Bränsle- och drivmedelsberedskapen under kriser och i krig

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Statens offentliga utredningar §E§ 1986:42 E63 Industridepartementet

Bränsle- och driv-

medelsberedskapen

under kriser och i

krig

Betänkande av års energiberedskapsutredning Stockholm 1986

ISBN 91-38-09419-3 ISSN 0375-250X Liber Tryck AB Stockholm 1986 624809

SOU |986: 42

Till statsrådet Dahl

Genom beslut den 31 oktober 1985 bemyndigade regeringen statsrådet Dahl att tillkalla en särskild utredare för att klarlägga hur försörjinför krissituationer skall säkras inom bränsle- och ningsberedskapen drivmedelsomrâdet under programperioden 1987/88 - 1991/92.

Kommittén - som antagit benämningen 1985 års energiberedskapsutredning (EBU) - har enligt statsrådets beslut haft följande sammansättning:

Särskild utredare avdelningschefen Sverker Lidén (fr.0.m. den 8 november 1985). Sakkunniga teknologie doktorn Harry Albinsson, byrächefen David Davidsson avdelningschefen Mats Höjeberg, direktören Stig Lundberg och departementsrâdet numera Stadsdirektören Ingemar Skogö (samtliga fr.o m. 1 december 1985). Experter sakkunnige Sven Bengtsson (fr.o.m. 1 december 1985), avdelningsdirektören Karl-Henrik Dreborg (fr.o m 17 februari 1986), överingenjören Sivert Göthlin (fr.o.m. l december 1985), avdelningsdirektören Lennart Ljungqvist (fr.o.m. l december 1985); byråchefen Åsa Sohlman (fr.o.m. den ldecember 1985), departementssekreteraren Åke Sundin (fr.o.m. l december 1985), departementssekreteraren Gun Tombrock (fr.0.m. 25 maj 1986) och avdelningsingenjören Björn Wetterberg (fr.0.m. l december 1985). Sekreterare avdelningsdirektören Urban Kärrmarck (fr.o.m. den ljanuari 1986) och departementssekreteraren numera avdelningsdirektören Lena Linden (fr.0.m. l december 1985)

SOU l986: 42

Efter avslutat arbete överlämnar kommittén härmed sitt betänkande Bränsle- och drivmedelsförsörjningen under kriser och i krig- Hemlig bilaga överlämnas separat. Särskilda yttranden har avgivits av sakkunniga Albinsson och Lundberg angående lagringsskyldighetens fördelning m.m. Experten Sundin har i ett särskilt yttrande framhållit att försvarskommittén ännu inte tagit ställning till konsekvenserna av sina säkerhetspolitiska bedömningar, men han framför inga erinringar mot här lämnade förslag. Kommitténs arbete är därmed avslutat.

Längjum den 15 augusti 1986

Sverker Lidén

/Urban Kärrmarck

/Lena Lindén

SOU 1986: 42

INNEHÅLL

SAMMANFATTNING

0-1 BAKGRUND M-M.

UTREDNINGSUPPDRAGET

Fat-id

Direktiven

Nål- Utredningsarbetets bedrivande

N ENERGIPOLITISKA UTGÅNGSPUBKTER. UTVECKLINGEN INOM ENERGIOMRADET Övergripande energipolitiska utgångspunkter Grundläggande miljöhänsyn Utvecklingen för olika energislag Olja Naturgas

WJ-*UJIVD-t

Kol Inhemska bränslen Kärnkraft

LAGRINGSBEREDSKAP PA ENERGIOMRADET T.O.M. LAGRINGSARET 1986/87 Inledning Beredskapen på oljeomrâdet Oljelagring före är 1958 Oljelagringsprogrammet 1958-1962

FFFYYJYYY NNNNNNNH

1963-1969

(hkh-I-*XNND-

Oljelagringsprogrammet Oljelagringsprogrammet 1970-1977 Oljelagringsprogrammet 1978-1986 Utvecklingen inom oljelagringen lagringsaren 1984/85-1986/87 Beredskapen pâ kolomradet

WP .nu Beredskapen pa kärnbränsieomrâdet

° F ÖRSÖRJNINGSPLANER FÖR OLJA OCH KOL Inledning Försörjningsplanen för olja

wwwwwww

Behovssidan

NH Tillgângssidan

FF?PFP?

Försörjningsplanen för kol Behovssidan

I\7|- Tillgângssidan

W REGLERING AV BEREDSKAPSLAGRINGEN GENOM FÖRFATTNINGAR OCH AVTAL Inledning Lag resp. förordning om beredskapslagring av olja och kol

6 Innehåll p SOU 1986: 42

5.3 Förordning om beredskapslagring av olja och kol under lagringsäret 1986/87 49 5.4 Avtalet om beredskapslagring av kärnbränsle 51

II ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG 53

6 PLANERINGSFÖRUTSÃTTNINGAR 53 6.1 Avsnittets innehåll och uppläggning 53 6.2 Vissa säkerhetspolitiska bedömningar av FK 84 53 6.3 Nu gällande planeringsförutsättningar samt förslag till förändringar frän försvarskommittén. Regeringens anvisningar 56 för programplaneringen 6.3.1 Fredskris 56 6.3.2 Kriser och krig 58 6.4 överväganden och förslag 63 6.4.1 Inledning 63 6.4.2 längd 64 Krisperiodernas 6.4.3 Förbrukning 67 6.4.4 Krishandel 73 6.4.5 Förbättrat i fredskris 81 försörjningsläge 6.5 Sammanfattning av förslagen beträffande 82 planeringsförutsättningar

7 PROGNOSER ÖVER ENERGIKONSUMTIONEN 85 7.1 Förutsättningar för prognoserna 85 7.2 inom industrisektorn 86 Energianvändningen 7.3 inom samfärdselsektorn 87 Energianvändningen 7.4 Energianvändningen inom bostads- och servicesektorn 87 7.5 Energianvändningen för fjärrvärmen 88 7.6 88 Elproduktionen

8 ERSÃTTNING MED lNl-EMSK ENERGI 91 8.1 Befintliga och möjliga alternativ 91 8.2 Överväganden 92 8.2.1 Beräknat elöverskott 93 8.2.2 Uppvärmning 94 8.3 Sammanfattning och förslag 100

9 SÄRSKILDA LAGRINGSFRÅGOR 103 9.1 Särskild lagringsskyldighet 103 9.1.1 Statliga myndigheter 103 9.1.2 Oljekondenskraftverk 104 9.1.3 Gasturbinanläggningar 106 9.1.4 Anläggningar för framställning av stadsgas 108 9.2 Raffinaderiernas râoljelager 109 - 9.2.1 Nuläget 109 9.2.2 Utvecklingen av synen på behandlingen av 110 râoljan 9.2.3 Förslag 112 9.3 Kommersiella lager 113 9.3.1 Bakgrund 113 9.3.2 Överväganden 114 9.3.3 Förslag 119

SOU I986: 42 Innehåll 7

120 Inlagring Inledning

www

999999999999999 >“9*?*?*°*9.“9“°FF°

wNL

123 Bakgrundsbeskrivning och förslag 127 överväganden Tröskeleffekten 126

128 Inledning 129

WIQI-l

Tidigare utredningsförslag

överväganden och förslag 130

för spillvärmekonsumenter 133 Beredskapen

Inledning 133

Uli-ü Omfattningen av industriell spillvärme till

133 fjärrvärmenätet V4 och förslag 134 Överväganden av kärnbränsle 135 Beredskapslagring

wwwewws

136 Inledning

9999999 Ni-a överväganden och förslag 137

Fredskrislagring av kol

138 Inledning

tvi- Överväganden och förslag 138

LAGRINGSBEHOV 141

99°

Beräkningsmodell

HF* NF

Förslag till lagringsprogram m.m. 142

10.3 Känslighetsanalys 144

10.4 Behov av skyddad lagring 146

11 MELLAN STATEN LAGR_ENS FÖRDELNING OCH ÖVRIGA LAGRINGSSKYLDIGA 149

och direktiv 149 Bakgrund

Förslag till fördelning av lagringsskyldigheten

155 Inledning Overväganden 155 12.3 157 Förslag

SÄRSKILDA YTTRANDEN Särskilt yttrande av sakkunniga Harry Albinsson Särskilt yttrande av sakkunnige Stig Lundberg Särskilt yttrande av experten Åke Sundin

BILAGOR 1979, 1984-1985 samt prognoser för 1992 175 Bilaga 1 - Energiläget Bilaga 2 - Energiberedskapen - om möjligheterna att ersätta 209 importbränslen med el vid försörjningskriser Använda 227 Bilaga 3 - förkortningar och begrepp

Bilaga 4 - (hemlig)

SOU 1986: 42

SAMMANFATTNING

Uppdraget har varit att klarlägga hur försörjningsberedskapen inför krissituationer skall säkras inom bränsle- och drivmedelsområdet under programperioden 1987/88-1991/92.

Omfattningen av de åtgärder som vidtas för att trygga försörjningen under kriser och krig bestäms bl.a. av antaganden om krisers och krigs längd och karaktär. Av stor betydelse är också den försörjningsstandard och försörjningsuthållighet som eftersträvas samt de antaganden som därvid gäller i fråga om omfattningen av krishandel och industriproduktion samt reglering av förbrukningen av olika varor. Inom energiförsörjningen beaktas också särskilt möjligheten att i krislägen ersätta importbränslen med inhemska bränslen och el.

Kris- och krigsfallens längd är givna av direktiven. Direktiven innebär att kravet på uthållighet ökar något. I avsnitt 6 visas att nu föreslagna lager kan beräknas räcka i fyra år vid en sammanhängande kris, dvs. om vi först får en fredskris och därefter ett förkrigsskede följt av ett neutralitets-/krigsskede. Blir krisen kortare är vår beredskap så mycket bättre.

Försörjningsnivån är ett mått på kapacitetsutnyttjandet i förhållande till det normala. Försörjningsnivån bestäms av de antaganden som görs för industriproduktion, transporter och hushållens uppvärmning m.m. Efter samråd med Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) avseende ransoneringsnivåer föreslår jag en genomsnittlig försörjningsnivå om 65 %. Om försörjningsnivån ändras med 10 procentenheter ökar/minskar lagringsbehovet med minst 1,6 miljoner m3.

Försörjningsnivån är delvis beroende av krishandelns omfattning. Om Lex. oljeimporten är 75 % av normal import torde det vara svårt att under någon längre tid motivera en väsentligt lägre försörjningsnivå, t.ex. 60 °/o. Regeringens direktiv om att oljeimporten kan antas ligga mellan 20-50 % av normalimporten ses som en säkerhetspolitisk bedömning, där ett antagande om högre import än 50 % ger en för hög säkerhetspolitisk risk. Efter samråd med ÖEF föreslår jag att importen under förkrigsskedet antas uppgå till 40 % av den normala. En

IO Sammanfattning SOU 1986: 42

höjning av importantagandet till 50 °/o medför ett minskat lagringsbehov om 1,6 miljoner m3 olja.

De i sammanfattningen nämnda antagandena ingâr som planeringsförutsättningar i utredningsförslaget.

Vid bedömning av krisbehoven utnyttjas prognoser över användning och tillförsel av energi under programperioden. Till grund för lagringsbehovet av olja och kol lagringsåret 1991/92 skall ligga förbrukningsprognoser för är 1992. Mot denna bakgrund har statens energiverk pä uppdrag av utredningen utarbetat energiprognoser t.0.m. år 1992. Energiverket har för utredningen presenterat ett högprisalternativ och ett lagprisalternativ med utgångspunkt fran ett räoljepris pa 23 resp. 1B dollar per fat. l mina förslag har jag utgått från ett pris av 18 dollar per fat.

Den totala energianvändningen inom industrisektorn beräknas öka med ca 10 TWh, varav elenergin förväntas svara för den övervägande delen av ökningen. Förbrukningen av eldningsolja l och 2-5 beräknas minska med ll resp. 27 %.

Inom samfärdselsektorn beräknas energianvändningen öka med totalt 9 TWh. Bensinanvändningen beräknas öka med ca 14 % och dieselanvändningen med ca 16 °/o.

Bostads- och servicesektorn beräknas minska sin förbrukning med 4 TWh. En viss minskning av oljeförbrukningen förutses, men möjligheten att övergå till andra bränslen vid prisändringar är stor.

Ersättningen av olja med el och ved har beräknats på ett annorlunda sätt än vad som hittills varit brukligt. Totalt kan oljebehovet minskas med sammanlagt ca 2,4 miljoner m3. Hänsyn har dä tagits till ransom.m. av kol med - inhemska bränslen neringseffekter Ersättningen framför allt ved uppgår till 400 000 ton. Ersättning beräknas ske i såväl förkrigsskedet som neutralitets /krigsskedet. I det senare skedet sker ersättning enbart med ved.

Sammanfattning ll SOU 1986: 42

Genomförda beräkningar visar på ett lagringsbehov på totalt 10,5 miljoner m3 olja och 1,2 miljoner ton kol, vilket är en minskning med ca 3,5 miljoner m3 olja och oförändrat för kol jämfört med beräkningarna i propositionen om beredskapslagring av olja och kol m.m. (prop. 1984/8553, FöU 6, rskr. 94).

Mot bakgrund av direktiven föreslås:

- att det ökade oljelagringsbehovet för elproduktion i krig om 200 000 m3 fördelas på oljekondenskraftverk och gasturbinanläggningarna med 100 000 m3 vardera,

- att statens lager av råolja och oljeprodukter - förutom lagren av jetbensin, flygbensin och flygfotogen - totalt ca 2,5 miljoner m3 säljs ut,

- att tvângslagren minskas med drygt l miljon m3 i förhållande till förslaget enligt prop. 1984/8553. Minskningen i förhållande till de

verkliga lagren blir dock 0,6 miljon m3, eftersom de tvångslagrings-

skyldiga medgetts sälja ut en del av lagren redan under innevarande period.

Förslagen beräknas medföra en engångsförstärkning av statsbudgeten med ca 1,6 miljarder kronor. Samtidigt minskar statens årliga driftoch underhållskostnader när utförsäljningen genomförts.

Bland övriga förslag kan nämnas att raffinaderierna föreslås få utsina råoljelager för tvångslagringen fr.o.m. den ljuli 1987. nyttja Vinterdispensen för tjock eldningsolja slopas. Stadsgasindustrins vinterdispens föreslås dock behållas. Frågan om beredskapen för spill- V värmekonsumenterna föreslås inordnas i överstyrelsens för civil beredskap utredning av den kommunaltekniska försörjningen. Slutligen föreslås att ett fast lagringsprocenttal används vid beräkningen av tvångslagringsskyldigheten.

SOU 1986: 42

I BAKGRUND M.M.

1 UTREDNINGSUPPDRAGET

1.1 Direktiven

I direktiven (Dir. 1985:48) för kommittén med uppdrag att se över försörjningsberedskapen inom bränsle- och drivmedelsomrâdet, som beslutades vid regeringssammanträde den 31 oktober 1985, anför statsrådet för energifrågor följande:

Jag föreslar, efter samråd med chefen för försvarsdepartementet, att en särskild utredare tillkallas för att klarlägga hur försörjningsberedskapen inför krissituationer skall säkras inom bränsle- och drivmedelsomradet under programperioden 1987/88-1991/92.

BAKGRUND

I propositionen om beredskapslagring av olja och kol m.m. (prop. 1984/8553) föreslog regeringen bl.a. riktlinjer för beredskapslagring av olja, kol och kärnbränsle. Riksdagen hade ingen erinran mot riktlinjerna (FFU l98h/85:6, rskr. 94).

Mot bakgrund av de föreslagna riktlinjerna presenterades i propositionen också en bedömning av storleken av beredskapslagret av olja, den s.k. försörjningsberedskapsreserven för fredskris, och avspärrning krig, för lagringsâren 1985/86 och 1986/87, fördelningen på olika produktslag samt mellan tvângslagring och statlig lagring. På motsvarande sätt presenterades en bedömning av lagringsbehovet av kol i händelse av avspärrning och krig.

l 1982 års försvarsbeslut godkände riksdagen riktlinjer för det ekonomiska försvarets inriktning (prop. 1981/822102 bil. 3, FÖU 18, rskr. 37h). I riktlinjerna framhålls särskilt vikten av att prioritera oundgängliga behov inom vissa försörjningsomrâden, däribland värme, och erforderliga stödfunktioner. Sverige är alltfort till stor del beroende av importerade bränslen för sin energiförsörjning. Avbrott eller störningar i energiimporten kan därför få allvarliga säkerhetspolitiska konsekvenser för landets försörjningsförmaga. Därutöver kan under fredskriser levnadsstandard, sysselsättning och Utrikeshandel pâverkas ogynnsamt.

Även om de importerade bränslenas andel i energiförsörjningen minskar kommer dessa inom en överskådlig framtid att svara för en väsentlig del av var energiförsörjning. En beredskap måste därför finnas inför avbrott och störningar. Till grund för denna beredskap ligger uppbyggnaden av särskilda beredskapslager av bränslen och drivmedel avsedda för olika krissituationer.

Beredskapslagren av olja har byggts upp sedan statsmakterna har beslutat om särskilda lagringsprogram. Lagringsprogrammen har avsett

14 Utredningsuppdraget SOU 1986: 42

relativt även om de till följd av större ändringar i långa tidsperioder förutsättningarna, t.ex. i fråga om energikonsumtion och de kommersiella storlek, har behövt justeras under pågående löptid. Sålagrens lunda reglerar det nuvarande oljelagringsprogrammet, som startade år 1978, de mängder olja som skall hållas i lager t.o.m. lagringsåret 1986/87.

Beredskapslagringsskyldighet för kol trädde i kraft den l juli 1985 och lagringsprogram har fastställts för de båda lagringsåren 1985/86 och 1986/87.

Som framgått av det nu anförda finns lagringsprogram fastställda t.o.m. lagringsåret 1986/87. En översyn av beredskapslagrens storlek för tiden 1987/88-1991/92 bör nu göras. En särskild utredare bör tillkallas för detta ändamål. I samband med översynen bör övervägas olika former att upprätthålla försörjningsberedskapen på bränsle- och drivmedelsområdet i krissituationer. Frågan om beredskapen för naturgasanvändarna övervägs för närvarande inom industridepartementet och bör därför inte ingå i utredarens uppdrag.

Till ledning för utredarens arbete skall gälla följande riktlinjer.

RIKTLINJER FÖR UTREDARENS ARBETE

Vissa gemensamma frågor

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) har i september 1985 till regeringen överlämnat rapporten Svensk Försörjningsberedskap 1987-1992, Perspektivstudie fas B. Rapporten kommer att utgöra ett underlag för 1984 års försvarskommitté (FK 84) i dess arbete med att utarbeta för statsmakternas beslut om det ekonomiska förunderlag svarets utveckling efter budgetåret 1986/87.

ÖEF har i studien härlett och utvecklat s.k. planeringsnormer för det ekonomiska försvaret. Dessa beskriver de krisfall (krisskeden och tidsförhållanden) samt antaganden om krishandel som enligt ÖEF bör ligga till grund för planeringen. De behandlar således antaganden om försörjningskrisers längd och karaktär. Planeringsnormerna har en avgörande betydelse för försörjningsberedskapens inriktning och kostnader. Det är därför angeläget att utredaren nära följer FK Blus överväganden beträffande planeringsnormerna så att enhetlighet uppnås i synen på dessa. Även andra överväganden inom FK 84 kan vara av betydelse för utredarens arbete.

Jag vill i detta sammanhang särskilt fästa uppmärksamheten på frågan om importens storlek i en krissituation.

FK 8h anför i rapporten (SOU 1985:23 s. 66) Svensk säkerhetspolitik inför 90-talet:

Under de senaste åren har energiförsörjningssituationen förbättrats avsevärt till följd av bl.a. omfattande energihushållningsåtgärder. Samtidigt har andelen oljeprodukter i energiförsörjningen minskat från nära 70 °/o år 1979 till ca 50 % år 1984. Vårt beroende av länderna i Mellanöstern har ersatts med ökad import från Nordsjöområdet. Detta kan i vissa lägen förbättra vår situation främst i samband med fredskriser.

SOU 1986: 42 Utredn ingsuppdraget is

Vidare har ÖEF i nyss nämnda rapport presenterat förslag till normer beträffande utrikeshandelns omfattning i kris.

Antaganden om importmöjligheterna är av väsentlig betydelse för försörjningsberedskapen. När dessa antaganden ändras, ändras också grunderna för att beräkna beredskapslagrens storlek och sammansättning. Mot bakgrund av vad jag nu har anfört om betydelsen av att nära följa FK 84:3 överväganden beträffande planeringsnormerna, vad FK 84 anför i sin rapport samt ÖEF:s överväganden i perspektivstudien bör utredaren pröva och föresla normer för importnivåer i olika krissituationer.

Energiförsörjningen präglas av ökande flexibilitet när det gäller omställbarhet till olika inhemska bränslen och till el. Detta hänger bl.a. samman med strävan efter en så kostnadseffektiv verksamhet som möjligt. Möjligheterna till flexibilitet och kostnadseffektivitet bör också prägla utformningen av försörjningsberedskapen.

Flera värmeverk har såväl fastbränslepannor som elpannor vid sidan av gamla oljepannor. I sådana krislägen när kärnkraftverken kan vara i drift, t.ex. vid fredskriser, kan det därför finnas betydande möjligheter att utnyttja el för att ersätta importbränslen. Det finns således i en kris möjligheter att i ökad omfattning använda inhemska energikällor. Planeringen av beredskapslagringsbehovet grundar sig på samhällets nettobehov i kris med beaktande av bl.a. vissa omställningsmöjligheter. Utredaren bör pröva hur omställbarheten till inhemska bränslen och el kan beaktas när lagringsskyldigheten fastställs och klarlägga vilka krav som därvid bör gälla beträffande eldningsanläggningarnas utformning m.m. Även möjligheten att på kort tid få tillgång till dessa energikällor bör härvid beaktas. Särskilt bör beaktas möjligheten att vid fastställande av lagringsskyldigheten i enskilda fall ta hänsyn till särskilda förhållanden, t.ex. regionala förutsättningar, med beaktande av kostnadseffektivitet och med bibehållen försörjningstrygghet för samhället.

Det är principiellt viktigt att den försörjningsberedskap som förbrukare och säljare av lagringsbränsle åläggs så långt möjligt utformas så att den blir likvärdig för konkurrerande bränslen. Utredaren bör beakta denna fråga.

FÖRSÖRJNINGSBEREDSKAPEN FÖR OLJA OCH KOL

Utredaren bör klarlägga hur försörjningen av olja och kol kan tryggas i olika krissituationer genom beredskapsåtgärder. Som utgångspunkt bör härvid gälla att, till den del beredskapen behöver säkras genom lageruppbyggnad, denna skall utgöras av försörjningsberedskapsreserg vilkas storlek bör planeras med utgångspunkt i landets totala beredskapsbehov av olja resp. kol. Lagringsprogrammet bör omfatta perioden l987/8B-l99l/92. Till grund för bedömningen av beredskapsbehovet bör ligga av statens energiverk utarbetade energiprognoser.

Som utgångspunkt för utredarens arbete skall gälla de riktlinjer för beredskapslagring av olja resp. kol som antagits av riksdagen hösten 1984 (prop. 1984/8553, FöU 6, rskr. 94). Härutöver skall utredaren särskilt beakta vad som anförts beträffande planeringsnormerna under avsnittet Vissa gemensamma frågor.

16 sou 1936; 42

Urredningsuppdrager g

Vinterdispensen för tunn eldningsolja upphörde fr.o.m. den l juli 1984 i enlighet med förslag i propositionen om vissa oljefrågor (prop. l983/84:ll0, NU 43, rskr. 391). Utredaren skall utgå från att även vinterdispensen för tjock eldningsolja och råvara för framställning av stadsgas kommer att upphöra fr.o.m. den l juli 1987 samt redogöra för konsekvenserna härav.

Utredaren bör\vidare särskilt pröva omfattningen av oljekondenskraftverkens lagringsskyldighet och därvid överväga om dessas lagringsskyldighet bör avse även andra krissituationer än krig.

Särskild lagringsskyldighet föreligger för gasturbinanläggningar, vissa verk m.fl. Utredaren bör överväga om behov föreligger att revidera

lagringsskyldigheteh för dessa.

Vissa möjligheter finns att i kris övergå från olja och kol till i_n;

hemska energikällorlx T.ex. bör viss del av förbrukningen för fjärr-

värmeändamål kunnakersättas med ved eller med vatten- eller kärnkraftsbaserad el genom ökad användning av elpannor. Även användningen av nya förbränhingsmetoder torde medföra ökade ersättnings-

möjligheter. Utredareri bör närmare klarlägga utrymmet för att i kris

ersätta olja och kol med inhemska energikällor. Utredaren erinras om vad som anförts om omställbarheten till olika inhemska bränslen under avsnittet Vissa gemensamma frågor.

För ett slutligt ställningstagande till behovet av beredskapslager av olja resp. kol krävs vidare en bedömning av de kommersiella lagrens storlek av dessa vid inledningen av en kris. Utredaren bör

bränslpn

redovisa en sådan bedömning.

Utredaren bör slutligep lämna förslag till hur uppbyggnaden av för-

sörjningsberedskapsres rven av olja skall fördelas mellan staten och

lagringsskyldigá.

övriga Utgångspunkten skall härvid vara att minimera de statliga lagrenfmed beaktande av att försörjningstryggheten säkras.

i den s.k. kompletterihgspropositionen (prop. l984/85:l50) anförde föredraganden bl.a. (Om l s. 64-65):

Senast den 31 oktober 1987 avses de totala tvångslagren höjas med motsvarande 450 000 m3 råolja. Vid samma tillfälle slopas regeln om 450 000 m3 råolja enligt 22§ förordningen (1934:1050) om beredskapslagring av olja och kol. Statens råoljelager kan då minskas i

Utredaren skall beakta detta uttalande vid förslag om fördelning av oljelagren mellan staten och de lagringsskyldiga.

ÖVRIGA FRÅGOR

Senast i propositionen om beredskapslagring av olja och kol m.m- (prop. 1984/8563) anförde jag att det kan finnas anledning att återkomma till frågan om en fredskrisreserv av k_ol. Utredaren bör pröva risken för att kolimporten kan komma att drabbas av fredskrisstörningar och, om så bedöms vara fallet, lämna förslag om hur en fredskrisreserv av kol bör byggas upp.

SOU 1986: 42 Utredningsuppdraget 17

Lagringsskyldighet för lagringsbränsle kan åläggas endast när bränslet används för energialstring. I den mån bränslet används för processändamål och spillvärmen därifrån används för energiändamål föreligger ingen lagringsskyldighet. Utredaren bör därför pröva hur försörjningsberedskapen kan tillgodoses för sådana spillvärmekonsumenter.

Beredskapslagringen av kärnbränsle regleras på så sätt att kärnkraftföretagen genom sitt gemensamma bolag Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) i ett avtal med staten har åtagit sig att hålla beredskapslager av kärnbränsle motsvarande en elproduktion om 35 TWh. Tillsammans med det lager som finns inbyggt i själva reaktorn, produkter i arbete samt kommersiella lager har den totala uthålligheten beräknats motsvara 10ä-111 TWh eller 22-23 månader vid full drift av tolv reaktorer. Detta innebär en reserv för längre eller andra typer av störningar än vad gällande planeringsförutsättningar utgår från.

Det är en fördel att ha denna reservkapacitet på kärnbränsleområdet, bl.a. mot bakgrund av kärnkraftens ökade relativa betydelse för elförsörjningen under de närmaste åren. Utredaren bör med utgångspunkt häri studera denna fråga.

Vilka säljare och förbrukare som är skyldiga att lagra olja, kol och naturgas regleras dels i 7 § lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol (ändrad 1985:637), dels i 5 § lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet. T.ex. blir förbrukare av olja lagringsskyldig vid en förbrukning av minst 5 000 m3 olja och säljare vid en försäljning av minst 20 000 m3. Bestämmelserna medför att en tröskeleffekt uppstår vid lagringsskyldighetens inträde eftersom skyldigheten på en gång kommer att omfatta hela den förbrukade resp. sålda kvantiteten. Utredaren bör undersöka möjligheten att eliminera eller minska denna tröskeleffekt.

Vidare har regeringen lämnat direktiv (hemliga) i anslutning till anvisningarna för programplaneringen (februari 1986).

1.2 Utredningsarbetets bedrivande

Kommittén har i sitt arbete sammanfört de frågor som enligt riktlinjerna för utredarens arbete i direktiven skall belysas närmare i tre

block, nämligen planeringsförutsättningar, energisystem och lag-

ringsbehov.

Inom blocket har arbetet inriktats på att, planeringsförutsättningar mot bakgrund av antaganden om försörjningskrisers längd och karaktär, analysera och föreslå ingångsvärden beträffande framför allt im-

port av oljeprodukter samt krisbehoven inom industrin, samfärdseln och bostads- och servicesektorn m.m. Kommitténs överväganden och förslag härom återfinns i avsnitt 6.

18 Utredningsuppdraget SOU 1986: 42

Inom blocket energisxstem har huvudinriktningen varit att, mot bakgrund av energiförsörjningens utveckling, analysera hur den ökande flexibiliteten när det gäller omställbarhet till inhemska bränslen och el inverkar på lagringsbehovet av importbränslen. Kommitténs överväganden och förslag härom återfinns i avsnitt 8. Som särskild bilaga (bil. 2) har fogats den, av en särskild arbetsgrupp inom kommittén, utarbetade rapporten Energiberedskapen - om möjligheterna att ersätta importbränslen med el vid försörjningskriser. Som underlag för sitt arbete har gruppen bl.a. använt en utredning av konsultföretaget Bergman och C0 AB (Be C0). Utredningen är en studie över nuvarande och förväntad olje- resp. kolanvändning under fredstid samt möjligheterna att vid störningar i tillförseln ersätta denna genom åtgärder som ej tar mer än ett halvt år att genomföra.

Som särskild bilaga (bil. l) återfinns också energiverkets prognoser över energikonsumtionens utveckling t.o.m. år 1992.

Kommitténs slutsatser inom blocken planeringsförutsättningar och energisystem har utgjort ingångsvärden för arbetet inom blocket lig; ringsbehov. För att kunna beräkna det totala lagringsbehovet och fördelningen på olika produktslag i försörjningsberedskapsreserverna har beräkningar och överväganden gjorts över de kommersiella lagrens storlek och över behandlingen av raffinaderiernas råoljelager. Vidare har krävts översyner av oljekondensverkens samt vissa statliga myndigheters m.fl. lager.

Beredskapslagringsbehovet tillgodoses inte enbart genom försörjningsberedskapsreserven, utan också genom särskild lagring vid gasturbinanläggningar och anläggningar för framställning av stadsgas. En översyn av denna lagring har gjorts liksom av kärnbränslelagringen.

Kommittén tar också upp frågan om gällande inlagringsregler.

Slutligen har, i enlighet med direktiven, särskilt behandlats vinterdispensen, tröskeleffekten samt frågan om hur beredskapslagren för spillvärmekonsumenterna bör tillgodoses.

SOU 1986: 42

2 ENERGKPOLITISKA UTGÅNGSPLJNKTER. UTVECKLINGEN INOM ENERGIOMRÅDET

2.1 Övergripande energipolitiska utgångspunkter

Riktlinjerna för Sveriges energipolitik har lagts fast genom riksdagens beslut vâren 1985 (prop. l9B4/85:l20, NU 30, rskr. 362). Dessa riktlinjer innebär att samhällets och industrins behov av en billig och säker energiförsörjning skall tryggas genom ett energisystem som i största möjliga utsträckning är grundat på varaktiga, helst förnybara och inhemska energikällor. Effektiv energianvändning och intensifiekrav ställs och rad energihushållning främjas. Stränga pá säkerhet omsorg om miljön vid användning och utveckling av all energiteknik.

Kärnkraften skall utnyttjas under en övergångsperiod. Senast är 2010 skall den sista reaktorn ha tagits ur drift. Kärnkraften skall ersättas i första hand genom en effektivare elanvändning och i andra hand ge-

nom övergång till inhemska bränslen, solvärme, naturgas m.m. I tred-

bli aktuella, dock endast i je hand kan nya elproduktionsanläggningar den utsträckning som behövs för att komplettera de andra alternativen.

Enligt propositionen gäller följande strategi för kärnkraftens avveckling. En plan för fördjupad och utvecklad energihushalfhfng samt för alternativ energiproduktion skall är 1990 läggas fast av regering och riksdag. År 1995 avses regering och riksdag fatta beslut om en omställningsplan som konkret visar hur de olika reaktorerna skall fasas ut och ersättas med ny teknik. Den lagstiftning som skall reglera omställningen skall samtidigt fastställas. omställningen torde komma att inledas vid slutet av 1900-talet och sedan genomföras successivt. Är 2010 skall kärnkraftsavvecklingen och omställningen vara avslutade.

Under resten av 1980-talet är den energipolitiska inriktningen att av energisystemet från olja till förnybara och inhemska omställningen Förutsättningarna för att avveckla kärnkraften energikällor fullföljs. Samtidigt skall kärnkraften utnyttjas fullt ut. steg för steg klarläggs.

20 Energipoliriska SOU 1986: 42 utgångspunkter

Mot bakgrund av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl i Sovjetunionen uppdrog regeringen i början av maj 1986 åt rådet för långsiktiga elanvändnings- och elproduktionsfrågor (energirådet) att skyndsamt på nytt pröva de grundläggande frågorna om kärnkraftens säkerhet m.m. Resultatet av energirådets arbete kan komma att påverka energipolitikens utveckling och innehåll.

2.2 Grundläggande miljöhänsyn

Begränsningen av energisystemets utsläpp av försurande och andra miljöpåverkade ämnen har en framträdande plats i energipolitiken. Mycket kraftiga minskningar av utsläppen av svaveldioxid har kunnat ske genom omläggningar av energisystemet, minskad energiförbrukning och skärpta miljökrav. Mellan åren 1970 och 1984 minskade svaveldioxidutsläppen från ca 925 000 ton/år till ca 265 000 ton/år. Målet är att nå ned till 180 000 ton/år 1995. Kväveoxidutsläppen har under en följd av är legat vid ca 300 000 ton/år. Målet är att dessa utsläpp skall minskas med 30 % till år 1995.

2.3 Utvecklingen för olika energislag

2.3.1 Olja

omställningen av energisystemet mot ett minskat beroende av olja har gått snabbt. Inom industrin och sektorn bostäder, service m.m. har oljeanvändningen halverats sedan år 1973; året för den stora oljekrisen. Inom transportsektorn ligger oljeanvändningen kvar vid samma nivå som år 1973. Av den totala energitillförseln utgör nu oljeprodukter endast ca 50 %, jämfört med ca 70 % år 1973. Den inhemska användningen av oljeprodukter uppgår för närvarande (år 1985) till närmare 18 miljoner m3.

En viktig faktor bakom reduktionen av oljeanvändningen i Sverige är de - förutom de under lång tid mycket höga priserna på olja - oljeersättningsprogram och energihushållningsprogram som fastlades av riksdagen år 1981. Oljeersättningsprogrammet har haft stor betydelse för utvecklingen av inhemska bränslen i Sverige. Våren 1986 avslutades oljeersättningsprogrammet. I stället infördes ett teknikintro-

SOU 1986: 42 Energzpolitiska 21 utgångspunkter

duktionsprogram med målsättning att främja utveckling och introduktion av ny energiteknik som kan underlätta omställningen av energisystemet inför kärnkraftsavvecklingen samt minska de negativa miljöeffekterna.

Den internationella oljemarknaden har under de senaste decennierna utsatts för störningar och plötsliga händelser. Genom Sveriges medlemsskap i IEA (International Energy Agency) ingår Sverige i det internationella oljetilldelningssystem som syftar till att upprätthålla en rättvis fördelning av oljetillförseln mellan medlemsländerna under oljekriser.

2.3.2 Naturgas

Är 1979 angav riksdagen vissa förutsättningar för introduktion av naturgas i Sverige. I juni 1980 godkände riksdagen ett avtal mellan regeringarna i Sverige och Danmark om naturgassamarbete jämte riktlinjer för genomförandet av det s.k. Sydgasprojektet. Genom ett riksdagsbeslut år 1982 infördes i stort sett samma regler för att främja användningen av naturgas som för att främja användningen av fjärrvärme.

Sydgasprojektet avser dels import frân Danmark av upp till 440 miljoner m3 gas per år (motsvarande ca 4,8 TWh/år) under perioden 1985- 2003, dels transitering av gas från Nordsjön via det danska naturgasnätet. Ledningssystecnet är dimensionerat så att en årlig överföring av 2 000 miljoner m3 (ca 19 TWh) är möjlig. Sydgasprojektet invigdes officiellt i juni 1985.

Samtidigt har Swedegas AB - helägt av statens vattenfallsverk kartlagt och analyserat nya marknader för naturgas i Sverige. l första hand gäller detta en utvidgning av Sydgasprojektet mot Halmstad och vidare mot Göteborgsregionen. Förlängningen av huvudledningen norrut har påbörjats.

Ur bl.a. miljösynvinkel och i processsammanhang har naturgasen avsevärda fördelar. Genom den pågående naturgasintroduktionen i Sydsverige erhålls erfarenheter av betydelse inför ett framtida ställ-

22 Energipolitiska utgångspunkter SOU l986: 42

ningstagande till naturgasens långsiktiga roll. Härvid gäller att naturgasanvändningen i Sverige skall ske på kommersiell grund.

2.3.3 Kol

lade i mars 1984 fram förslag till riktlinjer för kolanvänd- Regeringen för tiden fram till år 1990. Förslagen godtogs i sin ningen i Sverige helhet av riksdagen. Som följd av beslutet infördes en energipolitisk enligt den s.k. fastbränslelagen av nytillkommande koleldade prövning Sådana får endast uppföras när det inte är tekniskt och anläggningar. ekonomiskt rimligt att använda inhemska bränslen. Samtidigt infördes för högsta tillåtna svavelutsläpp från nytillkommande kolriktlinjer eldade anläggningar vid prövning enligt miljöskyddslagen.

Användningen av ångkol (kol för energiåndamål) uppgick år 1985 till 2,5 miljoner ton (motsvarande ca 19 TWh); fördelade på värme- och kraftvärmeverk 1,8 miljoner ton, industrin 0,65 miljon ton och handelsträdgårdar 0,05 miljon ton. Samtidigt används här-utöver ca 1,6 miljoner ton metallurgiskt kol inom järn- och stålindustrin.

För år 1986 beräknas användningen av ångkol uppgå till ca 2,7 miljoner ton. Sannolikt kommer förbrukningen år 1990 att uppgå till 3 miljoner ton. Detta innebär en avsevärd revidering av den introduktion som man tidigare räknade med. År 1981 förordade regeringen en kolanvändningsnivå om 4-6 miljoner ton per år mot slutet av 1980talet.

Kolet År 1984 importerades kolet till Sverige från i importeras. första hand Polen (60 %), Sovjetunionen (15 °/o), USA (14 %) och Australien (5 %). importen från olika länder varierar från år till år beroende på situationen i dessa länder och på världsmarknaden.

2.3.1: inhemska bränslen

Under senare år har en rad åtgärder av administrativ och ekonomisk karaktär vidtagits av staten för att öka användningen av inhemska bränslen. Motiven har varit dels en minskning av oljeberoendet, dels

SOU 1986: 42 Energipolitiska utgångspunkter 23

den mera långsiktiga omställningen av energisystemet. Direkt ekonomiskt stöd har lämnats via särskilt investeringsstöd, regionalpolitiska stöd och genom ett särskilt teknikintroduktionsprogram. Den senare stödformen har från den 1 maj 1986 ersatt oljeersättningsprogrammet. För inhemska bränslen utgår inte energiskatt, vilket förbättrar konkurrensläget för dessa jämfört med olja, kol och el.

Som ett resultat av åtgärderna har användningen av torv, träbränslen och avfall stadigt ökat.

Nu beslutade och planerade torveldade anläggningar förväntas komma att kunna producera mellan 2 och 3 TWh värme. Det energipolitiska malet är produktion av 3 TWh värme i torveldade anläggningar mot slutet av l980-talet.

Den totala träbränsleanvändningen utgör inkl. industrins användning av bark och lutar ca 60 TWh/år. Därav utgör bark och lutar ca 30 TWh/år och industrins övriga träbränsleförbrukning ca 15 TWh/âr.

Den totala mängden hushållsavfall uppgår till ca 2,5 miljoner ton/år. Närmare hälften av detta avfall förbränns. Därvid nyttiggörs ca 3 TWh energi. För närvarande svarar avfallsförbränningen för ca 8 % av bränslet för total fjärrvärmeproduktion. Antalet avfallsförbränningsanläggningar ökade snabbt under första hälften av 1980-talet, men utbyggnaden stoppades under år 1985 på grund av osäkerhet beträffande dioxinutsläppen.

2.3.5 Kärnkraft

Kärnkraften skall som tidigare nämnts användas i full utsträckning fram till dess avvecklingen tar sin början. De två sista reaktorerna i det svenska tolv-reaktorsprogrammet, Forsmark 3 och Oskarshamn 3, togs i drift under år 1985. För fem reaktorer har en viss höjning av den nominella effekten tillåtits. Summa nettoeleffekt i de svenska kärnkraftverken är nu 9665 MW. Reaktorn Ringhals 2 har haft problem med ånggeneratorer som skall bytas år 1990. För närvarande drivs denna reaktor med en något reducerad effekt.

24 Energipølitiska utgångspunkter sou 1935; 42

Sammantaget innebär dessa förhållanden att de svenska kärnkraftverken torde ha en produktionsförmâga om drygt 60 TWh per är under den närmaste femârsperioden (ca 63 TWh när de bada senast tillkomna reaktor-erna är helt inkörda och ånggeneratorerna i Ringhals är utbytta).

SOU 1986: 42

3 LAGRINGSBEREDSKAP PÅ ENERGIOMRÅDET T.0.M. LAGRINGSÅRET 1986/87

3.1 inledning

För att trygga energiförsörjningen under kriser och krig har särskilda beredskapsåtgärder i form av lagring vidtagits för försörjningen av olja, kol, naturgas och kärnbränsle. För naturgaskonsumenterna upprätthålls viss beredskap genom lagring av ersättningsbränslen samt el. Andra beredskapsåtgärder är t.ex. projektering av fjärrvärmeverk för omställning till användning av inhemska bränslen samt utvecklingsarbete och prov av gengasaggregat. Generellt eftersträvas att minska beroendet av beredskapslagring. Lagring kommer emellertid att under överskådlig tid vara nödvändig och av betydande omfattning. Det är alltid nödvändigt att beredskapslagra sådana varor för vilka inhemska substitut saknas. Dessutom kan behov av vissa viktiga insats- och råvaror under den inledande perioden av en kris endast tillgodoses genom lagring innan omställning har kunnat ske till användning av inhemska resurser.

Uppbyggnaden av beredskapslagren av olja har skett successivt alltsedan år 1938 till följd av skilda beslut av statsmakterna. Besluten har fr.o.m. år 1958 omfattat avgränsade tidsperioder med fastställda program avseende lagringsvolymer, lagringsskyldighetens fördelning och lagringens finansiering. Särskilda beredskapslager av g har byggts upp fr.o.m. innevarande lagringsâr (1985/39- Dessförinnan hade styrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) ett visst lager av kol för beredskapsändamål. Beredskapslagren av kärnbränsle tillgodoses genom att Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) enligt avtal med ÖEF lagrar anrikat uran och zircalloy. För naturgasanvändarna gäller att storförbrukare och distributörer av naturgas är skyldiga att fr.o.m. den l juli 1986 upprätthålla viss beredskap i form av ersättningsbränslen eller el enligt lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet. Frågan om beredskapen för naturgasanvändarna övervägs för närvarande vidare inom industridepartementet.

I det följande redogörs för uppbyggnaden av lagringsberedskapen på energiområdet vad avser olja, kol och kärnbränsle. Enligt direktiven

26 Lagringsberedskap på energiområdet SOU 1986: 41

ingår inte frågan om beredskapen för naturgasanvändarna i utredarens uppdrag, varför denna inte behandlas närmare i fortsättningen.

3.2 Beredskapen på oljeområdet

3.2.1 Oljelagring före år 1958

Redan är 1938 infördes skyldighet för oljehandeln att hålla lager av vissa oljeprodukter. Skyldigheten reglerades genom förordningen (1938:367) angående handel med vissa mineraloljor och innebar att oljehandeln var tvungen att hålla lager motsvarande en viss procentuell andel av försäljningen under närmast föregående år. Lageruppbyggnaden finansierades av de lagringsskyldiga.

3.2.2 Oljelagringsprograrnmet 1958-1962

Den snabba ökningen av konsumtionen av bränslen och drivmedel under efterkrigstiden medförde behov av förstärkt beredskapslagring. Genom beslut av 1957 års riksdag fastställdes ett program för lagring av mineraloljor under femårsperioden 1958-1962. Lagringsskyldighet inträdde nu också för storförbrukare av olja. och stor- Oljehandelns förbrukarnas lagringsskyldighet reglerades genom förordningen (1957:343) om oljelagring m.m. (i 1977:939 ändrad till lag). Systemet med lagring av viss procentuell andel av föregående års försäljning ersattes med ett system med fasta lagringsmål för skilda oljeslag. Lagringsmålen fastställdes mot bakgrund av dels de mängder som bedömdes komma att erfordras vid krig (krigsreserven), dels vad som kunde behövas med hänsyn till tänkbara störningar i oljetillförseln under fred (försörjningsreserven). Försörjningsreserven avsåg främst att trygga försörjningen under vintrar med svåra isförhållanden.

Genom programmet infördes skyldighet för de lagringspliktiga att i skyddade utrymmen lagra de mängder motorbensin, fotogen och m0torbrännolja som motsvarade krigsreserven för dessa produkter. Staten bidrog med ränte- och amorteringsfria lån som i stort täckte anläggningskostnaderna. Lånen skrevs av på 20 år. De återstående kostnaderna för programmets genomförande förutsattes finansieras prisvägen.

SOU 1986: 42 Lagringsberedskap på energiområdet 27

3.2.3 Oljelagringsprogrammet 1963-1969

för perioden 1963-1969 beslutades av riks- Ett nytt lagringsprogram dagen år 1962. Programmet innebar en ökad uthållighet för krig och avspärrning. Avspärrningsreserven, som ersatte försörjningsreserven, avbrott i tillförseln täcka en starkt beskuren avsåg att vid ett totalt konsumtion under en för alla oljeprodukter i princip lika läng tidsperiod. bidrag till de lagringsskyldiga utgick i form av index- Statliga ränte- och amorteringsfria lån avsedda att motsvara ca S0 reglerade °/u av kostnaderna för programmet. Lånen skrivs av på 20 âr. Äterstående kostnader finansierades genom att en beredskapslagringsavgift togs ut av konsumenterna.

3.2.4 Oljelagringsprogrammet 1970-1977

År 1969 beslutade riksdagen om ett lagringsprogram för perioden 1970-1976. innebar en fortsatt ökning av lagringen av Programmet för avspärrning och krig enligt tidigare principer. Vidoljeprodukter are beslutades om lagringsskyldighet för stadsgasindustrins råvaror samt för gasol. Gasol skulle lagras av dels säljare och importörer, dels staten genom ÖEF. Lagringsskyldigheten för stadsgasindustrin kom att träda i kraft fr.o.m. år 1978. Programmet förlängdes sedermera med ett âr.

bemyndigade också Kungl Maj:t att besluta om ändringar i Riksdagen programmet som kunde komma att föranledes av en begränsad översyn av programmet under perioden genom en s.k. kontrollstation.

Krigsreserven av drivmedel skulle i likhet med tidigare program lagras i skyddade utrymmen, dvs. anläggningar som är försedda med fullfortifikatoriskt Beträffande en del av krigsreserven av gott skydd. eldningsoljor bestämdes dessutom att den skall lagras i anläggningar vilkas lokalisering bestäms av beredskapsmässiga överväganden. Statliga bidrag utgick liksom tidigare i form av ränte- och amorteringsfria lån som skrivs av pâ 20 âr, men nu enbart för merkostnaden för den skyddade och lokaliserade lagringen.

Kontrollstationen hade till uppgift att, förutom att pröva det löpande

pâvenergiomrâdet

28 Lagringsberedskap SOU 1986: 42

programmet, mot bakgrund av OECD:s råds rekommendation den 29 juni 1971 om ett 90 dagars fredskonsumtionslager, beräkna den lagerhållning som behövdes för att Sverige skulle kunna uppfylla den rekommenderade målsättningen i fråga om beredskapslagring av oljor.

Mot bakgrund av kontrollstationens förslag beslutade riksdagen år 1973 (prop. 1973:194, FöU 27, rskr. 366) om en statlig beredskapslagring av 3 miljoner m3 råolja. Finansieringen av denna skulle ske med en särskild beredskapsavgift på oljeprodukter. Lagringen motiverades huvudsakligen av behovet av oljeprodukter för att möta sådana störningar i oljetillförseln som beror på andra händelser än krig inom eller vid Sveriges gränser, s.k. fredskriser. I övrigt blev de för perioden tidigare fastställda lagringsmâlen i huvudsak oförändrade.

