Rapport

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Rappon

den sarskilde utredaren för av hotbilden mot och

granskning

statsminister

sakerhetsskyddet kring

(MofPmnE3

saw

1989:1

3b

C

E

Statens

offentliga utredningar §g

1989:1

§33

Civildepartementet

Rapport

den särskilde utredaren för

av hotbilden mot

granskning

och

säkerhetsskyddet kring

statsminister Olof Palme

, o -

”âøawmaaxg a, *ag .- V39»

g

Stockholm 1989

Beställningsadress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel: 081739 96 30 lnformationsbokhandeln Malmtorgsgatan 5, Stockholm

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren 1981-1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 Stockholm. Best. nr. 38-12078-X.

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress:

Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 Stockholm Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8.10-12.00 (externt och internt) 08/763 10 05 12.00-16.00 (endast internt)

ISBN 91-38-10268-4 ISSN 0375-250X Graphic System AB, Göteborg 1989

Ti11 statsrådet och chefen för civi1departementet

Regeringen uppdrog den 25 augusti 1988 ât iandshövdingen i Jönköpings iän, Gösta Gunnarsson, att utreda de frågor om säkerhetsskydd m.m. som behandiades i en inom justitie-

departementet samma dag upprättad promemoria (Dnr 88-2874).

Regeringen bemyndigade samma dag chefen för justitiedepartementet att besiuta om sekreterare och annat biträde.

Med stöd av detta bemyndigande förordnade chefen för justitiedepartementet den 9 september 1988 chefsrådmannen Åke Rehnström och den 14 september 1988 statsâkiagaren Krister Waern att som sekreterare biträda mig.

Jag får härmed överiämna min rapport. Därmed har jag siutfört mitt uppdrag.

Stockhoim i januari 1989

Gösta Gunnarsson

/Åke Rehnström

Krister Waern

SOU 1989: 1

I N N E H Å L L S F Ö R T E C K N I N G

SAMMANFATTNING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

1 MITT UPPDRAG . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

I\) HOTBILDEN . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 11 IV . F* In1edning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 11 IN) . |\ Den a11männa hotbi1den . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 14 IN? . OJ Hotet från PKK . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 17 h) . nå Säkerhetsskyddet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 21

VAD VAR KÄNT FÖR SÄK? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 23

BEDÖMNING AV HOTET FRÅN PKK . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 25

HOTET FRÅN EN ENSKILD PERSON . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 29

TELEFONAVLYSSNING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 31 Beslut om te1ef0nav1yssning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 31

01010103 Förutsättningar för te1ef0nav1yssning . . . . . . . . . . .. 32 Te1efonav1yssningens genomförande . . . . . . . . . . . . . . .. 33 6.3.1 Av1yssning en1igt spanings1agen . . . . . . . . . .. 33 6.3.2 Av1yssning en1igt den sârski1da tvångsmede1s1agen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 35

BEDÖMNING AV TELEFONAVLYSSNINGEN M.M. . . . . . . . . . . .. 37 Av1yssning en1igt spanings1agen . . . . . . . . . . . . . . . . .. 37

\l\l\l\l

Av1yssning en1igt den särskilda tvângsmede1s1agen 39 00 Övrigt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 40

AVSLUTNING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 41

SAMMANFATTNING

Vid min bedömning av om det förelåg några konkreta hot mot Olof Palme i tiden före mordet på honom konstaterar jag inledningsvis att det inte förelåg några sådana omständigheter att det var uppenbart att hans säkerhet var i fara. Det förelåg alltså inte något hot som framstod som akut.

Jag anser dock att det åligger säkerhetspolisen att försöka komma till insikt om förekomsten av eventuella hot på ett tidigare stadium än när hotet framstår som överhängande eller akut.

I det material som var känt för säkerhetsavdelningen vid rikspolisstyrelsen (SÄK) i tiden före mordet förekommer de s.k. bröllopssamtalen. Mot bakgrund av bl.a. den tydliga hotbild som förelåg från PKK mot den svenska regeringen med Olof Palme som dess främste företrädare anser jag att SÄK borde ha uppfattat innehållet i dessa samtal som ett hot, vilket även skulle kunna vara riktat mot Olof Palme.

Det förelåg en överenskommelse mellan SÄK och Olof Palme angående hans personskydd, vilken innebar att Olof Palme skulle ha ett ständigt livvaktsskydd utom i området bostaden - riks- dagen regeringskansliet samt på Fårö. SÄK ansåg att skyddet var bristfälligt i och med att dessa undantag fanns och framförde denna åsikt vid ett flertal tillfällen till Olof Palme. Jag delar SÄK:s uppfattning att skyddet var bristfälligt. Emellertid anser jag att polisen inte på något sätt skall tvinga på någon ett livvaktsskydd som denne motsätter sig. Detta får dock inte av polisen tas till intäkt för att underlåta att agera då hot förekommer. Jag anser således att SÄK, när bröllopssamtalen blev kända, skulle ha informerat Olof Palme i syfte att skapa förutsättningar för ett bättre skydd kring honom inom det område där han inte redan hade skydd.

8 Sammanfattning

Jag finner vidare att det före1âg ett annat hot mot 010f Pa1me, näm1igen från en enski1d person, samt att också detta hot var av sådan styrka att SÄK - om hotet varit känt - borde ha agerat pâ något sätt. Hotet fanns ti11gâng1igt hos SÄK i form av inspeiade te1efonsamta1. Såvitt kunnat faststä11as var dock hotet inte känt för SÄK i tiden före mordet beroende på efters1äpning av översättningen av de inspe1ade samtalen.

Vid min genomgång av materiai hos SÄK har jag kunnat konstatera att te1efonav1yssning en1igt iagen (1975:1360) om tvângsåtgärder i spaningssyfte i vissa fa11 har använts under 1áng tid och att en oacceptabei eftersiäpning av översättning, bearbetning och ana1ys av dessa samta1 har förekommit. Jag finner också att det i vissa de1ar saknas godtagbara förkiaringar ti11 denna eftersläpning.

Jag konstaterar vidare att de enheter inom SÄK som hand1ade frågor om terroristbekämpning tycks ha saknat ti11räck1iga resurser och att informationsutbytet inom SÄK kan ha varit bristfä11igt. Dessa förhâlianden bör därför ägnas uppmärksamhet vid det utredningsarbete av SÄK:s verksamhet som redan har in1etts.

Jag vi11 avs1utningsvis betona att resu1tatet av min utredning inte får uppfattas som nâgra som he1st i stä11ningstaganden frågan om vem e11er viika som kan vara inb1andade i mordet på 01of Pa1me.

.l MITT UPPDRA6

I regeringens uppdrag ti11 mig att utreda frågor om säkerhetsskydd m.m. kring statsminister 01of Paime hänvisas ti11 en inom Justitiedepartementet upprättad promemoria (Dnr 88- 2874).

Eniigt denna promemoria finns - trots redan gjorda undersökningar - okiarheter den

kring säkerhetsbedömning som gjorts

före mordet vilket materia1 på Oiof Palme, som denna grundats pâ samt pâ vi1ket sätt som den deigetts den dåvarande statsministern. Mitt uppdrag består i att besvara dessa frågor.

