Församlingen i framtiden

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

örsamljnge

Iramt 1de

-ctt diskussionsbctänkandc om svcnska

kyrkans

lokala från

organisation

1982 års

kyrkokommitté

ê Statens

offentliga utredningar

%§@ 1983:55 @

Civildepartementet

i

Församlingen

framtiden

Betänkande av års

1_982 Kyrkokommitté

Stockholm 1983

Foto omslag Lennart Jonson ISBN 91-38-07868-6 ISSN 0375-250X mlnab/gonb Stockholm 1983 76160

Innehåll

1 Introduktion 1.1 Kyrkokommitténs tillkomst 1.2 Direktiven . . . . 1.3 Utredningens sammansättning

F-\D\OOO®LI|UIUI

1.4 Varför ett diskussionsbetänkande? 1.5 Kommittén i den kyrkopolitiska debatten 1.6 Om betänkandet . 1.7 Utredningsarbetet går vidare r-I

2 Så här ser det ut idag . . . . 13 2.1 Svenska kyrkans lokala organisation 13 2.2 Befolkningsutvecklingen i kyrkliga kommuner 19 2.3 De kyrkliga kommunernas finanser 23 2.4 Samfällighetsbildningar 28 2.5 Tjänster och tjänsteorganisation 30

3 Församling . . . . 41 3.1 Församlingsbegreppet . . . . . . 41 3.2 Församlingsarbetet och dess framtida utveckling 48 3.3 Folkbokföringen 3.4 Begravningsverksamheten 68

4 Problem med den nuvarande lokala strukturen 73 4.1 Problem från teologiska utgångspunkter 73 4.2 Problem från ekonomiska utgångspunkter 79 4.3 Problem med tjänsteorganisationen 84

5 Modeller för

framtiden 89

5.1 Att arbeta med modeller 89 5.2 Principer för en reform . . . . . . . . . . 90 5.3 Lokal organisation - nuvarande ordning och några alternativa modeller . . . . . . . 93 5.4 - Tjänsteorganisationen några modeller 106

6 Den framtida kyrkomusikerorganisationen m.m. . . . . 113

6.1 . . . . . . . . . . . 113 Kyrkomusikerutredningen 6.2 Utredningens direktiv . . . . . . . . . . . . 113 6.3 Preliminära ställningstaganden . . . . . . . . . 114

. . . . . . . . . . . . . . . . . 121 Bilaga -tabeller

För detta avsnitt svarar kyrkomusikerutredningen.

1 Introduktion

1.1 Kyrkokommitténs tillkomst

Under lång tid har från kyrkligt håll krav rests på en utredning av de kyrkliga strukturfrågorna på lokalplanet. Bland annat har detta krav kommit från kyrkomötet, som 1982 konstaterade att en strukturreform är ofrånkomlig. Likaså har Svenska Kyrkans Församlings- och Pastoratsförbund dels principiellt konstaterat att det finns behov av strukturförändringar, dels krävt en utredning av strukturfrågorna. I december 1982 beslutade regeringen tillsätta en kommitté för att utreda svenska kyrkans struktur på lokalplanet. Beslutet innebar dessutom att den särskilda utredning om grunderna för den prästerliga tjänsteorganisationen i pastoraten (prästtjänstkommittén) som då nyligen inletts inlemmades i den nya kommittén. Samma beslut fattades beträffande kyrkofondsutredningen. Denna hade slutfört arbetet med sitt huvuduppdrag, men hade vissa frågor rörande det ekonomiska utjämningssystemet för kyrkliga kommuner kvar att behandla. I båda fallen konstaterade regeringen att kommittéernas uppdrag var av den karaktären att de låg så nära den nu igångsatta strukturutredningens uppdrag att en samordning var nödvändig. Till kommittén fördes också vissa frågor som aktualiserats av riksdagen, beträffande dels begravningsverksamhetens kostnader, dels kyrkoherdens ställning i kyrkorådet. Man aviserade också att det fortsatta arbetet med reglerna för tillsättning av prästtjänster skulle komma att föras till kommittén. Kommittén har antagit namnet 1982 års kyrkokommitté.

1.2 Direktiven

Så här motiverade regeringen att man nu tillmötesgick de kyrkliga kraven på en utredning om kyrkans struktur på lokalplanet:

Frågorna om svenska kyrkans yttre och inre organisation har länge debatterats. Kritik

mot rådande förhållanden har framförts i olika sammanhang under årens lopp. I awaktan på utgången av det sedan år 1958 bedrivna utredningsarbetet i statkyrkafrågan har emellertid åtskilliga krav på angelägna reformer för församlingslivet fått stå tillbaka. Efter det att 1979 års allmänna kyrkomöte hade avvisat ett av regeringen framlagt förslag om ändrade relationer mellan staten och svenska kyrkan, tillsattes utredningar för ett antal delfrågor. Deras arbete har gett underlag för förslag till väsentliga

6 Introduktion

reformer av kyrkans yttre organisatoriska förhållanden inom ett bevarat samband med staten. Jag syftar på de under innevarande år beslutade reformerna beträffande den kyrkliga lagstiftningen och kyrkomötet liksom på kyrkofondens vidgade användning för en inomkyrklig ekonomisk utjämning. Reformerna har väsentligen angripit kyrkans organisatoriska och ekonomiska problem på riksplanet. Där har svenska kyrkan nu utrustats med organ som tidigare har saknats för att kyrkan själv skulle kunna ta ansvar för väsentliga sidor av sin verksamhet. Genom kyrkofondens nya funktion ges också möjlighet att fördela de ekonomiska bördorna för verksamheten mera rättvist mellan församlingarna. Det är värdefullt att möjligheter har skapats för en inomkyrklig ekonomisk utjämning i en tid då statens ekonomiska resurser inte på samma sätt som hittills kan tas i anspråk för stöd åt kommunerna. Samtidigt kräver den nya situationen att de kyrkliga kommunernas organisatoriska och ekonomiska problem också angrips från grunden. Det är inte rimligt att en del kyrkliga kommuner behåller föråldrade strukturer på andra kyrkliga kommuners bekostnad. l ett skede av resursknapphet måste också förutsättningarna för den lokala kyrkliga verksamheten omprövas. Önskemålen om en översyn av kyrkans strukturfrågor på lokalplanet bör därför nu tillgodoses.

Det avsnitt av direktiven som behandlar utredningsuppdraget citeras i sin helhet:

En översyn av kyrkans struktur på lokalplanet bör i första hand syfta till att finna lämpligaformer för att bilda ekonomiskt och befolkningsmässigt bärkraftiga enheter, som kan utgöra underlag för en differentierad och målinriktad kyrklig verksamhet på lokalplanet. Samtidigt bör i princip församlingen och dess kyrka alltjämt kunna utgöra bas för prästernas och deras medarbetares församlingsvårdande verksamhet. Befolkningsutvecklingen, ändrade geografiska förhållanden m.m. kan dock i särskilda fall motivera uppbrott från det historiskt givna. Det moderna samhället uppvisar en betydligt större rörlighet hos befolkningen än det samhälle i vilket våra församlingar ursprungligen bildades. Inom ramen för nuvarande prästerliga tjänsteorganisation har möjligheter skapats att tillgodose personalbehovet på orter med säsongvis starkt ökad fritidsbefolkning. Andra förhållanden har inte i lika hög grad beaktats, t.ex. den omfattande dagbefolkningen i storstädernas cityförsamlingar eller studieorternas stora tillskott av tillfälligt inflyttade ungdomar. Sådana företeelser visar att den nuvarande territoriella församlingsstrukturen inte alltid svarar mot de krav som utvecklingen ställer. Det är möjligt att man här bör söka sig mot friare strukturer. Ett exempel på sådana utgör de former i vilka man har sökt tillgodose behovet av ñnskspråkigt församlingsarbete bland invandrare inom svenska kyrkans ram. För detta arbete har prästerliga tjänster fått inrättas utan en hård låsning till den territoriella församlingsorganisationen. En annan möjlighet kan vara att låta mera bärkraftiga strukturer av samfällighetsmodell eller något organ på stiftseller kontraktsplan ta över ansvaret för vissa delar av den församlingsvårdande verksamheten, som en lokal församling saknar egna resurser för. Kommittén bör förutsättningslöst pröva olika tänkbara modeller för en bredare samverkan på lokalplanet. I de flesta fall torde de nuvarande pastoraten vara den minsta tänkbara enheten för sådan samverkan. I utredningsarbetet bör också uppmärksammas frågorna om vem som skall bära kostnaderna för de olika delarna av den kyrkliga verksamheten och vilka organ som bör utöva den kyrkokommunala beskattningsrätten. De tidigare berörda frågorna om ansvaret för kostnaderna för begravningsverksamheten bör uppmärksammas i detta sammanhang. Sambandet med den ekonomiska utjämning som sker via kyrkofonden bör särskilt studeras med hänsyn till det nya utjämningssystemets effekter för strukturrationaliseringen.

Introduktion 7

Slutligen skall här citeras ett avsnitt ur de direktiv som ursprungligen gavs till prästtjänstkommittén och som numera gäller 1982 års kyrkokommitté:

Utredningen bör ta sin utgångspunkt i en kartläggning av vilka arbetsuppgifter som skall anses höra till en kyrkoherdes och till övriga prästers speciella funktion i församlingen mot bakgrund av bl.a. den avlastning av uppgifter som har skett genom ökad lekmannamedverkan. Man kan här också anknyta till sådana tidigare försök som har gjorts i den riktningen, t.ex. i den förutnämnda undersökningen Präst i svenska kyrkan”. Man har också försökt att på grundval av arbetstidsstudier beräkna tidsåtgången för de olika arbetsmoment som omfattas av de prästerliga tjänsteåliggandena. Utredningen bör överväga om sådana schabloniserade beräkningar av tidsåtgången för de prästerliga arbetsinsatser som krävs i ett enskilt pastorat kan utgöra ett tillfredsställande underlag för tilldelningen av prästtjänster i pastoratet. I varje fall bör en beräkningsmetod eftersträvas, som bättre än den nuvarande tar hänsyn till de olika arbetsuppgifter som följer av befolkningens åldersstruktur och andra speciella förhållanden i pastorat av olika karaktär. l det sammanhanget har utredningen att beakta behovet av särskilda tjänster för andlig vård vid sjukhus och vid omsorgsvårdens institutioner. Utredningen bör också överväga en möjlighet att med jämna mellanrum och vid uppkommande ledighet på en tjänst ompröva tjänsteorganisationen med hänsyn till ev. ändrade förhållanden i pastoratet. I samband härmed aktualiseras frågan om relationen mellan ordinarie och icke ordinarie tjänster i den församlingsprästerliga organisationen. Utredningen har att utgå från att de ordinarie tjänsterna skall ersättas med extra ordinarie tjänster, såsom har skett beträffande det stora flertalet övriga statligt reglerade tjänster. Detta förutsätter ändring i gällande lagstiftning. Av min tidigare redovisning av förekomsten av församlingsmedarbetare med annan specialutbildning än prästens framgår att den numera har en sådan omfattning att en utredning om tjänsteorganisationen i pastoraten inte bör begränsas till att avse enbart prästtjänsterna. Jag delar den av Svenska kyrkans personalförbund framförda meningen att en översyn bör innefatta även de kyrkokommunalt anställda medhjälparna i församlingsvården. Frågan om diakonins ställning i svenska kyrkan har länge varit olöst. Samtidigt kan man konstatera att diakonitjänsterna på många håll utgör ett viktigt komplement till prästernas arbetsinsatser i församlingarna. Jag finner det därför angeläget att utredningen överväger i vilka former sådana tjänster kan inrymmas i den kyrkliga tjänsteorganisationen och om de eventuellt kan utgöra alternativ till ytterligare prästtjänster i pastoraten utöver kyrkoherdetjänsterna. Därvid bör innehållet i diakonitjänster av olika slag närmare preciseras. Därigenom skulle man också få en utgångspunkt för planering av utbildningen av diakoner och diakonissor med hänsyn till församlingarnas behov. En klar tendens i kyrkolivet under senare år har varit att ge lekmännen och församlingens förtroendevalda ökat inflytande när det gäller att utforma riktlinjer för församlingens arbete. I utredningsarbetet bör därför undersökas om inte tjänsteorganisationen i pastoraten, som nu fastställs av regeringen enligt generella normer, i större utsträckning kan grundas på pastoratens och domkapitlens gemensamma överväganden utifrån egna bedömningar av de enskilda församlingarnas behov och de tillgängliga personalresurserna. Det skall också stå utredningen fritt att föreslå sådana tjänster i stift eller kontrakt som på lämpligt sätt kan utgöra en komplettering av eller ersättning för tjänster i de enskilda pastoraten. Att helt överlämna åt pastoraten eller stiften att besluta om tjänsteorganisationen kan dock visa sig svårt med hänsyn till kravet på en rättvis och jämn fördelning av personalresurserna. Bl.a. av detta skäl bör det också i fortsättningen ankomma på kyrkoledningen i stiftet - biskop och domkapitel - att rekrytera och förordna präster

8 Introduktion

till tjänst i församlingarna och fullgöra arbetsgivarfunktionen beträffande dem. Utredningen bör överväga hur diakonitjänsterna i detta sammanhang skall kunna infogas i den kyrkliga organisationen och vilka förpliktelser som bör följa av vigningen till diakon eller diakonissa. Frågan om vilka sekretessbestämmelser som bör gälla i deras bör vidare uppmärksammas i detta sammanhang.

verksamhet

1.3 Utredningens sammansättning

Ledamöter i 1982 års kyrkokommitté är Sören Ekström, i sakkunnig civildepartementet (s, ordförande), riksdagsledamöterna Georg Andersson (s), Karl B00 (c), Wiwi-Anne Cederqvist (s) samt direktör Urban Gibson (fp), Överförmyndare Lars Rydje (s) och konsulent Göran Åstrand (m). Sakkunniga är biskop Per-Olov Ahrén, departementsråden Rune Bergsten, Göran Göransson och Ingvar Hjelmqvist, förbundsdirektör Sture Johansson

samt rådman Tom Thyblad. Experter är utbildningssekreterare Gunnar

Edqvist, domprost Karl-Gunnar Grape, kyrkoherde Sven Lenhoff, kammarråden Carl-Einar Nordling och Gösta Nyquist, studierektor Gudrun Persson, komminister Anne Stridh samt avdelningschef Göte Wallin. Kommitténs huvudsekreterare är rektor KG Hammar. I sekretariatet arbetar också Tom Därtill har Gunnar Thyblad. Edqvist medverkat vid tillkomsten av avsnitt 2.5. I kommitténs sammanträden deltar ledamöter, och sekretarisakkunniga at. Experterna deltar däremot normalt inte i dessa sammanträden. Deras arbete är i stället förlagt till de två expertgrupper som knutits till kommittén. I dessa båda gruppers arbete deltar också de sakkunniga. Den ena av dessa arbetar med dels frågor av teologisk expertgrupper karaktär, dels de frågor som rör tjänsteorganisationen. Denna expertgrupp leds av Per-Olov Ahrén. Den andra arbetar med ekonomigruppen och strukturfrågor och leds av Sture Johansson.

1.4 Varför ett diskussionsbetänkande?

Vi inledde vårt arbete under våren 1983. Det första sammanträdet var i mars. Den tid som hittills förflutit har ägnats åt beskrivning av dagsläget, analys av de problem som finns i dag och en mycket preliminär diskussion kring vilka alternativ som står till buds om man vill lösa de problem som i dag kan finnas i många församlingar. Det är viktigt att betona att kommittén inte tagit ställning till mer än vad som framgår av detta betänkande. Som påpekas i inledningen till kapitel 5 innebär den redovisning av modeller för framtiden som sker där inte några förslag från vår sida. Modellerna är konstruerade så, att de skall kunna stimulera en konstruktiv diskussion kring strukturfrågor och tjänsteorganisation. Vi har bedömt det angeläget att redan nu, i ett skede av tidigt utredningsarbetet, ge lokala och regionala kyrkliga organ, kyrkliga myndigheter i övrigt samt kyrkliga och andra organisationer möjlighet att påverka arbetets fortsatta inriktning. De frågor som utreds är både svåra och

Introduktion 9

känsliga. Bland dem som praktiskt arbetar med det dagliga kyrkliga arbetet känner man väl till både för- och nackdelar med den kyrkliga indelning, ansvarsfördelning och tjänsteorganisation som vi har i dag. Den kunskapen är viktig att föra in i utredningsarbetet. En utredning om kyrkans lokala strukturfrågor kan väcka starkt delade känslor. Dels kan man på en del håll väcka förhoppningar till liv om genomgripande förändringar i den nuvarande organisationen. Dels kan man väcka oro hos dem som just i sin egen bygd är starkt fästa vid den ordning vi hari dag. Enighet råder i kommittén om att det finns strukturproblem som gör det nödvändigt att vidta någon typ av åtgärder. Dessa strukturproblem är förknippade med såväl storstädernas mycket stora församlingar som de mycket små församlingarna. Hur omfattande åtgärder som bör vidtas och hur de bör utformas har vi inte tagit ställning till. Men enighet råder också om att inga sådana åtgärder bör vidtas som slår sönder en i dag fungerande

församlingsgemenskap. Gudstjänstliv och övrig församlingsvård skall inte

av de förslag till ågärder som utredningen kan komma att påverkas negativt föreslå. Vi faller därvid tillbaka på direktivens formulering att församlingen och dess kyrka alltjämt skall kunna utgöra bas för prästernas och deras medarbetares församlingsvårdande verksamhet. Den lokalt förankrade församlingsverksamheten är ovärderlig för kyrkan.

1.5 Kommittén i den

kyrkopolitiska debatten

Vi utför inte vårt arbete i ett lufttomt rum. Tvärtom: I dag är den kyrkopolitiska aktiviteten betydande. Kyrkomötesreformen håller på att tas nya initiativ av vikt. Så har t.ex. svenska kyrkans genomföras. Samtidigt centralstyrelse helt nyligen tillsatt den av kyrkomötet beslutade utredningen om formerna för medlemskap i svenska kyrkan. I förhållande till kyrkomötesreformen finns knappast några samordningsproblem eller konfliktorsaker. En diskussion om strukturfrågor och tjänste-

organisation får väl snarast ses som

en naturlig uppföljning av de reformer som skett på det centrala planet. Vad gäller så skulle

medlemskapsfrågorna en förändring av sådan

innebörd, att antalet medlemmar i svenska kyrkan - och därmed också i - under församlingarna kort tid drastiskt minskar, självfallet på ett avgörande sätt påverka den diskussion som förs i vårt betänkande. Vi har emellertid

utgått från att några sådana förändringar inte kommer att vidtas.

Från olika håll har betonats behovet av försiktighet i arbetet med

medlemskapsfrågoma. Vi har mot denna bakgrund gjort den bedömningen

att

utredningen om reglerna för medlemskap inte kommer att påverka den

fortsatta strukturdiskussionen.

1.6 Om betänkandet

Det diskussionsbetänkande

som vi nu lägger fram speglar det arbete som hittills utförts (se 1.4 ovan).

10 Introduktion

I kapitel 2 ger vi en kortfattad beskrivning av hur svenska kyrkans lokala ser ut i dag. Denna beskrivning är tänkt att fungera som en organisation bakgrund för de resonemang kring olika organisatoriska frågor som förs i det följande. Likaså beskrivs befolkningsutvecklingen och dess följder för den på lokalplanet. Dessa består bland annat i att antalet kyrkliga organisationen små församlingar ökat kraftigt under de senaste decennierna. De kyrkliga finanser samt det ekonomiska utjämningssystemet över kommunernas beskrivs för samfällighetsbildning och kyrkofonden också, liksom reglerna antal och omfattning. Kapitlet avslutas med en redogörelsamfälligheternas se för de församlingsvårdande tjänsterna och den prästerliga tjänsteorgani-

sationen i pastoraten. inriktat avsnitt om församlingsbegreppet. I kapitel 3 finns ett teologiskt Detta både i sin territoriella innebörd och som sociologiskt analyseras identitet och de begrepp. En bakgrund till dagens debatt om församlingens som därvid framförs Det är kanske inte så skilda tolkningar ges i det avsnittet. att man i en statlig offentlig utredning återfinner ett så utpräglat vanligt material, men vi vill med detta avsnitt markera att man enligt vår teologiskt om församlingsstrukturen utan att sätta mening inte kan föra en diskussion Vidare sig in i den teologiska bakgrunden till kyrkans arbete i församlingen. utifrån tre olika utgångspunkter. Försambeskrivs dagens församlingsarbete lingsarbetets utveckling ses också samman med sex olika utvecklingstendenavslutas om folkbokföring och ser. Kapitlet med två korta specialavsnitt

begravningsverksamhet.

Den är ett försök att beskriva de Kapitel 4 innehåller en problemanalys. problem som är förknippade med den lokala organisation svenska kyrkan har i dag. Problemanalysen görs ur såväl teologisk som ekonomisk synvinkel och både arbete och ekonomiska förhållanden. Dessutom gäller kyrkans behandlas särskilt de problem som berör de olika tjänsterna i församling-

en. om hur vi ska lösa de I kapitel 5 finns vårt konkreta bidrag till diskussionen problem som berör kyrkans lokala organisation. Dels granskas de möjlighesom gäller i dag. Dels presenteras olika ter som redan finns i den ordning vilka i olika innebär förändring i modeller för framtiden, hög grad för förhållande till nuläget. och syftar till att ge ett diskussionsunderlag än vad som i lösningar som kräver längre gående samverkan på lokalplanet de flesta fall är fallet i dag. Eftersom dessa alternativa förslag presenteras som modeller innehåller också ett resonemang om vad det innebär kapitlet att arbeta med modeller. Dessutom redovisas de vägledande principer vi sökt konstruktionen av modellerna och som vi menar bör vara följa vid vägledande vid en reform i framtiden. Som redan nämnts innebär presentationen av modellerna från kommitténs sida till vilka inga ställningstaganden åtgärder som kan vara rimliga att vidta.

Slutligen, för kapitel 6 svarar helt och hållet kyrkomusikerutredningen.

lokala kyrkliga Med tanke på det samband som finns mellan den framtida

i stort och kyrkomusikerorganisatioorganisationen, tjänsteorganisationen

med bedömt det vara

nen har vi tillsammans kyrkomusikerutredningen

arbete. lämpligt att ge en rapport också från denna utrednings

Introduktion 11

1.7 vidare

Utredningsarbetet går

Detta diskussionsbetänkande går ut på remiss till ett stort antal församlingar, domkapitel och andra kyrkliga organ. Remissvar skall lämnas till kommittén senast den 19 mars 1984. Då dessa kommit in sammanställs de synpunkter, kommentarer och förslag de innehåller. Därefter beslutar kommittén hur det fortsatta utredningsarbetet skall utformas. Sannolikt kommer vid remissbehandlingen att göras en rad viktiga påpekanden i anslutning till vår problemanalys. Också de modeller som presenteras förväntar vi oss åtskilliga kommentarer till. En slutsats som vi ,säkerligen kan dra efter genomgången av remissmaterialet är att flera viktiga problem, liksom delar i de lösningar som modellerna antyder, behöver studeras grundligare. Under i vart fall våren, men kanske också hösten, 1984 genomförs dessa studier. Vi kommer därefter att ta oss an arbetet med huvudbetänkandet. Detta kommer, såvitt man nu kan bedöma, att få karaktären av principbetänkande. v i Den remissomgång som sker nu får alltså mer ses som en möjlighet för den att tillföra det fortsatta arbetet idéer och kunskaper. Den kyrkliga opinionen som kommer remissbehandling att ske med anledning av huvudbetänkandet kommer att ge remissinstanserna att kommentera möjlighet ett grundligare utrett och mer i detalj presenterat förslag till lösningar. I det fortsatta kommer utredningsarbetet också en rad delfrågor, vilka inte behandlas i detta betänkande, att tas upp. Bland dessa frågor finns kyrkoherdens ställningi kyrkorådet, reglerna för tillsättning av prästtjänster samt vissa frågor som rör begravningsverksamheten.

2 Så här ser detut i

dag

2.1 Svenska kyrkans lokala organisation

Socknen

Sedan kristendomen kom till Sverige, har den kyrkliga verksamheten varit knuten till den territoriella församlingen - socknen. Ofta har socknens invånare genom samfällt arbete och tillskott byggt kyrkan och försett den med inventarier och även iordningställt prästboställen. Sockenmenigheten fick också ansvaret att avlöna präst och klockare. Då en fast organisation så småningom började växa fram utövades beslutanderätten på landet av sockenstämman och i städerna vanligen av ett representativt organ, kyrkorådetf 1817 tillkom en förordning angående sockenstämmor och kyrkoråd. Den gällde närmast landsbygden. Från och med denna tid har man betraktat socknen som en juridisk person med egna tillgångar skilda från medlemmarnas. Sockenkyrkan ansågs redan tidigare vara en juridisk person. Sockenkyrkor tillkomna i landsförsamlingar före 1817 och i stadsförsamlingar före 1843 är alltså skilda rättssubjekt i förhållande till församlingarna. 1817 års förordning ersattes 1843 med tre förordningar, nämligen om sockenstämmor, om kyrkoråd samt om sockennämnder på landet. Av 1843 års förordning framgick tydligt socknens egenskap av såväl kyrklig som borgerlig förvaltningsenhet.

Ansvaret delas

Genom 1862 års kommunallagstiftning genomfördes en uppdelning av den hittillsvarande sockenförvaltningen i en borgerlig och en kyrklig del. Samma år utfärdades tre förordningar, nämligen en om kommunalstyrelse på landet, en om kommunalstyrelse i stad och en om kyrkoståmma, kyrkoråd och skolråd. Skolan kvarstod sålunda tillsvidare som en kyrklig angelägenhet. Genom en lag 1930 om skolstyrelse i vissa kommuner bestämdes att skolan iflertalet fall skulle vara en borgerligt kommunal Först genom angelägenhet. en lag 1954 utmönstrades dock slutgiltigt alla bestämmelser om skolväsendet

ur församlingsstyrelselagen.

1930 utfärdades den första lagen om församlingsstyrelse. Lagstiftningen omfattar tre lagar, dels den egentliga församlingsstyrelselagen, dels lagen om

14 Så här ser det ut sou 1983:55

idag

församlingsstyrelse i Stockholm och dels lagen 1931 om kyrkofullmäktige och kyrkonämnd i Göteborg. Dessa tre lagar ersattes 1961 med den till den 1 juli 1983 gällande församlingsstyrelselagen. Hösten 1982 antog riksdagen den nya lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter, vilken trädde i kraft den 1 juli 1983. Den nya en modernisering i både sakligt och formellt hänseende av lagen innebär lagstiftningen om de kyrkliga kommunerna och en anpassning till 1977 års Vidare bygger den nya lagen på principen att församlingar och kommunallag. kyrkliga samfälligheter skall ges största möjliga frihet att anpassa sina arbetsformer till lokala förhållanden. Detaljbestämmelser har därför så långt som möjligt undvikits. De kyrkliga kommunernas självständighet har markerats och den kyrkokommunala demokratin har förstärkts.

Pastorat och samfällighet

Pastoratet är från historiskt-organisatoriska synpunkter inte av samma intresse som socknen/församlingen. Pastoratsindelningen har också undergått mer eller mindre betydande ändringar vid ett flertal tillfällen. Pastoraten är i första hand enheten för den prästerliga verksamheten. I enförsamlingspastoratet har församlingens organ hand om pastoratsangelägenheterna. Flerförsamlingspastoratet har först genom 1961 års församlingsstyrelselag fått rättssubjektivitet, d.v.s. fått en egen rättslig ställning. Pastoratet har i detta fall blivit en obligatorisk partiell ekonomisk samfällighet för pastoratsangelägenheterna. Före 1930 års församlingsstyrelselag behandlade i regel de berörda församlingarna pastoratsangelägenheterna på en gemensam socken- eller kyrkostämma. I 1930 års lag infördes bestämmelser om bildandet av kyrkliga samfälligheter. Flerförsamlingspastoratet berördes dock inte särskilt. Det talades inte heller om ekonomiska samfälligheter. Endast om de församlingar som ingick i ett flerförsamlingspastorat förenades till en kyrklig samfällighet bildades en kyrkokommun med rättssubjektivitet. Om så inte skedde hade - liksom - beslutanderätten. tidigare de i pastoratet ingående församlingarna Församlingarna var också bärare av de rättigheter och skyldigheter, som tillkom eller åvilade pastoratet. Kontrakten är vad som i kyrkolagen kallas prosterier. Ett kontrakt utgör helt enkelt tjänstgöringsområde för en kontraktsprost, men har inte annars någon legal funktion.

Nuvarande organisation

Svenska kyrkan är organiserad i tretton stift, som i sig rymmer ett stort antal kyrkliga kommuner. Begreppet kyrklig kommun innefattar dels församlingar, dels pastorat och andra kyrkliga samfälligheter. Församlingen är basorganisationen inom kyrkan. Det är i den som den grundläggande kyrkliga verksamheten bedrivs, främst genom förkunnelse och sakramentsförvaltning.

Så här ser det ut 15

idag

Sverige var den 1 januari 1983 indelat i 2 564 territoriella församlingar. Härutöver finns - av olika historiska skäl - fem icke-territoriella församlingar, som betjänar särskilda befolkningsgrupper, nämligen Hovförsamlingen, Kungl. Karlskrona amiralitetsförsamling, de tyska församlingarna i Stockholm och Göteborg samt finska församlingen i Stockholm. Dessutom finns sju svenska utlandsförsamlingar i London, Paris, Berlin, Köpenhamn, Oslo, Helsingfors och Buenos Aires, vilka lyder under domkapitlet i Uppsala och för vilka Kungl. Majzt har fastställt särskilda stadgar. Den nuvarande församlingsstrukturen beskrivs närmare i avsnitt 2.2.

Församlingens kompetens

Enligt p. 9 i övergångsbestämmelserna till regeringsformen har församlingarna inom Sverige ställning som kyrkliga kommuner. I lagen (1982: 1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter (LFKS) regleras deras kompetens. Där sker en avgränsning gentemot de borgerliga kommunerna och staten i fråga om den verksamhet som församlingarna får bedriva med utdebiterade medel. Huvudregeln är att församlingen själv får vårda sina angelägenheter, om det inte enligt LFKS eller någon annan författning tillkommer annan. Med församlings angelägenheter avses enligt 1 kap. 3§ i LFKS frågor om: 1. anskaffande och vård av kyrka, församlingshus, tjänstebostäder och annan för kyrkligt ändamål avsedd egendom, 2. anskaffande och vård av begravningsplats, om inte regeringen för särskilt fall beslutar att uppgiften skall ankomma på en borgerlig kommun, 3. främjande av gudstjänstliv och kyrklig förkunnelse i övrigt samt kristen verksamhet bland barn och ungdom, äldre, sjuka och andra, samt 4. avlöningsförmåner åt arbetstagare hos församlingen. För de sålunda angivna församlingsändamålen får församlingen uppbära församlingsskatt av sina medlemmar, såväl fysiska som juridiska personer. En fysisk person som inte är medlem av svenska kyrkan erlägger en med 70 % reducerad församlingsskatt, som är avsedd att täcka församlingens kostnader för dess borgerliga åligganden, d.v.s. folkbokföringen och begravningsväsendet.

Kyrka, församlingshus och bostäder

I fråga om anskaffande och vård av kyrka m.m. gäller, att varje församling i princip förutsätts ha en egen församlingskyrka. Endast i några få undantagsfall förekommer det att församlingar har fått förena sig om en gemensam kyrka. Vanligare är att det finns mer än en församlingskyrka inom en församling. Så är ofta fallet när sammanslagning har skett av flera församlingar till en. I regeringens beslut om sammanslagningen brukar då föreskrivas, att de tidigare församlingskyrkoma i de enskilda församlingarna skall behålla denna karaktär även i den nybildade församlingen. En församling är nämligen i princip bara skyldig att svara för vård och underhåll av sådana kyrkor som betecknas som församlingskyrkor.

16 Så här ser det ut idag

I en församling som omfattar flera stadsdelar eller tätortsområden förekommer emellertid ofta att församlingen eller en särskild för ändamålet bildad stiftelse uppför ett kapell eller småkyrka, där församlingens präster regelbundet håller gudstjänster och där annan församlingsverksamhet bedrivs. Ibland uppförs en sådan kyrka i samverkan med Evangeliska fosterlands-stiftelsen eller med andra kristna trossamfund. För församlingsarbetet kan också finnas församlingshus och andra lokaler, t.ex. för barn- och ungdomsverksamheten. En församlingskyrka anses - om den är uppförd innan församlingarna år 1817 fick kommunstatus - vara en självägande stiftelse, fastän den står under

kyrkorådets förvaltning. Övriga kyrkor och byggnader, som har anskaffats

och vårdas av en församling, är kyrkokommunal egendom. I fråga om tj änstebostäder bestämmer regeringen i vad mån det skall finnas sådana för församlingens ordinarie präster. Om tjänstebostad anordnas i prästgård, gäller för denna de särskilda bestämmelser om förvaltningen som har meddelats i lagen (1970:939) och förordningen (1971:860) om förvaltningen av kyrklig jord. I övrigt beslutar församlingarna själva i frågor rörande tjänstebostäder åt andra anställda än präster.

Gudstjänstliv och annan kristen verksamhet

När det gäller gudstjänstliv och kyrklig förkunnelse i övrigt är det församlingens sak att tillgodose de yttre betingelserna för denna verksamhet. Detta sker genom att församlingen sörjer för gudstjänstrummet, dess inredning och utrustning, uppvärmning, installation av belysning, högtalaranordning o.d. Vidare svarar församlingen för inköp av nattvardsvin och oblater, blommor, ljus, psalmböcker m.m. Man ser också till att det finns kyrkvärdar liksom vaktmästare och annan personal som behövs. Den strikta gränsdragningen mellan prästens och församlingens ansvar har alltmer mjukats upp. Enligt den förordning som reglerar genomförandet av den alternativa ordningen för gudstjänst (1976:204) är det kyrkorådet som efter samråd med pastor och kyrkomusiker - beslutar om användning av den nya ritualen för huvudgudstjänst. Kyrkorådets inflytande över gudstjänstlivet markeras också av en ny lag om tillfällig upplåtelse av kyrka (1982:377). Församlingen har vidare att planera och bevilja anslag för övrig kristen verksamhet. Av skattemedel kan en församling bevilja anslag även till stöd åt sådan verksamhet utanför församlingen som kan anses komma församlingslivet till godo i en eller annan form. Sålunda är det tillåtet för en församling att ge anslag till stiftstingets och stiftsrådets verksamhet, vilka ju är samarbetsorgan för stiftets församlingar. Samma gäller stiftsgårdar och stiftsungdomsgårdar, där församlingsmedlemmar kan tänkas delta i olika aktiviteter. Det är också tillåtet att ge anslag till rikskyrkliga organ som bl.a. producerar arbetsmaterial eller utbildar medarbetare för församlingsverksamheten. Med frivilligt insamlade medel kan en församling stödja eller själv bedriva sådan verksamhet som faller utanför församlingens direkta kompetens enligt LFKS, t.ex. internationellt arbete, mission och hjälpverksamhet.

Så här ser det ut 17

idag

Församlingens personal

Avlöningsförmånerna åt präster och kyrkomusiker är statligt reglerade och grundar sig på av regeringen godkända avtal. Det är också regeringen som beslutar om ändringar i den kyrkliga indelningen. Regeringen bestämmer också - på grundval av principer som fastställs av riksdagen (prop. 1957: 153, KU 1957:175, rskr 1957:388) - antal och typ av prästtjänster som får finnas inrättade. I det nya ekonomiska utjämningssystem för de kyrkliga kommunerna via kyrkofonden, som har trätt i kraft fr.o.m. år 1983 har pastoraten att bl.a. betala in delar av avkastningen från lönetillgångarna till kyrkofonden genom en särskild avgift. Det direkta samband som tidigare fanns mellan lönetillgångarna och de tjänster som var inrättade i pastoratet har därigenom luckrats upp. Annan personal som behövs för församlingsvården får församlingarna själva anställa och avlöna med utdebiterade medel. Det kan gälla diakoner/ diakonissor eller församlingskuratorer för diakonalt arbete, församlingssekreterare/församlingspedagoger eller församlingsassistenter för pedagogiskt arbete bland barn, ungdom och vuxna, förskollärare och barntimmeledare för kyrkans barnarbete och fritidsledare för ungdomsarbete. Församlingsanställd personal utanför församlingsvården är framförallt kyrkvaktmästare och kyrkogårdspersonal. Den kyrkliga tjänsteorganisationen beskrivs närmare i avsnitt 2.5. Personal utanför församlingsvården behandlas inte i detta betänkande.

Pastoratet och den prästerliga tjänsteorganisationen

Pastoratet utgör tjänstgöringsområdet för en kyrkoherde och kan som nämnts omfatta en eller flera församlingar. De uppgifter som pastoratet bär ansvaret för är avlönande av församlingspräster och kyrkomusiker, anordnande av t jänstebostäder åt de präster, som det enligt regeringens beslut skall finnas bostäder åt, samt lokaler och personal som behövs för kyrkobokföringen. Pastoratet förvaltar också sina prästlönetillgångar i form av löneboställen och fonder. Löneboställenas skog står dock sedan år 1972 direkt under stiftsnämndens förvaltning. Pastoratet har egen beskattningsrätt. Senaste genomgripande reform av pastoratsindelningen i hela riket trädde i kraft den 1 januari 1962. Sedan dess har endast lokala förändringar i enskilda fall beslutats av regeringen. Vid sådana beslut fastställs också den prästerliga tjänsteorganisation i pastoratet. . Utöver de enligt regeringsbeslut inrättade tjänsterna som församlingspräst har domkapitlet rätt att inrätta pastoratsadjunktstjänster till det antal som oundgängligen fordras för att uppehålla den prästerliga verksamheten i stiftet. Domkapitlet kan också, om det behövs, förordna icke prästvigda tjänstebiträden i pastoraten. Pastoratsadjunkternas löner och arvodena åt tjänstebiträdena betalas ur kyrkofonden. Pastoratet svarar endast för pastoratsadjunkternas resor inom pastoraten. När ett pastorat omfattar flera församlingar utgör det en obligatorisk kyrklig samfällighet för skötseln av de uppgifter som åvilar pastoratet. Utöver den prästerliga tjänsteorganisationen i pastoraten finns på stifts-

18 Så här ser det ut idag

och kontraktsplanet prästerliga tjänster för särskilda uppgifter. Även dessa stifts- och kontraktsadjunkters arbete kommer enskilda församlingar och pastorat till godo.

Övriga kyrkliga samfälligheter

Regeringen kan medge att en pastoratssamfällighet utvidgas till att omfatta också andra församlingsangelägenheter av ekonomisk natur än dem som obligatoriskt åvilar pastoratet. Också av andra skäl kan två eller flera församlingar efter beslut av regeringen bilda en samfällighet för skötseln av ekonomiska församlingsangelâgenheter. För beslutet krävs att församlingarna har enats om åtgärden eller att åtgärden är påkallad av ett allmänt behov. Syftet med att bilda samfälligheter är dels att åstadkomma en mer rationell skötsel av vissa församlingsangelågenheter, dels att få till stånd en viss kostnadsutjämning mellan de församlingar som ingår i samfälligheten genom att de gemensamt svarar för alla eller vissa i beslutet angivna kostnader. Beroende på om det är samtliga eller bara vissa av de ekonomiska angelägenheterna som samfälligheten skall överta från de enskilda församlingarna brukar man tala om att den är en total eller en partiell ekonomisk samfällighet. [Stockholm bildar de territoriella församlingarna enligt särskild föreskrift i 1 kap. 5 § LFKS en partiell samfällighet för vården om flertalet pastoratsangelägenheter och för fördelning av huvudparten av övriga kostnader för församlingarnas verksamhet. l Göteborg utgör de territoriella församlingarna en total ekonomisk samfällighet enligt 1 kap. 6§ LFKS. De förhållanden som rör samfälligheterna behandlas utförligare i avsnitt 2.4.

