostadsnämndernas verksamhet (kapitalbudgeten, bil. 26, s. 13—15) preciserades vissa antaganden om bostadsproduktionens utveckling. Därvid ansåg sig Kungl. Maj:t böra räkna med ett påbörjande av ungefär 55 000 lägenheter under budgetåret 1955/56 och ett minimiprogram för påbörjandet under budgetåret 1956/57 omfattande ca 53 000 lägenheter. Biksdagen godtog sistnämnda program men underströk samtidigt att det vore att betrakta som ett minimiprogram och att allt borde göras för att inom ramen för tillgängliga resurser öka detsamma. De av Kungl. Maj:t halvårsvis fastställda ramarna för lån- och tillståndsgivningen under år 1956 innebär en nedskärning i jämförelse med vad som gällde under år 1955, vilket framgår av nedanstående tablå. Lägenhetsramar avseende År

flerfamiljshus

1955.... 1956....

42150 38 000

egnahemsbelånade enfamiljs- och Summa tvåfamilj shus 14 000 14 000

56150 52 000

Bamarna har som synes minskats med drygt 7 procent. Det bör emellertid observeras att denna jämförelse endast ger en ungefärlig bild av de av regleringarna betingade förutsättningarna för påbörjandet av nya bostadsbyggnadsföretag under de båda åren. För det första h a r reglerna för avräkningen mot de olika ramarna ändrats, vilket innebär att nedskärningen i själva verket är något större än som framgår av uppgifterna i tablån. För det andra kan

144 variationer i det bostadsbyggande som faller utanför regleringarna icke förutses. Vidare kan ju de för hösthalvåret 1956 hittills gällande ramarna komma att vidgas. Dessutom visar erfarenheten att den faktiska igångsättningen av nya bostadsbyggen under en viss tidsperiod av olika skäl aldrig blir densamma som avses med lån- och tillståndsgivningen under samma period. En av orsakerna härtill är att igångsättningstillstånd ofta lämnas såsom förskott — av varierande storlek — på tillståndsramen för en kommande period. Syftet härmed är att på de olika orterna bevara så mycket som möjligt av kontinuiteten i bostadsproduktionen och att främja säsongutjämningen. Ett exempel härpå är den kraftiga topp i igångsättningen som trots den begränsade »nominella» ramen för igångsättningstillstånd erhölls under vårhalvåret 1956. I detta sammanhang bör även nämnas att påbörjandet av nya bostadsbyggen under budgetåret 1955/56 var betydligt mera omfattande än man tidigare räknade med. Enligt preliminära uppskattningar uppgick det till ca 63 000 lägenheter, medan det i 1956 års statsverksproposition gjorda antagandet stannade vid 55 000. Särskilda omständigheter har emellertid medverkat till denna utveckling. Under år 1955 försenades igångsättningen, bl. a. på grund av kreditsvårigheterna. Under år 1956 har i säsongutjämnande syfte betydande förskott lämnats på hösthalvårets tillståndsram för igångsättningen. Detta har resulterat i en topp i påbörjandet under juni månad. Dessa och andra omständigheter gör att uppgifter om påbörjandet av nya bostadsbyggen budgetårsvis torde ge en något skev bild av de aktuella utvecklingstendenserna. Under kalenderåret 1955 beräknas igångsättningen av nya bostadsbyggen ha uppgått till ca 59 000 lägenheter. Detta innebär en mindre nedgång från den nivå som uppnåddes under åren 1953 och 1954, nämligen uppskattningsvis 60 000 lägenheter årligen. Det totala påbörjandet under 1956

kan icke med säkerhet förutses redan under sommaren. Om de hittills gällande ramarna för lån- och tillståndsgivningen kommer att vidgas något under hösten, är det inte uteslutet att antalet påbörjade lägenheter under hela kalenderåret 1956 kan komma att bli lika stort som under år 1955, d. v. s. ca 59 000 lägenheter. Skulle däremot ramarna komma att bibehållas oförändrade, kan igångsättningen komma att stanna vid 55 000 å 56 000 lägenheter. Sistnämnda uppskattning är dock mycket osäker. Beträffande bostadsproduktionens utveckling under de följande åren av femårsperioden 1956—60 bör först erinras om att den ovan redovisade utredningen om bostadsbyggnadsbehoven visar, att årsproduktionen snarast möjligt behöver ökas till minst 65 000 lägenheter. Det borde vara fullt möjligt att skapa förutsättningar för en ökning i sådan takt att ett påbörjande av denna storleksordning uppnås 1958, även om det under 1956 tillfälligt pressas ned till nivån 55 000 å 56 000 lägenheter. Mot bakgrunden av erfarenheterna från mitten av 1940-talet och förra hälften av 1950-talet ter sig en ökning av bostadsbyggandet med 4 000 ä 5 000 lägenheter per år icke orealistiskt. Om igångsättningen blir 59 000 under 1956, skulle ökningen under de närmaste två åren icke behöva bli mera än 3 000 lägenheter årligen för att den önskvärda nivån skulle kunna uppnås under år 1958. Även för åren 1959 och 1960 bör riktpunkten för nyproduktionens omfattning vara minst 65 000 lägenheter. Med hänsyn till den rådande situationen på bostadsmarknaden och de i det föregående redovisade bostadsbyggnadsbehoven under hela tioårsperioden 1956—65 kunde det synas motiverat att i bostadsbyggnadsprogrammet för senare hälften av 1950-talet räkna med en fortsatt stegring av påbörjandet under periodens båda sista år upp till förslagsvis 70 000 lägenheter. Så har emellertid icke skett, bl. a. därför att det torde vara motive-

145 rat att efter ett par år ompröva programmet med hänsyn till gjorda erfarenheter och förnyad bedömning av utvecklingsmöjligheterna. Det förefaller välbetänkt att tills vidare räkna med en stabilisering av bostadsproduktionen på nivån 65 000 lägenheter under ett p a r år, innan försök eventuellt göres att öka produktionen ytterligare. Ett genomförande av det förordade programmet innebär, att påbörjandet av nya bostadbyggen under femårsperioden 1956—60 genomsnittligt skulle komma att uppgå till 62 000 å 63 000 lägenheter. Det bör emellertid observeras att det genomsnittliga årstillskottet på bostadsmarknaden av inflyttningsfärdiga lägenheter antagligen kommer att bli ett eller annat tusental mindre. Det finns visserligen goda utsikter att lägenhetstillskottet icke skall bli lägre 1956 än 1955. Det kan eventuellt bli något större. Vid den förutsatta igångsättningen uppnås emellertid det önskvärda utbudet på bostadsmarknaden av 65 000 nya lägenheter troligen ej förrän 1959. Takten i ökningen under de närmaste åren är givetvis beroende av bl. a. byggnadstidernas utveckling och produktionens fördelning på hustyper. 2. Nyproduktionens inriktning på hustyper I den i tidigare sammanhang nämnda petitaskrivelsen i augusti 1955 förordade styrelsen om förskjutning av bostadsproduktionen mot egnahem samt rad- och kedjehus. (»Småhus» användes i fortsättningen såsom gemensam benämning på alla enfamiljs- och tvåfamiljshus, såväl friliggande som radoch kedjehus.) Styrelsen ansåg detta motiverat av de synpunkter som bör läggas på bebyggelsens och bostadsförsörjningens utveckling på längre sikt. Förslaget gick ut på att småhusbyggandets sektor skulle vidgas i samband med den förordade ökningen av det totala bostadsbyggandet från hösten 1956. För vårhalvåret 1956 räknade styrelsen 10-570070

med ungefär samma fördelning på hustyper som under 1955. Ramarna för bostadsbyggandets reg^ lering under vårhalvåret 1956 stämde i huvudsak med sistnämnda förutsättning. Kungl. Maj :ts i bil. 26 till statsverkspropositionen 1956 redovisade och av riksdagen godtagna antaganden om igångsättningen av nya bostadsbyggen under budgetåret 1956—57 synes innebära endast mindre begränsningar av småhusbyggandet och en något större nedskärning av övrig bostadsproduktion. Relativt sett torde alltså antagandet betyda en viss förskjutning till småhusbyggandets förmån. Som en osäkerhetsfaktor under den närmaste framtiden framstår frågan om effekten av ändringarna i de statliga lånevillkoren. Bostadsstyrelsen kommer att fortsätta att verka för en väsentligt större utbredning av småhusbyggandet. Det är emellertid en rad faktorer som påverkar småhusbyggandets möjligheter att göra sig mera gällande, t. ex. såväl statliga och kommunala som enskilda initiativ, vilka icke kan närmare behandlas i detta sammanhang. Nedan presenteras ett antagande om en förskjutning i den önskvärda riktningen. Själv har styrelsen emellertid icke på långa vägar tillräckliga möjligheter att skapa förutsättningar för en sådan utveckling. Antagandet är endast ett siffermässigt uttryck för den ungefärliga produktionsinriktning, som det enligt styrelsens mening ter sig rimligt att successivt eftersträva under den närmaste femårsperioden. Såsom jämförelse redovisas en grov uppskattning av produktionsinriktningen under åren 1953—55. Om bostadsproduktionen i fortsättningen icke skulle få den ändrade inriktning som här har skisserats utan i stället alltjämt bleve inriktad på flerfamiljshus i lika hög grad som hittills, kunde en del av produktionen framdeles komma att visa sig vara en felinvestering. Denna risk torde föreligga särskilt för de i de olika orterna perifert placerade flerfamiljshusen.

146 Antal lägenheter i påbörjade hus Småhus (Enfamiljs- och tvåfamiljshus, friliggande eller såsom radeller kedjehus, med eller utan statl. lån)

Övriga hus (Motsvarar icke ramen för igångsättningstillstånd, som inkluderar rad- och kedjehus med tertiärlån el. utan statl. lån men däremot icke vissa smålägenheter m., m.)

Summa

Därav i % i småhus

1953 1954 1955

12 500 16 000 16 000

47 500 44 000 43 000

60 000 60 000 59000

21 27 27

Antagande, omkring 1960

25 000

65 000

38 År

Det förefaller emellertid icke sannolikt att hela den förordade ökningen av det totala bostadsbyggandet skulle kunna ske inom småhussektorn. Styrelsen har därför räknat med att det skall bli nödvändigt att under de allra närmaste åren åter något öka produktionen av flerfamiljshus. Denna ökning bör om möjligt äga rum i de större tätorterna där lägenhetsunderskottet är störst och nyssnämnda risk för felinvesteringar torde vara minst. Det har förutsatts att småhusbyggandet — även i större tätorter — under senare delen av femårsperioden skall kunna vidgas på flerfamiljshusproduktionens bekostnad. 3. Nyproduktionens inriktning på lägenhets typer Omfattningen av trångboddhetens skadeverkningar kan icke preciseras. Bedömningarna av sakkunniga på olika områden visar emellertid att de alltjämt medför allvarliga sociala problem. Vad de brett upplagda åtgärderna för en allmän förbättring av utrymmesstandarden i förening med den allmänna välståndsutvecklingen hittills har kunnat åstadkomma får betraktas som början av en omvandling, som måste fortsättas under lång tid framåt. En förutsättning härför är en ytterligare förskjutning av produktionsinriktningen mot större lägenheter. Bostadsstyrelsen har nyligen behand-

lat denna fråga i sitt förut nämnda yttrande över familjeutredningens betänkande. Efter att i korthet ha belyst den hittillsvarande utvecklingen framhåller styrelsen bl. a. följande beträffande bostadsproduktionens önskvärda inriktning. Av de i det föregående redovisade u p p gifterna om fördelningen på lägenheter av olika storlek inom bostadsbestånd och bostadsproduktion samt om boendeförhållanden och trångboddhet framgår, att behovet av större bostäder är betydande. En snabbare omvandling av bostadsbeståndet till att omfatta en ökad andel större lägenheter är önskvärd. Denna kan i h u v u d s a k endast erhållas genom en fortsatt förskjutning av bostadsproduktionen mot större lägenheter. De för b a r n f a m i l j e r n a l ä m p l i gaste bostäderna torde, som familjeutredningen h a r framhållit, v a r a lägenheter om 3 eller 4 r u m och kök. De nyproducerade lägenheterna i flerfamiljshus består till drygt två femtedelar av lägenheter om 2 r u m och kök. Det kan k o m m a att framstå som en felinvestering på längre sikt att producera så många tvårumslägenheter. En ökad produktion av lägenheter om 3 och 4 rum och kök på bekostnad av lägenheterna om 2 r u m och kök är därför angelägen. Förskjutningen mot större lägenheter i flerfamiljshusen och ökat egnahemsbyggande bör därför främjas av statsmakterna och särskilt bli föremål för k o m m u n e r nas direkta och indirekta åtgärder för en bättre bostadsförsörjning. Styrelsen ser som en av sina angelägnaste uppgifter a t t p r o pagera för denna ändrade inriktning avbostadsproduktionen.

I det nämnda yttrandet berörde styrelsen även frågan om inverkan på in-

147 vesteringskostnaderna av en förskjutning av produktionen mot större lägenheter. De genomsnittliga byggnadskostnaderna för olika lägenhetstyper stiger nämligen med rumsantalet. En fortsatt förskjutning av produktionsinriktningen mot större lägenheter medför därför högre totala investeringskostnader för bostadsbyggandet. Så länge bostadsbrist och skarp konkurrens om investeringsutrymmet råder kunde detta förhållande tänkas medföra tveksamhet om lämpligheten eller möjligheten att åstadkomma en väsentlig förskjutning av lägenhetsfördelningen mot större lägenheter. De av styrelsen i fortsättningen anförda synpunkterna, som utvecklas närmare i nästa avsnitt, sammanfattades på följande sätt. Såvitt styrelsen kan finna, borde icke ens under nuvarande förhållanden en successiv höjning av investeringskostnaderna per lägenhet behöva utgöra hinder för att andelen rymliga familjebostäder ökas. Vid oförändrade totala bruttoinvesteringar skulle nämligen även en väsentlig förskjutning av produktionen i denna riktning medföra en endast mycket begränsad ökning av bostadsbyggandets investeringsandel; vilken sedan mitten av 1940-talet är hårt nedpressad. Om de totala investeringarna framdeles ökar i samma takt som hittills under efterkrigstiden, torde till och med en oförändrad andel för bostadsbyggandet medge en snabb produktionsomläggning. Det finns anledning att särskilt understryka att bostadsproduktionens inriktning på lägenhetstyper främst måste bestämmas med hänsyn till det sannolika behovet på längre sikt. Bostadshusens livslängd gör att om den aktuella produktionen inriktas för mycket på lägenhetstyper, som vid en allmän höjning av levnadsstandarden icke kommer att efterfrågas i så stor utsträckning i framtiden, kan följden bli att utvecklingen mot bättre bostadsförhållanden allvarligt hämmas. Såsom redan har framhållits, gäller det nu bl. a. att i tid undvika en felinvestering i tvårumslägenheter. Bostadsbeståndets sammansättning förändras endast tämligen långsamt. För att genomföra en väsentlig förändring av lägenhetssammansättningen krävs därför en jämförelsevis kraftig omläggning av produktionsinriktningen. Även om en sådan omläggning stimuleras på olika sätt, kan det emellertid knappast bli fråga om en radikal änd-

ring inom loppet av ett par år utan snarare om en successiv förskjutning under en följd av år. Detta sammanhänger med att omläggningen av produktionsinriktningen förutsätter vissa planmässiga åtgärder i detta syfte av såväl kommunala organ som olika slag av bostadsbyggnadsföretag. Som exempel på här avsedda kommunala initiativ kan nämnas Stockholms stads planer för en väsentlig omläggning av bostadsproduktionens fördelning på lägenhetstyper under år 1956. En förskjutning mot större lägenheter inom totalproduktionen åstadkommes redan genom en vidgning av andelen småhus. Man bör emellertid dessutom eftersträva en ändrad lägenhetssammansättning i nybyggda flerfamiljshus. Ett antagande om en sådan förändring redovisas i den följande diskussionen av investeringskostnaderna.

4. Investeringskostnaderna för nyproduktionen Bostadsstyrelsen kan eller bör knappast prestera slutgiltiga beräkningar avseende bostadsbyggandets investeringskostnader, vilka utan vidare kan fogas in i ett samhällsekonomiskt femårsprogram. Med följande kalkyler, som bygger på en rad olika antaganden, vill styrelsen endast belysa vissa frågeställningar, som synes vara av betydelse då det gäller att i ett ekonomiskt långtidsprogram diskutera det investeringsutrymme som erfordras för att bostadsförsörjningens krav skall kunna tillgodoses. Det ligger i sakens natur att de lämnade uppgifterna och slutsatserna av de förda resonemangen måste bedömas med yttersta försiktighet. Vid försöken att bedöma inverkan på investeringskostnaderna av väntade förändringar i lägenhetsfördelningen i flerfamiljshus har utgångspunkten tagits i den senaste kända fördelningen, som avser de under år 1954 färdigställda flerfamiljshusen. Från denna har antagits ske en förskjutning, som är av-

148 Lägenhetsfördelning (°/00) i nybyggda

flerfamiljshus

Enkelrum, kokvrålägenheter m. m.

1 r. o. k.

2 r. o. k.

3 r. o. k.

4 r. o. k.

5 el. fl. r. o. k.

Summa

Inflyttningsfärdiga 1954

54 IG

1000 Antagande, omkring 1960

sedd att illustrera den förändring som nu bedömes såsom önskvärd. Den antagna förskjutningen av lägenlietsfördelningen i produktionen av flerfamiljshus förutsattes genomförd omkring år 1960. Fördelningen på lägenheter inom småhusproduktionen antages bli densamma som har konstaterats för de under 1954 inflyttningsfärdiga enfamiljs- och tvåfamiljshusen. Produktionen förutsattes, i anslutning till vad som ovan har förordats, omkring år 1960 omfatta 25 000 lägenheter i småhus och 40 000 lägenheter i övriga hus. Ur de redovisade förutsättningarna erhålles ungefär nedanstående lägenhetsfördelning i totalproduktionen omkring år 1960. Som jämförelse redovisas lägenhetsfördelningen i den bostadsproduktion som färdigställdes under år 1954. Antagandena om investeringskostnaderna för lägenheter av olika storlek i flerfamiljshus har framkommit vid utredningar, som ligger till grund för bostadsstyrelsens bedömning av byggnadskostnaderna i samband med den statliga långivningen till sådana hus. De anknyter i stort sett till förhållan-

dena vid början av år 1955. Tomtkostnaderna är ej medräknade. Av andra lokaler än bostäder har i stort sett endast medtagits sådana som ä r avsedda att nyttjas av hyresgästerna. Kostnaderna för uthyrningslokaler har alltså lämnats utanför dessa beräkningar. En speciell osäkerhetsfaktor utgör de genomsnittliga lägenhetsytorna och deras eventuella förändringar i framtiden. De antagna värdena utgör heller icke ett säkert uttryck för de verkliga byggnadskostnadernas absoluta höjd i den faktiskt genomförda produktionen. De är i första hand resultatet av ett försök att bedöma nuvarande ungefärliga kostnadsrelationer mellan lägenheter med olika antal rum. Med reservation för den stora osäkerhet, som alltid vidlåder uppgifter av dylikt slag, återges antagandena nedan. Enkelrum och kokvrålägenheter

16 000

1 rum och kök 2 » i » 3 » » » 4 > , ,, »

24 000 30 000 36 000 45 000

5 el. fl. rum och kök

55 000

Det bör framhållas att kostnadsskillnaderna mellan större och m i n d r e lä-

Lägenhetsfördelning (°/„0) i

totalproduktionen

Enkelrum, kokvrålägenheter m. m.

1 r. o. k.

2 r. o. k.

3 r. o. k.

4 r. o. k.

5 el. fl. r. o. k.

Summa

Inflyttningsfärdiga 1954

1000 Antagande, omkring 1960

149 genhetcr mycket väl kan tänkas komma att minska. En sådan utveckling torde kunna åstadkommas bl. a. genom förbättring av planlösningstekniken, särskilt med hänsyn till lägenheternas rumsdifferentiering, och genom rationalisering av byggnadsarbetet. Det har självfallet icke varit möjligt att i siffror antyda en sådan tänkbar utveckling. Vid tillämpning av de angivna kostnadsantagandena på lägenhetsfördelningen inom flerfamiljshusproduktionen under år 1954 (inflyttningsfärdiga hus) erhålles en beräknad genomsnittlig kostnad per lägenhet av ca 29 800 kronor. Vid den antagna fördelningen på lägenhetstyper i produktionen av flerfamiljshus omkring år 1960 skulle genomsnittskostnaden beräkningsmässigt bli 31 600 kronor. Försök har även gjorts att uppskatta den genomsnittliga byggnadskostnaden per lägenhet i småhusproduktionen 1954—55. En sådan uppskattning erbjuder stora vanskligheter. Resultatet — ca 49 000 kronor — presenteras med all reservation. I brist på hållpunkter för annat antagande har bl. a. förutsatts i huvudsak oförändrad lägenhetsfördelning inom småhusproduktionen. En sammanvägning av den antagna förändringen av lägenhetsfördelningen inom produktionen av flerfamiljshus och den programmässigt skisserade förskjutningen mot större andel småhus resulterar, under de angivna förutsättningarna i övrigt, i en kostnadsstegring med ca 10 procent. Tankes genomförandet av de antagna förändringarna kräva en tid av fem år, varunder totalproduktionen i antal lägenheter antages bli oförändrad, skulle kostnadsstegringen bli i genomsnitt ca 2 procent per år. Här bör inskjutas ett påpekande rörande byggnadskostnaden per boningsrum. Den antagna förskjutningen av lägenhetsfördelningen inom totalproduktionen — resultatet av ä n d r a d lägenhetsfördelning i flerfamiljshus och förskjutning mot större andel småhus — innebär att antalet boningsrum (exkl. kök) ökas med 17 procent. Den där-

emot svarande kostnadsökningen uppgår enligt de gjorda antagandena till ca 10 procent. Genomsnittskostnaden per boningsrum sjunker alltså enligt dessa förutsättningar med ca 6 procent. Om andelen större lägenheter antages öka mera än som h a r förutsatts i detta exempel, sjunker kostnaden per boningsrum ytterligare. Vid en förskjutning mot större lägenheter ökar alltså utrymmeskapaciteten mera än kostnaderna. Införes slutligen det antagandet att totalproduktionen under fem år ökar från 57 000 å 59 000 lägenheter till omkring 65 000, blir den samlade kostnadseffekten beräkningsmässigt mellan 20 och 25 procent eller 4—5 procent i genomsnitt per år. Den årliga kostnadsstegringen blir givetvis beroende av den takt, i vilken den önskvärda produktionsnivån förutsattes uppnådd. Här har heller icke i diskussionen kunnat införas frågan om »nedlagda kostnader» under enskilda år av den aktuella femårsperioden. Såsom en bakgrund till de gjorda kalkylerna bör erinras om att i nationalbudgetsammanhang de totala bruttoinvesteringarna under 1955 har beräknats till ungefär 14,5 miljarder kronor och att investeringarna i bostäder (inkl. underhåll) uppskattats ha utgjort ca 20 procent därav. Nyproduktionen av bostäder har under senare år uppskattningsvis utgjort endast ungefär 15 procent av de totala bruttoinvesteringarna. Inom ramen för en årlig bruttoinvestering av oförändrad storlek betyder alltså en ökning av de samlade byggnadskostnaderna för nyproduktionen av bostäder med 4—5 procent en ökning av dennas andel av de totala investeringarna med endast 0,60—0,75 procentenheter. Sistnämnda tal sjunker dessutom i den mån det blir möjligt att även i fortsättningen öka bruttoinvesteringarnas totala volym. Den för utvecklingen av investeringskostnaderna mycket betydelsefulla rationaliseringen av bostadsproduktionen har icke kunnat införas i de nyss åter-

150 givna, schematiska beräkningarna. Den torde komma att reducera ökningen av investeringskostnaderna för bostäder. Bostadsstyrelsen har emellertid icke möjlighet att siffermässigt uppskatta vilken effekt rationaliseringen skulle kunna få under den närmaste femårsperioden. Styrelsen vill dock i korthet framföra följande allmänna synpunkter. Rationaliseringen av bostadsproduktionen har tagit ett väsentligt steg framåt under första hälften av 1950-talet. Flera kommunala, kooperativa och enskilda företag har gjort betydande ansträngningar att bedriva en mera arbetskraftsbesparande och ekonomisk bostadsproduktion. Före 1950 var sådana åtgärder av betydligt mindre omfattning. Även statsmakterna har sökt att främja denna verksamhet. Här må endast erinras om tillkomsten av den S. k. maskinlånefonden och Statens nämnd för byggnadsforskning. Av gjorda undersökningar framgår att antalet sysselsatta arbetare per 100 lägenheter i flerfamiljshus har successivt sjunkit i icke ringa grad under första hälften av 1950-talet. Även om man icke kan bortse från möjligheten att en del av denna nedgång är uttryck för en av brist på vissa slag av byggnadsarbetskraft förorsakad men icke önskvärd »underbemanning» på byggena med förlängning av byggnadstiderna som följd, tyder uppgifterna på en fortgående produktivitetsstegring. Även om åtskilliga resultat av rationaliseringssträvanden alltså torde ha vunnits under senare år, får dessa i stort sett endast betraktas som en god början. Det bör vara möjligt att även under den närmaste femårsperioden vidareutveckla och sprida rationella byggnadsmetoder. Särskild betydelse synes detta kunna få för småhusproduktionen. Åtgärder som hittills befunnit sig på försöksstadiet kan antagligen så småningom mogna och ge resultat.

