Effekter av förpackningsavgiften : rapport

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

e”. Statens offentliga utredningar

Jordbruksdepartementet

Effekter

av

förpackningsavgiften

Rapport av Utredningen om kostnaderna för miljövården Stockhohn 1974

ISBN 91-38-01981-7 Omslag: Jan Bohman

K L Beckmans Tryckerier AB, Stockholm 1974 551-0412747

Till Statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

Genom beslut den 29 oktober 1971 bemyndigade Kungl Maj t chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för utredning rörande kostnaderna för miljövården. Med stöd härav tillkallade departementschefen den 15 november 1971 såsom sakkunniga generaldirektören Valfrid Paulsson, ordförande, riksdagsledamöterna Birger Rosqvist, Jan Bergqvist, Inga Thorsson, Staffan Burenstam Linder, Sören Norrby och Sven Eric Åkerfeldt. De sakkunniga har antagit namnet u t r e d n i n g e n 0 m k 0 s t n a d e r n a f ö r m i l j ö v å r d e n. Att som experter biträda utredningen förordnade departementschefen den 24 november 1971 numera professorn Erik Höök, kanslirådet Bengt A W Johansson, departementssekreteraren Lars Hjorth, numera kanslirådet Kjell Svensson, numera länsrâdet Allan Johansson (t 0 m den 8 maj 1974), kanslirådet Ulf Lönnqvist, direktören Bo Helmerson, sekreteraren Eric Olerud, sekreteraren Jan Erik Moreau och direktören Olof Nilsson. Genom beslut den 18 februari 1972 förordnades som ytterligare experter generaldirektören Erik Grafström och kanslisekreteraren Jan Söderberg. Till sekreterare i utredningen förordnade departementschefen den 24 november 1971 avdelningsdirektören Nils Ahlgren och som biträdande sekreterare kanslisekreteraren Vanja Edwinson. Genom beslut den 18 februari 1972 och den 20 oktober 1972 förordnades dessutom byrådirektören Inger Olsson och civilingenjören Richard Almgren att vara biträdande sekreterare i utredningen. Utredningen har inriktat sitt arbete på att genomföra dels ett antal delutredningar inom olika sektorer av miljövården, dels allmänna kartläggningar av kostnader för

miljövården inom olika samhällsgrenar. Följande projekt har hittills av svavel i atmosfären som påbörjats: Utsläpp med särskild tonvikt lagd på frågan om val av miljöproblem miljövårdspolitiska styrmedel, miljövården inom enskilda industribranscher, effekterna av förpackningsavgiften och av miljövårdspolitiska styrmedel inom förutformningen restaurering av sjöar och vattendrag packningssektorn, samt kostnaderna för omhändertagande av hushållsavfall m m. För genomförande av dessa utredningsprojekt har särskilda expertgrupper bildats, i vilka förutom utredningens egna experter även ingår särskilda sakkunniga från myndigheter, institutioner, branschorganisationer etc.

Arbetet med förpackningsfrâgorna är en följd av riksda-

gens beslut den 21 februari 1973 om införande av avgift på vissa dryckesförpackningar. Skatteutskottet förutsatte i sin behandling av frågan att utredningen om kostnaderna för miljövården skyndsamt skulle utreda verkningarna av avgiften samt överväga det framtida behovet och utformningen av en särskild emballageavgift. Genom beslut den 25 juni 1973 medgav departementschefen att utredningen fick företa en studie över effekterna av avgiften på vissa dryckesförpackningar. Den 29 maj 1974 har därefter ytterligare medel anvisats för fullföljande av arbetet i enlighet med upprättat program. För genomförande av detta utredningsarbete har utredningens sekretariat förstärkts med forskningsassistent Karl Lidgren vid nationalekonomiska institutionen vid universitetet i Lund. Utredningen har dessutom tillkallat en särskild referensgrupp med följande ledamöter: disponenten Ingrid Flory, kanslirådet Bengt A W Johansson, kanslirådet Ulf Lönnqvist, direktören Olof Nilsson, direktören Björn Passad, direktören Hans Rausing, direktören Kurt Rydê samt byrâdirektören Märta Thorell.

Sedan kartläggningen av avgiftens effekter nu slutförts får vi härmed vördsamt överlämna rapporten Effekter av förpackningsavgiften, vilken således motsvarar första delen av uppdraget rörande avgiften på vissa dryckesförpackningar. Till de sakkunniga har från organisationer, företag m fl överlämnats skrivelser och andra handlingar samt ställts utredningsmaterial till förfogande. Sådant material redovisas i vad avser föreliggande studie i en till rapporten fogad bilaga.

Stockholm den 17 juni 1974

Valfrid Paulsson

Jan Bergqvist Staffan Burenstam Linder Sören Norrby

Birger Rosqvist Inga Thorsson Sven Eric Åkerfeldt

/Nils Ahlgren Inger Olsson

INNEHÅLL

INLEDNING Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 11 1.1.1 Nedskräpningsproblemet 1.1.2 Nedskräpning och förpackningar . . . . . . . . . .. 12 1.1.3 Avgift på dryckesförpackningar . . . . . . . . . .. 12 Utredningsuppdraget.. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 15 Uppläggningen av utredningsarbetet . . . . . . . . . . . . .. 16 Rapportens disposition Utredningsarbetets bedrivande . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 18 Fortsatt utredningsarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 19

DRYCKESFÖRPACKNINGARNAS ROLL I SAMHÄLLET Förpackningarnas funktioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 21 2 Förpackningarna i samhällsekonomin . . . . . . . . . . . . .. 22

2.3.1 Strukturförändringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 27 2.3.2 Förpackningssortimentet Dryckesförpackningsmarknaden år 1972 . . . . . . . . . . .. 5 En bild av distributionssystemet för dryckesförpackningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 35

DRYCKESFÖRPACKNINGARNA OCH MILJÖN Avgränsning av miljöaspekterna . . . . . . . . . . . . . . . . .. 41 Nedskräpning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 44 Hushållsavfall Resursförbrukning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 48 3.4.1 3.4.2 Utvecklingstendenser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 50

ADMINISTRATIONEN AV AVGIFTEN SAMT DE STATSFINAN- SIELLA INTÃKTERNA Avgiftens administration . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2 Avgiftsskyldiga företag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. De statsfinansiella intäkterna

INTRESSENTERNA KRING DRYCKESFÖRPACKNINGAR Presentation av fyra intressentgrupper . . . . . . . . .. Effekter på intressentgrupperna i det antagna

AVGIFTENS EFFEKTER Förändring av prisförhållandet mellan drycker i olika förpackningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2 Förändring av pant och trippantal . . . . . . . . . . . . . .. 3 Förändring i produktion och användning av förpackningar 6.3.1 Förändringar i det samlade förpackningssortimentet Förändringar i förpackningssortimentet inom livsmedelshandeln Förändringar på dryckes- och dryckesförmellan 1972 och 1973 packningsmarknaden en sammanfattning Effekter på intressentgrupperna . . . . . . . . . . . . . . . .. 83 6.4.1 6.4.2 6.4.3 6.4.4

1974:44

SAMMANFATTNING OCH FÖRSLAG Avgiftens primära syfte Avgiftens effekter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 98 Förpackningsavgiften som miljöpolitiskt styrmedel 100 Rekommendation

BILAGA Kungl Majzts förordning om avgift på vissa dryckesförpackningar, SFS 1973:37 106 BILAGA Besök hos och sammanträden med representan-

BILAGA Förteckning över litteratur och annat underlag . . . . ... . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. BILAGA S Skräpfrekvensmätningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 114 BILAGA 6 Beräkning av den totala energiåtgången för dryckesförpackningar från råvara till och med avfallsbehandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 116 BILAGA Beräkning av minskad energiförbrukning på grund av minskad produktion av engângsglas 122 BILAGA Förkortningar, ordförklaringar m m . . . . . . .. 123

1 INLEDNING

1.1 BAKGRUND

1.1.1 Nedskräpningsproblemet

Nedskräpningen har varit föremål för de naturvårdsintresserades uppmärksamhet under ganska lång tid. Naturskyddsav år 1952 innehöll bestämmelser mot nedskräpning i lagen

naturen, vilka efter hand har skärpts. I den utredningl) som föregick den nu gällande naturvårdslagenz) konstatera-

de man att höll på att bli ett allt större nedskräpningen i takt med friluftslivets utbredning och den ökade problem Strängare bestämmelser mot nedskräpning än rörligheten. de som tidigare i naturskyddslagen infördes därstadgats för i naturvårdslagen. Dessa bestämmelser har sedan i sin

tur skärpts ytterligare genom en lagändring år 1970.3)

Betydande insatser mot nedskräpning har gjorts av myndigm fl. Enstaka kampanjer mot heter, kommuner, organisationer anordnades tidigt,och några år in på 1960nedskräpning talet blev verksamheten livligare. I de flesta län genomfördes t ex så småningom regionala kampanjer, varav den första, Håll Skåne Rent, inleddes år 1965. I mars 1967 tillsattes så nio sakkunniga med uppdrag att utreda frågor om åtgärder mot nedskräpning. De sakkunniga, som namnet Kommittén för ett renare samhälle, lade antog

år 1969 fram ett betänkande, Ett renare samhälle.4) De

som följde innebar dels en skärpning av riksdagsbeslut dels tillkomsnaturvårdslagens nedskräpningsbestämmelser,

1) Naturen och samhället, SOU 1962:36 2) SFS 1964:822 SFS 1970:891, lydelse se bilaga 1 3) gällande 4) SOU 1969:18

ten av den kommunala renhållningslag som trädde i kraft

den l januari 1971.1)

1.1.2 Nedskräpning och förpackningar

Sedan mitten på 1960-talet har nedskräpningsfrågorna också varit ett återkommande ämne för motioner i riksdagen. I diskussionerna har förpackningar och i synnerhet engångsförpackningar för drycker ägnats särskild uppmärksamhet. Olika åtgärder mot engångsglas eller engångsförpackningar har framför allt i form av förbud. Debatten

föreslagits

rörde till en början enbart förpackningarna som skräpföremål. Under senare år, då hushållning med naturresurserna ägnats ett växande intresse, har dock förpackningarna diskuterats även med hänsyn till energi- och råvaruåtgång vid framställningen. Bland de åtgärder mot som föreslaengångsförpackningar gits har även avgifter i någon form tagits upp. I betänkandet om ett renare samhälle föreslogs t ex att en särskild nämnd skulle inrättas med uppgift att följa utvecklingen och med möjlighet att föreslå en miljövårdsavgift i produktionsledet på icke önskade förpackningar. En reservant i utredningen förordade i stället en konkurrensneutral avgift på 15-20 öre på förpackningar över lag att användas som bidrag till kommunernas kostnader för avfallshantering.

1.1.3 Avgift på dryckesförpackningar

Vid slutet av år 1972 diskuterades olika åtgärder för att motverka väntade höjningar av livsmedelspriserna, och den 1 januari 1973 infördes prisstopp på vissa livsmedel. Finansutskottet som tillstyrkte prisstoppet, uttalade samtidigt att kompenserande finanspolitiska åtgärder borde vid-

1) Bestämmelserna om kommunalt renhållningsmonopol dock först 1 januari 1972.

tas.1) Regeringen föreslog i en propositionz) att prisstop-

skulle finansieras genom höjning av skatten på motorpet bränslen. Sedan remitterats till skatteutskottet inpropositionen leddes emellertid diskussioner mellan socialdemokraterna, och folkpartiet, som ledde till den s k trecenterpartiet om hur prisstoppet skulle finansiepartiöverenskommelsen ras. överenskommelsen innebar en mindre höjning av drivmedelsskatten än den med höjning av föreslagna, kompletterad bilaccisen samt en särskild avgift på 20 öre på engångsförpackningar för drycker.

Skatteutskottets) tillstyrkte höjningen av bensinskatten

med 3 öre och den 20-procentiga höjningen av bilaccisen. Även tillstyrktes i princip, men efförpackningsavgiften tersom det här att införa en avgift på ett helt nytt gällde ville utskottet ha mera för att behandla den

område, tid

delen av överenskommelsen. Utskottets beredning av frågan om förpackningsavgiften innefattade bland annat s k hearings med representanter för och statens naturvårdsverk. Mot bakgrund av de näringslivet som då fördes fram fann utskottet att den ursynpunkter överenskommelsen endast kunde betraktas som ett sprungliga utkast som måste modifieras och kompletteras. Utskottet utfrån att syfte var att bidra till gick avgiftens primära för men att även vissa milkostnadstäckningen prisstoppet, strävanden utgjort en förutsättning för de tre jöpolitiska överenskommelse. Genom att avgiftsbelägga såväl partiernas som returförpackningar skulle man uppnå dels en engångsav statsinkomsterna, dels en höjning av nyförstärkning glaspriset och därmed förutsättningar för höjda panter på returglas. Prismässigt skulle dryck på returglas gynnas som en kunde väntas leda till något, samtidigt panthöjning

l) FiU 1973:2 2) Prop 1973:6 3) SkU 1973:1

ökad återlämningsfrekvens för

returglas, något som i olika sammanhang, t ex i riksdagsmotioner, bedömts som positivt

från miljövårdssynpunkt.

Utskottet förordade därför denna framför det lösning förslag som förts fram i trepartiöverenskommelsen. En i förhållande till förpackningspriset hög avgift på enbart

engångsförpackningar kunde nämligen antas radikalt änd-

ra förutsättningarna för verksamheten inom de berörda

branscherna och förorsaka mycket betydande omställningskostnader. Utskottet ansåg inte kunna medverka till sig en sådan utveckling, särskilt som man från naturvårdsverket vid föredragningarna inför utskottet starkt ifrågasatt det miljöpolitiska värdet av den föreslagna åtgärden. Ingrepp av mera djupgående framhöll slag måste, utskottet, grundas på en allsidig och av utredning bedömning frågan hela dess vidd och inte på ett subjektivt miljöpolitiskt antagande. Utskottets synsätt delades av riksdagens majoritet och den 1 mars 1973 trädde förordningen om avgift på vissa

dryckesförpackningarl) i kraft. Den innebär att

en avgift på 10 öre tas ut på förpackningar med en volym av minst 0,21 och högst 3 liter för konsumtionsfärdiga

dryckerz) utom mjölk. Det betyder att bl a drycker i barn-

matssortimentet men även vissa portionsförpackade juicer och icke kolsyrade läskedrycker undantogs från avgiften. Avgiften tas ut av förpackningstillverkaren eller - då det Tetra Pak - av gäller tillslutaren. Fyra svenska företag är f n (våren l974)avgiftsskyldiga och de skall varje månad deklarera sina leveranser av och förpackningar beta1ain avgiften. Vid import av avgiftsbelagda tas förpackningar

l) SFS se 2.

1973:37, bilaga

2) Maltdrycker, kolsyrade läskedrycker, icke kolsyrade läskedrycker s k stilldrinks - , vatten, mineralvatten, fruktsaft - samt vin juice och sprit.

avgiften i stället ut i samband med och i förtullningen, de fall sänds tillbaka returförpackningar över gränsen återbetalas 9 öre. Som utskottet förutsett medförde även en avgiften höjning av panten på returglas. Då avgiftens storlek och utformning var klar höjde svenska medlemmar den bryggareföreningens 19 februari 1973 panten med 10 öre, liksom vin- och spritcentralen. På grund av ökade tillverkningskostnader har priset på returglas och därmed panten därefter höjts ytter-

ligare en gång.1)

1.2 UTREDNINGSUPPDRAGBT

Frågan om avgiftens funktion som finansieringsmedel eller miljövårdsavgift blev en central punkt i debatten i utskott och riksdag. Utskotts- och riksdagsmajoritet ansåg, som anförts i det föregående, avgiften vara ett med provisorium huvudsyfte att skapa den eftersträvade kostnadstäckningen, och att en avgift med miljöpolitiskt syfte borde föregås av en allsidig utredning. En studie av det ”praktikfall” som kom att skapas genom avgiftens införande skulle vara en lämplig utgångspunkt för en sådan utredning, och utskottet förutsatte att utredningen om kostnaderna för miljövården skulle få i uppdrag att utreda verkningarna av den föreslagna avgiften samt överväga det framtida behovet och utformningen av en särskild emballageavgift. Utskottet an-

förde2):

Utskottet vill emellertid samtidigt understryka att den nu förordade avgiften bör betraktas som ett provisorium och att den därför bör kunna omprövas så snart den kan anses ha fyllt sin uppgift som ett led i finansieringen av prisstoppet för vissa livsmedel. Om avgiften därefter skall bestå, bör enligt utskottets mera vara en mening fråga av miljöpolitisk natur än en skattefråga. Det är emellertid angeläget att frågan om avgiftens eventuella

Februari 1974 med l) 5 respektive 10 öre beroende på storlek 2) SkU 1973:3, sid 3.

framtida utformning med hänsyn till miljövårdseffekterna tas upp till prövning i god tid. Utskottet förutsätter därför att utredningen (Jo 1971:08] rörande kostnaderna för miljövården får i uppdrag att skyndsamt utreda verkningarna av den nu föreslagna avgiften samt det överväga framtida behovet och utformningen av en särskild emballageavgift. Utredningen bör därvid vara oförhindrad att även pröva möjligheten att differentiera för att avgiften tillgodose miljövårdsaspekterna. I en differentiering inbegriper utskottet även fullständig avgiftsbefrielse för förpackningar som utredningen finner särskilt miljövänliga. Det bör emellertid samtidigt understrykas att de från miljövårdssynpunkt önskvärda förändringarna måste vägas mot de närings- och sysselsättningspolitiska effekterna därav, så att inte konkurrensrubbningar, monopolsituationer eller andra icke önskade resultat blir följden av förslagen. Utskottet förutsätter också att erforderliga medel ställs till utredningens förfogande för ifrågavarande uppdrag.

1.3 UPPLÄGGNINGEN AV UTREDNINGSARBETET

Utredningen om kostnaderna för miljövården beslöt den 7 mars 1973 att som en en studie i delutredning genomföra enlighet med vad som anförts i skatteutskottets betänkande. Med ledning härav formulerade utredningen sin målsättning för studien så, att man skulle dels undersöka verkningarna i olika avseenden av den införda dels avgiften, analysera behovet av särskilda miljövårdspolitiska styrmedel inom förpackningssektorn och utforma förslag till sådana styrmedel. Grundläggande för en analys av behovet av styrmedel och utformningen av dem är kunskap om de mål man önskar uppnå och om de effekter olika medel kan väntas ha. Som utskottet framhöll har avgiften inte relaterats till några preciserade miljövårdsmâl, men bland de olika av slag miljöpåverkan som tillverkning och användning av dryckesförpackningar för med sig har i debatten särskilt framhållits nedskräpning, ökade avfallsmängder och resursförbrukning. Utredningen bedömde också att de möjligheter som över huvud taget kunde finnas att notera miljöeffekter av avgiften

borde i främst dessa relationer mellan förpackningar ligga och Den kartläggning om verkningarna av avgiften, miljö. som funnit lämplig att genomföra som en första utredningen del av har därför begränsats till dessa miljöuppdraget, aspekter. För belysning av bl a närings- och sysselsätteffekter har framför allt förändringar i ningspolitiska och av och drycker i olika led i mängd slag förpackningar tillverknings- och distributionssystemet studerats.

1.4 RAPPORTENS DISPOSITION

delstudie utgör en rapport om den första etap- Föreliggande i om förpackningar och miljö. Den bepen utredningsarbetet står av en huvuddel i 7 kapitel och en bilagedel, där gällande författningar, vissa kalkyler, litteratur m m redovisas. Kapitel 2 omfattar en redogörelse för förpackningarnas roll i samhället, främst deras funktioner i distributions- Vidare belyses utvecklingen inom dryckestillsystemet. och handel, i förpackningssortiment och dryckesverkning konsumtion. Kapitlet avslutas med en schematisk beskrivav i det system, inom vilket förpackningar ning huvuddragen distribueras och används. I kapitel 3 behandlas tillverkas, former av miljöpåverkan och görs försök att uppskatta några den del därav som kan tillskrivas tillverkning och användav dryckesförpackningar. I kapitel 4 redovisas avning influtna och diskuteras de giftsskyldiga företag, avgifter statsfinansiella intäkterna av avgiften. Det femte kapitlet söker beskriva de sektorer i samhället, som främst berörs av och diskuterar effekterna på förpackningsavgiften, dessa sektorer av en kraftig förändring i nuvarande för- Som exempel har valts ett fall med ompackningsstruktur. fattande till I kapitel 6 redovisas de övergång returglas. i förpackningsproduktion med avseende på mängd

föränggingar

och säätiment, dryckeskonsumtion, priser, pant, återläm-

2-SOU 44

ningsfrekvens av returglas, skräpförekomst m m som skett efter förpackningsavgiftens införande. Mot bakgrund av dessa faktorers tidigare och det material som utveckling presenterats i tidigare kapitel diskuteras beavgiftens tydelse för de noterade förändringarna. En sammanfattning av rapporten och diskussion av avgiften som miljöpolitiskt styrmedel utgör huvuddelen av kapitel 7, som avslutas med en rekommendation om åtgärder i av-

vaktan på förslag om mera långsiktiga styrmedel på dryckes-

förpackningsområdet.