För att förbättra uthålligheten mot fredskriser tog riksdagen är 1975 (prop. 1975:30, FöU 15, rskr. 205) ett principbeslut om ytterligare lagring av 3 miljoner m3 råolja.

l och med att ett statligt råoljelager började byggas upp lades grunden till den fortsatta utformningen av beredskapen på oljeomrâdet. Denna kan karakteriseras av att näringslivet har svarat för den helt övervägande delen av produktlagringen och staten genom ÖEF för råoljelagringen.

Under programperioden beslutade riksdagen om viss ytterligare ökning av oljelagringen i statlig regi. Mot bakgrund av erfarenheterna från oljekrisen 1973-1974 beslutade riksdagen sålunda år 1974 att l rn 3 miljon eldningsolja skulle köpas in och lagras i ÖEi-zs regi (prop. 1974:85 bil. 9, FöU l7, rskr. 142). Vidare fattade riksdagen år 1975 principbeslut om lagring av ytterligare 3 miljoner m3 råolja eller oljeprodukter för att förbättra uthålligheten mot fredskriser och uppfylla åtaganden gentemot IEA (prop. 1975:30). Härutöver byggde staten genom ÖEF upp lager av flygdrivmedel för den civila luftfartens behov och gasbensin för den petrokerniska industrin.

3.2.5 Oljelagringsprogrammet 1978-1986

Riksdagen beslutade år 1977 om ett lagringsprogram för perioden

SOU l986: 42 29 Lagringsberedskap på energiområdet

1978-19BQ (prop. 1976/77274 bil. 2, FöU 35, rskr. 311). Programmet innebar nya lagringsmål för krigs-, avspärrnings- och fredskrisfallen. För avspärrningsfallet innebar förslaget en högre ambitionsnivå jämfört med tidigare tillämpade mått på uthålligheten då detta ersattes

med den uthållighet som utnyttjades vid försöken med långsiktsplane-

ring inom det ekonomiska försvaret. Fredskrisreserven föreslogs byggas upp så att Sveriges åtaganden gentemot IEA - reglerat i det s.k. IEP-avtalet - skulle kunna klaras utan att reserverna för avspärrning och krig skulle behöva tas i anspråk. Dessa målsättningar mot-

svarade ett råoljelager om 9,6 miljoner m3, varav en viss del avsågs

ingå i avspärrningsreserven. (Vid utgången av budgetåret 1979/80 hade ca 2 miljoner m3 råolja inlagrats.) Vidare förordades att en s.k. kontrollstation skulle göra en översyn av lagringsprogrammet vid lämplig tidpunkt under perioden. Programmet förlängdes med två år, t.o.m. år 1986, genom riksdagsbeslut våren 1982 (prop. 1981/82:l02 bil. 3, FÖU 18, rskr. 374).

De statliga bidragen för finansieringen av uppbyggnaden av näringslivets tvångslager upphörde helt fr.o.m. år 1978.

Regeringen tillsatte i januari 1980 en utredning (1980 års kontrollstation, OLK 80) med uppgift att se över oljelagringsprogrammet för perioden 1978-1984 samt beredskapslagring av bl.a. kärnbränsle, ångkol, gas m.m. Det underlag som OLK 80 presenterade korn att ligga till grund för regeringens förslag i dels propositionen om riktlinjer för energipolitiken (prop. 1980/8190 bil. 3, NU 60, rskr. 381), dels propositionen om säkerhetspolitiken och totalförsvarets fortsatta utveckling (prop. l9Bl/82:l02 bil. 3).

I prop. l980/8lz90 behandlades bl.a. förslaget till reviderat oljelagringsprogram för både tvångslagren och de statliga lagren av olja. Förändringarna i tvångslagren utgjorde en anpassning till behoven, dvs. till förändringen i energikonsumtionens utveckling. Det totala lagret förblev dock oförändrat. Beträffande de statliga lagren av råolja föreslogs att 6,5 miljoner m3 skulle inlagras totalt mot tidigare 9,6 miljoner m3. I volymen ingick en särskild reserv på 1,5 miljoner m3 för att täcka osäkerheten i förutsättningarna. I propositionen anfördes emellertid att en ytterligare översyn borde göras före ut- .-

30 Lagringsberedskap SOU 1986: 42 på energiområdet

gången av år 1983 med tanke dels på det kommande försvarsbeslutet (våren 1982), dels osäkerheten om bl.a. den framtida energikonsumtionen tillkallade hösten 1982 en och energitillförseln. Regeringen särskild utredare (H 1982:04) med uppdrag att se över det löpande oljelagringsprogrammet (1983 års kontrollstation; i fortsättningen kallad K 83).

I prop. l98l/82:l02 behandlas bl.a. frågan om beredskapen på kol-, kärnbränsle- I propositionen behandlades vidare och gasområdena. vissa sanktionsfrågor. Mot denna bakgrund tillkallade regeringen en särskild utredare (H 1982:03) med uppdrag att utreda vissa fragor rörande beredskapslagring på energiområdet.

hade hitintills finansierats en särskild Den statliga lagringen genom beredskapsavgift på oljeprodukter. Medlen tillfördes en oljelagringsden särskilda befond. På förslag i prop. l98l/82:l02 (bil. 3) sänktes redskapsavgiften med den del som var hänförlig till oljelagringsfonden samtidigt som den allmänna energiskatten höjdes med motsvaranhar därefter finansierats över de belopp. Den statliga lagringen statsbudgeten.

Som tidigare nämnts förlängdes programmet med två år till utgången av år 1986.

3.2.6 Utvecklingen inom oljelagringen lagringsåren 1984/85-1986/87

LAGRINGSÅRET 1984/85

Mot bakgrund av den översyn av lagringsprogrammet för perioden 1978-1986 som genomfördes av K 83, presenterade regeringen i prop. l983/84:1l0 sin bedömning av lagringsbehovet t.o.m. den 30 juni 1987. I propositionen förordades att ett lagringsår skulle ändras till att motsvara ett budgetår i stället för ett kalenderår. I propositionen angavs därför dels total förändring i beredskapslagren för lagringsåren 1984/85-1986/87, dels lagerförändringar för lagringsåret 1984/85. Vidare föreslogs att reserverna för fredskris, avspärrning och krig planeringstekniskt skulle slås samman till en försörjningsberedskapsreserv. I propositionen framhölls emellertid att ianspråktag-

SOU |936I 42 31 Lagringsberedskap på energiområdet

ande av lagren får ske endast när den situation inträder för vilken resp. del av lagret har beräknats.

Till följd av energiförbrukningens utveckling med bl.a. kraftigt minskad oljekonsumtion kunde det totala lagringsmålet för olja för lagringsåret 1984/85 sänkas med 2,5 miljoner m3. De tvångslagringsskyldiga fick tillgodoräkna sig ca 1,2 miljoner m3 härav. Resten tillgodoräknades staten. För de tre lagringsåren 1984/85-1986/87 beräk-

nades lagerneddragningen till totalt 3,6 miljoner m3, varav 1,6 miljo-

ner m3 tillföll de tvångslagringsskyldiga och resten staten.

Beträffande statens råoljelager föreslogs detta sänkas successivt till 2,7 miljoner m3 vid utgången av 1986/87, vilket innebar en sänkning med 1,2 miljoner m3. Beräkningarna grundade sig på en volym om 3,9 miljoner m3 vid utgången av 1963/84, varav 0,6 miljon m3 inte inlagrats vid beräkningstillfället.

Att staten borde tillgodoräkna sig en större del av överskottet motiverades av föredraganden med dels det ansträngda statsfinansiella läget, dels att staten tidigare finansierat väsentliga delar av tvångslagren genom statliga ränte- och amorteringsfria lån.

Ytterligare ett förslag av större betydelse för de tvångslagringsskyldiga var att den period (basperioden) på vilken lagringsskyldighetens storlek grundades förkortades från tre till ett år. För att ingen skulle drabbas negativt härav infördes Övergångsbestämmelser i lagen (1957:343) om oljelagring m.m.

I enlighet med förslag i propositionen har den s.k. vinterdispensen för tunn eldningsolja upphört samt lagringsskyldigheten ändrats på så sätt att oljekondensverk med en effekt av mer än 150 MW skall hålla en fastställd volym i lager. (För vinterdispensen och oljekondensverken redogörs närmare under avsnitt 9.5 resp. 9.1.2). Vidare behandlas dieselbrännolja och eldningsolja l och 2 som en produkt i lagringshänseende. Ändringarna infördes i lagen (1957:343) om oljelagring m.m.

32 Lagringsberedskap pâ energiområdet sou 1986; 42

LAGRINGSÄREN 1985/86 OCH 1986/87

I prop. l983l84zllü, som behandlats ovan, framhölls att det kunde finnas anledning att återkomma med förslag till justeringar i oljelagringsprogrammet i anslutning till behandlingen av förslaget till ny lag om beredskapslagring av utredningen om vissa frågor om beredskapslagring på energiområdet och till K 83:3 slutrapport.

Regeringen presenterade i prop. 1984/8553 (FöU 6, rskr. 94) en ny lag om beredskapslagring av olja och kol, som ersatte lagen (1957:343) om oljelagring m.m. samt förordningen (1957:344) om oljeavgift m.m. De viktigaste ändringarna gällde ordningen för att fastställa beredskapslagren och sanktionssystemet. Beträffande fastställandet av beredskapslagren skedde en återgång till systemet med procentuella lagringsmål, vilket innebär att varje lagringsskyldig under lagringsäret skall lagra en procentuell andel av sin basmängd för den lagringspliktiga varan. Regeringen fastställer den procentuella andelen utifrån en bedömning av det totala beredskapslagringsbehovet. Tillsynsmyndigheten (fr.0.m. den l juli 1986 statens energiverk) fastställer sedan beredskapslagrets storlek för varje lagtas i likhet med tidigare ut en

rirngsskyldig. Vad gäller sanktioner

av den som inte håller fastställt beredskapslager. Förlagringsavgift slaget innebar dels förenklingar i beräkningssättet av avgiftens storlek, dels att avgift inte skall tas ut när tillsynsmyndigheten medger befrielse från lagringsskyldighet eller från vissa andra skyldigheter i samband med lagringen. Vidare föreskrevs att avgiften inte skulle vara avdragsgill vid beskattning enligt kommunalskattelagen (1928:370). Liksom tidigare finns också möjligheten att tillgripa vitesföreläggande.

I propositionen presenterades också en ny bedömning av lagringsbehovet för lagringsåren 1985/86 och 1986/87 mot bakgrund av bl.a. reviderade energiprognoser. Den sammanlagda oljeförbrukningen beräknades härvid till 16,2 m3 år 1987, vilket var l uppgå miljoner miljon m3 mindre än i prop. l983/84:ll0.

Minskningen i oljeförbrukningen medgav en ytterligare sänkning av de totala lagringsmålen än vad som presenterades i prop. l983/84:ll0

SOU l986: 42 33 Lagringsberedskap på energiområdet

från 15,2 till 14,0 miljoner m3 lagringsåret 1986/87. Härutöver ändrades själva inriktningen av lagringen i syfte att få en bättre anpassning till marknadens utveckling. Prognoserna visade, i grova drag, på en kraftig nedgång i konsumtionen av eldningsoljor, medan konsumtionen av bensin och gasol visade smärre förändringar. Då målsättningen är den, att beredskapslagrens sammansättning skall vara sådan, att det råder balans mellan produktbehovet i de olika krissituationerna resp. befintligt produktlager och produktutfallet vid raffinering av råoljan, förordades därför ytterligare utförsäljning av statens råolja till 1,6

miljoner m3 mot att staten i stället lagrade en större andel produk-

ter. Detta beräknades ge, med hänsyn till oljekonsumtionens utveckling, dels en god balans mellan råolja och oljeprodukter i försörjningsberedskapsreserv, dels en ökad försörjningstrygghet i kris. Omstruktureringen beräknades vidare medföra en budgetförstärkning om drygt l miljard kronor.

3.3 Beredskapen på kolområdet

Frågan om skyldigheten för förbrukare att hålla beredskapslager av ångkol för energiproduktion behandlades första gången i prop. l976/77:74. Lagringsskyldighet föreslogs inte, men föredraganden förordade att frågan skulle prövas på nytt av en kontrollstation. Till grund för övervägandena i propositionen låg förslag av 1975 års oljelagringskommitté.

Regeringen anslöt sig i prop. l98l/82:l02 (bil. 3) till principerna i det förslag som presenterades av kontrollstationen (OLK 80)- Förslaget innebar i sina huvuddrag att vissa säljare och förbrukare av ångkol samt importörer av ångkol skulle hålla beredskapslager för avspärrnings- och krigssituationer. Då risken för fredskriser på kolområdet bedömdes som ringa ansågs inget särskilt fredskrislager behöva byggas upp. Lagringsvolymen skulle fastställas till en bestämd procentuell andel av föregående års försäljning.

Regeringen anmälde emellertid i propositionen att en lagstiftning av det här slaget inrymde vissa problem från juridisk-teknisk synpunkt, varför den avsåg att återkomma senare med förslag till sådan lagstiftning.

34 Lagringsberedskap på energiområdet SOU l986: 42

Genom lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol är importörer, säljare och förbrukare av kol fr.0.m. den l juli 1985 tvångslagringsskyldiga. Eftersom samma grundprinciper gäller för olja och kol har en gemensam lag utformats för de båda lagringsbränslena. Enligt riktlinjerna för beredskapslagringen av kol skall denna emellertid endast avse avspärrnings- och krigsfallen. Beträffande kollagringsskyldigheten gäller också särskilt, att denna kan få fullgöras på annat sätt under förutsättning att detta sker på ett för samhället lika betryggande sätt i beredskapshänseende som om lagring hade skett.

Genom propositionen föreskrevs vidare att det kollager som ÖEF hade haft sedan slutet av 1950-talet skulle säljas ut, då försörjningstryggheten skulle komma att fullgöras genom tvångslagringen.

3.4 Beredskapen på kärnbränsleomrädet

I prop. l976/77:74 uttalade föredraganden att han anslöt sig till det principiella förslag som hade lämnats av 1975 års kontrollstation om beredskapslagring av kärnbränsle. Förslaget innebar en beredskapslagring för främst fredskriser motsvarande ett års behov av ersättningsbränsle för varje reaktor som kommersiellt producerar elkraft. Han anmälde emellertid också att han avsåg att återkomma senare till frågan hur ett beredskapslager skulle byggas upp.

Frågan togs ånyo upp i prop. l98l/82:l02 (bil. 3). Till grund för övervägandena låg förslag av OLK 80. Föredraganden konstaterade, i likhet med OLK 80, att den pågående lageruppbyggnaden av kärnbränsle genom Svensk Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF) - numera Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) - var tillräcklig. För att säkerställa lagrens tillgänglighet i kriser borde ett avtal om beredskapslagringen träffas mellan ÖEF och berörda kraftföretag i samråd med SKBF.

I det avtal som upprättats mellan ÖEF och SKBF sägs bl.a. att SKBF förbinder av kärnsig att under avtalstiden hålla ettberedskapslager bränsle till omfattning som möjliggör en kraftproduktion av lägst 35 TWh (§ 1). Avtalet gäller tills vidare (§ 9).

Sot) 1986: 42 35

Lagringsberedskap på energiområdet

Frågan om beredskapslagring av kärnbränsle prövades av K 83 och behandlades i prop. 198h/85:53. l propositionen föreslogs, liksom också K 83, att beredskapslagringen av kärnbränsle skulle behållas oförändrad. Sålunda skall finnas lager av kärnbränsle motsvarande en elproduktion om 35 TWh. Tillsammans med det lager som finns lnbyggt i själva reaktorn, produkter i arbete samt kommersiella lager blir den totala uthâlligheten 104-111 TWh, motsvarande en uthållighel; om ca 22-23 månaders full drift av tolv kärnkraftblock.

SOU 1986: 42 37

4 FÖRSÖRJNINGSPLANER FÖR OLJA OCH KOL

4.1 Inledning

Försörjningsplanerna för olja resp. kol är samlade dokument över hur försörjningsbehovet för energiändamâl under fredskris, avspärrning och krig avses tillgodoses. Ur planerna, som kan askädliggöras genom en behovssida och en tillgângssida för resp. krisfall, kan utläsas vilka beredskapsatgärder som behöver vidtas för att uppna balans mellan behov och tillgångar.

Bakom beräkningarna av krisbehov och tillgångar ligger bedömningar och värderingar av bl.a. samhällsutvecklingen, omfattningen och längden av stridshandlingar i Sverige samt graden av störningar i utrikeshandeln. Information härom hämtas och härleds ur de för det ekonomiska försvaret gemensamma kris- och angreppsfallen. Vidare beaktas i beräkningarna ambitionen i fraga om försörjningsstandard och uthållighet. Sålunda förutsätts konsumtionsnivân pâverkas genom konsumtionsreglerande atgärder, t.ex. ransonering. Konsumtionsnivän pâverkas också genom den minskning och förändring av industriproduktionen som förutsätts inträffa vid avspärrnings- och krigssituationer. (Figur 4.1)

Antaganden om importens storlek påverkar behovsberäkningarna. I det sedan är 1978 löpande oljelagringsprogrammet har importen i genomsnitt antagits utgöra 5 °/o i krigsfallet och 26 % i avspärrningsfallet av normal import.

Slutligen förutsätts vissa kommersiella lager vara gripbara vid inledningen av en kris. Principen vid upprättandet av nu gällande försörjningsplaner är följande.

4.2 Försörjningsplanen för olja

4.2.1 Behovssidan

Till grund för beräkningen av försörjningsbehovet för energiändamal ligger en prognos över den fredstida konsumtionen av oljeprodukter

38 Färsödningsplaner för olja och kol SOU 1986: 42

FIGUR 4.1: PLANERINGSFÖRUTSÄTTNINGÅR

Fredskon- Ransonesumtion ringssystem m m

4 Keneumtions Kris och _ Eris- onsumtlon nlvaer

angreppsfal]

Transporter

Uppvärmning El

Industri Omställning m m olje- Lersättning

Transporter

. l Uppvärmnxng Ved m m

Industri m m

Laqrinqs Import behov

ir Totala nu. , Bef bered- Lagerföränd: ring gångar skapslager

äzmersieåla

Lagrings_ Lagrings_ ger m skyldighet utrymmen

SOU 1986: 42 Färsärjningsplaner för olja och kol 39

inom olika samhällssektorer. Den prognoserade konsumtionen ar 1987 är därvid utgångspunkten för lagringsâret 1986/87.

Kriskonsumtionen erhålls genom att fredskonsumtionen minskas med ledning av förutsättningarna i fraga om kristyp och importantaganden, ransoneringsnivaer, produktionsnivaer och sammansättning, energianvändning m.m. Kriskonsumtionen beräknas för varje krisfall för sig.

Beräkningen av krisbehoven i krigs- och avspärrningsfallen grundas pa en bedömning av vilka behov av varor och tjänster som oundgängligen behöver tillgodoses i en kris. Med ledning härav kan erforderlig ;E duktionsnivâ fastställas för olika industribranscher, jordbruk, fiske, elproduktion etc. Skillnaden i produktionsnivå mellan olika sektorer, och därmed behovet av olja för energiändamâl, kan vara avsevärd. Sá är t.ex. jordbrukets krisproduktion i förhållande till den normala betydligt större än de exportinriktade industribranschernas liksom behovet av bensin blir betydligt lägre än behovet av dieselbrännolja som behövs i större omfattning till följd av bLa. ökat transportbehov inkl. kollektivtrafik.

Det energibehov som svarar mot de lägre produktonsnivâerna beräknas och fördelas pâ olika oljeprodukter. Utöver möjlig Eg förutsätts olika ransoneringsnivâer komma till användning för att tillgodose energibehovet inom olika sektorer. Ransoneringssystemen har tagits fram för att kunna sättas i bruk med kort varsel. Vidare förutsätts de konsumtionsbegränsande åtgärderna förstärkas allteftersom importen minskar.

För fredskrisfallet gäller att krisbehovet skall motsvara 90 dagars normal förbrukning enligt IEP-avtalet.

Ovan har redovisats hur försörjningsbehovet av oljeprodukter för energiändamâl beräknas i försörjningsplanen för de olika krisfallen. För att fastställa lagerbehovet korrigeras det beräknade försörjningsbehovet med avseende på:

- behovet av eldningsolja för tillverkning av ammoniak och kimrök,

40 Färsörjningsplaner för olja och kol SOU 1986: 42

- möjligheten att ersätta eldningsolja med ved och el, - behov av eldningsolja för elproduktion i krig, - ej åtkomliga kvantiteter i cisterner.

yid kan i viss omfattning ersätta olja för uppvärmningsändamål. Genom att skogsindustrins råvarubehov minskar i kris och krig frigörs betydande mängder som kan utnyttjas för oljeersättning. Omställningstiderna och omställningsproblem hos förbränningsanläggningarna begränsar emellertid ersättningsmöjligheterna. I försörjningsplanen för 1986/87 antas 445 000 m3 tunn och 405 000 m3 tjock eldningsolja kunna ersättas med ved i småhus, flerfamiljshus, gruppcentraler o.d. under avspärrning och krig.

Även e_l beräknas i en avspärrningssituation kunna ersätta olja i viss omfattning. Elproduktionskapaciteten genom vattenkraft och kärnkraft är tillräcklig och täcker t.o.m. med viss marginal de reducerade elbehovep i avspärrningsfallet. Denna marginal, som kan utnyttjas för att ersätta eldningsolja, har i försörjningsplanen för 1986/87 beräknats motsvara 780 000 m3 tunn och tjock eldningsolja för dels uppvärmning av fastigheter, dels basproduktion i fjärrvärmenätet.

Ersättningsmöjligheterna med ved och el innebär således att det beräknade lagringsbehovet sjunker i motsvarande grad. Sådana ersättningsåtgärder förbereds inom beredskapsplaneringen.

Vad gäller krigsfallet har i beräkningarna förutsatts att kärnkraftverken är avstängda. l beräkningarna ingår således ingen ersättningspost för den perioden.

Eftersom ingen kärnkraftsbaserad elproduktion antas förekomma under krig uppstår ett behov av elproduktion baserad på olja, varför krigsbehovet av olja ökar i motsvarande grad. Vidare läggs till det beräknade lagringsbehovet olja för tillverkning av ammoniak och kimrök i avspärrning och krig samt oljevolymer som kompenserar för oåtkomliga bottensatser i lagringsutrymmen.

Lagerbehovet för resp. krisfall erhålls genom att kriskonsumtionen för resp. fall justeras med avseende på ersättningsmöjligheter och tilläggsposter.

SOU 1986: 42 Försärjningsplaner för olja och kol 41

h.2.2 Tillgângssidan

För att tillgodose den del av försörjningsbehovet av olja som måste täckas genom beredskapslager har sådana byggts upp dels av staten genom ÖEF, dels hos säljare och förbrukare i form av tvängslager. Som en tillgång räknas också sådana lager av olja som inte är beredskapslager men som förutsätts tillgängliga och gripbara genom att statsmakterna, när en försörjningskris inträder, genom olika kan disponera över lagren. Hit hör kommersiella regleringsåtgärder av olja hos oljehandel och industri samt lager av olja i lager och fastigheter. På tillgångssidan återfinns vidare gårdscisterner beredskapslagren hos vissa statliga verk samt kraftindustrins Dessa samt de kommersiella lagren och lagren i produktlager. gårdscisterner och fastigheter brukar benämnas tillgångssidans ” avdragsposter, eftersom de reducerar storleken på behovet av statliga lager och tvångslager.

Summa lagertillgångar av resp. produktslag enligt ovan skall motsvara det beräknade produktbehovet för kris- och krigsfallen.

Det totala lagerbehovet, som för lagringsåret 1986/87 har beräknats

m3, har i försörjningsplanen för 1986/87 förutsätts

till ca 14 miljoner täckas genom föjande lagertillgângar:

- 700 000 m3 kommersiella lager av tjock eldningsolja hos större förbrukare, - 575 000 m3 tunn eldningsolja i fastigheter, - 100 000 m3 dieselbrännolja i gårdscisterner, - 400 000 m3 eldningsolja hos vissa oljekondenkraftverk, m 3 2,8 miljoner m3 statliga lager, varav 1,6 miljoner råolja, - 9,5 miljoner m3 som tvångslager inkl. lager hos vissa statliga verk.

ställs mot det beräknade för ett visst När tillgångarna lagerbehovet lagringsår erhålls den förändring av beredskapslagren för olika produkter som krävs för att klara försörjningsbehoven för ett aktuellt kris- eller krigsfall med förutsatt standard m.m.

42 Försödningsplaner för olja och kol SOU 1986: 42

4.3 Försörjningsplanen för kol

4.3.1 Behovssidan

l likhet med vad som gäller för olja grundar sig beräkningen av försörjningsbehovet för energiändamål av kol på en prognos över den fredstida konsumtionen. Utifrån fredskonsumtionen görs en beräkning över kriskonsumtionen i avspärrnings- resp. krigsfallet med beaktande av antagen produktionsnivå och sammansättning för olika samhällssektorer och antagna importnivåer. Olika ransoneringssystem förutsätts komma till användning för att tillgodose energibehovet inom olika sektorer.

Något särskilt fredskrislager av kol har inte byggts upp. I prop. l981/82:l02, som låg till grund för riksdagens principbeslut om beredskapslagring av kol, anslöt sig föredraganden till OLK 80:s bedömning att risken för fredskriser på kolområdet kunde förutsättas vara ringa, varför beredskapslagringen borde kunna begränsas till avspärrnings- och krigssituationer. Samma ståndpunkt intog föredraganden även i prop. 1984/8553, som låg till grund för införandet av lagringsskyldighet av kol för säljare och förbrukare fr.o.m. den l juli 1985. Som motivering anförde hon bl.a. att den geografiska fördelningen av koltillgångarna och den svenska importens sannolika länderursprung talar för att risken för fredskriser på kolområdet är ringa i förhållande till vad som gäller för oljan. Hon framhöll emellertid att det kunde finnas anledning att om några år återkomma till frågan om en fredskrisreserv av kol. Kommittén tar upp denna fråga i avsnitt 9.9.

För att fastställa lagerbehovet av kol korrigeras det beräknade försörjningsbehovet med avseende på möjligheten att ersätta kol med ved och el.

Vedbränsle förutsätts kunna ersätta en del av kolförbrukningen för fjärrvärmeproduktion. I försörjningsplanen för 1986/87 antas att 50 000 ton kol kan ersättas på detta sätt.

SOU I986: 42 Försöüningsplanerfär olja och kol 43

El har i avspärrningsfallet beräknats ersätta 100 000 ton kol genom ökad användning av elpannor för fjärrvärmeproduktion.

Beträffande möjligheterna att ersätta kol med annan energi framhöll i prop. 1984/8553 att frågan är av stor vikt och bör föredraganden undersökas närmare inför nästa lagringsprogram av olja och kol. Kommitténs överväganden när det gäller möjligheten att ersätta kol med annan energi behandlas i avsnitt 8.

4.3.2 Tillgângssidan

För att tillgodose den del av försörjningsbehovet av kol som maste täckas genom beredskapslager har, som nyss nämnts, sådana byggts upp fr.o.m. lagringsâretd985/86 i form av tvângslager hos säljare och förbrukare. Pâ tillgangssidan återfinns ocksa de kommersiella lager av kol som bedöms tillgängliga och gripbara när en försörjningskris inträder.

Det totala lagerbehovet, som för lagringsäret 1986/87 har beräknats till ca 1,3 miljoner ton, har i försörjningsplanen för 1986/87 förutsatts tillgodoses genom följande lagertillgängar:

- 100 000 ton kommersiella lager, - 1,2 miljoner ton som tvångslager.

En jämförelse mellan tillgångar och det beräknade lagerbehovet ger den förändring i beredskapslagret som krävs för att tillgodose försörjningsbehovet i händelse av avspärrning och krig med gällande förutsättningar beträffande standard m.m.

SOU 1986: 42

5 REGLERING AV BEREDSKAPSLAGRINGEN GENOM FÖRFATTNINGAR OCH AVTAL

5.1 Inledning

I avsnitt 5.2 görs en kort presentation av regleringen av beredskapslagringen av olja och kol genom lagen (198lu1049) om beredskapslagring av olja och kol. Tillämpningen av lagen regleras genom förordningen (198ä:1050) om beredskapslagring av olja och kol. Någon särskild presentation av denna görs inte. Vissa bestämmelser enligt förordningen tas emellertid upp i anslutning till lagens bestämmelser.

I avsnitt 5.3 redogörs för hur lagringsprocenttalen för ett lagringsar beräknas. Procenttalen faställs årligen i en särskild förordning om beredskapslagring av olja och kol för aktuellt lagringsår.

l avsnitt 5A behandlas slutligen kortfattat avtalet mellan staten/- ÖEF och Svensk Kärnbränslehantering AB om beredskapslagring av kärnbränsle.

Utöver vad kommittén här tar upp finns ett flertal bestämmelser pa - bl.a. avtalet om ett internationellt beredskapslagringsomrâdet energiprogram, dvs. IEP-avtalet - som reglerar fredskrislagringen (prop. 1975:42, NU 29, rskr. 180) och de med anledning härav upprättade författningarna oljekrislagen 0975:197, omtryckt 1978:269, ändrad 1980:227) och oljekrisförordningen (1975:198). Vidare finns äldre bestämmelser som bl.a. reglerar den langivning som tidigare förekom vid uppbyggnaden av oljelagren.

5.2 Lag resp. förordning om beredskapslagring av olja och kol

Lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol, som ersatte 1957 års lag om oljelagring m.m., trädde i kraft den 1 januari 1985. Genom lagen regleras den beredskapslagring i form av tvângslagring av olja och kol som skall ske för att trygga energiförsörjningen under krig och andra allvarliga försörjningskriser. Med andra allvarliga försörjningskriser avses störningar och avbrott i tillförseln pâ grund av avspärrning eller 3.k. fredskris.

46 Reglering av beredskapslagringen SOU 1986: 42

Statliga myndigheter omfattas inte formellt av tvângslagringsbestämmelserna, utan regeringen beslutar om dessas lagringsskyldighet.

I förordningen (198lu105U) om beredskapslagring av olja och kol (ändrad 1985:229) föreskrivs att statlig myndighet som säljer eller förbrukar dieselbrännolja, eldningsolja eller kol skall beredskapslagra som om lagen varit tillämplig. Regeringen kan också genom särskilt beslut älägga statlig myndighet att hålla lager av olja eller kol. Sådana beslut föreligger för försvarets materialverk (FMV), statens järnvägar (SJ) och vägverket (VV).

Statens energiverk (STEV) är fr.o.m. den 1 juli 1986 tillsynsmyndighet över efterlevnaden av i lagen och med stöd av lagen meddelade föreskrifter.

Regeringen får medge att beredskapslager tas i anspråk med hänsyn till rådande förhållanden om, till följd av krig eller annan allvarlig försörjningskris, tillförseln av lagringsbränslen till landet eller viss del av landet avbryts eller försvåras. Beredskapslager vid oljekondensverk kan dessutom tillfälligt fâ tas i anspråk om särskilda skäl föreligger. Vidare får beredskapslager tas i anspråk av konkursförvaltning för att slutföra konkursen.

Lagringsskyldigheten avser kolbränslen (utom kolpulver som malts för vidareförsäljning samt kol-vätskeblandningar), motorbensin (utom flygbensin och jetbensin), fotogen (utom flygfotogen), dieselbrännolja/eldningsolja l och 2, övriga slag av eldningsoljor samt gasol. Undantagna är dels bränslen som utvinns inom landet eller framställs av råvara som har utvunnits inom landet, dels bränslen som säljs för export eller som förbrukas utom landet, dels ock bränslen som förbrukats för drift av fartyg i utrikes trafik eller som införs i landet pâ annat transportmedel för detta transportmedels drift.

Tillsynsmyndigheten fastställer beredskapslagrets storlek för varje

lagringsskyldig för ett år i taget fr.o.m. den 1 juli (lagringsåret).

Storleken grundar sig pa försäljningen eller förbrukningen under närmast föregående kalenderår (basåret). Den lagringsskyldige skall därför före den 1 februari närmast efter basâret inkomma till statens

SOU 1986: 42 Reglering av 47

beredskapslagringen

energiverk med en deklaration över försäljningen eller förbrukningen av lagringsbränslen under basâret, varefter energiverket så snart som möjligt skall meddela beslut om lagrets storlek för kommande lagringsar. (För gasturbinanläggningar, oljekondensverk och anläggningar för framställning av stadsgas gäller särskilda bestämmelser för vilka redogörs nedan). Om uppgiftsskyldighet m.m. stadgas vidare i förordningen.

Skyldiga att halla beredskapslager är samtliga importörer samt vissa säljare och förbrukare av lagringsbränslen. Av säljarna är de som driver oljeraffinaderi inom landet alltid lagringsskyldiga. Övriga säljare är lagringsskyldiga om de under basâret har salt vissa i lagen angivna kvantiteter lagringsbränslen.

Förbrukare är lagringsskyldig om vid en anläggning under basaret har förbrukats vissa i lagen angivna kvantiteter lagringsbränslen. Även naturgas är härvid lagringsgrundande enligt lagen om detta har förbrukats antingen jämte kol eller jämte eldningsolja eller dieselbrånnolja. För säljare eller förbrukare av kolpulver eller kol-vätskeblandningen (förädlade kolbränslen) avser lagringsskyldigheten de varor som behövs för framställning av den produkt som säljs eller förbrukas.

Huvudregeln är att lagringsskyldigheten skall fullgöras med bränslen inom de varuslag som har sålts eller förbrukats. För förädlade kolbränslen gäller som nyss nämts skyldigheten de varor som krävs för framställning av produkten. Vidare skall den lagringsskyldige äga varorna och förvara dessa i anläggningar som han förfogar över och som är tillfredsställande ur beredskaps- och kontrollsynpunkt. Regeringen kan föreskriva om var lagren skall placeras och hur de skall förvaras. I förordningen finns närmare föreskrifter om förvaringen av lagrat bränsle.

Vissa avvikelser från huvudreglerna är möjliga. Sålunda fär tillsynsmyndigheten medge att annat bränsle lagras än det som säljs eller förbrukas. Normalt skall detta ocksa vara ett lagringsbränsle. Beträffande kol gäller emellertid att beredskapsaliggandet far fullgöras pâ annat sätt än genom lagring om detta för samhället är lika be-

48 Reglering av beredskapslagringen SOU 1986: 42

tryggande i beredskapshänseende. Vidare kan den som driver ett oljeraffinaderi få lagra råolja i stället för produkter.

Vid medgivande att få lagra råolja i stället för produkter gäller enligt förordningen som huvudregel att 450 000 m3 skall räknas bort från raffinaderiföretagens totala råoljelager. Denna volym skall fördelas mellan företagen i förhållande till försäljningen under närmast föregående kalenderår. Den fördelade råoljevolymen utgör en gräns vilken i princip inte får underskridas i beredskapslagringssammanhang. Statens energiverk får emellertid fram till den 31 december 1987 medge att hela råoljelagret utnyttjas för beredskapsändamål. Denna möjlighet har utnyttjats.

Energiverket har också möjlighet att befria från ägarskyldigheten genom att medge att den lagringsskyldige uppdrar åt annan lagringsskyldig att ombesörja lagringen för hans räkning (s.k. inlagringstillstånd). Slutligen kan regeringen eller statens energiverk medge befrielse från lagringsskyldigheten i visst fall vid synnerliga skäl. Genom förordningen har prövningen överlämnats till enerigverket. Emellertid skall ärenden av principiell betydelse eller om verket av annat skäl finner att frågan bör avgöras av regeringen, överlämna ärendet med eget yttrande till regeringen.

Regeringen fastställer årligen i särskild förordning - senast förordningen 0986:68) om beredskapslagring av olja och kol under lagringsåret 1986/87 - hur stor andel av basmängderna för varje lagringsbränsle som skall lagras för att tillgodose behovet av beredskapslager. Basmängden utgör härvid för förbrukare mängden förbrukade bränslen under basåret som grundar lagringsskyldighet och för säljare motsvarande, men med avdrag för i stort sett bränslen som sålts till andra lagringsskyldiga. En förteckning över dessa senare skall upprättas av tillsynsmyndigheten inför varje lagringsår och en kopia tillställas samtliga lagringsskyldiga säljare och övriga säljare av lagringsbränslen som begär det.

Gasturbinanläggning för framställning av elektrisk kraft med en installerad effekt av minst 5 megawatt skall hålla sådant bränsle i lager som behövs för att driva anläggningen. Lagringsmängden bestäms

SOU 1986: 42 Reglering av beredskapslagringen 49

med utgångspunkt i installerad effekt, bränsleåtgâng per megawattimme och beräknad årlig driftstid. Oljekondensverk med en installerad effekt av mer än 150 megawatt får åläggas att hålla i lager sådan olja som behövs för att driva verket. Mängden bestäms utifrån landets beredskapsbehov. Genom förordningen föreskrivs en total lagringsvolym om 400 000 m3 fördelad på statens vattenfallsverk

(200 000 m3), Karlshamnsverkets Kraftgrupp AB (160 000 m3) och

Stockholms Energiproduktion AB (40 000 m3). Anläggning för framställning av stadsgas är skyldig att hålla i lager en viss andel av den mängd råvara som har förbrukats eller annan råvara efter tillsynsmyndighetens medgivande. I förordningen föreskrivs dels att lagringen skall utgöra 40 % av råvaran, dels att gasol som distribueras som stadsgas skall anses som råvara.

Samtliga lagringskyldiga av övriga slag av eldningsolja och råvara för framställning av stadsgas får efter medgivande, med undantag för januari manad, underskrida lagringsvolymen med högst 20 % (den s.k. vinterdispensen). Den närmare regleringen återfinns i förordningen.

En lagringsavgift tas ut av den som inte håller fastställt beredskapslager, inlagrar utan tillstånd hos annan eller förvarar lagrade varor i strid mot föreskrifter. Möjlighet finns att i vissa fall förelägga lag-ringsskyldig att vid vite fullgöra sina åligganden. Lagringsavgiftens storlek för olika bränslen finns angiven i förordningen. Lagringsavgift skall betalas in till statens energiverk. Vidare finns i lagen föreskrifter om hur tillsynen av att denna efterlevs skall ske och om ansvarsbestämmelser utöver lagringsavgift och vite. Slutligen stadgar lagen att energiverkets beslut om beredskapslagrets storlek, om lagringsavgift och om vite överklagas hos kammarrätten genom besvär. Övriga beslut enligt lagen och förordningen överklagas hos regeringen genom besvär.

5.3 Förordning om beredskapslagring av olja och kol under lagringsåret 1986/87

Med utgångspunkt i landets behov av beredskapslager av olja och kol bestämmer regeringen för varje slag av lagringsbränsle hur stor andel av basmängderna som skall lagras under lagringsåret. Föreskrifter

50 Reglering av beredskapslagringen SOU 1986: 42

härom lämnas i en förordning varje är och senast i förordningen (l986:68) om beredskapslagring av olja och kol under lagringsâret 1986/87.

Följande andelar av basmängderna för lagringsbränslen skall lagras under lagringsaret 1986/87:

Dieselbrännolja samt eldningsolja

Summan av samtliga tvângslagringsskyldigas andelar för samtliga lagringsbränslen motsvarar det totala tvângslagringsbehovet för lagringsaret 1986/87.

Procenttalen för resp. lagringsbränsle utgör relationen mellan landets totala förbrukning under basåret (här âr 1985) och det totala tvångslagringsbehovet under lagringsåret (här lagringsâret 1986/87). i Beräkningen av beredskapslagringsbehovet grundar sig på de av riksdagen godkända riktlinjerna föx beredskapslagringen av olja och kol som presenterades i prop. 1984/8553. Utifrån dessa upprättas en försörjningsplan för aktuellt lagringsâr. Som utgångspunkt vid beräkningen av behovssidan utnyttjas en av statens energiverk upprättad prognos över energikonsumtionen - i det här fallet för år 1987.

Det totala tvângslagringsbehovet för oljor resp. kol har för lagringsâret 1986/87 bedömts till ca 8,6 miljoner m3 resp. ca 1,6 miljoner ton; vilket för oljor innebär en minskning med drygt 0,3 miljon m3 och för kol en ökning med knappt 0,4 miljon ton jämfört med lagringsâret 1985/86. l prop. 1984/8553 gjorde regeringen bedömningen att tvängslagringsbehovet av olja skulle komma att uppgå till 9,4 miljoner m3 och av kol till 1,2 miljoner ton för samma lagringsâr. Skillnaden mellan regeringens bedömning och det verkliga utallet i oljelagringsbehovet visar att den totala förbrukningen av olja har sjunkit i snabbare takt än vad som förutsågs i den prognos över energikonsumtionen som låg till grund för förslagen i propositionen.

SOU 1986: 42 Reglering av beredskapslagringen 5I

Det minskade lagringsbehovet av olja förklaras huvudsakligen av att nedgången i förbrukningen av tjock eldningsolja har bedömts bli större än som tidigare förutsatts. Prognosen för bensin pekar emellertid pä en ökad förbrukning. Regeringen har emellertid valt att inte låta detta slå igenom i ökad lagring mot bakgrund av försvarskommitténs och förevarande kommittés arbete, som bl.a. innefattar en översyn av planeringsnormerna, men också mot bakgrund av att de bensinlagringsskyldiga redan tidigare alagts en ökad lagringsskyldighet om 305 000 m3 för lagringsâret 1986/87. Praktiska problem föreligger ocksa pa grund av bristen pâ lagringsutrymmen och det pagaende utbytet frän blyad till blyfri bensin. Ökningen av kollagringen förklaras av att energiverkets konsumtionsprognos för kol är högre än tidigare beräknat.

SA Avtalet om beredskapslagring av kârnbränsle

OLK 80 föreslog i sitt betänkande (SOU 1980:41) Kol, uran och gas för kristid att beredskapslagring av kärnbränsle skulle genomföras till en omfattning motsvarande 35 TWh. Förslaget presenterades i prop 1981/82:102 (bil. 3) och riksdagen beslutade i enlighet med förslaget. För att säkerställa att de lager som byggdes upp skulle finnas tillgängliga vid kris borde ett avtal träffas mellan ÖEF och berörda kraftföretag i samråd med Svensk Kärnbränsleförsörjning AB (SKBF).

Genom det avtal om beredskapslagring av kärnbränsle som upprättades mellan ÖEF och SKBF varen 1983 åligger det SKBF - numera Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) - att genomföra beredskapslagring av kärnbränsle. I avtalet, som gäller tills vidare, förbinder sig SKB att halla ett lager som till omfattning möjliggör en kraftproduktion av lägst 35 TWh (§ l). l § 2 regleras hur detta avses uppfyllas.

I avtalet finns föreskrifter om var lagren skall förvaras, när de kan tas i anspråk samt sanktioner om SKB inte uppfyller sina förpliktelser.

För tillsynen av lagringen finns föreskrifter om uppgiftslämnande till samt rätt för tillsynsmyndigheten att göra inventering, besiktning m.m.

SOU 1986: 42 53

11 ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

6 PLANERINGSFÖRUTSÄTTNINGAR

6.1 Avsnittets innehåll och uppläggning

Omfattningen av de åtgärder som vidtas för att trygga försörjningen under kriser och krig bestäms som tidigare nämnts bl.a. av antaganden om krisers och krigs längd och karaktär. Av stor betydelse är också den försörjningsstandard och försörjningsuthallighet som eftersträvas samt de antaganden som därvid gäller i fråga om omfattningen av krishandel och industriproduktion samt av förbrukreglering ningen av olika varor. Dessa grundläggande antaganden och bedömningar benämns planeringsförutsättningar. Inom energiförsörjningen beaktas också särskilt möjligheten att i krislägen ersätta importbränslen med inhemska bränslen och el.

I avsnittet om planeringsförutsättningar först redogörs för antaganden och bedömningar som nu gällande lagringsprogram grundas pâ. I anslutning härtill redogörs också för de bedömningar som 1984 ars försvarskommitté (FK 84) och Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) har gjort av långvariga försörjningskriser och av ekonomiska hot samt vilka krav dessa ställer på vâr krisplanering. Bl.a. har synen pâ olika krisskedens längd och karaktär förändrats. Planeringen bör enligt FK 84 och ÖEF avse fredskris, förkrigsskede, neutralitets-/krigsskede samt ett efterkrisskede. Därefter redovisas regeringens anvisningar för programperioden 1987/88-1991/92 samt mina överväganden och förslag beträffande bl.a. krishandel och försörjningsnivâer.

6.2 Vissa säkerhetspolitiska bedömningar av FK 84

FK 84 redovisar i sitt säkerhetspolitiska betänkande (SOU 1985:23) Svensk säkerhetspolitik inför 90-talet bl.a. bedömningar av risken för att Sverige drabbas av olika slag av försörjningskriser och ekonomiska hot (s. 59). I detta avsnitt redovisas dessa.

54 SOU 1986: 42 Planeringsförutsärtningar

Långvariga försörjningskriser För utformningen av olika försörjningsfunktioner är det väsentligt att ha en föreställning om varaktigheten av de störningar i utrikeshandeln som vi kan drabbas av.

Ett krig i Europa kan komma att föregås av ett förkrigsskede med tilltagande motsättningar mellan stormaktsblocken och alltmera omfattande handelsstörningar. Det är svårt att ange några tidsgränser för dessa, men en varaktighet av något år verkar inte orimlig. Störningarna kan främst komma att gälla strategiska varor, t.ex. olja, legeringsmetaller och elektronikprodukter. Men även andra för vår försörjning viktiga varor kan utsättas för störningar.

Ett akut krigsskede varvid enbart konventionella stridsmedel utnyttjas bedöms med hänsyn till tillgängliga militära resurser och deras förstörelseförmåga komma att pågå kanske några veckor eller månader.

Det är en gängse föreställning utgående från styrkerelationerna att ett krig i Europa efter en kort tid skulle leda till antingen en politisk uppgörelse eller beslut om insats av kärnvapen. Som framgått av tidigare resonemang är dock även ett mer utdraget förlopp tänkbart. Även då kan man föreställa sig att det akuta krigsskedet snart dämpas och övergår i en långdragen utmattningsfas där blocken bl.a. genom begränsade operationer försöker förbättra sina positioner inför eventuella politiska förhandlingar. Om dessa lyckas kan krigshandlingarna snabbt avvecklas och ett återuppbyggnadsskede följa. Efter det akuta krigsskedet bör det åtminstone tidvis bli möjligt med visst handelsutbyte.

Mot denna bakgrund skulle, utgående från föreställningar om konflikter i Europa då Sverige är neutralt, en långvarig försörjningskris kunna karaktiseras av dels en långvarig förkrigssituation med knapphet och andra restriktioner på strategiskt betydelsefulla varor, dels ett akut krigsskede i Europa med ett totalt handelsbortfall i storlekordningen månader, dels ett senare, mera utdraget skede då möjligheterna till utrikeshandeln successivt förbättras.

Ekonomiska hot

I den västliga industrivärlden har det länge ansetts att en fortsatt välståndsutveckling bäst främjas genom utnyttjande av stordriftens fördelar och genom internationell arbetsfördelning. Därför verkar även Sverige starkt för frihandel och undanröjande av olika handelshinder. En konsekvens av detta är att svensk industri utvecklas mot färre och större produktionsenheter och mer specialinriktad produktion som finner avsättning på en stor internationell marknad. Industrin har i växande grad blivit beroende av tillförsel utifrån av råvaror, halvfabrikat, komponenter och reservdelar. Några av våra traditionella basnäringar möter en hårdnande konkurrens från länder med låga löner och lättåtkomliga råvaror. Allt flera varor importeras i färdigt skick från utlandet. Export och import motsvarar vardera ca en tredjedel av bruttonationalprodukten. Omkring hälften av industriproduktionen exporteras.

Den omfattande utrikeshandeln leder dels till att internationella ekonomiska kriser drabbar även oss, dels till att vår ekonomiska handlingsfrihet begränsas.

SOU l986I 42 55

Planeringsfärutsätmingar

Vårt omfattande ekonomiska samarbete med de marknadsekonomiska länderna i väster ger dessa länder tillgång till ekonomiska maktmedel som de redan i fredstid skulle kunna söka använda mot Sverige i syfte att påverka vår handelspolitik, ekonomi och försvarsmaterielanskaffning. Mera samordnade aktioner mot vår Utrikeshandel skulle utgöra ett allvarligt hot mot vår säkerhet. Möjligheterna att framgångsrikt genomföra sådana aktioner är dock i realiteten små. Det är svårt att få till stånd en enhetlig politisk vilja inom en grupp av länder och det är svårt att samordna och kontrollera enskilda företags och myndigheters åtaganden, särskilt när stora ekonomiska intressen är inblandade. Det finns dessutom en respekt för de regler som gäller för den internationella handeln.

Särskilda problem för Sverige har det högteknologiembargo skapat som de västliga industriländerna inom ramen för COCOM på senare år riktat mot Östeuropa. I första hand USA har för närvarande ett betydande teknologiskt försprång framför andra länder inom områdena mikroelektronik och informationsbehandling, vilka har både militära och civila tillämpningar. USA söker upprätthålla sitt försprång framför allt i förhållande till länderna i öst genom att hindra att dessa får tillgång till materiel, komponenter och tekniskt kunnande. För ändamålet har byggts upp ett omfattande reglerings- och kontrollsystem, som alltmer berör även svenska företag som för sin produktion är beroende av import av avancerad teknologi från CO- COM-länderna.