Det bör påpekas att rivningar, ombyggnader och underhållsarbeten icke har medtagits i den här förda diskussionen av investeringskostnaderna. Det har ej heller ansetts falla inom ramen för denna promemoria att behandla frågan om utvecklingen av primärinvesteringar för bostadsproduktionen, såsom gator, vägar och ledningar. 5. Några andra frågor Då bostadsbristen till större delen föreligger i de större städerna, borde bostadsbyggandets ökning såvitt möjligt förläggas till dessa. Detta förutsätter emellertid bl. a. att den lokala tillgången på byggnadsarbetare kan ökas. Det är därför ur bostadsmarknadssynpunkt synnerligen angeläget att åtgärder vidtas som kan öka byggnadsarbetskraftens rörlighet. Vid en ökning av bostadsbyggandet upp till 65 000 lägenheter om året under samtidig förskjutning mot större andel småhus bör det även vid ökat beaktande av bostadsbristens koncentration till de större tätorterna vara möjligt att i rimlig takt tillgodose behovet att förbättra bostadsbeståndet på landsbygden och på mindre orter genom nybyggnader som ersättning för gamla och dåliga hus. En dylik förbättring sker ofta i samband med omlokalisering av bebyggelsen. En faktor av avgörande betydelse för bostadsbyggandets utveckling är frågan, i vilken takt bebyggelseplanering, färdigställande av tomtmark och projektering av bostadshus kan ske. På många orter har under senare år tidvis svårigheter förelegat i dessa avseenden. På andra orter åter synes bostadsproduktionen ha kunnat utvecklas mera störningsfritt. Det är angeläget att även dessa frågor ägnas vederbörlig uppmärksamhet. Stockholm i augusti 1956.

BILAGA 9

Investeringsplaner för åren 1956—1965 Undersökningar

redovisade au olika statliga

Efter utredningens hemställan hos kommunikations-, ecklesiastik- och inrikesdepartementen anmodades vissa av de under dessa departement lydande verken att utarbeta investeringsplaner för 1 O-årsperioden 1956—1965. Som utgångspunkt för uppgiftslämnandet angav utredningen beträffande den samhällsekonomiska utvecklingen fortsatt full sysselsättning och en genomsnittlig produktionsökning under tioårsperioden med drygt 3 procent per år. Uppgiftslämnarna anmodades vidare att basera sina beräkningar på antagandet, att bruttoinvesteringarna från 1955 till 1960 kunde väntas öka med 20 procent och från 1955 till 1965 med 40 procent, eller i genomsnitt för 10-årsperioden med drygt 3 procent per år. Då en snabbare stegringstakt på vissa områden än den angivna måste motsvaras av en svagare på a n d r a uppmanades uppgiftslämnarna att pröva, huruvida investeringarna, åtminstone under de närmaste fem åren, kunde hållas inom 1955 års volym. De uppmanades därjämte att vid uppgörandet av planerna ta hänsyn till de begränsningar i investeringsmöjligheterna, som kunde föranledas av otillräckliga personalresurser för projektering samt för ökning av de mot de nya anläggningarna svarande personalkategorierna. Vid beräkningarna skulle utgångspunkten vidare vara den u n d e r 1955 rådande pris- och lönenivån. Vissa av de inkomna investeringsplanerna för åren 1956—1965 redovisas här. Jämför även s. 163—185 i betänkandet, »Balanserad expansion» (SOU 1956:53).

myndigheter

Anläggningar för elkraft 1.

Allmänt

1955 års långtidsutredning har hos kommunikationsdepartementet hemställt att under departementet lydande verk må utarbeta investeringsplaner för 1 O-årsperioden 1956—65. Vattenfallsstyrelsen 1 har därmed fått i uppdrag att prognosera investeringsbehovet för produktions- och distributionsanläggningar för elkraft. Uppgifterna skall avse hela landets behov och således ej endast vattenfallsstyrelsens egna investeringsplaner. Dessutom önskas genom vattenfallsstyrelsens försorg uppgifter om investeringar i fjärrvärmeanläggningar vare sig dessa är kombinerade med elproduktion eller ej. Följande allmänna riktlinjer för uppgiftslämnandet har skisserats av långtidsutredningen. Investeringarna grupperas i inbördes likartade investeringsändamål. Uppgifterna ges antingen år för år eller inplacerade i grupper avseende perioderna 1956—60 resp. 1961—65 och kommentarer lämnas beträffande angelägenhetsgraden. 1955 års pris- och lönenivå lägges till grund för uppgifterna och full sysselsättning med en produktionsökning per å r av drygt 3 procent förutsattes. 2. Statistiskt

underlag

Investeringarnas omfattning redovisas av kommerskollegium i Kommersiella Meddelanden. De sist redovisade 1 Undersökningen har utförts under våren 1956 efter samråd med Svenska Vattenkraftföreningen och Svenska Värmeverksföreningen samt godkänts av Centrala Driftledningen.

152 uppgifterna (Kom. Medd. Nr 12, Dec. 1955: »Den svenska industriens kapitalinvesteringar åren 1954—56») avser för 1954 definitiva, för 1955 beräknade och för 1956 planerade belopp. Uppgifterna baserar sig på en enkät till ett urval av i industristatistiken ingående företag, varefter uppräkning skett. För gruppen elektricitetsverk innebär detta, att redovisat belopp avses motsvara alla kraftproducerande företag, men distributionsföretag endast i den mån de samtidigt har en produktionskälla om minst 50 kVA. För de årliga investeringarna i övriga distributionsföretag saknas uppgifter. Som exempel kan nämnas att år 1950 endast 57 städer ingick i industristatistiken. I gruppen elektricitetsverk ingår ej heller till industrier hörande och för dessa producerande kraftverk (s. k. I-verk), d. v. s. i första hand mottrycksanläggningar. Investeringar i anläggningar av detta slag redovisas under resp. industrigrupp. Av konjunkturinstitutet har utförts en uppdelning av elverkens investeringar i statliga, kommunala och privata. Underlag för denna uppdelning är kommerskollegii enkät vad beträffar statliga och privata företag, medan för kommunerna uppgifter erhållits från statistiska centralbyrån och sammanställts med kommerskollegii uppgifter för vissa halvkommunala företag och kommunalägda bolag. Härigenom fås en fullständigare redovisning av kommunala distributionsföretag. Utanför totalbeloppen kommer därmed att falla endast privata och kooperativa distributionsanläggningar utan egen kraftkälla. Som utgångspunkt för prognosen h a r tagits 1954 och 1955 års värden, varvid för de statliga investeringarna utgåtts Hela landet År

1954 1961 1965 1970

från SV:s* egna siffror (exkl. inventarier och material) medan de kommunala och privata investeringarna enligt vad som nämnts ovan baseras på uppgifterna från konjunkturinstitutet. Som grund för prognoserna vore det givetvis önskvärt med en uppdelning av de statistiska totalbeloppen i lämpliga undergrupper, såsom kraftstationer, regleringsanläggningar, nätet för storkraftöverföring o. s. v. En uppdelning av detta slag går emellertid ej att få ur tillgängliga källor för den icke statliga andelen av investeringarna. Uppdelningen i kommerskollegii uppgifter i industribyggnader, andra driftanläggningar samt maskiner och apparater är ej lämplig för elverk. Den uppdelning för 1954 och 1955, som för privata och kommunala företag redovisas i samband med följande prognosvärden, har därför ej statistiskt underlag utan har framräknats på i princip samma sätt som prognoserade investeringar. 3.

Belastningsutvecklingen

Investeringsprognosen bygger på den belastningsutveckling för elförbrukningen som redovisas i »1955 års CDLprognos för elbehovens utveckling under den närmaste 10-årsperioden», vilket innebär en ökning av ca 1700 MkWh/år 1954—61 och 2250 MkWh/år 1961—65. För 5-årsperioden därefter, 1965—70, vilken även påverkar investeringarna före 1965, h a r antagits en ökning av 2800 MkWh/år. SV:s andel i ökningen har för den närmaste tiden kalkylerats till 50 procent och detta värde har h ä r förutsatts gälla hela den aktuella perioden. 1 Med SV avses Statens Vattenfallsverk

Statens Vattenfallsverk

Övriga

MkWh

Ökning MkWh/år

MkWh

Ökning MkWh/år

MkWh

Ökning MkWh/år

22 700 34 500 43 500 57 500

1700 2 250 2 800

10 200 16 000 20 500 27 500

850 1125 1400

12 500 18 500 23 000 30 000

850 1125 1400

153 4. Investeringsbehov tioner

för

vattenkraftsta-

Fasta planer finns för SV:s del för utbyggnad av vattenkraftstationer, som skall vara i drift före 1962. Dessa planers förverkligande ger till resultat, att nuvarande utbyggnadsgrad av mindre än 100 procent förbättras till ca 105 procent år 1961. (Utbyggnadsgrad = förhållandet mellan normalårsproduktion och prognoserad belastning.) Den eftersträvade och ekonomiskt optimala utbyggnadsgraden av 110 procent har således ej bedömts som möjlig att uppnå till 1961. SV:s fortsatta utbyggnadsprogram har antagits få sådan omfattning, att utbyggnadsgraden därefter skulle ökas så att den 1965 uppnår 108 procent, varefter den successivt skulle sjunka till följd av ett energitillskott från vattenkraftanläggningar av endast 1150 MkWh/år därefter. Utbyggnadsprogrammet för icke statliga vattenkraftstationer syftar till ett höjande av nuvarande utbyggnadsgrad av ca 100 procent till 110 procent. Svenska Vattenkraftföreningens sammanställning av dessa planer ligger till grund för redovisade investeringsbehov. För de enskilda fås 1965 en utbyggnadsgrad av 112 procent. Hela landets vattenkraftutbyggnad skulle således om dessa planer förverkligas till 1965 uppnå utbyggnadsgraden 110 procent. Några samlade uppgifter om utbyggnadskostnaderna för icke statliga kraftstationer finns ej tillgängliga. På basis av dels bokförda anläggningskostnader för vissa färdiga kraftstationer, dels i några fall tillgängliga byggnadskostnader, som schablonmässigt uppräknats till anläggningskostnader (byggnadskostnader = 0,5 x anläggningskostnader) har med kännedom om dessa stationers energitillskott beräknats en genomsnittlig anläggningkostnad av 22 öre/kWh (norra Sverige 20,5 öre/kWh, södra Sverige 25 öre/kWh). Som jämförelse har konstaterats att SV:s program t. o. m. 1960 motsvarar en kostnad av ca 18 ö r e / k W h d. v. s. 15

procent lägre än för de enskildas utbyggnader i Norrland och 20 å 25 procent lägre än för de enskildas samtliga utbyggnader. Under första delen av 1960-talet är skillnaderna ännu större, beroende på att SV då bygger ut ett antal exceptionellt förmånliga fall, vilka å andra sidan är avlägset belägna och därför fordrar högre överföringskostnader. Förutom av det faktum att SV har fler stora och ekonomiskt förmånliga fall att bygga ut än de enskilda förklaras differensen i specifika anläggningskostnader av att i SV:s investeringsbehov i enlighet med dess principer för anslagsäskandena ej medräknas vissa kostnader, som för de enskilda utgör investeringskostnader. Detta gäller bl. a. räntekostnader under utbyggnadstiden samt vissa pensioneringsåtaganden. För att få en uppdelning av investeringarna på olika år har antagits att 10 procent av beloppet erfordras femte året före idrifttagningen av en kraftstation och därefter 25 procent av resten per år i fyra år. Slutresultatet innebär ett investeringsbehov för vattenkraftstationer av i genomsnitt 475 miljoner kronor per år 1956—60, varav 184 miljoner kronor för av SV administrerade stationer. Genom att en del av dessa stationer delvis finansieras från annat håll blir det belopp som skall täckas genom SV:s anslag ett par miljoner kronor lägre. För 5-årsperioden 1961—65 väntas investeringsbehovet sjunka något 10-tal miljoner kronor till 463 miljoner kronor dels genom att man ej räknat med att efter 1965 upprätthålla utbyggnadsgraden vid 110 procent och dels genom de kalkylerade lägre specifika anläggningskostnaderna för SV:s del. Totalt sett uppvägs sistnämnda gynnsamma faktor av att de billigare utbyggnaderna är belägna långt norrut och kommer att belastas med högre överföringskostnader. 5.

Regleringsmagasin

Investeringarna för ett större antal regleringsanläggningar som kommit el-

154 ler kommer i drift 1954—65 och som byggs av SV motsvarar en specifik kostnad av ca 46 tkr/Mm 8 . Medräknas ej det största projektet — Storuman — blir kostnaderna i stället 52 tkr/Mnv*. Enligt SV:s program för 1956—60 skulle 2 880 Mm3 tagas i drift, d. v. s. i genomsnitt 580 Mm 3 /år. Investeringsbehov för av SV byggda regleringsmagasin 1956—60 — ca 28 miljoner kronor per år — motsvaras helt av nämnda specifika kostnader. För 1961—65 beräknas investeringarna i av SV byggda regleringsmagasin uppgå till i genomsnitt 30 å 32 miljoner kronor. Programmen 1956—60 för Faxälvens och Indalsälvens regleringsföreningar upptar 400 resp. 1 480 Mm3, vilket med en specifik kostnad av 50 tkr/Mm 3 ger 4 resp. 15 miljoner kronor per år. Omfattningen av övriga regleringar framgår av följande energivärden för tillskotten 1956—60. Totalt 1160 MkWh därav SV, Indalsälven, Faxälven 934 » (4768 Mm») således övriga 220 » Emedan posten »övriga» ligger i älvar med genomsnittligt lägre utbyggda fallhöjder än SV, Indalsälven och Faxälven, antas att det motsvarar 50 procent större magasin. Då dessutom magasinsenheterna är mindre förutsattes en högre specifik utbyggnadskostnad — säg 60 tkr/Mm 3 . Genomsnittliga årliga investeringen blir med dessa förutsättningar 1956—60: 1 ' 226 F-60- l,5'qö7-4768= 14 miljoner kronor per år. Det erhållna beloppet verifieras av följande. Enligt tillgängliga uppgifter för en del av dessa »övriga» magasin

är anläggningskostnaden ca 29 öre/ kWh, vilket multiplicerat med ovan angivna energitillskott på 5 år, 226 MkWh, ger en anläggningskostnad av 13 miljoner kronor per år. Förutsattes en likartad utbyggnad efter 1960 för icke statliga som för statliga fås sammanfattningsvis nedanstående investeringsbehov i Mkr per år. Genom att investeringsbelopp i en del av anläggningarna skall tillskjutas av andra andelsägare än det byggande företaget, kommer en omfördelning av SV:s resp. övrigas bruttoinvesteringar att ske. 6.

Värmekraftstationer

För de närmast liggande åren finnes vissa planer för utbyggnaden av värmekraftverk. Någon större grad av tillförlitlighet kan dock ej anses föreligga för flera av de icke statliga kraftverkens antagna idrifttagningstidpunkt. Med utgångspunkt från en totalt installerad värmekrafteffekt av 1 100 MW 1955 har räknats med följande ökning i MW (s. 155). För uppskattning av investeringsbehoven för dessa anläggningar h a r antagits följande specifika kostnader: kr/kW

Mottryck Kondens Gasturbiner Atomkraft

Vidare har investeringarna slagits ut på en byggnadstid av i genomsnitt 4 år utom för atomkraftverken, som antagits fordra 6 å 7 år. Genomsnittligt fås för 1956—60 ett investeringsbehov av 101 miljoner kronor per år, varav för SV 64 miljoner kronor per år, och 1961—65 141 miljoner

1956—60 1961—65

ca 600 » 600 » 400 1 500—1 200

Övriga

Totalt

Att bygga

Att investera

Att bygga

Att investera

28 31

20 27

33 37

41 41

61 68

155 Kondens och gasturbin... Atomkraftverk Totalt

Tillgång 1955

Tillskott 1956—60

Tillgång 1960

Tillskott 1961—65

Tillgång 1965

Tillskott 1966—70

Tillgång 1970

500 200

1830 200

700 400

2 530 600

2 515

3 715

kronor per år, varav för SV 64 miljoner kronor per år. 7.

Fjärrvärmeanläggningar

I kap. 6 nämnda belopp inkluderar ej investeringsbehov för fjärrvärmeverk med dess distributionsnät. Då detta område för närvarande så gott som helt faller utanför SV.s intressesfär (undantag: atomvärmeverket i Västerås) har bedömningen av dess investeringsbehov överlåtits på Svenska Värmeverksföreningen. Dess bedömning har kompletterats med SV:s investeringsbehov för fjärrvärmeverket »Adam», som beräknas bli taget i drift i Västerås 1960. För detta projekt erfordras ca 25 miljoner kronor under perioden 1956—60. Totalt fås ett investeringsbehov 1956 —60 av 185 miljoner kronor (varav i verk 135 miljoner kronor) samt 1961— 05 200—400 miljoner kronor. Sistnämnda belopp, 400 miljoner kronor, är därvid enligt Värmeverksföreningen att betrakta som målsättningen för verkens arbete och realiserandet beror av den fortsatta verksamheten på nybyggnadsområdet, den allmänna utvecklingen av landets energiförsörjning samt kommunernas möjligheter att skaffa erforderligt kapital. Det bör vidare påpekas att dessa investeringar motsvaras av ej obetydlig minskning av investeringsbeloppen för byggnadsverksamheten som en följd av fastigheternas anslutning till värmeverk. 8. 380—200 kV

stationer

En genomgång av aktuella utbyggnadsplaner samt ett skisserat utbyggnadsprogram för 1960-talet har lagts till

grund för en investeringskalkyl för 380 —200 kV stationer, varvid däri inräknats kraftstationsställverk fr. o. m. transformatorfack på uppspänningssidan, fördelningsstationer inkl. alla systemtransformatorer från 380 och 200 kV till 200, 130 eller 70 kV, synkronkompensatorer samt seriekondensatorstationer. övervägande delen av dessa investeringar svarar SV för. I genomsnitt fås en investering av 20 miljoner kronor per år 1956—60 och 32 miljoner kronor per år 1961—65 vartill kommer uppskattade 1 resp. 2 miljoner kronor per år för övriga. 9. 380—200

ledningar

För 380—200 kV ledningar har i princip samma tillvägagångssätt följts som för stationer. Det program som skisserats för 1960-talet innebär att till 1970 har utbyggts ett överföringsnät från Norrland till Mellansverige med 6 st 380 kV ledningar, triplex Gurlew med ca 40 procent kompensering. Med 800 xMW per 380 kV ledning och 1 000 MW totalt på 200 kV ledningarna fås då en överföringsförmåga av 5 800 MW, vilket motsvarar det överföringsbehov, som kraftbalansmässigt befunnits erforderligt. I investeringarna för 380—200 kV ledningar, som helt förutsatts bli byggda av SV, har även inräknats tillhörande linjefack samt för ledningarnas drift erforderliga reaktorer. Dessa investeringar beräknas totalt uppgå till 49 miljoner kronor per år 1956—60 och ca 61 miljoner kronor per år 1961—65.

156 10. 130—50 kV

stationer

Att på så lång sikt som 10—15 år framåt söka skissera ett detaljerat utbyggnadsprogram för sekundärstationer (med en uppspänning av 130, 70 och 50 kV) låter sig ej göra med rimlig insats av arbete och måttliga krav på noggrannhet. Eftersom största delen av belastningsökningen skall täckas av större och långt från förbrukningsplatserna belägna kraftstationer måste sekundärstationer byggas ut i en takt motsvarande effektbehovens ökning. Med utgångspunkt från uppgifter om SV:s transformatoreffekter i sekundärstationer 1948/49—1954/55 har konstaterats att totala MVA-talet har ökat med i genomsnitt 7,5 procent per år motsvarande ca 165 MVA per år och fördelat på 9 procent eller 80 MVA per år för 70 (50) kV transformatorer och 6,5 procent eller 85 MVA per år för 130 kV stationer. SV:s primabelastning har samtidigt stigit med 8,5 å 9 procent per år. Transformatorernas utnyttjning, räknat som förhållandet mellan primabelastningen och sekundärtransformatorernas märkeffekt, har således stigit med ca 1,5 procent per år eller från ca 3 700 till ca 4 050 timmar. Med den antagna fortsatta belastningsutvecklingen och med en fortsatt ökad utnyttjning av transformatoreffekten, säg med 1 procent per år, fås att för perioden 1956—60 erfordras 180 MVA per år och 1961—62 200 MVA per år i transformatortillskott i sekundärstationer inom SV. Sätts den genomsnittliga investeringen per år 1948/49—1954/55 i sekundärstationer i relation till effektökningen per år fås en genomsnittskostnad av 70 kr per kVA. Kostnadskalkyler 1955 för en sekundärstation utförd för alternativt 130 och 70 kV ger en specifik kostnad av 80 resp. 55 kr/kVA. Med bibehållen relation mellan 130 och 70 kV fås även i detta fall en genomsnittlig kostnad av 70 kr/kVA. Efter detta värde beräknas därför de framtida investeringarna för sekundärstationer. För icke statliga företag förutsattes

ett lika stort behov av effekttillskott i sekundärstationer, vilket motiveras av att hälften av belastningsökningen beräknas falla på dessa. Enligt elkraftutredningen tillhörde 1950 något mer än hälften av samtliga sekundärstationers transformatoreffekt privata företag. Eftersom i stort sett all nyutbyggd effekt även inom den privata sektorn måste överföras via en spänning av minst 70 kV torde antagandet att lika stort investeringsbehov i sekundärstationen fordras för privata som för statliga ge en riktig bild av utvecklingen. 11. 130—50 kV

ledningar

Ej heller för ledningar 130—50 kV kan ett utbyggnadsprogram på lång sikt lämpligen läggas till grund för beräkning av investeringsbehoven. F ö r SV:s del har antalet 130—50 kV ledningar ökat från 1948/49 till 1954/ 55 med ca 210 k m / å r eller ca 4 procent per år av totala ledningslängden. Genom att en del 70—50 kV ledningar byggts om till 130 kV har ingen resulterande ökning av 70—50 kV ledningar erhållits. Om utbyggnaden av ledningsnätet antas fortsätta linjärt med 210 km/år, uppdelat i 170 km/år nya 130 kV ledningar å 45 tkr/km = 7,6 Mkr 40 km/år nya 70 kV ledningar »40 » =1,6 » 40 km/år ombvggnad 70 t. 130 kV » 20 i = 0,8 » samt 100 km/år linbyten »20 » =2,0 » fås en årlig investering av 12 miljoner kronor. För 1954 och 1955 redovisas 6,5 resp. 1,5 miljoner kronor. De i investeringsstaten kalkylerade värdena för budgetåren 1955/56 och 1956/57 är 8,5 resp. 9,4 miljoner kronor. Med hänsyn till väntad successivt förbättrad utnyttjning av distributionsnäten i och med en högre belastningstäthet antas att ovan skisserade på tidigare utbyggnad baserade linjära utveckling kommer att fortsätta, dock

157 med uppdelning 11 miljoner kronor per år 1956—60 och 13 miljoner kronor per år 1961—65. Enligt elkraftutredningen var statens andel i ledningar omkring 1951: 130 kV 70 „ 50 „

55 % 60 „ 33 „

Väges andelarna efter anläggningskostnader fås en genomsnittlig andel av 53 procent. Antages att relationen bibehålies ungefär oförändrad fås ett investeringsbehov för icke statliga företag av 9 resp. 11 miljoner kronor 1956—60 resp. 1961—65. Totalt blir således investeringarna i 130—50 kV ledningar 1956—60 20 miljoner kronor och 1961—65 24 miljoner kronor. 12. Distributionen ån tO kV

vid spänningar

lägre

Något underlag för mer detaljerat studium av investeringsverksamheten för distributionen nedanför sekundärstationerna har ej varit möjligt att uppbringa. Denna del av distributionen omfattar vad beträffar landsbygdsdistributionen ledningsnät 40—20 kV, tertiärstationer med transformering till 10—3 kV, ledningsnät vid denna spänning, kvartarstationer för transformering till lågspänning samt slutligen lågspänningsnäten. Vidare ingår distributionsnäten för motsvarande spänningar i städer och samhällen. Om från de i elverk totalt investerade beloppen för 1954 och 1955 dras de kända och kalkylerade investeringa r n a i tidigare nämnda anläggningar fås en restterm som skall utgöra de i distributionsnät för högst 40 kV nedlagda investeringarna. I bilaga 1 har denna beräkning gjorts. SV:s investeringar för denna distribution är kända medan för övriga fås 1954 143 miljoner kronor och 1955 87 miljoner kronor. Då totala investeringarna för 1955 ej är definitivt framräknade torde 1954 års belopp bättre spegla den verkliga investe-

ringsnivån. Konjunkturinstitutets belopp för icke statliga företag överstiger Kommerskollegii motsvarande belopp för 1950—54 med 30—50 miljoner kronor per år genom att konjunkturinstitutets kalkyl för kommunernas investeringar är fullständigare. För 1955 däremot föreligger ingen differens. Såvida även kommande definitiva siffror ger samma resultat torde 1955 års lägre belopp förklaras av en onormalt kraftig nedskärning av de kommunala och privata investeringarna detta år. En sådan nedpressad investeringsnivå kan ej långsiktigt bibehållas och även detta talar således för att investeringsplanen för kommande år baseras på 1954 års värde. Den förutsatta belastningsökningen med 6 å 6,5 procent per år fordrar en fortsatt utbyggnad och förstärkning av distributionsnäten. Största inverkan på näten för 40 kV och lägre spänningar har detaljdistributionen, för vilken en belastningsökning av 10 procent per år har förutsatts. Genom en successivt ökande utnyttjning av näten kommer investeringsbehoven dock ej att stiga i samma snabba takt som belastningen. Nyproduktionen inom byggnadsverksamheten torde som hittills kunna förutsättas få en linjär eller mycket lågt procentuellt ökande utveckling. Upprustningen av landsbygdens distributionsnät torde komma att fortsätta i ungefär samma takt som hittills. Nyelektrifiering på landsbygden har under de senaste 15 åren genomförts för 150 miljoner kronor, omräknat till nuvarande prisnivå, d. v. s. 10 miljoner kronor per år. Den fortsatta verksamheten i detta syfte väntas ej fordra investeringar överstigande 10 miljoner kronor per år, vilket således innebär att man på sin höjd r ä k n a r med en linjär utveckling för de närmaste 10 åren (enligt elektrifieringsberedningen) . Nämnda inverkande faktorer antages i avsaknad av såväl statistik som ytterligare underlag ge till resultat ett med ca 5 procent per år ökat investeringsbehov i distributionsnäten för spänningar lägre än 40 kV (bilaga 1).