1.5 UTREDNINGSARBETETS BEDRIVANDE

Utredningsarbetet har utförts inom utredningens sekretariat med en av de biträdande sekreterarna, byrådirektör Inger Olsson, som närmast ansvarig och med anlitande av forskningsassistent Karl Lidgren, nationalekonomiska institutionen vid universitetet i Lund, som särskild expert. En referensgrupp under ordförandeskap av utredningens sekreterare och med representanter för bl a berörda branscher har biträtt i arbetet: Referensgruppen har haft följande sammansättning: Flory, Ingrid disponent, PLM Johansson, Bengt A W kansliråd, finansdepartementet Lönnqvist, Ulf kansliråd, jordbruksdepartementet Nilsson, Olof direktör, Lantbrukarnas Riksförbund Passad, Björn direktör, Sveriges Grossistförbund Rausing, Hans direktör, Rigello Pak AB Rydê, Kurt direktör, Pripps Bryggerier AB Thorell, Märta byrådirektör, konsumentverket Arbetet med kartläggningen av avgiftens effekter har i huvudsak bedrivits genom studiebesök vid och diskussioner med representanter för berörda företag, branschorganisationer m fl. En förteckning över besök och sammanträden

återfinns i bilaga 3. Genom medverkan av referensgruppens ledamöter, företag och branschorganisationer samt berörda myndigheter har material om utvecklingen på dryckesmarknaden i vid bemärkelse samt olika av slag bakgrundsmaterial samlats in i form av statistiska uppgifter, faktasammanställningar, enkäter och allmänna En förtecksynpunkter. ning över litteratur och insamlat material lämnas i bilaga 4. Med utgångspunkt i studiebesöken, det diskussionerna, insamlade materialet och ekonomisk teori har utvecklingen i fråga om dryckesförpackningar med avseende på miljöaspekter, förhållanden inom berörda branscher, konsumenternas beteende etc beskrivits och Dessa beskrivanalyserats. ningar och slutsatser har därefter diskuterats i referensgruppen innan slutlig av ställning tagits utredningen.

1.6 FORTSATT UTREDNINGSARBETE

Utredningens målsättning för arbetet inom förpackningsprojektet innebär som tidigare nämnts att nästa i arbesteg tet blir en diskussion av olika former av miljöpåverkan som kan härledas till och om de mildryckesförpackningar jöpolitiska mål som kan knytas till tillverkning, distribution, användning och destruktion av dryckesförpackningar. Vidare skall tillämpning av olika medel för att mot styra dessa mål behandlas. Avsikten är att denna delstudie skall utmynna i ett ställningstagande till behovet av miljöpolitiska styrmedel inom och i fördryckesförpackningssektorn slag till utformning av sådana styrmedel. Eftersom de avgiftsbelagda inte dryckesförpackningarna på något sätt skiljer sig från övriga dryckesförpackningar, kommer det fortsatta arbetet inte att till dem begränsas utan omfatta samtliga slag av Redan dryckesförpackningar. nu kan det dessutom konstateras att några naturliga gränser mellan förpackningar för och flertalet drycker övriga konsumentförpackningar knappast kan dras upp. Det är där-

för naturligt att i en tredje etapp enligt utredningens beslut - diskussionerna och förslagen till vidga anpassa att omfatta hela förpackningssortimentet. Vid diskussionen av styrmedel i den andra delstudien kommer även de åtgärder mot förpackningar som vidtagits i utlandet att närmare studeras. Exempel på sådana åtgärder är den av engångstyp och det avgift på förpackningar förbud mot burkar med s k lättöppningslock (lock med öppsom sedan halvtannat år gäller i ningsanordning) ungefär staten USA. Vidare har i Danmark satts en högsta Oregon, för antalet burkar som årligen får användas av dryckgräns esindustrin. Det fastställda antalet kvoteras ut till I Norge införs hösten 1974 en 80-öres dryckestillverkarna. avgift på engångsförpackningar för kolsyrade läskedrycker och öl.

sou 1974:44 21

2 DRYCKESFÖRPACKNINGARNAS ROLL I SAMHÃLLET

2.l FÖRPACKNINGARNAS FUNKTIONER

större - i Förpackningarna utgör en del av ett system första hand distributionssystemet för varor. Konsumentförsom det här närmast är frågan om, har en packningarna,

mängd olika funktioner i detta system.1) Bland dessa funk-

tioner kan främst nämnas skydd av varan under transport och lagring men även reklam och information. Ursprungligen hade förpackningen i princip endast två funktioner, dels att avgränsa en viss volym av varan, dels att skydda varan vid förflyttning. Eftersom det oftast rörde sig om endast korta transporter var behovet av skydd för varan inte så stort. Våra dagars industriella masstillverkning i långa serier förutsätter emellertid att konsumenterna måste sökas på längre och längre avstånd från produktionsplatsen. Distributionskedjan har alltså förlängts, vilket i sin tur innebär längre tid mellan tillverkning och konsumtion. Kraven på skydd av varan har därför ökat väsentligt, vilket ytterligare förstärkts genom de höjda kvalitetskrav som numera ställs på produkterna. Utöver de ursprungliga avgränsnings- och skyddsfunktionerna har förpackningarna efter hand fått andra uppgifter, av vilka en del övertagits från olika led i distributions- Dessa funktioner kan sammanfattas i systemet. tillagda följande punkter: 0 Underlätta tillverkning, lagerhållning och distribution. av konsumentförpackningar kan i många fall Användningen vara en förutsättning för långa serier och långt driven automatisering vid tillverkning och distribution. Hante-

1) Se t ex artiklar i Nordiska förpackningar 1972 och 1973. Ett renare samhälle, SOU 1969:18. (litteraturförteckning bilaga 4)

ringen har t ex kunnat mekaniseras genom lyftfordon, truckar, standardiserade pallar etc. 0 Underlätta användningen av varan. Förpackningen kan t ex konstrueras så att varan kan användas utan ytterligare redskap. 0 Minska varusvinn. Med svinn avses exempelvis förstöring på grund av olyckshändelser och felaktig förvaring. 0 Ge information om varan och köpargument för den. Tidigare var det detaljhandelsexpeditens arbete att beskriva produkten, dess användningssätt m m. Den uppgiften har i självbetjäningssystemet övertagits av främst förpackningen. Kraven från konsumenterna på upplysning om innehåll, kvantitet, hållbarhet osv har också ökat och även lagstadgad skyldighet om viss konsumentupplysning på förföreligger. Förpackningen är i dag den viktipackningar gaste bäraren av sådan information Dryckesförpackningarnas funktioner är desamma som för men de ursprungliga avgränsövriga konsumentförpackningar, nings- och skyddsfunktionerna är möjligen mer framträdande. Ett är öl- och läskedrycker, som inte säljs i lös exempel vikt annat än i barautomater och som fatöl i pubar och res- De förekommer därför till 95 procent i konsutauranger. mentförpackningar. På grund av att öl och flertalet läskedrycker är kolsyrade är det viktigaste kravet från skyddssynpunkt på förpackningarna att de är gastäta och håller

för ett inre tryck upp till 6 kp/cmz (ca 0,6 MPa) och för

yttre påverkan som slag och stötar. Främst maltdryckerna påverkas i smakhänseende negativt av ljus, varför ölförpackningar även måste skydda mot ljusinverkan.

2.2 FÖRPACKNINGARNA I SAMHÄLLSEKONOMIN

framhölls att dryckesförpackningarna inte på Inledningsvis något avgörande sätt skiljer sig från övriga förpackningar. Med statistiskt och annat material är det därtillgängligt

för inte möjligt att begränsa diskussionen ti11 att gälla enbart sektorn dryckesförpackningar. Långt mindre har det gått att skilja ut det avgiftsbelagda förpackningssortimentet. Större delen av de uppgifter som redovisas om förpackningarnas roll i samhällsekonomin avser i stället samtliga förpackningar (distributions- och konsumentförpackningar) eller konsumentförpackningar. Den totala produktionen av förpackningar i Sverige år 1970 hade ett värde av ca 2 000 miljoner kronor, varav konsumentförpackningarna utgjorde drygt hälften. Det motsvarar ca 250 kronor per person och år. Räknar man även med inpackningsarbetet blir de totala förpackningskostnaderna ca 3 000 miljoner kronor eller ungefär 2 procent av bruttonationalprodukten (BNP). Andelen är ungefär densamma i andra länder av västerländsk typ. I figur 2.1 redovisas såväl totalproduktionen som produktionen av konsumentförpackningar uttryckt i miljoner kronor. Av figuren framgår bl a att glasförpackningar praktiskt taget endast används till konsumentförpackningar, medan en betydande del av pappersförpackningarna förbrukas för andra ändamål. Förpackningsindustrin i Sverige kan karakteriseras som en tillväxtindustri och har värdemässigt ökat sin produktion snabbare än den totala industriproduktionen, se figur 2.2. Uppskattningar av förpackningarnas ekonomiska betydelse har gjorts genom bl a jämförelser mellan kostnaderna för distribution under nuvarande förhållanden och dem som rådde för drygt 20 år sedan. Då såldes den övervägande delen varor i manuellt betjänade butiker med stor andel oförpackade varor, medan nuvarande förhållanden karakteriseras av självbetjäningssystem,som förutsätter att huvudparten av varorna är konsumentförpackade. För livsmedelshandeln gäller att det år 1950 fanns 30 000 livsmedelsbutiker, s k

all-livsbutikerl), varav 200 var självbetjäningsbutiker

och resten hade manuell betjäning. De 200 butikerna svarade

1) butiker med brett livsmedelssortiment

mm Totala förpackningskronor produktionen Därav konsument- 800förpackningar

700-

600-

500-

400-

300-4

Glas Metall Plast Papper Övrigt

2.1 Total samt produktion av Figur förpackningsproduktion år 1970 i miljoner kronor. konsumentförpackningar Källa: Förpackningar. Näringslivsgruppens basfakta.

för en av omsättningen. Motsvarande siffror var år procent 12 500 livsmedelsbutiker totalt, varav 8 500 var 1970/71 och svarade för 90 procent av omsjälvbetjäningsbutiker 2.3 illustrerar denna utveckling, för sättningen. Figur vilken lönekostnaderna har varit en viktig faktor. Dessa beräknas f 70 procent av totalkostnaderna inom n utgöra ca detaljhandeln.

Värdeindex 700 Förpackningsproduktion 600-

500-* lndustriproduktion 400 r

300-

200 -

1970. Värdeindex med år 1950 = 100. Källa: Förpackningarna och miljövården. Näringslivets arbetsgrupp i nedskräpningsfrågor

I de beräkningar av kostnaderna för distribution av dagens varuflöde med 1950-talets metoder som sålunda gjorts på olika håll har man med hänsyn till den avsevärt större personal som skulle krävas för manuell betjäning i butikerna med bs-

1974:44

marknadsandel % 100

90-

80* 70_ Manuell betjäning

40-

30-

20- || Självbetjäning

y!

i 10- *

i ti*

1950 13155 19l60 19165 1970

Figur 2.3 Självbetjäningens utveckling inom livsmedelsdetaljhandeln i Sverige. Källa: Förpackningarna och miljövården. ar- Näringslivets betsgrupp i nedskräpningsfrågor.

viktsförsäljning, andra former för information till kunderna etc, till exempel beräknat att lönekostnaderna, med nuvarande löneläge, skulle öka med ett i storleksordbelopp ningen 2-3 miljarder kronor. Förpackningarnas betydelse för nedskräpning, sopor och resursförbrukning behandlas i kapitel 3.

sou 1974:44 27

2.3 UTVECKLINGEN PÅ DRYCKESFÖRPACKNINGSMARKNADEN

2.3.1 Strukturförändringar

Förpackningsmarknaden för drycker domineras av de tre grupperna mjölk, malt- och läskedrycker samt vin och sprit, där mjölk är den i särklass största med l 400 förmiljoner packningar per år. Sedan mitten på 1960-talet finns för mjölk endast engångsförpackningar. Den därnäst både i fråga om antal och värde största sektorn av förpackningsmarknaden avser malt- och läskedrycker. Fram till mitten av 1950-talet distribuerades de uteslutande i - Därefter har främst returförpackningar returglas. förändringar inom dryckesindustrin, ändrad butiksstruktur och ändrade levnadsförhållanden medverkat till en kraftig övergång från retur- till engångsförpackningar. Liksom inom andra delar av den svenska industrin har en s t r u k t u r 0 m v a n d 1 i n g ägt rum inom d r y c k e s i n d u s t r i n i riktning mot färre och större enheter. Förutsättningar för en sådan omvandling skapades vid mitten av 1950-talet, då nykterhetslagstiftningen liberaliserades och koncessionstvånget för öltillverkning i huvudsak togs bort. Samtidigt upphävdes de kartellavtal om områdesuppdelning och försäljningskvotering som i stort sett samtliga bryggerier sedan lång tid varit anslutna till. Transportkostnaderna, som under 1900-talets första hälft på grund av sin storlek bidragit till att inget bryggeri hade rikstäckning för sina produkter, utvecklades också gynnsamt. Ytterligare en viktig faktor bakom strukturförändringen var utvecklingen av tekniken för framställning av stora kvantiteter. Mekanisering och automatisering krävde tillgång till betydande kapital, vilket ofta inte fanns i de mindre företagen. Driftsnedläggelser och sammanslagningar har medfört att ett stort antal mindre

ofta med stark ställning på den lokala marknabryggerien den efter hand försvunnit. Den nuvarande situationen i fråga om malt- och läskedrycker karakteriseras av att ett med rikstäckande distribution, har bryggeriföretag egen, ca 50 procent av marknaden som i övrigt huvudsakligen delas mellan 15 andra mindre bryggerier samt ett antal små vattenfabriker med distribution inom en eller flera reegen gionala delar av landet. Samtidigt med att nykterhetslagstiftningen liberaliserades och den reglerade marknadsindelningen upphävdes, inleddes en ny period på förpackningsområdet genom introduktion av engångsförpackningar för malt- och läskedrycker. Detta samma distributionsmöjligheter för öl och öppnade läsk som för övriga livsmedel och fick därigenom en viss för konkurrensen inom dryckessektorn. Det blev betydelse möjligt för bryggerier med begränsad egen transportapparat att sälja sina produkter över en större geografisk yta. Dessutom skapades förutsättningar för andra dryckesindustrier än bryggerier, vilka helt saknade återtagningsapparat för returglas, samt importsektorn att komma in på marknaden. Som exempel kan nämnas att när det gäller juice och stilldrink har andra dryckestillverkare än bryggerier huvuddelen av marknaden. Den ä n d r a d e b u t i k s s t r u k t u r e n har som framgick av figur 2.3 inneburit att man mer och mer övergått till självbetjäningssystem. Dessutom har butiksstorleken ökat. En viktig faktor i denna utveckling har varit kostnaderna för löner, eftersom dessa utgör en betydande andel av totalkostnaderna. Det har därför också varit naturligt för butikerna att söka begränsa lönekostnaderna genom att eliminera personalkrävande aktiviteter, t ex återtagning av returglas. Särskilt i stora butiker, där dryckesavdelningen är stor, har kostnadsskillnaderna för hanteringen av retur- och engångsförpackningar uppmärksam-

mats och lett till övergång från retur- till engångsförpackningar. Ett exempel härpå är de s k stormarknaderna, som i ökande antal växt upp i de större tätorternas utkanter. Deras dryckesavdelningar har i flertalet fall planerats för enbart engångsförpackningar. På senare tid har emellertid i olika butikstyper kunnat noteras en viss åter till Återtagning kan numera också gång returförpackningar.

till en del skötas av avancerade tomglasautomater.1] Vissa

manuella återtagningsmoment kvarstår dock. En levnadsstandard med allmänt högre inkomster har höjd av allt att döma gjort konsumenterna mera beredda att betala för att undvika merarbete på olika områden. De ä n dr a d e l e v n a d s f ö r h å l l a n d e n a, som delvis är en av och delvis en förutsättning för den följd höjda standarden, har medfört att man, åtminstone i vissa situationen anser de förenklingar som dryck i engångsförkan innebära värda det högre pris man får betala. packning Särskilt den längre fritiden och större rörligheten bör vara faktorer i sammanhanget, liksom den ökade förviktiga värvsintensiteten bland kvinnor. Fritiden tillbringas ofta där att återlämna returglas är på platser möjligheterna små eller obefintliga, medan engångsförpackningar är lättare att bli kvitt - i bästa fall i i sämsta någon papperskorg, fall i naturen. Likaså torde den lägre vikten och större hållbarheten hos vissa förpackningar, t ex burkar, bidra till att de ofta väljs för konsumtion utom hemmet. Ett sätt för de förvärvsarbetande som svarar för inköpen till hushållet att minska tidsåtgången - besväret-är att välja engångsförpackningar. I många fall förläggs också inköpen i direkt anslutning till arbetsresor eller på lunchraster. Minskningen av antalet livsmedelsbutiker har också gett många människor betydligt längre transporter vid deras inköp. Det bör dock påpekas att det ökade bilinnehavet i många fall kan väntas minska olägenheter av detta slag.

Den mest avancerade av Tomra-maskinen, har hög ka- 1) dem, och kostar ca 700 kronor per manad att hyra. pacitet

2.3.2 Förpackningssortimentet

Starkölet blev den första engångsförpackade maltdrycken. Ölburken introducerades i samband med att starkölet friår 1955, från slutet av 1950-talet fanns även släpptes pilsner på burk och från år 1965 mellanöl. Den första enkom i slutet av 1950-talet i form av den 28 gångsflaskan centiliters s k stubbyflaskan. Större engångsflaskor kom några år senare, och 1970 introducerades Rigelloflaskan. I centrum för utvecklingsarbetet i fråga om dryckesförhar stått viktreducering,0ch insatserna har packningar framför allt gällt engångsförpackningar. Även en lättare returflaska har emellertid tagits fram, men den mindre glasmängden krävde en form som inte passar till nuvarande av m m, varför hela retursysutformning tappningsmaskiner temet hade måst bytas ut. Med hänsyn till det kapital som finns bundet i form av flaskor, backar, tappningsmaskiner m m har detta av företagen hittills inte bedömts genomförbart. Några försök från t ex bryggerierna eller handeln att i övrigt utveckla retursystemet har tidigare inte gjorts, men enligt uppgift har nu ett visst sådant arbete inletts: Under senare år, främst åren 1972-1973, har ett antal av engångs- och returglas förts in på marknaden, nya typer bl a 75 cl engångsglas samt 60 cl och 100 cl returglas för malt- och läskedrycker. Tillverkningen av t ex 58 cl har däremot upphört. F n finns mellan 30 och 40 returglas olika varianter av förpackningar för malt- och läskedrycker samt vin- och spritdrycker. Den helt överväganhärtappade de delen av dock på en begränsad del av dryckerna tappas förpackningssortimentet.

2.4 DRYCKESFÖRPACKNINGSMARKNADEN ÅR 1972

För användning i Sverige år 1972 en producerades omkring miljard förpackningar för öl, läsk, vin, sprit, och juice stilldrink, varav 90 procent framställdes inom landet. De 100 miljoner som importerades i av utgjordes regel fyllda förpackningar. Huvuddelen av samtliga förpackningar var sådana som år 1973 belades med avgift.

Tabell 2.1 Produktionen av dryckesförpackningar och deras användning för olika drycker år 1972. Källa: Förpackningar, Näringslivsgruppens basfakta samt Näringslivets arbetsgrupp i nedskräpningsfrågor, rapport.

Dryck Produktion av förpackningar, miljoner styck Burk En- Pi- Retur- Papper/ Djup- Summa gångs- gello glas plast fryst glas

Öl Kolsyrad läsk Stilldrink 45 Juice 40 Vin 30 35 65 Sprit 25 55 80 Summa 345 340 55 160 95 20 l 015

a Stilldrinks har under senare tid i ökad utsträckning börjat tappas på returglas.

Engångsglas Returglas plast (inkl Rigello)

Figur 2.4 Produktionen av dryckesförpackningar och deras användning för olika drycker. Källa: Förpackningar, Näringlivsgruppens basfakta samt Näringslivets arbetsgrupp i nedskräpningsfrågor, rapport.

Av tabell 2.1 och figur 2.4 framgår att förpackningstyperna varierar mellan olika drycker. Kravet på gastäthet hos förpackningar för öl och kolsyrad läsk och kravet på skydd mot ljusets inverkan för öl gör t ex endast vissa av förpackningar användbara för dessa drycker. Av typer

antalet producerade förpackningar dominerar burken för öl, medan en stor del av engångsglasen är avsedda för kolsyrad läsk. Huvuddelen av juice och stilldrink i förpackas papper/ plast och engångsglas. Förpackningarna för djupfryst juice kan vara t ex plåt- eller plastburk. Antalet producerade förpackningar motsvarar emellertid inte mängden producerad och såld dryck. En betydande del härav tappas på tidigare tillverkade returglas, som redan finns ute i cirkulation, och nyproduktionen av returglas går främst till att ersätta dem som försvunnit ur cirkulationen. En ökad efterfrågan på drycker i returglas kan givetvis också leda till att fler glas måste sättas in i systemet och därmed påverka nyproduktionens storlek. En jämförelse mellan de båda stapeldiagrammen i figur 2.5 och 2.6 visar t ex att nyproduktionen av returglas år 1972 var 160 miljoner styck, medan dryckestillverkarna under samma tid fyllde 1 475 miljoner styck. En returförpacknings vandring mellan dryckesproducent och konsument och tillbaka igen kallas för en tripp och antalet trippar anger således det antal gånger en returförpackning används. Detta tal varierar kraftigt mellan olika slags drycker och olika typer av konsumenter. Öl- och läskedrycksflaskor har t ex ett betydligt högre trippantal än flaskor för vin och sprit, vilket bl a illustreras av figurerna 2.5 och 2.6. Inte mindre än 90 miljoner av hela 1972 års nyproduktion av returglas på 160 till miljoner gick vin och sprit. Däremot fylldes endast 195 miljoner returglas med sådana drycker mot l 330 miljoner styck med öl och läsk. Trippantalet för returglas för öl och läskedrycker uppgick till 16-20, medan det för vin och var ca sprit

1,5.”

De returglas som levereras till restauranger och storkök, liksom genom direktdistribution till hushållen, återlämnas i mycket stor utsträckning, vilket starkt bidrar till det

1) PLM 3-SOU 44

förpackningar miii st 500-

400-

Öl Läsk Juice Vin Sprit drink 2.5 av 1972 års för olika

Figur Användning förpackningsproduktion

dryckesslag Källa: Näringslivsgruppens basfakta samt Näringslivets Förpackningar,

arbetsgrupp i nedskräpningsfrågor, rapport.

förpackningar milj st 1200-

1100-

1000-

900-

800- Djupfryst förpackn.

