SOU

Skyddat arbete Bilagorbetänkande. Bilagor

Beteckning: SOU 1972:75
Typ: SOU

Hänvisat till av

Förarbeten

SOU 1974:38: FFV Förenade fabriksverken : betänkande, avsnitt 6.3.7

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Skyddat arbete Utredning rörande den skyddade sysselsättningen

1972:75

Statens offentliga utredningar 1972:75 Inrikesdepartementet

Skyddat arbete Bilagor

Betänkande avgivet av utredningen rörande den skyddade sysselsättningen Stockholm 1972

ISBN

91-38-01386-X

K L Beckmans Tryckerier AB, Stockholm 1972

Förord

Denna bilaga till huvudbetänkandet "Skyddat arbete" (SOU 1972:54) innehåller visst underlagsmaterial, som utredningen rörande den skyddade sysselsättningen har funnit angeläget att publicera. Bilaga A "Enkätundersökning vid verkstäder för skyddat arbete" har utarbetats av sekreterare Palle Landin. Bilaga B "Specialundersökning om verkstäder för skyddat arbete" har gjorts av civilekonom Bo Wiedenborg. Han har av utredningen anlitats som konsult för detta uppdrag. Bilaga C "Handikappade vid verkstäder för skyddat arbete" har utarbetats av sekreterare Bernt Fredriksson. Författarna svarar själva för sina resp. uppsatser. Stockholm i september 1972 För utredningen rörande den skyddade sysselsättningen Rudolf Meidner Ordförande

SOL" 1972:75

Innehåll

Bilaga A "Enkätundersökning verkstäder för skyddat arbete "

vid 7

A. 1 Inledning A. 2 Undersökningens uppläggning och genomförande A. 3 Antal platser, arbetstagare och anställd personal A. 4 Sammansättningen av arbetstagarna A. 5 Egen- och legotillverkning . . . A. 6 Produktionssamarbete mellan verkstäderna A. 7 Möjligheterna att göra lönsamhetsanalyser A. 8 Samarbete med företagareföreningarna A. 9 Avsynings- och leveranskontroll A. 10 Huvudmännens allmänna synpunkter på produktionsfrågorna

7 7

Bilaga C "Handikappade vid verkstäder för skyddat arbete

20 C. 1 Inledning C. 2 Metodisk uppläggning och genomförande C. 3 Jämförande studier C. 4 Resultatredovisning C. 5 Sammanlagd anställningstid från arbete på öppna marknaden eller innehav av egen rörelse . . . . C. 6 Främsta orsaken till att den senaste fast anställningen upphörde C. 7 Strukturomvandling C. 8 Arbetsmarknadsstatus C. 9 Arbetsvårdsåtgärder före anställningen C I O Anställningstider vid skyddad verkstad C.ll Ekonomiskt stöd C. 12 Förtidspension C. 13 Medeltimförtjänst C. 14 Försörjningsplikt C. 15 Arbetskapacitet C. 16 Förutsättningar för arbete på öppna marknaden

108 Tabellbilaga Övriga bilagor

110 119

20 22 24 25

Bilagetabell A.2 Fördelning av arbetstagarna efter födelseår, anställningstid och bedömd arbetskapacitet, länsvis

27 B.l Bakgrund riabler SOU 1972:75

och

54 60 61

9 12

26 Bilaga B "Specialundersökning städer för skyddat arbete

42 45

8 Bilagetabell A.l Antal verkstäder, arbetstagare och platser, länsvis

Övriga bilagor till enkätundersökningen : Skrivelse till huvudmännen Enkätformuläret

B.2 Gruppering av verkstäder med låga resp. höga underskott B.3 Uppdragets genomförande . . . B.4 Bedömning av uppställda hypoteser B.5 Sammanfattning B.6 Rekommendationer

30 31

om verk-

65 65 65 67 67

70 71 79 83 88 93 94 97 102 104 104

undersökningsva38

Bilaga A

Enkätundersökning vid verkstäder för skyddat arbete

A.l Inledning Utredningen rörande den skyddade sysselsättningen har låtit utföra dels en enkätundersökning vid landets skyddade verkstäder och dels en analys av de ekonomiska data som huvudmännen sänt in till arbetsmarknadsstyrelsen i samband med rekvisitionen av statsbidrag. Syftet var att dessa två material tillsammantagna skulle ge en något sånär fyllig bild av arbetstagarnas sammansättning och utveckling samt vissa driftekonomiska förhållanden, som torde ha betydelse för det driftekonomiska utfallet. I föreliggande bilaga presenteras uppläggningen och resultaten från enkätundersökningen. Som närmare framgår av det bifogade enkätformuläret ställdes ett relativt stort antal frågor. Sålunda önskades uppgifter om: 1 ledningspersonalens storlek såsom antal föreståndare och arbetsledare, yrkes- eller stödarbetare samt övrig personal 2 antalet arbetstagare efter kön, ålder, anställningstid* samt bedömd arbetskapacitet 3 produktionens huvudsakliga branschinriktning samt fördelning på egen- och legotillverkning 4 hur ackvisitionen av legoarbeten är organiserad, hur försäljningen av egna produkter sker, vilken hjälp man erhållit resp. önskar erhålla från arbetsmarknadsstyrelsen och företagareföreningarna, samarbetet med SOU 1972:75

andra verkstäder, förekomsten av för- och efterkalkyler. A.2 Undersökningens uppläggning och genomförande Det använda frågeformuläret har utarbetats av kommittén i nära samråd med några huvudmän och arbetsmarknadsstyrelsen. Enkäten sändes ut mot slutet av 1969 till samtliga landets huvudmän för de skyddade verkstäderna. Huvuddelen av frågorna har därefter besvarats av de enskilda föreståndarna vid verkstäderna. I ett antal län med landstingskommunalt huvudmannaskap har de enskilda formulären till ganska stor del besvarats av den centrala landstingsadministrationen för länets samtliga verkstäder. Samråd har dock i dessa fall skett med de olika verkstadsföreståndarna. I princip skulle samtliga huvudmän ingå i undersökningen. Det har emellertid visat sig svårt att erhålla önskade uppgifter från en del icke kommunala stiftelser. Även om några sådana icke kommunala verkstäder ingår får dock resultaten anses gälla huvudsakligen de primär- och landstingskommunalt drivna arbetsvårdsföretagen. Avsikten var att uppgifter skulle erhållas från var och en av verkstäderna samt befintliga verkstadsavdelningar vid arbetsträningsinstituten. Detta har också kunnat genomföras med något undantag, där huvudman7

nen redovisat uppgifter från samtliga verkstadsenheter på ett och samma formulär. Enkäten omfattar endast s. k. reguljära verkstäder. De särskilda verkstäderna för psykiskt utvecklingsstörda ingår sålunda inte. I den mån dessa arbetar vid särskilda avdelningar vid reguljära verkstäder ingår de i enkäten. För att täcka in samtliga primär- och sekundärkommunala skyddade verkstäder resp. verkstadsavdelningar vid arbetsträningsinstitut sändes under hösten 1969 via huvudmännen 1 ut 204 formulär. Av dessa i AMS' förteckning upptagna enheter visade det sig att 11 var helt nystartade eller ännu inte kommit igång med driften. Av de återstående 193 verkstäderna har svar erhållits från 179. Bortfallet på 14 verkstäder motsvarar endast 7 % av samtliga vid undersökningstidpunkten igång varande verkstäder. Platsantalet vid dessa 14 var vid slutet av 1968 sammanlagt 461, motsvarande 6 % av samtliga platser vid de verkstäder, som uppgift erhållits från i enkätundersökningen. De verkstäder som ej besvarat enkäten är spridda över hela landet. I det ovan angivna antalet tillfrågade 204 verkstäder ingår ej de främst i Stockholm belägna verkstäderna, som drevs av annan huvudman än Stockholms kommun dvs. Stora Sköndals skyddade verkstad, Frälsningsarméns Industrihem, Stockholms Blindförening samt Stockholms stadsmissions skyddade verkstäder.

A.3 Antal platser, arbetstagare och anställd personal Enligt enkätundersökningen var antalet platser vid de studerade enheterna den 1 november 1969 nära 7 900. Antalet inskrivna arbetstagare vid samma tidpunkt uppgick till ca 7 550. Orsaken till att antalet platser överstiger antalet arbetstagare med 350 är att några verkstäder dels är tämligen nystartade och dels byggts ut under 1969 och ännu ej tagits i anspråk helt och hållet. Förutom av arbetstagare utnyttjas verkstadsplatserna även av personer i introduk8

tionsutbildning, vilkas antal och sammansättning ej belysts i enkäten. Det är tyvärr inte heller möjligt att med ledning av AMS' arbetsvårdsstatistik erhålla uppgifter om antalet personer i introduktionsutbildning vid en viss tidpunkt. För att ändå ge någon föreställning om introduktionsutbildningens storlek i skilda delar av riket har i tabell 1 medtagits uppgifter om totala antalet personer, som under 1968 genomgick sådan utbildning. Med tanke på att verkstadsplatser tas i anspråk även av dessa personer så kan skillnaden mellan antalet platser och arbetstagare i vissa riksområden inte tas till intäkt för att något kapacitetsöverskott skulle föreligga. Enligt AMS fanns vid slutet av 1968 drygt 8 200 godkända platser vid verkstäder för skyddat arbete. Skillnaden mellan enkätens och AMS' uppgifter kan förklaras av det ovan nämnda bortfallet av dels ett antal kommunala och dels ett antal s. k. fria verkstäder. Som framgår av tabell 1 är det framför allt i östra Götaland som antalet platser väsentligt överstiger antalet arbetstagare. I de två riksområdena Stockholms stad och län samt Malmöhus- och Göteborgsoch Bohus län tyder siffrorna på en viss överbeläggning. Detta kan förklaras av att bl. a. halvtidsanställningar förekommer i storstadsområdena i större utsträckning än för landet i övrigt. Det är möjligt att man även för några andra delar av landet skulle erhålla tal som antyder en viss överbeläggning, om man slog samman antalet arbetstagare och personer i utbildning vid årets slut. Som påpekats tidigare är del: dock ej möjligt att erhålla siffror över antalet personer som genomgår sådan utbildning vid en viss tidpunkt. När man studerar de skilda länen (se bilagetabell 1) finner man att dessa genomgående uppvisar samma bild som det riksområde de tillhör. I enkätformuläret efterfrågades uppgifter om antalet anställda föreståndare och arbetsSedan enkäten gjordes har förändringar ägt rum på en del håll i fråga om huvudmannaskapet. SOU 1972:75

Tabell 1 Antal platser och arbetstagare enligt enkäten den 1 november 1969 vid verkstäder för skyddat arbete, riksområdesvis. Riksområde

Antal platser

Antal arbetstagare

Antal persöner som under 1968 genomgått introduktionsutbildning

1 (A, B) 927 2 (M, O) 1 146 3 (C, D, T, U) 1 245 4 (E,F, G, H, 1)1620 5 (K,L,N,P, R)l 134 6 (S,W,X) 789 7 (Y,Z) 547 8 (AC, BD) 487

1 154 1 253 1 156 1 287 1 121

666 469 439

187 138 329 301 286 354 136 311

Hela riket 7 895

7 545

2 042

ledare, yrkes- eller stödarbetare, kontorspersonal samt övrig personal. Med övrig personal avsågs chaufförer, ekonomipersonal etc. I de begärda uppgifterna ingår inte den eventuella personal som finns i den centrala administrationen för den skyddade sysselsättningen i exempelvis landstingens och de landstingsfria städernas arbetsvårdskanslier. Enligt enkätundersökningen fanns det i slutet av 1969 nära 700 föreståndare och arbetsledare vid de 179 verkstäder, som uppgifter erhållits från. Detta antal motsvarar drygt 9 % av samtliga 7 550 arbetstagare. Antalet föreståndare och arbetsledare i förhållande till arbetstagarna varierade mellan länen (se bilagetabell 1) från 6—7 % i D, M och O län till 1 2 - 1 3 % i B, E, I, Z och BD län. Av dessa sist angivna fem län med förhållandevis hög andel föreståndare och arbetsledare var i samtliga utom .Östergötlands och Gotlands län primärkommunerna huvudmän. Utöver de ca 700 föreståndarna och arbetsledarna redovisades i enkäten drygt 200 yrkes- och stödarbetare anställda vid verkstäderna. Denna grupp utgjorde sålunda nära 3 % av arbetstagarna.

SOU 1972:75

A.4 Sammansättningen av arbetstagarna I undersökningen har uppgifter erhållits om arbetstagarnas fördelning på kön, ålder, anställningstid samt bedömd arbetskapacitet. Dessa data har legat till grund för en beräkning av männens och'kvinnornas fördelning i dessa avseenden i riksområden och län. Att bedöma arbetskapaciteten hos arbetstagarna vid skyddade verkstäder är givetvis en grannlaga uppgift. I anvisningarna till enkätundersökningen rekommenderades att föreståndarna tillsammans med den arbetsledande personalen skulle göra denna bedömning, varvid jämförelsenormen skulle vara normalarbetskraften. A.4.1 Åldersfördelning I tabell 2 anges den procentuella fördelningen på åldersklasser av de 5 460 männen och de 2 090 kvinnorna. Tabell 2 Procentuell fördelning av män och kvinnor på födelseår Män

Kvinnor

Samtliga

5,0

2,4

4,3

33,5 33,8 11,9 16,2

26,4 37,3 13,0 20,9

31,6 34,4 12,3 17,5

5 460

2 090

7 550

Tablån ger vid handen att nära 40 % av männen var födda 1914 eller tidigare dvs. var i slutet av 1969 55 år och äldre. Motsvarande andel bland kvinnorna var inte fullt 30 %. Noteras bör vidare att 16 och 21 % av männen resp. kvinnorna var under 30 år. Till någon del kan dessa relativt höga andelar yngre arbetskraft förklaras av att vissa avdelningar för psykiskt utvecklingsstörda ingår i enkäten. Dessa arbetstagare är genomsnittligt betydligt yngre än övriga. Inte direkt oväntat föreligger vissa skillnader i åldersfördelningen mellan främst de 9

Tabell 3 Arbetstagarnas relativa fördelning på åldersgrupper, riksområdesvis. Riksområde

Födelseår -1905

Abs. tal

1905-14

1915-

1930-39

1940-

Summa %

1 (A, B) 7,9 2 (M, 0) 4,0 3 (C, D, T, U) 4,4 4 (E, F,G, H, 1)5,4 5 (K, L, N, P, R)5,2 6 (S, W, X) 4,1 7 (Y,Z) 3,9 8 (AC, BD) 3,4

31,3 32,6 36,1 36,3 34,9 36,2 29,1 27,6

35,4 31,4 31,7 30,5 32,3 35,0 40,1 36,9

11,3 11,8 11,7 10,1 13,2 10,7 13,1 15,1

14,4 20,3 16,1 17,6 14,4 13,9 13,9 17,0

100 100 100 100 100 100 100 100

808 851 710 970 813 531 382 393

Hela riket 5,0

33,5

33,8

11,9

16,2

5 460

1 (A, B) 2,3 2 (M, 0) 2,0 3 (C, D, T, U) 2,7 4 (E, F, G, H, 1)2,8 5 (K, L, N,P, R)l,6 6 (S,W, X) 6,7 7 (Y, Z) 8 (AC, BD) 0,2

27,5 30,1 19,3 28,4 25,9 41,5 14,9 17,4

37,6 32,1 41,7 34,7 36,7 33,3 52,9 41,3

13,5 11,9 14,8 11,4 14,2 10,4

19,1 23,9 21,5 22,7 21,5

9,2 21,5

23,0 19,6

100 100 100 100 100 100 100 100

346 402 446 317 316 135 87 46

Hela riket 2,4

26,4

37,3

13,0

20,9

2 090

Män

Kvinnor

nordligaste delarna av landet och landet i övrigt. I tabell 3 har för varje riksområde angetts den procentuella andelen män resp. kvinnor i olika åldersgrupper. Andelen män i åldrarna över 55 år uppgår till nära 40 procent i samtliga riksområden utom de två nordligaste, där motsvarande andel ligger omkring eller strax ovanför 30 procent. I Stockholms stad och län återfinns den högsta andelen män i åldrarna 65 år och däröver. Enstaka län (se bilagetabell 2) avviker från det mönster respektive riksområde uppvisar. Sålunda är andelen yngre i Stockholms län inte oväsentligt högre än i Stockholms stad. Vidare är andelen yngre arbetstagare i Östergötlands län väsentligt högre än som genomsnittligt gäller för östra Götaland. Däremot är andelen i åldrarna 55 år och däröver så pass hög som 47 % i Gotlands län. Vad gäller södra och västra Götaland skiljer sig Kristianstads län från detta riksområdes genomsnittliga andel vad avser de yngsta arbetstagarna, som i detta län utgör en tämligen hög andel. Ett län som i likhet med 10

8,1

Gotland har en proportionsvis stor andel äldre arbetstagare är Värmland, där nära hälften är över 55 år. Beträffande åldersfördelningen av de kvinnliga arbetstagarna är skillnaderna större mellan angränsande riksområden än som är fallet bland männen. En orsak till dessa något större skillnader är det väsentligt lägre absoluta antalet kvinnor' vilket medför att även små absoluta skillnader ger kraftiga procentuella utslag. Emellertid kan utläsas att storstadsområdena har en i det närmaste likartad relativ fördelning på åldersgrupper med något under en tredjedel över 55 år och samma andel under 40 års ålder. Andelen äldre kvinnor är dock större i M- än i O-län. Även de två riksområdena i Götaland har en liknande åldersfördelning. Däremot är andelen äldre förhållandevis liten i mellersta Svealand samt i de två nordligaste riksområdena. Att riksområde 6 (S, W, X) har en så pass hög andel som nära 50 % år beror på det stora antalet kvinnor i dessa åldrar i Värmlands och Gävleborgs län.

SOU 1972:75

A.4.2 Anställningstiden längd

A.4.3 Arbetskapacitet

Det är inte rättvisande att fördela arbetstagarna efter anställningstid vid samtliga i undersökningen ingående verkstäder. Anställningstiderna påverkas av att andelen nya resp. gamla verkstäder är olika i skilda delar av riket. För att i viss utsträckning undvika denna effekt har en bearbetning av anställningstiderna skett enbart vid de verkstäder, där tillverkning pågått i fem år eller längre tid. Däremot har ej hänsyn kunnat tas till de utvidgningar av verksamheten som har skett under de senaste åren. Antar man att dylika utvidgningar fördelar sig tämligen jämnt över landet bör den använda metoden ge en något så när tillförlitlig bild av arbetstagarnas fördelning på anställningstider. Totala antalet arbetstagare vid verkstäder, som funnits i fem år eller mer uppgår till 5 780, dvs. 7 6 % av samtliga arbetstagare. Motsvarande procenttal för männen är 74 och för kvinnorna 83. Av tabell 4 framgår att 15 % av männen och 17 % av kvinnorna varit anställda i över fem år. Andelen med anställningstider överstigande 3 år var för männen 41 % och för kvinnorna 44 %.

På frågan i enkätformuläret om arbetstagarnas bedömda arbetskapacitet efterfrågades en fördelning på olika kapacitetsgrupper. Dessa finns angivna i tabell 5. Arbetsförmågan skulle bedömas utifrån en jämförelse med den s. k. normalarbetskraften i motsvarande arbetsuppgifter på den öppna marknaden.

Tabell 4 Relativ fördelning av arbetstagarna efter anställningstid. Män

Kvinnor

Samtliga

Månader -6 6-12

19,5 14,2

16,9 13,5

18,7 14,0

År 1-2 3-5 5-

25,0 26,0 15,3

25,7 27,1 16,7

25,2 26,3 15,7

Summa % Abs. tal

100 4 054

100 1725

100 5 774

I bilagetabell 2 finns uppgifter om anställningstid i olika riksområden och län. Andelen med längre anställningstider är i allmänhet högre i södra jämfört med norra Sverige, vilket till en del beror på att verkstäderna över lag är äldre exvis i Götalands- än i Norrlandslänen. SOU 1972:75

Tabell 5 Procentuell fördelning av män och kvinnor efter bedömd arbetskapacitet. Kapacitet

Män

Kvinnor

Samtliga

-1/3 1/3-1/2 1/2-2/3 2/3-

21,5 27,1 29,4 22,1

26,1 29,1 25,4 19,0

22,8 27,7 28,3 21,2

Summa % Abs. tal

100 5 460

100 2 090

100 7 550

Enligt den bedömning som gjorts i samband med enkätundersökningen skulle sålunda en femtedel av männen samt en fjärdedel av kvinnorna ha en arbetskapacitet understigande en tredjedel av den s. k. normalarbetskraften. Av männen har ungefär hälften bedömts ligga under resp. över halv normal arbetskapacitet. Av de kvinnliga arbetstagarna har något över hälften bedömts ha en arbetskapacitet understigande hälften av normalarbetskraften. Det förtjänar också påpekas att inte mindre än en femtedel av såväl männen som kvinnorna bedömts ha en prestationsförmåga på över två tredjedelar. Denna grupp torde kunna sägas vara ur produktionssynpunkt inte alltför olik en normalpopulation arbetstagare på ordinarie arbetsmarknaden. Som framgår av tabell 6 föreligger stora regionala skillnader i andelen arbetstagare, som bedömts ha en arbetskapacitet understigande en tredjedel. Denna andel är i Stockholms stad och län drygt 30 % av männen och så pass hög som 43 % av kvinnorna. Även av de manliga arbetstagarna i M+O-län har 1/3 bedömts ligga under nyss angivna arbetskapacitet. I riksområdena 4 11

Tabell 6 Arbetstagarnas relativa fördelning på arbetskapacitet, riksområdesvis. Riksområde

Arbetskapacitet -1/3

1/3-1/2

1/2-2/3

2/3-

31,3 32,9 12,5 20,0 19,9 17,3 16,0 10,1

28,8 31,4 20,6 30,5 24,4 27,9 23,6 25,7

21,3 22,7 33,5 31,2 34,2 32,6 35,6 27,9

18,6 13,3 33,4 18,2 21,5 22,4 24,9 36,3

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

808 851 710 970 813 531 382 393

Hela riket 21,5

27,1

29,4

22,1

100,0

5 460

43,4 29,9 15,5 20,5 25,5 32,6 16,1 4,3

28,0 37,1 20,0 39,7 20,3 29,6 19,5 43,5

16,8 18,1 32,2 29,0 32,0 19,3 42,5 28,2

11,8 14,9 32,3 10,9 22,2 18,5 21,8 23,9

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

346 402 446 317 316 135 87 46

Hela riket 26,1

29,1

25,4

19,0

100,0

2 090

Män 1 (A, B) 2 (M, 0 ) 3 (C, D, T, U) 4 (E, F, G, H, I) 5 (K, L, N, P, R) 6 (S, W, X) 7 (Y, Z) 8 (AC, BD)

Kvinnor 1 (A, B) 2 (M, 0 ) 3 (C, D, T, U) 4 (E, F, G, H, I) 5 (K, L, N,P, R) 6 (S, W, X) 7 (Y, Z) 8 (AC, BD)

och 5, dvs. Götalandslänen, har ungefär 1/5 bedömts ha en kapacitet under en tredjedel, medan motsvarande tal i övre Norrland är 1/10. Andelen män med en bedömd arbetskapacitet överstigande två tredjedelar varierar mellan 13 % i M+O-län och 36 % i övre Norrland (AC, BD). Motsvarande yttervärden för kvinnorna är 1 1 - 1 2 % (Stockholmsområdet + östra Götaland) resp. 24 % (AC, BD). I nedanstående sammanställning har en gruppering av länen skett efter hur stor andel av männen resp. kvinnorna som bedömts ha en arbetskapacitet understigande en tredjedel. Det bör påpekas att bedömningarna har gjorts av resp. huvudman tillsammans med berörda föreståndare och arbetsledare. Bedömningsgrunderna kan ha varit olika i skilda län. Procent

Männen

Kvinnorna

-10 11-20

E, U, X, BD D, F, G, L, N, S, T, Y, Z B, C, H, K, P, R, W A, M, O I

U, AC, BD

21-30 31-40 41-

12 Abs. tal Summa

D,E, F , I , P , Y H, L, N , 0 , R, T, X, Z B, C, G,M,W A, K, S

Av tablån framgår att i fyra län har andelen män med en arbetskapacitet om 1/3 eller mindre bedömts uppgå till mer än 30 %. Bland kvinnorna är motsvarande antal län 8. Vidare kan utläsas att i inget av de fem Norrlandslänen har andelen män med en bedömd arbetskapacitet om 1/3 eller mindre angetts överstiga 20 %.

A.5 Egen- och legotillverkning Många arbetsvårdsföretag är beroende av legotillverkning, dvs. man utför vissa arbeten direkt för ett annat företags räkning. På vissa håll har man under senare år medvetet satsat på att öka inslaget av egna produkter för att bl. a. komma från de nackdelar, som ett höggradigt beroende av främst många olika legotillverkningar under vissa förhållanden kan innebära. I enkätundersökningen har därför försökts att belysa produktionens fördelning mellan egen- och legotillverkning mätt i försäljningsvärde. Synpunkter på föroch nackdelar har också erhållits. För att om möjligt undvika olika tolkningar av begreppen egen- och legotillverkning gavs en viss precisering av dessa begrepp SOU 1972:75

i anvisningarna för enkätundersökningen. Sålunda sades att "med legotillverkning avses här sådan produktion, där beställaren tillhandahåller material, som skall bearbetas efter särskilda instruktioner, skall plockas ihop eller förpackas på ett visst sätt. Även de fall då verkstaden tillverkar för beställaren efter särskilda instruktioner, men själv anskaffar erforderligt material bör räknas som legotillverkning. Med egen tillverkning avses här sådan tillverkning som verkstaden tagit upp efter eget utvecklingsarbete antingen på grundval av egna eller inköpta idéer och uppfinningar. Till egen tillverkning bör även föras sådan produktion som verkstaden tagit över från annat företag, vilket då kan inkludera maskinuppsättning, arbetsritningar m. m." Det kan emellertid inte uteslutas att huvudmännen tolkat begreppen egen- och legotillverkning något olika, varför viss försiktighet måste iakttagas vad gäller den erhållna fördelningen mellan egen- och legotillverkning. A.5.1 Försäljningsvärdets fördelning mellan egen- och legotillverkning I enkätundersökningen ombads huvudmännen att för sin eller sina skyddade verkstäder ange det totala försäljningsvärdet samt dettas fördelning mellan egen- och legotillverkning för åren 1965 till 1968. För flertalet verkstäder erhölls dessa uppgifter, dock att uppgifterna från vissa fått kompletteras med hjälp av ekonomiska data som huvudmännen sänder in till arbetsmarknadsstyrelsen i samband med rekvisition av statsbidrag. Vidare har några inte kunnat lämna de begärda uppgifterna för samtliga år, utan endast för det senaste. Med hänsyn till detta samt ett visst bortfall kan erhållna data över totala försäljningsvärdet ej användas för att belysa försäljningsvärdets totala omfattning och utveckling. Däremot torde det insamlade materialet ge en något så när tillförlitlig uppskattning av fördelningen av försäljningsvärdet mellan egen- och legotillverkning i skilda delar av landet och mellan primär- och sekundärkommunala verkstäder. För att ge någon föreställning om enkätSOU 1972:75

materialets "täckningsgrad" vad gäller det totala försäljningsvärdet har i tabell på nästa sida en jämförelse gjorts mellan enkätresultaten och de uppgifter över produktionsvärdet huvudmännen sänder in till arbetsmarknadsstyrelsen. Som framgår av denna föreligger i vissa riksområden endast smärre skillnader, vilka torde kunna förklaras av att i AMSmaterialet ingår även eventuella lagerförändringar, vilka inte beaktats i enkäten. För de riksområden, där avvikelserna är större har, genom jämförelser mellan enkätsvaren och huvudmännens redovisningar, kunnat anges hur stor del av skillnaden som kan hänföras antingen till bortfall av verkstäder eller till att enkätuppgifterna om försäljningsvärdet ligger under bokföringsmaterialet. Som framgår av tabell 7 baserar sig de erhållna relationstalen mellan egen- och legotillverkning på ett totalt försäljningsvärde 1968 på 64 mkr. För hela riket svarade den egna tillverkningen för 36 % av totala försäljningsvärdet och resten, dvs. 64 % föll på legoarbeten. Dessa relationstal var i stort sett desamma under de tre åren 1966—1968. Jämfört med 1965 synes dock en viss om än måttlig ökning ha skett av den egna tillverkningens betydelse. Förhållandevis höga andelar svarar egentillverkningen för i Stockholms stad och län samt de två nordligaste riksområdena. Av de sex län som ingår i dessa tre områden utgör den egna tillverkningen nära 60 % eller mer i vardera Stockholms stad, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län. Genomsnittligt mycket låga andelar egentillverkning har verkstäderna i Götalandslänen samt nordvästra Svealand med södra Norrland. Relativt stora skillnader föreligger dock mellan de 13 län som ingår i dessa områden. Sålunda svarar försäljningen av egna produkter för drygt hälften av totala försäljningsvärdet i Kalmar, Hallands och Gävleborgs län. Däremot består tillverkningen så gott som enbart av legoprodukter i Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Älvsborgs, Skaraborgs och Kopparbergs län. En förutsättning för att man skall kunna öka inslaget av egna produkter är många 13

Riksområden

Totala försäljnings- resp. produktionsvärdet 1968 i mkr enligt

Beräkning av hur stor del av skillnaden som hänför sig till att

Enkäten

Uppgifter redovisade till AMS

Uppgifter ej erhållits i enkäten p.g.a. bortfall

Uppgifter som lämnats i enkäten är lägre än dem som redovisats till AMS

10,5

17,3

2,6'

4,0'

AB Därav Stockholms stad MO CDTU EFGHI KLNPR SWX YZ 8 AC, BD

7,1 6,9 9,5 10,8 6,9 6,2 5,2 8,0

11,0 7,2 9,7 13,2 6,7 9,8 6,1 9,3

Hela riket 64,0

79,3

4,0 1,8

0,7

3,6 0,9 1,2 9,2

5,6

Detta bortfall består uteslutande av icke kommunala skyddade verkstäder i Stockholm. Orsaken till att enkätuppgiften för Stockholms stad och län är så pass mycket lägre än den av AMS redovisade är att Stockholms stads arbetsvårdsbyrå i redovisningen till AMS tar upp de lagerförda egna produkterna till s. k. engrospris. I enkäten har däremot motsvarande varor tagits upp till tillverkningskostnaden, dvs. motsvarande den försäljningsintäkt verkstaden bokföringsmässigt erhåller vid leverans till centrallagret. 3 Endast Stockholms stads arbetsvårdsbyrå. 2

Tabell 7 Totala försäljningsvärdets fördelning mellan e g e n - o c h legotillverkning 1 9 6 5 - 1 9 6 8 i vidstående, riksområdesvis Riksområde

1 A, B

2 M, O

3 C, D, T, U

4 E, F, G, H, I

5 K, L, N, P, R

6 S, W, X

14 Procent 1965

1968 E L

49,1 50,9

50,2 49,8

52,0 48,0

50,6 49,4

Summa

100 E L

46,7 53,3

38,3 61,7

41,1 58,9

42,0 58,0

Summa

100 E L

40,5 59,5

37,0 63,0

32,6 67,4

26,4 73,6

Summa

100 E L

12,1 87,9

16,1 83,9

16,8 83,2

24,0 76,0

Summa

100 E L

1,7 98,3

4,7 95,3

18,6 81,4

Summa

100 E L

21,3 78,7

37,6 62,4

24,8 75,2

26,6 73,4

Summa

100 Totala försäljningsvärdet 1968 mkr.

10,5

6,9

9,5

10,8

6,9

6,2 SOU

1972:75

Tabell 7 (forts) Riksområde

7 Y, Z

8 AC, BD

Hela riket

Procent 1965

1968 E L

40,1 59,9

40,9 59,1

57,9 42,1

51,5 48,5

Summa

100 E L

64,0 36,0

62,1 37,9

59,0 41,0

60,7 39,3

Summa

100 E L

35,0 65,0

36,6 63,4

35,8 64,2

35,9 64,1

Summa

100 Tabell 8 Totala försäljningsvärdet 1968 fördelat mellan egen- och legotillverkning länsvis. Län

Totala för- Procentuell försäljningsdelning mellan värdet 1968 egen- och legoenligt enkät- tillverkning undersökningen, mkr. Egen Lego

Stockholms stad Stockholms län Malmöhus län Därav Malmö stad Göteborgs och Bohus län Därav Göteborgs stad Uppsala län Södermanlands län Örebro län Västmanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Kristianstads län Hallands län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Kopparbergs län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

7,1 3,4 3,4

65 23 39

35 77 61

0,6

3,4

2,1 1,7 1,3 1,2 5,2 1,2 3,0 1,5 4,1 1,0 1,5 0,7 1,7 2,1 0,9 1,4 2,5 2,4

48 30 26 2 37 6 16

24 54 2 1 27 1 53

52 70 74 98 63 94 84 100 49 100 100 76 46 98 99 73 99 47

4,2 1,0 3,2 4,8

59 20 59 66

41 80 41 34

H ela riket 64,0

64 SOU 1972:75

Totala försäljningsvärdet 1968 mkr.

5,2

8,0

64,0

gånger att huvudmannen till sig knyter expertis för bl. a. produktutveckling och marknadsföring. Inslaget av egen tillverkning kan också höjas exempelvis genom att man vid en verkstad helt eller delvis tar över en tillverkning från ett annat företag. Den förra vägen är sannolikt lättare att beträda då ett landsting eller en landstingsfri kommun har en gemensam central administration för verkstäderna, än när dessa drivs i primärkommunal regi. Det kan därför vara av intresse att fördela de olika länen efter vilket huvudmannaskap, som rådde då enkäten genomfördes dvs. under senhösten 1969. I följande tablå har länen förts till dessa två grupper, varefter en fördelning skett efter den andel den egna tillverkningen svarar för av totala försäljningsvärdet 1968. Härvid har de två landstingsfria kommunerna Stockholm och Göteborg jämställts med de län, där landstinget är huvudman. Malmö stad och Malmöhus län har slagits samman. Såväl bland länen med landstingskommunalt som med primärkommunalt huvudmannaskap finns det sådana där inslaget av egna produkter är lågt resp. högt. Möjligtvis kan dock pekas på att av län med landsting som huvudman är det 5 av 11, där de egna produkterna svarar för mer än 30 % av totala försäljningsvärdet 1968. Motsvarande relationstal bland de övriga länen är 5 av 14. Av tablån framgår vidare att fyra av de 15

Den egna tillverkningens procentuella andel 1968 Län med landstinget som huvudman Län med primärkommuner som huvudman

-10%

10-30%

30-50 %

50-%

E, I, K, T

C, D

O, U

A,N,Y

G, P, R, W

B, F, L, S, Z

H, X, AC, BD

fem Norrlandslänen har en egentillverkning som överstiger 30%. Det är möjligt att det genomsnittligt sett mindre antalet industriföretag tillsammans med industrins mindre differentiering i Norrlandslänen bidragit till att verkstäderna i dessa delar av landet skaffat sig ett större inslag av egna produkter än i övriga Sverige. A.5.2 Angivna för- och nackdelar med egenresp. legotillverkning I enkätformuläret gavs möjlighet att ange synpunkter på lego- och egentillverkning. Den s. k. öppna frågan som ställdes var vilka mer väsentliga för- och nackdelar med de två typerna av tillverkningar som man ansåg föreligga. Det är framför allt tre olika typer av fördelar med egentillverkning som angavs ofta. Dessa var jämnare produktion bl. a. genom möjligheten att arbeta på lager, bättre priser, större möjligheter till långtidsplanering. Av dessa tre fördelar har den förstnämnda erhållit i särklass flest markeringar, medan de två övriga var för sig angivits ungefär lika ofta. Vissa andra fördelar som också angivits av en hel del huvudmän är mindre konjunkturkänslighet, produktion i större serier, större stimulans för arbetstagarna, bättre anpassning av inlärningstider. Mot de nyss förhållandevis ofta angivna fördelarna skall man då ställa de nackdelar som anförts med egentillverkning. Härvid är det främst två förhållanden som anförts nämligen att man måste ha en stor administration för marknadsföring och produktutveckling samt att egentillverkning medför stora lager och lagerkostnader med klar övervikt på den första. Vissa andra exempel på nackdelar med egentillverkning är oftast 16

variationer på teman som har nära anknytning till marknadsförings- och produktutvecklingsfrågor. Beträffande fördelar med legotillverkning är det främst tre förhållanden som relativt ofta anförts. Sålunda har angivits att man behöver mindre administration för marknadsföring och produktutveckling, tillverkaren håller med ritningar och material, verkstadens lagerhållning kan vara mindre omfattande än vid egentillverkning. En hel del verkstäder har även anfört att den större variationen på arbetsuppgifter som legoproduktion medför underlättar aktiveringen av arbetstagarna. Den oftast angivna nackdelen med legotillverkning är de krav på korta leveranstider som ofta ställs. Ytterligare fem olika slag av nackdelar har erhållit relativt många noteringar nämligen den konjunkturkänslighet, de låga priserna och den kortsiktiga planeringen som ofta är förenad med legotillverkning samt att denna medför fler produkter och korta serier och att verksamheten blir ojämn beroende på skiftningar i arbetstillgången.

A.5.3 Tillverkningens branschinriktning I enkätundersökningen ombads huvudmännen att ange såväl den egna som legotillverkningens huvudsakliga branschinriktning. För detta ändamål utsändes tillsammans med anvisningar och formulär en särskild näringsgrenskod, som kan sägas vara en modifierad ISIC-nomenklatur. ISIC är den internationella standardkod som används i Sverige bl. a. i Arbetskraftsundersökningen samt Industristatistiken. Vidare ombads huvudmännen att ange den huvudsakSOU 1972:75

liga branschinriktningen hos de företag, för vilk a man hade legotillverkning. Vad först avser den egna tillverkningen så är denna relativt klart koncentrerad till främst fem olika branscher nämligen metallvaru-, trävaru-, möbel-, maskin- och elektroindustri. Dessa fem branscher har i nämnd ordning angivits flest antal gånger. Några beaibetningsbara uppgifter om de olika branschernas tyngd mätt exempelvis i produktionsvärde har dessvärre ej erhållits. Utöver dessa tillverkningar har även följande angivits förekomma, dock i förhållandevis begränsad omfattning: beklädnads- och sömnads-, grafisk-, läder- och skinn- samt transportmedelsindustri. Legotillverkningens inriktning är något mer spridd över fler branscher än den egna produktionen. Även här dominerar dock metallvaru-, trävaru-, maskin- samt elektroindustri. Möbelindustri är inte fullt lika vanligt vid lego- som vid egentillverkning. Utöver nämnda branscher förekommer följande relativt ofta vid legoproduktion: pappers- och pappersvaru- och kemisk industri. De i enkätformulären upptagna företagen, vilka lägger ut legoarbeten vid verkstäderna, spänner över ett förhållandevis stort antal branscher. Med hänsyn till verkstadsindustrins relativt dominerande ställning inom svensk industri är det helt naturligt att de legoutläggande företagen inom metallvaru-, maskin- och elektroindustrin är i klar majoritet. Andra industribranscher som är representerade av ett förhållandevis stort antal företag är trävaru-, möbel-, grafisk- och kemisk-teknisk industri. Utanför den rena tillverkningsindustrin finns vidare--ett antal företag inom byggnadsverksamhet, partihandel, samfärdsel samt offentlig förvaltning representerade. Inom de två sist nämnda områdena är det främst vissa tillverkningar för televerket samt den kommunala förvaltningen som förekommer vid skyddade verkstäder. Av det erhållna resultatet framgår dock att tillverkningar för den offentliga sektorn synes spela en mycket blygsam roll.

2-SOU 1972:75

A.5.4 Genomsnittliga antalet företag vilka verkstäderna utför legoarbeten

för

I enkätundersökningen ombads huvudmännen ange för vilka företag man utför legoarbeten i någon omfattning. Dessa uppgifter har möjliggjort en ungefärlig beräkning av det genomsnittliga antalet företag man producerar åt. Totala antalet verkstäder, som enligt enkätmaterialet utför legoarbeten uppgår till ca 150. Med hänsyn till visst bortfall på denna fråga innebär detta att endast ett fåtal av de 179 verkstäder, som totalt ingår i enkätundersökningen, helt saknar sådan tillverkning. De 150 verkstäderna utför legoarbeten åt över 730 företag. I antalet 730 kan då ett och samma företag ingå fler gånger, eftersom många företag lägger ut arbeten vid flera verkstäder. För hela riket innebär de erhållna talen att varje legotillverkande skyddad verkstad utför dylika arbeten åt genomsnittligt nära 5 företag. Sistnämnda genomsnittstal varierar mellan länen från omkring två företag per verkstad i Västmanlands och Norrbottens län till över åtta i Stockholms, Östergötlands och Skaraborgs län. I nedanstående tablå har länen grupperats efter det genomsnittliga antalet företag man utför legoarbeten åt. Genomsnittliga Län med primärantalet kommun som företag/ huvudman verkstad

Övriga län

1.8- 3.0 3.1-5.0 5.1-7.0 7.1-10.8

U T, A, K, D, C Y, 0,1 E

BD, X, Z, AC W, P,G,S F, L,H M, B,R

Anm. Malmö stad och Malmöhus län har förts till län med primärkommunalt huvudmannaskap. Uppgifter från Hallands län saknas. Tablån visar att i fyra av de fem norrlandslänen utför verkstäderna legoarbeten åt ett genomsnittligt antal företag understigande tre företag/verkstad. Vidare kan utläses att av de fjorton län med primärkommunalt huvudmannaskap utför verkstäderna i nära hälften av länen legoarbeten åt genomsnittligt fler än fem företag/verkstad. Motsvarande relationstal för länen med landsting som 17

huvudman är fyra av tio. Det förtjänar nämnas att relativt stora skillnader föreligger inom ett och samma län. Sålunda har av de sammanlagt 26 verkstäderna i de fyra länen med genomsnittstal överstigande sju före-

tag/verkstad, 12 verkstäder legotillverkning åt genomsnittligt mindre än 7 företag, medan 7 har legotillverkning åt vardera 12 eller fler företag.