Kyrkokommunemas förvaltning

Som tidigare sagts utövades församlingarnas beslutanderätt ursprungligen på kyrkostämma med församlingens röstberättigade invånare. Denna skall numera utövas av valda kyrkofullmäktige, om antalet röstberättigade invånare överstiger 500. Även mindre församlingar kan uppdra beslutanderätten åt kyrkofullmäktige. Kyrkofullmäktige utses genom allmänna val vart tredje år. Som församlingens beredande och verkställande organ, dess styrelse, finns ett kyrkoråd. Två eller flera församlingar kan ena sig om ett gemensamt kyrkoråd eller utse ett gemensamt kyrkoråd för vård om vissa angelägenheter. En församling som ingår i en total ekonomisk samfällighet kan få regeringens tillstånd att slippa ha eget kyrkoråd. Det medges dock bara i undantagsfall. Ett kyrkoråds uppgift är att ha omsorg om församlingslivet och verka för dess utveckling. Detta innefattar också andra angelägenheter än sådana av rent ekonomisk natur, vilka är de enda som kan överlåtas på en samfällighet att handha. Kyrkorådet väljs av kyrkofullmäktige eller kyrkostämma i församlingen. Dessutom ingår kyrkoherden som självskriven ledamot av kyrkorådet. I en annexförsamling kan kyrkoherden i sitt ställe utse en annan präst i pastoratet

sou 1983:55 Så här ser det ut 19

idag

till ledamot. I en pastoratssamfällighet eller annan partiell samfällighet utövas beslutanderätten av församlingsdelegerade, som väljs av församlingarnas kyrkofullmäktige eller kyrkostämma. I totala ekonomiska samfälligheter väljs särskilda kyrkofullmäktige för samfälligheten. De enskilda församlingarna kan då befrias från att ha egna kyrkofullmäktige. De beslut som de behöver fatta tas då i stället på kyrkostämma. Samfälligheterna väljer egna kyrkoråd.

Även inom en total ekonomisk samfällighet kan man bevara ett visst mått av ekonomiskt självbestämmande hos de enskilda församlingarna genom att det vid samfällighetsbildnin gen föreskrivs, att samfällighetens kyrkoråd får uppdra åt en församlings kyrkoråd eller annan nämnd att verkställa samfällighetens beslut eller att förvalta anslag som samfälligheten har anvisat åt församlingen.

2.2 Befolkningsutvecklingen i kommuner kyrkliga

Utvecklingstendenser

Sverige hade under perioden 1950-1970 en befolkningstillväxt på drygt

lmiljon invånare. Tillväxten har därefter minskat. Ökningen av antalet

invånare från år 1970 till utgången av år 1981 uppgick till ca 250 000. Antalet invånare var den 1 januari 1983 ca 8,3 milj. Den lägre befolkningstillväxten beror främst på ett minskat födelseöverskott. Så sent som omkring år 1970 var antalet födda 40 % högre än antalet avlidna. Genom minskat antal födda och ökat antal döda till följd av en åldrande befolkning balanserar nu dessa värden i stort sett varandra. In- och utvandringens omfattning har varierat. F.n. har Sverige en nettoinvandring på knappt 5 000 per år. Befolkningstillväxten har fördelat sig ojämnt över landet. Under perioden fram till omkring år 1970 skedde en koncentration till Mälardalen, Malmöhus län samt Hallands och Göteborgs och Bohus län. Dessa områden som hade 48 % av folkmängden i riket år 1970, svarade sammantaget för mer än 80 % av hela tillväxten under perioden 1950-1970. Halva ökningen skedde i Mälardalen.

Övriga landsdelar hade en svagare tillväxt än riket som helhet; endast tre

län - Gotlands, Jämtlands och Västernorrlands - hade dock befolkningsminskning. Jämtlands län hade den starkaste tillbakagången med 21 000 invånare av en folkmängd på 153 000 år 1950. Även de övriga skogslänen hade en relativt svag utveckling. En betydande flyttning skedde från skogslänen till tillväxtområdena. Under 1960-talet uppgick nettoflyttningen till 10 000 invånare per år från skogslänen till övriga landet. Tiden därefter har mönstret ändrats så att inflyttningen är större än utflyttningen i skogslänen. Frånsett Norrbottens län - som fått en ökning av utflyttningen efter år 1975 - har samtliga skogslän haft en ökad nettoinflyttning efter år 1975. Malmöhus och Göteborgs och Bohus län har nu en svagare utveckling än

20 Så här ser det ut idag

tidigare. Å andra sidan har tillväxten ökat i de delar av Kristianstads,

Hallands och Älvsborgs län som ligger inom pendlingsavstånd från storstadsområdena. Stockholms och Uppsala län har haft en snabbare tillväxt än riket

även efter år 1970. Däremot har tillväxten avstannat i de tidigare snabbt växande Södermanlands och Västmanlands län. Fram till utgången av år 1981 hade sex län befolkningsminskning jämfört med år 1970. Endast i ett fall, Västmanlands län, uppgick minskningen under perioden till mer än 1 %. Jämfört med perioden 1950-1970 har således en påtaglig Stabilisering inträffat i befolkningsutvecklingen på länsnivå sedan mitten av 1970-talet.

Utvecklingen i framtiden

I ett perspektiv på ca tio år väntas en fortsatt svag befolkningstillväxt. 1970-talets tendenser i fråga om en Stabilisering antas bestå, liksom tillväxtens regionala fördelning. Utvecklingen på länsnivå belyser endast delvis de förändringar som har skett på den lokala nivån. Parallellt med en omfördelning mellan landsdelar har också skett en förskjutning från ren glesbygd samt de minsta och perifert belägna orterna till större befolkningskoncentrationer. Även i dessa större regioner har skett vissa förändringar. Medan Stockholmsregionen totalt har expanderat och väntas fortsätta att öka hade Stockholms kommun sin största folkmängd år 1960 med 808000 invånare. Kommunen har f.n. 647000 invånare. Tillväxten har i stället skett i förortskommunerna. På motsvarande sätt kan för Malmö kommun konstateras en högsta folkmängd på 265 000 invånare år 1970 mot 223 000 i dagsläget. Till skillnad från Stockholmsregionen expanderar dock inte Malmöregionen längre. I Göteborgsregionen finns motsvarande tendenser som i Malmöregionen. Trots en svag befolkningsutveckling i skogslänen fram till år 1970 skedde en i vissa fall betydande koncentration till dessa läns centrala delar, som i de flesta fall omfattar ett antal närliggande kommuner. skedde Samtidigt betydande minskningar i perifert belägna kommuner. Liknande utglesningstendenser finns även i perifera delar av de mest expanderande regionerna. Sålunda hade t.ex. skärgårdsområdet i Stockholms län en viss tillbakagång fram till mitten av 1970-talet. Efter omkring år 1970 har en förskjutning i mönstret ägt rum så att de större kommunerna utanför storstadsregionerna inte längre har en lika stor del av tillväxten som tidigare. Flera av dessa kommuner har tvärtom haft en viss tillbakagång. Detta är en parallell till vad som har skett i storstadsområdena.En ökad pendling har möjliggjort bosättning även relativt långt från de större arbetsplatsområdena. För de mest utsatta regionerna i glesbygden kan fortsatta svårigheter att bibehålla invånarantalet väntas.

Församlingarnas utveckling

År 1770 hade Sverige ca 2 milj. invånare. Som framgår av föregående avsnitt har folkmängden nu mer än en fyrdubblats. Därtill kommer att det under senare decennier skett en mycket stor omflyttning till större tätorter med åtföljande kraftiga minskning av befolkningsunderlaget i vissa landsbygds-

sou 1983:55 Så här ser det ut idag 21

regioner. Såsom framgår av det föregående har denna trend under senare år dock mattats av något. De nu nämnda faktorerna har beaktats vid de indclningsändringar som skett beträffande de borgerliga kommunerna. Församlingsindelningen har emellertid i stor utsträckning blivit oförändrad sedan 1770-talet. Som en direkt följd härav har antalet små församlingar kommit att kraftigt öka. Antalet församlingar där antalet invånare understeg 500 var 388 år 1910 och 852 år 1982. Utvecklingen mellan 1950 och 1982 framgår av följande tabell där statistikuppgifterna hämtats från Håkan Ohlssons prästmatrikel.

Sammanfattningsvis visar en jämförelse mellan år 1950 och 1982 att gruppen församlingar under 500 inv. ökat med 270 församlingar att gruppen församlingar mellan 500 och 1999 minskat med 341 församlingar att gruppen församlingar mellan 2000 och 4999 minskat med 47 församlingar att gruppen församlingar mellan 5000 och 9999 ökat med 44 församlingar att gruppen församlingar mellan 10000 och 19999 ökat med 71 församlingar

22 Så här ser det ut sou 1983:55

idag

att gruppen församlingar 20000 inv. och däröver ökat med 26 församlingar Motsvarande jämförelse mellan år 1970 och 1982 visar att gruppen församlingar under 500 inv. Ökat med 2 församlingar att gruppen församlingar mellan 500 och 1999 minskat med 70 församlingar att gruppen mellan 2000 och 4999 ökat med 6 församförsamlingar lingar att gruppen församlingar mellan 5000 och 9999 ökat med 43 församlingar att gruppen församlingar mellan 10000 och 19999 ökat med 31 församlingar att gruppen församlingar 20000 inv. och däröver minskat med 10 församlingar. I sammanhanget kan noteras att antalet församlingar under tidsperioden endast har förändrats marginellt. Under sista tolvårsperioden har således det lägsta antalet församlingar varit 2 567 (år 1970) och det högsta antalet 2 575 (åren 1978-80). Utvecklingen i de olika stiften framgår av tabell 1 (se bilagan).

Pastoratens utveckling

har i princip samma betydelse för pastoraten som för Folkomflyttningen Tendensen blir dock inte lika markant eftersom i flerförförsamlingarna. samlingspastoraten ofta ingår en tätort som tar emot dem som flyttar från närliggande avfolkningsförsamlingar. Eftersom statistik motsvarande den för församlingen delvis saknas kan inte samma jämförelser göras som beträffande dessa. kan dock noteras. Vid senaste pastoratsregleringen bestämdes Följande bl.a. att 2000 invånare skulle utgöra minimiantalet för bildande av ett Vid 1961 års pastoratsindelning korn antalet pastorat att utgöra pastorat. 1 131 varav endast ett fåtal hade ett invånarantal understigande minimigränsen 2 000. Den 1 januari 1970 fanns det 232 sådana pastorat. Den 1 januari 1983 uppgick dessa till 207. I tabell 2 har pastoraten stiftsvis fördelats efter folkmängd. Fördelningen grundas på uppgifter den 1 januari 1983. Av totala antalet pastorat, 1 143, utgjorde 369 enförsamlingspastorat. Av dessa hade 91 en folkmängd understigande 2 000 invånare. Den stiftsvisa av antalet pastorat med mindre än 2 000 invånare framgår av fördelningen följande tabell.

sou 1983:55 Så här ser det ut 23

idag

I sammanhanget kan noteras att antalet pastorat liksom antalet församlingar under samma år endast marginellt har förändrats. År 1973 utgjorde pastoraten 1 141 medan dessa uppgick till 1 143 år 1983. Det lägsta antalet under perioden, år 1975, uppgick till 1 138.

2.3 De kommunernas finanser

kyrkliga

Inkomster och utgifter 1981

Någon fullständig redovisning av församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas utgifter och inkomster samt ekonomiska förhållanden i övrigt finns inte. Statistiska centralbyrån samlar dock in uppgifter från ett urval av kyrkliga kommuner. Dessa uppgifter räknas därefter upp så att en fullständig bild över hela riket kan lämnas. Den följande redovisningen i detta avsnitt bygger på material, som ingår i Statistiska centralbyråns publikation Kommunernas finanser 1981”. Församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas externa utgifter uppgick 1981 till 3 914 mkr, vilket innebär en ökning med 12 procent sedan föregående år räknat i löpande priser. Av detta belopp utgjordes 1 355 mkr av kostnader för löner och arvoden, en ökning med 9 procent. Utgifterna för byggnads- och anläggningsarbeten ökade från 1980 med 23 procent till 511 mkr. Detta innebär att kyrkokommunernas åter ökade investeringsvolym efter en kraftig minskning år 1979. De externa inkomsterna uppgick 1981 till 4 158 mkr, en ökning med 8 procent. Församlingsskatten inklusive skatteutjämningsbidrag, vilken utgjorde 76 procent av de externa inkomsterna, ökade med 8 procent mellan 1980 och 1981. _ Utanför den kyrkokommunala balansräkningen redovisas vissa andra värden, nämligen grav-, prästlöne- och donationsfonder. Prästlönefonderna har bildats av medel som influtit vid försäljning av kyrklig jord som har varit anslagen till prästernas avlöning. Prästlönefondernas avkastning bidrar till

24 Så här ser det ut idag

finansieringen av pastoratens utgifter. Värdena vid utgången av 1981 och

avkastningen under året framgår av nedanstående tablå. Cirka 75 procent av dessa tillgångar är placerade i bank.

De uppgifter som lämnas i följande diagram och den särskilda tabellbilagan är behäftade med stor osäkerhet, eftersom många kyrkokommuner i sin löpande redovisning varken gör någon uppdelning mellan drift och kapital eller mellan olika verksamhetsgrenar. Kyrkofonden förekommer på såväl utgiftssidan som inkomstsidan i tabell 4. Fonden hade 1981 bl.a. till uppgift att fungera som en fond för utjämning mellan pastorat av lönekostnader för präster och kyrkomusiker. Fondens viktigaste inkomstkälla är den s.k. allmänna kyrkoavgiften, som uttas av

pastoraten med ett för varje år fastställt öretal per skattekrona. I övrigt

hänvisas till det följande avsnittet i vilket mera utförligt redogörs för fondens nuvarande uppgifter m.m.

Färsamlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas externa utgifter och inkomster fördelade efter utgifm- resp inkomstslag

Ovriga externa inkomster Ovriga externa Löner och arvoden Församlingsskatt utgifter (35 %) (70 %) (31 %) Nya lån (5 %) statsbidrag (4 %) Investeringar (15 %) Personalförsäkring

Så här ser det ut

idag 25

Kyrkofonden och den ekonomiska utjämningen

Sedan den 1 januari 1983 sker den ekonomiska utjämningen mellan de kyrkliga kommunerna helt genom kyrkofonden. Ett nytt system har ersatt både det tidigare statliga skatteutjämningssystemet för de kyrkliga kommunerna och kyrkofondens gamla utjämningssystem av vissa lönekostnader. Det nya systemet bygger liksom den kommunala skatteutjämningen på en skattekraftsgaranti. Av de kostnadsfaktorer som ingår i grundgarantin för kommunerna har emellertid endast de geografiskt bedömts vara betingade tillämpliga på den kyrkliga sidan. Dessa kostnadsfaktorer bygger på kalkyler rörande vissa kostnader som beror på kommunernas geografiska läge. Kostnaderna är byggnads- och underhållskostnader, transportkostnader, och kostnader uppvärmningskostnader för kallortstillägg. Vid en framtida översyn av det kyrkliga utjämningssystemet förutsätts att man skall kunna dra nytta av vad som kommer fram vid den väntade revisionen av systemet för borgerliga kommuner. Med utgångspunkt från de geografiska kalkylerna har de kyrkliga kommunerna indelats i olika skattekraftsklasser. har Varje skattekraftsklass garanterats en viss procent av medelskattekraften. År 1983 utgör denna 369,38 kr/skkr. Skattekraftsklasserna fördelar sig mellan 98 och 119 % av medelskattekraften. Bidraget som betalas ut på grund av skattekraftsgarantin kallas allmänt utjämningsbidrag. Detta skall utgå till alla kyrkliga kommuner, dvs. församlingar, pastorat och andra samfälligheter, som inte uppnår den garanterade skattekraften. Att endast beakta sådana kostnader som hänger samman med det geografiska läget ger emellertid en otillräcklig utjämningseffekt. I det borgerligt kommunala skatteutjämningssystemet tar man numera även hänsyn till kalkyler för åldersstruktur och dessutom, för primärkommunernas del, kalkyler för bebyggelsestruktur. Kalkylerna för ålders- och bebyggelsestruktur är inte tillämpliga på det kyrkokommunala området. Där måste i stället kostnader av helt annat slag beaktas. Finansstatistiken på det kyrkokommunala området är emellertid föga utbyggd. Av detta skäl fanns då systemet konstruerades inte underlag för någon närmare analys av kyrkokommunernas kostnader. Den utjämning som sker utöver skattekraftsgarantin har därför som ett provisorium kommit att grundas på översiktliga beräkningar utan krav på några förfinade överväganden. Det särskilda utjämningsbidrag som utgår innehåller ett lönebidrag som är kopplat till antalet i respektive pastorat inrättade tjänster för församlingspräster. Det är beräknat så att för varje tjänst utgår f.n. 25 000 kr. Det särskilda utjämningsbidraget bygger vidare på de tillskott ur kyrkofonden som utgick före införandet av det nya systemet. Omkring 600 pastorat erhöll tillskott ur fonden. Dessa tillskott hade i alldeles övervägande antal fall en klart kostnadsutjämnande effekt. Under en övergångsperiod utgår därför en fjärdedel av de tillskott som betalats ut under åren 1978-81. Det särskilda utjämningsbidraget Det utgår således endast till pastoraten. allmänna och särskilda år 1983 till totalt utjämningsbidraget uppgår 461 milj.kr. Bland de större utgifterna för kyrkofonden utöver utjämningsbidragen

26 Så här ser det ut

idag

kan nämnas vissa lönekostnader m.m. (biskopar, stifts- och kontraktsadjunkter, vikarier och icke prästvigda tjänstebiträden, kontraktsprostar etc) tillsammans budgeterade 1983 till 79 milj.kr. Vidare har kostnader för pensioner och arbetsgivaravgifter i budgeten beräknats till ca 117 milj.kr. Därtill kommer kostnader för rikskyrkliga ändamål såsom kyrkomötet och svenska kyrkans centralstyrelse, bidrag till vissa rikskyrkliga organ m.m. inom av regeringen fastställda ramar. Den största intäktsposten för kyrkofonden är den allmänna kyrkoavgiften vilken årligen fastställs av regeringen med en av kyrkofondens styrelse upprättad budget som underlag. Allmänna kyrkoavgiften är f.n. 16 öre. Den betalas av pastoraten och utgår i förhållande till det antal skattekronor, på vilket församlingsskatt beräknas. skatteunderlaget minskas dock med 70 % av den del som hänförs till personer som inte är medlemmar i svenska kyrkan. Den allmänna kyrkoavgiften uppgår 1983 till 464 milj.kr. En annan intäktspost är den särskilda kyrkoavgiften. Denna betalas av pastorat som dvs. löneboställen, och prästlönefonder samt andelar i har lönetillgångar, prästlönejordsfond och prästlönefondsfastigheter. Avgift utgår i förhållande till vad som kan anses vara en skälig avkastning av tillgångarna. Regeringen fastställer på vilka grunder avgiften skall beräknas. F .n. utgår en avgift för lönetillgångar som är fast egendom med 2 procent av 1980 års taxeringsvärde (för fastighet med skogsbruksvärde dock sex procent av detta värde), för bankmedel och andra fordringar sju procent av nominella värdet, för och konvertibla skuldebrev åtta procent av obligationer, förlagsbevis och aktier och andelar i aktiefonder fyra procent av anskaffningsvärdet anskaffningsvärdet. Avgiften uppgår år 1983 till 68 milj.kr. Av övriga större intäktsposter för kyrkofonden kan nämnas statsbidrag till fonden på grund av indragna skatteutjämningsmedel, vilka för 1984 utgör 44 mil j.kr. Andra inkomster är ersättningen för indraget tionde ca 5 milj.kr. och vissa räntekostnader budgeterade 1983 till 20 milj.kr. Kyrkofonden har en styrelse. Denna fullgör de uppgifter som ålagts den i kostnader och kungörelsen om kyrkliga kostnader. Till lagen om kyrkliga dessa hör bl.a. att styrelsen i mån av tillgång på medel kan bevilja extra ut jämningsbidrag om det allmänna och särskilda utjämningsbidraget inte ger tillfredsställande utjämningseffekt. Vidare kan styrelsen besluta att inskränka bidrag om utjämningssystemet medför att utdebiteringen kan sänkas under en nivå som styrelsen anser oacceptabel. Denna nivå får dock inte sättas högre än 20 öre över rikets medelutdebitering av församlingsskatt.

Så här ser det ut 27

idag

Penningströmmarna genom kyrkofonden

Allmän Särskild kyrkoavgiit kyrkoavgift

Statligt bidrag

\ ån E .CG E65

?asså

*yxa m?

28 Så här ser det ut

idag

Skatteunderlag och skattekraft m.m.

Ett sätt att mäta en kyrklig kommuns ekonomiska bärkraft är skatteunder- Av intresse är därvid laget eftersom detta ligger till grund för skatteintäkten. dess skattekraft dvs. antalet skattekronor per invånare eftersom denna ligger till grund för beräkningen av skatteunderlag. I tabellbilagan (tabell 6) redovisas stiftsvis en sammanställning över bl.a. dessa uppgifter. Därvid bör nämnas att skatteunderlaget grundas på de preliminära uppgifter som ligger till grund för utbetalningar från kyrkofonden under januari och februari 1983. Såsom framgår av tabellen har Stockholms stift den högsta skattekraften av landets stift medan Visby stift följt av Skara och Växjö stift har den lägsta skattekraften. Över kyrkofonden utjämnas skillnaderna i skattekraft mellan de kyrkliga kommunerna. Till följd härav erlägger kyrkokommunerna i Stockholms stift över 96 milj. kr. i avgift till fonden medan stiftets kyrkokommuner erhåller knappt 10 milj. kr. i bidrag. Tabell 7 visar länsvis de kyrkliga skattesatserna 1983. Av dessa framgår att medelskattesatsen år 1983 är 1,07 kr. Av kyrkokommunerna har 218 en utdebitering understigande 1 kr. medan 186 har en skattesats, som överstiger 2 kr. Flertalet av kyrkokommuner med skattesatser under 1 kr. (77) ligger i Stockholms län. I .detta finns inte heller någon kyrkokommun med en skattesats som överstiger 2 kr. Skaraborgs län är det län som har flest kyrkokommuner (35) med skattesatser överstigande 2 kr. Samma län har inte någon kyrkokommun vars skattesats understiger 1 kr. Därnäst kommer Gotlands och Kristianstads län som vardera har 20 kyrkokommuner med skattesatser över 2 kr. Antalet kyrkokommuner med Skattesatser understigande 1 kr. uppgår till 1 respektive 3.

2.4 Samfällighetsbildningar

Regler för samfällighetsbildning

De grundläggande bestämmelserna om samfällighetsbildningar finns i 1 kap. 4§ lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter. Samfälligheter kan endast bildas för ekonomiska angelägenheter, medan de församlingsvårdande aktiviteterna alltid ligger kvar hos de enskilda församlingarna. De aktiviteter inom församlingsvårdsarbetet, som fordrar anslag av utdebiterade medel är dock beroende av att samfälligheten ställer sådana medel till förfogande. Som tidigare berörts måste man skilja mellan partiella och totala ekonomiska samfälligheter. Skillnaden liggeri första hand i rätten att besluta om församlingsskatt. Den totala samfälligheten har övertagit all utdebiteringsrätt från de ingående församlingarna och eventuella tlerförsamlingspastorat. En partiell ekonomisk samfällighet övertar utdebiteringsrätten endast för de ändamål som samfälligheten omfattar. För övriga ändamål, som ligger kvar hos de församlingar och ev. berörda flerförsamlingspastorat som ingår i tar dessa ut församlingsskatt. Flerförsamlingspastorat skall samfälligheten, som tidigare berörts utgöra en obligatorisk partiell samfällighet för att ta hand om pastoratsangelägenheterna. Regeringen kan dock besluta att ett

Så här ser det ut 29

idag

flerförsamlingspastorat inte skall utgöra en sådan samfällighet. Detta sker regelmässigt när pastoratet ingår i en total ekonomisk samfällighet. Vidare kan regeringen medge att ett flerförsamlingspastorat kan ta hand om även församlingsangelägenheter av ekonomisk natur utöver de som obligatoriskt är pastoratsangelägenheter. Sådant beslut kan dock endast meddelas om församlingarna samtyckt till detta eller åtgärden är påkallad av ett allmänt behov. Om regeringen beslutar det får församlingen även i övrigt bilda en kyrklig samfällighet för en eller flera ekonomiska församlingsangelägenheter. Även för dessa fall krävs att de ingående församlingarna lämnar sitt samtycke eller åtgärden är påkallad av ett allmänt behov. Den nya lag som gäller fr.o.m. 1 juli 1983 innebär en utvidgning av möjligheten att bilda samfälligheter. I den gamla lagen krävdes att om inte alla församlingarna samtyckte till en samfällighetsbildning så skulle åtgärden vara påkallad av ett betydande allmänt behov. Enligt förarbetena syftar den nya bestämmelsen främst till att underlätta en samfällighetsbildning i de fall då denna medför uppenbara fördelar för de berörda men församlingarna, någon eller några enstaka av dem inte önskar delta i samfälligheten. I 1 kap. 5 och 6 §§ lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter finns särskilda bestämmelser för Stockholms och Göteborgs kyrkliga samfälligheter.

Utvecklingen av samfällighetsbildningar

Möjligheten att bilda kyrklig samfällighet har under 1960- och 1970-talen spelat stor roll. I församlingsstyrelsekommitténs betänkande finns en sammanställning över kyrkliga samfälligheter den 1 januari 1956. De var då 95 till antalet, och omfattade tillsammans 218 församlingar. Antalet samfälligheter år 1980 utgjorde 267. I dessa samfälligheter ingick 917 församlingar, vilket är mer än fyra gånger så många som år 1956. Antalet totala samfälligheter stiftsvis:

Stift År 1977 År 1980 År 1983

Ant. samf. Ant. förs. Ant. samf. Ant. förs. Ant. samf. Ant. förs.

157 566 176 626 199 711

sou 1983:55

30 Så här ser det ut idag

Av tabellen att samfällighetsbildningarna har fortsatt också under framgår

senare tid. Också bildningen av partiella samfälligheter har fortsatt.

Stift År 1977 V År 1980

Ant. samf. Ant. förs. Ant. samf. Ant. förs.

4 16 5 18 Uppsala 4 15 4 15 Linköping Skara 22 57 24 62

2 5 2 9 Strängnäs 5 13 9 24 Växjö Lund 13 35 19 54

6 23 12 41 Göteborg

I de flesta av de största kommunerna utgör numera alla eller nästan alla församlingarna en total kyrklig samfällighet. Exempel på sådana samfällighetsbildningar är utom Göteborg, Malmö (år 1963), Uppsala (år 1963), Norrköping (år 1971), Linköping (år 1973), Lund (år 1967), Helsingborg (år 1971) och Örebro (år 1971). Av den föregående framställningen framgår att antalet samfällighetsbildningar har ökat både vad gäller bildning av totala och partiella samfällighekommer även att fortsätta i framtiden. Dock ter. Denna utveckling troligen måste konstateras att både antalet totala samfälligheter 1983 (199) och däri antal i förhållande till ingående församlingar (711) är ett tämligen blygsamt hela antalet bör hållas i minnet att det är de församlingar (2 570). Vidare stora och ekonomiskt mest bärkraftiga enheterna som ingår i dessa tecken takt i bildningen av samfällighetsbildningar. Något på en ökad kan inte konstateras. Genom Svenska kyrkans församlingssamfälligheter och pastoratsförbunds försorg sker utredningar av nya samfällighetsbildningar emellertid i en ganska stor omfattning. Sålunda har tiden 1972-1982 gjorts 89 utredningar om samfällighetsbildningar. Dessa har under samma period endast medfört 28 nya samfällighetsbildningar.

2.5 och tjänsteorganisation Tjänster

Historiska notiser

I den kristna församlingen har det alltid funnits tjänster i syfte att i olika avseenden betjäna församlingen. Dessa tjänster har under tidernas lopp och haft mycket olika utformning. Gemensamt för alla slags på olika platser tjänster i församlingen är, att den som innehar en tjänst ställer sina resurser på olika sätt till församlingens förfogande. Sedan kan tjänsten ha inneburit

sou 1983:55 Så här ser det ut idag 31

fritidsengagemang eller heltidsanställning, den kan ha varit enhetlig och allenarådande eller varit en del i ett nätverk av tjänster. Kyrkan har i olika situationer sökt finna sådana former för tjänsterna som bäst gagnar församlingen. Under den första kyrkans tid var tjänstemönstret mycket flexibelt. Såsom samtida vittnen hade apostlarna en särställning. Men bredvid apostlarna och i nästa generation fanns ett spektrum av tjänster. Tjänsterna sågs i relation till församlingen som helhet och varje medlem i församlingen kunde i vissa avseenden ses som en tjänsteinnehavare i hela församlingens tjänst. De äldsta presentationerna i nya testamentet av tjänster inom församlingen görs i samband med att hela församlingen tecknas i bilden av en kropp (jfr Romarbrevet 12, Första Korintierbrevet 12, Efesierbrevet 4). Även om man inte kan hänvisa till en enhetlig utveckling kom snart ett särskilt mönster att dominera i församlingarna. Under andra och tredje århundradet blev det s.k. tredelade ämbetet det dominerande mönstret » biskop, präst och diakon. Diakonen som innehavare av ett självständigt ämbete försvann emellertid redan före medeltidens inträde. Istället blev diakoniämbetet ett steg på vägen till prästämbetet.

Kristendomen kommer till Sverige

När kristendomen kom till Sverige var den kyrkliga tjänstestrukturen fast. Det var biskop och präst det handlade om. Varje församling skulle ha sin eller socken blev liktydigt med prästs arbetsområde. En präst. Församling präst och en församling. Man kunde också använda beteckningen gäll för en prästs ämbetsområde. Under 1700-talet började man tala om ”pastorat istället för gäll, men innebörden var densamma. Då hade emellertid den förändringen redan skett att ett pastorat kunde omfatta flera församlingar. I samband med denna utveckling hade en biträdande ordinarie prästtjänst tillkommit, ”komministern. Extra icke ordinarie präster tjänstgjorde som adjunkter när kyrkoherden hade nedsatt arbetsförmåga eller pastoratet var vidsträckt och svårskött. Prästen var clock inte ensam kyrkotjänare i församlingen. Den äldsta tjänsten bredvid prästen är klockarens. Klockaren hade att biträda prästen i olika sysslor, svara för ringningen (därav namnet) och kyrkans yttre vård. Han skulle också biträda i gudstjänsten och brukade leda församlingssången. Under 1600-talet kom önskemål om en bredare folkundervisning och då restes krav på att klockaren skulle delta i barnens undervisning. Det finns en direkt historisk linje från den medeltida klockaren till 1800-talets lärare i den nya folkskolan. I samband med att orglarna introducerades i kyrkorna - i städerna skedde detta från 1600-talet och framåt - behövdes en ny tjänst. Denna organisttjänst kom dock på många håll att förenas med en klockartjänst. Det blev också vanligt att man anställde en särskild kantor för ledandet av församlingssången. Även denna tjänst har på sina håll varit förenad med klockarsysslan. Därtill kom att flera av klockarens ursprungliga uppgifter kom att överföras på en kyrkväktare, t.ex. ringningen och kyrkans yttre vård. Bredvid prästtjänsten fanns det sålunda inom församlingsvården tjänster

32 Så här ser det ut

idag

för kyrkomusiken och tjänster med pedagogiska uppgifter. På 1800-talet skedde sedan en nyfödelse av diakonin i kyrkan. Därmed började en utveckling som gjorde det möjligt att se en diakonitjänst som en självständig tjänst i kyrkan, inte blott som ett steg på vägen till prästämbetet. En sådan diakonitjänst hade saknats i kyrkan i mer än tusen år. I dagens svenska kyrka finns som i de flesta kyrkor flera församlingsvårdande tjänster bredvid prästtjänsten. I huvudsak är dessa, som i svenska kyrkans tidigare historia, inriktade på pedagogiska, karitativa (inriktade på social omvårdnad) och kyrkomusikaliska uppgifter.

Två tjänstesystem

Tjänsterna inom församlingsarbetet i svenska kyrkan tillhör i dag två olika tjänstesystem. Det är dels de statligt reglerade prästtjänsterna och dels de kyrkokommunalt reglerade tjänsterna, d.v.s. diakoner/diakonissor, församlingssekreterare, församlingsassistenter, ungdomssekreterare m.fl. I detta sammanhang bortses från kyrkomusikertjänsterna som är föremål för särskild utredning. De behandlas i kap. 6. Dock bör nämnas att ett stort antal församlingsmusiker innehar kyrkokommunala tjänster utanför den egentliga kyrkomusikerorganisationen. Även om det är fråga om två tjänstesystem så ska tjänsteinnehavarna i det dagliga arbetet fungera i nära samverkan. Till en del har man samma slags arbetsuppgifter. De skilda tjänstesystemen innebär dock att man arbetar under delvis olika förutsättningar. Skillnader finns bl.a. då det gäller vem som fullgör olika arbetsgivarfunktioner, hur tjänster inrättas och tillsätts och i det att man tillhör olika avtalsområden. Om utgångspunkten tas år 1957 då grunderna för tilldelning av prästtjänster fastställdes har inte så stora förändringar ägt rum i fråga om de prästerliga tjänsterna, åtminstone inte då det gäller tjänsteorganisationen. Däremot har det skett mycket beträffande de kyrkokommunalt reglerade tjänsterna. Det finns därför anledning att något grundligare se på utvecklingen för dessa tjänster särskilt om för första gången ett försök ska göras att se alla tjänster inom församlingsarbetet samlat.

Prästtjänsterna

Vem som är prästernas arbetsgivare råder det i viss mån delade meningar om. I regel har framhållits att domkapitlet är arbetsgivare. Tillämpningen av ny lagstiftning på det arbetsrättsliga området har dock medfört att det hävdats att församling eller kyrklig samfällighet är arbetsgivare. Klart är att flera olika organ svarar för arbetsgivarfunktioner gentemot prästerna. Särskild lagstiftning reglerar antalet prästtjänster liksom tillsättning, bestämmelser om arbetsuppgifter och disciplinära åtgärder. Domkapitlet har i dessa frågor arbetsgivarfunktioner. För att någon ska kunna uppehålla en prästtjänst måste han eller hon vara prästvigd. Detta innebär bl.a., utöver särskilda utbildningskrav, att biskop ska göra en särskild bedömning av den personliga lämpligheten hos den som önskar bli präst. Efter yttrande från kyrkorådet fastställer domkapitlet tjänstgöringsföre-

sou 1983:55 Så här ser det ut idag 33

skrifter för prästerna. Kyrkorådet har inget direkt inflytande över det prästerliga arbetets innehåll och uppläggning. Vilka ekonomiska och andra resurser som församlingen eller samfälligheten ställer till förfogande har naturligtvis indirekt en viss betydelse för hur och vilket arbete som kan utföras.

Tilldelning av tjänster

Ett riksdagsbeslut från 1957 (prop 153) reglerar nuvarande ordning för tilldelning av prästtjänster i pastoraten. På grundval av det riksdagsbeslutet genomfördes också pastoratsregleringen 1962. Kriterierna för tilldelningen av prästtjänster är tre: E1 folkmängd D areal D tätortsgrad

I propositionen indelas pastoraten i tre grupper med olika tätortsgrad: F-ortspastorat, där tätortsbefolkningen uppgår till minst 90 % E-ortspastorat, där tätortsbefolkningen uppgår till mellan 70 och 90 % Landsbygdspastorat med övriga pastorat, dvs. med en tätortsbefolkning som understiger 70 %

Anm. Beteckningarna F- och E-ortspastorat är hämtade ur olika kolumner i

Sveriges officiella statistik, 1950 års folkräkning. I nuvarande statistiska nomenklatur motsvaras de av beteckningarna G och F, alltså en förskjutning ett steg i alfabetet.

För varje pastoratsgrupp finns olika folkmängdstal som anger normerna för antalet prästtjänster. Då dessa folkmängdstal väsentligen överstigits” inrättas en ny prästtjänst i pastoratet. Att ett gränsvärde väsentligen överstigits” kan i praktiken betyda att det överstigits med cirka 1/3. Men också andra faktorer kan ha tagits med i beräkningen när väl ett gränsvärde överstigits. För F-ortspastorat räknar man med en präst på en befolkning mellan 2 000 och 5 000. En andra tjänst inrättas då denna senare siffra väsentligen överstigits”. Gränsen mellan två och tre präster går vid 10 000 och mellan tre och fyra vid 16 000. För ett E-ortspastorat är motsvarande siffror (som dock ska ”väsentligen överstigas innan de medför en ny tjänst): En präst mellan 2 000 och 3 500, två präster upp till 7 000, tre präster upp till 12 000 och fyra präster upp till 18 000. För landsbygdspastoraten gäller en präst mellan 2 000 och 3 000, två präster upp till 6000, tre präster upp till 9500 och fyra präster upp till 13 500. För komponenten areal är inte omfattningen lika preciserad. Samtliga beräkningar ovan gäller för ”måttlig areal vilket översatts till att betyda upp till 200 kmz för en präst. För pastorat med flera präster räknas arealen upp i motsvarande grad, dock ej så att arealen multipliceras med antalet präster. Vid större arealer får justeringar ske i siffrorna för prästtjänstantalet. Särskilda regler gäller för prästerliga tjänster vid sjukhusen. I ett pastorat

34 Så här ser det ut sou 1983:55

idag

med minst 1 200 vårdplatser får en särskild komministertjänst inrättas. Om antalet vårdplatser understiger 1 200 påverkar antalet i stället befolkningstalet i pastoratet vid beräkningen av tjänster. Detsamma gäller det antal som kan överstiga 1 200. I ett F-ortspastorat multiplicerar man vårdplatsantalet med tre, i övriga pastorat med två. Då det gäller tillsättning av prästerliga tjänster finns en del bestämmelser som numera gör dessa tjänster unika i det svenska samhället. Härmed avses att kyrkoherde- och komministertjänster två gånger av tre tillsätts efter val. Vid tredjegångstillsättningar får församlingarna via sina kyrkoråd yttra sig över dem som sökt tjänster. Adjunktstjänster tillsätts av domkapitlet direkt. Då det gäller löner och allmänna anställningsvillkor så hör prästerna till det statliga avtalsområdet. I förhandlingarna om avtal på dessa områden är det statens arbetsgivarverk som företräder arbetsgivarsidan.

