Hushållssparandet i Sverige

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

-43

offentliga

Statens

utredningar E E 1989:1 1

g

Finansdepartementet

Hushållssparandet

-

från

Huvudrappoit Spardelegationens sparundersökning

Betänkande av

S_pardelegati0nen

Stockholm 1989

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren 1981-1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr. 38-12078-X.

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/63 23 20 Telefontid 8°- l2°° (externt och internt) 08/ 763 10 05 l2°°- l6°° (endast internt)

Produktion Allmänna Förlaget 482 8028 Omslag Svenolle Hultman ISBN 91-38-10287-0 ISSN 0375-250X Svenskt Tryck Stockholm 1989 904995

Till Statsrådet och chefen för

finansdepartementet

Spardelegationens sparutredning överlämnar härmed sitt slutbetänkande. Den 27 juni 1987 gav regeringen i uppdrag åt Spardelegationen att utreda vissa frågor om hushållssparandet. Delegationen hade till uppdrag att slutföra denna utredning till utgången av 1988. Tidpunkten försköts senare till början av 1989. Utredningsarbetet har skett inom Spardelegationen. Delegationens ledamöter är Lars Ag (ordförande), Lennart Berg, Anna Lindh, Chris Ottander, Turid Ström, Roland Sundgren och Erik Åsbrink. Till delegationen är även Jörgen Appelgren och Gisela Högberg knutna i egenskap av experter. Projekledare för sparutredningen har varit Lennart Berg. Utredningen har i övrigt anlitat ett stort antal experter på det samhällsekonomiska och statistiska området. De av experterna författade rapporterna publiceras separat. Ansvaret för expertrapportena till Spardelegationens sparutredning och för de bedömningar de innehåller vilar på respektive författare.

Stockholm i februari 1989

Lars Ag

Anna Lindh Chris Ottander T urid Ström Roland Sundgren Erik Åsbrink /Lennart Berg

Innehåll

Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Utredningens innehåll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

Sparande och investeringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ll Nettosparande och -investeringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ll Nettosparandets fördelning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13

Hushållens sparande och konsumtion . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 Utveckling av hushållens sparande och förmögenhet . . . . . . . 18 3.2.1 Hushållens finansiella . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 sparande 3.2.2 Hushållens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 flödessparande 3.2.3 Sparandets fördelning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 3.2.4 Utvecklingen av hushållens förmögenhet . . . . . . . . . . 22 3.3 Konsumtions- och sparteori . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 3.4 Bestämningsfaktorer till hushållens . . . . . . . . . . . . . 27 sparande

3.4.1 Inkomstutveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27

3.4.2 Kapitalvinster och . . . . . . . . 28

förmögenhetsutveckling

3.4.3 Pensions- och socialförsäkringssystemen . . . . . . . . . . 29 3.4.4 Sparande och . . . . . . . . . . . . . . 33

befolkningsutveckling

3.4.5 Kredittillgång och avreglering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 3.4.6 Räntekänslighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39

3.4.7 Bostadsfinansiering och sparande . . . . . . . . . . . . . . . . 40

3.5 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43

Det statistiska grundmaterialet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 4.1 Finansräkenskaper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 4.2 Nationalräkenskaper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47

4.3 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49

Hushållens sparande i omvärlden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 51 Sparandet i Danmark, Finland och Norge . . . . . . . . . . . . . . . . 52 5.1.1 Danmark . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 54 5.1.2 Finland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 55 5.1.3 Norge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 56

6 Innehåll

5.2 Hushållens sparande i några andra industriländer . . . . . . . . . 57 5.2.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 Japan 5.2.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 Västtyskland 5.2.3 USA . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 5.2.4 Storbritannien . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 5.3 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 62