Tabell 9 Former för ackvisition av legoarbeten samt antalet verkstäder som under de senaste 3 åren erhållit hjälp med orderanskaffning från arbetsmarknadsstyrelsen. Ackvisition av legoarbeten utförs av Län med primärkommun Ett sam- Av såväl som huvudman Den egna ordnings- verkst. verk st. organ som samordningsorgan B F G H L M P R S

6 10 7 8 5 6 9 5 4 11 4 2 4 3

w X z AC BD

Summa 84 Län med landsting som huvudman A C D E I K N 0 T U Y Summa

4 2

2 1 1

5 8 6 8 3 6 6 4 3 10 4 4 6 8

1 2 1 1

5 5

17 5 4 7 2 6 5 2 6

4 8 2 6 5

2 1

2 1 5 1

1 Nej

1 1 1 1

1 1 1 3

— -

1 Nej

—

1 2 3

— —

6 5 1

ökad hjälp från AMS

4 10 6 10 4 6 8 2 5 10 5 5 5 7

— — — — -

Erhållit hjälp med orderanskaffning frår i AMS under de senaste 3 åren

4 5 6

7 Anser det vär-

1 3 1 1 1 2 2 1

4 7 3

5 5 1 1

3 4 5 8

— 1

24 Hela riket

41 Därav Malmö stad Göteborgs stad

—

1 1

— -

1 A.5.5 Ackvisition av legoarbeten I enkäten ställdes frågan hur ackvisitionen av legoarbeten är organiserad. De fasta svarsalternativen var: Utförs av den egna verkstaden. 18

•

1 Utförs av ett samordningsorgan för olika verkstäder. Utförs såväl av den egna verkstaden som av ett samordningsorgan.

• •

Fördelningen av de erhållna svaren länsvis från de 165 verkstäder, som besvarat denna SOU 1972:75

fråga framgår av tabell 9. Det bör observeras att de svar som redovisas i denna och liknande tabeller som följer i kommande avsnitt, för vissa län med landstingskommunalt huvudmannaskap bygger på centralt lämnade uppgifter för samtliga i länet befintliga verkstäder. Detta gäller följande län: C, E,K, N , U . Tabell 9 visar att merparten av verkstäderna själva svarar för anskaffning av legoarbeten. En klar skillnad föreligger dock mellan de primär- och landstingskommunala företagen. Vid de senare är det tämligen vanligt att ackvisition av arbetsuppgifter sker genom såväl den egna verkstaden som av ett samordningsorgan. I endast ett av länen med landstinget som huvudman nämligen Uppsala län synes en fullständig koncentration av dessa funktioner ha skett. Det förtjänar även påpekas att man i några län med primärkommunalt huvudmannaskap såsom Jämtlands och Norrbottens län vid tidpunkten för enkäten hade en samordningsman knuten till landstinget, som bl. a. hjälper till med arbetsanskaffning. I enkäten tillfrågades huvudmännen huruvida de under de tre senaste åren erhållit någon hjälp med orderanskaffning från arbetsmarknadsstyrelsen samt om de ansåg det vara värdefullt med ökad hjälp. Tabell 9 ger vid handen att ett relativt litet antal verkstäder eller totalt ett 25-tal har erhållit sådan hjälp under den angivna perioden. Däremot har 120 verkstäder lämnat jakande svar på frågan om det vore värdefullt med ökad hjälp. Det kan också nämnas att praktiskt taget samtliga verkstäder, som erhållit hjälp med orderanskaffning från AMS, ansett det värdefullt med ökat sådant stöd. Andelen verkstäder som önskar hjälp synes vara något större i gruppen med primär- (80 %) än med landstings ko mm un alt (60%) huvudmannaskap.

produkter är organiserad. De olika svarsalternativen var:

• • •

Genom egen försäljningsorganisation Genom grossister Genom varuhuskedjor Eventuellt på annat sätt

Hur huvudmännen besvarat denna fråga framgår av tabell 10. Tabell 10 Former för försäljning av egna produkter, länsvis. Län med pri- Försäljning av egen tillverkning; genom märkommuri som huvud- Egen GrosVaruAnnat försäljman sist hus sätt ningsorg. B F G H L M P R S

1 4

—

4 1 2 2

2 BD Summa

3 1 2 1

5 3 4 4

1 2 3 5 2 3

—

w X z AC

2 2

Län med landsting som huvudman A 11 C 1 D 3 E — I 1 K N 5 0 1 Därav Göteborgs stad 1 T 3 U 5 Y 6

2 1

2 2 1

6 1 2 2 1

1 2

— -

— —

4 1

_ — 1

Summa

6 Hela riket

19 A.5.6 Försäljningen av egna produkter I en av frågorna, som ingick i enkätformuläret efterfrågades hur försäljningen av egna SOU 1972:75

Ovanstående tablå baserar sig självfallet på uppgifter från endast de verkstäder, som har någon egen tillverkning. Vidare kan en och 19

samma verkstad ha angett en eller flera försäljningskanaler. Försäljning via en egen organisation är som synes relativt vanlig i länen med landsting som huvudman, där detta alternativ angetts två gånger mer än alternativet grossist och sex gånger mer än alternativet varuhus. I de övriga länen är försäljning via grossister ungefär lika vanlig som via en egen försäljningsorganisation. Det av några angivna alternativet "annat sätt" består bl. a. av direktförsäljning till allmänheten. A.6 Produktionssamarbete mellan verkstäderna En av enkätfrågorna avsåg att belysa förekomsten av samarbete mellan verkstäderna. Sålunda ställdes följande fråga: Samarbetar verkstaden med annan skyddad verkstad vad gäller Ja Nej uppdelning/fördelning av arbetsobjekt • • framställning av olika detaljer/komponenter för gemensamma arbetsobjekt • • gemensam beställning av material • • Som framgår av tabell 11 är samarbetet i här nämnda avseenden inte särskilt utbrett i län med pri marko mm un alt huvudmannaskap. Inte oväntat synes samarbetet vara mer utvecklat i de fall landstinget är huvudman. Samarbetet sker då huvudsakligen med verkstäder inom den egna huvudmannens område. Skillnader i fördelningen mellan ja- och nejsvar mellan de två grupperna län framträder såväl vad gäller uppdelning/fördelning av arbetsobjekt som framställning av olika detaljer för gemensamma objekt samt beträffande gemensam beställning av material. I gruppen med landsting som huvudman är exempelvis fördelningen mellan ja- och nejsvar vad avser gemensam beställning av material 4 5 - 1 9 , vilket kan jämföras med 6 - 8 4 bland län med primärkommunalt huvudmannaskap. 20

A.7 Möjligheterna att göra lönsamhetsanalyser Möjligheterna att göra lönsamhetsanalyser av enskilda produkter eller produktionsavdelningar vid verkstäderna är bl. a. avhängig bokföringens uppläggning. Eftersom det oftast är så att en skyddad verkstad utgör en relativt liten del av primär- och sekundärkommunernas totala uppgifter har bokföringen för verkstadsdriften många gånger lagts upp på samma sätt som för övriga kommunala verksamhetsgrenar. Detta kan försvåra för huvudmannen och verkstadsledningen att erhålla just de driftekonomiska data man behöver för att kontinuerligt kunna följa lönsamhetsutvecklingen. Det var därför naturligt att i enkätundersökningen ta med frågan:

Är det möjligt att med ledning av bokföringen för verkstaden göra lönsamhetsanalyser av produkter göra lönsamhetsanalyser av produktionsavdelningar erhålla kostnadsställeredovisningar få erforderligt underlag för anbudsgivning

Nej

•

I direkt anslutning till denna ställdes även frågan i vilken omfattning för- och efterkalkyler görs, varvid svarsalternativen var följande förefterkalkyl kalkyl för samtliga produkter • • endast sporadiskt • • efter ett visst system • • Vad först gäller bokföringens uppläggning har bland länen med primärkommunalt huvudmannaskap mellan 60 och 70 verkstäder lämnat jakande svar på de fyra delfrågorna, medan antalet nejsvar varierar mellan 28 och 35 (se tabell 12). Det är alltså ungefär samma proportion (2 till 1) mellan verkstäSOU 1972:75

Tabell 11 Förekomsten av samarbete i vissa produktionsfrågor mellan verkstäder för skyddat arbete, länsvis. Antal erhållna ja- och nej svar från vidstående län på frågan om samarbete Län med primärkommuner med annan s cyddad verkstad förekommer vad gäller som huvudman Gemensa m beställFramställning av olika detalUppdelning <IV arbetsobjekt jer för gemensamma arbetsobj. ning av material Ja

Nej

4 4 1 4

3 4 1 6 1 1 2 1 3 3

1 4

2 6 5 5 4 6 7 3 1 9 6 6 6 4

3 1 4

3 4 6 4 3 4 7 4 2 7 6 2 6 4

Summa 29

4 1

10 '5 3 8 3 6 5 3 3 5 8

Summa 59

88 1

B F G H L M P R S

— 2 1 2 4 2

w X zAC

—

Län med landsting som huvudman A C D E I K N O T U Y

Hela riket Därav Malmö stad Göteborgs stad

10 4 4 8 3 6 5 3 3 5 8

1 Nej

6 8 6 7 3 4 8 5 4 10 6 4 7 6

6 2 1

— -

4 2 2 8 3 6 5 3 1 5 6

—

— 1 4

—

der som kan resp. ej kan erhålla data från bokföringen, som möjliggör en lönsamhetsanalys samt att man anser sig få erforderligt underlag för anbudsgivning. Av grundmaterialet framgår även att det i stort sett är samma verkstäder som lämnat jakande resp. nekande svar på samtliga fyra delfrågor. De erhållna uppgifterna skulle sålunda tyda på att ungefär en tredjedel av verkstäderna med primärkommun som huvudman med ledning av bokföringen inte anser sig få erforderliga uppgifter för lönsamhetsanalyser eller underSOU 1972:75

— — 1 4

1 1

— 1

1 6

lag för anbudsgivning. Om man däremot ser till länen med landstinget som huvudman varierar andelen nejsvar på de olika delfrågorna mellan en femtedel och hälften. Exempelvis har 55 av dessa verkstäder svarat ja och 12 nej på frågan om bokföringen möjliggör lönsamhetsanalyser av produkter. Motsvarande tal på frågan om man kan göra lönsamhetsanalyser av produktionsavdelningar är 43 resp. 23. Detta innebär att de landstingskommunala verkstäderna i allmänhet synes ha större möjligheter än de 21

Tabell 12 Möjligheterna att från bokföringsmaterialet löpande göra lönsamhetsanalyser resp. erhålla kostnadsställeredovisning samt erforderligt underlag för anbudsgivning. Län med priDet är möjligt att göra/erhålla märkommun Lönsamhetsanalyser som huvudman Lönsamhetsanaly ser av produkter av produktionsavdelningar Ja B F G H L M P R S

Nej 6 5 3 6 4 4 6 3 5 7 4 4 4 4

w X z AC BD

Summa 65 Län med landsting som huvudman A C D E I K N 0 T U Y

12 5 2 8 3

Nej

4 2 2 3 3

3 4 4 1 2 3 2 1 4 1 4 4 2

6 6 2 7 3 7 6 4 3 6 3 1 3 5

— — 6

2 8 3

1 3 3 3 4 3

10 4 1 8 3

— -

1 8 3

5 3

— —

—

5 5

Summa 55

—

3 4 3 2

5 4 7 5 7

1 1

_ -

1 7

primärkommunala att göra lönsamhetsanalyser. Det bör dock noteras att ungefär lika stor andel eller 40 % av verkstäderna i de två grupperna har angett att bokföringen ej ger erforderligt underlag för anbudsgivning. Vad avser omfattningen av för- och efterkalkyler så visar enkäten att förkalkyler görs för samtliga produkter i nära 80 % av de primärkommunala verkstäderna och i över 90 % vid de övriga (se tabell 13). Svarsalternativet "Annat system" har härvid jämställts med "För samtliga produkter". Efterkalky22

—

Nej

5 1

—

Erforderligt underlag för anbudsgi vning

6 7 3 8 4 5 5 4 4 7 4 3 4 6

—

Därav Malmö stad Göteborgs stad

Nej

6 5 2 5 4 5 5 2 3 5 5 2 3 6

4 3 2 1 3 3

5 3 7 5 5

Hela riket

Kostnadsställeredovisning

— 5 4

—

2 3 1 1 2 4 1 1 3 2 3 3 2

5 6

114 JS

1 1

— -

1 1

ler görs däremot mindre ofta för samtliga produkter eller vid 40 och 30 % av verkstäderna med primärkommun resp. landsting som huvudman. A.8 Samarbete med företagareföreningarna Det förefaller naturligt att de skyddade verkstäderna och i synnerhet då kanske de i primärkommunal regi behöver anlita olika experter bl. a. vad gäller produktionsplanering, marknadsföring samt uppläggning av SOU 1972:75

Tabell 13 Förekomsten av för- och efterkalkyler. Efterkalkyl görs

Förkalkyl görs

Län med nnmär. pi inuti

För samtliga produkter

B F G H L M P R S

Hela riket Därav Malmö stad Göteborgs stad

Sporadiskt

Annat system

_ — -

1 7 4 4 2 3 4 1 1 2 3 3 4 4

_ -

— -

4 8 1

— — — -

— — — — — — -

15 5 2 8 3 4 5 4 6 5 6 Summa

För samtliga produkter

19 Summa 77 Län med landsting som huvudman A C D E I K N 0 T U Y

Annat system

4 3 1 5 3 3 2 1 4 8 1 1 1 1

6 9 5 6 3 5 6 2 4 10 4 4 6 7

w X zAC

Sporadiskt

2 2 2 2 2 1 3

— 2

— — 1 1

— — 2

—

2 6

1 2 1

3 1 1 4 1

—

57 S2

1 1

— —

—

-—

— — 1

bokförings- och redovisningsrutiner. Företagareföreningarna har ofta konsulter för sådan expertmedverkan till den mindre och medelstora industrin. Det föll sig därför naturligt att i enkätundersökningen ställa följande fråga: "Har verkstaden under de senaste tre åren anlitat företagareföreningen?" Vidare ställdes frågan huruvida man ansåg att företagareföreningen anlitats eller kunnat anlitas i erforderlig resp. för liten utsträckning. Av tabell 14 framgår att av de 173 verkstäder, som besvarat den första frågan har endast 17 angett att man anlitat företagareföreningen. Samtliga dessa SOU 1972:75

3 3

1 4

— 5

17 verkstäder ligger i län där primärkommunen är huvudman. Vidare framgår att 14 av dessa ligger i de s. k. skogslänen. Att samarbetet är mer utvecklat i dessa än i övriga delar av riket kan ha sin förklaring i det särskilda glesbygdsstödet till hemarbete, som infördes den 1 juli 1968. Detta administreras av företagareföreningarna i de sju s. k. skogslänen. I samband med glesbygdsstödet har ett samarbete utvecklats mellan föreningarna och de skyddade verkstäderna. Beträffande frågan om företagareföreningarna anlitats eller kunnat anlitas i erforderlig utsträckning har ungefär hälften av de 23

Tabell 14 Kontakterna med företagareföreningarna. Län med primärkommun som

B F G H L M P R S

Har verkstaden anlitat företagareföreningen under de senaste tre åren

Har företagareföreningen anlitats eller kunnat anlitas i

Nej

Erford. utsträckn.

2 1 1 4 1 5

5 11 6 9 5 7 9 5 3 9 5 2 6 3

1 1

För liten utsträckn. 3 2 2 1 1 4

1 3 2 1 2 1 2 3 3 4 3 4

— — — — -

16 5 4 7 3 6 5 4 7 5 9

_ _ _ _ -

10 Hela riket

36 Därav Malmö stad Göteborgs stad

— -

1 1

_ -

— — -

w X z AC BD Summa Län med landsting som huvudman A C D E I K N O T U Y Summa

nära 80 verkstäder, som besvarat denna fråga lämnat jakande svar. Den andra hälften har sålunda menat att föreningarna anlitats i för liten omfattning. A.9 Avsynings- och leveranskontroll Liksom vid all annan produktion är avsyningsarbetet och leveranskontrollen vid verkstäderna viktiga funktioner. Med tanke på de relativt svåra handikapp, som en hel del arbetstagare vid verkstäderna har kanske man kan hävda att kraven på avsyning och 24

5 1

1 5

2 1 2 1 4 3

_ _ _

leveranskontroll ibland snarare är något större vid dessa än "vanliga" företag. Det ansågs därför angeläget att i enkätformuläret ta med följande fråga: "Hur är avsyningsarbetet och leveranskontrollen organiserad?" "Finns särskilt avdelad personal för detta? Är det några förbättringar verkstaden önskar se genomförda?" Några fasta svarsalternativ fanns ej utan svaren har i efterhand fått föras till vissa huvudgrupper. Vad då först avser formerna SOU 1972:75

för avsyning och kontroll visar svaren att det på flertalet håll är föreståndaren och arbetsledarna som svarar för detta. Ungefär 125 verkstäder har angett detta svar. Vid knappt 50 verkstäder har man enligt enkätundersökningen särskilt utbildad personal, som svarar för avsyning och kontroll. Ett antal verkstäder har anfört att man ej har någon organiserad kontroll, men att man önskar knyta till sig särskild eller utbilda egen personal för dessa uppgifter. Sammantaget har nära 30 verkstäder framfört önskemål om särskilt utbildad personal. En handfull i allmänhet något större arbetsvårdsföretag har framfört önskemål om särskild lokal eller avdelning för avsyning och leveranskontroll. A. 10 Huvudmännens allmänna synpunkter på produktionsfrågorna Förutom att konkreta frågor ställdes om skilda förhållanden vid verkstäderna gavs huvudmännen möjlighet att lämna mer allmänna synpunkter. Vilka spörsmål som avsågs bli belysta i den avslutande s. k. öppna frågan framgår av dennas formulering: "Utredningen rörande den skyddade sysselsättningen är givetvis tacksam för alla övriga synpunkter Ni kan ha på de skyddade verkstäderna såsom administrations-, marknadsförings-, kalkylerings-, orderanskaffningsfrågor, samarbetet mellsn verkstäderna och det statliga arbetsvårdsorganet, arbetstagarnas sammansättning, det stöd i olika avseenden Ni erhåller resp. skulle vilja erhålla

från huvudmännen, arbetsmarknadsstyrelsen och andra organ i samhället etc." Även om ett begränsat antal verkstäder lämnat synpunkter i anslutning till denna fråga, torde dock de erhållna frekvenserna ge en tämligen rättvisande bild av huvudmännens önskemål. I nedanstående tablå har angetts det antal noteringar olika synpunkter erhållit. Det oftast framförda önskemålet om ett samordningsorgan för verkstäderna avser såväl en samordning på länsnivå som ett centralt organ med mer resurser än AMS för närvarande har för att kunna hjälpa till med produktanskaffning, marknadsföring och i viss utsträckning även produktutveckling. Till punkten "Behov av klarare målsättning vad gäller arbetstagarnas kapacitet" har förts sådana synpunkter som att man önskar särskild avdelning för den relativt "lågproduktiva" arbetskraften samt önskemål om särskilda sysselsättningshem för de arbetstagare, vars arbetskapacitet ligger mycket lågt. Utöver de i sammanställningen angivna synpunkterna kan nämnas följande som avgivits av enstaka verkstäder. Någon verkstad önskar sålunda ökat stöd för att om möjligt få ner den höga frånvaro frekvensen. Två andra verkstäder vill ha ökade resurser till en uppföljning av arbetstagarna efter anställningen på verkstaden. Ett par enheter efterlyser en högre specialisering av tillverkningen för att man skall få en bättre anpassning mellan arbetstagarnas sammansättning och maskinparken.

Antal noteringar

13 Behov av klarare målsättning vad gäller arbetstagarnas kapacitet 8

Mer resurser för läkare o. kuratorer

Ökat antal stödarbetare

Antal noteringar

Ökade kunskaper i företags- o. personalledningsfrågor 9

4 Önskvärt med ett samordningsorgan för verkstäderna ang. prissättning orderanskaffning, marknadsföring

SOU 1972:75

Åtgärder för att förhindra konkurrens mellan verkstäderna

Hjälp med orderanskaffning

Mer resurser för marknadsföring o. prod.utv.

8 Avlastning av administrativt arbete från verkstaden 4

Bilagetabell

A. 1 Antal verkstäder arbetstagare och platser, länsvis.

Riksområden och län

Antalet verkstäder

Arb. tagare 1 nov. 1969

Platser 1 nov. 1969

17 6

735 419

Summa 23

1 A-län B-län

2 M-län O-län Summa

Föreståndare + arbetsledare

Antal arb. tagare per föreståndare o. arb. ledare

Antal föreståndare o. arb. ledare per verkstad

Antal

I%av arb. tagarna

534 393

69 49

9,4 11,7

11 9

4 8

1 154

10,2

7 4

632 621

606 540

46 36

7,3 5,8

14 17

7 9

1 253

1 146

6,5

7 Därav Malmö stad Göteborgs stad

7,5

5,0

3 C-län D-län T-län U-län

5 4 7 5

176 220 245 515

205 235 260 545

19 16 22 41

10,8 7,3 9,0 8,0

9 14 11 13

4 4 3 8

1 156

1 245

8,5

8 11 7 11 3

208 423 226 347 83

270 551 268 431 100

37 38 24 36 10

17,8 9,0 10,6 10,4 12,0

6 11 9 10 8

5 3 3 3 3

1 287

11,3

6 5 5 10 5

269 145 174 393 148

271 185 150 391 137

23 13 13 29 14

8,6 9,0 7,5 7,4 9,5

12 11 13 14 11

4 3 3 3 3

1 129

1 134

7,8

5 11 6

153 289 224

156 374 259

16 29 19

10,5 10,0 8,5

10 10 12

3 3 3

9,6

9 7

319 150

340 207

34 19

10,8. 12,7

9 8

4 3

11,4

7 8

247 192

255 232

23 22

9,3 11,5

11 9

3 3

10,3

3 Summa totalt 179

7 553

7 895

9,2

3 Summa 4 E-län F-län G-län H-län I-län Summa 5 K-län L-län N-län P-län R-län Summa 6 S-län W-län X-län Summa 7 Y-län Z-län Summa 8 AC-län BD-län Summa

26 SOU

1972:75

»O —< T t c o Ov T J r ~ ^ CN

<A w c3

O N O-CN >—i y-f O T f CO i—I

CN 0 0 •<*• COCOON NO • * •—I

O N m •**• ONcovo - H <—I

VONOOO^

^HOO^rf

-Hro00 ( N - H > 0* • Ol

ON-H00 O- n r ~ T } TfOl.—I

NO CO CO o - Or »-H .—I

O v o ^ f CNT J - r CN i—I

m CN CO T J - r— o CN <—I

< 53 2

t-^t-^vq

CO T t ON

Tt O

O TJ-

U 0 ^ H CN

ON > n « q

TtONON

- H - H —t

H \ 0 lO ~* ^ H

~ * -H -H

U l t ^ H

r H I O M

OOCOO

co ON NO

CO^O-H

i n r~ o

»o T t r~

Tfr CO i O

CN v o T T

<-H O l NO

I O >—I UO

>—I i—I ON

O O O O O O

O O O ooo

OOcOOO

"-^CO N O

i n •**• c o

CNir-^*

in^cor-^

TJ-"OO" co"

cfoo'co"

Co'cNTt

i n NO co

-H

CN-H Ol

T ^ » N O

OO^ON^OO^ OO'ON

TtCo'vO

v o wo

ONof

CN CO CN

CN CO ^

of oToC

26,1 21,4 32,9

CN T f 0 0

CO f -

r-~of CN CN CO

o o f NO CO CO CN

O O O O O O

Oo"vO CO H H ( N

T t »H © " O l O l CO

(-Tr- ON

O N O N ON

00 co ON

o^r-^u-^ r— oo i n CN o l o l

r - co vo O"O"-H" CN O l O l

NOOl 00

O M O

oqo^

i n co

1) CO <i0

vqoo^vq

N O ^ H NO

00 Tt^Tt

oo~Tt vo

i n NO "fr CO CO CO

•"too" o f COCO CO

C N O l OJ

lOTf NO

CN O l O l

r-^rf

ofoToo" CO CN CO

C 1

oo" ON r~ 01 Ol O l

E 1 Ol NO - H

E NO

1 TfTtCo"

r-"o"d — ( C N —*

co'co ^4"

CN O N C »

ON - H <i0

o"o~*-f

of—^of

o f co'of

Ol Ol

CO CO CO

O'of^f Ol Ol -H

C0~-«i-0~ CN O l O l

O l O l —<

i—1 O l VO

ON oCoo" »—H

t—11—1

Ol^HOl

0 1 0 ) 0 1

•<* i n i n

ON^VO i n

ON^ONO^

i n i n vo CO CO CO

i n NO co

TfVOO"

o"o"o" ^HNOVO

r o i n >-^

• o oo" t ~ C N O l r-y

in i n i n

00 NO

T t ON ON

^co^cq

NOOO O l

r - oo i n

•^-"ofoN

oo"oo"o

orfoNTt

CO'NO

Tl-'Oof O l O l CO

r~—foo" CN O l CO

r - ^ o co

NO 00^ 00^

NONOC»

i n co o ^

CO1*

O O N CO CO

cfoN"-*

CO T t ON

T t o f oo"

CO CO CO

w t N O N

O l00r-

1 O

r^rooN \o O N CO ol ol ol

NO ON CO ON o f

1 1 1

^ 2 c °« H £

»TO

>-H O

vq O

•<*•

O"O"ON"

•2

ON^

Tfvo

21,0 19,4 23,3

i n i n Ol^

NOOO^H

vo vo r~ >

i f i *

20,3 19,9 21,2

>-Tin

oo o o o o

O O O O O O

] ] ]

3 C/3

11,7 11,0 14,7

E E

i n oo^

oCr-'co"

O N W " -H^HCN

oo r -

• * O ^ N O _

ONND(N

0"-H"

v o c o »-T

COrtON?

0 O l CN NO

o o f r - " c o c o CN

c o N O r-~

NO NOi n

o i ONNO

O IO

M O N O

O I TJ-OI

o i o o

TISW c 2 E'> 1) a O S c a, »Ji J

SOU

i n CN

o o f

r~"

r-^ON O N

o i O l ^H

i n oo ON

v o r ^ t ^

O^00i«-H

Ol^-HTt

v o r~ o f

o f o f

rj-"in-f

o f CO

CO T t

&ÖS*!

c>iS^

r>iS^

wiS^!

o i n

NO-*

ooS^

«-f

oöS^

iiSW

u OS

3 ' C k,

1972:75

23 <U

>o o »o

St b Jo. a) a 3 "*

oo r o >o Orfvo

ro ro O

O r -

r o ON T f 0 0 i o CN

CN O C N T t r o <—i

VOIO-H CN 0 0 T t CN P H

Tj- 0 0 \£)

rN PH

O O O O O O

rN os rj^

r-^ONON CNCN

*o CN CN r o i o ON

-1.lO_.ON.

T t r t r o " ro ro ro

C--"OO">-H" pH P H H

•*oo

vooo^o r-*oCoN

l O » O ON

CN CN ^ H

\oooV r N r N —i

ON —(

oo«q

- H f N (N »O CN r N

>o o

»o

ro t— NO

ON ON O NO O NO CN CN

T t PH (O

O O O O O O

r-^Tfr O N

T t T t

O^O^

T t P H NO

ON ON

O H V " CN CS - H

CNro 1

o r N io" rN rN ^H

P H ON 0 0 rN PH rN

l O NO CN CN CN r N

r N r-

OOr-_

rN Tt

ON C » P H

r-r~-Tt

1 »O NO

ON"Tt - H r N r o ^H

rN CN rN

ro ro Tt r o ro r o

T-lo~Tt"

•"O^oo r o

r o oo r~^

r-^Or-;

ro ON <o

t^ONr-^

M T f H r o ro r o

ON NO O CN CN T f

r-~ >O"NO ro Tt -H

CNTCOPH

N o q >o"o"o

C N C N CN

r o T t CN

IO"NO"CD CN CN r N

- H P - P H

r o CN ON

O o o r~

ON-H

ro ro ro rN rN rN

- H O V O

T f »O ^ H

r - P I -—i CN CN l O

r- Tt >o H H ( N

P H P H CN

r N CN P H

O O O O O O

r o rN

O T t

r^ r o Tt

O N N0 CN

ro r i

-H

E E 3

o o o

O O O

1 ro CN

:0 T3

I O ON " O

Tt"r-"oo"