I situationer med mycket starka internationella spänningar kan både motiv och möjligheter för ekonomiska aktioner mot Sverige förstärkas. Då försvinner många av de normala hämningarna mot att utnyttja olika maktmedel. Regelsystemet kanske bryter samman redan av andra skäl och ersätts av bilaterala avtal. Å andra sidan får man räkna med att det svenska folket då är berett att acceptera betydande standardsänkningar och produktionsomställningar i syfte att minska beroendet av omvärlden.

Konflikter mellan i- och u-länder samt mellan och inom u-länder kan få konsekvenser för Sverige på flera olika sätt. Grupper av råvaruproducerande u-länder kan utnyttja inskränkningar i sina leveranser som maktmedel mot i-länderna (råvaruembargon). Krig inom och mellan råvaruproducerande u-länder kan leda till att anläggningar förstörs och att produktionen starkt reduceras. Sabotage eller krigshandlingar kan leda till att fartygstrafiken genom viktiga farleder stoppas. Slutligen kan starka motsättningar mellan i- och u-länder leda till våldsaktioner mot sårbara punkter i i-länderna.

Råvaruembargon förutsätter en betydande koncentration i produktionen, ensidighet i beroendeförhållandena, föga elasticitet i efterfrågan och allvarliga konsekvenser av en bristsituation. Dessa villkor har ansetts uppfyllda för oljan, men även där minskas möjligheterna genom de nya fyndigheterna, bättre energihushållning och de lager som byggts upp inom ramen för IEA, den s.k. oljeklubben.

Störningar i råvaruflödena till följd av krigshandlingar bedöms vara aktuella främst för oljeländerna i Gulf-området och för de på legeringsmetaller rika områdena i södra Afrika. Inom båda områdena råder politiska motsättningar och pågår en militär upprustning.

56 SOU 1986: 42 Planeringsfärutsättningar

Då det gäller råvaruembargon och andra störningar i råvaruflödena från u-länder är det knappast fråga om åtgärder direkt riktade mot Sverige. Däremot får man räkna med att Sverige som ett av många industrialiserade länder drabbas. 6.3 Ni gäuande planeringsförutsättningar samt förslag till förändringar frân försvarskommittén. Regeringens anvisningar för programplaneringen 6.3.1 Fredskris Fredskrisen har av statsmakterna definierats som en situation då normal fredsstandard inte kan upprätthållas i produktion, sysselsättning, export och konsumtion på grund av importbortfall av en eller flera varor utan att det är krig eller krigsfara i för försörjningen viktiga vår nära omvärld. Fredskris bör skiljas från sådana knapphetssituationer, konkurrenssituationer och handelsstrukturomvandlingar som är ständigt återkommande i det internationella handelsutbytet. Den bör också skiljas från en situation där kriser och konflikter föranleder medvetna åtgärder selektivt riktade mot Sverige med syfte att uppnå politiska fördelar gentemot oss.

Är 1975 beslöt riksdagen, närmast med anledning av oljekrisen 1973- 1974, att en s.k. fredskrisreserv av olja skulle byggas upp. Sverige anslöt sig, inom ramen för OECD, till det s.k. IEP-avtalet (prop. 1975:42) som bl.a. innebär att varje land skall ha ett beredskapslager som motsvarar 90 dagars nettoimport. Avtalet innebär också bl.a. att varje land under vissa omständigheter skall kunna bistå och få hjälp från andra avtalsslutande länder i viss utsträckning. Oljekrislagen (1975:197) föreskriver hur Sveriges åtaganden enligt IEP-avtalet skall säkerställas.

Enligt tidigare uttalanden av statsmakterna skall fredskrisreserven vara så stor och så sammansatt att åtaganden enligt IEP-avtalet kan klaras utan att reserverna för avspärrning och krig behöver tas i an- språk för en fredskrissituation. l prop. l983/84:llO framhölls vidare med anledning av att lagren för fredskris, avpärrning resp. krig föreslogs slås samman planeringstekniskt till en beredskapsreserv (försörjningsberedskapsreserven) - att ett ianspråktagande av lagren endast får ske när den situation inträder för vilken resp. del av lagret har beräknats. IEP-avtalet innebär dock - till skillnad från den praxis som Sverige tillämpar - att fredkrislagret får omfatta olika strate-

SOU 1986: 42 Planeringsfärursättningar 57

giska reserver av olja m.m. Även avräkning för inhemska ersättningsmöjligheter m.m får göras.

ÖEF redovisar - fas B, Svensk försörjningsbei sin perspektivstudie 1987/88-1991/92 - en studie rörande behovet av särskilda redskap för att möta fredskriser på kemi- och metallområdena. Enåtgärder beredskapen hos de svenska företagen i ligt ÖEF har den fredsmässiga form av råvarulager minskat. Som ett led i den pågående rationaliseinom näringslivet söker man minska kapitalkostnaderna med ringen minskade lager som följd. En förutsättning för detta är kontinuerliga och täta råvaruleveranser. Denna rationalisering bedrivs även i andra länder. En störning kan ge kraftigt utslag i form av hamstring med temporära prisstegringar och bristsituationer som följd.

av och riskerna för avbrott i tillför- Med hänsyn till konsekvenserna seln, föreslår ÖEF en fredskrislagring för strategiska varor som kontrolleras av endera blocket motsvarande tre månaders normalbehov och för övriga strategiska varor två månader. Med hänsyn till IEP-avtalet tar ÖEF inte ställning till fredskrislagringen på oljeområdet. Här bör dock observeras att olja ingår i gruppen övriga strategiska varor. Således skiljer sig lagringen inom denna grupp då olja lagras för tre månaders normalbehov, medan de övriga varorna i gruppen föreslås lagras för två månaders normalbehov.

FK 84 förordar i sitt förslag beträffande inriktningen av programplaneringen för perioden 1987-1992 (Ds Fö 1986:1) att fredskrislagringen av olja bör fortsätta i enlighet med nu gällande principer.

Regeringen har i februari 1986 utfärdat anvisningar för programplaner m.m. för perioden 1987/88-1991/92. Anvisningarna grundas på vad FK 84 i februari 1986 föreslagit i sin skrivelse (Ds Fö 1981:1) Inriktning av programplaneringen för perioden 1987-1992.

har i sina anvisningar för programplaneringen inte när- Regeringen mare kommenterat fredskrislagringen av olja.

58 Planeringsfärzitsättningar SOU 1986: 42

6.3.2 Kriser och krig

NULÄGE

I planeringen före år 1977 användes ett visst antal månader med totalt importbortfall som mått på uthållighet. Fr.o.m. statsmakternas beslut våren 1977 om oljelagringsprogram för perioden 1978-1984 används, som tidigare redovisats, ett antal styrande kris- och angreppsfall med varierande bortfall i utrikeshandeln. För innevarande planeringsperiod gäller att kris- och angreppsfallen inleds med en konfliktfas, då spänningen i vår omvärld stiger. Denna följs av en aggressionsfas då stridshandlingar utbryter utomlands. I avspärrningsfallet följs dessa av en efterkristid. l krigsfallet inträder en angreppsfas som följs av en efterkrigstid. Efterkristiden och efterkrigstiden varierar mellan ca ett och två år. Endast administrativa åtgärder planeras för dessa.

Avsgärrningsfallet definieras som ett läge då handelsförbindelserna störs på grund av konflikter och krig i vår nära omvärld. Som grund för planeringen på energiområdet tillämpas ett krisfall som omfattar 13 månader. En neutralitetsfas ingår i detta fall.

För närvarande antas importen av olja under avspärrningsfallet uppgå till i genomsnitt 26 °/o av den normala. Den antas sjunka successivt under fyra perioder till 90, 65, 15 och 0 °/o av normalimporten. Under de tre första perioderna antas den i genomsnitt uppgå till 56 %. Under neutralitetsfasen antas importen ha upphört. Exporten av oljeprodukter antas förändras på samma sätt som importen.

Med krigsfallet avses en situation då landet är indraget i krig och krigshandlingar pågår på svenskt territorium. Som grund för planeringen tillämpas ett angreppsfall som omfattar ett antal månader. Importen av olja antas uppgå till 5 °/o av den normala. Exporten antas förändras på samma sätt som importen.

Angreppsfasen i krigsfallet bedöms kunna följa direkt efter avspärrningsfallet. Beredskapsåtgärderna är anpassade till detta.

SOU [9862 42 Planeringsförursättningar 59

FÖRSVARSKOMMITTENS SÄKERHETSPOLITISKA BETÄNKANDE

I sitt säkerhetspolitiska betänkande (SOU 1985:23) framhåller FK 84 att ett krig i Europa kan komma att föregås av ett förkrigsskede med tilltagande motsättningar mellan stormaktsblocken och alltmera omfattande handelsstörningar. Det är svårt att ange några tidsgränser för dessa, men en varaktighet av något år verkar inte orimlig. Störningarna kan främst komma att gälla strategiska varor, t.ex. olja, legeringsmetaller och elektronikprodukter. Enligt FK 84 kan en förkrigssituation således innebära knapphet och andra restriktioner på dessa varor.

Ett akut krigsskede, varvid enbart konventionella stridsmedel utnyttmed hänsyn till tillgängliga militära resurser och deras jas, bedöms förstörelseförmåga komma att pågå kanske nägra veckor eller månader. Utrikeshandeln antas vara helt avbruten. Efter det akuta krigsskedet bör det åtminstone tidvis bli möjligt med visst handelsutbyte.

ÖVERSTYRELSENS FOR EKONOMISKT FÖRSVAR PERSPEKTIVSTUDIE

ÖEF har i sin perspektivstudie, fas B, Svensk försörjningsberedskap 1987/88-1991/92 beskrivit sin tolkning av regeringens hotbildsunderlag och FK 84:s säkerhetspolitiska betänkande i form av ett s.k. kristräd (figur 6.1). Krisskedena kan kombineras på olika sätt beroende på händelseutvecklingen. Skedena beskrivs enligt följande:

A. Stark spänning mellan supermakterna - krigsrisk i Europa och betydande störningar i handeln (det s.k. förkrigsskedet). B l. Akut krigsskede i Europa; Sverige neutralt. B 2. Akut krigsskede i Europa och krig i Sverige. B 3. Fortsatt stark spänning och betydande handelsstörningar i världen. C l. Efterkrigsskede och gradvis normalisering.

Enligt ÖEF måste beredskap för en utveckling enligt A, B l och B 2 från säkerhetspolitiska synpunkter prioriteras högst.

60 Planeringsförursättningar SOU 19861 42

FIGUR 6.1

Bea RT65

i

r

Pri 0 ri

terao

,Whllzår

A = Stark spänning och betydande handelsstörningar B1 = Akut krigsskede i Europa, Sverige neutralt B2 = Akut krigsskede i Europa, i Sverige indraget krigét B3 = Forsatt spänning och betydande handelsscörningar, gradvis normalisering C1 = Efcerkrigsskede, gradvis normalisering

SOU 1986: 42 Planeringsfärutsättningar 61 OEF redovisar sin bedömning av möjligheterna till import under förkrigsskedet (skede A) enligt följande matris: Säker nivå Trolig nivå

Trolig nivå avser en genomsnittsnivå av resp. varugrupp under förkrigsskedet och är den nivå vi bör bereda oss på att kunna ta emot. Säker nivå är en planeringsnivå. Den ligger lägre än den troliga nivån, eftersom man i planeringen för Varuförsörjningen måste ha en säkerhetsmarginal för varuvisa variationer i krisimportnivån. Strate-

giska varor kontrolleras av endera blocket. Övriga strategiska varor

är strategiska för stormakterna, men möjligheten att kontrollera dem är mindre. Varorna är också viktiga för de flesta andra länder. Totalstopp är inte troligt. Exempel på sådana varor är olja och legerings-

metaller. Övriga varor är inte strategiska för stormakterna, men vik-

tiga för Sverige.

Ytterligare en faktor av betydelse för omfattningen av fredstida beredskapsåtgärder är beslut om ransonering och omställning, samt vid vilka tidpunkter sådana beslut kan antas bli fattade. Utgår beredskapsplaneringen från att sådana beslut fattas tidigt kan behovet av lagring reduceras och den fortsatta planeringen inriktas mot att förbereda inhemska omställningsåtgärder.

FÖRSVARSKOMMITTENS FÖRSLAG TILL INRIKTNING AV PROGRAMPLANERINGEN

FK 84 har i sitt förslag till inriktning av programplaneringen för perioden 1987-1992 (Ds Fö 1981:1) i stort anslutit sig till ÖEF:s allmänna karaktäristik av kris- och angreppsfallen. Denna innebär, enligt vad som framgått ovan, en ändring jämfört med nu gällande synsätt. De olika skedena delas nu in i förkrigsskede, neutralitetsskede, krigsskede och efterkrigsskede. Förkrigsskedet beskrivs som ett skede med tilltagande motsättningar mellan stormaktsblocken och alltmer omfattande handelsstörningar innan krig i Sverige eller i vår nära omvärld har brutit ut. Neutralitetsskedet omfattar en situation då

62 Planeringsfärutsättningar sou 1936; 42

råder i vår nära omvärld, men då vi själva inte är berörda av krig krigshandlingar. Under krigsskedet är Sverige indraget i krig och all Utrikeshandel förutsätts vara avbruten. Under efterkrigsskedet antas att utrikeshandeln successivt ökar.

FK 84 framhåller att antaganden om utrikeshandeln under i första hand förkrigsskedet är av stor vikt. ÖEF (ÖCB) bör, enligt FK 84 , i sin programplanering i fråga om krisimporten av varor som är oundgängligen nödvändiga för vår försörjning i sin planering ha möjlighet att välja antaganden som inryms i intervallet mellan säker nivå och trolig nivå enligt ÖEF:s perspektivstudie. Härutöver bör konsekvenserna av en importnivå som motsvarar importnivån enligt den troliga nivån analyseras. Enligt FK 84 bör energiprogrammet inte vara gränssättande för övriga program.

REGERINGENS ANVISNINGAR FÖR PROGRAMPLANERINGEN

Enligt anvisningarna skall programplaneringen utgå från de planesom FK 84 föreslagit ovan. Planeringen av förringsförutsättningar sörjningsberedskap och uthållighet inom olika delar av totalförsvaret skall utgå från gemensamma planeringsantaganden om varaktigheten och karaktären av kriser och krig. De olika skedenas utsträckning i tiden är hemliga. De avviker dock från förslaget från ÖEF. Förkrigsski antas i planeringen få en utsträckning av ca ett år. Utrikeshandeln antas gradvis nedgå under perioden. Under detta skede förutsätts att selektiva civila och militära beredskapshöjningar genomförs inom fredsorganisationens ram.

Förkrigsskedet förutsätts följas antingen av ett neutralitetsskede eller ett krigsskede. Alternativt avvecklas krisen innan krig bryter ut.

Under neutralitetsskedet kan beredskapshöjningar, bl.a. partiell mobilisering, förutsättas råda under åtminstone en del av tiden. Utrikeshandeln antas i stort sett ha upphört. avser situationer då Krigsskedet Sverige är i krig, varvid utrikeshandeln i stort sett upphört.

Vad gäller ekonomiska planeringsförutsättningar skall programplanesom helhet nivå som motsvarar budringen utgå från en ekonomisk

SOU 1986: 42 Planeringsförutsätmingar 63

getförslaget i 1986 års budgetproposition. Därutöver skall ökningsoch minskningsförslag redovisas. Utgifter för investeringar i oljelagring tas dock inte in i denna ekonomiska ram. Regeringen ansluter sig till försvarskommitténs resonemang beträffande krishandeln.

6.14 överväganden och förslag

6.4.1 Inledning

Vid en bedömning av behovet av beredskapslager har som tidigare nämnts antaganden om krisfallens längd, krishandelns omfattning samt den genomsnittliga försörjningsnivån stor betydelse. Med genomsnittlig försörjningsnivå avses den kristida totala förbrukningen i procent av den totala normala förbrukningen. Försörjningsnivån bestäms därmed av den förbrukning efter ransonering som tillåts för olika förbrukare. Som senare kommer att redovisas betyder t.ex. ett antagande om en förändrad import av olja med 10 % i genomsnitt under ett år ett förändrat lagerbehov med 1,6 miljoner m3. En förändring av den genomsnittliga försörjningsnivån med 10 procentenheter kräver på samma sätt en förändrad lagerhållning med minst 1,6 miljoner m3.

Bedömningen av försörjningsnivån kan dock inte frikopplas från bedömningar av t.ex. krishandelns omfattning. Om man t.ex. importerar 75 % av oljebehovet, torde det vara mycket svårt att under en längre period sänka samhällets genomsnittliga försörjningsnivå under motsvarande importnivå, d.v.s. genomföra hårdare ransoneringar än vad enbart importbortfallet motiverar. Således är det rimligt att anta att en hög importnivå medför en hög försörjningsnivå och en låg importnivå en lägre försörjningsnivå. Vidare är det en rimlig bedömning att förkrigsskedet innebär en allvarligare kris än en fredskris osv. Vid olika tillfällen kan olika faktorer begränsa handlingsutrymmet. Som exempel kan nämnas att även om världsproduktionen av olja är hög under ett visst skede, kan säkerhetspolitiska bedömningar av t.ex. distributionsmöjligheter eller enskilda producenters agerande leda till låga eller höga importantaganden under en kris.

64 sou l986: 42 Planeringsförutsättningar För att beskriva dessa förhållanden redovisas först uthålligheten i våra lager vid olika antaganden om import och konsumtion. Redovis-

ningen skall ses som ett räkneexempel. Vidare diskuteras vad olika

avvikelser från detta exempel betyder för uthållighet, försörjningsnivån m.m. Efter detta avsnitt följer sedan genomgångar av planeringsförutsättningarna vad avser försörjningsnivån, krishandeln samt tidpunkter för ransonering och omställning. Enligt direktiven till utredningen skall jag nära följa FK 84:5 överväganden beträffande planeringsnormerna, så att enhetlighet uppnås i synen på dessa. Särskilt gäller detta importens storlek i en krissituation. Försvarskommittén har i skrivelse till regeringen den 7 februari 1986 lämnat förslag i dessa frågor. Regeringen har därefter i anvisningarna för programplaneringen tagit ställning till dessa. Samråd skall också ske med ÖEF.

Först redovisas ett förslag där antaganden om olika planeringsförutsättningar är gemensamma. Härutöver redovisas ett alternativ med högre importantagande i enlighet med regeringens direktiv.

6.4.2 Krisperiodemas längd

DE ENSKILDA KRISFALLEN

Nu gällande förutsättningar och förutsättningarna enligt regeringens programplaneanvisningar för krisperiodernas längd kan beskrivas enligt tabell 6.0, som redovisas i den hemliga bilagan.

En följd för oljelagringsprogrammet av de gemensamma planeringsantagandena för totalförsvaret blir att den sammanlagda tiden för de olika skedena förlängs något jämfört med nu gällande antaganden.

Uthållighetens beroende av konsumtionsnivå och importnivå belyses i följande hygotetiska räkneexempel, varvid 90 dagars normalkonsumtion förutsätts finnas i lager vid krisens början:

SOU |986: 42 Planeringsfärutsättningar 65

Importnivå, % av normal import 90 80 70 Konsumtionsnivå, % av normal förbrukning 95 90 85 Uthållighet, månader 60 30 20

Planeringen för en fredskris pâ oljeområdet bygger inte på några antaganden om krislängd och importnivåer, utan fredskrislagret skall som nämnts motsvara 90 dagars nettoimport. Därmed är dock inte sagt att krisen förutsätts vara 90 dagar, att importnivån är 0 % eller att förbrukningen skall tillåtas vara normal. l [EP-avtalet t.ex. utgår man från att oljeförbrukningen, beroende på importbortfallets omfattning, minskas med åtminstone 7-l0 % genom olika former av reglering.

(OLK 80) gjorde år 1980 bedömningen att ett bortfall av oljetillförseln till OECD-länderna i storleksordningen 30 % var möjligt, men endast vid en större politisk katastrof. Eftersom länderna som grupp själva producerar olja förutsatte en tillförselstörning pa 30 % ett importbortfall på 50 %. En störning pâ 20 % (importbortfall 34 %) bedömdes inte vara särskilt trolig, men likväl kunna inträffa. En störning pa 10 °/o (importbortfall 18 %) bedömdes lätt kunna inträffa.

EN SAMMANHÄNGANDE KRIS

Senast i prop. l983/84:ll0 uttalade fördraganden att resp. del av försörjningsberedskapsreserven får tas i anspråk endast för den krissituation som den är beräknad för. Den sammanlagda reserven är betydande och räcker för en mycket lång sammanhängande kris. I det följande redovisas ett krisfall som leder till att alla våra lager förbrukas. Fallet skall ses som ett räkneexemgel där olika antaganden varieras.

Fredskrisen följer ett scenario som innebär att 45 % av importen från OPEC till lEA-länderna upphör, vilket för närvarande motsvarar 15 °/o minskning av IEA-ländernas oljetillförsel. IEP-avtalet utgår från att oljeförbrukningen minskas med åtminstone 7-10 °/n genom olika former av reglering och/eller konsumtionsminskningar på grund av prishöjningar. För en kris av denna omfattning räcker lagren minst 30 månader. Sannolikheten för att oljeproduktionen under en fredskris

66 Planeringsförursättningar SOU 1986: 42

skall upphöra så lång tid måste anses vara liten, bl.a. med tanke på berörda producentländers ekonomiska läge. Här kan nämnas att oljekrisen âr 1979 innebar ett bortfall i tillförseln av mindre än 7 % för lEA-länderna. Effekten av bortfallet blev prishöjningar som i sin tur ledde till ökad produktion i andra delar av världen.

Förkrigsskedet förutsätts pågå i ca l år. En tillfredsställande försörjning upprätthälls genom i anspråktagande av olika typer av lager och import samt ransoneringsåtgärder och slutligen genom ersättning av olja med inhemska alternativ.

Neutralitets-/krigsskedet antas ha en utsträckning i tiden i enlighet med regeringens anvisningar. Oljebehovet tillfredsställs helt genom ianspråktagande av lager. Ransonerings- och omställningsåtgärder har sannolikt redan vidtagits i förkrigsskedet.

För att förbruka alla reserver krävs, med gjorda antaganden, en sammanlagd krislängd om ca fyra år. Man kan naturligtvis anta en värre utveckling för fredskrisen. Ett mindre realistiskt alternativ kan vara att under en fredskris räkna med att inga ransoneringsåtgärder sätts in, att konsumtionsnivån inte påverkas av prishöjningar, att oljekrisen i övrigt inte påverkar världsekonomin samt att inga oljeersättande åtgärder kommer till stånd. I så fall förbrukas 100 % av normal konsumtion, medan tillförseln är 85 % (importbortfallet 45 U/u). Innebörden av detta är att fredskrisreserven förbrukas utan att IEP-avtalets villkor uppfylls. Fredskrislagret räcker då i 20 månader. Om tillförseln skulle minska med 25 % och konsumtionen med 10 % blir uthålligheten också 20 månader.

I ett förkrigsskede som inte föregås av nagon fredskris kan regeringen medge att fredskrislagret tillgrips. Uthålligheten under förkrigsskedet blir då åtskilligt högre. Vid ett importantagande om 40 % och en genomsnittlig förbrukning om 65 °/o av den normala förlängs uthålligheten med tolv månader.

Hittills har, som tidigare nämnts, lagringsbehovet för olika kris- och krigsskeden beräknats var för sig. Det totala lagringsbehovet påverkas emellertid om alla kriser följer på varandra i en följd. Ersättning

SOU 1986: 42 Planeringsförutsäitningar 67

med el och ved bör då vara vidtagna redan i inledningen av ett förkrigsskede.

6.4.3 Förbrukning

INLEDNING

Förbrukningen bestäms av de antaganden som görs beträffande industriproduktionens storlek och sammansättning, utnyttjandet av transportsystem, hushållens uppvärmningsstandard m.m. Den anger således kapacitetsutnyttjandet i kris i förhållande till ett normalläge.

Enligt 1982 års försvarsbeslut skall verksamheten inom det ekonomiska försvaret, genom komplettering av det fredstida samhällets resurser och förberedelser för dess omställning, skapa en sådan försörjningsberedskap att individens överlevnad och samhällets funktion kan tryggas om vi helt eller delvis blir hänvisade till egna försörjningsresurser. Detta innebär att näringslivets egen förmåga i största möjliga utsträckning utnyttjas för att lösa förekommande uppgifter under kriser och krig.

En utgångspunkt för planeringen skall härvid vara att samhällets minimibehov skall kunna tillgodoses med hög säkerhet. Det innebär att försörjningsförmågan i första hand skall säkerställas för livsmedel, beklädnad, värme, hälso- och sjukvård samt härför erforderliga stödfunktioner i form av insatsvaror, arbetskraft, energi och transporter.

MODELL FÖR ANALYS AV FÖRBRUKNINGSNIVÅER

Till grund för försvarsmaktens behov av bränslen och drivmedel ligger detaljerade beräkningar i den militära planläggningen som är underbyggda av studier, övningar och spel. Motsvarande beräkningar över befolkningens behov av energi för uppvärmning, transporter m.m. har inte samma detaljeringsgrad. Vid försvarets forskningsanstalt (FOA) bedrivs sedan någon tid forskning inom området. Hittills publicerade resultat tyder på att den rent fysiska överlevnaden kan klaras vid låga försörjningsnivåer. Samtidigt varnar dock FOA för att låga försörjningsnivåer kan allvarligt minska allmänhetens tilltro till sam-

68 Planeringsfärutsätrningar SOU 1986: 42

hällets förmåga att klara krisen. Detta kan i sin tur leda till en minskad försvarsvilja. Särskilt uttalad blir risken om befolkningen uppfattar krisen som mindre allvarlig samtidigt som de uppfattar genomförda ransoneringsåtgärder som omotiverat kraftiga. Planeringen mot olika försörjningskriser bör därför syfta till en högre standard än vad som krävs för att enbart klara överlevnaden. Det är också ansvariga myndigheters ambition.

Valet av den standard som skall tillgodoses under olika kriser är en ambitionsfråga med såväl säkerhetspolitiska som samhällsekonomiska aspekter. Det säkerhetspolitiska kravet kan, som nämnts, uppfyllas redan vid låga nivåer. Det är dock motiverat med en viss marginal med hänsyn till bl.a. vad FOA anför om allmänhetens tilltro till samhällets möjligheter att klara långa kriser och därmed försvarsviljan. samhällsekonomiskt handlar det om att väga beredskapskostnaderna mot de kostnader och den nyttoförlust som kan uppstå under och efter en eventuell kris. Det är också en samhällsekonomisk avvägningsfråga hur konsekvenserna av en framtida eventuell kris finansiellt skall drabba befolkningen.

Beredskapslagringen medför en årlig drift- och kagitalkostnad som faller ut oavsett om lagren utnyttjas eller ej. Kostnaderna för oljelagringen stiger linjärt med den antagna krisförbrukningen upp till en omslagspunkt där möjligheterna till ersättning av olja med el och ved avtar. Efter denna punkt, som till stor del bestäms av industriproduktionen, tillkommer ett ytterligare lagringsbehov. Tillgången på skogsråvaror och överskottsel avtar med en ökad industriproduktion. Ersättningen med inhemska alternativ faller därför bort och kostnaderna för beredskapslagren stiger i ökande takt.

Samhällets om- och återställningskostnader under och efter en kris är beroende dels av den genomsnittliga standarden (försörjningsnivåer), dels av i hur stor utsträckning försörjningen tillgodoses genom ersättning med inhemska alternativ till olja. Vid en hög standard är omställningskostnaden för att kompensera importbortfallet med inhemska alternativ hög. Vid en låg standard är det däremot återställningskostnaden efter krisen som är hög. Det är önskvärt att i rimlig utsträckning hålla t.ex. produktionsapparaten och transportsystemen

SOU 1986: 42 Planeringsförutsättningar 69

igång, om även på en mycket låg nivå; annars blir reinvesteringskostnaderna efter krisen höga.

Marginalnyttan av olika försörjningsnivåer är högst vid den punkt där befolkningens överlevnad garanteras. Den sjunker sedan successivt mot noll när försörjningsnivån närmar sig 100 % av normal fredsförbrukning.

Den samhällsekonomiskt försvarbara försörjningsnivån kan antas överskrida den från säkerhetspolitisk synpunkt acceptabla nivån. Den försörjningsnivå som kan tillgodoses bestäms av de sammanlagda tillgångarna bestående av beredskapslager, import samt ersättning med inhemska alternativ. Ersättningsmöjligheterna med inhemska alternativ är i stort konstanta vid kortare kriser. Om krisen pågår mycket lång tid ökar omställningsmöjligheterna. Beslut fattas då om gengasdrift för bilar osv.

FÖRSLAG TILL FÖRBRUKNINGSNIVÅER

l den beräkningsmodell - den s.k. BOD-modellen - som hittills använts för att beräkna behovet av beredskapslager ingår som parametrar, förutom antaganden om krislängder, även ransoneringsnivåer för olika behovskategorier och antaganden om importen.

För varje behovskategori finns en genomsnittlig konsumtionsnivå av bränsle resp. drivmedel. Dessa genomsnittliga konsumtionsnivåer grundas på ett skedesindelat krisscenario för avspärrnings- resp. krigsfallet. För flertalet behovskategorier - framför allt de för oljelagringen dimensionerade kategorierna (industriproduktion, transporter och uppvärmning) - minskar förbrukningen successivt allt eftersom krisen fortsätter. Även importen sjunker successivt för att helt upphöra i samband med att krisen antas gå över i ett neutralitets-lkrigsskede.

FOA och ÖEF har utarbetat förslag till en ny planeringssyn för det ekonomiska försvaret. Synsättet syftar till en flexibel krishantering. Till grund för hela det ekonomiska försvaret ligger relativt enkla och grova antaganden om hur vår försörjning påverkas under förkrigsske-

70 Planeringsförursättningar sou 1986; 42

det resp. krigs-/neutralitetsskedet. Avgörande är härvid de antaganden som görs avseende utrikeshandelns omfattning. Kring varje försörjningsviktig funktion - bränslen och drivmedel är en delfunktion i funktionen energi - skall det finnas ett skyddsnät. Skyddsnätet innebär att beredskapen skall vara sadan att även om importen gar ned till mycket låga nivåer skall grundläggande försörjning inte äventyras. skall det finnas beredskap att för varje område ta Samtidigt emot en ökad import om möjlighet till import finns.

Konsumtionsnivaerna inom energifunktionen är i stor utsträckning beroende av den planering som sker inom andra funktioner då tillgången på energi förutsätts inte vara gränssättande för dessa.

Den genomsnittliga planerade krisförbrukningsnivan har successivt höjts under senare år.

Den fredstida oljeanvändningen inom industrisektorn och sektorn bostäder, service m.m. har minskat. Industrins andel av den totala konsumtionen har under perioden 1975-1985 minskat från 25 till 20 %, vilket ger en sänkning av samhällets genomsnittliga försörjningsniva under kriser med 3 %.

Transportsektorns andel av den fredstida oljeanvändningen har däremot ökat. Transportsektorns andel av oljeförbrukningen var år 1975 ca 20 % och år 1982 ca 40 °/o. År 1992 beräknas den uppgå till ca 50 %. Under perioden .L975 -1982 har konsumtionsnivån för bensin höjts från i genomsnitt ca 35 till 48 % under avspärrningsfallet. Bl.a. härigenom har samhällets genomsnittliga försörjningsnivâ under kriser höjts med ca 12 %. l tabell 6.1 redovisas den hittills planerade standarden under avspärrning och krig sarnt mina förslag.

Tabell 6.1 Konsumtionsstandarden inom transportsektorn under förkrigsskedet(% av normal förbrukning) 1981 Förslag från ELSQ transgortrådet Bensin Avspärrning/förkrigsskede 41 52 45 Neut alitet/krig 25 38 38 Diesel Avspärrning/förkrigsskede 85 79 79 65 65 65 Neutralitet/krig

sou 1986: 42 Planeringsfärutsätrningar 71

Transportsektorns andel av den totala fredskonsumtionen har ökat dels genom att förbrukningen av diesel men framför allt av bensin ökat, dels genom att övriga sektorers förbrukning minskat.

Enligt prognoserna från statens energiverk väntas bensinförbrukningen öka ytterligare. Förbrukningen av bensin fördelades enligt transportrådet år 1978 (uppdaterad år 1984) på följande sätt:

Godstransporter 7 % Resor till arbetet eller i tjänsten 32 % Övrig personbilstrafik m.m. 57 °/u Övrig förbrukning (maskiner och redskap m.m.) 4 %

Transportrådet anger i en promemoria som skäl för en högre bensinförbrukning i kris än tidigare, att det torde vara svårt att få befolkningen att acceptera hårdare ransonering under ett förkrigsskede. Detta kan i och för sig vara riktigt om förkrigsskedet inte innebär alltför stora avbräck i ekonomin. Men om oljeimporten sjunker till en nivå på eller under 50 % av den normala innebär det en stor omställning av vårt levnadsmönster. En låg nivå är också ett tecken på en mycket allvarlig kris i vår omvärld. Konsumtionsstandarden bör därför anpassas till importförutsättningarna. Kan däremot importantagandet bör också en högre konsumtionsstandard tillämpas. I höjas annat fall blir antagandena inte trovärdiga.

Det finns skäl att tro att den prognoserade ökningen av bensinförbrukningen de närmaste åren till stor del kan återfinnas under övrig personbilstrafik rn m. Vid en ransonering bör en stor del av förbrukningsökningen i denna kategori kunna tas bort. Vidare sänks som en följd av den allmänna nedgången i ekonomin under ett förkrigsskede även förbrukningen för den yrkesmässiga trafiken samt för resor till och från arbetet. Likväl kan en höjning av försörjningsnivån under förkrigsskedet från 41 till 45 % övervägas som följd av att förkrigsskedet förutsätter en något högre aktivitet i ekonomin än avspärrningsfallet. Denna högre aktivitet bör då kopplas till att oljeimporten är lägst 40 % och att krishandeln i övrigt ligger på en relativt hög nivå. Enligt min bedömning innebär förslaget en god säkerhetsmarginal.

72 Planeringsförursättningar SOU 1986: 42

Under förkrigsskedet har industriproduktionens oljebehov bedömts uppgå till 65 °/o av normalbehovet, medan behovet under neutralitet/krig har bedömts uppgå till 45 %. Den högre nivân är anpassad till, förutom nödvändig inhemsk tillverkning, den troliga utrikeshandeln under förkrigsskedet.

Bedömningen av behovet för den tredje stora behovsgruppen - uppvärmning - grundas pâ socialstyrelsens rekommendationer för uppvärmning av bostadsutrymmen. Av hälsoskäl bör den inte understiga 18° dagtid och 16° nattetid. Tillsammans med ett antagande om ett bortfall av tappvarmvatten med en tredjedel har konsumtionsstandarden satts till 75 °/o av normalförbrukningen under förkrigsskedet. Det kan övervägas att sänka den posten till 60-65 °/o. sänkningen kan m0tiveras av att konsumtionsstandarden 75 % innebär att samtliga i fred uppvärmda ytor även värms upp under krisförhallanden. Under en svär kris fâr det anses godtagbart ur överlevnadssynpunkt om t.ex. villaägare och lägenhetsinnehavare stänger av ett eller flera rum samt att vissa i fred uppvärmda lager och förrâdsutrymmen stängs av från uppvärmning. En försiktig bedömning görs dock och konsumtionsstandarden sätts till 75 %.

Efter samråd med ÖCB har försörjningen för de olika behovskategorierna beräknats enligt tabell 6.2.

Tabell 6.2 Genomsnittlig konsumtionsstandard under kriser (36 av normal konsumtion) - Industrin (65 % under och 45 °/: under neutraliförkrigsskedet tets-/krigsskedeü - Dieseldrivna (79 % under förkrigsskedet och landsvägstransporter 65 % under neutraliets-/krigsskedet) - Bensindrivna och 38 % untransporter (45 % under förkrigsskedet der neutralitetsJkrigsskedet) - (62 % under och 36 % under neutrali- Flygtrafik förkrigsskedet tets-lkrigsskedet) - Bostads- och servicesektorn inkl. fjärrvärme (75 °/o under förkrigsskedet och 65 % under neutralitetsJkrigsskedet; jord- och skogsbruk m.m.r 100 ”/o) - Utrikes sjöfart (60 % under förkrigsskedet)

Till detta skall läggas vissa behov för försvarsmakten som inte tillgodoses i annan ordning samt behov av insatsvaror för ammoniak- och kimröksframställning inom kemifunktionen. Enligt de beräkningar

SOU 1986: 42 Planeringsfärutsättningar 73

som kommittén har gjort innebär ovan redovisade förutsättningar en genomsnittlig samhällelig försörjningsnivå på 65 %, varav under förkrigsskedet 69 °/o och under neutralitets-/krigsskedet 61 %. Ökningen under neutralitets-/krigsskedet jämfört med beslutet år 1981 beror bl.a. på en ökad lagringsskyldighet för elproduktionen samt en höjning av förbrukningsnivån på bensin. I tidigare försörjningsplaner togs inte oljekondenskraftverkens lager in i försörjningsplanen.

6.4.4 Krishandel

INLEDNING

Storleken på krishandel och försörjningsniväer är, som tidigare har nämnts, inbördes beroende. Ett högt importantagande bör medföra ett antagande om en hög försörjningsnivå. I annat fall blir modellen inte trovärdig. Vid bedömningen av krishandeln måste vidare tillgången (produktionskapacitet) och efterfrågan på olja i olika krisskeden analyseras samt oljans distribution i olika kriser och krigsfall bedömas. Här får säkerhetspolitiska bedömningar stor betydelse.

Avsnittet inleds med en genomgång av hur synen på krishandeln har förändrats. Därefter följer en genomgång av hur planeringen av det övriga ekonomiska försvaret skett inom ÖEF samt hur detta påverkar ÖEF:s bedömning av importantagandet. I avsnittet tas också sambandet mellan importantagande och försörjningsnivåer upp. Därefter följer en genomgång av utvecklingen på oljemarknaden och bedömningar av möjlig import under olika krisfall; givet att produktionskapacitet faller bort i olika delar av världen. Slutligen lämnas ett förslag där hänsyn tagits till den säkerhetspolitiska bedömning som FK 84 och regeringen har gjort.

FÖRÄNDRING I SYNEN PÅ KRISHANDEL

Synen på vårt försörjningsläge under olika politiska kriser har gradvis förändrats. Den tänkbara krisens längd har ökat, men det har också enligt gjorda bedömningar möjligheterna till krishandel. Tidigare antaganden - innebärande en mer eller mindre total avspärrning under långa tidsperioder - förekommer numera inte. Under ett förkrigs-

74 Planeringsförutsâttningar sou |9g6; 42

skede antas viss krishandel pågå. Ett totalt bortfall i utrikeshandeln antas förekomma endast i neutralitets-lkrigsfallet och vara relativt kortvarigt.

De anvisningar som ligger till grund för planeringen 1987-1992 innebär att neutralitetsfallet (då Sverige antas vara avspärrat) och krigs- . fallet är två ömsesidigt uteslutande alternativ med samma längd. l tidigare planeringsdirektiv följde krigsfallet på neutralitetsskedet. Neutralitetsfallet ingick i avspärringsfallet. Förkrigsskedet motsvarar tidsmässigt ungefär det tidigare avspärrningsfallet. Däremot antas nu krishandel pågå hela perioden medan avbrott i handeln endast förutsätts i neutralitets-/krigsfallet. Detta är en väsentlig skillnad mellan nu gällande förutsättningar och de av FK 84 föreslagna och av regeringen fastställda planeringsförutsättningarna. I förkrigsskedet antas stormakterna bl.a. vilja kontrollera handeln med strategiska varor. Syftet med detta är att bibehålla eller vidareutveckla ett ekonomiskt, politiskt och militärt övertag. Under förkrigsskedet kan även väpnade konflikter, i vilka stormakterna är inblandade, pågå utanför Europa. Risk finns för krigsutbrott i Europa. Sabotageaktioner kan förekomma.

Vid överväganden om krisimport skall jag enligt utredningsdirektiven nära följa FK 84:3 överväganden, så att enhetlighet uppnås i synen på denna. Dessutom skall samråd ske med ÖEF. Enligt FK 84:3 skrivelse till regeringen angående inriktningen av programplaneringen för perioden 1987-1992 bör ÖEF i fråga om krisimporten under ett förkrigsskede av varor som är oundgängligen nödvändiga för vår försörjning i sin planering ha frihet att välja antaganden som inryms i intervallet mellan säker nivå (20 %) och trolig nivå (50 %) enligt ÖEF:s perspektivstudie. Regeringen ansluter sig till denna uppläggning. Jag tolkar direktiven så att det i denna riktlinje ligger en bedömning som innebär att högre importantaganden är de som i genomsnitt ger 50 % import under hela förkrigsskedet ger för hög säkerhetspolitisk risk. Som tidigarehar påpekats är det av trovärdighetsskäl tveksamt om man under en längre period kan förena högre importantaganden med de här presenterade försörjningsnivåerna. Därmed är det också svårt att hävda att man genom högre importantagande än 50 % kan minska beredskapslagrens storlek. Genom den högre försörjningsnivån förbrukas nettotillskottet.

SOU 1986: 42 Planeringsförutsättningar 75

ÖEF har i sin programplanering utgått från de direktiv som regeringen gett bl.a. beträffande de ekonomiska ramarna. Programplanen har utarbetats i tre steg. l steg ett har de atgärder och kostnader tagits fram som krävs för att säkerställa en basnivå samt högt prioriterad verksamhet inom försörjningsberedskapen. Steget omfattar sådana åtgärder som bör vidtas oavsett variationer i medelstilldelningen. Steg två innehåller de åtgärder och kostnader som därutöver är nödvändiga för att skapa en beredskap inför neutralitets- eller krigsfallet (skede Bl/B2). Steg tre innehåller de åtgärder som krävs för att tillgodose behoven i förkrigsskedet (skede A). Utifrån resultatet av dessa tre steg har planeringen gjorts för de tre medelsramar som regeringen givit i sina anvisningar. Krisimporten beräknas under med dessa förutsättningar behöva uppgå till 35-40 % förkrigsskedet av normal nivå.

UTVECKLINGEN PÅ OLJEMARKNADEN

Oljemarknaden har sedan år .L973 genomgått stora förändringar. Detta gäller såväl produktion som konsumtion. Produktionen är numera jämnare fördelad över världen. Produktionskapaciteten, åtminstone fram till år 1992, bedöms inte utnyttjas fullt ut. Priskrig kan förekomma under kortare perioder. Marknadsandelar kan då förskjutas mellan olika intressegrupper och produktions-/kapacitetsutnyttjandet kan lokalt variera. I genomsnitt kommer inte hela produktionskapaciteten att utnyttjas även om viss konsumtionsökning kommer att ske. Under perioden 1979-1981; minskade världskonsumtionen av olja med 8 %. Med nu rådande prisförhållanden kan konsumtionen antas öka. Men beredskapen och möjligheterna att minska oljekonsumtionen vid stigande priser är bättre än tidigare. Sett i ett globalt sammanhang kan en ökad grad av stabilitet förväntas.

l tabell 6.3 visas hur oljeproduktionen har utvecklats sedan år 1974 (miljoner ton).

De mest markanta förändringarna har skett inom OPEC. Dess andel har minskat från 53 % av världsproduktionen till 32 %. Mellanösternoljan står för i stort sett hela minskningen från år 1979 till år 1984. I förhållande till de låga nivåer som uppnåtts under senare är pågår en produktionsökning, vilket på kort sikt innebär att OPEC:s andel ökar.

Ett antal nya länder utanför OPEC har börjat producera stora mängder olja, exempelvis Storbritannien och Norge. Hos OPEC-länderna finns nu en stor outnyttjad produktionskapacitet. Under de senaste åren har kapaciteten utnyttjats till ca 60 %. Vidare har lager byggts upp i konsumentländerna och strategier för att möta bristsituationer utvecklats. Bl.a. dessa förhållanden har lett till att krisen mellan Iran och Irak inte har fått samma effekter som krisen år 1979 på den internationella marknaden vare sig pris- eller volymmässigt. Till detta kommer att många exportländer har en ansträngd finansiell situation. Inget av maktblocken och inte heller OPEC-länderna kontrollerar för närvarande oljeproduktionen.

Konsumtionen i världen har utvecklats enligt tabell 6.4.

Tabell 6.4 Världskonsumtionen av olja (miljoner ton)

1974 _°{o_ 1979 _j/g_ 1984 :Vi

SOU 1986: 42 Planeringsföru:sättningar 77

Den mest intressanta utvecklingen är att de rika industriländerna har minskat sina andelar under det att fattiga länder har ökat sina. I en situation där efterfrågan ökar mer än utbudet kan detta innebära att en eventuell brist på olja i första hand kan komma att drabba tredje världen; givet att betalningsförmågan är avgörande för leveranser av olja.

l tabell 6.5 visas endast totala över- och underskott av olja inom olika regioner. Oljehandeln är mer sofistikerad än vad tabellen visar. Handeln bestäms av lokala prisskillnader, fraktpriser, oljekvaliteter, raffinaderikapacitet, politiska hänsynstaganden, västvalutaberoende m.m. Sålunda uppgår Sovjetunionens export till Nordamerika och Västeuropa till över 90 miljoner ton. Sverige uppträder också som exportör. USA:s export till Latinamerika är obetydligt mindre än deras import från samma område.

Tabell 6.5 Nettoexporten mellan olika länder år 1984 (procent)

*Varav Sverige ca 0,5 %.

Den svenska bruttoimporten uppgår till mindre än 0,5 % av världsproduktionen. Denna andel har minskat under l980-talet och kommer troligen att fortsätta minska än om än i lägre takt. Betydande delar av importen exporteras efter raffinering. Sverige importerade år 1984 ca 25 miljoner m3 olja och oljeprodukter, därav exporterades ca 7,6 mil-

joner m3, dvs. ca 30 % av importen exporteras.

Till skillnad från läget under oljekriserna åren 1974 och 1979 kommer numera större delen av den svenska oljeimporten från fälten i Nordsjön, men olja importeras även från Sovjetunionen, Latinamerika och Afrika. Detta handelsmönster bedöms gälla under l980-talet. Nordsjöoljans be-

78 SOU 1986: 42 Planeringsförutsättningar

tydelse för den svenska försörjningen kommer därefter att avta i takt med att produktionen på Nordsjön minskar.

OLJEMARKNADEN UNDER ETT FÖRKRIGSSKEDE

Ovanstående analys över hur produktionen och konsumtionen hittills har utvecklats och förväntas utvecklas under början av 1980-talet gäller vid en mer fredlig utveckling.

Under ett förkrigsskede antas stormakterna vilja kontrollera handeln med olika råvaror. Syftet med detta får antas vara en strävan att utveckla eller bibehålla ett övertag gentemot den andra stormakten. Inom oljeomrädet är en sådan kontroll svårare än tidigare att åstadkomma. NATO är för sin oljeförsörjning beroende av import. Länderna i Warszawapakten är självförsörjande och har en viss export. Exporten utgör ca 2 % av världsproduktionen. Ett exportstopp från Sovjetunionen leder till en alltför liten minskning av världsproduktionen för att detta skulle kunna skada NATO. Effekten skulle bli ett valutabortfall för Sovför länderna i tredje världen. NATO jet och ett sämre försörjningsläge har knappast något intresse alls av att minska världsproduktionen. En sådan minskning skulle enbart ekonomiskt drabba NATO och övriga stater utanför Warszawapakten.

Hamstring och spekulation i oljeknapphet som skulle innebära prisstegringar kan förutses. De stora importländerna arbetar då efter i stort sett samma förutsättningar som Sverige. Möjlighet att importera olja finns, men till höga priser.

Om däremot - under förkrigsskedet på grund av krig i andra Världsdelar - minskar kan detta leda till större avbräck för oljeproduktionen Sverige.

En allvarlig situation skulle t.ex. uppstå om all olja i Mellanöstern faller bort. Länderna utanför Warszawapakten, vilka står för ca 80 °/o av världskonsumtionen, skall då dela pa 60 % av världsproduktionen. Möjligheten till produktionsökningar är relativt små. En ökning med 3-1; % är dock inte omöjlig. Ett högt oljepris kommer att medföra ökad vilja att producera och exportera oljan hos producenter som ej är indragna i krisen.

SOU 1986: 42 Planeringsfärutsättningar 79

Mellanösternoljan är viktig framför allt för försörjningen av Västeuropa och Japan. Exporten från Mellanöstern framgår av tabell 6.6. I samma tabell visas hur stor del av resp. importörs oljeförsörjning som mellanösternoljan står för.

Tabell 6.6 Export från Mellersta Östern år 19810 (miljoner ton)

Det är knappast meningsfullt att enbart utifrån tabellen spekulera över hur Sveriges oljeimport skulle påverkas vid ett totalbortfall av olja från Mellanöstern. En helt ny marknadssituation skapas. En utveckling kao t.ex. bli att NATO-länderna gynnas när det gäller Nordsjöoljan.

Skulle tillgångarna vid ett bortfall av mellanösternoljan utjämnas på ett sådant sätt att samtliga länder skulle få en proportionellt lika stor försämring av oljeförsörjningen, innebär detta att alla länder skulle få sina behov tillgodosedda till 75 %. Om t.ex. NATO och Japan köper upp 90 % av sitt importbehov och övriga världen delar lika på resterande tillgångar, innebär detta för Sveriges del att importmöjligheten uppgår till 50 % av den normala. I ett sådant läge skulle sannolikt betalningsförmågan spela en stor roll. Sverige har där minst lika goda förutsättningar som övriga länder. Slutligen bör påpekas att så länge diskussionen gäller försörjningen i ett förkrigsskede måste avbrottet i leverenserna pågå i upp till ett år. Ett så långvarigt avbrott i tillförseln från Mellersta Östern får mycket långtgående konsekvenser för världsekonomin. Ansträngningarna kommer att göras för att häva ett sådant tillstånd snabbt.

80 Planeringsförutsättningar sou 1986; 42

FÖRSLAG

Synen på vårt försörjningsläge under olika politiska kriser har gradvis förändrats. Den tänkbara krisens längd har ökat, men det har också enligt gjorda bedömningar möjligheterna till krishandel. Under för- - till skillnad krigsskedet bedöms från nu gällande avspärrningsfall inget fullständigt avbrott i utrikeshandeln uppkomma. Handeln utmärks istället av prisstegringar och viss knapphet på strategiska varor. Under motsvarande period under det nu gällande avspärrningsfallet bedömdes krishandeln med olja uppgå till ca 56 °/o av den normala. Den perioden var dock kortare än den nu föreslagna.

Enligt direktiven för programplaneringen bör antaganden om krishandeln ligga mellan 20-50 % av den normala. Jag tolkar direktiven så att det i denna riktlinje ligger en bedömning som innebär att högre importantaganden än de som i genomsnitt ger 50 % av normal import under förkrigsskedet ger för hög säkerhetspolitisk risk.

Produktionskapaciteten för olja har ökat och fördelats på fler producenter. Konsumtionen har stagnerat. Möjligheterna att styra handeln har minskat. Även vid stora bortfall, t.ex. hela produktionen i Mellersta Östern, bör vi komma upp i relativt höga importnivåer. Riskerna för importbortfall till följd av bortfallen produktionskapacitet som uppgår till mer än 50 % är relativt begränsade.

Högre importantagande än 50 % bör av trovärdighetsskäl förenas med antaganden om högre försörjningsnivåer än de som föreslagits i avsnitt 6.3. Storleken på krishandel och försörjningsnivåer är inbördes beroende. Därmed är det också svårt att hävda att beredskapslagren kan minskas på grund av höga importantaganden. Genomförda analyser pekar på att en höjning av antagandet om möjlig importnivå med 10 procentenheter minskar lagringsbehovet med ca 1,6 miljoner m3.

Mot bakgrund av vad som redovisats tidigare i detta avsnitt föreslår jag, efter samråd med ÖEF, ett importantagande om 40 % av normal import under förkrigsskedet och 0 % i neutralitets-/krigsskedet. Försörjningsnivåerna är då i enlighet med vad som föreslås i avsnitt 6.4.3. En höjning av importantagandet till 50 % ökar naturligtvis risk-

SOU 1986: 42 Planeringsfärutsâtmingar 81

tagandet. Men genomförda analyser pekar också på att ökningen är begränsad med den beskrivning av förkrigsskedet som -nu gäller. En särskild beräkning har, i enlighet med direktiven, gjorts för detta fall. En ökning av importantagandet över 50 % torde, som tidigare redovisats, inte vara meningsfullt eftersom den medför krav på ökning av försörjningsnivåerna.

6.4.5 Förbättrat försörjningsläge i fredskris

Enligt tidigare uttalanden skall kris- och krigsreserverna vara så stora och så sammansatta att åtgandena enligt IEP-avtalet kan klaras utan att reserverna för avspärrning och krig behöver tas i anspråk. ÖEF har i sin perspektivstudie föreslagit en lagring som motsvarar två månaders normalimport för övriga strategiska råvaror. Någon ställning till fredskrislagringen av olja togs dock inte med hänvisning till IEP-avtalet. Försvarskommittén har i sitt förslag till inriktning av programplaneringen för perioden 1987-1992 inte närmare gått in på denna fråga, utan utgått från att nuvarande regler skall gälla även i fortsättningen. Regeringen har inte kommenterat frågan.

IEP-avtalet innebär - till skillnad från den praxis som Sverige tillämpar - att fredskrislagret får omfatta olika strategiska reserver av olja m.m. Avräkning får också göras för t.ex. inhemska ersättningsmöjligheter och kommersiella lager.

Enligt FK 84 har värt försörjningsläge för energiråvaror förbättrats. Risken för en ny omfattande störning har minskat. I tidigare avsnitt har bl.a. redovisats hur produktionskapaciteten har ökat och fördelats på fler producenter. Medlemsländerna i IEA svarade år 1984 för ca 27 % av världsproduktionen av olja. Ca hälften (54 %) av oljekonsumtionen samma år inom IEA härstammade från den egna produktionen. Importen från OPEC-länderna var 30 °/o av tillförseln, från östblocket knappt 14 °/o och från världen i övrigt ca 10 %. En fredskris förorsakad av oroligheter i nagot av de tre områdena kan med dessa förutsättningar maximalt minska tillförseln till IEA-länderna med 30 °/o, dvs. om leveranserna från OPEC-länderna upphört. För OPEC-länderna innebär detta en produktionsinskränkning med ca 65 %. En sådan störning anses vara osannolik inom det tidsperspektiv

82 Planeringsfärutsärrningar -

kommittén har att beakta. IEP-avtalet kan lösas ut vid en tillförselstörning om 7. %. Här bör erinras om att de båda oljekriserna under 1970-talet, vilka medförde stora påfrestningar på de enskilda ländernas ekonomier, inte nådde upp till denna nivå.

Tidigare har också pekats på den betydande uthållighet - över fyra år i en sammanhängande kris med fredskris följt av förkrigsskede och neutralitet/krig - som Sverige har med de planeringsförutsättningar som föreslås kommande lagringsperiod. Vidare har ÖEF gälla fr.o.m. föreslagit att fredskrislagren för övriga strategiska råvaror bör omfatta två månaders normal förbrukning. Mot denna bakgrund skulle det kunna övervägas huruvida Sveriges 90 -dagars oljelager enligt [EP-avtalet även framöver bör bestå av en särskild fredskrisreserv. Man skulle t.ex. kunna överväga om inte en mindre del av lagret för förkrigsreserven kan tillgodoräknas IEP-avtalet. En sådan förändring har emellertid stor principiell betydelse, eftersom beslut i IEA då kan påverka Sveriges säkerhetspolitiska oljelager. Att närmare utreda detta ingår dock inte i utredningsuppdraget.

6.5 Sammanfattning av förslagen beträffande planeringsförutsâttningar

Vid en bedömning av behovet av beredskapslager har antaganden om krisfallens längd, krishandelns omfattning samt försörjningsnivåerna stor betydelse.

Kris- och krigsfallens längd är givna av direktiven. Direktiven innebär att kravet på uthållighet ökar något. l avsnitt 6.4.1 har visats att våra lager kan beräknas räcka i fyra år vid en sammanhängande kris, dvs. om vi först får en fredskris och därefter ett förkrigsskede följt av ett neutralitets-/krigsskede.

är ett mått på kapacitetsutnyttjandet i förhållande Försörjningsnivån till det normala. Försörjningsnivån bestäms av de antaganden som görs beträffande omfattningen i industriproduktionen och samfärdseln samt standarden i bostads- och servicesektorn m.m. Efter samråd med ÖEF beträffande konsumtionsnivåerna för ovanstående behovskategorier (se tabell 6.2) föreslår jag en genomsnittlig försörjningsni-

SOU 1986: 42 Planeringsförursättningar 83

vä om 65 %. Om den genomsnittliga försörjningsnivän ändras med 10 procentenheter ökar/minskar lagringsbehovet med minst 1,6 miljoner m3.

Regeringens direktiv om att oljeimporten kan antas ligga mellan 20-50 °/o av normalimporten bör ses som en säkerhetspolitisk bedömning, där ett antagande om högre import än 50 % ger en för hög säkerhetspolitisk risk. Efter samråd med ÖEF föreslår jag att importen under förkrigsskedet antas uppgå till 40 °/o av den normala. En höjning av importantagandet till 50 °/o medför ett minskat lagringsbehov om 1,6 miljoner m3 olja och oljeprodukter.

De i sammanfattningen nämnda antagandena ingår som planeringsförutsättningar i utredningsförslaget. .

SOU I986: 42 85

7 PROGNOSER ÖVER ENERGIKONSUMTIONEN

7.1 Förutsättningar för prognoserna

Vid beräkningen av krisbehoven utnyttjas prognoser över användning och tillförsel av energi under programperioden. Till grund för lagringsbehovet av olja och kol lagringsåret 1991/92 skall ligga förbrukningsprognoser för år 1992. Mot denna bakgrund har statens energiverk på uppdrag av kommittén utarbetat energiprognoser t.o.m. år 1992. Verket har för kommittén presenterat ett högprisalternativ och ett lågprisalternativ med utgångspunkt från ett råoljepris på 23 resp. 18 dollar per fat.

Under perioden fram t.o.m. år 1992 förutsätts industrins energianvändning påverkas främst av konjunkturutvecklingen, investeringarna och energipriserna. Inom samfärdselsektorn finns för godstransporter också en nära koppling till konjunkturutvecklingen. Det privata resandet påverkas däremot främst av hushållens disponibla inkomster och

bensinpriset. Övrig energianvändning - huvudsakligen energi för upp-

värmningsändamål och s.k. drift- och hushållsel - förutsätts vara tämligen okänslig för konjunktursvängningar och följer närmast en utveckling förorsakad av förändringar i energipriser och investeringsbeslut.

I prognosen har räknats med en ökning av bruttonationalprodukten om ca 2 % per år. Vidare har antagits oförändrad energipolitik och vissa elprisökningar (i alternativet med de högre oljepriserna) samt fullt utnyttjande av elproduktionskapaciteten med låga rörliga kostnader.

De energiskatteändringar som har föreslagits gälla fr.o.m. år 1987 (prop. 1985/86: 140) har inte beaktats. Statens energiverk har emellertid beräknat att ett pris på 1B dollar för svenska energianvändare ungefär motsvarar 15 dollar med de föreslagna oljeskatterna.

l de båda alternativen har kalkylerats med att de realprissänkningar som hittills har inträffat i konsumentledet i Sverige består till år 1990 och att råoljepriset därefter stiger något (ca 2 % per år). Vid det högre priset bedöms det fortfarande finnas relativt goda möjlig-

86 över energikønsumtionen SOU 1986: 42 Prognoser heter att i uppvärmningen och industrin ersätta oljan och effektivisera oljeanvändningen.

I tabellen 7.1 nedan redovisas den bedömning som mot bakgrund av antagandena ovan har gjorts över energianvändningen inom de olika sektorerna. Som en jämförelse anges också K 83:5 motsvarande redovisning för åren 1984 och 1987 i rapporten Översyn Olja 83.

Tabell 7.1 Slutlig energianvändning, totalt (exkl. utrikes sjöfart), PJ K 83 STEV 1984 1987 1985 1992 1992

Därav: El 356 388 410 421 435 109 117 132 _ 129 129 Fjärrvärme Oljor/naturgas 590 572 578 533 490 Kol 58 63 57 63 66 Inhemska bränslen 174 194 192 195 197

7.2 Energianvändningen inom industrisektorn

Den totala energianvändningen beräknas öka med ca 10 TWh under perioden 1984-1992, varav elenergin förväntas svara för den övervägande delen av ökningen; nära 7 TWh i högprisalternativet och något mindre i lågprisalternativet eller en ökning i elanvändningen med ca 15 resp. ca 14 %. I högprlsalternativet ökar kolanvändningen med 12 %, medan koksanvändningen ökar med 18 °/u beroende på utvecklingen inom järnoch stålindustrin. Användningen av dessa bränslen blir 4 % lägre i lågprisalternativet år 1992 än i högprisalternativet.

Måttliga ökningar sker även för inhemska bränslen. Omfördelningen mellan energislagen sker på bekostnad av oljeprodukterna, dit naturgasen räknas, som beräknas minska med totalt 13 % under perioden i högprisalternativet. Lätt eldningsolja (E0 l) minskar med 16 °/o och tunga eldningsoljor (E0 2-5) med 34 %.

SOU 1986: 42 Prognoser över energikønsumtionen 87

l lâgprisalternativet räknas inte med någon omfattande återgång till då prissänkningarna inte är tillräckliga för att - med oljeanvändning, hänsyn tagen till redan gjorda investeringar - motivera en omfattande rekonvertering. Jämfört med högprisalternativet har dock oljeanvändningen beräknats öka med ca 2 TWh.

7.3 Energianvändningen inom samfärdselsektorn

Energianvändningen (exkl. utrikes transporter) beräknas öka under perioden 1984-1992 totalt med 6 TWh i högprisalternativet och med 9 TWh i lågprlsalternativet (8 resp. 13 J/á) till följd av främst sjunkande priser, ökat transportarbete och stigande realinkomster. Bensinanvändningen ökar med 7 resp. 14 % och dieselanvändningen 13 resp. 16 “/o. Förbrukningen av flygbränsle beräknas öka med ca B % och elenvändningen med 7 % i båda alternativen.

Beträffande dieselanvändningen bör särskilt nämnas att den preliminärt beräknade ökningen är 1985 på ll °/o inte har antagits utgöra en indikation på ett trendbrott. Statens energiverk har således baserat sina bedömningar på den väntade ekonomiska utvecklingen enligt tidigare antaganden.

7.4 Energianvändningen inom bostads- och servicesektorn

består till övervägande delen av Energianvändningen inom sektorn energi för uppvärmning av bostäder, lokaler m.m. I sektorn ingar även jord- och skogsbruk, fiske samt trädgârdsnäringen och slutligen byggnads- och anläggningsverksamhet. År 1970 svarade oljeprodukter för 72 U/u av sektorns energikonsumtion; motsvarande siffra för är 1984 var 36 %. Under samma period steg elförbrukningens andel från 13 till 37 °/o. Den totala energianvändningen har sjunkit med drygt 10 TWh under perioden.

Minskningen av energianvändningen för uppvärmning bedöms fortsätta till följd av dels fortsatt konvertering av oljebaserade uppvärmningssystem till system med högre verkningsgrader, dels fortsatt i främst oljevärmd bebyggelse. Förbrukningen för övenergisparande riga ändamâl är praktiskt taget oförändrad. Till år 1992 bedöms ener-

88 Prognoser över energikonsumtionen SOU l986: 42

gianvändningen i högprisalternativet ha sjunkit med ytterligare 8 TWh. Oljeprodukternas andel förväntas härvid utgöra ca 23 % och elförbrukningen ca 46 % samt fjärrvärmen ca 23 % och fasta bränslen ca B °/u. I lägprisalternativet sjunker energianvändningen med 4 TWh. Oljeanvändningens andel ökar till 27 % på bekostnad av elanvändningen, som utgör 142 °/0 i alternativet. I analysen har antagits att takten i konverteringen av oljebaserade systern minskar med en tredjedel bland smähusen samt att introduktionen av elvärme bland flerbostadshus och lokaler bromsas upp. Vidare förutsätts att energianvändare i smâhusen jämför rörliga kostnader för olja med hög- resp. lâglasttaxa för el. Möjligheterna att reagera snabbt på prisförändringar genom den ökade andelen kombinerade system medför att energibehovet vintertid täcks av olja da detta famstär som mest lönsamt.

7.5 Energianvändningen för fjärrvärmen

Produktionen av fjärrvärme väntas öka till år 1992. I bade hög- och lâgprisalternativet förutsätts oljan ersättas med kol, inhemska bränslen och värmepumpar. Elpanneinsatsen minskar i båda alternativen och särskilt kraftigt i högprisalternativet. Detta beror på att med högre oljepriser blir efterfrågan på elvärme större och utrymmet för elpannor i fjärrvärmen därmed mindre. Detta leder i sin tur till att oljeanvändningen i fjärrvärmen blir knappt 3 TWh högre i det fallet.

7.6 Elproduktionen

Elproduktionen väntas öka i båda prognoserna. Ökningen blir större i alternativet med de högre oijepriserna, som därmed också får en högre bränsleinsats. Medan oljeinsatsen i högprisalternativet är 1992 ligger högre än år 1985 sjunker den i fallet med lägre oljepriser.

I tabellen 7.2 nedan sammanfattas den prognoserade användslutliga ningen av olika energislag i hög- resp. lâgalternativet. Som en jämförelse anges också K 83:5 bedömning i rapporten Översyn olja 83 för åren 1984 och 1987, vilken låg till grund för regeringens förslag i prop. l9B3/84:ll0.

SOU l986: 42 Prognoser över energikonsumtiønen 89

Tabell 7.2 Slutlig energianvändning, inkl el- och fjärrvärmeinsats pa energislag K 83 STEV 1984 1987 1985 1992 1992

HyttgasJ-jv Fjärrvärme TWh 30,2 32,5 45,7 42,7 43,7 El TWh 103,2 114,5 119,6 122,2 124,0

Anm: Regeringen gjorde i prop. 1984/8553 bedömningen att förbruk-

ningen år 1987 av dieselolja skulle uppgå till 2,3 miljoner m3, av E0

1-2 till 3,6 miljoner m och av E0 3-5 till 4,3 miljoner m .

Energiverkets fullständiga prognos med kommentarer redovisas som bilaga l till detta betänkande.

91 SOU 1986: 42

8 ERSÄTTNING MED INHEMSK ENERGI

8.1 Befintliga och möjliga alternativ

inhemska bränslen i form av ved, torv och avfallslutar m.m. ökade kraftigt i användning under början av 1980-talet. I dag står de för ca 14 % av den totala energiförbrukningen, motsvarande ca 60 TWh. Det är huvudsakligen inom industrin som inhemska bränslen utnyttjas. För perioden fram till år 1992 beräknas ytterligare 8 TWh energi utvinnas inhemska bränslen. Ökningen sker framför allt inom fjärrgenom värmeproduktionen, medan användningen för uppvärmning i övrigt minskar En fjärdedel av fjärrvärmeverkens energitillförsel benågot. räknas år 1992 att bestå av inhemska bränslen, vilket motsvarar drygt 10 TWh.

De potentiella möjligheterna att öka användningen bedöms dock fortfarande som goda. Valet av energislag är för den enskilde förbrukaren en kostnadsfråga och vad avser hushållen möjligen även en bekvämlighetsfråga. Utvecklingen fram till år 1992 bestäms till stor del av kostnadsutvecklingen för andra energiformer. Eftersom oljeberäknas vara låga år incitamenten för övergång till inpriserna hemska alternativ mindre än tidigare. I en krissituation bör det därför fortfarande finnas möjligheter att ersätta ytterligare olja och kol med inhemska bränslen. För fjärrvärmeverken gäller att dessa 6 till 12 månader efter kan ställas om för drift med inhemska beslut ä alternativ.

Ett ytterligare inhemskt alternativ till olja och kol utgörs av elkraft. Under normala förhållanden kan elkraft knappast användas för att ytterligare ersätta olja och kol. I en kris ändras emellertid förutsätteftersom industrin minskar sin elförbrukning. Överskottet ningarna av el kan under vissa villkor utnyttjas främst för uppvärmning. Överskott uppstår under förkrigsskedet och under neutralitet. Det bör här

påpekas att ett förkrigsskede inte innebär någon omedelbar krigsfara,

varför kärnkraften utnyttjas i normal omfattning. Även i planeras neutralitetsfallet kan kärnkraften utnyttjas så länge man bedömer att omedelbar krigsfara ej föreligger. För energiberedskapen under neutralitets-/krigsfallet är emellertid krigsfallet dimensionerande. I krig

92 Ersättning med inhemsk SOU 1986: 42 energi

antas såväl produktions- som överföringskapaciteten vara begränsad. Kärnkraftverken planeras stängas av. Samtidigt kan distributionen störas av krigsskador. Någon ersättning med el är därför inte aktuell i detta krisskede.

Slutligen finns möjligheter att helt eller delvis ersätta bensin och diesel med gengas eller motoralkohol. Med de planeringstider som gäller för införande av gengasdrift utgör denna i praktiken inte något alternativ. Statens energiverk har under våren 1986 redovisat beräkningar över kostnaderna för inhemsk produktion alternativt import av motoralkohol. Dessa beräkningar visar att motoralkohol inte är kommersiellt lönsam samt att produktion av motoralkohol ur beredskapssynpunkt är ett dyrare alternativ än nu tillämpat system med beredskapslagring av drivmedel. Motoralkoholen utreds emellertid även av motoralkoholkommittén (Dir. I 1985:02), som senare i höst skall lämna förslag avseende inhemsk tillverkning av motoralkohol. Finner motoralkoholkommittén att inhemsk tillverkning är kommer siellt lönsam, eller att sådan produktion av andra skäl bör organiseras, kommer detta inte att i nämnvärd utsträckning kunna påverka här lämnade eftersom dessa endast tiden t.o.m. förslag gäller l juli 1992. Motoralkoholen tas inte vidare i detta beupp till behandling tänkande .

8.2 överväganden

inom kommittén har en särskild arbetsgrupp studerat möjligheterna till och förutsättningarna för att ersätta olja och kol med el och ved. Denna fråga har tillmätts stor betydelse. En ökad inhemsk försörjning under en kris ger större oberoende samtidigt som en sådan ersättning har en samhällsekonomisk betydelse. Kan lagringsbehovet minskas, utan att försörjningssäkerheten påverkas, frigörs årliga drift- och kapitalkostnader som kan användas till andra ändamål.

Fortsättningsvis redovisas i sammanfattande form arbetsgruppens resultat samt kommitténs överväganden med anledning härav. Arbetsgruppens promemoria fogas som en bilaga till betänkandet (Bilaga 2 Energiberedskapen - om möjligheterna att ersätta importbränslen med el vid försörjningskriser).

SOU I986: 42 s/ med inhemsk energi 93 Ersättning

8.2.1 Beräknat elöverskott

Produktionsförmägan i vattenkraft- och kärnkraftverken bedöms år 1990 vara 127 TWh/år. Tillgänglig energi varierar något mellan åren beroende på vattentillgång och tillgängligheten i kärnkraftverken. Sannolikheten bedöms vara 80 % att produktionsförmågan hamnar i intervallet 120-135 TWh. Konsumtionen av elkraft fram till år 1992 beräknas uppgå till 135 TWh. Skillnaden mellan konsumtionsbehovet och produktionsförmågan i vatten- och kärnkraftverken täcks i första hand av mottryckskraft samt därefter av kondenskraft och import. I förkrigsskedet begränsas tillförseln från mottrycksanläggningar samtidigt som oljekondenskraften stängs av.

Konsumtionen i förkrigsskedet har beräknats till 100-107 TWh beroende på tillämpad elprognos. Överskottet i ett förkrigsskede uppgår därmed i medeltal till 20-27 TWh. Begränsningar kan finnas som omöjliggör att hela detta överskott kan utnyttjas. Större delen av överskottet uppstår i industrin; deras elbehov är jämnare fördelat över året än motsvarande elbehov för uppvärmning. En ytterligare faktor att ta hänsyn till är att industrins elöverskott troligen är större i landets norra delar än i de södra delarna. Behovet av el för uppvärmning är däremot störst i de södra delarna. Begränsningarna är av två slag: dels de begränsningar som kan finnas i produktionsanläggningarnas effekt, dels de svårigheter som kan finnas att via stamlinjenätet distribuera elkraften efter det nya efterfrågemönstret.

I Sydsverige har av statens vattenfallsverk behovet av effekt beräknats även utan extra elvärme bli lika högt som den där tillgängliga effekten i vatten och kärnkraft. I och med att elöverskottet styrs över till uppvärmning uppstår markanta toppar under kalla vinterdygn. Det samlade effektuttaget riskerar då att bli högre än den tillgängliga effekten. Emellertid sammanfaller dessa toppar i elförbrukningen med topparna i tillgänglig kapacitet för kraftvärmeverken, samtidigt som icke avställda mottryckskraftverk i industrin lämnar ett ytterligare effektbidrag.

Stamlinjenätet bedöms däremot inte av statens vattenfallsverk innebära några begränsningar.

94 Ersättning med inhemsk energi sou 1935; 42

Ytterligare begränsningar i överföringsförmågan kan finnas i de lokala distributionsnäten. Dessa byggs dock successivt ut. Men fortfarande i mitten av 1990-talet kan det finnas begränsningar i främst äldre villaomrâden, vissa storstadsomrâden samt i rena glesbygder. Till en del kan dessa begränsningar efter en viss tid kompenseras genom provisoriska luftledningar och tillfälliga transformatorstationer m.m.

Mot denna bakgrund bedöms att en del av ovan redovisat överskott kan utnyttjas, men som en säkerhetsåtgärd bör det ökade eluttaget i huvudsak kanaliseras till avkopplingsbara och avbrytbara leveranser.

B.2.2 Uppvärmning

I tidigare oljelagringsprogram har ersättningen med el och ved beräknats som en avdragspost efter det att krisbehoven för uppvärmning har beräknats. Arbetsgruppen har valt en nagon annorlunda metod för sina beräkningar. Utgångspunkten har varit den stora flexibilitet som gäller i valet mellan olika energislag. Konsumenterna kan i betydande utsträckning växla mellan att använda olja, el, kol eller inhemska bränslen för att lösa sin uppvärmning. Beräknas ersättningen först efter det att den normala oljeförbrukningen enligt prognosen har reducerats i enlighet med ransoneringsantagandet utnyttjas inte flexibiliteten och ersättningsposten kommer att underskattas. Därför har i ett första steg bedömts i vilken utsträckning som olja och kol kan ersättas med el och ved vid normal förbrukning. Först därefter genomförs ransonering. Härvid har förutsätts att samtliga energislag - således även el och ved - kommer att vara en bristvara, varför även dessa ransoneras.

I avsnittet ovan framgår att elkraften kommer att behöva ransoneras. svårigheterna att i större omfattning organisera en vedhandel m.m. medför att även veden inledningsvis blir en bristvara.

Förfaringssättet medför en rättvis fördelning av tillgångarna mellan alla konsumenter. Men det innebär också att en direkt jämförelse mellan tidigare avdragsposter och nu lämnade förslag inte är möjlig. Den ersättning med el och ved som görs innan ransonering genomförs

SOU 1986: 42 Ersättning med inhemsk energi 95

(bruttoersättning) kommer inte helt att utnyttjas efter ransoneringen. Enligt kommitténs mening kan man därför inte jämföra nu beräknade ersättningsposter med de som beräknats i tidigare oljelagringsprogram. Det väsentliga är den beräkning som gjorts av nettobehovet av olja och kol efter det att ersättning och ransonering har genomförts.

UPPVÃRMNING AV SMÅHUS

År 1985 fanns ca 150 000 småhus med enbart oljeeldning. Antalet enbart oljevärmda småhus beräknas ha halverats omkring år 1992. Samtidigt ökar antalet småhus med kombisystem. År 1984 fanns över 500 000 sådana system installerade. Totalt beräknas ca 1,2 miljoner m3 olja åtgå för småhusens uppvärmning år 1992. Teoretiskt kan all denna olja ersättas med el eller ved. Men detta förutsätter i så fall förberedelser redan i fredstid i form av beredskapslagring av elradiatorer, elpannor och elkassetter samt dessutom en forcerad upprustning av de lokala näten. Även en fullständig övergång till Vedeldning innebär investeringar i ombyggnadsåtgärder, lagerutrymmen och lagring av ved.

Kommittén har i stället utgått från den flexibilitet som finns i uppvärmningssystemet. Värmebehovet hos de oljeuppvärmda småhusen bedöms till 70 % kunna täckas genom eluppvärmning. Fastigheter med installerade kombisystem förutsätts härvid omedelbart gå över till eluppvärmning; därmed ersätts omedelbart 300 000 m3 olja. Befintliga elradiatorer tillsammans med den inhemska tillverkningskapaciteten av elpannor, elkassetter och elradiatorer är sådan att de övriga småhusen inom sex månader helt kan övergå till eluppvärmvilket innebär att 320 000 m3 kan ersättas med el. Totalt ning, under - kan därmed 620 000 m3 ersättas med förkrigsskedet olja 5 TWh el. Hänsyn har härvid tagits till nödvändig tid för ombyggnader och installationsarbeten samt de lokala nätens kapacitet m.m.

Enligt energiprognosen kommer utnyttjandet av el samt ved och andra inhemska bränslen att minska. Småhusens möjligheter till vedeldning minskar dock inte, utan kommer troligen fortfarande att öka.

96 Ersättning med inhemsk energi SOU 1986: 42

Den gamla utrustningen finns kvar samtidigt som ytterligare kombisystem kommer att installeras. Med hänsyn till de svårigheter som är förknippade med torkning, lagring och distribution av ved föreslås att 140 000 m3 olja ersätts med ved under förkrigsskedet. I tabellen 8.1 framgår hur oljebehovet påverkas av ersättningen under förkrigsskedet.

Tabell 8.1 Oljeersättning i småhus under förkrigsskedet (TWh) Energi- Normal- Efter bärare förbrukning ersättningen

*Skillnaden 1,2 TWh beror på den högre verkningsgraden hos el hos den slutlige användaren.

Emellertid har i tabellen inte tagits hänsyn till att uppvärmningsstandarden sänks till 75 % av normal nivå. Ransoneringen avser den totala energiförbrukningen och inte enbart olja. I samband med att

ransoneringen genomförs uppstår ett överskott av ved. En del av

denna ved kan, genom den stora flexibiliteten i uppvärmningssystem, kanaliseras till andra småhus. Därigenom kan oljeförbrukningen ytterligare reduceras. Ur tabell 8.2 framgår att det återstående oljebehovet efter ransonering och ersättning är 250 000 m3. Denna olja kan inte ersättas utan fredstida lagring av elradiatorer m.m..

Tabell 8.2 Energibehov i småhus efter ersättning och ransonering under förkrigsskedet (TWh) Energibärare

29 8 Elförbrukningen för uppvärmning är obetydligt, 0,1 TWh, högre än den normala förbrukningen. På samma sätt framgår av tabellen ovan att

SOU 1986: 42 Ersättning med inhemsk energi 97

nettoanvändningen av ved enbart ökar med motsvarande 40 000 m3 olja.

Under krigsfallet kan inte el utnyttjas för oljeersättning. Däremot kan ved nyttjas i ökad omfattning för att ersätta såväl olja som el i f.a. kombisystemen. Här görs emellertid en försiktig bedömning innebärande att ved knappast kan användas i större omfattning än enligt gällande vedeldningsplan. Den ändrade krislängden innebär dock att den totala volymen av vedersättning ökar med ca 200 000 m3 olja.

UPPPVÄRMNING AV FLERBOSTADSHUS OCH LOKALER

År 1984 fanns det 47 000 oljeeldade panncentraler för försörjning av flerbostadshus och lokaler. En del av dessa kommer fram till år 1992 att ersättas med fjärrvärme eller konverteras till fastbränslepannor, värmepumpar eller elpannor. De låga oljepriserna medför dock att konverteringen för närvarande går långsammare än vad som hittills gällt.

Arbetsgruppen har uppskattat att inom ett halvt år kan l 000 av de större oljeeldade panncentralerna enligt ovan byggas om till elpannor. Därigenom kan genom en ökad eltillförsel på 2 TWh ca 250 000 m3 olja ersättas. Med beaktande av nödvändig tid för ombyggnad m.m. har en försiktig bedömning gjorts av de faktiska ersättningsmöjligheterna. 190 000 m3 olja har härvid bedömts kunna ersättas med el.

Vissa fastigheter är utrustade med elpannor för avbrytbara och avkopplingsbara elleveranser. Utnyttjandetiden kan ökas för dessa. Genom en tillförsel av 0,8 TWh kan ytterligare ca 100 000 m3 olja ersättas. Härutöver finns kombinationspannor installerade. Utrymme finns att ersätta ytterligare 60 000 m3 olja med el i dessa fastigheter. Slutligen finns det möjligheter att ersätta olja med direktverkande el i fastigheter med mindre panncentraler. Potentialen för detta är 400-500 000 m3 olja. Förutsättningarna för en sådan ersättning har emellertid inte till fullo kartlagts. Såväl de lokala näten som tillverkningskapaciteten av elradiatorer kan begränsa denna potential. Denna möjlighet utnyttjas därför inte vid beräkningen av avdragsposten.

98 Ersättning med inhemsk energi SOU 1986: 42 Enligt kommittén kan således totalt 350 000 m3 olja ersättas med ca 2,8 Twh el. Möjligheterna till ersättning av olja med ved bedöms motsvara 230 000 m3 olja. I tabell 8.3 framgår hur oljebehovet påverkas av ersättningen. Tabell 8.3 Oljeersättning i flerbostadshus under förkrigsskedet (TWh) Energi- Normal- Efter bärare förbrukning ersättning

*Skillnaden 0,7 TWh beror på den högre verkningsgraden hos el hos den slutlige användaren

Efter för med el och ved återstår därmed ca avdrag möjlig ersättning 740 000 m3 olja som inte kan ersättas. Emellertid skall även här hänsyn tas till att uppvärmningen ransoneras till 75 °/o samt att en del av det vedöverskott som då uppstår kan utnyttjas i andra fastigheter (se tabell 8.4). Efter ransonering och ersättning återstår därmed ca 620 000 m3 olja som ej kan ersättas. Elförbrukningen blir då 0,8 TWh högre än i normalfallet. Vedförbrukningen ökar pâ samma sätt med 1,1 Twh, motsvarande ca 110 000 m3 olja.

Tabell 8.4 Energibehov i flerfamifshus efter ersättning och ransonering under förkrigsskedet TWh)

Energibärare

37,7 Under krigsfallet kan inte ei utnyttjas för att ersätta olja. Kommittén bedömer att ca 0,2 miljon m3 olja kan ersättas med ved.

SOU I986: 42 Ersättning med inhemsk energi 99

UPPVÄRMNING GENOM FJÄRRVÄRME

I fjärrvärmesystemet beräknas 760 000 m3 olja och 1,8 miljoner ton kol förbrukas år 1992. Oljan används främst för s.k. spetslast. Baslasten utgörs av kol och inhemska bränslen. Med spetslast avses att olja används under perioder med mycket hög värmeproduktion. En betydande del av oljan faller därmed bort som en direkt följd av ransoneringen.

Fjärrvärmesystemet är mycket flexibelt i valet mellan olika energislag. De låga oljepriser som kommittén kalkylerar med förutsätts innebära även relativt sett motsvarande låga kolpriser. Trots detta antas insatsen av inhemska bränslen, främst i form av avfall, nära nog fördubblas. Användningen av el kommer däremot att kraftigt minska på grund av att de fasta elleveranserna ökar till andra abonnenter och därmed tränger undan möjligheter till leveranser till avkopplingsbara elpannor. I en krissituation medför detta, när den fasta elförbrukningen sjunker, att elinsatsen kan ökas. Totalt medger befintliga elpannor ett uttag om 5 TWh, då de används för kol- och oljeersättning. På grund av elsystemets effektbalans måste det emellertid finnas möjlighet att koppla bort dessa vid höglasttid. l denna situation måste uppvärmningen ske med oljepannor. Gjorda beräkningar visar att ca 150 000 m3 olja måste reserveras för att garantera att elpannorna skall kunna kopplas bort under höglastperioder.

Samtidigt kan insatsen av inhemska bränslen, ved m.m. öka med 2,5 TWh. Denna insats kan tillsammans med den el som inte åtgår till oljeersättning användas för att ersätta kol. På samma sätt som för olja finns ett basbehov av kol som inte kan ersättas. Detta har beräknats till 0,9 miljon ton.

100 Ersättning med inhemsk energi SOU 1986: 42 Tabell 8.5 Behov av energitillförsel för fjärrvärmesystemet efter ersättning och ransonering under förkrigsskedet (TWh) Energi- Normal- Efter bärare förbrukning ersättning

8.3 Sammanfattning och förslag

Genom en bruttotillförsel av drygt 10 TWh el under förkrigsskedet kan enligt kommittén ca 1,2 miljoner m3 olja ersättas. Ytterligare 370 000 m3 olja kan ersättas med ved. Den totala oljeåtgången för uppvärmning år 1992 uppgår till ca 3,2 miljoner m3. Efter ransonering och ersättning kvarstår av denna olja ca 1,2 miljoner m3 som inte kan ersättas.

För uppvärmningen åtgår normalt 22,3 TWh el. Genom omdisponeringar och efter ransonering åtgår 25,8 TWh el, dvs. nettoökningen är endast 3,5 TWh. Huvuddelen av denna ökning kanaliseras till avbrytbara leveranser; högst 1,0 TWh förbrukas i icke urkopplingsbara system. Med hänsyn till vad som tidigare anförts beträffande den tillgängliga effekten i vatten- och kärnkraftverken i södra Sverige, kan emellertid redan en så här liten ökning av elförbrukningen innebära problem under höglasttid. Av det skälet reserveras 200 000 m3 olja för drift av kraftvärmeverk. Därmed garanteras att den ovan föreslagna elersättningen med stor säkerhet skall kunna genomföras.

Nettoökningen av vedanvändningen motsvarar för småhusen och flerfamiljshusen, beräknad på samma sätt som elkraften ovan, 150 000 m3 olja. Totalt föreslås att dessa under förkrigsskedet förbrukar ca 13,5 TWh ved mot normalt 12 TWh ved. Möjligheten till vedersättning har således använts med försiktighet. l fjärrvärmesystemet, där kraven på råvaran är mindre och där distributionen m.m. är enklare att lösa, utnyttjas möjligheterna till att använda inhemska bränslen fullt ut. Totalt föreslås en ytterligare tillförsel av ca 2,5 TWh. Tillskottet

SOU 1986: 42 Ersättning med inhemsk energi l0l

används för att ersätta kol. Ca l miljon ton kol föreslås ersättas med inhemska bränslen och el.

Tabell 8.6 Nettobehov olja för uppvärmning under förkrigsskedet (1 000 m3) Normalförbrukning Nettobehov efter ransonering och ersättning

Flerfamiljshus 33 675 25 200 Fjärrvärme 2 293 975 695 400

I krigsfallet kan endast ved ersätta olja. Kommittén har härvid utgått från de beräkningar som gjordes inför 1983 års kontrollstation. Teoretiskt har det potentiella utrymmet för vedersättning ökat sedan dessa beräkningar gjordes. Med hänsyn tagen till bl.a. de praktiska svårigheterna att i stor skala organisera Vedeldning har den gällande vedeldningsplanen enbart justerats för den ändrade krislängden.

De totala ersättningsmöjligheterna uppgår därmed till ca 2,4 miljoner

m3, varvid 1,2 miljon m3 olja ersätts med el och lika mycket med

ved. Dessa ersättningsmöjligheter kan inte direkt jämföras med avdragsposten 1,6 miljon m3 i nu gällande försörjningsplan. För att kunna göra en sådan jämförelse måste särskilda beräkningar göras, eftersom beräkningstekniken skiljer sig åt. Genom att jämföra nettobehovet av olja för uppvärmning 1991/92 med motsvarande nettobehov för lagringsåret 1986/87 kan ökningen av avdragsposten beräknas, efter det att vissa justeringar gjorts för ändrad krisstandard och kris-längd. Den faktiska avdragsposten för ersättning med inhemska alternativ har i förhållande till 1986/87 ökat med ca 500 000 m3 till totalt 2,1 miljoner m3.

Den försiktiga uppskattningen av möjligheterna att under förkrigsoch neutralitet-/krigsskedet ersätta olja med ved beror framförallt på att det tar tid att ställa om energiförsörjningen. Vid en mycket lång kris och i ett efterkrisskede ökar naturligtvis vedens betydelse. Det blir nödvändigt men också möjligt att i allt större omfattning använda ved för uppvärmning. Vidare kan gengas införas i transportsektorn.

102 Ersättning med inhemsk energi SOU 1986: 42

I beräkningarna har kommittén utgått frân att förkrigsskedet inte föregåtts av en fredskris. Om vi i stället utgar frân att vi haft en läng fredskris där hela fredskrisreserven förbrukats bör man kunna anta att ransoneringssystem är i gäng och viss omställning av energiförsörjningen redan skett. Effekterna av detta är svara att uppskatta. Jag har därför valt att inte beakta detta.

SOU 1986: 42 103

9 SÄRSKILDA LAGRINGSFRAGOR

9.1 Särskild lagringsskyldighet

Förutom i form av tvångslager hos säljare och förberedskapslager brukare och statliga lager av råolja och färdigprodukter finns lager för vilka i särskild ordning. Denna särlagringsskyldigheten regleras skilda kan omfatta dels statliga myndigheter, dels lagringsskyldighet av gasturbinanläggningar för framställning av elektrisk kraft, ägare och anläggningar för av ägare av oljekondenskraftverk framställning stadsgas.

9.1.1 Statliga myndigheter

omfattas formellt inte av tvångslagringsbe- Statliga myndigheter stämmelserna. Enligt l § 2 stycket lagen 1984:1049 beslutar regeom dessas lagring. Denna ordning gällde också enligt tidigare ringen bestämmelser.

har i förordningen (l98ä:l050) om beredskapslagring av Regeringen olja och kol bl.a. föreskrivit om statliga myndigheters beredskapslasom säljer eller förger. I 2 § l stycket sägs att statlig myndighet brukar eldningsolja eller kol i sådan omfattning som dieselbrännolja, i 7 § lagen skall hålla beredskapslager i samma omfattning som anges om lagen hade varit tillämplig. Föreskriften överensstämmer i princip med de regler som tidigare gällde genom brev den 27 juni 1957 angående vissa föreskrifter rörande beredskapslagring av kompletterande olja m.m.

Statens vattenfallsverk är för närvarande enda statliga myndighet hålla i enlighet med och då som är âlagd att beredskapslager lagen enbart av olja för viss värmekraftproduktion i mottrycksanläggningar. Verkets och övrig kraftindustris lagringsskyldighet i övrigt regleras fr.o.m. den l juli 1985 enligt 20 § lagen. Enligt denna får regeringen innehavarna av vissa att hålla i lager sådan ålägga oljekondensverk som behövs för att driva verket. Stenungsundsverket, Marviken olja och Slite, vilka innehas av statens vattenfallsverk, har sålunda ålagts 200 000 m3. Beträffande en lagringsskyldighet om sammanlagt oljekondensverkens lagringsskyldighet redogörs närmare nedan.

104 Särskilda lagringsfrâgor SOU 1986: 42

I 2 § 3 stycket förordningen sägs att en statlig myndighet också kan åläggas att lagra olja eller kol genom särskilt beslut av regeringen. Sådant åliggande föreligger för försvarets materielverk (FMV), statens järnvägar (SJ) och vägverket.

För FMV och SJ kom ursprungligen att gälla en lagringsskyldighet dessas innehav av berganläggningar den l januari 1958.

motsvarande

Den fastställda lagringsmängden kom att överstiga den lagringsmängd som skulle ha erhållits om lagringsmängden hade baserats på myndigheternas fredsförbrukning och i övrigt med tillämpning av lagens bestämmelser. Också vägverkets lagringsplikt, som tillkom år 1949, motiverades utifrån då tillgängliga cisternutrymmen.

Regeringen fastställer lagringsmängder efter förslag av tillsynsmyndigheten. Regeringen har senast genom besluten till Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF) den ll maj 1978 och den l april 1982 om lagringsmål för tvångslagring av olja föreskrivit, att tidigare beslut för försvarsmakten, statens järnvägar och vägverket om skyldighet att lagra vissa mängder motorbensin och motorbrännolja skall fortsätta att gälla under de i besluten aktuella lagringsåren. Lagren utgör en del av krigsreserven och ingår som en avdragspost i försörjningsplanen.

Tillsynsmyndigheten har att som ansvarig myndighet anmäla för regeringen om lagringens omfattning behöver ändras. Föreskrift härom finns i regleringsbrevet. Regeringsbesluten har i stort sett inneburit att de totalt lagrade volyrnerna hos resp. myndighet har varit oförändrade men med vissa förskjutningar mellan produkter. Minskad lagringsskyldighet har också förekommit om Lex. en anläggning inte längre har kunnat användas.

Kommittén har inte funnit anledning att föreslå någon ändrad ordning för de statliga myndigheternas lagringsskyldighet.

9.1.2 Oljekondenskraftverk

Den som innehar ett oljekondenskraftverk med en installerad effekt av mer än 150 megawatt får av regeringen åläggas att lagra sadan olja som behövs för att driva verket (20 § lagen).

SOU l986: 42 Särskilda lagringsfrâgor 105

De nuvarande reglerna för oljekondensverken beslöts av riksdagen varen 1984 och trädde i kraft fr.0.m. lagringsåret 1984/85 (prop. l983/84:l10). Dessförinnan gällde lagens huvudregel. Regeringen fick emellertid enligt 7 § 2 mom. lagen (1957:343) om oljelagring m.m. förordna om andra grunder vid beräkningen av den s.k. basmängden, som ligger till grund för lagringsvolymen. Anläggningarnas karaktär av reservkraftverk medförde att beräkningen av lagringsskyldighet genom beslut av regeringen den l juli 1982 knöts till dessas andel av landets totala kraftproduktion under en längre period. Den ringa användningen av oljekondensverk medförde ändå att lagringsvolymerna blev mycket låga.

I en krigssituation förväntas elbehovet något överstiga vattenkraftens produktionsförmaga trots produktionsinskränkningar inom industrin och ransoneringar inom uppvärmningssektorn till följd av bortfall av kärnkraftsproduktion (se även avsnitt 8). Vidare kan stamlinjenätet skadas. För att tillgodose de bedömda elbehoven i krig föreslog K 83 i sitt betänkande (Ds l 1984:13) Energiberedskap för kristid, efter överläggningar med intressenterna, att innehavarna av de större oljekondensverken skulle hålla i lager 400 000 m3 tjock eldningsolja. Denna volym översteg väsentligt lagringsvolymen enligt 1957 ârs lags huvudregel. K 83 föreslog vidare att lagren skulle få tas i anspråk även i fredstid under en begränsad tid vid vissa onormala situationer.

Förslaget enligt ovan tog sig uttryck i 20 § lagen. l 6 § förordningen föreskrivs att innehavarna av Stenungsundsverket, Marviken och Slite, Karlshamnsverket samt Hässelbyverket är lagringsskyldiga enligt lagen. Volymen uppgår till sammanlagt 400 000 m3. Enligt ll § skall en tredjedel av lagret förvaras i omedelbar anslutning till anläggningen.

Statens energiverk får medge, när särskilda skäl föreligger, att beredskapslager tillfälligt tas i anspråk även om krig eller annan allvarlig försörjningskris inte föreligger (25 § lagen resp. 7 § förordningen). Som exempel på dylika situationer, vilka återfinns i K 83:5 betänkande, kan nämnas lägre tillgänglighet än normalt pä kärnkraften, iskravningar i vattenkraftverken och försenad vårflod. Intentionen var vidare, vilket inte direkt framgår i propositionen, att skyldighe-

106 Särskilda lagringsfrâgor SOU 1986: 42

ten att hålla beredskapslager skulle upphävas för övriga kondenskraftverk, vilket också har skett.

Kommittén har gjort en förnyad bedömning över lagringsbehovet av olja för elproduktion. Bedömningen, som har gjorts i samråd med Kraftverksföreningen m.fl. utgår från ett scenario med en neutralitets-/krigsperiod enligt de nya planeringsförutsättningarna med reducerad överföringskapacitet på stamnätet under den kallare delen av året. Antaganden görs vidare om elförbrukningen år 1992, vattenkraftsproduktionen, produktionen vid kraftvärmeverk samt industriell mottrycksproduktion. Scenariot överensstämmer i princip med det som låg till grund för K 83:3 överväganden.

Enligt kommitténs bedömningar skulle ytterligare 200000 m3 olja (totalt 600 000 m3) behöva lagras för att tillgodose elbehovet i en krigssituation. Då kondenskraftverkens kapacitet enligt uppgift är begränsad till att kunna utnyttja endast ca 100 000 m3 av denna volym bör oljekondenskraftverkens lagringsaläggande begränsas till 500 000 m3. För att tillgodose beredskapen på elproduktionsområdet bör enligt kommitténs mening resterande 100 000 m3 lagras vid gasturbinanläggningarna.

9.1.3 Gasturbinanläggningar

Den som innehar en gasturbinanläggning för framställning av elektrisk kraft med en installerad effekt av minst 5 megawatt skall lagra sådant bränsle som behövs för att driva anläggningen. Lagringsskyldigheten gäller även statens vattenfallsverk. Lagringsmängden bestäms med utgångspunkt i installerad effekt, bränsleåtgång per megawattimme och beräknad årlig driftstid (19 § lagen). Lagringsmängden bestäms av statens energiverk. Minst hälften av lagret skall förvaras i omedelbar anslutning till anläggningen (5 och 9 §§ förordningen).

De nuvarande reglerna för gasturbinanläggningar, vilka infördes efter förslag av 1975 års oljelagringskommitté, har gällt sedan år 1978 (prop. 1976/7704). Dessförinnan gällde lagens huvudregel. Föredraganden anförde som skäl till den ändrade ordningen gasturbinaggrega-

SOU 1986: 42 Särskilda lagringsfrâgor 107 tens karaktär av utpräglade topp- och reservkraftverk. l normala fall bidrar aggregaten endast i ringa grad till energiförsörjningen. l såväl normal- som i avspärrningsfallet behövs gasturbiner för att klara driftsstörningar av olika slag såsom nätfel samt oväntade bortfall av värmekraftaggregat. I ett krig blir detta behov än mer markant genom den bekämpning som överföringsledningarna från Norrland till Syd- och Mellansverige kan bli utsatta för. Detta bedömdes ställa krav inte bara på snabbt tillgänglig reserveffekt utan också på ett geografiskt differentierat produktionssystem som ligger inom de stora konsumtionsområdena. Dessa skäl är alltjämt relevanta.