Diakonatet

startade i mitten av 1800-talet och relativt snart Diakonissutbildningcn inrättades en del församlingsdiakonisstjänster. Detta skedde först i stadsförsamlingarna men sedan också på landsbygden för att möta behovet av decentraliserad sjukvård. Förutom sjukvård ingick ofta också allmänt församlingsarbete, inte minst bland barn, i tjänsterna. De första diakontjänsterna inrättades kring sekelskiftet. Diakonutbildningen har främst haft en social inriktning. Innan särskilda tjänster tillkom för ungdomsarbetet ingick detta i stor utsträckning i församlingsdiakontjänsterna. Efterhand har utbildningen till diakonatet differentierats och sedan mitten av 1970-talet utbildas såväl diakoner som diakonissor vid samtliga fem diakoniskolor. Den s.k. moderhusprincipen betydde att diakonissorna på ett speciellt sätt var knutna till sina respektive anstalter. Det var diakonissanstalten som upprättade kontrakt med församlingar och andra arbetsgivare. Diakonissan sökte inte själv en tjänst utan anstalten svarade för att tjänsten kunde besättas. Lönen betalades till anstalten som i sin tur svarade för diakonissans och gav henne vad som kallades en systerpenning. Moderhuset livsuppehälle innebar att diakonissorna tillhörde en social och andlig gemenskap i form av ett systraskap samt att diakonissan hade sörjt för sig vid sjukdom och på ålderdom. Moderhusets principer upphävdes efterhand och i olika takt vid de fyra diakonissanstalterna. Slutet kom när man från Erstas sida upphörde att teckna kontrakt med arbetsgivare fr.o.m. 1967. En direkt motsvarighet till moderhussystemet har aldrig funnits för diakonerna.

Diakonatets ställning

Frågan om diakonatets ställning i kyrkan har diskuterats under lång tid. En form av officiellt erkännande gavs då år 1920 ritual infördes i kyrkohandboken för hur diakon respektive diakonissa må inställas i sitt kall. vad som kallades Vid kyrkomöten under 1940- och 50-talen aktualiserades frågan om diakonins eller diakonatets inorganisering i kyrkan. Det konstaterades att fast diakoner och diakonissor utbildas och vigs så saknades

sou 1983:55 Så här ser det ut idag 35

helt bestämmelser av kyrkorättslig natur. Diakoni och diakonat hade inte det officiella erkännande som borde vara naturligt. På kyrkomötets initiativ företogs vissa utredningar, dels på uppdrag av Kung. Majzt och dels av kyrkomötes utredningsnämnd. Några konkreta beslut blev det dock aldrig fråga om. Under diskussionerna fördes bl.a. förslag om att kyrkofondsmedel skulle kunna utgå till diakonitjänster. Vid kyrkomötet 1953 betecknades detta som en möjlig framtidslinje för vilken då saknades praktiska förutsättningar. Möjligheten att infoga diakonitjänsterna i pastoratsorganisationen aktualiserades också. Kyrkomötet 1958 gav sin utredningsnämndi uppdrag att behandla den mer begränsade frågan om ett centralt organ för diakonin. De länge diskuterade frågorna om diakonatet skulle detta organ senare kunna bidra till att lösa. Svenska kyrkans diakoninämnd, vilken blev det synliga resultatet av den långa diskussionen om diakonins och diakonatets inorganisering i kyrkan, tillsatte 1969 en diakoniutredning. Denna presenterade ett par år senare betänkandet Tjänsten åt nästan. Där togs bl.a. frågorna om diakonatet upp och som ett resultat av detta antog kyrkomötet 1975 för sin del ett förslag till lag om diakonat. Lagförslaget var av tämligen ringa omfattning och angav villkoren för tillträde till diakonatet samt bestämmelser om skiljande från detsamma. Samtidigt som regeringen 1982 beslutade om en utredning angående den prästerliga tjänsteorganisationen i pastoraten m.m. vari även innefattades frågor om diakonatet, lämnades 1975 års kyrkomötes förslag till en lag om diakonat utan åtgärd.

Församlingssekreterar- och församlingsassistenttjänsterna

I anslutning till diskussioner som från omkring år 1920 fördes om kvinnors möjligheter att bli präster togs också tanken upp om ett nytt kyrkligt ämbete för kvinnor. Från dem som främst drev denna fråga avvisades möjligheten att rymma den tänkta tjänsten inom diakonatet. Det skulle förändra diakonisstjänstens karaktär och man tycks ha menat att diakonissgemenskapens speciella utformning omöjliggjorde en sådan sammankoppling. I början av 1950-talet utarbetade en kommitté tillsatt av biskopsmötet riktlinjer för en ny kyrklig tjänst med inriktning på själavård, evangelisation, undervisning samt barn- och ungdomsarbete. Kommittén avvisade tanken att det skulle vara en tjänst speciellt för kvinnor. Till detta förslag hänvisades när frågan senare togs upp i kyrkomötet. Kyrkomötet 1958 beslöt att anhålla hos Kungl. Majzt att medel skulle ställas till förfogande för att en utbildning för en ny tjänst skulle komma till stånd. Som bakgrund till det beslutet fanns ett betänkande från kyrkomötets utredningsnämnd. Till detta var fogat en PM om den nya kyrkliga lekmannatjånstens avgränsning mot diakonin. Där sades bl.a.:

Den föreslagna nya tjänsten synes icke kunna inordnas under diakonatet, så länge diakonien icke är inordnad i den kyrkliga organisationenDet synes icke vara tillrådligt att uppskjuta hela frågan i avvaktan på en lösning av diakoniens ställning inom kyrkan. Snarare torde det vara värt att överväga om icke diakonien kan inordnas som en del av

36 Så här ser det ut

idag

en ny tjänst inom kyrkan. En sådan tjänst kan då bli ett steg på vägen mot ett infogande av diakonien i kyrkans organisation.

Då inget beslut om medel för utbildningen kom fördes frågan vidare av biskoparna hösten 1960. Biskopsmötet rekommenderade församlingarna att inrätta tjänster för församlingssekreterare och församlingsassistenter. För båda tjänsterna ordnades en gemensam kyrklig påbyggnadsutbildning, men församlingssekreterarna skulle ha en mer omfattande teologisk grundutbildning.

Ungdomssekreterare

På lekmannaskolan i Sigtuna har länge funnits kortare kurser för medhjälipare i församlingsarbetet. Dessa kurser kom efterhand att utvidgas till först två och sedan tre månader. Kurserna fungerade delvis som utbildning för en framväxande ny tjänstekategori nämligen ungdomssekreterarna. Ungdomssekreterartjänstema växte fram ute i församlingarna utan officiella utredningar eller beslut. Behovet av och förväntningarna på det kyrkliga ungdomsarbetet ledde fram till att tjänster inrättades i församlingarna. Här föreligger en klar skillnad mot vad som gällde för tillkomsten av församlingssekreterar- och församlingsassistenttjänsterna. En mer direkt utbildning för ungdomssekreterare kom att förläggas till RKU:s ungdomsledarinstitut som började sin verksamhet i Sigtuna 1961. Denna utbildning blev 1965 ettårig. Tillgängliga uppgifter om antalet tjänster i mitten av 1960-talet tyder på att dessa skulle varit omkring 150 stycken.

Omstrukturering och nya tjänster

Vid mitten av 1970-talet skedde en omstrukturering av vissa tjänster. Bakgrunden till denna var att relationerna mellan församlingssekreterarna och församlingsassistenterna var oklara, att det rådde stor överensstämmelse mellan församlingsassistenternas och ungdomssekreterarnas arbetsuppgifter samt att ungdomssekreterarna snabbt slets ut i sitt arbete. De förändringar som genomfördes innebar att församlingsassistent- och församlingssekreterarutbildningarna skiljdes åt. Församlingssekreterartjänsten skulle få en klarare pedagogisk inriktning. Ungdomssekreterar- och församlingsassistenttjänsterna slogs samman till en tjänst. Denna tjänst skulle vara flexibel och av all-roundkaraktär. Den nya sammanslagna tjänsten kallades församlingsassistent. som söndagsskolan under lång tid minskat i omfattning så har i Samtidigt församlingarna växt fram ett vardagsarbete bland barn i förskoleåldern. Detta har också resulterat i nya tjänster i församlingarna. I huvudsak gäller det tjänster som barntimmeledare och förskollärare. De sistnämnda äri regel tjänsteri vedertagen mening. Beteckningen barntimmeledare används såväl för frivilligt engagerade som för en del innehavare av direkta tjänster. Under 1970-talet har ytterligare tjänster tillkommit och bland dessa kan nämnas fritidsledare och assistenter inom sjukhuskyrkan. Dessutom finns det ett reltivt stort antal ytterligare tjänstebenämningar utan att det till sitt innehåll torde vara fråga om tjänster av annat slag än tidigare nämnda.

sou 1933:55 Så här ser det ut 37

idag

Nuvarande kyrkokommunala församlingstjänster

Den prästerliga tjänsteorganisationen är i mycket reglerad av lagstiftning. Så är inte fallet beträffande övriga tjänster inom församlingsarbetet. Församlingsstyrelselagen klargör att det faller inom församlingens kompetens att anställa personer för det s.k. församlingsvårdande arbetet, men i Övrigt finns ingen lagreglering gällande dessa tjänster. Församlingar och samfälligheter är helt fria att fatta beslut om tjänster ska inrättas eller ej och innehållet i tjänsterna bestäms också på det lokala planet. Även om det teologiskt kan hävdas att de som arbetar inom församlingsarbetet fullgör vissa uppgifter på pastors ansvar så kan ingen kyrklig myndighet utanför församlingen ingripa om en församlingsanställd skulle exempelvis undervisa i annan än kristen tro. › Då det gäller allmänna anställningsvillkor så tillämpas de allmänna bestämmelserna för kommunala tjänster. För de större av grupperna församlingstjänster finns specialbestämmelser i avtal som. sluts mellan vederbörande fackförbund och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Detta avtal i sin senaste lydelse, CAF 84, upptar inom församlingsarbetet diakonitjänsteman, församlingssekreterare, församlingsassistent, förskollärare, församlingssyster, fritidsledare m.fl. Avtalet innehåller definitioner av tjänsterna samt villkor för lönegradsplacering. Definitionerna ska på ett övergripande sätt klargöra innehållet i olika tjänster. Med diakonitjänsteman avses arbetstagare med arbetsuppgifter inom den församlingens kristna verksamhet, som syftar till att vara till stöd och gagn för barn och ungdom, åldringar och andra som av sociala, medicinska eller andra skäl är i behov av omvårdnad. Med församlingsassistent avses arbetstagare med uppgift att under chef självständigt organisera och leda församlingsverksamheten avseende exempelvis barn-, ungdoms- och/eller vuxenverksamhet samt- i förekommande fall - medverka i församlingens informationsverksamhet. Med församlingssekreterare avses arbetstagare med arbetsuppgifter som i huvudsak sammanfaller med vad som angivits för församlingsassistent men som därutöver kvalificerade fullgör arbetsuppgifter av teologisk och/eller pedagogisk karaktär. Med församlingssyster avses arbetstagare som antingen själv eller efter läkares ordination meddelar sjukvård till församlingens medlemmar samt medverkar i utförande eller organisation av besökstjänst, ledning eller organisation av gruppverksamhet m.m.. Med fritidsledare avses arbetstagare, som vid kyrklig barn- eller ungdomsverksamhet under chef svarar för uppläggning och genomförande av öppen verksamhet och/eller program-, grupp- eller föreningsverksamhet samt kontakt-, tillsyns- och serviceuppgifter avseende besökare och deltagare. Med barntimmeledare avses arbetstagare, som svarar för genomförande av gruppaktiviteter bland barn och ungdom. Ingen särskild definition ges av förskollärare. Definitionerna ur CAF är ett sätt att beskriva de olika tjänsterna. När man ser till innehållet i tjänsterna så som de i regel utformas i församlingarna finns det inte klara gränslinjer mellan dem. Förskollärartjänsterna torde vara tydligast avgränsade. De innefattar arbete bland barn i förskoleåldern och

38 Så här ser det ut

idag

därtill knutna Församlingsassistenttjänsterna har en familjekontakter. i arbetet bland barn och ungdom i skolåldrarna. Den har större tyngdpunkt likhet med den tidigare ungdomssekreterartjänsten än med den ursprungliga församlingsassistenttjänsten. En dominerande arbetsuppgift i diakonitjänbland äldre, även om annat diakonalt arbete liksom sterna är besökstjänsten barn- och ungdomsarbete ofta också ingår. Församlingssekreterarna kan arbeta inom olika delar av församlingens verksamhet men har ofta mer övergripande uppgifter. Sammantaget har tjänsterna olika tyngdpunkt men har också i mycket karaktär av all-roundtjänster inom församlingsarbetet. Till ingen av de församlingsvårdande tjänsterna är knutna några specifika arbetsuppgifter motsvarande vad som gäller för prästerna. De motiv som i ett skede framfördes för en åtskillnad mellan diakonatet och andra tidigare församlingstjänster torde i dagsläget inte vara aktuella. I avtalet finns särskilda villkor för lönegradsplacering, vilka också fungerar som en rekommendation till församlingarna när det gäller att bedöma hos dem som anställs. För dem som anställs som lämplig utbildning diakonitjänstemän finns som särskilda villkor för lönegradsplacering angivet

att de ska vara vigda till diakon eller diakonissa samt ha utbildats vid någon av

de fem diakonianstalterna. Diakonitjänstemännen indelas i tre grupper för vilka förutsätts olika fackutbildningar utöver den särskilda diakoniutbildsom gäller är examen från socialhögskola eller ningen. De fackutbildningar Sköndalsinstitutet, sjuksköterskeutbildning och hemvårdarutbildning. För församlingsassistenter finns kyrkligt profilerad fritidsledarutbildning och församlingssekreterarna har en teologisk grundutbildning samt en ettårig kyrklig För förskollärare finns som särskilt villkor för påbyggnadsutbildning. lönegradsplacering angivet förskollärarutbildning och helst en kyrklig påbyggnadskurs. Däremot finns ingen särskild kyrklig utbildning angiven för församlingssyster eller fritidsledare. För dessa kategorier anges sjuksköterske- respektive fritidsledarutbildning. Då det gäller prästerna är kraven på utbildning reglerade så att man inte kan bli präst utan att ha genomgått viss utbildning. För de kyrkokommunalt reglerade tjänsterna är inte på samma sätt en viss utbildning ett krav för att man ska erhålla en tjänst. Diakon/diakonissvigningen är inte heller krav för innehav av en diakonitjänst vilket ju prästvigningen är om någon ska tjänstgöra som präst.

Utvecklingen av antalet tjänster

Sedan 1971 finns en samlad personalstatistik för alla kyrkokommunalt Utveckling av antalet tjänster sedan 1970-talets början reglerade tjänster. och från år kan alltså följas tämligen noggrant. För år 1972 saknas uppgifter 1973 och framåt visar personalstatistiken på antalet anställda per den 1 mars. beträffande för vilka det Mer noggrant redovisas här utvecklingen tjänster finns en särskild kyrklig utbildning.

Så här ser det ut idag 39

1978 445 324 121 1978 603 477 126 1978 73 60 13 1979 467 327 140 1979 651 496 155 1979 78 69 9 1980 489 341 140 1980 634 472 162 1980 81 57 24 1981 476 337 139 1981 684 483 201 1981 75 53 22 1982 500 348 152 1982 768 523 245 1982 70 51 19

I ovanstående tabell har till diakonala tjänster sammanförts följande tjänstebeteckningar från personalstatistiken: diakon, diakoniassistent, diakoniföreståndare, diakonissa, diakonitjänsteman, församlingssyster och kurator. Församlingsassistent och ungdomssekreterare har sammanförts emedan den sistnämnda tjänsten uppgick i den förra år 1975. Det finns anledning att inte dra för omfattande slutsatser av utvecklingen mellan enskilda år. Visst bortfall kan medföra osäkerhet i det avseendet. Så saknas exempelvis uppgifter från en stor samfällighet 1981 och detta medför att tabellen ger uttryck för att fler nya tjänster skulle tillkommit mellan 1981 och 1982 än vad som egentligen är fallet. Fr.o.m. år 1981 görs i personalstatistiken en uppdelning av deltidsanställda i timavlönade och övriga deltidsanställda. Med heltidsanställd avses hela tiden dem vars sysselsättningsgrad är 100 %. Fram t.o.m. 1980 är övriga anställda deltidsanställda. Fr.o.m. 1981 redovisas som deltidsanställda de som har en sysselsättningsgrad om minst 40 % men under 100 %. Timanställda är de som erhåller ersättning per arbetad timme. I den här redovisade statistiken har timanställd och deltidsanställd förts samman eftersom en uppdelning ej gjorts före 1981. Det bör dock noteras att år 1982 var av dem som hade diakonala tjänster 21 stycken timanställda, av församlingsassistenterna var det 28 timanställda och av församlingssekreterarna 2. Mest frapperande är ökningen av antalet anställda. Det gäller i första hand församlingsassistentema som enligt statistiken mellan 1971 och 1982 totalt har ökat med 157 % och då det gäller de heltidsanställda med 94 %. Även antalet diakonala tjänster har ökat under samma tid med 71 % om man ser till alla och med 33 % då det gäller de heltidsanställda. Den procentuellt största ökningen har skett bland församlingssekreterarna men i absoluta tal utgör de en relativt liten grupp och dessutom förefaller det, trots osäkerheten i statistiken, som om gruppen är den enda som nu minskar. När man ser till alla grupper så har andelen deltidsanställda Ökat mycket starkt. Utöver de ovan redovisade tjänsterna fanns den 1 mars 1982 främst följande personal anställd för församlingsarbetet:

De flesta av de här redovisade anställda arbetar inom barn- och ungdomsarbetet och då främst bland barn i förskoleåldrarna. Andelen som arbetar på deltid är mycket stor bland dem som är anställda för barnarbetet. Antalet assistenter inom Sjukhuskyrkan är betydligt fler än vad som kan utläsas av tabellen. En större del av dem som arbetar inom detta område har tjänster med andra namn. Sammantaget fanns det 1982 ca 1 970 anställda inom församlingsarbetet på tjänster om minst 40 %. Av dessa arbetade ca 1 060 på heltid. Detta betyder att antalet anställda på heltid sedan 1971 har ökat med ca 72 % och att totala antalet anställda på såväl heltids- som deltidstjänster under samma tid ökat

med uppskattningsvis 140-150 %. Ökningen av antalet prästtjänster under

samma tid är förhållandevis obetydlig. Det kyrkokommunala tjänstesystemet har en helt annan flexibilitet än det som gäller för prästtjänsterna. Hur förhållandena hade gestaltat sig om alla tjänster befunnit sig inom ett system är inte möjligt att säga. Det förefaller dock troligt att det sett annorlunda ut både vad det gäller antalet tjänster av olika slag och innehållet i tjänsterna.

3 Församling

Församlingsbegreppet

0rd med flera

betydelser

Församling är ett ord med flera betydelser. Som renodlat teologiskt begrepp handlar det om delaktighet i Kristus och en gemenskapi tron på Kristus. Nya testamentet använder många bilder för denna delaktighet och gemenskap. Församlingen är grenarna i vinstocken, stenarna i byggnaden, familjemedlemmarna i Guds familj. Medlem i församlingen i denna mening blir man genom dopet som är inlemmandet i kroppen, inympandet i trädet, infogandet i byggnaden, för att nu bara använda några av de många bilder nya testamentet använder. I ett arbete med församlingsstrukturen i landet är det dock knappast i denna renodlat teologiska form vi möter Då är det i

församlingsbegreppet.

stället två andra församlingsbegrepp som ofta står mot varandra: församlingen som territoriellt begrepp och församlingen som sociologiskt begrepp. Det territoriella begreppet är det som är lättast att definiera och därtill det som de flesta omedelbart förknippar med ordet församling. Svenska kyrkan har en territoriell församlingsstruktur. Det betyder att Sverige geografiskt är indelat i församlingar. Varje svensk medborgare och var och en som bor i Sverige hör till en församling, oberoende av kyrkotillhörighet. Namnet på församlingen står på skattsedeln, och därmed markeras att församlingen är kyrkokommun och har utdebiteringsrätt. Alla måste betala skatt till församlingen. Som sociologiskt begrepp handlar församlingen om människor. Till skillnad från ett territorium kan människor studeras Härvid sociologiskt. utgöres församlingen av en grupp som har vissa kännetecken som skiljer den från andra grupper av människor. Det vanligaste kriteriet på ett sociologiskt

församlingsbegrepp är, att det rör sig om människor som faktiskt ”försam-

las”, kommer samman till någonting gemensamt, eller annan gudstjänst församlingsverksamhef. Församling är då dessa människor, som har det gemensamt att de brukar komma samman, även då de är utspridda var för sig i hemmet eller i samhället i övrigt. Ett territoriellt eller ett sociologiskt är dock inte församlingsbegrepp isolerade från ett teologiskt församlingsbegrepp. Både det territoriella och

42 Församling

det sociologiska församlingsbegreppet kan tolkas teologiskt så att det ger uttryck åt teologiska tankar och blir bärare av ett teologiskt innehåll.

Historiska notiser

I urkyrkan möter vi direkt en sociologisk bestämning av församlingen. De höll samman och möttes varje dag troget i templet, och i hemmen bröt de brödet och höll måltid med varandra i jublande, uppriktig glädje”. (Apg 2:46) Församlingen som ”de som församlas” blir också tydlig genom det grekiska ord som används, ekklesia. I klassisk grekisk tid var ekklesia folkförsamlingen, den beslutande folkrepresentationen. Det var också det ord man använde när man skulle översätta det hebreiska gamla testamentet till grekiska (Septuaginta) som översättning av ordet qahal. Qahal betyder

det gammaltestamentliga gudsfolket församlat till kult eller krig. Använd-

ningen av ordet visar att den nytestamentliga församlingen såg sig som ett folk som församlas och som fortsättningen på det gamla gudsfolket, Israel. Ett annat grekiskt ord används parallellt med ekklesia. Det är ordet koinonia, som betyder både delaktighet och gemenskap. Ordet har många betydelser. Det uttrycker gemenskapen mellan människor och blir därför en beteckning på församlingen som sådan. Det uttrycker samtidigt det omhändertagande som ligger i en gemenskap, gemenskap i delandet av de materiella ting var och en har. Insamlingen till de fattiga i Jerusalem kallas sålunda en koinonia. Slutligen betyder också koinonia den djupaste delaktighet som håller församlingen samman, delaktigheten i Jesu liv, död och uppståndelse, trons gemenskap. Allra tydligast markeras detta när i nattvardens bröd och vin kallas koinonia. Församlingen är delaktigheten här ett teologiskt begrepp som uttrycker en delaktighet på många olika plan. På latin heter samma sak communio, vilket ord ingår i både kommunion (nattvard) och kommun (som egentligen betyder gemenskap). Den gemenskap församlingen utgjorde hade ett iögonfallande karaktärsdrag. Den var öppen och villkorslös. Särskilt tydligt blir detta vid en jämförelse mellan urkyrkan och de religiösa gemenskapsformer som fanns inom judendomen, Qumranförsamlingen och fariseismen. Krav samtidigt och exklusivitet utmärkte på olika sätt dessa gemenskapsformer, medan urkristendomen lät sig präglas av alla de berättelser om Jesus som handlade om hans villkorslösa umgänge med dem som på olika sätt ansågs mindre värda. Under de första tre århundradena var det detta sociologiska församlingsbegrepp som, tillsammans med den teologiska tolkningen av församlingen som en delaktighet i Kristus, var allenarådande. Jesu lärjungar var ett litet fåtal från början och antogs nog ganska allmänt utgöra en variant av judendomen. När man förstod att så inte var fallet, började man kalla dem kristna. Det skedde i Antiokia i Syrien och anledningen var att både judar och icke-judar genom dopet upptogs i den kristna församlingen (Apg 11:26). De kristna spreds över östra medelhavsområdet, och varje större stad hade snart en kristen församling. Förföljelser tvingade ibland församlingen under jord, decimerade dess antal och lockade till avfall. Men förföljelserna bidrog också till att sprida den kristna tron. Hurförhållandena än gestaltade sig utmärktes av ett sociologiskt mönster. Man samlades i församlingen

Församling 43

hemmen, firade gudstjänst tillsammans och hade också gemenskap och omvårdnad om varandra i församlingen. Vid början av 300-talet antas de kristna i Romarriket ha uppgått till cirka 10 % av befolkningen. Då inträffar den drastiska förändring som sedan kommit att prägla hela det kristna västerlandet. Konstantin Kejsar gör kristendomen till en erkänd religion för att så småningom göra den till statsreligion. Här finns de första förutsättningarna för ett territoriellt församlingsbegrepp. När alla människor förväntades vara medlemmar i kyrkan kom det sociologiska och det territoriella att församlingsbegreppet sammanfalla. Någon teologisk bestämning av det territoriella finner vi dock inte från denna tid. Däremot kan vi iaktta hur det sociologiska och det territoriella momentet strävar efter att lösgöra sig från varandra. När alla förväntades tillhöra kyrkan uppstod behovet att tydliggöra Före kyrkan. 300-talet uppfattade sig kyrkan, de kristna, som ett folk, gudsfolket, låt vara i ett hierarkiskt mönster under biskopens Men från 300-talet och ledning. framåt medeltiden blev kyrkan alltmer liktydig med å ena sidan biskopar och präster och diakoner, dvs ämbetet, och å andra sidan munkordnarnas och sedan också nunneordnamas folk. När förföljelsen och avlöstes av upphörde en priviligierad ställning i samhället, försvann också möjligheten att som vanlig kristen i sitt vardagsliv få uppleva sanningen i Jesu 0rd, att den som

följde honom måste vara beredd att bära sitt kors (Mark 8:34). Inom klostren

erbjöds nu ett annat sätt att bära korset.

Utvecklingen i Sverige

Reforrnationen handlade egentligen inte om annat än

församlingsbegreppet

indirekt. Den handlade först och främst om vilket innehåll kyrkans förkunnelse hade, vad evangelium faktiskt Alla betydde. ansågs höra till församlingen och kyrkan, och därför finns ingen egentlig diskussion kring förhållandet mellan det territoriella och det sociologiska församlingsbegreppet. Samtidigt definieras Kyrkan som ”de heligas samfund, i vilken evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas” (Augsburgska bekännelsen 1530, kap VII). Församlingen består av människor inom hörhåll för Ordet och räckhåll för sakramenten. är grundtanken, att tro Anledningen väcks av Anden och att Anden har Ordet som instrument. Hos dem som är inom hörhåll är alltså tro möjlig, dock alls inte garanterad. Församlingshegreppet kan fortfarande definieras de människor som firar sociologiskt, gudstjänst. Indirekt blir det också territoriellt, eftersom alla människor hörde till kyrkan och förväntades fira gudstjänst. Att församlingsbegreppet dock inte primärt kan ses som territoriellt framgår indirekt av talet i Augburgska bekännelsen om att så och så lärs det i våra till församlingar skillnad från de församlingar där den romerska kyrkans aktuella tolkning av läran förkunnades. Man kunde alltså tala om två olika församlingar på samma ställe. Denna möjlighet försvann emellertid snart, då vid

det

religionsfreden i Augsburg 1555 beslöts, att furstens val av tro skulle vara förpliktande också för undersåtarna Därmed fick (cuius regio, eius religio). det territoriella församlingsbegreppet en ställning som det aldrig haft tidigare. Under medeltiden hade den kristne hela tiden haft två herrar”, påven och kejsaren. Efter reformationen blev det i de lutherska länderna

Församling

bara tal om en herre som i sig förenade den högsta ledningen för såväl samhälle som kyrka. Det yttrande som kanske legendariskt har tillskrivits ordföranden vid Uppsala möte 1593, nu är Sverige vordet en man och alla hava vi en Gud, kan stå som rubrik på de följande århundradenas enhetssamhälle och enhetskyrka. Kyrka och folk var ett, dess överhet var en och densamma. Kyrkans gränser och rikets gränser var desamma. Under 1700-talet blev det möjligt för invandrade utländska medborgare att bilda egna församlingar, bygga egna kyrkor och ha egna präster. Det kunde alltså finnas flera församlingar inom ett och samma territorium. Kraven på religionsfrihet även för svenska medborgare framfördes emellertid allt starkare och 1860 och 1873 förordnades om främmande trosbekännare och deras religionsutövning. Då gavs möjlighet för svensk medborgare att lämna svenska kyrkan under förutsättning att han inträdde i annat kristet samfund. Enheten folk och kyrka var alltså bruten. Men det var fortfarande obligatoriskt för varje svensk att vara kristen trosbekännare i betydelsen tillhörig ett kristet samfund. Först genom religionsfrihetslagen 1951 gavs möjlighet att stå utanför varje kristet eller annat samfund. Innanför rikets gränser kunde nu finnas dels olika kristna samfund, dels icke-kristna samfund, dels människor som inte hörde till något samfund alls. Denna utveckling var på intet sett speciell för Sverige. Hela det tidigare kristna västerlandet genomgick samma omvandling. Enhetskulturen bröts ner. I vissa stater upplöstes banden mellan stat och kyrka, i andra behölls banden men medborgarna gavs rätt att stå utanför statskyrkan. Denna drastiska förändring har ibland kallats slutet på den konstantinska eran i Europa.

Kritik växer fram

De senaste drygt hundra åren har format de församlingsbegrepp som förekommeri den svenska debatten i dag. De förändringar i religionsfrihetslagstiftningen som ovan redovisats var givetvis slutpunkter på perioder av debatt och kamp för nya tankar. Industrialisering, urbanisering, landsbygdens förändring genom nya kommunikationer och nya samhällen skapade grogrund för nya tankar som kom att förändra det gamla enhetssamhället. Väckelse- och folkrörelser erbjöd alternativ till socknen, där folk och kyrka var en enhet. Väckelsen var både en reaktion mot den nya sociala situationen och mot ett, som man upplevde det, alltmer ihåligt församlingsbegrepp. Gentemot det självklara territoriella församlingsbegreppet (tyngdpunkten låg dock inte på territoriet utan på de människor som bodde inom det) sattes ett sociologiskt, församlingen som gemenskap, folkrörelse eller förening. De framväxande frikyrkorna hävdade ett ”nytestamentligt församlingsbegrepp. Fastän detta kunde se olika ut (några menade att det var förpliktande för alla tider och andra att det endast var riktningsgivande), så var dock skillnaden mellan detta nytestamentliga församlingsbegrepp och den församlingssyn man såg i svenska kyrkani de territoriella församlingarna så enormt stor, att man från den framväxande frikyrkligheten inte kunde se något positivt i den församlingsordning som fanns. Församlingen skulle bestå

Församling 45

av troende. Genom avgörelse skulle den kristne skilja ut sig från de tidigare man tillhört. sammanhang Var det något man inte tyckte sig se i svenska kyrkan, så var det avgörelse. Prästerna var många gånger mera ämbetsmän i staten än herdar i församlingen. Nattvardsborden befolkades enligt frikyrkligheten av uppenbart syndiga människor som inte visade någon ånger och bot. Dessutom väckelsens förföljdes folk ofta av såväl andlig som världslig överhet och därigenom hittade man nya likheter med de kristnas villkor i nya testamentets tid.

Einar Billing och folkkyrkan

Detta är den historiska bakgrunden till det församlingsbegrepp som vid 1900-talets början växte fram inom svenska kyrkan och sedan dominerat den, det territoriella i en ny teologisk tolkning. I stället för att försöka försvara territorialförsamlingen utifrån de perspektiv väckelsen och den begynnande frikyrkligheten valt, anlade ungkyrkorörelsen vid 1900-talets början ett helt nytt teologiskt perspektiv på territorialförsamlingen, eller som man hellre sade, lokalförsamlingen. Denna uttryckte Guds universella nåd. Att församlingens gränser kunde definieras som stränder, diken och vägar sade alltså ingenting om församlingen som trosgemenskap (den frikyrkliga utan om Guds utgångspunkten) vilja att nå alla och att Gud genom territorialförsamlingen nått ut till alla innan någon sökt sig till honom. Denna nya teologiska tolkning bar främst Einar Billings namn. Den knöts till barndopet, som blev en grundpelare i folkkyrkans församlingsbegrepp. Billing kunde säga, att folkkyrkan blev till när det första barndopet förrättades. Billings folkkyrkobegrepp var allt annat än statiskt. Han beskriver i ”Folkkyrkan och förkunnelsen” förhållandet mellan en präst och hans som ett förhållande i koncentriska cirklar. församling Den yttersta cirkeln så innanför utgörs av sockengränsen, den alla dem som står i kyrkoböckerna såsom hörande till församlingen, så församlingen av de döpta, sedan konfirmandförsamlingen, den gudstjänstfirande församlingen och slutligen den nattvardsfirande församlingen. Det handlar inte om kvalitetsgränser, för det som är kvalitet i Guds församling är inte människors utan egenskaper Guds nåd, som når ända ut till sockengränsen. Förutom tanken på Guds universella nåd var förståelsen av folket en förutsättning för den billingska folkkyrkosynen. kunde inte Självklart urkyrkan organisera sig som en folkkyrka. Men det förhöll sig annorlunda i ett folk där Gud verkat med människor i sekler. Detta kunde inte tänkas bort, menade han. Detta folkförhållande fick en nationalromantisk ton hos J A Eklund, medan Nathan Söderblom med sin internationella orientering mera lade vikt vid svenska kyrkan som en del av Kristi allmänneliga kyrka.

Positioner i dag

Fastän det är uppenbart att de senaste hundra åren skapat de olika

församlingsbegrepp som fortfarande i dag dominerar debatten, så är det

väsentligt att märka, att positionerna inte längre är så entydiga. Det går inte

46 Församling

längre att spela ut en folkkyrkoposition mot en frikyrkoposition. Många kanske de flesta, arbetar i dag, med bibehållande av sitt frikyrkor, medlemsbestämda församlingsbegrepp med en öppen församlingspolicy. Oberoende av medlemskap är verksamheten öppen för den som vill komma. Samtidigt känner man ansvar för det närområde som hör till kyrkan och därvid som en ”folkkyrka. Inom svenska kyrkan har på fungerar motsvarande sett en större förståelse för församlingen som gemenskap vuxit fram. Det senaste decenniet har församlingens uppgift beskrivits som en plats att växa och utvecklas för uppgifter i världen dvs. i på, där man utrustas samhället, en plats där man kan vila ut och få ny inspiration. Församlingen som ansvarig för utbildning av kyrkans folk har också betonats. Alla dessa tidsdrag har lett till ett betonande av den sociologiska synen på församling, människor som går att identifiera som en grupp som samlas av olika som territorium har härvid mera setts som anledningar. Församlingen ansvarsområdet inom vilket församlingen som gemenskap har att leva och har skillnaderna mellan en folkkyrklig och en verka. Av dessa anledningar frikyrklig position blivit allt mindre. inom Skillnader består, men många gånger är de lika mycket skillnader svenska inom som skillnader mellan olika kyrkan (och frikyrkorna) trossamfund. Skillnaderna kan också ses som olika positioner på en linje med där ett utpräglat territoriellt församlingsbegrepp finns i glidande övergångar, ena ytterkanten och ett utpräglat sociologiskt i den andra.

Skilda tolkningar

Två företeelser bör starkt betonas när man söker förstå hur olika för olika församlingsbegrepp resonerar. förespråkare mot Det ena är att ingen tycks vilja helt spela ut den egna prioriteringen den motsatta. Även företrädare för ett territoriellt församlingsbegrepp betonar att församlingarna måste skapa lokala gemenskaper och grupper. Och de som har en mera sociologiskt definierbar församlingssyn vill inte bortse från att det territoriella tänkandet är viktigt som uttryck för Guds vilja att nå alla och att församlingen måste ha ett ansvar och känna ett ansvar för detta. Det andra som måste betonas är att det egentligen handlar om två olika sätt att tolka vår historiska situation. De som betonar det territoriella församlingsbegreppet betonar i Billings efterföljd att Sverige och de skandinaviska länderna inte går att jämföra med vilka länder som helst. Vi kan inte bortse från den långa kristna historien i Sverige. Den ligger som en gemensam botten hos nästan alla svenskar. betonar mera de förändringar i Motparten och tänkesätt som inträffat i västerlandet och därmed också i värderingar åren. Den konstantinska epoken är slut, Sverige under de senaste femtio hävdar man, och kyrkan måste finna former som är bättre anpassade till ett strukturen som på ett sätt räknar med alla nytt läge än den gamla territoriella som kyrkomedlemmar. av den aktuella situationen betonar de förra att en stor i Vid sin tolkning majoritet av svenska folket använder sig av kyrkans tjänster vid dop, konfirmation, vigsel och jordfästning och att en ännu större majoritet fortfarande är medlemmar i svenska kyrkan trots intensiv propaganda för

_ Församling 47

utträde och att det faktiskt kan vara ekonomiskt fördelaktigt att utträda i en tid som kännetecknas av högt skattetryck. De senare pekar dels på den stora skillnaden mellan dem som endast tillfälligt använder sig av kyrkans tjänster och dem som engagerar sig i gudstjänst- och församlingsliv, dels på de starkt nedåtgående trender som kan iakttas i framför allt storstadsregionerna vad gäller dopfrekvens och konfirmationsfrekvens.

Internationell och ekumenisk kritik

Från de ekumeniska sammanhang där svenska kyrkan deltar, främst Kyrkornas Världsråd och Lutherska världsförbundet, ställs ofta kritiska frågor om den territoriella strukturen. Den innebär, menar man, en risk att förneka elleri varje fall att nedvärdera andra kristna kyrkor och deras arbete. Om en kyrka har en territoriell struktur som omfattar alla människor är det svårt att tala om partnership kyrkor emellan. Alltsedan 1961 har man inom Kyrkornas Världsråd arbetat med ett program som innebär alla kristnas enhet på samma ort, dvs. att kyrkorna lokalt samarbetar och inbördes söker uttrycka sin enhet i största möjliga utsträckning. Territorialförsamlingen kan upplevas som ett hinder i detta. Inom Lutherska världsförbundet har man arbetat med förhållandet mellan kyrkornas förkunnelse och deras strukturer. Den kritiska fråga man riktar till de nordiska folkkyrkorna är, om inte den territoriella strukturen i dag säger något annat än vad folkkyrklighetens lärofäder tänkte sig. En kyrkostruktur som är alltför nära modellerad på den samhälliga strukturen, samtidigt som det finns bristande personligt engagemang i kyrkan som sådan, kan göra kyrkan mera till en samhällsinstitution än till en profetisk kyrka, säger man. Samtidigt kan man peka på positiva sidor i folkkyrkostrukturen. Den kan hos sina medlemmar skapa ett naturligt förhållande till samhällsfrågor och ha en riktig öppenhet som speglar Guds öppenhet.

Sammanfattande synpunkter

Olika församlingsbegrepp har i framställningen isolerats från varandra. Det territoriella församlingsbegreppet är geografiskt till sin natur. Församlingen är en yta som har vissa fastställda gränser. Det sociologiska församlingsbegreppet tar i stället sikte på de människor som på ett eller annat sätt markerar sig vilja tillhöra församlingen. Det mest utmärkande är att människor i församlingen ”församlas och bildar en gemenskap. Ett renodlat teologiskt församlingsbegrepp slutligen handlar om delaktighet i Kristus och trons gemenskap med både kyrkans Herre och andra kristna. Ett teologiskt församlingsbegrepp kan dock inte isoleras från de övriga två begreppen. Såväl det territoriella som det sociologiska begreppet kan ges en teologisk tolkning. Denna kan skifta från tid till tid. Det territoriella församlingsbegreppet har tolkats i den svenska traditionen som det främsta uttrycket för Guds uppsökande nåd och hans initiativ mot människor innan de tagit ställning till ett ev. förhållande till Gud. Men det har också tolkats som ett uttryck för öppenhet och villkorslöshet i förhållandet till Gud. Slutligen har det tolkats som en förpliktelse och ett ansvar att sprida evangelium och skapa sådana förhållanden där det blir lätt

Församling

att upptäcka och ta emot Guds gåvor. Den senare tolkningen torde vara den mest allmänna i dag. Det sociologiska församlingsbegreppet betonar starkare gemenskapsaspekten och hänvisar till att vår tid blir alltmera lik den som föregick kejsar Konstantins på 300-talet. Församling i dag har flera likheter med minioriän någonsin under 1600 år. Vid tolkningen av tetssituationen i fornkyrkan kan tonvikten Församförsamlingen som en yttre gemenskap ligga olika. lingen och gudstjänstgemenskapen kan betonas så att den får ett egenvärde. Man kan också finna att församlingens roll som gemenskap balanseras mot de enskilda församlingsmedlemmarnas liv i samhället, i yrkesliv och familjeliv, och där församlingens funktion blir att inspirera, ge vila och ny utrustning för livet utanför församlingen. De olika församlingsbegreppen är i den svenska situationen i dag inte exklusiva i den bemärkelsen att det handlar om antingen-eller. Det finns en strävan att balansera det egna församlingsbegreppet med den motsatta mest centrala tankegångar. Företrädare för det territoriella ståndpunktens erkänner behovet av att gemenskapsgrupper bildas församlingsbegreppet inom den territoriella På samma sätt finns företrädare för ett församlingen. församlingsbegrepp som i den territoriella strukturen gemenskapsorienterat ser en kritisk fråga om öppenhet och tillgänglighet. De flesta leveri praktiken med dubbla församlingsbegrepp.

3.2 och dess framtida utveckling Församlingsarbetet

Församlingsarbetets mål

av en dubbelhet. Den är dels En församling i svenska kyrkan karaktäriseras i gemenskap med alla andra kristna församlingar i olika en kristen församling i det svenska samhället med ett kyrkor världen över. Dels är den en kommun arbetssätt som har likheter med den vanliga primärkommunens arbetssätt. Denna dubbelhet leder lätt till missförstånd och spänningar. I många församlingar har man genom intensivt arbete med församlingens under 1970-talet brottats med uppgiften att göra denna målsättning dubbelhet kreativ, dvs. få den till att fungera som en tillgång och inte som en Därvid kan man tala om en direkt målsättning och en indirekt belastning. målsättning för församlingen. Den direkta målsättningen knyts därvid till det eller församlingsverksamheten, medan den indirekta s.k. församlingsarbetet som kommun, där det administrativa, ekonomiska och gäller församlingen arbetet måste syfta till att skapa en bas som möjliggör för förvaltningsmässiga församlingen att verka för den målsättning den väljer för sitt församlingsarbete. Men församlingarna i svenska kyrkan har ytterligare en uppgift förutom det direkta församlingsarbetet och det organisatoriska arbete som syftar till Det är de samhällsuppgifter som av att möjliggöra detta församlingsarbete. historisk tradition och aktuella beslut utförs av en församling eller politiska församlingar i samverkan i ett pastorat. Den gäller främst begravningsväsendet och folkbokföringen. Det finns inte en för alla församlingar given målsättning. Det har inte

Församling 49

heller ansetts självklart att en församling försöker formulera sin målsättning. Ofta har man nöjt sig med att antyda en inriktning av typ kristen verksamhet eller liknande. Men under 1970-talet upptäckte man i många församlingar värdet av konkreta målformuleringar. Dels var arbetet i ett kyrkoråd, eller i vidare grupper i en församling, med att finna formuleringar som angav målsättningen ett värde i sig. Dels befanns målformuleringar för hela församlingen eller delar (grundmål) av församlingsverksamheten vara utmärkta (delmål) och nödvändiga planeringsinstrument som möjliggjorde ett medvetet arbete på att stegvis försöka uppfylla de uppsatta målen (etappmål). Man kan finna många olika sätt att formulera målsättningen för det direkta församlingsarbetet. Sådana formuleringar kan an till den s.k. knyta

missionsbefallningen (Matt 28:18-20) och handla om att göra Kristus känd,

nå fler människor med den kristna tron, utbreda Kristi rike etc. Formuleringar kan också knyta an till dopet. Utifrån dopet kan också själva växandet i den kristna tron betonas. Församlingens uppgift blir att möjliggöra för döpta människor att växa i sin tro, att vara en miljö för växt och mognad, en Växtplats. Formuleringarna kan också knyta an till begreppet gemenskap. Målformuleringar kan också vara centrerade kring begreppet evangelium. Evangelium står för det glada budskapet om Guds kärlek till människorna och för berättelserna om hur denna kärlek främst manifesterade sig i Jesu liv, död och uppståndelse för människors skull. Kyrkans och den enskilda församlingens uppgift blir då att i ord och handling förkunna evangelium. Behovet av aktiv handling kan betonas och beskrivas så att ytterligare församlingens uppgift blir att vara agent för Guds rike, verka för att kristen människosyn blir tillämpad i samhället, för fred och rättvisa. Många församlingar saknar preciserade målformuleringar. Formuleringar innebär ansvar. Antagna målformuleringar betyder att allt församlingsarbete som bedrivs inom församlingens ram på ett eller annat sätt bör kunna motiveras utifrån

målsättningsformuleringarna. Det är symptomatiskt, att

där man utvecklat ett okonventionellt och otraditionellt församlingsarbete har man också ofta arbetat med församlingens målsättning. Målformuleringar hindrar verksamhetsformer att bli ett egenvärde.

Historiska notiser

Det vi i dag kallar församlingsarbete har en ganska kort historia. Fram till 1800-talets slut var församlingsverksamhet i stort detsamma som prästens verksamhet i sin församling. Han följde sina församlingsbor från vaggan till graven. Alla människor döptes, konfirmerades, vigdes och begrovs i kyrkan. Genom gudstjänsten nådde också prästen alla församlingsborna och genom husförhör kunde han kontrollera att vad man lärt sig i skolan - som fungerade som en kyrkans verksamhet - och i inte fallit i

konfirmandundervisningen

glömska. Väckelsens och frikyrklighetens kritik av bristerna i församlingslivet i svenska kyrkan, den sociala nöden under 1800-talet och den begynnande samhällsomvandlingen bidrog till att frågan om en förnyelse av församlingsarbetet blev aktuell vid slutet av 1800-talet. Det började med diakoni och kyrklig fattigvård och fortsatte med omhändertagande av barn och barnun-

50 Församling

Ungdomsarbete växte också fram. Nya kyrkolokaler i nya dervisning. tätorter och stadsdelar gav möjligheter till en ny typ av församlingsverksamoch föredrag i kyrkliga ämnen var het på kyrklig grund. Församlingsaftnar Församlingskretsar kom till och lekmän blev engagerade i något nytt. kyrkligt arbete på ett nytt sätt. växte fram under början av I och med att den s.k. ungkyrkorörelsen år 1910 1900-talet och genom tillkomsten av svenska kyrkans diakonistyrelse hade församlingsarbete i modern fick ett instrument för sitt kyrkoprogram, mening fått sin grundläggning i svenska kyrkan. Barnarbete (så småningom som från början sågs som en frikyrklig verksamhetsform), söndagsskola, och studentarbete, församlingsaftnar och kulturellt arbete, ungdomsarbete möten, har sedan dess betraktats som debattaftnar, litteraturspridning, delar av församlingens verksamhet. Undantaget var Göteborgs självklara stift, där man i de nya verksamhetsformerna såg ett hot mot de gamla arbetsformerna, konfirmandförberedelsen, den enskilda själavårkyrkliga och husförhören. Dessutom ansåg man att församlingsden, gudstjänsterna verksamhet med olika grupper skulle verka splittrande på församlingens enhet. Skälet till den kritiska inställningen inom stiftet var nog främst, att det traditionella var intakt och att därför kyrkolivet på de flesta håll fortfarande den framväxande församlingsrörelsen inte upplevdes som en väckelse utan

som ett hot.

Att beskriva församlingsarbetet

En beskrivning av församlingsarbetet kan tyckas vara neutral och fri från värderingar, men så är knappast fallet. Det sätt man väljer för att beskriva svarar mer eller mindre medvetet mot ett församlingsarbetets inriktning bestämt församlingsbegrepp och är därmed uttryck för en viss församlings-

syn. leder fram till en beskrivning som Det territoriella församlingsbegreppet handlar i stort sett om rör sig från vaggan till graven. Församlingsarbetet inom den territoriella församlingen och ett arbete med och för alla människor under hela livet för dessa människor. Människorna i församlingen är primärt för den församlingsverksamhet som möter dem som ett stöd och en objekt vägledning under livets olika faser. Det sociologiska församlingsbegreppet leder å sin sida till en beskrivning som mera betonar aktiva medlemmar av församlingsarbetet församlingens är då främst i som subjekt. Verksamheten något man gör tillsammans och utbildning blir församlingen. Växt och mognad, Växtplats, utrustning huvudord i en sådan beskrivning av församlingsarbetet. Men nyanserna kan falla olika. I det följande ska två olika sätt att presentera församlingsarbetet utifrån det sociologiska perspektivet redovisas. I den ena betonas samling utåt” I den inåt och aktivitet som församlingsarbetets huvudinriktningar. andra ses församlingsarbetet mera som ena fasen i en puls mellan församlad och ”utspridd”, där de människor som lever i denna puls ses som församlingen eller kyrkan.

Församling

Från vaggan till graven

Allt församlingsarbete har sin ryggrad igudstjänsten. Varje församling skall hålla söndaglig högmässa. Avsteg från denna av huvudregel beviljas domkapitlet. Den kan hållas som högmässa med eller utan nattvard och enligt 1942 års handbok eller 1976 års gudstjänstordning. Vissa söndagar kan högmässa ersättas av familjegudstjänst, vilket kan vara vanligt i förortsförsamlingar med många barnfamiljer. Även söndagsgudstjänst enligt 1976 års gudstjänstordning kan vara församlingens s.k. huvudgudstjänst. Bredvid de obligatoriska gudstjänsterna kan en församling ha en mångfald olika gudstjänster. Nattvardsgudstjänster på morgnar och kvällar är vanligt i större församlingar. Där kan också fortfarande finnas s.k. aftonsång, en gudstjänst på söndagskvällen som oftast är en predikogudstjänst men kan utformas på många olika sätt. Under fastetiden förekommer passionsgudstjänster. Temagudstjänster och temamässor kan följa fasta ritual eller vara skapade i den lokala församlingen. Dessa kan vara förankrade i annat församlingsarbete och höra samman med studiearbete kring ett bestämt tema eller med församlings- eller debattkvällar kring ett tema. Varje grupp som träffas inom församlingens ram har också en kort gudstjänst eller andakt som en del av sin verksamhet. Församlingen kan också svara för kortare och andakter gudstjänster på olika institutioner som finns inom församlingens gränser. Det kan vara sjukhus, ålderdomshem och sjukhem, vårdinstitutioner etc. Inom all gudstjänstverksamhet spelar kyrkomusiken en stor roll. De flesta församlingar har körverksamhet, kanske flera körer för olika åldrar och inriktning. Olika typer av musikgudstjänster spelar en allt större roll inom svenska kyrkan. Statistiken över gudstjänstbesök för de två senaste åren visar i stort samma stabilitet som kännetecknat 1970-talet. Under flera decennier har skett förskjutningar av deltagandet från högmässor till andra gudstjänster. 1979 var högmässobesöken för första gången färre än hälften av samtliga besök. År 1980 var de 48,4 % och 1981 47,6 %. En betydande del av Ökningen faller på musikgudstjänsterna som år 1981 samlade nio procent av samtliga besökare. Skillnaden mellan stiften är ganska stor. I Stockholms stift gäller endast vart tredje besök högmässan medan i Visby, Karlstads, Växjö och Skara stift högmässan tar mer än hälften. Luleå stift har trots god kyrksamhet och mycket glesbygd relativt få högmässobesökare. Fastän dopseden försvagats har dopets ställning i kyrkolivet stärkts under de senaste decennierna. För några decennier sedan förrättades de flesta dop på BB-avdelningarna eller i hemmet. Sedan blev det allt vanligare att dop förrättades i församlingskyrkan Dessa på annan tid än allmän gudstjänst. dop, ofta lagda före eller efter en högmässa, blev sedan inledning respektive avslutning till högmässan, varvid att högmässodeltagarna uppmanades närvara. Slutligen har det steget tagits att dop förrättas integrerat i församlingens huvudgudstjänst. Sedan tillkomsten av 1982 års alternativ till de kyrkliga handlingarna kan dop också förrättas i vanlig högmässa. Denna förändrade illustrerar doppraxis över en fyrtioårsperiod hur dopet från att ha varit en privat familjeangelägenhet alltmer också har blivit en församlingsangelägenhet. I samband med denna har också alltfler doputveckling församlingar

52 Församling

försökt tillämpa en genomtänkt dopstrategi i samband med barndop. Delar i en sådan dopstrategi är lyckönskansbrev med dopinformation i* samband med ett barn födelse, inbjudan till dop, hembesök av dopförrättaren och dopundervisning i hemmet eller i församlingslokaler, fasta dopsöndagar och en medveten doppredikan i gudstjänsten. Församlingen kan också utse s.k. församlingsfaddrar som är närvarande vid dopet och sedan besöker familjen på årsdagarna av dopet fram till fyraårsåldern. Vid detta senare tillfälle inbjuds barnet att delta i kyrkans barntimmar och, om sådan finns, söndagsskola. Under denna period blir familjen inbjuden att delta i familjegudstjänster. År 1981 var antalet dop i förhållande till samma år levande födda 75,3 %. Rent statistiskt är siffran inte helt tillförlitlig. Långt ifrån alla, som döps är nämligen födda samma år. År 1980 och 1979 var andelen döpta en procentenhet högre. I ett längre perspektiv kan konstateras en tillbakagång från förra delen av av 70-talet då dopfrekvensen låg klart över 80 %. Skillnaden mellan stiften är i stort oförändrad under den senaste tioårsperioden. För Stockholms stift har dock nedgången i dopfrekvensen varit dubbelt så stor, tio procentenheter, som för landet som helhet. Den minsta nedgången har Karlstads stift. Lunds stift har hög dopfrekvens, 85 %, delvis beroende på den höga dopfrekvensen i Kristianstads län där de senaste åren 92 % har döpts. Perioden mellan dopet och fyraårsåldern brukar anses svår i församlingsarbetet. Försök görs att på olika sätt fylla tomrummet och dessa försök riktar sig till föräldrarna eller familjen som helhet. Föräldrar kan inbjudas till samtalsgrupper och studiecirklar om barn och föräldraskap och om vad en kristen familjesyn kan innebära. Försök med görs också bokcirklar av samma slag som bokklubbarna tillhandahåller med lämplig litteratur. Från fyraårsåldem kan församlingsarbetet rikta sig också till det döpta barnet som individ. Söndagsskola har funnits under större delen av 1900-talet men under de senaste decennierna minskat i omfattning. År 1959 samlade den 136 000 barn, 1975 59 000 och 1981 endast 26 500. Bäst har söndagsskolan klarat sig i de stift, där den alltid varit starkast nämligen Skara, Växjö och Göteborgs stift. Störst har minskningen varit i de mindre kyrksamma mellansvenska stiften. I stället har ett kyrkans vardagsarbete såsom kyrkans barntimmar och ibland kyrkans småbarnsskola vuxit ut och ersätter på de flesta håll söndagsskolan. Barntimmar fungerar som en lekskola några timmar per dag och några dagar i veckan. Andakt och samtal kring enkla bibelberättelser och enkla teman gör barntimmarna samtidigt till en kyrkans dopundervisning. Barntimmarna är ofta inplanerade i serien av familjegudstjänster där sådana förekommer. Föräldraarbete löper parallellt med barntimmeverksamheten i många församlingar. Vardagsarbetet bland föreskolebarn visar en stabil nivå. Sålunda omfattas ungefär 12 % av barnen i dessa årgångar av arbetet. Parallellt med lågstadiet kan finnas miniorarbete i församlingen. Liksom beträffande förskolebarnen omfattas ca 12 % av dessa årgångar av detta arbete. Under mellanstadiet finns juniorarbete. Många församlingar samarbetar också för låg- och mellanstadieåldrarna med scoutrörelsen. J uniorverksamheten inom svenska kyrkan kan bl.a. ske inom RKU (Riksförbundet

Församling 53

Ungdom) eller inom Ansgarsförbundet, som har en mera scoutlik- Kyrkans nande ungdomsverksamhet än RKU. Barnkörverksamhet och familjeguds- Barnens tjänster söker också fånga upp barnen och deras familjer. plats i har stärkts ytterligare genom att de i sina föräldrars eller annan gudstjänsten vuxens sällskap har rätt att delta i nattvardsgången i gudstjänsten, s.k. Den mellan konfirmation och familjekommunion. tidigare kopplingen nattvardsgång är därmed upphävd. i svenska har utvecklats starkt under det

Konfirmandarbetet kyrkan

senaste decenniet. Nya riktlinjer för konfirmandarbetet, ständigt nya läromedel som försöker tillämpa modern pedagogik i den utsträckning som anses lämplig, konfirmandkonsulenter i varje stift som har att inspirera till och utveckling, fortbildning på konñrmandpedagogikens områnyordningar de, nya sånger och psalmer samt de nya gudstjänstformerna, har bidragit till detta. Rent teologiskt kan man se konfirmationen i svenska kyrkan som en följd av kyrkans barndopspraxis och en slutpunkt på kyrkans dopundervisning. Den som döpts som barn ges härmed tillfälle att själv ta ställning till sitt dop. I praktiken har dock konfirmationen mera tolkats som evangelisation och en möjlighet att trots en statistisk nedgång i konfirmationsfrekvensen nå flertalet av Sveriges ungdom. De nya riktlinjerna betonar detta synsätt. Konfirmandarbetet ska också ha en tyngdpunkt på upplevelsesidan, det gäller att presentera församlingen som miljö och gudstjänstgemenskap. Riktlinjerna betonar också arbetslaget i konfirmandarbetet. Det gäller i dag mera att ”prya i församlingen än att ”läsa för prästen. I arbetslaget kan ingå, förutom präst och kyrkomusiker, församlingssekreterare och församdiakon, frivilliga medarbetare och föräldrar. Dessutom är det i lingsassistent, många församlingar vanligt att äldre konfirmander deltar i arbetslaget. De två senaste årens konfirmationsstatistik är svårbedömd. Under år 1980 föll många församlingar bort därför att man höjde konfirmationsåldern med ett år. År 1981 var det endast få församlingar som uppsköt konfirmationen. Ett försök till beräkning av antalet konfirmerade av de i svenska kyrkans på ca 75 %. Denna frekvens ordning döpta slutar för år 1981 emellertid varierar mellan stiften. För Stockholms stift är frekvensen knappast högre än 60 % medan ett grovt Överslag ger andelar uppåt 85 % för Skara, Härnösand och Linköpings stift. Föräldrar till får i ett växande antal församlingar tillfälle att

konfirmander

under konfirmationstiden träffa varandra, studera den konfirmandkurs som deras barn följer samt samtala om att vara tonårsförälder. Som studiematerial kan man använda antingen samma läromedel som konfirmanderna eller för föräldrar särskilt anpassat material som ger en grundkurs i den kristna tron samtidigt som föräldraskapets olika sidor belyses. Under eller efter konfirmandtiden inbjuds ungdomarna till Kyrkans Ungdom (KU). Detta, liksom församlingarnas ungdomsarbete i övrigt, kan ha mycket olika inriktning. Många församlingar bedriver sitt ungdomsarbete som ett öppet arbete med öppna kvällar, social samvaro och programarbete. Andra driver det mera i föreningsform med självstyrelse för ungdomarna och många mindre grupper som bildas efter intresse. Det kan röra sig om körer, bibelstudiegrupper, drama- och teatergrupper, samhällsengagerade grupper med diakonalt, politiskt eller socialt program. Sedan år 1975 har ungdomsarbetet minskat i fråga om registrerade deltagare med en tredjedel. Däremot

Församling

har antalet deltagare i öppet ungdomsarbete ökat något. Totalantalet besök visar en långsam men stadig nedgång. I anslutning till den kyrkliga Vigseln kan en del församlingar inbjuda till äktenskapsskola eller föräldrautbildning. De flesta Vigslar föregås av samtal kring vigselritualet och kyrkans äktenskapssyn. Antalet kyrkliga Vigslar var 1981 ungefär lika många som föregående år men eftersom totalantalet vigslar ökade med 450 fortsatte den stadiga nedgången i andelen kyrkliga vigslar. År 1969 var andelen över 90 % och år 1981 endast 56,6 %. Sedan 1964 har antalet kyrkliga vigslar minskat från 56 000 till 22 000, sålunda med över 60%. Andelen kyrkliga Vigslar är ungefär lika stor i de tre storstadsområdena, ca 45 %. Kyrkans vuxenarbete består dels i det föräldraarbete som tidigare berörts där föräldrar till barntimmebarn och konfirmander inbjuds att ta del av kyrkans verksamhet, dels i sådant arbete som riktar sig direkt till vuxna individer oberoende av familjesituation. Detta arbete kan vara av mångskiftande slag. Det kan primärt ha en social gemenskapsfunktion. Det kan vidare vara inriktat på studier, och det kan också syfta till ett praktiskt engagemang i olika frågor. Självklart går det i praktiken inga klara gränser mellan de olika typerna av vuxenarbete. Som exempel på vuxenarbete som i första hand fyller sociala behov kan nämnas syföreningar av olika slag. Förutom den sociala målsättningen utför också de flesta syföreningar ett betydelsefullt arbete genom att samla in pengar till mission och diakoni, sjömansvård och annat kyrkligt arbete. Marknader och försäljningar av egenproducerade och skänkta alster är den vanligaste arbetsformen. En del syföreningar kan också fungera som studiecirklar. Antalet syföreningar minskar med en knapp procent om året. Deras insamlade medel ökar i väsentligt långsammare takt än t.ex. kollekterna. Den manliga motsvarigheten till syföreningar är ofta kyrkobröder. Programverksamheten vid kyrkobrödrakvällar är dock mera inriktad på studier, information och debatt. Kyrkobrödrarörelsen har under de senaste åren också öppnats för kvinnor. I samma takt som musikgudstjänsterna och deras besökstal har också antalet körer ökat. År 1959 fanns 3 000 körer, år 1975 var antalet 4 500 och de senaste åren över 5 000 med sammanlagt över 94 000 medlemmar. Instrumentalensemblernas antal har varit ungefär oförändrat. Exempel på vuxenarbete som studier är givetvis studiecirklar och bibelstudier. Uppläggningen kan skifta. En del församlingar kombinerar en studiekurs med en resa till det land eller den ort studiet gällt. Bibelstudierna kan gälla en bibelbok, ett bibliskt eller dagsaktuellt tema eller vara inriktade på kommande söndagars predikotexter. De vuxengrupper som utför ett praktiskt arbete kan syssla med mission, diakoni, information, ekumenik, kontakter med arbetslivet, närradio, besöksverksamhet. Utan anknytning till speciella grupper bedriver de flesta församlingar s.k. öppen verksamhet med församlingsaftnar eller öppet hus. Aktuella frågor i kyrka och samhälle kan där bli belysta i föredrag eller i debattform. Även om de äldre dominerar i vuxenarbete som syföreningar och

kyrkobröder kan många församlingar ha ett särskilt äldrearbete i form av

Församling 55

pensionärssamlingar eller pensionärsföreningar. Frekvensen jordfästningar i kyrklig ordning är hög. År 1980 jordfästes inom svenska kyrkan 93,5 % av samtliga avlidna medan motsvarande procentsats för år 1981 var 93,8. I samband med dödsfall och begravning gör nästan alla präster hembesök där det är möjligt på grund av de yttre omständigheterna. En del försöker också återknyta kontakten med en efterlevande några veckor efter begravbesökstjänst och/eller diakon kan därvid också ningen. Församlingens medverka.

Samling inåt och aktivitet utåt

Ingenting av det som sagts ovan skulle inte också kunna sägas om församlingsarbetet i en församling som mera är präglad av samling inåt och aktivitet utåt” - strukturen än av från vaggan till graven-strukturen. Det är inte så mycket verksamhetsformerna som sådana som skiljer som förståelsen av dem och det sammanhang i vilka de är insatta. Med ett mera uttalat sociologiskt församlingsbegrepp i botten blir det en avgörande principiell skillnad på församlingsarbetets inriktning om det syftar till att föra redan engagerade kyrkomedlemmar vidare på trons väg eller det syftar till att intressera, dem som står utanför den konkreta försampåverka, övertyga lingsgemenskapen. I det förra fallet blir huvudordet växt och utveckling, församlingen kallas ofta en Växtplats. Studiearbetet får en större plats på arbetsschemat. Ofta försöker man starta s.k. församlingsskolor där studieprogrammet inte styrs av vad som tidigare erbjudits eller inte erbjudits utan av den enskildes behov och tillväxt. Studiecirklarna kan därför ordnas som grundkurser och påbyggnadskurser där deltagandet i en påbyggnadskurs förutsätter I vissa påbyggnadskurser försöker man genomgången grundkurs. också ”utrusta” till att verka aktivt i den utåtriktade verksamhedeltagarna ten. I själva grundstrukturen förutsätts att den utåtriktade församlingsverksamheten inte enbart bärs upp av anställd personal utan av dem som varit målgrupp för den inåtriktade församlingsverksamheten. kan man förmärka en När församlingsarbetet får denna uppläggning kritisk hållning till sådana traditionella grupper inom församlingen som tycks vara självändamål. Man betonar att församlingen inte kan vara självändamål, och därför försöker man ofta lyfta fram sådana sidor i de traditionella gruppernas verksamhet som är utåtriktade. Den traditionella ”från vaggan till graven-församlingen är präglad av en s.k. kom-struktur. finns där hela tiden, och för de människor i Församlingen olika åldrar som söker sig till henne finns också särskilda program eller verksamhetsformer. inåt och aktivitet utåW-församlingen har ett Samling mera aktivt drag och betonar kyrkans gå-struktur. Om människor inte söker är det församlingens kallelse att söka upp människor där sig till församlingen de befinner sig. Detta ligger i kyrkans missionsbefallning, menar man. Det utåV-präglade arbetet bärs alltså upp av församlingens anställda och de aktiva församlingsmedlemmarna i förening. Planeringsgrupper och olika där anställda och frivilliga krafter möts präglar därför ansvarsgrupper Information blir viktig, församlingsbladet blir ett medel församlingsarbetet. att nå alla de människor som bor inom den geografiska församlingen, ofta

56 Församling

betraktad som församlingens ansvarsområde. blir ett huvud- Evangelisation mål bredvid information. Ett församlingsblad som riktar sig till alla kan därför inte alltid täcka de informationsbehov som finns bland dem som är inbegripna i församlingens inåt”-präglade verksamhet. Församlingsblad och ”interna” informationsblad kan därför existera sida vid sida. Hembesök får ofta en stark ställning i församlingen. Vid sidan av präst och diakon utrustas också frivilliga krafter till att göra hembesök. I samband med är hembesöken förrättningar självklara, men också nyinflyttade kan få hembesök. Särskilda kampanjer kan rikta sig mot kvarter efter kvarter och då ingår hembesök som en viktig del. Hembesöken kombineras ofta med något att inbjuda till. Nyinflyttade inbjuds till öppet hus där församlingen presenterar sig, dopföräldrar till dopundervisning och speciella temadagar för unga föräldrar, anhöriga till samtal kring sorg och saknad. Man kan också inbjuda till temagudstjänster. Aktionsgrupper eller ansvarsgrupper riktar sig också mot olika institutioneri samhället. En grupp kan ha kontakter med skolan och erbjuda sig att vara resurspersoner i undervisningen och värdar i samband med studiebesök i församlingen. Man försöker kanske också inspirera till rastandakter och kristna grupper och föreningar inom skolan. På samma sätt kan andra grupper rikta sig mot arbetslivet i övrigt, mot industrier och andra stora arbetsplatser. Här kan målsättningen ofta vara att komma i dialog med av människor som traditionellt grupper har tagit avstånd från kyrkan. Den största kontaktytan med det svenska folket har dock församlingen i samband med de s.k. förrättningarna, kyrkans handlingar. I en församling av den tecknade typen ses de kyrkliga handlingarna främst som evangelisation. Det blir därför naturligt att i anslutning till dem till olika inbjuda samtalsgrupper och studiegrupper där det ges tillfälle att komma ett steg vidare i det kyrkliga engagemanget. Ofta kan det vara lättare för en nytillkommen att finna sig till rätta i en mindre grupp av mera personligt slag än i en gudstjänst eller en brett upplagd verksamhetsform. De personliga kontakterna kanske till betonas, och med på bekostnad av den s.k. verksamheten.

Församlad -

utspridd

Det tredje sättet att presentera ett församlingsarbete uppvisar nära släktskap med det föregående. Också detta bygger på ett sociologiskt församlingshegrepp. Kyrkan ses som människor som lever i en puls mellan att vara församlade och att vara utspridda. Församlade är de i församlingsgemenskapen och det är i den fasen församlingsarbetet måste förstås. Utspridda är de i samhället, i hemmet, på arbetsplatsen, under fritiden etc., dvs. vid varje tillfälle då de inte är i församlingen. Samtidigt betonas helhetsperspektivet. Människorna är inte bara kyrka i församlingen, utan också i utspriddheten och detta är den mesta tiden. Församlingsarbetet ska alltså syfta till att göra det möjligt för de människor som hör till församlingen att kunna som fungera ”kyrka” på egen hand, i familj, på arbetsplats och i samhällsarbete i övrigt. Denna församlingsstruktur har inte så mycket av aktionsgrupp över sig

Församling 57

som den förra. Här betonas mera att församlingsmedlemmarna som enskilda individer har att fungera som än att de som medlemmar kyrka i en aktionsgrupp gör sin insats i samhället. Församlingsarbetets inriktning följer denna grundsyn. samhällserfarenheter Samtalsgrupper kring ersätter aktionsgruppen. En kritisk hållning till församlingsverksamheter över huvud kan förmärkas, då dessa ofta anses bli självändamål. Församlingsmedlemmen kan omedvetet ges intrycket att det är uppmuntransvärt att vara engagerad så mycket som möjligt i församlingen i betydelsen att delta i många grupper och verksamheter, menar man. Istället är det i samhället, i utspriddheten den kristne behövs. Församlingsarbetet ska ta ett minimum av tid och därför vara effektivt, dvs. inriktat på utrustning”. Istället för att skapa kyrkliga paralleller till alla goda verksamheter som sker i samhället bör den kristne inspireras att engagera sig i dessa och därvid vara så utrustad att han/hon är ett kristet vittnesbörd som han/hon är en aktiv samtidigt deltagare. Ett i internationella sammanhang ofta utnyttjat sätt för att beskriva uppläggningen av församlingsarbetet kan användas för såväl inåt - utåt som ”församlad utspridd-strukturen. Om församlingsarbetets målsättning i stort anges med ord som utrusta, utbilda etc. så är det meningsfullt att skilja mellan s.k. formell och informell. Den formella utbildning utbildningen innefattar kurser och strategier planlagda i församlingen. Med start i

dopundervisning i samband med ett över barntimmar och

barndop, söndagsskola, miniorer och juniorer, konfirmandarbete och Kyrkans ungdom, vuxenstudier i församlingsskolans form till de påbyggnadskurser som gör församlingsmedlemmen rustad att vara en bekännande kristen i det vanliga samhällslivet, kan församlingen arbeta intensivt på den formella sidan av församlingsarbetet. Det är klart målinriktat. Det tar inga kunskaper för givna utan försöker vara en livslång kyrkskola som samtidigt pekar utöver sig själv till ett engagemang i samhället. När man samtidigt betecknar annan församlingsverksamhet som informell utbildning betonas därmed att varje grupp- eller programverksamhet som finns inom församlingens ram också har ett utrustande och utbildande mål. Detta ger i sin tur ofta anledning till ett omfattande omprövningsarbete som kan vara lika smärtsamt som inspirerande. Ibland riktas kritik mot de andra och tredje synsätten att de ger för lite utrymme åt aspekten gudstjänst och vila. Det kan nog ofta vara riktigt. Samtidigt kan också gudstjänst och vila ses under utrustningsperspektivet. Den kristne vilar ut, avbördar sig och inspireras på nytt i gudstjänst och

församlingsgemenskap för att sedan återvända till vardagen.

Ingen församling ser ut så där...

I realiteten ser givetvis ingen församling ut på något av de beskrivna sätten. Församlingar är komplexa storheter och församlingsarbetet har vuxit fram under lång tid. En gången tids motiv för en verksamhet finns inte kvar, men verksamheten som sådan fortsätter. Total omprövning är både sällsynt och smärtsam. Istället för att finna nya former för församlingsverksamhet läggs nya verksamheter till de gamla, och dessa nya har oftast en annan målsättning än de tidigare. Olika generationer står också för olika målsättning. Många

Församling

människor finner sin trygghet i en oförändrad verksamhetsform. I en församling kan alltså finnas drag av samtliga synsätt. Vi befinner oss i I en folkkyrka med bred folklig anslutning måste församen brytningstid. lingsarbetet ha drag av ”från vaggan till graven. Samtidigt »är kyrkans ställning reellt sett sådan, att man måste räkna med ett sociologiskt perspektiv där kyrkan bärs upp av en inre kärna, och denna insikt påverkar församlingsarbetet. strukturs styrka däri, att den framhäver ett Samtidigt ligger en renodlad synsätt och gör olika sammanhang mera begripliga.

Församlingen i ett större sammanhang

Det är väsentligt att observera att församlingen är en kugge i en större helhet, arbete, både nationellt och en cell i en kropp. Mycket kyrkligt och diakonalt internationellt, har sin bas i den lokala församlingen och skulle den förutan inte kunna utföras. Ofta är det genom kollekterna i den söndagliga högmässan och vid andra sammankomster som församlingen är indragen i det större sammanhanget. Men det är en påtaglig utveckling inom svenska inte bara ska betraktas eller kan betraktas som kyrkan, att församlingarna kollektgivare och ekonomisk bas. De har också en viktig uppgift att fylla som opinionsbildare och informatörer i skilda frågor. I utbyte mot ekonomiskt stöd får därför församlingen information. Mission och internationell diakoni är de stora frågorna på det internationella planet, evangelisation, utbildning, olika diakonala arbetsformer, invandrararbete, informationsfrågor och är de främsta nationella sammanhang den lokala massmediabevakning är inbegripen i. församlingen På stifis- och Ett växande regionalt arbete har också sin bas i församlingen. utförs ofta ett arbete som församlingen indirekt, och ibland kontraktsplan får del av. Utbildningsfrågor och fortbildningsfrågor måste lösas i direkt, och stiftet är oftast den naturliga enheten för detta. Pilct- och samarbete, bedrivs också i stiftets regi, och församlingen kan så projektarbete småningom förvänta sig få del av de erfarenheter som görs därvid. Nya den lokala blir ofta först frågeställningar som engagerar församlingen bearbetade i ett regionalt sammanhang. Det kan gälla frågor rörande kyrkan och arbetslivet, miljöfrågor, fredsfrågan, framtidsfrågor av olika slag. Redan väl utvecklat är det samarbete kring fritids-och turistarbete, cityarbete, studentarbete och handikappfrågor som i dag finns på stifts- och kontraktsnivå. är inte bara en del av en större inom Men församlingen gemenskap hör också med i ett större nationellt och svenska kyrkan. Församlingen internationellt Ekumeniskt arbete kan vara olika utvecklat i sammanhang. olika landsändar. Men håll är ekumeniskt samarbete en på de flesta Ibland manifesteras detta endast vid särskilda tidpunkter. självklarhet. Ibland är det fråga om ett regelbundet samarbete kring t.ex. ban- och Det finns också ett mindre antal ekumeniska församlingar i ungdomsarbete. Sverige.

Församling

Anställd personal och frivilliga medarbetare

Församlingsarbete förutsätter personal och medarbetare. På personalsidan har präst och kyrkomusiker och delvis också diakonissa varit de vanliga personalbegreppen i församlingarna. Under de senaste decennierna har dessutom tillkommit en rad nya tjänster inom församlingsvården. Det gäller församlingssekreterare/församlingspedagoger och församlingsassistenter med i huvudsak pedagogiska uppgifter, i diakonalt församlingskuratorer arbete samt barntimmeledare och fritidsledare. Det är dock att märka att denna utveckling inte gäller alla församlingar och pastorat. Det är de större pastoraten i första hand som fått en differentierad av sammansättning tjänster. För de flesta mindre församlingar är fortfarande och präst kyrkomusiker de enda anställda inom församlingsvården. Förutom den anställda personalen arbetar en stor mängd frivilliga medarbetare i församlingen. Utan deras medverkan skulle församlingsarbetets omfattning ha varit avsevärt mindre. Inte minst gäller detta i de mindre församlingarna. Som handledare i konfirmandarbete, barnledarei barngrupper, juniorledare, söndagsskollärare, studieledare etc. gör de frivilliga medarbetarna sin insats. Inte heller bör man glömma bort att på många håll olika frivilliga organisationer bidrar till församlingslivets utan uppbyggnad att vara i egentlig mening kyrkliga organisationer. Det kan gälla Röda korset, i Rädda barnen, olika hembygdsföreningar etc. Att så många är inbegripna i församlingsarbetets planering, uppläggning och utförande ställer stora krav på samarbete och gemensam planering. Medarbetarsamlingar för både anställda och för anställda och frivilliga medarbetare tillsammans blir därför nödvändiga inslag i församlingarnas liv. Sådana medarbetarsamlingar kan också fungera som studiegrupper för intern medarbetarutbildning. Annan vidareutbildning och fortbildning för dem som är engagerade i församlingsarbetet erbjuds ofta församlingarna från olika stiftsorgan eller rikskyrkliga organ. Målmedveten fortbildning för allt större grupper av anställda och frivilliga medarbetare planeras för närvarande.

Utvecklingstendenser

I det följande görs ett försök att beskriva församlingsarbetets utvecklingen utifrån sex olika tendenser som redan i dag är påtagliga och kan antas bli förstärkta under resten av 80-talet. Beskrivningen tar alltså fasta på en rörelseriktning. Säkerligen kommer olika församlingar att röra sig olika fort utefter de antydda utvecklingslinjerna.

a) Från statiskt till dynamiskt församlingsarbete

Det har funnits en tendens att församlingsarbete sett likadant ut i alla församlingar. Även mycket olika typer av församlingar har arbetat på ett likartat sätt. Det är den gamla socknen på landsbygden som bildat mönster. Även om landsbygden i dag många gånger ser helt annorlunda ut, präglar den gamla sockenmodellen fortfarande landsbygdsförsamlingarna. Samma modell har också tillämpats i tätorter, förorter och citymiljöer och präglat

Församling

uppläggningen av församlingsarbetet. Trots att människors livsrytm har ändrats radikalt så återspeglar ofta församlingsarbetet en tid då man levde, arbetade och vistades inom ett och samma område. Församlingsarbetet var enhetligt. Det var uppbyggt kring sockenkyrkan”. Detta håller på att ändras och förändringarna blir mera markanta i framtiden. Församlingsarbetet kan i dag se olika ut på olika platser. Man har upptäckt att den nya samhällssituationen kräver nya arbetsformer. Socknen”, den lokala församlingen, kan inte vara den enda arbetsformen. Det behövs tvärterritoriella insatser som speglar människors rörlighet. Olika situationer kräver olika arbetsmetoder. Församlingsarbetet blir mångfasetterat. Tanken att varje församling självklart har alla de traditionella arbetsformerna måste vika. Variationen kan inte bara illustreras av ett tillägg ovanpå de vanliga arbetsformerna. Den måste slå igenom på djupet istället. Denna utveckling har präglat utbildningsdebatten under senare år. Eftersom man förr kunde utgå ifrån att församlingsarbete i stort sett såg likadant ut i olika typer av församlingar, kunde man också i utbildningen förbereda till exempel de blivande prästerna på dessa arbetsuppgifter. Man kunde alltså redan på utbildningsstadiet lära sig de arbetsmetoder och arbetsformer som tillämpades i församlingen oberoende av församlingstyp. Denna form av utbildning har visat sig alltmer problematisk. Församlingsarbetet är inte längre så statiskt. Istället måste utbildningen skapa en beredskap hos den blivande prästen/kyrkoarbetaren att tolka situationen och handla därefter.

b) Från sektoriserat till helhetspräglat församlingsarbete

Det gamla samhället hade en helhetsprägel. Inte minst gällde detta kyrkans och församlingens liv. Kyrkan mitt i byn” var också en symbol för hur människor uppfattade livet. Samhällsutvecklingen har medfört en uppsplittring-på många områden. Den sektorisering och specialisering som i dag är en naturlig del av det moderna samhället har också drabbat kyrkan. För kyrkans budskap och verksamhet har denna utveckling mest varit negativ. Sektoriseringen kan ses på två olika plan. Dels har man upplevt att församlingen sysslade med sina avgränsade frågor, de må betecknas som andliga, ”religiösa”, kyrkliga” eller något annat. Andra organ i samhället sysslade med andra områden i livet. Moralfrågor sågs som individuella frågor. Så fort frågor berörde samhällsordningen, kollektiva förhållanden, människors gemensamma villkor, kunde de anses ”politiska” och därmed liggande utanför församlingens ”kompetens. Detta slags sektorisering är sedan något decennium allvarligt ifrågasatt och många tecken tyder på att ett nytt helhetstänkande håller på att bryta fram. Man betonar att den kristna tron är en helhetstolkning som rör det vanliga mänskliga livet och vardagen, och inga mänskliga frågor kan därför hamna utanför trons sfär. I församlingen kan man syssla med allt”, allt som har med människor och människors villkor att göra. Uppgiften blir att söka det kristna helhetsperspektivet på de aktuella frågeställningarna. Dels har man också upplevt sektoriseringen inom församlingsarbetets

Församling

ram. De flesta församlingsgårdar från 1960- och 1970-talen illustrerar denna sektorisering. I ett rustikt källarplan bedrivs ungdomsarbetet, på markplanet finns lokalerna för kyrkans barnarbete medan de äldre i församlingen finns en trappa upp i lokaler som inte är tänkta för barn. Utvecklingen är på väg bort ifrån en sådan uppdelning av församlingens medlemmar på olika grupper efter ålder och ofta också kön. Istället för barnarbete för sig och vuxenarbete för sig utvecklas ett familjearbete. Man försöker också finna former för samverkan mellan barnarbete och äldrearbete i församlingen. Pådrivande i utvecklingen har studiet av församlingens identitet varit. Ett huvudord i biblisk församlingssyn är gemenskap (koinonia) och denna gemenskap svarar mot den mänskliga helheten som sådan, inte mot sektorer av den i form av barn för sig, ungdomar för sig, kvinnor för sig och män för sig. Den sektorisering som består i olika verksamhetsgrenar på olika håll har sin motsvarighet i en specialisering inom församlingstjänsterna. De många nytillkomna tjänsterna bidrar på så sätt till upplevelsen av ett uppsplittrat församlingsarbete. Som en motvikt mot detta utvecklas arbetslagstanken alltmer inom kyrkan. Arbetslaget står på så sätt i helhetsupplevelsens tjänst. Helhetstänkandet kommer också att yttra sig i en utveckling av församlingens formella utbildningsprogram. Församlingen kommer alltmer att vara tvungen att ta ansvar för ett livslångt lärande i kyrkan. Helhetsaspekten kommer också att innebära en koncentration i församlingsarbetet. Ett mångsysslande som tycks peka i olika riktningar vad målsättningen beträffar får vika för ett mera enhetligt församlingsarbete som mera är en del av församlingsmedlemmens livsrytm än olika verksamhetsformer att delta i. Kritiken mot s.k. verksamheter kommer att växa.

c) Från ett förmedlande till ett dialogiskt inriktat församlingsarbete

De flesta människor gjorde likartade erfarenheter i det gamla samhället. Därför var det inget anmärkningsvärt att en person, prästen, kunde tala till alla och för alla. Den som visste mest om något som rörde alla kunde förmedla detta till de andra. I dagens pluralistiska samhälle är erfarenheterna mycket mera splittrade. Erfarenheter behöver bytas på ett helt annat sätt. Om föredrag och föreläsning var ett verksamt instrument förr är det i dag mera trubbigt. Olika erfarenheter behöver komma till tals. Dialogen och samtalet måste ersätta den tidigare förmedlingspedagogiken. Även predikan i församlingen, den verksamhetsform som är mest präglad av den gamla förmedlingspedagogiken, påverkas av det nya behovet av dialog. Alltfler församlingar kompletterar predikan i gudstjänsten med samtal i anslutning till gudstjänsten och under veckan som förberedelse eller uppföljning. Denna utveckling kommer att fortsätta. Det förmedlande består församlingsarbetet av färdiga program. Det dialogiska innebär inbjudan till samtal där olika röster får komma till tals och där målet inte är utstakat i förväg. Deltagandet blir passivt i det förra fallet och aktivt i det senare. Församlingens ambition att låta helhetsperspektivet

alltmer prägla församlingsarbetet måste leda till ökad dialoginriktning.

Församlingen blir en samtalspartner i samhället, inte en förmyndare som

62 Församling

föreläser för folk. Typiska utslag av denna utveckling är de samtalsgrupper som växer fram i församlingar kring kyrkan och arbetslivet, kyrkan och miljöfrågorna, kyrkan och freden, kyrkan och politiken, kyrkan och den medicinska etiken, kyrkan och skolan etc. Att lyssna är en ny roll för församlingen. I ett sådant dialogiskt klimat kan församlingen finna nya vägar att låta människor möta evangeliet, vägar som kan vara helt stängda om församlingen fasthåller sin förmedlande attityd.

d) Från kyrkan som institution till som människor kyrkan

Församlingsarbetet påverkas av att det inom ramen för den territoriella församlingsstrukturen pågår en förskjutning från ett territoriellt församlingsbegrepp till ett mera sociologiskt orienterat. Den förskjutningen illustreras av en rörelse bort från till och av att den ”vaggan graven-synsättet territoriella alltmer kommit församlingen att betraktas som ett församlingens ansvarsområde och kallelse snarare än som egentlig Detta församling”. synsätt leder till en ökad satsning på antingen ”utåt”-verksamhet, evangelisation och diakoni, eller en satsning på utrustning av församlingen för vardagstillvaron. Satsningen kan givetvis ske på båda leden samtidigt.

Man kan också uttrycka det så, att utvecklingen från synen påkyrkan som

en institution till kyrkan som människor ställer ökade krav på församlingsarbetets effektivitet och resultat. Det måste bli mottagarorienterat, bestämt av mottagarnas behov och förutsättningar. På kyrkan som institution ställs kvantitativa krav. Den ska erbjuda ett visst antal verksamheter. Men kyrkan som människor reser kvalitativa krav på församlingsarbetet, det ska svara mot behov. I det förra fallet leder det ofta till att man inom institutionen frågar sig vilken Verksamhetsgren man satsade på förra terminen eller arbetsåret. Kravet på omväxling och utveckling kräver då att man inom institutionen nästa år eller termin satsar på något annat. Tyngdpunkten ligger på en variation i erbjudandena. Intressanta och aktuella frågeställningar bör slå igenom i ett församlingsarbete i form av programpunkter och studiearbete. I det senare fallet ligger tyngdpunkten på frågan vem som tillgodogjort sig den erbjudna verksamheten och med vilket resultat. Eftersom församlingsverksamheten ska stödja, utrusta och inspirera människor att vara något, stå för något och göra något som kristnai vardagen, behöver det följa en medveten plan för individen, inte för institutionen oberoende av individen. Förskjutningen innebär att intresset riktas på hur olika verksamhetsformer verkar på olika människor. Det räcker inte att en församling svarar för gudstjänster, erbjuder bibelstudier, har gemenskapsgrupper. Frågan blir hur gudstjänsterna upplevs, vad som händer med människor som deltar i gudstjänsterna, vilka mönster som präglar de deltagande, om deltagarna blir befriade, inspirerade, avbördade, bättre utrustade? Det räcker inte med att det kan vara status att ha många bibelstudiegrupper. Frågan blir vad som sker i grupperna. Är det bara fråga om en utlöpare av prästens predikan på predikstolen eller kommer verkliga samtal till stånd så att deltagarna får relatera sina egna vardagserfarenheter till bibelordet? Det räcker inte att ha gemenskapsgrupper. Frågan blir vilken gemenskap som erbjuds och hur denna gemenskap påverkar deltagarna.

Församling 63

Man kan ytterligare peka på hur tyngdpunktsförskjutningen från synen på som institution till kyrkan som människor leder bort från ett alltför kyrkan starkt verksamhetsberoende. Från att ha betraktat t.ex. evangelisation som olika verksamheter blir synen på evangelisation snarare den, att det är som äger rum där enskilda kristna vistas, arbetar och deltar i något samhällslivet. Förutsättningen är att den enskilde kristne är så rustad att det gör någon skillnad om han eller hon är kristen eller inte. Det är utifrån detta kraven ställs på församlingsarbetet, att det inte ska vara perspektiv att det ska frigöra och utrusta. Inga verksamhetsformer kan självändamål, ersätta en utebliven effekt av vardagsevangelisation”.

e) Från ensam präst till arbetslag

Beträffande en traditionellt sett så prästorienterad verksamhetsform som konfirmandarbetet föreslås i Riktlinjer för Svenska kyrkans konfirmandarbete att konfirmandarbetet bör utföras i ett arbetslag. Denna (1978) rekommendation är ett tecken på den satsning på arbetslaget som sker för närvarande på många håll inom svenska kyrkan. Ensamarbetet har djupa rötter i kyrkan. Den gamla bilden av den ensamme prästen med sin församling har varit mönsterbildande. Detta har inte minst av det sätt på vilket man i stora församlingar hellre framgått försökt efterlikna socknen och skapa distrikt med fortsatta möjligheter till ensamarbete än man valt arbetslaget. Mönsterbilden har inte bara gällt Andra medarbetare i församlingsvården har också ofta valt att ha prästerna. särskilda ansvarsområden, för att inte säga revir, med möjlighet till ensamarbete och utan krav på samverkan. På denna punkt är en utveckling på gång. Många föredrar visserligen ensamarbete, men allt fler upptäcker att det inte bara är mera effektivt att en arbeta i arbetslag. Det är också mera stimulerande. Arbetslaget möjliggör som inte går ut över helhetsprägeln på församlingsarbetet. Det specialisering i dialog och samarbete som blir alltmer nödvändig för ger också en träning i samhällslivet. Rent personalpolitiskt har också arbetslaget som kyrkan arbetsmiljö uppenbara fördelar framför arbetsplatser som främst är individuella. I ett arbetslag är det också lättare att minska gränserna mellan anställda och frivilliga medarbetare, inte minst därför att arbetslaget består av olika kompetenser och erfarenheter, inte av likformade konkurrenter.

f) Från konfessionell isolering till ekumeniskt samarbete

Sett i ett längre tidsperspektiv är denna utvecklingstendens alldeles tydlig. Att samarbeta med ett samfund med annan bekännelse än den evangelisktlutherska var för en församling i svenska kyrkan helt otänkbart för ett antal decennier sedan. Andra samfund och församlingar sågs ofta som konkurrenter. I dagens läge är det sällan på det sättet. Den förändrade samhällsutvecklingen inte bara i Sverige utan i hela västerlandet är den främsta orsaken härtill. Idag handlar det ideologiskt och livsåskådningsmässigt inte så mycket om vilken kyrka man bör tillhöra som om kristen tro överhuvud. [denna nya situation blir samarbete mellan olika kyrkor mera naturlig.

64 Församling

Men samtidigt har också den ekumeniska rörelsen påverkat kyrkor, samfund och församlingar i Sverige och förmedlat om andra kunskaper kristna och skapat nya attityder. Sedan 1972 har tre stora ekumeniska möten hållits i Sverige med deltagande från i stort sett alla samfund. Samtidigt som ekumeniska frågor blivit en del av kyrkans vardagsarbete

och samarbete inte möter teologiska hinder, har en viss otålighet kunnat

märkas på många håll. Få konkreta resultat har ännu kommit ut av alla ekumeniska samtal i form av samgående mellan kyrkor eller organiserat samarbete i kyrkornas centrala verksamhetsformer. torde Utvecklingen dock gå i den riktningen. Ett återvändande till en mera isolerad konfessionell tillvaro på egen hand torde för de flesta församlingar vara otänkbar.

3 .3

Folkbokföringen

Folkbokföringen i Sverige sker dels fortlöpande i kyrkoböcker och andra register, i regel för varje församling av svenska kyrkan (kyrkobokföring), dels årligen i mantalslängder församlingsvis för varje kommun (mantalsskrivning). Kyrkobokföringen, som är den primära formen av folkbokföringen, ombesörjs av pastorsämbetena. I Stockholm och Göteborg sker dock kyrkobokföringen hos lokal skattemyndighet såvitt gäller kyrkobokföringsort och kyrkobokföringsfastighet. Mantalsskrivning sköts av de lokala skattemyndigheternai resp. fögderi. Över den inom resp. län kyrkobokförda befolkningen för länsstyrelserna register med användning av automatisk databehandling (ADB). Riksskatteverket har det centrala ansvaret för folkbokföringen. De grundläggande bestämmelserna om folkbokföringen finns i folkbokföringsförordningen (1967:198) och folkbokföringskungörelsen (1967:495).

K yrkobokföringen

Kyrkobokföringen sker i regel församlingsvis. Kyrkobokföringsmyndighet är patorsämbetet. Det åligger pastoraten att tillhandahålla pastorsämbetena biträdespersonal samt kontorslokaler, inventarier och övrig nödvändig utrustning. Arbetet vid pastorsombesörjs expeditionerna. En pastorsexpedition kan vara gemensam för två eller flera församlingar men kan också betjäna del av en församling (kyrkobokföringsdistrikt). Pastorsexpeditionerna är föremål för en fortlöpande översyn och antalet expeditioner har sedan slutet av 1960-talet minskat med närmare 200. F.n. finns ca 1 580 pastorsexpeditioner. Huvudansvarig för kyrkobokföringen är enligt författningarna pastor. Som pastor tjänstgör kyrkoherde, komminister eller särskilt förordnad

kyrkoadjunkt. För de fall annan än kyrkoherden ansvarar för kyrkobokfö-

ringen har kyrkoherden ändå tillsynen över den. I sitt arbete kan pastor biträdas av annan präst hos pastorsämbetet och av kontorspersonal. Kyrkobokföringen är den del av folkbokföringen som kräver den ojämförligt största arbetsinsatsen. Kyrkobokföringen sysselsätter närmare 90 % av den inom folkbokföringen verksamma personalen. Kyrkobokfö-

Församling

ringen ligger också till grund för hela den övriga verksamheten. I princip samlas alla uppgifter som ingår i folkbokföringen in genom kyrkobokföringen hos pastorsämbetena.

K yrkoböcker och register

De kyrkoböcker och register som förs hos pastorsämbetet kan delas in i personregister som innehåller den samlade informationen om var och en av de registrerade och kronologiska register i vilka fortlöpande antecknas olika händelser såsom födelse, vigsel, dödsfall och flyttning. Till personregistren hör de register som bildas av personakterna (församlingsliggare, obefintlig-, emigrant- och dödregister), församlingsbok samt församlingsregistret, som består av s.k. personavier. De kronologiska registren är flyttnings- och ministerialböckerna. De sistnämnda består av födelse-och dopbok, konfirmationsbok, äktenskapsbok samt död-och begravningsbok.

Uppgifter från kyrkobokföringen

Som tidigare har nämnts utgör den lokala registreringen hos pastorsämbetena grunden för folkbokföringen. Alla uppgifter i folkbokföringen har således sitt ursprung i kyrkobokföringen. En viktig del av pastorsämbetenas arbete består därför i att hålla länsregistren aktuella och att tillhandahålla ett korrekt material för mantalsskrivningen. Enligt folkbokföringskungörelsen åligger det pastorsämbetet att underrätta olika myndigheter om händelser inom folkbokföringens område. I ett stort antal fall inhämtar allmänheten uppgifter ur kyrkobokföringen genom beställning av personbevis eller utdrag ur kyrkoböckerna. Den slutliga användaren av dessa uppgifter är vanligen en myndighet. Pastorsämbetena utfärdar årligen över tvâ miljoner personbevis. Personbevis för pass utgör en stor del av det totala antalet utfärdade personbevis. Vidare behövs personbevis i flera fall vid domstolsärenden såsom äktenskapsskillnad, adoption, vårdnadsfrågor, äktenskapsförord och lagfart. Andra vanliga ändamål är studier, anställning och firmaregistrering. Pastorsämbetena besvarar också nära två miljoner förfrågningar per år från allmänheten och olika myndigheter. Sådana förfrågningar avser i många fall aktuella upplysningar om adresser o.d. En inte obetydlig del avser emellertid äldre kyrkobokföringsmaterial, som är en viktig källa för forskning.

Kyrkobokföringen i Stockholm och Göteborg

För i Stockholms kyrkobokföringen och Göteborgs kommuner gäller särskilda bestämmelser. I huvudsak innebär dessa att de lokala skattemyndigheterna har hand om vissa uppgifter som i landet i övrigt ankommer på pastorsämbetena. Sålunda beslutar de lokala skattemyndigheterna om kyrkobokföring i församling inom kommunen, om avregistrering från kyrkobokföringen av annan än den som har avlidit och om överföring till obefintligregister. Härav följer bl.a. att flyttningsanmälan skall göras hos de lokala skattemyndigheterna.

66 Församling

Mantalsskrivningen

Mantalsskrivningen förrättas årligen inom varje kommun av den lokala Skattemyndigheten. Genom mantalsskrivningen fixeras befolkningsläget per den 1 november förrättningsåret (mantalsdagen) för nästföljande kalenderår (mantalsåret). Förteckningen sker i mantalslängden. Personuppgifterna är ordnade efter kommun, församling och fastighet. Mantalsskrivningens huvuduppgift är att ligga till grund för den direkta beskattningen. Arbetet inleds vanligen med att länsstyrelsen med hjälp av sina befolkningsregister i en stomme till mantalslängd upptar de personer som mantalsdagen är kyrkobokförda i varje församling. - RSV kan emellertid besluta att länsstyrelsens register först skall avstämmas mot kyrkobokföringen. Detta sker genom att länsstyrelsen upprättar en förteckning över de personer som skall ingå i stommen. Pastorsämbetena granskar sedan förteckningen mot kyrkobokföringen och underrättar länsstyrelsen om de ändringar och tillägg som behöver göras.

Länsregistreringen

Länsstyrelsen är regionalt organ för bl.a. beskattnings- och uppbördsväsendet samt folkbokföringen. Länsstyrelsernas ADB-register för folkbokföringen innehåller ett urval av kyrkobokföringsuppgifter från pastorsämbetena. Folkbokföringskungörelsen föreskriver att registret skall innehålla namn, personnummer, födelse(hem)ort och kyrkobokföringsort samt de ytterligare uppgifter som RSV bestämmer. Valet av uppgifter som skall ingå i registret styrs dels av behovet inom folkbokförings-och beskattningsområdet, dels av önskemål från användande myndigheter. Utöver de nämnda folkbokföringsuppgifterna innehåller ADB-registret bl.a. uppgifter om utländskt medborgarskap, tillhörighet till svenska kyrkan och mantalsskrivningsförhållanden. Som har berörts i det föregående används registren för att ta fram en stomme till mantalslängden och för underhåll av personuppgifterna i det centrala skatteregistret. De används också för framställning av den allmänna röstlängden.

Tillsyn och besvär

RSV har som centralt ämbetsverk det övergripande ansvaret för folkbokföringen. På det regionala planet ankommer det på domkapitlet att inom stiftet ha tillsyn över pastorsämbetenas befattning med kyrkobokföringen. Vid tillsynen biträds domkapitlet av kyrkobokföringsinspektör, f.n. 24 stycken, varav minst en i varje stift. Kyrkobokföringsinspektör skall vara präst i Stiftet och förordnas i perioder om fem år av regeringen efter förslag av domkapitlet. Besvär över pastorsämbetenas och de lokala skattemyndigheternas beslut i folkbokföringsärenden som rör rätt bosättning förs hos länsrätterna. Det gäller såväl beträffande kyrkobokförings- som mantalsskrivningsförhållanden. Pastorsämbetenas övriga beslut överklagas hos domkapitlen. Besvär

Församling

över domkapitlens och länsrätternas beslut förs hos kammarrätterna. Mot de beslut som pastorsämbetena meddelar i sekretessfrågor skall dock talan föras direkt hos kammarrätterna. Under vissa förutsättningar kan kammarrätternas beslut prövas i regeringsrätten.

Förslag om ändring av nuvarande ordning

Såsom framgår av det tidigare sköts väsentliga delar av folkbokföringen av kyrkliga organ. Denna ordning, som med något undantag saknar motsvarighet i andra länder har länge debatterats. I ett flertal utredningsförslag har vid olika tillfällen aktualiserats att göra en åtskillnad mellan den för det borgerliga samhället nödvändiga befolkningsregistreringen och den kyrkobokföring, som kan behövas i svenska kyrkans verksamhet. har senast behandlats av 1979 års folkbokföringskommitté i Frågan betänkandet Folkbokföringens framtida organisation (SOU 1981:101). Kommittén föreslog i detta att någon ny organisation för folkbokföringen inte borde byggas upp. Den verksamhet som bedrivs av de lokala skattemyndigheterna och de allmänna försäkringskassorna har enligt kommittén beröringspunkter med kyrkobokföringen. I verksamheten hos båda registrering av personuppgifter. Arbetet myndigheterna ingår en omfattande är förenat med kontakter med allmänheten, både för att inhämta upplys- Den del av folkbokföringen som består ningar och för att lämna information. i att lämna uppgifter och besvara förfrågningar torde enligt kommittén därför kunna integreras med verksamheten hos båda organen. Alternativen ansågs emellertid skilja sig åt vad gäller de organisatoriska och kostnadsmässiga konsekvenserna. Kommittén fäste särski|d_vikt vid möjligheterna för en framtida folkbokföringsmyndighet att ge medborgarna en god närservice och ansåg därför att de allmänna försäkringskassorna med sitt vitt förgrenade kontorsnät borde handha uppgiften som lokal folkbokföringsmyndighet. Med hänsyn till de fördelar som står att vinna med en enhetlig organisation för den lokala folkbokföringen föreslog kommittén att också mantalsskrivningen förs över till de allmänna försäkringskassorna. Som en följd av den lokala borde vidare den centrala tillsynen föras föreslagna organisationen över från riksskatteverket till riksförsäkringsverket. De allmänna försäkringskassorna är regionala organ med ett centralkontor samt ett antal lokalkontor och filialexpeditioner. Kommittén fann att den huvudsakliga verksamheten med folkbokföringeni likhet med vad som gäller för kassornas nuvarande verksamhet borde ombesörjas av lokalkontoren. Den som i dag ankommer på de till domkapitlen knutna rådgivning liksom den uppföljande verksamheten borde kyrkobokföringsinspektörerna övertas av försäkringskassornas centralkontor. Enligt kommitténs förslag skall domkapitlen inte längre vara besvärsinstanser i folkbokföringsärenden. Kommittén räknade med att övervägande delen av de anställda hos pastorsämbetena och övrigt berörda myndigheter skulle kunna få anställning hos de allmänna försäkringskassorna. Kommittén beräknade att årliga kostnaderna för den nuvarande organisationen till ca 253 milj. kr. I detta belopp ingår kostnader för uppgår

Församling

kyrkobokföringen, mantalsskrivningen och länsregistreringen. Den av kommittén föreslagna organisationen beräknades kosta ca 186 milj. kr., varav 10 milj. kr. avser svenska kyrkans församlingsregistrering. Samtidigt måste det emellertid beaktas att en del av kyrkokommunernas kostnader för personal och lokaler först på sikt kommer att kunna minskas. Kommittén räknade därför inte med att en ny folkbokföringsorganisation omedelbart medför den besparing som kostnadsjämförelsen antyder. Enligt kommitténs mening medför ändå en reform att samhällets totala kostnader för folkbokföringen minskar. Genomförandekostnaderna beräknades av kommittén till 25-30 milj. kr. Kommittén var inte enig. En ledamot ansåg att nuvarande huvudmannaskap väl fyllde sina uppgifter och att därför någon ändring inte behövdes. Andra ledamöter förordade ett ändrat huvudmannaskap men att Skattemyndigheterna i stället för försäkringskassorna borde bli nya huvudmän. Förslaget har ännu inte remissbehandlats.

3.4 Begravningsverksamheten

Organisationsstruktur och kostnader

Det finns omkring 3 250 allmänna begravningsplatser. Av dessa är omkring 2 620 kyrkogårdar, dvs. ligger kring eller invid kyrka. Nya allmänna begravningsplatser anläggs vanligen fristående. Med få undantag är församlingar eller samfälligheter inom svenska kyrkan huvudmän för de allmänna begravningsplatserna. I Stockholm är den borgerliga kommunen sedan 1924 huvudman för den största delen av begravningsverksamheten. I de ytterområden, som senare har inkorporerats med kommunen, förvaltas en del begravningsplatser av vederbörande församlingar. Dessa får årligen bidrag av kommunen som beräknas på grundval av visst belopp per underhållen grav. Motsvarande

bidrag utgår även till driften av de judiska och katolska begravningsplatser-

na. Även på andra håll i landet förekommer det kommunalt huvudmannaskap. Tranås kommun är huvudman för en begravningsplats och Solna kommun blir huvudman för en som skall anläggas. Därutöver förekommer på olika håll samarbete mellan kyrkliga och borgerliga kommuner vid förvaltning av allmänna begravningsplatser, t.ex. i Eskilstuna, Karlskoga, Eslöv och Jönköping. Samarbetet tar i huvudsak sikte på att utnyttja personal och maskiner rationellt. I Borås finns sedan 1960 en stiftelse för skötsel av begravningsplatser och parker. De kyrkliga förvaltningsenheternas utgifter för begravningsverksamheten uppgick 1978 till 475,7 milj. kr. enligt den officiella statistiken. Härav utgjorde 354,8 milj. kr. driftkostnader. De totala inkomsterna uppgick samma år till 84,0 milj. kr. varav 61,3 milj. kr. var driftintäkter. Begravningsverksamheten svarade för 16,2 % av de kyrkliga kommunernas totala utgifter. Om man lägger till de kostnader, som vissa borgerliga kommuner har för

sou 1933:55 69

Församling

begravningsverksamhet, blir de totala utgifterna över en halv miljard kronor 1978.

Förvaltningsorganisation

Förvaltningen av allmänna begravningsplatser ankommer inom en församling eller en samfällighet på kyrkorådet eller på en för ändamålet särskilt inrättad nämnd, vanligen kallad kyrkogårdsnämnd. I det stora flertalet mindre förvaltningsenheter är det kyrkorådet som har ansvaret för begravningsverksamheten. I större enheter finns det däremot vanligen en särskild kyrkogårdsnämnd.

Mark- och planfrågor

Med huvudmannaskapet för begravningsverksamheten följer bl.a. en skyldighet att hålla allmänna begravningsplatser med ett tillräckligt antal gravplatser av vedertagen typ. Detta innebär att huvudmännen, var och en inom sitt område, har att ansvara för att behovet av ny gravplatsmark blir tillgodosett. Då ny mark måste tas i anspråk för gravplatser, är det naturligtvis viktigt att hinder inte möter från plansynpunkt. Särskilt inom tätbebyggda områden som är föremål för detaljplanläggning, d.v.s. stadsplan eller byggnadsplan, kan frågor om ny gravplatsmark utgöra ett problem. I mark- och planfrågor är det nödvändigt med en samverkan mellan den borgerliga kommunen som planmyndighet och de kyrkliga kommunerna som huvudmän för begravningsverksamheten. Den förra måste i sin planering beakta behovet av gravplatsmark. För att detta skall vara möjligt krävs det att de kyrkliga huvudmännen upplyser kommunen om det framtida behovet och bevakar att det blir tillgodosett i planeringen.

Byggnader m. m.

För verksamheten på en allmän begravningsplats håller huvudmannen i allmänhet olika byggnader. Förutom gravkapell, krematorier och särskilda byggnader för bisättning finns det också ekonomibyggnader och liknande. Antalet krematorier med kyrkligt huvudmannaskap är 66. För förvaring av kista före jordfästning och gravsättning kan det finnas särskilda bisättningslokaler. Varje arbetsgivare är enligt arbetsmiljölagen (8 §) skyldig att i den utsträckning som föranledes av arbetets art och arbetstagarens behov se till att det finns utrymmen och anordningar för personlig hygien, förtäring och vila samt för första hjälp vid olycksfall eller sjukdom. Många mindre enheter har emellertid ganska svårt att uppfylla dessa krav. Detta belyses särskilt i en av begravningsutredningen gjord undersökning (SOU 1981:36).

70 Församling

Gravsättningar och gravrätt

Gravskickets utveckling har betydelse för bl.a. behovet av gravplatsmark. Gravsättning sker antingen av kista eller av aska i urna eller minneslund. Utvecklingen har gått mot ett minskat antal kistbegravningar och ett ökat antal gravsättningar i urngrav och minneslund. Möjligheten till gravsättning i minneslund infördes genom särskilda bestämmelser som trädde i kraft 1958. Härefter har minneslundar i ganska stor utsträckning anlagts på allmänna begravningsplatser. I början av 1980 fanns det sålunda 296 minneslundar i 222 förvaltningsenheter. Det är framför allt de större enheterna som har anlagt minneslundar. I de allra minsta förekommer minneslund endast sällan.

Vårdåtagande m. m.

Med huvudmannskapet för begravningsverksamheten följer främst ett ansvar att hålla allmänna begravningsplatser med ett tillräckligt antal gravplatser av vedertagen typ samt att hålla begravningsplatserna i ordnat och värdigt skick. Utöver detta kan en huvudman inom ramen för sin kompetens enligt lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter frivilligt åta sig andra uppgifter som har samband med begravningsverksamheten. Viss oklarhet råder dock om var gränsen går för befogenheterna att ge sådan ytterligare service. Huvudmännen kan t.ex. åta sig att vårda gravplatser. Så sker också i mycket stor utsträckning. Vidare kan en huvudman som en ytterligare service åta sig plantering på en gravplats. Det är också vanligt att växter o.d. tillhandahålls för plantering eller utsmyckning. Det kan nämnas att åtskilliga förvaltningsenheter har gjort åtaganden att vårda gravplatser för all framtid. Ganska många enheter bekostar helt eller delvis olika transporter till och från en begravningsplats. Det är fråga om transport av kista från bårhus till begravningsplats och från begravningsplats till krematorium, av urna från krematorium till begravningsplats.

Förslag om ändrat huvudmannaskap

Frågan om ett kyrkligt eller borgerligt ansvar för begravningsverksamheten kom upp redan i samband med 1862 års kommunalreform. Genom demna gjordes uppdelningen mellan borgerliga och kyrkliga uppgifter. I åtskillliga utredningar har därefter föreslagits att huvudmannaskapet för begravningsverksamheten borde överföras till borgerlig kommun. Senast har av utredningen av begravningsverksamheten (SOU 1981:36) förutom ett kyrkligt eller ett borgerligt huvudmannaskap även föreslagits ett delat huvudmannaskap. Detta skulle innebära att de kyrkliga kommuneirna behåller ansvaret för kyrkogårdarna. De skall dock ha rätt att till de borgerliga kommunerna överlåta både förvaltningen och själva kyrkogården. Vidare skulle de borgerliga kommunerna ges det övergripande ansvarret för att det finns allmänna begravningsplatser med tillräckligt antal gravpilatser och därmed ansvaret för nyanläggningar. Beträffande friliggamde

sou 1983:55 _ Församling 71

begravningsplatser föreslås att dessa i första hand förs över till de borgerliga kommunerna. Förslaget har remissbehandlats. Därvid har flertalet av remissinstanserna förordat ett fortsatt kyrkligt huvudmannaskap.

4 Problem med den nuvarande lokala

strukturen

4.1 Problem från

teologiska utgångspunkter

Förutsättningarna för den territoriella församlingsstrukturen

Svenska kyrkan har en territoriell församlingsstruktur. Få ifrågasätter på allvar denna struktur som sådan. Däremot pekar många på de problem som är förknippade med en territoriell församlingsstruktur. Den teologiska motiveringen för en sådan struktur har skiftat genom tiderna. Före 1800-talet byggde den på förutsättningen, att kyrka och folk inte bara var en enhet utan också borde vara en enhet. Statens enhet förutsatte kyrkans enhet. Avfall från kyrkans tro och gemenskap hotade inte bara kyrkan utan också samhället. Kyrkans och landets gränser sammanföll. Den som lämnade kyrkans gemenskap var också tvungen att lämna landet. 1800-talet innebar något nytt. Rörelser inom samhälle och kyrka ifrågasatte den etablerade ordningen. Väckelsen och den begynnande frikyrkligheten byggde på en annan församlingssyn. Församlingen var för dessa rörelser en trosgemenskap, och denna borde hämta sina direkta förebilder i nya testamentet. Man talade om den nytestamentliga församlingssynen. Det tidigare självklara antagandet att alla inom en socken hörde till församlingen avvisades. I det läget utformades en ny församlingsteologi till stöd för den territoriella församlingsstrukturen, en teologi kring lokalförsamlingen, en folkkyrkoteologi. Det fanns två bärande drag i denna församlingsteologi. Dels hävdades, att församlingsstrukturen inte hade att vara ett uttryck för församlingsbornas tro eller religiösa kvalitet utan för Guds universella nåd. Gud mötte alla människor utan villkor. Den territoriella strukturen var ett uttrycksmedel för denna grundtanke. Dels hävdades den svenska kyrkans historiska arv. Det gick inte att utan vidare tänka bort tusen år av kristen närvaro, påverkan och kultur i den svenska folket. Den territoriella församlingsstrukturen fick alltså sin teologiska motivering därför att den blev ifrågasatt. Folkkyrkoteologin i svensk utformning har en teologisk motståndare som förutsättning. I konflikten med en motpart, den s.k. nytestamentliga församlingssynen, behövde den traditionella strukturen motiveras på nytt. Hävdandet av svenska kyrkans historiska arv skedde i en situation, då det fortfarande var omöjligt för en svensk medborgare att stå utanför ett kristet samfund. Samhället delade den folkkyrkliga uppfattningen att samhälle och

74 Problem med den nuvarande lokala strukturen

hade ett gemensamt historiskt arv. Sverige var så förknippat med kyrka kristendomen att en svensk medborgare borde tillhöra svenska kyrkan eller något annat kristet samfund. Först i och med religionsfrihetslagen 1951 ändrades detta synsätt officiellt, och det blev möjligt för svenska medborgare att välja mellan att vara medlemmar i svenska kyrkan, i annat kristet samfund eller att helt stå utanför samfund. Sedan 1951 har utvecklingen gått vidare. Samhället varje kristet intar en principiellt neutral hållning i frågor som rör livsåskådning. Samhället har blivit pluralistiskt. Andra religioner och nya religiösa rörelser har vunnit Stora invandrargrupper har fört sin anhängare bland svenska medborgare. är den minoritet som religion med sig till Sverige, och inom flera kommuner aktivt bekänner sig till en annan religion än den kristna betydande.

Tyngdpunkten förskjuts

för en teologisk av en struktur ändras, Om förutsättningarna motivering detta givetvis också motiveringen som sådan. Den tidigare påverkar kritiken av svenska kyrkans territoriella struktur har tonats ner frikyrkliga och saknas ibland helt. Man kan istället iaktta att många frikyrkoförsammed bibehållet medlemsbegrepp också fungerar territoriellt. Den lingar kritik som riktas mot den territoriella församlingssynen är nu inomkyrk-

lig. Förutsättningarna har också förändrats på ett annat sätt. Det argument som består i hävdandet av svenska kyrkans historiska arv och kristendomens av det svenska samhället har försvagats. Siffrorna för genomsyrande utträden ur svenska kyrkan är fortfarande mycket små - men religionssociologiska undersökningar visar, att ett stort antal människor i Sverige känner sig främmande för väsentliga delar av kyrkans tro. Enligt SIFO:s undersökning som ingåri Aktiva i svenska kyrkan (1983) uppgav 48 % av den vuxna befolkningen 1981, att de trodde på Gud (1947 hade 80 % uppgett att de trodde på Gud och 1968 60 %). Det avgörande kan dock knappast vara siffror i ena eller andra riktningen utan vad själva strukturen säger till människor innanför och utanför strukturen i fråga. Denna frågeställning är också väsentlig för det folkkyrkliga tänkandet. Den territoriella församlingsstrukturen folkkyrkoteologin ge uttryck för Guds nåd och avsågs inom öppenhet utan gränser, och detta förutsatte att andra hävdade principen om gränser och villkor för församlingstillhörighet. Ett nytt historiskt läge kan innebära, att samma struktur ger helt andra budskap. Det är på denna punkt den internationella kritiken av den folkkyrkliga strukturen sätter in. Ger inte strukturen av att kyrkan är ett samhällsorgan än en kristen mera intryck församling, frågar man sig. Samma kritik finns i dag hos betydande grupper också inom svenska kyrkan. Det att den teologiska för den territoriella är tydligt motiveringen församlingsstrukturen skiftat tyngdpunkt under påverkan av de förändringar i förutsättningarna som ägt rum. Man kan i dag inte på samma sätt som vid sekelskiftet att den territoriella strukturen ger uttryck åt Guds hävda, universella nåd. Åtminstone detta om man ställer kravet, att gäller människor som upplever strukturen ifråga ska kunna tolka den i denna Istället hävdas, att den territoriella strukturen ger människor lättast riktning.

Problem med den nuvarande lokala strukturen 75

tillgång till kyrkans budskap som är evangelium. Det är därför viktigt att man väljer den struktur som reser minst barriärer kring evangeliet. Ett annat sätt att utforma den teologiska argumentationen för den territoriella strukturen handlar om kyrkans ansvar att försöka nå alla människor med sitt budskap. Den territoriella församlingsstrukturen gör det möjligt för kyrkan att nå fler människor än någon annan struktur. Man kan sålunda säga, att den territoriella församlingsstrukturen uttrycker den lokala församlingens ansvarsområde. Detta sätt att argumentera skapar förutsättningar för en helt annan samsyn än tidigare. Problemen rör därför inte i första hand den territoriella strukturen som sådan utan speciella förhållanden i anslutning till den territoriella strukturen, sådan den finns i svenska kyrkan i dag.

Den territoriella församlingsstrukturen och det sociologiska församlingsbegreppet

Ingen territoriell församlingsstruktur kan fungera utan att den rymmer en sociologiskt iakttagbar församlingsgemenskap, människor som engagerar sig och utgör en gudstjänstgemenskap. Det är givetvis en trovärdighetssak för svenska kyrkan som trossamfund att det i de lokala strukturer den kallar församlingar finns en trosgemenskap som yttrar sig i en församlingsgemenskap. En helt annan sak är att man av principella skäl vill avstå från att dra gränser mellan denna församlingsgemenskap och de människor som bor inom den geografiska församlingen. Finns inte en trosgemenskap som yttrar sig i församlingsgemenskap blir det svårt att med bibehållen trovärdighet tala om en kristen församling. Det blir vidare inte meningsfullt att tala om en församlingsstruktur som ska uttrycka öppenhet, om det inte finns en sociologisk församling som visar denna öppenhet. Man kan inte bara tala om öppenhet som en princip i en organisation utan den måste också gälla församlingen som konkreta människor.

76 Problem med den nuvarande lokala strukturen

direkta konsekvenser för strukturarbetet, vilket inte betyder att de

skulle sakna teologisk betydelse. Också de är bärare av ett teologiskt i i

i innehåll. i i Det territoriella församlingsbegreppet, församlingen som geografiskt område, kan upplevas som ganska okomplicerat och lätt att definiera (se sid 41.). Däremot är det svårare att definiera det

Sociologiska församlingsbegreppet, som innebär att man* tillskriver vissa människor särskilda kännetecken vilka gör dem till församling. Når SIFO i undersökningen Aktiva i svenska kyrkan - en livsstils-

studie” (1983) skulle definiera församlingen lät man åtta olika delgrupper tillsammans representera församlingen, ”de aktiva: D regelbundna gudstjänstbesökare i

D personer som känner stark samhörighet” med svenska kyrkan

utan att vara regelbundna gudstjänstbesökare D anställda inom församlingsvården a medlemmar i kyrkobröderna

D medlemmari syföreningar

D frivilliga medarbetare D medlemmar i kyrkokörer D förtroendevalda - Kan man tänka sätt att definiera sig andra ett sociologiskt församlingsbegrepp? y -

Det sägs, (sid 48) att de flesta inom svenska kyrkan använder sig

av ett dubbelt församlingsbegrepp, dvs. av både ett territoriellt och ett sociologiskt församlingsbegrepp. Leder förekomsten av dessa dubbla begrepp till svårigheter för svenska kyrkan, för församlingarna och deras verksamhet? Är ett entydigt församlingsbegrepp något att sträva efter? _ - Vidare sägs det, att ”ingen territoriell församlingsstruktur kan fungera utan att den rymmer en sociologiskt iakttagbar församlingsgemenskap och att det är en trovärdighetssak för svenska kyrkan som trossamfund att det i de lokala strukturer den kallar församlingar finns en trosgemenskap som yttrar sig i en församlingsgemenskap (s. 75). Ge synpunkter på dessa påståenden! Sambandet mellan församling och gudstjänst betonas. Vid en definition av ett sociologiskt församlingsbegrepp kommer alltid ett led att vara den gudstjänstfirande församlingen. Samtidigt kan befolk-

ningsutvecklingen medföra att en församling blir så liten, att få eller

gnästan ingen längre är regelbunden gudstjänstbesökare.

- Kan man tänka där det inte är sig en församling längre

meningsfullt att bedriva gudstjänstverksamhet, där programpunkten

gudstjänst utgår ur verksamhetsprogrammet? 5 Kan man tala om en församling utan gudstjänst?

Små och stora församlingar

En territoriell församlingsstruktur förutsätter sålunda den Sociologiska församlingen. Historiskt sett har detta givetvis inte varit något problem. Men

Problem med den nuvarande lokala strukturen 77

i en situation där avfolkning och minskat kyrkligt engagemang sammanfaller kan det läget uppstå, att territoriella församlingar kan förekomma utan en verklig sociologisk församling. Problemen knyter sig främst till mycket små och kanske också mycket stora församlingar. En tredjedel av samtliga församlingar inom svenska kyrkan har under 500 invånare. Inom denna stora kan det finnas risk att den territoriella församlingsstrukturen inte grupp motsvaras av någon fungerande sociologisk församling. Detsamma kan gälla mycket stora församlingar även om antalet sådana församlingar inte är så stort. Över 15 000 invånare finns i 151 församlingar och över 20 000 i 91 församlingar. Ofta kan församlingar i denna storleksordning upplevas som administrativa enheter där stora områden saknar en församlingsgemenskap. Ett problem med mycket små församlingar är alltså, att det kan förekomma territoriella församlingar utan någon sociologiskt iakttagbar församlingsgemenskap. Det kan ligga nära till hands att försöka lösa problemet genom att sätta en nedre gräns för hur liten en församling kan vara rent sett. Men utifrån teologiska utgångspunkter kan befolkningsmässigt man inte ange gränser för hur liten en församling kan vara. Det är en fråga om och intensitet. Dessutom varierar kyrkligt engagemang och engagemang delaktigheten i den sociologiska församlingen mycket mellan olika delar av landet. Problemet är snarare, att svenska kyrkans lokala struktur är stelbent och saknar det slags flexibilitet som innebär, att den lokala strukturen kan forma sig efter lokala förhållanden också av det slag som människors engagemang utgör. Denna brist på flexibilitet hänger bland annat samman med att svenska kyrkans minsta enheter, församlingarna, också är kommuner med beskattningsrätt. Indelningen är därmed också en samhällsangelägenhet och beslutsordningen för att åstadkomma ändringar tungrodd. Problemen med mycket stora församlingar är att känslan av församlingstillhörighet och församlingsgemenskap riskerar att försvinna. Där församling och kommun sammanfaller kan församlingen lätt uppfattas som ett samhällsorgan, samhället organiserat för religiösa angelägenheter. Samtidigt kan sådana större församlingar utgöra väl fungerande ekonomiska och administravtiva varför mot kan vara

enheter motviljan församlingsdelning

lâttförståelig. En frivillig distriktsindelning har ibland motverkat avigsidorna.

78 Problem med den nuvarande lokala strukturen

Samhällets rörlighet

En särskild variant rörande förhållandet mellan den territoav problemet riella församlingsstrukturen och det sociologiska församlingsbegreppet samman med samhällets rörlighet i dag. Den territoriella strukturen hänger samman med den gamla socknen. Även där man har stora enheter hänger försöker man tillämpa sockenmodellen, t.ex. i form av distriktsindelning. Men socknen byggde på grundförutsättningen, att människor bodde, arbetade och vistades inom ett avgränsat geografiskt område. I dag är så inte längre fallet. Människor bor på ett ställe och arbetar på ett annat. Barnen går i skola på ett tredje ställe och familjen vistas under helgerna på ett fjärde. Detta skapar problem för den kyrkliga närstruktur som bygger på sockentanken.

Församlingsarbete och församlingsstruktur

En problemanalys utifrån församlingsarbetet och dess framtida utveckling som består däri, att svenska kyrkans lokala struktur pekar på den olikhet består av både små och mycket stora enheter med mycket olika mycket resurser att bedriva församlingsarbete. I en liten församling saknas kanske både ekonomiska resurser och personliga resurser av det slag som mänskligt engagemang utgör. Man kan i många fall och trots en utdebitering som ligger långt över genomsnittet i bästa fall bara erbjuda kyrka, präst och kyrkogård. Samtidigt har ett församlingsarbete med stor bredd vuxit fram inom svenska Det är ojämlikt för att inte säga orättvist att tillgången till ett sådant kyrkan.

_ Problem med den nuvarande lokala strukturen 79

församlingsarbete ska vara så ojämnt fördelat. Den som blir lidande på resursknappheten av såväl det ekonomiska som det personella slaget är de människor som vill delta i ett aktivt församlingsarbete och kanske menar sig ha rätt att kräva ett sådant av den kyrkliga kommun där de bor. Inte heller är den lokala strukturen formad så, att den underlättar samarbete och samverkan över gränserna. Problemet blir detsamma, om man betonar den nya pedagogikens syn på behovet av delaktighet för utveckling och mognad. Församlingsgemenskapen måste också kunnas upplevas som en arbetsgemenskap med ett församlingsarbete som engagerar och involverar sina deltagare. Normbildande är härvidlag ofta hur kyrkans anställda själva arbetar. Bilden av den ensamarbetande prästen har hittills varit mönsterbildande. I dess ställe träder nu alltmer arbetslaget. Människor behöver uppleva, att fler än präster arbetar med församlingsvård, inte minst för att själva våga engagera sig. Ett arbetslag av både präster och lekmän bildar nya mönster och minskar barriärema för lekmännen. Problemet med församlingsstrukturen utifrån församlingsarbetets perspektiv skulle kanske kunna uttryckas så: ekonomiskt sett måste den minsta enheten vara så stor att det blir resurser över för församlingsarbete värt namnet. Den måste också kunna bära ett arbetslag. Men detta handlar inte bara om ekonomi. Församlingsverksamheten måste möta upplevda behov, varav det kanske främsta är behovet av församlingsgemenskap och delaktighet.

4.2 Problem från ekonomiska utgångspunkter

Befolkningsförändringar och den nuvarande strukturen

De stora befolkningsförändringar, som skett inte minst sedan 1950-talet har endast marginellt kommit att påverka uppbyggnaden av den lokala

80 Problem med den nuvarande lokala strukturen

strukturen. I stället har den gamla sockenindelningen delvis kommit att konserveras. Som en följd härav har de minsta församlingarna kommit att kraftigt öka i antal. Såsom framgår av det föregående (2.2) har antalet församlingar med invånare under 500 sedan år 1950 ökat med 270 så att dessa i dag uppgår till 852, vilket utgör mer än 30 procent av det totala antalet församlingar. Församlingar med invånarantal över 500 har emellertid också förändrats. Sålunda har under samma tidsperiod gruppen församlingar mellan 500 och strax under 5 000 kraftigt minskat medan i grupper från 5 000 och däröver ökningar skett med 141 församlingar. Sammanfattningsvis har utvecklingen gått mot antingen mycket små församlingar eller jämförelsevis stora sådana medan den tidigare mellangruppen tycks bli allt mindre. I sammanhanget måste även pekas på de stora skillnader som föreligger mellan stiften. I vissa är sålunda merparten av församlingarna sådana att deras invånarantal underskrider 1 000. Detta är fallet i Visby och Skara stift. I andra, Linköping, Lund, Växjö och Uppsala, uppgår antalet sådana församlingar till mer än hälften av det totala antalet medan av Luleå stifts 80 församlingar endast 9 har under 1 000 invånare. Ett stort problem för de små församlingarna är att deras kyrkobyggnader ofta är för stora i förhållande till församlingamas folkmängd och att byggnaderna kräver drifts- och underhållskostnader som tar i anspråk väsentliga delar av församlingamas budgetar. För de större församlingarna, som bildats genom att mindre församlingar slagits samman är ofta antalet kyrkobyggnader ett problem. På vissa håll har detta lösts genom sammanlysning av gudstjänster till endast några av kyrkorna. De övriga kyrkobyggnader används då mera sparsamt och t.ex. endast under den varma årstiden så att åtminstone kostnaderna för uppvärmning kan sparas. Även för sådana församlingar är emellertid kostnaderna för underhåll av kyrkobyggnaderna en stor och tung utgiftspost. Såsom tidigare närmare redovisats (2.2) har även folkomflyttningarna påverkat invånarantalet i pastoraten. Eftersom i flerförsamlingspastoraten ofta ingår en tätort, till vilken inflyttning skett, är förändringarna inte lika markanta som beträffande församlingarna. I sammanhanget bör dock erinras att antalet pastorat vars invånarantal inte uppgår till minimigrånsen 2 000 i dag är 232 eller 20 procent av det totala antalet pastorat.

Problem med den nuvarande lokala

strukturen 81

Skattekraftsproblematiken

I tidigare avsnitt (2.3) har redovisats de kyrkliga kommunernas skattekraft. Därav framgår att stora skillnader mellan de olika stiften. Än föreligger större blir emellertid skillnaderna om man ser på de olika kyrkokommunerna. Allmänt kan därvid konstateras uttryckt att ju mindre en kyrkokommun är ju mindre är dess skattekraft. Detta belyses särskilt väl i de stift som har tlest små församlingar nämligen Gotland och Skara. Även de många små slättbygdsförsamlingarna i Skåne visar en likartad bild. I sammanhanget bör även påpekas att av låg skattekraft föds också behovet av hög utdebitering liksom att hög skattekraft ger underlag för en låg utdebitering. Av det nyss sagda kan dras den slutsatsen att en jämförelse av skattekraften beräknad på pastoraten i stället för församlingarna därför borde ge en högre skattekraft. Vid en sådan analys visar det sig visserligen att detta antagande är riktigt men att pastoratens skattekraft dock endast marginellt överstiger församlingarnas. Förklaringen härtill torde vara att även pastoraten ofta utgör så små enheter att dessa generellt inte kan för särskilt ge underlag någon hög skattekraft. Förutsättningen för att skattekraften skall kunna eller höjas rättare sagt kunna utjämnas genom strukturförändringar är att i den nya enheten kommer att ingå både enheter med och enheter med hög låg skattekraft. Detta kan allmänt uttryckas så att kyrkokommuner av mera glesbygdsstruktur eller liknande bör räknas samman med kyrkokommuner med mera utpräglad tätortstyp. Skillnaderna i skattekraft utjämnas till en viss del av det nya ekonomiska utjämningssystemet över kyrkofonden. Huvudkomponentern i detta system utgörs såsom tidigare redovisats (2.3) av en skattekraftsgaranti. Skall en mera fullödig utjämning uppnås och skall inte de mera ekonomiskt

82 Problem med den nuvarande lokala strukturen

bärkraftiga kommunerna betala en väsentligt högre allmän kyrkoavgift krävs dock en viss strukturförändring, en fråga som även berörts av kyrkofondsutredningen och föredraganden i propositionen om det nya utjämningssystemet.

Den framtida kostnadsutvecklingen

De kyrkliga kommunernas utgifter har under senare år kraftigt ökat. Samtidigt har inkomsterna visserligen ökat men i mindre grad än utgifterna (närmare härom avsnitt 2.3). Tunga poster på utgiftssidan är lönekostnaderna. Andra stora utgifter utgörs av kostnaderna för drift och underhåll av fastigheter. Av dessa får inte minst kyrkobyggnaderna anses vara särskilt utgiftskrävande. Något fog för antagande att denna utveckling utan rationaliseringsåtgärder och andra besparingar skulle kunna förändras föreligger inte. Samtidigt växer kraven på en sådan mera mångskiftande församlingsverksamhet, som närmare utvecklats i tidigare avsnitt (4.1). För de många små kyrkliga kommuner som redan i dag både har dålig ekonomisk bärkraft och hög utdebitering är framtiden problematisk. Dessa bär nu om än med vissa svårigheter kostnaderna för präst och kyrka. Med hänsyn till deras redan jämförelsevis krympta verksamhet finns föga utrymme för rationaliseringar och andra kostnadsbesparingar. Utrymmet för höjd utdebitering är många gånger begränsat. Än mer saknas möjlighet att tillgodose krav på t.ex. ökad ungdomsverksamhet. Även om det nya utjämningssystemet kan ge viss hjälp torde detta i framtiden inte vara tillräckligt. Ett annat problem med nuvarande organisation är att den inte utgör en lämplig ekonomisk bas för vissa särskilt kostnadskrävande verksamheter såsom begravningsväsendet eller verksamheter som riktar sig till andra än de ordinarie församlingsborna, såsom cityverksamheter i de största kommunerna, fritidskyrkan, studentarbetet, viss verksamhet i domkyrkorna, svenska kyrkans befattning med den andliga vården vid militära förband m.m.

“ Problem med den nuvarande lokala strukturen 83

Samfällighetsbildningars betydelse

Som redan tidigare påpekats (avsnitt 2.4) har möjligheten att frivilligt bilda kyrkliga samfälligheter och då särskilt totala sådana sedan 1960-talet kommit att spela en viss roll för att skapa nya ekonomiskt bärkraftiga enheter. Denna möjlighet har dock endast utnyttjats i tämligen begränsad omfattning. År 1983 utgjorde således antalet totala samfälligheter 199. I dessa ingick 711 församlingar eller endast ca 27 % av totala antalet församlingar. Vid samma tidpunkt utgjorde antalet partiella samfälligheter 91. Antalet församlingar som ingick i dessa var 291. I allmänhet kan sägas att de totala samfälligheterna i jämförelse med andra kyrkokommuner har fått en stabil ekonomisk grund med en hög skattekraft. Bilden är inte lika entydig beträffande de partiella samfälligheterna och de däri ingående enheterna. Dock torde dessa som regel erhållit en jämfört med andra kyrkokommuner god stabilitet. Dessa samfällighetsbildningar kräver till skillnad från pastoratssamfälligheter Det är därför inte frivillighet. särskilt förvånande att dessa ofta har kommit att bildas av enheter som redan före haft samfällighetsbildningen en tämligen god ekonomi. Det kan nämligen inte uteslutas att det stundtals föreligger ett visst motstånd bland rika enheter mot att ingå förening med fattiga sådana, vilka för en rik enhet ekonomiskt endast innebär en belastning. Å andra sidan kan från en fattig liten enhets sida finnas ett motstånd mot en förening med en rik och stor enhet, eftersom man i den fattiga enheten befarar att man kommer att mista allt inflytande i den nybildade enheten. Det kan sålunda ifrågasättas om frivilliga samfällighetsbildningar verkligen kommer att leda till att ekonomiskt bärkraftiga nya enheter bildas i önskvärd En sådan utsträckning. utebliven samverkan drabbar främst de små fattiga församlingarna. Vid av år 1983 bildades ingången visserligen 16 nya totala samfälligheter. Med något undantag utgjordes dock dessa av tidigare pastoratssamfälligheter. De nya enheternas skattekraft har därför inte i nämnvärd utsträckning kommit att stärkas.

Ett särskilt problem rörande samfällighetsbildning

utgöres av att totala samfälligheter i dag ine kan ingå i en vidare partiell samfällighet, t.ex. på

84 Problem med den nuvarande lokala strukturen

stiftsplanet. För de särskilt kostnadskrävande verksamheter som nämnts ovan torde detta i flera fall vara den mest ekonomiska lösningen.

4.3 Problem med tjänsteorganisationen

flexibilitet

Bristande

Till för den nuvarande territoriella pastoratsindelningen och den grund tjänsteorganisationen i pastoraten ligger beslut vid församlingsprästerliga 1957 års riksdag. 1957 års normer innebär att pastoraten efter folkmängdstal, areal och tätortsgrad är indelade i tre grupper med olika folkmängdsserier för antalet i ett pastorat. När ett sådant som anger gränserna prästtjänster ”väsentligen överstigits får en ny prästtjänst inrättas. Normerna gränstal anger också vilka slags prästerliga tjänster som får inrättas. För prästerliga vid sjukhusen gäller normer från 1980. Antalet vårdplatser inom ett tjänster pastorat påverkar beräkningen av underlaget för tilldelningen av prästtjän-

ster. Överstiger värdplatsantalet 1 200 kan även inrättas särskild komminis-

tertjänst för andlig vård vid sjukhus. även kyrkomusiker. Liksom prästtjänsterna är [församlingarna tjänstgör kyrkomusikertjänster statligt reglerade tjänster. Församling är kyrkomusikerdistrikt i regel, men flera församlingar eller ett pastorat kan efter kyrkomusikerdistrikt. Dessa tjänster regleras av regeringsbeslut utgöra kyrkomusikerförordningen, senast ändrad 1978. För närvarande arbetar en

särskild med en översyn av denna förordning (Kn 1980:04, Dir

utredning 1980:85). Se i övrigt kap. 6. Vid sidan av de statligt reglerade tjänsterna, präster och kyrkomusiker, kan andra tjänster vara inrättade för församlingsvårdande uppgifter. Det kan gälla diakonitjänster och tjänster som församlingssekreterare och församförskollärare, barntimmeledare eller fritidsledare. Dessa lingsassistent, är kyrkokommunala och församlingarna kan fritt besluta om tjänster tjänster inrättande av sådana tjänster samt tillsätta dem. Den tjänsteorganisationen efter 1957 års normer har länge prästerliga kritiserats för bristande flexibilitet. Dä den bygger på befolkningstal och

Problem med den nuvarande lokala strukturen 85

vissa gränsvärden som måste väsentligen överstigas innan en ny prästtjänst kan inrättas, har den inte varit flexibel nog att möta den rörlighet som alltmer kommit att känneteckna det svenska samhället efter 1957. När nya bostadsområden vuxit upp inom ett pastorat har nya arbetsuppgifter lagts på församlingen. Men någon reglering av tjänsteorganisationens storlek kan inte äga rum förrän efter befolkningsförändringen och därmed får inte pastoratet den personalförstärkning de utökade arbetsuppgifterna motiverar. Vidare inräknas inte en tillfällig befolkningi underlaget för beräkning av antalet prästtjänster. En stor fritidsbefolkning inom ett pastorat Ökar arbetsbelastningen men inte tjänsteantalet, även om domkapitlet kan bevilja tillfällig personalförstärkning. Tilldelningen av tjänster påverkas inte heller av de många studerande som inte är kyrkobokförda på en studieort. Likaså kan en stor pendlande befolkning ställa krav på kyrkliga insatser utan att detta motsvaras av en ökning av antalet präster. Den nuvarande tjänsteorganisationens bristande flexibilitet har också påtalats i samband med att ny lagstiftning på arbetslivets område (arbetstidsförkortning, längre semester, ledighet vid barns födelse och vård av barn, ledigheter för studier etc.) påverkat förutsättningarna för det församlingsvårdande arbetet. Arbetsstyrkan i församlingarna har genom dessa åtgärder minskat utan att arbetsbördan blivit lättare. Särskilt från fackligt håll har man påtalat denna bristande flexibilitet i den nuvarande ordningen. En tjänsteorganisation måste ta hänsyn till de faktiska arbetsuppgifterna i ett pastorat, inte följa mer eller mindre relevanta befolkningstal. Pastoratsstruktur och tjänsteorganisation gör att man inte alltid kan använda präster och andra tjänsteinnehavare på ett effektivt sätt. I ett mindre pastorat tvingas präster fullgöra administrativa och ekonomiska uppgifter de ofta saknar kompetens för att utföra. Eftersom prästen är den ende kyrkligt anställde inom församlingsvården finns inget alternativ. Man har framhållit vilket slöseri det kan vara med prästerlig arbetskraft att i en situation av prästbrist använda så mycket prästerlig arbetskraft till annat än specifikt prästerliga arbetsuppgifter. Samtidigt finns det ett starkt önskemål från prästerligt håll om mera koncentrerade arbetsuppgifter. Man menar, att den prästerliga yrkesidentiteten försvagas av ett alltför brett fält av arbetsuppgifter. Till detta kommer att där församlings- och pastoratsstrukturen så tillåter kan och bör man anställa personal som är kvalificerad för uppgifterna ifråga. Olikheterna mellan olika pastorat har sålunda alltmer uppmärksammats. Bristande flexibilitet kan också yttra sig däri, att man lokalt saknar möjlighet att forma en tjänst efter föreliggande behov. Inte heller kan man ändra inriktningen på en tjänst vid de tillfällen det inte är möjligt att få behörig sökande till en ledigförklarad tjänst, samtidigt som det kan finnas tillgång till annan behörig församlingsvårdande personal. Ett växande antal arbetsuppgifter låter sig svårligen hänskjutas till den territoriella lokalförsamlingen. Därför berör de direkt eller indirekt tjänsteorganisationens utformning. Dit hör den andliga vården vid sjukhus och andra vårdinrättningar. Enligt nuvarande normer inräknas sjukhusprästerna i den lokala församlingens t jänsteorganisation genom ett särskilt beräkningssätt. Men en alltmer decentraliserad sjukvård ställer nya krav på en kyrklig verksamhet som inte tillgodoses genom denna ordning. Liknande uppgifter

86 Problem med den nuvarande lokala strukturen

finns inom militärsjälavården. Också det studentprästerliga arbetet kan ses som ett överterritoriellt arbete som inte låter sig inordnas i de lokala strukturerna på ett naturligt sätt.

Att diskutera: s e 1 i

De principer som ligger till grund för den prästerliga organisationen i

olika typer av pastorat kan leda till sto/ra skillnader i arbetets

omfattning och karaktär. I ett tätortspastorat är gbefolkningstalet

vilket avgörande, i ett pastoratmed stor befolkning betyder mycket arbete under vardagarna med förrättningar, hembesök, konfirmandgrupper etc. Samtidigt finns kanske bara en församlingskyrka, varför

ett stort antal präster sällan har söndagstjänst. Iett landsbygdspastorat

kan antalet församlingar och församlingskyrkor i högre grad styra

verksamheten än antalet människor. Om detta är fallet blir arbetsförhållandet det rakt motsatta. På söndagama behövs flera präster, ofta fler än vad som finns, medan under vardagama arbetsuppgifterna inte

är lika betungande som i tätortspastoratet.

i - Finns det metoder eller erfarenheter avhur man komma till r;

skall

.rätta med denna olikhet, så att arbetsbelastning och tjänsteanvänd-g i mera likartad? _ e »

ning kan bli Prästtjänstens innehåll har ofta somett

betecknats mångsyssleri.

Historiskt har detta sin förklaring. Prästerna var ofta de enda anställda _ inom församlingsvården, och det var naturligt att det som behövde

i utföras fick göras av prästen. Samtidigt var ”den ensamma prästen”.

något av ett ideal, en präst och, en församling, en herdeioch en hjord. 4,s

Men där denna situation lett till ett har följden ofta

mångsyssleri

varit en försvagad yrkesidentitet för många präster. Inte minst vid / i jämförelse med andra församlingsvårdande tjänster som inrättas för i J _ vissa specialfunktioner har prästtjänstemas innehåll varit mångfasetterat. På prästerligt håll reser man därför i dag ofta krav på en mera g att prästerna i

profilerad yrkesidentitet, vilket i praktiken betyder ska

användas till de s.k. specifikt prästerliga uppgifterna (gudstjänstg i predikan, 4

undervisning och själavård). Detta krav förstärksrockså av att det i många stift råder prästbrist, och då bör den prästerliga ;

arbetskraften inte användas till det man lika gärna, eller hellre, kan ip_ y

i användaandra anställda ellerfrivilliga medarbetare till. r _ i

- Finns det en fara att mera speicialiserade” präster betyder att

r

v, deras folklighet försvinner, att de upplevs sommera annorlundafaâi

i i s l

och fjärran från människors vardag? _ . sig)

- Finns detett

samband mellan de tsmå pastoraten och prästernas g

l

upplevelseav tjänsten i som rett ”lmångsyssleri”? , i

. »

Vilka administrativa uppgifter i bör ligga; kvar pâepråsterna och

* vilka bör av andra?

ombesörjas

Hinder för samverkan

Nya arbetsformer har tillkommit i kyrkan sedan 1957. De flesta av dessa arbetsformer förutsätter specialkompetens och samverkan mellan olika

Problem med den nuvarande lokala strukturen 87

tjänsteinnehavare. Detta kan t.ex. gälla barnarbete eller diakonalt/karitativt arbete. Nuvarande t jänsteorganisation och tjänstestrukturer underlättar inte ett sådant samarbete. Olikheterna mellan tjänsternas anställningsförhållanden och anställningsvillkor, dignitet och yrkesprofil motverkar samarbete på lika villkor. Olika tjänsteinnehavare har olika arbetsgivare. Gemensam fortbildning eller vidareutbildning är bl.a. av denna anledning ytterligt komplicerad. Tjänsterna värderas också olika. Genom vid vigningen avgivna löften är prästerna förpliktade till svenska kyrkans bekännelse och har ett läroansvar. Därmed kan de ses som kyrkans idébärare. En annan tjänsteinnehavare, t.ex. en församlingssekreterare, kan ha motsvarande utbildning och kompetens, men genom nuvarande tjänstestrukturer har tjänsten en annan och lägre dignitet. I dagens läge går dessa olikheter mest ut över församlingsassistenterna. Tjänstens otydliga profil har, trots en alltmer profilerad utbildning, lett till osäkerhet beträffande arbetsmöjligheterna i den kyrkliga organisationen, bristande arbetsglädje och arbetstillfredsställelse. Många slutar också sin tjänst efter några få år. Frågan om vigningen hör hemmai detta sammanhang. Vigningen innebär en sändning, ett uppdrag som räcks från kyrkan till den enskilde. Samtidigt ger vigningen behörighet att utöva den tjänst till vilken man blivit kallad. Det är svårt att teologiskt och praktiskt motivera, varför vissa församlingsvårdande tjänster kräver vigning och andra inte. Särskilt tydlig kan frågeställningen framträda, när t.ex. diakoner och församlingsassistenter utför samma sysslor, karitativa eller pedagogiska. Den ene tjänsteinnehavaren är vigd och har en fastare yrkesidentitet medan den andre inte är vigd och har en mycket diffus yrkesidentitet. Det finns också en olikhet mellan de tjänster som kräver vigning. Prästvigning ger anställningsgaranti men inte diakonvigning. Inom församlingsarbetet kan man iaktta en utveckling från förmedling till dialog. Alltfler arbetsformer förutsätter dialog och syftar till en vidare dialog med grupper som står utanför den aktiva kristna gemenskapen. Det traditionella arbetsmönstret i församlingarna, den ensamarbetande prästen, hör till sitt väsen samman med den tid då det ansågs självklart att kyrkans uppgift var förmedling, inte dialog. I ett arbetslag tvingas deltagarna att ge och ta, att låta sina erfarenheter och tolkningar möta andras och att finna vägar ur låsta positioner. Mot denna bakgrund är det ingen överdrift att påstå, att den ensamarbetande prästen i dag inte blir lika rustad att möta människor i en dialog som den präst som finns med i ett arbetslag. Den starka tradition som det individuella arbetet har inom kyrkan och som har sitt ursprung i den gamla socknen med dess sockenpräst försvårar därför kyrkans verksamhet. Denna gamla tradition har också ofta överförts in i nya situationer där samverkan och arbetslag skulle vara både naturliga och möjliga. Så har t.ex. vid distriktsindelning i större församlingar bilden av den ensamme sockenprästen varit ett mönster som inte bara tillämpats på präster utan också på andra församlingsvårdande tjänster. Ensamarbete har utvecklats även där det inte varit nödvändigt. En bristande erfarenhet av samarbete och samverkan kan ligga bakom många av de konflikter som kan uppståi församlingarna. Den bild människor utanför kyrkan ofta får genom massmedia är, att kyrkans anställda saknar förmåga till samarbete och vilja att samverka. Frågan om arbetsledningen

88^ Problem med den nuvarande lokala strukturen SOU 1983:525

hör också dit. Den starka ställning det individuella arbetet har och som förstärkts av vissa drag i den nuvarande tjänsteorganisationen gör attt arbetsledning i ett arbetslag är ett försummat område inom kyrkan.

Att diskutera: .

› antas vara , Arbetslaget i utredningen den nya arbetsform som i

7 normalfallet ersätter ett tidigare ensamarbete. På vissa håll har man redan i dag lång erfarenhet av arbetslag medan det i andra fall inte finnsunderlag för ett arbetslag. - Hur många bör man vara för attdet ska vara realistiskt att tala om ett arbetslag? y - Vilka tjänstekategorier och medarbetare bör normalt ingå i ett

församlingsvårdande arbetslag?

Arbetslagstanken kommer emellertid i konflikt med enprästpastoraten. - Under vilka förutsättningar kan man tänka sig att enprästpastoraten skall finnas kvar? - Kan svårigheter i samarbete ha med den många gångerbristfälliga

erfarenheten av arbetslag att göra? Kan arbetslaget innebära en

i i samarbete? . träning I dagens läge utgår man ifrån att en präst, kyrkoherden, är arbetsledare i arbetslaget, och att präster har arbetsledande funktioi i ner. i

- Finns det andra sätt att ordna arbetsledningen inom arbetsla-

get? V - På vilket sätt kan ett arbetslag inom församlingen skapa ett klimat som underlättar dialogen med församlingsborna? Sedan äldsta tid i kyrkan har någon form av vigning varit ett uttryck för kyrkans kallelse till tjänst i församlingen och en förpliktelse till bekännelse. En vigning är därmed också ett uttryck för

kyrkans i

i behörighet att utöva de uppgifter som kan anses förenade med en viss tjänst.

De ”gamla” tjänsterna inom församlingsvården, präst och diakon, är följaktligen vigningstjänster, dvs. innehavaren av en tjänst ska vara

vigd. y De nya7 tjänsterna inom församlingsvården är inte vigningstjänster. En församlingssekreterare eller en församlingsassistent vigs inte i till tjänst i kyrkan och vigning är därför självklart inget krav för att i inneha en sådan tjänst. g _

- På vilket sätt kan frågan om vigning anses höra samman med g

i

frågan om arbetslaget i församlingen och samarbete och samverkan ›

i där?

y- Finns det ett samband mellan vigning och yrkesidentitet? _

- Vilka skäl finns för att bibehålla den nuvarande ordningen med i;

vissa tjänster inom församlingsvården som vigningstjänster och vissa ° “

tjänster som är oberoende av vigning?

5 Modeller för framtiden

5.1 Att arbeta med modeller

Söker man lösningar på de problem som presenterats i föregående avsnitt, har man att följa en av två möjliga huvudinriktningar. Antingen försöker man använda den ordning som gälleri dag på ett mera effektivt sätt än hittills. Det betyder att man för varje delproblem söker en dellösning. Eller försöker man finna nya helhetslösningar som går utöver vad som gälleri dag. Tanken bakom ett sådant försök är då, att man genom att ta ett helhetsgrepp på svenska kyrkans lokala struktur och tjänsteorganisation ska vara i stånd att finna lösningar på många eller de flesta av de problem som visat sig svårlösta med de utgångspunkter dagens ordning ger oss. Förslagen till helhetslösningar innehåller alltså på en rad punkter alternativ till nuvarande ordning. Helhetslösningarna presenteras som modeller. Detta innebär att presentationen sker skissartat och att det är förhållandet mellan de viktiga komponenterna i den lokala strukturen och i tjänsteorganisationen som står i centrum. Ett sådant arbetssätt innebär, att en mängd detaljfrågor inte finns med i beskrivningarna. Men just därför innebär modellerna en garanti mot att man inte förlorar sig i en detaljdiskussion innan man blivit klar över de stora linjerna. Strukturmodellerna utgör inga främmande konstruktioner. I huvuddrag finns de redan förverkligade inom svenska kyrkan. Inom vissa kyrkokommuner har man valt att arbeta efter de grundstrukturer som presenteras även iden längst gående modellen (strukturmodell III). Att de problem som finns inom svenska kyrkan och har sin rot i den lokala strukturens uppbyggnad inte gäller samtliga kyrkokommuner på ett likartat sätt har framgått av den tidigare problemanalysen i kapitel 4. Att de olika förslagen till helhetslösningar presenteras som modeller innebär inte att man måste välja mellan dem som mellan absoluta alternativ. Tvärtom är de utformade så, att de tillsammans ska dra fram så många möjliga lösningar som möjligt. Modeller är flexibla i den meningen, att olika delkomponenter i dem kan ersättas av andra, så länge grundstrukturen blir densamma. Ett framtida alternativ till nuvarande ordning och de lokala strukturer denna lett till kommer därför att bygga på en modell som har utkristalliserats i en kommande debatt. I denna modell kan komponenterna vara hämtade från samtliga presenterade modeller eller vara helt nytillförda. Modellerna uttrycker ett mål. Modellen beskriver vart man vill nå genom

90 Modeller för framtiden sou 1983:55

en reform. Vägen dit är emellertid en öppen fråga. Först när man nått enighet om målet är det dags att diskutera vilken väg man ska välja för att ta sig dit. Någon form av övergångstid blir under alla förhållanden nödvändig. Kort sagt: Varken den nuvarande ordningen, förändrad i ett eller annat avseende, eller någon av de modeller som presenteras får ses som förslag från kommittén. Den har inte tagit ställning till vilken typ av förändringar som framtiden kräver. Modellerna skall i stället ses som en stimulans i arbetet, en uppfordran till diskussion « ett hjälpmedel vid prövningen av hur församlingarnas problem ser ut och vilken grad av samverkan och förändring, som kan vara rimlig.

5.2 för en reform

Principer

De olika modellerna utgår samtliga från vissa grundläggande principer. Den första principen är givetvis, att svenska kyrkan efter en reform är samma kyrka som idag. Svenska kyrkan har ett riksplan, ett stiftsplan och ett lokalplan. Svenska kyrkans riksplan kommer i mycket begränsad omfattning att påverkas av en lokal strukturreform. Annorlunda är det för stiftsplanet. Utmärkande för svenska kyrkan är här den episkopala strukturen, vilken innebär att den är en stiftskyrka med en biskop i ledningen för den kyrkliga verksamheten. Den innebär också att församlingarna hör samman i ett ömsesidigt beroende, främst på lärans område. Det gemensamma lärosammanhanget uttrycks i dag genom den uppsikt biskop och domkapitel har över prästernas förkunnelse och församlingslivets utveckling. Den uttrycks också genom att domkapitlet utövar väsentliga arbetsgivarfunktioner för prästerna. Samhörigheten mellan församlingarna och det samspel som i dag finns mellan stiftskyrkan och församlingarna får inte gå förlorad i en eventuell reform. En kyrkostruktur där församlingarna helt och fullt är självstyrande brukar betecknas som kongregationalistisk. Svenska kyrkan har inte en kongregationalistisk utan en episkopal struktur. Principen att kyrkan efter en reform är samma kyrka som i dag innebär därför att den lokala självstyrelsen inte kan drivas så långt, att den episkopala strukturen ersätts av en kongregationalistisk. Sambandet mellan stiftskyrka och församling kan givetvis uttryckas på andra sätt än i dag. På lokalplanet blir förändringarna störst i en reform. Mest utmärkande för svenska kyrkans lokalplan är den territoriella församlingsstrukturen. En sådan struktur kan motiveras på många olika sätt (se härom kapitel 3.1, avsnittet om församlingsbegreppet). För att en reform av svenska kyrkans lokala struktur inte ska förändra svenska kyrkans identitet måste förutsättas, att någon form av territoriell struktur måste finnas även i fortsättningen. Ett sådant konstaterande utgör dock inget hinder för att söka strukturer som kan komplettera den territoriella strukturen, om det kan göras troligt att denna inte räcker till för att lösa samtliga de problem som föreligger. En andra princip i ett reformarbete är, att alla förslag till en alternativ lokal struktur bygger på grundinställningen, att kyrkans ekonomiska och administrativa strukturer inte är något självändamål. I stället syftar de till att stödja och utveckla församlingslivet. Församlingslivets centrum är gudstjänsten,

Modeller för framtiden 91

förkunnelsen, sakramenten, församlingsgemenskapen. Människors upplevelse av närhet till detta centrum måste underlättas och stärkas, även i samband med att olika ekonomiska och administrativa reformer kanske måste genomföras. En tredje princip i ett reformarbete är att detta givetvis måste bygga på en realistisk bedömning av nuläget. Det är en sådan vi har försökt göra ovan. En sådan realistisk bedömning omfattar både samhällsutvecklingen i stort och nuvarande kyrkliga strukturers och arbetsformers för- och nackdelar. Syftet med ett reformarbete är att finna lösningar på de problem som föreligger och som redovisats i kapitel 4. Besluten i ett sådant arbete förutsätts bygga på medvetna val mellan nuvarande och olika alternativa strukturers för- och nackdelar. En fjärde princip för strukturförslagen är, att dessa inte syftar till att pressa in samtliga församlingar och pastorat i Sverige i en och samma mall. En pluralism är nödvändig. De förslag till alternativ som presenteras nedan har därför en känslighet för lokala variationer. Men även om den lokala strukturen kan skifta efter lokala förhållanden måste den ändå ge uttryck åt den enhetlighet som kommer av den andra principen, nämligen att alla strukturer syftar till församlingslivets stöd och utveckling. En sådan variation innebär också, att förslagen inte syftar till att skapa enheter som ska passa allt kyrkligt liv och all kyrklig verksamhet. I stället förutsätts att olika kyrkliga arbetsformer kan komma att utvecklas på olika nivåer vilka måste fås att samverka och understödja varandra.