( M • « * c - CD 0 0 CM 0 0 CM COTOTOO i ^ W t O C O i O Q O i O M O C O i O e O C - C - O O C O O i O J O H H O O O

OS T - 4 - ^ 00 < Ä O

4->

4J O

> o H

o" •a

> (/J

O Ö°

»°.s

si CO „ 5 i-H

o H

380—200 kV 380—200 kV ledn. fack stat. seriek. o. reakt. o. synkronk. Värmekraftstationer

H O

i C CM CO ^ H OS CM TO 0 0 COT»

TOCM T H 0 5 l > C O l O t O C D O p O C M r - H O O X O i O - H M C O T j c O C r H r H H i - l H ( M W < N N M C M O J

0 0 OD CT> ^ ? * H ( M

m ^ o c - ^ M O c o c - c - c - c i o c r * 0 0 l O »O CO l > 0 0 0 0 O O *-< CM CD O ,-t i—1 T-t i—1 ,—t T - 4 H H CM CM CM ^ * (M O O i H f M C O - ^ i O C - O i - H m i O TO CM TOTO TO C O T O T O TO-^ * * ^

TO^H TOT*

TO i-< O O O O O - * - * • * * • * - * ^i-KMCMCMCMCMCMCMCMCMCM

O - * CM CM

l > O • * • * • * - * - * 00 00 00 00 00 CMCMCMCMCMCMCMCMCMCMCMCM

- * 0 0 CMCNJ

CMCMCMCMCMCMCMTf-^-'f'^-tf

C M ' *

l O C O f M W W ^ l N ' * ' * - * ^ ^

CM • * *

l O - * CO CM TOO E > 0 0 r - i O i Ä i O

• * * CO

1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 II T ) < ^ T - l ^ ) H r > H O J H H H » 0

CD i—1

- ^ CO i-H i-H CM CM CM CO ^

GM CO

(/3

> > t/3

> V]

Vattenkraftstationer

C 5 C d T h D * \0

TO TO TO TO TO • * * " < * • * - f " * - ^ < ^

> (A

o > 1 '-5 O o5 > TO «> C/3

ub 3 K

H P O

hg CO CO

M i O i O M H C - C O O O M M l ^ CDTO T f l , - < 0 0 TO C - C O CM C - - C O » O * * TO l O l O ^ • ^ ^ l O i O i O C D C O C O C D C D C O O CO

O C/3

o H

> O t/3

1 i - t i-H H

CO GM

CO CM CM CM CO

•^r-CD^uOuOCMCMOOOOOO-* O CM - * CO i - t 1-1 CM CM CM CO CO CO CM CM GM CO

GM CO O

GO OS O

CO u O i O i C i O i O

O »O

co o co co co co »o r * c - o t > r i > i > CM CM CO CO CO CO l O 0 0 0 0 CO 0 0 CO coco GM Ci " ^ * * l O O - * ^ ^ " * * - ^ - ^ T T l i O ^ D - O O C D O ^ O C O O

•*#•** CD CD

CM CO i - l T-H T H H I - H 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 i O * 0 CD CO CD CD CO CD CO CO CD CD

H 0 0 CD CD

^5* ^3^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ "*^ ^ ^ ^ ^ ^ ^ ^7^ ^ ^ ^7^

^ ^ '^T*

N m O O O O O M > I > M > O t * i-i i—i GM CM GM CM CM CM CM GM CM CM CM CM ^ C O I > » O H i O O f f l W i O H ' * i Q H r - i Q O C O O O O Ö O ^ H c o • < * " ^ " * u o ^ P 2 5 > o *<# - ^ • « * ^

i O CO D - CD ^ " ^ i

r > r - O O T H CT5 l O CD OO O C M - « # i - H O i-H CO *•# 0 0 i-H CTi GM CM O G> I > O 05 O CM CM GM CM CO CM CO CO CO CM CM GM GM CM t - C D t > i O O f O C O O > 0 0 5 0 c o c - r - o o a o o o o o o c o r~ C D C D

• • * CO c o t >

lOiOiOlOOiOCOtD^CDCDCD

159 13.

Sammanfattning

Statens Järnvägar

På basis av redovisade allmänna förutsättningar har investeringsbehoven för landets elproduktion och eldistribution undersökts. Som utgångspunkt h a r tagits kommerskollegii kompletterade med från statistiska centralbyrån erhållna uppgifter om investeringar i vissa kommuner. Utanför kalkylen synes dock ligga dels privata och kooperativa distributionsföretag utan egna kraftkällor dels till industrier hörande och för dessa producerande kraftverk. I kalkylerna har ej medtagits »Bilar för rörelsen» samt »Bostäder m. m. för personalen», vilket enligt kommerskollegium uppgick till 1,5 procent av totala investeringarna för elverk 1954. 'I uppgifterna för SV har på samma sätt utelämnats posterna »Inventarier och material» samt »övrigt». Detta utgjorde 1954 och 1955 ca 1 procent av SV:s totala investeringar. De i det ovanstående redovisade detaljkalkylerna har sammanfattats i bilaga 1. Slutresultatet kan sammanföras i följande uppställning. (Belopp i miljoner kronor.) c*„.i:„„ Privata och ™ , ,. Stath a Totalt 8 kommunala 1954 300 442 742 1955 319 415 734 1956—60 393 556 949 1961—65 428 653 1 081 I dessa belopp ingår ej de i kap. 7 redovisade investeringsbehoven för fjärrvärmeverk. För 1956—60 räknas för detta ändamål med ett behov av 185 miljoner kronor eller genomsnittligt 37 miljoner kronor per år, varav 25 miljoner kronor resp. 5 miljoner kronor per år faller på SV. F ö r 1961— 65 uppskattas investeringarna till 200 —400 miljoner kronor, d. v. s. 40—80 miljoner kronor per år. Stockholm den 19 juni 1956. Statens vattenfallsverk Driftbyråns planeringsavdelning Sven

Lalander N.

Holmin

På begäran av statssekreteraren i Kommunikationsdepartementet utarbetades hösten 1949 en investeringsplan för perioden 1950/51—1959/60 (se 1950 års statsverksproposition, Bil. 26: Bihang s. 138—141 och 152—155). I den skrivelse med vilken nämnda plan överlämnades underströks starkt svårigheterna att överblicka det framtida investeringsbehovet för en så lång tid som tio år. Ett för 1949 års plan grundläggande antagande var att det totala transportbehovet skulle öka med i medeltal 2 ä 3 procent per år och att statsbaneföretagets andel av den ökade totala trafiken icke kunde på förhand fixeras utan i påtaglig grad blev beroende av kvaliteten och avgifterna för transporttjänsterna. Det program som efter överväganden härav framlades ansågs vara ett maximiprogram, som kunde och borde genomföras endast under förhållandevis gynnsamma betingelser. Planen slutade på en genomsnittlig årlig investeringsvolym av 230 miljoner kronor i 1948 års priser. Det kan nu konstateras, att betydande avvikelser mellan plan och verklighet uppkommit under den gångna delen av perioden samt att trafikutvecklingen och erfarenheten under de gångna åren motiverat investeringar t. o. m. större än enligt planen. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 27 september 1955 angående anslag till nya byggnader och anläggningar m. m. meddelade styrelsen, att nämnda 230 miljoner kronor i 1955 års priser motsvarades av omkring 350 miljoner kronor och att under budgetåren 1950/51—1953/54 en eftersläpning om ca 315 miljoner kronor i 1955 års penningvärde uppstått i förhållande till tioårsplanen. Då förbrukningen av investeringsmedel under budgetåret 1954/55 utgjorde blott 273 miljoner kronor och under budgetåret 1955/56 beräknas bliva 300 miljoner kronor, har eftersläpningen i realiteten ökat ytterligare och kommer att uppgå till omkring 450 miljoner kronor vid innevarande budgetårs utgång. Om denna eftersläpning skulle inhämtas

160 till den 30 juni 1960, skulle följaktligen erfordras att investeringsvolymen genomsnittligt under vart och ett av de återstående fyra budgetåren motsvarar 460 miljoner kronor i 1955 års priser. Antalet trafikenheter (personkm + godstonkm) har ökat från 13,9 miljarder år 1949 till 14,5 miljarder år 1954 och preliminärt 15,3 miljarder år 1955. Med hänsyn till att en del föreliggande kapacitetsbrister har sin grund i att vissa investeringar släpat efter ända sedan 1930-talets slut, kan det ha sitt intresse konstatera, att antalet trafikenheter vid de svenska järnvägarna (SJ och enskilda järnvägar) sedan 1936, 1937 och 1938 ökat från resp. 7,4, 8,7 och 8,5 miljarder trafikenheter till 15,4 år 1954 och ca 16,3 år 1955, d. v. s. att totaltrafiken i stort sett fördubblats. Ökningen 1949—1955 motsvarar 10 procent och torde med beaktande av föreliggande omständigheter kunna anses motsvara 1949 års prognos. Vid bedömningen av dessa siffror får ihågkommas, att under långa perioder en potentiell efterfrågan på godstransporter förelegat, som icke kunnat tillgodoses på grund av kapacitetsbrister, sådana som otillräcklig godsvagnspark och otillräckliga utrymmen på rangerbangårdar och linjer, samt vidare att ökningen till stor del varit koncentrerad på vissa huvudlinjer, medan smärre linjer t. o. m. uppvisat minskning. Med hänsyn till utvecklingen av transportefterfrågan och de relativt stora möjligheter till rationalisering och förbilligande av järnvägsdriften som föreligger har bedömningen av statens järnvägars framtidsutsikter under de senaste åren förändrats i mera optimistisk riktning. Bakom en dylik bedömning ligger dock som en grundläggande förutsättning, att tilldelningen av investeringsmedel blir sådan, att det blir möjligt att såväl möta inflytandet av de successivt ökande arbetskostnaderna genom att substituera kapital för arbetskraft som att genomföra rationaliseringar, vilka sänker kostnadsläget under det nuvarande vid i övrigt oförändrade förhållanden. En omfattande kapacitetshöjning

samt modernisering och effektivisering av trafikapparaten är sålunda nödvändig för att statens järnvägar i framtiden skall kunna ombesörja de transportuppgifter som vid en samhällsekonomiskt ändamålsenlig fördelning av landets transporter naturligen bör tillkomma dessa järnvägar. I det föregående har endast avvikelserna från tioårsplanens totalbelopp omnämnts. Det kan emellertid vara skäl att något beröra också de avvikelser som uppkommit för olika huvudgrupper av investeringsobjekt. Det visar sig därvid att utvecklingen varit mycket oenhetlig. Detta förhållande kan illustreras med följande uppgifter om den planerade och faktiska investeringen på vissa områden under de fem budgetåren 1950/51— 1954/55 (beloppen är angivna i 1955 års priser). Investering, miljoner kronor Bangårdar 90 Dubbelspår och linjeomläggning 114 Husbyggnader . . . 123 Person-, resgodsoch postvagnar 142 Godsvagnar 119

± ' f° r "

— 34

114 53

— 70

65 169

— 77 + 50

± o

De uppkomna differenserna h a r flera orsaker. Den viktigaste är, att den årligen fastställda totala investeringsramen tvingat styrelsen att koncentrera resurserna till de för dagen allra mest trängande investeringsbehoven. Härvid har önskvärdheten att utlägga beställningar i långa serier samt trafikutvecklingen under perioden varit i hög grad vägledande. Sålunda har persontrafiken efter 1949 varit i nedgående, medan godstrafiken följt konjunkturerna i huvudsakligt uppgående riktning, vilket medfört fortsatt godsvagnsbrist under alltför många månader per år. På Herr Statssekreterarens begäran får jag nu överlämna en investeringsplan för tioårsperioden 1955/56—1964/65 och till densamma foga följande kommentarer.

161 Vad som anfördes vid överlämnande år 1949 av investeringsplanen för perioden 1950/51—1959/60 om planeringsarbetets svårigheter och om de anförda uppgifternas osäkerhet gäller fortfarande. Den tekniska utvecklingen befinner sig i en mycket expansiv fas, som kan komma konventionella tekniska lösningar att snabbt bli föråldrade. Svårigheterna för SJ att rekrytera och behålla skickliga tekniker och administratörer h a r blivit och förväntas bli än ytterligare accentuerade. Slutligen h a r rekryteringen till övriga tjänster vid företaget inom vissa områden utvecklats i ogynnsam riktning under senare år. Den nu framlagda planen bygger på att härav föranledda svårigheter kan bemästras. Konkurrensförhållandena på transportmarknaden kan visserligen komma att förändras med hänsyn till de olika transportmedlens möjligheter att tillgodogöra sig de tekniska framstegen, men såvitt nu kan bedömas synes härvidlag några avgörande förskjutningar icke sannolikt komma att inträda under h ä r ifrågavarande tidsperiod eller den efterföljande period som överhuvudtaget kan överblickas. Det stora kapitalbehov, som kommer till synes i planen, kan alltså beräknas bestå, även om de tekniska lösningarna av problemen kan förändras och fördelningen av medelsbehovet kan komma att bli något annorlunda såväl i tiden som mellan de olika huvudgrupperna av anslag än som uppgivits. Enligt de av 1955 års långtidsutredning lämnade anvisningarna borde i fråga om den samhällsekonomiska utvecklingen räknas med fortsatt full sysselsättning och en genomsnittlig produktionsökning under perioden med drygt 3 procent per år. Den antagna produktionsökningen torde innebära, att såväl befolkningens realinkomster som varuomsättningen betydligt ökas under perioden. Detta medför, att man får räkna med en stark ökning av det totala transportbehovet. Det förutsattes att järnvägarnas persontrafik trots flygets och personbilismens fortsatta expansion icke kommer att förändras mera väsentligt. Däremot synes det troligt, att den ökade 11—570070

varuomsättningen kan medföra en årlig genomsnittlig ökning av statens järnvägars godstrafik med 1 å 2 procent, varvid den högre siffran blir sannolikare ju förr de mest påtagliga kapacitetsbristerna avlägsnas. Med hänsyn till vad som ovan anförts, dels om trafikutvecklingen sedan 1930talet och trots väsentligt ökad produktivitet för rullande materiel m. m. inträdd eftersläpning i investeringsverksamheten och därmed sammanhängande kapacitetsbrist, dels om den förutsebara utvecklingen av trafik och arbetskostnader, erfordras under det närmaste decenniet omfattande investeringar med schematiskt följande, inbördes delvis sammanhängande syften: 1. Ersättning av i produktionen förbrukade anläggningstillgångar i huvudsak motsvarande avsättningarna till värdeminskningskonto, vilka vid tioårsperiodens början uppgår till ca 170 miljoner kronor per år. Här må särskilt nämnas det trängande behovet att anskaffa rullande materiel som ersättning för den under perioden mycket stora avgången genom tekniskt nödvändig slopning. 2. Investering för en redan vid nuvarande trafikomfattning nödvändig kapacitetshöjning. Av denna art är framförallt de föreslagna investeringarna i godsvagnar, dragkraft, bangårdar och godsmagasin. 3. Investering för en ur konkurrens- och allmän servicesynpunkt företagsekonomiskt ofrånkomlig höjning av transportstandarden (bekvämlighet, säkerhet, snabbhet e t c ) . Under denna rubrik kan inrangeras bl. a. förstärkning av spåröverbyggnaden, anskaffning av personvagnar och åtgärder för snabbare och bättre terminalbehandling av godsvagnar. 4. Investering i kostnadsreducerande syfte. Av de ovan under punkterna 1, 2 och 3 omnämnda nödvändiga eller företagsekonomiskt ofrånkomliga investeringsobjekten skulle åtskilliga, i grupp 2 flertalet, på goda grunder kunna redovisas även under denna rubrik i vart fall om den utvidgas att

162 omfatta även lönsamhetshöjande åtgärder. En kraftig utbyggnad av signalsäkerhetsanläggningar ger förutom ökad säkerhet möjligheter dels att utnyttja befintliga linjer bättre än för närvarande, dels ock att vidtaga direkt kostnadsreducerande ändringar i driften. Genom fj ärrblockering erhålls möjligheter att minska bemanningen på små driftplatser eller att efter en ändrad trafikfördelning mellan järnväg och bil lämna driftplatser helt obemannade. En ytterligare elektrifiering bidrager också till förbättring av driftekonomin. Av de olika driftformerna blir dock dieseldriften den mest expansiva under perioden. Genom anskaffning av rälsbuss- och motorvagnsmateriel kan antalet loktåg nedbringas på trafiksvaga linjer. 5. Investering i personalvårdande syfte. Av denna art är investeringar i personallokaler, överliggningsrum, tjänstebostäder o. cl. På detta område h a r beklagligtvis en stor återhållsamhet hittills måst iakttagas. En väsentlig standardskillnad har härigenom uppkommit mellan SJ och i synnerhet den större industrien. Om skillnaden skulle bestå eller vidgas, reduceras med säkerhet SJ möjligheter att i framtiden behålla och rekrytera erforderlig arbetskraft. Medelsbehovet för nya järnvägsanläggningar och ombyggnader av smalspårslinjer liksom för sådana hithörande investeringar, som ur andra synpunkter än de rent järnvägsekonomiska bedömts eventuellt kunna bliva aktuella under perioden, upptages fr. o. m. budgetårel 1957/58 utanför investeringsplanen, då det icke anses böra räknas inom SJ normala investeringsram. Medel för dessa slag av investeringar bör vidare anvisas i sådan ordning att investeringen icke räknas som räntepliktigt kapital för SJ. Den föreliggande investeringsplanen inkluderar ej heller eventuella medelsbehov för anordnande av fast förbindelse över Öresund och andra ännu ej preciserade projekt. När varuomsättningen hastigt tillväxte

till följd av stark produktionsstegring och snabb ökning av utrikeshandeln i samband med utbrottet av Koreakriget, ökade järnvägstransporterna, relativt sett, betydligt snabbare än landsvägstransporterna. Detta var möjligt genom att järnvägarna vid denna tidpunkt hade en viss mindre överskottskapacitet, som omedelbart kunde utnyttjas. Lastbilsparken har emellertid därefter successivt anpassats till en högre omsättningsnivå, medan järnvägstrafiken på större delen av stambanenätet under långa perioder begränsats till en av kapaciteten bestämd nivå. Om den totala varuomsättningen fortsättningsvis stiger, kommer statens järnvägar icke att kunna tillgodogöra sig sin naturliga del av ökningen, om icke kapaciteten på stambanenätet dessförinnan avsevärt förbättras. Det anförda innebär att statens järnvägars investeringar icke utan bestående skador för företaget och samhällsekonomin under den närmaste femårsperioden kan hållas inom nuvarande volym, vilket enligt 1955 års långtidsutrednings önskemål borde särskilt undersökas. I stället är det ur företags- och allmän ekonomisk synpunkt synnerligen angeläget, att en så stor del av tioårsprogrammet som överhuvud är möjlig ined hänsyn till de reala resurserna förverkligas under första delen av perioden. Den bilagda planen h a r utformats i överensstämmelse härmed. När hela tioårsprogrammet realiserats, torde det däremot, såvitt nu kan bedömas, bliva möjligt att begränsa investeringsverksamheten något. Eftersläpningarna på investeringsområdet borde nämligen då till väsentlig del vara inhämtade. Vid utgången av planperioden kan man överslagsvis räkna med att det årliga avskrivningsbehovet stigit till 220 miljoner kronor (1955/56 ca 170 miljoner) och att ränteplikten uppgår till ca 120 miljoner kronor vid en antagen räntefot av 3,5 procent och ett sammanlagt räntepliktigt kapital av 3,5 miljarder kronor vid periodens slut (1955/56 ca 55 miljoner). Detta innebär, att överskottet på statens järnvägars rörelse före avskrivning bör uppgå till omkring 340

163 Sammandrag

av beräknat medelsbehov för Statens Järnvägars under perioden 19551-56—1964165

investeringar

Miljoner kronor (1955 års pris- och lönenivå)

Byggnader och anläggningar.. Försvarsberedskap Rullande materiel Sjöfartsmateriel Biltrafik Inventarier Dispositionsanslag Summa

1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 /56 /57 /58 /59 /60 /61 /62 /63 /64 /65

102 1 9 7

130 5 10 9

124 10 11 10

170 10 18 10

180 6 14 10

188 6 12 10

191 6 10 10

188 12 10

180 9 14 10

163 9 14 10

127 9 12 10

1641 70 127 99

3 743

105 Utanför investeringsplanen (1957/58— 1964/65) För nya järnvägsanläggningar och ombyggnad av smalspårslinjer, att anvisas utan förräntningsplikt för SJ

miljoner kronor. Med hänsyn dels till den antagna utvecklingen av den totala produktionen och realinkomsterna, dels ock till den förutsedda strukturrationaliseringen och de föreslagna investeringa r n a s kostnadssänkande effekt, synes det vara möjligt att u p p n å den erforderliga ökningen av statens järnvägars driftöverskott. Stockholm den 1 juni 1956. Erik

Summa 1955/56— 1964/65

1954 /55

Upmark

Televerket På begäran av 1955 års långtidsutredning har telestyrelsen utarbetat en prognos för televerkets investeringar under den närmaste tioårsperioden. För att få anknytning till televerkets räkenskapsår och budgetredovisningen lämnas upp-

gifterna per budgetår (fr. o. m. 1956/ 57 t. o. m. 1965/66), varvid uppgifterna för budgetåret 1956/57 överensstämma med den av Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen beräknade medelsförbrukningen på olika investeringsanslag. För det ändamål, för vilket uppgifterna skola användas, torde man utan större fel kunna utgå från att investeringarna under ett kalenderår äro desamma som för det budgetår, som börjar under kalenderåret. A.