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65 6 Sparandet i ett hushållsperspektiv 6.1 Hushållens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65

förmögenhetsportfölj

6.1.1 och ålder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 67 Förmögenhet 6.1.2 och inkomst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 68 Förmögenhet 6.1.3 och marginalskatt . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 Förmögenhet 6.2 och skatter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 71 Sparande 6.2.1 Skatteeffekter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 72 6.2.2 Alternativa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73 skattesystem 6.2.3 skattefördel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74 Sparandets 6.2.4 Effektiv skattesats och förmögenhetsskatt . . . . . . . . . 76 6.3 Hushållens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77 portföljval 6.3.1 undersökningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78 Empiriska 6.3.2 Livscykeleffekter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81 6.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81 Sparande och sparbeteende 6.4.1 Olika . . . . . 82 typer av sparare och deras karakteristika . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 82 6.4.2 Möjligheter till påverkan 6.4.3 konsumtion och sparande . . . . . . . . . . . . 83 Ungdomars 6.5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 85 Sammanfattning

7 Slutsatser och rekommendationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 7.1 av betänkandet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 Sammanfattning 7.1.1 Flödessparande - nivå och fördelning . . . . . . . . . . . . . 89 7.1.2 ur ett hushållsperspektiv . . . . . . . . . . . . . . . 91 Sparandet 7.1.3 Sparbeteende . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . f. . 92 7.1.4 Avgörande fakta . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92 7.2 och sparandet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 skattesystemet 7.2.1 Neutral beskattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 7.2.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 Fördelningsaspekter 7.2.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96 Förmögenhetsskatt 7.2.4 Den neutrala beskattningens konsekvenser . . . . . . . . 97 7.3 Pensioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97 och sparande 7.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 99 Skolsparande 7.5 Det statistiska . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 grundmaterialet

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103 Bilaga Direktiven . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 103 till sparutredningen

l

Inledning

Under hela efterkrigstiden har hushållens sparande ventilerats i ständigt den ekonomisk politiska debatten. Skälet härtill är naturligtvis den viktiga funktion som hushållssparandet fyller i för såväl stabiliseringspolitiken som för den ekonomiska tillväxten i samhällsekonomin. Den stabiliseringspolitiska betydelsen av hushållssparandet framgår av det samband som finns mellan hushållens sparande och efterfrågan på varor och tjänster. Ökar hushållens sparkvot (sparandet uttryckt i procent av disponibel inkomst) med en procentenhet minskar konsumtionskvoten lika mycket, vilket leder till ett bortfall i den sammanlagda efterfrågan. Eftersom de privata konsumtionsutgiftema svarar för drygt 50 procent av den totala produktionen, BNP, innebär en minskning av hushållens med t ex en procentenhet, sparkvot att den aggregerade efterfrågan ökar med en halv procent. Betydelsen för tillväxtpolitiken sammanhänger med hushållens finansiella sparande och dess samband med kapitalbildningen i ekonomin. Ekonomisk tillväxt förutsätter investeringar. Ju större hushållens finansiella sparande är desto lättare kan samhällets investeringsplaner realiseras med inhemska resurser. Ett lågt finansiellt sparande kan medföra att investeringarna måste finansieras från omvärlden med en försämrad bytesbalans som följd. Under 1980-talet har hushållens nettosparande och därmed sparkvot minskat. Hushållens sparkvot har minskat med bortemot 8 procentenheter under denna period enligt den officiella statistiken. Mellan 1982 och 1987 noteras de lägsta värdena på hushållens sparkvot för hela efterkrigstiden. Det sistnämnda året uppvisar en bottennotering; hushållens sparkvot uppgick till mer än minus tre procent. Detta innebär att varje invånvare ökade sin skuldsättning med ca 1700 kronor under 1987. Hushållens sparande har emellertid inte enbart en direkt samhällsekonomisk betydelse. Sparande och sparsamhet anses ofta höra samman med eftersträvansvärda egenskaper såsom flit, planeringsförmåga och arbetsamhet. Ett minskat intresse för att spara kan tyda på att delar av befolkningen ändrar livsstil mot ett mera konsumerande och materialistiskt levnadssätt. Det kan också göra människor mera sårbara för oförutsedda händelser och därmed i ökad omfattning beroende av samhällets skyddsnät.

