Snabbare körkortsingripanden m.m. betänkande
Hänvisat till av
- Prop. 1987/88:50: om trafikpolitiken inför 1990-talet, avsnitt 10.7 och 10.9
- Prop. 1988/89:134: om ändring i körkotslagen (1977:477), m. m., avsnitt 1, 7, 33, 35 och 40
- Prop. 1989/90:2: om trafiknykterhetsbrotten m. m., avsnitt 1
Ur KB:s samlingar
Digitaliserad år 2014
- Statens offentliga utredningar gg 1987:43 w Kommunikationsdepartementet
Snabbare
körkortsingripanden
m.m.
Betänkande av _gtredningen om vissa körkortsfrågor
Beställningsadness: Allmänna Förlaget Ktmdtjänst 106 47 STOCKHOLM Tel: 08/739 96 30
Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-fönådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 810 - 1200 (externt och internt) 08/763 10 05 1200 - 1640 (endast internt)
REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-10024-X OFFSETCENTRAL ISSN 0375-25OX Stockholm 1987
Statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
Regeringen bemyndigade den 20 mars 1986 chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda vissa närmare redovisade körkortsfrågor, främst möjligheterna till snabbare körkortsingripanden. Med stöd av bemyndigandet förordnade departementschefen den 10 april hovrättslagmannen Sven-Erik Sigfridsson att vara särskild utredare. Att som experter biträda i utredningen förordnades samtidigt chefsjuristen Per Björklund, numera departementssekreteraren Ulla Björkman, numera verkställande direktören Lennart Fogel, avdelningsdirektören Bertil Fredriksson och numera lagmannen Ulf Hane. Till sekreterare åt utredningen förordnades vid samma tillfälle departementssekreteraren Jan Eric Gyllenram. Den 26 september 1986 resp. den 19 januari 1987 förordnades vidare avdelningsdirektören Ritva Sarin Grufberg och överläkaren Milan R. Valverius till förordnades den 31 mars experter i utredningen. Slutligen 1987 hovrättsfiskalen Anders Nyberg att vara biträdande sekreterare ät utredningen. Jur.stud. Eva Rydell har på utredningens uppdrag genomfört en studie om spärrtider och handläggningstider avseende körkortsåterkallelser med stöd av 16 § 3 och 4 körkortslagen.
Utredningens uppdrag utvidgades genom tilläggsdirektiv den 31 oktober 1986. Tilläggsdirektiven innebar att utredningen också skulle undersöka vissa frågor om spärrtid och särskild lämplighetsprövning i samband med körkortsáterkallelse på grund av trafiknykterhetsbrott.
I samband med tilläggsdirektiven bestämdes att utredningsuppdraget skulle vara slutfört den l oktober 1987.
Utredningen överlämnar härmed betänkandet ( ) Snabbare körkortsingripanden m.m. I ett särskilt avsnitt av betänkandet redovisar utredningen vissa frågor som har ansetts böra övervägas ytterligare men som inte kunnat behandlas inom ramen för utredningen. Utredningens uppdrag är därmed slutfört. Stockholm den 1 oktober 1987 S-E Sigfridsson Jan Eric Gyllenram
Anders Nyberg
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
FÖRFATTNINGSFÖRSLAG noaoooonooooun-occooooøcooooouooonco
1.1 Förslag till lag om ändring i körkortslagen (1977:477) 0roocoo...incestnnooccanoo-annooooo Förslag till lag om ändring i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar (1971:289) . 11 Förslag till förordning om ändring i kör- (1977:722) uinocouonooccooonnann 15 kortsförordningen 1.4 Förslag till förordning om ändring i po- (1984:730) oouoocao-souuloaooooooo 23 lisförordningen
SAMMANFATTNING 1000000000100roooooounoooouoooctacooaoos 29
UTREDNINGSDIREKTIVEN a.soonoooooocaoooauoouooooou-ooooo 33
INLEDNING coaoooooooouo-ooaoooo-ooooooooou-o;:annons-oo 35
NUVARANDE FÖRHÅLLANDEN oone00000000ooocoooooo-ooo-ouon- 39 i 5.1 .. .oono.aooa.oooo-oooaooo--oøo--oc-c-coa 39 Inledning § 5.2 Omhände av körkort ocooaaouoooo-oooooonoa- 41 rtagande 5.3 Återkal ielse och varning 0000nuu-ououounooouoouuoo 43
Spärrti 5.5 Förfara ndet efter det att spärrtid har 5 ut o-u-o-aoaoa. 48 I löpt E canon SO Körkort sregistret m.m. oo--cnooo-o-oo-o-oook Trafikn onoø-ocoooaonoooioonoo 51 ykterhetsbrott Allmänn a ombuden co00oonooonoooonuooouuoiolo 00:00 52 5.8.1 oonaoaonocno-noooonocooo 53 Organisation 5.8.2 av körkortsärenden coca: ...oo 54 Handläggning
1. FÖRFATTNINGSFÖRSLAG 1.1 Förslag till Lag om ändring i körkortslagen (1977:477).
Härigenom föreskrivs i fråga om körkortslagen (1977:477) att 2, 22, 23 och 47 §§ skall ha följande lydelse dels att det i skall införas två nya paragrafer, 17a och gglg lagen 42a §§, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
i
i
Bil, terrängvagn eller motorcykel får föras endast av den som har körkort för fordonet. Ett körkort med behörigheten A gäller för tung motorcykel först när körkortshavaren fyllt 18 år. Har släpfordon kopplats till en bil skall föraren ha körkortsbehörighet även för detta. Utan hinder av första stycket får l. lastbil, släpfordon eller buss föras a) utan last eller passagerare inom garageområde, verkstadsområde eller bensinstationsomrâde eller eljest kortare sträcka av den som har körkort med behörigheten B, J med last eller i fall som avses under a), om y b) passagerare färden rum i samband med bärgning. reparation eller likäger nande beträffande fordonet samt föraren av detta har åtgärd körkort med behörigheten B och har fyllt 19 år, 2. motorcykel, lastbil, släpfordon eller buss föras i tjänsteutövning av polisman, som har körkort med behörigheten B. Den vars körkort har áterkallats får inom garageområde, verkeller liknande utan last eller passagerare föra fordon stadsomräde av det som det äterkallade körkortet berättigade honom att föslag ra, om medgivande därtill har lämnats. Sådant medgivande får avse en tid av högst tre år.
Den vars körkort omhändertagits fâr föra fordon av det slag som det omhändertagna körkortet berättigade honom att föra, om han har fått medgivande till det enligt 23 § tredje stycket.
lsenaste lydelse 1985:431.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om en läkare vid undersökning av en körkortshavare finner att körkortshavaren av medicinska skäl är uppenbart olämplig att inneha körkort, skall läkaren anmäla det till den länsstyrelse som har meddelat körkortstillståndet. Innan någon anmälan görs skall läkaren underrätta körkortshavaren. Anmälan behöver dock inte göras om körkortshavaren följer läkarens anvisning att avstå från att föra körkortspliktigt fordon.
22 § I stället för att körkor- I stället för att körkortet eller körkortstillståndet tet eller körkortstillståndet återkallas skall körkortsha- återkallas, skall körkortshavaren meddelas varning i så- varen meddelas varning i sådana fall som avses i 16 § dana fall som aves i 16 § 2-6, om varningen av särskilda 2-6 om varningen av särskilda skäl kan anses vara en till- skäl kan anses vara en tillräcklig åtgärd. räcklig åtgärd. Har körkortshavaren avsevärt överskridit högsta tillåtna hastighet. får varning i stället för återkallelse meddelas endast om det föreligger synnerliga skäl. Om körkortshavaren har _Om körkortshavaren har brutit mot 4 § 2 mom. lagen brutit mot 4 § 2 mom. lagen (1951:649) om straff för vis- (1951:549) om straff för vissa trafikbrott eller 6 kap. sa trafikbrott eller 6 kap; 2 § tredje stycket järnvägs- 2 § tredje stycket järnvägs- (1985:192) men in- trafiklagen (1985:192) eller trafiklagen te före färdens slut hade för- om han avsevärt överskridit tärt starka i sådan högsta tillåtna hastighet, får drycker att alkoholkoncentra- varning meddelas istället för mängd tionen i hans blod under eller återkallelse endast om det efter färden till 0,8 föreligger synnerliga skäl. uppgick promille, får varning meddelas
Senaste lydelse 1986:373.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
honom i stället för återkallelse om omständigheterna är mildrande. 23 §3 Om körkortshavaren vid fö- Ett körkort skall omhänrande av ett motordrivet for- dertas om det på sannolika don eller en spårvagn har skäl kan antas att det kommer till att återkallas på någon av de gjort sig skyldighet grov vårdslöshet eller visat uppen- grunder som anges i 16 § l-7. bar för andra Detsamma gäller om körkorlikgiltighet människors liv eller egendom tet är återkallat. eller företett tydliga tecken Om ett körkort skall ompå påverkan av starka drycker händertas enligt första eller annat ämne, eller om han stycket får körkortshavaren till av sjukdom. skada medges att utan hinder av omföljd eller saknar förutsätt- händertagandet föra fordon av dylikt ningar att föra körkortsplik- det slag som körkortet berätfordon på ett trafik- tigar honom till. Ett sådant tigt säkert sätt skall körkortet medgivande får avse en tid av omhändertas. högst två veckor och får läm- Misstänks att körkortshava- nas endast om det finns särren vid förande av ett motor- skilda skäl och om det kan drivet fordon eller en spår- ske utan fara för trafiksävagn har brutit mot 4 § lagen kerheten. (1951:649) om straff för vissa trafikbrott, och hade han före färdens slut förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod kan antas ha uppgått till minst 0.5 promille under eller efter färden, skall körkortet omhändertas. Är det fråga om ett brott mot 4 § 2 mom. nämnda lag, men kan alkoholkoncentrationen inte antas ha uppgått till 0.8 promille, skall körkortet inte omhändertas om omständigheterna vid brottet anses mildrande.
3Senaste lydelse 1986:373
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Misstänks att körkortshavaren vid förande av ett maskindrivet spårfordon på järnväg eller tunnelbana har brutit mot 6 kap. 2 § järnvägstrafiklagen (1985:192), gäller bestämmelserna i andra stycket i tillämgliga delar. 42a § Läkare som biträder länsstyrelsen, länsrätten eller allmänna ombudet vid4grövning av mål eller ärende där fråga förekommer om körkortssökandes eller körkortshavares hälsotillstånd skall på begäran ges tillgång till patientjournalhandlingar m.m. beträffande denne som är för frågans bedömning nödvändiga.
47 §4 Det allmännas talan i sådana mål som avses i 40 § förs av allmänt ombud. Det allmänna ombudet har samma utredningsbefogenheter som rätten har enligt denna lag.
Det allmänna ombudet får föra talan även till den enskilda partens förmån. Har ett körkort omhändertagits enligt 23 § första stycket skall det allmänna ombudet skyndsamt pröva om ansökan skall göras om återkallelse tills vidare eller körkortet återställas.
Denna lag i kraft den 1 januari 1989 träder
4 Senaste lydelse 1980:977
1.2 Förslag till Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.
Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lvdelse Föreslagen lzdelsen
18 §1
Länsrätt är domför med en Länsrätt är domför med en domare ensam lagfaren domare ensam lagfaren 1. när som avser en- 1. när åtgärd som avser enåtgärd dast måls beredande vidtages, dast måls beredande vidtages, 2. vid sådant förhör med 2. vid sådant förhör med vittne eller som vittne eller sakkunnig som sakkunnig begärts av annan länsrätt begärts av annan länsrätt samt vid sådant förhör i samt vid sådant förhör i ärende enligt utlänningsla- ärende enligt utlänningsla- (1980:376) som begärts gen (1980:376) som begärts igen med stöd av 57 § sama lag, med stöd av 57 § samma lag, 3. vid beslut som avser 3. vid beslut som avser rättelse av felräkning, endast rättelse av felräkning,
(endast eller annat felskrivning eller annat upp-
|felskrivning uppförbiseende, enbart förbiseende,
,enbart
4. vid beslut om återkal- 4. vid beslut om återkallelse tills vidare av ett lelse tills vidare av ett körkort, körkortstillstånd körkort, körkortstillstånd eller traktorkort eller om eller traktorkort eller om tills vidare att god- vägran tills vidare att god-
Fvägran
känna ett utländskt körkort, känna ett utländskt körkort, när det är att ett när handlingen är omhändertauppenbart beslut bör meddelas, eller det är uppenbart
Esådant
gen att ett sådant beslut bör meddelas,
Isenaste lydelse 1987:331
Nuvarande lvdelse Föreslagen lxdelse 5. vid beslut enligt luft- 5. vid beslut enligt luftfartslagen (1957:297) om för- fartslagen (1957:297) om försättande ur kraft av ett cer- sättande ur kraft av ett certifikat, elevtillstånd eller tifikat, elevtillstånd eller behörighetsbevis, när det är behörighetsbevis, när det är att ett sådant be- uppenbart att ett sådant beuppenbart slut bör meddelas, slut bör meddelas, 6. vid annat beslut som 6. vid annat beslut som inte innefattar slutligt av- inte innefattar slutligt avgörande av mål. görande av mål. Om det inte är pâkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet sak. Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av 1. mål om utdömande av vite, 2. mål enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision eller annan granskning och om befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt taxeringslagen (1956:623), 3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga och 8 § lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall, 4. mål och folkbokföringsförfattningarna med enligt uppbördsundantag av mål om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt och mål enligt lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, 5. mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 20 kap. 15 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), 6. mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 5 000 kr. 7. mål enligt skatte- och taxeringsförfattningarna i vilket beslutet överensstämmer med parternas samstämmiga mening,
H . Föreslagen lxdelse I Nuvarande lxdelse 8. mål om rättshjäip genom offentligt biträde i ett ärende hos en annan myndighet, 9. mål körkortslagen (1977:477), om beslutet innebär att enligt inte skall ske eller att varning meddelas något körkortsingripande eller om det är uppenbart att ett körkort, körkortstillstând eller traktorkort skall återkallas eller att ett utländskt körkort inte skall godkännas, 10. mål enligt luftfartslagen, om beslutet innebär att varning meddelas eller om det är uppenbart att ett certifikat, elevtillstånd eller behörighetsbevis skall återkallas, ll. mål i vilket saken är uppenbar.
Denna lag träder i kraft den l januari 1989
1.3 Förslag till Förordning om ändring i körkortsförordningen (1977:722).
Härigenom föreskrivs i fråga om körkortsförordningen (1977:722) gglâ att 88 § skall upphöra att gälla. att ll, 33, 36, 38, 50, 91, 95, 96, 100, 102, l02a och 105 §§ dels skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 11§1 Ansökan om körkortstillstånd skall göras skriftligen på särskild blankett. Till ansökningshandlingen skall fogas en hälsodeklaration, som skall vara undertecknad av sökanden på heder och samvete, och ett om synprövning. Avser ansökningen ett körkort med beintyg hörigheten C eller D eller med taxibehörighet skall i stället ett till ansökningen. Intygen skall vara utfärdade och läkarintyg fogas hälsodeklarationen avgiven inom tre månader före ansökningen.
skall, om inte annat följer av 39 §, förordna om Länsstyrelsen personutredning när ansökningen om körkortstillstånd har komit in. behövs dock inte om sökanden har ett gällande Någon personutredning körkort. Personutredningen skall göras av polismyndigheten i sökandens eller, om sökanden inte är kyrkobokförd i kyrkobokföringsort landet, av polismyndigheten i den ort där sökanden vistas. Utredskall innehålla ett yttrande från polismyndigheten om sökanningen dens lämplighet som körkortshavare och en redogörelse för de om-
:ständigheter på vilka yttrandet grundas.
Länsstyrelsen får själv Länsstyrelsen får själv eller genom polismyndighet eller genom polismyndighet föranstalta om ytterligare föranstalta om ytterligare Därvid kan läns- utredning. Därvid kan länsutredning. styrelsen förelägga sökanden styrelsen förelägga sökanden att inom en viss tid ge in att inom en viss tid ge in ett läkarintyg. I föreläggandet får läkarintyg eller annan utredföreskrivas att undersökning I föreläggandet får redning. skall verkställas av en viss föreskrivas att undersökning eller av en person med skall verkställas av en viss person viss eller avse person eller av en person med sakkunskap r Om sökanden viss eller avse visst förhållande. sakkunskap
i
inte följer föreläggandet, visst förhållande. Om sökani 1 skall ansökningen avvisas. den inte följer föreläggan- Föreläggandet skall innehålla det skall ansökningen avvien om detta: sas. Föreläggandet skall inneupplysning hålla en upplysning om detta.
lsenaste lydelse 1983:403
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse för får inte slutligt Om spärrtid löper sökanden, ansökningen förrän tidigast två månader före spärrtidens utgång. prövas
33 §2 Om det finns att Om det finns anledning att anledning anta att körkortshavaren inte anta att körkortshavaren inte de förutsättningar uppfyller de förutsättningar uppfyller som för att få körkort som gäller för att få körkort gäller eller om körkortshavaren inte eller om körkortshavaren inte en föreskrift som har följer en föreskrift som har följer meddelats med stöd av 12 eller meddelats med stöd avl2 el- 34 in eller ler 34 § att ge in bevis om § att ge läkarintyg bevis om godkänt förarprov, godkänt förarprov, läkarintyg det allmänna ombudet hos eller annan utredning, skall skall den som har medde- det allmänna ombudet hos den länsstyrelse lat körkortstillståndet länsstyrelse som har meddeskyndsamt utreda frågan om lämplig- lat körkortstillstånd skyndheten som körkortshavare. Ombu- samt utreda frågan om lämpdet får förelägga körkortshava- ligheten som körkortshavare. ren att in eller ombudet får förelägga körge läkarintyg bevis I kortshavaren att in bevis om godkänt förarprov. ge får föreskrivas om godkänt förarprov, läkarföreläggandet att undersökning eller prov intyg eller annan utredning. skall verkställas av en viss I föreläggandet får föreskrieller av med viss vas att undersökning eller person person eller avse visst skall verkställas av en sakkunskap prov förhållande. ombudet får också viss person eller av person med viss sakkunskap eller avsjälv föranstalta om utredning som behövs. Att motsvarande fö- se visst förhållande. ombudet kan beslutas även får också själv föranstalta relägganden av rätten framgår av 42 § kör- om utredning som behövs. Att motsvarande förelägganden kan kortslagen(l977:477). beslutas även av rätten framgår av 42 § körkortslagen (1977:477). Ett beslut om föreläggande enligt första stycket skall innehålla en upplysning om att återkallelse kan ske enligt 16 § 8 körkortslagen, om föreläggandet inte följs.
Zsenaste lydelse 1981:94
. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
36 § Det allmänna ombudets ansökan enligt 4l § körkortslagen (1977:477) skall innehålla ett yrkande om att körkortsingripande skall ske eller att spärrtiden skall sättas ned. I ansökningen skall anges de omständigheter som åberopas till stöd för yrkandet och det eller de lagrum som är tillämpliga. Anser ombudet att varning är en tillräcklig åtgärd, skall detta upplysningsvis anges i ansökningen. Har körkortet omhänderta- Har körkortet omhändertaenligt 23 § körkortsla- gits enligt 23 § körkortslagits skall det allmänna ombu- gen, skall det allmänna ombugen, det ansöka om ett det, om inte körkortet återskyndsamt körkortsingripande. ställs efter prövning enligt 47 § körkortslagen, skyndsamt ansöka om körkortsingripande. 38 § I ett beslut 21 om sgärrtid Spärrtid enligt § kör- 21 § körkortslagen kortslagen (1977:477) räknas enligt (1977:477) skall anges den dag från den dag då körkortshadå ut. varen delges beslut om omhänsgärrtiden löger skall räknas återkallelse Som spärrtid dertagande, även den tid under vilken kör- tills vidare eller slutlig kortet eller körkortstillstån- återkallelse. Om körkortshadet har varit återkallat tills varen har fått ett medgivande vidare eller körkortet har enligt 23 § tredje stycket varit När sgärr- körkortslagen att föra foromhändertaget. tid bestäms vid av don utan hinder av att körprövningen en ansökan om förhandsbesked kortet är omhändertaget, räkeller körkortstillstând, skall nas spärrtiden från den dag även den tid som har förflutit då medgivandet upphörde att från den senaste anmärkning som gälla. föranleder räknas Spärrtid som beslutas när spärrtiden som sgärrtid. en fråga om förhandsbesked eller körkortstillstånd prövas löper från dagen för beslutet.
3. lydelse l986:374
4Senaste
Senaste lydelse l98l:94
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
50 §5 23 § körkortslagen (1977:477) beslutas av Omhändertagande enligt eller åklagare. Beslutet skall meddelas skyndsamt polismyndighet och körkortshavaren. Har körkortet lämnats ut till körkortsdelges havaren och har det inte förstörts eller förkommit, skall körkortshavaren efter anmaning överlämna det till den myndighet som har meddelat beslutet. Har förstörts eller förkommit, skall körkortet körkortshavaren anmodas att skriftligen anmäla förlusten till läns-
styrelsen. snarast och i Samtidigt skall frågan om möjligt, fall som avses i 23 medgivande enligt 23 § tredje § första stycket körkortslagen inom stycket körkortslagen 48 timmar, sändes beslutet (1977:477) prövas. till den som Beslutet skall inom 48 länsstyrelse har meddelat körkortstill- timmar sändas till den länsståndet. Vid beslutet styrelse som har meddelat fogas kör- körkortstillståndet. Vid beuppgift om delgivning, kort som har överlämnats i slutet fogas uppgift om delav beslutet, före- givning, körkort som har anledning och, överlämnats i anledning av liggande utredning gm har meddelats en- beslutet, föreliggande utbeslutet 23 kör- redning och redogörelse för ligt § första stycket för de skäl som har föranlett ätkortslagen, redogörelse de skäl som har föranlett gärden. Delges beslutet eller Sådan överlämnas körkortet senare, åtgärden. redogörelse lämnas också om beslutet har meddelas detta snarast möj- 23 till länsstyrelsen. Körmeddelats enligt § andra ligt körkortslagen och kortet sändes till länsstystycket alkoholkoncentrationen i relsen. körkortshavarens blod ej har till 0.8 Om den som beslutar om uppgått promille. beslutet eller över- omhändertagandet lämnar med- Delges lämnas körkortet senare, givande enligt 23 § tredje detta snarast stycket körkortslagen skall meddelas möjtill ett bevis om medgivandet lämligt länsstyrelsen. till läns- nas till körkortshavaren. Be- Körkortet sändes viset skall medföras under styrelsen.
5Senaste lydelse 1981:94
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
färd med bil, motorcykel eller terrängvagn och på tillsägelse visas upp för bilinspektör eller polisman. Handlingen skall vara i sådant skick, att den kan läsas utan svårighet. 91 §5 I körkortsregistret skall följande uppgifter föras in.
Myndighet som svarar för att uppgift förs in i registret. Särskilda föreskrifter
22 eller 31 Den länsstyrelse vars allmän- Varning enligt § körkortslagen eller omhän- na ombud har anhängiggjort enligt 23 eller målet i länsrätten dertagande 31 § körkortslagen
i
som fått un-
E
Medgivande enligt 23 § tredje Den länsstyrelse derrättelsen om omhändertai stycket körkortslagen
I gandet enligt 50 § tredje
stycket
av sådant beslut Den länsstyrelse som har fört Delgivning om återkallelse, vägran att in beslutet godkänna ett utländskt körkort, varning eller omhänsom skall föras
I dertagande
in i registret
I
asenaste lydelse 1986:374
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Ytterligare förskrifter Ytterligare föreskrifter om medicinska krav för inne- om medicinska krav för innehav av körkort eller trak- hav av körkort eller traktortorkort och föreskrifter för kort och föreskrifter för tillämpningen av beslu- tillämpningen av 17a § kör- §§_§ tas av efter kortslagen (1977:477) beslusocialstyrelsen samråd med trafiksäkerhets- tas av trafiksäkerhetsverket. verket. beslutar Verket beslutar också fö- Styrelsen efter samråd med verket även reskrifter om sådan synprövföreskrifter om sådan syn- ning och läkarundersökning prövning och läkarundersök- som skall ligga till grund ning som skall ligga till för intyg enligt ll §. grund för intyg enligt ll §. 96 §8 Föreskrifter om personutred- Föreskrifter om personutredav enligt redning av polismyndighet enning polismyndighet denna förordning beslutas av ligt denna förordning beslutas rikspolisstyrelsen efter samråd av rikspolisstyrelsen efter med trafiksäkerhetsverket. samråd med trafiksäkerhetsverket. Styrelsen beslutar också efter samråd med verket föreskrifter om omhändertagande av körkort och om medgivande som avses i 50 §.
100 §9 Blanketter för hälsode- Blanketter för medgivande klaration, intyg om synpröv- enligt 23 § tredje stycket och tillhan- körkortslagen (1977:477) och ning läkarintyg dahålls av socialstyrelsen för intyg enligt 64 § andra och blanketter för intyg en- stycket tillhandahålls av ligt 64 § andra stycket av riksgolisstyrelsen. övriga Övriga blanketter tillhandahålls av riksgolisstyrelsen. blanketter tillhandahålls av trafiksäkerhetsverket. trafiksäkerhetsverket.
7Senaste lydelse 1981:1069 8Senaste lydelse 1981:94 9Senaste lydelse l98l:lO69
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelsen
102 §10 Frågor om undantag i visst Frågor om undantag i gg; fall från bestämmelserna i 7 skilda fall från bestämmeleller 28 § körkortslagen serna i 7 eller 28 § kör- (l977:477) om medicinska för- kortslagen (1977:477) om mehållanden eller från före- dicinska förhållanden eller skrifter som har beslutats från föreskrifter enligt 95 § med stöd av 95 § denna för- denna förordning prövas av ordning prövas av social- trafiksäkerhetsverket. styrelsen. Vid prövning av frågor om undantag från sådan föreskrift som avses i 95 § denna förordning skall styrelsen samråda med trafiksäkerhetsverket, om det är påkallat av särskilda skäl.
l02a §11 Länsstyrelsen förordnar en eller flera personer att vara allmänt ombud. Länsstyrelsen förordnar också ersättare för dem. Trafiksäkerhetsverket bistår de allmänna ombuden och tillhandahåller de blanketter som behövs i deras verksamhet.
105 §12 Till böter, högst ettusen kronor, döms den som l. bryter mot 8 § eller 1. bryter mot 8 §, §Q_§ 77 § andra stycket, fjärde stycket eller 77 § andra stycket,
losenaste lydelse 1981:95 llsenaste lydelse 1981:94 12senaste lydelse 1981:94
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2. åsidosätter skyldighet 2. åsidosätter skyldighet att överlämna körkort eller att överlämna körkort eller traktorkort enligt 22 § tredje traktorkort enligt 22 § tredje stycket, 30 §, 37 § första stycket, 30 §, 37 § första stycket första eller andra stycket första eller andra 50 § första stycket meningen, 50 § första stycket meningen, eller enligt 57 eller 59 § eller enligt 57 eller 59 § med av nämnda jämförd med något av nämnda jämförd något författningsrum. författningsrum.
Till straff för överträd- Till straff för överträdelse av 8 § eller 77 § andra else av 8 § eller 77 § andra skall inte dömas, stycket skall inte dömas, stycket 1. om körkortet skall för- l. om körkortet skall föroch föraren före färden nyas och föraren före färden nyas har återlämnat kortet eller återlämnat kortet eller har anmälan enligt 28 §, gjort anmälan enligt 28 §, gjort 2. om återkallelse av kör- 2. om återkallelse av körkortet har på sätt kortet har begränsats på sätt begränsats som avses i 17 § körkortslagen som avses i 17 § körkortslagen (1977:477) och färden äger (1977:477) och färden äger rum inom två månader från det rum inom två månader från det att om återkallelse att frågan om återkallelse frågan slutligt har avgjorts, slutligt har avgjorts, 3. om förarens identitet genast har kunnat fastställas.
Om ett fordon används vid övningskörning utan att vara försett med som avses i 79 §, skall den som har uppsikt över körningskylt en dömas till böter högst ettusen kronor.
Denna förordning träder i kraft den l januari 1989
Föreskrifter som har meddelats enligt äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla i den mån inte annat förordnas enligt de nya bestämmelserna.
1.4 Förslag till Förordning om ändring i polisförordningen (1984:730).
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 18 och 20 §§ polisförordningen (1984:730) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2
kap.