Telefonväsendet

a) Hittillsvarande utveckling och framtidsprognos beträffande ökningen av antalet telefonapparater Omfattningen av televerkets rörelse h a r u n d e r en lång följd av år visat en oavbruten stegring, vilken dessutom un-

164 der de sista åren visat ett allt hastigare tempo. För den största av televerkets rörelsegrenar, telefonrörelsen, har utvecklingen mätt i antalet telefonapparater fr. o. m. 1925 skett på sätt som framgår av efterföljande tablå: Antal telefonapparater den 1. 1. 1925 Ökning under femårsperioden: 1925—1929 1930—1934 1935—1939 1940—1944 1945—1949 1950—1954

406 000 89 000 107 000 243 000 301 000 446 000 506 000

Antal telefonapparater den 1. 1. 1955 2 098 000 Under 1955 ökades antalet apparater med 121 000, varför hela antalet apparater den 1. 1. 1956 stigit till 2 219 000. Den utomordentligt starka ökningen under efterkrigsåren, under vilken tid antalet apparater nästan fördubblats på tio år, har i hög grad berott på den höjning av den allmänna levnadsstandarden, som under denna tid ägt r u m och som bl. a. medfört att även sådana befolkningsgrupper, där man tidigare icke brukat ha telefon, numera börjat betrakta den som en nödvändighetsartikel. Sannolikt har man emellertid numera att räkna med att abonnentökningen i fortsättningen skall successivt avtaga. Omedelbart kommer detta att bli följden av den höjning av inträdesavgiften, som beslöts av Kungl. Maj:t den 16 december 1955, men även frånsett denna höjning, som styrelsen hoppas skall bli tillfällig, torde man med hänsyn till avtagande befolkningsökning och småningom inträdande mättnad på telefonområdet ha att förutse en nedgång. Med någon större grad av säkerhet kan man dock icke uttala sig härom, eftersom det i hög grad kommer att bero på den allmänna ekonomiska utvecklingen i landet. Styrelsen har försökt göra en prognos för ökningen av antalet telefonapparater under perioden 1955—1965, vilken prognos bygger på att antalet invånare 1965 skall ha vuxit till 7 500 000 och antalet hushåll till 2 500 000. Det antal hushåll, som har telefon, har beräknats stiga under den ifrågavarande tioårsperioden

från 67 till 85 procent, vilket skulle ge 2 125 000 abonnemang. Härtill bör läggas ca 300 000 affärsabonnemang. Med inräknande även av anknytningar skulle hela antalet apparater i så fall vid 1965 års slut uppgå till ca 3 000 000. Mättnadsvärdet i fråga om antalet telefonapparater h a r samtidigt beräknats till ca 3 500 000. Apparatökningen under de närmaste åren kominer att påverkas dels av den förut nämnda höjningen av inträdesavgiften, dels också av det förhållandet, att till följd av brist på reserver i stationsutrustning och lokalkabelnät ett osedvanligt stort antal före denna tidpunkt tecknade abonnemang ej hade kunnat effektueras av televerket. Sannolikt måste man räkna med att antalet nyteckningar till följd av den höjda inträdesavgiften åtminstone till att börja med kommer att sjunka och därmed också antalet inkopplade apparater, därför att nyteckningar falla bort också vid sådana stationer, där det icke råder brist på stationsutrustning och lokalkablar och nya apparater därför även vid nuvarande förhållanden skulle kunna inkopplas tämligen omedelbart. I den mån reserver hinna byggas ut vid stationer där sådana saknas kommer man å andra sidan så småningom att kunna avverka den onormala ökningen av den kö av nya abonnenter, som anmält sig före höjningen av inträdesavgiften. Med hänsyn till det anförda har det ansetts motiverat att räkna med en lägre siffra för apparatökningen under 1956 men utan ytterligare nedgång under de närmast därpå följande åren. Den årliga ökningen av antalet telefonapparater h a r med denna korrigering under perioden 1956—1965 beräknats till: 1956 100 000 1957 100 000 1958 100 000 1959 95 000 1960 88 500 1961 72 000 1962 66 000 1963 61 000 1964 56 500 1965 52 000

165 Hela antalet apparater skulle med denna beräkning vid slutet av 1965 uppgå till 3 010 000. b) Automatisering

2 900 000 eller 97 procent av hela antalet. Vid sistnämnda tidpunkt skulle alltså återstå ca 100 000 apparater anslutna till manuella eller halvautomatiska stationer. Antalet automatiska och manuella telefonstationer har under de sista fem kalenderåren förändrats på sätt framgår av nedanstående tablå. De nuvarande halvautomatiska växelstationerna överföras successivt till helautomatisk drift. Så måste alltid ske när den station, till vilken vederbörande halvautomatiska station är ansluten, blir automatiserad. Av de nuvarande 121 centralstationerna beräknas 107 vara automatiserade vid utgången av 1960 och 119 vid utgången av 1965. Hela antalet ännu kvarvarande manuella och halvautomatiska stationer beräknas vid sistnämnda tidpunkt till omkring 1 000, flertalet belägna i de norrländska glesbygderna.

stationer

Ökningen av antalet apparater anslutna till automatiska telefonstationer har under de sista fem kalenderåren varit enligt följande tablå:

År

Vid förutvarande automatiska

1950 . . . . 52 600 1951 . . . . 63 700 1952 . . . . 61 400 1 9 5 3 . . . . 70 500 1 9 5 4 . . . . 73 300

Vid stationer som under året överförts till automatisk drift 43 800 35 100 49 000 49 500 44 700

Vid nya växelstationer

Summa

1 800 1 300 1500 1100 600

98 200 100 100 111900 121100 118 600

Vid utgången av år 1954 uppgick hela antalet apparater i televerkets nät till 2 098 000, varav 1 531 000 eller 73 procent voro anslutna till automatiska stationer och 567 000 eller 27 procent till manuella stationer. Vid 1955 års utgång beräknas antalet apparater anslutna till automatiska stationer ha stigit till 1 663 000 eller 75 procent av hela antalet. Enligt uppgjord prognos beräknas antalet apparater anslutna till automatiska stationer vid utgången av 1960 ha vuxit till ca 2 400 000'eller 89 procent av hela antalet och vid utgången av 1965 till ca

c) Automatisering

rikstrafik

Automatiseringen av telefontrafiken avser numera icke blott den lokala telefontrafiken utan även rikstrafiken. Automatisk rikstrafik infördes första gången den 1. 7. 1949 mellan de då automatiserade delarna av Linköpings och Norrköpings taxeområden och har sedermera successivt införts mellan ett stort antal automatiserade områden i olika delar av landet. Utvecklingen framgår av översikten överst å s. 166.

Antal telefonstationer År

1.1.1950 Under 1950 i 1951 i 1952 • 1953 t 1954 1.1.1955

helautomatiska

manuella och halvautomatiska

Summa

centralstationer

växelstationer

centralstationer

växelstationer

38 5 1 7 4 5 60

1691 + 240 + 274 + 287 + 257 + 219

82 — 4 — 1 — 7 — 4 — 5

5 470 — 267 — 322 — 324 — 244 — 239

7 281 — 26 — 48 — 37 + 13 — 20

2 968

4 074

7 163

+ + + + +

166 Genom automati- Manuelsering la riksBudget- bortfallna samtal år manuella milj. rikssamtal milj. 104,6 1948/49 1949/50 . 0,6 110,6 1950/51 . 2,8 116,3 1951/52 . 3,8 116,9 1952/53 . 6,1 119,5 1953/54 . 12,0 122,9 1954/55 . 21,0 123,9

Summa milj.

104,6 111,2 119,1 120,7 125,6 134,9 144,9

Automatiserad trafik i °/ 1 /o 0 0,6 2,4 3,1 4,8 8,9 14,5

Såvitt nu kan förutses kommer procenttalet av genom automatisering bortfallna manuella rikssamtal under budgetåret 1955/56 att stiga till ca 19 procent och under budgetåret 1956/57 till ca 27 procent. Automatisk rikstrafik kräver ett större antal förbindelser än manuell trafik liksom även särskild stationsutrustning, bl. a. i form av särskilda automatiska förmedlingsstationer, men den medför å andra sidan så stora personalbesparingar, att den därav följande minskningen av driftkostnaderna vida överstiger kostnaderna för ränta och amortering av dessa investeringar och för underhåll av motsvarande anläggningar. Detta förbilligande har vad gäller den långväga trafiken ytterligare accentuerats därav, att man tack vare en ny kabeltyp (koaxialkabel) — eller framdeles jämväl radiolänkar — erhåller lägre anläggningskostnad per km förbindelse än tidigare. I själva verket äro dessa besparingar så stora, att televerket kunnat sätta avgifterna för automatiska rikssamtal 30—40 procent lägre än avgifterna för manuellt expedierade samtal. Denna taxesänkning liksom även den större bekvämlighet, som automatiska rikssamtal erbjuda allmänheten i jämförelse med manuella samtal, har lett till så stor ökning av trafiken, att verkets inkomster trots avgiftsncdsättningen efter automatisering som regel blivit högre än förut. Med nu planerad riksautomatisering kan man räkna med att antalet manuella rikssamtal redan nått toppunkten och kommer att börja minska. Sannolikt kom-

mer den manuella trafiken 1965 att utgöra endast hälften av den nuvarande med därav följande motsvarande minskning av antalet rikstelefonister. d) Utbyggnad

mellanortsförbindelser

Den starka ökningen av antalet telefonabonnenter har givetvis åtföljts av en motsvarande ökning även av antalet telefonsamtal, vilken i sin tur nödvändiggjort en ökning av antalet riks- och landsförbindelser, de förra avsedda för samtal mellan olika taxeområden (rikssamtal) och de senare för samtal inom ett och samma taxeområde (landssamtal). Rikssamtalen äro i manuell trafik i regel belagda med särskild periodavgift och debiteras i helautomatisk trafik på abonnentens samtalsmätare på så sätt, att en markering sker för varje påbörjad tidsperiod av viss längd, vilken för närvarande allt efter avståndsklassen varierar mellan 8 och 45 sekunder (i vissa fall även 90 sekunder). Landssamtalen markeras i manuell trafik med en markering på abonnentens samtalsmätare och i helautomatisk trafik med en markering för som regel var sjätte minut. Riks- och landsförbindelser ha utbyggts på följande sätt: 1 jan. år

Km mellanortsförbindelser Km per ., , , telefon-. rikslandssumma apparat

1925. . 215 000 1930.. 324 000 1935. . 477 000 1940.. 654 000 1945.. 865 000 1950. . 1 301 000 1955.. 2 263 000

325 000 110 000 141 000 465 000 204 000 681 000 320 000 974 000 445 000 1 310 000 044 000 1 945 000 832 000 3 095 000

0,80 0,94 1,13 1,15 1,14 1,22 1,48

Den ökning av längden av mellanortsförbindelser per apparat, som ägt rum under de sista tio åren, sammanhänger med att vid helautomatisk trafik erfordras ett större antal förbindelser än vid manuell trafik, eftersom i det förra fallet abonnenten som regel måste finna en ledig förbindelse vid anrop av abonnent vid annan station. Dessutom har televerket under denna tid målmedve-

167 tet strävat efter att i den utsträckning det varit möjligt införa snabbexpedition av manuellt beställda samtal. Den rikligare tillgång på riksförbindelser, som erfordras för helautomatisk trafik eller för snabbexpedition av manuella samtal, h a r möjliggjorts därigenom, att den tekniska utvecklingen i fråga om långdistansförbindelser givit möjlighet att erhålla sådana förbindelser för avsevärt lägre anläggningskostnad än förut. I de pupiniserade fyrskruvskablar, som utlades före kriget, uppgick antalet förbindelser till 200 a 300, under det att i den nya kabeltyp, koaxialkabel, som televerket tog i bruk efter kriget, på två ledare (kabeltuber) kunna inläggas upp till 960 förbindelser. Enligt senaste konstruktion, som h a r beställts för koaxialkabeln Stockholm—Västerås —Örebro, beräknas antalet förbindelser per tubpar komma att stiga till ej mindre än ca 2 500. Innevarande år kommer televerket dessutom att påbörja anläggandet av en s. k. radiolänkanläggning (på sträckan Falun—Mora, sedermera utsträckt till Sveg och Östersund), dvs. trådlös överföring på ultrakortvåg med energien starkt koncentrerad till överföringsriktningen. Anläggningskostnaden för ett dylikt länksystem blir i vissa fall lägre än kostnaden för en motsvarande koaxialkabel, vilket särskilt gäller sådana fall, då behovet av kortväga förbindelser lämpligen kan tillgodoses på annat sätt. Kapaciteten av den projekterade anläggningen mellan Falun och Mora beräknas bli ca 600 telefonförbindelser. Beträffande landsförbindelser tillgodoses behovet av ökat förbindelseantal genom att lägga ut landskablar eller bygga nya blanka ledningar. Den kabeltyp/som användes för landsförbindelser, är i huvudsak densamma som före kriget, beroende på att bärfrekvensförbindelser till följd av de jämförelsevis höga kostnaderna för terminalutrustningar hittills icke varit lönande på så jämförelsevis korta avstånd som i detta fall kommer i fråga.

e) Investeringsbehov i telefonanläggningar samt personalbesparingar på automatiseringen Investeringsbehovet i telefonanläggningar bestämmes i stort sett dels av abonnent- och trafikökningen, dels av den takt i vilken automatiseringen av telefontrafiken bedrives. Vid samma investeringsvolym medför stigande abonnenttillströmning en avmattning i automatiseringstakten; vid minskad tillströmning av nya abonnenter blir förhållandet det motsatta. Möjligheten för televerket att taga emot nya abonnenter sammanhänger emellertid också direkt med automatiseringstakten. Större manuella stationer kunna nämligen icke utbyggas mer än till en viss gräns, och när denna gräns har nåtts kunna nya abonnenter icke mottagas förrän en ny station med större kapacitet kunnat installeras. Eftersom i detta läge stationsutrustningen ändå måste utbytas, är det naturligt att anordna den nya, större stationen såsom automatisk. Ur ekonomisk synpunkt är det vid en sådan automatisering önskvärt att samtidigt automatisera även kringliggande mindre stationer, eftersom man endast därigenom kan uppnå den fulla ekonomiska nyttan av automatiseringen. Detta ger samtidigt den fördelen, att den nya stationsbyggnad, vilken som regel alltid måste uppföras för att bereda plats för den nya automatiska stationen, kan göras mindre än som skulle vara nödvändigt, ifall i densamma också måste inrymmas ett stort antal expeditionsplatser med tillhörande personalutrymmen för manuell expedition av trafiken med och mellan de anslutna mindre stationerna. Om alla underordnade stationer kunna automatiseras samtidigt med den överordnade stationen behöva några manuella expeditionsplatser ej alls anordnas för denna trafik, och i vissa fall kunna de undvaras även för manuellt expedierade periodavgiftsbelagda rikssamtal, ifall expeditionen av sådana samtal utan olä-

168 Administration och trafik

År

1950 . . 1955 .. 1960 . . 1965 . .

telefonister, växelstationsföreståndare och deras biträden 22 803 19 200 14 500 7 900

administrativ personal inkl. personal för telegraftrafik

Driftsavdelningens anläggnings- och underhållsarbeten reparatörer ingenjörer och och övrig arbetare teknisk personal

5 660 6 700 7 000 7 300

genhet kan flyttas till en annan större centralstation med manuell riksavdelning. I sistnämnda fall blir lokalbesparingen i den nya telefonstationsbyggnaden givetvis än större. De äldsta av televerkets automatiska telefonstationer anlades redan under 1920-talet. Med hänsyn till den långa tid dessa stationer varit i drift måste man räkna med att de så småningom måste utbytas mot nya stationer. Sådana utbyten beräknas dock komma att få större omfattning först under 1960-talet. Hänsyn härtill har tagits vid beräkningen av investeringsbehovet. Med de ständigt stigande personalkostnaderna och med de växande svårigheterna att skaffa personer, som äro villiga att sköta manuella växelstationer, framstår fortsatt automatisering av telefondriften i så snabb takt som möjligt såsom enda utvägen att säkerställa telekommunikationerna och ett gynnsamt ekonomiskt resultat av televerkets rörelse. Samtidigt medför automatiseringen väsentliga personalbesparingar. Såsom belysande härför må anföras ovanstående siffror avseende televerkets behov av arbetskraft, hämtade ur 1949 års arbetskraftsutrednings betänkande (SOU 1955: 34, tabell 3 : 17). Vid bedömandet av investeringsbehovet vid televerket måste hänsyn också tagas till den omständigheten, att televerkets investeringar under tiden efter kriget icke kunnat hålla jämna steg med abonnent- och trafikökningen, vilket h a r lett till att reserver i stationer och ledningsnät praktiskt taget förbrukats samtidigt som det uppdämda behovet av nyanläggningar undan för undan bli-

8 545 9 500 8 800 8 800

1379 1400 1700 2 000

Verkstadsavdeln.

Totalsumma

1988 2 500 2 500 2 500

40 375 39 300 34 500 28 500

vit allt större. Särskilt under de två sista åren med deras rekordartat stora antal nyteckningar av telefonabonnemang ha dessa svårigheter klart kommit till uttryck däri, att kön av personer, som måste vänta på att få telefon installerad, hela tiden har vuxit. Svårigheterna drabba för övrigt icke blott nytillträdande abonnenter utan även sådana personer, som till följd av flyttning begära få sin telefon uppsatt på annan plats och som kunna få vänta lika länge som nya abonnenter på att återfå sin telefon. Såsom belysande för utvecklingen må anföras följande siffror avseende antalet väntande abonnenter: Antal väntande abonnenter ?an' t * it därav som väntat i ar totalt m e r ä(1 t r e m å n a d e r 1953 54 300 16 100 1954 49 300 14 000 1955 64 900 23 900 1956 67 900 29 100 Härmed kan jämföras, att antalet abonnenter, som måst vänta mer än tre månader på att få telefon, den 1.1.1947 uppgick till endast 5 400. Den hittillsvarande investeringsbegränsningen har också medfört olyckliga konsekvenser genom eftersatt utbyggnad av riks- och landskabelnäten. På de sträckor, där nya rikskablar och bärfrekvensanläggningar ha kunnat utbyggas, ha väntetiderna för beställda rikssamtal enligt vad förut nämnts kunnat avsevärt nedbringas, medan p å sådana sträckor, där behovet av utökat antal förbindelser ännu ej kunnat tillgodoses genom nyanläggningar, väntetiderna fortfarande äro alltför långa

169 och under bråd tid kunna stiga till 1 ä 2 timmar och därutöver. Detta gäller i all synnerhet för samtal mellan övre Norrland och övriga landet. Att lands- och kortare rikskablar icke kunnat anordnas i den utsträckning, som egentligen skulle ha varit nödvändigt, har också lett till att oundgängliga ledningsbehov i alltför stor utsträckning måst tillgodoses genom nya blanka ledningar på verkets stolplinjer, vilka härigenom undan för undan blivit allt för hårt belastade. Resultatet härav har blivit, att faran för linjeras vid ogynnsamma väderleksförhållanden (snöstorm och isbarksbildning) blivit allt större, varom omfattande ras under de senaste åren burit påtagligt vittnesbörd. Ur allmän ekonomisk synpunkt måste detta anses vara i hög grad otillfredsställande, eftersom televerket på detta sätt belastas med årliga reparationskostnader till belopp, som äro avsevärt större än kostnaderna för amortering och förräntning av de merkostnader, som kablar dra jämfört med blanka ledningar, vartill komma de stora olägenheterna för den telefonerande allmänheten. Med hänsyn till det u p p d ä m d a investeringsbehovet har styrelsen måst räkna med en ökning av investeringarna i telefonanläggningar under de närmaste åren. Under förutsättning att styrelsens prognos rörande apparatutvecklingen kommer att slå in bör man emellertid efter hand kunna räkna med minskade investeringar, vilken minskning skulle bli särskilt framträdande under 1960-talet. Härvid måste emellertid reservation göras för den tekniska utvecklingen, vilken för närvarande går mycket snabbt på det teletekniska området. Den inverkan nya tekniska lösningar av telekommunikationsproblem kan komma att få på televerkets investeringsbehov kan icke nu anges, men i huvudsak måste sådana nya lösningar komma att inverka först under tioårsperiodens senare del, för vilken alla prognossiffror i övrigt måste betraktas som i hög grad osäkra.

Telegrafväsendet

Den egentliga kommersiella telegraftrafiken har efter kriget närmast visat en avtagande tendens. Den inländska telegramtrafiken har under senare år undan för undan sjunkit, under det att den utländska hållit sig ungefär oförändrad. F ö r närvarande håller en automatisering på att genomföras av telegramtrafiken mellan olika telegrafstationer i landet på så sätt, att telegrafstationerna anslutas till de automatiska telexstationerna, varigenom det blir möjligt för varje telegrafstation att sända sina telegram direkt till adresstationen utan att telegrammet måste repeteras på mellanliggande stationer. Ifrågavarande automatisering är redan genomförd inom ett område i södra delen av landet och beräknas vara helt genomförd omkring år 1958. Den nya gren av telegrafrörelsen, som avser telex (abonnenttelegrafi) utvecklas för närvarande mycket snabbt. I Sverige introducerades denna nya verksamhetsgren av televerket omedelbart efter det senaste världskrigets slut. Antalet telexabonnenter uppgick vid 1955 års utgång till nära 900, och antalet tillväxer för närvarande med ca 200 abonnenter per år. Det finns ingen anledning antaga, att icke denna utveckling skall fortsätta. Om Sverige i relation till folkmängden skulle ha lika många telexabonnenter som Västtyskland, där telexrörelsen redan före kriget hade fått stor omfattning, skulle antalet abonnenter hos oss vara 3 gånger så stort som det nu är. Telestyrelsen har därför räknat med fortsatta investeringar i telexanläggningar av ungefär samma storleksordning under hela den nu åsyftade tioårsperioden. Vid sidan om telexrörelsen anordnas i växande utsträckning direkta fasta inhemska och internationella telegrafförbindelser exempelvis mellan ett affärsföretags huvudkontor och fabriker i olika delar av landet, mellan tidningsredaktioner för samarbetande tidning-

170 ar, mellan pressbyråer i olika länder, mellan flygplatser o. s. v. Den utveckling av telegrafväsendet, som här blivit nämnd —• automatisering av den kommersiella trafiken, telex och anordnandet av fasta teleprinterförbindelser — har möjliggjorts därigenom, att man för jämförelsevis låg kostnad kan erhålla ett stort antal telegrafförbindelser i nätet av långdistanskablar för telefoni. C. a)

Radioväsendet Rundradiorörelsen

Rundradioverksamheten bedrives j vårt land så, att den egentliga programverksamheten omhänderhas av ett särskilt för ändamålet bildat bolag, AB Radiotjänst, under det att televerket svarar för uppförande och drift av sändarstationer och det för programöverföring nödvändiga distributionsnätet. Antalet radiolicenser uppgick den 1. 1. 1925 till 40 000 och h a r sedan dess ökats på sätt framgår av efterföljande siffror: Antalet radiolicenser den 1. 1. 1925 Ökning under femårsperioden 1925—1929 1930—1934 1935—1939 1940—1944 1945—1949 1950—1954

40 000 388 000 306 000 625 000 426 000 311 000 295 000

Antalet radiolicenser den 1. 1. 1955

2 391 000

Den 1. 1. 1956 hade antalet licenser ökats till 2 462 000. Siffrorna visa, att licensökningen under de sista femton åren successivt avtagit, vilket förhållande förklaras därav, att man kommit avsevärt närmare mättnadspunkten än då det gäller exempelvis telefonapparater. I själva verket äro radiolicenserna numera lika mänga som antalet hushåll i landet. Alla dessa ha emellertid ännu icke radiolicens beroende på att i antalet licenser också ingå radiolicenser för mottagare i bilar, för vilka särskild licens måste lösas. Enligt uppgjord prognos beräknas antalet

licenser komma att ytterligare stiga med ca 250 000 under femårsperioden 1955 —1959 och med ca 200 000 under femårsperioden 1960—1964. Hela antalet radiolicenser skulle därmed den 1.1.1965 komma att uppgå till omkring 2 840 000. Enligt beslut av 1955 års riksdag skola stationer och distributionsnät utbyggas för införande av dubbelprogram. Utbyggnaden avser uppförande av sändarstationer för frekvensmodulerad ultrakortvåg (FM) för de delar av landet, som för närvarande ha goda mottagningsförhållanden för riksprogrammet, under det att övriga delar av landet, där det jämväl gäller att förbättra möjligheterna att lyssna på nuvarande program, utbyggnaden skall ske i form av högfrekvent trådradio. Kostnaden för utbyggnaden har beräknats till totalt 60 å 65 miljoner kronor, vartill kommer ett belopp av ca 22 miljoner kronor för modernisering av de nuvarande långoch mellanvågsstationerna och ca 35 miljoner kronor för uppförande av radiohus för AB Radiotjänst i Stockholm och Göteborg. Investeringarna i radiohusen belasta emellertid ej televerkets utan byggnadsstyrelsens fond. Bortsett från de båda radiohusen finansieras de ökade investeringar, som erfordras för här nämnda utbyggnad, genom höjning av licensavgiften. Investeringarna för varje år beräknas skola uppgå till skillnaden mellan licensinkomsterna och utgifterna för rundradiorörelsen. Utbyggnaden beräknas vara i huvudsak slutförd med budgetåret 1961/62. b) Radioanläggningar för kommersiell trafikHär ifrågavarande radioanläggningar äro radiostationer ombord på svenska handelsfartyg, vilka uthyras av televerket till rederierna, kuststationer för trafik med fartyg samt radiostationer för trafik med andra länder. I samtliga fall avses såväl radiotelegraf- som radiotelefontrafik samt — beträffande de fasta radiostationerna — även telextrafik per radio.