Eniigt promemorian bör jag genom en granskning av det materia] som finns hos säkerhetspoiisen och genom samtai med dem som har uppiysningar att iåmna i saken undersöka om det har förekommit nâgra konkreta hot mot 010f Paime före i vad mordet, mån och när dessa varit kända e11er eijest funnits tillgängiiga hos säkerhetspoiisen samt hur de i så fa11 bedömts e11er bort bedömas. Av intresse är eniigt b1.a. i viiken promemorian omfattning uppgifter av relevant s1ag har funnits tiilgängiiga i form av t.ex. spaningsrapporter e11er men inte inspeiade översatta e11er utskrivna band från teiefonaviyssning. Om det har förekommit en eftersiäpning med översättning och utskrift av banden bör det belysas vad detta har berott på och bedömas i ijuset av gäiiande tvángsmedeisregier och de ändamâi som dessa - i vad mån detta har varit bygger på godtagbart. Eniigt promemorian bör jag vidare undersöka vi1ken information av berört vidare ti11 Oiof s1ag som förts Paime samt när och på viiket sätt det har skett.

Jag bör även redovisa vi1ka s1utsatser och iärdomar för framtiden som kan dras av min granskning.

10 Mitt uppdrag

Mitt uppdrag har b1.a. bestått i att ta del av ett omfattande sekretessbeiagt materiai. Trots detta har jag vid utformningen av min rapport haft ambitionen att visa största möjiiga öppenhet. Jag måste dock vid avvägningen av vad som kan 0ffent1iggöras självfailet beakta innehâiiet i sekretessiagen (1980:100) på så sätt att olika myndigheters framtida verksamhet inte skadas och att någon enski1d person inte Iider skada e11er men.

2 HOTBILDEN

2.1 Iniedning

I mitt uppdrag iigger att undersöka om det i tiden före mordet på 01of Paime förekom nâgra konkreta hot mot honom.

Begreppet konkret hot är inte aiideies iättdefinierat. Juristkommissionen angav i sin rapport (1987:14) att definierade, konkreta hot var iiktydigt med hot som härrörde från en viss person, hade anknytning tiii en viss piats osv.

För egen dei anser jag att ett hot kan vara konkret utan att det därför framstår som akut. Huruvida ett särskiit förhâiiande ska11 anses utgöra ett konkret hot eiier inte måste avgöras mot bakgrund av övriga föreiiggande omständigheter. Avgörande för bedömningen kan bii sådana faktorer som från vem hotet kommer, hur det framförts e11er framkommit, vad det innehåiier etc. Om det t.ex. mot statsministern av särskiida skäi föreiigger ett genereiit hot på en hög invâ, från t.ex. en organisation eiier en grupp av personer behöver det eniigt min mening inte tiiikomma mycket utöver detta genereiia hot för att det som tiiikommit ska11 uppfattas som ett konkret hot. Om det genereiia hotet däremot befinner sig på en iåg nivå krävs mer preciserade uppgifter om tid, piats, tiiivägagångssätt etc. för ett angrepp innan uppgifterna kan anses utgöra ett konkret hot. Vid ett konkret hot ska11 poiisen naturligtvis agera på något sätt. Det kan då bii fråga om att informera den hotade, att föresiå en viss skyddsâtgärd eventue11t utöver redan insatt skydd, osv.

Jag vili redan här betona att resuitatet av min utredning inte får uppfattas som några som heist stäiiningstaganden i frågan om vem eiier viika som kan vara inbiandade i mordet på Oiof Paime. Mitt uppdrag har i stäiiet varit att undersöka för-

12 Hotbilden

hållanden i tiden före mordet för att därigenom bl.a. söka klarlägga om det förekom några hot mot Olof Palme. Förekomsten av sådana hot behöver självfallet inte ha någon betydelse för det senare inträffade mordet.

För att kunna skapa klarhet i frågan om ett konkret hot förelåg mot Olof Palme i tiden före mordet krävs först en redogörelse för dels den mer allmänna hotbild som då fanns mot honom, dels det skydd som han hade i anledning av denna.

Med den bakgrunden belyst får sedan avgöras om vissa särskilda omständigheter var av sådan karaktär att ett konkret hot förelåg och om polisen borde ha agerat i någon form.

Juristkommissionen gjorde inte någon egentlig bedömning av hotbilden.

Parlamentarikerkommissionen uttalade följande i sin rapport (1988:18).

Det har i olika sammanhang framförts att det vid tiden närmast före mordet skulle ha förelegat en så allvarlig hotsituation beträffande Olof Palme att skyddet av honom borde ha varit förstärkt. Dåvarande rikspolischefen Holger Romander och dåvarande chefen för säkerhetsavdelningen Sven-Åke Hjälmroth har för oss uppgett att det enligt rikspolisstyrelsens bedömning inte förelåg några särskilda hot utöver den generella hotbilden. Säkerhetsavdelningen gjorde således vid den tiden en annan bedömning av det material om PKK:s förhållande till Sverige och Olof Palme som fanns tillgängligt än som senare gjordes vid utredningen av det s.k. huvudspåret.

Varken den utredning juristkommissionen eller vi företagit har gett oss någon grund för att påstå att säker-

hetsavdelningens bedömning vid den tidpunkten av hot-

bilden var felaktig. Övervägandena i brottsutredningen

Hotbilden 13

har däremot gjorts med utgångspunkt frán att ett mord förövats och med tillgång till nytt utredningsmaterial. Resultatet av sistnämnda överväganden kan enligt vår mening inte tas till intäkt för ett påstående att säkerhetsavdelningen vid tiden för mordet hade bort bedöma att det fanns ett akut hot från PKK.

SÄPO-kommittén uttalade följande i sitt delbetänkande (1988:16).

Beträffande skyddet av Olof Palme veckorna före mordet är det svårt att dra några säkra slutsatser av RPS:s interna utredning. Materialet visar visserligen att det förekommit hotfulla och aggressiva uttalanden bl.a. mot Olof Palme i ett antal telefonavlyssnade samtal mellan personer med anknytning till den nyss nämnda terroristorganisationen. I några av dessa talas i förtäckta ordalag om attentat eller mord som skall utföras. Det förefaller i och för sig egendomligt att sâkerhetspolisen inte med anledning av detta material försökt ordna med ständig, noggrann bevakning av Olof Palme. Men det kan finnas naturliga förklaringar till detta.

Övervakningen

genom spaning gav inte nâgra konkreta upplysningar. Telefonsamtalen var inte alltid lâttolkade. I fråga om samtalen är dessutom att märka att det i en del fall inte längre går att fastställa om de förelåg översatta och utskrivna vid tiden för mordet. Tydligt är att säkerhetspolisen vid ifrågavarande tidpunkt inte hade tillräckliga resurser för att snabbt klara allt arbete med översättningar och analys. En del bandupptagningar blev liggande âtskillig tid utan att man gjorde något åt dem.

För att få en uppfattning om den hotbild som förelåg före mordet och det skydd Olof Palme då hade har jag gått igenom ett omfattande skriftligt material. Jag har också hört ett fyrtiotal personer.

14 Hatbilden

Det skriftiiga materiaiet har b1.a. bestátt av inom säkerhetsavdeiningen vid rikspoiisstyreisen (SÄK) upprättade personoch ârendeakter med t.ex. framstäiiningar om tiiistând ti11 teiefonaviyssning, utskrifter av aviyssnade teiefonsamtai, spaningsrapporter, iägesrapporter, hotbrev samt promemorior. Härutöver har jag tagit dei av inom jurist- och pariamentarikerkommissionerna upprättade samtaispromemorior. Jag har också tagit dei av visst materiai vid myndigheter inom försvaret samt handiingar tiiihörande förundersökningen angáende mordet på 01of Palme. Vidare har jag iátit översätta nâgra tidigare inte översatta teiefonsamtai. Siutiigen har jag iâtit översätta några telefonsamtal ordagrant som tidigare endast var översatta i sammanfattning.