oo'oo"r--" ro ro r o

ro <N

ONOt-^

~~~~~^

r--"oo"c--" P H i—1 P H

o o ^ q ro \ o d T t co NO

vo r N P H

<—i " O r o

0 « r ~

O rN i o oo oo r -

PHPH

coio^

CN rN - H

1 CQ

—<"o"cs"

pH - H

-—t r N

a> X>

O >o ON

Tt Tf

(

r o >—i

-H r» CN ^

NONONO

CN i o

O O O O O O

ON ro

r-^

T t CN CN

O O O O O O

ro p-oo c d oC ro" rN

T t Tf

r-~ \o^O

r~ r N P H

O ro <o"

O O O O O O

O O

00 <N r o

vooo r o

oo^io^o^

vo ro r o

rtON

r o oo r-

IO 00

NO^NO^ON^

O O N N

H t N O

"t*V

ro Tt ON

•O^NO o rN i o >o" r o ro rN

oo r -

ro T t r o

r-"r-"oo"

O N r o NO PH P H rO

Tt"r-"r-"

1 "* ro io

r--^c» c» rorN~Tt rN rN rN

CN rN ro

| °c3 1 ^ ^H <NJ

» O ' * vo NO r rN rN rN

•-H ^ 5 f N

W0 T ^ O N

©O^OO

v o W--4"

-H

-—*--*

P H —< P H

m V pH d p-1 pH

CN CN CN

or-^Tt ©"oCo"

O O N O

-HOO

ro io

» O O O

rN Tt

• * io"o" CN f N f N

TJ- i o O N CN CN —<

H ( N l " d rN rN rN

r-"c» T t

CN CN r o

O O O O O O

T t CN r o

ON \0

NO—l-^-

T t 00

IO Tf

r o ON —* r N I-H T t

r— r-

0 0 NO CN

3 O0 M

1 IO

a> - a > D

—

1 £

% O

s — ; ca :ca x ;

1 rN N©

-H

E NO

1 CN

PHCN

O O

*-i,""*'0 Ooo"rN

CN H

t-^-^rN

CN r-

CN —< CN

CN I - H CO

-ioo"-*"

ro ro \o CN CN CN

Tt t

•*.,P.*1

Or-_r-^

•^Tj-CN

vooo" ro" rN rNCN

P H CNVO

r o r o CN

VOt~-"(N - H - H - l

T t O N W

r--">o~o

O r o

•*t**o

loooao r o CN vo

oo (NOiO

PH IO

r o t~~ o

l o q q

00 00

0 > NO

T t ro" o " r N CN r o

Tt"pn"Tt" CN CN r o

0"Tt

> - H ( N

r o CN 0 0

OO^O r o

Tt r-^r-^

Ttr~;Tt

r o oo rN

NO NO O N rN rN rN

ro" o " O

r o T t ro" ro ro ro

ro CN >o CN CN CN

r-~"r-" NO r o ro r o

CNCNCN CN CN CN

ON^OO^Tf

O O H I N

NONOO

Tt-^—<_lO

0 0 ON I O

ro O NO r-"o"oo"

T t rN ON

• * Tt«0 -—1 ^ ^ f-H

oo O N

PH PH

—H —< r N

>0"Tt

CN oo^ro io"«o"ro"

1 CNPHCO"

CN CN CN

f~ oTro"

PH PH PH

PH P

r-^

00 vo T t

Tt ro">o"

CO T t pH

r~ r o r o oo"ro"

PH NO

r N CN CN

rN PH ro

M <JH

E E

0) ca

O O O O O O

3 OO

O O O O O O

> 3 £

3 CL>

C o O a.

•a :0 b

l-c

-Ka

•3

(D sn

c a :ca p-l

(H 3

33 PH

^ T t

- - i r t ( N

ro r o

PH PH PH

l O ON "-H CN

N—' t*H

vot^vo

PHPH

t/3

»O r o ON

00 C'

O N I—i »O

- - N

| O

i-i cd

lO T t O i—i

r- w> CN r- CN T t

ro ro

ro PH

roCN

-rt

-rt,H

CN f N C N

**«-"-'

C--00

PHONOO

-H ro

CN T j - T j "

T t CN CN

O O N O

H O T t —I-H^H

- H ^ H O

oo o

ON r-

""* •** ^ CN r o c N

O H O l f l ro r o ro

00 <OCN ON - H V O

ON r~

r- »H \ o

—

~* Tt

1-1

— ' ' " * *~*

P H lO^NO

IO PH Tt

CNONPH"

rNpHro"

CN P H

PH PH PH

C - - " N O PH" P H P H CN

CNOO

oo r o ON ro r - CN

N O ^ ro O rN

PH PH

- H P H C N

r N O T t " P H PH P H

Tt oo r o

ON r o

" O VO ON

rN PH

ON ON PH

ro r o r o

rN rN r o

-n'oTTt" ro rN r o

l O T t NO

HrtH

I O ON 0 0

ON v o r o

ro r o r o

or--H CO CN T f

Tt io ro ro

CN CN \ 0

NO »o o CNOO p^-HtN

ro ro

T t cor~ON r- NO ro ro

- H P H

ON r o

r o t~-oo

00 ON <o

C N O O

t--

CN CN > o

r~ ro oo

ON 0 0 O CN CN r o

r f r- ro r o r o rN

C N O N O

co r o co

oo t— r o oo r o r~CN co

ON i o O N

o o o o ro r o fN

T t co >o

ON r o N O CN r o —*

00 00 00 CNCNCN

ONCN P H ro Tt ro

O rN oo vo"oo"r-" r o r o rN

"O f N

0 0 ^H I O

O 0 0

T t ^£>ON

CN ON

P H CN NO

ro co rN

> o NO

ONCN

r o ON—H

r - co r o

I O CO

T t »o r o

Tt T t r o

• t

ro Tt-

lovet

o>o vo°0

.. ^ > ooSt4

.. ^ > i n S i d> o n S «> ooSl*!

"Oro

.. _^ > &..o^ooS:* S ^> c/oS^> o o S ^> w S ^> I X

_•

T t » O —H

£>JS^

P-l

»o

SOU 1972 : 7 5

vi <U cd £> - O C*

ov CN r » oo CN vo CN CN

Tt ov in

< S 2

r t co •—i

Ov T t i n

OOOCN

r — i n CN

CN oo T t

r o oo i n

CN r - i n

I H I O vo

i n CN CN

T t <—• r o

r o CN

w-H

CNCN

ov r - «—i —i I-H

i n i n av

CN -H

O O O O O O

o o o o o o

O O O O O O

O O O

o o o

ro r - vo

ro Ov vo

I O 0 0 »H

O O C N

r o VO vo CN CN - H

vooo av CN CN r-i

Tt Tt ro CN CN CN

Tt i n 00 CNCN —i

vo O ro r o vo vo CN CN

n o m H O * m i n vo

CN - H

CN CN - H CN CN CN

OOOlO O\00 ro

OV-H Tt

W O N

O O N t0 0 0 0 CN CN CN CN

iri^t^ c - r~ oo

T t T t vo OO 00 00 CN CNCN

ro T t - t oo av i n

wvD-i r o r o t—

t-- * H »H

1 CN

1 r - oo m CN r o r o r o r o CN

o o t

vo t-- av f N CN —<

r o r - c— r o r o «—i

Tt r O T t

r» r- m m Tf r-CN CN CN

vo CN 00 Tt O0 m ro ro

lOlflffi COCN vo CN (N CN

Ov VOCN av v o " ^ CN CN T t

OrOTt O -H m CNCN .-<

r - <—i oo

—HOVTf

0 0 0 0 —H CN CN r o

0O^tO\ r o r o u->

O r- i o m TJ- m

0\0\~*

v ö r t co vo r o r CN CN r o

r— i n vo o r - .-H

Tt O r o T t t o CN

ro O C N a \ oo t—

Ov vo ro O - H vo

r t o r-"oo 1

oo i n -H

O O O O O O

OOO ro

~-< t N

r- r~ m

-"^ ro

:cd

O T3

> a>C

•s

3 CN av r -

v£> VO

-H

t - r— av CN CN CN

CN w vo CN CN CN

O O O O O O

O O O

o r-cN ov i n av CN CNrO

vo r o <—i i n vo r o

r - oo c— CNOrO

r o <—< r o - H CN vo

i n oo - H

i n ov CN av v o r CN CN r o

r~ oo t— i n r - t— co r o CN

t— CO c -

00 O

i n voov

O vovo T t r o 00 CN CN CN

m ö n

O O C N CN CN CN

vo OvOO i n t-- t—

r o rf- 00 r - vo O CN CN r o

r o Tt r av o c N

vo r - ov

CN T t r o O—'•* co co - H

CN Ö r -

p- CN co OOCN

t— V O C N

rf r o O r - vo i n

oo O V - H

O C N

CN Ov 00 i n t— c--

t - CO CN

f - 00 vo Tt Tt ro

OVCN in

vo r o Ov vo i n CN CNCN T t

r— i n Ov oo av vo

O O O

o o o

O O O O O O

O O O

o o o

O O O O O O

o o o o o o

o in Tt t—oo"o

-H i n ov CN r f r o

r r r-^cN

roro,vo r-~ vo r o

ovr-^ov, r-"vo-w

r-^c» ro^ t—t—Tl-"

i n CN ov

O O O

o o o

OVTt vo v O T t 'H H ( N

00 CN vo r o r o t"-

OCNO O C N ro

vo v o v o Ov 0\0\

v o o o Ov 00 VOCN r o ro i n

OOvOv f - t— r o

r- r- i n m r t t-CN CNCN

ovoo i n CN CN r o CNCNCN

-H Tt 00

o o r t oo CN r o - H

00 00

r- O T t O O v vo

r- vooo

O o o vo i n r— Ov

OTtoo r - oo i n

•Hino\ CNCN O CN CN CN

o o o o o o

ov i n i n oo'voro

i n ovoq^ vo i n - H

CN CN - H

CN CN CN

O O O O O O

r- oo" 1

CN CN CN

-H -HCN

O O O O O O

0 •a M

-HCNOv CN CN —*

CN CN CN

CN r o

rO(N

i n Tt O r— i n c N

CN CN CN

ooo m CO CN CO

O - H

t -

O Ov vo CN - H CN

ov r~"vo

CN C O C N

CN r o r -

co r o CN

""*

0 \ O H CN CO CN

i n r f rCN CN r o

o o o

-H —(CN

i n o oo CN r o O

O ro i n

O O H O

CN CO-HJ-

ov av i n

co oo r o CN OvCN T]- r o i n

r - vo i n cNO-dTfTi-m

V O U T *

- H OO 0 0

T I - i n rj-

OOVOV

Tt i n - H

OV00-H

ro ro ro

oo oo i n

H O C I

vooo ro vovo i n r o co co

vo r o o o ro ro i n ro ro ro

-H0O -^

T t —icN vor--H

00 00 00 OvOOCN CN CN r o

vo o av O t-- CN Tf r o i n

Ov O 0 0 CN V O O

Tt Tt Tt

CN CN - H

Tt CN O in t—CN

co i n

CN ov i n

-H-H

vo <n c -

Ov O O O t Tt t -

oo i n CN r o

aS!^

wS^

n^U

t^S^I

^Sfad

--^

r - r - r~

t— co r i n i n vo

vovorCN CN CN

in in in CN CN CN in T t T t co

t—vd o -H-H(N

- H - H CN

1—i r—i CN i n oo

o o o

0 0 0 ro CN-H TJ-

r o Ov O CN <-H r o

r o ro rir o co r o

^ 0 \ ^ -HO>tTJ- co i n

T t 00 r o T t co r co r o r o

O CN r o " * m rro rocN

t-- O r TI- vo i n

vor— co r - o o Tt

CNCN - H

» H CO VO co r o CN

O r TtTl-

o r - -H

vo^r-„ |

co O Tt

Ti" T t CO

>-'*H

T t i n CN

^Sfc4

wS^

^ S ^

-H—<CN

i n Tt rco r o r o T}- oo i n

vovo i n CN CN CN

cl2 6

TI- i n ov r o r o CN

« S ^

v o i n Tt

D t/5 O :cd f l , ^ ,

-J 3 "C

SOU 1972:75

Till Styrelserna för de skyddade verkstäderna

Den statliga kommittén, som tillsatts för att utreda den skyddade sysselsättningen har enligt sina direktiv bl. a. att "undersöka vad som i den fortsatta planeringen kan göras för att minska de stigande driftsunderskotten". Utredningen har för bedömning av det ekonomiska utfallet vid de skyddade verkstäderna påbörjat en analys av de ekonomiska och andra data, som årligen sänds in till arbetsmarknadsstyrelsen i samband med rekvisition av statsbidrag till denna verksamhet. Utredningen har dock funnit att många andra faktorer än som framträder i detta material är av betydelse för det ekonomiska utfallet. Härvid kan pekas på arbetstagarnas sammansättning, formerna för produktanskaffning, tillverkningens inriktning, fördelningen mellan egen- och legotillverkning m. m.

Vår förhoppning är därför att Ni i nära samråd med främst de olika verkstadsföreståndarna och de övriga befattningshavare inom huvudmannens administration, som kan behöva anlitas, skall medverka till att få undersökningen genomförd på bästa tänkbara sätt. Om möjligt bör de besvarade formulären vara utredningens sekretariat tillhanda före den 1 december 1969. Vi bifogar en förteckning över ledamöter och experter, anvisningar för undersökningen samt ett antal enkätformulär. Med tack på förhand för Er medverkan Rudolf Meidner

För att belysa vissa av nyssnämnda förhållanden har kommittén funnit det angeläget att genom direkt hänvändelse till landets samtliga styrelser för de skyddade verkstäderna få deras medverkan vid genomförandet av en enkätundersökning. Avsikten är att med hjälp av ett frågeformulär för de skyddade verkstäderna och skyddade avdelningar vid arbetsvårdsinstitutionerna få vissa förhållanden belysta vid var och en av dessa. Detta innebär då att ett formulär skall ifyllas för var och en av de olika verkstäderna även i de fall många uppgifter handhas av en för dessa gemensam central administration. 30

SOU 1972:75

ENKÄTFORMULÄR beträffande vissa uppgifter om de skyddade

verkstäderna.

Huvudman Verkstadens namn Adress Län Den huvudansvarige för besvarandet av enkäten: Namn Adress Tel

1. Vilka uppgifter i samband med de skyddade verkstäderna handhas av huvudmannen och hur är denna centrala administration uppbyggd och dimensionerad?

2. Hur många av AMS godkända arbetsplatser fanns vid verkstaden den 1 november 1969?

3. Hur stor var den anställda personalen den 1 november 1969? Antal föreståndare och arbetsledare (av AMS kompetensförklarade) Antal yrkesarbetare (specialarbetare) Antal kontorspers Antal övrig pers. (chaufförer, ekonomipers etc)

4. Hur många arbetstagare var inskrivna vid verkstaden den 1 november 1969? SOU 1972:75

5. Hur fördelade sig de inskrivna arbetstagarna efter kön och ålder? Män

Kvinnor

Summa

Män

Kvinnor

Summa

Antal födda före 1905 Antal födda 1905-1914 Antal födda 1915-1929 Antal födda 1930-1939 Antal födda efter 1940 Summa

6. Hur fördelade sig de inskrivna arbetstagarna efter anställningstid? Antal anställda under högst 6 mån Antal anställda mellan 6— 12 mån Antal anställda mellan 1 — 2 år Antal anställda mellan 3 - 5 år Antal anställda över 5 år Summa

7. Hur bedömer Ni den ungefärliga fördelningen av arbetstagarna efter arbetskapacitet jämfört med normalarbetskraften? Denna bedömning, som måste bli tämligen subjektiv, bör ske genom samråd mellan verkstadsföreståndaren och arbetsledningen. Högst 1/3 arbetskapacitet

Mellan 1/3 och 1/2 arbetskap

Mellan 1/2 och 2/3 arbetskap

Över 2/3 arbetskapacitet

Antal män Antal kvinnor Summa Hur många arbetstagare var under oktober månad, frånvarande i genomsnitt per dag? 9. Hur många arbetstagare arbetade den 1 november på Män

Kvinnor

Summa

1/3-tid 1/2-tid 2/3-tid frånv. Summa

10. Vilken är produktionens huvudsakliga branschinriktning. Ange tillverkning resp. tillverkningarna med hjälp av den till anvisningarna fogade näringsgrenskoden: Egentillverkning: Legotillverkning:

32 SOU 1972:75

11. Har produktionens branschinriktning under de senaste tre åren undergått några större förändringar:

Ja D

Nej •

Om ja Ange i så fall vilka förändringar som skett:

12. Hur var fördelningen av verkstädernas produktion mätt i försäljningsvärde mellan egenoch legotillverkning? 1000-tals kronor egentillv

legotillv

Summa

1965 1966 1967 1968 för närvarande

13. Hur var fördelningen av verkstadens produktion mätt i antalet produktionstimmar mellan egen- och legotillverkning? 1000-tals timmar egentillv

legotillv

Summa

1965 1966 1967 1968 för närvarande 14. För vilket eller vilka företag utför verkstaden f. n. legoarbeten? Företagets/ns namn, adress och branschtillhörighet anges så specificerat som möjligt. För att ange branschtillhörighet använd den till anvisningarna fogade näringsgrenskoden. Endast de ur sysselsättningssynpunkt tungt vägande företagen tas med. Ange om möjligt de olika företagens andel av legotillverkningens försäljningsvärde. Ange även om verkstaden har långsiktigt avtal för legotillverkningar så att produktionen är tryggad för flera år.

3-SOU 1972:75

15. Har beställningsvolymen från något av dessa företag under de senaste åren undergått stora förändringar?

16. Har sammansättningen av de legoutläggande företagen under de senaste tre åren varit i stort sett densamma undergått mindre förändringar

• •

17. Vilka är enligt verkstadsföreståndaren de mer väsentliga för- och nackdelarna med egenresp. legotillverkning? Egentillverkning Fördelar

Nackdelar

Legotillverkning Fördelar

34 SOU 1972:75

Nackdelar

18. Hur är ackvisitionen av legoarbeten organiserad? Utförs av den egna verkstaden • Utförs av ett samordningsorgan för olika verkstäder • Utförs såväl av den egna verkstaden som av ett samordningsorgan

D • •

19. Hur är försäljningen av egna produkter organiserad? Genom egen försäljningsorganisation Genom grossister Genom varuhuskedjor Eventuellt annat sätt

• • •

20. Har verkstaden under de senaste tre åren erhållit någon hjälp med orderanskaffningen från arbetsmarknadsstyrelsen?

Ja D

Nej •

21. Anser Ni att det vore värdefullt med ökad hjälp från arbetsmarknadsstyrelsen vad gäller orderanskaffningen?

Ja •

Nej •

Ja •

Nej D

Motivera gärna svaret:

22. Har verkstaden under de senaste tre åren anlitat företagareföreningen? Om ja I vilka avseenden har företagareföreningen anlitats? I samband med produktionsplaneringen I samband med försäljnings- och marknadsföringsfrågor I samband med uppläggning av bokförings- eller andra redovisningsfrågor Övriga avseenden

• • D

23. Anser Ni att företagareföreningen anlitats eller kunnat anlitas i erforderlig utsträckning i för liten utsträckning SOU 1972:75

• • 35

24. Samarbetar verkstaden med annan skyddad verkstad vad gäller uppdelning/fördelning av arbetsobjekt framställning av olika detaljer/komponenter för gemensamma arbetsobjekt gemensam beställning av material

•

Nej Ja Nej Ja Nej

• • • • D

25. Har verkstadsledningen alternativt huvudmannens centrala administration möjlighet att med ledning av bokföringen för verkstaden göra lönsamhetsanalyser av produkter

Ja Nej Ja Nej Nej Nej Ja Nej

göra lönsamhetsanalyser av produktionsavdelningar erhålla kostnadsställeredovisning få erforderligt underlag för anbudsgivning

• • • • • • • •

26. I vilken omfattning görs för- och efterkalkyler? Förkalkyl för samtliga produkter endast sporadiskt efter ett visst system i så fall vilket

• •

•

Efterkalkyl

•

27. Efter vilka principer sker prissättning vid anbudsgivning beträffande L ego tillverkn ing: prissättningen grundas på fabrikantens egna ackordsprislistor med pålägg för verkstadens egna kostnader anbud lämnas baserade på egna kostnadsberäkningar

• •

Ege n t Ulv erkn ing: prissättning sker efter jämförbara marknadspriser prissättningen grundas på självkostnadsprincipen

•

28. Hur är avsyningsarbetet och leveranskontrollen organiserad? Finns särskilt avdelad personal för detta? Är det några förbättringar verkstaden önskar se genomförda?

36 SOU 1972:75

Övriga synpunkter: Utredningen rörande den skyddade sysselsättningen är givetvis tacksam för alla övriga synpunkter Ni kan ha på de skyddade verkstäderna såsom administrations-, marknadsförings-, kalkylerings-, orderanskaffningsfrågor, samarbetet mellan verkstäderna och det statliga arbetsvårdsorganet, arbetstagarnas sammansättning, det stöd i olika avseenden Ni erhåller resp. skulle vilja erhålla från huvudmännen, arbetsmarknadsstyrelsen och andra organ i samhället e t c :

Bilaga B

Specialundersökning om verkstäder för skyddat arbete

B.l Bakgrund och undersökningsvariabler Uppdragets innebörd Inom Utredningen rörande den skyddade sysselsättningen hade man vid detta specialuppdrags lämnande gjort en omfattande kartläggning avseende bl. a. ekonomiska förhållanden. Olikheten i ekonomiskt resultat hade därvid belysts och man beslöt att företa en intensivundersökning. Avsikten med denna specialundersökning var att försöka fastställa systematiska skillnader mellan en grupp verkstäder, vilka redovisade låga underskott, och en grupp verkstäder, som redovisade höga underskott. Man strävade icke efter att erhålla någon form av statistiskt säkerställt material. Specialundersökningen skulle "tillsammans med tidigare sammanställt material vägleda kommittén vid överväganden av de mest ändamålsenliga formerna för driften av de skyddade verkstäderna".

Utre dn ingsm etod Specialundersökningen skulle ske genom analys av sådant material, som tidigare insamlats genom Utredningen eller som i övrigt fanns tillgängligt hos AMS, samt genom besök vid ett antal verkstäder och intervjuer med föreståndare vid resp. verkstad. Vidare skulle ett mindre antal arbetsvårdschefer eller andra befattningshavare på 38

centrala landstingsorganisationer intervjuas. Det skall noteras, att hos AMS förefintliga ekonomiska redogörelser avsåg tiden t. o. m. 1969. Under rapportens färdigställande hade vissa uppgifter för 1970 inkommit, vilka i någon mån beaktats i den slutliga versionen. Urval av verkstäder Huvudkriteriet för urvalet var underskottets storlek under de tre åren 1967-1969. Underskottet måste under minst två av de tre åren mer påtagligt ha avvikit uppåt eller nedåt i förhållande till riksgenomsnittet för att verkstaden skulle medtas. Detta kriterium ledde fram till ett 25-tal verkstäder med relativt små och ett 30-tal verkstäder med relativt stora underskott. Därefter uteslöts i samråd med expertis från AMS sådana verkstäder, som antingen kunde sägas vara mycket särpräglade, dvs. inte representativa för skyddade verkstäder i allmänhet, och sådana, där underskottets storlek med tämligen stor säkerhet kunde tillskrivas vissa speciella och kända förhållanden. Vidare var strävan att i så hög grad som möjligt erhålla en regional spridning på verkstäderna. Man avvek från denna regel för att i ett län få med en verkstad med högt och en med lågt underskott. Slutligen var ambitionen att få med dels primär- och dels landstingskommunala verkstäder. SOU 1972:75

Det ursprungliga urvalet av verkstäder framgår av följande tablå. Skyddade verkstäder med Låga underskott

Höga underskott

E-län Mjölby (30, L)1 F-län Gislaved (45, K) G-län Ljungby (60, K) P-län Trollhättan (80, K) T-län Laxå (34, L)

B-län Nacka (40, K) P-län Åmål (20, K) S-län Arvika (47, K) Y-län Hoting (50, L)

Anm. Siffrorna inom parentes avser antalet av AMS godkända platser den 31/12 1969. L = landstingskommunalt huvudmannaskap, K = Primärkommunalt huvudmannaskap. Beslut har fattats om landstingskommunalt övertagande fr. o. m. den 1 januari 1971 i B- och G-län. Innan intervjuarbetet påbörjades beslöts att även följande verkstäder skulle besökas: AC-län U-län

Robertsfors Hallstahammar

Av olika skäl inhiberades besöket i Nacka. Antalet besök utökades även med följande: Arbetsvårdschefen m. fl. i Östergötlands läns landsting, arbetsvårdschefen i Kronobergs läns landsting, arbetsvårdschefen i Västerbottens läns landsting samt arbetsvårdsintendenten m. fl. i Västmanlands läns landsting. Un dersö kn ingsv aria b ler I tidigare sammanhang har framhållits svårigheterna att belysa resultatskillnader mellan olika verkstäder. Sjöberg (Arbetsmarknadsverket och arbetsmarknadspolitiken 2, SOU 1968:61) hade i uppdrag "att kostnads/intäktsanalytiskt förklara differensen i lönsamhet mellan olika verkstäder". Han konstaterar att "det siffermaterial som kunnat göras tillgängligt om de olika verkstäderna är inte av en sådan beskaffenhet att det tillåter jämförande kostnads/intäktsanalyser i egentlig mening". SOU 1972:75

I brev till ledamöter och experter i Utredningen rörande den skyddade sysselsättningen (Stockholm den 12 november 1970) sammanfattar projektledare Palle Landin att "det insamlade resp. sammanställda materialet ej kunnat gå särskilt djupt för varje undersökt verkstad, då ambitionen varit att täcka in samtliga verkstäder." Landin framhåller vidare att "det finns en hel del andra ej studerade faktorer, som också torde spela en stor roll för det ekonomiska utfallet". I föreliggande undersökning är avsikten att i någon mån försöka belysa sådana variabler, vilka kan antas påverka verkstadens ekonomiska resultat, och där en systematisk studie ej tidigare gjorts. Detaljbelysningen av dessa variabler kommer att variera, liksom även exaktheten i presenterat material. Landin framhåller i ovan citerade brev att det är "ett mycket komplext samspel av en mängd faktorer, som alla i större eller mindre utsträckning påverkar underskottets storlek". Modellen i fig. 1 avser att dels framhålla de undersökningsvariabler, som kommer att belysas i förliggande undersökning, dels samtidigt poängtera komplexiteten i relationerna. Diskussion av modellen I Kjellmankommitténs betänkande (SOU 1948:54) framhålls beträffande skyddade verkstäder att "verksamheten skall i möjligaste mån bedrivas enligt allmänt vedertagna affärsmässiga principer med bästa möjliga ekonomiska resultat som riktmärke". Sjöberg framhåller emellertid i sin uppsats från 1968 (SOU 1968:61) att "uppfattningen om den skyddade verksamhetens syfte många gånger avviker från den som indirekt framgår av föregående definition", m. a. o. man strävar ofta mer mot ett socialt än ett ekonomiskt mål. I modellen delas "Ekonomiskt totalresultat" i två resultatkomponenter: "Industriellt resultat" och "Socialt resultat" (sociala kostnader). Med "industriellt resultat" avses den 39

Produktionsresurser

Försäljningsresurser

Administrativa resurser, inkl spec personalvård

Statliga och kommunala resurser

Objektet

Industriellt resultat

Socialt resultat (Sociala kostnader)

Ekonomiskt totalresultat

Industriell struktur

Konjunkturer

Figur 1 Undersökningsmodell

vinst eller förlust, som blir följden av den industriella produktionen, om man rensar bort alla de externa kostnader, som följer av att det rör sig om en skyddad verkstad med uppgift att medverka till rehabilitering av handikappade arbetstagare. Det industriella resultatet skall således motsvara det resultat, som man skulle ha haft i en vanlig verkstad, om man haft icke handikappade arbetstagare och om man inte heller haft speciella lokalkostnader (extra hissar, extra vilorum etc.) speciella maskinkostnader eller exempelvis kuratorer. Vidare förutsätts att arbetsledarna hade haft ett instruktions- och övervakningsarbete, som motsvarar arbetet på en vanlig verkstad. Rubriken "Socialt resultat" avser således de extra (onormala) kostnader som betingas av att de anställda har en lägre arbetskapacitet, att man behöver extra stora lokaler, att kostnaden för ledar- och kuratorslöner blir högre än i industrin i övrigt etc. Eftersom detta resultat rent ekonomiskt blir negativt, används i andra sammanhang begreppet "sociala kostnader". 40

Det sociala (ekonomiska) resultatet påverkas givetvis av den socialkurativa ambition som man har inom landstinget eller kommunen. Ju större ambition, desto högre blir de kostnader som belastar verkstaden. Det skall också understrykas att det från denna specialutrednings sida inte tas någon ställning till vilket industriellt resp. socialt resultat, som anses politiskt och ekonomiskt önskvärt. Att "ekonomiskt totalresultat" blivit centralpunkt i den angivna modellen beror på utredningens inriktning. En specialundersökning med t. ex. sociala aspekter hade formulerat en annan modell. Ovan har framgått att de verkstäder, som tilldelades föreliggande utredning, klassificerades i två grupper: "verkstäder med låga underskott" och "verkstäder med höga underskott". Den för utredningen generella hypotesen är därför: Det föreligger skillnader i undersökningsvariablerna mellan verkstäder med låga underskott och verkstäder med höga underskott. I en preliminär utredningsrapport redoSOU 1972:75

visades för var och en av undersökningsvariablerna en serie delhypoteser. Dessa avsåg att belysa sambandet mellan den aktuella undersökningsvariabeln och det ekonomiska resultatet. Delhypoteserna var sedan vägledande för såväl detaljstudiet av redan tidigare förefintligt material som för de intervjuer, som företogs med arbetsvårdschefer, verkstad sf öreståndare m. fl. Av utrymmesskäl redovisas ej delhypoteserna här. Under rubriken "Bedömning av uppställda hypoteser" diskuteras emellertid utfallet av undersökningen med utgångspunkt från de uppställda hypoteserna. Undersökningsvariablerna i detalj Som ledning för uppställandet av delhypoteserna bröts undersökningsvariablerna ner i detalj. Delhypoteserna utgick sedan från samband mellan dessa "detaljerade variabler" och det ekonomiska utfallet. I figur 2 redovisas de "detaljerade variablerna" för resp. undersökningsvariabel. Tre ytterligare undersökningsvariabler finns med i modellen: industriell struktur, konjunkturer samt slutligen objektet. Med "objektet" avses de produkter eller

tjänster, som verkstaden tillverkar eller tillhandahåller. Objektets utformning beror i hög grad på tillgängliga produktions- och försäljningsresurser, liksom på den industriella strukturen. Med "industriell struktur" avses sammansättningen av de industrier och andra säljande eller uppköpande organ, som finns inom verkstadens verksamhetsområde. Konjunkturernas inverkan på tillgängliga och ianspråktagna statliga och kommunala resurser har också ansetts viktig att ta med i modellen. Karakteristiskt för undersökningsvariablerna industriell struktur och konjunkturer är att de icke kan påverkas av verkstaden eller till denna hörande myndigheter. Beträffande variabeln objektet är det naturligt att tillverkade produkter eller tillhandahållna tjänster direkt påverkas av produktionsresursernas utformning liksom av försäljningsresursernas inriktning. I vissa fall har den industriella strukturen i verkstadens omland, framför allt förekomsten av ett eller flera stora industriföretag, påverkat produktionens inriktning i verkstaden.

Produktionsresurser

Försäljningsresurser

Administrativa resurser inkl speciell personalvård

Statliga och Kommunala resurser

Personal arbetsledning stödarbetare arbetstagare Maskinell utrustning Lokal Råvaror, halvfabrikat etc

Personal försäljningspersonal andel avförest:s tid Egen försäljningsorganisation Samarbete samarbetsorgan andra organisationer, t ex företagarföreningar etc Reklam, provision etc Marknadskunskap Konkurrenssituation

Personal föreståndare vårdpersonal kontorspersonal specialister Kontorsservice Samordning med andra verkstäder

Bidrag statliga kommunala Myndigheternas engagemang i produktionsfrågor i försäljningsfrågor i administrativa frågor Styrelsens sammansättning Myndigheternas tolkning av verkstadens mål

Figur 2 Undersökningsvariabler SOU 1972:75

B.2 Grupperingen av verkstäder med låga resp. höga underskott

Tabell 1 Underskott totalt samt per plats Ort

Som framgått tidigare namngavs vid undersökningens inledning nio företag, vilka grupperades med avseende på huruvida de hade högt eller lågt underskott. Eftersom utredningen innebar testning av en serie hypoteser, vilka grundades på en generell totalhypotes om skillnader mellan dessa två grupper, var det väsentligt att fastställa att skillnader mellan dessa två grupper av företag förelåg. Förutom de nio ursprungliga verkstäderna tillkom ytterligare två, nämligen Hallstahammar och Robertsfors. Dessa hänförs i fortsättningen till gruppen med "höga underskott". (Som tidigare nämnts bortföll Nacka).

Underskott

Underskott per plats

118 250 242 655 103 365 372 681 överskott

3 941 5 392 1 722 5 562

668 200 225 044 621 763 677 251 633 370 446 206

16 705) 11 252 13 229 13 545 11 515 14 873

Grupp med låga underskott Mjölby Gislaved Ljungby Trollhättan Laxå Grupp med höga underskott (Nacka Åmål Arvika Hoting Hallstahammar Robertsfors

Klassificering efter bidragens andel av totala kostnader Klassificering i enlighet med uppgifter till grund för statsbidragen avseende 1969 års verksamhet Den grundläggande uppdelningen i två grupper baserades på den beräkning, som sker inom AMS och som tidigare låg till grund för beräkning av statsbidrag. Denna beräkning sker på följande sätt: (exemplet hämtat från Trollhättan)

Sedan statsbidraget hänförts till det år det intjänats har beräkningar gjorts av de statliga driftbidragens andel av totala kostnaderna, huvudmannens täckningsdel och övriga bidrags andel. (Se tabell 2) Enligt denna Tabell 2 Statliga och övriga bidrags andel av kostnaderna samt huvudmannens täckningsdel (i %). Ort

Verkstadens redovisade totalkostnad ./. kapitaltjänstkostnader (ränta och avskrivningar) l

1 354 912:81

övriga bidrag

18,1 13,4 13,3 17,0 3,5

Huvudmannens täckningsdel

Totala bidrag

6,9 4,6

26,6 12,3 1,4

44,7 32,6 19,3

0,6

13,7

31,3 3,5

19,6 9,2 8,5

4,6 5,0

43,6 16,7 17,8

63,2 30,5 31,3

12,4

0,8

24,9

38,1

9,9

15,1

23,1

48,1

52 468:70 1 302 444: 11

./. försäljning och utförda arbeten ./.lagerökning

875 044: 93 54 718:05

Underskott på vilket statsbidrag beräknas

372 681:13

Reduktionen för kapitaltjänstkostnader beror på att verkstaden tidigare erhållit statsbidrag för anordning och utrustning. För de elva verkstäderna redovisas framräknat underskott enl. den i rubriken nämnda klassificeringen. (Se tabell 1) Skillnaden mellan de två grupperna är uppenbar vid denna klassificering. 42

Statl. driftbidrag

Grupp med låga underskott Mjölby Gislaved Ljungby Trollhättan Laxå

Grupp med höga underskott Åmål Arvika Hoting Hallstahammar Robertsfors

SOU 1972:75

klassificering kan varken Arvika eller Hoting betraktas som verkstäder med exeptionellt höga underskott. Såväl Mjölby, Gislaved som Trollhättan har likartade bidragsandelar i förhållande till de totala kostnadern för resp. verkstad. Klassificering med avseende på vissa kostnaders relation till försäljningen För de olika verkstäderna har beräknats hur stor del vissa rörliga kostnader utgör i procent av summan för försålt och utfört arbete inkl. ev. lagerökning eller lagerminskning. Ju lägre procentsats, desto bättre är resultatet. Samtliga kostnader har angivits i förhållande till försäljningsvärdet. Nedanstående exempel (från Gislaved) visar metoden Det skall anmärkas att i "kostnadeandel I" ingår arbetstagarnas löner inkl. semesterersättning. Arbetsgivareavgifterna ingår i "kostnadsandel II". Enligt denna klassificering (se tabell 3) kan varken Arvika eller Hoting betraktas som verkstäder med sårskilt höga underskott. Mjölby, Gislaved och Troll-

Försäljning och utfört arbete inkl. ev. lagerökning eller lagerminskning (varav lagerökning

hättan skiljer sig inte särskilt frän dessa nämnda. Även Hallstahammar understiger Mjölbys siffror.

Tabell 3 Vissa driftkostnader i procent av försäljningsvärdet Ort

Kostnadsandel I procent

Totala kostnader i procent av försäljning (kostnadsandel II)

105 112 90

179 150 123

104 65

147 81

198 110 105

299 140 146

112 151

162 195

Grupp med låga underskott Mjölby Gislaved Ljungby Trollhättan Laxå Grupp med höga underskott Åmål Arvika Hoting Hallstahammar Robertsfors

Ingående kostnader (procent uttryckt i förhållande till försäljning och utfört arbete enligt ovan): kronor kronor kronor 342 070 302 202 52 059 36 775

löner/ersättning till arbetstagare/klienter produktionsmaterial lokalomkostnader/hyror div. tillverkningsomkostnader

52 46 8 6 112

"kostnadsandel I" 95 844 18 713 59 914

löner till förest., arb.led. m.fl. löner till spec.arb. (yrk.arb.) arb.giv.avg. och pensionskostnader kapital tjänstkostnader 1 avskrivning 2 ränteersättning administrativa omkostn. andel av gemensam administr. övriga kostnader "kostnadsandel

SOU 1972:75

II"

174 471

16 189 8 346

24 535

18 219 6 000

24 219

23 650

38 150

Klassificering med hänsyn till bearbetningsvärdet.

Tabell 4 Lönekostnadernas andel av bearbetningsvärdet .

Olikheterna mellan verkstäderna gör att relationerna till det totala försäljningsvärdet kan vara missvisande. Som exempel kan nämnas Arvika, som för viss produktion hade faktureringsmässigt extremt höga inköpskostnader för produktionsmaterial med åtföljande siffermässigt stor försäljningsvolym. Vanligare skillnad mellan olika verkstäder är annars att några har stor del legoarbeten, där de icke själva anskaffar produktionsmaterial, medan andra verkstäder antingen har egen produktion eller också lego produktion men med anskaffning av råmaterial.

Ort

För att eliminera sådana olikheter har ett försök gjorts att beräkna ett "bearbetningsvärde" enligt följande metod: (Arvika används som exempel) Försäljning och utfört arbete + lagerökning

1 353 715 233 765 1 587 480

./. produktionsmaterial ./. div. tillverkningsomkostnader

810 127 154 402 622 951

Lönekostnaderna har sedan ställts i relation till detta bearbetningsvärde. För Arvika således: Lönekostnader

Ersättning till arbetstagare/klienter (inkl. semesterers., exkl. arb.giv.avg.) Övriga personalkostnader

Kronor

Procent av bearbetningsvärdet

746 805 120% 400 842 64%

För de tio verkstäderna erhålls de procentsatser, som anges i tabell 4. Denna klassificering ger skillnader mellan de båda ursprungligen erhållna grupperna. Gruppen med låga underskott har lägre löneoch personalkostnader än gruppen med höga underskott. 44

Ersättn. till Övr. pers.kostn. arb.tag. i % i % av bearav bearb.betn.värde värde

Grupp med låga underskott Mjölby Gislaved Ljungby Trollhättan Laxå

102 106 82

35 54 29

101 15

50 20

252 120 103

128 64 70

117 410

89 147

Grupp med höga underskott Åmål Arvika Ho ting Hallstahammar Robertsfors

Sam manfa Un ing Klassificeringarna ovan understryker att det finns en skillnad mellan de verkstäder, som enligt den ursprungliga grupperingen betecknas som verkstäder med höga respektive låga underskott. När löne- och personalkostnader ställdes i relation till bearbetningsvärdet erhölls klara skillnader mellan de båda grupperna. Anledningarna till att gruppen med höga underskott har sämre relation mellan löneoch personalkostnader jämfört med bearbetningsvärdet kan vara följande: a) arbetskraften är ej rationellt utnyttjad b) den arbetsledande och administrativa personalen är för stor i förhållande till antalet arbetstagare c) variationerna i arbetskraftens kapacitet mellan olika verkstäder är stora d) försäljningspriset är för lågt i förhållande till bearbetningsvärdet e) skillnader i utgående minimilöner samt i inslaget av prestationslöner.

SOU 1972:75

B.3 Uppdragets genomförande Uppdraget har genomförts i flera etapper. Inledningsvis gjordes en modell vilken avsåg att visa sambandet mellan de variabler, som kan tänkas påverka det ekonomiska totalresultatet. Genomförda

besök

Därefter genomfördes besök enligt följande resplan: Arbetsvårdschefen m. fl. i Östergötlands läns 12/1 1971 landsting, Linköping Verkstaden för skyddat 12/1 1971 arbete i Mjölby Tingvallaverken, 13/1 1971 Trollhättan Åmåls stads arbets14/1 1971 central, Åmål Industriprodukter 15/1 1971 Arvika stad, Arvika 21/1 1971 LS-verkstäder, Ljungby Gislaveds-Produkter, 2 1 - 2 2 / 1 1971 Gislaved Arbetsvårdschefen i Kronobergs läns 22/1 1971 landsting, Växjö Stantorssnickeriet, 2/2 1971 Robertsfors Arbetsvårdschefen i Västerbottens läns 2/2 1971 landsting, Skellefteå Verkstaden för skyddat 24/2 1971 arbete i Hoting Sedan dessa besök gjorts framställdes en preliminär utredningsrapport, vilken låg till grund för ytterligare några besök enligt nedan: Laxå Serviceverkstad, Laxå Arbetsvårdsintendenten, överingenjören m. fl. i Västmanlands läns kndsting, Västerås Verkstaden för skyddat arbete i Hallstahammar SOU 1972:75

18/3 1971

23/4 1971 23/4 1971

Vid varje besök gjordes en mer eller mindre omfattande besöksrapport. Följande kommentarer från de olika besöken skall således ej tas som fullständiga eller uttömmande beskrivningar. Det skall först och främst framhållas att samtliga personer, som jag haft nöjet att besöka, har gjort sitt yttersta för att lämna de upplysningar, som jag begärt. Det skall också understrykas att de personer jag träffat var och en med sina resurser går in för att göra ett bra arbete. De kommentarer som lämnas i det följande skall således på intet sätt tas som personliga, utan avser att framhålla sådana områden, där huvudmännen kanske behöver hjälp eller ytterligare resurser. Redovisningen av observationerna kommer att inledas med landstingsorganisationerna. Därefter presenteras de kommunägda verkstäderna. Arbetsvårdschefen landsting

m. fl. i Östergötlands läns

Den formella organisationen består av en arbetsvårdschef samt under denne tre sektioner (se figur 3). Kansliet ansvarar fr. o. m. 1/1 1968 för försäljning och tekniskt bistånd när det gäller verkstäder för skyddat arbete och fr. o. m. 1/1 1970 har man motsvarande funktioner när det gäller omsorgsverksamheten. Den "Allmänna sektionen" tillkom 1970. Man synes vilja centralisera mycket av det administrativa arbetet inom landstinget. När det gäller den centrala försäljningsverksamheten har man dock ännu ej uppnått någon större volym. Försäljningsfunktionen inom produktionssektionen anses ännu ej utbyggd. Vidare önskar man sig en utbyggd produktutvecklingsfunktion för att kunna gå över till allt fler egna produkter. Föreståndaren t. ex. för verkstaden i Mjölby fångar upp förfrågningar inom sitt "upptagningsområde", förhandsbevakar tillverkningen, beräknar tidsåtgång, materialåtgång och övrigt kalkylunderlag samt upprättar operationslista. Han samråder om till45

ARBETSVÄRDSNÄMNDEN

ARBETSVÄRDSNÄMNDENS KANSLI Arbetsvårdschef

Allmänna sektionen

Produktionssektionen

E konomisektionen

Utredningar Arbetsvårdsfrågor Kontaktverksamhet Anställn frågor för skyddade arb tagare Företagsnämndsfrågor

Samordning o ledning av produktiva enheter

Budgetarbete Bokföring Kundreskontra Anställn personal Avtalsfrågor Personalutbildning

Försäljning Inköp Planering Produktutveckling

Metodstudie Verkstadsfunktion Arbetarskydd IT-funktionen

Figur 3 Den landstingskommunala arbetsvärdens organisation i Östergötlands län verkningsförfrågningar med produktionssektionen, vilken sedan svarar för offertgivningen. Föreståndaren bereder på samma sätt förfrågningar, som kommer via kansliet. Han uppehåller vidare erforderliga kundkontakter i samband med respektive tillverkning, som han har att leda, kontrollera och leveransbevaka. På kansliet finns ett kundregister med kontaktman angiven för varje kund. Syftet är att den ena verkstaden inte skall kunna "spelas u t " mot den andra. Kapitaltillskottet till verksamheten erhålls numera i form av ett "klumpanslag" när det gäller kapitalsidan. I framtiden önskar man sig rambudgetar, vilka skall avse hela verkstaden. Man har f. n. alltför många små order. 80 % av orderna motsvarar 20 % av försäljningsvolymen. Försäljningen av stora arbeten skall ske genom chefen för produktionssektionen. Man har gått ut med annonser. Man behöver ett "sub-data-system" för redovisningen. Det anses olämpligt att använda landstingets normala redovisningssystem, då detta ej ger ett tillräckligt detaljrikt underlag, inte heller erhålls kostnadsdata i tid. Den stora svagheten inom länet var att man inte tidigare sett över den administrativa och affärsmässiga verksamheten. 46

Man önskade vidareutbildning på tre områden: företagsadministration, produktionsteknik samt försäljning och marknadsföring. Landstingets skyddade verkstad, Mjölby Mjölby-verkstaden har uteslutande legotillverkning. 1969 hade man som kunder 11 legogivande företag, vilka vardera gav legoarbeten omfattande från 5 till 20 % av verkstadens produktion. Dessutom fanns det ytterligare ett antal företag, vilka gav legoarbeten av liten omfattning. Man ansåg det väsentligt att sanera med avseende på dessa mindre legoarbeten. Samtidigt ansåg man att man höll på att bli beroende av ett företag. Man skulle vilja ha längre produktionsserier än vad man f. n. har. Föreståndaren har yrkesskola som teoretisk utbildning, har erfarenhet från arbetsvårdsinstitut som arbetsledare men har bristande annan industriell erfarenhet. Utnyttjat timantal per belagd plats och år var under 1969 enbart 1 042. Man ansåg att detta berodde på att verkstaden, som startade 1967, befann sig under en inkörningsperiod. Under 1970 räknade man med en beläggning av 1 336 timmar i stället för 1 042. Denna ökning uppgavs från landstingets sida bero på en hårdare styrning från det centrala kansliet. SOU 1972:75

En anledning till det låga timutnyttjandet under 1969 torde vara att av de 30 anställda endast 7 stycken arbetade på heltid, 7 stycken arbetade på 2/3-tid och 15 stycken på halvtid. En person var frånvarande. De s. k. kapitaltjänstkostnaderna (avskrivning + ränta) är mycket höga för Mjölby jämfört med andra verkstäder. Detta kan bero på att man fått såväl ny utrustning som ny byggnad i samband med starten 1966-67. Man meddelade också att landstinget debiterade kronor 2: 62 per timme för enbart fastigheten, medan man i kalkylen räknade med kronor 1:58. Verkstadslokalen är utformad för rationell tillverkning. Möjligen något underdimensionerad för nuvarande verksamhetsvolym. Arbetsvårdschefen, ting, Växjö

Kronobergs

läns lands-

Som framgår av organisationsplanen i figur 4 är arbetsvårdschefen underordnad avdelningschefen för sociala avdelningen, vilken i sin tur lyder direkt under sociala styrelsen. Den 31.12.1970 hade man totalt 405 platser, varav 55 var avsedda för psykiskt utvecklingsstörda arbetstagare. Kostnaderna för verksamheten 1970 uppgick totalt till ca 10 600 000 kr. Landstingets anslag till driften var

520 489 kr och bidrag från andra kommuner än huvudman var 129 762 enl. redovisningarna till arbetsmarknadsstyrelsen. Statsbidraget uppgick för samma tid till 970 699 kr. Landstinget övertog verksamheten fr. o. m. den 1.1.1971, då arbetsvårdschefen tillträdde den egentliga tjänsten. Bland önskemålen noterades följande: "Pengar borde kunna fonderas för maskininköp", "borde få statsbidrag för återanskaffning" samt "borde finnas en gemensam produktutvecklingsgrupp för hela landet". Följande arbetsuppgifter ansågs viktigast för en arbetsvårdschef: att samordna inköp arbetsanskaffning — samordning mellan verkstäder PR för verkstäder. Följande ansågs som medel att förbättra ekonomin inom den skyddade verksamheten: bättre priser vid försäljning billigare inköp av stapelvaror bättre planering bättre maskininköp. Det var väsentligt att få längre serier med flera arbetsmoment per produkt. "Vi med handikappad personal måste ligga ett steg före på grund av handikappen".

SOCIALA S.TYR ELSEN

Avdeln ingschef

Sect ch = 1 :e Itass

Sekt ch = Yårdchef

Section för avdelningens ekonomiska frågor samt sektion för sociala frågor enligt arbetsbeskrivning. Avd chifs ställföreträdare.

Sektion för omsorger om psykiskt utvecklingsstörda.

Sekt ch ==handikkons Sektion för rehabiliteringsverksamhet, tekniska hjälpmedel m m

Sekt ch ==arbetsvårdsch Sektion för arbetsvärd; arbetsträningsinstitut, skyddade verkstäder m m.

Gerrensam expedition för sociala avdelningen Ledare och samordnare = landstingsass.

Figur 4 Den landstingskommunala arbetsvärdens organisation i Kronobergs län. SOL 1972:75

L S Verkstäder,

Ljungby

L S til'hor fr. o. m. 1/1 1971 landstinget. Övergången till landsting hade inneburit mer blankettarbete. Förkalkyler samt offert skall i efterhand sändas till arbetsvårdschefen för godkännande. På större arbeten (ingen fixerad summa) skall offerten godkännas. Mindre arbeten sköter föreståndareen själv. Intagningsnämnden består av personal från den statliga arbetsvärden, läkare, socialchef, representant från försäkringskassan samt föreståndaren. L S startade 1960 och fick lokaler i en gammal skola. Den 1/1 1968 flyttade man in i en ny modern verkstad. Verkstaden kan delas upp i följande avdelningar: Elavdelning Mekanisk avdelning (inkl. svets och måleri) Montering/ sy arbeten Fram t. o. m. 1970 var 75 och fr. o. m. 1971 90 platser godkända, varav 15 för psykiskt utvecklingsstörda. Resultatmässigt har man försökt skilja ut kostnaderna. Sämsta resultatet har sömnadsarbetet. Detta arbete utförs av den genomsnittligt sett minst kvalificerade (mest handikappade) personalen. Elavdelningen har gått bäst. Personalen trivs bäst på denna avdelning; det är ett kvalificerat och därtill mycket lämpligt arbete. Ekonomin på verksamheten har erhållits genom: 1 kvalificerade arbeten 2 ordentlig kontroll — inga reklamationer 3 upplagt i linjer på vettigt sätt 4 inte rädd för att åka ut till kunder. L S har alltid hållit hårt på leveranstider och kvalitet. Vidare anser man att "det som man vet att man i öppna marknaden har svårt att få lönsamt skall man undvika i skyddade verkstäder". Arbetsledningen har kvalificerad utbildning. Ställföreträdande föreståndare är ingenjör, likaså två av de fyra arbetsledarna. En av arbetsledarna har verkmästarexamen med el-behörighet. 48

L S är hårt knuten till ett speciellt industriföretag. Jämfört med andra verkstäder har man en större säkerhet i en kontinuerlig tillverkning genom att man skaffat vissa specialmaskiner som inte det aktuella företaget har. L S har en del rent automatiska arbetsprocesser, vilka ger möjlighet till fortsatt halvautomatiska eller rent hantverksmässiga arbetsmoment. Man saknar egen försäljningsorganisation. Landstinget skulle kunna samordna med egna produkter. Vidare borde landstinget ha teknisk konsult när det gäller verktygs- och metodfrågor. Sammanfattningsvis kan sägas att produktionen inom L S verkade vara mycket rationellt planerad och genomförd samt att produktionsserierna var långa och kvalificerade. Arbetsvårdschefen, ting, Skellefteå

Västerbottens läns lands-

Organisationen framgår av figur 5. Styrelsen bestod av lekmän. Ur industriell synvinkel var de intressantaste personerna en ordinarie ledamot med goda industrikontakter samt en suppleant, som var ekonomichef. Styrelsen hade normalt en viss budget att ta ur. Förvaltningsutskottet behövde besluta endast vid mycket stora ärenden, 200 000 kronor och liknande. Arbetsvårdschefen hade tidigare erfarenhet från större industriföretag, och hade tillträtt sin befattning den 1 oktober 1969. Stantorssnickeriet,