171 1. Antalet fartygsradiostationer har sedan den 1.1.1925 utvecklats på sätt framgår av efterföljande siffror: Stationer "eleverkrt televerket Antal den 1. 1. 1925 227 Ökning under femårsperioden 1925—1929 . . . . 68 1930—1934 . . . . 16 1935—1939 . . . . 52 1940—1944 ....—26 1945—1949 . . . . 398 1950—1954 . . . . 77 ital den 1. 1. 1955 812

h " televerket

Summa

13 — 6 48 78 203 187 578

81 10 100 52 601 264 1390

Den starka ökningen efter kriget av antalet stationer ej tillhörande televerket förklaras av att fiskefartyg i allt större utsträckning skaffat sig radiotelefonianläggningar, vilka anläggningar inköpas av fiskefartygens ägare. Storleken av behövliga investeringar bestämmes i huvudsak av den svenska handelsflottans tillväxt samt av behovet av att modernisera redan befintliga anläggningar på dessa fartyg. 2. Utvecklingen av trafiken vid de svenska kuststationerna visar, att radiotelefontrafiken alltsedan krigets slut befunnit sig i ökning, under det att radiotelegraftrafiken hållit sig ungefär oförändrad. Investeringsprogrammet för de närmaste åren upptar i huvudsak vissa smärre utbyggnader, omfattande bl. a. två nya kusttelefonstationer p å ostkusten samt fortlöpande moderniseringsarbeten. 3. Antalet telegram utväxlade per radio med andra länder, n å d d e sin höjdpunkt strax efter kriget för att därefter åter sjunka. Under de senaste åren har trafiken hållit sig ungefär konstant vid ca 1 150 000 telegram per år. Antalet utväxlade telefonsamtal på direkta radioförbindelser mellan Sverige och utomeuropeiska länder är jämförelsevis lågt. Under år 1954/55 utväxlades sammanlagt 3 255 radiotelefonsamtal, varav 3 084 med Förenta Staterna och

övriga 171 samtal med Argentina och Japan. Trafiken har under senare år varit lägre än tidigare till följd av kraftiga radiostörningar. Investeringsprogrammet för den närmaste tioårsperioden upptar huvudsakligen smärre kompletteringar och moderniseringar av radioutrustningen. c) Radioanläggningar

för

luftfarten

För den civila luftfarten behövliga radioanläggningar på marken installeras och underhållas av televerket, som erhåller ersättning härför av luftfartsverket. Man har säkerligen att räkna med fortsatt stark utveckling av den civila luftfarten, vilket kommer att kräva fortsatt utbyggnad och modernisering av de teletekniska anordningar, som krävas för att fylla luftfartens säkerhetskrav. Planerna för den fortsatta utbyggnaden grunda sig på av luftfartsstyrelsen lämnade uppgifter. d)

Televisionsanläggningar

Förslag till införande av television i Sverige avgavs år 1954 av den av Kungl. Maj:t tillsatta televisionsutredningen (SOU 1954:32). Utredningen framlade två alternativa utbyggnadsplaner för televisionsanläggningar med en utbyggnadstid av 9 resp. 14 år. Utredningen rekommenderade för sin del, att 9-årsplanen i princip skulle läggas till grund för utbyggnaden, men sade sig å andra sidan inse, att detta skulle kunna möta svårigheter av olika slag och att 14årsplanen måhända därför mera överensstämde med vad som i verkligheten skulle kunna genomföras. De sammanlagda investeringarna i sändarstationer och programförbindelser, utförda i form av radiolänkar, beräknades av utredningen i det sistnämnda alternativet till sammanlagt 176,9 miljoner kronor, däri inberäknat ersättningsinvesteringar för att förnya anläggningarna fr. o. m. det elfte året. För vissa förberedelsearbeten under året närmast före det första

co CO O CO O

O CO CO

O O CO T H

O CO

O O

T-IHO

o C-

O © O-CD

O CO

r C -

T *

o o

O D-

O CO CO

i O CM -tf

o o

o •

O - ^

O O

- *

T - I

T-I

c o

• * O CM

r H -rH

o o

o •<#

O O

lO CD

O r H

r-H

T-H

O O

O C M

C D CM

o o o

CO CO

O T-H GM

0 0 I >

O C OT H

O O T - i CD

O CO

O O

CO CO

O I>

r > 0 0

CMCM o

O "•*

i—l

T - I CD

O O

» C O CM CD^

O • ^

O O

coo"

O O

D-

O O

0 0 T-H CM

"" o•

oo CM

o •

T-H CM CD

T - I

i-(

O O

O CO

o* r» o

CO CO

• ^ -«*

35 co o

00 COCO

COT-HT-H

o o

o o o

CO CD

o CM

coco

T-H

-# ** rH r H

•<# Ol

( M i O C l

CO CO

0 0 T-H T-H

00 rH

GM CO CD O

CD © CO O

O CO

O O CD CO

O O)

O O

C C O

O ) C»

» O O CM O

O CO

O o

O"CM"

O O E> 00

O o •**co

O CO

T-H

T-I

o o o o

o o

c*-

CM r H

o o o

o CM

O CO CM

CO CO

0 0 rH T H

iO TO

o CO

o o

o o o

o t>-

o o

c-rH

OCO I > TH

O o CO

C H l > T-I

o•

•

o o o

o o

C* 00

CO rH

o o O CM CD

»O

O T - I T-H

O O

•

CO CM

o D-

o O )

o o

• r.

o *

T-

< *

O O

7-1

[ > H r H

o o O C O

o O

t*-

CO CM

o CO

* * CO

GM O

tr X CN

OT-H r - T oo T-I

O c o oo

» O O

c o r>

OCM T-1

O O

00 00

O O

O 00

T-H

o »o

qr-

00 O O

rtffq

o T-l 0 0

O T - H

O CD

O O O CM CO

OO CD

CO O

O C M TO -rH

»no coco

o CO

0 0 T-H

* *

CO iO

O"T-H

CM co

CD r-

C O O oo T-H

T-t

T H

T-H

O CD

O CM CM

t>O

O -HJI

*~* [ >

o 1—t CD CD

o o CO 0 0

O CO

O O

O i H

O H I

o o

O CO

C - r H T-t

"«

o CM T-H

lO rH

O O 0 0 T-H

l >

T-H

-t I> CN

O E>

O O O

ooo

o o o

lO 00

CM CM

O — OO lC CO 3 CMO

t > r H T-H

O O o

O T

rH •^

00*Hjt

t > 0"HH

CM CM

C D O r H

•rH

O O I T - 0 0 GM

O f - t

•W y-t

O O GM O

O O

CD T * l > - CO

CM CM

CO O

Gvj

O O O O Q 0 O T-I CD

T-H H

O CM

o *H

1 1

O O

1C -i

O O

CM CO

^^ C3 ^

•** -rl TH

o CD

CO CM

oo o

O O

o O

CD O 00 0 0

i CO

c c ©

C D»

O ) CO

C O O O OO 0 0 CM CO l?-

O C CD

T-H

-CH O

o: -cl

T H

T-H CD

] 1

T-H

-t

• *

TO 7-1

(,_,

—* SSeS T5

w fe 0 0

t - -M

; . . .

u es Ö

\ ci

* t/i • <«• cö

' - i• cl

" (H • ej i ; • tjc : o

. ju

. .P

. C £3 £

. CJ3

. :cd .P * -

Cr>

8 w o

T3 J 3

c .. 2 5b to

. "O

• S • j-

3 Ei

P *&

8 :? :S.a

•5 o

b : a : BO ^;

5.°

XT . ^ - V]

-12 c 7= c *" 5

•"£ •aas Öo U5 4 H

• £ • • - o - S c o . ^ BO BO • S ' 2-2 •o • , - c ^ ; : ^ r* j a • " S2 w ns • o ' é • oj « g 3 c ö 3 g St[Ai « CCS t j CH CHO C3 : "2 -a .2 t C.T3 2 £3 C:pi P.'S£ oö -P3 •"£ ^ * c .2 « ^ S

. * CD

:c0

is a c . i2 o 2 >

"•*

t > CO

O rH

t. c

e O

r" C

.*" v Si: p ^

T-H

0 P

1 H

E 3 '(« c; C —' B BO B E a c BO E

^H B0

cö

B cu e

g CM

IC,

U •C3

T-t CM CO

3 OJ

B0 t ,

]

- * o d rO >

T-H T-H

c/"

173 utbyggnadsåret beräknades behövliga investeringar till 2,5 miljoner kronor. De årliga investeringarna i 14-årsalternativet beräknades av utredningen till följande belopp: Utbyggnadsår

ProgramSäudar- förbin- Summa stationer delser milj. kr. milj. kr. milj. kr.

Förberedelseår Utbyggnadsår 1 . . .

2 .. 3 ... 4 ... 5 ... 6 ... 7 ... 8 ... 9 ... 10 . . . 11 . . . 12 .. 13 .. 14 . . .

3,1 2,1 5,0 3,1 2,1 6,2 4,6 6,9 3,8 12,0 10,4 12,3

1,6 2,4 6,0 5,2 1,6 5,2 3,0 5,2 7,6 12,1 7,9 13,6 10,0 8,1

9,7

6,1

2,5 4,7 4,5 11,0 8,3 3,7 11,4 7,6 12,1 11,4 24,1 18,3 25,9 19,7 14,2

Till de investeringar för television, som redovisas av televerket, komma dels investeringar hos AB Radiotjänst i utrustning för programproduktion, dels allmänhetens investeringar i televisionsmottagare. De förra beräknas av utredningen vid olika alternativ rörande sändningstiden till 8,2 å 12,8 miljoner kronor och de senare vid ca 300 000 mottagare till 500 å 600 miljoner kronor och vid ca 800 000 mottagare till 1 300 å 1 700 miljoner kronor. I proposition nr 90 till 1956 års riksdag har Kungl. Maj:t förklarat sig icke för närvarande kunna ta ställning till frågan om utbyggnadstakten för televisionsanläggningar utan har inskränkt sig till att föreslå riksdagen att för budgetåret 1956/57 anvisa ett investeringsanslag på 330 000 kronor, avsett för en provisorisk sändare vid den nya rundradiostationen i Nacka vid Stockholm. Stockholm den 15 mars 1956. Kungl. Telestyrelsen Håkan

Sterky H.

Heimbiirger

Posten Såsom utgångspunkt för de gjorda beräkningarna för anskaffning av inventarier har gällt, att nuvarande bokförings- och redovisningssystem skola bibehållas såväl vid postanstalterna som inom bankavdelningen (postgirokontoret och postsparbanken). En alternativ beräkning har dock gjorts angående investeringsbehovet för anskaffning av kontorsinventarier vid en ev. ändring av nu tillämpade system av berört slag. Underlag för denna beräkning, av vilken resultatet jämväl redovisas i bilaga 1, h a r lämnats av ett av generalpoststyrelsen tillsatt utredningsorgan, vilket fått i uppdrag att undersöka förutsättningarna för övergång till ett mekaniskt kvitteringssystem i postkassorna och i samband därmed omläggning av bl. a. postgirokontorets nuvarande bokföringssystem. Utredningens arbete är ännu icke på långt när avslutat. Utredningen har dock med anledning av de infordrade uppgifterna sökt uppskatta de kostnader för maskinanskaffning, som en dylik mekanisering skulle komma att betinga. Kostnaderna anses komma att röra sig om ca 30 miljoner kronor. övergången till de nya systemen måste i förekommande fall av organisatoriska skäl ske inom en förhållandevis kort tidrymd och har av utredningsorganet beräknats kunna äga rum under åren 1959—1963. Genom at viss annan maskinanskaffning för postgirokontorets räkning vid övergång till nytt bokföringssystem icke skulle behöva komma till stånd, vilken maskinanskaffning beräknas kosta ca 4,6 miljoner kronor, skulle de ökade kostnaderna för inventarieanskaffning vid övergång till nya kvitterings- och bokföringssystem uppgå till i runt tal 25 miljoner kronor. Med hänsyn till de oerhört omfattande och svårlösta problem det här gäller att lösa, beräknas emellertid utredningens resultat icke kunna framläggas förrän om ett p a r år. Generalpoststyrelsen h a r därför f. n. icke kunnat taga ställning

174 e

c 3

1 tO >

1 ° 1 o

o o

l O i O O

<=•

l> oao OOT-H"*

co Cl

co as

o o o

o o co

c5 c5 c1 h

CM CM

o o

o o •*

c> 5 §3 a3

O O I> i-l CM

o CO

o o

CO <M

i S

o o

l O i O O

CO CO

r^ CM o OCi-i^S

1 <3 1 HO

»O t O O M N O 00 —

-ctl

e»

c c 53 a3

O O O

O O 00 CO

o •00 CO

tCO »

o o

<N C*

lOlO 00 —

1—1

-*co

u 0a0

i—t

ös

o o ro

S 8 CM CM

o o I>

H CM

i2 c c

O CO

a 5

CTS

o o o y-i oD -

T-<

O O CO O

O o O

l O O l O C - O CM

-* CO

O O O CM

Q O O O O l O OOi-ICO

c> c> F•

o CM O CM

o CO 1^

C5 C> 5

O O 00

o o 00

ev3

^ CM

O O * 00

o o [1-

r 5

C5 C5 ir S

o CM

er3

—

1-1

T-l

:« OJ

vs 3

»T

•*

1°

(35 iO OS i-l

*§ oI

's>o

1°

00 lO OS

o o c^

[ > 0 ( M 0 0 i - i CO

• «

1 ° 1 lO

c. p,

Y-ICO

L O O I O

1r Ho

1 ^

§ § o. ** ö O

• * i O

mom « Ooi -rI C- O O

I O I O

•S 'c

CM C M t O

oo —co

o o oo as

* J

moo

CM o

1 8

O O CM

>r v3

o O (M

o CM

i 1

B >

i—(

o •rH

O o I>

o o 00

o o

i—t

ooo ooo

o o

C >

CO U 9

(OM

o o

O O oo

o Q 55

c> c 5 1>

T-ICO

Ci' >

• * i-*

.5 .2 to

ooo

Ig as

' S O S 0 0 r - i CO

£ o '3

CO O — C£

lö Y-<

<M io CO CM

—

T-l

lO lO

er)

i—i

o o o m

o 0o 0

Tt<

OS in "C"

1 l C 1 O 1

1 CO CO *# CO 1-,

.P 4->

a os US

a. c

SC ^ H l O CM C O O Oi-<*cH

1 ^

•*#

o > c

»O

1 1-1 lO

CM CO

-* lO

T—1

o CCM

io -l

— -.1 00 lO

1-1

1 ]

•94

•*;

Os O.

•g •gäl h fi 3 J 3 41 0 0 j ~

•O OO O M .£ a 3*>2 ob£

p så TA

ia ! U

•a M H

-t->

3 O

•8

: a . m :

i o

B 3 C/3

• a

i _ f l 111* o

ö a o

J3 >

as' 5 »!*

5 U o 1 . 1 ws C . a a . a> . . o 3 00 °a ws * b

. as

ft. • B si —. * ^ c a • • » 3 . c w

3 § 3 •a

o c

u L q 5 'Z cc g « - s .2 >>••« s & 2 g § C „ o+jja— o— •a w^T) S u. °a .s

•g .g -o 4*j._

s-s^j

+_. a

—

r* - ^

•i

175 i ärendet. När utredningens resultat föreligger, kommer styrelsen att ta upp frågan om lönsamheten av en engångsinvestering av den storlek, varom här skulle bli fråga, till ingående prövning från olika synpunkter. De ovannämnda preliminära beräkningarna äro avsedda att ge en uppfattning om de kostnader, som kunna uppstå för maskinanskaffning i samband med berörda mekanisering av postarbetet. Vid beräkningen av investeringsbehovet för anskaffning av inventarier har vidare förutsatts, att särskilda skatteavdelningar jämväl i fortsättningen skola vara organiserade inom postverket. I detta sammanhang vill jag bringa i åtanke av Kungl. Maj:t den 10 juni 1955 åt statens organisationsnämnd lämnat bemyndigande att verkställa försök med hålkortssystem för folkbokföringen och skatteuppbörden. Därest resultatet av den pågående försöksverksamheten blir sådant, att det aktualiserar en omläggning av nu gällande system för uppbörd och redovisning av skatt, torde postverkets skatteavdelningar komma att avvecklas. Detta skulle i så fall ske i början av 1960-talet. Under sådana förhållanden skulle en förnyelse av skatteavdelningarnas maskinpark, vilken i annat fall beräknas bli erforderlig under åren 1961—1965, icke behövas. Kostnaden för en sådan ersättningsanskaffning, vilken beräknas till ca 1,5 miljoner kronor, har medtagits i de lämnade uppgifterna. Det beräknade investeringsbehovet för anskaffning av inventarier inkluderar däremot icke kostnader för sådan utökning av skatteavdelningarnas maskinpark, som skulle bli nödvändig, om sagda avdelningar skulle komma att medverka vid debitering, uppbörd och redovisning av premier i den föreslagna allmänna pensionsförsäkringen. Stockholm den 25 februari 1956. Kungl. Generalpoststyrelsen Erik Swartling

Vägar Statssekreteraren i Kungl. kommunikationsdepartementet har i skrivelse till generaldirektör K. G. Hjort den 28 november 1955 anhållit om vissa uppgifter angående de investeringsbehov som föreligger bl. a. inom gatu- och vägväsendet för perioden 1956—1965. Uppgifterna skulle redovisas på sätt angivits i en till departementschefen av 1955 års långtidsutredning ingiven framställning i ärendet jämte tillhörande promemoria. I det följande har med anledning härav investeringsbehoven angivits för 1. statlig väghållning 2. kommunal väghållning i städer och samhällen, som äro egna väghållare med uppdelning på a) statsbidragsberättigad gatu- och väghållning b) övrig gatu- och väghållning 3. enskild väghållning. Investeringsbehoven för den statliga väghållningen och den statsbidragsberättigade kommunala gatu- och väghållningen ha bedömts dels med ledning av de uppgifter som redovisats i det nyligen av delegationen för översiktlig vägplanering framlagda preliminära förslaget till stamvägnät dels ock med ledning av från ett antal städer infordrade särskilda uppgifter rörande deras investeringsbehov. Enligt delegationens preliminära beräkningar skulle för en 20-årsperiod krävas en total investering av 15—20 miljarder kronor i gatu- och vägarbeten. Dessa fördela sig med 6,6 miljarder till stamvägar (städer och landsbygd) och 7—10 miljarder till sekundära vägar på landsbygden. För de sekundära gator och vägar i städerna till vilka bidrag utgår enligt nu gällande bestämmelser har räknats med ett investeringsbehov av storleksordningen 2 miljarder kronor. Delegationen har då det gäller stamvägarna icke redovisat kostnaderna för den statliga och statsbidragsberättigade kommunala gatu- och väghållningen var för sig.

176 Med ledning av det material som föreligger synes man emellertid kunna räkna med att under tioårsperioden i runt tal 6,0 miljarder krävas för gatu- och väginvesteringar inom den statliga väghållningen. I vad gäller fördelningen av detta belopp mellan stamvägar och sekundära vägar kan hänvisas till delegationens uttalande att vägväsendets utbyggnad redan under det närmaste årtiondet måste väsentligt påskyndas för att dess kapacitet skall hålla takten med trafikens tillväxt och att en sådan målsättning otvivelaktigt innebär, att en stor del av stamvägsprogrammet måste förverkligas inom förutnämnda tidrymd. Vidare har delegationen funnit det an-

geläget att de trafikstarka lederna d. v. s. i första hand stamvägarna givas prioritet då det gäller fördelningen av medel för ombyggnad och förbättring av vägarna. I bilaga 1 har med utgångspunkt från av Kungl. Maj:t för år 1956 angiven investeringsram upptagits investeringsbehoven avseende investeringar inom den statliga väghållningen för de enskilda åren 1956 —1965 samt det totala investeringsbehovet under perioden, där angivet till 6,0 miljarder kronor. För jämförelse ha de belopp, som ligga till grund för gällande flerårsplaner avseende perioden 1955—1959 även angivits. Då dessa avse 1952 års prisnivå ha desamma jämväl

Bilaga 1. Sammanställning utvisande faktiska och beräknade investeringar m. m. för om- och nybyggnader å anslagen till Byggande av riksvågar, Byggande av lånsvägar, Byggande av ödebygdsvägar och Byggande av storbroar under kalenderåren 1954—1965 (Beloppen angivna i milj. kronor) 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 Medelsbehov enl. 1952 års prisnivå för genomförande av nu gällande flerårsplaner (femårsperioden 1955— 1959) D:o omräknat till 1955 års Av riksdagen anvisade medel Av Kungl. Maj:t fastställd investeringsram . . . . Faktisk investering Investeringsbehov för tiden 1956—1965. . 1 2

355 »390

270 450

510 Totalt

6 000

Enligt 1956 års statsverksproposition. Denna siffra ansluter till den investeringsram som Kungl. Maj:t hittills medgivit för år 1956. Anm.: Här angivna belopp innefatta utom de direkta byggnadskostnaderna även kostnader för marklösen (ca 10 %). För kalenderåret 1954 avses utgifterna å äldre anslag som fr. o. m. den 1 januari 1955 uppgått i de här angivna fyra nya anslagen.

177 Bilaga 2. Sammanställning utvisande faktiska (åren 1954—1955) och beräknade (åren 1956—1965) investeringar inom det kommunala väg- och galuväsendet under kalenderåren 1954—1965 (Beloppen angivna i milj. kronor) 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965

Av riksdagen anvisade medel för allmänna vägar och för biltrafiken viktiga gator Faktiska och beräknade investeringar: Allmänna vägar och för biltrafiken viktiga gator Övriga vägar och gator . . .