Inledning

Tablå 1.1

Sparutredningens expertrapporter Jonas Agell, Per Anders Edin och Bettina Kashefi HUSHÅLLENS PORTFÖLJVAL OCH FÖRMÖGENHETSFÖR- DELNING Karl Erik Wärneryd, Silja Jundin och Richard Wahlund SPARBETEENDEN OCH SPARATTITYDER

Alf Lindquist SPARANDE OCH SPARSAMHET Sören Blomquist och Hans Wijkander SPARANDE OCH BEFOLKNINGSUTVECKLING Lennart Berg HUSHÅLLENS SPARANDE OCH KONSUMTION

Johan Lybeck AVREGLERINGAR OCH SPARANDE Ragnar Bentzel och Bengt Turner HUSHÅLLENS SPARANDE OCH BOSTADSFINANSIERINGEN

Ann-Charlotte Ståhlberg PENSIONSSYSTEMETS INVERKAN PÅ HUSHÅLLENS SPA- RANDE

Gunnar Du Rietz SKATTER OCH SPARANDE Ann-Marie Pålsson SPARSUBVENTIONER OCH HUSHÅLLENS SPARANDE Johan Hallin, Marie Jansson, Thomas Andersson och Johnny Ingvarsson HUSHÅLLENS SPARANDE I DANMARK, NORGE OCH FIN- LAND Marianne Stenius SKATTER OCH PORTFÖLJVAL I DE NORDISKA LÄNDERNA Gunnel Rylander, Bo Bergman, Jan Södersten och Christina Hartler HUSHÅLLSSPARANDET - BERÄKNINGSMETODER OCH STA- TISTIK

för en enskild individ eller hushåll är också beroende av vad Sparandet i livscykeln de befinner sig. Individernas inkomst och konsumtionsbehov skiljer faser av livscykeln. Detta kan ge upphov till sig åt i olika sparande respektive skuldsättning. Utifrån ett livscykelperspektiv kan det förväntas att yngre människor och yngre hushåll har relativt stora

Inledning 9

konsumtionsbehov i samband med utbildning, familjebildning och bosättning i förhållande till sina inkomster. För att upprätthålla en planerad nivå på konsumtionen måste denna grupp skuldsätta sig (negativt sparande). I ett senare skede av livscykeln då individerna uppnår högre inkomster samtidigt som konsumtionsbehovet minskar, kommer skulderna att amorteras av och således ökar sparandet. Det är mot denna bakgrund som Spardelegationen genomfört en sparutredning på uppdrag av regeringen. l direktiven till utredningen (se bilaga 1) framhålls vikten av att få fram ett bättre kunskapsunderlag angående hushållssparandet. Detta gäller såväl sparandets fördelning mellan olika individer som hur sparandet är fördelat på olika tillgångsslag. I direktiven framhålls särskilt att utredningen skall analyserar de effekter som bostadsfmansierings- och pensionssystemet, skattesystem

och avregleringen på kreditmarknaden har på hushållssparandet.

I utredningsarbetet har vi tillsatt 13 projektgrupper som arbetar med de olika frågeställningar som ges av direktiven till utredningen. Resultatet av dessa gruppers arbete publicerar vi som expertrapporter vilka även utgör bilagor till utredningens huvudrapport. Titel och författare till de olika rapporterna framgår av tablå 1. Ansvaret för expertrapporterna till Spardelegationens sparutredning och för de bedömningar de innehåller vilar på respektive författare. Av denna huvudrapporten framgår hur expertrapporterna använts i utredningens arbete.