Enligt propositionen borde lageruppbyggnaden ske i jämn takt från den l januari 1978 enligt regeringens bestämmande så att behövliga bränslekvantiteter fanns lagrade vid utgången av år 1984. Lageruppbyggnaden, som har skett i enlighet med förslaget, motsvarar en bedömd utnyttjningstid för gasturbinerna som i timantal är lika för avspärrning och krig.

1975 års oljelagringskommitté uppskattade att den installerade effekten i de berörda gasturbinanläggningarna år 1985 skulle uppgå till l 815 MW. Lagringsbehovet för den angivna uthålligheten beräknades med utgångspunkt häri. Den tillgängliga effekten i gasturbinanläggningar större än 5 MW, är emellertid för närvarande endast ca l 600 MW. Ägare till dessa anläggingar, vilka också är lagringsskyldiga, är följande sju: statens vattenfallsverk, Sydkraft AB, Skandinaviska Elverk, Stockholm Energiproduktion AB, Karlstad kommun, OKG och Hälsingekraft AB. De två förstnämnda kraftföretagen svarar för närmare B5 °/o av den totala lagringen.

Med utgångspunkt i befintlig installerad effekt och med gällande beräkningsmetodik skulle det totala lagerbehovet komma att sjunka.

Regeringens anvisningar för neutralitets-/krigsskedet innebär en förändrad planeringsperiod än gällande planeringsförutsättningars krigsskede. Enligt kommitténs mening finns det skäl att ändra drifttiden i enlighet därmed. Kommitténs bedömningar och förslag i denna del återfinns i den hemliga bilagan. Utöver vad som framgår av denna bör vid gasturbinanläggningarna finnas ett ytterligare lager av olja på

108 Särskilda lagringsfrâgor sou 1935; 42

100 000 m3, som behövs för att säkra elbehovet i neutralitets-/krigs-

skedet och som har redovisats i avsnittet om oljekondensverken.

Enligt kommitténs mening bör dock uthálligheten för gasturbindriften vara oförändrad i förkrigsskedet.

Lagren vid gasturbinanläggningarna bör i likhet med lagren vid oljekondenskraftverken få tas i anspråk även i fredstid i särskilda fall. Det ankommer pä tillsynsmyndigheten att närmare reglera detta.

9.l.h Anläggningar för framställning av stadsgas

Anläggningar för framställning av stadsgas finns i Stockholm, Göteborg och Norrköping. Râvara vid gasframställningen är lättbensin och gasol.

Enligt 21 § lagen är den som under ett kalenderår har förbrukat rävara för framställning av stadsgas skyldig att närmast följande kalenderär lagra en viss, av regeringen bestämd, andel av den förbrukade råvaran eller, om statens energiverk medger det, annan råvara som kan användas för gasframställningen. Enligt B § förordningen är den andel som skall lagras 40 °/o av vad som har förbrukats föregående kalenderår. Minst en tredjedel av lagringsmängden skall enligt 12 § förordningen lagras på den ort där verket är beläget.

Nuvarande regler har gällt från det att lagringsskyldigheten för stadsgasindustrin trädde i kraft den l januari 1978 (prop. l976/77:l7, FöU 3, rskr. 30). Utformningen grundar sig på förslag av 1968 års oljelagringskommitté i dess betänkande (SOU 1969:31) Olja i beredskap.

Att lagringsskyldigheten utgör en procentandel av förbrukningen motiverades med att om ett gasverk läggs ner eller dess produktionsförhâllanden ändras det inte finns nagon anledning att automatiskt överföra lagringsmängden från detta gasverk till övriga gasverk.

Andelen 40 % har gällt oförändrad från lagringsskyldighetens inträde. Lagringsvolymerna skall täcka behoven under avspärrningen och krig

SOU 1986: 42 Särskilda lagringsfrågor 109

med samma uthållighet som gäller för oljor. Vid bestämmande av lagringsbehovet - och därmed procentandelen - togs hänsyn till de mängder lagringsbränslen, som kunde utvinnas ur de råoljelager vid raffinaderierna som betraktas som gripbara vid inledningen av en kris (dvs. 300 000 m3 = avdragsposten i försörjningsplanen). Vidare reducerades lagringsmålen med de kommersiella lager, som gasverken alltid kunde förutsättas hålla för att inte riskera avbrott i gasproduktionen.

Kommittén har gjort en bedömning av hur stor procentuell andel av förbrukningen som behöver lagras för att beredskapen enligt de nya planeringsförutsättningarna beträffande krisperiodernas längd, importantaganden och konsumtionsstandard skall kunna upprätthållas. l bedömningen har också beaktats kommersiella lager enligt ovan samt gasens fördelning på olika ändamål som uppvärmning, hushåll, restauranger och industri. Beräkningarna visar att den procentuella andelen behöver höjas om samma försörjningstrygghet som gäller för t.ex. oljeberoende energikonsumenter skall uppnås. De närmare beräkningarna framgår av den hemliga bilagan.

9.2 Raffinaderiernas råoljelager

9.2.1 Nuläge

Vid landets raffinaderier finns lager av råolja som kan beräknas uppgå till sammanlagt 800 000 m3. Enligt 14 § första stycket 2 lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och kol får statens energiverk medge att någon som driver ett oljeraffinaderi helt eller delvis får tillgodoräkna sig sitt råoljelager för att fullgöra lagringsskyldigheten av produkter. Enligt andra stycket samma paragraf skall ett medgivande förenas med de villkor som behövs från beredskapssynpunkt. Råolja får sålunda inte till någon del används för krigslagringen.

Förutom begränsningen vad gäller krigslagringen föreskrivs i 22 § första stycket förordningen (1984:1050) om beredskapslagring av olja och kol att energiverket, vid medgivande enligt ovan, skall räkna bort 450 000 m3 av de totala råoljelagren, varför det i princip återstår ca

l 10 Särskilda lagringsfrâgor SOU 1986: 42

350 000 m3 att använda för tvångslagringen. Enligt andra stycket får emellertid statens energiverk fram till den 31 december 1987 vid särskilda skäl medge att hela råoljelagret tillgodoräknas tvångslagringen (ändring 1985:229). Samtliga raffinaderiföretag har fått sådant medgivande.

9.2.2 Utvecklingen av synen på behandlingen av råoljan

Med stöd av 10 § lagen (1957:343) om oljelagring m.m. kunde råoljelagren efter dispens användas för att fullgöra lagringsskyldigheten av produkter. Sådana dispenser lämnades också raffinaderierna, dock inte för lager som avsåg krigsreserven eller för inlagringsåtaganden.

1968 års oljelagringskommitté föreslog i sitt betänkande (H 1969:2, hemlig) Olja i beredskap att en del av råoljelagren (300 000 m3) motsvarande en viss tids normal omsättning vid raffinaderierna skulle betraktas som gripbart lager vid inledningen av en kris och alltså dras ifrån vid beräkningen av lagringsbehovet innan totalmålet för beredskapslagringen fastställdes. Råoljelager därutöver borde liksom tidigare efter dispens få tillgodoräknas i stället för färdigprodukter i avspärrningsreserven. Kommittén motiverade sitt ställningstagande med att råoljelagren kan utnyttjas flexiblare än lager av färdigprodukter och också kan vara ekonomiskt fördelaktigare att lagra. Eftersom raffinaderierna redan i inledningsskedet av ett krig kan sättas ur stånd att tillverka färdigprodukter borde tillämpningen begränsas till avspärrningslagret.

Kommittén konstaterade emellertid också att raffinaderierna, genom dispensmöjligheten, korn i något gynnsammare läge än övriga lagringsskyldiga. Av detta skäl borde en del av lagren betraktas som gripbara.

Den av kommittén föreslagna begränsningen kom att gälla genom att ÖEF i tillämpningsföreskrifter föreskrev att 300 000 m3 skulle frånräknas vid prövning enligt 1957 års oljelagringslag att få fullgöra Jagringsskyldighet genom att lagra råolja i stället för produkter.

SOU 1986: 42 Särskilda Iagringsfrâgor l l l

Vid beräkningen av lagringsbehoven kom den gripbara delen av raoljeen avdragspost och således relagren att i försörjningsplanen utgöra ducera för produkterna i enlighet med beräknat utfall lagringsmâlen vid raffinering.

1972 ars kontrollstation ansåg i sitt betänkande (H 1973:2, hemlig) Râolja i beredskap att avdragsposten för raffinaderiernas râoljelager borde öka till m3 med hänsyn till det nya raffinaderiet i 500000 Förslaget tillstyrkets genom prop. 1973:194 och före- Brofjorden. skrevs genom ändring i ÖEFzs tillämpningsföreskrifter.

En oförändrad avdragspost för råolja om 500 000 m3 har därefter vid beräkningarna av lagringsmalen t.o.m. ingått i försörjningsplanen det lagringsar som började den l januari 1984. Förändringar föreslogs under av dels 1980 ârs oljelagringskommitté, som i mellanperioden sina beräkningar beaktade hela det bedömda lagret av råolja (ca 1,3 miljoner m3) som en avdragspost, dels av 1983 års kontrollstation (K 83) som föreslog att raffinaderiföretagen skulle fa tillgodoräkna sig hela det bedömda râoljelagret (ca 1,0 miljoner m3) som tvangslager och i motsvarande utsträckning minska sina tvângslager av produkter. Inget av förslagen har kommit att genomföras.

om vissa oljefrågor anförde att hon I prop. l983/84:ll0 föredraganden avsåg föresla regeringen en sänkning av avdragsposten för râoljelagren till 450 000 m3 mot bakgrund av att raffinaderikapacitet hade i Nynäshamn. I propositionen kommenterades också en geupphört mensam skrivelse frân raffinaderiföretagen i vilken bl.a. anförs att effekten av regeln är att raffinaderibolagen i förhållande till andra som enbart importerar färdiga produkter till landet, belastas bolag, med större kostnader för beredskapslagringen i och med att en stor del av den totala lagringen inte kan utnyttjas som en integrerad del av beredskapslagren. Föredraganden framhöll att föreskriften inte innebär något krav på att râoljelagren skall överstiga 500 000 m3 (nu

450 000 m3), utan i stället innebär en möjlighet att som tvangslager

inräkna de kommersiella lager av råolja som överstiger gränsen.

Regeringen återkom till frågan i prop. 1984/8553 om beredskapslagring av olja och kol m.m., men tog där inte närmare ställning.

l 12 Särskilda lagringsfrâgor SOU 1986: 42

För att underlätta genomförandet av ökningen av tvångslagren av motorbensin och gasol (prop. l983/84:ll0 och l984/85:53) gavs OEF möjlighet, genom tillägg till 22 § förordningen (1934:1050) om beredskapslagring av olja och kol, att fram till den 31 december 1987 vid särskilda skäl medge att hela råoljelagret tillgodoräknas tvångslagringen (ändring 1985:229). ÖEF har hittills lämnat sådant medgivande.

I anslutning till ändringen i förordningen anfördes i den reviderade finansplanen (prop. l984/85:l50, den s.k. kompletteringspropositionen) att de totala tvångslagren avses höjas med 450 000 m3 senast den 31 december 1987 och att vid samma tillfälle 22 § förordningen (1984:150) om beredskapslagring av olja och kol slopas.

Som tidigare nämnts genomfördes inte K 83zs förslag om att raffinaderiföretagen skulle få tillgodoräkna sig hela råoljelagret för tvångslagringsändamål. I den försörjningsplan, som låg till grund för beräkningen av de lagringsmål som sedermera kom att fastställas, ingick emellertid inte någon avdragspost för 450 000 m3 råolja. Således har ett överlager kommit att fördelas på samtliga lagringsskyldiga importörer, säljare och förbrukare.

9.2.3 Förslag

Till följd av de förhållanden som nu gäller innebär uttalandet i kompletteringspropositionen att staten kan sälja ut 450 000 m3 råolja fr.0.m. den 1 januari 1988 utöver nu beslutade utförsäljningar - med bibehållen försörjningsberedskap på oljeområdet.

I det förslag till lagringsprogram fr.0.m. lagringsåret 1987/88 som presenteras i avsnitt 10 har kommittén fullföljt den linje som uttalades i kompletteringspropositionen. Förordningens 22 § kan således slopas fr.0.m. den l juli 1987. Däremot kommer även i fortsättningen 14 § lagen att gälla enligt vilken tillsynsmyndigheten får medge att

någon som driver ett oljeraffinaderi helt eller delvis fullgör sin lag-

ringsskyldighet genom att lagra råolja. Kommittén vill här särskilt framhålla andra stycket i samma paragraf som säger att ett medgivande skall förenas med de villkor som behövs från beredskapssynpunkt.

SOU 1986: 42 Särskilda lagringsfrâgor l 13

9.3 Kommersiella lager

9.3.1 Bakgrund

I försörjningsplanerna för olja och kol ingar en bedömning av storleken av de kommersiella lager av oljeprodukter och kol som kan antas vara gripbara vid inledningen av en kris. Lagren tillgodoräknas fredskrisreserven som en avdragspost och reducerar därigenom lagringsbehovet för detta krisfall. Enligt sina direktiv skall kommittén redovisa en bedömning av de kommersiella lagrens storlek som kan ligga till grund vid beräkningen av behovet av beredskapslager av olja och kol.

I gällande försörjningsplaner för olja och kol lagringsaret 1986/87 har i enlighet med regeringens bedömning i prop. 1984/8553 följande lager förutsatts tillgängliga när en försörjningskris inträffar:

- 100 000 m3 dieselbrännolja i gärdscisterner, - 575 000 m3 tunn eldningsolja i fastigheter, - 700 000 m3 tjock eldningsolja hos större förbrukare, - 100 000 ton ängkol hos handel och förbrukare.

Lagren av motorbensin och gasol bedömdes vara så små i normala situationer att man maste räkna med att dessa är förbrukade när en försörjningskris inträder.

Kommersiella lager av flygdrivmedel, dvs. flygbensin, jetbensin och flygfotogen, bedömdes vara sa obetydliga att de inte ingar i försörjningsplanerna.

Förutom kommersiella lager av oljeprodukter finns kommersiella lager av råolja vid raffinaderierna. Lagren, som har bedömts uppgå

till i genomsnitt 800 000 m3, har inte till någon del tillgodoräknats

försörjningsplanen för 1986/87. Däremot kan raffinaderierna enligt förordningens 22 § efter tillstånd av statens energiverk få helt eller delvis använda sina râoljelager t.o.m. utgången av ar 1987 för att fullgöra tvângslagringsskyldigheten. I avsnitt 9.2 har redogjorts närmare för synen på raffinaderiernas råoljelager i lagringshänseende.

114 Särskilda lagringsfrâgor SOU 1986: 42

9.3.2 överväganden

Kommittén har med hjälp av ÖEF och med lagerstatistiken inom statistiska centralbyråns (SCB) energistatistik samt ÖEF:s månatliga försörjningsrapporter på oljeområdet bedömt befintliga kommersiella lager av olja och kol vid inledningen av en försörjningskris enligt följande. För varje produktslag redovisas inledningsvis i en tablå utvecklingen under perioden 1983-1985 med uppgifter om lägsta månadsvolym samt lägsta och högsta kvartalsgenomsnitt för resp. år.

MOTORBENSIN

De kommersiella lagren av motorbensin hos Oljehandeln har under de senaste åren minskat kraftigt. Fr.o.m. andra halvåret 1984 redovisas, med undantag för december 1984, negativa lager. Detta beror på att raffinaderiföretagen för att fullgöra sin tvångslagringsskyldighet av bensin har tillgodoräknat sig bensinutbytet ur sina råoljelager.

I ÖEF:s försörjningsrapporter redovisas emellertid några dagars bensinlager. Detta lager hänför sig till överskott som uppkommer vid raffineringen av råoljan och är försumbart i detta sammanhang. Några gripbara lager av bensin vid inledningen av en kris finns således inte. (Bedömningen överensstämmer med vad som nu gäller).

På samma sätt som för motorbensin redovisas negativa lager av dieselbrännolja/eldningsolja 1-2 för hela år 1985. Oljehandeln har således

SOU I986: 42 Särskilda lagringsfrâgor 115

för att fullgöra sin tvångslagringsskyldighet tillgodoräknat sig utbytet ur sina råoljelager. Även för första halvåret 1984 redovisas negativa lager medan lagren var positiva under andra halvåret. Lagerökningen kan förklaras med den minskning av tvångslagren som inträffade under lagringsåret 1984/85. Efter att ha sålt ut dessa lager under hösten 1984 har raffinaderiernas råoljelager utnyttjats i största möjliga utsträckning för tvångslagringsändamål.

I ÖEF:s försörjningsrapporter för år 1985 redovisas ett lager om i stort några veckors normal konsumtion. Denna volym bedöms emellertid förbrukas under den tid som förflyter innan beslut om ransonerings- och regleringsåtaganden får praktiska återverkningar.

Smärre kommersiella lager finns hos industrin och vid gasturbinanläggningar. Gasturbinanläggningarna, som svarar för den större delen av lagren, är emellertid avsedda för särskilda situationer, och de lager som finns vid dessa bör inte tillgodoräknas i detta sammanhang.

Sammanfattningsvis finns för närvarande inga kommersiella lager av dieselbrännolja/eldningsolja l-2 att tillgå vid inledningen av en kris hos vare sig oljehandeln eller industrin. (Bedömningen överensstämmer med vad som nu gäller).

Lager av tunn eldningsolja finns i bostadsfastigheter och villor. Vidare finns lager av dieselbrännolja i s.k. gårdscisterner hos jordbrukare, åkare m.fl. Någon statistik över storleken av dessa lager finns dock inte. Den avdragspost om 675 000 m3 för dessa lager som ingår i försörjningsplanen för 1986/87 grundar sig på en uppskattning av antalet oljeeldade fastigheter och gårdscisterner, bedömd genomsnittlig storlek av tankanläggningar och normal fyllnadsgrad av dessa under fredsförhållanden. ÖEF har uppskattat att i dagens läge lagren av

dieselbrännolja utgör oförändrat 100 000 m3, men att lagren av tunn

eldningsolja har minskat från 575 000 m3 till 540 000 m3.

Avdragsposten i försörjningsplanen för lager av tunn eldningsolja i fastigheter har de senaste åren förändrats enligt tablån nedan. Lagren av dieselbrännolja har varit oförändrat 100 000 m3.

Skäl för neddragningen av lagren har varit dels den allmänna förbrukningsminskningen och energibesparande atgärder, dels övergången till användning av el och inhemska bränslen.

ÖEF anser att lagren av tunn eldningsolja i fastigheter bör räknas ner till 450 000 m3 främst med motiveringen att konsumtionen kan förväntas bli högre under den manad som förflyter mellan beslut och ikraftträdande av ransonering än vad sparmâlet innebär.

En viss lagerneddragning är trolig före ransoneringens ikraftträdande. Denna bör emellertid kunna begränsas främst genom tidigt insatta informationskampanjer. Fortsatt övergång till användning av el och inhemska bränslen i bostadsbeståndet torde medföra en begränsad neddragning av lagren dä befintliga oljeeldningsmöjligheter kan förutsättas i stor utsträckning behållas.

Sammantaget bör det vara rimligt att beräkna storleken av de kommersiella lagren i fastigheter till 500 000 m3 tunn eldningsolja och i gardscisterner till oförändrat 100 000 m3 dieselbrännolja.

TJOCK ELDNINGSOLJA

Även beträffande tjock eldningsolja visar lagerstatistiken att oljehandeln genom sina raffinaderiföretag har utnyttjat möjligheten att tillgodoräkna sig produktutbytet från sina raoljelager. Omfattningen har emellertid inte varit lika stor som för tidigare redovisade produkter. Särskilt under andra halvåret 1985 har det funnits lagertillgângar pa i runda tal 250 000-350 000 m3. Denna lagerökning kan emellertid förklaras av den minskning av tvângslagren som fick ske fr.o.m. den l

SOU 1986: 42 Särskilda lagringsfrâgor l I7

juli 1985 och får förutsättas försäljas i syfte att utnyttja råoljelagren maximalt. Slutsatsen blir att det inte kommer att finnas några kommersiella lager av tjock eldningsolja hos oljehandeln vid inledningen av en kris.

l öEFzs försörjningsrapporter redovisas ett lager om i stort 2-4 månaders normal konsumtion. Den del som hänför sig till oljehandeln förutsätts vara förbrukad vid inledningen av en kris. Beträffande resterande del, som hänför sig till större förbrukare, kan följande anföras.

Lager av tjock eldningsolja finns således hos de större förbrukarna, främst industrin och värmesektorn. Under åren 1983 och 1984 var årsgenomsnitten ca 1,3 resp. ca 1,5 miljoner m3. Lägsta månadsvolym var ca l,l resp. 1,3 miljoner m3. För första halvåret år 1985 redovisas en lagervolym på ca 500 000 m3. Denna stiger till drygt 1,2 miljoner m3 för tredje kvartalet. (Uppgifter för fjärde kvartalet saknas).

Den kraftiga ökningen mellan andra och tredje kvartalet kan delvis förklaras med den minskade tvångslagringen fr.o.m. den l juli 1985. Lagerstatistiken visar emellertid att under 1980-talet ökningen av lagren mellan andra och tredje kvartalet har uppgått till mellan 500 000 och 700 000 m3. Det låga lagret under första kvartalet 1985 torde förklaras av dels den stränga vintern men också av viss permanent neddragning till följd av övergång till el, kol och inhemska bränslen samt förutsedd neddragning av tvångslagren.

Avdragsposten i försörjningsplanen för lager av tjock eldningsolja hos större förbrukare har de senaste åren förändrats enligt tablån nedan.

Lagringsår Volym t.o.m. 30 juni 1984

Kommittén anser att utvecklingen av lagren inom industrin m.fl. är svår att bedöma. En fortsatt övergång till el, kol och inhemska bränslen samt den allmänna utvecklingen att minska de kommersiella lag-

118 Särskilda lagringsfrâgor SOU 1986: 42

ren bör emellertid medföra en permanent neddragning av dessa. Kommittén anser därför att avdragsposten bör begränsas till 500 000 m3.

GASOL

Enligt lagerstatistiken finns vissa lager av gasol hos såväl oljehandeln som industrin. Oljehandelns lager inrymmer emellertid de lager som finns hos Esso Chemical AB i Stenungsund och som ej är avsedda för energialstring. Beaktas detta finns endast obetydliga kommersiella gasollager kvar hos oljehandeln. Industrins lager är små och torde motsvara ett par veckors uthållighet. Det finns sålunda inte anledning att räkna med att några kommersiella gasollager kommer att finnas när en försörjningskris inträder.

ÅNGKOL Lagringsskyldighet för kol hos, kolhandel och kolförbrukare infördes fr.0.m. lagringsåret 1985/86. Detta återspeglas i lagerstatistiken pa så sätt att de kommersiella lagren för år 1985 sjunker kraftigt mellan andra och tredje kvartalet, från 1 117 000 ton till 62 000 ton. Under år 1984 steg däremot lagren från 731 000 ton till 970 000 ton. De tidigare kommersiella lagren av kol har således i huvudsak kommit att utgöra tvängslager. Bedömningen av de kommersiella lagren bör därför grundas på förhållandena efter den 1 juli 1985. En viss ökning kan förutses i takt med förväntad ökning av kolförbrukningen. I försörjningsplanen för det kommande lagringsprogrammet bör de kommersiella lagren av kol kunna bedömas utgöra 80 000 ton, vilket är 20 000 ton lägre än i nuvarande försörjningsplan.

FLYGDRIVMEDEL

Flygdrivmedel omfattar flygbensin, jetbensin och flygfotogen, varav jetbensin används av flygvapnet och de andra kvaliteterna av civilflyget. I tidigare försörjningsplaner har bedömts att de kommersiella lagren av flygdrivmedel varit obetydliga, varför de inte inräknats som tillgång. Under senare år har importen minskat och en ökning skett av tillverkningen vid de inhemska raffinaderierna, främst Scanraff. Detta har resulterat i en utökning av lagerhållningen. Utgående häri-

SOU 1986: 42 Särskilda Iagringsfrâgor l 19

från har lagren av flygdrivmedel hos oljehandeln vid ingången av en kris beräknats uppgå till 3 000 m3 flygbensin, 20 000 m3 jetbensin och 80 000 m3 flygfotogen. Lagren av flygbensin är så små att dessa inte har beaktats.

RÄOLJA

Raffinaderiernas lager av råolja har under de senaste åren uppgått till storleksordningen 800 000 m3. Stora variationer förekommer mellan olika månader, vilket sammanhänger med att importen sker i stora tankfartyg.

Enligt gällande regler får raffinaderiföretagen tillgodoräkna sig hela råoljelagret vid fullgörandet av tvångslagrinsskyldigheten av produkter. Detta gäller fram till den 31 december 1987. Som framgått har så gott som helt utnyttjat sina råoljelager för raffinaderiföretagen att fullgöra tvångslagringen. Som konsekvens härav följer att inga finns disponibla då en försörjningskris inträffar. Komlager av råolja mittén har behandlat frågan om raffinaderiernas råoljelager under avsnitt 9.2.

9.3.3 Förslag

Jag föreslår att följande kommersiella lager beaktas som avdragsför perioden 1987/88-1991/92. Förändposter i försörjningsplanerna kan förutses inträffa under perioden. Dessa är emellertid svåra ringar att förutse nu. Vid mera väsentliga förändringar i lagerhållningen till följd av t.ex. energikonsumtionens utveckling bör dessa under perioden beaktas genom revideringar i aktuell försörjningsplan.

- 100 000 m3 dieselbrännolja i gårdscisterner, - 500 000 m3 tunn eldningsolja i fastigheter, - 500 000 m3 tjock eldningsolja hos större förbrukare, - 20 000 m3 jetbensin hos oljehandeln, - 80 000 m3 flygfotogen hos oljehandeln, - 80 000 ton ångkol hos kolhandel och förbrukare.

120 Särskilda lagringsfrâgor SOU 1986: 42

9.4 inlagring

9.4.1 Inledning

Med inlagring menas att en lagringsskyldig uppdrar ät en annan lagringsskyldig att helt eller delvis ombesörja lagring för hans räkning. Ett medgivande om inlagring, s.k. inlagringstillstånd, lämnas av tillsynsmyndigheten och skall ses som en lättnad i kravet att den lagrade varan skall ägas av den lagringsskyldige. Lagringen sker dock på dennes ansvar och han maste själv försäkra sig om att han fâr tillgång till den lagrade varan i ett krisläge. Värdet av ett inlagringstillstand är således framför allt att mindre kapital behöver bindas i lagringen än vad som annars är fallet.

Frågan om inlagringstillstånd regleras i 22 och 23 §§ lagen och bör ses som det första alternativ som bör prövas, när prövning om lättnader i lagringsskyldigheten för ett företag uppkommer. Enligt 22 § får tillsynsmyndigheten medge rikstäckande oljehandelsföretag generell rätt att tillfälligt inlagra hos varandra. Sådant medgivande har lämnats sedan lång tid tillbaka. Enligt 23 § fâr tillsynsmyndigheten medge inlagring för visst fall om särskilda skäl föreligger. Sådana tillstånd har lämnats t.ex. vid tillfälliga svårigheter att lagra till följd av fel på cisterner, vid brist pâ lagringsutrymmen till följd av ökad lagringsskyldighet, för nytillkommande lagrlngsskyldiga eller vid eftersläpande lagringsskyldighet till följd av minskad eller upphörd försäljning eller förbrukning av lagringsbrånsle.

9.4.2 överväganden

l prop. 1984/8553 uttalade föredraganden som sin mening att då gällande praxis vad gällde rätten till inlagring borde bibehâllas men att den särskilda inlagringsrätten för de rikstäckande oljehandelsföretagen borde komma till uttryck i lagtexten. Uttalandet, som tagit sig uttryck i 22 och 23 §§ lagen, överensstämde med den särskilde utredarens förslag. K 83 hade däremot föreslagit en under vissa omständigheter vidgad rätt till inlagring.

SOU l986: 42 Särskilda Iagringsfrâgor 121

Skälet att behålla gällande ordning beträffande inlagringstillstånd var i huvudsak att förhindra att stora oljeföretag skulle åta sig att sörja för andras lagerhållning. Så skulle kunna bli fallet eftersom den minskade oljeanvändningen lett till lediga lagerutrymmen hos de förra. En utvidgad eller fri lagringsrätt skulle därigenom kunna leda till en ur beredskapssynpunkt olämplig koncentration av lagren. Som skäl anfördes också dels den ökade svårigheten att kontrollera lagren vid inlagring, dels att det kunde bli svårt för den lagringsskyldige att få tillgång till dessa i en kris.

Kommittén har inga erinringar när det gäller möjligheterna att erhålla inlagringstillstånd enligt 23 § lagen, dvs. för visst fall när särskilda skäl föreligger. Däremot anser kommittén att det generella inlagringstillståndet enligt 22 § kan ifrågasättas.

liksom all annan kommersiell verksamhet, strävar ef- Oljebranschen, ter att minimera kostnaderna för lagerhållningen eller med andra ord att hålla så låga lager som möjligt. Som framgått av avsnittet ovan om kommersiella lager bedöms dessa vara så låga inom oljehandeln att de är helt förbrukade innan krisregleringsåtgärder hinner få någon effekt. Härtill kommer att de raffinerande företagen för närvarande utnyttjar hela sitt råoljelager för att uppfylla tvångslagringsskyldigheten, varför inte heller detta i en kris kan användas för att tillgodose viss del av produktbehovet av olja. Att märka är att råoljan inte bara utnyttjas för eget ändamål utan också för inlagringsändamål.

Genom det generella inlagringstillståndet kan oljehandeln vid varje tidpunkt flytta lager sinsemellan efter behov. Detta kan göras i sådan utsträckning att genomsnittslagret i stort sett ligger på gränsen för uppfyllandet av tvångslagringsskyldigheten. De kommersiella lagren minimeras eller försvinner i det närmaste helt samtidigt som risken ökar för att tvångslagren utan tillstånd tillfälligt tas i anspråk. Sådant ianspråktagande av lagren har ägt rum både under senvintern 1985 och senvintern 1986. Kommittén vill också ”peka på de stora svårigheterna att vid regelmässig inlagring kontrollera att ålagd lagringsskyldighet uppfylls i det enskilda fallet.

122 Särskilda Iagringsfrâgor SOU I986: 42

9.4.3 Förslag

Gällande regelsystem, med möjlighet för tillsynsmyndigheten att medge oljehandelsföretag generell dispens att inlagra hos varandra, gör att tillämpningen av detta leder till stora risker att tvangslagren som nyss nämnts, tas i anspråk.

I princip bör, enligt min mening, de rikstäckande oljehandelsföretagen och övriga lagringsskyldiga behandlas lika vad gäller rätten till inlagring. Ett fullföljande av denna princip skulle innebära att medgivande om inlagringstillstånd skulle ske mot bakgrund av prövning efter en och samma lagparagraf. För att minska risken för att tvângslagring tas i anspråk borde 23 § lagen tillämpas och 22 § lagen slopas. Innan en sådan ändring görs anser jag emellertid att följande förslag bör prövas.

För närvarande anmäler oljehandelsföretag i efterhand till tillsynsmyndigheten att inlagring har ägt rum. Detta bör ändras så att oljehandelsföretag i god tid innan inlagringen behöver träda i kraft anmäler behovet härav. Detta bör ta sig uttryck i tillämpningsföreskrifterna till lagen. Genom dessa kan vidare föreskrivas att, i det fall en lagringsskyldig bryter mot regelsystemet, tillsynsmyndigheten har rätt att upphäva möjligheten till inlagring under en viss tid. Vidare bör tillämpningen av reglerna generellt ses över för att pröva om rutinerna för prövning, uppföljning och kontroll kan förbättras.

Om det visar sig att, trots åtgärderna ovan, tvångslagring inte upprätthålls i föreskrivna omfattning bör 22 § lagen slopas.

Enligt 27 och 28 §§ lagen skall lagringsavgift tas ut med en tredjedel av fullt belopp om inlagring sker utan tillstånd. Lagringsavgift tas ut med fullt belopp om fastställd lagringsvolym inte upprätthålls. En ytterligare skärpning bör införas och lagringsavgift tas ut med fullt belopp även då inlagring sker utan tillstånd.

SOU 1986: 42 Särskilda Iagringsfrâgor 123

9.5 Vinterdispensen

9.5.1 Innebörd och gällande reglering

Med vinterdispens menas att lagringsskyldig under vissa månader får minska den mängd tjock eldningsolja och råvara för framställning av stadsgas som skall hållas i lager med vissa volymer.

får enligt l0§ lagen bestämma att, med undantag för Regeringen månad, lagringsvolymen får underskrida den fastställda med januari att eldningsolja l och 2 inte omfattas högst 20 %. Av lagen framgår av vinterdispensen.

Den närmare regleringen återfinns i 4§ förordningen. Enligt denna får mängden bränsle inte understiga den volym som lagringsskyldigheten avser med mer än 10 % under februari samt oktober-december månader och 20 % under mars-september månader. Volymen tjock eldningsolja och råvara för framställning av stadsgas i lager uppgår månad till 100 % av fastställd således endast under januari lagrings- Av förordningen framgår att bestämmelserna inte gäller eldvolym. som används som gasturbinbränsle eller för kondenskraftningsolja produktion.

Tillsynsmyndigheten fastställer beredskapslagrets storlek för varje lagringsskyldig och meddelar beslut härom så snart beslutsunderlag Tilllsyndsmyndigheten upplyser regelmässigt vid samma föreligger. tillfälle om hur mycket som skall hållas i lager när hänsyn tas till vinterdispensen.

9.5.2 Bakgrundsbeskrivning

Vinterdispensen infördes redan år 1958. I då gällande oljelagringsingick en krigsreserv och en försörjningsreserv. Den senare program avsågs kunna trygga försörjningen under vintrar med svåra isförhållanden och skulle motsvara behoven under en normal vinter. Med hänsyn härtill framstod ordningen med en vinterdispens naturlig.

124 Särskilda Iagringshâgor SOU 1986: 42

Regleringen av vinterdispensen har t.0.m juni 1984 skett i av regeringen utfärdade kompletterande föreskrifter om beredskapslagring av olja. Ursprungligen omfattade dispensen varje i lagen (1957:343) om oljelagring m.m. angiven grupp eldningsolja. Även råvara för framställning av stadsgas, för vilken lagringsskyldighet inträdde fr.o.m. år 1978, kom att omfattas av vinterdispensen.

Fr.o.m. år 1963 övergick försörjningsreserven till att vara en avspärrningsreserv. Trots att avspärrningsreserven, till skillnad från försörjningsreserven, hade en säkerhetspolitisk motivering behölls vinterdispensen oförändrad.

Under perioden 1958-1978 fick lagringsmängden för januari för de aktuella produkterna underskridas med 10 % i februari, 20 % i mars och 30 % under resten av året. De krisfall som före år 1977 låg till grund för planeringen utgick emellertid från en ganska kortvarig kris under vilken tillförseln var helt avskuren. Om krisen inträffade när lagren var som lägst skulle därför inte mer än någon enstaka högkonsumtionsmånad ingå i krisperioden. Lagringsskyldigheten var dessutom beräknad på konsumtionen under genomsnittsmånader, varför i en ev. kris den högre konsumtionen under vissa månader i någon mån uppvägdes av lägre konsumtion under andra månader.

I prop. 1976/77:74 bil. 2 uttalade föredraganden som sin mening att reglerna för vinterdispensen medförde att uthålligheten varierade under året på ett sätt som ingav betänkligheter. Särskilt framhölls att detta korn att gälla oberoende av när på året en avspärrning inträffade, då ambitionsnivån fr.o.m. år 1977 enligt den nya planeringstekniken för det ekonomiska försvaret var att klara en avspärrningssituation på ca ett år. Därmed kom i kriserna alltid att ingå en högkonsumtionsperiod, som infaller under månaderna december-mars. Mot bakgrund av förslag av 1975 års oljelagringskommitté förordades en upptrappning av lagren under hösten så att vinterdispensen skulle utgöra 20 % under augusti och september samt lU % under oktoberdecember månader. Beslut härom togs av regeringen den l december 1977 i kompletterande föreskrifter om beredskapslagring av olja.

i SOU 1986: 42 Särskilda lagringsfrâgor 125

OLK 80 fick i uppdrag att överväga vinterdispensens konsekvenser ur försörjningsberedskapssynpunkt och om så bedömdes erforderligt föreslå ändringar i gällande ordning.

För att bedöma den beredskapsmässiga innebörden av vinterdispensen utgick OLK 80 från de samlade lagren i näringslivet, dvs. tvångslagren, de kommersiella lager som utgjorde den s.k. avdragsposten i behovsberäkningarna samt kommersiella lager härutöver. Kommittén fann att storleken på de kommersiella lagren utöver avdragsposten medförde att vinterdispensens negativa konsekvenser helt kompenserades under månaderna juli-december. Endast under april månad sjönk summan av tvångslager och kommersiella lager, exkl. avdragsposten, till sammanlagt 70 °/o av lagringsskyldigheten. Det risktagande som vinterdispensen innebär ansågs därför vara måttlig. Försörjningsmässiga svårigheter skulle kunna uppstå om en kris inträffade under perioden mars-maj, men då föreligger också tid att inför kommande eldningssäsong genomföra energibesparande åtgärder och förbereda utnyttjande av andra energislag än olja.

Kommittén övervägde en rad olika åtgärder. Bl.a. övervägdes alternativet med en statlig utfyllnadslagring vilket emellertid avvisades som alltför komplicerat och dyrbart. Att helt slopa vinterdispensen skulle medföra investeringar inte bara i eldningsolja utan också i lagringsutrymmen. Mot bakgrund av vinterdispensens enligt kommittén begränsade negativa verkan på försörjningsuthålligheten föreslogs en begränsning av dispensen så att denna inte någon månad under året skulle utgöra mindre än 80 % av lagringsskyldigheten. Regeringen anslöt sig till kommitténs förslag (prop. 1980/8190) och föreskrev den l april 1982 genom ändring av kompletterande föreskrifter om beredskapslagring av olja att vinterdispensen fr.o.m. den l januari 1983 fick understiga den för januari månad bestämda mängden med högst 10 °/o under februari samt oktober-december månader och med högst 20 % under mars-september månader.

Frågan om vinterdispensen togs på nytt upp i prop. l983/84:ll0. Enligt föredraganden medförde dispensen risk för onödiga svårigheter med att tillgodose den försörjningstrygghet som vi planerar för, särskilt om inledningen av en kris kommer under den period då lagren är

126 Särskilda lagringsfrâgor SOU I986: 42

som lägst. Vidare pekades på att gällande planeringsteknik för det ekonomiska försvaret innebär att i krisen alltid kommer att ingå en högkonsumtionsperiod.

K 83 ansåg i sitt delbetänkande (Ds 1983:23) Tvångslagring av olja och kol att en ytterligare begränsning av vinterdispensen borde övervägas först i samband med statsmakternas beslut om beredskapslagringen efter det nu löpande oljelagringsprogrammet.

I propositionen anfördes emellertid att vinterdispensen för tunn eldningsolja avsågs slopas fr.0.m. den l januari 1985. Åtgärderna motiverades med:

- försörjningstryggheten, - att den minskade tvångslagringen också skulle ge avsevärt lägre dispensvolymer, - att tunn eldningsolja och dieselbrännolja avsågs behandlas som en produkt i lagringshänseende, - att beredskapen på det viktiga uppvärmningsomrâdet borde förbättras.

Frågan om vinterdispensen behandlades ånyo i prop. 1984/85:53. Föredraganden uttalade där att hon ansåg vinterdispensen tvivelaktig från principiella utgångspunkter och att den på sikt borde slopas. Detta överensstämde med vad utredaren (H 1982:03) med uppdrag att utreda vissa fragor rörande beredskapslagring på energiområdet, liksom K 83, föreslagit i sitt betänkande (Ds I 1984:10) Olja och kol. Emellertid ansåg hon att någon ändring då inte borde göras i de regler som riksdagen tagit ställning till våren 1984. Vinterdispensen behölls därför tills vidare för tjock eldningsolja liksom den hittills tillämpade vinterdispensen för råvara för framställning av stadsgas.

I enlighet med utredarens förslag har i lagens 10 § tagits in ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om vinterdispens för tjock eldningsolja och råvara för framställning av stadsgas. De närmare bestämmelserna har reglerats i förordningens 4 §.

SOU 1986: 42 Särskilda lagringsfrâgor 127

9.5.3 överväganden och förslag

Enligt direktiven skall kommittén utgå fran att vinterdispensen för tjock eldningsolja och råvara för framställning av stadsgas kommer att upphöra fr.o.m. den l juli 1987 samt redogöra för konsekvenserna härav.

A. TJOCK ELDNINGSOLJA

Till grund för lagringsmâlet av tjock eldningsolja lagringsäret 1986/37 ligger en av statens energiverk, på uppdrag av ÖEF, utarbetad prognos över energikonsumtionen är 1987. Med tillämpning av lagringsprocenttalet 50 % för lagringsâret 1986/87 (jfr avsnitt 5.3), applicerat pâ prognoserad förbrukning är 1985, har lagringsmâlet för tjock eldningsolja beräknats till ca 2,3 miljoner m3 för lagringsâret 1986/87.

Oljehandeln svarar för knappt 35 °/o av tvângslagren av tjock eldningsolja medan industrin, kraft- och värmeverken och övriga förbrukare svarar för resterande 65 %. Med lagringsmâlet 2,3 miljoner m3 och gällande regler för vinterdispensen kommer den genomsnittliga lagringsvolymen under lagringsâret 1986/87 att utgöra 685 000 m3 för oljehandeln och l 270 000 m3 för industrin m.fl. Vid 100 % lagringsskyldighet skulle fördelningen bli 805 000 resp. l 495 000 m3.

Nedan redovisas vad slopande av vinterdispensen skulle ha inneburit för lagringsåret 1986/87.

Vinterdispensen medför för 1986/87 att en volym pâ i genomsnitt 345 000 m3 kan frigöras, vilket motsvarar ett produktvärde på ca 190

milj. kr. (antaget pris = 550 kr./m3) och räntekostnader pa ca 23 milj.

kr. (antagen ränta 12 °/o). Härav faller 67 resp. 8 milj. kr. på oljehandeln samt 123 resp. 15 milj. kr. pâ industrin m.fl.

B. RÅVARA FÖR FRAMSTÄLLNING AV STADSGAS

Enligt 8 § förordningen skall lagringen inom stadsgasindustrin utgöra - 40 % av den mängd råvara som har förbrukats under föregående ka-

128 Särskilda lagringsfrâgor sou 1936; 42

lenderår. Kommittén har beräknat att stadsgasindustrins lagringsprocenttal behöver höjas om beredskapen skall motsvara den som gäller på oljeområdet med de nya planeringsförutsättningarna.

Enbart borttagandet av vinterdispensen, utan beaktande av det högre lagringsprocenttalet, kommer för stadsgasindustrin att innebära en kostnadsökning på i storleksordningen 3,6 milj. kr. varav varukostnader ca 3,2 milj. kr. och räntekostnader ca 0,4 milj. kr. Vid det högre lagringsprocenttalet tillkommer en kostnad på i storleksordningen 4,4 milj. kr. för varor och 0,5 milj. kr. på räntor.

Mot bakgrund av stadsgasens begränsade användning, pågående överväganden om stadsgasens framtida roll och behovet av att höja lagringsprocenttalet för stadsgasindustrin anser jag att vinterdispensen för denna tills vidare bör finnas kvar.

9.6 Tröskeleffekten

9.6.1 Inledning

Med tröskeleffekten avses det förhållandet att, när en förbrukare eller säljare av bränslen eller drivmedel inträder som lagringsskyldig, skyldigheten baserar sig på hela den under basåret förbrukade resp. sålda kvantiteten. Den volym som skall hållas i lager utgör en viss procent av den för basåret beräknade basmängden. Detta innebär för t.ex. en förbrukare av enbart tjock eldningsolja att han vid en förbrukning på 4 999 m3 basåret 1985 helt slipper tvångslagra olja lagringsåret 1986/87. Om han däremot har förbrukat 5 000 m3 är han skyldig att tvångslagra, enligt nu gällande lagringsprocenttal, 50 °/o eller 2 500 m3. För säljare uppstår tröskeleffekten vid en försäljning av 20 000 m3. Bestämmelserna återfinns i lagens 7-9 §§ samt förordningen (l986:68) om beredskapslagring av olja och kol lagringsåret 1986/87. Den lagringsskyldige måste också svara för hela finansieringen själv genom eget eller upplånat kapital till skillnad från tidigare oljelagringsskyldiga vars lager finansierats genom dels statliga ränte- och amorteringsfria lån, dels uttag av en beredskapslagringsavgift av ej lagringsskyldiga konsumenter. Dessa avgifter tillfördes för de olika lagringsprogrammen särskilda inom oljebranschen inrättade beredskapsfonder.

SOU |986: 42 Särskilda lagringsfrâgør 129

Den lagringsskyldige svarar således för den direkta lagringskostnaden. Men även en icke lagringsskyldig får bära kostnader för lagringen, då denne genom inköpspriset får betala förra leverantörens lagringskostnad för den försålda volymen. En lagringsskyldig förbrukare torde däremot kunna förhandla sig till ett motsvarande lägre pris, eftersom leverantören får göra avdrag för den försålda volymen, när lagringsskyldighetens storlek skall fastställas. Samma förhållande gäller för säljare.

Enligt direktiven bör jag undersöka möjligheten att eliminera eller minska tröskeleffekten.

9.6.2 Tidigare utredningsförslag

Frågan om nytillkommande företags lagringsskyldighet har behandlats av ett flertal tidigare utredningar.

1968 års oljelagringskommitté ansåg att några särskilda bestämmelser inte borde införas, men att det borde finnas möjlighet - inom ramen för gällande dispensregler - att jämka lagringsskyldigheten för nytillkommande lagringsskyldiga om det från konkurrenssynpunkt uppstod direkt stötande orättvisor.

1975 års oljelagringskommitté föreslog att basmängden för ett nytillkommande lagringspliktigt företag skulle halveras vid uträkningen av lagringsvolymen. Kommittén ansåg emellertid att frågan borde utredas ytterligare. I prop. l976/77:74 anförde föredraganden att han inte var beredd att ta ställning till förslaget utan att frågan skulle utredas närmare. Han framhöll vikten av att möjligheten till dispensgivning användes och då i första hand åt nytillkommande lagringspliktiga oljehandelsföretag.

1980 års oljelagringskommitté ansåg att tröskeleffekten borde milda ras för mindre nytillkommande lagringsskyldiga återförsäljare. Kornmittén ansåg att inlagring hos annan lagringsskyldig borde medges generellt för lagringsskyldighet baserad på en total försäljning mellan

20 000 och 40 000 m3. Dessa lagringsskyldiga skulle då slippa den

tröskeleffekt som består i att skaffa kapital, cisterner och köpa olja.

130 Särskilda lagringwâgør S-OU 1986: 42

Beträffande förbrukare av olja, i första hand kommuner och stora industriföretag, menade kommittén att kostnaden för lagringen i allmänhet utgör endast en mindre del av verksamhetens tot.ala kostnader. Ett betydligt mindre kapital i förhållande till omsättningen krävs för dessa. Kommittén föreslog därför inga ändringar för frörbrukarna. Kommitténs förslag vad avsåg försäljare genomfördes inte (prop. l98l/82:l02 bil. 3).

K 83 förordade i sitt delbetänkande (DsI 1983:23) Tvångslagring av olja och kol att basmängden för nytillkommande säljare eller förbrukare skulle reduceras med 50 % det första lagringsâret. Förslaget avsåg ocksa den lagringsplikt för kol som föreslogs träda i kraft den l juli 1985. Samma förslag lämnades av utredningen rörande vissa frågor om beredskapslagring på energiområdet i betänkandet (Dsl 1984:10) Olja och kol. K 83 föreslog också att nytillkommande lagringsskyldiga (och sådana med starkt ökande verksamhet) skulle få vidgad rätt till inlagring. Den särskilda utredaren (H 1982:03) föreslog emellertid att gällande praxis i stort skulle bibehallas. I prop. 1984/8553 anförde föredraganden att hon dels inte var beredd att tillstyrka förslaget om halverad lagringsmängd, dels att gällande inlagringspraxis borde bibehällas.

9.6.3 överväganden och förslag

Väsentliga delar av näringslivets tvångslagring har finansierats med hjälp av statliga ränte- och amorteringsfria lån samt genom beredskapslagringsavgifter på konsumentpriserna. De statliga lånen upphörde helt fr.o.m. år 1969 bortsett från bidragen till fortifikatoriskt skyddade anläggningar, vilka upphörde först fr.o.m. år 1979. Avgiftsfinansieringen upphörde fr.o.m. âr 1978.