'68

•70

2 Totalt 1956— 1965

—

2 000 850 2 850

Summa

• Enligt av väghållarna lämnade uppgifter, vilka beträffande år 1955 äro preliminära. Investeringen begränsas av byggnadstillståndskvoten, som endast är ca 30 % av tillgängliga statsbidragsmedel. 2

Bilaga 3. Sammanställning utvisande beviljade respektive beräknade statsbidrag för om- och nybyggnader å anslaget Bidrag till byggande av enskilda vägar kalenderåren 1954—1965 (Beloppen angivna i milj. kronor) 1954 1955 1956 1957 1958 1959 1960 1961 1962 1963 1964 1965 Av riksdagen anvisade biBeräknat bi- 11,0 dragsbehov .. Beräknad total investering (inkl. vägintressenternas

13,0 14,02 15,0

16,0

17,0

18,0

19,0

19,5 20,0

20,5

21,0

180,0

25,0

27,0

28,0

30,0

32,0

33,0

34,0

35,0

300,0

23,0 1 2

Avser för budgetåren 1954/55 respektive 1955/56 anvisade medel. Förslag till anvisning för budgetåret 1956/57 enligt 1956 års statsverksproposition.

12—570070

Totalt

178 uppräknats till 1955 års prisnivå. Vidare har investeringsramarna åren 1954— 1956 angivits ävensom de faktiska investeringarna under samma period. Investeringsbehoven inom städer och samhällen, som äro egna väghållare ha för den statsbidragsberättigade delen av verksamheten uppskattats till 2 miljarder kronor och för övrig gatu- och vägbyggnadsverksamhet till 0,85 miljard kronor. Fördelningen på de enskilda åren 1956—1965 framgår av bilaga 2. De statliga investeringarna i enskilda vägar under perioden har beräknats till 0,2 miljard. Fördelningen till de enskilda åren 1956—1965 framgår av bilaga 3. Det är här att märka att staten normalt bidrager med 60 procent av byggnadskostnaden. Resterande del bekostas av vederbörande intressenter. I undantagsfall kan bidragsprocenten uppgå till 75 procent. De totala investeringsbehoven inom den sektor till vilken statsmedel utgår skulle sålunda under 10-årsperioden uppgå till i runt tal 8 miljarder (eg. 8,3) och för övriga gatu- och vägbyggnader inom städer och samhällen, som äro egna väghållare till inemot 1 miljard. Förutnämnda belopp, 8 miljarder kronor, utgör ca 50—40 procent av det belopp om 15—20 miljarder som enligt det föregående skulle erfordras för genomförandet av det av delegationen framlagda investeringsprogrammet. Stockholm den 14 maj 1956. Kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vägbyrå Anders

Högberg

Anläggningar för sjöfarten I skrivelse den 11 januari 1956 h a r 1955 års långtidsutredning hemställt, att sjöfartsstyrelsen måtte företaga en inventering av de planerade och förutsedda investeringarna i anläggningar för sjöfarten för femårsperioderna 1956—60

och 1961—65 samt vidare redovisa de faktiska investeringarna åren 1951 och 1955 i dylika anläggningar. Med anledning härav vill sjöfarlsstyrelsen meddela följande. Det för undersökningen erforderliga grundmaterialet har avseende de större och medelstora hamnarna införskaffats genom förfrågningar hos de olika hamnarna. Beträffande fiskehamnar och andra mindre hamnar, vilkas anläggningar till huvudsaklig del bekostas av statsmedel, har liksom vad gäller statliga farledsarbeten och säkerhetsanläggningar för sjöfarten utnyttjats inom styrelsen befintliga uppgifter. Undersökningen omfattar icke industriernas lastageplatser. I prognosen har vidare icke hänsyn tagits till kostnaderna för den planerade nya malmutskeppningshamnen i Norrbotlen eller större investeringar i kustfarlederna. De insamlade uppgifterna om de verkställda investeringarna åren 1954 och 1955 samt de planerade investeringarna under femårsperioden 1956—60 — uppdelade på dels anläggningsarbeten och dels inventarieanskaffningar och med fördelning på olika hamngrupper — har sammanförts i följande tablå. Uppgifterna är angivna såsom medeltal per år och prognossiffrorna är beräknade efter 1955 års löne- och materialkostnadsnivå. Utförda och planerade investeringar i bcrgskyddsrum för oljelagring har på grund av dessas speciella natur särskiljts och redovisas separat i tablån. Såsom framgår av sammanställningen räknar storhamnarna och de regionala hamnarna med en mycket betydande ökning under de närmaste åren av sina årliga investeringar. Jämfört med 1954 och 1955 förutses en med drygt 70 procent ökad investeringsvolym, d. v. s. en stegring från 44,6 till 76,5 miljoner kronor per år. De tre storhamnarna (Göteborg, Stockholm och Malmö) räknar sålunda med en fördubbling av investeringarna. De tre stora regionalhamnarna (Hälsingborg, Gävle och Norrköping), vilkas investeringar till skillnad från hamnarna i övrigt låg relativt högt de

179 1954—55 Anläggningar A. De tre stornamnarna . . 9,4 B. De tre stora regionalhaimiarna 9,9 C. Medelstora och mindre regionalhamnar 14,7 därav kommunägda.. 13,4 Summa A—C 34,0 D. Mindre hamnar inkl. fiskehamnar och statliga farledsarbeten 5,5 Summa A—D 39,5 Bergrum för oljelagring (samtliga hamnar) ... 5,7

1956—60 Inven*ff " Summa ^~ tarier taricr nmgar miljoner kronor per år 4,0 4,2 13,6 24,0 2,8 12,7 14,0 3,5 n

Anlä

Summa 28,0 17,5

3,6 3,5 10,6

18,3 16,9 44,6

25,0 22,5 63,0

6,0 5,5 13,5

31,0 28,0 76,5

10,6

5,5 50,1

8,0 71,0

13,5

8,0 84,5

5,7

12,0

båda jämförelseåren, förutsätter en uppgång i sina investeringar med nära 40 procent. För de hamnar, vilka sammanförts under benämningen medelstora och mindre regionalhamnar (35 kommunala och 4 enskilda h a m n a r ) , innebär de lämnade uppgifterna en ökning av investeringarna med 70 procent. Enligt sjöfartsstyrclsens bedömning synes det nödvändigt att framdeles bereda investeringarna i hamnar och farleder ökat utrymme. Den kraftigt expanderande införseln av mineraloljor kräver en successiv utbyggnad av lossningsanordningar och lagringsområden samt i ett par hamnar mycket kostsamma fördjupningar av infartsleder för att möjliggöra mottagande av moderna tankfartyg. För den mycket kapacitetskrävandc styckegodstrafiken behövs främst i de större hamnarna utbyggnader av kajer, magasin och hamnskjul. I de medelstora och mindre hamnarna i mellersta och södra Sverige erfordras utbyggnader eller relativt kostnadskrävande omdispositioner och förbättringar av tillgängliga anläggningar för att skapa bättre utrymme för den ökade utförseln av trävaror, järnmalm och spannmål. Alla de av hamnarna framförda projekten är emellertid icke av samma angelägenhetsgrad. Vissa företag synes kunna skjutas över till nästa femårsperiod och i några fall torde arbetena över huvud icke kunna komma till utförande i föreslagen omfattning. Den granskning, som skett inom

12,0

sjöfartsstyrelsen för att få klarlagt de akuta investeringsbehoven, ger vid handen att för ovan berörda hamnar bör räknas med en årlig investeringsvolym åren 1956—60 av 62 miljoner kronor, alltså en ökning i jämförelse med åren 1954 och 1955 med knappt 40 procent. Beloppet kan antagas fördela sig med 50 miljoner kronor på anläggningsarbeten och 12 miljoner kronor på anskaffning av inventarier (främst kranar och bogserfartyg). För under D. upptagna hamnar och farleder, d. v. s. sådana beträffande vilka staten svarar för huvuddelen av anläggningsarbetena, räknar styrelsen med en årlig investering av 8 miljoner kronor. Den sammanlagda investeringsvolymen för hamnar och farleder skulle sålunda uppgå till (62 + 8) 70 miljoner kronor per år under perioden 1956—60. Beträffande åren 1901—65 förutsattes i de av hamnarna lämnade uppgifterna en icke obetydlig minskning av investeringarna i förhållande till nu löpande femårsperiod. De lämnade uppgifterna är emellertid i hög grad preliminära. Det sammanlagda redovisade investeringsbeloppet utgör sålunda exkl. bergrumsanläggningar ca 245 miljoner kronor, motsvarande en årlig investering av i medeltal 49 miljoner kronor. Med hänsyn dels till den av styrelsen förutsatta överflyttningen till denna period av investeringar, vilka av hamnarna förutsatts bli realiserade redan under åren 1956—60, och dels till vissa tillkom-

180 mande projekt synes den årliga investeringsvolymen under femårsperioden 1961—65 böra upptagas till 60 miljoner kronor. Beträffande sådana arbeten, för vilka staten till större delen har att svara, räknar styrelsen med en årlig investering av 10 miljoner kronor, varvid visst ökat utrymme förutsattes för mera omfattande farledsarbeten i inre vatten. Beträffande slutligen kostnaderna för statliga säkerhetsanläggningar för sjöfarten har belastningen kalenderåren 1954 och 1955 å de båda för ifrågavarande ändamål anvisade anslagen (å respektive drift- och kapitalbudgeten) tillsammantaget utgjort 7,4 miljoner kronor, d. v. s. i genomsnitt 3,7 miljoner kronor per år. Med hänsyn till den betydande eftersläpningen i utbyggnaden av säkerhetsanläggningar och det framdeles ökande behovet av dylika anläggningar bl. a. för norrlandskusten räknar styrelsen fram till mitten av 1960-talet med en årlig investeringskostnad av minst 6 miljoner kronor. Enligt de i det föregående lämnade uppgifterna skulle sålunda de faktiska respektive beräknade investeringarna i anläggningar för sjöfarten (exkl. bergskyddsrum m. m.) tillhopa utgöra följande belopp i medeltal per år. Milj. kr 54 76 76

1954—55 1956—60 1961—65 Stockholm den 29 maj 1956. Kungl. Sjöfartsstyrelsen C. G. Widell Bengt O.

Bickard

Vatten- och avloppsanläggningar Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen erhållit i uppdrag att för långtidsutredningens räkning verkställa en inventering av investeringsbehoven i fråga om vatten- och avloppsanläggningar, har styrelsen tillskrivit samtliga städer, köping-

ar och landskommuner med begäran om uppgifter angående investeringsbehoven rörande vatten- och avloppsanläggningar. Inventeringens

resultat

sammandrag

De årliga investeringarna i kommunala och andra för bostadsbebyggelse avsedda vatten- och avloppsanläggningar ha under åren 1951—1955 stigit från i runt tal 140 till 330 miljoner kronor/år och ha under femårsperioden totalt uppgått till 1 227 miljoner kronor. Beloppet fördelas på nedannämnda fyra huvudposter enligt följande. Cirka 380 miljoner kronor uppskattas belöpa på de under samma tid tillkomna ca 260 000 nya bostadslägenheterna, vilket innebär en kostnad för vatten och avlopp av 1 500 kr/lägenhet. På ombyggnad eller förbättring av befintliga vatten- och avloppsanläggningar har under perioden nedlagts drygt 140 miljoner kronor. Detta motsvarar ca 10 kr per år och invånare inom de samhällen och områden, som vid periodens början uppskattningsvis voro försedda med gemensamma vatten- och avloppsanläggningar av normal standard, Av totalbeloppet belöper vidare drygt 560 miljoner kronor på vatten- och avloppsanläggningar, som utförts för befintlig tätbebyggelse, som hittills saknat gemensamma vatten- och avloppsanläggningar. Beloppet kan anses motsvara anläggningar för bebyggelse med i runt tal 500 000 invånare. Slutligen ha befintliga avloppsnät under perioden försetts med avloppsreningsverk och härför erforderliga avskärande ledningar för ett belopp av endast ca 140 miljoner kronor, vilket överensstämmer med det kända förhållandet, att reningsåtgärder hittills vidtagits i en i förhållande till behovet mycket ringa omfattning. För åren 1956 och 1957 ha — med de premisser som angivits för uppgiftslämnandet, bl. a. normal lånemarknad — vatten- och avloppsanläggningar enligt inventeringen ansetts skola komma till utförande för ca 430 respektive 525 miljoner kronor. Motsvarande genomsnitts-

181 belopp för 1958, 1959 och 1960 stannar vid det förstnämnda värdet. För den därpå följande femårsperioden uppgår årsmedeltalet till lägre belopp, drygt 350 miljoner kronor. Att detta belopp är lägre än för den närmast föregående femårsperioden torde huvudsakligen bero på svårigheterna att så långt i förväg uppge kostnader för bestämda företag. Av totalbeloppet för tioårsperioden 1956—65, som uppgår till drygt 4 000 miljoner kronor, belöper enligt inventeringen 1 250 miljoner kronor på nya bostäder, vilka beräknats tillkomma till ett antal av 670 000 lägenheter. Detta ger en kostnad för vatten och avlopp av 1 850 kronor per nyproducerad lägenhet. Ombyggnad och förbättring av befintliga vatten- och avloppsanläggningar drager ett belopp av ca 630 miljoner kronor. Slås detta ut på det antal invånare, 4 250 000 personer, som enligt inventeringen vid periodens början hade sina bostäder anslutna till fullgoda gemensamma vatten- och avloppsanläggningar, erhålles ett belopp av 15 kronor per år och invånare. Att detta är 50 procent högre än för 1951—55 beror förutom på penningvärdets fall uppenbarligen därpå, att ledningsnätens utvidgning till nya bostadsområden ännu icke åtföljts av erforderliga utvidgningar och ombyggnader av vattenverk och befintliga huvudledningar m. m. Det belopp, i runt tal 1 350 miljoner kronor, som uppgivits belöpa på att förse tätbebyggelse, som hittills saknat gemensamma vatten- och avloppsanläggningar, med dylika, kan uppskattas innebära, att sådan bebyggelse med drygt en miljon invånare under perioden skulle få sin vatten- och avloppsfråga ordnad. »Saneringstakten» skulle följaktligen enligt inventeringen icke bli högre än under femårsperioden 1951—56. Åtgärder till motverkande av vattenförorening genom redan befintliga avloppsanläggningar ha bedömts komma att vidtagas och draga en kostnad av ca 780 miljoner kronor. Att detta per år räknat är väsentligt högre än under 1951/55, är en självklar följd av att man numera synes

ha kommit till allmän insikt om, att omfattande åtgärder mot den hittills oavbrutet och hastigt växande vattenföroreningen icke längre kunna anstå. Proposition nr 173 om skärpt lagstiftning på området h a r förelagts 1956 års riksdag. Enligt det till grund för propositionen liggande kommittéförslaget skulle reningsanläggningar för ett uppskattat belopp av 700 miljoner kronor genomföras på fem år. Om än det framlagda lagförslaget innebär möjligheter att anpassa utbyggnadstakten efter omständigheterna och en något långsammare utbyggnadstakt än den av kommittén förutsatta under alla förhållanden torde bli ofrånkomlig, synes dock beloppet 780 miljoner kronor för tioårsperioden 1956—65 böra bedömas vara icke oväsentligt i underkant. Framhållas må även, att det totala behovet av avloppsreningsanläggningar för samhällen och bostäder — oberäknat industrins behov av särskilda reningsåtgärder — uppgår till ett belopp som ej oväsentligt överstiger en miljard vid nuvarande kostnadsläge. Avslutningsvis må framhållas, att behovet av ombyggnad, utvidgning och förbättring av befintliga vatten- och avloppsanläggningar — bl. a. för att tillgodose den stigande vattenförbrukningen per capita — knappast kan hållas tillbaka. Detta beror bl. a. på att tillgängliga kapacitetsmarginaler redan tagits i anspråk i mycket stor utsträckning. Utbyggnad av vattenverken har t. ex. icke skett i takt med bostadsproduktionen. Ombyggnads- och utbyggnadsbehovet uppgår till ca 65 miljoner kronor per år. De med bostadsproduktionen direkt sammanhängande investeringarna i vatten- och avloppsledningar m. m. uppgå i genomsnitt till inemot 2 000 kr/lägenhet. Med stigande utrymmesstandard (ökat antal rumsenheter per lägenhet) ökar denna kostnad. Detsamma gäller i än högre grad vid en ökad produktion av enfamiljshus. För dessa torde vattenoch avloppskostnaden nämligen i genomsnitt icke understiga 4 000 kr/lägenhet Den takt i vilken bebyggelseområden, som hittills sakna erforderliga gemen-

182 CO i—I [>. r H

l> 00

o o

•3 1

1—1

CM ( M

•

CO r-> £*• i-i

* o O

o o

t- 1 os

1-1

r* oo

o 11

1 - *

•ö

ys O 00

BO 00

V-H

coerc e <M OS 0 0

CO CO

CO OS rH

m ,o CXI

OO t CO

O T H

»o

•d

co Os

00 1^

a A ,.

>o o

£ > > — £ B0

1 s 1 Ä

i ,4 t i . s

3 CO i-H

?! 3 3 CO

" - • a

n 3

o CO

CM CO D-T-H i O ^ COCO

M p,

»O OO OS CM !-t

o a H 'O O

t/,

iO OS i-l

CO 0 0 i-H CO CO o s CM CM

l-(

<M ^* IO

a CO lO

os 1—t

0 0 OS

t ~ o CM O OS •*# -rH CM

1 T-H os

rHOD CM T r l O CM O C O

60 t ,

CO 0 0 i-i r H

<<3

•a

oo" CM CO

O t O 00

os T-f

^"^

CO CO r H r-t

os CM

o. a. a

« CJ

CO os

OT CD o " O CO CO rH rH

io" CO CM

CM to

CM CM ( M O rHCO

T* CM OS

T-i

l-(

43 J 2 73 b U r- B

i +-> +-> : ^ ^ 2

SPÖ § EPs^

c. o, o o

•S .„ 3 .3 co > K P> >• J5J S EP

1 ° 1 Ä

« 3 3 . Si

1—1 iO

T H

l-roo CM - ^ O CM C O

CM CO co"oo" O C O

Ol CM i—t

i-T

7-i

CM i O co i n 00 i O

t^ 1—1 1

»c? - ™

o ^

•^1

THCM rHrrl

X ctf o ^ -Q

O3 1 O 4<! ws 3

IH ^ J i

" ^ 0 0 r H CM

T-i

-* rH

I 5 -g . .SP c

00 BO

O C3j§ g - cd W) i «-g ^ g o g

OS CM

£ j _ j :C0 ^ 3 CO • «

••a

-* CM -*

1-t

fci«3 co ^ J

-Ö CO Ed T3

T-teo t> rH r>- r * i> - ^

00 00 :cti

ös

»o

l> CM CO CO

, n .3

O M

«1

co CM

os" as"

CS o

•é os

-tf l > CO OS

>>o B o c .a *- c o B, o S o .a S T 3 CJ-T >>"3 co ^ °> |Z eog ?

"ös -a iO

o cé«-

eo :3

CM CO

T-H

t O O

§? = S 1 0 60

« £

BO60

oso_ ° i OO CO ,o •rH r H co

60 CO S ^

a ö, o 13 «

•3 — :« X3 « -2 CD

[ >

3 X3 ">

'Os5

—

u CJ «s + J

r H CO O CM

3 CM T—1

0 0 OS

" o c ä c ä EP ° 3 EP C — C ^ : J fi Ä «

ä CO •O

CO . 3

O CO

co i * ; , 3 - 3 t- *J : 3

i-H

a) ä

C! i !

O O S CM CO -rrlCO CM i-*

oo co

T—t

£ S o

•

ODg

« B E 3

3 • 0)

:B :6

•B . o

fe » :

f1«

CO J

. o

•3s |3 ;

^ _ > CO

CO t J

B S

3 00

183 samma vatten- och avloppsanläggningar, skola förses härmed, kan givetvis modifieras efter omständigheterna. En minskning av den omfattning i vilken detta f. n. sker — nämligen ett årligt anläggningstillskott för bebyggelseområden med ca 100 000 invånare — synes mot bakgrunden av hittillsvarande utveckling och vedertagna standardkrav knappast kunna komma i fråga. Detta ger ett årligt investeringsbehov av i genomsnitt minst 135 miljoner kronor. Vad slutligen investering i avloppsreningsverk beträffar, måste med hänsyn till rådande förhållanden och föreliggande trängande behov en genomsnittlig årlig investering av storleksordningen 80 miljoner kronor anses motsvara ett minimibehov. Medelinvesteringsbehovet skulle således enligt inventeringen vid en bostadsproduktion av i genomsnitt 65 000 lägenheter per år uppgå till minst (65 + 130 + 135 -f- 80) 410 miljoner kronor per år. Att desamma för de närmaste åren redovisats högre, kan tolkas på två sätt. Ett uppdämt behov av investeringar, främst i om- och utbyggnader samt i avloppsreningsverk föreligger, som gör att, sedan detta tillgodosetts, investeringsbehovet sjunker något. Investeringsbehoven för de närmaste åren kunna å andra sidan bättre överblickas, vilket icke är fallet med dem, som ligga längre fram i tiden; dessa skulle följaktligen ha uppskattats för lågt. Skulle den senare förklaringen vara den huvudsakligen riktiga, böra ovan angivna belopp om sammanlagt 410 miljoner kronor per år ökas med ca 10 procent. Stockholm i Kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 24 maj 1956. Bengt

Petrelius

Folkskolor, realskolor och gymnasier Sedan chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet i skrivelse den 28 november 1955 anmodat Kungl. Skolöverstyrelsen att i huvudsaklig överensstämmelse med en av Eder uppgjord promemoria

utarbeta och till Eder ingiva en plan för investeringarna åren 1956—1965 på folkskolans, realskolans och gymnasiernas område får överstyrelsen härmed meddela följande. Folkskolor Folkskoleväsendets byggnadsverksamhet gäller huvudsakligen skolbyggnader och tjänstebostäder för folkskolans lärare. Vid en bedömning av investeringsbehovet är härvid främst att räkna med de arbeten, till vilka statsbidrag utgår och som representerar den ojämförligt största delen av hithörande byggnadsverksamhet. Vad först angår skolbyggnaderna, beträffande vilka den årliga byggnadskvoten under de senare åren utgjort 152 miljoner kronor, varav 142 miljoner kronor för statsbidragsberättigade arbeten, återfinnes gällande statsbidragsbestämmelser i kungl. kungörelserna 1945: 882 och 1948: 438. Enligt 1 § 1 mom. kungörelsen 1945: 882 utgår statsbidrag till bestridande av kostnader för anskaffande av nya skollokaler genom nybyggnad eller om- eller tillbyggnad samt för utförande av mera omfattande ändringsoch reparationsarbeten å befintliga skollokaler. Kungörelsen 1948:438 är tilllämplig beträffande vissa provisoriska skolbyggnader, som uppföres i syfte att tillgodose ett mera tillfälligt behov av klassrum. Skoldistriktens ansökningar om statsbidrag enligt kungörelsen 1945: 882 föregås regelmässigt av en av överstyrelsen verkställd prövning av behovet av nya lokaler vid den skola, varom är fråga. De byggnadsföretag, till vilka Kungl. Maj:t ännu icke till någon del beviljat statsbidrag men som varit föremål för behovsprövning av överstyrelsen eller efter tillstyrkan av vederbörande folkskolinspektör nu är underställda överstyrelsen för dylik prövning, kan i allmänhet förutsättas vara av sådan angelägenhetsgrad, att de bör komma till utförande under den med utredningen avsedda tioårsperiodens första hälft, alltså under åren 1956—1960. Endast i fråga om ett förhål-