2.2 Den ailmånna hotbilden

Juristkommissionen har i sin rapport gjort en dei uttaianden beträffande den aiimänna hotbiid som gäiide för 01of Paime, b1.a. föijande.

Svenska statsråd ... tvingas ... att ieva under hot frân personer e11er grupper av personer som vi11 e11er kan antas viija dem iiia på ett e11er annat sätt. Orsakerna tiil sådana hot är fiera. Redan positionen som sådan e11er det symboivärde den har kan vara skä1 nog. Inte säiian kan ett hot iedas ti11baka tiil en åtgärd som t.ex. ett statsråd vidtagit e11er underiåtit eiier för viiken han e11er hon på annan grund görs ansvarig .

Som regeringens främste företrädare b1ir statsministern en symboi inte bara för den förda regeringspoiitiken utan även för iandet i a11a de sammanhang - poiitiska, ekonomiska och ku1ture11a - där Sverige förekommer. Förenas den stäiiningen, som i 01of Paimes fa11, med ett brett internationeiit engagemang på toppnivâ ökar intresset för personen med de konsekvenser på gott och ont

Hotbilden 15

som detta fâr. Detta innebär i sin tur att den som är statsminister inte bara får ta emot fler konkret formulerade hot än andra statsråd utan också att han eller hon generellt sett lever mer utsatt än de. För statsministern gäller alltså en hotbild av en annan, mer permanent karaktär än den som vanligtvis gäller för andra statsråd.

Jag instämmer i dessa uttalanden. Jag har vid min genomgång kunnat konstatera att hoten från enskilda personer och grupper av personer ofta tar sig uttryck i brev och telefonsamtal. Merparten av dessa är anonyma och bl.a. därför svârbedömda. Så har t.ex. under tiden från början av 1984 och fram till mordet på Olof Palme ungefär ett hundratal brev av denna typ kommit till polisens kännedom. Det finns även exempel på hotbrev där avsändaren har kunnat identifieras. Det gäller t.ex. en person som tidigare utvisats från Sverige och som sade sig företräda en i USA befintlig speciell grupp. Denne hotade under år 1984 med våldsåtgärder om hans ärende inte togs under omprövning.

Ytterligare en företeelse som berörts vid de samtal jag har fört med olika personer och som måste beaktas då man gör en bedömning av den allmänna hotbilden är förekomsten av organisationer eller grupper som öppet gett uttryck för en mycket fientlig eller hatisk inställning till Olof Palme och det han representerade. Som exempel på sådana kan nämnas olika rasistiska och extremistiska grupper.

En annan företeelse som ingår i den allmänna hotbilden är terrorismen i dess olika former. Inom SÃK följer man på olika sätt denna typ av verksamhet i syfte att skaffa sig sådan kunskap att terroristattentat kan förhindras. Jag har bl.a. tagit del av de lägesrapporter som regelbundet sammanställs inom SÃK och som ger en sammanfattande översikt av den internationella terrorismen. I dem beskrivs också olika former av terroristiska företeelser och organisationer. Av rapporterna framgår att Sverige på olika sätt berörs av den internationella

16 Hotbilden

terrorismen. Således beskrivs hur o1ika typer av verksamhet i viss utsträckning bedrivs i Sverige. Denna kan exempeivis bestå i stöd ti11 olika öppna organisationer och föreningar på skiida orter i Sverige, inpiantering av organisationsmediemmar eiier andra meningsfränder i iandet under fiyktingskapets täckmantei, fiyktingspionage och inte minst opinionsbildning. I ett par fa11 finns beskrivet hur oiika personer med anknytning tiii vissa organisationer från meiiersta östern försökt att på i11ega1 väg ta sig in i iandet. I två andra faii anges att hot riktade mot svenska myndigheter framförts, det ena i samband med en hunger- och vätskestrejk som en person som dömts för mord på en jugosiavisk ambassadör i genomförde månadsskiftet - 1983 och det andra i samband med att juni juli denne person i september 1984 fick avsiag på en nádeansökan.

Första gången PKK (kurdiska arbetarpartiet) nämns i dessa rapporter är i maj 1984. Då sägs att PKK har ett starkt fäste i Sverige b1.a. därför att en av organisationens iedare var bosatt i Sverige. Även en annan turkisk organisation ha angavs ett starkt fäste i Sverige. Det sades att två i Sverige bosatta personer stod i spetsen för denna organisation och att de hade ett dokumenterat terroristiskt förfiutet. I den därpå föijande rapporten i november 1984 angavs att Enver Ata mördats i Uppsaia i juni samma år och att ett antai med personer anknytning tili PKK togs i förvar för utredning om utvisning eniigt bestämmeiserna i utiänningsiagen. Vidare gavs en fy11igare redogöreise för organisationen PKK som sådan, varvid man konstaterade att denna bedömdes vara en av de mest våidsbenägna i Europa. I den rapport som sammanstäiides i maj 1985 gavs ytteriigare information om organisationen och dess verksamhet. Det angavs b1.a. att det inom PKK fanns en särskiid grupp, vars uppgift var att avrätta agenter och avhoppare från organisationen. Denna grupp angavs också ha tili uppgift att utföra attacker mot Turkiets representationer i Europa och mot iänder som stöder fascismen i Turkiet. Vidare erinrades om att regeringen i december 1984 i eniighet med utiänningsiagens terroristbestämmeiser utvisat nio personer såsom aktiva inom

Hotbilden 17

PKK. I den rapport som sammanstäiides i november 1985 omtaiades att ytteriigare ett mord pâ en avhoppare från PKK - Cetin - Güngör ägt rum i början på november i Stockhoim. Vidare gavs ytteriigare uppiysningar om PKK:s verksamhet i 01ika iânder. Beträffande Sverige angavs att iäget varit reiativt I iugnt. samband med att en eniigt SÄK iedande företrädare för PKK togs i förvar i maj 1985 genomfördes emeiiertid ett fiertai ockupationer av svenska konsuiat och beskickningar ti11 stöd för dennes sak. Vidare redogjordes för de hungerstrejker som pâbörjats i september det âret och syftet med dessa.

Vid min bedömning av den aiimänna hotbiiden har jag funnit att det i denna aiimänna hotbiid i tiden närmast före mordet på Oiof Paime med ett viktigt undantag inte såföreiegat nâgra dana hot mot honom att särskilda åtgärder utöver redan vidtagna frân SÄK:s sida varit pâkaiiade. Det åsyftade undantaget gäiier organisationen PKK. Jag avser därför att nu iämna en redogöreise för de omständigheter som kan tyda på ett hot från denna organisation.

2.3 Hotet från PKK

1. Ar 1982 ansökte den person som SÄK ansåg vara iedaren för PKK, Abduiiah Öcaian, om uppehåiistiiistând i Sverige. Den 26 oktober och den 23 november 1983 uppvaktade företrädare för PKK representanter för arbetsmarknadsdepartementet. Den 26 oktober redogjorde företrädarna för organisationens verksamhet i och utanför Turkiet. Vid mötet den 23 november uttaiades, eniigt det materiai jag tagit dei av, att ett avsiag på Abdu11ah Öcaians ansökan inte b1ir så bra för er dei.