1.1 Utredningens innehåll

Sparutredningens huvudrapport består av 7 kapitel. I det andra kapitlet diskuteras utvecklingen av det totala nettosparandet och nettoinvesteringarna i Sverige under de senaste decennierna. I detta sammanhang framhålles även betydelsen av hushållens finansiella sparande för investeringsutveckling och bytesbalansens saldo. Det tredje kapitlet inleds med en deskriptiv översikt, för större delen av efterkrigstiden, av hushållens sparande och förmögenhetsutveckling. Vid analysen av hushållssparandets bestämningsfaktorer diskuteras inkomst- och förmögenhetsutveckling, pensionssystem, befolkningsutveckling, avreglering på kreditmarknaden och räntekänslighet samt bostadsñnansiering. I kapitel fyra kommenteras de undersökningar som gjorts beträffande det statistiska grundmaterialet. Av dessa framkommer b1.a. vikten av att en kontinuerlig kvalitétsöversyn görs av ñnansräkenskaperna enär hushållens finansiella sparande beräknas med hjälp av dessa. Det framhålls även att kvalitén för den s.k. objektstatistiken för hushållsektorn kan förbättras på ett flertal punkter. - Hushållen reala sparande (huvudskaligen nettoinvesteringar i egna hem och fritidshus) beräknas i nationalräkenskaperna. Med den nuvarande beräkningsmetodiken underskattas dessa nettoinvestringar då kostnader för reparation och underhåll betraktas som omedelbart förbrukade (konsumtion). En omläggning av

10 Inledning

beräkningsmetod genom att betrakta dessa kostnader som investeringar resulterar i att hushållens sparkvot höjs substansiellt. Medan analysen i det tredje kapitlet gäller det aggregerade svenska hushållssparandet diskuteras utvecklingen för ett antal länder i vår omvärld i det femte kapitlet. Utöver de nordiska länderna skärskådas utvecklingen i Japan, Västtyskland, Storbritannien och USA. Utvecklingen av sparande och förmögenhet på hushållsnivå anlyseras i det sjätte kapitlet. Kapitlet inledes med en översikt om utvecklingen av de svenska hushållens förmögenhet för senare delen av första hälften av l980-talet. Effekter av skatter på sparandet diskuteras därefter utifrån såväl olika beräkningar av skatteeffekterna som empiriska resultat. Kapitlet avslutas med en redovisning och analys av vuxna, barn och ungdomars sparande och sparbeteende. I det avslutande kapitlet, det sjunde, redovisas sparundersökningens slutsatser och rekommendationer. Beträffande beskattning av sparandet förordar utredningen en neutral beskattning. I princip bör såldes alla sparformer beskattas på ett likvärdigt sätt. Om det finansiella sparandet skall öka krävs även att marginalskatten för sparande sänks. Vidare framhålles att den nuvarande förmögenhetsskatten bör reformeras och baseras på tillgångarnas marknadsvärde. Utredningen diskuterar också förutsättningar för den individuella pensionstryggheten. I detta sammanhang förs tanken fram om en ny framtida tilläggspension. Slutligen redogörs för vilka kostnader som är förknippade med att det statistiska grundmaterialet förbättras och hur dessa skall finansieras.

2 och

Sparande investeringar

Sparandet fyller olika funktioner för enskilda hushåll och för samhällsekonomin. I detta kapitel skall hushållens sparande sättas in i sitt samhällsekonomiska sammanhang. Härvid diskuteras nettosparande och -investeringar i hela ekonomin och storleken på de olika sektorenas finansiella sparande. Hushållens sammanlagda sparande diskuteras i nästa kapitel och sparandet på individ- och hushållsnivå i kapitel 6.

2.1 Nettosparande och -investeringar

I allmänna termer brukar den ekonomiska politikens mål karaktäriseras som full sysselsättning, ekonomisk tillväxt, stabil prisnivå och balans i handeln visavi omvärlden. Välkänt är att dessa mål lätt kan komma i konflikt med varandra. Ekonomisk tillväxt förutsätter i regel investeringar i realkapital. Dessa investeringar måste finansieras antingen med ett tillräckligt stort inhemskt sparande eller med sparande från omvärlden. Finansieras investeringarna med sparande från omvärlden uppstår ett underskott i bytesbalansen. Ett land som har underskott i bytesbalansen förbrukar mer varor och tjänster än vad det producerar och tvingas därför låna resurser från omvärlden. Underskottet i bytesbalansen kan således ses som ett mått på en sparandebrist för ekonomin som helhet. För att denna tolkning skall vara adekvat är förutsättningen att det råder full sysselsättning för såväl arbetskraft som kapital, dvs fullt kapacitetsutnyttjande. Ett underskott i bytsbalansen vid lågt kapacitetsutnyttjande behöver inte nödvändigtvis avhjälpas genom en minskad konsumtion utan kan avhjälpas via en ökad efterfrågan, produktionsökning och större inkomster. Det svenska underskottet i bytesbalansen under senare hälften av 1970-talet var till en stor del betingat av en låg efterfrågan på svenska varor och tjänster till följd av ett alltför högt kostnadsläge visavi omvärlden. För att bedömma om en sparandebrist föreligger i ekonomin måste man också ta hänsyn investeringsnivån. Är bytesbalansen i jämvikt som en följd av alltför låg nivå på investeringarna är sparandet följdaktligen inte tillräckligt. Den nivå på sparandet i ekonomin som kan sägas vara