Oljelagringsskyldiga för-brukare uppgår till ca 130 st, varav ett nittiotal industriföretag och ett fyrtiotal kraft- och värmeverk, i huvudsak kommunala. Av dessa kan ett fatal per är beräknas tillkomma - eller försvinna - som lagringsskyldiga. Trots att antalet nytillkomna är fâ och att någon form av lättnad för dessa vid inträdet skulle komma att omfatta en begränsad volym av det totala lagringsmâlet vill kommittén inte förorda att särskilda regler införs för dessa. Kostnaden för

Särskilda lagringsfrâgor 131 SOU 1986: 42

tvångslagring torde i allmänhet utgöra endast en industriföretagens mindre del av verksamhetens totala kostnader. Kommittén anser att man sätt måste undvika att skapa ett regelsystem vars på alla tillämpning kan medföra osäkerheter beträffande försörjningsberedskapens upprätthållande. Generella lättnader för vissa leder till brister i lagringsmålen. Sådana lättnader kan också medföra en ej godtagbar påverkan på konkurrensförhållandena.

Reglerna i fråga om tvångslagring är - och bör även fortsättningsvis vara - sådana, att varje förbrukad kvantitet medför tvångslagringsfram till En skyldighet någonstans i kedjan från import förbrukning. viktig princip är att lagringen bör ske så nära konsumtionen som möj- Kravet kräver också att alla aktörer ligt. på konkurrensneutralitet sin lagringsskyldighet. Skyldigheten kan i undantagsfall fullfullgör vilket emellertid inte strider mot principen om göras genom inlagring konkurrensneutralitet, eftersom kostnaden finns kvar i något led i kedjan importör - förbrukare.

Antalet lagringsskyldiga oljehandelsföretag, dvs. sälare, uppgår lagringsåret 1985/86 till ca 40 st. Endast ett fåtal av dessa har, i likhet med förbrukarna, vid inträdet som lagringsskyldig nödgats finansiera större delen av sina ålägganden på beredskapslagringsområdet med egna medel.

är vidare ett tiotal att hålla lager därför att Av säljarna ej ålagda i hela försäljningen går till andra lagringsskyldiga.

För säljare av olja inträder lagringsskyldigheten först vid en försälj- 5 000 m3. Här bortses från de ning om 20 000 m3 mot förbrukarnas blir tröskeleffekten och därfall då egen import ägt rum. l gengäld med den finansiella belastningen större. Möjligheten att säljare av skulle nyetablera sig på den svenska marknaden olja för närvarande måste bedömas som små. Även och uppnå större försäljningsvolymer om så skulle bli fallet anser kommittén, av samma skäl som anförts för förbrukarna, att regelsystem med särskilda lättnader för något säljarna inte bör utformas.

132 Särskilda lagringsfrâgor- SOU 1986: 42

Kommittén menar att gällande lagbestämmelser ger det utrymme som krävs för att för varje nytillkommen lagringsskyldig medge de å eventuella lättnader som kan anses vara motiverade. j Kommittén anser sålunda att den möjlighet till inlagring hos annan lagringsskyldig, som fär medges av tillsynsmyndigheten om särskilda _s_k§ föreligger (23 § lagen), i flertalet fall bör vara en tillräcklig lättnad så att lagringsâläggandet inte blir orimligt betungande. Med tanke pä den minskade oljeanvändningen och de därigenom friställda lagringsutrymmena föreligger inga praktiska problem med att inlagringen skulle leda till en ur beredskapssynpunkt olämplig koncentration av lagren till vissa delar av landet. För rikstäckande oljehandelsföretag gäller dessutom särskilt (22 § lagen) att tillsynsmyndigheten får medge generell rätt till tillfällig inlagring. Enligt vad som framgår av avsnitt 9.4 anser kommittén emellertid att denna rätt bör ses över. Vidare finns möjligheten att inom ramen för begällande stämmelser (24 § lagen) vid synnerliga skäl medge hel eller delvis befrielse från lagringsskyldigheten. Synnerliga skäl är i lagens mening ett mycket starkt ord och torde främst kunna tillämpas i situationer av force-majeure-typ. I prop. 1984/8553 anförde föredraganden att sådana omständigheter skall föreligga att den lagringsskyldige inte bör åläggas att fullgöra beredskapsåläggandet vare sig genom egen lagring eller genom inlagring. En möjlighet finns härvid, enligt föredraganden, att ocksâ ta hänsyn till de särskilda svårigheter som kan uppkomma dä företag träder in pá marknaden e.d.

Vad kommittén har sagt om säljare och förbrukare av olja som inträder som lagringsskyldiga gäller också för säljare och förbrukare av Egg; Kommittén vill här också peka på att i samband med att lagringsskyldighet infördes för kol fr.o.m. lagringsâret 1985/86 de tidigare kommersiella lagren av kol till stor del korn att utgöra tvângslager (jfr avsnitt 9.3). Några större finansieringsproblem har alltså inte uppstått. För lagringsskyldige som tillkommer framöver bör i likhet med vad som sagts beträffande olja, eventuella lättnader medges inom ramen för gällande lagbestämmelser.

SOU 1986: 42 Särskilda Iagringsfrâgor 133

9.7 Beredskapen för spillvärmekonsumenter

9.7.1 Inledning

Skyldigheten att halla beredskapslager av lagringsbränslen grundar sig på den del av de försålda/förbrukade lagringsbränslena som används för energialstring. För sådant bränsle som används för processändamål föreligger ingen lagringsskyldighet. I de fall spillvärmen från industriella processer används för energiändamål finns inga särskilda beredskapsåtgärder vidtagna i händelse av krig eller andra allvarliga försörjningskriser. Av denna anledning har kommittén fått i uppdrag att pröva hur försörjningsberedskapen för spillvärmekonsumenterna bör tillgodoses.

9.7.2 Omfattningen av industriell spillvärme till fjärrvärmenätet

Av tabell 9.1 framgår levererad värmeenergi och förbrukat bränsle totalt samt industriell spillvärmeförbrukning i TWh under åren 1982, 1983 och 1984. (Källa: Svenska Värmeverksföreningen: Statistik 1984.)

Tabell 9.1 Andel spillvärme i fjärrvärmenätet aren 1982-1984 (TWh) ;i 1982 12%_ Levererad värme- 28, 9 27, 5 27 ,O energi Förbrukat bränsle 36,9 35,3 36,2 varav industriell spillvärme 1,9 1,5 1,3

Med målsättningen att 75 °/o av uppvärmningsbehovet skall tillgodoses i en krissituation är 17 st. av Svenska Värmeverksföreningens (VVF) medlemmar beroende av spillvärmen även i ett krisläge. Dessa verks andel spillvärme av den totala värmeproduktionen i resp. verk anges i tabellen nedan.

134 Särskilda Iagringwâgor SOU 1986: 42 Tabell 9.2 Värmeverk med andel spillvärme större än 25 % av total värmeproduktion (GWh) Total värme- Industriell Procent Verk* produktion spillvärme

*I tabellen ingår också spillvärme för värmeproduktion genom hetvatten eller värmepump samt gas (Luleå).

9.7.3 överväganden och förslag

Enligt lagen (1977:439) om kommunal energiplanering (ändrad 1985:47) åligger det kommunen att upprätta plan för tillförsel, distribution och användning av energi i kommunen.

Enligt lagen (l964:63) om kommunal beredskap (ändrad 1985:290) är kommunen, efter länstyrelsens förordnande, vidare skyldig att vidtaga reservanordningar för gas-, vatten- och elektricitetsförsörjningen.

Avgörande för om spillvärmekonsumenternas behov kan tillgodoses i krig eller under en längre kris är dels varifrån den industriella spillvärmen tas, dels om kommunerna har reservanordningar, t.ex. oljepannor, i beredskap vid ett eventuellt bortfall av leveranserna från industrin.

Frågan om hur spillvärmekonsumenternas energiberedskap skall tillgodoses i händelse av krig eller annan allvarlig försörjningskris bör

Särskilda 135

SOU 1986: 42 lagringsfrâgor

enligt kommitténs mening vara en angelägenhet som åläggs kommunen att planera för. För närvarande pågår ett arbete under Överstyrelsens för civil beredskap (ÖCB) ledning, i syfte att utarbeta analysmetoder för att systematisera kommunernas riskbedömningar inom bl.a. området kommunalteknisk försörjning inkl. fjärrvärmeförsörjför att tillgodose beredskapen såväl i fredssituationer som i ningen Frågan om finansieringsansvaret mellan stat kris-/krigssituationen och kommun studeras särskilt.

Enligt kommitténs mening bör frågan om spillvärmekonsumenternas beredskap inordnas i den kommunaltekniska försörjningen. Som underlag bör kommunerna göra upp planer över nödvändiga beredskapsåtinnefattande bl.a. oljepannor, omställbarhet till inhemska gärder bränslen och lagerbehov. När resultatet av arbetet föreligger får tas till finansieringen av åtgärderna mellan stat och/eller ställning kommun beroende freds- resp. kris-lkrigsnytta. Anpå åtgärdernas svaret för av åtgärderna, dessas genomförande och planläggningen beredskapens upprätthållande bör åvila kommunen.

Kommittén vill i sammanhanget peka på att enligt lagen om kommukommun inte är skyldig att vidtaga särskilda anordnal beredskap, för värmeförsörjningen. Enligt kommitténs mening är också ningar värmeförsörjningen en angelägenhet som bör ta sig uttryck i lagen.

9.8 Beredskapslagring av kärnbränsle

9.8.1 Inledning

Kärnkraftverken svarar för närmare 50% av landets elproduktion. För driften är kärnkraftverken beroende av importerat och anrikat uran. ledande till av elkraft En försörjningskris produktionsbortfall konsekvenser redan under i övrigt normala upp till 50 °/o får allvarliga förhållanden, dvs. i situationer där utrikeshandeln och importen i öv- Ett av el under ett förrigt kan upprätthållas. produktionsbortfall orsakat av brist på kärnbränsle ger än värre effekter, efkrigsskede uttersom - enligt vad som framgått i avsnitt 8 - el i betydande för att ersätta av sträckning planeras olja och kol för uppvärmning bostäder.

136 Särskilda Iagringsfrâgor SOU 1986: 42

Frågan om kärnbränsleförsörjningen har ingående prövats av tidigare oljelagringskommittéer. l dessa prövningar har dels beaktats leveranssäkerheten, dels vilka krav på uthållighet som bör ställas. Leveranssäkerheten har av tidigare kommittéer betraktats som god, men samtidigt har påpekats att kärnbränsle är en strategiskt viktig produkt. Genom ett avtal mellan staten och det av kärnkraftföretagen gemensamt ägda Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) har ett beredskapslager motsvarande 35 TWh elproduktion byggts upp. Lagret förvaltas av ovannämnda bolag. Tillsammans med det i reaktorerna befintliga bränslet samt produkter i arbete och kommersiella lager finns därmed en total uthållighet på 22-23 månader vid full drift av samtliga reaktorer. Med hittills gällande planeringsförutsättningar har denna uthållighet bedömts vara tillräcklig. Det har inte heller ansetts nödvändigt att dela upp beredskapslagret på en fredskrisreserv och en avspärrningsreserv såsom skett med oljan. De totala tillgångarna har hittills ansetts täcka krisfallen.

9.8.2 överväganden och förslag

Planeringsförutsättningarna inför kommande lagringsprogram är delvis förändrade. Fortfarande gäller att kärnkraftverken i händelse av krig planeras att stängas av. Men genom att neutralitetsfasen brutits ut ur det tidigare avspärrningsfallet och tillsammans med krigsfallet bildar en särskild planeringsperiod, har kraven i på uthålligheten kärnkraftverken ökat. Enligt kommitténs innebär dock uppfattning inte detta att beredskapslagringen med automatik behöver öka. I planeringen för krigsfallet förutsätts att kärnkraftverken är avstängda. Bortfallet av el avses då delvis kompenseras genom drift av oljekondenskraftverk. Krigs- resp neutralitetsfallet är ömsesidigt uteslutande händelser. Skulle kärnbränslelagret ta slut under neutralitetsfasen, vilket endast kan inträffa om förkrigsskedet föregåtts av en årslâng fredskris innebärande importstopp av kärnbränsle, kan bortfallet kompenseras genom drift av ovan nämnda oljekondenskraftverk.

Det finns därför inte skäl för att nu överväga ändrade principer för kärnbränslelagringen eller att föreslå en ändrad storlek av beredskapslagret.

SOU l986: 42 Särskilda lagringsfrâgør 137

9.9 Fredskrislagring av kol

9.9.1 Inledning

Lagringsskyldighet för kol infördes först fr.0.m. lagringsåret 1985/86. Motivet för denna nya lagringsskyldighet är att kolanvändningen efter att under lång tid ha minskat i betydelse numera utgör ett alternativ till olja. Samma förutsättningar för beredskapslagringen av kol gäller som för olja, med undantag för att något fredskrislager av kol inte finns. Risken för och konsekvenserna av en eventuell fredskris har bedömts lägre än för olja. 1 prop. 1984/8553 anför statsrådet följande:

Jag anser sålunda att det inte finns anledning att nu bygga upp ett fredskrislager av kol. Den geografiska fördelningen av koltillgångarna och den svenska importens sannolika Iänderursprung talar för att risken för fredskriser på kolområdet är ringa i förhållande till vad som gäller för oljan. Möjligheten finns också att vid eventuella tillfälliga svårigheter att importera kol snabbt ersätta kol med olja om tillgången på olja är god. Framtida allvarliga störningar på kolmarknaden kan emellertid inte uteslutas. Vidare är kolanvändningen f.n. i ett uppbyggnadsskede. Det kan därför finnas anledning att om några år återkomma till frågan om en fredskrisreserv av kol.

Enligt direktiven skall kommittén pröva risken att kolimporten kan komma att drabbas av fredskrisstörningar och om så bedöms vara fallet lämna förslag om hur en fredskrisreserv av kol bör byggas upp.

9.9.2 överväganden och förslag

Kol är en råvara vars förekomst är jämnare fördelad än olja. Även reserverna av kol är relativt jämnt fördelade. Av tabell 9.3 framgår kolproduktionen 1984 samt reservernas storlek fördelade på olika Världsdelar och ekonomiska regioner.

Sett i ett globalt perspektiv är det Nordamerika, Australien och Afrika samt i viss utsträckning Östblocket som utgör de stora exportländerna. Västeuropa och Japan är beroende av import för sin försörjning. Detta förhållande kan möjligen ha betydelse i ett förkrigsskede. Risken för en fredskris däremot får betraktas som liten.

En fredskris kan eventuellt tänkas i det fall ett antal stora producentländer, t.ex. USA och Australien tillsammans och ensidigt, på samma sätt som OPEC-länderna år 1974 minskar sin produktion och höjer exportpriserna. Sannolikheten för en sådan utveckling måste betraktas som låg. Skulle trots allt detta inträffa är produktionskapaciteten i den övriga världen sådan att produktionen efter en viss tid kan höjas. På längre sikt och under överskådlig tid räcker resurserna i den övriga världen för att helt kompensera bortfallet.

För svenskt vidkommande finns, förutom de i propositionen ovan påtalade möjligheterna att ersätta kol med olja, goda möjligheter att snabbt ersätta inemot hälften av kolbehovet med skogsråvaror och el. l avsnitt 8 har redovisats att mer än hälften av fjärrvärmeverkens kolbehov kan ersättas med el och ved. Fjärrvärmeverken beräknas år 1992 svara för ca 60 % av kolförbrukningen. Endast om en fredskris för kol skulle inträffa samtidigt som en motsvarande fredskris för olja kommer verkningarna för svenskt vidkommande bli så allvarliga att en fredskrislagring av kol ter sig försvarbar. En sådan händelseutveckling hör emellertid snarare samman med ett förkrigsskede. En samtidig fredskris för såväl kol som olja ter sig mindre sannolik. Däremot kommer en fredskris inom det ena området säkerligen att föra med sig stora prisökningar även inom det andra området.

Särskilda Iagringsfrâgor 139

SOU l986: 42

Sammanfattningsvis torde sannolikheten för en fredskris inom kolomkommer världsrädet vara låg. Om en sådan trots allt skulle inträffa handeln ett övergângsskede, att normaliseras. Under med kol, efter kan kol efter viss omställning i stor utsträckning ermellanperioden sättas att förorda av olja, ved och el. Jag finner därför inte anledning att ett fredskrislager av kol nu byggs upp.

SOU 1986: 42 141

10 LAGRINGSBEHOV

10.1 Beräkningsmodell

Överstyrelsen för ekonomiskt försvar (DEF) har tillsammans med försvarets forskningsanstalt (FDA) utarbetat en ny metod för beräkning av krisbehoven (FDA rapport Metod för försörjningsanalyser av olja).

Den nya metoden utgår från att krisbehoven kan fastställas ur den

historiska fredsförbrukningen av energi. Justeringar med hänsyn till

förväntad konsumtion enligt energiprognoser föreslås endast för sådana sektorer och produkter där den framtida konsumtionen starkt förväntas avvika från den historiska utvecklingen.

Krisbehoven föreslas beräknas som en genomsnittlig konsumtionsnivå av historisk fredsförbrukning multiplicerad med krislängden. Antalet behovsgrupper föreslås reduceras till tre, nämligen industri, samfärdsel och bostäder och service m.m. Övriga sektorers behov inräknas i någon av dessa tre behovsgrupper.

Beräkningsmetoden är enkel att tillämpa samtidigt som den är lättöverskådlig. Den fyller de anspråk som den flexibla krishanteringen kan ställa. Kommittén har emellertid sett det som ofrånkomligt att i vissa avseenden komplettera och vidareutveckla modellen.

Utgångspunkten för kommitténs beräkningar har nu, liksom i tidigare oljelagringsprogram, varit energiprognoserna. Den totala oljekonsumtionen enligt prognosen (se bil. l) skiljer sig visserligen inte mer från .L984 års totala oljekonsumtion än att denna i princip kunnat användas. Men konsumtionen för olika behov, och framför allt konsumtionen av olika produkter, skiljer sig kraftigt åt. Skulle krisbehoven baseras på 1984 ars konsumtion kommer lagren år 1992 att få en felaktig produktsammansättning. Bensinlagren kommer t.e. att bli alltför små i förhållande till behoven samtidigt som det skulle uppstå ett överskott av eldningsoljor. Kommittén har därför baserat beräkningarna av lagringsbehovet på prognoser från statens energiverk.

l42 Lagringsbehov SOU 1986: 42

Vidare har behoven för jord- och skogsbruket samt fisket, som visserligen inräknats under behovsgruppen bostäder och service m.m. i försörjningsplanen, beräknats särskilt utgående från att dessa näringars behov skall täckas till fullo. Kommittén har funnit, med hänsyn till de mycket stora möjligheterna till ersättning av olja med inhemska alternativ vad avser bostädernas uppvärmning, att en generellt tillämpad konsumtionsnivå skulle kunna innebära svårigheter att garantera landets försörjning av bl.a. livsmedel. Vad gäller indelningen i behovsgrupper i övrigt har kommittén i stort funnit att den är lämplig, men endast efter det att krisspecifika behov har brutits ut. Sålunda har försvarsmaktens behov samt behoven för kemiprogrammet och behov av olja för elproduktion beräknats i särskild ordning och utgör tilläggsposter på samma sätt som i tidigare oljelagringsprogram. Slutligen har sektorn samfärdsel delats upp i landsvägstransporter, flygtrafik och utrikes sjöfart.

l vår beräkningsmodell ligger således en prognos över den fredstida konsumtionen av olja och kol inom olika samhällssektorer (figur 4.1) till grund för beräkningar av försörjningsbehovet.

Kris- och krigskonsumtionen bestäms av de konsumtionsnivåer som bedömts nödvändiga för olika sektorer av samhället. Dessa har behandlats i avsnitt 6.3.2. Till dessa görs tillägg för behov av eldningsolja för framställning av ammoniak och kimrök.

erhålls genom att den beräknade konsumtionen korrige- Lagerbehovet ras med avdrag för beräknad import samt ersättningsmöjligheter med el och ved. Ett tillägg görs för oåtkomliga kvantiteter.

för att täcka det beräknade lagerbehovet består av kom- Tillgångarna mersiella lager, lager i fastigheter och gårdscisterner, statliga lager, tvångslager inkl. lager hos vissa statliga verk samt lager för elproduktion i krig.

10.2 Förslag till lagringsprogram m.m.

Det beräknade behovet av lagring av olja och kol under lagringsåret 1991/92 framgår av tabell 11.1. Beräkningen grundas på STEV:s låg-

SOU 1986: 42 Lagringsbehov 143

prisprognos (18 dollar per fat). Behoven för de tre krisfallen har beräknats till totalt 10,5 miljoner m3 olja och 1,2 miljoner ton kol med avdrag för antagen import under förkrigsskedet. Vad avser bensinlagringsbehovet föreslås i avsnitt ll att detta tills vidare, skall reduceras med ca 300 000 m3. En stor del av den prognoserade ökade förbrukningen på att hänföra till övrig personbilstrafik m.m. Vidare håller bensinlagren på att byggas upp under innevarande period. l avsnitt ll lämnas ett förslag som möjliggör för de tvångslagringsskyldiga att lagra mer råolja och mindre volym färdiga produkter. Beslut om tvångslagring av den återstående volymen bör således tas först då förbrukningens fördelning på olika ändamål kunnat följas upp de närmaste åren. Tills vidare bör således ett årligt lagringsmål fastställas för bensin.

I enlighet med mina tidigare förslag har den genomsnittliga importen satts till 40 % (avsnitt 6A)- Försörjningsnivåerna överensstämmer med mina förslag i avsnitt 6.4.3. Vid beräkningen av lagerbehovet har vidare förutsätts att l 750 000 m3 tunn eldningsolja och 625 000 m3 tjock eldningsolja kan ersättas med el och ved.

Tillägg har gjorts för behovet av eldningsolja för tillverkning av ammoniak och kimrök för elproduktion i krig samt för ej åtkomliga kvantiteter i cisterner m.m. Avdrag har gjorts för kommersiella lager mom-

Sänkningen av det totala lagerbehovet, jämfört med nu gällande lagringsprogram, beror framför allt på den förändrade synen på förkrigsskedet. Direktiven innebär en förlängning av den sammanlagda tiden för förkrigsskede och neutralitet/krig jämfört med nu gällande för avspärrning och krig, men samtidigt innebär beskrivningen av krisen att möjligheterna till import ökar. Vidare blir energiförsörjningssystemet alltmer flexibelt. inhemska alternativ ökar relativt i betydeli se. Under den innevarande planeringsperioden har vidare revideringar av oljelagringsprogrammet gjorts vid ett par tillfällen (förslag i prop. 1983/842110 och 1984/8553). Trots detta har den faktiska försörjningsnivån kommit att ligga över den som redovisades för riksdagen år 1981. Det förslag som här lämnas innebär en höjning av försörj-

144 Lagringsbeho v SOU 1986: 42

ningsnivån i förhållande till beslutet år 1981, men en sänkning i förhållande till den faktiska försörjningsnivån 1986/87. Även detta medverkar till att lagringen kan minskas.

I regeringens anvisningar för programplaneringen har i särskilda anvisningar föreskrivits att jag skall redovisa lagerbehovet vid en antagen import om 50 °/u av den normala. Om importantagandet höjs till 50 U/o och antas ha en lämplig fördelning på produkter kan lagren minskas med ytterligare 1,6 till ca 9 miljoner m3 olja. Kollagringen kan minska med ca 250 000 ton. Detta medför dock ett ökat säkerhetspolitiskt risktagande. Analysen i avsnitt 6 pekar på att ökningen är begränsad med den beskrivning av förkrigsskedet som gäller. Med tanke på den osäkerhet som ändå finns, har jag av försiktighetsskäl valt ett importantagande om 40 %. Statsfinansiellt har valet mellan 40- och SO-procentsnivån ingen betydelse. Däremot har det en viss samhällsekonomisk betydelse genom att tvångslagren kan minskas vid ett högre importantagande.

10.3 Känslighetsanalys

I avsnittet görs en analys av hur olika antaganden kan påverka det i förslaget framtagna lagringsbehovet.

Om mile; ökar från 18 till 23 dollar minskar lagringsbehovet med ca 500 000 m3. Samtidigt minskar dock storleken på avdragsposten för ersättning med ved och el. Vid ett högt oljepris har eldningsoljan i större utsträckning ersatts med inhemska alternativ. Avdragsgosterna för ersättning med ei och ved är försiktigt beräknade. Vissa möjligheter att öka elanvändningen ytterligare återstår.

Försörjningsnivån uppgår till i genomsnitt 65 %, vilket innebär en höjning med ca 5 °/o i förhållande till nu gällande beslut. Om försörjningsnivån ökas med 10 procentenheter ökas lagringsbehovet med minst 1,6 miljoner m3. Om vi i något avseende får en sämre utveckling än den antagna kan nivån sänkas .

Tidigare framhölls att någon miniminivå ur försörjningssynpunkt där det säkerhetspolitiska kravet uppfylls inte finns fastställt. FOA, som

SOU 1986: 42 Lagringsbehov 145

bedriver forskning inom området, framhåller att den fysiska överlevnaden kan klaras vid låga nivåer, men det psykiska välbefinnandet kräver att försörjningen är högre än vad som enbart krävs för att överleva. Av detta skäl ligger förkrigsskedets försörjningsnivåer avsevärt över överlevnadsnivån. Nedan redovisas ett exempel där försörjningsnivån är lägre, men likväl inte torde komma ned på överlevnadsnivån.

1975 års oljelagringskommittê utgick i behovsberäkningarna från ett skedesindelat krisscenario. Allt efter det krisen fortskred skärptes ransoneringsivåerna för befolkningen. Den lägsta nivån representerades av krigsfallet. De tillämpade ransoneringsnivåerna i procent av normalförbrukningen var i krigsfallet:

jord-

Utgående från den bedömda energiutvecklingen år 1992, enligt statens energiverks prognos, innebär krigsfallet - beräknat med ovan angivna ransoneringsnivåer - en total samhällelig genomsnittlig försörjningsnivå under krisen om ca 4045 °/o. Vid denna nivå är industriproduktionen samt transportsystemen strypta till bottenläge. Under kriser där Utrikeshandel antas förekomma är dessa nivåer troligen för låga. Höjs ransoneringsnivåerna för industriproduktion och persontransporter till 45 resp. 35 % innebär detta en total genomsnittlig försörjningsnivå om 50-55 %. Vid denna försörjningsnivå sker uppvärmning m.m. enligt samma normer som gäller för krigs- och neutralitetsfallet (65 °/a). Produktionen av livsmedel kan fortfarande tillgodoses liksom försvarsmaktens behov. En sänkning av den genomsnittliga försörjningsnivån på detta sätt kan täcka en uppkommen brist om ca drygt 2 miljoner m3 olja.

I mitt förslag har nettoimgorten antagits uppgå till 40 °/o av den normala. Om importantagandet ändras med 10 procentenheter ändras lagringsbehovet med 1,6 miljoner m3.

l 46 Lagringsbehøv SOU 1986: 42

Fredskrisreserven har beräknats i enlighet med IEP-avtalet, dvs. den uppgår till 90 dagars nettoimport.

Det är svårt att förutsäga hur importen i en krissituation kommer att vara sammansatt. I modellen beräknas importen som en andel av nettoförbrukningen av resp. produkt. I ett krisläge medges en viss flexibilitet vid utnyttjandet av t.ex. råolja. Raffinaderiutfallet kan delvis pâverkas. Utfallet av t.ex. bensin kan varieras mellan 25 och 50 %. Denna möjlighet har inte helt utnyttjats i beräkningarna. Om man redan vid fastställandet av tvângslagringsskyldigheten vill utnyttja denna möjlighet, påverkar det tvângslagren för enskilda produkter. Om man antar ett ökat utfall av bensin ur råolja, ökar behoven av tvangslager av eldningsolja och diesel. Pa så sätt kan en omfördelning av lagringsskyldigheten uppkomma mellan olika oljebolag och övrig industri.

Om alla kriser skulle följa omedelbart på varandra, dvs. först fredskris och därefter förkrigsskede och neutraliets-/krigsskede, är uthâlligheten - med vara antaganden om förbrukningsnivâer, ersättning med el och ved samt importen - fyra ar. Om den sammanlagda försörjningskrisen blir kortare är vårt utgångsläge så mycket bättre.

10.4 Behov av skyddad lagring

Ovan lämnade förslag innebär totalt en minskning av försörjningsberedskapsreserven. Emellertid sker samtidigt en omstrukturering av reservernas sammansättning. Minskningen i de säkerhetspolitiska lagren ligger helt pâ förkrigsreserven. Neutralitets /krigsreserven ökar jämfört med tidigare krigsreserver. Krigsreserven lagras hittills i sin helhet i form av färdiga produkter i fortifikatoriskt skyddade utrymmen och/eller med spridd lokalisering. Skall denna princip gälla för hela den nu föreslagna neutralitets /krigsreserven uppstår ett betydande investeringsbehov i form av nya anläggningar.

Det är emellertid inte självklart att hela reserven skall lagras efter den princip som nu tillämpas för krigsreserven. Lagringsbehovet i neutralitetsJkrigsfallet är beräknat för varje produkt uifran det dimensionerande av de tvâ ömsesidigt uteslutande fallen. Härvid gäller

SOU 1986: 42 Lagringsbehov 147

att neutralitetsfallet är dimensionerande vad avser drivmedel och är på motsvarande sätt dimensionerande för bränslen. krigsfallet Neutralitetsbehovet har hittills ingått i avspärrningsreserven. För denna finns inget krav pâ skyddad eller spridd lokalisering. Tillgången skyddade anläggningar för drivmedelslagring är sapå fortifikatoriskt dan att även det av mig föreslagna något utökade krigsbehovet i sin helhet kan lagras fortifikatoriskt skyddat. Däremot räcker inte dessa till det merbehov som neutralitetsfallet innebär. Jag ananläggningar ser emellertid inte att detta merbehov behöver lagras i skyddade utrymmen.

Beträffande bränslen är krigsfallet dimensionerande. Den bedömda minskade under krigsskedet jämfört med neutilllgângen på elkraft tralitetsfallet leder till ett ökat behov av bränslen. Härtill skall läggas att en del av bristen på kärnkraft och vattenkraft avses täckas genom drift av oljekondenskraftverk och gasturbinanläggningar. Krigslagringen av bränslen har hittills endast i liten omfattning lagrats i skyddade utrymmen. Säkerheten har istället tillgodosetts har ansvarat för lagringen. Därmed blir lokagenom att förbrukarna mycket spridd vilket minskar sarbarheten. Några förändliseringen avseende förbrukarnas lagringsskyldighet föreslås inte. Säkerringar heten kommer beträffande bränslelagringen därför att vara lika god som tidigare. Inte heller här anser jag att ytterligare investeringar behöver göras.

SOU 1986: 42 149

11 LAGREN5 FÖRDELNING MELLAN STATEN OCH ÖVRIGA LAGRINGSSKYLDIGA

11.1 Bakgrund och direktiv

Som tidigare redovisats (avsnitt 3.2.1) har oljehandeln sedan är 1938 haft skyldigheten att halla vissa oljelager. Genom beslut är 1957 fastställdes ett oljelagringsprogram, som innebar lagringsskyldighet ocksâ för storförbrukare. Riksdagen beslutade är 1973 om en statlig beredskapslagring av råolja. Fram till lagringsaret 1984/85 gällde i huvudsak att fredskrisbehoven tillgodosâgs genom en statlig lagring av raolja. Som en följd av riksdagsbesluten 1983/84 och 1984/85 har tvângslagren kommit att utgöra en del av fredskrisreserven.

I propositionen om vissa oljefrâgor (prop. 1983/84:l10) föreslogs att

reserverna för fredskris, avspärrning och krig planeringstekniskt skulle slås samman till en försörjningsberedskapsreserv. Vidare beslutades om en minskning av lagren.

Regeringen beräknade i prop. 1984/85z53 att de sammanlagda oljelagren lagringsâret 1986/87 skulle komma att fördelas pâ följande sätt:

Enligt direktiven bör förslag lämnas över hur uppbyggnaden av försörjningsberedskapsreserven av olja skall fördelas mellan staten och övriga lagringsskyldiga (staten har inget kolleger). Utgångspunkten skall härvid vara att minimera de statliga lagren med beaktande av försörjningstryggheten. Vidare hänvisas i direktiven till vad föredraganden i den s.k. kompletteringspropositionen (prop. 1984/85:150) anförde:

Senast den 31 oktober 1987 avses de totala tvångslagren höjas med motsvarande 450 000 m3 råolja. Vid samma tillfälle slopas regeln om 450 000 m3 råolja enligt 22§ förordningen (1984:1010) (um bered-

150 Lagrens fördelning sou 1936; 42

skapslagring av olja och kol. Statens raoljelager kan dä minskas i motsvarande omfattning, vilket

11.2 Förslag till fördelning av lagringsskyldigheten m.m.

Det totala lagringsbehovet lagringsaret 1991/92, fördelat på produkter, beräknas uppgå till 10,5 miljoner m3. I tabell 11.1 redovisas lagringsbehovet fördelat på produkter samt förslag till fördelning mellan lagringsskyldiga.

Tabell 11.1 Lagerförändringen 1991/92 jämfört med lagringsâret 1986/87 enligt prop. 198108553 (1 000 m3)

Flygbensin Jetbensin +20 -23 +5 - en +80 -33 +33 - - Flygfoto - - - -55 Fotogen Dieselbrännolja samt eldningsolja 1-2 -75 -565 -617 +100 -670 3-5 -200 -424 - +100 -994 Eldningsolja Gasol - -46 -149 +125 Summa -175 -1 491 -911 +200 -1 076

l Tills vidare föreslås utökning endast med 180 000 m3. I beräkningarna har förutsatts att försvarsmakten helt svarar för lagringen av sina behov. I annat fall ökar tvangslagringsbehovet med motsvarande kvantitet.

Mot bakgrund av direktiven föreslas att:

- Det ökade oljelagringsbehovet för elproduktionen i krig om 200 000 m3 fördelas pa oljekondenskraftverken och gasturbinanläggningarna med 100 000 3 vardera.

- Statens lager av råolja och oljeprodukter, förutom lagren av flyg-

drivmedel (totalt ca 2,5 miljoner m3), säljs ut. I och för sig finns

inget hinder för utförsäljning även av lagren av flygdrivmedel. Om man emellertid - vid nuvarande prisläge och i förhållande till de faktiska lagren vid utgången av lagringsâret 1985/86 - vill undvika kost-

Lagrens fördelning l5l SOU 1986: 42

för de tvångslagringsskyldiga som kollektiv måste vissa nadsökningar behållas. Vid en sådan bedömning har kommittén funnit produktlager att staten behåller av flygdrivmedel. Detta det lämpligast lagringen förutsätter emellertid en viss utökning av statens nuvarande produktlager av jetbensin och flygfotogen, eftersom en del av dessa ligger i råoljelagret.

- Tvångslagren minskas med drygt l miljon m3 i förhållande till för- Minskningen i förhållande till de verkslaget enligt prop. 1984/8553. liga lagren den 30 juni 1987 blir dock 0,6 miljon m3, eftersom lagringsskyldigheten har kunnat minskas efter årliga justeringar i prognoserna. Av tabellen framgår att tvångslagringsbehovet av bensin ökar med ca 500 000 m3. De tvångslagringsskyldiga föreslas ta över hela Jag föreslår dock att ca 300000 m3, vilket bensinlagringen. motsvarar ökningen av det totala lagerbehovet, inte nu lagras in (jfr. avsnitt 10.2). Förslaget innebär en temporär lättnad för de tvångslagringsskyldiga.

- Bestämmelsen om den särskilda avdragsposten om 450 000 m3 råolja vid raffinaderierna tas bort fr.o.m. den 1 juli 1987 (avsnitt 9.2).

- Staten bör sälja eller hyra ut lediga utrymmen för bl.a. bensin och gasol.

Den fortsatta omstruktureringen av lagrens produktsammansättning innebär medför behov av ytterligare för som förslaget lagerutrymmen bensin. Ett sätt att undvika detta skulle kunna vara att låta de äga ett gemensamt råoljelager och i motsvatvångslagringsskyldiga minska medför ett rande omfattning sina produktlager. Förslaget ökat beroende av inhemsk raffinaderikapacitet. Detta är emellertid om ett råoljelager om ett par miljoner kubikmeter byggs begränsat upp. Den närmare utformningen av en sådan lösning bör prövas av statens i samverkan med de lagringsskyldiga. I samband energiverk härmed kan också en av ökningen av förnyad prövning bensinlagringsbehovet göras.

Eftersom det förändrade till stor del är en effekt av lagringsbehovet en ändrad bedömning av FK 84 och regeringen besäkerhetspolitisk

152 Lagrens

fördelning SOU 1986: 42

träffande krishandeln, samt en justering med hänsyn till redan inträffad nedgång i oljekonsumtionen bör större delen av överskottet kunna säljas ut i början av perioden. Bl.a. bör statens lager av råolja och oljeprodukter, förutom flygdrivmedel, kunna säljas ut under lagringsâret 1987/88. Enligt en preliminär beräkning, som är grundad pä en förbrukningsprognos för är 1986, blir förändringen i försörjningsberedskapsreserven för lagringsâret 1987/88, enligt tabell 11.2, följande:

Tabeu 11.2 Preliminär lagerförândring 1987/88 jämfört med prop. 814/8553, samt faktisk lagerförândring jämfört med utfallet 1986/87

Flygbensin

Dieselbrännolja samt eldnings-

l Av denna kvantitet föreslår 180 000 m3 lagras in.

2 Gasolförbrukningen under 1985 och 1986 är mycket hög men sjunker sedan. Lagringsmâlet bör fastställas till att inte vara

högre än för 1991/92. Ökningen blir då 121 000 m3, vilket kan

lösas genom att näringslivet köper motsvarande del av statens lager.

Lättbensin för kemiprogrammet om 59 000m3ligger utanför.

4 Utfall 86/87=pr0p. 04/0253.

SOU 1986: 42 Lagrensfördelning 153

Slutligen vad avser kol förekommer numera ingen statlig lagring. Hela lagringsskyldigheten ligger redan hos förbrukarna. Jag ser ingen anledning att föreslå någon ändring i detta förhållande. På samma sätt som för olja har en preliminär uppskattning gjorts av tvångslagringsbehovet för lagringsåret 1987/88. Denna har uppskattats till ca l miljon ton. Tillsammans med kommersiella lager beräknas försörjningsberedskapsreserven på kolområdet till ca 1,1 miljoner ton.

11.3 Kostnader och finansiering

Staten kan sälja ut netto 2,5 miljoner m3 olja, till ett värde av ca 1,6 miljarder kronor (prisläge maj 1986), vilket medför en engångsförstärkning av statsbudgeten med motsvarande summa. När omstruktureringen av lagren ägt rum uppstår även årliga kostnadsbesparingar i form av minskade drifts- och underhållskostnader. Dessa har inte närmare beräknats. De tvångslagringsskyldigas lager kan minskas med ca l miljon m3 i förhållande till beräkningarna i prop. l984/85:53, motsvarande ett värde av 0,3 miljard kronor. Till följd av att lagren redan har kunnat minskas i större omfattning än vad som förutsâgs i samma proposition får förslaget inga ekonomiska effekter. Hänsyn har då ej tagits till det av mig föreslagna tillfälliga stoppet i utbyggnaden av bensininlagringen. Därtill kommer att den särskilda avdragsposten för raffinaderiernas râoljelager tas bort, vilket innebär att raffinaderierna kan använda hela sitt råoljelager för att fullgöra lagringsskyldigheten av produkter exkl. den del som som är hänförlig till krigsreserven.

Kostnadsökningar uppstår för innehavare av oljekondenskraftverk och gasturbinanläggningar till följd av ökad lagring av olja för elproduktion i krig. Vidare medför förslaget smärre kostnadsökningar för stadsgasindustrin.

Staten bör sälja eller hyra ut sina bensin- och gasollager. Vidare kan, som tidigare nämnts, övervägas att låta de tvångslagringsskyldiga ersätta en del av produktlagren med ett gemensamt ägt raoljelager. Dessa åtgärder bör leda till ytterligare något minskade kostnader för lagerhållningen utan att säkerheten behöver äventyras.

SOU 1986: 42 155

12 LAGRINGSPROCENTTAL

12.1 Inledning

K 83 föreslog i sitt betänkande (Ds 1 1983:23) Tvångslagring av olja och kol - Förslag till nya regler m.m. bl.a. att dittills tillämpade fasta lagringsmål skulle ersättas med ett lagringsprocenttal för varje produktslag som ligger fast under hela lagringsprogrammet. Lagringsmultiplicerat med föregående kalenderårs konsumtion procenttalet ger tvångslagringsbehovet för det kommande lagringsåret. Härigenom kommer de lagrade volymerna att variera med konsumtionsutvecklingen. Krisbehoven är till största delen en funktion av fredskonsumtionen. K 83 ansåg en sådan variation naturlig. Samtidigt medför systemet en ökad administrativ enkelhet.

i avsnitt 5.3. Där framgår att före- Nu gällande regler har redovisats draganden i propositionen om beredskapslagring av olja och kol m.m. (prop. 1984/8553) endast delvis beaktade de förslag K 83 lämnade på denna punkt. Sålunda tillgodosågs den del av förslaget där beräkningen av basmängden föreslogs utgå från den faktiska förbrukningen för närmast kalenderår (basåret). Lagringsprocenttalet däreföregående mot fastställs årligen i en särskild förordning. Procenttalen för resp. bestäms i enlighet med K 83 förslag av relationen slag av produkt mellan förbrukningen under basåret och det totala tvångslagringsbehovet för lagringsåret enligt försörjningsplanen.

12.2 överväganden

Det på energiprognosen beräknade krisbehovet och dess fördelning på skall närmast betraktas som en bedömning av storleken och produkter av de framtida krisbehoven. Lagrens storlek bör justeras fördelningen med hänsyn till konsumtionens utveckling. Denna justering kan göras en jämförelse mellan konsumtionens utveckling i årligen genom förhållande till prognosen. Med ett fast lagringsprocenttal sker denna automatiskt. Fördelen med det senare förfarandet är den anpassning administrativa enkelheten, och de fasta spelregler som kommer att gälla för de lagringsskyldiga.

156 Lagringsprøcentral SOU 1986: 42

Endast om variationer-na mellan energiprognosen och konsumtionsutvecklingen blir betydande finns anledning att under programperioden justera lagringsprocenttalen. Här bör erinras om att lagringsbehoven till största delen fastställs utgående från ett ransoneringsantagande. En ökning eller minskning av konsumtionen leder till en proportionellt lika stor förändring av krisbehoven. Endast om konsumtionen mycket starkt avviker från prognosen finns risk för att tröskelvärden passeras där ransoneringsnivåer på nytt kan behöva övervägas.

En mindre del av krisbehoven består av fasta Ökar tilläggsposter. eller minskar konsumtionen för de produktslag där fasta tilläggsposter förekommer blir effekten den att krisbehoven överresp. undervärderas. De fasta tilläggsposterna är för samtliga produktslag mycket små i förhållande till de med konsumtionen behoven. rörliga Även i dessa fall krävs således betydande avvikelser innan justeringar av lagringsprocenttalet kan motiveras. Slutligen förekommer beträffande eldningsoljor avdrag för inhemska ersättningsmöjligheter. Dessa avdrag är fasta. Sjunker förbrukningen av eldningsoljor än kraftigare vad prognosen anger kan dessa relativt stora avdragsposter innebära att lagringsbehovet underskattas. Summan av avdrags- och tilläggsposter, bortsett från antagen krisimport, utgör ca 10 % av krisbehovet. Importen påverkar inte krisbehovet men väl lagringsbehovet.

Justeringar i de fasta lagringsprocenttalen skall, i enlighet med resonemanget ovan, knappast behöva göras. Det åligger emellertid tillsynsmyndigheten, fr.o.m. den 1 juli 1986 statens energiverk, att följa utvecklingen inom energiområdet och till regeringen föreslå de ändringar som kan behövas. Det ankommer sedan på regeringen att pröva om de förändrade förhållandena är av den arten att lagringsprocenttalen kan behöva ändras. Det finns därmed instrument att även under pågående lagringsprogram justera lagringsprocenttalen om så skulle erfordras.

SOU l986: 42 Lagringsprocenttal 157

12.3 Förslag

Enligt min mening försvinner en stor del av fördelen med metoden med procentuella lagringsmål om årliga översyner görs. Administrationen hos tillsynsmyndigheten blir mer omfattande och de lagringsskyldigas överblick över tvångslagrings åläggandet försvåras. Vidare medför översynerna att hänsyn tas till sådana smärre konsumtionsförändringar som inte har någon reell inverkan på beredskapens upprätthållande - särskilt inte som definitiva uppgifter över konsumtionen aktuellt basår inte föreligger när procenttalen skall fastställas.

Jag föreslår att ett system med fasta lagringsprocenttal genomförs med början från lagringsåret 1987/88. Ett sådant system kan tillämpas utan att lagen (1984:1019) om beredskapslagring av olja och kol behöver ändras.

De lagringsprocenttal som bör gälla för lagringsperioden 1987/88l99l/92 redovisas i hemlig bilaga.

Lagringsprocenttalet har bestämts utgående från den år 1992 prognosticerade förbrukningen av olika produktslag och det för lagringsåret 1991/92 beräknade tvångslagringsbehovet. Tvångslagringsbehovet dividerat med konsumtionen år 1992 ger lagringsprocenttalet.

SOU I986: 42 159

SÄRSKILDA YTTRANDEN

Särskilt yttrande av sakkunnige Albinsson

i direktiven föreslar utredaren att en nästan full- Med utgångspunkt av ÖEFs lager av raolja och produkter skall ske. ständig avveckling Utredaren menar dessutom att staten har investerat dels i egna lager, dels pâ olika sätt ekonomiskt bidragit till uppbyggnad av näringslivets tvângslager.

Jag anser att detta är en alltför snäv syn pa problemet. De statliga lagren t ex har till en icke oväsentlig del finansierats genom direkta avgifter pä konsumtionen.

blir tvangslagren hos näringslivet i Om staten säljer ut sina oljelager motsvarande Staten tillgodogör sig en orimligt stor del grad större. av förtjänsten vid utförsäljningen. I stället bör enligt min uppfattning statens och näringslivets lager minskas procentuellt lika mycket.

Inom stora delar av industrin pågår ett omfattande arbete för att reducera den totala energianvändningen och speciellt ersätta olja med andra energislag. Pâ grund av att lagringsprocenttalen kraftigt lagren för vissa företag visserhöjts under senare ar har de verkliga ligen minskat, men ändå inte särskilt snabbt, trots att den faktiska förbrukningen av olja nästan har halverats under samma tidsperiod.

Ett av de övergripande malen i den svenska energipolitiken har varit att minska Industrin har helhjärtat ställt upp pa oljeförbrukningen. detta. Att kunna minska tvangslagren av olja är utan tvekan ett extra incitament till oljesparande.

SOU 1986: 42 l6l

Särskilt yttrande av sakkunnige Lundberg

l; Allmänt

En av de centrala uppgifterna för utredningen har varit att analysera och dra slutsatser från de förändringar som skett på oljemarknaden sedan 1970-talet. Det torde vara riktigt att påstå att den radikalt förändrade försörjningsbilden, som gått i för importländerna mycket positiv riktning, knappast alls givit några utslag i de lagerbehovsberäkningar, som gjorts ens de senaste åren. Utvecklingen av lagerhållningen, uttryckt i procent av löpande förbrukning, har tvärtom ökat väsentligt sedan 1979, trots att försörjningssäkerheten höjts markant genom strukturförändringarna på oljemarknaden.

l utredningen finns i avsnitt 6.4.4, sektionen Utvecklingen på oljemarknaden en god beskrivning av de förändringar som ägt rum. Enligt min uppfattning bör detta underlag användas som bas för att kvantifiera såväl den sannolika importnivån av olja under ett förkrigsskede som behovet av fredskrisreserv. Så har emellertid inte gjorts på ett konsekvent sätt och jag skall därför nedan särsilt ta upp dessa tva frågor.

I fråga om lagerbehovsberäkningen för bensin har utredaren funnit att det framräknade behovet på grund av vissa osäkerheter i prognosen m.m. tills vidare behöver reduceras med ca 300 000 m3. Jag delar denna uppfattning men anser att beräkningarna behöver justeras även på vissa andra punkter. l fråga om gasol är utredningen ytterligt knapphändig och enligt min uppfattning dåligt underbyggd. Förslagen är på vissa punkter ogenomförbara och ger ur näringspolitisk synpunkt icke önskvärda konsekvenser.

Utredaren föreslar en nästan fullständig avveckling av den statliga beredskapslagringen (med undantag för flygdrivmedel). Konsekvenserna skulle bli att staten med nuvarande låga oljepriser gör en mycket dålig affär, att statens råoljebergrum på drygt 6 milj. m3 kommer att stå tomma och att de lager, som köpts för av bensin- och oljekonsumenterna inkasserade avgifter, realiseras ut till låga priser och intäkterna används för andra ändamål än beredskapslagring av olja.

162 Särskilda yttranden SOU 1986: 42

Å Importnivån för olja under ett förkrigsskede

l avsnitt 6.4.4, sektionen Oljemarknaden under ett förkrigsskede söker utredaren kvantifiera bl a den importnivå, som skulle uppstå för länderna utanför Warszawapakten, om ett totalbortfall av all olja från Mellanöstern skulle uppstå. Importnivån skulle då bli ca 75 %. Jag instämmer i denna beräkning.