184 landevis ringa antal företag har statens folkskolinspektörer (beträffande huvudstaden Stockholms folkskoledirektion) på därom av överstyrelsen gjord förfrågan såsom sin uppfattning uttalat, att utförandet kan anstå till tidpunkt efter 1960 års utgång. Kostnaderna för nu avsedda byggnadsföretag, som bör utföras under åren 1956—1960, kan uppskattas till omkring 830 miljoner kronor. Fullständiga kostnadsberäkningar föreligger härvid endast i fråga om de företag, för vilka statsbidragsansökan ingivits. Den på dessa ärenden belöpande kostnaden utgör omkring 175 miljoner kronor. Beträffande de behovsprövade företag, för vilka ansökan om statsbidrag ännu icke inkommit, har överstyrelsen vid kostnadsuppskattningen utgått från antalet planerade klassrum och därvid för varje klassrum räknat med ett genomsnittspris av 150 000 kronor, vilket avvägts så, att därmed avses skola täckas jämväl på klassrummet belöpande del av kostnaderna för övriga i en fullständig skolanläggning ingående utrymmen (specialsalar och biutrymmen). Utöver de byggnadsföretag, som redan varit eller nu är föremål för behovsprövning, kan enligt av folkskolinspektörerna och Stockholms folkskoledirektion lämnade uppgifter förutses under åren 1950 —1960 bli behövliga ytterligare företag för en uppskattad kostnad av sammanlagt omkring 390 miljoner kronor. Vad därefter angår tioårsperiodens senare hälft, åren 1961—1965, får vid bedömningen av investeringsbehovet räknas med dels de redan behovsprövade företag, som folkskolinspektörerna och Stockholms folkskoledircktion ansett kunna anstå till ifrågavarande del av perioden, dels ännu icke behovsprövade men enligt uppgift av inspektörerna och direktionen förutsedda byggnadsföretag, som bedömts vara av lägre angelägenhetsgrad än de till periodens första hälft hänförda företagen eller överhuvudtaget icke behövliga förrän under åren 1961— 1965. Kostnaderna för den till sistnämnda fem år hänförliga gruppen av företag

har uppskattats till omkring 560 miljoner kronor. Överstyrelsen vill här nämna, att överstyrelsen vid infordrandet av uppgifter från folkskolinspektörerna framhöll, att det för närvarande icke torde ligga inom möjlighetens gräns att med någon grad av säkerhet beräkna, om och i vilken omfattning under tioårsperioden kunde i de olika skoldistrikten uppkomma investeringsbehov, föranlett av enhetsskolans genomförande eller hittills icke beslutad förlängning av skolpliktstiden inom den nuvarande skolorganisationens ram, och att därför vid den nu aktuella inventeringen av investeringsbehoven borde bortses från eventuella organisationsändringar av angiven art. Av inspektörernas uppgifter framgår emellertid, att i en del fall situationen bedömts vara sådan, att vid inventeringen kunnat tagas hänsyn även till enhetsskolans lokalbehov. Såsom en grupp för sig har överstyrelsen ansett sig böra redovisa sådana byggnadsdelar, omfattande behovsprövade utrymmen — huvudsakligen gymnastiklokaler — som på grund av den strängt begränsade byggnadsverksamheten ännu icke fått utföras men ingår i skolanläggningar, beträffande vilkas uppförande i övrigt statsbidrag och byggnadstillstånd beviljats. Kostnaderna för utförande av dessa under en lång följd av år uppkomna s. k. kvarvarande etapper har uppskattats till omkring 180 miljoner kronor efter nuvarande prisläge. De kvarvarande etapperna måste till största delen betraktas som i och för sig mycket angelägna byggnadsarbeten, eftersom tillkomsten av de lokaler, varom är fråga, är en nödvändig förutsättning för att vederbörande skolanläggningar skall helt uppnå den funktionsduglighet i olika hänseenden, som endast en med alla erforderliga lokaler utrustad skola kan uppvisa. Även om med hänsyn till det nu anförda samtliga kvarvarande etapper borde få komma till utförande under tioårsperiodens första hälft, vill överstyrelsen i betraktande

185 av föreliggande investeringsmöjligheter dock icke räkna med att mer än två tredjedelar av de kvarvarande etapperna kan utföras under åren 1956—1960, medan återstoden får anstå till åren 1961—1965. Av kostnaderna skulle således 120 miljoner kronor belöpa på den första hälften av perioden och 60 miljoner kronor på den senare. I fråga om de icke statsbidragsberättigade byggnadsarbetena, såsom mindre omfattande ändrings- och reparationsarbeten samt underhållsarbeten, räknar överstyrelsen med en sammanlagd årlig kostnad av omkring 10 miljoner kronor. För färdigställandet av nyuppförda skollokaler tillkommer i regel kostnader för nya inventarier, vilka kostnader torde kunna uppskattas genomsnittligen motsvara — kanske något högt räknat — 10 procent av byggnadskostnaderna. De inventariekostnader, varmed här är att räkna, skulle alltså uppgå till för åren 1956—1960 omkring 130 miljoner kronor och för åren 1961—1965 omkring 60 miljoner kronor. Överstyrelsen övergår härefter till investeringsbehovet i fråga om tjänstebostäder för folkskolans lärare. Skoldistriktens skyldighet att i vissa fall tillhandahålla sådana bostäder är reglerad i § 52 folkskolestadgan (lydelsen enl. k.k. 1955: 499). Statsbidrag jämlikt kungl. kungörelsen 1946:887 (ändr. 1952:600, 1955: 501) utgår till skoldistrikt bl. a. vid nybyggnad av tjänstebostad samt om- eller tillbyggnad eller mer omfattande ändringsarbeten å sådan tjänstebostad, som vid kungörelsens ikraftträdande icke motsvarade boställsordningens krav i vissa avseenden. Kostnadsvolymen för de tjänstebostadsbyggen, till vilka Kungl. Maj:t under tiden den 1 juli 1951—den 30 juni 1955 medgivit statsbidrag, kan beräknas till i medeltal cirka 16 miljoner kronor per år. Tills vidare torde vara att räkna med en årlig investering av i stort sett oförändrad storlek. Skulle detta gälla hela perioden 1956—1965, komme alltså totalvolymen att röra sig om 160 miljo13 -570070

ner kronor. Då det emellertid kan förutsättas, att allt flera orter kommer att uppföras å de i § 52 folkskolestadgan omförmälda tätortsförteckningarna, och då vidare beståndet av äldre tjänstebostäder, som lämpar sig för ombyggnad, efter hand sjunker, synes det motiverat att åtminstone för periodens senare hälft räkna med minskat investeringsbehov. Överstyrelsen uppskattar investeringskostnaderna till 80 miljoner kronor för åren 1956—1960 och till 70 miljoner kronor för åren 1961—1965. Realskolor

och

gymnasier

Den årliga byggnadskvoten för de högre skolorna har under de senaste åren varit 24 miljoner kronor. Denna kvot har ej tillnärmelsevis svarat mot det aktuella behovet. Under den tänkta förutsättningen att realskoleorganisationens ställning inom skolsystemet skulle förbli orubbad under perioden 1956—1965, torde man för periodens första hälft, åren 1956—1960, böra räkna med ett årligt investeringsbehov av i genomsnitt 50 miljoner kronor, varav 35 miljoner kronor belöper på realskolorna och 15 miljoner kronor på gymnasierna. Under periodens senare hälft, åren 1961—1965, torde på grund av de växande ungdomskullarna vara att vänta ökade krav på gymnasiernas kapacitet med därav följande ökning av lokalbehovet. För denna del av perioden uppskattar överstyrelsen det genomsnittliga investeringsbehovet per år till oförändrat 35 miljoner kronor för realskolorna och till 20 miljoner kronor för gymnasierna eller sammanlagt 55 miljoner kronor. Det totala investeringsbehovet skulle således för åren 1956—1960 uppgå till 250 miljoner kronor, varav 175 miljoner kronor för realskolor och 75 miljoner kronor för gymnasier, samt för åren 1961— 1965 till 275 miljoner kronor, varav 175 miljoner kronor för realskolor och 100 miljoner kronor för gymnasier. Härtill kommer inventariekostnader, uppskattade till — lågt räknat — 15 procent av bygg-

186 nadskostnaderna, således för åren 1956— 1960 omkring 40 miljoner kronor och för åren 1961—1965 omkring 45 miljoner kronor. De i det föregående angivna investeringsbehoven sammanfattas i följande uppställning. Investeringsbehov i milj. kr

Summa

1956/60 1961/65 Folkskolor Realskolor och gymnasier . . . .

1 600

2 400

1 120

3 010

Avslutningsvis vill överstyrelsen framhålla, att den omständigheten att vid föreliggande inventering av investeringsbehoven i det stora hela måst bortses från det särskilda lokalbehov, som betingas av enhetsskolereformens genomförande medför att resultatet av inventeringen blir i hög grad osäkert. Departementschefens uttalanden i den till riksdagen nyligen avgivna propositionen 1956: 80 (s. 40—41) kan nu ge anledning räkna med att den ifrågavarande tioårsperioden kommer att präglas av en starkt utvidgad försöksverksamhet med den nioåriga enhetsskolan, vilken försöksverksamhet avses skola mot slutet av perioden följas av en begynnande allmän övergång till enhetsskola. Förutom en förskjutning av investeringarna från realskolans till folkskolans område är då också att vänta en betydande ökning av det totala investeringsbehovet. Någon möjlighet att ange storleken av de kostnader, varom här blir fråga, föreligger för närvarande icke.

Yrkesskolor I skrivelse den 28 november 1955 har Statsrådet och Chefen för Ecklesiastikdepartementet anmodat överstyrelsen för yrkesutbildning att utarbeta och till 1955 års långtidsutredning överlämna en plan för investeringarna åren 1956—1965 på yrkesutbildningens område. I anledning av detta uppdrag har överstyrelsen beträffande samtliga under överstyrelsens inseende stående undervisningsanstalter inhämtat uppgifter i angivet hänseende. Resultaten av överstyrelsens utredning redovisas i fem tabeller vilka härmed överlämnas. 1 De innehåller en bearbetning av uppgifterna rörande högre tekniska läroverk, handelsgymnasier, kommunala och enskilda yrkesskolor, av landstingen drivna yrkesskolor och rörande vissa andra under överstyrelsens inseende stående anstalter för yrkesundervisning; härjämte har utarbetats ett sammandrag för hela riket, överstyrelsen vill tillägga att sättet för uppgifternas inhämtande medfört att i vissa fall några planerade helt nya skolor icke blivit medtagna i investeringsplanen. Så är fallet med det föreslagna nya tekniska läroverket i Karlstad (se prop. 63/1956). Med anledning av vad som angivits i en PM från långtidsutredningen h a r härjämte uppgifter rörande inom yrkesundervisningens område utförda investeringar under åren 1954 och 1955 inhämtats och bearbetats på samma sätt. överstyrelsen överlämnar jämväl fem tabeller 1 rörande investeringarna på förevarande område under de nyss nämnda båda åren jämte rikssammandrag (bilaga 1). Stockholm den 15 mars 1956. överstyrelsen för yrkesutbildning

Stockholm den 9 mars 1956.

Ryno

På Skolöverstyrelsens vägnar Mauritz George G.

Hulteberg

Lindquist

Lundquist

T. Hessler 1

Tabellerna redovisas ej.

187 o o CB

"^ o O t-,

0 0 OS O O O O

H ^

0 0 CO CO

ös

O O

ga 00 o •o

o o

_tM

ro CD

1—1

c O'

00 00

CM CO O O H CM

•M O rH

D•5f CO

C? "M

O O ) O CM

^H O C D O O O

O O

co co

iCCO

CM O OS

» O O *tf O » O id

C O O f > - TjH

so o

O C O -HCO

I O I O

O O

O CM H l >

S 2 S 5u

os oo os

00 CO

CNT-H

cT3 C 3 co

l O O l COCO ^HCO -^T-i COO) CO " 4 * i-H i - t CM T H

*Ct< i-< CM CO

— o

O O

"c C/3

00 •S ® M

os *-H <C3

"-"

•-

3 ™ ^ O

36 - H OS ILTS I—1

> .9 «

CM CD ( M H

C3 2

s o o ^ > v

=s o •c:

1—1

p o

O O

oros D25 t H

85 C/3

-o aJ

ä EP" 2 —

—

O1 —

>> ^^ *SS -t-ni Ot9 -Q

^ •§ £ &

O O »OCO O i-H

OS 0 0

ooo

00 oa

OS CM

H <^*<#

oso

CO CO CO

O O O

oaoo

o o o rse

o CO Q

IOÖJ c*- D C O O CO I-H (MrH

^JI

o o

C O O O C O

o 1—t o

00 CO

T H O

C - CM

o H# o

ro o —^ o

( M H

o o oso ooo C O cO - H

— l> o

oco

o o

•*<

-o

00 00

^ H [ >

o CO CO

ro ^ rH

Q. Q.

43 V

aj o C o

o £s

„

ÖS

^>>

g C

£ S

> ^J

o o ooo CMC-

O O H O 0 i-H

o o o

C-CO C0*# CDCM

i-HO » O CM O C O

o CO

COiO

o o o o O i - i r-ro o o coo co co

r t *1

S ^ ca

-*o •^o

3 CA CO

o o

iO iO I-H -«tf

•B :s

ös

P-

l O H

• 3

i-H 6

H fl) Cl 00X2 00 ^

: « t» —H • -fl, J 3

-M

*n "*

i> i—i

o 00

ior>

CM CM C O O

1—1

T—(

tH :0

1 fl 3 t. ts r*>3 ^ u:

s » o w B ° u „

* hl 5 c «— « C C 3 vs o

oo c S rf f "5 M

re .-.u

188 Universitet och högskolor I skrivelse den 28 november 1955 anmodades 1955 års universitetsutredning att i huvudsaklig överensstämmelse med en av 1955 års långtidsutredning uppgjord promemoria utarbeta och till långtidsutredningen ingiva en plan för investeringarna åren 1956—1965 på universitetens och högskolornas område. Med anledning härav får 1955 års universitetsutredning anföra följande. Universitetsutredningen har hos byggnadsstyrelsen hemställt om en sammanställning av de uppskattade investeringsbehoven för femårsperioderna 1956— 1960 och 1961—1965 vid Uppsala, Lunds och Göteborgs universitet, Karolinska institutet samt Stockholms högskola. För Kungl. Tekniska högskolan i Stockholm samt för Chalmers tekniska högskola har utredningen hemställt om liknande sammanställningar. Från Tekniska högskolans byggnadskommitté respektive från rektor för Chalmers tekniska högskola har utredningen erhållit uppskattningar av investeringsbehovet för byggnader. En sammanfattning av de sålunda till utredningen lämnade uppgifterna redovisas i följande tablå. 1 000-tal kronor

Uppsala universitet Lunds universitet Göteborgs universitet Stockholms högKarolinska institutet Tekniska högskolan Chalmers tekniska högskola . .

56/57— 60/61

efter 1 juli 1961

Totalt

28 550 25 460

7 000 10 050

35 550 35 510

40 200

18 300

58 500

29 950

16 000

45 950

4 225

13 500

17 725

15 155

15 155 27 800

Till denna sammanställning vill utredningen göra följande kommentar. För tiden efter 1 juli 1961 omfattar

byggnadsstyrelsens sammanställning i fråga om Uppsala universitet förutom fullbordandet av byggnadsprojekt, för vilka anslag delvis redan anvisats under perioden 1956/57—1960/61, endast ett nybyggnadsprojekt, nämligen för ämnet hygien. 1 fråga om Lunds universitet omfattar byggnadsstyrelsens sammanställning för tiden efter 1 juli 1961 förutom fullbordandet av de byggnadsprojekt, för vilka anslag delvis redan anvisats, endast ett nybyggnadsprojekt, nämligen för ämnet farmakologi. Universitetsutredningen har gjort vissa beräkningar av den framtida tillströmningen till universitet och högskolor. Dessa beräkningar pekar otvetydigt mot en oerhört stark ökning i denna tillströmning de närmaste 10—15 åren. Utredningen har ännu ej tagit ställning till de problem som dessa beräkningar över tillströmningen reser i fråga om universitetens och högskolornas framtida behov av ny- och tillbyggnader. Emellertid anser utredningen det bli nödvändigt att räkna med att det sammanlagda byggnadsprogrammet för universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg samt Stockholms högskola och Karolinska institutet blir minst lika omfattande under perioden 1961—65 som under perioden 1956—60, för vilken senare byggnadsstyrelsen beräknat behovet till 128 miljoner kronor. Utredningen vill därför som sin uppfattning anföra, att investeringsbeloppen för byggnader för de nämnda läroanstalterna beräknas till i runt tal 130 miljoner kronor för var och en av femårsperioderna 1956/57—1960/61 och 1961/62—1965/66. Det belopp för Tekniska högskolan som angivits av högskolans byggnadskommitté avser budgetåren 1956/57— 1958/59. Vid denna periods slut beräknas byggnadsprogrammet i stort sett vara avslutat, och några ytterligare mer omfattande ny- eller tillbyggnader anses ej vara erforderliga. Universitetsutredningen vill ansluta sig till denna uppfattning och som sin mening anföra, att investeringsbeloppen för byggnader för Tekniska högskolan bör beräknas till i

189 runt tal 15 miljoner kronor för perioden 1956/57—1958/59. Det belopp för Chalmers tekniska högskola som angivits av högskolans rektor är ej fördelat på skilda år. Den ordning i vilken byggnadsprojekten upptagits anger även rektors uppfattning av angelägenhetsgraderingen. De mest kostnadskrävande projekten, byggnaden för avdelningen kemi respektive byggnaden för de lägre årskurserna, h a r upptagits som fjärde respektive sjätte av de åtta byggnadsprojekten. Universitetsutredningen är av den uppfattningen att investeringsbeloppen för byggnader vid Chalmers tekniska högskola bör beräknas till storleksordningen 30 miljoner kronor och att fördelningen av detta belopp bör göras ungefär lika på de två femårsperioderna 1956—60 och 1961—65, möjligen med något mera på den senare av de två perioderna med hänsyn till nödvändigheten av en genomgripande omarbetning av 1948 års byggnadsritningar för avdelning kemi. Utöver de nu nämnda investeringsbehoven blir mindre belopp sannolikt erforderliga för övriga nu existerande högskolor. Utöver det nu anförda vill emellertid universitetsutredningen framhålla, att utredningen enligt sina direktiv även har att »utreda behovet och möjligheterna av en avlastning av våra nuvarande läroanstalter genom upprättandet av nya högskolor eller universitet». Utan att på detta stadium av utredningsarbetet vilja göra några uttalanden i denna fråga vill utredningen dock framhålla, att det ovan angivna investeringsbehovet de närmaste tio åren för de nu existerande universiteten och högskolorna — med hänsyn till utredningens bedömning av den framtida tillströmningen till universitet och högskolor och det framtida behovet av akademisk arbetskraft — ej av utredningen anses representera det totala investeringsbehovet på universitetens och högskolornas område. Utöver det ovan angivna investeringsbehovet för de närmaste tio åren på drygt 300

miljoner kronor för nu existerande universitet och högskolor kan under samma period komma ett investeringsbehov på 50, kanske 100 miljoner kronor för ytterligare utbyggnader av existerande universitet och/eller för upprättandet av nya universitet och högskolor. Huvuddelen av detta investeringsbehov torde komma på tioårsperiodens senare hälft. Den starka ökningen i antalet studerande vid universitet och högskolor, som man enligt universitetsutredningen måste räkna med de närmaste 10—15 åren, kommer att medföra ett starkt ökat behov av bostäder för studenter, lärare och övrig personal vid universitet och högskolor. Av samhällets totala investering i bostäder måste av denna anledning en förhållandevis större del än hittills gälla dylika bostäder. Om man räknar med en fördubbling på tio år av såväl antalet studerande som antalet lärare vid universitet och högskolor, och om man vidare antar att ca 20 procent av de studerande är gifta, att ca 30 procent av de ensamstående är hemmaboende och att ett visst antal nytillkomna studerande kommer att inrymmas i det normala bostadstillskottet, finner man, att de sammanlagda investeringarna i bostäder för här berörda befolkningsgrupper under de närmaste tio åren med nuvarande byggnadskostnader för studentbostäder och övriga bostäder sannolikt bör beräknas till minst 300 miljoner kronor. Stockholm den 22 mars 1956. För 1955 års universitetsutredning Ragnar Edenman Ordförande Sven Moberg Sekreterare

Sjukvården Genom beslut den 25 november 1955 har Kungl. Maj:t anbefallt medicinalstyrelsen att i samråd med kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i ri-

190 ket och statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande utarbeta en plan för investeringarna på sjukvårdens område, vilken skulle avse åren 1956—65 och avlämnas till inrikesdepartementet. Styrelsen har utgått från att dess plan varken förutsatts omfatta sjukvård i fångvårdens regi eller den militära sjukvården. Inte heller har styrelsen infordrat uppgifter från socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, affärsverken, skolöverstyrelsen, primärkommuner som ingår i landstingskommuner och enskilda huvudmän (industrier, brunns- och badanstalter, enskilda stiftelser och andra sammanslutningar eller enskilda företagare) om den sjukvård, som omhänderhas av dem. Styrelsen har heller inte ansett sig böra för sin del ingå på de säkerligen önskvärda investeringar, som kan erfordras för företag inom omgivningshygienen och över vilka styrelsen inte har den ekonomiska kontrollen, t. ex. vatten- och avloppsanläggningar, andra hygieniska anläggningar, som utförs i kommunal regi, de lokala hälsovårdsnämndernas allmänhygieniska laboratorier o. s. v. Styrelsen har utgått från att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och primärkommunerna kommer att anmäla dessa anspråk. Likaså har styrelsen bortsett från investeringsbehov beträffande de teoretiska institutionerna vid de medicinska lärosätena; de torde i regel hänföras till undervisningskvoten. Med hänsyn till pågående utredning rörande organisationen av statens institut för folkhälsan har styrelsen inte infordrat uppgifter från detta institut. Centrala sjukvårdsberedningen har av styrelsen hänförts till administrativa organ, varför beredningen inte tillfrågats. 1.

Centraladministrationen

För att sjukvården skall fungera tillfredsställande erfordras uppenbarligen att det högsta administrativa organet på området har nöjaktiga lokaler. Medicinalstyrelsens ämbetslokaler är otillräckliga och i skilda hänseenden otillfredsställande. Styrelsen har därför räknat med uppförandet av en ny ämbetsbygg-

nad på i runt tal 13 500 m 3 och inrymmande även sjukvårdsberedskapsnämnden, för en uppskattad byggnadskostnad av 2 500 000 kronor. Kostnaden har med lika belopp fördelats på åren 1959 och 1960. Investeringarna i inventarier m. m. har av styrelsen uppskattats till 200 000 kronor, vilket belopp torde böra lika fördelas på åren 1960 och 1961. Då det närmast torde ankomma på byggnadsstyrelsen att anmäla investeringsbehov för statliga ämbetslokaler, har medicinalstyrelsen tagit med detta krav endast för att det inte skall komma bort. För den händelse behovet beaktats även av byggnadsstyrelsen, torde dubbelräkning lämpligast undvikas genom att beloppen stryks i medicinalstyrelsens investeringsplan. 2. De statliga laboratorierna läkarstationerna

och rätts-

Enligt skrivelse från föreståndaren för statens bakteriologiska laboratorium beräknas det sammanlagda investeringsbehovet för tioårsperioden till 16 210 000 kronor. Den av föreståndaren för statens farmacevtiska laboratorium beräknade uppräkningen av anslagsposten till inköp och underhåll av inventarier torde inte vara att hänföra till investeringskostnader i egentlig bemärkelse. Däremot torde engångsanskaffningen av en infraröd spektrofotometer för omkring 60 000 kronor vara en sådan investeringskostnad, varför styrelsen upptagit densamma för 1957. Då erforderlig utvidgning av lokalerna såsom föreståndaren anfört bör vinnas genom att den avdelning av tandläkarhögskolan, som nu är inrymd i den för det farmaceutiska och det rättskemiska laboratoriet gemensamma byggnaden, överflyttas till annan byggnad, har styrelsen utgått från att tandläkarhögskolan i sin investeringsplan upptagit kostnaderna för ersättningsbyggnad. T. f. föreståndaren för statens rättskemiska laboratorium har under hand meddelat, att han på grund av pågående

191 utredning rörande laboratoriets framtida organisation inte anser sig kunna lämna några uppgifter. Med hänsyn till de växande uppgifterna för detta laboratorium har styrelsen ansett sig gissningsvis böra räkna med byggnadskostnader på 1 miljon kronor och investeringar i apparater på 200 000 kronor. Beloppen har antagits bli erforderliga åren 1958 och 1959. För statens rättsläkarstationer beräknar styrelsen i enlighet med skrivelse av professor W. Bosseus det sammanlagda investeringsbehovet till 5 990 000 kronor. Av detta belopp har styrelsen antagit att 1 100 000 kronor, avseende rättsläkarstationen i Umeå, kommer att behövas 1956; att 1 150 000 kronor, avseende rättsläkarstationen i Lund, kommer att behövas 1958; att 1770 000 kronor, avseende en rättsläkarstation i Göteborg, kommer att behövas 1960; att 1 150 000 kronor, avseende en rättsläkarstation i Uppsala, kommer att behövas 1962 och att 820 000 kronor, avseende utbyggnad av rättsläkarstationen vid Stockholm, kommer att behövas 1964. Förutom de redan existerande statliga institutionerna för allmänt hälsovårdande uppgifter anser sig styrelsen böra räkna med två nya institutioner, som bör inrättas under tioårsperioden, nämligen statens odontologiska laboratorium och en nordisk hälsovårdshögskola i Göteborg. Byggnadskostnaderna för det odontologiska laboratoriet uppskattar styrelsen till 2 miljoner och utrustningskostnaderna till 0,5 miljon kronor. Det sammanlagda beloppet har lika fördelats på åren 1959 och 1960. Beträffande den ifrågasatta nordiska hälsovårdshögskolan i Göteborg h a r styrelsen under hand fått ta del av en inom den nordiska kommittén för hälsovårdsutbildning utarbetad plan, som innebär, att en institutionsbyggnad skulle uppföras gemensamt med en institution för hygienundervisningen vid den medicinska fakulteten i Göteborg. Kostnaderna härför beräknas till 3,5 miljoner kronor och utrustningskostnaden till 0,3 miljon

kronor. Fastän dessa kostnader kommer att delas upp på de fyra nordiska länderna har styrelsen upptagit hela beloppet i planen, emedan styrelsen utgår från att långtidsutredningen ytterst vill komma åt material- och arbetsinsats. Summan har lika fördelats på åren 1961 och 1962. 3. Vård vid vanföreanstalter, natorier och Engeniahemmet

kustsa-

Enligt beslut av statsmakterna år 1955 skall verksamheten vid vanföreanstalterna i en framtid uppdelas på det sätt, att klinikerna överförs till den allmänna lasarettsvården medan återstående verksamhet skall omändras till arbetsvärdsinstitut. Då detta principbeslut ännu inte genomförts, har styrelsen funnit riktigast att hänföra alla planerade investeringar till sjukvårdsområdet. Vid uppskattningen av investeringarna vid Eugeniahemmet och det beslutade spastikerhemmet i Göteborg har styrelsen räknat med de i årets statsverksproposition angivna beloppen. Enligt av huvudmännen för dessa båda vårdformer och de båda kustsanatorierna lämnade uppgifter uppgår det sammanlagda investeringsbehovet under tioårsperioden till 29 368 000 kronor. i. Av landsting och städer utanför landsting omhänderhavd vård Jönköpings, Västerbottens och Norrbottens läns landsting har inte inkommit med uppgifter i sådan tid, att de kunnat införas i bifogade tabellverk bilaga 3: 1—6 och 4—9. 1 Däremot har uppgifterna från sistnämnda båda landsting införts i den efterföljande sammanställningen av önskemål (bilaga 1). Under antagande, att investeringsbehovet för Jönköpings läns landsting uppgår till 40 000 000 kronor, skulle slutsumman i sammanställningen alltså böra ökas med nämnda belopp. Styrelsen överlämnar uppgifter från Västerbottens och Norrbottens läns landsting samt kommer att 1

Tabellerna redovisas ej.