12 Sparande och konsumtion

Figur 2.] Sparande och investeringar, netto. Uitryckta i procent av total disponibel inkomst Proc e nt 20 Netto- _ .- sparande A_.5“* 15 Nettoinvesteringar 10 __ __L.- _.__A.__._,. Bytesu-›;fl balans 5

;gg/A

A /\ 0 V

v\/\^/

-5

l 1 A 1 l I | l l 1 l 1 l 1 _10

§56”965 d; 95° \§\ §73 975 all Mg §79 §55”va* 091 999

Källa: Nationalräkenskaperna

tillfredsställande är den som vid fullt kapacitetsutnyttjande ger jämvikt i bytesbalansen samtidigt som investeringsnivån är förenlig med en balanserad tillväxt. Från början av 1960-talet till första hälften av 1970-talet uppgick såväl sparande som investeringar (netto) till drygt 15 procent av de sammanlagda disponibla inkomsterna i ekonomin. Detta framgår av figur 2.1. För denna period balanserade alltså sparande och investeringar varandra vilket resulterade i att bytesbalansens i stort sett var i jämvikt. Undantagna är dock åren 1971 till 1973 då ett sparandeöverskott uppstog som en följd av bl a en stram ekonomisk politik. Efter 1975 inträffade en dramatisk minskning av nettosparandet. Un- der loppet av sex år föll nettosparkvoten med hela 12 procentenheter från ca 15 till 3 procent. Det låga värdet för nettosparkvoten för 1982 sammanhänger naturligtvis med det låga kapacitetsutnyttjandet. Det låga nettosparandet vid denna tidpunkten innebar att den existerande kapitalstocken med knapp nöd kunde vidmakthållas. Perioden därefter sker en förbättring dock utan att tillnärmelsevis nå den nivå som nettosparkvoten uppvisade fram till första hälften av l970-talet. Som nämnts visar nivån på nettosparandet hur stora nyinvesteringar som kan finansieras inom landet och är således ett mått på ekonomins långsiktiga tillväxtsförmåga vid jämvikt i bytesbalansen. Nettoinvesteringarna, uttryckt i procent av de totala disponibla inkomsterna, minskade också efter 1975. Fallet var dock ej lika drastiskt som för nettosparkvoten med resultatet att bytesbalansen uppvisade ett underskott. För åren 1980 till 1982 uppgick detta underskott till ca 4 procent av de totala disponibla inkomsterna vilket motsvarar, i genomsnitt, 18 miljarder per år. Under senare delen av 1980-talet halverades

Sparande och konsumtion 13

investeringskvoten, netto jämfört med första hälften av 1970-talet. lnvesteringsnivån var således fortfarande låg. För perioden efter 1975 och fram till första hälften av 1980-talet har nettosparandet i ekonomin således minskat mer än vad nettoinvesteringar har gjort. Större förbrukning än sparande i hela ekonomin betyder att ett underskott i bytesbalansen uppstår och därmed att omvärlden får en finansiell fordran på Sverige. Denna ökade utlandsupplåning implicerar ett sammanlagt negativt finansiellt sparande i den svenska ekonomin. Den ökade utlandsupplåningen under perioden har framförallt använts till att finansiera en ökning av konsumtionen. Nedgången i investeringar medförde också att den svenska produktionsapparatens förutsättningar att bidraga med återbetalningen av utlandsskulden försämrades samtidigt som skulden gentemot omvärlden ökade.