Robertsfors

Stantorssnickeriet startades 1967, utbyggdes 1970 för att bereda ytterligare personer arbete, knöts till landstinget 1/1 1970 och ändrade därvid namn till VSV-produkter. I samband med utbyggnaden hade det förekommit stora produktionsstörningar, vilket förklarade ett dåligt ekonomiskt resultat under det senaste året. Produktionen syntes välorganiserad med modern utrustning. Maskinparken är modern SOU 1972:75

STYRELSE (5 personer)

CENTRAL FÖRVALTNING Arbetsvårdschef

Utveckling/ distribution (marknadsföring) Sektionschef

Produktionsteknik (planeringssystem) Sektionschef

Kameral avdelning

Sekreterare

UMEÄREGIONEN

SKELLEFTEÄREGIONEN

LYCKSELEREGIONEN

Regionschef samt föreståndare för Umeåverkstaden

Regionschef samt föreståndare för Skellefteåverkstaden

Regionschef samt föreståndare för Lyckseleverkstaden

Figur 5 Den landstingskommunala arbetsvärdens organisation i Västerbottens län. och lätt anpassbar till annan produktion. Legogivare var framför allt ett företag inom radio branschen ( 5 0 % av sysselsatt personal och 75 % av försäljningsvärdet) och ett företag inom möbelbranschen (25 % av sysselsatt personal) Den bästa ekonomin ansågs ligga i den produktion, som avsåg radiobranschen (högtalarlådor). Det berodde dels på att man där hade långa tillverkningsserier, dels på att priskonkurrensen inte var så stark som vid möbeltillverkningen. I båda fallen hade man dock priskonkurrens från utlandet. Verkstaden kunde anses stor för att vara ett snickeriföretag. Även för sin ort var verkstaden ett relativt stort företag (under 1971 50 platser), även om Asea och MoDo med 2 0 0 - 3 0 0 anställda var större. Högtalarlåde-pro duktio nen vidarebefordrades till Lövånger för ytterligare bearbetning och sändes därefter vidare till Stockholm. En mycket väsentlig funktion för en snickerifabrik av detta slag ansågs inköpsfunktionen utgöra. Inköp av t. ex. jakarandafanér måste göras av en expert. Det ansågs möjligt att ytterligare förbättra inköpsarbetet, förutsatt att detta skedde genom fackman. På grund av att viss administrativ skrivhjälp dragits in ansåg föreståndaren att 4-SOU 1972:75

man inte kunde ägna tillräckligt med tid för detta arbete. Man ansåg att tre år varit en igångkörningstid. Med ovana skogsarbetare hade man ej förrän i år vågat ta långa serier. Det största dilemmat var att hålla leveranstiderna. Västernorrlands läns landsting Besök vid denna centralorganisation ingick inte i resorna. Följande uppgifter har därför hämtats från material, som varit tillgängligt från Utredningen rörande den skyddade sysselsättningen. Arbetsvärden ingår i en social sektion i driftsavdelningen vid landstinget. Funktionsuppdelningen i figur 6 torde återspegla organisationens uppbyggnad. Inom funktionen Prövning och träning finns dessutom 1 läkare, 1 föreståndare m.fl. Antalet platser under 1969 var i genomsnitt 405. Landstingets skyddade verkstad, Hoting Verkstaden hade startats 1963 och 1965 övertagits av landstinget. I princip skulle verkstaden svara för produktionen medan landstinget svarade för administrativa, tek49

Arbetsvårdschef

Service från övriga landstingsförvaltningar:

1 1 1 1

Ekonomi (bokföring, redovisning, fakturering, budget m m Central adm vid landstinget

prod ing Produktion och metodstudieing försäljning materialplan (försäljn, arbberedskapsing planering, konstkonstruktör ruktion, produktverktygskonstr utv, r i t n , metodberedare stud, m m 1 förs ledare

Social sektor (kuratorsservice, utredn, kontaktv, bidragsärenden)

Personalfrågor (plan o rekr, avtal o löner, utbildning

Soc sektor inom sektionen Central skrivservice

Central adm vid landstinget

Figur 6 Den landstingskommunala arbetsvärdens organisation i Västernorrlands län. niska och försäljningsmässiga arbetsuppgifter. Dock skulle verkstadsföreståndaren hjälpa till med de senare uppgifterna. På tillverknings- och försäljningssidan gjordes följande noteringar. Antalet köpare var under 1969 i stort sett bara en. Under 1970 köptes produktionen (av prefabricerade innerväggar) av två konkurrenter. Tillverkningen av dessa väggar var endast några få år gammal. Viss utbyggnad av verkstaden hade skett och ytterligare utbyggnad planerades. Försäljningsvärdet 1969 på 1,6 miljoner hade 1970 stigit till 2,8 miljoner. Antalet anställda arbetstagare hade inte stigit i motsvarande omfattning. Man upplevde erhållna priser som pressade, men man hade i någon mån lyckats uppnå bättre priser under det senaste året. Tillverkningsfördelen låg i långa serier, bl. a. hade man ett 3-årsavtal. 1969 får anses vara ett introduktionsår, vilket också framgår av ett väsentligt bättre ekonomiskt resultat för 1970. Föreståndaren hade lång tidigare praktisk erfarenhet av snickeri, delvis som egen företagare, delvis som arbetsledare i större företag och vidare även under tre år som yrkeslärare. Av de fyra arbetsledarna hade tre gått AMS' grundkurs för föreståndare, arbetsledare m. fl. Alla hade praktisk erfarenhet även som arbetsledare. En av arbetsledarna hade tidigare varit arbetstagare vid verkstaden. Man skulle kunna mekanisera tillverkningen ytterligare. Då skulle man vid nuvarande produktionsvolym emellertid behöva friställa arbetskraft. I denna valsituation föredrog man lägre mekaniseringsgrad med tillhörande 50

sämre ekonomiskt resultat framför alternativet att friställa personal. Man ansåg att det var svårt att få kapital till investeringar, som skulle ge arbetsmöjligheter åt den i så fall friställda personalen. Att man fått investera i ett nytt förråd berodde på att man fått en ny stor order. Man upplevde en viss svårighet i arbetsledningen på grund av att arbetsvårdsinspektören vid länsarbetsnämnden ville undvika att de anställda skulle arbeta för hårt. Beträffande verkstaden i övrigt kunde konstateras att man inte hade så mycket traditionellt" monteringsarbete. Västmanlands läns landsting Den centrala organisationen inom Västmanlands läns landstings arbetsvårdsnämnd uppvisar gentemot övriga besökta landsting två särdrag. Man har delat den dagliga ledningen för verksamheten i två enheter: arbetsvårdsnämndens kansli med en arbetsvärd sin ten dent som chef, samt arbetsvårdsnämndens produktion med en överingenjör som chef. Det andra särdraget är det stora antalet centrala befattningshavare. Enligt uppgift skall antalet centrala befattningshavare i funktionen arbetsvårdsnämndens produktion vara cirka 50 personer och inom arbetsvårdsnämndens kansli omkring 10 personer. Förhållandena inom arbetsvärdens i Västmanlands län organisation är under speciell utredning. Det finns här endast anledning att understryka den stora administrativa kostnaden per arbetstagare, som länet totalt redoviSOU 1972:75

sar. Vidare skall kommenteras att man har en produkt, som visserligen görs i stora serier, men att varje tillverkad enhet enligt företedda efterkalkyler lämnar ett väsentligt negativt täckningsbidrag. Detta innebär att ju större tillverkningen blir, desto högre blir förlusten. Skyddade verkstaden,

Hallstahammar

Då denna verkstad ingår i ovannnämnda utredning inom Västmanlands län skall här endast konstateras att produktionsmöjligheterna var dåliga. Lokalen var dels för trång för nuvarande antal arbetstagare, dels låg den i flera plan, vilket försvårade såväl materialhantering som arbetstagarnas rörelsemöjligheter. En väsentlig del av tillverkningen utgjordes av ovan nämnda olönsamma produkt. Enligt uppgift har legoarbetena på mekaniska och monteringsavdelningarna under 1970—71 blivit de ekonomiskt bärande avdelningarna.

Örebro läns landsting Inte heller denna organisation har besökts av utredaren. Följande information har erhållits beträffande organisationen: Arbetsvårdsavdelningen ingår som en sektion i sociala nämnden. Arbetsvårdschefen har i dag (1971) till sin hjälp en planeringsingenjör, en beredningsingenjör, två försäljningsingenjörer, en assistent för kamerala arbetet samt en kontorist. Antalet platser var under 1969 i genomsnitt 285. Laxå Serviceverkstad,

Laxå

Denna verkstad tillhörde de organisationer, som besöktes efter det att den preliminära rapporten var skriven. Bland annat var avsikten att diskutera och pröva de erfarenheter som vunnits vid tidigare besök. Som framgått av den tidigare redogörelsen var Laxå det företag, som hade det bästa ekonomiska resultatet, bland dem som besöktes. Serviceverkstaden kan beskrivas på följande sätt: SOU 1972:75

• bra arbetsledning, yrkeskunnig och intresserad • en lämplig produktion av likartade artiklar i långa och korta serier • lämpligt utnyttjade av arbetstagarnas arbetskapacitet • låga administrationskostnader i förhållande till tillverkningsvärdet • en billig — men trång och inte helt trevlig arbetslokal. Produktionen innebär arbeten i flera moment, vilket gjorde det möjligt för personer med olika slag av handikapp att göra en prestation, som i stort sett svarar mot icke handikappade personer i motsvarande sysselsättning. 60—70 % av arbetet låg på ackord. Man hade ingen konkurrens på produktionssidan. Omkring 7 5 % av för 1971 budgeterad försäljning gick till ett företag. Detta företag hade inte motsvarande produktionsresurser och var inte heller intresserat av att skaffa sig sådan, relativt kapitalkrävande, produktionsutrustning. Serviceverkstaden startade i kommunal regi 1963. Landstinget övertog 1965/66. Efter vissa svårigheter vid övergången till landstingsorganisationen ansåg man nu att kontakten med den centrala organisationen var god. Bland annat hade man regelbundna träffar med samtliga verkstadsföreståndare. Föreståndaren ägnar mycket tid åt arbetsuppgifter som prissättning, inköp, leveransbevakning etc. Det blir därför föga tid över för produktionsinriktat arbete. Man har budget och månadsvis budgetuppföljning. Fr. o. m. 1971 är förmännen med i budgetarbetet, vilket man ansåg vara mycket lämpligt. Liksom på många andra håll upplevdes det som mycket svårt att skriva ut arbetstagare till arbete på öppna marknaden. Sedan 1966 hade detta bara skett i tre fall.

Tingvallaverken,

Trollhättan

Tingvallaverken är en relativt stor verkstad med ca 80 av AMS godkända platser. Man har förutom föreståndaren en planeringsman 51

samt fem arbetsledare. Därtill önskar man två specialarbetare, framför allt för att arbetsledarna skall slippa så mycket övertid. Huvudman är Trollhättans stad. Verkstaden gick tidigare under namnet Trollhättans stads arbetscentral. I samband med flyttning till nya, moderna lokaler den 1 maj 1969 ändrade man namn till Tingvallaverken. Namnändringen har upplevts positivt av de anställda. Beträffande huvudmannaskap trodde man att det förr eller senare skulle bli landstinget som övertog verkstäderna inom länet. Man upplevde emellertid en risk för tungroddhet i så fall och ansåg att det var bra att ha huvudmannen nära. Inom länet hade man emellertid tillsatt en arbetsvårdsintendent, som skulle syssla med samordning mellan verkstäderna. Detta trodde man skulle minska riskerna för viss inbördes konkurrens. Verkstaden är uppdelad i två avdelningar, vardera med ca 40 platser: en paketeringsoch monteringsavdelning för lättare arbeten och en mekanisk avdelning med bl. a. svetsning. Ekonomiskt anser man att den mekaniska avdelningen går bäst ihop. Anledningarna är mer kvalificerade arbetsuppgifter, bättre arbetskraft och högre priser. Tillverkningen består uteslutande av legoarbeten. 70 % av allt legoarbete avser ett företag. Två andra företag delade huvudparten av resterande produktionskapacitet. Man har mycket få små företag som legogivare. Det största legogivande företaget ansågs som en mycket bra affärsförbindelse. Man krävde offert på varje uppdrag men ansågs inte betala särskilt bra. De goda personrelationerna ansågs som mycket värdefulla. Vissa arbetsuppgifter hade man haft ända sedan 1956. I jämförelse med andra verkstäder hade man en mycket hög utskrivning till arbete på öppna marknaden. Under 1969 hade 18 personer skrivits ut till sådant arbete, medan antalet utskrivna till motsvarande arbete 1970 var 10 personer. Den höga utskrivningsandelen torde i hög grad bero på 52

föreståndarens systematiska inriktning på att placera personer på arbeten i närliggande industri. Föreståndaren hade utöver folkskola ingen formell skolning. Hade deltagit i grund- och fortsättningskurs för föreståndare, arbetsledare m. fl. Var tidigare arbetsledare och befordrades till föreståndare vid den nya verkstaden. Endast en av de fem arbetsledarna hade deltagit i grundutbildningen för föreståndare, arbetsledare m. fl. Detta ansågs bero på stor arbetspress, bl. a. på grund av den företagna flyttningen. Ingen av nämnda sex personer hade någon formell arbetsledarutbildning. Däremot hade en person ingenjörsexamen. De kommunala myndigheterna anlitade Tingvallaverken i ganska hög grad. I styrelsen ingick bl. a. befattningshavare med industriell erfarenhet. Man hade även nytta av det största legogivande företaget när det gällde planering för framtida verksamhet. Verkstaden hade en ord er beläggning för ca 6 månader.

Åmåls stads arbetscentral,

Åmål

Arbetscentralen startade 1960 och var igång 1961. Verkstaden är inrymd i en omodern trång villaliknande byggnad, som utnyttjades i tre plan med t. ex. maskinverkstad i källarplanet. Tillverkningen omfattar fyra olika områden. 8 personer är sysselsatta med maskinell bearbetning i verkstaden, 2 personer med metallslöjd, 3 personer i snickeriet och slutligen 5 personer i monteringsavdelningen. Som specialitet räknar man finmekanisk bearbetning (detaljer till cylindrar m. m.). Det bästa ekonomiska resultatet erhålls utan tvekan från maskinavdelningen. Anledningarna är dels att man har bättre folk där (prestation ca 0,8), dels att maskinerna styr produktionen. (På monteringsavdelningen anses prestationen ligga på 0,55). Tillverkningsvolymen som 1969 var ca 145 000 kronor hade 1970 stigit till 248 000 enligt följande fördelning: SOU 1972:75

Slöjd Egen tillverkning 61600 (Trä 23 300, Metall 38 388)

Lego Lego Monteringsavd. Maskinavd. 67 400 119 000

24,5 % 27,5 % Total tillverkning 248 000

48 %

1967 och 1968 hade man en kraftig minskning i legotillverkningsvolymen. Detta berodde på att ett storföretag "backat ut" och förskjutit leveranser. Man hade då blivit tvungen att gå över på slöjd som tillverkningsområde. Man skulle vilja ha mer tillverkning på den mekaniska sidan. Man var benägen att tro att legoarbeten innebar den bästa ekonomin. Vid egentilltillverkning var resultatet i hög grad beroende på arbetstagarna. Halvautomatiska arbetsförlopp ansågs bäst. Under 1969 hade man jämfört med andra verkstäder ovanligt många frånvarande per dag. Detta ansågs bero på att verkstaden hade många överåriga samt relativt många med alkoholproblem. Antalet alkoholskadade hade under 1970 kraftigt reducerats och flera överåriga hade nu avförts. I vissa fall hade arbetstagare fått pension. De fyra företag som svarar för de flesta legoarbetena är att betrakta som medelstora företag. Kontakt med dem har erhållits genom personliga relationer. Från ett av dessa företag hade det senaste uppdraget givit arbete för 5—6 personer under ett års ' tid. På grund av olämpliga maskiner hade det tidigare varit ett mycket dåligt ekonomiskt resultat. Efter anskaffning av en ny maskin hade det dåliga resultatet förbytts i ett visst överskott per 100 levererade detaljer. Genon den nya maskinen hade en flaskhals försvun1 nit. Föreståndaren var från början verktygsmakare, hade per korrespondens skaffat sig en verkmästarutbildning och hade deltagit i grund- och fortsättningsutbildning för föreståndare. Arbetsle dåren var grovplåtslagare med förmans- och verkmästarekurs. Han var nu klar med ingenjörskurs. Under 1969 anställdes en stödarbetare med finmekanisk SOU 1972:75

erfarenhet. Råmaterial köps i ganska stora kvantiteter i taget till "hyggliga priser". Lokalens olämplighet medför att lagerhanteringen negativt påverkar ekonomin. De i förhållande till produktionsvärdet 1969 mycket höga lönekostnaderna torde på grund av större försäljningsvolym 1970 komma att minska väsentligt. Föreståndaren använde uppskattningsvis 30 % av sin arbetstid åt försäljnings-, marknadsförings-, prissättnings- och liknande arbeten. Industri-Produkter

Arvika stad, Arvika

Industri-Produkter startade 1 9 6 4 - 6 5 . Den ursprungliga verkstaden byggdes för 35 personer. Man har nu flera olika lokaler. Antalet av AMS godkända platser var den 31/12 1969 47 personer. Man hade 1969 en genomsnittlig beläggning på 58,1 personer. Föreståndaren karaktäriserar sig själv som mer produktions- än affärsinriktad och samarbetar därför på affärssidan med en annan föreståndare. Styrelseordföranden har visat stort positivt intresse för verkstaden. Verksamheten kan delas upp i följande avdelningar: Avdelning skärande bearbetning (svarv, fräsm. m.) trådprodukter rör (takräcken m. m.) kiosk

Antal arbetstagare 12-15 7-8 36 25

Ekonomiskt bäst anses avdelningen för skärande bearbetning gå, därnäst rörarbetena. Takräcken kunde i denna verkstad tillverkas mer ekonomiskt än på annan tidigare verkstad. Anledningen var att man i denna större verkstad hade bättre möjlighet att rationalisera verksamheten. "50 000 takräck kan man tillverka ekonomiskt lönande, ej 5 000". Inom Industri-Produkters närmaste omland finns det många "samhälls-verkstäder", vilket innebar ett "krigande" om uppdrag. 53

Man var från början inriktad på industrier kring Arvika, men resultatet blev dåligt. Ett tag hade man inga uppdrag från industrierna i Arvika, men de har nu börjat komma tillbaka. De stora uppdragen kommer emellertid från industrier på andra orter. Försäljningsaktiviteten har varit av liten omfattning beroende på att den egna tillverkningen varit av ringa omfattning. För erhållande av produktionsuppdrag har tidigare kontakter med företag utnyttjats och nya kontakter har efter hand erhållits. Ett visst samarbete har utövats mellan övriga skyddade verkstäder i Värmland och Älvsborgs län, vilka har tillfört verkstaden vissa arbetsuppgifter. Arbetsledarna har samtliga varit arbetsledare inom privatindustrin innan de anställdes på verkstaden. De har gått igenom AMS' grundkurs. Beträffande utbildning framhölls följande: "Man borde föra upp föreståndarens utbildning på ett högre plan. Grundkursen kunde vara gemensam för flera kategorier arbetsvårdspersonal — därefter skulle man skilja på grupperna, särskilt när det gällde kalkylering. Föreståndaren idag är företagsledare — det går inte att ta föreståndare som inte har företagserfarenhet. — Arbetsledarna borde få mer om att "handskas med folk", att lära mer om handikapp — att inte falla in i "anstaltstänkande". 5>e borde då och då få en genomgång om hur den vanliga industrin utvecklats, inte minst på maskinområdet. För AM S-bidrag till kommuner borde det finnas krav på att arbetsledarna skulle ha viss utbildning".

Gislaveds-Produkter, Gislaved Gislaveds-Produkter hade den 31 december 1969 45 av AMS godkända platser. Verkstaden kan uppdelas i tre avdelningar: en mekanisk, en snickeri och en monteringsavdelning. Man ansåg sig ha en bra kommunal styrelse, som inte var ovillig när det gällde verifierade investeringar. Man hade ett rullande reservationsanslag som fick utnyttjas. 54

Styrelsen beslutade om investeringar under 10 000 kronor. När det gällde investeringar över 10 000 var kommunfullmäktige beslutsfattare. Av 1970 års produktion, 1 067 000 kronor, avsåg 812 500 egen produktion och 254 000 legoarbeten. Man definierade egen produktion som sådana arbeten, där verkstaden dels köpte in råvaran, dels bearbetade den medan legoarbeten karakteriserades som arbetsuppgifter, där kunden tillhandahöll råvaran. Under de tre senaste åren hade stora serier legoarbete från ett gummiföretag utgått genom att produkter nu importeras. Ett förbättrat ekonomiskt resultat berodde i hög grad på att man kunnat ta ut bättre priser. Vidare hade man haft möjlighet att skaffa en högmodern, numeriskt styrd, maskinutrustning. Beräkning av avkastningen på dessa investeringar kontrollerades vid besöket och kunde konstateras ge ett mycket gott ekonomiskt resultat. Samtidigt gav de en hel del efterarbeten, t. ex. gängning, svarvning, slipning etc. Bristande tid från arbetsledningen innebar att man endast undantagsvis hade tid till efterkalkyler. Man skulle behöva en rationaliseringsexpert, eftersom det var nödvändigt att följa den tekniska automatiseringens utveckling

B.4 Bedömning av uppställda hypoteser Som tidigare framhållits ställdes ett antal hypoteser upp, vilka skulle prövas. Någon regelrätt statistisk prövning kunde inte genomföras på grund av det lilla materialet. Syftet var framför allt att diskutera hypoteserna och att eventuellt föreslå fördjupade studier vid ett annat tillfälle. Totalhypotesen "Det föreligger skillnader i undersökningsvariablerna mellan verkstäder med låga underskott och verkstäder med höga underskott". Denna hypotes innebär att sådana skillnader skall kunna mätas i ekonomiskt resultat. SOU 1972:75

Diskussionen i avsnitt B.2 visar att måttet "ekonomiskt resultat" inte är entydigt. Om man bedömer efter underskottet per plats föreligger klara skillnader. Gör vi däremot en bedömning efter bidrag i procent av totala kostnader är inte bedömningen lika entydig, vare sig enligt det statliga bidraget eller enligt huvudmannens täckningsdel. Inte heller när vi gör en klassificering med hänsyn till enbart de industriella kostnaderna kan vi få £n klar resultatskillnad. Slutsatsen av denna diskussion måste således bli att det ekonomiska måttet "resultat" (eller "underskott") inte är en helt tillförlitlig mätare. Konsekvensen av detta är i sin tur att diskussionen i fortsättningen inte helt strikt kommer att följa grupperingen i "låga" respektive "höga" underskott. Produktionsresursernas

Ort

Bedömd arbetskapacitet 1/31/2

1/22/3

Över 2/3

10 17

53 21

17 36

20 26

19 8

10 4

26 20

45 68

21 19 0

8 34 6

58 6 75

13 0 19

3 0

9 26

45 37

43 37

Högst 1/3 Verkstäder med låga underskott Mjölby Gislaved Ljungby Trollhättan Laxå

Verkstäder med höga underskott Åmål Arvika Hoting Hallstahammar Robertsfors

betydelse

Något entydigt samband mellan utbildning/ industriell erfarenhet och ekonomiskt resultat har inte kunnat konstateras. Av uttalanden och observationer framgår emellertid att produktionsteknisk och ekonomisk utbildning är av väsentlig betydelse för såväl föreståndare som arbetsvårdschefer. På arbetsvårdschefsnivå tillkommer dessutom ett behov av organisationsteoretiska kunskaper, inkl. ledning av personal på ledande nivå. Klara exempel på lämplig respektive olämplig tidigare praktisk erfarenhet har erhållits såväl när det gäller arbetsledare som föreståndare. Det har kunnat konstateras att lämpliga stödarbetare kan vara till mycket stor nytta. De kan också vara en rekryteringskälla för framtida arbetsledare. Det antogs föreligga ett samband mellan arbetskapacitet och resultat. Tabell 5 ger viss information. Tabellen pekar inte på något entydigt samband mellan högre arbetskapacitet och bättre ekonomiskt resultat. De fåtaliga observationerna gör en mer detaljerad analys omöjlig. Det har således inte kunnat konstateras något klart samband mellan de anställdas SOU 1972:75

Tabell 5 Fördelning av arbetstagare pa bedömd arbetskapacitet i procent.

arbetskapacitet och verkstadens ekonomiska resultat. Detta bör betraktas som förvånansvärt. Anledningarna kan vara flera: 1. något samband föreligger faktiskt inte 2. bedömningarna är enbart skenbart olika, i själva verket föreligger inte någon väsentlig olikhet mellan de olika verkstädernas genomsnittliga arbetskapacitet 3. den i modellen i avsnitt B.l påvisade komplexiteten försvårar möjligheten att enTabell 6 Frånvarande i förhållande till inskrivna i oktober 1969. Ort

Procentuell frånvaro

Grupp med låga underskott Mjölby Gislaved Ljungby Trollhättan Laxå

17 15

2 8

Grupp med höga underskott Åmål Arvika Hoting Hallstahammar Robertsfors

29 23 30 16 13

kelt konstatera samband mellan olika variabler. Ett annat mått på arbetskraftens kapacitet är frånvarofrekvensens storlek. I en hypotes antas att det är en lägre frånvarofrekvens i den bättre verkstaden. Även om tabell 6 möjligen kan sägas ge ett visst belägg för hypotesen att det föreligger ett samband mellan lägre frånvarofrekvens och bättre ekonomiskt resultat måste osäkerheten i siffror beaktas, främst det lilla antalet observationer. Det skall i motsats till ovanstående konstateras att man inte finner någon tendens till belägg för hypotesen att ett högre utnyttjat timtal per belagd plats positivt samvarierar med det ekonomiska utfallet, (se tabell 7) Tabell 7 Utnyttjat timtal per belagd plats i procent av 1 900 timmar per år. Ort

Procent av norm (1 900 tim/år)

Tabell 8 Produktionsvärde per belagd plats. Ort

Produktionsvärde per belagd plats i 1 000 kr

Grupp med låga underskott Mjölby Gislaved Ljungby Trollhättan Laxå

18,7 14,7 11,2 13,9 47,1

Grupp med höga underskott

Grupp med låga underskott Mjölby Gislaved Ljungby Trollhättan Laxå

"omvänd" hypotes. Jämförelserna med Hoting och Åmål kullkastar emellertid även denna hypotes. Förekommer det då ett högre produktionsvärde per belagd plats i den verkstad, som har lägre underskott? Inte heller härvidlag finner man någon tendens till samband. Frånvaron av samband förklaras enklast av att en del företag har mycket legoarbete, där de endast fakturerar själva arbetskostnaden. Andra företag har arbeten, där de har höga produktionsmaterialkostnader, t. ex. Arvika i viss del av sin produktion.

54 54 64 66 83

Åmål Arvika Hoting Hallstahammar Robertsfors

6,5 33,8 32,0 20,4 18,7

Grupp med höga underskott Åmål Arvika Hoting Hallstahammar Robertsfors

50 88 92 61 78

Materialet tyder snarare på att det skulle föreligga ett samband mellan högre utnyttjande av timantalet per belagd plats och sämre ekonomiskt resultat. Detta skulle innebära att de anställda visserligen befann sig på arbetsplatsen och uppbar lön, men att de inte utförde produktivt arbete. Jämför vi med Arvika i tabell 4 kan vi konstatera att denna verkstad har högre ersättningar till arbetstagare i % av bearbetningsvärdet. Detta skulle styrka en sådan 56

Ett par av hypoteserna berör sambandet mellan produktionsförutsättningar och ekonomiskt resultat. Produktionsförutsättningarna bedömda i såväl maskiner som lokaler. Dessa hypoteser har inte testats i kvantitativa termer. Det är emellertid utredningsmannens övertygelse att det antingen för det enstaka undersökningsåret eller för ett antal år föreligger ett mycket kraftigt samband mellan bra lokaler/högre investeringskostnader i maskiner per anställd och ekonomiskt resultat. Exemplen på såväl dåliga som goda förutsättningar i dessa avseenden förefaller klara. En hypotes avseende samband mellan fördelningen halv- och heldagsanställda och ekonomiskt resultat har inte kunnat kontrolSOU 1972:75

leras på grund av brister i ursprungsmaterialet. Vid diskussioner med föreståndare har man påpekat att man ibland skulle vilja kunna planera beläggningen bättre. Sammanfattning resurser

beträffande

produktions-

En serie hypoteser ställdes upp för översiktligt studium. I stort kan man säga att endast en av dessa, den om samband mellan produktionsförutsättningar och ekonomiskt resultat, tenderat att verifieras. Har då undersökningen varit förgäves? Nej, inte enligt utredarens mening. Vi har kunnat konstatera att det inte föreligger uppenbara samband mellan ekonomiskt resultat och vissa variabler. Således föreligger det inget uppenbart samband mellan arbetstagarnas bedömda arbetskapacitet och verkstadens resultat, inte heller mellan utnyttjat timtal per belagd plats och ekonomiskt utfall och inte heller mellan produktionsvärde per belagd plats och verkstadens totala ekonomiska resultat. Tabell 4 och diskussionen i anslutning härtill understryker arbetslönernas betydelse för det ekonomiska resultetet.

Undersökningsvariabeln

försäljningsresurser.

Förutsättningarna för att på detta lilla material göra en närmare analys av sambandet mellan de hypoteser, som avsåg samband mellan försäljningsresurser och verkstädernas ekonomiska resultat måste bedömas som små. Försäljning får här anses innefatta såväl arbetsanskaffning för legoarbeten som försäljningsaktiviteter för egna produkter. Det tycks som om man från verkstädernas, inkl. landstingens, sida inte har tid att ägna sig åt en rationell och planerad försäljningsverksamhet. Dock tyder resultatet på att intresset för försäljningsverksamhet kan vara något större hos de verkstäder, som uppnått det bättre ekonomiska resultatet. Någon bedömning av uppnådda försäljSOU 1972:75

ningspris i jämförelse med marknadspriser har bl. a. av tidsskäl inte gått att göra. Sammanfattningsvis kan för samtliga besökta verkstäder framhållas att det förefaller som om försäljningsaktiviteterna genom information, reklam, utställningar och kundbesök är för låga. Detta medför att verkstäderna får onödigt få förfrågningar om produktionsuppdrag, och detta innebär i sin tur att man inte vågar begära priser, där man får en hygglig kostnadstäckning. Mot detta skall sägas att vissa verkstäder uppger sig ha så mycket förfrågningar, att man har möjlighet att uppträda relativt prismedvetet på marknaden. Endast som undantag har konkurrensen från vanliga industriföretag eller andra skyddade verkstäder uppgetts vara en starkt besvärande faktor.

Un dersö kn ingsvaria be In ad min is tra tiv a resurser En viktig administrativ resurs utgör verkstadsföreståndaren. Det lilla antalet besökta verkstäder medger inte någon systematisk observation. Man kan dock konstatera att rekryteringsvägarna varit väsentligt olika för de besökta föreståndarna. Utan att något bevis föreligger finns det anledning att tro på samband mellan ekonomiskt resultat och utbildning i teknik, ekonomi och arbetsledning. Flera av föreståndarna konstaterade att man, med relativt grunda teoretiska kunskaper, hade att administrera verksamheter, som med vanliga industriella mått måste betraktas som relativt stora. Man kunde också lätt konstatera att föreståndarens tidigare erfarenhet, som verktygsarbetare, som konstruktör etc. satte starka spår på hans sätt att arbeta inom verkstaden. Vissa hypoteser anknöt till antalet servicepersoner av skilda slag. Några mått i dessa avseenden har inte gått att erhålla. Bildandet av landstingsorganisationer borde medföra att de enskilda verkstäderna finge bättre hjälp i dessa avseenden. Hur upplever verkstadsföreståndarna före57

komsten av landstingsorganisation, eller avsaknaden av en sådan? För att starta med de verkstäder, som är i kommunal ägo, framförde flera synpunkter på att en gemensam organisation skulle kunna vara till nytta på flera sätt, samtidigt som man var litet rädd att förlora sin frihet. De verkstäder som sedan kortare eller längre tid var bundna till ett landsting hade en del kritiska synpunkter att komma med. Man ansåg ofta att man förlorat i självständighet, att det blivit ett alltför stort pappersarbete och att besluten tog alltför lång tid. Man framhöll i något fall att landstingsorganisationen var alltför stor i förhållande till sin insats. I ett annat fall konstaterade man att landstingets redovisningssystem inte var till någon nytta när det gällde ekonomiska bedömningar avseende verkstaden.

Undersökningsvariabeln munala resurser

statliga och

kom-

På vilket sätt föreligger det samband mellan ekonomiskt resultat och bidrag från stat och kommun? Att det totala bidraget per verkstad eller per plats är högre i gruppen med höga underskott (se tabell 2) är självklart. Tabellen är emellertid långt ifrån entydig. Verkstäderna med låga underskott har som regel större procentuellt bidrag från staten, än gruppen med höga underskott. En väsentlig förklaring härtill är den tidigare fram t. o. m. 30.6.1969 gällande konstruktionen av det statliga drift bidraget, som var högstbestämt till 2 000 kr per år och plats. Någon nämnvärd skillnad avseende bidragen från andra kommuner (övriga bidrag) kan inte konstateras. Av detta följer att huvudmannens täckningsdel i procent av de totala kostnaderna är högre för de verkstäder, som har sämre ekonomiskt resultat. Myndigheternas intresse för och engagemang i verkstadens problem tycks variera. Det är troligt att ett positivare intresse och en lämpligare (mer affärsinriktad) styrelse oftare kan konstateras hos gruppen med bättre ekonomiskt resultat. Enda uttalande om negativt industriinriktat intresse förekom 58

hos en av de "sämre" verkstäderna. I varje fall kan inget samband med ekonomiskt resultat konstateras. Undersökningsvariabeln

industriell

struktur

Inte heller här har några systematiska observationer kunnat genomföras. Åtminstone en av de besökta verkstäderna låg i område med många småföretag. Samarbetet uppgavs gå alldeles utmärkt. Samtidigt kan konstateras dels att ett företag ur gruppen med höga underskott hade huvudparten av sina uppdrag från relativt avsides liggande storindustrier. Däremot hade några företag ur den "bättre" gruppen huvudparten av sina uppdrag från industrier, som låg mycket nära. Någon regelbundenhet har således inte kunnat konstateras. Un dersö kn ingsv aria be In "o bje k te t" En av hypoteserna innehöll påståendet att "de ur ekonomisk synvinkel bättre verkstäderna har bättre anpassat sin produktion till industriföretagen i omlandet". Åtminstone två av de "bättre" verkstäderna har en produktion, som är mycket väl anpassad till industriföretag i närheten. De har också långa serier, men sådana förekommer även i den andra gruppen. "De bättre verkstäderna har högre produktionsvärde per arbetstimme i förhållande till medeltimförtjänsten per arbetstimme", står det i en annan hypotes. Att denna inte stämmer har framhållits tidigare, liksom skälen härför. Tabell 9 ger sifferuppgifterna. Tabellen visar genom relationstalen 0,82 etc. vilken andel som medeltimförtjänsten utgör av produktionsvärdet per arbetad timme. Något samband med ekonomiskt utfall står inte att finna. Tabellen visar att i samtliga fall (utom för Laxå) ligger medeltimförtjänsten högre bland verkstäder med sämre resultat än för verkstäder med bättre ekonomiskt utfall (= lägre underskott). Liksom tidigare påtalats kan detta innebära att personalen utnyttjas sämre i verkstäderna med höga underskott. SOU 1972:75

Tabell 9 Produktionsvärde tjänst per timme. Ort

och

medelför-

Prod.värde/ arb. timme

Medeltimförtjänst1

Relationstal

8: 29 15: 89 12: 40 11: 20 32: 98

6:82 8:22 7:26 7:55 9:89

0,82 0,52 0,59 0,67 0,30

5 84 18 32 21 04 15 37 14 20

8:31 8 62 8 77 8 67 8:71

1,43 0,47 0,42 0,56 0,61

Grupp med låga underskott Mjölby Gislaved Ljungby Trollhättan Laxå Grupp med höga underskott Åmål Arvika Hoting Hallstahammar Robertsfors

1 Uppgift om medeltimförtjänst avser tiden före avtalets fullständiga ikraftträdande.

I stället för produktionsvärde per arbetstimme i ovanstående tabell hade det varit intressant att använda bearbetningsvärdet per timme. Sådana uppgifter förelåg dock ej. Möjligen hade klarare samband kunnat erhållas från tabellen om dessutom medeltimförtjänsterna varit enhetligare definierade. Vid en förnyad och fördjupad utredning bör detta undersökas.

Sammanfattning

hypotestestningen

Härmed har en genomgång skett av de hypoteser, som ställdes upp innan undersökningen startade. Mycket få positiva samband har erhållits i det redovisade materialet. Största värdet har möjligen undersökningen haft genom att konstatera att vissa samband inte renodlat föreligger. Det förhållandet att vi inte funnit renodlade samband behöver dock ej innebära att samband ej föreligger. Osäkerheten i materialet på grund av det Ulla antalet deltagande företag samt på grund av siffermaterialets ofta ej entydigt definierade utformning gör SOU 1972:75

att felaktigheter kan förekomma. Önskvärdheten av att i vissa sammanhang utnyttja ett bearbetningsvärde i stället för produktionsvärde kan ånyo understrykas. Troligare är emellertid att vissa samband föreligger men att den komplexitet som präglar verksamheten innebär att vi inte får rena resultat. Kanske skulle en mera raffinerad statistisk undersökningsmetod få flera positiva samband, kanske skulle sådana erhållas redan vid ett större antal undersökta verkstäder. Resultaten tyder på följande samband: 1. det föreligger ett positivt samband mellan bättre produktionsförutsättningar i form av maskinell utrustning, lämpliga lokaler etc. och bättre ekonomiskt resultat. 2. det föreligger ett positivt samband mellan större marknadsaktivitet och bättre ekonomiskt resultat. Marknadsaktiviteten beskrevs som verkstadsföreståndarens uppgivna tid för försäljningsarbete, antalet erhållna offertförfrågningar och avgivna offerter m. m. 3. att det (som en följd av 1 och 2 ovan) föreligger ett positivt samband mellan objektets lämplighet från tillverkningssynpunkt och ekonomiskt resultat. 4. att det föreligger ett samband mellan hög frånvarofrekvens och dåligt ekonomiskt resultat. Däremot har vi inte konstaterat något entydigt samband mellan arbetstagarnas bedömda arbetskapacitet och verkstadens ekonomiska resultat. Avsaknaden av fastställt samband beror dock säkerligen inte på att sådant samband skulle saknas utan snarare på endera av två faktorer: antingen är det ingen större skillnad mellan den genomsnittliga arbetskapaciteten i de olika undersökta verkstäderna eller också är osäkerheten i bedömningarna så stor, att detta stör undersö kningsre sulfaten.

B.5 Sammanfattning Förutsättningar för bättre jämförelser Föreliggande undersökning har baserats på material, erhållet på två olika sätt. Visst skriftligt material hade samlats in från det stora flertalet av skyddade verkstäder. Från detta material erhölls vissa uppgifter om de ca tio verkstäder, som ingår i denna undersökning. Ett kort besök, av en halv till en dag, har gjorts vid de aktuella verkstäderna, där i första hand föreståndaren intervjuats. Den totala undersökningstiden har haft en utsträckning över ca tre månader, inom vilken tid förberedelser, genomförande och resultatsammanställning ägt rum. Det stora antal verkstäder och det växande antalet arbetstagare gör det nödvändigt att fastställa metoder för bedömning av effektiviteten vid verkstäderna. De synpunkter som här framförs bör vara ett komplement till huvudutredningens synpunkter när det gäller sådana jämförelsemöjligheter. Målsättning. Syftet med föreliggande utredning var mycket generellt formulerat: "att belysa sådana förhållanden, där det finns anledning anta att förklaringar till de skyddade verkstädernas ekonomiska resultat kan finnas". Modellen i avsnitt B.l visar vilket komplext samband som föreligger. Det finns anledning att i fortsatta utredningar söka begränsa utredningen till exempelvis en av de i modellen ingående variablerna.

Ut re dn ingsresu rse r För att få mer säkerställda resultat är det troligt, att antalet utvalda verkstäder bör vara något fler än i föreliggande utredning. Än mer viktigt är emellertid att urval av undersökningsföretag görs med hänsyn till den variabel, som skall undersökas, t. ex. produktionsresurser, försäljningsresurser etc. Det torde vidare vara önskvärt att större tidsresurser ges åt såväl förberedelser som genomförande. Å andra sidan kan ett klarare 60

formulerat utredningsuppdrag innebära tidsbesparingar för utredningsmannan. Härvidlag spelar givetvis vederbörandes förkunskaper om såväl ämnesområde som verkstadsorganisation in. Osäkerheten i föreliggande utredning beror i vissa fall på att verkstäderna varit inne i skeden av utveckling eller produktionsomläggning. Det har i dessa fall varit värdefullt om man haft möjlighet att studera utvecklingen av genomförda förändringar under några år. Ibland har höga kostnader och låga intäkter haft sin förklaring i att man varit inne i ett uppbyggnadsskede.

Jämförbarhet mellan verkstäderna Verkstäderna är på många sätt olika. Skiljaktigheter föreligger beträffande produktionsinriktning, regional lokalisering, arbetstagarnas arbetskapacitet etc. Om utredningen avser ekonomiska mål krävs för gruppering i t. ex. "bra" och "dåliga" verkstäder fastställande av ett resultatmål, dvs. en budget och budgetutfall. Vidare är det önskvärt att man för jämförelser med andra verkstäder, gör uppdelningar i olika produktionsavdelningar, t. ex. mekanisk tillverkning, monteringsarbeten etc. För flera syften är det vidare önskvärt att man kan införa likartade bedömningar och definitioner i skilda avseenden, t. ex. bedömning av arbetskapacitet och vid definition av vad som räknas som legoarbete. Denna jämförbarhet är inte behövlig enbart för vetenskapliga explorativa utredningar utan även för det mer praktiska handhavandet av den skyddade verksamheten. Diskussion om dessa frågor har ur "praktisk" synvinkel skett i två artiklar: "Förslag till ett ekonomiskt-administrativt styrsystem för skyddat arbete", samt "Ett budgetsystem för verkstäder för skyddat arbete". En mer populärt utformad framställning av syftet med det ekonomiskt-administrativa styrsystemet har skett i en artikel under rubriken "Kalkylering och kostnadskontroll i Ö-verkstaden".

SOU 1972:75

Sammanfattning

beträffande

verkstäderna

Sammanställningen i tabell 10 visar de ekonomiska mått, som diskuterats i anslutning till tabellerna 1-4. Sammanställningen visar olikheten mellan de olika verkstäderna och även svårigheten att bedöma vad som menas med ett "bra" respektive "dåligt" ekonomiskt resultat. Ett syfte med verkstäderna är att rehabilitera arbetstagarna, så att dessa kan skrivas ut till arbeten i öppna marknaden. Flertalet föreståndare framhöll svårigheterna härvidlag. Av den tidigare redogörelsen för de besökta verkstäderna framgick att det bara var Trollhättan, som under 1969 hade en väsentlig utskrivning till sådant arbete. Det kan konstateras att Trollhättan även för 1966-1968 har en stor utskrivning av arbetstagare till arbete i öppna marknaden. Övriga 10 verkstäder har för 1967 respektive 1968 tillsammans färre utskrivna till öppna marknaden än Trollhättan ensamt. B.6 Rekommendationer Även om utredningen, som tidigare framhållits, av olika skäl inte kunde förväntas ge entydiga svar på ställda frågor har dock genom intervjuer, egna observationer och studium av tillgängligt material vissa förhållanden understrukits. Dessa kommer att

diskuteras under rubrikerna: produktion, marknadsföring, och utbildning.

målsättning, organisation

Målsättning I två separata artiklar har diskuterats hur den skyddade sysselsättningen kan beskrivas ha två mål: ett ekonomiskt mål och ett socialt mål. Dessa mål kan samordnas på så sätt att det sociala målet först fastställes genom ett politiskt ställningstagande. Det ekonomiska målet anpassas efter det sociala och realiseras genom huvudmännens och de enskilda verkstädernas åtgärder. Olikheterna i exempelvis andelen utskrivna till arbete i öppna marknaden kan vara ett uttryck för att föreståndarna har bedömt målet för verksamheten på olika sätt och därför satsat sina resurser på olika åtgärder. Intervjuer och samtal med föreståndare och befattningshavare i övrigt visar klart att man upplever verksamhetens mål på olika sätt. En inledande rekommendation är att klarare än tidigare i såväl kvalitativa som kvantitativa termer ange den skyddade sysselsättningens sociala och ekonomiska mål samt tillgängliga resurser för att uppnå detta.

Tabell 10 Olika mått på det ekonomiska resultatet. Ort

Underskott enl. AMS sammanställningar

Bidragsandel av tot. kostn.

Per verkstad Per plats 1 000-tals kr kr

Vissa kostn. i förh. till försäljn.

Personalkostn. i förh. till bearb.värde

Arb.tab.

Övr.pers.

Mjölby Gislaved Ljungby Trollhättan Laxå

118 242 103 373 överskott

3 941 5 392 1 722 5 562

44,7 32,6 19,3 31,3 3,5

105 112 90 104 65

179 150 123 147 81

102 106 82 101 45

35 54 29 50 20

Åmål Arvika Hoting Hallstahammar Robert sfors

225 622 677 633 446

11 252 13 229 13 545 11515 14 873

63,2 30,5 31,3 38,1 48,1

198 110 105 112 151

299 140 146 162 195

252 120 103 117 410

128 64 70 89 147

SOU 1972:75

Produktion Föreliggande specialutredning avsåg att huvudsakligen belysa ekonomiska konsekvenser. Det är därför glädjande att kunna framföra att den bästa möjligheten till bättre ekonomi också är den bästa möjligheten till meningsfyllt arbete för arbetstagarna. Några av de bästa verkstäderna har en produktion som karakteriseras av olika arbetsmoment inom ett och samma uppdrag. Detta ger möjlighet till lämplig uppläggning av arbete för arbetstagare med olika handikapp, samtidigt som verkstaden kan få ett skäligt pris för den totala arbetsuppgiften. Vidare kan konstateras att verkstäder med vissa automatiska maskiner kan åta sig uppdrag av sådant slag, som kräver viss automatisk bearbetning men som följdarbeten ger olika slag av halvautomatiska och manuella arbetsuppgifter. Förutsättningen för att kunna åta sig sådana arbeten är en satsning på lämplig maskinpark. De flesta monteringsavdelningar beläggs med okvalificerade och synnerligen dåligt betalda och för arbetstagarna ofta icke meningsfyllda arbetsuppgifter. Man bör försöka att reducera sådana olönsamma avdelningar och arbeten. För företag med övervägande legotillverkning är konjunkturerna en på det ekonomiska resultatet starkt inverkande faktor. Vid försämrade konjunkturer kan priserna sjunka p. g. a. hårdare konkurrens eller tillverkningsmöjligheterna minska, då legogivaren tar hem arbetet till sin egen verkstad för att där uppehålla sysselsättningen. Några verkstäder har genom investeringar i för produktionen nödvändiga specialmaskiner, vilkas motsvarighet inte finns i det legogivande företagets maskinpark, försökt motverka att sådan hemtagning kan komma att ske vid konjunkturnedgångar. Marknadsföring. Med marknadsföring menas också arbetsanskaffning. Det är odiskutabelt att man inom många, kanske de flesta, väsentligt brister 62

när det gäller att sälja sin produktionskapacitet. Detta innebär i sin tur att man får sä få förfrågningar, att man varken har olika produktionsalternativ att välja mellan, eller vågar ta ut skäliga priser. Förutsättningen för en aktiv marknadsbearbetning är givetvis att man har något att erbjuda. Detta kan vara en bra maskinpark med möjlighet till låga priser, snabb leveranskapacitet, speciell kunskap inom visst fackområde eller helt enkelt ett rykte om felfria leveranser i rätt tid.

Organisation De ursprungligen primärkommunalt ägda verkstäderna har under senare år i hög grad övergått till landstingens ägo. En sådan omorganisation till större enheter medför konsekvenser bl. a. i följande avseenden: • arbetsfördelningen, dvs. fördelningen av arbetsuppgifter mellan olika arbetsgrupper resp. medarbetare • befogenhetsfördelningen, dvs. fördelningen av beslutanderätten • kommunikationen. Beträffande arbetsfördelningen gäller det att ta tillvara de kunskaper, intressen, färdigheter och andra förutsättningar, som skilda individer besitter. När det gäller tillverkningsplanering i detalj torde denna kunna göras bättre av verkstadsföreståndare och hans medarbetare än av någon annan. Det är viktigt att den på orten kände föreståndaren får behålla kontakten med de företag, för vilka han redan tidigare utför produktion och med vilka han tidigare slutit avtal. En central organisation har en bättre möjlighet till totalöversikt över arbetsbeläggningen inom de av huvudmannen drivna verkstäderna. Vidare kan en central organisation föra förhandlingar med stora företag "på högre chefsnivå" och avseende större partier. En central organisation kan tillhandahålla service i anställningsfrågor, olika produktionsfrågor etc. Vid större organisation finns det möjligheter att utnyttja arbetsfördelningens posiSOU 1972:75

tiva egenskaper, dvs. främst att skaffa vissa specialister och samordnare. Befogenhetsfördelningen har diskuterats vid många besök. Många föreståndare inom landstingsorganisationer upplever sig ha för kringskurna befogenheter. Utan befogenheter är det svårt för den samlade verksamheten att tillgodogöra sig föreståndarnas ovan exemplifierade speciella intressen och kunskaper. Kommunikationen försvåras i en större organisation. Därför gäller det att ha klara regler beträffande de olika enheternas arbetsuppgifter, befogenheter etc. Dessa regler minskar kommunikationsbehovet. Därtill kommer att ju större befogenhet som föreståndarna får, desto mer begränsas antalet meddelanden, som måste skickas. Sett från landstingets centralorganisation krävs vid en stark delegering dock ett tillfredsställande ekonomiskt-administrativ t styrsystem. Ett sådant system ger föreståndaren möjlighet att sköta sin verkstad inom vissa angivna ramar, samtidigt som centralorganisationen har möjlighet att utan personlig övervakning följa resultatet och vid behov företa korrigeringar. Sammanfattningsvis skall sägas att en landstingsorganisation med en relativt stark delegering av befogenheter till föreståndarna och med ett utvecklat ekonomiskt-administrativt styrsystem skulle kunna föra med sig följande fördelar för de flesta verkstäder. • möjlighet till lönsamhetsjämförelser och därtill hörande lämpligare produkter och bättre priser • möjlighet att bättre utnyttja stordriftsfördelar och att tillvarata knappa resurser • möjlighet att i ett sammanhang bättre kunna tillgodose vissa kunders efterfrågan på varor eller tjänster. Vissa arbetsuppgifter genomförs redan nu genom för riket centrala organ, främst AMS. Dessa skall givetvis behållas i lämplig utsträckning, även om möjligen viss delegering kan tänkas ske, när landstingsorganisationerna blir uppbyggad och effektiva. Inom vissa områden kan även en utbyggnad av rikscenSOU 1972:75

traliserade uppgifter vara lämplig. Således får exempelvis AMS in ekonomiska data för de olika verkstäderna i samband med beräkning av statsbidragens storlek. En bearbetning av dessa data i enlighet med de beräkningar som gjorts i denna rapport skulle ge värdefulla jämförelsemöjligheter mellan olika landsting och olika verkstäder. Därigenom skulle det observeras om vissa organisatoriska enheter visar avvikande kostnadsutveckling och hjälp till motåtgärder skulle kunna sättas in på ett tidigt stadium. Det skall här endast ytterligare kommenteras att den verkstad, Laxå, som hade det bästa ekonomiska resultatet bland undersökta verkstäder, också syntes ha det bäst utvecklade budgeteringssystemet. Utbildning Utbildning föreslås på följande nivåer: 1. politiker och kommunala tjänstemän 2. arbetsvårdschefer, centrala tjänstemän, verkstadsföreståndare 3. arbetsledare, stödarbetare (specialarbetare) 4. arbetstagare. Många verkstäder har blivit stora organisationer redan i sig. Andra organisationer kommer att ingå som delar i en större organisation genom uppgången i landstingsorganisationer. Dessa större enheter kräver större kunskaper inom områden som produktionsplanering, ekonomi med budgetering och kalkylering, marknadsföring, chefsoch ledarskapspsykologi, organisationspsykologi m. m. Arbetsledare och stödarbetare kommer inom de större organisationerna att få tillfälle till avancemang i större utsträckning än tidigare. De skall således skolas för befordran i lämpliga fall. Förändrad maskinpark, krav på större flexibilitet i produktionen m. m. kan komma att ställa krav på arbetstagarnas utbildningsbehov. Politiker och kommunala tjänstemän, slutligen, bör ges möjlighet till bättre förståelse 63

för de ekonomiska och arbetsmässiga problem, som verkstäderna arbetar under. Det skall slutligen endast framhållas att det är nödvändigt att samordna en organisationsutveckling med en personutveckling för att ta tillvara de möjligheter, som en rationalisering och effektivisering av verksamheten medför.

Genomförande inom ett landsting Under denna rubrik ges ett förslag till hur man inom ett landsting skulle kunna gå tillväga för att utveckla såväl befattningshavarna som organisationen som sådan. Rekommendationerna är nödvändigtvis av generell karaktär, men dock avpassade i tidsmässigt lämplig ordning: 1. Teknisk, ekonomisk och personaladministrativ utbildning 2. Organisatorisk översyn. 3. Produktionsteknisk upprustning 4. Upprustning av marknadsföringsapparaten 5. Fastställande av ett ekonomiskt—administrativt styrsystem inkl. budgetsystem.

tillhandahåller en viss tjänst (t. ex. samordnade inköp, gemensam reklam etc.) för samtliga verkstäder, i andra fall kanske enbart för vissa. Den organisatoriska översynen bör också omfatta fastställandet av ansvars- och befogenhetsområden, t. ex. genom utformandet av befattningsbeskrivningar. Denna organisatoriska översyn kan ske landstingsvis som ett led i ett utbildnings- och diskussionsprogram.

Pro du k tio nste kn is k upprustn ing En produktionsteknisk upprustning är på flera håll önskvärd. En sådan genomförs givetvis inte på kortare tidsperioder än flera år. Den inledande utbildningen skall från såväl tekniska som ekonomiska synvinklar riktas mot denna upprustning. Likaså skall den organisatoriska översynen och samordningen bilda ett underlag för vilken utrustning som bör finnas på de olika verkstäderna. Ett led i den ovan nämnda utbildningen skulle kunna vara tekniska och ekonomiska bedömningar av olika investeringsalternativ.

Upprustning Teknisk, ekonomisk tiv utbildning

och personaladministra-

Med hänsyn till de allt större verkstäderna och det allt större ekonomiska ansvaret syns det önskvärt att arbetsvårdschefer och övrig landstingspersonal som har kontakt med den skyddade verksamheten, verkstadsföreståndare och arbetseldare finge en kompletterande teknisk och ekonomisk utbildning. I utbildningen bör personaladministrativa och organisationsteoretiska delar ingå. Utbildningen bör vara starkt praktiskt anknuten och differentierad för olika utbildningsgrupper.

Organisatorisk översyn Med ovän nämnda utbildning som bakgrund bör det vara lämpligt att diskutera verksamhetens organisatoriska utformning. Ibland kan det vara lämpligt att t. ex. landsting 64

marknadsföringsapparaten

Sedan produktionsteknisk upprustning bestämts, delvis på grundval av en grov marknads- och produktplan, delvis med hänsyn till arbetstagarna, finns anledning att mera i detalj utarbeta marknadsföringsplaner, framställa reklammaterial, genomföra försäljningsbesök, fastställa försäljningsbudget osv. Detta är också ett naturligt led i den inledande utbildningen. Fastställande av ett tiv t styrsystem

ekonomiskt-administra-

Samtidigt med tidigare nämnda aktiviteter, men med fullt genomförande nu, fastställs ett ekonomiskt-administrativt styrsystem, exempelvis enligt separat avlämnat diskussionsförslag. I detta styrsystem är verkstadens mål fastställt, och en kontinuerlig kontroll av verksamheten blir därefter helt meningsfull. SOU 1972:75

Handikappade vid verkstäder för skyddat arbete

Inledning

I den allmänna debatten om orsakerna till den skyddade sysselsättningens kraftiga expansion under senare år har olika faktorer nämnts. Det har sålunda framhållits att en mycket stor del av dem som får arbete vid skyddade verkstäder är personer som p. g. a. näringslivets strukturomvandling slagits ut från den öppna arbetsmarknaden. Kännetecknande för dessa personer har varit och är en relativt hög ålder, att de i stor utsträckning saknar teoretisk utbildning utöver folkskola liksom egentlig yrkesutbildning. Dessa förhållanden har skapat svårigheter att i omställningssituationerna kunna behålla eller erhålla ny stadigvarande anställning. Man har slagtis ut från det ordinarie arbetslivet. En annan bidragande faktor till den kraftiga expansionen skulle ha varit en allmänt höjd ambition från samhällets sida att bereda fler svårsysselsatta arbete, bl. a. grupper av handikappade som tidigare inte alls eller endast i mindre utsträckning haft erfarenheter av industriellt arbete. Det är naturligt att utredningen försöker bilda sig en uppfattning om förhållandena för de handikappade före anställningen vid skyddad verkstad med avseende framför allt på den arbetsmarknadsmässiga situationen. Samtidigt och för jämförelsens skull finns ett behov av ett ökat faktaunderlag om förhållandena under själva anställningen. I syfte att 5-SOU 1972:75

något kunna belysa dessa förhållanden har utredningen genomfört en särskild undersökning, den s. k. decemberundersökningen. C.2 Metodisk uppläggning och genomförande För att pröva en metodik för uppgiftsinsamling genomfördes under hösten 1970 en pilotstudie vid länsarbetsnämnden i Östergötlands län omfattande samtliga anställda vid skyddade verkstäder i länet. Dessa uppgick till 274, varav 67 hänfördes till gruppen intellektuellt arbetshindrade. Uppgifter erhölls efter genomgång av arbetsvärdsexpeditionernas aktmaterial. Resultatet av pilotstudien visade att förutsättningarna för en större upplagd undersökning med användande av motsvarande teknik kunde betecknas som goda. Det ordinarie statistikmaterialet såväl som särskilda undersökningar visar att de intellektuellt arbetshindrade i flera väsentliga avseenden skiljer sig från arbetsvårdssökande i övrigt. Pilotstudien gav också ett sådant resultat. Detta gav bl. a. utredningen anledning att särskilja dessa i den utvidgade undersökningen. Önskemålet var från början att om möjligt få samtliga .skyddade verkstäder representerade. Då det samlade undersökningsmaterialet inte kunde tillåtas bli alltför stort skulle emellertid en riksomfattande täckning medföra att underlaget i de skilda länen 65

skulle bli så litet, att en bearbetning länsvis knappast kunde bli meningsfull. Till detta kom att personalsituationen vid arbetsvärdsexpeditionerna under lång tid varit ansträngd. Därför måste ett urval tillämpas. I första hand avsåg urvalet ett antal län som ansågs vara representativa. Principerna för valet av län var i korthet följande. För det första skulle givetvis kravet på en god geografisk spridning tillgodoses. Vidare fastställdes att län med olikartad inriktning av näringslivet borde ingå men också län med en under senare år expansiv respektive kontraktiv utveckling. Dessutom borde om möjligt — med hänsyn till nämnda principer - län med primärrespektive sekund ärkommunalt huvudmannaskap ingå. Ett ytterligare urvalskriterium var att få med län med en relativt sett god respektive begränsad utbyggnad av verksamheten. Utifrån de nämnda riktlinjerna för urvalet kom följande län att ingå i undersökningen: Stockholm, Östergötland, Malmöhus, Älvsborg, Örebro, Västmanland samt Västerbotten. Beträffande Stockholms län har gjorts den begränsningen att enbart verkstäder i egentliga Stor-Stockholm ingår i undersökningen. Stockholms län kan därför sägas utpräglat representera en storstadsregion. I Stockholms län ingår ej heller icke-kommunala verkstäder. Anledningen härtill är att dessa verkstäder i en av utredningen tidigare genomförd undersökning redovisade en låg svarsprocent. Eventuella jämförelser med resultaten från denna undersökning skulle underlättas om dessa verkstäder ej togs med. I övriga län är samtliga i december 1970 i drift varande verkstäder representerade.

C.2.1 Ytterligare om länsurvalet I oktober 1970 uppgick antalet sysselsatta vid skyddade verkstäder till 10 558. Borträknas anställda vid icke-kommunala verkstäder och psykiskt utvecklingsstörda anställda vid för gruppen särskilt anordnade verkstäder eller avdelningar kvarstod ca 9 260 personer. Vid fördelning på storstads-, Norrlandsrespektive övriga län erhålles följande tal. Huvudområde

Antal anställda

Relativ fördelning

Storstadslän Norrlandslän Övriga län

3 085 1 390 4 785

33,3 15,0 51,7

9 260

100,0

De beräknade siffrorna över antalet anställda grundar sig på AMS' statistik för oktober 1970. Undersökningen genomfördes i mitten av december. Sedan oktober hade vid en del verkstäder antalet anställda ökat, så att det beräknade urvalets storlek liksom fördelningen mellan de tre huvudområdena påverkades något. Det slutliga urvalet för undersökningen kom att bestå av 1 071 anställda med en fördelning enligt följande. Huvudområde Storstadslän (AB, M) Norrlandslän (AC) Övriga län (E,P, T, U)

Antal anställda (aproxim.)

Urval

Stor-Stockholm Östergötland Malmöhus Älvsborg Örebro Västmanland Västerbotten

1600 200 680 500 275 500 330

var 10:e varannan var 4 :e var 3:e var 3:e var 3:e varannan

66 Relativ fördelning

30,4

17,6

52,0

1 071

100,0

Utifrån denna fördelning tillämpades följande urval.

Län

4 085

Antal anställda

Urvalets totala storlek

Relativ fördelning

160 100 170 165 90 165 165

15,8 9,8 16,7 16,2 8,9 16,2 16,2

1 015

99,8

SOU

1972:75

Vid jämförelse med samtliga anställda (9 260) framgår att fördelningen mellan de tre huvudområdena förskjutits något. Storstadslänens andel utgjorde 33,3 %, men stannade sålunda vid 30,4 %. Storstadslänen är därför något underrepresenterade i undersökningen. Motsvarande överrepresentation faller nästan helt på Västerbotten. Det totala antalet anställda vid skyddade verkstäder i de studerade länen uppgick i oktober till 4 085, vilket utgjorde 44,1 % av samtliga anställda i hela landet. Urvalet i den genomförda undersökningen uppgår till 1 0 7 1 , vilket utgör 2 6 , 2 % av samtliga anställda i de sju länen. Grunddata har insamlats på frågeformulär, som bilagts. Databearbetningen har gjorts maskinellt.

C.3 Jämförande studier Tidigare har nämnts att de intellektuellt arbetshindrade i väsentliga avseenden skiljer sig från övriga anställda vid skyddade verkstäder. Av denna anledning har handikappgruppen tagits med i undersökningen endast i de fall den handikappade har anställning vid "ordinarie" skyddad verkstad. Begåvningshandikappadq som har anställning vid för gruppen särskilt anordnad verkstad eller avdelning ingår därför ej. För att få viss kännedom även om denna sernare grupp har emellertid en mindre studie företagits begränsad till tre län, nämligen Östergötlands, Kronobergs och Örebro län. Begärda data liksom tillvägagångssätt med uppgiftsinsamling i övrigt var likartad med den större undersökningen. I de tre länen ingick samtliga begåvningshandikappade som hade anställning vid verkstad eller avdelning som anordnats för denna grupp. Materialet i denna delundersökning kom att bestå av 121 personer. Till s. k. industriella beredskapsarbeten rekryteras enligt AMS' anvisningar arbetslösa som — ofta i samband med företagsnedläggelse — mött särskilda svårigheter att finna ny anställning, i synnerhet äldre och handikappade. Ibland har gjorts gällande att anSOU 1972:75

ställda vid dessa beredskapsarbeten endast i mindre utsträckning skiljer sig från anställda vid skyddade verkstäder i avseende på arbetskapacitet. För att se något närmare på detta förhållande har det ansetts värdefullt att hämta in data om ett antal anställda vid dessa beredskapsarbeten. Grunddata har erhållits efter samma principer som för anställda vid skyddade verkstäder. Industriella beredskapsarbeten fanns vid slutet av 1970 på ett 35-tal orter, till stor del koncentrerade till Norrland och mellersta Sverige. Eftersom generella jämförelser mellan de två arbetsformerna knappast låter sig göras, bl. a. p. g. a. den olika regionala utbyggnaden, har en studie över anställda vid industriella beredskapsarbeten ansetts kunna göras på ett begränsat urval. För att erhålla en god geografisk spridning och olika stora verkstäder har valts beredskapsarbetena i Norrköping, Gävle och Törefors. I oktober 1970 sysselsattes vid dessa verkstäder ca 170 personer. Undersökningen omfattar i Norrköping halva antalet anställda och på de två andra orterna samtliga. Resultaten från de två delstudierna har bearbetats särskilt och redovisas i kapitel 5 och 7 i utredningens huvudbetänkande.

C.4 Resultatredovisning Urvalet Antalet registrerade personer uppgår till 1 071 stycken. Bortfallet uppgår till 4 personer*, vilket utgör 0,4 %. I ett fall var personakten ej tillgänglig. I de övriga fallen hade anställningen vid verkstaden upphört. Undantagsvis saknas uppgift för någon eller några individer för ett antal variabler.

C.4.1 Kön Materialet består av 729 män (68,1 %) och 342 kvinnor (31,9 %). Kvinnorna utgjorde knappt 1/3 i hela materialet. Deras andel varierade emellertid påtagligt i de studerade länen. I Västmanlands län bestod nästan hälften av de anställ67

Tabell 1 Fördelning efter län Län

Män

Kvinnor

Samtliga

Antal

Stor-Stockhom Östergötland Malmöhus Alvsborg Örebro Västmanland Västerbotten

102 71 123 114 76 87 156

68,0 64,0 70,3 65,1 71,7 52,7 82,5

48 40 52 61 30 78 33

32,0 36,0 29,7 34,9 28,3 47,3 17,5

150 111 175 175 106 165 189

Samtliga län

68,1

31,9

1 071

da av kvinnor. I Västerbotten däremot uppgick kvinnornas andel till mindre än 1/5. Vid jämförelse med samtliga anställda vid samtliga skyddade verkstäder i december 1970 utgjorde kvinnornas andel 28,4%. Kvinnorna är således något överrepresenterade i undersökningen.

Även i avseende på ålder förekom vissa olikheter mellan länen. I Stor-Stockholm var nästan hälften av de anställda 5 5 år eller däröver. I Örebro län uppgick motsvarande andel endast till 31 %. Bland männen vid de undersökta verkstäderna var 42 % 55 år eller däröver. Motsvarande andel för kvinnorna utgjorde 34 %.

C.4.2 Ålder Av tabell 2 framgår den relativa fördelningen på ålder i de undersökta länen. För jämförelser redovisas även fördelningen för samtliga invånare i riket i yrkesverksam ålder ( 1 8 - 6 6 år). Se även figur 1. 40 % av de anställda i skyddade verkstäder var 55 år eller äldre. Motsvarande andel för samtliga personer i yrkesverksam ålder utgjorde ca 22 %.

C.4.3 Civilstånd Nedanstående tabell visar fördelningen på de tre civilstånden länsvis och för samtliga. Sammanställningen visar att 35 % av de anställda vid verkstäderna var gifta, att 44 % ej var gifta och att 21 % hade varit gifta tidigare. Motsvarande fördelning av befolkningen i yrkesverksam ålder ( 1 8 - 6 6 år, 31.12.1969) uppgick till 67 %, 25 % respek-

Tabell 2 Relativ fördelning efter ålder Län Stor-Stockholm Östergötland Malmöhus Älvsborg Örebro Västmanland Västerbotten

Antal an- - 2 0 år ställda

21-24

25-34

35-44

45-54

55-64

65-

Summa

150 111 175 175 106 165 189

0,0 1,8 2,3 2,9 2,8 1,2 1,6

4,7 4,5 4,0 5,7 5,7 4,8 4,2

10,7 8,1 17,1 14,3 12,3 10,3 13,8

14,7 12,6 14,9 12,0 12,3 13,3 13,2

22,0 33,3 26,9 20,6 35,8 33,9 28,6

45,3 36,9 33,1 40,0 30,2 33,9 36,0

2,7 2,7 1,7 4,6 0,9 2,4 2,6

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

1 071

1,8

4,8

12,7

13,4

28,1

36,7

2,6

100,0

Samtliga personer i yrkesverksam ålder (18-66 år) december 1970 5 133 700

4,4

12,8

22,0

17,9

20,4

19,2

3,3

100,0

Totalt

68 SOU 1972:75

Procent

18 20 22 24 26 28 30 32 34 36 38 40 42 44 46 48 50 52 54 56 58 60 62 64 66 • a a a anställda vid skyddad verkstad • samtliga i yrkesverksam ålder i riket

Fig. 1 Relativ fördelning efter ålder för anställda vid verkstäder för skyddat arbete i de undersökta länen samt relativ fördelning för samtliga invånare i yrkesverksam ålder ( 1 8 - 6 6 år).

tive 7 % Jämförelsen visar framför allt att de förut gifta var starkt överrepresenterade vid skyddade verkstäder. Civilståndens andel i de studerade länen varierade påtagligt. I Stor-Stockholm utgjorde de gifta 16% medan deras andel uppgick till över 40 % i Västmanlands och Västerbottens län. I Stor-Stockholm hade 1/3 av de anställda varit gifta tidigare, men endast 1/10 i Västerbotten. Den stora skillnaden kan höra samman med att kvinnorna utgör en väsentligt större andel av de anställda i Stor-Stockholm och eventuellt förklaras

av att änkor och frånskilda kvinnor med arbetshänder möter större svårigheter att få anställning på ordinarie arbetsmarknaden än övriga kvinnor med arbetshinder. Denna förklaring skulle eventuellt även kunna gälla för Västmanlands län som hade ett stort inslag av kvinnor och som redovisar en andel tidigare gifta som låg över genomsnittet. C.4.4

Huvudarbetshinder

Registreringen av arbetshinder, vilken term används synonymt med handikapp, överens-

Tabell 3 Civilstånd med fördelning på län Län

Ej gifta

Gifta

Summa

Förut gifta

Antal

Stor-Stockholm Östergötland Malmöhus Älvsborg Örebro Västmanland Västerbotten

24 44 46 65 40 69 84

16,0 39,6 26,3 37,1 38,1 41,8 44,4

75 44 91 77 44 54 85

50,0 39,6 52,0 44,0 41,9 32,7 45,0

51 23 38 33 21 42 20

34,0 20,7 21,7 18,9 20,0 25,5 10,6

150 100,0 111 100,0 175 100,0 175 100,0 106 100,0 165 100,0 189 100,0

Totalt

34,8

43,9

21,3

1 071 100,0

SOU 1972:75

Antal %

Tabell 4 Fördelning efter huvudarbetshinder Arbetshinder

Män

Kvinnor

Totalt

Antal

Lungsjukdom Hörselskada Synskada Hudsjukdom Hjärt- och kärlsjukdom Ryggsjukdom Annat rörelsehinder Epilepsi Övriga somatiska sjukdomar Avvikande personlighet Psykisk sjukdom Alkoholism och narkomani Intellektuellt arbetshinder Social missanpassning Annat arbetshinder av social karaktär

41 10 12 7 41 144 142 8 43 3 127 ,80 65 2 4

5,6 1,4 1,6 1,0 5,6 19,8 19,5 1,1 5,9 0,4 17,4 11,0 8,9 0,3 0,5

10 5 3 7 11 47 61 10 36 1 85 7 43 3 13

2,9 1,5 0,9 2,0 3,2 13,7 17,8 2,9 10,5 0,3 24,9 2,0 12,6 0,9 3,8

Totalt

100,0

stämmer med den som tillämpas av arbetsmarknadsverket. Huvudgrupperna är somatiskt (fysiskt), psykiskt, socialt och intellektuellt (svagbegåvning). Tabell 4 visar arbetstagarnas fördelning på huvudarbetshinder. Som nämnts i inledningen har intellektuellt handikappade med anställning vid särskild verkstad eller avdelning för gruppen separerats från undersökningen. Begåvningshandikappade ingår endast i de fall dessa arbetade vid "ordinarie" verkstäder. Med beaktande av denna uppdelning är det överraskande att de intellektuellt handikappade likväl utgör 10 %. Förklaringen härtill torde i stor utsträckning vara den att i några av de studerade länen har inte anordnats någon eller endast någon enda verkstad särskilt för dessa handikappade. I dessa län har man därför i större utsträckning rekryterat begåvningshandikappade till ordinarie verkstäder i motsats till län som anordnat specialverkstäder eller avdelningar. Gruppens

Antal % 51 15 15 14 52 191 203 18 79 4 212 87 108 5 17

4,8 1,4 1,4 1,3 4,9 17,8 19,0 1,7 7,4 0,4 19,8 8,1 10,1 0,5 1,6

1 071 100,0

andel i de studerade länen varierar mellan 1,8 — 14,9%. Länsredovisning av anställda efter arbetshinder framgår av tabell 1 i tabellbilagan.

C.5 Sammanlagd anställningstid från arbete på öppna marknaden eller innehav av egen rörelse C. 5.1 Anställn ings tid Tabell 5 visar den procentuella fördelningen efter anställningstid (motsvarande) på öppna marknaden. Drygt hälften hade anställningstider på 20 år eller mer. Motsvarande andel för män var 65 % och för kvinnor 26 %. De långa anställningstiderna för en stor del av materialet hör givetvis samman med den höga medelåldern vid verkstäderna. Drygt 1/4 av kvinnorna hade anställningstider på 4 år och därunder. Skälen till kortare anställningstider för kvin-

Tabell 5 Relativ fördelning efter anställningstid Kön

Mindre än 1 år

Män Kvinnor Samtliga 70

5-9 år

10-14 år

15-19 år

20 år el. mer

Summa

1,6 5,2

1-4 år 6,5 21,4

8,0 21,7

7,5 14,8

10,9 11,0

65,4 25,9

100,0 100,0

2,7

11,0

12,1

9,7

11,0

53,5

100,0 SOU 1972:75

norna torde vara de traditionella, dvs. giftermål, barntillsyn m. m. Regionalt förekom vissa skillnader. Det var sålunda vanligare med längre anställningstider på öppna marknaden bland arbetstagarna i Västerbotten än övriga län.

C.5.2

Yrkestillhörighet

Av de 1 071 som ingår i undersökningen hade 969 personer dvs. 90 % haft längre eller kortare tids fast anställning på öppna marknaden eller innehav av egen rörelse. Några större skillnader mellan länen framkommer inte. 93 % av männen hade haft sådan anställning eller drivit egen rörelse jämfört med 85 % av kvinnorna. Tabell 6 visar fördelningen på tidigare yrkesområde. Yrkesområdenas uppdelning överensstämmer med Nordisk yrkesklassificering med undantag för yrkesområdena tillverkningsarbete, maskinskötsel, gruv- och stenbrytningsarbete som sammanförts under yrkesområde 8. "Arbetskraft och arbete ej

Tabell 6 Relativ fördelning efter tidigare yrkesområde Yrkesområde

0. Tekn., naturv., samhälls., hum., konstnärligt arbete 1. Administrativt arbete 2. Kameralt och kontorstekn. arbete 3. Kommersiellt arbete 4. Lantbruks-, skogs- och fiskeriarbete 6. Transport- och kommunikationsarbete 8. Tillverkningsarbete, maskinskötsel, gruv- och stenbrytningsarbete 9. Servicearbeten

SOU 1972:75

Samtliga i undersökn.

Samtliga i arbetskraftsundersökn.

hänförbart till annat yrkesområde" har sammanförts med yrkesområde 9. Jämförelse görs med samtliga personer i åldern 14—65 år enligt arbetskraftsundersökningen hösten 1969. Som framgår av tabell 6 kommer mer än hälften av arbetstagarna vid de skyddade verkstäderna från tillverkningsarbete och maskinskötsel. Till gruv- och stenbrytningsarbete hänfördes endast 1,2 %. Mer än 90 % av arbetstagarna vid verkstäderna hade sina tidigare yrkeserfarenheter från manuellt inriktade yrkesområden. Motsvarande andel för personer i arbetskraftsundersökningen var knappt 60 %. Överrepresentativiteten av anställda med erfarenheter från manuella arbeten förklaras till stor del av att verkstäderna är inriktade på tillverkning och i mindre utsträckning på service. Härtill kommer att arbetsvärdens sökande oftare har erfarenheter från industriellt arbete än från kameralt, kontors-, kommersiellt arbete. Ser man på fördelningen av de olika yrkesområdena mellan länen framträder vissa markanta skillnader. Inom lantbruks-, skogsoch fiskeriarbete var andelen för Västerbottens län 40 %, dvs. 3 gånger mer än genomsnittet för samtliga län. Tillverkningsarbete, maskinskötsel m. m. hade hela 70 % erfarenheter från i Örebro län medan Västmanlands län och Västerbottens län låg klart under med andelar på respektive 48 % och 36 %. En förklaring till Västmanlands lägre andel - som kunde väntas vara betydligt högre med tanke på länets näringslivsstruktur — kan vara det stora inslaget av kvinnor vid verkstäderna i länet.

2,0

18,7

0,4

2,3

2,0

10,6

3,3

9,0

13,4

8,4

C.6 Främsta orsaken till att den senaste fasta anställningen upphörde

3,8

6,4

58,3 16,8

32,0 12,5

100,0

Som nämnts i föregående avsnitt hade 967 personer av de 1 071 som ingår i undersökningen tidigare haft fast anställning på den öppna arbetsmarknaden. I detta avsnitt skall något beskrivas orsakerna till varför den senaste fasta anställningen upphörde. Med 71

"fast anställning" skulle enligt anvisningarna förstås alla anställningar utom de vilka på förhand avtalats endast skulle pågå någon eller några dagar. I enkäten ställdes upp fem fasta svarsalternativ varvid endast ett alternativ — den mest avgörande orsaken till att anställningen upphörde — skulle anges. De fem alternativen var: sjukdom eller skada utan påvisbart samband med arbetet; sjukdom eller skada som undersökningspersonen ådragit sig i arbetet, med redovisning avslag av sjukdom eller skada; nedläggning av företaget; flyttning av företaget till annan ort samt personalinskränkning vid företaget. Därtill fanns ett sjätte alternativ, "annan orsak". Tabell 7 Fördelning efter främsta orsaken till att den senaste fasta anställningen upphörde

1. Sjukdom eller skada utan påvisbart samband med arbetet 2. Sjukdom eller skada som up ådragit sig i arbetet 3. Nedläggning av företaget 4. Flyttning av företaget 5. Personalinskränkning vid företaget 6. Annan orsak Summa

Antal personer

Relativ fördelning

71,5

6,4

3,6

0,6

50 123

5,2 12,7

100,0

Undersökningen visar att 7 1 , 5 % hade slutat den senaste fast anställningen p. g. a. sjukdom eller skada som inte hade ett dokumenterat samband med själva arbetet. Denna orsak var något oftare förekommande bland männen (74 %) än bland kvinnorna (65 %). Mellan de berörda länen förekom vissa skillnader. Sålunda angavs denna orsak för 83 % i Västerbotten, nästan 82 % i Stor-Stockholm, medan den åberopades för knappt 54 % i Örebro län. Även i Västmanlands län låg andelen klart under genomsnittet, eller något över 57 % (se i övrigt bilagetabell 2). Ser man till det andra alternativet, dvs. om anställningen upphört p. g. a. sjukdom 72

eller skada som har ett påvisbart samband med arbetet, reduceras olikheterna mellan de berörda länen. Denna orsak har nämligen betydligt högre frekvens i Örebro och Västmanlands län än i övriga län som studerats. I dessa län hade 12 % måst sluta den senaste anställningen av medicinska skäl betingade helt eller delvis av orsaker i arbetsmiljön. Den genomsnittliga andelen för de sju län som studerats uppgick till 6.4 %. Inte direkt överraskande hade männen tvingats sluta sitt arbete av dessa skäl i större utsträckning än kvinnorna. I Örebro och Västmanlands län hade mellan 14 och 15 % av männen slutat den senaste fasta anställningen av dessa skäl, mot i genomsnitt 7,2 % för samtliga män. Som svårförståeligt kan betecknas att inte någon av 68 män i Östergötlands län ådragit sig någon sjukdom eller skada i arbetet av sådant slag som senare lett till att anställningen upphört. Det är osannolikt att resultatet beror på brister i grundmaterialet eftersom kvinnorna i samma län jämfört med samtliga kvinnor är klart överrepresenterade. 88 % av kvinnorna i Östergötlands län slutade anställningen av skäl som hörde samman med hälsan och som helt eller delvis hade samband med förhållandena på arbetsplatsen. För samtliga kvinnor i undersökningen utgjorde andelen 4,5 %. Det kan heller inte bero på att männen i Östergötland haft anställning på öppna arbetsmarknaden i mindre utsträckning än männen i övrigt, då endast 3 män i länet inte haft sådan erfarenhet. Beträffande alternativ två, dvs. i de fall orsaken till anställningens upphörande har samband med sjukdom eller skada som den anställde ådragit sig i arbetet, bör erinras om att detta alternativ inte har samma innebörd som begreppet yrkesskada inom yrkesskadeförsäkringen. Från anvisningarna för undersökningens genomförande citeras: "att detta alternativ endast är tillämpbart i fall där sjukdomen eller skadan har direkt samband med själva arbetet, i en viss arbetsprocess eller på arbetsplatsen. Olyckor på väg till eller från arbetsplatsen redovisas således under alternativ 1. Arten av sjukdom eller SOU 1972:75

skada redovisas. . . . varvid skall framgå om sjukdomen eller skadan har orsakats av t. ex. förslitning, buller, allergi, olycksfall, stress. I fråga om olycksfallsskador skall redovisas kort hur olyckan inträffat". Som framgår av anvisningarna ingår i alternativ två inte eventuella olyckor som inträffat till och från arbetet, utan sådana har i den mån de förekommer hänförts till alternativ ett. Vägledande vid uppgiftsinhämtandet om den senaste fasta anställningen upphört p. g. a. hälsoskäl har så gott som undantagslöst varit läkarintyg. Det har sålunda av dessa framgått om sjukdomen eller skadan har uppstått till följd av förhållandena på arbetsplatsen eller inte. Här är väl att märka, att de 6 % för vilka redovisats ett positivt samband mellan arbete och uppkommen sjukdom är alltså personer som i sina läkarintyg har bekräftelse härpå. Sannolikt torde finnas flera som ådragit sig en sjukdom eller skada och p. g. a. härav senare måste ta arbetsvärdens tjänster i anspråk därför att t. ex. en bullerskada uppkommen på en arbetsplats varit en bidragande orsak till att en anställning måste upphöra, men dessa har då redovisats under alternativ ett. Nästan var tionde (9,4 %) av de som ingår i undersökningen hade slutat sin senaste fasta anställning på den ordinarie arbetsmarknaden av skäl som hörde samman med företagets drift. Sålunda har drygt hälften (5,3 %) tvingats sluta därför att man gjort inskränkningar i personalstyrkan. Knappt 4 % har måst sluta anställningen därför att företaget lagt ned driften. Endast 6 personer tvingades sluta därför att företaget flyttade till annan ort. I enkäten begärdes uppgifter om vilka som någon gång under 1 O-årsperioden närmast före anställningen vid skyddad verkstad tvingats lämna en anställning på öppna arbetsmarknaden p. g. a. strukturomvandling eller orsaker som hör samman med omställning på arbetsmarknaden. Av de 967 i undersökningen som har tidigare erfarenheter av arbete på öppna marknaden hade 126 personer eller 13 % någon gång under 1 O-årsperioden berörts av sådana omställningar. SlutSOU 1972:75

satsen kan i detta sammanhang sägas bli att de som över huvud taget har berörts av strukturomvandlande åtgärder, för dessa har denna anställning blivit den sista mera fasta anställningen före början på skyddad verkstad. Detta förhållande gäller för 91 av 126 personer. Senare kommer de som berörts av strukturomvandlande åtgärder att något närmare presenteras, men dessförinnan skall nämnas något om vad som i flertalet fall har angetts som "annan orsak" till att den senaste fasta anställningen upphörde. Som framgår av tablån tidigare i detta avsnitt redovisades dessa orsaker för 123 personer eller tillsammans nästan 13 %. Bearbetningen av materialet visar att av dessa 13 % hade 6 % slutat anställning efter egen uppsägning. Nästan 6 % eller 56 personer hade blivit uppsagda från anställningen, varav i 15 fall orsaken har angetts vara alkoholmissbruk. I flertalet övriga fall har orsakerna till uppsägningen haft ett starkt samband med själva handikappet. Sålunda angavs i många fall "måste sluta p. g. a. att han inte klarade arbetsuppgifterna" och att denna begränsning i stor utsträckning var betingad av en intellektuell funktionsnedsättning. C.6.1 Orsak och ålder I tabell 8 är materialet fördelat efter ålder och orsak till att den senaste fasta anställningen upphörde. Se också figur 2. Resultaten tyder på att handikappade som måste sluta den senaste fasta anställningen på öppna marknaden p. g. a. sjukdom eller skada som han eller hon ådragit sig i arbetet eller därför att företaget lagts ned eller flyttat till annan ort i större utsträckning tillhör de äldre åldersklasserna. Särskilt markant framträder detta bland dem som tvingats sluta anställningen p. g. a. driftförändringar i företaget. Inte mindre än två tredjedelar av dessa var 55 år eller äldre jämfört med något över 40 % för samtliga. Av tabellen kan vidare utläsas att de som tvingats sluta anställningen p. g. a. personalinskränkning åldersmässigt avviker kraftigt från övriga som berörts av driftändringar av annan karaktär. I 73

Tabell 8 Främsta orsaken till att den senaste fasta anställningen upphörde med fördelning på ålder Orsak

Anta l Ålder personel - 2 0 år

1 Sjukdom eller skada utan påvisbart samband med arbetet 691 2 Sjukdom eller skada som ådragits i arbetet 62 3 Nedläggning eller förflyttning av företaget 41 4 Personalinskränkning 50 5 Annan orsak 123 Samtliga

967 Sum21-24

25-34

35-44

45-54

55-64

65-

0,4

2,7

11,0

13,3

30,1

39,4

3,0

100,0

0,0

3,2

11,3

27,4

54,8

3,2

100,0

0,0

2,4

7,3

24,4

61,0

4,9

100,0

2,0 3,3

8,0 8,9

10,0 19,5

18,0 13,0

24,0 29,3

34,0 25,2

4,0 0,8

100,0 100,0

0,8

3,5

11,2

13,1

29,3

39,2

2,9

100,0

de fall personalinskränkning varit den främsta orsaken till anställningens upphörande var 1/5 under 35 år, medan endast några få bland de som måste sluta därför att företaget

lades ned eller förflyttades återfanns i dessa åldrar. I övrigt noteras att 1/3 av de som slutade p. g. a. "annan orsak" var under 35 år. Som tidigare nämnts utgjordes de främsta or-

Procent

é 60 Sjukdom eller skada utan påvisbart samband med arbetet Sjukdom eller skada som ådragits i arbetet Nedläggning eller f ö r f l y t t n i n g av företaget Personalinskränkning

50-

- - - - - - Annan orsak

20-

65 Ålder

Fig. 2. Ålder och främsta orsak till att den senaste fasta anställningen upphörde 74

SOU 1972:75

sakerna i denna grupp av personer som slutat efter egen uppsägning och sådana som blivit uppsagda.

C.6.2 Tiden mellan den 'senaste anställningens upphörande och början på skyddad verkstad Tabell 9 avser att belysa hur lång tid som förflyter från det att den senaste anställningen upphör och början på skyddad verkstad med fördelning på de främsta orsakerna till att anställningen upphörde. Ser man till hela materialet noteras att för 36 % uppgick tiden till 2 år eller mer. Orsakerna till att tiden tenderade att bli längre för en så stor del torde höra samman med förhållandena såväl före det aktualiserade arbetsvårdsbehovet som under tiden för arbetsvärd. Till följd av en i tiden långt utdragen medicinsk rehabilitering torde i en del fall arbetsvårdsinsatserna inte ha aktualiserats förrän flera år efter det att anställ-

ningen upphörde. För andra som relativt snabbt remitterats till arbetsvärden kan den långa tiden bl. a. vara en följd av att olika arbetsvårdsåtgärder genomgåtts, t. ex. arbetsprövning, arbetsträning, yrkesutbildning. Därtill kommer de som under tid för arbetsvärd fått hälsan försämrad och därigenom fått den yrkesmässiga rehabiliteringen fördröjd. Den omständigheten att bristen på arbetsvårdsresurser — såväl inom arbetsförmedlingen som i form av skyddade verkstadsplatser — för en del har varit den direkta orsaken till att tiden mellan senaste anställningens upphörande och början vid skyddad verkstad blev lång bör heller inte undanskymmas. Tabell 9 ger ett klart besked om att personer som tvingades sluta den senaste fasta anställningen p. g. a. driftförändringar hade en relativt sett kortare tidsperiod mellan denna anställnings upphörande och början vid skyddad verkstad än övriga. Praktiskt taget samtliga som måste sluta p. g. a. personalinskränkning hade börjat vid skyddad

Tabell 9 Orsak och tid mellan den senaste anställningens upphörande och början vid skyddad verkstad Orsak

Summa

Tid Mindre än 6 man

1 Sjukdom eller skada utan på visbart samband med ar- 112 16,2 betet 2 Sjukdom eller skada som ådragits i ar22 betet 35,5 3 Nedläggning eller förflyttning av 9 företaget 22,0 4 Personal21 inskränkning 42,0 5 Annan orsak 31 25,2 Samtlige

SOU 1972:75

T95 20,2

6 mån - 1 år

1-2 ar

2-3 ar

3-4 ar

4-5 ar

5-10 ar

lOår el.mer

103 14,9

206 29,8

108 15,6

56 8,1

34 4,9

45 6,5

27 3,9

691 100,0

9 14,5

12 19,4

8 12,9

5 8,1

1 1,6

3 4,8

2 3,2

62 100,0

7 17,1 10 20,0 20 16,3

16 39,0 14 28,0 27 22,0

5 12,2 2 4,0 11 8,9

1 2,4

— -

1 2,4 1 2,0 5 4,1

7 5,7

2 4,9 1 2,0 9 7,3

1 2,0 13 10,6

41 100,0 50 100,0 123 100,0

149 15,4

275 28,4

134 13,9

69 7,1

47 4,9

55 5,7

43 4,4

967 100,0

verkstad inom loppet av två år. Det vore givetvis av största intresse att få veta om dessa som måste sluta p. g. a. vad som betecknas som personalinskränkningar har varit kända vid arbetsvärden innan anställningen upphörde. Några sådana grunddata finns inte att tillgå, utan skulle förutsätta en särskild genomgång av handlingarna vid arbetsvårdsexpeditionerna. Skulle det vara fallet att en större del av dessa var kända av arbetsvärden tidigare torde den slutsatsen kunna dras, att dessa personer redan före den aktuella anställningens upphörande löpte en större risk än flertalet andra att beröras av en dylik driftförändring. Givetvis är detta en grov generalisering eftersom många av arbetsvärdens sökande efter genomgångna åtgärder, t. ex. en yrkesutbildning, hävdar sig mycket väl på arbetsmarknaden. Man bör dock inte undanhålla det faktum att arbetsvärden i vissa fall försöker och uppenbarligen lyckas få personer med betydande arbetshandikapp placerade på öppna marknaden trots att det på förhand stått klart att en dylik

arbetsplacering haft ett stort mått av chanstagning. Givetvis är dessa personer särskilt starkt utsatta i lägen med driftförändringar vid ett företag. C.6.3 Orsak och handikapp I tabell 10 redovisas materialet med fördelning efter huvudarbetshinder och främsta orsak till att den senaste fasta anställningen upphörde. Flera påtagliga olikheter mellan handikappgrupperna förelåg. Ser man t. ex. till de som måste sluta anställningen p. g. a. sjukdom eller skada som ådragits i arbetet, noteras att nästan hälften av dessa fall redovisas med ryggsjukdom som huvudarbetshinder. En liten överrepresentation noteras också för handikappade med lungsjukdom, syn- eller hörselskada eller hudsjukdom. Dessa orsaker till anställningens upphörande var dock klart underrepresenterade bland handikappade med psykiska arbetshinder. Vad beträffar alternativ 1 och 3 noteras att fördelningen

Tabell 10 Orsak och huvudarbetshinder Orsak

Arbetshinder LungRyggHjärtsjukdom o. kärlsjukhörselsjukdom dom skada, synskada, hudsjukd.

1 Sjukdom eller skada utan påvisbart samband med arbetet 8,1 2 Sjukdom eller skada som ådragits i arbetet 12,8 3 Nedläggning, förflyttning av företaget eller personalinskränkning 9,9 4 Annan orsak 11,4 Samtliga Relativ fördelning

76 Annat rörelsehinder

Övriga somatiska sjukd.

Psykiska sjukdomar

AlkoIntelholism, lekt, narkoarbetsmani mrr i hinder

Sum• ma

6,5

18,8

22,0

7,4

22,6

10,4

4,2

100,0

3,2

45,2

22,6

6,5

8,1

1,6

100,0

3,3 0,8

18,7 8,1

25,3 11,4

8,7 6,5

13,2 18,7

11,0 18,8

9,9 24,3

100,0 100,0

8,9

5,3

19,1

21,0

7,3

20,3

11,0

7,1

100,0

SOU 1972:75

på handikapp jämfört med hela materialet skiljer sig relativt lite. Något underrepresenterade är dock de intellektuellt handikappade bland de som slutade anställningen p. g. a. sjukdom eller skada utan samband med arbetet (alternativ 1). Det förtjänar också att påpekas, att de psykiskt handikappade var något underrepresenterade bland de som tvingades sluta den senaste anställningen p. g. a. driftförändringar (alternativ 3). Ifråga om denna orsak till anställningens upphörande relaterat till arbetshänder lämnas en något utförligare kommentar i avsnittet om strukturomvandling. Vad slutligen gäller "annan orsak", vilket som tidigare nämnts främst avser personer som slutat den fasta anställningen p. g. a. egen uppsägning eller blivit uppsagda, noteras flera påtagliga olikheter mellan handikappgrupperna. Det mest slående resultatet är att 1/4 av dem som redovisats under "annan orsak" berörde intellektuellt handikappade. Från en särskild genomgång av sambandet mellan "annan orsak" och detta arbetshinder har framkommit att av totalt 30 intellektuellt handikappade som redovisats, har 19 blivit uppsagda och 11 slutat efter egen uppsägning. Skälen till uppsägningarna har främst varit betingade av den bristande intellektuella kapaciteten som

medfört svårigheter att utföra arbetsuppgifterna. (Se tabell 2a i tabellbilagan). C.6.4 Orsak och sammanlagd

anställningstid

I nedanstående tablå redovisas materialet med fördelning efter sammanlagd anställningstid i arbete på den öppna arbetsmarknaden eller innehav av egen rörelse och orsak till att den senaste fasta anställningen upphörde. Ingen av de i materialet som haft egen rörelse har haft denna rörelse som sitt senaste huvudsakliga arbete, utan innehaft en anställning efter tiden som egen företagare. Det är den främsta orsaken till att denna anställning upphörde som redovisas. De som måste sluta den senaste fasta anställningen p. g. a. sjukdom eller skada som han eller hon ådragit sig i arbetet hade till 4/5 en sammanlagd anställningstid eller arbete i egen rörelse som uppgick till 20 år eller mer. Eftersom slitageskadorna dominerade bland de som måste sluta anställningen av medicinska orsaker betingade av förhållandena i arbetsmiljön, kunde förväntas att flertalet av dessa hade lång erfarenhet av arbetslivet. Även de som tvingades sluta den senaste anställningen p. g. a. att företaget lades ned eller förflyttades till annan ort hade överlag längre anställningstider. 2/3

Tabell 11 Orsak och anställningstid Orsak

1 Sjukdom eller skada utan påvisbart samband med arbetet 2 Sjukdom eller skada som ådragits i arbetet 3 Nedläggning eller förflyttning av företaget 4 Personalinskränkning 5 Annan orsak Samtliga

SOU 1972:75

Sum-

Antal

Anställningstid

söner

Mindre än 1 år

1-4 ar

5-9 ar

10-14 ar

15-19 ar

20 år el.mer

2,1

10,1

12,6

9,9

11,3

54,2

100,0

1,6

9,7

6,5

80,6

100,0

7,4

2,4

21,9

65,9

100,0

50 123

2,0 8,9

12,0 21,1

14,0 17,1

16,0 8,9

8,0 8,9

48,0 35,0

100,0 100,0

2,7

11,0

12,1

9,7

11,0

53,4

100,0

hade sammanlagd anställningstid på 20 år eller mer. För hela materialet redovisas 53 % med anställningstid av denna omfattning. Att de som slutat av "annan orsak" i större utsträckning har korta anställningstider är inte ägnat att förvåna, då hälften av dessa blivit uppsagda, många p. g. a. funktionsnedsättningar som hör samman med själva handikappet. Flera av dessa hade också gravare arbetshandikapp än övriga. Det finns givetvis i många fall ett naturligt samband mellan t. ex. att anställningen upphört p. g. a. sjukdom eller skada och en därefter långvarig sjukskrivningsperiod vilket då anges som dominerande arbetsmarknadsstatus (beträffande definition av begreppet arbetsmarknadsstatus, se avsnitt 8). Tablån nedan avser att belysa de handikappades dominerande arbetsmarknadsstatus under 2-årsperioden före anställningen vid skyddad verkstad med fördelning efter den främsta orsaken till att den senaste fasta anställningen upphörde. Här är alltså att märka, att vad som i undersökningen har karaktäriserats som vederbörandes dominerande arbets-

marknadsstatus har inträffat olika lång tid efter det att den senaste anställningen upphörde. Detta har dock inte ansetts böra reducera intresset för en dylik bearbetning av materialet. I det närmaste 2/3 började på skyddad verkstad innan 2 år förflutit från senaste anställningen. För dessa låg således hela denna tid till grund vid bedömningen av arbetsmarknadsstatus.

C.6.5 Orsak och

arbetsmarknadsstatus

Av de som slutade den senaste fasta anställningen p. g. a. sjukdom eller skada utan påvisbart samband med arbetet var nästan 1/3 långtidssjukskrivna under 2-årsperioden närmast före början på skyddad verkstad. Beaktar man att tiden mellan senaste anställningen och början på skyddad verkstad var längre för denna grupp än andra torde långtidssjukskrivning vara än mera förekommande i denna grupp, vilket ju på intet sätt kan anses överraskande. Vad gäller de som måste sluta den senaste anställningen av medicinska skäl som hörde

Tabell 12 Dominerande arbetsmarknadsstatus under 2-årsperioden närmast före anställningen vid skyddad verkstad med fördelning efter orsak Orsak

Antal Dominerande arbetsmarknadsstatus personer StadigLångSysselEj varande varigt satt i förförvarigt beredvarv svarvsarbetsskapsar bearbete lös arb.mm tande

1 Sjukdom eller skada utan påvisbart samband med arbetet 691 2 Sjukdom eller skada som ådragits i arbetet 62 3 Nedläggning el ler förflyttning av företaget 41 4 Personalinskränkning 50 5 Annan orsak 123 Samtliga

967 Summa Långtidssjukskriven

Omhändertagen för vård

Arbetsvärd medic. rehab. yrkesutb.

26,1

11,2

4,8

6,4

31,2

8,3

12,3

100,0

41,9

6,5

1,6

3,2

33,9

3,2

9,7

100,0

48,7

22,0

17,1

12,2

100,0

52,7 35,8

19,8 23,6

8,8 S,7

2,2 13,8

9,9 4,9

6,5

6,6 9,8

100,0 100,0

30,8

13,3

5,1

6,7

26,0

6,9

11,3

100,0

SOU 1972:75

samman med arbetsmiljön (2), var långtidssjukskrivningen ännu något mera förekommande. Som något överraskande får det väl betecknas att 26 av 62 (42 %) hade stadigvarande förvärvsarbete under den studerade tiden. Förklaringen torde dock till viss del vara den, att de som slutade anställningen av denna orsak (2) hade en kortare tid mellan anställningens slut och början på skyddad verkstad. Sålunda uppgick den tiden till mindre än 6 månader för 35 % i orsaksgruppen. ' Av handikappade som mist anställningen p. g. a. driftförändringar (3 och 4) i företaget hade som synes i stort sett hälften stadigvarande förvärvsarbete under den aktuella perioden. Dessa var i mindre utsträckning långtidssjukskrivna eller föremål för arbetsvärd, medicinsk rehabilitering eller yrkesutbildning. Inte någon var omhändertagen för vård. Däremot var så mycket som 1/5 långvarigt arbetslösa. Nästan 10 % var sysselsatta i beredskapsarbete eller arkivarbete. För de som slutade senaste anställningen av "annan orsak" (5), noteras särskilt den ringa andelen långtidssjukskrivna, men också överrepresentationen bland ej förvärvsarbetande liksom de långvarigt arbetslösa. Med hänsyn till sammansättningen i orsaksgruppen torde dock förklaringarna härtill ligga däri att många sagt upp sig i den tidigare anställningen p. g. a. giftermål m. m. eller på annat sätt upphört med förvärvsarbete. Den långvariga arbetslösheten i denna grupp torde till viss del förklaras därav att hälften av gruppen har blivit uppsagda från den senaste anställningen p. g. a. otillräcklighet eller misskötsamhet.

C.7 Strukturomvandling Som framgått i närmast föregående avsnitt har 126 av de 967 anställda som tidigare haft

erfarenheter av den ordinarie arbetsmarknaden eller 13 % tvingats sluta en anställning, en eller flera gånger, p. g. a. personalinskränkning, nedläggning eller förflyttning av företaget till annan ort. De insamlade uppgifterna avser 1 O-årsperioden närmast före början på skyddad verkstad. Av nedanstående tablå framgår den relativa andelen av de anställda i de studerade länen, som under den angivna perioden berörts av driftförändringar. Av tablån framgår vissa påtagliga skillnader mellan länen. Det var som synes dubbelt så vanligt att de anställda vid verkstäderna i Älvsborgs, Örebro och Västmanlands län tvingats sluta ett arbete av dessa orsaker jämfört med Stor-Stockholm, Malmöhus och Västerbottens län. Östergötlands län ligger som synes obetydligt över andelen för samtliga län, vilket kan betecknas som överraskande då framför allt länets textilindustri berörts av betydande strukturomvandlingar. De expansiva storstadsregionerna redovisar som väntat lägre andelar än övriga län. Som något oväntade måste resultaten för Västmanland och Västerbotten betecknas. Med hänsyn till olikheterna i utvecklingen av näringslivet i de två länen hade det varit väntat med ett i det närmaste ombytt resultat. Det är synnerligen svårt att utifrån undersökningsmaterialet finna tänkbara förklaringar till dessa resultat. Ser man till de yrken eller arbetsområden som de anställda i de två länen hade erfarenheter från, innan de började vid skyddad verkstad, noteras vissa skillnader som möjligen kan vägleda något i analysen. Sålunda var yrken inom industriellt och hantverksmässigt tillverkningsarbete, maskinskötsel m. m. klart underrepresenterade i Västerbotten, medan inte mindre än 40 % av samtliga i länet hade haft sin huvudsakliga sysselsättning inom lantbruks-, skogs- och fiskeriar-

StorStock-

Östergötland

Malmöhus

Älvsborg

Örebro

Västmänland

Västerbotten

Samtliga län

8,5

14,3

8,6

17,1

17,6

18,5

8,8

13,0

SOU 1972:75

bete. En möjlig förklaring till den låga andelen som varit berörda av strukturomvandlande åtgärder eller åtgärder i övrigt som reducerat antalet sysselsatta i Västerbotten, kan vara att många av de som arbetat inom skogs- och lantbruk har haft säsongs- eller eljest mer eller mindre tillfällighetsbetonade anställningar vid sidan om ett mindre jordbruk. Den sedan flera år pågående strukturomvandlingen inom skogsnäringen verkar så bland de säsongsanställda, att dessa helt enkelt inte erbjuds nytt arbete inför en ny awerkningsperiod. De har i mindre utsträckning fått sluta ett arbete under pågående säsong och därför kommer de inte med i redovisningen över anställda som "tvingats lämna en anställning på öppna marknaden p . g . a . personalinskränkning, nedläggning eller förflyttning av företaget till annan ort" såsom frågan var formulerad i enkäten. Detta förhållande torde till en del förklara den relativt sett låga andelen i Västerbottens län. Vad gäller resultatet för Västmanlands län, som hade den högsta relativa andelen i de studerade länen, har den iakttagelsen gjorts, att mer än 1/4 hade haft sin mest varaktiga anställning inom gruv-, jord- och stenindustri. Kvinnorna hade i något större utsträckning än männen berörts av driftförändringar. För de sju länen sammantaget var skillnaden måttlig, medan den i några län var påfallande stor. Sålunda hade männen i Älvsborgs län berörts av strukturomvandlande åtgärder i ungefär samma utsträckning som samtliga

män i undersökningen. Kvinnorna i länet hade däremot tvingats sluta en eller flera anställningar av dessa skäl i dubbelt så stor utsträckning som samtliga kvinnor i undersökningen. Det motsatta förhållandet gällde för Västmanlands län där nästan en tredjedel av männen som haft erfarenheter av öppna arbetsmarknaden hade måst sluta ett arbete av dessa orsaker, men endast 5 % av kvinnorna.

C.7.1 Driftförändringar och ålder Åldersfördelningen för de 91 personer som hade måst sluta den senaste fasta anställningen p. g. a. strukturella förändringar framgår av tabell 13 varvid jämförelser görs med samtliga som tidigare hade haft någon anställning på öppna marknaden. I jämförelse med samtliga som hade tidigare erfarenheter av fast arbete på öppna marknaden noteras att de som slutade den senaste fasta anställningen p. g. a. strukturella orsaker, var något överrepresenterade bland de som var 55 år och äldre. Med hänsyn till att anställda vid skyddade verkstäder länsvis betraktat är relativt få torde det vara vanskligt att i en fråga som denna, vilken berört endast 1 3 % av samtliga i de sju länen, göra ingående jämförelser mellan länen. Det behöver endast pekas på att — som förekommit — en skyddad verkstad anordnas i omedelbar eller nära anslutning till att ett företag lägger ned driften på en ort med relativt begränsad tillgång på

Tabell 13 Personer som tvingats sluta den senaste fasta anställningen p. g. a. driftförändringar med fördelning på ålder

Strukturella orsaker Samtliga i materialet som haft anställning på öppna marknaden 80

Antal persöner

Ålder -20 år

21-24

25-34

35-44

45-54

55-64

65-

1,0

4,4

6,6

13,2

24,2

46,2

4,4

100,0

0,8

3,5

11,2

13,1

29,3

39,2

2,9

100,0

Summa

SOU 1972:75

sysselsättningstillfällen. Ett sådant samband avspeglar sig självfallet på ett särskilt sätt i en undersökning som denna. Resultat som regionalt sett tyder på en relativt måttlig omfattning kan sannolikt i en del fall förklaras av att samhället anordnat andra likartade sysselsättningsformer för dessa som blivit utan arbete. Exempel härpå är de s. k. industriella beredskapsarbetena, de mer traditionella beredskapsarbetena men också arkivarbeten. C.7.2 Arbetsmarknadsstatus under 2-årsperioden före början vid skyddad verkstad Vid insamlingen av grundmaterialet ingick att redovisa de anställdas dominerande arbetsmarknadsstatus under 2-årsperioden närmast före anställningen vid skyddad verkstad. Jämförelse görs med samtliga i undersökningen som tidigare haft fast anställning på öppna marknaden. För de 91 personer som tvingades sluta senaste fasta anställningen p. g. a. strukturomvandlande åtgärder erhölls följande resultat. Tabell 14 Arbetsmarknadsstatus under 2årsperioden före början vid skyddad verkstad Dominerande SamtDärav arbetsliga i marknadsstatus undersök- de som tvingades ningen sluta senaste fasta anställningen p. g. a. driftförändringar Stadigvarande förvärvsarbete Arbetslös Sysselsatt i beredskapsarbete eller arkivarbete Ej förvärvsarbetande Långtidssjukskriven Omhändertagen för vård Föremål för medicinsk, yrkesmässig rehabilitering, yrkesutbildning

Antal personer

30,8 13,3

52,7 19,8

5,1

8,8

6,7

2,2

26,0

9,9

6,9

11,3

6,6

100,0

91 Vissa påtagliga skillnader förelåg i arbetsmarknadsstatus under 2-årsperioden före anställningen vid skyddad verkstad för dem som slutade sista fasta anställningen på öppna marknaden p. g. a. driftförändringar jämfört med samtliga som haft en anställning på den ordinarie arbetsmarknaden. Som bland annat kunnat påvisas tidigare i detta avsnitt hade de som berörts av driftförändringar en kortare tid mellan detta sista fasta arbete och början på skyddad verkstad. Av sammanställningen ovan framgår att denna grupp av de handikappade i väsentligt större utsträckning hade stadigvarande förvärvsarbete under den studerade tiden. Samtidigt noteras att en femtedel var arbetslösa. I detta avseende var dock skillnaden gentemot samtliga i undersökningen mindre uttalad. I övrigt fäster man sig vid att ingen av de som måste sluta sista anställningen p. g. a. driftförändringar redovisas under arbetsmarknadsstatus Omhändertagen för vård, vilket emellertid inte nödvändigtvis måste betyda att ingen varit föremål för anstaltsvård. Om sådan vård förekommit i något eller några fall har dock den tidsmässigt varit kortare än övriga alternativ. C.7.3 Bransch 1 undersökningen efterfrågades vilken bransch företaget tillhörde där den handikappade hade haft sin mest varaktiga anställning och som upphört av skäl som hör samman med driftförändringar. Den näringsgrensförteckning som användes upptog 25 fasta alternativ, se bilaga. I tabell 15 har vissa sammandrag gjorts. Tabellen visar den relativa fördelningen på de upptagna branscherna. Antalet personer som berörts uppgick som nämnts till 126. Det bör först poängteras att de tal som här redovisas avser samtliga som någon gång under 10-årsperioden före anställningen vid skyddad verkstad berörts av driftförändringar i samband med anställning på öppna marknaden. Detta innebär att denna redovisning omspänner en tidsperiod som i enstaka fall är väsentligt längre än 10 år räknat 81

Tabell 15 Relativ fördelning efter bransch Jord-o skogsbruk, fiske

Gruvjord-o stenindustri

Livsmedelsindustri

Textil, beklädn. sömnads skoind.

Övrig tillverkn. ind.

Byggnadsindustri

Offentl. förval tn. o privata tjänster

Han- Sam färddel sel, transp. post och tele

Ej spec, verksamhet

4,8

7,1

4,0

22,1

42,9

3,2

5,5

4,0

4,8

från undersökningstillfället. Eftersom hälften av de anställda vid verkstäderna hade en anställningstid som var kortare än 2 år kan dock fastslås att den period uppgifterna belyser i huvudsak avser 60-talet. Inte fullt hälften av de som berörts av driftförändringar hade haft anställning inom vad som i tablån betecknats som övrig tillverkningsindustri, dvs. främst verkstadsindustrin, trävaru- och massa- och pappersindustrin. Något över en femtedel hade tvingats sluta en anställning inom textil-, beklädnads-, sömnads- eller skoindustrin. Inom de nu nämnda sektorerna hade 2/3 av samtliga som berörts av driftförändringar haft fast anställning.

C.7.4

Arbetshinder

1,6

som hörde samman med driftförändringar och samtliga som hade haft en fast anställning med fördelning efter huvudarbetshinder. Först bör anmärkas att antalet personer som slutade den senaste anställningen av orsaker som hörde samman med driftförändringar endast var 9 1 , varför en viss försiktighet bör iakttas vid jämförelser då materialet bryts ned på arbetshindergrupper. Med beaktande av denna reservation noteras att de skillnader som förekom var relativt små. Den procentuellt största avvikelsen förelåg bland personer med psykiska arbetshinder. Resultaten tyder på att dessa i något mindre utsträckning skulle ha tvingats sluta den senaste anställningen p. g. a. driftförändringar.

I tabell 16 görs en jämförelse mellan de som tvingades sluta denna anställning av orsaker Tabell 16 Driftförändringar som orsak till den senaste anställningens upphörande med fördelning på arbetshinder Arbetshinder Lungsjukdom, hörselskada, synskada, hudsjukd. Slutat anställningen p. g. a. driftförändringar Relativ fördelning 9,9 Antal personer 9 Samtliga som haft anställning pa öppna marknaden Relativ fördelning 8,9 Antal personer 87

82 Summa HjärrtRyggo kärlsjuksjukdom dom

Annat rörelsehinder

Övriga somatiska sjukd.

Psykiska sjukdomar

Alkoholism/ narkomani m. m.

Intellekt. arbets. hinder

3,3

18,7

25,3

8,7

13,2

11,0

9,9

100,0

5,3

19,1

21,0

7,3

20,3

11,0

7,1

100,0

967 SOU 1972:75

C.8 Arbetsmarknadsstatus I undersökningen ingick att redovisa de anställdas arbetsmarknadsstatus under 2-årsperioden före början vid skyddad verkstad. I de fall mer än en anställning förekommit avsågs tiden före första anställningen. I svarsformuläret fanns 7 fasta alternativ upptagna. Högst två alternativ fick anges oavsett om flera kunde komma ifråga. Avgörande för vilket alternativ som skulle anges var tidsomfånget för respektive arbetsmarknadsstatus. Om två alternativ var tillämpbara för en person skulle dessa rangordnas på så vis, att dominerande sysselsättningsstatus redovisades som "huvudstatus" och det i andra hand kommande alternativet redovisades som "bistatus". Generellt gällde för att ett alternativ skulle anges, att detta berört den anställde under en sammanhängande tid av minst tre månader. De angivna alternativen var följande; 1. Stadigvarande förvärvsarbete. Här behövde nödvändigtvis inte en anställning ha varat minst tre månader hos en och samma arbetsgivare för att betecknas som stadigvarande, utan detta alternativ kunde komma ifråga även för sådana som innehaft flera kortvariga anställningar; 2. Långvarigt arbetslös; 3. Sysselsatt i beredskapsarbete och/eller arkivarbete;

4. Ej förvärvsarbetande; 5. Långtidssjukskriven; 6. Omhändertagen för vård. Här avsågs alla vårdformer av sluten karaktär, dvs. anstaltsvård, sjukhusvård, men också familjevård av samhälleligt organ, dock inte övervakning eller skyddstillsyn; 7. Föremål för medicinsk och/eller yrkesmässig rehabilitering och/eller arbetsmarknadsutbildning. Med medicinsk rehabilitering skulle förstås sådan medicinsk behandling som ges vid rehabiliteringsklinik eller motsvarande. Övrig sjukhusvård redovisades som nämnts under alternativ 6. C.8.1 Arbetsmarknadsstatus

och ålder

I tabell 17 redovisas dominerande arbetsmarknadsstatus under 2-årsperioden före början vid skyddad verkstad för samtliga i undersökningen med relativ fördelning på ålder. Av sammanställningen framgår att något mer än 1/4 hade stadigvarande förvärvsarbete under 2-årsperioden före början vid skyddad verkstad. Knappt 1/4 var långtidssjukskrivna medan de övriga fördelade sig relativt jämnt på övriga status, dock att endast 5 % var sysselsatta i beredskaps- eller arkivarbete. Med stigande ålder ökar andelen som hade stadigvarande arbete eller var sysselsatta i annat skyddat arbete. I motsats därtill åter-

Tabell 1 7 Arbetsmarknadsstatus med fördelning på ålder Dominerande arbetsmarknadsstatus 1. Stadigvarande förvärvsarbete 2. Långvarigt arbetslös 3. Sysselsatt i beredskapsarbete, arkivarbete 4. Ej förvärvsarbetande 5. Långtidssjukskriven 6. Omhändertagen för vård 7. Föremål för medicinsk rehabilitering, arbetsvärd, arbetsmarknadsutbildning Summa

SOU 1972:75

Ålder

Samtliga

- 2 4 år

25-34

35-44

45-54

55-64

65 å r -

20,0 15,8

19,4 13,4

23,8 13,3

25,6 11,3

34,6 12,5

46,4 7,1

28,0 12,4

1,4 30,0 2,8 11,4

3,8 17,4 16,4 11,2

2,8 11,2 21,0 13,3

4,3 11,0 29,6 6,3

6,9 7,4 27,2 6,4

10,7 3,6 25,0 3,6

5,0 11,6 24,0 8,1

18,6

14,7

12,0

5,1

3,6

10,9

100,0

Tabell 18 Dominerande arbetsmarknadsstatus med fördelning på kön Kön

Arbetsmarknadsstatus och kön

Summa

Stadigvarande förvärvsår b.

Långvarigt arbetslös

Beredskapsarbete, arkivarbete

Ej förvärvsarbetande

Långtidssjukskrivn.

Omhändertagen för vård

Medic, rehab., arbetsvärd, yrke sutb.

Män Kvinnor

28,0 28,1

12,4 12,6

6,3 2,0

5,9 23,7

25,4 21,1

10,0 4,1

12,1 8,5

100,0 100,0

Samtliga

28,0

12,4

5,0

11,6

24,0

8,1

10,9

100,0

fanns den största andelen ej förvärvsarbetande bland de yngre. Nästan 1/3 av de som var under 25 år hade inte förvärvsarbetat, i varje fall inte i sådan omfattning att det kunde redovisas som dominerande arbetsmarknadsstatus. Den yngsta åldersgruppen visar emellertid en starkt splittrad bild. Samtidigt som många inte förvärvsarbetetade hade 20 % stadigvarande arbete och nästan 16% var långvarigt arbetslösa. Siffran för långvarig arbetslöshet var för hela materialet högst i den yngsta åldersgruppen. Långtidssjukskrivning berörde nästan 1/3 av anställda mellan 45 och 54 år. Särskilt

hög frekvens var det också bland de högsta åldersgrupperna. Bland de yngre förekom långtidsjukskrivning ytterst sparsamt, vilket givetvis hör samman med bl. a. den stora andelen ej förvärvsarbetande i gruppen. Omhändertagande för vård var något oftare förekommande bland de yngre men med spridning upp i åldrarna omkring 40 år. Rehabilitering, medicinsk och/eller yrkesmässig tillsammans med arbetsmarknadsutbildning, förekom som dominerande arbetsmarknadsstatus också något oftare bland de yngre.

Tabell 19 Dominerande arbetsmarknadsstatus och frekvens av bistatus Dominerande arbetsmarknadsstatus

1. Stadigvarande förvärvsarb. 2. Långvarigt arbetslös 3. Beredskapso. arkivarbete 4. Ej förvärvsarbetande 5. Långtidssjukskriven 6. Omhändertagen för vård 7. Med. rehabilitering, arbetsvård, yrkesutbildning Samtliga

84 An- Frekvens av bistatu s tal StadigLångBeredanställ- varanvarigt skap sde förarbetso arb. da varvslös kivarb arbete

LångEj förtidsvarv s- sjukarbe- skritande ven

Omhändertagen för vård

Medic. rehab. arbetsvärd, yrkesutb.

Ingen bistatus

Summa

10,0

2,7

3,7

23,3

6,7

19,0

34,7

100,0

7,5

3,0

1,5

15,0

9,8

33,8

29,3

100,0

1,9

3,8

24,5

3,8

26,4

37,7

100,0

8,1

0,8

1,6

7,3

12,1

24,2

45,7

100,0

257 11,3

5,1

1,9

2,7

13,2

38,9

26,8

100,0

3,4

6,9

3,4

8,0

16,1

28,7

33,3

100,0

7,8

6,9

3,4

5,2

22,4

8,6

45,7

100,0

1 071 5,8

5,5

2,4

3,4

14,2

8,8

25,3

34,6

100,0

SOU 1972:75

LungHjärtRyggAnnat sjukd., och sjukrörelhörsel-, kärldom sehinsynska- sjukd. der da, hudsjukdom Föremål f medicinsk rehab., arbetsvärd, yrkesutbildn. • Omhändertagen för vård

Övriga somatiska sjukd.

Psykiska sjukd.

Alkoholism, narkomani mm

Långtidssjukskriven ftlgg Ej förvärvsarbetande

Intellektuellt arbetshinder

Samtliga

•Sysselsatt i beredskapsoch arkivarbete Långvarigt arbetslös

Stadigvarande förvärvsarj ä betande

Fig.3 Arbetsmarknadsstatus före anställning vid skyddad verkstad, relativ fördelning efter handikapp C.8.2 Arbetsmarknadsstatus

och kön

Sysselsättningssituationen under 2-årsperioden närmast före anställningen vid skyddad verkstad karaktäriserades något olika för män och kvinnor. Nästan 1/4 av kvinnorna förvärvsarbetade ej, i varje fall inte in någon betydande utsträckning. Motsvarande andel bland männen utgjorde endast 6 %. Resultatet kunde i och för sig väntas, vilket även kan sägas om siffrorna för beredskapsarbete och arkivarbete liksom för det 6:e alternativet, omhändertagande för vård. I båda falllen var kvinnorna klart underrepresenterade. C.8.3 Huvudstatus -

bistatus

För att få mesta möjliga information om de anställdas förhållanden före anställningen vid skyddad verkstad har förutom huvudstatus även bistatus inhämtats. Resultatet redovisas i tabell 19. Det mest framträdande draget är att bistaSOU 1972:75

tus saknas för omkring 1/3. För dessa handikappade var således angivet huvudstatus så dominant att inget av de övriga alternativen kom ifråga alls. För nästan hälften av dem som redovisats under alternativen 4 och 7, dvs. handikappade som inte förvärvsarbetade eller som var föremål för rehabiliteringsåtgärder eller yrkesutbildning, förekom ingen bistatus. I de fall bistatus förekom utgjordes den av medicinsk rehabilitering, arbetsvärd m. m. för 1/4 av de ej förvärvsarbetande. Den vanligaste kombinationen var långtidssjukskrivning som dominerande arbetsmarknadsstatus med medicinsk och yrkesmässig rehabilitering som bistatus. Långtidssjukskrivning som bistatus redovisas för 14 % och var särskilt vanligt bland de som i huvudsak hade stadigvarande förvärvsarbete eller var sysselsatta i beredskapsarbete och arkivarbete, men också relativt vanligt bland handikappade som genomgick medicinsk rehabilitering och arbetsvärd. 85

C.8.4 Arbetsmarknadsstatus

och

handikapp

Situationen före anställning vid skyddad verkstad var något olika för de anställda beroende på slag av primärt arbetshinder, vilket framgår av tabell 20. Se också figur 3. Vad först beträffar de som under 2-årsperioden före början vid skyddad verkstad i huvudsak haft stadigvarande förvärvsarbete noteras med något undantag en högre andel för de fysiskt handikappade. Vanligast med förvärvsarbete var det relativt sett bland gruppen "övriga somatiska sjukdomar", till vilken i huvudsak förs handikappade med invärtes sjukdomar. Långvarig arbetslöshet under den studerade perioden förekom oftast bland alkoholskadade och bland anställda med lungsjukdom, syn- eller hörselskada eller hudsjukdom. Den lägsta frekvensen av arbetslöshet redovisas för handikappade med "övriga somatiska sjukdomar" samt för personer med ryggsjukdom. Perioden dominerades av arbetslöshet för 8 - 9 % inom dessa grupper. Personer som var arbetshindrade p. g. a. invärtes sjukdomar eller alkoholberoende var under 2-årsperioden till mellan 7 och 9 %

sysselsatta i beredskapsarbete och/eller arkivarbete. Ytterst sparsamt förekom sådant arbete under denna tid för handikappade med psykiska sjukdomar. Bland de ej förvärvsarbetande förelåg betydande olikheter. Medan endast 2 % av de hjärt- och kärlsjuka redovisats för detta huvudstatus uppgick andelen till hela 27 % för de intellektuellt handikappade. Trots att psykiskt utvecklingsstörda med anställning vid för gruppen särskilt ordnade verkstäder eller verkstadsavdelningar inte ingår i denna del av undersökningen erhölls en så hög andel. Den betydande andelen torde till stor del förklaras av att denna grupp har vistats i sina föräldrahem efter skolgång och i enstaka fall eventuellt prövat på någon anställning, som emellertid blivit kortvarig. För nästan hälften av anställda med hjärtoch kärlsjukdom dominerades den studerade perioden av sjukskrivning. Detta berörde också en tredjedel av de ryggskadade. En mindre del av de intellektuellt arbetshindrade redovisades under detta alternativ. Omhändertagande för vård var dominerande arbetsmarknadsstatus under perioden för nästan 1/4 bland alkoholskadade m. fl.

Tabell 20 Dominerande arbetsmarknadsstatus med fördelning på arbetshinder Arbetsmark-

Arbetshindei Lungsjukdom, hörsel-, synskada, hudsjukdom

1. Stadigvarande förvärv sarb. 30,5 2. Långvarigt arbetslös 16,8 3. Sysselsatt i beredskapso arkivarb. 5,3 4. Ej förvärvsarbetande 5,3 5. Långtidssjukskriven 26,3 6. Omhändertagen för vård 3,2 7. Föremål för med. rehab., arbetsvärd, yrkesutb. 12,6 Summa

100,0

Samtliga

HjärtRygg- Annat o kärlsjuk- rörelsjukdom dom sehinder

Övriga somatiska domar

Psykiska sjukdomar

Alkoho- Intellism, lekt. narkoarbetsmani hinder mm

21,2

31,4

30,0

35,1

23,1

25,7

25,2

28,0

13,5

8,9

9,4

8,2

14,4

17,4

15,0

12,4

3,8

5,2

4,4

9,3

1,4

7,3

6,5

5,0

1,9

7,3

9,9

17,5

13,4

8,3

27,1

11,6

46,2

34,0

28,6

19,6

19,4

15,6

6,5

24,0

1,6

5,9

1,0

16,2

22,9

7,5

8,1

13,5

11,5

11,8

9,3

12,0

2,8

12,1

10,9

100,0

100,0 100,0

100,0

SOU 1972:75

arbetsmarknadssituationen för 1/3 i Örebro län under den studerade tiden. I Västerbotten har endast 4 % betecknats som långvarigt arbetslösa, vilket med tanke på länets allmänt sett kontraktiva näringslivsstruktur under senare år kan tyckas vara en låg andel. I detta län har arbetsmarknadspolitiska åtgärder berört de anställda i särskilt hög grad. Sålunda har mer än 14% i huvudsak varit sysselsatta i beredskapsarbete och arkivarbete och 25 % varit föremål för medicinsk och yrkesmässig rehabilitering (arbetsvärd) och arbetsmarknadsutbildning. Av redovisning i avsnittet om arbetsvårdsåtgärder före anställning vid skyddad verkstad, framgår att sådana åtgärder har en klart högre frekvens i Västerbotten än i flertalet övriga län. Därav kan dras slutsatsen att tiden före början vid skyddad verkstad för dessa 25 % dominerats av arbetsvårdande åtgärder och arbetsmarknadsutbildning och i mindre utsträckning av medicinsk rehabilitering. I Västmanlands län hade som nämnts nästan hälften stadigvarande förvärvsarbete. Samtidigt konstateras att 1/5 redovisas under "ej förvärvsarbetande", vilket i huvudsak förklaras av den stora andelen kvinnor vid länets verkstäder. I Stor-Stockholm och Östergötlands län utgjorde andelen ej förvärvsarbetande endast 3—5 %.

Ser man till enbart de alkoholskadade utgjorde detta alternativ 27 % för gruppen. En andel klart över genomsnittet redovisas inte oväntat - även för anställda med psykiska sjukdomar. Vad slutligen beträffar alternativet medicinsk rehabilitering, arbetsvärd m. m., noteras endast en påtaglig avvikelse. Medan sådan vård redovisas som dominerande arbetsmarknadsstatus för mellan 9 och 13 % för samtliga handikappgrupper utgjorde den endast 3 % för de alkoholskadade.

C.8.5 Arbetsmarknadsstatus

- länsvis

Dominerande arbetsmarknadsstatus för de handikappade under 2-årsperioden före början vid skyddad verkstad varierade i de berörda länen, vilket framgår av nedanstående tabell. Nästan hälften av de anställda vid verkstäderna i Västmanlands län hade under den studerade tiden stadigvarande förvärvsarbete. I Stor-Stockholm och Östergötlands läns utgjorde denna andel mindre än 1/5.1 dessa län var det i stället en betydande dominans för långtidssjukskrivning; i Östergötland redovisas hela 40 % under detta alternativ. Långvarig arbetslöshet var den dominerande

Tabell 21 Dominerande arbetsmarknadsstatus för anställda i resp. län Dominerande arbetsmarknadsstatus

1. Stadigvarande förvärvsarbete 2. Långvarigt arbetslös 3. Sysselsatt i bered, skåps- o arkivarbete 4. Ej förvärvsarbetande 5. Långtidssjukskriven 6. Omhändertagen för vård 7. Föremål för medic. rehab, arbetsvärd, yrkesutb. Summa

SOU 1972:75

Län

Samtliga län

StorStockholm

Östergötland

Malmöhus

Älvsborg

Örebro

VästerVästmanland botten

18,7 8,7

15,3 24,3

30,3 11,4

28,0 7,4

20,0 33,3

45,5 10,3

30,2 4,2

28,0 12,4

2,0

0,9

1,1

6,3

2,9

3,6

14,3

5,0

4,7

2,7

12,0

16,0

17,1

19,4

7,9

11,6

32,7

39,6

32,6

31,4

12,4

11,5

10,6

24,0

24,7

2,7

8,6

6,3

1,9

3,0

7,4

8,1

8,7

14,4

4,0

4,6

12,4

6,7

25,4

10,9

100,0

I övrigt kan utläsas att 1/4 av de anställda la i Stor-Stockholm var omhändertagna för er vård i såndan utsträckning att dettaa karaktäriserade deras arbetsmarknadssituaition, trots att den studerade tiden uppgickk till så lång tid som 2 år. Sambandet mellann detta resultat och det stora inslaget avv handikappade med psykiska besvär (inkluisive alkoholskadade) är här uppenbart ochh tyder; på att en stor del av de anställdaa vid verkstäderna i Stor-Stockholm är gravtt handikappade. För Örebro, Östergötlands-ioch Västmanlands län redovisas obetydligaa andelar som varit föremål för omhänderta-gande under den studerade tiden.

kappade bättre förutsättningar för anställning på den ordinarie arbetsmarknaden, vilket av olika skäl inte kunnat förverkligas. Den mest förekommande åtgärden var den s. k. introduktionsutbildningen, som inte mindre än 48 % av de anställda hade genomgått. Männen fick sådan utbildning i något större utsträckning än kvinnorna. Regionalt var olikheterna totalt sett betydande. I Östergötlands län togs denna utbildning i anspråk för endast 5 % av de anställda, medan motsvarande andel i Västerbotten var hela 90 %. Även i Västmanlands län var det synnerligen vanligt med introduktionsutbildning innan anställningen påbörjades (78 %). Om man bortser från introduktionsutbild-

Tidigare har omnämnts den betydande3 andelen som erhöll medicinsk och yrkesmässig rehabilitering i Västerbotten. Ett motsattt resultat har erhållits för Malmöhus ochi Älvsborgs län. Även om överensstämmelseni med antalet arbetsvårdsåtgärder som satts ini före anställningen är god, bör dock beaktasJ att här redovisas arbetsmarknadsstatus somi grundas på det tidsomfång som dominerat den anställdes situation.

ningen, som under senare tid bl. a. till följd av nya bestämmelser om löne- och anställningsvillkor blivit en utbildning som alltfler genomgår, framgår att 542 eller 50 % hade genomgått en eller flera arbetsvårdsåtgärder före anställningen vid skyddad verkstad, Männen hade berörts av arbetsvårdsåtgärder i något större utsträckning (53 %) än kvinnorna (45 %).

C.9 Arbetsvårdsåtgärder före anställningen

C.9.1 Berörts av arbetsvårdsåtgärd - länsvis

Uppgifter har inhämtats om art och frekvens av eventuella arbetsvårdsåtgärder som de anställda hade genomgått före anställningen vid skyddad verkstad. I frågeformuläret fanns medtaget följande 5 fasta alternativ: introduktionsutbildning, arbetsprövning, arbetstr aning, arbetsmarknadsutbildning samt "annat skyddat arbete", varmed avsågs beredskapsarbete för handikappade, arkivarbete, halvskyddat arbete och hemarbete via hemarbetscentral. Därtill efterfrågades eventuell annan arbetsvårdsåtgärd, som kunde vara anlagsundersökning, näringshjälp, m. m. Först kan konstateras att 80 % av de anställda genomgått en eller flera arbetsvårdsåtgärder före anställningen. Det bör kanske erinras om att dessa åtgärder inte nödvändigtvis varit ett led i en yrkesmässig rehabilitering med sikte på en senare placering vid skyddad verkstad, utan i många fall vidtagits i förhoppning om att ge den handi-

4/5 av de anställda vid verkstäderna i Östergötland hade berörts av en eller flera arbetsvårdsåtgärder. I Älvsborgs län däremot hade endast 1/3 genomgått arbetsvårdsåtgärder före anställningen. Ett värde under genomsnittet har också erhållits för Västmanlands län och för de studerade verkstäderna i Stor-Stockholm.

88 C.9.2 Åtgärdernas

omfattning

Ser man till de åtgärder om vilka uppgifter begärts noteras att arbetsträning hade föregått anställningen för 28 %. En anmärkningsvärt hög andel erhöll arbetsträning i Östergötland (76 %) medan denna arbetsvårdsåtgärd var mindre vanlig för anställda i Älvsborgs och Västerbottens län ( 1 3 - 1 4 %). En viss omfattning totalt sett hade också arbetsmarknadsutbildningen som -förekom bland 17 % av dem som ingick i- undersökSOU 1972:75

Tabell 22 Relativ andel som berörts av arbetsvårdsåtgärd i resp. län Län

Berörts av arbetsvårdsåtgärd före början vid skyddad verkstad i % av samtliga anställda Antal anställda

StorStock-

Östergötland

Malmöhus

Älvsborg

Örebro

Västmanland

Västerbotten

43,3 150

82,9 111

54,9 175

33,1 175

51,9 106

41,2 165

57,1 189

ningen. Här förelåg en påtaglig skillnad i frekvensen så tillvida att 20 % av männen hade erhållit arbetsmarknadsutbildning, men endast 9 % av kvinnorna. Regionalt kan nämnas att frekvensen var ytterligt låg i Stor-Stockholm (3,3 %), medan den var hela 33 % i Västerbotten. Även Örebro län låg märkbart över genomsnittet med nästan 23%. Arbetsprövning hade 10 % av de anställda genomgått, med praktiskt taget samma andel för både män och kvinnor. Regionalt var dock oliketerna betydande. I Älvsborgs, Örebro och även Västerbottens län förekom knappast någon prövning alls för de som erhållit anställning vid skyddad verkstad. I Stor-Stockholm och Västmanlands län däremot hade var femte av de anställda genomgått arbetsprövning. Det femte fasta alternativet som medtagits i enkäten upptog annat skyddat arbete än verkstadsarbete, dvs. arkivarbete, beredskapsarbete för handikappade, hemarbete eller halvskyddat arbete. 8 % av de anställda hade tidigare erfarenheter av dylikt arbete. Som väntat var männen kraftigt överrepresenterade. Även här framträder påtagliga skillnader mellan länen. I Västerbotten hade 16% tidigare arbetat i "annat" skyddat arbete, i Stor-Stockholm 12 %, medan inte någon enda av de 111 som ingick i undersökningen i Östergötlands län hade haft sådant arbete tidigare. Andra arbetsvårdsåtgärder än de som nu nämnts förekom bland 6 % av de anställda. I Västerbotten hade var femte av de anställda varit föremål för andra arbetsvårdsåtgärder. SOU 1972:75

Samtliga län

50,6 1071

Vanligast där var psykotekniska anlagsprov, som inte mindre än 32 av 189 genomgått. C.9.3 Arbetsvårdsåtgärd och arbetshinder I tabell 23 redovisas den procentuella andelen inom handikappgrupperna som varit föremål för viss arbetsvårdsåtgärd. Det bör kanske anmärkas att en och samma person kan ha genomgått flera av åtgärderna. Introduktionsutbildning hade föregått anställningen vid verkstaden för 2 av 3 som hade ryggsjukdom som primärt arbetshinder. Även de hjärt- och kärlsjuka låg klart över genomsnittet. Lägre frekvens av denna utbildningsform noteras bland anställda med psykiska arbetshinder liksom bland de alkoholskadade. Arbetsprövning, som totalt sett hade en mindre omfattning, hade den lägsta frekvensen bland alkoholskadade och hjärt- och kärlsjuka, och var oftast förekommande bland anställda med "övriga somatiska sjukdomar", till vilken grupp handikappade med framför allt invärtes sjukdomar hänförs. Arbetsträning hade en tredjedel av de anställda med psykiska arbetshinder genomgått. I denna arbetsvårdsform var som framgår av sammanställningen även flera av de övriga arbetshindergrupperna väl representerade. Den lägsta frekvensen av arbetsträning återfanns bland anställda med hjärt- och kärlsjukdomar. Vad beträffar arbetsmarknadsutbildningen, vilket är beteckningen för all utbildning som genomgås efter medverkan från arbetsförmedlingen (arbetsvärd), visar tablån 89

Tabell 23 Relativ andel av de anställda som varit föremål för arbetsvårdsåtgärd inom resp. handikappgrupper Arbetsvårdsåtgärd/er som föregått anställning vid skyddad verkstad

Arbetshindei Lungsjukdom, hörsel-, synskada, hudsjukdom

Introduktionsutbildning 47,4 Arbetsprövning 10,5 Ar betsträn ing 31,6 Arbetsmarknads utbildning 20,0 Annat skyddat arbete 4,2 Annan arbetsvårdsåtgärd 6,3

Samtliga

•

HjärtRygg- Annat o kärlsjuk- rörelsjukdom dom sehinder

Övriga somatiska domar

Psykiska sjukdomar

Alkoho- Intellism, lekt. narkoarbetsman! m rr händer

59,6 7,7 17,3

66,0 10,5 30,4

51,7 10,8 30,5

54,6 13,4 24,7

35,2 9,3 33,3

33,0 6,4 20,2

39,8 9,3 29,6

48,1 9,9 28,7

7,7

20,9

14,8

16,5

16,2

9,2

22,2

16,6

3,8

6,8

6,9

13,4

6,0

14,7

6,5

7,7

5,2

8,9

4,1

0,9

4,6

13,9

6,0

på en betydande frekvensspridning. Knappt 8 % av de hjärt- och kärlsjuka hade sålunda genomgått sådan utbildning någon gång före anställningen vid skyddad verkstad medan i det närmaste tre gånger så stor andel av de intellektuellt handikappade hade erhållit dylik utbildning. Att de begåvningshandikappade når en.så hög andel torde till stor del förklaras av att många inom denna grupp erhåller anpassningsundervisning, som redovisas under arbetsmarknadsutbildningen. Relativt vanligt med utbildning med stöd från arbetsmarknadsverket var det också bland anställda med ryggsjukdom, liksom bland de som hänförts till den första gruppen i tablån, dvs. anställda med lungsjukdom, hörsel- eller synskada, eller hudsjukdom och framför allt gällde det de tre först nämnda grupperna. Annat skyddat arbete - arkivarbete och beredskapsarbete för handikappade m. m. hade som väntat högsta frekvensen bland alkoholskadade. Av tradition har det inom den skyddade sektorn varit beredskapsarbetet som oftast kommit i fråga för denna arbetshindergrupp. Som framgår av tablån hade annat skyddat arbete även förekommit ofta bland anställda med "övriga somatiska sjukdomar". Utan att ha tillgång till andra data än att denna grupp var äldre än flertalet övriga kan förmodas att dessa före anställningen vid skyddad verkstad hade haft an90

ställning i arkivarbete, eventuellt hemarbete i några fall, då inslaget av kvinnor var något högre i gruppen. Slutligen skall lämnas några kommentarer till vad som kallats "annan arbetsvårdsåtgärd". Härmed avses åtgärder som psykoteknisk anlagsundersökning, näringshjälp, bidrag till personbil för att kunna genomgå utbildning eller börja eller fortsätta en anställning, bidrag till arbetsredskap eller till särskild anordning på arbetsplatsen m. m. "Annan arbetsvårdsåtgärd", som berört 64 handikappade, bestod i inte mindre än 31 fall av psykoteknisk anlagsundersökning. Tablån ger ett klart besked om att "annan arbetsvårdsåtgärd" särskilt kommer ifråga för de begåvningshandikappade och i synnerhet gäller detta just anlagsundersökning. En viss omfattning hade åtgärderna bland handikappade med "annat rörelsehinder", eller 8,9 %. Knappast några av de anställda med psykiska sjukdomar hade kommit ifråga för dessa åtgärder. Eftersom psykologiska anlagsprov var den dominerande åtgärden är den ringa andelen förvånande. Ser man exempelvis till de arbetsvårdssökande som under 1970 genomgick sådana anlagsprov visar det sig att 23 % tillhörde gruppen psykiskt sjuka, vilket tyder på snarare hög förekomst av denna åtgärd för gruppen än motsatsen. Slutsatsen av detta torde bli, att det inte anses erforderligt med denna åtgärd SOU 1972:75

Tabell 24 Totalt antal åtgärder i resp. handikappgrupp Arbetshinder

Antal anställda Samtliga åtgärder Index

Samtliga

Övriga somatiska sjukd.

Psykiska sjukdomar

Alkoho- Intellekt, lism, arbetsnarkomani mm hinder

1 071

251 124

121 125

218 101

96 88

131 121

1 252 117

Lungsjukdom, hörsel-, synskada, hudsjukdom

Hjärto kärlsjukdom

Rygg- Annat sjuk- röreldom sehinder

114 120

54 104

267 140

eller att sådana anlagsprov vidtagits tidigare för de psykiskt sjuka arbetsvårdssökande som senare kommer till skyddad verkstad. Utifrån den nu lämnade redovisningen torde det vara av intresse att se på totala antalet åtgärder i relation till antalet anställda med fördelning på arbetshinder. Tabell 24 visar att 1 071 anställda före början på skyddad verkstad (inkl. introduktionsutbildning) totalt genomgått 1 252 arbetsvårdsåtgärder. I princip skulle således samtliga ha kunnat vara föremål för minst en åtgärd vardera. Vi vet emellertid att 20 % inte hade genomgått någon enda åtgärd före anställningen. Bortses från introduktionsutbildningen hade 28 % inte varit föremål för någon arbetsvårdsåtgärd. Givetvis har dock i dessa liksom i övriga fall arbetsvårdsutredning genomförts, innefattande insamling av data om den sökande, intervju med den sökande och eventuellt annan som berörs av ärendet m. m.

Arbetsvårdssökande med ryggsjukdom, som senare fått anställning vid skyddad verkstad hade varit föremål för arbetsvärdens åtgärder i större utsträckning än andra. Bortsett från arbetshindrade med hjärt- och kärlsjukdomar hade, relativt sett, de fysiskt handikappade berörts av flera arbetsvärdsåtgärder. Medan de fysiskt handikappade tillsammans får ett index på 126 enheter stannade de primärt psykiskt handikappade på 101. Förklaringen till att de fysiskt handikappade måste ta arbetsvårdsåtgärderna i anspråk i större utsträckning än de psykiskt handikappade är mindre ägnat att förvåna, då vissa åtgärder enbart tar sikte på de som främst har rörelsehinder. Sådana åtgärder är bl. a. bidrag till arbetsredskap eller särskilda anordningar på arbetsplatsen, handikappbil samt anpassningskurser för syn- och hörselskadade. Anställda med alkoholbesvär och narkomaner, till vilken grupp även förts ett mindre

Tabell 25 Totalt antal åtgärder exkl. introduktionsutbildning i resp. handikappgrupp Arbetshindei

Antal anställda Antal åtgärder exkl. ev. introduktionsutbildning Index

SOU 1972:75

Intellekt. arbetshinder

Samtliga

Lungsjukdom, hörsel-, synskada, hudsjukdom

HjärtRygg- Annat o kärlsjuk- rörelsjukdom dom sehinder

Övriga somatiska sjukd.

Psykiska sjukdomar

Alkoholism, narkomani mm

1 071

69 73

23 44

141 74

146 72

68 70

142 66

60 55

88 81

737 69

antal andra socialt handikappade, hade i långt mindre utsträckning än övriga genomgått arbetssvårdsåtgärder före början på skyddad verkstad. Bortses från introduktionsutbildningen erhålles ett delvis annorlunda resultat. Inräknas inte introduktionsutbildningen i de arbetsvårdsåtgärder som kan föregå en anställning vid skyddad verkstad noteras de övriga arbetsvårdsåtgärdernas olika omfattning inom handikappgrupperna. Sålunda erhålls högsta index för de begåvningshandikappade och en påtaglig utjämning mellan handikappade med fysiska arbetshinder, fortfarande dock med undantag för hjärt- och kärlsjuka, som på ett markant sätt skiljer sig från övriga. Bortses från introduktionsutbildningen, som gjorts i tabell 25, konstateras att dessa handikappade har den absolut lägsta frekvensen av arbetsvårdsåtgärder bland dem som börjar på skyddad verkstad. Index under genomsnittet erhålls också för anställda med psykiska sjukdomar och för alkoholberoende. C.9.4 Arbetsvårdsåtgärder — länsvis Med användande av samma redovisningsteknik som tillämpats beträffande arbetshinder skall slutligen något omnämnas åtgärdernas frekvens i de undersökta länen. Anställda i Östergötlands län hade i långt större utsträckning än andra har varit föremål för arbetsvårdsåtgärder av annat slag än introduktionsutbildning före början på skyd-

dad verkstad. Dessa åtgärder har framför allt varit arbetsträning, vilket framgår av tabell 3 a i tabellbilagan. Inräknas även introduktionsutbildningen har som synes Västerbotten den högsta frekvensen av åtgärder, men de anställda i detta län är som också framgår föremål för arbetsvärdens övriga åtgärder i betydande utsträckning. De anställda i Älvsborgs län har oftare börjat vid skyddad verkstad utan att dessförinnan ha varit föremål för arbetsvärdens åtgärder. Det bör uppmärksammas att den redovisning av arbetsvårdsåtgärderna med fördelning på län som nu getts inte ger upplysning om hur många av de anställda som berörts av någon åtgärd eftersom åtgärderna räknats samman. En och samma person kan ju ha genomgått flertalet åtgärder som arbetsvärden har, någon åtgärd kanske t. o. m. flera gånger. För att exemplifiera vad som nu sagts kan pekas på det förhållandet att Älvsborgs län hade det lägsta värdet enligt den beräkningsmetod som nyss använts. Antalet anställda som inte berörts av arbetsvårdsåtgärd är dock inte lägst i Älvsborgs län utan ligger på en genomsnittlig andel för de studerade länen, dvs. omkring 20 %. Slutsatsen blir alltså den att de som genomgått arbetsvårdande åtgärder i länet i stor utsträckning endast varit föremål för någon enda åtgärd. Ett motsatt förhållande noteras för Västmanlands län och även Västerbottens län. Enligt den senaste sammanställningen uppgick antalet arbetsvårdsåtgärder i Västmanland, med bortseende från introduk-

Tabell 26 Totalt antal åtgärder relaterat till antal anställda i resp. län Län

Antal anställda Antal åtgärder inkl. introduktionsutbildning Index Antal åtgärder exkl. introduktionsutbildning Index

92 Samtliga län

Storstockholm

Östergötland

Malmöhus

Älvsborg

Örebro

Västmanland

Västerbotten

1 071

129 86

126 114

178 102

132 75

113 107

235 142

339 179

1 252 117

85 57

120 108

126 72

64 38

66 62

107 65

169 89

737 69

SOU 1972:75

Tabell 27 Anställningstid med fördelning på kön 1-2 år