18 § Den som innehar eller uppe- Den som innehar eller uppehåller tjänst som inspektör håller tjänst som inspektör och tjänstgör som chef för och tjänstgör som chef för avdelning, sektion, rotel el- avdelning, sektion, rotel eller arbetsgrupp, som vaktha- ler arbetsgrupp, som vakthavande befäl, på polismyndig- vande befäl, på polismyndighetens kansli eller i recep- hetens kansli eller i reception får åläggas att i polis- tion får åläggas att i polischefens ställe. chefens ställe. 1. leda förundersökningar 1. leda förundersökningar i brottmål om saken är av i brottmål om saken är av x enklare beskafenhet, dock enklare beskaffenhet, dock I till inte beslut inte beslut som hämtning som hämtning till
E
förhör enligt 23 kap. 7 § förhör enligt 23 kap. 7 § I , rättegångsbalken eller ingri- rättegångsbalken eller ingril - enpa med andra tvångsmedel en- pa med andra tvångsmedel I I ligt rättegångsbalken än be- ligt rättegångsbalken än be-
l av av
slag alkoholhaltiga dryck- slag alkoholhaltiga dryck- I er eller andra berusningsme- er eller andra berusningsme-
i
del, som avses i lagen del, som avses i lagen (1958:205) om förverkande av (1958:205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m., alkoholhaltiga drycker m.m., samt, i fråga om brott mot samt, i fråga om brott mot E § 4 § lagen (1951:649) om 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott straff för vissa trafikbrott
E
och 325 § sjölagen (l89l:35 och 325 § sjölagen (l89l:35 Å s. l), sådana åtgärder som s.l), sådana åtgärder som avses i 28 kap. 12 § rätte- avses i 28 kap. 12 § rättegångsbalken, gångsbalken,
lydelse 1985:752
Senaste
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2. besluta om biträde åt 2. besluta om biträde ät och kommunala organ statliga och kommunala organ statliga med ut- med handräckning samt med utmed handräckning samt eller an- redning, yttrande eller anredning, yttrande nat, nat, 3. som 3. fullgöra uppgifter som fullgöra uppgifter avses i 50 och 59 avses i 148, 154 och 159 §§ §§ körkorts- (1977:722), i 148, vägtrafikkungörelsen förordningen 154 och 159 (1972:603), i 5a och 67. §§ §§ vägtrafikkungörelsen (1972:603), i 58 och terrängtrafikkungörelsen 67 (1972:594), i 24 § bilregis- §§ terrängtrafikkungörelsen i 24 terkungörelsen (1972:599), i (1972:594), § bilregisterkungörelsen (1972:599), i allmänna ordningsstadgan allänna (1956:617) utom 6 § sista ordningsstadgan (1956:617) utom 6 § sista stycket, 8 §, 16 § andra och 31 §, i lokal stycket, 8 §, 16 § andra stycket och 31 §, i lokal ordningsstadga samt i lottestycket ordningsstadga samt i lotte- rilagen (1982:1011), 4. fullgöra uppgifter som rilagen (1982:1011), 4. uppgifter som avses i 35-42 §§ förordningen fullgöra avses i 35-42 §§ förordningen (1949:341) om explosiva va-
(1949:341) om explosiva va- ror, ror, 5. ta ut förnödenheter m.m. 5. ta ut förnödenheter m.m. civilförsvarslagen enligt civilförsvarslagen enligt (l960:74), förfogandelagen (1960:74), förfogandelagen eller ransone- eller ransone-
ringslagen (1978:268), ringslagen (1978:268), 6. besluta förord- 6. besluta enligt förordenligt ningen (1982:198) om flytt- ningen (1982:198) om flyttav fordon i vissa fall. ning av fordon i vissa fall, ning 7. besluta om förstörande 7. besluta om förstörande eller av alkohol- eller försäljning av alkoholförsäljning eller andra haltiga drycker eller andra haltiga drycker enligt lagen berusningsmedel enligt lagen berusningsmedel om förverkande av (1958:205) om förverkande av (1958:205) m.m., alkoholhaltiga drycker m.m., alkoholhaltiga drycker
Nuvarande lxdelse Föreslagen lxdelse
8. besluta om ersättning 8. besluta om ersättning N enligt kungörelsen (1969:590) enligt kungörelsen (1969:590) om ersättning vid förunder- om ersättning vid förundersökning i brottmål, sökning i brottmål, 9. pröva frågor om rättel- 9. pröva frågor om rättelse av parkeringsanmärkning se av parkeringsanmärkning enligt 8 § lagen (1967:206) enligt 8 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift, om felparkeringsavgift, 10. lämna tillstånd, ta 10. lämna tillstånd, ta emot underrättelser samt med- emot underrättelser samt medge färduppehåll enligt för- ge färduppehåll enligt förordningen (1982:923) om ordningen (l982:923) om transport av farligt gods. transport av farligt gods. 11. fullgöra uppgifter som ll. fullgöra uppgifter som avses i 3 § första stycket, avses i 3 § första stycket, 6 och 7 §§ lagen (1918:163) 6 och 7 §§ lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om med vissa bestämmelser om sjöfynd och 4 § förordningen sjöfynd och 4 § förordningen (1984:985) om handläggning av (1984:985) om handläggning av ärenden rörande sjöfynd. ärenden rörande sjöfynd. Om det finns särskild skäl får även den som innehar eller uppehåller annan tjänst som inspektör vid polismyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö åläggas att handlägga ärenden och fullgöra uppgifter enligt första stycket.
20 § Andra polismän än sådana Andra polismän än sådana som avses i 16-18 §§ får som avses i 16-18 §§ får åläggas att i polischefens åläggas att i polischefens ställe utföra följande upp- ställe utföra följande uppgifter. gifter. 1. Leda förundersökning 1. Leda förundersökning beträffande brott, för vilket beträffande brott, för vilket inte är föreskrivet svårare inte är föreskrivet svårare straff än böter och inte hel- straff än böter och inte heller normerade böter. Polis- ler normerade böter. Polis-
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
mannen får dock inte besluta mannen får dock inte besluta om hämtning till förhör en- om hämtning till förhör enligt 23 kap. 7 § rättegångs- ligt 23 kap. 7 § rättegångsbalken eller ingripa med balken eller ingripa med tvångsmedel enligt den_bal- tvångsmedel enligt den balken. ken. 2. Leda förundersökning 2. Leda förundersökning beträffande olovlig körning beträffande olovlig körning som är att anse som grov. Ett som är att anse som grov. Ett sådant åläggande för polis- sådant åläggande för polismannen får endast avse för- mannen får endast avse förundersökning som inte utan undersökning som inte utan kan och olägenhet kan uppskjutas, och olägenhet uppskjutas, får endast till dessa får gälla endast till dessa gälla eller en tjänste- polischefen eller en tjänstepolischefen man som avses i 16-18 §§ har man som avses i 16-18 §§ har tillfälle att inträda som und- tillfälle att inträda som undersökningsledare. dersökningsledare. 3. Föreskriva att en ut- 3. Föreskriva att en utlänning skall lämna ifrån sig länning skall lämna ifrån sig sitt eller därmed jäm- sitt pass eller därmed jämpass ställd legitimationshandling ställd legitimationshandling om förutsättningar bedöms om förutsättningar bedöms föreligga för tagande i för- föreligga för tagande i förvar enligt 50 § första styck- var enligt 50 § första stycket utlänningslagen (1980:376) et utlänningslagen (1980:376) men överlämnande av legitima- men överlämnande av legitimationshandlingen bedöms vara ›tionshandlingen bedöms vara en tillräcklig åtgärd. Polis- en tillräcklig åtgärd. Polismannen skall dock skyndsamt mannen skalldock skyndsamt anmäla åtgärden till polis- anmäla åtgärden till polischefen, som prövar om den chefen, som prövar om den skall bestå. skall bestå.
Nuvarande lxdelse Föreslagen lydelse
4. Meddela sådana föreläg- 4. Meddela sådan föreläg-
ganden eller förbud som avses ganden eller förbud som avses
i 13 § lagen (1982:821) om i 13 § lagen (1982:821) om transport av farligt gods transport av farligt gods under förutsättning att po- under förutsättning att polismannen uppfyller de krav lismannen uppfyller de krav som rikspolisstyrelsen före- som rikspolisstyrelsen föreskriver i fråga om utbildning. skriver i fråga om utbildning. Polismannen får dock inte Polismannen får dock inte sätta ut vite i beslutet sätta ut vite i beslutet om föreläggande eller för- om föreläggande eller förbud. bud. 5. Fullgöra uppgifter som avses i 50 och S9 §§ körkortsförordningen (1977:722) under förutsättning_att pg: lismannen uppfyller de krav som rikspolisstyrelsen föreskriver i fråga om utbildning.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1989.
2. SAMMANFATTNING
Utredningen har haft att undersöka två huvudfrågor. Den ena rör möjligheterna till snabbare körkortsingripanden och den andra rätten dem_som har begått trafiknykterhetsbrott att för efter körkortsäterkallelse få tillbaka sin förarbehörighet. Dessutom har utredningen behandlat några andra frågor av närmast administrativ karaktär. De rör bl.a. de allmänna ombuden och konsultläkarna. Slutligen har utredningen pekat på vissa som bör studeras närmare, men som inte har kunnat befrågor arbetas i detta sammanhang.
Snabbare körkortsingripanden
är att - sär- Utredningens utgångspunkt körkortsingripandet skilt om det innebär återkallelse - bör komma så nära inpå den âterkallelsegrundande handlingen som möjligt. Utredningens förslag innebär därför att polis eller åklagare skall omhänderta ett körkort om det finns sannolika skäl att det kommer att återkallas.
Det skulle kunna uppstå omotiverat stora praktiska problem vid dessa omhändertaganden. Därför föreslås att den som beslutar att omhändertagande skall ske också får utfärda ett medgivande att köra om det kan ske utan fara för tillfälligt trafiksäkerheten. Medgivandet får inte ha länge giltighetstid än tvâ veckor. Utöver detta föreslås att de allmänna ombuden snabbare skall få tillgång till det underlag de behöver även om körkortet inte skall omhändertas. Detta bör leda till att âterkallelsefrâgorna kan prövas snabbare än för närvarande.
Körkort för den som dömts för trafiknykterhetsbrott
Körkortet återkallas praktiskt taget alltid efter trafiknykterhetsbrott. Det är sedan länge känt att en stor del av dem
som döms är alkoholberoende. När den som fått körkortet återkallat på grund av trafiknykterhetsbrott på nytt vill ha körkort sedan spärrtiden har gått ut görs trots detta en ganska summarisk prövning av sökandens nykterhetsförhållanden.
Utredningen anser att det bör ankomma på den körkortssökande som dömts för trafiknykterhetsbrott att visa att han inte missbrukar alkohol. Detta bör ske med metoder som finns tillgängliga och som är vetenskapligt accepterade. Alkoholmissbruk kan med mycket hög grad av säkerhet konstateras med en kombination av biokemiska och psykologiska undersökningar. *Undersökningarna behöver inte heller bli särskilt betungande eller kostsamma för den körkortssökande.
Det är känt att den som har utvecklat ett alkoholberoende men slutat dricka har en stark benägenhet att återfalla till överkonsumtion av alkohol. Det är också känt att risken för återfall är störst i början och avtar med tiden. Utredningen föreslår därför att den som efter trafiknykterhetsbrott återfår körkort skall under en tvåårsperiod vid återkommande tillfällen visa att han inte har återfallit.
Övriga frågor
De allmänna ombuden
Utredningen föreslår att trafiksäkerhetsverket skall överta den roll som länsstyrelsernas organisationsnämnd för närvarande har i fråga om de allmänna ombuden. Det handlar bl.a. om fortbildning och administrativt stöd. Därutöver bör trafiksäkerhetsverket i syfte att nå en mer enhetlig praxis bistå de allmänna ombuden med råd. Däremot anser utredningen inte att det för närvarande finns något behov av att trafiksäkerhetsverket ger föreskrifter om de allmänna ombudens verksamhet.
Körkortsmedicinska frågor
Utredningen föreslår att de konsultläkare som länsstyrelserna anlitar för körkortsmedicinska bedömningar får rätt att ta del av journalhandlingar m.m. som ligger till grund för intyg som den behandlande läkaren skriver i körkortsärenden. Därutöver föreslår utredningen att ansvaret för trafikmedicinska frågor förs över från socialstyrelsen till trafiksäkerheteverket i enlighet med vad som förordades i betänkandet Förslag till ny organisation av socialstyrelsen.
3. UTREDNINGSDIREKTIVEN
Regeringen beslöt den 20 mars 1986 direktiv för utredningen. Direktiven i sin helhet i bilaga 1. Huvudfrågan enåterges ligt direktiven var att undersöka förutsättningarna och formerna för omedelbara körkortsingripanden mot förare som inte
följer väsentliga trafikregler. Vidare omfattade utredningsatt undersöka vissa frågor som rör de allmänna omuppdraget
i buden i körkortsmål och konsultläkarna. Den 31 oktober 1986
beslöt Dessa återges i sin helregeringen tilläggsdirektiv.
E
het i bilaga 2. I dessa direktiv fick utredningen i uppdrag ; att undersöka om det nuvarande spärrtidssystemet vid kör-
E » kortsåterkallelser på grund av trafiknykterhetsbrott borde
med en särskild lämplighetsprövning och hur denkompletteras
Y
na i så fall borde utformas. Vidare skulle utredningen över- I väga om det fanns anledning att förlänga nuvarande spärr-
I tider.
ê I Beträffande om snabba uttalade defrågan körkortsingripanden P att en kunde vara att utvidga den partementschefen lösning nuvarande att omhänderta körkort. Bakgrunden till möjligheten denna var och är de senaste årens ökade antal trafikfråga och tillbud, vilka ofta orsakats av överträdelser av olyckor väsentliga trafikregler. Utländska erfarenheter skulle enligt direktiven om möjligt tas till vara. Frågan om de allmänna _ ombuden rör deras behov av stöd för att åstadkom-
E ytterligare
ma en enhetlig praxis. En utgångspunkt skulle enligt departementschefen vara att de skall vara kvar i sin nuvarande orga-
nisation.
Den som berör konsultläkarna avser problemet med att de fråga L inte kan infordra patientjournaler och liknande handlingar T vid av körkortsärenden, vilket i många fall behandläggning försvårar deras arbete. skulle enligt detydligt Utredningen ; partementschefen belysa detta problem samt också länsstyrel- Ã sernas behov av medicinsk och därvid lägga fram erexpertis
forderliga förslag.
Tilläggsdirektiven utgår från konstaterandet att den som fått sitt körkort återkallat på grund av trafiknykterhetsbrott kan sägas ha visat att han inte insett vikten av att avstå från alkohol i samband med bilkörning eller att han inte har kunnat förmå sig till detta. Särskilt vid rattfylleri föreligger vidare misstanken att vederbörande har uttalade alkoholproblem. Departementsdhefen fann att starka skäl talade för att man borde skärpa de krav som gäller för rätten att få tillbaka körkortet efter trafiknykterhetsbrott. En möjlighet är att förlänga nuvarande spärrtider. En annan möjlighet är att vid sidan av det nuvarande systemet införa regler som innebär att den dömde åläggs att efter spärrtidens utgång visa att han fyller körkortslagens krav på ett nyktert levnadssätt. Särskild uppmärksamhet borde därvid ägnas frågan vilka krav som i praktiken bör ställas på föraren i detta hänseende.
Utredningen är enligt direktiven också oförhindrad att ta upp upp även andra frågor med anknytning till dem som tidigare nämnts.
4. INLEDNING
Riksdagen fastställde år 1982 mål för trafiksäkerhetsarbetet. De är formulerade på följande sätt.
Det totala antalet dödade och skadade skall fortlöpande min-
skas; risken att dödas och skadas i trafiken skall fortlöpande minskas och detta skall gälla för varje grupp av trafikan- › ter; risken att dödas och skadas i trafiken skall minskas i E de än för de högre grad för oskyddade trafikanterna skyddade E och barnens och de handikappades problem skall särskilt beak-
E
tas .
F
Under år 1986 omkom 844 personer i vägtrafiken, 5 804 skadades svårt och 15 810 lindrigt. Antalet dödade och skadade ökade därigenom med 5 procent jämfört med år 1985. År 1976 omkom l 168 personer, 6 679 skadades svårt och 15 164 skadades lindrigt. Antalet dödade minskade kraftigt mellan är 1976
g
och år 1982. Därefter har antalet omkomna ökat. Även antalet svårt skadade minskade mellan år 1976 och år 1982. Minskning-
E
en var dock inte lika kraftig som för dödade. Efter år l982 | har antalet svårt skadade legat på i stort sett samma nivå. E
5 Allmänt kan till dessa siffror fogas kommentaren att bortfal-
let, dvs. skadade som inte redovisas i statistiken är stort. ê 2 Detta gäller särskilt i fråga om lindrigt skadade. Undersök- E ningar antyder att antalet skadade i trafiken i verkligheten är 50 000 - 60 000 år. I 3 (diagram l-4) visas ut-
i
per bilaga vecklingen mera i detalj.
Trafikarbetet mätt i termer av mängd levererad motorbensin ökade med ca 8 procent mellan åren 1982 och 1985. Antalet
5 E personbilar i trafik var vid utgången av år 1986 ca 3,2 milj., vilket är ca 100 000 fler jämfört med 1955. 1 landet I finns i dag cirka 4,8 miljoner körkortshavare. Fram till sesannolikt att öka med ca 70 000 kelskiftet kommer dessa 80 000 årligen.
Enligt statistiska centralbyrån svarade singelolyckorna år 1986 för 24 procent av antalet polisrapporterade vägtrafikolyckor med personskada. Motsvarande siffror var för omkörningsolyckor 3 procent, för upphinnandeolyckor 7 procent, för mötesolyckor 6 procent, för avsvängnings- och korsningsolyckor 23 procent.
Totalt var 24 procent av vägtrafikolyckorna med personskada är 1986 kollisioner mellan motorfordon och moped, cykel eller gående.
Olyckors uppkomst kan b1.a. förklaras utifrån modellen att de beror på föraren, fordonet eller vägmiljön. De kan naturligtvis också har sin orsak i kombinationer av dessa faktorer. Undersökningar utifrån denna modell, som inom den eu-
gjorts
ropeiska transportministerkonferensen (CEMT) , anger att föraren i upp mot 65 procent av samtliga olyckor ensam varit orsak till olyckorna. I kombination med brister i vägmiljön ökas förarens andel till ca 90 procent. Bland de faktorer i förarens felbeteende som förekommer mest kan nämnas trafiknykterhetsbrott, hastighetsöverträdelser och brott mot regler om väjningsplikt.
Beräkningar som gjorts av statens väg- och trafikinstitut visar att ca 200 människoliv kunde sparas årligen om ingen överskred hastighetsbegränsningarna. Ungefär hälften av dagens trafik går med hastigheter över den tillåtna. överträdelserna är flest på 70-vägar där mer än 75 av god standard, procent av trafikanterna kör för fort. Statens väg- och trafikinstitut har vidare gjort mätningar som visar att den genomsnittliga hastighetsökningen under 1970-talet låg på 0.3 km/tim per år. För perioden 1980-1985 har hastighetsökningen fördubblats.
Enligt trafiksäkerhetsverket (TSV) kan man räkna med att mellan 10 och 15 procent av de polisrapporterade trafikskadefallen har den skadade själv eller någon annan i olyckan delak-
I Conférence Europêenne des Ministres des Transports
tig varit påverkad av alkohol. När det gäller dödsfall är motsvarande andel minst 20 procent. Beräkningar visar vidare enligt verket att i genomsnitt 2 promille av förarna kör i alkoholpåverkat tillstånd. Sammantaget på ett helt år rör det sig om ca 2 miljoner trafiknykterhetsbrott.
Förarens beteende kan påverkas genom utbildning, information, övervakning samt av straff och körkortsingripanden. Utredningens betänkande tar sikte på förarens beteende och möjligheterna att genom körkortsingripanden motverka felbeteenden i trafiken.
NUVARANDE FÖRHÅLLANDEN
5.1 Inledning
Innan ett körkort kan lämnas ut skall sökanden ha fått ett körkortstillstånd och genomgått ett godkänt förarprov. Tillstånd ges av länsstyrelsen om sökanden med hänsyn till sina ; och medicinska förhållanden kan anses lämplig att å personliga inneha körkort. Personutredningen görs i huvudsak av polis-
E
myndighet efter förordnande av länsstyrelsen. Den medicinska § kontrollen sker hälsodeklaration eller - i vissa fall å genom genom läkarintyg. Länsstyrelsen kan vidare föreskriva vissa villkor för körkortet. Förarprovet avläggs normalt inför en
E
tjänsteman hos trafiksäkerhetsverket.
Om de personliga förhållandena är sådana att man inte kan ge sökanden körkortstillstånd bestämmer länsstyrelsen en spärrtid om lägst en månad och högst tre år. Under spärrtiden får 4 tillstånd inte meddelas. Om körkortstillstånd skall meddelas efter spärrtid får länsstyrelsen som villkor för körkort ange att bevis om godkänt förarprov skall inges efter viss tid eller vid regelbundet återkommande tillfällen eller att personskall vid vissa tidpunkter eller meddela andutredning göras ra föreskrifter som behövs med hänsyn till trafiksäkerheten.
Ett körkort eller körkortstillstånd skall enligt körkortslagen (1977:477) (KKL) återkallas av länsrätten om något av följande fall föreligger.
i l. Körkortshavaren har brutit mot l § andra stycket (grov 2 vårdslöshet i trafik) eller 4 § (rattfylleri eller ratt- 5 om straff för vissa trafikonykterhet) lagen (1951:649) brott eller 6 kap. 2 § första, andra eller tredje stycket § $ järnvägstrafiklagen (1985:192), (onykterhet i spårtrafik). 2. Körkortshavaren har brutit mot 5 § lagen om straff för › vissa trafikbrott (smitning) och överträdelsen kan inte anses som ringa, 3. Körkortshavaren har genom upprepade förseelser i väsentlig grad visat bristande vilja eller förmåga att rätta sig efter de bestämmelser som gäller i trafikens eller trafiksä-
kerhetens för förare av motordrivet fordon eller intresse spårvagn, 4. Körkortshavaren har i annat fall vid förandet av ett motordrivet fordon eller en spårvagn överskridit högsta tillåtna kört mot rött ljus, underlåtit att hastighet, kört om vid övergångsställe eller brutit iaktta stopplikt, mot annan från trafiksäkerhetssynpunkt väsentlig renågon allt om överträdelsen inte kan anses som ringa, gel, 5. Körkortshavaren bör på grund av opålitlighet i nykterhetshänseende inte ha körkort, 6. Det kan med hänsyn till brottslig gärning som körkortshavaren har till antas att han inte komgjort sig skyldig mer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken eller han kan på grund av sina perförhållanden i övrigt inte anses lämplig som förasonliga re av körkortspliktigt fordon, _ 7. Körkortshavarens förutsättningar att föra körkortspliktigt fordon är så genom sjukdom, skada väsentligt begränsade eller att han från trafiksäkerhetssynpunkt inte vidylikt dare bör ha körkort, 8. Körkortshavaren följer inte föreläggande att ge in läkarintyg eller bevis om godkänt förarprov, 9. Körkortshavaren följer inte föreläggande att förnya körkort. 10. Körkortshavaren begär att körkortet skall återkallas.
skall 22 § KKL meddelas i sådana fall som av- Varning enligt ses i 2-6 ovan om varning av särskilda skäl kan anpunkterna ses vara en tillräcklig åtgärd. Vid avsevärda hastighetsöver-
skridanden får dock varning meddelas bara om det finns syn-
skäl. I övriga fall av brott mot väsentliga trafiknerliga har man ansett att det skulle föra för regler (16 § 4 KKL) att också kräva synnerliga skäl för varning (prop. långt s. 25). Vid sådana överträdelser som avses i 16 1985/86:ll5 får meddelas bara i begränsad omfattning. Det § 1 KKL varning i fall av rattonykterhet med en blodalkoholhalt under gäller 0.8 En ytterligare förutsättning är att omständigpromille.
heterna är mildrande. Föreligger det synnerliga skäl får med
från KKL återkallelse underlåtas om det kan ske avvikelse
utan fara för trafiksäkerheten (24 § andra stycket KKL).
Under år 1986 återkallades ca l8 000 körkort och meddelades
ca 13 000 varningar (Se bilaga 5 tabellerna A-G).
ett eller flera allmänna om- På varje länsstyrelse tjänstgör bud. De har bl.a. till att ansöka hos länsrätten om uppgift
återkallelse av körkort eller körkortstillstånd, att meddela föreläggande om varning och att i vissa fall förelägga körkortshavare att ge in läkarintyg eller bevis om godkänt förarprov.
Polisman skall om ett fordon framförs i strid mot KKL hindra fortsatt färd om den skulle innebära påtaglig fara för trafiksäkerheten eller om annan väsentlig olägenhet föreligger. eller åklagare kan vidare i vissa fall besluta Polismyndighet att ett körkort skall omhändertas. Polisen rapporterade under år 1986 ca 325 000 brott mot trafiklagstiftningen samt tog ca 600 000 alkoholutandningsprov (Se bilaga 4 tabellerna A-E).
5.2 Omhändertagande av körkort
Ett körkort skall omhändertas omedelbart av polis eller åklagare om körkortshavaren gjort sig skyldig till grov vårdslöshet i trafik eller till trafiknykterhetsbrott eller om han * av skada, sjukdom eller dylikt saknar förutsättningpå grund ar att köra körkortspliktigt fordon på ett trafiksäkert sätt. Vid skall körkortet inte omhändertas om E trafiknykterhetsbrott
E alkoholhalten i blodet inte kan antas ha uppgått till 0,8
promille under eller efter färden och omständigheterna vid brottet kan anses mildrande.
Beslut om omhändertagande skall meddelas skyndsamt och delges körkortshavaren. Körkortshavaren skall efter anmaning överlämna körkortet till den myndighet som fattat beslutet. Har körkortet förstörts eller förkommit skall körkortshavaren anmodas att skriftligen anmäla förlusten till länsstyrelsen. N skall beslutet sändas
g om trafiknykterhetsbrott
Vid misstanke ? in till länsstyrelsen inom 48 timmar. Qm blodalkoholhalten till mellan 0,5 och 0,8 promille och mildrande omuppgått ständigheter förelegat skall det dock ske snarast möjligt. Vid översändandet skall det bifogas körkort som överlämnats, föreliggande utredning samt uppgift om delgivning och om de skäl som föranlett åtgärden.
Om ett körkort har omhändertagits skall det allmänna ombudet
ansöka om körkortsingripande hos länsrätten. Det skall göras
skyndsamt. Ett beslut om omhändertagande får inte överklagas.
för när ett körkort skall omhändertas har sitt ur- Reglerna från 1934 då motorfordonsförordningen ändrades i vissa sprung delar. I propositionen uttalades bl.a. att institutet omhän-
dertagande behövdes för att snabbt kunna ingripa mot förare
som grovt åsidosatt trafikreglerna. Det ansågs att omhänder-
skulle ske där det fanns grundad anledning att anta tagande tt körkortet skulle komma att återkallas. Dessa fall borde
beskrivas konkret. Man menade också att omhändertagandet var
en rent åtgärd. Rätten att omhänderta ett körkort polisiär
borde dock förbehållas viss polispersonal i befälsställning.
två rättsfall kan något belysa när allmän domstol Följande anser att grov vårdslöshet i trafik föreligger.
1. En bilförare körde om på ett backkrön. Omkörningen ansågs innefatta en betydande fara för kollision med mötande fordon med hänsyn till sikt- och trafikförhållandena. Föraren ansågä vara medveten om denna risk. Särskilt med hänsyn till att 5 inte ledde till någon trafikolycka ansågs emeller-1 körningen tid inte övertygande utredning förebragts om att vårdslösheten varit av sådan beskaffenhet, att den borde bedömas som grov (SVJT 1962 rf. s. 65).
2. F förföljdes av en polisbil och förde sitt fordon på olika i en park, på fel sida om en uppsatt trafikdelarparkvägar tavla, över och samt genom en för fotgängare avpå gångbanor sedd, 6 meter lång tunnel vid en T-banestation. Hovomkring rätten fann att F under färden, särskilt vid körningen genom tunneln (då F enligt vittnesmål hållit en hastighet av 40-50 visat oaktsamhet och ådömde honom således ansvar km/tim) grov för grov vårdslöshet i trafik (SVJT 1964 rf. s. 62).
Nedan två rättsfall beskriver när regeringsrätten anangivna ser mildrande omständigheter föreligger i samband med ratt-
onykterhet. .å
l. Körkortshavare stoppades vid trafikkontroll på länsväg kl$ 9.15 en augustidag. Blodprov utvisade minst 0.50 promille. Alkoholförtäringen hade skett dagen innan. Regeringsrätten: Genom körningen har NN skapat en trafiksituation som typiskti sett måste anses vara farlig. Han har haft körkort sedan år 1956 med endast smärre förseelser och har inte gjort sig till någon förseelse som ger anledning att anta att skyldig
han skulle vara opålitlig i nykterhetshänseende. Han har behov av körkort för att kunna sköta sitt arbete. Den samlade bilden innebär att omständigheterna varit mildrande. NN skall därför meddelas varning i stället för återkallelse av körkortet.(RÅ 83 2=13)1.
2. Sjukpensionär togs för rattonykterhet en aprildag vid 14tiden på riksväg. Blodalkoholhalten uppmättes till 0.53 pro- % : mille. Han hade haft körkort sedan år 1945 och hade inte ti- ? digare gjort sig skyldig till någon förseelse som kunde ge f anledning till antagande att han skulle vara opålitlig i nykterhetshänseende. Han hade behov av körkort för att besöka Q affärer och serviceinrättningar eftersom det inte fanns all- E Mildrande om- . männa kommunikationsmedel. Regeringsrätten: ständigheter fick anses föreliggs i viss mån beträffande NN:s E förhållanden och - ifråga om brottet - beträffande { personliga blodalkoholhalten. Alkoholförtäringen hade dock skett kort tid före körningen samma dag. Den samlade bilden kunde inte anses innebära att omständigheterna varit mildrande. Varning kunde inte meddelas. Återkallelse sex månader (RÅ 83 2:47).
5.3 Återkallelse och varning
Länsrätten prövar som tidigare nämnts bl.a. mål om återkallelse av körkort och körkortstillstånd. Processen i länsrätten är i princip skriftlig. Om körkortshavaren begär det
brukar länsrätterna hålla muntlig förhandling.
Om körkortet är omhändertaget skall länsrätten utan dröjsmål
; pröva om körkortet skall återkallas tills vidare (interimistisk återkallelse) eller återställas. Länsrätten kan även i andra fall återkalla ett körkort interimistiskt. Förutsättningen för ett sådant beslut är att det på sannolika skäl kan antas att körkortet kommer att slutligt återkallas på grund I av brott, opâlitlighet i nykterhetshänseende eller sjukdom
(16 § 1-7 KKL). Grundas beslutet på misstanke om brottslig N g gärning skall beslutets giltighetstid begränsas.
Länsrätten skall vid slutligt beslut om återkallelse bestämma en spärrtid om lägst l månad och högst 3 år. Samma
1 Regeringsrättens årsbok
tidsgränser gäller vid interimistiskt beslut om beslutets giltighetstid skall begränsas. Vid slutligt beslut om återkallelse kan länsrätten bestämma att ett godkänt förarprov skall avläggas innan körkortet lämnas ut. Vidare kan länsrätten, om den inte återkallar körkortet, meddela särskilda villkor för körkortet eller besluta att förnyad personutredning skall ske vid en senare tidpunkt. Rätten får också förelägga körkortshavaren att sända in läkarintyg eller bevis om godkänt förarprov. Den kan även begära yttrande från socialnämnden under processens gång.
Beträffande tillämpningen av reglerna om återkallelse och varning i prop. 1975/76:155 att körkortsingripande uttalades skall ske efter en nyanserad bedömning. Detta skulle särskilt gälla vid fall av allmän brottslighet (16 § 6 KKL), onykterhet och olovlig körning. En nyanserad syn skulle också anlägnär man bestämde spärrtid vid återkallelse. Detta innebär gas att man skall ta hänsyn till helhetsbilden av vederbörandes 3 situation. omständigheter såsom behov av körkort samt den tid som förflutit mellan förseelse och körkortsingripande kan därvid komma att beaktas i vissa fall. Nyanseringen borde dock enligt propositionen inte drivas dithän att man fick en bristande enhetlighet i praxis. Vid detta tillfälle liksom senare har statsmakterna gett uttryck för att överträdelser såsom körning mot rött ljus, omkörning strax före eller på övergångsställe, färd ut på huvudled utan att iakttta stopplikt och väsentliga hastighetsöverskridanden skall bekämpas med kraft. Departementschefen har i prop. 1985/86:ll5 uttalat att även andra trafikförseelser än de som nämnts nu givetvis också kan utgöra brott mot väsentliga trafikregler. att - Rent generellt angavs i prop. 1979/80:178 om någon faktisk fara inte förelegat vid en överträdelse av en väsentlig - överträdelsen inte genast borde leda till en så trafikregel hård reaktion som återkallelse. överträdelser som berodde på ett tillfälligt förbiseende borde vidare kunna bedömas som ringa och inte leda till något körkortsingripande. Mer flagranta överträdelser och medvetna risktaganden måste dock all-, tid leda till körkortsingripande.