Papper/plast 700-

t: Returglas

600- Rigello 500- Engångsglas 400- Burk 300-

200-

Öl Läsk

2.6 av tillgängliga förpackningar för 1972 års Figur Användning dryckesproduktion. Källa Näringslivsgruppens basfakta samt Näringslivets Förpackningar,

arbetsgrupp i nedskräpningsfrågor, rapport.

genomsnittligt höga trippantalet för öl och läsk. För detaljhandeln räknar man däremot med att trippantalet ligger under 10. Antalet trippar har dock tidigare legat betydligt högre, se figur 2.7.

IIIIIIIHIJJJJ

mfWff/ÖVIHHIHWUÃ?

m

Ö

fllilllllffffffffffffiff/ limit/NUlülilllllllllIlim/l»IÖHWNJU

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII|IIIIIIIIlillllIIIIllI||IIHIIHIHIIIIIIIIIIIII

Läsked ryck

Vin och sprit Illlllllllmlllllll

70 71 7l2 73 År

Figur 2.7 Trippantalet för returflaskor för öl, läskedrycker, vin och sprit åren 1964-1973. Källa: Pris- och kartellfrågor 1970:6-7 (åren 1964-1970) samt PLM (åren 1971-1973).

2.5 EN BILD AV DISTRIBUTIONSSYSTEMET FÖR DRYCKESFÖRPACK- NINGAR

För följande diskussion om förpackningsavgiftens effekter

i olika avseenden behövs en uppfattning om det system i vilket tillverkas, distribueras och används. förpackningar En förenklad bild av detta system kan se ut som i figur 2.8, och vi har valt att använda detta schema som utgångspunkt för den fortsatta framställningen.

Produktion Distribution Konsumtion

* Råvaruproducent dryckesvaror Detaljy handels- __

Dryckesproducent ffmk

tIon CD Å Konsument

Pam_ / T

1 handels .

Förpacknings- d_ __ _ funk_ 4_ __ _

producent _ i tion i Restaurant Råvaruproducent g Stor_ -›{ Förpackningsmaterial hushå

Avfallshantering

5"" Övrig Åter- 4- Sopor --- Natur

i

Råvaruflöde

-- Förpackad dryck i i

- - - Förpackning /7777777777777 Slutstation

Figur 2.8 Schema för produktion, distribution och konsumtion av förpackningar.

I längst till vänster har vi producenter producentledet av råvaror till dels förpackningar, dels drycker. Termen råvaruproducent kan ses som en samlande beteckning för

alla dem som lämnar material och energi för produktion av förpackningar och drycker. För bl a diskussionerna om olika gruppers ställning och handlande är det dock framför allt ledet omedelbart före förpackningstillverkaren som är intressant, dvs tillverkare av den speciella bleckplåt som används för burkar, de plast- och papperskvaliteter som används till olika slags förpackningar etc. Förpackningsproducenterna lämnar i sin tur färdiga tomma förpackningar till dryckesproducenten (bl a bryggerierna) som fyller på drycker. För vissa förpackningstyper levereras i stället förpackningsämnen” som i samband med själva fyllningen blir ”färdiga” förpackningar. Detta gäller för

t ex Tetra Pak.1) Pilen från förpacknings- till dryckes-

producent representerar således drygt 1 000 miljoner förpackningar, jämför t ex tabell 2.1. Man bör notera att de olika leden fram t 0 m dryckesproducenten inte behöver vara belägna inom Sveriges gränser. Vi kan mycket väl importera såväl buteljerade viner från Frankrike som enbart juice från Brasilien eller plåt från England. Det bör också påpekas att dryckestillverkare med retursystem även får tomma dryckesförpackningar tillbaka via den distributionskedja, som för ut förpackningarna till konsumenten. I punkten A har vi således för år 1972 ett utgående flöde av 2 300 miljoner förpackningar, innehållande ca 1 000 miljoner liter malt- och läskedrycker, juice, stilldrink, vin och sprit. Det ingående flödet i punkt B omfattar drygt l 300 miljoner tomma returglas. Fördelningen av de ca 1 000 miljonerna liter dryck på olika dryckesslag redovisas i figur 2.9 Distributionsvägarna för de olika dryckerna skiljer sig sedan. Vin och sprit passerar t ex via butisystembolagets 1) Som nämnts i föregående avsnitt tas förpackningsavgiften för dessa ut av förpackningstyper dryckestillverkaren fyllaren.

[:]1973

400_ 1972

300- §

200-

100- § ,c

\ Öl Kolsyrad Stilldrink Juice Vin Sprit klass I-III |ä$k

Figur 2.9 Konsumtionen av malt- och läskedrycker m m åren

1972 och 1973.1)

Källa: PLM

ker till såväl konsumenterna direkt som till restauranger. Maltdrycker och kolsyrad läsk, dvs i huvudsak bryggeriernas produkter distribueras till de olika kundkategorierna (detaljhandel, kiosker, storhushåll/restauranger, konsumenterna direkt) till största delen i bryggeriernas egen regi antingen direkt från tillverkningsstället eller via depå. En viss del av produktionen går dock via grossister eller ombud, som har en funktion motsvarande partihandelsfunktionen. Distributionsvägarna för juice och stilldrink

li Enligt uppgift från Novia livsmedelsindustrier AB upp-

gick konsumtionen av stilldrink 1973 till 35 miljoner liter, en ökning med 6 procent i förhållande till 1972.

är i stort sett desamma som för flertalet övriga slutligen dvs från tillverkare via partihandel till olika livsmedel, av storhushâll m m. Bryggerierna har slag detaljister,

dock Viss distribution även av stilldrinks.1) Partihandels-

funktionen kan fullgöras av såväl fristående grossister som livsmedelskedjors och varuhus partihandelsdelar. Tabell 2.2 illustrerar det sista ledet i distributionskedjan för öl, kolsyrad läsk, stilldrink och juice.

Tabell 2.2 för malt- och läskedrycker m m år 1973 Distributionsvägar Källa: PLM

Distributionsväg Ungefärlig andel av totalkonsumtionen, procent Öl klass sti11drink Juice Kolsyrad I-II B läskedryck

livsmedelsbutiker 65 50 50 65 Detalj- 65 65 80 75 handel kiosker 0 15 30 10 Storhushåll och restau- 18 16 l6 25 ranger

sig genom att köpa dem i livsmedelsbutisamtliga dryckestyper - stilldrinks ker. för icke kolsyrade läskedrycker

Särskilt

har relativt stor betydelse, medan hukioskförsäljningen vuddelen av den som inte säljs i butik konsumeras i juice storhushâll och Direktdistribution till husrestauranger. hållen förekommer nästan uteslutande för malt- och kolsy-

rade läskedrycker. Den når så på olika vägar fram till fyllda förpackningen som efter konsumtion av drycken sänder förkonsumenten, vidare i som retur till butik eller packningen systemet avfall i - osorterade eller i vissa leverantör, som soporna

Ii Gäller såväl engångs- som returförpackningar, jämför

not 1 tabell 2.1.

fall sorterade för - eller som i naturen. återvinning skräp Utkastad i naturen kan förpackningen tänkas städas bort och blir då sopor eller återförs i retursystemet. En del stannar dock kvar i naturen, varvid vissa material så småningom bryts ner medan andra förblir relativt opåverkade. Återvinning innebär att förpackningarna sorteras bort från hushållsavfallet antingen i hushållen eller centralt efter hopsamlingen för att som råvaror ånyo användas vid tillverkning av förpackningar eller i annan produktion. F n kan endast glas återanvändas som råvara för nytillverkning av förpackningsmaterial. Metallen från burkar utnyttjas i stället för järnkonstruktioner och liknande. Förpackningar av papper och plast âtervinns inte för användning som råmaterial i någon form. Värmeproduktionen vid sopförbränning kan emellertid betecknas som en annan form av återvinning, där värmeutvinningen visserligen är beroende av de ingående materialens sammansättning,men där sortering inte krävs. övrig industri i figur 2.8 utgör en samlande beteckning på andra användningar av bortkastade förpackningar än som råmaterial för nya, således bl a värme-

produktion.

3. DRYCKESFÖRPACKNINGARNA OCH MILJÖN

3.1 AVGRÄNSNING AV MILJÖASPEKTERNA

Användning av förpackningar liksom en mängd övriga produk-

ter medför belastningar på den yttre miljön i olika avse-

enden. Den mest välkända och omdebatterade effekten av för-

packningar, och särskilt dryckesförpackningar, är nedskräp-

ningen i naturen. Många andra miljöeffekter kan dock, i

varje fall till någon del, härledas till att vi tillverkar,

använder och gör oss av med förpackningar. I figur 3.1 il-

lustreras, utan anspråk på fullständighet,ett antal sådana

samband mellan förpackningar och miljö.

_ drycker drycker

Förpacknings- BV99° i Butik, kiosk LTD

. . . .. K ons” en m t __ industri askfêdrycks returglas nanngsstalle returglas fabflkod ZS C G -9, -Vn Vi 4a a? ä ä å. ä U m m m m f. S. S. S. ä E e: E ä °= s 3 8 8 -t :r m n n (D D avfalls- avfalls- avfalls- avfallsbehandL- behandI.- behand|.- behandI.anläggn. anläggn. anläggn. anläggn. ä vrâmaterial

MK återvinning å

m w Ä

5 g

L* Naturen - omgivningen

3.l externa effekter av tillverkning, an- Figur Exempel på

vändning, destruktion mm av dryckesförpackningar

Samma problem har av vår tecknare illustrerats på ett mer levande sätt i figur 3.2 Förpackningarnas väg genom samhället.

Som exempel på s k e x t e r n a e f f e k t e rl) av

förpackningsproduktion och förpackningsanvändning kan nämnas luft- och vattenföroreningar i olika produktionsled samt estetiska effekter av nedskräpning och avfallshantering. Deponering av avfall kan även medföra vattenvårdsproblem och luktolägenheter. Vidare erhålls effekter av energioch - i t ex av vat-

råvaruuttag förlängningen utnyttjande

tenfall, svavelnedfall från oljeeldade kraftverk, gruvdrift, grustäkt. Arbetsmiljön (den inre miljön) påverkas också på olika sätt. Med hänsyn till att syftet med studien är att klarlägga hur avgiften inverkat på användningen av dryckesförpackningar och därmed miljön har vi dock valt att begränsa oss till de samband där vi bedömt det troligast att kunna spåra någon förändring. Vi har då inriktat oss på nedskräpningen i naturen, hushållsavfallet samt energi- och råvaruuttaget - en begränsning som alltså inte innebär någon värdering av olika miljöeffekter. Som inledningsvis nämnts kommer i det fortsatta utredningsarbetet tänkbara miljöpolitiska mål i samband med förpackningar att diskuteras. En utförligare genomgång måste då göras av olika slag av miljöpå-

l) Externa effekter kan sägas föreligga då ett eller flera företags produktion och/eller en eller flera individers konsumtion påverkar produktionsvillkoren för övriga företag och/eller levnadsstandarden för konsumenter direkt eller indirekt utan att någon form av penningöverföring förekommer mellan de inblandade parterna. Företaget som släpper ut rök i luften eller avloppsvatten i ett vattendrag kan vara ett exempel på sådana externa effekter: övriga företag och konsumenter påverkas direkt. Fiskarens fångstvolym påverkar direkt produktionsvillkoren för övriga fiskare - både omedelbart och i en framtid. Konsumtion av en öl på badstranden påverkar direkt kvaliteten på rekreationsupplevelserna för andra konsumenter om förpackningen slängs på stranden. Externa effekter behöver självklart inte alltid vara av negativt slag; situationer där exempelvis ett företags produktion eller en individs konsumtion påverkar övriga företags produktionsvillkor eller indivi ders levnadsvillkor i positiv riktning är fullt tänkbara. (Hjalte, Lidgren, Ståhl. Miljö eller miljoner.)

verkan som kan härledas till dryckesförpackningar. Vissa av hithörande frågor, huvudsakligen rörande nedskräpning, har tidigare behandlats i betänkandet Ett renare samhälle (SOU 1969:18).

3.2 NEDSKRÄPNING

Nedskräpningen har länge varit ett centralt ämne i den allmänna miljövårdsdebatten. Förfulningen av naturen - de estetiska effekterna - har då framhållits som den allvarligaste olägenheten. Andra följder är skador och risk för skador på människor, djur etc samt, vid större anhopningar av skräp, sanitära olägenheter. Skadorna på djur gäller såväl vilt som tamdjur. Från jordbrukarhåll har man dessutom pekat på risken för maskinskador på grund av skräp

på och intill åkrarna.1) Vid försök att bedöma olägenhe-

ternas omfattning är det emellertid inte tillräckligt att se till endast faktiskt inträffade skador och de kostnader som förorsakats av dem. I en sådan bedömning måste även tas med de olägenheter, dvs kostnader, som uppkommer genom att vissa platser inte kan utnyttjas på samma sätt som tidigare på grund av risk för skador. Till dessa skadekostnader, dvs såväl direkta kostnader för olägenheter som uppoffringar av annat slag, t ex estetiska eller i form av minskat rekreationsvärde, kommer kostnader för uppstädning i naturen. Statens vägverk, som svarar för renhållningen längs de allmänna vägarna beräknade för 1972 kostnaderna för detta ändamål till 6,9 miljoner kronor och för l973 till 7 miljoner kronor. I summan ingår

även uppsättning och tömning av sopbehållare m m 2). I kom-

l) I en enkät som jorts inom ramen för jordbrukets utredningsinstituts aterkommande undersökningar bland jordbrukare har 15 procent av de tillfrågade uppgett sig under åren 1972-73 ha råkat ut för skador på djur eller maskiner på grund av skräp. 2) Summan 6,9 miljoner kronor fördelar sig med 3 485 000 kronor på renhållning av parkerings- och rastplatser och 864 000 kronor för vägen i övrigt samt 2 537 000 kronor för städningsverksamhet längs vägarna i arbetsmarknadsverkets regi. Källa: Statens vägverk, Funktionella rastplatser.

sou 1974:44 45

munernas renhållningsansvar ingår även städning i naturen utanför vägområdena. Betydande insatser har gjorts av såväl kommuner som organisationer i olika städkampanjer m m - under senare år främst inom ramen för HÅLL SVERIGE RENTkampanjen. Inom ramen för denna kampanj har räkning av skräpföremål gjorts längs olika vägavsnitt. Räkningarna har utförts vår och höst 1972 och 1973. En kort beskrivning av skräpräkningarnas uppläggning lämnas i bilaga 5. Enligt dessa skräpräkningar utgjorde dryckesförpackningarna under 1972 omkring 10 procent av det totala antalet skräpföremål, se figur 3.3. % Våren Hösten 1972 1972 r?”- Summa dryckesförpackningar 10

Papper/plast

|:I Returglas

Vin- och spritglas Engångsglas Burk

Antal vägavsnitt: 667 1270 Figur 3.3 Dryckesförpackningarnas andel av hela skräpmängden vid skräpfrekvensmätningar år 1972. Källa: Delresultat från Rikskommitténs HÅLL SVERIGE RENT skräpfrekvensmätningar.

Variationer kring detta värde fanns mellan dels mättillfällen, dels regioner. Det bör dock påpekas att det i ”skräpräkningsprocessen“ finns ett flertal osäkerhetsmo- 1 4 ment, vilket medför att redovisade siffror endast får betraktas som grova uppskattningar. Det kan också vara skäl att påpeka att även skräpföremålens egenskaper har betydelse för nedskräpningssituationen. Bl a varierar riskerna för skador av olika slags skräp, liksom hastigheten varmed de bryts ner i naturen. Det kan noteras att över hälften av de

dryckesförpack- E

ningar som påträffades var ölburkar, medan de utgör endast \ en av En annan intres- N tredjedel producerade förpackningar. sant iakttagelse är att av bortkastade glasflaskor för öl och läsk ca en tredjedel bestod av returglas. Detta kan tyda på att även en övergång till ett rent retursystem utan mycket kraftig panthöjning inte helt skulle lösa nedskräpningsfrågan vad gäller dryckesförpackningar, jämför avsnitt 6.4.4.

3.3 HUSHÅLLSAVFALL

Den totala vikten hushållsavfall per person och år beräknas f n till 350 kg. De tyngsta posterna utgörs av papper, som utgör 40-50 procent,och matrester 8-20 procent, se figur 3.4. Med utgångspunkt från den årliga produktionen av beskattade dryckesförpackningar kan sådana förpackningar beräknas uppgå till knappt 20 kg per person och år, dvs inte fullt 5 procent. Som jämförelse kan nämnas att förbrukningen av tidningspapper är ca 50 kg per person och år, dvs ca 15 procent.

Matrester 8-2096

x \ Papper 40-5056 \ x

Därav tidningar och tidskrifter

Figur 3.4 Hushållsavfallets fördelning i viktsprocent. Källa: Återvinnings System AB, ÅSAB.

Dryckesförpackningarna utgör inte något separat problem vid sophanteringen, utan kan betraktas som ett av flera bidrag till den totala sopvolymen. Samtliga de material- \ \ slag som dryckesförpackningar består av används t ex även \ till flertalet övriga förpackningar och till andra föremål som hamnar i soporna. Tillsammans bidrar de i olika grad till de luft- och vattenföroreningar som behandlingen av avfallet till. Vid anläggningar för deponering ger upphov av avfall tillkommer dessutom som en inte oväsentlig post de estetiska effekterna. Deponering är f n (1973) negativa med 80 procent den vanligaste formen för omhändertagande av

avfall, medan förbränningen svarar för 20 procent. I vissa fall sker återvinning av energi, främst i form av värme, i samband med förbränning. En jämförelse mellan olika förpackningstyper för öl och läsk med hänsyn till vikt ger högsta, dvs i detta sammanhang sämsta värde för returglas med 300 g och lägsta, dvs bästa för Rigelloflaskan med 23 g. Däremellan kommer engångsglas med 165 g och plåtburk med 53 g. Samtliga värden har omräknatstill att gälla 33 cl volym. Liksom i fråga om nedskräpning bör det dock observeras att enbart viktsjämförelser inte speglar förpackningars egenskaper som avfall. Även faktorer som hanterbarhet, inverkan på förbränning, grad av nedbrytbarhet etc är betydelsefulla. En viss kvantitet avfall kan t ex vid förbränning ge upphov till större mängd luftföroreningar än motsvarande kvantitet av en annan avfallstyp, vilket gör den från just denna synpunkt miljömässigt sämre. Graden av icke-önskvärdhet måste således även i fråga om avfall bedömas från flera olika utgångspunkter.

3.4 RESURSFÖRBRUKNING

Nuläge

För att tillverka, använda och göra sig av med, genom att deponera, förbränna eller återvinna, förpackningar åtgår olika resurser i form av energi och råvaror. Råvaror för

glas är sand, kalk och salt.1) För bleckplât är järnmalm

grundråvara och för aluminium bauxitmalm. I samtliga fall åtgår givetvis energi, alltifrån sandtäkt, gruvdrift etc fram till râvarans slutliga omvandling till förpackningsmaterial. När det gäller plast kan huvudråvaran olja alternativt användas för energiproduktion. Detsamma gäller i l) Koksalt är tillsammans med kalksten huvudråvara för sodatillverkning. Vid glasframställningen är det sand, soda och kalk som smälts samman till glasmassa. Källa: Finn Jakobsen, Livsmedelsteknik nr Z 1974.

viss mån vedråvaran för pappret. För att undvika dubbelräkningar vid beräkning av resursåtgång i form av råvaror 0 c h energi har vi därför räknat även råvarudelen av ved och olja vid pappers- respektive plasttillverkning som energi. Det sammanlagda energibehovet för tillverkning, använd- § ning och destruktion av dryckesförpackningar uppskattas I med detta till ett värde av beräkningssätt storleksordning-

en 2 miljarder kWh per år = 170 000 toel) per år för åren

1972 och 1973. Härav förbrukas den större delen i Sverige medan återstoden åtgår för framställning av främst vissa

råmaterial i utlandet.Z) Innebörden av dessa uppgifter

blir klarare om de ställs i relation till landets totala energiförbrukning. Frågan om vilket mått på energiåtgângen för som är mest relevant - det som den förpackningar anger totala åtgången eller det som redovisar enbart åtgången inom landet - blir därvid central. Det finns olika uppfatti denna fråga och båda alternativen bör därför redoningar l visas. För vår del har vi dock bedömt det totala globala

I -

talet som det primära. Motivet för vårt ställningstagande är att även om energiförbrukningen till viss del skett utomlands och importerats inbyggd i olika material är den inte gratis från energisynpunkt. För att kunna importera krävs av - - vilken nämligen Sverige en motprestation export i sin tur kräver inhemsk - dvs produktion energiförbrukning. i Även om man bortser moraliska från den aspekten, nämligen att hushållning måste avse världens resurser och inte endast

l) toe (ton ekvivalent olja) är ett mått som används för att möjliggöra jämförelser mellan olika energiformer. En toe motsvarar sålunda energiinnehållet i ett ton olja. 170 000 toe motsvarar ungefär oljelasten i en stor tankbåt.

2) För en mera detaljerad framställning hänvisas till bilaga 6.

4-SOU 44

de nationella tillgångarna, ger en begränsning till enbart inhemsk energiåtgång egendomliga effekter. Ändrade inköpskällor av t ex bleckplåt eller aluminium från nuvarande utländska till svenska skulle i ett slag ändra energibilden för burkar. Som motiv för att se till endast den inhemska energiåtgången anges bl a att enbart den resursförsom kortare sikt kan påverkas genom nationella brukning på åtgärder (styrmedel av olika slag) bör beaktas. för av den t 0 t a l a

3 Metoderna beräkning energiförför dryckesförpackningar redovisas i bilaga 6. brukningen för för-

Därav framgår att den totala energiförbrukningen Q

från råvaror t o m avfallsbehandling understi- i

packningar * ger en halv procent av den totala svenska energiförbruk- (åren 1972 och 1973). Väljer man däremot att enbart ningen räkna med den energiförbrukning som sker inom landet blir siffran naturligtvis lägre.

