TEKO-industrierna inför 70-talet

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

1?ej

TEKO-industrierna inför 70-talet Del II

Bilagor

Betänkande avgivet av TEKO-utredningen Stockholm 1970

Statens offentliga utredningar 1970

Kronologisk förteckning

1. Barns Jtemiljö. Tryckeribolaget. C. 2. Om stit och kyrka. Beckman. U. 3. Balanserad regional utveckling. Esselte. In. 4. Refornerad lärarutbildning. Svenska Reproduktions AB. U 5. Statlig stöd till fiskehamnar. Esselte. J o . 6. Ny livimedelsstadga m.m. Del I. Förslaj och motiv. Tryckeribolaget. S. 7. Ny livimedelsstadga m.m. Del II. Bilagor. Tryckeribolaget. 3. 8. Yrkestiknisk högskoleutbildning. Svenska Reproduktions \ B . U. 9. Snöslotern-fordonet och föraren. Esselte. K. 10. Fria lit omedel. Beckman. U. 1 1 . Folktandvårdens utbyggande och reglering. Beckman. S. 12. Värnpiktstjänstgöringens civila meritvärde. Esselte. Fö. 13. Sverir.es energiförsörjning. Energipolitik och organisation. Svenska Reproduktions A B . I. 14. Urbanseringen i Sverige. Bilagedel I till Balanserad rogioial utveckling. Esselte. In. 15. Regionalekonomisk utveckling. Bilagedel II till Balanserad egional utveckling. Esselte. In. 16. Riksdigsgrupperna • Regeringsbildningen. Norstedt & Sone: J u . 17. Ersättue för riksdagsledamöterna. Esselte. J u . 18. Upphindling av byggnader. Del 2. Administrationen. Becknan. Fi. 19. Svensk FN-lag. Esselte. J u . 20. Behöighet • Meritvärdering • Studieprognos. Speciilundersökningar av kompetensfrågor Esselte. U. 2 1 . Vägai till högre utbildning. Del 1 . Behörighet och urval. Etselte. U. 22. Pedagogisk utbildning och forskning. Berlingska Boktryckeriet Lund. U. 23. Understödsföreningar. Svenska Reproduktions A B . Fi. 24. Rationell bensinhandel. Esselte. H. 25 Aspintioner, möjligheter och skattemoral. Göteborgs Offsetryckeri A B , Surte. Fi. 26. Körkcrt och körkortsregistrering. Norstedt & Söner. K. 27. Allminna val på våren ? Norstedt & Söner. J u . 28. Tjänsgöringsbetyg. Norstedt & Söner. Fi. 29. Decentralisering av statlig verksamhet. Esselte. Fi. 30. Stordiftsfördelar inom industriproduktionen. Esselte. Fi. 3 1 . Militira straff och disciplinmedel. Esselte. J u . 32. Polistn i samhället. Esselte. J u . 33. Medel för styrning av byggnadsverksamheten. Norstedt & Söier. In. 34. Svenika folkets inkomster. Esselte. In. 35. Hemfirsäljning. Göteborgs Offsettryckeri A B , Surte. J u . 36. Kiloneterbeskattning. Berlingska Boktryckeriet, Lund. Fi37. Överryn av vissa punktskatter. Esselte. Fi.

Anm. Orr särskild tryckort ej anges är tryckorten Stockholm.

38. Förtrolig företagsinformation och börshandel. Esselte. Fi. 39. Sexualkunskapen på grundskolans låg- och mellanstadier. Esselte. U. 40. Revision av vattenlagen. Norstedt & Söner. J u . 4 1 . Företag och Samhälle. Del 1 . Esselte. I. 42. Företag och Samhälle. Del 2. Esselte. I. 43. Ungdom — Bostad. Esselte. In. 44. Språkundersökningen bland finländska barn och ungdomar i Sverige. Esselte. U. 45. Gruvrättslig speciallagstiftning. Svenska Reproduktions AB. J u . 46. Den äldre arbetskraften inom bygggnadsindustrin. Esselte. In. 4 7 . Skydd mot avlyssning. Norstedt & Söner. J u . 4 8 . Svensk författningssamling. Norstedt & Söner. J u . 4 9 . Yrkesskadeförsäkringens finansiering. Esselte. S. 50. Viss medicinsk och farmaceutisk yrkesutbildning. Svenska Reproduktions A B . U. 5 1 . Mellansvensk gruvindustri. Almqvist & Wiksell, Uppsala. I. 52. Om lotterier. Norstedt & Söner. H. 53. Distriktsveterinärernas tjänstgöringsförhållanden, m.m. Svenska Reproduktions A B . J o . 54. Forskning för försvarssektorn. Norstedt & Söner. Fö. 55. Vägar till högre utbildning. Del 2 . Organisation och information. Esselte. U. 5 6 . Ersättning vid vissa sjukvårdande åtgärder och sjukresor. Esselte. S. 57. Narkotikamissbruk hos inskrivningsskyldiga 1968/1969. Tryckeribolaget. S. 58. Yrkesutbilpning och arbetsliv. Svenska Reproduktions AB.U. 59. TEKO-industrierna inför 70-talet. Del I. Analys, slutsatser, förslag. Tryckeribolaget. I. 6 0 . TEKO-industrierna inför 70-talet. Del II. Bilagor. Tryckeribolaget. I.

Statens offentliga utredningar 1970:60 Industridepartementet

TEKO-industrierna inför 70-talet Del II Bilagor

Betänkande avgivet av 1968 års utredning av textil- och konfektionsindustrierna Stockholm 1970

Tryckeribolaget Ivar Haeggström AB, Stockholm 1970

Innehåll

Bilaga 1

Direktiven

Bilaga 2 Tidigare utredningar på TEKO-området 1 Inledning 2 Svenska utredningar 2.1 Partsutredningen 1958 . . . . 2.2 »Konkurrens under samverkan» 1959 2.3 »Problem inom den tyngre konfektionsindustrin» 1961 . . . 2.4 IUI-studier 1962 och 1967 . . 2.5 Utredningar de tre senaste åren 3 De utländska utredningarna . . . . 3.1 Materialet 3.2 Bakgrundsbeskrivningen . . . 4 Förslag 4.1 Importrestriktioner 4.2 Omstrukturering 4.3 Arbetskraften 4.4 Marknadspolitiken 4.5 Rationalisering 4.6 Finansieringshjälp och skatteförmåner 5 Åtgärder med anledning av utredningarna Bilaga 3 Undersökning av den svenska tyngre konfektionsindustrins och ylleväveriernas konkurrensläge 1 Sammanfattning och slutsatser . . . 2 Historisk utveckling och förändringar i den tyngre konfektionsindustrin och ylleindustrin 3 Den svenska marknaden för kläder 4 Exportmarknaden för svenska kläder 5 Den svenska beklädnadshandelns struktur 6 Konkurrensläget för svenska tillverkare på den inhemska marknaden . . 6.1 Sveriges import av kläder . . . 6.2 Den svenska detaljhandelns attityder 6.3 Leveranstider 6.4 Kollektioner 6.5 Marknadsföring 6.6 Export 6.7 Statliga åtgärder 7 Viktigare drag hos de svenska tyngre konfektionsföretagen 7.1 Aanalys av nuvarande förhållanden hos utvalda herrkonfektionärer SOU

1970:60

5 Q o q q 20 10 10 11 11 11 13 17 17 18 20

22 24

2g 27

29 30

35 37 43 44 48 51 53 54 56 57 57 58 58

7.2 Analys av nuvarande förhållanden hos utvalda damkonfektionärer 8 Konkurrensläget för den svenska ylleindustrin 9 Behovet av genomgripande förändringar och de viktigare alternativa åtgärder som bör övervägas . . . . 10 Appendix: Besökta företag . . . .

85 92

Bilaga 4 Underlag för marknadsbedömning — exemplifiering 1 Inledning 2 ICI — undersökningens uppläggning 3 Kostymer 4 Dräkter 5 Byxor och kjolar 6 Kavajer och jackor 7 överrockar och kappor 8 Herrskjortor 9 Klänningar och blusar 10 Överplagg av trikå

94 94 95 95 96 97 98 99 100 101 102

Bilaga 5 Den handelspolitiska ramen . 1 Allmän bakgrund 2 GATT 2.1 Tullar 2.2 Kvantitativa restriktioner . . . 2.3 Möjligheter till andra undantag 3 EFTA 3.1 Huvudregeln 3.2 Åtgärder vid betalningsbalanssvårigheter 3.3 Åtgärder för att motverka snedvridning av handeln . . . . 3.4 Antidumpingtullar och utjämningsavgifter 3.5 Åtgärder vid svårigheter inom viss sektor 3.6 Åtgärder till skydd för väsentliga säkerhetsintressen . . . . 4 Tullskyddet för TEKO-produkter . . 4.1 Nuläget 4.2 Förändringar genom Kennedyronden 5 Bilaterala överenskommelser . . . 6 Sammanfattande bedömning av den handelspolitiska rörelsefriheten . . Bilaga 6 Lönsamhetsundersökning uppläggning och definitioner . 1 Inledning 2 Ramar 2.1 Tidsavgränsning 2.2 Population

— . . .

67 81

104 104 104 104 107 108 109 109 109 109 110 110 110 111 111 111 112 114 116 116 116 116 116

2.3 Storleksgruppering 2.4 Branschindelning 2.5 Sekretess 2.6 Brandförsäkringsvärden . . . 2.7 Löneuttag Beräkningsgrunder 3.1 Lönsamhetsmått 3.2 Avskrivningsunderlag . . . . 3.3 Avskrivningsprocent . . . . 3.4 Kapital och latenta skatteskulder 3.5 Överskott Den kompletterande finansieringsanalysen

117 117 117 117 117 117 117 118 118 118 118 119

Bilaga 7 Statistisk analys rörande produktion, import, export och tillförsel pä TEKO-området 1960—68 120 1 Utvecklingens huvuddrag inom olika delar av TEKO-området 120 2 Kommentarer till utvecklingen för garn och tråd 122 3 Kommentarer till utvecklingen för samtliga vävnader 125 4 Kommentarer till utvecklingen för hemtextilier 128 5 Kommentarer till utvecklingen för teknisk textil 129 6 Kommentarer till utvecklingen för trikåvaror 130 7 Kommentarer till utvecklingen för konfektionsvaror och huvudbonader . 133 8 Tabellmaterialets omfattning . . . 136 9 Tabellerna 138 Tabell B 7.2 Utvecklingen inom T E K O området sektorsvis (åtta varugrupper) 1960—68. Produktion, import, export, tillförsel etc. Mkr 138 Tabell B 7.2 Utvecklingen inom textiloch konfektionsindustrierna, sektorsvis. Mkr 139 Tabell B 7.3 Utvecklingen för »färdiga» TEKO-varor. Hemtextil, teknisk textil, kläder. Mkr 140 Tabell B 7.4.1 Garn och tråd, Ton. Tkr. 141 Tabell B 7.4.2 Samtliga vävnader. Ton. Tkr .142 Tabell B 7.4.3 Samtliga vävnader. Fördelning efter fiberslag. Ton. Tkr. . . 143 Tabell B 7.4.4 Samtliga vävnader med fördelning efter fiberslag. Procentandelar av värdet 144 Tabell B 7.4.5 Samtliga vävnader med fördelning efter huvudsakliga användningsområden. Ton. Tkr 145 Tabell B 7.4.6 Beklädnadsvävnader (inklusive trikåväv) med fördelning efter fiberslag. Ton. Tkr 146 Tabell B 7.4.7 Heminredningsvävnader med fördelning efter fiberslag. Ton. Tkr 147 Tabell B 7.4.8 »Andra» vävnader med fördelning efter fiberslag. Ton. Tkr. . 148

4 Tabell B 7.4.9 Cordväv. Ton. Tkr. . . Tabell B 7.4.10 Hemtextilier. Ton. Tkr. Tabell B 7.4.11 Teknisk textil. Ton. . . Tabell B 7.4.12 Trikåvaror (trikåväv och kläder av trikå). Ton. 1 000 st. Dussin par. Tkr Tabell B 7.4.13 Strumpor och sockor. 1 000 dussin par. Tkr Tabell 7.5.1 Kläder och tillbehör, ej av trikå. Tkr Tabell B 7.5.2. Vissa konfektionsvaror samt skjortor av trikå och konfektion. 1 000 st. Tkr Tabell B 7.5.3 Vissa konfektionsvaror inklusive huvudbonader. Fördelning efter fiberslag. 1 000 st. Tkr Bilaga 8 Statistikmaterial Tabell B 8.1 Index över TEKO-produktionens volym 1960—68 Tabell B 8.2 Produktion, import och export av TEKO-varor i ton 1960, 1963, 1966, 1967 och 1968, i vissa fall 1969 Diagram B 8.3 Konsumentpriser på beklädnadsvaror i förhållande till den allmänna konsumentprisutvecklingen i vissa länder Tabell B 8.4 TEKO-industriernas arbetsställen, anställda och förädlingsvärde 1960, 1965 och 1967 Tabell B 8.5 TEKO-industriernas storleksstruktur 1960 och 1967 . . . . Tabell B 8.6 Nyetableringar och nedläggningar i TEKO-industrierna 1962—67 Tabell B 8.7 Koncentrationsdata för TEKO-industrierna 1963 och 1967 . . Tabell B 8.8.1 Investeringar och underhåll i TEKO-industrierna 1960—1970. Mkr Tabell B 8.8.2 Investeringar och underhåll i TEKO-industrierna 1961—1970; årlig förändring i % (1969 och 1970 års uppgifter har reviderats senare) . . Tabell B 8.9 Verkställda respektive planerade investeringar 1968—1970. Uppräknade värden (löpande priser) i Mkr Diagram B 8.10 TEKO-industriernas avkastning/totalt arbetande kapital . . Diagram B 8.11 TEKO-industriernas bruttoöverskott/omsättningen . . . . Diagram B 8.12 Exempel på utfall med olika resultatkriterier Tabell B 8.13 Kostnadskalkyl för vissa TEKO-varor Tabell B 8.14 Kostnadsstrukturen i TEKO-industrierna Tabell B 8.15 Antalet fabriksarbetare i TEKO-industrierna 1950—68 . . . . Tabell B 8.16 Utbildningsläget för Svenska Industritjänstemannaförbundets medlemmar

149 150 152

154 156 157

159 166 166

174 176 181 182

184 184 185 185 186 189 189

190 S O U 1970: 60

Bilaga 1

Direktiven Direktiven för TEKO-utredningen framgår av statsrådsprotokollet den 17 maj 1968

»Statsrådet Wickman anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om tillkallande av sakkunniga för utredning av vissa frågor rörande textiloch konfektionsindustrierna. Textiloch konfektionsindustrierna (TEKO-industrierna) var under mellankrigstiden förhållandevis expansiva. Produktionsökningen låg vid ca 5 % per år för båda branscherna tillsammans. Framförallt var det bomulls- och konfektionsindustrin som bidrog till ökningen. Efter krigsårens stagnation skedde en ny snabb produktionsuppgång, underbyggd av uppdämda inhemska behov och försvagad utländsk konkurrens. I början av 1950-talet normaliserades efterfrågeutvecklingen samtidigt som importkonkurrensen skärptes, vilket ledde till en totalt sett stagnerande produktionsvolym fram t o m år 1958. Tiden därefter har kännetecknats av fortsatt hårt importtryck och lägre produktionsökning än genomsnittligt inom industrin men samtidigt av en målmedveten och i många fall framgångsrik satsning på export. Medan produktionen inom TEKO-branscherna i stora drag utvecklats likartat fram till mitten av 1960-talet, har förändringarna i fråga om sysselsättningen gått i olika riktningar. Under 1920-talet undergick TEKOindustriernas andel av den totala sysselsättningen inom industrin ingen nämnvärd förändring för att därefter stiga under 1930talet. Därefter har andelen successivt sjunSOU 1970: 60

kit. Denna utveckling har varit märkbar inom textilindustrin där sysselsättningen under perioden 1945—1965 sjunkit med ca 30 %, medan antalet sysselsatta inom konfektionsindustrin varit relativt konstant. För båda branscherna har den här angivna utvecklingen följt en trend som innebär att de renodlade konsumtionsvaruindustriernas andel sjunker vid stigande levnadsstandard medan bl a verkstadsindustrins och den kemiska industrins andelar stiger. Den ökade takten i denna omvandling återspeglas i en absolut nedgång i produktionen de senaste åren. Nedgången blev först märkbar och har hittills varit störst inom textilindustrin. För innevarande år förutses produktionsminskning även inom konfektionsindustrin. Sysselsättningen inom branscherna tillsammans har sjunkit med över 10 000 personer, eller ca 1 2 % , sedan år 1965. Från statsmakternas sida har vidtagits vissa temporära åtgärder för att lösa akuta sysselsättningsproblem. Här kan nämnas överenskommelser vid olika tidpunkter om begränsning av importen till Sverige. Vidare kan nämnas det nyligen givna bemyndigandet till överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap att upparbeta en del av beredskapslagren av ull till väv. Detta har medverkat till att upprätthålla sysselsättningen inom ylleindustrin. För att öka sysselsättningsmöjligheterna och differentiera industrin inom södra delen av Älvsborgs 5

län dit problemen i hög grad är koncentrerade frigavs under en del av år 1966 investeringsfonderna för företag som gjorde investeringar inom Borås-området. Utvecklingen på konfektionssidan har under den senaste tiden tilldragit sig speciell uppmärksamhet. Kommerskollegium har nyligen färdigställt en utredning av de problem som sammanhänger med lågprisimporten av konfektion. Utredningen visar att vissa delar av konfektionsindustrin utsatts för en förstärkt importkonkurrens. För vissa, ofta mer standardbetonade, artiklar har importandelen starkt ökat. För år 1967 pekar siffrorna på en övertillförsel till den svenska marknaden vilken kommer till synes i viss lagerökning hos tillverkarna. Tillgängliga uppgifter tyder på en klar försämring av orderingången från hemmamarknaden för den svenska industrin. Kollegiet anser det vara svårt att utan mer ingående undersökningar bedöma industrins möjligheter att möta utvecklingen och föreslår att en särskild branschutredning tillsätts för allsidig analys och bedömning bland annat av TEKO-industriernas konkurrensförutsättningar och utvecklingsmöjligheter på sikt. Vidare finner kollegiet läget för industrin vara sådant att det får anses motiverat vidta temporära åtgärder för att få utvecklingen under kontroll. Kollegiet anser dock att dessa åtgärder bör begränsas till förhandlingar med vissa länder i syfte att nå överenskommelse om temporära exportbegränsningar. Det till kollegiet knutna handelspolitiska rådet har inte haft något att erinra mot kollegiets förslag, med undantag av att ett par ledamöter i rådet ansåg att de temporära åtgärderna borde ske i form av en svensk importreglering. TEKO-industriernas problem har tidigare utretts ganska ingående. Den s k partsutredningen för textilindustrin redovisade år 1958 dels en sammanfattande rapport 'Textil, en industri i omvandling' och dels ett antal separata utredningar. I slutet av följande år överlämnade den statliga textilutredningen sitt betänkande, 'Konkurrens under samverkan — ett förslag till handlingsprogram för textil- och konfektionsin6

dustrin' (SOU 1959:42). Programmet berörde centrala områden som produktion, marknadsföring inklusive export samt forskning och utbildning. Bland föreslagna åtgärder kan nämnas ökad företagssamverkan inklusive förbättrat och intimare samarbete mellan vävare och konfektionärer, ytterligare koncentration av produktionen, försiktighet i fråga om stöd till icke lönsamma företag, samordning och intensifiering av exportansträngningarna, inrättande av speciella exportkontor, bättre planering av statens och kommunernas inköp, bättre ordning beträffande tillfälliga utförsäljningar samt aktivare insatser inom forskning, utveckling och utbildning. I flera avseenden har textilutredningens förslag och rekommendationer följts. Det gäller t ex företagssamverkan och ökade exportansträngningar. I fråga om företagskoncentrationen har utvecklingen gått snabbt inom ylle- och bomullsindustrin men förhållandevis långsamt inom konfektionsindustrin. I likhet med kommerskollegium anser jag att det aktuella läget inom berörda industrier påkallar en ny undersökning av deras konkurrensförutsättningar och utvecklingsmöjligheter liksom av de åtgärder, bl a från statens sida, som kan behöva vidtas för att främja TEKO-industriernas framtida konkurrenskraft. Svårigheterna är denna gång mera koncentrerade till konfektionssidan än vad som var fallet då de tidigare utredningarna gjordes. Det bör dock framhållas att konfektionsindustrins svårigheter i betydande grad överförs på textilindustrin, vars produkter till stor del utgör råvara inom konfektionsindustrin. Särskilda sakkunniga bör tillkallas för att behandla dessa frågor. De sakkunniga bör till att börja med göra en snabb kartläggning av det aktuella läget inom TEKO-industrierna. Denna del av arbetet torde väsentligen kunna baseras på redan befintligt utredningsmaterial. Detta gäller t ex kommerskollegiums förut omnämnda utredning och avsnittet om TEKOindustrierna i koncentrationsutredningens nyligen publicerade betänkande om induSOU 1970: 60

strins struktur- och konkurrensförhållanden (SOU 1968: 5). Här kan också nämnas de studier som pågår inom Industriens utredningsinstitut rörande lågprisimportens sammansättning och omfattning samt vissa analyser härav, ävensom vissa utredningar som under senare år gjorts inom berörda branscher. De sakkunnigas bedömning måste vidare baseras på en undersökning av vilka faktorer som betingar den nuvarande lågprisimporten och hur dessa faktorer kan väntas utvecklas samt på studier av situationen inom TEKO-sektorn i andra med Sverige jämförbara länder. På grundval av detta material bör de sakkunniga göra en bedömning av hur den sannolika utvecklingen på TEKO-området skulle gestalta sig om inga särskilda näringspolitiska åtgärder vidtas. Härigenom skapas underlag för överväganden om behovet av sådana. Det bör stå de sakkunniga fritt att sedan det kartläggande arbetet slutförts framlägga delförslag beträffande åtgärder av brådskande natur som då kan visa sig påkallade. Strukturomvandlingens problem är som redan antytts särskilt påtagliga inom konfektionsindustrin på grund av den snabbhet med vilken betingelserna för denna bransch nu förändras. Vidare skapar den starka regionala koncentration som utmärker båda branscherna speciella sysselsättningsproblem. Näringspolitiken bör inte syfta till att med handelspolitiska eller andra stödåtgärder bevara industrier som inte kan hävda sig utan statligt skydd. Dess mål bör i stället vara att stimulera en utveckling mot effektiva och på sikt internationellt konkurrenskraftiga företag. Den omvandling som kan vara nödvändig måste dock ske i former och i en takt som reducerar svårigheterna för de anställda och begränsar kapitalförstöringen. De sakkunniga bör därför ägna särskild uppmärksamhet åt effekterna för sysselsättningen av TEKO-industriernas framtida utveckling liksom av de sakkunnigas förslag. De sakkunniga bör i detta avSOU 1970: 60

seende hålla nära kontakt med arbetsmarknadsmyndigheterna. Resultatet av utredningen bör kunna läggas till grund för planeringen av de arbetsmarknads- och näringspolitiska åtgärder, som eventuellt kan visa sig nödvändiga för att på sikt trygga sysselsättningen för de anställda i de regioner som nu har hög koncentration av TEKO-industri. De sakkunnigas huvuduppgift bör alltså vara att undersöka TEKO-industriernas möjligheter att under rådande internationella förhållanden framgångsrikt och varaktigt stärka sin konkurrenskraft genom fortsatt strukturell omvandling. Den ökade köpkraften och modemedvetenheten, den växande fritiden med därav följande allt större behov av utrustning öppnar intressanta möjligheter att skapa nya och konkurrenskraftiga produkter. Genom ett framgångsrikt utnyttjande av sådana konkurrensmedel som mode, design och kvalitet har åtskilliga företag inom TEKO-industrierna också mycket framgångsrikt genomfört en nyinriktning av sin produktion. De sakkunniga skall självfallet i sitt arbete beakta konsumenternas intresse av en förmånlig pris- och kvalitetsutveckling på textilområdet. Mot bakgrund av den för vissa textilprodukter sjunkande självförsörjningsgraden bör de sakkunniga i kontakt med överstyrelsen för ekonomisk försvarsberedskap också beakta de särskilda beredskapssynpunkter som kan vara väsentliga i detta sammanhang. Jag vill erinra om att överstyrelsen f n studerar denna fråga och väntas under året lägga fram resultat härav. Bland de åtgärder eller förhållanden som bör bli föremål för de sakkunnigas överväganden kan här nämnas följande. Möjligheterna till fortsatta rationaliseringar inom TEKO-industrierna bör övervägas, såväl vad gäller produktion som marknadsföring och administration. På produktionssidan bör det vara av speciellt intresse att överväga om ytterligare kostnadsbesparande mekaniserings- och hanteringsfördelar kan vinnas inom konfektionen. Undersökningen kan här också inriktas på 7

bl a de möjligheter som kan finnas till samverkan i olika former, exempelvis i fråga om specialisering och funktionsfördelning. Av intresse är vidare att utreda förutsättningarna för en ytterligare breddning och ökning av den under senare år starkt expanderande exporten. En annan viktig uppgift är att klarlägga vilka finansiella resurser, som kan bli behövliga i den fortsatta rationaliserings- och integrationsprocessen. Med beaktande av forskningsverksamheten vid bl a Svenska textilforskningsinstitutet bör behovet av insatser för forskning och serviceverksamhet övervägas. Då möjligheterna att genomföra olika åtgärder i hög grad blir beroende på industrin själv är det självfallet av vikt att de sakkunniga bedriver sitt arbete i aktiv samverkan med de berörda branschernas organisationer och enskilda företag. Därigenom ökas möjligheterna att åstadkomma för branscherna praktiskt användbara och nyttiga utredningsresultat och att skapa ett positivt intresse hos företagen att dra nytta av de förslag till åtgärder som kan komma att läggas fram. På grund av det anförda hemställer jag att Kungl Maj:t bemyndigar mig

medger att statsrådsprotokollet i detta ärende får offentliggöras omedelbart. Vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen.»

att tillkalla högst tio sakkunniga med uppdrag att utreda vissa frågor rörande textil- och konfektionsindustrierna, att utse en av de sakkunniga att vara ordförande, att besluta om experter, sekreterare och annat arbetsbiträde åt de sakkunniga. Vidare hemställer jag att Kungl Maj:t föreskriver att de sakkunniga får samråda med myndigheter samt begära uppgifter och yttranden från dem, att ersättning till ledamot, expert och sekreterare skall utgå i form av dagarvode enligt kommittékungörelsen den 28 juni 1946 (nr 394), om annat ej föreskrivs, att kostnaderna för utredningen skall betalas från sjunde huvudtitelns kommittéanslag. Slutligen hemställer jag att Kungl Maj:t SOU 1970: 60

Bilaga 2

Tidigare utredningar på TEKO-området

1 Inledning TEKO-industrierna har ägnats olika typer av utredningar både i Sverige och utomlands. I denna bilaga har kortfattat refererats dels viktigare svenska utredningar sedan slutet av 1950-talet, dels några mera kända utländska utredningar från de senaste tre åren. Sammanställningen av det svenska materialet har gjorts inom TEKO-utredningens sekretariat. Det utländska materialet har sammanställts i etapper. Genom medverkan av branschorganisationerna och utrikesdepartementet hade sekretariatet i oktober 1969 erhållit sex utländska utredningar, och dessa refererades för utredningens räkning av amanuens Bo Engström, Företagsekonomiska institutionen vid Uppsala Universitet. Därefter erhölls ytterligare fem utredningar som refererades på sekretariatet. Slutligen erhölls från UD dels uppgifter om vilka lagförslag som utredningarna föranlett, dels aktuella lagförslag i Italien och Kanada. Dessa olika delar av materialet har redigerats samman av Göran C-O Claesson.

2 Svenska

utredningar

2.1 »Partsutredningen» 1958 De svenska TEKO-industriernas situation undergick en gradvis försämring under 1950-talet. Efterfrågeutvecklingen på hemSOU 1970: 60

mamarknaden stagnerade. En stigande konkurrens från importen började få allt större verkningar för företagen. Utvecklingen analyserades ingående i den s k partsutredningen för textil- och konfektionsindustrierna, d v s en utredning som genomfördes i samarbete mellan arbetsgivarnas och de anställdas organisationer. (Slutrapporterna: Textil — en industri i omvandling, Stockholm 1958 och Slutrapport från branschutredningen inom konfektionsindustrin, stencil 1958.) Partsutredningen lät verkställa flera specialundersökningar som behandlade textilindustrins internationella problem, den textila konsumtionen, arbetsmarknad och löner samt lönsamhetsutvecklingen inom textilindustrin. (Rapporterna: Ekström, Henriksson, Paues, Savosnich och Svennilsson: Textilindustrins internationella problem, Stockholm 1957. Ekström: Den textila konsumtionen, Stockholm 1958. Karlsson, Meidner, Riidhmer och Wohlfart: Arbetsmarknad och löner, Stockholm 1958. Henriksson: Lönsamhetsutveckling för textilindustrin, Stockholm 1958.) Av de undersökningar som partsutredningen animerade till bör i detta sammanhang särskild uppmärksamhet ägnas åt Den textila konsumtionen av John Ekström. Denna bok publicerades 1958 och gav en totalbild av utvecklingen som bröt mot då vanliga föreställningar. Den vitt spridda föreställningen om stagnation motsades av 9

prognosen. Dels skulle den totala konsumtionen öka i takt med real inkomsten, dels skulle omfattande förskjutningar komma att inträda mellan olika varugrupper. Trikå och syntetfibrer skulle öka. Förhållandet mellan råvaruproducenter, textilfabrikanter, konfektionärer och distributörer skulle komma att underkastas stora förändringar. Sedan partsutredningens olika betänkanden lades fram har branschorganisationerna fortsatt att följa utvecklingen genom utredningar av olika omfattning, ofta gemensamt verkställda. Viktigare rapporter är t ex Den textila arbetskraftens åldersstruktur (Sveriges Textil industri förbund PM december 1965), Utlåtande från paritetisk kommitté inom textilindustrin för studium av trenderna beträffande sysselsättningen (PM 10.1.1966) samt Utlåtande från paritetisk kommitté inom konfektionsindustrin för studium av trenderna beträffande sysselsättningen (PM 1.3.1966).

2.2 »Konkurrens under samverkan» 1959 Mot den bakgrund som partsutredningen tecknat ansågs det angeläget att samhället medverkade till att påskynda rationaliseringsprocessen inom textil- och beklädnadsindustrierna. Chefen för handelsdepartementet tillkallade år 1958 sakkunniga med uppgift att föreslå åtgärder som kunde vara ägnade att lägga grunden till en konkurrenskraftig produktion av textilvaror. De sakkunniga avgav 1959 ett betänkande i frågan. (Konkurrens under samverkan — ett förslag till handlingsprogram för textil- och konfektionsindustrin, SOU 1959:2.) Utredningen rekommenderade en rad åtgärder som berörde produktion, export, försäljning och distribution samt forskning och utbildning. Utredningen fann det inte erforderligt att föreslå särskilda åtgärder för att påskynda krympningen av industrin. Självsaneringen borde inte förhindras men anpassningen måste ske under så lugna och smidiga former som möjligt. 10

2.3 »Problem inom den tyngre konfektionsindustrin» 1961 Även under 1960-talet behandlades TEKOindustriernas problem i olika utredningar. Den första av dessa kom 1961 och behandlade förhållandena i konfektionsindustrin (af Trolle: Problem inom den tyngre konfektionsindustrin. Handelshögskolan i Göteborg, Skrifter 1961:3). Efter en diskussion av överkapacitetsproblemets återverkningar på företagen, frågan om den optimala företagsstorleken inom branschen och möjligheterna till sanering av industrin utmynnade utredningen i ett förslag till handlingsprogram. Handlingsprogrammet uppdelades i två principiellt skilda delar, nämligen ett upplysningsprogram riktat till företagen och ett program som avsåg direkta strukturingrepp. Upplysningsarbetet borde i första hand inriktas på att klargöra riskerna med nytt företagande inom branschen. I andra hand borde man genom upplysning söka skapa en bättre företagspolitik. Strukturprogrammet borde främst inriktas på att ge hjälp åt företagare som avsåg lägga ned sin verksamhet. Vidare behövdes experthjälp åt företagen för att dessa skulle kunna skära ned sin verksamhet till en mer ekonomisk storlek. Kollektiva åtgärder rekommenderades i syfte att underlätta fusioner mellan företag i den mån man härigenom kunde minska kapaciteten och samtidigt öka företagens ekonomiska styrka. Utredaren menade att det måste skapas någon form av organ för att genomföra de föreslagna uppgifterna. Handlingsprogrammet skulle enligt utredaren medföra avsett resultat om det genomfördes men han ansåg att skapandet av en handlingskraftig ledning skulle bli ett svårt problem.

2.4 IUI-studier 1962 och 1967 Industriens Utredningsinstitut framlade 1962 en studie med titeln Konsumtionen av överkläder 1949—60. Syftet var att söka belysa och förklara konsumtionsutvecklingen för överkläder under 1950-talet. Vidare SOU 1970: 60

gjordes beräkningar av marknaden för överkläder 1960—65. 1967 publicerade IUI Beklädnadskonsumtionen — ny analys och prognos för 1975 av John Ekström och Svante Lundberg (småtryck från IUI nr 41, Stockholm 1967). I denna skrift justerades prognostekniken med ledning av hur prognosen från 1958 utfallit. I mellantiden hade Europe's Future Consumtion publicerats, en samlingsvolym med konsumtionsprognoser för åtta västeuropeiska länder. Genomgången av prognosen från 1958 visade att den kvantitativa tillväxten för färdigvarorna skett i stort sett i den prognostiserade takten. Konsumtionen hade vidare, vilket stämde med prognosen, kännetecknats av att användningsegenskaper tillmätts större vikt, att lätt konfektion fått ett genombrott, att de nya fibrerna varit på snabb frammarsch samt att en ökad differentiering skett med stora svängningar mellan olika varugrupper. Däremot visade det sig att prognosen slagit sämre i fråga om snabbheten i växlingarna mellan olika områden. Trikå hade gått upp mer och konfektion mindre än väntat. En viktig utgångspunkt för den nya prognosen liksom för den gamla — och de utländska — var en bedömning av dels den kommande inkomstutvecklingen, dels inkomstelasticiteten på beklädnadsområdet. I stort sett räknade man överallt med en inkomstelasticitet beträffande den totala beklädnadskonsumtionen på omkring 1. Ekström och Lundberg diskuterade för Sveriges del möjligheten av en lägre inkomstelasticitet eftersom USA uppvisade en sådan om man bortser från den jämfört med Sverige annorlunda prisutvecklingen. De konstaterade emellertid att det fortfarande fanns en betydande nivåskillnad i beklädnadskonsumtionen mellan USA och Sverige som rimligtvis borde innebära betydande expansionsmöjligheter här. Prognosen innebar beträffande den totala beklädnadskonsumtionen en ökning med i genomsnitt 3,5 % per år, d v s obetydligt mer än den antagna inkomstökningen och betydligt mindre än under föregående tidsSOU 1970: 60

period. Ökningen angavs vara beroende av att kläderna relativt sett fortsatte att falla i pris, och konsumtionsandelen för beklädnadsposten väntades sjunka. Liksom i tidigare arbeten underströks de stora skillnaderna i utveckling på olika varuområden. 2.5 Utredningar de tre senaste åren 1968 framlade Kommerskollegium en studie av TEKO-importen (PM 10.4.1968) som bl a föreslog att en statlig utredning skulle tillsättas. Kommerskollegiums studie refererades i TEKO-utredningens direktiv (bilaga 1), och materialet användes i TEKOutredningens delrapport 1969. 1968 framlades även två betänkanden av Koncentrationsutredningen som innehöll material av intresse på TEKO-området. (Industrins struktur och konkurrensförhållanden, SOU 1968:5, och Strukturutveckling och konkurrens inom handeln, SOU 1968:6.) Vissa delar av framställningen i TEKO-utredningens slutrapport utnyttjar och kompletterar detta material. Samtidigt med TEKO-utredningen har inom IUI pågått en utredning om importen från låglöneländerna på en rad varuområden, bl a TEKO-området. Denna utredning har åsyftat en analys av vad som händer inom branscher som möter hård lågpriskonkurrens. Studien kommer inom kort i bokform. TEKO-utredningen har kunnat utnyttja material och slutsatser från denna utredning under arbetet med kapitelt (5) om utrikeshandeln. 3 De utländska

utredningarna

3.1 Materialet Sammanställningen grundas på nedan angivna utredningsrapporter från åren 1969— 70. Inom parentes anges för varje rapport den benämning som används i den fortsatta framställningen. Instilling fra Industridepartementets tekstilutvalg. Oslo 1969 (norska textilutredningen) 11

Cotton and allied textiles. Volume 1, The Textile Council. Manchester 1969 (brittiska bomullsutredningen) The strategic future of the wool textile industry. HMSO. London 1969 (brittiska ylleutredningen) Your future in clothing. Clothing EDC. HMSO. London 1970 (brittiska konfektionsutredningen) Attainable production targets. Clothing EDC. HMSO. London 1969 (brittiska produktivitetsutredningen) Man-made fibers. Production, consumtion and capacity. OECD. Paris 1969 (OECD:s fiberutredning) Die Textilindustrie der EWG. Analyse und Aussichten (1975). Bericht von Prof. J. de Bandt fiir die Kommission der Europäischen Gemeinschaft. Paris 1969 (EEC:s textilutredning) The apparel import problem. American Apparel Manufactures Association. 1969 (AAMA-utredningen om konfektionsimporten) Economic profile of the apparel industry C. Priestland. AAMA. 1969. (AAMA:s konfektionsutredning) Textiles and apparel. Volume 1, 2. U.S. Tariff Commission. Washington D.C. 1968 (USA: s TEKO-utredning) Labor in the textile and apparel industries. U.S. Department of Labor. Washington D.C. 1969 (USA:s arbetskraftsutredning). Den norska textilutredningen gör en sammanfattande analys av utvecklingen inom norsk textilindustri under åren 1960—68 och framlägger ett flertal förslag till åtgärder i syfte att förbättra industrins konkurrenskraft. I de brittiska utredningsrapporterna om ylle- och bomullsindustrierna lämnas detaljerade uppgifter om kostnads- och lönsamhetsutvecklingen. Utredningarna behandlar vidare industriernas struktur samt finansierings-, marknadsförings- och arbetskraftsproblem. Dessutom redovisas prognoser. Brittiska konfektionsutredningen ger en prognos för år 1978 över konsumtionsutgifterna för olika beklädnadsvaror och de12

ras fördelning på skilda slag av distributionsföretag. Antagliga förändringar i internationell handel, distributionssystem liksom i konsumentbeteende diskuteras. Utredningen studerar också teknologiska framsteg samt produktivitets- och prisutvecklingen. Den brittiska produktivitetsutredningen gör jämförelser mellan produktivitetsförhållanden i olika tillverkningsmoment inom brittiska företag och ett utvalt antal företag utomlands. Undersökningen avslutas med en utförlig handledning till företagen, som avses möjliggöra en produktivitetsinriktad undersökning av vissa förhållanden i det enskilda företaget. OECD:s fiberutredning redogör för produktions-, konsumtions- och kapacitetsutvecklingen på konstfiberområdet och redovisar en prognos fram till slutet av år 1970. E E C s textilutredning analyserar marknads- och företagsstrukturen inom Gemensamma marknaden och behandlar förhållanden som bör ligga till grund för beslut med syfte att stärka EEC-ländernas gemensamma konkurrenskraft. AAMA:s utredning om konfektionsimporten är främst en partsinlaga från den amerikanska motsvarigheten till konfektionsindustriföreningen och konfektionsindustriförbundet. AAMA:s konfektionsutredning behandlar bl a marknadsstrukturen och företagens ekonomiska, tekniska och personella förhållanden. USA:s TEKO-utredning har gjort en omfattande kartläggning av utvecklingen inom textil- och konfektionsindustrin under åren 1961—66. Utredningen behandlar producentstrukturen, de anställda, konsumtion, produktion, försäljning, import, export, priser, lönsamhet, investeringar, tullavgifter och utrikeshandel. Dessa områden genomgås systematiskt för olika bearbetningsstadier och fibermaterial. Vidare behandlas de stödåtgärder regeringen vidtagit under de senaste decennierna, och man undersöker vilken effekt dessa åtgärder haft på utvecklingen inom industrin. USA:s

arbetskraftsutredning

behandlar

SOU 1970: 60

frågor rörande arbetskraften och angränsande ekonomiska faktorer. Direktiven för dessa utredningar uppvisar stora likheter med direktiven för TEKOutredningen. Utredningarna skall bedöma respektive industriers konkurrensförmåga och framtidsutsikter samt föreslå åtgärder som kan öka konkurrensförmågan. Om man bortser från de privata utredningarna i USA saknas direkt protektionistiska tongångar. Så klart frihandelsvänliga direktiv som de svenska har emellertid endast den norska utredningen. Direktiven för EEC:s textilutredning säger att utredningen skall utformas på ett sådant sätt att den kan läggas till grund för en gemensam politik. Utredningarnas sammansättning och arbetsmetoder redovisas inte klart i samtliga fall. Några har karaktären av myndighetsutredningar, andra har arbetat i liknande former som TEKO-utredningen. De brittiska utredningarna följer två helt avvikande mönster. Bomullsutredningen arbetade i ett första stadium i projektkommittéer under en verkställande kommitté och lät sedan projektkommittéerna avlösas av en kommitté som författade utkast till slutrapport. De övriga brittiska utredningarna anlitade konsultfirmor för alla stadier i arbetet fram till rapportutkast. Parallellt med TEKO-utredningen har pågått en liknande utredning i Kanada. Denna har hittills inte lett till ett betänkande men en regeringsdeklaration gjordes 14.5.1970 på grundval av utredningens arbete. Denna deklaration refereras i det följande tillsammans med utredningarna. Slutligen refereras även ett lagförslag från italienska regeringen vilket föranlett ändringsyrkande från EEC-kommissionen. 3.2 Bakgrundsbeskrivningen Urvalet för sammanställningen Bakgrundsbeskrivningen i de utländska utredningarna varierar med de olika utredningarnas mer eller mindre specificerade syften liksom med respektive lands speciella problem. I Storbritannien måste man t ex ägna ingående uppmärksamhet åt samSOU 1970: 60

väldespreferenserna medan USA -utredarna omvänt tvingas diskutera de problem som uppkommer genom att USA är den enda större marknad där u-länderna i stort sett konkurrerar på lika villkor med i-länderna. Vissa ämnen av intresse för svenska bedömare återkommer emellertid i de flesta utredningarna. Att syntetfibrer är på frammarsch och att produktiviteten stiger noteras t ex i de flesta fall. Importrestriktioner eller frihandel liksom olika former av importrestriktioner är ett annat återkommande ämne. Ett annat är framtidsbedömningen, från resonemangsvis anförda synpunkter till principiella prognoser beträffande efterfrågeutvecklingen. Industristrukturen behandlas i flertalet utredningar, ofta med betoning av frågan om horisontell och/ eller vertikal integration. Teknisk bakgrund Utredningarna har i stort sett samma uppfattning beträffande den tekniska utveckling som är att vänta. Syntetfibrer och trikå väntas fortsätta sin frammarsch, och produktiviteten väntas öka ungefär som under den senaste tioårsperioden. Däremot beskrivs inte i någon rapport några radikalt nya utvecklingslinjer på det tekniska området. Den mest konkreta beskrivningen av fiberutvecklingen ges i OECD:s fiber utredning. Enligt denna planerade OECD:s medlemsländer obetydliga kapacitetsökningar för cellulosafibrer under åren 1968—70 medan de planerade ökningarna för syntetfibrer varierade från 30 till 42 procent. I USA planerades kapacitetsökningar för tillverkning av polyestrar med totalt 70 procent medan tillverkningskapaciteten för polyamider och acryler beräknades öka med 24 procent vardera. I de europeiska OECDländerna planerades under samma tid kapacitetsökningar för tillverkning av polyestrar med 58 procent medan ökningarna för polyamider och acryler planerades till 33 resp 47 procent. Kapacitetsutnyttjandet låg år 1968 på mellan 82 och 88 procent varför ytterligare produktionsökningar kan göras genom höjning av utnyttjandegraden. 13

En översikt över produktivitetsutvecklingen lämnas i EECs textilutredning. Enligt denna har sedan år 1959 antalet anställda inom EEC:s textilindustrier sjunkit med en takt av 1,3—1,5 % per år, vilket representerar en avgång av ca 200 000 personer fram till och med år 1968 från ursprungligen 1,9 miljoner. Om denna trend skulle fortsätta, skulle ytterligare ca 200 000 personer avgå fram till år 1975. En önskvärd förbättring av produktiviteten skulle föra upp detta antal till 310 000 å 330 000. I händelse av en total liberalisering av handeln skulle man vara tvungen att räkna med en avgång av ca 600 000 arbetare. Att produktiviteten per arbetare i genomsnitt ökar snabbare än produktionen får inte undanskymma det faktum att trenderna varierar avsevärt från delbransch till delbransch. Åtskillnad bör enligt EEC-utredningen göras mellan: o

verkligt expanderande sektorer i vilka den stigande produktionstakten är märkbart högre än produktivitetsökningen, t ex trikå där personalstyrkan år 1968 var 20 % högre än år 1966 o sektorer som expanderar men vilkas produktivitet har utvecklats i samma takt som produktionen, t ex silketvinning och mattor o sektorer med måttlig expansion eller stagnation och med en produktivitetsökning som är större än produktionsökningen, t ex bearbetningen av artificiella fibrer o sektorer under tillbakagång där produktionsnedgången går jämsides med en produktivitetsökning. Denna kategori inkluderar de traditionella branscherna bomull och ylle, där personalstyrkan uppvisar en årlig minskning på 3,9 resp 2 % mellan 1958 och 1966. Denna differens i den takt varmed arbetskraften skärs ned alltefter branschens art är mycket viktig, särskilt för lokaliseringspolitiken. Det är för de traditionella branscherna som de kraftigaste nedgångarna kan noteras, och dessa branscher är på det hela taget mer geografiskt koncentre14

rade än branscher med en gynnsammare utveckling. Importrestriktioner En klart uttalad preferens för frihandeln som princip finns i den norska textilutredningen. Hos de övriga utredningarna skymtar denna princip men det allmänna intryck läsaren får är att TEKO-industriernas speciella problem nödvändiggör någon form av restriktioner, åtminstone under en övergångstid. Nedan sammanfattas några av de mer preciserade uttalandena på denna punkt. Den brittiska konfektionsutredningen nämner att åtminstone ett stort detaljistföretag har lyckats väl med inköp i Hongkong av produkter som företaget självt utvecklat för den brittiska marknaden. Utredningen påpekar att den brittiska industrins läge försämras om lågprisländernas producenter på detta sätt förmår konkurrera med den även i fråga om samarbete med köparna, exakthet och produktionskontroll. De sektorer av beklädnadsindustrin, för vilka man kan förutse den minsta inhemska efterfrågeökningen, är samtidigt de som är mest utsatta för importtryck, och detta tryck väntas stiga under den senare hälften av 70-talet. EECs textilutredning menar att importskydd kan behövas under en tid för att man skall kunna pröva »trovärdigheten» i priserna på produkterna från utlandet. Först därefter kan man ange hur stor den inhemska industrin bör vara sett från ett långsiktigt effektivitetsperspektiv. Om inte importtrycket mildras, kan en ändamålsenlig omstrukturering av branschen omöjliggöras. En analys av den internationella konkurrensutvecklingen för textilindustrins produkter visar enligt EEC-utredningen att konkurrensen skärps mestadels just beträffande de produkter som har en sjunkande efterfrågan på hemmamarknaden. Detta kan förmodas delvis bero på att tillverkarna av dessa produkter tvingas söka större marknader. Industrin är, framhåller EEC-utredningSOU 1970: 60

en, vid sina kontakter med kreditmarknaden i behov av att kunna framlägga säkra kalkyler över möjligheterna till framtida återbetalningar. Detta är endast möjligt om de osäkerhetsmoment undanröjes, som vidlåter handelsliberaliseringen. Vad som krävs är en noggrann tidtabell beträffande liberaliseringsprocessen. Flera av utredningarna är inne på tanken att en liberalisering bör ske men i reglerad takt. Utgångspunkten för detta resonemang synes vara förekomsten av kvotering i flera länder samt avtalet inom Gått för att söka reglera detta kvoteringssystem i syfte att motverka i-ländernas protektionism. Hittills har de flesta kvoteringsavtal gällt handeln med bomullsvaror. Flera utredningar är inne på tanken att dessa avtal utvidgas till att i större utsträckning också gälla konstfibermaterial. Den brittiska bomullsutredningen har, som framgår av förslagsredogörelsen nedan, föreslagit att kvoteringssystemet för TEKOhandeln med samväldesländerna byts ut mot en tull. Någon allmän utveckling mot slopande av kvoteringssystemet är dock inte att vänta under de närmaste åren om man skall döma av utredningarna. Snarare kan protektionistiska åtgärder väntas öka i omfattning om än möjligen med avtrappningsbestämmelser. Regeringsdeklarationen i Kanada sammanfattar en inställning som förefaller att vara vanlig. Frihandel framstår i denna deklaration som den principiella utgångspunkten — men fortsatta och under vissa omständigheter ökade restriktioner kan trots detta vara nödvändiga i avvaktan på att det internationella förhandlingsarbetet för att åstadkomma liberalisering skall ge resultat. Framtidsbedömningen Den mest preciserade prognosen återfinns hos den brittiska konfektionsutredningen. Konsumentens efterfrågan på kläder bestäms enligt denna prognos av en rad faktorer bland vilka märks inkomststegringen, minskande sociala barriärer, ökande efterfrågan på lättskötta plagg, den längre friSOU 1970: 60

tiden och de begränsade möjligheterna att via marknadsåtgärder höja den totala konsumtionen av kläder. Utredningen antar att den andel av konsumenternas inkomster som används för klädköp kommer att fortsätta att minska. Konsumtionsutgifterna för kläder kommer dock att stiga med ca 2,5 % per år i fast penningvärde mellan åren 1968 och 1978. Ingen absolut försäljningsökning förutses för de inhemska företagen, och importandelen väntas öka. Bilden är emellertid differentierad. Prognosen över hemmamarknadens efterfrågan på överkläder för kvinnor och flickor visar en ökning med 3,6 % per år fram till 1978. På denna sektor kommer det att råda en för Storbritannien gynnsam handelsbalans. Det potentiella importtrycket bedöms vara starkast beträffande lättare herr- och pojkkonfektion. Här antas försäljningen från brittiska fabrikanter minska i absoluta tal mellan åren 1973 och 1978. De övriga utredningarnas framtidsbedömning är mindre specificerad och låter sig väl sammanfatta med få ord eftersom bedömningen i stort sett är densamma i alla rapporterna. Av speciellt intresse att notera är att ingen utredning väntar sig någon radikal avvikelse från den sedan länge observerade trenden att klädköpen ökar i ungefär samma takt som inkomsten. Industriländernas TEKO-industrier väntas allmänt utvecklas i riktning mot större företag, ökad koncentration, ökad kapitalintensitet och minskning av antalet sysselsatta. De vertikala relationerna väntas innebära ett ökande beroende mellan olika led. Kraven på arbetskraft och företagsledning blir större, och antalet tekniker inom industrin väntas öka. På grund av de relativt låga arbetskostnaderna i utvecklingsländerna blir marginalvinsterna genom ökad kapitalisering av industrin mindre i dessa länder än i industriländerna. Utvecklingsländerna kommer därför att ha mindre motiv för att göra nyinvesteringar i effektivare maskiner. Ingen utredning tror dock att produktiviteten inom den inhemska industrin kan höjas så myc15

ket att priskonkurrens med utvecklingsländernas industrier är möjlig. Genom sitt större know-how har industriländernas textilindustrier betydande fördelar vad gäller tillverkning av modevaror, designvaror och kvalitetsvaror, och det är främst med dessa produkter man kommer att vara konkurrenskraftig i framtiden. Enklare standardvaror kommer i allt större utsträckning att tillverkas i u-länder för export till i-länder. Genom etablering av dotterföretag i utvecklingsländer har industriländernas textilföretag, på grund av sitt höga organisatoriska och teknologiska kunnande, stora möjligheter att utvidga sitt produktsortiment och konkurrera på världsmarknaden också med billiga standardprodukter av egen tillverkning.

Strukturen Såväl bomullsutredningen som ylleutredningen i Storbritannien har ägnat uppmärksamhet åt frågan om fördelarna med vertikalt integrerade företag. Utredningarna konstaterar att fusioner i sig själva inte ger några fördelar. För att kunna utnyttja fördelarna med en vertikal struktur måste man genom ett vertikalt tänkande åstadkomma en effektiv uppsortering av de ingående marknadsmässiga, administrativa och tekniska beståndsdelarna. Fördelar av horisontell integration bör främst ligga i tillverkning av modebetonade varor som har stor variation och där serierna blir för korta för att intressera vertikalt integrerade företag. Det bör dock observeras att de brittiska utredningarna behandlar denna fråga med en bakgrund som är annorlunda än den svenska. Den vertikala integrationen är fortfarande mindre inom den brittiska bomullsindustrin än inom de flesta andra länders bomullsindustri. Bara 40 % av antalet vävstolar kontrolleras av integrerade väverier/ spinnerier. Men koncentrationen bland de brittiska bomullsspinnerierna är större än i många västeuropeiska länder. Den brittiska konfektionsutredningen 16

framhåller att stora förändringar sker av marknadsandelarna för olika typer av återförsäljare. Storvarumarknader har börjat föra klädesplagg i den lägre prisklassen. Genom dessa kommer en avsevärt större försäljning att ske i framtiden, speciellt av skjortor, underkläder, pyjamas, byxor och stickade varor. I samband härmed kommer distributörsmärken att få en växande betydelse. Utvecklingen av förbeställningar (specification buying) är nära anknuten till de stora detaljistgruppernas ökande betydelse. Marks & Spencer har varit föregångare på detta område. Dessutom kan nämnas att åtminstone en stor grupp med framgång har gjort förbeställningar hos konfektionärer i Hongkong. Framstegen för kedjeföretagen kommer enligt den brittiska konfektionsutredningen att göras på bekostnad av de medelstora, oberoende detaljisterna. De små specialisterna kommer också att öka sin andel. Denna polarisering av handeln kan komma att tvinga tillverkarna att välja mellan att producera i låg- eller mellanprislinjerna med standardiserade varor till de stora detaljisterna och mode- eller speciallinjer till de små distributörerna. EEC:s textilutredning anser det vara ett ovillkorligt krav att produktionsstrukturen koncentreras både i vertikal och horisontell riktning om textilindustrin inom EEC skall kunna bli konkurrensduglig. Denna koncentration behöver emellertid inte nödvändigtvis medföra större företag utan kan ske även genom att företagen specialiserar sig. Rent tekniskt kan företagsstorleken bedömas efter de produktionsorganisatoriska möjligheterna att skapa en kontinuerlig produktionsprocess. Då hänsyn också måste tas till de finansiella och marknads föringsmässiga kraven, vilka inte kan uppfyllas av alltför små företag, är utredningens allmänna slutsats att företagens storlek bör ökas genom sammanslagningar av horisontellt eller vertikalt samhöriga produktionsenheter. I samband med dessa sammanslagningar bör företagen göra kapacitetsreduceringar och specialisera produktionen SOU 1970: 60

för att stärka konkurrensförmågan och höja lönsamheten. Den strukturella svagheten i textilindustrin snedvrider enligt EEC-utredningen balansen mellan producenter och distributörer. Genom strukturrationaliseringen kan man åstadkomma den nödvändiga koncentrationen av beslutscentra. Det starkt utspridda beslutsfattandet leder, på grund av kortsiktiga ekonomiska fluktuationer, till ett konkurrenstryck vilket gör det svårt att uppfylla de krav som ställs på stora investeringar i avancerade tekniska sammanhang. USA.s TEKO-utredning framhåller att två utvecklingsfaktorer förändrar den inhemska industrins struktur. För det första innebär den ökade användningen av konstfibrer att industrier med anknytning till dessa produkter, i synnerhet då den kemiska industrin, kommer att spela en betydligt större roll inom textilindustrin. För det andra går utvecklingen mot en större koncentration genom att stora företag blir ändå större och små företag läggs ned. Amerikanska textil- och konfektionsföretag är redan som regel mycket stora, och en betydande vertikal integration föreligger mellan spinnerier och väverier. Lönsamhetsutvecklingen inom den amerikanska textilindustrin har under det senaste decenniet varit betydligt gynnsammare än i de västeuropeiska industriländerna, vilket bl. a. beror på den förhållandevis ringa ökningen av lågprisimporten.

4 Förslag 4.1 Importrestriktioner Blicken brukar riktas mot importrestriktioner när en industri har svårigheter på marknaden. Genom framväxten av de stora handelsblocken med intern frihet från tullar och andra handelshinder har frågan om importrestriktioner kommit i ett delvis nytt läge. Försöken att öka handeln med u-länderna har inneburit ytterligare ett skäl till tveksamhet gentemot restriktioner som ett medel att hjälpa TEKO-industrierna. SOU 1970: 60

En utredning, den norska textilutredningen, säger i klartext att importrestriktioner numera inte är någon lösning och menar att den norska textilindustrin måste inrätta sig efter detta. Utredningen konstaterar att de internationella stapelvarorna därför inte kan tillverkas i Norge. Övriga utredningar ställer sig inte lika kategoriskt avvisande till importrestriktioner men behandlar sådana främst som en tillfällig företeelse under en övergångstid. Hela frågan uppkommer ofta som ett ställningstagande från utredningens sida till den eventuella förlängningen av redan existerande restriktioner. Några av utredningarna har emellertid drivit resonemang härutöver som kan vara värda att notera. Den brittiska bomullsutredningen föreslår regeringen överge den hittills tillämpade kvoteringen av bomullsimporten från samväldesländerna och i stället införa en tullavgift på 15 procent. Detta torde vara tillräckligt för att den inhemska industrin skall kunna konkurrera med importen förutsatt att ingen dumpning förekommer från exportländerna. Kvoteringssystemet är inte effektivt eftersom nya exportländer ständigt tillkommer och svårigheter därvid uppkommer med begränsning av den totala importen. Dessutom medför en minskad marknadsandel för bomullsvaror att nuvarande kvoteringsnivåer får en allt mindre begränsningseffekt. Kvoteringssystemet bör dock behållas under en övergångsperiod fram till mitten av 1970-talet vid sidan om tullar för att industrin under denna tid skall kunna rekonstrueras för att höja sin internationella konkurrenskraft. Den brittiska bomullsutredningen anser att regeringen under denna tid bör förhindra en sådan stegring av importen som kan hindra rekonstruktionen och vidta effektiva åtgärder för att förhindra import av varor vilkas pris inte står i relation till de verkliga kostnaderna på grund av statliga subsidier, dumpning eller annat som medför förvrängningar av konkurrenssituationen. Utredningen föreslår vidare ändringar av importtullarna på yllevaror. För att und17

vika internationella underhandlingar har dessa förslag dock lämnats i separata konfidentiella rapporter. EECs textilutredning framhåller att ett omställningsprogram inte kan åstadkommas eller finansieras med mindre en noggrann tidtabell upprättas beträffande handelsliberaliseringen och osäkerheten som följer av denna liberalisering reduceras. Med ett visst marknadsskydd borde omstruktureringen kunna finansieras av företagen själva. AAMA:s utredning om konfektionsimporten menar att det skydd som USA-industrin erhållit genom Long Term Arrangement (bomullsavtalet) har minskat i och med den ökande andelen importvaror av ickebomullsursprung. Från 1962 till 1968 försköts andelen bomullskonfektionsvaror i konfektionsimporten från 80 % till 45 %. Syntetfibervarornas andel var år 1968 48 %. Branschen behöver nu enligt utredningen ett avtal för alla sorters fibrer. USA kan ej klara av en okontrollerad ökning av importen utan att den inhemska industrin allvarligt skadas. Man bör eftersträva att en del av den inhemska konsumtionsö^H/ngen delas mellan andra länders företag. Regeringen skall vidare kunna vidta ytterligare inskränkningar av importen, om den inhemska konsumtionsnivån blir statisk eller börjar minska. Ett avtal för importen bör täcka handeln med alla exporterande länder. Överenskommelsen bör uppgöras bilateralt och produktvis och oberoende av fiberinnehåll i importerade TEKO-varor. USA:s TEKO-utredning står i viss motsättning till AAMA-utredningens tankegång att den ökande importen av konfektionsvaror till USA till stor del beror på återförsäljares aktiva försök att få en större bredd och variation i produktsortiment och priser. Importen är till största delen lågprisimport, och eftersom dessa varor till stor del köpes av låginkomsttagare, skulle yttterligare importrestriktioner verka som en extra skatt på låginkomsttagare. Den kanadensiska regeringsdeklarationen utgår från ett principiellt frihandelsresoneIS

mang och framhåller att ansträngningar skall göras för att genom internationella förhandlingar åstadkomma minskning av handelshindren generellt. Kanada kan emellertid inte isolerat övergå till — eller ens vidmakthålla — en frihet som får stora interna skadeverkningar. Enligt deklarationen kan därför regeringen komma att införa global importkvotering. Möjligheterna till effektivare antidumpingåtgärder skall undersökas. Lågprisimporten skall övervakas och hindras gå över en viss gräns — men för att skyddsåtgärder skall vidtas fordras dels att varuområdet i fråga inte är ett av dem som regeringen anser det vara utsiktslöst för kanadensisk industri att vara verksam på, dels att importen orsakar allvarliga skadeverkningar, dels att industrin själv vidtar strukturförändrande åtgärder. Regeringen tänker sig inrätta en Textile Review Board för att bedöma sådana frågor. 4.2 Omstrukturering Enligt norska textilutredningen är det viktigt att enskilda företag som har en splittrad produktionsapparat får möjlighet att strukturrationalisera genom att byta och köpa maskiner av varandra och därigenom kunna specialisera sig på vissa produkter eller ställa om driften till nya produkter. Det är också viktigt att textilföretagen ökar flexibiliteten i produktionsapparaten. Investeringar måste därför värderas på grundval av mycket kortare förbrukningstider än man hittills har gjort. Specialanalyser bör enligt utredningen göras av vissa delar av textilindustrin för att undersöka förutsättningarna för sammanslagningar. Dessa analyser bör genomföras av konsultföretag i samarbete med berörda fabriker. Staten bör svara för konsultföretagets kostnader. För att sammanslagningar skall vara meningsfulla måste de göras på ett så tidigt stadium att båda företagen har något värdefullt att bidraga med i form av ledning, arbetskraft, intressanta produkter, försäljningsorganisation, maskiner eller anläggningar. SOU 1970: 60

Specialisering bör genomföras i en snabbare takt och vid ett större antal fabriker än som hittills skett. Företagen rekommenderas att omställa produktionen från internationella stapelvaror till specialvaror, designvaror, tekniska nyheter och andra varor för vilka man kan skaffa sig särskilda försäljningsargument och där man inte i alltför hög grad möter konkurrens från lågprisvaror. Den brittiska bomullsutredningen anser att antalet företag bör minskas från 375 till mellan 120 och 150 år 1975. Regeringen skall inte behöva ta några direkta initiativ för att påskynda denna minskning, utan den bör verkställas genom åtgärder från industrin. Textile Council kan spela en betydelsefull roll i integrationsarbetet genom att utarbeta lämpliga instruktioner för sammanslagningar. I första hand ankommer det dock på de mindre och medelstora företagen att genom privata initiativ bilda nya integrerade grupper. Det bästa sättet att skapa nya effektiva företagsgrupper av mindre företag är att inbjuda utomstående experter som kan överväga och ge råd i speciella sammanslagningssituationer. I huvudsak bör sammanslagningarna åsyfta en vertikal integration inom bomullsindustrin. En betydande minskning av antalet fabriksenheter bör göras både vid små och stora företag. Vid de kvarvarande fabrikerna rekommenderas en betydande modernisering och nyanskaffning av maskiner. Alla nyanskaffningar måste emellertid göras på basis av framtidsbedömningar av marknaden och inte bara för att höja produktivitet och utbud. Om de nyinvesterande företagen antar en för dem lämplig prissättningspolitik, bör detta vara tillräckligt för att industrin skall bli av med den nuvarande överkapaciteten i nödvändig utsträckning och med tillräcklig hastighet. Den brittiska ylleutredningen anser överkapacitet vara ett svårt problem för den brittiska ylleindustrin. En horisontell integration underlättar något möjligheterna till kapacitetsutredningar. Andra sätt som rekommenderas för att minska överkapaciteSOU 1970: 60

ten är att samarbetsavtal träffas mellan fristående företag om kapacitetsreduceringar eller att företag i sektorer med flerskiftsarbete och obetydliga nyinvesteringar övergår till att arbeta i ett skift. Dessa alternativ kräver att alla företag inom en sektor deltar i detta arbete. I första hand är det emellertid de enskilda företagen som genom nedläggningar av ej lönsamma enheter måste lösa överkapacitetsproblemet. Omkring 20 procent av företagen rekommenderas att lägga ned driften därför att de har för gamla anläggningar och är för små för att vara ekonomiska. Antalet fabriksenheter bör minskas från 1 475 tilll ca 950 år 1975 och antalet företag från 1 000 till ca 600. Ytterligare 20 procent av företagen har gamla fabriker inom områden med begränsade möjligheter till nyinvesteringar för produktion till hemmamarknaden. Dessa kan fortsätta driften för exportproduktion så länge exportpriserna ger någon vinst men nyinvesteringar med tanke på fortsatt exportproduktion rekommenderas inte. Den brittiska ylleutredningen rekommenderar industrin att planera för ökad produktion av vissa varor och minskad av andra. Utredningen rekommenderar t ex en kraftig ökning av det hittills obetydliga antalet trikåfabriker inom industrin. Den inhemska konsumtionen av trikåvaror beräknas i det närmaste fördubblas fram till år 1975. För att den engelska ylleindustrin skall bli internationellt konkurrenskraftig måste en omfattande modernisering och nyanläggning äga rum. Industrin föreslås investera sammanlagt 40 miljoner pund i nya maskiner och anläggningar fram till år 1975. Av dessa skall 14 miljoner pund användas till att ersätta nuvarande vävkapacitet med nya moderna vävmaskiner och ytterligare 14 miljoner pund till inköp av nya spinnmaskiner. Parallellt med produktivitetsökningarna rekommenderar utredningen en minskning av antalet anställda från nuvarande 144 000 till omkring 121 000 år 1975. Detta kan i huvudsak ske genom naturlig avgång. 19

Sammanslagningarna bör i första hand avse horisontell integrering av mindre och medelstora företag. Ytterligare vertikal integration rekommenderas främst bland större företag som redan åtnjuter de fördelar som horisontell integration medför. Avvecklingen av olönsam produktion bör stimuleras. Ett rådgivande organ som kan samarbeta med banker och konsultfirmor bör etableras för att bistå företagen i fusions- eller nedläggningsfrågor. Kostnaderna för rådgivningsorganet bör delas mellan industrin och staten. Den brittiska konfektionsutredningen menar att ökat samarbete mellan textil- och konfektionsindustrierna är nödvändig för att man skall kunna uppnå större samordning av marknadsåtgärderna och mer systematisk produktionskontroll. Konfektionsföretagen har att vänta ett allt större hot mot sitt eget oberoende från såväl leverantörer som distributörer genom den ökande koncentrationen i dessa båda led. Genom den ökade förhandlingsstyrkan hos textilfabrikanter och detaljistföretag kan man förmoda, att det sker en fortsatt konsolidering av särskilda grupper av konfektionärer. EECs textilutredning vill åstadkomma en kapacitetsreduktion genom både nedläggningar av produktionsenheter och utrangeringar av omoderna maskiner. Reduktionen bör påskyndas genom ingripande från staten. Om länderna under en övergångsperiod behåller ett visst marknadsskydd, bör industrin ensamt kunna svara för de kostnader som kapacitetsreduktionen medför. Vid nedläggningar måste man skapa garantier för att motsvarande produktion inte överförs till andra oekonomiska företag, utan att den i stället får övertas av nyinvesterande företag som har möjligheter att konkurrera med utländsk produktion. En minskning av antalet anställda rekommenderas inom EEC med minst 250 000 fram till år 1975. Med en ytterligare ökning av importen måste emellertid antalet anställda minskas med ända upp till totalt 330 000 personer. Däremot rekom20

menderas en ökning av antalet anställda inom trikå- och konstfiberindustrierna. Den kanadensiska regeringsdeklarationen sätter som nämnts en omstrukturering av industrin som villkor för att skyddsåtgärder skall kunna övervägas. Deklarationen utlovar vidare stöd åt företag som verkställer omstrukturering enligt planer som godkänts av den tidigare nämnda Textile Review Board. Det italienska lagförslaget ger uttryck för en liknande tankegång. Företag skall kunna erhålla stöd av det slag som nedan behandlas i avsnitt 4.6 under förutsättning att de vidtar åtgärder enligt planer som granskats och godkänts av särskild myndighet. Planerna kan gälla rationalisering, utbyggnad och/ eller omstrukturering.