I fråga om allvarliga hastighetsöverskridanden uttalades i
1986 års prop. att överskridande av den tillåtna hastigheten med mer än 30 km/tim eller med 20 km/tim eller mer utanför skolor m.m. är-av den art att återkallelse bör komma ifråga.
Både i prop. 1975/76:l55 och i prop. 1985/86:ll5 har påpekats att man i dessa fall naturligtvis inte skall avstå från en
med hänsyn till omständigheterna nyanserad bedömning.
Nedanstående rättsfall visar fall där vederbörande brutit mot
en från trafiksäkerhetssynpunkt väsentlig regel men där överträdelsen ändå bedömdes vara ringa.
I två olika fall hade personbilsförare kört ut på väg från fastighet och kolliderat med mopedförare resp. cyklist. Förarna dömdes för vårdslöshet i trafik. Regeringsrätten ansåg att de i och för sig hade brutit mot en väsentlig trafikregel (skyldigheten att iaktta omsorg och varsamhet) men fann att oaktsamheten kunde hänföras till ett tillfälligt förbiseende. Överträdelserna bedömdes således som ringa (RÅ 84 2:16 I och II).
Följande rättsfall ger en provkarta av fall där vederbörande brutit mot en från trafiksäkerhetssynpunkt väsentlig regel. I vissa fall har överträdelsen medfört återkallelse, i andra fall varning.
Underlåtenhet att iaktta stopplikt 1. Yrkeschaufför hade vid färd med lastbil varit ovarsam genom att inte anpassa färdsättet så att han kunnat iaktta föreskriven stopplikt med kollision som följd. Halt väglag rådde. Regeringsrätten: Vad som ligger NN till last är av så allvarlig beskaffenhet att varning inte kan anses vara en tillräcklig åtgärd oaktat NN i övrigt har kört bil i mycket stor omfattning och i stort sett inte tidigare har gjort sig skyldig till någon trafikföreseelse av jämförbar art. Återkallelse tre månader (RÅ 83 2:21).
2. Körkortshavare iakttog inte stopplikt utan körde ut på huvudled och sammanstötte med en på huvudleden framförd personbil. 20 dagsböter. Inga tidigare förseelser. Kammarrätten: Brott mot väsentlig trafiksäkerhetsregel. Varning med hänsyn till långt prickfritt körkortsinnehav (RK 78 2:22 11I)1.
Påkört fotgängare på övergångsställe 3. Bilförare framförde personbil på Kungsgatan i Jönköping. I en gatukorsning körde han på ett övergångsställe på en gångtrafikant med fordons- och personskador som följd. Vederbörande hade långt körkortsinnehav med endast ett par smärre hastighetsförseelser. Återkallelse fyra månader (RA 82 2:44 11).
ikättsfall från kammarrätterna
Somnande vid ratten/körning i uttröttat tillstånd 4. Körkortshavaren hade framfört personbil i uttröttat tillstånd med följd att bilen tidvis förts på vänster sida av vägen. Vederbörande hade haft körkort 2-3 år utan tidigare anmärkningar i körkortsregistret. Han ansågs ha brutit mot en från trafiksäkerhetssynpunkt väsentlig regel. Återkallelse fyra månader (RÅ 82 2:44 I).
Bristfällig fordonsutrustning 5. Vid flygande besiktning av en bil befanns att bromsverkan erhölls men att den försvann efter någon sekund. Körkortshavaren ansågs ha gjort sig skyldig till brott mot en från trafiksäkerhetssynpunkt väsentlig regel. Han hade också tidigare gjort sig skyldig till ett par smärre förseelser. Återkallelse tre månader (RK 78 2:15).
- Allvarliga hastighetsöverträdelser 6. NN hade den 1 juli l986 kört en personbil med en hastighet av 144 km/tim där högsta tillåtna hastighet var 110 km/ tim. NN hade uppgivit, vilket inte vederlagts, att det vid tillfället rådde goda väderleksförhållanden, att vägbanan var torr och att trafikintensiteten var ringa. Han hade vidare framhållit att han är van bilförare och att han kört prickfritt i 23 år. Regeringsrätten konstaterade, att hastighetsöverskridandet var avsevärt och att några omständigheter som utgjorde synnerliga skäl för varning inte visats. På grund härav har det funnits sannolika skäl att NN:s körkort slutligen skulle komma att återkallas. Underinstansen har därför haft fog att återkalla NN:s körkort tills vidare med en giltighetstid av två månader (Regeringsrättens beslut den 27 november 1986, mål nr 4358-1986).
7. En körkortshavare förde på riksväg 23 personbil med en hastighet av 129 km/tim vid tillåtna 90 km/tim. Han hade under färden fått meddelande att hans fostermoders tillstånd hade försämrats avsevärt och rekommenderats att besöka henne så snart som möjligt, vilket han uppgav som skäl för hastighetsförseelsen. Regeringsrätten anförde att anledning till hastighetsöverskridandet måste anses som godtagbar och att fråga inte var om något som med större eller mindre olägenhet kunde uppskjutas. synnerliga skäl för varning ansågs föreligga (Regeringsrättens beslut den 27 maj 1987, mål nr ll6l-1987).
Slutligen redovisas två rättsfall där vederbörande gjort sig skyldig till upprepade förseelser vilket medfört varning respektive återkallelse.
l. Körkortshavare hade under tiden 1980 - 1981 juni augusti gjort sig skyldig till tre hastighetsöverträdelser, två 1-15 km/tim och en 16-30 km/tim. Regeringsrätten: Grund
för återkallelse. Varning med hänsyn till förseelsernas
art (RÅ 82 2:17).
hade i oktober 1984 tilldelats varning för 2. Körkortshavare den senaste begången i maj tre hastighetsöverträdelser, I november 1984 han sig skyldig till en ny 1984. gjorde - 68 km/tim vid tillåtna 50 km/tim. hastighetsöverträdelse i Återkallelse tvâ månader Re eringsrätten plenum:
( 85 2:59).
5.4 Spärrtid
nämnts vid återkallelse av kör- Länsrätten skall som tidigare
av i l-6 i 16 § KKL bestämkort pâ någon grunderna punkterna
en månad och tre år. I prop. ma en spärrtid om lägst högst
anfördes att minimitiden en månad borde användas 1975/76:l55
och att vissa schabloner för spärrtidens endast undantagsvis
mellan fyra och tio månader längd var nödvändiga. Spärrtider
eller vid enstaka allvarligare övervid upprepade förseelser
trädelser ansågs rimma väl med en nyanserad bedömning.
och skall spärrtiden bestäm- Vid grov vårdslöshet rattfylleri
ett år. det synnerliga skäl får mas till lägst Föreligger
i dessa fall sättas ned. I länsrättens beslut dock spärrtiden
när löper ut. Beslutet om återkallelse skall anges spärrtiden
löpa från dagen för beliksom spärrtiden gäller resp. börjar
slutet. Beslutet skall därefter delges vederbörande.
som ligger till grund för ett Om det är en brottslig gärning
om återkallelse, Vilket oftast är fallet, får länsrätbeslut
inte återkalla körkortet förrän brottmålsdomen ten slutligt
vunnit kraft eller beslut om åtalsunderlâtelse föreliglaga varit omhändertaget eller återkallat tills ger. Om körkortet
minst så tid som slutligen skulle ha bevidare under lång
som får länsrätten förordna att ytterligare stämts spärrtid
ingripande inte skall ske.
vid bestämmandet av straff för brott en- Allmän domstol får
ta till om vederbörande kan ligt trafikbrottslagen hänsyn
sitt körkort återkallat och om detta medför hinkomma att få
der eller svårighet för vederbörande i hans yrkessynnerlig eller näringsutövning.
5.5 Förfarandet efter det att spärrtid har löpt ut
Återkallelse innebär att förarens behörighet upphör att gälla. är den tid under vilken föraren är fråntagen sin Spärrtid för att man skall få tillbaka behöbehörighet. Huvudregeln är att man skall ansöka om körkortstillstånd och gerigheten och personutredning. Till ansökan om körnomgå förarprov kortstillstånd skall vidare fogas en hälsodeklaration eller i vissa fall ett läkarintyg.
Från finns viktiga undantag. Har spärrtiden behuvudregeln stämts till ett år behöver i normalfallet något förarhögst inte avläggas. Har dessutom någon av återkallelsegrunprov derna 16 § 2, 3 eller 4 KKL eller dessa tillsammans enligt legat till grund för återkallelsebeslutet behövs i normalfallet inte heller vare eller ansökan om sig personutredning körkortstillstånd. Länsrätten kan dock, som tidigare nämnts, förordna att skall avläggas även om spärrtiden beförarprov stämts till mindre än ett år. Likaså kan länsstyrelsen förordna att personutredning eller annan nödvändig utredning skall göras trots att endast punkterna 2, 3 eller 4 utgjort grund för återkallelsen.
Om varken personutredning eller förarprov krävs skall trafikutan körkortstillstånd lämna säkerhetsverket något föregående ut det återkallade körkortet när spärrtiden har löpt ut. Detta dock inte om länsstyrelsen har beslutat att ansökan gäller om körkortstillstånd skall ges in. Ett sådant beslut får meddelas om det under spärrtiden kommit fram sådana omständigheter som bör föranleda att något körkortstillstånd inte bör meddelas. När tillstånd skall meddelas efter återkallelse får föreskriva att bevis om godkänt förarprov skall länsstyrelsen in efter viss tid eller vid regelbundet återkommande ges tillfällen eller förordna att förnyad personutredning skall
eller meddela annan föreskrift som ske vid vissa tidpunkter
är påkallad från trafiksäkerhetssynpunkt.
tills vidare skall âterställas när Körkort som återkallats
ut om den har bestämts till
k
beslutets giltighetstid löper
ett år. Vid giltighetstid skall förarprov avläghögst längre g innan körkortet får lämnas ut. gas %
(LON) i april Länsstyrelsernas organisationsnämnd tillställde g en enkät om deras vid prövning av
E l987 länsstyrelserna praxis
om körkortstillstånd efter återkallelse. Av svaren, ansökan
F varav en del var utförliga, kunde följande utläsas: Länssty-_
i
när av återkalrelserna förordnar om personutredning någon
i
16 § l, 5 eller 6 KKL legat till grund lelsegrunderna enligt
som ut- I för länsrättens återkallelsebeslut. Polismyndigheten
en kontroll i person- och belastför personutredningen gör _ ett I yttrandet till läns- I ningsregistret och avger yttrande.
det bl.a. om nya brott begåtts under spärr- : styrelsen framgår
Därutöver kontrollerar länsstyrelsen om beslut enligt tiden. ; av berusade m.m. (1976:511) lagen om omhändertagande personer
g
i Till ansökan om körkorts- (LOB) finns körkortsregistret. : finns också en hälsodeklaration eller i företillstånd fogat
i
kommande fall ett läkarintyg.
Utöver ovan nämnda förfarande varierade praxis hos länssty-
när återkallelse skett på grund av trafiknykterhetsrelserna
brott eller då bedömts vara opålitlig i nykterhetspersonen
att de lånar in länsräthänseende. Tolv länsstyrelser angav
län, bl.a. stockholms och tens akt i återkallelsemålet. Sju
och Malmöhus län, uppgav att, om polisens personutredning
läkarinty9) inte innebar hinhälsodeklarationen (alternativt
förseelser inte hade inträfder mot tillstånd samt några nya
fat under meddelades körkortstillstånd utan ytspärrtiden,
I annat fall inhämtades erforderlig ut-
terligare utredning.
Femton hade mer eller mindre som rutin redning. länsstyrelser
från socialnämnden vid återatt i vart fall begära utredning
av i nykterhetshänseende . I kallelse på grund opålitlighet
vart fall fem av dessa femton gjorde det också regelbundet
medan sex av dem i princip endast vid trafiknykterhetsbrott begärde utredning från socialnämnden och/eller konsultläkare vid hög blodalkoholhalt och vid upprepade trafiknykterhetsbrott.
5.6 Körkortsregistret m.m.
Körkortsregistret (CKR) förs centralt med ADB av TSV:s regis- Det innehåller identitetsuppgifter och körteravdelning. kortsuppgifter. I CKR registreras också belastningsuppgifter om omhändertaganden enligt LOB. Övriga belastningsuppgifter (uppgifter om brott m.m.) som hör till körkortsregistret - KKBEL) förs av rikspo- (körkortsregistrets belastningsdel lisstyrelsen (RPS) inom rättsväsendets informationssystem CKR är så att den som är behörig att (RI-systemet). uppbyggt få information ur det omedelbart över terminal kan få aktuella KKBEL fungerar annorlunda. RPS tillför registuppgifter. ret månad i fråga om brottmålsdomar, varnya uppgifter varje annan vecka beträffande ordningsbotsförelägganden och varje vecka när det strafförelägganden. En gång i veckan får gäller från RPS. TSV producerar se- TSV över magnetband uppgifterna dan som distribueras till de allmänna ombuden. registerblad är ombuden tillhanda inom en vecka. Registerbladen
För att underlätta arbetet för de allmänna ombuden rekommendecember att till de derade RPS i 1986 polismyndigheterna allmänna ombuden översända kopior av primärrapporter och i förekommande fall ordningsförelägganden vid avsevärda hastighetsöverskridanden. En ordningsföreläggandeblankett innehålför att omständigheterna vid
ler idag inget utrymme beskriva
förseelsen. Inom pågår emellertid ett ar- : rikspolisstyrelsen bete med att se över blankettens utformning.
5.7 Trafiknykterhetsbrott
De straffrättsliga reglerna om trafiknykterhetsbrotten finns i 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott. Den allmänna regeln finns i 4 § l mom. första stycket som innebär att den som för ett motordrivet fordon eller en spårvagn och är så påverkad av alkohol att det kan antas att han inte på betryggande sätt kan föra fordonet skall dömas för rattfylleri till fängelse i högst ett år eller, om omständigheterna är mildrande till dagsböter, dock lägst tjugofem.
Enligt 4 § 1 mom. andra stycket gäller samma regler om föraren varit påverkad av något annat berusningsmedel än alkohol. I 4 § 1 mom. tredje stycket finns den praktiskt mycket vikti- Den innebär att den som unga regeln om promillerattfylleri. der eller efter färden haft en blodalkoholhalt om 1,5 promille eller mera skall anses ha varit så påverkad som det sägs i
g
första stycket. Det rör sig alltså om en s.k. legal presuml dvs. haft den blodalkholhalten action, om någon har angivna inte en om att han - kliniskt sett - inte é cepteras bevisning var så berusad att han inte kunde köra på ett betryggande : i sätt.
Regeln om rattonykterhet står i 4 § 2 mom., som föreskriver att den som kör med en blodalkoholhalt som uppgår till 0,5 men inte 1,5 promille skall dömas till dagsböter, lägst tio. é
i eller fängelse i högst sex månader.
› Som regel döms den som gjort sig skyldig till rattfylleri till en eller två månader. Om den dömde är i behov fängelse av vård, har inlett ett vårdprogram och resultatet av vården skulle av ett fängeslestraff, förekommer det att äventyras domstolarna i stället dömer till dom eller - vil- Villkorlig ket är - till eventuellt med en fövanligare skyddstillsyn, reskrift om nykterhetsvårdande behandling. Av dem som årligen döms för rattfylleri döms ca 90 procent till fängelse och återstoden i huvudsak till Villkorlig dom eller skyddstill- En liten andel döms till böter. Det rör sig vanligen om syn.
som kört moped eller som endast kört en mycket kort personer sträcka - t.ex. några meter för att parkera om en bil. Pâför bestäms så gott som alltid till följden rattonykterhet mellan 50 och 100 dagsböter.
- som av avsnitt 5.1 - I körkortshänseende gäller framgått att körkortet i alltid skall återkallas för den som princip gjort sig skyldig till trafiknykterhetsbrott. Varning kan dock meddelas om blodalkoholhalten vid rattonykterhetsbrott inte till 0,8 promille och om omständigheterna är uppgått mildrande. för den som dömts för rattfylleri skall Spärrtiden bestämmas till minst ett år. Domstolarna låter i stor utsträckning blodalkoholhalten vara bestämmande för spärrtidens Vid återkallelse på grund av rattonykterhet bestäms längd. normalt till mellan sex och nio månader, vid blodspärrtiden alkoholhalter i närheten av 1,5 promille dock högre. Det är sedan känt att en stor andel av dem som döms för tralänge är alkoholberoende eller i vart fall har fiknykterhetsbrott
avancerade alkoholvanor. Det är också allmänt känt att:
mycket den som har utvecklat ett beroende av alkohol har betydande att bryta sitt missbruk. Det förutsätter så gott svårigheter som alltid en och behandling. Återfallslångvarig ingripande risken är också betydande, särskilt i början. Det kan t.ex. noteras att socialstyrelsen vid ansökan om körkortstillstånd efter återkallelse på grund av sjukdom (alkoholism) rekommenderar en karenstid av tvâ år utan återfall i missbruk.
De medicinska på trafiknykterhetsfrågan behandlas aspekterna i 7 som utarbetats av utredningens expert, överläkaren bilaga Milan R. Valverius.
5.8 Allmänna ombuden
Den 1981 infördes ett för körkorts- 1 januari tvåpartssystem mål att man förordnade allmänna ombud vid länsstyrelgenom serna. Ombuden för det allmännas talan i mål om återkallelse
av körkort, körkortstillständ och traktorkort, i mål om nedav spärrtid efter återkallelse och i mål om vägran sättning att ett utländskt körkort. ombuden har också behögodkänna att utfärda att inge läkarintyg eller righet förelägganden bevis Vidare får ombudet föranstalta om om godkänt förarprov. Från den l januari 1987 får omannan erforderlig utredning. buden även utfärda föreläggande om varning för godkännande viss tid. kunde endast meddelas av inom Varning tidigare förvaltningsdomstol.
5.8.1 Organisation
De allmänna ombuden är på länsstyrelsernas allmänna placerade enheter. I Stockholms län är de allmänna ombuden placerade på trafikenheten. I Gotlands och Norrbottens län är de allmänna ombuden placerade på rättsekretariatet resp. rättsenheten. ombuden har normalt även andra ärenden att hand- De allmänna lägga. Arbetet är vanligen organiserat enligt följande.
som enligt uppdrag grovgranskar register- Kansligersonal blad, begär in utredningar och yttranden, ombesörjer post, i centrala körkortsregistret och. beträffangör inmatningar de enklare fall, expedierar vissa självklara underrättelser till ansökan till länsrätten. I vissa samt upprättar förslag framför allt storstadslän finns som bereder
län, handläggare
och föredrar de ärenden vilka passerat genom kansliet. gg allmänna ombudens arbete består i att slutligt granska ärenden av svârare karaktär, besluta om ansökan om körnågot kortsingripande till eller förelägga om varning, länsrätten att föra talan vid domstol samt att studera länsrättens, kammarrättens och regeringsrättens domar.
Föreningen för allmänna ombud i körkortsfrågor genomförde
sommaren 1986 en enkätundersökning rörande organisationen av de allmänna ombuden och länsstyrelsernas körkortstillstånds- Nitton allmänna ombud i olika län inkom med svar. givning. Resultatet av undersökningen kan kortfattat beskrivas enligt
av domarna och distribuerar sedan dessa till samtlisållning
ga ombud.
dessutom till viss försöksverksamhet beträffan- LON medverkar för att underlätta rättsde rättsdata på några länsstyrelser fallsbevakningen m.m.
LON bevakar också behovet av blanketter och andra hjälpmedel
E ombuden. LON anordnar vidare årliga konfe-
f för de allmänna E samt framför allrenser och kurser för de allmänna ombuden männa ombudens behov och till departement och mynsynpunkter
i
digheter.
F av LON:s verksamhet sker tillsammans med
Mycket stödjande
I allmänna ombudens förening. LON:s målsättning och arbete sam-
manfaller i stort med föreningens ändamål.
L t 5.8.4 för allmänna ombud i körkortsfrågor Föreningen t
Vid årsskiftet 1983/84 bildades allmänna ombudens referens- (AOR). var sammansatt så att den skulle repregrupp Gruppen sentera län av olika storlek och olika delar av landet. AOR:s i verka för i körkortsmål. uppgift var att en enhetlig praxis Bland det som gruppen har uträttat kan nämnas ett förslag : 5 till avseende 16 § 2-4 KKL. Detta gemensam ansökningspraxis vid en konferens för de allmänna ombuden i förslag antogs I mars 1984. Vidare har en undersökning gjorts om vilka brott
som föranleder ansökan till länsrätt enligt 16 § 6 KKL, å vilken som görs i dessa fall och hur domstolarna 3 utredning bedömt den. En liknande undersökning har skett vad gäller 16 § 5 KKL. Denna undersökning har lett ansökningar enligt till förslag till riktlinjer för handläggning av ansökningar av omhändertaganden enligt LOB. AOR har även i på grund med trafiksäkerhetsverkets registeravdelning verkat samarbete för framtagande av statistik över körkortsingripanden.
Det ansågs bland de allmänna ombuden angeläget att ge gruppen en fastare form för sitt arbete. Vid en konferens för de allmänna ombuden i juni 1985 beslöt man därför att bilda en förening för allmänna ombud i körkortsfrågor. I april 1986 antogs stadgar för föreningen. Enligt dessa är föreningens ändamål
att allmänna ombuden skall hållas välinformerade om lagstiftning, rättspraxis, rättsfrågor och handläggningsrutiner att därigenom verka för en så enhetlig rättspraxis som möjligt samt för enkla och effektiva handläggningsrutiner att verka som remissinstans samt att för övrigt vara ett intresseorgan för ombuden.
Föreningen har gett ut riktlinjer för när de allmänna ombuden bör utfärda förelägganden om varning.
I en enkätundersökning som företogs under april l987 uppgav samtliga allmänna ombud att de i huvudsak följde de av föreningen beslutade riktlinjerna.
5.8.5 Arbetsbelastning
Allmänna ombudens resurser, räknat i årsarbetskrafter, har vid en mellan åren 1984 och 1986 ökat för elva län jämförelse och minskat för lika många samt varit oförändrat för två län. Den största ökningen svarade Södermanlands län och örebro län för, som ökade med ca en årsarbetskraft vardera. Den största minskningen svarade Göteborgs och Bohus län för med 1,5 årsarbetskrafter följt av Malmöhus län och Västernorrlands län med 0,75 resp. 0,85 årsarbetskrafter. Mellan år 1984 och 1986 har antalet körkortshavare i förhållande till allmänna ombudens resurser ökat i sexton län och minskat i åtta län. Det antalet körkortshavare år 1986 fanns i Malmöhus län högsta (l07893 årsarbetskraft) och det lägsta (Gotlands län har per
inte tagits med i jämförelsen) i Södermanlands län (42166 per årsarbetskraft). En jämförelse mellan samma år avseende antalet registerblad i förhållande till de allmänna ombudens resurser ger vid handen att antalet registerblad per årsarbetskraft har ökat i fjorton län och minskat i tio län. Högst antal registerblad år 1986 hade Malmöhus län (15920 per årsarbetskraft) medan Jämtlands län (Gotlands län har inte tagits med i jämförelsen) hade det lägsta antalet (4457 per årsarbetskraft). Antalet diarieförda ärenden i förhållande till de allmänna ombudens resurser har mellan samma år ökat i femton län och minskat i sju län. Högst antal ärenden hade år 1986 Malmöhus län (1253 per årsarbetskraft) medan Jämtlands län hade det lägsta antalet ärenden (342 per årsarbetskraft).
Allmänna ombudet kunde tidigare i stället för att ansöka om körkortsingripande erinra körkortshavaren om det fanns särskild anledning att påminna denne om de krav som från trafikgällde för innehav av körkort. Institutet säkerhetssynpunkt erinran l januari 1987 samtidigt som allmänna om-
avskaffades
budet frân samma tid medgavs rätt att utfärda förelägganden om varning.
LON frågade i april 1987 de allmänna ombuden hur deras arbetsbelastning för perioden januari-mars 1987 hade påverkats av den nämnda reformen. Svaret blev att över hälften av de allmänna ombuden ansåg att arbetsbelastningen var oförändrad, medan omkring en fjärdedel ansåg att den ökat och övriga att den minskat. Under första halvåret l987 hade de allmänna ombuden i Gotlands och Uppsala län utfärdat 30 resp. 37 varmedan man i Göteborgs och Bohus län hade ningsförelägganden utfärdat 431. I övriga län varierade antalet mellan dessa tal. Av samtliga utfärdade förelägganden hade 82 procent godkänts. Med undantag för några länsstyrelser ansöker de allmänna ombuden om interimistisk återkallelse när hastighetsgränserna överskridits med minst 31 km/tim.
5.9 Konsultläkarnas medverkan i körkortsprövningen
Körkortstillstând får meddelas endast den som med hänsyn till sina personliga och medicinska förhållanden kan anses lämplig “ såsom förare av körkortspliktigt fordon. 5 För att de medicinska förhållandena -
styrka hälsotillståndetâ
T - skall en hälsodeklaration och, i vissa fall, läkarintyg lämnas in i körkortstillståndsärendet. Om man ifrågasätter körkortsinnehavet på grund av försämrad hälsa kan det bli ak-: .tuellt att kräva nytt läkarintyg. Körkortshavaren kan då föreläggas att skicka in ett sådant. Föreläggandet kan beslutas av länsrätten eller det allmänna ombudet.
Om en läkare vid undersökning av en körkortshavare finner att denne på grund av medicinska skäl är uppenbart olämplig att inneha körkort, skall läkaren anmäla detta till länsstyrelsen.
2 Körkortsmyndigheterna behöver ofta experthjälp med att bedömay körkortssökandens/havarens hälsotillstånd. Ibland räcker det inte att ta ställning till läkarintygen utan dessa mäste tolkas med stöd av bakomliggande handlingar i form av patientjournaler och andra handlingar.
Det medicinska biträde som behövs i ärenden om körkortstillstånd hos länsstyrelse eller mål om körkortsåterkallelse i länsrätten lämnades före den 1 juli 1981 av länsläkarna. Länsläkarväsendet avvecklades då och det överlåts till läns- , V styrelserna att sluta avtal med offentligt anställda eller privatpraktiserande läkare som på konsultbasis skall biträda vid handläggningen av körkortsmedicinska frågor. Det finns inte någon instruktion eller andra bestämmelser som reglerar konsultläkarnas ställning.
I prop. 1979/80:6 rörande bl.a. avskaffande av länsläkarorga-3 nisationen anfördes bl.a. följande: Länsläkaren i ett medel- § stort län handlade ca 2 000 körkortsärenden per år. Dessa
ärenden upptog ca 20 procent av hans tid. Körkortsärenden var en specifik uppgift, som inte hade något samband med länsläkarorganisationens övriga verksamhet. Körkortsärenden borde kunna läggas på läkare som särskilt förordnats att på deltid biträda länsstyrelse och länsrätt med de medicinska bedömningarna i dessa ärenden. Vidare borde länsstyrelserna genom närmare samarbete med sjukvårdshuvudmännen kunna få tillgång till viss kvalificerad medicinsk expertis, exempelvis när det körkortsärenden som var betjänta av att bedömas av lägäller kare med specialistkompetens. Länsstyrelserna och länsrätterna skulle denna väg i vissa fall kunna få ett mer kvalificerat medicinskt sakkunnigutlåtande än man dä kunde få genom att utnyttja länsläkarorganisationen.
I socialstyrelsens föreskrifter om medicinska krav för innehav av körkort, traktorkort eller taxibehörighet (SOSFS 1984:31) sägs att konsultläkare, som besitter för uppgiften erforderlig kompetens, biträder länsstyrelse vid handläggningen av körkortsmedicinska ärenden. Socialstyrelsen har dock inte uttalat några rekommendationer i fråga om vilken kompetens som skall anses erforderlig.
Landstingsförbundet har rekommenderat landstingen att komma överens med länsstyrelserna om att landstingen skall tillgodose länsstyrelsernas behov av medicinsk expertis inom omrâdet körkort.
Vid länsstyrelser anlitades år 1986 före detta länsfjorton läkare som konsulter. Vid övriga länsstyrelser anlitades läkare med anställning i landsting eller vid företagshälsovården eller liknande. Dessa läkares kompetens ligger i regel på överläkare - eller biträdande överläkarnivâ, dvs. läkare med fullgjord vidareutbildning.
Hälso- och sjukvårdsverksamheten liksom dess personal - såväl i enskild som offentlig tjänst - står under socialstyrelsens tillsyn. Den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen är att lämna socialstyrelsen de handlingar styrelsen beskyldig
höver för sin tillsyn och även de uppgifter som socialstyrelsens råd för vissa rättsliga, sociala och medicinska frågor behöver för sin verksamhet.
Länsläkarväsendet utgjorde socialstyrelsens regionala organisation och hade ställning som myndighet.
Konsultläkarna saknar egen myndighetsställning och är att anse som av eller länsrätten anlitade medicinskt länsstyrelsen sakkunniga i körkortsärenden.
av länsläkarväsendet har kommit att innebära en Avvecklingen ökad belastning på socialstyrelsens råd för vissa rättsliga, sociala och medicinska frågor (rättsliga rådet). Fler körkortsärenden än tidigare har underställts rådets bedömning. till detta är att konsultläkarna inte har fått Anledningen tillgång till patientjournaler eller annat sekretesskyddat till läkarintygen när sådant material erbakgrundsmaterial fordrats för den medicinska bedömningen.
6. INTERNATIONELLA JÄMFÖRELSER
Utredningen skrev i maj 1986 till några länder och ställde följande frågor. I I l. Beskriv Ert system för återkallelse/indragning av köri kort.
i
F 2. Finns det i Ert land för att
S möjlighet myndigheterna
i I frånta en förare rätten att framföra fordon med omedelbar effekt - eller i avbidan på utredning? slutligt I 3. Vilken myndighet (eller myndigheter) kan fatta ett sådant beslut som nämnts i frågan ovan?
4. Vilka förutsättningar krävs för ett sådant beslut?
5. Kan detta beslut överklagas? V 61 . Vilken myndighet prövar överklagandet?
7. Är beslutet att frånta föraren rätten att framföra fordon : giltigt också under tiden som överklagandet prövas? o
Utredningen har vidare gjort en studieresa till Norge.
› Följande kunde utläsas av de svar och synpunkter som inkom från Danmark, Finland, Norge, Storbritannien, Frankrike, i Schweiz, Österrike, Belgien, Nederländerna, Lu- Västtyskland, › xemburg och Spanien.
Samtliga länder har system för att återkalla körkort när föraren överträtt Vissa trafikregler eller då denne på annat sätt visat sig olämplig att inneha körkort. systemen är uppbyggda och organiserade på olika sätt. Redovisningen som följer tar främst sikte på resp. lands möjligheter till snabba ingripanden.
6.1 Norden
6.1.1 Danmark
Allmän domstol beslutar om ovillkorlig återkallelse av körkort vid t.ex. trafiknykterhetsbrott och vid upprepade överträdelser av trafikregler. Polisen kan besluta grundläggande om Villkorlig återkallelse av körkort t.ex. om vederbörande inte ett förarprov efter föreläggande eller om han avlägger blir underkänd i provet. Vidare kan polisen besluta om återkallelse om det är helt säkert att körkortshavaren inte längre uppfyller kraven för att erhålla körkort.
Polisen kan tillfälligt återkalla ett körkort i avvakten på allmän domstols dom om överträdelsen bedöms leda till att domstolen ovillkorligt återkallar körkortet. Detta beslut kan överklagas till allmän domstol.
6.1.2 Finland
Allmän domstol kan utfärda körförbud vid grova trafikbrott t.ex. trafiknykterhetsbrott. Vid övriga trafikbrott kan pobesluta om återkallelse av körkort på viss tid lismyndighet t.ex. vid upprepade förseelser och vid brott mot de speciella regler som gäller för nya förare. Körförbud beslutat av allmän domstol och återkallelse beslutad av polismyndighet har samma praktiska effekt för körkortshavaren.
En polisman kan omedelbart omhänderta ett körkort om det föreligger skäl att befara att körkortshavaren har gjort sig 4 skyldig till en handling som normalt medför körförbud eller 3 om det föreligger sannolika skäl för återkallelse av körkor- , tet på viss tid.
Polisen kan också om det är sannolikt att en gärning leder till körförbud tills vidare återkalla körkortet tills saken
avgjorts vid domstol. Detta beslut kan överklagas. Om det är att domstolen inte kommer att meddela körförbud, uppenbart kan polisen underlåta att återkalla tills vidare.
6.1.3 Norge
Polismyndigheten beslutar om återkallelse av körkort när laå gakraftvunnen dom föreligger och återkallelsen grundar sig på till trafiksäkerheten eller om det av allmänna hänhänsynen k , syn krävs att återkallelse sker. Aterkallelse sker vidare vid i Polismyndigheten kan
E opålitlighet nykterhetshänseende.
också återkalla ett körkort om körkortshavaren vägrar att in-
D ,
komma med eller vägrar att avlägga förarprov eller läkarintyg om läkarintyget eller förarprovet visar körkortshavaren att 5 är olämplig att inneha körkort.
i
5 ix Polisman beslutar om beslag, dvs. omedelbart omhändertagande Å av när för misstanke om körkort, skälig grund föreligger straffbart förhållande som kan medföra återkallelse av körkortet. omhändertagandet gäller tills lagakraftvunnet avgörande föreligger om körkortshavaren samtycker till beslaget och så länge som förutsättningarna för beslag är uppfyllda. samtycker körkortshavaren inte till beslaget får polisen behålla körkortet i högst tre veckor. Polisen kan dock inom denna tid hos allmän domstol yrka att beslaget skall bestå tills vidare. Vid ett får föraren i normalfallet ett beslag tillstånd att köra dagen ut eller till en viss plats.
liksom allmän domstol måste vid beslag och Polismyndighet återkallelse ta hänsyn till förhållandena i det enskilda fallet. I denna värdering kan beaktas hur allvarlig förseelsen är, behovet av körkort i eller utanför arbetet, konsekvenserna för körkortshavarens och sociala situation samt personliga om körkortsingripandets konsekvenser står i proportion till
gärningens svårighetsgrad.
Aterkallelse av körkort kan ske vid trafiknykterhetsbrott, grov vårdslöshet i trafik, opålitlighet i nykterhetshänseende, tekniska brister hos fordonet och vid allvarallvarliga liga vålds- eller sedlighetsbrott. Vidare kan körkortet återkallas vid överskridande av hastighetsgränserna, överträdelser av väjningsplikt och vid omkörning eller annan oaktsam som lätt kunnat leda till en körning som skapat en situation olycka. Om den tillåtna hastigheten är 50, 70 eller 90 km/tim _ återkallas körkortet om hastighetsgränsen har överskridits.
med resp. 21, 30 och 35 km/tim. -Athzeønn-øru
-›\› -i -. 6.2 Övriga länder i Europa
Allmän domstol eller förvaltningsmyndighet kan i Storbritannien, Västtyskland, Frankrike, Nederländerna, Luxemburg och återkalla ett körkort. I Storbritannien och Nederlän- Spanien derna återkallar förvaltningsmyndigheterna körkort endast på medicinska grunder.
I Schweiz och Österrike beslutar endast förvaltningsmyndighet om återkallelse medan i Belgien endast allmän domstol har denna befogenhet.
Endast Storbritannien saknar möjligheter till omedelbart omav körkort. Normalt omhändertas körkortet vid händertagande trafiknykterhetsbrott. Härutöver omhändertas körkortet i Schweiz och vid överträdelser av Västtyskland, Belgien grova grundläggande trafikregler. I Belgien omhändertas körkortet också vid körning och vid ohörsamhet mot smitning, olovlig polismans order.
Det omedelbara omhändertagandet beslutas eller utförs av polisen. I Belgien fattas beslutet av allmän åklagare. I Nederländerna beslutar åklagaren efter omhändertagande om körkortet skall innehållas eller âterställas. I Schweiz beslutar förvaltningsmyndigheten efter ett omhändertagande om körkortet skall återkallas tills vidare eller återställas.
I Schweiz kan ett beslut om omhändertagande överklagas. I Nederländerna kan åklagarens beslut överklagas.
7- ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG
7.1. Problem som utredningen behandlat
I direktiven har att en ökande andel man pekat på problemet trafikolyckor och tillbud orsakas av att väsentliga trafik- . inte efterlevs. I olika sammanhang har krav framförts regler på bestämmelser som gör det möjligt att, i flera fall än för närvarande, omhänderta körkort i omedelbar anslutning till att körkortshavaren gjort sig skyldig till en allvarlig tra- I E fiköverträdelse. Det finns uppenbara brister i den nuvarande › ordningen. En sådan uppenbar brist är den långa tid som ofta förflyter mellan en trafikförseelse och körkortsingripandet. Utredningen har undersökt förutsättningarna och formerna för snabbare mot förare som inte följer väkörkortsingripanden sentliga trafikregler.
I tilläggsdirektiven har man särskilt pekat på de problem som g N sammanhänger med att en stor andel av dem som gör sig skyldiga till trafiknykterhetsbrott också har ett mer eller mindre uttalat alkoholberoende. Det är väl belagt att risken för återfall i trafiknykterhetsbrott i denna grupp är hög. De alkoholberoende körkortshavarna utgör således en stor riskfaktor i trafiken. För den som gjort sig skyldig till trafiknykterhetsbrott gäller i princip samma krav för att få tillbaka körkortet som när någon söker körkort för första gången. Kontrollen av skötsamheten i nykterhetshänseende görs på i huvudsak samma sätt, dvs. i normalfallet endast genom en kontroll i person- och belastningsregistret och körkortsregistret. Utredningen har b1.a. mot denna bakgrund undersökt om det nuvarande spärrtidssystemet vid körkortsâterkallelser på grund av trafiknykterhetsbrott bör kompletteras med en särskild lämplighetsprövning, och hur denna i så fall bör utformas, samt om det finns anledning att förlänga nuvarande spärrtider i dessa fall.
det de allmänna ombudens verksamhet har det i di- När gäller rektiven att det finns vissa skillnader i uppmärksammats mellan olika län. Detta visar att det finns ett behov praxis av stöd för ombuden för att nå en enhetlig ytterligare av bestämmelserna. Utredningen har undersökt i tillämpning vilka former ett sådant stöd kan åstadkomorganisatoriska mas.
Sedan avskaffades år 1981 får länslänsläkarorganisationen vid avgörande av körkortsmedicinska ärenden, styrelserna, av en eller flera konsultläkare. Konsultläkaren har in- “ hjälp utan är endast rådgivare till länssty- ? gen myndighetsfunktion relsen. I det arbetet har det framstått som en brist dagliga att via konsultläkaren inte har samma möjlighet länsstyrelsen som länsläkaren hade att infordra patientjournaler till unför sin i till länsstyrelsen. Utderlag bedömning yttranden redningen har mot bakgrund härav sökt belysa länsstyrelsernas behov av medicinsk och dessas möjlighet att infordra expertis vid av körkortsmedicinska ärenpatientjournaler handläggning den.
har vidare behandlat vissa problem som samman- Utredningen med att i dag är knuten till behänger spärrtidsberäkningen och inte till dagen för delgivning av beslutet. slutsdagen har också diskuterat spärrtidslängden överhuvud- Utredningen i av de under senare år alltmer vanligen fötaget belysning rekommande korta spärrtiderna. Med det förslag utredningen i att snabbare körkortsingripanden har lagt syfte möjliggöra också funnit anledning att behandla frågan om utredningen att under färd medföra körkort liksom möjligheskyldigheten ten för att omhänderta körkort som är återkallat. polis
Slutligen har utredningen under arbetets gång uppmärksammat som det inte har funnits möjlighet até några frågeställningar behandla inom ramarna för detta arbete men som bör ägnas yt-%
terligare överväganden.
Snabbare körkortsingripanden
7.2.1 Inledning
Som ett viktigt led i trafiksäkerhetsarbetet ingår åtgärder för att så långt som möjligt anpassa trafikanten till trafikmiljön. Denna anpassning förutsätter olika former av påverkan. Vårt sätt att uppträda i trafiken beror i hög grad på påverkan från medtrafikanter, massmedia, motororganisationer, trafikundervisning, trafiksäkerhetsinformation etc. Som ett I led i ett har vi därutöver de samhällsingripåverkanssystem panden som sker i form av t.ex. lagstiftning, trafikövervakning, straffrättsliga påföljder och körkortsingripanden.
En målsättning för trafiksäkerhetsarbetet är att fortlöpande
I minska antalet dödade och skadade i trafiken. Antalet olyckor
P har emellertid ökat under de senaste åren. En betydande del
av trafikolyckorna beror på att förarna inte följer väsentlitrafikregler. Det framstår därför som angeläget att på ett ga › effektivt sätt kunna korrigera sådana förares beteende.
Det har i betonats vikten av att reaktionen många sammanhang ett felbeteende kommer snabbt om den skall ha utsikt att på bli effektiv. De nuvarande möjligheterna till körkortsingripanden upplevs som bristfälliga i detta avseende. Det händer ibland att ett körkort återkallas mer än ett år efter det att H trafikförseelsen begåtts. Ingripandet uppfattas då snarare som ett extra straff än som en trafiksäkerhetsåtgärd.
Utredningen har mot denna bakgrund och med beaktande av vad som i övrigt anförts i direktiven, undersökt förutsättningarna och formerna för snabbare körkortsingripanden mot förare som inte följer väsentliga trafikregler.
7.2.2 Körkortsingripandets rättsliga karaktär
Trafikmålskommittén fann på sin tid anledning att fastslå, att körkortet inte utgör något allmänt förtroendebevis utan skall ses som ett kompetensbevis med avseende på trafiken. konsekvens härmed skulle körkort endast förvägras eller fr; tas den som inte fyller de krav som från trafiksäkerhetssyn punkt kan ställas på honom.
I 13 och 14 kraven för att få körkort. Bar. 7, §§ KKL anges den kan få körkort som med hänsyn till sina personliga och medicinska förhållanden kan anses lämplig som förare av kö fordon. Det skall särskilt beaktas om vederkortspliktigt börande är känd för ett levnadssätt och om han kan nyktert antas komma att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken. Vidare skall den presumtive körkortshavaren förarprov avseende kunskaper om avlägga att föra fordon m.m. trafiksäkerhet, trafikregler, förmåga
Äterkallelse av körkort skall enligt 16 § KKL ske i en rad olika situationer varav en del är direkt kopplade till tra andra mera medelbart an till så fikrelaterade brott, knyter dana eller andra brott, andra åter hänför sig till körkortc. havarens person - hans hälsa, förhållande till berusningsm= förhållanden - , ytterligare andr. del och andra personliga art. Det är körkortshavarens visade eller fö« är av formell eller att rätta sig efter tr modade bristande vilja förmåga omdöme och ansvar i trafiken 2 fikreglerna och visa hänsyn, den nämnaren i de olika fallen. Med andra orär gemensamma som anför som de anmärkningar mot en körkortshavare lagen hänför sig till den kompetens man kräver återkallelsegrund den som skall betros med att föra körkortspliktigt fordon. Vid brist i kan kompetensbeviset komma att dra kompetensen tillbaka.
kan, men måste inte, ha manifesterats geng Kompetensbristen ett trafikrelaterat brott eller brott över huvud taget. I mån som en körkortsåterkallelse till följd av brott skulle
hänföras till allmän domstols prövning skulle återkallelsen juridiskt-tekniskt anses som en särskild rättsverkan av brott. Förlust av rättighet eller behörighet kan i gällande rätt inte vara en brottspåföljd, oavsett om det brottsliga beteendet har anknytning till behörigheten eller inte. För närvarande är prövningen av frågor om körkortsåterkallelse frikopplade från brottmålsprocessen och sker i särskild ordning hos förvaltningsdomstol. Där sker också prövningen av en återkallelsefråga som saknar samband med brott. Det blir därför inte fråga om att karaktärisera körkortsåterkallelse som en brottspåföljd.
som jämförelse kan nämnas institutet utvisning enligt utlänningslagen (1980:370). En utlänning skall ha tillstånd för att få vistas i riket och får utvisas om han uppehåller sig här utan sådant tillstånd (här bortses från avvisning). Om utlänningen begår brott får han under vissa omständigheter utvisas även om han har tillstånd att vistas här. Utvisningen beslutas av domstolen som handlägger brottmålet och är att anse som en särskild rättsverkan av brottet. Om utlänningen lever ett asocialt liv men inte begår brott kan han också utvisas, men då av förvaltningsdomstol.
Det förekommer många andra slag av rättighetsförlust - legitimationsåterkallelse och liknande - som uppvisar liknande karaktäristika som återkallelseprövningen i fråga om körkort. Verksamhetsområden där tillståndskrav gäller är vanliga i samhället.
som exempel kan nämnas återkallelse av legitimation att utöva yrke inom hälso- och sjukvården. sådan prövning görs av hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd enligt lagen (l980:ll) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.f1. Legitimation skall enligt lagen återkallas om den legitimerade varit grovt oskicklig vid utövning av sitt yrke eller på annat sätt visat sig olämplig att utöva yrket eller om han på grund av sjukdom eller liknande inte kan utöva yrket tillfredsställande. Ansvarsnämnden prövar även frågor om disciplinansvar
för hälso- och sjukvårdspersonal. Disciplinpåföljd är erinran och varning. Återkallelse av legitimation är ingen straffeller disciplinpåföljd (prop. 1978/79:220 s. 33).
För att ytterligare belysa körkortsingripandets rättsliga kag raktär kan man göra en jämförelse med hur vapenlagen (1973:1176) är uppbyggd. Om man bortser från att vapenlagen avser tillstånd att inneha vapen och KKL avser tillstånd att föra visst fordon, kan vissa likheter noteras. Båda lagarna o avser att reglera verksamheter som är farliga om man inte be-T sitter särskilda kunskaper. Båda lagarna reglerar också till-Å ståndsgivning för denna riskfyllda verksamhet. Båda typerna av tillstånd förutsätter att sökanden avlagt vissa prov avse-§ ende kunskaper och skicklighet på resp. område. I båda
fallenå
sker tillståndsgivning efter en vandelsbedömning av polismyn-å
om innehavaren
digheten. Tillståndet kan återkallas visat sigå Ä
olämplig i det hänseende som tillståndet avser. Om risk för missbruk föreligger kan objektet (körkortet, vapnet) omhän- i dertas i avvaktan på vidare beslut och, under vissa omständigheter, omedelbart. Förutsättningen för den senare typen av omhändertagande är i båda fallen att en överhängande risk re-2 X laterad till faran är för handen. I båda fallen är det brottsligt att ägna sig åt det som tillståndet avser om man inte har något sådant tillstånd. Jämförelsen visar att ett likartat betraktelsesätt anlagts på hur riskfyllda verksamheter som bilkörning och vapenhantering skall styras och regleras med olika medel från samhällets sida.
Ofta måste ett ingripande av något slag göras snabbt för att avvärja en konkret risk eller undanröja en fara. Det är då vanligen fråga om en interimistisk åtgärd. Sådana kan naturligtvis också göras för att säkra bevisning eller säkerställa annat straffprocessuellt förfarande eller förvaltningsmyndighets beslut. I vissa fall finns det ett självständigt säkerhetsintresse för en interimistisk åtgärd av något slag. Åtgärden utgörs då typiskt sett av ett omhändertagande eller beslag av någon eller något. Det kan vara fråga om vapen, sprängmedel, andra farliga föremål eller personer. Det ligger
i sakens natur att akuta ingripanden av detta slag sker för att avvärja en fara som också innebär brott, varför det finns självständigt stöd för tvångsåtgärderna i polislagen eller rättegångsbalken. Men det finns vanligen också stöd för den här av ingripanden i resp. speciallagstiftning. Det kan typen gälla föremål som vapen och berusningsmedel, handlingar som pass och körkort eller personer som är förvirrade, berusade, ordningsstörande eller smittförande, utlänningar som skall utvisas, barn i utsatta situationer, plågade djur o.dy1.
Andra snabba ingripanden, som närmast kan jämföras med de straffprocessuella tvångsmedlen, syftar till att hindra någon
l
från att utöva viss verksamhet. Sådana ingripanden görs vanligen av polisen, ofta av den enskilde polismannen som måste å underställa åtgärden polismyndigheten. Ibland skall åtgärden
E
underställas någon specialmyndighet. Även om beslutsmyndighe- E ten bekräftar ingripandets riktighet krävs vanligen ett mer
E
definitivt beslut vid en senare tidpunkt.
Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att man genom jämförelser kan finna faktiska likheter och olikheter mellan olika rättsliga institut och figurer och att det är den saki som bör vara för liga och funktionella innebörden avgörande 3 en klassificering.
Körkortsingripandet måste vid en sådan klassificering hänfö-
ras till samma slags åtgärd som indragning av legitimation
och tillståndsåterkallelser av olika slag där den avgörande ; å faktorn är den personliga lämpligheten i visst hänseende och A syftet är att avvärja en fara. Det är alltså inte i första hand om att fastställa skulden, dvs. vad personen ifråfråga ga har gjort eller inte gjort och med vilken avsikt, vilket ju är det centrala i en straffrättslig bedömning. De omedelbara ingripanden som kan vara betingas av säkernödvändiga hetsskäl och inte i första hand av utredningsskäl, till skillnad från de straffprocessuella tvângsingripandena.
7.2.3 Snabbare körkortsingripanden
I såväl trafikmålskommittêns betänkanden som i senare utredhar betonats vikten av att rättsorganen inte bara arningar betar säkert och effektivt utan också snabbt. När det gäller körkortsåtgärder råder det enighet om att ett snabbt ingripande har stor betydelse från trafiksäkerhetssynpunkt. Framför allt motiveras detta naturligtvis av intresset av att en trafikfarlig förare snarast möjligt tas ur trafiken. Man skall dock inte bortse från de preventiva effekterna. Ett snabbt och bestämt ingripande är väsentligt också för att körkortshavarna - både de som drabbas och de som inte drabbas - skall uppfatta åtgärderna som realistiska och allvarligt menade.
det nuvarande regelsystemet skall omhändertagande av Enligt körkort ske om körkortshavaren ådagalagt grov vårdslöshet eller visat uppenbar likgiltighet för andra människors liv eller egendom eller företett tydliga tecken på påverkan av starka drycker eller annat ämne. Vidare skall körkort omhändertas om körkortshavaren till följd av sjukdom, skada eller annan liknande orsak förlorat förmågan att föra körkortsfordon på ett trafiksäkert sätt. Härutöver kan körpliktigt kort omhändertas i vissa fall efter analys av utandningseller blodprov.
I de andra situationerna som enligt 16 § KKL motiverar återkallelse av körkortet saknas för närvarande möjlighet att omhänderta körkortet. De fall som man närmast kommer att tänka sådana där körkortshavaren vid ett enstaka på är naturligtvis V tillfälle brustit så allvarligt i omdöme eller hänsyn att hans körkortsinnehav bör ifrågasättas. Dessa fall karaktäriseras av att körkortshavaren genom sitt handlande antingen utsätter andra trafikanter för risker som dessa har svårt att värja sig mot eller, på annat sätt, visar prov på allvarlig omdömeslöshet i trafiken. Som exempel på riskbeteenden har i flera sammanhang pekats på allvarliga hastighetsöverträdelser, mot rött ljus, underlåtenhet att iaktta stoppkörning
samt omkörning på eller strax före övergångsställe. plikt Härtill bör också andra beteenden som typiskt sett infogas nebär ett risktagande, t.ex. omkörning i samband betydande
med kurva, backkrön eller möte.
har undersökt förutsättningarna för att utvidga Utredningen till mot förare som inte möjligheterna körkortsingripanden I Övervägandena har mynnat ut i följer väsentliga trafikregler.
I två huvudalternativ.
l I
I
Alternativ I
bibehålls i sin nuvarande form men Omhändertagandeinstitutet % återkallelseförfarandet genom att de allmänna ompåskyndas
E
buden förutsättningar att snabbare ansöka om ges praktiska interimistisk återkallelse hos länsrätten. Fördelen med ett i
huvudsak oförändrat är givetvis att man behåller en system som utvecklat i regelsystemet. De påtagliga briststadga sig erna är den fördröjning som ligger i att länsrättens interi- \ 1 mistiska beslut måste avvaktas och att problem med delgivning \ X av beslutet kan uppstå.
t
rl Alternativ II ----------- --
r till att avse även andra
f Omhändertagandeinstitutet utvidgas
fall som med stor sannolikhet kommer att medföra slutlig
t
återkallelse. Körkortshandlingen omhändertas omedelbart och I a) föraren förlorar helt behörigheten att framföra fordonet,
eller
föraren behåller behörigheten att framföra fordonet i avb) vaktan allmänna ombudets eller länsrättens beslut. Fördelpå arna är att man får ett snabbare fysiskt ingripande mot kör-
F kortet, föraren kan direkt delges omhändertagandebeslutet och
t får en flygande start. Nackdelen är { áterkallelseprocessen tillkommer vilket ställer
i att vissa nya bedömningsgrunder
större krav på kunskaper och omdöme hos den som skall något
E den enskilde
verkställa omhändertagandet, dvs. vanligtvis
polismannen.
Vilket av alternativen som föredras blir bl.a. beroende av hur kraftfullt man anser att samhället bör ingripa.
Redan idag föreskrivs att körkort skall återkallas interimistiskt om det på sannolika skäl kan antas att det kommer att återkallas slutligt. Det kan dock ifrågasättas om regeln tillämpas på det sätt som den ger möjlighet till. Interimistisk återkallelse kunde säkert användas i större omfattning. Rätt tillämpad tillgodoser regeln ett visst krav på snabbhet i förfarandet. Snabmieten är emellertid beroende av en rad olika faktorer huvudsakligen hänförliga till polisens, de allmänna ombudens och länsrättens hantering av ärendet. I praktiken kan det ta avsevärd tid från det att den återkallelsegrundande händelsen inträffat till dess att ett interimistiskt beslut föreligger. Därtill kommer problemet att det i fall är svårt att delge beslutet med den det rör. Ti- i många 3 den från den återkallelsegrundande händelsen till dess att å föraren, sett, kan tas ur trafiken kan därför i det juridiskt enskilda fallet bli oacceptabelt lång. Detta får naturligtvis negativa konsekvenser för ingripandets preventiva effekt. Ett sätt att skynda på processen vore att ge de allmänna ombuden förutsättningar att snabbare gå in med ansökan om interimistisk återkallelse till länsrätten. Den tidsvinst man möjligen skulle uppnå härmed torde dock vara marginell. Möjligheterna att inom ramen för det nuvarande systemet finna tillfredsställande lösningar på problemen synes därför begränsade. ,
För att på ett effektivare och mer kraftfullt sätt komma till rätta med förare som inte följer trafikregler bör väsentliga därför ett utvidgat omhändertagandesystem förordas. Inte bara rena talar för detta. Om ett felbetetrafiksäkerhetshänsyn ende i trafiken är så allvarligt att det sannolikt kommer att leda till återkallelse, framstår det också som sakslutlig ligt omotiverat att underlåta att omhänderta körkortet.
För att kraven på rättssäkerhet synes det nödväntillgodose att vilka - förutom de i 23 digt klargöra regelöverträdelser
redan - som bör betraktas som så allvarliga att § KKL angivna omhändertagande skall ske.
Som tidigare nämnts är överträdelser som körning mot rött strax före eller på övergångsställe, färd ut ljus, omkörning på huvudled utan att iaktta stopplikt och väsentligt hastighetsöverskridande m.fl. otvivelaktigt exempel på beteenden som ger anledning att allvarligt ifrågasätta körkortshavarens lämplighet. Nämnda beteenden är också införda i l6 § 4 KKL såsom exempel på från trafiksäkerhetssynpunkt oacceptabla revilka, om överträdelsen inte är ringa, kan gelöverträdelser föranleda återkallelse.
I ett utvidgat omhändertagandesystem framstår det därför som naturligt att de regelöverträdelser som bedöms så allvarliga att återkallelse skall ske, också skall föranleda omhändertagande. Annan bedömning bör givetvis inte göras när det är fråga om i och för sig mindre allvarliga men upprepade förseelser vilka indikerar en bristande vilja eller förmåga att rätta sig efter de bestämelser som gäller i trafikens eller trafiksäkerhetens intresse (l6 § 3 KKL). Omhändertagande enligt den sistnämnda punkten förutsätter den sanvisserligen, nolikt ovanliga situationen, att den som tänker verkställa omhändertagandet känner till att föraren tidigare gjort sig till förseelser. Under förutsättning dock att sådan skyldig kunskap finns och förseelserna samantagna sannolikt kan bedömas leda till återkallelse, bör ett omhändertagande ske.
Ytterligare exempel på allvarliga regelöverträdelser som skall föranleda återkallelse är trafiknykterhetsbrotten (16 § 1 KKL). I dag skall omhändertagande av körkort ske, förutom i de fall då körkortshavaren företett tydliga tecken på påverkan av starka drycker eller annat ämne, vid misstanke om brott mot 4 § trafikbrottslagen och föraren före färdens slut förtärt starka drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans blod kan antas ha uppgått till minst 0,5 promille. Om det är frågan om ett brott mot 4 § 2 mom. trafikskall dock körkortet inte omhändertas om alkoholbrottslagen
koncentrationen inte kan antas ha uppgått till 0,8 promille och omständigheterna vid brottet kan anses mildrande. I de fall har att lägga analysresultat från ett polisen möjlighet s.k. evidensinstrument till grund för ett beslut om omhändertagande innebär tillämpningen av stadgandet inget problem. Problemen uppstår när polisen inte har tillgång till evidensinstrument eller den misstänkte vägrar lämna utandningsprov. Den misstänkte måste då underkastas blodprovstagning och resultatet av måste avvaktas innan beslut om omblodanalysen händertagande kan ske. Enligt utredningens mening är detta otillfredsställande. Ett omhändertagande bör kunna ske utan att resultatet av blodanalysen behöver avvaktas. Det bör anatt misstanke om brott som avses i 4 ses tillräckligt skälig § trafikbrottslagen föreligger.
Även i de övriga situationerna som enligt 16 § 1-7 KKL skall föranleda återkallelse föreligger, enligt utredningens mestarka skäl för att ett omhändertagande av ning, möjliggöra körkortet. Visserligen torde kunna sägas att antalet körmed stöd av 16 § 2 eller 5-7 KKL är förhålkortsingripanden landevis litet. Detta hindrar dock inte att samma princip bör även i dessa fall. Bedöms en situation, enligt nätillämpas gon av de nämnda punkterna, som så allvarlig att den sanno- Å : likt kommer att leda till slutlig återkallelse så bör också ett omhändertagande kunna ske.
anser således att bärande skäl talar för att nu Utredningen omhändertagandeinstitutet till att omfatta alla de utvidga fall som avses i 16 § l-7 KKL. Det måste anses befogat att körkortshavaren, i dessa situationer, får undvara körkortet under en tid som kan anses rimlig för utredning i saken och vidare undersökning av vad som bör ske med hans behörighet. mot ett snabbt provisoriskt ingripande kan Betänkligheterna också reduceras genom snabbhet i den fortsatta handläggningen.
En förutsättning för omhändertagandebeslut är att det på sannolika skäl kan antas att körkortet kommer att slutligt åter-
kallas. Kan en varning förutses bli resultatet, skall omhändertagande således inte ske.
Huvudregeln i de fall som avses i 16 § l-7 KKL bör således vara att omhändertagande skall ske om det finns sannolika skäl för att körkortet kommer att slutligt återkallas. För att undvika stötande konsekvenser bör dock polisen, om det finns särskilda skäl, ges möjlighet att, i samband med omhändertagandet, utfärda ett tillfälligt medgivande att köra som får gälla under viss kortare tid. Ett sådant särskilt skäl kan t.ex. vara att körkortshavaren, på grund av dåliga allmänna kommuniktioner, har behov av att kunna föra fordon till och från arbetet. Giltighetstiden för ett sådant tillfälligt medgivande bör i princip inte sättas längre än som i det enskilda fallet bedöms erforderligt och torde under inga förhållanden behöva sättas längre än till två veckor. Vid polismannens bedömning av om tillfälligt medgivande att köra bör utfärdas mäste naturligtvis också vägas in karaktären av felbeteendet som kan vara sådant att föraren inte alls bör tilllåtas att fortsätta färden såsom t.ex. vid grov vårdslöshet i trafik eller trafiknykterhetsbrott. Ett tillfälligt medgivande att köra får således bara utfärdas om det finns särskilda skäl att det kan ske utan fara för trafiksäkerheten.
Utredningen föreslår således att 23 § KKL utvidgas till att omfatta alla de fall som avses i l6 § l-7 KKL. Körkortet, skall i dessa fall omhändertas om det på sannolika skäl kan antas att det kommer att återkallas slutligt. Om ett omhändertagande skett får körkortshavaren, om det finns särskilda skäl, medges att utan hinder av omhändertagandet föra fordonet under en tid av högst två veckor under förutsättning att det kan ske utan fara för trafiksäkerheten. I de fall där medgivande lämnas skall bevis härom överlämnas till körkortshavaren. Beviset skall medföras under färd och även i övrigt, i de avseenden som regleras i 8 § körkortsförordningen (KKF), jämställas med körkort.