2-3 år

3-4 år

4-5 år

5-10 år

10 år el. mer

Summa

14,1 10,8

23,3 19,6

16,2 14,3

10,7 9,4

6,7 8,2

12,8 18,1

3,3 1,5

100,0 100,0

13,1

22,1

15,6

10,3

7,2

14,5

2,7

100,0

Kön

6 mån Mindre än 6 mån - 1 år

Män Kvinnor

12,9 18,1

Samtliga

14,6

tionsutbildning, till ett i stort sett genomsnittligt värde. Samtidigt noteras att 41 % i detta län hade berörts av arbetsvårdsåtgärder före början på skyddad verkstad. Förklaringen härtill är således den att de som hade genomgått arbetsvärd före början på skyddad verkstad hade berörts av ett flertal åtgärder. För ytterligare studier av arbetsvårdsåtgärdernas frekvens hänvisas till tabellerna 3, 3 a, 4 och 5 i tabellbilagan. C I O Anställningstider vid skyddad verkstad Tabell 27 visar den procentuella fördelningen efter anställningstidens längd vid verkstad för skyddat arbete. Dryg 1/4 av samtliga hade varit anställda mindre än 1 år och hälften hade anställningstider på mindre än 2 år. 1/3 hade anställningstider mellan 2 - 5 år medan knappt 1/5 hade varit anställda 5 år eller mer. När det gäller de regionala skillnaderna av anställningstidens längd måste man vid bedömningen ta hänsyn till att de skyddade verkstäderna etablerats vid olika tidpunkter liksom att olikheter i verkstädernas storlek och totala omfattning förekommer. Hänsyn har ej tagits härtill. Anställningstider redo-

visas utan att närmare gå in på orsakerna till olikheterna mellan länen. Sålunda hade i Örebro län närmare 40 % av arbetstagarna anställningstider under 1 år. Längre anställningstider (4 år eller mer) förekom oftast i Östergötlands och Malmöhus län (ca 30 %). I Västerbotten hade endast 17 % motsvarande anställningstid. C. 10.1 Antal anställningsperioder dad verkstad

vid skyd-

I undersökningen efterfrågades om anställningstider vid skyddad verkstad innefattade mer än en anställningsperiod. Skälen till att flera anställningar kan förekomma är t. ex. att en handikappad erhållit en anställning på öppna marknaden men att denna anställning inte kunnat behållas varvid en placering vid skyddad verkstad på nytt kan ha kommit till stånd. 126 arbetstagare eller 12 % hade haft mer än en anställningsperiod vid skyddad verkstad. Inga påtagliga skillnader förekom mellan män och kvinnor. Stor-Stockholm, Malmöhus och Älvsborgs län hade i förhållande till samtliga i undersökningen större andelar som haft mer än en anställningsperiod. Endast 2 av 189 anställda

Tabell 28 Relativ andel av de anställda i resp. län som haft mer än en anställning vid skyddad verkstad.

Haft mer än en anställning vid skyddad verkstad Samtliga

SOU

1972:75

StorStockholm

Östergötland

Malmöhus

Älvsborg

Örebro

Västmanland

Västerbotten

Samtliga län

15,3 150

6,3 111

18,9 175

18,3 175

8,5 106

12,1 165

1,1 189

11,8 1 071

i Västerbottens län hade flera anställningsperioder. Sannolikt har arbetsmarknadsläget bidragit till de olika resultaten men givetvis är en rad andra faktorer avgörande, t. ex. de anställdas arbetskapacitet och intresse för en anställning på öppna marknaden.

avsnitt. För jämförelsens skull redovisas emellertid vissa resultat avseende förtidspension (sjukbidrag) även i sammanställningarna över övriga former av sociala stöd. Först noteras att en eller flera ekonomiska bidrag eller försäkringsersättningar sammanhängande utgått (3 månader eller mer) till 48,8 % av de anställda. I stort sett hälften hade således inte något dylikt stöd. Nästan 1/5 av de anställda var sjukskrivna och uppbar sjukpenning under minst 3 månader. Sjukpenningen var utan jämförelse den vanligast förekommande stödformen. Andelen som erhöll sjukpenning i de studerade länen varierade dock påtagligt. I tre län, Västmanland, Västerbotten och Älvsborg, uppbar mer än 1/4 av samtliga inskrivna sjukpenning. Den lägsta andelen som uppbar sjukpenning återfanns i Östergörlands län.

C.ll Ekonomiskt stöd Enkäten upptog frågor om ekonomiskt stöd som den anställde uppbar utöver själva lönen. Dels frågades om sådant stöd hade utgått under 12-månadersperioden före inskrivningen vid skyddad verkstad, dels om sådant utgick vid undersökningstillfället. Som generell förutsättning gällde att eventuellt stöd skulle ha utgått sammanhängande under minst 3 månader. Det bör observeras att en och samma person kan ha uppburit flera ekonomiska förmåner. I fall där den handikappade haft mer än en anställning vid skyddad verkstad, skulle undersökningen avse 12-månadersperioden före första anställningen. De ekonomiska stödformerna förtidspension och sjukbidrag har ansetts vara av särskilt intresse. Därför presenteras resultaten för dessa stödformer i ett särskilt

Ett visst samband mellan frekvens av sjukpenning och introduktionsutbildning synes föreligga. Anledningen härtill är helt enkelt att sjukpenning ofta utgör en del av försörjningsunderlaget i samband med sådan utbildning, som berörde 7,6 % av materialet. Eftersom reducerad sjukpenning innebärande att arbetstiden är begränsad till halvtid är mindre vanligt förekommande noteras —

Tabell 29 Relativ andel bland de anställda i resp. län som vid undersökningstillfället (december -70) uppbar ekonomiskt stöd Län

Storstockholm Östergötland Malmöhus Älvsborg Örebro Västmanland Västerbotten Samtliga län

94 Totalt

Form av ekonomiskt stöd

anställda

Sjuk- Annan pen- försäkning ringsersättning

Socialhjälp

Annan allm. ekon. förmån

Tjänstepension

Änke • Förpen- tidssion pension från ATP

Förtids pension från folkp

12,0

6,0

7,3

2,0

0,7

4,2

20,0

30,7

12,6

34,7

111 175 175 106

5,4 11,4 25,7 11,3

9,0 4,6 1,1 2,8

9,9 1,7

0,9 0,6 0,6

7,5

18,0

24,3

7,4 5,1 2,8

1,0 9,7 1,2 1,9

56,6 47,4 46,3 59,4

27,9

3,6

7,9

9,1 24,0 — 14,9 29,1 7,5 19,8 5,1

0,6

3,0

1,2

57,6

26,6

1,6

1,1

6,3

12,2

1,1

60,3

1 071

18,4

3,8

3,9

3,1

0,6

2,6

10,6

20,1

5,1

51,3

—

2,8

Inget ekonoSjuk- miskt bistöd drag

SOU 1972:75

även om hänsyn tas till den nämnda omständigheten med sjukpenning vid introduktionsutbildning — att en stor del av de anställda var borta under långa perioder (mer än 3 månader) p. g. a. sjukdom. (Den totala bortovaron torde vara något högre då de presenterade resultaten endast avser de som dels var sjukpenningförsäkrade, dels uppburit sjukpenning under mer än 3 månader). Frekvensen av övriga stödformer torde i någon mån även förklara den stora skillnaden mellan de studerade länen i avseende på sjukpenningstödet. I Västmanland och Västerbotten där de anställda uppbar sjukpenning i stor utsträckning erhöll en jämförelsevis mindre andel förtidspension (sjukbidrag). Det motsatta förhållandet gällde i Östergötlands län och även i Stor-Stockholm. Däremot saknas ett sådant samband i Älvsborgs län som hade en hög andel med såväl sjukpenning som övriga ekonomiska stöd. Det antydda sambandet förklaras i huvudsak av att sjukpenning inte kan utgå samtidigt med hel förtidspension (sjukbidrag). I övrigt gäller även vissa särskilda förutsättningar för den som uppbär reducerad förtidspension att samtidigt erhålla sjukpenning. Från sammanställningen noteras vidare att knappt 4 % erhöll vad som benämnts "annan försäkringsersättning". Detta är en samlande rubrik för ersättningar av typ invaliditetstillägg, invaliditetsersättning, livränta vid yrkesskada m. m. Sådana förmåner förekom mer än dubbelt så ofta i Östergötlands (9 %) som för de studerade länen tillsammans. Socialhjälpen berörde också ca 4 % av de anställda i de studerade länen, men även för denna stödform förelåg en del avvikelser mellan länen. I Stor-Stockholm och Malmöhus län, dvs. storstadsregioner, uppbar något över 7 % socialhjälp sammanhängande under minst 3 månader. I Östergötlands och Västerbottens län hade inte någon av de anställda anlitat socialvården för att erhålla ekonomisk hjälp. Däremot kan socialhjälp ha utgått vid enstaka tillfällen eller kortare tid än 3 månader men uppgifter därom har inte inhämtats. SOU 1972:75

Till "annan allmän ekonomisk förmån" har hänförts stödformer av typen bostadstillägg, kommunalt kontantunderstöd m. m. Endast 33 av 1 071 eller 3,1 % uppbar sådana förmåner. I Östergötland var det dock relativt sett tre gånger så vanligt med dylikt stöd till de anställda. Även i Västmanland var frekvensen relativt sett högre. Inte någon hade erhållit sådan förmån i Älvsborgs eller Västerbottens län. Tjänstepension och änkepension var sparsamt förekommande. Endast 6 personer i hela materialet uppbar tjänstepension och 9 av 342 erhöll änkepension. C. 11.1 Ekonomiskt stöd före respektive under anställningen vid skyddad verkstad Innan jämförelser görs mellan stödformernas frekvens vid de två tidpunkterna bör observeras vissa omständigheter som är utredningstekniskt betingade. Grunddata har som nämnts i inledningen erhållits från arbetsvärdens utredningsmaterial. Förutsättningen för notering om t. ex. socialhjälp har således varit att arbetsvårdstjänstemannen känt till att sådan förmån utgått och att anteckning härom gjorts i akten. Man kan förmoda att vissa brister i detta avseende föreligger. Dessa brister torde dock i mindre utsträckning avse situationen vid undersökningstillfället eftersom aktmaterialet endast torde vara aktuellt för de senast anställda. Kompletterande upplysningar var nödvändiga att inhämta för att kunna ge svar på om en förmån utgått eller inte. Vad däremot gäller situationen före anställningen torde flertalet uppgiftsinsamlare ha nöjt sig med att enbart studera aktmaterialet. Har det i akten inte särskilt nämnts om att en viss förmån erhållits har uppgiftsinsamlaren utgått från att så också varit fallet. För vissa av stödformerna torde endast i undantagsfallen ha saknats uppgift om en förmån utgått eller inte. Detta gäller sådana förmåner som dels berör många av arbetsvärdens sökande, dels påverkar eventuella utbildningsbidrag. Sådant stöd är särskilt sjukpenning, livränta, bostadsbidrag och pensioner. En jämförelse 95

mellan frekvensen av dessa bidrag torde därför i huvudsak vara rättvisande. Av figur 4 framgår frekvensen av ekonomiskt stöd under 12-månadersperioden före anställningen och vid undersökningstillfället. Tablån visar på betydande skillnader i förekomsten av flera bidragsformer. Först noteras att under 12-månadersperioden före anställningen var det endast 1/4 av de anställda som inte uppbar något ekonomiskt bidrag eller hade någon försäkringsersättning. Den andelen hade fördubblats efter en tids anställning — för flertalet efter en anställningstid på 2 år eller mindre. Andelen som uppbar sjukpenning sammanhängande under mer än 3 månader hade reducerats till mindre än hälften. Detta är ju mindre ägnat att förvåna då en anställning i allmänhet kommer till stånd först sedan hälsotillståndet förbättrats. Trots den kraftiga reduceringen noteras emellertid att en så stor andel som 18 % av de anställda uppbar sjukpenning. Livränta och övriga försäkringsersättningar, som i mindre utsträckning påverkas av att en anställning påbörjas, hade förändrats obetydligt. Socialhjälpen hade reducerats kraftigt, eller med mer än 1/3, vilket givetvis är en följd av att anställning vid skyddad verkstad medför inkomster. Samtidigt får man notera att inkomsten av arbetet jämte eventuella ekonomiska stöd inte räckte till för 4 % av de anställda, utan dessa måste anlita socialvården. "Annan allmän ekonomisk förmån", hade sjunkit kraftigt eller från i det närmaste

20 % till endast 3 %. Med hänvisning till resonemanget tidigare i detta avsnitt om insamlingen av grunddata torde man kunna utgå från att socialhjälp och i någon mån bidrag som hänförts till "annan allmän ekonomisk förmån" utgått till något fler under 12-månadersperioden före anställningen än vad som redovisats i undersökningen. Den verkliga reduktionen av dessa förmåner antas därför vara något större än vad siffrorna anger. Det samhälleliga ekonomiska stödet till den enskilde har således kunnat reduceras kraftigt sedan anställningen vid skyddad verkstad påbörjats. Tjänstepension och änkepension berörde endast ett fåtal såväl före anställningen som vid undersökningstillfället. C. 11.2 Förmåner och anställningstid För att få en uppfattning om hur stadigvarande en ekonomisk förmån var bland de anställda har materialet bearbetats så att uppgifter erhållits om andelen som uppburit en förmån under såväl 12-månadersperioden före anställningen som vid undersökningstillfället med den förutsättningen att anställningen varat minst 2 år. Det bör kanske anmärkas att förmånerna inte nödvändigtvis utgått sammanhängande. Resultatet framgår av följande tabell. De som hade en anställningstid vid skyddad verkstad på 2 år eller längre utgjorde något över hälften (51,2 %) av samtliga i undersökningen. Som framgår av tabell 30

Tabell 30 Relativ andel av anställda med 2 år eller längre anställningstid som uppburit viss ekonomisk förmån såväl före anställningen som vid undersökningstillfället Kön

Antal personer med 2 år eller längre anställningstid

Utgående ekonomisk förmån Sjuk- Annan pen- försäkning ringsersättning

Socialhjälp

Annan allm. ekon. förmån

Tjänstepension

Änke - Förpen- tid ssion penfrån ATP

För- Sjuktids- bipen- drag från folkp

Män Kvinnor

362 176

4,7 5,7

1,9 1,1

1,4 0,6

1,9 1,1

0,0 0,0

2,8

2,2 1,7

9,1 9,1

1,7 0,6

Samtliga

4,9

1,6

1,1

1,6

0,0

0,9

2,0

9,0

1,3

96 SOU 1972:75

Procent ^

Under 12månadersperioden före anställning

£3

December 1970

40-

30-

20-

10-

•

SjukAnnan Social- Annan penning försäk- hjälp allm. ringsekon. ersättn. förmån

t Tjänstepension

Änkepension

Förtidspension från ATP

FörSjuktidsbidrag pension från folkp.

Form av ekonomiskt stöd

Inget ekonomiskt stöd

Fig. 4 Ekonomiskt stöd före respektive under anställningen vid verkstad för skyddat arbete

var det endast ett fåtal av de handikappade med denna anställningstid som hade uppburit ett och samma bidrag minst 3 månader under såväl 12-månadersperioden före anställningen som vid undersökningstillfället (2 år senare). Socialhjälp t. ex. erhöll endast 6 personer. Den enda bidragsformen som hade någon påtaglig omfattning var förtidspension (sjukbidrag), som 56 anställda eller 10 % uppbar. Bidragens frekvens var i stort sett densamma för både män och kvinnor. Sammanställningen visar tydligt att en anställning vid skyddad verkstad efter en tid medför att samhällets behovsprövade ekonomiska stödformer kan reduceras kraftigt genom att den handikappade själv klarar sin försörjning. För ytterligare studier av det ekonomiska stödets omfattning hänvisas till tabellerna 6—11 i tabellbilagan.

7-SOU 1972:75

C. 12 Förtidspension Under 12-månadersperioden före anställning vid skyddad verkstad uppbar under minst 3 månader 167 personer förtidspension eller sjukbidrag, dvs. drygt 15 % av samtliga i undersökningen. Fördelningen mellan de två formerna var den att 92 uppbar pension medan 75 erhöll sjukbidrag. Inte mindre än 122 anställda erhöll hel förtidspension eller helt sjukbidrag. 25 erhöll 2/3 av helt stöd medan återstoden, dvs. 20 personer endast uppbar halv eller en tredjedels pension eller sjukbidrag. I det följande görs ingen åtskillnad mellan förtidspension och sjukbidrag annat än i fall där detta särskilt anges. Med förtidspension förstås således även sjukbidrag. Vid undersökningstillfället var frekvensen av förtidspension betydligt högre jämfört med situationen under 12-månadersperioden före anställningen vid skyddad verkstad. 97

Anställda som uppbar förtidspension före anställningen utgjorde som nämnts omkring 15%. Denna andel uppgick till 2 5 % vid undersökningstillfället, eller i absoluta tal 270 personer. Förutom denna påtagliga ökning noteras en kraftig förskjutning av de relativa andelarna mellan resp. förmånsstorlek. Den tidigare koncentrationen till hel pension eller helt sjukbidrag (73 %) hade vid undersökningstillfället reducerats till 40 %. Samtidigt hade den förändringen inträtt att andelen med den lägsta bidragsstorleken, dvs. 1/3 av fullt bidrag, reducerats från omkring 10% till 0%. Följaktligen har beslut om pensioner och sjukbidrag som omprövats i en del fall sänkts och i andra fall höjts. Materialet visar att flertalet av dem som erhållit pension sedan anställningen påbörjats fått 1/2 eller 2/3 av fullt bidrag. I detta sammanhang bör erinras om att bestämmelserna för erhållande av förtidspension ändrats (fr. o. m. 1.7.70) innebärande bl. a. ökade möjligheter för äldre och handikappade att få sådan förmån och att den lägsta invaliditetsgraden, 1/3, ersatts med 1/2 förtidspension. Den senare omständigheten har givetvis varit den mest avgörande orsaken till den totala reduceringen av den lägsta bidragsstorleken. Veterligen har tidigare inte företagits några studier av frekvensen av de omskrivna ekonomiska förmånerna. Därför kan inte med säkerhet läggas fast att förekomsten av sjukbidrag och förtidspension även tidigare har ökat i och med att anställning erhålls vid skyddad verkstad. En möjlig förklaring till den ökade frekvensen av dessa förmåner kan vara att de anställdas arbetsförmåga i många fall har försämrats efter hand, men också att

anställningen vid en skyddad verkstad i sig innebär en ökad observans på behovet av stöd via socialförsäkringen. Den senast nämnda omständigheten torde vara en betydelsefull faktor, särskilt som anställningen vid en skyddad verkstad i en del fall har karaktären av kapacitetsprövning. Framför allt torde emellertid den senaste överenskommelsen om löne- och anställningsvillkor för anställda (1 juli 1970), som är direkt samordnade med bl. a. förmåner som förtidspension och sjukbidrag tillsammans med de ökade möjligheterna för äldre och handikappade att erhålla förtidspension, förklara den ökade frekvensen av dessa förmåner. Bestämmelserna om löne- och anställningsvillkoren upptar förutom reglerna för samordning mellan lön och berörda förmåner en fyllig information om bedömningen av rätten till förtidspension, vilket till viss del torde ha gjort de ansvariga för verkstäderna mera uppmärksammade på dessa försäkringsformer. Pådrivande därvidlag torde även de väsentligt höjda minimitimlönerna ha varit. Huvudmännen har med andra ord varit måna om att i större utsträckning låta stat och kommun dela kostnaderna för personer med en mera påtagligt reducerad arbetsförmåga. Som nämnts uppgick andelen med förtidspension av samtliga anställda i december 1970 till 25 %. Frekvensen av förtidspension var obetydligt högre bland kvinnorna, 26,9% mot 24,4% för männen. Antalet anställda med förtidspension och deras andel av samtliga i olika åldersgrupper framgår av tabell 31. Förtidspensionens frekvens varierar som synes mellan åldersgrupperna från en femtedel till en tredjedel. Den höga frekvensen

Tabell 31 Antal anställda med förtidspension och deras relativa andel av samtliga i olika åldersgrupper Ålder -24 år Samtliga i undersökningen 70 Därav med förtidspension 23 Relativ andel med förtidspension 32,9 98

Samtliga

25-34

35-44

45-54

55-64

65-

136 43 31,6

143 41 28,7

301 56 18,6

393 100 25,4

28 7 25,0

1071 270 25,2

SOU 1972:75

Tabell 32 Relativ andel inom olika handikappgrupper som uppbar förtidspension Lungsjukdom, hörsel-, synskada, hudsjukd.

Hjärto kärlsjukdom

Ryggsjukdom

Övriga somatiska sjukd.

Psykisk sjukdom

Alkoholism, narkomani mm

Intellekt. arbetshinder

Samtliga anställda

17,9

28,8

13,1

24,0

37,0

11,0

45,4

25,2

Sammanställningen visar att betydande bland anställda som var under 25 år torde i skillnader förelåg i frekvensen av förtidspenhuvudsak förklaras av att nästan hälften av de anställda i dessa åldrar var begåvnings- sion mellan handikappgrupperna. Om man handikappade, som i stor utsträckning upp- ser på samtliga anställda med fysiskt arbetsbär dessa förmåner. Till viss del torde även hinder uppbar 20 % förtidspension. Spriddessa omständigheter påverka den höga an- ningen var emellertid högst påtaglig. Bland delen i åldrarna 2 5 - 3 4 år, emedan de anställda med hjärt- och kärlsjukdom var det begåvningshandikappade där utgjorde 33 % mer än dubbelt så vanligt med förtidspension mot endast 10 % av samtliga i undersök- än bland ryggskadade. Anställda som var ningen. Den relativt sett högre förekomsten arbetshindrade till följd av psykisk sjukdom av förtidspension i åldrarna 35—44 år jäm- erhöll förtidspension i betydligt större utfört med anställda i högre åldrar torde sträckning än de primärt fysiskt handikapförklaras-av att de yngre överlag har svårare pade, eller i inte mindre än 37 % av fallen. arbetshinder, framför allt av psykisk natur. I Bland de intellektuellt handikappade (i fleråldrarna över 44 år torde själva åldern — talet fall psykiskt utvecklingsstörda) erhöll betingad av arbetsgivarnas inställning till nästan hälften någon form av förtidspension. äldre arbetskraft — i kombination med kräm- Den lägsta frekvensen av förtidspension förepor av skilda slag vara orsaken till place- låg inte oväntat bland anställda med alkoholringen vid skyddad verkstad, men dessa besvär. Anställda vars arbetshinder främst arbetshinder anses av allt att döma inte vara var av social karaktär (grupperna 50 + 53 så svåra att de berättigar till förtidspension i enligt AMS' arbetshindergruppering) uppgick den utsträckning som förekommer i åldrarna endast till några få och i endast ett fall därunder. Denna tolkning stöds bl. a. av att utgick förtidspension. anställda som var över 44 år genomsnittligt hade högre arbetskapacitet än de yngre. C. 12.2 Förtidspension - länsvis C. 12.1 Förtidspension och arbetshinder Den relativa andelen med förtidspension i december 1970 inom olika handikappgrupper framgår av tabell 32. Genom att vissa av grupperna totalt består av ett mindre antal personer har vissa sammanläggningar gjorts.

Slutligen skall nämnas något om frekvensen av förtidspension inom de berörda länen. Av samtliga i undersökningen uppbar en fjädedel förtidspension. I Stor-Stockholm utgjorde dock andelen hela 43 %. Storstadsregionernas större inslag av svårt arbetshandikappade bekräftas också genom siffran för

Tabell 33 Relativ andel av de anställda i resp län som uppbar förtidspension StorStockholm

Östergötland

Malmöhus

Älvsborg

Örebro

Västmänland

Västerbotten

Samtliga län

43,3

25,3

33,7

30,3

21,7

12,9

13,2

25,2

SOU 1972:75

Malmöhus län som visar att 1/3 av de anställda i länet uppbar förtidspension. En andel något över genomsnittet noteras även för Älvsborgs län. Den lägsta frekvensen redovisas för Västmanlands och Västerbottens län. Begränsas studien till endast Västerbottens inlandsverkstäder sjunker andelen till 3,3 %. Till siffran för Västmanlands län skall anmärkas att man haft en så betydande eftersläpning i bedömningen av anställdas eventuella rätt till pension att detta förhållande torde ha påverkat resultatet. Enligt de uppgifter som erhållits räknar man med att c:a 18 % av de anställda i länet efter en prövning kommer att erhålla förtidspension. Tar man i beaktande denna eftersläpning noteras likväl att länet har en lägre andel än genomsnittet för de studerade länen.

För storstadsregionerna saknas också ett dylikt samband. I dessa regioner var förtidspensionärerna klart överrepresenterade vid skyddade verkstäder jämfört med verkstäder i allmänhet. För länen som helhet (Stockholm och Malmöhus) utgjorde förtidspensionärernas andel ca 2,0 %, dvs. strax under riksmedeltalet. De övriga länen i undersökningen redovisar andelar som för såväl anställda vid skyddade verkstäder som för förtidspensionerna totalt sett låg nära respektive medeltal.

C. 12.3 Slag av förtidspension Förtidspensionens eller sjukbidragets storlek framgår av tabell 34 och avser situationen vid undersökningstillfället (december 1970). Redovisningen sker länsvis och i absoluta tal. Sammanställningen visar att av totalt 270 som uppbar förtidspension eller sjukbidrag erhöll i det närmaste 40 % hel, 35 % 2/3 och 25 % 1/2 förmån. Denna fördelning var som synes väsentligt olika i de berörda länen. I Stor-Stockholm erhöll 44 av 65 (65 %) hel förtidspension (sjukbidrag), i Malmöhus 21 av 59 (36 %) och i Västerbotten 1 2 av 25. I Östergötlands län hade endast 3 av 38 hel förtidspension. Tyngdpunkten låg där på 2/3 pension (sjukbidrag). En påtaglig förskjutning mot 2/3 pension förelåg också i Älvsborgs län där 23 av 53 uppbar sådan förmån.

De nu presenterade siffrona över frekvensen av förtidspension kan också ställas i relation till den totala omfattningen av förtidspensionärer i respektive län (juli 1970). Därvid kan konstateras en god överensstämmelse för Västmanlands län, som hade den lägsta relativa andelen förtidspensionärer av samtliga län eller 1,6 % av befolkningen i yrkesverksam ålder. I Västmanlands län var som nämnts även andelen förtidspensionärer vid skyddade verkstäder klart under genomsnittet. Västerbottens län däremot, som hade den lägsta andelen förtidspensionärer vid skyddade verkstäder hade — i likhet med samtliga norrlandslän — relativt sett en större andel förtidspensionärer än övriga län. Medan riksmedeltalet låg på 2,3 % låg andelen för Västerbottens län på 3,2 %.

Tabell 35 visar utvecklingen av förtidspensionen eller sjukbidraget för de 167 anställda som uppbar dylik förmån under 3 månader under 12-månadersperioden när-

Tabell 34 Antal med hel och reducerad förtidspension i resp. län Län

Stor-Stockholm Östergötland Malmöhus Älvsborg Örebro Västmanland Västerbotten Samtliga län

100 Antal an- Förtidsställda pension

Sjukbidrag

Båda pensionsformerna

Hel

2/3

1/2

Hel

2/3

1/2

Hel

2/3

1/2

31 3 19 15 7

6 9 10 13 6

4 5 8

2 6 7 1 1

13 20 21 23 8 4 5

8 15 17 14 7

44 3 21 16 8 3 12

150 111 175 175 106 165 189

9 15 13 23 8 3 5

1 071

_ _

2 1 1 1 2

8 SOU 1972:75

mast före början vid skyddad verkstad. Mättillfälle: december 1970. Hänsyn har inte tagits till anställningstidens längd. Under 12-månadersperioden före början vid skyddad verkstad erhöll 122 handikappade hel förtidspension eller sjukbidrag. Vid undersökningstillfället, som inträffade efter kortare eller längre anställningstid, hade antalet som erhöll hel förmån sjunkit till 59 anställda. De övriga hade kunnat höja sin arbetskapacitet och därmed fått pensionen reducerad. 23 uppbar 2/3 och 17 1/2 av helt bidrag. För återstoden, 23 personer, hade förtidspensionen eller sjukbidraget dragits in helt. I övrigt framgår av tablån att för inte mindre än 30 av 167 eller 18 % av dem som före anställningen uppbar förtidspension eller sjukbidrag i någon form hade ersättningen helt dragits in. Om hänsyn tas till anställningstiden vid skyddad verkstad framgår att de tendenser som nyss redovisats är desamma även för personer som varit anställda 2 år eller längre men med den skillnaden att reduceringarna av de högsta respektive lägsta ersättningsformerna framträder ännu mera markerat. Detta resultat kunde väntas eftersom omprövning av en pension som regel kommer till stånd först efter en viss tids anställning. En annan skillnad som framträder ännu tydligare är den nästan totala reduceringen

av sjukbidragen, men detta förklaras helt enkelt av att denna bidragsform är tidsbegränsad. Av de 49 personer som varit anställda 2 år och längre och erhöll sjukbidrag före anställningen återstod endast 7 personer som alltjämt erhöll sjukbidrag, helt eller reducerat, (tabell 12 i tabellbilagan).

C. 12.4 Förtidspension - regionalt marknadsläge - arbetskapacitet

arbets-

Med tanke på att efterfrågan på arbetskraft under en lång följd av år varit väsenthgt olika i de berörda länen kunde erfarenhetsmässigt förväntas att det förelåg ett samband mellan allmänt arbetsmarknadsläge och frekvens av förtidspension så tillvida att handikappade i näringslivsmässigt expansiva regioner skulle ha bättre förutsättningar att få anställning på den ordinarie arbetsmarknaden, varför endast de gravt arbetshandikappade kommer ifråga för arbete vid skyddad verkstad. Dessa har då i större utsträckning förtidspension. 1 regioner som uppvisat en i huvudsak motsatt utveckling inom näringslivet kunde å andra sidan förväntas ett mindre inslag av anställda med förtidspension till följd av att lindrigt arbetshandikappade i flertalet fall kommer ifråga för skyddat arbete före de mera gravt arbetshandikappade. Resultaten tyder på att så också varit fallet. De anställda vid verk-

Tabell 35 Utvecklingen av förtidspensioner för 167 anställda Förtidspensionens storlek under 12-månadersperioden före början vid skyddad verkstad

Förtidspension: Hel 2/3 1/2 1/3 Sjukbidrag: Hel 2/3 1/2 1/3 Samtliga

SOU 1972:75

Antal personer

Fördelning efter slag av förtidspension eller sjukbidrag vid undersökningstillfället (absoluta tal) Förtidspension:

Sjukbidrag.

Hel

2/3

1/2

Hel

70 13 1 8

14 11

6 1 1 4

52 12 2 9

8 1

8 2 1 2

2 8 4

2/3

Ingen förmån 1/2 6 1 2

1 4

17 1

1 2

städerna i storstadsregionerna hade sålunda förtidspension i långt större utsträckning än de anställda i Västerbotten. I Stor-Stockholm var dessutom den tendensen uppenbar att de som uppbar förtidspension uppbar i stor utsträckning hel pension. Ett något avvikande resultat har erhållits för Västmanland. Även om andelen med förtidspension justeras upp till de 18 % som senare framräknats kunde till följd av de effekter som en arbetsmarknad med stor efterfrågan på arbetskraft frambringar, förväntas en andel som låg i närheten av storstadslänens. Eftersom förtidspension kan utgå då arbetsförmågan är nedsatt till minst hälften torde kunna förutsättas att frekvensen av förtidspension bland de anställda är ett relativt gott mått på den allmänna kapacitetsnivån hos de anställda i respektive län. Slutsatsen från de erhållna resultaten skulle då vara den som beskrevs ovan, nämligen att arbetsförmågan i allmänhet är högre bland de anställda vid verkstäder i mindre expansiva regioner, framför allt i stora delar av Norrland, och att den för de flesta ligger på en lägre nivå vid verkstäder i övriga landet. Cl3

Medeltimförtjänst

Data har erhållits om de anställdas medeltimförtjänst i december 1970. Redovisningen avser medeltimförtjänst före skatteavdrag men efter eventuella avdrag för förtidspension, yrkesskadelivränta m. m. enligt "Bestämmelser om löne- och anställningsvillkor för vissa arbetstagare", LBSS 70. För de som av olika skäl inte var närvarande vid undersökningstillfället skulle anges den medeltimförtjänst som den anställde erhöll då han

eller hon senast var i tjänst. Handikappade som genomgick introduktionsutbildning och följaktligen erhöll utbildningsbidrag ingår inte. Enligt bestämmelserna om löne- och anställningsvillkor utgår lön antingen som tidlön eller som blandackordslön. Vid arbete mot tidlön utgick i december följande timlöner för vuxna (arbetstagare som fyllt 19 år): Öre per arbetstimme i ortsgrupp 3 4 5 Sthlmsstad 823 846 893 919 Vid arbete mot blandackordslön tillämpas följande ackordsriktpunkter: Öre per arbetstimme i ortsgrupp 3 4 5 Sthlms stad 977 1010 1074 1107 Uppgifter har ej begärts om vilka som arbetade enligt prestationslönesystemet. De som redovisats med en medeltimförtjänst på 10 kr/tim. eller mer torde dock kunna hänföras till denna kategori. Dessa utgjorde 7 %. Det bör kanske tilläggas att andelen kunde vara något större då även anställda med lägre lön kan ifrågakomma, eftersom reduceringsreglerna tillämpas även för de som arbetar på ackord. Den avtalade lägsta timpenningen, mellan 8:23 och 9:19, ger ett tydligt utslag i tablån. Två tredjedelar återfinns i inkomstlägena mellan 8 och 9:99 kr per timma. 7 % kom upp i timförtjänster som låg på 10 kr eller däröver. Den högsta timförtjänsten uppgick till 15:98, vilket av många torde betecknas som en överraskande hög timlön. Praktiskt taget lika många som tjänade 10 kr

Tabell 36 De anställdas relativa fördelning efter medeltimförtjänst Kön

Antal personer

Medeltimförtjänst ; Mindre än 3 kr

Män Kvinnor

682 308

1,6 2,6

Samtliga

1,9

35894:99 6:99 7 7:99 8:99 9:99 5,7 14,1 3.1 50,6 17,6 3,2 16,9 5.2 56,2 9,7 4,9 14,9 3,7 52,3 15,2

Summa

Medianlön

10 kr el. mer 7,3 6,2

100,0 100,0

8,49 8,38

7,0

100,0

8,46

SOU 1972:75

Tabell 37 Relativ andel anställda i olika inkomstlägen, länsvis Län

Antal

Stor-Stockholm Östergötland Malmöhus Älvsborg Örebro Västmanland Västerbotten

145 106 166 161 97 152 163

Sam liga län

990 Mindre än 3 kr

34:99

56:99

77:99

88:99

99:99

10 kr el. mer

2,8 1,9 2,4 3,1 3,1 0,7

11,0 7,5 4,2 6,8 6,2 0,7

4,1 10,4 3,0 3,7 1,0 1,3 3,7

13,8 62,3 58,4 56,5 57,7 59,2 60,1

33,1

9,7

4,2 9,9 9,3 20,4 23,9

3,0 6,2 16,5 14,5 1,2

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

3,7

52,3

15,2

7,0

100,0

25,5 17,9 24,7 13,7 6,2 3,3 11,0

1,9

4,9

14,9

eller mer, tjänade mindre än 5 kr per timme. Att 1/4 tjänade mindre än 8 kr är en följd av att förtidspensionsbeloppet m. fl. ekonomiska stöd reducerar bruttolönen. Sammanställningen visar på obetydliga skillnader i timlönen mellan män och kvinnor; dock kan noteras att inkomster på 9—10 kr i något större utsträckning förekom bland männen. Medeltimförtjänsten för hela materialet uppgick till 8:03 kr/timme med 8:08 för män och 7:91 för kvinnor. Beräkningarna avser förhållandet efter avdrag för eventuella pensionsbelopp m. m. C. 13.1 Medeltimförtjänst

Sum-

Medeltimförtjänst

- länsvis

Sammanställningen visar att 35 % av de anställda i Västmanlands och ca 25 % i vardera Örebro och Västerbottens län hade en medeltimförtjänst som låg över den i lönebestämmelserna fastställda timlönen. Högre inkomster än 10 kr/timme var vanligast i Örebro och Västmanlands län. Att en så stor andel som över 4 0 % tjänade 9 kr eller mer per timme i Stor-Stockholm förklaras av att den fastställda timlönen var 9:19 kr. Knappt 7 % i hela materialet tjänade mindre än 5 kr. I Stor-Stockholm var motsvarande andel nästan dubbelt så stor, vilket är ett resultat av att de lönereducerande förmånerna, framför allt förtidspensionen, hade en hög frekvens i denna region.

Andelen anställda i de angivna medeltimförtjänstlägena var något olika i de undersökta länen. Tabell 38 Medeltimförtjänst med fördelning efter huvudarbetshinder Huvudarbetshinder

Lungsjukdom, syn- o hörselskada, hudsjukdom Hjärt- och kärlsjukdom Ryggsjukdom Annat rörelsehinder Övriga somatiska sjukdomar Psykiska sjukdomar Alkoholism/narkomam m. m. Intellektuellt arbetshänder Samtliga

SOU 1972:75

Antal

Sum-

Medeltimf örtj än st Mindre än 3 kr

34:99

56:99

77:99

88:99

99:99

10 kr el. mer

88 47 164 187

0,6 2,2

3,4 6,4 3,0 5,3

6,8 10,6 7,3 17,1

4,5 8,5 2,4 3,7

58,0 53,2 56,7 48,7

15,9 12,8 18,3 13,9

11,4 8,5 11,6 9,1

100,0 100,0 100,0 100,0

92 204

1,1 3,0

2,2 9,8

9,8 21,1

2,2 6,4

60,8 48,0

16,3 9,8

7,6 2,0

100,0 100,0

1,9

7,6

0,8

50,5

32,4

4,8

100,0

4,9

3,9

32,0

1,9

49,5

4,9

2,9

100,0

1,9

4,9

14,9

3,7

52,3

15,2

7,0

100,0

C. 13.2

Huvudarbetshinder

Även denna variabel har bearbetats tillsammans med huvudarbetshinder. Resultatet framgår av följande sammanställning. Omkring 1/5 hade en medeltimförtjänst under 7 kr och ungefär lika många tjänade mer än 9 kr. För vissa handikappgrupper förekommer dock påtagliga avvikelser från dessa resultat. Sålunda hade 37 % av de anställda med alkoholbesvär eller som var beroende av centralstimulerande medel eller var arbetshindrade till följd av andra "sociala skäl" en medeltimförtjänst på 9 kr eller mer. Genomsnittligt bättre inkomst (9 kr eller mer) hade också anställda med ryggsjukdom och de som hänförts till den förstagruppen, lungsjuka, syn- och hörselskadade m. fl. Inte oväntat återfinns de intellektuellt arbetshindrade bland de som hade den lägsta timlönen. 40 % hade mindre än 7 kr/timme, vilket var en dubbelt så stor andel som för hela materialet. Också bland de psykiskt sjuka var medeltimförtjänsten lägre. 1/3 av dem hade mindre än 7 kr/timme. Knappast några andra variabler samvarierar så starkt som inkomst och förtidspension (sjukbidrag). Detta är ju ett väntat resultat då lönebestämmelserna, som nämnts, är samordnade med bl. a. förtidspension. Nyss har konstaterats att de intellektuellt arbetshindrade och de psykiskt sjuka hade de lägsta timlönerna. Det är också bland dessa anställda som frekvensen av förtidspension var högst. C. 14 Försörjningsplikt I undersökningen efterfrågades vilka som hade försörjningsplikt gentemot minderåriga barn, make/a eller annan anhörig. Med min-

derårigt barn avsågs barn under 1 6 år utan egen inkomst. Av samtliga 1 071 hade 322 (30 %) arbetstagare försörjningsplikt. I Västmanlands och Västerbottens län hade ca hälften av de anställda försörjningsplikt. Motsvarande andelar för storstadslänen var västentligt lägre med endast 5 % för Stor-Stockholm. Förklaringen till den ringa andelen för Stor-Stockholm torde i första hand vara den höga medelåldern. Västerbottens höga andel torde förklaras av att man där hade en större andel gifta personer vid verkstäderna. I Västmanlands län var andelen gifta och förut gifta personer omkring 12 % högre än motsvarande andel för samtliga län. C. 15 Arbetskapacitet I undersökningen efterfrågades den bedömda arbetskapaciteten. Anvisningar för sådan bedömning har utfärdats av arbetsmarknadsstyrelsen. I redovisningen har skiljts mellan de som hade mindre än 1/3 arbetskapacitet, de som hade mellan 1/3 och 2/3 och de som hade mer än 2/3 arbetskapacitet. Bedömningarna har gjorts i förhållande till vad som anses vara en normalprestation på öppna marknaden.

C. 15.1 Arbetskapacitet

- länsvis

Figur 5 visar den relativa fördelningen efter graden av arbetskapacitet. Flertalet anställda (42 %) bedömdes ha en arbetskapacitet som låg mellan 1/3 och 2/3 av en normalprestation i motsvarande yrken. Av återstoden bedömdes 22 % ha en lägre och 31 % ha en högre arbetskapacitet. För drygt 4 % ansåg man sig inte vid undersök-

Tabell 39 Relativ andel av de anställda i resp. län som hade försörjningsplikt

Försörjningsplikt Antal anställda 104

StorStockholm

Östergötland

Malmöhus

Älsvsborg

Örebro

VästVäster manland botten

Samtliga län

5,3 150

21,6 111

16,0 175

32,6 175

31,1 106

50,3 165

47,1 189

30,0 1 071

SOU 1972:75

2,9

4,7

7,3

5,3

4,3

60,6

19.0;

1.31.1 Västerbotten

Samtliga

23$

$9,1^ '///////Å

StorStockholm

Östergötland Arbetskapacitet

Malmöhus

I Kan f n ej bedömas m

Älvsborg

Örebro

Västmanland

Län

SSj 1/3-2/3

2/3 - 1

högst 1/3

Fig. 5 Den bedömda arbetskapacitetens relativa fördelning

ningstillfället kunna göra en bedömning. Orsakerna härtill kunde vara alltför kort anställningstid, komplicerat arbetshinder eller dylikt. Som framgår av tablån var de regionala skillnaderna påtagliga. Medan 3 0 - 3 5 % av de anställda i storstadslänen hänfördes till gruppen med mindre arbetskapacitet än 1/3, utgjorde motsvarande andel i Östergötland och Västmanland endast 9 %. I Östergötland var koncentrationen mycket stark till gruppen med 1/3-2/3 kapacitet. I Västmanlands län bedömdes 60 % ha mellan 2/3 och normal arbetskapacitet, en andel som var nästan dubbelt så stor som för samtliga studerade län. Överraskande är att de anställda vid verkstäderna i Västerbotten bedömts ha en arbetskapacitet som mera liknade fördelningen i storstadslänen än i övriga län. Att så markanta skillnader erhålls mellan SOU 1972:75

länen torde till viss del förklaras av att sammansättningen med avseende på arbetshinder var olika i länen. Andelen med intellektuellt arbetshinder varierade sålunda mellan 2 och 15 %. Eftersom denna handikappgrupp överlag har en låg arbetskapacitet (se bl. a. nästa avsnitt) påverkar detta givetvis länssiffrorna. Denna förklaring torde vara den avgörande för resultaten i Östergötland och Västerbotten. I det förra länet utgjorde de begåvningshandikappade endast ett par procent. Andelen med den lägsta arbetskapaciteten var också lägst i detta län. I Västerbotten däremot utgjorde de begåvningshandikappade 14 % och där hänfördes 1/4 av de anställda till den lägsta kapacitetsgruppen. Den nu antydda förklaringen till de stora skillnaderna mellan länen torde dock inte vara den enda. Bidragande därtill torde även 105

Tabell 40 Relativ Arbetskapacitet

fördelning

bedömd

arbetskapacitet

inom

handikappgrupperna

Huvudarbetshinder Lungsjukdom, hörsel-, synskada, hudsjukd.

Hjärto kärlsjukdom

Ryggsjukdom

Annat rörelsehinder

Övriga somatiska sjukd.

Psykiska sjukdomar

AlkoIntelholism/ lekt, narkoarbetsmani mm händer

Högst 1/3 1/3-2/3 2/3-1/1 Kan fn ej bedömas

15,8 45,3 34,7

7,7 57,7 34,6

13,6 45,5 34,6

23,6 39,4 33,0

13,4 42,3 41,2

29,6 38,9 25,0

11,9 42,2 41,3

6,3

3,9

3,1

6,5

4,6

Summa

100,0

Antal personer

4,2

ha varit olikheter i bedömningen på så vis att man vid verkstäderna i vissa län haft en mera restriktiv bedömning och i andra län snarare motsatsen. Av de nämnda skälen till olikheterna mellan länen torde därför inte alltför långtgående slutsatser kunna dras på grundval av resultaten.

C. 15.2 Arbetskapacitet hinder samt ålder

och

huvudarbets-

Tabell 40 visar fördelningen efter huvudarbetshinder och bedömd arbetskapacitet. Arbetshindret epilepsi har sammanförts med övriga somatiska sjukdomar, avvikande personlighet med psykiska sjukdomar, social missanpassning och annat arbetshinder av social karaktär med gruppen alkoholismnarkomani. Hälften av de intellektuellt arbetshindrade hade högst 1/3 arbetskapacitet och endast

50,9 39,8 9,3

Samtliga

22,2 42,4 31,1 4,3 100,0 1 071

9 % bedömdes ha mer än 2/3 arbetskapacitet.. Flertalet inom resp. arbetshindergrupper hade en arbetskapacitet mellan 1/3 och 2/3, med undantag för intellektuellt arbetshindrade. Jämförelsevis hög arbetskapacitet noteras för grupperna övriga somatiska sjukdomar och alkoholism/narkomani. Sammanställningen visar också att fysiskt handikappade bedömdes ha något högre arbetskapacitet än de psykiskt handikappade. Arbetskapaciteten har bedömts vara något högre bland äldre (45 år och mer). Sålunda utgjorde andelen med lägre kapacitet än 1/3 något över 30 % bland anställda som var under 35 år, men uppgick till 16 % bland de som var 55 år eller äldre. Resultatet bekräftar att åldern i sig är ett handikapp, I tabell 42 redovisas länsvis fördelningen på arbetskapacitet för de som var 55 år eller äldre.

Tabell 41 Relativ fördelning av bedömd arbetskapacitet efter ålder Arbetskapacitet

Ålder

Samtliga

20-24

25-34

35-44

45-54

55-

Högst 1/3 1/3-2/3 2/3-1/1 Kan fn ej bedömas

32,9 42,9 21,4

36,0 39,0 20,6

25,9 38,5 31,5

19,6 37,2 38,5

16,6 48,5 30,6

22,2 42,4 31,1

2,9

4,4

4,2

4,7

4,3

Summa

100,0

106 SOU 1972:75

Tabell 42 Relativ fördelning av bedömd arbetskapacitet för anställda som var 55 ar eller äldre, länsvis Summa

Antal Anställda

Arbetskapacitet Högst 1/3

1/3-2/3

2/3-1/1

Kan fn ej bedömas

Stor-Stockholm Östergötland Malmöhus Älvsborg Örebro Västmanland Västerbotten

72 44 61 78 33 60 73

30,6 6,8 18,0 16,7 9,1 10,0 16,4

50,0 61,4 52,5 55,1 45,5 23,3 50,7

18,1 27,3 29,5 23,1 45,5 60,0 23,3

1,4 4,5

6,7 9,6

100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Samtliga

16,6

48,5

30,6

4,3

100,0

Län

Även om man som här gjorts endast ser till de som var 55 år eller mer, noteras att skillnaderna mellan länen kvarstår. För samtliga län gäller att andelen med högst 1/3 arbetskapacitet var lägre bland de äldre arbetstagarna. I Malmöhus län t. ex. utgjorde den lägsta kapacitetsgraden 31 % för samtliga, men uppgick endast till 18 % för de som var 55 år eller mer. C.15.3 Arbetskapacitet tjänst

och

medeltimför-

Följande tabell visar den procentuella fördelningen av medeltimförtjänsten i förhållande till bedömd arbetskapacitet. I huvudsak har de väntade resultaten innebärande starict samband mellan arbetskapacitet och timförtjänst erhållits. Några avvikelser noteras emellertid. 17 % som hade medeltimförtjänster på 10 kr eller mer ansågs ha mindre än 2/3 arbetskapacitet. 10 % som hade medeltimförtjänster mellan 9 och 10 kr bedömdes ha högst 1/3 arbetskapaci-

—

5,1

tet. Motsatt förekom att nästan 9 % av de som tjänade mindre än 5 kr/tim bedömdes ha mer än 2/3 arbetskapacitet. Svårigheten att bedöma arbetskapaciteten var störst bland de lägst avlönade. Att sambandet mellan arbetskapacitet och lön inte är totalt torde i huvudsak förklaras av att bedömningen av arbetsförmågan är svår att göra. När inkomsten var låg men arbetsförmågan ändå bedömts vara hög torde förklaringen vara att hög ATP-pension eller annan icke behovsprövad men lönereducerande förmån utgått. Det torde heller inte kunna uteslutas att en del hade hel eller i varje fall 2/3 förtidspension och ändå bedömts ha hög arbetskapacitet. Förklaringen kan i dylika fall, förutom den antydda svårigheten att bedöma arbetsförmågan, vara att någon omprövning av förtidspension inte gjorts under lång tid och under vilken tid arbetsförmågan förbättrats påtagligt.

Tabell 43 Relativ fördelning av medeltimförtjänsten efter bedömd arbetskapacitet Arbetskapacitet Högst 1/3 1/3-2/3 2/3-1/1 Kan fn ej bedömas Summa

Samtliga

Medeltimförtjänst -4:99

5-7:99

8-8:99

9-9:99

10-15:99

67,6 17,6 8,8

50,3 36,2 8,6

13,9 52,9 31,3

10,0 35,3 52,7

1,4 15,9 82,6

22,9 42,1 32,3

5,9

4,9

1,9

2,0

.2,6

100,0

SOU 1972:75

100,0

Tabell 44 Förutsättningar för arbete på öppna arbetsmarknaden relaterat till ålder Förutsättningar Antal persöner

60 292

Ålder 24 år och därunder

25-34

17,1 28,6

7,4 22,2

Goda Mindre goda Nästan obefintliga

54,3

70,4

Summa

1 069

100,0

C. 16 Förutsättningar för arbete på öppna arbetsmarknaden Enkäten upptog en fråga om hur arbetsvärden och verkstadsledningen bedömde den anställdes möjligheter vara att få och behålla en anställning på öppna marknaden. I förutsättningarna ingick att bedömningen skulle ske utifrån lokala arbetsmarknadsförhållanden, förutsatt att den anställde inte uttalat någon bestämd önskan att söka sig till annan ort, som ansågs påverka möjligheterna att erhålla arbete. Vid bedömningen skulle anges om förutsättningarna ansågs 1. som goda; 2. som mindre goda; 3. som nästan obefintliga. Materialet är i denna del bearbetat utifrån ålder, kön, handikapp, län och arbetskapacitet. Två tredjedelar ansågs av arbetsvärden och verkstadsledningen ha nästan obefintliga förutsättningar att få en anställning på öppna marknaden. Som goda betraktades förutsättningarna för endast 5 %. Förutsättningarna bedömdes vara tre gånger större för den yngsta åldersgruppen jämfört med hela materialet, men de bättre förutsättningarna är starkt reducerade i gruppen 2 5 - 3 4 år. Nästan obefintliga ansågs möjligheterna vara för i stort sett hälften av yngsta åldersgruppen för att stiga till nästan 3/4 för anställda som var 55 år och äldre. Att förutsättningarna bedömts något gynnsammare för den yngsta åldersgruppen torde till viss del förklaras av att dessa i regel har mycket begränsade erfarenheter av förvärvsarbete och att arbetet vid skyddad 108