192 direkt till långtidsutredningen överlämna uppgift från det återstående landstinget, sedan sådan inkommit. Som framgår av sammanställningen uppskattar överdirektören vid Karolinska sjukhuset och de kommunala sjukvårdshuvudmännen investeringsbehovet under tioårsperioden till sammanlagt 2 098 miljoner kronor. För de huvudmän, beträffande vilka en fördelning på investeringsobjekt medhunnits, belöper på lasarettsvård — vartill hänförts psykiatriska lasarettsavdelningar — 1 375 miljoner kronor, på epidemivård 51 miljoner kronor, på lungtuberkulosvård 38 miljoner kronor, på kronikervård 179 miljoner kronor, på kommunal mentalsjukvård (sinnessjukhus i de städer, som själva omhänderhar sådan vård och i övrigt vårdhem för lättskötta sinnessjuka samt anstalter för vård av psykiskt efterbliva) 290 miljoner kronor, på folktandvård 22 miljoner kronor och på övrig öppen vård 28 miljoner kronor. Härtill kommer investeringsanspråken från Västerbottens och Norrbottens läns landsting, vilka ospecificerade uppgår till sammanlagt 116 miljoner kronor. Vad särskilt angår den öppna läkarvården i städerna utanför landsting må framhållas att Stockholm beräknat avsevärda investeringsbelopp för läkarcentraler och mödravårdscentraler i Vällingby (resterande belopp), Björkhagen, Gubbängen, Högdalen, Farsta, Hägersten, Alvik och Älvsjö. Göteborg har räknat med nybyggnader för sjukvårdscentraler vid Första Långgatan, i Redbergslid och Lundby för en sammanlagd kostnad av 11 500 000 kronor. Malmö har endast räknat med inventarier till två barnavårdscentraler. Norrköping har beräknat 80 000 kronor för anordnande av läkarcentral i hittillsvarande folktandvårdslokaler. Hälsingborg har upplyst att någon investeringsplan inte kan framläggas för av staden administrerad öppen vård, omfattande bl. a. polikliniker för hud- och könssjukdomar, de privatpraktiserande

läkarnas jourtjänst och den öppna vården för kroniskt sjuka. Gävle, slutligen, har intet att uppföra inom denna sektor. Statlig

mentalsjukvård

Statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande har i skrivelse den 20 februari 1956 hänvisat till sitt den 18 december 1954 avgivna betänkande angående reviderad generalplan för sinnessjukvården och plan för upprustning m. m. av sjukhusen för psykiskt efterblivna (stencilerat). Medicinalstyrelsen har i enlighet härmed upptagit det sammanlagda grundbeloppet av investeringsbehovet för ifrågavarande vårdområde till 459 miljoner kronor och hänvisar i fråga om detaljer till betänkandet. Med hänsyn till den byggnadskostnadsstegring, som inträffat sedan kommitténs kostnadsberäkningar gjordes, har styrelsen u p p r ä k n a t kostnaderna med fem procent och därigenom fått slutsumman 482,37 miljoner kronor. Någon justering av detta belopp med anledning av det nyligen framlagda förslaget om uppförande av ett sinnessjukhus, avsett för svårskötta psykiskt efterblivna, har styrelsen inte funnit erforderlig, enär detta nya sjukhus samt de föreslagna barnavdelningarna vid S:t Lars, S:t Jörgens, Ulleråkers och Umedalens sjukhus samt värdplatser för höggradigt vanföra barn i kostnadshänseende inte nämnvärt torde skilja sig från det i generalplanen upptagna sjukhuset. Styrelsen vill efter påpekande från kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket framhålla att medicinens snabba utveckling (jfr kommentaren nedan) med säkerhet kommer att skärpa kraven på byggnaders standard. Att siffermässigt ange vad denna standardhöjning kommer att innebära finner styrelsen inte möjligt. Epileptikervärd Styrelsen har i enlighet med förslag i det rörande denna vårdform nyligen avgivna betänkandet (SOU 1955:52)

193 upptagit investeringsbehovet till 15 miljoner kronor, med den närmare fördelning på investeringsobjekt och år som framgår av betänkandet. Statlig öppen

vård

Frågan om den öppna läkarvården är under utredning av kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket. Efter samråd med denna kommitté har medicinalstyrelsen upplagt följande schablon för beräkning av investeringsbehovet på detta område. Nya tjänster antas komma att inrättas för ettvart av åren 1956—60 till ett antal av 10, för ettvart av åren 1961—62 till ett antal av 25 och för ettvart av åren 1963—65 till ett antal av 35. Dessa siffror har beräknats med hänsyn tagen till möjligheterna att vid nuvarande knapphet på läkare tillgodose här ifrågavarande behov. Kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket har i sammanhanget anfört att, om man ser på behovet i och för sig, rätt väsentligt högre siffror skulle vara motiverade. Sammanlagt skulle alltså enligt nyssnämnda schablon under tioårsperioden komma att inrättas 205 nya tjänster. För varje ny tjänst antas komma att krävas byggnadsarbeten för 155 000 kronor och utrustning för 40 000 kronor eller alltså tillhopa 195 000 kronor. Medicinalstyrelsen och kommittén för översyn av hälso- och sjukvården har grovt uppskattningsvis kalkylerat investeringsbehovet för standardhöjning av provinsialläkarmottagningarna till 20 miljoner kronor. Detta belopp har lika fördelats på åren 1961—65. Under nu gjorda antaganden blir det sammanlagda investeringsbehovet under hela tioårsperioden i runt tal 60 miljoner kronor med den fördelning på år, som framgår av punkten 7 i efterföljande sammanställning. Beloppet förutsätts lämna utrymme för kostnader till flerläkarmottagningar och andra anordningar, som kan komma att föreslås av kommittén, och ett antal nya enmansprovinsialläkarmottagningar m. m. Medicinalstyrelsen har inte medräk-

nat kostnader för ordnande av ämbetslokaler till förste provinsialläkarna och biträdespersonal till dem. Styrelsen har nämligen utgått från att dessa kostnader inte böra belasta sjukvårdskvoten utan kvoten för statliga ämbetslokaler och att investeringsbehovet för den nuvarande organisationen kommer att anmälas av länsstyrelserna. Vidare må nämnas, att kommittén för översyn av hälso- och sjukvården i riket väntas framlägga förslag om en snar förstärkning av förste provinsialläkarinstitutionen. Genomförandet av förslaget kommer att kräva vissa ytterligare investeringar, vilkas storlek för närvarande icke kan anges. Apoteksväsendet Då frågan om apoteksväsendets omorganisation alltjämt är under utredning, måste varje beräkning av investeringsbehovet på denna sektor av hälso- och sjukvården bli mycket oviss. Beräkningar kan endast göras på grundval av nuvarande organisation och dess utveckling under de senaste åren. Bland annat med hänsyn till den oavslutade utredningen kan ej heller överblickas vilka enskilda projekt, som kan komma att begäras utförda under varje särskilt år under den avsedda perioden. Prognosen begränsas därför till uppskattning av den genomsnittliga årliga investeringen. Beträffande investering i byggnader gäller att apoteken praktiskt taget genomgående bedriver sin verksamhet i förhyrda lokaler. Då sålunda i detta avseende ingen aktiv investering förekommer från apotekens sida och då av medicinalstyrelsen tilldelad byggnadskvot på detta område endast delvis kan avspegla verkliga förhållandet, kan investering i byggnader för apoteksändamål ej primärt reproduceras i fixerade belopp, utan angives i stället i m 2 golvyta. Nyinvesteringarna i vad avser lokaler för nya distributionsställen bedömes i genomsnitt komma att erfordras för lokaler med en total golvyta av omkring 2 000 m 2 per år. Efter en antagen genomsnittskostnad av 600 kronor per m 2

194 skulle investeringsbeloppet uppgå till 1 200 000 kronor per år. Flyttning av redan existerande apoteksinrättningar till nya lokaler, som regel då i nybyggda fastigheter, bedömes komma att ske i sådan omfattning, att omkring 4 000 m 2 golvyta årligen tages i anspråk som ersättning för gamla lokaler. I allmänhet torde vid sådana flyttningar endast en obetydlig ökning av ianspråktagen lokalyta förekomma. Efter en antagen merkostnad av 300 kronor per m 2 skulle investeringsbeloppet uppgå till 1 200 000 kronor per år. Slutligen förekommer i viss omfattning att mer eller mindre genomgripande ombyggnad äger rum av befintliga lokaler. Oftast bestrider vederbörande fastighetsägare kostnaderna härför, varpå dessa efter hyresnämnds godkännande uttages i form av hyresökning. På detta sätt företagna reinvesteringar kan svårligen uppskattas till sitt belopp och h a r därför här ej medräknats. I en del fall utföres dock dylika restaureringar i apoteks regi. De belopp, som apoteken såsom hyresgäster därvid själva investerar, torde bedömas uppgå till i genomsnitt högst 300 000 kronor per år. Investeringar i inventarier, inbegripet maskiner och apparater, har för de två senaste femårsperioderna visat en ökning med omkring 10 % på 5 år och kan för år 1955 bedömas ha utgjort omkring 2,5 miljoner kronor. Under förutsättning av i huvudsak oförändrad organisation för apoteksväsendet och med bortseende från penningvärdets fluktuationer finns ej anledning till antagande att ökningen under närmast kommande perioder skulle bli väsentligt större. Investeringar i inventarier (fast och lös inredning samt maskiner och apparater) bedömes med ledning härav komma att uppgå till omkring 30 miljoner kronor för tioårsperioden 1956—65, därav omkring 14 miljoner kronor för de första 5 åren. Av dessa belopp torde investeringen i maskiner, apparater och dylikt utgöra högst 30 %. Med ledning av de inkomna uppgifterna och mot bakgrunden av ovan redovi-

sade överväganden har medicinalstyrelsen uppgjort följande sammanställning (bilaga 1). Kommentar Flertalet huvudmän synes i »investering» ha inlagt den betydelse, som styrelsen vid underhandsförfrågningar angivit som den lämpligaste, nämligen ändamål för vilkas tillgodoseende medel anvisats i särskild ordning. Några huvudmän har dock, vill det förefalla, tagit »investering» i något vidare bemärkelse och till detta begrepp hänfört även utgifter för löpande underhåll och iståndsättning av fastigheter, maskiner, apparater, inventarier och andra förnödenheter. Att härutinnan åstadkomma fullständig uniformitet skulle ha varit en mycket omfattande och svårlöst uppgift, varför styrelsen avstått från att försöka. I viss mån synes olika uppfattning även råda om vad som bör hänföras till de skilda i tabellverket angivna investeringsobjekten. Exempelvis synes ett särskiljande av »investeringar i maskiner och apparater», å ena sidan, samt »investeringar i inventarier», å den andra, i många fall inte ha varit för uppgiftslämnaren möjligt; detta med hänsyn till att båda kategorierna i räkenskaperna redovisas under gemensamhetsrubriken »utrustning». Nu angivna förhållande inverkar självfallet inte på investeringsplanens slutsumma. Vad denna summa angår bör den som styrelsen tidigare nämnt uppräknas med ett uppskattat belopp av 40 miljoner kronor till följd av att en huvudman inte kunnat uppgöra planer inom den av styrelsen föreskrivna tiden. Som styrelsen anfört i inledningen ä r planen inte fullständig p å grund av att styrelsen inte tillfrågat en del »små» huvudmän om deras planer. Av större betydelse torde vara, att investeringsbehoven för den privatpraktiserande medicinalpersonalen •— främst läkare och tandläkare — knappast är åtkomliga. Under det gissningsvis gjorda antagandet att investeringskostnaderna för etablerande av privatpraktik — speciella bygg-

195 3

0 co

o o

1 s

!> ro CM

o o o o o

CO O

ro CM

CO CM O

[ >

OTJ1

c~ CM

0 0 1—1

O O CO

O O O CM s p 0 0

,—1

T—'O • ^ T*<

O T-H

O 0 0

1—1

0 0

CM 00

O 0

,_)

T-HO - # 0

O T-H

^ 0 0 COCO O O

0 0 CM Q 00 0

O O

0 0 0

01 00 00

- + O O O O 0 o0 0 T - H O O C O

»H

TJ<H 0 0 T-H

O C-

0 c~ 0

^CH

0 co 00

o o

o o CO

o CO

,—(

[ >

O pH

ro 1

ro o

CM CM

T - H O

i-H

CO CO

o o o o o

0 0 00

'-H O

1-1

0 0 O

o o o o o

CM CO CM

ro r~ 00 co •o CM

O C O C O O

0 0 C O O

O T-H T-HO GM

0 0 O

co 00 CM

O O c~

O 00 00

"Ct!

o - co 0

0 O

CM O GM i-H CM-^ CM

T-H

CM O

O OO 0

-* - H

ro CM

C/!

ro Q

ro ^H

o o OJ

0 r~ N

0 0

0 CO

O O

C » O CO T - H O CM"* CM

,_, CO O

ro CM

c o

0 -H

ro co

CO CM O

co 0 0 0 T * CM C M O 0 0 O- 0

0 O 0

1 O

CO CM T H

co CO

o o

Öl

0 00 0

T-H O ! CO O O T j i O i l O J i O

0 I> CO

C * COCO CO"* CM

-H CO

0 O CO

- H

O 0 0

CM O 0 CM T-H T H CO CM

1 O

k '.. 3 fe "So :,A9

• * £ •t-> • O «1

1 H

• T3 . u

T-HO

0 0

Q 0 O O

• •

•

CD CO CM

• •

3 M • P u3 •• is • ° .M • 3

[-.

fi '3

. .O . 3

•

it. C/3

3 «

»s

SS" u BQ .-J

; _, C nj

5 :f'S ! "| r-

« £ « : ;3 « ^ C

3 . g -C

•

« 4j

ac 3 —1

ro CO

0 £ c

—

'? M Ä *£

•

fl 6 0 •=

1—1 t-t 3 °cs

^J B

CO I i Q,:Gi B ^ :o >

»§32 5 O D ^ ta gc ^5 •* .BO30, e pS^ ii ä"3 0 &M M d

«s

S 3 5'3-5 c-

P>to W 0) £ ^ Ä 0 5 Ä M W M < O C O [> 06 rf ^

E E 3 CO

196 nadsanordningar, apparatur och instrumentarium — i genomsnitt uppgå till 25 000 kronor och att 20 läkare samt 50 tandläkare årligen öppnar privatpraktik, skulle den årliga investeringskostnaden uppgå till 1,75 miljoner kronor och kostnaderna för hela tioårsperioden till 17,5 miljoner kronor. I detta sammanhang bör även framhållas att ett ändrat huvudmannaskap för stadsläkarväsendet i städer, som ingår i landsting, kan komma att föranleda ytterligare investeringskrav. Den avgörande svagheten är emellertid, att de uppgivna siffrorna i så förhållandevis liten utsträckning är grundade på detaljerade, genomarbetade kostnadsberäkningar. Av svaren har medicinalstyrelsen fått intrycket, att sådana kostnadsberäkningar i allmänhet föreligger endast för de tre första åren, 1956 —58. Siffrorna för dessa år får alltså i huvudsak anses realistiska. Även kalkylerna för åren 1959—60 förefaller i slort sett relativt vederhäftiga. På grund härav kan sammanlagda siffran för femårsperioden 1956—60, 1 540 833 000 kronor, anses ge ett tämligen riktigt uttryck för genomtänkta önskemål. Däremot torde beräkningarna för den senare femårsperioden, 1961—65, som slutar på ett sammanlagt belopp av 1 234 177 000 kronor, vara alltför lösliga för att kunna tjäna annat än som minimiunderlag för en investeringsplan. Förklaringar och ursäkter synes inte erforderliga; i byggnadsregleringens tid vore en detaljplanläggning på längre sikt ägnad att medföra ett i stort sett meningslöst dubbelarbete. Mångfalden av reservationer i svaren och uttryckliga uttalanden, att vederbörande inte ansett det möjligt eller värt att uppgöra planen för tioårsperiodens senare år finner styrelsen sig kunna godtaga. Med nu angivna reservationer skulle investeringsönskemålens slutsumma bli omkring 3 miljarder kronor, eller alltså 300 miljoner kronor för år. När styrelsen med utgångspunkt från dessa uppskattningar och önskemål haft att uppgöra en investeringsplan i enlig-

het med de vid departementschefsskrivelsen fogade anvisningarna, har styrelsen beaktat medicinens snabba utveckling, som successivt gör allt flera sjukdomsgrupper effektivt behandlingsbara. Denna utveckling kräver helt nya och väsentligt vidgade tekniska resurser, inte minst inom den mentala sjukvården, varför man måste räkna med att kraven på sådan teknisk standardhöjning kommer att ställa stora investeringsanspråk. Nu anförda tendens påverkar i väsentlig mån investeringarna i apparatur och inventarier. Som framgår av primäruppgifterna samt vad styrelsen ovan anfört har investeringarna i andra objekt än byggnader och fasta anläggningar för hela tioårsperioden kalkylerats till i runt tal 316 miljoner kronor eller omkring 32 miljoner kronor för år. Styrelsen håller för troligt, att investeringar i dylika objekt kommer att stiga och räknar därför med att årliga beloppen härför bör sättas, för åren 1956—58 till 32 miljoner kronor, för åren 1959—60 till 34 miljoner kronor, för åren 1961—62 till 38 miljoner kronor och för åren 1963—65 till 40 miljoner kronor. Vad härefter angår återstående investeringar, d. v. s. egentliga byggnadskostnader, inbegripet ombyggnader, torde hänsynen till investeringsläget samt bostadsbyggandet nödvändiggöra en väsentlig reduktion av önskemålen redan för 1956. Styrelsen utgår från att högre belopp än 120 miljoner kronor inte skall kunna medges. Reduktionen torde väsentligen komma att gå ut över den i sammanställningen över önskemål upptagna sektorn 4. Styrelsen räknar med att det uppdämda behovet skall göra en uppräkning av siffran för byggnader m. m. för 1957 nödvändig och att den samhällsekonomiska utvecklingen för följande år skall medge en höjning av detta belopp med 10 miljoner kronor om året fram till 1961, varefter progressionen något torde kunna dämpas. Styrelsen vill erinra, att 1949 års arbetskraftsutredning i sitt betänkande om Arbetskraftsbehovet inom offentlig verksamhet (SOU 1955:34) uppskattat den

197 Investeringsplan Belopp i milj. kronor Investeringar i

19G3

1965 Summa

Byggnader m. m Inventarier m. m

1070 Summa

2 030

årliga nettoökningen av platserna inom den slutna sjukvården till 2 360 för år. Enligt arbetskraftsutredningens beräkningar av det framtida personalbehovet skulle bristen på läkare inom landet vid en sådan utbyggnad av den slutna vården år 1965 uppgå till 870. Medicinalstyrelsen har i remissutlåtande över betänkandet antytt, att både siffran för platsantal och för läkarbrist snarare är för optimistisk än för pessimistisk. Styrelsen finner att det för utbyggnadsprogrammet erforderliga antalet läkare först uppnås fem år senare än som förutsetts i betänkandet, d. v. s. 1970, och att det därför är motiverat att nedräkna de anmälda önskemålen med en tredjedel. I detta sammanhang vill styrelsen erinra om att den successiva intensifiering av lasarettsvården, som ägt rum under större delen av 1900-talet och som medfört att vårdtiderna förkortats alltmer, numera i huvudsak upphört och

knappast kan drivas längre. Denna utveckling har verkat i riktning mot kraven på ökat antal vårdplatser, men dess kraft får i stort sett anses uttömd, såvitt angår den slutna kroppssjukvården. Däremot synes det inte uteslutet, att en genom ökad insats av personal och tekniska resurser vunnen intensifiering av mentalsjukvården skulle i någon mån kunna dämpa anspråken på ökat vårdplatsantal inom denna vårdform. Styrelsen vill likväl erinra, att kommittén för översyn av hälso- och sjukvården anfört, att vård' platsantalet är lågt beräknat i general planen och endast motsvarar den nuvarande beläggningen. På grund av det anförda har styrelsen uppgjort ovanstående investeringsplan. Stockholm den 24 februari 1956. Enligt kungl. medicinalstyrelsens beslut: Erik

Anneli Ingvar

Andersson

21MRS1957 STOCKHOLM

Statens offentliga utredningar 1957 Systematisk förteckning (Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning. Rättsskipning. Fångvård. JO och kommunerna. [2]

Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Jordbruks förstärkande med skog, [8]

Vattenvägen. Skogsbruk. Bergsbruk. Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Statens instituts för folkhälsan arbetsuppgifter och organisation, [u]

Industri.

Kommunalförvaltning. Handel och sjöfart.

Statens och kommunernas finansväsen.

Kommunikationsväsen.

Fullföljdsbegränsning i skatterna!. [3]

Bank-, kredit- och penningväsen. Politi. Försäkringsväsen. Krigsskada å egendom. [Ii]

Nationalekonomi och socialpolitik. Förbättrad pensionering. [7] Balanserad expansion. Bilagor. [10]

Kyrkpväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling i övrigt

Hälso- och sjukvård. Nordiskt samarbete inom näringsforskningen. [1]

Försvarsväsen. Örlogsvarvens organisation m. m. [9]

Allmänt näringsväsen.

Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Oljelagring. [4]

ISAAC MARCUS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG