Tillväxtkapital : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

DELBETÄNKANDE

de

Utredningen angående

små och

medelstora

finansiella situation

företagens

WE

Statens offentliga utredningar @% 1981:95

låg

Ekonomidepartementet

Tillväxtkapital

Delbetänkande av utredningen angående de små och medelstora företagens finansiella situation Stockholm 1981

Omslagsbild August Malmström, Grindslanten, Östergötlands Museum Omslagsarrangemang Johan Ogden Jernström Offsettryck AB

ISBN 91-38-06603-3 ISSN 0375-250X

Gotab, Stockholm 1981

T H E V E N T U R E - C A P I T A L b 0 0 M

... Forget oi] and gas dea1s and commodity straddles, and dont bother looking for bargains in the battered stock market - smart investment is into todays money pouring venture capital ...

mitted to funding promising new ventures has more than doub- Ted, and the prospects are for stili greater growth in the years ahead ...

wants to become a venture capitalist these days ...

(ur Newsweek, sept 7, 1981)

Fri översättning till svenska:

B U 0 M F Ö R R I S K V I L L I G T K A P I T A L

... Glöm oije- och gasaffärerna och spekuiationerna i råvaror, strunta i att Teta efter klipp pâ den tiiitufsade aktiebörsen - smarta investerare satsar som dagens pengarna riskkapitai i tiliväxtboiag ...

eras i lovade nya riskföretag nwr än fördubblats och utsikterna är goda för ytteriigare stora ökningar framöver ...

arbeta i riskkapitalbranschen nu för tiden ...

Till Statsrådet och Chefen för Ekonomidepartementet

Den 26 _juni 1980 bemyndigade regeringen chefen för ekonomidepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda de små och medelstora företagens finansiella situation ni m. Med stöd av detta bemyndigande förordnade regeringen den 21 oktober 1980 ambassadören Johan Nordenfalk till särskild utredare.

Till sakkunniga förordnades den 17 novenber 1980 direktören Robert Alderin, civilekonomen Arne Björhn, kanslirådet Olle

Stångaerg samt bankdirektören Lars-Gunnar Åberg.

Som konmittêns sekreterare förordnades den 28 november 1980 hovrättsfiskalen Olof Söderström. Som biträdande sekreterare har under tiden den 15 januari till den 25 oktober 1981 varit förordnad ekonomen Jens Albrâten.

För beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande har regeringen överlämnat skrivelser bl a från Svenska Företagares Riksförbund och Sveriges Industrifömund.

Enligt direktiven har utredningen att behandla ett stort antal frågor. Under utredningsarbetets gång har utredningen funnit skäl till att de frågor som rör de mindre och medelstora företagens försörjning med riskvilligt kapital bör ges förtur. Utredningen har därför beslutat att oehandla dessa

frågor i ett delbetänkande, “Tillväxtkapital, vilket härmed överlämnas.

I ett eller möjligen flera senare betänkanden avser utredniningen att behandla bl a de mindre och medelstora företagens försörjning ned lånekapital varibland frågor un utsträckt i vissa fall och om personlig amorteringstid borgen principerna för mindre och medelstora företagens återlân från AP-fonderna, statens kreditstöd till de unndre och medelstora företagen, vissa problem i samband med generationsväxling bland företagarna och vid behov av utlösen av meddelägare, Företagskapital AB:s framtida verksamhet, frågor rörande Handelskreditzs kapitalförsörjning och spörsmälet an ett eventuellt inrättande av en femte AP-fond.

Stockholm i noveuber 1981

Johan Nordenfalk

Robert Alderin Arne Ujörhn

Olle Stângberg Lars-Gunnar Åberg

/Ulof Söderström

S()L!1981:95 IMEHNL

IH m rörande de mindre och nedelstora företagen 1.3. Utredningsarbetet b6

2. FÖRtTAGSBESTÄND OCH SYS$ELSÄTTNINb 1

00 MINDRE ocn WEDELSTORA FÖRETAG 2.1. Allmänt 60 2.2. sysselsättning 67 2.3. Företagsform 71

DE MINDRE OCH NEDELSTURA FÖRETAGEHS FI- 74 NANSIELLA SITUATIUH 3.1. Inledning 74 3.2. Uen finansiella situationen 76

KAPIFALFÖRSÖRJNING M M TILL MINDRE OCH 89 MEUELSTURA FÖRETAG 4.1. Allmänt om kapitalförsörjningen 89 4.2. Bankers, och försäkringsbo- 99 finansbolags lags kreditgivning m m

4.3. Andra huvudsakligen privata institutio- 1U9 nella finansiärer 4.3.1. Investmentbolag, större företag, diverse 109 fonder och stiftelser 4.3.2. Aktiefonder 111 4.3.3. Aktiesparfonder 110 4.4. Vissa hel- och halvstatliga institutio- 120 nella finansiärer 4.5. Enskilda privata finansiärer 137 4.6. Vissa faktorer som berör kapitalförsörj- 138 ningen 4.6.1. Handel 139 4.0.2. Säkerhetsfrägor 144 4.6.3; Sparstimulanser 144 4.6.4. Företagsservice 146

5. INTERNATIONELLA FÖRHÅLLANUEN 14/ 5.1. Inledning 147 5.2. Skattelättnader och räntesubventioner på 147 lån m m 5.3. Handel ned icke börsnoterade värdepapper 152 5.4. Investnentbolag 158 5.4.1. Förenta Staterna 1b8 5.4.2. Institut och organ som tillhandahåller 164 riskvilligt kapital till mindre och nedelstora företag

5.5. Övriga åtgärder 171

ÖVERVÃGANUEN OLH FÖRSLAG

ALLMÄNNA ÖVtRVÄGANuEN 1/3

7. OLIKA FINANSIERINUSFORMER 193 7.1. Allmänt 193 7.2. Aktier 195

7.3. Handelsbolag 198 7.4. Kommanditbolag 202 7.5. Annan bolagsform 207 7.6. Vinstandelslân 207 7.7. Konvertibla skuldebrev m m 213 7.8. Patenträtter 210 7.9. Sammanfattande synpunkter 220

8. HANDEL rio AKTIER UCH ANDRA VÃRUEPAPPER 221 I ICKL BÖRSNOTERADE UULAG 8.1. Inledning 221 8.2. Utvidgad börshandel 221 8.3. Handel ned icke börsnoterade papper 220

9. FINANSIÄRER - ökade och in- 230 möJligheter citament att placera i nnndre och Hedelstora företag 9.1. Olika finansiärer 230 9.2. Institutionella finansiärer 230 9.2.1. Aktiefonder 238 9.2.2. Aktiesparfonder ned riskspridning 240 9.2.3. Företagsanknutna aktiesparfonder 248 9.2.4. Företagsanknutna aktiesparfonder ned 250 riskspridning 9.2.5. Vissa för aktiefonder och aktiesparfonder gemensamma frågor 9.2.6. Allmänna pensionsfonden 255 9.2.7. Försäkringsbolag 255 9.2.8. Andra institutionella placerare - vissa 258 fonder och stiftelser 9.3. Privata finansiärer 260

10. SMALL BUSINESS INVESTMENT CUMPANIES 207 10.1. Internationella förebilder 207 10.2. Svenska investmentbolag för mindre och 209 medelstora företag

SOU l98lz95 SAMMANFATTNING

12 Sammanfattning SOU 1981195

Vi har ca 4UU.0U0 mindre och medelstora företag. Ue sysselsätter över en suiljon .nänni skor. ue är en livsviktig beståndsdel i vår eknomi.

Deras finansiella situation har försännrats. Soliditeten är otillfredsställande. Lönsamheten understiger kostnaden för nytt Deras kapital. ekonomiska aktivitet riskerar stagnera.

Tillskotten av riskvilligt kapital måste öka. På sätt som passar både företag och finansiärer.

Utredningen föreslår bl a att

o ett antal olika former för tillskott av riskkapital görs mer användbara och mer kända

o :möjligheterna för handel med idag icke börsnoterade värdepapper ökas genom dels en A III-lista på börsen,dels vidgad handel utanför börsen

o aktie-och aktiesparfonder får förvärva även icke-börsnoterade värdepapper

o även andra institutionella placerare får vidgade möjligheter förvärva sådana papper

0 anställda i dessa företag får nuöjlighet bilda företagsanknutna aktiesparfonder med riskspridning

0 även övriga sparstiunulanser skall omfatta också placeringar i icke börsnoterade företag

o anställda får incitament låta pengar, t ex bonus, kvarstå i det egna företaget

o särskilda investmentbolag med förmånliga fi nansieri ngsvillkor får inrättas för i mindre minoritetsengageiruazig och anedelstora företag.

SAMMAN FAT T N I NG

De mindre och medelstora företagen är en viktig beståndsdel i den svenska ekonomin. I Sverige finns inalles ca 400 000 företag registrerade inklusive ca 100 000 Jord- och skogsbruksföretag. uetta innebär att genomsnittligt var tionde yrkesverksam äger ett företag. Drygt 200 000 företag har anställd personal. Av dessa är endast 1 500 stora företag med 200 anställda eller fler, medan drygt 99 procent av företagen ärrmndre och medelstora, d v s med mindre än 200 anställda. Av de mindre och medelstora företagen ned anställd personal verkar ungefär hälften inom sericenäringarna, en knapp fjärdedel inom Jord- och skogsbruk samt merparten av de övriga inom industrisektorn. Antalet företag har minskat något under senare år.

Företagsformen varierar. En inte ringa del av företagen drivs i form av handelsbolag eller koummnditbolag. Mest vanligt är dock aktiebolagsformen.

De mindre och medelstora företagen sysselsätter över en unljon männmskor. ünkring 350 000 sysselsätts i de 3 500 företag som har mellan 50 och 200 anställda och återstående 750 000 i företag med mindre än 50 anställda. Antalet sysselsatta inom industrin minskar, men i gengäld byggs servicenäringar ut.

De mindre och medelstora företagen har en särskild betydelse då det gäller att skapa :wa añaetstillfällen. Någon svensk undersökning i denna del har utredningen visserligen inte kunnat finna, men enligt utomlands gjorda mätningar har kon-

14 Sammanfattning

staterats, att den största andelen nya arbetstillfällen uppkommer just hos de allra minsta företagen. Bl a visar en amerikansk undersökning att företag med mindre än bU anställda under perioden 1960-76 svarade för ungefär 7b procent av alla nya arbetstillfällen.

De mindre och snedelstora företagen spelar också en viktig roll som grogrund för innovationer. Merparten av nya produkter, affärsidéer och tillverkningsprocesser växer fram Just inom denna företagsgrupp.

De mindre och medelstora företagen är ofta mer flexibla än större företag och kan lättre anpassa sig till förändrade konjunktursituationer, vilket kan vara positivt :nationalekonomiskt sett. Även ur en rad andra synpunkter, exempelvis såsom underleverantörer och fräuuare av en god arbetsmilJö, spelar de mindre företgen en viktig roll.

Det är därför naturligt att man från saunhällets sida, inte minst i landets nuvarande ekonomiska läge, slår vakt om de mindre och unedelstora företagen så att de ett effektivt på sätt kan fullgöra sin roll i saunhällsekononli n. det är bl a mot denna bakgrund som förevarande utredning om de mindre och medelstora företagens finansiella situation har til lsatts.

Just finansieringsfrâgorna har under senare tid av företagarna upplevts som alltmer väsentliga. Detta bekräftas av olika enkäter. Att så är fallet är föga förvånande. Det har sin förklaring bl a i den under de senaste åren raskt stigande ränteni vån, som fört med sig betydande kostnader för kapital, liksom i ett antal andra _yttri ngar av den alltmer accelererande inflationen.

Utredningen har försökt att närmare kartlägga de .ni ndre och

Sa;nnmnfatnzing 15

medelstora företagarens finansiella situation. Bl a med hänsyn till att det rör sig om en mycket stor och heterogen grupp företag är det dock svårt att få en helt klar Dlld.

Vad man kan konstatera är bl a att Soliditeten försämrats och nu ligger på en nivå som inte kan anses tillfredsställande, allra minst i en inflationsekonomi. Detta innebär att; den finansiella motståndskraften är alltför låg, vilket också visat sig i ett ökat antal konkurser.

Vidare kan konstateras, att de ökade kostnaderna för kapitalet inte har kunnat kompenseras genom en ökad lönsamhet. Tvärtom har de senaste åren ett kraftigt gap uppstått mellan låneräntan och den genomsnittliga avkastningen på det kapital som arbetari företagen. detta innebär att företagens och företagarnas ekonomiska :auöjligheter och VllJâ att göra investeringar minskat. Tilltänkta investeringar och expansionsplaner som hade kunnat bli till gagn såväl för företagen som för landet har istället i stor utsträckning måst sk ri nläggas.

Att så är fallet är i och för sig ganska naturligt. Det tar nämligen ofta flera år innan en satsning börjar betala sig. Låt oss anta att introduktionstiden för en ny produkt är fem år,vi1ket den ofta är. I ett inflationslöst sanahälle med en realränta av tre procent som läggs till kapitalskulden stiger denna under en sådan period från index 100 till index 116. Um ränteni vån i stället är 20 procent stiger den ackumulerade kapitalskulden från index 100 till index 250. Det är inte svårt att förstå att detta har en starkt hämmande effekt på vilJan att skuldsatta sig och våga en satsning, även om man har höga lönsamhetsförväntni ngar för åren efter det att produkten väl är introducerad.

16 Sammanfattning

Någon svensk undersökning som bekräftar detta har inte gjorts. Däremot finns en annerikansk undersökning från 1980 som visar att det höga ränteläget medförde att ca 80 procent av de unindre företagen med under 100 anställda inställde eller senarelade planer på att bygga ut verksamheten. Man kan föreställa sig vilka effekter en sådan utveckling får på företagandet och samhällsekonomin.

utredningen har mot denna bakgrund studerat hur de nnindre och medelstora företagens kapitalförsörjni ng är ordnad liksom olika typer av finansiärers möglighet och intresse av att medverka.

Det egna kapitalet tillhandahålls till övervägande del av företagarna själva och i någon mån av dem närstående personer och vissa institutionella placerare. då tillskott sker mot nyemission av aktier underlättas detta genom de s k Annell-reglerna. Lånekapitalet tillhandahålls framför allt av banker, liel- och halvstatliga mellanhandsinstitut samt finansbolag.

Utredningen konstaterar att samtidgt som företagen har en försämrad finansiell situation och minskad benägenhet för expansiva investeringar har det blivit mindre attraktivt för kapitalplacerarna att satsa i de mindre och medelstora företagen. Även detta sammanhänger i stor utsträckning med inflationsekonomi ns effekter. l och för sig synes det finnas gott om kapital pâ marknaden, men detta söker sig till andra typer av placeringar, exempelvis i realvärden och till placeri ngar .ned mindre risk än dem som normalt förknippas med satsningar i mindre och uuedelstora företag. En bidragande orsak har varit att kapitalplaceri ngar i större, börsnoterade företag på olika sätt gynnats under senare år, exempelvis genom sparstimulanser. Detta är i och för sig positivt, men genom att de icke börsnoterade företagen inte åtnjuter

Sammanfattning 17

sanma förmåner har de fått en diskriminerad ställning och haft svårt att behålla sin del av kapitalflödena.

Det har i debatten gjorts gällande att bankerna i sin långivning missgynnat de mindre företagen, särskilt då nystartade företag och satsningar på nya produkter.

Visserligen har de mindre företagens andel av bankutlåningen minskat men någon medveten politik från bankernas sida att strypa kapitalförsörjningen till mindre och medelstora företag har utredningen dock ej kunnat finna. I stället har olika specialinstitut och finansbolag, som inriktat sig på leasing och factoring, samt det statliga kreditstödet tagit över en del av bankernas roll. Noteras kan också att ett flertal banker på senare tid avdelat särskilda resurser, om än begränsade, för speciella små företagssatsni ngar.

Vad kan man då göra för att förbättra de mindre och medelstora företagens finansiella situation så att deras fortsatta satsningar inte hämmas? Att något i nuvarande läge bör göras har under utredningens hearings inte ifrågasatts av någon, bl a med tanke på att en stagnerande eller reducerad ekonomisk aktivitet hos småföretagen får uppenbara negativa effekter för samhällsekonomin.

En mängd synpunkter med förslag till åtgärder för värna

att

om de mindre och medelstora företagens situation har förts fram såväl till utredningen som i andra fora.

För att börja med en ofta framförd synpunkt av mer allmän karaktär, så har det gjorts gällande att förbättringar enbart på det finansiella området båtar föga. Det krävs, menar man, att också det allmänna företagarklinnatet förbättras, eftersom annars de nog så viktiga psykologiska förutsättningarna för fortsatta satsningar inte kommer att föreligga.

18 Sammanfattning

Som det nu är, hävdar man, upplever sig företagarna missgynnade för att inte säga förföljda av samhället och känner osäkerhet inför framtiden, vilket utgör en hämsko på expansionslusten. Detta sammanhänger med att man från samhällets sida infört en mängd restriktioner, en allmänt besvärande byråkratisk ordning och också vidtagit åtgärder ägnade att underblåsa en allmänt misstänksam attityd mot företagande.

Även om utredningens uppgifter begränsar sig till det finansiella området anser sig utredningen inte utan vidare kunna gå förbi dessa synpunkter. Utredningen vill därför framhålla att vad som krävs är inte blott åtgärder som förbättrar den finansiella situationen utan ett betydling bredare batteri av åtgärder.

Ett första steg i sådan riktning togs i regeringens suiâföretagsproposition (pr-op 1977/7840), vilket i någon mån synes ha vänt den negativa psykologiska trenden. Nu krävs ett fördjupat helhetsgrepp med åtgärder inom en rad områden, exempelvis det byråkratiska regelsystemet, finansieringen, anställningsfrågorna, skatterna m m så att ett positivare företagarklimat skapas utan de många hinder som dagligen lägger hämsko på expansionslusten. Utredningen vill särskilt understryka att ett väsentligt element i ett sådant åtgärdsprogram är att den uppfattning, som ett stort antal företagare alltjämt hyser om att de är inissgynnade och förföljda av samhället förändras. Det bör i stället vara en strävan för samhället att etablera en allmän insikt om att det arbete som denna företagsgrupp utför är till allmän nytta för oss alla. Först härigenom kan man uppnå de nog så viktiga psykologiska förutsättningarna för ett expanderat företagande.

Sammanfattning

I det sammanhanget bör också att den osäkerhet understrykas, som alltjämt består om risken för att någon form av kollektiva löntagarfoner menligt skall inverka på småföretagarnas möjlighet att själva driva sina företag i framtiden, vid hearings har framhållits som en inte faktor som oväsentlig hänunar fortsatta satsningar.

En annan grupp av förslag hänför sig till åtgärder för att förbättra företagens lönsamhet. Bl a har hävdats att höga kapitalkostnader i sig inte är roten till utan problemen företagens otillfredsställande lönsamhet. Vad som i första hand borde åtgärdas är därför

lönsamhetsförutsättningarna.

Uppenbarligen ligger det mycket i detta. Med en högre lön-

samhet ökar självfinansieringsförmågan och det blir också

lättare att bära höga kapitalkostnader för de medel som även så :näste tillföras från externa källor.

Att höja företagens lönsamhet är emellertid inte så helt enkelt. svårigheterna bottnar till stor del i den accelererande inflationen. Att framstår bekämpa inflationen därför som centralt. de åtgärder som torde erfordras är också framför allt av allmän ekonomisk-politisk natur eller beroende av förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. De faller därmed utanför ramen för denna utredning.

Det är emellertid inte bara företagens lönsamhet som är viktig utan också lönsamheten för Denna ägarna/företagarna. samuanhänger givetvis med företagens lönsamhet men är även till stor del beroende av skattesystemets effekter för företagarna personligen, vilka försvårat för företagarna att, särskilt i en accelererande inflation, få sina i satsningar företagen lönsamma. Uetta verkar också hämmande på investeringsvi ljan. Ett antal utredningar har ti l l satts

20 Sammanfattning

med uppgift att granska skattefrâgorna, och det är närmast deras uppgift att göra en för dagens situation anpassad avvägning mellan fördelningspolitiska och samhäl lsekonomi ska hänsyn och försöka lösa de uppkomna problemen. Utredningen vill dock för sin del understryka vikten ur samhällsekonomisk synpunkt av att skatterättsliga förbättringar för företagarna genomförs. Man kan nämligen inte bortse från att det är naturligt för företagarna att göra en samlad bedömning av utvecklingen av företagets ekonomi och den egna personliga ekonomin och att det är denna samlade lönsamhetsbedömning, som påverkar expansionsbenägenheten.

Viktigt är också att den osäkerhet som Inånga företagare upplever beträffande risken för försämri ngar av deras skatterättsliga situation undanröjs.

En annan grupp av förslag går ut på att införa en ordning, så att de mindre och medelstora företagen skulle få tillgång till billigt, subventionerat, lânekapital. Man har därvid hänvisat bl a till den ordning som gällt på bostadsfinansieringens område och betonat att en utvecklig av företagandet framstår som minst lika viktig ur samhällssynpunkt. Utomlands finns också ett flertal exempel på en sådan subventionerad ordning. Hänvisning har också skett till de obligationer med skattefri avkastning som förekommer i vissa länder. Utredningen är emellertid för sin del inte i första hand beredd att föreslå sådana lösningar. Detta sammanhänger med flera omständigheter, främst att Soliditeten därigenom inte skulle förbättras.

Därmed är inte sagt att det inte finns ett antal förbättringar som behöver göras för att underlätta de mindre och medelstora företagens försörjning med lånekapital. dtredningen avser att återkomma närtill i ett senare betänkande.

Sammanfattning

Ett annat förslag som förts fram är att särskilt nystartade företags finansiella situation borde förbättras genom att de under de första åren inte skulle behöva erlägga sociala avgifter eller att de i vartfall skulle ha möjlighet att behålla dessa avgifter såsom arbetande i rörelsen. Utkapital redningen, som enligt sina direktiv har att se på frågan om återlänen från AP-fonderna, fortsätter sina i övervägenden dessa frågor och kommer också i denna del att återkomma i ett senare betänkande.

Inte minst med hänsyn till behovet av en förbättrad soliditet bör i stället lösningen på problemen i första hand sökas inom ramen för förbättrade möjligheter att attrahera externt ri skvilligt kapital. Merparten av de förslag som framförts till utredningen tar också sikte pâ detta.

Utredningen har därför funnit det naturligt att som ett första steg behandla frågorna om det riskvilliga kapitalet i ett delbetänkande.

Frågan om möjligheten att öka utbudet av riskvilligt kapital till de mindre och medelstora företagen är förvisso inte ny, utan har övervägts tidigare i ett flertal Ett sammanhang. tillvägagångssätt som förespråkats och tillämpats har varit att låta investmentbolag och andra mellanhandsinstitut förvärva mi nori tetsposter i dessa företag. Erfarenheterna visar emellertid att det har varit svårt, bl a med hänsyn till kapitalmarknadens utveckling och skattesystemets utformning, att få en tillfredsställande avkastning på sådana satsningar. En annan hämmande faktor har varit att det varit svårt att vid behov avyttra värdepapper av detta slag på grund av den begränsade handel som förekommer med sådana papper. Av betydelse i sammanhanget är också företagarnas egen inställning. För den typi ske småföretagaren ter det sig ofta motbjudande att försöka locka till sig riskvilligt om kapital

Sammanfattning

han samtidigt måste avstå från en del av äganderätten och kontrollen till företaget. Delat ägande kan också leda till konfliktsituationer beträffande vilken utdelningspolitik som företaget skall föra. Vidare kan ett spridande av ägandet till en större krets också föra med sig att företaget ur skattemässig synpunkt kommer att behandlas på ett annat sätt än vad som gäller för ett utpräglat fånnansföretag.

Utredningen har övervägt hur man på ett lämpligt sätt skall kunna eliuninera dessa lnämmande faktorer och hur man skall kunna finna former för att öka tillskottet av riskkapital till mindre och medelstora företag.

Utredningen har därvid granskat det ibland framförda påståendet att tillgången på riskvilligt kapital skulle vara bristfällig. Utredningen anser att detta inte är riktigt. Tvärtom bekräftas bl a från bankhåll att det finns gott om kapital och även riskvilligt sådant i nuarknaden. Men detta kapital söker sig för närvarande till andra placeringar.

Problemet är alltså hur man skall kunna göra det mer attraktivt för fi nansiärerna att satsa kapital i mindre och medel- - vilket låta stora företag och samtidigt kan som en utopi åstadkomma att villkoren för sådana placeringar ur företagens synpunkt är eller åtminstone ter sig mer förmånliga än de villkor som är förknippade med gängse lånekapital. Det sistnämnda är i dagens läge en väsentlig förutsättning för att företagens investeringsbenägenhet skall öka.

Utredningen för vissa principresonennang rörande de angivna problemställningarna, bl a beträffande vilken inverkan en hög inflation parad med ett högt skattetryck har på finansiärernas placeringsöverväganden. Bl a konstaterar utredatt konbinationen - skatt det ningen hög inflation hög gör

Sammanfattning

praktiskt taget anöjligt att genom någorlunda normala placeringar ens bevara insatskapitalets realvärde intakt (vi lket bl a förklarar den ökade benägenheten för spel med en liten men dock chans till storvinst och därmed positiv realförräntning). Denna utveckling leder till utomordentligt komplicerade investeringsbedömningar. Erfarenhetsunässigt medför detta att även vissa mindre förändringar i t ex skattesystemet kan få tämligen stora effekter på kapitalströmmarna. - Som exempel kan anföras utvecklingen upp och ner - på premieobligationsmarknaden och i fråga om aktiesparfonderna.

Finansiärerna blir alltså under de angivna betingelserna hänvisade till att välja det minst dåliga av olika placeringsalternativ. Detta kan - men behöver ingalunda - innebära exempelvis att de blir mer benägna att avstå från en initial di rektavkastning, särskilt om en förlust är avdragsgill, och i stället hoppas på en något rejälare värdetillväxt senare. Det kan också innebära att en finansiär, i syfte att uppnå den minst dåliga genomsnittliga ggttgavkastningen är beredd att ställa sitt kapital till förfogande på villkor som ger en lägre direkt bruttoavkastni ng än gängse lånekapital.

Båda dessa effekter kan vara till fördel för de lântagande företagen. Dels har dessa i ett av inflationen framtvingat högt ränteläge ett utpräglat behov av kapital som kan vänta med di rektavkastni ng och som är berett att i tiden anpassa avkastningskraven till ett investeringsprojekts återbetalningsförnråga. Dels har de, som tidigare berörts, behov av att finna kapital som har lägre bruttoavkastningskrav än gängse lånekapital.

Att dra några säkra slutsatser om hur fi nansiärens bedömningar skall kunna influeras så att de finner det attaktivare att placera i produktiva objekt, typ mindre företag, låter sig inte göras på grund av de mycket komplicerade sam-

Sammanfattning

band som enligt vad nyss sagts råder mellan olika inflations- och skatterelaterade placeringsbedömningar. De enda någorlunda säkra antaganden som kan göras är

att finansiärernas vilja att placera i mindre och medelstora företag går att påverka och förmodligen även genom ganska margi nella åtgärder

och att de därvid märkligt nog kan ställa riskkapital till förfogande på villkor som för det kapitalberoende företaget ter sig attraktivare än gängse lånekapital.

På grund av de komplicerade sanbanden i bedömning-arna är det också svårt att dra några säkra slutsatser om i vilken onlfattning företagens investeringsbenägenhet kan öka om de får en större tillgång på kapital, som är berett att-i tiden anpassa avkastningskraven och som ställs till förfogande på i övrigt förmånligare villkor än gängse lånekapital. därmed blir det också utomordentligt vanskligt att avgöra hur stora tillskott av riskkapital som erfordras för att den ekonomiska aktiviteten hos våra mindre och medelstora företag inte skall stagnera. En grov uppskattning ger vid handen att det vid oförändrat ränteläge skulle krävas årliga tillskott av externt riskvilligt kapital i storleksordningen minst fyra milJarder kr om investeringsni vån från ?LJ-talets andra hälft skall kunna bibehållas.

Eftersom nytillskotten av externt ri skvilligt kapital i mi ndre och medelstora företag, vid sidan av företagarens egna insatser, under senare år kan antagas ha varit blygsamma mäste så gott som hela det erforderliga tillskottet ske från

nya finansiärer i den mån företagarna själva inte orkar

klara tillskotten.

Swnmanjmtning 25

Med Iiänsyn till att det sålunda i dagens inflations- och skattesituation rör sig om utomordentligt komplicerade bedömningar har utredningen avstått från att bygga sina förslag på teoretiska modeller. Utredningen har i stället valt att försöka lyssna till de förslag som framlagts av personer som har betydande erfarenhet av såväl fi nansiärernas som företagarnas finansieringsbedörxiningar. Utredningen har också nära samarbetat med ett antal organ som löpande kommer i kontakt med hithörande spörmål, såsom STU, bankerna, utvecklingsfonderna, fondkommissionärerna och börsledningevi. dtredningen har också försökt dra nytta av de erfarenheter som gJorts utomlands.

Genom de svenska ainbassaderna i OLCU-länderna har utredningen erhållit ett omfattande material som belyser dessa frågor. nuaterialet visar att i flertalet OLED-länder har selektiva åtgärder vidtagits för att på olika sätt stimulera riskkapitaltillskott till de uaindre och auedelstora företa- Förenklat uttryckt består åtgärderna i allmänhet i att gen. man genom skattelättnader av olika slag försökt öka benägenheten för risktagande. På flera håll har man också skapat förutsättni ngr för bildande av särskilda investmentbolag med förmånliga villkor, t ex i USA, s k Small Business Investment Companies. l vissa länder, i synnerhet de anglosachsiska, nar man också öppnat :möjligheter för en mer omfattande handel med andelar i småföretag.

Vad gäller utländska förebilder finner utredningen det emellertid angeläget att. framhålla, att det föreligger väsentliga skillnader mellan Sverige och många av de andra OECDländerna. En sådan skillnad är utformningen av vårt skattesystem, vilket gör det betydligt svårare att få en satsning i mi noritetsposter i aktier lönsam i Sverige än i andra länder.

26 Sammanfattning

Detta belyses exempelvis av en amerikansk som undersökning visar det utbyte en någorlunda förmögen kapitalplacerare får av en sådan satsning i olika länderüundersökningen utgår från en vinst före skatt på 100 enheter dollar, kronor etc i företaget. Om :målsättningen är att så mycket som möjligt av denna vinst skall tillföras erhåller denne kapitalplaceraren sedan såväl företagets som hans egna skatter betalts följande utbyte av sin satsning:

Västtyskland 44 kr Frankrike 43 kr 90 öre Storbritannien 25 kr Nederländerna 14 kr 60 öre Sverige 6 kr 75 öre

Medan den västtyske placeraren av varje hundralapp som företaget tjänar före skatter får behålla 44 procent efter skatt får hans svenske kollega endast behålla mindre än sju procent!

Även om vår utredning inte i första hand skall syssla med skatter, kan inte utredningen underlåta att framhålla de dramatiska effekter den svenska dubbelbeskattningen sålunda leder till. En naturlig slutsats är därför att den mest effektiva åtgärden för att förbättra kapitalförsörjningen till de nuindre och medelstora företagen vore att för dessa företag slopa den nuvarande dubbelbeskattningen främst då i finansiärsledet. Denna fråga övervägs för närvarande av kapitalvinstkommittên.

En annan slutsats som föranleds av de angivna förhållandena är att svårigheten att göra ri skkapitalsatsningar attraktiva i Sverige delvis bottnari den ensidiga fokusering på placering i aktier som ägt rum i Sverige under senare år. Denna är en följd bl a av att sådana placeringar rönt särskild uppmärksamhet från massmedia och från olika sam-

Sammanfattning 27

manslutni ngar som huvudsakligen koncenterar sitt intresse på börsföretagens kapitalförsörjning. Sett i ett historiskt perspektiv är inte aktiebolagsformen den mest naturliga företagsformen för ett småföretag. Under århundraden har andra företagsformer framstått som lämpligare för just småföretag och även andra fi nansieringsfomier än tillskott i utbyte mot aktier.

Utredningen har därför sett det som en naturlig första utgångspunkt att inventera de olika fi nansieri ngsformer som står till buds och undersöka om inte en del av lösningen på finansieringsproblemen liggeri ett förbättnrat utnyttjande av andra sådana fi nansieri ngsformer.

Fi nansi eri ngsfonner

En väsentlig utgångspunkt för utredningens överväganden har varit det stora antalet företag som berörs, närmare 400 000, om alla medräknas. Det är självklart att då man rör sig med så många företag kan det inte vara bara en enda finansieringsform som är lämplig. Behovet och förutsättningarna varierar starkt mellan olika grupper och typer av företag. Det fordras därför också att det finns tillgång till en mängd olika finansieringslösningar. Kapitaltillskott genom aktieteckning är blott en av dessa. Det finns emellertid också en rad andra fi nansieri ngsforiuier att tillgå. uessa har dock numera kommit att utnyttJas i relativt liten utsträckning. Detta synes uero på flera orsaker. En orsak är den relativt begränsade kännedom som såväl företagare som kapitalplacerare har om dessa alternativa finansieringsformer. En annan orsak är att vissa alternativa fi nansieringsfornuer undan för undan genom olika lagstiftningsätgärder blivit mindre brukbara i praktiken. I andra fall har en växande osäkerhet om tillämpningen av gällande rättsregler bidragit till en :motvilja att pröva på och utnyttja dessa alternativa fi nansi eri ngsformer.

28 .Summanfczttning

Utredningen är väl medveten om att en del av de rättsregler som införts är att se som ett led i vårt alltmer naturligt komplicerade sannhällssystem och att vissa rättsregler tillkommit för att förhindra missbruk i ul a skattehänseende. Självfallet skall missbruk SCäVJâS, men utredningen anser att detta uör ske l former som inte verkat Iiämsamtidigt mande på seriösa företagares expansionssträvanden. Exempelvis har införts den s k generalklausulen mot skatteflykt. Uetta bör kunna medföra att ett antal tidigare specialregler, som tillkommit i syfte att hindra skattemissbruk men som också hindrar seriöst nu elimineras. företagande,

Utredningen anser det sålunda väsentligt att ett antal alternativa fi nansieringsformer ånyo görs brukbara och attraktiva saint att man sprider kännedom om dem bland såväl företagare som kapi tal placerare.

En sådan fi nansieringsform som ligger nära sedvanliga aktier är preferensaktie . net finns också siüjlighet att ge ut gig_tier i olika serier sned olika röstvärde. Fördelen med dessa alternativ är bl a att det mi ndre kan bedriva en företaget differentierad utdelningspolitik. Nackdelen är att alla aktier omfattas av samma dubbelbeskattningss/stean.

En annan väg är att man i stället för aktiebolag som företagsform väljer handelsbolag. Förvärv av andel i handelspigg lämpar sig framför allt för aktiva finansiärer, exempelvis då en uppfinnare söker en partner med administrativ och finansiell erfarenhet.

Besläktat med handelsbolaget är kommanditbolaget. Förvärv av andelar i kommanditbolag är en urgammal fi nansieri ngsform. Det är en lämplig form för passiva kapitalplacerare att satsa i småföretag. En fördel är att om risktagandet leder

Sam:nmwulningg 29

till förlust blir denna avdragsgill för kapitalplaceraren. Det finns dock som försvårar utnyttjadet av idag regler kommanditbolagsformen. En är den skattennässiga bedömningen av företagandets driftställe, vilket särskilt :missgynnar företag i glesbygd. En annan är de regler som sammanhänger med utdebitering av socialavgifter. Utredningen föreslår förändringar i dessa avseenden för att underlätta utnyttjandet av kommanditandelar såsom fi nansieri ngsfornn.

Osäkerhet om vilka som kan komma att gälla för den regler framtida behandlingen av såväl handels- som skattemässiga kouinanditbolagen är också en hämluande faktor. Företagsskattekommittén har ett särskilt uppdrag i denna del. Utredningen vill för sin del framhålla vikten av att de berörda bolagen inte görs till självständiga skattesubjekt. uenom en lag- 1977 ökade möjligheter att utnyttja sk ändring öppnades vinstandelslân. Sådana s k participating debentures är en vanlig finansieringsfonni vissa länder. Finansieringsformera har flera fördelar. En är att företagaren därvid slipper ifrån sig äganderätt och kontroll över företaget. l-.n släppa annan är att räntan relateras till vinsten. Det innebär att företaget under ett uppbyggnadsskede eller i dåliga tider inte belastas med räntekostnader, medan samtidigt kapitalplaceraren ha möjligheter till goda förtjänster om företget utvecklas väl. Möjligheterna att utnyttja vi nstandelslån är kända i Sverige. Pâ senare är har emellertid nägra inföga stitut såsom AB, svetab, AP-fonden m fl Företagskapital börjat nyttja denna fi nansieri ngsform och funnit den mycket användbar.

I vissa fall krävs dock dispens av riksskatteverket för att vinstandelslânen skall kunna utnyttjas på ett riktigt sätt.

30 Sammanfattning

Utredningen föreslår en förenkling i denna del. Vidare har riksbanken med stöd av lagen om kreditpoliti ska medel intagit en restriktiv hållning till vinstandelslånen i vissa fall. Det är angeläget att nya diskussioner tas upp i denna fråga.

Ln fi nansieri ngsfonn som vunnit ökad utbredning bland börsföretag under senare tid är utgivandet av konvertibla skuldebrev. Utredningen pekar på :möjligheterna till en utökad användning av denna finansieringsfonn också i mindre och medelstora ilärbesläktade är skuldebrev företag. med option

gg till aktieteckning. Uessa kan vara särskilt då

läiupliga företagaren hoppas genom âterlösen framgent kunna begränsa en spridning av ägandet.

En annan finasieringsform som i mycket begränsad utsträckning har börjat utnyttjas på senare tid är i placering patenträttsandela . Även denna fi nansieri ngsform öppnar :nöjlighet för en placerare att utan delägande i företaget njuta frukterna av en positiv vinstutveckling. Även i denna del finns dock vissa skattemässiga spörsmål som behöver klarläggas. En är frågan om bedömningen av företagandets driftställe.

Utökade nuöjligheter till handel med andelar och värdepapper

Att man ser över och förbättrar arsenalen av finansieringsinstruemnt är inte tillfyllest. ivxan mäste också skapa förbättrade möjligheter för handel :ned sådana andelar och värdepapper. Ett naturligt önskemål från de flesta kapitalplacerare är nämligen att det skall vara lätt att göra en placering och vidare att man vid varje given tidpunkt skall kunna avveckla sitt engagemang och omvandla det till likvida uledel. En fungerande marknad är också väsentlig som en värdemätare på hur kapitalplaceraren likaväl som företaget har lyckats i sin satsning.

Sammanftzlming 31

Den etablerade handeln med aktier och andra värdepapper sker över fondbörsen och genom förmedling av fondkommissionärerna. Fondbörsen har en nonopolställning. Regelystemet gäller börsnoterade värdepapper. Några mer systematiska försök med en handel och notering av icke börsnoterade värdepapper har däremot knappast skett.

Utredningen föreslår i samråd med börsledningen och fondhandlareföreningen att förutsättningar skapas för en utökad handel med aktier, andelar i bolag och andra värdepapper i syfte att omfatta även placeringar i uiindre och medelstora företag. Denna handel bör huvudsakligen ske i tvâ former. Den ena innebär att en ny lista, en s k A Ill-lista, tillskapas på fondbörsen för handel med aktier i medelstora företag. Skillnaden mellan denna A III-lista och nuvarande A I- och A II-listorna är att tillträdeskraven för att ett företag skall bli uppfört på listan blir mindre stränga än vad som nu är fallet pâ de andra listorna.

De företag som skulle kunna vara intresserade av tillträde till A III-listan är tämligen få, överslagsvis högst ett femtiotal.

För handel med aktier, andelar och andra värdepapper som berör mångfalden av övriga snnâföretag föreslår utredningen en annan väg. Utredningen har här hämtat sin förebild i de anglosachsiska länderna där det finns ett system enligt vilken fondkonmiissionärerna åtar sig att hälla en marknad för handel med sådana värdepapper. Ln fondkommissionär åtar sig att vara huvudmäklare och blir tillsammans med en eller flera andra konniissionärer, s k market maker. Någon regelbunden handel förväntas inte men noteringar om market makers köpoch säljkurs kan ges löpnade. (öp och försäljning kan givetvis ske när som helst, varvid prisnivån fastställs av marknadskrafterna. Saknas vid ett givet tillfälle annan kö-

32 .Svmmizuifalmirzg

pare åtar sig market makern att förvärva värdepapperet till angiven köpkurs. För att systemet skall fungera krävs rätt för fondkommissionärerna att hålla ett buffertlager av berörda värdepapper. Utredningen: har förstått att bankinspektionen i annat sammanhang överväger att medge förenklade regler för fondkonuuiissionärerna i detta avseende. Med de båda angivna systemen anser utredningen att tillfredsställande möjligheter öppnas för erforderlig handel med andelar m m i mindre och medelstora företag.

Vidgade möjligheter för institutionella ocn privata finansiärer att satsa i mindre och :medelstora företag.

Utredningen har inventerat förutsättningarna för olika tänkbara grupper av finansiärer att satsa i mindre och medelstora företag. Ett särskilt intresse knyter sig till de institutionella placerarna såsom investmentbolag, aktiefonder, aktiesparfonder, vissa hel- och halvstatliga institut, försäkringsbolag m fl. Flera av dessa har idag ingen eller endast en begränsad aaöglighet att placera i mindre och medelstora företag. Aktiefonderna har t ex idag inte lagligen rätt att göra sådana satsningar. De kapitaltillgångar som förvaltas aV sådana institutionella kapitalplacerare är betydande. Utredningen finner det angeläget att unödligheterna vidgas för dessa att göra satsningar i mindre och medelstora företag. Genom hearings med berörda institutioner har utredningen kunnat konstatera att det finns ett påtagligt intresse för en sådan placeringsmöglighet. Utredningen vill understryka att det hos sådana placerare finns ett betydande kunnande och erfarenhet som det kan vara befruktanue för de mindre och medelstora företagen att få del av.

Utredningen föreslår därför att aktiefonderna får rätt att placera högst tio procent av sina tillgångar i akter, an-

Sammanfattning

delar och andra värdepapper som inte är börsnoterade. Den angivna gränsen överensstämmer med en rekommendation från OECD. Utredningen har inhämtat att bankinspektionen inte kommer att ställa sig avvisande till ett sådant förslag. Motsvarande bör gälla aktiesparfoxiderna. Även andra fonder, stiftelser m fl, vilkas bestämmelser har fastställts av regering och riksdag föreslås på ansökan kunna medges rätt placera sina tillgångar i aktier, andelar och andra värdepapper utan begränsning till börsintroducerade papper.

Vad gäller aktiesparfonder föreslår utredningen vidare att anställda vid icke-börsnoterade företag visserligen inte bör ges :möjlighet bilda rena företagsanknutna aktiesparfonder, men väl företagsanknutna fonder med riskspridning. Dessa bör till 20 - 25 procent kunna få inneha aktier, andelar och andra värdepapper i det egna företaget.

För försäkringsbolagens del aktualiseras bl a den tidigare berörda frågan om riksbanken och lagen om kreditpolitiska medel, bl a i vad avser vinstandelån.

Utredningen vill understryka att det inte bara bör kunna bli ett betydande direkt kapitaltillskott till de mindre och medelstora företagen från dessa institutionella placerare. De intar också en framträdande position i opinionsbildningen när det gäller kapitalplaceri ngar och bör alltså kunna få en banbrytande effekt även när det gäller andra grupper.

När det gäller enskilda privata finansiärer har tillskotten av riskvilligt kapital hittills kouunit främst från ägarna/ företagarna själva och dem närstående personer. Utredningen vill dels slå vakt om dessas möjligheter till fortsatta tillskott, dels vidga möjligheterna även för andra grupper privatpersoner, såsom professionella kapitalplacerare, anställda och även en bredare allmänhet att göra sådana satsningar.

34 Sammanfattning

.När det gäller ägarna/företagarna själva och de professio-

nella kapitalplacerarna kommer intresset och möjligheterna till fortsatta kapitaltillskott att till stor del bero på skattesystemets utformning. Utredningen vill härvid särskilt framhålla vikten av att de kommande regler som berör rätten till underskottsavdrag utformas så att tillskott inte försvåras eller möjliggörs. Annars torde förutsättningarna för ett livskraftigt och expansivt företagande dramatiskt försäuuras, med allvarliga Samhällsekonomi ska konsekvenser.

När det gäller närstående, anställda och även en bredare allmänhet torde intresset att satsa i mindre och medelstora företag till stor del bli avhängigt av att sparstiunulanser blir tillämpliga även för sådana placeringar och eg blott för placeringar i börsnoterade företag. Inte minst när det gäller de anställda har till utredningen framförts ett antal förslag om hur man skall kunna stimulera en fördjupad ekonomisk relation med det egna företaget.

Sgarstimulanser

De bestämmel ser som idag finns syftar till att ge incitament för riskvilliga kapitalsatsningar i det svenska näringslivet. De fördelar som kommer den enskilde till del är lättnader i beskattningen. Dessa åtgärder tar, som nämnts, hittills sikte endast på satsningar i börsnoterade företag. dtredningen anser det vara inte blott ett oavvisligt rättvisekrav utan också samhällsekonomiskt angeläget att dessa sparstimulanser även omfattar de mindre och medelstora företagen.

Sammanfattning 35

föreslår därför - utöver sitt nämnda Utredningen tidigare förslag om aktiesparfonder - att de särskilda avdrag som idag medges i sanband med att man deklarerar på

utdelning

aktier i börsnoterade företag även bör gälla vid utdelning på aktier i icke börsnoterade företag. Vidare föreslår utredningen att motsvarande regler skall gälla för det fall anställda i en eller annan form låter medel, exempelvis erhållen bonus, kvarstå i företaget.

Särskilda investmentbolag, Ti l l växti nvest

En fråga som diskuterats är möjligheten att efter utländska förebilder inrätta särskilda investmentbolag för mi noritetssatsningar i mindre och medelstora företag. Sådana invest» mentbolag skulle bl a kunna tillgodose eventuella önskemål från en bredare allmänhet om möjlighet till riskspridning vid placeringar i mindre och medelstora företag. Eftersom befintliga investmentbolag med få undantag hittills funnit sådana satsningar mindre lönsamma skulle erfordras någon form av förmånlig finansiering eller dylikt av investmentbolagen.

Utredningen har i denna del efter samråd med STU stannat för att föreslå införandet av en motsvarighet till de sk Small Business Investment Companies som bl a finns i Förenta Staterna. Dessa investmentföretag arbetar under särskilt förmånliga förhållanden. Bl a tillförsäkras de visst kapital från staten.

Utredningen föreslår sålunda att möjligheter öppnas för att inrätta särskilda bolag, Tillväxtinvest, som lämpligen koncentrerar sin verksamhet till en viss region eller en viss bransch. Som bolagsform bör kunna välJas aktiebolag eller kommanditbolag. Bolagen bör kunna få bildas av såväl privata personer som privata eller statliga institutionella

Sammanfattning

placerare. Rätt att teckna andelar skall erbjudas allmänheten men antalet andelar får självfallet begränsas. Investeringsbolagens eget riskkapital skall bestå av vad finansiärerna satsat jämte förslagsvis vi nstandelslån av motsvarande storlek, för vilken staten skall stå som garantmolagen bör ha rätt att göra placeringar i värdepapper av olika typer, såsom aktier, andelar i handelsbolag och kommanditbolag, konvertibla skuldebrev, skuldebrev med optionsrätt, vi vistandelslån och patenträtter. För att initialt ge ett incitament för kapitaltillskott till Tillväxtinvest bör sådana tillskott omfattas av vissa skattemässiga fördelar. Bl a föreslås att reglerna om investeringsavdrag görs analogt tillämpliga på sådana satsningar. Bolagen bör stå under bankinspektionens tillsyn.

Marknadsföring

För att de åtgärder utredningen har föreslagit skall få avsedd effekt är det viktigt att möjligheterna till kapitalplaceringar i mindre och medelstora företag marknadförs på ett riktigt och attraktivt sätt.

Utredningen anser att bankerna härvidlag har en viktig roll att spela. Dels svarar bankerna för aktiefondernas och en rad andra institutionella placerares satsningar, dels har bankerna en omfattande placeringsrådgivning gentemot allmänheten. Bankerna är också regelmässigt rådgivare till företagen i deras finansiella planering. Utredningen har därför samrått med bankerna i denna fråga och anser sig efter dessa diskussioner ha god grund att tro att bankerna aktivt kommer att främja en ökad kapitaltillförsel till de mindre och medelstora företagen. Även ett antal andra företag och organisationeri närigslivet har ställt sig positiva till att medverka i en aktiv marknadsföring.

Sammanfattning 37

Utredningen föreslår därutöver att statliga medel, tre miljoner kr, anslås till en särskild upplysningskampanj. Kampanjen bör ledas av en för ändamålet bildad arbetsgrupp med företrädare för berörda departement och myndigheter, utvecklingsfonderna, bankerna och näringslivets organisationer.

Statsfinansiella kostnader

De direkta statsfinansiella kostnaderna av utredningens förslag uppgår till tre miljoner kr.

De indirekta kostnaderna i form av att ändrade regler kan leda till skattebortfall mm är svårare att beräkna. Sammantaget uppskattar utredningen dessa kostnader till årligen högst något trettiotal miljoner kr. Detta skattebortfall m m torde mer än väl kompenseras av de ökade skatteintäkter och andra saunhällsekonomi ska fördelar som en ökad ekonomisk aktivitet hos de mindre och medelstora företagen leder till.

Lagändringar, tidpunkt för införande m m

Utredningen lägger fram förslag till de lagändring-ar som i olika avseenden erfordras.

Utredningen föreslår att de förslag som här framlagts införs att gälla från den 1 _juli 1982, dock med undantag förbestänunelserna för aktiefonder och aktiesparfonder, vilka bör införas att gälla senast den 1 april 1982.

38 Sammanfattning

Det kan som om utredningens sätt att angripa finansisynas och de förslag utredningen lägger fram är eringsproblemen revolutionerande. i-Ian skall dock hålla i minnet att föföga bedrivits i hundratals, för att inte säga tusenretagande tals år. Under denna tid har en stor mängd fi nansieri ngslöskunnat prövas, även under skiftande konjunkturella ningar och Det skulle alltså vara församhälleliga betingelser. vånande kunde fundera ut nâgra nya oman man nu plötsligt väl vande lösningar.

strävan har därför i stället varit att försöka Utredningens

konuna underfund med varför de under lång tid prövade fi-

inte nu längre skulle fungera. Till en nasieringslösningarna del detta med att värt samhälle blivit alltmer sammanhänger med alltmer regelsjstem som hindrar komplext komplicerade eller försvårar effektiva lösningar på de mi nure- och medelfi nansieri Utredningen har därstora företagens ngsproblem. för försökt sådana hindrande faktorer eller, i den undanröja mån det inte går, försöka kompensera dem med andra åtgärder.

man med ett an- Det är enligt utredningens mening genom att tal sådana möjligheter till en mångfald oåtgärder öppnar lika fi nansieringslösni ngar och till medverkan av en rad olika finansiärer som man bäst tillgodoser de mindre och medelstora finansiella behov. Detta är i sin tur en företagens förutsättning för att den ekonomiska aktiviteten avgörande hos mindre och medelstora företag nu inte skall stagnera utan tvärtom öka, till fromma för den svenska ekonomin.

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Förslag till

Lag an ändring i aktiefondslagen (1974:931).

Härigenom föreskrivs att 19 och 30 §§ aktiefondslagen (1974:931) skall ha nedan angivna lydelse

19§

Nuvarande lydelse lvdelse Föreslagen

Medel som tillföres aktiefond Medel som tillföres aktiefond skall så snart det anses läm- skall så snart det anses lämpligt placeras i värdepapper, pligt placeras i värdepapper, i den mån behov av likvida i den mån behov av likvida medel icke föreligger. edel icke föreligger. Fondbolag får till aktiefond Fondbolag får till aktiefond förvärva endast följande slag förvärva endast fölgande slag av värdepapper, nämligen av värdepapper, nämligen

1. svenska aktier, obligati- 1. svenska aktier, obligatiooner och andra värdepapper ner och andra värdepapper, som noteras vid Stockholms som noteras vid Stockholms

fondbörs eller på lista utgi- fondbörs,

ven av sammanslutning av svenska fondkommisionärer,

2. utländska aktier, obliga- 2. utländska aktier, obligationer och andra värdepapper, tioner och andra värdepapper, om förvärv av sådana får ske om förvärv av sådana får ske enligt fondbestännmlserna och enligt fondbestämmelserna och värdepapperen är föremål för värdepapperen är föremål för notering och handel vid fond- notering och handel vid fondbörs eller eljest under be- börs eller under beeljest tryggande förhållanden, tryggande förhållanden,

Författningsförslag

3. aktier, obligationer och 3. aktier, obligationer och andra värdepapper som utbjud- andra värdepapper som utbjudes till försäljning under så- es till försäljning under sådana förhållanden att sanno- dana förhållanden att sannolika skäl finnes för antagan- lika skäl finnes för antagande att de inom ett år från de att de inom ett år från förvärvet kouuner att inregi- förvärvet kommer att inregistreras vid fondbörs eller streras vid fondbörs, noteras på lista utgien av sammanslutning av svenska fondkonvni ssi onärer,

4. bevis om rätt att teckna 4. bevis om rätt att teckna eller erhålla aktier eller eller erhålla aktier eller andra värdepapper som avses i andra värdepapper som avses i 1-3, 1-3,

5. skattkanmarväxlar. 5. skattkamnuarväxlar. Utan hinder av andra stycket 1-5 får till aktiefond för värvas svenska aktie_r_,_ obligationer, förlagsbevis, liknande skuldebrev och andra bevis om delaktighet i svenskt bolag, vilka inte är noterade på Stockholms fondbörs eller som utbjuces till försäljning-under sådana förhållanden att sannolika skäl

finnes för att de inonett år

från förvärvet konuner att inregistreras vid Stockholms fondbörs. Sådana värcepapper får utgöra högst en tiondel av fondens totala värdepappersinnehav; Har värdepapper som fövärv- Har värdepapper som förvärvats enligt andra stycket 3 ej ats enligt andra stycet 3 ej inregistrerats el ler noterats inregistrerats eller ioterats inom ett år från förvärvet, inom ett år från förvärvet, skall de avyttras så snart skall de avyttras så snart det lämpligen kan ske. det lämpligen kan ske. Fondbolag får ej till aktie- Fondbolag får ej till aktiefond förvärva aktier i bolag- fond förvärva aktier i bolaget eller fondandel i fonden. et eller fondandel i fonden.

Författningsförslag 4l

30 g

Andelarna i en aktiefond Andelarna i en aktiefond skall vara lika stora och skall vara lika stora och medföra lika rätt till den medföra lika rätt till den egendom som ingår i fonden. egendwn som ingår i fonden. Värdet av en fondandel är ak- Värdet av en fondandel är aktiefondens värde delat med tiefondens värde delat med antalet utelöpande fondandel- antalet utelöpande fondandelar. Fondens värde beräknas ar. Fondens värde beräknas genom att från tillgångarna genom att från tillgångarna avdrages de skulder som avser avdrages de skulder som avser fonden, inbegripet framtida fonden, inbegripet framtida skatteskulder, om sådana skatteskulder, om sådana skall beaktas enligt fondbe- skall beaktas enligt fondbestämmelserna. Värdepapper som stämmelserna. Värdepapper som ingår i fonden värderas med ingår i fonden värderas med ledning av gällande narknads- ledning av gällande uarknadsvärde. Det åligger fondbolag värde eller annat motsvarande att fortlöpande beräkna fond- värde. Det åligger fondbolagandelsvärdet. et att fortlöpande beräkna fondandelsvärdet. I den nån det är tillåtet en- I den nån det är tillåtet enligt fondbestänmwlserna får ligt fondbestämmelserna får 1. Vid försäljning av fondan- 1. vid försäljning av fondandel tillägg till värdet av del tillägg till värdet av andelen göras med försälJ- andelen göras med försäljningskostnuder och kostnader ningskostnader och kostnader vid inköp av värdepapper till vid inköp av värdepapper till fonden, fonden,

2. Vid inlösen av fondandel 2. Vid inlösen av fondandel avdrag från värdet av andelen avdrag från värdet av andelen göras med kostnader för in- göras med kostnader för inlösningsförfarandet och för lösningsförfarandet och för försälgning av värdepapper försäljning av värdepapper från fonden. från fonden.

Dennalag träder i kraft den 1 april 1982.

42 Författningsförslag

Försiag till

Lag om ändring i iagen (1978:428) an aktiesparfonder

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1978:428) om aktiesparfonder ska11 ha nedan angiven iydeise

3§

Nuvarande iydeise

Föresiagen Ixdeise

Ti11 aktiesparfond får för- Ti11 aktiesparfond får förvärvas endast värdepapper en- värvas endast värdepapper enligt 19 § aktiefondsiagen ligt 19 § andra stycket akti- (1974:931) vi1ka är efondslagen (1974:931) viika är

1. aktier i svenskt aktiebo- 1. aktier i svenskt aktiebo-

lag, Tag,

2. sådana konvertibia skuide- 2. sådana konvertibla skuidebrev eiier skuldebrev förena- brev e11er skuidebrev förenade med optionsrätt tiii ny- de med optionsrätt tiil nyteckning som har utfärdats av teckning som har utfärdats av svenskt aktieboiag. svenskt aktiebolag. Om det iämpiigen kan ske, Om det iämpiigen kan ske, ska11 förvärvas sådana aktier ska11 förvärvas sådana aktier som utfärdas i samband med som utfärdas i samband med nyemission e11er konvertibia nyemission e11er konvertibia skuidebrev. skuldebrev. Utan hinder av första stycket får ti11 aktiesparfond förvärvas sådana värdepapper och i sådan omfattning som i 19 § tredje stycket aktiefonds- Iagen säges.Där nämnd tiondel må överskridas vid förvärv av värdepapper ggg; samme utfärdare.

Denna iag träder i kraft den 1 aprii 1982.

Författningsförslag 43

Förslag till

Ändring i lagen (1980:1047) om skattereduktion för aktieutdelning

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1980:1047) om skattereduktion för aktieutdelning skall ha nedan angiven lydelse

2 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med aktieutdelning avses i Med aktieutdelning avses i denna lag utdelning i pengar denna lag utdelning i pengar › som utgår på som utgår på

1. aktie i svenskt aktiebolag 1. aktie i svenskt aktieboom aktien vid den tidpunkt då lag, utdelningen blir tillgänglig för lyftning är inregistrerad

vid Stockholus fondbörsg

2. andel i svensk aktiefond, 2. andel i svensk aktiefond, om fonden vid ingången av det om fonden vid ingången av det år då utdelningen blir till- år då utdelningen blir tillgänglig för lyftning till gänglig för lyftning till minst två tredjedelar består minst två tredjedelar består av vid Stockholms fondbörs av vid Stockholms fondbörs inregistrerade aktier i inregistrerade aktier i svenska aktiebolag. svenska aktiebolag. Med aktieutdelning gämställs utbetald avkastning på kapital som arbetstagare låtit innestå i svenska aktiebolag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982 och tillämpas för första gången i fråga au utdelning som tas till beskattning vid 1983 års taxering.

INLEDNING

1.1. UTREDNINGENS DIREKTIV

Utredningens direktiv innefattas i ett anförande till statsrådsprotokollet den 26 ,juni 1900 av dåvarande chefen för ekonomidepartementet, statsrådet Bohman, och innehåller bl a följande.

De små och medelstora företagen, dvs företag med mindre än ca 200 anställda, utgör en viktig beståndsdel i Sveriges ekonomi. De svarar för omkring hälften av sysselsättningen inom det svenska näringslivet. Det betyder att mer än en miljon människor är verksamma i dessa företag. Företagen har stor betydelse för den regionala utvecklingen. Tekniska ny-

heter och nya affärsidéer har mycket ofta utvecklats inom

dem. Ue har också viktiga funktioner som underleverantörer och legotillverkare åt stora företag.

För de små och medelstora företagen är oankerna sedan gammalt de mest betydande kreditgivarna. På senare år har finansbolagen genom sin snabba tillväxt och utveckling av nya fi nansieringsformer, t ex factori ng och leasing, kommit att svara för en växande del av finansieringsbehovet. När det gäller försörjningen med eget kapital tillförs företagen sädant fränlst genom fondering av vinstmédel och genom tillskott från ägarna. I viss utsträckning kan de få kapital utifrån genom tillskott från nya ägare. Någon organiserad marknad för sådana nytillskott finns dock inte för de små och medelstora företagen.

Inledning 45

För att underlätta finansieringen och för att komplettera den finansiering som sker i de traditionella formerna görs statliga insatser av skilda slag. Här kan särskilt nämnas den kreditgivning som sker genom de regionala utvecklingsfonderna. Tillskott utifrân av riskkapital kan erhållas genom bl a Svenska Industrietablerings AL”. (Svetab), som ägs av Statsföretag AB och som i sin tur har fyra regionala dotterbolag, samt av Företagskapital AB, som ägs till hälften vardera av affärsbankerna och staten.

I en motion (mot. 1979/80225) i anledning av propositionen om den svenska kapitalmarknaden (prop 1978/79:1o5) framhölls att de mindre och medelstora företagen genomgående har en betydligt lägre soliditet än den som är genomsnittlig inom näringslivet. I motionen anfördes vidare bl a följande. Dessa företag saknar de möjligheter till försörjning med riskkapital som aktiemarknaden erbjuder de större företagen. För att förbättra dessa företags fi nansieringsförutsättningar borde bl a vissa ändringar i skattelagstiftningen göras. Om dubbelbeskattningen av utdelade vinster kunde upphävas eller begränsas, skulle nya resurser kunna kanaliseras till de mindre och medelstora företagen t ex genom en regionalt orienterad femte AP-fond. Motionärerna åberopade en utredning av statens industriverk (SIND PM 1973:11) enligt vilken de mindre och medelstora företagens andel av bankernas kreditgivni ng till industri företagen hade minskat under senare år. Enligt den utredningen skulle de utestående krediterna till de små och medelstora företagen vid utgången av är 1976 ha varit totalt 7,9 miljarder kr, varav ca 5,7 :miljarder kr lån från bankerna och ca 2,2 miljarder kr från statliga och andra specialinstitut. För år 1978 var motsvarande siffror 8,6 miljarder kr, fördelat på 5,8 och ca 2,8 miljarder kr. Affärsbankernas andel av den totala utlâningen till små och medelstora företag hade sjunkit från ca 72 “lá år 1976 till ca 67 ?á är 1978. Det bedömdes som angeläget att kartlägga orsakerna till denna utveckling och att återställa en rimlig andel av banksystemets kreditresurser till smäföretagen.

46 Inledning

Näringsutskottets maJ0ritet tillstyrkte motionen och uttalade att en utredning av de nnndre och medelstora företagens finansiella situation skyndsamt borde ske enligt de riktlin- Jer som angavs i motionen och fölJas av förslag till riksdagen on erforderliga åtgärder för att befrämga utvecklingsmöjligheterna inom denna företagssektor (NU 1979/80:10 s.36). Riksdagen har, med bifall till notionen, som sin mening gett regeringen till känna vad utskottet anfört (rskr 1979/80:02)

Utredaren bör kartlägga olika kreditgivarkategoriers relativa betydelse för dessa företags finansiering och därviu särskilt uppmärksanmm statens kreditgivning såväl totalt som i olika former. Han bör undersöka i vilken utsträckning son de regionala utvecklingsfonderna, Industrikredit och bransch institut samt direkt statlig kreditgivning, främst i fonn av regionalpolitiskt stöd, ger de små och nedelstora företagen resurser som är Jämförbara ned dem som står de större företagen till buds. Utredaren bör vidare klarlägga i vad män den ökade statliga kreditgivningen till de små och nedelstora företagen har ersatt bankernas kreditgivning och i vad

mån deras andel av bankernas kreditgivning till industrifö-

retagen minskat under senare år. I den nån så är fallet bör orsakerna till denna utveckling kartläggas.

Utredaren bör lägga fram de förslag han anser nwtiverade av kartläggningen av de små och medelstora företagens finansiella situation.

Frågor rörande ändringar i skattelagstiftningen bör inte onfattas av uppdraget. I motionen 1979/80:25 berördes beskattningssystemet för fâmansbolag och dubbelbeskattningen av utdelade bolagsvinster. Frågor an ändring i dessa regler omfattas av de uppdrag 1980 års företagsskattekommittê (B 1979 :l3) resp kapitalvinstkommittên (B 1979:05) har erhållit (tilläggsdirektiv för kapitalvinstkommittên, Dir 1980:10).

Inledning 47

Frågan om att slopa eller modifiera huvudregeln i banklagarna att för bankkredit skall ställas särskild säkerhet kommer ,jag senare denna dag att föreslå regeringenatt låta

banklagsutredningen (Fi 1976:04) utreda. uet bör alltså inte

ingå i utredarens uppgift att överväga sådana ändringar. Finansieringsproblem för små och naedelstora företag inom jordbrukssektorn utreds av konuuittên (E 1980:01) om jordbrukets kapitalförsörJni ng och bör därför också undantas från det nu aktuella uppdraget. uäreunot bör utredaren samråda med de nu nämnda kommittêerna.

Utredaren bör analysera i vad mån det vid given ri skni vä råder skillnad mellan mindre och större företags möjligheter att få sina kreditbehov tillgodosedda. Bedömningen bör därvid inte grundas på vilka formella säkerheter som föreligger utan i stället bygga på sådana faktorer som företagens soliditet, räntabilitet och framtidsutsikter bl a med hänsyn till företagsledningens skicklighet.

Finansbolagen har under de senaste åren kormnit att spela en allt större roll för de små och medelstora företagens finansieri ng. Utredaren bör närmare analysera effekterna av detta. Vidare bör utredaren uppmärksamma de under senare tid genomförda förändringarna i fråga om Industrikredit, sunåföretagens återlânerätt samt olika fornler av statligt kreditstöd.

Skulle utredaren finna att de små och medelstora företagen vid en given risknivå är sämre ställda än de stora bör han söka klarlägga i vilken utsträckning detta sammanhänger med de institutionella förhållandena på kreditmarknaden och med de mindre företagens svårigheter att prestera formella säkerheter. Utredaren bör belysa i vilken utsträckning som stelheteri räntestrukturen kan tänkas göra framför allt bankerna mindre benägna att ge mer ri skbetonade krediter. Samråd bör ske med den kreditpolitiska kommitté som regeringen den 27 mars 1980 bemyndigade mig att tillkalla.

48 Inledning

Utredaren bör vidare pröva om inriktningen och utformningen av statens kreditstöd till de små och medelstora företagen bör förändras. Utredaren bör ange de principer som skall gälla när staten går in med kreditstöo åt små och medelstora företag. u] a bör analyseras i vilka fall som samhället bör kräva marknadsmässig ersättning, t ex i form av garantiavavgift för sitt kreditstöd.

Utredaren bör studera vilka åtgärder som kan vidtas för att förbättra företagens :Möjligheter att dra till sig nytt riskkapital. Jag har tidigare framhållit att samråd bör ske med kapitalvinstkomnnttên och 1950 års företagsskattekommittê. Utredaren bör bedöma vilka konsekvenser för de små och medelstora företagens kapitalförsörjning de ändringar får som dessa båda utredningar kan komma att föreslå. I ett avseende bör ett mer fördjupat sannarbete ske med 1900 års företagsskattekommittê, som enligt sina direktiv (Dir 1979:106) bl a skall undersöka möjligheterna att underlätta finansieringen av enskilda personers företagsköp. i direktiven nämns olika åtgärder på skatterättens område. Det bör övervägas om en del av de problem som är förknippade med speciella skatteregler hellre än genom ändrad skattelagstiftning bör lösas finansieringsvägen. Vidare bör utredaren granska den verksamhet som bedrivs av Företagskapital AB och överväga hu ruvida en utökning av bolagets verksamhet skulle kunna främda de små och medelstora företagens uaöjligheter att få sitt behov av riskvilligt kapital tillgodosett. PiöJligheterna att utnyttja s.k. vinstandelslån, bl.a. i form av konvertiola skuldebrev, bör undersökas. Utredaren bör också undersöka om andra mellanfornaier av lån och tillskott av eget kapital kan användas. Enligt min :stening finns det anledning att överväga en typ av lâneavtal, som innebär att betalningsskyldigheten förfaller om låntagaren kommer på obestånd eller måste gâ i likvidation, och att man får bortse från lånet vid bedömarkle av om låntagaren är skyldig att gå i konkurs eller likvidation.

Inledning 49

Om ytterligare åtgärder för att förbättra de små och medelstora företagens försörJning med ri skvilligt kapital bedöms vara behövliga, kan utredaren ha anledning att pröva om inrättandet av en femte fondstyrelse för AP-fonden skulle kunna tillgodose detta behov.

1.2. Propositioner, motioner och utredningar m m rörande de mindre och medelstora företagen

Frågan om de mindre och medelstora företagens finansiella situation har under de senaste åren varit föremål för intresse och uppmärksamhet. Från statsmakternas sida har betydelsen av denna företagsgrupp framhävts i olika sammanhang. Som exempel härpâ tjänar riktlinjer för industripolitikens inriktning och skilda åtgärder med avseende på de mi ndre och medelstora företagen, vilka riksdagen beslutat om som en följd av de propositioner regeringen avgivit.

I den s k småföretagarpropositionen (prop 1977/78:40) behandlades förslag till åtgärder för att främga utvecklingen av de mindre och medelstora företagen. I propositionen gavs en allmän bild av denna företagsgrupps finansiella situation vid den tidpunkten. uå vissa förhållanden alltJälnt kan sägas äga giltighet kan det vara motiverat att kort redovisa några av de tankegångar som berördes i propositionen. Däri anfördes bl a: láapitalförsörjningen var en för flertalet smâ företag strategisk faktor. Dessa företag saknade tillgång till aktie- och obligationsnxarknaderrla, genom vilka näringslivet i övri gt erhöll inemot 20 procent av sin årliga kapitaltillförsel. Ue mindre och medelstora företagen hade oftast en avsevärt sämre soliditet än större företag och var i högre grad hänvisade till upplåni ng för finansiering av sina investeringar. Flertalet små företag präglas emellertid av svårigheter att prestera tillräckliga och

50 Inledning

fullgoda säkerheter för sin upplâning. uetta sist nämnda förhållande sammanhängde med företagets starka bindning till ett fåtal personers ekonomi och dessas begränsade möjligheter att satsa eget kapital i företaget. kapitalanskaffningsproblemens omfattning hängde emellertid i hög grad samman med sådana faktorer som företagsstartarens utbildningsnivå liksom motiven bakom företagsstarten. en från kapitalanskaffningssynpunkt mycket väsentlig åtskillnad mellan etableringen av ett företag och finansieringen av en existeran-

de verksamhet gällde riskaspekten. Många gånger var det lät-

tare att uppbri nga kapital i det senare fallet. Men även redan etablerade företag hade ibland behov av betydande riskkapital, t ex i sanband sned s k inuuateri ella investeringar.

Även kapitalbeskattningsfrågor behandlades i propositionen, varvid påpekades att kapitalbeskattningen hade stor betydelse för många mindre och :medelstora företags fortlevnad. Förmögenhetsskatten utgjorde ett problem för framför allt de

medelstora familJeföretagen. Ägaren tvangs ta ut en årlig

överlön, som för familjeföretagen kunde utgöra en bronns för dessas vidare utveckling. I sanzband med företagsöverlâtelser t ex till fölJd av generationsskifte utgjorde arvsoch gåvobeskattningen ett problem. bn fölJd av den betydande finansiella belastning, som denna beskattning givit upphov till, hade blivit att företag i stället för att överlåtas inom familJen försåldes till utomstående. Ue :medelstora familjeföretagen hade mot denna bakgrund en i förvärvshänseende särskilt utsatt position. Andelen försälJningar bland uledelstora företag var mer än dubbelt så hög som för de mindre företagen.

I syfte att åstadkomma förbättringar i villkoren för de mindre och medelstora företagen föreslogs i propositionen att de näringspolitiska insatserna på regional nivå byggdes ut genom inrättandet av de länsvi sa utvecklingsfonderna från

S()LJ1981:95 Inledning 51

och med den 1 juli 1978, vars huvuduppgifter skulle vara att tillhandahålla de mindre och medelstora företagen rådgivnings-, utbildnings- och konsulttjänster samt lämna lån på en hög risknivä. Vidare föreslogs att Företagskapital AB, som ägs av staten och bankerna gemensamt, skulle erhålla möjlighet att fâ förvärva andra andelar i företag än aktier, samt andra åtgärder rörande kapitalförsörjning, företagsservice m m. Samtidigt lades förslag om vissa lättnader på kapitalbeskattningens oanrâde samt ändring i de regler om beskattning av s k fâmansföretag som infördes 1970.

1 propositionen aviserades slutligen att en särskild suiâföretagsdelegation skulle tillsättas med uppgift att fortlöpande fölJa och bevaka utvecklingen på snnâföretagsomrâdet. De föreslagna åtgärderna har genomförts.

I tvâ propositioner under riksmötet 1978/79 uppmärksammades de mindre och medelstora företagens situation, dels i propositionen om riktlinjer för industripolitiken (prop 1978/ 79: 123), och dels i propositionen om den svenska kapitalmarknaden (prop 1978/79:165). I båda propositionerna framhölls att behovet av riskvilligt kapital var särskilt framträdande för denna företagsgrupp, som ofta hade en liten andel eget kapital och bristfälliga bankmässiga säkerheter, samt att räntabiliteten och Soliditeten överhuvudtaget mäste förbättras.

För att utreda frågor kring aktievinstbeskattning och beskattningsregler för fauuiljeföretag bemyndigades 1979 chefen för budgetdeparteøneøitet att tillsätta tvâ kommittéer. uessa konunittêr är kapitalvinstkoimnittên (Uir 1979:27 och 19W: 10), och 1980 ârs företagsskattekommittê (Dir 1979:100). Närmare om kommittêernas uppgifter redovisas i senare avsnitt.

Inledning

Under våren 1981 behandlades i riksdagen propositionen om industripolitikens inriktning under 1980-talet (prop 1980/ 8lzl3u). Den centrala uppgiften för industripolitiken var att stimulera och underlätta överförandet av produktionsresurser till de lönsamma och konkurrenskraftiga delarna av industrin. som speciellt viktiga områden för att påverka industrins utveckling på lång sikt framhölls försörjningen med riskkapital. iluvuddragen när det gällde att förändra näringslivets kapital för såväl mindre och medelstora företag som de stora borde vara att påverka kapitalmarknaden så att riskkapital i ökad takt fördes över till näringslivet. Den helt avgörande vägen för att öka företagens risksatsningar var därför att öka deras försörjning med eget kapital. En målsättning borde vara att återställa soliditeten i företagen till den nivå företagen hade i början av 1970-talet.En redogörelse för några av de åtgärder som riksdagen beslöt i anledning av propositionen lämnas i kap 4.

De mindre och medelstora företagen behandlas ganska ofta i olika motioneri riksdagen. De mest förekommande frågorna rör dessa företags finansiella situation. Det skulle föra alltför långt att redovisa alla de riksdagsmotioner som under senare år förekommit och som berört de mindre och medelstora företagen. Utredningen har därför valt att i sanmaandrag redovisa nâgra viktigare frågor, som behandlats i de tvâ senaste årens motioner och som ansluter till de avsnitt utredningen behandlar i detta delbetänkande.

Lnxeátmeuteolâe

I flera motioner har hemställts att det enskilda näringslivet skulle stimuleras att starta investmentbolag, son skulle ha till huvudsaklig uppgift att tillföra nyetablerace före-

Inledning

tag ri skvilligt kapital. Som förebild för sådana bolag har nämnts det amerikanska systemet med Small business Investment Companies.

Förslag har också väckts om att införa statliga investmentbolag med samma syfte.

Eiuaaslezigsáfzâso: I. I.

Under riksmötet 1980/81 hemställde nâgra motionärer om att de stimulansåtgärder som vidtagits för att öka enskildas placeringar i aktier också borde omfatta sparande som kom att gälla icke börsnoterade aktier.

Behovet av längre löptid på lån till industrifastigheter och ,jämförbara anläggningar har påtalats.

De regionala utvecklingsfondernas utlâningskapacitet har föreslagits bli förstärkt i betydande mån.

Underleverantörernas finansiella situation har uppmärksammats. Bl a har föreslagits att de regionala utvecklingsfonderna eller ett organ knutet till dem skulle fä uppgift att överta det levererande företagets fakturor och sedan handha inkasseringen av utestående kundfordri ngar.

Upprepade gånger har i motioner hemställts att frågan om egenföretagarens personliga borgensâtaganden utreds. I en motion hemställdes att yngre personer som ville bli egenföretagare skulle få göra avsättningar till ett etaoleringskonto. Särskilda lânefomier för finansiering av nya företag har föreslagits.

54 Inledning

Flera av de berörda snotionerna har inte föranlett någon riksdagens åtgärd med motiveringen att pågående utredningar - bl a denna utredning - har till uppgift att behandla de frågor respektive motion tagit upp.

Etteánlnaâ: gv_s1aLeus_i2d2-›Lr^1vsrk m m

Vid sidan av de frågor rörande de mindre och medelstora företagen, som varit föremål för regeringens överväganden och förslag och olika ställningstaganden från riksdagens sida har också på andra häll kartlagts och behandlats finansieringsfrågor för denna företagsgrupp.

Statens industri verk har företagit flera undersökningar på detta område. Är 1976 redovisade verket en första utredning om kreditförsörjni ng i mi ndre och snedelstora företag (SIND 1976:5), där det bl a konstaterades, att bilden av de mindre och medelstora företagens försörjning med och behov av externt långfristigt kapital var långt ifrån entydig. Av skäl som saimianhängde med dessa företags individualitet och de i olika avseenden stora variationerna inom denna företagsgrupp var det enligt utredningens mening svårare än för andra och större företag att dra nâgra generella slutsatser om den finansiella situationen och behovet av främmande kapital. I en mindre uppfölJningsstudie (SIND PM 1979:11) diskuterades vad som hade ägt mm rörande utbudet av långfristiga krediter till mindre och naiedelstora företag. Av det framtagna materialet kunde konstateras att mindre industri företags andel av utlåningen från affärs-, spar- och föreningsbankerna hade minskat i omfattning alltsedan 1905. Förklaringen härtill torde vara att tillkomsten av en rad speciella kreditinstitut under det senaste decenniet inneburit att viss längi vning till ue unindre och nedelstora företagen förts över från bankerna till dessa specialinstitut.

Inledning

En mer ingående utredning som behandlade industriföretagens finansiella struktur, utbud av långfristiga krediter och ett tjugotal enskilda företags finansiella situation inom Eskilstuna kommun framtogs 1980 av industri verket (SIND 1980:15). I utredningen framhölls beträffande industriföretagens finansiella struktur, att vissa förändringar skett i denna under 1970-talet. Framför allt hade företagen haft en sjunkande soliditet samt fått allt svårare att generera interna medel till investeringar, vilket lett till stora ökningar av långfristiga skulder.

Härigenom kom krav på ökade framtida auiorteri ngar att ställas, vilket i sin tur innebar krav på internt tillförda medel. Utvecklingen var problematisk på längre sikt eftersom man i många företag tidigare uppnått en hög skuldsättningsgrad. Alternativt kunde detta enligt utredningen uttryckas så, att behovet av riskvilligt lånekapital kunde förväntas öka mycket snabbt. Det förda resonemanget bekräftades av utredningens undersökningar om utbudet av långfristiga krediter, nâgot som steg under slutet av 1970-talet.

Härutöver har de mindre och medelstora företagens finansiella situation tidigare varit föremål för andra statliga utredningar bl a företagskreditutredningen, delegationen för de mindre och medelstora företagen, serviceföretagsutreuningen m fl.

Inom näringslivets organisationer har också företagits ett flertal utredningar och framtagi ts ett omfattande material rörande de mindre och medelstora företagen. Av färskt datum är Sveriges Industriförbunds skrift Egenkapital i mindre företag, som utkom i september 1981.

Inom industri departementet har vidare utarbetats flera promemorior och sammanställningar rörande de suindre och medelstora företagen.

Inledning

1.3. Utredningsarbetet

Utredningen har enligt sina direktiv bl a att kartlägga olika kreditgivares betydelse för de mindre och medelstora företagens finansiering, att uppmärksanmua om det skett förskjutningar mellan olika kreditgivare och det medfört att de mindre företagen missgynnats vid kreditgivningen ,jämfört med större företag, att pröva an inriktningen och utformningen av statens kreditstöd till de mindre och medelstora företagen bör förändras, att överväga åtgärder som kan vidtas för att förbättra de mindre och medelstora företagens uiöjligheter att dra till sig nytt riskkapital och undersöka om andra mellanfomier av län och tillskott av eget kapital kan användas samt att pröva om inrättandet av en femte fondstyrelse för allmänna pensionfonden skulle tillgodose företagen med ri skbärande kapital.

Utredningsarbetet har bedrivits genom bearbetning och analys av befintligt material, som berör de mindre och medelstora företagens finansiella situation och av material som utredningen själv samlat in.

Utredningen har låtit sända ut en enkät till de svenska ambassaderna inom OECD-länderna för att kartlägga vissa förhâllanden rörande mindre och medelstora företag i dessa länder (se vidare kapitel 5). utredningen har dessutom inhämtat uppgifter och synpunkter vid ett flertal hearings och överläggningar som hållits med företrädare för myndigheter, kommittéer, kreditinstitut, företag, organisationer mfl, nämligen

Arbetsmarknadsstyrel sen Banki nspekti onen Försäk ri ngsi nspekti onen Statens industri verk

S()LJl98I:95 57 Inledning

Styrelsen för teknisk utveckling Kapitalvinstkommittên 1980 års företagsskattekommittê Utredningen un Jordbrukets kapitalförsörjning Fondstyrelserna för allmänna pensionsfonden Affärs- och sparbankernas aktiefonder Finansbolagens förening AB Företagskapital Försäkrings Ab Skandia AB Handelskredit Industrikredit AB Landsorganisationen (LO) New Products Investment AU Stockholms fondbörs Svenska Arbetsgivareförningen Svenska Bankföreningen Svenska Företagares Riksförbund Svenska industrietablerings Ab (Svetab) Svenska Sparbanksföreningen Svenska åkeriförbundet Sveriges Industriförbund Sveriges Investeringsbank AU Tjänstemännens centralorganisation (TCO) Utvecklingsfonden i Göteborgs och Bohus län Utvecklingsfonden i Stockholms län

Därutöver har ett antal företrädare för mindre och medelstore företag vid fonnella som informella möten delgivit utredningen sin syn på finansieringsfrâgor m m inom denna företagsgrupp.

Vid utredningens hearings och i andra sammanhang under utredningsarbetet har framhâllits bl a från utvecklingsfonden i Stockholms län, Svetab och övriga nellanhandsinstitut det angelägna i att frågor kring företagens riskkapitalförsörg-

Inledning

ning blir föremål för utredningens överväganden så skyndsamt som möjligt. Särskilda framställningar rörande betydelsen av att tillgången på riskkapital och eget kapital inom näringslivet förbättrades har gJorts. Sålunda luemställde i skrivelse den 25 mars 1981 till chefen för ekonomidepartementet Svenska Företagares Riksförbund att nuvarande lagstiftning om aktiesparfonder ändrades så att den kom att gälla även sparande i familjeföretag. Regeringen beslöt vid sannmanträde den 9 april 1951 att överlämna frauuställningen till utredningen. Vid en uppvaktning hos oudgetmiziistern Rolf wirtên den 7 maj 19251 begärde företrädare för några medelstora företag bl a att skattefondsparandet skulle utsträckas till icke börsnoterade företag. Den skrivelse som överlämnades i sanband därmed har översänts till utredningen för kännedom. I skrivelse den 13 maj hemställde Sveriges Industriförbund bl a att regeringen vidtog åtgärder så att aktiesparfonder med riskspridning gavs möjlighet att placera en mindre del av förmögenheten i icke börsnoterade företag. Regeringen beslöt den 18 Juni att också överlämna denna skrivelse till utredningen.

Flera andra skrivelser har inkommit till utredningen, bl a

från Svenska Bankföreningen, Svenska Sparbanksföreni ngen, Företagskapital AB, Trygghetsrâdet SAF-PTK och Ab landelskredit.

Utredningen har bl a med hänsyn till de framställningar regeringen överlämnat och övriga skrivelser och som får anses besvarade med detta delbetänkande funnit det angeläget att studera olika alternativ för att tillföra de mindre och medelstora företagen riskvilligt kapital. Då frågor, som rör denna företagsgrupps riskkapitalförsörjning kan behandlas fristående från andra spörsmål, som utredningen ha att ta ställning till, har den valt att redovisa dessa i ett delbetänkande.

Inledning 59

Utredningen har i de delar som behandlar införandet av särskilda investmentbolag fått del av överväganden och annat värdefullt material som tagits fram på annat håll. Sålunda har styrelsen för teknisk utveckling (STU) gJort en grundläggande studie om förutsättningarna att i sverige införa en motsvarighet till de auierikanska företagen Small Business Investment Companies (SBIC).

Utredningens delbetänkande är uppdelat i 14 kapitel. I kapitel 2 - 4 behandlas de mindre och medelstora företagens struktur och finansiella situation samt kapitalförsörjning. I kapitel 5 lämnas en sammanfattning om internationella förhållanden. I kapitel 6-14 redovisas utredningens överväganden uch förslag.

2. FÖRLTAGSBESTÅNU och SYSSELSÄTTNING 1 hmmm OCH i/EDELSTURA FÖRtTAG

2.1 Allmänt

När det gäller att bestäuuua vilka företag som avses med nn ndre och snedelstora företag har ett vanligt förekommande storleksmâtt varit att knyta an till antalet anställda. En vedertagen storleksgraderi ng är att med mindre och medelstora företag avses företag med färre án 200 anställda. Såsom mindre företag räknas sådana, som har färre än 50 anställda och som medelstora företag de, som har 50 - 200 anställda. Denna definition återfinns också i utredningens direktiv.

Utredningen hari det fortsatta resonemanget utgått ifrån denna vedertagna indelning.

De mindre och medelstora företagen utgör en mycket neterogen grupp. Förutsättningarna för att driva sådana företag är därför mycket olika nuellan skilda näringsgrenar och branscher. Inom vissa sektorer finns särskilda förutsättningar för en verksamhet i större anläggningar på grund av stordriftsfördelar i tillverkning och distribution medan andra näringsgrenar kan ha gynnsamma tekniska förutsättningar för produktion i liten skala. Denna företagsgrupp kan också ha goda ekonomiska förutsättningar om en bransch befinner sig i ett expansivt skede. Ofta bygger de mest lönsamma smâföretagen sin verksamhet kring en ny produkt eller affärsidé. De mindre och medelstora företagen inom industri sektorn är till största

Företrqçvbcävlånd m. m. 61

delen helt eller delvis verksamma som underleverantörer till de större företagen. Den talrika förekomsten av mindre legotillverkande företag inom industrisektorn beror på att man i de mindre företagen har ett specifikt tekniskt kunnande som gör att man på ett effektivare sätt kan producera konnponenter än vad som skulle vara fallet vid produktion i de större företagen. Genom sin underleverantörsroll medverkar även dessa företag indirekt i de större företagens export.

Ett område där de mindre företagen enligt flera undersökningar hävdat sig väl gäller innovationer. Nya idéer, utveckling av prototyper samt kännedom om förutsättningarna för marknadsföring av en färdig produkt är viktiga faser i innovationsprocessen, vilken äger rum huvudsakligen i de mindre förtagen eller utgör drivkraften för att igängsätta sådana företag.

De mindre företagen nar inte sällan goda förutsättningar till ändrad inriktning av produktionen, vilket gör att de relativt lät kan anpassa sig till nya produkter och nya marknader. Detta är delvis Detingat av en ofta lägre automatiseringsgrad, varför de relativt enkelt kan ställa om sin produktion till marknadens krav. En stor kostnadsmedvetenhet är nödvändig i dessa företag, vilket delvis hänger samman med att man i större företag ofta kan driva parallella produktutvecklingsproyekt, medan man i mindre företag i högre utsträckning är hänvisad av ekonomiska och personella skäl att söka se till att ett enskilt utvecklingsprojekt lyckas.

Utmärkande för de mindre och medelstora företagen är även att företagarens personlighet och detaljkunnande ofta spelar en större roll för företagets skötsel och utveckling än vad som är fallet i större företag. Därmed följer ofta ett stort engagemang i företaget. Smâföretagarens kännedom om kundernas problem och önskemål kombinerat med en förhållandevis

m. m. sou 1981:95

62 Företagsbcávrånzl

i verksamheten samt en smidig beslutsstrukhög flexibilitet tur man i högre utsträckning än bland större företag gör att särskilda önskemål eller finna lösningar som kan tillgodose är individuellt avpassade för varje enskilt fall.

Vid årsskiftet 1900/81 uppgick antalet registrerade företag i Sverige till ca 430 000 stycken enligt centrala företagshos statistiska ungefär hälften av registret centralbyrån. detta antal av egenföretagare, som ensamma utan någon utgörs anställd driver viss verksamhet. Resterande företag, ungehar en eller flera anställda. Av färligen 210 000 stycken, dessa ár ca 208 500 att hänföra till nnindre och medelstora och endast 1 500 företag till större :ned fler än 200 företag anställda.

i Sverige utgörs alltså av 39 procent av företagsbestårldet mindre och :nedelstora I tabell 2.1. redovisas antaföretag. med anställda på nio olika branscher let företag uppdelat den av statistiska centralbyrån uppställda standarden enligt för ziäringsgrensindeluii ng (SNI-kod).

m. m. 63 Föreragsbesvzlnd

Tabell 2.1. Antalet företag med anställda, uppdelat i branscher och storleksklass per 1980-12-31 a)

Näringsgrupp A n t a l f Ö r e t a g SNI-kod A n t a l s y s s e l s a t t a -49 50-199 200- totalt

1 Jordbruk skogsbruk 37 431 67 20 37 924

2 Gruvor mineralbrott 383 9 2 394

3 Tillverkningsindustri 21 242 1 5ub 609 23 350

4 El-, gas- och Vattenförsörjning 328 39 11 378

5 Byggnadsverksamhet 23 080 295 59 23 443

6 Varuhandel Hotell 0 restaurang 48 917 003 211 49 931

7 Samfärdsel, post, tele 14 891 219 62 lb 172

8 Banker, försäkr. bolag, fastighetsförv, uppdragsverks. 27 Ubb 340 147 27 543

9 Offentlig förvaltning 0 andra tjänster 33 357 394 446 34 197

Totalt ZUÖ 631 J 674 1 573 211 938

Källa: Centrala företagsregistret (SCB)

a) Uppgifterna bygger på inlämnade arbetsgivaruppgifter och mervärdesskatteredovisningar. Dessa kan vara något ofullständiga. Likaså kan branschklassificeringarna vara något osäkra.

64 m. m. SOU 9211:95 FÖ!(I(lg.S'[7(*.S'IåI1d X tabell 2.2. redovisas det antal företag som vid tid;unkten för uppgifternas sammanställande ej hade någon anställd.

Tabe11 2.2. rmtal företag som drivs som enmansföretcg per 1980-12-31 Näringsgrupp SHI-kod 1 Jordbruk, skogsbruk 108 991 2 Gruvor mineralbrott 353 3 Tillverkningsindustri 14 900 4 E1-, gas- och Vattenförsörjning 116 5 Byggnadsverksamhet 23 853 6 Varuhandel hotell 0 restaurang 35 325 7 Sanfärdsel post, tele 10 823 8 Banker, försäkr.bo1ag fastighetsförva1tning uppdragsverksamhet 9 966 9 Offent1ig förva1tning och andra tjänster 13 725 Totalt 218 112 Källa: Centrala företagsregistret (SCB)

Företagsbestånd m. m. 65

Bland det totala antalet företag med anställda dominerar företag inom handels-, samfärdsel- och tjänstesektorn, vilka tillsammans svarar för ungefär 60 procent av antalet företag. också inom gruppen mindre och medelstora finns företag en liknande fördelning av de nämnda Bland näringsgrenarna. enmansföretagen utan anställda donnnerar ,jordbruk och skogsbruk, vilka ihop svarar för hälften av alla sådana företag.

ue mindre och medelstora företagen har inte lämnats opåverkade av de konjunktur- och strukturförändri ngar som ägt rum inom hela det svenska zuäringslivet. under det senaste decenniet har sunåföretagandet förskjutits från vissa sektorer över till andra. Bland och skogsbruk .jord- har rationaliseringar inneburit ständigt minskat antal mindre enheter. Inom industrisektorn har kunnat konstateras motsvarande i föförändringar retagsbestâzidet. Uärenxot har andra näringsgrenar ökat. I tabell 2.3. har gJorts en sammanställning över företagsbeståndets förändring är 1974 ,jämfört med år 1980 avseende mindre och medelstora företag med anställda. Tabellen redovisar det totala antalet företag med anställda vid två tidpunkter.

66 m. m. S()lJ 1981:95 Företagsbestånd

Tabell 2.3. Företagsbeståndets förändringar 1974 - 1980

Näringsgrupp Förändring i antalet företag SNI-kod Antal anställda - 49 50-199

Jordbruk - 3 253 - _ skogsbruk

Gruvor - 04 - 4 mineralbrott

T1 llverkni ngsindustri - l 413 - 71

- llb + 12 El, gas, Vattenförsörjning

+ 203 - 88 Byggnadsindusti

Varuhandel, hotell, + 695 + 33 och restaurang

- 1 229 - 24 Samfärdsel post tele

Banker, försäknbolag, - 1 706 + ön fastighets- och uppdragsverksamhet

Offeratliu, förvaltning 0 bo - 6 andra tJänster _____t

Totalt - 6 705 _____ - 04 __ Källa: Centrala företagsrcgistret (SLL)

Tabellen visar att mindre företag under 50 anställda gruppen har en nettoförlust på knappt 7 UUU företag,- under perioden. Utan ingående analys är det vanskligt att dra några bestämda slutsatser un orsakerna härtill.

m. m. 67 Företagsbestånd

Avgörande för minskningen av Jord- och skogsbruk torde - såsom nämnts - vara sanunanläggningar till större enheter. Andra näringsgrenar där företagsbeståndet sninskat är bl a samfärdseln och tillverkningsindustin. Dessa förändringar torde bero på sanunanslagni ngar av mindre företagsenheter och uppköp av företag. Förändrade ekonomiska villkor har också omöJliggJort flera snindre och medelstora företags fortbesstånd. Ln analys i sistnämnda avseende har lämnats av företagsobestândskonnnittên.

Under - i år ökade konkurserna Januari september kraftigt, eller med 34 procent, jämfört med föregående år, till 2 800 stycken.

2.2. Sysselsättning

Antalet sysselsatta i landet beräknas uppgå till drygt 4 miljoner.

Under 1950-talet och fram till mitten av 19o0-talet var sysselsättningen inom näringslivet i stort sett oförändrad, men en kraftig förskjutning mellan branscherna ägde rum. Medan arbetskraften, som var verksam inom jordbruk, skogsbruk och fiske sJönk fram till nntten av 1900-talet ökade varuproducerande näringar och tJänstesektorn. Från mitten av 1900-talet har industrisysselsättningen minskat och inom tJänstenäringarna har en stagnation inträffat under 1970-talet. Antalet sysselsatta inom näringslivet har häri genom uninskat.

Ett sätt att beskriva sysselsättningen inom näringslivet ar en redovisning av antalet ârsverkerl inom respektive företags storleksklass. med ârsverk menas den totalt arbetade tiden inom respektive storleksklass di viderat med den normala arbetstiden under ett år. :som franugår av tabell 2.4. svarade de mindre och medelstora företagen för något över 30 procent av antalet utförda årsverken år 1900.

Man kan inte göra en direkt Jämförelse mellan antal ârsverken och antal sysselsatta eftersom detta skulle ge en underskattning av det senare antalet på grund av nlânga deltidsarbetande personer.

m. m. sou 1981:95 68 Företagsbestånd Tabell 2.4. Antal årsverken fördelat på företagsstorlek Näringslivet (SNI 1 - 9) Proc U - 49 50 - 199 200 - Totalt År % 25,2 11,4 63,4 100,0

Antalet årsverken i nnindre och medelstora företag har minskat sedan mitten av 1970-talet medan det omvända förhållandet för de större företagen. Förklaringar till gäller dessa torde stå att finna 1 samma orsaker som förändringar Det bör också framhållas att de påverkat företagsbestândet. näringarna har en stor del deltidsarbetgänstepruducerande tande, vilka antalsruiässigt inte är obetydligt. Inom exemhotell- och restaurangnäringen var år 1973 drygt 40 pelvis deltidsanställda. Motsvarande tal 1977 var drygt 50 procent procent.

Företagsbestånd m. m. 69

Även om de mindre och medelstora företagens andel av antalet ârsverken minskat något är det viktigt att framhålla denna företagsgrupps betydelse för att främja sysselsättningen. En undersökning som genomförts i Förenta Staterna, Massachusetts Institute of Technology (program on Neighbourhood and Regional Change) visar att den största andelen av nya arbetstillfällen skapas bland de minsta företagen med mindre än 50 anställda. Enligt undersökningen, som omfattade perioden 1969-1979, svarade dessa företag för drygt 77 procent av alla nyanställni ngar. En fransk undersökning visar, att under perioden 1976-1979 skapades 380 000 nya arbetstillfällen i franska mindre och medelstora företag. Även om förhållandena i dessa länder skilJer sig frân de svenska marknadsvillkoren ger resultaten en indikation på att det främst är inom de mindre och anedelstora företagen som nya arbetstillfällen kan skapas.

Eözändxinsslziuom lneustnia

Industrins utveckling under 1970-talet skilJer sig i flera avseenden från utvecklingen under 1950- och 1960-talen. Den tidigare Jämna och goda tillväxten av företagsbeståndet har följts av en mera ryckig och ojämn utveckling. Åren kring mitten av 1960-talet framstår som en brytpunkt. l-.fter den tidpunkten minskade industriföretagsbestârudet. under perioden 1970 - 1975 har antalet företag inom industri sektorn varit i det närmaste oförändrat, men har fram till 1980 minsat bland de mindre företagen.

De iakttagbara förändringarna har också påverkat industrisysselsättningen. Denna nådde sin kulmen omkring år 1905. Sysselsättningsutredningen konstaterade i sitt betänkande (S00 1979:24), att inom industrin hade under 1970-talet sysselsättningen i mindre företag minskat, ökat i större

70 m. m. Företagsbestånd

samt varit oförändrad i mellangruppen. Av intresse företag kan vara sysselsättningsutvecklingen inom vad som kan klassificeras som tillverkningsindustri, byggverksamhet och Andelsmässigt har tillverknings- och uppdragsverksamhet. byggnadsindustrin minskat :nedan uppdragsverksamheten stadigt ökat.

Medeltalet sysselsatta inom tillverkningsindustri n i genomsnitt under 1975 - 1978 var l 018 5Uu för att 1979 perioden ha minskat till 968 UUU. Trots en konjunkturuppgârug 1979 har sysselsättningen fortsatt att nninska. De mi ndre och medelstora företagens andel av den totala sysselsättningen inom tillverkningsindustrin uppgår till ungefär ;SU procent.

åezvicsnärlnaâ:

Servicenäringarna eller de tJänsteproducerarlde sektorerna av heterogenitet. Inom dessa sektorer förekommer präglas artskilda verksamheter såsom t ex försäkringsverksannzhet och bi lreparationsverksamhet.

Serviceföretagens fördelning på storleksklasser framgår av tabell 2.5. Över hälften av antalet företag hade år 1976 en anställd (omräknat i årsverken). Här kan även förehögst och eventuella familJenaiedlenuunar vara verktagetskinneluavare sauuna. Denna grupp av företag svarade för endast 3,5 procent av det totala antalet anställda. Företag med över 50 anställda utgJorde 1976 endast en procent av totalantalet men svarade för hälften av arbetsstyrkan.

Företagsbestând m. m. 71 Tabell 2.5. Serviceföretagens fördelning på storleksklasser197o a)

a) Tabellen baserar sig på uppgifter från näringsgrenarna med SNI-kod 502, 61, 62, 63, 711, 832, 92 och 95. Källa: SOU 1979:74

Ett anfattande nlaterial om utveckling inom enskilda branscherna i näringslivet redovisas i Sysselsättningsutredni ngens huvudbetänkande, bilaga 3 (S00 1979:27). Redovisningen är inte uppdelad på storleksklasser utan ounfattar varje delhransch i sin helhet.

2.3.

Företagsform

Ue vanligaste bolagsformerna är aktiebolag, Iiandelsbolag, konmanditbolag och enkelt bolag. En översyn av de tre sist nämnda företagsformerna har företagits helt nyligen och resulterat i ny lagstiftning, lagen (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag.

72 Företagsbestånd m. m. SOU .981:95

Av lagen framgår bl a, att ett handelsbolag föreligger om tvâ eller flera har avtalat att utöva näringsverksamhet i bolag. Denna definition: innebär en avsevärd utvidgning, av användningsområdet för handelsbolagen och motsvarande inskränkning för de enkla bolagen, vilka endast får användas då det är fråga om icke näringsdrivande verksamhet eller då fysiska personer har avtalat att i bolag driva _jordbrui eller skogsbruk eller uthyrning som inte är underkastad bokföringsplikt.

Dessa förändringar auedför att mindre företag som före den 1 ,juli 1981 drevs som enkla bolag mäste byta företagsform om de utövar näringsverksamhet, som är bokföringspliktig. »xntalet enkla bolag kommer därför troligen att minska.

En annan lagändring som torde få konsekvenser för de mindre företagen är att lägsta aktiekapital i ett aktiebolag inte

får understiga 50 000 kr efter årsskiftet 1981/82. Det kan

påverka företagandet att i ett etableringsskede i stället välja handelsbolaget eller kommanditbolaget som bolagsfornn. Det totala antalet företag redovisas i tabell 2.6., fördelade på storleksklasser och ,juridisk form.

Tabell 2.6. Antal företag fördelade på storleksklass och ,juridisk form med anställda 1980-12-31 Storleks- Handelsklass, an- Juridisk bolag och tal syssel- form Enkelt kommandi t- Aktie- Totalt satta bolag bolag bolag - 49 6 642 15 651 74 963 97 256

Företagsbesrånd m. m. 73

I redovisningen bortses från stiftelser, ekonomiska föreningar samt företag utan anställda. Som synes om man Jämför totala antalet företag med andra tabeller i det föregående saknas dessutom uppgifter i flera fall, vilket kan påverka tillförlitligheten.

Tabellen visar således att bland de här redovisade mindre och medelstora företagen utgör aktiebolagen totalt inemot 80 procent. En förhållandevis stor andel mindre företag är organiserade som handelsbolag eller 16 procent. Denna andel kan av skäl som redovisats ovan förväntas stiga :nedan antalet enkla bolag minskar. Tabellens uppgifter bör tas med stor försiktighet. Om alla företag unedräknas torde aktiebolagen, som förmodligen är de mest ordentligt redovisade, utgöra en mindre del.

Dä det gäller fördelning på ruäringsgreuiar består exempelvis affärs- och hotellbranschen till en tredJedel av handelsbolag. I övrigt dominerar aktieoolagen, särskilt inom industri sektorn.

74 S()l) 1981:95

3. UE MIHURE OCH HEUlLLblURA FÖRLTÄUENS FINANSIELLA SITUATION

3.1. Inledning

Ue mindre och medelstora företagens finansiella situation har bel/sts av många utredningar eller blivit föremål för undersökningar av ekonomisk eller annan karaktär. Jet är behäftat med stora svårigheter att göra bedömningar av lönsamhetsutvecklingen och kapitalstrukturen i företagsgruppen som helhet. Detta beror på en rad faktorer, bl a svårigheten att fâ fram ett pålitligt statistiskt material för de nzindre och nuedelstora företagen. Företagsgruppen är i sig unycket heterogen vad gäller verksamhet och ägarstruktur. Det största antalet mindre och medelstora företag återfinns i de tjänsteproducerande näringarna. Dessa näringar innefattar så artskilda verksamheter som t ex fi nansbolag och oi lverkstäder. De tjänsteproducerande företagen har mycket skilda förutsättningar vad gäller t ex kapitalanskaffning och deras kapitalstruktur skilJer sig avsevärt, uetingat av den verksamhet man ägnar sig åt. Inom varuhandeln och även i hotelloch restaurangnäringen arbetar företagen t ex med en generellt sett högre andel främmande kapital än vad som gäller för industriföretag. oetta beror främst på att man i de först nämnda branscherna arbetar med en högre omsättning på kapitalet.

Med dessa skillnader följer ;uetodsvärigheter att göra en helhetsbedömni ng av den finansiella situationen över samtliga näringsgrenar. iiärtill krävs att man genomför et: stort antal sektorstudier varvid man, särskilt när det gäller de tjänsteproducerande företagen, får bryta ner näringssektorerna på ett stort antal näringsgrenar. ett sätt att genomfö-

Fi;iunxiøringxsilzunion

ra undersökningar kan t ex vara att som statens industri verk gå ut med en enkätundersökning. Sliluzs undersökning gällde nnindre och medelstora industriföretag i tskilsturlaregionen.

Förutom skillnader som kan hänföras till olikheter i bransch eller näringstillliörighet konumer de speciella förhållanden som råder i det betydande antalet eninansägda där företag, företagaren själv ofta gör en arbetsinsats som är :mycket svår att uppskatta. Särskilt bland de allra minsta företagen kan det vara svårt att SkllJâ företagets finansiella situation och ägarens privatekonomi. Ägarens har förlöneuttag hållandevis stor betydelse för de mindre företagens lönsamhetsutveckling. Löneuttagets storlek påverkas av skattemässiga förhållanden.

Det hari olika sammanhang konstaterats att det bland de mindre och medelstora företagen finns en stor vad spridning gäller kapitalstruktur och lönsamhetsutveckling. Uftast hittar man inte oväntat de mest lönsamma småföretagen i expansiva branscher. småföretag som kan visa upp en god lönsamhet är för det mesta företag som bygger sin verksamhet en kring ny produkt eller affärsidé.

Mindre företag i sådana viäringar är ofta nyetablerade företag som befinner sig i snabb tillväxt. Ett bra exempel på detta var utvecklingen inom dator- och elektronikbranschen under 1970-talet, där ett stort antal företag etablerades. Många av dessa kunde redan efter en förhållandevis kort tidsperiod uppvisa en :mycket god lönsamhet.

Företag i snabb tillväxt uppvisar ofta en växande skuldsättningsgrad. Tillförseln av egna vi nstniedel är ofta otillräcklig för att företagen skall kunna undvika en ökad skuldsättning. De har även större svårigheter att attrahera riskkapital än de större börsnoterade eftersom de i motföretagen sats till dessa inte har tillgång till aktieoch värdepappersmarknaden.

76 Finansieringssituation

I det följande avsnittet framkommer bl a att de mindre och nnedelstora företagen i allmänhet har en lägre soliditetsnivå (eget kapital i procent av totalt kapital) Jämfört med de större företagen. Uetta innebär bl a att företagsgruppen i gemen har högre känslighet för lönsamhetsförändri ngar.

En lönsamhetsförbättri ng gör att företagen, på grund av hävstångseffekten, kan uppvisa en hög avkastning på det egna kapitalet. Eftersom skuldsättningen är hög saknar man emellertid i förhållandevis stor utsträckning motståndskraft att möta tillfälliga lönsamhetsförsälnlringar. Sådana förändringar kan därigenom orsaka en förhållandevis hög utslag-ning i företagsgruppen. Uen höga skuldsättningen får även som följd att företagsgruppen är mycket känslig för ränteförändri ngar. De senaste årens räntehöjningar har inneburit svårigheter för företagen, eftersom det har höjt kostnaden för upplånat kapital och därigenom skärpt kraven på lönsamhet.

Det finns tecken som tyder på att den låga Soliditeten och det höga ränteläget har .ni nskat företagens investeringsbenägenhet. Detta har ol a medfört att många företag avstått från investeringar som i sig har en hög lönsamhetspotential. De mindre och medelstora företagens problem kan sålunda till relativt stor del hänföras till den existerande kapitalstrukturen i företagsgruppen och de effekter som uppstår av ett allt högre ränteläge.

3.2. :Jen finansiella situationen

Under årens lopp har det företagits olika undersökningar om mindre och medelstora företags finansiella struktur och lönsamhetsutveckling. Utunärkande för sådana undersökningar är att de varit inriktade på företag inom industri sektorn.

Finansieringzvsitualion

Utredningar som bör nämnas är bl a den tidigare nämnda undersökningen av statens industriverk angående mindre och medelstora företags finansieringssituation (SINu 19öU:15) samt de årligen återkommande rapporterna från Sveriges verkstadsförening.

Undersökningarna ger vid handen att de mindre och medelstora företagens lönsamhet generellt försämrats under 19/U-talet. Jämfört med 1960-talet befinner sig företagen i en besvärlig situation med förhållandevis låg avkastning på eget och totalt kapital samt en hög skuldsättning.

I industri verkets undersökning om mindre och nnedelstora företags fi nansieri ngssituation konstateras att soliditeten, d v s graden av företagens eget kapital, varit låg under 1970-talet. Detta förhållande gäller även för näringslivet i allmänhet. I bl a den senaste långtidsutredningen (SOU 1960: 52) framgår det att skuldsättnizigen ökat trendmässigt bland industriföretag under det senaste årtiondet.

3.1. visar att Soliditeten Diagram sjunkit i samtliga företagsklasser mellan 1960-talet och 1970-talet. Skuldsättningen är hög för samtliga företagsgrupper. Att Soliditeten bland de mindre och medelstora företagen under 1970-talet inte sjunkit ytterligare utan legat på en någorlunda oförändrad ni vâ kan sannolikt delvis förklaras av att den redan nått ned till den i praktiken absolut ni vä som kan lägsta medge en ökad skuldsättning.

78 Filinmiørizzgxxmmlion S()lU 1981:95

Diagram 3.1 Soliditetsutveckli ungen i tillverkningsi lldJstrin, 1905 - 1979, Uppdelât på företagsstorlek Procent nun-uu. -500 anst 45 z---- 200-499 anst i--á 100-199 anst --u---m 50- 99 anst -, -o-o-o-o 20- 49 anst

40- _ .. .

35.. 0%_

30-\ \

20- \._/

å I I I I I I I I I | 1965 1970 75 1979 År

Källa: SUS-företagen, statens industri verk

Värt att notera är att de saiinsta företagen, under 5U anställda, har en genomgående lägre Soliditet än de övriga storleksklasserna. I mitten av l9uU-talet var Soliditeten bland mindre och medelstora företag omkring 3U procent. Därefter sJönk den för att i slutet av det ârtiondet ligga på endast drygt 20 procent för företagsgruppen.

Fi:imixiari;zgsxilzlzzlimi 79

Ue mindre och medelstora företagen har en högre skuldsattning än de större företagen. Skillnaden mellan företag i olika storleksklasser har emellertid minskat under de två senaste årtiondena. Vid nntten av 1900-talet låg de större företagens Soliditet omkring 15 procent högre än de mindre företagens. Pâ 1970-talet har skillnaden varit unkring fem procent.

Den främsta anledningen till den försämrade soliditetsutvecklingen är att lönsamheten i näringslivet försänrats under en läng tidsperiod varför nnnskade vinstavsättningar lett till att man i ökad utsträckning lânefinansierat investeringar.

som framgår av tabell 3.1 har nedgången av internt tillförda medel inom industrin varit kraftig nellan åren 1974 och 19/7. Tabellen visar utvecklingen i löpande priser, varför de reala förändringarna är större än vad som framgår av tabellen.

Tabell 3.1. Genomsnittliga värden för internt tillförda nedel, bruttoinvesteringar och långfristiga skulder 1974 och 197/ (mkr),industrin.

Antal anställda 20-49 uu-99 luu-199 zuu-499 buu-

Internt tillförda 1974 423 1 127 2 270 7 764 71 99U medel/företag 1977 3U5 1 014 1 637 4 2u2 33 172

Bruttöi-r-li/_es-te-“u- 1974 543 771g 1 415 3 595 4;- 131

ringar/företag 197/ 383 BUB 1 735 3 842 45 312 u_ Långfristiga 1974 59 157 249 514 a 3:0 skulder/företag 1977 222 3lU 709 2 509 27 210 (nettoökningarj

Källa: Statens industriverk

80 SOU 1)81:95 Finari.vieringssituation

Uen genomsnittliga investeringsnivân har hållits relativt stabil mellan de tvâ tidpunkterna, vilket inneburit stora nettoökni ngar av de långfristiga skulderna.

Sveriges verkstadsföreni ng har sedan 1903 årligen anal_,serat lönsamheten inom verkstadsindustrin. Undersökningen omfattar onkring 330 företag/koncerner med drygt 20.; UUL anställda. Verkstadsföreningens uppdelning i företagsstorleksklasser avviker något från vad man traditionellt avser med mindre och medelstora företag. Till nnindre företag räknas här verkstadsföretag med mellan 70 och 100 anställda. medelstora verkstadsföretag är de företag som har mellai 151 och 500 anställda. Vid Jämförelse med andra undersökningar visar det sig att de resultat som framkommer i verkstadsväl avspeglar den finansiella utvecklingen i såväl rapporten industri i allmänhet som i företag med färre än 70 företagen anställda.

Materialet visar att den genomsnittliga avkastningen på eget kapital varit låg under den senaste sexârsperiouen ise tabell 3.2.), 1975 - 1980. under hela perioden, 1903 - 1980, var avkastningen för samtliga företag omkring 10 procent. Motsvarande värden för perioden 1975 - 1980 ligger på drygt sju procent.

Tabell 3.2. Uen genomsnittliga avkastningen på eget kapital före skatt i procent 1903-1980 inom Verkstadsindustri n

Storleksklass 75-150 151-000 över 000 Totalt antal anställda År

Källa: Verkstadsföreningen

Finansieringssituation 81

Detta kan Jäiiiföras med den avkastning soiii på eget kapital uppnåddes under de tvâ föregående sexårsperioderna 1963 -

1968 respektive 19b9 - 1974 då den genomsnittliga avkast-

ningen var omkring 11 procent för Som samtliga företag. framgår av tabell 3.2. uppvisar mindre större vaföretag riationer vad gäller avkastning på det än vad egna kapitalet som är fallet för de större företagen. detta beror främst pâ att de mindre i allmänhet företagen har en högre skuldsätt-

ning, varför hävstångseffekten då blir kraftigare.

Verkstadsföretag med mellan 75 och 150 anställda uppvisade en kraftigt försämrad lönsamhet mellan 1970 och 1978 (se

diagram 3.2.). Därefter inträffade en förbättring av lönsam-

heten under 1978 och 1979. fortsatte under Förbättringen 1980.

Diagram 3.2. Lönsamhetsutvecklingen 1903-1980 inom verk-

stadsföretag med 75-150 anställda

% 1 = Avkastning på eget kapital töre skattme) - -° = Avkastning på totalt kapital töre skatt (Fit) 1a " = Vinsttöre skatt/omsättningen 16 j

x

m Å / \

a l \ l _zh _ f* X I

,\ _\\ x /

V/“s x\ Z

6 \ /,« \ I w \ z x z . . \

x

. v

f

4 \ a_ \._

/ \\\_///// =v,/

2x.

(1.

\_\,/.

0 i l i i I l i I l i i i l i 1 i 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 74 73 75 76 77 78 79 80

Källa: Sveri ges verkstadsfüreni ng

82 Fina nsieririgssituation

Trots lönsamhetsförbättringen under de sista åren på 1970talet när avkastningen på det egna kapitalet 1980 inte upp till den avkastning som gällde under den första hälften av 1970-talet.

Även för verkstadsföretag med mellan 151 och 5u0 anställda innebar utvecklingen mellan 1975 och 1978 en drastisk försämring av lönsamheten (se diagram 3.3.). under 1979 inträffade en förbättring vilken ytterligare förstärktes under 1980.

Diagram 3.3. Lönsamlietsutvecklingeii l9b3-l98U inom verk- % stadsföretag med 151-500 anställda

-n GI -ø ä -ø h! .-0 å

11-*.L \; all. \\ /

\ *\_§§__-__I

4 \\W

. j .v

x . f ° J

X k 1/

2 \_ /

0 \\ y

. . u \i

..._- = Avkastning på eget kapital tore skatt (Re) _z -° - 4 _ä__ = Vinst töre skatt/omsättningen -6 [_14 l L 1 I i i i 1 11

6364658667686970717273747576 al_ u_ eo är

Källa: Sveriges verkstadsföreni ng

Finansieringssituation 83

Lönsamhetsni vån för företagsgruppen är dock klart otillräcklig, eftersom avkastningen på det egna kapitalet för 1950 är ;jämförbar med den avkastning, som uppnåddes 1965 och 1970, d v s de sämsta åren under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet.

Lönsainhetsutvecklingeru skall Jämföras med företagens skuld-

ränta. Den genomsnittliga skuldräntan är den ränta som företaget betalar på sina skulder. Skuldräntan kan inte direkt jämföras med bankräntan eftersom den består av både räntebärande och räntefria skulder. Det finns emellertid ett stark sanband däremellan.

Den skillnad man får genom att Jämföra avkastningen pâ det totala kapitalet och den genomsnittliga skuldräntan (räntemarginalen) är ett mått på den finansiella risk som företaget arbetar med. Om avkastningen på det totala kapitalet är lägre än den genomsnittliga skuldräntan tvingas företaget att betala sina räntekostnader med det egna kapitalet. Vid hög skuldsättning, d v s låg då räntekostsoliditet, naderna i nomi nella kan förväntas vara äts belopp höga sålunda det egna kapitalet upp förhållandevis snabbt. Soliditeten kommer i ett sådant att läge sJunka.

I diagram 3.4. redovisas räntemarginalens utveckling bland verkstadsföretag under perioden 1963 - 1980.

84 Finansieringssituation

3.4. Räntemargi nal rs) inom verkstadsföretag Diagram (RT- 1963-1980

Procent

7 e f ore ag m t 151 500 ans t -c--c---u

företag m 75-150 anst A

e |

;K

U r

U1 -r-

\r I

z *. / CO I

1 \; t,

x

\J ;J 0 “s \ , \. - _a_

\ /

I U I I I I I 7 I I I I I I I I 1963 1965 1970 75 1980 År

Källa: Sveriges verstadsföreni ng

3.4. har bland verk- Som framgår av diagram räntemarginalen sjunkit alltsedan mitten av 197U-talet. Melstadsföretagen lan âren 1977 och 1979 var räntemarginalen negativ. Föredä betala räntekostnader med det egna katagen tvingades Frân 1979 till 1980 förbättrades situationen något pitalet. så att åter blev positiv. värdena för 1980 räntemarginalen emellertid samma nivå som de sämsta åren ligger på ungefär

på 1960-talet.

Finansieringssituation

Man får ta i beaktande den finansiella risk som företaget utsätter sig för då skillnaden mellan avkastningen på totalt kapital och skuldräntan är liten samtidigt som soliditeten är låg i företaget. En förhållandevis marginell förändring av avkastning på totalt kapital (vid hög skuldsättning) ger en stor effekt på det egna kapitalet. En lönsamhetsförsämring i ett sådant läge kan utsätta för finansiella företaget påfrestningar.

Som tidigare nämnts har antalet konkurser ökat kraftigt mellan 1980 och 1981. Detta torde na ett samband med här ovan relaterade förhållanden.

samtidigt som skuldsättningen är hög bland företagen ?nar även kostnaderna för unkapitalupplâning stigit kraftigt der de senaste åren. Anledningen till detta är att det skett en generell höjning av di skontot under 1970-talet. Under den senaste tiden, 1980-1981, har di skontot höjts påtagligt och för närvarande ligger den allmänna räntenivån på en högre nivå än någonsin förut. Den allmänna ränteni vån har stor betydelse för företagens lånekostnader. detta eftersom räntan på de flesta lån är knuten till di skontot.

I diagram 3.5. redovisas medelräntan för affärsbankernas utlåning under perioden 1903-1980 och lönsamheten anätt som avkastning pâ totalt kapital bland verkstadsföretag. Utlåni ngsräntan från 1970 och framåt gäller vid lån mot inteckning i industrifastighet. Dessförinnan (1903 t o m 1909; gäller räntan för checkräkningskredit. Som framgår av diagram 3.5. har gapet mellan avkastningen på det totala kapitalet och utlåningsräntan från affärsbankerna vidgats betydligt alltsedan mitten av det förra ârtiondet.

Finansieringssituation

Diagram 3.5. Affärsbankernas medelränta, avkastning på totalt kapital bland verkstadsföretag 1963 - 1980

Procent 15 0:0 Affärsbankernas medelränta vid ut|åning ---- 1963-1969 vid checkräkn 1970-1980 inteckning i industrifastighet -v---c--o Avkastning tot kap verkstadsföret 75-150 anst nya i: Avkastning tot kap verkstadsföret 151-500 anst

1 r v n I I I I I 65 1970 75 1980 År 1963

KäHa: Riksbanken, Sveriges verkstadsförening

I siutet av 19b0-ta1et och början av 197U talet 155 utlåningsräntan och avkastningen på det totaia kapitalet på ungefär sannuua nivå, :nedan gapet dem euaeHan de senaste åren 011vit betydande.

Finansieringssituation

De höga utlåningsräntorna medför bl a att avkastningskraven på investeringar som nelt eller delvis lånefinansieras måste ställas höga för att möjliggöra för företaget att betala räntekostnader på upplånat kapital. Som framgått tidigare har de mindre och medelstora företagen en lägre soliditet än de större företagen. Detta nedför bl a att företagsgruppen har en förhållandevis hög räntekänslighet. lzn avvikelse från en förväntad avkastning på lånefinansierade investeringar kan i ett sådant läge utsätta företaget för stora finansiella påfrestningar. Även företag med god soliditet kan, när utlåningsräntan är hög, avhålla sig från att genomföra investeringar som helt eller delvis lånefinansieras. Enligt en undersökning 1) som genomfördes i Förenta Staterna 1980 medförde det höga ränteläget att omkring 80 procent av de mindre företagen, under 100 anställda, inställde eller senarelade planer att utbygga verksamheten. Ungefär 90 procent av företag som hade planerat att nyanställa arbetskraft inställde eller senarelade dessa planer av orsak. Det

saunna

kan inte uteslutas att liknande förhållanden kan gälla även i Sverige. Särskilt besvärligt är det för företag som befinner sig i ett etableringsskede el ler JUST. påbörjat sin verksamhet, att under de första åren uppnå en avkastning som möjliggör för företaget att kunna klara av att betala tillbaka upplånat kapital och räntekostnader. De höga lånekostnaderna kan därigenom verka hänmuande på antalet nyetableringar.

Här redovisade undersökningar bekräftar alltså entydigt att de mindre och medelstora företagens finansiella situation har försämrats under 1970-talet.

1) Federal monetary policy and its effect on small business. Report of the committee on Small Business, House of Representatives, 90th Congress, second session.

Finansieringssituation

En låg lönsamhetsnivä koirbinerat med en ökad upplâni ng till växande räntekostnader har lett till en försvagning av soliditeten bland företagen.

I industri verkets rapport (SIM) 1980:15) om mindre och medelstora företags fi nansieri ngssituation framkommer det bl a att de flesta mindre och medelstora företagen inte har Ilågra att erhålla krediter. Uetta trots en redan hög problem skuldsättningsgrad. Pâ längre sikt nedför emellertid en hög skuldsättni ng att företagen kan få svårigheter att erhålla lânekapi tal. Uärtill kommer att en ökning av skulderna ger ökade krav på framtida amorteringar, vilket ytterligare skärper kraven på lönsamhet.

I den senaste långtidsutredningen har det bedömts som angeläget att det sker en tillväxt av ägarkapitalet uland företagen. Där framkommer även att detta inte enbart kan ske genom tillförsel av företagens egna vi nstmedel, främst på grund av den låga lönsamhetsni vän, utan det krävs också att företagen utifrân får ett ökat tillskott av riskkapital.

S()lJ 1981:95 89

4. DE MINDRE UCH MEDELSTURA FÖRLTAGENS láAPlTAL- FöRsöildNlilü

4.1. Allmänt om kapitalförsörjningen

De mindre och medelstora företagens behov av kapital tillgodoses i skiftande former. I det fölJäHd8 lämnas en kort redogörelse om kapitalförsörjningen inom näringslivet ned huvudsaklig inriktning på de mindre och medelstora företagen. Kapitalförsörjningsfrâgor ned avseende pâ denna företagsgrupp har tidigare behandlats av olika utredningar. Kapitalet i ett företag är dels främmande kapital och dels eget kapital. Med riskkapital brukar inte sällan avses eget kapital och sådant främmande kapital som kan anses utgöra en mellanform nellan eget kapital och traditionellt lânekapital. Så har exempelvis gjorts i utredningens direktiv. Utredningen godtar denna definition, vilket dock inte får leda till den föreställningen att det övriga främmande kapitalet inte skulle vara riskoärande. Allt kapital som arbetar i ett företag måste anses vara i olika grad riskoärande.

Vad först gäller det främmande kapitalet tillgodoses detta i första hand genom krediter hos oankerna. Vid sidan av dessa har tillkommit nya kreditinstitut och andra organ som bidragit till att utveckla nya former för kreditgivning till näringslivet. I det sammanhanget bör omnämnas finansbolagen och nytillkomna statliga specialinstitut. uen allmänna pensionsfondens tillväxt har i inte ringa omfattning ökat utbudet av krediter samt föruttillskapat gynsamma sättningar för en ökad användning av s k mellanhandsinstitut.

90 m. m. Kapitalförsörjning

kredit- och utestående Den organiserade kapitalmarknadens lån den 31 decenber 1980 totalt till drygt 530 miluppgick kr. Av den totala utlâningen gick omkring 250 mil- Jarder Jarder kr, eller 43 procent, till näringslivet. Som framgår av tabell 4.1. dominerar banker och mellannandsinstituten både den totala utlåningen och den utlåning som gär till näringslivet. Bankernas andel av utlâningen är något större än mellanhandsinstitutens. Av den totala utlâningen till näringslivet har bankerna en andel på omkring 37 procent. hellanhandsinstitutens andel utgör ca 32 procent. I har de statliga lânefonderna och regionala utveckövrigt lingsfonderna en andel på drygt 15 procent av utläningen till näringslivet.

Tabell 4.1. kreditinstitutens utlåning till näringslivet (icke finansiella företag) och totalt 1980-12-31 (milJoner kr)

Utlâning b Utlåning % totalt näringsliv Banker 228 822 39,4 92 473 37,2 bankernas byggnads-

Statl. lânefonder och

Källa: SCL

Kupitulfönvörjning m. m. 91

I tabell 4.2. redovisas kreditinstitutens till utlåning näringslivet fördelat på olika näringsgrenar. Som framgår av tabellen svarar näringssektorn och fastighetsförvaltning, uppdragsverksamhet för den största andelen av kreditinstitutens utlåning. sektorns andel uppgår till 45 prodrygt cent. andel Tillverkningsindustrins av utlåningen är omkring 20 procent. I övrigt är kreditinstitutens utlåning fördelat på relativt små poster bland näringsgrenarna. Noterbart är att tJänste- och servicesektorerna dominerar den totala utlâningen.

Tabell 4.2. Kreditinstitutens utlåning (exkl prioriterade byggnadskreuiter) till näringslivet fördelat på näringsgrenar 1980-12-31 (mildoner kr) v. /0

Varuhandel, restaurangoch hotellrörelse 2b 118 10,7 Samfärdsel, post- 0 tele 8 70:5 3,/ Fastighetsförvaltning, uppdragsverksamhet 108 410 46,0 Offentlig förvaltning,

100,0 Källa: SCB

Ue förändringar som skett pâ kreditmarknaden genom tillkomsten av nya organ har pl a :medfört att bankernas andel av kredi tmark naden har minskat.

92 m. m. Kapitalförsörjning

Enligt uppgifter som redovisats av statens industri verk har bankernas andel av den totala utlâningen till de mindre och nxedelstora företagen minskat under de senaste åren. Kredi tutformning till de mi nure och medelstora företagivningens av denna företagsgrupps finansiella gen har även påverkats situation och behov. Särskilda frågor har varit hur kreditgivning vid hög ri sknivâ och behov av långfristiga krediter skall Genom att tillskapa nya institut - eller tillgodoses. genom att tillföra befintliga organ - t ex Industrikredit Ab - har vidtagits åtgärder som varit ägnade att nya resurser, förbättra de mindre och medelstora företagens finansiella situation.

Vad gäller att förse näringslivet med riskkapital har en omfattande studie gJorts av kapitalmarknadsutredningen avseende de börsregistrerade företagens försörjning med externt riskvilligt kapital (SUU 1978:13, bilaga nr 3). l-ied hänsyn till de skilda förutsättningar som föreligger mellan den företagsgruppen och de mindre och medelstora företagen kan kapitalmarknadsutredningens slutsatser inte utan vidare omfatta denna utrednings Någon motsvarande underföretagsgrupp. sökning rörande de mindre och medelstora företagen har inte gJorts annat än som berörts i kapitel 1 och 3.

Allmänt kan sägas att riskkapital tillförs företagen främst genom tillskott av befintliga eller nya ägare i utbyte mot aktier eller andra andelsbevis i företaget. I vilken utsträckning kapital placeras i akter eller andra värdepapper beror pâ en rad faktorer såsom placerarnas avkastningskrav, grad av ri skvillighet, likviditetspreferenser, förväntningar beträffande utvecklingen av vinster och andra faktorer. När det gäller mindre och medelstora företag där ägarna - företagarna SJälVä svarar för ner-parten av tillgångarna är möjligheterna att belåna andra tillgångar och dessa läns skattemässiga bahandling ofta av avgörande betydelse.En för fler

m. m. 93 Kapilalfönvörjning

talet kapitalplacerare avgörande fråga är de skattemässiga konsekvenserna av befintliga placeringsalternativ. KapitalplaceringsobJekten, som fast egendom, aktier, obligationer, konst eller andra fönnögenhetstillgângar behandlas skattennässigt olika.

Bland denna mångfald av skilua sätt att placera sina kapitaltillgångar är förekomsten av en marknad för aktier och andra värdepapper av stor betydelse. ue börsnoterade företagens tillgång till aktie- och andra värdepappersmarknader har därmed inneburit fördelar. Ue har genom notering på Stockholms fonduörs och den publicitet som man kommer i ânjutande av i nuassmedia, haft goda förutsättningar att öka intresset bland allmänheten och andra kapitalplacerare inför nyemissioner. Dessa har också ökat det senaste âret. För 1980 uppgick de registrerade nyemissionerna till Ca 3 miljarder kr, vilket kan Jämföras med senaste stora emissionsår 1970, då det totala beloppet var 2,9 milJarder kr. statsmakterna har också genom olika åtgärder bidragit till att stimulera placeringar i aktier. oenom lagen (1975:423) om skattelättnader för vissa sparformer âEnJUtE-EY den som gör insättningar på ett aktiesparkonto en sparskattereduktion med 30 procent av det insatta beloppet. Lagen(l980: 1047) om skattereduktion för aktieutdelning medger rätt till skattereduktion vid aktieutdelning upp till 30 procent av ett beräkningsunderlag som får uppgå till högst 7 500 kr för ogift och 15 000 kr för makar gemensamt under beskattningsâret.

Samma förutsättningar föreligger inte för de mindre och medelstora företagen. De är i stället hänvisade till en avgjort mer begränsad krets personer eller institut som är villiga att tillföra dem riskvilligt kapital. Ln möglig utväg har då varit att vända sig till ett mellanhandsinstitut

94 m. m. Kapitalförsörjning

eller annan finansiär som kan tillhandagâ företaget med txempel på sådana institut eller investmentboriskkapital. lag är Företagskapital Ab och Svenskaindustrietablerinssaktiebolaget (SVETAb). be mindre och medelstora företagen hyser dock ofta en motvilJa mot ett sådant förfarandeeftersom en inblandning av utomstående kan beröva företagsägaren det avgörande inflytande han har över företaget. För de allra minsta företagen och i synnerhet för de nyeta- blerade bolagen har dessutom förutsättningar ofta saknats för att erhålla riskvilligt kapital genom skilda organ eller genom försäljning av aktier eller andra värdepapper. Uessa företags xröjligheter att erhålla riskvilligt kapital synes vara begränsade till vad företagets ägare eller honom närstående personer tillskJuter. Samma begränsade möjligheter att attrahera riskkapital föreligger för de mindre företag, som drivs i annan bolagsform än aktiebolag.

problem uppkommer för de mindre företagen l sam- Speciella band med generationsskifte. Till en del sammanhänger detta med arvs- och gâvobeskattningeias utformning, vilket kommer att beröras i det fölJande. Till en del uppkomnuer då ofta behöv av utlösen av medarvingar, vilket kan vara svårt att finansiera eftersom förmögenhetstillgångarna är bundna i företaget och sauntidigt ofta lågavkastande. benna problemställning aktualiseras också i andra fall av utlösen av meddelägare.

För den som avser att placera tillgångar i olika objekt är som nämnts flera skäl utslagsgivande. Ett viktigt sådant är självfallet vad det satsade kapitalet ger för avkastning, vilken kan variera till fölJd av skattesystemets utformning. Om man bortser från de nyligen införda bestämmelserna om skattereduktion, får man vid ,jämförelse mellan några europeiska länder om avkastning efter skatt på investeringar i

m. m. 95 Kapitalförsörjning

aktier påtagliga skillnader. Um man utgår från IUU kr i vinst före skatt i bolaget, vilka helt utdelas, erhåller den relativt förmögne aktieägaren/privatpersonen med en hög marginalskatt följande avkastning.

Västtyskland 44 kr Frankrike 43 kr 90 öre Storbritannien 2b kr Nederländerna 14 kr GU öre Sverige 6 kr 7b öre

Det resultat som exemplet ger beror på dubbelbeskattningen. Vid en kommunal debitering inkomstpå 30 kr och en statlig skatt om 40 procent (LU g 2 mom lagen (1947:570) om statlig inkomstskatt) blir aktiebolagets sammanlagda skattesats oo procent.

Bolagets utdelning beskattas sedan hos aktieägaren. dubbelbeskattningen har medfört att kapitalanskaffni ng genom nyemission är dyrare än kapitalaruskaffning genom lân.

I syfte att lindra effekter för föredubbelbeskattningeuus tagen infördes de s k Annell-reglerna, som återfinns i lagen (19ö7:94) om avdrag vid inkomsttaxeringen för viss aktieutdelning. Lagen tillkom för att underlätta nyemissioner och därmed göra bolagens kostnad för kapitalanskaffning genom nyemissioner mer Jämförlig med kostnaden för upplâni ng. l fråga om utdelning på den stora del av aktiestocken, som inte omfattas av en nyemission blir reglerna inte tillämpliga. Annell-reglerna innebär att ett begränsat avdrag medges bolaget för akutdelning på nyemitterade tier och fâr uppgå till högst tio procent av vad som inbetalats för aktien och kan sägas bara delvis motverka dubbelbeskattningens effekt att försvåra anskaffningen av riskvilligt kapital.

96 m. m. Kapiralfönvörjizing

Enligt tilläggdirektiv (Uir19ö0:1U) till kapitalvinstkommitten åligger det denna att se över dubbelbeskattningsfrâgor m nu som innebär bl a att kommittén skall undersöka möJligheterna att gå över till ett system för bolagsbeskattning som ökar aktiebolagens Inöjligheter att attrahera riskvilligt kapital. kommittén har vidare att behandla frågor rörande de mindre och medelstora företagen. l direktiven framhålls att en förutsättning för att de mindre och medelstora företagen skall kunna dra till sig ri skbäranue kapital utifrån är dock i regel att utdelning kommer att lämnas. Nuvarande dubbelbeskattni ng utgör här ett hinder. Mot denna bakgrund är behovet att undanröga eller begränsa dubbelbeskattningen lika stor för småföretagen som för de större företagen.

En annan faktor som äger sanband med kapitalförsörjningen är utfonnningen av regler om förmögenhets-, arvs- och gåvoskatt, vilken påverkar de mindre och medelstora företagens finansiella situation.

Olika har vidtagits från statsmakternas sida för åtgärder att underlätta i första hand fâniansföretagerus situation, varmed enligt 35 g 1 mom kommunalskattelagen avses aktiebolag, ekonomisk förening och handelsbolag, vari aktierna eller andelarna till övervägande del ägs av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer, samt aktiebolag, ekonomisk förening och handelsbolag, vars verksamhet ar uppdelad pâ verksamhetsgrenar som är oberoende av varandra, såvida en person genom aktie- eller andelsinnehav, avtal eller på därmed Jämförligt sätt har den reella bestännnaruderätteru över sådan Verksamhetsgren och självständigt kan förfoga över dess resultat.

Som fâinansbolag räknas följaktligen inte enskild firma, enkelt bolag eller partrederi, och inte heller stiftelse och ideell förening.

Kapitalförsörjning m. m. 97

Flera betydelsefulla beskattningsfrågor rörande dessa företag är föremål för pågående utredning förutom i kapitalvinstkommittên också i 1980 års företagsskattekommittê. lifter förslag i småföretagspropositionen infördes hösten 1977 nya bestämiuelser för värderingen av förinögenheter i familjeföretag (mindre och medelstora företag) (prop l977/78z4u, bil 3, SkU 1977/78:19, rskr 1977/78:111, SFS 1977:1173 och 1174). Innebörden av de nya reglerna år att man fastställer ett substansvärde av den förmögenhet, som lagts ned i rörelsen. Substansvärdet erhålls efter avräkning av skulder och avgående poster. bet skattepliktiga förmögenhetsvärdet bestäms därefter till 30 procent av substansvärdet. En viss Justering rörande lantbruksföretag och vissa fastigheter i näringsverksamhet har företaits under våren 1981 (prop 1980/ 812193, SkU 19öU/81:61).

be genomförda ändringarna för faulilJeföretag har nuedfört en nedsättning av de beskattningsbara fömiögenhetsvärdena. bärmed har i någon mån de skattemässigt betingade problemen i sauband med företagens kapitalförsörqniuig kunnat reduceras.

Den berörda värderingsregeln bör dock ses som ett provisorium. Enligt direktiven till 1980 års företagsskattekounmittê (Dir 1979:100; ankommer pâ kommittén att se över värderingsbestälnznelserna och utforma ett system som på längre sikt löser kapitalskatteprobleiuien i fanailjeföretagen. lill kommitténs utredningsarbete hör att se över förmögenhetsskatten, arvs- och gâvoskatteru och inkonustbeskattningen för fanuiljeföretageui samt att behandla frågan om handelsbolagens och konumanditbolagens skatterättsliga ställning. Även möjligheten att genom ändrade beskattningsregler underlätta familJeföretagens försörjning med riskkapital hör till kommitténs uppdrag.

98 m. m. Kapitalförsörjning

del av kapitalförsörJningen till de mindre och En viktig medelstora företagen sker genom direkt statlig kreditgiveller stödâtgärder. Särskilt kan nämning genom statliga som sker genom de regionala utvecknas den kreditgivning Staten lämnar vidare regionalpolitiskt stöd. lingsfonderna. förekommer också i olika former. Statliga kreditgarantier av statliga s k industrilâne- Med hjälp borgensutfästelser, kan mindre och medelstora företag få industrigagarantier, rantilân hos kreditinstituten. Exportkreditnämnden ger garantier i samband med svenska företags utlandsaffärer. förekommer inom vissa uranscher. Statliga strukturgarantier

Dessa åtgärder berör väsentliga delar av företagens kapidirektiv bör utredaren

talförsörJning. Enligtvutredningens

i vilken som en direkt statlig kreundersöka utsträckning främst i form av regionalpolitiskt stöd ger de ditgivning, mindre och medelstora företagen resurser som är jämförbara med dem som står de större till buds.

Vidare bör utredaren pröva om inriktningen och utformningen av statens kreditstöd till de mindre och medelstora företaförändras och ange de principer som skall gälla när gen bör staten åt denna företagsgrupp. ul a går in med kreditstöd bör i vilka fall som staten bör kräva utredningen analysera t ex i form av garantiavgift för marknadsmässig ersättning, sitt kreditstöd. Med hänsyn till frågornas omfattning och som mäste ett ställningstagande från utden analys, föregå i dessa finns det skäl att anstâ till ett redningen delar, senare betänkande med en mer ingående redogörelse för statliga kreditformer, statliga kreditgarantier in m. Utredningen har även erfarit att det regionalpolitiska stödet är föremål för en översyn inom industri departementet.

sou 193195 m. m. 99

Kapitalförsörjning

4.2. Uankers, fi Iiansbolags och försäkringsbolags kreditgivni ng m m

Utredningen redovisar i detta avsnitt något om den kredit?gi vni ng som sker genom banker, fi nansbolag och försäkringsbolag. uetta kapitel avser inte ge någon fullständig bild av dessa instituts verksamhet, men söker förmedla en bild av deras ställning på

kreditmarknaderu.

_B_ar_1kgr

Bankinstitutens verksamhet är ingående reglerad. ue grundläggande författni ungarna är lagen (1955:183) om bankrörelse (BL), lagen (1955:416) om sparbanker (SpL) och lagen (1956: 216) om _jordbrukskasserörelse (JkL).

Bankernas verksamhet styrs förutom av banklagstiftningen också av de kreditpolitiska överväganden, som återfinns i lagen (1974:922) om kreditpoliti ska medel.

Lagreglerna om bankernas utlåning är tämligen detalJerade och restriktiva, medan bestämiuelserna om inlâni ng är mer liberala. Uanklagstiftningen innehåller ett flertal bestämmelser som reglerar bankernas utlåningsvillkor och placeringar. Sålunda uppställer banklagarna krav på att kredit skall beviljas endast mot betryggande säkerhet i fast eller lös egen dom eller i form av borgen. Uetta gäller inte vid lån till staten, kuuunun, svensk eller utländsk bank, kreditaktiebolag, hypoteks- eller försäkringsinstitut eller jämförlig samfällighet. Vidare får kortvarig kredit bevilJas näringsidkare i och för hans rörelse. härutöver får kredit lämnas inom raunen för den s k blancokrediten (se nedan), 59 g BL, 28 § SpL och 36 dkL.

100 Kapitalförsörjning m. m.

Utöver de refererade bestämmelserna finns ingående regler som påverkar bankernas utlåningsvillkor i kapitaltäckningsreglerna 57 § BL, 26§ SpL och 34 g JkL.

När det gäller frågan om en banks Verksamhetsinriktning lämnar också banklagstiftnivigen besked om vad bankerna får förvärva och inneha. lättnaderi detta avseende - såsom Några att banker fâr utge s k bankcertifikat och andra obligationer sasuit kan förvärva förlagsbevis genomfördes på förslag av kapitalmarknadsutredruingen.

Bankerna är förbyudna att äga aktier och får enligt uttryckligt stadgande i den nyligen införda regeln inte bevilJa kredit mot skuldebrev som medför rätt till betalning först efter låntagarens övriga borgenärer (SFS l98ozlll3-lll5). Undantag från regeln kräver regeringens tillstånd.

Bank kan förvärva konvertibla skuldebrev men det torde stå klart med hänsyn till förbudet att förvärva aktier att banker inte kan utnyttJa konverteringsrätten. oklarhet råder om bankernas möjlighet att förvärva vinstandelsbevis. Bl a 64 g BL stadgar visserligen att bank inte vid avtal om kredit eller eljest i sin rörelse får förbehålla sig andel i vinst på affär, som banken SJälV inte äger avsluta. Såvitt framgår av motiven, tar dessa i första hand inte sikte på vinstandelslân.

Utredningen har erfarit, att banklagsutredningen närmare överväger dessa frågor.

Bankerna har på olika sätt sökt bidra till att stimulera de mindre och medelstora företagen. bland annat ansökte Skandinaviska Enskilda Banken under våren 1981 om regeringens tillstånd att få förvärva samtliga aktier i ett planerat bolag, som enbart skulle syssla med kreditgivni ng till mindre och medelstora företag.

Kapitalförsörjning m. m.

Då det gäller bankernas utlåning indelas lântagarna ofta i fyra sektorer, nämligen staten, kommunerna, bostadssektorn och näringslivet. Av intresse i detta sammanhang är utläningen till näringslivet. Då det gäller att uppskatta omfattningen av utlåning-en till näringslivet och särskilt de mindre och medelstora företagen föreligger en hel del statistiska problem och en mindre tillfredsställande säkerhet i redovisade uppgifter.

ostridigt är att bankerna dominerar kreditgivningen till de mindre och medelstora företagen. Av tillgängliga uppgifter framgår att under 1970-talet har en förskjutning skett av bankernas totala utlåning till dessa företag till förmån för finansbolagen. Det har också gjorts gällande att bankernas lângivning i större omfattning har kommit de stora företagen till del. En sådan förändring har bekräftats av SIND:s utredning (1980:15). Enligt denna har affärsbankerna ökat sin procentuella andel av den totala utlâningen till de större företagen från 67 procent till 72 procent år 1979, medan andelen till mindre och medelstora företag minskat. Uenna förändring torde förklaras bl a av att vissa stora finansieringsobJekt nar krävt betydande kreditvolymer. I tabell 4.3. redovisas bankernas utlåning till näringslivet under perioden 1976 - l9bu.

102 m. m. sou 1981:95

Kapitalförsörjning

lån - Tabell 4.3. utestående 1 nnlJ0ner kr per 1970-12-31 80-lz-31 från affärsbanker samt spar- och föreningsbanker till näringslivet fördelat på storleksklasser i

I 1 g

1 Storleks- 1 1 1 1

i

klass. Antal ;EJ stor- 0-19 20-199 ZUU- Totalt

;anställda 1 Vleksklas-

1sade

1 i

iÅr

A f f ä r s b a n k e r 1

i å 1

11970 10 045 10 007 14 9212 0 030 2 41 590

11 442 12 001 19 004 7 289 1 50 37U

\l977 5 i 13 404 24 oss o 0:19 se 425 1978 14 786 1979 16 436 16 bU2 27 51U 4 970 05 518 1980 19 230 19 585 31 851 0 859 /7 531 S p a r- 0 f ö r e n 1 n g s b a n k e r

1 “ 1970 3 436 1 575 1 387 1 5/9 7 957 1977 3 978 1 907 1 814 . 1 703 9 öáz 1 1978 5 0z3 z 290 z 134 1 239 10 080 ä 1979 6 UU3 Z 593 2 435 1 7b7 12 790 1980 o 868 3 082 2 730 5 2 262 14 942 Källa: SCB, kreditmarknad

bankernas till de Vad gäller utlåning näringslivet utgör mindre och nedelstura företagen den största andelen av affärsbankernas utlåning. uetta gäller inte inom gruppen industriföretag, där huvuddelen lån går till de stora företagen. Tendensen att de mindre och nedelstora företagen dominerar bankernas utlåning är ner framträdande bland spar- och föreningsbankerna. Av tabell 4.4. framgår de utestående lånen fördelade på företagsstorlek inom industrin.

m. m. 103

Kapitalförsörjning

Tabell 4.4. Fördelning av utestående lån från bankinstitutena

till industriföretag.

l a I

z l 1 l ;Storleks- , l

fklass. Antal l i

0-19 20-199 200- i Totalt _anställda

;År

Källa: SCB, Kredituiarknad

Olika åtgärder har vidtagits för att underlätta kreditgivtill näringslivet. En sådan är blancokrediter. I viss ningen får banken lämna kredit utan säkerhet. En beutsträckning som gällde från den 1 ,juli 1975 var att högst fem gränsning procent av summan av bankens eget kapital och dess inlåning fick användas för blancukrediter. I ett delbetänkande (Us E av banklagsutredningen rörande blancokredit och 1979:5) bankkontorsetablering framhölls bl a att kravet på betrygsäkerhet hade lett till svårigheter från kreditförgande sörjningssynpunkt för företag, som trots goda framtidsutsikter saknade bankmässiga säkerheter.

104 Kapitalförsörjning m. m.

Detta gällde främst nystartade och mindre och medelstora företag. Bankernas rätt att inom en allmän ram lämna blancokrediter borde därför vidgas. Resultatet därav blev att ramen för blancokrediter ökade från fem till tic procent av bankens eget kapital och inlåning (prop 1979/8U:51, SFS 1979:1113).

E1 2612520162

I Sverige finns något över 100 fi nansbolag. Deras verksamhet regleras genom lagen (19ö0:2) om fi nansbolag. Ue dominerande bolagen är bankägda. Fi nansbolagens verksamhet innefattar bl a att fördela utlåning från större företag och andra stora placerare till huvudsakligen mindre företag. Denna förmedling av likvida medel sker normalt i komtination med administrativ service från fi nansbolagens side. uen administrativa servicen kan lämnas exempelvis i form av bevakning av fordringar, statistik, reskontraregistrering m m. Av fi nansbolagens tjänster är factoring )Cll leasing vanligast förekommande. Factoring innebär i princip en belâning av kundfordri ngar. litt finansieringsföretag övertar inkasseringen av fordringarna och kan därvid köpa dessa och därmed överta risken för förluster eller ge kredit med kundfordri ngar som säkerhet. Leasing innebär i korthet att finansbolaget köper upp objektet hos producenten för att

sedan hyra ut det till användaren. utrustniigen ägs av

finansbolaget, medan hyresavtalet ger den som använder objektet nyttjanderätt under de vanligtvis till den ekonomiska livslängden avpassad tidsperiod. Av de totala kapitalströimnarna på den fria kreaitmarknaden går nära 40 procent genom finansbolagemdärav omfattar leasing och factori ng ankri ng 25 procent.Finansbolagen har under 1970-talet uppvisat en kraftig expansion.

Kapitalförsörjning m. m. 105

Under senare delen av 197U-talet är det främst leasing som finansieringsform av investeringar, som ökat ulana de nnndre företagen.

I tabell 4.5. redovisas bankernas och finansbolagens kredit till näringslivet 1) fördelat på företagsstorlek.

Tabell 4.5. utlåning till ickefinansiella företag per 1980-12-31, miIJarder kr

Antal an- Affärsbanker Sparbanker Föreningb. ställda exkl SP8 inkl SPB inkl Före- Samtliga Finansbolag Bank Bank ningsb.bank

Antal Anställda

Ospecificerat 6.9 1.7 0.5 9.1 -

Totalt 77.5 12.6 2.3 92.5 21.1

Varav mindre och me- 38.8 8.9 1.0 48.8 12.8 delstora företag

Källa: Finansbolagens förening 1) Icke finansiella företag

106 Kapitalförsörjning m. m.

Av utlâningen till icke finansiella mindre och medelstora företag svarade vid utgången av år 1980 finansbolagen för drygt femton procent.

En undersökning av användningen av leasing visar att denna finansieringsform i stor omfattning utnyttgas av nnndre företag. Tabell 4.6. visar att gruppen företag ned nnndre än 50 anställda är störst. Uenna utgör drygt 78 procent. Medelstura företag ligger andelsmässigt på ankring 16 procent. De större företagen har slutligen en andel på knappt sex procent av det totala antalet leasingtagare.

Tabell 4.6. Andelen leasingtagare fördelat på storleksklass 1979 l g anställda Relativ andel

;Antal

k U - 49 78,4

50 - 199 1b,U

200 - o. O*

Källa: Finansbolagens förening

Eözsäkziusábelgs

Försäkringsbolagen i Sverige svarar för en inte ringa andel av det totala kapitalmarknadsutbudet. Efter 1960 har snabb expansion av det totala försäkringssparande: skett till följd av fondbildningen inom AP-fonden.

m. m. 107 Kapiralfönvörjning

Försäkringsbolag-ens kreditgivning till näringslivet har undet årens lopp varit ganska stabil. Av bolagens totalt läsnnade krediter har cirka 30 procent ouufattat näringslivet.

Den ändrade fördelningen av bolagens andel av det totala kapitalmarknadsutbudet efter AP-fondens tillkomst har medfört förskgutningar i placeringsmönstret hos bolagen. Sålunda har placeringar i obligationer och andra värdehandlingar, varmed ej avses aktier, ökat under senare tid. Av bolagens totala tillgångar på något över lU0 UUU milJoner kr vid årsskiftet 1980/81 utgJorde över bU procent tillgångar i obligationer, medan aktier svarade för drygt tre procent.

Försäkringsbolagens placeringsmöJligheter regleras genom Iagen (1948:433) om försäkringsrörelse. i lagen anges bl a på vilket sätt bolagens åtaganden gentemot försäkringstagarna skall motsvaras av placeringari olika tillgângsslag. Denna utformning lnar tillkommit med hänsyn till kravet på trygghet för försäkringstagarna. uenom försäkringsrörelselagen och lagen om kredit-politiska medel har försäkringsbolagens kreditgivning kunnat prioriteras och styras.

Då det gäller livförsäkringsbolagens placeringar finns regler härom i 274 g försäkringsrörelselagen. den betnligt stämmelsen skall bolagets förpliktelser mot försäkringstagarna garanteras av en försäkringsfond. För en närmare redovisning av vilka slag av värdehandlingar som skall ingå i försäkringsfonden hänvisas till lagtexten (senast umtrjckt SFS 1979:1053). Ett belopp motsvarande högst en tiondel av försäkringsfonden får dock redovisas i andra värdehandlingar än som ingår i fonden. penna andel utgör den s k fria sektorn. Aktier får inte inräknas i den fria sektorn.

Under år 1905 och 1972 framförde försäkringsbolagen förslag om att vidga den fria sektorn. Kapitalmarknadsutredningen

108 Kapital/försörjning m. m.

återkom till 1972 års framställning och redovisade utförligt försäkringsbolagens förslag till en utvidgning av den fria sektorn till ett belopp motsvarande en femtedel av försäkri ngsfonden.

Sauuna utredning tog upp försäkringsbolagens placeringar i aktier. Enligt såväl då som nu gällande rätt äger försäkringsbolagen av tillgångar som är att hänföra till de s k fria fonderna eller överskottsfonderna att placera i andra tillgångar utöver vad som nedges inom den fria sektorn. sådana tillgângsslag har anfattat fränust fastigheter, aktier och lån mot annan säkerhet än inteckningar. Ett försäkringsbolags innehav av aktier i enstaka företag får inte vara mer än fem procent, eller om aktier ned olika röstvärde finns, större antal än att röstetalet för aktier utgör högst en tjugondel av röstetalet för samtliga aktier (330 g lagen om försäkringsrörelse). Utredningen framhöll bl a att försäkringsbolagen hade hittills inte till fullo UtlljttJdt det utrymme till aktieplaceri ngar som förelegat, trots att den effektiva avkastningen på aktier, inkluderar såväl den direkta avkastningen som värdestegringen regelbundet hade överstigit och förväntades överstiga avkastningen på alternativa placeringar. En försiktig placeringspolitik torde enligt utredningens uppfattning vara en av förklaringarna till att innehavet av aktier i enstaka bolag i många fall betydligt underskred den femprocentiga gränsen.

Utredningen diskuterade vidare tänkbara verkningar av femprocentsregeln vid försäkringsbolagens aktieplaceri ngar och om denna regel verkade hindrande för försäkringsbolagen att hävda sin betydelse i de företag där placeringar skett. Utredningen övergick därefter till att diskutera effekterna av ett slopande av femprocentsregeln och korn fram till den slutsatsen att mögligheterna till placering i aktier borde vidgas även för försäkringsbolagen och att den då gällande

Kapitalförsörjrzirzg m. m. 109

andels- och röstetalsgräzisexi borde höJas till tio procent (oetänkazldet sid 544 ff).

Utredningens förslag om en vidgni ng av den fria sektorn godtogs, medan regeringen inte fann skäl att i propositionen om den svenska kapitalmarknaden föreslå en ökning av femprocentsregeln för aktieinnehav i ett företag.

4.3. Andra huvudsakligen privata institutionella finansiärer

Till denna grupp av finansiärer hänför utredningen: investmentbolag , vissa andra större företag, värdepappersfonder samt ett antal andra fonder.

4.3.1. Investmentbolag, större företag, diverse fonder och stiftelser

Som kommer att redovisas i tabell 4.8. utgJorde investmentaktiebolagens aktieinnehav den 31 decenlber 19250 drygt 9,4 miljarder kr. Därav utgJorde 81a milJoner kr aktieinnehav i mindre och medelstora företag.

Det skulle föra för långt att inom ramen för denna utredning närmare söka ge en detalJerad bild av den finansiella strukturen hos investmentbolagen. Uet torde dock kunna hävdas att olika bedömningar har styrt investmentbolagens placeringar framförallt till naajoritetsengagemang i olika företag. Orsakerna härtill har bland annat varit att det visat sig svårt att få mi noritetsengageuznang lönsamma samt att endast begränsade nuöjligheter funnits för att avyttra sina minoritetsposter i företag som inte varit börsnoterade.

110 Kapitalförsörjning m. m.

Utöver dessa bolag bör också uppmärksanunas andra större företag, som i inte obetydlig anfattning uppträder som finansiärer för nnndre och medelstora företag. De motiv, som kan vara avgörande för att man går in som finansiär i ett mindre företag kan skifta betydligt. uet kan exempelvis vara fråga om att stödJa en underleverantör eller att försäkra sig om och fräaaua utvecklingen av andra intressanta produkter som komplement till det egna sortimentet.

Uet går inte att lämna nägra unera exakta uppgifter om vilken omfattning dessa större företagsengagemang i mindre företag uppgår till.

llärutöver finns ett avsevärt antal fonder och stiftelser, som förvaltar betydande tillgångar. Flera av dessa fonder och stiftelser förvaltas av staten eller har fått staten att fastställa ett reglemente för deras förvaltning. uenom ett sådant reglemente eller på annat sätt har också fastställts placeringsregler.

En grupp statliga fonder utgör de allmänna försäkringskassornas och arbetslöshetskassornas fonder. Andra fonder förvaltas exempelvis av kannmarkollegiet. Hit hör allmänna arvsfonden och den gemensamma placeringsfonden, som bildats av donati onsmedel .

Vissa andra fonder ägs inte av staten, men har fått sina placeringsregler fastställda av staten. Exempel på sådan fond är Nobelstiftelsen.

Kapitalförsörjrzirzg m. m. 111

4.3.2. Aktiefonder

Aktiefonder är ett relativt nytt begrepp i sverige. be anknyts i allmänhet till en verksamhet som gär ut på att er- DJUUä allruänheten att teckna andelar i en fond, bestående av vissa värdepapper och att förvalta fonden under iakttagande av principen om riskfördelni ng. Uet har i internationella sanunaruhang eftersträvats att en viss sannordning av reglerna för aktiefondsverksauzhet i de olika länderna.

Inom Europarådet har utarbetats riktlinjer oeträffande inhemska aktiefoner (Luropean rules for investment fund, antagna 1972). Även ULCU föreslår i en rekommendation sina medlemmar att tillämpa vissa inom organisationen utformade riktlinjer angående företag för kollektiva investeringar i värdepapper (Standard rules for the operation of institutions for collective investment in Securities, antagna 1972). De allmänna principerna i Luroparâdets och bEcbzs riktlinJer är i huvudsak likartade. Av intresse för övervägandena i detta betänkande är Europarådets tiktlinjer (artikel lU, punkt 3), som anger att förvaltningsföretaget i - inte för fondens får förvärva Sverige fondbolaget räkning värdepapper, som inte officiellt noteras eller är föremål för regelbunden handel vid en inhemsk eller utländsk fondbörs. l nationell lag kan tillsynsmyndighet dock tillerkännas rätt att medge förvärv av sådana värdepapper upp till tio procent av fondens tillgångar.

112 KapitaUörsör/ning m. m.

Aktiefonder och aktiesparfonuer nar bidragit med betyuande kapitaltillskott till näringslivet genom sina placeringar. Fondernas aktie- och andelsinnehav åren 1975 - 1980 redovisas i tabell 4.7.

Tabell 4.7. Aktiefonders och aktiesparfonders tillskott aktie- och andelsinnehav per den 31 decenber 1980 (miljoner kr)

19/b 1970 1977 1976 1979 1960

Aktier och andelar 518 708 052 8U8 914 1 236

Källa: Statistiska centralbyrån

1 tabell 4.8. lämnas en Jämförelse uellan fondernas och investmentbolagens aktieinnehav.

m. m. 113 Kapitalförsörjning Tabell 4.8. Innehav av aktier och andelar per 31 decelrber 1978 - 1980 (mkg Investsnentaktiebolag Aktiefonder 0 aktiesparfonder 1980 1979 1978 1980 1979 1978 BÖRSNOTERAUE SVLNSKA (marknadsvärden)

EJ BÖRSNOTERAUE SVtNSnA (nominella värden)

.

;UTLÄNDSKA

(marknadsvärden) 93,3 87,0 132,5 243,7 156,4 131,2 Totalt 9 425,0 7 685,3 7 671,2 11 238,2 913,6 808,5

Källa: Statistiska centralbyrån

114 m. m.

Kapitalförsörjning

Av särskilt intresse för denna utredning är investmentbolagens innehav av aktier och andelar i icke börsnoterade företag. Av bolagens totala innehav 1979 och 19:50 UtQJOFÖG denna företagsgrupp 11,6 procent respektive 8,0 procent.

Med hänsyn till utredningens överväganden och förslag rörande aktiefonder och aktiesparfonder (avsnitt 9.z.1-b.) kan det finnas skäl att i korthet redovisa gällandebestämrøielser. Regler härom återfinns i aktiefondslagen (1974:931) och lagen (1978:428) om aktiesparfonder.

För förvaltningen av en aktiefond svarar ett som fondbolag bildats för att bedriva aktiefondsverksamhetJillstând härtill meddelas av bankinspektionen. Fondbolaget skall vara ett aktiebolag för vilket aktiebolagslagen i allmänhet gäller om ej annat föreskrivs, och ha ett aktiekapital om minst 250 000 kr, om värdet av den eller de aktiefonder son: bolaget förvaltar sannmanlagt uppgår till högst 50 milgoner kr. Annars skall aktiekapitalet uppgå till 500 000 kr, om värdet av vad bolaget förvaltar är lnögre. Beträffande villkoret om visst minsta aktiekapital sen äger enligt 8”g kungörel (1974: 936) om tillsyn över fondbolag och aktiefonder banki nspektionen unedge, om särskilda skäl föreligger, från undantag kravet på ett aktiekapital om 25U 000 kr. denna dispensmöJlighet kan användas för fondbolag, som avser bedriva en un ndre omfattande fondförvaltni ng.

Det åligger fondbolaget att upprätta fondbestälmuelser för aktiefonden.

Fondbolaget skall vidare så snart det anses lämpligt placera de medel som tillförs fonden i värdepapper.

AV 19§ aktiefondslagen franlgâr i vilka värdepapper fondbolaget får göra sina placeringar. bessa år svenska och utländska aktier, obligationer m m.

Kapitalförsörjning m. m. 115

För svenska aktier och andra värdepapper gäller att dessa är noterade pâ Stockholm fondbörs eller på lista, utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer eller sådana aktier och andra värdepapper som är nära förestående att noteras. 19g innehåller alltså den regel som säger att fondbolagen endast i princip kan förvärva börsnoterade papper. För aktiesparfonderna är förvärvsmöJligheten ytterligare inskränkt, såtillvida att sådan fond endast får förvärva aktier i svenskt bolag eller konvertibla skuldebrev eller skuldebrev om optionsrätt till nyteckni ng som har utfärdats av svenskt aktiebolag. Om det lämpligen kan ske, skall aktiesparfonderna förvärva aktier, som utfärdas i samband med nyemission, eller konvertibla skuldebrev.

Med syfte att den som placerar pengar i en fond skall vidkännas en så liten risk som unöJligt föreskrivs att fondbolaget skall tillse att aktiefonden får en med hänsyn till intresset av riskspridning lämplig sammansättning värdepapper. Därför är fondbolaget förhindrat att förvärva värdepapper med samma utfärdare i sådan omfattning att värdet av de värdepapper i fonden som utfärdats av denne genom för-

värvet kommer att överstiga tio procent av fondens värde.

Föreligger särskillda skäl kan bankinspektionen medge att procenttalet överskrids.

Fondbolaget skall utfärda fondandelsbevis till varje fondandel sägare eller föra register över innehav av andelar. Andelsbevis är fungibla och faller under reglerna om löpande skuldebrev enligt lagen (193o:81; om skuldebrev.

Fondbolaget skall för varje kvartal avge en kvartalsredogörelse, som skall innehålla uppgifter av väsentlig betydelse för fondverksamheten samt för viss dag utvisa fondens aktuella tillgângar, skulder och andelar. uessa skall handlingar insändas till bankinspektionen, som med ledning härav utövar tillsyn över fondbolag-en med stöd av kungörelsen om tillsyn över fondbolag och aktiefonder m m.

116 Kapitalförsörjning m. m.

4.3.3. Akti esparfonder

Lönsparutredningen framhöll i sitt betänkande (Us t 1918:1; att ett lönsparande i bank endast delvis kunde lösa :nålsättningen om en ökad kapitalbildni ng i de svenska företagen. Utredningen menade, att om lönsparandet kunde föras över till näringslivet skulle förutsättningar skapas för en ökning av kapitalbildningen i företagen. Med hänsyn ti ll uen målsättningen ansåg utredningen att bankernas aktiefonder kunde erbjuda en lämplig form, där lönspararen hade möjlighet att placera sina medel, men att aktiefonderna borde vara speciella och benämnas aktiesparfonder. Lönsparutredningens förslag kom att ligga till grund för regeringens proposition om ett värdesäkert lönsparande (prop 1977/782105, FiU 1977/ 78:37, rskr l977/78z34b, SFS 1978:428). Bestämmelser om aktiesparfonder kom att gälla från den 1 oktober 1970. Med aktiesparfond avses - efter ändring i lagen (1980:1001) fond för lönsparande som sker enligt lagen om skattelättnader för vissa sparfonder, vilken antogs samtidigt av riksdagen (prop 1977/78:16b, FiU l9/7/78:37, rskr 1977/782340, SFS 1978:423).

Skattelättnader för vissa sparformer medges fysisk person över 16 år, som har varit bosatt eller stadigvarande vistats här i riket under någon del av inkomståret. Förutsättningen är vidare att vederbörande haft sådan inkomst som enligt 9g 3 mom andra stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt är att anse som A-inkomst eller haft inkomst lagen enligt (1958:295) om sjömansskatt.

Den som uppfyller angivna förutsättningar kommer i åtnjutande av sparskattereduktion med ZU procent av belopp som under inkomståret insatts pâ särskilt lönsparkonto och som vid årets slut innestår på kontot samt med 30 procent av belopp som under inkomståret har insatts på aktiesparkonto och som vid årets utgång nnotsvarats av andelar i aktiesparfond eller innestår på kontot för inköp av sådana andelar.

sou 198195 Kapitalförsörjning m. m. 117

Sparskattereduktion åtnjuts under förutsättning att insättningar på lönsparkonto eller aktiesparkonto har gjorts på kontot under minst sex av inkomstårets månader. Varje insättning skall uppgå till lägst 75 kr och högst b00 kr. Sparskattereduktion får normalt inte beräknas på högre belopp än 7 200 kr, för lönsparkonto 4 000 kr.

Sparskattereduktion med 30 procent på belopp som insatts på aktiesparkonto var ändring mot ursprunglig reduktion på 20 procent (SFS 1980:1053)

Den som åtnjuter skattereduktion under givna förutsättningar erhåller ränta på sparat kapital. Denna ränta är under inkonxståret och närmast följande fem år inte skattepliktig inkomst vid taxering enligt konununalskattelagen (1928:070) eller lagen \1947:576) om statlig inkomstskatt.

Den som gör uttag från lönsparkonto före utgången av det femte året efter det år, för vilket sparskattereduktion kan komma ifråga men efter utgången av sisnäsnnda år, skall vidkännas ett avdrag med 2b procent på det uttagna beloppet. Avdraget görs av banken. Inlöses andel i aktiesparfond inom samma tid är avdraget 3b procent på beloppet. under viss förutsättning kan avdraget på de uttagna sparmedlen nedsättas. Det åligger den skatteskyldi ge som vill erhålla sparskattereduktion att till sin självdeklaration bifoga ett intyg som utfärdats av kreditinrättningen eller fondbolaget och som utvisar insättningar, behållning, ränta eller antal andelar i aktiefond.

Efter en ny utredning (Ds t 19ö0:c) infördes den l januari 1951 särskilda bestämmelser för företagsanknutna aktiesparfonder (prop 1980/81245, FiU l9ö0/8l:12, rskr 1980/ö1:74, SFS 1960:1001), som nöjliggör för anställda i ett företag eller inom en koncern att lönspara i en aktisparfond vilken uteslutande ingår aktier i företaget eller i ett företag utanför koncernen.

118 m. m.

Kapitalförsörjning sou 193195

Anställda inom företaget eller i ett företag inom koncernen kommer därvid i åtJnutande av de skatteförmâner som allmänt aktiefondsparande tidigare eñ)JUdlt.

Lönsparandet administreras av riksgäldskontoret. Enligt föreliggande beräkning per den 31 augusti 1981 var 979 450 konton anslutna till skattesparandet. uet sammanlagda spann loppet beräknas uppgå till över 6 milJarder kr.

Tabell 4.9. Fördelning av skattesparformer per 1981-08-31

Antal konton Föränr under Innestâende Förändring Meueltal (avrundat) aug 1981 behållning under aug per mkr 1981 mkr konto (avrunu) Skattesparkontoz

Företagsanknutna aktiesparfonder 44 550 + 100 9b,4 + 20,1 2 140 Summa skattesparoch skattefondkonton 979 450 + 2 250 6 410,5 + 282,1 0 545

Källa: Riksgäldskontoret

sou 1981:95 Kapitalförsörjning m. m. 119

Sveriges Industriförbund har utarbetat en rapport som bl a omfattar de företag som startat företagsanknutna aktiesparfonder Industriförbund - hos de an- (Sveriges aktiesparande ställda i börsföretagen - en lägesrapp0rt,augusti 1981;.

Av rapporten framgår att i augusti 1981 hade 47 företag startat företagsanknutna aktiesparfonder. Vid den tidpunkten deltog 4b UUU anställda. Av det totala antalet företag som bildat företagsanknutna aktiesparfonder hade sex företag valt företagsanknutna fonder med ri skspridni ng.

I tabell 4.10. sauuuanfattas förhållandena vid slutet av augusti månad 1981.

Tabell 4.10. Företagsanknutna aktiesparfonder augusti 1981

Antal företag Antal sparare Företagsanknutna totalt procent , › aktiesparfonder j med ri skspridning 6 11 000 14 utan riskspridnig 41 3b UUU 12

Summa 47 40 UUU Källa: Sveriges Industriförbund

Industriförbundet avgav en motsvarande rapport om antalet företagsanknutna aktiesparfonder vid utgången av mars 1981. Vid den tidpunkten deltog 13 företag med cirka 1b UOU sparare. Antalet företag och sparare har alltså mer än tredubblats.

I de företagsanknutna aktiesparfonderna med riskspridning sparas i genomsnitt 4,7 HIllJOUEP kr, medan motsvarande siffra för helt företagsanknutna aktiesparfonder är 1b,9 miljoner kr.

120 Kapitalförsörjning m. m.

4.4. Vissa hel- och halvstatliga institutionella finansiärer

Allm§nna__pe_n§ign_s_fgnden

Allmänna pensionsfonoen förvaltas av fyra fondstyrelser enligt bestämmelser i fondreglenuentet (1959:2193). Fonden skall förvaltas så att den blir till största :möjliga gagn för försäkringen för allmän pension. Därvid skall iakttas att placeringen av fondmedlen tillgodoser kraven på betryggande säkerhet, god avkastning och tillfredsställande betalningsberedskap. Fondens tillväxt har tillfört den organiserade kredi tmarknaden ett betydande kapitalutbud. Fondens andel av hela den organiserade inhemska kreditmarknaden är också betydande. En stagnation av kapitalutbudet har emellertid ägt rum i början av 1970-talet. En analys av orsaker härtill har presenterats av kapitalmarknadsutredningen (SOU 1978:11 sid 447 f), till vilken denna utredning hänvisar.

I kapitalmarknadsutredningen oelystes utförligt fondens placeri ngar på låntagargrupper och fördelade efter placeringsobjekt. Utredningen anser med hänvisning till kapitalmarknadsutredningen i avsedda delar det vara tillfyllest för denna utrednings syften att begränsa sig till en kort redogörelse om den fJärde fondstyrelsen för fonden.

Den fjärde fondstyrelsen inledde sin verksamhet 1974. Rambeloppet var då fastställt till 500 milJoner kr. Uet belopp som får användas för fondens placeringar är efter senaste höjning,som träder i kraft den 1 ,januari 1982,1 850 IIFHJOHEY kr (prop l98u/8l:81, SFS 1981:097).

Kapitalförsörjning m. m. 121

Fjärde fondstyrelsen får placera de fondmedel den förvaltar i aktier, konvertibla skuldebrev och warranLs. Till en början gällde ingen begränsning för hur många aktier som fick förvärvas i sannma bolag. Pâ förslag av kapitalmarknadsutredningen infördes den 1 januari 1960 en begränsningsregel som innebär att fjärde fondstyrelsen får högst inneha tio procent av aktierna i sauuna aktiebolag, eller om aktierna har olika röstvärde, ej större antal än att röstetalet för aktierna utgör tio procent av röstetalet för samtliga akti- - NU 19/9/80:10 er (12 ag fondreglementet prop 1978/79465, rskr 1979/80162, sFS 1979:1056). Syftet med regeln var bl a att ge fondstyrelsen ett visst spelrum inom vilket den kunde utöva sin placeringsverksamhet. Liknande bestämmelse återfinns i aktiefondslagen och i lagen om försäkringsrörelse.

Fjärde fondstyrelsen har i sin årsredovisning för verksamhetsåret 1980, âtergi ven i regeringens skrivelse 1980/81: 173, angivit att fondens värdepappersinnehav mätt i anskaffningsvärden, vid slutet av âr 1900 uppgick till 1 252 miljoner kr. Motsvarande belopp var vid utgången av är 1970 725 miljoner kr.

Fondens fem största placeringar mätt efter suarknadsvärden vid årsskiftet 1980/81 redovisas i tabell 4.11.

Tabell 4.11. AP-fondens fem största aktieplaceri ngar den 31 deceirber 1980

KällazAP-fonden

122 Kapitalförsörjning m. m.

I fondstyrelsens årsberättelse påpekas att fondens styrelse i början av år 1980 fattade ett principbeslut som innebar att man numera kan engagera sig i icke börsnoterade företag. I första hand gäller det företag som har ett eget kapital på 5 - 10 nliljoner kr och en omsättning pâ IUU milgoner kr och som inom några år kan bli aktuella för börsintroduktion.

Fjärde fondstyrelsen har genom sitt engagemang i aktier tillfört de börsnoterade företagen en inte obetydlig andel riskvilligt kapital. som placeringsobJekt har det senaste året också tillkommit aktier i icke börsnoterade företag, vilket utredningen finner tillfredsställande. Uet ligger i utredningens direktiv att pröva huruvida det finns anledning att inrätta en femte delfonu. utredningen återkommer till denna fråga i ett senare betänkande.

I anslutning till redogörelsen om allmänna pensionsfonden bör något nämnas om att återlâna ATP-avgifter. nya bestämmelser härom infördes den l januari 1980 efter förslag i kapitalmarkruadsutredningen om en revidering av tidigare regler rörande âterlånesystemet (SUU 1978:11, sid 473 ff, prop 1978/79:165, nu 1979/80210, rskr l979/öüzbz, SFS 1979:1056). Avsikten med en utvidgning av återlänerätten var att avsevärt förbättra de mindre företagens fi nansieri ngssituation. Återlân får ske av inbetalda ATP-avgifter till ett belopp, högst 500 UUU kr. Äterlânen kan inte sägas ha konunit till användning för de mindre företagen. Av tabell 4.12. framgår áterlânens storlek och fördelning.

Kapitalförsörjning m. m. 123

Tabell 4.12 Äterlånens storlek och fördelning på sturleksklasser 1960-lá-31

Belopp mkr

Första fondstyrelsen 5:7 (offentliga företag)

Andra fondstyrelsen lU 622 (Företag umd 5U eller fler anställda)

Tredje fondstyrelsen 118 (Företag ned högst 5U anställda)

Totalt utestående återlån 11 467

Totalt beviljade s k ackumulerade återlån utggorde 1980 72 miljoner kr. Källa: AP-fonden

Mellanhandsinstitut m fl

För kapitalmarknaden finns också ett antal mellanhandsinstltut, vilkas verksamhet är inriktad på utlåning till näringslivet.

124 Kapitalförsörjning m. m.

Då instituten i första hand är avsedda att förmedla långfristiga lån till sådana företag och för sådana ändanuål där ooligationslârl inte kan Kulllllld i fråga är dessa av central betydelse för näringslivet. lvellanharzdsinstituten kom till eller utvidgades under 1900-talet efter bildandet av allmänna pensionsfonden. Inför fondens grundande räknade man också med att en del av fondens kapitalutbud skulle kunna kanaliseras genom sådana institut. utöver Ab Industrikredit och A13 Handelskredit, som tillkom på 1930-talet, bör i detta sammanhang nämnas Företagskapital AB (1973). Dessa är sk kreditaktiebolag, för vilka gäller en särskild lag, lagen om kreditaktiebdlag (190306). Andra mellanhazndsinstitut är exempelvis hypoteksföreningarna, Bostadsfinansiering AB (riofab), bpamankernas inteckningsaktiebolag (Spintau) samt Kommunkredit Ab. Uärjämte bör också onmämnas svenska industrietableringsaktiebolaget, SVETAB (1969) och de regionala utvecklingsfonderna (1978). oessa skilJer sig från mellanhandsinstituten genom att de fått eller får sitt kapitaltillskott enbart av staten. särskilt bör också omnämnas Sveriges Investeringsbank AB.

Härutöver tillkommer en rad andra organ med nuöglighet att förmedla län eller lämna kreditgarantiutfästelser m m. Till dessa organ kan hänföras styrelsen för teknisk utveckling (STU), Norrlandsfonden, txportkreditnänxnden m fl. Staten lämnar vidare regionalpolitiskt stöd samt stöd åt vissa branscher. Den verksamheten sköts företrädesvis genom arbetsmarknadsstyrelsen och har en betydande omfattning.

Genom en ökad uppmärksamhet av de mi ndre och medelstora företagen, har dessa kommit att utgöra en betydande andel av mellanhandsinstitutens eller de andra organens verksamhetsfält. särskilt inriktade på denna företagsgrupp är de regionala utvecklingsfonderna.

sou 193195 Kapimlförsörjnirzg m. m. 125

AB Industrikredi t

AB lndustrikredit, som sedan årsskiftet 1979/80 är sammanlagt med AU Företagskredit, har till uppgift att bl a lämna längfristiga krediter till mindre och unedelstora företag inom alla branscher. Ändamålet med kreuiterna skall vara att åstadkomma en långfristig finansiering av främst fastigheter och maskinell utrustning. Lån kan även beviljas för uthyrning till rörelsedrivande företag, omläggning av nefitliga lån eller långsiktig förstärkning av rörelsekapital.

För sin kapitalanskaffning replierar Industrikredit praktiskt taget till IUU procent på AP-fonden. Företagets reverslåneskuld uppgick vid årsskiftet 1960/61 till 9 062 mkr. Vid sanuna tidpunkt var den totala utlâningen 11 682,0 mkr och antalet låntagare inalles 8 110. Ue utestående länen inklusive bevilJade men GJ utlänmade krediter är fördelade branschvis i tabell 4.13.

126 Kapilalförsörjning m. m.

Tabell 4.13. lndustrikredits utlåning inklusive bevilJade ej utlämnade krediter fördelade på branscher 1980-12-31 Industri BevilJat 1980 Utlâning 80-12-31 mkr % mkr R Gruv- metall och

1 181,1 43,3 5 475,7 46,8

Handel och servicenäringar

Partihandel 405,9 17,1 1 805,4 16,0 Detaljhandel 205,8 7,6 739,4 6,3 1 Handel 0 transportmedel 123,1 4,5 758,2 6,5

Byggnadsverksamhet och

Källa: Industrikreuit

Kapitel/försörjning m. m. 127

Uominerande under en följd av är har varit gruv-, metalloch Verkstadsindustri n, men dess relativa andel lnar minskat. I stället har handels- och servi cenäri ngar varit expanderande sektorer. Handeln och övriga servicenäringar svarade 1977 för 32 procent, 1979 för 33,5 procent samt 1980 för 34,8 procent av lånestocken.

Av Industrikredits totala antal nybevilJade lån utgJorde vid utgången av 19/7 37 procent lån till företag med mindre an 20 anställda. 1978 skedde en markant ökning. Andelen beviljade lån till de företagen utgdorde då 59 procent för att ytterligare stiga under 1979 till 04 procent och 1980 till 65 procent. Beloppsiurässigt uppgick 1979 nyoevilJningen till denna företagsgrupp till 969 mkr eller ca 46 procent och 1980 till 1 310 mkr eller cirka 48 procent av den totala nybeviljruingen. under 1977 utgjorde antalet nybevilJade lån till företag med under 100 anställda 7o procent. Denna andel hade 1979 ökat till 93 procent och var 1980 oförändrad. Även av det totala antalet utestående lån dominerar lånen till de :mindre företagen.

Lånen i Industrikredit löper med bunden ränta som ;justeras vart femte âr och kostar låntagaren efter senaste ränteJusteringen normalt 15,45 procent (beräknat per 1.2.1981). Industrikredit begär betryggande säkerhet i fast eller lös egendom eller i fonn av borgen. Lån mot säkerhet av pantbrev i fast egendom eller tomträtt skall inom 75 proligga cent av beräknat värde. Lånen kan löpa på olika vilket tid, är beroende av vad lånen används till. Således är brukligt att lån vid maskininvesteringar normalt sträcker sig upp till tio år och lån vid byggnadsinvesteringar till 20 upp

år. övervägande antalet utestående lån har

en amorteringstid på 1b år. lndustrikredit har breddat valmöjligheterna när det gäller amorteringstiderna.

128 Kapitalförsörjnirzg m. m.

Uet senaste året har krediter med maximalt tvâ års amorteri ngfri het beviljats för såväl 1a-, 1b-, som ZO-årslân. Krediter med viss amorteri ngsfri het är främst avsedda för nyinvesteringar i byggnader.

ÃVEVÅSESJEVE-Slell Eäábâü _35_

Investeringsbanken har till Uppglft bl a att bidra ti ll finansieri ngar av investeringar inom näringslivet som inriktas på rationalisering, strukturanpassning och utveckling. Normalt deltar banken inte i finansiering av ett proJekL eller företag så länge andra kreditgivare är beredda att ställa erforderliga medel till förfogande. Banken kommer därmed att arbeta med mer ri skbetonade krediter än vad som är normalt inom bankväsendet i övrigt. En inte ringa andel av bankens engagemang anfattar de mindre och medelstora företagen samt lânesauiamete .ned de regionala utvecklingsforuderna.

Bankens oevildade krediter och garantier UppglCk vid utângen av 1980 till 7 380 mkr. En redovisning luärom lämnas i tabell 4.14. urygt hälften av bankens kunder är företag med färre än SU anställda samtidigt som den alldeles övervägande delen av det beloppsnlässiga åtagandet avser företag med fler än 200 anställda.

Kapitalförsörjning m. m. 129 Tabell 4.14. Investeringsbankens totala engagemang fördelat på företagsstorlek (anställda) 1980-12-31

Företags Totalt engagemang Därav beviljat 1980 storlek 1980-12-31 Antal 76 Belopp u., Antal 7. Belopp za Anställda företag mkr företag mkr

Källa: Sveriges Investeringsbarlk

Redan i propositionen om Sveriges lnvesteringsbaruk 1967 underströks att banken borde ägna uppmärksamhet åt mindre företag. Detta har skett pâ olika sätt. Ett lânesamamete påbörjades 1974 med länens företagareföreni ngar, numera de regionala utvecklingsfonderna, och klar utvecklats alltsedan dess. Samarbetet gäller i första hand utlåningerl till företagen. utvecklingsfondernas långivning är efter den 1 ,juli 1961 höjd och kan uppgå till högst 1 miljon kr. banken har åtagit sig att efter sedvanlig prövning men till största delen förlitande sig på fondens utredningsmaterial ge kompletterande lân intill ett belopp om l milJon kr. Denna lânefornul kallas kombinationslân och är ett komplement till de krediter som företagen kan erhålla från sina ordinarie bankförbindelser.

130 Kapitalförsörjning m. m.

Banken har i samarbete med utvecklingsfonderna under perioden 1974 - 1980 beviljat 455 företag komoinationslän till ett belopp av sammanlagt 227,9 mkr. Fonderna svarade för 141,1 mkr, därav beviljades under 1980, 80 företag kombinationslân på sanunanlagt 59,2 mkr.

Utöver lån kan bankens insats i det gemensamma engagemanget med utvecklingsfonderna också utgöras av garantier, som de länesökande företagen kan använda för upplåni ng hos de ordinarie kreditgivarna. Vid sidan om kombinationslânen kan självfallet banken efter prövning från fall till fall bevilja företag större lân än vad som tillskjutits genom kombinationslånen. Sådana direktlân kommer företrädesvis att gälla större företag.

Qe_r_gg1oga_l_a_utvgck_l1n -s-jogdgrga_

Ue regionala utvecklingsfonderna är organiserade son. stiftelser med staten och landstingen som huvudmän. målet för fondernas verksamhet är att främja av ett inutvecklingen ternationellt konkurrenskraftigt svenskt näringsliv som ger möjligheter till en ökad och trygg sysselsättning. detta bör ske med speciell inriktning på smäföretagen (prop 1977/ 78:40, sid 142). Vidare bör utvecklingsfondernas insatser närmast ha karaktären av hjälp till Självhjälp och skall inte ha till syfte att kortsiktigt rädda sysselsättningen i ett visst om detta inte företag bedöms ha nâgra möjligheter att överleva pâ sikt. Som :målgrupp angavs i propositionen, att man av resursskäl borde inrikta verksamheten de pâ tillverkande företagen och tjänsteproducerande företag, som har direkt anknytning till den förra gruppen.

Kapitalförsörjning m. m. 131

Fonderna har två lnuvuduppgifter, nämligen kreditverksamhet Uet är inte deras att och företagsserviceverksannhet. uppgift konkurrera med redan befintliga privata rådgivnings- och konsultorgan eller kreditinstitut. Dessa privata organ svarar för den helt dominerande delen av kreditutbudet till de mindre och :medelstora företagen.

Finansieringsansvaret för utvecklingsfondernas verksamhet åvilar huvudmännen, d v s stat och landsting.

Den statlig finansierade kreditverksamheten regleras genom förordningen (1978:500) om statligt kreditstöd genom regional utvecklingsfond. Ändrad senast 1981. Statens bidrag till fondernas kredit- och företagsserviceverksauuhet uppgår för budgetåret 1981/82 till 9b milJoner kr. Landstingens bidrag är mi ndre.

etxesklinsáfeneernssjxesi:S259

I utvecklingsfondernas kreditstödJande verksamhet ingår ut-

låni ng av rörelselån och produktutvecklingslån, förmedling

av industrigarantilån samt konbinationslån i samarbete med Investeri ngsbanken.

Utvecklingsfondernas kreditverksaauhet skall utgöra ett komtill det ordinarie kreditväsendet. Kreditstöd bör plement därför som regel endast lämnas till företag med tillräckliga lånesäkerheter för lån på den allmänna kreditmarknaoen och bör utgå till verksamhet som har eller bedöms kunna få tillfredsställande lönsamhet.

Rörelselån lämnas för anskaffning av anläggnings- eller omsättningstillgângar eller för främJande av rörelsens utveck-

132 Kapitalförsörjning m. m.

ling på annat sätt. Rörelselån kan sålunda avse investeringar i fastigheter, maskiner, marknadsföring, produktutveckling eller rörelsekapital. Högsta lânebelopp var ursprungligen 500 UOU kr. Med hänsyn till den fortlöpande penningvärdesförändringen sedan fondernas tillkomst och att fonderna borde ha en stor självständighet förordades i industripropositionen att lânegränsen per företag skulle höjas till 1 miljon kr. Riksdagen beslöt i enlighet därmed (prop 1980/81:l30, sid 53, NU 1980/81:b4, rskr 1980/81:425, SFS 1981:649).

Löptiden för rörelselânen är normalt tio år. Återbetalnings-

villkoren bestäms med häsnyn till syftet med länet, låntagarens ekonomiska ställning och övriga omständigheter. Räntanär marknadsmässig och bunden till riksbankens diskontowtestående lân är av betydande storlek.

Rörelselânen kan kompletteras med lân från Investeringsbankken - s k konbinationslân. I industripropositionen 1381 angavs att Investeringsbanken skulle erbJuda fonderna ett vidgat sannarbete, då banken avsåg att till nnindre företag lämna s k förlagslân - d v s lân utan säkerhet med en förmânsrätt rätt närmast före det egna kapitalet (prop 198U/ö1:1.›U, sid 54). detta tillstyrktes av näringsutskottet (nu 1980/ 61:04, sid 30).

Den 1 ,juli 1973 infördes en möJliglnet till kreditstöd för att stödja riskbetonade investeringar inom de nn ndre och medelstora företagen för utveckling av nya produkter, processer eller system. l-.n särskild nuyndighet, statens utvecklingsfond (SUFO), inrättades för att handlägga stödet. Stö-

Kapitalförsörjning m. m. 133

det fick fonnen av lån med Villkorlig återbetalningsskyldighet. Uen l juli 1978 upphörde öUFO med sin verksamhet, vilken övertogs av de nya fonderna. Samtidigt fick fonderna rätt att bevilja nya lån för produktutveckling produktutvecklingslån. Lånen får ej överstiga 3 miljoner kr. Innan lån överstigande 1 miljon kr beviljas skall samråd ske med styrelsen för teknisk utveckling (STU). Produktutvecklingslingslån får beviljas till högst 50% av den beräknade kostnaden för det projekt lånet avser. Den gränsen får, om synnerliga skäl föreligger, överskridas. För lånen behöver inte ställas särskild säkerhet. Ue är villkorliga, vilket innebär att lånen helt eller delvis kan avskrivas om låntagaren visar att förutsättningar saknas att utnyttja projektets re-

sultat lönsamt. Återbetalningen är knuten ”till inkomsten av

projektet och inte som vid normala lån till låntagaren.

Statens industri verk har gjort en utvärdering om denna låneform. Resultatet av utredningen har redovisats i rapporten de regionla utvecklingsfondernas produktutvecklingsverksamhet (SINU 1980:13). Verket konstaterade bl a att SUFU och fonderna fram till den 1 januari 1980 har betalat ut 129 miljoner kr, varav endast 5 miljoner kr återbetalats under samma tid. SINU föreslog därför att ändrade fonner för stödgivningen oorde prövas, vilket i huvudsak också förordades i industriproposionen (prop sid 49). Utvecklingsfonderna medverkar även med kreditgarantier samt garantier för bankgaranti. Sedan våren 1980 kan utvecklingsfonderna teckna egna lânegarantier (prop 1979/öU:1U1, bil 8, Nu 1979/80532, rskr 1979/802172). Tillvägagângssättet bygger i stort på den

ordning som gäller för de statliga industrigarantilânen, som

beviljas av statens industri verk.

134 Kapitalförsörjning m. m.

_Eösegäzsåâeiââl AB

Företagskapital AD tillkom 197.5 (prop 1972:101). Det är hälften ägt av staten och vissa affärsbanker. Dess uppgift är att förbättra tillgången på riskbärande kapital för de mindre och medelstora företagen. Bolagets finansiella insatser riktar sig normalt till lönsamma mindre och medelstora företag med goda framtidsutsikter och med kvalificerde företagsledningar. Bolagets kapitaltillskott avser minioritetsposter och får ske endast om engagemanget är ägnat att befrämja företagens lönsamhet och sunda utveckling.

Enligt de ursprungliga riktlinjerna för Företagskapitals verksamhet skulle bolaget förvärva aktier i sauband med nyemission. Denna begränsning utgjorde ett hinder för bolaget att verka inom sitt tilltänkta verksamhetsområde. Därför genomfördes 1977 en anpassning av bolagets verksamhet till de erfarenheter man gjort under de första åren, (se prop 1977/ 78:40, bilaga 2). Den ändrade inriktningen av verk-

bolagets

samhet innebar att man införde konvertibla lån utan säkerhet såsom alternativ till aktieförvärv och vinstanuelslån i konbination med ett mi noritetsengagemang.

Det konvertibla lånet löper på viss tid med fast ränta och ofta utan När ett skall ut

annortering. konverteringslân ges

fastställs en konverteringskurs samt villkoren beträffande konvertering av lånet till aktier. utnyttjas ej konverteringsrätten av långivaren skall lånet återbetalas av det låntagande företaget.

Vinstandelslånet är ett län med en ränta, vars storlek helt eller delvis är beroende av det läntagande företagets vin-

ster. Räntan kan delas upp i en fast och rörlig del, men kan i

också i sin helhet göras rörlig. Med vinsandelslån följer ä låntagarens rätt till avdrag för räntan. under senare âr har Företagskapital lämnat vinstandelslän till sju företag.

Institutet lånar sitt kapital från Allmänna pensionsfonden. Låneskulden uppgick vid årsskiftet 1980/81 till lo nnilj.kr.

Kapitalförsörjning m. m. 135 Tabell 4.15. Företagskapi tal Ab totala engagemang 1977 - 198U

Källa: Företagskapi tal Ab

Merparten av bolagets engagemang utgörs alltså av vi nstandelslân och konvertibla lån.

Utredningen har enligt sina direktiv att granska den verksamhet som bedrivs av Företagskapital och överväga om en ökning av bolagets verksamhet skulle främda de mindre och medelstora företagens möJligheter att få sitt behov av riskvilligt kapital tillgodosett. utredningen kommer emellertid inte i detta delbetänkande utan senare att granska Företagskapitals verksamhet men vill bara konstatera att den inriktning bolagets verksamhet på senare tld fått har inneburit ökade Inöjligheter att anpassa bolagets finansiella tJänster efter marknadens behov av riskkapital.

âvsnáks lnâuâtüEtÅUlGLlBSÅäEtlQOlaSeL LSXLIAE)

Svetab, som är helägt dotterbolag till Statsföretag, har till uppgift att medverka till etablering av nya och utbyggnad av befintliga företag.

136 Kapitalförsörjning m. m.

1977 beslöt riksdagen att Svetabs nyetableringsfräzungande verksamhet skulle organiseras inom rauneui för två SäFSKlIGÖ regionala investmentbolag, som skulle koncentrera verksamheten till Värmland/Bergslagen (Svetab Bergslagen; och mellersta Norrland (Svetab Nord). Verksamheten startade den 1 juli 1978. Våren 1979 beslöt riksdagen att inrätta ytterligare två investmentbolag, som dotterbolag till Svetab (NU 1978/79:58). De nya bolagens verksamhetsområde om-

fattar Södermanlands, Östergötlands och Gotlands län (sve-

tab Öst) resp Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Blekinge län (Svetab Småland). Förutom de regionala bolag som bildades 1978, tillkom samtidigt med dessa ett ytterligare dotterbolag, Investkontakt Ab, som är irariktat på en kon-

taktskapande verksamhet i systematiska former genom ut-

bildning, seminarier för företagsstartare m m.

Svetabs arbete är inriktat på de mindre och medelstora företagen med målsättning att med riskkapital och kunnande medverka i expansiva och utvecklingsbara företag. LJet kan gälla såväl start av ny verksamhet som expansion oaserau på nya marknader eller produkter. Arbetet i bvetab bedrivs huvudsakligen inom tre verksamhetsområden, nämligen magoritetserlgagelnnang, minoritetsengagemang samt konsultverksamhet.

Arbetet med minoritetsengagemangen utgör den viktigaste delen av Svetabs verksamhet och sker genom de regionala investmentbolagen. Deras affärsidé är att son: mi nori tetsintressent investera riskkapital i tillväxtföretag. Det sker normalt i form av vinstandelslân med konverteringsrätt.Risktagandet hanteras genom en speciell utvärderingsprocess som innebär att,utöver en analys av företagets framtida nöjligheter, bedömningen starkt inriktad på kompetens och förutsättningar hos företagen och ledningsgruppen. I varje engagemang går Svetab in som en aktiv partner i företagets styrelse och ställer upp med beprövad erfarenhet av ny verksamhet och utvecklingsprojekt samt ett brett smâföretagskunnande.

Kapimlförsörjning m. m. 137

Minoritetsengagemanget bygger pâ tanken att det skall finnas en entreprenör som är beredd att ta huvudansvaret i sitt eget bolag nen som finner det meningsfullt att ha en mi noritetspartner. Han skall också veta att samarbetet är tidsbegränsat och att han kan överta investmentbolagets andel vid en tidpunkt som avtalats i förväg. uenna tidpunkt begränsas med hänsyn till företagets förutsättningar från affärmässig synpunkt.

Dâ det gäller andra typer av investmentbolag och utvecklingsbolag äger denna fråga sanband med de överväganden utredningen redovisar i kapitel 10. En kortare redogörelse om deras verksamhet och inriktning kommer därför att lämnas i det sammanhanget.

4.5. l-.nskilda privata finansiärer

Betydande finansiella tillgångar finns i den sektor, som vanligen brukar betecknas som hushâllssektorn. Som framgår av tabell 4.16. uppgick hushållens finansiella tillgångar till omkring 370 milgarder kr.

Tabell 4.16 Hushållens finansiella tillgångar 198U Qniljarder kr)

Tillgångar MilJarder procent kr Sedlar, nlynt och bankti l l godohavanden 210,1 50,6 Obligationer och

Källa: SCB

138 Kapitalförsörjning m. m.

Av hushållens tillgångar var alltså drygt 55 procent placerade i sedlar, banktillgodohavanden m m och drygt tio procent i aktier. Jämfört med är 1979 har hushållens placeringar i aktier ökat.

Även om hushållen tilskguter kapital till näringslivet genom en ökad placering i aktier kommer de mesta tillskotten av kapital från företagarna sJälva. ueras situation har något berörts tidigare. 1 den män företagaren inte själv kan skaffa fram allt kapital för egen del är han ofta hänvisad till att vända sig till andra finansiärer. ue enskilda privata fi nansiärerna är en heterogen grupp. Man kan schablonmâssigt dela i fyra upp dessa undergrupper företagarna själva, professionella kapitalplacerare, personer med särskild anknytning till företagaren eller företaget, såsom släkt vänner och anställda samt slutligen en bredare allmänhet. Det är delvis ganska olika kriterier som styr dessa olika gruppers bedömningar av en eventuella kapitalsatsning i ett mi ndre eller medelstort företag.

Utredningen återkommer med ett resonemang om de enskilda privata finansiärerna under avsnitt 9.3.

4.6. Vissa faktorer som berör kapitalförsörgningen.

I detta avsnitt berörs bl a värdepappershandeln.

Kapiralförsörjning m. m. 139

4.0.1 Handel

Börsen och handeln med värdepapper har varit föremål för flera undersökningar. Fondbörsutredningen redogJorde i sitt betänkande Fondbörsen (SOU 1973:00) ingående för då rådande förhållanden på börsen och värdepappersmarknaderu. tn studie av senare datum rörande aktiemarknaden presenterades av kaptialmarknadsutredningen (sou 1978:15, bilaga 3). denna utredning kommer med hänvisning bl a till de analyser om aktiemarknaden som gjorts av de nämnda utredningarna därför att kortfattat uppehålla sig kring gällande förhållanden på aktie- och värdepappersmarknaden.

Bestämmelser om handeln med aktier och andra värdepapper och därmed sammanhängande frågor återfinns i fondkommissionslagen (1979:748), lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs

och förordningen (1979:996) om Stockholms fondbörs samt

lagen (19001129 sid 1) med vissa bestämmelser om handel med fondpapper.

Genom lagen om Stockholms fondbörs har all fondbörsverksamhet i detta land förbehållits Stockholms fondbörs. Ned fondbörsverksamhet förstås att köp- och sälJanbud beträffande fondpapper regelbundet sammanförs för handel och notering av kurs. Med fondpapper avses aktie, annat bevis om delaktighet i bolag, obligation, förlagsbevis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsättning samt andel i aktiefond. Fondbörsutredningen diskuterade vad som avsâgs med uttrycket fondbörsverksauihet (SOU 1973:60, sid 130-131) och anförde:

Det skall sålunda enligt definitionen vara fråga om att någon, en institution eller annat subjekt, på visst sätt och i visst syfte onbesörjer sarmnuanförande av köp- och sälJanbud beträffande värdepapper.

140 Kapitalförsörjning m. m.

Kravet på regelbundet sammanförande av köp- och sälJanbud innebär till en början att den som anordnar verksamheten möjliggör att från olika håll avgivna anbud enligt en viss förhandlingsmetodik koncentreras. Lxempelvis kan anbuden såsom för närvarande koncentreras i en särskild lokal. uen föreslagna lagtexten täcker emellertid också den situation att anbuden samlas i ett datamaskinsystem eller att de på anordnarens föranstaltande eljest förs ihop, t ex genom samtidigt telefonsamtal mellan flera personer på olika platser i landet. Föreskriften att sammanförandet skall ske regelbundet innebär vidare ett krav på viss periodicitet i verksamheten. uenna skall alltså inte förekomma blott sporadi skt. Uet har inte uttryckligen stadgats något om att verksamheten :näste ha en viss omfattni ng. det får anses ligga i sakens natur att det måste vara fråga om verksamhet i relativt stor skala. Avgivna köp- och sälJanbud måste tillhopa i allmänhet uppgå till ett stort antal. Det behövs därvid inte nödvändigtvis föreligga ett stort antal anbud beträffande varJe särskilt slag av värdepapper. Huvudsaken är att verksamheten i sin helhet vanligen omfattar ett stort antal anbud. Detta betyder att fondbörsverksannheten i princip kan tänkas vara för handen även om verksamheten avser endast ett enda slag av värdepapper.

Vidare bör framhållas att antalet köpare och säljare inte behöver vara stort för att fondbörsverksamhet skall kunna ; anses föreligga. Avser en verksamhet ett flertal olika slags i värdepapper kan också ett begränsat antal köpare och säljare avge anbud till ett sammanlagt stort antal. Vid avgörande av frågan huruvida i ett givet fall en verksamhet skall anses ha sådan omfattning, att det kan röra sig om fondverksamhet, får man beakta att paragrafens syfte ar att ge stockholms fondbörs ensamrätten till dylik verksamhet. Om i det givna fallet en verksamhet har den omfattningen att intrång i EJ obetydlig män sker i den officiella fondbörsens monopolrätt bör verksamheten i fråga kunna vara att bedöma som fondbörsverksamhet.

Kapitel/försörjning m. m. 141

Fondbörsens uppgift är att främga handel med värdepapper genom att skapa tillfälle till regelbunden lnandel och notering i ordnade former. Uenom sin verksamhet bidrar fondbörsen till att placeringar i allmänt spridda värdepapper blir relativt likvida, d v s snabbt kan ouusättas i pengar. Detta medför att sådana värdepapper kan oli attraktiva placeringsobjekt, vilket i sin tur främJar utbudet av ri skvilligt kapital. rlärav följer också, att börshandeln har betydelse för kapitaloehövande företag genom att underlätta deras kapitalförsörjning.

Det krävs en viss storlek för att ett företag skall få introduceras på fondbörsen. de bestämmelser som uppställts härom återfinns i förordningen om Stockholms fondbörs. tinligt denna får inregistreri ng vid fondbörsen inte ske av aktier i ett bolag med mindre än att aktiekapitalet uppgår till två unilJoner kr eller ett eget kapital om minst fyra miljoner kr. För att det skall finnas en marknad för företagets aktier är det vidare nödvändigt att dessa är spridda på ett antal ägare. börsstyrelsen meddelar för varJe börspapper med hänsyn till irlarknadsförhållandena för börspapperet det minsta antal som får bli föremål för en officiell kurssättrling vid börsen (börsposter).

Vidare skall i samband med ansökan om inregistreri ng av ak-

tier pâ fondbörsen lämnas en ingående redovisning av bola-

gets ekonomiska ställning, ägarförhållandena i fråga om bolagets aktier och deras spridning m m. det ansökande bolaget utfäster sig också att offentliggöra upplysningar om bolaget och medverka till att börsstyrelsen kan fullgöra sina uppgifter enligt lag eller annan författning. Denna utfästelse förutsätts bli intagen i ett inregistreringskontrakt mellan Stockholms fondbörs och det bolag som ansöker om inregistrering av aktier vid fondbörsen. Lnligt kontraktet skall företaget åta sig att fölJä vissa normer i fråga om redovisning och information till allmänheten och börsstyrel sen.

142 m. m.

Kapitalförsörjning

Beslut om inregistrering av fondpapper vid fondbörsen fattas av börsstyrelsen. Finner styrelsen något hinder eJ föreligga för bifall till inregistrering, sker så. De regler som gäller beträffande eget kapital och aktiekapital för aktier, eller andelar i aktiefond, obligationer m m är generellt avfattade, varför det hos börsstyrelsen har utvecklats en praxis i dessa avseenden.

Ue företag vars aktier är noterade på Stockholms fondbörs är upptagna på tvâ listor, kallade A I-listan och A Il-listan. För att komma i fråga för A l-listan, vilken omfattar större börsnoterade företag, krävs ett aktiekapital på minst tio miljoner kr. Antalet oörsposter skall uppgå till 1 000 st. För tillträde till A II-listan skall företaget ha ett aktiekapital på fem llillJollel kr och ett eget kapital på Lio mil- _ioner kr. Antalet börsposter skall vara minst 400 stycken. För närvarande är drygt 120 bolags värdepapper inregistrerade på fondbörsen

Utöver dessa listor finns vid Stockholms fondbörs också ett antal aktier noterade på Svenska fondhanulareföreningens lista på den listan noterades i mitten av 1970-talet ett fyrtiotal svenska bolag. Genom den nya lagens om Stockholms fondbörs lydelse saknas lagliga förutsättningar för fondhandlareföreningens lista att finnas kvar. För att företag, som var noterade på listan, skulle ha lllöJllghet att ansöka om inregistrering och att börsstyrelsen skulle kunna verkställa erforderlig prövning huruvida företaget uppfyllde kraven härför bestämdes enligt punkt b iövergângsbestämmelserna Lill lagen om Stockholms fondpörs att fram föreningen till utgången av 1981 fick fortsätta sin handel ned notering av värdepapper på den s k fondnandlarlistan om intebörsstyrelsen dessförinnan meddelat beslut om registrering. Sá har skett i flera fall. Utanför fondbörsen - vid sidan av överlåtelser aktier och andelar man och man emellan - finns en begränsad handel med icke börsnoterade papper. penna handel onbesörjer fondkommissionärenbla offentliggörs med Jälll

Kajuta/försörjning m. m. 143

na mellanrum den lista som något felaktigt benämns C-listan. Den utgör ett samlingsnamn för ett tiotal papper. Handeln med C-listans aktier är sporadisk.

Ett annat exempel på noteringar och sporadisk Ilulldel gäller Forshedaaktier på den s k Värnamobörsen.

Handel med värdepapper kan delas in pâ olika sätt. Ln indelningsgrund är slaget av värdepapper. Ln huvudgrupp av värdepapper på värdepappersmarknaden utgör aktier och andra bevis i bolag, föreningar och andra samfälligheter. Ln andra huvuugrupp består av de värdepapper, som anses representativa för olika fordringsrätter såsom obligationer, förlagsbevis m fl. Uit räknas också skuldebreven. Ue kan på olika villkor bytas mot eller ge rätt till teckning av aktier i emitteran-

de företag.Alltefter slagen av de värdepapper som är föremål

för viss hantering talar man an en aktiemarknad, en obligationsmarknad etc. värdepappersmarknaden kan också indelas med hänsyn till de institutionella former under vilka värdepapperen omsätts. Den som man vanligen brukar nämna först är den officiella handel som försiggår på Stockholms fondbörs med där inregistrerade värdepapper. Handeln sker efter ue bestämnnelser som finns i lagen om Stockholms fondoörs och fondbörsförordningen. En andra typ av handel är den halvofficiella handel, som äger rum mellan olika börsmedlesnnuar inom fondbörsens lokaler och avser inom börsen icke registrerade värdepapper. Noteringar av kurser på sådana papper sker på svarta tavlor som är uppnängda i börsens lokaler eller på annat sätt. noteringarna är oregelbundna. Ltt tredJe slag av värdepappersmarknad är den som består i en handel genom förmedling av fondkonunissionärerna utanför börsens lokaler. Denna handel kan bestå av såväl inregistrerade icke inregistrerade papper och sker på uppdrag av någon köpare eller för någon sälJares räkning.

144 Kapiralförsörjrzing m. nz.

Slutligen brukar man till en fjärde huvudtyp räkna sådan handel, som äger rum utan förmedling av Stockholms fondoörs eller av någon fondkommissionär. Prissättningen på aktien el ler annat värdepapper bestäms ofta med stöd av naarknadsvärdet eller av köpare och sälJare direkt.

4.6.2. bäkclhetsfrågor

tnligt utredningens direktiv bör utredningen belysa i vad mån företagaren personligen eller hans anhöriga behöver ställa borgen eller annan säkerhet för företagets skulder. Denna fråga har ofta blivit uppmärksammad i riksdagen (se kap 1.2.).

Utredningen har under sitt arbete kunnat konstatera att frågor om personlig borgen fått högst olikartade utformni ngar, vilket väl kan förklaras av de individuella förutsättningar, som föreligger i varje enskilt fall. Lnligt vad utredningen erfarit pågår inom banklagsutredningen en översyn om regelsystemet rörande säkerhetskrav för banker och därmed sauimanhängande frågor. l Utredningen anser att det finns anledning att ytterligare 1 studera denna fråga och kommer* att behandla den i senare betänkande.

4.6.3. Sparstiuaularuser

Kapitalvinstkonnmittên konstaterade i sitt delbetänkande om stimulans av aktiesparandet (Ds b 1925M11) bl a dtL det inte var realistiskt att räkna med att börsföretagen i gemen skulle kunna höJa soliditeten eller ens stoppa den nedåtgående trend som dessa företags soliditet visade (betänkandet sid bl ff). Kommittén hade därför att med förtur utreda och lägga fram förslag om provisoriska åtgärder för att stimulera aktiesparandet och därmed öka utbudet av riskkapital. Kommittén ansåg att förhållandevis små förändringar i hushållens sparande och placeringsvaruor till förmån för aktier skulle ge företagen ett betydande tillskott av riskkapital.

m. m.”

Kapitalförsörjning 145

En avgörande faktor i sammanhanget var vilken avkastning hushållen kunde förvänta sig på aktier i förhållande till avkastningen på andra placeringar. En särsk-ild förmån borde därför ges ett sparande i aktier. 1 enlighet med kommitténs betänkande föreslogs i propositionen (1980/81:39) om stimulans av aktiesparandet att fysiska personer och dödsbon skulle medges skattereduktion, d v s ett från avdrag inkomstskatten med 30 procent av mottagen utdelning till den del denna inte översteg 10 000 kr för ensamstående och 20 000 kr för makar gemensamt. uen naximala skattereduktionen blev således 3 000 kr respektive 6 000 kr. Skattereduktionen beräknas på utdelning på svenska börsnoterade aktier och andelar i svensk aktiefond som till minst två tredjedelar oestår av sådana aktier.

Vidare “föreslogs att ett s k schablonavdrag vid av beräkning skattepliktig realisationsvinst för aktier som innehafts i mer än två år höjdes från 1 000 kr till 3 000 kr. uessutom föreslogs att högsta sparbeloppet i månaden för aktiesparande inom ramen för det s k skattesparandet till höjdes 600 kr.

Vid av propositionen riksdagsbehandlingen kom beloppgränseru för mottagen utdelning, då skattereduktion att medges, sänkas till 7 500 kr för ensamstående och 1b 000 kr för makar gemensamt. I övrigt anslöt till de föresig riksdagen slagna ändringarna (SkU 1980/8142, rskr 1980/ö1:97, SFS 1980:1047 - 1053). Reglerna om skattereduktion återfinns i lagen (1980:1047) om skattereduktion för aktieutdelning och skall tillämpas första gången i fråga om utdelning som tas till beskattning_ vid 1982 års taxering.

m. m.

1.46 Kapitalförsörjning

430.4. Företagsservice

En betydelsefull del för att etablera och utveckla de nuindre och medelstora företagen är tillgången på företagsservice, varmed man vanligen brukar avse utbildning och rådgivning. Företagsservice betyder mycket för dessa företag eftersom dessa endast i begränsad utsträckning kan anställa specialister på olika områden.

Uen statliga eller av staten fi nansieraae râdgivningen som riktas till unindre och :nedelsora företag lämnas främst av utveckl i ngsfozioerrua.

En omfattande serviceverksamhet bedrivs också av närigslivets organisationer.

5 INTERNATIUNtLLA FÖRHÅLLAHUEN

5.1 Inledning

Utredningen har genom de svenska anbassaderna i OECD-länderna erhållit ett unfattande material angående mindre och medelstora företag i dessa länder. Av de uppgifter utredningen fått fram kan konstateras att de mindre och medelstora företagen ofta är föremål för stor uppmärksamhet, vilket kommer till uttryck i att en rad näringspolitiska och ekonomiska åtgärder vidtagits för att underlätta denna företagsgrupps finansiella situation. Utformningen av åtgärderna kan dock variera. Det skulle föra för långt att inom ramen för denna utredning återge alla de olika fi nansieri ngsfornler som finns inom OECD-länderna och som rör denna företagsgrupp eller i detalj beskriva andra sätt att förbättra de mindre och medelstora företagens situation i uessa länder. Utredningen har valt att belysa några områden som är av intresse för svenska förhållanden och som ansluter till de ämnen utredningen har att behandla. Utredningen kommer därför att redovisa frågor som rör Iriskkapitalförsörjningen till mindre och medelstora företag inom OECD-länderna, ul a skattelättnader, handel med icke börsnoterade papper samt investmentoch andra fi nansieringsbolag.

5.2. Skattelättnader och räntesubventioner på lån m m

Inom flera OECD-länder finns bestämmelser, som medger skattelättnader för den som satsar kapital i nnindre och uedel-

148 Internationella förhållanden

stora företag, men också för det kapital som arbetar i ett sådant företag. Utformningen av skattelättnader är ofta olikartade emellan de olika länderna. Flera regler tar fasta på att underlätta för och stimulera företag, som befinner sig i ett etableringsskede. Likartade avvägningar gör sig gällande när man har utformat villkoren för statliga räntesubventioner i sanband med långivning till mindre och unedelstora företag.

åketteläitnage:

I Frankrike kan nyetablerade företag med en omsättning på mindre än 30 nniljoner francs och med uri ndre än 150 anställda erhålla befrielse från att erlägga bolagsskatt under tre år under förutsättning att vinsten behålls inom företaget.

Den franska staten har också medgivit skattelättnader i form av avdrag för kostnader i sanband :ned anskaffande av lokaler, som är nödvändiga för ett företags regionala utveckling eller för industriell verksamhet. Till sådana företag som ny etablerar sig utanför de större industri regionerna ger UATAR (Dêlêgation â lAmenagement du Territoire et ä lAction Regionale) ett särskilt stöd på 15-25 000 francs per skapat arbetstillfälle.

Le Fonds National de Garantie är en statlig fond som träder in som garant för att täcka de risker som är förenade med starten av ett nytt företag upp till ett belopp som motsvarar bankkredi terna i företaget.

I flera andra länder har även staten påtagit sig att lämna garantier för de krediter som mindre och medelstora företag erhåller från banker eller andra kreditinstitut. Detta gäller bl a i Finland

ochischweiz.

S()lJ 1981:95 Internationella förhållanden 149

Sociêtês dlnvestissement å Capital Variable (SICAV) är i Frankrike bolag som erbjuder personer, vilka själva inte känner sig kunniga nog att köpa aktier, att investera i näringslivet och tillgodogöra sig aktiernas värdestegringar. SICAV är närmast att ,jämställa med de svenska aktie-fonderna. SICAV-bolag förvärvar även icke börsnoterade värdepapper.

I syfte att stimulera aktiesparandet införde den dåvarande franska regeringen år 1978 skattereduktion för den som förvärvar aktier. Avdragsrätten är maximerad till 5 000 francs per år. Avdrag kan alternativt erhållas vid beskattning av utdelningar på franska aktier.

Den canadensiska regeringen har utarbetat ett omfattande ekonomiskt program, som tar fasta på småföretagsverksannheten. Som ett led i strävandena att underlätta för de mindre och medelstora företagen har alla mindre företag med en omsättning mindre án 50 000 can dollar erhållit fullständig befrielse från den statliga skatten. Skattebefrielse kan också erhållas i sanband med generationsskifte i mindre företag. Vinsten i företagen beskattas också olika. I mindre företag är skatten lägre vid en vi ss given vinst än vad som gäller vid motsvarande vinstnivå i ett större företag.

l den brittiska regeringens program för mindre och medelstora företag har medtagits flera åtgärder i syfte att stimulera kapitalplacerare att delta i finansieringen av små företag.

150 Internationella förhållanden

Inom ramen för projektet Business Start Up scheme naedges

privatpersoner ett avdrag upp till maximalt S 10 000 per år från sin skattepliktiga inkomst under förutsättning, att de köpt l fâmansföretag, som är högst fem är gamla. Den

aktier

som vill åtnjuta avdraget får inte vara anställd i företaget

eller vara släkt med företagets ägare. För att ytterligare underlätta för investerarna har det bildats särskilda fonder som har till uppgift att slussa pengarna från privatpersoner till intresserade bolag. Därigenom erhålls en viss riskspridning.

Liksom 1 Canada får ett småföretag i åtorbritannien betala en lägre bolagsskatt än ett större företag. Full bolagsskattpvilken är 52 procent. betalas först vid en vinst på I 100 000. Vinsten under detta belopp beskattas enligt en fallande skala.

I Storbritannien medges avdrag för kapitalförluster 1 icke börsnoterade företag. Sålunda är kapitalplaceraren berättigad till avdrag för förluster i icke börsnoterade företags aktier mot olika slag av förvärvskällor.

Skattelättnader lämnas i nâgra länder i sauband meu uyenuission av aktier oberoende av om de är börsnoterade eller ej. Detta gäller bl a i Belgien och Grekland.

ääntssebxeatloae:»Järstesáetaálsrlnsaz m m

Ett omfattande utbud av län till mindre och medelstora företag finns i de flesta OECD-länderna. Utredningen kommer inte att i detta betänkande uppehålla sig kring dessa frågor. Däremot kan det finnas skäl att något beröra hur reglerna om räntesubventioner utformas.

Internationella förhållanden 151

I Danmark förmedlar Egnsudviklingsdirektoratet lån som har en ränta pâ nio procent per år, vilket skall ,jämföras med en genomsnittsränta på 18,5 procent. Håndvaerksrâdet, som är en organisation för danska småföretag, kan bl a gå in med risk? villigt kapital för att finansiera nya uppfinningar under en första utvecklingsfas.

I Belgien tillhandahåller staten de mindre och medelstora

företagen räntesubventioner med fem procent under fem år på

nyinvesteri ngar och med fyra procent vid ersättningsinveste-

ringar. Ägs företaget av en person under 35 år kan subven-

tionen ökas med ytterligare en procent.

En motsvarande lösning med att lämna banklån med särskilt förmånliga räntevillkor är föremål för överväganden i Nederländerna.

Räntesubventionerade lån, som får ha en löptid om högst tio

år tillhandahålls också i Italien. Årligen avsätts för detta

ändasnål ungefär 100 milJarder lire. Portugal har ett liknande system.

I Västtyskland lämnas också räntesubventionerade lån inom ramen för det ännu existerande European Recovery Program, som går tillbaka till Marshall-hjälpen. Lånet löper för närvarande med högst nio procents ränta under en tioårsperiod. Totalt beviljades under 1979 nära 900 milj DM i sådana lån.

För att stimulera personer att starta egna företag lämnas

inom ramen för det s k Existensgründungsprogram etablerings-

lån, vilka i första hand är avsedda för personer som är mellan 21 och 50 år gamla. Ilögsta lånebelopp är DM 200 000, vilka skall återbetalas på tio år. Ue två första åren är dock amorteringsfria.

152 Internationella förhållanden

En ytterligare kanal för kapitaltillskott ti ll mindre och medelstora företag går via Kreditanstalt für wiederaufbau (Kfw). Kfw bidrar till finansieringen inom näringslivet genom att ge långfristiga investeringslån. Uet bör nämnas att Kfw det senaste âret beviljade över b miljarder UM i investeringslån inom landet.

Den lämnade redogörelsen uppvisar alltså mycket skiftande lösningar på hur man utformar skattelättnader och subventioner eller stimulanser vid företagsetableri ngar m m i de olika länderna.

5.3. iHandel med icke börsnoterade värdepapper

I de anglosachsiska länderna har utvecklats en organiserad aktiemarknad vid sidan om den officiella börshandeln. Mest känd är den amerikanska Over the Counter Market (UTC).

Vid sidan om den amerikanska börsverksamheten, som domineras av New York Stock Exchange samt andra börser, vilka återfinns i ett antal städer runt om i Förenta Staterna, bl a i Chicago och San Fransisco, har ett betydande antal värde-

papper kommit att noteras over the counter. Uenna marknad är

världens största värdepappersmarknad och omfattar alla slags värdepapper som inte är. föremål för handel på någon börs.

Eftersom många lokala och regionala värdepappersemissioner är olistade, är omfattningen av UTC-handeln omöjlig att mäta. Plan räknar med att det handlas med över 50 UUU bolagsoch offentliga papper utanför den officiella börsmarknaden (off board).

Medan den organiserade börshandeln är en auktionshandel har OTC-handeln ingen bestämd marknadsplats. Handeln sköts av

Internationella förhållanden

mäklare, börshandlare, investerare och bankirer i större och mindre städer som över hela landet genomför förauedlingsaffärer.

Det är ett faktum att off board-|narknader| är en mycket he-

terogen marknad: penny speculation, företag på frammarsch

(Xerox och Polaroid började på denna marknad), de flesta bankernas och försäkringsbolagens stamaktier samt värdepapper från flera ledande industri- och allmännyttiga företag har varit eller är noterade UTC. Lägg till denna lista aktiefonder, statliga och kommunala obligationer, utländska papper och flera obligationer utgivna av amerikanska staten och man får någon aning om den nnarknadens nnångskiftande natur. Man bör hålla i minnet att det låga anseende som off board-marknaden hade tidigare delvis berodde på det invecklade, långsamma och klumpi ga sätt som den fungerade på genom de oändliga telefonsamtal som måste föregå en slutlig överenskommel se om pris.

Idag är det annorlunda. Affärerna förmedlas direkt antingen av en ensam mäklare eller mellan mäklare genom förmedling av NASDAQ, National Association of Securities uealers Automated Quotations. NASDAQ är ingen oörs utan ett avancerat datasystem med terminaler utspridda hos landets 1 200 tvåvägsterminaler inkopplade i systemet. NASDAQ är pâ så vis ett marknadsinfonnationssystem. Själva affären kommer tillstånd på annat sätt, ofta telefonledes.

NASDADHs samlade (Insättning var år 1979 44,3 milgarder US dollar. Genom NASDAQ förmedlades 3,7 luilJarder aktier. 1980 hade omsättningen nått 21 miljoner aktier per dag till och med över 3D miljoner aktier vissa dagar.

Något över 2 500 värdepapper är noterade i NASDAQ-systemet. För vart och ett av dessa finns minst tvâ s k market makers. En market maker är en börsmäklare som handlar i det

154 Internationella förhållanden

aktuella papperet. Varje market maker som är ansluten till systemet skall anmäla en köp- och säljkurs. Till denna kurs skall mäklaren vara beredd att köpa eller SälJd en oörspost, normalt 100 aktier. Eftersom det ofta är fråga om papper med en begränsad unsättning kan mäklaren na ett nnindre omsättningslager av aktier. Detta för att öka förutsättningarna för att unsätta de värdepapper som finns i systemet.

En del stora företag har valt att avstå från börsintroduktion och har stannat OTC, även om systemet främst är avsett för mindre företag. Fem av dessa företag inom NASDAo hade marknadsvärden över en nnlJard US dollar, ytterligare elva inom intervallet låg 500 milgoner en miljard uS dollar.

Det finns en stark opinion för att man bör använda stegeteorin, som i princip går ut på att företagen tar den traditionella vägen från OTC till American Stock Exchange och till New York-börsen allteftersom man vill ha ökad investeringsprestige.

Flertalet noteringar avser emellertid betydligt mindre företag. Hos dessa är uppenbart att riskerna är större och därmed osäkerhet om avkastningen på kapitalplaceringen. Resultaten frän de senaste åren visar dock mycket stora värdestegri ngar bland vissa papper, medan andra har sjunkit.

NASDAQ ställer upp vissa minimikrav för att bli registrerad i systemet. Kommer värdepapperet att efter registrering inte uppfylla kraven kan det bli fråga an avregistrering, vilket framgår av följande uppställning.

sou 1931:95 Internationella 155 förhållanden

Krav för Krav för att

registrering undgå avregi-

strering

Minsta antal narket 2 l

makers

Minsta antal aktie- 300 300 ägare

Minsta antal aktier 100 000 100 000 in public float

Minsta balansomslut- 1 000 000 500 000 ning, US dollar

Minsta egna kapital 500 000 250 000 US dollar

Härutöver ställs krav på offentlig och redovisning öppenhet av ungefär samma unfattning som gäller börsnoterade företag.

En viktig skillnad nellan börsnoterade aktier och aktier som noteras 0TC är att nâklarna för de sistnämnda företagen även kan ha uppgiften att marknadsföra aktierna. Det blir naturligtvis en besvärlig avvägningsfrâga hur långt mäklaren kan gå. National Association of Securities Dealers fastställer etiska regler för näklarna, som måste en upprätthålla neutral attityd i sina relationer till den investerande allmänheten.

Någon direkt nntsvarighet till den amerikanska UTC-marknaden finns inte på andra iáll.

156 Internationella förhållanden SOU_ 1981:95

Visserligen förekommer i andra länder en handel med icke börsnoterade värdepapper i en inte obetydlig omfattning, men denna sker inte i sauuua organiserade former som i Förenta Staterna.

l Storbritannien återfinns två smâföretagsbörser, vilka är kända under namnen Nightingale Market och Unlisted Securities Market - USM. nightingale Market består (oktober 1981) av 19 företag med ett eget kapital på en milJon 5; och däröver. Antalet aktieägare är relativt litet, i genomsnitt omkring 100. Det finns inga krav på ett visst mi nimiantal aktieägare. Uock krävs att minst tio procent av aktiekapitalet är placerat hos andra än hos ägarna. Uet är vanligt att aktieinnehavarna utgörs av anställda och leverantörer.

Nightingale Market är intresserad av att notera solida, väletablerade företag. Kraven på den löpande redovisningsinformationen från de företag som noteras är i stort sett desamma som för börsnoterade företag.

Intresset för att bli noterad på den officiella aktiebörsen i London har varit relativt lågt under 1970-talet. I första hand torde detta oero på det allmänna ekonomiska klimatet. Många företag har eluellertid också framhållit de betydande kostnader som är förenade med en officiell notering, enligt uppgift f 250 v00. I slutet av 197U-talet började därför börsen diskutera iaöjligheterna att starta en smâföretagsbörs eller Unlisted Securities Market.

I slutet av 1980 öppnades USM. Efter ett år omfattar den 6b företag. Kraven för notering på USM är ol a följande:

Internationella förhållanden 157

- måste vara ett

Företaget public company (se nedan,.

Det innebär framför allt att aktiekapitalet mäste vara lägst E 50 000.

- Verksamheten skall normalt ha bedrivits i minst tre är.

- Under denna tid får inte revisorerna ha framställt någon allvarlig anmärkning mot företagets räkenskaper.

- Mi nst 10 procent av aktierna måste spridas bland allmänheten.

- Företaget :näste förbinda sig att lämna i stort sett Sälllfllâ löpande information om sin versaiuhet som officiellt noterade företag.

- Kravet på en revisorsgranskmng av företaget före introduktionen är väsentligt mindre än för officiellt noterade företag liksom kraven på information till allmänheten att företaget anhållit om börsintroduktion.

En invändning mot USM från näringslivets sida är att endast public companies får noteras. Det innebär att det stora flertalet företag private companies inte tillåts introduceras pâ USM. Skillnaderna mellan och private public companies är bl a, att aktiekapitalet i inte får public companies understiga S 50 000, att endast public companies får emittera aktier till allmänheten och att de formella kraven på registrering av ett företags är väsentredovisningshandlingar ligt mindre för private companies.

Det finns alltså starka skäl för ett att förbli företag private. Uppenbarligen är det bara ett mindre antal som ansett det värt kostnaderna att bli public.

158 Internationella förhållanden

Väsentligt i saunmanhanget är dock att alla företag, d v s både public och private, skatteunässigt behandlas som fåmansbolag så länge de inte är börsnoterade pâ den officiella listan.

Marknader med onoterade värdepapper finns utöver Storbritannien också i Frankrike och Västtyskland. I uamnark framlades i september 1981 ett förslag om att införa en börs för mindre och nnedelstora företag på Köpenhamns fondbörs.

5.4. Investmentbolag

5.4.1. Förenta Staterna 1)

1 Förenta Staterna har utvecklats flera typer av investment-

bolag, vars inriktning i huvuddrag kan sägas vara att satsa

kapital eller bedriva låneverksanuhet 1 nystartade eller expanderande mindre och medelstora företag. Mest bekantgyorda är Venture Capital Firms och Small Business Investment Companies.

lenturs 2621261 E1502

Venture Capital Firms huvudsakliga uppgift är att finansiera nystartade företag som befinner sig i ett första utvecklingsskede.

l) Uppgifterna i detta avsnitt bygger bl a på sveri ges lndustiförbunds PM 1980-10-17 om SBIC, H D Little: History of the SBIC/MLSBIC industry etc, 1960, samt Sveriges Industriförbunds skrift Eget kapital i unindre företag nr 10/1981.

S()l) 1981:95 Internationella förhållanden

Venture Capital-företagen inriktar sig främst på att göra realisationsvinster och är mindre intresserade av långsiktiga placeringar och kouuuiande utdelningar. Risktagandet år ofta högt, vilket innebär att man räknar med både vinster och förluster, men att nâgra fâ mycket stora vinster skall kompensera de sunâ vinsterna eller eventuella förlusterna. Venture Capital-företagen medverkar både med lânefinansieri ng och tillskott av eget kapital.

Företagen är känsliga för förändringar l realisationsvinstbeskattningen. En höjning av den skatten i slutet av 1960talet ledde till svårigheter för nya företag att erhålla kapital. När realisationsvinstreglerna sänktes till högst 28 procent år 1978 blev resultatet att antalet investeringar i Venture capital-företag ökade nnarkant. under år 1960 satsade kapitalplacerare över en nuilJard US dollar i dessa företag. I år har realisationsvinstreglerna sänkts till 20 procent.

Ett Venture capital-företag skapas genom att en person eller en grupp personer värvar finansiärer. initiativtagarna vänder sig till väluärgade privatpersoner, stiftelser, företag, pensionsfonder och liknande. Uessa förväntas var och en satsa större belopp kanske en halv till en milJon US dollar. Pengarna är lästa under en längre tidsperiod, exempelvis sju är. under denna tid satsas resurserna i nya utvecklingsbara projekt. Vid periodens slut upplöses det För ändamålet bildade konsortiet. Aktietillgodohavandena likvideras och uppkomna vinster fördelas mellan och initiativkapitalägarna tagarna enligt en i förväg uppgJord plan. initiativtagarna kan exempelvis tillgodogöra sig 20 procent av vinsten, trots att de svarat för endast någon procent av kapitalinsatsen.

Ett typiskt Venture-konsortium kan ha en volym på 20 milJoner US dollar. De största flerdubolar det beloppet. En studie av 32 Venture-företag som existerat minst fem år, gJord av

160 Inrernatione/Ia förhållanden

konsultföretaget Venture Economic, visade en medianavkastning på 23,1 procent och en medelavkastning på 24,2 procent. De bästa företagen nådde nellan 50 och 6U procents avkastning på kapitalet. Inget gick med förlust, men :några hade under 5 procents avkastning.

åmall §U§iEeåS_IEV_e_S_t_HI§HE _çomparules

Ett särskilt slag av Venture Capital-företag är Small Lsusiness Investment Companies, vilka tillkom 1958. Syftet med dessa företag är enligt Small Business Investment Act att förbättra och stimulera Samhällsekonomi n och smâföretagsamheten genom att skapa resurser för att bidra till och stimulera sådan tillförsel av privat eget kapital och långfristiga lån, som småföretag behöver för en sund finansiering av deras affärsverksamhet och för deras tillväxt, expansion och modernisering och som annars inte finns att tillgå i tillräckl i g omfattning.

SrJIC bildas av privata finansiärer, vilka sedan hjälper småföretag i deras finansiering. SBIC i sin tur har möjlighet att hos federala myndigheter på särskilda villkor erhålla lån eller borgen för att kunna utvidga sin finansieringsverksamhet. För SBIC och för delägarna gäller i vissa avseenden än normalt.

fönnånligare.Skatteregler

Ett SBIL; kan vara ett aktiebolag eller den amerikanska motsvarigheten till handelsbolag eller kommanditbolag. Även företag med begränsat ansvar kan vara delägare i dessa bolag. Föremål för SBICs verksamhet skall vara att fullfölJa de syften som anges i Small Business Investment Act. Uenna finansieringsform får således inte vara en av flera verksamheter. Bolagsordning och bolagsavtal samt ändringar i dessa skall godkännas av Small Business Administration (SBA), som

Internationella 161 förhållanden

är det federala organ, som handlägger frågor rörande SBIC.

När SBA godkänt bolaget tilldelas detta en licens att verka under bestämmelserna i Small Business Investment Act. Det ingår också i SBAs uppgifter att övervaka SBIC.

Ett SBIC skall ha en kvalificerad ledning. Även andra krav ställs, vilka alla syftar till att Iiindra skrivbordsorganisationer.

lerksamhetsomrâdgrggn

Ett SBIC kan specialisera sig på finansiering av speciella branscher eller engagera sig på vitt skilda områden. Helt fritt får dock inte bolaget arbeta. Det är inte tillåtet att ha mer än en tredJedel av tillgångarna investerade i fastigheter. Ytterligare några begränsningar gäller andra verksamhetsomrâden. SBIC får inte finansiera utländska investeringar, inte heller ägna sig åt investeringar, som strider mot god sed eller som kan skapa uonopol. Man får heller inte finansiera underställda smâföretags utlåningsverksamhet.

Det finns flera bolag, som koncentrerat sin verksamhet till områden, där ledningen i SBlC besitter särskilda kunskaper att bedöma olika projekt. Ue flesta SbICs har intressen i många olika branscher. Uland idag verksamma SBICs finns praktiskt taget alla branscher företrädda i tillverkningsoch servicesektorn. Många SBICS söker med helt småföretag nya produkter eller tjänster, vilka kan antas ha särskild växtkraft, t ex elektronik-, forsknings- och utvecklingsbolag.

Ledningen för SBICs skall eftersträva vinst för det egna företaget. Bolaget skall våga ta risker i sina investeringsavvägningar genom att tillhandahålla småföretag eget kapital

162 Internationella förhållanden

och lån utan säkerhet, eller med mindre säkerhet än vad långivaren normalt begär.

Alla som under normala omständigheter äger rätt att vara delägare eller bolagsman kan delta i verksamheten. SBA äger dock rätt att vid sin licensgivning avgöra om delägare och ledning uppfyller normala krav på gott affärsrykte.

SBIC skall ha ett kapital tillräckligt för att det skall finnas skäliga utsikter att bolaget kommer att kunna drivas på ett sunt och vinstgivande sätt. kapitalet får aldrig understiga 15U OUU US dollar. Beloppet skall inbetalas i kontanter eller godkända statsobligationer. För en delägare, som förvärvar tio procent eller mer i ett SBIC, är det inte tillåtet att låna pengar för förvärvet, om inte SUA ger särskilt tillstånd eller delägaren har en nettoförmögenhet minst två gånger större än det lånade beloppet. Någon gräns uppåt för SblCs kapital finns inte.

111150: :ö: ieseralaJårLtlll .sec

Licens såsom SBIC ger bolaget nuöglighet att utnyttja federala lån och borgensåtaganden. Ett SBIC kan erhålla lån och/ eller borgen upp till ett belopp som högst motsvarar tre gånger bolagets bundna kapital. Dessa lân skall efterställas andra lån SBIC tagit, om inte SBA med lnänsyn till anständigheterna beslutar annat. Lånetiden kan vara högst femton år.

Det totala lånebeloppet till ett SBIC kan inte överstiga 35 miljoner US dollar.

Internationella 163 förhållanden

formgafätflngnâigring gvgmâföretag

Tre olika former av fi nansieringsunedverkan är tillåten - tillskott av eget kapital - lån eller långfristiga borgensförbindelser 0 dyl. Ue olika fi nansieri :igsnuetoderna kan användas samtidigt för samma småföretag. Två eller flera SUICs kan sauntidigt uppträda som finansiärer. Ltt SBIC kan även uppträda tillsammans med annan finansiär.

Tillskott av eget kapital sker i form av aktiekapital i ett aktiebolag eller såsom kapital för begränsat ansvarig delägare i ett limited partnership. Småföretagen kan också utfärda konvertibla skuldebrev.

Vissa allmänna regler finns om lån. Löptiden får inte överstiga tgugo år (men kan förnyas ytterligare tio år) eller understiga fem år. Låntagaren skall ha rätt att i förtid kunna uppsäga lån.

uet är vanligt att SBIC bedriver rådgivningsverksanlhet till underställda småföretag. SBIC fâr ta ut arvode för sådana tjänster.

-

_F_ö :må ng r_f§ r_S§I §3_ g elä ga _re

För SBICs erbjuder reglerna olika fördelar. Ovan har nämnts de olika Möjligheterna att erhålla lån och borgen av SbA.

För delägarna i ett SBIC finns skattemässiga fördelar. Eftersom det är svårt att i detalJ ,jännföra två länders skattesystem, får redovisningen bli kortfattad. En delägare i SBIC kan sälja sitt innehav med tillämpning av fördelaktiga

164 Internationella förhållanden

realisationsvinstregler. En förlust kan kvittas inte endast mot realisationsvinster utan även gentemot andra inkomster.

Utdelningar till ett bolag från ett annat bolag beskattas i Förenta Staterna i allmänhet hos det förstnämnda bolaget till femton procent. utdelningen till ett SBIC är ennellertid skattefri.

Ett SBIC är frikallat från skatt on excess accumulation och kan bli frikallat från skatt on personal comholding panies.

åülgvgrksgrqgetegsgmfgttnlng

Sedan starten har ca 50 000 småföretag fått fi nansieri vigshjälp till ett saumnanlagt belopp av över 3 miljarder US dollar. Vid årsskiftet 1979/80 fanns 348 SBIC i verksamhet med ett privat tillskjutet US dolriskkapital på 558 milJoner lar. upptagna federala lån till över 600 miluppgick något ,joner US dollar.

5.4.2. Institut och organ som tillhandahåller riskvilligt kapital till mindre och medelstora företag

I det följande lämnas en redogörelse över institut och bolag som tillhandagår mindre och medelstora företag ned riskvilligt kapital. Vissa överensstämmelser finns med svenska mellanharudsinstitut som Företagskapital och Svetab. Några direkta motsvarigheter till det amerikanska SUIC-sjstennet har inte förrän de senaste åren etablerats i bl a Nederländerna, Canada och Nya Zeeland.

Internationella förhållanden 165

I Storbritannien har i mer än 30 är det National statliga Research Development Corporation (NRDC) finansierat teknisk och kommersiell utveckling genom frännst Joint venture financing. nRUC tar ut sin ersättning i form av royalty på omsättningen under förutsättning att företaget visar vinst efter Justering med hänsyn till avskrivningar på investeringar och ränta pä satsat kapital. I undantagsfall gär NRDC in med temporära i aktier. engagemang Lngageiraangen uppgick i början av 1979 till ca i 8,2 miljoner i venture fi- Joint nancing och till s: 0,7 milJoner i i aktiminoritetsposter er. Antalet till varav 216 engagemang uppgick 230, utgjorde Joi nt venture och 14 aktieengagemang.

Det största privata institutet för av finansiering riskkapital är Industrial and Commercial Finance Corporation (ICFC), som genom sitt moderbolag, Finance for Industry (FFI) ägs till övervägande del av affärsbankerna.

Finansiering från ICFC sker antingen eller genom långivning aktieengagenuang. Kombinationer mellan aktier och lån kan förekomma.

Engagemanget i aktier sker alltid med och

mi-noritetsposter

begränsas normalt till en i förväg bestämd ICFC tidsperiod. förbehåller sig rätten att tillsätta i egen styrelseledamot intresseföretagen men har utnyttjat denna rätt endast i mycket liten utsträckning.

Engagemanget i olika företag 1979 till E 530 uppgick miljoner. Av bolagets tillgångar utggorde E 39 nnilgoruenicke börsnoterade papper. ICFC satsar vanligen pâ preferensakti: er. Detta för att förena

ägarnas intresse avlângsiktig

tillväxt och kontroll över med företaget ICFCsintresse av kontinuerlig avkastning. Totala antalet kundföretag uppgick till ca 2 400, varav 860 representerade företag vari ICFC hade aktier.

166 Internationella

förhållanden

ICFC har under de senaste 10 åren finansierat ca 300 nystartade företag, varav 44 procent har överlevt.

Vid sidan av ICFC finns ett trettiotal mindre institut.

Av de större instituten kan nämnas Gresham Investment Trust som under 1961-79 investerat i 125 icke börsnoterade Ltd, företag.

De ledande bankerna har under senare år aktiverat sin verksamhet vad utbudet av riskkapital till icke börsnotegäller rade företag. Midland Bank driver flera fi nansieringsförebland vilka kan nämnas Midland Montagu Industrial Fitag, nance Ltd Detta företag har koncentrerat sig på att (lvlinIF). finansiera företag i stark tillväxt snarare än nystartande av företag. Vidare har man under senare år koncentrerat sig som förväntas ge löpande inkomster genom på investeringar utdelningar och avstått från engagemang där avkastningen skulle uppstå genom värdestegri ng.

Även och ingår bland delägförsäkringsbolag pensionsfonder arna i de företag, som specialiserat sig på riskkapital för icke börsnoterade företag.

Storbritannien uppvisar alltså ett brett utbud av riskkapital till de mindre Uen fortsatta utvecklingen för företagen. finansieringsföretagen på denna marknad bedöms mera vara frågan an att finna objekt för investeringar än att utvidga fi nansi eri i gheterna.

ngsmöjl

I Storbritannien föredrar investerarna i större utsträckning än i många andra länder permanenta investeringar i aktieengagemang framför temporära.

Internationella förhållanden 167

I Frankrike är det viktigaste statliga Natioorganet Agence nale ae Valorisation de la Recherche som kan lämna (ANVAK), stöd för forskning och utveckling av nya ANVAR produkter. kan gå in med riskvilligt kapital, men det sällan. Ingör stitutets viktigaste insatser är villkorslân, vars totala storlek uppgår till ca 400 miljoner francs är. per

En annan typ av offentliga finansieringsföretag är de

regio-

nala utvecklingsföretagen, Société de dêvelopement rêgional, vilka tillskapades 1955. De går in med aktieengagemang och lån. Uet finns 15 sådana regionala i Frankrike. “ue företag får ej äga mer än 35 procent av aktierna i ett intresseföretag.

Engagemangen i aktier utgör fortfarande en mindre del av portföljen, medan utlâningen dominerar.

För att främja SDRs investeringar i aktier lämnar staten bidrag med 50 procent av aktieinvesteringen i nystartade företag och med 25 procent av övriga i aktier. investeringar

Totalt uppgår f n engagemangen i aktier och övrigt riskkapital från statliga utvecklings- och fi nansieri till ngsföretag ca 100 miljoner francs årligen.

Sociêtês Finansiêres dlnnovation (SFIs) söker med företag goda tillväxtmöjligheter i hopp om att kunna realisera värdestegri ngar på aktier.

Ett SFI måste enligt lag ha investerat minst 80

procent av

sitt kapital inom sex är från starten i innovativa situationer och måste ansätta sin till minst portfölj 33 procent inom varje treârsperi od. I gengäld tillåts till ett ägarna SFI att från sin beskattningsbara inkomst med 50 göra avdrag

procent av investeringen i SFI. Ägare till SFI fâr endast

vara aktiebolag eller finansinstitut. Ett SFI har tillgång till statliga län.

168 Internationella

förhållanden

Av de totala engagemangen från saultliga SFIs i Frankrike (år 1977 ca 25 miljoner francs) utgJorde aktier 59 procent, konvertibla län 14 procent och övriga lån 27 procent.

De två största SFIs är SOFINNOVA med dotterbolag och 5001H- NOVE.

SOFINNOVA startades 1972 av några av de större bankerna.

Dess aktiekapital uppgick 1979 till 58,5 IHHJOHGP francs. Bolaget söker innovativa företag som har en god tillväxtpotential.

BATINNOVA, som är dotterbolag till SUFINNOVA, har ett aktiepå 10 miljoner francs och har specialiserat sig på kapital byggnadsbranschen.

som också är ett dotterbolag till SOFINNOVA men SOFINIHDEX, utan SFI-status, är inriktat pâ att uppnå värdestegringar i snabbt växande företag, speciellt genom minoritetsposter företag med stor exporthandel.

Ue tre i SbFINHUVA-gruppen går tillsammans in i företagen 15-20 nya företag årligen.

SOGINNOVE har ett aktiekapital på 20 miljoner francs och finansierar investeringar omkring och över företrädesvis 500 000 francs.

Det finns i Frankrike en mängd institut för finansiering med Privata svarar för den dominerande delen

riskkapital. organ

av utbudet. Affärsbankerna är ovanligt aktiva.

I Nederländerna får banker endast ága fem procent av aktierna i företag, vars verksamhet ligger utanför ordinarie bankverksamhet. Detta innebär, att det inte är praktiskt möjligt för banker att starta egna fi nansieri ngsföretag med.

Imernationella förhållanden 169

inriktning på riskkapital. Följden nar blivit att bankerna gått tillsammans med den statsägda National Investment Bank (NIB) och andra institut och bildat två företag för finansiering med riskkapital.

Nederlandse Participatie Maatschappij (NPM) går inte in i nystartade företag och man gynnar eg speciellt de Små företagen.

Risiko Kapitaal Nederland (RKN), som startades 1975 av NIB och sex bankinstitut, skall ägna sig åt nystartade företag. Fram till 1980 har man dock inte kunnat uppvisa några framgångsrika projekt.

Den nederländska staten äger The Industry üuarantee Fund (IGF). Denna kan gå in i icke börsnoterade företag med engagemang i aktier eller konverteringslån. IGF begränsar sig till unnoritetsposter. Man räknar med att engagemangen skall löpa under en period av 8-10 âr och man söker få naJoritetsägaren att lösa ut andelarna till priser som baseras på peräknad ränta pâ investeringen under löptiden plus en riskpremie. IGF arbetar genom två dotterbolag. Hos det ena företaget uppgick volymen engagemang vid slutet av 1978 till 50 miljoner floriner fördelat på 49 företag. Det andra företaget hade en volym på 10 miljoner flori ner.

Det rapporteras att företagen ofta avböjt IGFs erbJudanden att träda in med riskkapital. Förklaringen är dels villkoren för återköp och dels dubbelbeskattningen av utdelning, som innebär att utdelning till IGF blir kostsam för företaget. Dessa faktorer innebär att upplåni ng i regel blir billigare för företaget och dess ägare än ett tillskott av eget kapital från IGF. I Nederländerna har införts ett system som liknar den amerikanska SbIC-uiodellen. Enskilda finansiärer erbjuds särskilda förmåner i den mån de bildar s k andels-

170 Internationella förhållanden

bolag, vilka skall satsa kapital i mindre företag i utbyte mot andelar i dessa bolag. Staten erbjuder investeraren att stå för hälften av den finansiella risken, oock högst upp till två miljoner holländska floriner. Ue aktie- och kursvinster som man kan göra blir skattefria för den som satsat i andelsbolaget. Systemet är ganska nytt varför någon erfarenhet inte vunnits ännu.

I Västtyskland finns ett företag som specialiserat sig på aktieengagemang. Uet är Deutsche wagnisfinanzierungsgesellschaft (WFU), som ägs av 28 finansinstitut. wFGs förluster finansieras med statsbidrag upp till 75 procent genom läng-a län som löper med fem procents ränta.

NFG går in i nystartade företag, ofta baserade på tekniska innovationer och begränsar sig till minoritetposter med slöjlighet för ägarna till âterlösen. Endast hälften av alla projekt rapporterades 1979 ha uppnått lönsamhet.

Vidare finns i landet 20 Kapitalbeteiligungsgesellschaften (KBG), som ägs av affärsbanker och sparbanker. Ett KBu går in med riskkapital i olika former till existerande, huvudsakligen lönsamma företag. Ett KBüs insatser fâr ses som ett komplement till bankens övriga kreditgivning till sina kunder. KBG refinansierar sig delvis från offentliga institut och intar en helt passiv roll gentemot sina intresseföretag. Omfattningen av denna verksamhet anses vara relativt liten.

En ungefärlig motsvarighet till det amerikanska SBIC är i Canada Small Business Development Corporation (SBUC). De tillkom genom en särskild lag 1979. hitintills har 125 SBDC blivit registrerade. I stora drag kan sägas att dessa arbetar under former, som överensstämmer med vad som gäller för de amerikanska SBICs. På liknande sätt som i Förenta Staterna har den canadensiska regeringen medgivit skatteförmâner för den som tillskJuter kapital till ett SBDC.

Inremaliorze/Iøz förhållanden

I Nya Zeeland startades i slutet av är 1980 Small business Venture Capital Facility, vars uppgift bl a är att tillhandagâ mindre företag med riskkapital. Satsningar sker genom förvärv av aktier i aninoritetsposter. Vanligt är att investmentbolaget förvärvar preferensaktier med ackumulativ vinstutdelningsrätt. Engagemangen i de olika företagen beräknas normalt pågå mellan fem till sju år, varefter en inlösen av aktier skall äga rum.

5.5 Övriga åtgärder

Utredningen vill i detta avsnitt endast peka på några âtgärder av skilda slag, som tillkommit för att stödja de mindre och medelstora företagen. Några kommentarer härtill synes inte erforderliga.

- I Danmark erbjuder nägra statliga organ den etablerande företagaren tvâ dagars gratis utbildning rörande bokföring, administrativa problem, ansökningsblanketter, ifyllande m m.

- Canadensisk lättnader för de mindre lag medger generösa och medelstora företagen att lämna uppgifter i olika avseenden till myndigheter. I samma syfte har i Storbritannien avvecklats en rad näringspolitiska regleringar bl a behöver en registrering i moms-registret inte ske förrän omsättningen överstiger E 15 000.

- I Västtyskland inbjuds inte sällan finansiärer att förvärva andelar i mindre och medelstora företag. Vissa handelskamrar driver försöksvis den s k Existenzgründungsbörsen, som syftar till att stimulera till kapitalplaceringar under ett företags etableringsskede. Man bör hålla erinra om att den tyska bolagsfonnen Gesellschaft mit beschränkter Haftung (GnbH) överensstämmer i stora drag med det svenska kommanditbolaget.

172 Internationella förhållanden

- har de mindre sedan kunnat I Belgien företagen länge hävda sin ekonomiska och politiska betydelse. För att främja dessa företags betydelse har inrättats ett särskilt sninisteriuuu - lvlinistêre des Classes Moyennes. Mindre företag är befriade från vissa sociala avgifter.

- aktiefonderna att få I Norge kommer de planerade placera tio procent av fondernas tillgångar i icke börsnoterade norska aktier.

SOLJ198k95 173

ÖVERVÄGANDEN ocn FÖRSLAG

0. ALLMÄNNA ÖVERVÄGANDEN

Som framgått av tidigare kapitel utgör de mindre och medelstora företagen en viktig beståndsdel i den svenska ekonomin. Inalles finns cirka 400 000 sådana företag registrerade, varav drygt 200 000 med anställd Tillsammans personal. sysselsätter de mindre och medelstora företagen över en mil- Jon människor.

Som tidigare belysts har de mindre och nnedelstora företagen en särskild betydelse när det gäller att arbetsskapa nya tillfällen. De har också en viktig roll att spela som grogrund för nya affärsidéer och tillverkningsprocessen De är ofta mer flexibla än större och kan lättare företag anpassa sig till förändrade konjunktursituationer, vilket kan vara positivt nationalekonomiskt sett. Även ur en rad andra synpunkter exempelvis såsom underleverantörer och en bas för god arbetsmilJö spelar de mindre företagen en viktig roll.

Det är därför naturligt att man från samhällets inte sida, minst i landets nuvarande ekonomiska slår vakt om de läge, mindre och medelstora så att företagen de pâ ett effektivt sätt kan fullgöra sin roll i saunhällsekonomin. Det är bl a mot denna bakgrund som förevarande utredning om de mindre och medelstora företagens finansiella situation har tillsatts.

Just finansieringsfrâgorna har under senare tid av företagarna upplevts som alltmer väsentliga. Uetta bekräftas av olika enkäter. Att så är fallet är föga förvånande. Det har sin förklaring bl a i den under de senaste åren raskt stigande räntenivân, som fört med sig betydande kostnader för

174 Allmänna överväganden

liksom i ett antal andra yttri ngar av den alltmer kapital, accelererande inflationen.

Som framgått av kapitel 3 är det behäftat med vissa svårigheter att på grundval av statistiskt material ge en helt klar bild av de mindre och medelstora företagens finansiella situation. Vad man kan konstatera är emellertid bl a att so- « liditeten försämrats och nu ligger på en ni vâ som inte kan anses tillfredsställandemllra mi nst i en inflationsekonoiui. Vidare kan konstateras, att de ökade kostnaderna för kapitalet inte har kunnat kompenseras genom en ökad lönsamhet. Tvärtom har de senaste åren ett kraftigt gap uppstått mellan låneräntan och den genomsnittliga avkastningen på det kapital som arbetari företagen. Uetta innebär att företagens och företagarnas ekonomiska möJliglneter och vilda att göra investeringar minskat. Tilltänkta investeringar och expansisom hade kunnat bli till gagn såväl för företagen onsplaner som för landet har istället i stor utsträckning måst skri nl äggas.

är i och för naturligt. Det tar Att så är fallet sig ganska ofta flera år innan en satsning börjar betala sig. nämligen Låt oss anta att introduktionstiden för en ny produkt är fem den ofta är. I ett inflationslöst samhälle med en år,vilket realränta av tre procent som läggs till kapitalskulden denna under en sådan period från index 100 till index stiger 116. Om räntenivån i stället är 20 procent stiger den ackumulerande från index 1U0 till index 250. Det kapitalskulden är inte svårt att förstå att detta har en starkt hämmande effekt på viljan att skuldsätta sig och våga en satsning, även om man har höga lönsamhetsförväntningar för åren efter det att produkten väl är introducerad.

Effekterna på investeringsutvecklingen av de höga kapitalkostnaderna kan också åskådliggöras genom ett enkelt schematiskt diagram.

Alhnänna överväganden 175

Förväntad lönsamhet, brutto procent

Hög räntenivå/kapitalkostnad

_Qn--ø-_ø-n

Låg räntenivå/kapitalkostnad

.L--_ Antal projekt

Som synes minskar höga kapitalkostnader i betydande mån antalet projekt som ned en given förväntad lönsamhet kan genomföras.

Samtidigt som företagen och företagarna sålunda har en försämrad finansiell situation och minskad för exbenägenhet pansiva investeringar har det blivit mindre attraktivt för kapitalplacerarna att satsa i de mindre och medelstora företagen. Även detta sammanhänger i stor utsträckning nmd inflationsekonomins effekter. I och för sig synes det finnas gott du kapital på narknaden, men detta söker sig till andra typer av placeringar, exempelvis i realvärden och till placeringar med mindre risk än den som normalt förknippas ned satsningar i mindre och medelstora företag. En bidragande orsak nar varit att i större, börsnoterakapitalplaceringar de företag på olika sätt gynnats under senare âr, exempelvis

176 Allmänna överväganden

Detta är i och för sig positivt, men genom sparstimulanser. de icke börsnoterade företagen inte åtnjuter samma genom att fönnåner har de fått en diskriminerad ställning och haft svårt att behålla sin del av kapitalflödena.

Det har i debatten också gjorts gällande att bankerna i sin missgynnat de mindre företagen, särskilt då långivning nystartade företag och satsningar på nya produkter.

har dessa företags andel av bankutlåningen min- Visserligen skat men någon medveten politik från bankernas sida att strypa kapitalförsörjningen till mindre och medelstora företag har utredningen dock ej kunnat finna. I stället har olika specialinstitut och fi nansbolag, som inriktat sig på leasing och factori ng samt det statliga kreditstödet tagit över en del av bankernas roll. noteras kan också att ett flertal banker på senare tid avdelat särskilda resurser, om än begränsade, för speciella småföretagssatsningar.

Vad kan man då göra för att förbättra de mindre och medelstora finansiella situation så att deras fortsatföretagens ta satsningar inte lnälnunas? Att något i nuvarande läge bör göras har under utredningens hearings inte ifrågasatts av någon, bl a med tanke på att en stagnerande eller reducerad ekonomisk aktivitet hos småföretagen får uppenbara negativa effekter för samhäl lsekonoøni n.

En mängd synpunkter med förslag till åtgärder för att värna om de mindre och medelstora företagens situation har förts fram såväl till utredningen som i andra fora.

För att börja med en ofta framförd synpunkt av mer allmän karaktär, så har det gjorts gällande att förbättringar enbart på det finansiella området båtar föga. Det krävs, menar man, att också det allmänna företagarklimatet förbättras,

Allmänna 177 överväganden

eftersom annars de nog så viktiga psykologiska förutsättningarna för fortsatta satsningar inte kommer att föreligga. Som det nu är, hävdar man, upplever sig företagarna missgynnade för att inte säga förföljda av samhället och känner osäkerhet inför framtiden, vilket utgör en hämsko på expansionslusten. Detta sarmuianhänger med att man från samhällets sida infört en unängd restriktioner, en allmänt besvärande byråkratisk ordning och också vidtagit åtgärder ägnade att underbläsa en allmänt nnisstävnksaua mot företaattityd gande.

Även om utredningens uppgifter begränsar sig till det finansiella området anser sig utredningen inte utan vidare kunna gå förbi dessa synpunkter. vill därför Utredningen framhålla att vad som krävs är inte blott åtgärder som förbättrar den finansiella situationen utan ett brebetydligt dare batteri av åtgärder.

Ett första steg i sådan riktning togs i regeringens småföretagsproposition (prop l977/78:40), vilket i någon mån synes ha vänt den negativa psykologiska trenden. Hu krävs ett fördjupat helhetsgrepp med åtgärder inom en rad ounråden, exempelvis det byråkratiska regelsystemet, finansieringen, anställningsfrågorna, skatterna m m så att ett positivare företagarklimat skapas utan de många hinder som dagligen lägger hämsko på expansionslusten. Utredningen vill särskilt understryka att ett väsentligt element i ett sådant åtgärdsprogram är att den uppfattning, som ett stort antal företare alltjämt hyser om att de är missgynnade och förföljda av samhället, förändras. det böri stället vara en strävan för samhället att etablera en allmän insikt om att det arbete som denna företagsgrupp utför är till allmän för nytta oss alla. Först härigenonu kan man uppnå de nog så viktiga psykologiska förutsättningarna för ett expanderat Företagande.

178 Allmänna överväganden

I det sammanhanget bör också understrykas, att den osäkerhet som alltjämt består om risken för att någon form av kollektiva löntagarfonder menligt skall inverka på småföretagarnas möjlighet att själva driva sina företag i framtiden, vid hearings har framhållits som en inte oväsentlig faktor som hämmar fortsatta satsningar.

En annan grupp av förslag hänför sig till åtgärder för att

förbättra företagens lönsamhet. Bl a har hävdats att höga kapitalkostnader i sig inte är roten till problemen utan företagens otillfredsställande lönsamhet.Vad som i första hand borde åtgärdas är därför lönsamhetsförutsättningarna. Uppenbarligen ligger det mycket i detta. Med en lnögre lönsamhet ökar självfinansieringsfönnâgan och investeringarna hämmas i motsvarande mindre grad genom att behovet att anlita dyrt externt kapital minskar. Med en högre förväntad lönsamhet blir det också lättare att bära höga kapitalkostnader för de medel som även dä måste tillföras från externa källor.

Att höja företagens lönsamhet är emellertid inte så helt enkelt. svårigheterna bottnar till stor del i den accelererande inflationen. Att bekämpa inflationen framstår därför som centralt, men detta innefattar en rad mycket komplicerade frågeställningar. De åtgärder som torde erfordras är också framför allt av allmän ekonomisk-politisk natur eller beroende av förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter. De faller därmed utanför ramen för denna utredning.

Det är emellertid inte bara företagens lönsamhet som är viktig utan också lönsamheten för ägarna/företagarna. denna sammanhänger givetvis med företagens lönsamhet men är även till stor del beroende av skattesystemets effekter för företagarna personligemvilka försvårat för företagarna att,

Allmänna överväganden 179

särskilt i en accelererande inflation få sina i satsningar företagen lönsamma. Detta verkar också hämmande på investeri ngsviljan. Ltt antal utredningar har tillsatts med uppgift att granska skattefrågorna och det är närmast deras uppgift att göra en för dagens situation mellan anpassad avvägning fördelningspolitiska och samhällsekonomi ska hänsyn och försöka lösa de uppkomna problemen.

Utredningen vill dock för sin del understryka vikten ur samhällsekonomisk synpunkt av att skatterättsliga förbättringar för företagarna genomförs. Man kan nämligen inte bortse från att det är naturligt för företagarna att begöra en samlad dömning av utvecklingen av företagets ekonomi och den egna personliga ekonomin och att det är denna samlade lönsamhetsbedömning, som påverkar expansionsbenägenheten.

Viktigt är också att den osäkerhet som många företagare upplever beträffande risken för av deras skatteförsämringar rättsliga situation undanröjs. Som en företagare uttryckte det: Finns det inget sätt på vilket man skulle kunna få en garanti under tio år att inte skattesituationen ytterligare försämras? Om det åtminstone funnes det, så skulle vara ,jag beredd att satsa på att expandera mitt företag. Osäkerheten i sig upplevs alltså som hotbild som hämlnar expansionslusten. Utredingen vill betona vikten av att de negativa effekterna av denna osäkerhet inte underskattas av olika beslutsfattare i samhället. Utredningen vill även om den inockså, ser svårigheterna att utställa i skattepolitiska garantier frågorna, framhålla att man i vart fall nu bör slå fast principen att skatterättsliga förändringar inte får genuinföras på sådant sätt att de retroaktivt, direkt eller indirekt, får en för individerna negativ effekt.

Eftersom de berörda lönsamhetsfrågorna till stor del faller utanför utredningens uppdrag, är utredningen för sin del

180 Allmänna överväganden

hänvisad till att försöka finna andra vägar för at: förbättra relationen förväntad lönsamhet - kostnaden för ex-

ternt tillfört kapital.

med detta infSra en En grupp av förslag syfte går ut på att så att de mindre och uiedelstora företagen skLlle få ordning, till billigt, subventionerat, lånekapital. Man har tillgång därvid hänvisat bl a till den ordning som gällt på bostadsfinansieringens område och betonat att en utveckling av föframstår som minst lika viktig ur samhällssynretagandet Utomlands finns också ett flertal exempel på en sådan punkt. subventionerad Hänvisning har också skett till de ordning. med skattefri avkastning som förekommer i visobligationer sa länder. är emellertid för sin del inte i för- Utredningen sta hand beredd att föreslå sådana lösningar. Detta saunmanmed flera omständigheter, främst att Soliditeten hänger inte skulle förbättras. Från SIND:s sida har också därigenom framhållits att det inte i första hand är tillgången på låutan soliditetsfrågorna som f n framstår som avnekapital uärmed är inte sagt att det inte finns ett antal V görande. som behöver för att underlätta de mindre förbättringar göras och medelstora företagens försörjning med lânekapital. utavser att återkomma härtill i ett senare betänkredningen ande.

Ett annat förslag som förts fram är att särskilt nystartade finansiella situation borde förbättras genom att de företags under de första åren inte skulle behöva erlägga sociala avgifter eller att de i vart fall skulle ha nnöjlighet att be hålla dessa avgifter som arbetande kapital i rörelsen. Utsom enligt sina direktiv har att se på frågan om redningen, återlånen från AP-fonderna, fortsätter sina överväganden i dessa frågor och kommer också i denna del att återkomma i ett senare betänkande.

Allmänna överväganden 181

Inte minst med hänsyn till behovet av en förbättrad soliditet bör i stället lösningen i första hand sökas på problemen inom ramen för förbättrade att attrahera

möjligheter externt

riskvilligt kapital. Merparten av de förslag som framförts till utredningen tar också sikte på detta.

Utredningen har därför funnit det att som ett förnaturligt sta steg behandla dessa i ett delbetänkande. frågor

Med riskkapital eller mer adekvat uttryckt riskvilligt kapital, avses i detta sanunanhang dels dels eget kapital, kapitaltillskott i andra former vilka är mer riskbärande än gängse former av lânekapi tal. Huvuddelen av det riskbärande kapitalet utgörs, vid sidan av företagarnas egna insatser, av kapitaltillskott som olika kapitalplacerare tillför företagen genom att teckna aktier eller andra andelar.

Frågan om möjligheten att öka utbudet av ri skvilligt kapital till de mindre och medelstora är förvisso företagen inte ny, utan har övervägts i ett flertal tidigare sammanhang. Ett tillvägagångssätt som föresprâkats och tillämpats har varit att låta investmentbolag och andra mellanhandsinstitut förvärva mi nori tetsposter i dessa företag. Erfarenheterna visar emellertid att det har varit bl svårt, a med hänsyn till kapitalmarknadens utveckling och skattesystemets utformning, att få en tillfredsställande avkastning på sådana satsningar En annan hämmande faktor har varit att det varit svårt att vid behov avyttra av detta värdepapper slag på grund av den begränsade handel som förekommer med sådana papper.

Allmännasöverväganden

är ocksåuföretagarnas in-

Av betydelse i sannmanhanget egen För den typiske smâföretagaren ter det sig ofta ställning. motbjudande att försöka locka till sig riskvilligt kapital måste avstå från en del av äganderätten och om han samtidigt kontrollen till företaget. Delat ägande kan också leda till konfliktsituationer beträffande vilken utdelningspolitik som företaget skall föra. Vidare kan ett spridande av ägandet till en större krets också föra med sig att företaget ur synpunkt kommer att behandlas på ett annat sätt skattemässig än vad som gäller för ett utpräglat fåmansföretag.

Utredningen har övervägt hur man på ett lämpligt sätt skall kunna eliminera dessa hämmande faktorer och hur man skall kunna finna former för att öka tillskottet av riskkapital till mindre och medelstora företag.

Utredni gen har därvid granskat det ibland framförda påståen-

det att kapital skulle vara bristtillgången på ri skvilligt fällig. Utredningen anser att detta inte är riktigt. Tvärtom bekräftas bl a från bankhåll att det finns gott om kapital och även sådant i marknaden. Men detta kapital riskvilligt söker sig för närvarande till andra placeringar. Problemet är alltså hur man skall kunna göra det mer attraktivt för fi nansiärerna att satsa kapital i mindre och medelstora fö- - retag och samtidigt vilket kan låta som en utopi åstadkomma att villkoren för sådana placeringar ur företagens

är eller åtminstone ter sig mer förmånliga än de

synpunkt villkor som är förknippade med gängse lånekapital. Det sistnämda är i dagens läge en väsentlig förutsättning för att företagens investeringsbenägenhet skall öka.

Innan utredningen går in på sina överväganden anser utredningen det vara på sin plats med ett mera principiellt resonemang.

Allmänna överväganden 183

Normalt bör ur företagens synpunkt riskkapital ställa sig dyrare än gängse lånekapital. Om i ett inflations- och skattelöst samhälle realräntan är ungefär 3 procent för lånekapital så är kostnaderna för ri skkapi talet en eller flera procentenheter högre beroende på graden av den bedömda risken. Marknadskrafterna styr då kapitalströmmarna till de placeringar som väntas ge den högsta bruttoavkastningen. Under sådana omständigheter framstår inte heller kapitalkostnadernas nominella nivå som avskräckande för de kapitalbehövande företagen.

I ett samhälle med hög inflation och höga skatter ter sig situationen annorlunda. Inflationens effekter leder till mer komplicerade bedömningar för såväl finansiär som företagare. Ur finansiärens synpunkt måste en avvägning ske mellan di rektavkästanni ng och avkastning genom värdetillväxt, vars resultat varierar beroende på den förväntade inflationsutvecklingen. Tag t ex en placering i icke direktavkastande objekt såsom guld eller frimärken (här bortses från samlarintressen e dyl). I ett inflationslöst samhälle är en sådan placering tämligen ointressant ,jämfört med t ex en räntebärande placering. Vid en inflation som väntas accelerera snabbare än marknadsräntan framstår däremot en placering i ett av de nämnda objekten med en förväntad inflationsrelaterad värdetillväxt som lönsam. När inflationnen väntas närma sig sin kulmen blir dock en räntebärande placering i papper ånyo mer intressant.

Vid placeringari produktiva objekt typ ett företag blir bedömningen mer komplicerad, eftersom de normalt innefattar förväntningar om såväl en direkt avkastning som en värdestegring. Det finns dock även här ett markant samband mellan graden av förväntad inflation och avvägningen mellan di rektavkastning och värdetillväxt. En ytterligare komplikation ligger i att graden av inflation i sin tur - kanske i motsatt - också att riktning påverkar företagets förmåga tillgodose önskemålet om di rektavkastning och värdetillväxt.

184 Allmänna överväganden

Benägenheten att satsa i ett givet objekt blir alltså till stor del beroende av fi nansiärens bedömning av graden av förväntad inflation.

I ett samhälle med höga skatter får de skatterelaterade bedömningarna en avgörande effekt. uetta sammanhänger med att skattesystemen normalt behandlar olika fonner av avkastning olika. Om exempelvis skatt på direkt avkastning är högre än skatten på värdetillväxt söker sig finansiärerna företrädesvis till den senare typen av placeringar efterson nettobehållningen då blir större. Aviserade eller antagna förändringar av skattereglerna påverkar givetvis också bedömningarna. Ett ganska belysande exempel på här avsedda effekter - är premieobligationsnunarknadens utveckling upp och ner under senare år. Det bör särskilt noteras att de förändringar i regelsystemet som kan framkalla ganska stora förändringar i placeringsbenägenheten i och för sig inte behöver vara så stora. Finansiärerna reagerar ofta även på ganska margi nella förskJutni ngar.

Sammanlägger man effekterna av hög inflation och hög skatt blir bedömningarna ur fi nansiärens synpunkt utomordentligt komplicerade. I ett sådant läge visar det sig dessutom i allmänhet praktiskt taget omöjligt att uppnå en nettoavkasting som ens räcker till att inflationssäkra det placerade kapitalet. Detta illustreras bl a av att inte ens de skattefria AP-fonderna under senare år lyckats bibehålla realvärdet av fonderna. Finansiären blir då hänvisad till att försöka välja det minst dåliga av olika alternativ. 1) Detta kan då - men behöver ingalunda - innebära exempelvis att han blir mer benägen att avstå från en initial di rektavkastning, särskilt om en förlust är avdragsgill, och i stället hoppas på en något rejälare värdetillväxt senare. uet kan också innebära att finansiären, i syfte att uppnå den minst dåliga genomsnittliga netlavkastningen, är beredd att

l) Uen frustreri ng som det innebär att med normala placeringar inte ens kunna bevara det satsade kapitalet intakt torde vara en av förklaringarna till den nu ökande benägenhetern för olika spekulativa spelaktiviteter med en liten men dock chans till storvinst och därmed en positiv realförräntning.

sou 1931;95 Allmänna överväganden 185

ställa sitt kapital till förfogande på villkor som ger en lägre direkt bruttoavkastni ng än gängse lånekapital.

Båda dessa effekter kan vara till fördel för de låntagande företagen. Dels har dessa i ett av inflationen framtvingat högt ränteläge ett utpräglat behov av kapital som kan vänta med di rektavkastning och som är berett att i tiden anpassa avkastningskraven till ett investeringsproJekts återbetalningsförmåga. uels har de, som tidigare berörts, behov av att finna kapital som har lägre bruttoavkastningskrav än gängse lånekapital.

Att dra några säkra slutsatser om hur finansiärens bedömningar skall kunna influeras så att de finner det attraktivare att placera i produktiva objekt, typ mindre företag, låter sig inte göras på grund av de mycket komplicerade samband som enligt vad nyss sagts råder mellan olika inflations- och skatterelaterade placeringsbedömningar. De enda någorlunda säkra antaganden som kan göras är a_tt_ finansiärernas vilja att placera i mindre och medelstora företag går att påverka och förmodligen även genom ganska marginella åtgärder och att de därvid märkligt nog kan ställa till riskkapital förfogande på villkor som för det kapitalberoende företaget ter attraktivare sig än gängse lånekapital.

På grund av de komplicerade sanbanden i bedömningarna är det också svårt att dra några säkra slutsatser om i vilken omfattning företagens investeringsbenägenhet kan öka om de får en större tillgång på kapital som är berett att i tiden anpassa avkastningskraven och som ställs till förfogande på i övrigt förmånligare villkor än gängse lånekapital. Därmed blir det också utomordentligt vanskligt att hur stora avgöra tillskott av riskkapital som erfordras för att den ekonomiska aktiviteten hos våra mindre och medelstora företag inte skall stagnera.

186 Allmänna SOU i981:95 överväganden

Uppskattningsvis bör-statistiken är bristfällig och svårtolkad - de mindre och medelstora företagens årliga investeringar för att bibehållas på en .jämfört med andra hälften av 70-talet oförändrad nivå, uppgå till mellan 2U och 30 miljarder kr. Om investeringarna skall komma till stånd bör grovt räknat, om nuvarande ränteläge bestårmännare hälften av dessa investeringar finansieras med riskvilligt kapital inklusive internt genererade medel, med förhållandevis låga anspråk under de första åren i fråga om den direkta bruttoavkastningemuetta innebär ett årligt tillskott av externt riskvilligt kapital i storleksordningen minst 4 milyarder kr.

Eftersom nytillskotten av externt riskvilligt kapital i mindre och medelstora företag, vid sidan av företagarnas egna insatser, under senare år kan antagas ha varit blygsamma måste så gott som hela det erforderliga tillskottet ske från

nya finansiärer i den mån ägarna inte själva orkar svara

för tillskotten.

att det som nämnts i dagens inflations- och Med hänsyn till skattesituation rör sig om utomordentligt komplicerade bedömningar har utredningen avstått från att bygga sina reso-

nemang på teoretiska modeller. Utredningen har i stället

valt att försöka lyssna till de förslag som framlagts av personer som har betydande erfarenhet av såväl finansiärernas som företagarnas fi nansieri ngsbedömni ngar. Utredningen har också nära samarbetat med ett antal organ som löpande kommer i kontakt med hithörande spörsmål, såsom STU, bankerna, utvecklingsfonderna, fondkommissionärerna och börsledningen. Utredningen har också försökt dra nytta av de erfarenheter som gjorts utomlands och som redovisats i kapitel 5.

Vad gäller utländska förebilder finner utredningen det emellertid angeläget att framhålla, att det ibland föreligger väsentliga skillnader mellan Sverige och många andra ULCuländer. En skillnad är utformningen av vårt skatte-

sådan

Allmänna överväganden 187

system, vilket gör det betydligt svårare att få en satsning i minoritetsposter i aktier lönsam i bveri ge än i andra länder. Detta belyses, som tidigare redovisats, exempelvis av en amerikansk undersökning som visar det utbyte en någorlunda förmögen kapitalplacerare får av en sådan satsning i olika länder. Medan den västtyske placeraren av varje hundralapp som företaget tjänar före skatter får behålla 44 procent efter skatt får hans svenske kollega endast behålla

mindre än sju procent!

Även an vår utredning inte i första hand skall syssla med skatter, kan inte utredningen underlåta att framhålla de dramatiska effekter den svenska dubbelbeskattningen sålunda leder till. En naturlig slutsats är därför att den mest effektiva åtgärden för att förbättra kapitalförsörjningen till de mindre och medelstora företagen vore att för dessa företag slopa den nuvarande dubbelbeskattningen främst då i finansiärsledet. Denna fråga övervägs för närvarande av kapital vi nstkonuni ttên.

lin annan slutsats som föranleds av de angivna förhållandena är att svårigheten att göra ri skkapitalsatsningar attraktiva i Sverige delvis bottnar i den ensidiga fokusering på placering i aktier som ägt rum i Sverige under senare år. Denna är en fölJd bl a av att sådana placeringar rönt särskild uppmärksamhet från massmedia och från olika sammanslutningar som huvudsakligen koncentrerar sitt intresse på börsföretagens kapitalförsörjning. Sett i ett historiskt perspektiv är inte aktiebolagsformen den mest naturliga företagsfonnen för ett snlâföretag. Under århundraden har andra företagsformer framstått lämpligare för ,just småföretag och även andra

som

finansieringformer än tillskott i utbyte mot aktier.

Utredningen har därför sett det som en naturlig första utgångspunkt att inventera de olika finansieringsformer som står till buds och undersöka om inte av lösningen på

en\del

finansieringsproblemen ligger i ett förbättrat utnyttjande av andra sådana finansieringsformer.

En väsentlig utgångspunkt för utredningens överväganden i denna del har varit det stora antalet företag som berörs, närmare 400 000 om alla medräknas.

188 Allmänna överväganden

Det är självklart att då man rör sig med så många företag kan det inte vara bara en enda fi nansieri ngsfonn som är lämlig. behoven och förutsättningarna varierar starkt mellan olika grupper och typer av företag. Det fordras därför också att det finns tillgång till en mängd olika fi nansieri ngslösningar och ofta också en fönnâga att konbinera dessa. Kapitaltillskott genom aktieteckni ng är blott en sådan form. Det finns emellertid också en rad andra fi nansieri ngsformer att tillgå. Uessa har dock numera kommit att utnyttjas i relativt liten utsträckning. Detta synes bero på flera orsaker. En orsak är den relativt begränsade kännedom som såväl företagare som kapitalplacerare har om dessa alternativa finansieringsformer. En annan orsak är att vissa alternativa finansieringsformer undan för undan genom olika lagstiftni ngsåtgärder blivit mindre brukbara i praktiken. I andra fall har en växande osäkerhet om tillämpningen av gällande rättsregler bidragit till en motvilja att pröva på och utnyttja dessa alternativa fi nansieri ngsfonner.

Utredningen är väl medveten om att en del av de rättsregler som införts är att se som ett naturligt led i vårt alltmer komplicerade samhällssytenn och att vissa rättsregler tillkommit för att förhindra missbruk i bl a skattehänseende. Självfallet skall missbruk stävjas, men utredningen anser att detta bör ske i former som inte samtidigt verkar hämmande på seriösa företagares expansionssträvanden. Exempelvis har införts den s k generalklausulen mot skatteflykt. Detta bör kunna medföra att ett antal tidigare special regler, som tillkommit i syfte att hindra skattemissbruk men som också hindrar seriöst företagande, nu elimineras.

Utredningens överväganden utmynnar sålunda i att det är väsentligt att ett antal alternativa finansieringsformer ånyo görs brukbara och attraktiva samt att man sprider kännedom om dem bland såväl företagare som kapitalplacerare. Utredningen analyserar dessa frågor och framlägger förslag i kapitel 7.

Allmänna överväganden 189

Att man ser över och förbättrar arsenalen av finansieringsinstrument är dock inte tillfyllest. Man :näste också skapa förbättrade nnöjligheter för handel med sådana andelar och

värdepapge . Ett naturligt önskemål från de flesta

kapitalplacerare är nämligen att det skall vara lätt att en göra placering och vidare att man vid varje given skall tidpunkt kunna avveckla sitt engagemang och omvandla det till likvida medel. En fungerande marknad är också som en värväsentlig demätare en kapitalplacerare likaväl på hur som företaget i fråga har lyckats i sin satsning.

Den etablerade handeln med aktier och andra värdepapper sker över fondbörsen och genom förmedling av fondkommissionärerna. Fondbörsen har en nnonopolställning. Regelsystemet gäller börsnoterade värdepapper. Några mer systematiska försök med en handel och notering av icke börsnoterade har värdepapper däremot knappast skett.

Mot denna bakgrund föreslår utredningen i 8. efkapitel ter överläggningar med börsledni gen och fondhandlareföreningen att förutsättningar för en utökad handel skapas med aktier, andelar i bolag och andra värdepapper i att syfte omfatta även placeringar i mindre och medelstora företag.

Utredningen har vidare inventerat förutsättningarna för olika tänkbara grupper av såväl institutionella som enskilda att satsa i mindre och medelstora Det har varit utföretag. redningens strävan att på olika sätt kunna öppna nnöjligheter för och intressera så många olika finansiärer som mögligt för sådana satsningar.

190 Allmänna överväganden

Ett särskilt intresse knyter sig härvid till de institutionella placerarna. Flera av dessa har idag endast begränsade att placera i mindre och medelstora företag. Akmöjligheter tiefonderna har till exempel idag inte laglig rätt att göra sådana satsningar. Samtidigt är de kapitaltillgångar som förvaltas av sådana institutionella placerare betydande. Genom hearings med berörda institutioner har utredningen också kunnat konstatera att det finns ett påtagligt intresse för placeringar i mindre och medelstora företag. Utredningen finner det därför angeläget att möjligheter öppnas för dessa institutioner att göra sådana satsningar. Utredningen vill också understryka att hos sådana placerare finns betydande kunnande och erfarenhet som det kan vara befruktande för de mindre och medelstora företagen att få ta del av.

vill vidare understryka att det inte bara bör Utredningen kunna bli ett betydande direkt kapitaltillskott till de mindre och medelstora företagen från dessa institutionella placerare. De intar också en framträdande position i opinionsbildningen när det gäller kapitalplaceri ngar och bör alltså kunna effekt även när det andra få en banbrytande gäller grupper.

När det gäller enskilda privata finansiärer har tillskotten av riskvilligt kapital hittills kommit främst från ägarna/ företagarna syälva och dem närstående personer. Utredningen vill dels slå vakt om dessas möjligheter till fortsatta tillskott, dels vidga möjligheterna även för andra grupper såsom professionella kapitalplacerare, anprivatpersoner, ställda och även en bredare allmänhet att göra sådana sats- Inte minst när det gäller de anställda har till utningar. framförts ett antal förslag, bl a rörande aktieredingen sparfonder och andra sparstimulanser.

Utredningen behandlar frågorna rörande de olika finansiärerna i kapitel 9.

sou 1931:95 Allmänna överväganden 191

En särskild fråga som diskuterats är :möjligheten att efter utländska förebilder inrätta särskilda investmentbolag för mi noritetssatsni ngar i mindre och medelstora företag. Sådana investmentbolag skulle bl a också tillgodose privata finansiärers önskemål om riskspridning vid placeringar i mindre och medelstora företag. Eftersom befintliga investmentbolag med få undantag hittills funnit sådana satsningar mindre lönsamma skulle någon form av förmånlig finansiering eller dylikt av särskilda investmentbolag antagligen erfordras. Utredningen lägger i kapitel 1U. fram sina överväganden och förslag i denna del.

För närvarande finns, som tidigare berörts, ett antal bestämmelser som syftar till att ge incitament för riskvilliga kapitalsatsningari det svenska näringslivet. De fördelar som kormier den enskilde till del är i allmänhet lättnader i beskattningen. Dessa åtgärder tar för :närvarande sikte endast på satsningar i börsnoterade företag. utredningen anser det inte blott vara ett rättvisekrav utan jämväl samhällsekonomiskt angeläget att dessa sparstimulanser också omfattar de mindre och medelstora företagen. Utredningens överväganden i denna del läggs fram i kapitel 11.

För att de åtgärder utredningen har föreslagit skall få avsedd effekt är det viktigt att mölligheterna för kapitalplaceringar i mindre och medelstora företag marknadsförs på ett riktigt och attraktivt sätt. Utredningen berör denna fråga i kapitel 12.

I kapitel 13. behandlas de statsfinansiella kostnaderna för utredningens förslag.

192 Allmänna överväganden

Det kan synas som om utredningens sätt att angripa finansieringsproblennen och de förslag utredningen lägger fram är föga revolutionerande. Man skall dock hålla i minnet att företagande bedrivits i hundratals, för att inte säga tusentals år. Under denna tid har en stor mängd finansiering-slösningar kunnat prövas, även under skiftande konjunkturella och sanuhälleliga betingelser. Det skulle alltså vara förvånnande om man nu plötsligt kunde fundera ut nâgra nya onlvälvande lösningar.

Utredningens strävan har därför i stället varit att försöka komma underfund med varför de under lång tid prövade finansieringslösningarna inte nu längre skulle fungera. Till en del saulmanhänger detta med att vårt samhälle blivit alltmer komplext med alltmer komplicerade regelsystem som hi ndrar eller försvårar effektiva lösningar på de mindre och medelstora företagens finansieringsproblenn. Utredningen har därför försökt undanröja sådana hindranoe faktorer eller, i den mån det inte går, försöka kolupensera dem med andra åtgärder.

Det är enligt utredningens mening genom att man med att antal sådana åtgärder öppnar :möjligheter till en nnängfald olika finansieringslösningar och till medverkan av en rad olika finansiärer som man bäst tillgodoser de mindre och medelstora företagens behv av en förbättrad finansiell situation. Detta är i sin tur en avgörande förutsättning för att den ekonomiska aktiviteten hos mindre och medelstora företag inte skall stagnera utan tvärtom öka, till fronuna för den svenska ekonomin.

7. OLIKA F1 IlANSItRINGSFORMER

7.1. Allmänt

1 inledningen till detta kapitel framhöll utredningen betydelsen av att man håller i mi nnet det stora antalet mindre och :medelstora företag och deras heterogena karaktär när man utformar olika finansieringslösningar. Förutsättningar och behov är skiftande mellan olika grupper av företag eller slag av företag, vilket fordrar att ett flertal fi nanssieringsformer finns att tillgå eller kan erbJudas. Hitintills har det dominerande sättet att tillföra företagen riskkapital vid sidan av företagarnas egna insatser varit att låta allmänheten och andra kapitalplacerare teckna aktier. De börsnoterade företagen har härvid haft betydligt större förutsättningar än de icke börsnoterade att nyemittera aktier. För att öka utbudet av riskvilligt kapital till de mindre och medelstora företagen har under senare årtionden tillkommit investmentbolag och andra institut, vilkas syfte varit att förvärva mi noritetsposter. Exempel på sådana institut är Företagskapital och Svetab, men exempel finns också på privata institut. Mi noritetsengagemangen i aktier har dock inte varit så framgångsrika utan resulterat i flera nnisslyckanden. Flera orsaker har samverkat härtill, vilket utredningen närmare utvecklat i kapitel 6.

194 Olika finansieringsformer

Andra fi nansieri ngsformer har också utnyttjats, men endast i mer begränsad omfattning. En rad faktorer har bidragit härtill. Ett skäl är att andra fi nansieringsforiuer än aktier har varit mindre välkända bland såväl företagare som kapitalplacerare. Ett annat skäl att andra finansieringsformer blivit mindre utnyttjade är att olika lagstiftningsåtgärder gjort dem mindre användbara eller att tillämpliga regelsystem framstått som krångliga och svåröverblickbara. Exempel härpå är partrederierna. Ytterligare ett skäl är att många finansiärer och företagare känt sig osäkra om hur olika rättsregler skall konnna att utformas eller tillämpas i framtiden, varför de funnit det säkrast att avstå från att pröva och utnyttja alternativa fi nansieri ngsformer.

Till en del har dessa lagtekniska komplikationer uppkommit som en bieffekt av lagstifningsåtgärder med annat huvudsyfte, till en del har de varit ägnade att stävja möjligheterna att pâ ett otillbörligt sätt utnyttja skattelagstiftningen. Givetvis bör åtgärder vidtas för att förhindra missbruk, men utredningen menar att dessa inte samtidigt bör ha den effekten att de omöjliggör eller allvarligt försvårar verksamheten för företag med en seriös inriktning. Man bör då istället försöka finna andra former för att förhindra eventuella missbruk. statsmakterna har genom införandet av lagen om skatteflykt skaffat sig ett instrument, vars syfte är att komma tillrätta med åtgärder som företas i avsikt att undgå skatt. I och med denna lags tillkomst borde ökade :möjligheter föreligga att förenkla andra rättsregler som tidigare tillkommit i liknande syfte men som har negativa bieffekter för seriösa företagare.

Utredningen kan i detta sammanhang inte undgå att påpeka att en begränsning av rätten att göra avdrag för underskott som uppkommer i sanband med en satsning av riskvilligt kapital i mindre och medelstora företag allvarligt kan komma att försvåra dessa företags kapitalanskaffning, givetvis beroende

Olika finansieringsformer 195

på hur reglerna slutligt kommer att utformas. Uet kapital som satsats härrör ofta ur annan förvärvskälla, exempelvis från tJänsteinkomster eller genom belåni ng av villor och andra kapitaltillgångar. En sådan satsning i ett nyetablerat eller expanderande småföretag innebär ofta risk för förlust under ett initialskede innan vinster kan påräknas och det år just kapitaltillskott av denna typ, där förräntningsförväntningarna kan anpassas till projektets oregelbundna återbetalningsförmâga, som är viktiga för det investerande småföretaget.

Utredningen, som har förståelse för motiven att begränsa rätten till avdrag för ränteavgifter på län som använts för konsumtion, har svårare att förstå behovet av att minska rätten till avdrag för ränteutgifter eller förluster som uppkommer i sanband med satsningar i mindre och Ineoelstora företag. Tvärtom framstår det som angeläget att sådana satsni ngari produktiv verksamhet uppmuntras, inte minst i dagens ekonomiska läge.

Utredningen kommer i den fortsatta framställningen att behandla de huvudsakliga fomler för tillskott av riskvilligt kapital som står till buds och i den [nån så erfordras föreslå ändringar i gällande regelsysteuu för att göra dem mera brukbara. Ue instrument som behandlas är aktier av olika slag, andelar i handels- och kommanditbolag, vinstandelslån, konvertibla skuldebrev, skuldebrev med optionsrätt och andelar i patenträtt.

7.2. Aktier

Aktier ár som nämnts det mest utnyttjade finansieringsinstrumentet, särskilt för de större företagen. Bland de mi ndre och medelstora företagen har man inte sällan uttryckt farhågor för att använda sig av aktietillskott som finansieri ngsform.

196 Olika finansieringsformer

Den uppfattningen torde kunna förklaras av att företagaren är rädd att förlora inflytande över företaget eller att kravet på utdelning skall bli för kostsamt. Att döma av de uppgifter som lämnats utredningen kan dock ett sådant ställningstagande ibland förklaras av att man inte känt till vilka nöjligheter som finns att utnyttja aktier av olika slag.

Sålunda medger aktiebolagslagen möjlighet att utge såväl preferensaktier som stamaktier av olika kategorier, normalt betecknade A- och b-aktier. En vanlig skillnad mellan olika aktieslag är att aktier av ett slag har annat röstvärde än aktier av annat slag. Exempelvis brukar preferensaktier och B-aktier ha ett lägre röstvärde än stamaktier. Skillnaden i röstvärde är dock begränsad, så att ingen aktie får ha ett röstvärde som tio gånger överstiger röstvärdet för annan aktie. man får inte heller ge ut aktier utan rösträtt.

Uessa möjligheter till di fferentieri ng ökar förutsättningarna för att använda aktier som ett fi nansieri ngsinstrument i mindre och medelstora företag. Uet företag som vill behålla ett så stort inflytande över företaget som möjligt men ändå låta en del av aktierna ansättas kan exempelvis låta utomstående kapitalplacerare få förvärva aktier som har en tiondels lägre röstvärde än de aktier sombehâlls inom företaget. Man skulle då kunna uppnå att företagarens inflytande över företaget inte märkbart påverkades fastän ett antal aktier blev spridda på andra händer. Medan A-aktier, som kan äga tio röster, behålls av företagaren eller honom närstående personer, kan U-aktien, som har en röst, förvärvas av allmänheten. Aktier av olika kategorier kan också ha olika rätt till utdelning. För preferensaktier kan t ex bestämmas att innehavaren av sådan aktie skall äga rätt till viss procents förräntning innan stamaktierna får någon utdeining. Bakgrunden till en sådan bestämmelse är att om bolaget går bra, båda aktieslagen har samma vinstchanser, men om bolaget

l Olika finansieringsformer 197

bra skall går mindre de kapitalplacerare ofta utomstående - som förvärvat ändock vara tillförsäkrade preferensaktier viss förräntni ng. Genom att dessa aktier så att säga garanteras en viss utdelning blir det lättare att attrahera tillskott av riskvilligt kapital. För ägaren/företagaren, som många gånger är mindre intresserad av utdelning än att konsolidera bolaget är en sådan möjlighet till differentierad utdelningspolitik värdefull.

Inte sällan ágs ett fåmansbolag av en krets personer, som är angelägna om att inte vilken utomstående som helst skall kunna komma in i kretsen av ägare. Ett sådant önskemål kan tillgodoses genom att i bolagsordningen bestäms att aktieägarna eller annan person skall vara berättigade att lösa aktien för en pâ objektiva grunder fastställd löseskilling om aktien övergår på en helt utomstående person.

En bestämmelse om att lösa aktier vid något förvärv skall ange vilka som är lösningsberättigade och den ordning, i vilken lösningsrätt tillkommer flera lösningsberättigade inbördes.

Den som alltså förvärvat en aktie under sådana förhållanden att lösningsrätt föreligger är skyldig att anmäla sitt förvärv till bolagets styrelse. Man brukar säga att detta innebär att heubudsskyldighet föreligger. Om ett företag har tvâ aktieserier kan man låta en serie - A-aktierna - omfattas av hennbudsskyldighet medan för B-aktierna, som kan tänkas bli föremål för omsättning, inte föreskrivs denna skyldighet.

Vanligt utomlands är tillståndsklausuler, enligt vilka aktier inte får förvärvas utan bolagets tillstånd samt förköpsklausuler innebärande förbud att överlåta aktier innan den som är förköpsberättigad erbJudits att förvärva aktier.

198 Olika finansieringsformer SOU 1981195

Genom att utnyttja lnenbudsskyldighetkan de övriga aktieägarna hindra utomstående att bli delägare i bolaget.

Gemensamt för alla aktieslagen är att någon skattemässig åtskillnad inte görs utan alla aktier omfattas av samma skattesystem. Som utredningen redan tidigare påpekat gör den i nuvarande ordningen med dubbelbeskattni ng det svårt att i en å l inflationsekonomi med höga alternativa kapitalförräntningsmöjligheter få en satsning i aktier lönsam. Det krävs vid sidan av den utdelningsbara vinsten en betydande värdetillväxt på aktien, vilken vid försälJning beskattas enligt de något mindre betungande realisationsvinstskattereglerna för att en sådan satsning skall kunna försvaras. Detta kräver i sin att aktier i mindre och uuedelstora företag

tur även

verkligen kan ansättas, vartill utredningen återkommer i avsnitt 8.3.

Utredningen har med denna korta redogörelse pekat på några möjligheter som erbjuds inom gällande lagstiftning, vilka rätt använda kan något öka aktiens användbarhet för kapitaltillskott ur såväl företagens som placerarens synpunkt. utredningen - som inte har att framlägga förslag beträffande dubbelbeskattningen - anser det i övrigt inte påkallat att föreslå någon ändring av gällande lagstiftning. Utredningen vill dock understryka vikten av att man inte inför regler som begränsar den flexibilitet som nuvarande system med aktier av olika slag innebär.

7.3. Handelsbolag

Handelsbolaget är en företagsfonn med nucket gamla anor. Enligt lagen om handelsbolag och enkla bolag föreligger ett handelsbolag om två eller flera har avtalat att gemensamt utöva näringsverksamhet i bolag.

Olika finansieringsformer 199

Huvudprinciperna för handelsbolag - rättssubJektivitet och solidariskt ägaransvar för bolagets förpliktelser - är enligt lagens förarbeten läsupliga för bolag som idkar näring. Med den i lagtexten använda termen näringsverksamhet avses en yrkesmässigt driven verksamhet av ekonomisk natur. Legreppet näringsverksamhet får därmed samma innebörd som återfinns i marknadsföringslagen (1975:1418) och bokföringslagen (1976:125).

Den nya handelsbolagslagen inskränker användningsområdet för enkla bolag. Så snart en näringsverksamhet bedrivs i bolagsform anses ett handelsbolag föreligga. Undantag gäller för jord- och skogsbruk och för sådan verksamhet som inte är näringsverksamhet. Bara i de senare fallen kan enkelt bolag användas.

Ett handelsbolag bildas forml öst genom ett muntligt avtal. I bolagskommittêns betänkande (SOU 1978:67) diskuterades om något krav pä skriftligt bolagsavtal borde uppställas, men man fann att det inte förelåg tillräckliga skäl för att i lag kräva att handelsbolagsavtalet skulle vara skriftligt.

Reglerna om att bolagsmännen får bestämma hur bolagsavtalet skall utformas medför att dessa fritt kan avtala hur delägarskapet skall fördelas mellan dem och hur stor del i handelsbolaget varje bolagsman skall svara för.

Den del en bolagsman innehar representerar ett visst värde, vilket uppskattas efter bolagets ekonomiska ställning. Im-

delen kan också bli föremål för överlåtelse till tredje man

eller kan uppköpas av en eller övriga bolagsmän. Något hinder för att en andel i ett handelsbolag blir föremål för ansättning finns inte. Det är alltså möjligt att handelsbolagets delägare låter utbJuda en andel i bolaget till försäljning.

200 Olika -

finansieringsformer

Oaktat att en sådan möjlighetåstår till buds kan det finnas

vissa betänkligheter mot att släppa in vilken bolagsman som helst.

Ue personer som träffar avtal om ett handelsbolag torde i allmänhet göra detta därför att de har förtroende för varandras duglighet och ekonomiska ställning. Det personliga ansvaret för uppkommande förbindelser skärper i hög grad en bolagsmans intresse av att såsom medbolagsman endast ha person som han själv godkänt. uet har därför ansetts självklart att en ny bolagsman inte kan tas upp i handelsbolaget utan att samtycke inhämtas från samtliga övriga bolagsmän (4 kap 2 §, lagen om handelsbolag och enkla bolag). Uenna bestämelse äger tillämpning även om det är fråga om att ta in en ny bolagsman utan att en förutvarande bolagsman utträder. Man kan därför utgå ifrån att i den mån bolagsmän i ett handelsbolag söker en ersättare för en delägare eller handelsbolaget skall utökas med ytterligare bolagsmän, de kvarvarande bolagsinännen utför en mycket noggrann prövning innan den nye medbolagsmannen godkänns.

Handelsbolaget beskattas inte särskilt utan inkomsterna delas upp mellan delägarna med belopp som för var och en motsvarar hans andel i bolaget eller i enlighet med vad som avtalats mellan bolagsmännen. Likaså delas förluster upp mellan bolagsmännen. Förlusterna är avdragsgilla, vilket med hittills tillämpade Skatteregler innebär att under den period företaget gör förluster, d v s ofta i ett initialskede, kan delägarna få göra avdrag härför mot andra intäkter. Ett uppdrag finns hos företagsskattekomiuittên att se över beskattningarna för handels- och kommanditbolag. Bl a har tanken förts fram om att dessa bolag skulle behandlas som självständiga skattesubjekt. Något förslag har ännu inte framlagts.

Olika finanxieringsformer 201

Med handelsbolagets konstruktion, som bygger på ett långtgående personligt ansvar och ett ömsesidigt förtroende nellan bolagsmännen, är det utredningens uppfattning att andelar bara under vissa förutsättningar kan komma att UtUJUdäS till en större krets personer. Handelsbolag-et och dess andelar är alltså knappast något lämpligt instrument om man söker tillskott av riskvilligt kapital från en vidare krets finansiärer. Uäremot är handelsbolaget en lämplig form t ex för att finansiera en uppfinning, särskilt i sådana fall då uppfinnaren inte blott behöver kapital utan även assistans av en eller flera personer med erfarenhet och kunnighet i administration, marknadsföring ptc. Uet är då :rycket lämpligt att en finansiär går in som solidariskt ansvarig delägare i företaget och aktivt deltar i företagets drift och utveckling. Inte minst till fölJd av samhällets och företagandets alltmer komplexa natur framstår sådana arrangemang som alltmer angelägna. Antalet luarudelsbolag har också markant ökat på senare tid.

För att sådana arrangemang skall bli nnöjliga även fortsättningsvis framstår det som en absolut nödvändighet att nu tillämpade skattesystemet för handelsbolag bibehålls i huvudsak. En anläggning så att handelsbolagen blir sJälvständi ga skattesubgekt skulle enligt utredningens mening mer eller mi ndre omöjliggöra för presumtiva aktiva finansiärer att engagera sig i utvecklingen av uppfinningar och - PTOJGKC eftersom de med största sannolikhet kommer att vara förlustbringande i ett initialskede. Den uppfattning som ibland förs fram att rätten till avdrag för sådana förluster skulle vara något olämpligt för att inte säga otillbörligt framstår som högst förvånande och måste bygga på någon form av missuppfattning. Vad det är fråga om är ,ju kostnader för framtida intäkters förvärvande och den dag företaget går med vinst tas ju denna upp till beskattning. Problemen år således inte att söka i lnandelsbulgets civilrättsliga ocn skatterättslig konstuktion utan på andra håll i vårt skattesystem.

202 Olika finansieringsformer

Liksom när det gäller tillskott av riskkapital till aktiebolag (se ovan) framstår vidare risken som betydande för att en allmän begränsning av rätten till underskottsavdrag skall få allvarliga konsekvenser för viljan och möjligheterna att

göra sådana kapitaltillskotbtill handelsbolag. Utredningen

vill därför ånyo poängtera vikten av att man nu välger ett system så utformat att satsningar i produktiv verksamhet av detta slag inte försvåras utan tvärtom uppnnuntras.

7.4. Kommanditbolag

Konunanditbolaget blev reglerat i svensk lagstiftning först genom den numera upphävda 1895 års lag om handelsbolag och enkla bolag. Det är ett över hela den civiliserade världen känt rättsinstitut som utvecklades i medeltidens italienska handelsrepubliker. Institutet bygger på associationsformer som påträffats redan hos babylonierna.

Enligt gällande lagstiftning skilJer sig kommanditbolaget från det vanliga inte alla handelsbolaget genom att bolagsmän svarar obegränsat för bolagets förpliktelser. bock måste minst en av bolagsmännen, komplementären, vara obegränsat ansvarig för bolagets förpliktelser. Bolagskomunittên framförde den uppfattningen att i princip endast fysiska personer borde tillåtas som komplementärer. Wbjlighet till dispens borde dock finnas. Uepartementschefen ansåg däremot, att nâgon sådan begränsning inte borde genomföras, varför såväl fysiska personer som ett aktiebolag kan ingå som komplementärer. Däremot stadgas ett förbud för stiftelser eller ideella föreningar att vara komplementärer.

Den andel som en konunanditdelägare kan satsa i bolaget bestäms av bolagsmännen. Hur stora kommantidandelarna skall vara torde alltid avvägas från fall till fall. Några minimigränser för de insatser som skall göras av kommanditdelägare

Olika finansieringsformer 203

har inte heller uppställts.

Med ett kommanditdelägarskap fölJer en begränsad ansvarighet, men eJ heller en given rätt att delta i bolagets förvaltning. Denna begränsning nedför att kommanditdelägarens personliga egenskaper ofta inte har samma betydelse som när det gäller en :nedbolagsman i ett handelsbolag. koiumanditdelägaren har emellertid visst ansvar för bolagets förbindelser intill beloppet av sin insats. Han har rätt att få del av bolagets angelägenheter och kan också enligt bolagsavtalet tillerkännas förvaltningsrätt. En viss valmöJlighet och flexibilitet föreligger alltså. De ursprungliga bolagsmännen kan som nämnts förbeliålla sig rätt att själva välJa nytillträdande bolagsmän. lntet hindrar emellertid att de i stället uppdrar åt bank eller annan att sälJa andelar till en bredare krets av personer.

Kommanditbolaget behandlas skattemässigt på samma sätt som handelsbolaget, vilket bl a innebär att vinst och förlust upptas till beskattning hos andelsägarna enligt vad som bestämts i bolagsavtalet.

Enligt utredningens uppfattning har kommanditbolaget uppenbara förtjänster, inte minst när det gäller nyetablerade företag, där vinsterna kan komma att dröJa något. Det ár väl lämpat för en större krets andelsägare, särskilt sådana som är beredda att tidsmässigt anpassa sina förräntningskrav till ett projekts âterbetalnins- och vinstförmâga. Med ett begränsat ansvar för den andel man tillskjutit och ingen skyldighet att delta i förvaltningen lämpar sig andelar i ett kommanditbolag också väl för en handel.

Kommanditbolagsformen är dock förhållandevis litet utnyttjad. Utredningen hari sarrband med sina hearings fått den uppfattningen att satsningar i kommanditbolagsandelar inte är särskilt välbekanta, vilket kan vara en orsak till det begränsade utnyttjandet. Det kan heller inte uteslutas, att

204 Olika finansieringsformer

många finansiärer ställt sig avvaktande inför i satsningar konuuanditbolag med hänsyn till att gällande beskattningsregler rörande dessa bolag skulle komma att ändras. Ett uppdrag finns, som nämnts, hos företagsskattekomnzittên att se över beskattningsreglerna för handels- och kommanditbolag, varför det råder viss osäkerhet om vad som kommer att i framgälla tiden. De invändningar som utredningen rest mot att handelsi bolag framgent behandlas i som sJälvständigt skattesubJekt har saznma tyngd när det gäller kommanditbolag. Andra hindrande orsaker kan vara unständigheterna som sammanhänger med den skattemässiga bedömningen av företagets driftställe och skyldighet att erlägga egenavgifter för intäkter från kommandi tbolaget.

Vad till en börJan gäller den skattemässiga bedömningen av företagets driftställe följer av 57 g 1 mom kommunalskattelagen att skatt för inkomst av rörelse skall till utgöras kommun där rörelsen utövas från fast driftställe. Har fast driftställe inte begagnats skall för beskattning inkomsten, om inkomsten förvärvats av fysisk normalt ske i hemperson, ortskommunen. För vissa slag av rörelse finns särskilda bestämmel se r.

Wlan torde kunna utgå ifrån att de flesta komkommanditbolag mer att ha ett fast driftställe. kommer det huvudsakligen därför att bli fråga om att beskatta rörelsen i den konnmun där den är belägen.

I en affärsmässigt driven rörelse måste man räkna med både vinst och förlust. särskilt de mindre som satsar företagen på innovationer :näste ofta kalkylera med att de första åren sällan lämnar någon vinst utan i stället med förlust. går Denna äger kommanditdelägare, som nämnts, att göra avdrag för. sådant avdrag skall då göras i den kommun där rörelsen belägen. Är kommunen en annan än delägarens hemortskommun, äger denne inte tillgodogöra sig förlusten om han inte sam-

sou 193195 Olika 205

jlnøznsieringsformer

tidigt har någon intäkt i rbrelsekonununen.

I hög grad aktualiseras denna problemställning när det D0lag som vill starta eller utöka sin verksamhet, är beläget i glesbzgdskonunun. På nnindre orter går det ofta inte att samla ihop tillräckligt .nånga kapitalplacerare, som kan vara intresserade av att tillskJuta kapital genom förvärv av bolagsandelar. Det kapitalbehövande företaget är därför hänvisat till personer bosatta på andra håll. dessa unåste då göra en bedömning av ri sktagandet och de skattemässiga effekterna av eventuella förluster. klätt att göra avdrag för förlust kan ibland vara tillräcklig för att tillgodose risktagandet. Finns inte denna möjlighet bortfaller ofta benägenheten för kapitalsatsningen. Fi nansiärer som är bosatta på annat håll kan således på goda grunder antas avstå från satsningar i mindre och medelstora företag i glesbygden.

Utredningen anser det vara en m1 ndre tillfredsställande 0rdning att glesbygdsföretag som välJer kommanditbolagsfornuen skall vara ställda i en sämre situation än t ex liknande företag i Stockholm. lvlöjlighetera bör därför ges den som vill satsa kapital i en sådan rörelse att beskattas för intäker och därmed också få rätt till avdrag för förlust i vederbörandes hemortskomnnun. Någon menlig inverkan på glesbygdskonumunens beskattningsunderlag torde en sådan ändring inte få, snarare tvärtom.

Utredningen anser att behovet att ändra beskattningsreglerna i förevarande fall är särskilt påkallat för den person som enbart satsar kapital i en rörelse utan att därmed göra anspråk på att delta i rörelsen och dess angelägenheter. utredningen år medveten om svårigheten att göra åtskillnad mellan den som aktivt deltar i bolagets verksamhet och den som endast skulle vara att anse som finansiär och menar där-

206 Olika finansieringsformer

för att tolknings- och tillämpningsfrågor talar för att alla personer som är delägare i ett kommanditgolag utom komplementären skall äga rätt att beskttas i sin hemortskomuxiun.

Utredningen föreslår därför att den som är kommanditdelägare i ett kommanditbolag skall kommunalt beskattas för intäker av kommanditbolagets rörelse i sin hemortskommun. Härmed följer också rätten till avdrag för förluster i lnennortskommunen.

Uen andra frågan är konuuanditdelägarens egenavgifter. uen som förvärvar en andel i kommanditbolag anses ha del i rörelse, från vilken vederbörande erhåller inkomst. Uen som har inkomst av annat förvärvsarbete, varmed avses bl a inkomst av här i riket bedri ven rörelse (11 kap 3 g lagen om allmän försäkring), t ex från ett komunanditbolag, skall på inkomsten betala egenavgifter. uessa kommer enligt den från den 1 ,januari 19ö2 gällande lagen om socialavgifter att uppgå till drygt 30 procent.

För de egenavgifter, som inbetalats, medges avdrag i form av ett schablonavdrag och ett avdrag för slutligt betalda avgifter (anvisningarna punkt 2 a till 22 g samt 41 b § kommunalskattelagen).

Före den l .januari 1982 har förelegat och föreligger en valmöjlighet för exempelvis en kommanditdelägare att för denna sin inkomst inte betala egenavgift. Såvitt utredningen förstått användes denna valmöjlighet sällan. Om, som utredningen förespråkar, kapitaltillskott via kommanditandelar framgent skall bli en mera vanlig företeelse kan dock det angivna förfarandet med egenavgifter framstå som en administrativ belastning som skapar motvilja hos presumtiva finansiärer och leder till att de i stället väljer mindre produktiva kapitalinvesteri ngar. utredningen föreslår därför att den hittills tillämpade valmöJligheten återinförs.

sou 193195 Olika finansieringsformer 207

7.5. Annan bolagsform

Utredningen har studerat förslag till andra bolagsfonner

för

mindre och medelstora företag. ttt sådant förslag framlades i delbetänkandet (SUU 1978:60) om andelsbolag. Detta föranledde inte något lagförslag. Utredningen har funnit att existerande bolagsformer är tillfyllest för mindre och medelstora företag. Skulle däremot handels- eller kommanditbolaget göras mindre användbart kan frågan om en ny bolagsforn. ånyo aktualiseras.

7.6. Vi nstandelslån

Alllilåflå

När ett aktiebolag behöver nytt kapital kan det ske i princip pâ tvâ sätt. Bolaget kan genom nyemission av aktier öka det egna kapitalet. Man kan också öka det främmande kapitalet genom att ta upp län, vilket vanligtvis sker mot obligationer eller skuldebrev. Det förekommer ocksâ mellanforuier av aktier och vanliga lânefordringar. En sådan form är vinstandelbevis eller participating debentures. I ett vinstandelslân kan räntans storlek göras beroende av bolagets vinst eller vinstutdelnigen på bolagets aktier. Vanligast torde vara att räntan delas upp i en fast och en rörlig del.

I den nya aktiebolagslagen finns i 7 kap 2 g regler om vinstandelsbevis. Anledningen till att man införde bestämmelser om vi nstandelslân i aktiebolagslagen var att man hade observerat att man inom svenskt näringsliv var intresserad av denna fi nansieri ngsfonn, bl a av det skälet att man skulle kunna förmå utländskt kapital att göra investeringar i svenska företag utan att det svenska inflytandet över företagen som fölJde med det ursprungliga aktieinnehavet skulle

208 Olika filiansieringsforzncr

behöva uppges. Tankegängarna i denna del har vissa likheter med :nånga småföretagares ambition att finna fi nansieri ngsformer som inte rubbar nans ägarinflytande.

Reglerna i aktiebolagslagen ger utrymnue för en mycket vid användning av vi nstandelslån. Bortsett från ett förbud mot

s k delägardebentures, finns det inte nâgra föreskrifter som i

begränsar det emitterauide företagets handlingsfri het i fråga om utformningen av villkoren för ett sådant lån.

För andra bolagsformer än aktiebolag finns för närvarande inga särskilda bestämmelser om vi nstandelslân, men ingenting synes hindra ett nandels- eller kommanditbolag att ta ett sådant lån.

Son: vi nstandelslånets fördelar har framhâllits att ett sådant lån inte behöver påverka ägandeförhållandena i ett företag. Vidare relateras räntan till vinsten varför företaget får en begränsad kapitalkostnadsbörua när det går dåligt. Däremot har kapitalplaceraren möjlighet till en god förtjänst när företaget går bra. Denna fölJSälllhet mellan de löpande kapitalkostnaderna och företagets vi nstutveckling är särskilt betydelsefull vid finansiering av uppfinningar och projekt. Vinstandelslånet kan exempelvis användas i ett innovationsprojekt, som först efter några år beräknas lämna avkastning men då en god sådan. Den kapitalplacerare som är beredd att avstå från en omedelbar avkastning kan med vinstandelslânets konstruktion finna en sådan placering förmånlig. Mellanhandsinstitut har utvecklat denna form som ett led i företagens kapitalförsömning. I kapitel 4 redovisade utredningen bl a att Företagskapital Ab under senare år har lämnat vinstandelslån till ett flertal företag. Andra kapitalplacerare har också prövat denna form (AP-fonden, Svetab).

sou 193195 Olika 209

finansieringsformer

Utredningen vill med ett exempel återge hur avtalsvillkoren i ett vi nstandelslân kan utformas och anpassas till förhållandena i varje enskilt fall. Allmänna pensionsfonden har beviljat ett vinstandelslån på tio nnlJoner kr till ett företag inom renhållningsbranschen. Lånet löper med tio procent cent årlig ränta sann; en vi nstandel som utgör tio av procent försäljningsvinsten på de i anläggningen framställda sälJbara produkterna. Vinstandelen maximeras till fem procent av den under räkenskapsåret i medeltal utestående skulden till Allmänna pensionsfonden. Med försäljningsvinst avses intäkt av försäljning av de i anläggningen framställda produkterna efter avdrag för försäljningskostrlader (marknadsföring, tullar, skatter).

Före 1977 saknades bestämmelser om hur vi nstandelslån skulle behandlas skattemässigt. Departementscraefen framhöll i propositionen om ändri ngar i kommunalskattelagen härom (prop 1976/77293, sid 22) att den praktiska användningen av denna finansieringsform skulle underlättas för en så bred grupp som Möjligt och att även fåmansföretag och företg av mindre storlek kunde finna det lämpligt att utnyttJa vinstandelslån. Skattereglerna om vinstandelslân återfinns i 41 c g kommunalskattelagen (prop l97b/77z93, SkU 1976/77:36, rskr 1976/77:221, SFS 1977:243). Av bestänunelsen framgår att, har svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening upptagit lån som löper med ränta vars storlek är helt eller delvis beroende av företagets utdelning eller av dess vinst (vi nstandelslån), medges avdrag för ränta på sådant lån i den utsträckning som framgår av anvisningarna till kommunalskattelagen.

Den rätt till avdrag för ränta som kan komma i fråga för ett företag belyses genom nedanstående sammanställning utifrån det låntagande företagets och lângivarens synpunkt.

210 Olika finansieringsformer

5-_ .Fass :älta

Företaget medges avdrag med fulla beloppet såvitt räntan är

marknadsmässig. överstiger den fasta räntan vad som är

marknadmässig kan överskjutande del ses som en förtäckt utdelning, vilken därmed inte är avdragsgill för företaget.

ä; _Rärlie Läste

Varmed avses ränta vars storlek är beroende av företagets utdelning eller vi nst, anses som avdragsgill omkostnad för företaget, under förutsättning att

1. lånet har utbjudits till teckning på den allmänna marknaden, eller

2. ensamrätt eller företrädesrätt till teckning av lånet har lämnats någon som inte är delägare i det lântagande företaget och inte står i intressegemenskap med fö- retaget och - .då fråga är om fåmansföretag inte heller är företagsledaren i företaget eller närstående till sådan företagsledare eller delägare i företaget eller

3. aktierna eller andelarna i företaget är noterade på svensk börs eller föremål för liknande notering här i riket och företrädesrätt till teckning av lånet har lämnats delägare i företaget i förhållande till deras innehav av aktier eller andelar. om det är fråga om fall som avses här skall företaget beskattas för ett belopp, motsvarande det sammanlagda värde som genom företrädesrätterna kan anses ha tillförts delägarna, beskattningen sker därvid för det beskattningsår under vilken teckningen av lånet avslutas, i aktuella fall

Olika 211

finansieringsformer

får riksskatteverket på ansökan av företaget medge dispens - för sådan dispens krävs att lânevillkoren med hänsyn till omständigheterna vid länets upptagande får antas ha bestämts pâ affärsmässig grund.

g_ _Rörlig ränta frânjåmgnâbolgg

Rörlig ränta, som utbetalas av fâmansföretag till delägare eller företagsledare i företaget eller dem närstående personer eller har intressegemenskap i någon som på annan grund företaget, är inte avdragsgill. Avgörande för om företaget skall åtnguta rätt till avdrag för den rörliga räntan är alltså bl a att det rör sig om svenskt aktiebolag eller ekonomi sk förening och att lånet UtbJUdltS till teckning på den allmänna marknaden eller aktierna och andelarna är noterade på svensk börs eller är föremål för annan liknande notering här i riket. Med det senare förstås Svenska fondhandlareföreningens lista (prop sid 27).

För lângi vare som är fysisk person gäller normalt att såväl fast som rörlig ränta beskattas som kapitalinkomst.

De nya skattereglerna för vinstandelslânen har medfört en ökning av dessa. Ue skattemässiga reglerna om vinstandelslån för kan vara en är dock komplicerade gemene man, vilket orsak till att denna fi nansieri ngsform kommit till så ringa användning bland mindre och medelstora företag. Vidare är en spridd uppfattning att vi nstandelslân bara kan användas om det är fråga om betydande kapitalstorlek. Intet hindrar emellertid att ett större lån delas upp på ett flertal andelar som skilda bidrar med. Härigenom skulle kapitalplacerare en större grupp av finansiärer kunna tillföra ett företag genom att förvärva andelar i ett vi nstandelslân. Det kapital är utredningens att vinstandelslânen borde kunna uppfattning

212 Olika finansieringsformer sou 198195

utnyttjas i större omfattning än vad som för närvarande är fallet. Därför måste vinstandelslånet som fi nansieringsform bekantgöras och kunskaperna om den skattenuässiga behandlingen förbättras.

Utredningen vill i det sanmanhanget ta upp en fråga, som be-

rör om den rörliga räntan skall anses avdragsgill. Enligt anvisningarna till 41 c g kommunalskattelagen får riksskatteverket under förutsättning att lânevillkoren med hänsyn till anständigheterna vid länets upptagande får antas ha bestämts på affärsmässig grund, besluta att rörlig ränta skall anses som avdragsgill omkostnad för företaget utan hinder av att rätt till teckning av lånet har förbehâllits person eller personer som äger aktier och andelar i företaget.

Det är på ansökan av det låntagande företaget riksskatteverket kan lämna sitt medgivande. Enligt utredningens bedömning bör det administrativa förfarandet kunna underlättas för det lântagande företaget. I den mån lângivaren är visst institut eller bolag bör riksskatteverket mer generellt kunna medge lântagande företag rätt till avdrag för den rörliga räntan.

Således skulle vi nstandelslân, som lämnas av Företagkapital

AB, Svenska industrietableringsaktiebolaget (Svetab) och de Tillväxtinvest som utredningen föreslår under avsnitt 10.2.kvalificera företaget att anse den rörliga räntan som avdragsgill utan hinder av att rätt till teckning av lånet förbehâllits personer eller bolag som äger aktier eller andelar i företaget.

Utredningens förslag i denna del föranleder ingen lagändring, men bör klargöras i anvisningar från riksskatteverket.

En annan fråga är hur vi nstandelsbevis skall behandlas vid realisationsvi nstbeskattni ng. I sanband med propositionen om

Olika 213

ñnansieringsformer

de nya skattereglerna om vi nstandelsbevis förklarade sig departementschefen inte vara beredd att föreslå någon generell praxis. Gränsdragningen skulle överlämnas åt praxis tills erfarenheter av lånets användning vunnits.

Anses vinstandelsbevisen en med aktier eller andelar jämförlig rättighet blir aktievinstreglerna tillämpliga. I annat fall kommer realisationsvinstbeskattningen att ske enligt de regler som gäller för obligationer, förlagsbevis och liknande värdepapper.

Såvitt utredningen inhämtat finns ännu inte något prejudikat. Utredningen vill framhålla betydelsen av att man klargör hur vi nstandelsbevi sen skall behandlas. Enligt utredningens bedömning talar skäl för att dessa skall behandlas som obligationer, d v s som lös egendom.

7.7. Konvertibla skuldebrev m m

Konverteringslån kan ha formen av obligationer, förlagsbevis eller andra skuldebrev. Låneformen innebär att skuldebrevsinnehavaren vid vissa från början fastställda tidpunkter har rätt att påkalla utbyte av skuldebrevet mot aktier till en från början fastställd kurs. Denna s k konverteringskurs sätts normalt högre än aktiernas börskurs vid den tidpunkt skuldebrevet utfärdas.

Rätten att etnittera konvertibla skuldebrev regleras i 5 kap aktiebolagslagen. Enligt denna äger akiebolag att mot vederlag utge konvertibla skuldebrev eller skuldebrev med optionsrätt till nyteckning. konvertibla skuldebrev skall innehålla utfästelser från bolaget om att borgenär har rätt att helt eller delvis utbyta sin fordran enligt skuldebreven mot aktier i bolaget.

214 Olika finansieringsformer

Ur långivarens synvinkel utgör skuldebreven en säkerhet mot förlusten om företaget inte skulle utvecklas enligt förväntningarna samtidigt som möjligheterna bevaras att förvärva aktier vid en positiv utveckling. För det låntagande företaget kan det ligga en fördel i att räntan på konverteringslånet kan sättas högre än räntan på andra lån med hänsyn till det tillkommande värdet av konverteringsrätten. En nackdel ur vissa företags synpunkt kan vara att ägarinflytandet på sikt kan utspädas på samma sätt som vid vanliga aktieemissioner.

I beskattningshänseende behandlas konvertibla skuldebrev som andra skuldebrev. Kursvinster blir således skattefria för innehavaren om denne innehaft skuldebrev i minst fem år.

Eftersom kursen på skuldebrev kan väntas följa kursen på fö-

retagets aktier nedför denna regel att beskattningen vid ett

visst givet mönster kan bli lägre för långivarenhän motsva-

rande aktievi nstbeskattni ng. För företaget utgör räntan på konverteringslånen i motsats till utdelningen på aktier en avdragsgill kostnad vid beskattning.

Den skattemässiga ställning de konvertibla skuldebreven har, den säkerhet och flexibilitet de erbjuder lângivarna samt den möjlighet till relativt sett förmånliga kapitalkostnadsvillkor under ett initialskede som de kan erbjuda de låntagande företagen gör instrumentet i vissa situationer attaktivt som fi nansieri ngsform.

Närbesläktade med konvertibla skuldebrev är skuldebrev med optionsrätt för långi varen att teckna aktier. Bestämmelser härom återfinns också i 5 kapitlet aktiebolagslagen. Skuldebrev med optionsrätt skiljer sig från konvertibla skuldebrev på så sätt att innehavaren inte byter ut sina skuldebrev mot aktier utan betalar för de aktier man förvärvar vid utnyttjandet av optionsrätten. För låntagaren innebär detta ytterligare kapitaltillskott.

Olika finansieringsformer 215

I de fall företagaren i stället pâ sikt vill minska utomståendes inflytande över företaget bör han välja optionslân, eftersom han då har en större möjlighet till återköp av den potentiella äganderätten än om han skulle âterlösa exempelvis den rätt som följer med konverteringslån. Lângivaren har ändock därvid nöjligheter dra ekonomisk nytta av företagets värdetillväxt.

Såväl konvertibla skuldebrev som skuldebrev med optionsrätt har liksom vinstandelslånen använts i liten utsträckning bland de mindre och medelstora företagen. Skälen härför torde också vara desamma som redovisades i avsnittet om vinstandelslån. Dock anser utredningen att skuldebrev i nu redovisade former förtjänar att utnyttjas i större omfattning, även om villkor m m emellanåt kan framstå som komplicerade. Utredningen anser därför att även dessa fi nansieringsformer bör bekantgöras bättre.

Utredningen har också erfarit att det från olika berörda myndigheters sida har förelegat en viss mot att

tvekan :wedge

olika institutionella placerare rätt att teckna lån av här angivet slag. Det skulle föra för långt att här ge sig in på alla olika överväganden som kan behöva göras i de enskilda fallen, men utredningen vill gärna uttala en allmän rekommendation att man frân myndigheternas sida ser positivt på dessa former för tillskott av riskvilligt kapital till mindre och medelstora företag.

216 Olika

finansieringsformer

7.8. Pantent rätter

Svårigheter på grund av bristen på riskvilligt kapital :noter ofta innovatörer, som vill utveckla och marknadsföra en produkt. Som berörts i kapitel 2 gäller detta i för hög grad mindre företag, som koncentrerar sin verksamhet en enkring da produkt. Utredningen återkommer i detta saunmanhang till tidigare resonemang om att man vid ri skkapitalförsörjningen måste göra åtskillnad mellan etablerade företag och företag som är under uppbyggnad. Risktagandet för kapitalplaceraren blir i det senare fallet inte sällan högre. Några godtagbara säkerheter kan en innovatör ofta inte heller ställa.

Ett sätt att lösa problemet med att få för att fikapital

nansiera utvecklingen av en ny teknik har prövats bl a av

ett företag i Göteborg, New Products Investment Ab. i Några andra liknande företag finns också.

I korthet är NPlzs system sätt. New uppbyggt på följande Products Investment förvärvar äganderätten till ett antal icke exploaterade patent. Dessa sammanförs till ett innovationsblock, i vilket vanligen ingår fem av varandra oberoende uppfinningar. Den person som är att satsa villig pengar på innovationsblocket förvärvar genom ett patenträttsavtal i sin tur äganderätt till viss angiven procent av uppfinningarna (patentandel) och därmed motsvarande andel av royaltyinkomster som inflyter till följd av upplåtelse eller överlåtelse av patenträtt och/eller mönsterskydd. Det åligger invetsmentbolaget att verka för att upplåta licenser vad avser uppfinningarna för att därigenom erhålla bästa nnöjliga avkastning och att varje kalenderår redovisa royaltyinkomster som inflyter genom exploatering av uppfinningarna.

Olika finansieringsformer 217

Den person som har förvärvat en patentandel anses bedriva patentexploateringsrörelse och skall därför deklarera royaltyinkomster som inkomst i patentexploateringsrörelsen. Andelarna berättigar till värdeminskningsavdrag på anskaffni ngskostnaden för andelen. De andelar som den enskilde kan förvärva avser alltså ge intäkter i form av royalty, vilken i sin tur är beroende av den (Insättning produkten kan räkna med. Man har alltså att göra med en ansättningsrelaterad avkastning vilken liksom den vi nstrelaterade avkastning som är aktuell vid vinstandelslån på ett för det kapitalbehövande företaget värdefullt sätt anpassar kapitalkostnaderna till projektets återbetalningsförmåga. För en finansiär kompenseras en troligen låg avkastning i början av högre vinstmöJligeter framöver. Vid förvärvet av en patentandel kan det vara naturligt att tillse att det finns en riskföraelning. Det åstadkommer man genom det tillämpade tillvägagångssättet att bjuda ut skilda uppfinningar i ett block eller en korg.

New Products Investment AB har vid en hearing inför utredningen uppgivit att förvärv av patentandelar rönt ett betydande intresse och bekräftat att såväl enskilda som andra finansiärer har gått in med kapital och förvärvat andelar.

En person som förvärvar andelar i patenträttigheter anses, som nämnts, driva rörelse. Frågan om andelsinnehavarens oeskattningsort för royalty har aktualiserats i avgörande i regeringsrätten. len ansökan om förhandsbesked hos riksskatteverkets nämnd för rättsärenden begärde en person, som förvärvat andelar i ett innovationsblock hos NPI, förhandsbesked i en skatterättslig fråga avseende huruvida sökanden skulle anses bedriva patentexploateringsrörelse i Askims församling, där New Products Investment AB har sitt kontor eller i den församling där sökanden hade sitt hemvist.

218 Olika . sou 193195

finansieringsformer

Rättsnämnden meddelade det förhandsbeskedet, såvitt nu är ifråga, att sökanden genom det uppdragsavtal han ingått med NPI hade överlämnat alla väsentliga befogenheter vad avsåg rörelsen. Denna ansågs för sökandens del därför bedri ven av New Products Investment AB i Askim, där bolaget har fast driftställe. Till följd härav skulle sökanden taxeras till kommunal inkomstskatt i Askims församling i Göteborg för sina inkomster frân innovationsblocket.

Regeringsrätten fastställde i dom den 22 ,januari 1981 (H 23- 24-1980) riksskatteverkets besked.

Med den ståndpunkt regeringsrätten intog kan alltså ett underskott endast utnyttjas statligt såvida den skattskyldige inte även har andra inkomster i den kommun där rörelsen är belägen.

Den behandlade frågeställningen har vissa likheter med den fråga, som gäller i det fall någon förvärvar en andel i ett kommanditbolag. I den refererade domen synes en avgörande fråga ha varit vilket innehåll ett uppdragsavtal kunde anses ha. Uet har alltså gällt att i någon mån utröna parter nas avsikter. Um det blir fråga om att sälja patenträttsandelar till en större krets personer genom förmedling av bank eller fondkommissionär torde de behandlade frågeställningarna bli mer komplexa och inbjuda till oklarheter i rättstillämpningen. Andra oklarheter om beskattningsorten kan tänkas under liknande förhållanden. Förvärvas del i enstaka patent är det också fråga om rörelse, vars driftställe bestämmer beskattningsorten.

Denna rättstillämpning liksom rådande ovisshet bidrar till att göra denna finansieringsform mindre attraktiv framför allt i fall som avser uppfinnarverksamhet i glesbyggd. Ut-

Olika finansieringsformer 219

redningens ståndpunkt om att kapitaltillskott till rörelser i glesbygdsomrâden kommer att mi ssgynnas har samma styrka i denna del som vad gäller för kommanditbolag.

Utredningen anser det rimligt att i de fall någon har förvärvat patentandelar han skall anses bedriva patentexploateringsrörelse och beskattas i sin hemortskomunun. Uetta undantag frân huvudregeln skall kunna göras om andelsinnehavet utgör ett led i företagets kapitalförsörjning. Utredningen gär därvid inte in på frågan om en sådan kapitalsatsning skulle kunna hänföras till inkomst av kapital i stället för rörelse.

Utredningen föreslår sålunda att den som förvärvar andel i patenträtt bör för intäkter eller i förekommande fall för förluster beskattas i sin hemortskomnuun. Utredningen nuenar att samma skäl gör sig gällande vid en sådan kapitalsatsning som för den som satsar i en andel i ett kommanditbolag. En regel av liknande innebörd som utredningen föreslagit bör gälla för den som satsar i ett kommanditbolag bör också införas för den som förvärvar andelar i patenträttigheter (se avsnitt 7.4.).

Genom instrumentet patenträttsandelar har man öppnat nya vägar för att finansiera en utveckling och exploatering av nya idéer eller produkter. Med de goda erfarenheter man erhållit

bör man se om det finns andra rättigheter av liknande karak-

tär, vilka skulle lämpa sig för motsvarande fi nansieringssätt. Exempel på immateriella rättigheter är varumärkesrätt, mönsterskydd, upphovsrätt och rätt till fotografisk bild. Vad som kan invändas mot att använda alla rättigheter är att rättsskyddet har olika styrka. Starkast skydd tillkommer patent- och upphovsrätt, medan skyddet för varumärken och mönster är svagare. Utredningen vill därför uttala vissa betänkligheter mot att utan ingående bedömningar av konsekven-

220 Olika finansieringsformer

serna bjuda ut andelar i rättigheter, som saknar det rättsskydd, vilket tillkommer ett patent. Däremot synes goda förutsättningar finnas för en vidgad marknad av andelar i patentrâttigheter.

7. 9. Sauunanfattande synpunkter

Utredningen har med dessa exempel på olika fi nansieri ngsformer velat peka på och sprida mer kännedom om att det finns en flora av fi nansieri ngsinstruuuent, som står de mindre och medelstora företagen till buds. Som framgått av redogörelsen har utredningen funnit att kännedomen om fler av dessa alternativ förvånansvärt nog är begränsad hos ett antal företag som finansiärer. Till en del sammanhänger detta med att vårt samhälle blivit alltmer komplicerat med ett svåröverskådligt regelverk. Utredningen har också pekat på ett antal hinder, ofta av skattemässig natur, som försvårar ett effektivt utnyttjande av vissa Rådande finansieringsinstrument. osäkerhet om nuvarande och framtida har också rättsregler verkat hi ndrande.

Utredningens förslag har tagit sikte på att undanröJa vissa av dessa försvârande faktorer. Uet måste enligt utredningens mening vara en fortlöpande strävan att se till att vi får enklare och mer överskådliga regler med varaktighet. Företagen skall inte behöva ägna stora resurser åt finansieringsproblem utan i stället kunna ägna åt att utveckla sig och marknadsföra sina produkter och tJänstenRegelerna bör också vara sådana att de gör det attraktivt för fi nansiären att satsa i produktiv verksamhet i stället för i mera komplicerade men mindre produktiva objekt.

8 HANDEL NED AKTIER OCH ANURA VÄRDEPAPPER 1 ICKE BÖRSNOTtRADE UOLAG

8.1 Inledning

Utredningen har i föregående avsnitt behandlat alternativa finansieringsformer. För att dessa skall kunna bli attraktiva för en bredare krets finansiärer är det viktigt att man på ett enkelt sätt kan handla ned berörda värdepapper. Det är ett för varje kapitalplacerare naturligt önskemål att inte bara under enkla former kunna gå in i ett eller flera engagemang i mindre och nedelstora företag, utav: också att vid en viss given tidpunkt snabbt kunna avveckla sitt aktieeller andelsinnehav för att få tillgång till likvida medel. Möjligheterna att idag avyttra aktier eller andra värdepapper, avseende unndre och uedelstora företag, är begränsade och ofta förenade med en i tiden utdragen avvecklingsprocess. En nera smidigt fungerande handel anser utredningen därför vara ett viktigt led när det gäller att förbättra kapitalförsörjningen till denna företagsgrupp. För att tillgodose detta behov framlägger utredningen i det följande förslag an dels en utvidgad börshandel och dels en mer informell handel utanför fondbörsen.

Utredningen har i sina överväganden samrâtt med ledningen för Stockholms fondbörs.

8.2 Utvidgad börshandel

Handeln ned börsnoterade värdepapper röner en inte oberättigad uppmärksamhet från massmedia och allmänhet. Som kapitalplaceringsobjekt framstår dessa företags aktier som intressanta och attraktiva, något som förstärkts under 1980 och 1981 till följd av sparstimulanser för placeringar i sådana

222 Handel med värdepapper

aktier som införts. Härigenom har börsföretagen fått möjlighet att erhålla ökade kapitaltillskott från allmänheten.

Ett företag som blir börsregistrerat uppfattas inte sällan av allmänheten som om företaget därmed erhållit någon slags auktorisation på att vara ett säkert placeringsobgekt. Detta synsätt har i allmänhet även omfattat företag, vars aktier noterats på fondhandlarlistan. I och med att den listan upphör vid instundande årsskifte kommer denna mellanform att försvinna för företag med anbitioner att så småningom: konuna i fråga för börsintroduktion.

Till utredningen har framförts önskemål om att fler företag borde få tillträde till fondbörsen och på så sätt erbjudas Inöglighet att klara sin kapitalförsörJning via denna.

I den män man möjliggör att fler aktier och andra värdepapper kan inregistreras på Stockholms fondbörs är utredningen medveten om att såväl praktiska som andra skäl hindrar att man alltför långtgående skulle öppna för bolag att få värdepapper inregistrerade på fondbörsen.

Mot bakgrund av tidigare undersökningar, bl a av kapitalauarknadsutredningen och de uppgifter som utredningen erhållit, kan man anta att sannolikt ett hundratal företag på viss sikt skulle lämpa sig för börsintroduktion. Uet är troligt att :nâgra företag bland det antal utredningen anser vara tänkbara för börsintroduktion skulle kunna bli inregistrerade redan med nuvarande regelsystem. Det är emellertid utredningens uppfattning att ett antal kvalificerade medelstora företag har svårt att uppfylla gällande krav men ändå skulle VllJä komma i fråga för inregistreri ng på fondbörsen. Uppskattningsvis kan detta röra sig om ett femtiotal företag.

Handel med värdepapper 223

Kommer fler företag att bli börsnoterade kommer detta att gälla företrädesvis medelstora företag. Mot ett förslag att öppna möjligheter för fler företag att komma in på fondbörsen har hävdats att man inte bör ändra villkoren för tillträde till fondbörsen utan i stället bör man finna någon fonn för noteringar av ett antal medelstora företag utanför börsen. Innan en introduktion blir aktuell skulle därmed företagets marknadsulnässiga förutsättningar kunna iakttas och bedömas. Man borde därför inte minska kraven för börsintroduktion innan företagen visar att de svarar mot de krav man tidigare ställt på börsnoterade företag. En sådan ståndpunkt har visst fog för sig. utredningen menar ennellertid att den plattform som fondhandlarlistan har utgyort bör kunna säkerställas inom ramen för den handel som utredningen föreslår skall kunna äga mm i annan ordning (avsnitt 8.3). På det stadiet kommer en första analys av företaget att göras där man också bör kunna bedöma utvecklingen och expansionsmöyligheter i företaget.

Utredningen menar att ett led i att öka företrädesvis de medelstora företagens kapitalförsörjning är att dessa får tillträde till börsmarknaden. En sådan åtgärd kommer också att ha en betydande psykologisk betydelse för denna företagsgrupp, något som inte får underskattas. Frågan blir då om detta skall ske inom ramen för den befintliga s k A IIlistan eller genom tillskapandet av en A III-lista.

A II-listans företag utgörs till inte ringa del av sådana företag, som tidigare varit noterade på fondhandlarlistan eller som med hänsyn till företagets förutsättningar blivit direkt upptagna på A II-listan.

224 Handel med värdepapper

Med ambitionen att låta flera företag bli registrerade på börsen skulle man i stället kunna överväga att föreslå börsstyrelsen att sänka de uppställda kraven på företagets aktiekapital, eget kapital och antal börsposter. För ett sådant förslag talar den omständigheten, att man därigenom skulle möjliggöra för en grupp av medelstora företag, som har förutsättningar för en god utveckling, att vinna inträde på A II-listan. Vad som kan invändas mot ett sådant förslag är främst rättviseskäl. Hittills har höga krav ställts på de företag som uppförts på A II-listan. Utredningen fäster vikt vid de invändningar, som kan resas mot att nu uppställa mindre stränga villkor för inträde på A II- listan och finner det därför uiindre välbetänkt att föreslå att A II-listan utvidgas genom att tillträdeskraven sänks.

Om man vill minska nu uppställda inregistreringskrav kan detta i stället ske genom att man tillskapar en tredJe lista på fondbörsen, som kan benämnas A lll-listan. Fördelen med en sådan lista skulle vara att man fick ett antal företag börsnoterade utan att ändra de institutionella förutsättningarna.

Vilka krav skulle då ställas för inregistreri ng av värdepap-

per på en sådan li sta? Enligt 19 g första stycket förord-

ningen om Stockholms fondbörs får som nämnts inregistreri ng vid fondbörsen inte ske om aktie- eller det egna kapitalet understiger två respektive fyra milgoner kr, men börsstyrelsen har möjlighet att fastställa högre beloppgränser. Dessa har av oörsstyrelsen bestämts för A II-listan till fem mil- Joner kr i aktiekapital och tio milJoner kr i eget kapital. Skall en sänkning av den finansiella nivån ske måste börsstyrelsen i administrativ ordning fastställa kraven för en A III-lista. Uenna nivå bör alltså vara lägre men ligga inom ramen för gällande bestämmelser i fondbörsförordningen.

Handel med värdepapper 225

Utredningen föreslår lägsta godtagbara värden för en A IIIlista vara ett aktiekapital om minst två nrilJoner kr och ett eget kapital om minst fyra milyoner kr. Uessa gränser överenstämmer med gällande bestänmnelser i förordningen om Stockholms fondbörs om minsta belopp för aktie- och eget kapital, varför någon ändring i kungörelsen inte behöver göras. Ue föreslagna gränserna för aktie- och eget kapital bör uppfattas vad som minst bör uppfyllas för att kunna konnua i fråga för A III-listan. Enligt utredningens bedömning torde dessa förhållanden inte vålla några svårigheter att uppfylla för tänkbara företag på den föreslagna listan.

Vad därefter angår antalet börsposter är kravet på A II-listan 400 poster. Ett lågt antal poster och därmed en förhållandevis ringa spridning kan medföra en viss risk för kurssättningen av aktierna. Mot detta står att ett krav på samma antal börsposter som för närvarande skulle försvåra för de företag som skulle önska att bli börsnoterade på en A III-lista. Ett lämpligt antal börsposter bör enligt utredningens rekommendation vara 100 stycken. Synpunkter kan vägas för och emot att bestämma antalet börsposter till 100 stycken. Den tillsyn börsstyrelsen kan utöva menar utredningen är en tillräcklig garanti för att stävga eventuella försök från majoritetsinnehavare eller andra att påverka kursnoteringarna. Kan det antas att handeln i ett inregistrerat fondpapper skulle strida mot god affärssed eller andra omständigheter föranleder att papperet inte bör vara inregistrerat har börsstyrelsen nöjlighet att besluta om avregistrering.

Hur ofta handel med fondpapper på A III-listan skall äga mm bör börsstyrelsen bestämnsa.

Flera administrativa bestämmelser finns i lagen om Stockholms fondbörs och i förordningen om Stockholms fondbörs,

226 Handel med värdepapper

vilka rör uppgifter m m om det bolag som ansöker om inregistrering, avgifter till fondbörsen m m. Utredningen anser att någon ändring inte är pâkallad i gällande lagstiftning eller att någon lättnad i administrativt hänseende inte bör gälla för företag som skall kunna föras upp på A III-listan.

8.3 Handel med icke börsnoterade papper

I flera andra länder bl a i de anglosachsiska har en organiserad värdepappersmarknad utvecklats vid sidan av börsen. Mest omfattande är den amerikanska over the counter-market, (se avsnitt 5.3.). En sådan handel i organiserad form med värdepapper utanför fondbörsen får enligt lagen om Stockholms fondbörs inte förekomma i Sverige. Däremot sker vid sidan av överlåtelse på rent personlig basis en viss sporagk_ handel i begränsad omfattning utanför fondbörsen.

Ett exempel är den handel som bedrivs med de papper som noteras på den s k C-listan. Den utgör ett för samlingsnamn ett litet antal papper, ett tiotal, vilka fått en viss spridning och som omsätts genom fömiedling av fondkommissionärerna.

Ett annat exempel är den s k Värnamobörsen i Värnamo. uenom Götabankens kontors försorg därstädes äger en handel rum med aktier i Forsheda AB. Kursavslut bestäms av köpare och säljare med ledning av tidigare noteringar. Handeln är koncentrerad till Värnamo.

Skälen till att handeln utanför fondbörsen varit så begränsad är delvis historiskt betingade. För de svenska mindre företagen har det traditionellt tett sig mindre naturligt än för deras i andra länder att kollegor vända sig till en något bredare marknad för att trygga kapitalförsörjningen.

Handel med värdepapper 227

Tidigare har ,ju också lönsamhetsläget och sJälvfinansi-i

eringsmöjligheterna varit sådana att behov av riskvilligt externt kapital varit begränsat. En bidragande orsak under senare år synes ha varit oklarheten om vad regelsystemet tillåter i fråga om en handel vid sidan av fondbörsen, liksom om vilka konsekvenser en sådan handel skulle kunna få exempelvis på den skattemässiga bedömningen av företagets värde. Såvitt utredningen kunnat finna har någon mer systematisk genomgång av förutsättningarna för och konsekvenserna av en handel med icke börsnoterade värdepapper inte gJorts.

Vid en bedömning av hur en handel med icke börsnoterade papper skulle kunna gå till anser utredningen att två förhållanden särskilt bör beaktas.

För det första bör hänsyn tas till att det bara för något mer än ett år sedan infördes en ny fondkommissions- och börslagstiftni ng, i vilken bl a fastslogs att endast Stockholms fondbörs får utöva utredningen be-

fondbörsverksamhet.

dömer det inte nöjligt och heller inte angeläget att ändra Målsättningen bör därför vara att inpå denna bestämnuel se. föra ett system som är förenligt ned gällande lagstiftning.

För det andra har här i landet byggts upp en organisation med banker och fondkommissionärer som besitter ett gediget kunnande och en rik erfarenhet kring varJehanda frågor som rör lnarldel med aktier och andra värdepapper. Denna organisation, som särskilt genom bankernas många lokalkontor är förgrenad över hela riket, är en viktig komponent för tillhandahållande och förnedling av värdepapper till en bredare allmänhet. Dessa institut och bolag har under årens lopp byggt upp rutiner och kontaktnät, som har stor betydelse för en utvidgad handel.

Utredningen anser därför att banker och fondkommissionärer bör vara de institutioner som är uest lämpade att utnyttJas

228 Handel med värdepapper

för en handel med aktier och andra värdepapper som inte är börsnoterade. Verksamheten med icke börsnoterade värdepapper bör därför inte onbesörjas av särskilt upprättade organ eller organiseras på annat sätt utanför bankers och fondkommissionärers medverkan.

Från dessa utgångspunkter har utredningen funnit det naturligt vid utarbetande av ett förslag om handel med icke börsnoterade papper att ha samråd med fondhandlareföreningens styrelse.

Förslaget presenteras i det följande. Vissa frågor har utredningen funnit det naturligt att inte nu ta ställning till i detalj, utan överlåta till den praktiska tillämpningen att lösa.

I huvudsak borde en handel med icke börsnoterade aktier och andra värdepapper kunna ske på följande sätt:

Förutsättningen för att en handel med aktier eller andra värdepapper skall etableras är dels att det berörda företaget är intresserat av att medverka, dels att en fondkommissionär anmäler intresse att handla med företagets värdepappapper. En sådan fondkommissionär bör då betraktas som huvudmäklare. Uenne kan då vända sig till en eller flera andra fondkommissionärer och överenskomma att man på vissa villkor ár beredd att hålla marknad i företagets onoterade aktier eller andra värdepapper. Huvudmäklaren och den eller de medverkande fondkommissionärerna blir då s k market makers för värdepapperet ifråga. Utredningen har diskuterat om man bör hitta någon lämplig översättning av order snarket maker, men stannat för att behålla termen i den fortsatta framställningen för att på så vis ha en särskilJande beteckning för de personer som kommer att åta att handla med icke sig börsnoterade papper.

För att man skall ha ett underlag för att bedöma om företagets ekonomiska ställning och utvecklingsmöjligheter är

Handel med värdepapper 229

sådana att det bör bli föremål för en handel eller inte, måste företaget vara villigt att lämna en presentation och information om sig självt. Företaget sammanställer tillsammans med huvudmäklaren/medverkande market makers en promemoria eller ett som innehåller prospekt en beskrivning av företaget och dess verksamhet, utdrag ur de senare årens

årsredovisningar och revisionsberättelsen Man torde ställa

för höga anspråk om man vid denna prövning skulle kräva samma underlag som vid ansökan om inregi streri ng på fondbörsen (11 § fondbörsförordningen), men det är väsentligt att det framtagna underlaget ger en så rättvisande och allsidig bild av företaget som iröjligt. Vidare bör hur stor framgå del av antalet aktier eller andra är värdepapper företaget berett att släppa ut på marknaden och till vilket introduktionspris samt det antal värdepapper dessa market makers är beredda att genomföra en handel med. bör också Prospektet utsäga vilka åtaganden de ansvariga market makers fortsättningsvis är beredda att göra. Bl a förutsätts de löpande lämna bud med köp- och sälJkurs omfattande ett visst antal aktier (börsposter) och då till redan i prospektet angiven högsta skillnad mellan och

köp- sälJkursÄDenna i förväg

etablerade högsta skillnad mellan köp- och sälJkurs är av väsentlig betydelse för att minimera risken för manipulationeri papperet ifråga. Vidare skall market makers ange till vilka andra kurser man är beredd att i udda göra avslut antal aktier.

De börsmedlemmar som har affärer att utföra i ett onoterat papper förutses vända sig till någon market maker. Denne skall upplysa om de avslut han känner till samt ställa köpoch säljkurs. Hur länge bör i så fall en market maker stå för sina kurser? Olika avvägni ngar kan givetvis göras. Utredningen anser att den tid en market maker skulle behöva stå för kursen skall vara l annat kort, säg någon dag, fall finns risk för att marknaden blir för stel. Sker avslut omfattande det antal papper market maker till den garanterar

Handel med , 230 värdepapper

angivna kursen, äger han därefter ange ny kurs.

Sedan handel påbörJats i ett papper kommer efter en tid uppgifter att finnas till vilka kurser avslut har skett i den mån en handel har kommit igång. Dessa uppgifter är viktiga att sprida kännedom om. Lika viktigt är att man kan få veta vilka bolags aktier eller andra värdepapper som en market maker har åtagit sig att handla med. Dessa uppgifter bör på något sätt sammanställas. Utredningen har inhämtat att fondhandlareföreningens styrelse har förklarat sig beredd att på enklaste sätt upprätta en förteckning över de bolags aktier och andra värdepapper som kommer att bli förenlål för en handel och vilka som är registrerade som market makers för ett bolags papper och vem som är huvudmäklare. Den senare bör

vara beredd att lämna uppgift om de avslut han får kännedom

om samt i övrigt vara kontaktman för bolaget. När det skett avslut i något papper bör alltså uppgifterna härom spridas. Detta föreslås med vi ss nödvändighet ske ganska oregelbundet genom att en lista sammanställs som fondhandlareföreningens styrelse låter publicera eller att de svarta tavlorna inom Stockholms fondbörs lokaler används för information om senaste kända avslut.

Den handel, som kommer att äga rum med värdepapper i mindre och medelstora företag, skall inte bara anfatta aktier utan även andra värdepapper. Utredningen har redovisat behovet av att använda andra fi nansieringsformer, som vinstandelslån, konvertibla skuldebrev, andelar i patenträtter in m. I den mån dessa värdepapper och andelar kan omsättas bör de kunna bli föremål för noteringar lika väl som aktier. Utredningen tänker sig därför att man utöver en lista över aktier i vilka en handel ägt rum någonstans också kan föra en förteckning över andelar i bolag, bevis om vi nstandelslån etc.

Handel med värdepapper 231

De åtaganden som görs upp mellan företaget och de market makers som förklarat sig villiga att luålla marknad i företagets papper, kan behöva uringas att upphöra. Uetta kan inte ske utan vidare. Utredningen anser att någon form av uppsägningstid måste iakttas, förslagsvis uppgående till tre månader. Vidare är det väsentligt att i det fall huvudmäklaren av olika skäl skulle vilja dra sig ur sitt åtagande detta inte bör gå ut över tredje man. Yrkesetiska skäl talar därför för att den huvudmäklare som vill lämna sitt engagegemang bör eftersträva att medverka till att en marknad upprätthålls sedan han sJälv lämnat sitt åtagande. Uetta bör dock inte gälla under alla omständigheter. Skulle oförutsedda händelser inträffa som att förhållandena i företaget påkallar att man inte längre handlar i det papperet eller dylikt, bör detta lösa huvudmäklaren från hans åtaganden.

Svårigheter kan då uppstå för den enskilde aktieägaren att avveckla sitt innehav. En sista åtgärd skulle i så fall vara att huvudmäklaren blir skyldig att låta verkställa en auktion på värdepapperen.

Är en handel på här angivet sätt så ordnad att den inte kan anses komma i konflikt med vad i lagen om Stockholms fondbörs menas med fondbörsverksalnhet?

Fondbörsutredningen uttalade att kravet på regelbundet sammanförande av köp- och sälJanbud innebär att den som anordnar verksamheten :möjliggör att från olika håll avgivna arbud enligt en viss förhandlingsmetodik koncentreras.

232 Handel med värdepapper

Lagtexten avsåg också täcka den situation att anbuden samlas för att databehandlas.

Utredningen anser att en sådan koncentration av anbud inte kommer att vara förhanden vid en handel enligt utredningens förslag.

Vidare anges i nnotiven till fondbörslagen att sarmuanförandet skall ske regelbundet, vilket ställer krav på en ofta återkommande verksamhet. Uet skall också vara fråga om verksamhet i relativt stor skala.

Utredningen menar,att man inte kan förvänta sig handel annat än sporadiskt och då i begränsad omfattning. Särskilt vad

gäller. omfattningen torde handeln med aktier och andra vär-

depapper utgöra en mindre del av företagets totala utgivna

värdepapper eller förefintliga arudelanspridningen blir där-

för begränsad, vilket påverkar handelns omfattning och sporadiska förekomst.

Utredningen anser nu påtalade skillnader vara så påtagliga att den av utredningen föreslagna ordningen inte är att betrakta som fondbörsverksamhet.

En handel med ifrågavarande värdepapper aktualiserar också vissa andra frågor.

Utredningen behandlar först _injognatlonsjråganL

Innan det kan oli fråga om en handel i ett onoterat värdepapper, måste, som nämnts, det företag, vars aktie eller annan andel skall omsättas ta fram ett underlag om företagets ekonomiska ställning, framtidsutsikter m m. På grundval härav görs en företagsanalys. denna mäste givetvis anpassas efter behovet i det individuella fallet.

I den nån företagets värdepapper kommer att bli förennål för en handel uppstår sedan frågan om vilken löpande infor-mation

Handel med värdepapper 233

som kan begäras att företaget lämnar. För börsföretagen är detta en fråga som bestäms efter avtal mellan oörsstyrelsen och oörsföretaget i det s k inregistreringskontraktet.

I de mindre och medelstora företagen är informationen ou företaget ofta mindre lätt tillgänglig. oet allmänna behovet att sprida information om företaget är också mindre bland de mindre och medelstora företagen. Dessutom tillkommer kostnadsskäl som inte sällan omöjliggör att ge ut intresseväckande presentationer. Utredningen menar trots detta att vissa minimikrav måste ställas på den löpande informationen. sådana minimikrav bör utvecklas i praxis under överinseende av fondhandlareföreningens styrelse. Det ömsesidiga beroende, som finns mellan ett företag och dem som är market makers i företagets papper torde ocksâ öka oenägenheten hos företaget att presentera grundläggande fortlöpande information, exempelvis delårsrapporter. Sker inte detta torde ruan enklast konstatera att någon handel i det papperet inte längre är möjlig.

åketzerâztsl 192 :väser

Här det gäller tillgångar som placeras i ett företag värderas dessa olika. Om det är fråga om ett fåmansföretag i kommunalskattelagens mening kommer särskilda pestäumoelser att gälla för kapitalbeskattningen. Hur bolagets aktier värderas påverkar förmögenhets- samt arvs- och gâvobeskattningen.

Aktier som noteras på in- eller utländsk fondbörs eller är föremål för liknande notering skall enligt 4 § sjätte stycket lagen om statlig förmögenhetsskatt upptas till det noterade värdet eller, om detta inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en försäljning under normala förhållanden

234 Handel med värdepapper SOU i981:95

till det pris som skulle kunna påräknas vid en sådan försäljning. Uenna värderingsprincip gäller även för sådana aktier, som inte är börsnoterade eller är föremål för likiande notering, men som ändå omsätts på kapitalmarknaden.

Aktier som inte ansätts på kapitalmarknaden kan värderas med utgångspunkt från de värden som fastställs av länstyrelserna. Dessa bolags aktier sammanställs i en aktievärderingslista som årligen utges av riksskatteverket. Listan upptar för :närvarande över 10 000 aktier. Det skatteplitiga beloppet beräknas enligt substansvärderingsmetooen.

I den mån ett bolags aktier blir föremål för omsättning på kapitalmarknaden kan det alltså bli fråga om skilda värderi ngsregler för bolaget. Riksskatteverket har meddelat närmare anvisningar under vilka förhållanden och i vilken omfattning omsättning av minoritetsposter av aktier nedför att olika värderingsmetoder skall iakttas.

Utredningen anser att de värden som kan komma att åsättas aktier som blir föremål för en sporadi sk handel inte alltid kommer att vara en riktig värdemätare. Förmögenhetsvärderingen bör inte givet grundas på det värde som ett fåtal aktier har åsatts vid någon tidpunkt då en handel kan ha ägt rum. En sådan värdering och de osäkerhetsmoment den skulle medföra för företagets huvuddelägare skulle starkt begränsa benägenheten att utnyttja en bredare marknad för företagets kapitalförsörjning. Iförsta hand bör alltså den hittills tillämpade principen med särskild värdering av länsstyrelse bibehållas även om en sporadi sk handel sker.

E°LldÄ°Eml5âl Qübâlååâå ESELaEtÄGÃÖIVÄVX

16 § fondkommissionslagen föreskriver att fondkommissionvbolag får inneha akter, emissionsbevis, andelar i aktiefond

Handel med värdepapper 235

och i ekonomisk förening till ett anskaffningsvärde som upptill högst två miljoner kr eller som svarar mot två progår cent av den genomsnittliga årsomsättningen i bolagets kommissionshandel under de fem närmast föregående åren dock tio miljoner kr. Vid beräkning av innehavets omfatthögst ning skall inte medräknas innehav av sådana aktier och andelar som bolaget enligt 1b g samma lag får förvärva.

De införda reglerna om fondkommissionärernas rätt till handel för egen räkning syftade till att minska riskerna för den intressekonflikt som kunde bli följden av att sådan handel drevs samtidigt med kommissionsuppdrag. Ett annat syfte var att nå en utjämning av konkurrensvillkoren mellan banker och andra fondkommissionärer genom att även bankerna fick rätt att ha ett handelslager av aktier m m (prop l978/79z9 sid 137). I propositionen om foundkommissionslagen tillade departementschefen bestämmelsen att fondkommissionärernas aktieinnehav får uppgå till två procent av den genomsnittliga årsomsättningen.

En handel med onoterade aktier och andra värdepapper kan antas öka behovet för fondkommissionsbolagen att inneha värdepapper i större omfattning än vad fondkommissionslagen medger. Uen fondkommissionär som kommer att bli market maker har därför ett behov av ett lager, vilket iaiâste rymmas inom hans tillåtna värdepappersinnehav. Gränsen för eget innehav bör därför ökas.

Utredningen har av bankinspektionen erfarit att det hos inspektionen övervägs att föreslå regeringen att andra fondkomnissionslagen så att ett större värdepappersinnehav medges. Utredningen anser med hänsyn härtill inte påkallat att själv också föreslå en ändring av lagen utan utgår ifrån att frågan kommer att föras fram av bankinspektionen.

9 FIHANSIÄRER - ökade möjligheter och incitament att placera i mindre och medelstora företag

9.1 Olika finansiärer

Utredningen har vid sina överväganden rörande riskkapital till de mindre och medelstora företagen sett på möjligheterna för olika grupper av finansiärer att satsa i denna företagsgrupp.

Utredningens :målsättning är att undanröja eventuella hinder för olika finansiärer att göra kapitaltillskott av detta slag och ge ökade uuöjligheter och incitament till sådana placeringar.

I grova drag kan man hänföra fi nansiärerna till tvâ huvudgrupper, dels institutionella finansiärer och dels privatpersoner.

9.2 Instituionella finansiärer \ I denna grupp ingår investmentbolag, vissa andra större företag, aktiefonder och aktiesparfonder, allmänna pensions-

fonden, försäkringsbolag samt ett antal andra fonder och

stiftelser.

Som framgår av avsnitt 4.3.1 förfogar förvaltnings- och investmentbolagen över betydande resurser för kapitalplaceringar. Värdet av deras aktie- och andelsinnehav uppgick vid årsskiftet 1980/81 till 9 milJarder kr. Cirka en tiondel av det innehavet, drygt 800 nxilJoner av kr, utgJordes placeringar i mindre och medelstora företag.

Finansiärer 237

Bland annat på grund av skattesystemets utformning samt de begränsade möjligheterna till handel med icke börsnoterade papper har det visat sig fördelaktigare för dessa fi nansiärer att göra majoritetsengagemang, som under vissa förutsättningar möjliggör koncernbidrag och som i allmänhet är lättare att avyttra än mi noritetsengagernang. Det har visat sig svårt att göra mi noritetsengagemangen lönsamma.

Utredningen, som något berört denna problematik under tidigare avsnitt, anser att det skulle föra för långt att här framlägga förslag om ändringar i de komplicerade och inbördes delvis olika regelsystem som reglerar investment- och

förvaltningsbolagens skattesituation. Konsekvenserna av så-

dana ändringar är nämligen sväröverskâdliga.

Utredningen menar dock att det finns anledning att de berörda företagen sJälva överväger dessa frågor mot bakgrund av de förslag utredningen i övri gt lagt fram och därefter framlägger förslag om hur regelsystemet skulle kunna anpassas så att exempelvis andra fi nansieri ngsinstrument än aktier skulle kunna bli attraktiva för dessa finansiärer.

Vid sidan av investmentoch förvaltningsbolagen uppträder även andra större företag i inte som obetydlig omfattning finansiärer för mindre och medelstora Även företag. här gäller dock att det i allmänhet varit attraktivare att göra maJoritetsengagemang. Olika former av minoritetsengagemang förekommer dock, exempelvis för att stödja underleverantörer eller för att främja utvecklingen av produkter som kan ha intresse som komplement till det egna sortimentet. Det synes vara mycket skiftande motiv, som dikterar de olika engagemang större företag gör i mindre. Några direkta önskemål om regeländringar i denna del har inte framförts till utredningen. Utredningen vill dock peka på att de förslag som den

238 Finansiärer

framlägger under kapitel 7 bör kunna ge ökade möjligheter även för större företag att lönsamt ti llskjuta riskvilligt kapital till mindre och medelstora företag.

9.2.1 Aktiefonder

Som framgått av avsnitt 4.3.2 hade aktiefonderna vid årsskiftet 1980/81 ett värdepappersinnehav på närmare en miljard kr, vilket på grund av gällande regler i princip inte till någon del kunnat avse icke börsnoterade svenska värdepapper.

Aktiefondsutredningen angav i sitt betänkande (SUU 1909:10) med hänsyn bl a till att de medel som ingick i en aktiefond skulle placeras under så betryggande former som möjligt, att fondandelarna skulle kunna lösas in och värdepapperen omsättas, att ett marknadsvärde lätt skulle kunna fastställas och att det i princip bara fick röra sig om värdepapper noterade vid fondbörs eller på svensk fondhandlarlista. Föredragande departementschef delade utredningens förslag (prop 1974:128, sid 158).

Avgörande skäl varför aktiefonderna endast kan förvärva värdepapper noterade på fondbörsen eller under motsvarande förhållanden utländska papper är således, att tillgångarna snabbt skall kunna realiseras till gällande nuarknadsvärde vid inlösen och att varje fondandel skall kunna åsättas ett visst värde. uetta skall också tjäna som underlag för fondandelsägarens beräkning av förmögenhetsvärdet på hans andelar i fonden eller vad han kommer att erhålla vid inlösen av sina andelar. Rätten att när som helst påkalla inlösen ställer också krav på likviditet hos fondbolaget. Skulle bolaget sakna medel vid inlösen skall försäljning ske av värdepapper i erforderlig utsträckning.

Finansiärer 239

Fondbolagen äger enligt gällande bestämmelser att göra placeringar i aktier, obligationer och andra värdepapper.

Det har i sanband med utredningens hearings framförts synpunkter på att man borde låta aktiefonderna få placera sina tillgångar i andra förmögenhetsvärden än värdepapper, exempelvis i industrifastigheter för småföretag.

Skulle fondbolagen tillåtas placera fondernas tillgångar i andra objekt än värdepapper skulle detta inte överensstämma med fondernas syften, nämligen att förvalta Just värdepapper. Utredningen anser därför att någon ändring av gällande lagstifning för angivet syfte inte är lämpligt och inte heller år påkallat för närvarande.

Utredningens överväganden kommer därför att inskränka sig till frågan om lämpligheten att tillåta fondbolagen att till aktiefonderna få förvärva aktier, andelar eller arudra värdepapper som inte är börsnoterade och i så fall i vilken omfattning.

Utredningen kommer i_det fortstta resonemanget att tala om såväl börsnoterade som icke börsnoterade värdepapper. För systematikens skull hänför utredningen sådana värdepapper, som upptas i 19 § andra stycket 3 aktiefondslagen och som inom en viss tid beräknas bli inregistrerade på fondbörs, till gruppen börsnoterade värdepapper.

I framställningar till regeringen, vilka denna överlämnat till utredningen, har upptagits frågan om att vidga aktiefondernas och aktiesparfondernas rätt att förvärva icke börsnoterade aktier och andra värdepapper (se avsnitt 1.2.). Ämnet har också berörts i andra sammanhang. I samband med införandet av aktiesparfonder diskuterades bl a om dessa skulle få förvärva icke börsnoterade papper. detta skulle

240 Finansiärer

enligt föredragande departementschef (prop 1980 /8l:45) kräva, att en nnängd praktiska och andra problem först löstes. Ett avgörande skäl var också att det inte fanns någon marknad där aktier och andelar i mindre företag kunde omsättas.

Visserligen kan det anses föreligga vissa praktiska problem, men till en del kan dessa lösas om utredningens förslag beträffande handel i icke börsnoterade papper genomförs. Sedan väl principerna för att kunna onzsätta ifrågavarande papper knäsatts bör enbart den anständigheten, att värdepapper inte är noterade på fondbörs inte utgöra hinder för fondbolagen att få förvärva sådana papper.

En annan praktisk fråga är beräkningen av värdet pâ fondandelarna. Det kan då vara på sin plats att erinra om de engagemang, som sedan början av l98U gJorts av fJärde fondstyrelsen i allmänna pensionsfonden. Vid fondens värdering av sin värdepappersportfölj upptas onoterade aktier till anskaffningsvärdet. Ltt liknande betraktelsesätt skulle kunna läggas på de förvärv och den värdering fondbolagen skulle göra av icke börsnoterade papper. Emellertid bör - med andra förutsättningar för en handel med icke börsnoterade värde- - man kunna anta att man i undantagsfall

papper endast

skulle behöva lägga ett anskaffningsvärde till grund för värderingen. Ett annat värde som kan användas är de förslag till värden som utarbetats hos respektive länsstyrelse.

Utredningen anser att de värderingsuuetoder, som står till buds, är godtagbara.

Den avgörande frågan blir därmed om placeringar i icke börsnoterade papper rent allmänt står i samklang med fondernas uppgift att bevaka fonddelägarnas gemensamma intressen.

Finansiärer 241

Utredningen, som inhämtat synpunkter från ledningarna för fondförvalningarna, delar deras uppfattning att placeringar i mindre och medelstora företag många gånger kan utgöra väl så lönsamma och säkra satsningar som i placeringar i börsnoterade aktier. En förutsättning är att det finns en tillräcklig och erfaren analys- och uppföljningskapacitet hos finansiären. Utredningen hyser för sin del inte några betänkligheter mot att aktiefonderna skulle få förvärva icke börsnoterade värdepapper i den mån rätten att placera i sådana papper begränsas och bestäms till en viss andel av fondens totala värdepappersi nnehav.

Härtill kommer att i de internationella rekommendationer som legat till grund för utformning av aktiefondslagen uttalats att placeringar till viss del bör kunna ske i icke börsnoterade papper.

Då det gäller att bestämma, vilken andel en sådan placering bör ha, har till utredningen framförts synpunkter un att inrätta fonder, som bara skulle bestå av värdepapper från icke börsnoterade mindre och medelstora företag. Utredningen anser att man på sikt bör se om man kan genomföra ett sådant förslag, men ställer sig för närvarande tveksam till att föreslå fonder med sådan sammansättning. utredningen vill i stället ansluta sig till de rekommendationer som utfärdats av Europarådet innebärande att högst tio procent skulle få förvärvas till en aktiefond. Mot en sådan utvidgad placeri ngsrätt har vid sarmuaruträde med företrädare för bankinspektionen inte rests några eri nri ngar.

Om lagliga möjligheter öppnas för aktiefonderna att placera högst tio procent av innehavet i mindre och medelstora företag synes något särskilt tillstånd för individuella placeringar av tillsynsmyndighet inte erfordras. Det får i stället ankomma på fondens placerare att göra erforderliga bedömningar rörande ri skspridni ng och lämpligheten i övrigt av placeringen.

242 Finansiärer

Den vidgade placeringsrätten för aktiefonderna förutsätter en ändring av 19 § aktiefondslagen.

Närmaseym xäzdspgvze:

Av aktiefondens totala placeringar i värdepapper skulle enligt utredningens förslag minst nio tiondelar utgöras av aktier, obligationer och andra värdepapper som är inregistrerade på Stockholms fondbörs eller utländska värdepapper liksom hittills. De nuvarande reglerna inkluderar även aktier, obligationer och andra värdepapper, om det finns sannolika skäl för antagande att de värdepapperen kommer att inom ett âr inregistreras vid fondbörs.

Utredningen konstaterar att ifrågavarande bestämmelse redan ger utrymme för aktiefonder att förvärva värdepapper som formellt sett inte är börsnoterade. Den utformning regeln har förvärv begränsar fondbolagens av introduktionspapper till ett fåtal företag. Utredningen har i sina överväganden om fondbolagens utvidgade placeringsrätt ansett att den föreslagna tiondel, som fondbolagen skulle kunna förvärva i icke börsnoterade värdepapper, inte skall inkludera den placeringssnöjlighet fondbolagen redan har i de nämnda introduktionspapperen.

I den mån värdepapper, som förvärvats med beaktande av att de kommer att inregistreras på fondbörsen inom ett år, inte uppfyller förutsättningarna skall de enligt nuvarande regler avyttras så snart det lämpligen kan ske. Avsikten med denna bestänmelse är att fonden inte skall behöva under en längre tid än ett år inneha som inte blir föreintroduktionspapper mål för omsättning eller kontinuerlig värdesättning. Skulle aktiefonderna medges rätt att till en tiondel inneha icke börsnoterade värdepapper är det tänkbart att inte papper,som

SOU 198l::95 Finansiärer 243

blir inregistrerade på fondbörs, ändå är så intressanta papper att de även efter ett års innehav inte bör avyttras -som föreskrivs i 19 g tredje stycket aktiefondslagen. Utredningen anser att bestämmelsen om Skyldighet att avyttra sådan aktie, som eJ inregistrerats inom ett är från förvärvet kan kvarstå, men att kravet på en försäljning kan göras beroende av om andelen av fondens innehav av andra icke börsnoterade värdepapper inte överstiger en tiondel.

Den förändring av förhållandet mellan fondens andelar av olika värdepapper som kan äga rum måste det förvaltande fondbolaget iaktta. Ytterst bör det ankomma på tillsynsmyndigheten att tillse att fördelningen av värdepapper överensstämmer med lag.

I sammanhanget bör ånyo erinras om att den notering som sker på lista utgiven av svenska fondkommissionärer (fondhandlarlistan) upphör den 1 ,januari 1982 enligt övergängsbestäuunel-

serna punkt 5 till lagen om Stockholms fondbörs. Ändring av

19 g andra och tredje stycket föreslås ske i konsekvens därmed.

Vad sedan gäller det slag av värdepapper i icke börsnoterade företag som skulle kunna utgöra en tiondel av aktiefondernas placeringsobjekt gör utredningen fölJande överväganden. Ett fondbolag får idag till aktiefond förvärva aktier, obligationer och andra värdepapper. Vad som skulle avses därmed re-

dovisades i aktiefondsutredningen (sid 114 f).

Sedan aktiefondslagens tillkomst 1974 har tillkommit lagen om Stockholm fondbörs och fondkommissionslagen. 1 de båda lagarna finns en legal definition på fondpapper, varmed avses aktier, annat bevis om delaktighet i bolag, obligationer, förlagsbevis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsättning samt andel i aktiefond. Dit räknas konvertibla skuldebrev, vinstandelsbevis m m (SOU 1973:b0, sid 70 och 131, prop 1978/79:9, sid 194 och 200).

244 Finansiärer

I anslutning till propositionen om ny fondkommissions- och

börslagstiftning (prop 1978/79:9) diskuterade lagrådet begreppet värdepapper och fondpapper (prop sid 201). Lagrådet framhöll att värdepapper är ett större begrepp, inom vilket fondpapper är en avgränsad grupp. Lagrådet ansåg att termen fondpapper skulle förbehållas de värdepapper som definierades i de föreslagna lagarna. (Se också Nalin: Lagen om skuldebrev, 1977, sid 87, not 1). Utredningen hari inledningen till kapitel 6 betonat behovet av en mångfald finansieringsinstrument. Ett sätt att tillgodose detta är att institutionella placerare som aktiefonderna kan göra placeringar i många skilda cbjekt. En vid placeringsrätt saunmanfaller med utredningens förslag om att få till stånd en omsättning av aktier, andelar i bolag, skuldebrev m m, son| härrör från mindre och medelstora företag.

Även om värdepapper i sig är ett vidsträckt begrepp anser utredningen att en tvekan om fondernas placeringsrätt i un ndre och medelstora icke börsnoterade företag unuanröjs om deras placeringsrätt anges få omfatta de värdepapper som upptagits i lagen an Stockholms fondbörs. Pâ så sätt uppnås en viss överensstämmelse med fondpapper i fondkormsnissionsoch börslagstiftningens mening. Särskilt vill utredningen framhålla att med bevis om delaktighet i svenskt bolag bör imegripas andelar i kommanditbolag. Även vinstanoelsbevis och lån med konverterings- och optionsrätt bör innefattas i den angivna placeringsrätten.

Utredningen föreslår därför, att fondbolagen får möJlighet att förvärva svenska aktier, obligationer, förlagsbevis och liknande skuldebrev samt annat bevis om delaktighet i svenskt bolag, vilka inte är börsnoterade till högst tio

procent av fondens totala värdepappersinnehav. ue uppräknade

papperen är värdepapper. Vad som skall avses därmed fölJer bl a av ovan lämnade hänvisningar.

Finansiärer 245

De värdepapper som fondbolaget inom den angivna procentramen skulle kunna förvärva bör inte omfatta utländska värdepapper utan endast svenska icke börsnoterade papper.

Hur fondens placeringar kommer att fördela sig äger samband med frågor om riskspridning. Tidigare har utredningen pekat på att fondbolaget skall enligt 21 g aktiefondslagen tillse att aktiefonden får en med hänsyn till intresset av riskspridning lämplig sammansättning av värdepapper och att förvärvet av värdepapper från samma utfärdare eg får ske i sådan omfattning att förvärvet överstiger tio procent av fondens värde. Utredningen anser att det framlagda förslaget om att till aktiefond får förvärvas högst en tiondel av fondens värdepappersinnehav bestående av icke börsnoterade värdepapper inte ändrar detta förhållande.

Eöátxärds

Enligt 22 g aktiefondslagen får i aktiefond inte ingå mer än fem procent av röstvärdet för samtliga aktier i ett och samma bolag.

Då det gäller de mindre och medelstora företagen skulle kunna hävdas att det för den som gör placeringar i sådana företag är av betydelse att få ett inflytande i företaget sä att hans intressen åtminstone skulle kunna tillgodoses genom aktiebolagslagens mi noritetsregler. Häremot talar med viss styrka då det gäller mindre och medelstora företag att ägare

till sådana företag är beroende av att behålla ett avgörande

inflytande över företaget. En möjlighet att få förvärva aktier med ett högre sammanlagt röstvärde än fem procent bör därför inte övervägas. Frågor rörande redovisning, tillsyn och andra frågor, som är gemensamma för aktiefonder och aktiesparfonder behandlas nedan.

246 Finansiärer

9.2.2 Aktiesparfonder med ri skspridni ng

åäESBLULd

Utredningen har i föregående avsnitt behandlat frågan Jm att fondbolagen skulle få rätt att upp till en tiondel av en aktiefonds värdepappersinnehav få förvärva värdepapper som inte är eller antas bli inregistrerade på Stockholms fondbörs. De överväganden utredningen redovisat har inte tagit fasta på de särskilda förhållanden som gäller aktiesparfonder och därmed sammanhängande sparstinnulanser.

har inledningsvis kunnat konstatera att skatte- Utredningen lättnader vid sparande på lönsparkonto och aktiesparkonto har ökat intresset att förvärva aktier och andra värdepapper

påtagligt. Uen 31 augusti 1981 var innestående behållring i

aktiesparfonderna över en miljard kr. I de företagsinriktade aktiesparfonderna antas behållningen uppgå till inemot 200 miljoner kr av det totala beloppet.

De införda sparstimulanserna har alltså fått ett betydande gensvar från allmänheten. Utredningen menar att detta förhållande bör påverka frågan om ett sparande på aktiesparkonto och åtföljande placeringar i aktiesparfonder också skulle kunna komma de mindre och medelstora företagen till del.

Vissa förändringar av gällande bestämmelser måste i så fall ske. En utgångspunkt för utredningens överväganden är att några mer betydande ändringar av gällande lagstiftning inte bör göras då sådana mindre väl skulle kunna harmoniera med de principiella överväganden som finns inom detta regelsy-

stem. Övervägandena bör därför ske med beaktande av de

grundläggande bestämmelserna inom lagen om aktiesparfonder. Flera fördelar står också att vinna med ett sådant synsätt. Genom den uiarknadsföring som sker genom banker eller på

S()lJ 1981:95 Finansiärer 247

annat sätt har allmänheten erhållit god kännedom om hur skattefondsparandet skall gå till, vilka förmåner detta sparande kan förväntas ge m m. Bankerna har också byggt upp administrativa rutiner kring skattefondsparandet, som väl kan utnyttJas också för tillgångar, som kan komma att placeras i aktier och andra värdepapper i mindre och nnedelstora företag.

Åkllåslâalfâüel [92 Ilåkâpilåüü

Efter tillkomsten av de företagsanknutna aktiesparfonderna är det viktigt att skilja de fonder, som erbart placerar sina tillgångar i det egna företagets aktier, från de aktiesparfonder med riskspridning , vilka är tillgängliga för allmänheten och måste iaktta regler om riskspridning m m i aktiefondslagen. Undantag härifrån behandlas senare.

Lagen om aktiesparfonder hänvisar till 19 g aktiefondslagen för att ange vilka värdepapper som kan ingå i aktiesparfonderna med de begränsningar som följer av 3 g lagen om aktiesparfonder.

Utredningen kan inte finna några vägande skäl :not vad gäller rätt till placeringar i icke börsnoterade företag. utredningen föreslår därför att aktiesparfonder med ri skspridning får sanuna rätt som aktiefonderna att placera i icke börsnoterade aktier och andra värdepapper. Uetta innebär dels att aktiesparfonderna medges sådan placeringsrätt inom en tio-

procentsram, dels att de värdepapper som de får placera l

definieras på sarmna sätt som fastslagits beträffande aktiefonderna.

Förslaget föranleder en ändring i 3 § lagen om aktiesparfonder.

248 Finansiärer S()IJ 1981:95

9.2.3 Företagsanknutna aktiesparfonder

Vid remissbehandlingen av promemorian om företagsanknutna aktiesparfonder rådde delade meningar un nur företagsinriktade aktiesparfonder borde konstrueras främst ned hänsyn till riskspridningen. I propositionen om förslag till ändring i lagen om aktiesparfonder kom att förordas (prop 1980/81245, sid 127) att de fonder, som bildades för att förvärva aktier genom kapitaltillskott endast från anställda i ett visst bolag eller inom en viss koncern, kunde utan hinder av aktiefondslagens krav på riskspridning få förvärva aktier enbart från ett enda företag. Uå den konstruktionen avvek så påtagligt från bestämmelserna hur aktiefonder skulle vara utformade enligt aktiefondslagen togs genom lagändring steget

fulltåut så att dessa aktiesparfonder reglerades i särskild

ordning.

En företagsanknuten aktiesparfond kan enligt 9 g lagen om aktiesparfonder bildas genom kapitaltillskott endast från anställda i ett vi sst aktiebolag eller inom en viss koncern. För närvarande får företagsanknutna aktiesparfonder endast bildas för anställda i ett börsnoterat eller fondhandlarnoterat bolag eller inom koncern med ett sådant moderbolag. Avgörande är också att anställningsförhållandet föreligger när tillskotten till fonden sker.

Svenska Företagares Riksförbund har i sin framställan till regeringen uttalat att flera skäl talar för att nuvarande lagstiftning bör ändras så att ett lönsparande med därtill hörande skattereduktion möjliggörs i familjeföretag oavsett företagsform.

S()lJ 1981:95 Finansiärer 249

Från Sveriges Industriförbund och från andra håll har framhållits det angelägna i att anställda i aktiebolag, vars aktier inte är börsnoterade kan få del av skattereduktionen som lönsparandet i det egna företaget medför.

Utredningen vill först beröra :möjligheten att anställda i en annan företagsform än ett aktiebolag fick bilda en företagsanknuten aktiesparfond vars tillgångar skulle placeras i företaget.

Vad först gäller nandelsbolaget är - såsom redovisats i avsnitt 7.3 - utmärkande för detta bl a bolagsmännens solidari ska ansvar. Denna princip liksom vissa andra egenskaper hos ett handelsbolag gör att en företagsanknuten aktiesparfonds tillgångar inte länupar sig för placeringar i sådana bolagsandelar. Återstår så kommanditbolaget. Uetta skilger sig i vi ssa väsentliga avseenden från handelsbolaget, bl a såtillvida att kommanditdelägarna inte har samma solidari ska ansvar som delägarna i ett handelsbolag. Utredningen anser därför att på kommanditbolag bör kunna anläggas ett liknande synsätt som när det gäller att avgöra om anställda i icke börsnoterade aktiebolag bör få bilda en företagsanknuten aktiesparfond.

Vilka förutsättningar finns då för att utvidga bestämmelserna om företagsanknutna aktiesparfonder till att omfattta icke börsnoterade aktiebolag och kommanditbolag? Ett av skälen för att år 19250 inte införa företagsanknutna aktiesparfonder i icke börsnoterade företag var att någon nlarknad där aktier i sådana företag kunde sälgas inte fanns. Utredningen anser dock, att detta hinder genom utredningens förslag om en handel med andra värdepapper till viss del undanröjts.

Värderings- och omsättningsfrâgor måste dock tillmätas betydelse vid överväganden an nya regler, som skulle vidga

250 Finansiärer

rätten att bilda företagsanknutrua aktiesparfonder. Troligen kommer unânga aktier och andelar att inte ofta bli föremål för omsättning. Vidare måste beaktas att de mindre och medelstora företagen är en heterogen grupp. Det finns bland dessa unânga företag som kan betecknas som mycket säkra placeringar, men det finns också företag med en utpräglad riskprofil. Att göra åtskillnad mellan dessa olika företag när det gäller länupliglueten att inrätta en företagsanknuten aktiesparfond ter sig ogörligt. Uessa unständigheter sammantagna anser utredningen vara så avgörande att den inte anser sig kunna föreslå att företagsanknutna aktiefonder skulle få bildas som till lUU procent skulle placera sina tillgångar i mindre och medelstora företag vars aktier eller andelar inte är börsnoterade.

9. 2.4 Företag-sa nknutna akti esparfonder med ri skspri dni ng

Vid augusti månads utgång 1981 hade 47 företag startat aktiesparfonder. 41 av dessa företag har valt att starta företagsanknutna aktiesparfonder utan riskspridning, medan resterande sex valt företagsanknutiua aktiesparfonder med riskspridning. Ue sist nämnda fonderna skiljer sig från de vanliga aktiesparfonderna med riskspridning genom att de ,jämlikt Zl g andra stycket aktiefondslagen medgivits dispens av bankinspektionen och får placera mer än tio procent i det egna företagets aktier. Normalt får dessa fonder placera 20-25 procent i egna aktier, medan resterande del skall vara andra börsnoterade värdepapper. Av bestämmelserna för aktiesparfonden följer hur fondens placeringar skall fördela sig mellan egna och andra företags värdepapper.

Utredningen anser att dessa fonder skulle kunna utgöra en lämplig förebild för en modell att låta anställda i icke börsnoterade företag fâ starta aktiesparfonder.

Finansiärer 251

Det icke börsnoterade företagets värdepapper skulle endast till viss del få förvärvas av fonden medan övriga värdepapper skulle vara börsnoterade. En lämplig fördelning är att fonden fick bestå av 20-25 procent egna icke börsnoterade aktier eller andra värdepapper och 75-80 procent börsnoterade värdepapper.

Utredningen föreslår således att aktiesparfonder med riskspridning får startas i icke börsnoterade företag och att dessa fonder får till 2U eller högst 2b procent förvärva aktier i det egna företaget, medan övriga tillgångar skall vara börsregistrerade värdepapper. Utredningen anser sig därmed ha åstadkommit en rimlig avvägning mellan de intressen som bör beaktas om man öppnar vägen för ett aktiesparande för anställda i icke börsnoterade mindre och medelstora företag.

Tillstånd att förvärva mer än tio procent av värdet av värdepapperen i fonden, som utfärdats av samme utfärdare lämnas som nämnts av bankinspektionen. utredningen anser att någon ändring av aktiefondslagen i denna del inte är påkallad. Hänsyn till anställdas intressen och allmänna överväganden, som redovisats vid införandet av bestämmelserna an företagsanknutna aktiesparfonder, gör att det också när det gäller icke börsnoterade företag bör ankomma på inspektionen att lämna särskilt tillstånd. man bör därvid förutsätta att sådant tillstånd regelmässigt lämnas när det gäller aktiebolag. När det gäller kommanditbolag - vilket torde bli sällsynt - kan särskilda överväganden komma att erfordras. Något tillstånd enligt 21 g aktiefondslagen erfordras givetvis inte om det gäller aktiesparfonder med ett innehav av högst tio procent av icke börsnoterade aktier eller andra värdepapper.

Det har inom utredningen övervägts att föreslå en begränsning av rätten att starta aktiesparfonder till företag av

252 Finansiärer

viss storlek. Utredningen har förståelse för synpunkten att begränsa antalet bolag med hänvisning till ett visst antal anställda. utredningen har dock stannat för att inte föreslå någon särskild gräns. utredningen menar att fondsystemets uppbyggnad ändock i praktiken utesluter de minsta företagen att inrätta ifrågavarande aktiesparfonder. Uet bör ytterst ankomma på bankinspektionen att vid tillståndsgivningen pröva lämpligheten av att företag av mindre onfattning inrättar en företagsanknuten aktiesparfond med ri skspridning.

Kostnader för fondoolagets tJänster eller i sairband med nyemissioner är väsentliga faktorer som måste antas påverka förutsättningarna att bilda aktiesparfonder. Därtill kommer att :tycket begränsade förutsättningar finns att omsätta och värdera aktier i sådana företag samt att företagsägaren ofta önskar att någon omsättning på aktier inte alls sker med hänsyn till den förmögenhetsökning och andra ändrade beskattningsregler detta kan medföra.

Det kan ändå inte uteslutas att flera av de aktiesparfonder

som kan komma att inrättas blir förhållandevis små. Sådana fonder kan därför få svårt att bära höga förvaltningskostnader. Man kan då tänka sig att ett fondbolag åtar försig valtningen av flera sådana fonder. En liknande tankegång framfördes också i propositionen om företagsanknutna fonder. I det sammanhanget uttalade bankinspektionen som sin mening att ett fondbolag borde förvalta högst tre aktiesparfonder med riskspridning. Denna gräns borde enligt departementschefen kunna höjas när det gäller företagsanknutna fonder (prop 1980/8145, sid 15). Utredningen anser det inte vara orimligt att ett fondbolag oör kunna förvalta fem aktiesparfonder av det slag som nu föreslagits.

som förvaltar fonder Fondbolaget med små tillgångar kan också ha svårt att få fram ett aktiekapital 250 UUU på minst kr. Bankinspektionen kan medge från denna minsta dispens

Finansiärer 253

gräns. Enligt vad utredningen inhämtat från inspektionen kan ett aktiekapital om 100 000 kr godtas om fondbolaget förvaltar en eller flera fonder om högst b milJoner kr.

Bankinspektionens praxis synes väl kunna tillgodose de onskemål som kan finnas om ett lägre aktiekapital i ett fondbolag med små tillgångar, varför någon ändring av de grundläggande bestänunelserna om fondbolagets aktiekapital inte föreslås.

9.2.5 Vissa för aktiefonder och aktiesparfonder gemensamma frågor

läzdsrins

I 30 § andra stycket tredje meningen aktiefondslagen värderas värdepapper som ingåri fonden med ledning av gällande marknadsvärde, vilket brukar avse det pris som ett värdepapper betingar när prisbildningen regleras av tillgång och efterfrågan. En nämiare redovisning av begreppet har lämnats i propositionen om aktiefondslagen (prop 1974:128, sid 162).

I tidigare avsnitt har framhållits att det kan vara ett problem att kontinuerligt få fram ett rättvisande :marknadsvärde. Som likvärdigt värde har utredningen ansett att :nan bör kunna acceptera anskaffningsvärdet eller länsstyrelsens föreslagna värden. 1 den mån man finner detta inte vara tillfyllest skulle man kunna överlämna värderingsfrâgorna till fondandlareföreningens styrelse. uessa värden Jämte övri ga värdepappers värden skulle utgöra fondens totala värde, på vilket fondandelsvärdet skall beräknas. skall Fondbolaget fortlöpande beräkna fondandelsvärdet.

254 Finansiärer

Um fondandelsvärdet skall beräknas med ledning av gällande marknadsvärde eller sådant liknande värde som nyss angivits bör en kompletteri ng av lagtexten göras sålunda att Jämte marknadsvärde införs eller annat motsvarande värde. Förslaget innebär ändring av 30 g aktiefondslagen.

111122 I. m

Det ankommer pâ fondbolaget att för varje kalenderkvartal senast en månad efter kvartalet avge kvartalsredogörelse för aktiefond (aktiesparfond) som bolaget förvaltar. Vidare skall ârsberättelse avges. Bankinspektionen äger medge undantag från fondens skyldighet att avge kvartalsredogörelse i de företagsanknutna aktiesparfonderna. Vidare kan inspektionen, sävitt avser dessa fonder, avstå från att för fondbolaget förordna revisor som avses i 4b g aktiefondslagen. Utredningen finner inte nâgra övertygande skäl föreligga som borde föranleda den att föreslå nâgra ändringar härutinnan eller att övriga aktiesparfonder skulle komma i åtnjutande av den di spensuiöjlighet bankinspektionen äger medge de företagsanknutna aktiesparfondernáa.

Qvsraâusgbsstämnslse:

Inom utredningen har övervägts att införa övergângsbestämelser för en succesiv utökning av existerande fonders rätt att förvärva upp till en tiondel icke börsnoterade papper, eftersom denna andel i de större fonderna skulle gälla inte obetydliga belopp. Utredningen har stannat för att inte föreslå nâgra sådana bestämnselser utan man bör kunna anta att förhållandena på marknader: nedger en succesiv utvidgning av fondernas placeringar i andra värdepapper än börsnoterade.

Finansiärer 255

9.2.6. Allmänna pensi onsfonden

I kapitel 4 har behandlats fJäPdG fondstyrelsens för allmänna pensionsfonden placeringar. Som redovisats har denna år 1980 börjat placera delar av sitt tillgängliga kapital i icke börsnoterade företag. Enligt direktiven det utåligger redningen att öveväga lämpligheten av att inrätta en femte fondstyrelse för AP-fonden för placering i minore och medelstora företag. Utredningen bedömer att denna fråga bör ytterligare utredas innan slutligt ställningstagande görs. Utredningen avser återkomma i denna fråga i senare betänkande.

9.2.7. Försäkringsbolag

Frågan om försäkringsbolagens rätt till vidgade placeringar och i andra placeringsalternativ än vad lagen om försäkri ngsrörelse medgi vit har varit föremål för behandling tidigare. Vid skilda tillfällen har försäkringsbolagen gjort framställningar om en liberaliseri ng av bestämmelserna för deras placeringar. Några av de förslag man framfört har avsett slopande av regeln att aktier inte får i den fria ingå sektorn samt en höjning av nu gällande gräns för att bolagen äga mer än fem procent av aktierna eller inneha aktier med ett röstvärde motsvarande högst fem procent i ett och samma bolag. Sådana framställningar gJordes bl a år 1965 och 1972 men föranledde inga ändringar av placeringsreglerna varom nu är fråga.

l propositionen om den svenska kapitalmarknaden (prop 1978/ 79:165) framhölls bl a, att inte fick

försäkringsbolagen

driva annan rörelse än försäkringsrörelse. l den mån försäkri ngsbolagens aktieinnehav i ett företag kunde ökas till tio

256 Finansiärer

procent borde man räkna ned att krav kunde uppstå att bolagen fick ta på sig ett aktivt ägaransvar. Uetta innebar att principen att försäkringsbolagen inte fick driva verksamhet som är främmande för försäkringsrörelse kunde komma att âsidosättas. Mot bakgrund därav ville departementschefen inte förorda någon ändring av femprocentsregeln. Uock erhöll försäkringsbolagen ökade [möjligheter att VälJâ placeringar genom att den s k fria sektorn inom försäkringsfonden utvidgades från 1U till 20 procent dock inte i aktier iprop 1973/ 79: 165, NU l979/8U:l0, rskr1979/80:62, SFS 1979:1053).

Försäkringsrörelseutredningen, som inte har haft att ta ställning till materiella regler rörande försäkringsbolagens verksamhet, har i sitt delbetänkande om n_y lag om försäkri ngsrörelse (Ds E 1980:6) intagit en paragraf med samma innehåll som i 336 g i gällande lag, lagförslaget 7 kap 1b g.

Utredningen har efter kontakter med försäkringsbolagen erfarit att femprocentsgränsen för försäkringsbolagens aktieinnehav i enstaka bolag inte innebär något avgörande hinder för bolagen att göra lämpliga placeringar i mindre och medelstora företag.

Utredningen är därför inte beredd att åter aktualisera en ändring i detta avseende.

Försäkringsbolagen kan lämna vi nstandelslån. Liksom bl a bankerna har försäkringsbolagen att iaktta ett räntetak. Detta hänger saimnan med lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel. Enligt denna äger riksbanken efter regeringens förordnande meddela föreskrifter om bl a ränteregleri ng.

Finansiärer 257

Enligt riksbankens föreskrifter, utfärdade den 12 mars 1981, framgår bl a att räntesatsen för lån inte får överstiga 15,5 procent.

Enligt utredningens uppfattning kan ett sådant räntetak vara återhållande för placeringar, särskilt i mindre och medelstora företag, där man skulle vilJa kompensera ett risktagande något. Utredningen har i kontakter med riksbanken framhållit betydelsen av att kapitalplaceri i mindre och ngar medelstora företag kan underlättas. Utredningen har inte för avsikt att gå in på de kreditpolitiska överväganden som ligger bakom gällande lagstiftning. Däremot är det betydelsefullt att diskussioner tas upp med riksbanken om räntevillkor m m i samband med placeringar i mindre och medelstora företag.

En allmänn regel för försäkringsbolagens placeringar är att de skall ske med försiktighet. När fråga uppkommer om placeringar i mindre och medelstora företag gäller om detta står i samklang med denna allmänna regel. Som utredningen tidigare framhållit kan placeringar i många mindre och medel stora företag betraktas som mycket säkra. Härtill kommer att försäkringsbolagen normalt har en stab med högt kvalificerade dnalytiker som gör bedömningar och fölJer upp bolagens placeringar. Utredningen finner med hänsyn härtill att avgörande invändningar mot att försäkringsbolagen medverkar i ri skkapitalförsörjningen till mindre och medelstora företag knappast kan resas. Utredningen har också efter överläggningar med försäkringsinspektionen anledning förmoda att engagemang i mindre och medelstora företag kan komma att bedömas välvilligt.

258 Finansiärer

Andra institutionella - vissa fonder 9.2.8. placerare och stiftelser

Det finns ett flertal fonder och stiftelser vilkas tillgäng-

gar är betydande. Många av dessa fonder har placeringsregler

som är fastställda i lag eller i annan författning. Exempel härpâ utgör riksförsäkringsverkets, de allmänna försäkringskassornas, de erkända arbetslöshetskassornas samt av kamförvaltade fonder. Bland stiftelserna kan nämmarkollegiet nas bl a Nobelstiftelsen. Placeringsreglerna tillåter inte alltid att tillgångarna investeras i aktier. Däremot anges att fondmedel får placeras i obligationer, som stat eller kommun utfärdat eller garanterar eller andra för den allmänna rörelsen avsedda förskrivningar, samt i fastigheter. De regler som medger att fondmedel placeras i aktier omfattar fonder som kammarkollegiet förvaltar, såsom den gemensamma placeringsfonden, allmänna arvsfonden, kyrkofonderna m fl. Enligt beslut av Kungl Majzt får kollegiet ej placera sina tillgångar i annat än börsnoterade aktier.

Exempel på bestämmelser som reglerar fondernas placeringar är följande:

- (1968:453) om placering av donations- och kungörelsen fondmedel som förvaltas av statlig lnyndighet.

- för Nobelstiftelsen. reglemente

- beslut den 28 juni 1968 och den 14 mars Kungl Majzts 1969 om gemensamma placeringsfondens och allmänna arvsfondens placeringar i aktier.

Skilda framställningar har gjorts under åren om en utvidgad rätt att placera fondmedel i aktier. Dessa har enligt uppgift GJ föranlett några åtgärder.

Finansiärer 259

Det är utredningens uppfattning att en uppmjukning av förbudet mot aktieplaceringar eller mot placeringar i andra värdepapper án börsnoterade vore pâkallad. Något förslag till ändrade placeringsregler framläggs inte, men utredningen instämmer i de synpunkter kapitalmarknadsutredningen gav uttryck åt och förordar att vidgade möjligheter till placei mindre och medelstora företag medges vid en översyn ring av olika placeringsbestämmelser.

Utöver dessa fonder och stiftelser finns också ett antal understödsföreningar, vars verksamhet regleras genom lagen (1972:262) om understödsföreni ngar. Dessa kan vara pensionskassor, begravningskassor samt sjukkassor. Enligt den nämnda får understödsföreningar inom ramen för sina placelagen ri ngsregler inte förvärva aktier med mer än fem procents röstvärde i ett bolag. Något hinder att förvärva aktier i icke börsnoterade företag föreligger ej. Kapitalmarknadsutansåg att understödsföreningarna också skulle få redningen möjligheter att placera i aktier och föreslog därför vidgade att skulle få inneha högst tio procent av aktiföreningarna erna i ett bolag. utredningen menade att man därmed skulle mellan utredningens förslag och den utuppnå likformighet ökade pl aceri ngsrätten för försäkringsbolagen (betänkandet sid 739). Utredningen konstaterade dock att understödsföreningarna i ringa omfattning utnyttjade de redan då befintliga möjligheterna till placering i aktier, varför det i och för sig ej framstod som angeläget att ändra gällande bestämmelser.

Utredningen, som konstaterar att understödsföreningarna redan har möjligheter att utöka sitt innehav av aktier i icke börsnoterade företag, finner inte pâkallat att föreslå någon ändring av understödsföreningarnas pl aceri ngsregler. Härutöver finns ett antal pensionfonaer, stiftelser mm med anknytning till företag, institutioner, organisationer etc.

260 Finansiärer

Att gå in på placeringsreglerna för dessa skulle för: för långt. Utredningen vill dock rekommendera att man även inom dessa i förekommande fall beaktar .möjligheterna till placeringar i mindre och medelstora företag.

9.3 Privata finansiärer

Den andra viktiga gruppen finansiärer är enskilda personer som inom ramen för hushållens sparande disponerar betydande kapitalresurser. Som tidigare nämnts uppskattas hushålens samlade kapitalplaceringar till 370 miljarder kr, varav ca 38 miljarder kr i aktier, 44 miljarder kr i obligationer och förlagsbevis samt 17 miljarder i diverse lån. Även om det är svårt att få en mera precis uppfattning om hur mycket av des sa resurser som på ett eller annat sätt medverkar i fi nansieringen av mi ndre och medelstora företag kan med fog antas att det rör sig om inte obetydliga belopp. Framförallt är det då fråga om ägartillskott som de hundratusentals företagarna gjort samt kapital som tillskjutits av dem närstående personer.

Med hänsyn till storleken av hushållens samlade kapitalresurser är det givet att även marginella förändringar som ökar de enskilda finansiärernas :möjligheter och intresse att satsa riskkapital i mindre och medelstora företag kan leda till att betydande belopp kanaliseras till denna företagsgrupp. Andra exempel på hur sådana marginella förändringar lett till betydande kapitalsatsningar är inrättandet av aktiesparfonderna samt den reduktion av reavinstskatter. i Förenta Staterna som på fem är ledde till en fördubbling av de s k venture-capitalsatsningarna i mindre och medelstora tillväxtföretag. Effekterna av de ändrade reglerna beträffande premieobligationer är ett annat exempel.

Dä man överväger möjligheterna att öka intresset för enskilda personer att satsa i mindre och medelstora företag är det

Finansiärer 261

till att börja med angeläget att erinra om att denna företagsgrupp för närvarande är missgynnad när det gäller förutsättningarna för kapitaltillskott. Detta gäller såväl i förhållande till kapitalplaceringar i börsnoterade värdepapper som till placeringar i andra objekt. Till exempel är det betydligt enklare att göra placeringar via börsen, det finns större unöjligheter att handla med börsnoterade papper, de mindre och medelstora företagen är i allmänhet föga kända, Inöjligheterna till riskspridning är begränsade och, inte minst, de sparstimulanser som gäller för placeringar i börsnoterade papper gäller inte placeringar i mindre och medelstora företag. Som utredningen tidigare berört är det enligt utredningens mening nödvändigt för att trygga kapitalförsörjningen till mindre och medelstora företag att man försöker göra förutsättningarna för i sådana kapitalplaceringar företag åtminstone någorlunda Jämställda med vad som gäller exempelvis för placeringar i börsnoterade företag. Inte minst när det gäller sparstiuzulanserna framstår en sådan jämställdhet som ett oavvisligt rättvisekrav.

Vid övervägandena finns det också anledning att erinra om att de enskilda privata fi nansiärerna är en heterogen grupp. För enkelhets skull kan man schablonmässigt dela den i upp fyra undergrupper företagarna sJälva, professionella kapitalplacerare, personer med särskild anknytning till företagaren eller företaget, såsom släkt, vänner och anställda, samt slutligen en bredare allmänhet. Uet är delvis ganska olika kriterier som styr OESSâ olika av gruppers bedömningar en eventuell kapitalsatsni ng i ett mindre eller medelstort företag.

För att börja med företagarna själva svarar dessa tvekidag löst för den dominerande delen av ri skkapi talet i mindre och

262 Finansiärer

medelstora företag. De styrs härvid av en blandning av motiv såsom förhoppningen om goda vinst- och försörJningsmöjligheter, önskan un att få utlopp för en inneboende skaparkraft , sociala motiv etc. Den inbördes betydelsen av sådana olika motiv är oklar och torde variera från fall till fall. Klart är emellertid att denna grupp nonnalt har ett intresse av att Medverka i företagets kapitalförsörjning, förutsatt givetvis att de inte har en alltför pessimistisk uppfattning om de framtida allmänna förutsättningarna för före- Det blir därmed i stor tilltagande i Sverige. utsträckning på egna kapitalresurser, inklusive belåningsbara gången som blir avgörande jämte förutsättningarna för tillgångar, att uppnå en åtminstone någorlunda likartad kapitalavkastning som vid alternativa placeringar. Härvid spelar belån-

ingsmöjligheter och skattemässiga överväganden en betydande

roll. Som ofta påpekas kan särskilda fi nansieringsproblem

drabba företagaren vid generationsskiften eller vid krav på

utlösen från någon meddelägare.

När det gäller de professionella kapitalplacerarna, exempelvis f d företagare sina torde rena lönsamsom sålt företag, hetsöverväganden inklusive den skattemässiga bedömningen vara helt avgörande. I vissa fall kan möjligheterna till sidoeffekter av kapitalplaceringen , såsom tillfälle till eget engagemang i företaget också spela in. Någon personligt brist på kunnande om hur man skall bedöma ett företags framtidsutsikter föreligger normalt inte inom denna fi nansiärs- Den kan också antas vara tämligen väl förtrogen med grupp. de regelsystem som påverkar valet mellan olika finansieringsformer.

De lönsamhets- och skatteöverväganden som dessa båda första finansiärer gör torde endast i begränsad utsträckgrupper

ning påverkas av allmänna sparstimulanser. Någon anledning

Finansiärer 263

att för den skull utesluta dem från tillämpligheten av sädana finns dock inte, allrahelst som större sparstimulanser och företagsledare i börsnoterade företag omfataktieägare tas av stimulanser vid placeringar i börsnoterade papper. blir emellertid utfomuningen av skattesystemet i Avgörande övrigt. Till en del har detta redan berörts under tidigare avsnitt. utredningen vill dock ånyo understryka vikten av att de begränsningar av avdragsrätten som nu diskuterats inte ges en sådan utformning att företagarnas och de professionella kapitalplacerarnas satningar i mindre och medelstora försvåras. skulle så ske kan de nya reglerna få företag katastrofala följder för smâföretagandet i Sverige och därmed också för den ekonomiska utvecklingen i landet. Tvärtom bör inom ramen för pågående skatteutredni ngar ytterligare möjligheter att skattemässigt stimulera dessa gruppers kapitaltillskott till de mindre och medelstora företagen övervägas.

För den tredje gruppen, personer med särskild anknytning till företagaren eller företaget, synes Just de personliga relationerna, omsorgen om släktingar och vänner och det företag man arbetar i, spela en betydande roll i finansi- Inte minst när det gäller de anställda eringsövervägandena. har pä senare tid en tendens till fördJupade engagemang i relationerna till företaget gjort sig gällande. Någon sådan brist på kunskap an företaget och företagarens förutsättningar som skulle kunna verka avhällande från satsningen, föreligger i allmänhet inte. Även för denna grupp är euiellertid också lönsamhetsöverväganden väsentliga. Särskilt torde därvid för denna grupp möjligheterna att åtnjuta sparstimulanser spela en central roll. Utredningen, som under avsnitt 9.2.4. föreslagit rätt att bilda företagsanknutna aktiesparfonder med riskspridning återkommer i kapitel 11 med förslag i denna del.

264 Finansiärer

Utredningen vill dock redan nu något ytterligare beröra frågan om :möjligheterna att stimulera anställda att medveka i det egna företagets ri skkapitalförsörjning. Ett antal synpunkter och förslag har lämnats till utredningen i denna fråga. Bl a har påpekats att det synes föreligga en viss tvekan hos många anställda mot att teckna aktier eller andelar i företaget och därmed ikläda sig en ägarroll. Även från företagarnas sida kan hysas betänkligheter mot en sådan ordning. Däremot synes de anställda vara mera benägna att låta visst kapital t ex en bonus kvarstå under i förenågon tid taget om de kan uppnå en skälig förräntning på sådan insats. Utredningen finner detta vara en intressant väg att gå vidare på. Utredningen föreslår därför att avkastning på kapital som anställda låter innestå i företaget skall ,jämställas med

utdelning på aktier i vad avser rätt till särskild skattere-

duktion. Utredningen behandlar denna fråga närmare i kapitel 11.

När det gäller de här ovan behandlade av enskilda grupperna finansiärer anser utredingen att några ytterligare förslag utöver vad utredningen tidigare föreslagit i kapitel 7, 8, och 9 tills vidare inte är påkallade för att öka deras [Höjligheter och intresse för tillskott av riskkapital till mindre och medelstora företag. Utredningen undantar då de särskilda finansieringsproblem som sammanhänger med generationsskiften och situationer då en meduelägare behöver utlösas. Till dessa frågor återkommer i ett senare utredningen betänkande.

När det gäller den fjärde gruppen av enskilda finansiärer, som schablonmässigt betecknats som en bredare allmänhet ställer det sig något annorlunda. Denna grupps mögligheter till och intresse för satsningar i mindre och medelstora företag är för närvarande mycket begränsat. oe mindre och

Finansiärer 265

medelstora företagen år i allmänhet mindre kända för denna grupp och om den överhuvudtaget är intresserad av en kapitalsatsning i företag ställer det sig naturligare att välJa ett välbekant börsnoterat företag. Av betydelse för denna grupp är också att satsningen kan ske på ett enkelt sätt och att förvärvade värdepapper ånyo snabbt kan unsättas. utredningens förslag om en utökad handel med värdepapper avseende mindre och medelstora företag tillgodoser till en del dessa krav, men det torde ändå vara att vänta sig för uucket att tro att värdepapper i mindre och medelstora företag därmed skulle framstå som lika behändiga ur osnsättningssynpunkt som traditionella börsnoterade papper. Det är vidare naturligt för denna grupp av finansiärer att söka en viss riskspridning. Sådan kan i dag erhållas via placeringar i aktiefonder och aktiesparfonder liksom i vissa börsnoterade papper. Ett direkt engagemang i ett eller även ett par mindre och medelstora företag kommer emellertid knappast att tillgodose detta krav. Till de faktorer som för närvarande verkar avhållande hör också med betydande tyngd den omständigheten att sparstimulanserna inte omfattar satsningar i mindre och medelstora företag.

De påtalade förhållandena gör att utredningen inte hyser alltför långtgående förhoppningar att man med rimliga ändringar av gällande regelsystem snabbt skall kunna påtagligt öka den bredare allmänhetens benägenhet för satningar av riskvilligt kapital i mindre och medelstora företag. Helt omöjligt är det dock inte, vilket bl a visas av det påtagliga intresse placeringar på Over the Counter Market rönt även bland en bredare allmänhet i Förenta Staterna, liksom av det tidigare intresset i Sverige för prernieobligationer och det nuvarande för aktiesparfonder. Det vore JU för övrigt märkvärdigt om inte åtminstone en del av de kapitalresurser som för närvarande går till improduktiva investeringar och till spel skulle kunna kanaliseras till produktiva,

266 Finansiärer

om än ibland riskbetonande satsningar i mindre och medelstora företag.

Ett oeftergivligt krav för att benägenheten hos den bredare allmänheten att satsa i mindre och medelstora företag skall öka är att sparstiuuulaziserna anfattar även sådana satsningar. som nämnts kommer utredningen att framlägga förslag luärom i kapitel 11.

En annan väsentlig förutsättning är att behovet av riskspridning kan tillgodoses. Utredningen har därför övervägt möjligheterna att inrätta någon form av korgar med riskspridning för satsningar i mindre och medelstora företag. Andelar i sådana korgar måste då också vara lätta att förvärva och onsätta och korgarna mäste bli välbekanta. Dessa överväganden, tillsammans med andra faktorer, har föranlett utredningen att i kapitel 10 föreslå att man efter internationella förebilder inrättar särskilda investmentbolag för mindre och medelstora företag.

Som en sammanfattande bedömning anser utredningen att om dess olika förslag under detta och andra avsnitt genomförs, åtminstone margi nella men, även så, betydande tillskott av riskkapital till mindre och medelstora företag kan komma att ske från de enskilda privata fi nansiärernas sida.

1U SMALL BUSINESS INVESTMENT COMPANIES

10.1 Internationella förebilder

I avsnitt 5.4. har utredningen lämnat en ingående redogörelse för utländska investmentbolag, bland vilka Venture i Förenta Staterna under senare år kommit Capital-företagen att en allt mer betydelsefull roll för försörJningen spela med riskvilligt kapital till mindre och medelstora företag. Bland dessa intar Small Business Investment Companies en särställning.

Det kan i detta sammanhang finnas anledning att anknyta till huvuddragen i det amererikanska SBIC-systenaiet.

med Small Business Investment Companies är att för- Syftet bättra och stimulera samhällsekonomin och smäföretagsamheten resurser för att bidra till och stimulera genom att skapa sådan tillförsel av privat eget kapital och långfristiga som småföretag behöver för en sund finansiering av delån, ras affärsverksamhet och för deras tillväxt, expansion och och som annars inte finns att tillgå i tillmodernisering räcklig omfattning.

SBIC bildas av privata finansiärer, vilka sedan hjälper smäi deras finansiering. SBIC i sin tur har möjlighet företag att hos federala myndigheter på särskilda villkor erhålla lån eller borgen för att kunna utvidga sin fi nansieri ngsverksamhet. För SUIC och för delägarna gäller i vissa avseenden förmånligare Skatteregler än normalt.

268 Till växlin vest

Ett SBIC kan vara ett eller den amerikanska untaktiebolag svarigheten till handelsbolag eller Även fökommanditbolag. retag med begränsat ansvar kan vara delägare i dessa bolag.

Ett SBIC skall ha ett kapital för att det skall tillräckligt finnas skäliga utsikter att bolaget kommer att kunna drivas på ett sunt och vinstgivande sätt. får inte under- Kapitalet stiga US dollar 150 UOU.

Tre fonner av finansieringsmedverkan är tillåten, nändigen tillskott av eget kapital, långfristiga lån samt ställande av borgensförbindelser. Uet är också vanligt att ett SUIC bedriver rådgivningsverksamhet till underställda småföretag. SBIC får ta ut ersättning för sådana tgänster.

Sedan starten 1958 har ungefär 50 UUU småföretag fått finansieringshjälp till ett sammanlagt belopp över 3 miljarder US dollar. Vid årsskiftet 1979/80 fanns 328 SBIC i verksamhet med ett privat tillskjutet riskkapital på 558 milgoner US dollar. Upptagna federala lån till över 600 uppgick något miljoner US dollar.

De erfarenheter nan hittills vunnit av SBIC-systemet i Förenta Staterna visar, att dessa har inneburit betydande fördelar för de mindre och medelstora företagens kapitalförsörjning och att det bidragit till att utveckla och stimulera smâföretagsamheten. Misslyckanden har uppenbart funnits och åtskilliga SBIC-företag har inte visat sig livsdugliga.

Orsakerna till dessa förhållandevis många misslyckanden tor-

de har sin förklaring i felsatsningar och missbedömningar innan SBIC-systemet hade blivit inkört.

Några ingående erfarenheter från andra länder än Förenta Staterna finns inte även om - såsom framgår av kapitel 5 möjligheterna för likartade investmentföretag införts i några andra länder.

SOU 1931:95 Tillväxtirzvesrt 269

10.2. Svenska investmentbolag, för mindre och medelstora företag

Utredningen har i kapitel 4 behandlat nägra svenska regionala investmentbolag, som inrättats med målsättning att med riskkapital medverka i expansiva och utvecklingsbara mi ndre och medelstora företag.

I Sverige kan de regionala investmentbolag, som är dotterbolag till Svetab, sägas i någon män efterlikna den amerikanska förebilden SBIC och fullgöra de funktioner som tillkommer ett SBIC. Avgörande skillnader föreligger dock. I det amerikanska SMC-systemet har det egna kapitalet tillförts av ett antal privata intressenter, medan Svetabs investmentbolag har fått sitt kapital uteslutande av staten. Sålunda har staten tillskyutit till de fyra regionala investmentbolagen 70 miljoner kr. Verksamheten för dessa bolag har förlagts till geografiska anrâden där behovet av nyetableringsoch sysselsättningsfrämJarlde åtgärder har bedömts vara stort. Bolagens Verksamhetsinriktning kan således sägas ha präglats av regionalpolitiska och andra hänsyn. Ett liknande betraktelsesätt kan också läggas pâ andra investmentbolag som finansierats med statliga medel. Exempel härpâ är de regionala utvecklingsbolagen Z-invest AB och AC-invest AB. Liknande överväganden kan även sägas gälla för andra regionala investmentbolag. I det nyligen bildade investmentbolaget wermia Ab är också de regionalpolitiska inslagen framträdande.

De regionala utvecklingsfonderna har betydelsefulla uppgifter när det gäller kapitalförsörjningen till mindre och medelstora företag. Fondernas verksamhet är till stor del inriktad pâ låneverksamhet, vilket gör att inte heller fonder-

270 Tillväxrin vesl

na kan anses arbeta under former som står det anuerikcnska SMC-systemet nära. 1 propositionen om industripolirkens mm (prop l98U/81:130) berördes frågan on att inriktning låta bli huvudman för tilltänkta inde regionala fonderna vestment- och utvecklingsbolag. Uenna tanke avvisades, men det uttalades i propositionen att det fanns skäl att förmoda att ett nära samarbete skulle kunna komma till stånd mellan fonderna och investmentbolagen i framtiden.

större likhet med ett amerikanskt SMC-företag har Ilågot AU, som utan regionalpolitiska hänsyn inrik- Företagskapital tar sig på expansiva, lönsamhetsinriktade mindre och medelstora företag. Men även det skiljer sig i några avseenden från vad som normalt är att hänföra till ett SBIC, bland annat genom de speciella ägarförhållandena i bolaget ocn att kapitaltillskott inte kan lämnas från allmänheten.

motsvarighet till investmentbolag enligt den Någon direkt amerikanska SBIC-nuodellen finns inte i Sverige.

Enligt utredningens uppfattning kan det finnas flera motiv för att tillskapa svenska investmentbolag efter amerikansk modell. Avgörande faktorer bör vara att skapa gynnsamma föratt förbättra utvecklingsmöjligheterna för de utsättningar mindre och nnedelstora företagen och därmed stimulera samhällsekonomin. I en sådan målsättning ligger också att öka tillgången på riskvilligt kapital för de mindre och medelstora företagen med effekter på investeringsbenägenheten, att stinnulera kapitalplacerare av skilda slag till satsi sådana bolag samt att göra enskilda individer moningar tiverade för att satsa på och arbeta med utvecklingsbara företag och projekt.

Vad som alltså krävs är att finna former för satsningar som skulle tjäna de angivna syftena, tillgodose en viss riskspridning samt lämna en tillfredställande avkastning.

S()lJ 1981:95 Tillväxtinvest 271

Det är vidare viktigt att sådana former för kapitalsatsni ngar i mindre och medelstora företag tillkommer utan att särskilda behöver tas till sysselsättnings- eller regiohänsyn utredningen anser att införandet nalpolitiska avvägningar. till det amerikanska SBIC-systeuxiet i av en motsvarighet skulle kunna förverkliga de nu uppställda kriteri- Sverige . “ erna.

Såvitt utredningen kunnat utröna kan man räkna med ett inte intresse på regional och lokal nivå att stimulera obetydligt svenska SBIC-företag till satsningar i den egna regionens lokalt eller regionalt. Vidare har företrädare för företag skilda institutionella förklarat sitt inkapitalplacerare tresse för att få igångsätta Skåla-företag i sverige.

föreslår därför att förutsättningar skapas för Utredningen att svenska SBIC-företag införs. dessas uppbyggnad och verksamhetsinriktni ng skulle i huvudsak bygga på de erfarenheter som vunnits i Förenta Staterna. Ue skillnader som finns mellan Sverige och Förenta staterna i olika avseenden gör att det ameriknska måste anpassas till vad som är SBIC-systeunet rimligt för svenska förhållanden.

Utredningens förslag nar framtagits i samråd med styrelsen för teknisk utveckling, vilken kommer att arbeta vidare med vissa tankegångar för att utveckla ett svenskt ytterligare STUs rapport är avsedd att avlämnas i mitten av SMC-system. november 1981 till industridepartementet.

Det finns flera synpunkter på hur man skulle benämna de föreslagna investmentbolagen. Nära tillhands ligger exempelvis Småföretagsinvestmentbolag, vilket ger en anvisning om bolagens Verksamhetsinriktning. Utredningen anser att man bör eftersträva att finna ett kortare namn och kommer utan att göra anspråk på en helt passande benämning att använda sig av arbetsnamnet Tillväxtinvest.

272 Till växtin vest

1U.2.2 Verksamhetsområden

Tillväxtinvest skall ägna sin huvudsakliga verksamhet åt de mindre och medelstora företagen. Någon entydig precisering av vilka företag, som anses ingå i denna finns grupp inte. Utredningen har tidigare sagt att man bör acceptera den gängse uppfattningen om att till de mindre och medelstora företagen räknas bolag med mindre än 200 anställda. Utredningen anser att en sådan gräns kan vara att vansklig uppställa med hänsyn till att en gräns med ett exakt antal anställda kan bli svår att tillämpa och slå orättvist under vissa förhållanden. utredningen anser därför beatt någon gränsning i förhållande till antalet anställda inte bör ställas upp utan att man istället väljer en ganska vid ram, inom vilken Tillväxtinvest skulle tillåtas medverka i olika finansieringar. utredningen föreslår att Tillväxtinvest i princip bör kunna engagera sig i sauitliga företag utom de som är börsnoterade på A I- och A Il-listorna.

Det är väsentligt att verksamheten inriktas på kapitalförsörJni ng till företag med god lönsamhetspotential. Inåttet på ett Tillväxtinvests framgång skall vara dess lönsamegen het. Endast därigenom kan ett Tillväxtinvest långsiktigt dra till sig kapital för till de mindre och förmedling medelstora företagen.

Då det gäller bolagens geografiska verksamhetsområden bör inte några föreskrifter uppställas. Lämplighetsskäl talar för att Tillväxtinvest koncentrerar sin verksamhet till olika regioner eller branscher. orter Inriktning på lokala bör inte heller uteslutas.

S()lJ 1981:95 Tillväxtinvest 273

1U.2.3. Huvudmannaskap

Flera alternativ finns för hur ett huvudmannaskap för ett svenskt investmentbolag av SBIC-modell kan utformas. Sålunda kan bolaget vara helägt av privata intressenter. En annan möjlighet är ett delat huvudmannaskap mellan staten och privata intressenter, exempelvis banker. En sådan ordning gäller för Företagskapital och Industrikredit. Ett tredje alternativ är helstatliga bolag.

Under utredningens arbete har från olika håll framförts att det hos de kapitalbehövande företagen finns en viss tveksamhet mot att öppna sig för engagemang från en finansiär, i vilken staten har ett betydande inflytande. Utredningen som inte har anledning att värdera det berättigade i en sådan inställning utan endast konstaterar att den föreligger föreslår därför ett Tillväxtinvest i första hand bör ägas av privata finansiärer utan delägarskap av staten. Ett sådant ställningstagande utesluter emellertid inte ett statligt engagemang, men detta bör ta formen av annan medverkan än ett direkt ägarförhällande. Vidare bör inte någon begränsning införas, som skulle anöjliggöra för staten eller_ annan offentligrättslig intressent att starta ett eget SBIC-företag. Inte heller bör man utesluta en kombination av statligt och privat ägande. Det väsentliga är att man skapar förutsättningar för ett förtroendefullt saunarbete mellan Tillväxtinvest och mindre och medelstora företag med det gemensamma målet att främja en lönsam och expanderande verksamhet.

Med utgångspunkt från att investmentbolagen kommer att ägas av ett antal privata finansiärer är det svårt att i ett inledningsskede föutsäga vilken krets av Juridiska eller fysiska personer, som kan förväntas bli delägare i dessa bolag. Si gnifikati vt för det amerikanska Venture Capital-företaget är att en grupp personer vänder sig till ett begränsat

274 Tillväxtinvest

antal finansiärer, som förklarar sig villiga att satsa medel i företaget. Utredningen bedömer det som troligt att det till en början företrädesvis kommer att bara banker, andra institutionella kapitalförvaltande organ eller andra större finansiärer som kommer att vara initiativtagare till de planerade investuaentbolagen. Med dessa kategorier finansiärer bör förutsättningar finnas att motivera en bredare krets att satsa medel i de berörda företagen.

l0.2.4. Bolagsfonn

Då det gäller att välja bolagsfonn för ett investmentbolag ligger aktiebolagsfonnen nära till hands. Det bör emellertid inte vara något hinder att en annan bolagsform kan framstå som lämpligare för en grupp finansiärer. Vad som i så fall skulle komma i fråga är kommanditbolagen. Tänkbart är att ett vanligt investmentbolag, bank närstående bolag, finansbolag eller annat bolag med gott anseende går in som komplementär i ett kommanditbolag och värvar ett antal finansiärer som går in som medbolagsmän. Det är angeläget att det finns en valmöglighet mellan bolagsformer särskilt under ett uppbyggnadsskede. Utredningen vill också erinra om att man i Förenta Staterna återfinner SMC-företag som är organiserade sâväl i aktiebulagsform somi bolag som nära motsvarar de svenska handels- och kommanditbolagen. 1 den mån Tillväxtinvest inte kommer att hänföras till kreuitaktiebolag enligt kreditaktiebolagslagen, vilken endast nueager att bolagen får drivas i aktiebolagsform, bör därför inte föreskrivas vilken särskild associationsform Tillväxtinvest skall ha.

Tillväxtinvest 275

10.2.5. Fornner för fi nansieri ngsmedverkan

Innan utredningen går in på att redovisa olika former för Tillväxtinvests finansieringsunedverkan vill utredningen påpeka att den ser som sin uppgift att ange den allmänna inriktningen och ge vissa ramar för denna verksamhet, men att den inte kan ha anledning ge sig in på någon detalgregleri ng. Hur finansieringsverksamheten närmare bör utformas får i stället överlämnas till bolagen själva att göra på grundval av praktiska bedömningar.

Flera former för fi nansieri ngsmedverkan kan övervägas. Enligt det amerikanska systemet är tre former tillåtna, nämligen tillskott av eget kapital, långfristiga lån, samt borgensförbindel ser.

Vilka former för fi nansieri ngsmedverkan skall ett Tillväxtinvest välja? Skälen för att införa dessa bolag är att öka möjligheterna att erbjuda de mindre och medelstora företagen ri skvilligt kapital och tillgodose en rimlig riskspridning i kapitalplaceringen. Med hänsyn till att de mindre och medelstora företagen är en stor och heterogen grupp bör den placeringsform som passar bäst i det individuella fallet användas och det får anses lika väsentligt för dessa bolag som för en finansiär i allmänhet att man utnyttJar alternativa finansieringsfonner, vilka utredningen redovisade under avsnitt 6.2. Engagemangen i de företag där Tillväxtinvest skulle kunna gå in skulle alltså kunna omfatta aktier av olika slag, vinstandelslån, andelar i kommandit- eller handelsbolag, konvertibla skuldebrev eller skuldebrev med optionsrätt eller andelar i patenträttighet. uet är betydelsefullt för Tillväxtinvest att ha ett brett register av finansieringsforuner att arbeta med.

Däremot skall Tillväxtinvest inte ägna sig åt sedvanlig utlâningsverksamhet. Utredningen anser nämligen att det inte

276 Tillväxtin vest

bör införas ytterligare institut som skulle bedriva i huvudsak samma verksamhet som en rad mellanhandsintitut, exempelvis de regionala utvecklingsfonderna. Emellertid bör förutsättas att ett nära samarbete äger rum mellan dessa institut och de tilltänkta Tillväxtinvest.

Även om alternativa fi nansieringsformer står till buds är det troligt att en del av engagemangen kommer att innebära delägarskap. Enligt utredningens mening bör Tillväxtinvest därvid inte engagera sig annat än som minoritetsdelägare. Syftet är att hjälpa etablerade företagare med kapitaltillförsel till deras bolag, inte att ta över ansvaret för verksamheten. Härtill kommer att redan befintliga investmentbolag med nuvarande regelsystem har visat sig ha goda möjligheter att förvärva majoritetsintressen i mindre företag och driva dem vidare. detta ställer särskilda krav på investmentbolagen i fråga.

Några riktlinjer för hur ett Tillväxtinvest skall driva sin verksamhet vill utredningen inte ställa upp. Bolagens ledning kommer självfallet att ha sådana kvalifikationer att de självständigt kan ansvara för och i samråd med extern sakkunskap utföra fullständiga företagsanalyser och företagsvärderingar i de företag eller branscher av företag i vilka de avser att göra satsningar. I betydande grad blir verksamheten och inriktningen beroende av synsätt, kompetens och bakgrund hos personer som kommer att ingå i ledningen för de tilltänkta Til lväxtinvesten. Den förväntade bilden av ledningens kvalifikationer och andra egenskaper bör kompletteras med skyldigheten att tillvarata kapitalplacerarnas intressen genom en aktiv uppföljning av nn noritetsengagemangen. Till uppföljningen bör hänföras såväl rådgivning till de berörda företagsledningarna som en kontinuerlig kontroll av företagens utveckling.

Till växtin vest 277

Det är därför vi ktigt att kunna konbinera kapitalplaceri ng i skilda mindre och medelstora företag med företagsservice. Hit hör exempelvis administrativ service, management samt ,juridisk eller ekonomisk rådgivning.

Denna kombination av finansiella engagemang och kvalificerad rådgivning eller annan hjälp till företagen är vanlig i Förenta Staterna.

När det gäller bolagens engagemang kan man på goda grunder anta att det kommer att gälla företag i skiftande situationer. Som redan nämnts bör dock de företag som Tillväxtinvest engagerar sig i ha det gemensamt att de har en god lönsamhetspotential. Enligt utredningens uppfattning är det inte lämpligt att redan på förhand söka närmare precisera vilka engagemang bolagen huvudsakligen bör inrikta sig på. Denna fråga får avgöras av bolagsledningen. Man bör likaså iaktta en viss försiktighet med rekommendationer om bolagens arbets- och samarbetsformer med de företag där riskkapital insätts. Dock bör det vara möjligt för bolaget att ingripa då utvecklingen i ett företag där man gått in med riskkapital gâr i mindre gynnsam riktning. Hur detta skall gå till får lösas från fall till fall. Väsentligt är att man utvecklar ett aktivt samspel mellan Tillväxtinvest och de företag, i vilka bolaget engagerar sig.

1U.2.6. Tillväxtinvests egn finansiering

Utredningen har i avsnittet om huvudmannaskap berört ägarfrâgan. [lära sanband med den har fi nansieringsfrägan. För att âterknyta till de amerikanska förhållandena kan ett SBIC erhålla lån från federala organ till ett belopp som högst motsvarar tre gånger bolagets bundna kapital. Det totala lânebeloppet får uppgå till högst 35 mildoner US dollar.

278 Tillväxtinvest

Uet amerikanska systemet bygger alltså på att SBIC erhåller lån för sin egen finansiering. Detta sker genom Small business Administration, som byggt upp en administrativ apparat för detta ändamål.

Andra finansieringsnuöjligheter än att statlig myndighet lämnar sedvanliga lân finns. En utväg är att staten gâr in med riskvilligt kapital. :Jetta skulle kunna ske även ifall staten inte är delägare genom att staten lämnar ett vinstandelslân. Lånebestämmelserna skulle kunna anpassas efter den förväntade utveckling man kunde räkna med att ett nystartat Tillväxtinvest skulle komma att få. Ett annat sätt att tillgodose Tillväxtinvests finansiering är att staten i stället för att gå in med riskvilligt kapital skulle lämna

garantier för exempelvis vinstandelslån som Tillväxtirlvest

kan förväntas erhålla från andra håll.

Skäl kan anföras såväl för att staten direkt går in med riskvilligt kapital som för att staten lämnar kreditgarantier. Utredningen är närmast benägen att förorda att staten ikläder sig ansvaret för de riskvilliga krediter Tillväxtinvest kan erhålla. Utredningen anser att statens engagemang utformas så att staten förbinder sig att ställa garantier som skulle motsvara storleken av Tillväxtinvests eget kapital. ställande av kreditgarantier utöver detta belopp bör vara möjligt men bör avgöras efter förhandlingar mellan staten och det enskilda Tillväxtinvestet. Staten skulle således lämna vissa kreditgarantier och Tillväxtinvests egna fi nansieri ngsfrågor skötas på det sätt som man finner lämpligt.

Med ställningstagande för att staten bara skall ställa kreditgarantier bör beröras vilket organ eller vilken myndighet som skall handlägga ärenden om dessa krediter. utredningen har funnit att inget organ framstår som helt givet, men menar att en samlad erfarenhet av sådana frågor finns

S()lJ 1981:95 Tillväxtinvest 279

hos statens industriverk. Man bör heller inte utesluta de regionala utvecklingsfonderna, vilka genom en decentraliserad verksamhet kan antas ha lättare att skaffa sig kännedom

om lokala förhållanden eller andra frågor i sanhand med att

man ikläder sig garantiansvar för upptagna län.

I anslutning härtill bör beröras frågorna kring eget kapital. I det amerikanska systemet är en nedre gräns för SBICs eget kapital satt till 150 OUO US dollar. Detta är enligt utredningens uppfattning ett för lågt belopp och bör därför sättas högre. Rimligt synes vara att anpassa kraven pâ en kapitalnivâ till vad som föreslås gälla som lägsta krav på inregistreri ng på fondbörsen, således fyra milJoner kr i eget kapital och tvâ miljoner kr i aktiekapital. ue förslag utredningen presenterat skulle kunna âskådliggöras med följande figur.

Figur 10.1. Organisationstablå över tilltänkt Tillväxtinvest

,_ _ .. __ _ .. . r

. . .. Institutionella mskilda Flnanslarer Staten Banker

i

placerare placerare

f || |L 7 - - -

x-;J i i z

/ \ Investment Tillväxt invest bolaget

.. . Vinstan- Andelar i Patenträtts- Småüretag “mer delslån kommandit- andelar bolag

280 Tillväxtinvest

10.2.7. skattefrågor

Den framgång SBIC-systeunet fått i Förenta Staterna har inte minst berott på de skattemässiga fördelar som särskilt gäller för den som satsat i SBIC-bolaget samt för de engagemang detta gJort i olika företag.

De skatteregler som gäller för det annerikanska uHc-systemet är sammanfattningsvis följande:

- En delägare i ett SBIC kan sälja sitt innehav med tillämpni ng av fördelaktiga realisationsvinstsskatteregler. En förlust kan kvittas inte bara mot realisationsvinster utan även gentemot andra inkomster.

- till ett från ett annat beskat- Utdelningar bolag bolag tas i Förenta Staterna i allmänhet hos det förstnämnda bolaget till femton procent. Utdelni ng till ett SBIC är emellertid skattefri.

- Ett SBIC är frikallat från skatt accumulapå excess tion och kan bli frikallat från skatt pâ personal holding companies.

Beskattningsreglerna är svåra för gemene man att överblicka. Bortsett från överskâdligheten visar sig också skattesystemet genom dubbelueskattningen ge ringa utrymme för att få en vettig avkastning på satsat kapital i ett Tillväxtinvest. Det ligger därför nära till hands att kapitalplacerare kommer att välja andra placeringsobgekt som kan stå till buds.

Tillväxtinvest 281

Det är utredningens bestämda uppfattning att en ändring av beskattningsreglerna är nödvändig för att ett system med Tillväxtinvest skall komma att lyckas. Erfarenheten från andra länder bekräftar denna uppfattning. Utredningen anser inte att man genom att föreslå särskilda skatteförmåner för denna av bolag skulle särskilt favorisera denna företyp tagsgrupp. Uet är tvärtom så att förmåner har kommit dem till i andra medan del, som gJort kapitalplaceringar objekt, ngar i mindre och medelstora företag inte unkapi talplaceri derlättats i samma utsträckning. Utredningen anser därför att, om särskilda fördelar är påkallade för att öka utbudet till de mindre och medelstora företaav riskvilligt kapital i högsta grad för att kompensera den mi ndre gen är detta förmånliga ställning dessa företag haft tidigare.

Till utredningen har framförts många förslag hur Skatteregler borde utformas för dessa bolag. Särskilt har framhållits att dubbelbeskattningen borde lindras. Vidare skall investerare medges rätt till avdrag för alla förluster de gör i ett Tillväxtinvest. Utredningen - som i annat sammanhang påbetydelsen av ett generellt slopande av dubbelbeskattpekat ningen ävensom vikten av nögligheten till förlustavdrag för dem som riskerar pengar i produktiva satsningar - anser dock att man bör inventera dn det inom ramen för gällande bestämmel ser kan finnas motsvarigheter som skulle kunna anpassas till och äga tillämpning på dessa bolag.

Till att börja med bör erinras om den s k Annell-lagen, som medger vissa skattelättnader vid nyemission av aktier. Denna skall självfallet vara tillämplig för Tillväxtinvest lika väl som för andra bolag.

Genom lagen om skattereduktion för aktieutdelning erhåller aktieägare i börsnoterade företag viss lindring i beskattningen. Utredningen föreslår i kapitel 11 att dessa regler

282 Till växtin vest

utvidgas till att gälla alla svenska aktiebolag. Konsekvensen härav skulle bli att alla Tillväxtinvest, som drivs i form av aktiebolag som kom att lämna utdelning också omfattades av skattereduktionen. Utredningen bedömer att denna princip till en början endast kommer att ha begränsad betydelse eftersom man knappast kan påräkna att Tillväxtinvest lämnar utdelning de första åren.

För närvarande äger vid beräkning skattskyldig av förmögenhetsvärde nedsätta substansvärdet av i rörelse eller Jorubruksfastighet nedlagd förmögenhet till 3U procent. Företagsskattekommittên har föreslagit att arbetande kapital i mindre och medelstora företag helt bör undantas från förmögenhetsbeskatt ni ng.

Utredningen anser att detta synsätt för beräkning av förmögenhetsvärde bör tillämpas även på de medel som skatteskyldig satsat i ett Tillväxtinvest. Man kan ned fog hävda att det i sådana fall rör sig om arbetande kapital. Utredningen är medveten om att dessa tillgångar utgörs av aktier eller andra andelar som kan omsättas och därför inte normalt blir föremål för en nedsättning av förmögenhetsvärdet. Utredningen anser ändå att syftet med Tillväxtinvest och de speciella förhållanden varunder ett sådant bolag skulle arbeta motiverar ett sådant begränsat avsteg.

I Förenta Staterna har intresset för att satsa i 5BIC förklarats av att realisationsvinstbeskattningen varit förmånlig i de fall man önskat att avveckla sitt ue engagemang. svenska skattereglerna som rör realisationsvinster är omfattande. Utredningen är inte beredd att föreslå någon särskild lättnad för den som avyttrar aktier eller annan andel ii ett Tillväxtinvest, men vill ändå fästa uppmärksamheter piå att olika realisationsvinstregler kan bli beroende tillämpliga på om det rör sig an innehav av aktier eller av vi nstamdelsbevis eller konvertibla skuldebrev. erinrar Utredningen

Tillväxtin vest 283

också om att den skatteskyldige äger åtnjuta ett avdrag med 3 UUU kr vid och andra andelar enligt 35 avyttri ng av aktier stycket konnnunalskattelagen, vilket något g 3 mom första kompenserar konsekvenserna av realisationsvinstbeskattningen.

De hittills redovisade reglerna kan som framgått av redogörelsen vara av tämligen generell natur och kommer att sägas omfatta Tillväxtinvest endera automatiskt placeringari eller till följd av smärre anpassningar av gällande regler.

Detta skulle alltså förenklat uttryckt innebära att kapitalvid en satsning i Tillväxtinvest fick en skatplacerarna tesituation som är i huvudsak likvärdig med den som gäller för andra företag. Huruvida detta kan kapitalplaceringari anses med lnänsyn till den ri skbetonade karaktätillräckligt ren i Tillväxtinvests verksamhet är svårt att bedöma. dtanser för sin del att man i varje fall till en redningen borde fi nansiärerna ett visst ytterligare inbörjan erbjuda citament för att verksamheten skall få en någorlunda gynnsam start.

Det finns olika att gå för att skapa ett sådant incivägar tament. anser att man bör välja en netod med så Utredningen enkla regler som möjligt. En förhållandevis enkel nnetod vore att tillåta ett avdrag för de placeringar som skett i ett Tillväxtinvest. utredningen har tvekat något inför att förorda en avdragsmodell, men ändå funnit att denna ur och kontrollsynpunkt kan äga förtjänster framför praktisk andra metoder.

har då det gäller att hitta former för en sådan Utredningen avdragsrätt funnit det lämpligt att anknyta till de regler i sanband med investeringar, exsom medger särskilda avdrag empelvis lagen (1975:1147) om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt och lagen (1978:950)

284 ”7YHväxünvesf

om särskilt investeringsavdrag för vissa byggnadsarbeten. Utredningen anser att nan vid utfonnningen av en bestänmelse som skulle medge avdragsrätt för satsningar i Tillväxtin- Vest bör kunna använda sig av den etablerade princip som de berörda lagarna oygger pâ.

Med utgångspunkt härifrån föreslår utredningen att såväl fysiska som Juridiska personer skall få tillgodogöra sig ett avdrag för de kapitalsatsningar de gör i ett Tillväxtinvest.

I de ryss berörda lagarna medges vanligen ett avdrag på 1U eller z5 procent av investerat belopp. Utredningen har övervägt vilken onfattning det föreslagna avdraget skall ha för den som satsar i ett Tillväxtinvest. Utredningen anser det lämpligt att anknyta till principen un ett avdrag om 25 procent att beräknas på anskaffningsvärdet av aktierna eller andelarna iWillväxtinvest“. Utredningen finner det dock rimligt att det föreslagna avdraget fördelas över flera år så att finansiären medges ett avdrag om högst tio procent per år. Avdraget skulle på så sätt spridas över minst tre år. Förutsättningarna för att man under denna eller en längre tidsperiod skall få tillgodogöra sig avdrag är att berörda aktier och andelar iTillväxtinvestförvärvats någon gång före utgången av det beskattningsår för vilket avdrag första gången yrkas och sedan behållits hela de följande beskattningsår för vilka avdrag begärs.

De föreslagna åtgärderna är särskilt betydelsefulla under ett uppbjggnadsskede. Utredningen menar därför att det bör finnas utrymme för att senare unpröva behovet av denna särreglering av Tillväxtinvesten. utredningen föreslår därför att vad som föreslagits on rätt till avdrag och avskrivningar tidsbegränsas att gälla under högst tio år från dess ikraftträdande.

Tillväxlin vest 285

Vad så slutligen gäller Tillväxtinvestets egen skattesituation blir denna beroende på hur den verksamhet bolaget i det enskilda fallet kommer att bedriva skattemässigt betraktas. [han skulle kunna överväga att utfärda bestämmelser för en enhetlig klassificering av Tillväxtinvest. Utredningen vill dock inte förorda en sådan lösning utan nenar att gällande ordning får anses vara tillfredsställande i detta avseende. l0.2.8. Tillsyn

l syfte att stimulera till satsningar i Tillväxtinvest har utredningen föreslagit att dessa bolag skulle komma i åtnjutande av vissa investeringsavdrag. Utredningen har inte velat föreskriva någon detaljregleri ng av Tillväxtinvests verksamhet utan givit de tilltänkta bolaget stor frihet och menat att verksamheten bör utformas genom praktisk tillämpning. För att tillse att bolagens Verksamhetsinriktning åtmi nstone under ett uppbyggnadsskede utvecklas inom givna ramar bör dessa - tills praxis etablerats - ställas under tillsyn av någon statlig myndighet.

I korthet kunde detta ske pâ fölJande sätt:

När tillväxtföretagen startar sin verksamhet bör bolagsordningen eller-bolagsavtalet inges till tillsynsmyndigheten, vilken har att bedöma om den tänkta verksamheten kan anses vara att hänföra till ett Tillväxtinvestülnöjlighet bör finnas för tillsynsmyndigheten att vid behov pâkalla ändringar i bolagsordningen/avtalet. Myndigheten bör också fortlöpande kunna övervaka att bestämmelser eller föreskrifter som följer av lag, särskilda regler eller av bolagsordningen/avtalet följs.

Det bör ankomma pâ respektive bolag att till tillsynsmyndigheten inge översikt som visar bolagets tillgångar och skul-

286 Tillväxtinvest

der, lännna årsredovisning, revisionsberättelse och protokoll från bolagsstämma samt i övri gt lämna uuyndigheten alla uppgifter och upplysningar som är nödvändiga för att den skall kunna fullgöra sina tillsynsuppgifter.

I likhet med vad som gäller för fi nansbolagen och fondbolagen bör tillsynsmyndigheten ha Inöjlighet att kalla till sammanträde med bolagets styrelse och avidelsägare, utse revisor och vidta andra aduuinistrativa åtgärder.

Utredningen anser med den överensstämmelse som får anses föreligga med nyss nämnda bolag att bankinspektionen framstår som mest lämplig tillsynsmyndighet för dessa bolag. dtredning föreslår därför att bankinspektionen blir tillsynsmyndighet för dessa bolag.

10.2.9. Konkurrensneutralitet

Som framgått av det föregående finns redan vissa hel- och halvstatliga investmentföretag. Utredningen vill framhålla det angelägna i att en princip med konkurrensneutrala betingelser mellan olika typer av investmentbolag i görligaste män upprätthålls. Avsteg bör om “löjligt endast ske i den utsträckning det kan motiveras av att ett bolag ålagts särskilda sysselsättnings- eller regionalpolitiska uppgifter.

10.Z.10 Förväntat antal Tillväxtinvest

Uå det gäller att beräkna hur många Tillväxtinvest som kan tänkas etablera sig i Sverige är det inte möjligt att göra någon säkrare prognos. En försiktig uppskattning är enligt utredningens mening att man under ett inledande skede torde kunna räkna med ett tJugotal Tillväxtinvest.

11. SPARSTIMULANSI-.R

Genom tilläggsdirektiv (Uir 1980:19) fick kapitalvinstkom-

mittên i uppdrag att lägga fram ett förslag om provisoriska åtgärder i syfte att stimulera aktiesparanuet och därigenom tillföra näringslivet kapital. Så skedde i ett delbetänkande

(Ds 51980211). Utredningen gav i betänkandet mycket ingå-

ende analys av effekterna av och en statsfinansiell kostnadsram för de modeller, som utredningen arbetat med. Av särskild betydelse för att belysa konsekvenserna av en skattereduktion var utredningens bedömningar om åtgärdernas finansiering. Utredningens förslag utnnynnade i den tidigare berörda lagen om skattereduktion på aktieutdelni ng. Därmed avses utdelning i pengar, som utgår på aktie i svenskt aktiebolag, om aktien vid den tidpunkt då utdelningen blir tillgänglig för lyftning är inregistrerad vid stockholms fondbörs, eller på andel i svensk aktiefond, om fonden vid ingången av det år då utdelning blir tillgänglig för lyftning till mi nst två tredJedelar består av vid Stockholms fondbörs inregistrerade aktier i svenska aktiebolag.

Aktieutdelningen :nedför rätt till skattereduktion endast om utdelningen utgör intäkt av kapital för den skattskyldige och denne är skattskyldig för utdelning enligt 53 g kommunalskattelagen och 6 g lagen om statlig inkomstskatt. skattereduktion för aktieutdelning uppgår till 30 procent av underlaget som beräknas på Summan av de aktieutdelni ngar som blivit tillgängliga för lyftning under beskattningsâret, dock högst 7 500 kr.

288 Sparsrimzzlanser

Ue gällande reglerna innebär alltså att skattereduktionen inte är tillämplig på avkastning, av satsningar i mi ndre och medelstora företag. Beträffande denna fråga anfördes i propositionen om den nya lagen bl a att några remissinstanser hade riktat kritik mot att kommitténs - komförslag enligt mittêdirektiven - bara avsett börsnoterade aktier. Varför andra företag än de börsnoterade ej behandlades berodde på att vissa andra förhållanden förelåg i fråga om de mindre företagen, varför särskilda överväganden var påkallade i dessa frågor. Bl a hänvisades till denna utredning (prop 1950/8139 sid 27).

Som utredningen tidigare framhållit är de mindre och medelstora företagen pâ olika sätt missgynnade Jämfört med de större börsnoterade företagen när det gäller möJligheterna att attrahera tillskott av riskvilligt kapital. Att skattereduktionen inte är tillgänglig på kapitaltillskott till denna företagsgrupp är ett exempel på detta. uärnued styrs kapitalströmmarna företrädesvis till andra objekt. Enligt vad utredningen tidigare i detta kapitel anfört talar inte blott rättviseskäl utan i minst lika hög grad samhällsekonomiska skäl för att denna ordning ändras så att även avkastningen på kapitalplaceri ngar i nuindre och medelstora företag omfattas av rätten till skattereduktion.

En fråga som anmäler sig i sammanhanget är huruvida skattereduktionen i så fall skulle få tillämpas på kapitaltillskott till alla mindre och medelstora företag oavsett företagsform och oavsett vilket av de fi nansieri ngsinstrumet som utredningen behandlat i kapitel 7 som används. Med hänsyn till att lagen bl a tar sikte på att något reducera de negativa effekterna av den duboelbeskattni ng som drabbar _just aktiebolagen och till att inkomster frân handelsbolag och kommanditbolag hänförs till intäkter av rörelse medan

Sparstimulanser 289

lagen särskilt begränsats till intäkter av kapital anser utredningen att det f n skulle föra för långt att utsträcka rätten vidare än till utdelning pâ aktier. som utredningen tidigare aviserat bör dock även vissa kapitaltillskott från anställda omfattas, se vidare nedan.

Mot att utdelningsinkomster från alla aktiebolag skulle nedföra rätt till skattereduktion har hävdats att kontrollmöjligheter inte skulle stå till buds, varför många skulle kunna tillgodogöra sig ett avdrag orättmätigt. Enligt utredningens mening bör detta problem inte överdri vas. Bl a erhåller Ju den skatteskyldi ge endast en reduktion nntsvarande 30 procent av utdelningsbeloppet. Återstâende del inkluderas alltså i vederbörandes skattepliktiga intäkter och därmed torde risken för missbruk vara tämligen obefintlig. uet är inte heller sannolikt att det skulle medföra större problem i det praktiska taxeringsarbetet att pröva det berättigade i yrkat avdrag eftersom man ju ändå måste ta ställning till exempelvis fönnögenhetsvärderingen av aktier i mindre och medelstora företag. Med hänsyn härtill bör det ur administrativ och praktisk synpunkt inte vara nâgra påtagliga hinder att låta skattereduktionen unfatta andra än börsnoterade aktier.

Utredningen anser att en skattereduktion pâ utdelningsinkomster skulle kunna minska den nuvarande motvilgan mot att lämna utdelning bland de icke börsnoterade aktiebolagen. överskott i företaget skulle i större utsträckning än för närvarande kunna tas ut i form av utdelning i stället för lön. Därmed skulle det också bli lättare för dessa företag att vända sig till utomstående finansiärer för kapitaltillskott.

290 Sparstimulanser

Sammantaget anser utredningen att några hinder inte finns som skulle omöjliggöra att lagen om skattereduktion för aktieutdelning även skulle omfatta aktiebolag, som inte är börsnoterade. Utredningen föreslår därför att lagen ändras i enlighet härmed.

I detta sammanhang bör påpekas bestänunelsen i 2 g andra punkten om rätt till reduktion på utdelning i andel i svensk aktiefond, om fonden till minst tvâ tredjedelar består av vid Stockholms fondbörs aktier i svenska ak-

inregistrerade

tiebolag. Utredningen anser att de förslag som framläggs om aktiefondernas rätt att placera tio procent i icke börsnoterade papper inte behöver föranleda någon justering av ifrågavarande regel.

Utredningen har under avsnitt 9.2.4. föreslagit att anställda vid mindre och medelstora företag skall få rätt att bilda företagsanknutna aktiesparfonder med riskspridni ng. Under avsnitt 9.3. har utredningen berört frågan om de anställda bör ges incitament att även i andra former medverka i företagens försörjning med riskkapital. Utredningen kom därmed till den slutsatsen att det vore intressant att pröva en idê om att de anställda skulle ges någon form av stimulans -eller premie om de lät visst kapital, exempelvis erhållen bonus eller dylikt, innestå i företaget någon tid. Sådana system har med viss framgång prövats i ett antal svenska företag. För att ge systemet större spridning skulle dock, menar man, erfordras dels att det belopp som fick innestå inte tas upp till inkosnstbeskattning förrän det utbetalas dels att avkastningen på det innestående kapitalet fick omfattas av skattefördelar, exempelvis genom att lagen om skattereduktion på aktieutdelning gjordes tillämplig även på sådan avkastning. Beskattningsreglerna för bonus eller tantiem följer dock huvudregeln i 41 § komunalskattelagen vilken stad-

Sparstimulanser

gar att intäkt anses ha âtngutits det beskattningsår under vilket intäkten blivit tillgänglig för lyftning, något som i praxis givits den innebörden att så sker när tantiemet gottskri vits den berättigade. Uáfta innebär att det beskattningsår, som företaget beslutat om att utbetala bonus och tantiem, detta normalt skall upptas till beskattning. Utredningen menar att någon ändring i lagen inte kan motiveras, men att praxis torde ändras så att beloppet beskattas först när det faktiskt utbetalas. Låter de anställda visst kapital innestâ i företaget bör det finnas skäl för att låta den avkastning det innestående kapitalet ger omfattas av skattefördelar. Utredningen ansluter sig därför till förslaget om att låta lagen om skattereduktion för aktieutdelning bli tillämplig även på här avsedd avkastning. Det ligger både i de anställdas och företagarens intresse att de anställda uppmuntras till djupare relationer med det egna företaget. Samtidigt erbjuds därigenom Möjligheter till engagemang i sådana fall då man inte vill ikläda sig en ägarroll.

Lagen bör ändras i enlighet härmed. Det innebär att i 2 g görs ett tillägg av förslagsvis följande lydelse: Med aktieutdelning Jämställs utbetalad avkastning på kapital som arbetstagare låtit innestâ i svenska aktiebolag.

12. MARKNADSFÖRING

Utredningen har i det föregående pekat på att en bland många anledningar till att det i rådande inflationsekononui varit svårt att finna lönsamma fi nansieri ngslösningar för de mindre och medelstora företagen är att kännedomen och kunskapen om alternativa fi nansieri ngsformer är bristfällig såväl hos företagen som hos potentiella placerare. Detta saunmanhäziger bl a med att regelsystemet är komplicerat och svåröverblickbart. Det finns alltså enligt utredningens mening ett behov av att bättre bekantgöra de olika fi nansieri ngsformer som står till buds.

Utredningen har vidare framlagt en rad förslag som syftar till att underlätta de mindre och medelstora företagens försörjning med riskkapital, exempelvis avseende handel med icke börsnoterade värdepapper, aktiefonder och aktiesparfonder, särskilda investmentbolag för mindre och medelstora företag, sparstimulanser m m. För att dessa förslag skall få avsedd effekt krävs att det sprids en ordentlig och omfattande kännedom om oem.

För att stimulera intresset för placering i börsnoterade aktier har under senare år en ganska omfattande marknadsföring bedrivits bl a genom näringslivet inklusive bankerna och genom aktiesparsamnnanslutningar av olika slag. Massmedia har också ägnat dessa frågor betydande uppmärksamhet. Ur samhällsekonomisk synpunkt är det angeläget att en motsvarande marknadsföring och uppmärksamhet ägnas åt nnöJligheterna för riskkapitaltillskott till demindre och medelstora företagen.

Marilcnadsföring 293

En central roll bör bankerna härvid kunna spela. Ue svarar för aktiefondernas, aktiesparfondernas och en rad andra instituionella finansiärers placeringar. De lämnar också en omfattande placeringsrådgivning till allmänheten. Samtidigt fungerar de som huvudsakliga rådgivare till företagen i deras finansiella planering. Bankerna är alltså i hög grad involverade i de informationsflöden och beslutsprocesser som påverkar de aktuella kapitalförsörjningsfrågorna.

Utredningen, som haft samråd med företrädare för bankerna, har förstått att det finns en positiv inställning hos bankerna till att genom en ökad spridning av information och kunskap stimulera intresset för riskkapitaltillskott till mindre och företag. Ett väsentligt led häri blir

medelstora

att föra ut denna kunskap också till de lokala bankkontoren.

Utredningen har tidigare också pekat på den banbrytande och opinionsbildande effekt som olika andra institutionella finansiärer kan ha i detta sammanhang.

En väsentlig uppgift som opinionsbildare och informationsrådgivare åvilar näringslivets olika organisationer. Utredningen har inhämtat att man inte minst från de mindre och medelstora företagens egna intresseorganisationer såsom SHIO-Familjeföretagen och Svenska Företagares Riksförbund, kommer att aktivt verka för att stimulera intresset för olika former av riskkapitaltillskott till mindre och medelstora företag.

Utredningen har övervägt om härutöver erfordras särskilda åtgärderi informationssyfte. Med hänsyn till kapitalförsörjningens samhällsekonomiska betydelse och till att det rör sig om ett ganska invecklat problem- och regelkomplex har utredningen kommit fram till att sådant behov föreligger. Utredningen, som sneglat bl a på kampanjen för lönspa-

294 Marknadsföring

rande och starta-eget-kampanjen föreslår att någon form av liknande upplysnings- och propagandaverksamhet genomförs.

Denna upplysningskannpanj bör ledas av en för ändamålet bildad arbetsgrupp i vilken bör ingå företrädare för berörda departement och myndigheter, utvecklingsfonderna, näringslivet samt bankerna.

Utredningen har anledning räkna med att näringslivsorganisationer och banker kommer att bidraga till kampanjens finansiering. Härutöver föreslår utredningen ett tillskott av statliga medel. Storleken av det erforderliga tillskottet blir till stor del beroende av kampanjens uppläggning. Ned ledning av kostnaderna för andra upplysningskampanjer föreslår utreningen att statliga medel anvisas i storleksordningen tre miljoner kr.

13. STATSFIhANSIELLA KOSTNADER M M

De av utredningens förslag föranledde direkta kostnaderna för statens del till ca tre miljoner kr, som skulle uppgår anslås till och för att en upplysnings- propagandakampanj stimulera intresset för olika former av riskkapitaltillskott till mindre och medelstora företag.

Att exakta beräkningar över vad andra förslag som ge några fram kommer att kosta är däremot vanskliutredningen lägger gare.

föreslår att utvidga rätten till sparskattere- Utredningen duktion till att omfatta placeringar i mindre och medelstora Vid införandet av lagen om skattereduktion för akföretag. papper beräknades bortfallet av tieutdelning på börsnoterade skatteintäkter till ca 200-250 miljoner kr. Då man skall bedöma effekterna av en utvidgning av rätten till skattereduktion bör man ha i minnet att en del sparare luar placeringar i såväl börsnoterade som icke börsnoterade företag och därför inte alls eller endast i begränsad nsán kan utnyttja den rätten. Vidare kan man räkna med att det i någon utvidgade mån sker en omfördelni ng mellan placeringar i börsnoterade och icke börsnoterade företag, vilket inte heller leder till

ökat skattebortfall. Med all säkerhet kommer dock en

något viss av det reduktionsberättigade underlaget att ske. ökning Samtidigt räknar dock utredningen ned att utdelning-sbenägenheten kommer att öka hos mindre och medelstora företag, vilket verkar i uxotsatt riktning och medför ökade skatteintäkter. Utredningen bedömer därför att den skattemässiga nettoeffekten för statsverket kommer att bli ganska marginell, inte 2b miljoner kr år. och uppskattningsvis överstiga per

296 Kostnader

Detta bör mer än kompenseras av den indirekta av ökning skatteunderlaget som en ökad ekonomisk aktivitet hos mindre och medelstora företag beräknas uedföra.

Aktiesparfonderna beräknas för detta år medföra ett skattebortfall pâ ungefär 400 :miljoner kr. Det ytterligare kapital som skulle placeras i aktiesparfonderna som följd av utredningens förslag kommer troligen att vara av mindre omfattning. Den huvudsakliga effekt som utredningen velat uppnå är ju att aktiesparfonderna skall få placera även i mindre och medelstora företag. Utredningen anser därför att merkostnaden i form av uteblivna skatteintäkter av detta på grund förslag oör bli obetydliga.

Vad därefter gäller förslaget om inrättande av särskilda investmentbolag för mindre och medelstora företag, Ti llväxt-

invest, innebär utredningens förslag bl a att staten i för-

sta hand skall lämna garantier för upplänat Staten kapital. åsamkas häri genom utgifter endast i den :nån garantierna behöver infrias. Det finns givetvis en viss risk att så kan behöva ske till av att en del följd av de nyinrättade investmentbolagen misslyckas. uessa fall kommer att vara utspridda över ett antal är. De genomsnittliga årliga kostna- - om nâgra - bör därmed bli derna för statsverket marginella.

Detsamma gäller kostnaderna för de särskilda investeringsavdrag för i Tillväxtinvest placeringar som utredningen förespråkar. Om de samlade i Tillegenkapitalsatsningarna växtinvest efter ett antal år när en storleksordning av 50-100 miljoner kr skulle de årliga som föreslås avdragen bli utspridda i tiden mellan uppgå till 5 och 10 miljoner kr och de åtföljande skatteeffekterna till hälften, eller 2,5- 5 miljoner kr.

Ue statsfinansiella kostnaderna för övri ga förutredningens slag beräknas bli (Jbetydliga.

14. IKRAFTTRÄUANDE

Utredningen lägger fram vissa förslag, till lag-ändringar. l nägra fall innebär utredningens förslag att ändringar i adulinistrativ ordning,- är tillräckliga.

Utredningen anser det angeläget att de föreslagna åtgärderna kan genomföras snarast. En lämplig tidpunkt bör vara den 1 juli 1982. Med hänsyn till de bestänunelser som gäller för aktiesparfonder och rätten till att âtnguta sparskattereduktion föreslås att utredningens förslag om ändring i aktiefondslagen och lagen om aktiesparfonder skall träda i kraft den 1 april 1982.

298 S()lJ 1981:95

SPtCIALIVIOTIVERING TILL LAGFÖRSLAGEN

Lag om ändring i aktiefondslagen

Bestämmelserna om fondbolagens rätt att till aktiefond förvärva värdepapper återfinns i 19 g aktiefondslagen. Enligt huvudregeln skall medel som tillförs aktiefond placeras i värdepapper, som är noterade på Stockholms fondbörs eller utländsk fondbörs.

Utredningens förslag innebär en utvidgning så att fondbolaget till aktiefonden även äger förvärva icke börsnoterade värdepapper. Uenna utvidgning har i lagtexten införts som ett särskilt nytt stycke.

Utredningen anser det pâkallat att göra en uppräkning av de slag av värdepapper som fondbolaget kan förvärva i mindre och Inedelstora företag. Utredningen har i detta avseende haft som förebild den definition som återfinns i lagen om Stockholms fondbörs.

Vidare har i lagtexten den redaktionella ändring gjorts att lista utgiven av sammanslutning av svenska fondkommissionärer borttagits med hänsyn till att listan upphör den l Januari 1982.

Specialmotivering till lagtexten 299 Åâ

Utredningen har då det gäHer att bestämma ett värde på de värdepapper fondboiaget kan komma att förvärva bedömt att det inte aHtid är möjiigt att ha ett eniigt gängse begrepp tiilgängiigt marknadsvärde. Utredningen har därför föresiagit att ett annat värde, som kan vara anskaffningsvärdet eller det värde som föreslagits av en iänsstyreise, bör kunna godtas. Detta värde bör också accepteras som deivärde vid beräkning av värdet på fondandei. För att inte bara marknadsvärdet skaH vara godtagbart bör i 30 § införas det föresiagna tiilägget.

Lag om ändring i iagen om aktiesparfond

LG.

Utredningens förslag är att utöka jämväi aktiesparfondernas piaceringsrätt tiil icke börsnoterade värdepapper. Utred-

ningen anser att då det gäHer mindre och medelstora icke

börsnoterade företag bör aktiesparfonderna få förvärva samma siags värdepapper som gäller för aktiefonderna. Dessa värdepapper bör också högst få utgöra tio procent av aktiesparfondens totaia värdepappersinnehav,om det inte gäHer värdepapper med samma utfärdare.

Lag om ändring i iagen om skattereduktion för aktieutdeining

2_§

I utredningsförsiaget har framförts att starka rättviseskäi taiar för att iåta utdeining från aHa aktieboiag omfattas av 1agen om skattereduktion pâ utdeining. Utformningen av lagförsiaget :nedför att den i iagen upptagna inskränkningen tiH börsnoterade aktier utgår.

Utredningen har också föresiagit att den avkastning på kapital som anstäHda i ett företag iâter innestâ i företaget bör omfattas av skattefördeiar. En sådan avkastning bör jämstäHas med aktieutdei ni ng. Utredningen föresiär därför att ett andra stycke tiHäggs i 2 § iagen om skattereduktion för akti eutdei ni ng.

Statens offentliga 1981 utredningar

Kronologisk förteckning

. HS 90: Hälsoriskar. S. . Kooperationen i samhället. I. . HS 90: Ohälsa och vårdutnyttjande. S. . Familjepensionen. S. HS 90: Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. S. . Familjepensionen. Sammanfattning. S. HS 90: utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta . Samhället och samlingslokalerna. Bo. arbetet. S. . Våldtäkt, Ju. . Ny arbetstidslag. A. . Svenska kyrkans gudstjänst. Band 5. Kyrkliga handlingar. . Översyn av lagen om församlingsstyrelse. Kn. Kn. . Lag om vård av missbrukare i vissa fall. S. . Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 3. Kyrkliga handlingar, . Översyn av sjölagen 1. Ju. Vägen in ikyrkan. Dop. konfirmation, kommunion - aktuella . Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. U. liturgiska utvecklingslinjer. Kn. . Datateknik i verkstadsindustrin. l. 67. Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 4, Kyrkliga handlingar. . Datateknik i processindustrin. l. Äktenskap och vigsel i dag - Liturgiska utecklingslinjer. . lnrikesflyget under 1980-talet. K. Kn. . Närradio. U. . Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 5. Kyrkliga handlingar. . Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m. Kn. Döendet, döden och begravningsgudstjänsten. Kn. . Grundlagsfrågor. Ju . Pris på energi. l. . Film och TV i barnens värld. U. . Arbete eller pensionering. A. . Industrins datorisering. A, . Prostitutionen i Sverige. S. . Minskat tobaksbruk. S. . Att avveckla en kortsiktig stödpolitik. I. . Översyn av radiolagen. U. . Landskapsinformation under 1980-talet. Bo. . Omprövning av samvetsklausulen. Kn. . Från hyresrätt till bostadsrätt. Bo. . Internationellt patentsamarbete Ill. H. . Länsrätternas målområde - administrativ tvåpartsprocess. . Sjukersättningsfrågor. S. Kn. . Tekniska hjälpmedel för handikappade. U. . Företagshypotek. Ju. . Socialförsäkringens datorer. S. . Hyresrätt 3. Ju. . Bra daghem för små barn. S. . Löntagarna och kapitaltillväxten 6. E. . Omsorger om vissa handikappade. S. . Löntagarna och kapitaltillväxten 7. E. . Omsorger om vissa handikappade. Sammanfattning, lag- . Arrenderätt 2. Ju. förslag, specialmotiveringar. S. . Skogsindustrins virkesförsörjning. l. . Turism och friluftsliv. Det centrala myndighetsansvaret. . Samhällets räddningstjänst. Kn. Jo. . Punkskatter och prisregleringsavgifter. Del 1. Redovisning, . Forskningens framtid. U. Beslut. Uppbörd, Kontroll. B. . Forskarutbildningens meritvärde. U. 84. Punktskatter och prisregleringsavgifter. Del 2. Författnings- . Avtalsvillkor mellan näringsidkare. Ju. förslag. B. . Fluor i kariesförebyggande syfte. S. 85. Äktenskapsbalk. Ju. . Effekter av investeringar utomlands. I. 86. Svenskundervisning för vuxna invandrare. Del 1. Övervä- . Fristående skolor för skolpliktiga elever. U. ganden och förslag. A. . Sjukresor. S. 87. Svenskundervisning för vuxna invandrare. Del 2. Kartlägg . Begravningsverksamheten. Kn. ning av nuläget. A. . Företags obestånd ll. B. 88. Ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan. Kn. . Om hets mot folkgrupp. A. 89. Ekonomisk utjämning inom svenska kyrkan. Bilagor. Kn. . Svenk krigsmaterielexport. H. 90. Frivård. Ju. . Prisreglering mot inflation? H. 91. ställföreträdare för fastighetsägare i vissa fall. Ju. . Prisreglering mot inflation? Bilagor 1-6. H. 92. Villkorlig frigivning. Ju. . Prisreglering mot inflation? Bilagor 7-12. H. 93. Inomregional skatteutjämning. Kn. . De internationella investeringarnas effekter. I. 94. Energisamverkan-stat, kommun, näringsliv. I. . Löntagarna och kapitaltillväxten. Slutrapport. E. 95. Tillväxtkapital. E. . Nya medier - text-TV, teledata. U. . Ändringar i förvaltningslagen. Ju. . Hyresgästinflytande på målning och tapetsering. Bo. . Telubaftâren. Ju. . Den svenska psalmboken. Band 1. Kn. . Den svenska psalmboken. Band 2. Kn. . Den svenska psalmboken. Band 3. Kn. . Den svenska psalmboken. Band 4. Kn. . Stockholms kommunala styrelse. Kn. . Kooperativa företag. I. . Video. U. . Bibeln. Nya testamentet. U. . Djurens hälso- och sjukvård. Jo. . Samverkan vid uppgiftslämnande. B. . Datateknik i industriproduktionen. I.

Statens utredningar 1981

offentliga

Systematisk förteckning

ustitiedepartementet Jordbruksdepartementet versynav sjölagen1. [8] Turism och friluftsliv. Detcentralamyndighetsansvaret.[28] rundlagsfrågor,[15] Djurenshälso»och sjukvård.[57] vtalsvillkormellan näringsidkare,[31] ndringar i förvaltningslagen.[46] Handelsdepartementet alubaffären.[48] Internationelltpatentsamarbetelll, [21] åldtäkt.[64] Svenskkrigsmaterielexpon.[39] jretagshypotek.[76] Prisregleringskommittén.1. Prisregleringmot inflation? [40] 2. yresrätt3. [77] Prisregleringmot inflation?Bilagor1-6,[41]3. Prisregleringmot rrenderätt2, [80] inflation?Bilagor7-12. [42] ktenskapsbalk.[85] rivård.[90] Arbetsmarknadsdepartementet tällföreträdareför fastighetsägarei vissafall. [91] illkorlig frigivning. [92] Ny arbetstidslag.[5] Industrinsdatorisering.[17] Socialdepartementet Om hetsmot folkgrupp. [38] Arbeteeller pensionering.[ 0] älso-ochsjukvårdinför90-talet.1.Hälsorisker.[1]2.Ohälsaoch för vuxnainvandrare.Del SFl-kommittén.1.Svenskundervisning årdutnyttjande. [2] 3. Hälso- och sjukvård i internationellt 1, övervägandenoch förslag. [86] 2. Svenskundervisningför erspektiv.[3] 4. utgångspunkteroch riktlinjer för det fortsatta vuxna invandrare.Del 2. Kartläggningav nuläget.[87] rbetet.[4] ag om vård av missbrukarei vissafall. [7] Hinskattobaksbruk.[18] Bostadsdepartementet ijukersättningsfrågor.[22] Hyresgästinflytandepå målningoch tapetsering.[47] iocialförsäkringensdatorer. [24] Samhälletoch samlingslokalerna.[63] lra daghemför små barn. [25] Landskapsinformationunder 1980-talet,[73] imsorgskommittén.1.Omsorgerom vissahandikappade.[26] Frånhyresrätttill bostadsrätt.[74] . Omsorgerom vissa handikappade.Sammanfattning,lagförlag, specialmotiveringar.[27] Industridepartementet luor i kariesförebyggandesyfte. [32] Data-och elektronikkommittén.1. Datatekniki Verkstadsinduijukresor.[35] strin. [10] 2. Datatekniki processindustrin.[11] 3. Datatekniki enslonskommittém1.Familjepensionen.[61]2. Familjepensioindustriproduktionen.[59] len.Sammanfattning.[62] 1.Effekterav investeringarutom- Direktinvesteringskommittén. rostitutionen i Sverige.[71] lands.[33] 2. Deinternationellainvesteringarnaseffekter.[43] Kooperationsutredningen. 1.Kooperativaföretag.[54]2.Koope- (ommunikationsdepartementet rationeni samhället.[60] nrikesflvgetunder 1980-talet.[12] Prispå energi.[69] Att avvecklaen kortsiktigstödpolitik.[72] Ekonomidepartementet Skogsindustrinsvirkesförsörjning.[81] .öntagarnaoch kapitaltillväxten.1. Löntagarnaoch kapitaltill- Energisamverkan-stat, kommun,näringsliv, [94] /äxten.Slutrapport.[44] 2. Löntagarnaoch kapitaltillväxten6. 78] 3. Löntagarnaoch kapitaltillväxten7. [79] Kommundepartementet Iillväxtkapital.[95] Översynav lagenom församlingsstyrelse.[6] Reformeratkyrkomöte,kyrklig lagstiftningm. m, [14] Budgetdepartementet Omprövningav samvetsklausulen.[20] iöretagsobeståndll, [37] Begravningsverksamheten. [36] Samverkan vid uppgiftslämnande.[58] 1969års psalmkommitté.1. Densvenskapsalmboken.Band1. unktskatteutredningen1.Punktskatterochprisregleringsavgif- [49] 2. Den svenskapsalmboken.Band2. [50] 3. Den svenska er, Del 1. Redovisning, Beslut, Uppbörd, Kontroll, [83] 2. psalmboken.Band3. [51]4. Densvenskapsalmboken.Band4. *unktskatteroch prisregleringsavgifter.Del 2, Författningsfön [52] slag.[84] Stockholmskommunalastyrelse.[53] 1968årskyrkohandbokskommitté.1.Svenskakyrkanshandbok. Jtbildningsdepartementet Band5.Kyrkligahandlingar,[65]2. Svenskakyrkansgudstjänst. Enhetligthuvudmannaskapför högskolan.[9] Bilaga3. Kyrkligahandlingar.Vägenin i kyrkan.Dop,konfirmadärradio.[13] tion, kommunion- aktuellaliturgiska utvecklingslinjer.[66] 3. :ilm och TV i barnensvärld. [16] Svenskakyrkansgudtjänst.Bilaga4. Kyrkligahandlingar.Äktenjversyn av radiolagen.[19] skap och vigsel i dag - Liturgiska utvecklingslinjer. [67] 4. Tekniskahjälpmedelför handikappade.[23] Svenska kyrkans gudstjänst. Bilaga 5. Kyrkliga handlingar. Jtredningenom forskningensoch forskarutbildningenssitua- Döendet,döden och begravningsgudstjänsten.[68] ion. 1. Forskningensframtid. [29] 2. Forskarutbildningens Länsrätternasmålområde- administrativtvåpartsprocess.[75] neritvärde. [30] Samhälletsräddningstjänst.[82] :riståendeskolorfor skolpliktigaelever. [34] Kyrkofondsutredningen.1.Ekonomiskutjämninginom svenska \lya medier- text-TV,teledata.[45] kyrkan. [88] 2. Ekonomiskutjämning inom svenska kyrkan. Video.[55] Bilagor.[89] Bibeln.Nyatestamentet.[56] Inomregionalskatteutjämning.[93]

Anm.Siffrorna inom klammerbetecknarutredningarnasnummer i den kronologiskaförteckningen.

i IK*

LiberFör|ag ISBN 91-38-06603-3

Allmänna Förlaget ISSN 0375-25OX