2. I början av 1984 avsiog regeringen Adbuiiah Öcaians begäran om uppehåiistilistånd i Sverige.

3. Enver Ata, eniigt SÄK en avhoppad PKK-are, mördades den 20 juni 1984 i Uppsaia. Tingsrätten där dömde en person, enligt

18 Hotbilden

SÄK en PKK-are, den 26 ju1i samma år för mordet ti11 iivstids fängeise samt utvisning.

4. I en promemoria upprättad vid SÄK i september 1984 angavs b1.a. att det på grund av att Abdu11ah Öcaian vägrats inresa ti11 Sverige fanns pianer på repressaiier mot Sverige och i första hand mot statsminister 01of Pa1me samt att Sverige i PKK-kretsar anses gå i fascismens iedband och därmed utgöra en fiende ti11 organisationen.

5. I oktober 1984 piacerade PKK-are en svart krans utanför den svenska ambassaden i Aten. Händeisen återges i en skrive1se den 7 mars 1986 från ambassaden ti11 SÄK.

6. I december 1984 besiutade regeringen, med stöd av terroristbestämme1serna i utlänningsiagen, att ur Sverige utvisa nio turkiska medborgare då det fanns grundad aniedning att anta att de tiiihörde e11er verkade för en organisation, PKK, som med hänsyn ti11 vad som var känt om dess verksamhet kunde befaras utanför sitt hemiand använda vå1d, hot e11er tvång för poiitiska syften och därvid begå sådana gärningar här i riket. I besiuten förordnade regeringen att verkstäliighet av utvisningarna ti11s vidare inte fick ske. Regeringen bes1utade vidare om s.k. kommunarrest och om anmäiningsskyidighet.

7. Vid en sammankomst den 27 aprii 1985 i konserthuset i Stockhoim kritiserade taiesmän för PKK den svenska regeringen och det sociaidemokratiska partiet på ett mycket hårt sätt och utta1ade att PKK kommer att straffa a11a som försöker hindra dess verksamhet, a11t eniigt en promemoria upprättad av en inom SÄK verksam poiisman.

8. En person, av SÄK ansedd som en iedande företrädare för PKK, togs den 21 maj 1985 i förvar av SÄK. Tio dagar senare siäpptes han med anmäiningspiikt och reseförbud.

*i , Hotbflden 19

9. Under maj 1985 inträffade ytterligare några incidenter vid svenska beskickningar, föranledda av PKK-are, nämligen vid svenska generalkonsulat och konsulat i Hamburg, Berlin, Frankfurt och Hannover samt vid den svenska ambassaden i Haag, allt enligt en vid SÄK upprättad promemoria.

10. I en intervju i Svenska Dagbladet den 6 augusti 1985 uttalade Hüseyin Yildirim - av SÄK ansedd som en ledande talesman för PKK - att Sverige måste sudda ut terroriststämpeln pâ PKK, att PKK:s tålamod räcker tvâ månader till samt att PKK därefter kommer att betrakta Sverige som en fiende.

11. Den 25 respektive den 27 september 1985 förekom nya protestaktioner vid svenska beskickningar, nämligen vid ambassaden i Paris respektive konsulatet i Stuttgart, mot den svenska regeringens behandling av PKK:are i Sverige, allt enligt en inom SÄK upprättad akt.

12. I ett brev till Olof Palme den 11 oktober 1985 från en person, som enligt egen uppgift var från Kurdistan, uttalade denne bl.a. att Palme i sin egenskap av statsminister begick brott då det gällde behandlingen av kurderna, att han gav sitt stöd åt juntan i Turkiet som dränker sina händer i det kurdiska folkets blod, att detta ställningstagande mäste stoppas annars kommer ni att drunkna i vårt folks hatiska hämnd.

13. Under hösten 1985 förekom - förutom hungerstrejker - demonstrationsmarscher som protest mot regeringens terroristförklaring av nio PKK-are.

14. Den 2 november 1985 mördades den enligt SÄK avhoppade PKKaren Cetin Güngör vid Medborgarplatsen i Stockholm. Den 27 februari 1986 dömdes en person, som enligt SÄK var en PKK-are, för mordet till livstids fängelse samt utvisning.

15. Enligt en promemoria upprättad av en inom SÄK verksam polisman uttalade sig Abdullah öcalan vid ett möte den 16

20 Hotbflden

november 1985 i Sporthalle i Köln, på ett videoband som spelades upp, starkt kritiskt om Sverige och Olof Palme. Polismannen fick del av denna uppgift tvâ veckor senare.

16. I artiklar i PKK-tidningen Serxwebun under hösten 1985 och i början av 1986 finns kritiska uttalanden mot Sverige. I septembernumret 1985 beskrivs bl.a. hur Sverige motarbetar PKK:s kamp och samarbetar med Turkiet och i den uttalas Som en ofrânkomlig princip för vår oavhängighets- och självständighetskamp gäller att inget brott begânget mot vârt folk kommer att förbli utan vedergällning.

17. Under hösten 1985 och i början av 1986 avlyssnades ett antal telefonsamtal, i vilka personer med anknytning till PKK uttalar hot och aggressioner mot Sverige, den svenska socialdemokratin och Olof Palme. Under februari 1986 förekom ocksâ ett antal s.k. bröllopssamtal.

Bröllopssamtalen fördes i huvudsak pâ turkiska. I dessa samtalade bl.a. personer som enligt SÄK hade en ledande ställning inom PKK. Samtalen var i sammanfattning översatta före mordet på Olof Palme. Enligt de tolkar som översatte samtalen var dessa mycket kryptiska och underliga. I samtalen talade man bl.a. om att hålla och fira bröllop.

I ett antal samtal som ägde rum i månadsskiftet januari/ februari 1986 gjordes aggressiva uttalanden mot Olof Palme. Han kallades bl.a.för terrorist och mördare. Samtalen fördes på såväl turkiska som kurdiska. Några samtal är i sina turkiska delar sammanfattningsvis översatta först efter mordet på Olof Palme. Ett par av samtalen har odaterade översättningar. Samtalens kurdiska delar var inte alls översatta vid tiden för .mordet pâ Olof Palme.

Förutom ovan nämnda samtal finns ett antal samtal där kritik i mer allmänna ordalag framförs mot den svenska regeringen, socialdemokratin och säkerhetspolisen. Härutöver finns ett

H0tbi7den 21

samtal från februari 1986, i vilket det sades att utvecklingen i Sverige är positiv och att det kommer att hända saker snart. Samtalet fördes på både turkiska och kurdiska. Det översattes i sammanfattning i de turkiska delarna den 4 november 1986. De kurdiska delarna var inte heller översatta vid tiden för mordet på Olof Palme.

2.4 Säkerhetsskyddet

I sina överväganden att vid ett hot vidta form någon av åtgärd måste polisen naturligtvis beakta det som Olof skydd Palme redan átnjöt.