En femte princip är att varje kyrkomedlem ska ha rätt att kräva en

någorlunda likvärdig tillgång till kyrklig verksamhet. För detta krävs solidaritet. Å ena sidan krävs att de större och ekonomiskt bärkraftiga enheterna visar ekonomisk solidariet. Å andra sidan bör dessa kunna som motprestation ha rätt att kräva, att mindre enheter söker kostnadsmässigt sett så effektiva församlingsstrukturer som möjligt, så länge dessa inte motverkar församlingslivets målsättning. En sjätte princip gäller lekmannainslaget i svenska kyrkans församlingar.

En reform får inte försvåra lekmäns ansvarstagande i församlingar och andra

kyrkliga strukturer. Mycket tyder på att svenska kyrkans församlingar, pastorat och samfälligheter i framtiden måste kunna utföra sina uppgifter trots kanske reducerade ekonomiska resurser. Detta blir möjligt endast i den mån frivilliga lekmannakrafter ges möjlighet att i motsvarande grad bära upp den framtida verksamheten i församlingarna. Härvid måste en reform ta vara på det grundläggande arbete som utförs av de kyrkligt förtroendevalda. Den lokala kyrkliga demokratin bör stärkas där så är möjligt. En sjunde princip gäller svenska kyrkans engagemang i ekumeniskt arbete. Trots att svenska kyrkans församlingar har en annan organisation än de fria samfunden bör varje reform av den lokala strukturen få till följd att svenska kyrkans församlingars samarbete med församlingar inom andra samfund underlättas och ges möjligheter att utvecklas.

92 Modeller för framtiden sou 1983:55

i Att diskutera: Om man väljer att på vissa punkter ändra den ordning som gälleri dag,

är det väsentligt att de förslag till nyordning som presenteras äri f

förankrade i grundläggande principer, om vilka det bör råda samsyn.

“_ Diskutera de ovan angivna principerna. Siffrorna inom parentes anger vilken av de sju principerna, som frågorna utgår från.

(1) Svenska kyrkan ska efter en reform vara samma kyrka som i dag.

Två karaktärsdrag på dagens svenska kyrka dras fram, nämligen den :

s.k.oepiskopala strukturen och den territoriella församlingsstrukturen.

Olika tendenser i dagens samhälle motsäger dock dessa karaktärs-

drag. Den svenska lokala självstyrelsen och utvecklingen mot ett alltmer decentraliserat samhälle talar kanske mera för en utveckling åt

. *det kongregationalistiska hållet än för ett betonandegwødñepisko-

i pala strukturen. Vidare är människors livsformer i dag sådana att i i « “ andra gemenskaper än det lokala boendet kanske spelar större roll. En territoriell i församingsstruktur har den gamla sockentanken i ett mera ”statiskt samhälle i botten, och den kan kanske därför tyckas ha spelat i e ut sin roll. - Vilka är skälen att hålla fast vid en episkopal struktur? - Vilka är skälen att fasthålla en territoriell församlingsstruktur? p (2) Kyrkans administrativa och ekonomiska struktur är inget i självändamål. Den ska stödja församlingslivet och vara så organiserad att församlingslivet utvecklas. Samtidigt kan man hävda att mycket i i den kyrkliga strukturen liksom i kyrkans byggnader genom sin ålder fått ett kulturhistoriskt värde. i -, Kan man tänka sig en konflikt mellan den kyrkliga organisationens i primära ändamål och Lex. kulturhistoriska värden? Exempel? - Kan kyrkans lokala struktur ha ett egenvärde som den mest i decentraliserade kommunala strukturen, oberoende av dess värde för * i « församlingslivet? (3) Utredningens ambition är att ge en realistisk bedömning av i nuläget och de problem som existerar. Samtidigt är alla bedömare. bestämda av sina perspektiv. i - Finns det perspektiv som utlämnats eller undervärderats i. i utredningen? e (4) Det behövs en pluralism med avseende på den lokala strukturen i

inom svenska kyrkan för attitillgodose de många olika behov som i

finns. - Finns det en risk att pluralism innebär att vi hamnar i ”olika i i kyrkor”? * (5) Svenska kyrkan är beroende av en verklig solidaritet mellan i församlingarna. De rika församlingarna bör stödja de svaga genom ett i

i 4 utjämningsförfarande De svaga församlingarna bör organisera sig så i i

i att de inte drar onödiga kostnader. i

- Kan kravet på solidaritet komma i konflikt med principen om den; i:

“ i i i i”

lokala självstyrelsen?

(6) Svenska kyrkan bör förstärkas som en lekmännens kyrkariiiivvi*

Modeller för framtiden 93

_g *Lekmäns reella möjligheter att ta ansvar i församlingarnaigmåste

kan detta ske? g i

-Hur p_ _ r- g p i g

- Finns det tendenser till motsatsen, attsvenska kyrkan eg «.

^ i V ^ . anställdas kyrka? i

n V Denlokala.kyrkligaidemokratin bör/stärkas”.

- Kan man tala om -demokratii

“ochihandlingsfrihetrgomiirde

i i

*ekonomiska ramarna inte medger någon rörelsefrihet? p i

i i

(7) Församlingarnas ekumeniska samarbete bör utvecklas.

i

i e * I ett brev till 1982 års kyrkokommitté sägerjSvenska Ekumeniska _5

i

Nämnden (daterat 1983-04-22), att inget samfundffbörjbeslutagiom Sinai-r r framtid utan ekumeniska

egen att noga överväga de aspekterna. påiiå

sådant beslut ur , internationell, irrationell, regional-tech klok

_ _ g_ g aspekt”. V V ._ m: V

g _- Vilken roll bör ekumeniska frågeställningar spela “när i få svenska

kyrkan söker nya strukturer på lokalplanet? _ i

»a- svenska som statligt Vilka problem skapar kyrkans särart

i i e

Ä airegleraif* kyrka idetta sammanhang? i

:På vilket sätt

kanen territoriell församlingsstruktur

kumenisk öppenhet? e se i

5.3 Lokal - nuvarande och

organisation ordning några alternativa modeller

Möjligheter till utveckling av nuvarande ordning

Innan olika strukturalternativ i form av modeller presenteras ska nuvarande ordning och de möjligheter den erbjuder något beröras. Nuvarande ordning är presenterad i sin fulla bredd i kapitel 2. Församlingens nuvarande verksamhet och församlingsarbetets framtida inriktning presenteras i kapitel 3. Dessutom har de problem, som uppkommit under nuvarande ordning analyserats i kapitel 4. De instrument för förändring som nuvarande ordning erbjuder är framförallt följande: församlings- och pastoratsregleringar i form av sammanslagningar eller delningar, distriktsindelningar, samfällighetsbildningar samt frivillig samverkan i olika former. Beträffande församlings- och pastoratsregleringar är det lokala motståndet mot sådana åtgärder ofta stort. Trots detta har en del sammanslagningar ägt rum. Man kan överväga olika stimulerande åtgärder för att underlätta och uppmuntra mycket små församlingar eller pastorat till samgående. Delning av ett pastorat brukar i allmänhet inte möta lokalt motstånd. En anledning är att denna äger rum i tätorter där den kyrkliga traditionen inte är lika stark som på landsbygden. Där pastoratsdelning inte är något alternativ kan man tillämpa en distriktsindelning, som i praktiken innebär att nya församlingar upprättas på frivillig väg, även om dessa helt saknar legal status.

94 Modeller framtiden

för

Även beträffande samfällighetsbildningar kan det lokala motståndet många gånger vara stort. Viss stimulans till att bilda partiella samfälligheter finns i dag inbyggt i utjämnmgssystemet. Detta är vidare så konstruerat att bildandet av totala samfälligheter inte motverkas. Vill man påskynda utvecklingen mot flera samfälligheter kan man diskutera i vad mån ytterligare stimulerande effekter bör skapas. Räcker inte detta måste man överväga om inte vissa angelägenheter bör kräva obligatoriska partiella samfälligheter för mindre församlingar och pastorat. Genom lagändring bör nuvarande totala samfälligheter ges möjlighet att ingå i större partiella samfälligheter t.ex. stiftssamfälligheter. Ett nytt exempel på en frivillig partiell samfällighet av stor omfattning är den gotlandssamfällighet för gemensam vård av kyrkobyggnaderna som har beslutats under 1983.

Samverkan kan ske på många olika sätt. Flera församlingar kan hålla

gemensam gudstjänst genom s.k. sammanlysning. Det finns också exempel på samverkan för andra verksamhetsformer på pastoratsnivå eller mellan flera församlingar t.ex. gemensamma kyrkokörer etc. En form av samverkan är de prästtjänster som sedan pastoratsregleringen 1962 finnsi flera pastorat, där tjänstgöringsskyldighet föreligger i två eller flera pastorat, s.k. delade tjänster. I dagens läge inrättas kontraktsadjunktstjänster som en form av samverkan mellan pastoraten i kontraktet. Vill man gå vidare på den vägen kan man givetvis tänka sig att flera församlingstjänster omvandlas till kontraktstjänster.

Strukturmodell I

I denna modell är strukturbyggnaden tämligen lika den nuvarande. Församlingsindelningen behålls och församlingarna är alltjämt kyrkokommuner med samma uppbyggnad som i dag. Emellertid begränsas församlingens kompetens till att den ytterst skall främja gudstjänstliv och kyrklig förkunnelse och svara för kristen verksamhet bland barn- och ungdom, äldre och sjuka och andra som bor i församlingen. För dessa uppgifter som sålunda normalt inte skall innefatta kostnader för tjänster och byggnader äger församlingen utdebitera skatt. Då de större kostnaderna lyfts av församlingarna torde det dock i praktiken komma att endast röra sig om en mindre del

Modeller för framtiden 95

av den totala kyrkoskatten. Med hänsyn härtill torde skäl saknas att utjämna församlingarnas olika skattekraft och dessa bör sålunda lyftas bort från utjämningen genom kyrkofonden. Församlingarna bör liksom nu styras av ett fullmäktige eller en stämma vilka i sin tur utser ett kyrkoråd. Församlingarna bör ha möjlighet att själva ansöka om ändrad församlingsindelning både så att nya större församlingar bildas genom sammanläggning av gamla enheter och så att flera nya enheter bildas av gamla stora enheter. Beslut om ändrad indelning bör fattas av regeringen. Församlingarna bör alltjämt fungera som valdistrikt för val till pastoratsfullmäktige. Någon ändring av nuvarande folkbokföringsregler förutsätts inte heller böra ske. Pastoratet får ökade uppgifter och skall svara för anskaffning samt vård och underhåll av alla de kyrkliga fastigheterna och tjänsteorganisation, administration och begravningsverksamhet om denna inte överlämnats till någon större partiell samfällighetsbildning. Pastoratet styrs av ett fullmäktige som väljs genom direkta val där församlingarna är valdistrikt. Det blir sålunda pastoratet som får det huvudsakliga kostnadsansvaret för bl.a. kyrkobyggnader och församlingshem. Pastoratet har även att se till att församlingarna får de tjänsteresurser som behövs för att församlingsverksamheten skall kunna bedrivas. Pastoratets fullmäktige bör dock med hänsyn till dess kostnadsansvar ha möjlighet att ytterst bestämma t.ex. vilket underhåll som skall göras på kyrkobyggnadema, i vad mån sammanlysning av gudstjänster skall ske m.m. Pastoratet bör som regel svara för administration inte bara av sin egen verksamhet utan även av församlingarnas. På pastoraten läggs i detta alternativ de tunga kostnaderna. Såsom angetts i det föregående (avsnitt De är därför 4.2) är många av nuvarande pastoraten skattesvaga. knappast bättre lämpade än nuvarande församlingar att klara av dessa stora kostnader. Såsom även tidigare redovisats kan ut jämningssystemet inte utan en oförsvarbart hög allmän kyrkoavgift utjämna de stora olikheterna i skattekraft. Det krävs därför en översyn av nuvarande pastoratsindelning. Den vägledande principen för en sådan måste med hänsyn till pastoratens nya kostnadsansvar och behovet av bärkraftiga ekonomiska enheter bli att de nya pastoraten kommer att få ett befolkningsunderlag på ca 5 000 invånare. Motiv för denna nedre gräns är även att ett sådant underlag är ett minimum för att kunna bära ett arbetslag inom församlingsvården. I sin mest begränsade form utgör ett sådant arbetslag fyra tjänster, två prästtjänster, en och en kyrkomusiker. De nya indelningarna bör diakon/församlingsassistent fastställas av regeringen efter förslag från domkapitlen. Liksom i dag bör möjlighet finnas att frivilligt bilda samfälligheter både partiella och totala sådana. Eftersom modellens strukturförändringar utgår från en minsta möjlig nivå är samfällighetsbildningar önskvärda och bör främjas genom bl.a. bidragsgivningen från kyrkofonden. Man bör överväga om inte samfällighetsbildning för vissa angelägenheter bör göras obligatorisk, eftersom pastoratet trots allt kan ha en ganska begränsad ekonomisk bärkraft. Genom lagändring bör nuvarande totala samfälligheter ges möjlighet att ingå i större partiella samfälligheter. Exempel på partiella som torde vara särskilt önskvärda är servicesamfälligheter för samfälligheter administration, samfälligheter för anläggning och drift av krematorier m.m. Dessa senare bör omfatta krematoriets hela upptagningsområde. Andra är stiftssamfälligheter som svarar för fritidskyrkan, Sjukhuskyrkan, och den

96 Modeller för framtiden

andliga vården inom försvaret och kriminalvården m.m. Sammanfattningsvis innebär sålunda modellen följande ändringar från dagens ordning, nämligen att församlingarna avbördas de tyngre utgifterna och därför lyfts ur utjämningssystemet, att pastoraten erhåller ökade uppgifter och också får bära de tunga kostnaderna, att till följd härav en obligatorisk pastoratsreglering måste genomföras samt att minimistorleken på pastoraten därvid ökar till ca 5 000 invånare. Såsom inledningsvis berörts finns möjligheter att med förändring av vissa komponenter skapa ytterligare modeller, som dock i grunden bygger på det nu presenterade. Det kan sålunda diskuteras om inte en översyn av indelningen i församlingar bör göras så att de minsta går in i större enheter, om inte vissa samfällighetsbildningar såsom stiftssamfälligheter bör göras obligatoriska etc.

Strukturmodell II

Församlingen upphör att vara kyrkokommun och bildar verksamhetsdistrikt inom kyrkokommunen, som utgörs av pastoratet. Församlingen utgör valdistrikt för val till pastoratsfullmäktige. På stämma väljer församlingen ett kyrkoråd som inom församlingen skall främja gudstjänstliv och kyrklig förkunnelse och verka för kristen verksamhet bland barn, ungdom, äldre och sjuka och andra som bor inom församlingen. Rösträtt har de medlemmar i svenska kyrkan som är bokförda i församlingen. Eftersom församlingen inte längre är en kyrkokommun har den inte någon egen utdebiteringsrätt men skall för sin verksamhet tilldelas ekonomiska ramar av pastoratet. Församlingsindelningen beslutas i princip av pastoratsfullmäktige. Församlingens storlek behöver inte begränsas nedåt. Det blir en fråga att bedöma lokalt var det finns rimliga förutsättningar att bedriva ett menings-

Modeller framtiden 97

för

fullt församlingsarbete. Huvudprincipen måste givetvis vara att sådan församlingsverksamhet ska bedrivas så nära människor som möjligt men samtidigt inom områden som möjliggör att kvalitativa krav kan ställas på församlingslivet. Detta betyder att samtliga församlingar som finns i dag består i utgångsläget och att förändringar beslutas lokalt. Det blir en uppgift det närmaste decenniet för de olika pastoraten att finna ut vilka församlingar som är lämpliga distrikt för ett fungerande församlingsarbete och vilka som bör gå samman för att fungera tillsammans som en ny församling. Det lokala inflytandet över nya församlingsbildningar bör leda till ett Ökat antal församlingar i det som i dag är mycket stora församlingar. De distrikt som finns i dag ombildas till församlingar. Dessutom borde den motvilja som i dag finns mot att dela administrativt och ekonomiskt sett väl fungerande enheter försvinna. Varhelst underlag finns för församlingsverksamhet kan en ny församling bildas. Fler församlingar betyder fler engagerade lekmän på olika förtroendeposter. Pastoratet blir sålunda den nya kyrkokommunen som ytterst har det formella ansvaret för all verksamhet och har rätt till utdebitering. Av skäl som angetts beträffande alternativ I förutsätter även detta alternativ en pastoratsreglering så att befolkningsunderlaget uppgår till ca 5 000. Då - såsom tidigare påpekats - en sådan reglering dock är en minsta nivå för att skapa en god ekonomisk bärkraft måste även med detta alternativ åtgärder vidtas för att främja bildandet av både totala och partiella samfälligheter. Vad som på denna punkt sagts beträffande modell I blir sålunda även giltigt för denna modell. Sammanfattningsvis innebär sålunda modellen att församlingarna upphör att vara kyrkliga kommuner och i stället blir verksamhetsdistrikt för församlingsarbetet och att de nya kyrkliga baskommunema utgörs av pastoraten, vilka efter en reglering får ca 5 000 invånare. Såsom angetts beträffande modell I kan även i detta fall diskuteras i vad mån vissa samfällighetsbildningar bör göras obligatoriska. En sådan skulle vara en samfällighet för begravningsverksamhet och folkbokföring. Samfälligheten skulle kunna omfatta nuvarande borgerliga kommuner. Pastoratet skulle också kunna ingå i en obligatorisk stiftssamfällighet för frågor som rör stiftsarbete, vissa frågor rörande andlig vård på sjukhus, själavård vid militära förband, själavård vid kriminalvårdsanstalter, fritidskyrkoverksamhet, viss kyrkomusik, studentarbete. _ Andra angelägenheter som kan efter lägenhet tillhöra obligatoriska samfällighetsärenden på stifts- eller kommunplan är cityverksamhet och diakonicentraler/stadsmission etc.

Strukturmodell III

De nya kyrkliga kommunerna omfattar samma territorium som nuvarande borgerliga kommuner. Härigenom skapas ekonomiska enheter med jämförelsevis god skattekraft. Behovet av allmänt utjämningsbidrag minskar från i Utan alltför kostnadskrävande insatser kan en dag med ungefär en femtedel. jämförelsevis god skatteutjämning uppnås via kyrkofonden. En enhetlig skattesats kommer att gälla för de kommunens alla invånare som är medlemmar i svenska kyrkan. Vidare ökar möjligheterna att erbjuda alla kyrkans medlemmar ett likvärdigt verksamhetsutbud. Liksom i modell II lever i denna modell församlingen kvar och bildar distrikt för den kyrkliga verksamheten. På stämma väljs ett församlingskyrkoråd som församlingens styrelse. Församlingen bildar distrikt för val till kyrkofullmäktige. Rösträtt vid kyrkostämma i församling har medlem i svenska kyrkan som är kyrkobokförd inom det valdistrikt församlingen utgör. Den nya kyrkokommunens fullmäktige har utdebiteringsrätten och svarar för att basresurser i form av byggnader och tjänster ställs till församlingarnas förfogande. Inom av fullmäktige fastställda kostnadsramar svarar församlingskyrkoråden för den lokala verksamheten. Pastoraten lever kvar som ett ”inre arbetslagsområde för de församlingsvårdande tjänsterna och upphör i övrigt i sin nuvarande form. I det senare fallet kan för de ärenden som rör pastoratet finnas pastoratskyrkoråd, som utses av kyrkofullmäktige i kyrkokommunen. Tjänsterna för församlingsvården inom hela samfälligheten utgör ett yttre kollegium” för samverkan Sådan samverkan kan t.ex. gälla gudstjänsterna inom kring vissa frågor. kyrkokommunen, där flera präster i en tätort med en kyrka kan samverka med få präster och många kyrkor i ytterområdet av en tätort. Likaså kan diakonipersonal samverka i en diakonicentral för hela kyrkokommunen samtidigt som varje diakon har sin pastoratstillhörighet. Annan församlingsvårdande personal kan för vissa frågor specialinriktas helt eller delvis inom samtliga pastorat i kyrkokommunen för vissa frågor. Pastorat blir sålunda ett arbetslagsområde. Genom att de nya kyrkokommunema kommer att omfatta så stora enheter torde skälen för att bilda nya totala samfälligheter inte längre föreligga.

sou 1983:55 Modeller för framtiden 99

Endast partiella samfälligheter bör kunna bildas. Sammanfattningsvis innebär sålunda modellen att församlingarna liksom i modell II blir verksamhetsdistrikt, att pastoraten ändras till att bli ett inre arbetslagsomrâde, att den nya kyrkokommunen omfattar samma territorium som borgerlig kommun samt att möjligheten att bilda totala samfälligheter upphör. Med hänsyn till att den nya kommunen blir en tämligen stor enhet torde till skillnad från vad som diskuterats under modell I och II inte föreligga samma skäl för obligatoriska samfällighetsbildningar. Emellertid kan skäl finnas för att en frivillig partiell samfällighetsbildning på stiftsplanet främjas bl.a. genom utjämningssystemet.

100 Modeller för framtiden

Karta 1

m^ Pastoratsgräns -ÃI- Församlingsgräns

Kartan visar det område som idag omfattar en borgerlig primärkommun. Där finns 5 pastorat. Mitt i kommunen ligger tätorten, som är ett enförsamlingspastorat med ca 20000 inv. I norr finns 2 pastorat med ca 5000 inv. vardera. Det ena pastoratet har 2 församlingar och det andra 3. i söder finns 2 pastorat. Det ena omfattar 5 församlingar och det andra 2. Båda har 2-3000 inv. Församlingarna är kyrkokommuner. Pastoraten är obligatoriska partieila samfäliigheter och som sådana också kyrkokommuner.

sou 1983:55 Modeller för framtiden 101

Karta 2 L Pastoralsgräns Församlingsgräns (begränsad kyrkokommun)

Kartan visar samma område som den föregående kartan. Den kyrkliga lokala organisationen är redovisad enligt modell i före en pastoratsreglering. Samtliga 13 församlingar är begränsade kyrkokommuner för det församlingsvårdande arbetet. Alla övriga angelägenheter åvilar pastoraten, som alltså har det tunga ekonomiska ansvaret.

102 Modeller

för framtiden

Karta 3 s Pastoratsgräns Församlingsgräns (begränsad kyrkokommun)

Kartan visar situationen inom området sedan en pastoratsreglering genomförts, som förutsatts i modell I. Eftersom de båda pastoraten i söder har en folkmängd som kraftigt understeg riktvärdet ca 5 000, har de tillsammans fått bilda ett nytt pastorat med 7 församlingar. Församlingarna och pastoraten kan ta initiativtill ändrad församlingsindelning. Sådan beslutas av regeringen.

i

Modeller för framtiden 103

Karta 4 e Pastoratsgräns . . . . - . . . - Församlingsgräns (distrikt)

Kartan visar den kyrkliga organisationen enligt modell ll före en pastoratsreglering. Församlingarna saknar kommunstatus och är verksamhetsdistrikt inom pastoraten. Pastoratet är den minsta kyrkokommunala enheten. Församlingsindelningen kan ändras efter beslut i pastoratsfullmäktige.

104 Modeller framtiden sou 1983:55

för

Karta 5 a Pastoratsgräns - - - - - - - - - Församlingsgräns (distrikti

v-o.. o 0

Kartan visar den kyrkliga organisationen efter den pastoratsregiering som också modell II förutsätter. Pastoratens minimigräns bör vara ca 5000 inv., varför de 2 pastoraten i söder bildar ett nytt pastorat. Eftersom församiingsindelningen beslutas lokalt har man i pastoratsfullmäktige i enförsamlingspastoratet beslutat att dela tätorten i4 nya församlingar.

Modeller

för framtiden 105

Karta 6 j Kyrkokommungräns ___- Pastoratsgräns (arbetsiagsgräns) o-.øøou - - › Församlingsgräns (distrikt)

Kartan visar den kyrkliga organisationen inom primärkommunens område enligt modell HI. Primärkommunens och den kyrkliga kommunens områden sammanfailer. Församlingarna utgör distrikt för det församlingsvårdande arbetet inom kyrkokommunen. Pastoraten består som arbetslagsområden. Kyrkokommunen beslutar själv om församlingsindelning. Sålunda har den stora församlingen i tätorten ersatts av 4 nya och mindre församlingar.

106 Modeller för framtiden sou 1983:55

5.4 - modeller

Tjänsteorganisationen några

Bakgrund

I dag har svenska kyrkan en prästerlig tjänsteorganisation. Fastställda normer anger hur många prästtjänster som ska finnas i ett pastorat samt vilken typ av tjänst som bör vara inrättad. Till denna organisation kommer särskilda regler för kyrkomusikerna, reglerade i en kyrkomusikerförordning. Beträffande andra tjänster inom församlingsvården saknas bestämmelser. Pastorat eller samfällighet anställer fritt den arbetskraft som behövs för fullgörande av olika uppgifter inom församlingsarbetet. Den äldsta tjänsten bredvid präst och kyrkomusiker är diakon/diakonisstjänsten (i fortsättningen används begreppet diakon för både manliga och kvinnliga tjänsteinnehavare). Olika historiska skäl, som finns redovisade i kap. 2.5, har lett till att diakontjänsten saknar en fast förankring i svenska kyrkans församlingar. I stället har dessa tjänster varit knutna till de olika diakonianstalterna inom kyrkan. Diakonins lösa anknytning till svenska kyrkans ordinarie stifts- och församlingsstruktur är en av anledningarna till att de församlingsvårdande tjänster som hade en inriktning på pedagogiska uppgifter bland barn och ungdom och som vuxit fram de senaste decennierna ,kom att bilda en egen tjänstegrupp. Nedan presenteras olika modeller för en tjänsteorganisations omfattning inom pastoraten i svenska kyrkan. Pastoratet är i samtliga fall basorganisation för tjänsteorganisationen. Med begreppet omfattning anges de församlingsvårdande tjänster som ska ingå i en reglerad tjänsteorganisation. Av utredningstekniska skäl hålls kyrkomusikertjänsterna utanför diskussionen.

Frågan om kyrkomusikernas tjänster behandlas av särskild utredning (Kn

1980:04). Tjänsteorganisationens storlek, dvs. metoden att beräkna hur många tjänster av ett visst slag ett pastorat ska eller bör inrätta, behandlas nedan i kapitlets sista avsnitt. Modellerna omfattar sålunda församlingstjänster inrättade i ett pastorat, tjänsteorganisationens lägsta nivå. Utöver dessa tjänster finns i dag tjänster på kontrakts- och stiftsnivå, som också har församlingsvårdande uppgifter, direkt eller indirekt. Sådana tjänster kommer också att finnas i framtiden, Hur dessa tjänster kommer att utformas blir delvis beroende på de val som görs beträffande de i betänkandet presenterade modellerna, både vad gäller struktur och tjänsteorganisation.

Modeller för framtiden 107

Uänstemodell A

Tjänsteorganisationen omfattar dels som i dag präster, dels diakoner i enlighet med grundintentionen i det förslag till lag om diakonat i svenska kyrkan som antogs av 1975 års kyrkomöte. Beräkningen av antalet präster i ett pastorat bör ske enligt en reviderad version av 1957 års normer (se nedan). Pastorat med över 10 000 medlemmar är skyldigt att inrätta diakonitjänst med företrädesvis karitativ (inriktad på social omvårdnad i första hand) inriktning (vid 22 500 inrättas två tjänster). Eventuellt anpassas beräkningsmetoden till den som gäller för beräkningen av de prästerliga tjänsterna, varvid ett relationstal erhålles för relationen mellan antalet präster och antalet diakoner (med den karitativa inriktningen). Pastorat kan för tjänst som diakon endast anställa vid diakonianstalt utbildad och i något av stiften diakonvigd person. Präster och diakoner innehar sålunda vigningstjänster medan övriga församlingsvårdande tjänster inte är vigningstjänster. Pastorat kan fritt efter behov anställa församlingsekreterare och församlingsassistenter som i dag. Domkapitlets roll är att utöva vissa arbetsgivarfunktioner (som i dag), fastställa samt utöva uppsikt över det läroansvar behörighet som ligger i vigningstjänsterna. Domkapitlet får också en uppgift i samband med prästtillsättningar, då tillsättningen av präster i denna modell i första hand bör bygga på myndighetstillsättning.

108 Modeller för framtiden

Uänstemodell B

I modellen som skiljer sig mer från dagsläget än modell A omfattar tjänsteorganisationen dels präster, dels diakoner. Med diakon avses i denna modell ett utvidgat diakoniämbete som omfattar dels karitativa tjänster, dels pedagogiska tjänster. En diakonitjänst kan också ha en allround”karaktär och vara både karitativ och pedagogisk. Det utvidgade diakoniämbetet omfattar sålunda såväl vad vi hittills vanligen betecknat som diakontjänster (se modell I) som församlingssekreterar- och församlingsassistenttjänster. För samtliga dessa tjänster har svenska kyrkan en fastställd utbildning som leder till heltidsanställning i församlingarna. Detta förhållande skiljer dem från de tjänster som barntimmeledare som vuxit fram under 1970-talet. Också dessa är tjänster inom församlingsvården, men det saknas en fastställd utbildning för dessa tjänster. De är deltidstjänster och många gånger av mera tillfällig karaktär än de övriga församlingsvårdande tjänsterna. Tjänsteorganisationens storlek och inriktning, dvs. antalet tjänster samt tjänsternas karaktär (prästtjänst eller diakonitjänst med karitativ, pedagogisk eller allmänkaraktär) föreslås av pastoratet och fastställs av domkapitlet. Denna tjänsteorganisation bör vara en minimiorganisation som ett pastorat fritt kan överskrida vid särskilda behov. När en tjänst blir ledig omprövas minimiorganisationen. Man kan också tänka sig att minimiorganisationen kan underskridas. Detta bör emellertid då kunna få konsekvenser i utjämningshänseende. Pastorat har däremot viss möjlighet att konvertera (byta ut) tjänster, framför allt inom en större tjänsteorganisation i större pastorat. En tidigare prästtjänst kan då nybesättas med diakon och vice verca. Pastorat föreslår sådan konvertering, medan domkapitlet fastställer. Pastoratet är arbetsgivare för samtliga tjänster inom tjänsteorganisationen. Domkapitlets inflytande över tjänstetillsättningen ligger i fastställande av behörighet. Pastoratet får endast anställa en behörig sökande på en tjänst inom tjänsteorganisationen. Samtliga tjänster inom tjänsteorganisationen är vigningstjänster. Detta innebär en förändring för församlingssekreterare och församlingsassistenter. I Vigningen ligger en kyrkans kallelse till tjänst. Vid Vigningen avger vederbörande löften som innebär en läroförpliktelse. Vigning innebär inte en obetingad rätt till en anställning (som för prästerna i dag) utan behörighet att arbeta inom den tjänsteorganisation som finns för församlingsvården inom svenska kyrkan. Vigningen äger dock rum först sedan den som utbildats till en tjänst erhållit anställning inom kyrkan. Fastän pastoratet är arbetsgivare har domkapitlet tillsynen över tjänstinnehavarna i lärofrågor. Att samtliga tjänster är vigningstjänster betyder inte att alla som i dag innehar motsvarande tjänster måste genomgå Vigning. Dels är en Vigning inte något som kan påtvingas en person, dels är en längre övergångsperiod naturlig vid förändringar av det här slaget. För den som inte vill genomgå vigning bör ändå en läroförpliktelse av något slag markeras på annat sätt, kanske i form av ett löfte som avges vid en gudstjänst i samband med att den anställde börjar sin tjänstgöring i ett pastorat.

Modeller för framtiden 109

Tillsättningen av präster synes inom denna modell i första hand böra tillgå på samma sätt som tillsättningen av andra tjänster inom tjänsteorganisationens ram. Tjänstetillsättningen skulle bygga på ett samspel mellan det lokala och det regionala planet i kyrkan, i huvudsak i anslutning till den form som i dag tillämpas beträffande kyrkomusikema.

Uänstemodell C

Modellen karaktäriseras av frånvaron av en detaljreglerad organisation. Domkapitlet utfärdar vissa riktlinjer med rekommendationer beträffande t jänstetyperi olika pastorat. Men pastoratet får fritt inrätta det antal tjänster som det anser sig behöva för att fullgöra de uppgifter som finns i lagen om församlingar och kyrkliga samfälligheter. Pastorat får för en tjänst inom församlingsvården endast anställa en behörig sökande. Detta innebär en vigd präst, diakon, församlingssekreterare eller församlingsassistent utbildad vid någon av svenska kyrkans utbildningsinstitutioner eller med utbildning domkapitlet bedömer vara likvärdig. Domkapitlet har uppsikt över de anställdas läroansvar. Tillsättningen av samtliga tjänster inom tjänsteorganisationen synes inom denna modell främst vara en lokal angelägenhet. Domkapitlet deltar inte i tillsättningsproceduren.

110 Modeller sou 19:83:55

för framtiden

Beräkningen av tjänster m.m.

att skisseras en preliminär metod för beräkning av I det följande kommer tjänster i de olika tjänstemodellema. Några detaljer kommer inte att ges eftersom dessa förutsätter att man först låser sig för ett alternativ avseende struktur- och tjänsteuppbyggnad och därefter gör mera djupgående beräknigar av detta. Såsom angetts i föregående avsnitt förutsätter strukturmodellerna I och II att en tämligen genomgripande pastoratsöversyn kommer till stånd. En sådan översyn kommer bl.a. att medföra att skillnaderna mellan nuvarande tre pastoratstyper i avseende på dess olika tätortsgrad kommer att bli mindre markant. I strukturmodellen III kommer dessa skillnader att bli ändå mindre. Skäl skulle därför kunna finnas att i stället för tre pastoratstyper vid tjänsteberäkningen arbeta med en bemanningsplan som i första hand endast baserar sig på befolkningsunderlaget. Detta utgör en basberäkning. Denna Genom ett poängsystem tas kompletteras sedan med en tilläggsberäkning. förhållanden, antalet predikoställen, om institutioner hänsyn till geografiska och vårdplatser finns inom pastoratet m.m. Poäng rörande geografiska förhållanden och predikoställen bör därvid kunna medföra att antalet tjänster ökas om avstånden är långa och predikoställena är många. Bemanningsplanen baseras sålunda på en basberäkning och en tilläggsberäkning. Ett sätt att söka beräkna basbemanningsplanen dvs. en bemanningsplan som endast tar hänsyn till befolkningsunderlaget (basberäkningen) är att göra en syntes av nuvarande tre beräkningsgrunder. En sådan syntes skulle beträffande tjänstemodell A innebära följande: ca 5 000-9 999 2 prästtjänster 10 000-14 999 3 prästtjänster 15 000-22 499 4 prästtjänster 22 500-29 999 5 prästtjänster 30 000- 6 prästtjänster Vid 10 000 blir 1 diakontjänst (karitativ inriktning) obligatorisk för

kyrkokommunen. Vid 22 500 blir 2 diakontjänster obligatoriska. Övriga

församlingsvårdande tjänster inrättas efter kyrkokommunens beslut (som i dag). I tjänstemodellerna B och C gäller beräkningen samtliga tjänster i det församlingsvårdande arbetslaget. Basbemanningsplanen skulle enligt de angivna beräkningsgrunderna omfatta följande:

Modeller för framtiden 111

j

ca 5 000- 7 499 4 tjänster 7 500- 9 999 5 tjänster 10 000-12 499 6 tjänster 12 500-14 999 7 tjänster 15 000-17 999 8 tjänster 18 000-22 499 9 tjänster 22 500-25 999 10 tjänster / - 26 000-29 999 11 tjänster 30 000- 12 tjänster

En schablonartad tumregel för bestämning av vilka tjänster som ingår i arbetslaget kan utgöras av följande:

50 % prästtjänster 25 % diakontjänster (det utvidgade diakonatet) - 25 % kyrkomusikertjänster

Båda tabellerna förutsätter den i modell I och II föreslagna pastoratsregleringen.

sou 1983:55 113

6 Den framtida

m.m.1

kyrkomusikerorganisationen

6.1 Kyrkomusikerutredningen

Regeringen bemyndigade den 11 december 1980 chefen för kommundepartementet att tillkalla en särskild utredare för att se över organisationen av kyrkomusikernas verksamhet m.m. Med stöd av detta bemyndigande förordnade departementschefen den 15 december 1980 lektorn Bertil Hansson som utredare. Vidare förordnade departementschefen den 1 oktober 1981 avdelningschefen Sven Arnström, musikdirektören Zaid Bjurek och kyrkoherden Bengt Broman samt den 15 juni 1982 departementsrådet Göran Göransson att som sakkunniga biträda utredningen. Kammarrättsassessorn Per Ove Svensson förordnades den 1 april 1981 som sekreterare åt utredningen. För utredningen har antagits benämningen kyrkomusikerutredningen. Utredningen hade sitt första sammanträde i november 1981.