Vidare säger utredaren: Om t ex NATO och Japan köper upp 90 % av sitt behov och övriga världen delar lika på resterande tillgångar, innebär detta för Sveriges del att importmöjligheten uppgår till 50 % av den normala. Jag delar inte utredarens uppfattning att internationell handel fungerar på detta sätt. Både under ett förkrigsskede och under andra förhållanden styrs möjligheten att köpa av möjligheten att kunna och vilja betala rådande marknadspris. Utredaren påpekar också att i ett sådant läge skulle sannolikt betalningsförmågan spela stor roll och att Sverige där har minst lika goda förutsättningar som andra länder.

Det bör emellertid finnas anledning att ytterligare söka kvantifiera vad olika typer av importbortfall skulle innebära. Man kan då självfallet tänka sig ett flertal fall då delar av exporten skulle vara störd från andra områden än Mellanöstern, tex från Mellan- och Sydamerika eller från Indonesien och Malaysia. Det förefaller emellertid riktigt att som utredaren gör analysera vad som skulle hända vid bortfall av olja från Mellanöstern, eftersom detta bedömts vara det kritiska området i det skede det här gäller.

Om man då först beräknar vad som skulle inträffa om tex 50 % av produktionen i Mellanöstern föll bort liksom 50 % av Sovjetunionens export till icke-kommunistländer, innebär detta en oljetillförsel på ca 87 °/o av den normala för länderna utanför Warszawapakten. Redan detta fall är mycket långtgående eftersom det bl.a. förutsätter att de icke berörda länderna skulle underlåta att utnyttja sitt kapacitetsöverskott för att öka sina oljeexportinkomster.

Om hela Mellanöstern-produktionen och hela Sovjetunionens export till icke-kommunistländer föll bort under hela förkrigsskedet och detta inte till någon del kompenserades av ökad produktion på annat

SOU 1986: 42 Särskilda yttranden 163

hall, skulle detta innebära en oljetillförsel pâ ca 75 % av den normala för länderna utanför Warszawapakten.

Enligt min uppfattning borde därför försörjningsnivân för Sveriges del även i ett extremt läge beräknas till ca 75 °/o av normal nettoimport.

Utredaren anför bl.a. att enligt direktiven för programplaneringen bör antaganden om krishandeln ligga mellan 20 och 5D % av den normala. Efter samråd med ÖEF föreslar utredaren att importen under förkrigsskedet antas uppgå till 40 % av den normala. Vidare anför utredaren att en höjning av importantagandet till 50% naturligtvis ökar risktagandet men att genomförda analyser pekar på att ökningen är begränsad med den beskrivning av förkrigsskedet som nu gäller.

För egen del anser jag följande:

- Genomförda visar att importen även i ett extremt läge analyser med största sannolikhet skulle ligga väsentligt högre än 50 % av den normala, sannolikt på en niva pa 75 % eller mer.

- Det har inte någon som helst analys som visar att presterats importen skulle gå ned till 40 % av den normala.

- Direktivens läsning till en nivå pa högst 50 % är för snäv med hänsyn till de nya förutsättningarna.

- Pâ grundval av de analyser som gjorts, men med beaktande av direktiven, bör importen under förkrigsskedet antas ligga pâ 50 % av den normala.

2._ Behovet av fredskrisreserv

I avsnitt 6.4.5 lämnar utredaren en beskrivning av det förbättrade försörjningsläget i fredskris samt pekar pa den betydande uthållighet som Sverige har med de planeringsförutsättningar som föreslas gälla. Vidare anförs att ÖEF har föreslagit att fredskrislagren för övriga strategiska råvaror bör omfatta tva månaders normal förbrukning. Utredaren anför vidare att det mot denna bakgrund skulle kunna övervägas huruvida Sveriges 90-dagars oljelager enligt lEP-avtalet

164 Särskilda yttranden SOU 1986: 42

även framöver bör bestå av en särskild fredskrisreserv. Jag delar helt utredarens resonemang så långt.

Utredaren anför vidare att man t ex skulle kunna överväga om inte en mindre del av lagret för förkrigsreserven kunde tillgodoräknas lEP-avtalet.

Det är något oklart vad utredaren här avser. I IEP-avtalet finns inget åtagande att hälla en separat fredskrisreserv, utan endast att de totala lagren, exkl de för militära ändamål, skall motsvara minst 90 dagars förbrukning. Ätskiljandet av en specifik fredskrisreserv är ett rent svenskt beslut.

För egen del anser jag att, eftersom risken för fredskrisstörningar minskat radikalt sedan 1970-talet, det finns all anledning utreda hur stor fredskrisreserven numera behöver vara. Eftersom utredningen haft att pröva storleken av försörjningsberedskapsreserverna, varav fredskrisreserven är en del, borde utredaren gjort en bedömning även av detta. Det torde emellertid stå helt klart att med den förbättring av försörjningssituationen, som inträtt, reserven bör kunna sättas lägre än tidigare.

Den förbättrade försörjningssituationen verkar pâ tvâ sätt:

- Risken för att en fredskris inträffar under tiden fram till början av 1990-talet mäste betraktas som låg eller mycket låg.

- Om en kris trots allt skulle blir sannolikt bortfailet inträffa, mindre än 1979, dä det understeg IEP-tröskeln 7 %.

Om man trots allt skulle fa ett importbortfall på 10 %, d.v.s. en importniva pa 90% av normal import, skulle man enligt räkneexemplet i avsnitt 6.4.2 vid en konsumtionsnivä på 95 % av normal förbrukning fâ en uthållighet på 60 månader med nuvarande 90-dagarslager.

Om man minskade reserven till att motsvara 60 dagars förbrukning, skulle uthâlligheten med samma förutsättningar som ovan motsvara en fredskris pâ 40 månader.

SOU 1986: 42 Särskilda yttranden [65

.Jag anser därför att fredskrisreserven bör kunna minskas frân nuvarande 90 dagars till 60 dagars förbrukning. Sveriges åtagande mot IEP uppfylls ändå med bred marginal. Trots minskningen skulle beredskapen, genom den bättre försörjningssituationen, ändå vara väsentligt bättre än under 1970-talet.

i Lagringsbehovet av motorbensin

Utredaren har i tabell 11.1 beräknat behovet av tvângslager av motorbensin till 2 850 000 m3. Utredaren föreslår dock (avsnitt 10.2) att detta lagringsbehov tills vidare, med hänsyn till vissa osäkerheter i prognoserna över bensinförbrukningen m.m., skall reduceras med ca 300 000 m3. Beslut om tvångslagring av den volymen bör tas först då prognoserna för förbrukningen kunnat följas upp de närmaste åren. Tills vidare bör således ett provisoriskt lagringsprocenttal för bensin användas. I en fotnot till tabell 11.1 föreslås i konsekvens härmed att t.v. 2 537 000 m3 lagras in. I avsnitt 11.2 anges vidare att försörjningsberedskapsreserven fr o m den l juli 1987 enligt en preliminär beräkning bör innehålla 2 603 000 m3 motorbensin, men utredaren föreslar här att tills vidare endast 2 370 000 m3 bensin lagras in.

Jag delar helt utredarens uppfattning att den föreslagna reduktionen i den framräknade bensinlagringen bör göras. Det är emellertid viktigt att påpeka att det inte enbart är osäkerheten i prognosen som gör detta nödvändigt utan att det är flera beräkningskomponenter, som tillsammantagna resulterat i en besinlagring, som maste betraktas som onödigt hög. Det gäller följande moment i beräkningarna:

(l) Förbrukningsprognosen för 1992 är 5 750 000 m3. Den hittillsvarande utvecklingen har varit följande:

166 Särskilda yttranden SOU 1986: 42

Ökad turism i Sverige och ökad försäljning i gränsområdena mot Norge och Danmark har bidragit väsentligt till de två senaste årens ökning.

Lagerbehovsberäkninarna har under de senaste åren baserats på en bensinkonsumtion på 4,8 milj. m3-

Om en förbrukningsökning från 5,0 till 5,75 milj. m3 kommer till stånd, skulle den helt eller till största delen bestå av sådan konsumtion, som är så umbärlig, att det inte finns bärande skäl att lagra bensin för att täcka sådan förbrukning i en kris.

(2) Enligt tabell 6.1 har konsumtionsstandarden för bensin höjts jämfört med 1981 års beslut för avspärring/förkrigsskede från 41 till 45 % och för krig/neutralitet från 25 till 38 %

Det har inte framlagts några övertygande skäl för dessa ökninar i form av en ökad andel arbetsresor e.d. Att applicera de höjda procenttalen på en hög prognos ger tillsammans ett överdrivet högt lagerbehov.

Jag anser därför att bruttobehovet av motorbensin bör beräknas med utgångspunkt från konsumtionsstandarden enligt 1981 års beslut (41 resp 25 %) och på en förbrukning på ca 5,0 milj. m3.

(3) Även krisimportens antagna sammansättning har bidragit till att lyfta det beräknade lagerbehovet av motorbensin, men även av flygdrivmedel och gasol. Som framgår av avsnitt 10.2 har man i modellen beräknat importen som en andel av nettoförbrukningen av resp. produkt. Denna modell synes ha använts sedan lång tid tillbaka. Den borde ha förändrats i och med tillkomsten av Scanraff och speciellt efter installationen av en visbreaker och en katalytisk cracker vid detta raffinaderi.

Denna utrustning medger en mycket större tillverkning av bensin, flygdrivmedel och gasol än vad som antagits i

SOU 1986: 42 Särskilda yttranden 167

beräkningarna. Tillverkningen av tjock eldningsolja blir då motsvarande mindre.

Den i utredningen gjorda fördelningen av krisimporten på har som om denna nya utrustning inte produkter gjorts existerade. Den resulterar i för hög lagring av lätta produkter (bensin, flygdrivmedel och gasol), som är dyra att lagra, och för låg lagring av tjock eldningsolja, som är billig att lagra.

att modellen behöver revideras så att den på Jag anser därför ett sätt de tekniska förutsättningar, som riktigt återspeglar numera gäller.

Sammanfattningsvis anser jag att den av utredaren föreslagna av tvângslagringen av bensin med 300.000 m3 är väl reduceringen motiverad men att man därutöver behöver göra en ytterligare av beräkningarna på samtliga ovanstående punkter och genomgång inte enbart följa upp förbrukningsprognosen.

å; Lagringsbehovet m.m. för gasol Utredaren har i tabell 11.1 beräknat lagerbehovet av gasol till 220.000 m3. Enligt förslaget skall det i sin helhet utgöras av tvångslager. Enligt avsnitt 12.3 föreslås ett lagringsprocenttal för lagrings- - 1991/92 en tabell i avsnitt 11.2 perioden 1987/88 på 72 °/o. Enligt fr.o.m. den l 1987 innehålla bör försörjningsberedskapsreserven juli 307.000 till tabellen att utfallet m3 gasol. Det anförs dock i en fotnot 1985 och prognoser för 1986 ger ett mycket högt utfall och att det är tveksamt om gasol skall lagras i den utsträckning som följer av prognosen.

är sålunda ytterst knapphändig, vilket är beklagligt Utredningen eftersom inom kommittén diskuterats ett flertal problem, som är förmed Här nedan lämnas därför en knippade gasollagringen. kompletterande utredning.

(l) Enligt prognosen bedöms förbrukningen till (exkl. stadsgas): 000 ton

168 Särskilda yttranden SOU 1986: 42

Nedgången beror på övergång till naturgas inom vissa industrier.

(2) Gasolen är starkt priskänslig. Detta gäller speciellt de stora bulkleveranser, som sker till stålindustrin.

(3) Lagringsanordningarna för gasol är synnerligen dyra eftersom den måste förvaras under högt tryck för att hållas i vätskeform. Detta förutsätter antingen stålsfärer ovan jord eller djupa bergrum, där trycket är högt.

(4) Tvångslagringen av gasol har de senaste åren ökats mycket kraftigt: 000 m3

5a95

Det verkliga tvångslagret den 30 juni 1987 har i utredningen angetts till 99.000 m3.

(5) l enlighet med prop. l984/85:53 har beslutats att statens lagring skulle ökas med 16.000 ton = 32.000 m3.

(6) Den totala produktlagringen av gasol den 30 juni 1987 anges i utredningen till 248.000 m3. Behovet anges till 220.000 m3. Det kan således redan nu konstateras att den senast beslutade ökningen av statens lager med 32.000 m3 nästan i sin helhet var onödig.

(7) Utredaren föreslår att hela lagringen i fortsättningen skall ske som tvångslager. Detta föranleder väsentligt ökade kostnader för näringslivet. Eftersom gasolen i fråga om leveranser till stålindustrin m.fl. förbrukare är starkt priskänslig, kommer därvid väsentliga kvantiteter att bortfalla och ersättas med tjockolja. Förbrukningen kommer då att bli lägre än 153.000 m3 1992, lagringsbehovet bli lägre och cisterner stå tomma.

SOU l 986: 42 Särskilda yttranden 169

(8) Det är anmärkningsvärt att utredaren inte beaktat dessa frågor, särskilt som frågan om gasolens konkurrensförutsättningar m.m. nyligen behandlats av riksdagen i samband med energiskattefrågan. l Näringsutskottets yttrande 1985/2365 y anförs:

En skattehöjning av den storleksordning som regeringen har föreslagit skulle enligt näringsutskottets mening medföra avsevärt försämrade konkurrensförutsättningar för de industrier som är stora förbrukare av gasol. Till denna grupp hör bl.a. stälindustrin. Utskottet kan därför inte tillstyrka den föreslagna skattehöjningen. Skatteutskottet var av samma mening och riksdagen följde Utskottens förslag.

En överdriven lagring och ett överförande av lagringsskyldigheten från staten till näringslivet verkar på samma sätt som en skattehöjning. Om utredarens förslag skulle genomföras, skulle konkurrensförmâgan för bl.a. stalindustrin i Bergslagen försämras, övergång ske till tjockolja, den yttre och inre miljön försämras och produkternas kvalitet i vissa fall gå ned.

(9) Den lagringsmängd på 307.000 m3, som anges per den l juli 1987, kan ej lagras av de lagringsskyldiga. Ledtiden pâ de investeringar i bergrum, som skulle bli nödvändiga, är för lang.

(10) För det projekt, varigenom statens lagring av tillkommande 32.000 m3 gasol skall tillgodoses, startades byggnationen våren 1986. Byggtiden är 2 i är. Lagringsutrymmet kan därför inte vara färdigt förrän sommaren/hösten 1988.

Om förbrukningsprognosen för 1992 uppfylls, blir detta cisterntaget obehövligt 1992. Om kostnaderna för utrymme praktiskt gasollagringen skjuts över till näringslivet sjunker förbrukningen och de lagringsutrymmen, som nu byggs, blir ytterligare sannolikt överflödiga redan innan de har färdigställts.

Jag anser därför att utredarens förslag i fraga om gasol är så dåligt att de inte bör ligga till grund för beslut. Under alla underbyggda omständigheter bör, av de skäl jag ovan nämnt, tvängslagringen av gasol inte höjas utan även under lagringsperioden 1987/88 - 1991/92

170 Särskilda yttranden SOU l986: 42

fastställas till 25 % av basmängden, d.v.s. det lagringsprocenttal som gäller för lagringsåret 1986/87.

Q Lagrens fördelning mellan staten och övriga lagringsskyldiga

Enligt direktiven skall utredaren lämna förslag till hur uppbyggnaden av försörjningsberedskapsreserven av olja skall fördelas mellan staten och övriga lagringsskyldiga. Utgångspunkten skall härvid vara att minimera de statliga lagren med beaktande av att försörjningstryggheten säkras. Utredaren har tolkat direktiven så extensivt att han föreslagit en nästan fullständig avveckling av den statliga beredskapslagringen, lagringen av flygdrivmedel dock undantagen.

Mot dessa direktiv och utredarens tolkning av dem har jag allvarliga invändningar.

- En av konsekvenserna skulle bli att staten med nuvarande låga oljepriser skulle göra en mycket dålig affär. När detta skrivs, ligger råoljepriserna på $ B-IO/bbl. Även om prisnivån skulle lyfta något tills utförsälningen sker, blir de försäljningspriser, som kan erhållas, kanske endast hälften av inköpspriset.

- Statens råoljebergrum på drygt 6 milj. m3 skulle komma att stå helt tomma. De saknar alternativa användningsmöjligheter. Investeringen har varit helt förfelad.

- När besluten om uppbyggnad av den statliga råoljelagringen på sin tid togs, ansågs råoljelagring i statlig regi ge en hög grad av

försörjningstrygghet och stor flexibilitet vid en kris eftersom

tillverkning av färdiga produkter kunde varieras efter det behov som uppstod under krisen. Alla dessa hänsyn synes utredaren helt ha bortsett ifrån.

- De statliga lagren har till stor del finansierats genom direkta avgifter på konsumtionen. Dessa avgifter har inkasserats tillsammans med energiskatterna.

Särskilda l7I

yttranden

SOU 1986: 42

för avgifter, inkasserade från De lager som sålunda anskaffats bensin- och oljekonsumenterna, skulle enligt utredarens förslag realiseras ut till låga priser. intäkterna från utförsäljningen, som kanske skulle utgöra endast hälften av anskaffningskostnaden, skulle komma att användas för andra ändamål än beredskapslagring av olja.

Genom den föreslagna nästan fullständiga avvecklingen av den skulle tvângslagren hos näringslivet bli statliga oljelagringen motsvarande större.

Enligt min uppfattning bör i stället statens och näringslivets lager minskas procentuellt lika mycket.

Staten borde därvid behålla följande lagring: (1) Flygdrivmedlen pâ det sätt utredaren föreslagit. (2) Gasol av näringspolitiska skäl. (3) Râolja, där dock nu beslutad niva pa 1,6 milj. m3 skulle minskas med 450.000 m3 i enlighet med direktiven.

(4) Den bensinlagring pa 180.000 m3, som nu är under uppbyggnad.

(5) Cirka hälften av nuvarande lagring av diesel/eo l-2 pâ 617.000 m3.

Detta skulle, vid det lagerbehov som anges i tabell 11.1, ge till resultat att statens och näringlivets lager minskade procentuellt lika mycket.

SOU 1986: 42 173

Särskilt yttrande av experten Sundin

statsmakterna kommer under våren 1987 att besluta om totalförsvarets utveckling för perioden 1987/88 1991/92.

Försvarsbeslutet kommer bl.a. att innebära att de olika funktionerna inom den civila delen av totalförsvaret för första gången kommer att avvägas mot varandra vid ett och samma tillfälle och att avvägningen kommer att baseras på ett för de olika funktionerna gemensamt underlag. överväganden rörande denna avvägning säkerhetspolitiskt kommer i ett första steg att göras av 1984 års försvarskommitté (FK 814).

som FK 84 har att ta ställning till när En av de viktigaste frågorna det gäller den civila delen av totalförsvaret är vilka antaganden som mot av säkerhetspolitiska bedömningar bör gälla i fråga om bakgrund den kristida inom olika funktionsområden, således även importen inom funktionen Energi. FK 84 kommer att redovisa sina överväganden till regeringen i november eller december 1986.

SOU 1986: 42 Bilagor 175

Bilaga l

ENERGILÄGET 1979, 1981; OCH 1985 SAMT PROGNOS FÖR 1992

Statens energiverk har på uppdrag av energiberedskapsutredningen utarbetat energiprognoser för år 1992 och redovisar i samband därmed utvecklingen under år 1979, 1984 och 1985.

På fem års sikt påverkas industrins energianvändning främst av konjunkturutvecklingen, investeringarna och energipriserna. Inom samfärdselsektorn finns för godstransporter också en nära koppling till konjunkturutvecklingen. Det privata resandet påverkas främst av hushållens disponibla inkomster och bensinpriset. Övrig energianvändning bestär huvudsakligen av energi för uppvärmningsändamal och s.k. drift- och hushâllsel. Denna typ av energianvändning är tämligen okänslig för konjunktursvängningar och följer - bortsett från temperaturberoende variationer - en utveckling förorsakad av förändringar i energipriser och investeringsbeslut.

Vad avser konjunkturutvecklingen baseras prognosen pa underlagsmaterial från konjunkturinstitutet och långtidsutredningen. Enligt konjunkturinstitutet bedöms bruttonationalprodukten ha stigit med 2,2 procent 1985 och den väntas öka med 2 procent år 1986. Vi har räknat med att ökningstakten även därefter blir drygt 2 procent.

Prognosen bygger vidare på ett antagande om oförändrad energi-

politikl och vissa elprisökningar samt fullt utnyttjande av elproduk-

tionskapaciteten med låga rörliga kostnader. Beträffande energipriserna i övrigt är främst priset på oljeprodukter av intresse.

1 De energiskatteändringar, som föreslagits gälla från första januari 1987 men ännu ej beslutats, har exempelvis inte beaktats. l Låga oljepriser? Effekter på svensk energiförsörjning, Statens energiverk 1986:R2, diskuteras alternativa råoljepriser varvid det visar sig att för svenska energianvändare l8$ fallet ungefär motsvarar 15$ fallet med de föreslagna oljeskatterna.

[76 Bilagor SOU 1986: 42

På denna punkt har vi använt oss av två antaganden. I det ena fallet (det s.k. 23 $ alternativet) har vi kalkylerat med vissa mindre realprissänkningar jämfört med 1985 och antagit att de blir bestående till 1990 och att råoljepriset därefter stiger något (2 procent per år).

Detta scenario bör snarast betraktas som ett högprisalternativ. I

uppvärmningen och industrin finns vid dessa oljepriser fortfarande relativt goda möjligheter att ersätta oljan och effektivisera oljeanvändningen.

I det andra fallet antas råoljepriset sjunka ytterligare och ligga på l8$ per fat till 1990 för att därefter stiga något till 1992 och priserna på oljeprodukter bli i motsvarande mån lägre i Sverige.

Bifogade tabeller sammanfattar - mot ovan angivna bakgrund och de sektorspecifika antaganden som närmare beskrivs nedan - de gjorda bedömningarna av energianvändningens utveckling.

Industrin

Prognosen för industrins energianvändning 1992 utgår från bedömningar av utvecklingen i de enskilda branschernas aktivitetsnivå samt utvecklingen i deras energianvändning per producerad enhet, den s.k. specifika energianvändningen.

Utgångspunkten för produktionsprognosen är verkets senaste femårsprognos i Energiöversikt - prognoser 1984-90, samt långtidsutredningens (LU 84) bedömningar för perioden efter 1990.

För att prognosera energianvändningens utveckling med hänsyn till olika energislag behöver man undersöka utvecklingen inom framför allt de mest energikrävande branscherna. För fallet med 23$ ger fat rågljg görs följande bedömningar.

Den ur energisynpunkt mest intressanta branschen är massa- och pappersindustrin. Branschen svarar för närvarande för 43% av industrins totala energianvändning. Under 1984 förbrukade massa- och pappersindustrin 8,1 TWh olja, 16,5 TWh el och 33,3 TWh inhemska bränslen.

SOU 1986: 42 Bilagor 177

För 1992 beräknas branschens produktion ligga ca 14% högre än 1984 ars nivâ, varför användningen av inhemska bränslen och elanvändningen totalt sett ökar, medan oljeersättningen - som branschen haft stora framgångar med - fortsätter men i något långsammare takt än tidigare. Det innebär att den totala energianvändningen beräknas öka till ca 63 Twh varav oljan utgör ca 6 TWh, elkraften 18 TWh och användningen av inhemska bränslen drygt 39 TWh.

Den näst största energiintensiva branschen är järn- och metallverken som svarar för l8/o av industrins energianvändning. Sedan mitten av 70-talet har den totala energianvändningen i branschen minskat med en tredjedel.

Till 1992 bedöms järn- och stälproduktionens årliga tillväxttakt bli 1%, varför den totala energianvändningen beräknas stiga till Zl TWh. Av detta utgör kol- och koksanvändningen ca ll TWh, elanvändningen 6,3 TWh och oljeanvändningen 3,8 Twh.

l denna prognos har vi för industrin totalt sett räknat med att energieffektiviseringen fortsätter vilket innebär att trots att den totala industriproduktionen 1992 blir ca 19% högre än 1984, ökar den totala energianvändningen under denna period med endast ca 7%. Med andra ord räknar vi med att den specifika energianvändningen för industrin totalt kommer att sänkas ytterligare med ca 9% jämfört med 1984.

Den totala energianvändningen ökar således med knappt 10 TWh järnfört med 19814 till sammanlagt 145 TWh. Av de enskilda energislagen är det elenergin som svarar för den övervägande delen av denna ökning, med ca 7 Twh. Omfördelningen mellan de övriga energislagen sker pâ bekostnad av oljeprodukterna. Kolanvändningen ökar med ca 12% medan koksanvändningen ökar med 18%, till stor del beroende på utvecklingen inom järn- och stälindustrin. Användningen av inhemska bränslen ökar till följd av framför allt produktionstillväxten inom skogsförädlingsindustrin medan torven och de övriga inhemska bränslena ökar relativt måttligt. Oljeprodukterna till vilka vi räknar naturgasen, beräknas även fortsättningsvis minska, med totalt 13% under perioden 1984-1992.

l 78 Bilagor SOU 1986: 42

Genom introduktionen av naturgasen fram till 1992 kommer industrin att ersätta en stor del av oljeprodukterna. Naturgasleveranserna genom Sydgasprojektet (etapp l och 2) beräknas uppgåt till 468 miljoner m3 1992.

Det är framför allt de tunga eldningsoljorna E0 2-5 som minskar kraftigt, med drygt 340A., till följd av den ökande naturgasanvändningen. Eldningsolja l beräknas minska med ca 16%. Även användningen av de övriga oljeprodukterna (diesel och gasol) berörs av naturgasen men sänkningen blir här relativt måttlig.

I fallet med lägre oljepriser räknar vi med en prissänkning för tung eldningsolja på 22% (l8$ per fat råolja). För industrins del innebär detta inte någon omfattande återgång till oljeanvändning. 70- och 80talets höga oljepriser har lett till en betydande oljeersättning, med elkraft och fasta bränslen. I båda dessa fall är oljeprissänkningar av ovannämnda storleksordning inte tillräckliga för att motivera en omfattande rekonvertering till oljedrift. En känslighetsberäkning visar på en ökning av oljeanvändningen med 2 TWh med tonvikt på de tunga eldningsoljorna jämfört med högprisalternativet. Denna ökning berör främst användningen av fasta bränslen; även elanvändningen kommer att påverkas något. Således räknar vi med att kol- och koksanvändningen kommer att minska med sammanlagt 0,7 TWh eller 44% medan användningen av de inhemska bränslena minskar med 0,6 TWh eller 1% jämfört med det högre alternativet. Den totala elanvändningen minskar även den med 1%.

I detta alternativ räknar vi inte med att användningen av inhemska bränslen inom massa- och pappersindustrin samt kol- och koksanvändningen inom järn- och stålindustrin kommer att minska då dessa hänger samman med produktionsutvecklingen i respektive bransch. Man kan däremot vänta sig att den pågående effektiviserings- och substitutionsprocessen kan komma att mattas av i takt med oljeprisfallet. De lägre oljepriserna väntas inverka på de andra branschernas användning av fasta bränslen, där dessa bränslen har betraktats som alternativ till oljan och det är i dessa branscher vi räknar med att den största ökningen av oljeanvändningen sker.

SOU 1986: 42 Bilagor 179

Transporter

Prognosen för transportsektorns energianvändning baseras dels på bedömningar av realinkomsternas och industriproduktionens utveckling, dels på prisprognoser för bensin.

Transporternas totala energianvändning var 1985 ca 80 TWh, varav oljeprodukter svarade för hela 97%. Energianvändningen för inrikes transporter uppgick till 73 TWh, vilket innebär en ökning med 3% jämfört med 1984.

Bensinkonsumtionen har ökat endast obetydligt under 1985 trots kraftigt stigande realinkomster. Detta beror på den stränga vintern, som för bensinförbrukningen verkade dämpande, och prishöjningarna på bensin. Bensinpriset steg mycket kraftigt under första halvåret för att sedan sjunka mot slutet av året. Årsgenomsnittet innebär en r_e_al höjning av bensinpriset med nära 8% jämfört med år 1984.

Prisprognoserna för bensin innebär i 23$ alternativet att bensinpriset bedöms sjunka med ca 13% realt mellan 1985 och 1990. Den största delen av denna prissänkning förutsätts komma till stånd redan under 1986. Efter 1990 antas bensinpriset stiga med knappt 1% per år. Bensinpriset skulle år 1992, enligt dessa förutsättningar, ligga 11% under nivån 1985.

Bedömningarna av realinkomsternas utveckling har vi grundat på den senaste långtidsutredningen. Det innebär antaganden om reala inkomstökningar på ca 2% per år under perioden 1985-92.

Kombinationen av sjunkande bensinpriser och stigande realinkomster skulle enligt verkets bensinprognosmodell resultera i en bensinanvändning 1992 på ca 5,4 milj m3. Det innebär en årlig ökningstakt på 0,9% under perioden 1985-1992.

Dieselanvändningen ökade i enlighet med preliminär statistik mycket kraftigt under 1985 och översteg 1984 års nivå med hela 11%. Vi har antagit att denna ökning inte är en indikation på ett trendbrott utan

180 Bilagor SOU I986: 42

baserat på vår prognos för 1992 på bedömningar om den väntade ekonomiska utvecklingen i näringslivet. Dieselanvändningen 1992 bedöms

bli ca 1,9 milj m3, vilket endast är ca 2% mer än 1985.

Den totala förbrukningen av flygbränsle har sjunkit något under 1965. Till en del kan detta förklaras av Strejken under maj månad. Under perioden 1985-1992 bedöms användningen av flygbränsle öka med ca 2% per år.

Användningen av bunkeroljor för utrikes sjöfart var 1985 ca 7 TWh. Jämfört med 19814 innebär det en ökning på drygt 7%. Prognosen för 1992 pekar dock på en minskning med ca 1,5% per år.

Elanvändningen ökade med hela 5% under 1985 till följd av den stränga vintern. 1986 väntas elförbrukningen sjunka något igen och genomsnittet för åren 1985-92 blir en ökning på 0,3°/n.

Den sammanlagda energianvändningen i transportsektorn (exklusive utrikes sjöfart) bedöms öka till 77 TWh 1992, vilket innebär en ökningstakt på ca 0,7% per år 1985-1992.

Lägre importgriser på olja får för transportsektorns del störst inverkan på bensinanvändningen. Ett råoljepris på l8$ 1990 antas leda till reala prissänkningar på bensin på totalt ca 20% under perioden 1985-1990. Liksom i högprisfallet bedömer vi att bensinpriserna år 1986 kommer att falla med 12%. Under perioden 1987-1990 antar vi jämnare prissänkningar med ca 2,5% per år. Efter 1990 räknar vi med att bensinpriset långsamt börjar stiga igen.

Det bensinpris vi kalkylerat mot för 1992 ligger 19“/o under nivån för 1985. Tillsammans med de antaganden vi har gjort beträffande utveckling av realinkomster, trafikvolym och bränslebesparande teknik resulterar detta bensinpris i en förväntad bensinanvändning på 5,75 milj m3 är 1992. Det motsvarar en ökning på 1,8% per år under perioden 1985-1992.

SOU l986: 42 Bilagor l8l

Priset på dieselolja antas följa priset på lätt eldningsolja. Ett lägre pris på dieselolja väntas påverka främst lastbilstrafiken, som svarar för ca 70% av transportsektorns dieselanvändning. Om priset på dieselolja sjunker förbättras landsvägstransporternas konkurrenskraft gentemot järnvägen. Man kan även tänka sig en något minskad beläggningsgrad i lastbilarna vid lägre dieselpriser, vilket ökar användningen per tonkilometer. I den mån industriproduktionen ökar snabbare vid lägre oljepriser, bidrar detta till ett ökat transportbehov och ökad dieselanvändning. Den dieselanvändning som bussar och personbilar svarar för antas vara relativt okänslig för förändringar i dieselpriset. Verket bedömer transporternas dieselanvändning i lägprisfallet till 1,95 milj m3 1992, motsvarande en årlig ökning på 0,6% 1985-1992.

Den inrikes sjöfarten svarade år 1985 för 78% av transportsektorns användning av tjockolja. (Resten förbrukades inom järnvägen.) Sänkta oljepriser påverkar sjöfarten dels genom sänkta bränslekostnader för sjötransporter dels genom ett ökat transportbehov för olja till följd av en ökad oljeanvändning i hela ekonomin. Vi har bedömt att användningen av tjockolja 1992 i lågprisfallet kommer att ligga ca 10% över nivån i högprisfallet.

Användningen av flygbränsle kommer vid lägre oljepriser enligt verkets prognos att ligga endast obetydligt över nivån i högprisfallet. Prissänkningar på flygbränsle antas i någon mån påverka priset på charterresor. När det gäller reguljär trafik har vi antagit att inverkan på biljettpriserna är obetydlig.

Användningen av gasol och el bedöms vara lika stor som i högprisfallet.

För transportsektorn totalt bedömer vi att energianvändningen 1992 i lâgprisfallet blir 80,6 TWh. Det är 3,6 TWh mer än i högprisfallet. Hela denna ökning utgörs av oljeprodukter.

182 Bilagor SOU I986: 42

Bostäder, service m.m.

Energianvändningen i sektorn bostäder, service m.m. består främst av energi för uppvärmning av bebyggelsen. Under senare år har utvecklingen inneburit en stark minskning i energiförbrukningen för uppvärmningsändamal som resultat av dels konvertering till el- och fjärrvärme, dels energihushållning. Är 1970 svarade oljeprodukter totalt för 72% av sektorns energikonsumtion. Motsvarande siffra för 1984 var 36°/o. Under samma period steg elförbrukningens andel fran 13% till 37%. Den totala energianvändningen, som sjunkit med drygt 10 TWh sedan början av 70-talet (temperaturkorrigerade värden), bedöms fortsätta minska framöver. Detta beror dels på fortsatt konvertering av oljebaserade system till system med högre verkningsgrader, dels på ett fortsatt energisparande i främst oljevärmd bebyggelse.

År 1992 bedöms energianvändningen i 23$ alternativet ha sjunkit med ytterligare ca 5 TWh från 1985 ars temperaturkorrigerade nivå. Detta i enlighet med det huvudprognosalternativ som verket presenterade i höstas. Oljeprodukternas andel förväntas ha sjunkit till ca 23% medan elförbrukningen svarar för ca 46%. Fjärrvärmen har ökat till ca 23% och fasta bränslen svarar för 8% av total konsumtion. Den snabba ökningen av elanvändningen under 1985 har föranlett oss att uppjustera elanvändningen 1990 i verkets höstprognos med ca 2 TWh främst p.g.a. ökningen av driftelen. Samtidigt har elvärmen 1990 justerats ner nagot, till följd av de sjunkande oljepriserna. Dessa tendenser har sedan förts fram till 1992. I början av 90-talet förväntas dock en anpassning till stigande olejpriser, vilket leder till nagot sänkt oljeförbrukning, samtidigt som ökningen i elanvändningen dämpas p.g.a. högre elpriser. Detta gäller särskilt elvärmen, vars andel bedöms som i det närmaste konstant mellan 1990 och 1992. Fjärrvärmen fortsätter att öka nagot, vilket bidrar till oljeersättningen.

Prognosen vid lägre oljegriser (l8$) baserar sig pa det sidoalternativ till 90-ars prognosen som presenterades i samband med verkets höstprognos. Där gjordes ett försök till känslighetsanalys som baserade

SOU 1986: 42 Bilagor 183

sig på en situation med oljepriser på l8$ per fat i stället för som i huvudalternativets fall konstanta priser från 1985-års nivå. I denna känslighetsanalys togs endast hänsyn till effekter på takten i konverteringen bort från olja, samt, vad gäller småhus, för viss konvertering tillbaka till olja i kombinerade system. Effekter för energisparande samt för t.ex. nyproduktionen av lägenheter i en situation med högre tillväxt har inte beaktats. Inte heller har analysen fullföljts för annan olja än den som åtgår för uppvärmning, t.ex. för olja för drift och skötsel inom Den totala oljeförbrukningen inom denna jordbruket. övriga verksamhet 1984 var emellertid bara ca 8,5 TWh.

l känslighetsanalysen antas att takten i konverteringarna av oljebaserade system minskar med en tredjedel bland småhusen. Vidare antas att introduktionen av elvärme bland flerbostadshus och lokaler bromsas upp. Däremot påverkas inte fjärrvärmeintroduktionen. Detta beror på att beslut om fjärrvärme ofta är fattat i en sådan form att det är svårt för konsumenterna att reagera snabbt på prisförändringar och välja något annat än fjärrvärme. Dessutom tyder mycket på att fjärrvärmetaxorna sjunker framöver till följd av fastbränsleintroduktionen och de lägre oljepriserna.

Genom oljekonverteringen i småhusen ökar andelen kombinerade system. Därigenom skapas möjligheter att reagera snabbt på prisförändringarna. I denna analys förutsätts att energianvändare i småhusen 1990 jämför rörliga kostnader för olja med hög- respektive låglasttaxa för el. Detta leder till att olja vintertid framstår som mer lönsamt än el, vilkt medför att energibehovet vintertid i kombinerade system täcks av olja. Totalt betyder detta att 1990 ökar oljeanvändningen bland småhusen med ca 5 TWh och bland flerbostadshus och lokaler med ca 2 TWh på bekostnad av elvärme.

Denna analys har använts för att revidera 1992-års prognos. Mellan 1990 och 1992 förväntas i det närmaste konstant elvärmeförbrukning, men en viss ökning i totala elanvändningen p.g.a. ökning i driftelen. Vidare förutsätts en fortsatt introduktion av fjärrvärme, som bidrar till att oljeanvändningen fortsätter att sjunka något.

184 Bilagor SOU 1986: 42

Även naturgasanvändningen ökar nagot som en följd av redan fattade investeringsbeslut, vilket även det leder till en mindre oljeersättning.

Sammanlagt betyder detta att energianvändningen i sektorn totalt 1992 ökar med ca 3 TWh jämfört med 23$ alternativet. Vidare utgörs en nagot större andel av den totala konsumtionen ca 27°/o, av oljeprodukter jämfört med ca 23% i situationen med konstanta oljepriser. Detta sker pa bekostnad av elanvändningen som utgör ä6% i fallet med konstanta oljepriser mot 42% i fallet med lägre oljepriser.

Fjärrvärme (högprisalternativet)

Den totala slutliga användningen av fjärrvärme är 1992 väntas uppgå till nära 36 TWh, varav sektorn bostäder, service m.m. svarar för drygt 90% och resterande del utgörs av industrins fjärrvärmebehov. Den totala tillförseln; alltsa inklusive omvandlings- och överföringsförluster har prognoserats till 43,7 TWh vilket ger en systemverkningsgrad på 82% för landets samtliga fjärrvärmeanläggningar.

SOU 1986: 42 Bilagor 185 Av den totala tillförseln år 1992 beräknas bränsleinsatsen svara för 80°/o, fördelad enligt nedan:

Resterande 20 % har nedanstående fördelning:

186 Bilagor SOU 1986: 42

Enligt SCBs definitiva fjärrvärmestatistik uppgick den slutliga användningen till 29,9 TWh under L984, varvid bränsleinsatsen utgjorde 75% av den totala tillförseln. Orsaken härtill var att tillrinningen under året var så god att värmeproduktionen från de avkopplingsbara elpannor nådde rekordhöga 5,3 TWh.

Dessutom blev året något varmare än ett normalår, varvid efterfrågan av prima elkraft för uppvärmningsändamål blev något lägre än väntat. Sammantaget med en kärnkraftsproduktion, som låg 9 TWh högre än år 1983, gav detta följaktligen en disponibel billig elenergi som kunde insättas som oljeersättande elpannekraft i främst fjärrvärmesystemen.

De klimatologiska förhållandena år 1985 ändrades däremot drastiskt under framförallt årets två första och två sista månader. Temperaturförhållandena under året resulterar i att år 1985 blev 20% kallare än normalt.

Trots att vattenkraft- och kärnkraftsproduktionen ökade med nära ll TWh minskade den avkopplingsbara kraften för elpannorna i fjärrvärmesystemen till 3,5 TWh eller 35% jämfört med föregående år. Däremot ökade insatsen av stora värmepumpar kraftigt, från 1,8 TWh till 3,1 TWh, under 1985 jämfört med 1964. Förhållandet mellan bränsleinsats å ena sidan och elpannor, värmepumpar och spillvärme blev 80/20, alltså ungefär samma fördelning som under år 1984.

Vad gäller bränsleinsatsen, ökade kolanvändningen med 34 % och inhemska bränslen med 24 % under motsvarande år. Genom det extremt kalla året 1985 blev även oljeanvändningen hög, 17,3 TWh eller 30 % högre än år 1984.

Det är utomordentligt vanskligt att utifrån 1985 års siffror-för såväl olika bränsleslag, som andra insatsformer av energi - dra några konsistenta slutsatser beträffande de genomsnittliga årliga relativa förändringstalen mot år 1992.

SOU 1986: 42 Bilagor 187

Genom att 1985 var ett extremar blev bl.a. den insatta bränslemixen inte relevant i förhållande till normalâret. Utgår man i stället ifran från till fasta bränslen under år 1984, påverkar övergången olja 1984/85 ocksa relevansen vid bedömning av den eldningssäsongen utvecklingen till 1992 för de insatta bränsle- och energiprocentuella fås en acceptabel bild av utvecklingstendenserna vad slagen. Däremot gäller den ärliga genomsnittliga förändringen av den slutliga fjärrutifrân siffrorna för perioden 1985-1992. värmeanvändningen

Temperaturkorrigeras är 1985 till ett normalâr ökar användningen från 33 TWh till nära 36 TWh ar 1992, vilket ger en ärlig tillväxttakt med drygt 1%. De totala tillförselsiffrorna blir 41 TWh respektive knappt 44 TWh för motsvarande är.

Oljeandelen för aren 1984, 1985 och 1992 räknad dels på bränsleintillförseln framgår av nedanstående tablå: satsen, dels på den totala

1984 1985 1992

Oljeinsats räknad % 48 48 31 på bränsleinsats

Oljeinsats räknad tillförsel % 36 29 24 på total

188 Bilagor SOU l986: 42

Motsvarande siffror för kol och inhemska bränslen framgår enligt nedan

1984 1985 1992

Kol, % 33 34 40 Inhemska bränslen % (räknat på bränsleinsats) 19 19 29

Kol, % 24 27 32 inhemska bränslen % (räknat på total tillförsel) 14 15 23

Självfallet föreligger uppenbara svårigheter att dels bedöma interaktionen mellan kol och inhemska bränslen, dels hur stor de fasta bränslenas andel kommer att vara mot bakgrund av nuvarande ytterst turbulenta oljemarknad.

Elkraft (höggrisalternativet)

Prognosen över elanvändningen under 1992 visar på en total användning - exkl kraftverkens egenförbrukning - kring 135 TWh. De insatta produktionsslagen framgår av nedanstående tablå:

sou 1986: 42 Bilagor 189

Som framgår har nettoutbytet mellan de nordiska länderna (NORDEL) satts till noll.

Vad gäller den konventionella värmekraften bedöms bränsleinsatserna för olja och inhemska bränslen utgöra 5 TWh vardera, medan den kolbaserade elproduktionen erfordrar en insats av 4 TWh.

Räknat från 1981: då elanvändningen inklusive överförings- och distributionsförluster men exklusive kraftverkens egenförbrukning var 119,5 TWh, fås en årlig genomsnittlig ökningstakt för perioden 1981;- 1992 på l,6°/o. Utgår man istället från år 1985 med dess extrema temperaturförhållanden blir - av förklarliga skäl - motsvarande tal 0,5%.

Total energianvändning i högprisalternativet

Totalt ökade energianvändningen under 1985 (preliminärt värde) med 5,5% eller från 418 TWh år 1984 till M1 TWh under år 1985. Inte enbart temperaturförhållandena utom såväl ökad industriproduktion som ökat transportarbete spelade en viss roll. Prognosen för 1992 ligger vid 428 TWh vilket är en obetydlig årlig minskning jämfört med 1985 (0,4% per år).

Om man istället utgår från det mer temperaturmässigt normala året 1984 fås en obetydlig ökningstakt t o rn 1992 på 0,3% per år.

Minskningen inom sektorn bostäder, service m m kompenserar den inom dels dels svaga ökningen industrisektorn, transportsektorn vilket i stort leder till en oförändrad energi- och användningsnivå år 1992 jämfört med basåren 1984 och 1985.

l vårt högprisalternativ på råolja (23$ per fat) erhålls en årlig minskning av den totala oljeanvändningen för åren 1984-1992 och åren 1985-1992 med 2,0% respektive 2,7% om ingen temperaturkorrigering görs för sektorn bostäder, service m.m.

Även om det extrema året 1985 temperaturkorrigeras till ett normalår blir minskningen genomsnittligt 2,2% per år.

190 Bilagor SOU l986: 42

Energitillförsel i lâgprisalternativet

Vad gäller det s.k. lâgprisaltemativet på olja för ar 1992 (18 $ per fat) fås inga förändringar vad gällde den slutliga fjärrvärmeanvändningen. Däremot minskar omvandlingsförlusterna med ca l TWh genom en ökad användning av s.k. avkopplingsbara elpannor genom den frilagda elproduktionskapacitet som kan utnyttjas under främst sommarhalvaret.

I stort gäller samma sak för elgroduktion där oljeinsatsen minskar med nära 3,5 TWh, främst beroende pa att elanvändningen inom sektorn bostäder, service m m minskar med ca 3,5 TWh.

Totalt sett fas en ökad energianvändning pa knappt 5 TWh - där oljorna svarar för en ökning pa nära 6 TWh - vilket kompenseras av en minskad kolanvändning kring l TWh.

SOU 19862 42 Bilagor 191 YABF-LL1 SLUTLIG EFERGIANVÄNIKHWI,IBIXJSTRI (12 MAJ 1986) HEREDSKAPSUTREDNIFXÄEN - HÖGPRISALTERNAT|VPÅ (IJIÅ

1979 Utv. 198Å Utv. 1905 Utv. 1992 ae/ar ae/ar lb/ar CBERGIKOL 1000 THN 330 12,9 60h 6,3 6112 0,9 685 KOKS,K-GAS 1000 TWN l 820 -5,9 1 3113 1,0 1 356 2,5 1610

192 Bilagor SOU 19862 42

TABELL 2 SLUTLIGENERGIANVÄMNING,TRANSPORTER (12MAJ 1986) BEREDGKAPSUTREDNINGEN - HÖGPRBÅLTERNÅTWPÅ OLJA

1979 Utv. 1984 Utv. 1985 Utv. 1992 aa/ar ih/år *as/ar

BEBÃSIN “FIG M3 11913 0.11 5 0211 0,8 5 066 0,9 5 ÃIUO DIESELQJÅ 11100 M3 1899 »ZJ 1688 10,9 1 H72 0,3 1910 E0 2-5 1000 M3 33 15,0 1118 111,9 170 -7,3 100 FLVGBR. IUUU N13 710 0,6 730 -5,5 690 2,0 790 GASOL IUUUTGN U 7 v28,6 5 2,6 6 EL GWH 2 256 1,8 2 1162 5,2 2 590 0,3 2 61113

SUMMA TJ 2511 690 11,2 256868 3,1) 2611 6110 0,7 277281 VÅRÅV3.33* TJ 2116568 0,1 2118 UOS 2,9 255316 0,7 267777 mmr: 5,39 5,92 5,10 5.40

TABELL 2B UTRKKESSMART

1979 Utv. 1984 Utv. 1985 Utv. 1992

SOU I986: 42 Bilagor 193 TABELL 3 SLUTLIGEERGIANVÃNDNING, BOYTÃDER,$ERV|CEM.M. (12 MAJ 1986) BEREDSKAPSUTREDNIFCEN - HÖGPRISALTERNATIV PÅ (lJA

ELVÄRÃE OKORR. GWH 13500 9,3 21 100 25,1 261100 -2,8 21650 TEMP. KORR. TUT. TJ 59-51 1481 -1,5 550680 0,3 552326 -1,0 516217 ELVÄRÅE KORR. CWH 12600 11,3 21 500 9,9 23 635 -1,2 21 650 VÄRMEÖVR.KORR. TJ 4121508 41,6 333630 ›5,7 3147166 -2,6 2621471

($ÅDDÅG5TÅL ÃLIJKE 111,9 96,9 119,5 100,0 GRACXDAGSTAL 60% 107,1 98,1 111,7 100,0

194 Bilagor SOU 1986: 42 TABELL6 SLUTLIGENZRGIANVÄMJNING,TOTALT (EXKL. UTRIKESSJÖFART) PJ (12MAJ 1966) BEREDSKAPSUTREDNIFKEN - I-ÖGPRlSALTERNATIVPÅ CLJA 1979 Utv. 1984 Utv. 1985 Utv. 1992

DÄRAV:

SOU 1986: 42 Bilagor 195 TAHHJ, 5 ELHALANS TWh (16 APRIL 1986) [iEREDSKAPSUTREDNlNGfN - FÖGPRISALTERNATIV PÅ G.JA ANVÄNDNING 1979 Utv. 1980 Utv. 1985 Utv. 1992 *as/ar ae/ar as/ar

DÄRAV:

1979 Utv. 1980 Utv. 1985 Utv. 1992 TILLFÖRSEL

5 INKL. KRAFTVÄRMEVERKENS EL FÖR DISTRIBUTION AV HETVATTEN. H FÖRBR. FÖR PUMPNING FRANDRAGEN.

SOU 1986: 42 Bilagor 197 TABELL 7 EhI-:RGIBALANS PJ (12MAJ 1986) BEREDSKAPSUTREDNIMEEN - HÖGPRISALTERNATIVPÅ 0l.JA

DÄRAV: EL 70 -3,2 59 10,9 aa 2,2 79 FJÄRRV. 23 3,1 25 20,6 32 4,5 29 RAFFINADERIER 311 -2,1 31 -18,1 25 -3,9 19 GAS,KOKSV.,MASUGN. 7 2.5 9 -0,1 0.5 9 EGEFF.EL, FJ.V., RAFF. 2 8,14 3 3,2 3 1,1 lCKE-EBERGIÄMDAM. 714 -1,1A 69 -14,7 S9 1,2 6h

TOTAL EBERGIANV. 1687 -2,3 l S05 5,5 1 588 -D,h 1 S101

TILLFÖRSEL 1979 Utv. 1984 Utv. 1985 Utv. 1992 Ku/ar ?ia/ar Na/âr

TOT. TILLF. BRÄNSL. 1 38h -5,2 1 061 14,3 1 106 -0,9 1 0112 DÄRAV:

NATLRGAS 1 513,8 13 37,7 18 11,3 214 SPILLV.,VP-VÄRNE 29e 7,0 030 9,2 470 0,2 475 VAT., KÄRNKR., EGIBR. IMPORT-EXPORTEL 6 1 -5 0

TOT. TILLF. EBERGI 1 687 -2,3 1 505 5,5 1 S88 -0,1t l S111

198 Bilagor SOU 1986: 42

TABELL 8 SLUTLIG ENERGIANVÄNDNING,INKL. EL- OCH FJÄRRVÄRMEINSATS (13MAJ 1986) PÅ ENERGISLAG BEREDSKAPSUTREDNINGEN - HÖGPRISALTERNATIVPA OLJA

Bilagor 199 SOU 1986: 42

TABELL 1 SLUTLIGEVfRGIANVÄMDNING,INDUSTRI (12MAJ 1906) BEREDSKAPSUTREDNINGEN - LAGPRISALTERNATIVPA OLJA

1979 Utv. 19011 Utv. 1905 Utv. 1992 *as/ar Na/år JS/ar

EMERGIKOL 1000 TON 330 12,9 6011 6,3 6112 0,3 656 1000 TON 1 020 -5,9 1 303 1,0 1 356 1,9 1 5119 KOKS, K-GAS

EL RAFFINAD.