Genom mina samtal med olika personer har kommit fram jag till följande. När Olof Palme hösten 1982 tillträdde som statsminister var SÄK:s bedömning av den allmänna hotbilden sådan att man ansåg att han borde ha ett ständigt livvaktsskydd. Olof Palme var dock, inställd enligt SÄK, negativt därtill. Först i slutet av 1982 träffades mellan SÄK och Olof Palme en överenskommelse av innebörd att han skulle ha livvaktsskydd i samband med offentliga framträdanden. Sedan några livvakter vid flera tillfällen framfört synpunkter pâ det enligt deras uppfattning dåliga skydd som Olof Palme âtnjöt, träffades en ny överenskommelse. Denna innebar att Olof Palme skulle ha ständigt livvaktsskydd utom beträffande omrâdet bostaden riksdagen -regeringskansliet, dvs. den s.k. gyllene triangeln och på Fårö. Undantaget för av SÄK som triangeln ansågs oacceptabelt. Trots att man från polisens sida vid flera tillfällen framförde detta var Olof Palme i sin till inställning undantaget obeveklig. Han ville ha en privat sfär. Ett ytterligare motiv för SÄK att hävda att Olof Palme borde ha ett ständigt livvaktsskydd var enligt SÄK att polisen med en sådan ordning inte skulle vara tvingad att vid varje enskilt tillfälle göra en särskild bedömning av om framkomna omständigheter motiverade en insats av livvakter. Enligt uppgifter från flera av de personer som jag talat med gick Olof Palme ganska

22 Hotbilden

ofta utanför den gyllene triangeln utan livvakter. Detta förhållande blev efterhand pâ olika sätt känt för SÄK.

En av polisens huvuduppgifter är enligt 2 § polislagen (1984:387) att förebygga brott. I detta ligger att det är polisens sak att se till att bl.a. offentliga personer kan gå säkra. Det ansvaret söker polisen leva upp till genom att för-

se personer med livvakter om hotbilden är sådan att ett när-

skydd bedöms som nödvändigt. I vad avser personerna i regeringskretsen ligger ansvaret för livvaktsskyddet på SÄK. Såväl jurist- som parlamentarikerkommissionerna har dock slagit fast att polisen inte pâ något sätt kan tvinga på någon ett livvaktsskydd som denne motsätter sig. Jag delar denna uppfattning. Vad gäller skyddet av Olof Palme har parlamentarikerkommissionen hävdat att, när det förelåg konkreta hot mot honom, han sällan hade några invändningar mot livvaktsskydd. Enligt de uppgifter som framkommit till mig avvisade Olof Palme aldrig ett förslag om förstärkning av livvaktsskyddet vid hot av allvarlig karaktär. En sådan förstärkning anordnades vid några tillfällen - dock inte i tiden närmast före mordet - sedan hot framförts mot honom i brev och i telefonsamtal. Då ett förstärkt skydd sattes in innebar detta ett heltäckande skydd när han vistades på annat ställe än i bostaden eller på arbetsplatsen. Vid de samtal jag har fört har framkommit att det i tiden närmast före mordet inte framfördes sådana uppgifter till den byrå inom SÄK som svarar för säkerhetsskyddsverksamhet inklusive personskydd att en förstärkning av Olof Palmes personskydd aktualiserades.

3 VAD VAR KÄNT FÖR SÄK?

Vad gä11er hotet från PKK och de särskilda omständigheter som jag tidigare har redogjort för kan jag konstatera att de tiil övervägande dei var kända för SÄK vid tiden för mordet pâ Oiof Paime. Såvitt avser uppvaktningen i arbetsmarknadsdepartementet den 23 november 1983, den svarta kransen i Aten i oktober 1984 och artikiarna i Serxwebun 1985 - 1986 kan dock konstateras att dessa vid tiden för mordet var okända för SÄK. I vad avser de aviyssnade teiefonsamtalen var bröliopssamtalen i februari 1986 i sammanfattning kända för SÄK före mordet. Innehå11et i de aggressionssamtai som jag särskiit har omnämnt var sannoiikt i stort sett inte känt för SÄK vid tiden för mordet.

4 BEDÖMNING AV HOTET FRÅN PKK

Vid min bedömning av om det föreiåg ett konkret hot mot 01of Paime från PKK utgår från organisationen jag de omständigheter som jag redogjort för och som var kända för SÄK vid tiden för mordet.

Iniedningsvis vi11 jag då konstatera att det eniigt min mening inte föreiåg några sådana omständigheter att det framstod som uppenbart att Oiof Paimes säkerhet var i fara. Det hade således inte tili SÄK framkommit sådana om t.ex. tid uppgifter och piats för ett eventueiit attentat att faran för ett sådant framstod som akut. Det åiigger emeiiertid SÄK att försöka komma ti11 insikt om förekomsten av eventueiia hot på ett tidigare stadium än så, dvs. innan hotet framstått som överhängande e11er akut. Jag anser att man av en säkerhetsorganisation bör kunna kräva att den ska11 vara så vaksam på oiika förhåiianden i samhäiiet och på andra företeeiser, viika kan tyda på att en hotbiid av mer hå11er a11var1igt slag på att växa fram, att organisationen på ett så tidigt stadium som möjiigt kan vidta motåtgärder för att på så sätt eiiminera e11er minska risken för ett angrepp. Detta kräver naturiigtvis att det inom organisationen finns och nödvändiga kunskaper resurser. Som exempei på sådana åtgärder vidtagna i förebyggande syfte kan nämnas det iivvaktsskydd som ett statsråd försågs med under några perioder hösten 1985. Åtgärderna motiverades i ett fa11 med att SÄK iakttagit aktiviteter inom per-

sonkretsen kring PKK. I ett annat fa11 var aniedningen att

regeringen vid den tidpunkten besiutat att inte ändra ett av utvisningsbesiuten från december 1984, viiket SÄK förutsåg skuiie kunna uppfattas negativt av samma personkrets. Vid det tredje tiiifåiiet sattes skyddet in med aniedning av det tidigare nämnda mordet vid Medborgarpiatsen.

Det var i tiden före mordet på Oiof Paime för SÄK känt att den

26 Bedömning av hotet från PKK

svenska regeringen vägrat PKK-ledaren Abdullah Öcalan uppehållstillstånd i Sverige samt att den utvisat nio personer med nära anknytning till PKK och i samband därmed beslutat om kommunarrest m.m. I samband därmed redovisade SÄK att det förelåg planer på repressalier mot Sverige och i första hand mot statsminister Olof Palme. Vidare var känt att en person som enligt SÄK var en ledande företrädare för PKK tagits i förvar och sedan han frigetts ålagts bl.a. reseförbud. Dessa åtgärder medförde att PKK måste anses ha befunnit sig i en allvarlig konflikt med den svenska regeringen. Under hösten 1985 blev konflikten alltmer tydlig genom de olika händelser som då inträffade, t.ex. hungerstrejker, protestaktioner, tidningsuttalanden, brev m.m. Enligt min mening förelåg redan då så många omständigheter att en tydlig hotbild mot den svenska regeringen kunde iakttagas. Inte minst terroristförklaringen i sig utgjorde en sådan omständighet.