I rättssäkerhetens intresse är det att omhändertaangeläget gandebeslutet snarast möjligt kan underkastas förnyad prövning av allmänna ombudet och länsrätten. Beslutet bör därför inom 48 timmar sändas till länsstyrelsen för bedömning av huruvida ansökan skall göras om återkallelse tills vidare (19 § KKL) eller om körkortet skall âterställas till körkortshavaren. Vid beslutet skall fogas uppgift om delgivning, körkort som har överlämnats i anledning av beslutet, föreliggande utredning och redogörelse för de skäl som har föranlett åtgäri den. g r Det framstår därvid som särskilt viktigt att polisens v utredning är så utförlig som möjligt eftersom den skall ligga iw till grund för allmänna ombudets beslut. I samband med omhändertagandet bör körkortshavaren föreläggas att inom viss kortare tid, förslagsvis fyra dagar, yttra sig över omhändertagandebeslutet till länsstyrelsen (allmänna ombudet). Detta, tillsammans med den utförligare utredning som polisen har att redovisa, bör skapa förutsättningar för ett tillfredsställande beslutsunderlag i den fortsatta hanteringen av ärendet. om körkortet inte återställs bör allmänna ombudet skyndsamt ansöka hos länsrätten om körkortsingripande. Länsrätten har, i sin tur, att besluta om körkortet skall återkallas tills vidare eller återställas till körkortshavaren. Syftet med den skyndsamma hanteringen är att möjliggöra för den som fått sitt körkort omhändertaget att få sin sak prövad i domstol inom den längsta tid som det tillfälliga körtillståndet kan gälla, dvs. två veckor.
som tidigare påpekats ställer ett utvidgat omhändertagandesystem högre krav pä kunskaper och omdöme hos den som verkställer omhändertagandet, dvs. den enskilde vanligtvis polismannen. Allmänt sett torde kunna sägas att polisen - i vart fall den del som huvudsakligen sysslar med trafikövervakning - har stor erfarenhet och är väl skickade att bedöma olika trafiksituationer. Utredningens förslag innebär dock att de tvingas göra delvis nya bedömningar. För att bibringa dem nödvändiga kunskaper och för att, så långt det låter sig gö-
ras, säkerställa en enhetlig tillämpning av de nya bestämmel-
serna, bör därför en viss utbildning komma till stånd. Detta
bör kunna åstadkommas genom polismyndighetens egen försorg och genomföras i samverkan med de allmänna ombuden.
För att öka för länsrätterna att snabbt ta möjligheterna till frågan om interimistisk återkallelse av omhänställning dertagna körkort bör enligt utredningens mening lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar ändras. Det bör alltid vara för länsrätten att pröva frågan utan medmöjligt verkan av nämnd.
7.3 Körkortstillstånd efter trafiknykterhetsbrott
7.3.1 Inledning
Körkort får utfärdas endast för den som har ett gällande körkortstillstånd och sådant tillstånd får bara meddelas den som med hänsyn till sina personliga och medicinska förhållanden kan anses som förare av körkortspliktigt fordon. Vid lämplig av de personliga förhållandena skall särskilt beprövningen aktas om sökanden är känd för ett nyktert levnadssätt och om det kan antas att han kommer att respektera trafikreglerna och visa ansvar och omdöme i trafiken. Om det finns hänsyn, hinder mot att meddela körkortstillstånd på grund av sökandens förhållanden skall en spärrtid på lägst en personliga månad tre år bestämmas. När ett körkort återkallas och högst skall också fastställas en spärrtid om minst en måsom regel tre år. Vid återkallelse med anledning av rattnad och högst
fylleribrott skall dock spärrtiden bestämmas till lägst ett
år. För den som gjort sig skyldig till trafiknykterhetsbrott för att få tillbaka körkortet som gäller i princip samma krav när söker för första gången. Kontrollen av skötsamheten någon samma sätt, dvs. i i nykterhetshänseende görs på i huvudsak normalfallet genom en kontroll i person- och belastningsregistret och körkortsregistret.
Varje år lagförs ll 500-12 000 personer för trafiknykterhetsbrott. Trafiksäkerhetsverkets beräkningar visar att i 10-15 procent av de polisrapporterade trafikskadefallen har den skadade själv, eller någon annan i olyckan delaktig, varit alkoholpåverkad. När det gäller dödsfall är motsvarande andel minst 20 procent. Enligt samma beräkningar kör i genomsnitt tvâ promille av förarna i alkoholpäverkat tillstånd. Sammantaget per är skulle det röra sig om ca tvâ miljoner trafiknykterhetsbrott.
Det är sedan länge väl känt att en betydande andel av dem som gör sig skyldiga till trafiknykterhetsbrott har ett mer eller mindre uttalat alkdholberoende. I synnerhet gäller detta förare som har gjort sig skyldiga till rattfylleri och som därmed i allmänhet har haft en blodalkoholhalt av 1,5 promille eller mer. Inom forskningen föreligger enighet om att redan en så hög blodalkoholhalt i sig i samband med bilkörning utgör ett starkt indicium på allvarligt alkoholberoende eller i vart fall mycket avancerade alkoholvanor och en lång tillvänjning av alkohol. Antagandet bestyrks av olika undersökningar som visar att 30-40 procent av rattfylleristerna också har omhändertagits på grund av berusning eller varit föremål för olika nykterhetsvârdande åtgärder. Att återfall i trafiknykterhetsbrott är vanligt i denna grupp är också belagt.
Trafikonykterheten och dess konsekvenser anses allmänt somv
det största enskilda trafikproblemet i dag. Trots en förbättrad trafikundervisning och en omfattande upplysnings- och kampanjverksamhet har brottsligheten på omrâdet inte kunnat nedbringas. Starka skäl talar därför för att man, för den som fått körkortet återkallat efter trafiknykterhetsbrott, bör skärpa de krav som gäller för rätten att få tillbaka körkortet eller på den utredning som bör föreligga i sådana fall.
Utredningen har bl.a. mot denna bakgrund undersökt om det nuvarande spärrtidssystemet vid körkortsåterkallelse på grund av trafiknykterhetsbrott bör med en särskild kompletteras lämplighetsprövning, och hur denna i så fall bör utformas,
samt om det finns anledning att förlänga nuvarande spärrtider.
7.3.2 Särskild lämplighetsprövning förlängda spärrtider
Vid återkallelse av körkort med anledning av rattfylleribrott skall, som tidigare nämnts, spärrtiden bestämmas till lägst ett år. Sedan spärrtiden löpt ut kan vederbörande på nytt an-
söka om körkortstillstånd. Den utredning av skötsamheten i
nykterhetshänseende som då sker består normalt av en kontroll i och belastningsregistret och körkortsregistret. Om persondet vid denna relativt summariska prövning inte framkommer några omständigheter som utgör hinder för tillståndet, skall tillstånd meddelas. Någon ytterligare lämplighetsprövning av sökanden sker alltså, i normalfallet, inte i dag.
som konstaterats inledningsvis, är en betydande andel av dem som gör sig skyldiga till trafiknykterhetsbrott mer eller mindre beroende av alkohol. Detta gäller i synnerhet förare som gjort sig skyldiga till rattfylleri, dvs. de som haft en blodalkoholhalt av l,5 promille eller mera. En så hög blodalkoholhalt i samband med bilkörning visar att föraren utvecklat en betydande tolerans för alkoholens effekter och utgör nära nog ett bevis för lång tillvänjning till alkohol. När en lågkonsument kommer upp i en så hög blodalkoholhalt som l,5 är han, på grund av ordentliga balansstörningar och promille andra på kraftig berusning, normalt inte i tydliga symtom stånd att framföra fordon. Det har vid försök till och med visat sig svårt att få en lågkonsument att frivilligt dricka så mycket alkohol att han uppnår 1,5 promille. Högkonsumenten klarar visserligen av det rutinmässiga handavandet av fordonet bättre än lågkonsumenten vid samma blodalkoholhalt, men är i mer situationer, där det ställs krav på omkomplicerade döme, och koordinationsförmåga, en lika stor uppfattningsriskfaktor som Det är därför angeläget att få lågkonsumenten.
att avstå från att föra fordon till dess han högkonsumenten bemästrat sina problem.
Alkoholhalten vid gripandet eller vid blodprovstagningstillfället emellertid säkert instrument för att skilutgör inget den alkoholberoende föraren från de som inte är beroende. ja torde man med hög grad av säkerhet kunna säga att Visserligen den som vid förande av fordon har en blodalkoholhalt överstiär beroende av alkohol. Omvänt kan man gande l,5 promille dock inte dra den slutsatsen att den som har lägre blodalkoholhalt än 1,5 inte är alkoholberoende. Blodalkoholpromille halten vid provtagningstillfället är nämligen beroende av ett flertal olika faktorer, bl.a. konsumtionstidpunkten, den förtärda alkohol, intaget av föda, kroppsvikt, kön m.m. mängden av alkohol i kroppen kan uttryckas i blodalko- Omsättningen holkurvor.
Blodalkoholhalt
tid Blodalkoholkurva efter förtäring av alkohol under Figur: kort tid (ur SOU 1970:61 sid 73-76)
På ett Under en normal svensk middag dricker typiskt amerikanskt coc- och äter man samtidigt. tailparty tar man i Alkoholkurvan stiger små etapper ett par drinkar blir inte och promillehalten så hög och äter oftast som på ett amerikanskt coctailparty. bara chips och nötter. Flkoholkurvan blir brant.
YYYYYYYYY!!Y iii *§04 i??
YYYYYYY!! ÖWÖWFÖYQQQY!
Som framgår av blodalkoholkurvorna blir värdet lägre om provet tas i den stigande eller fallande fasen. Även den som har konsumerat en betydande mängd alkohol kan alltså vid provtag-
ha en låg blodalkoholhalt. bet förtjänar
ningstillfället framhållas att han/hon dock är lika mycket alkoholberoende vid dessa lägre värden - och naturligtvis lika olämplig som körkortshavare - som när alkoholkoncentrationen är hög. Mot härav framstår det därför som väl motiverat att, i bakgrund vart fall från körkortstillständssynpunkt, behandla den som dömts för (1,5 eller över) och den som rattfylleri promille dömts för rattonykterhet (0,5-1,49 promille) lika.
Den som är alkoholberoende kan behandlas förutsatt att han/ hon har insikt i sina problem. Synen på alkoholberoende har varierat från tid till annan och olika vetenskaper har definierat fenomenet på olika sätt. Medicinska, juridiska, psykostatistiska och sociala definitioner är de man vanlogiska, ligtvis möter i teoretiska sammanhang. De olika synsätten leder till olika behandlingsmetoder. Gemensamt för de flesta metoderna är dock att de är intensiva och relativt långvariga, ofta med socialmedicinsk inriktning.
Utredningen har inte sett det som sin uppgift att utarbeta eller föreslå något behandlingsprogram för trafiknykterhetsbrottslingar. I stället har vi undersökt möjligheterna att för att den som söker körkortstillstând efter skapa garantier trafiknykterhetsbrott skall få det först när han kommit till rätta med sitt alkoholberoende. Då först kan man anse att han uppfyller körkortslagens krav på ett nyktert levnadssätt. Mot av körkortets karaktär av kompetensbevis med avseenbakgrund de på trafiken, framstår det närmast som självklart att det måste ankomma själv att visa att på den tillstândssökande han, även i nykterhetshänseende, motsvarar de krav som ställs på honom.
Som framgår av den till betänkandet fogade bilaga 7, är det ur medicinsk och psykologisk synvinkel möjligt att avslöja den som är alkoholberoende. Genom användande av s.k. biokemiska markörer vid analys av blodprov kan man, med relativt betryggande säkerhet, diagnostisera alkoholberoende. Visserkan vissa sjukdomstillstånd (som inte innefattar alkoligen holberoende), medicinering m.m. leda till samma diagnos men felbedömningar kan elimineras genom kompletterande psykologiska test. Psykologiska test kan också användas i kombination med blodtest för att öka tillförlitligheten vid diagnostiseringen. Erfarenheten har visat att minst 95 procent av dem som är alkoholberoende kan diagnostiseras och identifieras som alkoholberoende vid tillämpning av båda metoderna.
Redan i dag finns alltså etablerade metoder för att avslöja den som inte sköter sig i nykterhetshänseende. Enligt utredmening bör dessa metoder tas till vara och utnyttjas ningens för att komma till rätta med den riskfaktor som de alkoholberoende körkortshavarna utgör.
anser således att det är motiverat att införa Utredningen regler som ålägger den som tidigare dömts för trafiknykterhetsbrott att, när han på nytt söker körkortstillstånd, själv visa att han fyller körkortslagens krav på ett nyktert levnadssätt. Detta bör ske genom att det sätts som villkor för körkortstillståndet att sökanden, efter spärrtidens utgång, företer utredning som visar att han/hon motsvarar dessa krav. Sökanden har alltså att själv ombesörja att blodprovstagning sker och genomförs för detta syfte. Uppvisar söpsykologtest kanden acceptabla resultat får körkortstillstând utfärdas.
Erfarenheten har också visat att den som är alkoholberoende, även om han/hon avhâlla sig en tid från alkohol, i lyckats stor âterfaller i sitt alkoholberoende. Det tautsträckning H las till och med om att âterfallet är just en del av sjukdomsbilden hos denna grupp. Risken för återfall är störst i början av det nyktra livet och blir efterhand mindre förutsatt att han/hon avhåller sig från alkohol.
till den risk för återfall som finns hos Med hänsyn påtaliga den alkoholberoende bör, enligt utredningens mening, uppfölkontroll av skötsamheten i nykterhetshänseende ske efjande ter det att vederbörande fått tillbaka körkortet. Den uppföljande kontrollen bör ske genom att körkortets giltighet beroende av att körkortshavaren, med viss regelbundengörs het, genom blod- och psykologtest, uppvisar förnyade acceptabla resultat. Den tid under vilken den uppföljande kontrollen bör ske, bör, i likhet med den väntetid som socialstyrelsen anvisar för den som fått körkortet återkallat på av (alkoholism), sättas till två år. Mot bakgrund sjukdom med tiden - under förgrund av att återfallsrisken avklingar av avhållsamhet- bör kontrollerna göras tätare unutsättning
der det första året efter körkortets utfärdande. Under förutsättning att körkortshavaren under uppföljningstiden visar testresultat, får han anses rehabiliterad i traacceptabla fiksäkerhetshänseende.
Förmår inte körkortshavaren under hela uppföljningstiden visa resultat, oavsett om det beror på att han/hon unacceptabla derlåter att testa sig eller vid test inte förmår visa acceptabla värden, kan körkortet återkallas enligt punkterna 5 eller 8 i 16 § KKL. Vederbörande får då så att säga starta om från början igen, dvs. söka körkortstillstånd på nytt och, med samma krav på acceptabla blod- och psykologtest som tidiförsöka få tillbaka förarbehörigheten, varefter körgare, liksom tidigare, görs beroende av att han kortsgiltigheten, acceptabla testresultat under en ny tvåårsperiod. presterar
Mot av vad som är känt om det uppenbara sambandet bakgrund mellan och alkoholberoende vore det gitrafiknykterhetsbrott vetvis önskvärt att från körkortssynpunkt behandla såväl dem som dömts för rattonykterhet som dem som dömts för rattfylleri,lika. Man borde alltså, beträffande båda kategorierna, ställa krav på acceptabla testresultat såväl vid körkortstillståndsgivningen som under en tvåårig uppföljningsperiod. En sådan kan emellertid vara svår att genomföra utan ordning att ta i anspråk nya administrativa, medicinska eller andra resurser. Enligt utredningens mening bör därför, åtminstone i ett inledningsskede, uppföljningskontrollen begränsas till den trafiknykterhetsbrottslingar som, med en hög kategori grad av sannolikhet, kan sägas ha utvecklat ett allvarligt alkoholberoende, nämligen rattfylleristerna (1,5 promille eller över).
De kostnader som är förenade med blod- och psykologtesterna bör belasta själv. Kostnaden i primärt sökanden/körkortshavaren för en blodprovstagning, inklusive analys, torde i dag uppgå 3 N till ca 500 kr. För en psykologtest torde man ha att räkna med ungefär samma kostnad.
Det bör ankomma på av regeringen utsedd myndighet att meddela närmare föreskrifter om formerna för de blod- och psykologtester som utredningen föreslår skall införas.
För den som i dag döms för rattfylleri skall körkortet återkallas för minst ett år. I rattonykterhetsfallen bestäms spärrtiden normalt till 6-12 månader beroende på hur hög blodalkolhalten varit. Med den av utredningen föreslagna ordningen med villkor om acceptabla blod- och psykologtest, synes inget behov av förlängda spärrtider föreligga.
l 22 § andra stycket KKL stadgas bl.a. att den som gjort sig skyldig till rattonykterhet, men inte haft en blodalkoholhalt som uppgått till 0,8 promille, får meddelas varning i stället för återkallelse om omständigheterna är mildrande. Enligt utredningens mening finns dock inget bärande skäl att anta att den som haft en blodalkoholhalt mellan 0,5 och 0,8 promille i mindre utsträckning är alkoholberoende än den som haft en något högre blodalkoholhalt. Att överhuvudtaget knyta rättsverkningar till en 0,8 promillegräns i detta sammanhang framstår inte bara som inkonsekvent utan torde också sakna stöd. skäl för av * vetenskapligt Något egentligt särbehandling just denna grupp trafiknykterhetsbrottslingar finns därför inte. Enligt utredningens mening bör därför möjligheten att meddela varning i dessa fall tas bort. I den mån man ändock anser att det ligger ett värde i att kunna lindra konsekvenserna för den som haft en förhållandevis låg blodalkoholhalt, så bör man avgränsa denna grupp på annat sätt. Det ter sig därvid mest naturligt att anknyta till straffbarhetsgränserna och betrakta de rattonyktra (0,5-1,49 promille) som en grupp. För att meddela varning istället för återkallelse i denna grupp bör emellertid, enligt utredningens mening, krävas synnerliga skäl. Varning bör således komma ifråga endast när omständigheterna vid själva körningen varit sådana att de kan jämställas med en nödsituation, t.ex. flyttning av en trafikfarligt parkerad bil e.d. Förarens personliga förhållanden bör således inte tillmätas någon betydelse. Utredningen före-
slår därför att 22 § andra stycket KKL ändras i överensstämmelse härmed.
7.3.3 Opålitlighet i nykterhetshänseende
för i avsnitt 7.3.2 avser i De förslag utredningen redogjort enlighet med direktiven dem som dömts för trafiknykterhetsbrott. Det kan med visst fog hävdas att motsvarande krav borde ställas på dem som fått sitt körkort återkallat på grund av i (l6 § 5 KKL). Med hänopålitlighet nykterhetshänseende till den återhållsamhet förvaltningsdomstolarna visar när syn körkortsåterkallelse denna grund finns det andet gäller på att misstänka att en stor andel av dessa körkortshaledning vare är alkoholberoende. Utredningen har saknat möjlighet att kartlägga hur det faktiskt förhåller sig på denna punkt och “ därför inte beredd att fram ett generellt syftande är lägga i Däremot vill vi peka på att länsstyrelserna redan förslag. är oförhindrade att - om de anser enligt nu gällande regler det motiverat - tillämpa motsvarande principer vid prövning av om körkortstillstånd efter återkallelse på grund av frågor opålitlighet i nykterhetshänseende.
7.4 De allmänna ombuden
7.4.1 Inledning
Det allmännas talan i körkortsmål vid förvaltningsdomstolarna förs av allmänt ombud. De allmänna ombuden är placerade på De allmänna ombuden fungerar i de allra fleslänsstyrelserna. ta avseenden väl och i överensstämmelse med vad som förutsatts. Vissa skillnader i praxis kan dock iakttagas mellan olika län. Även om de allmänna ombudens förening och LON gör en betydelsefull insats för att uppnå en enhetlig tillämpning har det ansetts finnas behov av ytterligare stöd för de all-
männa ombuden. i
Utredningen har mot denna bakgrund undersökt möjligheterna till förändringar i syfte att stödja de allorganisatoriska männa ombuden.
7.4.2 Utvidgat stöd
En av allmänna ombudets huvudsakliga uppgifter är att utreda körkortsärenden och bedöma om grund för återkallelse av körkort föreligger eller inte. Om så bedöms vara fallet skall allmänna ombudet ansöka om körkortsingripande hos länsrätten. Om det allmänna ombudet anser att varning är en tillräcklig åtgärd får ombudet, i stället för att ansöka om körkortsingripande, utfärda ett föreläggande om varning.
Allmänna ombudens praxis när det gäller körkortsingripanden måste i huvudsak anses som enhetlig. Det finns dock i vissa fall skillnader, t.ex. när det gäller bedömningen av huruvida rödljuskörning utgör grund för återkallelse enligt 16 § 4 KKL. Vissa olikheter i handläggningen av äterkallelseärenden har också visat sig uppkomma vid tillämpningen av de nya bestämmelserna om körkortsingripanden vid bl.a. hastighetsöverträdelser som infördes den 1 juli 1986. Till viss del kan skillnaderna i naturligtvis förklaras av att praxis i praxis förvaltningsdomstolarna inte alltid är enhetlig.
Möjligheten för det allmänna ombudet att själv besluta om föreläggande om varning infördes den l januari 1987. Allmänna ombudet skall från nämnda tidpunkt helt självständigt - utan länsrättens efterkommande bedömning pröva om grund för återkallelse föreligger och, om så är fallet, pröva om varning är en tillräcklig åtgärd.
Efter den l januari 1987 har ombudet således att, i allmänna ärenden om körkortsâterkallelse, göra fler överväganden än tidigare. Möjligheterna att komma till olika slut ökar därmed samtidigt som kraven på en enhetlig rättstillämpning också ökar. I och med att allmänna ombudet fått rätt att förelägga om varning kommer naturligtvis domstolarnas avgöranden i varningsfrågor att minska avsevärt. Den ledning allmänna ombudet i dag kan hämta i domstolarnas praxis kommer därmed att minska i motsvarande grad i framtiden. Detta kommer särskilt att gälla avgöranden till ledning för om grund för körkortsingripande föreligger eller inte.
De allmänna ombudens förening har, som tidigare nämnts, utarbetat en praxistabell med typfall för ansökan om körkortsingripande och för föreläggande om varning. Denna praxis synes i huvudsak följas. Förutsättningarna för att få en fortsatt och ytterligare förbättrad enhetlighet i rättstillämpningen hos de allmänna ombuden bör vara goda då det rör sig om en begränsad krets personer. I syfte att nå detta mål bör, enligt utredningens mening, ett utvidgat stöd till de allmänna ombuden komma till stånd. Ett utökat stöd är särskilt angeläget om utredningens förslag om ett utvidgat omhändertagandesystem genomförs med de ökade krav detta ställer på de allmänna ombuden.
Enligt direktiven skall uppgiften för den som skall lämna det utökade stödet till de allmänna ombuden vara att nä en likartad tillämpning av bestämmelserna om körkortsingripanden. Stödet skall komplettera ett utvidgat samarbete mellan de allmänna ombudens förening och LON.
I det utökade stödet ligger att följa de allmänna ombudens verksamhet. I första hand bör dock uppgiften vara att tolka körkortslagstiftningen samt att följa och bedöma praxis i körkortsmål och allmänt ge de allmänna ombuden information om detta. Givetvis bör den stödjande myndigheten även kunna på begäran lämna bistånd till de allmänna ombuden i enskilda ärenden.
Stödet bör även gälla de allmänna ombudens administration i anledning av körkortslagstiftningen. Således bör stöd kunna lämnas t.ex. när det gäller framtagande och utformning av handläggningsrutiner och blanketter. Vidare bör stödet avse kurser och konferenser för de allmänna ombuden. Arbetet bör utföras i nära samverkan med de allmänna ombudens förening. Stödfunktionen bör också vara sådan att de allmänna ombuden har någon att vända sig till när problem eller behov av stöd uppkommer. Det kan vidare finnas behov av att någon är beredd att vid sidan av de allmänna ombudens förening föra fram behov och synpunkter till departement och andra myndigheter.
Vid övervägande av formerna för ett ökat stöd kunde det vara naturligt att i viss mån göra jämförelsen med hur exempelvis
åklagarna är organiserade. Någon sådan mer ingripande föränddock inte vara behövlig och förutsätts inte heller ring synes i direktiven.
Det ökade stödet behöver inte utformas så att någon myndighet direktivrätt över eller rätt att inspektera de allmänna ges ombuden i formell mening. Som nämnts ovan bör dock i myndighetens att följa de allmänna ombudens verksamuppgift ingå het. insatser bör enbart ske i stödjande form Myndighetens och från att de allmänna ombuden själva, eventuellt geutgå nom sin förening, i en betydande utsträckning initierar aktuella Det torde saknas skäl att anta att de allmänna frågor. ombuden inte skulle beakta myndighetens synpunkter.
Det stöd som åsyftas torde kunna uttryckas med att myndigheten skall bistå de allmänna ombuden i deras arbete. En bestämmelse om detta bör införas i KKF. Den avgränsar därmed uppgift till att stöd till ombuden vid myndighetens avse tillämpningen av körkortslagstiftningen.
Det finns, i första hand, två lämpliga myndigheter inom vilkas verksamhetsområden den stödjande uppgiften naturligen kan rymmas och som därigenom bör komma i fråga. De myndigheter som åsyftas är LON och TSV.
LON har utfört ett förtjänstfullt arbete för de allmänna ombuden. LON har emellertid ett stort verksamhetsområde men förhållandevis små resurser. För att svara mot kraven på ett utökat stöd till de allmänna ombuden måste LON tillföras ytterligare resurser.
De förutsättningar som saknas hos LON torde, i vart fall för finnas hos TSV. TSV är en större myndighet med närvarande, vad det innebär om resurser. Vidare framstår TSV i sin ifråga av central körkortsmyndighet som lämpad för uppgifegenskap ten. TSV har därigenom god kompetens inom körkortslagstifti allmänhet. Även kompetens i frågor om körningsomrâdet kortsingripanden måste i dag anses finnas hos TSV. Det torde även kunna ses som önskvärt att TSV är mer aktivt inom denna
del av körkortslagstiftningen. TSV har redan i dag ett väl utvecklat samarbete med länsstyrelserna.
Vid en samlad.bedömning talar, enligt utredningens mening, skäl för att uppgiften att stödja de allmänna omövervägande buden i deras verksamhet bör ankomma på TSV.
Den verksamhet LON för närvarande har i fråga om de allmänna ombuden sammanfaller till stor del med vad som också skulle höra till TSV:s uppgifter. Detta skulle kunna innebära att V gränsdragningsproblem uppkommer mellan myndigheterna. Det kan
också ge upphov till informationsproblem och dubbelarbete.
att lämna stöd till ombuden vid tillämpningen av Skyldigheten
därför endast åvila en -
körkortslagstiftningen bör myndighet TSV.
Den föreslagna författningsregleringen innebär att en sådan klar görs. Den stödjande-rollen vad gäller gränsdragning av körkortslagstiftningen fullgörs fortsätttillämpningen av TSV. De allmänna ombuden kvarstår dock i sin nuningsvis varande organisation inom länsstyrelserna och LON har kvar sin uppgift i denna del.
7.5 Körkortsmedicinska frågor
7.5.1 Bakgrund
Den rättsliga bakgrunden till de uppkomna sekretessproblemen i om konsultläkarnas möjlighet att få del av patientfråga m.f1. bakgrundshandlingar för bedömningen av avgivjournaler na läkarintyg enligt KKL kan framställas på följande sätt.
Journalhandlingar inom sjukvården kan vara upprättande inom den offentligt bedrivna vården eller inom den privata. Jour-i nalförandet regleras närmare i patientjournallagen (l985:562).
Sekretesskyddet för uppgift om enskildas hälsotillstånd m.m. inom den allmänna sjukvården regleras i 7 kap. l § sekretesslagen (1980:100). Till följd av denna bestämmelse gäller sekretess om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Också rättsenliga åtgärder kan innebära sådant men.
Huvudregeln är att sekretess gäller också myndigheter emellan, om det inte anges i lag eller förordning att en sekretessbelagd uppgift får röjas för annan myndighet. Samma gäller förhållandet mellan olika verksamhetsgrenar inom samma myndighet när dessa är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra (1 kap. 3 § och 14 kap. 1 § sekretesslagen).
Den annars generellt giltiga regeln i 14 kap. 3 § sekretesslagen, att sekretessbelagd uppgift får lämnas till annan myndighet om myndighetsintresset uppenbart har företräde, gäller inte för uppgifter som sekretesskyddas av bl.a. 7 kap. 1 § sekretesslagen. Således får uppgifter om enskild inom hälsooch sjukvården lämnas till andra myndigheter bara i de fall där där det har angetts särskilt.
sekretessen kan emellertid efterges av den enskilde själv (14 kap. 4 § sekretesslagen). En annan sak är att sekretess inte innebär hinder mot att en uppgift lämnas ut, om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet (1 kap. 5 § sekretesslagen).
sekretessen följer inte automatiskt en handling som lämnas från en myndighet till en annan. Bara om det finns en tilllämplig sekretessbestämmelse hos den andra myndigheten behåller handlingen sekretessen där. De enda sekretessbestämmelser som finns för körkortshandläggningen rör körkortsregistret (93 § KKF 7 kap. 18 § 2. sekretesslagen). Om emellertid en sekretesskyddad handling lämnas in till en domstol överförs dock sekretessen även till domstolen (12 kap. l § sekretesslagen).
_ Sekretessen kan alltså brytas om uppgiftsskyldighet föreligoch 6 § tillsynslagen). På ger (14 kap. 1 § sekretesslagen körkortsområdet en sådan uppgiftsskyldighet till länsgäller i de fall där läkare funnit att en körkortshavare styrelsen av medicinska skäl är olämplig att inneha körkort uppenbart (88 § KKF).
Sekretessen för i den enskilda vården är topatientjournaler tal med för uppgifter som lämnas till patienten undantag (12 § patientjournallagen) och för uppgiftsskyldigheten själv till socialstyrelsen enligt tillsynslagen (6-7a §§).
Bestämmelsen i 88 § KKF gäller också för privatpraktiserande
läkare.
kan, när det gäller körkortsfrågor allt- Sjukvårdssekretessen i andra fall än då 88 § KKF eller reglerna i så inte brytas det, om man inte anser sig kunna föruttillsynslagen medger att körkortssökanden/havaren lämnat ett tyst medgivansätta, de till att eller konsultläkaren får körkortsmyndigheten till de handlingar som ligger till grund för ett lätillgång å som körkortssökanden/havaren ger in till körkorts- i karintyg i med stöd av KKF. myndigheten ie
Det kan också ifrågasättas, om inte underrättelseskyldigheten 88 § KKF, åtminstone när det gäller privatpraktiseranenligt de läkare, borde vara föreskriven i lag. Det torde nämligen denna röra om ett âliggande för en beträffande kategori sig enskild i förhållande till det allmänna. Sådana åligganden skall meddelas lag enligt reglerna i 8 kap. 3 § regegenom ringsformen.