— 35-44

Samtliga 45-54

6,3

5,6

55 år och däröver 2,9

31,0

31,6

24,4

27,3

62,7

62,8

72,7

67,1

100,0

5,6

verkstad för många ingår som ett led i en längre syftande rehabilitering. Bedömningen torde därför till viss del präglas av en allmänt positiv syn och optimism. Detta kan påstås eftersom normalt sett arbetskraften mellan 25 och 34 år inte varit mindre eftertraktad på arbetsmarknaden, men vid jämförelse med de närmast yngre i undersökningen bedömts ha påtagligt sämre förutsättningar. Förutsättningarna har bedömts vara praktiskt taget lika för män och kvinnor. C.i 6.1 Förutsättningar och arbetshinder Medan förutsättningarna betecknades som goda eller mindre goda för 33 % i hela materialet utgjorde motsvarande andel för de begåvningshandikappade endast 20 %. Därav följer att 4 av 5 i gruppen ansågs ha nästan obefintliga möjligheter att komma ut på öppna marknaden. Att de hjärt- och kärlsjuka bedömdes ha starkt begränsade förutsättningar torde dock till stor del förklaras av att dessa var äldre. Förutsättningarna att erhålla arbete i de berörda länen framgår av tabell 46. Vid en uppdelning av materialet efter län framkommer som synes vissa olikheter. De mest avvikande resultaten erhölls för Västerbottens, Örebro och Östergötlands län. I Västerbotten har 3 av totalt 189 anställda bedömts ha goda möjligheter att få anställning på .öppna marknaden, medan över 90 % ansetts ha obefintliga förutsättningar. Detta är, framhålls från länsarbetsnämnden, ett resultat betingat till stor del av den begränsade efterfrågan på arbetskraft i regionen SOU 1972:75

Tabell 45 Förutsättningar för arbete på öppna arbetsmarknaden relaterat till arbetshinder Förutsättningar

Goda Mindre goda Nästan obefintliga Summa

An-

Arbetshinder

personer

Lungsjukdom.hörsel-, synskada, hudsjukd.

Hjärto kärlsjukdom

4,2

7,7

60 Rygg- Annat sjuk- röreldom sehinder 6,3

4,4

Övriga somatiska sjukd.

Psykiska sjukdomar

2,1

7,0

IntelAlkoholism, lekt. narkoma- arbetsni m m hinder

Samtliga

6,5

5,6

35,8

19,2

29,8

31,5

27,8

25,1

28,7

13,9

27,3

60,0

73,1

63,9

64,0

70,1

67,9

64,8

79,6

67,1

1 069 100,0

100,0

100,0 100,0

100,0

ensamt förklarar resultatet. Se i övrigt tabell fast mer än av yrkes- och prestationsmässiga 13 i tabellbilagan. förutsättningar hos arbetskraften. Dock framhålls samtidigt arbetskraftens begränsningar till följd av psykiska och fysiska handikapp och en relativt hög medelålder. I Östergötlands och Örebro län bedömdes 11 — 1 3 % ha goda förutsättningar att få anställning på öppna marknaden. Det är svårt att utifrån övriga resultat finna en förklaring till att de anställda vid verkstäderna i dessa län skulle ha lättare att få arbete på öppna marknaden än i de mer industriellt expansiva storstadslänen eller Västmanlands län. Den faktor som i vissa sammanhang tycks påverka resultaten mer än något annat är åjdern. Ålderssammansättningen i de två länen ger dock en ringa vägledning. I Östergötlands län var åldersfördelningen praktiskt taget densamma som för hela materialet, medan medelåldern var något lägre i Örebro län, dock inte så mycket lägre att den

Tabell 46 Förutsättningar för arbete på öppna arbetsmarknaden i resp. län Förutsättningar

Goda Mindre goda Nästan obefintliga Summa

SOU 1972:75

Antal personer

Län

Samtliga län

Storstockholm

Östergötland

Malmöhus

Älvsborg

Örebro

Västmanland

Västerbotten

60 292

4,1 24,3

10,8 44,1

2,9 25,7

5,7 30,3

13,2 37,7

6,1 35,2

1,6 5,8

5,6 27,3

71,6

45,0

71,4

64,0

49,1

58,8

92,6

67,1

1 069

100,0

Tabellbilaga

Tabell 1 Samtliga i undersökningen med fördelning efter län och huvudarbetshinder Tabell 2 Främsta orsaken till att den senaste anställningen upphörde Tabell 2 a Förtydligande av "annan orsak" till att den senaste fasta anställningen upphörde med fördelning på arbetshinder Tabell 3 + 3 a Frekvens av vissa arbetsvärdsåtgärder före anställning vid skyddad verkstad Tabell 4 Arbetsvårdsåtgärder med fördelning efter arbetshinder Tabell 5 Slag av "annan arbetsvårdsåtgärd" före anställningen på skyddad verkstad Tabell 6 Personer som erhöll ekonomiskt stöd under 12-månadersperioden före anställningen resp. vid undersökningstillfället, relativ andel, länsvis Tabell 7 Personer som erhållit ekonomiskt stöd under 12-månadersperioden före inskrivningen vid skyddad verkstad med fördelning på handikapp och slag av ekonomiskt stöd Tabell 8 Personer som vid undersökningstillfället uppbar ekonomiskt stöd med fördelning på handikapp och slag av ekonomiskt stöd

Tabell 11 Slag av "annan försäkringsersättning" och "annan ekonomisk förmån" vid undersökningstillfället Tabell 12 Förtidspensionens storlek före resp. efter minst 2 års anställning vid skyddad verkstad Tabell 13 Förutsättningarna att erhålla anställning på öppna marknaden med fördelning efter arbetskapacitet. Länsvis, absoluta tal

Tabell 9 Slag av "annan försäkringsersättning" under 12-månadersperioden före inskrivningen vid skyddad verkstad Tabell 10 Slag av "annan ekonomisk förmån" under 12-månadersperioden före inskrivningen vid skyddad verkstad 110

SOU 1972:75

E ca ca bo ooxi

r o oo ON ••tf^ <N r-~ co V) - H T f ^ f l ^O " t * . e O) <u

O <N —< T f r o r-~ CN

ä^

gli o o o t ^ m c a i N r t

ca S3

jg ca '42 o

r o r o NO r— »o i o —< r o NO oo os r - ^fr <—i

oo ca T3

> 5 3 O 8-B*

- H rt -H (N M ( N - H ^ OJ l-i c a x l <" c u 'a

c £ S

<:2x

r - t - - O N O r o O ^O

, o 60 T3 60.* >< 3

^ ä H

r o O ^ f ro^oo O c» i o ON r o vo (N r o T3-

0 0 O NO —t r o i/"> ON

X M

•o -a . o M ca ca T3 3^4

T3 ^ ca 3 ÖT OJ • * '3? C i - . c-o

Jfc

O O r o 0\ NO ON^ l o oo" ON" O " NO NO" O " ON"

<N O 00 ( N c— 00 00

J x

-Q

O T3

ca ">

ep 5 2 o 55 &pE^x -B £ O -55 ca X^ K :cä :cä

~ 111

ro -H Tt

in —I

oo - H

-H-H

1 ~

1 "*"

1 I I

*•

^ H CJ\

| |

O ro

<j->

ro CN

cö

IHii

C X . £ \il *-i > ca < S3 ca,*

• i

ti CD T3

o <« , 3? o ' p c ca oo c ca ex C

*j'i

.sUl-s

ti CO

oca O,

Alkc hohs /narkom

~* ~H

ro •H

ö0

c T3 ti

££ *3 eo

I r~-

•->

Aw. personligh.

"ä>

1 -"

O-

ST-O

ro rN

1 I I

•"

1 -1

1 I I

c»

- i

I I

1 I I

1 ro

ro |

1 I I -

| CN

1 I I

1 ^

I I

•**

<*H T3 CU

c ca JZ c la

f - 1 K O O M T ) O M O t~— l —< r N i i f N - i

5 2 o

ro fN »—l

T3 (i

onalränkvid taget

G, 3 C CD

"•*

J* ^

cu . a

N ' t r ^ v o ^ O i o fN

it-i

CL,

<u •a

Q, p G

C ca ca CO

fN-.CN

| —

v£>

ca CU

+-•

60 ^

SB >

G; CD CO

60 Nedl ning föret

:ca

C ca

ro fN rN m io ro in

I/O

*—i

C CD

1 I I

jjr— r o —H a \ .—i o\

ca CO

' '

1 I I

•<a-

E E

-H

Sjukdom eller skada

C T3

i o o s o r— o \ o <—i i i l ^ O - i T t C A * ~H ^ H ^H ~H

C ca C Os VO

C ca

-*•_* ca 0O en - a ti : 0 -i»

• ca

60 Samtlig som ha fast anställnin

ni <£?

<—c « o <-< < N <—i' r » o • * O i n w i O i o r ~

b •o

:ea

Stor-Stockholm Östergötland Malmöhus Älvsborg Örebro Västmanland Västerbotten

ÖB

:0 C

•s

ca .60

•a

5 *3 Eo 3 W

C/J

:ca ti

-o c

•3 > c>

O^'W

*^>

Hud sjukdom

Sjukdo eller sk da som ådragit: i arbete

:ca X "C

L=> O :ca

"ca

co CO c*-<

— ,|

ed co

60 i _ 60.* £ >. 3 O O,"ST-o

en uppsägning en uppsägning p g a graviditet eller giftermål >psagd ipsagd p g a alkoholmissbruk dläggning av egen rörelse Tiga

Annat rörelsehind.

Flyttning av företaget till annan ort

:cd

- - a

Övr som tisk: sjuk

ca , . 6 p ca

00 O

'c/?T3

60 60

ja, ja,

3 SOU 1972 : 7 5

Tabell 3 Frekvens av vissa arbetsvårdsåtgärder före anställning vid skyddad verkstad Län

Arbetsprövning

Arbetsträning

Arbetsmarknad sutbildning

Annat skyddat arbete

Annan arbetsvärdsåtgärd

Samtliga åtgärder

Antal personer

Index

Stor-Stockhotm Östergötland Malmöhus Älvsborg Örebro Västmanland Västerbotten

30 14 20 3 1 28 10

27 85 78 23 32 35 27

5 19 16 22 24 29 63

18 8 12 4 10 30

5 2 4 4 5 5 39

85 120 126 64 66 107 169

150 111 175 175 106 165 189

57 108 72 38 62 65 89

Samtliga

1 071

69 Introduktionsutbildning

Arbetsprovning

ArArbetsta et s- marktränads utning bildning

Annat skyddat arbete

Annan arbetsvärd såtg.

Samtliga åt gärder

Antal personer

Index

Stor-Stockholm 44 Östergötland 6 Malmöhus 52 Älvsborg 68 Örebro 47 Västmanland 128 Västerbotten 170

30 14 20 3 1 28 10

27 85 78 23 32 35 27

5 19 16 22 24 29 63

18 8 12 4 10 30

5 2 4 4 5 5 39

129 126 178 132 113 235 339

150 111 175 175 106 165 189

86 114 102 75 107 142 179

Samtliga

1 252

1 071

Tabell 3 a Län

Tabell 4 Arbetsvårdsåtgärder med fördelning efter arbetshinder Arbetsvårds- Arbetshindei åtgärd LungsjukHjärtRyggdom, höro kärlsjuksel-, synsjukdom dom skada, hudsjukdom Introduktionsutbildning 45 Arbetsprövmng 10 Arbetsträning 30 Arbetsmarknadsutbildning 19 Annat skyddat arbete 4 Annan arbet 5marknadsåtgärd 6 Antal åtgärder

8-SOU 1972:75

Samtliga Annat rörelse hinder

Övriga somatiska sjukdomar

Psykiska sjukdomar

AlkoIntelholism lekt. narkoarbetsmani mm hinder

30 7

1 252

Tabell 5 Slag av " a n n a n arbetsvårdsåtgärd" före anställningen på skyddad verkstad Lung- Hörsjuk- seldom skada

Synskada

Hud- Hjärt- Rygg- Annat Epi- Övriga Aw. Psyk. Alko- Int. sjuk- och sjuk- rörel- lep- soma- per- sjuk- hoarb. dom kärl- dom sesi tiska son- dom lism hinsjukd. hind. sjukd. ligh. /nar- der koma-

Anpassningskurs Näringshjälp Anlagstest 1 Övriga åtgärder Utbildning 1

2 11 4 1 1

1 2

3 6

1 Summa

3 1

1 Soc. Annat S:a miss- arb. h. anav soc. passn. karakt.

12 1 1

4 15 31 5 9

64 Tabell 6 Personer som erhöll e k o n o m i s k t stöd under 12-månadersperioden före anställningen resp. vid undersökningstillfället, relativ andel, länsvis Ekonomiskt stöd före anställningen resp. i december 1970

Sjuk- Annan pen- förs. ning ersättning

60,0 12,0 54,1 5,4 45,1 11,4 35,4 25,7 31,1 11,3 35,2 39,2 48,1 26,5 44,2 18,4

före anställ. dec. - 7 0 E före anställ. dec. - 7 0 M före anställ. dec. - 7 0 P före anställ. dec. - 7 0 T före anställ. dec. - 7 0 U före anställ. dec. - 7 0 AC före anställ. dec. - 7 0 Samtl. län före anställ. dec. - 7 0

114 Socialhjälp

Annan allmän ekonomisk förmån

Tjänstepension

Änke Förpen- tidsp. sion från ATP

Förtidsp. från folkpension

Sjukbidrag

2,7 6,0 12,6 9,0 5,1 4,6 1,1 1,1 2,8 2,8 3,0 3,6 7,4 1,6

18,7 7,3 18,0 0,0 15,4 7,4 13,7 5,1 14,2 2,8 15,8 3,6 7,9 0,0

41,3 2,0 71,2 1,0 12,0 1,7 0,0 0,0 1,9 2,8 14,5 7,9 12,2 0,0

0,0 0,7 0,0 0,9 0,0 0,6 0,0 0,6 0,0 0,0 0,6 0,0 0,0 1,1

2,0 1,3 0,9 2,7 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 0,0 3,0 2,4 0,0 0,0

0,0 20,0 0,0 18,0 0,2 9,1 7,4 14,9 3,8 7,5 0,0 0,6 2,6 6,3

8,0 30,7 6,3 24,3 8,6 24,0 16,0 29,1 10,4 19,8 1,8 3,0 8,5 12,2

6,7 12,7 8,1 1,0 12,6 9,7 8,0 1,1 8,5 1,9 3,0 1,2 3,2 1,1

4,8 3,8

14,5 3,9

19,7 3,1

0,1 5,6

0,8 8,4

2,3 10,6

8,6 20,1

7,0 5,1

SOU

1972:75

Tabell 7 Personer som erhållit ekonomiskt stöd under 12-månadersperioden före inskrivningen vid skyddad verkstad med fördelning å handikapp och slag av ekonomiskt stöd Arbetshinder

Samtliga i undersökn.

Lungsjukdom Hörselskada Synskada Hudsjukdom Hjärt- och kärlsjukdom Ryggsjukdom Annat rörelsehinder Epilepsi Övriga somatiska sjukdomar S:a somatiska sjukdomar Avvikande personlighet Psykisk sjukdom S:a psykiska sjukdomar Alkoholismnarkomani Intellektuellt arbetshinder Social missanpassning Annat arbetshinder av social karaktär

Samtliga

Sjuk- Annan pen- förs.ning ersätt,

Socialhjälp

Annan allmän ekon, förmån

9 2 1

51 15 15 14

31 4 1 3

4 1 1 3

7 3 4 4

52 191

33 116

2 8

3 25

12 40

203 18

92 6

17 1

24 3

4 Tjän- Änke- Förste- pen- tidsp. pen- sion från sion ATP

Förtidsp. från folkpension

Sjukbi-

1 4

2 6

5 4

2 10

47 3

18 2

13 1

132*

—

* 155

-211

1 SOU 1972:75

1 9

1 92

Tabell 8 Perse)ner sorr vid undersök :ningstill fallet u p p bar et : o n o m iskt stöd med fördelning på h a n d i k a p p och slag av e k o n o m i s k t stöd Arbetshinder

Samtliga i undersökn.

Sjuk- Annan pen- förs.ning ersätt.

Socialhjälp

Annan allmän ekon. förmån

Tjän- Änke • Förste- pen- tid sp. pen- sion från ATP

51 15 15 14

12 6 2 3

4 1 3 1

_ _ —

1 1 1

_ _

52 191

10 52

1 5

5 3

_ _

203 18

41 4

13 1

—

108 Förtid sp. från folkpension

Sjukbidrag

3 1 4 2

3 2 5 1

_ _ _

6 16

11 22

4 3

46 2

10 1

1 071

2 Tabell 9 Slag av "annan försäkringsersättning" under 12-månadersperioden före inskrivningen vid skyddad verkstad Slag av försäkringsers.

Arbetslöshetsförsäkring Livränta nvaliditetsersättning nvaliditetstillägg Ersättning från arbetsgivare och försäkringsbolag Dvrigt >umma

116 Lung- Hör •Syn -Hud- Hjärt- Rygg- Annat Epi- Övriga Aw. Psyk Alko- Int Soc. Annat S-a sjuk- sel- ska- sjuk- och sjuk- rörel- lep- soma- per- sjuk- holism arb. miss- arb.h. dom ska- da dom kärl- dom sehind Sl tiska son- dom / narhin- anav soc. da sjukd. sjukd. liga komani der passn . karakt. 1 2

1 1

2 1

3 4

3 13

- 2 — 1 — _

_ _

—

— -

_ -

1 1

3 1

_ 1

5 2

3 5

1 1

23 31 3 2

1 9

7 3

69 SOU

1972:75

\abell 10 Slag av " a n n a n e k o n o m i s k f ö r m å n " u n d e r 12-månadersperioden före inskrivningen ]å s k y d d a d verkstad konomiska irmåner

Lung- Hör-Syn-Hud- Hjärt- Rygg- Annat Epi-Övriga Aw. Psyk. Alko- Int. Soc. Annat S:a sjuk- sel- ska- sjuk- och sjuk- rörel- lep- soma- per- sjuk- holism arb. miss- arb.h. dom ska- da dom kärl- dom sehind. si tiska son- dom /narhin- anav soc. da sjukd. sjukd. ligh. komani der passn. karakt.

ttbildningsbidrag 7 kommunalt bostadstillägg kommunalt kontantunderstöd ivrigt

11 -

1 1

2 2 -

16 1

2 9

: -

abell 11 Slag av " a n n a n försäkringsersättning" o c h " a n n a n e k o n o m i s k f ö r m å n " vid undersökningstillfället Lung- Hör-Syn-Hud- Hjärt- Rygg- Annat Epi-Övriga Aw. Psyk. Alko- Int. Soc. Annat S:a sjuk- sel- ska- sjuk- och sjuk- rörel- lep- soma- per- sjuk- holism arb. miss- arb.h. dom ska- da dom kärl- dom sehind. si tiska son- dom /narhin- anav soc. da sjukd. sjukd. ligh. komani der passn. karakt. innan försäkringsersättning Livränta nvaliditetsersättning invaliditetstillägg Ersättning från arbetsgivare och försäkringsbolag ivrigt

—

_ _

! _

_ _

1 Annan ekonomisk förmån Utbildningsbidrag Kommunalt bostadstillägg Övrigt

9 - S O U 1972:75

2 i

2 _

_ _

3 1

2 1

17 4

Tabell 12 Förtidspensionens storlek före resp. efter minst 2 års anställning vid skydcad verkstad Förtidspensionens storlek under 12-månadersperioden före början vid skyddad verkstad

Antal personer

Slag av förtidspension eller sjukbidrag vid undersökningstillfället för handikappade med minst 2 års anställning Förtidspensi<sn

Sjukbidrag

Hel

2/3

1/2

Hel

10 9

5 1 1 1

6 2 1 1

3 Förtidspension Hel 2/3 1/2 1/3

42 11 1 5

20 Sjukbidrag Hel 2/3 1/2 1/3

34 10 1 4

5 1

Samtliga

2 7 3

2/3

Ingen förmår.

1/2 6 1 2 2

12 1

3 3

2 Tabell 13 Förutsättningarna att erhålla anställning på öppna marknaden med fördelning efter arbetskapacitet. Länsvis, absoluta tal Arbetskapacitet, län

Högst 1/3 Stor-Stockholm Östergötland Malmöhus Älvsborg Örebro Västmanland Västerbotten 1/3-2/3 Stor-Stockholm Östergötland Malmöhus Älvsborg Örebro Västmanland Västerbotten 2/3-1/1 Stor-Stockholm Östergötland Malmöhus Älvsborg Örebro Västmanland Västerbotten

118 Förutsättningar

Samt-

Goda

Mindre goda

Nästan obefintl.

_ -

54 8 52 33 16 14 48

54 10 54 35 22 15 48

22 29 18 31 17 11 8

38 31 54 51 21 27 86

60 62 72 84 43 38 95

6 9 5 8 7 9 2

14 13 24 19 18 42 3

12 8 19 24 11 49 31

32 30 48 51 36 100 36

_ -

2 5

2 2 2 5 1

SOU

1972:75

ÖVRIGA BILAGOR Undersökning av anställningsförhållanden m. m. för personal vid skyddade verkstäder (AMS' skrivelse till berörda länsarbetsnämnder, bilaga 1). Anvisningar för genomförande av undersökningen (bilaga 2). Frågeformulär (bilaga 3) Näringsgrenskod, bilaga till (bilaga 4)

anvisningarna

Bilaga 1 Undersökning av anställningsförhållanden m. m. för personal vid skyddade verkstäder Utredningen rörande den skyddade sysselsättningen har genom bl. a. undersökningar och bearbetningar av AMS' grundmaterial för beräkning av statsbidrag fått kunskap om väsentliga delar av sysselsättningsformen skyddat verkstadsarbete. Vad gäller de anställda och deras förhållanden ger emellertid det hittills insamlade och bearbetade materialet endast begränsad information. Sålunda kan man inte med ledning av detta få information om vissa av de anställdas sysselsättningsförhållanden före och under anställningen vid skyddad verkstad. I den allmänna debatten om orsakerna till den skyddade sysselsättningens kraftiga expansion under senare år har olika faktorer framhållits. Det har exempelvis påståtts att en mycket stor del av dem som får arbete vid skyddade verkstäder är personer som p. g. a. strukturomvandlingen slagits ut från den öppna arbetsmarknaden. Vidare har anförts den allmänt höjda ambitionen från samhällets sida att bereda allt fler och nya grupper svårsysslesatta arbete. Såvitt känt är finns inte idag något material som belyser den arbetsmarknadsmässiga bakgrunden hos arbetstagarna vid skyddade verkstäder. Det är självfallet av vikt att försöka få fram betydelse för bedömningen av behovet av skyddat arbete. Av denna anledning har utredningen SOU 1972:75

och arbetsmarknadsstyrelsen beslutat att tillsammans genomföra en undersökning. Utredningen rörande den skyddade sysselsättningen har genom en s. k. pilotstudie utförd av länsarbetsnämnden i Östergötland försökt bilda sig en uppfattning om möjligheterna att med hjälp av redan befintliga uppgifter vid arbetsvårdsexpeditionerna försöka belysa förhållandena för arbetstagarna dels före och dels under en anställning vid skyddad verkstad. Denna studie visade att förutsättningarna är goda för genomförande av en undersökning av större omfattning. Den sålunda beslutade undersökningen kommer att begränsas till vissa län. Arbetsvårdsföreståndarna i berörda län har under hand informerats om den planerade undersökningen. Anledningen till det begränsade urvalet är dels utredningstekniska, dels betingade av de knappa personalresurserna vid arbetsvårdsexpeditionerna. Den ovannämnda pilotstudien visade att insamlandet av grundmaterial kunde göras av i länet placerade vapenfria värnpliktiga, givetvis i nära samverkan med personalen vid arbetsförmedlingarna och de skyddade verkstäderna. Samma personalkategori torde kunna medverka i denna undersökning då de utredningstekniska önskemålen ifråga om geografisk spridning m. m. och placeringen av vtp sammanfaller till stor del. Följande län berörs av undersökningen: Stockholm, Östergötland, Malmöhus, Älvsborg, Örebro, Västmanland och Västerbotten. Den företagna pilotstudien har visat att för gruppen psykiskt utvecklingsstörda erhålles väsentligt annorlunda resultat än för övriga handikappade. Det har ansetts erforderligt att i denna undersökning göra ett starkt begränsat urval för ifrågavarande grupp. Sålunda kommer för psykiskt utvecklingsstörda endast att samlas in material från vissa verkstäder i Östergötlands och Örebro län.1 För genomförande av undersökningen har utarbetats en särskild blankett. Därtill har senare har tillkommit Kronobergs län.

sammanställts anvisningar för tillvägagångssätt vid uppgiftsinhämtande samt särskild kodförteckning över näringsgrenar. Detta material kommer att översändas separat till de länsarbetsnämnder som berörs av undersökningen. För undersökningens tillförlitlighet är det självfallet av största betydelse att uppgifterna insamlas med stor omsorg. Undersökningsmaterialet skall sändas till utredningens kansli, Linnégatan 5, 1 14 47 Stockholm, och vara utredningen tillhanda senast den 29 januari 1971. Ytterligare upplysningar kan erhållas från fbi Bernt Fredriksson i utredningens kansli, tel 08/67 50 92. På arbetsmarknadstyrelsen vägnar Albert Bergh Ulla von Meyeren Bilaga 2

Anvisningar för genomförande ningen

av undersök-

I undersökningen skall ingå under vecka 50 1970 anställda handikappade inkl. de i introduktionsutbildning vid samtliga verkstäder i länet utom gruppen psykiskt utvecklingsstörda i de fall dessa är sysselsatta vid särskilda verkstäder eller i för gruppen särskilt anordnad avdelning. Utvecklingsstörda som sysselsätts (integrerats) i arbeten vid "ordinarie" verkstäder skall således ingå i undersökningen.

Därefter skall själva urvalet göras. Det tillgår så att i län där t. ex. en tredjedel av de anställda skall ingå i undersökningen vart 3:e namn på förteckningen, dvs. nr 3,6,9,12 e t c , skall medtagas. I län där urvalet är begränsat till en fjärdedel medtages i förteckningen nr 4,8,12,16 etc. På annat sätt informeras om vilken andel, en tredjedel eller fjärdedel, som skall medtagas i de län som berörs av undersökningen. Urvalets storlek är beroende av det totala antalet anställda i skyddat verkstadsarbete i resp. län.

Anvisningar För var och en som omfattas av undersökningen skall fyllas i ett blankettset. Det förutsätts att inhämtade uppgifter är av värde för arbetsvärdens uppföljningsarbete, varför blankettset översändes i ett antal som medger att expeditionen behåller kopia för eget bruk. Svar på flertalet frågor torde finnas i det utredningsmaterial som finns i personakten. Därutöver torde uppgifter behöva inhämtas från personal vid den skyddade verkstaden. Beträffande ekonomiska förmåner kan — i den mån inte utredningsmaterialet ger entydiga svar - kontakt erfordras med försäkringskassa eller annat organ, i undantagsfall eventuellt även med den anställde själv. Blanketterna bör fyllas i med blå bläckeller kulspetspenna. I de fall inte vissa siffror, t. ex. personnummer, skall lämnas sker markering genom att siffran för det aktuella alternativet ringas in. Exempel

Urvalsmetod Samtliga anställda och personer i introduktionsutbildning vid samtliga verkstäder i länet förtecknas på en lista. Enligt uppgift finns vid verkstäderna aktuell lista över de inskrivna. Dessa kan med fördel användas. Listorna för verkstad 1,2,3,4 etc. häftas därefter lämpligen samman så att listorna har samma inbördes ordning under hela urvalsproceduren. 120

Om svaret under punkt alternativ 1 mindre än 1 år 2 1-4 år 3 5 - 9 år

7 är 3 år inringas

Vid beräkning av anställningstid vid skyddad verkstad skall utgångspunkten vara vecka 50 1970. Även om inte undersökningen är av interSOU 1972:75

vjukaraktär benämns av praktiska skäl den som berörs för up=undersökningspersonen. I det följande görs endast förtydliganden där så anses erforderligt. Generellt gäller att introduktionsutbildning vid skyddad verkstad jämställs med anställning. Punkt 1. UP-nr fylls i enligt följande. Länskoden är densamma som tillämpas i t. ex. arbetsvårdsrapporteringen till ADB. Ex: Östergötlands län 05. Löpnumret erhålles från verkstadslistorna över dem som skall ingå i undersökningen. Ex: Om i ett län var tredje anställd skall ingå i undersökningen får den tredje på listan löpnummer 001, den sjätte löpnummer 002, den nionde löpnummer 003 osv. Detta nummer bör anges på listorna. Löpnumret har betydelse för bl. a. identifieringen av ärendena. Punkt 2, Personnumret skall alltid innehålla två siffror för vardera år, månad och dag. Ex: 09 18 04. Födelsenumret bör om möjligt innehålla även den fjärde siffran. Punkt 6 m. fl. Uttrycket "Anställning av mera fast karaktär" används. Med denna beskrivning avses närmast att "exkludera ev. anställningar för vilka det på förhand varit avtalat att arbetet endast skulle pågå någon eller några dagar. Punkt 8. Endast de tre första siffrorna i NYK-koden skall användas. Punkt 9 och 10. Frågan omfattar även personer som drivit egen rörelse. I några fall torde förekomma att up haft mer än en anställning vid skyddad verkstad. I sådana fall skall avses perioden före första anställningen. Punkt 10. Som framgår av texten berör frågan endast personer som påbörjat skyddat verkstadsarbete efter det att minst två år förflutit efter den senaste anställningens upphörande. Generellt gäller för vart och ett av de angivna alternativen att dessa skall ha berört up under en sammanhängande tid av minst tre månader. Högst två alternativ får anges oavsett om flera kan ha förekommit. Avgörande för vilket/a alternativ som är tillämpbart är tidsomfånget för resp. alternativ. Om två alternativ är tillämpbara skall SOU 1972:75

dessa rangordnas på så vis att dominerande sysselsättniingsstatus redovisas under "Huvudstatus" (vilket givetvis även sker i de fall endast ett alternativ är tillämpbart) medan det i andra hand kommande sysselsättningsalternativet redovisas under "Bistatus". Observera att i de fall bistatus inte förekommer skall notering härom göras genom inringning av kod 6. Med "omhändertagen för vård" avses alla vårdformer av sluten karaktär, dvs. anstaltsvård, sjukhusvård men också familjevård eller annan öppen vårdform som är grundad på beslut av samhälliligt organ, dock inte skyddstillsyn (utan anstaltsbehandling) eller övervakning. Med medicinsk rehabilitering förestås sådan medicinsk behandling som ges vid rehabiliteringsklinik eller motsvarande. Punkt 12-17. Dessa frågor berör enast personer som haft anställning och alltså inte varit egna företagare. Personer som mist en anställning av de skäl som nämns under punkt 12 och samtidigt haft egen rörelse (t. ex. lantbruk) skall tagas med om de haft sin huvudsakliga försörjning genom anställningen. Punkt 15. Särskild näringsgrenskod har utarbetats och finns å bil. 1. Punkt 18. Med denna fråga avses att få svar på den främsta orsaken till att den senaste mera fasta anställningen upphörde. Om flera faktorer kan anses ha bidragit skall ändå endast ett alternativ — den mest avgörande orsaken — anges. Beträffande alternativet 2 "Sjukdom eller skada som up ådragit sig i arbetet" erinras om att detta alternativ endast är tillämpbart i fall där sjukdomen eller skadan har ett direkt samband med själva arbetet, i en viss arbetsprocess eller på arbetsplatsen. Olyckor på väg till eller från arbetsplatsen redovisas således under alternativ 1. Arten av sjukdom eller skada redovisas efter punkt 35 varvid skall framgå om sjukdomen eller skadan har orsakats av t. ex. förslitning, buller, allergi, olycksfall, stress. I fråga om olycksfallsskador skall redovisas kort hur olyckan inträffat. 121

Punkt 20. Med denna fråga avses att få svar på up:s arbetsmarknadsstatus under 2-årsperioden före anställning (före ev. introduktionsutbildning) vid skyddad verkstad. I de fall mer än en anställning vid skyddad verkstad förekommit avses tiden före första anställningen. Generellt gäller för vart och ett av de angivna alternativen att dessa skall ha berört up under en sammanhängande tid av minst tre månader. I övrigt gäller betr. alternativ 6 samma tillämpning som under punkt 10. Högst två alternativ får anges oavsett om flera kan ha förekommit. Avgörande för vilket alternativ som är tillämpbart är tidsomfånget för resp. alternativ. Om två alternativ är tillämpbara skall dessa rangordnas på så vis att dominerande sysselsättningsstatus redovisas under "Huvudstatus" (vilket givetvis även sker i de fall endast ett alternativ är tillämpbart) och det i andra hand kommande alternativet redovisas under "Bistatus". Observera att i de fall bistatus inte förekommer skall notering härom göras genom inringning av kod 7. Punkt 23. I några fall torde förekomma att up haft mer än en anställning vid skyddad verkstad. I dessa fall skall räknas 12-månadersperioden före första anställningen. Punkt 26. I anställningstiden inräknas tid för ev. introduktionsutbildning. Har up haft flera anställningar vid skyddad verkstad räknas den sammanlagda tiden. Punkt 28. Med minderårigt barn avses i detta sammanhang barn under 16 år utan egen inkomst. Punkt 29 och följande torde förutsätta ett samråd med personal vid skyddade verkstaden. Punkt 31. Som framgår av texten skall uppgift om timförtjänsten avse bruttolön. För arbetstagare som berörs av samordningsbestämmelserna (§ 11) i "Bestämmelser om löne- och anställningsvillkor för vissa arbetstagare", LBSS 70, skall uppgiften avse lönen efter dessa avdrag men före skatt. Beträffande anställda som av olika skäl inte är närvarande vecka 50 anges den medeltimförtjänst up hade då han eller hon senast var i tjänst. 122

För personer som genomgår introduktionsutbildning och följaktligen erhåller utbildningsbidrag lämnas ingen uppgift. Medeltimförtjänsten skall anges i kronor och ören och redovisas med fyra siffror. Exempel: inkomsten är 8 kr och 23 öre. 0 8 2 3 Kr öre Punkt 32. Beträffande alternativ 4 "kan f. n. ej bedömas" erinras om att detta han vara tillämpbart endast i fall där man p. g. a. up:s ringa anställningstid eller liknande omständigheter anser sig ha otillräckligt underlag för en noggrann bedömning. Punkt 33. Här måste självfallet — förutom up:s personliga förutsättningar och egna aspirationer — en bedömning ske utifrån lokala arbetsmarknadsförhålland^n, förutsatt att up inte uttalat någon bestämd önskan att söka sig till viss ort, som kan påverka möjligheterna att få anställning. Med uttrycket "få behålla en anställning" avses ett arbete av mera stadigvarande karaktär. Självfallet kan inte bedömningen omfatta up:s möjligheter att framgent behålla denna eller annan anställning på öppna marknaden. Punkt 34-35. Med "ytterligare arbetsvårdsresurser eller helt nya åtgärder" avses såväl personella som materiella tillgångar. För att punkt 33 skall bli uttömmande besvarad torde erfordras ett samråd mefan arbetsvårdsexpeditionens ledning och ev. övrig personal, kontaktmannen för verkstaden och verkstadspersonalen. Utredningen är således angelägen att få kännedom om eventuella åtgärdsformer :'ör vilka behov finns men som för närvarande saknas helt eller för vilka resurserna är starkt begränsade. Svaret lämnas på särskilt papper. Anses de erforderliga åtgärderna vara av mer generell karaktär kan givetvis uppgifterna lämnas i ett svar för samtliga som berörs.

SOU 1972:75

Frågeformulär Bilaga 3

län

Linnégatan 5 114 47 STOCKHOLM

lö

Pnr-

"ål" korts

UP-nr

" kolumn 1-5

ANSTÄLLDA VID SKYDDADE VERKSTÄDER DECEMBER 1970

Personnummer

År

mån

dag

6-15 16

Kön 1 man 2 kvinna 4.

Civilstånd 1 gift 2 ej gift 3 förut gift

Arbetshinder (kod) huvudarbetshinder

18-19

Har up någon gång haft anställning av mera fast karaktär på öppna marknaden eller drivit egen rörelse? 1 ja 2 nej

gå till punkt 20!

OM SVARET ÄR 'JA' ENLIGT PUNKT 6 Ungefärlig sammanlagd anställningstid i arbete på den öppna marknaden eller innehav av egen rörelse 1 2 3

mindre än l å r 1-4 år 5 - 9 år

4 5 6

10-14 år 15-19år 20 år eller mer

Huvudsakligt yrke eller arbetsområde (kod enl. NYK)

Tiden mellan den senaste anställningen (motsv.) av mera fast karaktär på den öppna marknaden och anställningen på den skyddade verkstaden 1 2 3 4

SOU

mindre än 6 mån 6 mån - 1 år 1-2 år 2 - 3 år

1972:75

5 6 7 8

22-24

3 - 4 år 4 - 5 år 5 - 1 0 år 10 år eller mer

10.

Vilket var mest kännetecknande för up:s sysselsättningsförhållanden efter senaste anställningens upphörande och början på skyddad verkstad i de fall denna tid översteg 2 år? Se anvisningarna!

11.

Kolumn 26 Huvudstatus 1 2

Kolumn 27 Bistatus 1 2

3 4

5 6

26-27

Långvarig arbetslöshet Sysselsättning i beredskapsarbete och/eller arkivarbete Långtidssjukskriven Föremål för medicinsk och/eller yrkesmässig rehabilitering och/eller arbetsmarknadsutbildning Omhändertagen för vård Inget bistatus

Har up någon gång under 1 O-årsperioden närmast före anställningen vid skyddad verkstad tvingats upphöra med eller överlåta egen rörelse? 1 2

12.

ja nej

Har up någon gång under 1 O-årsperioden närmast före den senaste anställningen vid skyddad verkstad tvingats lämna en anställning på öppna marknaden på grund av personalinskränkning, nedläggning eller förflyttning av företaget till annan ort? 1 2

13.

ja nej

gå till punkt 18!

OM SVARET ÄR'JA'ENLIGT PUNKT 12

Tiden mellan senaste anställningen som upphört p. g. a. strukturomvandling och anställningen vid skyddad verkstad. 1 2 3 4

14.

mindre än 6 mån 6 mån - 1 år 1-2 år 2 - 3 år

5 6 7 8

3_4 år 4 - 5 år 5-10år 10 år eller mer

OM SVARET ÄR'JA'ENLIGT PUNKT 12 Hur lång tid hade den mest varaktiga anställningen pågått?

15.

mindre än 1 år

1 0 - 1 4 år

!-4år

15-19 år

5 - 9 år

20 år eller mer

31 OM SVARET ÄR 'JA' ENLIGT PUNKT 12 Vilken bransch tillhörde företaget i vilket up arbetade? Kod:

16.

32-33

OM SVARET ÄR'JA'ENLIGT PUNKT 12 Har up efter det att anställningen enligt punkt 12 upphörde haft en eller flera fasta anställningar på öppna marknaden?

"ej

34 SOU

1972:75

17.

18.

OM SVARET ÄR 'JA' ENLIGT PUNKT 16 Hur många anställningar har up haft?

1 2 3

4 5

en anställning två anställningar tre anställningar

Ange främsta orsaken till att up:s SENASTE FASTA ANSTÄLLNING upphörde! 1 2

20.

21.

OM 3 - 5 ENLIGT PUNKT 18 Företagets branschtillhörighet (kod)

37-38

Dominerande arbetsmarknadsstatus för up under 2-årsperioden närmast före anställningen vid skyddad verkstad. Se anvisningarna!

39-40

Kolumn

Huvudstatus 1 2 3

Bistatus 1 2 3

4 5 6 7

Stadigvarande förvärvsarbete Långvarigt arbetslös Sysselsatt i beredskapsarbete och/eller arkivarbete Ej förvärvsarbete Långtidssjukskriven Omhändertagen för vård Medicinsk och/eller yrkesmässig rehabilitering och/eller arbetsmarknadsutbildning Ingen bistatus

Har anställningen vid skyddad verkstad föregåtts av annan arbetsvårdsåtgärd? 1 2

22.

ja nej

OM SVARET ÄR 'JA' ENLIGT PUNKT 21 Vilken annan åtgärd, vilka andra åtgärder?

SOU

36 Sjukdom el. skada utan påvisbart samband med arbetet Sjukdom el. skada som up ådragit sig i arbetet. Slag av sjukdom el. skada? Lämna svar efter punkt 35! Nedläggning av företaget Flyttning av företaget till annan ort Personalinskränkning vid företaget Annan orsak. Vilken?

3 4 5 6

19.

fyra anställningar fem anställningar eller mer

nej

1 1 1 1 1

ja ja ja ja ja

2 2 2 2 2

nej nej nej nej nej

1972:75

Introduktionsutbildning i samband med anställning vid skyddad verkstad Arbetsprövning Arbetsträning Arbetsmarknadsutbildning Annat skyddat arbete Annan arbetsvårdsåtgärd Vilken/a?

43 44 45 46 47

23.

24 Har under 12-månadersperioden före inskrivningen vid skyddad verkstad ekonomisk förmån utgått sammanhängande 3 månader eller längre i form av ja ja ja ja ja

2 2 2 2 2

nej nej nej nej nej

ja ja ja

2 2 2

nej nej nej

ja ja

2 2

nej nej

Sjukpenning Förtispension från ATP Änkepension Tjänstepension (t. ex. I tp) Annan försäkringsersättning Vilken/a? Socialhjälp Annan allmän ekonomisk förmån Annan allmän ekonomisk förmån Vilken/a? FÖRTIDSPENSION FRÅN FOLKPENSION SJUKBIDRAG

53 54 54 55 56

OM SVARET ÄR 'JA' PÅ FÖRTIDSPENSION OCH/ELLER SJUKBIDRAG ENLIGT PUNKT 23 Om FÖRTIDSPENSION FRÅN 1 hel 2 2/3 3 halv 4 1/3

25.

48 49 50 51 52

Om SJUKBIDRAG 5 Hel 6 2/3 7 halv 8 1/3

Genomgår up introduktionsutbildning vid undersökningstillfället? ja

nej 26.

Sammanlagda anställningstiden vid skyddad verkstad? 1 2 3 4

0 - 6 mån 6 mån - 1 år 1-2 år 2 - 3 år

3 - 4 år 4 - 5 år 5-10år mer än 10 år

27.

Innefattar anställningstiden mer än en anställningsperiod? 1 ja 2 nej

28.

Har up f. n. försörjningsplikt gentemot minderåriga barn, make/a, el. annan anhörig

1 2

ja nej

SOU

29.

30.

31.

Erhåller up någon eller flera av följande ekonomiska förmåner vid undersökningstillfället exkl. ev. utbildningsbidrag? 1 1 1 1 1

ja ja ja ja ja

2 2 2 2 2

nej nej nej nej nej

1 1

ja ja

2 2

nej nej

1 1

ja ja

2 2

nej nej

OM SVARET ÄR 'JA' PÅ FÖRTIDSPENSION OCH/ELLER SJUKBIDRAG ENLIGT PUNKT 29 Om FÖRTIDSPENSION FRÅN Om SJUKBIDRAG FOLKPENSION 1 Hel 5 Hel 2 2/3 6 2/3 3 halv 7 halv 4 1/3 8 1/3 Up:s medeltimförtjänst under vecka 50. Här avses timförtjänst före skatteavdrag men efter ev. avdrag för pension m. m. enligt särskilda samordningsbestämmelser (LBSS 70, § 11). Se anvisningarna!

Kr 32.

Hur bedömer arbetsvärd och verkstadsledning up:s möjligheter vara att inom den närmaste tiden få och behålla en anställning på öppna marknaden

69 70

72-75

som goda som mindre goda som nästan obefintliga

Skulle ytterligare arbetsvårdsresurser eller helt nya åtgärder från samhällets sida kunna underlätta för up att få en anställning på öppna marknaden? 1 2

35.

67 68

högst 1/3 1/3-2/3 2/3-1/1 kan f. n. ej bedömas

1 2 3 34.

62 63 64 65 66

öre

Bedömd arbetskapacitet i nuvarande arbete 1 2 3 4

33.

Sjukpenning Förtidspension från ATP Änkepension Tjänstepension (t. ex. I tp) Annan försäkringsersättning Vilken/a? Socialhjälp Annan allmän ekonomisk förmån Vilken/a? FÖRTIDSPENSION FRÅN FOLKPENSION SJUKBIDRAG

ja nej

OM SVARET ÄR 'JA' ENLIGT PUNKT 34 Vilken/a arbetsvårdsresurser eller helt nya åtgärder? Lämna svar på särskilt papper!

SOU

1972:75

Bilaga 4 Näringsgrenskod till undersökningen Anställda vid skyddade verkstäder, december 1970 1. Jordbruk, skogsbruk och fiske (01,02,04) 2. Gruv-, jord- och stenindustri (12,19,33) 3. Livsmedelsindustri (20,21,22) 4. Textilindustri (23) 5. Beklädnads- och sömnadsindustri (24) 6. Skoindustri 7. Trävaruindustri (25,26) 8. Massa- och pappersindustri (27) 9. Grafisk industri (28) 10. Läder och skinnindustri (29) 11. Metallverk (34) 12. Metallvaruindustri (35) 13. Maskinindustri (36) 14. Elektroindustri (37) 15. Gummi- petrolium- och kemisk industri (30,31,32) 16. Annan tillverkningsindustri (38,39) 17. Husbyggnads- och annan byggnadsindustri (40,41) 18. El, vatten värme, gas och renhållningsverk (5 1,52) 19. Förvaltning och administration (55,56,57,81) (58,59,61-69) 21. Lagring och magasineringsrörelser (72) 22. Samfärdsel, transport, post och tele (71,73) 23. Undervisning, hälso- och sjukvård och andra offentliga tjänster (82-85) 24. Hotell, restaurang och hushållsarbete (87,88) 25. Ej specificerad verksamhet (86,89,90) Siffrorna inom parentes är koden för de näringsgrenar som används i arbetskraftsundersökningarna. B!3L.

K] 19/

128 *TOC

SOU 1972:75

Statens offentliga utredningar 1972 Kronologisk förteckning

1. Ämbetsansvaret II. J u . 2. Svensk möbelindustri. I. 3. Personal för t y g - och intendenturförvaltning. Fö. 4 . Säkerhets- och försvarspolitiken. Fö. 5. CKR. (Centrala körkortsregistret) K. 6. Reklam I. Beskattning av reklamen. U. 7. Reklam I I . Beskrivning och analys. U. 8. Reklam I I I . Ställningstaganden och förslag. U. (Utkommer senare.) 9. Reklam IV. Reklamens bestämningsfaktorer. U. (Utkommer senare.) 10. Godsbefordran till sjöss. J u . 11. Förenklad löntagarbeskattning. Fi. 12. Skadestånd IV. J u . 13. Kommersiell service i glesbygder. In. 14. Revision av vattenlagen. Del 2. J u . 15. Ny regeringsform • Ny riksdagsordning. J u . 16. Ny regeringsform • Ny riksdagsordning. (Följdförfattningar) J u . 17. Nomineringsförfarande vid riksdagsval • Riksdagen i pressen. J u . 18. Norge och den norska exilregeringen under andra världskriget. J u . 19. Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. U. 20. Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Litteraturutredningens läsvanestudier. U. 2 1 . Svävarfartslag. K. 22. Domstolsväsendet IV. Skiljedomstol. J u . 23. Högre utbildning — regional rekrytering och samhällsekonomiska kalkyler. U. 24. Vägfraktavtalet II. J u . 25. Naturgas i Sverige. I. 26. Förskolan 1. S. 27. Förskolan 2. S. 28. Konsumentköplag. J u . 29. Konsumentupplysning om försäkringar. H. 30. Bostadsanpassningsbidrag. In. 3 1 . Lag om hälso- och miljöfarliga varor. Jo. 32. Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre? C. 33. Förhandlingsrätt för pensionärer. In. 34. Familjestöd. S. 35. Skogsbrukets frö- och plantförsörjning. J o . 36. Samhälle och trossamfund. Slutbetänkande. U. 37. Samhälle och trossamfund. Bilaga 1 - 1 9 . U. 38. Samhälle och trossamfund. Bilaga 20. Andra trossamfunds ekonomi. U. 39. Abortfrågan. Remissyttranden. J u . 40. Konkurrens i bostadsbyggandet. In. 4 1 . Familj och äktenskap I. J u . 42. Vägtrafikbeskattningen. Fi. 43. Utnyttjande och skydd av havet. I. 44. Reformerad skatteutjämning. Fi. 45. Kulturminnesvård. U. 46. Landskapsvård genom täktsamverkan. J u . 47. Data och integritet. J u . 48. Riksdagen och försvarsplaneringen. Fö. 49. Tryckfriheten och reklamen. J u . 50. Skyddsrum. Fö. 5 1 . Sjölagens befraktningskapitel. J u . 52. Rapport angående kommunal information m.m. C. 53. Handräckningstjänst i försvaret. Fö. 54. Skyddat arbete. In. 55. Decentralisering av statlig verksamhet - ett led i regionalpolitiken. Del 2. Slutrapport. Fi. 56. Glesbygder och glesbygdspolitik. In.

57. Ledningsrättslag. J u . 58. Koncession för pipelines. K. 59. Att välja framtid. J u . 60. Beskattade förmåner vid sjukdom och arbetslöshet m.m. S. 6 1 . Försök med bibliotek. Litteraturutredningens biblioteksstudier. U. 62. Offentligt stöd till de politiska partierna. J u . 63. Näringslivets försörjning med riskkapital från allmänna pensionsfonden. Fi. 64. Kriminalvård. J u . 65. Barnavårdsmannafrågan. J u . 66. Ny kulturpolitik. Del 1. Nuläge och förslag. U. 67. Ny kulturpolitik. Del 2. Sammanfattning. U. 68. Värnpliktsförmåner. Fö. 69. Värnpliktigas ekonomiska och sociala situation. Bilaga 5 till UFV betänkande Värnpliktsförmåner. Fö. 70. Rätten till ratten. Förslag till körkortsreform. Del 1 . Allmän motivering. J u . 7 1 . Rätten till ratten. Förslag till körkortsreform. Del 2. Lagtext och specialmotivering. J u . 72. Rätten till ratten. Förslag till körkortsreform Del 3. Expertutredningen. J u . 7 3 . Ersättning för vissa obefogade frihetsinskränkningar. J u . 74. Arbetskraften inom byggnadsverksamheten. In. 75. Skyddat arbete. Bilagor. In.

SOU 1972:75

Statens offentliga utredningar 1972 Systematisk förteckning

J ustitiedepartementet Ämbetsansvaret II. [1] Godsbefordran till sjöss. [10] Skadestånd IV. [12] Revision avvattenlagen. Del 2. [14] Grundlagberedningen. 1. Ny regeringsform* Nyriksdagsordning. [15] 2. Ny regeringsform • Ny riksdagsordning (Följdförfattningar) [16] 3. Nomineringsförfarande vid riksdagsval • Riksdagen i pressen. [17] 4. Norge och den norska exilregeringen under andra världskriget. [18] Domstolsväsendet IV. Skiljedomstol. [22] Vägfraktavtalet II. [24] Konsumentköplag. [28] Abortfrågan. Remissyttranden. [39] Familj och äktenskap I. [41] Landskapsvård genom täktsamverkan. [46] Data och integritet. [47] Tryckfriheten och reklamen. [49] Sjölagens befraktningskapitel. [51] Ledningsrättslag. [57] Att välja framtid. [59] Offentligt stöd till de politiska partierna. [62] Kriminalvård. [64] Barnavårdsmannafrågan. [65] Trafikmålskommittén. 1. Rätten till ratten. Förslag till körkortsreform. Del 1. Allmän motivering. [70] 2. Rätten till ratten. Förslag till körkortsreform. Del 2. Lagtext och specialmotivering. [71] 3. Rätten till ratten. Förslag till körkortsreform. Del 3. Expertutredningen. [72] Ersättning för vissa obefogade frihetsinskränkningar. [73]

Utbildningsdepartementet Reklamutredningen. 1. Reklam I. Beskattning av reklamen. [6] 2. Reklam II. Beskrivning och analys. [7] 3. Reklam III. Ställningstaganden och förslag. [8] (Utkommer senare). 4. Reklam IV. Reklamens bestämningsfaktorer. [9] (Utkommer senare.) Uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. [19] 1968 års litteraturutredning. 1. Läs- och bokvanor i fem svenska samhällen. Litteraturutredningens läsvanestudier. [20] 2. Försök med bibliotek. Litteraturutredningens biblioteksstudier. [61 ] Högre utbildning - regional rekrytering och samhällsekonomiska kalkyler. [23] 1968 års beredning om stat och kyrka. 1. Samhälle och trossamfund. Slutbetänkande. [ 3 6 ] 2. Samhälle och trossamfund. Bilaga 1—19. [ 3 7 ] 3. Samhälle och trossamfund. Bilaga 20. Andra trossamfunds ekonomi. [ 3 8 ] Kulturminnesvård. [45] Kulturrådet. 1. Ny kulturpolitik. Del 1. Nuläge och förslag. [66] 2. Ny kulturpolitik. Del 2. Sammanfattning. [67]

Jordbruksdepartementet Lag om hälso- och miljöfarliga varor. [ 3 1 ] Skogsbrukets frö- och plantförsörjning. [ 3 5 ]

Handelsdepartementet Konsumentupplysning om försäkringar. [ 2 9 ]

Försvarsdepartementet Personal för tyg- och intendenturförvaltning. [3] 1970 års försvarsutredning. 1. Säkerhets- och försvarspolitiken. [4] 2. Riksdagen och försvarsplanerigen. [48] Skyddsrum. [50] Handräckningstjänst i försvaret. [ 5 3 ] Utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m. fl. (UFV) 1. Värnpliktsförmåner. [68] 2. Värnpliktigas ekonomiska och sociala situation. Bilaga 5 till UFV betänkande Värnpliktsförmåner. [69]

Inrikesdepartementet Kommersiell service i glesbygder. [13] Bostadsanpassningsbidrag. [30] Förhandlingsrätt för pensionärer. [ 3 3 ] Konkurrens i bostadsbyggandet. [40] Utredningen rörande den skyddade sysselsättningen. 1 . Skyddat arbete. [54] 2. Skyddat arbete. Bilagor. [75] Glesbygder och glesbygdspolitik. [56] Arbetskraften inom byggnadsverksamheten. [74]

Socialdepartementet

Civildepartementet

1968 års barnstugeutredning. 1 . Förskolan 1. [26] 2. Förskolan 2. [27] Familjestöd. [ 3 4 ] Beskattade förmåner vid sjukdom och arbetslöshet m. m. [60]

Kommunalt samlingsstyre eller majoritetsstyre? [32] Rapport angående kommunal information m m . [52]

Kommunikationsdepartementet

Industridepartementet Svensk möbelindustri. [ 2 ] Naturgas i Sverige. [25] Utnyttjande och skydd av havet. [ 4 3 ]

CKR. (Centrala körkortsregistret) [5] Svävarfartslag. [21] Koncession för pipelines. [58]

Finansdepartementet Förenklad löntagarbeskattning. [11] Vägtrafikbeskattningen. [42] Reformerad skatteutjämning. [ 4 4 ] Decentralisering av statlig verksamhet - ett led i regionalpolitiken. Del 2. Slutrapport. [55] Näringslivets försörjning med riskkapital från allmänna pensionsfonden. [63]

A n m . Siffrorna

inom klämmer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

SOU 1972:75

5E=| STC

Allmänna Förlaget

ISBN91-38-01386-X WikingLito 72.1122