I februari 1986 avlyssnades de s.k. bröllopssamtalen. Innehållet i dessa var sådant att SÄK gjorde den bedömningen att man hade för avsikt att mörda ytterligare en person. Vid de samtal jag har fört med olika företrädare för SÄK har man framhållit att PKK aldrig tidigare - utanför sitt hemland använt sådant våld mot andra personer än sådana som tillhört den egna kretsen. Man gjorde sig därför inte alls någon föreställning om att bröllopssamtalen kunde innehålla ett hot riktat mot Olof Palme utan antog att det gällde en avhoppare. Jag är medveten om att bröllopssamtalen inte är lättolkade, bl.a. därför att de förs med ett kryptiskt språk. Det är möjligt att SÄK:s tolkning att samtalen handlar om ett förestående attentat är riktig. Jag kan dock konstatera att det eventuella offret inte alls utpekas i samtalen. Jag har noga övervägt om bröllopssamtalen av SÄK bort uppfattas som ett hot mot Olof Palme. Jag har inte funnit något som motsäger uppgiften att PKK aldrig riktat denna typ av våld mot andra personer än avhoppare från den egna organisationen. Detta talar för att bröllopssamtalen handlar om ett attentat mot en tidigare medlem. Emellertid kan inte detta tas för givet. Det generella

Bedömning av hotet från PKK 27

hotet från PKK mot regeringen hade under lång tid legat på en hög nivå. Detta hade dock inte föranlett något förhöjt skydd för Olof Palme. SÄK hade däremot vid flera tillfällen under hösten 1985 gjort den bedömningen att ett annat statsråd varit i behov av livvaktsskydd mot den nu aktuella personkretsen. När det gäller att avgöra huruvida t.ex. personer inom regeringen kan vara i behov av ett särskilt skydd skall SÄK inte heller avvakta till en tidpunkt då det stâr helt klart att ett attentat är förestående. Man bör vidtaga åtgärder på ett tidigare stadium. Mot bakgrund härav och med hänsyn till den tydliga hotbild som förelåg från PKK mot den svenska regeringen med Olof Palme som dess främste företrädare, anser jag att SÄK borde ha uppfattat innehållet i bröllopssamtalen som ett hot, vilket även skulle kunna vara riktat mot Olof Palme.

Vid denna tidpunkt fanns en överenskommelse mellan SÄK och Olof Palme, vilken innebar att han skulle ha ett ständigt livvaktsskydd utom vad gäller omrâdet mellan bostaden riksdagen regeringskansliet samt på Fårö. Detta skydd var enligt SÄK:s bedömning bristfälligt. Mot bakgrund härav och då hotet, som jag konstaterat, kunde vara riktat mot Olof Palme, anser jag att SÄK borde ha vidtagit någon åtgärd för att om möjligt höja skyddet kring Olof Palmes person. Det enligt SÄK bristfälliga skyddet var ett resultat av Olof Palmes egen inställning i denna fråga. Jag delar SÄK:s uppfattning att skyddet var bristfälligt. Olof Palmes inställning i denna fråga får emellertid inte av SÄK tas till intäkt för att underlåta att agera. Jag anser således att SÄK skulle ha informerat Olof Palme om det föreliggande hotet i syfte att skapa förutsättningar för ett bättre skydd inom det område där han inte redan hade skydd. I den bedömningen ligger också min uppfattning att polisen i denna typ av frågor hellre skall agera en gång för mycket än en gång för litet.

SÄK uppfattade inte innehållet i bröllopssamtalen som ett möjligt hot mot Olof Palme. Man informerade honom därför inte om dessa. SÄK:s ledning har inte heller bedömt andra aktiviteter från PKK som ett konkret hot riktat mot Olof Palme.

28 Bedömning av hotet från PKK

Jag vi11 här också peka på att Olof Paime eniigt överenskommeisen med SÄK vid mordtiiifäiiet sku11e ha haft iivvaktsskydd. Att sådant då saknades berodde på att han när han 1ämnade sin bostad inte hade ka11at på några iivvakter, viiket han eniigt överenskommeisen sku11e ha gjort.

Jag vi11 också särskiit framhåiia att min bedömning att det föreiâg ett hot från PKK inte på något sätt skaii uppfattas som ett påstående från min sida att den organisationen Iigger bakom mordet på 01of Paime.

5 HOTET FRÅN EN ENSKILD PERSON

Som jag redan har angett ligger det i mitt uppdrag bl.a. att undersöka om det i tiden före mordet Palme förekommit på Olof nâgra konkreta hot mot honom och när sådana hot varit kända eller eljest funnits för SÄK. tillgängliga

Vid min genomgång av avlyssnade telefonsamtal utväxlade mellan personer i PKK-kretsen har jag funnit att en person vid ett flertal tillfällen uttalat hotfullt sig på ett och aggressivt sätt gentemot bl.a. Olof Palme. Samtalen av ägde rum i slutet januari och under första hälften av februari 1986. De är mycket långa och det är svårt att med hjälp av några utvalda avsnitt skapa en helhetsbild av innehållet i dem. Flertalet samtal är förda pá enbart kurdiska medan ett är fört på såväl turkiska som kurdiska. Alla samtal utom ett är i sammanfattning översatta först efter mordet på Olof Palme och alltså inte kända för SÄK vid mordtillfället. Beträffande det âterstående samtalet har det inte att med säkerhet gätt fastställa om detta var översatt och därmed känt för SÄK före mordet.

I samtalen uttalar den personen att socialdemokraterna är socialfascister, att Olof Palme är fascist och att fascister skall dödas. Olof Palme kallas också hund och groda. I ett samtal säger personen att man skulle döda nägra svenskar. Han har också i ett samtal sagt att man borde gå och döda Olof Palme.

De nu âtergivna uttalandena är gjorda i mycket långa samtal som till övervägande delar handlar om helt andra ämnen.

Vid mina samtal har i stort sett alla inom SÄK hörda personer hävdat att den person som fällt dessa yttranden var så psykiskt störd att hans uttalanden inte kunde tas pä allvar och därför rimligen inte kunde uppfattas som ett hot mot Olof

30 Hotet från en enskild person

Pa1me. Sjäiv har jag funnit att han vid tiden för te1ef0nsamtalen var en för SÄK reiativt okänd person. SÄK:s uppfattatt han var psykiskt störd torde SÄK ha fått först i ning tiden efter mordet. En sådan bedömning kan för övrigt en1igt min mening ej he11er tas ti11 intäkt för att avfärda hans som ett möj1igt hot då det inte a11s är 0van1igt att yttranden vå1dsdád utförs av psykiskt störda personer. Härti11 kommer att han 1983 dömdes ti11 fänge1se och utvisning ur riket för f1era våldtäkter samt 1985 för misshande1. Mot bakgrund härav och då han hade nära anknytning ti11 personkretsen kring PKK anser att hans utta1anden - om de varit kända - borde ha jag uppfattats som ett hot mot 01of Pa1me. Även om hotet inte var konkretiserat ti11 t.ex. tid och piats för ett attentat anser jag att det var av sådan styrka att SÄK - om hotet varit känt - borde ha vidtagit någon åtgärd, t.ex. informerat 01of Pa1me om hotet.

6 TELEFONAVLYSSNING

Min genomgång av materialet hos SÄK har till stor del bestått i en granskning av avlyssnade telefonsamtal, varav de ovan angivna endast utgör en mindre del. därför att nu Jag avser närmare för redogöra hur telefonavlyssningen har genomförts för att sedan göra en bedömning av denna verksamhet.

6.1 Beslut om telefonavlyssning

I december 1984 beslutade att nio turkiska medregeringen borgare skulle utvisas ur Sverige. Beslutet fattades med stöd av 30 och 47 §§ utlänningslagen (1980:376), vilket innebar att regeringen ansåg att det fanns grundad att anta att anledning de nio personerna tillhörde eller verkade för en organisation eller grupp som med hänsyn till vad som var känt om dess verksamhet kunde befaras utanför sitt hemland använda hot våld, eller tvång för politiska syften. I samband med utvisningsbesluten förordnade regeringen att dessa tills vidare inte fick verkställas. Regeringen beslutade också att vissa inskränkningar skulle gälla för deras fortsatta vistelse i Sverige, bl.a. s.k. kommunarrest.

Genom flera beslut av Stockholms tingsrätt erhöll rikspolisstyrelsen tillstånd enligt lagen (1975:1360) om tvångsâtgärder i spaningssyfte i vissa fall (spaningslagen) att under olika perioder i tiden före mordet på Olof Palme avlyssna telefonsamtal till och från vissa av dessa utvisade telepersoners foner.

Mot ett antal andra turkiska medborgare inleddes under år 1985 förundersökning med anledning av misstanke om brott, nämligen förberedelse till sabotage alternativt grovt sabotage. Även dessa personer hade enligt SÄK anknytning till PKK.

32 Telefonavlyssning

Stockholms tingsrätt gav genom flera beslut och med stöd av rättegångsbalken och lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål (den särskilda tvångsmedelslagen) åklagarmyndigheten i Stockholm tillstånd att under olika perioder i tiden före mordet på Olof Palme avlyssna telefonsamtal till och från telefoner nyttjade av dessa personer.

6.2 Förutsättningar för telefonavlyssning

Regler om telefonavlyssning finns i rättegångsbalken - den särskilda tvångsmedelslagen spaningslagen.

Bestämmelserna i rättegångsbalken innebär att avlyssning får äga rum om någon skäligen kan misstänkas för ett brott för vilket minimistraffet år fängelse två år och om det är av synnerlig vikt för utredningen att avlyssning görs. Vad som menas med synnerlig vikt för utredningen är inte närmare utvecklat i förarbetena till lagstiftningen.

Den särskilda tvångsmedelslagen medger avlyssning vid vissa brott mot rikets säkerhet och brott av allmänfarlig natur även om minimistraffet är lägre än fängelse tvâ âr. Som exempel på ett sådant brott kan nämnas sabotage. Tvångsmedelslagen medger även avlyssning vid försök och förberedelse till de brott som omfattas av denna lag. Rättegångsbalkens krav på att någon skäligen kan misstänkas för brottet och att det skall vara av synnerlig vikt för utredningen gäller även vid avlyssning enligt den särskilda tvångsmedelslagen.

Spaningslagen medger telefonavlyssning i en speciell situation, nämligen när en utlänning har utvisats ur riket enligt 47 § utlänningslagen och utvisningen inte har kunnat verkställas t.ex. därför att den utvisade riskerar politisk för-

Telefonavlyssning 33

följelse. Om det är av betydelse för att utröna huruvida en terroristorganisation planlägger eller förbereder en gärning som innebär våld, hot eller för får tvång politiska syften telefonavlyssning ske av en sådan utlänning om synnerliga skäl föreligger.

I propositionen (1975/76:18) med förslag till spaningslag sägs bl.a. att avlyssning får användas om det bedöms vara av betydelse att tillgripa sådant medel för att utröna om åtgärd som utgör hot mot allmän ordning och säkerhet planeras eller förbereds.

Bestämmelsen om telefonavlyssning i överfördes spaningslagen oförändrad från 1973 års s.k. terroristlag. I propositionen (1973:37) med förslag till den lagen uttalade sig det föredragande statsrâdet om innebörden av synnerliga skäl pâ följande sätt.

Innebörden härav är närmast att det kan anses föreligga en överhängande fara för att den politiska organisation eller grupp varom fråga är skall utföra eller låta utföra brottsliga som innefattar bruk handlingar av våld, hot eller tvång och att andra än telefonspaningsmedel avlyssning ... inte kan antas vara tillräckliga för att avvärja denna fara.

6.3 Telefonavlyssningens genomförande

6.3.1 Avlyssning enligt spaningslagen

Avlyssning enligt spaningslagen genomfördes i tiden före mordet på Olof Palme beträffande en person under tretton månader och beträffande en annan person under fyra månader.

I stort sett alla samtal fördes på turkiska med inslag i varierande omfattning av kurdiska. Endast nâgra enstaka samtal

34 Telefonavlyssnfng

fördes på svenska. Samtaien speiades in på band. Banden överiämnades först ti11 en turktoik för översättning. Vid ett idea1ti11stând sku11e to1ken översätta band från samtai inunder det föregående dygnet. Förseningar uppstod dock spe1ade ofta. Toikens uppgift var att först göra en sammanfattande översättning av innehâiiet i samtaien. Ordagranna översättningar gjordes endast efter en särskiid begäran härom och då på ett senare stadium. översättningen iâmnades ti11 vederbörande handiäggare pá terroristrotein för bearbetning och anaiys. I den mån det fanns kurdiska avsnitt i samtaien iämnades dessa därefter ti11 en kurdtoik för översättning av dessa avsnitt. Tiiigången ti11 sådana to1kar var dock knapp och det dröjde ofta lång tid innan dessa avsnitt blev översatta. Eniigt vad som inhämtats från SÄK saknades sâiedes kurdtoik under he1a âr 1985 och fram ti11 månadsskiftet aprii/ maj 1986.

A. Person 1

Under tiden den 20 september 1985 - den 28 februari 1986 har samtai på den ene personens teiefon speiats in på ett mycket stort anta1 band. Dessa band har i sina turkiska de1ar i sammanfattande form översatts inom föijande tider, inom en vecka - cirka 60 % inom en månad - ytteriigare cirka 10 % inom sex månader - cirka 20 % ytteriigare inom to1v månader - cirka 5 %. ytteriigare

Beträffande resterande band är de sammanfattande översättningarna odaterade.

Av banden innehöil cirka 90 procent samtai även på kurdiska. Av dessa hä1ften makuierade och översättningar i de är drygt kurdiska deiarna saknas. Av icke makuierade band har f1erta1et i de kurdiska deiarna översatts i vart fa11 i sammanfattande form först efter tio månader.

Telefonavlyssning

B. Person 2

Samtai från den andre personens teiefon har under perioden november 1985 - februari 1986 speiats in på ett reiativt stort anta1 band. Dessa är i sina turkiska de1ar i sammanfattande form översatta inom föijande tider, inom en vecka - cirka 25 % inom en månad - cirka 25 % ytteriigare inom sex månader - cirka ytteriigare 25 % inom tio månader ytteriigare drygt 10 %.

Beträffande resterande band är översättningarna odaterade.

Av banden innehö11 cirka 75 procent samtai även på kurdiska. Av dessa är cirka 30 procent makuierade och av översättningar de kurdiska deiarna saknas. Av icke makuierade band har fiertaiet i de kurdiska deiarna översatts i vart fa11 i sammanfattande form först inom fyra - to1v månader.

6.3.2 Avlyssnfng enligt den särskilda tvángsmede7s7agen

Vad gä11er teiefonaviyssning eniigt den särskiida tvångsmede1s1agen har beträffande en person samtai in under spe1ats tiden 2 september 1985 - den 28 februari 1986 på ett mycket

stort antal band. Av dessa har sammanfattande i översättningar de turkiska de1arna gjorts inom föijande tider, inom en vecka - cirka 80 % inom en månad - cirka 10 % ytteriigare inom sex månader - cirka 10 %. ytterligare

Pâ cirka 70 procent av banden fanns kurdiska avsnitt. Av dessa är knappt hälften makuierade utan att de kurdiska avsnitten översatts. Av icke makulerade band är ett fåta1 översatta inom interva11et sex - tio månader, medan övriga band har odaterade

översättningar.