Genom att räkna all åtgång av olja och ved som energiåt-

gång har vi täckt in förbrukningen av de från hushållningssynpunkt mest aktuella råvarorna. Några beräkningar av uttagen av övriga råvaror, t ex järn- och bauxitmalm, sand, kalk och salt har vi däremot inte gjort, eftersom de på kort sikt inte anses knappa på samma sätt som energiråva- TOTHG. .

3.4.2 Utvecklingstendenser

De uppgifter som redovisats i det föregående bygger på material som inte direkt kan användas som underlag för beräkning av framtida resursåtgång. En höjning av priserna på råvaror och energi kommer utan tvivel att leda till sådana förändringar i olika led (t ex i val av material och i produktionsprocessen att mindre kvantiteter av dessa resurser förbrukas. Ökade råvaru- och energipriser kan också väntas leda till förändringar i avfallshanteringen i riktning mot ökad återvinning av material och energi. Detta kan ske genom dels återvinning av råmaterial för förpackningar eller

andra produkter, dels förbränning, se kommentarer till figur 2,1 i kapitel 2. I nästa av utredningsarbetet kommer vi att åter ta etapp upp problematiken kring morgondagens resursförbrukning för och utförligare redogöra för möjliga utförpackningar vecklingslinjer.

ADMINISTRATIONEN AV AVGIFTEN SAMT DE STATSFINANSIELLA INTÃKTERNA

Det primära syftet med att belägga vissa dryckesförpacken del ningar med en avgift var att finansiera enligt kronor skatteutskottets betänkande 1973:3 120 miljoner av det prisstopp på vissa livsmedel som infördes den

l 1973. De beräknade intäkterna kan fördelas på i

januari

två poster, varav den största, ca 100 miljoner kronor, 1

hänför till själva avgiften, medan återstoden, ca sig 20 miljoner kron0r,utgörs av mervärdeskatten på prishöjningar till följd av avgiften. \

1 4.1 AVGIFTENS ADMINISTRATION \ 1

Den direkta avgiften inbetalas månadsvis till riksskatteverkets punktskattesektion och utgörs av avgift på produktion (i vissa fall förslutning) av förpackningar i Sverige, avsedda för inhemskt bruk. Vidare levereras avgift till vid införsel av förpackningar med generaltullstyrelsen eller utan dryck. Riksskatteverket återbetalar därefter 9 öre för avgiftsbelagda returförpackningar som åter passerar ut ur landet. Detsamma gäller då dryck tapgränsen på avgiftsbelagd förpackning exporteras, varvid dock pad hela avgiften återbetalas. Den mervärdeskatten på förpackningarna inbetalas 1 höjda ä till statsverket som övrig mervärdeskatt. Beskattningsmyndighet är här länsstyrelsen.

4.2 AVGIFTSSKYLDIGA FÖRETAG

Tre förpackningstillverkare och två förpackningstillslutare i landet registrerades vid avgiftens införande som avgifts-

skyldiga.1) Den dominerande avgiftsbetalaren är PLM inklu-

sive Austria AB, vars månadsinbetalningar under 1973 var av storleksordningen 5-6 miljoner kronor. Rigello Pak AB och AB Svenska Elopak, de två övriga tillverkarna, har betalat in omkring en halv miljon kronor vardera per månad.

De båda förslutarna, Vic AB1) och Mjölkcentralen Stockholm,

är förhållandevis små i detta sammanhang med l0 000-20 000 kronor per månad. PLM:s tillverkning inom området avgiftsbelagda dryckesförpackningar omfattar plåtburkar och glasflaskor, av såväl engångs- som returtyp. Dessa produkter utgör en del av företagets breda sortiment av förpackningar för olika ändamål, engångsserviser o d i plåt, glas och plast. Rigello

i Pak AB tillverkar Rigelloflaskan, en plastflaska i papp-

hylsa som sedan några år används huvudsakligen för öl, men

i

l numera även för vissa kolsyrade läskedrycker. Svenska Elo-

l

pak AB har sin huvudtillverkning inriktad på förpackningar för mjölkprodukter, men samma förpackningstyp,en fyrkantig pappförpackning belagd med polyeten eller med polyeten och aluminiumfolie, den s k Pure-Pak, används även för bl a juice. Vic AB erlade och Mjölkcentralen Stockholm erlägger alltjämt avgift som förslutare av förpackningar ur AB Tetra Pakzs sortiment. Förpackningarna som används för still- › drinks respektive en chokladdryck är dels tetraedern av plast- och aluminiumbelagd papp, dels den s k Tetra Brik, en plastbelagd pappförpackning som i övrigt främst används för mjölkprodukter.

1) En av förpackningstillslutarna, Vic AB, har sänkt

senare

på sim.produkter niva och

volymen under avgiftspliktig

är därmed inte längre avgiftsskyldig

4.3 DE STATSFINANSIELLA INTÃKTERNA

Avgiften infördes den l mars 1973. Utskottet konstaterade i fråga om avgiftens varaktighet att den ”bör kunna omprövas så snart den kan anses ha fyllt sin uppgift som ett led i finansieringen av prisstoppet för vissa livsmedelT Beräkningen av de förväntade intäkterna från avgiften grundades på ett års (1972) konsumtion av de aktuella dryckerna. Ut-

skottet utgick i sitt betänkandel) också från att avgiftens

bidrag till kostnadstäckningen i första hand avsåg kalenderåret 1973, men någon begränsning av giltighetstiden har inte gjorts i riksdagens beslut om förordning om avgift på vissa dryckesförpackningar. Under tiden den 1 mars 1973 - den 28 februari 1974 inbetalades avgifter med totalt ca 74 miljoner kronor. Mervärdeskatten på denna summa utgör ca 15 miljoner kronor. Totalt har under denna tid således influtit ca 89 miljoner kronor,

vilket ger ett månadsgenomsnitt på ca 7,4 miljoner kronor?)

Den beräknade intäkten om 120 miljoner kronor borde under antagande av oförändrat månadsgenomsnitt ha uppnåtts omkring den l juli 1974. influtna under tiden den 1 mars 1973 - den Avgiftsmedel, 28 februari 1974, fördelas med 10,7 miljoner kronor på generaltullstyrelsen och 63,3 miljoner kronor på riksskatteverket, se figur 4.1. Vid en beräkning av statens intäkter från förpackningsavgiften måste man även ta hänsyn till förhållandet att prishöjningar i konsumentledet medför dels en konsumtionsminskning totalt sett (kan också beskrivas som en minskad ökning i konsumtionen), dels en övergång till billigare drycker. Öl och läskedrycker är belagda med en produkt-

1) SkU 1973:3 2) Det finns dock anledning att räkna med en viss hamstring före avgiftsperiodens början och därmed förhållandevis för låga avgiftssummor de första månaderna.

miljoner kronor

80-

riksskatteverket + N generaltullstyrelsen kumulativ summa

60-*

50-

40l I x x

x

30x

x

x 20 -

x

x x 10-

x

riksskatteverket

x

x x x generaltuilstyrelsen

ma mal jul sep nov jan mar maj i 1973 1974 Figur 4.1 Inbetalningar av förpackningsavgifter under tiden mars 1973 - 1974. april Källa: Generaltullstyrelsen och riksskatteverket.

skatt som den l januari 1973 höjdes för öl klass IIA, IIB och III med 15, 20 respektive 50 öre per liter. Skatteintäkterna från denna beskattningsform påverkas vid såväl en kvantitetsförändring i konsumtionen som en övergång till billigare och oftast mindre beskattade drycker. Detsamma gäller mervärdeskatten. I ölkonsumtionen noterades vissa förändringar mellan 1972 och 1973, vilka redovisas i tabell 4.1.

Tabell 4.1 Konsumtionsutvecklingen av öl i Sverige åren 1972-1973 Källa: PLM 1 Dryckestyp Konsumtion, Förändring miljoner liter 1972-1973, %

medverkat till höjda priser, varigenom även mervärdeskatten per enhet höjts. Genom den produktutveckling som pågått har 1 lättölskvaliteter som mottagits gynnsamt av konsumenterna kommit fram, och alltfler tillverkare har tagit upp lättölet i sina sortiment. Dessutom har lättöl till relativt lågt pris ofta använts som kampanjvara av butikerna. Alkoholdebatten under perioden hör troligen också till de faktorer som bidragit till de noterade förändringarna. Vi har konstaterat att höjda priser kan väntas leda till konsumtionsminskning och övergång till billigare alterna-

tiv. En del av de inträffade prisökningarna hänför sig till och därmed även en del av ändringarna i konavgiften sumtionen med åtföljande minskning i intäkterna från produktbeskattningen. Det belopp som förpackningsavgiften, inklusive därav förorsakad mervärdeskatt, inbringar måste därför betecknas som en bruttointäkt. Nettointäkten skulle erhållas genom minskning med den sänkning av intäkterna från produktbeskattningen som kan beräknas ha föranletts av förpackningsavgiften. Om således målet är att öka statens intäkter med 120 miljoner kronor får man räkna med en något längre tid än den tidigare angivna. En till två månaders förlängning förefaller vara en rimlig bedömning. Som tidigare framhållits diskuteras i föreliggande rapport inte behov och utformning av styrmedel på förpackningsområdet. Frågor härom kommer att behandlas under det fortsatta utredningsarbetet.

INTRESSENTERNA KRING DRYCKESFÖRPACKNINGAR

Åtgärder i avsikt att i någon riktning påverka användningen av t ex dryckesförpackningar kan väntas få konsekvenser av skiftande slag och omfattning för olika delar av samhället. Syftet med denna studie är att undersöka om och i vilken utsträckning den införda avgiften på dryckesförpackningar haft effekter på såväl verksamheter som människor och deras miljö. Vi har därför sökt skapa oss en bild av de områden där vi bedömt att sådana effekter främst skulle komma till uttryck. Det har då varit nödvändigt att till viss del arbeta med förenklade modeller av verkligheten. Vi tror dock

inte att detta nämnvärt begränsar möjligheterna att ge en

korrekt redovisning av den påverkan som förpackningsavgiften haft på de delar av samhället det varit vår uppgift att undersöka.

5.1 PRESENTATION AV FYRA INTRESSENTGRUPPER

Vi har funnit att en sådan förenklad modell med berörda delar i samhället fördelade på fyra grupper kan vara en utgångspunkt för att angripa problemet. Grupperna har vi valt att kalla intressentgrupper. Fördelningen på de fyra grupperna har skett med ledning av främst faktorer som belägenhet och i vissa fall verksamhetsinriktning i kedjan: produktion - distribution - konsumtion. För att i vår diskussion lättare kunna belysa påverkan, främst på kortare sikt,på de olika intressentgrupperna av förändringar i förpackningsanvändningen har vi sedan utgått från ett a n t a g e t f a 1 1, d ä r e n s t a r k f ö r s k j u t n i n g ä g t r u m f r å n e ng å n g s- t i 1 1 r e t u r f ö r p a c k n i n g a r. För det aktuella ändamålet saknar orsaken till en sådan

förskjutning intresse. Avsikten med denna genomgång av ett antaget, renodlat fall har varit att få en bakgrund till vår diskussion längre fram av effekterna av den införda tioöresförpackningsavgiften. De fyra grupperna är följande: l. Producenter av material som används vid tillverkningen av förpackningar, förpackningstillverkare, vissa dryckestillverkare, viss partihandel samt vissa dryckesförsäljningsställen. 2. Vissa dryckestillverkare, främst bryggerier, samt flertalet försäljningsställen för drycker. 3. Konsumenter. 4. Miljön. Motivet till uppdelningen mellan grupp l och 2 är det faktum att vissa intressenter är avgjort mer intresserade av att det existerar engångsförpackningar för drycker än andra. Detta är, som närmare utvecklas i det följande, naturligt när det gäller tillverkare av förpackningsmaterial och förpackningar. För vissa dryckestillverkare innebär alternativet engångsförpackningar att de kan utnyttja partihandelns redan uppbyggda distributionsnät för hållbara dagligvaror och således inte själva behöver bygga upp ett

återtagningssystem. När det gäller dryckesförsäljningsstäl-

len finns det sådana som av utrymmesskäl främst är anpassade till ett system med engångsförpackade drycker, t ex kiosker. Gränsen mellan grupperna l och 2 kan naturligtvis inte bli skarp. Vi är medvetna om att uppdelningen är grov och att de olika grupperna inte är jämförbara, t ex med hänsyn till möjligheterna att med motåtgärder reagera på en åtgärd för att söka neutralisera för gruppen icke önskvärda effekter. På en skala aktiv - kan l och passiv grupperna 4 sägas befinna sig vid var sin ände. Det kan även förefalla egendomligt att använda miljön som beteckning för en intressentgrupp. Man kan emellertid

se gruppen som bestående av de enskilda individerna i egenskap av konsumenter av miljö. Därmed speglar grupperna 3 och 4 egentligen två olika sidor av en mycket stor och heterogen intressentgrupp, nämligen människorna som enskilda individer. I grupp 3 upplever vi som dryckeskonsumenter framför allt faktorer som priser, valmöjligheter etc som betydelsefulla. I grupp 4 som konsumenter av miljö i vid fäster vi kanske i första hand vikt vid

bemärkelse

rekreationsvärde, resurstillgångar etc. Det står också klart att vårt handlande som intressenter i grupp 3 i fråga om t ex val av förpackningar och sätt att göra oss av med dem, får betydelse för oss som intressenter i grupp 4. Generellt kan man säga att informationen om effekterna är sämre och mindre entydig ju längre bort från grupp 1 vi kommer. Effekterna inom grupp 4 är svåra att både kartlägga och värdera.

5.2 EFFEKTER PÅ INTRESSENTGRUPPERNA I DET ANTAGNA FALLET

Grupp 1, som utgörs av producenter av förpackningsmaterial och förpackningar, vissa dryckestillverkare, viss partihandel och vissa dryckesförsäljningsställen, är mest känslig för stora förändringar i kvantiteten efterfrågade förpackningar (plus dryck). För materialproducenter och förpackningstillverkare gäller att deras totala aktivitet är direkt beroende av det antal förpackningar som produceras. I tidigare kapitel har behandlats olika faktorer som bidragit till en övergång från retur- till engångsförpackningar. Det är klart att också förpackningstillverkarna verkat aktivt för att påskynda denna övergång, eftersom produktionen av en returflaska då ersätts med produktion av ett större antal engångsförpackningar. Vid trippantalet

10 ersätts sålunda 1 returflaska med 10 engångsförpackningar. På kort sikt innebär en kraftig minskning av antalet engångsförpackningar ett potentiellt hot mot sysselsättningen och risk för kapitaldöd. Om vi i verkligheten får friställningar och kapitaldöd beror naturligtvis på om alternativa avsättningsområden finns (export) eller om produktionsinriktningen kan ändras. På längre sikt kan dock en stabilisering uppnås, eventuellt vid en lägre aktivitetsnivå. Inom gruppen ryms också de dryckestillverkare som inte har egen distributionsapparat (svenska tillverkare samt importörer) och partihandel, vilka inte utan betydande svårigheter, på såväl kort som lång sikt, kan övergå till att försälja och distribuera sina drycker i returförpackningar. Den största och kostsammaste förändringen är här att bygga upp och hålla i drift ett återtagningssystem för försäljningsområdet, som kan vara alltifrån rikstäckande till geografisk starkt begränsat (lokaltäckande). Slutligen är kiosker och andra dryckesförsäljningställen med mycket begränsat utrymme att hänföra till grupp 1. Just det begränsade utrymmet samt det faktum att kunderna här i regel efterfrågar engångsförpackade drycker kan väntas medföra att det även vid en i övrigt kraftig övergång till returförpackningar inte, i varje fall på kortare sikt, kan väntas bli någon markant förändring av förpackningssortimentet.

5.2.2 Grupp 2

Inom grupp Z som består av vissa dryckestillverkare, främst bryggerier, samt flertalet dryckesförsäljningsställen, kan den förutsatta kraftiga förskjutningen till returglas väntas vålla problem av främst kortsiktig karaktär. Maskinell utrustning, lagerutrymmen, arbetsrutiner o d är i hög grad å r anpassade till en viss sturktur på förpackningssortimentet. Dessa intressenters huvudsakliga uppgift är emellertid att

producera, distribuera och försälja drycker. På längre sikt torde därför motståndet mot förändringar av förpackningstyp vara mindre inom grupp 2 än grupp l. Detta gäller under förutsättning att man i de olika leden genom prishöjningar kan kompensera sig för de ökade hanteringskostnader som exempelvis en återgång till returförpackningar innebär. I butiksledet behöver denna kompensation inte betyda att dryckespriserna höjs eller höjs med hela kompensationsbeloppet. Man kan i stället få prishöjningar på delar av eller hela varusortimentet, beroende på bl a hur priskänsligheten för olika varugrupper bedöms vara. För bryggerier med uppbyggt återtagningssystem kan en återgång till returförpackningar stärka ställningen gentemot dryckesproducenter som saknar sådant återtagningssystem.

5.2.3 Grupp 3

Konsumenterna, grupp 3, kommer på ett eller annat sätt, antingen direkt via dryckespriserna eller indirekt via prishöjningar på andra varor, att få betala de omställningskostnader som ökad hantering med returförpackningar innebär. Om nuvarande prisförhållanden mellan engångs- och returförpackningar hålls oförändrade kan den enskilde konsumenten, som tidigare köpt dryck i engångsförpackningar, i viss mån möta dessa prishöjningar genom övergång till de för honom förhållandevis billigare returförpackningarna. Han får i gengäld räkna med det merarbete returförpackningar innebär - att de är tyngre, skall återlämnas osv. Under utredningsarbetets gång har det emellertid från olika håll påpekats att de prisskillnader som nu råder mellan dryck på returoch engångsförpackningar inte speglar de kostnader de för-

orsakar i tillverknings- och distributionsleden.1) Ett an-

l) Returglasen bär ej sina kostnader i parti- och detaljhandel. övriga förpackningstyper gör det i stort sett (ICA Aktiebolag, 1974). “Vad avser kostnadsfaktorerna har vi den uppfattningen, att returglasen generellt har varit för lågt kostnadsbelastade, med andra ord att dessa under senare årens lopp inte helt burit sina egna kostnader.” (AB Wårby Bryggerier, 1974)

tal undersökningar om dessa frågor som ställts till vårt

förfogande har gett samma intryck.1) Om det alltså förhål-

ler sig så, kan det inte uteslutas, att en kraftig förskjutning till returförpackningar som den inledningsvis antagna skulle leda till en omprövning av nuvarande prispolitik i riktning mot en prissättning, som bättre motsvarade de olika förpackningarnas verkliga kostnader.

E

5.2.4 Grupp 4

Inom - - kan grupp 4 slutligen miljön i vid bemärkelse förändringar väntas med avseende på dels nedskräpning i naturen, dels avfallsmängd och återvinning av glas och plåt, dels energi- och råvaruuttag. Det är dock svårt att I X få någon klar uppfattning om effekterna på n e d s k r ä pn i n g s s i t u a t i o n e n. Förändringarna här blir beroende av bl a vilka av de tidigare konsumenterna av en- [ gångsförpackningar som svarar för den ökade användningen I av returglas. Om de som tidigare köpte dryck i engångsförpackningar och kastade tomförpackningen i naturen övergår till returförpackningar som återlämnas, måste givetvis resultatet bli att nedskräpningen minskar. Väljer de returförpackningar, men fortsätter att kasta tomförpackningen får vi visserligen en förändring av skräpets sammansättning. Tillå gängligt material ger ingen direkt ledning för bedömningar \ av förpackningarnas egenskaper som skräpföremål. Därför vi 2) Ä kan inte nu ange om denna är positiv eller negativ. 1 Nedskräpningen påverkas däremot inte alls om den ökade andelen av returförpackningar hänför sig till konsumenter som tidigare köpte engångsförpackningar och kastade dem i soporna. 1) T ex Administrativ Rationaliserings AB: Distributionsekonomisk 1974. Kostnadsundersökning, utförd

studie,

av Wårby Bryggerier 1971. Rapport från SSLF, 1973. 2) En genomgång av dessa frågor kommer, som nämnts, att göras under det fortsatta utredningsarbetet.

64 SOU 1974244

Däremot får detta betydelse för a v f a l 1 s V i k t e n. Den kan komma att öka eller minska beroende vilka på typer och hur mycket av de engångsförpackningar, vilka tidigare hamnade i hushållsavfallet, som ersätts av som returglas återlämnas. Svårigheten att bedöma i vilken riktning viktsförändringen kan väntas gå belyses av de i kapitel 3 redovisade jämförelsetalen för 33 cl av olika volym förpackningar. Därav framgår t ex att en returflaska motsvaras av 13 Rigelloflaskor, knappt 4 ölburkar eller drygt l,5 engångsflaskor. Ölburkar och engångsglas för drycker utgör en stor del av den plåt och det glas som kan bli föremål för återvinning

och vissa ställen också återvinns.1)

på En minskning av antalet sådana förpackningar i soporna kan medföra att återvinningen i vissa fall inte blir meningsfull, dvs lönsam. Returförpackningen är den energisnålaste förpackningen, (här inräknas inte muskelenergi) varför en övergång till sådana ett minskat e n e r u t t förpackningar ger g i a g. Minskningens storlek blir beroende av vilka typer av engångsförpackningar förändringen främst berör. En minskad produktion av förpackningar, totalt sett, kommer naturligtvis också att medföra en av r å v a r u å t minskning g å n g e n för förpackningar.

1) Försöksverksamhet med omfattade den återvinning 1 april 1974 ca 70 000 hushåll i 17 kommuner.

6. AVGIFTENS EFFEKTER

6.1 FÖRÄNDRING AV PRISFÖRHÅLLANDET MELLAN DRYCKER I OLIKA FÖRPACKNINGAR

Den omedelbara effekten av förpackningsavgiften blev, som förutsett, att priserna för drycker i olika förpackningar I förändrades så att de engångsförpackade blev relativt sett dyrare än de returförpackade. Tabell 6.1 visar priserna på öl och kolsyrade läskedrycker i enskild handel och konsumentkooperation före och efter avgiftens införande. Mindre prisjusteringar genomfördes enligt uppgift samtidigt av I . andra orsaker än förpackningsavgiften. Juicemarknaden utgjorde här ett undantag eftersom prishöjningar undveks på

I

flera typer av juice i enlitersförpackningar. Stark konkurrens och pågående introduktion av nya varumärken har angetts som skäl till att avgiften inte slog igenom på detta sortiment. Med vissa undantag, betingade av främst marknadsskäl, gäller således generellt att avgiften prismässigt medförde att engångsförpackade drycker blev dyrare, såväl i absoluta tal som i relation till returförpackade. Detta är en naturlig följd av avgiftens konstruktion vilken innebär att kostnaden för tomförpackningar, såväl engångs som re- 1 ) tur,för dryckestillverkaren höjs med tio öre. På engångs-

i förpackningen tas denna högre kostnad inklusive mervärde-

I skatt ut av konsumenten på samma sätt som det övriga förpackningspriset. På returförpackningar blir det däremot panten som höjs. För den konsument, som återlämnar returförpackningen bör därför avgiften inte ha någon större betydelse med hänsyn till priset på dryck.

5-SOU 44

66 sou 1974:44

Tabell 6.1 Genomsnittliga konsumentpriser för öl och läsk i februari och mars 1973. Källa: 1ivsmedelshandlareförbund, SSLF,och Kooperativa för- Sveriges bundet, KF.

Dryckes- och Cirkapris, öre per styck

förpacknings- SSLFa KFb

typ febr mars föränd- febr mars föränd- 1973 1973 ring 1973 1973 ring

Lättöl (klass I)

Mellanöl (klass IIB)

Läsk

33 cl returglasc 80 33 +3d sz ss +3

82 85 +36

40 c1 engångsglas 109 121 +12d 110 120 +10

112 124 +128

45 c1 Rigello 122 138 +169

75 C1 engångsglas 198 215 +17d 196 215 +19

206 224 +186 a Ovägt genomsnitt enligt prislistorna för SSLF:s norra, södra, västra, östra och mellanregioner. b Ovägt genomsnitt enligt prislistorna från lagercentralerna i Bro, Göteborg och Luleå. Exklusive pant.

0-0 Gul grupp

olika

prisgrupper e Röd grupp

Läget efter prisändringarna i samband med införavgiftens ande blev också som framgår av tabell att 6.2, konsumenten, om han vid sitt val av dryck endast till li›

såg priset per

ter, alltid skulle välja returförpackning. Tabell 6.2 Genomsnittliga jämförpriser för öl och läsk i mars 1973. Källa: Sveriges 1ivsmedelshandlareförbund, SSLF.

Dryckes- och förpack- Jämförpris,a

ningstyp öre per liter

Lättöl (klass I) 28 cl engångsglas 339 28 cl engångsglas, 6-pack 324

33 cl returglas 230b 30s°

E 45 cl Rigello 289 45 cl burk 318 Mellanöl (klass IIB) ›

Läsk

33 cl returglasd 252b 327C

i zssb 333° I 40 cl engångsglasd 303

9 310 45 cl Rigello 307

75 cl engångsglasd 287

e 299 a Ovägt genomsnitt enligt prislistorna för SSLF:s norra, södra, västra, östra och mellanregioner Exklusive pant Inklusive pant

FDC-AWD

G 1 . . olika

Råd åiäåg g

prisgrupper

Även om han av bekvämlighetsskäl föredrog att betrakta returförpackningarna som engångsförpackningar var returglaset i vissa fall fortfarande ett bättre val med hänsyn till literpriset än engångsförpackningen. Detta gällde 28 cl engångsglas för mellan- och lättöl samt 45 cl burk för lättöl. De tillfälliga kampanjpriserna på lättöl och läskedrycker i hel back som varit vanliga under det senaste året har även i andra fall gjort det mera fördelaktigt att köpa dryck i returförpackning,även om vare sig back eller glas återlämnats. De panthöjningar som genomfördes i februari 1974 har dock gjort det 5 eller 10 öre dyrare - beroende storlek - att behandla som på returglasen engångsförpackningar. Strax före förpackningsavgiftens införande skärptes även på vissa maltdrycker. Höjningen var produktbeskattningen 15, 20 och 50 öre per liter för pilsner, mellanöl, respektive starköl. Eftersom varje prisändring påverkar konsumtionsmönstret, är även dessa ändrade skattesatser viktiga att notera. För vissa ölsorter och förpackningsstorlekar innebar också skattehöjningen en kraftigare prisökning än Den medförde också ändrade prisförhållanden inom avgiften. gruppen maltdrycker. Skatten på lättöl förblev oförändrad, liksom på kolsyrade läskedrycker. Efter ändringen är nu skatten per liter på lättöl (klass I) 12 öre, på pilsner (klass IIA) 75 öre, på mellanöl (klass IIB) l50 öre, på starköl (klass III) 250 öre och på läskedrycker 33 öre.

6.2 FÖRÄNDRING AV PANT OCH TRIPPANTAL

Avgiften medförde att panten för returförpackningar höj-

des.1) Panten före och efter avgiftens införande samt

efter senaste höjningen redovisas i tabell 6.3. Avvikelser från angivna belopp kan förekomma.

1) På grund av ökade tillverkningskostnader höjdes priset och därmed panten åter i februpå nya returförpackningar ari 1974. Eftersom större delen av den period vi studerar faller inom den 1 mars 1972 - den 1 februari tidrymden 1974 har vi, där det haft någon betydelse, utgått från de värden som gällde under denna tid.

vin och sprit samtliga storlekar 15 25 30 back öl, läsk 500 600 800 a Panthöjningen infördes 1973-02-19, se kapitel l.

Höjningen har medfört att en tom förpackning för konsumenten representerar ett högre värde än före avgiftens in-

i

förande. Det har alltså blivit dyrare att inte lämna tillbaka returförpackningar. Till följd härav har som väntat

Prippsl)

trippantalet ökat under 1973. anger en ökning i från 8 - detaljhandeln 10 trippar till 12 14. Wårby nämner i samma rapport en ökning med 2 - 3 trippar och System-

bolaget och Vin- och spritcentralen uppger bådaz) en rela-

tivt - 30 - av kraftig ökning omkring procent återlämningsfrekvensen. Trippantalet är dock fortfarande mycket lågt för vin- och spritflaskor och understiger två trippar. Orsakerna till den stora skillnaden i antalet trippar mellan öl och läsk å ena sidan och vin och sprit å den 1 andra kan vara flera. Pantens del av för vin totalpriset L och sprit är betydligt mindre än för öl och läsk. Dess absoluta belopp är också fortfarande lågt, samtidigt som antalet vin- och spritförpackningar per person och år i allmänhet är betydligt mindre än antalet öl- och läskflaskor. Dessutom kan tillfogas att antalet återlämningsställen för vin- och spritflaskor är få jämfört med förhållandena för öl och läsk.

1) NAN Näringslivets arbetsgrupp i nedskräpningsfrågor, rapport. 2) Samtal med företrädare för Systembolaget och Vin- och Spritcentralen samt brev 1974-02-19 från S Carnestedt, Vin- och Spritcentralen.

Införandet av förpackningsavgiften har således gett upphov till prisförändringar för dryckesförpackningar. De har i sin tur medfört dels att prisrelationerna mellan dryck på olika förändrats till returglasens förförpackningsslag del, dels att nyglaspriset och därmed panten höjts, vilket lett till ökat trippantal för samtliga typer av returförpackningar.

6.3 FÖRÄNDRINGAR I PRODUKTION OCH ANVÄNDNING AV FÖR- PACKNINGAR

6.3.1 Förändringar i det samlade förpackningssortimentet

Tioöresavgiften belastar varje förpackning oavsett volym, vilket medför en väsentligt kraftigare prishöjning på literpriset på dryck i portions- eller andra små förpackningar. Detta förhållande har lett till förändringar med avseende på främst förpackningsstorlekar. Även andra vägar att undgå eller minska prishöjningar på grund av avgiften har prövats. En utväg för att slippa avgiften är att underskrida eller överskrida de volymgränser som satts för avgiftsskyldighet. Såväl nykonstruktioner av förpackningar med en volym under 21 cl som ökade marknadsföringsinsatser redan existerande sådana förpackningar har ägt rum. I på några fall har den ursprungliga, något ”för stora” förpackningen bibehållits, men innehållet av dryck minskats från till icke avgiftspliktig kvantitet. Att undavgiftspliktig att överskrida den övre gränsen - tre gå avgiften genom aktuellt. Däremot liter - har av naturliga skäl inte varit minskar den per volymsenhet genom användning av större förpackningar, t ex de 75 cl engångs- och 1 liters returförför läskedrycker som tidigare förts in på markpackningar naden. Utvecklingen på juicemarknaden visar på en annan väg att

undgå avgiften, som ju avser endast konsumtionsfärdig dryck. Här har lanserats en ofryst koncentrerad juice för utspädning med vatten på Pure Pak- eller Tetra Brik-förpackningar med en volym på mellan 20 och 30 cl. Även om skälen för introduktionen av denna varit flera - den kräver juicetyp t ex mindre utrymme och är lättare än enlitersförpackning- I arna - kan det att att dessa förtjäna påpekas förpackningar | undgår avgiften genom att juicen vid köptillfället inte är

l konsumtionsfärdig.

Vi konstaterade att avgiften genom sin koninledningsvis struktion inte bör ha någon betydelse i prishänseende för den konsument som dryck på returförpackningar som köper återlämnas. En tendens till införande eller återinförande av i allt fler butiker har också gjort sig märkreturglas bar. ICA rapporterar att detta skett i ca 150 ICA-butiker, och KF uppskattar att endast l-3 procent av deras butiker nu för enbart engångsförpackningar. Dessutom har det returi butiker som redan förpackade dryckessortimentet utvidgats haft Konsumenterna har således fått returförpackningar. ökade möjligheter att välja returförpackningar. Förpackningsindustrins produktion inom det avgiftsbelagda området har som framgår av tabell 6.4 och figur 6.1 totalt sett minskat mellan åren 1972 och 1973. Man noterar också skilda utvecklingstendenser för olika förpackningstyper. Utvecklingen under en något längre period, 1969/70-1973, illustreras i figur 6.2. \ De enliters aluminiumfolierade förpackningarna för juice

i visar en stark ökning (ca 25 procent). Skälen till denna utveckling kan vara flera. Bl a ökade juicekonsumtionen med 18 mellan 1972 och 1973. Förpackningstypen är reprocent lativt ny för juice och befinner sig i ett expansivt skede, j 4 dvs mer och mer av juicen förpackas på detta sätt. Dessutom tilläts avgiften inte att slå igenom på flera juicemärken. Förpackningsavgiften har således i flera fall inte medfört för konsumenterna - tvärtom har någon prishöjning

Tabell 6.4 Förpackningsindustrins produktion inom det avgiftsbelagda sortimentet 1972 och 1973, miljoner styck Källa: i nedskräpningsfrågor, Näringslivets arbetsgrupp rapport Förpackningstyp 1972 1973 Enliters aluminiumfolierad

slutet av 1972 upplagrades hos bryggerier och i handeln för försäljning under 1973 på grund av produktskatteökningen l januari 1973. Korrigering med hänsyn till detta ger siffrorna inom parentes.

i några fall konsumentpriserna sänkts. Konsumenternas val av förpackningar kan därför inte direkt kopplas samman med förpackningsavgiften. Avgiften har här i stället inneburit minskade vinster i tidigare led i kedjan, hos dryckesproducenter, i butiker o d. Rigelloflaskan introducerades på marknaden 1970, då 2 miljoner förpackningar tillverkades. 1971 steg siffran till 18 miljoner, och 1972 var man uppe i 50 miljoner, se figur 6.2. Någon ytterligare ökning noterades emellertid inte, trots att man i början av året slutförde rikslanseringen av denna förpackning. En tolkning av siffrorna för 1972 och 1973 kan vara att anta att de väntade positiva lanseringseffekterna under 1973 uteblivit, mycket på grund av förpackningsavgiften. Liksom ifråga om juiceförpackningar är dock effekterna av avgiften på marknaden svårbedömda.

förpackningar milj st

[:]1972

m

Burk Returglas Rigello En-liter Engângsaluminiumg|as folierad * i juiceförf packning

X) Se fotnot till tabell 6.4.

Figur 6.1 Produktionen av avgiftsbelagda förpackningar

1973 och av motsvarande förpackningstyper 1972.

Källa: Näringslivets arbetsgrupp i nedskräpningsfrågor,

rapport.

Engångsglas

200- 1

i

150- 1

1 i 1

i

1 i 100-

Rigello 50_ Juiceförpackningar papper/plast

| I 1 | 1959 1970 1971 1972 1973

X) Se fotnot till tabell 6.4. Figur 6.2 Produktion av avgiftsbelagda förpackningar 1973 och av motsvarande förpackningstyper 1969-1972. Källa: Näringslivets arbetsgrupp i nedskräpningsfrågor,

rapport-

Returglas, engångsglas och burkar är däremot förpackningstyper som funnits länge. Produktionsstatistiken visar för returglasen en minskning med ca 7 miljoner enheter. Man måste emellertid ha i minnet dels den ökade satsningen på större returförpackningar, vilken ger samma mängd dryck på ett mindre antal förpackningar, dels det ökade trippantalet, som minskar behovet av nyproducerade förpackningar per volymenhet dryck. Trots produktionsminskningen har returglasens andel av den totala dryckeskonsumtionen (i liter) ökat, se figur 6.3. Produktionen av engångsglas har gått ner kraftigt, en minskning med 50 miljoner enheter. Denna utveckling ter sig dock inte överraskande om man följer produktionsstatistiken från 1969, jfr figur 6.2. Den redovisar en i stort sett kontinuerlig minskning i produktionen. Produktionssiffrorna för 1970, 1971 och 1972 är 331, 315 respektive 291 miljoner enheter, En direkt framskrivning av denna trend ger för 1973 273 miljoner enheter, medan den faktiska produktionen blev 242 miljoner enheter eller ll procent lägre. Utan tvivel har förpackningsavgiften här spelat en avgörande roll. Det går dock inte att bedöma om effekten uppgår till dessa ll procent, om den är större eller om den är mindre. Produktionen av burkar för öl och läsk, som visat en stadigt uppåtgående tendens under tidigare år, stagnerade mellan åren 1972 och 1973. Förpackningsavgiften är helt visst en av huvudförklaringarna till denna stagnation, och dess effekt kan ha varit väsentligt större än diagrammet i figur 6.2 anger, eftersom bryggerierna under 1973 satte in kraftiga marknadsföringsåtgärder till förmån för öl på burk. En större andel än tidigare av den totala tappningen på engångsförpackningar skedde också på burk. Produktionen av förpackningar under ett år ger, som tidigare framhållits, ingen direkt bild av konsumtionsmönstret i landet. om produktion av returglas säger t ex Uppgifterna

1972 1973 1972 1973 1972 1973 Öl klass l-HB OI klass I|I Kolsyrad läsk Returglas + importerade engångsglas+ fat Fat |:] Returglas Rigello E ngångsglas Burk Figur 6.3 Totala konsumtionen av öl och läsk fördelad på olika typer av förpackningar åren 1972 och 1973. Källa: PLM

ingenting om hur mycket returförpackad dryck som sålts, vissa kan uppstå genom upplagring etc. Proförskjutningar duktions- och konsumtionssiffrorna sammantagna (se tabell 6.4 samt 6.1, 6.2 och 6.3) ger oss dock en bild figurerna av utvecklingen på dryckesförpackningsområdet under den aktuella perioden. Tendenserna kan sammanfattas i följande fyra satser. Den aluminiumfolierade enlitersförpackningen för har ökat Burken och Rigelloflaskan har juice kraftigt. behållit sin marknadsandel. Engångsglasets andel av den totala konsumtionen har minskat. Returglasets andel av den totala konsumtionen har ökat. Inom den del av det avgiftsbelagda förpackningssortimendär fått slå igenom i pris och pant finner tet, avgiften man således den mest påtagliga effekten inom glassektorn, och h u v u d s a k 1 i e f f e k t a v g i f t e n s g a ö v e r skulle, något förenklat, kunna uttryckas som en f r å n e n g å n g s- t i l l r e t u r g l a s. g å n g

6.3.2 Förändringar i förpackningssortimentet inom livsmedelshandeln

Av den totala konsumtionsvolymen av öl, kolsyrade och icke läskedrycker samt juice svarade storhushåll och kolsyrade samt direktdistribution tillsammans för mellan restauranger 20 och 35 procent, beroende på dryckestyp, se tabell 2.2. Eftersom dessa distributionskanaler i regel redan tidigare varit inriktade på returglas, då drycken funnits att till-

förpackningl),

gå i sådan kan man här inte räkna med några omfattande förändringar i förpackningssortimentet till följd av avgiften. Det är heller inte att distributionen via kiostroligt

l) Icke kolsyrad läsk (stilldrink) samt juice har, som tidigare visats, huvudsakligen levererats i engångsförpackning. Under senare tid har dock returförpackad stilldrink blivit allt vanligare.

ker under en förhållandevis så kort som den studeperiod rade ändrats på grund av förpackningsavgiften när det gäller val av förpackningstyp, eftersom ofta kioskbyggnaderna är anpassade till hantering av engångsförpackningar. Av tabell 2.2 framgår emellertid också att minst hälften av de olika dryckestyper vi diskuterar distribueras genom livsmedelsdetaljhandeln. Här torde också möjligheterna till förändring av förpackningssortimentet vara större. Det är därför motiverat att särskilt studera denna del av dryckesmarknaden. Figur 6.4 visar livsmedelshandelns och systembutikernas försäljning av öl och läsk, fördelad på olika förpackningstyper under åren 1972 och 1973. Det bör observeras att medan 100 procent i figur 6.3 motsvarar den totala konsumtionen av öl och läsk, utgörs de 100 procenten i figur 6.4 av enbart den del härav som säljs via livsmedelshandeln. Figurerna är därför inte direkt jämförbara. Tendensen för den totala konsumtionen av öl och läske- - från drycker övergång engångs- till returglas, oförändrad för burk och - Rigelloflaskan återkommer, något mer markerad,i den del som säljs via livsmedelshandeln. Det bekräftar antagandet att det främst är här förändringarna skett. Om man skiljer ut vanliga som svarar livsmedelsbutiker, för drygt 75 procent av den totala inom livsomsättningen

medelshandeln, från varuhusl), blir tendensen med övergång

från engångs- till returglas än mer markerad. Förändringarna är med andra ord kraftigare i butiker än i vanliga varuhus. Detta är i och för sig naturligt eftersom varuhus, stormarknader 0 d är mer anpassade för hantering av en-

gångsförpackningar. Figur 6.5 visar försäljningen av öl i

vanliga livsmedelsbutiker, fördelad på förpackningsslag. För redovisningen har valts

tvåmånadersperioder, varigenom

tillfälliga svängningar framträder. För burk och Rigello visar emellertid den mera

långsiktiga utvecklingen på oför-

1) Stormarknader och varuhus av typ Domus, där Epa, Tempo, livsmedelsavdelningen är en av många försäljningsavdelningar.

1972 1973 1972 1973 1972 1973 Öl klass I-IIB° Öl klass lllb Kolsyrad Iäsk° Returglas + importerade engångsglas + fat

Fat alv telia! konslnmtion

å ä c 50%

1:] Returglas

Rigello

Engångsglas

Burk

Figur 6.4 Försäljning av öl och läsk genom livsmedelshandeln och Systembolaget fördelad på olika typer av förpackningar åren 1972 och 1973. Källa: PLM.

ändrad marknadsandel, medan svängningarna för retur- och

engângsglas rört sig omkring en uppåtgående respektive

nedåtgående huvudtrend.

;J Returglas

.glid-nu§\ z .\.ø*- ø*_»Burk §_ê.

Engångsglas 10-_

_ Rigello Engångsglas

I I I I

15/1 15/3 15/5 1/8 15/9 15711 15/1 15/3 15/5 15/7 15/9 15711

15/3 15/5 /8 15/9 15/11 15/1 15/3 15/5 15/7 15/9 15/11 15/1

1972 1973

6.5 av öl (klass I-IIB) fördelad på Figur Försäljning olika av förpackningar under åren 1972-1973. typer Källa: Affärsindex AB.

Kurvorna i 6.5 avser både privat och kooperativ figur

i

uppgifterl)

livsmedelshandel. Motsvarande för enbart privat

a

sig då på Nielsen Index. 1) Mätningarna grundar

handel ger samma men något mindre mar-

utvecklingsmönsten

kerat. Tydligen har förändringarna varit mest märkbara inom den kooperativa sektorn. Innan vi övergår till en summering av förändringarna på marknaden för drycker och dryckesförpackningar under den studerade perioden bör ytterligare några faktorer, som något kan komplettera bilden nämnas. Medan prishöjningar i bl (genom a produktbeskattning och förpackningsavgift) kan antas ha haft en inverkan

L dämpande på dryckeskonsumtionen

kan den i förhållande till 1972 bättre

E

något konjunktursituationen och den varma sommaren 1973 ha verkat i stimule-

E

rande riktning. Sommarvärmens inverkan gäller framför allt

E

konsumtionen utomhus, vilket bör ha gynnat engångsförpackningarna. Försäljningsställena för utekonsumtion, kiosker

0 d har ofta enbart engångsförpackade drycker. Det är dess-

utom besvärligare att lämna tillbaka returförpackningar vid konsumtion utomhus. Man har t ex längre till återlämnings-

i

ställena, vilket bör påverka förpackningsval vid inköp även andra än

F

på försäljningsställen kiosker.

i \ 6.3.3 Förändringar på dryckes- och dryckesförpackningsmarkl i naden mellan 1972 och 1973 en sammanfattning \

Mellan åren 1972 och 1973 - dvs i stort sett före och efter Ä

ä införandet av avgiften på vissa dryckesförpackningar - har

vissa förändringar ägt rum i konsumtion av drycker och, vad som här främst är intressant, produktion och användning av dryckesförpackningar. Denna utveckling, som närmare behandlats i avsnitten 6.3.1 och 6.3.2 kan sammanfattas i följande punkter.

Öl och kolsyrade läskedrycker

Konsumtionen av öl minskade med 1,5 procent som resultat av en för klasserna IIA - III och en för nedgång uppgång

6-SOU 44

klass I (se tabell 4.1). Däremot ökade läskedryckskonsumtionen med 4 procent. Den konsumerade dryck förpackades i ökad omfattvolymen 1 i medan engângsglasens andel minskade samt ning returglas

I

burkens och förblev ungefär oförändrade. J Rigelloflaskans 1

1 Vin och sprit

Vinkonsumtionen minskade med 9 procent medan spritkonsumtionen ökade med Z procent. Några noterbara förändringar av förpackningstyp har inte skett. \ har, via panten, haft effekt på återlämnings- Avgiften frekvensen som ökat relativt kraftigt. Trippantalet ligger

dock fortfarande under två. Vid val bland olika alternativ 1

faktorer - förär emellertid sort och pris avgörande ej packningstyp.

- Icke kolsyrade läskedrycker stilldrinks

Konsumtionen ökade med 10 procent.1) Engångsförpackningen

är den helt dominerande förpackningstypen. Förskjutningar i har skett dels från små avgiftsförpackningsanvändningen belagda förpackningar till stora avgiftsbelagda förpackdels från små avgiftsbelagda förpackningar till ej ningar, under 21 cl, och dels från enavgiftsbelagda förpackningar till Någon ökning i antalet engångsgångsglas returglas. glas har inte noterats.

Juice

Konsumtionen ökade med 18 procent. Juicen i ökad utsträckning i enliters alumiförpackades niumfolierade pappförpackningar (av mjölkförpackningstyp). Juice i koncentrerad form för utspädning med vatten (alltså i små (20-30 cl) förpackningar av ej konsumtionsfärdig) aluminium- eller plastfolierade pappförpackningar introducerades.

li 6-10 jämför figur 2.9 med not.

procent,

6.4 EFFEKTER PÅ INTRESSENTGRUPPERNA

I kapitel 5 gjorde vi en uppdelning av de områden i samsom vi skall i - intressenthället, studera, fyra grupper grupper. Det var en enkel modell av några bitar ur verkligheten som vi behövde för att diskutera betydelsen för olika verksamheter etc av förändringar på dryckesförpackningsområdet. Som utgångspunkt för våra diskussioner valde vi ett tänkt fall, där en kraftig övergång från engångs- till returförpackningar ägde rum. Därigenom skaffade vi oss en uppfattning om t ä n k b a r a reaktioner och effekter på främst kort sikt som bakgrund för en diskussion av innebörden i de förändringar under ca ett år som noterats på olika områden av dryckes- och dryckesförpackningsmarknaden. De fyra grupperna var l. Producenter av material som används vid tillverkningen av förpackningar, förpackningstillverkare, vissa dryckestillverkare, viss partihandel samt vissa dryckesförsäljningsställen. 2. Vissa dryckestillverkare, främst bryggerier, samt flertalet försäljningsställen för drycker. 3. Konsumenter. 4. Miljön. Som framgår av tidigare avsnitt har förändringar i produktion och konsumtion till stor del kunnat redovisas i siffror. Ytterligare siffermaterial lämnas i det följande, t ex ifråga om nedskräpning och beräkningar av avfallsmängder och energiâtgång. Många förändringar, reaktioner, tendenser är emellertid av den arten att de, framför allt inte på så kort tid som studien gäller, kan redovisas i form av statistiska uppgifter. Här har vi fått grunda framställningen på den kunskap, de erfarenheter och uppfattningar som kommit fram vid våra studiebesök hos och diskussioner med representanter för berörda om-

råden.1) Vid dessa diskussioner har understrukits vår upp-

l) Se bilaga 3.

fattning från utredningsarbetets planeringsskede om svårigheterna att bedöma vilka av de konstaterade förändringarna, utvecklingstendenserna etc under den aktuella tidsrymden, som verkligen kan hänföras till just avgiften. Andra faktorer med liknande eller motsatta effekter har ju, som tidigare belysts, inverkat samtidigt. N Det är med utgångspunkt i siffermaterialet, kompletterat med synpunkter som framförts vid överläggningar inom re- \ vid studiebesök och diskussioner och med 4 ferensgruppen,

N

ovannämnda reservationer som vi i det följande skall söka beskriva avgiftens effekter på de fyra intressentgrupperna. \

6.4.1 Grupp 1

I den första gruppen ingår producenter av råvaror till förpackningar, förpackningstillverkare, vissa dryckestillverkare, importörer, viss partihandel samt viss detaljhandel (kiosker, bensinstationer 0 d), För denna grupp gäller att en kraftig minskning i produktionen av engångsglas noterats samt att försäljningen av drycker på avgiftsbelagda engångsförpackningar minskat. Nedgången har även lett till minskat distributionsarbete. Motåtgärder från de berörda - t ex ökad för och företagen tillverkning export volymminskning under avgiftsnivå - har i viss mån motverkat de negativa effekterna av denna utveckling, och lett till att inga allvarligare sysselsättningsstörningar uppstått. Inte heller har på det hela taget någon markant kapitaldöd - alternativt dåligt utnyttjande av kapital - kunnat noteras. I ett fall kan dock förpackningsavgiften, trots motåtgärder, I ha medverkat till såväl vissa sysselsättningsproblem som Z

kapitaldöd. En effekt som man däremot torde få räkna med i

mera allmänt är att dryckestillverkare utan uppbyggt åter- 3

för fått ett försämrat 3 tagningssystem returförpackningar konkurrensläge. Detsamma gäller importörer.

Försäljningsställen av typ bensinstationer, kiosker osv synes inte i märkbar grad ha gått över till returförpackningar. Diskussioner om att framdeles göra det har dock tagits upp från vissa håll.

6.4.2 Grupp 2

I grupp 2, vari ingår bryggerier och flertalet försäljningsstäl1en,har vissa omställningsproblem gjort sig gällande, framför allt på grund av förskjutningen från engångs- till returglas. Denna utveckling kan illustreras med försäljningsstatistik från det största bryggeriföretaget, Pripps Bryggerier AB, se figur 6.6. Förändringen i produktionen har krävt vissa nyinvesteringar, medan sysselsättningen förblivit opåverkad. Hanteringen med returglas är mer arbetsintensiv och mer utrymmeskrävande för försäljningsställena än engångsförpackningar, vilketmedfört dels ökade personalinsatser, dels en utökning av butiksytan. Pâ vissa stora försäljningsställen har särskilda lokaler anordnats för mottagning av returförpackningar. SSLF (Sveriges speceri- och livsmedelshandlares förbund) 1) har gjort en enkät inom ett urval av medlemsföretag för att utröna om och i vilken utsträckning försäljningsförändringar påverkat dessa förhållanden i butikerna. Urvalet företag har varit mycket begränsat, men SSLF har genom diskussioner och kontakter i övrigt inom förbundet fått uppfattningen att resultatet av enkäten ändå är ganska representativt för förhållandena i butiksledet. Ungefär hälften av de tillfrågade uppgav sig ha noterat en omsvängning till ökad försäljning av drycker i returglas efter den l mars 1973. För 10 procent hade omsvängningen varit så stor att ändringar i arbetsrutinerna måst företagas, och l7 procent hadefått öka personalinsatserna för dryckes- och

1) SSLF enkät 1974.

tomglashanteringen. Tre fjärdedelar ansåg sig ha utrymme för en ökad returglasförsäljning. Ökningens storlek hade dock inte preciserats.

% Maltdrycker Läskedrycker 1973 1974 1973 1974 100_

50-

Rigello + Burk Övrigt

6.6 oktober 1972 - 1973 Figur Pripps försäljning januari i och oktober 1973 - 1974 i (1973 figuren) januari (1974 figuren) fördelad på olika förpackningstyper. Källa: Pripps Bryggerier AB.

6.4.3 3

Grupp

Avgiftens omedelbara effekt för konsumenterna blev, som framhållits i början på detta kapitel, att priset på flertalet i - av drycker engångsförpackningar höjdes på grund avgiftens konstruktion förhållandevis mer på dryck i små förpackningar. Vidare noterades vissa omställningskostnader i främst tillverknings- och butiksleden, vilka får antas ha påverkat prissättningen på drycker eller på ett större varusortiment på samma sätt som andra kostnadsökningar i fabrik, lager eller butik. När man studerar förpackningsavgiftens effekt på konsumentens dryckesinköp måste man observera att denne uppfattar dryck plus förpackning i olika kombinationer som e n vara, där totalpriset blir avgörande för valet. Avgiften var en av de faktorer som ungefär samtidigt ändrade prisförhållandena mellan olika drycker och mellan drycker förpackade på olika sätt. För öl, starkare än klass I, måste således även den höjda produktskatten beaktas. De ändrade prisförhållandena medförde en förskjutning mot dels billigare drycker där så var möjligt, dels ökad användning av returförpackningar, vilka bl a på grund av den höjda panten återlämnades i större utsträckning än tidigare. Ändringar i konsumtionsmönstret på grund av ändrade prisförhållanden kan sägas vara avgiftens direkta effekter på konsumenten. Påverkan av avgiften i samma riktning liksom i andra avseenden kan dock ske även indirekt, t ex som en följd av andra intressentgruppers reaktioner. Vi har t ex i avsnitt 6.3 konstaterat att nya förpackningstyper och -storlekar för både engângs- och returbruk införts eller blivit föremål för förstärkta marknadsföringsåtgärder. Avgiften kan här antas ha spelat stor roll och i några fall varit den direkta orsaken. Returglas återinfördes i ett stort antal butiker, och på många håll har återtagningsrutinerna förbättrats. Konsumenternas valmöjligheter har således förändrats.

Vid sidan om den ekonomiska, mera direkta påverkan av avgiften bör antagligen den mera indirekta, psykologiska, tillmätas betydelse. Panthöjningen har inte enbart ökat det ekonomiska incitamentet att lämna tillbaka tomglas utan även fäst uppmärksamheten på problemet

engångs-/returförpack-

ningar. Samtidigt har den sedan några år tillbaka förda propagandan för returglas och mot engångsförpackningar fått ny aktualitet genom debatten till följd av förpackningsavgiftens införande. Uppdelningen i intressentgrupper får inte undanskymma det faktum, att påverkan av olika slag inte är ensidig. Medan konsumentens valmöjligheter beror av producenternas utbud, anpassas tillverkarnas produktion och försäljarnas sortiment med ledning av konsumenternas handlande eller den uppfattning tillverkaren respektive försäljaren har därom. En allmän slutsats om avgiftens effekter blir därför att den via konsumenternas val av kombinationen dryck/förpackning spelat en väsentlig roll i utvecklingen inom dryckesförpackningssektorn. Wârby bryggerier uppskattar t ex att förpackningsavgiften stått för 50 procent av minskningen vad gäller engångsglas. Avgiftens effekter på konsumenternas hantering av tomföroch - i vidare packningar mening på dem i deras egenskap av ”konsumenter av miljö behandlas i följande avsnitt.

6.4.4 4

Grupp

Effekterna på intressentgrupp 4 - miljön eller människorna som konsumenter av miljö i vid bemärkelse - har vi av tidigare redovisade skäl (se kapitel 3) valt att söka på tre olika områden: nedskräpning i naturen, hushållsavfall samt uttag av energi och andra naturresurser. När det gäller n e d s k r ä p n i n g e n är det viktigt att skilja mellan valet av fylld dryckesförpackning och vad som händer med den tomma förpackningen. Vid inköps-

tillfället finns avgiften med som en prishöjning på engângs-

vilket då kan leda till köp av returförförpackningarna, packning i stället. Väljs ändå engångsförpackning utgör som helst motiv för konsumenten till att avgiften inget avstå från att kasta den i naturen. Avgiften kan alltså spela en roll vid val av förpackning, men betyder ingenting för val av sättet att bli av med en tom engångsförpackning. Väljs däremot returförpackning utgör den genom avgiften höjda panten ett starkare skäl till att lämna tillbaka tomförpackningen. Som vi har sett (se avsnitt 4.2) har också återlämningsfrekvensen ökat. Dryckesförpackningarna utgör enligt de skräpräkningar eller skräpfrekvensmätningar som genomförts inom ramen för

Håll Sverige Rent-kampanjenl) ca 10 procent av det totala

antalet noterade föremål. Hälften av dryckesförpackningarna är ölburkar, se figur 6.7. (Jämför även kapitel 2.) I bilaga 5 lämnas en kort beskrivning av skräpräkningarnas uppläggning. Dryckesförpackningarnas uppdelning på fem kategorier döljer i viss mån förhållandet mellan returförpackningar och engångsförpackningar. Alla tre kategorierna: engångsglas. ölburkar och samt en del av vinpapper/plastförpackningar och spritglasen är engångsförpackningar. I figur 6.8 har engångsglas, ölburkar och papper/plastförpackningar slagits samman. Vin- och spritglasens fördelning på engångsglas och är okänd och någon uppdelning av dessa har därför returglas inte Som framgår av den nya uppställningen är angjorts. delen engångsförpackningar helt dominerande. Under perioden har dessutom denna andel ökat. Det kan dock även vara av ett visst intresse att gå tillbaka till figur 6.7 och se vad som hänt inom gruppen engångsförpackningar. Där noteras en förskjutning mellan olika slag av förpackningar. Medan burken i stort sett behållit sin andel här som i produktionen har engångsglasens andel gått något tillbaka. Produktionen av engångsglas minskade med S0 miljoner stycken

1) Beträffande osäkerheten i skräpfrekvensmätningarna, se avsnitt 3.2.

V72 H72 V73 H 73 100

Antal vägavsnitt 667 1270 1270 1270 Papper/plastförp.

E Returglas

z Vin o spritglas 1 Engångsglas Ölburkar

Figur 6.7 Nedskräpningen med dryckesförpackningar våren 1972 - hösten 1973. Källa: Delresultat från rikskommittêns HÅLL SVERIGE RENT skräpfrekvensmätningar.

under 1973, se avsnitt 6.3.1. Papper/plastförpackningarna visar en relativt kraftig ökning. Det bör påpekas att ut-

över t ex Rigelloflaskor och för

portionsförpackningar

stilldrinks, förpackningar för olika mjölkprodukter finns med i denna grupp. I skräpräkningarna har ingen åtskillnad gjorts mellan avgiftsbelagda dryckesförpackningar.

Våren Hösten Våren Hösten % 1972 1973 1973 1972 100 _› T

50 -

Antal vägavsnitt: 667 1270 1270 1270

Engångsförpackni ngar

Vin och spritglas

I: Returglas

Figur 6.8 Fördelning av skräpnivån av dryckesförpackningar mellan olika våren 1972 - hösten 1973. förpackningstyper Källa: Delresultat från rikskommittêns HÅLL SVERIGE RENT skräpfrekvensmätningar.

sou 1974:44

Åren före och även samtidigt med det att avgiften på dryckesförpackningar existerat har Håll Sverige Rent-kampanjen mot nedskärpning pågått. Nedskräpningsproblemet har även i övrigt ofta diskuterats. En svårighet då man vill försöka kartlägga avgiftens effekter på nedskräpningen med dryckesförpackningar blir då hur man skall värdera de olika styrmedlens kampanj/information/opinionsbildning respektive - för eventuella i avgift betydelse förändringar skräpnivån. Ett sätt att belysa problemet kan vara att jämföra förändringar i den allmänna skräpnivån, dvs där skräpföremål av alla slag, även dryckesförpackningar, medräknas med förändringar i enbart frekvensen dryckesförpackningar. Vi har därför i en serie figurer sökt belysa utvecklingen som H den speglas i skräpräkningarna. Figur 6.9 visar skräpnivån med avseende på hela skräpmängden i absoluta tal under tiden våren 1972 - hösten 1973. Endast 667 har vägavsnitt varit representerade vid samtliga fyra undersökningstillfällen. Från och med hösten 1972 gavs skräpräkningarna större omfattning. Förändringarna framgår också av figur 6.10, där utvecklingen beskrivs i relativa termer. Skräpnivåvärdet hösten l972 har satts till 100, och figuren beskriver hur de övriga mättillfällenas värden förhåller sig procentuellt till höstvärdet 1972. I figur 6.11 visas motsvarande index för olika slag av dryckesförpackningar. I figur 6.12, slutligen, görs en jämförelse mellan förändringarna för den totala skräpnivån och förändringarna för samtliga dryckesförpackningar sammantagna. Jämförelsen visar att den.tota1a skräpnivån minskade med ungefär 25 procent medan däremot dryckesförpackningarnas minskning endast var 17 procent. Särskilt med avseende på figur 6.11 är det angeläget att påpeka svagheten i en framställning i indexform. Eftersom kurvorna anger relativa förändringar, ger en förändring från t ex 1,2 vin- och spritflaskor per undersökningsyta våren 1973 till 0,7 hösten 1973 (en minskning med 55 procent) kraftigare utslag än minskningen från 17,2 till 11,5 ölburkar (42 procent).

Vin- och spritflaskorna utgör en mycket liten den av den totala nedskräpningen med dryckesförpackningar medan ölburkar utgör drygt hälften därav.

Antal föremål per undersök- Hösten 1973 ningsyta 1972 Våren totalt 300_ 1973 ø

Vä 250_ HÖSW

19582” Hösten

1973 1973

200-

150-

100-

50-

Antal vägavsnitt 667 1270

x) Våren 1972 undersöktes enbart 667 vägavsnitt. våren 1972 - Figur 6.9 Skräpnivân av hela skräpmängden hösten 1973. Källa: Delresultat från rikskommittên HÅLL SVERIGE RENT skräpfrekvensmätningar.

Östen var hösten 1972 1973 1973

hela skräpmängden 9Q

Figur 6.10 Skräpnivåns relativa utveckling för hela skräp- - = mängden våren 1972 hösten 1973. Index 100 skräpnivån hösten 1972. Källa: Delresultat från rikskommittêns HÅLL SVERIGE RENT skräpfrekvensmätningar.

Avgiftens betydelse för nedskräpningssituationen kan således diskuteras. Det förefaller emellertid rimligt att anta att i den minskning av nedskräpningen med dryckesförpackningar som skett panthöjningen har spe1at en viss ro11 vid sidan av den allmänna tendensen till minskad nedskräpning. Returglasen uppvisar de lägsta siffrorna för våren och hösten 1973. Den antagna effekten av avgiften på en- gångsglasen en minskning med 30 miljoner (jämför avsnitt 6.3.1) - har naturligtvis haft en viss men troligen relativt begränsad betydelse. Från hösten 1973 minskade antalet engångsglas med 1.2 stycken per undersökningsyta (totalt 1 km lång färdsträcka). Det bör emellertid understrykas att denna minskning då innehåller både fenomenet minskad nedskräp-

SOU 1974:

l O O - papper/plast -7 förpackningar

90 _ våren hösten våren\,

I/

1972 1972 1973

x

\_ .\ ölburkar 8 O \, -\\ vin o spritglas

,I

/ \ t

s engängsglas 7 0 - \ \ \ returglas 6 0 _

Figur 6.11 Skräpnivåns relativa utveckling för olika dryckesförpackningar våren 1972 - hösten 1973. Index 100 =

skräpnivân hösten 1972.

Källa: Delresultat från rikskommittêns HÅLL SVERIGE RENT

skräpfrekvensmätningar.

ning i allmänhet samt effekten av h e 1 a produktions-

minskningen på omkring 50 miljoner stycken engångsglas.

Slutsatsen torde därför bli att avgiften på dryckesför-

packningar kan tillmätas en viss men tämligen blygsam

effekt på nedskräpningssituationen. Då har hänsyn tagits

även till det ökade miljömedvetande som debatten kring för-

packningsavgiften kan ha skapat.

För att möjliggöra någon form av överslagsberäkning av

avgiftens effekter på mängden h u s h å 1 1 s a v f a 1 1

dryckesförpackningar, totalt 70 _ hela skräpmängden

Figur 6.12 Skräpnivåns relativa utveckling för dryckesförpackningar och hela skräpmängden våren 1972 - hösten 1973. Index 100 = hösten 1972. skräpnivån Källa: Delresultat från rikskommittêns HÅLL SVERIGE RENT skräpfrekvensmätningar.

har vi i enlighet med beräkningar i avsnitt 6.3.1 antagit att 30 miljoner enheter av den produktionsminskning av engångsglas, som ägde rum mellan 1972 och 1973, hänför sig till avgiften. En produktionsminskning skedde också på returglassidan, men de ökningar av flaskstorleken som skett har vi antagit balansera styckeminskningen och därför avstått från direkta beräkningar för returglas. Övriga förpackningsmaterial har inte heller lagts till grund för direkta beräkningar. Om de 30 miljonerna engångsglas hade volymen 45 cl och

vikten 250 gl) skulle produktionsminskningen uppgå till

1) Flertalet engângsglas rymmer 45 cl. Variationerna uppåt (t ex 75 cl) och neråt (t ex 33, 40 cl) har vi antagit ta ut varandra.

7 500 ton. En reduktion av sopvolymen med denna kvantitetl)

skulle då innebära en minskning med ett knappt kilo per person och år av den beräknade totala sopvolymen, 350 kg per person och år. Med en genomsnittlig kostnad för avfallshanteringen av 150 kr per ton blir besparingen för landet som helhet drygt 1 miljon kronor. Det skulle således innebära att vi sparat ca 15 öre per person och år genom att dessa förpackningar i n t e hamnat bland soporna.

Någon påverkan på återvinningsförsöken i olika delar av

landet har inte observerats. Försöksverksamhet med återvinning omfattade som tidigare nämnts den 1 april 1974 ca 70 000 hushåll i 17 kommuner. Avslutningsvis skall vi redovisa den minskning i e n e rg i- och ö v r i g r e s u r s å t som produkg å n g tionsminskningen på 30 miljoner engångsglas innebär. Räknar vi med den globala blir

energiåtgången (se kapitel 3) denna

minskning av storleksordningen 44 miljoner kWh = 3 800 toe vilket motsvarar 0,01 procent av den totala svenska energi-

förbrukningen2)Pâ râvarusidan innebär minskningen av glas-

förbrukningen att råvaror (se kapitel 3) för glastillverkning självfallet också behöver tillföras i mindre mängd.

l) Med hänsyn till den svaga nedgången av engångsglas bland skräpet i naturen förefaller det rimligt att utgå ifrån att produktionsminskningen till övervägande del inneburit motsvarande minskning av sopvikten. 2) Se bilaga 7.