6.2 direktiv

Utredningens

Enligt direktiven skall utredningen göra en fullständig och förutsättningslös översyn av organisationen av kyrkomusikernas verksamhet och vissa därmed sammanhängande frågor. Utgångspunkt för övervägandena bör vara församlingarnas behov av kyrkomusikaliska insatser och önskvärdheten av att upprätthålla en god kyrkomusikalisk standard. Utöver församlingslivets behov bör emellertid också beaktas samhällets intresse av ett rikt förgrenat och differentierat musikliv. Ansträngningarna bör därför inriktas på att höja musiklivet inom församlingarna liksom musiklivet i allmänhet genom att bättre än nu utnyttja kyrkomusikernas musikaliska kompetens. Kyrkomusikernas körverksamhet och fria musikundervisning liksom den kör- och musikcirkelverksamhet som bedrivs i svenska kyrkans och andra trossamfunds regi utgör tillgångar som bör tas till vara i en ändrad organisation. Omvårdnaden av det värdefulla orgelbeståndet i våra kyrkor får inte eftersättas. att förena kyrkomusikalisk tjänst med lärartjänst i det Möjligheterna allmänna skolväsendet eller vid den kommunala musikskolan bör förbättras. .För detta avsnitt Svarar Utredningen skall kartlägga förutsättningarna för att kombinera deltidsan- kyrkomusikemtredningsom kyrkomusiker med andra tjänster i kyrka och samhälle. en. ställning

l

114 Den framtida kyrkomusikerorganisationen m. m

Utredningen skall klarlägga i vilken det behövs omfattning statliga bestämmelser för att tillgodose de här berörda kyrkliga och samhälleliga intressena eller i vad mån de kan tryggas på annat sätt. En del av bestämmelserna i kyrkomusikerförordningen (KMF) kan det vara naturligt

att ta in i kollektivavtal. Åtskilligt bör också kunna överlämnas till de

kyrkliga kommunerna att själva bestämma om. Utredningen skall också överväga i vad mån beslut i ärenden som rör kyrkomusikerorganisationen och tillsättandet av enskilda tjänster inom den kan handläggas av färre organ och på ett enklare sätt än f.n. En viktig fråga är i vad mån den nuvarande uppdelningen av arbetsgivarfunktionen mellan domkapitlen och de lokala kyrkoråden kan ersättas av en mera enhetlig ordning. Vidare bör övervägas vilken kyrkokommunal enhet som på det lokala planet är lämpligast som anställningsmyndighet för kyrkomusikerna. Beträffande tjänster med delat huvudmannaskap bör utredningen söka finna ett system med så enkla och enhetliga regler som möjligt för ansvarsoch kostnadsfördelning mellan de olika arbetsgivarna. Den kyrkomusikaliska verksamheten i församlingarna skall inte medföra andra kostnader för staten än sådana som kan följa av att statliga myndigheters medverkan alltjämt bedöms vara nödvändig för att administrera kyrkomusikernas verksamhet. Möjligheterna att genom en rationellare organisation göra besparingar för det allmänna bör tas till vara. Utredningen bör också studera och ange de kompetenskrav som skall ställas för de olika slag av kyrkomusikaliska tjänster som kan bli aktuella i framtiden. Utredningen bör hålla nära kontakt med universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) och andra för utbildningsfrågorna ansvariga organ så att en samordning kan ske mellan utbildar- och avnämarintressen. Om en reform av utbildningen sker, bör särskilt beaktas frågan om meritvärderingen vid en jämförelse mellan olika sökande till en tjänst som har genomgått den äldre resp. den nyare utbildningen.

6.3 Preliminära

ställningstaganden

Framtidens kyrkomusikerdzlstrikt

Mot av de riktlinjer bakgrund som anges i direktiven torde det vara utredningens uppgift att försöka finna områden som till sin storlek är lämpliga som underlag för en kyrkomusikerverksamhet av normal omfattning. Liksom nu måste ansvaret för kyrkomusikerverksamheten - i analogi med att svenska kyrkan organisatoriskt täcker hela landet ligga i en rikstäckande basorganisation. Denna organisation skall ha en direkt lokal anknytning eller - med andra ord - vara en organisation på lokalplanet. De olika enheterna skall inte omfatta alltför stora ytor eller alltför stora

befolkningstal. Men de skall vara så stora att andra mål för utredningen -

bl.a. möjlighet till kombination av olika tjänster i kyrka och samhälle - kan nås på ett enkelt och smidigt sätt. Organisationens indelning bör styras av fasta regler och enheterna vara försedda med legala organ, som kan administrera verksamheten. För att åstadkomma en smidig handläggning av kyrkomusikerärendena bör dessa organ om möjligt vara försedda med

Den framtida kyrkomusikerorganisationen m. m. 115

kvalificerad personal. Kostnaderna för administrationen bör minimeras. Det blir sammanfattningsvis fråga om att utforma ett förslag till en allmänt godtagbar minimistandard. När det gäller att välja lämplig enhet som underlag för kyrkomusikerverksamheten måste man beakta att kyrkomusiken är en kyrklig angelägenhet. Det kan därför inte bli fråga om att ta den borgerliga kommunindelningen som utgångspunkt härvidlag. Grunden för indelningen får därför sökas på den kyrkliga sidan. I sökandet efter områden av lämplig storlek för kyrkomusikerverksamhet av normal omfattning har utredningen tills vidare stannat för pastoratet som den minsta enheten. Skälen härför är följande. Liksom församlingarna har pastoraten och andra kyrkliga samfälligheter en fast organisation med direkt anknytning till de församlingar som ingår i samfälligheten. Verksamheten regleras av lagen (1982:1052) om församlingar och kyrkliga samfälligheter, LFKS. Samfälligheterna är kyrkliga kommuner med egen beskattningsrätt för de ändamål som samfälligheten omfattar. F.n. står pastoraten för lön m.m. åt kyrkomusikerna. Pastoraten är i dag tjänstgöringsområde för prästerna, och i det föregående har 1982 års kyrkokommitté utgått från motsvarande indelningsgrund för övrig församlingsvårdande personal. Från olika synpunkter har pastoraten som ansvariga för kyrkomusikerverksamheten uppenbara fördelar. Administration och rekrytering kan underlättas. Inom pastoraten - i vart fall större pastorat - bör det vara möjligt att skapa rationella arbets- och anställningsförhållanden för kyrkomusikerna. Det skulle kunna innebära att en eller flera kyrkomusiker anställs för tjänstgöring i ett och samma pastorat. Organisationen kan anpassas efter pastoratets samlade behov och förutsättningar och kyrkomusikerna kan på ett naturligt sätt ingå i arbetslaget för församlingsvårdande personal i resp. pastorat. Vid sidan av pastoraten är övrig samfällighetsbildning mycket olika utvecklad. Främst framgår det vid en jämförelse mellan större tätorter och landsbygd. Församlingarna inom stora tätorter utgör oftast totala samfälligheter medan samfällighetsbildningen är avsevärt mindre utvecklad på landsbygden. Stockholms och Göteborgs kyrkliga samfälligheter är specialreglerade enligt LFKS, Stockholm som en partiell ekonomisk samfällighet och Göteborg som en total ekonomisk samfällighet. Någon enhetlig struktur med avseende på kyrkliga samfälligheter finns alltså inte. Samfällighetsorganen i en total ekonomisk samfällighet övertar skötseln av de ekonomiska angelägenheterna för de församlingar och flerförsamlingspastorat som ingår i samfälligheten. Detta gäller alltså även beträffande pastoratsangelägenheterna. Även i framtiden torde det behövas en anknytning till de enskilda församlingarna med deras kyrkor och värdefulla orglar. Med pastoraten som indelningsgrund för den kyrkomusikaliska verksamheten kommer sådana intressen att kunna tillgodoses. Som framgått av det föregående räknar 1982 års kyrkokommitté med att det kan komma att fordras en strukturell förändring av den svenska kyrkans organisation på lokalplanet. Om en sådan reform genomförs förändrar det inte kyrkomusikerutredningens inställning i den principiella frågan om

116 Den m. m.

framtida kyrkomusikerorganisationen

pastoraten som den framtida indelningsgrunden för den kyrkomusikaliska verksamheten.

Tjânsteorganisation och huvudmannaskap

Att pastoraten får ansvaret för den kyrkomusikaliska verksamheten bör mening få den följden att kyrkomusikertjänsterna i enligt utredningens framtiden bör vara av i huvudsak kyrkokommunal karaktär i stället för statligt reglerade som nu. Direktiven betonar att samhället med hänsyn till de av riksdagen antagna kulturpolitiska målen har ett intresse av hur den kyrkomusikaliska verksamheten fungerar. Därför bör ansträngningarna inriktas på att höja musiklivet inom församlingarna liksom musiklivet i allmänhet. Till följd härav kan enligt utredningens mening ett visst statligt inflytande komma i fråga. Det bör i så fall utgöras av att en statlig myndighet - -lämpligen domkapitlen, vilka redan i dag har en kompetens på området efter förslag från pastoraten fastställer minimum beträffande den kyrkomusikaliska verksamhetens omfattning och beträffande kompetensen hos den eller de kyrkomusiker som skall anställas. Ett pastorat bör ha möjlighet att överskrida minimiorganisationen. riksförbunds årsbok med matrikel 1983 finns Enligt Kyrkomusikernas 2 636 kyrkomusikertjänster i riket. Bland dessa, för vilka 30 veckotimmar utgör arbete på heltid, finns 304 kyrkokantorstjänster som omfattar högst 19 veckotimmar, totalt 888 skolkantorstjänster, av vilka en del har kyrkomusikalisk tjänstgöring som omfattar nära halvtid, totalt utom 2 omfattar 11 217 orgelspelartjänster, vilka samtliga högst veckotimmar, 273 biträdande kyrkomusikertjänster som omfattar högst 19 veckotimmar samt 151 församlingsmusikertjänster som omfattar högst 19 veckotimmar. Det finns således en stor andel kyrkomusikertjänster av förhållandevis ett förhållande som ytterligare accentueras av att begränsad omfattning, kyrkomusikerdelen i knappt 2/3 av skolkantorstjänsterna fullgörs av orgelspelare. Med pastoraten i stället för församlingarna som indelningsgrund för den verksamheten skulle man i det stora flertalet fall kunna få kyrkomusikaliska underlag för tjänster av större omfattning än nu. En försiktig beräkning med stöd av uppgifterna i Kyrkomusikernas riksförbunds årsbok med matrikel 1982 visar att drygt 10 procent av pastoraten skulle få högst 15 veckotimmar kyrkomusikalisk verksamhet och att nära 80 procent av pastoraten skulle få mellan 16 och 59 veckotimmar kyrkomusikalisk verksamhet. Ca 40 procent av pastoraten skulle få ett veckotimtal mellan 16 och 30. En stor del av kyrkomusikertjänsterna måste således även i framtiden utgöras av deltidstjänster. Utredningens inriktning är att det för dessa tjänster skall krävas en kompetens som lägst motsvarar den nuvarande kyrkokantorskompetensen. Den andra huvudsakliga tjänstetypen avses komma att motsvara den nuvarande organisttjänsten.

Den m. m. 117

framtida kyrkomusikerorganisationen

Kombinationer av tjänster

Reformerna på skolans område liksom förändringarna på det arbetsrättsliga området och i det regelsystem som gäller för de offentligt anställda har varit sedan KMF tillkom. Detta har medfört att den kombination av betydande lärartjänst och kyrkomusikalisk tjänst som skolkantorstjänsten utgör dåligt Av den tidigare redovisade statistiken svarar mot de nya förhållandena. har blivit allt mindre attraktiv och att framgår också att skolkantorstjänsten antalet vakanta tjänster är stort. att Utredningen har därför på ett tidigt stadium undersökt möjligheterna för de nuvarande tills vidare konstruera om skolkantorstj änsteinnehavarna i skolan och kyrkan i stället för tjänsterna till i princip heltidstjänster betungande tjänster med full arbetstid i skolan och kyrkomusikalisk tjänstgöring därutöver. En sådan lösning visade sig emellertid ge ett icke önskvärt resultat i pensionshånseende för den enskilde. Värdet av den nära samverkan mellan och skola som direktiven betonar gör att kyrka utredningen i sitt fortsatta arbete kommer att söka efter lämpliga kombinationer av tjänster även inom dessa båda områden. För att bl.a. ta reda på olika önskemål om framtida kombinationer av och annan har utredningen genomfört två kyrkomusikalisk tjänstgöring omfattande enkäter. I det första fallet vände sig utredningen till ett antal yrkesverksamma kyrkokantorer och i det andra fallet till dem som studerar vid olika skolor med huvudsaklig inriktning på organist- och kantorsexamen/ kyrkokantorsexamen. de yrkesverksamma kyrkokantorerna om deras Utredningen frågade inställning till fyra kombinationsalternativ nämligen tjänst i församlingsvårinom det allmänna skolväsendet och den den, administrationen kyrkan, kommunala musikskolan. Det enda alternativ som fick ett övervägande var tjänst i den kommunala musikskolan. I ordning positivt mottagande därefter i det allmänna skolväsendet, församlingsvården och följde tjänst administrationen inom kyrkan. Vidare de studerande om deras inställning till fem frågade utredningen kombinationsalternativ, nämligen tjänst i församlingsvården, administratioden kommunala musikskolan nen inom kyrkan, det allmänna skolväsendet, och annat arbete. mellan de alternativ som fick ett Rangordningen övervägande positivt mottagande blev tjänst i den kommunala musikskolan, annat arbete, tjänst i det allmänna skolväsendet och i församlingsvården. Endast alternativet administrativ tjänst inom kyrkan fick ett övervägande

negativt mottagande. Resultatet av enkäterna understryker vikten av direktivens uttalande om att kombinera deltidsanställning som behovet av att kartlägga möjligheterna kyrkomusiker med andra tjänster i kyrka och samhälle. Det finns beträffande alternativ ett intresse av den omfattningen att de bör bli samtliga undersökta föremål för fortsatta överväganden. Ett viktigt led i detta arbete blir att skapa klarhet i frågan huruvida den allmänna skolan, den kommunala musikskolan och svenska har ett intresse av kombinationstjänster av nämnt kyrkan slag.

118 Den framtida kyrkomusikerorganisationen m. m.

Utbildningsfrågor

F.n. sker kyrkokantorsutbildningen i huvudsak dels genom statliga sommarkurser med Musikaliska akademien som anordnare, dels genom Sköndalsinstitutet och dels på försök genom tre folkhögskolor nämligen Geijerskolan, Mellansels och Oskarshamns folkhögskolor. En motsvarighet till kyrkokantorsutbildningen kombinerad med en utbildning till lärare i musik kan övervägas i detta sammanhang. Beträffande den lägre kyrkomusikaliska utbildning som kan ges på högskola bör möjligheten till musiklärarutbildning med ett visst kyrkomusikaliskt tillval granskas närmare och eventuellt utvecklas vidare. Ett annat alternativ kan vara att ompröva den s.k. tvåämneslärarutbildningen på musiklärarlinje vid högskola. Det är därvid tänkbart att byta ut utbildningen i svenska, engelska, historia eller matematik mot kyrkomusikalisk utbildning. Den högre kyrkomusikerutbildningen som sker vid högskola fungerar i stort sett väl. Endast ändringar av begränsad omfattning torde här bli aktuella. Intresset för kombinationstjänstgöring inom svenska kyrkan är av den omfattningen att möjligheterna till utbildning för sådana arbetsuppgifter också bör granskas närmare. I första hand torde kyrkans egen utbildningsverksamhet behöva diskuteras.

Den framtida kyrkomusikerorganisationen m. m. 119

den

då ektiyens starka betoninggv kyrkomusirkaliska verksamhetens

Åtydelse fråinidallymänt kulturpolitiska synpunkterrmotiverai* enligt

i

tredningen ettvisst sstatligtinflytande på organisationen avg denna

erksarnhetf Utr y dningen anser attdomkapitlen _är lämpliga som

friliutövare av detta inflytande. -

sådant arrange-

Vilkalär nackdelarna med ett

i fött-respektive i

e i mang?r e, g y

- Om domkapitlen skall fastställa minimum för denkyrkornusika-

“liska verksamhetens vilka skall påverka

omfattning, faktorer beslutet_

i

› antalet medlemmar i svenska kyrkan, (antal gudstjänster, körverk-

samhetens omfattning etc. - och hur skall det uttryckas? I antal g .

veckotimmar som nu eller på något annat sätt?

- Om domkapitlen, utöver vad som anges under föregående punkt,

skall fastställa minimum beträffande kompetensen hos den eller de

kyrkomusiker som skall anställas i de olika pastoraten, vilka faktorer _

gskallipåverka beslutet - medlemsantal, omfattande körverksamhet,

*

”orgelbestånd etc.?

Utredningen anser att det endast i undantagsfall skall förekomma_

lägre formell kompetens än en motsvarighet till den

nuvarande-d

e i grkyrkokantorsexamen. y * - Vilken ärEr inställning till detta? _ . g i i Utredningen räknar med att det i framtiden kommer att i

finnas

Lgjhyuvudsak_ två typer avkyrkomusikaliska tjänster, nämligen motsvaás “

i righeter till det nuvarande kyrkokantors- och organisttjänsterna. Ii båda fallen bör det finnas möjlighet till

Q4 kombinationstjänstgöringi

Äfförsamlingens övriga verksamhet, i skolan eller den kommiunalas

musikskolan om den kyrkomusikaliska verksamheten inte ger under-

i i för g i i

?lag .r heltidstjänst; y

*

:- r detta en lämplig inriktning? ›

^

Utredningsdirektiven framhåller värdet av den samverkan mellan

det allmänna och svenska kyrkan som i skolkam-

skolväsendet ligger i

ittorstjänsterna.Utredningen anser att sådana tjänsteri framtiden inte

i

bör hastörre omfattning_ än heltid i stället för ända .upp till 1,5-;tjänst ii

i i

ynuläget. Vidare bör det vara :möjligt att kombinera alla slags i

7 iidet allmänna

iärartjânster skolväsendet med kyrkomusikaliskyi

- i . i

»V tjänstgöring.

i , g \;r Vilka synpunkter kan läggas på de här nämnda kombinationsniöj- V

i

i filigheternail, i

F: det önskvärt och* realistiskt att försökaåfå till stånd sådana

stjänstekombinationer som utredningen tänker* sigsoch där* detblir

g jfråga iskolan eller den V

kommunalamusikskoe

omdeltidstjänstgöring

gisslan?

(Enligt enkäten *till de yrkesverksamma kyrkokantorerna och de F; w

studerande har ett visst intresse visats för kombination av kyrkomu- :Qsikalisks verksamhetmed annan församlingsvård eller administrativt

Wrbeteg inomykyEkan,g.tUtredningen anser att detfinns anledning artig

det

visade

“ai/ipprnärksamma* intresset.

120 Den m. m.

framtida kyrkomusikerorganisationen

Tabeller

Bilaga

122 Den m. mf

framtida kyrkomusikerorganisationen

-_NN

NEE=m uuwczEmN

_NN N_N N_N N_N N_N N_N m_N m_N NNN NNN NNN NNN Nm_ Nv_ Nv_ Nv_ NN_ NN_ NN_ NN_ mNN NmN vmN vmN NNv Nvv NNv NNv

NNN

_ N _ _ _ N N N N N N _ N _ _ N N N N N N _ u n NN t . - u -

NNN NNN

N v N N N N N N N N v v v m N N N N v v N N N N N N N NN | NN v_

NNN NNN

N N N N N v N N N _ _ _ _ _ N N N N v v N N N N N N N m_ N_ __ |

NNN NNN

N N N N N v N N v N N N _ N N N N N N N N N N N m N N_ v_ m_ m_ |

N N N N N N N N N

NNN NNN N_ v_ v_ N_ m N_ __ N_ NN v_ N_ N_ N_ N_ N_ __ NN NN NN

m | N

NNN NNN N_ _N NN NN NN m_ N_ N_ N_ N_ N_ __ v_ N_ N_ N_ N_ N_ N_ N_ mN mN NN NN NN vN NN NN

N | v

NNN NNN N N N N __ N_ om

NN NN m_ N_ N_ N_ N_ N_ __ m_ N_ N_ NN N_ __ _N vN mN NN NN NN N t N

a=..«w:=:åN.5..

NNN NNN Nm mN NN NN _N NN NN NN Nv NN vN vN _m NN NN _N NN vN NN NN NN Nm Nv Nv NN NN NN

_ _ | _ NN_

NN mv mv Nv vN NN mm Nm NN NN NN vN NN NN NN N_ NN v_ v_ NN NN Nm Nm NN Nm

NNm a NNN NN_ N__ NN_

...ouszzzâuäiáøta

Nv NN NN NN NN NN NN vN NN NN vN NN __ N_ NN NN vv NN NN _N

mN_ mv_ mN_ Nm_

NN_ | NNv NN_ NNN NN_ NN_

_ N _ _ _ N m N N N _ _ _ _ _ N N N N N N N I NN NN NN NN z a u

NNN_ NNN_ NNN_ NNN_ NmN_ NNN_ NNN_ NNN_ NmN_ NNN_ NNN_ NNN_ NNN_ NNN_ NNN_ NNN_ NmN_ NNN_ NNN_ NNN_ NmN_ NNN_ NNN_ NNN_ NmN_ NNN_ NNN_ NNN_

855:

_NN NNN

än NNm N_N Nvm mNN vmN mNN NNm NNN NNN mNN NNv

NNNNN

NN_ N_ _ NN N_ N_ __ NN

NNN N_m _Nm NvN mNm NNm _

NENNNE: Nmcmcnbm NN§NN

u n

NNÅND

n u u u n u u u

._25 NNN u... u .usa n u NES 25._

n_ n_ n_ n_ n_ u_ n_

sou 1983:55 Bilaga - tabeller 123

oooohrx 00x00 Choxoxox NNNN volnrn CN 5000000 VMGWN) NÖINN gooo 000000 ONO\O\ON xooooooo \D 51015151 v-awaø-cu-n v-tv-tv-lr-n in

Öl

lntñl I Nñlv-*F* I IFP< Il I I II OOOOV) ln | v-Ov-(v-i (N)

FDOOON Iv-fñtñ NNWNN vvrnxo I Iv-*v- O\v-00O\ raw-ann 8

--<|I INNN MVIOV) Iwlixovmv BOOONQ g

NNOON *WWW IOVVV) Olnlhlh-*Illv-OOOIO If) -tu-aw-u -4 oo

ONOIOV NOONN MrñVVä C500 il I OFOC -4 ç-1(\](\Iv-1 w-tu-a v-øz-qu-tv-t ÖIv-iv-lv-i | n-nu-a e

VNWV) öv?? VOOO Vv-tlnlh III common h! #01010] v-cv-cwtv-ahl Finnmap-A | t:

ownmxo xomxoso xov-amv www-n In-nvm hlhlnlh ?NNN ;Hvlx ?C607 r-iv-Ov-i S v

Nocvv N-evnn Noooozx v-If1I\\D mmm-n oxooooox In cec-nun mvmm Hmmm N-n-n-u g;

v* Nm Pââää Sååå “§22 SREE ”S22 ä å v-I

II|I|.||:Illlllnimmiø-v-owclägg

Så

ååâä ååâä ååâä 8.988 âååáä 388% 8 så Chcxoxox oxaxmch O\O\O\O\ oaca ox :boom osoxcaax ox up. v-av-tu-qu-a v-1v-tv-iv-d v-v-1I-<|-l v-dv-1 -4 r-1r-(F-4F1 r-!-1I-1|-( \-( åN NE ...x ?Gu-

y-n N CG m II] En? Ch HN CN = v? N» w

“J sm as 22 0-

-9 oo v3 Uooux om Emm E? Mhz C1 N 0 :to ° N Ho C061 mN-a O? m ° x _g_ O moon mo» v-Hn -- _or- :cv *- m o V; 05m ,mun-a › å_ “ “3n II u II Ei ”u II -° än II u ,o lå- “III -5 2 o 3 || 8 ... u. Ou. :cunt Enar: ...lust want I »2

124 Bilaga - tabeller

Forts. tabell 1

Tabellen kan sammanfattas i följande deltabeller.

Antal församlingar under 1 000 invånare

Visby 86 församlingar av 92 Skara 300 församlingar av 372 Linköping 133 församlingar av 215 Lund 225 församlingar av 436 Växjö 131 församlingar av 254 Uppsala 114 församlingar av 217 Strängnäs 63 församlingar av 146 Göteborg 116 församlingar av 287 Karlstad 42 församlingar av 140 Stockholm 23 församlingar av 85 Västerås 25 församlingar av 122 Härnösand 17 församlingar av 129 Luleå 9 församlingar av 80

Ökningen av antalet församlingar under 500 inv. tiden 1950-1982. (Inom parantes redovisas förändringen mellan 1970 och 1982) Linköpings stift har ökat med 44 församlingar Lunds stift har ökat med 39 församlingar Skara stift har ökat med 35 församlingar Växjö stift har ökat med 28 församlingar Göteborgs stift har ökat med 26 församlingar Karlstad stift har ökat med 23 församlingar Uppsala stift har ökat med 20 församlingar - 7) Visby stift har ökat med 17 församlingar (i o) Härnösand stift har ökat med 13 församlingar (+ 6) Västerås stift har ökat med 10 församlingar (+ s) Strängnäs stift har ökat med 7 församlingar - 7) Stockholm stift har ökat med 6 församlingar (i 0) Luleå stift har ökat med 2 församlingar (+ 1)

Ökningen av antalet församlingar med 3 000 invånare och däröver tiden 1950-1982. (Inom parantes redovisas förändringen mellan 1970 och 1982) Göteborgs stift har ökat med 43 församlingar (+ 8) Lunds stift har ökat med 42 församlingar (+24) Uppsala stift har ökat med 19 församlingar (+ 16) Växjö stift har ökat med 19 församlingar (+13) Stockholm stift har ökat med 17 församlingar (+ 5) Strängnäs stift har ökat med 14 församlingar (+ 10) Skara stift har ökat med 8 församlingar (+ 1) Linköping stift har ökat med 2 församlingar (+ 2) Karlstad stift har ökat med 1 församlingar (+ 3) Visby stift har ökat med 0 församlingar (i 0) Västerås stift har ökat med 0 församlingar (- 1) Luleå stift har minskat med 4 församlingar (- 5) Härnösand stift har ökat med 9 församlingar (+ 2)

- tabeller

Bilaga 125

aEEqNw

NN NN NN NN NN NN NN NN NN NN

NNN NNN NNN

NvNN

.NSNN

N N N N N N - u a - u - NN vN

NNN

.SNNN

N v v v N v N N N v N N NN NN NN

NNN

.NSNN

N N N N N N N N N NN vN NN u | NN

NNN

.N82

N N N N N N N N N N vN NN NN

u NNN

1800 NNN vN N N N NN NN N N N

vN NN NN

N u vNN

.Sov

NNN oN vN N NN NN NN NN NN N NN v

N NN

u NNN

moácåwma

NNN

.NSN

N N NN NN NN NN NN Nv NN NN NN NN NN

N vvN

ømåaåâ

N

.SNN

NNN N NN N N NN oN N NN NN v v N

N vNN

ovcomäzwuo:

18.:

NNv N N N N N v N N N N

N NN NN oN NN

UOS

N N

.NNN

N N N N v N N

NNN u u u - NN

NmNoNmmm

13:4. NNv. u - u - u u - - a u - - N N

N

NNåêNo NNNNNNNNNNN NENoNEooNm

:så NNNNNN: NNNNNNNNNN N§NN NNNNNNNNNNN NN§NN 0.53 NENNJ äsês_ N25 ENS NwNNNENm

åüm

126 - tabeller

Bilaga

Tabell 3 Församlingamas och de kyrkliga samfälligheternas utgifter och inkomster 1980 efter Verksamhetsgren, Mkr

m m Kostna- Intäk- Kapital- Kapital- Summa Summa Verksamhetsgren der ter utgifter inkoms- utgifter inkomster ter

409 17 10 - 419 17 Central förvaltning och kyrkobokföring 473 19 - - 473 19 Präster och kyrkomusiker 136 147 87 29 223 176 Fastighetsförvaltning, pastorat försam- 1 185 173 479 33 1 664 206 Fastighetsförvaltning, lingar inkl begravningsväsende 493 54 14 4 507 58 Församlingsverksamhet 795 3 720 144 272 939 3 992 Finansieringa Summa 3 492 4 132 33 338 4 225 4 470

3 Exkl förändringar av finansieringskapitalet

Tabell 4 Församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas utgifter och inkomster år 1981, Mkr

Hela riket Utgifter

Kostnader (exkl finansiering) Löner och arvoden 1 355 262 Därav prästlöner 137 kyrkomusikerlöner

Kapitalutgifter (exkl finansiering) 511 Byggnads- och anläggningsarbeten med tillhörande 134 Därav kyrkobyggnader klockstaplar begravningsplatser med tillhörande byggnader 130 169 församlingshus 134 Övriga kapitalutgifter Summa , 645

Utgifter inom finansiering Kostnadsräntor 108 Amorteringar 88 282 Till kyrkofonden

Intäkter (exkl finansiering) arrenden och tomträttsavgifter 113 Hyror, 164 Försäljningsmedel, avgifter och ersättningar 375 Övriga intäkter Summa 652

i

Bilaga - tabeller 127

Utgifter Hela riket Kapitalinkomster (exkl finansiering Summa 153 Inkomster inom finansiering

Tabell 5 Församlingarnas och de kyrkliga samfällighetemas tillgångar och skulder år 1981, Mkr Tillgångar och skulder Hela riket Tillgångar

Skulder

Eget kapital

128 Bilaga - tabeller sou 1983:55

Tabell 6 De kyrkliga kommunernas skatteunderlag och skattekran m.m.

Stift Kyrko-Folkm. 82 Skatteunderlag Därav jur. Andel Andel

komm. totalt personer jur ej antal med]

01 Uppsala 174 640,956 223,110,134 7,314,147 3.3 7.1 02 Linköping 191 518,740 175,043,500 5,365,219 3.1 6.1 03 Skara 373 501,250 167,522,889 5,737,051 3.4 6.0 04 Strängnäs 124 540,710 195,521,607 6,564,456 3.4 8.4 05 Västerås 87 584,243 203,717,478 6,600,174 3.2 6.4 06 Växjö 290 594,614 197,214,711 6,910,307 3.5 6.1 07 Lund 380 1,176,258 412,986,150 16,263,224 3.9 7.3 08 Göteborg 309 1,080,015 392,107,707 17,648,627 4.5 9.2 09 Karlstad 151 388,141 130,220,856 4,483,182 3.4 4.3 10 Härnösand 142 402,060 139,630,335 7,841 ,292 5.6 3.6 11 Luleå 58 511,378 178,789,927 8,826,223 4.9 4.8 12 Visby 110 55,623 17,056,438 523,652 3.1 4.7 13 Stockholm 76 1,329,045 639,261,482 49,813,210 7.8 13.1 Summa 2,465 8,323,033 3,072,183,222 l43,890,764 4.7 3,0

Bilaga - tabeller 129

Skatte- Andel Skatte- Därav ej Avgifter till Bidrag från kraft av underlag medl. i kyrkofonden kyrkofonden medel- fys. sv. kyrkan skkr personer

348,09 94 215,795,987 15,228,304 40 338 991 31 162 388 337,44 91 169,678,209 10,265,547 33 170 466 32 063 186 334,21 90 161,785,838 9,719,770 31 671 391 38 170 591 361,60 98 188,957,151 15,884,167 33 094 825 19 800 057 348,69 94 197,117,304 12,708,774 35 910 735 26 969 664 331,67 90 190,304,404 11,560,302 39 006 914 42 161 197 351,10 95 396,722,926 29,020,943 72 202 604 54 587 840 363,06 98 374,459,080 34,476,420 64 685 080 42 456 815 335,50 91 125,737,674 5,453,708 24 569 008 26 912 199 347,29 94 131,789,043 4,786,959 26 393 066 35 384 499 349,62 95 169,963,704 8,181,812 30 639 573 39 403 812 306,64 83 16,532,786 777,005 3 175 891 9 813 736 480,99 130 589,448,272 77,460,482 99 442 184 9 818 445 369,38“ 100 2,928,292,458 235,524,193 531 300 808 408 704 429

”fastställd medelskattekraft för församlingar

1 m m m _ % d k r S 0 U. % w

m..

-Nasa

.ä oo

_NNNE -asså

vN. NN. NN. mw.

MGOU_

vN._ vN._ Nv._ NN._ NN._ _N._ NN._ NN_ N_._ N_._ _N_ NN._ NN._ _ NN_ N_._ NN._ .NNNN b_ NN._ N_._ NN._ NN._ _N._ NN_ NN._ N_._

-..sån

NN

Näiøw

NN vN NN NN N_ NN mm NN _N NN vN _N vN ud Nv

_v_ NNN NNN

Namn:

Nv_ NN_ NN_ NN_ NN_ NNN NNN NN_ N__ NNNN

_ _ v v N

.NNN

_ _ N v - a - - u NN u - u - - a n u a .. - u u

N _ N N

.NNN

N N N N N

Nv.N

v N a u | __ n u a u u u u NN u - u - -

N N N N N N N N N N v _ _ _ _

a_N.N

N_ N_ N_ N N_

vN.N

u - | n a u - NN_ z

v _ _ _ N _ _ _ _ _ N N _ N _ N N v N N_ - u NN

NN.N

u u | - - a

N _ N N _ N N v v N N C

N_ N_ N_ N_ N_ NN NN N_ NN Nv N_ NNN

.NN._ NN._ 1 1 u - -

N N N N _ N_ NN N_ NN NN vN _N NN NN NN NN _N N_ N_ NN NN N_ N_ N_ NN nn

.NN._ vN._ u I NNN

N N_ __ __ vN N_ N_ NN NN

nNN_

N_ _N NN Nv NN NN NN N_ NN _N Nv Nv NN NN NN NN NN NNN

Nv._ u I

ncoütåazm

N N N N o NN NN vN NN _N NN v_ Nv _N N_ vN

.NN._ vN._ NN N_ NN NN NN N_ NN NN NN n NN i NvN

.

.om v N N N _ _

N _ N N N N N N N NN N_ Nv mm NN

.NNN

b_ Nv › NN_

NN.N z - __ - u u

.Nämuzaå

_ N N _

NNN vN.N

- - x u - u - u | 1 u a u - u u x - u Nv NN u n u -

wii! Nv.N.

u u - - - - - u - u z - 1 u 1 - - - - u n x - u N N u › -

NNN_

323.5:

å_

å_ å_

Nagom

_S559_

å_ å_ å_ å_ å_ å_ å_ å_ å_

NNwENNNEN_

å_ å_ å_

5.559_

å_ o _E_

_NNNNNNNN_

å_

Nää_

NncN_:o_:o_NN

å_ å_ å_ å_

eszonzosN

å_ å_

NucscmEhñow

se.

NnENENEäm NNsNåNNov_ wNsNêNo 20:02:02

N

NEFENUCNm NNNNNNNNNNO wNsNxaoö_ mmsâmcea_ Nånzzmå mNsNoxNo Nmännzoü êoåzøv NNsåLNNN na:n::=..N

:Nås mama: NNENNNEN_ _NES_ Nosâoo uNsäz_ §3 N52: musen: 2:3 NNå=EN NBNAN

å.:

_än_

Statens offentliga utredningar 1983

Kronologisk förteckning

. Friståendeskolor för inte längreskolpliktigeelever.U. . Nytt militärt ansvarssystem.Ju. . Skattereglerom traktamentenm. m. Fi. Om hälftenvore kvinnor.A.

:apowçøgnpuro-

Koncessionför försäkringsrörelse.Fi. Radoni bostäder.Jo. . Ersättningför miljöskador.Ju. Stämpelskatt.Fi. . Lagstiftningenpå kärnenergiområdet.i. . Användningav växtnåring.Jo. . Bekämpning av växtskadegörareoch ogräs.Jo. . Formerför upphandlingav försvarsmateriel.Fö. . Att möta ubåtshotet.Fö. . Barnkostar.S. . Kommunalforskningi Sverige.C. . Sysselsättningsstruktureniinternationellaföretag.l. . Nåringspolitiskaeffekter av internationellainvesteringar.

. Lagmot etniskdiskrimineringi arbetslivet.A. . Denstore omställningen.l. . Bättremiljöskyddll. Jo. . Vilt och jakt.Jo. . Utbildningför arbetslivet.A. . Lagom skatteansvar.Fi. . Nv konkurslag.Ju. . Internationellafaderskapsfrågor.Ju. . Bestrålningav livsmedel.Jo. . Bilar och renareluft. Jo. . Bilar och renareluft. Bilaga.Jo. . lnvandringspolitiken.A. . Utbyggdhavandeskapspenning m. m. S. . Familjeplaneringoch abort. S. . Företagshälsovårdför alla. A. . Kompetensinom hälso-och sjukvårdenm.m. S. . information som styrmedel.i. . Patentprocessenochsanktionssystemetinom patenträtten. Ju. . Effektivareföretagsrevision.Ju. . Fastighetsbildningl. Avveckling av samfälldavägar och diken.Ju. 38. Fastighetsbildning2. Ersättningsfrågor.Ju. 39. Politiskstyrning-administrativsjälvständighet.C. 40. Konsumentpolitiskastyrmedel-utvärderingoch förslag.Fi. 41. Kontroll av rådgivare.Ju. . Barngenom insemination.Ju. 43. Områdenför turism och rekreation.Jo. . Kapitalplaceringarpå aktiemarknaden.Fi. 45. Turism och friluftsliv 2. Om förutsättningar och hinder. Jo. 46. Bulvanlag.Ju. , Skatteregler.Om reserveringför framtida utgifter. Fi. 48. Egenföretagaressjukpenningm. m. S. 49. Vattenkraft.I. 50. Översyn av lagstiftningen om förmögenhetsbrott utom gäldenärsbrott.Ju. 51. Ensamföräldrarnaoch derasbarn. S. . Företagshemligheter.Ju. 53. Kulturarbetareoch uppfinnare.Fi. 54. Skallmatmomsenslopas?Fi 55. Församlingeni framtiden.C.

Statens offentliga utredningar 1983

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Nytt militärt ansvarssystem. [2] Om hälften vore kvinnor. [4] Ersättning för miljöskador. [7] Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet. [18] Ny konkurslag. [24] Utbildning för arbetslivet. [22] Internationella fadarskapsfrågor. [25] lnvanderingspolitiken. [29] Patentprocessen och sanktionssvstemet inom patenträtten. Företagshälsovård för alla. [32] [35] Kommissionen mot ekonomisk brottslighet. 1. Effektivare företagsrevision. [36] 2. Kontroll av rådgivare. [41] 3. Bulvanlag. Industrldepartementet [46] [9] Lagstiftningen på kärnenergiområdat. Fastighetsbildningsutredningen. 1. Fastighetsbildning 1. Av- Direktinvestaringskommittén. 1. Sysselsättningsstrukturen i veckling av samfällda vägar och diken. [37] internationella företag. [16]2. Näringspolitiska effekter av inter- 2. Fastighetsbildning 2. Ersättningsfrågor. [38] nationella investeringar. [17] Barn genom insemination. [42] Den stora omställningen. [19] Översyn av lagstiftningen om förmögenhetsbrott utom gälde- information som styrmedel. [34] närsbrott. [50] Vattenkraft. [49] Företagshemligheter. [52]

Civildepartementet Försvarsdepartementet Kommunalferskning i Sverige. [15] Former för upphandling av försvarsmateriel. [12] Politisk styrning-administrativ självständighet. [39] Att möta ubåtshotet. [13] Församlingen i framtiden. [55]

Socialdepartementet Barn kostar. [14] Utbyggd havandaskapspenning m. m. [30] Familieplanerlng och abort. [31] Kompetens inom hälso- och sjukvården m.m. [33] Egenföretagares sjukpenning m.m. [48] Ensamföräldrarna och deres barn. [51]

Finansdepartementet Skatteregler om traktamenten m. m. [3] Koncession för försäkringsrörelse. [5] Stämpelskatt. [8] Lag om katteansvar. [23] Konsumentpolitiska styrmedel-utvärdering och förslag. [40] Kapitalplaceringar på aktiemarknaden. [44] Skatteregler. Om reservering för framtida utgifter. [47] Kulturarbetara och uppfinnare. [53] Skall matmomsen slopas? [54]

Utbildningsdepartementet Fristående skolor för inte längre skolpliktiga elever. [1]

Jordbruksdepartementet Radon i bostäder. [6] Utredningen om användningen av kemiska medel i jord och skogsbruket m. m. 1.Användning av våxtnäring. [10]2. Bekämpning av växtskadegörare och ogräs. [11] Bättre miljöskydd II. [20] Vilt och jakt. [21] Bestrålning av livsmedel. [26] Bilavgaskommittén. 1. Bilar och renare luft. [27] 2. Bilar och renare luft. Bilaga. [28] Områden för turism och rekreation. [43] Turism och friluftsliv 2. Om förutsättningar och hinder. [45]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.