7 BEDÖMNING AV TELEFONAVLYSSNINGEN M.M.

7.1 Avlyssning enligt spaningslagen

När det gäller telefonavlyssningen enligt spaningslagen kan konstateras att beträffande en tredjedel av de inspelade banden från en av de avlyssnade har mer personernas telefon, än en vecka förflutit från till dess en inspelningsdagen sammanfattande översättning gjorts av de turkiska avsnitten. Beträffande flertalet av dessa band är tidsutdräkten mer än en månad. Av de band som innehöll kurdiska avsnitt är hälfdrygt ten makulerade utan att dessa delar har översatts. Av de icke makulerade banden har tidsutdräkten för från kuröversättning diska varit mer än tio månader för mer än hälften av dessa.

Motsvarande siffror för band inspelade på den andre avlyssnade personens telefon är att tvâ tredjedelar av banden i sina turkiska delar har sammanfattats först efter mer än en vecka, varav flertalet först efter mer än en månad. Av de band som innehöll kurdiska avsnitt har flertalet i dessa delar översatts efter en tid av mellan och tio månader. fyra

Telefonavlyssning enligt spaningslagen fâr användas för att utröna om åtgärd som innebär våld, hot eller för tvång politiska syften förbereds eller Härtill kommer att det planläggs. skall föreligga synnerliga skäl. Innebörden härav är, enligt förarbetena till lagstiftningen, att det skall en föreligga överhängande fara för att åtgärden genomförs. Telefonavlyssning enligt spaningslagen har således karaktären av ett spaningsmedel som syftar till att avslöja planläggningen av ett attentat. Det är därför av mycket stor att betydelse innehållet i samtalen snabbt blir känt för polisen och att erforderliga resurser finns inom denna för att kunna - ocksâ skyndsamt - bearbeta och analysera innehållet i samtalen, allt

38 Bedömning av telefonavlyssningen

i syfte att kunna vidta åtgärder för att avvärja den överhängande faran för ett attentat.

I stort sett all avlyssning har krävt översättning. Flertalet samtal har förts på såväl turkiska som kurdiska. Som jag tidigare har redogjort för är tidsutdräkten vad gäller översättning av de turkiska delarna av samtalen betydande, i flertalet fall mer än en vecka och i många fall månader. Någon översättning av de kurdiska delarna har över huvud taget inte gjorts under 1985 och inte heller de två första månaderna 1986. Den bearbetning och analys som gjorts av samtalen har - efter vad som upplysts mig i stort sett enbart resulterat i de promemorior som legat till grund för framställningarna om förlängning av telefonavlyssningstillstånden. Av denna skriftliga dokumentation framgår inte att bearbetning och analys av samtalen har gjorts i den utsträckning som enligt min mening kan krävas.

Ja kan alltså konstatera att telefonavlyssningen enligt spaningslagen har använts under lång tid och att en oacceptabel eftersläpning av översättning, bearbetning och analys av samtalen har förekommit.

Eftersläpningen vad gäller samtalen på kurdiska har uppenbarligen till väsentlig del sin förklaring i polisens avsaknad av kurdtolk. Problemet har varit känt för ledningen och man har genom olika åtgärder försökt att komma till rätta med det, dock utan resultat. Eftersläpningen av kurdöversättningarna är i och för sig förståelig.

Mer svårförståelig är eftersläpningen av turköversättningarna och den bristande bearbetningen och analysen av dessa. Ledningen för SÄK säger sig inte ha haft kännedom om detta problem, vilket är anmärkningsvärt. Resurserna på tolksidan har inte räckt till och detta kan rimligen inte ha berott på att tolkar inte har funnits att tillgå. Bemanningen på handläggarnivå för bearbetning och analys tycks också ha varit för

Bedömning av telefonaviyssningen 39

knapp. Det förefailer som om teiefonsamtai i viss mån har aviyssnats sientrianmässigt.

Sammantaget anser jag att det inte finns nâgra godtagbara förkiaringar tiil den eftersläpning i översättningen av samtai på turkiska som har kunnat konstateras. Beträffande eftersiäpningen med översättningarna av de kurdiska deiarna anser jag, mot bakgrund av den information jag har fått, att SÄK har gjort vad som rimiigen kan begäras för att undanröja probiemet. Om aviyssnade samtai inte kan göras kända och bearbetas inom rimiig tid ska11 dock tvångsmediet eniigt min mening inte användas. Syftet med aviyssningen är ju att avvärja en överhängande fara för terrordåd.

7.2 Av1yssning eniigt den särskiida tvângsmedelsiagen

Vad sedan gä11er teiefonaviyssningen en1igt den särskiida tvângsmedeisiagen finns det redan när aviyssningen sätts in en skäiig misstanke om brott, i detta fa11 förberedeise ti11 sabotage. Syftet med användningen av tvângsmediet måste här vara - förutom att skaffa fram bevis som styrker brottet och att i övrigt föra brottsutredningen framåt - att söka förhindra ett fu11bordande av det förberedeisebrott som det föreiigger misstanke om. Ett högt krav på skyndsamhet vad gäiier översättning samt bearbetning och anaiys av inspeiade samtai måste därför också stä11as i detta fa11. Min genomgång av vissa av de inspeiade banden visar att dessa i sina turkiska deiar tiil övervägande dei översatts inom rimiig tid, en vecka. I de kurdiska deiarna är bortemot hä1ften av banden makuierade utan att de dessförinnan har översatts. Resterande band är översatta men efter mycket iánga tidsutdräkter. Förkiaringen härti11 är densamma som när det gä11er eftersiäpningen av översättning av de samtai som aviyssnats eniigt spaningsiagen, dvs. svårigheten att få tag på kurdtoikar. Jag gör därför samma bedömning nu som jag gjort tidigare, nämiigen att eftersiäpningen i sig är förstâeiig och att SÄK har gjort vad som rimligen kan begäras för att undanröja probiemet.

40 Bedömning av telefanavlyssningen

7.3 Övrigt

Som ovan framgått finns ett stort anta1 av1yssnade samta1, vi1ka upptagits pâ band och som därefter maku1erats utan att dessförinnan ha översatts. Innehå11et i dessa samta1 är därför okänt. Detta innebär att förekomsten av ytter1igare hot inte kan utes1utas.

8 AVSLUTNING

I mitt utredningsarbete har jag bibringats intrycket att de enheter inom SÄK som i tiden före mordet på O10f Pa1me handiade frågor om terroristbekämpning i vissa avseenden, främst vad gä11er översättning, bearbetning och anaiys av inhämtat materiai, inte hade ti11räck1iga resurser. Jag har ocksâ fått ett intryck av att me11an 01ika informationsutbytet funktioner och nivåer inom SÄK har varit bristfäiiigt. Eniigt min mening bör man därför - om förhåiiandena inte redan har förbättrats ägna dessa frågor särskiid uppmärksamhet vid det utredningsarbete beträffande SÄK som redan har inietts.

Statens 1989

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

l. Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring statsminister Olof Palme. C.

Statens offentliga 1989 utredningar

Systematisk förteckning

Civildepartementet Rapport av den särskilda utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhctsskyddet kring statsminister Olof Palme. [1]

KUNGL. arm. 2 7

1989-01-

TOGKHOLM