7-SOU 44

7. SAMANFATTNING OCH FÖRSLAG

7.1 AVGIFTENS PRIMÄRA SYFTE

Det primära syftet med den avgift på vissa dryckesförpacksom infördes den 1 mars 1973 har i bl a skatteutningar skottets betänkande 1973:3 angetts vara att bidra till av kostnaderna för det prisstopp på vissa livsmetäckning del som genomfördes vid årsskiftet 1973/74. Intäkterna inklusive moms beräknades för perioden 1 mars 1973 - 28 februari 1974 till 120 kronor. Enuppgå miljoner ligt uppgifter från de båda avgiftsmyndigheterna generaltullstyrelsen och riksskatteverket, kan denna summa väntas ha influtit vid mitten av 1974, jämför kapitel 4. Den statsfinansiella intäkt som därmed erhållits kan betecknas som en inkomstöverföring från i huvudsak området avgiftsdrycker till området prisstoppade livsmedel. belagda

7.2 AVGIFTENS EFFEKTER

Till för den s k trepartiöverenskommelsen om bl a grund avgift på dryckesförpackningar låg i vissa fall en uppfattning om avgiftens verkningar även som miljöpolitiskt styrmedel. Inför en framtida diskussion om avgifter eller andra styrmedel med direkt miljöpolitiskt syfte framförde skatteutskottet önskemål om en utredning av den införda avgiftens effekter från miljösynpunkt, varvid samtidigt inverkan på andra väsentliga områden som t ex sysselsättskulle studeras. Utredningsuppdraget innefattade såningen ledes endast en del av samhällsekonomiska konsekavgiftens venser, medan en komplett bild härav skulle omfattat även t ex jordbrukssektorn. En sammanfattning av förpackningseffekter på den del av ekonomin som behandlats avgiftens

i denna studie kan delas upp i effekter på direkta kostnader, på sysselsättning och på miljö. Avgiftens effekter på förpackningsanvändningen kan kortfattat beskrivas som en övergång inom glassektorn från engångs- till returförpackningar, medan burken och Rigelloflaskan behållit sina andelar av marknaden. Någon mer betydande kostnadsskillnad räknat per liter dryck mellan användning av engångsglas och returglas i tillverknings-,

distributions- och försäljningsleden synes inte före1igga.1)

K 0 s t n a d s e f f e k t e r n a är därför främst att söka i de omställningsprocesser som förekommit i samband med övergången från engångs- till returglas. Det har således huvudsakligen rört sig om kostnader för åtgärder av engångskaraktär. Med vissa undantag har kostnadseffekterna på det hela taget inte varit av någon större betydelse. Förändringarna i förpackningsanvändningen kan för vissa

berörda grupper ha inneburit någon nedgång i s y s s e l-

s ä t t n i n g e n. Det gäller framför allt förpackningstillverkare och dryckestillverkare med helt engångsförpackad produktion. Inom andra grupper, främst olika försäljningsställen, har däremot en sysselsättningsökning noterats, eftersom utnyttjandet av returglas är mer arbetskrävande än engångsförpackningar. Till detta kommer att de konsumenter som övergått till användning av returglas ökat sina egna arbetsinsatser, eftersom returglasen är tyngre än engångsglasen, de skall återlämnas osv. Den ökade arbetsåtgången i konsumentledet har dock inte inräknats som en sysselsättningsökning.

1) Som berörts i avsnitt 5.2.3 tyder uttalanden och undersökningar på att rådande prisskillnader per liter mellan dryck i engångs- och returförpackning inte helt speglar de kostnader de förorsakar i tillverknings-, distributions- och försäljningsleden. Enligt det material som lagts fram skulle kostnadsskillnaderna mellan retur- och engångsförpackningar vara mindre än prisskillnaderna visar;

10° sou 1974:44

att de olika förskjutningarna i Det förefaller troligt - men liten inneburit en total sysselsysselsättningen Det skall dock noteras att detta är ett sättningsökning. rent resultat. Någon bedömning av sysselsättsiffermässigt art har t ex inte gjorts. ningens m i l ö e f f e k t e r vi här valt att studera De j nämnts i natuär som tidigare påverkan på nedskräpningen och resursförbrukningen. En nedgång i ren, avfallsmängden med förpackningar har kunnat noteras, men nedskräpningen denna minskning var mindre än vad som gällde för nedskräpi allmänhet. För sopvolym och resursförbrukning kan ningen förändringarna i båda fallen betecknas som marginella. i beräknas understiga en tredjedels Minskningen sopvolym och nedgången i energibehov har uppskattats till procent ett värde av storleksordningen en hundradels procent. Slutsatsen blir således att avgiften inte haft någon mer inverkan på kostnader, sysselsättning och miljö. betydande En begränsning av granskningen att gälla enbart miljöeffekterna ändrar inte bilden av en viss, men förhållandevis

obetydlig, påverkan.

7.3 FÖRPACKNINGSAVGIFTEN SOM MILJÖPOLITISKT STYRMEDEL

Frågor om val och utformning av miljöpolitiska styrmedel inom förpackningsområdet kommer att tas upp till närmare i en fortsättning på denna studie. Redan nu kan behandling emellertid vissa slutsatser dras av det material som redovisats. Effekterna av från miljösynpunkt har såavgiften ledes, såvitt man kan utläsa ur tillgängligt faktaunderlag, varit mycket små. För att på ett helt korrekt sätt kunna ett svar på frågan om den n u v a r a n d e förpackge ningsavgiften är ett lämpligt miljöpolitiskt styrmedel krävs emellertid också en diskussion om relationen mellan miljöpolitiska mål och medel.

Man kan anlägga två aspekter i en sådan diskussion. En utgångspunkt kan vara att det miljöpolitiska målet är klart specificerat i form av minskning av nedskräpningen, angiven i t ex procent, en största acceptabel mängd hushållssopor, en högsta tillåten energiförbrukning e d. I detta sammanhang krävs ett miljöpolitiskt styrmedel som fungerar som ett styrinstrument, varierbart i styrka, för att nå (styra mot) det uppsatta målet. Detta mål måste naturligtvis i utgångsläget sättas med hänsyn till styrmedlets förmodade effekter på olika delar av samhällsekonomin. En annan utgångspunkt är antagandet att vissa beslut, som får konsekvenser för miljön, grundas på ett ofullständigt eller felaktigt underlag. Målet blir då att komplettera och korrigera beslutsunderlaget. Vilken effekt detta sedan får på miljön bestäms dels av den som tar fram erforderlig information, dels av dem som använder informationen som beslutsunderlag. En sådan uppläggning kan illustreras med följande exempel: Ett företag antas producera en vara, som vid produktionen ger upphov till vatten- och luftföroreningar. Dessa föroreningar påverkar både villkoren för andra företags produktion och välfärden hos vissa samhällsmedborgare. Fattar dessa företag sina produktionsbeslut utan hänsyn till dessa e x t e r n a e f f e k t e r utgår de från för låga kostnader med hänsyn till den totala samhällsekonomiska resursuppoffringen, dvs den ursprungliga produktionskostnaden

plus de uppoffringarl) som övriga företag och samhällsmed-

borgare gör till följd av företagets miljöpåverkan. Produktionen med åtföljande miljöförstöring blir då från samhällsekonomisk synpunkt för stor. Samhället kan korrigera detta

l) Uppoffringarna för ett företag kan t ex innebära att man måste installera reningsaggregat för intag av processvatten e d, eller sänka kvaliteten på sina produkter. För samhällsmedborgaren kan det t ex medföra hälsorisker, sämre rekreationsmöjlighet vad gäller bad, fiske osv. Dessa uppoffringar är att räkna som samhällsekonomiska kostnader.

genom förbud mot vissa produktionsprocesser i de fall där övrigas uppoffringar är oacceptabla eller genom en höjning av produktionskostnaderna med en miljöavgift. Då vi använder en miljöavgift bestäms den fortsatta miljöpåverkan av dels storleken på avgiften, som är en funktion av hur påverkan värderas, dels hur företaget reagerar på ökningen av produktionskostnaderna, vilket i sin tur beror på bl a hur konsumenterna av deras produkter reagerar för prisökningar.

Vanligtvis kan man dock vänta sig en minskad miljöpåverkanl)

beroende på att producenten och/eller konsumenten ändrar sitt beteende till följd av miljöavgiften. I princip gäller samma resonemang vid användning av regleringar eller kombinerade styrsystem. En miljöavgift skulle med tillämpning av dessa resonemang - oberoende av vilken av de på dryckesförpackningsomrâdet båda utgångspunkterna som väljs för att formulera det miljömålet - kunna tänkas vara ett användbart politiska styrmedel i vissa fall. Detta torde emellertid knappast gälla den nuvarande förpackningsavgiften. Som skatteutskottet också framhöll i sitt tidigare citerade betänkande är l0-öresavgiften inte heller knutet till något preciserat miljövårdsmål. Dess effekt på de antagna och relativt oprecisa mål som vi valt att studera - minskad nedskräpning, minskad avfallsmängd, minskat resursuttag - har visat sig vara förhållandevis obetydlig. Det bör framhållas att dessa mål valdes med hänsyn till att de i debatten allmänt framhålls som de mest väsentliga, dels till att vi bedömde det troligast att kunna observera eventuella effekter på dem.

1] Miljöpåverkan kommer således hela tiden att

bestämmas

av de miljöpolitiska värderingarna som rader 1 samhället. ._ _, _ .. . j...

7.4 REKOMMENDATION

Införandet av avgifter av det slag som förpackningsavgiften och över huvud taget ändringar i den representerar medför i omställningar i samhälleliga styrningen regel distribution, etc. Dessa omställningsprocesser produktion, är förenade med samhällsekonomiska kostnader, vilka måste mot de samhällsekonomiska intäkter som förändringen vägas kan väntas ge. I den aktuella frågan om miljöpolitiskt förutsätts att

styrmedel på dryckesförpackningsområdet

att dessa intäkter framför allt skall bestå av miljöförbättringar eller uteblivna miljöförsämringar av olika slag. Så en klar målsättning på detta område länge miljöpolitisk saknas är det emellertid inte möjligt att bedöma resultatet av en sådan omställning. Vi avser som inledningsvis redovisats att i en andra delstudie behandla olika former av miljöpåverkan som kan hänföras till och destruktion av förtillverkning, användning packningar och då diskutera tänkbara miljöpolitiska mål. Olika alternativ att styra mot dessa mål, liksom medlens tänkbara effekter på andra områden i samhället skall också behandlas. Syftet med denna andra delstudie är således att underlag för beslut om en mera långsiktig politik i ge fråga om dryckesförpackningar och miljö. Avsikten är att detta underlag skall kunna föreligga vid årsskiftet 1974/75. För att undvika ytterligare omställningskostnader förordar vi därför att den nuvarande förpackningsavgiften tills vidare bibehålls oförändrad.

L \ . 14 .

.

BILAGA 1 UTDRAG UR NATURVÅRDSLAGEN

Utdrag ur naturvårdslagen SFS 1964:822 med ändring 1970:891.

23 § Envar skall tillse att han ej skräpar ner utomhus, vare sig i naturen eller inom bebyggda områden, med plåt, glas, plast, papper, avfall eller annat.

24 § Har på viss plats i naturen skräpats ned eller eljest osnyggats, äger hälsovårdsnämnden förelägga den som vållat eller eljest är ansvarig för nedskräpningen eller osnyggandet att iordningsställa platsen samt vidtaga erforderliga förebyggande åtgärder för framtiden. Vad nu sagts skall dock ej gälla, där enligt särskilda föreskrifter frågan om platsens iordningsställande skall prövas i annan ordning.

37 § Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som uppsåtligen eller av oaktsamhet

5. åsidosätter stadgandet i 23 § om ej gärningen sker på plats, till vilken allmänheten icke äger tillträde eller har insyn, eller gärningen är ringa.

BILAGA 2 KUNGL MAJ:TS FÖRORDNING OM AVGIFT PÅ VISSA DRYCKESFÖRPACKNINGAR

Svensk författningssamling

SFS 1973: 37 Utkom från trycket Kungl. Maj:ts förordning den 23 februari 1973 om avgift på vissa dryckesförpackningar; given Stockholms slott den 23 februari 1973.

Kungl. Majzt har, i överensstämmelse med riksdagens beslutl, funnit gott förordna som följer.

1 § Avgift erläggas enligt denna förordning till staten vid omsättning inom landet av förpackning för konsumtionsfärdig dryck hänförlig till tulltaxenr 20.07 eller 22.01-22.09 och vid införsel av sådan förpackning med eller utan dryck, om förpackningens fyllnadsvolym överstiger 0,2 men ej 3 liter. Bestämmelserna i 1 § förordningen (1960:396) om frihet från införselavgift i vissa fall gäller ej i fråga om avgift enligt denna förordning.

2 § Avgiftsmyndighet är riksskatteverket eller, i fråga om införsel, generaltullstyrelsen.

3 § Avgiftsskyldig är den som 1. i yrkesmässig verksamhet här i landet tillverkar avgiftspliktig förpackning, 2. i yrkesmässig verksamhet här i landet säljer eller tager i anspråk förpackning, som utan avgift förvärvats från tillverkaren eller införts till landet, när försäljningen eller ianspråktagandet avser sådan förpackning och sådant ändamål som anges i 1 §, 3. vid införsel av avgiftspliktig förpackning är att anse som varu- 4 havare i tullhänseende.

4 § Avgiftsskyldighet föreligger icke 1. när förpackning utan dryck inköpes inom eller införes till landet av avgiftsskyldig som avsesi 3 § 1 eller 2, 2. när förpackning införas till landet under omständigheter som med- ...

för tullfrihet enligt 8 eller 9 § tulltaxeringsförordningen (1960: 391) eller m...,

., förordningen (1966: 394) om rätt för resande m. fl. att införa varor tulloch skattefritt. Konungen kan förordna om ytterligare undantag från avgiftsskyldighet.

1 SkU 3, rskr 19. ,,

umeøahwgnaüm

SFS 1973: 37 5§ Avgiftsskyldighet inträder när avgiftspliktig förpackning inom landet tillhandahålles icke avgiftsskyldig mottagare eller tages i anspråk för tappning av dryck i yrkesmässig verksamhet. Vid införsel inträder avgiftsskyldighet när införseln äger rum.

6 § Avgift utgår med 10 öre för varje förpackning.

7 § Avgiftsskyldig enligt 3 § 1 eller 2 skall anmäla sig för registrering hos riksskatteverket senast två veckor innan verksamhet som medför avgiftsskyldighet börjar eller övertages. Anmälan göres på blankett enligt fastställt formulär. Ändras förhållande som uppgivits i anmälningshandling skall riksskatteverket underrättas inom två veckor efter ändringen. Om verkställd registrering utfärdar riksskatteverket bevis som sändes till den avgiftsskyldige.

8 § Avgiftsskyldig enligt 3 § 1 eller 2 skall utan anmaning lämna deklaration rörande verkställda leveranser och uttag av avgiftspliktiga förpackningar. Deklaration skall lämnas fortlöpande för varje redovisningsperiod under vilken verksamhet som medför avgiftsskyldighet bedrivits. Redovisningsperiod omfattar kalendermånad. Deklaration skall lämnas till riksskatteverket senast den 5 i andra månaden efter utgången av den redovisningsperiod som deklarationen avser. Om synnerliga skäl föreligger, kan riksskatteverket medge att avgiftsskyldig får lämna deklaration senare. 9 § Uppkommer förlust på fordran, som avser förpackningar för vilka avgift redovisats, får avdrag göras för det antal förpackningar som svarar mot den uppkomna förlusten. Avdraget får göras i deklaration för den redovisningsperiod, under vilken förlusten uppkommit. Har avdrag gjorts och inflyter därefter betalning, skall redovisning åter lämnas för det antal förpackningar som svarar mot det betalda beloppet. Riksskatteverket kan besluta om rätt till avdrag i deklaration för avgiftsbelagda förpackningar som förstörs vid dryckestillverkning.

10 § Vid införsel fastställes och uppbäres avgiften i den ordning som gäller för tull. Bestämmelser om påförande och erläggande av tull samt om besvär över tullmyndighets beslut gäller i tillämpliga delar beträffande avgift enligt denna förordning, i den mån Konungen icke förordnar annat. 11 § Har dryck som avses i 1 § utförts ur landet i förpackning, för vilken avgift erlagts, återbetalar riksskatteverket på ansökan av den som utfört varan den avgift som belöper på utförseln. Återbetalning sker ej av belopp som för år räknat understiger 500 kronor. Utföres avgiftspliktig förpackning för förnyad användning hos utländsk dryckestillverkare, kan riksskatteverket på ansökan av tillverkaren eller dennes ombud medge återbetalning med 9 öre för varje utförd förpackning. Återbetalning medges ej för större antal förpackningar än som svarar mot tidigare införsel till landet av avgiftspliktiga förpackningar av samma slag med dryck.

Närmare föreskrifter om återbetalning av avgift meddelas av riks- SFS 1973:37 skatteverket.

12 § Förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning äger tillämpning på avgift enligt denna förordning. Bestämmelserna i 46 § förstnämnda förordning gäller även beträffande avgift vid införsel av avgiftspliktig förpackning. 13 § Talan mot beslut enligt 8 eller 11 § föres hos Kungl. Majzt genom besvär.

Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1973. Tillverkare som kan antagas vara avgiftsskyldig enligt denna förordning från och med den 1 mars 1973 skall senast samma dag anmäla sig för registrering hos riksskatteverket. Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kungl. sigill bekräfta låtit. Stockholms slott den 23 februari 1973.

GUSTAF ADOLF (L. S.) G. E. STRÄNG (Finansdepartementet)

KUNGL. IOKTR. STOCKHOLM 197!

BILAGA 3 BESÖK HOS OCH SAMMANTRÃDEN MED REPRESENTANTER FÖR ORGANISATIONER, FÖRETAG M M

sekretariat har som komplettering till över- Utredningens inom referensgruppen besökt och diskuterat läggningarna med följande organisationer, företag m m. Borgmästargårdens bostadsområde, Malmö (försök med sopsortering för återvinning) Hammars glasbruk Institutionen för transportteknik, Tekniska högskolan i Lund Livsmedelspartihandelns Erfa-grupp Lunds renhållningsverk Novia Livsmedelsindustrier AB Persöner AB PLM Pripps Bryggerier AB Rikskommittên HÅLL SVERIGE RENT SSLF, Sveriges Livsmedelshandlareförbund Svenska Elopak AB Svenska Renhållningsverks-Föreningen Systembolaget AB Tetra Pak AB/Rigello Pak AB Vin- och Spritcentralen, AB ÅSAB, Återvinnings System AB

BILAGA 4 FÖRTECKNING ÖVER LITTERATUR OCH ANNAT UNDERLAG

Förteckningen upptar även vissa rapporter och yttranden, som i brevform ställts till utredningens förfogande.

Administrativ AB. - Rationaliserings Dryckesförpackningar en distributionsekonomisk studie, 1974. Affärsindex AB. Mätningar av försäljningsandelar 1972 och 1973. C: Den - ett Almarker, nödvändiga förpackningen miljöproblem. Nordiska förpackningar 1973. Bergstedt, Stig: Förpackningsproduktionen i Sverige. Svenska förpackningsföreningen, 1972 (stencil). Björkengren, C: Återbruk i olika system. Nordiska förpackningar 1973. Bolin, K: En översikt över konsumentförpackningar och deras samhällseffekter, 1973 (stencil). Bryggeri AB Falken. Rapport tillställd utredningen, 1974 (stencil) Dryckesförpackningar och miljövårdsfrågor. En översikt sammanställd av PLM, 1971 (stencil). Enhörning, B. Stadsbyggnad nr 6, 1973. Ett renare samhälle. Betänkande och förslag av Kommittén för ett renare samhälle. SOU 1969:18, Stockholm 1969. Funktionella rastplatser. Statens vägverk, publ 1974:4 Förpackningar, Näringslivsgruppens basfakta, Malmö/Lund, September 1973. Rapport tillställd utredningen av Näringslivets arbetsgrupp i nedskräpningsfrâgor. Förpackningarna och miljövården, NAN Näringslivets arbetsgrupp i nedskräpningsfrågor, referensgrupp till Rikskommittên HÅLL SVERIGE RENT, oktober 1972 (stencil) Generaltullstyrelsen. Statistik, 1973 (stencil). Helmerson, Bo: Energi och emballage. Vår Industri, nr 4, 1973.