200 Bilagor SOU 1986: 42 TABELL 2 SLUTLIG ENZRGIANVÃNDNING,TRANSPORTER (12MAJ 1986) BEREDSKAPSUTREDNINGZN - LAGPRISALTERNATIVPÅ OLJA

1979 uu. 1904 un. 1905 Utv. 1992 is/ar salar is/ar BENSIN 1000 M3 a 913 0,4 5 02a 0,0 5 066 1,0 5 750 DIESELOLJA 1000 M3 1 399 ›2,3 1688 10,9 1072 0,6 1 950

TABELL 2B UTRIKESSJÖFART

1979 un. 198A un. 1905 Utv. 1992 95/01- aa/ar *lar

E0 1 1000 M3 136 -2,0 123 0,1 12a 120 .0,9 E0 2-5 1000 M3 826 .11,2 A56 7,7 1191 aan -l,6

SUMMA TJ 37002 .9,a 22 133 7,0 23 673 -La 21003 MmE 0,00 0,53 0,57 0,51

SOU 1986: 42 Bilagor 201

TABELL 3 SLUTLIG ENERGlANVÃNDNlNG, BOSTÄDER, SERVICE M.M. (12 MAJ 1905) BEREDSKAPSUTREDNINGEN - LÅGPRISALTERNATW PÅ OLJA

1979 un. 1904 un. 1905 Utv. 1992 as/ar än/Ar JG/ar

EMSRGXKOL 1000 rom 15 30,3 75 .35,0 as a,7 55 TRÄBR. M.M. mot: 7a5 7,a 1 055 5,1 1 120 .1,5 1 011 BENSIN 1000 M3 0 0 0 0 LÃTTOLJOR 1000 M3 5a .21,5 15 0,0 15 0,0 15 DIESELOLJA 1000 M3 555 .5,5 a25 2,0 a37 1,1 a73 so 1 1000 M3 7 a01 -12,5 3 005 2.0 3 912 -3,0 2 973 eo 2-5 1000 M3 1727 -7,5 1 155 -0,9 115a -15,0 371 GASOL 1000 70m 15 0,9 23 .13,0 20 -10,0 9 STADSGAS MILJ M3 195 .10,3 11a 0,0 11a -11,1 50 NATURGAS MILJ M3 0 0 5 5a,1 103 FJÄRRVÄRME GWH 2a 000 2,5 27 370 19,a 32 50a -0,1 32 50a EL GWH az 500 5,3 55 100 15,9 53 002 -0,a 52 003

SUMMA TJ 527 015 -2,9 5a3 035 10,3 599 105 -1,0 527 a99 lCKE-VÄRME TJ 127 512 1,0 139 550 9,2 152 a95 1,0 153 a15 OLJOR OKORR. n 353 209 41,0 197 53a 1,0 201 157 -5,2 130 019 MTOE 0,aa a,72 a,00 -5,2 3,30 ELvÄRm OKORR. GWH 13 500 9,3 21 100 25,1 25 ann -2,0 21 500 TEMP. KORR. TOT. TJ 59a a01 -1,5 550 500 0,3 552 325 -0,7 527 a99 ELVÄRME KORR. GWH 12 500 11,3 21 500 9,9 23 535 -1,2 21 500 VÄRME övR. KORR. TJ a21 500 -a,5 333 530 -5,7 31a 7a5 -1,a 205 143

GRADDAGSTAL ÄLDRE 111,9 95,9 119,5 100,0 GRADDAGSTAL 5095 107,1 90,1 111,7 100,0

202 Bilagor SOU 19862 42 TABELL Å SLUTLIG ElfRGlANVÄMñ1NG, TOTALT (EXKL. UTRIKES SJÖFART) PJ (12 MAJ 1936) BEREDSKAPSUTREIXWWIN - LÅCPRISALTERNATIV PÅ G_JA

1979 Utv. 1980 Utv. 1985 Utv. 1992 lå/ar as/ar is/ar 1 KMÄJSTRI 558 -2.7 1486 3.9 505 0,5 524 SAMFÄRDSEL 255 0,2 257 3,0 zss 1,3 290 BOST. SERVICE M.M. 628 ›2,9 5143 10,3 599 -l,8 527 SLMÖÅA l MJO 53,2 l 286 6,51 l 369 -U,3 1 3ä2 DÄRAV:

Bilagor 203 SOU 1986: 42

DÄRAV:

GASTURBIN,AhNAT

9 INKL. KRAFTVÄRMEVERKENS EL FÖR DISTRXBUTION AV HETVATTEN. H FÖRBR.FÖRPUMPMNG FRÅNDRAGEN.

1979 1900 1905 1992 aRÄNsLEwsATs FÖREL

204 Bilagor SOU 1986: 42

TABELL 6 FJÄRRVÃRÅKBALANS GWh (13 MAJ 1986) HERKDSKAPSUTREDNINCEN - LÅGPRISALTERNÅTIV PÅ OLJA

ANVÄNDNING 1979 Utv. 19811 Utv. 1985 Utv. 1992 ÅS/âr aa/ar QS/âr

TOTAL SLUTL. ANV. 26 1120 2,5 29 915 33,0 56 793 -UJA 35 70/4 DÄRAV: [NÃJSTRI Z 332 1,8 2 51113 61.5 51 109 -3,5 3 200 BOSTSERVKTE M.M. lb 000 2,6 .77 370 17,0 33 6834 -0,1 32 501A DISTR. 0. 0MV.FORL. 6 330 3,1 7 358 20,6 9 B74 -3,3 7 0314 DÄRAV DISTRJTÖRL. Z 3/40 7,1 3 300 11.2 3 668 1.3 3 350

TOTAL [Ni ANV. 32 750 2,6 37 272 22,5 145 667 -0,9 42 738

TILLFÖRSEL 1979 Utv. 1984 Utv. 1985 Utv. 1992 as/ar Ka/ar as/ar

BRÄPGLEINSATS:

INKL. EGENFÖRBR. 1 GAS- OCH KOKSVEFÃK.

SOU 1986: 42 Bilagor 205 TABELL 7 EÃRGIBÅLANS PJ (13 MAJ 1986) BEREDSKAPSUTREDNIBÃN - LÅGPRISALTERNATIV PÅ G_JA ANVÄBDNING 1979 Utv. 1954 Utv. 1985 Utv. 1992 ÅS/ar li/ar IS/âr

DÄRAV:

GAS, KOKSV., MASUGN. EGENF. EL, FJ.V., RÅFF. 2 8,4 3 3,2 3 1,3 3 |CKE-EY\ERG1Ã*I)ÅM. 74 -1,4 69 -14,7 59 1,4 65 TOTAL EBERGIANV. 1 687 -2,3 l 505 5,5 l 588 -0,3 1 558

TILLFÖRSEL 1979 Utv. 1996 Utv. 1985 Utv. 1992 *Jb/ar Ås/dr as/ar

TOT. TILLF. BRÄNSL. 1 384 -5,Z 1 061 4,3 1 106 -0,6 1 059 DÄRAV:

206 Bilagor SOU 1986: 42

TABELL 8 SLUTLIG ENERGIANVÄNDNING. INKL. EL- OCHFJÄRRVÄRMElNSATS (13APRIL 1986) PÅ ENERGISLAG BEREDSKAPSUTREDNINGEN - LÅGPRISALTERNATNPA OLJA .

1979 1901; 1905 1992

EPERGIKOL 1000 70m 411 2 05e 2 sas 3 001 KOKS,K-GAS 100070m 1 020 1 343 1 35a 1 sas TRÄBR.M.M. KTOE a 071 s 137 s 345 6-001 BENSIN 1000 M3 a 913 s 024 s oss s 7s0 LÄTTOLJOR 1000 M3 7611 7:15 705 011 DIESELOLJA 1000 M3 2 sea 2 312 2 53a 2 533 E0 1 1000 M3 e 393 a 39a a 555 3 521 E0 2-5 1000 M3 11 ses s 373 s 913 3 369 GASOL 1000 70m 161 105 19a 153 STADSGAS MILJ M3 21a 127 125 50 NATURGAS MILJ M3 0 0 95 571 HYTTGAS,FJ.V. MILJ M3 70 10e 213 150 FJÄRRVÄRME GWH 327s0 37272 as 557 42 73e EL GWH es 917 11009A 1195111 12224e

Bilagor 207 SOU 1986: 42

Bilaga 2

ENERGIBEREDSKAPEN - OM MÖJLIGHETERNA ATT ERSÃTTA IMPORTBRÄNSLEN MED EL VlD FÖRSÖRJNINGSKRISER

Underlag till energiberedskapsutredningen (EBU)

Under 1980-talet har en mycket snabb reduktion av oljeanvändningen har användningen av el för uppvärmning, inhemska ägt rum. l stället bränslen samt kol ökat. Ur beredskapssynpunkt innebär detta att behovet har minskat sedan början av 1980-talet da de av oljelagring om oljelagringsbehovet En deluppgift i senaste utredningarna gjordes. detta att bedöma hur mycket olja som kan sammanhang gäller ersättas av el och inhemska bränslen inom uppvärmningen. En arbetsinom EBU har gjort en genomgång av tidigare material och grupp redovisar i denna rapport resultatet av denna genomgång. Underlag för denna är dels en utredning gjord av arbetsgrupps rapport å: Co AB, BeCo, dels överläggningar med berörda bransch- Bergman organisationer, framför allt Värmeverksföreningen (VVF) och Elverksföreningen (SEP).

BeCo har fått i uppdrag att studera hur stor oljeanvändningen är och kommer att bli under fredstid samt vilka möjligheter man har att ersätta en del av denna oljeanvändning vid störningar av oljetillförseln med åtgärder som ej tar mer än ett halvt âr att genomföra. Även kolanvändningen bör beaktas, medan naturgasens beredskapsfrågor ej behöver behandlas.

För uppdraget har prognosrapporter från Statens energiverk använts som utgangsmaterial och underlag beträffande den fredstida utvecklingen. För bedömningar av ersättningsmöjligheterna har befintligt rapport- och registermaterial utnyttjats.

Allt material är förtecknat i referenslistan på slutet.

avser enbart fredstida utveckling. De Energiverkets bedömningar revideras årligen beträffande de närmaste fem aren med hänsyn till

208 Bilagor SOU 1986: 42

bränsleprisutveckling, produktionskapacitet, utbyggnad av energi etc. Den utveckling som skett sedan ca 1980 har medfört en avsevärt ökad flexibilitet i energisystemen på alla nivåer - i meningen att möjligheterna att använda olika bränslen ökat, och att de utnyttjats med hänsyn till aktuella priser etc.

Den energianvändning för uppvärmning som vi utgår från i denna rapport är följande:

Energianvändning för uppvärmning angiven i TWh

1934 1992 (hög)* 1992 039)* Småhus Flerbo- Lokaler Småhus Flerbo- Lokaler Småhus Flerbo- Lokaler stads- stads- stadshus hus hus Olja 13,8 11,7 11,4 7,2 5,8 5,2 12,4 6,8 6,4 Fjärrvärme 8 15,8 9,9 2,3 16,9 13,1 2,3 16,9 13,1 Elvärme 17,1 0,9 1,5 18,1 2,0 5, 14,7 1,2 4,0 Ved och

Källa: Prognoser utarbetade för EBU av statens energiverk * hög/låg avser prognoser för högt/lagt oljepris

Vid jämförelser mellan åren, eller för olika alternativ, mäste här och senare i rapporten observeras att de olika energislagen uppvisar olika verkningsgrad hos användare. Förlusterna i el- och fjärrvärmesystemen ligger tidigare i systemen än hos användaren, varför en återgång till bränsleanvändning också kan leda till ökade användningstal. Vid en återgång till oljeeldning, (p.g.a. låga oljepriser), där så är möjligt skulle oljeåtgången också bli större än motsvarande förändring i el- eller fjärrvärmeanvändningen.

Inledningsvis bör också följande notering göras. I alla prognoser för den fredstida utvecklingen - som är utgångspunkt för beredskapskraven och beräkningarna i fortsättningen - påverkas fördelningen mellan energislagen främst av deras användningskostnader. Där

SOU l986: 42 Bilagor 209

system, som tillåter fler energislag, finns - och sådana kombisystem blir allt vanligare - kan skifte mellan energislag ske mycket snabbt och utan kostnader i de flesta fall.

Det finns anledning att anta att sådana skiften kommer att ske snabbt vid en krissituation där tillförselstörningar av olja inträffar. I ett sådant läge torde oljepriset stiga kraftigt och ge ett ekonomiskt incitament till oljeersättning i uppvärmningen. Detta bör observeras i samband med att lagringskrav fastställs eller andra planeringsåtgärder vidtas.

Småhus

1985 finns ca 150 000 småhus med enbart oljeeldning. Takten i konverteringarna för perioden 1984-1992 beror på oljepriset:

-ett lågt oljepris - motsvarande ett årsgenomsnitt för 1986 av $ 18/fat - kan medföra att nästan alla konvertering till elvärme avstannar. Däremot kommer sannolikt en fortgående utrangering av oljepannor att ske och dessa ersätts troligen med kombipannor. Antalet enbart oljevärmda småhus 1992 skulle då antas ligga vid högst hälften av 1985 års nivå, d.v.s. ca 75 000.

-en återgång till ett högre oljepris (det som förutsattes i energiverkets prognoser 1985, d.v.s. ca $ 23/fat) skulle medföra snabbare konvertering (också av oljepannor som ännu ej är utslitna). Endast ett fåtal oljevärmda småhus skulle då finnas kvar 1992.

I ett betydligt större antal hus (1984 över 0,5 miljon) kan olja användas i kombisystem. Det innebär att oljeförbrukningen under normala förhållanden är större än den kan förväntas bli i ett krisskede. 1992 bedöms uppemot 20% av småhusen använda olja för uppvärmningen, jämfört med högst 5% som har olja som enda värmekälla.

l vilken utsträckning hus med kombisystem i realiteten bara kan använda ett energislag är inte möjligt att bedöma. Det finns dock knappast någon anledning att tro att kombisystemens möjligheter att

210 Bilagor SOU I986: 42

undvara olja skulle vara särskilt begränsade eftersom de införts just som en oljeersättningsâtgärd. Mycket av den oljeanvändning som sker i sadana hus har karaktären av spetslast under kalla vinterdygn.

De oljevärmda smahusen är i huvudsak koncentrerade till äldre smâhusomraden. Fjärrvärmda småhus är också till större delen omradesvis koncentrerade. Smahusomraden byggda under 1970- och 80talet, som ej är fjärrvärmda, har i allmänhet blivit eluppvärmda.

Möjligheterna att ersätta olja beror dels pa utrustningen i husen, dels pa möjligheterna att föra fram el eller inhemska bränslen. Därvid kan följande bedömningar göras:

En betydande mängd utrustning för tillfällig eluppvärmning (elradiatorer för stickpropp, Värmefläktar etc.) finns i hushållen. Denna kan utnyttjas för oljeersättning. Det finns ingen säker bedömning av i vilken utsträckning hushållen i oljevärmda småhus har denna lösa utrustning, eller lätt kan skaffa den. En uppskattning fran Elektroindustriföreningen anger att det i genomsnitt finns lösa element motsvarande minst lkW per hushåll. Dessa möjligheter till oljeersättning bör tillgodoräknas med försiktighet. De ingar inte i de nedan framräknde avdragsposterna.

Vissa komponenter som behövs för radiatorer av hög kvalitet framställs inte i Sverige. Huvuddelen av elradiatorernas rörelement importeras fran Norge i fredstid. Radiatorer och rörelement är ingen lagervara, och en upphandling i ett krisskede fordrar inhemsk tillverkning. Tillverkningskapaciteten i landet i ett krisskede skulle per år motsvara minst 2 miljoner rörelement om l kW och ca 140 000 elpatroner. Denna kapacitet skulle relativt snabbt kunna utökas. Enligt branschbedömningar är det rörelementen som är den kritiska produkten. Radiatorer, d.v.s. de ställningar pa vilka rörelementen monteras, är en tillverkning som inte bör innebära problem att klara av under ett avspärrningsskede.

Behovet av elvärmeeffekt i de högst 75 000 enbart oljevärmda husen motsvarar, om det i genomsnitt per hus antas kunna begränsas till

Bilagor 21 l SOU 1986: 42

375 000 rörelement. Detta är mindre än l/4 av den 5kW, högst inhemska årliga tillverkningskapaciteten.

Det kan noteras att man år 1982 konverterade bortåt 100 000 småhus till och elkassetter som ersatte bränsleeldade pannor. Vad elpannor för elvärme som oljeersättning i småhus framstår gäller utrustning alltså som begränsande. Kostnaderna för inte tillgången på utrustning och installation sannolikt införandetakt, men det utrustning påverkar är svart att bedöma hur den relativa lönsamheten kan bli i inledav en kris. Om, med i krisinledningen rådande el- och ningen en installation blir lönsam för småhusägaren torde behovet oljepriser, av kostsamma insatser vara liten.

Av ovanstående resonemang följer att förutsättningarna, vad beträffar utrustning i småhusen, är goda att så gott som helt inom ersätta olja med el. Gränssättande för hur väl detta några månader går blir därför de lokala elnätens överföringsförmåga.

Vissa elnät klarar elbelastningen om alla småhus i området övergår till elvärme. Andra elnät är dimensionerade för att försörja en av el- och oljevärmda småhus. En tredje typ av nät klarar blandning bara marginella ökningar av elförbrukningen.

i förutsättningen i enlighet med BeC0s Beräkningarna bygger, i småhus kan ersättas bedömning, på att 70% av oljeförbrukningen 1990. Gränssättande är härvid de lokala elnätens överförings-

kapacitet.

ärâästningsnâ âterlek storlek beror i hög grad på hur stor användningen av Ersättningens olja i kombisystem är vid krisens inledning. Ett lågt oljepris ger en större snabbt olja i kombisystemen. Detta fall volym ersättningsbar en förhållandevis stor avräkningspost enligt de beräkningsger därför måste kombineras med modeller som finns, men denna avräkningspost den Ett högt oljepris har redan inhögre oljeanvändningsnivån. medfört av oljeförbrukningen. För att inte ledningsvis en dämpning den genomförs beöverskatta ersättningsbara oljeanvändningen räkningarna här enbart för hög-alternativet.

2 l 2 Bilagor SOU 1986: 42

Om el skulle ersätta 70% av oljeanvändningen skulle detta innebära att 5,0 TWh eo/år skulle ersättas av 4,0 TWh/år elvärrne. Därvid förutsätts att det endast behövs en eltillförsel som är 80% av oljetillförseln på grund av de större förluster som uppstår vid uppvärmning med olja. Vid de konverteringar som skett har besparingen varit ca 30%. Här har dock valts en försiktigare bedömning på 20% besparing.

Därefter återstår 2,2 TWh (220 000 m3) lätt eldningsolja, för vilket lagringsbehov finns. Med hänsyn till restriktioner (75% av normal förbrukning) motsvarar detta 165 000 m3 i årlig kristidsförbrukning.

Avdragsposten, d.v.s. skillnaden mellan förkrisförbrukning och kristidsförbrukning, räknat på helår skulle alltså motsvara 500000 m3. En omställningsperiod vars längd kan uppgå till 3-6månader kan erfordras. Den kan minska avdragsposten med 130-250 000 m3 beroende på antaganden. Dock är 130 000 m3 sannolikt rimligare än det högre värdet.

Flerbostadshus och lokaler

År 1983 fanns det (enligt Statens energiverk 1985:8 Effektiv el-

användning) ca 53 000 st oljeeldade panncentraler som försörjde flerbostadshus och lokaler. 1984 var motsvarande antal drygt 47 000. Fördelningen framgår av tabellen nedan. Av dessa hade knappt 49 000 st en oljeförbrukning på mindre än 100 m3 per år. S00 st hade en oljeförbrukning på mer än 500 m3 per år En del av panncentralerna kommer att konverteras till fjärrvärme, andra till små fastbränslepannor, värmepumpar eller elpannor.

SOU 1986: 42 Bilagor 2 l 3 Antal oljeeldade värmecentraler 1984 Oljeförbrukning m3/âr - 15 16 - 50 51 -100 101-200 201-500 501- Antal centraler 1 000-tal ca

Elpannor i värmecentraler med en oljeförbrukning på mellan 100-500 m3 per år kan enligt BeCo anslutas direkt till befintligt högspänningsnät. Det torde finnas kapacitet kvar i högspänningsnätet vid en avspärrning att genom att dra fram en kabel tillföra el till sådana elpannor. Antalet panncentraler med en oljeförbrukning på 100-500 m3 var 1984 ca 3 400. Antalet som konverterar till fjärrvärme eller installerar avbrytbar el påverkas säkerligen av oljeprisutvecklingen. Med prisnivån som råder våren 1986 kan fortsatta konverteringar bli klart färre.

Vi bedömer, på grundval av BeC0s rapport, att 1 000 st av återstående panncentraler, i första hand i större panncentraler, kan byggas om till elpannor inom ett halvår i ett krisskede, med hänsyn tagen till tillverkningstid och installation. I dessa pannor skulle vid normalförbrukning produceras drygt 2TWh värme från el, vilket motsvarar en oljeförbrukning av 250 000 m3.

l mitten på 1986 finns ca 350 MW elpannor för avbrytbara leveranser installerade. Sådana leveranser erbjuds fortfarande men utvecklingen bromsas av de låga oljepriserna. De producerar ca 1,1 TWh värme vilket motsvarar drygt 3 000 h/år i utnyttjningstid. Med hänsyn till utnyttjningstid i dessa installationer kan sannolikt bara en möjlig begränsad ytterligare oljeersättning bli aktuell. Pannorna garanteras i dag en tillgänglighet om 8 000 tim per år. Om den kunde ökas till h_el_a året skulle det motsvara 760 tim vilket för hela effekten motsvarar ca 0,27 TWh eller 27 000 m3 eo.

2 l 4 Bilagor SOU 1986: 42

I större panncentraler, med en oljeförbrukning över 500 m3 per âr, har ett betydande antal avkopplingsbara elpannor (effekt över l MW) installerats. Marknadsföringen av dem har upphört och deras utnyttjande varierar med hänsyn till krafttillgangen. Dessa elpannor torde finnas kvar under perioden 1987-92 och representerar oljeersättningsmöjlighet.

Avdragspostens storlek för dessa pannor bör vara minst skillnaden mellan aktuellt utnyttjande och högsta utnyttjande 1984 eller 1985. BeCo anger 0,6 TWh för denna kategori av elpannor. l nagon man kan fjärrvärmeanslutningar, ombyggnad till fastbränsleanläggningar och installation av värmepumpar bli aktuella. Vi bedömer dock inte att detta påverkar BeCos siffra nämnvärt.

För de mindre fastighetscentralerna med en oljeförbrukning understigande 100 m3 eldningsolja gör vi följande bedömning för 1990: Den överkapacitet (minst 10% i genomsnitt) som finns i befintligt eldistributionsnät och den minskning av hushälls- och driftelförbrukning som skall genomföras vid avspärrning innebär att utrymme finns för överföring av åtminstone lTWh elenergi för oljeersättning. Den utrustning som behövs för att omvandla elenergin till värme finns troligen till en del redan hos användarna i form av lösa elkaminer med stickproppsanslutning. Elspisar kan i ett krisläge utnyttjas för vattenuppvärmning och även för rumsuppvärmning ifall elradiatorer ej finns i tillräckligt antal. Det är svårt att närmare precisera denna potential för oljeersättning och i vilken man utrustning för den faktiskt finns hos berörda hushåll.

Vi kan också notera att den kristida tillverkningskapaciteten för elradiatorers rörelement inte utnyttjas fullt ens vid fullständig konvertering i smahus. Minst l miljon ytterligare rörelement om l kW, kan tillverkas inom ett âr. Det motsvarar en uppvärmningsvolym, vid antagen utnyttjningstid pa 4 000 tim, om ca 4 TWh eller 4-500 000 m3 eo. I detta fall kan dock elnätet i tätorter vara begränsande i en utsträckning som är svar att bedöma.

Mot denna bakgrund inräknas inte denna oljeersättning i avdragsposterna. I krisplaneringen och ransoneringsförberedelserna bör dock

SOU 1986: 42 Bilagor. 2 l 5

och mer specificerade bedömfrågan uppmärksammas ytterligare göras av erforderliga planerings- och förberedelseatgärderningar

Ersättni29§P2sLe:n2s_ss°:l2k

Följande ersättningsposter finns:

- ökad drifttid i avbrytbara leveranser 0,2 TWh - elpannor i större gruppcentraler 2,0 TWh - drift i avkopplingsbara pannor 0,6 TWh ytterligare - summa minst 2,8 TWh

Motsvarande oljevolymer: - 20 000 m3 avbrytbara pannor ca 250 000 m3 - ny el i störregruppcentraler - avkopplingsbara pannor i större minst 80 000 m3 gruppcentraler - summa minst 350 000 m3

en insats ei kan alltsa i flerbostadshus och Genom pa ca 3TWh inom mindre än ett är minst 350 000 m3 eo ersättas. Därlokaler att el utöver finns inom hushållen möjlighet utnyttja genom - i stickproppsradiatorer, Värmefläktar, vattenvärmning på spis etc. en omfattning som bedöms till 1 TWh.

skulle alltsa motsvara 350 000 m3 Avdragsposten för flerbostadshusen för med en försiktig beräkning av den tillgängliga elersättning tekniska kapacitet som finns.

(motsvarande) har kapaciteten ökat Beträffande vedanvändning under senare är. bedöms utnyttjas, åtkraftigt Befintliga pannor minstone möjliga man och erbjuder före oljeprisfallen 1986, i största numera till ny oljeersättning vid därför begränsade möjligheter kriser. Däremot pâverkas naturligtvis bränslelagringskraven genom den sänkta fredstida förbrukningen.

Fjärrvärme

Inom fjärrvärmen har i början av 1980-talet en mycket snabb skett. 1984 svarar för 13,3 av ersättning av eldningsolja olja de siffror som energiverket redovisar. De 37,3 TWh. (Här anges

2 l 6 Bilagor SOU 1986: 42

smärre skillnader som finns mellan energiverket och VVF är utryck för en statistisk osäkerhet och av helt marginell i sammanbetydelse hanget.) 1992 bedöms motsvarande siffror av Statens bli energiverk 7,6-10,6 av ca 43. Oljeanvändningen i dessa sammanhang utgår fran gjorda prisantaganden och krav pa rationell drift. Detta innebär att olja i stor utsträckning används vid spetslast, medan kol, inhemska bränslen och el i värmepumpar svarar för baslast i ökande utsträckning. Efterhand som detta senare energislag introduceras far äldre oljepannor fungera som reserv eller spetslastpannor.

Redan 1984 finns i 130 av landets 140 att fjärrvärmenät möjlighet använda annan energiform än olja, och 1992 bedöms andelen ha ökat.

Värmeverken som har möjlighet att använda flera utenergislag nyttjar detta sa att verkets kostnader minimeras. Återigen kan därför laga oljepriser göra att olja används och annan produktionskapacitet ställs av. Vidare gäller att även med relativt finns i höga oljepriser Värmeverken spetslastkapacitet som använder olja. I vilken man sadan spetslast kan begränsas extra i ett krisskede bör mycket övervägas liksom möjligheterna att därigenom särskilt begränsa oljeanvändningen.

Även kol och balansen importeras i användningen av kol och olja som i fredstid är prisstyrd - kan inför ett krisskede med olikheter i importmöjligheter, kostnadsbild och förväntad uthållighet av faktiska lager m.m. behöva diskuteras mellan Värmeverken (kommunerna), elproducenterna och berörda myndigheter.

Ytterligare en fråga som bör uppmärksammas, gäller spillvärme- och avfallsutnyttjandet. Det gäller ocksa för gasleveranser från järnverk.

Den fredstida utvecklingen bedöms nagot olika av Statens energiverk och VVF. En sammanställning ges i tabellen nedan, där energiverkets siffror avser prognoser från april 1986 till EBU.

Med underlag fran VVF har inom EBU en av alla genomräkning fjärrvärmesystems energibalans gjorts för stadium 1992. Bade ett

SOU 1986: 42 Bilagor 2 l 7

normalfall och tva avspärrningsfall beräknades, se nedanstående tabell. Avspärrningsfallen är dels ett där elpannor kan användas under vintertid för att spara importbränslen, dels ett där obegränsat endast kan användas under sommaren. Som framgar av elpannor tabellen är den totala fjärrvärmeproduktionen 7-9% högre än energiverkets prognos. Med hänsyn till den osäkerhet som finns i progoch att likheterna i produktionsmönstret är stora spelar noserna, denna avvikelse endast liten roll för de beräkningar som redovisas nedan.

Fjärrvärme (TWh)

1992 uppvisar förhållandevis god överens- Normalförbrukningen stämmelse mellan och EBU m.h.t. skillnader i anenergiverket taganden och beräkningsmetodik.

fran kol l EBUs energibalanser har det antagits att de konverteringar till inhemska bränslen som projekterats inför iår-istid har genomförts. Om de ej genomförs blir användningen av kol ca 3 TWh större.

Den sammanlagda användningen av eo och kol uppgår 1984-85 till 22-27 TWh och 1992 till 21-24 TWh. Pågående utbyggnader av eloch inhemska bränslen fullföljs sannolikt och pannor, värmepumpar

“218 Bilagor SOU 1986: 42

erbjuder 1992 en produktionsförmåga utöver vad som används i fredstid.

Vår bedömning på grundval av tabellens siffror blir följande:

Befintliga elpannor finns i huvudsak kvar i fjärrvärmeverken och kan ge ca 5TWh värme. Av detta utnyttjas i fredstid högst hälften, främst beroende på oljepriset. Flexibiliteten motsvarar att ca 300 000 m3 eo kan utbytas mot ca 2 TWh el.

Genomförda konsumtionsbegränsningar och maximalt utnyttjande av inhemska bränslen sänker förbrukningen 1992 av kol och olja från ca 24 TWh till 8-16 TWh, beroende på hur elpannor kan utnyttjas och om konverteringar från kol till inhemska bränslen genomförs.

En variation för elpannor om ca 4 TWh svarar mot en förbrukning av olja och kol på 5-5 TWh.

En oljeåtgång på ca 400 000 m3 (4 TWh) och en kolåtgâng på ca 1,2-l,3 miljon ton (9 TWh) kan, tillsammans med konsumtionsbegränsningar, till ca 75% klara ett års produktion av fjärrvärme utan att tillgång till elpannor eller extra elvärme hos fjärrvärmeabbonenter tilgodoräknats.

Under dessa förhållanden blir avdragsposterna för olja ca 500 000 m3 (motsvarande skillnaden mellan 9,0 och 3,9 TWh) från en låg fredskonsumtionsnivå och i motsvarande grad större från högre sådana. För kol blir avdragsposten ca 750000 ton (motsvarande skillnaden mellan 14,7 och 9,14 TWh) från bedömd fredstida förbrukning.

Vid produktionsmiskning inom industrin kommer spillvärmeleveranserna att minska. I de genomförda beräkningarna har en sådan minskning beaktats. kvarvarande spillvärmevolymen motsvarar

*Den

ca 150 000 m3 eo.

Den elanvändning som utnyttjas i elpannor uppgår till högst 5 TWh.

SOU 1986142 Bjlaggr

Produktion av elenergi

Den el sanrmxirralt har tillgodoräknats tidigare är följande

- för snñhus 4,0 Twi - för flerbostadshus och lokaler 2,8 1wh - högst 5 Mh i fjärrvärrreproduktion

- ca 12 Nim SUTITB högst

förutsätter att det finns kapacitet i Ersättning av importbränsle och kärnkraft för prima förbrukning. En vattenkraft som ej utnyttjas av denna lediga kapacitet i ett krisskede kan göras uppskattning enligt följande.

för det svenska kraftsystemet prognoseras i Belastningsutvecklingen att under perioden 1985-92 uppga till början pa 1986 av energiverket mellan 132 och 135 TWh.

i vattenkraft och kärnkraft bedöms ge ca Normal produktion i medelvärde. Mellan aren varierar vattentillgang och 127 TWh/âr i kärnkraften. Beräkningar ger att produktionstillgängligheten och kärnkraft med 80% sannolikhet ligger i kapaciteten i vatten- 119 till 135 TWh. Med 2% sannolikhet beräknas intervallet kapaciteten vara under 105 TWh.

rapporten Elenergikonsumtionen under avspärrning och krig Enligt frän EKK-Bl beräknades elbehovet under avspärrning arbetsgruppen vara 75% av normalbehovet. Bedömningarna baserades pâ CDLs fran 1981. En uppdatering efter KRAFTSAMs prognos fran prognos 1984 ger samma reduktionsfaktor för 1992. Om den också antas gälla blir elbehovet under avspärrning 106 å vid Energiverkets prognos 104 TWh. Det högre värdet gäller vid höga oljepriser.

i vatten- och kärnkraft blir Mot bakgrund av produktionskapaciteten därför för extra elvärme med 90% sannolikhet tillgänglig energi 13 TWh eller mer. Med ett procents sannolikhet finns inget par Dä har inte osäkerheten i neddragning av överskott pâ elenergi.

220 Bilagor SOU 1986: 42

normal konsumtion beaktats. Om detta för görs torde sannolikheten inget överskott öka.

Med endast vatten- och kärnkraft i drift kan dock effektöverskottet bli ringa. Beräkningar visar att den normala förbrukningens effekt- - behov under avspärrning motsvarar tillgänglig effekt i vatten- och kärnkraft. Den extra elvärmen som kan avsättas vid avspärrning kan därför behöva reduceras vid höglasttid. En grov beräkning ger att detta vid en ideal reglering gentemot effekt kan innebära tillgänglig att avsättbar elvärme reduceras med ca 3 TWh.

Ovan angivna kalkyl visar att den ledigblivna elproduktionen under kristid kan variera inom vida gränser - fran O till ca 45 TWh beroende på hur stort efterfragebortfallet fran industrin blir under en avspärrning, hur tillrinningen av vattenkraft är och tillpa gängligheten hos kärnkraften.

Den angivna siffran, ca 12 TWh, ligger i den undre delen av intervallet, och det borde alltsa finnas relativt hög sannolikhet att kunna tillgodose denna elpanneproduktion.

Ett mindre utrikeshandelsbortfall ger mindre tillgänglig el, men ocksa rimligen möjligheter till större bränsleimport.

Ytterligare tillgänglig kapacitet av el kan i en utsträckning som inte är kvantitativt bedömd utnyttjas för byggnadsuppvärmning genom befintliga, eller nyproducerade elelement. Flera TWh el kan potentiellt avsättas pa detta sätt.

SOU 1986: 42 Bilagor 221

Krigsfallet

Ej bedömt.

Sammanställning

Följande sammanställning baseras genomgående på de siffror som ger den lägre nivån på oljeersättningen i ett krisskede. Det innebär i regel att motsvarande prognosvärden för fredstida förbrukning baseras på det högre oljeprisantagandet.

Det bör därför observeras att de s.k. avdragsposterna är förhållandevis låga. Å andra sidan motsvarar den fredstida oljeförbrukningen förhållandevis låga nivåer, med relativt väl utnyttjade möjligheter till oljeersättning. Nuvarande beräkningsmetoder för oljelagringen ger därmed också jämförelsevis låga lagringskrav.

l de alternativa beräkningsfallen är oljeanvändningen i fredstid högre, och därmed lagringskraven för importbränslen. I detta fall är emellertid också möjligheterna att minska användningen av importbränslen större, bl.a. genom att oljeanvändningen i kombisystem är större.

Vi har avstått från att i denna rapport göra en särskild bedömning av vad omställningen skulle kunna innebära, eftersom denna bedömning skulle bli avhängig flera osäkra antaganden: olje- och kolpriser före en kris, känsligheten för prisnivåer hos konsumenterna etc. Det är viktigt att funktionsansvariga myndigheter och berörda branschorganisationer och företag närmare utreder dessa frågor i anslutning till aktuella beslut under programperioden 1987-92.

För 1992 kan ur den tidigare genomgången följande ersättningspotentialer beräknas:

222 Bilagor

Småhus Flerb.hus Fjärr- Totalt +lokaler värms* Mimmi oljeförbrukning 7,2 11,0 9,0 27 hbmal kol-

Öad anv. av inhemska br. - - 2 2,4

Kvar-stående olja

9,4-6,7 Ytterligare ersättningsbar e0** ca 1,2 Elinsats för detta 0-2 ca l * alls enligt beräkningar ** i princip kan all eo ersättas rred el

Avslutande kommentar

Oljeanvändningen i uppvärmningen kan ungefär halveras utan att användningsbegränsningar tillgrips. Den oljeersättning pa 14-16 TWh som här anges bör uppfattas som tillgänglig i kris med åtgärder som gar att vidta och vars effekter är relativt säkra. Den förutsätter att energiföretagen, speciellt kraftföretagen och de kommunala värmeverken, utnyttjar de möjligheter till omställning och ändrade driftförhâllanden som antagits. Detta bedöms inte vara förenat med särskilda svårigheter, utan torde kräva normala planeringsinsatser. En ytter-

SOU 1986: 42 Bilagor 223

bör kunna uppnås med relativt ligare oljeersättning på 1-3 TWh som framför allt gäller möjligheterna att genom måttliga insatser, i de lokala elnäten överföra el till hushållen. lämpliga âtgärer

Vedens att ersätta har ej behandlats här. Som möjligheter olja tidigare noterats utgar dock beräkningarna i stor utsträckning pa att ved som där sa är möjligt. Beträffande utnyttjas oljeersättning har dessa bedömningar angivits i tabellerna. Därutöver fjärrvärme dock att mer bedömningar av finns nu anledning göra försiktiga vedanvändning i ett krisskede än vad som gjorts nytillkommande tidigare.

En med bedömningar (se t.ex. översiktlig jämförelse tidigare referens 13) ger vid handen att oljeersättningen i kris i denna rapport är av samma storlek som tidigare, men att till detta kommer ungefär halva energimängden ytterligare kolersättning. Ersättningsenergin större delen av el och endast i begränsad utsträckning av består till inhemska bränslen.

Referenslista

Statens 1985:10, Energiöversikt. Prognoser 198ä-1990. energiverk,

Statens 1985:8, Effektiv elanvändning. Priser och Politik. energiverk,

Statens 1984:7, Energiperspektiv 1970-95. Problemj energiverk, Prognoser, Politik.

Statens Störningskänslighet och flexibla energiverk, 1984:3, Rolf Westerlund K-Konsult. uppvärmningssxstem.

Hur kan el ersätta eldninsolja i händelse av Vattenfall, 1980-09-03, RANS SV-SK. oljerestriktioner.

Mauritzon, A., 1980-12-17, Undersökning av distributionsnätproblem vid konvertering frän lätt eldningsolja till elenergi i småhus.

224 Büagor SOU 1986: 42

Kraftsam, 1982-10-06, Tidsprogram för kraftutbyggnaden i Sverige 1982-1991.

Kraftsam, 1985-10-20, Landets avkopplingsbara elpannor 1985/86 enligt inventering maj-aug. 1985.

Statens energiverk, 1985-12-12, Ulpgifter om bränsleförbrukningar, (datalistor).

Svenska kraftverksföreningen, över 1985-03-29, Förteckning avkogglingsbara elgannor.

Svenska kraftverksföreningen, Statistik 1984.

EKK-Bl, April 1983, Elenergikonsumtionen under avspärrning och krig 1990.

ÖEF Energibyrân, Ad. G. Fredriksson, PM 1984-08-27, Oijeersättning med ved och el vid kriser.

VVF, Prognos 85.

SOU 1986: 42 Bilagor 225

Bilaga 3

ANVÄNDA FÖRKORTNINGAR OCH BEGREPP

FBR Den är sammansatt av försör]ningsberedskagsreserv. fredskrisreserv, avspärrningsreserv och krigsreserv.

I enlighet med regeringens planeringsanvisningar föreslås avspärrnings och krigsreserven i fortsättningen kallas förkrigsreserv resp. neutralitets-/ krigsreserv.

E0 indelas i kvaliteterna lätta och tunga eld- Eldningsoljor; ningsoljor.

FMV Försvarets materielverk

FOA Försvarets forskningsanstalt

IEA International Agency of Energy. En sammanslutning av industriländer med syfte b.l.a. att öka sammarbetet m.m. inom energiområdet. IEA kallas ibland för oljeklubben.

IEP International Energy Program. Ett avtal inom IEA innebärande ett ömsesidigt åtagande dels att lagra olja för fredskris, dels att fördela oljetillgângar mellan medlemsländerna under en fredskris. Avtalet slöts 1975.

FK 84 1984 års försvarskommitté. Kommittén har bl.a. avlämnat rapporten Svensk säkerhetspolitik inför 90-talet. (SOU 1985:23) och avser lämna slutbetänkande under hösten 1986.

K83 1983 års kontrollstation. Utredning om översyn av det löpande oljelagringsprogrammet m.m. Utredningen har publicerat tvâ betänkanden. Tvangslagring av olja och kol (I 1983:23) Energiberedskap för kristid (I 1984:13)

226 Bilagor SOU 1986: 42

OPEC Organisation of Petroleum Countries. exporting I organisationen är Saudi-Arabien, Iran, Irak, Kuwait, Abu-Dhabi, Dubai, Qatar, Nigeria, Libyen, Algeriet, Gabon, Equador, Venezuela samt Indonesien medlemmar.

OLK 80 1980 ârs oljelagringskommitté, kommittén lämnade tvâ betänkanden dels Olja för kristid (SOU 1980:41), dels Kol, uran och gas förkristid (DsH 1981:2).

SKB AB Svensk kärnbränslehantering AB Svensk kärntidigare bränsleförsörjning AB. Bolaget ansvarar bl.a. enligt ett avtal med staten för beredskapslagring av kärnbränsle.

SKBF AB se SKB AB.

STEV Statens STEV har fran energiverk l juli 1986 från ÖCB övertagit ansvaret som tillsynsmyndighet för energiberedskapsfrâgorna.

SVV Svenska värmeverksföreningen

TWh Terrawattimmar en mâttenhet för energi. l TWh eldningsolja motsvarar beroende pa kvalitet ca 10 000 m3 olja.

ÖCB för civil före Överstyrelsen beredskap 1 juli 1986 §ve_rstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF). Fram till l juli 1986 var ÖEF tillsynsmyndighet för energiberedskapsfrågorna. Myndigheten har bl.a. samordningsansvar för planeringen inom den civila delen av totalförsvaret, samt förvaltar t.o.m. l juli 1986 pa uppdrag av STEV statens beredskapslager av bl.a. oljeprodukter.

ÖEF se ÖCB ovan.

Statens 1986

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

. Översyn av rättegångsbalken 2. Högsta domstolen och rättsbildningen. Ju. En treårig yrkesutbildning - riktlinjer. U. En treårig yrkesutbildning - beskrivningar, förslag. U. Bostadskommitténs slutbetänkande. Sammanfattning. Bo. Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 1. Bo. Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 2. Bo, Militära skyddsområden. Fö. Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten. Fi. Ny lonegarantilag. A. Enklare skoltörfattningar. Del 1. Sammanfattning, författningsförslag. U. Enklare skolförfattningar. Del 2. Motiv mm. U. Datorer, sårbarhet, säkerhet, Fö, Påföljd för brott 1. Lagtext och sammanfattning. Ju. Påföljd för brott 2. Motiv. Ju. . Påföljd för brott 3. Bilagor. Ju. . Vägar till effektiv energianvändning. I, Framtid i samverkan. Del 1. C. Framtid i samverkan. Del 2. C. . Aktuella socialtjänstfrågor. S. . Barns behov och föräldrars rätt. S. Barns behov och föräldrars rätt. Sammanfattning. S. Riksbanken och riksgäldsfullmäktige. Fi. . Aktiers röstvärdeJu. . lntegritetsskydd i informationssamhället. Ju. Kontroll av livsmedel. Jo. Åklagarväsendets lokala organisation mm. Ju. Folkets främsta företrädare. Ju. Folkstyrelsen under krig och krigsfara. Ju. . Fastighetsbildning 4. Förrättningsförfarande och boendeA inflytande m.m. Ju. Vapenfriutbildningen i framtiden. Fö. EFU 87.1 EFU 87. Bilagedel. 1. Framtid. huvudbetånkande. Ju. Framtid, bilagedel. Ju. Handel med teknisk sprit mm. S. Samernas folkrättsliga ställning. Ju. Reavinst, aktier och obligationer. Fi. Förvärv av nya småhus. Ju, Skatteutredningar. Fi. Utgiftsskatt. Teknik och effekter. Fi. Utgittsskatt. Hut/r. Fi, Bränsle- och drivmedelsberedskapen under kriser och i krig. I.

Statens

offentliga utredningar 1986

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Civildepartementet Översyn av rättegångsbalken 2. Högsta domstolen och rätts- Framtid i samverkan. Del 1. 17 bildningen. [1] Framtid i samverkan. Del 2. 18 Páföl d för brott 1.Lagtext och sammanfattning. [13] Páföl d för brott 2. Motiv. [14] Påföl d för brott 3. Bilagor. [15] Aktiers röstvärde. [23] lntegritetsskydd i informationssamhället.

klagarväsendets lokala organisation m.m. [ 6] [24]

Folkets främsta företrädare. [27] Folkstyrelsen under krig och krigsfara. [28] Fastighetsbildning 4. Förrättningsförfarande och boendeinflytande m.m. [29 Framtid, huvudbetänkande. [33] Framtid, bilagedel, [34] Samernas folkrättsliga ställning. [36] Förvärv av nya småhus. [38]

Försvarsdepartementet Militära skyddsomrâden. [7] Datorer, sårbarhet, säkerhet. [12] Vapenfriutbildningen i framtiden, [30]

Socialdepartementet Allmänna socialtjänstfrágor, [19] Barns behov och föräldrars rätt. [20] Barns behov och föräldrars rätt - sammanfattning. [21] Handel med teknisk sprit m. m. [35]

Finansdepartementet Soliditet och skälighet i försâkringsverksamheten. [8] Riksbanken och riksgäldsfullmäktige. [22] Reavinst aktier och obligationer. [37] Skatteutredningar. [39] Utgiftsskatt, Teknik och effekter. [40] Utgiftsskatt. Ej utk. [dl]

Utbildningsdepartementet En treårig yrkesutbildning - riktlinjer. [2] En treårig yrkesutbildning - beskrivningar, förslag. [3] Enklare skolförfattningar. Del 1.Sammanfattning, författningsförslag. [10 Enklare sko författningar. Del 2. Motiv m.m. [11]

Jordbruksdepartementet Kontroll av livsmedel. [25]

Arbetsmarknadsdepartementet Ny lönegarantilag. [9]

Bostadsdepartementet Bostadskommitténs slutbetänkande. Sammanfattning. [4] Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 1. 5 Bostadskommittáns slutbetänkande. Del 2. 6

Industridepartementet Vägar till effektiv energianvändning. [16] EFU 87. [31] EFU 87. Bilagedel. [32] Bränsle och drivmedelsberedskapen under kriser och i krig. [42]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningens nummer i den kronologiska förteckningen.

KUNGL. BlBL.

1986 *U8* Z l

STOCKHOLM

K§§*§““^3›E;

Liber

ISBN 91-38-094119-3 ISSN 0375-250 X

Allmänna

Förlaget