Ett skäl för att överföra bestämmelsen i 88 § KKF ytterligare till lag utgör följande förhållande.
Enligt 20-27 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) gäller för i länsrätten i tillämpliga delar motsvarande processer bestämmelser i rättegångsbalken (RB) om skriftlig handling
som åberopas som bevis (RB 38 kap. 1-5 §§, 7 §, 9 §) sakkunnig (RB 40 kap. 2-7 §§, 9-16 §§, 20 §) och vittne (RB 36 kap. l-18 §§, 20-23 §§). Enligt RB 36 kap. 5 § får en läkare inte höras som vittne angående något som anförtrotts honom på grund av hans ställning eller som han i samband därmed erfarit, om det inte är medgivet i lag eller den, till vars förmån tystnadsplikten gäller, samtycker till det. Detta torde innebära, att en läkare som hörs som vittne i ett mål om körkortsingripande inte kan åläggas att vittna om iakttagelser som han enligt 88 § KKF är skyldig rapportera till länsstyrelsen. Patientjournal kan i motsvarande fall inte infordras till rätten med stöd av bestämmelserna i 38 kap. RB -(38 kap. 9 §2).
En läkare som förordnas som konsult för den medicinska körtorde, uttryckt i processuella termer, dock kortsprövningen få anses som sakkunnig och inte som vittne, varför motsvarande problem inte uppkommer i fråga om sådan läkares utsaga om läkarintyg enligt KKF. Enligt 14 kap. 2 § andra stycket sekretesslagen gäller vidare att sekretess inte hindrar att uppgift lämnas i muntligt eller skriftligt yttrande av sakkunnig till domstol.
7.5.2 Tillgång till patientjournaler
De i avsnitt 7.5.1 beskrivna förhållandena förlänger ärendehanteringen och begränsar nyttan av konsultläkarsystemet.
konstaterar, att det krävs ett lagstöd, som inte Utredningen finns i dag, om körkortsmyndigheterna och/eller konsultläkarna skall kunna få tillgång tiil patientjournalhandlingar m.m. beträffande körkortssökande eller körkortshavare som lämnar in bestämmelserna i KKF. Behovet av att få läkarintyg enligt tillgång till dessa handlingar kan knappast ifrågasättas. Vad saken är närmast att återställa rättsläget i detta gäller hänseende till vad som gällde före avskaffandet av länsläkarorganisationen.
Det erforderliga lagstödet kan åstadkommas genom att de intygslämnande läkarna åläggs att på begäran tillhandahålla underlaget för läkarintygen antingen till länsstyrelsen (det allmänna ombudet) eller till konsultläkaren. Konsultläkaren bör också självständigt kunna infordra m.m. journalhandlingar från läkare och sjukvårdsinrättningar. Om handlingarna skall lånas in till länsstyrelsen kan det även behövas en ny bestämmelse i sekretesslagen som begränsar handlingarnas offentlighet hos länsstyrelsen.
Enligt utredningens mening finns det ett behov av att garantera konsultläkaren ett tillräckligt underlag för hans bedömning. Länsstyrelsen lär knappast själv ha kompetens att göra någon självständig bedömning av innehållet i journalhandlingarna. I vart fall är tanken med konsultläkarorganisationen, att konsultläkaren skall biträda länsstyrelsen i detta hänseende. 5
Det skulle med andra ord i sakligt hänseende vara tillräckligt att tillförsäkra konsultläkarna rätt att få ta del av det aktuella materialet.
Konsultläkarna är bundna av tystnadsplikt enligt 6 § tillsynslagen. Det kan inte heller uppstå problem om någon begär hos konsultläkaren att få ta del av en journalhandling efterå som han ä i den egenskapen inte är någon myndighet. 3 2 2 5 x 4 7.5.3 De trafikmedicinska , frågornas myndighetsanknytning
De trafikmedicinska frågorna handläggs för närvarande inom socialstyrelsen. Organisationskommittên för socialstyrelsen föreslog emellertid att socialstyrelsens ansvar på detta område skulle föras över till en lämplig sektorsmyndighet. Anledningen till detta var att man hade funnit det lämpligare att sektorsmedicinska frågor handlades av sektorsmyndigheten.; I fråga om trafikmedicinen innebar kommitténs förslag att an-x svaret skulle överföras till TSV. Förslaget har emellertid
inte föranlett beslut av statsmakterna. Eftersom det något dessutom under arbetets kommit fram att såväl TSV som gång är positiva till förslaget kan utredningen socialstyrelsen för sin del inte finna annat än att kommitténs förslag är
välgrundat och bör genomföras.
För närvarande handläggs också inom socialstyrelsens s.k. råd åtskilliga körkortsmedicinska frågor. Även rättsliga dessa bör föras över till TSV, som förklarat sig berett att medverka till att en motsvarande organisation bildas inom
verkets ram.
7.6 Övriga frågor
7.6.1 Utgångspunkten för spärrtidsberäkning
I 38 § KKF i dess lydelse före den l juli 1981, föreskrevs att skulle räknas från delgivningen av beslut om omspärrtid eller, om något sådant beslut inte hade meddehändertagande från av beslut om återkallelse till vidare lats, delgivningen eller, om inte heller något sådant beslut hade meddelats, från delgivningen av beslut om slutlig återkallelse. Spärrtid som beslutats vid av fråga om förhandsbesked eller prövning körkortstillstånd skulle däremot löpa från dagen för beslutet
om det.
KKF ändrades förordningen 1981:94 som trädde i kraft genom sin nu innehåller KKF inden 1 juli 1981. I gällande lydelse te bestämmelse om utgångspunkten för beräkning av någon I 38 numera i första stycket att den dag spärrtid. § stadgas då ut skall anges i beslut om spärrtid. I spärrtiden löper andra föreskrivs bl.a., att som spärrtid skall räknas stycket även den tid under vilken körkortet har varit återkallat tills vidare eller omhändertaget. Ändringen innebär att skall börja löpa, inte från dagen för delgivningen spärrtiden av beslutet, utan från dagen för beslutet.
Frågan om delgivningsdag eller beslutsdag som utgångspunkt för spärrtidsberäkning har diskuterats i olika sammanhang. En fördel med att ha delgivningsdagen son utgångspunkt är att det inte finns någon möjlighet för körkortshavaren att påverka spärrtiden. Mot detta system brukar anföras att reaktionen, i det enskilda fallet, kan komma avsevärd tid efter den återkallelsegrundande händelsen. Det vikzigaste argumentet för att ha beslutsdagen som utgångspunkt är att reaktionen bör komma så snabbt som möjligt efter den händelse som föranlett återkallelsen.
Från skilda håll har emellertid riktats kritik mot den nuvarande ordningen. Kritiken går ut på att det är för lätt att undandra sig effekterna av beslutet. Särskilt gäller detta beslut som innebär korta spârrtider. Möjligheterna att hålla sig undan delgivning av sådana beslut har i praktiken visat sig vara tämligen goda. så länge körkortshavaren inte låter sig delges beslutet, löper spärrtiden utan att han drabbas av konsekvenserna. Inte sällan förekommer det att spärrtiden löpt ut när körkortshavaren delges beslutet.
Enligt utredningens mening har såväl systemet med delgivningsdag som systemet med beslutsdag som utgångspunkt för spärrtidsberäkningen goda skäl för sig. Då det emellertid visat sig att det nuvarande systemet i allt större omfattning utnyttjas på så sätt att körkortshavaren avsiktligt undanhåller sig delgivning av beslutet, anser utredningen att tillräckliga skäl nu föreligger för en återgång till den ordning som gällde före den 1 juli 1981. Utredningen föreslår således att spärrtiden enligt 2l § KKL skall räknas från den dag då körkortshavaren delgavs beslutet. Spärrtid som beslutats vid 3 prövning av fråga om förhandsbesked eller körkortstillstånd bör dock löpa från dagen för beslutet.
Den av utredningen föreslagna ändringen i 23 § KKL aktualiserar också frågan om utgångspunkten för spärrtidsberäkningen i de fall där körkortshavaren medges att, utan hinder av körkortsomhändertagandet, föra fordon under viss kortare tid.
bör i sådana fall räk- Enligt utredningens mening spärrtiden nas från den dag då medgivandet upphörde att gälla.
Ä 7.6.2 att medföra körkort Skyldigheten
bl.a. att körkort och sådan handling som I 8 § KKL föreskrivs upptar särskilt villkor för körkortets giltighet skall medföras under färden och på tillsägelse visas upp för bilinspektör eller polisman, Bestämmelsen är straffsanktionerad (105 § mot den döms till böter. Straff skall KKF) och den som bryter dock inte ådömas bl.a. om förarens identitet genast har kunnat fastställas. Det sistnämnda innebär i praktiken, att om föraren, på annat sätt än genom körkort, kan identifiera sig och kan kontrolpolisen, exempelvis genom körkortsregistret, lera att föraren innehar gällande körkort, så undgår föraren straff för underlåtenhet att medföra körkortet.
Utredningens i avsnitt 7.2 framlagda förslag till utvidgat förutsätter för att det skall få full omhändertagandesystem effekt emellertid att körkortshavaren verkligen medför körkortet under färden. Utredningen föreslår därför en återgång till den l 1981 och som föden ordning som gällde före juli reskrev en ovillkorlig att medföra körkortet under skyldighet färden. Straffrihetsgrunden i 105 §, andra stycket, tredje punkten bör därför upphävas.
7.6.3 omhändertagande av återkallat körkort
av körkort skall ske under de närmare förut- Omhändertagande som anges i 23 § KKK. Paragrafen möjliggör emelsättningar lertid inte omhändertagande i den situationen då en körkortshavare med återkallat körkort, som inte delgivits domstolens beslut härom, påträffas ute i trafiken. En polis som påträffar en sådan förare har alltså i dag inget uttryckligt lagstöd för att omhänderta dennes körkort. Enligt utredningnärmast en självklarhet att i den ens mening är det polis,
beskrivna situationen, skall kunna omhänderta körkortet. 23 § KKL bör därför förtydligas i detta avseende.
Frågor som bör övervägas ytterligare
7.7.1 spärrtidslängder
Av 21 § KKL framgår bl.a. att om ett körkort återkallas skall en spärrtid på lägst en månad och högst tre år bestämmas. Vid återkallelse med anledning av grov vårdslöshet i trafik eller rattfylleribrott skall spärrtiden bestämmas till lägst ett år.
I samband med införandet av det nu gällande spärrtidssystemet uttalade departementschefen (prop. 1975/76:155 s. 99 f.) bl.a. att det när det gäller de grövre trafikbrotten, exempelvis grov vårdslöshet i trafik, ofta är befogat med en spärrtid på två âr. I rattfyllerifallen förordade han en spärrtid på ungefär ett år. När det gäller rattonykterhetsbrotten ansåg han - beträffande de fall där alkoholkoncentrationen - att det i inte överstigit 0,8 promille praktiken sällan fanns skäl att tillämpa ungefär lika långa spärrtider som vid rattfylleribrotten, medan han - beträffande de fall där alkoholkoncentrationen legat mellan 0,5 och 0,8 promille, bortsett från de fall där varning meddelades - förordade en spärrtid på mellan sex och tolv månader, beroende på om anmärkning gjorts mot körningen eller inte och om föraren tidigare ådragit sig anmärkningar. När det gäller andra trafikförseelser - eller enstaka allvarligare - hade han upprepade inget att erinra mot den praxis på mellan fyra och tio månaders spärrtid som utbildats. Beträffande minimitiden, en månad, anförde han att en så kort spärrtid bör bestämmas endast i undantagsfall.
När det gäller spärrtiderna för grov vårdslöshet i trafik, rattfylleri och rattonykterhet synes praxis i dag tämligen
väl överensstämma med departementschefens intentioner. Beträffande de trafikförseelser som borde föranleda spärrtider på mellan fyra och tio månader har dock, under senare år, en förändring inträtt. Av tillgänglig statistik framgår att det i dessa fall (Se bilaga 4, tabellerna H och I), anmärkningsvärt ofta förekommer spärrtider på tre, två och, till och med, en månad. Så korta spärrtider kan på sikt undergräva respekten för körkortsingripandena. I sämsta fall kan de leda till att hela reaktionssystemet får minskad betydelse.
Utredningen har övervägt om något nu bör göras åt detta förhållande. Vid en samlad bedömning anser vi oss dock inte böra föreslå någon ändring i de nu gällande reglerna. Vi har emellertid velat fästa uppmärksamheten på frågan.
7.7.2 Rehabilitering m.m.
Vid återkommande tillfällen utsätts återkallelse- och spärrtidssystemet för kritik. Ofta har kritiken som utgångspunkt dels att de flesta återfår sin behörighet efter några månader, ofta utan att ens avlägga förarprov, dels att ingen blir bättre förare av att låta bli att köra. Detta är naturligtvis ofta av en bidragande orsak till att körkortsåterkallelsen den enskilde uppfattas snarare som ett straff än som en trafiksäkerhetsåtgärd.
Den tid som har stått till utredningens förfogande har inte att tagits i syfte att medgett några genomarbetade förslag komma till rätta med detta problem. Allmänt vill vi emellertid det är angeläget att spärrtiden används för peka på att att aktivt påverka körkortshavaren till att bli en bättre förare.
I detta sammanhang vill utredningen också peka på att även varningsinstrumentet skulle kunna förbättras. En bättre pedagogisk effekt skulle sannolikt kunna uppnås om varningen, liksom i det danska systemet hade formen av en Villkorlig
Detta är om man ser till uppbyggnaden av återkallelse. också, vad som har varit avsikten. Varning skall bara medsystemet, delas om det finns för återkallelse men varning av grund särskilda skäl anses vara en tillräcklig åtgärd. Fördelen med
med återkallelse - förutom den pedagoett system Villkorlig effekten - är att beslutet kan förenas med individuellt giska villkor för att förarbehörigheten skall få behålanpassade las. Det kan röra sig om viss utbildning, förarprov eller
annat .
7.7.3 Återkallelse på grund av allmän brottslighet i i 3 i 16 skall körkortet återkallas om det på grund Å Enligt § 6 KKL av som körkortshavaren Ä brottslig gärning gjort sig skyldig
till kan antagas att han ej kommer att respektera trafikreg-
lerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken. Den i är ett att den Y grundläggande tanken bakom regeln antagande § x som inte samhällets regler i stort inte heller respekterar 4 kan vara en körkortshavare. De brott som enligt 83 § pålitlig KKF för detta ändamål skall tas in i körkortsregistrets be-
är i huvudsak våldsbrott, sexualbrott och brott lastningsdel mot frihet eller frid, dvs. brott som anses tyda på hänsyns-
löshet. vill för sin del ifrågasätta om det finns Utredningen skäl för en âterkallelsegrund av denna karaktär. Som vi pekat
är körkortet att se som ett kompetensbevis. Detta skall på återkallas när det visar sig finnas brister i kompetensen. för att att den som - eventuellt i tillfäl- Underlaget påstå affekt - t.ex. sig skyldig till ett misshandelslig gjort brott är som fordonsförare måste bedömas som svagt. olämplig - efter mer studier - över- Det bör därför möjligen ingående att 16 § 6 KKL som en självständig grund för vägas upphäva
återkallelse av körkort.
RESURSFRÃGOR OCH EKONOMISKA KONSEKVENSER AV FÖRSLAGEN
8.1 Snabbare körkortsingripanden
De förslag som utredningen har lagt fram när det gäller omhändertagande av körkort och snabbare körkortsprocess bedöms
inte i sig betyda att ytterligare resurser behöver tillföras
länsstyrelserna (allmänna ombuden) eller förvaltningsdomstolarna. Visserligen innebär förslagen att högre krav kommer att ställas på snabbhet i handläggningen. Den totala ärende-
imängden påverkas dock inte. Eftersom såväl de allmänna ombu-
den som förvaltningsdomstolarna genomgående handlägger även andra ärendetyper kommer ett genomförande av förslagen att föra med sig att vissa - men inte särskilt stora - tidsmässiga omprioriteringar kommer att behövas.
I detta sammanhang vill vi emellertid peka på vad som kommit fram när vi sett på de allmänna ombudens resurser och arbetsbelastning (Se bilaga 6). Där framgår att det föreligger en påtaglig ojämnhet i resurstilldelning mellan länsstyrelserna. Det förefaller också som om det finns organisatoriska skillnader som påverkar effektiviteten. Det torde därför finnas anledning att genomföra en organisatorisk undersökning i syfte att säkerställa att de allmänna ombuden har de resurser som behövs och att dessa används effektivt.
För polisen innebär förslagen vissa ökningar i arbetsbelastningen genom att det får förutsättas att man kommer att verkställa fler omhändertaganden än för närvarande. I åtskilliga fall kommer det också att behöva ställas ut bevis om medgivanden enligt 23 § tredje stycket KKL. Motdetta står dels att det i dessa fall redan idag ankommer på polisen att ta upp uppgifter för primärrapport eller ordningsbot . dels att beslutskompetensen föreslås delegerad från vakthavande befäl till den enskilde polismannen, förutsatt att denna har viss behörighet. Det senare innebär en inte oansenlig resursbespa-
eftersom föraren inte behöver medtagas till polisstaring tionen. bedöms merbelastningen för polisen bli Sammantaget marginell.
8.2 Körkortstillstând efter trafiknykterhetsbrott
De direkta kostnadseffekterna för det allmänna av förslagen om särskild lämplighetsprövning är naturligtv;s i hög grad beroende av i vilken omfattning de som dömts för trafiknykterhetsbrott efter reformens genomförande konmer att ansöka om körkortstillstånd. Resonemangen i fortsättningen bygger på § att frekvensen ansökningar blir i huvudsak oförändrad jämfört med för närvarande. Det finns emellertid anledning att förmoda att som inte bearbetat sitt alkdiolberoende inåtskilliga te anser det meningsfullt att söka körkortsti.lstând enligt de I så fall innebär rim.igen ett genomföreslagna reglerna. förande resursbesparingar hos länsstyrelserna.
ställer inte krav på ökade resurser hos läns- Förslagen några 5 4 kommer vid prövnin; av en ansökan styrelserna. Länsstyrelsen om körkortstillstånd att relativt enkelt kunna konstatera om kraven är av intyg om resultat från de uppfyllda på grundval som föreslagits. Vissa initiala kostnader uppstår prövningar att det måste utarbetas närmare föreskrifter om genomgenom förande och utvärdering av prövningarna. Dessa kostnader kan dock inte beräknas bli större än att de ryms inom ramarna för befintliga resurser, i vart fall efter viss tillfällig omprioritering.
Kostnaderna för undersökningarna bör bäras avkörkortssökandena Det torde vara ställt utom tvivel att de resursjälva. ser som finns tillgängliga är tillräckliga fäen merbelastav några tusentals blodprov och ungefär Lika många psyning kologsamtal per år.
På något längre sikt kan TSV komma att få behov av att själv en viss psykologisk kompetens. Enligt vad som uppbygga upp
lyste har TSV önskemål om att för andra ändamål bygga upp en sådan kompetens. Detta innebär att några särskilda kostnader inte behöver uppstå.
8.3 Övriga frågor
De förslag som utredningen har lagt fram ifråga om de allmänna ombuden och konsultläkarna innebär endast att vissa uppgifter bör flyttas över från en myndighet (LON resp. socialstyrelsen) till en annan (TSV).
SPECIALMOTIVERING
Förslaget till lag om ändring i körkortslagen (1977:477)
22 § Bakgrunden till den ändrade lydelsen av andra stycket har redovisats i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.3.2). Härtill kan fogas kommentaren att regeln kan synas vara en dubbelreglering om den ses tillsammans med bestämmelsen i 24 § andra stycket. Denna bestämmelse ger ett allmänt bemyndigande att underlåta körkortsingripande eller sätta ned spärrtid eller meddela varning i stället för återkallelse om det finns synnerliga skäl. Utredningen har emellertid uppfattat det beslut om ändring i 22 § som trädde i kraft den l juli 1986 (SFS 1986:373) som ett sätt att från statsmakternas att markera allvaret i de allvarligare hastighetsöverträdelserna. Det framstår då som naturligt att behandla trafiknykterhetsbrotten på samma sätt.
23 § Första stycket som framgår av den allmänna motiveringen anser utredningen att det är angeläget att körkort omhändertas om det finns sannolika skäl för återkallelse, oavsett grunden för återkallelse. Orsaken till detta är att körkortsingripanden av många skäl bör komma i så nära anslutning till den återkallelsegrundande händelsen som möjligt.
sin största praktiska betydelse torde regeln få i fråga om återkallelser enligt punkterna 1 och 4 i 16 § KKL. Redan idag omhändertas körkort i betydande omfattning vid trafiknykterhetsbrott (punkt l). Punkt 4 rör enstaka allvarliga regelöverträdelser. I den allmänna motiveringen har närmare utvecklats vad utredningen anser vara överträdelser av denna karaktär. Dessa uttalanden bygger på vad statsmakterna har gett uttryck för i olika sammanhang. Det kan noteras att x
denna uppfattning inte synes helt ha återspeglat sig i rättspraxis. En anledning till detta förhållande kan vara att allmänna ombudet och domstolen vid exempelvis en rödljuskörning i dag inte har annat underlag än ett ordningsbotsföreläggande. Detta innebär att man kan finna det svårt att påstå att överträdelsen inte är ringa (16 § 4 KKL). Eftersom ett omhändertagande medför att polismannen måste lämna en redogörelse för de omständigheter som föranlett åtgärden (50 § KKF), blir beslutsunderlaget avsevärt bättre. Detta torde kunna bidra till att bilda en med statsmakcernas intentioner bättre överensstämmande praxis. När det gäller allvarliga hastighetsöverträdelser har en klar förändring inträtt efter den 1 juli 1986 då nya regler trädde i kraft.
I detta sammanhang vill utredningen också peka på det angelägna i att de allmänna ombuden - även om det inte fattas omhändertagandebeslut - så snart som möjligt får underlag för sina ställningstaganden. Rikspolisstyrelsen har rekommenderat polismyndigheterna att underrätta länsstyrelserna omedelbart om allvarligare hastighetsöverträdelser. Allmänna ombudet kan då vidta åtgärder kort tid efter överträdelsen. I annat fall hade ingripande inte kunnat ske förrän allmänna ombudet fått registerblad med utdrag ur KKBEL, vilket kan dröja några veckor. Enligt utredningens mening finns det goda skäl för att motsvarande rekommendationer ges även i andra fall.
Härefter vill utredningen beröra de praktiska konsekvenserna av ändringar så vitt angår övriga punkter i 16 § KKL.
Punkt 2, som berör s.k. smitning, är till sin karaktär sådan att körkortsomhändertagande sällan kommer i fråga på platsen. Däremot kan det väl bli aktuellt i samband med förundersökning. Här saknas i dag möjligheter till omhändertagande, vilw ket måste bedömas som en brist.
Punkt 3 rör upprepade, var för sig mindre allvarliga, överträdelser. Redan i den allmänna motiveringen har påpekats att det kanske är undantagsvis som polismannen har kännedom om
tidigare överträdelser. I de fall han har det, är det dock med utredningens utgångspunkt ganska naturligt att han får besluta om omhändertagande.
Inte heller i fråga om punkt 5 (opålitlighet i nykterhetshänseende) torde man kunna räkna med omhändertaganden i någon större omfattning. Detta beror bl.a. på den tämligen liberala praxis som förvaltningsdomstolarna utvecklat. Att utesluta omhändertagande i de fall då körkortet enligt praxis skall återkallas framstår dock inte som motiverat.
I fråga om punkt 6 (allmän brottslighet) är praxis inte helt entydig. Om denna återkallelsegrund skall bibehållas, vilket utredningen i och för sig vill ifrågasätta (Se avsnitt 7.7.3), bör det finnas möjlighet att fatta beslut om omhändertagande redan i samband med förundersökning i fråga om brottet.
Andra stycket Utredningen vill i detta sammanhang bara hänvisa till vad som sagts i den allmänna motiveringen (avsnitt 7.6.3).
Tredje stycket För att undvika onödigt stora praktiska problem uppstår vid omhändertagande av körkort har utredningen som framgår av den allmänna motiveringen kommit fram till att det bör finnas en möjlighet för den som beslutar och verkställer omhändertagande att medge att körkortshavaren under en tid har kvar sin behörighet. Det kan också finnas att väga in möjligheten skäl till ytterligare prövning av det befogade i åtgärden när man överväger införandet av en möjlighet till sådant medgivande.
Utgångspunkten vid prövningen av frågan om medgivande måste naturligtvis vara trafiksäkerhetsaspketerna. Om föraren genom sitt sätt att köra kan sägas utgöra en fara för sig själv eller medtrafikanterna bör han naturligtvis inte få ett sådant medgivande. Detta har i lagtexten fått uttrycket att medgivande bara får lämnas om det kan ske utan fara för trafiksä-
kerheten. Enligt utredningens mening bör emellertid därutöver krävas att föraren faktiskt har ett behov av sin förarbehöunder en tid framåt. Det kan exemeplvis röra sig om righet att han till vissa delar behöver lägga om sina dagliga rutiner, vilket kan kräva en kortare tids anspassning. Någon mera ingående prövning av tiden för medgivandet torde emellertid vara realistisk. Man torde därför ha anledning att knappast räkna med att - om sådant skall lämnas - i de medgivandet flesta fall får giltighetstiden två veckor.
47 § I det nya tredje stycket i paragrafen sägs att allmänna ombudet skall pröva om körkortet skall återställas elskyndsamt ler om ansökan skall göras om återkallelse tills vidare. Utgångspunkten för detta har varit att prövningen skall ske så snabbt att en ansökan om återkallelse tills vidare skall kunna prövas av länsrätten inom två veckor från omhändertagandet. I de fall då något medgivande inte har lämnats enligt 23 § tredje stycket eller medgivandet har fått kortare giltighetstid än två veckor ökar detta naturligtvis ansprâken på skyndsamhet hos det allmänna ombudet. Att i dessa fall i lagtexten ställa särskilt stränga krav på snabbhet i handläggningen torde emellertid föra för långt.
9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
För att möjliggöra en snabb handläggning av frågor om återkallelse tills vidare av körkort som har omhändertagits föreslås att en sådan prövning skall kunna göras av ensamdomare. Detta utesluter naturligtvis inte att denna prövning görs och att - om det skulle behöpreliminär ytterligare prövning vas - av sker under medverkan av nämnd. frågan
Förslaget till förordning om ändring i körkortsförordningen (1977:722)
38 § I denna paragraf har gjorts den förändring som betingas av förslaget till förändring av utgångspunkten för spärrtidsberäkning (Se avsnitt 7.6.1). Övergångsvis bör gälla att för
den som före ikraftträdandet fått spärrtid fastställd med
tillämpning av äldre regler gäller de äldre reglerna fullt ut, dvs. spärrtiden räknas från beslutsdagen. Om däremot bestäms efter ikraftträdandet kommer spärrtiden att spärrtid räknas från dagen för delgivning av beslutet.
50 § Omhändertagande beslutas idag så gott som uteslutande av polismyndighet. Aklagare har emellertid möjlighet att fatta sådana beslut. Denna ordning har bibehållits. Det kan uppkomma situationer där det är naturligt att beslutet fattas av åklagaren som förundersökningsledafe.
9.4 Förslaget till förordning om ändring i polisförordningen (1984:730)
För närvarande kan den som innehar eller uppehåller tjänst som inspektör och tjänstgör som chef för avdelning, sektion, rotel eller arbetsgrupp, som vakthavande befäl, på polismyndighetens kansli eller i reception fatta beslut om omhändertagande av körkort. Med tanke på behovet av snabb handläggning och med de rättssäkerhetsgarantier som har byggts in i
förslaget menar utredningen att besluten borde kunna fattas
av varje polisman som har fått en lämplig utbildning. Med detta avses att polismannen bör vara väl orienterad om praxis i körkortsmâl. Förutom denna grundläggande utbildning bör det övervägas om inte genom länsstyrelsens försorg borde anordnas återkommande överläggningar med allmänna ombuden i länet och de polismän inom länet som berörs. Detta skulle kunna bidra till att hålla polismännens kunskap om praxis aktuell och också bidra till att underlätta kommunikationen mellan poli-sen och de allmänna ombuden.
BILAGOR
117 Bilaga 1
Kommittédirektiv
w
s
Dir 1986: 10
Översyn av vissa körkortsfrågor
Dir 1986:10
Beslut vid regeringssammanträdc 1986-03-20
Chefen för kommunikationsdepartementet. statsrådet Hulterström, anför
Mitt förslag att en särskild utredare tillkallas som får i uppdrag att Jag föreslår undersöka och formerna för omedelbara körkortsingriförutsättningarna panden mot förare som inte följer väsentliga trafikregler. bör vidare undersöka till organisatoriska för- Utredaren möjligheten ändringar i syfte att stödja de allmänna ombuden. Utredaren bör därutöver redovisa förslag som syftar till att förbättra att via konsultläkarna utreda medicinska länsstyrelsernas möjligheter körkortsärenden. Uppdraget bör vara slutfört senast den 1 maj 1987.
Nuvarande förhållanden
Körkortsingripanden Körkortsingripanden enligt de nuvarande bestämmelserna i körkortslagen kan ske i form av återkallelse. varning och omhändertagande. (1977:477) Årerkallelse och varning beslutas av förvaltningsdomstol efter ansökan av allmänt ombud. har denna dag beslutat om en Regeringen tidigare som innebär att varning under vissa förutsättningar skall få proposition beslutas av de allmänna ombuden.
Återkallelsegrunderna finns angivna i 16§ punkt 1-10 körkortslagen.
Punkt 1-7 tar direkt sikte på trafiksäkerheten, punkt 8-9 är en följd av att föreläggande inte åtlytts och punkt 10 avser återkallelse på egen begäran. Om ett körkort återkallas med stöd av punkt l-6, skall domstolen bestämma
en spärrtid på lägst en måinad och högst tre år. I sådana fall som avses i 16 § punkt 2-6 får i stället för körkortsåterkallelse beslutas om varning, om detta av särskilda skäl kan anses vara en tillräcklig i ” åtgärd. Omhändertagande av körkort beslutas av polismyndighet eller åklagare. Förutsättningarna: för att ett körkort skall fä omhändertas anges i 23§ körkortslagen. Körkortet skall omhändertas, om körkortshavaren ådagalagt för andra människors liv grov vårdslöshet eller visat uppenbar likgiltighet eller egendom eller företett tydliga tecken på påverkan av starka drycker eller annat ämne. Körkortet skall vidare omhändertas, om körkortshavaren till följd av sjukdom, skada eller annan liknande orsak förlorat förmågan att föra körkortspliktigt fordon på ett trafiksäkert sätt. Härutöver kan körkort omhändertas i vissa fall efter blodalkoholanzilys. l 23 § andra stycket sägs att körkortet inte skall omhändertas vid lindrigare fall av rattonykterhet, om vid brottet kan anses mildrande. Beslut om omhändertaomständigheterna gande av ett körkort får inte överklagas. l den proposition som jag anmälde tidigare i dag föreslår jag bl. a. att 23 § körkortslagen ändras så att det blir möjligt att lägga analys av ett till grund för omhändertagande av körkortet. alkoholutandningsprov Ett beslut om omhändertagande skall meddelas skyndsamt och delges körkortshavaren. Denne skall överlämna körkortet till den myndighet som har meddelat beslutet. Den länsstyrelse som har meddelat körkortstillståndet underrättas därefter om beslutet. När det allmänna ombudet fått beslutet ansöker han om körkortsingripzindc hos länsrätten. Rätten prövar då om körkortet skall återkallas tills vidare eller återlämnas. Körkortet skall återkallas tills vidare i avvaktan på slutligt avgörande av återkallelsefrågan, om det på sannolika skäl kan antas att körkortet kommer att slutligt återkallas. Om beslutet grundas pä misstanke om brottslig gärning. skall beslutets giltighetstid begränsas. _ återkallas körkort interimistiskt när det I praktiken huvudsakligen föreligger misstanke om trafiknykterhctshrott och grov vårdslöshet i trafik. l dessa fall är återkallelse obligatorisk utom när det rör sig om rattonykterhet med blodalkoholhalt under 0,8 promille. Även vid misstanke om att körkortshavaren har en sjukdom som gör att han från trafiksäkerhetssyninte längre bör ha körkort är det vanligt med interimistiska punkt körkortsâterkallelser.
De allmänna ontbuden Det allmännas talan i körkortsmål vid förvaltningsdomstolarna förs av allmänt ombud. Det allmänna ombudet har samma utredningsbefogenheter som rätten har enligt körkortslagen. Regeringen eller den myndighet som
Bilaga 1
regeringen bestämmer förordnar för varje län en eller flera personer att vara allmänt ombud och ersättare för dem. Allmänna ombudet är placerad på länsstyrelsens allmänna enhet, förutom i Stockholms och Gotlands län där allmänna ombuden är placerade på trafikenheten resp. rättssekretariatet. Det normala är att allmänna ombudet även har andra ärenden att handlägga. Det finns f. n. sammanlagt 61 tjänstemän med förordnande som allmänt ombud och 26 tjänstemän som är förordnade som ersättare. Länsstyrelsernas organisationsnämnd anordnar årliga konferenser och kurser för de allmänna ombuden. Nämnden distribuerar också rättsfall för kännedom till de allmänna ombuden. - Sedan år 1984 finns en referensgrupp för de allmänna ombuden. Gruppen skall verka för en enhetlig praxis i körkortsmål.
Konsullläkarna
Länsstyrelserna biträddes tidigare av länsläkaren vid avgörande av körkortsmcdicinska ärenden. Sedan länsläkarorganisationen avskaffades den l juli 1981, får länsstyrelsen i stället hjälp av en konsultläkare. Denne är en privatpraktiserande eller offentliganställd läkare som på deltid åtar sig uppdrag att biträda länsstyrelsen i vissa körkortsärenden. Konsultläkaren har inte någon myndighetsfunktion och inte samma ställning inom länssty» relsen som länsläkaren hade.
Problem
Körkortsingripanden l den tidigare nämnda propositionen har jag föreslagit vissa ändringar i körkortslagen i syfte att förtydliga när körkortsäterkallelser bör ske då körkortshavaren brutitmot en från trafiksäkerhetssynpunkt väsentlig regel. Förslaget innebär bl. a. att körkort skall återkallas i större utsträckning än f. n. vid grova hastighetsöverträdelser. I olika sammanhang -- senast i en framställning från rikspolisstyrelsen den 17 februari 1986 - har krav framförts på bestämmelser som gör det möjligt att i flera fall än f. n. omhänderta körkort i omedelbar anslutning till att körkortshavaren gjort sig skyldig till en allvarlig trafiköverträdelse. Den typ av överträdelser som avses är t. ex. körning mot rött ljus och allvarligare hastighetsövcrskridanden. I samband med arbetet med den tidigare nämnda propositionen har flera remissinstanser på nytt framfört önskemål om åtgärder i syfte att få till stånd snabbare körkortsingripanden. För egen del har jag funnit att tiden nu är mogen för en översyn av
Bilaga 1
Ett skäl härtill är självfallet de bestämmelserna om körkortsingripanden. och tillbud som orsakas av att väsentliga trafikregler inte många trafikolyckor efterlevs. trafiksäkerhetsfrämjande effekt bör enligt Körkortsingripandets min mening i större utsträckning än f. n. tas till vara. Det finns också brister i den nuvarande ordningen. En sådan uppenbar brist är den långa tid som ofta och körkortsingripandet. Det händer förflyter mellan en trafikförseelse ibland att ett körkort återkallas mer än ett âr efter det att trafikförseelsen då mer som ett extra straff än som en begåtts. Ingripandet uppfattas trafiksäkerhetsåtgärd.
De allmänna ombuden
ombuden i de allra flesta avseenden väl och i De allmänna fungerar överensstämmelse mcd vad som förtutszxtts. l den tidigare nämnda proposiskall få rätt att utfärda tionen har jag föreslagit att de allmänna ombuden föreläggande om varning. och Det är viktigt att kraven i lagstiftningen på en både likformig vid körkortsingripanden efterlevs i tillämpningen. Jag nyanserad bedömning min mening har dock iakttagit vissa skillnaderi praxis mellan olika län. Enligt eftersträvas. Även om allmänna är det angeläget att en enhetlig tillämpning
ombudens och länsstyrelsernas organisationsnämnd gör en
referensgrupp insats i detta syfte, finns det enligt min mening behov av betydelsefull av ytterligare stöd för de allmänna ombuden för att nå en likartad tillämpning bestämmelserna.
Konsulrläkarna
Som jag har sagt tidigare har konsultläkarnzi inte den myndighetsfunktion som länslåikairna hade. Konsultläkarcn är endast rådgivare till länsstyrelsen. l som en brist att länsstyrelsen via det dagliga arbetet har det framstätt konsultläkaren som länsläkaren hade att infordra ej har samma möjlighet i yttrandet till länsstyrelpatientjournaler till underlag för sin bedömning sen.
Utredningsuppdraget
Körkortsirzgripaizden
Mot bakgrund av vad jag anfört tidigare konstaterar jag att det finns ett starkt behov av möjligheter till snabba och bestämda körkortsingripanden mot dem som inte följer väsentliga trafikregler. Den positiva effekten av att
Bilaga 1
snabbt korrigera ett omdömeslöst beteende är allmänt känd. I t. ex. Norge och Västtyskland finns system som på ett annat sätt än det svenska ger för snabba och bestämda förutsättningar ingripanden. l Sverige finns beträffande allvarliga överträdelser av hastighetsbestämmelser och av andra trafikregler endast begränsade möjligheter att ingripa genom att omedelbart omhänderta körkortet. Utredaren bör undersöka förutsättningarna och formerna för omedelbara körkortsingripanden mot förare som inte följer väsentliga trafikregler. Man kan därvid tänka sig att det_ nuvarande systemet med omhändertagande i vissa fall utvidgas till att omfatta andra fall än trafiknykterhetsbrott, grov vårdslöshet i trafik och sjukdom. Utredaren bör emellertid även överväga andra lösningar. Förslagen måste utformas med beaktande av kraven på rättssäkerhet. Dessutom skall kravet och effektivitet på smidighet i handläggningen tillgodoses. Utländska erfarenheter bör tas till vara.
De allmänna ombuden
Enligt min mening är ett utvidgat samarbete mellan länsstyrelsernas organisationsnämnd och allmänna ombudens önskvärt. Som referensgrupp jag tidigare har anfört finns emellertid också behov av ytterligare stöd för de allmänna ombuden för att nä en likartad av bestämmelserna. tillämpning Utredaren bör pröva och lämna förslag om i vilka organisatoriska former ett sådant stöd kan åstadkommas. Utgångspunkten bör vara att de allmänna ombuden skall kvarstå i sin nuvarande organisation inom länsstyrelserna.
Konsult/åkarna Mot bakgrund av vad jag tidigare anfört om konsultläkarnas verksamhet bör utredaren också belysa länsstyrelsernas behov av medicinsk expertis och dessas möjlighet att infordrar patientjournaler vid handläggning av körkortsmedicinska ärenden. Utredaren skall därvid lägga fram de förslag som han anser befogade.
Övriga frågor
Utredaren bör vara oförhindrad att ta upp även andra frågor med i anknytning till vad jag nu behandlat. Utredaren skall beakta vad som anförts i direktiven (Dir 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning. Beträffande frågor som berör förhållandet mellan staten som arbetsgivare
anställda med löner bör utredaren vid arbetets och statligt reglerade samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorgapåbörjande nisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken .staten har eller brukar ha avtal om löner och andra samt bereda dem tillfälle att framföra synpunkter. anställningsvillkor Utredningsuppdraget bör bedrivas skyndsamt och vara slutfört senast den 1 maj 1987.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittélörordningen (1976:119) - med uppgift att utreda tidigare redovisade körkortsfrågor sekreterare och annat biträde åt att besluta om sakkunniga. experter, utredaren. Vidare hemställer skall belasta sjätte huvudtitelns jag att kostnaderna kommittéanslag.
Beslut och bifaller hans Regeringen ansluter sig till föredragandcns överväganden hemställan. (Kommunikationsdepartementet)
Kommittédirektiv gg
w
Dir l986z32
till utredningen (K 1986:01) rörande
Tilläggsdirektiv
av vissa körkortsfrågor
översyn
Dir 1986:32
Beslut vid regeringssztttttttztntriide l986-IU-3l
Chefen för kommanikationsdepartementct, statsrådet Hulterström. anför.
Mitt förslag att (K 1986:01) rörande översyn av vissa Jag föreslar utredningen körkortsfråigor lar i ttppdraig att Ltndersökzt om det nuvarande spärrlidssystemet vid körkortsåiterketllclser av trafiknykterhetsbrott bör på grund med en särskild låitnpligltetsprövning och hur denna i så fall bör kompletteras skall om det finns att tttfortnas. Utredningen tacksa (iverviiga anledning ltärliingzt ttuvztratttde spiirrtider.
Pågående utredning Med stöd av regeringens hclltylkligztlltlc den 2tl mars 1986 tillkallade jag en särskild utredare för att se över vissa körkortsfrågor. Enligt sina direktiv (Dir hl.a. ttndersökat (teh formerna för 1986: lll) skall utredaren förutsåittttittgarna omedelbara mot förare. som inte följer våisentliga körkortsingripantletn trafikregler. Utredningsttpptlraget ontfattar tlåirutiäver vissa frågor som rör de allmåhtnzt omhudett i ktärkortstniil och konsultliikatrnzt.
Nuvarande förhållanden
Körkort litt tttliirdzts endast för (lcll som har ett gåilltutde körkctrtstillstånd. Körkortstillstáind får Fråigor om kiärkortstillståtttd prövas av liittsstyrelsen. meddelas endast den som med håittsytt till sina personliga och medicinska fordon. Vid ftörltiillattclett kan anses låitnplig som löratx* av körkortspliktigt av de liärhzilltttttletta skall särskilt beaktats om prövningen personliga sökandctt ar kitnd lor ett nyktert levttadssåilt och ont det kan antas att han
kommer att respektera trafikreglernzt och visa hiittsyn. :tnsvztr och omdöme i trafiken. Till grund för länsstyrelsens prövning skall ligga en personutredning. Denna utförs av polismyndigheten enligt föreskrifter och ;allmänna råd som har meddelats av rikspolisstyrelsen efter samriitl med trafiksiikerhetsverket (RPSFS l*)8b:4l). Kontroll skall ske i person- och belastningsregistret. Bctlömningen av sökandens skötsamhet i nykterhetshåinseende bör grundas pii en helhetsbild av sökanden och varje omstiintligliet som kan tyda pii att denne missbrukar redovisas till länsstyrelsen. l sprit eller andra droger att denna blir förhållandevis summarisk. sakens natur ligger prövning Låinsstyrelseit kan emellertid vid behov föranstalta om ytterligare utredning. t.ex. om det av körkortsregistret framgår att vederbörande har omhändertagits cnligt lagen (l07o:5l l) om omliiintlertzigamtle av berusade personer m.m. Om det finns hinder mot att meddela körkortstillslåintl pa grund av sökandens personliga förhitllzmtlen. skall en s.k. spiirrtitl pa lägst en måinad och högst tre iir bestämmas. Nåir ett körkort itterkztllas skall som regel ocksa fastställas en spiirrtid om minst en manad och högst tre ar. Vid återkallelse med ;inledning av hrott mot 4§ l mom. trafikbrottslageit (rattfylleri) skall dock spåirrtitlen lueståimmzts till lägst ett iir. För den som gjort sig skyldig till ett trafiknykterhetsbrott gäller vidare i princip samma krav för att fil tillbaka körkortet som niir nagon söker första gången. Kontrollen zivskötsztmheten i nyktcrhetshiinseende m.m. görs pil i httvttdsak samma siitt.
Sambandet trafiknyktcrhelsbrott - alkoholproblem
Antalet har under personer som årligen Iagförs för trafiknykterhetsbrott en lång följd av iir statt i ett tåimligen konstant lörliiillaiitle till motorfordonsbestântlet i landet. Under senare iir har antalet för trafiknykterhetsbrott runt ll Stlt) a IZ (ttlt) airligen. Eftersom det s.k. lagfördzt personer utgjort mörkertalet med all säkerhet iir mycket högt och antalet lagftäringar iir beroende av bl.a. inriktningen av polisens kontroller iir det vanskligt att har utvecklats. Allt talar uttala sig om hur den verkliga brottsligheten emellertid för att brottsligheten pa områitlet. trots en förbiittracl tralikuntlervisning och en omfattande upplysnings- och kampanjverksamhet. inte har kunnat ncdbringzis. Det iir vidare känt att en betydande andel av dem som gör sig skyldiga till sådana brott har mer eller mindre uttalade ;ilkoliolprobleni. l all synnerhet och som (liirmed i gäller detta förare som har gjort sig skyldiga till rattfylleri allmänhet har haft en blodalkoholhalt av l.5 promille eller mer. Inom forskningen föreligger numera ;tllmåin enighet om att redan en sii hög
Bilaga 2
alkoholkoncentration i sig i sanrbrtntl med lvilkörning utgör ett starkt indicitrm -› enligt mångas mening nåira nog ett bevis - på allvarliga eller i vart fall mycket :tvancerade alkoholvztnor och en ;rlktrholproblem långvarig tillviinjning till alkohol. Detta antagande hcstyrks av olika tmdcrsiikningar som visar att Stl-M) procent av rattfylleristcrna också har omhiindertagits pa grund av berusning eller varit föremiil för olika nykterhetsváirdande attgåirtlcr. Att risken för åiterfarll i trafiknykterhetsbrott
iir hög i denna grupp iir ocksa belagt.
Körkortet iir för matiga tniinniskor av »nyckel stor betydelse. Körkortsinrtehavet iir etnellertid inte nirgon riittigltet som tillkommer envar. Det iir av ltiinsyn till medtrarfikanterna ntotnordentligt viktigt att de krav pä respekt för hiinsytt. omdöme och ;ansvar som körkortslztgen stiiller (reksåi .trafikreglerna. nppriitlhåills. Det har heråiknats att av alla personhilsförartr som skadas vid trafikolyckor
iir cirka IS procent :tlkt)l1t)lpål\-L“IkálLlC (lvetiinkzmtlet Ds K W801: Trafiksä-
kerhet - problem och artgáirder). Åtminstone ltltl dödsolyckor per iir kunde enligt samma lveråikningtn* ha tmdvikits om alkoholförtåiring i samband med körningen inte förekomtnit. Det kan vidare nåimnzts att omkring hälften av alla körkortsatt*rkallelser grundas pa brott mot 4 § I mom. (rattfylleri) eIlCrZ mom. (rattonykterlict) trafikhrottslztgett.
(Överváigamtlcn Att den som skall ta kiärkort för törsten gängen har en enstaka nykterhetsanmiirkning behöver inte i och för sig hetyda att han inte skulle komma att iaktta nyklerhet som hiltörrttws. I)en som fatt sitt körkort ;iterkallat pa grund av ett traliknykterhetshrott kan däremot siigzrs ha visat att han inte insett vikten av att avsta fran ;tlkohol i .samband med bilkörning eller att han inte har kunnat fiärnra .sig till detta. Särskilt ttiir det gåiller den som gjort sig .skyldig till rattfylleri föreligger dessutom anledningatt misstänka att han har ttttalartle arlkoholprohlettr. Starka .skill talar för att man för den sont fatt körkortet itterkallat efter traliknykterlretshrt›tt - eller i wrrjt fall rattfylleri -hör .skärpa de krav som gåiller för ratten att fa tillbaka körkortet eller pa den inredning som skall (llika våigar iir Llåirvitl tåinkhttra. lin möjlighet är föreligga i sadana iirenden. att lörliirtga de spiirrtitler som nn galler. lin annan möjlighet. som i lörstar hand hör ta sikte pa den som gjort sig skyldig till rattfylleri. iir att vid sidan av det nuvarande systemet införa regler om att det efter spiirrlitlens tttgåittg aliggcr förrut-Ii .sjalv att visa att han fyller körkortslzrgens krav pil ett nyktert levnadssätt. l-Än sardatr såirskiltl låimplighetsprövnittg skulle öka Inöjligltctertttt att konnna tillratla med den riskfaktor som de illl(()l|t)ll1t.It)CI'|(lC körkortshavarnzt tttgrn.
skall i dag göra en social prövning i körkortsärenden, Länsstyrelserna varvid kommunernas socialnämnder i vissa fall år skyldiga att yttra sig. Utredaren bör överväga hur detta system påverkas av en ordning enligt inte vilken föiraren själv skall vara aktiv för att visa att några ;alkoholproblem Särskild bör ägnas frågan vilka krav som i föreligger. uppmåkszrmhet Utredaren bör också praktiken bör ställas på föraren i detta hänseende. vård eller behandling bör ha vid övcrvåigai vilken betydelse genomgången av om nytt körkortstillstiind skall meddelas. prövningen
Utredningsuppdraget
Jag föreslår att den särskilda utredaren får i uppdrag att undersöka om det nuvarande spårrtitlssystemet vid körkortsålerkallelse pågrund av traliknykmed en såirskild låmplighetsprövning och hur terhetsbrott bör kompletteras denna i så fall bör utformas. Han bör (uckså överväga om det finns :inledning i de liall en sådan låmplighetsprövning inte att förlänga nuvarande spiirrtitler bör införas. En kombination av dessa åtgärder kan också tänkas. direktiven skall utredningsuppdraget var slutfört Enligt de ursprungliga senast den l maj 1987. Den tiden luör med anledning av det utvidgade förlångzis till den l oktober N87. uppdraget
Hemställan
Jag hemställer att regeringen utvidgar Litredarens uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.
Beslut
Regeringen ansluter sig till förcdragandens (överväganden och bifaller hans hemställair. (Kommunikationstlerøartcmentet)
Regeringskansliets offsetcentral Stockholm 1986
BILAGA 3
TRAFIKOLYCKSSTATISTIKM.M. DIAGRAM 1
Dödade i bilar i
resp skadade vâgtrafikolydxw,
trafik och bensinlevermser 1538-15115.
,ålåilar
i trafik
A5/ Bensinleveratxsen
Skadade
I!! 190 192 194 195 19! 1!” I!! ISM IIS Källa: Trafiksäkerhetsverket
BILAGA 3
DIAGRAM 2
efter 1358-1986.
Skadade personer fördelade traFikantkategori
i I Förare
i Ipassagerare
I ister I!! 190 192 IWÅ 195 HW iii 15 Källa z Trafiksäkerhetsverket
_aILAGA 3
DIAGRAM 3
Dödade fördelade efter trafikantkategori 1968-1986.
personer
/ 7 \ E Bi Iförare \\
m
\§_ \ EF
x.. .Ä
»x N
I
\ \ \ . / 1 u passagerare m \\ m \\ Gående , \__
1m/\
a
“NN- / 4 .
xtykhster
før:
/
\,«uotorcykuster
LÅJiA_
m / ;*.
_J\ Iopedister
\
n “m9
:Jr
m: mn 1372 1974 fars m 13m m :su 1a
Källa: Trafiksäkerhetsverket
BILAGA 3
DIAGRAM 4
dödade personer och bilar I traFlk 1S11-1E Vid vñgtraFikolyckor uxu. anwa 000m: 4 2000
/ a 1500
2 1000
Zz
ä;
/ . 500
/ ?U
“dv” v
-?\ 0 +-
1830 1940 150 1970 1%! 19900
1510 1820
”(1550 TAL
__.Bllar l trafik _Vlgtrülkolycksstutlatlk
___ Dödsorsaksâbatlatlk
Källa: Trafiksäkerhetsverket
BILAGA 4
Statistik rörande övervakning m m
Tabell A Antal rapporterade brott mot trafiklagstiftningen åren 1980-1986 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 359 534 383 667 371 489 361 199 343 337 302 754 325 166
Tabell B Antal rapporterade hastighetsförseelser åren 1983-1986
| 1983 121 273 | 1984 125 382 108 910 136 763 | 1985 | 1986 | |
| Tabell C Antal alkoholutandningsprov | 1984 610 246 610 879 665 101 | åren 1984-1986 1985 | 1986 | |
| Tabell D Antal ârsarbetskrafter | vid trafikavdelningarna |
åren 1984-1986 1984 1985 1986
| Hastrghetsövervakning | 119 | 125 | 198 |
| Fordonskontroll | 132 | 140 | 145 |
| Allmän trafikövervakning | 415 | 488 | 496 |
| Tabell E Antal årsarbetskrafter | vid ordningsavdelningarna |
åren 1984-1986 1984 1985 1986
| Hastxghetsövervakning | 51 | 43 11 |
| Fordonskontroll | 88 | 45 27 |
| Allmän trafikövervakning | 534 | 418 312 |
.Kä11a: Rikspolisstyrelsen
man mmo mmm
amma ma amma oa amma w
ommaumhma
E
omoanmnma owmaumnma
E
nmmauomma
omm han mnw
:mun amma amma amma
noga
ma
:mun
na
mmm cum um» mae Nam mom oo» »mo
.
øovcmmwumcamuuoxuwx
:mun
uuoxumx
. CNN nmm nov mmm vom mmm Nhh mmm
uuoxumx
umm:«:nm
% W Q @ W $ V §
uuoxumx
uoxummum:umxmmxwmøu9
mom
omm msn
owma emma
omma .annas
mammuuouawsao
NN 0
ma
ovmaaøxumum mvmawwvme
H0w
øønøaamm
auøscøn
U Q
mummmmmm mnmmwmmm
mmm
XMNNHUMUW
mm»
mao
amuat aaopms HAUQMB amuzd nMHHWM
anod HH Aøund anwa ma Aøvz m›oH 0 emma amma amma mama vmma mmma emma ›mmH
aumscmn nmwnmsmn
www
.vmma
uwvxu
:mun
.m:a:um
c0mc«axmuwauxm
H
Muaw
um
uaxcznw
cow
umuau
cmvwummcacmmwavcmn
m
umumams
nmvwummcwømmwaucmn
uøusnño
mmvmuumxmm
wucmccmxvom
um:
uumcm
m:am:
›.m
MCCWEHdM
uuwumsma
mm
aawu um
.um©øcmE muwmm
E0
cøucaum
mmaauuwcmsocmm
mhma
A
Eon
umuumumcwa
um
ømmmaøuww
wuu aañ
amemuuoxumx
umavausmm umu:uwum:H
cm
uoumame
uuø
.vmu:amm
ppm
mmww
wumuuox
:wo uum
.w wmma um: .m uum w.v H mm um
m
uaam
ommaoomma
. m
uumscmn
ommHuo›mH
uummawau
mmm
av
mmm m
WMHMUUOE
amma amma
|muummmu
mm m NIC
.msma
a
møuummuw
oucmuuwmaaau
EUMM
E
:mun Eom sou
xoam
E
Hash uuw
MCHUHHUQMF
A
cow
:wcum umøøcw
N00
m0Umwwmxmm
uo#uømum:uoMwmxwwmuu
mcuouumumøwa
amma amma
=wmca:um
ummaoaaøxuoum
mm m H :mv
wøømuuwuca
Eoawm
uoxuomHoumsou .møuomaonäummcma
GOUGUQMHUQHWHHOMHDM
coxAw
moøøuumuca CUXHUMHHMUW
av:mumHm.m
Adda
uumnmcwa
amma
amamuuoxuwx
mm«©cwumHmnm
Hva
»mm
omma omma
mxmaumasauwuza
.zmucauo
Hmñ av h H m
u«
wuøønmn
E0
H0D
m
aaonma aamnma
mcuwuuwumcwq
.UDQEO
MCEOMQM
www
øsnao
nocowuxømm
cowumeuowcw
W m A
:wa
mmomamuwoå uwusuaumca
som
XMUNHDUHW umaamx Ewumxm ucmeaam
mmm
AHOQMB annat HHOQMB mama means
Høuac m .H .N .m .amma
Bila a 5
HOUCD
NM@CdCHM
umm:«=um
›mma
.oonnv Aommmv
umumamS
AJHMMAUHAMMHWUW
®UMHOUUOE
MOMa#DAm
oo» omm wow mmv mmm
mua n 0 m m aa
UEMM
uEøm
amma .MUEWUWOQ
E
WUMHHMXHDUW
E
MMMHUMMEMHÖUCH HUMHUAHMMHOUW
:oo
mmma vauuuwmm
S00
GUUCMQHHUEHWUHOXHSM
MWU
vmumamn
uoxuomumnuoxmmxauøua
Ih0UCWSEO
MUHUMUHQUEWÃEO
MCUGU
HQWHWHHMXHUMW
Mum
HW$ :oo
ECM
u®umHø: uwumaøA U0uWHøS #®hNHmÅ voumam:
ana
O
xavmaumuw
u0m
aaonma UHOXHDM QOUHP mmma mmma omma amma »maa umaamz
maa man maa mun maa Ai
om-mN
o
mo
IGN
mama
o o N
uoømcme
em
«NumN
NN
»mv
UUCNHQH
oom com HHHU
u
N N 0 o v
mmuoa nomm
NN mN
m›oN
manad
OQOH
UUCMHHNÅHSM
§00 o N
moucoumm
en
vna
AN
oomN
NN
“ananas
mmüa
ñ
oom oo› o m No om omv
Han» mmaa
v V
h0UHUHHW
EOCH
mN|NN
HONG
vma
mN
mmm mov maa
NN
mcuouuwaw
HOUG5
m
E o N
uøumaae
N
E mn Nm mN em
ooo ooo
USHMUQ #EWUm0D
e
N N mm Nm on mN mN
Nooa
aalh
.amma N ma NN ha ma
NeNH
NNN
øovaømaumawwuuoxunx
HMUGU
H
MCHOUUWHWCWH
uuauuauuunuuxmaxawmue
m h
umuøøms
N o
300 cv
Ammmv
maa
mvma
ooo com
m h
Ucøumwmamaaøxumu
UUCWH
A N v o N
ana mm
mnm
Aoma.
HMU
HOUUWHWEWH
u0›n
mama amma
umuønmz
UBAWOQ
I M H
:mn
xauuauuum WMEHOUHUHHWWW
mo mo
øquuuwmm
Hampus Naoaøe Uaaxm .m__mx
m 0
HHPEMW
A N m v
Iwmaoaamx
anus: »sam HMUG4
W m 0 0 4 m
Iuwuñ Ussum axx
ma ma wa ma aa ma
Eom 0
»nam
umuuoxumx »maamxuoum
umwasm
uuxw
ma
usmuoum wummn uuoxuwx
axx
»uoxumx :uoøaø
nwmamaamxumum
»pmm acw v mmma mv.o mo.o eo.o vo.o
a
mmm men ena
mcam
N00 Nav
uuwum
uømcaumuvmuoa
owman
m
i
:cm m N B
:nova
ummawaamx
ucøummmawaaøxuwum
uumw
ma
uuoxumx mua«m=m
0uømnmuuoxumx
:oo vom mom
axx man osm ene
amuca oømaamx Ussum
uwn Eom mmma
v N a m
nwlmm
umuuoxumx
uossoxøumu
mumm:muuoxuwx
Eom
owman
a«.o ma.o oa.o mo.o
umaanxuoum
»uam
coaøvcm
ma
uuoxuwx 0u:mom
axx
UCOUOHQ 0ummn
commønmmumøam
c uumm ago a mmma mm.o ma.o oa.o mo.o
uum
ø
.aomøuxawøuu
omm vmm mom moa ahm m
amma
E
numua
axx
a N v A m
E an
immun
Eon
.uonuwuxxcoxwumuu
a I
uommøummnwwam
ummaoaaøx
ca
uuoxumx mvwwm:m
omv oma ooa omm
ouøaamx
W
.hvnmm
»sv
mmmwaus
amucm
øcsum mmma aamw
emma umo Eom
ma N v a m
maau:mmm
covcømwumøwuuuoxumx
:oo
mcumuvam
mom anv oaa oso
ømøañ
pmm
:mx
uoxuomuoaumxmmxaumua
øxaao
ø
mama omma omm man nova mmma mmwv
mm
uoe
aaonmu
M
uøsum
I
IHQM
mumm:muuox
ømaams
:mun
ou
.ons
uamnnøv
emo awm wow mom
uuoun.
mama
mm sm
uum aøucc vmv
owmm oama mmmv
pmm
moon:
u
0c:0wumcno
ö ua axx nos
wøøaamxumum
xwumavnum uøvcmaamnumm
v
ummsmm
umøcøum uwuwwwñ
vmuoa nenmu oonmv vmioa “maamx
mmsum
øasøm
AHWDMB
uno un wa
Statistik över körkortsingripanden m m
Tabell K Tabell L
Återkallelse 1:a halvåret Ãterkallade körkort per 1986 i förhållande till 1000 körkortshavare den hela år 1986, vad avser 31 december_ 1984 resp. återkallelse endast enligt 1986 16 § 4 körkortslagen
WPNNXSCHMWWOZZFWHEOMNUD
D 0.36 BD
Hela landet 0.37
Siffrorna utvisar att alla läns- Källa Trafiksäkerhetsverket rätter utom en återkallade fler körkort med stöd av 16 § 4 KKL under sista halvåret 1986 jämfört med första halvåret det året. Den 1 juli 1986 inträdde nämligen en skärpning som innebar att utrymmet för varning minskade betydligt vid allvarliga hastighetsöverträdelser.