Ståhl: Miljö eller miljoner? Lund 1973. Hjalte, Lidgren, Ståhl: Miljövård och Samhällsekonomi. Hjalte, Lidgren, 2 upplagan. Lund 1974. C. L-E: Förpackningars återvinning och Hocking, Eriksson, destruerbarhet. Förpackningsforskningsinstitutet. Meddelande Zl 1973. HÅLL SVERIGE RENT. Skräpfrekvensmätningen 1972 (stencil) HÅLL SVERIGE RENT. Delresultat från Rikskommittêns HÅLL SVERIGE RENT skräpfrekvensmätning, dryckesförpackningar, 1974 (stencil) ICA Aktiebolag. Rapport tillställd utredningen. Jakobsen, F: Energi och förpackningar, 1973 (stencil) Jakobsen, F: Dryckesförpackningarna och energin. PLM, 1973 Kihlstedt, C: Förpackningen i samhällsekonomin. Nordiska förpackningar 1972. Kooperativa Förbundet. Engångs- och returföroackningar. Jämförande kostnader från bryggeri- till och med butiksledet, 1971 (stencil) Kooperativa Förbundet. Rapport tillställd utredningen, 1974 (stencil). Lindberg, Jens: Externa effekter av dryckesförpackningar. institutionen vid Stockholms univer- Företagsekonomiska sitet. Stockholm 1973. Livsmedelsteknik nr 2, 1974 från energiprognosutredningen, Dsl 1973:2, Lägesrapport Stockholm 1973. Malt- och och sortiment. Pris- och läskedrycker: priser kartellfrågor nr 4, 1970. Malt- och läskedrycker: priser i sex städer. Pris- och kartellfrågor nr 10, 1970. tillställd utredningen, 1973 Mjölkcentralen. Rapport (stencil)

NAN Näringslivets arbetsgrupp i nedskräpningsfrågor.

tillställd utredningen, 1974. Rapport Nordiska förpackningar 1972. Nordiska förpackningar 1973

sou 1974:44

Nielsen Index. Mätningar av försäljningsandelar 1972 och 1973. Novia Livsmedelsindustrier AB. Stilldrinksmarknaden. Rapport tillställd utredningen, 1974 (stencil). B: - ett 1973 Nyfelt, Nedskräpningen informationsproblem, (stencil). PLM. och - 1974 Energi förpackningar några synpunkter, (stencil) PLM. Statistik, 1974. Pripps Bryggerier AB. Rapport tillställd utredningen, 1974. Pak AB. Basfakta i debatten - Rigello miljövård dryckesförpackningar (stencil). Rigello Pak AB. Informationsbroschyr. Riksskatteverket (Punktskattesektionen samt alkoholbyrån). Statistik, 1973 (stencil). Rosén, B: Inte bara skräp. Uddevalla 1973. Samuelsson, K: Förpackningens sociala konsekvenser i framtiden. Nordiska förpackningar 1973. Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl Maj:ts proposition 1973:6 med förslag till förordning om ändring i förordningen 1966:21 om särskild skatt på motorbränsle jämte motioner. SkU 1973:1. Skatteutskottets betänkande med förslag till förordning om avgift på vissa dryckesförpackningar. SkU 1973:3. Sundström, G: Förpackningarna och energin. Lund 1974. Svenska Bryggareföreningen. Statistik, 1972. Sveriges Industriförbund. Rapport till riksdagens skatteutskott, 1973 (stencil). Livsmedelshandlareförbund (SSLF). PM beträffande Sveriges kostnader samt övriga synpunkter på retur- och engångsglas, 1974 (stencil). Systembolaget. Rapport tillställd utredningen Teknisk Tidskrift 1972:20. Törnblom, 0: Pant på returflaskor (stencil). Widoff, E: Förpackningens betydelse i tio punkter. PLM-Nytt nr 4 1972.

Vin- och Spritcentalen AB. Försäljning av vin- och spritdrycker samt retur- och tomglas i antal buteljer 1973. Rapport tillställd utredningen (stencil). AB Wårby Bryggerier. Rapport tillställd utredningen, 1974 (stencil). Åhrell, Lars: Nedskräpningen som ett ekonomiskt problem. Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet. Stockholm 1972. Återvinnings System AB, ÅSAB. Återvinning (stenciler). Öl- och läskedrycksindustrin koncentration, kostnader, konkurrens. Pris- och kartellfrågor nr 6-7, 1972.

8-SOU 44

BILAGA 5 SKRÃPFREKVENSMÄTNINGAR

Inom ramen för Håll Sverige Rent-kampanjen har fyra skräp- - vår frekvensmätningar skräpräkningar utförts, nämligen och höst 1972 och 1973. Syftet med räkningarna har varit att kartlägga skräpets mängd och sammansättning. Mätningarna har avsett det s k vägområdet (vägrenar, slänter, diken 0 d invid vägar) längs vägavsnitt av 500 m. Båda sidor av vägen har undersökts, intill ett avstånd av i genomsnitt 5 m från vägkanten. I varje län har 50-75 vägavsnitt valts ut på ett sådant sätt att länets viktigaste vägar blivit representerade. En jämn spridning av vägavsnitten över länets vägnät har eftersträvats. Den första räkningen omfattade totalt 667 vägavsnitt, de övriga har omfattat l 270. Fältarbetet har i varje län utförts av länets vägförvaltning i samråd med rikskommittêns HÅLL SVERIGE RENT länsassistenter. Fältundersökarna har fått enhetliga instruktioner för sin verksamhet. De har också haft särskilda arbetsblad för räkningarna. Ett sådant visas på följande sida.

SOU 1974 :44

ha_ \

_MH_

m

.Igmt/.ng

hâanzomzxa

N _ :z

xN-C

.EEE bagge.:

._|:._.

navää==_:_u:.a

0z_zxommmnz:h_u_

va.: QZE.<.._< :...255

E:

:E5

53:_

uZEEn: .umeå

:a: _E_

n:

alla

E832

...aa_3..=._=:å«

nimwpmmmø.

.Sten

.:Eu=

å

:uvsawiøä

väx.:

i

L211;

2.

5:019_

:umizxcâouc:

3.08:

22m; _u_=

»E95

›n

423 c .maa

c .O 2a NSU O .

NEv

ozåbâmzäxwxmaåxm

3.»

.E025

e .O Su _ _ :_ :um :o: :az :H c

_mnitunnâ_

:u

_näsans_

i E

aa_uam..am=m

3.530: _Eiso ;S13 _uEoSm

o

då.: 29.::

ä...? 2:0 »hån

_aEEOEEuZ

vÄU 0 o

:o: 23405_ ._9135 :E5 :§6: ?Sung mgcru: JUO=lu0z _zxoh u=o:_=u›m

Figur A Arbetsblad vid fältundersökning vid rikskommit-

têns HÅLL SVERIGE RENT skräpfrekvensmätningar.

116 sou 1974:44

BILAGA 6 BERÄKNING AV DEN TOTALA ENERGIÅTGÅNGEN FÖR DRYCKESFÖRPACKNINGAR FRÅN RÅVARA TILL OCH MED AVFALLSBEHANDLING

I denna bilaga redovisas beräkningar av den totala energi- - från av råvara till och med avfallsbehandåtgången uttag - för distribution och deling tillverkning, användning, struktion av dryckesförpackningar. Underlaget för beräkningarna utgörs av en utredning, Dryckesförpackningarna

och energinl), som utförts av civilingenjör Gustav Sund-

ström på uppdrag av Rigello Pak AB. Utredningen har analyserats av direktör Finn Jakobsen, PLM, som bearbetat och kommenterat vissa delar i en promemoria med samma titel,

Dryckesförpackningarna och energin.1) I anslutning till

diskussionen i avsnitt 3.4.1 bör det framhållas att denna

gällt v i 1 k a m å t t på energiåtgång - de för total

inhemsk - som energiåtgång eller de för enbart förbrukning är mest relevanta i detta sammanhang. Måtten som sådana har inte ifrågasatts. I utredningen har energibehoven för fyra svenska förpackundersökts. Ett fyrtiotal svenska och utningsalternativ ländska företag och institutioner har lämnat material till utredningen. I ett flertal fall har krävts detaljstudier av enskilda Energibehovet för returglas har unprocesser. dersökts för två alternativa trippantal, nämligen 8 och l9. Eftersom även avfallsbehandlingen inkluderats i beräkningarna och energiåtgången är olika vid förbränning och depo-

har för båda dessa 1

nering kalkyler avfallsbehandlingsmetoder gjorts. De framräknade värdena, som kan anses giltiga .i

a

för 1972 och 1973, får naturligtvis inte uppfattas som exakta utan snarare som indikationer på energiåtgångens storlek. Resultaten sammanfattas i tabellerna A och B.

1) Litteraturförteckning, bilaga 4.

Tabell A Energiåtgång från råvara till avfallsbehandling för tillverkning, användning, distribution och destruktion av returglas, Rigelloflaska, plåtburk och engångsglas; avfallsbehandlingsalternativ förbränning.

Energiform Engrgiåtgång, kWh per liter öl Returglas, 33 cl Rigello, Plåtburk Engångs- 8 trippar 19 trippar 45 cl 45 cl glas, 45 cl

Elenergi 0,2393 0,2007 O,3397 0,7669 0,4771 Övrig energi (olja, kol, gas) 0,976O 0,7247 1,1238 1,S01Z Z,5145 Vedråvara 0,0Z41 0,0241 0,2318 0,1721 0,3364 Värmeåtervinning -0,0170 -0,0151 -O,3665 -0,2264 -O,1325 Värmeförlust 0,0074 0,0031 0,0050 0,0386 Summa 1,2298 0,937S 1,3288 2,2188 3,2341

Tabell B Energiåtgâng från råvara till avfallsbehandling för tillverkning, användning, distribution och destruktion av returglas, Rigelloflaska, plåtburk och engângsglas; avfallsbehandlingsalternativ deponering.

Energiform Energiâtgång, kWh per liter öl Returglas, 33 cl Rigello, Plåtburk Engångs- 8 trippar 19 trippar 45 cl 45 cl glas, 45 cl Elenergi 0,2345 0,1987 0,3368 0,7606 O,4509 Övrig energi (olja, kol, gas) 0,976O 0,7247 1,1238 1,5012 Z,5145 Vedråvara 0,0241 0,0241 0,2318 0,17Z1 O,3364 Summa l,2346 0,9475 1,6924 2,4378 3,3018

Den totala energiâtgången i Sverige under 1972 respektive

1973 var ca 40 miljoner t0e.1 Detta motsvarar 465 miljarder

1) Toe = ton oljeekvivalenter; ett mått som används för att möjliggöra jämförelser mellan olika energiformer. En toe motsvarar sålunda energiinnehâllet i ett ton olja.

kWh eftersom l toe är ll 630 kWh. Det vore nu önskvärt att känna till energiåtgången för alla förpackningsstorlekar, men vår information är begränsad till 45 cl för Rigello, burk och engångsglas samt 33 cl för returglas. Vi antar därför i våra fortsatta beräkningar att: 0 alla burkar är av storleken 45 cl och har en energiåtgång per volymenhet för alla drycker enligt tabellerna A och B 0 alla engångsglas är av storleken 45 cl och har en energiåtgång per volymenhet för alla drycker enligt tabellerna A och B oalla kombinationer papper/plast är av storleken 45 cl och har en energiåtgång per volymenhet för alla drycker enligt Rigello i tabellerna A och B oalla returglas är av storleken 33 cl och har en energiåtgång för alla drycker enligt något av de båda värdena i tabellerna A och B.

Tabell C Produktionen (miljoner styck) av engångsförpackningar av olika materialslag år 1972.

Förpackningstyp Produktion, miljoner styck Papper/plast 160 Burk 345 Engångsglas 340 Summa 845

Med utgångspunkt i produktionen av engångsförpackningar, 845 miljoner stycken, och antalet tappningar på returglas, som var l 315 miljoner skulle vi, med tidigare redovisade antaganden om volym få totalt 814 miljoner liter dryck. 1972 var emellertid konsumtionen 989 miljoner liter. Underskattningen 175 miljoner liter beror bl a på att juicen ofta tappas på enlitersförpackningar av papper/plast och inte på 45 cl-förpackningar. Vidare är ingen returflaska E -›

för vin och sprit så liten som vi förutsatt (33 cl). Vi beräknar därför energiförbrukningen för 814 miljoner liter, förpackade i det förpackningssortiment som framgår av tabell C, samt antalet tappningar på returglas och gör sedan ett tillägg på 21,5 procent för att komma upp i 989 miljoner liter. Beräkningarna återfinns i tabellerna D och E. Som exempel på hur de gjorts kan tas siffran för burk i tabell D, energiförbrukning vid förbränning 344,4687 miljoner kWh. 345 miljoner burkar ä 45 cl har producerats. De rymmer totalt 155 250 000 liter dryck. Energiåtgången per liter dryck förpackad i burk med förbränning som avfallsbehandlingsmetod är 2,2l88 kWh, se tabell A. För de drygt 155 miljonerna liter dryck får vi då en energiåtgång på - 155 250 000 = kWh. Den totala 2,2l88 344,4687 miljoner energiförbrukningen beräknas för de båda alternativen förbränning och deponering och vägs sedan samman med vikterna 0,2 och 0,8 eftersom man för 1972 och 1973 i grova drag räknar med att 20 procent av avfallet förbrändes medan 80 procent deponerades.

Tabell D Energiâtgång från råvara till avfallsbehandling för tillverkning, användning, distribution och destruktion av förpackningar för 989 miljoner liter dryck enligt 1972 års förpackningssortiment; avfallsbehandlingsalternativ förbränning.

Förpackningstyp Energiåtgång, miljoner kWh

Summa (inklusive 21,5 procent tillägg) 1 784,3870 1 630,272l

SOU l974 :44

Tabell E Energiåtgång från råvara till avfallsbehandling för tillverkning, användning, distribution och destruktion av förpackningar för 989 miljoner liter dryck enligt 1972 års förpackningssortiment; avfallsbehandlingsalternativ deponering.

Förpackningstyp Energiåtgång, miljoner kWh 8 trippar 19 trippar

Returglas 33 cl 535,7S47 4ll,l676 Papper/plast 121, 3228 Burk 378,4685 Engångsglas 505,17S4 Summa (inklusive 21,5 procent tillägg) 1 872,6204 1 721,2471

I tabellerna D och E har vi alltså den totala energiåtgången vid alternativa avfallsbehandlingsmetoder och trippantal. För att uppskatta energiåtgången vid den fördelning mellan förbränning och deponering som rått de senaste åren, måste vi, som beskrivits i exemplet med burken på föregående sida, väga samman summorna för de båda behandlingsalternativen med 0,2 (förbränning) och 0,8 (deponering). För att underlätta räknearbetet omvandlar vi kWh miljoner till miljarder och får då för förbränning 1,8 eller 1,7 miljarder kWh och för deponering 1,9 eller 1,7 miljarder kWh, beroende på om man räknar med 8 eller 19 trippar. Sami manvägningen görs enligt följande: s E 8 trippar: Ä - ä (0,2 + 0,8 kWh = kWh 1,8 1,9) miljarder 1,9 miljarder 19 trippar: (0,2 - 1,6 + 0,8 1,7) miljarder kWh 1,7 miljarder kWh.

. 1 ) . I procent av den svenska energiforbrukningen blir detta = = 2) 0,41 procent respektive 0,37 procent. Det genomsnittliga trippantalet låg 1972 och 1973 på ca 17, varför en korrekt siffra bör ligga närmare 0,41 pro-

cent än 0,37 procent. Vidare sker inte värmeâtervinning

i samtliga fall där vi har sopförbränning, vilket också in-

dikerar att 0,41 procent är en bättre siffra än 0,37 procent.

1) I Vår Industri nr 4 1973 presenterar Bo Helmerson en siffra på knappa 0,25 procent. Emellertid inräknas endast 760 miljoner förpackningar i denna siffra medan vårt underlag utgörs av ett större antal förpackningar. 2] Begränsar man sig till att enbart räkna med den energi-

förbrukning för förpackningstillverkning som sker i

Sverige i förhållande till den totala svenska energiförbrukningen blir motsvarande siffror 0,28 resprocent pektive 0,25 procent.

BILAGA 7 BERÄKNING AV MINSKAD ENERGIFÖRBRUKNING PÅ GRUND AV MINSKAD PRODUKTION AV ENGÅNGSGLAS

Med utgångspunkt från antagandet i kapitel 6 att av den totala produktionsminskningen av engångsglas 30 miljoner stycken hänför sig till förpackningsavgiften, kan följande beräkning göras av avgiftens betydelse för energiförbrukningen.

30 miljoner engångsglas a 45 C11) motsvarar förpack-

ningar för 13,5 miljoner liter dryck. Enligt beräkningarna av total energiåtgâng för dryckesförpackningar från råvara till avfallsbehandling, bilaga 6, är energiåtgången per liter dryck i engångsglas 3,Z341 kWh för ett alternativ med förbränning av soporna och 3,30l8 kWh vid deponering. En sammanvägning av dessa båda tal med vikterna 0,2 (20 procent och förbränning) 0,8 (80 procent deponering) och multiplicerat med antalet liter

dryck (l3,5 miljoner liter) ger en total2\ energiåtgång på

44,4 miljoner kWh. Detta motsvarar ungefär 0,01 procent av den totala svenska energiförbrukningen.

1) Jämför bilaga 6 Z) Jämför diskussionen om energiåtgång i avsnitt 3.4.1.

BILAGA 8 FÖRKORTNINGAR, ORDFÖRKLARINGAR M M

Bruttonationalprodukt FiU Riksdagens finansutskott Jo Jordbruksdepartementet KF Kooperativa Förbundet kWh Kilowattimmar, mått på energi MPa Miljoner pascal, tryckenhet i det internationellt

vedertagna SI-systemet, 1 kp/cmz = 98 100 pascal

NAN Näringslivets arbetsgrupp i nedskräpningsfrågor Prop Proposition SFS Svensk författningssamling SOU Statens offentliga utredningar SkU Riksdagens skatteutskott SSLF Sveriges Livsmedelshandlareförbund, tidigare Sveriges speceri- och livsmedelshandlares förbund toe Ton ekvivalent olja, mått på energi. Omräkning efter det termiska värmeinnehållet görs för att möjliggöra jämförelser mellan olika energiformer, 1 ton råolja = 11 740 kwh

Statens offentliga utredningar 1974

Kronologisk förteckning

1. Orter i regional samverkan. A. N Ortsbundna levnadsvillkor. A. 3. Produktionskostnader och regionala produk tionuvstem. A. 4. Regionala prognoser i planeringens tjänst. A. F Boken. Litteraturutredningens huvudbetänkande. U. Förenklad konkurs m. m. Ju. Barn- och ungdomsvård. S.

599W?”

Rättegången i arbetstvister. A. Samhälle och trossemlund. Sammanställning av remissvttranden över betankanden av 1968 Irs beredning om stat och kyrka. U. 10. Date och naringspolitik. l_ 11. Svensk industri. Delrapport l. l 12. Svensk industri. Delrapport 2. l 13. Svensk industri. Delrapport 3. l_ 14. Svensk industri. Delrapport 4. l 15. Sänkt pensionsålder mm. S. 16. Neutral bostadsbeskattning. Fi. 17. solidarisk bostadspolitik. B. 18. solidarisk bostadspolitik. Bilagor 8. 19. Högskoleutbildning. Lakarutbildning for sjuksköterskor. U. 20. Förslag till skatteomlaggning m. m_ Fi. 21. Markanvändning och byggande. 8. 22. Vattenkralt och milio. B. 23. Reklam V. Information i reklamen. U. 24. Förslag till hamnlag. K. 25. Fri sterilisering. Ju. 26. Motorredskap. K. 27. Mindre brott. Ju. 28. Räntelag. Ju. 29. Att utvärdera arbetsmarknadspolitik. A. 30. Jordbruk isamverken. Jo. 31. Unga lagöverträdara V. Ju. 32. solidarisk bostedspolitik. Fölidlrägor. B. 33. Att översätta Gamla testamentet. U. 34. Grafisk industri iomvandling. l. 35. Spridning av kemiska medel. Jo. 36. Skolan, staten och kommunerna. U. 37. Mut- och besticknlngsansvaret. Ju. 38. FFV. Förenade labriksverken. l. 39. Socialvârden. Mål och medel. S. 40. Socialvlrden. Mål och medel. Sammanfattning. S. 41. statsbidrag till kommunal färdtjänst, hemhialp och familjedaghemsverksamhet. Fi. Berns fritid. S.

38.5 Utställningar. U. Effekter av förpackningsavgiften. Jo.

?i *S ä i! a i.

Statens offentliga utredningar 1974

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Förenklad konkurs m. m. [6] Expertgruppen för regional utredningsverksamhet. Fri sterilisering. [25] 1. Orter i regional samverkan. [1] 2. Ortsbundna Mindre brott. [27] levnadsvillkor. [2] 3. Produktionskostnader och Hantelag. [28] regionala produktionssystem. [3] 4. Regionala Unga lagövertradare V. [31] prognoser i planeringen: tjänst. [4] Mur och bestickningsansvaret.[37| Rättegången i arbetstvister. [8] Att utvärdera arbetsmarknadspolitik, [29] Socialdepartementet Barn- och ungdomsvård. [7] Bostadsdepartememet Sänkt pensionsålder rn m. [15] 1. Socialvården. Mål och medel. Boende- och bostadsfinansiaringsutredningarna. 1. Socialutredningen. Mål och medel. Sammanlatt- solidarisk bostadspolitik. [17] 2. solidarisk bo« [39] 2. Socialvården. stadspolitik. Bilagor. [18] 3. Solidarisk bostadsning. [40] Barns fritid. politik. Följdfrågor. [32] [42] Markanvänding och byggande. [21] Kornmunikationsdepartementet Vattenkraft och miljö. [22] Förslag till hamnlag. [24] Industridepartementet Motorredskap. [26] Data och näringspolitik. [10] . Finansdepartementet l. Svensk industri. lndustristrukturutredningen. Neutral bostadsbeskattnmg. [16] Delrapport 1. [11] 2. Svensk industri. Dalrapport Förslag till skatteomlaggning m. m. [20] 2. [12] 3. Svensk industri. Dalrapport 3. [13] 4. statsbidrag till kommunal lardtjanst, hemhjalp och Svensk industri. Delrapport 4. [14] familjedaghemsverksamhet. [41] Grafisk industri i omvandling. [34] .iet FFV, Förenade fabriksverken. [38] Utbildningsdeparte Boken. Litteraturutredningens huvudbetánkande. I5l Samhälle och trossamlund, Sammanställning av remissyttranden över betankanden av 1968 års beredning om stat och kyrka. [9] Högskoleutbildning. Läkarutbildning för sjuksköterskor. [19] Reklam V. information i reklamen. [23] Att översätta Gamla testamentet. [33] Skolan, staten och kommunerna.[36] Utställningar. [43]

Jordbruksdepartementet Jordbruk i samverkan. [30] Spridning av komiska medel. [35] Effekter av förpackningsavgiften. [44]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer iden kronologiska förteckningen

.. L

âcâäxinäáaøåüiaøåäñáåøüåucåaqxvnsxs.:

.. ..

ä Allmänna Förlaget ISBN 91-38-01981-7