4.3 Arbetskraften Den norska textilutredningen understryker att ett företags möjligheter att leva vidare och växa i allt större utsträckning kommer att bero på företagsledningens duglighet. Inom norsk textilindustri är det brist på duktiga företagsledare och kvalificerad administrativ personal. Ett större utbyte av företagsledare med andra industrier rekommenderas. Företagen bör gå samman för att möjliggöra ett bättre utnyttjande av de dynamiska företagsledare som finns inom vissa textilföretag. Industrin rekommenderas också att i större utsträckning släppa fram yngre människor med ledaranlag. Mindre företag kan förbättra ledningen genom att man inom en arbetande styrelse samlar personer som är kunniga i företagsorganisation, marknadsföring, produktutveckling o s v och låter dessa komplettera den fasta företagsledningen med kunskaper och förslag. I bl a USA är det vanligt att en företagsledning avgår om det inträffar allvarliga och bestående försämringar i företagets ekonomiska resultat. Detta tillvägagångssätt bör enligt den norska utredningen förekomma i större utsträckning också inom den norska textilindustrin åtminstone då det gäller att rädda företag från nedläggning. Dessutom rekommenderas en allmänt större rörlighet SOU 1970: 60

i sammansättningen av styrelser och företagsledningar inom den norska textilindustrin. Den brittiska bomullsutredningen framhåller att textilindustrin behöver en yngre och till övervägande del manlig arbetskraft som är välutbildad och mångsidig och kapabel att ta ansvar för dyra moderna maskiner och som är villig till skiftarbete. Antalet tekniker inom industrin bör ökas bl a för att man skall kunna använda elektroniskt kontrollerad utrustning. Inom den engelska bomullsindustrin var förhållandet tekniker/arbetare 1:20 år 1950 medan detta förhållande år 1975 beräknas behöva vara 1:5. Undersökningar har enligt den brittiska bomullsutredningen visat att företag med en klar personalpolitik, som tillmätt urval, utbildning, arbetsförhållanden, befordringsoch välfärdsmöjligheter stor vikt, har varit mest framgångsrika vad gällt rekrytering och behållande av både arbetare och tjänstemän. Den faktor som är avgörande för industrins möjligheter att tillgodose arbetskraftsbehovet är emellertid lönen. Lönerna inom textilindustrin bör enligt utredningen höjas till en nivå som är närmare den som gäller inom övriga industrigrenar. Produktiviteten måste därför höjas kraftigt, och alla parter i löneförhandlingar bör uppmärksamma behovet av betydande löneökningar utan överdrivna ökningar av produktionskostnaderna. Med bättre arbetskraft och högre maskinutnyttjande och genom att till fullo utnyttja nuvarande och framtida tekniska framsteg beräknar man att kunna höja arbetsproduktiviteten med 100 procent inom den brittiska bomullsindustrin fram till år 1975. På grund av produktivitetsökningar kan antalet anställda inom industrin minskas avsevärt, på vissa områden ända upp till 50 procent fram till år 1975. Denna minskning lättar rekryteringsbehovet samtidigt som införandet av tekniskt avancerad maskinutrustning medför förbättrade arbetsförhållanden och en mer lockande arbetsmiljö för tekniskt intresserade personer. Den brittiska bomullsutredningen rekommenderar industrin att i ökad utsträckning SOU 1970: 60

införa skiftarbete och man antar att över 40 procent av de anställda skall ha skiftarbete år 1975. Genom att man för skiftarbete betalar ända upp till 35 procent högre timlöner kommer detta emellertid att medföra en betydande höjning av medelinkomsten för textilarbetare, vilket underlättar nyrekrytering. Lönerna inom textilindustrin antas emellertid inte kunna höjas till en sådan nivå att enbart dessa lockar nödvändig arbetskraft till industrin. Av stor betydelse för textilindustrins konkurrenskraft på arbetsmarknaden är därför dess image som arbetsgivare. Faktorer som påverkar industrins image är t ex fabrikernas utseende, arbetsförhållanden, säkerhet, utbildnings- och befordringsmöjligheter, exportframgångar och produktinnovationer. Företagen rekommenderas att i större utsträckning ta hänsyn till dessa imageskapande faktorer. Arbetstidens längd är en annan betydelsefull konkurrensfaktor på arbetsmarknaden. Eftersom arbetstiden per vecka i många fall är längre i textilföretag än i andra företag, rekommenderar utredningen att arbetstiden minskas till en för företag inom andra industrigrenar normal nivå. Även den brittiska ylleutredningen anser att skiftarbetet måste öka. Ansvar och befogenheter måste då delegeras till skiftledare, och formella styrningssystem kommer därför att bli nödvändiga. Detta medför emellertid också att möjligheterna till upplärning inom industrin av duktiga unga människor till chefsbefattningar ökar. Genom att ledarbegåvningar kan ges delegerat ansvar och möjligheter att visa sin skicklighet redan på ett tidigt stadium kommer rekrytering av ledarämnen att underlättas. Utredningen rekommenderar att textilindustrin tillvaratar dessa möjligheter att rekrytera erfaren personal från andra industrier. Härigenom kan man tillföra industrin personer som är kunniga inom områden där en speciell kunskap om textilindustrin inte är nödvändig, t ex kostnadsanalys, personaladministration och operationsanalys. Förutom rekrytering av erfaren personal från andra industrier bör textilindustrin också i högre 21

utsträckning rekrytera företagsledare med höga akademiska kvalifikationer. Den brittiska konfektionsutredningen anser att lönerna inom konfektionsindustrin från år 1968 måste stiga med ca 30 % till år 1973 och med 7 0 % till år 1978 i fast penningvärde. Denna löneökning är dubbelt så stor som den förväntade genomsnittliga lönestegringen inom hela industrin. Skulle lönestegringen bli avsevärt mindre än den angivna kommer arbetskraften att fortsätta att minska spontant. Genom enkäter till en rad samhällsgrupper framgår det klart att konfektionsindustrin har dåligt rykte bland potentiella anställda i alla kategorier. Detta gäller alltså även företagsledarbefattningarna. Industrins dåliga renommé bidrar till den allvarliga nedgången av branschens arbetskraftstillgångar. Bristen på produktutbildad arbetskraft inom distributionen påverkar enligt den brittiska konfektionsutredningen tillverkarna såtillvida att konsumenterna kan komma att förbli omedvetna om produktförbättringar och specifika produktfördelar om inte de anställda kan beskriva och förklara dem. Producenternas säljkår kan göra större ansträngningar att få butikspersonalens förståelse och uppskattning av de saluförda produkterna. Ehuru det italienska lagförslaget väsentligen gäller omställningsstöd med hjälp av kredit- och skatteförmåner, tillmäter det tydligen arbetskraftsproblemen en stor betydelse. Förslaget inkluderar nämligen en bestämmelse enligt vilken kreditförmånerna görs beroende av att företagen satsar på omskolningskurser för personalen.

4.4 Marknadspolitiken Modern marknadsföring kräver nära kontakt mellan tillverkare och kund. Den norska textilutredningen föreslår därför företagen att i ökad utsträckning specialisera sig på vissa kundgrupper. Vidare förordas mera kontinuerliga insatser på export. Norsk textilindustri har i alltför hög grad satsat på 22

marknadsföring utomlands under perioder då man haft avsättningssvårigheter på hemmamarknaden. Under dessa perioder har emellertid avsättningsmöjligheterna ofta varit begränsade också på den utländska marknaden. Därför rekommenderas den norska textilindustrin att bygga upp effektiva försäljningsorganisationer på exportmarknaderna under perioder med gynnsammare avsättningsmöjligheter. För att man skall uppnå mer än tillfälliga exportframgångar fordras att den insats man gör är systematiskt planerad, av en viss storlek och selektiv så att man inte får en alltför stor spridning på marknader, varutyper och kunder. Kontakten med exportmarknaderna kan enligt den norska utredningen medföra fördelar också på hemmamarknaden. Den ger en tillverkare större möjligheter att hålla sig å jour med utvecklingen utomlands och vara förberedd på konkurrens med utländska nyheter som kan väntas komma till den inhemska marknaden. Man kan också genom export få en god inblick i de egna varornas konkurrenskraft vilket kan ge upplysningar om behovet av och möjligheterna till specialiseringar. Stöd bör kunna ges genom Omstillingsfonden till enskilda företag för exportprojekt som har karaktären av pionjärinsatser eller insatser som kan vara av betydelse för strukturella omställningar inom ifrågavarande sektor. Vidare föreslås att De Norske Tekstilfabrikkers Hovedforening under en viss tid får knyta exportkonsulenter från enskilda företag till föreningens exportavdelning på anslag genom Omstillingsfonden och på så sätt ge exportkonsulenterna en viss erfarenhet innan de går över till exportarbete på de enskilda företagen. Norsk textilindustri bör visa ett större intresse för etablering av tillverkningsföretag utomlands. Företagen kan genom utlandsetablering få fotfäste på marknader där man annars skulle ha svårigheter att komma in. Utlandsetablering kan vidare ge fördelar vid moderföretaget genom att vissa fasta kostnader kan fördelas. Man kan också genom de kontakter med nya marknader som SOU 1970: 60

utlandsetableringar medför få impulser till produktutveckling och marknadsföring. Även den brittiska bomullsutredningen anser att textilindustrin bör skapa starkare band mellan marknadsföring och produktion. Inom textilindustrin finns mycket kvar av ett föråldrat marknadsföringstänkande på så sätt att marknadsföringens uppgift i många företag främst är att skapa efterfrågan på och sälja de produkter som företaget tillverkar. I det alltmer produkt- och modemedvetna samhälle som växer fram kommer företag med denna målsättning för sin marknadsföring att mötas av allt mindre framgång. Marknadsföringens uppgift skall i stället vara att undersöka vilka produkter företagets kunder efterfrågar och styra produktionen därefter. Industrin bör vidare skapa ett närmare tekniskt och marknadsmässigt samarbete mellan olika produktions- och marknadsföringssteg genom att integrera dessa verksamheter i redan befintliga grupper och genom att skapa nya integrerade grupper ur mindre och medelstora företag. Enligt en undersökning gör endast ett fåtal företag formella marknadsundersökningar, och ett förvånansvärt stort antal företag studerar inte ens publicerade marknadsdata eller gör regelbundna analyser av den egna försäljningen. De flesta företag bör lägga ned ökade ansträngningar på att förbättra sina kunskaper om och kontakter med marknaden. Man bör ständigt skaffa sig information om kunders önskemål och konkurrenters beteende. Betydelsefullt är att fasta förbindelser med stora kunder etableras och att kontakten med dessa kunder sköts av en kvalificerad person i hög ställning. Företagen måste lägga stor vikt vid designarbetet och upprätta fasta designstaber som kan följa marknadsutvecklingen. Genom att åstadkomma en större variation i slutbearbetningsstadiet kan man minska antalet baskonstruktioner och få ett mer koncentrerat produktsortiment varigenom också marknadsföringsresurserna kan koncentreras på ett litet antal produkter och företagets konkurrenskraft således höjas. På grund av lågprisimporten är avsättSOU 1970: 60

ningsmöjligheterna på hemmamarknaden för standardprodukter ofta begränsade. I varje fall på kort sikt är det lättare att konkurrera med designvaror på de europeiska och amerikanska marknaderna än att göra några större ingrepp i lågprisimporten på hemmamarknaden. Företagen rekommenderas därför att försöka öka exporten genom direkt försäljning till kunder utomlands. Av totalt 45 000 återförsäljare i Storbritannien som säljer kläder och hemtextilier svarar 15 för 40 procent av den totala försäljningen. Försäljningen genom stora affärskedjor och postorderföretag har ökat kraftigt under de senaste decennierna medan försäljningen genom oberoende detaljister minskat betydligt. Varuhus och kooperativa affärer har haft en tämligen konstant andel av den totala försäljningen under samma period. Denna utveckling beräknas fortsätta varför kontakten med expanderande försäljningsorganisationer är av stor betydelse för företagens försäljningsframgångar. Genom denna ökade koncentration i återförsäljarleden har företagen enligt den brittiska bomullsutredningen större möjligheter att genom fasta förbindelser med några stora kunder säkra avsättningen för sina produkter. En ökad koncentration medför också att företagen kan marknadsföra ett mycket specialiserat produktsortiment vilket ger ökade möjligheter till rationalisering av företagens produktstruktur. Den brittiska ylleutredningen anser att företagen bör stärka sin svaga försäljningsposition genom ökad produkt- och servicespecialisering för att därigenom uppnå längre serier och högre effektivitet och ett mindre antal konkurrenter för varje särskild saluförd produkt. Den brittiska ylleindustrin är till största delen sysselsatt med traditionella produkter och tycks göra motstånd mot produktinnovationer. Trots betydande förändringar i efterfrågan har industrins produkter ändrats obetydligt under de senaste 100 åren. Industrin bör genom effektivare marknadsföring inrikta produktionen mot efterfrågeförändringarna och försöka uppta de nyheter som kommer fram på marknaden. 23

Hörnstenen för framgångsrik marknadsföring är att kunna tillhandahålla rätt produkt vid rätt tidpunkt. Snabba modeväxlingar gör att återförsäljare gör sina köpbeslut så nära försäljningssäsongen som möjligt. De tillverkare som kan erbjuda en kort leveranstid har därför i detta ett starkt konkurrensmedel. Den brittiska ylleutredningen föreslår företagen att i störrre utsträckning specialisera sig antingen på korta leveranstider genom produktion på lager till högre priser eller på produktion i långa serier med längre leveranstider och lägre priser. För att lagerhållningskostnaderna inte skall bli för höga vid produktion på lager bör företagen minska antalet produkter genom rationalisering av produktsortimentet. Genom att man får ett begränsat antal produkter kan marknadsföringsresurserna koncentreras och antalet konkurrenter reduceras. En ökning av den direkta försäljningen både inom landet och utomlands rekommenderas av den brittiska ylleutredningen. För mycket priskänsliga varor kan kostnader vara avgörande för valet av försäljningskanal men för modevaror är försäljningskanalens effektivitet betydligt viktigare och bör därför avgöra valet av försäljningskanal. På hemmamarknaden rekommenderas distribution genom anställda försäljare medan man utomlands i större utsträckning kan använda agenter. De stora fördelarna med direkt försäljning gör det nödvändigt att åstadkomma en sådan försäljningskoncentration utomlands att direkt försäljning blir möjlig. Då de flesta företag anses för små för självständig direkt försäljning i utlandet, såvida den inte koncentreras på ett fåtal geografiska regioner, bör företag med liknande produktstruktur bilda gemensamma försäljningsföretag. Dessa bör ges en stark och i stort sett oberoende företagsledning med rätt att förhandla med delägarna om priser och själva få avgöra hur stora kvantiteter man skall köpa från de olika delägarna. Försäljningsföretagen bör emellertid inte få köpa från andra tillverkare än 24

delägarna och inte heller sälja utanför begränsade regioner. Den brittiska ylleutredningen noterar att mycket få företag inom industrin har någon marknadschef, och att marknadsföringsproblem för det mesta upptar bara en liten del av företagsledarens tid. Alla företag utom möjligen de allra minsta bör anställa en heltidssysselsatt ledare för marknadsföringen. Den brittiska konfektionsutredningen förutser att kedjeföretagen skall fortsätta att öka sin marknadsandel ehuru i mycket långsammare takt än tidigare. Konfektionsföretagen måste skapa fastare kontakt med dessa och anpassa sig till den disciplin som sådana bindningar kräver. De mister därigenom en del av sitt kommersiella oberoende men vinner i stället större säkerhet och stabilitet. Brittisk herrkonfektion har ett gott rykte utomlands som ger en stor exportpotential. Prognosen visar en ökning från 24 till 54 milj pund men den brittiska konfektionsutredningen anser att en bestämd satsning på exportmarknaden skulle kunna innebära 70 milj pund år 1978 eller 14 % av industrins hela omsättning. Exportökningarna för ytterkläder för kvinnor och flickor antas bli av en årlig storleksordning på 12—13 % fram till år 1978. AAMA.s utredning om konfektionsimporten föreslår USA:s regering att intensifiera ansträngningarna att uppnå en handelspolitisk behandling av amerikanska TEKO-varor på marknader utomlands likvärdig den som dessa varor utsätts för vid inträde på den amerikanska marknaden. 4.5 Rationalisering Den brittiska bomullsutredningen föreslår omfattande nyinvesteringar. Företag med föråldrad maskinutrustning har på grund av höga lönekostnader ingen möjlighet att priskonkurrera om inte de genom nyinvesteringar sammanhängande produktivitetsökningarna i vissa fall kan uppgå till över 100 procent. Även om lönekostnadernas andel går ned, har dock arbetsproduktiviteten en avgörande betydelse för företagens möjligheter att priskonkurrera. Företagen SOU 1970: 60

bör därför försöka höja arbetsproduktiviteten genom att använda moderna arbetsstudiemetoder och genom vetenskapliga analyser av produktionsförloppen. Företagen bör minska produktionskostnaderna genom ökad standardisering av produkterna och tillverkning i långa serier. Undersökningar har visat att en minskad produktvariation kan medföra en höjning av arbetsproduktiviteten med ända upp till 200 procent. Sandardiseringen får dock inte gå så långt att variationen i design och kvalitet i de slutliga produkterna märkbart minskar. Textilföretagen bör enligt den brittiska bomullsutredningen försöka minska omställnings- och stilleståndskostnaderna och den därav beroende lagerstorleken genom bättre produktionsplanering och effektivare produktionskontroll. För att få ett maximalt utnyttjande av maskinerna bör stora företag använda datamaskin vid produktionsplaneringen. Vidare bör företag med stora maskininvesteringar övergå till tre- eller fyrskiftarbete. På detta sätt kan man få ett maskinutnyttjande på ända upp till 168 timmar per vecka och därigenom minska kostnaderna för det i maskiner investerade kapitalet. Den brittiska ylleutredningen föreslår företagen införa en effektivare kostnadskontroll för att därigenom få en bättre styrning av kostnadsutvecklingen. De företag som inte har personal med tillräcklig kunskap om vetenskapliga kontrollmetoder rekommenderas att anlita konsulter som kan bistå vid planering och periodisk kostnadskontroll. Ett mycket mer standardiserat produktområde — särskilt för tops och garnsektorn — bör skapas för huvuddelen av produktionen, dock inte i högre grad än att kvalitet och variation i design hos efterföljande slutprodukter kan upprätthållas. År 1968 hade brittiska ylleindustrin skyttelfria stolar motsvarande ca 5 % av totalkapaciteten. Utredningen rekommenderar att denna andel höjs till 60 % vid kamgarnsvävning och 35 % vid kardgarnsvävning. Efter att de föreslagna förändringarna är genomförda beträffande produkter, markSOU 1970: 60

nadsföring och lager, kan lagervärdet minska med 25 milj pund. Detta skall kunna uppnås i mitten av 1970-talet. Den brittiska konfektionsutredningen framhåller att kontraktsbindning av produktionen leder till produktivitetsförbättringar genom större möjligheter till standardisering, kvalitetskontroll och stabilare produktionsförhållanden. Om de av utredningen föreslagna åtgärderna vidtas i någorlunda rimlig utsträckning förutses för perioden 1968—1978 produktivitetsförbättringar på 40—50%. Konsulterna som medverkat i undersökningen hävdar att företagen i en internationell kontrollgrupp redan har planer på en effektivisering av driften som kommer att sänka typtiderna (guidelines) med mellan 20 och 30 % under de närmaste två å tre åren. Utredningens slutsatser är delvis uttryckta som tumregler vilka kan tilllämpas direkt av företagen. Utredningen riktar följande påståenden till de brittiska tillverkarna av jackor beträffande typtider för Vissa arbetsmoment: »Om Ni använder mer än 180 minuter för sömnad och finish och Ni inte har speciella leveransvillkor eller ett högt handarbetsinslag, bör Ni allvarligt ifrågasätta Er tillverkningsprocess.» och »Om Ni gör en enkel produkt under högrationella förhållanden med få stt'lvarianter, bör Ni sikta in Er på 90 minuter eller m'indre.» Detaljerade uppgifter för de utvalda företagen redovisas i undersökningen. Produktens detaljistpris och tillverkningstid återfinns liksom uppgifter om respektive företags storlek och tillverkningsprestanda. Uppgifterna från de undersökta företagen leder till en uppskattning av uppnåelig produktivitetsökning för de brittiska företagen i sin helhet. För tillverkare av jackor är denna uppskattning 45 %, av byxor 65 % och av skjortor 48 %. EECs textilutredning framhåller att företagen bör minska lagerkostnaderna. I Storbritannien är lageromsättningshastigheten 4 till 5 medan den i USA är 6 till 7 och i Tyskland så låg som 3. Utredningen föreslår att omsättningshastigheten höjs genom en bättre produktions- och lagerplanering. 25

Företagen bör införa ett lagerkontrollsystem som är helt integrerat med inköps-, försäljnings-, och produktionsrapporteringen. Företagen bör också i större utsträckning standardisera produkterna som man lagerför och därigenom förbilliga lagerhållningen. Det italienska lagförslaget markerar rationaliseringens betydelse men innehåller inga detaljerade bestämmelser. Rationaliseringen avses bli stimulerad genom kredit- och skatteförmåner.

4.6 Finansieringshjälp och skatteförmåner Den norska utredningen föreslår att offentliga medel skall beviljas för stödåtgärder till textilindustrin, särskilt omställnings-, utbildnings- och exportåtgärder. De strukturrationaliserande åtgärder som utredningen föreslår kräver betydande kapitalinsatser. Statligt stöd bör ges genom de redan existerande organen Strukturfinans, Tiltaksfondet och Distriktenes utbyggingsfond. Ett närmare samarbete bör etableras mellan dessa. När det gäller strukturrationalisering bör Tiltaksfondet få samma möjligheter utanför lokaliseringsområden som Utbyggingsfondet har inom dessa att ge finansiella bidrag till textilindustrin vid bl a planläggning, prospektering, flyttning, upplärning och igångsättning. Tiltaksfondet bör vidare i samma utsträckning som Utbyggingsfondet kunna ge bidrag till konsulthjälp. Vidare bör Strukturfinans efter generella riktlinjer kunna ge lån på 5 till 12 år för rationaliseringsåtgärder inom de mer industrialiserade regionerna. Nyetableringar inom industrin är nödvändiga och bör ges ett speciellt stöd genom Tiltaksfondet och Utbyggingsfondet. Vid etableringar utomlands föreligger risker som många gånger gör att krediter från traditionella kreditinstitutioner inte kan erhållas. Åtgärder bör vidtagas för att underlätta finansieringen vid utlandsetablering. En organisation inom Utbyggingsfondet — Siva — har till uppgift att uppföra industribyggnader inom lokaliseringsområden för uthyrning till industriföretag. Genom 26

detta slipper företagen att binda sig vid långsiktiga investeringar i byggnader och kan istället använda disponibelt kapital till driften. Detta skulle medföra stora fördelar även för textilindustrin. Den brittiska bomullsutredningen rekommenderar betydande nyinvesteringar i moderna maskiner. Man beräknar att detta i samband med ökat skiftarbete skall medföra en kraftig reducering av produktionskostnaderna. Företag med äldre maskinutrustning rekommenderas att antingen modernisera maskinparken eller att lägga ner driften. De möjligheter ett företag har att finansiera nyinvesteringar blir då avgörande för dess fortsatta existens. Kapitalbehovet för rekommenderade nyinvesteringar beräknas uppgå till 60 milj pund inom den brittiska bomullsindustrin och 40 milj pund inom ylleindustrin. Den största delen av det för nyinvesteringar nödvändiga kapitalet måste de enskilda företagen själva anskaffa genom bl a långfristiga lån och ett högre kapitalutnyttjande. De flesta brittiska textilföretag ligger utanför de områden som erhåller lokaliseringsbidrag. Stora finansiella fördelar kan erhållas vid etablering av nya företag inom dessa områden. Företagen erhåller där kontanta statsbidrag med 40 procent av kapitalutlägget för maskiner och anläggningar. Inom övriga områden är investeringsbidraget nu 20 procent men det har under vissa perioder varit 25 procent. Eftersom behov föreligger av ytterligare integrering inom industrin, skulle emellertid industrin som helhet förlora på enstaka etableringar av fabriker utanför nu befintliga textilområden. Ytterligare bidrag bör ges för investeringar inom de traditionella textildistrikten, och regeringen rekommenderas att under en viss tid bevilja ett 40-procentigt investeringsbidrag för anläggningar även utanför utvecklingsområden. På grund av ökat skiftarbete, vilket medför en snabbare nedslitning av produktionsanläggningar, bör den skattemässiga avskrivningsrätten höjas till 25 procent och vid fyrskiftarbete till 30 procent per år. Den brittiska ylleutredningen

föreslår att

SOU 1970: 60

regeringen bistår i moderniseringsprocessen genom att öka sina investeringsbidrag till 40 % för tidsperioden fram till och med år 1973. Därefter kan bidragsnivån sänkas till 30 % under de nästkommande två åren. Efter år 1970 skulle inga särskilda bestämmelser behöva gälla för denna industri. Dessa investeringsbidrag bör gälla endast investeringar i för industrin traditionell tillverkning som konkurrerar med importvaror. Företagen rekommenderas vidare söka finansieringbidrag från Industrial Reorganisation Corporation. Detta är en oberoende men offentligt finansierad organisation vars uppgift är att vid behov främja eller bistå omorganisation eller utveckling av industriell företagsamhet. En annan kapitalkälla för privata företag är holdingbolag som ICFC, EDITH och the Charterhouse Group, vilka är villiga att satsa kapital i mindre företag med goda framtidsutsikter utan att nödvändigtvis själva överta ledningen av företagen. Den brittiska ylleindustrin rekommenderas att göra kraftiga lagerreduceringar varvid kapital kan frigöras till nyinvesteringar. Ytterligare kapital kan frigöras genom en minskning av industrins handelskrediter. Textilindustrin är nu kapitalutlånare genom att den ger större krediter till sina kunder än den får av sina leverantörer, och detta förhållande bör ändras främst genom att företagen försöker erhålla större krediter av sina råvaruleverantörer. För att textilföretagen skall kunna låna kapital utifrån måste de höja avkastningen på det främmande kapital som investeras. Företagen bör därför ställa betydligt högre minimikrav på kapitalavkastning vid ytterligare kapitalinvesteringar. De flesta företag bör beräkna en avkastning om minst 20 procent på sina investeringar. Den brittiska ylleutredningen går in på detaljrekommendationer om värderingsmetoder, leasing odyl. EEC:s textilutredning framhåller att försök att göra textilindustrin mer konkurrenskraftig förutsätter kapacitetsreduktion, främst genom nedläggning av företag. Med ett visst marknadsskydd skulle de återståSOU 1970: 60

ende företagen själva kunna finansiera omstruktureringen. Om sådant skydd saknas måste de i stället få ett temporärt finansiellt stöd. Textilindustriernas finansiella situation kännetecknas bl a av att långfristiga låneskulder är ringa, självfinansieringsgraden relativt hög och det finansiella oberoendet stort. Denna situation innebär att objektiva lönsamhetskriterier saknas för investeringsbesluten. Att använda krediter varit kortfristiga har vidare knappast uppmuntrat företagen att söka finna en mer rationell skötsel av lagerhållningen som utgör en svår belastning för textilindustrin. Dessutom har kortfristiga krediter många gånger använts för långsiktiga investeringar. Den kanadensiska regeringsdeklarationen lovar att stödja företag som verkställer godkända planer för omstrukturering men preciserar inte närmare vari detta stöd skall bestå. Det italienska lagförslaget går däremot i detalj på denna punkt. I kortfattat sammandrag är de föreslagna bestämmelserna följande. Företag inlämnar till en särskild myndighet planer beträffande omställning i olika hänseenden. Omställningen kan gälla åtgärder inom ett företag eller åtgärder som förutsätter en sammanslagning av flera företag. Krediter på förmånliga villkor, inkluderande räntesubvention, samt skattebefrielse på upp till 10 år kan beviljas om vissa förutsättningar är uppfyllda. Bland dessa förutsättningar kan nämnas att produktionskapaciteten får ökas genom de planerade åtgärderna endast i sektorer som redan utnyttjar sin kapacitet fullt samt att det mest omfattande stödet beviljas endast för projekt i s k textilzoner, d v s områden där arbetskraftens sysselsättning är otillfredsställande samt beroende av textilindustrin. 5 Åtgärder med anledning av utredningarna Varje publicerad utredningsrapport breddar företagens kunskaps- och beslutsunderlag. De ovan refererade utredningarna kan därför väntas ha föranlett åtgärder i respektive länders företag. Det har inte varit möjligt 27

att ens uppskatta i vilken utsträckning resultat av utredningarna har åstadkommits denna väg. Genom förfrågan dels direkt till den norska utredningen, dels via U D beträffande övriga utredningar har däremot uppgift erhållits om vilka lagstiftnings- och administrationsåtgärder som de olika utredningarna föranlett. Från den norska utredningen har meddelats att dess förslag i stor utsträckning genomförts. Detta gäller även användningen av statsmedel för att täcka kostnaderna för exportkonsulenter som placeras i branschorganisationerna. Ett tiotal sådana är nu i verksamhet. De brittiska utredningarnas förslag om en övergång från kvotering till tullskydd beträffande samväldesprodukter har beslutats i princip och håller på att genomföras. Kanada har i enlighet med den ovan refererade regeringsdeklarationen infört importavgift på skjortor, så utformad att den främst drabbar lågprisimporten. Bakgrunden var att arbetslöshet hotade på grund av en kraftig importökning. Konkreta förslag i övrigt till nya lagar eller bestämmelser synes inte ha genomförts. Däremot pågår departementsbehandling med utgångspunkt från respektive utredningar. Några uppgifter om orsakerna till detta än så länge begränsade resultat föreligger inte. Ett fall som tilldragit sig uppmärksamhet ger dock anledning anta att stor försiktighet tillämpas vid införandet av stödåtgärder eftersom sådana kan medföra reaktion från andra länder. Fallet är EEC-kommissionens granskning av det italienska lagförslaget. Den 27 maj 1970 meddelade kommissionen att den ålägger den italienska regeringen att upphäva förslaget om tioårig skattebefrielse. Kommissionen karakteriserade detta förslag som ett allmänt stöd för den löpande verksamheten utan överenstämmelse med andemeningen i fördragets artikel 92:3 om åtgärder avsedda att främja den ekonomiska utvecklingen i viss region. Kommissionen sade vidare att varje samband saknades mellan de givna förmånerna och investeringsbeloppets storlek. 28

Kommissionen uppmanade vidare den italienska regeringen att modifiera bestämmelsen om kapacitetsutnyttjandet. I lagförslaget behandlas denna fråga uteslutande med hänsyn till kapacitet som föreligger i Italien. Kommissionen framhöll att värderingen av huruvida överkapacitet kan uppstå till följd av stödåtgärder bör ske med hänsyn tagen till situationen inom hela Gemenskapen på ifrågavarande sektor. En fullt utnyttjad kapacitet i Italien skall med andra ord inte få byggas ut med hjälp av subventioner om det finns icke utnyttjad kapacitet på samma varuområde i något av de andra EEC-länderna. Beträffande övriga delar av det italienska lagförslaget reserverade sig kommissionen tills begärda informationer lämnats. Kommissionen hade inte erhållit upplysningar om t ex det föreslagna stödets selektivitet eller omfattningen av de s k textilzonerna. Kommissionen efterlyste slutligen en analys av den italienska textilindustrins problem samt ett program för att lösa dessa.

SOU 1970: 60

^

Bilaga 3

Undersökning av den svenska tyngre konfektionsindustrins och ylleväveriernas konkurrensläge

Undersökning av den svenska tyngre konfektionsindustrins och ylleväveriernas konkurrensläge verkställd av

Stanford Research Institute Menlo Park, California, 94025, USA Sveavägen 13—15, Stockholm

med biträde av

Kurt Salmon Associates Produktionsteknisk Konsultation AB — PEKAB Montex—Member Service AB

för

TEKO-utredningen Industridepartementet, Stockholm

Inledning Denna undersökning av Sveriges tyngre konfektionsindustri har verkställts på uppdrag av TEKO-utredningen vilken har tillsatts av den svenska regeringen för att studera de svenska textil- och konfektionsindustriernas konkurrensförmåga och framtidsutsikter. Utredningen har redan avlämnat en rapport som särskilt behandlar den statliga upphandlingen från dessa industrier, exportfrämjande åtgärder samt utbildning. De speciella syftena med denna undersökning av den tyngre konfektionen är (1) att bedöma den nuvarande konkurrenssituatioSOU 1970: 60

nen för de svenska konfektionsföretagen och väverierna, främst på hemmamarknaden; (2) att urskilja de viktigaste faktorer som påverkar dessa industriers tidigare, nuvarande och framtida konkurrenssituation; samt (3) att för ytterligare undersökning och övervägande föreslå åtgärder som kan tänkas stärka industriernas framtida konkurrenskraft. Undersökningen har utförts genom intervjuer med ett stickprov av avnämare på den svenska marknaden, tillverkare av tyngre konfektion samt väverier som levererar material till denna del av konfektionsindustrin. Undersökningen har vidare baserats på en 29

r genomgång av andra utredningar och statistiskt material som även täcker urskiljbara trender i andra länder. Den relativt korta tid som stått till förfogande för undersökningen har gjort det nödvändigt att genomföra arbetet med mindre djup än vad som kan tänkas ha varit önskvärt. Å andra sidan har huvuduppgiften för undersökningen från början varit att koncentrera ansträngningarna på arbetet att få fram de krafter och faktorer som är viktigast för konkurrensförmågan hos de industrier som framställer tyngre konfektion. Vi anser att denna uppgift har fullgjorts och att de rekommendationer som framställs i denna rapport har tillräcklig grund. Det är emellertid sannolikt att en mera omfattande undersökning skulle ha resulterat i ytterligare rekommendationer av en mera detaljerad karaktär. Rapporten är disponerad så, att den inleds med en beskrivning av tidigare och nuvarande efterfrågesituation för industrierna, fortsätter med en granskning av de marknadsfaktorer som har betydelse för den nuvarande situationen och för framtidsutsikterna samt övergår till värderingar av konfektions- och vävnadsindustriernas utmärkande drag och problem på detta område. Rapporten slutar med en värdering av materialet och presenterar slutsatser beträffande behovet av betydande förändringar liksom tänkbara, viktigare vägar på vilka sådana förändringar kan åstadkommas. Fortsatta undersökningar och överväganden föreslås beträffande dessa vägar.

dessa industrier. För det första var det inte möjligt att besöka alla företagen. För det andra var de besökta företagen fördelade på en vid prestationsskala i fråga om tillväxt, lönsamhet, drift och företagsledning. Projektet genomfördes av Robert W. Smith och Kenneth H. Labiner från Stanford Research Institute med biträde från Kurt Salmon Associates av Eric J. Chipps, John L. Wilcox och Peter Doano, från PEKAB av Gustaf Riidhmer samt från Montex av Erik Tuneholm. De intervjuade företagen uppräknas i appendix. Deras samarbetsvilja och intresse var till stor hjälp. Den rådgivning och vägledning som under hela utredningsarbetet erhölls från TEKOutredningens sekreterare, Göran C-O Claesson och Arvid Sundin, har varit av stort värde. Rapporten har översatts av Kjell Langhed. Rapporten överlämnades i ett första utkast 6.3.70, och alla hänvisningar till nuläget gäller denna tidpunkt. Rapportens slutliga form, som utarbetats sedan undersökningens resultat diskuterats av TEKO-utredningen, fastställdes 21.8.70.

1 Sammanfattning

och slutsatser

Den del av rapporten som behandlar de tyngre konfektionsföretagens utmärkande drag och problem har i huvudsak utarbetats av Kurt Salmon Associates. Sammanlagt 23 konfektionsföretag besöktes under detta arbete. Det förutsattes därvid att all information som lämnades av de individuella företagen skulle behandlas konfidentiellt. Den del av rapporten som behandlar de utmärkande dragen för ylleindustrin utfördes i huvudsak av PEKAB.

För att bestämma det nuvarande läget och framtidsutsikterna för en industri är det viktigt att urskilja vilka ekonomiska förändringar — långsiktiga likaväl som kortsiktiga — som har inträffat. Det är viktigt att söka komma underfund med vilka av dessa förändringar som kan tänkas fortsätta liksom vilka möjligheter det finns för att nya förändringar skall inträffa under kommande år. Dessa förändringar kan innebära växlingar i storleken och sammansättningen av konsumenternas efterfrågan, i strukturen och uppträdandet hos avnämarledet, tillverkarnas ekonomiska resurser och i effektiviteten hos de företag som levererar material och utrustning.

Det måste observeras att generella påståenden som görs i denna rapport om industriernas läge inte får tolkas som tillämpliga på alla de företag vilka är verksamma i

Några av dessa förändringar kan utvecklas långsamt men ändå få en avgörande betydelse. En analys av de förändringar som har påverkat konkurrensläget för Sveriges

30 SOU 1970: 60

tyngre konfektionsindustri under 60-talet kan presenteras översiktligt med följande bild. 1 En mycket långsam befolkningstillväxt som resulterar i en stagnerande marknad vad beträffar de grundläggande fysiska behoven. 2 Den privata konsumtionen per capita har ökat med 45 % (i 1968 års priser). Konsumenternas köpkraft har alltså ökat betydligt, och en del av denna har riktats mot klädutgifter. 3 En proportionell ökning har ägt rum i fråga om antalet överplagg köpta på den svenska marknaden. Tillförseln i antalet plagg ökade från 21 miljoner 1961 till 32 miljoner 1968. 4 Den inhemska efterfrågan på traditionell konfektion såsom kostymer och rockar, dräkter och kappor samt kjolar, byxor och blazers i samma materialklass visar en tydlig stagnation. Detta är en trend i konsumenternas efterfrågan som är internationell och som innebär en orirentering mot en ökning av efterfrågan på lättare och billigare plagg i stor variation vad beträffar stil och tyg. Som exempel kan nämnas att totala antalet plagg som såldes på den svenska marknaden ökade med åtminstone 50 % mellan 1961 och 1968 medan konsumtionen av vissa typer av i allmänhet tyngre plagg förändrades på följande sätt: Förändring % Yllekjolar Dambyxor av ylle överrockar (ej av bomull) Byxor av ylle

10 9 9 —44

5 Under 1960-talet började nya storindustrier i flera låglöneländer — Hongkong, Korea, Portugal och Jugoslavien — att uppträda som viktiga internationella leverantörer av lättare konfektion i lägre prisklasser. Resultatet av att dessa nya tillverkare uppträtt på den svenska marknaden har i första hand blivit det att de utestängt svenska tillverkare från det SOU 1970: 60

marknadssegment som erbjudit den största tillväxtpotentialen under 60-talet, nämligen billiga jackor, byxor, tröjor och klänningar. Skillnader i arbetskostnader blir speciellt viktiga på den del av beklädnadsmarknaden som kännetecknas av låga priser och stor volym. 6 1961 svarade de svenska tillverkarna av överkläder för mer än 80 % av tillförseln på den svenska marknaden. Under de tre första kvartalen av 1969 ser deras marknadsandel ut att ha sjunkit till under 60 % — fastän de fortfarande producerar ungefär samma antal överplagg som 1961. Förändringen mellan 1961 och 1968 var följande: Antalet överplagg tillförda den svenska marknaden (i milj.) 1961 1968 Svensk tillverkning Import Totalt

16 2 18

16 12 28

7 Samtidigt som konfektionen expanderade i länder med låga arbetskostnader inträffade en viktig förändring i den svenska detaljhandelns struktur på beklädnadsområdet. Kooperationen och de stora varuhuskedjorna ökade antalet butiker och omsättning. Flera kedjeföretag på klädområdet satte igång betydande expansionsprogram. Inköpsföreningar och frivilliga kedjor skapades för att åstadkomma en professionell inköpsfunktion och kvantitetsinköp för (fristående) detaljister. Denna utveckling har haft och har mycket betydande verkningar för den svenska industrins konkurrensläge i fråga om alla typer av plagg. o

Man kan vänta att en ökande andel av den svenska beklädnadsmarknaden faller på dessa stora avnämare och inköpsorganisationer som tenderar att handla med ett begränsat antal leverantörer för att åstadkomma inköpsekonomi. Detta begränsar successivt den totala marknadspotentialen i Sverige för de svenska tillverkare som inte 31

o

o

levererar till dessa stora återförsäljare. De stora avnämarna har en omfattande och kvalificerad inköpspersonal. Detta gör det möjligt för dem att driva sin inköpsverksamhet internationellt som ett led i arbetet på att åstadkomma det bästa utbytet för sina kunder. Den mindre, oberoende detaljisten kan inte handla på detta sätt i samma utsträckning. Genom att flera av dessa stora avnämare utvecklade en internationell inköpsverksamhet samtidigt med att nya storleverantörer började tillkomma i låglöneländer accelererade importen av lättare plagg i lägre prisklasser liksom av en del plagg tillhörande den tyngre konfektionen. Dessa stora inköpare har ansvaret för att söka erhålla bästa möjliga utbyte från de svenska leverantörerna. Om det finns flera sådana att välja mellan, tar de in anbud från dem alla och förhandlar om större leveranser. Detta kan ha två typer av verkningar på tillverkarna: (1) Det kan leda till att endast de mest effektiva tillverkarna väljs. (2) Det kan leda till att de mindre effektiva tillverkarna sänker sina priser under rimliga lönsamhetskrav för att vidmakthålla sin volym. Såvitt framkommit genom denna undersökning har det senare inträffat bland många svenska tillverkare av tyngre konfektion.

8 Omkring 60 företag av de svenska tillverkare av tyngre konfektion som har mer än 100 anställda producerar traditionella plagg för vilka efterfrågan stagnerar. Samtidigt växer maktkoncentrationen i avnämarledet. Därmed har uppstått en konkurrenssituation för många, om inte rent av majoriteten, av dessa konfektionsföretag vilken hotar deras existens inom de närmaste två till fem åren. I tilltagande grad begränsas deras marknad till en modeorienterad, högkvalitetsbetonad och högprisbetonad del av beklädnadsmark32

nåden, i Sverige och utomlands. Detta är en helt annan situation än den som rådde så sent som för tio år sedan, när de svenska företagen kunde tillfredsställa 80 till 90 % av den svenska konsumentefterfrågan på alla slag av överplagg. Är det troligt att de krafter som beskrivits ovan kommer att försvagas under 70-talet — eller finns det några tecken på att nya krafter utvecklas på den svenska eller internationella marknaden som kan åstadkomma en ny och kraftig tillväxt av efterfrågan på de produkter som dessa svenska konfektionärer tillverkar? Svaret måste bli nekande med undantag för möjligheten av en väsentlig omorientering av industrin i syfte att inta en betydelsefull exportposition på den internationella marknaden för modevaror. De ovan nämnda kraftfälten, som beskrivits i anslutning till deras konsekvenser för de svenska tillverkarna, är på det hela taget inte svenska. De är internationella och verkar i de flesta högt utvecklade länder med hög levnadsstandard. Speciellt då det gäller konsumentvaruindustrier tenderar framväxten av stora distributionsföretag att sätta tillverkningsledet i ett underläge såvida inte tillverkarna äger eller kontrollerar avnämarna. Framför allt tenderar den slutlige konsumenten att dominera scenen, och distributionsföretagen konkurrerar om att tillfredsställa hans behov. I de flesta konsumentvaruindustrier tenderar tillverkarnas framgång på längre sikt i konkurrensen att vara beroende av deras innovationsförmåga. S. k. standardvaror, såsom underkläder, strumpor och kjolar, tenderar att få en dålig lönsamhet på grund av deras relativa brist på innovationsmöjligheter — och några få stora tillverkare kan slutligen komma att dominera dessa marknader till relativt låga marginaler men ofta tillfredsställande avkastning på deras kapitalinvesteringar. Då det gäller att bedöma nästa decennium på beklädnadsmarknaden, är den kanske viktigaste trenden den som innebär fortsatt snabb tillväxt av stickade överplagg på den totala marknaden. Säkerligen kommer SOU 1970: 60

kvinnornas intresse för stickade plagg att fortsätta sin ökning och påverka efterfrågan på tyngre konfektion tillverkad av traditionella tyger. Om vidare stickade plagg invaderar männens beklädnadsmarknad i den utsträckning som nu av några bedömare anses möjlig, inträder ytterligare allvarliga konsekvenser. I betraktande av tidigare och nuvarande konkurrenstrender på den svenska beklädnadsmarknaden, liksom utsikterna till en förlängning av dessa trender och ytterligare negativa verkningar för de flesta av de svenska företagen inom den tyngre konfektionen har den slutsatsen dragits att industrin måste verkställa vissa åtgärder både på kort och lång sikt. 1 En fortsättning och intensifiering av nuvarande åtgärder för att förbättra industrins produktivitet och marknadsföring. Undersökningen har dragit slutsatsen att, bortsett från de problem som skapas av fullt integrerade funktioner vid liten driftsvolym, det nuvarande effektivitetsläget i de undersökta fabrikerna inte skiljer sig påtagligt från vad som kan observeras beträffande liknande typer av fabriker i andra västeuropeiska länder och USA. Lokaler och utrustning bedömdes som ganska tillfredsställande, även om den nuvarande bristen på lönsamhet reducerar investeringar i ny utrustning. Det verkar emellertid möjligt att genom ytterligare tillämpning av modern företagsledningsteknik — och genom större produktionsvolym i vissa fall — erhålla 15 till 20 % förbättring av produktiviteten i många av de besökta företagen. En indikation i denna riktning är det faktum att den årliga omsättningen per anställd kunde variera mellan 40 000 och 65 000 kr. bland de undersökta fabrikerna — ett mycket stort spelrum. 2 Ett större program för att förbättra industrins långtidsplanering och berörande såväl företagen som branschorganisationerna. Som redovisas i denna rapport har de svenska TEKO-industrierna upplevt avgörande förändringar i sin miljö under de SOU 1970: 60 2

TEKO

Del II

gångna decennierna och särskilt under 60-talet, förändringar som har utvecklats långsamt men som slutligen haft viktiga verkningar i fråga om dessa industriers ekonomiska läge, deras företag och anställda. Liknande förändringar har ägt rum i andra industrier i Sverige och i de flesta andra länder i världen. Det är sannolikt att de kommer att uppträda med en t. o. m. ökad hastighet under de kommande decennierna. Det är därför av yttersta vikt i det moderna näringslivet att företagsledningarna kontinuerligt studerar de förändringar som uppträder i deras miljö och bildar sig en uppfattning om hur den framtida miljön kommer att utvecklas på längre sikt. Det är endast genom en sådan medvetenhet som de kan åstadkomma en strategi vilken möjliggör avgörande förändringar i produktval, i kundval, i lokalisering, i tillverkningsteknik eller i allmän företagsledning. Ibland kommer företag att bli tvingade att gå in i helt nya branscher för att kunna överleva som ekonomiska enheter. När hela industrier och många av de däri ingående företagen har hamnat i ett så kritiskt finansiellt läge som den svenska tyngre konfektionen och dess leverantörer inom textilindustrin har idag, måste den slutsatsen dras att många av företagen inte har drivit en effektiv långsiktsplanering — i syfte att antingen överleva och växa som företag eller att sluta sin verksamhet i en sådan ordning som kan säkra deras kapital för andra investeringar. Vid varje särskilt tillfälle finns det för alla industrier i all världens länder både möjligheter och risker när det gäller den framtida existensen och tillväxten av de i branschen ingående företagen. De företag som söker överleva och växa måste planera för utnyttjandet av tillfällena och avvärjandet av hoten. Det har funnits tillväxtmöjligheter på den svenska beklädnadsmarknaden liksom på den internationella. Tillväxten av efterfrågan på fritidskläder och informella plagg har ut33

gjort en sådan möjlighet. Tillväxten av efterfrågan på stickade plagg har också varit ett lovande område. Konsumenternas ökande välstånd i länder med högre inkomster, höjningen av utbildningsnivån och den ständigt ökande omfattningen av internationella kommunikationer är faktorer som skapar nya marknadsmöjligheter. Att utnyttja sådana möjligheter kan erfordra avgörande förändringar av produkter eller fabrikslokalisering. Några företag kommer att dra nytta av dessa möjligheter — andra får svårigheter genom sina försök att bibehålla status quo. Av det skäl som angivits ovan kan därför inte nog understrykas att de svenska företag som överlever det kritiska nuläget måste åstadkomma en mera effektiv långsiktig planering än vad som har kännetecknat de flesta av företagen inom dessa industrier tidigare. Branschorganisationerna på marknads- och tillverkningsområdena kan göra mycket för att hjälpa sina medlemmar med denna viktiga sak. 3 Utarbetandet av ett omställningsprogram som innebär en reduktion av antalet företag i storleksordningen 100—500 anställda och med syftet att genom konsolidering åstadkomma en grupp starkare företag med något sådant som 500 anställda eller mer per företag — om dessa behåller samtliga funktioner i fråga om design, tillverkning och marknadsföring. För närvarande tycks det finnas omkring 60 företag som tillverkar rockar, kappor, kostymer, dräkter, blazers, västar och byxor. Undersökningen av åtskilliga av dessa företag indikerade att de driver en fullt integrerad verksamhet med designers, försäljare, inköpare och all övrig(icke producerande) personal som är nödvändig för egen design, tillverkning och marknadsföring. Av lika stor betydelse är att de flesta företag producerar flera typer av varje plagg i ett stort urval av variationer. Genom att göra så konkurrerar de direkt oc hhårt med varandra på den ganska begränsade marknaden för sådana plagg. Undersökningen fann att de fasta kost34

naderna hos flera av de svenska företagen var alldeles för höga i jämförelse med liknande företag i Västeuropa och USA. Detta beror på att de svenska företagen håller en full personbesättning utan att ha tillräcklig volym på vilken dessa kostnader kan fördelas enligt normer som håller i konkurrensen. De enda alternativen är att bygga upp en större volym eller att reducera antalet funktioner t. ex. design, marknadsföring och inköp. Dessa 60 företag sysselsätter omkring 12 000 anställda (exklusive det stora företaget Algot Johansson AB som ensamt har mer än 2 000). Några av företagen uppvisar lönsamhet och tillväxt trots svårigheterna på marknaden. Om fusionerade företag kunde åstadkommas med åtminstone 500 anställda var, skulle maximalt 25 företag behövas för att betjäna den nuvarande marknaden. Det lämpligaste arrangemanget kan emellertid bestämmas endast genom en grundlig specialundersökning. 4 En ökning av åtgärderna för att stimulera industriernas exporttillväxt under de kommande fem åren i linje med de rekommendationer som angivits i TEKOutredningens första rapport. Det finns föga anledning tro att den svenska hemmamarknaden för tyngre traditionell konfektion skall öka nämnvärt nästa decennium. Samtidigt är det viktigt att de svenska företagen har en god tillväxtpotential på lång sikt. Annars kommer de att stagnera och förlora sin livskraft på grund av bristande intresse från investerare och de grupper från vilka företagen behöver rekrytera ledare och övriga anställda. De svenska tillverkarna av tyngre konfektion tenderar att specialisera sig på den del av marknaden som är modeorienterad och kännetecknad av höga kvalitéer och priser. På denna marknad är arbetskostnaderna och priserna inte några avgörande faktorer för konsumenternas efterfrågan. En av de viktigaste av de tänkbara vägar som står öppen för svensk industri i framtiden då det gäller att uppnå tillväxt är därför den internationella markSOU 1970: 60

nåden för modebetonade kläder. Världsmarknaden för kläder är mycket stor jämförd med Sveriges inhemska efterfrågan. De länder som har en hög inkomst per capita har också ett ökande antal konsumenter för vilka stil och kvalité, inte priset, är den allt viktigare konkurrensfaktorn. Det finns ingen garanti för att en sådan ansträngning blir framgångsrik. Den internationella modemarknaden för kläder kännetecknas av hård konkurrens och snabba, nyckfulla förändringar. Men, vi upprepar, den utgör en av de viktiga vägarna för svensk industri att uppnå tillväxt, om man bortser från alternativet att flytta tillverkningen utomlands för att få bättre möjligheter att göra sig gällande på den tillväxtdel av den inhemska marknaden som består av billigare och lättare produkter. Exporttrenden pekar dessutom redan uppåt. Sverige, liksom Skandinavien i dess helhet, har redan etablerat ett anseende på den internationella konsumentvarumarknaden för design — i fråga om möbler, glas, tyger och i viss utsträckning kläder. Det ligger inom möjligheternas gräns att lyckas med en samlad ansträngning för att åstadkomma en position av modeledarskap som är tillräckligt stark för att skapa goda tillväxtutsikter för de inhemska varorna. 5 Ovanstående slutsatser gäller den tyngre delen av den svenska konfektionsindustrin. Det nuvarande konkurrensläget för denna industris leverantörer i vävnadsledet har blivit så kritiskt att undersökningen beträffande dessa endast kan dra en slutsats: statligt stöd i en eller annan form är nödvändigt om deras verksamhet skall fortsätta.

2 Historisk utveckling och förändringar i den tyngre konfektionsindustrin och ylleindustrin Tillgänglig officiell statistik ger relativt knapphändiga uppgifter om den tyngre SOU 1970: 60

svenska konfektions- och vävnadsindustrin såsom enskilda sektorer av textilindustrin. Ekströms undersökningar (se bilaga 2) över ett längre tidsperspektiv visar en snabb utveckling av sysselsättningen inom den svenska konfektionsindustrin under 1910- och 193O-talen, en trend som fortsatte fram till och med 1955. Ekström gör följande uppskattningar: År

Antal anställda

1920 1930 1939 1955

9 000 15 000 30 000 40 000

Importen av konfektionsvaror under denna tid, räknad i procent av den totala svenska produktionen, sjönk från omkring 14 % till 2 % före 1940 och var 5 % 1955. Sysselsättnings- och produktionsmässigt nådde konfektionsindustrin en topp på 1950-talet. De svenska spinnerierna och väverierna hade å andra sidan främst utvecklats före sekelskiftet och antalet anställda varierade mellan 27 000 och 33 000 från 1920 till 1955. Ekström påpekar emellertid att den tyngre konfektionsindustrin stötte på marknadssvårigheter under 1950-talet. Överplagg av ylle representerade 57 % av konsumtionen på marknaden 1965 jämfört med uppskattningsvis 87 % 1949. Konsumtionen av damöverplagg steg under samma period från 4 7 % till 5 6 % . övergången från ylle till andra material följdes av en stark tendens på 1960-talet mot en breddning av sortimenten ifråga om lätta plagg. De svenska konfektionärerna dominerade dock hemmamarknaden 1960 när det gäller alla slags överplagg med en marknadsandel som i genomsnitt låg på 80 %. Men mellan 1960 och 1970 sjönk deras marknadsandel kraftigt till sannolikt under 60 %. Produktionsvolymen vidmakthölls dock på samma nivå som tidigare, ett förhållande som i sig självt tenderar att ge upphov till intensiv konkurrens inom alla industrier. Den minskande marknadsandelen kan i första hand förklaras genom konsumenter35

nas allt större efterfrågan på lättare, billigare och mera informella kläder. Vidare hade en betydande konfektionsindustri etablerats i låglöneländer, vilkas konkurrenssituation var gynnsam ifråga om leverans av billiga plagg. Om inte dessa nya leverantörer hade trätt fram, är det sannolikt att flera av de svenska företagen hade svängt över sin produktion till sådana varor och därmed bibehållit sin dominans på hemmamarknaden. Även en annan förändring — den i detaljhandelsledet ökade koncentrationen till större företag med professionella och internationella inköpare — torde dock i viss utsträckning ha påverkat situationen. Mellan 1961 och 1967 minskade antalet arbetare från 39 000 till 31 000. Det finansiella läget är nu kritiskt för många tillverkande företag. En granskning av årsomsättning och redovisad vinst före skatt vid ett 40-tal svenska företag inom den tyngre konfektionsindustrin under åren 1965—1968 ger vissa bidrag till bedömningen. I den grupp av företag där tämligen fullständiga och jämförbara uppgifter förelåg var den totala omsättningen i det närmaste konstant under dessa år men resultatet för de enskilda företagen uppvisade betydande variationer. Av herrkonfektionsföretagen redovisade omkring 50 % en mindre ökning i omsättningen, vilket var fallet för endast 25 % av damkonfektionsföretagen. I båda kategorierna redovisade 25 % av företagen en minskad omsättning. Herr- och damkonfektionsföretagen företer emellertid helt olika resultat när det gäller vinst före skatt. Herrkonfektionssektorn kan som helhet uppvisa en lönsam verksamhet, även om vinsten efter skatt minskade från 3,3 % 1965 till 2,4 % 1968 — båda siffrorna är anmärkningsvärt låga för en industri som betjänar kvalitetsmarknader. Damkonfektionssektorn, så som den representeras av de undersökta företagen, gick från 1,1 % vinst före skatt 1965 till förlust 1968 (2 % ) , vilket tyder på en mycket allvarlig situation. Flera företag inom båda kategorierna redovisade förluster 1968. Det bör framhållas att ovanstående jämförelser är baserade på ekonomiska uppgif36

ter som tillhandahållits av AB Balanskontroll Bertil Petzén. Petzén har även utfört den besvärliga redovisningstekniska bearbetningen av materialet för att nå erforderlig överensstämmelse i uppgifterna från de olika företagen. Vidare är analysen baserad på ett urval av företag och omfattar således inte alla inom branschen. Det stora företaget AB Algot Johansson ingår t. ex. inte. Om resultaten från denna analys är i huvudsak korrekta, återger de från vinstsynpunkt vanliga erfarenheter inom en industri som möter en stagnerande eller vikande marknad. Det stora flertalet av de tillverkare som besöktes i samband med denna undersökning producerar och marknadsför samma produkter när det gäller stil, kvalitet och prisnivå. I ett läge då tillväxten i den totala hemmamarknaden för dessa produkter uteblir kan detta leda till att man för att upprätthålla produktionen i en hårdare konkurrenssituation sänker priserna med en lägre lönsamhet som resultat. Det förefaller som om detta har inträffat under 1960-talet, och företagen befinner sig nu i ett läge som kan framtvinga nödvändiga anpassningar av tillverkningsledet till de förändringar som har ägt rum i marknadsbilden. Den tyngre konfektionsindustrin mötte således allt större svårigheter under 1960-talet. Men ännu besvärligare blev kamgarnssitutionen för kardgarns- och kamgarnsväverierna. Till konfektionsindustrins förfogande stod i ökande utsträckning en mängd olika nya material vilka tedde sig attraktiva både för konsumenter och detaljister. De svenska tygfabrikanterna kom i ett ogynnsamt läge på grund av den stagnerande inhemska efterfrågan på traditionella tyger och genom att de var relativt små i jämförelse med väverierna i andra länder såsom Storbritannien, Italien och Tyskland, vilka kunde tillverka det breddade sortimentet i större serier och därmed mera ekonomiskt. Med ett ökat antal vävvarianter som svar på konsumenternas krav men med oförändrad total försäljningsvolym blev de svenska produktionsserierna kortare per produkt och kostnaderna så höga att man hade svårt att konkurrera med konfektionärerSOU 1970: 60

Eftersom den svenska tyngre konfektionsindustrin redan har övergått till att göra större delen av sina materialinköp hos utländska leverantörer står ylleväverierna idag inför en situation som innebär hot mot industrins vidare fortlevnad.

nas utländska leverantörer. De svenska konfektionärerna övergick i allt större utsträckning till att göra sina materialinköp hos utländska leverantörer dels på grund av dessas större sortiment, dels på grund av de lägre priserna. Följande data belyser utvecklingen:

3 Inhemsk produktion av kard- och kamgarnstyger År

milj. meter

Antal arbetare

Antal företag

1950 1958 1968

24,3 11,5 5,5

10 000 4 000 1700

35 15 6

Den svenska marknaden för kläder

Den inhemska konsumtionen av kläder och strumpor kan för 1966 uppskattas till ett värde av 6 200 miljoner kronor, i vilken summa då ingår såväl konfektions- som hemmatillverkade plagg. Detta värde representerar 9,9 % av den totala privata konsumtionen. Detaljhandeln med kläder, textilier och skodon sysselsatte 1966 ca 57 000 personer.

1 Medlemmar av Svenska Textilindustriförbundet.

Tabell 1 Antalet tillverkningsenheter och arbetare inom svensk konfektionsindustri 1960—1967 Antal tillverknings enheter

Antal arbetare Förändring

Förändring Antal anställda Mindre än 10 arbetare 11—20 21—50 51—100 101—200 201—500 501—1 000 Mer än 1 000 arbetare Totalt

%

112 158 245 125 57 30 1

167 197 233 104 42 17 0

49 25 — 5 —17 —26 —43

—

829 2419 8 135 8 975 8 100 8 357 781

4%

%

1 123 2 837 7716 7342 5 854 4 633

36 17 — 5 —18 —28 —45

—

—

1 272

1 862

38 868

46 —19%

Källa: TEKO-utredningens delrapport 1969 Tabell 2 Förändring av antalet tillverkningsenheter, sysselsättning och förrädlingsvärde inom ylleindustrin 1960 och 1967 Antal tillverkningsenheter

Tillverkningsv irde (mkr)

Antal anställda

Verksamhet

1967 Förändring %

Spinneri Väveri Kombinerade företag

19 25 36

14 20 25

—26 —20 —25

1182 1857 7 641

950 1325 4 584

—20 —29 —40

16,8 36,9 122,1

31,3 36,3 149,0

+86

Totalt

—26

10 680

6 859

—36

175,8

216,6

+ 23

SOU 1970: 60

Förändring 1960

%

1967 Förändring %

+ 22

Årsomsättningen inom beklädnads- och textildetaljhandeln var uppskattningsvis ca 5 miljarder kronor. Tabell 3 visar de förändringar som har skett i den svenska privata per capitakonsumtionen av kläder sedan 1960 vid konstanta priser med ett index för 1968 = 100. Om vi med hjälp av ett uppskattat detaljhandelspris per plagg 1968 jämför värdet av den inhemska tillgången på olika överplagg för åren 1961 och 1968, får vi ett resultat som visar att den svenska marknaden för överplagg, exklusive stickade varor, har ökat från omkring 1 900 miljoner kronor 1961 till 2 700 miljoner kronor 1968, dvs. en ökning med 42 %. Med utgångspunkt från de uppskattade detaljhandelspriserna för de skilda plaggen redovisas i tabell 4 de förändringar i konsumtionen som torde ha inträffat. Som procenttalen av det totala marknadsvärdet visar föreligger uppenbarligen en tendens i riktning mot ökad försäljning av klänningar — möjligen till lägre priser än 1961 — samt av herr- och pojkbyxor. Kappor och överrockar av traditionell typ förefaller ha minskat sin andel av den totala marknaden. På grund av tidsbrist har ingen analys kunnat utföras av i vilken utsträckning den tyngre konfektionen är representerad i de angivna kategorierna. Av den företagna intervjuundersökningen framgår emellertid att den tyngre svenska konfektionsindustrin huvudsakligen levererar produkter i de högre prisklasserna till den svenska marknaden — kanske så mycket som den övre hälften av den totala marknaden för kläder — och den översta fjärdedelen av marknaden för överrockar och kappor. Lätta, billiga plagg tar nu en betydande del av rock- och kappmarknaden. En viktig faktor i samband med den nuvarande konkurrenssituationen är just att de svenska tillverkarnas produkter är att hänföra till den högpris-, mode- och kvalitetsbetonade sektorn av marknaden. Totalt sett är den svenska marknaden för överplagg orienterad mot konsumenter inom de lägre och medelhöga inkomstgrupperna, den massmarknad där priset är av stor be38

Tabell 3 Tillväxt av den svenska marknaden för kläder 1960—1968 (fasta priser) 1968 = 100 År

Index

1960 1965 1968

81 101 100

Tabell 4 Fördelning efter varuslag av försäljningsvärdet för svensktillverkade överplagg (exkl. stickade varor) i detaljhandelsledet 1961 och 1968

Varuslag

Andel av överplaggens totala försäljningsvärde 1961 1968 % %

Dam- och flickkläder Kappor Dräkter och klänningar Kjolar Långbyxor Jackor Dtalt

41 29 10 10 10 100

32 41 8 10 9 100

Herr- och pojkkläder Överrockar Kostymer Sportrockar Byxor Jackor (med uddakavajer) >talt

20 30 11 27 12 100

14 26 9 36 15 100

Källa: Stanford Research Institute

tydelse. Den svenska tyngre konfektionsindustrin är inte orienterad mot denna massmarknad utan mot de högre inkomsttagarna, för vilka stil och kvalitet är viktigare än priset. Detta förhållande minskar betydelsen av den svenska industrins högre kostnadsläge när det gäller konkurrensen från importerade varor. Men det medför ökade risker med hänsyn till en sådan marknads höga modeberoende, särskilt ifråga om damkläder. SOU 1970: 60

Tabell 5 Detaljhandelspriser för den svenska konfektionsmarknaden sive stickade varor)

1967—1968 (inklu-

Uppskattat medianpris för den uppskattade totala efterfrågan på de utvalda plaggen fördelas över hela det prisområde som gällde för respektive plagg. »Lägsta fjärdedelen» t. ex. avser de 25 % av totala antalet kunder som betalar de lägsta priserna. I tabellen anges det medianpris som betalas av denna »lägsta fjärdedel». Utvalda plagg. Kronor per plagg.

Varuslag Herrkläder Överrockar1 Kostymer Jackor (totalt) därav udda kavajer Byxor Damkläder Kappor1 Dräkter Klänningar Kjolar Långbyxor

Lägsta fjärdedelen

Andra fjärdedelen

Tredje fjärdedelen

Högsta fjärdedelen

pris

40 150

140 240

220 350

375 460

200 337

90 35

125 50

175 70

350 100

160 60

50 70 35 25 22

140 130 50 35 35

190 200 100 45 50

350 300 175 60 80

160 160 75 40 45

Genomsnitts-

1 Inklusive regnkläder Källa: Bearbetning av material från ICI Fiber Ltd. Liksom i andra ekonomiskt avancerade länder spelar ungdomen en viktig roll på den svenska marknaden; 25—30 % av alla kläder köps av åldersgruppen under 25 år och 50 % av gruppen under 35 år. Enligt befolkningsprognoser fram till 1980 kommer åldersgruppen 15—24 år att gradvis minska i Sverige medan å andra sidan en ökning

äger rum i grupenp 25—34 år. Detta betyder alltså att befolkningsändringar inte kan förväntas påverka marknaden i nämnvärd grad under första hälften av 1970-talet. En nativitetsökning skulle kunna förändra bilden efter 1980 men det är omöjligt att uttala sig för närvarande om en sådan utveckling.

Tabell 6 Sveriges befolkning med prognoser för 1975 och 1980 Antal personer Åldersgrupp

14 och därunder 15—24 25—34 35—44 Delsumma (15—44) 45—54 55—64 65 och däröver Totalt

1 613 042 1 205 651 909 736 1 032 194 3 147 581

1 687 647 1 173 405 1 113 492 911 944 3 198 841

1 768 502 1079 111 1272 115 927 865 3 279 091

1 794 654 1 112 809 1 205 598 1 114 648 3 433 055

1 038 909 927 321 968 347 7 695 200

1 046 769 985 972 1 110731 8 029 960

981 428 985 721 1 237 577 8 252 319

893 135 980 030 1334 453 8 435 327

Källa: Statistiska centralbyrån SOU 1970: 60

Tabell 7 Den svenska klädkonsumtionens fördelning på åldersgrupper Plustecknet framför siffra markerar att konsumtionsandelen överstiger befolkningsandelen Procent av totalförsäljningen 1967 —1968

Herrkläder Åldersgrupp

Andel av befolkningen överår 1968 % rockar

Kostymer

Jackor (totalt)

Uddakavajer

Byxor

15—24 25—34 Delsumma 35—44 45—54 55—64 65—74

22 17 39 17 18 16 10

+ 28 + 17 45 +21 17 14 3

+35 +21 56 15 17 9 3

+28 +26 54 17 15 12 2

+35 + 20 55 16 15 11 3

Damkläder Åldersgrupp

Andel av befolkningen år 1968 % Kappor

Dräkter

Klänningar Blusar

Byxor

15—24 25—34 Delsumma 35—44 45—54 55—64 65—74

22 17 39 17 18 16 10

+33 +20 53 + 18 16 6 7

+ 23 + 20 43

+55 +20 75 12 10 3

+25 +25 50 +20 15 9 6

+30 + 16 55 15 18 10 2

+ 19 + 19 12 7

+ 38 + 21 59 16 13 9 3

—

Källa: Material från ICI Fiber Ltd.

Tabell 8 Svenska inkomsttagares fördelning på inkomstklasser 1962 och 1967 Inklusive inkomstskatt. Löpande priser Antal inkomsttagare Årsinkomst Mer än 5 000 5 000— 9 999 10 000—19 999 20 000—29 999 \ 30 000—39 999 / 40 000 och däröver

1962 Antal 1 265 830 1 022 860 1 571 240 409 480 30 040 4 299 450

%

1967 Antal

29,4 23,7 36,7 9,5 0,7

491 566 950 247 1 399 702 / 1 074 897 \ 444 367 127 160

10,9 21,3 31,1 24,0

lOO.O1

4 493 754

100,0

%

9,9 2,8

1 För 570 482 personer föreligger ingen rapportering år 1967. Uppgift för år 1962 saknas. Av detta skäl är kanske ej de absoluta siffrorna jämförbara. Procentfördelningen bör dock vara jämförbar. Källa: Statistiska centralbyrån 40

SOU 1970: 60

Tabell 9 Den svenska marknaden för vissa överplagg (produktion plus import minus export i tusental plagg)

Herr- och pojkkläder Överrockar Kostymer Sportrockar Byxor Jackor (med udda kavajer)

ökning 1961— 1968 1961

%

Jan.— sept. 1968

Jan.— sept. 1969

1036 928 686 4 574

1062 1054 691 6 963

1083 1 185 859 9 215

5 28 25 102

773 897 677 7211

624 749 591 8 414

— — —

Trend1 68—69

+

1 229

8 453

2 428 14 770

98 75

1862 11420

2 014 12 392

+ +

2 265

2 326

+

2 464 2 094 1877 825

4 003 2 180 2 432 920 11800

100 7 42 36 44

3 724 1 644 2 009 807 9 998

3 592 1715 2 230 1 145 10 557

—

9 214

4 914 2 243 2 656 1 119 13 258

=3 065 20 732

4 823 28 077

4 967 32 995

62 60

3 789

4 427

7 550

7 830

7 940

2,75

3,60

4,15

51 Dam- och flickkläder Kappor Dräkter, klänningar Kjolar Långbyxor Jackor Stickade överplagg Total marknad Befolkning (personer) Plagg per capita

+ + + + +

1 Plustecken markerar en uppåtgående trend Minustecken markerar en nedåtgående trend a 1960 Källa: Statistiska centralbyrån

Den främsta källan till tidigare och sannolikt även till fortsatt framtida tillväxt av den svenska marknaden för konfektionsvaror ligger i ökningen av den reella per capita-inkomsten. Medan befolkningen ökade endast 5 % mellan 1961 och 1968, steg den reella privata konsumtionen per capita med 35 %, och utgifterna för kläder fick sin del av denna ökade köpkraft hos de svenska konsumenterna. I tabellerna 5—8 ges uppgifter om marknad, befolkning och inkomstförhållanden. På vissa håll har man uppskattat att den totala marknadsvolymen för kläder i Sverige under den närmaste 10-årsperioden inte kommer att öka med mer än 2—3 % per SOU 1970: 60

år, vilket skulle innebära en relativt långsam tillväxttakt. En analys beträffande konsumtionen av individuella typer av kläder under 1960-talet avslöjar emellertid att det föreligger vida variationer inom den totala marknadsbilden när det gäller antalet sålda plagg. Till en mera snabbt växande marknad hör klänningar, damlångbyxor och damjackor samt byxor och jackor på herrsidan. För stickade överplagg noteras också en betydande tillväxt av marknaden. Kappor och kjolar liksom överrockar, kostymer och sportrockar utgör en mera långsamt växande marknad. Tabell 9 belyser dessa förändringar.

Den svenska marknaden för kläder följer den trend som utmärker de flesta länder med hög per capita-inkomst. För jämförelse visas i tabell 10 de förändringar som har ägt rum i USA mellan 1960 och 1967. Tabell 10 Produktionen av herrkonfektion i USA 1960 och 1967 (tusental plagg, exklusive trikå) Varuslag

1967 Kostymer Överrockar Sportrockar Byxor

21 316 3 409

19 719 2 094 13 726 138 571

10 237

105 923

Källa: US Department of Commerce

Tabell 11 Produktionen av damkonfektion i USA 1960 och 1967 (tusental plagg, inkluderande trikå) Varuslag

1967 Dräkter Kappor Jackor Långbyxor

9 713 23 429 7 860 33 180

11410 22 414 22 000 84 276

Källa: US Department of Commerce Trenden i Sverige och USA har under 1960-talet gått mot en väsentligt ökad efterfrågan på fritidskläder och en mängd andra billigare plagg, medan efterfrågan på traditionella högkvalitativa kostymer, rockar, klänningar och liknande plagg har hållit sig

på ungefär oförändrad nivå. Det är främst de högre inkomst- och samhällsgrupperna som svarar för de ökade inköpen av fritidskläder etc. Marknaden för damkläder i USA visar samma trend som den svenska marknaden, se tabell 11. Det är således tydligt att marknaden för den tyngre konfektionen, som traditionellt är baserad på kardgarns- och kamgarnstyger, har kunnat öka starkt endast i den mån den gällt herr- och damfritidskläder, jackor, klänningar och dräkter. För vidare analys av situationen ges i tabell 12 uppgifter om den svenska konsumtionen av vissa ylleplaggDet framstår klart att ylleplaggen inte har kunnat öka i samma takt som den totala tillväxten av den svenska marknaden för klänningar och byxor. Ifråga om herrbyxor kan man faktiskt notera en kraftig nedgång. Det är vidare sannolikt att jackor och andra plagg som visar en stark tillväxt främst har tillverkats av lättare och syntetiska material. En del viktiga förändringar har alltså under 1960-talet inträtt på konfektionsmarknaden i Sverige liksom i andra länder. Internationellt sett har den grundläggande trenden avlägsnat sig från tunga, slitstarka, dyra, formella plagg och istället gått mot lättare, billigare, informella kläder som ofta har en livslängd på endast ett eller annat år. Man föredrar att köpa flera omgångar av den senare typen framför att vid enstaka tillfällen skaffa sig traditionella formella kläder för användning under många år. Detta

Tabell 12 Konsumtionen av vissa ylleplagg på den svenska marknaden (tusental, trikå exkluderat)

Herrkläder

1968 Förändr. Jan.— 61—68 sept. % 1968

Byxor

2 808

2 037

1 600

—43 2 337

1 123

nedåt

Damkläder Ylleklänningar Långbyxor

476 832

685 924

635 945

+ 33 + 13

347 636

nedåt nedåt

396 685

Jan.— sept. 1969

68—69 Trend

Källa: Statistiska centralbyrån 42

SOU 1970: 60

har resulterat i att efterfrågan på traditionella tyngre kläder har planat ut. Modeskiftningar skulle kunna återställa den tidigare marknadspositionen men denna möjlighet måste betraktas med tveksamhet. En annan viktig förändring, både internationellt och i Sverige, har vi i övergången till de nyare fibermaterialen. En analys av den svenska marknaden 1968 visar att ylle och blandningar med ylle ingår i 11—52 % av de material som används för överplagg. Den största användningen förekommer i kostymer, överrockar, uddakavajer och kjolar medan den minsta användningen noteras för byxor, klänningar och jackor. Denna förändring har pågått under många år och haft stor inverkan på de väverier som tillverkar tyngre helylletyger och tyger med inblandning av ylle.

4 Exportmarknaden

för svenska kläder

Världsmarknaden för export av kläder och skodon är mycket stor. USA, Västtyskland, Storbritannien och Benelux-länderna importerade under 1967 sådana varor till ett sammanlagt värde av över 2 miljarder dollar. Förändringarna inom svensk export mellan 1961 och 1968 anges i tabell 13.

Tabell 13 Exportens andel av produktionen 1961 och 1968 (tusental plagg exklusive trikå) 1961 %

1968 %

Förändring %

Överrockar Kostymer Högtidsdräkter Bvxor Kavajer

7 2 1 1 7

15 13 8 10 16

8 11 7 9 9

am- och flickkläder Kappor Klänningar Kjolar Långbyxor Jackor

4 14 3 1 4

9 23 15 13 18

5 9 12 12 14

Herr- och pojkkläder

Källa: Statistiska centralbyrån SOU 1970: 60

Av tabell 13 ser vi alltså att de svenska tillverkarna har lyckats öka sin export. Det krävs emellertid både tid och försäljningsfrämjande åtgärder för att vidareutveckla sådana marknader, och exportandelen av den totala produktionen är för närvarande inte tillräckligt stor för att kunna kompensera de problem som denna industri möter på hemmamarknaden. Det är möjligt att en längre tid av allvarligt syftande ansträngningar för att på det internationella planet uppnå en stilledande position skulle resultera i en så stor försäljningsvolym på exportmarknaden att man i tillverkningsledet kunde få en gynnsam tillväxttakt. Den totala svenska hemmamarknaden för kläder och textilvaror uppskattades 1967 till omkring 5 miljarder kronor. Marknaden i USA överstiger för närvarande 40 miljarder dollar (210 miljarder kr.), och ökande per capita-inkomster i alla industriländer i världen, inklusive Sverige, leder till att man kontinuerligt höjer kraven på kvalitet och stil. Tabell 14 visar ett antal större länders import av kläder och skodon. Flera av de tillverkare som besöktes framhöll att man lade allt större vikt vid exporten. För närvarande har den svenska konfektionsindustrin sina största kunder i Norge, Danmark, Storbritannien, USA, Schweiz, Finland, Västtyskland och Nederländerna. Två tredjedelar av den totala exporten från Sverige går till de tre förstnämnda länderna. En betydande ökning i exporten av herrkläder — 31 % — ägde rum under de tre första kvartalen av 1969 jämfört med samma period 1968. Exporten av damkläder höll sig på oförändrad nivå såsom framgår av tabell 15. De 67 tillverkarna med över 100 anställda i den svenska konfektionsindustrin — exklusive Al gots — torde tillsammans ha omkring 15 000 anställda. Om vi utgår från en omsättning av 50 000 kronor per anställd, blir deras totala årsomsättning mellan 700 och 800 miljoner kronor. Med en oförändrad hemmamarknad skulle det bli nödvändigt att mycket kraftigt öka exportförsäljningen för att denna industri skall kunna 43

uppvisa en bärkraftig tillväxttakt på t. ex. 7 % per år. Den slutsats som måste dras är att ett sådant program kräver ytterst väl planerade och organiserade ansträngningar för att lyckas. TEKO-utredningens delrapport i augusti 1969 innehåller flera rekommendationer i detta avseende.

Tabell 14 Några viktigare länders export och import av kläder och skodon. Genomsnittliga värden för åren 1966—1967

Land USA Västtyskland Benelux Storbritannien Sverige Frankrike Schweiz Norge Danmark Österrike Italien Finland Japan Portugal

Importvärde Exportvärde miljoner miljoner USA-dollar USA-dollar 855 614 472 279 182 168 163 84 77 53 45 21 15 4

200 289 262 214 54 356 79 16 56 87 814 32 428 45

Källa: European Free Trade Association, mars 1969, sid. 46.

5 Den svenska struktur

belädnadshandelns

Under senare delen av 1950-talet och hela 1960-talet har mycket betydande förändringar ägt rum inom den svenska detaljhandelns struktur. Tabell 16 visar hur dessa förändringar har berört det totala antalet detaljhandelsbutiker av alla typer. Även om bedömningsunderlaget är knapphändigt när det gäller detaljhandeln inom enbart beklädnadsområdet, förefaller det som om samma strukturella förändringar har skett här, dvs. en trend mot färre men större butiker totalt sett samt en absolut expansion av de större varuhusen och konsumentkooperativa butikskedjorna liksom av ett fåtal specialiserade butikskedjor för kläder. Det material om dessa förändringar som har insamlats vid denna undersökning redovisas i tabellerna 17, 18 och 19. Tabell 17 utgör en specialanalys av trenden i storleksförändringarna hos beklädnadsoch textilbutikerna. Materialet gäller perioden 1952—1969 och är sammanställt av Sveriges Textilhandlareförbund på basis av uppgifter från detta förbunds medlemmar. Av det föreliggande materialet framgår — men visas inte i tabellen — att en betydande minskning av antalet firmor med 1—2

Tabell 15 Svensk export av överplagg fördelad på mottagarländer januari—september 1968 och 1969 Ytterplagg för herrar och pojkar

Ytterplagg för damer och flickor Förändring

Land

1968 tkr

1969 tkr

Norge Danmark Storbritannien USA Schweiz Finland Västtyskland Nederländerna Delsumma Totalt

14 762 11425 11374 3 047 2 377 1426 1743 1787 47 941 49 751

19 086 29 15 189 33 14 656 29 5 592 84 3 006 26 1572 10 2 300 32 1350 —25 62 751 31 65 247 31

%

1968 tkr

1969 tkr

23 142 14 819 5 481 2 939 3 283 2126 3 647 2 335 57 772 59 854

22 371 14 673 3 693 4 590 3 784 3 282 2 989 2 334 57 716 60 125

Förändring

% — 3 — 1 —32 56 15 55 —18

— — —

Källa: Statistiska centralbyrån 44

S O U 1970: 60

Tabell 16 Uppskattat antal butiker efter storlek och typ 1964 och 1970 Förändring %

Antal butiker 1964 1970

Storlek och butikstyp Familjebutiker (1—2 anställda) Medelstora butiker (3—9 anställda) Storbutiker (10 eller fler anställda) Varuhus, kedjeföretagsbutiker och konsumentkooperativa butiker Totalt

40 000 20 500 5 000

28 000 16 400 5 000

-29 -20 0

4 600 70 100

2 100

-54

-26

För samma period har följande ändringar av omsättningen uppskattats: Omsättningsförändringar 1964—70 %

Storlek och butikstyp

—26 15 49 53

Familjebutiker Medelstora butiker Storbutiker Varuhus och kooperativa butiker Källa: Handelns utredningsinstitut

anställda har ägt rum under 1960-talet. En sådan förändring sker helt naturligt gradvis men den slutliga effekten blir till sist mycket betydande. Tabell 18 är en analys av 57 av de största specialiserade detaljhandelsbutikerna inom den svenska textil- och beklädnadsbranschen. Dessa firmor har grupperats efter omsättningens storlek 1965, och deras utveckling har följts fram till och med 1968. Den sammanlagda omsättningen för dessa 57 firmor ökade endast 7 % mellan 1966 och 1968. Den sammanlagda omsättningen

för de 10 största firmorna ökade däremot 17 % under samma period, vEket hade ett nära samband med tillväxten i antalet butiker. En mindre nedgång i antalet butiker utanför de 10 största firmorna kunde iakttas. Omsättningens tillväxttakt hos de största firmorna är klart högre än tillväxttakten hos den totala beklädnadsmarknaden, vilket antyder en ökande marknadsandel för dessa firmor. Det bör också noteras att deras genomsnittliga omsättning per butik är betydligt högre än för de mindre firmorna. Detta kan tolkas som en trend i konsumentbete-

Tabell 17 Förändringar av beklädnads- och textilbutikernas storlek 1952- -1969 (Fördelade i storleksklasser efter omsättning)

År 1952 1956 1962 1969

Omsättning Under 500 000— 750 000— 1—2 500 000 750 000 1 mkr mkr % % % % 93 91 85 77

3 4 6 8

1 2 3 6

Över 2 mkr %

Totalt % 100 100 100 100

Källa: Sveriges textilhandlareförbund SOU 1970: 60

Tabell 18 Antal butiker och omsättningsstorlek för 57 större beklädnads- och textildetaljister 1965—1968. Grupperade efter omsättningsstorlek år 1965 (sko- och garnbutiker exkluderade i de fall de kunnat identifieras)

Grupp 1 De största 10 detaljisterna 2 De därefter största 10 detaljisterna 3 De därefter största 10 detaljisterna 4 De därefter största 10 detaljisterna 5 De därefter största 10 detaljisterna 6 De minsta 7 Delsumma (2—6) Totalt Omsättning per butik

Förändring 66—68

Antal butiker 1965 1966 1967

Årlig omsättning mkr 1968 1965 1966 1967

34 275 442

27 279 454

27 273 457

27 275 480

32 397 762

30 408 816

29 416 860

27 388 871

1,73 2,18 1,45

1,80 2,34 1,46

1,88 2,42 1,52

1,82 2.36 1,42

— alla detaljister — de 10 största — de övriga

-5 7

Källa: Stanford Research Institute. Bearbetning av årsrapporter från Handelns utredningsinstitut.

Tabell 19 Konsumentkooperationens och de större varuhuskedjeföretagens omsättning och butiker 1966—1968

Företagets namn

1968 Årlig omsättning Mkr 1966 1967

141 103 78 322

146 106 79 331

1 969 1 302 1290 4 561

2 331 1 401 1423 5 155

2 806 1 478 1469 5 753

12 2 1

13 2 1

96 87 17

338 110 23

354 165 30

15 337

16 347

400 4 961 15,1

471 5 626 16,7

549 6 302 18,3

Antal butiker 1966 1967

De största: KF 133 Turitz & Co AB 103 Åhlén & Holm AB 75 Delsumma 311 Övriga: Nordiska Kompaniet AB 15 Wessels AB 1 Migo Shopping 1 Center Delsumma 17 Totalt 328 Omsättning per försäljningsenhet

detaljhandels-

Förändring 66 68

%

37 27 22

Källa: Handelns utredningsinstitut 45

SOU 1970: 60

endet innebärande att konsumenten föredrar att handla i de butiker som kan erbjuda ett stort urval av varor. Tabell 19 är en analys av förändringar i konsumentkooperationens och de större varuhuskedjeföretagens detaljhandelsomsättning och antal butiker under åren 1966— 1968. Materialet visar att man här har en ännu större tillväxt i omsättningen än hos beklädnads- och textilkedjeföretagen — 27 % — även om antalet butiker steg med endast 6,5 %. Det finns således skäl för att tala om en trend mot en koncentration av den svenska detaljhandeln med kläder till stora varuhuskedjor och kooperationsföretag samt ett fåtal specialiserade butikskedjor. Till bilden av de större butikernas växande marknadsandel hör även tillkomsten av sju inköpsorganisationer som man på frivillig väg har startat inom textildetaljhandeln, nästan alla under 1960-talet. Fem av dessa har specialiserat sig på beklädnadsområdet och representerar nu mer än uppskattningsvis 250 enskilda detaljister som därmed försöker nå samma fördelar ifråga om fackkunskaper och kvantitetsinköp som de större firmorna. Vinsterna med sådana arrangemang är uppenbara och kommer att få en mycket betydelsefull långsiktig inverkan på både detaljhandelns och tillverkningsledets struktur — en inverkan som har sin parallell i skapandet av grosshandelsföretag på frivillig och kooperativ basis inom livsmedelsbranschen. I det långa loppet är en anslutning till sådana sammanslutningar det enda sättet på vilket den fristående mindre textildetaljisten kan nå samma inköpsfördelar som de större firmorna inom detaljhandeln. En del bedömare uppskattar att denna rörelse kommer att ha 500 medlemmar inom 5 år. Eftersom ett deltagande i denna verksamhet kräver ett visst mått av finansiell styrka, torde man kunna utgå från att de anslutna firmorna kommer att ha en årsomsättning av minst 1 miljon kronor och att konkurrensen därmed hårdnar för de mindre familjeägda butikerna. Det samlade resultatet av dessa strävanden mot en koncentration av detaljSOU 1970: 60

handelns inköpsverksamhet på textilmarknaden — tillsammans med en stagnerande efterfrågan av tyngre konfektion — har en negativ inverkan på den tyngre svenska konfektionsindustrins konkurrenssituation. Tabell 20 ger en översikt över uppskattade distributionskanaler för ett antal utvalda överplagg. De större försäljningsenheterna och inköpsföreningarna tenderar att göra sina inköp hos ett begränsat antal välrenommerade leverantörer som kan tillhandahålla önskade stilar och kvantiteter till acceptabla priser. Om denna typ av detaljister tar en allt större del av den svenska marknaden leder detta till en gradvis reducering av den del av den totala marknaden som står öppen för de leverantörer som inte betjänar de större inköparna. De större försäljningsenheterna och inköpsföreningarna har också råd att hålla sig med högt kvalificerad inköpspersonal som känner väl till marknaden och modetrenderna samt stil, kvalitet på material och arbete, leverantörernas kostnader, priser, leveransmöjligheter och alternativa inköpskällor på en internationell basis. Med tillgång till sådana omfattande kunskaper har dessa organisationer inte endast ett konkurrensmässigt övertag gentemot de självständiga mindre detaljisterna, utan de kan även välja en utländsk leverantör istället för en inhemsk om fördelar kan nås därmed. Detta inverkar åter negativt på konkurrenssituationen för de inhemska leverantörerna som inte kan offerera sina varor till lika förmånliga villkor som de utländska tillverkarna. Uppkomsten av nya och stora konfektionsindustrier i flera låglöneländer på 1960-talet ser ut att ha ägt rum parallellt med att de större försäljningsenheterna och deras professionella och internationella inköpare har tagit en ökande del av den svenska marknaden. Slutligen leder den svenska marknadens relativt stagnerande efterfrågan på tyngre konfektion till en intensifierad konkurrens mellan de inhemska leverantörerna i deras strävan att upprätthålla ökad tillväxt. När professionella inköpare har tillgång till 47

Tabell 20 Distributionskanalerna på den svenska konfektionsmarknaden. Andel i % av totala omsättningen för varje typ av detaljistföretag Herrkläder Detaljisttyp Flerbutiks- och kedjeföretag Enbutiksföretag Diversehandel (landsbygden) Postorderföretag Sybehörsaffärer Gardinaffärer Skräddare, sömmerskor övriga Damkläder Detaljisttyp Flerbutiks- och kedjeföretag Enbutiksföretag Diversehandel (landsbygden) Postorderföretag Sybehörsaffärer Gardinaffärer Skräddare, sömmerskor Övriga

Överrockar Kostymer 32 55 1

2 1

1 8

Jackor och uddakavajer Byxor

26 64 — 4

29 59 1 3

34 52 2

3 3

1 7

1 6

Kappor Dräkter

4 1

Klänningar

Kjolar

Långbyxor

39 49 — 5 3

49 31 1 9 4

1 3

1 5

33 51

33 45

5 1

10 3

27 55 — 10 3

2 8

2 7

1 4

Källa: Material från ICI Fiber Ltd.

många potentiella leverantörer är det deras skyldighet att nå de bästa villkoren för sina kunder genom att noggrant bedöma konkurrerande anbud och även utnyttja andra former för att skaffa sig erforderlig information om leverantörerna. Detta kan ha två typer av inverkan på leverantörerna: 1 Det kan leda till att man väljer endast de tillverkare vilkas kostnader och priser är lägst. 2 Det kan leda till att vissa tillverkare sänker sina priser under lönsamhetsnivån för att kunna upprätthålla tillverkningsvolymen. Det material som har framkommit i samband med denna undersökning tyder på att den senare utvecklingen redan har inträffat inom en betydande del av den svenska konfektionsindustrin. Det är således de större försäljningsenheterna som initierar det för leverantörerna pressade prisläget men när de mindre butikerna upptäcker att de större säljer liknande produkter till lägre priser än 48

de själva kan hålla, försöker de var och en på sitt håll att utverka gynnsammare inköpsvillkor. Sammanfattningsvis kan alltså framhållas att de förändringar som skett inom beklädnadsbranschens detaljhandelsstruktur har fått stor inverkan på de inhemska tillverkarnas konkurrenssituation och att detta förhållande även kommer att gälla i framtiden. Om den inhemska marknaden för tyngre konfektion kunde uppvisa en stark tillväxt, skulle sådana förändringar i detaljhandelsstrukturen få en mycket mera begränsad inverkan eftersom tillverkarna då skulle kunna finna en ökad avsättning för sina produkter hos de mindre butikerna.

6 Konkurrensläget för svenska på den inhemska marknaden

tillverkare

Vid början av 1960-talet dominerade svenska tillverkare hemmamarknaden för alla viktigare överplagg, med upp till 98 % SOU 1970: 60

Tabell 21 Sammandrag av svenska marknadstrender. Andelen svensk tillverkning minus export av tillförseln på svenska marknaden 1961—1969 (exklusive trikå)

Herr- och pojkkläder: Överrockar Ylle och övriga (exkl. bomull) Kostymer Högtidskläder Jackor och uddakavajer Ylle och övriga (exkl. bomull) Byxor Ylle Dam- och f lickkläder: Kappor Ylle och övriga (exkl. bomull) Dräkter och klänningar Ylle Kjolar Ylle Långbyxor och slacks Ylle Jackor Ylle och övriga (exkl. bomull)

1966 %

Januari— september 1969 %

82 77 98 96 80 59 87 98

60 56 90 89 67 68 71 97

46 47 85 70 40 45 38 98

stagnerande minskande stagnerande stagnerande ökande ökande ökande minskande

84 84 84 95 94 99 93 99 91 83

72 68 84 69 82 75 88 96 65 85

51 53 56 53 56 54 67 96 37 36

ökande ökande ökande minskande ökande stagnerande ökande stagnerande ökande ökande

Marknadstrend 1965—1969

Källa: Statistiska centralbyrån

täckning av marknaden för vissa plagg. När efterfrågan började övergå till lättare och billigare överplagg, inträdde en minskning av de inhemska leverantörernas andel av den totala marknaden för överplagg. Av allt att döma har de dock fortfarande en stor andel av den återstående hemmamarknaden för de typer av kvalitetskläder som de traditionellt tillverkar. Det förefaller som om lättare och/eller billigare produkter, i stor utsträckning importerade sådana, har gjort betydande inbrytningar på beklädnadsmarknaden. Mellan 1961 och 1969 torde således enligt tabell 21 de svenska tillverkarnas position på den totala hemmamarknaden för överplagg ha minskat till under 60 %, även om deras tillverkningsvolym har hållit sig på ungefär oförändrad nivå. För vissa plagg i den svenska produktionen noterades en minskning mellan 1961 och 1968: överrockar och kappor, kjolar och damjackor samt fritidsrockar och herrbyxor. Dessa nedgångar kompenserades i första hand genom en ökad produktion av klänningar och damlångSOU 1970: 60

byxor, medan efterfrågan på svensktillverkade kostymer i stort sett var oförändrad. Tabell 22 visar dessa trender.

Tabell 22 Inhemsk produktion för den svenska marknaden 1961—1968 (1 000-tal plagg, exklusive trikå) 1961

1968 Herr- och pojkkläder: Rockar 845 641 552 Kostymer 904 948 940 Högtidskläder 657 614 584 Byxor 4 831 4 985 4 491 Jackor och uddakavajer 997 1 123 1075 Delsumma 8 234 8311 7 642 Dam- och f lickkläder: Kappor 1630 1638 1509 Klänningar 2 062 3 040 3 031 Kjolar 1967 1783 1358 Byxor 1738 2 141 2 065 Jackor 758 601 493 Delsumma 8 155 9 203 8 456 16 389 17 514 16 098 Totalt Källa: Statistiska centralbyrån 49

Konsumenternas växande efterfrågan på billigare plagg och tillkomsten av nya konfektionsindustrier i flera låglöneländer gav till resultat att större delen av den ökade marknaden täcktes med import. Det totala antalet importerade plagg steg från 2,3 miljoner till 11,9 miljoner mellan 1961 och 1968. Under samma period stannade den svenska produktionen för hemmamarknaden på en oförändrad nivå av 16 miljoner plagg. Importen ökade inom alla kategorier av överplagg, största ökningen noterades för herrbyxor och kavajer samt klänningar. Tabell 23 visar dessa trender. De importerade varorna gjorde vissa inbrytningar i den tyngre konfektionssektorn av marknaden — detta gäller särskilt produkter från Jugoslavien — men de flesta kvalitetsinriktade detaljister anför att de har

Tabell 24 De främsta leverantörsländerna fö (tkr)

Totalt Portugal

Danmark

1968 Herr- och pojkkläder: Rockar Kostymer Högtidsdräkter Byxor Jackor och uddakavajer Delsumma

191 24 29 743 232 1 219

426 106 77 2 078 561 3 148

531 245 275 4 724 1353 7 128

Dam- och flickkläder: Kappor Klänningar Kjolar Byxor Jackor Delsumma Totalt

342 402 127 139 67 1077 2 296

627 857 963 1883 397 890 291 591 319 626 2 597 4 747 5 745 11875

Källa: Statistiska centralbyrån

svensk import av herr- och pojkkläder 1968

Överrockar

Sportrockar

27 618 (5) 2 924

34 125 (3) 4 370

11 938 (2) 3 010

936 (2) 4 003

USA Finland

1961 Jackor och udda- Kostykavajer mer

Jugoslavien Hongkong

Tabell 23 Den svenska konfektionsimporten 1961/1968 (1000-tal plagg, exklusive trikå)

48 (3) 2 995 (1) 6 706

1 606 (1) 8 716 (4) 2416 (2) 7 283 1900

21518 1 (1) 14 729

0)

4 831

1438 (4) 2 928

200 491

897 Italien

1352 Österrike

1917 (5) 1954

Norge

66 326 (2) 14 808 (5) 5 015 (4) 8 801 (1) 19 627

10 566 (2) 4 009

3 567 (2) 476

2 508 (2) 338

178 166

33 (4) 342

8 (1) 2 228

15 (1) 457

138 (1) 4 851

22 473

55 (3) 225

16 213

5 (5) 96

0 (4) 175

0 (3) 196

9 (5) 147

84 (3) 1000 (2) 3 291

32 (4) 981 (3) 1 348

1 (5) 624 (4) 688

131 264 (5) 445

1 (5) 271 (3) 389

23 Belgien Storbritannien

Byxor

Sportoch Arbets- fritidskläder kläder Övrigt Totalt

944 2 605 (3) 9 429 372

29 936

24 765

18 300

5 223

3 286 167 108

Siffror inom parentes anger rangordningen bland de fem största leverantörerna. Källa: Statistiska centralbyrån 50

SOU 1970: 60

Tabell 25 De främsta leverantörsländerna för svensk import av dam- och flickkläder 1968 (tkr)

Kappor Jackor Totalt Storbritannien Danmark

Blusar

6 770 (3) 942

64 (4) 862 (3) 902

412 (2) 1039 (5) 569

32 (2) 1295 56

1425 (3) 7 489 404

2 686 (4) 4 284

2 923

396 (2) 4 043 (4) 1 151

3 137

2 (4) 922 (3) 1 619

153 (3) 1496

2 667

137 Frankrike

Schweiz Jugoslavien Västtyskland 736 Italien 597

Långbyxor

13 488 12 916 (5) (1) 4 252 690 (5) 886 608 (1) 11 6 261

292 (5) 598 (1) 5 324 (2) 2 196

13 604

Portugal

Norge

Kjolar

63 849 (1) 21531 (2) 9 836 (5) 3 344 (3) 8 059 (4) 5173

60 903 (2) 15 065 (1) 21 143

Hongkong Finland

Klänningar

129 (1) 1865

Sportoch BarnArbets- fritidsdäder kläder Övrigt kläder 4 704

3 251

66 (5) 331 (1) 1443 (2) 788

3 688 (5) 310 (4) 346 (2) 492

Totalt 187 140

123 (3) 432

3 965 (5) 132 (2) 777 (3) 774 (1) 1741 (4) 149

43 452

137 (1) 1 189 (2) 344 (4) 308

9 148

7 034

29 (1) 821

6 685

7 (3) 725

6 254

139 (4) 832

175 (4) 472

5 354

4 571

9 (5) 198 73

34 791 22 128 21612 13 094

Siffrorna inom parentes anger rangordningen bland de fem största leverantörerna. Källa: Statistiska centralbyrån

haft besvär med sådana varor och att de därför har återgått till de inhemska leverantörerna. Under 1968 utgjordes 85 % av alla importerade plagg av klänningar och kjolar, herr- och dambyxor samt uddakavajer och jackor. Största delen av importvarorna tillhörde således de typer av överplagg som åtnjöt en snabbt växande efterfrågan hos konsumenterna. Med hänsyn till den betydande marknadsandel som de importerade varorna representerar är det nödvändigt att göra en detaljerad undersökning av enskilda typer av plagg för att få en klar bild av situationen. 6.1 Sveriges import av kläder Tabellerna 24 och 25 visar de främsta leverantörsländerna för svensk import av överplagg under 1968. Det råder en betydande skillnad mellan herr- och pojkkläder å ena sidan och dam- och flickkläder å andra sidan. Portugal, Jugoslavien, HongSOU 1970: 60

kong, USA och Finland var de största leverantörerna av herr- och pojkkläder medan Storbritannien, Danmark, Hongkong, Finland och Portugal dominerade importen av dam- och flickkläder. Tabell 26 visar de fem främsta leverantörsländerna inom de kategorier av kläder som inkluderar tyngre konfektion. Om man granskar importen uppdelad på olika typer av plagg, finner man vissa viktiga skillnader. Förvånansvärt nog är höglönelandet USA den främsta leverantören av herr- och pojkbyxor. Sannolikt gäller importen i första hand »Levi»- och »Lee»jeans som rönt stor popularitet bland ungdomen, och detta visar den exportframgång som i vissa fall kan uppnås när speciella märkesvaror ges starkt säljstöd. De andra typerna av herr- och pojkkläder domineras till största delen av låglöneländer. Situationen för dam- och flickkläder är en helt annan. Storbritannien och Danmark 51

Tabell 26 De fem största leverantörsländerna för den svenska konefektionsimporten 1968 (efter värde) Herr- och pojkkläder Överrockar Jackor och uddakavajer

Kostymer

Sportrockar

Byxor

Danmark Hongkong* Finland Storbritannien Portugal*

Jugoslavien* Danmark Finland Norge Storbritannien

Jugoslavien* Portugal* Danmark Finland Norge

USA Portugal* Belgien Hongkong* Jugoslavien*

Dam- och flickkläder Kappor Jackor

Klänningar

Kjolar

Byxor

Danmark Storbritannien Finland Norge Nederländerna

Storbritannien Danmark Finland Portugal* Hongkong*

Storbritannien Portugal* Jugoslavien* Frankrike Danmark

Hongkong* Portugal* Storbritannien Italien Frankrike

Hongkong* Finland Portugal* USA Österrike

Hongkong* Finland Italien Tyskland Danmark

*S. k. låglöneländer Källa: Statistiska centralbyrån

är de främsta leverantörerna av kappor, klänningar och kjolar — tre viktiga kategorier som innehåller både tyngre konfeektion och lättar plagg. Det är möjligt att de snabbare modeväxlingarna för dam- och flickkläder och konsumenternas krav på större urval bland dessa varor är faktorer som har medfört att de svenska inköparna har vänt sig till geografiskt mera näraliggande leverantörer. I tabell 27 ges en jämförelse av den totala svenska konfektionsimporten från de huvudsakliga leverantörsländerna under tiden januari—september 1968 och motsvarande period 1969. Det är tydligt att den svenska importvolymen av konfektionsvaror under 1969 fram till och med september har fortsatt att öka mycket snabbare än hemmamarknadens tillväxt. De åtgärder som vidtogs mot den jugoslaviska handeln resulterade uppenbarligen i en minskning av det landets volym. Importen från Finland steg emellertid med över 100 % för både herr- och damkläder. Höglöneländerna USA, Danmark, Storbritannien och Frankrike noterade mera blygsamma men likväl betydelsefulla ökningar. Det är sålunda alldeles tydligt att de utländska leverantörernas konkurrenssituation 52

på den svenska marknaden har ytterligare stärkts under 1969 i överensstämmelse med en långsiktig trend.

Tabell 27 Den svenska konfektionsimportens huvudsakliga leverantörsländer januari —september 1968 och januari—september 1969 Herr- och pojkkläder Land 1968 tkr

1969 tkr

Förändring

Portugal Jugoslavien Hongkong USA Finland Danmark Totalimport

32 322 10 057 20 323 24 863 20 981 13 196 158 147

57 —50 4 34 101 16 22

20 540 20 211 19615 18 762 10 476 11363 129 218

%

Dam- och flickkläder Land 1968 tkr

1969 tkr

Förändring

Storbritannien Danmark Hongkong Finland Portugal Frankrike Totalimport

35 392 35 220 20 548 31 788 15 236 7 842 180 937

13 31 26 111 53 15 29

31 445 26 915 16 265 15 056 9 944 6 808 140 544

%

Källa: Statistiska centralbyrån SOU 1970: 60

6.2 Den svenska detaljhandelns attityder Syftet med de intervjuer som gjordes med representanter för detaljhandeln var att — utöver den statistiska analysen — få en klarare bild av den svenska tyngre konfektionsindustrins nuvarande och tänkbara framtida konkurrenssituation. Den första viktiga slutsatsen var att de svenska tillverkarna av tyngre konfektion fortsätter att hålla en dominerande del av marknaden för den speciella typ av kläder som de producerar dvs. modebetonade kläder med hög kvalitet och höga priser — och att deras starka ställning är resultatet av flera faktorer: o Deras kvalitet betraktas som mycket hög. Deras storlekar, material och stil är väl anpassade till vad som visat sig vara gångbart på den svenska marknaden. o Både konsumenter och detaljister har under årens lopp utvecklat en mycket positiv inställning till flera tillverkares produkter. o Närheten till de inhemska tillverkarna är viktig av flera skäl. o Inköp och försäljning av importerade varor av denna typ är av mera komplicerad karaktär än vad som krävs i samband med billigare standardplagg avsedda för massmarknaden. o Det är andra urvalsfaktorer än priset — givetvis inom rimliga gränser — som främst är avgörande för inköp av dessa kläder. Slutsatsen blir därmed att de svenska tillverkarna inte ännu har påverkats av omfattande importkonkurrens utan i stället av den relativa bristen på tillväxt för den inhemska efterfrågan — vilken alltmer inriktas mot billigare, informella plagg. På damsidan blir det t. ex. allt vanligare att man istället för att köpa en dyrare dräkt skaffar sig flera billiga och relativt kortlivade plagg. Vidare framkom vid intervjuerna att detaljisterna önskar mycket bättre order- och leveransplaner samt service från de inhemska leverantörernas sida. Det är möjligt att

o

SOU 1970: 60

problemen i dessa avseenden kommer att öka i samband med att de större detaljistföretagen fortsätter att expandera och kräver mera av sina leverantörer. Bland de önskemål om förbättringar som detaljisterna ställde till sina leverantörer var: o En reducering av leveranstiden. Den varierar nu mellan 6 och 9 månader, vilket innebär att detaljisterna måste fatta sina inköpsbeslut långt innan de egentligen vill göra detta med hänsyn till de snabba växlingarna i klädmodet. o En mera spekulativt baserad lagerpolitik, innebärande att tillverkarna planerar sin produktion så att delar därav finns i färdiglager redan en tid före förväntade kundorder. Med på så sätt snabbt tillgängliga varor skulle detaljisterna kunna tillvarata de tillfällen till ökad försäljning som uppkommer i samband med oväntat stor efterfrågan på vissa nya produkter. o Ökad lagerhållning så att kompletterande order kan effektueras snabbare. En intressant åsikt som framfördes av en detaljist är att »de svenska tillverkarna konkurrerar mera med varandra än med importen». En allmän uppfattning var att de flesta svenska tillverkare försöker erbjuda ett ganska brett sortiment av tämligen likartade plagg. En större specialisering beträffande stil eller typer av plagg skulle möjligen kunna ge tillverkarna mera individuell prägel och väcka större intresse från köparnas sida. I samband med denna observation kan nämnas återförsäljarnas önskemål om exklusivt tillhandahållna varor för att därmed få en fördel i konkurrensen. När sådana exklusivavtal saknas, tvingas köparna sträva efter prisnedsättningar som ett medel för säljhjälp. Ett problem här är att återförsäljarna måste vara så stora att de kan ge underlag för den försäljningsvolym som tillverkarna behöver för att medge exklusivavtal. Det finns detaljister som anser att en del tillverkare reagerar ganska långsamt inför modeförändringar. I stort sett råder det 53

dock enighet om att svensk design hävdar ningar för att bygga upp en stark export sig bra i modesammanhang. av modekläder måste innehålla promotion Vad beträffar ett närmare samarbete av varumärken. mellan detaljister och tillverkare förefaller De intervjuer som har gjorts med detaldet som om man på en del håll har skapat jister och tillverkare — och som ovan har mycket gynnsamma relationer. Ett av de återgetts sammanfattningsvis — kommer problem som tillverkarna för närvarande att behandlas mera ingående på de närhar är att de måste sälja sina produkter till mast följande sidorna. Det kan kanske här ett stort antal kunder för att upprätthålla påpekas att undersökningsledningen har effektiv produktionsnivå. Många av de till- fått ett intryck av att det är möjligt att göra verkare som besöktes hade mer än 200 kun- en del förbättringar i tillverkarnas planeder. Det är svårt för relativt små företag ring av sina aktiviteter inför en kommande att etablera ett nära samarbete med ett så säsong. För att den nedanstående diskusstort antal kunder. sionen skall kunna bedömas i ett riktigt perVidare är det intressant att notera att spektiv torde några allmänna kommentamånga detaljister ansåg att de skulle gyn- rer behöva göras. För det första måste denas om de inhemska tillverkarna kunde öka taljisternas synpunkter sättas i samband sin exportvolym. Utöver den sänkande ef- med storleken på de företag som de reprefekt som en ökad exportvolym förväntades senterar. Man kan rent allmänt konstatera få på tillverkarnas kostnadsläge och priser att tillfredsställelsen med tillverkarna var trodde man att en sådan utveckling skulle störst hos de små enbutiksföretagen. Denmedföra bättre möjligheter att sälja mera na tillfredsställelse minskade med ökande exklusiva varor på hemmamarknaden. storlek på detaljistföretagen. För det andra Ovanstående synpunkter har diskuterats råder det ett inbördes beroende mellan de mera i detalj med en utvald grupp av in- marknadsfaktorer som påverkar detaljister hemska tillverkare. Deras reaktioner antyd- och tillverkare, vilket innebär att en faktor de på det hela taget stor förståelse för de- kan tillmätas olika grad av betydelse för taljisternas problem och en strävan att till- ett givet inköpsbeslut. mötesgå de anförda önskemålen i den utsträckning detta är möjligt. De ansåg dock att de hade mycket begränsade ekonomiska resurser för att kunna ta några spekulations- 6.3 Leveranstider risker i form av tidigareläggning av mateDet största bekymret för praktiskt taget alla rialbeställningar, produktion av varor för detaljisterna är den långa tid som de flesta färdiglager och kostnader till stöd för exsvenska tillverkare behöver från ordertillportförsäljning på den internationella markfälle till leveransdatum. De olika synpunknaden för modekläder. ter som framkommit i samband med leveKonfektionsföretagens relativt ringa stor- ranstidsproblemet behandlas nedan var lek är en viktig faktor när det gäller att be- för sig. döma dessa företags konkurrenskraft. StörAlla intervjuade detaljister uttryckte sitt re företag skulle ha andra möjligheter att missnöje med den enligt deras åsikt onorge bättre service åt detaljisterna — och att malt långa leveranstid som svenska tillvergenomföra effektivare åtgärder för att nå kare håller för både herr- och damkläder. en högre accepterandegrad av sina varu- Order måste placeras 6—9 månader före märken och speciella produkter hos både beräknad leverans. Detaljisterna anser därkonsumenter och detaljister. Den senaste för att de tvingas fatta sina inköpsbeslut synpunkten representerar en aspekt på de alltför tidigt. De långa leveranstiderna blir svenska tillverkarna som inte har uppmärk- vidare mer och mer kännbara genom att sammats i tillräcklig omfattning. Det är butikernas sortiment i ökande omfattning utan tvekan på det sättet att alla ansträng- övergår till modekläder, den varutyp som 54

SOU 1970: 60

är mest beroende av den aktuella situationen på marknaden. Leveranstiden för standardvaror i fråga om tyngre herr- och damkonfektion är inte en lika kritisk faktor som när det gäller mera modebetonade varor, utan det förefaller som om priset här får en större betydelse. Detaljisterna ser ut att vara mera benägna att utnyttja importen för sitt bassortiment. Trots den långa leveranstiden uttryckte majoriteten av detaljisterna en önskan att köpa modebetonad tyngre konfektion från svenska tillverkare. För det första ansåg man att de svensktillverkade kläderna var av utmärkt kvalitet och att de motsvarade konsumenternas krav ifråga om storlekar, material och stil. För det andra angavs från vissa håll att personalen inte gärna ville sälja importerade varor. För det tredje påpekade en del detaljister att vissa importerade varor kräver ett kraftigt reklamstöd, vilket medför att fösäljningskostnaderna blir högre än för jämförbara svenska varor. Slutligen framhölls att det är lättare att diskutera med svenska tillverkare när det uppstår problem med order och leveranser. Detaljisterna hävdade att de med nuvarande tillverkningsprinciper får bära hela risken och att tillverkarna inte hjälper till att minska denna risk. Vidare ansåg man att de flesta svenska tillverkare inte gör sina materialinköp förrän de är säkra på att få motsvarande order på sina produkter. Tillverkarna menade att de gör vad som ankommer på dem och att de faktiskt är med och delar risken. En del tillverkare köper ungefär 40—50 % av sitt materialbehov redan innan de har fått några order. Enligt många större detaljister tillämpar en del utländska tillverkare — t. ex. de finska, franska och brittiska — kortare leveranstider än deras svenska konkurrenter. I vissa fall betyder detta att inköpsbeslutet kan uppskjutas åtminstone två månader längre än om man använder sig av en svensk leverantör. Importtillverkarnas varor ansågs vara lika bra som de svenska tillverkarnas. SOU 1970: 60

Ifråga om vilka varuslag som importeras framgick att detaljisterna är inställda på att främst köpa standardvaror eller lågprisvaror från utlandet. Detaljisterna använder importerade produkter även för att komplettera och variera sitt sortiment. Detaljisterna framförde önskemål att tillverkarna skall hålla sig med ett färdiglager av de för säsongen aktuella plaggen. Man hänvisade härvid till att en del brittiska tillverkare har börjat lägga upp vissa delar av sina kollektioner i färdiglager. Tillverkarna hävdade att en produktion av varor för färdiglager före och under säsongen inte är en praktisk lösning eller praktisk metod för att förbättra lönsamheten. Vid den tidpunkt då en sådan produktion av lagervaror måste igångsättas är det inte möjligt att avgöra vilken del av kollektionen som kommer att bli framgångsrik. Som exempel anfördes att en försäljningskampanj kan starta med ca 50 olika stilar och ca 50 olika kvaliteter. När detaljisternas beställningar kommer in, visar det sig att endast ungefär hälften av den ursprungliga kollektionen kan sättas i produktion. De brittiska tillverkare som har börjat hålla färdiglager bedömdes ha ett bättre utgångsläge än de svenska tillverkarna. Den brittiska marknaden är avsevärt större än den som för närvarande står till de svenska tillverkarnas förfogande. Dessutom kan materialleveranserna ske snabbare till de brittiska tillverkarna. De brittiska varorna ansågs vidare vara av lägre kvalitet än de svenska, vilket innebär att kortare produktionstid erfordras. Dessa faktorer plus lägre material- och arbetskostnader leder till att den relativa risken inte blir så stor för de brittiska tillverkarna. Det väsentliga antagandet bakom diskussionen om leveranstider är att den tyngre konfektionsindustrins konkurrenskraft skulle öka om produktionen bättre anpassades till detaljisternas behov. Detta antagande torde vara riktigt för enskilda tillverkare men det kan ifrågasättas huruvida det skulle ha en gynnsam effekt på den tyngre konfektionsindustrin totalt sett. Man kan räkna med att en förbättrad le55

veranskapacitet hos vissa tillverkare av tyngre konfektion i realiteten skulle leda till att dessa får en ökad omsättning på andra tillverkares bekostnad. Det förefaller därför osannolikt att det skulle resultera i en nettoökning av den totala marknadspotentialen för de aktuella varorna. Det förefaller vara andra marknadsfaktorer som påverkar inköpsbesluten i lika hög eller högre grad än leveranstiden. När det gäller viktiga herrplagg, t. ex. blazers och sportrockar, föreligger marknadsfaktorer som motiverar detaljisterna till andra åtgärder än de som för närvarande sätts in. Detaljisterna är beredda att slå av något på kvaliteten till förmån för priset. För billiga herr- och damkläder tenderar priset att bli den viktigaste faktorn. Denna marknadssektor domineras nu och kommer även i fortsättningen att domineras av importen. Både på herr- och damsidan utgör modebetonade kvalitetskläder den mest lovande marknadssektorn för de svenska tillverkarna. Här finns det redan många positiva faktorer som tillsammans bildar ett starkt motiv för detaljisterna att köpa svenska varor. Kortare leveranstider (införda kollektivt av alla tillverkare) skulle sannolikt inte medföra en ökad marknad. Sammanfattningsvis torde man kunna konstatera att kortare leveranstider sannolikt skulle komma att gynna de enskilda företag som inför dem. Resultatet skulle bli att vissa företags omsättning stiger på andra företags bekostnad. Däremot skulle det inte bli fråga om en ökad total marknadspotential till nytta för samtliga svenska tillverkare. Vissa marknadsfaktorer sammantagna tenderar inom sektorn för tyngre modekläder att i högre grad än leveranstiden påverka inköpsbesluten. För andra delar av marknaden tenderar priset att bli den avgörande faktorn.

6.4 Kollektioner »De svenska tillverkarna konkurrerar mera med varandra än med importen.» Detta yttrande, som fälldes av en av de intervjua56

de detaljisterna, innehåller kortfattat det problem som handikappar de svenska tillverkarna: deras kollektioner av tyngre konfektion är i princip lika, och det finns inte mycket att välja på. Denna bild framkom även vid intervjuer med tillverkarna. Man påpekade emellertid att företag som försökte specialisera sig inte hade lyckats särskilt bra. Det var dock inte möjligt att avgöra i vilken mån denna bristande framgång beror på en strävan att begränsa kollektionen. I en del geografiska områden är det svårt för detaljisterna att få ensamrätt på försäljningen av varor ur en tillverkares kollektion. Följden blir att många detaljister övergår till importerade varor och/eller pressar priserna för att öka sin konkurrenskraft. Tillverkarna ger ensamrätt till butiker i mindre städer. Denna princip kan de dock inte tillämpa i de större städerna eftersom de flesta större detaljistföretag inte var för sig kan sälja så mycket att ensamrätten skulle medföra en ekonomisk tillverkningsvolym. Detaljisterna angav att de föredrar att köpa modedelen av både herr- och damkonfektionen från de svenska tillverkarna. De svenska varorna är bättre anpassade till den inhemska efterfrågan när det gäller stil, storlekar, material och färger. Det påpekades dock att många av de svenska tillverkarna inte snabbt nog reagerar inför växlingar i konsumenternas efterfrågan. De svenska modeskaparna anses vara mycket skickliga men man tycker sig skönja en olycklig utveckling i form av att en del av de bästa förmågorna lämnar Sverige för att arbeta utomlands. Om de svenska tillverkarna kan införa förbättringar av olika slag i sina kollektioner, kan detta inverka gynnsamt på den tyngre konfektionsindustrin i sin helhet. För det första skulle sådana förbättringar kunna leda till en viss ökning av den inhemska marknaden, som ju är den viktigaste för de svenska tillverkarna. För det andra skulle förbättringar i tillverkarnas kollektioner i viss utsträckning kunna minska prisfaktorns SOU 1970: 60

betydelse. Det påpekades dock att en del av den svenska marknaden skulle komma att förbli mindre gynnsam för de svenska tillverkarna av tyngre konfektion oavsett vad som sker i form av förbättringar av kollektionerna. Speciellt skulle detta gälla standardvarorna och de billigare modevarorna. En specialisering skulle möjligen även kunna resultera i vissa kostnadssänkningar. Tillverkarna skulle t. ex. kunna åstadkomma bättre priser för större kvantiteter av ett färre antal materialvarianter, större produktionsvolym fördelad på färre produkter, ökning av arbetarnas skicklighet och produktivitet. Totalt skulle tillverkarna således kunna notera betydande fördelar. 6.5 Marknadsföring En del större detaljister antydde att tillverkarnas marknadsföringsmetoder är alltför omständliga, kostsamma och tidskrävande. En jämförelse med de utländska leverantörerna visar att de svenska tillverkarna drar på sig mycket höga kostnader för marknadsföringen. Detaljisterna skulle hellre se att dessa utgifter för marknadsbearbetning istället används för förbättring av produkterna. Inkonsekvenser i de tillämpade marknadsmetoderna påpekades också av de större detaljisterna. Ändringar sker från år till år, vilket försvårar affärskontakter på längre sikt. De mindre detaljisterna i småstäderna var fullt tillfredsställda med tillverkarnas marknadsföring, och de ansåg också att kontakterna fungerade bra. Tillverkarna ansåg att kostnaderna för marknadsföring måste skäras ned. Mindre detaljister i småstäderna vill emellertid att de nuvarande metoderna skall behållas. En sänkning av kostnaderna för marknadsföringen skulle därför kunna genomföras endast om alla tillverkarna går med på detta. Enskilda företag skulle av konkurrensskäl inte kunna agera på egen hand. Detaljisterna framhöll att det skulle vara till ömsesidig nytta om detaljhandel och tillverkare kunde etablera ett närmare samarbete. En del detaljister anser att det föreSOU 1970: 60

ligger en trend mot ökat samarbete och säger sig vara villiga att medverka till att främja denna utveckling. För detaljisterna skulle samarbetet kunna betyda att man får ett mera attraktivt sortiment medan tillverkarna skulle dra nytta av att detaljisterna har bättre kännedom om konsumenternas önskemål ifråga om mode, genom sina många affärsresor och besök på olika mässor och över huvud taget genom att de har en direkt kontakt med konsumenterna. Med hänsyn till tillverkarnas nuvarande kostnader för marknadsföringen förefaller det vara nödvändigt att någon form av åtgärder vidtas branschvis för att sänka dem. Tillverkarnas indirekta utgifter uppgår till omkring 45 % av de totala försäljningskostnaderna. Marknadsföringen representerar en indirekt utgiftspost, och alla möjligheter som finns för att sänka de indirekta utgifterna borde tillvaratas. Det bör således undersökas huruvida en nedskärning av kostnaderna för marknadsföring lean genomföras. Kanske kan vissa rekommendationer och anvisningar ställas upp för industrin i dess helhet. Därmed skulle de enskilda tillverkarna slippa att ta egna initiativ. Varje åtgärd i syfte att öka samarbetet kommer att gynna tillverkarna. De tillverkare som redan har inlett samarbete med detaljisterna framhöll att resultatet har blivit till nytta för båda parter. 6.6 Export Detaljisterna utgår från att de själva skulle gynnas av att de svenska tillverkarna ökar sin export. En del tillverkare börjar göra vissa framsteg på exportmarknaden men det allmänna intrycket hos tillverkarna var att det finns flera problem som hindrar dem från att satsa hårdare på exportförsäljning. Det är dyrt att sälja på exportmarknaden, och med företagens nuvarande finansiella situation är en utvidgad aktivitet inte möjlig. Man anser inte heller att vinstmarginalerna är lika gynnsamma som på hemmamarknaden. En ökad export skulle betyda större 57

marknadspotential för tillverkarna och möjliggöra bättre flexibilitet i deras affärer med de svenska detaljisterna. Ett flertal alternativ skulle stå de svenska tillverkarna till buds om produktionen delvis inriktades på exportförsäljning. Tillverkningen skulle bli mera flexibel, och man skulle få bättre möjligheter att tillmötesgå de svenska detaljisternas krav på exklusiva varor. I viss mån skulle detta problem underlättas så att en tillverkare kunde låta en del av sin produktion gå till en återförsäljare enligt ett exklusivavtal medan resten av produktionen används för export. Avsikten med detta resonemang är inte att förenkla ett mycket invecklat problem utan att fästa uppmärksamheten vid att det finns ett antal alternativ som tillverkarna kan utnyttja för att förbättra sin position. De svenska tillverkarnas problem i samband med exportförsäljning skall inte underskattas. Till exempel måste den typ av varor som är de svenska tillverkarnas specialitet — dvs. mode- och kvalitetsbetonade produkter — ses mot bakgrund av marknadspotentialen för sådana kläder. Vissa länders varor är på modet i en eller två säsonger, varefter intresset övergå till produkter från andra länder. Detta är fallet speciellt i USA. Otillräckliga finansiella tillgångar, dåliga språkkunskaper, dålig kännedom om den utländska marknaden och köparna där, bristande information om exportprocedurer etc. tillhör en annan typ av problem som de svenska tillverkarna måste övervinna om de skall kunna bearbeta exportmarknaden med framgång. 6.7 Statliga åtgärder Den form och typ av hjälp som staten kan beslutat i dessa frågor ligger hos den svenska staten. Nedan anförs några av de möjligheter som staten kan överväga.

resurser. Effektiva försäljningskampanjer måste genomföras antingen av säljrepresentanter eller agenter. Medel krävs för resor, reklam och PR, deltagande i mässor och utställningar etc. Staten skulle här kunna träda in med någon form av bidrag eller lågräntelån. 2 Utbildning Staten skulle kunna biträda med utbildning av personal vid svenska företag när det gäller olika metoder och förfaranden i samband med exportförsäljning. 3 Säljstödjande åtgärder Staten skulle kunna hjälpa till med att backa upp försäljningen av svenska varor i utlandet bl. a. genom att söka intensifiera kontakterna mellan utländska köpare och svenska leverantörer. Till exempel skulle charterresor kunna arrangeras så att utländska inköpare finge tillfälle att för en ringa kostnad besöka Sverige. Detta tillämpas av andra länder. 4 Marknadsforskning Omfattande marknadsstudier skulle kunna utföras i statlig regi för att ge de svenska tillverkarna lämpligt underlag för bedömning av potentiella exportmarknader. 5 Avancerade metoder för företagsledning Staten skulle kunna biträda och förbättra den svenska konfektionsindustrin med utbildning i moderna metoder för företagsledning. Sådana metoder förekommer i liten utsträckning för närvarande. Automationens fördelar kunde äv^n behandlas i detta sammanhang.

7 Viktigare drag hos de svenska tyngre konfektionsföretagen

1 Finansiella åtgärder De flesta svenska tillverkare är förhindrade att framgångsrikt bearbeta utlandsmarknaden på grund av att de saknar finansiella 58

Huvudsyftet med denna del av undersökningen var att göra en preliminär bedömning av tillverkningsförhållandena inom den SOU 1970: 60

tyngre herr- och damkonfektionsindustrin genom besök vid olika företag samt att granska effektiviteten i tillverkningsprocessen och ange de områden där det är möjligt att genomföra förbättringar. Tillverkningsförhållandena påverkas i stor utsträckning av marknadsfaktorer och finansiella resurser. Från en sammanställning gjord av TEKO-utredningen utvaldes totalt 13 damkonfektionsföretag och 10 herrkonfektionsföretag för närmare studium. TEKO-utredningens sammanställning omfattade 16 damkonfektionsföretag och 18 herrkonfektionsföretag, dvs. samtliga företag med mer än 50

anställda inom denna del av beklädnadsindustrin. I praktiken utgjordes de 13 damkonfektionsföretagen av 5 individuella företag och 8 andra som hade fusionerats till tre grupper. Inga samgåenden hade ägt rum bland de herrkonfektionsföretag som besöktes. Av tidsbrist kunde varje företag ägnas endast ett endagsbesök, vilket omfattade rundvandring och diskussion med representanter för företagsledningen på basis av ett i förväg iordningställt frågeformulär. De områden som behandlas i detta formulär finns angivna i tabell 28. Det bör här framhållas att riktigheten i insamlade uppgifter

Tabell 28 Frågelista vid företagsbesöken Marknadsföring

Tillverkning

Tillverkade produkter Antal stilar Antal sysselsatta med design Distributionssätt Antal försäljare Antal kunder Reklamens omfattning

Produktionsstorlek Produktionens arbetsinnehåll Genomsnittliga storleken av en produktionssats Genomsnittlig storlek av satsens minsta enhet Antalet samtidigt tillverkade stilar Genomloppstid för en sats Antalet anställda

Finanser och kostnader Försäljningsvolym (treårsgenomsnitt) Bruttovinst (treårsgenomsnitt) Nettovinst Årliga utgifter för investeringar i anläggningar och utrustning Genomsnittslagret för slutprodukter Kostnadsstruktur Direkta materialkostnader Direkta arbetskostnader Övrigt Totalt

Arbetskraft direkt sysselsatt i produktionen Övrig arbetskraft Antalet arbetare/förmän Antalet anställda/kvalitetskontrollanter Arbetskraftsomsättning och tillgång Frånvarofrekvens Yrkesträningsprogram Antalet tillverkningsenheter Utnyttjad golvyta för tillverkning lagring övrigt Prestationslönesystem Dess andel av hela lönesumman Användande av minimilöner

Företagspolitik och kontroll Exportandelen av försäljningen (ländervis) Importandelen av tyginköpen (ländervis) Andelen av tillverkningen utomlands Säsongsplanering Design Styckeinköp Försäljningssäsong Orderstrukturen Tillverkningsprogram Leveransprogram Användande av databehandling

Genomsnittlig timförtjänst Graden av stimulans Sociala kostnader (%) Tekniskt kunnande Allmänt om tillverkningens effektivitet

SOU 1970: 60

inte har kunnat kontrolleras på grund av den knappa tid som stått till förfogande. Uppgifterna baserar sig huvudsakligen på de svar som har erhållits på de ställda frågorna. De slutsatser som i det följande dras är därför helt naturligt att betrakta som preliminära och bör underkastas ytterligare studium och bearbetning. Det bör även påpekas att vidden av undersökningen, satt i relation till den tillgängliga tiden, endast medger allmänna kommentarer och slutsatser. Vissa områden har dock kunnat anges där mera detaljerade undersökningar är önskvärda för att kunna utveckla praktiska förslag till möjliga förbättringar.

7.1 Analys av nuvarande förhållanden hos utvalda herrkonfektionärer 7.1.1 Marknadsföring a Produkter De besökta företagens huvudprodukter är kostymer, uddakavajer, byxor, överrockar, västar och fritidsjackor. Produktionen av kostymer, överrockar och västar är traditionell medan fritidskläderna har introducerats på senare tid. Produkternas kvalitet ligger på den övre delen av skalan, och priserna speglar följande bild:

b Distributionssätt Försäljningen sker direkt till detaljisterna på hemmamarknaden. Exporten sköter man huvudsakligen genom representanter i andra länder. Alla de besökta företagen tillverkar och säljer på tvåsäsongsbasis. Kostymproduktionen sker nästan uteslutande mot order — produktion för färdiglager tillämpas i ringa utsträckning och då endast i produktionsbalanserande syfte. En del fritidskläder hålls dock som lagervaror. c Prisnedsättningar Vid slutet av varje säsong utförsäljs de osålda varorna till reducerade priser. En del oanvänt tyg kan i vissa fall sparas till nästa säsong, medan resten säljs som realisationsvaror. Förlust genom prisnedsättningar i % av det totala försäljningsvärdet

Antal företag

Mindre än 1 1—2 2—3 3—4 Över 4

3 2 2 1 1

Som jämförelse kan nämnas att motsvarande siffra för ett antal företag i USA är 2,6%.

Fabrikskostnad för Antal företag med kostymer, kr tillverkning i resp prisklass 150—170 170—190 190—210 210—230 230—250 250—270 över 270

0 2 2 3 0 1 1

Fritidsjackor och fritidsbyxor befinner sig på lägre prisnivåer än kostymerna, och de individuella priserna varierar med hänsyn till material och arbete. Tillverkarna strävar allmänt att hålla sig väl framme från modesynpunkt. Det finns inget som tyder på att »svensk» stil är en positiv marknadsfaktor. Företagen tillverkar vanligen produkterna i sitt eget namn. 60

7.1.2 Finanser a Försäljningsvolym Försäljningen under de senaste fyra åren visar följande utveckling (för 8 företag): Ar

Försäljningsvärde mkr %

1966 1967 1968 1969

139,4 146,9 142,8 143,1

100 105 102 103

Analys av företagen med hänsyn till 1969 års försäljningsvärde: SOU 1970: 60

1969 års försäljningsvärde mkr

Antal företag

0— 5 5—10 10—15 15—20 20—25 25—30 Över 30

1 0 3 1 4 1 0

b Bruttovinst i procent av försäljningen År

Genomsnittlig Antal vinst i % företag

1967 1968 1969

1,8 0,1 0,05

Genomsnittligt fördiglagervärde i % av 1969 års totala försäljning

Antal företag

0— 3 3— 6 6— 9 9—12 Över 12

e Kostnadsstruktur

En representativ siffra för USA är 6,0 %. Företagen fördelade med hänsyn till 1969 års bruttovinst i % av försäljningen: %-klass

Antal företag

( —*)—(—2) ( —2)—( 0) 0—2 2—4 4—6

2 1 3 1 1

c Årliga utgifter för investeringar i ny utrustning Investeringar i ny utrustning i % av bruttoförsäljningen under femårsperioden 1965— 1969 Antal företag 0 —0,5 0,5—1,0 1,0—1,5 1,5—2,0 Över 2,0

En anlys av färdigvarornas lagervärde uttryckt som andel av försäljningsvärdet visas nedan. Siffrorna är ungefärliga eftersom den tid som stått till buds inte medgivit exakthet på detta område.

0 2 4 2 1

En analys av kostnadssammansättningen för en normal kostym (kavaj och byxa) ges nedan. Med försäljningspris avses det planerade priset, inte det pris som verkligen erhölls. Kr

Material 66,00 Foder och övrigt tillbehör 19,00 56,00 Direkt arbete Fasta omkostnader inkl försäljning och administration 69,00 Total kostnad 210.00 Försäljningspris 225,00 Vinst 15,00

I % av försäljningspriset 29 8 25 31 93 100 7

Den planerade vinsten på 7 % bör jämföras med den verkliga vinsten för 1969 som var 0,05 % av försäljningen vid de i undersökningen ingående företagen. Man förklarar den otillfredsställande vinstmarginalen med att de planerade försäljningspriserna inte har kunnat hållas och rapporterar inte misslyckanden i fråga om de övriga kostnadsposterna.

En typisk siffra för företag i USA är 1,3 %. d Genomsnittligt färdiglager

f Försäljningsvärde per anställd

I företag som huvudsakligen tillverkar sina produkter mot order skall värdet av varor i färdiglager vara mycket lågt.

Följande uppställning visar de tio besökta företagen rangordnade efter försäljningsvärde per anställd.

SOU 1970: 60

Företag

tkr

%

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

53,3 50,7 48,8 48,6 48,2 45,7 45,3 44,7 44,7 44,1

100 95 92 91 90 86 85 84 84 83

1 Mera exklusiv design och därmed större möjligheter till bättre försäljningspriser. 2 Bättre utbyte pris/kvalitet. Importerade tyger i % av samtliga

Jämförelser med andra länder bör göras med försiktighet på grund av skillnader i priser och levnadskostnadsindex. Som en mycket allmän jämförelse kan nämnas — med alla reservationer — att ett normalt herrkonfektionsföretag i USA uppnår ett försäljningsvärde per anställd av 60 000— 65 000 kr. 7.1.3 Företagspolitik a Exportläget De flesta av de besökta företagen exporterar en del av sin produktion. Man avsåg ganska allmänt att försöka öka denna verksamhet. Företagen tycktes emellertid ha svårigheter att få fram tillräckliga finansiella resurser och nödvändig information om den utländska marknadsstrukturen för att kunna göra en effektiv satsning på exporten. Exportandel i % av totala försäljningen

Antal företag 1970 (enligt 1969 planer)

0 1—10 10—20 20—30 30—40 40—50

2 2 0 2 3 0

1 3 0 2 2 1

18 %

22 %

Genomsnittlig exportandel

Exporten går huvudsakligen till EFTA-länder och Nordamerika. b Tygleveranser Större delen av det material som används vid de besökta företagen importeras. Följande skäl härtill angavs: 62

90—100 80— 90 70— 80 60— 70 50— 60 Under 50

Antal företag 2 1 1 4 2 0 10

Den viktigaste tygimporten kommer från Storbritannien, Italien och Västtyskland. c Tillverkning utanför Sverige Av de tio besökta företagen var det endast ett som hade en tillverkningsenhet förlagd utanför Sverige. Ett annat företag lät producera kläder utanför Sverige med eget material och egen design. I båda fallen skedde tillverkningen i Finland.

d Säsongsplanering I alla de besökta företagen låg ansvaret för planeringen inför kommande säsong hos VD eller annan medlem av företagsledningen. En del av det material som erfordras för en säsongs produktion beställs normalt på spekulativ basis innan kollektionen visas upp och således också innan några order har kommit in. Den mängd material som beställs på detta sätt varierar från företag till företag. En analys härav framgår av nedanstående uppställning. Material som beställs före orderingången i % av det totalt erforderliga materialet 0—10 10—20 20—30 30-^10 40—50 50—60 Över 60

Antal företag 0 0 1 1 2 5 0 9 SOU 1)70: 60

Nedanstående uppställning visar i vilken utsträckning order föreligger vid tillverkningens start. Ju större del som är känd av den totala orderingången, desto lättare är det givetvis att planera produktionen för säsongen. Inkomna order vid tillverknii igens start i % av den to tala orderingången

b Arbete För den genomsnittliga arbetsinsats som krävs för att tillverka en kostymkavaj och en kostymbyxa har följande beräkning gjorts: Kavaj minuter

Byxa minuter

212 240

54 63

Antal företag 0 1 2 2 3 0 1 9

Mindre ä a 40 % 40— 50 50— 60 60 70 70— 80 80— 90 90—100

Planeringen av materialbehov, produktionskapacitet och leveranser utgör ett komplicerat problem. Vid alla de besökta företagen utfördes dessa uppgifter manuellt. Inget datorsystem hade tagits till hjälp för dessa viktiga arbetsområden.

Tillskärning Sömnad, pressning, slutbehandling

Kommentarer till dessa uppgifter ges längre fram i rapporten.

c Antal tillverkningsenheter De flesta av de tio besökta företagen hade mer än en tillverkningsenhet: Antal tillverkningsenheter

Antal företag

7.1.4 Tillverkningsförhållanden 4 3 1 2 10

a Företagsstorlek De besökta företagen var inte stora om man ser till antalet anställda eller antalet plagg producerade per år. Totalt antal anställda

Antal företag

0—100 100—200 200—300 300-^100 400—500 500—600 Över 600

1 0 3 1 4 1 0 10

De flesta av företagen hade stor bredd i sin produktion av herrkläder:

Produkt

Antal tillverkande företag

Kostymer Jackor och uddakavajer Byxor Överrockar Fritidskläder

10 10 9 6 5

SOU 1970: 60

De enheter som finns utöver huvudanläggningen är vanligen relativt små, och verksamheten består huvudsakligen av sömnad för huvudanläggningens räkning.

d Tillverkningssystem I de flesta av de besökta företagen är produktionssystemet baserat på att individuella plagg passerar genom sömnads- och pressningsoperationerna, hängande från en transportskena. Vid tillskärningen hanteras dock så många plagg som möjligt i en och samma operation. Kännetecknande för detta tillverkningssystem är att arbetsmomenten utförs i en bestämd ordning och att genomloppstiden från tillskärning till lager är kort. 63

Genomsnittligt antal arbetsdagar från tillskärning till lager Mindre än 5 dagar 5—8 dagar 8—11 dagar 11—14 dagar 14—17 dagar 17—20 dagar Mer än 20 dagar

f Tillskärningsavdelning Antal kavaj- Antal byxtillverkare tillverkare

0 2 3 1 1 2

2 2 1 3 1 0

0 De besökta tillskärningsavdelningarna föreföll vara välplanerade. Sprutmarkering med hjälp av perforerade mönster används i stor utsträckning. Enligt vår uppfattning skulle en effektivare materialutnyttjnir.g kunna nås genom en bättre planering före märkningen liksom genom användning av tygkontroll. Arbetsplatsernas disposition var tillfredsställande. g Syavdelning

En av nackdelarna med detta system är att relativt små arbetsinsatser äger rum mellan de olika operationerna, vilket ställer höga krav på en balanserad produktion för att kunna fullt utnyttja arbetskraften. Detta problem behandlas mera utförligt senare i rapporten. Variationerna ifråga om storlekar, stil och tillbehör medför planeringsproblem i samband med en önskad maximering av produktionen vid tillskärningen. Det antal plagg som tillskärs i en och samma operation varierar enligt följande: Genomsnittligt antal plagg i samma tillskärningsoperation

Antal företag

1—2 2—3 3^t 4—5 5—6 Mer än 6

e Kvalitetskontroll Vid alla de besökta företagen upprätthålls önskad kvalitetsnivå på produktionen dels genom avsyning vid olika kontrollstationer under produktionens gång, dels genom en slutavsyning av den färdiga produkten. I allmänhet är förmännen ansvariga för både produktion och kvalitet inom sina respektive sektioner. De har också de tekniska kunskaperna för att kunna klara av dessa uppgifter. Ingen provtagning eller tillämpning av formell teknik för kvalitetskontroll kunde iakttas. 64

Syavdelningarna är välplanerade och utrustade med hängskenor för transport av de bearbetade produkterna. Den tekniska utrustningen är i allmänhet bra. Två företag ligger emellertid definitivt före ds övriga ifråga om utrustning och tillämpad teknik. Arbetstakten är tillfredsställande men alltför många sömmerskor sågs sitta och vänta under vår korta rundvandring i syhallarna. h Pressning och slutbehandling Pressningsavdelningarna utförde en imponerande och kvalitativt mycket god slutbehandling av produkterna. Utrustningen liksom arbetsplatsernas disposition är bra. i Tillgång och omsättning på arbetskraft Tillgången på arbetskraft varierar stort från område till område. Vid tre av de besökta företagen är arbetskraften en av de begränsande faktorerna för produktionen. Två företag importerar arbetskraft från Finland. Arbetskraftens omsättning varierar men den är i allmänhet låg jämfört med förhållandena i Storbritannien och USA. Omsättning på arbetskraft %

Antal företag

Mindre än 10 10—20 20—30 30^0 40—50 50—60 Mer än 60 10 SOU 1970: 60

j Frånvarofrekvens Frånvarofrekvensen har en allvarlig inverkan på den totala effektiviteten hos en produktionsenhet. Hög frånvarofrekvens leder till stora störningar i företag som arbetar med en mycket noggrant balanserad produktion. Frånvarofrekvens % Mindre än 5 5—7 7—9 9—11 11—13 Mer än 13

skärning och pressning, utom vid två företag där man för dessa arbeten tillämpar gruppackord. n Genomsnittlig timförtjänst Den genomsnittliga timförtjänsten för män och kvinnor anges nedan. För jämförelse har även medtagits den högsta och den lägsta förtjänsten.

Antal företag 0 2 1 4 3 _0 10

k Intern yrkesutbildning Alla de besökta företagen har en speciell avdelning där utbildning av arbetskraft sker under kompetent ledning. Vid de företag som visar en högre omsättning på arbetskraften föreligger ett ganska väsentligt produktionsbortfall genom det stora inslaget av oerfarna i arbetsstyrkan. Den observerade utbildningen föreföll ha vissa svagheter på ett mycket betydelsefullt område, nämligen när det gäller att höja den anställdes skicklighet från 8 0 % till 1 0 0 % .

Timförtjänst, kr

Genomsnittlig Högsta

Lägsta

11,15

10,50

13,00

o Arbets- och metodstudier Vid alla de besökta företagen tillämpas tidsstudier för ackordssättningen. I de flesta fall finns en teknisk chef som har ansvaret för verkstadslayout och metodutveckling. I en del fabriker observerades många arbetsplatser som skulle kunna förbättras väsentligt. p Allmänna kommentarer

m Prestationslönesystem

Fabrikslokalerna är rena, väl utrustade och väl underhållna. I dessa avseenden torde de anställda inte kunna rikta några anmärkningar mot företagen. Byggnadernas kapitalkostnad är i vissa fall otvivelaktigt högre än nödvändigt, och det torde vara lämpligt att ifrågavarande företag granskar detta förhållande mera ingående. De flesta av de besökta företagen är familjeägda och kan eventuellt behöva professionell hjälp med företagsledningen efterhand som verksamheten expanderar. Denna kommentar riktas inte mot något speciellt företag utan är ett allmänt påpekande om ett problemområde som växande familjeföretag ställs inför inom alla typer av industrier. De produkter som tillverkas vid sex av de tio besökta företagen är mycket likartade ifråga om pris, stil och marknadsinriktning. Mot bakgrund av hemmamarknadens nuvarande storlek föreligger således en mycket hård konkurrens.

Arbetet i syavdelningarna betalas enligt individuella ackord. Detta gäller även för till-

Varje företag utgör en komplett fungerande enhet med egna design-, tillverknings-

1 Utnyttjning av golvytan Nedanstående uppställning visar den utnyttjade golvytan i kvadratmeter per arbetare i tillskärningsavdelning, syavdelning, pressnings- och slutbehandlingsavdelning: Golvyta per arbetare m2

Antal företag

Mindre än 7 7— 8 8—9 9—10 Mer än 10

0 1 2 3 1 7

SOU 1970: 60 3

TEKO

Del 11

och säljfunktioner. Med hänsyn till de relativt små volymer som uppnås får man mycket stora fasta omkostnader. I de flesta fall skulle en ökad volym inte medföra ökade fasta omkostnader utan istället ge en gynnsammare kostnadsstruktur. Priskonkurrensen på hemmamarknaden medför att försäljningspriserna ligger under den planerade nivån. Marknadsföringsfunktionen förefaller i allmänhet vara svag vid de besökta företagen. Den svaga marknadsföringen är framträdande även inom exporten, där det krävs betydligt större resurser och en utveckling av specialistkunnandet för att öka omsättningsvolymen. 7.1.5 Områden för förbättringar hos herrkonfektionsföretag Det finns flera områden inom vilka förbättringar kan göras hos de undersökta herrkonfektionsföretagen för att påverka tillverkningen positivt. Några försök att kvantifiera de tänkbara vinsterna skall dock inte göras här.

stora produktionsökningar skulle omkostnaderna för administration, design och försäljning öka i endast ringa grad. Tillverkningskostnaden per producerad enhet skulle därmed kunna minska väsentligt. Säsongsplaneringen Mera sofistikerade planerings- och uppföljningsmetoder måste utvecklas och förbättras om företagen skall kunna inta en ledande position när det gäller modevaror. Känslighet för marknadens krav och vid behov omedelbart korrigerande åtgärder är av stor betydelse inom modebranschen. När företagen expanderar, blir planerings- och uppföljningsfunktionen av mycket specialiserad och komplicerad natur. För en anpassning till framtida krav skulle förbättringar behöva ske inom följande områden: 1 Försäljningsprognoser 2 Orderanalyser och jämförelser med uppgjorda prognoser 3 Materialstyrning (inköp av tyger)

Det finansiella läget

4 Produktionsstyrning

De uteblivna vinsterna och negativa trender har lett till en allvarlig försvagning av finanserna för de flesta av de besökta företagen. Lönsamheten måste förbättras och utvecklingen drivas i gynnsam riktning för att återställa självförtroendet i denna industri. Lönsamheten kan ökas på flera olika sätt: genom prishöjningar, genom en sänkning av den totala tillverkningskostnaden eller genom en volymökning för att få ett effektivare utbyte av de fasta kostnaderna. Kunnigheten i fråga om marknadsföring förefaller vara behäftad med vissa brister och måste förbättras för att man skall kunna få ut de priser man har kalkylerat för produkterna.

5 Lagerstyrning

Kostnadsstrukturen De relativt höga fasta omkostnaderna — en följd av att alla typer av företagsfunktioner är utbyggda — måste bäras av en liten produktionsvolym. Även vid ganska 66

Materialkostnaderna En hel del har redan gjorts för att reducera materialkostnaden per plagg men det finns säkerligen möjligheter till ytterligare förbättringar inom detta område. Nya effektiva arbetsmetoder och styrmoment före tillskärningsoperationen skulle kunna ge omedelbara besparingar i form av minskat materialspill per plagg. Produktionsledningen Den direkta produktionsövervakningen spelar en viktig roll för upprätthållandet av en effektiv produktionsnivå och önskad kvalitet. Intern vidareutbildning i arbetsledning och produktionsövervakning föreföll inte äga rum i någon större utsträckning vid de besökta företagen. En omsorgsfull analys av vad som krävs av arbetsledningen bör SOU 1970: 60

kunna avslöja vissa områden där förbättringar är möjliga. Avvägning av produktflödet och kostnadskontroll bör ägnas särskild uppmärksamhet eftersom brister i dessa avseenden har stor inverkan på produktionskostnaderna.

ständigt produktsortiment hos tillverkarna (kappor, dräkter, kjolar, byxor etc). För en given produktionsvolym leder detta till korta serier per produkt och ofta förekommande växlingar i tillverkningen. c Antal designers

Arbetskostnaderna Arbetskostnaden per plagg kan sänkas genom tillämpning av förbättrade tillverkningsmetoder, eventuellt i samband med helt nya tillverkningssystem. Dessa potentiella förbättringar tillsammans med en ökad volym och effektivare produktionsövervakning skulle uppskattningsvis kunna höja produktiviteten per anställd med ungefär 13 % (varierande mellan 0 % och 25 % ) . 7.2 Analys av nuvarande förhållanden hos utvalda damkonfektionärer 7.2.1 Marknadsföring

Företagen lägger stor vikt vid produktdesign, och alla har fast anställda designers. Man håller sig å jour med modetrenderna genom att besöka modevisningar över hela Europa. De verkställande direktörerna har goda kunskaper om mode och design. Det fanns i medeltal två designers per företag, vilket innebär en designer per 6 miljoner kr årsomsättning. Ytterligare personal används för iordningställande av modellplagg och mönstergradering. Utgifterna för design måste betraktas som höga. Å andra sidan är skickligheten på detta område en stor tillgång för denna industri.

a Produkter Huvudprodukterna är kappor och dräkter. Byxor, jackor, kjolar, klänningar och pälshattar utgör en blandad och volymmässigt mindre produktgrupp. En volymanalys ger följande resultat: Årlig produktion i antal plagg

Andel av den totala produktionen i %

532 230 141 670 92 700 766 600

69,5 18,5 12,0 100,0

Kappor Dräkter Övrigt

b Antal modeller En mängd olika modeller tillverkas. Normalt håller sig antalet modeller mellan 30 och 70 inom vardera av de två årliga kollektionerna. Årsgenomsnittet för de besökta företagen var 100 modeller. Med tanke på företagens storlek innebär detta en begränsning av tillverkningsflödet. Det förekommer även en hel del dubbleringar i produktlinjerna från företag till företag. Det är vanligt att man finner ett fullSOU 1970: 60

d Distributionssätt Produkterna distribueras huvudsakligen genom direktförsäljning till detaljister. Antalet kunder per företag är i genomsnitt 335. Medelantalet försäljare per företag är 5, och detta betyder en försäljare per 2,3 miljoner kr årsomsättning. För export har man i vissa fall agenter i utlandet. Varje företag använder egna varumärken för sina produkter men det förekommer även att plaggen förses med kundens märke före leverans. Rätt till ensamförsäljning i en stad tillämpas i ringa utsträckning. De flesta företag använder sig praktiskt taget inte alls av reklam men ett företag angav att utgifterna för säljstöd uppgick till 3,5 % av den årliga försäljningsvolymen. Sälj funktionen förefaller vara överdrivet stor i förhållande till företagens storlek. Några kvantitativa belägg för denna synpunkt har inte tagits fram i denna undersökning men man kan här ha en faktor att ta hänsyn till när det gäller den totala kostnadsstrukturen hos denna industri. 67

e Prisnedsättningar Enligt information som erhölls vid företagsbesöken är förlusterna genom prisnedsättningar på såväl slutprodukter som råmaterial mycket små. De utgör i genomsnitt 4 % av volymen och endast 1 % i direkt intäktsbortfall. (I USA normalt 5 % av bruttoförsäljningen.) Detta tyder antingen på mycket god planering eller mycket försiktig lagerhållning. Den senare förklaringen torde vara den riktiga. Företagen tillverkar sina produkter i princip mot order. Större delen av säsongens tillverkningsvolym finns inbokad i order redan före produktionsstarten. Spekulationstillverkning av vissa varor vid början av säsongen förekommer endast i minimal omfattning. Avsaknaden av den service som en försäljning av varor direkt från lager innebär kan utgöra en negativ faktor för industrins konkurrenskraft. 7.2.2 Finanser

Jämförbara företag i USA ger normalt 6— 10 % av nettoförsäljningen i vinst fört skatt. e Soliditet Företagens kapitalresurser är mycket begränsade och många måste i hög grad använda sig av finansiering utifrån. Soliditet i % av försäljningen

Antal företag

0—10 10—20 20—30 30—40 d Årliga investeringar under den 1965—69

femårsperio-

Företagen har ingen möjlighet att med egna vinstmedel förstärka sina kapitalresurser. Detta leder efterhand till en försvagning av de fasta tillgångarna och på sikt även till ett försämrat konkurrensläge.

a Försäljningsvolym (treårsgenomsnitt) De besökta företagens genomsnittliga årliga försäljningsvolym var 100 miljoner kr. Försäljningsvolymen varierade bland företagen på följande sätt: Årlig försäljningsvolym mkr

Antal företag

0— 5 5—10 10—15 15—20 20—25 25—30

Antal företag

0— Vi Vi—\ 1—1 Vi I USA uppgår dessa investeringar normalt till \y2—2 J/j % av bruttoförsäljningen. e Genomsnittligt färdiglager

b Bruttovinst (treårsgenomsnitt) Den rapporterade lönsamhetsnivån i industrin är dålig för närvarande som visas nedan. Bruttovinst (-förlust) i % av försäljningen

Antal företag

(10)—(5) (5)—0 0—2 2—4 4—6

1 4 2 1 1

6S

Investeringar i ny utrustning i % av bruttoförsäljningen

Enligt en mycket grov uppskattning förhåller sig färdiglagrets värde till det årliga försäljningsvärdet som 1:3. En sådan nivå för lageromsättningen är fördelaktig om bilden är korrekt, och kan betraktas som resultatet av en försiktig lagerhållning som har påpekats tidigare. f

Kostnadsstruktur

De studerade företagens försäljningspriser var varierande. Beträffande kappor fanns emellertid en tendens att förlägga produktionen till de högre prisnivåerna: SOU 1970: 60

b Andelen importerat tyg

Tillverkarnas försäljningspriser i kr per kappa

Antal företag

125—150 150—175 175—200 200—225 225—250 250—275 Kostnadssammansättningen för en kappa ser i genomsnitt ut på följande sätt:

kr Material 80 Direkt arbete 33 Fasta omkostnader, inkl administration och försäljning 87 Vinst Totalt 200

%

Typisk % — fördelning i USA

40,3 16,5

46,0 18,6

43,2

30,4 5,0 100

100 De fasta omkostnaderna — för tillverkning, administration och försäljning — framstår som mycket höga mot bakgrund av att industrin i sin helhet inte redovisar någon vinst. 7.2.3 Företagspolitik avseende export, import och planering a Exportandelen Exportförsäljningen är för närvarande obetydlig men flera företag antydde att de önskar öka exportandelen. Andra företag framhöll att de var för små och att deras kapitalresurser var otillräckliga för en satsning på export. De besökta företagens exportförsäljning hade följande omfattning: Export i % av totala försäljningen

Antal företag

0 1— 5 5—10 10—15 15—20 Exporten är främst inriktad på de skandinaviska länderna, Schweiz, Storbritannien, USA och Kanada. SOU 1970: 60

Större delen av de tyger som används i den tyngre damkonfektionsindustrin importeras. Man angav bl. a. följande skäl: bristande tillgång på hemmamarknaden, större möjligheter att differentiera slutprodukten med hjälp av material, kostnader och leveransvillkor. Fodermaterial däremot köps vanligen i Sverige.

Importandelen för använda tyger

% 90—100 80— 90 70— 80 60— 70 50— 60 40— 50

Antal företag 4 2 1

—

1 1

De skandinaviska länderna Storbritannien, Frankrike, Italien, Schweiz, Holland, Tyskland, Hongkong och USA är de främsta leverantörsländerna. e Tillverkning utanför Sverige Företagens tillverkning av tyngre damkonfektion sker praktiskt taget uteslutande i Sverige. De flesta företagen ansåg det inte lämpligt att förlägga produktion utanför Sverige på grund av svårigheter med koordination och kvalitetskontroll. d Säsongsplanering Planering av säsongaktiviteterna utförs av företagsledningen. Dessa uppgifter anses vara de mest strategiska för företagets ledning. Den normala principen för de flesta tillverkare är att köpa minsta möjliga kvantitet råvaror under tiden fram till försäljarnas besök hos detaljisterna. Företagens normala leveranstider är 10—12 veckor från orderdatum. Senare under säsongen ökar leveranstiderna. Eftersom en tillverkningssats måste komma i produktion ungefär 10 veckor efter att den första ordern erhålls, blir tidsanpassningen en kritisk faktor. I de flesta fall föreligger en väsentlig del av den totala orderingången för säsongen 69

vid tillverkningens start och det blir således i stort sett fråga om tillverkning mot order. Diagram 1 visar vad som händer under vintersäsongen samt några strategier som företagen kan tänkas tillämpa. I uppställningen anges dels en »spekulativ» politik, dels den »normala» politik som används av de flesta företag inom denna industri. I stort sett använder man sig av en föga sofistikerad prognos- och styrningsteknik. En manuell analys görs av inkomna order vid säsongens början, och denna får utgöra den prognos som läggs till grund för materialinköp. En »gardering» som ofta görs är att offerera flera modeller tillverkade av samma material. Tillverkningsplaneringen — som utförs manuellt — kommer ofta i ett ansträngt läge på grund av materialleveranserna. Den totala säsongsplaneringen är ett område med stora brister, och det finns anledning att utgå från att den försiktiga lagerhållningen leder till den dåliga kundservice som företagen anklagas för av detaljisterna. Å andra sidan förefaller det som om få företag inom denna industri har de finansiella och strategiska resurserna för att kunna ge sig på en mera spekulativ politik. Större och finansiellt starkare företag med mera exakta prognos- och styrningsmetoder skulle kanske lyckas bättre. Det är intressant att konstatera att AB Montex avser att införa ett datorbaserat informationssystem för styrning av företagets aktiviteter. e EDB-system Datorsystem har inte kommit till användning i någon större utsträckning ännu inom denna industri. De flesta av de ovan diskuterade områdena skulle dock behöva sådan utrustning för att höja effektiviteten.

tion av 21 000 plagg och en högsta produktion av 253 000 plagg. Med produktionen splittrad på i medeltal 100 modeller per år blir det fråga om små tillverkningsserier. Små serier är en faktor att beakta i alla tillverkningssammanhang.

b Arbetsåtgången Någon detaljerad analys har inte utförts men en beräkning baserad på lämnade uppgifter om arbetskostnader och timlöner ger vid handen att en normal kappa kräver 3 VT.—4 arbetstimmar för tillskärning, sömnad och pressning. Detta betyder att arbetsinsatsen räknad i tid är 14 % större för en svensktillverkad kappa än för en kappa i motsvarande klass tillverkad i andra länder. Ytterligare kommentarer följer.

c Genomsnittlig storlek av en produktionssats Produktionssatsen blir vanligen ganska liten beroende på faktorer angivna under a. I genomsnitt ingår ca 200 plagg i en sats.

d Genomsnittlig storlek av produktionssatsens minsta enhet Den minsta enheten i produktionssatsen är också liten; den varirerar mellan 1 och 10 Plagg.

e Antal samtidigt tillverkade varianter Beroende på företagets storlek tillverkas normalt 10—15 varianter samtidigt. Detta är en viktig faktor vid bedömning av tillverkningens effektivitet.

f Genomloppstid 7.2.4 Tillverkningsförhållanden a Tillverkningsvolym I genomsnitt tillverkas endast 85 000 plagg per år och företag, med en lägsta produk70

Genomloppstiden för tillverkning av en kappa uppgavs vara 11 dagar inkluderande tillskärning, sömnad, slutbearbetning. Detta är ett mycket bra resultat för kappor men det betyder sannolikt att man gör visst avkall på effektiviteten. SOU 1970: 60

Diagram 1. Alternativa program för säsongsplaneringsaktiviteter

Vintersäsong

(i

A

H

4i

is

X

"3 2

o

O- 00 A ,—i

O

a>

A

r—i

O

<• < - » tH

B

53 CO

w

B cd y

C/3

1/1

> t a bi

O p

O

>

<

:cö

l-i

E

O

0 M O

<

-o

£

T3

0 cd E

9 D

Semester

g

"SL

i—t

i

^o

zP

#

z 5

o

(—i

,—1

•—i

<

<> 60

c#

«

'5

a.

^ _>

<

<>

* S 60 B

CD

;|

1 K 1 P1

;s s to t-.

:0

X

to

a

'•O

B.

fe

z<

o

a!

o o

O

*-'

<

•"*

p

C

1>

<

O

(>

*

<£

^

«#

o

>o

o o

•o r-

"O

M

C?N

ed <

S

1—t

a0 a, C7

a

'C

B

OJ 60

o

C*l

' o c\

60 2 B

O

o

-

o

\-< >

o

S B :ca -g

'B 3

CQ

W

E

CO

.

60 B

O ' JD

T3 O

'a M

#

>o

o vo

CO

P3 00 T! B

S o » :3

1c

60 8

o

CO

•a o 60

»ca

»-i

s

(71 £ -

o

c u. r

to

.

o Q

>

> C 2

tu Q

o

ii

SOU 1970: 60

O Z

g Antal anställda

k Frånvarofrekvens

Antalet anställda vid de besökta företagen fördelar sig enligt följande:

Den rapporterade frånvarofrekvenscn var 6,6 %. Denna nivå kan anses vara acceptabel.

Antal anställda Medeltal

Högsta

Lägsta

1 Intern yrkesutbildning

Arbetare Indirekt arbete, administration och försäljning

11 Totalt

71 Fyra av de besökta företagen bedrev formell intern yrkesutbildning. De övriga tilllämpade ett informellt förfarande med låg omsättning i industrin. Utbildningen av sypersonal utgör uppenbarligen inte något problem.

Det bör här erinras om att undersökningen var begränsad till företag som hade mer än 50 anställda. Det finns naturligtvis också ett stort antal mindre företag som tillverkar tyngre damkonfektion.

h Antall arbetare per förman Det normala förhållandet vid de besökta företagen var ca 25 arbetare per förman. Detta kan betraktas som till fredsställande från arbetsledningssynpunkt. En bedömning av hur arbetsledningen utfördes ingick inte i undersökningen.

i Antal arbetare per kvalitetskontrollant Det normala förhållandet vid de besökta företagen var ca 50 arbetare per kvalitetskontrollant, vilket kan anses vara tillfredsställande. Produkterna kan anses hålla en mycket hög kvalitetsnivå.

j Tillgång och omsättning på arbetskraft Den genomsnittliga omsättningen av arbetskraft vid de besökta företagen var 24,8 % . De enskilda uppgifterna varierade från 7 % till 40 %. Omsättningen måste bedömas som låg i jämförelse med motsvarande siffra för amerikanska företag, vilken är 67 %. Tillgången på arbetskraft varierar mycket kraftigt från plats till plats men rapporterades i allmänhet som god. Sypersonalens genomsnittsålder föreföll vara hög. 72

m Antal tillverkningsenheter Företagen omfattade en till tre separata tillverkningsenheter. Fem av de nio företagen hade endast en tillverkningsenhet.

n Golvyta Lokalerna var i allmänhet i utmärkt skick. De var rena, försedda med god belysning, väl uppvärmda och över huvud taget ändamålsenligt inrättade för en effektiv tillverkning. De torde härvidlag ligga väsentligt över genomsnittet för de flesta länder. I samtliga fall var utrymmena väl tilltagna, och det fanns vanligen möjligheter till expansion inom de befintliga anläggningarna. Genomsnittlig golvyta, n r Tillverkning Lager Övrigt

1 530 1 365 700 Totalt

3 625

o Prestationslönesystem Ett renodlat ackordslönesystem användes vid alla företag utom ett, där man tillämpade ackords- och tidlön i förhållandet 50/ 50. I de flesta fall används individuella ackord men gruppackord förekommer i några fall. SOU 1970: 60

p Tillämpning av ackordslön

q Minimilöner

Ackordslön tillämpas normalt för sömnad och pressning. I en del fall sker även tillskärningen på ackord. Sömnadsarbetet täcks till 70 % av ackord, vilket är en låg siffra och en negativ faktor i detta lönesystem.

I en broschyr om 1969—1970 års förhandlingar beträffande kollektivavtal mellan Sveriges Konfektionsindustriförbund och Svenska Beklädnadsarbetareförbundet anges följande plan för tillämpningen av minimilöner: Minimilön kr/timme

Nybörjare 6—12 månaders erfarenhet Över 12 månaders erfarenhet Över 12 månaders erfarenhet och över 18 års ålder: sömnad pressning och tillskärning speciella arbetsuppgifter

1969 Dyrortsgrupp V IV

III

1970 Dyrortsgrupp A B

5,15 5,70 6,31

5,07 5,62 6,22

5,01 5,55 6,15

5,40 5,97 6,61

5,32 5,89 6,52

7,38 7,53 7,63

7,30 7,44 7.53

7,20 7,33 7,42

7,85 7,99 8,10

7,77 7,91 8,00

Anmärkning: Dyrortsgrupperingen ändras under 1970.

Man räknar med att ackordslönerna kommer att ligga över de ovan angivna minimi-

lönerna. Följande uppställning visar de förväntade ackordslönerna: Förväntade ackordslöner kr/timme 1969 Dyrortsgrupp IV

Över 12 månaders erfarenhet och över 18 års ålder: sömnad pressning och tillskärning speciella arbetsuppgifter

38 55 66

8,29 8,44 8.55

1970 Dyrortsgrupp III

8,17 8,32 8,42

8,91 9,07 9,19

8,82 8,98 9,08

Med utgångspunkt från dyrortsgrupp IV år 1969 ser lönestrukturen sammanfattningsvis ut på följande sätt: Minimilön

Fönväntad ackordslön

USAUSAdollar/ dollar/ kr/tim tim kr/tim tim Sömnad Pressning och tillskärning Speciella arbetsuppgifter

7,30 7,44 7,53 7,40

SOU 1970: 60

1,42 1,44 1,46

8,29 8,44 8,55 8,40

1,61 1,64. 1,67

lönen i % av minimi lönen 113,4 113,4 113,5

r Timlöner

t Sociala kostnader

Vid besöken analyserades en nyligen inträffad tvåveckorsperiod för att fastställa företagens lönenivåer. Resultatet kan sammanfattas på följande sätt i fråga om bruttolön för sömnad, pressning och tillskärning.

Medelvärde Högsta Lägsta

kr/timme

USA-dollar/tim

9,35 9,50 8,70

1,82 1,84 1,69

Timlönerna är mycket höga i jämförelse med andra länder, och detta är en viktig faktor i den svenska beklädnadsindustrins totala konkurrenssituation. Nedan följer en jämförelse av beklädnadslönerna i olika länder:

Sociala kostnader 1969- -1970 i % av kontant årslön Arbetare 1969 ATP Sjukförsäkring Yrkesskadeförsäkring Grupplivförsäkring (AFA) Avgångsbidrag (AFA) Semesterlön, ingår som del av kontant lön Allmän arbetsgivaravgift Tillägg för konfektionsindustrin

12 26 90 96 100 111 119 185 235

s Prestationslönesystemets effekt Medellönen 9,35 kr/timme överstiger den garanterade minimilönen 7,40 kr/timme med 26,3 %. En sådan effekt av prestationslönesystemet är vanligen helt tillfredsställande. Vårt intryck under rundvandringarna i företagen är emellertid att arbetstakten är låg i jämförelse med andra länder. Prestationslönesystemets resultat påverkas av ett antal faktorer, t. ex. balansen i ackordsättningen, skötseln av lönesystemet samt åtgärder för att öka arbetarnas motivation. Här är ett område som bör ägnas ytterligare uppmärksamhet.

7,0 2,6 0,4 0,4 0,2

7,4 2,9 0,4 0,5 0,2

9,0 1,0

9,0 1,0

2,0 22,6

2,0 23,4

Källa: Arbetsgivaren nr 16 (5.9.1969). Tillägget förklaras av lägre pensionsålder och hög medianålder inom konfektionsindustrin. Jämförelse med andra länders sociala kostnader:

Jämförelseindex för beklädnadsindustrins löner (Storbritannien = 100) Sydkorea Portugal Frankrike Finland Storbritannien Italien Västtyskland Sverige USA

1970 Sociala kostnader i % av lönekostnaderna Sverige USA Storbritannien Finland Frankrike Italien

23,4 17,5 15,0 13,0 5,5 9,5

u Tekniskt kunnande Det finns få kvalificerade ingenjörer sysselsatta inom den tyngre damkonfektionsindustrin. Vid sex av de nio besökta företagen var en eller flera personer avdelade med kostnadskalkyler och ackordsättning men man använde sig knappast av några vetenskapliga metoder. Tekniska hjälpmedel förekom i ringa utsträckning vid arbetsplatserna. v Allmänna kommentarer Många olika tillverkningssystem användes vid de besökta företagen. Byggnaderna och utrustningarna var i allmänhet av modernt slag och väl underhållna. (Den för närvarande låga investeringsnivån kan eventuellt leda till förändringar härvidlag.) Många av företagen använde någon form av mekaniserat hanteringssystem. Bl. a. SOU 1970: 60

fanns vanligen olika typer av hängtransportörer. Dessa system kan vara mycket effektiva, även om kostnaden per arbetsplats blir hög. De ger ett snabbare arbetsflöde och är således en faktor som medverkar till den tidigare nämnda korta genomloppstiden. Å andra sidan bör det framhållas att dessa system för närvarande inte utnyttjas till fullo av de flesta tillverkare. I syavdelningarna förekommer inte någon större mängd arbetsbesparande hjälpmedel, och här torde en hel del förbättringar kunna göras. Kraven på variationer hos slutprodukten påverkar dock i vilken utsträckning detta kan ske. Verklig automatisering av beklädnadsindustrin är inte möjlig att genomföra på kort sikt — speciellt inte ifråga om tillverkningen av modevaror. Emellertid torde man kunna konstatera att alla nu tillgängliga hjälpmedel inte utnyttjas. I tillskärningsavdelningarna leder den relativt ringa produktionsvolymen till mycket höga arbetskostnader och dåligt utnyttjande av råvaran. Inom detta område finns sannolikt de största möjligheterna att snabbt förbättra produktionen. Största effekten skulle nås om åtgärderna sammankopplades med en ökning av antalet samtidigt bearbetade plagg i tillskärningsoperationen. Mer avancerade produktionstekniska metoder tillämpas uppenbarligen inte i någon större utsträckning av företagen. Till detta område hör t. ex. belastning av produktionskapaciteten, balansering av arbetsmomenten samt speciella arrangemang i prestationslönesystemet för att skydda de anställda från inkomstbortfall i samband med nya arbetsmetoder eller nya modeller.

samma typ var dock för litet för att tillgänglig personal och produktionsteknik skulle kunna utnyttjas effektivt. Det finansiella läget Industrins svaga finansiella struktur måste förbättras genom att vinstmedel skapas för en systematisk investering i maskiner och annan utrustning. För att kunna hävda sig i konkurrensen måste ett långsiktigt mål för de svenska företagen vara att i så stor utsträckning som möjligt söka ersätta den mänskliga arbetskraften med maskiner. Kostnadsstrukturen De fasta kostnaderna för tillverkning, administration och försäljning måste baseras på en större produktionsvolym om den totala kostnadsstrukturen skall bli konkurrenskraftig. Detta kanske kan nås genom samgåenden mellan olika företag eftersom det otvivelaktigt förekommer dubbelarbete när varje företag försöker arbeta med alla huvudfunktioner, dvs. design, tillverkning och försäljning. Säsongplaneringen Mera sofistikerade metoder för säsongplaneringen måste komma till användning för att kunderna skall kunna få lämplig service samtidigt som riskerna hålls på en rimlig nivå. Dessa metoder bör sättas in på bl. a. följande områden: a Försäljningsprognoser försäljningen

och analyser

av

b Råvarustyrning c Produktionsstyrning d Lagerstyrning

7.2.5 Områden för förbättringar hos damkonfektionsföretag

ADB-utrustning krävs för de flesta av dessa arbetsuppgifter.

Tillverkningsskalan De små produktionssatserna utgör den mest kritiska faktorn för tillverkningens effektivitet. Med utgångspunkt från antalet anställda var de besökta företagen inte små. Antalet producerade plagg av en och SOU 1970: 60

Arbetskostnaderna Enligt gjorda beräkningar krävs 3,5—4 arbetstimmar för tillskärning, sömnad och pressning av en kappa. En detaljerad analys av förhållandena vid varje enskilt före75

tag skulle vara nödvändig, men en allmän bedömning ger vid handen att det torde vara möjligt att minska arbetsinsatsen med 12—16 %. Detta är en bedömning som görs mot bakgrund av dels de erfarenheter som gjorts i samband med besöken, dels en begränsad jämförelse av det arbete som nedläggs på de svenska produkterna och motsvarande arbetsinsatser i andra västländer. Förutsättningarna för en förbättring i detta avseende är bl. a. tillverkning i större skala, användning av arbetsbesparande utrustning, effektivare utnyttjande av prestationslönesystemet samt förbättrade ledningsfunktioner i anslutning till produktionsprocessen. Materialkostnaderna Materialförbrukningen vid tillskärningsoperationen skulle kunna minska väsentligt — 3 till 6 % — genom användning av ändamålsenliga styrmetoder.

taljisterna. Mycket tyder på att företagen är för små för att kunna bära kostnaderna för dessa funktioner. Den totala kostnadsstrukturen påverkas därmed i ogynnsam riktning. 4 Företagen tillämpar för närvarande en mycket försiktig inköps- och lagerpolitik, och förlusterna till följd av prisnedsättning är små. 5 Den finansiella strukturen är liksom lönsamheten kritiskt svag, och ivesteringarna i teknisk utrustning hålls därför på en låg nivå. 6 Det föreligger för närvarande en trend mot fusioner mellan olika företag som resultat av en del av de ovan nämnda företeelserna. 7 Över 80 % av industrins materialbehov importeras, och de inhemska textiltillverkarna kan inte till acceptabla priser leverera ett så stort materialsortiment som anses nödvändigt.

Sammanfattning Det råder inget tvivel om att den samlade effekten av åtgärder inom de ovan angivna sex områdena borde i väsentlig grad inverka på damkonfektionsindustrins kostnadsstruktur, lönsamhet och konkurrensläge. En vidgad marknad måste emellertid betraktas som den mest centrala faktorn. Följande allmänna slutsatser kan uppställas: 1 Produkterna omfattar bl. a. tyngre damkonfektionsplagg i en mängd varierande modeller och utföranden. Tillverkningen tenderar att hålla sig på den övre delen av prisskalan, vilket innebär att lågprismarknaden lämnas öppen för importprodukter. 2 Den jämförelsevis begränsade hemmamarknaden har lett till att produktionsserierna är korta och att masstillverkning förekommer i ringa utsträckning. 3 Varje företag utgör en funktionellt komplett enhet. Produkterna komponeras, tillverkas och säljs sedan direkt till de76

8 Exporten är för närvarande låg men ökar vid vissa företag. 9 Säsongplaneringen är en svag punkt i företagsledningen och kräver förfinade metoder i framtiden. 10 Arbetslönerna är höga i förhållande till andra länder, och de sociala kostnaderna är också höga. Man har därför mycket svårt att konkurrera med importerade lågprisvaror. 11 Det finns stora möjligheter till förbättring av företagens konkurrensläge. Förutsättningen är dock en ökning av den bearbetade marknaden. Åtgärder som kan komma i fråga inkluderar: a tillverkning i större skala b förbättrat finansiellt läge c reducering av de fasta kostnaderna för tillverkning liksom kostnaderna för administration och försäljning genom fusioner mellan olika företag d bättre säsongplanering e minskade arbetskostnader (12—16 %) f minskade materialkostnader (3—6 %) SOU 1970: 60

nu tillämpas enligt vilken företagen strävar efter att vänta så länge som möjligt i säsongen, tills en stor del av orderna har komKonsumenternas efterfrågan har under mit in, innan de beställer material. Konse1960-talet alltmera inriktats på lättare och kvenserna härav kan lätt inses. Kombinabilligare — till stor del importerade — tionen av långa leveranstider för materialet plagg. Därmed har den svenska herr- och (8—14 veckor) och det leveransdatum som damkonfektionsindustrin tvingats övergå till företaget självt har att hålla gentemot kunden modeorienterade och mera kvalitets- derna pressar in tillverkningen i ett mönster medvetna delen av marknaden. En stadigt som säkert kan vara allt annat än optimalt minskande andel av den totala hemmamark- från kostnadssynpunkt. I själva verket lenaden för överplagg har emellertid lett till der den försiktiga politiken till en begränsen minskad tillväxt av tillverkningsvolymer- ning av möjligheterna att utnyttja markna. Företagen har därför förblivit ganska nadsförhållandena. Den spekulativa politismå, men de har ökat sina produkt- och stil- ken, å andra sidan, tillsammans med ett sortiment i en strävan att behålla sin mark- omfattande och snabbreagerande informanadsandel. tionssystem för företagsledningen ger tillDessa förhållanden har gjort det svårt att verkarna möjlighet till större flexibilitet och effektivt utnyttja tillverkningskapaciteten. — med en bättre leveranskapacitet — ett Ett djärvt och välgrundat ledarskap ifråga effektivare utnyttjande av marknaden. om modeledning och aggressiv marknadsBeträffande herrkonfektionsområdet minsföring ger den största utdelningen inom den kar riskfaktorn för materialinköp eftersom modeorienterade beklädnadsindustrin. Det- modet här är mindre lättrörligt. Det kunde ta förutsätter ett spekulativt element i de- således konstateras att ett flertal företag signverksamheten, i synnerhet ifråga om ti- köpte avsevärda materialkvantiteter på ett diga materialbeställningar. För att komma tidigt stadium. Man har alltså i detta fall fram till optimala tillverkningsförhållanden ett avgjort mindre problem när det gäller och ett maximalt utnyttjande av markna- att förena graden av risktagande med en dens möjligheter krävs nämligen ofta att god kapacitetsplanering. beslut ifråga om design och material fattas De höga arbetskostnaderna i den svenska långt innan försäljningsprognosen kan be- industrin får mindre betydelse för högkvakräftas genom inkomna order. litativa modekläder, både på herr- och damEtt företags villighet att slå in på en spe- sidan. Betecknande är att de direkta arbetskulativ politik påverkas av många faktorer kostnaderna vid de besökta företagen uppav vilka de viktigaste är: gick till i genomsnitt 16 % av tillverkarens försäljningspriser, jämfört med en motsvao förmågan att få detaljisterna att stödja rande siffra på 18 % vid en grupp ameritillverkarna genom tidiga order kanska företag. För herrkläder visade de o tillräckliga finansiella resurser så att en svenska företagen en direkt arbetskostnad >dålig» säsong inte inverkar fatalt på på 25 % av försäljningspriset, jämfört med företaget 20,8 % vid en grupp amerikanska företag. o ett väl utbyggt och känsligt informaDen senare siffran är även representativ för tionssystem för företagsledningen vilket, kostnadsstrukturen i Storbritannien. rätt använt, begränsar riskerna så mycJämförelser av denna typ måste betrakket som möjligt. tas med stor försiktighet eftersom plaggens Inte hos något av de besökta damkonfek- allmänna konstruktion och kvalitet påvertionsföretagen förelåg samtliga dessa fak- kar den erforderliga arbetsinsatsen och därtorer kombinerade. Hos en del företag före- med också kostnaden i avsevärd grad. Vad låg ingen sådan faktor alls. Det förutsäg- vi vill komma fram till här är emellertid att bara resultatet är den försiktiga politik som mode, kvalitet samt punktliga och korrek-

7.3 Sammanfattning av utförda beträffande tillverkningen

SOU 1970: 60

analyser

ta leveranser är av mycket stor betydelse inom denna speciella marknadssektor och att de höga lönerna sannolikt inte är en dominerande faktor för industrins konkurrenskraft — under förutsättning att man når mycket goda resultat ifråga om de andra faktorerna. Tillverkningens effektivitet kan inte rimligen beskrivas i allmänna termer eftersom den — liksom i alla andra länder — i princip bestäms genom utövandet av det individuella företagets lednings- och styrfunktioner. Det fanns inga ytterlighetsfall bland de besökta företagen; de varierade från medelgoda till goda enligt normal västeuropeisk och amerikansk standard. Vissa kommentarer torde dock kunna göras med krav på ganska allmän giltighet. Först kan nämnas den inverkan som den relativt ringa volymen och det stora antalet varianter har på tillverkningskostnaden. En mycket högre grad av produktväxling är naturligtvis att vänta för modekläder än för stapelvaror. Om produktionsvolymen sprids på många olika varianter får man en tendens till mindre volym per plaggtyp samt, under i övrigt lika förhållanden, en högre kostnad per tillverkad enhet. Den genomsnittliga årsproduktionen av damkläder uppgick vid de besökta företagen till 85 000 plagg, med en variation mellan 21 000 och 253 000 plagg. I medeltal tillverkades 100 varianter per år vid varje företag, och man hade normalt 10—15 varianter i produktion samtidigt. Motsvarande uppgifter kunde ej erhållas från herrkonfektionsföretagen på grund av svårigheten att avgöra vilka kriterier som bestämmer ett separat plagg. Profilen torde dock här i stort sett vara densamma som för damkonfektionsföretagen. Det är alltså uppenbart att den ringa volymen och antalet varianter utgör negativa faktorer när det gäller att nå konkurrenskraftiga tillverkningskostnader i de företag som arbetar vid eller under de ovan angivna genomsnittsnivåerna. Volymproblemet skall tas upp till behandling senare i detta kapitel i samband med en diskussion av de fasta omkostnaderna. 78

Med utgångspunkt från de ovan relaterade faktorerna gjordes en bedömning av produktiviteten i vart och ett av de besökta företagen. Denna bedömning är av naturliga skäl subjektiv och bör ses mot bakgrund av den produktivitet som är bekant från de bättre europeiska och nordamerikanska tillverkarna. Såsom kunde förutses föreligger stora variationer företagen emellan i fråga om de erforderliga — och möjliga — förbättringarna för att produktiviteten skall komma upp till en acceptabel internationell nivå. Den möjliga genomsnittliga produktivitetsökningen uppskattades för damkonfektoinsindustrin till 14 % och för herrkonfektionsindustrin till 13 %. Det måste emellertid åter framhållas att generaliseringar i detta avseende är mycket vanskliga. Vissa företag uppvisade mycket bra resultat för en del produkter men inte för alla. Bland herrkonfektionsföretagen varierade sålunda den uppskattade möjliga produktivitetsökningen från 0 till 25 %, och vid ett av företagen bedömdes produktiviteten för kavajtillverkningen kunna stiga med 12 % och för byxtillverkningen med 20 %. Möjligheterna till en förbättring kan förverkligas genom åtgärder inriktade på följande faktorer: o o o o o o

o

rationalisering av produktionsenheterna planering och utformning av arbetsplatserna metodförbättringar noggranna analyser och rutinuppföljningar av onormalt höga kostnader hårdare styrning av arbetsprocesserna samt bättre avvägning av produktflödet ökad motivation hos arbetarna genom bättre uppföljning från arbetsledningens sida variantminskning genom effektiv råvaru- och kapacitetsplanering

Det bör här påpekas att undersökningsledningen inte kan göra några kommentarer i anslutning till betydelsen av en riktig ackordsättning och ett väl genomtänkt prestationslönesystem eftersom tiden inte medgav ett närmare studium av dessa faktorer SOU 1970: 60

vid de besökta företagen. Det är tänkbart nadsindustrin antingen på grund av mindre att det i dessa avseenden kan göras en del attraktiva löner eller på grund av industrins förbättringar, och det torde därför vara till synes svaga framtidsutsikter. Utan att lämpligt att de existerande förhållandena göra sig skyldig till en generalisering torde man kunna framhålla att en tillväxt av instuderas. Ett annat större område som kan ge en dustrin måste ske om den skall komma att lönsamhetsförbättring finner vi i planering- överleva och att det i en sådan tillväxt been av tillskärningsoperationerna och i ma- hövs en viss grad av professionella kunskaterialutnyttjandet. Det föreligger ett kom- per ifråga om företagsledning om verksamplicerat samband mellan dessa två element, heten skall kunna uppvisa någon väsentlig och en lämplig lösning av dessa frågor bör lönsamhet. Det bör beaktas att alla de besökta förekunna leda till en väsentlig sänkning av råvaruförbrukningen. Eftersom råvaran repre- tagen var funktionellt kompletta enheter, senterar nästan halva tillverkningskostna- dvs. deras organisation omfattade markden, framstår det tydligt att betydande vins- nadsföring och försäljning, ekonomi, proter kan göras genom tillämpning av redan duktion samt administration. Inget av företagen var enbart inriktat på produktion, kända metoder. I undersökningen ingick även ett försök vilket är ganska vanligt i USA. Ett sådant att mäta den tidigare och nuvarande inves- renodlat produktionsföretag har inget anteringsnivån. En noggrann mätning var svår svar för design eller marknadsföring. Det att utföra på den tid som stod till förfogan- producerar varor på kontrakt för ett annat de eftersom anläggningsinvesteringar kan företag, ofta en detaljist, som svarar för design, materialval och marknadsföring. definieras på många olika sätt. Det torde Det förefaller som om koncentrationen dock kunna sägas att investeringsnivån har av alla dessa funktioner till ett företag tenpåverkats av den allmänna bristen på lönderar att resultera i mycket höga fasta kostsamhet inom industrin. För damkonfeknader i förhållande till den relativt ringa tionsföretagen tycks investeringarna ligga produktionsvolym som de flesta av de bepå mellan 1 och 1,5 % av bruttoförsäljsökta företagen uppvisar. De fasta omkostningen medan herrkonfektionsföretagen har en något högre nivå, 1,5 till 2 % av brutto- nadernas andel av bruttoförsäljningspriserna försäljningen. Som jämförelse kan nämnas bekräftar detta. Å andra sidan kan man utatt ett normalt amerikanskt företag betrak- trycka saken så, att betydande volymöktar 2 till 2,5 % av bruttoförsäljningen som ningar är möjliga utan att det behöver uppen nödvändig investeringsnivå för att hålla stå någon ökning av de fasta omkostnaderna för design- och säljfunktionerna. en modern anläggning och utnyttja de tekTillgången och omsättningen på arbetsniska framstegen inom industrin. kraft samt frånvarofrekvensen var alltför Det är praktiskt taget omöjligt att bedövarierande för att några generella slutsatma ledningsfunktionerna vid alla nivåer på ser skulle kunna dras. Omsättningen på arbasis av så korta besök vid företagen som betskraft varierade från »ganska låg» i det här är fråga om. Den kommentaren damkonfektionsföretagen till »ganska hög» kan dock göras att det inte fanns mycket i herrkonfektionsföretagen. Den omsättning som tydde på att det förekom intern vidaresom betecknas med »ganska hög» närmar utbildning i arbetsledning, och inte heller sig dock inte den amerikanska nivån, som fick man intrycket att industrin förfogar ofta ligger så högt som 60 %. Generellt kan över ett tillräckligt antal erfarna, professioman säga att konfektionsindustrin i Sverige nella företagsledare. Det senare förhållaninte har större problem med arbetskraftsdet kan ha påverkats av flera faktorer. Det omsättningen än konfektionsindustrin i andkan vara så, att professionella företagsledara västländer. Tillgången på arbetskraft vare inte finns så lätt tillgängliga i Sverige, elrierar markant från område till område och ler att de som finns inte dras till beklädSOU 1970: 60

det är betydligt svårare att skaffa arbets- volym måste bära de fasta omkostnaderna. kraft i storstadsområden än på landsbyg- Vid en allmän internationell jämförelse den. De flesta tillverkare tycks emellertid framstår den svenska konfektionsindustrin klara av detta problem, även om det lokalt inte som ineffektiv, även om en jämförelse kan uppstå svårigheter genom kombinatio- av ett enskilt företag på den högsta internanen brist/stor omsättning på arbetskraft. tionella nivån ger vid handen att en förFrånvaro frekvensen ligger högt — omkring bättring kan ske ifråga om tillverknings12 %. Denna siffra kan mycket väl ha ett kostnaderna. samband med tillgängliga sociala förmåner De ekonomiska fördelar som en ökad vooch de ganska fria förhållanden som råder lym ger bör eftersträvas i form av en störför att komma i åtnjutande av dessa. re marknad. Marknadstrender och marknaFör nyanställd arbetskraft arrangerades dens storlek diskuteras på annan plats i vanligen grundläggande yrkesutbildnings- denna rapport. Det förefaller emellertid kurser vid de olika företagen. Systemet fö- stå klart att den nödvändiga volymökningreföll fungera bra. Det var emellertid för- en är att söka i en utveckling av exportvånande att finna att ingen vidareutbild- verksamheten. Eftersom få av de besökta ning av den befintliga arbetskraften före- företagen förfogar över de finansiella rekom. Sådan vidareutbildning är ju nödvän- surser eller de specialistkunskaper som erdig inom den modeorienterade industrin fordras för en effektiv exportförsäljning, även för skickliga yrkesarbetare — särskilt torde det bli nödvändigt med någon form ifråga om sömnad — på grund av ständiga av stöd för att uppmuntra denna utvecknyheter i fråga om produkternas konstruk- ling. Enligt uppgift har också staten anslation, material och modeller. git medel för att främja svensk export av Ackordsarbete tillämpades i stor utsträck- textil- och konfektionsvaror. ning vid de besökta företagen. I alla syavEn stabilare ekonomi och en rationalisedelningar förekom ackord för 70—100 % ring av produktlinjerna kan också åstadav arbetsuppgifterna. I en del tillskärnings- kommas genom fusioner mellan olika föreavdelningar använde man prestationslöne- tag. I viss utsträckning kan man redan nu system som inte nödvändigtvis var baserade iaktta en tendens i denna riktning, och med på individuella ackord. Här kan emellertid de krafter som för närvarande är i rörelse inga kommentarer göras beträffande de oli- torde man rimligen kunna räkna med en ka systemens effektivitet eftersom omfatt- fortsättning. Förslagsvis borde en undersökningen av denna undersökning inte medger ning göras för att utreda de mest lämpliga den erforderliga detaljerade granskningen i kombinationerna av de existerande företadetta avseende. gen för att ytterligare påskynda denna Som en allmän sammanfattning kan här trend. framhållas att hemmamarknadens relativt Frågan om en vertikal integration bör ringa volym tillsammans med en åtstram- också beaktas. Med tanke på läget inom texning av priser och vinster har tenderat att tilindustrin och dess ovissa framtidsutsikter tvinga tillverkarna koncentrera sig på den krävs en ingående undersökning för att kundel av marknaden där det krävs betydligt na bedöma dessa möjligheter. Likaledes är större skicklighet för en lönsam verksamhet det nödvändigt att undersöka förutsättningän vid stapelvarutillverkning. Det faktum arna för olika former av samgående melatt det finns ett antal relativt små företag lan detaljister och tillverkare. som alla anstränger sig för att ta en viss Planer bör göras upp med sikte på att marknadsandel bidrar ju inte till att hålla söka intressera tillverkarna för att rationaförsäljningspriserna på en ekonomisk nivå. lisera och förbättra sina företag med hjälp Situationen förvärras av att de flesta av av utomstående expertis. Många av de bedessa företag har höga tillverkningskostnasökta företagen skulle ha stor nytta av att der genom att en relativt liten produktionstillämpa tekniska rationaliseringsmetoder i 80

SOU 1970: 60

Tabell 29 Trender för produktion, antal anställda och antal företag inom svensk ylleindustri 1950—1968 Inhemsk produktion av ylle- och kamgarnstyger Antal Ar (miljoner meter) arbetare 24,3 10 000 1950 1958 11,5 4 000 1968 5,5 1 300 Källa: Textilrådet

Antal företag 35 15 6

sin produktionsprocess. Åtgärderna borde bl. a. omfatta en utveckling av mera sofistikerade informationssystem för ledning av det individuella företaget t. ex. med avseende på säsongsplanering. Detta är väsentligt om lönsamheten skall kunna hållas uppe i ett växande företag. Den »känsla» för en riktig handläggning av ärendena som en eller annan person i småföretagens ledning kan uppvisa räcker nästan aldrig till när företaget växer och situationen blir alltför komplicerad för att kunna skötas av en enda man. En systematisering av funktionerna i så stor utsträckning som möjligt — vanligen med hjälp av ADB-utrustning — är det enda sättet för att säkerställa en maximal lönsamhet. Det är möjligt att industrins framtida tillväxttakt och lönsamhet måste främst grundas på exporten. De industriella resurserna för tillverkning av modekläder är redan goda. Olika stödåtgärder torde dock bli nödvändiga för att på utlandsmarknaden skapa en image av svenskt ledarskap ifråga om design av modekläder.

8 Konkurrensläget dustrin

för den svenska

yllein-

Den svenska ylleindustrin omfattar de företag som med traditionell vävning eller stickning tillverkar tyger för beklädnadsändamål, t. ex. kard- och kamgarnstyger och biandmaterial med syntetiska fibrer. TillSOU 1970: 60

verkare av ylleprodukter såsom möbeltyger, filtar samt filtmaterial för pappersindustrin räknas också till denna bransch. Av tabell 29 framgår den allmänna nedgång som under lång tid pågått inom den sektor av ylleindustrin som tillverkar kardoch kamgarnstyger för beklädnadsändamål. Tre av de sex företag som nu finns kvar producerar omkring 85 % av den totala inhemska produktionsvolymen. Uppgifterna i tabell 29 återspeglar inte den verkliga produktivitetsförbättring som har skett inom ylleindustrin, eftersom de inte omfattar tyger med ett dominerande inslag av syntetiska fibrer. Sådana tyger har producerats av ylleindustrin i ganska stor skala, särskilt på senare år. Den verkliga produktivitetsutvecklingen — mätt i produktion per arbetare sysselsatt med förberedande arbete, vävning och slutbehandling — ökade med ca 90 % under de senaste fem åren, huvudsakligen som en följd av investeringar i ny utrustning. Orsakerna bakom nedgången för ylleindustrin från 1950 till 1958 har ingående analyserats och diskuterats i »Partsutredningen» 1958 och i den statliga utredningen om den svenska textil- och beklädnadsindustrin, »Konkurrens under samverkan», SOU 1959:42. Denna industri har även efter 1960 fått vidkännas en väsentlig nedgång. Orsakerna har varit desamma som under den tidigare perioden: ökad konkurrens på den svenska marknaden från utländska tillverkare, förändringar i konsumenternas efterfrågan, nya råvaror för de tyger som används av den tyngre konfektionsindustrin samt ökad import av konfektionerade kläder. För att ytterligare illustrera ylleindustrins situation skall några data beträffande marknadsförhållanden, kostnader och priser diskuteras. I diagram 2 visar den övre kurvan den tyngre konfektionsindustrins marknadsandel av den totala inhemska marknaden för överplagg. Den totala tillförseln av varor — import plus inhemsk produktion — har hållit sig tämligen konstant om man bortser från åren 1967—1968. Genomsnittet för dessa två senare år låg omkring 81

15 % högre än för åren 1961—1966. Den mellanliggande kurvan i figuren anger den svenska ylleindustrins andel av hemmamarknaden för kamgarnstyger, och den nedre kurvan visar marknadsandelen för kardgarnstyger. Under de senaste åren inträffade en markerad ökning av importen av konfektionerade kläder och även importen av tyger ökade. Det bör observeras att kurvan för kardgarnstyger lutar brantare än kurvan för kamgarnstyger. Vidare har importpriserna för kard- och kamgarnstyger hållit sig på en ganska konstant nivå under perioden 1961—1968, bortsett från en nedgång under senare delen av denna period. Den svenska ylleindustrin är uppenbarligen tvungen att anpassa sina försäljningspriser till de rådande marknadspriserna. Med hänsyn till de mycket höga lönekostnaderna i Sverige och föreliggande marknadsförhållanden är det för närvarande omöjligt att åstadkomma en tillfredsställande lönsamhet för den svenska ylleindustrin. Lönekostnaderna har i medeltal ökat med omkring 10 % per år, och denna utveckling kommer med största sannolikhet att fortsätta.

Diagram 2. Inhemska marknadstrender för ylleindustrin 1961—1968

Den t y n g r e k o n f e k t i o n s i n d u s + r i n s marknadsondel för herr-och damkläder - - - - - - M a r k n a d s a n d e l f ö r svenska k a m garnstyger — — — Marknadsandel försvenska k a r d qarnstyger Index 110-

—^r---V 100-

Problem inom ylleindustrin Produktions- och distributionsprocesserna hos den tyngre konfektionsindustrin har två säsongstoppar, en på våren och en på hösten. Om man ser på den totala processen — från ylleindustrin över konfektionsindustrin till detaljhandeln — sprids aktiviteterna som sammanhänger med en säsong över en tidsperiod på mer än ett år. Arbetet med produktutveckling av tyger för kläder som skall säljas i detaljhandeln under vårsäsongen måste påbörjas inom ylleindustrin omkring ett år tidigare. Prognoserna beträffande den sannolika efterfrågan på de olika tygerna innehåller därmed en hel del osäkra moment och risker. Det var mycket lättare att göra upp prognoser för 20—30 år sedan då de s. k. stapeltygerna för traditionella plagg dominerade marknaden. Numera kräver konfek82

\ —

r~

~l 65

- - - - - - Prisindex f a r utländska — — — Prisindex f ö r utländska

•"

1 66

1 67

kamgarnstyger kardgarnstyqer

Index 200-

Lönekostnadsindex f ö r den s v e n s k a ylleindustrin

6B

SOU 1970: 60

Tabell 30 Kostnader för tillverkning av ylletyg (normal kvalitet) vid ett svenskt företag kr/meter Direkt material 7,00 Direkt lön, indirekt lön samt fasta omkostnader för tillverkning 7,00 Avskrivning, räntor, administration och försäljning samt kalkylerad nettovinst 7,50 21,50

tionsindustrin och detaljhandeln att tygerna skall finnas i en mängd olika kvaliteter och mönstervarianter. Detta har medfört ökade risker i arbetet med produktutvecklingen och höga kostnader dels för tillverkning av tygprover för demonstration, dels för lagerhållning av råmaterial, samt halv- och helfabrikat. Vidare uppkommer ökat ianspråkstagande av kapitalresurser för organisationsoch produktionsavdelningarna, resurser som kunde användas lämpligare inom andra områden. För varje säsong kanske ett företag utvecklar ca 1 000 olika dessiner. Av dessa kommer endast ca 20 % (200 dessiner) att finnas kvar på produktions- och försäljningsprogrammet under säsongen. Med hänsyn till det betydande kapital som investeras i anläggningstillgångar för produktion av kard- och kamgarnstyger — upp mot 200 000 kr/arbetare — skulle det vara högst önskvärt med en koncentrering av produktionen till ett begränsat antal kvaliteter och mönstervarianter. Därmed skulle man kunna få gynnsamma produktionsserier, förenklad planering och en bättre styrning av produktionen, vilket tillsammans leder till en effektivare utnyttjning av produktionskapaciteten. Marknadens krav tilllåter emellertid inte ylleindustrin att arbeta på detta sätt. På grund av de svårigheter den tyngre konfektionsindustrin har då det gäller att ställa upp tillförlitliga försäljningsprognoser får ylleindustrin ofta order ganska sent eller i form av delorder och med krav på korta leveranstider. Detta skapar svårigheter för produktionsplaneringen och ett ojämnt flöde i produktionslinjerna. Om ett SOU 1970: 60

konfektionsföretag lyckas bra med försäljningen av en viss vara, återkommer det med flera order under samma säsong. Konfektionsföretagen vill inte endast ha en mängd olika kvaliteter och mönstervarianter att välja på utan begär ofta även specialmönstrade tyger och ensamrätten till sådana. Konkurrensen från utländska tygleverantörer till den svenska marknaden ger konfektionsindustrin nästan obegränsade möjligheter att välja mönster och kvalitet på tyger och till priser som den svenska ylleindustrin inte kan acceptera utan att ta stora förluster. Tabell 30 visar kostnaderna för tillverkning av tyg (normal kvalitet) vid ett svenskt ylleindustriföretag. De två första posterna — sammanlagt 14,00 kr — motsvarar ungefär den variabla kostnaden per meter. Det erforderliga pålägget för att få ett tillfredsställande utbyte på investerade medel blir då 7,50 kr per meter. Av konkurrensskäl blev det verkliga försäljningspriset i detta fall endast 18,00 kr per meter, vilket betyder att pålägget per meter var endast 4,00 kr istället för erforderliga 7,50 kr per meter. Diagram 3 visar fördelningen av de fasta kostnaderna. Pålägget 4,00 kr per meter var tydligen inte tillräckligt för att täcka de beräknade avskrivningskostnaderna, räntorna och erforderlig nettovinst. Priser som endast täcker de fasta och variabla omedelbara kostnaderna leder nödvändigtvis till ekonomiska svårigheter på både kort och lång sikt. Till följd av den beskrivna situationen har lönsamheten inom den svenska ylleindustrin successivt avtagit och måste nu betraktas som helt otillfredsställande. Några ledande representanter för denna bransch anser att det inte finns några möjligheter att uppnå tillräcklig lönsamhet — vare sig på kort eller på lång sikt — med distributionskedjans nuvarande struktur: fiberproducenterna — ylleindustrin — den tyngre konfektionsindustrin — detaljhandeln. Det är realistiskt att anta att det blir en fortsatt nedgång i marknadspriserna för ylletyger eller att de i bästa fall förblir oförändrade. En sådan framtida utveckling 83

kommer att ytterligare minska möjligheterna för den svenska industrin att exportera ylletyger. Dessa möjligheter är redan nu mycket begränsade på grund av de höga importavgifterna i många länder med stark potentiell köpkraft. För en viss tygsort har t. ex. EEC-länderna en importavgift på 18 %, USA 40 %, Kanada 25 % och Japan 30 %. Dessutom förhåller det sig så att vissa europeiska länder ger sina ylleindustrier statligt exportstöd.

Förhållandet till den tyngre konfektionsindustrin Många företag inom den tyngre konfektionsindustrin har också råkat ut för en ogynnsam lönsamhets- och likviditetsutveckling. Den svenska ylleindustrin har ofta givit förlängda krediter åt sina konfektionsindustrikunder — ibland i avsevärd omfattning — och denna service från ylleindustrins sida har utan tvivel varit till god hjälp för en del konfektionsföretag. Representanter för den svenska ylleindustrin hävdar att de utländska leverantörerna inte har lämnat sådant finansiellt stöd, åtminstone inte av långsiktig natur, och att de istället ofta begär kontantbetalning före leverans. Från samma håll säger man vidare att ytterligare nedläggningar inom den svenska ylleindustrin kommer att betyda likviditetssvårigheter för vissa konfektionsföretag på grund av minskade krediter. Beslut om nedläggning av företag inom konfektionsindustrin fattas ofta för sent, vilket resulterar i betydande förluster för alla fordringsägare, inklusive väverierna. Väverierna kommer att få allt mindre möjligheter att ta på sig finansiella risker av denna typ. Ylleindustrin med dess höga nivå ifråga om produktutveckling, produktionsteknik och kvalitetskontroll ger faktiskt den svenska konfektionsindustrin vissa fördelar som inte de utländska leverantörerna kan erbjuda i samma utsträckning, t. ex. ofta förekommande besök hos konfektionärerna för att diskutera tekniska problem. I en del fall har ett nära samarbete utvecklats mellan ylletillverkarna och konfektionärerna, vilket t. ex. 84

kan ta formen av ingående samråd med avseende på produkt- och leveransplanering. Eventuella leverans- eller kvalitetsproblem kan snabbare lösas om det finns möjlighet till en omedelbar och direkt kontakt mellan leverantör och kund. När ett konfektionsföretag väljer mellan en svensk och en utländsk leverantör, gäller emellertid ofta att priset, det större dessinsortimentet och leveranskapaciteten leder till preferens för den utländske leverantören. Ett ytterligare problem skapas genom att de svenska konfektionsföretagen kanske måste söka efter tyger som är billigare — och därmed av lägre kvalitet — för att kunna konkurrera med importerade kläder. Konsumenterna märker för det mesta inte skillnaden förrän kläderna har använts någon tid. En annan faktor som indirekt och ogynnsamt påverkar konfektionsindustrins inköp av tyger från svenska ylleväverier är den inbördes konkurrens som råder mellan de svenska konfektionsföretagen. Antag att två konfektionsföretag köper samma tygsort från ett ylleväveri och att det ena företaget har en hög tillverkningskvalitet — och därmed också höga tillverkningskostnader — medan det andra företaget har gått in för en lägre tillverkningskvalitet och lägre tillverkningskostnader. Detta betyder alltså att det senare företaget kan hålla lägre försäljningspriser än det förra, trots att de båda företagens plagg ser identiskt lika ut. Högkvalitetsföretaget kanske då måste sänka sina priser för att kunna konkurrera med d e kvalitativt sämre produkterna. Detta problem kan också leda till att konfektionsföretagen gärna vill skaffa sig ensamrätten till speciella dessiner från utländska leverantörer istället för att använda sig av samma dessiner från ett inhemskt ylleväveri. Möjligheter att förbättra konkurrensläget genom ytterligare rationalisering Den svenska ylleindustrin har en hög produktivitetsnivå och en mycket modern produktionsutrustning. Den kända amerikanska konsultfirman Werner Textile Associates bedömer att de svenska textilföretagen interSOU 1970: 60

nationellt sett ligger mycket högt med hänsyn till produktivitet och företagsledning. Den svenska ylleindustrins lönsamhetsproblem kommer därför sannolikt inte att kunna lösas genom ytterligare förbättringar av produktionsteknik eller arbetsmetoder. Till exempel visar en undersökning som har utförts av ett svenskt ylleväveri att ett produktionsprogram omfattande endast en dessin inte skulle sänka tillverkningskostnaderna så mycket att företaget på detta sätt skulle kunna bli konkurrenskraftigt. Detta betyder naturligtvis inte att företagen skall upphöra med det kontinuerliga rationaliseringsarbetet. Slutsatser Av denna undersökningsrapport framgår att om konkurrensförhållandena inom den svenska ylleindustrin och den tyngre konfektionsindustrin fortsätter på samma vis som hittills, finns det små möjligheter för den svenska ylleindustrin att överleva. Det har påpekats av några konfektionärer att den tyngre konfektionsindustrin har stor nytta av att det existerar en svensk ylleindustri. Mot bakgrund av antagandet att det även finns andra motiv för att behålla en ylleindustri i Sverige t. ex. av militära beredskapsskäl, torde det bli nödvändigt att skapa en djupgående förändring av ylleindustrins affärsklimat. Ändringarna i ylleindustrins struktur har redan antagit betydande proportioner. Ytterligare rationalisering av enbart ylleindustrin skulle sannolikt inte medföra önskade förbättringar i tillräcklig grad. En grupp ledande representanter för den svenska ylleindustrin har framlagt ett förslag till aktionsprogram med målsättningen att söka integrera hela produktions- och distributionskedjan från väverierna till konfektionsföretagen och vidare till detaljisterna. De som har ställt sig bakom det föreslagna aktionsprogrammet anser att detta är den enda möjligheten för svensk ylleindustri att överleva. Stanford Research Institute kan inte för närvarande i detalj bedöma detta förslag men drar slutsatsen att någon form av statligt stöd sannolikt kommer att bli SOU 1970: 60

nödvändigt om det ligger i det allmännas intresse att den svenska ylleindustrin skall kunna fortsätta sin verksamhet.

9 Behovet av genomgripande förändringar och de viktigare alternativa åtgärder som bör övervägas I de föregående avsnitten av denna rapport har beskrivits de förhållanden som har haft störst betydelse för verksamheten inom den svenska tyngre konfektionsindustrin och yllevävnadsindustrin under senare delen av 1950-talet och hela 1960-talet. Behovet av traditionella, högkvalitativa kappor, dräkter, överrockar, kavajer och byxor av kard- och kamgarnstyger har tenderat att hålla sig på oförändrad nivå, trots att den totala hemmamarknaden för överplagg har växt ganska kraftigt under 1960-talet. Detta har lett till en starkt ökad konkurrens bland tillverkarna, av vilka många har tvingats att arbeta under olönsamma förhållanden. Större valmöjligheter ifråga om fibermaterial, tyger och färger har negativt påverkat den svenska vävnadsindustrin gentemot de utländska leverantörerna. Med en internationellt sett relativt liten inhemsk efterfrågan i Sverige har den svenska vävnadsindustrin fått allt svårare att till konkurrenskraftiga priser leverera det stora antal olika tyger som konfektionsföretagen anser sig behöva. Vid den utförda intervjuundersökningen framkom att konfektionärerna nu köper upp mot 80 % av sina tyger från utländska leverantörer. Vävnadssektorn befinner sig alltså idag i en ännu svårare situation än den svenska konfektionsindustrin vilken fortsätter att hålla en ganska stor andel av den inhemska marknaden för de typer och kvaliteter av kläder som de tillverkar. Båda industrierna för dock en ständig kamp för att överleva på en relativt liten och stagnerande inhemsk marknad för tyngre konfektionskläder. Den tyngre konfektionsindustrin Konfronterade med en stagnerande hemmamarknad är det omöjligt för alla de 85

existerande konfektionsföretagen att uppvisa en lönsam tillväxt. Istället blir det så att några av de mest effektiva, aktiva och bäst skötta företagen kommer att kunna växa under det antal år som de mindre lyckosamma företagen håller på att avveckla verksamheten. Slutligen kommer dock även de få överlevande företagen att konfronteras med samma problem.

sektorn till den växande marknaden för billiga och lätta plagg för informellt bruk eller fritidsändamål — t. ex. jackor, uddabyxor eller stickade plagg — vilket eventuellt kommer att betyda att produktionsenheter måste förläggas utanför Sverige för att man skall kunna konkurrera med de utländska leverantörerna.

Praktiskt taget alla de besökta företagen är fullt utbyggda med egna funktioner för design, försäljning, inköp och tillverkning. I jämförelse med företag i andra västeuropeiska länder och i USA har det normala svenska företaget en för liten produktionsvolym för att kunna bära upp denna organisation och samtidigt uppträda konkurrenskraftigt på den inhemska marknaden. De fasta omkostnaderna var så höga som 45 % av bruttoförsäljningspriset i vissa av de besökta företagen. Bortsett från problemet med de fasta omkostnaderna kan den genomsnittliga produktiviteten hos dessa företag betraktas ligga på samma nivå som vid företag av likartad storleksordning i andra västeuropeiska länder och i USA. En potentiell produktivitetsökning på 15—20% föreligger normalt i de besökta företagen. En sådan förbättring kommer dock inte i sig själv att innebära en lösning på industrins nuvarande kritiska konkurrenssituation. Andra viktiga åtgärder krävs för att återställa livskraften.

För att nå resultat som kan kompensera den ogynnsamma utvecklingen för tyngre konfektionsvaror på hemmamarknaden torde båda alternativen kräva minst tre år. Dessa alternativ innebär emellertid ingen lösning av den aktuella kritiska situationen för många svenska företag inom den tyngre konfektionsindustrin. Istället borde ett övergångsprogram planeras med syfte att

Om den tyngre konfektionsindustrin fortsätter att specialisera sig på tillverkning av traditionella högkvalitativa herr- och damöverplagg, kan man utgå från att situationen på hemmamarknaden är sådan att endast ett fåtal av de nuvarande företagen kan överleva. Man kan tänka sig följande två möjligheter för att förbättra utsikterna. 1 Att snabbt öka exportvolymen genom ett välkoordinerat och framgångsrikt program för att skapa en stark position på den internationella marknaden för modekläder — i enlighet med rekommendationer givna i TEKO-utredningens rapport, 1969. 2 Att övergå från den tyngre konfektions86

1 reducera antalet företag och anläggningar 2 organisera de kvarvarande företagen till större enheter — med 500 eller fler anställda i fullt integrerade företag — för att få en gynnsam struktur ifråga om de fasta omkostnaderna 3 planera för en långsiktig tillväxt av industrin med beaktande av de viktiga strategiska förändringar som kan bli nödvändiga för en lämplig anpassning till växlingar i såväl den inhemska som den internationella konkurrenssituationen. Den svenska hemmamarknaden är från internationell synpunkt en relativt liten marknad. Som sådan kommer den att förbli ytterst känslig för förändringar i de inhemska marknadsförhållandena eller för nyheter från de utländska leverantörerna. Såsom framhållits tidigare är det nuvarande kritiska finansiella läget inom flera företag snarare ett resultat av en stagnerande efterfrågan på traditionella tyngre konfektionsvaror och en ökande koncentration i detaljhandelsledet än ett resultat av den höga svenska lönenivån eller importen av högkvalitativa kläder. Under kommande år kan emellertid de senare faktorerna få större betydelse för konkurrensen även på den mera modebetonade marknaden, där stil och säljstödjande åtgärder hittills har varit SOU 1970: 60

mera avgörande än priset eller varans ur- exportera vissa märkesvaror och specialprodukter såsom en del affärsföretag i London sprung. Parallellt med att behovet av att ett över- har gjort. gångsprogram föreligger finns det möjligYlleväverierna heter att förbättra produktiviteten vid flera av de existerande företagen, och de pågå- Såsom framhållits tidigare befinner sig väveende åtgärderna inom detta område bör be- rierna i ett mycket sämre konkurrensläge än drivas i allt snabbare takt, eventuellt i form konfektionsföretagen, och de levererar för av ett program för industrin i dess helhet. närvarande en relativt liten andel av den De produktivitetsproblem som har ett ome- svenska konfektionsindustrins materialbedelbart samband med den ringa volymen hov. De betydligt större väverierna i sådana bör separeras och behandlas just från denna länder som Storbritannien, Italien och Tyskutgångspunkt medan de produktivitetspro- land har en gynnsammare situation än föreblem som inte hänger samman med voly- tagen i Sverige där den inhemska marknaden är för liten för att man skall kunna nå men kan angripas mera direkt. Övergångsprogrammet bör planeras med en ekonomisk produktion av det ständigt syfte att i framtiden ge tillverkningsledet ökande materialsortiment som konfektionsden bästa möjliga anpassningen till de lång- företagen och detaljisterna kräver för att siktiga behoven samt till trenderna i konsu- tillfredsställa konsumenternas efterfrågan. Eftersom denna trend mot en ökad variamenternas efterfrågan och detaljisternas tion i kundernas preferenser säkert kommer krav. Programmet bör baseras på en mycket att fortsätta, kan den svenska ylleindustrin noggrann bedömning av sannolika långsikräkna med allt svårare förhållanden. De få tiga trender på både den inhemska och den kvarvarande väverierna tycks nu stå inför internationella marknaden för kläder under hotet om nedläggning av verksamheten. Lösde närmaste 10—20 åren. För närvarande ningen på detta kritiska problem kan i vämarknadsför de flesta svenska företagen sentlig grad behöva komma till stånd under inom konfektionsbranschen helt lika och fullständiga sortiment med stor variation beaktande av faktorer som inte har att göra ifråga om stilar och material. I samband med företagens konkurrensförmåga i förmed den långsiktiga bedömningen av mark- hållande till utländska leverantörer. Om sånadstrenderna och konkurrenssituationen dana överväganden visar att det ligger i stakrävs ett noggrant studium av för- och tens och det allmännas intresse att en innackdelarna med den »fullständiga produkt- hemsk ylleindustri upprätthålls, måste denna linjens» politik kontra en större specialise- industri få statligt stöd i någon form för att kunna överleva. ring inom industrin. Det är möjligt att en undersökning bör I USA och vissa andra länder har den exceptionellt stora försäljningsvolymen hos göras beträffande de ekonomiska förutsättvissa detaljistföretag lett till en utveckling ningarna för att reducera det antal varianter av renodlade produktionsföretag som spelar som nu tillverkas i den inhemska industrin en viktig roll. Detaljistföretagen beslutar i — med en koncentration till ett mycket besådana fall vilka modeller och utföranden gränsat sortiment av de mest populära trasom skall tillverkas, administrerar material- ditionella tygerna och modellerna t. ex. de inköp och placerar sina order hos tillver- traditionella blå och grå kostym- och rockkarna. Tillverkarna avlastas således alla tygerna. Även i detta fall torde dock stödfunktioner utom produktionen. Det är möj- åtgärder vara nödvändiga. Det förslag som nyligen lagts fram från ligt att en del av de största svenska detaljistväveriindustrin om ett koordinerat program företagen närmar sig en försäljningsvolym för samarbete med tillverknings- och deför vissa plagg som motiverar ett experitaljistleden bör naturligtvis bli föremål för ment med denna metod. Det är också tänkbart att sådana detaljistföretag skulle kunna noggrant studium. Den svenska ylleinduSOU 1970: 60

S7

strins problem delas i viss utsträckning av motsvarande bransch i andra länder. De stickade varornas ökande popularitet och den tekniska utveckling som förutspås för tillverkningen inom detta område är en annan faktor som inverkar negativt på den traditionella ylleindustrins nuvarande och framtida konkurrensläge. Planering av ett övergångsprogram Eftersom den tyngre konfektionsindustrin är betydelsefull för hemmamarknaden och dessutom berör ett stort antal anställda, torde det vara lämpligt att utveckla ett program som med utgångspunkt från den nuvarande kritiska situationen omfattar följande: 1 Planer för att anpassa den inhemska industrins grundläggande struktur till den framtida inhemska marknadssituationen, i vilken färre men starkare företag torde vara att föredra. 2 Planer för en välorganiserad reducering av antalet befintliga företag så att a stor arbetslöshet inte inträffar b de mest värdefulla resurserna hos de nuvarande företagen tillvaratas för användning i den nya strukturen c de nedlagda företagens kapitalinvesteringar kommer till användning på annat sätt i så stor utsträckning som möjligt. 3 Planer för att fånga upp problemen som uppstår i samband med en så stor omställning av industrin och för att nå de bästa praktiska lösningarna på dessa problem. I anslutning härtill bör: a förslag utarbetas till en ny struktur för industrin baserad på en noggrann undersökning av den inhemska och den internationella marknaden för svensktillverkade kläder under den närmaste fem- och tioårsperioden b erforderliga fundamentala organisations- och ledningsfunktioner fastställas för de företag som skall ingå i den nya strukturen c lokal- och personalbehov fastställas för företagen i den nya strukturen samt lämpligt utnyttjande planeras med hän88

syn till anläggningar och personal som ej behövs för den fortsatta verksamheten. Den svenska tyngre konfektionsindustrin har kommit i det nuvarande kritiska läget på grund av att stora förändringar inträtt under de senaste tio åren med avseende på marknaden, konkurrensen från importerade varor samt detaljhandelns struktur — och på grund av att många företag inte har kunnat anpassa sig till dessa förändringar. Man kan utgå från att sådana förändringar kommer att inträffa även i framtiden och leda till ett ännu svårare konkurrensläge för det relativt stora antal företag som också i fortsättningen kommer att betjäna en liten och stagnerande marknad. Det är därför väsentligt att alla planer för en förändring av industrins grundläggande struktur baseras på en noggrann bedömning av den framtida hemmamarknaden för tyngre konfektionsprodukter. Det är också väsentligt att man inser att en omstrukturering av industrin inte ger en i längden livskraftig industri såvida inte nya möjligheter för tillväxt kan förutses och planer utarbetas för att förverkliga dem. Hemmamarknaden för konventionella konfektionsprodukter innebär inte någon sådan tillväxtpotential. Exportmarknaden är dock en möjlighet. En annan möjlighet föreligger i form av en ökad produktion av högkvalitativa kläder och olika plagg för fritidsbruk. Det är givetvis lättare att teoretiskt utarbeta ett förslag till en industriell struktur som passar den nuvarande och framtida marknadssituationen än att ange med vilka praktiska medel man idag skall reorganisera den industri som består av ett sextiotal företag. I de flesta länder är det så att de berörda företagen individuellt bär ansvaret för att fatta beslut om att avveckla verksamheten eller att satsa på att överleva. För den svenska industrins del skulle en tänkbar väg vara att en representativ och kvalificerad arbetsgrupp tillsätts för att 1 leda utarbetandet av en ny struktur som kan ge industrin ny livskraft och bättre lönsamhet SOU 1970: 60

2 informera företagen beträffande de sannolika följderna för många företag om en reorganisation inte genomförs 3 stimulera en debatt om tänkbara mönster för kooperativa åtgärder med syfte att gradvis anpassa de enskilda företagen till den önskade framtida strukturen. 1 det allmännas intresse kan man från statens sida fatta beslut om finansiellt stöd till denna arbetsgrupp. Framgången kommer mycket att bero på om de existerande företagen i sitt eget intresse inser att någon form av kooperativ insats är nödvändig. Samtidigt är det möjligt att vissa pådrivande faktorer kan skapas för att nå ett snabbare accepterande av omställningsprogrammet. Den nämnda arbetsgruppen borde kunna framlägga förslag i detta avseende för statligt ställningstagande. En sund långsiktig plan för industrin har framförts som en av de viktigare rekommendationerna. Denna plan måste baseras på en noggrann analys dels av den framtida hemmamarknaden för svensktillverkade kläder, dels av den potentiella exportmarknaden för svensktillverkade kläder. Marknadsbedömningarna bör avse tiden fram till 1975 och 1980. Uppskattningar av efterfrågan bör göras för varje viktigare typ av plagg med hänsyn till: o o o o o

antal modeller eller varianter priser materialtyper viktigaste distributionsvägar materialleverantörer — inhemska eller utländska

Det första steget är att detaljstudera den nuvarande marknaden i dessa avseenden. Detta kan ske med hjälp av statistiska uppgifter, frågeformulär till de inhemska konfektionsföretagen och de viktigaste detaljistföretagen samt analys av fakta och trender beträffande importen. Så snart den nuvarande situationen blivit helt klarlagd, bör nästa steg vara att fastställa pågående förändringar och att göra upp prognoser för sannolika framtida trender. Dessa uppskattningar fram till 1975 och 1980 kan sedan SOU 1970: 60

ligga till grund för fastställande av följande element i planeringen: 1 Den framtida marknadens storlek uppdelad på olika typer av plagg samt tillväxtpotential. 2 Prisförhållanden och mode på den framtida marknaden. 3 De viktigaste distributionsvägarna — varuhus, kedjeföretag, inköpskooperativer och fristående detaljister. 4 Sannolika materialleverantörer — inhemska eller utländska — med utgångspunkt från den nuvarande och den i framtiden tänkta konkurrensen mellan dessa båda leverantörsgrupper. Prognoser av denna typ görs ofta i form av flera uppställda alternativ som är baserade på olika antaganden om framtiden. Detta är ett lämpligt tillvägagångssätt som dessutom ger en viss uppfattning om den ram inom vilken framtidsalternativen antas variera. Med sådana prognoser tillgängliga kan man förutsäga tillväxtmöjligheter samt vilka marknadsavsnitt som kommer att stagnera eller minska i betydelse — inte endast med avseende på produkter utan även kundtyper. Det är sannolikt att varuhusen, de större kedjeföretagen och inköpskooperativerna efter hand kommer att få en allt större betydelse på den svenska marknaden. Dessa försäljningsställen kan också komma att med hänsyn till inköpsprinciperna skilja sig helt från de mindre detaljisterna. Det är därför lika viktigt att planera hur de växande kundtyperna skall betjänas som att planera produktion och marknadsföring av de produkter för vilka man räknar med en ökande efterfrågan. När man har skaffat sig en god uppfattning om den sannolika framtida marknaden, kan man även bedöma den sannolika orderingången för olika plagg och därefter börja utarbeta alternativa produktionsmönster på basis av kända produktivitetsfaktorer och med beaktande av stordriftsaspekter. Hur många effektiva företag med produk89

tion av högkvalitativa herrkostymer kan rimligen få plats på den svenska marknaden om vi samtidigt utgår från att de är funktionellt kompletta och att de ständigt pressas av de större kunderna till att föra en mera spekulativ produktpolitik? Samma fråga kan ställas beträffande de övriga huvudtyperna av herr- och damkläder, både när det gäller enskilda plagg och tänkbara tillverkningskombinationer. Några svenska företag har redan flyttat över viss produktion till utlandet. Om detta är nödvändigt för att kunna konkurrera på den växande marknaden för billiga plagg kan prognoserna antyda att även andra företag med fördel borde slå in på samma väg. En annan möjlighet som bör beaktas är samverkan mellan större inhemska detaljistföretag och vissa inhemska tillverkare. Den planeringsuppgift som industrin har att lösa innebär alltså att man — med utgångspunkt från vissa antaganden om den framtida marknaden — söker finna den mest effektiva leverantörssituationen för att kunna konkurrera och uppvisa en ökad lönsamhet under de närmaste fem-tio åren. Parallellt med denna analys bör även en inventering göras av de nuvarande resurserna samt av de starka och svaga sidorna hos de nu existerande företagen med mer än 50 eller 100 anställda. Syftet med en sådan inventering skulle vara att sammanställa erforderliga fakta för att bedöma om det finns företag, eller logiska kombinationer av företag, som har större förutsättningar än andra att konkurrera framgångsrikt i den marknadsmiljö som kan tänkas uppstå under de närmaste tio åren. Undersökningar i USA har kommit fram till att framgångsrika företag kännetecknas av följande fem egenskaper: 1 De försöker inrikta sin verksamhet på marknader med en tillväxttakt som ligger över genomsnittet, och de drar sig tillbaka från marknader som visar långsam tillväxttakt eller avmattas. 2 De söker ständigt efter nya möjligheter för tillväxt genom produktinnovationer, 90

samarbete med andra företag, diversifiering av produktlinjerna m. m. 3 De är konkurrenskraftiga på den marknad som bearbetas. 4 Företagsledningarna är beredda att ta noggrant övervägda risker. 5 Till deras framgång bidrar ofta en god portion tur. En granskning av de svenska konfektionsföretagens konkurrensförmåga torde lämpligen främst inriktas på följande faktorer: 1 Omsättningen fördelad på mera betydelsefulla plagg samt trenden. 2 Vinstutvecklingen, nuvarande läge samt trenden. 3 Den andel av den nuvarande produktionen som säljs till de större inhemska kunderna samt trenden. 4 Den andel av den nuvarande produktionen som exporteras samt trenden. 5 Antalet anställda, omsättningen per anställd samt trenden. 6 De nuvarande marknadsandelarna på hemmamarknaden för de av företaget tillverkade tyngre konfektionsplaggen samt trenderna. 7 De nuvarande marknadsandelarna på exportmarknaden för de av företaget tillverkade tyngre konfektionsplaggen samt trenderna. 8 De nuvarande anläggningarnas och utrustningarnas tillstånd och deras möjligheter att anpassas till en ökad produktionsvolym. 9 Konsumenternas och detaljisternas uppfattning om företagets märkesvaror och varumärke. 10 En objektiv beräkning av företagets nuvarande produktivitet och möjligheter till en höjning av denna — förutsatt att avsättning för en ökad produktionsvolym föreligger. SOU 1970: 60

11 En subjektiv beräkning av företagets förmåga ifråga om produktutveckling och marknadsaktiviteter. 12 En subjektiv beräkning av företagsledningens förmåga och ambitioner att klara av ett program med målsättning att företaget skall överleva och växa i framtiden. 13 En subjektiv beräkning av företagsledningens förmåga att anpassa lönsamheten till de förändringar som har inträffat i konkurrenssituationen — en beräkning baserad på företagets resultat under de närmast föregående åren. 14 Graden av individualitet i de nuvarande produktlinjerna —• skillnader i jämförelse med andra tillverkares produkter. 15 Företagets rörelsekapital. 16 Speciella kooperativa program som har utarbetats mellan företaget och de större inhemska kunderna. 17 Diskussioner om förvärv av respektive samgående med annat företag. 18 Produktion av fritidsplagg mella kläder.

och

infor-

19 Planer på att förlägga produktion till utlandet. 20 Spekulativ politik genom tidig beställning av material samt produktion för färdiglager. 21 Verkställande direktörens och fyra andra ledande personers ålder. 22 Behov av volymökning för olika typer av tillverkade plagg med hänsyn till ett optimalt utbyte vid vissa antaganden beträffande antalet varianter. 23 Möjligheten till formell utbildning av förmän i ledarskapets teori och praktik. 24 Antalet anställda fördelade på icke-produktiva funktioner av typ design, försäljning, ekonomi etc. Det allmänna syftet med denna analys är att (1) fastställa vilka företag som har de SOU 1970: 60

största förutsättningarna för att kunna hävda sig på den framtida marknaden och (2) fastställa vilka företag som har de minsta förutsättningarna och kanske även det minsta intresset för att fortsätta verksamheten. Resultatet av analysen kan därmed bli en klassificering av de nuvarande företagen i tre grupper: 1 Företag med resurser och intresse som ligger över genomsnittet. 2 Företag med medelmåttiga resurser och medelmåttigt intresse — men med vissa speciella fördelar. 3 Företag med resurser och intresse som ligger under genomsnittet •— och utan speciella fördelar. För att få fram all denna information från företagen krävs att de själva anstränger sig ordentligt i detta samarbete, och detta kan utgöra ett problem. En del uppgifter är offentliga, t. ex. beträffande finanser och sysselsättning. Eftersom det första målet är att komma fram till slutsatser i form av de tre ovan angivna företagsgrupperingarna, kanske det inte är nödvändigt att forska alltför djupt för att kunna göra en grov uppskattning av läget. En del information kan erhållas från de största kunderna och eventuellt från de svenska konsultfirmor som har ett nära samarbete med dessa företag. Det förefaller önskvärt att man i första hand gör ett försök att klassificera företagen på basis av sådan extern information, kompletterad med de data som företagen utan vidare släpper ifrån sig. Beslut kan därefter fattas beträffande nödvändigheten av en mera detaljerad undersökning. Effektiv långsiktig planering är en svår uppgift för verkställande direktören vid ett relativt litet företag. För det första måste han använda större delen av sin tid till de löpande arbetsuppgifterna. För det andra kräver en effektiv långsiktig planering vissa kunskaper som chefen för ett mindre företag kanske inte haft tid att tillägna sig. Många direktörer vid stora företag i USA deltar numera i särskilda seminarieövningar för intensivutbildning i detta ämne. 91

Mot denna bakgrund bör den svenska tyngre konfektionsindustrin, som till stor del består av relativt små företag, biträdas av något slags gemensamt organ för utveckling av en effektiv långsiktig planeringsverksamhet och en långsiktig plan för industrins framtida tillväxt och lönsamhet. Ett sådant organ torde behöva två eller tre heltidsanställda specialister under den närmaste femårsperioden. Det krävs uppskattningsvis minst sex månader för att anskaffa och sammanställa material enligt det föreslagna programmet. Likväl är det motiverat att utföra dessa värderingar av framtiden för att därmed få en lämplig utgångspunkt för beslut om vilka åtgärder som är lämpligast med hänsyn till de framtida marknadskraven. Vilka relationer mellan tillverkare och detaljister passar bäst i framtiden? Vilka typer av specialisering bör tillverkarna överväga — skall man inrikta sig på speciella plagg, speciella distributionsvägar eller speciella marknader? Vilka typer av företagslokalisering kan rekommenderas och vilken storlek skall företagen ha? Vilka typer av kooperativa designoch marknadsföringsprogram är önskvärda? Vilka mål bör uppsättas för försäljningsvolymen på den inhemska marknaden och på exportmarknaden? Skall exporten organiseras som ett från design- och försäljningssynpunkt kooperativt program — med koncentration till vissa typer av plagg, med inriktning på ett antal utvalda länder, med målsättningen att skapa en mycket stark och varaktig efterfrågan på dessa artiklar och deras unika svenska desgin? Eller skall alternativt varje enskilt företag utforma sitt eget exportprogram med hela sitt produktsortiment, oavsett hur begränsade resurserna och förmågan kan vara? Det är denna typ av frågor som man behöver noggrant penetrera innan beslut fattas om några handlingsprogram. 10 Appendix:

Besökta

Detaljistföretag: Kooperativa Förbundet Åhlén & Holm AB 92

företag

AB Turitz & Co AB Sven Gul in AB Hennes Bredenberg & Co AB Carl-Axel Herrkläder AB PG Ahlström Herrkläder AB Militär Ekiperings AB Svensk-Engelska Skrädderiet AB Tillverkare/ grossist: Stockhaus & Co AB Tillverkare av tyngre herrkonfektion: AB Erikson & Larsson Oscar Jacobson AB Göteborgs Konfektions AB Konfektions AB Rang AB Schwartzman & Nordström AB Ljungströms Konfektionsfabrik AB L & P Widengren AB Essge-Konfektion Konfektions AB Drabant Tillverkare av tyngre damkonfektion: Tornvall Konfektions AB AB E Westlunds Thors Konfektions AB AB Damkappor AB Uppsala Kappfabrik Holmers Konfektionsfabrik AB Konfektions AB Lessle Sahlins Konfektions AB Fougstedts Klädes & Konfektions AB AB Cewo-Kappor Postorderföretag: Josefssons i Borås AB Kedjeföretag: Herrtex-Kedjan AB Tygleverantör: AB Sveriges Förenade Trikåfabriker Övriga: Stockholms Enskilda Bank, ekonomiavdelningen Sveriges Textilhandlareförbund Textilgrossisternas Riksförbund Handelns Utredningsinstitut Konfektionsindustriföreningen Textilrådet SOU 1970: 60

Diagram 3. Exempel på kostnadssammansättningen för ett ylletyg Kronor Erforderlig nettovinst 20.

Beräknad avskrivning och ränta

18:Administration

Kontantrabatter Försäljning Design

Direkta och indirekta löner 10,

Direkt material

Försäljningspris (Marknadspris)

Bilaga 4

Underlag för marknadsbedömning — en exemplifiering

1 Inledning Ett utmärkande drag för stora delar av TEKO-marknaden är att konsumtionen kan svänga i betydande grad mellan olika varugrupper liksom att både ökningar och minskningar av konsumtionen kan gå snabbt. Bedömningen av marknadssituationen och marknadsutsikterna är därför en strategisk uppgift för företagsledningen. Olika TEKO-företag gör denna marknadsbedömning med olika grad av medvetenhet och underbyggnad. Det finns några större företag som systematiskt använder tillgängliga diagnosmetoder. De flesta TEKO-företagen saknar emellertid närmare kännedom om sådana metoder och litar till en skönsmässig bedömning i den mån en medveten bedömning överhuvudtaget görs. ICI Fibres Ltd är bland de företag som använder olika typer av marknadsundersökningar. Företaget har ställt ett omfattande material av detta slag till TEKO-utredningens förfogande. Materialet inkluderar rapport från en relativt färsk undersökning rörande 15 varuslag på den svenska konfektionsmarknaden. Med företagets medgivande refereras denna ICI-rapport i det följande. TEKO-utredningen ställer sig därmed inte bakom undersökningens resultat utan framhåller tvärtom att en marknadsundersökning som görs för ett företag ofta måste få en viss specialinriktning. I detta fall ger undersökningen en utförlig information om 94

något som inte återges i referatet, nämligen ICI:s marknadsandelar, och har å andra sidan inte haft anledning att i alla återstående hänseenden uppfylla högt ställda krav på fullständighet eller exakthet. Undersökningen refereras här därför att den ger ett exempel på den typ av information som kan erhållas genom en mera omfattande marknadsundersökning, inkluderande intervjuer med konsumenter. Undersökningar kan emellertid göras också med enklare medel. Redan en sammanställning av de senaste årens totala försäljning av ett varuslag ger i allmänhet företaget en värdefull komplettering av siffrorna beträffande den egna försäljningen av samma varuslag. Företaget kan med ett sådant material, som i allmänhet är tillgängligt i offentlig statistik och färskare offentliga utredningar, få en bild av huruvida försäljningen av varuslaget verkar att öka eller minska. Som ett exempel kompletteras referatet av ICI-rapporten i det följande med en sådan uppställning av försäljningsutvecklingen beträffande varje varuslag. Källa är därvidlag bilaga 8. I de fall SRI-undersökningen inkluderar liknande uppgifter tas även de med, citerade från bilaga 3. Inköparnas uppfattning om marknadstrenderna har en väsentlig betydelse, och marknadsbedömningar från tillverkarnas sida underbyggs därför ofta med försök att kartlägga denna uppfattning. Beträffande varuslag som främst säljs till en stor mängd enSOU 1970: 60

butiksföretag är det önskvärt med ett större antal intervjuer för att erhålla representativitet. Men för många varuslag har den koncentration som ägt rum inom distributionen kommit att innebära att ibland intervjuer av endast ett fåtal inköpare i ett par av de största distributionsföretagen ger en indikation om läget och utvecklingen. I samband med TEKO-utredningens intervjuer har inköpschefer på KF, Åhlén & Holm AB och AB Turitz & C:o samt Sveriges Textilhandlareförbunds direktör tillfrågats om sin uppfattning, varuslag för varuslag, beträffande trender under den närmaste framtiden. Som ett exempel på en enklare form av inköparpejling har referatet nedan kompletterats även med dessa upplysningar. Dispositionen följer i stort sett ICI-rapporten. Referatet återger den inledande presentationen samt behandlingen av första varuslaget, kostymer, tämligen fylligt för att ge en bild av alla de variabler som undersökningen täcker. Referatet därefter är mera kortfattat. Bilagan har skrivits av utredningens huvudsekreterare, Göran C-0 Claesson.

2 ICl-undersökningens

uppläggning

För varje varuslag ges följande uppgifter, gällande den svenska marknaden maj 1967 —april 1968. 1 Uppskattning av totalmarknaden i antal plagg. 2 Genomsnittliga antalet plagg köpta per individ och år i utvalda åldersgrupper. 3 Åldersgruppernas andel av marknaden respektive befolkningen. 4 Inköpen fördelade på de fyra täckta kvartalen, vid presentationen omgrupperade j anuari—december. 5 Plaggen fördelade efter fiberinnehåll och ICI-produkter. (Detta återges inte i referatet.) 6 Plaggens fördelning på prisklasser samt medianpris. 7 Fördelning på typer av återförsäljare. SOU 1970: 60

Härtill kommer specialuppgifter i vissa fall. Intervjuerna verkställdes september 67— maj 68 som del av en rikstäckande omnibus-undersökning.

3 Kostymer

TEKO-utredningens material Den svenska konsumtionen av herrkostymer har utvecklats på följande sätt i 1 000-tal. 1960 1963 1966 1967 1968 1969

1 010 1 109 1 054 1227 1185 1 051

Denna bild av stagnation eller tillbakagång stämmer med de uppgifter som lämnats i enkätmaterialet. Där varierar omdömena mellan »konstant» och »sjunkande». Bilden stämmer för övrigt med SRIundersökningens (bilaga 3) uppgift att kostymförsäljningens andel i värde av totala försäljningen av överkläder minskat från 30 % 1961 till 26 % 1968.

ICI-rapporten Sammanfattningsvis konstateras att 0,49 kostymer per individ köptes under perioden vilket tyder på en totalmarknad av 1,46 miljoner kostymer. Den största inköpsfrekvensen ligger i åldersgrupperna 15—24 och 35—44 år som tillsammans svarar för hälften av alla inköp. En tredjedel av kostymerna köptes månaderna oktober—december. Genomsnittspriset var 337 kr, och nästan två tredjedelar av alla kostymer låg i prisläget mellan 250 och 450 kr. Herrekiperingarna är dominerande typ av återförsäljare med 64 % av marknaden. Därnäst kommer de specialiserade filialföretagen med 21 %. Endast en fjärdedel av kostymerna köptes för att användas i arbetet. 95

Antalet köp per år och köpare

Köpens fördelning

Befolkningens fördelning

Åldersgrupp

Kostymer Män Kostymer % %

15—24 25—34 35—44 45—54 55—64 65—74

0,64 0,50 0,62 0,48 0,42 0,15

28 17 21 17 14 3

22 17 17 18 16 10

0,49

100 Kostymernas fördelning %

Ändamål För arbetet/ dagligt bruk För bästbruk/ kvällsbruk Fritid

69 7 100

4 Dräkter TEKO-utredningens material

Kvartal

Kostymernas fördelning %

1 2 3 4

24 28 16 32

I bilaga 8 är inte dräkter separerade från klänningar. Den totala konsumtionsutvecklingen kan därför inte anges här. Enkätmaterialet röjer osäkerhet i handeln om trenden. Uttalandena där varierar mellan »stigande» och »sjunkande». ICI-rapporten

100 Inköpsfrekvensen framgår av följande tabell.

Kostymernas fördelning Pris 200 200—299,99 300—399,99 400—499,99 500

6 25 32 22 7

Åldersgrupp

Köpens fördelning Kostymer Dräkter % %

15—24 25—34 35^4 45—54 55—64 65—74

28 17 21 17 14 3

33 20 18 16 6 7

100 Typ av återförsälj.

Kostymernas fördelning %

Varuhuskedjor o. KF Specialiserade filialföretag Ekiperingar Postorderföretag Skräddare övriga

5 21 64 4 3 3 100

96 En intressant detalj är dräktens höga andel i de yngsta åldersgrupperna enligt ovanstående tabell. Denna andel kan möjligen ha påverkats av att materialet till 26 % inkluderar dräkter med byxor i stället för kjol eller det som brukar kallas dressar. Den mest populära tiden för dräktköp var andra kvartalet som ensamt svarade för 49 % av inköpen. Som framgår av nedanstående tabell var det vanligaste prisläget mellan 50 och 100 kr och det näst vanligaste mellan 150 och 200 kr. Medianpriset var 160 kr. SOU 1970: 60

Pris

Dräkternas fördelning i %

< 50 50— 99,99 100—140,99 150—199,99 200—245,99 250—299.99 >300

6 25 15 19 10 14 11

1960 1963 1966 1967 1968 1969

100 Varuhuskedjor o. K F Specialiserade filialföretag Ekiperingar Postorderföretag Sybehörsafärer Skräddare/syateljéer Övriga

och

1961 1968

5 259 5 757 6 963 8 198 9215 10 773

1824 2 600 2 432 2 600 2 656 3 041

1711 2 197 2 180 2 091 2 243 2 245

27 36

N å g o n parallell till h e r r b y x o r n a s framt r ä n g a n d e k a n inte observeras p å d a m s i d a n . Stagnationen k a n också avläsas i SRI:s j ä m förelse mellan kjol- respektive d a m b y x f ö r säljningens andel (i värde) a v totala försäljningen av överkläder. Dessa a n d e l a r v a r

18 45 10 3 2 7

1961 1968

kjolar

TEKO-utredningens

Kjolar

%

Dräkternas fördelning i %

5 Byxor

Dambyxor

Konsumtionen av herrbyxor har alltså ökat med 105 % under perioden eller med 8 % per år. Denna bild bekräftas i SRIundersökningen av en jämförelse mellan byxförsäljningens andel (i värde) av totala försäljningen av överkläder. Denna andel var

Ekiperingar svarade för 45 % av försäljningen som framgår av nedanstående tabell.

Typ av återförsäljare

Herrbyxor

material

Kjolar

Dambyxor

%

%

10 8

10 10

I enkätmaterialet anges trenden för herrbyxor vara »stigande» medan uppfattningen om dambyxor och kjolar är mera odeciderad.

Den svenska konsumtionen av byxor och kjolar har utvecklats på följande sätt i 1 000-tal plagg. ICI-rapporten

Om en uppdelning görs på olika åldersgrupper får man följande bild. Åldersgrupp

15—24 25—34 35—44 45—54 55—64 65—74

SOU 1970: 60 4

TEKO

Del II

Antalet köp per år och köp are

Befolkningens fördelning

Köpens fördelning Herrbyxor

Dambyxor

Kjolar

Män

Kvinnor

Kjolar

%

%

%

%

%

35 20 16 15 11 3

55 20 12 10 3

—

1,43 1,05 0,76 0,57 0,42 0,19

—

38 21 16 13 9 3

22 17 17 18 16 10

21 16 17 18 16 12

0,45

0,78

100 Herrbyxor

Dambyxor

2,54 1,93 1,54 1,34 1,07 0,44

1,21 0,57 0,35 0,26 0,12

1,56

Enligt tabellen köps 55 % av herrbyxorna av män under 35 år som utgör 39 % av befolkningen medan endast 14 % köps av åldrarna över 55 som utgör 26 % av befolkningen. Åldersfördelningens förändringar i framtiden får därmed sannolikt stor betydelse. Dambyxorna uppvisar halva antalet köp per invånare och år i samtliga åldrar mellan

25 och 55. Dambyxan är alltså nu fast etablerad långt upp i åldersgrupperna. Vad som avviker är de allra äldsta som använder dambyxor mycket litet och de allra yngsta som använder dem nästan lika mycket som kjol. Fördelningen på typer av återförsäljare var följande.

Typ av återförsäljare

Herrbyxornas fördelning %

Dambyxornas fördelning %

Kjolarnas fördelning %

Varuhuskedjor o KF Specialiserade filialföretag Ekiperingar Livsmedel/lanthandel Postorderföretag Sybehörsaffärer Skräddare/syateljéer övriga

15 19 52 2 4 1 1 6

28 21 31 1 9 4 1 5

26 13 49

.—

100 Ändamålet för köpet är angivet endast i fråga om herrrbyxorna och framgår av nedanstående uppställning.

Ändamål

Byxornas fördelning %

För kroppsarbete För annat arbete För bästbruk För fritid i övrigt

11 24 23 42 100

Medianpriset för herrbyxor var 57 kr, för dambyxor 45 och för kjolar 37 kr. Spridningen uppställning.

framgår

av

Köpens fördelning Byxpriset i kr

Herr- Dambyxor byxor Kjolai

<20 20—29,99 30—39,99 40—59,99 60—79,99 >80

6 10 11 13 26 21

7 13 22 30 19 9

10 18 32 32 8

5 3 1 3

6 Kavajer och jackor TEKO-utredningens

material

Den svenska konsumtionen av uddakavajer och jackor har utvecklats på följande sätt i 1000-tal. Kavajer

Herrbyxor

Damjackor

1960 1963

1 180

1966 1967 1968 1969

691 653 859 796

1 684 2 233 2 428 2 571

920 1006 1 119 1378

nedanstående

Kjolpriset i kr <20 20—29,99 30—39,99 40—59,99 >60

Uddakavajerna följer alltså kostymernas utveckling medan herrjackorna ökat med 1 1 8 % under perioden, dvs 9 , 0 % per år och damjackorna med respektive 90 och 7,3 %. Detta kan på herrsidan tolkas så att förändringen inte är en modemässig vändning från kostymen som garnityr utan en mera strukturell ändring i riktning mot helt andra plagg. Enligt SRI-undersökningen har herrjackornas andel (i värde) av totala försäljningen av överkläder ökat från 12 % 1961 till SOU 1970: 60

15 % 1968. Ökningen kan tyckas begränsad men då måste beaktas att den kunnat ske trots att jackorna är billigare än de plagg som de i allmänhet ersätter. Enligt enkätmaterialet är trenden stigande när det gäller jackor och dressar för herr, dam och tonår. Varorna karakteriseras mest

som modevaror, men vissa herrvaror anses även vara stapelbetonade. ICI-rapporten ICI-undersökningen behandlar endast herrjackor. Dessas fördelning på åldersgrupper ger följande bild.

Åldersgrupp

Antalet köp per år och köpare UddakaEnbart vajer och uddakajackor vajer

15—24 25—34 35^4 45—54 55—64 65—74

1,24 0,97 0,67 0,67 0,43 0,20

0,43 0,52 0,32 0,27 0,26 0,06

0,73

0,32

Priserna varierade kraftigt som framgår av nedanstående uppställning.

Köpens fördelning UddakaEnbart vajer och uddakajackor % vajer %

Befolkningens fördelning

35 21 15 17 9 3 100

22 17 17 18 16 10 100

38 26 17 15 12 2 100

7 Överrockar och kappor TEKO-utredningens

Priset i kr

Kavaj- och jackköpens fördel- Kavajköpens ning fördelning % %

<60 60— 99,99 100—139,99 140—179,99 180—219,99 >220

17 25 12 15 11 20

6 13 14 27 16 24

100 Tre fjärdedelar av köpen gjordes hos specialhandeln som framgår av nedanstående uppställning.

Typ av återförsäljare

Köpens fördelning Uddakavajer Endast och jackor uddakavajer % %

Varuhuskedjor o KF 10 Specialiserade filialföretag 19 Ekiperingar 59 Livsmedel/lanthandel 1 Postorderföretag 3 Skräddare/syateljéer 1 Övriga 7 100 SOU 1970: 60

18 70

1 6 100

%

material

Den svenska konsumtionen av herröverrockar och damkappor har utvecklats på följande sätt i 1 000-tal plagg. Rockar

Kappor

1 332

2 506

1966 1967 1968 1969

1062 1263 1083 906

2 265 2 277 2 326 2 386

Utvecklingen är i stort sett densamma som beträffande kostymerna. Stagnationen bekräftas i SRI-undersökningen av nedgången för dessa varors andel av total försäljningsvärdet för överkläder.

1961 1968

Rockar %

Kappor %

20 14

41 32 99

Materialet är tyvärr inte uppdelat i regnplagg och övriga. Man skulle kunna vänta sig att regnplaggen uppvisar en annan utveckling än de övriga. Uttalanden i enkätmaterialet tyder på att så är fallet. För rockar

15—24 25—34 35^14 45—54 55—64 65—74

1,08 0,76 0,66 0,75 0,60 0,48 0,74

0,43 0,57 0,46 0,30 0,23 0,22 0,37

%

%

Befolkningens fördelning Män Kvinnor % %

25 25 20 15 9 6 100

30 16 15 18 13 8 100

22 17 17 18 16 10 100

Priserna varierade starkt som framgår av nedanstående uppställning. Köpens fördelning Rockar Kappor Rockpris i kr <60 60— 99,99 100—139,99 140—179,99 180—219,99 220—299,99 >300

% 19 10 8 15 18 15 15 100

%

Kappris i kr

11 12 17 20 21 9 10 100

<50 50— 99,99 100—149,99 150—199,99 200—299,99 300—399,99 >400

Köpen skedde genom fackhandeln till tre fjärdedelar i fråga om överrockar och till två tredjedelar i fråga om kappor som framgår av nedanstående uppställning.

Typ av återförsäljare

Köpens fördelning Rockar Kappor %

14 Varuhuskedjor o KF Specialiserade filialföretag 18 55 Ekiperingar 1 Livsmedel/lanthandel 2 Postorderföretag 1 Sybehörsaffärer 1 Skräddare/ syateljéer övriga

18 15 51

100 ICI-rapporten

Köpens fördelning Kappor Rockar

Antalet köp per år och köpare Rockar Kappor

Åldersgrupp

redovisas där i alla fall utom ett en sjunkande trend men för regnrockar en stigande.

5 1 2

21 16 17 18 16 12 100

Herrskjortor

TEKO-utredningens

material

Den svenska konsumtionen av herrskjortor har utvecklats på följande sätt i 1000-tal Plagg. Herrskjortor 1965 1966 1967 1968

9 766 9 619 10 387 10 856

I enkätmaterialet varierar omdömena om trenden mellan »sjunkande» och »stigande». Detta kan måhända bero på att man talat om olika varuslag. Som framgår av ICImaterialet nedan är det stora skillnader inom varugruppen. ICI-rapporten Totalt 4,0 miljoner nylonskjortor och 4,5 miljoner bomullsskjortor beräknades ha köpts under perioden. Köparnas åldersfördelning skiljer sig för de båda produkterna som framgår av nedanstående uppställning. Nästan hälften av nylonskjortorna köps alltså i åldrarna 35—55 medan motsvarande andel av bomullsskjortorna köps av åldrarna 15—35. Då bör dock observeras att orden SOU 1970: 60

Åldersgrupp

Antal skjortköp per ar och köpare Nylon Bomull

Köpens fördelning Nylon Bomull

%

%

Befolkningens fördelning

15—24 25—34 35—44 45—54 55—64 65—74

0,98 1,48 2,01 1,85 0,85 0,95

2,23 1,36 1,52 1,61 1,26 0,74

16 18 25 24 10 7

31 15 17 19 13 5

22 17 17 18 16 10

1,39

1,51

bomull och nylon här främst står som typbeteckningar och inte strikt anger fiberinnehållet. Man jämför här i hög grad den korrekta, omönstrade, ofta vita skjortan med den kraftigt mönstrade eller med stark färg försedda fritidsskjortan. Skillnaden mellan de två typerna slår igenom även vid en jämförelse efter ändamål. Skjortköpens fördelning Ändamål

Nylon

Bomull

För kroppsarbete För annat arbete För bästbruk För fritid i övrigt

3 22 67 8

32 22 18 28

100 Nylonskjortan säljs i allmänhet i prisklasssen 20—30 kr och däromkring medan bomullsskjortan har tyngdpunkten av köpen i lägre prisklasser som framgår av nedanstående uppställning.

I fråga om typ av återförsäljare uppvisar de båda produkterna däremot inte några större olikheter som framgår av nedanstående uppställning. Köpens fördelning Typ av återförsäljare

<15 15—19.99 20—29,99 30—39,99 40—

%

%

10 14 45 22 9 100

33 17 18 15 17

S O U 1970: 60

% 28

12 37 3 8 4 8

9 Klänningar och blusar material

Som redan nämnts har någon separation mellan klänningar och dräkter inte gjorts i bilaga 8. I nedanstående tablå är därför dräkterna inkluderade under rubriken klänningar. Konsumtionen har utvecklats på följande sätt i 1000-tal plagg.

100 Bomullsskjortans större spridning i prishänseende avspeglar förmodligen större olikheter mellan olika produkter än vad fallet är på nylonsidan.

Bomullsskjortor

Varuhuskedjor o K F 35 Specialiserade filialföretag 13 Ekiperingar 30 Livsmedel/lanthandel 1 Postorderföretag 4 Sybehörsaffärer 2 Övriga 6

TEKO-utredningens Köpens fördelning Nylon Bomull

Nylonskjortor %

1960 1963 1966 1967 1968 1969

Klänningar

Blusar

3 122 3 692 4 003 5 067 4 914 4 722

2 010 2 617 2 294 1943 2 336 2 725

Klänningar har alltså ökat med 51 % under perioden eller 4,7 % per år och blusar med 36 % eller 3,5 % per år. Intressant är att notera förändringen under de allra senaste åren som förmodligen kan tillskrivas modeförändringar. Denna bild bör ställas mot utvecklingen för trikå som presenteras längre fram. Enligt enkätmaterialet väntas expansionen fortsätta, och klänningar karakteriseras övervägande som en modevara.

Köpens fördelning Klänningar Blusar % %

Typ av återförsäljare

15 Varuhuskedjor o KF Specialiserade filialföretag 12 55 Ekiperingar 10 Postorderföretag 3 Sybehörsaffärer 1 Skräddare/syateljéer 4 Övriga 100

25 11 43 5 7 1 8 100

ICI-rapporten Åldersfördelningen klänningsköparna.

redovisas

endast

för

10 Överplagg av trikå TEKO-utredningens

Antalet klänningsköp Köpens per år och fördelning Åldersgrupp köpare

Befolkningens fördelning

15—24 25—34 35-44 45—54 55—64 65—74

2,41 2,77 2,39 2,22 1,59 1,16

23 20 19 19 12 7

21 16 17 18 16 12

2,10

material

Den svenska konsumtionen av trikåöverkläder har utvecklats på följande sätt i 1000-tal

3 065

4 332

4 823

5 114

4 967

6 074

Följande prisklasser kan urskiljas

Klänningspriset i kr

<40 40— 59,99 60— 79,99 80— 99,99 100—139,99 > 140

Köpens fördelning Klänningar Blusar Bluspriset % % i kr

16 21 16 18 16 13 100

41 27 20 6 6

<20 20—29,99 30—39,99 40—49,99 >50

100 Specialhandeln dominerade för båda produkterna med en betydligt större andel för K F och varuhuskedjorna i fråga om blusar som nedanstående uppställning visar. 102

Ökningen uppgår alltså till 98 % för hela perioden eller i genomsnitt 8 % per år. Överplagg av trikå utgör med andra ord en markerad tillväxtsektor tillsammans med jackorna. I enkätmaterialet karakteriseras trenden för överkläder av trikå som stigande. Vidare betecknas dessa varor som modevaror ellermed en stor andel av modevaror.

ICI-rapporten Antalet köpta plagg under perioden beräknades uppgå till 14,3 miljoner varav 4,0 miljoner för barn. De vuxnas plagg fördelades på åldersgrupper så som nedanstående uppställning visar. SOU 1970: 60»

Åldersgrupp 15—24 25—34 35—44 45—54 55—64 65—74

Antalet köp per år och köpare män kvinnor

Köpens fö rdelning män kvinnor % %

2,72 1,45 1,16 0,79 0,62 0,28 1,24

46 18 15 11 8 2 100

3,77 2,61 2,20 2,04 1,20 0,69 2,19

35 18 17 17 9 4 100

Befolkn ngens fördelning kvinnor män % % 22 17 17 18 10 16 100

21 16 17 18 16 12 100

Fördelningen på prisklasser var följande.

Priset i kr <20 20—29,99 30—39,99 40—49,99 >50

För män %

För kvinnor

11 33 24 13 19 100

37 36 18 9 5 100

%

Inköpen var säsongmässigt ojämnt fördelade som framgår av nedanstående uppställning, speciellt i fråga om plagg för kvinnor. Köpens fördelning för män för kvinnor Kvartal

%

%

25 19 23 33 100

20 23 17 40 100

Även fördelningen på olika typer av återförsäljare är, som synes nedan, olik i fråga om trikåplagg som köps för män respektive kvinnor.

Typ av återförsäljare

Köpens fördelning för för män kvinnor % %

Varuhuskedjor o KF Specialiserade filialföretag Ekiperingar Livsmedel/lanthandel Postorderföretag Sybehörsaffärer Övriga

26 14 44 1 6 3 6

35 10 38 1 6 6 4

100 SOU 1970: 60

Bilaga 5

Den handelspolitiska ramen Utarbetad på TEKO-utredningens uppdrag av kommerserådet Olle Lindqvist, Kommerskollegium

1 Allmän

bakgrund

Målsättningen för det internationella arbetet på handelns område är att nedbringa och avveckla hindren för det internationella varuutbytet samt att skapa stabilitet i konkurrensvillkoren. De handelspolitiska grundprinciper som fastlagts i det Allmänna tulloch handelsavtalet (GATT) har härvid blivit normerande för den västliga världens betydelsefulla handelsnationer. Avtalets regelsystem har som grundval mest-gynnad-nationsregeln och förbuden mot diskriminering i handeln mellan deltagarländerna. En likabehandlingsprincip för konkurrensen mellan importvaror och hemmaproduktion är ett riktmärke för den långsiktiga politiken att avveckla handelsbarriärerna. Jämsides med strävandena på världsvid basis att nå ökade förutsättningar för ett vidgat handelsutbyte har en utveckling skett mot regionala grupperingar innebärande än mer accentuerade ansträngningar i riktning mot en ekonomisk integration av olika ekonomier. Den europeiska gemenskapen, EEC, och det europeiska frihandelsområdet, EFTA, är sådana exempel. Ett omfattande och ett så fritt internationellt varuutbyte som möjligt är för Sveriges del en viktig förutsättning för en fortsatt ekonomisk expansion. Sverige har också aktivt deltagit i det internationella handelspolitiska samarbetet. Väsentliga resultat har därvid vunnits. Tullhindren har nedbringats, 104

och ökad stabilitet och disciplin har nåtts i det handelspolitiska spelet. Vid tillkomsten av EFTA och i samarbetet inom organisationen har Sverige spelat en aktiv roll. Detsamma gäller i fråga om arbetet att utvidga det nordiska ekonomiska samarbetet. Utvecklingsländernas anspråk på förbättrade avsättningsvillkor för sina produkter har lett till krav också på handelspolitikens område, vilka mötts med förståelse från svensk sida. Med dessa engagemang i det internationella handelspolitiska samarbetet vilket bidragit till mer gynnsamma villkor för ett vidgat varuutbyte har Sverige emellertid också blivit i hög grad bundet i sin handelspolitiska rörelsefrihet. Detta gäller formellt och legalt genom åtagandena i internationella överenskommelser. Det gäller också faktiskt som följd av det ökade beroendet av ett omfattande handelsutbyte.

2 GATT

2.1 Tullar Den traditionella metoden att skapa skydd för inhemsk produktion mot importkonkurrens har varit att tillämpa tullar. Internationellt sett är det svenska tullskyddet generellt lågt, vilket bl a är ett uttryck för den liberala handelspolitik som förts. Efter den senaste allmänna tulltaxerevisionen är den svenska tariffen i stort sett en värdetulltariff, vars avvägning skett mot bakgrund av den SOU 1970: 60

konkurrens som mött från industriellt utvecklade länder med marknadsekonomi. Den svenska tullpolitiken vilar på mestgynnad-nationsprincipen. EFTA-samarbetet är ett undantag. Ett preferenssystem för uländer kan bli ett annat. Principiellt är tulltariffen dock en enkeltariff. Med övergången till värdetullar inbyggdes i den svenska tulltaxan något av ett automatiskt inflationsskydd. Den gamla tariffen, som i högre grad byggde på specifika tullar, hade med stigande priser successivt förlorat i skyddsverkan. Med värdetullar kom emellertid det något bättre skydd som en kvantitetstull ofta ger mot lågprisimport att i stort sett försvinna. Vissa justeringar i systemet gjordes genom införande av minimivikttullar för varor utsatta för speciell lågpriskonkurrens, exempelvis ylle- och rayonvävnader, gummidäck och porslinsvaror. Omfattande internationella åtaganden på tullområdet har Sverige gjort genom sitt deltagande i det Allmänna tull- och handelsavtalet. GATT syftar främst till en väsentlig sänkning av tullar och andra hinder för den internationella varuhandeln samt att säkra en icke-diskriminerande behandling medlemsländerna emellan. GATT tillkom 1947 och har successivt utökats så att det nu biträtts av alla viktiga handelsnationer. Under 1960-talet har främst ett antal u-länder tillkommit. Av östeuropeiska länder tillhör Tjeckoslovakien, Polen och Jugoslavien avtalet. För närvaarnde uppgår antalet medlemsländer till 78. Härtill kommer ett antal länder med en något lösare anknytning. Reglerna om sänkning och bindning av tullar i medlemsländerna är ett av de väsentligaste medlen för att uppnå GATT-avtalets syften. Enligt GATT-reglerna föreligger det inte något generellt förbud mot tullhöjningar; först i och med att ett land i en förhandling utfäster sig att inte höja en tull eller annan gentemot importen diskriminerande avgift på en viss vara utöver en viss angiven nivå, inträder en begränsning i handlingsfriheten. Sådana inom GATT gjorda åtaganden blir i princip gällande gentemot alla avtalsslutande parter (enligt non-diskriminationsprincipen). SOU 1970: 60

Jämlikt artikel XXVIII i avtalet kan en given bindning dock återtagas. Detta kan för närvarande ske varje treårsperiod genom förhandling och överenskommelse 1 med det land med vilket förhandling därom ursprungligen genomfördes, 2 med varje annat land som bedöms ha ställning som huvudleverantör, samt 3 i samråd med varje annat land som bedöms ha ett väsentligt intresse i saken. Sådana förhandlingar och överenskommelser skall innefatta kompensation med avseende på andra varor. Om överenskommelse icke kan nås mellan parterna inom viss tid har dels det land, med vilket förhandlingen ursprungligen genomfördes, dels huvudleverantörslandet, dels land med väsentligt intresse rätt att upphäva likvärdiga medgivanden, som givits det land som vill göra återtagandet. I sammanhanget må nämnas att de diskussioner i GATT rörande omförhandlingsreglerna som föranleddes av Kennedy-rondens resultat ännu ej slutförts. Sveriges deltagande i GATT:s tullförhandlingar — senast i den omfattande Kennedyronden — har bl a resulterat i att de svenska tullarna blivit i betydande omfattning bundna och detta för flertalet positioner vid den utgående nivån. Detta gäller också för positionerna inom textil-, trikå- och konfektionsområdena. Utrymmet för tullhöjningar, utan att iakttaga GATT:s speciella regler härom, är sålunda mycket begränsat. Även under en löpande treårsperiod finns under vissa omständigheter möjligheter att bryta gjorda åtaganden beträffande tullar. Reglerna härom, vilka i huvudsak återfinns i avtalets artiklar VI (antidumpingtullar) och XIX (escape-clause), är relativt detaljerade både med avseende på de kriterier som skall vara uppfyllda för att en åtgärd skall få vidtagas och med hänsyn till proceduren i varje särskilt fall. Bildandet av tullunioner kan också aktualisera en brytning av gjorda tullkoncessioner. För detta har GATT speciella regler som emellertid icke här skall närmare behandlas. I det nyligen tillkomna kapitel IV i GATT 105

(det s k u-landskapitlet) har industriländerna åtagit sig att i största möjliga utsträckning avstå från att införa eller öka tullar på produkter som är eller kan bli av särskilt intresse för u-ländernas export. Detta har sin särskilda betydelse för varor inom TEKOområdet då många u-länder har ett påtagligt intresse för export av sådana produkter. Bestämmelsen behöver dock inte iakttas i sådana fall då det föreligger tvingande skäl som gör det omöjligt att uppfylla åtagandet.

Antidumpingtullar Innebörden av GATT-bestämmelserna om antidumpingtullar är i stort följande. Tullar avsedda att uppväga eller hindra egentlig dumping benämnes antidumpingtullar. Sådana får icke uttagas till högre belopp än dumpingmarginalen, d v s i regel skillnaden mellan exportpriset och hemmamarknadspriset i exportlandet. Vid bedömande av huruvida dumping föreligger (priskriteriet) skall vederbörlig hänsyn tagas till olikheter i försäljningsvillkor, olikheter i beskattning samt andra olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet. Med utjämningstullar avses tullar som pålägges i importlandet för att motväga verkan av subvention i exportlandet. De får icke utgå med högre belopp än den uppskattade premie eller subvention som befunnits utgå i ursprungs- eller exportlandet, direkt eller indirekt, för produktion eller export av en vara, inbegripet särskild subvention för transport av varan. Som en viktig begränsning av rätten att begagna antidumping- och utjämningstullar är vidare föreskrivet att dylika tullar får användas endast under förutsättning att dumpingen eller subventioneringen förorsakar eller hotar att förorsaka väsentlig skada på en befintlig inhemsk industri eller avsevärt försenar upprättandet av en inhemsk industri (skadekriteriet). Beträffande varor för vilka importlandet bundit tullen vid viss nivå medför åtagandet i princip ett ovillkorligt hinder mot uttagande av högre tull. För att ge GATT-länderna möjlighet att inskrida mot dumping beträf106

fande varor av detta slag har i avtalet uttryckligen föreskrivits att gjorda koncessioner icke skall utgöra hinder för uttagande av antidumping- och utjämningstullar i överensstämmelse med artikel VI. Rätten att pålägga antidumping- och utjämningstullar är således av särskild betydelse när fråga är om varuslag, beträffande vilka importlandet icke har fria händer i tullhänseende på grund av att förekommande tullkoncessioner minskar möjligheten att motverka dumping genom höjning av den vanliga tullen. GATT-stadgans bestämmelser i artikel VI ger möjlighet att förstärka gränsskyddet på så sätt att endast den dumpade varan drabbas. Reglerna är nämligen konstruerade så att de icke skall tillämpas på det reguljära varuutbytet. Det är icke det låga exportpriset i sig som medger uttagande av antidumpingtull; både prisoch skadekriteriet måste vara uppfyllda. Inom Kennedy-ronden uppnåddes en överenskommelse om tillämpningen av artikel VI (antidumpingkod). På grundval av GATT-bestämmelserna regleras i koden hur dumping skall fastställas, hur en uppkommen skada skall bedömas, proceduren vid undersökningar i dumpingfrågor, påläggandet av antidumpingtull, särskilda regler för skada mot ett tredje land samt konsultationer och internationella åtgärder. Provisoriska åtgärder kan få vidtas endast i de fall då myndigheterna är övertygade om att läget motiverar åtgärder, avvaktande fullständig utredning. Åtgärderna bör då inte förbli i kraft längre än absolut nödvändigt. De skall därför inte få gälla mer än tre månader eller i undantagsfall sex månader. Åtgärderna får normalt inte heller ges tillbakaverkande kraft. Erfarenheterna har visat att stora svårigheter föreligger vid administreringen av ett antidumpingtullsystem. Särskilt gäller detta i fråga om fastställandet av huruvida priskriteriet är uppfyllt. Problemen härvid är uppenbara, då det rör sig om varor med stora olikheter vad beträffar kvalitet, utförande, mode e t c ; för bulkvaror torde problemen vara mindre. Otvivelaktigt får antidumpingtullar betraktas som ett otjänligt instrument när det gäller att komma till rätta SOU 1970: 60

med dumping av varor som företer stora olikheter i fråga om kvalitet, utförande etc. Frånträdande av tullkoncessioner för att skydda väsentliga säkerhetsintressen Enligt GATT-avtalet föreligger möjligheter att i vissa fall vidtaga åtgärder som är nödvändiga för att skydda väsentliga säkerhetsintressen, där åtgärderna avser handel med vapen, ammunition eller krigsmateriel. Enligt artikel XXI får åtgärder vidtas beträffande handel även med andra varor än vapen, ammunition eller krigsmateriel, nämligen jämväl med varor och materiel som direkt eller indirekt tillgodoser militära behov. Någon kartläggning i GATT av hur ovannämnda föreskrift tillämpats har icke skett. Att ett missbruk genom en vidsträckt tolkning av stadgandet inte var uteslutet var man medveten om vid utformningen härav. Det uttalades också att »den anda i vilken dessa föreskrifter tolkades, var den enda garantien mot missbruk». En garanti skapades genom att det fastslogs att åtgärder enligt dessa undantagsföreskrifter kunde bli föremål för förhandlingar enligt GATT:s artikel XXIII. Härigenom öppnas vägen för retaliationsåtgärder — efter prövning av GATT — gentemot det land som försöker utnyttja undantagsmedgivandet i artikel XXI för att tillgodose sina ekonomiska intressen. Nödfallsåtgärder Enligt artikel XDC i GATT-avtalet kan en tull under vissa speciella omständigheter få höjas utöver en bunden nivå. Artikeln ger bl a rätt till nödfallsåtgärder, i fall då en vara som följd av en oförutsedd utveckling och verkan av GATT-förpliktelser (t ex en tullkoncession) importeras i sådana kvantiteter och under sådana förhållanden att allvarlig skada för inhemska producenter uppkommer eller hotar att uppkomma. I dylika fall har ett land rätt att frånträda sitt medgivande i den utsträckning och under den tid som erfordras för att förebygga eller avhjälpa skadan. Någon förhandlingsrätt stadgas ej för berörda parter, men de parter som har ett väsentligt intresse såsom exportörer SOU 1970: 60

skall beredas tillfälle till samråd med den part som vill återta sitt medgivande. Liksom i artikel XXVIII ges de drabbade parterna rätt att frånträda likvärdiga medgivanden därest överenskommelser ej kan nås. I vad mån sådant frånträdande måste göras ickediskriminatoriskt är icke fullt klarlagt och har inte heller närmare diskuterats i GATT. 2.2 Kvantitativa restriktioner GATT:s regler om kvantitativa restriktioner återfinns i artiklarna XI—XIV. Enligt artikel XI är kvantitativa restriktioner principiellt förbjudna. Vissa allmänna undantag föreligger dock, det gäller bl a importföreskrifter sammanhängande med kvalitetskontroll o dyl, det gäller vissa allmänna undantag för tillgodoseende av skyddet för människors, djurs och växters liv eller hälsa, och det gäller även undantag med hänsyn till vissa säkerhetsintressen. Skydd för

betalningsbalansen

Betydligt viktigare än dessa nu uppräknade undantag är föreskriften att part har rätt att tillgripa importrestriktioner till skydd för sin betalningsbalans (artikel XII). Avtalsslutande part må sålunda, i syfte att skydda sin yttre finansiella ställning och sin betalningsbalans, utnyttja restriktioner för sin import. Restriktionerna skall icke ha större räckvidd än vad som erfordras för att förhindra en allvarlig nedgång i valutareserven eller, om denna är mycket liten, för att uppnå en rimlig ökning härav. De restriktioner som tillämpas med stöd av GATT:s artikel XII må drabba importen av olika varor på så sätt att företräde lämnas importen av mer nödvändiga varor. Däremot får restriktionerna icke tillämpas diskriminerande (artikel XIII) i större utsträckning än vad som är medgivet för motsvarande restriktioner för betalningssidan enligt stadgan för valutafonden. Beträffande länder (bl a Sverige) som upphört att åberopa artikel XIV i fondstadgan och sålunda infört konvertibilitet i sina löpande betalningar torde detta innebära att diskriminerande tilllämpning av restriktioner icke är medgiven. 107

Marknadsstörning Som tidigare antytts erbjuder GATT-reglerna även möjligheter att bryta gjorda koncessioner i vissa fall då marknadsstörning föreligger. Detta kan enligt artikel XIX (nödfallsåtgärder) ske också med tillämpande av kvantitativa restriktioner. Artikeln ger sålunda rätt till nödfallsåtgärder i fall då en vara, som följd av en oförutsedd utveckling och verkan av GATT-förpliktelser, importeras i sådana kvantiteter under sådana förhållanden att allvarlig skada för inhemska producenter uppkommer eller hotar att uppkomma. I dylika fall har ett land rätt att frånträda sitt medgivande i den utsträckning och under den tid som erfordras för att förebygga eller avhjälpa skadan. Någon förhandlingsrätt stadgas ej för berörda parter, men de parter som har ett väsentligt intresse såsom exportörer skall beredas tillfälle till samråd med den part som vill återta sitt medgivande. Liksom i artikel XXVIII ges de drabbade parterna rätt att frånträda likvärdiga medgivanden därest överenskommelser ej kan nås. Kvantitativa importregleringar som upprätthållas för att skydda betalningsbalansen (artikel XII) får jämlikt artikel XIII i regel inte tillämpas diskriminerande. En särskild fråga är emellertid om bstämmelserna om icke-diskriminering i artikel XIII även gäller vid tillämpning av restriktioner med stöd av artikel XIX. Något entydigt svar torde icke kunna ges i denna fråga. Uttalanden i samband med förarbeten till avtalet kan tolkas på olika sätt, och praxis ger heller icke något klart besked. För att eventuella åtgärder icke skall kunna utformas diskriminerande talar självfallet GATT-avtalets allmänna inriktning mot sådana förfaranden jämte vissa tolkningsuttalanden. Det finns å andra sidan skäl som talar för selektiva ingripanden. I de fall åtgärder begränsas till att upphäva orsaken till den skada som åstadkommits kan de sägas stå i överensstämmelse med de allmänna strävandena att icke i onödan förorsaka hinder för handeln. Det kan förefalla

som ett visst utrymme finns för att utforma eventuella restriktioner så att en viss selektivitet uppnås. Av största betydelse torde dock till sist vara hur berättigade de eventuella åtgärderna betraktas vara av övriga avtalsslutande parter och vilka intressen som blir berörda. 2.3 Möjligheter till andra undantag (waivers, bilaterala avtal etc) Som framgår av det ovanstående är det svårt att i praktiken tillämpa de undantag som i detalj är reglerade i GATT-avtalet vad beträffar kriterier, procedur etc. Detta gäller i särskilt hög grad den åtgärd som klart uttalat får tillämpas diskriminatoriskt, nämligen antidumpingtullar. Det får därför anses naturligt att man sökt sig fram på andra vägar för att mildra de problem som särskilt lågprisimporten har skapat i många länder. Några av de vanligast förekommande sätten härför diskuteras i det följande från generella utgångspunkter och mot bakgrunden av GATT-avtalet. Det stora utbudet av bomullstextilier från lågprisländerna har lett till att man sökt en speciell lösning för dessa varor. Beträffande marknadsstörande import av bomullsvaror, såväl garner som vävnader, trikå och konfektion, ges sålunda inom ramen för GATT:s bomullstextilavtal vissa möjligheter att begränsa importen. Ändamålet med avtalet var ursprungligen att hjälpa i första hand u-länderna men även Japan att efter hand få allt större avsättning på världsmarkanden för sådana bomullstextilier som de kunde framställa på konkurrenskraftiga villkor. En förutsättning var emellertid att handeln utvecklades på sådant sätt att den inte resulterade i marknadsstörningar i avnämarländerna. Detta avspeglas i långtidsavtalet. Å ena sidan åtar sig flertalet deltagande länder, vilka fortfarande tillämpar importrestriktioner på bomullstextilier, att efter hand avveckla dessa genom successivt ökande importkvoter. Ä andra sidan tillämpas en procedur som möjliggör införandet av nya restriktioner på enskilda produkter om importen därav förorsakar SOU 1970:60

allvarliga marknadsstörningar. Även andra undantag finns från det förstnämnda åtagandet. Vidare stadgas att inget hindrar ett importland från att ingå speciella överenskommelser med vissa länder under förutsättning att överenskommelsen inte strider mot de grundläggande principerna i långtidsavtalet. Härutöver kan begränsande åtgärder få vidtagas beträffande import av andra textilvaror för det fall importen sker såsom en substitution från exportlandets sida av en tidigare export av bomullsvaror. Importreglerande åtgärder enligt bomullstextilavtalet skall begränsas till enbart det land varifrån den marknadsstörande importen kommer. Jämlikt artikel XXV föreligger möjlighet för ett enskilt land att efter särskild ansökan erhålla befrielse från åtagande som eljest föreligger enligt GATT-avtalet (waiver). Förutsättningen härför är dock att beslut därom fattas med en majoritet av två tredjedelar av de avgivna rösterna och att denna majoritet omfattar mer än hälften av parterna. Härutöver har det i praktiken visat sig möjligt att bilateralt överenskomma om inskränkningar i de förmåner som eljest enligt GATT tillkommer avtalsslutande parter. Det må erinras om att ett flertal länder — och även Sverige — har speciella avtal med ett antal länder vari GATT-avtalets regler om marknadsstörande import, förbud mot kvantitativa restriktioner etc. har satts ur kraft eller givits särskilt innehåll. Sådana avtal har inte ansetts oförenliga med GATT-avtalet så länge det inte rör andra avtalsslutande parters väsentliga intressen. Artiklarna XXII och XXIII i avtalet reglerar huvudprinciperna för samråd mellan avtalsslutande parter.

3 EFTA

3.1 Huvudregeln Sveriges anslutning till den europeiska frihandelssammanslutningen, EFTA, innebär en hårdare bindning av rörelsefriheten i fråga om användandet av tullar och kvantitativa restriktioner i näringspolitiskt syfte än SOU 1970: 60

den som följer av medlemskapet i GATT. Tillämpandet av tullar och kvantitativa restriktioner i handeln mellan EFTA-länderna är sålunda enligt konventionen i princip förbjudet när det gäller industriprodukter med ursprung inom EFTA-området. Detta följer av den vedertagna definitionen på ett frihandelsområde som föreskriver att tullar och andra restriktioner för handeln avvecklas helt och hållet för praktiskt taget all handel deltagarländerna emellan. För vissa speciella situationer kan emellertid medges undantag från konventionens huvudregel. 3.2 Åtgärder vid betalningsbalanssvårigheter Enligt artikel 19 må medlemsland för att skydda sin betalningsbalans införa kvantitativa importrestriktioner. En hänvisning gores i konventionen till EFTA-ländernas övriga internationella förpliktelser, varmed främst förstås förpliktelser inom ramen för GATT och IMF. Andra åtgärder än importrestriktioner är ej medgivna. Vissa bestämmelser gäller beträffande den procedur m m som länderna härvid har att iakttaga. Artikel 19 kan endast åberopas i fall av en betalningsbalanskris. 3.3 Åtgärder för att motverka snedvridning av handeln Enligt artikel 5 äger rådet fatta sådana beslut som är nödvändiga för att komma till rätta med orsakerna till en snedvridning i handeln genom att ändra ursprungsreglerna eller genom andra åtgärder som det anser lämpliga. Snedvridning av handel anses föreligga om följande kriterier är uppfyllda: 1 Importen av en viss vara från ett EFTAland ökar på grund av tullsänkningen inom ramen för EFTA, 2 Tullarna på ingående råvaror och halvfabrikat i exportlandet är väsentligt lägre än motsvarande tullar i importlandet, samt 3 Importökningen förorsakar eller skulle kunna förorsaka allvarlig skada för produktion som bedrives i importlandet. 109

I särskilt brådskande fall kan en medlemsstat hänskjuta frågan till rådet som har att med enhällighet fatta beslut så fort som möjligt och i allmänhet inom en månad. I betraktande av rådande tullförhållanden i EFTA-länderna torde reglerna i artikel 5 om snedvridning i handeln sannolikt icke kunna anses bli tillämpliga annat än för vissa specialfall.

3.4 Antidumpingtullar och utjämningsavgifter Enligt artikel 17 skall ingen bestämmelse i EFTA-konventionen hindra en medlemsstat att vidta sådana åtgärder mot dumpad och subventionerad import som är förenliga med dess övriga internationella förpliktelser. Detta innebär att EFTA-konventionen icke lägger hinder i vägen för en tillämpning av GATT:s antidumpingregler även mot EFTAländerna. I några fall har också antidumpingbestämmelser åberopats inom EFTA bl a i Storbritannien. Det har emellertid icke varit fråga om mer bearbetade varor.

3.5 Åtgärder vid svårigheter inom viss sektor I EFTA-konventionens artikel 20 har intagits bestämmelser om nödfallsåtgärder till följd av sektorssvårigheter. Enligt konventionen har artikeln haft giltighetstid endast under övergångstiden, d v s intill utgången av 1969. I avvaktan på utgången av de diskussioner och förhandlingar som upptagits inom EFTA i frågan om artikeln skall ersättas av andra bestämmelser har giltighetstiden förlängts till utgången av 1970. Enligt artikeln kan en medlemsstat under vissa omständigheter genom kvantitativa restriktioner i viss utsträckning begränsa importen eller vidta andra åtgärder som rådet kan medge vid fall av »svårigheter inom särskilda sektorer». Sådana svårigheter anses föreligga om inom en medlemsstats område en påtaglig ökning av arbetslösheten uppstår inom en särskild sektor av industrin 110

eller inom ett särskilt geografiskt område till följd av en betydande minskning i den inhemska efterfrågan på en i medlemsstaten producerad vara och om denna minskning i efterfrågan beror på en ökad import från andra medlemsstaters område till följd av den gradvisa avvecklingen av tullar, avgifter och kvantitativa restriktioner i enlighet med EFTA-reglerna. Vid tillämpningen av åtgärder för att komma till rätta med svårigheter inom särskilda sektorer skall lika behandling ges åt importen från alla EFTA-länder. Innan restriktioner införes, skall rådet om möjligt underrättas. Rådet må genom majoritetsbeslut avge rekommendationer ägnade att mildra de skadliga verkningarna av åtgärderna eller att hjälpa berörda medlemsstat att övervinna svårigheterna. Inom EFTA har artikeln om sektorssvårigheter åberopats endast i ett fall som stöd för införande av importreglering, nämligen beträffande Österrikes tändsticksindustri. Vid sin bedömning av detta fall ansåg rådet att nämnda industri var alltför begränsad för att den skulle anses såsom en sektor i förevarande bemärkelse. Som antytts pågår inom EFTA förhandlingar om framtida bestämmelser rörande åtgärder vid sektorssvårigheter. Frågan är härvid om de nuvarande bestämmelserna skall helt utgå, bibehållas eller ges annan form och innebörd. Det är icke möjligt att ange efter vilka linjer en slutlig lösning kan ske. Mot bakgrund av den allmänna målsättningen inom frihandelsområdet kan det dock vara realistiskt att vänta att stränga kriterier kommer att uppställas för de fall då enskilda medlemsländer skall kunna tillgripa handelshindrande åtgärder. 3.6 Åtgärder till skydd för väsentliga säkerhetsintressen Enligt EFTA-avtalet får åtgärder vidtas för att skydda tillverkning som är oundgänglig för försvarsändamål, under förutsättning dock att åtgärderna inte inbegriper tillämpning av importtullar eller kvantitativ begränsning av importen. SOU 1970: 60

4 Tullskyddet för

TEKO-produkter

4.1 Nuläget Textilfibrer är i allmänhet tullfria. Enda undantaget utgör ändlösa och korta konstgjorda fibrer, för vilka tullarna är 17,6 %, minimum 138 kronor per 100 kg, resp 7,4 %. För garner av korta textilfibrer gäller i allmänhet tullar mellan 6 och 8,8 %. Ullgarner har lägst och lin- och hampgarner högst tullskydd. En särställning intar här bomullssytråd med en tull om 13 % samt garn av rayonull med 10,4 %. Garner av ändlösa konstgjorda textilfibrer har en tull av 17,6 %, dock minst 138 kronor per 100 kg. Garner av ändlösa syntetiska fibrer är tullfria. Då det gäller vävnader har det ändlösa konstgjorda textilmaterialet det nominellt sett högsta tullskyddet med 17,6 % i kombination med minimitullar om 616 — i vissa fall 440 — kronor per 100 kg. Samma tullar gäller för biandvävnader av ull, bomull och korta konst- och syntetfibrer om det ändlösa konstgjorda materialet uppgår till minst 40 viktprocent. Manufaktureringsskyddet för dessa vävnader är dock — till följd av fiber- och garntullarna — inte avgjort högre än för andra vävnader, där tullarna uppgår till mellan 12 och 1 4 % . I stort sett samma tullbild föreligger för specialvävnader av olika slag som sammetsvävnader, plast- och gummibelagda vävnader, tyll- och trikåvävnader samt textilband. För vävnader av ull har värdetullen, 14 %, dock kombinerats med en alternativ minimitull om 400 kronor per 100 kg. Inom trikåområdet utgår för damstrumpor av långfibrigt nylon och annat syntetiskt textilmaterial en tull om mellan 15 och 25 %, varvid kvaliteter med lägre tullvärde har de högsta tullarna. Strumpbyxor av samma material ligger vid 17 %. Andra konfektionerade trikåvaror är belagda med tullar mellan 10 och 17,6 %, varvid varor av långa syntetfibrer har lägst tullskydd (10—15 %) och ändlösa konstgjorda fibrer högst (17,6%, min 616—700 kronor per 100 kg). För ull- och bomullstrikå liksom SOU 1970:60

för trikåvaror av korta syntetiska textilfibrer uppgår tullen till 15 % för bomullsoch syntetullvaror dock i kombination med en minimitull om 400 kronor per 100 kg. För kläder utgår tullar med mellan 13 och 17 %, varvid de högsta tullsatserna gäller för varor av ändlösa konstgjorda och de lägsta för varor av ändlöst syntetiskt material. Andra kläder av betydelse är belagda med 15 %, med undantag av överkläder för män och gossar (13 % ) . För andra konfektionerade varor som filtar, sänglinne, borddukar och handdukar utgår tullar som är ungefär lika höga som för motsvarande vävnader. Sammanfattningsvis gäller som allmän karakteristik av tullarna inom TEKO-området gentemot icke EFTA-länder följande. Tullfrihet råder för textilfibrer. Tull utgår med 5—8 % på garner, 12—14 % på vävnader samt 13—17 % på trikå- och konfektionsvaror. Härutöver gäller för vissa betydelsefulla vävnader och trikåvaror alternativa minimivikttullar. Tullskyddet inom TEKO-området ligger över den allmänna tullnivå som kan sägas råda inom Sverige, för vissa varor väsentligt över. Trots detta kan de svenska textiloch konfektionstullarna inte sägas ligga högt internationellt sett. I detta sammanhang tilldrar sig EEC-tullarna störst intresse. Tullarna för garner och vävnader ligger i EECtariffen i stort sett i nivå med de svenska, medan EEC:s trikå- och konfektionstullar ligger några procentenheter högre än i Sverige. Några minimitullar förekommer dock inte, vare sig för vävnader, trikå- eller konfektionsvaror. EEC:s tulltariff kan således i strukturellt hänseende sägas vara ganska lik Sveriges på TEKO-området, även om tendensen till kraftigare tullskydd för industriellt mer bearbetade produkter är mer markerad.

4.2 Förändringar genom Kennedy-ronden Den tullbild som beskrivits i det föregående avser läget år 1970. Genom åtaganden i Kennedy-ronden skall de svenska tullarna för TEKO-produkter sänkas för ett begrän111

sat antal varor — i flertalet fall dock helt obetydligt — i två steg fram till den 1.1.1972. Bland mer betydelsefulla varor som på detta sätt får tullarna sänkta må nämnas vissa garner och vävnader tillverkade av eller till stor del innehållande konstgjorda fibrer, ävensom linnevävnader, vissa specialvävnader samt trikåväv. För flertalet varor inom TEKO-området sänktes emellertid inte tullarna genom Kennedy-ronden, dock bands praktiskt taget alla övriga tullar vid utgående nivåer, vilket innebär att autonoma tullhöjningar inte kan vidtagas i Sverige utan att kompensation lämnas inom andra varuområden och förhandlingar härom hålls med berörda länder. Motsvarande förhållanden beträffande tullsänkningar och tullbindningar genom Kennedy-ronden gäller för flera länder. EECtullarna för TEKO-varor sänktes dock genomgående mer ehuru i begränsad utsträckning (med en eller annan procentenhet). Den nuvarande skillnaden i förhållande till Sveriges tulltaxa med mer markerade tullskydd för längre bearbetade produkter skulle härigenom komma att utjämnas något.

5 Bilaterala

överenskommelser

Den s k lågprisimporten har under en följd av år skapat svårigheter för vissa branscher. Särskilt utsatt har textil- och konfektionsindustrin varit. Under de senaste åren har trycket till följd av mycket låga importpriser från vissa länder ökat i en sådan utsträckning att åtgärder ansetts nödvändiga för att temporärt få importutvecklingen under kontroll. Den metod man härvid använt sig av har varierat med hänsyn till vilka varor och vilka importländer åtgärderna gällt. I det följande lämnas en summarisk redogörelse för de villkor som gäller för import från de i sammanhanget mest aktuella länderna av speciellt s k lågprisvaror och den utveckling, som härvidlag förevarit under senare år. För handeln med Japan gäller formellt ett avtalsarrangemang från år 1952. Detta, som tillkom under ett skede av strikt bilateral 112

ordning för både handeln och betalningarna, har under årens lopp dock ändrats på så många punkter att det i praktiken förlorat egentlig betydelse. Under en följd av år har de konkreta frågorna i handeln reglerats inom ramen för protokoll och skriftväxlingar anslutna till 1952 års avtal. Det senaste protokollet — från 1959 — förlängdes genom skriftväxling den 13 augusti 1964 att gälla till den 31 mars 1965 eller till den tidpunkt då ett nytt handelsavtal träder i kraft om så skulle ske tidigare. I en till 1964 års överenskommelse ansluten särskild skriftväxling preciseras de svenska, alltjämt gällande importlicensåtagandena vilka avser textilier, porslin och hemsymaskiner. Härutöver tillämpas internt på svensk sida med japansk vetskap begränsade licensramar för några andra varor, däribland industrisytråd av bomull. Sistnämnda reglering tillämpas enligt bestämmelserna i GATT:s bomullstextilavtal. Gällande kontingentbelopp har endast i ringa omfattning ändrats under senare år. I fråga om alla övriga japanska varor kan importen i realiteten ske utan begränsning. Till följd av den snabbt ökande importen från Sydkorea lades i början av 1967 så gott som hela textilområdet under licenskontroll. I april 1967 träffades en överenskommelse om dels en ömsesidig marknadsstörningsklausul av generell karaktär och av samma typ som de klausuler vissa länder har i sina avtal med Japan, dels en begränsning av importen av yttertrikå från Sydkorea till 42 mkr för en tolvmånadersperiod räknat från den 1 mars 1967. Avtalet med Sydkorea gäller fortfarande och licenstvånget upprätthålles alltjämt i samma omfattning som ovan nämnts. Då importintresset för yttertrikå emellertid minskade har den särskilda överenskommelsen om begränsning av denna import icke ersatts med någon ny överenskommelse för tiden efter den 1 mars 1968. Utvecklingen följes dock noggrant så att åtgärder snabbt skall kunna vidtagas, därest denna import skulle tendera att återigen stiga kraftigt. Under åberopande av marknadsstörningsklausulen inleddes konsultationer beträffanSOU 1970: 60

de importen av herrstrumpor, sockor, jackor och anoracker samt skjortor (ej av trikå), vilka resulterade i en överenskommelse om införande f r o m den 1 mars 1969 av exportbegränsning i Sydkorea av dessa varor. En ny överenskommelse har träffats för perioden 1 mars 1970—28 februari 1971 innebärande att ytterligare ett par varor (trikåskjortor och vissa nattkläder) innefattas i exportbegränsningen. Efter överläggningar våren 1968 åtog man sig från jugoslavisk sida att för en tolvmånadersperiod räknat från den 1 april 1968 begränsa exporten till Sverige av vissa textilvaror, huvudsakligen inom konfektionsområdet, till en nivå som i huvudsak låg vid 1967 års export. Överenskommelsen förlängdes med vissa justeringar för ytterligare en tolvmånadersperiod räknat från den 1 mars 1969. Då den jugoslaviska exportbegränsningen endast avsåg leveranser direkt till Sverige, infördes licenstvång vid införsel eller inköp av ifrågavarande jugoslaviska textilvaror från annat land än Jugoslavien. F r o m 29 april 1970 har det tidigare systemet med exportbegränsning från jugoslavisk sida ersatts av ett importlicensförfarande, vilket avser vissa av de varugrupper som tidigare omfattades av exportbegränsningen. För tre av dessa varugrupper (strumpor, filtar samt sänglinne och handdukar) har Kungl. Maj:t fastställt kvantitativa begränsningsnivåer. För övriga varugrupper som omfattas av importlicensförfarandet skall licensansökan prövas från fall till fall. Efter överläggningar mellan Sverige och Hongkong respektive Storbritannien åtog sig Hongkong att f r o m den 1 juni respektive 1 juli 1968 begränsa exporten till Sverige av vissa kläder för en tolvmånadersperiod. Vad gäller bomullsvaror grundades den träffade överenskommelsen på GATT:s bomullstextilavtal, bl a innebärande att importen i stort sett stabiliserades på 1967 års nivå. Ett separat arrangemang träffades för några icke-bomullsvaror innebärande att importen approximativt begränsades till 1967 års nivå. För vissa andra textilvaror tillSOU 1970:60

lämpades ett särskilt kontrollsystem, som ger svenska myndigheter förhandsinformation om handelsutvecklingen så att konsultationer, om så erfordras, kan hållas innan importen når en hög nivå. Liksom i fråga om Jugoslavien infördes licenstvång för dessa varor vid införsel eller inköp från annat land än Hongkong. Efter förnyade överläggningar åtog sig Hongkong att genomföra vissa ändringar i den tidigare uppgörelsen innebärande att vissa trikåvaror samt jackor och anoracker överfördes från kontroll- till exportbegränsningssystemet. De nya bestämmelserna trädde i kraft i februari 1969. Efter förhandlingar under april och juni månader 1969 träffades en ny överenskommelse mellan Sverige och Hongkong om begränsning av exporten från Hongkong till Sverige av dels vissa bomullsvaror under tiden 1 maj 1969 —30 juni 1970 dels vissa andra textilvaror under tiden 1 juli 1969—30 juni 1970. Överenskommelsen innebar att vissa ändringar i förhållande till de tidigare uppgörelserna genomfördes bl a i fråga om regleringens varumässiga omfattning. Sålunda tillfördes exportbegränsningen vissa nya varuslag, varav några överflyttades från kontrollsystemet. Å andra sidan avfördes vissa varuslag från exportbegränsningen, varav en del av dessa överfördes till kontrollsystemet. Även kontrollsystemet tillfördes vissa helt nya varuslag Efter förhandlingar i april och maj 1970 har en ny överenskommelse träffats mellan Sverige och Hongkong för en ny tolvmånadersperiod med början fr o m den 1 juli 1970. Överenskommelsen innebär att vissa ändringar i förhållande till den tidigare uppgörelsen genomförts bl a i fråga om regleringens varumässiga omfatning. I juli 1968 infördes importlicenstvång för vissa textilvaror från Formosa (Taiwan). Importen är relativt obetydlig men regleringen är motiverad främst med hänsyn till att varor med ursprung i Hongkong lätt kan exporteras via Formosa, vilket försvårar upprätthållandet av reglering av Hongkongvaror. Anföras må att Formosa inte är medlem av GATT. 113

Med Portugal träffades en överenskommelse om införande fr o m den 1 december 1968 av ett särskilt kontrollsystem syftande till att utvecklingen av importen fortlöpande skulle kunna följas av vissa textilvaror, nämligen dels skjortor, byxor samt skydds- och överdragskläder av bomull, dels res- och sängfiltar. Beträffande bomullsvarorna gällde att dessa finge införas endast om exportdeklaration kunde företes från portugisiska bomullshandelskommissionen i Lissabon. En ny överenskommelse träffades med Portugal i juli 1969 som bl a innebar att — utöver de varor som omfattades av den tidigare överenskommelsen — även vissa andra varor inbegreps i ett system, som syftade till att utvecklingen av importen fortlöpande skulle kunna övervakas. Överenskommelsen gällde tiden 15 juli 1969—14 juli 1970. Efter förhandlingar i Lissabon i juni 1970 har en ny överenskommelse träffats för tiden 15 juli 1970—14 juli 1971. Denna överenskommelse innebar att vissa nya varuslag tillförts övervakningssystemet, nämligen skjortor av bomullstrikå och andra underkläder, jackor och anoracker samt byxor och skjortor av korta syntetiska textilfiber. Efter förhandlingar med Macao har i juli 1970 överenskommelse träffats som innebär att handeln med vissa TEKO-produkter begränsas t v. Då det gäller Kina och statshandelsländerna i Östeuropa har på grund av rådande speciella konkurrensförhållanden importreglering upprätthållits för sådana varor för vilka marknadsläget bedömts som särskilt svårbemästrat. Vad särskilt gäller textil- och konfektionsvaror har i de bilaterala handelsavtalen med flertalet av dessa länder överenskommelser träffats om kontingenter. En utvidgning av kontingentutrymmet har skett under senare år men den har varit förhållandevis begränsad. Av det ovanstående framgår att importutvecklingen för varor inom de industrisektorer som är mest utsatta för s k lågprisimport noga övervakas och att selektiva åtgärder satts in, då detta av olika skäl bedömts 114

nödvändigt. Åtgärderna har måst anpassas med hänsyn till de internationella förpliktelserna i varje särskilt fall för att i möjligaste mån minska riskerna för motåtgärder gentemot den svenska exporten.

6 Sammanfattande bedömning av den handelspolitiska rörelsefriheten Ovan lämnade redogörelse leder till följande sammanfattande bedömning av handlingsfriheten i fråga om användande av tullar och kvantitativa restriktioner till skydd för inhemsk tillverkning. De av Sverige internationellt överenskomna tullbindningarna är så omfattande att det finns endast begränsade möjligheter till tullhöjningar. Ett systematiskt genomfört förhöjt tullskydd för TEKO-produkter kan icke ske utan förhandlingar med andra länder. Härvid kommer krav på kompensation att uppställas. Möjligheterna att för tullhöjningar som kan ge ett verksamt skydd ge likvärdiga kompensationer måste bedömas som mycket begränsade. Om sådana kompensationer ej kan ges ökas riskerna för retaliationsåtgärder. Dessa kan riktas mot svensk textilexport men också mot export av andra produkter. Tullar är den traditionella metoden till skydd för ett lands egen industri. Kvantitativa restriktioner kan vara en annan. De internationella åtagandena sätter snäva gränser för sådana åtgärder. Att mera permanent ge industrin ett ökat skydd mot marknadsmässig konkurrens med importrestriktioner torde med hänsyn till GATT-reglernas utformning icke te sig som en framkomlig väg. Tillämpandet av temporära åtgärder, som för vissa begränsade sektorer sker i dag, kräver förhandlingar. Kraven på motprestationer resp. riskerna för motåtgärder blir beroende av de planerade åtgärdernas omfattning och inriktning. Formellt torde selektiva åtgärder te sig svårare att genomföra än generella ingrepp riktade mot import från alla länder. Reellt sett är det dock uppenbart att ju fler länder som blir berörda ju svårare blir förhandlingarna. Genom det SOU 1970:60

internationella bomullstextilavtalet har dock inom en speciell sektor inom textilindustrin öppnats en väg för selektiva ehuru temporära åtgärder. Gällande begränsningar är icke absoluta. Tullhöjningar kan vidtas och kvantitativa restriktioner införas. Utrymmet för sådana åtgärder utan tvång till kompensation och utan risk för motåtgärder är dock snävt. Vid övervägande rörande mer omfattande ingrepp måste sålunda noga beaktas de nackdelar på övriga områden, som kan bli en följd av åtgärderna.

SOU 1970: 60

Bilaga 6

Lönsamhetsundersökning — uppläggning och definitioner

2 Inledning 1 syfte att få en så långt möjligt aktuell och tillförlitlig bild av vinstutvecklingen och finansieringsförhållandena i TEKO-industrierna har TEKO-utredningen låtit verkställa en specialundersökning vars resultat redovisas i kapitel 8 och bilaga 8. Undersökningen har letts av civilekonom Arvid Sundin. För att vinna tid och för att begränsa kostnaderna valdes att basera analysen på den offentliga statistik som årligen insamlas av Statistiska centralbyrån (SCB) och som likaledes varje år publiceras i boken »Företagen 1967», »Företagen 1968» etc. Här används genomgående den »gamla» beteckningen på detta material, nämligen vinststatistiken. Instruktionerna för undersökningen utarbetades av undersökningsledaren. Vid detta arbete har mycket värdefull hjälp erhållits av lönsamhetsexperter från de största affärsbankerna och från industrins organisationer. Själva insamlingen och sammanställandet av basuppgifterna har verkställts av Statistiska centralbyråns byrå för finansstatistik. Utvärderingen och bedömningen av siffermaterialet samt framtagningen av diagram, kurvor och tabeller (som återges i bilaga 8) har verkställts av utredningssekretariatet. 2 Ramar Undersökningens grundmaterial, vinststatistiken, har förbättrats under senare år. Själv116

fallet har det dock sina begränsningar, bl. a. beroende på myndigheternas strävan efter förenkling i uppgiftsinsamlingen och önskemålet att endast besvära företagen med väsentliga frågor. Beslutet att basera undersökningen på befintligt statistiskt material medförde alltså att denna måste hållas inom vissa givna ramar. De viktigaste av dessa presenteras nedan tillsammans med andra tekniska upplysningar. 2.1

Tidsavgränsning

Vinststatistiken måste, som all annan offentlig redovisning, kontinuerligt anpassas efter förändrade behov. Varje omläggning medför att jämförelser mellan tidigare och efterföljande perioder försvåras. På grund av sådana omdispositioner i det offentliga materialet begränsade utredningen studien till perioden 1965—68. För den kompletterande analysen av finansieringsförhållandena stannade utredningen för en begränsning till enbart de båda seast redovisade åren nämligen 1967 och 1968. 2.2

Population

De studerade företagen omfattar sådana som har mer än 50 anställda. Under den undersökta perioden har antalet företag hela tiden minskat genom nedläggningar eller sammanslagningar. Vinstatistiken baseras för vart år på kvarvarande företag. En speciell sammanställning görs ifråga om s. k. »identiska» SOU 1970:60

företag. Därmed avses företag som är direkt jämförbara mellan två på varandra följande år. Därigenom kan utvecklingen följas trappstegsvis i tvåårsperioder. Ett visst statistiskt bortfall av företag förekommer beroende bl. a. på förändringar som företagen vidtar i sin redovisning och som gör att de inte kan betraktas som helt identiska från ett år till ett annat. En vanlig sådan komplikation är då något företag byter redovisningsår. När det gäller individuellt studerade företag (se nedan) är de självfallet att betrakta som »identiska» under hela den period de studerats. 2.3

Storleksgruppering

Utredningen har följt den storleksgruppering som SCB tillämpar. Det innebär att företagen indelats i följande grupper. Antal anställda 50— 99 100—199 200—499 500—999 mer än 1 000 I vissa fall har företagsantalet i storleksgrupperna i skilda delbranscher varit för litet för att medge speciell behandling. 2.4

konfektion, tung damkonfektion och klänningstillverkning. I princip har alla större enskilda företag ur här ovan angivna branscher och företagsgrupperingar individualbehandlats. 2.5

Sekretess

I enlighet med SCB:s sekretessregler har de uppgifter TEKO-utredningen erhållit varit anonymiserade. 2.6

Brandförsäkringsvärden

På en punkt har det varit nödvändigt att komplettera det i vinststatistiken direkt tillgängliga materialet. Det gäller uppgifterna om brandförsäkringsvärden. Uppgifterna har hämtats dels från industristatistiken, dels från företagens egna verksamhetsberättelser för de aktuella åren. 2.7

Löneuttag

På ett förhållandevis viktigt område kan man inte utan ett mycket betydande merarbete få fram behövliga uppgifter. Det gäller företagsledningens löneuttag. Eftersom man vet att dessa uttag kan variera kraftigt i familjeföretagen och eftersom denna typ av företag är vanlig inom TEKO-industrierna, skulle undersökningen utan tvivel ha ökat i tillförlitlighet om korrigering för dessa variationer hade kunnat göras.

Branschindelning

SCB:s valiga branschindelning har använts vilket i detta fall innebär följande avdelningar. Hela den svenska industrin Hela TEKO-industrin Ylleindustrin Bomullsindustrin Trikåindustrin Linne-, hampa-, juteindustrin (i begränsad utsträckning) Konfektionsindustrin (motsvarar SCB:s benämning beklädnadssömnad) Annan textilindustri och kombinerade företag Inom konfektionsindustrin har vissa sektorer specialundersökts, nämligen tung herrSOU 1970: 60

3 Beräkningsgrunder

3.1 Lönsamhetsmått

Tre olika lönsamhetsmått har använts: 1 Korrigerat resultat före skatt i förhållande till korrigerat eget kapital 2 Korrigerat resultat före skatt plus räntekostnader i förhållande till korrigerat totalt arbetande kapital 3 Beräknat bruttoöverskott av rörelsen i förhållande till omsättningen. Genom att använda dessa tre mått på företagens avkastning får man fram dels ägarkapitalets räntabilitet, dels hela det arbetande kapitalets (driftkapitalets) avkast117

ningsförmåga, dels bruttomarginalen. Sistnämnda lönsamhetsmått är det enklast tillgängliga i vinststatistiken. Dess användbarhet är dock huvudsakligen begränsad till att ge en uppfattning om förändringar mellan olika år. Alla de använda måtten är på olika sätt beroende av varandra. 3.2

Avskrivningsunderlag

Det är naturligt om man i de hårt pressade TEKO-branscherna hållit de faktiskt verkställda avskrivningarna på en nivå som understiger de kalkylmässiga. Det var bl a därför nödvändigt att göra en bedömning av de kalkylmässiga avskrivningarnas storlek. Som bas för beräkning av dem har brandförsäkringsvärdena använts. Kalkylmässiga avskrivningar blir därmed relaterade till tillgångarnas återanskaffningsvärden, eftersom beräkningen av brandförsäkringsvärdena de senaste 15 åren utgått just från återanskaffningsvärden. Utredningen är medveten om att tillvägagångssättet kan ifrågasättas. A andra sidan kan också eventuellt alternativa metoder kritiseras på olika grunder. Utredningen har fäst avseende vid att också partsutredningen i textilindustrin vid 1958 års lönsamhetsanalys av TEKO-industrierna utgick från brandförsäkringsvärdena. Även i ett antal senare utredningar, senast i varvsutredningen, har samma principer använts.

3.3 Avskrivningsprocent

Vid beräkningen av kalkylmässiga avskrivningar har utredningen stannat för 2 % på fastigheter och 7 % i fråga om maskiner och inventarier. Även här har olika alternativ diskuterats. På sina håll hade man föredragit större avskrivningar. Härtill kan bl. a. genmälas att brandförsäkringsvärdena på såväl fastigheter som maskiner sannolikt är något för höga och att därför en något för låg avskrivningsprocent i båda fallen inte innebär annat än en behövlig korrektion. De valda procenttalen är för övrigt de som enligt lag föreskrivs för textil- och konfektionsbranschen i USA. 118

3.4 Kapital och latenta skatteskulder

För beräkning av latenta skatteskulder och eget respektive totalt arbetande kaiptal har följande principer använts. 1 Lagerreserver och investeringsfonder. Hälften betraktas som latent skatteskuld, hälften läggs till det egna kapitalet. 2 Maskiner/ inventarier. Vid varje tillfälle anses maskiner och inventarier inklusive bilar nedslitna och nedskrivna med hälften. Återstoden minus bokfört värde läggs till det egna kapitalet. 3 Fastigheter. Behandlingen är här analog med den som valts för maskiner och inventarier. 4 Aktier. Någon enkel beräkning av aktieövervärden kan inte göras på basis av SCB:s material. Aktieinnehavet upptas därför till det bokförda värdet. De beräkningsgrunder som valts är i huvudsak konventionella. Sålunda har antagits att det finns en latent skatteskuld i såväl lagerreserver som investeringsfonder trots att användningen eller upplösningen av sådana i allmänhet sker på ett sådant sätt att skatt inte utgår i relativt liten omfattning. Den använda metoden överensstämmer i stort med den som nyttjades av Partsutredningen. På en väsentlig punkt har dess principer frångåtts. Vid beräkning av »dolt» eget kapital i maskiner och fastigheter utgick man i Partsutredningen från det fulla brandförsäkringsvärdet. Här har i stället utgångspunkten varit halva brandförsäkringsvärdet eftersom anläggningstillgångarna vid varje tillfälle måste anses vara nedslitna till ungefär hälften.

3.4 Överskott Vid resultatberäkningarna har utgångspunkten varit det redovisade bruttocverskottet på rörelsen, dvs. företagets försal ningsintäkter minus tillverknings-, administrations- och försäljningskostnader samt mervärdeskatt och andra indirekta skatter. Kcrrigering har sedan skett för vissa inte tidigare fråndragna pensionskostnader och kostnader för finanSOU 1970: 60

siella transaktioner samt för rörelsefrämmande intäkter och kostnader enligt följande. Redovisat (och för Iagerreservförändringar korrigerat) bruttoöverskott på rörelsen: — ej avdragna pensionskostnader = A beräknat bruttoöverskott på rörelsen — redovisade avskrivningar = B rörelseöverskott efter redovisade avskrivningar + mottagna aktieutdelningar + ränteintäkter — räntekostnader + "I löpande intäkter/ kostnader hänförliga — ' till annan rörelse netto = C beräknat överskott av löpande verksamhet + redovisade avskrivningar — beräknat avskrivningsbehov = D korrigerat resultat av löpande verksamhet före skatt

4 Den kompletterande lysen

finansieringsana-

De kriterier som uppställdes för den kompletterande finansieringsanalysen var följande: 1 Finansieringsbidrag från den löpande verksamheten/ investeringar i materiella anläggningstillgångar 2 Likvida tillgångar (kassa, bank, postgiro) + kortfristiga fordringar/ kortfristiga skulder 3 Eget kapital/totalt arbetande kapital (totalt arbetande kaiptal = hela den korrigerade balansomslutningen) 4 Omsättningen/lagrets medelvärde (medelvärde = ingående + utgående värde/2).

Överskott av löpande verksamhet ( = C i lönsamhetsanalysen) + redovisade avskrivningar — redovisade skatter — föreslagna utdelningar = finansieringsbidrag från den löpande verksamheten 4- försäljning av anläggningar, brutto + minskning av finansiella anläggningstillgångar + avtappning av pensionsmedel + minskning av långfristiga fordringar + ökning av långfristiga skulder + div extraordinära intäkter — div extraordinära kostnader + minskning av spärrkontomedel i Riksbanken + nyemission av aktier (uppgiften direkt tillgänglig bara för 1968) = SUMMA TILLFÖRDA MEDEL Investeringar i materiella anläggningstillgångar + ökning av finansiella anläggningstillgångar + ökning av spärrkontomedel i Riksbanken + ökning av långfristiga fordringar + minskning av långfristiga skulder = summa använda medel Ändring av rörelsekapital: Varulager ( + vid ökning, — vid minskning) Kortfristiga fordringar ( + vid ökning, — vid minskning) Kortfristiga skulder (•— vid ökning, + vid minskning) Kassa, bank, postgiro ( + vid ökning, — v i d minskning) = SUMMA ANVÄNDA MEDEL OCH ÄNDRING AV RÖRELSEKAPITAL Denna summa bör ungefär överensstämma med »SUMMA TILLFÖRDA MEDEL» ovan.

För att få fram de nödvändiga underlagen för beräkning av de olika kriterierna användes följande gruppering av de olika poster som ingår i SCB:s grundmaterial. Som utgångspunkt användes C i lönsamhetsundersökningen (se föregående avsnitt). SOU 1970: 60

Bilaga 7

Statistisk analys rörande produktion, import, export och tillförsel på TEKO-området 1960—68

Siffermaterialet i denna bilaga har sammanställts av personal inom Kommerskollegium under ledning av avdelningsdirektör Nils Karlsson, vilken också svarat för analysen av materialet. Arbetet har verkställts på TEKO-utredningens uppdrag och uppläggningen har utformats i samråd med utred-

1 Utvecklingens huvuddrag delar av TEKO-området

inom olika

I tabell B7.1—3 lämnas uppgifter i miljoner kronor (mkr) om produktion, import, ex-

port och tillförsel m m inom TEKO-området. Uppdelning görs på vissa sektorer, nämligen garner, beklädnadsväv och trikåväv, hemtextilier, teknisk textil, kläder av trikå samt konfektion inklusive huvudbonader. Beträffande vad som i dessa sammanställningar hänförts till hemtextilier och teknisk textil ävensom information i övrigt om detta tabellmaterial och det detaljerade statistiska materialet i tabellerna B7.4—5 hänvisas till ett avsnitt rörande statistikens omfattning m m som föregår tabellavsnittet. Det i tabell B7.1 sammanställda materialet kan sammanfattas på följande sätt.

Produktion, utrikeshandel och tillförsel i mkr under 1968. Procentuella förändringar från 1960 inom parentes. Produktion 1. Garn och tråd 2. Beklädnadsväv 3. Trikåväv

Import

441 ( - 1 4 % ) 380 ( 45 %) 252 ( - 3 5 %) 306 ( 15 %) 135 ( 307 %) 65 (509 %) S:a 2—3 387 ( -7,5 % ) 371 ( 34%) 480 ( 78%) 335 (131 % ) 4. Hemtextilier 469 ( 69%) 228 (126 % ) 5. Teknisk textil S:a 2—5 1336 ( 38%) 934 ( 78 % ) 6. Kläder av trikå 489 ( 31 % ) 367 (150 % ) 7. Kläder, ej av trikå 1496 ( 28%) 452 (302 % ) 8. Huvudbonader 33 ( 40 % ) 81 ( 30%) S:a 6—8 2 066 ( 29%) 852(201%) 120

Export 37 (122 %) 88 (112%) 45 (728 %) 133 ( 34%) 76 (240%) 107 (224 % ) 316 (209 % ) 77 (489 % ) 178 (338 % ) 10 (107 % ) 265(351%)

Tillförsel 784 ( 32%) 470 (-23 %) 155 ( 304 %) 625 (-- 4%) 739 ( 88%) 590 ( 71%) 1954 ( 41 % ) 779 ( 54%) 1770 ( 43%) 104 ( 28%) 2653 ( 45%) SOU 1970:60

Statistiken har i ovanstående sammandrag presenterats på ett något annorlunda sätt. En delsumma har inlagts för grupperna 2 och 3 varvid separata uppgifter erhållits för textilindustrins produktion etc av beklädnadsväv. Därmed erhålles för fex/Z/industrin — efter spinningsstadiet — fyra till produktionsvärdet ungefär lika stora varugrupper, beklädnadsväv, inklusive trikåväv, hemtextilier (i vilka ingår avsaluproduktionen av heminredningsvävnader), teknisk textil samt kläder o dyl av trikå. Av dessa fyra grupper utgör de tre sistnämnda textilindustrins produktion av färdigvaror — vardera med ett tillverkningsvärde 1968 om närmare 500 mkr •—• medan den första gruppen, beklädnadsväv, med ett produktionsvärde av ca 400 mkr, utgör halvfabrikat för tillverkning av konfektionerade kläder och trikåkläder. Av sammanställningen framgår att värdemässigt i löpande priser har en produktionsnedgång ägt rum för garner med 14 procent och för den traditionella beklädnadsväven med 35 procent. Däremot visar trikåväven en stark ökning — drygt 300 procent — sedan 1960. Tillverkningen av trikåväv var emellertid i absoluta tal liten 1960. Totalt för beklädnadsväv har därför utvecklingen 1960—68 inneburit en värdemässig produktionsnedgång om drygt 7 procent. För trikåkläder, konfektionerade kläder och huvudbonader redovisas för vardera en värdemässig ökning på ca 30 procent i löpande priser medan utvecklingen varit mest gynnsam för teknisk textil och hemtextilier, de sistnämnda med en produktionsökning på ca 80 procent från 1960. Utrikeshandeln inom TEKO-området har varit expansiv under 1960-talet. Detta gäller för nästan samtliga delområden och såväl import som export. Av sammanställningen framgår att den värdemässiga ökningen genomgående varit störst för exporten. Den största ökningstakten såväl vad gäller import som export redovisas för trikåväv, därnäst för exporten av trikåkläder. För konfektionerade kläder har den värdemässiga ökningen på såväl import- som exportsidan varit ca 300 procent. Då exporten av dessa kläder emellertid var relativt liten i början av 60SOU 1970: 60

talet har utvecklingen medfört ett ökat importöverskott från ca 70 mkr 1960 till drygt 270 mkr 1968. Utvecklingen har varit densamma också för övriga varugrupper. De varugrupper som med hänsyn till ökningstakten 1960—1968 i import och export skulle ha de största möjligheterna att utvecklas mot balans i utrikeshandeln är enligt sammanställningen ovan teknisk textil och trikåväv. Ökningen i tillförseln har varit störst för trikåväven, därnäst för hemtextilier och teknisk textil. För samtliga dessa har konsumtionsökningen procentuellt varit lika stor som produktionsökningen. För kläder — såväl trikå som konfektion — har däremot den ökade importen resulterat i en värdemässig ökning i tillförseln som varit betydligt större än produktionsökningen. Utvecklingen av utrikeshandeln har vad gäller kläder inneburit ökade andelar för importen i den värdemässiga tillförseln. För trikåkläder steg således importandelen värdemässigt från 29 till 47 procent och för konfektionerade kläder från 9 till 25 procent. Kvantitetsmässigt är importandelarna till följd av lågprisimporten betydligt större. För närmare uppgifter härom hänvisas till den kvantitets- och värdemässiga belysningen av utvecklingen inom trikå- och konfektionsområdet (tabell B7.4.12 och B7.5.2—3). Importens andel i tillförseln har ökat ej endast för kläder utan även för övriga varugrupper i tabell B7.1. Den största värdemässiga importandelen — 65 procent under 1968 — redovisas för beklädnadsväv, för vilken emellertid också redovisas den största exportandelen — närmare 35 procent — av den svenska produktionen. Av samtliga i tabellen redovisade varugrupper var alltså utrikeshandeln under 1968 relativt sett mest omfattande för beklädnadsväven. Näst efter den traditionella beklädnadsväven redovisas den största exportandelen — Y3 av produktionen — för trikåväv. Som framgår av tabell B7.1 redovisas också för produktionens exportandelar ökningar för samtliga varugrupper under perioden 1960—68. För närmare uppgifter härom — liksom beträffande importens andel av till121

förseln inom resp sektor •— hänvisas till statistikmaterialet. I tabell B7.2 har uppgifterna för de åtta sektorerna inom TEKO-området redaktionellt sammanställts på sådant sätt att ned-

summeringar har kunnat göras för de sektorer som utgör textilindustrin resp konifektionsindustrin. Materialet kan sammanfattas på följande sätt:

Produktion, import, export och tillförsel inom TEKO-området under år 1968. Värden i mkr. Procentuella förändringar från år 1960 inom parentes.

Produktion Textilindustrin 1825(36%) Konfektionsindustrin 1577(28%) (inkl huvudbonader)

Import

1 301 ( 94 %) 393 (241 %) 9 485 (256 %) 188 (312 %) 4

Enligt det i tabellen sammanställda materialet skulle alltså produktionen i textilindustrin under perioden 1960—68 värdemässigt ha utvecklats något gynnsammare — genomsnittligt ungefär en procent per år — än konfektionsindustrins produktion. Ökningstakten i importen av konfektionsvaror har emellertid —• värdemässigt — varit i det närmaste tre gånger större än importökningen inom textilindustrins varuområde samtidigt som exporten av konfektionsvaror utvecklats något gynnsammare än textilindustrins export. Utvecklingen har för båda industrigrenarna medfört att importandelen i tillförseln ökat kraftigt. Importens andel av tillförseln är emellertid värdemässigt betydligt mindre för färdigvarorna inom konfektionsindustrin än för textilindustrins produkter som — enligt sammanställningen i tabellen — till ungefär 20 procent utgöres av halvfabrikat. Sammanställningen ovan ger ingen information om storleken av lågprisimporten inom resp industriområde. Vissa uppgifter härom lämnas i de följande kommentarerna till resp sektorer. Vad gäller utvecklingen totalt inom TEKO-området har i tabellen sammanställts uppgifter för »färdiga TEKO-varor» d v s hemtextilier, teknisk textil, kläder och huvudbonader. Enligt detta material hade tillförseln av färdiga TEKO-varor till partipri122

Export

Exportandel av produktionen 1960 1968 % % 22 12

Tillförsel

Importandel av tillförseln 1960 1968 % %

2 739(44%) 1874(42%)

35 10

ser under 1968 ett värde av ca 4 000 mkr. Räknas med ett tillägg på 70 procent skulle konsumtionsvärdet för dessa varor 1968 ha uppgått till närmare 6 800 mkr. För de TEKO-varor som säljs i detaljhandeln, d v s hemtextilier, kläder och huvudbonader blir värdet enligt tabellen ca 3 400 mkr under 1968. Räknas för dessa varor med ett något större pålägg — 80 procent — blir detaljhandelsvärdet för dessa TEKOvaror drygt 6 100 mkr. Motsvarande värde 1960 blir närmare 4 000 mkr och konsumtionsökningen i löpande priser för dessa TEKO-varor skulle alltså under perioden 1960—68 ha uppgått till ca 2 100 mkr eller drygt 50 procent. I det följande lämnas kommentarer till utvecklingen inom olika delar av TEKOområdet under hänvisning till det sammanställda statistikmaterialet i tabellerna B7.4.1 —B7.5.3. Då statistiken i dessa tabeller tidsmässigt sammanställdes före tabell B7.2 har sektorsindelningen i denna tabell ej till alla delar kunnat följas i kommentarerna.

2 Kommentarer till utvecklingen för garn och tråd

1960—68

Av statistikmaterialet i tabell B7.4.1. framgår att totala tillförseln av garn kvantv.ativt SOU 11970: 60

48 26

minskade med 11 procent under perioden till knappt 70 000 ton under 1968. Bakom denna utveckling ligger en 30-procentig nedgång i den svenska produktionen från drygt 60 000 till 42 000 ton. Importen ökade med 60 och exporten med 30 procent till 30 000 respektive 3 000 ton. Importöverskottet inom denna del av TEKO-området är alltså betydande. Utvecklingen innebar att importens andel i tillförseln kvantitativt steg från ungefär 25 till närmare 45 procent. Den svenska produktionen svarade således under 1968, trots produktionsminskning och en 60-procentig importökning, för en jämförelsevis stor del av tillförseln inom garnområdet. Exporten är relativt liten. Under 1968

var produktionens exportandel drygt 7 procent, vilket dock innebar en fördubblad procentandel jämfört med 1960. Tillförselvänief för garn och tråd uppgick 1968 till närmare 800 mkr enligt de i tabellen delvis beräknade värdeuppgifterna. Den svenska produktionens värde var ca 440 mkr, import- och exportvärdet var i runda tal 380 respektive 40 mkr. Importöverskottet om drygt 340 mkr under 1968 innebar en ökning med ca 100 mkr jämfört med 1960. Utvecklingen i övrigt under perioden framgår av följande sammandrag, där värdeuppgifter medtagits endast för 1968 men där förändringarna från 1960 angivits inom parentes.

Produktion, import, export och tillförsel av garn och tråd 1968 i mkr. Procentuella förändringar från 1960 inom parentes. Importandel av tillförseln 1960 1968 Produktion

Import

441 (-14

%)

54 ( -

3 %)

Tillförsel

(+ 3 %)

%

%

45%)

37 (122 %)

217 ( 102 %)

13 (115%)

257 (

64%)

61 ( 191 %)

50 (

85 %)

10 (406 %)

102 ( 1 2 0 % )

t:a garn och tråd av syntetiska och konstgjorda fibrer

115 (

267 (

98%)

23 (184 %)

359 (

\ v bomull \v ull etc \ v lin eller rami \ v andra vegetabiliska fibrer o papper

162 ( - 1 6 % ) 130 ( - 3 2 %) 21 ( - 3 0 %) 13 ( - 3 9 % )

66 ( 1 1 % ) 37 ( - 3 9 % ) 6 ( - 0,4 %) 3 ( 101 %)

5 (115%) 6 ( 83 %) 1 ( 86 %) 2 ( 71 %

223 ( - 1 1 161 ( - 3 5 26 ( - 2 6 14 ( - 3 0

%) %) %) %)

24 25 19 7

30 23 25 23

f;a garn och tråd av naturfibrer

326 (-25

14 ( 63 %)

425 (-24

%)

27 Garn och tråd

Totalt

Kv ändlösa syntetiska eller konstgjorda textilfibrer \v korta syntetiska eller konstgjorda textilfibrer

50 %)

%)

379 (

Export

Konsumtionen av »konstfibergarn» 1 har således ökat med 77 procent till ett värde av 359 mkr medan för naturfibergarnerna tillförseln minskat med 24 procent till 425 mkr. Differensen till naturfibergarnernas förmån var således 1968 fortfarande relativt stor. Ökningstakten för konstfibergarnerna är emellertid så kraftig att fördelningen värdemässigt sannolikt kommer att vara ungefär lika 1970. Tillverkningen av de sistSOU 1970: 60

(-12%)

77 %)

nämnda kommer att reduceras avsevärt genom de under våren 1970 bekantgjorda produktionsnedläggelserna inom ylleindustrin. Av sammanställningen ovan framgår att konsumtionen under perioden har minskat för samtliga naturfibergarner, mest för garn av ull, minst för bomullsgarn. 1

Med konstfiber avses här både s k konstgjorda fibrer (rayonuil, rayonsilke o dyl) och syntetiska fibrer. 123

Utvecklingen av den svenska garntillverkningen överensstämmer vad gäller naturfibergarnerna mycket nära med konsumtionsutvecklingen. Den svenska produktionsandelen i tillförseln är ju också ganska stor, ca 70 procent. För konstfibergarnerna är förhållandena annorlunda. Importandelen i tillförseln var för dessa drygt 70 procent under 1968. Av sammanställningen framgår att den svenska tillverkningen minskat något för garner av ändlösa konstfibrer, men ökat

kraftigt för garn av korta sådana för vilka produktionen har tredubblats sedan 1960. Ungefär hälften av tillverkningsvärdet 1968 för dessa garner utgjordes av cordgarn. Någon svensk tillverkning av syntetcordgarn redovisas ej i statistiken. Relationerna mellan syntetgarn och garn av konstgjorda fibrer framgår av nedanstående sammanställningar rörande utvecklingen 1960—68 för fabriksgarner.

Produktion

Tillförsel

1968 Förändring i procent 1960

ton tki

10149 76 563

13 912 114 667

+ +

37,1 49,8

— av ändlösa och korta syntetiska fibrer

ton tio-

399 5 716

3 086 41044

— av ändlösa och korta konstgjorda fibrer

ton tkr

9 750 70 847

10 826 73 625

Fabriksgarn

Totalt

Produktionen av syntetfibergarn visar en expansiv utveckling med en drygt 7-dubblad tillverkning under perioden såväl kvantitetssom värdemässigt medan ökningstakten för garnerna av konstgjorda fibrer är av storleksordningen knappt en procent per år. De sistnämnda svarar dock fortfarande för den största andelen i den svenska garntillverk-

1968 Förändring i procent

16175 199 280

29 699 344 487

+ +

+ 673,4 + 618,1

4 858 117 339

16 544 253 624

+ 240,6 + 116,1

+ +

11317 81941

13 155 90 863

+ +

11,0 3,9

83,6 72,9

16,2 10,9

ningen. I konsumtionen däremot är syntetgarnerna helt dominerande, särskilt i värden räknat. Procentuellt blir fördelningen mellan syntetgarner och garn av konstgjorda fibrer följande i produktion och tillförsel räknat i kvantiteter respektive värden.

i kvantiteter

i värden

Produktion

1968 Garn av syntetiska fibrer Garn av konstgjorda fibrer

3,9 96,1

22,2 77,8

7,5 92,5

35,8 64,2

i kvantiteter

i värden

Tillförsel

1968 Garn av syntetiska fibrer Garn av konstgjorda fibrer

30,0 70,0

55,7 44,3

58,9 41,1

73,6 26.4

124 SOU 1970: 60

Skillnaderna mellan den kvantitativa och värdemäissiga procentfördelningen är relativt stor beroende på prisförhållanden. Enligt handelsstatistiken för år 1968 var importmedelpriset för garn och tråd av syntetiska fibrer 16:25 och för garn och tråd av konstgjorda fibrer 7:16 kr/kg.

3 Kommentarer till utvecklingen samtliga vävnader

för

Enligt tabell B7.4.2 hade den svenska tillverkningen av samtliga vävnader (inkl trikåväv) under 1968 ett värde av drygt 700 mkr. Importen uppgick till något mer än 600 mkr och exporten till närmare 200 mkr. Den sammanlagda vävnadskonsumtionen hade alltså 1968 ett värde av drygt 1 100 mkr. Av statistikmaterialet framgår att tillförseln av vävnader kvantitativt minskade med ett par procent under perioden 1960—1968. Värdemässigt redovisas emellertid en ökning med ungefär 5 procent. Bakom denna utveckling ligger kvantitativt en nedgång i den svenska produktionen på ungefär 20 procent från 1960 till 1968 och en importökning på närmare 50 procent. Exporten mer än fördubblades ( + 1 2 7 procent) vilket medförde att exportandelen i produktionen ökade från 8 till 23 procent.

Utvecklingen innebar att importens andel av tillförseln steg från i runt tal 40 procent 1960 till närmare 60 procent 1968. Den svenska produktionen för hemmamarknaden svarade alltså under 1968 för drygt 40 procent av vävnadstillförseln mot drygt 60 procent 1960. Ser man på den värdemässiga utvecklingen finner man att det svenska produktionsvärdet 1968 var ungefär detsamma som 1960 (jämfört med en kvantitativ minskning om 20 procent) och att exporten ökat betydligt mer i värde än i kvantiteter (182 resp 127 procent). För importens del är förhållandet värde/kvantitetsutveckling det omvända (38 resp 47 procent). Den svenska produktionen har alltså under perioden omfattat relativt sett dyrare vävnadskategorier och sortiment än importen. Utvecklingen av konsumtion, produktion, import och export av olika slags vävnader (efter fiberinnehåll) framgår i sammandrag av följande uppgifter i tabellen. För trikåväv 1 har någon fördelning efter fiberinnehåll inte gjorts i denna sammanställning. 1

Utvecklingen vad gäller trikåväv kommenteras även under avsnittet för trikåvaror (tabell B7.4.12). I den svenska produktionen av trikåväv 1968 var fiberinnehållet följande: ändlösa syntetiska fibrer 83 %, bomull 12 % och övriga fibrer 5 %.

Samtliga vävnader. Värdeuppgifter i mkr för år 1968. (Procentuella förändringar från 1960 inom parentes)

Tillförsel ävnader Totalt - av bomull - av ull - av korta syntetiska eller konstgjorda fibrer - av ändlösa syntetiska eller konstgjorda fibrer - av trikå (samtliga fibrer) - övriga vävnader*)

Produktion

Import

Export

Importandel av tillförseln 1960 1968 % %

1 130 (+ 5 %) 716 ( 1 %) 611 ( 38 %) 196 (182 %) 66 ( 82 %) 279 ( - 3 4 %) 186 ( - 3 6 %) 159 ( - 5 % ) 18 (162 %) 231 ( - 7%) 131 ( - 2 3 %) 119 ( 35%) 49 (674 %) 213 ( 62%) 124 ( 127 %) 139 ( 66 %)

41 40 35 63

54 57 51 64

11 %)

90 ( - 1 2 % )

79 ( 51 %)

12 ( - 3 %)

155 ( 304 %) 95 ( - 4 %)

135 ( 307 %) 50 ( - 1 5 % )

65 (509 %) 50 ( 23 %)

45 (728 %) 28 6 (182 %) 41

42 53

157 (

i Sammets-, plysch-, ögle- och sniljvävnader; vävnader av jute, lin och andra vegetabiliska fibrer och ]sapper. SOU 1970:60

Av sammanställningen framgår att i konsumtionen har den största ökningen ägt rum för trikåväv, av vilken tillförseln 1968 värdemässigt var ungefär fyra gånger större än 1960. Den därnäst största konsumtionsökningen — värdemässigt ca 60 procent — redovisas för vävnader av korta syntetiska eller konstgjorda textilfibrer. För vävnader av ändlösa konstfibrer var ökningstakten betydligt lägre, drygt 10 procent. För samtliga naturfibervävnader •—• med undantag för den obetydliga gruppen vävnader av andra vegetabiliska fibrer och papper (se tabell B7.4.2) — har konsumtionen minskat och allra mest för bomullsvävnader. Anmärkningsvärt är att bomullsvävnader under 1968 dock alltjämt var den största vävnadskategorien i tillförseln. Även i produktionen var bomullsvävnader störst. Utvecklingen av den svenska produktionen 1960—1968 överensstämmer i stort med vad ovan refererats för konsumtionsutvecklingen. För vävnader av ändlösa konstfibrer sjönk emellertid tillverkningen med 12 procent medan tillförseln procentuellt ökade ungefär lika mycket. Av sammanställningen framgår också att produktionsnedgången för vävnader av naturfibrer är procentuellt större än konsumtionsminskningen för dessa vävnader. För importens del redovisas ökningar för samtliga vävnader med undantag av bomullsvävnader. Den mest expansiva utvecklingen visar importen av trikåväv som 1968 var värdemässigt 6 gånger större än 1960. Exportutvecklingen är anmärkningsvärt gynnsam för flertalet vävnadskategorier. Minskningen i utförseln av vävnader av ändlösa konstfibrer beror på minskad export av cordväv. Framhållas må den synnerligen starka ökningen i såväl export som import av trikåväv och att utrikeshandeln i denna väv trots gynnsam exportutveckling visar ett importöverskott på 20 mkr. Totalt ökade underskottet i utrikeshandeln med vävnader från 373 mkr 1960 till 415 mkr 1968. Genom nedläggningen av större delen av den svenska produktionen av ylleväv kommer detta importöverskott sannolikt att öka. Värdet av den vävnadsimport 126

som helt ersätter produktionsbortfallet för ylleväv kan beräknas till storleksordningen 50 mkr. Vad gäller fibersammansättningen för samtliga vävnader, alltså inkl trikåväv, har vissa sammanställningar gjorts i tabellerna B7.4.3 och B7.4.4. Av materialet i sistnämnda tabell framgår att i konsumtionen har andelen vävnader av naturfibrer minskat från 72 procent 1960 till 55 procent 1968 och i den svenska produktionen från 74 till 53 procent. Naturfibervävnadernas andel i konsumtion och produktion har alltså 1960—68 minskat med ca 2 procent per år. Under 1970 bör alltså fördelningen vara lika mellan vävnader av naturfibrer och vävnader av konstfibrer. Bland konstfibrerna svarar de ändlösa fibrerna för den större andelen och har också ökat mest under perioden 1960— 1968. A nvändningsområden Från det i tabell B7.4.5 sammanställda materialet rörande vävnadernas användningsområden har gjorts ett sammandrag. Se nästa sida. Av det totala tillförselvärdet för här redovisade vävnader, som 1968 uppgick till drygt 1 100 mkr, utgjordes således 55 procent av beklädnadsvävnader inkl trikåväv, 24 procent av heminredningsvävnader medan 21 procent av vävnaderna användes för andra ändamål. Jämfört med 1960 innebär detta för förstnämnda varugrupp en med 5 procentenheter minskad andel i tillförseln och en minskning också i absoluta tal. För de två övriga vävnadskategorierna ökade konsumtionen såväl relativt som i absoluta tal och ökningen var störst för heminredningsvävnader. Inom gruppen andra vävnader svarade bomullsråväv och cordväv värdemässigt för ungefär hälften av konsumtionen. Jämfört med 1960 har konsumtionen av råväv minskat med ca 15 procent medan konsumtionen av cordväv ökat med ca 35 procent. Av sammanställningen ovan framgår att dessa båda råvävnader tillsammans svarade för 10 procent värdemässigt av den totala vävnadskonsumtionen såväl 1960 som 1968. Kvantitetsmässigt (jfr tabell B7.4.5) SOU 1970: 60'

8?*S

8?

O vt C3 </"]

OO so OS

c o

•s-i CM

M- s o

8 ^

8^84

8?

Os s o

-d-

Os O C l t-~

csl

848?

8?

t x CM

—

8?8?

8?

^ f l

so

85 84

84 Vi

:0

O SO

- ^ Os oo T * C> S O

H *Sc£

8?

00 sO OS

^^ o

84 o

O

Q.

U3

cs t-~ tx Tf

^ «

8^84

8? so

00 SO OS

TJ-

SO Os

84 8?

8?

84 CM

C o o

fa Os

" 1 t—

"1 >n

>

OS Tj-

> rCM

e - §4

ca 8?

" n CM 00 SO Os

c o

s o I—

Os CM C l —.

~ - . OO

tx

tr\

v.OsQ O

vQ

Os

84 8?

8?

O0 TJ-

«o

.M T3

O

O

so

n

OH

oo Os O r t t X Ti"

so so rt

§2 a /—s c

B

c

>

to e

?•§§

cd en

•aaS:3 2 > 3 > W > ^ -T > > wg c, «

••^i «l.sj

a|a -a g I a i E I ^ -a C 12

•a u

SOU 1970: 60

var andelen större, drygt 20 procent. Dessa billiga vävnader utgör alltså en icke obetydlig del i den svenska vävnadskonsumtionen. Utvecklingen av den svenska produktionen överensstämmer vad gäller beklädnadsvävnader med konsumtionsutvecklingen medan för heminredningsvävnader ökningstakten är betydligt större än i konsumtionen. Ungefär % av den ökade tillverkningen av heminredningsvävnader har exporterats. Den svenska tillverkningen av vävnader för industriell användning har minskat främst genom en betydlig nedgång i produktionen av bomullsråväv, medan cordvävstillverkningen varit i stort sett oförändrad. I den totala svenska produktionen utgjorde cordväv och bomullsväv 7 procent under 1968, vilket var en minskning med ett par procentenheter från 1960. Kvantitetsmässigt (jfr tabell B7.4.5) var andelen för dessa båda industrivävnader 17 procent såväl 1960 som 1968. Av den svenska produktionen har en alltmer ökad del exporterats. Som tidigare nämnts ökade produktionens exportandel under perioden kvantitetsmässigt från 8 till 23 procent. Värdemässigt var exportandelen i produktionen 10 procent 1960 och 27 procent 1968. Exporten har således inriktats mot dyrare vävnadskategorier och sortiment. I förstnämnda avseende framgår utvecklingen bl a av ovanstående sammanställning. De dyrare heminredningsvävnaderna har således ökat sin andel med 5 procentenheter i en kraftigt ökad totalexport medan de billiga industrivävnadernas andel reducerats avsevärt. I absoluta tal är exporten av industrivävnader obetydlig, endast 13 mkr av en totalexport 1968 på närmare 200 mkr. Ungefär 70 procent av exporten utgöres av beklädnadsvävnader, för vilka utförseln i det närmaste tredubblats trots en icke obetydlig minskning i produktionen. Beklädnadsvävnadernas andel i den ökade totalexporten steg emellertid med endast en procent från 1960 till 1968, främst till följd av den relativt sett kraftigare ökningen av de dyrare heminredningsvävnaderna. Även vad gäller beklädnadsväv har exporten i viss mån utvecklats mot dyrare sortiment. Den värdemässiga ökningen var under perioden 184 127

procent, den kvantitetsmässiga 169 procent (tabell B7.4.5). Avslutningsvis skall beträffande vävnadsredovisningen framhållas att viss del av importerad bomullsråväv och även annan väv av råvävskaraktär torde — efter viss bearbetning — redovisas som svensk tillverkning. Den i industristatistiken redovisade svenska vävnadsproduktionen kan därför vara för hög. Den här närmast aktuella bomullsråväven utgöres av billig väv som huvudsakligen importeras från Kina, Japan, Portugal och till en mindre del från Östeuropa. Hela råvävsimporten — förutom bomullsråväv även väv av främst syntetiska fibrer — utgjorde 1968 ca 10 procent av den totala vävnadsimporten. Förutom import av råväv förekommer även viss import av andra vävnader från s k låglöneländer, främst från Portugal. Sammanlagt utgjorde under 1968 importen från s k låglöneländer värdemässigt ungefär 15 procent av den totala importen inom vävnadsområdet. Beträffande fibersammansättningen i vardera av de ovan kommenterade vävnadskategorierna får hänvisas till det statistiska materialet (tabellerna B7.4.6—8).

4 Kommentarer till utvecklingen 1960—68 för hemtextilier Varusammansättningen inom denna del av TEKO-området är synnerligen heterogen. Hit hänföres sålunda möbel-, sammets-, plysch-, gardin- och andra heminredningsvävnader, som dels går till olika industrier o dyl (möbel-, bil-, varvs-, heminredningsföretag), dels via detaljhandeln direkt för konsumtion i hemmen. Andra större sortimentsgrupper är mattor av olika slag samt sänglinne, dukar, handdukar etc. Vidare hänföres hit res- och sängfiltar, gobelänger, draperier, tyll m m. Den kvantitativa utvecklingens fibersammansättning o dyl är här av mindre intresse och av statistiska skäl svår att belysa. Som framgår av tabell B7.4.10 skedde värdemässigt i det närmaste en fördubbling 128

av konsumtionen inom detta varuområde till ett värde av drygt 700 mkr under 1968. Den största varan är mattor av olika slag (vävda, knutna, nålade) med ett sammanlagt tillförselvärde 1968 på drygt 260 mkr, varav vävda mattor ca 230 mkr. För ett ungefär lika stort tillförselvärde svarade heminredningsvävnader under det att den i storleksordning tredje sortimentsgruppen utgjordes av sänglinne, dukar etc med ett tillförselvärde på 160 mkr. Tillsammans svarade dessa tre sortimentsgrupper för ungefär 90 procent av tillförseln under 1968. Även den svenska produktionen ungefär fördubblades under perioden till ett värde av knappt 500 mkr, d v s ungefär % av tillförselvärdet. Ca 200 mkr eller 40 procent av tillverkningen utgjordes av heminredningsvävnader under det att mattor (120 mkr) samt sänglinne, dukar etc (110 mkr) sammanlagt svarade för närmare 50 procent av tillverkningen. Produktionsutvecklingen har varit gynnsam för de båda sistnämnda sortimentsgrupperna, för vilka tillverkningen ungefär tredubblades under perioden, medan för heminredningsvävnader produktionsökningen var endast ungefär 25 procent. Produktionsminskning — såväl kvantitativt som i värde — redovisas för res- och sängfiltar, beträffande vilka konkurrens från lågprisimport från främst Jugoslavien och Portugal förekommer. Lågprisimporten är i övrigt inom detta varuområde f n inte av större omfattning. Förutom vad gäller filtar förekommer lågprisimport av större omfattning endast inom sortimentsgruppen sänglinnen, borddukar, handdukar etc. Vad gäller dessa varor kommer lågprisimporten främst från Östeuropa, Hongkong och Jugoslavien. Lågprisimportens andel av importen inom denna sortimentsgrupp var ca 35 procent under 1968. Beträffande utrikeshandeln i övrigt skedde under perioden för importens del en dryg fördubbling till närmare 350 mkr, vilket medförde en ökning i importandelen av tillförseln med ett tiotal procentenheter till 45 procent under 1968. Av de mera betydande varorna redovisas den största importökningen för mattor, för vilka införseln fyrSOU 1970: 60

dubblades såväl kvantitativt som värdemässigt. För exportens del var utvecklingen gynnsam och utförselvärdet i det närmaste fyrdubblades under perioden. Exportvärdet var dock litet — ca 75 mkr under 1968 — och exportandelen av produktionen blev endast 15 procent. Ungefär % av utförselvärdet utgjordes av heminredningsvävnader av vilka exporten fyrdubblades och samma gynnsamma utveckling skedde också vad gäller mattor. Värdet av mattexporten var dock endast 10 mkr, vilket — åtminstone statistiskt sett — kanske indikerar potentiella möjligheter till fortsatta exportökningar. I varje fall väntas den svenska produktionen av bl a heltäckande och nålade mattor komma att öka kraftigt under den närmaste tiden.

5 Kommentarer till utvecklingen 1960—68 för teknisk textil Varusammansättningen inom denna del av TEKO-området är i hög grad heterogen vad gäller varornas användning, tillverkningssätt och textilinnehåll. Hit hänföres således så pass olika varor som vadd och varor därav, tågvirke, fisknät, linoleummattor, jutesäckar, presenningar, tält, driv- och transportremmar, brandslangar o dyl, impregnerade och plastöverdragna vävnader, fiberduk, cordväv och maskinfilt. Som framgått av den tidigare redovisade utvecklingen inom olika delar av TEKOområdet (tabellerna B7.1—3) tillhör teknisk textil — tillsammans med trikåväv och hemtextilier — de expansiva sektorerna vad gäller produktion och tillförsel. Även utrikeshandeln har ökat kraftigt, särskilt gäller detta exporten, men ökningstakten har varit betydligt lägre än för de i detta avseende mest expansiva sektorerna av TEKO-området, trikåväv och kläder. Tillförseln av teknisk textil (tabell B7.4.11) hade 1968 ett värde av närmare 600 mkr och produktionsvärdet var 470 mkr. Jämfört med 1960 innebar detta en ökning med SOU 1970: 60 5

TEKO

Del II

ca 70 procent för såväl tillförsel som produktion. I hela textilindustrins produktion — enligt den sammanställning som gjorts i tabell B7.2 — svarade teknisk textil för en fjärdedel, vilket innebar en jämfört med 1960 i stort sett oförändrad andel. Exportvärdet uppgick 1968 till drygt 100 mkr, vilket innebar en dryg tredubbling jämfört med 1960 och att exportandelen i produktionen ungefär fördubblades, från 12 till 23 procent. För importens del skedde en dryg fördubbling från något mer än 100 till ca 225 mkr. Utrikeshandeln för teknisk textil resulterade alltså — trots den gynnsamma exportutvecklingen — i ett ökat importöverskott, från knappt 70 mkr 1960 till ca 120 mkr 1968. Näst efter trikåväv (och huvudbonader) är emellertid teknisk textil den sektor inom TEKO-området som har det minsta importöverskottet. Liksom för övriga sektorer ökade importen sin andel av tillförseln, från 29 till 39 procent. Efter konfektion (inkl huvudbonader) är teknisk textil den sektor som har den minsta importandelen i tillförseln. Av varusortimenten bland teknisk textil är produktion och konsumtion störst av impregnerade eller överdragna vävnader, därnäst av linoleummattor och på tredje plats kommer vadd samt varor därav. I linoleummattor utgör emellertid det textila innehållet en mindre del. Vad gäller linoleummattor svarar importen för drygt hälften av tillförseln. För ytterligare några i tabell B7.4.11 specificerade varukategorier är importandelen större än 50 procent, nämligen för brandslangar o dyl, säckar och påsar samt fiberduk. Den svenska produktionen av fiberduk var 1968 icke mindre än 23 gånger större än 1960 och konsumtionen har ungefär 10dubblats under perioden, främst till följd av massa- och pappersindustrins utveckling under 1960-talet. En annan och värdemässigt större föbrukningsartikel för denna industrigren är maskinfilt som i statistikmaterialet redovisas under position »Andra textilvaror för tekniskt bruk». (Värdemässigt täcker maskinfilt ungefär 90 procent av produktion och tillförsel inom denna rest-position.) Utvecklingen för fiberduk och maskinfilt 129

de procentuella förändringarna från 1960 inom parentes.

framgår av följande sammanställning av värdeuppgifter för år 1968 i mkr och med

Fiberduk Maskinfilt S:a

Produktion

Import

Export

Tillförsel

20 ( > 1 0 0 0 % ) 72 ( 59 %) 92 ( 101 %)

19 (633 %) 15 (193 %)

4 ( > 1 000 %) 30 ( 168 %) 34 ( 145 %)

35 (961 %) 57 ( 56 %)

34 (338 %)

Dessa båda förbrukningsvaror för främst cellulosa- och pappersindustrin svarar således för en relativt stor del av totala produktions- respektive tillförselvärdet (470 respektive 590 mkr) bland industritextilierna och utvecklingen sedan 1960 har som synes varit anmärkningsvärt expansiv vad gäller fiberduk. Expansiv utveckling — såväl vad gäller tillförsel som produktion och utrikeshandel —• redovisas också för vadd och varor därav samt stampad filt. Bland de varor som till följd av den tekniska utvecklingen är på tillbakagång hör vävnader med annan impregnering än med plast, säckar och påsar samt tågvirke o dyl. Utrikeshandeln inom denna sektor berör främst de västeuropeiska länderna. Av importen 1968 kom således ungefär 45 procent från EFTA-länderna, ca 30 procent från EEC och ca 9 procent från s k låglöneländer (inkl Portugal). Av exporten gick närmare 2 /i till EFTA och ca 20 procent till EEC. Drygt 6 procent av exporten gick till låglöneländer.

94 (127 %)

6 Kommentarer till utvecklingen 1960—68 för trikåvaror (kap 60) Utvecklingen inom trikåvaruområdet som helhet har — statistiskt sett — varit förhållandevis gynnsam under perioden 1960—68. Av siffermaterialet i tabell B7.4.12 framgår att denna utveckling främst beror på en expansiv utveckling av produktion och tillförsel av trikåväv. För trikåvaror exkl trikåväv, d v s kläder o dyl, blir bilden mindre gynnsam och överensstämmer i stort med utvecklingen för konfektion, för vilken närmare redogöres i kommentarerna till kap 61.

Trikåväv Vad gäller trikåväven har uppgifter och kommentarer tidigare lämnats i det avsnitt som behandlade samtliga vävnader. Den värdemässiga utvecklingen belystes därvid av följande uppgifter.

Samtliga vävnader. Värdeuppgifter i mkr för år 1968. (Procentuella förändringar från 1960 inom parentes) Importandel av tillförseln 1960 1968

%

%

1 130 ( + 5 %) 716 ( 1 %) 611 ( 38 %) 196 {182 %) 41 66 ( 82 %) 40 279 (--34 %) 186 (-36%) 159 ( - 5 %) 231 (-- 7%) 131 (-23 %) 119 ( 35 %) 18 (162 %) 35 213 ( 62%) 124 ( 127 %) 139 ( 66 %) 49 (674 %) 63

54 57 51 64

Produktion

Tillförsel Vävnader Totalt —• av bomull — av ull — av korta syntetiska eller konstgjorda fibrer — av ändlösa syntetiska eller konstgjorda fibrer — av trikå (samtliga fibrer) — övriga vävnader 130

157 (

11 %)

Import

Export

90 (-12%)

79 ( 51 %)

12 ( - 3 %)

155 ( 304 %) 135 ( 307 %) 95 (-- 4 % ) 50 ( - 1 5 %)

65 (509 %) 50 ( 23 %)

45 (728 %) 28 6 (182%) 41

42 53

SOU 1970: 60

Trikåväven visar således värdemässigt den mest expansiva utvecklingen av samtliga vävnadskategorier vad gäller såväl produktion, utrikeshandel och tillförsel. Importandelen i tillförseln är också minst för trikåväv. Trots den expansiva exportutvecklingen visar utrikeshandeln i denna vara ett inte obetydligt importöverskott. Handeln med trikåväv sker till största delen med länderna inom EFTA. Av importen kommer dock ungefär en fjärdedel från EEC, mest från Västtyskland. Fibermaterialet utgöres till största delen av syntetiska fibrer. I den svenska produktionen 1968, som uppgick till drygt 5 000 ton, var fiberinnehållet följande: ändlösa syntetiska fibrer 83 %, bomull 12 % och övriga fibrer 5 %.

Trikåvaror, exkl. trikåväv (ur kap. 60) Kläder och dyl., ej av trikå (kap. 61)

Som tidigare nämnts är utvecklingen för färdiga kläder o dyl av trikå betydligt mindre expansiv än för halvfabrikatet trikåväv. Utvecklingen av produktion, tillförsel etc vad gäller de färdiga trikåvarorna överensstämmer i stort med utvecklingen för kläder o dyl, ej av trikå. För belysning av utvecklingen i stort lämnas därför nedan totalsiffror för dels kläder o dyl av trikå, dels för konfektion. Produktion, utrikeshandel och tillförsel i mkr av trikåvaror (exkl trikåväv) samt kläder, ej av trikå, under 1968. (Procentuella förändringar från 1960 inom parentes.)

Tillförsel

Importandel av tillförseln 1960 1968 % %

Produktion

Import

Export

489 (31 %)

367 (150 %)

76 (489 %)

780 (54 %)

1 496 (28 %)

452 (302 %)

178 (338 %)

1 770 (43 %)

26 Den värdemässiga ökningen i produktion och tillförsel är av samma obetydliga storleksordning för såväl färdiga trikåvaror som konfektion. Importökningstakten för trikåvarorna har emellertid varit endast hälften så stor som för konfektion och exportökningstakten betydligt större, närmare 500 procent för trikåvarorna mot drygt 300 procent för konfektion. Vad gäller utrikeshandeln har alltså utvecklingen för trikåvarorna varit betydligt gynnsammare och den värdemässiga tillförselökningen för dessa varor har också varit större än för konfektion. Framhållas må också att produktionens exportandel för trikåvaror steg från 5 till 20 procent under perioden 1960—1968 (tabell B7.4.12) medan för konfektion motsvarande siffror var 4 resp 12 procent (se tabell B7.5.1). Till jämförelsebilden färdiga trikåvaror/ SOU 1970:60

Trikåvaror exkl trikåväv

konfektion hör också att importandelen av tillförseln är större för trikåvarorna än för konfektion (47 resp 26 procent under 1968). Andelen lågprisimport är emellertid mindre för de färdiga trikåvarorna än för konfektion. Av totalimporten färdiga trikåvaror under 1968 kom således drygt 29 procent från låglöneländer medan för konfektion motsvarande andel var 39 procent. (Uppgifter om importens länderfördelning lämnas nedan.) Sammanfattningsvis kan sägas att den statistiska bilden för den värdemässiga utvecklingen varit bättre för de färdiga trikåvarorna än för konfektion och att för trikåväven utvecklingen varit klart gynnsammare än för textilindustrins övriga vävnader. Av statistiken i tabell B7.4.12 framgår att överkläder är den största sortimentsgruppen bland trikåvarorna såväl vad gäller produk131

tion som tillförsel. Därnäst kommer trikåunderkläder och som tredje sortimentsgrupp strumpor och sockor. Bland trikåöverkläderna dominerar damplaggen (jumprar, koftor, dräkter och klänningar) och viktiga sortiment är också gymnastik- och träningsdräkter samt baddräkter o dyl. Exportutvecklingen har varit särskilt gynnsam för dessa trikåvaror. Utförseln av trikåöverkläder ökade således under perioden värdemässigt med 650 procent till ett belopp av drygt 50 mkr, vilket utgjorde % av hela exporten av färdiga trikåvaror. I sortimentsgruppen underkläder — för vilka exporten likaledes ökat kraftigt — är fördelningen mellan herr- och damplagg mera jämn men utvecklingen går mot en större andel damplagg bl a till följd av en expansiv utveckling vad gäller strumpbyxor, som i statistiken hänföres till underkläder (se mera härom nedan). Ett av de större specificerade sortimenten inom gruppen underkläder är skjortor. För närmare uppgifter om dessa hänvisas till särskild sammanställd statistik och kommentarer under avsnittet för konfektionsvaror. För den tredje större sortimentsgruppen, strumpor och sockor, där tillverkningen — liksom för trikåväv — är starkt automatiserad, har sammanställts vissa statistiska uppgifter i tabell B7.4.13.

Av sammanställningen framgår att den totala tillförseln av strumpor, sockor etc kvantitativt ökat med drygt 25 procent men värdemässigt minskat med en procent under perioden 1960—68. Strumpor och sockor har alltså — liksom flertalet andra trikåvaror — generellt blivit billigare och mest utpräglad har denna utveckling varit för damstrumpor, för vilka tillförseln kvantitativt ökat med drygt 20 men värdemässigt minskat med närmare 15 procent. Damstrumpor är det största strumpsortimentet med ungefär 60 procent av såväl konsumtion som produktion av samtliga strumpor. Konsumtionen av damstrumpor har påverkats och kommer att påverkas av den ovan nämnda kraftigt ökade användningen av strumpbyxor. Dessa trikåvaror introducerades på marknaden så sent som 1967 och konsumtionen har därefter ökat synnerligen kraftigt. Statistiskt går denna utveckling ej att belysa för tiden före 1969 då dessa plagg redovisas separat i statistiken först f r o m den 1 januari 1969. Beräkningar har emellertid gjorts för produktion och tillförsel av strumpbyxor enligt vilka utvecklingen varit följande i 1 000 duss par1.

1 Uppgifterna för damstrumpor — och för strumpbyxor vad gäller år 1969 — har hämtats från kvartals- och lagerstatistiken.

Damstrumpor

Strumpbyxor

1966 1967 1968 1969

Produktion

Tillförsel

Produktion

Tillförsel

265 (Ber.) 803 (Ber.) 1 447

677 (Ber.) 2 186 (Ber.) 4 474

2 112 2212 1 955 887

5 252 6110 4 052 1 933

Den starkt ökade användningen av strumpbyxor har även inverkat på konsumtionen av korsetter, strumphållare etc. För att ge en mera fullständig bild av här aktuella substitutions- och konkurrensförhållanden lämnas därför nedan uppgifter för dessa konfektionsplagg 2 . 2

Korsetter, gördlar, höfthållare, strumphållare (stat.nr 61.09.10). 1000 st. Produktion

Import

Export

Tillförsel

3 688 3 952 3 148 2 723

588 668 530 626

791 1070 907 824

3 485 3 550 2 771 2 525

Uppgifterna från kvartals- och lagerstatistiken.

132 S O U 1970: 60

Konsumtionen av strumpbyxor väntas öka och kommer till en betydande del att kunna täckas genom tillverkning i den nya strumpfabrik som uppförts i Östersund och som började tillverkningen i mitten av 1970. Med ca 300 anställda beräknas produktionen bli 12 milj par. Det totala tillverkningsvärdet i denna upprättade fabrik — vars produktion främst är avsedd för hemmamarknaden -—• kan beräknas bli i storleksordningen 35—40

mkr. Som jämförelse kan nämnas att tillverkningsvärdet inom den del av ylleindustrin, som kommer att nedläggas i Norrköping, är av storleksordningen 50—60 mkr.

Avslutningsvis lämnas nedan uppgifter ur den officiella handelsstatistiken rörande utveckling av import och export 1960 samt 1965—69 för trikåkläder o dyl.

Import av trikåvaror exkl trikåväv (kap 60 exkl 60.01) 1965

1960 mkr

%

otalt

147,1

EC

76,0

in-EFTA Portugal Finland issa låglöneländer1 Jugoslavien Mafao Hongkong Sydkorea Övriga

mkr

%

mkr

%

mkr

%

100,0

287,0

100,0

367,2

100,0

505,3

100,0

51,7

100,3

34,9

93,2

25,4

106,8

21,1

44,0 0,0 1,4 20,1 0,0

29,9 0,0 1,0

107,9 6,6 6,8

37,6 2,3 2,4

161,7 11,9 18,7

261,6 20,7 57,2

51,8 4,1 11,3

13,7 0,0

12,0

8,2

23,9 0,8 0,2 11,0 7,4 4,5

96,2 8,3 2,0 47,2 23,7 15,0

44,0 3,2 5,1 26,2 2,3 0,5 12,9 6,4 4,1

126,9 5,9 8,4 68,7 26,8 17,1

25,1 1,2 1,7 13,6 5,3 3,3

8,1

5,5

68,5 2,4 0,5 31,6 21,1 12,9

vrig.i länder

9,4

6,4

13,1

4,6

19,3

5,3

14,1

2,8

a Portugal, Jugoslavien,

12,0

8,2

40,6

14,1

67,4

18,4

95,3

18,9

100,0

Hongkong E.xpo't Totat:

13,0

100,0

53,3

100,0

76,4

100,0

110,4

EEC

4,3

33,1

8,7

16,3

6,0

7,9

7,9

7,2

Fin-EFTA Norden

6,2 4,6

47,7 35,4

38,5 30,9

72,2 58,0

62,4 50,8

81,7 66,5

93,0 77,7

84,2 70,4

USA

2,2

16,9

2,7

4,3

5,1

4,6

0,3

2,3

3,4

5,1 6,4

3,3

Övrigi länder

4,7

6,1

4,4

4,0

1 Varmed här avses Jugoslavien, Hongkong, Japan, Kina, Östeuropa, Sydkorea, Formosa, Macao

7 Kommentarer till utvecklingen 1960—68 för konfektionsvaror (kap 61) och huivudbonader (kap 65) Tillfcrseln av konfektionsvaror (tabell B7.5.1) hade 1968 ett värde av närmare 1,8 miilja;der kronor, vilket innebar en ökning m<ed Irygt 40 procent sedan 1960. ökningen i den svenska produktionen var knappt 30 pr'ocent medan den värdemässiga ökningsSOU 1970: 60

takten för såväl importen som exporten var drygt 300 procent, något mer för exporten. Det är alltså utrikeshandeln som varit expansiv. Utvecklingen har inneburit att importandelen i tillförseln värdemässigt ökat från 9 till 26 procent. Den svenska konfektionsindustrin svarade alltså 1968 värdemässigt för % av den totala tillförseln av konfektionsvaror mot drygt 90 procent 1960. Denna utveckling skall också ses mot bak133

grund av en ökning av produktionens exportandel från 4 procent 1960 till 12 procent 1968. Beträffande sammansättning och utveckling 1960—68 av produktion, import, export och tillförsel av olika slags konfektionerade kläder får här i huvudsak hänvisas till det relativt utförliga statistiska material i kvantiteter och värden som sammanställts i tabellerna B7.5.2—3. De i sistnämnda sammanställning specificerade sortimenten täcker ca 95 procent av produktion och tillförsel av konfektionerade kläder (kap 61). För de 12 huvudsortimentsgrupperna har i förekommande fall uppdelning skett i plagg för män och gossar resp kvinnor och flickor och för vardera av dessa redovisas därefter fibersammansättningen — såväl i produktion som import och export — i den utsträckning detta statistiskt varit möjligt. Genom uppdelning i plagg för män resp kvinnor etc omfattas den detaljerade redovisningen i dessa tabeller sammanlagt sexton sortiment. Tabell B7.5.2 utgör en sammanfattning av materialet i tabell B7.5.3. Kvantitets- och värdeuppgifter lämnas för de 12 huvudsortimentsgrupperna men utan uppdelning efter fiberslag. För att sammanställningen skall bli så överskådlig som möjligt har för produktion, utrikeshandel och tillförsel uppgifter lämnats endast för 1968. Utvecklingen 1960—68 belyses genom att den procentuella förändringen från 1960 anges inom parentes efter uppgifterna för år 1968. Som kommentarer till det sammanställda materialet kan i korthet följande anföras beträffande viktigare sortiment. Vad gäller importen svarar sortimentsgruppen ulstrar, paletåer, kappor och överrockar för det största importvärdet, därnäst kommer långbyxor och på tredje plats jackor och anoracker. Sistnämnda fritidsplagg svarar för den största tillförselökningen, drygt 70 procent under tiden 1960—68, Kostymer och kavajer representerar ett förhållandevis litet importvärde, men dessa plagg visar den största procentuella importökningen beroende på att importen i början av 60-talet var helt obetydlig. En mycket stark importökning visar jackor och anoracker och för 134

dessa plagg redovisas också den största ökningen vad gäller importandel av tillförseln. Importandelen för dessa lågprisplagg var 1968 i kvantiteter räknat 55 procent och den värdemässiga importandelen av tillförseln var 42 procent. Skillnader av denna storleksordning — karakteristiskt för import av lågprisvaror — redovisas för många sortiment. Så höga importandelar som över 50 procent redovisas emellertid — förutom för jackor och anoracker — endast för skjortor och bysthållare. För skjortor (trikå- och konfektion) var 1968 den värdemässiga importandelen i tillförseln 43 procent, den kvantitetsmässiga icke mindre än 64 procent. För denna likaledes typiska lågprisvara redovisas också den största svenska produktionsminskningen under 1960-talet. Kvantitativt minskade den svenska skjorttillverkningen med 33 procent, värdemässigt med 23 procent. Enligt specialsammanställningen för skjortor (i tabell B7.5.3, sid 7) var produktionsnedgången störst för trikåskjortorna. För konfektionsskjortor ökade t o m tillverkningsvärdet med 20 procent samtidigt som den tillverkade kvantiteten minskade med lika många procent. Även beträffande skjortor har alltså den svenska produktionen inriktats mot dyrare kvaliteter. Framhållas må i det sammanhanget att exportandelen för samtliga skjortor var så hög som 20 procent under 1968. Importen av skjortor domineras helt av import från låglöneländer. Av den totala importen 1968 om ca 7 miljoner plagg kom 1,5 miljoner skjortor från Portugal och drygt 4,5 miljoner från andra låglöneländer. Även från Finland importeras numera skjortor i stor utsträckning (1969: 600 000 plagg). Beträffande utvecklingen för konetter o dyl får hänvisas till vissa uppgifter i kommentarerna till utvecklingen för vissa trikåvaror. Vad gäller det sammanställda sta.istikmaterialet i övrigt för denna del av TEKOområdet synes av uppgifterna i tabell E7.5.3 bl a kunna utläsas att den svenska tillverkningen — vad gäller fibermaterial til kläderna — har väl följt utvecklingen i konsumtionen. SOU 19'0: 60

Utrikeshandelns utveckling och länderfördelning under 1960-talet framgår i grova drag av följande uppgifter i mkr och med

resp ländergruppers och länders andel av totalimporten resp totalexporten.

Import av konfektionsvaror (kap 61) 1965

1960 Totalt EEC Fin-EFTA Portugal Finland Vissa låglöneländer' Jugoslavien Hongkong Övriga Övriga länder Summa Portugal, Jugoslavien och Hongkong

mkr

%

mkr

%

mkr

%

mkr

% '..

112 41 38 0 1 28 4 15 9 5 19

100 36,8 33,7 0,0 0,7 25,9 3,7 13,5 7,8 4,5

225 62 113 12 6 61 14 34 13 19 60

100 24,2 44,5 4,7 2,5 23,8 5,7

451 57 241 57 44 119 35 64 20 34 156

100 12,7 53,4 12,7 9,7 26,3 7,7 14,2 4,4 7,5 34,6

565 66 329 81 85 121 19 76 26 50 177

700 11,6 58,2 14,3 15,0 21,4 3,4 13,5 4,5 8,8 31,1

n,z

13,3 4,8

7,4 23,7

Varmed här avses Jugoslavien, Hongkong, Japan, Kina, Östeuropa, Sydkorea, Formosa, Macao

Lågprisimporten — d v s importen från »vissa låglöneländer» plus Portugal — har som synes ökat från ca 25 procent av totalimporten 1960 till närmare 36 procent 1969. Särskilt stor är importökningen från Portugal efter år 1965. En liknande utveckling har ägt rum under den allra senaste tiden

vad gäller importen från Finland. Under 1969 kom från de båda EFTA-länderna Portugal och Finland värdemässigt närmare 30 procent av Sveriges konfektionsimport medan importandelen från dessa båda länder 10 år tidigare var knappt en procent.

Export av konfektionsvaror (kap. 61) 1960

Totalt EEC Fin-EFTA Norden USA Övriga länder

mkr

%

mkr

%

mkr

%

mkr

%

41 10 28 21 2 1

100 23,6 69,9 51,6 4,3 2,2

106 20 83 62 2 1

100 18,9 77,9 58,1 1,8 1,4

179 15 151 112 9 4

100 8,6 84,8 62,6 5,2 1,4

205 16 173 128 13 3

100 7,7 84,7 62,5 6,4 1,2

Det totala exportvärdet har drygt 8-dubblats under de senaste 9 åren, främst till följd av ökad export till EFTA och under de senaste åren också till USA. En motsatt utveckling visar utförseln till EEC. Vår export SOU 1970:60

till EEC var som synes under 1969 av samma storleksordning som utförseln till Förenta Staterna. Utförseln inom konfektionsområdet är i sin helhet koncentrerad till ett relativt fåtal länder. Närmare % av vår 135

export av konfektionerade kläder går f n till våra nordiska grannländer. Tillförseln av huvudbonader (tabell B7.5.3 sid 7) hade under 1968 ett värde av drygt 100 mkr, vilket var ca 20 mkr mer än 1960. Även den svenska produktionen ökade med ungefär 20 mkr till ca 80 mkr, varav 10 mkr exporterades. Importen ökade med ca 10 mkr eller 40 procent till närmare 35 mkr. Förändringarna inom denna sektor inom TEKO-området har således statistiskt sett varit små under perioden 1960—68. Den största relativa förändringen har ägt rum för exportens del, utförselvärdet 10 mkr utgjorde en fördubbling jämfört med 1960. Utvecklingen innebar att produktionens exportandel ökade med fem procentenheter till 13 procent och att importens andel av tillförseln ökade med ett par procentenheter till drygt 30 procent. Utrikeshandeln inom denna sektor av TEKO-området är liten. Det sammanlagda värdet av import och export var knappt 45 mkr under 1968. Av importvärdet 1968 om 33 mkr kom varor för 28 mkr från EFTA och EEC och från låglöneländer importerades för 4 mkr eller 12 procent av totalimporten. Denna lågprisimport kommer nästan helt från statshandelsländer (hattstumpar o dyl från Tjeckoslovakien, pälsmössor o dyl från Sovjet och Kina). Av exporten gick under 1968 närmare 70 procent till EFTA — därav drygt 50 procent till Norden — och 25 procent till EEC.

8 Tabellmaterialets

omfattning

Syftet med denna promemoria var ursprungligen att för ett antal utvalda varor och varugrupper inom TEKO-området ur den officiella industri- och handelsstatistiken sammanställa uppgifter i såväl kvantiteter som värden för att belysa utvecklingen under 1960-talet av tillverkning, utrikeshandel, tillförsel1, importens andel av tillförseln, exportandelen av produktionen samt produktionen för hemmamarknaden. Det sammanställda materialet skulle därmed bl a ge uppgifter om hela produktionen och genom att 136

såväl värde- som kvantitetsuppgifter samtidigt redovisades ge en så utförlig bild som möjligt av utvecklingen inom varuområdet. Under arbetets gång framkom emellertid önskemål om att få en samlad bild — kvantitativt och värdemässigt — ur officiell statistik av utvecklingen inom hela TEKO-området av produktion, utrikeshandel etc och med fördelning på vissa sektorer, nämligen garner, vävnader för tillverkning av kläder, hemtextilier, teknisk textil, kläder och huvudbonader. Denna målsättning innebar att produktionsuppgifter — i kvantiteter och värden — fick framtagas ur den officiella industristatistiken för samtliga TEKO-kapitel i Brysselnomenklaturen. Några områden, kapitel 50, natursilke och kapitel 52, textilvaror i förening med metall, är emellertid så obetydliga att de har utlämnats. Det material som sammanställts och kommenterats i promemorian omfattar därför kapitel 51, 5 3 — 62 samt kap 65 i Brysselnomenklaturen. Vid sammanställning av detta material i april/juni 1970 fanns publicerad industristatistik t o m år 1967. Statistiska Centralbyrån har emellertid ställt till förfogande korrekturmaterialet till den officiella industristatistiken för år 1968, vilken kommer att publiceras hösten 1970. Med den officiella industristatisiken avses alltså i denna promemoria — vad gäller uppgifterna för produktionen under 1968 — de produktionsuppgifter som hämtats från centralbyråns korrekturmaterial till den officiella industristatistiken för år 1968. I den officiella industristatistiken redovisas inte för samtliga positioner värde- och kvantitetsuppgifter för hela tillverkningen. Oftast avser värdeuppgifterna endast avsaluproduktionen under det att för hela tillverkningen endast lämnas kvantitetsuppgifter. Med den ovannämnda utvidgade målsättningen för denna undersökning har det därför för kapitlen 51 samt 53—59 varit nödvändigt att göra vissa beräkningar för att få fram värdeuppgifter för hela tillverkningen 1

Varmed här avses produktion + import —export. SOU 1970:60

inom resp kapitel. Beräkningarna har gjorts så att medelpriserna för den i statistiken redovisade avsaluproduktionen applicerats på den totala tillverkningen. Varje kapitel har på detta sätt penetrerats, position för position, vilket medfört att arbets- och bakgrundsmaterialet till den nu presenterade statistiken i tabellerna B7.1—3 samt B7.4.1 —B7.5.3 är omfattande. I sammanhanget bör emellertid framhållas att skillnaden mestadels är liten mellan avsaluproduktionen — för vilka den officiella statistiken regelmässigt redovisar såväl kvantitets- som värdeuppgifter — och den totala produktionen. I de fall då beräkningar gjorts •—• även av obetydlig omfattning — har detta utmärkts med asterisk i tabellerna B7.4.1 och B7.4.2. Vad gäller omfattningen av sektorerna hemtextilier och teknisk textil i tabellerna B7.1—3 har vissa uppskattningar gjorts i samråd med branschsakkunniga. Vad som hänförts till resp sektor framgår av tabellerna B7.4.10 och B7.4.11 och fotnoterna till dessa. I korthet omfattar hemtextilierna avsaluproduktionen av samtliga heminredningsvävnader (ur kapitlen 51, 53—56), större delen av varorna inom kapitel 58, beräknade uppgifter för nålade mattor från kapitel 59, stat nr 62.01 (res- och sängfiltar), stat nr 62.02 (sänglinne, borddukar, handdukar och liknande artiklar; gardiner och andra artiklar för rumsinredning) samt hälften av produktion, import och export etc hänförlig till stat nr 62.05 (»andra konfektionerade textilvaror»). Teknisk textil omfattar större delen av varorna hänförliga till kapitel 59, cordväv (ur kap 51 och 55), stat nr 62.03 (säckar och påsar för förpackning av varor), stat nr 62.04 (presenningar, segel, markiser, tält och campingartiklar) samt hälften av stat nr 62.05 (»andra konfektionerade textilvaror»).

SOU 1970: 60

2 ©*

Ä * 2 ^

B

•o o w o aj. £

•*t oo •^

H

in \o

*-t co vo r f UT* oo" TJ- r j en

vo r> o

i-« i n •<t r i

t-, :cd

>

n

vo « m

ft ON r « t " r-" " * ro m m

T}-

•*

cO O

O

ro

m

O

m

r-; m r^ r i V oo" vo oo r-

vo

>-« cN r -

ro

m_ CN (S ro ^ l> r- ON r-

ro ro

O ro r*

ft_ O r-

*-i vo

o

i "O 3 rt S3 —

s|>g CL, 3

rt&

in t-,

ft ro o

ro 00 oo

m © r- vo i n

ft O r o ft m-+

o o,

m t*»

s

111 al

+ +•

so

CO

TT,

CO

CO

**i

1X9

CO

in

rf N

m ro

aö

CO

°i

te 00

ro vo»

rer r o

in

vo^ tn"

ft ri JO

ve

Wl i n

o

o

CO

oo"

VI

-r* i-H

ej O.

f-l

r- ro tN

tt o m ft o oo r— i n r o ON c - T}- i-< r - i n

Q. X

-a o

-H

r-

ft

++ + vo

+ i ++ +

3 T-. ©

r-

ro ro r^

• + +

+ i

o

ro

o

^* x ~ -o

T3

ft_

r-" m" **

o

ft

»

o> 00

m Tf •^

r > vo VD VD • * oo" o " m " »-i O r o <N

ii* *

i

SO Qs,

iii

ej

T3

^

O vo m m 00 O VD r o ro ro co ro \G

oo (N tN

t— «-< \G •*-<

ocd t-,

s O I

O «© r o '~l r f •-*" r-" oo" i-< co © r-

co n

O

ft vo ft cc

3 H o c

ft

co -H in

in oo co

ro co

O rN

frM

10 r o

oo c o

tx

-o

g3

(5 K H

M 0 fi

SOU 1970: 60

Tf

T -

CO

1^1

PH r o

a £

Ec> : g

• - .

c u Ti :c3

>

l*fe 5

2^

a®

"xf

m r o m (?) VO

CL, ( U ' ^ « - <

'•t r o m" o " vo i n

3 i T3

CO m vo r o

oa^C

o a

•o 52 ""2 "5

CO

a. 5 ca £

VO •N 00 ro

5 vo q q q CO oo" r- o\ CO •xf CN r o t N ft n iq ft ft ft •9 •O

in

tn cN VO co' © CO

t>

r-

tn

CN

n

o

vo VO co

CO t -

•o00 fN tn

in co

r*

q ftr CO Ov ft O

rn o CO

©'

in

"xf"

ft rj

m

m

ft q -+ © " ft

F o

CO -O t -

VO

ro to

O

©

ft"n

in" en

ri"

m

r f r n C? t-

>n

ft ft

"rf oo

rf

q 00 q

m

iq » j

o

VO' i n m CN r o

CO m

•o

•o ©"

r i cs

r-

ft

TT

© en r > "

ft

ft ft

• *

n

+ i + +++ +++ +

oa. x

m

a

u.,3

o

- vo m ro "xl- "xf l > *** ri-< <-i r o (N r )

m co 00 i n

tN rt

ro m t-

5»

+7+ + + + + + ft o CO r »

m in

ft ft ©

CO r-

m

© r-

©

tn in'

n

ft. O 00CO ft t n vo© nft p*nr n nao ft en

c o 3 •a

o

t; a*

c

o

w « a-s so Os

o

so

Os

^

_g 'c/1 C

CO vo r f in"

fö BD •rf CO r o er,

rj

tn cc"

ft

in rn

ft ft"

CO

r* oo"

in

ro

e5

O

Os

rj co CO

CO

r-

n

m •rf '•r

rt r-

ro CN

m

VO r-

M 5 rrb ro

vo

ve ©

c o M

CN

n

©

VO

"sT

xf

°i rf

in

CO

vo

CO

O ri

r*i

© CN

CO

CO vq c-**1 vo" en © en

m

CO © ft en CO

^t

rVO

m

r-

S •xf O

en

00 oo

© CO

-t

©

©' --r

vo" m tN

O) »n

en en

00 N

• *

vo

ft CO

co ro n CO M

m

Ift

o

q g?

ri

© ao"

ao en

CO

ao O © r-, m

CO

tn vo

CO

r- vq vo vq

o

m

n

xf

3 •a

CO

ro

vo

E S CO

T1 m CN

ro

CO

co: © CO

r-

m CO

© CO

ft m • f t

ft

CO

-3- •xr

TT co

IQ

ft' ri

oo~

ft co

r» rm

m i n vo <N

•xT

CO

13 u

o a

en m 00 m CO

r*i

© n

r-

t— cN

ri

rm

r— vo

en VO • o en

5P *rt c 'C

c % :0

Si O

o o

g *

IN tx 09

1 1 =S S M t

«1

Saaill

-a

J^

^

™ u

u. V

CJ

—"i

On HKH M i— CN co ••t m >o

SOU 1970: 60

r^ t» b

B

9 M

"O > Q. 3 C

Q, 3

T

ca s^l

«a

- 3 °

:r: w

fl

o n

cn

VO 00

s$

;°

cn

n

©_

cN

in

en

tN

ft"

r-

-f m

o S

•oo

© en

*

C

i

c

StS

E

i n VO

en co'

Si

ft" tN ft •Si

12 Jd

aC

ft m

£ o

ft"

©'

M

CN

m

in

rf

»f

cc' -O

CO

i/i

q

O

tn

©"

TT CC

c-

ft ft

r-

r-

vO

Ht 00

CN oo"

r^

r* rr> t?

W cn

o'

©"

cc

ft^

ft O

©"

r-

ft_ i/i

r»

tN

fN

ft

t>"

•«fr

©

tn T

X

r-

tn"

tr-

ee en 00

ft m"

tn m

en t-

^O

• f t

rN

++ ++++

vO

tn

rf r* U1

CO

-a o

m m CN

vo

cn co' VO

c

q

l/V

i>

i n

Q.

PH

vO

vC

o

—

xj-

en cn m

LOl

n ft

+ + + + + r*+ itn

ri

xT

I

CD •a

ftm

a c o

©

• f t

m

CO

Ifi

ft

r-

CN

C

ft.

en

•"< en cN

Oi

oc

(N

to m

s

<N

ft

r> cn

m en

in cn

©

ro

cc"

m

m

t* co" co

oo

vq vo"

VO

00 CO

»n

CN CN

O.-a g c

cn

C7v

W « CVS

00*

3 J5

cN cc

CO

CO

>

V I xt

•xt ©

r»

oo

ro

r-

VO © •n

ftm t n

©

VO

l/j <N

O t i - a OJ

cn VO

m fN

^f

•O

ft ft" m

C

CO tn

rj

tN

CN

Ul rO

vo

r*

m

©

tN

cn

vo ©" cn

vo_

m

tn cn

VC r l

ft

SJ

r* r-

en en CO

r-

ro

in

r*

ft

c

cc

v.

^

o"

r-

"xT

ft

r^

i n

•xr

CN

tN

©•

cn

Q 5J

VO

t n

s m

00 tN r i

«N •-O CG

O

2 5

tN

ro rn

co

i n "xf

ft

r i

fN

•C

ft" ft"

ro

r-

vo

CN

CO

© 00

ft

V© VO

ft ft co

co"

or, so

vO

a\ T

T

SO 0>

r» K

ft" rt

Ti-

•co

©

cn

R CN

o vo

(N rcn

S

£

i-

©

Q

o rt

i n cc" CN

•o •o

f i O

»-1 r

m

OJ)

c

-^ u > H D s OJ

,^H

n

C* u CQ

"B •M > JD u

H u

-

11 k i i ^ 13 SOU 1970: 60

oR G EC>:5

o a_L u

CC

ro

^ VO

a er *

-f T *

-c

Ul

o

in m r- -r m" Iv AO

VO

r-

O

o. a

3 -a :ca

O B "

j»

i* .2 >w

VO'

^

00 O f*

>

t#

"^

H»

vO

©

in oo"

ro*

r» rrf i n en

rr-

m

i n

00 BB vo 00 r-" r- VO

cc rn

o

••+

vO

r-

B M

a.

oo ao

>

' "- ti _

g-3-a3 E

S"§2

w

CM & '

-T vO

©

00 VO

t>

r*

ft • o r*

cn

xT

cn

m

V0

•n t-

*

© CO

+

r-

CN

ro ©

in

IO,

m

++

ft

ft

CN

co

vo

m ro o ro O

rf

c

si

vo" r-

in t-

©

fN if, CO

<*

cn

m r-

tN fN

©

CO ©'

ft ft

00 O

rf

>n ©

en ©

I I ••ro co

rt - * •x<+*

ft" ft

f rN i

i

1 1 roo 00

VI

ft tN «—

ro

I I

M

ft 5fc ft

rn 00 cc

tN cn

©

rf

co

co

r»

r J t—

fN

xO

II-,

CO vO

fN

•O

ft

s

fN

in

l i

CN

ft.

r- rm ft

fN

cn cc ©

Cl

r-

VO

o\ av

vo'

m ro

r-1

r-"

vH

co

ri f N

Tt co i-i

r i ©

© Cl

r^ oo"

00 VO ft t t vo •xh m vo r—

m m vo

ft

.CO

O © oo i n cN © oo

<N r >

U-c*

cn

en

CN

CO

I I

•r-

o o

© ri r»

I I

N

~C

N

cn

VO ro

VO i n

-xj-

r»

©" 00

CO

+

ft

* rr i

ri

t*

xt

vo

en

++

cn

CO

tN

O n

ri oo"

cn

PH

tN

fN

i n

ft' i >

vo

©

t>

ft

oo

vq

vq

Vi

r-

r0\

fN

"xf

ro

ft ft& — ft^

VO_

i n en

•O

•c

r-

•O O

VO

©

m CN

©' Cl

oo

"3 Q

tn

ro

++

U-

ri

ft

I + ++ m

c

r~ en

Cl

ft

r-

<* © m

:c3

CN ro

fN

ro

en

fO

r-

in rn

©' CN

vo

<N r o

•C

ft® co

r»

m

«d

cc

t n

<*

oo in

r-

en

•xf

co

ft (N v-* o

»-H ro"

TT

co

in ro

in in" 00

vO

P-

•5

ft

CC VO

v3

tN

©

en VO oo en m »n

i-i en

a

o

o

vo

-xf

CN

r-

r-

VD

oo Tt

I

I

o G Si

t> m"

E

^, m

c _o

r-

m •XT r t— i n

Si

3 T3 O

n r -

I I vo r-

oo o vo

—• --i © " x f o o o r - t - i r o f t i n ^ r O ' —

ft q O

oo

oo co —i r o CN r -

TT

i n vo •xT —i

ft co

n ro

in ft co CN

II

II

II

I I

r-

oo ©

I I t>

ft

O

ft

©

*H

© 'xf

CN

T-

fN

oo

oo ft

»-I

VO VO vo ft co ©

© •xf i f oo -xj- ©

-H m r-

o ^

o

rn 1/1

—• — (N VO

vo m

c- -H

> •a oc3

ft t>

O

O

•*

ft

m

b J£

O

>•

C

c

M

S

o

c

tx

>

»a

<

-o

&

C3

,

c | _^ o _o

O

ed

M •a n

o

B >v

P

Ci,

t)

Jfi

Bd

w

©

> M C

< 33

cij

O

i

B

B

|

s

I 1

(N ft m

2 ~

> •B k.

™

a "

c3 ^3 tj

"S»

o «J i G

m

• f l

oo ve T t m m

c

> >

rco

vo

© in

2^

r-

©

p-

t~~

m

m

CN

CN

VO

ro

CO

ft ft co ro

©

© 00

00 ft

CN

Prod expo tillförse

Ll>

O 1

—r

00 :0

ft in r f ft" VD -xf

ft

O

CN i—

ve

t>

fN

-T

•*

00 Tt

VO

r>

o

vo

r*

oo

ro © r f co"

ft

t*-

nt vo

r-

• *

TT

t -

VO

in CN

r f o" vo -e CN

NO

X C m

m

^ Wl r-" l/T ve e

M O ro r f oo r -

rcc \o

in cN

vo

vO

~JZ

vo"

fN

CO

r-

ft

©

^

t> m

©

\D

m fN

ft © r> tN

HT

m r80

TT

m © m

^ — I + +4r-

co

HT

IN

rf r—i

vO ft NX

—'

ao

HT

oo" VO

oo" VD

ro

ft m

ro co

— T-l

ro CO

-H

•H

CO

O

in

vo

cn

en

vO

Cl

T)-

I I ++

co

oo m

©

CN

r-

i-<

in

O

— r~

ro oo

m

ri 1^3

t

M

<t

O

xr

*- tN

ft

cN

vD

so

CO

r i

r - co m* oo" oo oo

»-i en r-" r f r~ oo

CO

r-i

co

r-

~

H*

VO

r i

ro

in

q — °0

ft CN

o

»

tN

r-" r-

~e*

oo q

r-"

ft

vO

ro

00 tN

© CO

O fN

ft

VD_

r> r -

o CN

t-

•>

t-

®

oo

*

ft*ft

++

i i

++

i i

++ ++

^t

-H

£ $ S S3 ^12

*** £ ft

oo"

**

»-.

II

i i

ft

VO

ri

Tt CN

Tt — vo vO

I I ++ t— f CN C l

ft

m" ft" r> r-

cn

© ro ro ro

II

i i

i + ++ in tn -H

VO

fN

CN r l

vD^

•f

o n

ve t o oo" r "

fN

m

vO fN

rn rn

ft ao00 ft ro f N

VO

ve

W

Pro tior av förs

•O w -

q ve Hf

oo vT v,

3 ns«

C/5

irn Tt

nt

r~* ft vo cn

fn

** 2 in

V)

V)

v %e

o

« C > >

x q" o U4ra&*s

X

2: t?

ft

:ca

oo

ri

m

— CN VO

o

fN

fN

oo

rHt

N f-

-* vo

ft r-

fN

O

-xf

H H

—

ro — so if vo

— rf r~

m ©

ft ft

PHI

I I VD (N m oo 00 00

•—

•O fN

ft f* ft r-

•o "9

O Q. X

e

-r-

e> ve Ht

ov t> m

^ t ro © " —" cc m

-H

—

VO 00

O

©

'xf

Ht ©

© 'Ht

r o co O O

tN oo

iT* n

£ r!^ - ro

—i

CN vo

tN —"

i n ro m" m"

o ft r f uo"

»— © i-« CJ

r o ro £" N^ ft rr o 0O

i n r~ OO fN

d ^r

in

3:

CN

i i

& F •—,

ft

t - <N

c 0 M 3

CJ

£? "^ 2 o

»to

ft CN (N o \ " f t

Ht r i n vo ro r -

— oo oo m Hf m

vi

r-^ co ©" m" HT ro

Ht

VD

ft* ft

vo" CN

(N "«

ÖJJ

I

I

l

ft

fN

— QC , CO

2 °°

ft

£s wo m C7S 0 O

°1 — ©* r~"

-H

ft ft ft

o

'- —1 h cd :a «3 > Ml — n

I

CN

— ft O C4 OO •Hf

Ui 1-

CZ

-a

Ma

CS

U

E jbv.

oo oo m o\ m w 00 0 0

*•* r»

o •*

o

m r-

O fN ~" f

© — Nrn

ft ov vo r-r- r t co o

o ^

o ^

(N Ht ro m m CN T t

CN

q 3c g

F

ca oo

> rj

IX

=3

Ui

>

£

ra > ; = o

n a

* to Ji .q

C O

to U i •u c ^J h

a

•a "rt ^ S « ci

rsj

H>

£

C

O

V3

O

»5 5P :

3 3 'S

£i 1 •g

3 1 c b £ C

-51 g--SS fil O)

ft

© "xf vo" l f i

m

__

O

cn

t»

CO

tn

•*

TT

vo

H*

t-

i +

•O

r-

m

Tt

AS

c

ä.

•o

fi

ra a.

©

ft

©

ro

rl

cc _ cc cc r>

OJ

a

•O

KS

— — ' v:

o

t

•—

o X

-C

ro

tt 6 c

o

q

^ B

3 CL,

o

8 O CN

Tt ft

1-"

Tf

IH

tn

vo O

H»

'Z

to fN

=1J

n

öS u

^ J •s c

rf H »

VO 00

VC

cc CJ

r-

VC xf

\o

vO

© vO

m

ft

w>

C-l vO

—

cc cn oo

r i VO 00

cn

-xt

ft

m fN

cc

vO

ft. mr m en

m

o\ en

VO

©

ft

Tt

r-

r-

ft

r-

vo

—

Tt

r-

r-

t>

r-

CO

*-* VO

00 in CJ

CC CO CJ

t >

CJ

cN

VO

m

CO xt

©

00 T?

ft rO

fN m CN t N

fN

O

ft rt N CN ^-i i n

r» —

r- oo

m cN

oo

00 CN

-*

VD

CO

rt o-. TT trN

Tt 00

m n

fN oo

00 t—, cn cn

ft

i

m

CJ

1 N vO

*n

Tt ro

tS O

Tt

Ht m CN • n

ro VD

8 C

-^

Cl

a

cn m tN

rTf

Cl

ft •1 *

tN ro © CO ro CO

TT

™

r-

in

(-< iO M

© -t

©

ft

co t-

i n c— vo H t

r-

Cl

ft. r» Tt c?. ftc n »n

++ I »n m

ro

"^ ^r v o ftft. VO

VO

1 uo tn cn

II

B

T> vo © i-i

ftft

IQ

cn

tN

i n oo CN r o OO ©

© Cl

8 mm

cc-

OO

rco T?

e

CO

-J0

i—

++

s

tN

ri

rin ro

O

t— r o >— oc

VO

rf o

oo ft fN

CO CJ

tN

co O

OO

m cn

r- m cn

vq r*

fN i—

ri

ve m

CJ

•O

ft 00

CJ

r*

m

c-

oo m m

Tt

7 II

Tt CJ

cc

oo i— co

8 VO C l

00 T-H

vO

VO tN

r« ft r- 3 ft K "

^-

tN fN

© CO

1 1

OO

T-

L-

oj

VD » i 00

ra

.* OJ Q

o ä 1 73 —' O

CO •HT

CJ

TJ ed

tCi

vi m cc

>

ja

CJ

vO

ft.

VO

fN

r- O

r-

r» CO

ft

oo o

ft

CJ

CJ

> £ Ht > tri >

;_J

m r-

*— r~

(N

T) ca c

fN

m cN

00 -xt Cl r-

•rivö

tN

vo m

c 1 B q —o

•* tn

VO

++ ++ + oo

> :c3 > »cd

VO

•xf

\£j

C3 c/J

m

8 emn

ft

ft

"xT_

t—

ft ft ft + ++ ++ +

4=

E

cc

tn

tN

CO

:0

in.

r-" * n "

ft vo

m

1 CN tN

vo o TT OV

en t N en

tm

co

©

i 7 er-

ft

VC

•rt

CO TT

ft 1

i

Cl T

o

H SJ) s c

"9 3

a o g •a

-. tn

:0

-)o >» y «1 t x

W

O)

, ^3 *) d »q > CS :ca t-s

SOU 1970: 60

a ö

So

1> c•* >I oI

>

Tabell B 7.4.4 Fördelning av vävnader efter fiberslag. Procentandelar av värdet i produktion, import, export och tillförsel 1960 och 19681

Vävnader

Totalt

Produktionen Värdemässigt

Importen Värdemässigt

Export en Värdemässigt

Tillförseln Värdemässigt

18,2 7,7

29,9 17,3

13,9 18,9

100 22,3 22,7

— av ändlösa konstfibrer — av korta konstfibrer

25,2 9,0

27,1 24,8

16,0 12,2

26,3 18,9

Summa konstfibrer

25,9

47,2

32,8

45,0

34,2

51,9

28,2

45,2

— av bomull — av ull — av andra naturfibrer

41,5 24,2 8,4

27,5 18,6 6,7

38,7 25,0 3,5

28,1 20,5 6,4

53,4 10,2 2,2

35,7 9,4 3,0

39,6 25,4 6,8

26,4 21,2 7,2

Summa naturfibrer

74,1

52,8

67,2

55,0

65,8

48,1

71,8

54,8

1 Värdeuppgifterna från tabell B 7.4.3

144 SOU 1970: 60

III

c

u T3

a$

00 m

ftm

o tn

_

©

CJ

r>

Ci

cn

ro T *

ft

OO C

VO

vO

Hj

© Tt

©

CO

cn

Cl VO

m

ft

in m w f m" m vo CO

9 £ •Fä* a

<N

T*

© vO Tt

f N oo

O O vO

CO

S VO

•xr

ro Tt

>-" .-i

ft

00 m

0\

r^

m

vO

CO

VO VO

vO

ft" 3"

m"

r> VO

cc

CN t n

oo r i Ci cc

vO

Tt

vO

r-

vO

CN m m

ft

r i Cl" r- cc vq m xf r- t—

VO

vo

T

r*

_

vj

C ca

Hf in

CO

C O

"g •o c :c3 >

vo

n

oc

1 —

CO

tn

oo

BO

1—

CN

CO

ca

op

OOK

en

ca

I +

CA

II

ft" ++

^H

•o 3 > 3 J5

Ht * i Tt

I+

I

© rTt ©

o ft rm

»e Tt w ©

1-1

++

o

>e 00 VD

© CO

l-«

II

Hf

ft oo ft

1 1

++

vo ft cn

vo co in

CO

ro

++

© CO

CJ

ft

++

tN

r- ©-C

c o •p

•a

a *s

1 > >

ft en Tt

' «,*=3 s

tn

rO—

co f N

ft

sq ft

1-H

fN

tN tN

tn

tN m vo oo

rj CN"

O t>

__

r>

CA ©

r i

CJ

Ci

vo

m

1 É s« ft Tt 00 vO

ca

m

tN

i—

O

JCJ O O

CJ CJ

Cl

cc

VO

ft'

-t

m rr t— Tt

—.

o ~-

o

vo

oo n

ft ao *"• " _o ft

—i

ro

Tt vÖ

ft

m

o

ft <* >o

s Tt

T

m m m

fN tr-

vo t

ft v£

O r-

i-*

T} ft. m

vo" ft"

^-t

E

in r i

©

CN

I I

u. $

m m

1 vO

Tf

c r-*

7 m i

C Xl O ra " —

© c"i

T!

i

cl

«

-*

i S ""

m 00 00 VD ft CO

*-H

CO Q ft Q oo

©

»-i O © VO

© Tt N-

en

00 ©

en

Cl Cl

10 m

iså 5*1

iS =

g "o a H m

|

tn

:C d

:rt

5 ti *"» ÖD .2 ""»

a ** -s

» v o

9 S .5 -* w q .5 ao

O xJ

Q > D

O.TJ

co t> co

«~

6c>g I. s

—

© CN fN tN

rn Tf" cn

-

© oo

© r in

ft r" in

:o sw

m r* e

i l

m r-l

I

I

I

I

«

i i

i +

I

m CN N-

OO

tN

*n

I ft rin tN

O

fN n m (N

ao SO I

VO c00 l

CN

1+

I

in r~ —

fN

n— —

\o co rtN

ft

oo Tt vo vo

++

00 m

ve m m m

CN r o

o

ft ft ro

vq o"

i-i

—>

OC_ f N

S'c-

T-

ft —"

ft

o vo

ft n n ft

V*

<m

i-t

.*

ft fN m fN

vo

Tt

ft

vO Cl

*o

00 ©'

Tt

©

VO

m

T» CO

VD

m

ft

©

i/1

CO ©

00 Tt

~

ro vo r j

ro

i i

+ + ++

m Tt r - co v o -— 1-< oo

tN

tN

r> r » Tt Tt" tN

HM

Tt

cn m

m cc co r o

—

„

tri

m

m

co

oo r -

f~~ T t

m vo m

Ti-

)M

ro

co CN

i

ft

vo

ft ft rt >i 8

ft

r i

cc

1-H oo

Tt

m

•—

co

ft m c i n tN ft" vO Tt

E

I

m

tN

CO

ft

ft r©

.-• trTt

m oo

ro m

OO

©

(N

©

en cn VO 1-1

tN nv co M 0O

"3

ft

© oo

ir,

+ +

rj

r-

co

o

I I + + +• rft

tN rft

r© ft

r— rtN

Tt cc ro

ro ft Tt

ro ro Tt O VO ro m -- CN — — ro v- fN ro tN V-H sD

O t>

t>

i n

rr-

i-i

m

fN

CJ

Tt cn"

O O CN CN

vo © en CJ

—

cn Tt

Tt

en

O

OO r o VO © en © PI rO CJ o

Tt

co"

vo"

CJ

vO

©'

ft ft' ri to.

fN

ft

ft

©

VO

m CO cS

ft © VO

VO

VO

© (N

SO

Tt

t> Tt

_ m

«N

©

Tt

cn

r—

©

ft

cc

i-O m Cl

ft 3

Hf

m

i-i

r~

oc

r-

tN

ft

—

oo tN

©

CN t N ©

Tt

"Tift VQ

—

r j

-'S

tN

Tt CO

ro

in

vO vo

Tt

Tt

OO CO i—

i—

2 vq tN in vo' tN £«:•

I vO in VO

I

I VO CO

tn vo

vo ve 00

fN

vo m r o CN VD ©

ve

r-

CO

CO CO

CN

ft CON -

VO

£

CJ

m en

ft CO' r-

m CN m

1 1

cc

so

ft1

N-

T* vO Tt

T>

ft

c l

CO

C7-

m »n 00 oo tn tN

tN

Tt

xt

ft N-

Tt

VO Cl

cc f N v o vO t > VO

O M

O M

71 VO oo

3 VO OO f - CN VO r o t n en vo r- x D o © en

ft.

ft i

ft

1 l

CO

r-

T t

i-« Tt r*

VO Tt

00 CO

r-

tN

T-l

i-i

©

"n>«,n>.2.*^> ^

I

Ml

^

I

so o. rt

> i

m m rt

o. ca

o **

>

a

cl

WO

o vo M tn

i

oj

rt

.

VO co

TO

ri

ft ft. ft CO

r-

tn ON

vO-

fN rfN

xC

r~

•3

VO

c

i_

q

H

q

iw

2 £ 2 £ S d

a> )3

*q 3

I

I

«

S B

O «3 ™ rt — iS cd

>

CJ,

© cn

O

r~

i n

m

tn

S

a g 3

ft,CJ' <s i 1

1 1

I

ft m

00 en ve"

OO m i—

-Q

I

CO

i +++ + r-i

©

©_ vo_ © m_ m oo m " vo ft O fN Tt

I-H

©

vq rm

*-< oo CO T f

i-H

M'

Tt

tn

ss in

o

m © vd vd © "

m

vo_ oo"

o

m en c n

fN

i

r-

*-« T t

VO

oo m

ft

m vo ft ro

Tt

+ + + + ++ + + ++ _ *

.-. —i

+ + fti ooi

I

O

tN

<n_ w T t m oo" oo" co" ro* Tt Tt

m ,_ v e so

r-

Mr-

ft

vo m

tN_ i-i_ TJ- f N t N oo r - oo O i n i n T t r > oo m

t N VO i n I-» oo r »

^ * en so v i

m

r o ft —"" r * »H i -

ro «i vO

ri" 00 t >

ft" ft"

ft

oo^ ft \ q oo oo_ TJ*-T r f —~ ft* Tt n "

t— VD_

I

r* — m

r-

r ^ © »-_ T t ft r— ft r OO OO O ft

o * Ht* oo vo

tN n

£••3

IN

r» O oo" r f f~ r -

n m

3I

,— m

Tt

Säj.*"

-a so o n

o

I

© —

m" o"

oo c

6 §

l>

:0

-a

, "3

Prod t ions av ti! förse

LH

vo r-

> >

tN fN

ft_

in Tt

fN ©"

oo_ vo" oo"

O m" oo

CO

o"

r-* •n m m

ft_ ft' ft

ft ©

,_ r j

SO t »

fN fN

vo © v e ve CN r i

fN

m

OO

e

00 00

fN oo" oo"

ro

m

°1

ft"m"

ft ft ft r~ CO

© fN Tt

m ©

Tt

—

ft ft f©N —rr ->

© m

m

vo*

Tt"

x5

fN

Tt vO

sq

ft_

tN tN

tn m

t - <-< *-** oC

:ca

ft"

Tt

ca

a

00 ve ©" fN

fN

CO ft t N CN rco

•* S i B

B

«• r*

u^<^

<D

g

oo" oo" t— r -

G» ft_ © " co" VO v e 00 t N r f oo" t - vo

oSj£ EL

<N 00_ r-T i—" fN m

Tt

I I

=1?

CN

CO CJ

oo

ft ft

m

VO" 00

M

oo vo ON t— 00

Cl

rTt

ft Tt

m in m cc

c n r* 00 oo

ft

oo

o\

fN

xO

m

fN

—

ro

fN

m

vo

m

—

i-f

r o CN

I I

o © CN C l

•n ft

r- r-

tN

co

ft ft

00 m r-

O oc ©

VO

tN ro

t—

r—

o m

1 1

++ Tt

ft

ro VO

ft

© " co'

— r ft o

fN ft

CJ Tf ©

sC

I I i-i

I I

ft

—

Ol

•V+

I I

++

©

© m Tt

e

I I

I I

JU CJ

CN

r i

m

vo

m

vo'

CO"

T-T

fN

fN

m

rJ fN

CN* tN i-i

rf

u

co

T3 ca

c

> > cfl

:ca

00 C

'5 TJ

m

1-H

rn

rm

1 1

© ©

—

CO

oo

tN

CO

fN

00 Cl

00 f N vo fN

I I

o\

ro m

m

—

ft

vo

o cm N

ro VO

Ci

ve in

VO CO

ft. ft DO

: 0 rf .—. CJ '42 SJ-I

m öö O cn O £<

si

r* oo"

ci

VO I N vo" •mn "

m

vO

B,

# t n oo 00 VO

ft"ft. —

1-H

i

i

•n

ft

r-

fN

Tt

1-H

i

i

m

© Cl

8.1 ..

tN

vo m

""•

vO

Q>

X

tt T3

as

I-H

2s i~i

00 VD

Tt

tN

oo vo

VO

vO

ft

vO

ft. m m ft vo

r-

:

.§ S c

«

O

ert

•i P o tx T> rx

c o

to

t o' cq '—

-Cl

•— CJ

.Q

ha IS

-n

E

.5 'S E > •?

K :g 5 :

y ~

tn :re 3

^

:-a • -

c re JS

&

oj

re

=2 i

*

I

«1

^ m

m *^

* i

.> O,

* I n

i

fi

9 •*

r= w

> x 03

ii

vO —

m * 3 > g c. re S n

i

* I

io

re

c > M rt

:0

O u £••0

: 0 S=

Era e ra— >= **

in -r

StS

ON

r-

en

«-i

m

NO

(N

i-i

ID

»o

co

en

Tf

m

N

-H

r-

m

m

vo

NO

cs

cs

cs

cs

Tf

m

Tf

en

r-

» O n n <i Tf i n

en n Tf

Tf o" m

•-< < s m" d m m

rs

o\ ON r—

o o

n m t ^ N N

o o

to

ft c

M * O

m

oo

>

C -^ :d

m*

cs"

00 ZC

o

o

q

t-T

o a^

to

t NC m

(N

9j oo" i - i <n

T*

ON

r*^ ( S — oo"

en

O m m " oo"

r*

oo

en 00

d

ON

o

r-o>

3 o

CO

CO

o oo_

ON

o.

•

r f to

•

CO m

I I

i^(O

BQ t 3^ in

^H

oo

00 ON

• * '

—

(N

»n

•

m

0\

d

cs

rm

n m

•n-

oo oo

o cs

g o\

*-* n

«>

t-

4) X)

ro

O r-i"

Tf

ee r-4

m

m

»n TT

rn

o

TJ-OO NO

80 NO

«n tro

Tf

IT] in

N© CO

Tf"

J* c 3 ra • a <2 O

9)

T*

rrn m cs" t o

:c

d

n Tf o\ d 90 r*

in r f :c4

TJ

aC i—

d

i>

r»

d cS

r - o \

°1

in

-*

ro\

m

•^f

^O

r- o> M

r~

C4

OS M M cn m

•^r

O

oo_

o

d

o*

••

o"

m 0\

Oi

^

o

O

<o NO*

en

30 I ++ + +

+ + ++ ++ m N

irt P<S

Tf rt

»n

to m

\o (N TT

NO

-/I

0>

X>

cs

Xi

^

bfl C

C OJ

*a TJ

o

ft

»n

c D.-0 UJ r.

^£>

r~

o\

oo <N

qf

oo

T3 cj

C

> > a t»

r-

I 1

oo

fSI

t

SO oi

i

CI

^r

«n o m

en

I-H

»n «n to »n r-^

in

en

rt

0»

m

"1 r-i r i ri i—'in

00 GO

1 O

rn oo

ON i-i

o

m

<n 0t

ri

2 O m <z> \D

VO

to

r-> r ~ m rf (S in

d

-t rc\

o oo oo

w N

«n

++

rO f>

i-

il

i i ++

to

IO

mi

rj t-

BO o

00 OO

CS K

d

O V

I I

m

O

^ n

m IN

m m

" 2 oc

O

m 00

ri

m O ri

ro\

oo

++

cs <o

p o

JO

t-

l 1

>n

oc

ri

l 1

VC- 00

CS OS

oo"

cs"

m"

m r r i -it

1 O \o

Tf

i-i m

m o ^

cs in "C " n NO Tf

^-

i-1

Tf

in

(S

Tf m CS

ON ON

^-

(S ON

Tf

tcS CS

fS If.

C

t-* 3 cs -T

in

m NO NO oo ON

o •o

:0

o

r * NO ON C I Tf

m

o NO és" 90

rS

•a

1-1 o ri

Tt

E*

Tf

to N O

Tf CS *n

r-

(S

m

•"

CS

rf

Tf

rl

NO ( S OO T f r n Tf Tf

1-1

s

i-l

ON

Tf Tf r-t

r0O m

•H

r-

Tf

m

^

o m oo iN

Tf Tf

to

o

i—^ T f m oT

-

i i

R

<s

Tf

m

ON

ON ND NO

co

Tf

«5 £ o

Tf

O

*i

o

o

Tf

Tf

r-

o\

m

o

JC

Tf

0\ NO" cs"

in rm O

(S

m cs

o o — (S

^

O

NO NO

Tf

•d m "

cs^ cs^ r— T f

^-_ oo

M

ON

0O

S3

NO

ON

3 O Tf in

—I Tf v£j — *n

ON

m m cs

i-i oo

Tf NO ( S O Tf o

m

.-i

*-i

m

in

ON

cs

ON

r-

NO

•X)

o

r-

OC

Tf

r-

m

~m i-" O

ON

Tf

o

m

oo

m

NO

oo m

m

o

Tf

o T f r ~ O N m c s f s m r s o r ~ r - c s

M

OM

u-

C w OM

I I

i i

OM

E ?

»e

CO \ o

pq

O M

m O ON

OM

OM

OM

81 -

>, —

cu

t>

«

a ed o ,

4 J4

•—

-ÅS

I

I I

ed

.3 ft

:ra g i

i I

m m m

m

ac ^: d

q =0

NO

o NO

I I

|7 | i * *

C O

OM

M a •g c

00_ i-H — —T

ra

i i

H

o 2

CS_ 0 0 co h

ON

l I

£ 2

— rcs cs

NO

Tf ON

m

NC

1 O

hi

m o

Tf o

I I CS_ 00_

:0

(U Vi

-O

o «n

m

> cd

m cs

00 LU

T3 C cd

o

in

in

i—ifn

ON

fl o

-H

d

11, i?

£ fa <U

m Ov i-«

++ + + CO

VD*

•n u :0 •4-1 T) 1)

*Ä >£> o — 1-. O

CO

00 o oo •n

CO

t

^o oo m o ^ - Tt

IO .-.

+ + ++ + + + w (S

m Os OO

i i ++

I

I

iå l

I I

ra"

I

I

fe « X

I

Q.-5

SS E c >a

-5 ra ra ^

Tf

r-" * S i. K •a o J> o ttj, 2

NO

NO

Tf en

TT

en

IA t o

m

SiS

2.1 >S

r-

i n NO

en Tf 00

en 00

•JO

I I

o_ m

rS fS

NO Tf" Tf

en

en ON

•+ + +

++

++ V)

CS

ON

ON

t>

oo

in Tf

"N©

in cs

I

I

++ m

*n NO

ON

— *

i £ 4k«

TT

0*53.3 a> g"a o 5 *

c

I I I I

I I

«H o

fiSä

1-H

i n

rco

ON,

m *•«

ON

CS

3 00 TJ

o c

1 1

I I

i

en o 00 tQ Tf

vi

0\

o mi vo m

r*

*£>

(Sm (S n

*-,

O

C

c

i i

I I

I -a

Ä^

>

23 NO

I

m

I

CA * 0

I g

:0

> >

t— ON

00 CS

m ^o

1-1 NO

(S

•a t-,

o o

en m Tf .-

ti o

Ä^

Tf

ON

I

& 28

•« C*

° "*

cscs

II

II

II

II

II

II

II

II

II

II

II

II

I

I I

* tf

i o

s

C 60 O

e o

ä

1 £

o

O

•3

a, oj

c h :rt 2

aC4) "B=5

E o X)

O

•S 3

oo (S Tf" cs" en e n NO ON r> r*

o ~ NO

m m ON en cs" ON ON

IraraS '.C

J

•a o

;

«-• r-

i a s

i:

o

c "

£

CU 3

cd

G>

0\ ON r-

r-^

m

I I

m NO

^

Tf

ri

i

++

o o o

++ + +

i

Tf

a-a

++ oo

i i

+

ON

m

—

NO

m

en r—

-"

++ ++

Tf

—

NO NO

- " cs

m

cs

cs 3

o

i-_

<>r r f

m

00 CS o. m Tf

i l ,3

Tf

^ ^ oo r i m oo O 00 o Tf

CS

en t—

ON

S

o

I I

o

O 0O O" »J

m oo Tf cs

o

NO

c .o 3

f S ON NO" T f NO O

m

en en

r-

m

r~

r i

Tf

Tf

oo

O o"

o o"

oo

eS ON

Tf m

ON NO r i " m" Tf r »

O 00 r-* NO" cs T f

•a o

M PM

r?

cs m

r - en

NO O ON en

t - NO

ii

cs

t-

m

T f ON

c s ON

NO C".

i 1 m c en r i NO

n

NO

NO

o

r-

NC

o •c

m cs

m

ON

sS

ON

ri

- «

l o NO M

to

r-

r)

2 •£ 5. 2

I I

E c o

s

.2 —

1)

„ OJ: > c C « o

K 05 -C

a

ti

c

c B > B

£ •O <

& i-n oo £ 3 m m

^i

ca Ö

.fe

*D 9 « C > B:ed

ed O q

_. u O

C •£ rrt O > 4<

£

OO ~

:cd •>.

o ja E Q

.

Z D~

g o

CJ

c

»q

B

9 H

T3 ed

«

» i»

u, "HL

a

V-H

c,

C

u

c q :0 F

F 0) cd g, D, O Q

C U1

H>, > 5 0

5 1 '— c =» ä

oo

0C

o ca

(fl

Q. S

"C

— c

o <s 0\ O" ^ *D

§.2=ä

<s °° T . -," ^t O u-> ^ r -

5 0 ,

-1 = 5 0.= ra£ Tt •* ^ •"" ^ —

I 1 + r - en t— io O -O i-,

oo

I I+ Cf, -

+

+

tO

iO i—i o ^-. m oo

25S 2 " " • a 5i K C £ O

w ra B - a

w-j r-^ ON

r i b " en

C» r^ ON" NO"

n,sS r>. t —• "—i • o

OO O

to O n

m

NO

ON T f

fsj Tf CS

en Tf

i-"

en

cs ° _ *0» ' " l * CS CS" o " en" ON" (SI m ON oo Tf

O <N ON r - en Tf in Tf r>

NO ON ON NO

w-, O

en

NO

en co

O

m

T

I

I I

cl o

!l5 ra ra c t» g

Is H > 5 E

|

Pä S

g o E

ss

S « .Q -o ra ra a ra :ra — ä :ra

0-53:0

en

en

m

Tf

NO" OO"

ili

00 (S

•o o « o a •. £ m o — cd = H - 3

CL, «

d«5

Tf

«-<

**• r*

oo i n r-" Tf*

NO_ r n

r-

oo

er-,

r-

en NO

NO Tf

to

+

m

o F m

Tf

i

m

^O

TT

Tf

oc

VD

r i ri

NO

O

o\ en

+

V.

Z

—

i n

r i

cs

ON

y

00 Tf

CN

-r.

+ s

+ + m

ON m en

+ + „ oo

ON

+ +

r* cs

CS

m

tm

ren

en O o ON_ Tf

<-* r-

m

NO" NO*

en rs

-. _ - i

—

o

ON cs m \o en oo

m in ri Tf

o

r»

NO

I +

en

Tf

to

i

+

CS

CS

NO

>

en

CS

t—

o — m cs

cs o

S

en rS

i

i +

++ ++

t; ^M _

NO

m m

ak

++ ++

1-1 C S

w cs

i> 0 0

rn m

n r-

m m es m

CS

cs m

m m

ON

cc

m

1-H

NO

ON

NO NO . - i NO

w o

r- oo

*-* <*

NO

__ UO

t- m m

NO

m"

i

m

m

Tf

oo

r i —" O

I

AA

o

NC_ ND_

ON

r- cs

m

I

oo

I

& o

^-00

VO ON

o B

rn »o m

oo

r-

.-. \o

2 M 3 -O O

u-

m cs

1 A ON

Tf O m oo >— oo

t- — Tf CS

~H

.-I cs

0-

en Tf en NO

(N

en O ON

Tf

CS CS CS

cs ON

en ON

ON

NO

NO

to to*

oo

en

I

NO

00 Tf Tf

O ON

O

m

I

ON*

00 NO

<N O

0\ IO

—i •3-

A C4 O m m Tf

C3 ^4

1 T

OO

O cs

T T

en

NO

t—

»o

a

O

u O

X

o

c H

si

.5

M 2 M

E.S«

*

O

•B

tog

I •g -a -3

"5 -Q

• 5 o 'C

a

* E

c

| •*' >• M

o c

C

a

i

ed 3 00 ed

•a .5

>

bo

>

cd ~

u U T3

i»

ed

u

"g

c

•o

ra

> •oq

•o

n , ra

ra

OJ

a

c

B >

& o

E O

z

:0

C OJ

cd

•3

:rd

>

"o Q

^

^

5 •*

2<S

cs fn r i ON

Ii

O g

T-l

O

en"

t

S3

i.2ra >— 3 a- —

s«

++

+

:ra-S5

B. 43

++

+

+ 4m

+

m

SK

m en cs oo

,3 — jl •** ^

M

8 «5 a T ** M 8 •- « m Sas B -

Wraa * en Tf m* v* to en

Ä^

o o\ in o"

a ra ^

l i SQ

m

CO

m oo

r-> cs

tO cs

<-• «n

c? ^ 3

oo

NO Ot

en i-i

ii

t~* O

cs oo

w 3

£g) Z aa o^ 3 — » T B r-

I I

s$

<u

I I >n cs

I I

•-. Co > fN ON *N

•a 1 •C 6

CL

53 00

B

sa .3 M ra :o

Öl

E a -Q

S S i-i * * I m

va

Q.

«

M

*3 oas?

S E

> E .3 T? i-.

+J

Tabell B 7.4.12 Kap. 60 Trikåvaror. Produktion, import, export och tillförsel (värden i

Import

Produktion 1960

Förändr.%

1968 Förändr.%

Kap 60

Trikåvaror

tkr

405 477

623 707

53,8

157 841

432 584

174,1

60.01 Trikåväv, icke inneh. gummi

ton tkr

1 334 33126

4 614 134 912

245,9 307,3

31S 10 377

t 210 65 341

595,0 508,6

60.02—60.06

Trikåvaror

tkr

372 351

48S 795

31,3

147 104

367 243

149,6

60.02 Vantar av trikå

223 310 830 13 966

374 67,7 59,1 494 585 13 044 - 6,6

60.03 Strumpor etc.

60.04 Underkläder av trikå

överkläder av trikå

60.06 1

Totalt

exkl.

trikåväv Tetalt

Trikåväv och andra trikåvaror inneh. gummi

ton duss par tkr

1 325 - 5 2 , 0 2 763 514 1 047 1 294 — 4,0 ton 1348 5,9 2 014 170 3 501917 duss par 3 216 079 3 406 600 50 806 105 219 3,2 48 026 tkr 101 968 2 820 ton 1 159 47 408 25 570 25 9001 6 977 1 000 st 1,3 1 123 670 151 620 143 031 — 5,7 31898 tkr

143,3 579,5 287,7

ton 1 000 st tkr ton tkr

103,7 73,9 5,8

9 790 113 092

12 153 238 200

24,1 110,6

961 2 339 48 859

3 304 14 528 175 809

243,8 521,1 259,8

2 908

—64,9

93 4 355

135 3 914

45,2 -10,1

Inklusive konfektionsskjortor av syntetiska fibrer (stat. nr 61.03.210 610).

154 SOU 1970: 60

tkr: kvantiteter i ton, 1 000 st, dussin par) Exportandel av produktionen

Export

För1960 ändr.^p

1968 Produktionsandel av tillförseln

Tillförsel

% 1960

Förändr. faktisk

18 420

121 476

559,5 4,5

19,5

544 898

934 813

154 5 450

1 683 45120

992,9 11,5 36,5 727.9 16.5 33,4

1498 38 413

5 141 155 133

12 970 2 5 818 266

76 358 488,7 3,5 2 5 138 - 1 1 , 7 135 - 4 9 , 2 9,6

26 120 74 883 403 749 2 409 10 380 45 130 3 232 84 139 7 002 1 61

%

361,5 1,9 439,2 2,3 330,9 2,4

15,6

SOU 1970: 60

200,0 145,9 2,1

+ 389 915 + 3 643 + 116 720 779 680 + 273 195

%

1960 1968

%

1960 1968

Importandel av tillförseln 1960 1968

% %

%

%

+ 71,6 74,4 66,7 +243,2 89,1 89,7 +303,9 86,2 87,0

71,0

53,7

29,0

46,3

78,8 72,0

57,0 57,9

21,2 28,0

43,0 42,1

62,7

71,0

52,9

29,0

+ 53,9 73.5

4,9

14,7

32 417 180 286

71 308 253 252

+ +

11 990 154 949

24 732 361 765

12 742 + 206 816 +

7 202

4 784

—

38 891 72 966

2 418

+ 120,0 78,9 36,3 78,5 + 40,5 84,1 56,5 82,3

47,1 95,7

4,3

8,4 84,8 10,2 16 463 14 234 — 2 229 — 13,5 16,8 9,3 15,2 11,4 1836 2 221 + 385 + 21,0 73,4 58,3 72,0 52,9 28,0 11,9 5 155 366 6 504 768 + 1 349 402 + 26,2 62,4 52,4 60,9 46,2 39,1 9,9 145 645 — 1940 — 1,3 69,1 72,2 67,5 65,1 32,5 147 585

176 291,7 2 000 > 1 000 0,5 7,7 13 449 316,1 2,1 9,4 544 547,6 1949 > 1 000 1,4 16,0 52 244 646,1 6,2 21,9 3 150

506 485

10,5

1968 Prod.— export/ tillförseln

91,6 47,1 53,8 34,9

33,5 51,2

21,5 17,7

66,5 48,8

+ 106,3 81,7 49,1 + 133,5 73,0 65,8

80,5 41,3 68,5 51,4

19,5 31,5

58,7 48,6

— 33.6 40,4

39,5

18,2

60,5

81,8

21,3

v> f l

S-a >s E =>3

O)

"O

M

p,

-£

TI

B, b m£ w

m cs^

en cs

CS l H Ne wT T f NO

l>

£

•*

•t m oT cs c n en,

ON"

Tf

m Tf cs" O N " NO

Tf

rn ON*

rf

en NO

c> m o t-? NO NO

NO"

t— cs" 00

o" oo" m

Tf f S M CS v> r -

cn m" *0~ tm

NO^

Tf *^ cs ©T NO NO

cs_

ON

m 00

f s cn NO W*

©

oo"

t-" Tf

r-

cs" o" NO oo m m"

cs

vO -^

r*> O

m NO" m"

O

Tf

— CO

Tf" NO" cs

m cs

en en^ en

en cs_

ro

Tf

oo O irT 00

r-

ON

NO"

m

Tf" T f

ON"

m

m_ oo" O N "

NO

r» cc

t— oo" cs" Tf

NO_

ON m

o cs" o 00 ON

NO^

Tf

m"

NO" NO"

ON

ON

a

O^ oo" cs

00 CC

T f NO cs" 00 oo

NO^

NO"

Tf

+ I

+ I NO ON

cn

++

++

OO

NO

+ l

++

cs S en ON

—< en CS en t>

rm (N

r-

o

+•

m"

NO' m"

r~. c*

en r s cs* r f

NO

J, ra i

a-g o c $ B ° .2

en oo

CS . o o NO

ON

J4

• H cn NO* m"

cc o^0 m

"1 "^ o" o"

r-" NO

CS

W ra c s

a, E

Ä^

o a, o o* B c

•+

NO NO

ON

o o

CS

cs —.

m oo

•a o o o

O

O

NO*

i— en t— en

3 Tt

rn

O

m" Tf"

ON

+ i CN

m

o

n rn

r- cs

Tf

n

^

ON

00 NO^ ON

»->

A A

en

ti-

t o " NO" o m

© m

es NO o o m oo en o

m ON oo m c s 00 Tf

Tf

In

cs

"fr

Tf

m" m"

i-H (0N Tf Tf

rto

cs cs

cs cs en CS

en

T f NO »-< f S o o ( S oo Tf

en

s

8 CS r** oT f

m —

m

Tf

ON O Tf" r V 1

NO en

NO^

in

o" CS

r-" cs o C

cn

ON

NO

O

o" cn"

O ON

m

(i.#

3 •o O ON

r-

NO

Tf

m Tf

NO

m

T3

C

^ *o ä

££

CN ON

o vo a, CS

O t «

H

TJ 3

s 05

-o ö r-(

Is

w

r,

ra

E ii B

2 «2 :H H * Ws

u n 43 Ä

>• A

3x 5.ra

O

«

a 2 i B 2 5^

P. ^1 m" ON a-n ~ g

m i-< O" Tf

Eg>o

15 T3 o iy o aj. E ±* x rr :o

2£

^ u• 2w >••' C ra„

+ +

+

+

I

I

I

I

m cs m

NO

NO —l

c u u,

>

—t

J, ra i u,

OO

3 C

a-u n c ,1 B S o Wraas o O

o

o

I c o

a

i

SÄ

3 "O O

£ cs_ c» m" cn cs «

i

i

i-,

3 ft ca

—< O oo m cs i-i

=

3 BH

ts

sg tf Ä

•o

0 IM

G :n IM 00

.*o

O

a

i-

M

(g

:o TO :• Q IM M C/1

"

3 •> -3 2 i O E O

C

Q

•a c :d

XJ

•ed

J^

i~

T-,

a

w

ra

^

*J

1SE

z •§ a o .2 i J=

g o •ra . o P E p > 0 55 tf •s o C

vi a o

o o .M fl

£ 3

Tabell B 752 Produktion, import, export och tillförsel (1 000 st; tkr) av vissa konfektionsvaror (ur kap. 61) samt trikå- och konfektionsskjortor (ur kap. 60 och 61) under 1968. Procentuella förändringar från 1960 inom parentes Exportandel ai r produktionen Produktion

Import

Export

Importandel av tillförseln

1968 Tillförsel

1968 Kap 61 Konfektion Totalt

1 000 st mkr

1497 (

452 ( 302 %) 178 (338 %)

4%

12%

1 770 (43 %)

9%

26%

— Ulstrar, paletåer, kappor och överrockar

1 000 st mkr

2 410 (-- 0,2 %) 1 389 ( 470%) 247 (171%) 286 ( 21 %) 88 ( 314 %) 30 (325 %)

4% 4%

10% 11 %

3 552 (38 %) 344 (38 %)

10% 9%

39% 26%

— Jackor och anoracker

1 000 st mkr

1940 (- - 1,5 %)1 995 ( 913%) 313 (347%) 48 ( 960%) 12 (363 %) 80 ( 21 %)

4% 4%

16% 15 %

3 622 (73 %) 116 (71 %)

9% 7%

55 % 42%

— Kostymer

1 000 st mkr

1096 ( 12%) 210 ( 4 2 % )

245 (1 000 %) 138 (820 %) 21 ( 1 0 0 0 % ) 25 (911 %)

2% 2%

13 % 12%

1 203 (24 %) 206 (41 %)

1 % 20 % 0,4 % 10 %

— Kavajer

1 000 st mkr

275 (1 000 %) 12 ( 1 0 0 0 % )

1% 1%

6% 8%

1 131 (45 %) 82 (47 %)

— Långbyxor

1 000 par 7 679 ( 8%) mkr 203 ( 2 3 % )

12 175 (53 %) 256 (50 %)

— Dräkter och klänningar

1 000 st mkr

5 703 ( 5 7 % ) 242 ( 3 6 % )

5 321 ( 503 %) 825 ( > 1000%) 1 % 11 % 73 ( 855 %) 20 ( > 1 000%) 1 % 1 0 % 1 884 ( 2 2 9 % ) 913 (149%) 1 0 % 16% 7 % 14% 64 ( 379 %) 34 (179 %)

2 % 24% 1 % 15% 11% 44% 5 % 29%

6 674 (74 %) 272 (52 %)

15% 7%

28% 24%

— Kjolar

1 000 st mkr

1 849 (-- 1 6 % ) 41 (- -14 %)

— Blusar

1 000 st mkr

— Korsetter o dyl

1 000 st mkr

1993 ( 4 % ) 31 ( 4 2 % ) 3 148 ( 21 %) 57 ( 4 9 % )

890 ( 443 %)243 (212%) 13 ( 253 %) 5 (169 %) 1 434 ( 7 4 % ) 143 (—26%) 13 ( 189 %) 2 ( 41 %) 907 ( . . ) 530 ( . . ) 5 ( 26 %) 13 (775 %)

1000 st mkr

2 809 (-- 7 % ) 2 849 ( 16 ( 35 ( 4 9 % )

— Bysthållare — Skydds- och kläder

överdrags 1 000 st mkr

— Övrig konfektion, ej specificerad ovan

1000 st mkr

Ur kap 60 och 61 — Skjortor, samtliga

1 000 st mkr

909 ( 76 (

85 (

28 %)i

17%) 36%)

4% 4%

13 % 13 %

2 496 (9 %) 49 ( - 1 %)

7% 8%

36% 28%

10% 7%

7% 7%

32% 18%

44% 31 %

4%

29% 23 %

3 284 (29%) 42 (69%) 2 771 (..) 49 (20%)

9%

19% 10%

2%

9% 15%

5 128 (..) 46 (48 %)

27%

56% 35%

5 (738 %)

1%

5%

95 (68 %)

2%

16%

91 %) 21 (212 %)

5%

13 %

213 (29 %)

26%

39%

7%

20% 18%

10 856 (..) 113 ( 9 % )

8%

64% 43%

..) 530 ( . . ) 93 %) 5 (828 %)

51%) 15 (1 000 %)

150 (

53 (783 %) 6 (869%)

18%)

84 (

4 908 ( - 33%) 6 926 ( . . ) 978 ( . . ) 80 (- -23 %) 48 ( 167%) 15 (100%)

Under år 1968 ingär produktionen av skjortor av syn:etiska fibrer — stat nr 61.03.210, 610 — i stat nr 60.04.10

158 SOU 1970: 60

5S

SfeS a-n

~

V:

oT ge

E = >:S — ra ra C.

SiS

— rcs

NO

in t-T s o

NO

N O est O V>I» f m is m ON ON

rå-

•sPI

„CL,S .2>:C C « £

C O cs •r, T f

OC

w o ON

• -

in

m

OC

— " NO* m

cs

r-

NO

NO T f *-" o"

Tf oo oc" oo

cs cs r i ON*

NC NO_ Tf r i

°V ""> r f ON" r- r-

°- C i ON" OO" T f m

°^. ^ O * ON" Tfto

tN M oo m r- oo

T f C00 NO

T*

NO ON cs m

Tfrn m

rm o-

m

TfNo

NO C S

co

Tf

0 0 ON OC OO

"*

1C

t-

NO'

NO"

ON

rt

1 00

Ift 00

en cn 00 ON ON Os

o

© NO

B

CS

cn

NO t " ; o , ^ -

»n o

ON*

ON

ON

O

— ÖN C N

00 NO

NO^ T f

m

m

O

in

r-

in

rn

ON

NO

o " —" i n OO

0C

ON

l>

cc

m

cc

O

»•* O

q

ON

Tf

m"

OO O N

ON

m ON

00 ON

cs ri O

ON"

O

o ON

T}

rl cc

rt Os

00 M l wT cn T f cn

d

9\ Tf

rn r T ON" m r< — cn ON

++ ++ + 1 ++

++

o o o

m 00 o' c n ts

NO 0O in 6 " CS T f

OS i - i m o d Os

Oj NO

cc

10 NC

m

NO

NO

r t rt

CS

Ift

6 m"

OC T»

+ + 1 1 + H-

++

OO Tf CS

T f rrt

-<

ON NC

•c cn

rt

u-S.

I ++

++

++

cs m m m v i CS

Tfoo

i/iTf

T f r -

in

-Hrs » - r t

ONOO CSON

O O O m O N

m m T f n

o

C-

O rt

rrn

o cc

cs

+ + I I +-h

++

r-

i n cs — Tf cs o

Tf oo m m r- r-

ON roo Tf Tf m

r-

oo

in

t—

cn

NO

m cc

rt

ND

© f t N O m Noes ( S T f t - cs c S T f CTv rt

m ~ ~ ca

3 B

&-2P B S£

B

Tf

O

c

Tf

-H Tf" jO

rn

Tf

o

Ift

N O m cS — NO r - r - i — cnNO i-i — -* N©

»

oom

m m

w* m*

oo" t V

— C-

r-

NO

OC

r-

cs

m

lO

M

CS

o

fS

cs

cs cs

m

m

cs N O

ON^ l > 95 r-' o NO

ON_ i n NO" m" r- NO

Tf Tf oo" m Tf m

o O

•c ri m

NO

o_

0CJ

o'

m cn

cn cn

g O

in r-" ts in

in

in

m

oo r s r C in" i n NO

O "

O

n

o\ m

OC

r-

— ,_, „ cs

c

c*> e>

Tf

X

oo OO

NCici

o o §

CS

oj

O

> m

i-i

m

m

•-* m

H

-H

Tf

cs n cs ift m r- m

o

O

C

o SÄ

V I O N

m vC i n

o

A A:

ca Vi

r-

— o P B

r-

m

rt Ift

m r— Tf (S

m

cn

oo

A) A

A- A m ri r-

m CN m

m m rtON

mTf CSON

O T f c s m

Ift

H

I f t 0>

OS

CS NO"

ift

*

^H

T f

Tf

NC

ooTf WlfS!

r.

<S_ rt^ r-" ON c s NO

r-

t» i—I

NO 00

— 00

OO

ON

©

E

m m r - oo NO c s

- H ON m oo c s i->

Tf O cs

H

N

vi r»

cn l> oo

Tf i n c s ON CS O N O

T f ON r - CS c n CS cs

iftso m o o r - r -

o m r-

m in rt

c

_g a •a o B

O

H

o XJ

-f«J

* • ;

>

1 1i §

1 Cl)

rt fS rt m o m

©

m

ve CS NO c s

NO

ri

o

m

m Tf

» cs oo" NO"

:0 c U.:ra

oa,

h

cs

T

i

o

r<

Tf CS o

C

•o c

rt > rt

X) b

1 CS

-

u 0

—M 1 m

I-

c M Q

Q

Q

cn

O

-

*

cs cn cs" cs

i

r~— m o © T f

m o o m r Tf m m Tf m m r t ©

NO CS O O

ON i-t

NO

o

ON r^

NO

m

O ON

1 5

-«

^

r*

rs.Tr

•n'rf

— £

B,"a

IraraS 2 ^

rj

w,

c*

r-

oo_ c s

ONOO

Tfoo

r-

T f ON Tf" r-"

oo

m m o" o"

NO r m rt

J^ -H C r i 00ON

N »ft m " vo" TfVO

cs NO oC ON

r> r> ON* aC

T * ^ en Tf* OO"

ONON

ONON

( S O N ^ O N _ m r - ^ r n o \ o O T r T * , nr, © ON NO cs cs ON m © ©

Tf

m T f

>o

TT

TfTf NO

^

Tf

r - m

m T f

n

<n

m c s

m m

_

N

H

NO"

m m"

cs cs [ft,

SiS •BO M O O.J, 2 Jr * : = ; ;o

OS

o

N O —

So*

o m 3" m£

r-i

m

CS"

Tf"

m

CN

00 NO

Tf'O

o" ^ NO t—

Tf

NO

f

ON

fn

oo"

T f m

r , c> rCcj"

NO^ NO^

m m "

00^ NO © m

» ^ •«-* »n^>

r> rn r-^ r V

OOON

ONON

r-

0\

ONON

C-

»ft

a

SO

•8gB8

_

Tr

0s

r> rt ©"Tf" CTN

SO

NO

•^rå=.B

ON

<n

> <>

ON

„

o r-

ON

i/1

rn

ONON

m

-c

rt — r — •> m r-h •^ _ — !*• cs rt rt rt ON

©

ON

0>

•n3

T*

in

N^

8 ,^ _ <n rt rt r3 rn •> m m rt r+ I I ++ ++ I +— + ++ ++ + +

0s

r-

ON

O

On OS

© © —1 M

O

ON

ON

H

Tf

m

r-

rs

DO

- H

++

o * - i

0\ K <=> NO CS

AS

NO r »

CN T f rt ,_,

NOOO

»

* O T >

^

'N-i'n " O

o

NOON

rtrt

f

rt© t r

i n ON i a

I I +++++H-+ +

«

N

TfTf

c s m

*o

o

ON c n

^

Oy

ONCS

Tf

CSCS

c S ©

ONOO

Tf

05 m

o

ON.

NO

r-

r-

T f m

cnoo

TfTf

o

©

m

NONO

r-

ONON

CS

—IOO

i s i f t

—

CS

<N <N

OS

fe—

3 ON

NO"

Tf

B

2 "•o S B.T3 Q « C u

IX

Tf

gs cs

fN-l

NO

(Nl"

Tfr

NO

m

rt

«

o

Ift

cc

in

cn t >

CN

NO;

Tf

Tf Tf

SOj

o

cs "n

•n* »fj

SO c n m

rt"

rt

O m oo T f

M

cs" cs"

Tf

NO

Tf

5 r-"

CS m

Tf

Tf

roo

i NO oS rr P loo ^ I S **» >

o o © cSTf "n

r>

rm

oo ON

n "o

oo n r K Q

rrm CN r > ON

o

-<f

Tf 00

ON \0

oo

r-

»ft

K

NO

©

ON

NO

o

c^

Tf

,_! vp

cs

Tf

1 rt

n,^ Nl

fN cs =o <N **< *ft "*-i "ft

cs

't © rt

rt

CN

ON

'•C

•o tx

Tf

ON

CC

OC

Tf

m m ON

O

NO ON

m ON

in

ON

Ift

R »H

rt CS

© © © O © ©

Tf i-" Tf

o o O O o o

o o © O o o

T?

ift Tf (S

rt NO

Tf

CN

m

00 rt »ft

ON

Tf rt

cs 00

m

rOO NO

NO ON

cn cc

Tf

^O

cs

<ft •ots

ON

C5. I >

TT O

Tf •ON

se o

CS

cs" oo" r-" m

cc O in

ON

NO ON ©

NO; NO;

Tf

O

rt

1 i o ri

o

ON NO

C^- * 0

"^ cs CS rt

29 »n Cs rN

©

©

Ui

a-

ri

CS_ T f cn

Tf

o

CC

cn rt

so •o

Tf

rt

cc" m cc

rt A A A A A A A A

- 1

CC

r^

o m ooTf ON o o m m T f — O N r t T f r t

t— r o o C - r ^ S S = "^ <=> o cc

rft

1 r-

n

ir-,

m rt

r i CS

oo c>

r-

Os Os

©^ K ) © ©' cs

> £ Ä r~

S2}

ON

rcc

NO Tf wl

NO"

A A r-< fn

Tf

rt m o o

cc

ON

ND

UMS?

•n ö

c* o

r-

t-; rt rt^ CS 0s ft »ft rt n »ft rt r i r i m" » m

rt rt rt U-C CN m i f t «o rt o

C O

Wracvn

o o © ON

_

,_(

+ + I I ++++

++

m

mON NOTf M Ö ^ N N

—i

in co CN

NO OO cs r m oo

M

cn Tf

Tf © ©

Tf

rt

cs m

O

NO

ON T f

CS

rt

cs

oo rm

o\ »ft r - »> os rt

m o ON Tf oo r~

o

b

o

o

i-l NO

v-

m oo m Tf

NO

b

=8 >5 a e

I I

BO.

m

©

m

o

m

I I

11 I I I

I I

^

B b

i

i

rt

in

"*i

o

cs

m

2s= r-

ri

O

r*i.

m

rt

•ft

r^

m

rn

rt

>—i

r > NO Tf" Tf"

m

i— m rt* I t— NO

Tf

cs

CN|

©

2 3 c*jS>

V o S al x 9 :° 2 ^

5; 5;

m o

oo r—

V)

oo oo

r-

r-

OS Xh

c

m

oo

t—

ON ON

ON ON

ON

ON

r—

©

c©

m

m

ON ON

O O

•*

NO

cn

Tf

OS r-

i n

Ift" CN

00 r i

CN

K »rj so

cc

ON

ON

0s

3 rt S r t l ^

(ir.2 >=o

^

o T oC gg;

*

?}

ON

ON

so

M

<*i ° ,

o

*f

K

^

cs" NO"

<n

»ft R o »* •ft »n CC

Os

•O ON_ oo" NO"

++ i+ ++

++ ++

i + ON

^

m NO

»ft

ri Tf

©

1 -

—

rV

r-

cc

cc

m

<s i f t

r» o

Os" K

ON"

CN ift Os

OO K

0o

Tf ON

rt ON"

OS

Ofj o

r j

r-

r-

-n

i n

ON Oh

ON

ON

NO"

ON-

rt

OS

r-

cc

ON.

ON

Tf

Tf

m

c»

IX

Tf

CS

0C oo ON

NO"

oo* i n

ON

CS_ CN

NO*

r-

oo

»v,

rt

cs Tf t— NO CS Tf

m

CC

++ + +

rjz

•JZ

o

rt k>

0\

oo

»ft rt

NO 00 m so 00 NO

ON

CC ON

m m

q_ k > o"

cncs m

(V,

cs so

+

ON O cn

oo

oo

cs

— -

O o m m Tf t > CN -H

ON

r* oo oo r~- •—" CN m

cs r^

p S

rn |N

r~NO T f

O »ft

00 SO

^-i

rn