Källa: Trafiksäkerhetsverket
mouwuoqumao musm0u|o
xcøvcmuw
memo nova oomm mumm mnmm oomm
vaaoa
moam vnmm como mama mvam mama ›aHm
ommma
Hmao
wmmaa mmmoa
adam “mmm H›mo »mmm »www mmm»
wmma
\ømaQu0umam0m
musmmu|0
mmam mwmm mmom ooom omao vvmm ommo mmvm Nuum mmnm none ovom ovmm
mamma
Homo Hvmw Hvmm »www Hsum Mmmm vñon Ho›m mm›m
vmma mm›mH
mmmmm Hvmme mmanw mmnam wA›Ho ommmm maonm vommv nonam vanan oomem mmvpm vvvom ovhvv hmvme mamma owman mmmmw mvmmv smmaa ooouo
mmm›oA
mmm» aH›om o›«v›
Imuuoxumx \mumm: musmou|o
vmma mmmnm mmmmm oooom Hmamv ommnv demon mmmo› mvmam omvov mmmmu »›mm omoom mmavv mmoom mommm mmoem mmmmm omamv Hmamo Mapam wmmmm m›mmv mmHm› ooamm
m mm mm m uwm
|Eo
üh›h
mmm
OOKOLHFFLDMv-lø-OFFOOOI-IFNFO u o u o . 0 u u o a
uowusmmumvsn
.uamuou
n-d GNNMVMHNø-ÖNNMv-Ih MMMMMNMMr-lø-l
nmumnummuw
mcwzumøuonmuønuø
mccwiaam uøuumux
AOEV
u-anv M M m N H N N @ H N «›N dM M N nav N win
amma
mvmzwuonmw
NCUOHQEO
MCCWEAHM
VNWMWMNWNNVHNMNQMWNMWNNU)
Hmücd UDDEO vwma
MGCWEHA4
m U Q 4 U Q H h U E H x A 2 z O m M w B D 3 x N N 4 m
MEDICINSKA ASPEKTER
har författats av kommitténs expert docent Denna bilaga Dr.med. Milan R. Valverius.
E Bakgrund l
Kommittén för lagstiftningen angående trafiknykterhetsbrott i betänkandet Förslag 1970 har Trafiknykterhetsbrott. (SOU 1970:61) framfört att påföljdbestämningen vid trafiknykterhetsbrott har sedan länge varit schablonmässig och onyanserad. Kommittén har funnit att man på olika vägar bör söka ett mer och påpekade att . genomföra nyanserat påföljdsval verkställda utredningar visar att de sociala och ekonomiska \ i de flesta fall är konsekvenserna av körkortsindragning mycket betydande samt att förlusten av körkortet uppfattas E som kan ha en mycket starkt
i som en mycket allvarlig påföljd
avhâllande på skötsamma personer. Framhävandet av
E påverkan
skötsamma betyder att man antog att det finns per-
F personer
soner med avancerade alkoholvanor och beroende av alkohol i ? I bland rattonykterhetsbrottslingar. Komstörre utsträckning * mittén ansåg att körkortsfrågan bör vävas in på ett meningssätt i den behandlingen men eftersom fyllt nykterhetsvårdande det åvilade trafikmâlskommittén att göra en översyn av körvid har kommittén inte kortsreglerna trafiknykterhetsbrott lagt något utarbetat förslag i denna fråga.
trafikmålskommitténs betänkande Rätten till ratten Enligt (SOU 1972:70: 1972:71; 1972:72) syntes det utmärkande för med straff och körkortsåterkallelsé vara att det systemet icke har rehabiliterande inslag. Man litar helt till något när det att förmå trafikanter att vara repressionen gäller i fortsättningen. När det gäller ingripande med de försiktiga konventionella straffpåföljderna lägger man sålunda inget positivt i åtgärderna. vid körkortsåterkallelse består ingri-
7 Bilaga
pandet i stort i att man under en viss tid försöker hindra personen ifråga från att uppträda i trafiken. Den omständigheten att en rattfyllerist hindras från att uppträda i trafiken under t.ex. tre âr, ger i och för sig inte någon anledning att anta att han, när han åter får komma ut i trafiken, skall vara bättre skickad uppträda där än vad han tidigare varit - snarare sämre, nämligen om han lojalt avháller sig från under återkallelsetiden. Kommittén föreolovlig körning slog därför att t.ex undervisning eller gruppsamtal skall användas som en behandlingsform vid trafikbrott.
Enligt slutbetänkandet av frivârdskommittén (SOU 1984:32) alternativ till frihetsstraff kräver kontraktsvård för Nya trafiknykterhetsbrott särskilda överväganden. Kommittén anser att man bör inte utveckla någon kontraktsvård i form av enbart trafikantundervisning för rattfyllerister. Någon särbehandling av dessa är inte nödvändig. Beträffande körkortet förordar kommittén att man i samband med införandet av kontraktsvård i påföljdssystemet överväger, om ett körkortsingripande kan samordnas med verkställigheten av den påföljden. Användning av biokemiska tester bedömer kommittén som olämp-
lig kontrollmetod i samband med kontraktsvård. I regeringens
proposition 1986/87:l06 om ändring i brottsbalken m.m. (s.k. kontraktsvård m.m.) behandlas kontraktsvård vid rattfylleri och anges att beträffande körkortsäterkallelser bör särskild lämplighetsprövning innebärande att föraren uppfyller krav på ett nyktert levnadssätt utredas.
Nomenklaturfrágor
Inom alkoholproblematiken finns en del termer vilka saknar definition, är utan exakt innebörd och är starkt traditonsoch kulturbundna.
Enligt socialstyrelsens klassifikation av sjukdomar 1987, används i samband med alkohol begreppet alkolholberoende
Bilaga 7
(303). Begreppet beroende infördes år 1977 av WHO och definieras som ett syndrom baserat på följande kriterier:
Förändrat beteende: bl.a. ökad konsumtion som bryter mot sociala normer och beteende. På sikt blir kontidigare sumtionsmönstret begränsat till tvâ typer, nämligen antingen fullständig avhâllsamhet eller kraftig kontinuerlig konsumtion. Individen fortsätter sin konsumtion trots skadliga konsekvenser som kroppslig sjukdom, familjepro-
blem, ekonomiska bekymmer resp. sanktioner från omgiv-
ningen.
b) Förändrat subjektivt tillstånd: Försämrad kontroll, förekomst av craving, dvs. längtan efter alkohol resp. inre tvång att inta alkolhol. Dessa impulser kan variera i intensitet och frekvens och förekommer i samband med alkoholkonsumtion men kan också utlösas av andra stimuli. Vidare märks en psykisk fixering, en upptagenhet kring alkohol.
C) Ändrat psykobiologiskt tillstånd: Uppträdandet av abstikonsumtion för att hindra dessa besvär samt nenssymtom, utveckling av tolerans. Detta innebär att individen har behov av att tillföra större mängder alkohol för att uppleva de eftersträvade effekterna. (Alkohol och sjukvård. Socialstyrelsen, 1987).
Dessutom används begreppen Missbruk av alkohol, droger och läkemedel utan beroende (305) och Alkoholmissbruk (305 A).
Enligt rekommendationer framförda vid Läkardagarna i Örebro 1986 bör som alkoholbesvär, kronisk begrepp alkoholproblem, alkoholist, ej användas.
7 144 Bilaga
Begreppet alkoho1skada“ definieras enligt Alkoholpolitiska APU (SOU 1979:90) som en, till följd av alkoholutredningen förtäring uppkommen, inte obetydligt effekt i mycket vid bemärkelse.
I betänkandet försökte man använda dessa begrepp i ovan definierade termer.
Några epidemiologiska studier
En särskild undersökning av 1957 års trafiknykterhetskommittê (SOU 1963:72) visade att inom en observationstid av 2,5 år % av den som dömts för återföll i 19,1 trafiknykterhetsbrott trafiknykterhetsbrott. Inom en av 5,5 år var
observationstid
återfallsfrekvensen 18,8 %. Denna synliga âterfallsfrekvens med hänsyn till mörkertalets storlek betyder att den verkliga återfallsfrekvensen ligger långt högre. Man kan av genomförda undersökningar fastslâ att en mycket betydande andel av tra- - mer än hälften och troligen fiknykterhetsbrottslingarna långt fler - har problem med drickandet: från begynnande stadier av alkoholberoende till former av alkoholism. grava
Goldberg (1968) påvisade att 27,9 % av dem som skadades i i Stockholm också var “alkoholskadade. Denna trafikolyckor procentsats ligger 1,8 gånger högre än andelen alkoholberoende i befolkningen i genomsnitt.
Cacciola (1980) undersökte 164 bilförare fällda för trafikår 1978 vid Stor-Stockholms tingsrätter och nykterhetsbrott fann att 35 % hade tidigare fällts för sådana brott; 48 % hade varit straffade och 69 % förekom i kriminal- och/eller körkortsregistret. Av gruppen trafiknykterhetsbrottslingar med en blodalkoholhalt över 0,85 promille hade 41 % tidigare fylleriförseelser, jämfört med 7 % i gruppen med blodalkoholhalt under 0,85 promille.
|mmaE=
:mona: cmumxmm
ummmaamumm
E0
mcwøamvwm
=xøun :mmw nos man
no: mm: no: no: no: mm: no: no: no: no: mm:
numx
ø:m:øH uuox
m + + + + + + + + + +
uaosoxaø
oo\o
za: uøoam aan: a
MM HM MX ax HM ax HM ax
vanns vøøma vøcwe
oom 000 oom omm och ooo omo com
uuøuum
0umvum
umuwzmsumøxuw uwuuamâummxuw
HOKMGMNQEH
wumvøawumnu
mvcom uwnoqmøwm wumøpw .oumvnw muøuonum ummcmmca muøvuw muøøum
wxuw
Mm m
a
.
aaonma
O Z HNMQID\DI\CD O\ C 0-1 ø-I 0-1
146 Bilaga 7 Vid analys av trafikdödsolyckor i norra Sverige åren 1976- 1979 påvisade Valverius (1979, 1982) att vid singeldödsolyckor 46 % av förarna och 48 % av passagerarna varit onyktra: 22,8 % av dödade bilförare var alkoholberoende enligt sociala* myndigheternas och polisens utredning samt uppgifter från anhöriga och vänner.
Vid trafiknykterhetsundersökningarna i norra Sverige åren kontrollerades 10 515 bilförare med utandningsluft- 1976-1979 prov (Valverius, Moberg och Lindén, 1982). Av dessa hade 13 en blodalkohlhalt över 0,5 promille. Vid analys av deras alkholvanor m.m. har framkommit att inte en enda av dessa betraktade sitt drickande som övermâttligt och ovanligt trots att det tydligt kom fram hos åtta av 13 (61 %) att de tillhörde till konsumenter vilka har haft åtminstone sociala problem enligt tiden för berusning, mängden av konsumerade drycker och alkoholvanor enligt egna uppgifter och andras bedömning. Av tabellen l framgår också att alla utom en vid körningen hade körkort. Den ende som var utan körkort uppgav yrket mekaniker. Det har framkommit att hans körkort var indraget på grund av rattfylleri och han omplacerades sedan från arbete som yrkeschaufför till arbete i verkstaden.
Av tabellen är också uppenbart att själva blodalkoholhalten fastställd genom blodalkoholanalysen varierar beroende på tiden för blodprovstagning. Detta betyder att förare med beroende kan påträffas bland rattonyktra dvs. mellan 0,5 - 1,49 promille blodalkoholvärde.
Statistiska uppgifter om trafiknykterhetsbrott, alkoholberoende, vård och återfall från utlandet är varierande, beroende på befolkningens inställning till drickandet, konsumtionens storlek, lagar och författningar, övervakningsmetoder bara för att nämna några faktorer.
Gjerde (1987) fann vid analys av 3 658 onyktra bilförare i Norge att 8 % av första gången rattonyktra drack dagligen mot 13 % av “andra och flera gånger rattonyktra.
147 ?E2911
Pentillä och Pikkarainen (1981) fann i Finland att var femte av 373 undersökta betraktade sig själv som rattfyllerist alkoholmissbrukare. Författarnas slutsats är att proportionen alkoholberoende är högre hos rattfyllerister än signifikant hos genomsnittsbefolkningen i Finland.
I Förbundsrepubliken Tyskland analyserade Winkler (1985) 51 676 förare vilka två och flera gånger onyktra i stoppades trafiken och hänvisades till behandling för onykterheten L trafiken i syfte att få körkortet tillbaka. Av dessa var 18 % för kortare vård för onyktra i trafiken i s.k. lämpliga Nachschulung für alkoholauffällige Kraftfahrer. Den största delen %) behövde bara upplysning och information. Vård (48 för alkohol- och drogberoende var lämplig för 33 % av förarna.
Stora erfarenheter med identifiering och behandling av onyktra i trafiken har man i USA. Australien, New Zealand, förutom Västtyskland, Österrike och Schweiz. I samband med detta hänvisas till (1987) och valverius (1985) vilka samman- Spoerer
l
ställde erfarenheter från ovannämnda länder.
Svenska och utländska studier visar att antalet förare med olika stadier av alkoholberoende i samband med trafiknykter- II hetsbrott är signifikant högre än antalet personer med alko- › delta holberoende i befolkningen. Motivation att i någon form
i att återfå körkortet så snabbt som
av vård är huvudsakligen möjligt då frihetsberövande och böter är sekundära jämfört * av körkortet. med indragning
Biokemiska markörer och psykologiska tester.
Under senaste decenniet har biokemisk forskning framtagit enkla biokemiska tester vilka används vid diagnostik av alkoholberoendet. Keso och Salaspuro (1986) är fördelen Enligt med laboratorieprov att de ger en objektiv bild av vederbörandes alkoholkonsumtion samt att de på ett tidigt stadium
143 7 Bilaga möjliggör fastställande av alkoholorsakade skador. För de flesta testade innebär resultaten dessutom ett handfast bevis på en hög alkoholkonsumtion och gör dem bättre motiverade att söka och slutföra vård.
Man skiljer mellan biokemiska särdrag och högkonsumtionsmarkörer.
Påvisandet av biokemiska särdrag (trait markers) är tecken på att personen har genetisk koppling till risken att utveckla alkholberoende; dessa markörer kan alltså påvisas innan han/hon utvecklat beroende. Biokemiska särdrag är markörer vilka är under snabb utveckling och skulle kunna användas i framtiden för att förebygga beroendet. Dessa har för närvarande inte någon betydelse i samband med vår frågeställning.
Högkonsumtionsmarkörer (state markers) visar tecken på effekter av hög alkholkonsumtion på olika organ och system i människans kropp. Principiellt bör man framhålla att specifika markörer för att påvisa uteslutande hög alkoholkonsumtion saknas. Markörer påverkas av en mängd sjukdomar, medicinering, fysiologiska tillstånd och biologisk variabilitet mellan individer. Detta bör man ha i åtanke vid användning.
Vid diagnostik och uppföljning av alkoholberoendet användbara markörer finns i tabell 2 nedan.
Prövade och används
Gamma-glutamyltransferas (GGT) Aspartataminotransferas (ASAT) Alaninaminotransferas (ALAT) Erytrocytmedelvolym (MCV) Heavy density lipoprotein (HDL-kolesterol)
Under utveckling
Disialotransferin Acetat
Tabell 2 Biokemiska markörer (Högkonsumtionsmarkörer)
Det vanligaste laboratorietestet är Gamma-glutamyltransferas GGT. Aktiviteten i serum (S-GGT) är höjd hos 35-85 procent av Det bör dock att höjda värmän med alkoholberoende. påminnas den finns även vid hjärtinfarkt, sockersjuka, akut njursvikt, lever elaka levertumörer, överoch bukspottkörtelsjukdomar,
vikt m.m. Medicinering med antikoagulantia, antiepileptika,
kost, graviditet höjer också värdet. mycket kolhydratrik
ASAT (aspartataminotransferas) är vid alkoholberoende höjd; är sänkt. En värdefull markör är ALAT (alaninaminotransferas) Keso och MCV (Erytrocytmedelvolym). dock med N enligt Salaspuro att i F den nackdelen MCV reagerar långsamt på förändringar \ konsumtion total abstinens. undantagen
av det ovannämnda rekommenderas användning av 2 till Ä Pâ grund 5 olika markörer. Genom ett batteri av laboratorietester kan man få betryggande resultat.
Fastställande av alkoholhalten i blod och urin är lämplig vid kontrolltillfälle. Genom utandningsluftprov kan man varje idag fastställa blodalkoholhalten exakt under förutsättning att personen medverkar vid undersökningen.
Gruner och Bilzer (1985) och Bonte, Kuhnholz och Ditt (1985) till av metanol i serum resp. urin hos hänvisade pävisandet alkoholberoende. Metanol skulle kunna användas också som markör.
Praktiska erfarenheter med användning av biokemiska markörer är i vid behandling av rattfyllerister sparsamt publicerade nordisk litteratur. Kristenson (1985, 1986) använder med
150 Bilaga 7 biokemiska markörer sedan många år i ett system framgång tillämpad på långvarig öppen kontakt med behandlaren som leder till att patienten kan återfå körkortet om behandlingen var framgångsrik. Enligt Kristensons erfarenheter (1985) bör man mera preciserat rikta uppmärksamheten mot rattfyllerister med små beroendeproblem. Rådgivning, kontroll och långsiktig resultat. Denna typ av behandling då uppföljning ger goda körkortstillståndet används som en morot för nykterhet består läkarbesök och besök för kontroll av av regelbundna upprepade nykterheten inkluderande alkohol och markörundersökningar.
Biokemiska markörer är ett objektivt mått på rattfylleristens alkoholkonsumtion oberoende av hans uppgifter. Denna metod kallas GT-feed-back enligt Gamma-glutamyltransferas (GGT). Fördelen med GT-feed-back enligt Kristenson (1986) är att ett laboratorieprov per månad väl speglar nykterhetsläget eller konsumtionsnivån under denna tid. De flesta människor är måna om sitt körkort och därför villiga att underkasta mycket sig nykterhetskontrollen för att få tillbaka och få behålla körkortet.
Psykologiska tester
Vid diagnostik av alkoholberoendet används sedan flera decennier psykologiska tester mest i form av frågeformulär. Vad rattonykterheten bör man använda enkla och för svenska gäller förhållanden normerade tester. I engelskspråkig och tysk litteratur finns stort utbud av tester. Mest känt och utprövat är Michigan Alcoholism screening Test (MAST) utarbetad år 1971 av Selzer, bestående av 25 frågor. En förkortad version av MAST s.k. Brief MAST består av 10 frågor. För självbesvarande utarbetade Swensson och Morse år 1975 SAAST-Self Administered Alcohol screening Test.
Kristensen och Trell (1982) prövade en egen version av MAST på svenska män (Mm-MAST); Malmö modification of the Brief Mast) bestående av 9 frågor. Utvärdering ang. specificiteten
1 51 Bilaga 7
Mm-Mast till 95 %; ang. sensitiviteten är värden på anges mellan 35-73 %.
Mm-MAST Brukar Ni ta en drink innan Ni gär på fest? Dricker Ni mestadels alkohol, t.ex. en flaska vin eller liknande vid veckoslut eller helger? Dricker Ni ett öl om dagen för att varva ner? par Tål Ni sprit bättre nu än för 10 år sedan? Måste Ni tänka att hålla jämn takt när Ni dricker alkoholpå haltiga drycker tillsammans med andra? Har det hänt att Ni efter måttligt festande inte minns hur Ni kom i säng? Brukar Ni efter att ha festat ha samvetsförebrâelser? Brukar Ni efter att ha festat eftersläcka med en öl dagen därpå? Brukar Ni försöka låta bli att dricka alkoholhaltiga drycker en bestämd tid, t.ex. under en vecka?
För närmare utredning av personer vilka identifierats som alkdholberoende kan användas andra diagnossystem t.ex. AVI-skalan (alkoholvaneinventoriet) med stadardiserings-normer på svenskt material. Enligt Bergman (1986) är AVI ett förfinat flerdimensionellt för personer som man rediagnosinstrument dan vet är beroende och som man vill utreda närmare.
Erfarenheter med biokemiska markörer och psykologiska tester visar att minst 95 % av undersökta med båda metoder kommer att och identifieras vid alkoholberoende. Desdiagnosticeras sa metoder kan också användas vid kontroll av nykterheten.
LITTERATUR
l. Berglund, M., Bergman, H., Swenelius, T. Alkoholvaneinventoriet - ett nytt frågeformulär för differentierad diagnostik vid alkoholism. Läkartidningen 83
(l986):l278-1281
2. Bonte, W., Kuehnholz, B., Ditt, J. methanol levels and alcoholism. I: Valverius, M.R. Blood ed.. Punishment and/or treatment for driving under the of alcohol and other drugs. Proceeding of the influence International Workshop 19-20 October 1984 Stockholm, Sweden. Stockholm, 1985 Ss. 255-260
3. Cacciola, I. - Vem är En delstudie av rattfylleristen/rattonykteristen. som fällts för trafiknykterhetsbrott under 1978. personer Stockholm: Stockholms univ., 1980 (duplic.)
N
4. Frivârdskommittên i Nya alternativ till frihetsstraff. slutbetänkande. Stockholm, 1984. 234 s. (sou l984:32) j \ 5. Gjerde, H. Daily drinking and drunken driving. Scandinavian journal l of social medicine l5(l987):2, 73-77
i
6. Goldberg, L. { av akuta och kroniska alkoholskador för uppl Betydelsen komsten Stockholm: Karolinska instiav trafikolycksfall. tutet. Institutionen för teoretisk alkoholforskning, 1968 (duplic.). (Rapp. 12.06)
7. Gruener, O., Bilzer, N. The chronic alcoholic in the road traffic - evaluation of N medical seven years. I: Valverius, M.R. findings during 5 ed.. Punishment and or treatment for driving under the influence of alcohol and other drugs. Proceedings of the International workshop 19-20 October 1984 Stockholm, Sweden. Stockholm, 1985. ss. 236-246
8. Keso, L., Salaspura M. Laboratorieprov för att påvisa och behandla alkoholproblem. Nordisk medicin 101 (l986):ll, 306-312
9. Kommittén för lagstiftningen angående trafiknykterhetsbrott Trafiknykterhetsbrott. Förslag 1970. stockholm, 1970. 459 s. (sou 1970:61)
10. Kristensen, H. recognition and treatment of heavy drinking in the Early male fordrunken driving. I:Valpopulation. Implications verius, M.R. ed., Punishment and/or treatment for driving under the influence of alcohol and other drugs. Proceedings of the International workshop, 12-19 October 1984 Stockholm, Sweden. Stockholm, 1985. ss. 223-235
Kristenson, H. Tidigbehandling av högkonsumenter. I: Problemet alkohol. i Örebro, 5-7 maj 1986. Stockholm. 1986. Läkardagarna ss. 306-313
Kuehnholz, B., Bonte, W. Alcohol and aldehyde dehydrogenase in blood samples of alcoholics. I: Valverius, M.R. ed., Punishment and/or treatment for drivin under the influence of alcohol and other drugs. Proceedings of the International workshop 19-20 October 1984 Stockholm, Sweden. Stockholm, 1985. ss. 247-254.
Penttilä, A., Kataja, M., Lindbohm. R., Mäki, M., Pikkarainen, J. Drunken driving in Finland. Helsinki, 1984. 146 s.
14. Pikkarainen, J., Penttilä, A. of arrested drunken drivers for alcoholism. I: screening Goldberg, L. ed., Alcohol, drugs and traffic safety. Proceedings, 8th International conference, June 15-19, 1980, Stockholm, Sweden. Stockholm, 1981. Vol.l. ss. 218-233
15. Problemet alkohol. Läkardagarna i Örebro, 5-7 maj 1986. Stockholm, 1986. 376 s. (Svenska läkarsällskapets handlingar 95 (l986):4)
16. Regeringens proposition 1986/87:l06 , om ändring i brottsbalken m.m. (s.k. kontraktsvård m.m.) 117 s. c
17. Socialstyrelsen Alkohol och sjukvård. Stockholm, 1987. 154 s. (Socialstyrelsen redovisar 1987:5)
18. Socialstyrelsen _ Alkolholbetingad sjukvård och tidigdiagnostik. Rapport från en konferens i Linköping i april 1983. stockholm, 1985. 207 s. (PM 106/85)
19. Socialstyrelsen Klassifikation av sjukdomar 1987. Systematisk förteckning. Svensk version av International Classification of Diseases, Ninth Revision (ICD-9). Stockholm, 1986. 534 s.
20. Spoerer, E., Ruby. M., Hess, E., Hrsg, Nachschulung und Rehabilitation verkehrsauffälliger Kraftfahrer. Braunschweig, 1987. 237 s.
21. Trafikmâlskommittén Rätten till ratten. Förslag till körkortsreform. I. Allmän motivering. Stockholm, 1972. 197. s. (SOU 1972:70)
Trafikmålskommittén Rätten till ratten. Förslag till körkortsreform. och Stockholm, 1972. 141 s. 2. Lagtext spcialmotivering. (SOU 1972:71)
Trafikmälskommittén Rätten till ratten. Förslag till körkortsreform. 3. Stockholm, 1972. 383 s. (SOU Expertutredningar. 1972:72)
Valverius, M.R. Alcohol and mortality. I: Boström, H., Ljungstedt, N.) Medical of mortality statistics. Stockholm, aspects 1981. Ss. 314-325 (Skandia International Symposia)
Valverius, M.R. Kombinera straff med vård vid trafiknykterhetsbrott. Alkohol och narkotika 77 (l983):1,
26. Valverius, M.R. ed. Punishment and/or traetment for driving under the influence of alcohol and other drugs. Current concepts. and prospectives. Proceedings of the experiences International workshop 19-20 October l984 Stockholm,_ Sweden. Stockholm, 1985. 272 s.
27. Valverius, M.R., Moberg, J., Linden, Ch. Roadside survey Ä in Northern Sweden. Analysis of drunken driving in fatal 5 traffic accidents and in life traffic from medicolegal 3 M.R. police and social aspects. I: Valverius, ed.,
l of the Satellite g
; Roadside surveys. Proceedings › conference...June, 23-25, 1980, Umeå, Sweden. Stockholm, 1982. 260 s. Ss. 7-32.
28. Valverius, M.R. Straff och/eller vård vid trafiknykterhetsbrott? Alkohol och narkotika 76 (l982):6, l-5.
itatens 1987
offentliga utredningar
(ronologisk förteckning
. Otillbörlig eflerbikllüng. Ju. . Dödsboägartde och samägande av jordbruksfastighet m.m. Ju. . [Angtidsutredningen 87. Fi. . En ny kyrkolag m. m. Del l. C. i. F11 ny kyrkolag m. m. Del 2. C. _ . Follutyrelsexis villkor. Ju. . Barnets rätt. Ju. . Svenska försvarsindusuins utlandsverksamhet. UD. Det svenska totalförsvaret inför 90-talet. Fö. Indrivningslag m.m. F1. Skydd för det väntade bamet. Ju. legitimation för vissa kiropraktorer. S.
PWWFTP“7”“AFFVFPV
Översyn av rättegångsbalken 3. Ju. . MordetpåOlof Palme. Ju. . Miljöskadefond. ME. Begravningslag. C. Franchising. Ju. Internationella familjerättsfrågor. Ju. Vararman damernas. A. Läkemedel och hälsa. S. F Äldreomsorg i utveckling. S. Missbmkama Socialtjänsten och Tvânget. S.
F54!” Medicinteknisk säkerhet. S.
å* Produktsäkerhetslag. F1. ?l Ökat kommunalt väghállningsansvar. K. P5 Enskilda vägar. K. §7 . Skeppslega till utlänning. Tillstånd. dispenser. flaggskifte. K. Bistånd för bäure nriljö i u-lattd. UD. Stöd till näringslivet. Fi. Fel i fastighet. Ju. Integritetsskyddet i infomtationssamhället 4. Ju. För en bättre miljö. ME. Ju mer vi är tillsammans. Del l. C. Ju mer vi är tillsammans. Exempelsanxling. Del 2. C. Ju mer vi är tillsammans. Underlagför reformer samt förslag. Del 3. C. För en bättre miljö. Miljövårdsfamiljen. Myndigheter och författningar. ME. Stödet till bam- och ungdomsföreningar. C. . Arkiv m: individ och miljö. U. . Studiemedel. U. . Dator-isering av tullens export- och importrutiner.
. Fasta Öresmxdsförbindelser. K.
. Miljökonsekvenser av fasta Öresundsförbindelser. K
n. Snabbare körkortsingripartden m.m. K.
utredningar
Statens 1987
offentliga
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet C ivildepartementet Otillbörlig eñerbildning. [1] En ny kyrkolag m. m. Del 1. [4] Dödsboägande och samâgande av jordbruksfastighet En ny kyrkolag m. m. Del 2. [5] mm. [2] Begravningslag. [16] Folkstyrelsens villkor. [6] Ju mer vi är tillsammans. Del 1. [33] Barnets lätt. Ju mer vi är tillsammans. Exempelsamlingbel 2. [34] Skyddför det väntade barnet. [1 1] Ju mer vi är tillsammans. Underlag för refomier samt Översyn av rättegångsbalkm 3. [13] förslag. Del 3. [35] Mordet på Olof Palme. [14] Stödet till bam- och ungdomsförertingar. [37] Franchising. [17] . i U3] “ Miljö- och
lmzfââfâltalfäfüwtmsüáâm-
Energidepartementet Integritetsskyddetiirtfonnationssamhållet 4. [31]
i gglflmä°gfijgñâzl
För en bättre miljö. Miljövårdsfamiljexi. Myndigheter , oc h förfnmin . [36] w Utrikesdepartementet Svenska försvarsindustrin udmdsvaksamhet. [8] Bistånd för bättre miljö i u-land. [28]
Försvarsdepartementet Det svenska totalförsvaret inför 90-talet. [9]
Socialdepartementet Legitimation för vissa kiropraktorer. [12] Läkemedel och hälsa. [20] Äldreomsorg i utveckling. [21] Missbrukama Socialtjänsten och Tvânget. [22] Medicinteknisk säkerhet. [23]
Kommunikationsdepartementet
Ökat kommunalt väghállningsaxtsvar. [25] Enskilda vägar. [25] Skeppslega till utlänning. Tillstånd. dispenser, flaggskifte. [27] Pasta Öresundsförbindelser. [41 ] Miljökonsdzvenser av fasta Öresundsförbindelser. [42] Snabbare körkortsixlgripatlden m.m. (43). i
Finansdepartementet Långtidsuuedningen 87. [3] lndrivningslag mm. [10] Produktsäkerhetslag. [24] Stöd uu näringslivet. [29] Datorisering av tnilens export- och importrutiner. [40]
Utbildningsdepartementet
Arkiv to: mama och miljö. [ss] 1987
Studiemedel. IHIZ (391 STOCKHOM
Arbetsmarknadsdepartementet
Varannan damernas. [19]