2.2 Nettosparandets fördelning

Hittills har vi enbart sett till utvecklingen av det totala nettosparandet i ekonomin. För att förenkla framställningen har vi valt att hänföra det totala sparandet till tre sektorer i ekonimin, nämligen konsoliderad offentlig sektor, näringsliv och hushåll. Med konsoliderad offentlig sektor menas att staten, kommunerna och socialförsäkringssektorn slås samman och behandlas som en enhet. Med hänsyn till den starka kontroll som regering och riksdag utövar över dessa sektorer via skatter, bidrag och annan lagstiftning kan dessa i detta sammanhang behandlas som en enhet. Såväl finansiella som icke-finansiella företag ingår i kategorin näringsliv. Precis som för den totala ekonomin gäller att om en sektors investeringar överstiger dess sparande kommer denna sektor att uppvisa ett

negativt finansiellt sparande. Övriga sektorer i ekonomin har då en fi-

nansiell fordran på denna sektor såvida upplåningen inte sker i utlandet. Vid det omvända förhållandet (sparandet överstiger investeringarna) har sektorn ett positivt finansiellt sparande och lånar ut till andra sektorer. Summan av de inhemska sektorernas finansiella sparande är per definiton lika med bytesbalansens saldo. Figur 2.2 visar utvecklingen av det finansiella sparandet i konsoliderad offentliga sektor, näringslivet, hushåll och det totala det totala finansiella sparandet, dvs bytesbalansens saldo. För perioden fram till 1976 kan sägas att det förelåg ett realtivt stabilt mönster beträffande det sektorfördelade sparandet: Företagssektorn uppvisar ett underskott, genomsnittligt sett, motsvarande ca 4 procent av de totala disponibla inkomsterna. Variationerna i det finansiella sparandet förklaras av sektorns investeringar och vinstutveckling. Den konsoliderade offentliga sektorn har ett sparandeöverskott av motsvarande storleksordning vilket huvudsakligen förklaras av det höga finansiella sparandet i socialförsäkringssektorn (överuttaget av AP-avgifter).

14 Sparande och konsumtion

Figur 2.2 Finansiellt sparande i offentlig sektor, företagssektarn, hushållen samt bytesbalansens saldo, uttryckta i procent av de totala disponibla inkomsterna Procent 10 Offentlig

_10 1 l 1 I 1 1 1 1 1 1 1 1 I 1

G63 G365V36 969 xq/lx 6313G516 6511631g \9ñ\ G53 xqñgG561 96a

Källa: Nationalräkenskapema

Hushållens finansiella sparande faller trendmässigt med ca 4 procentenheter under denna period. Då sparandeöverskottet i den konsoliderade offentliga sektorn ungefär balanserar sparandeunderskottet i den privata sektorn (företag och hushåll) blir bytesbalansens saldo för perioden omkring noll.

Efter 1976 har en omsvängning ägt och med en helt annan utveckling av det finansiella sparandet i de olika sektorerna. Som framgår av figur 2.2 är utvecklingen för den konsoliderade offentliga sektorn och företagssektorn mest frapperande. Företagssektorn har från 1976 och framgent, med undantag framför allt för 1987, kraftigt ökat sitt sparande. Bakom uppgången står de finansiella företagen som ökat sitt sparandeöverskott från någon procent till bortemot 5 procent av de totala disponibla inkomsterna. För de ickefinansiella företagen har vinsterna ökat samtidigt som investeringarna legat på en lägre nivå än tidigare. För den konsoliderade offentliga sektorn förklaras det minskade sparandet fram till och med 1982 enkom av de statliga budgetunderskotten. Den finansiella utvecklingen i kommuner och socialförsäkringssektorn var under denna period ganska stabil. Allteftersom kapacitetsutnyttjandet i ekonomin har ökat har det statliga budgetunderskottet minskat. Detta tillsammans med besparingsåtgärder och skattehöjningar har resulterat i ett ökat sparande. För hushållen kan noteras att under denna period förbättrades deras finansiella sparande med ca 2 till 3 procentenheter. En mer utförlig diskussion och analys av orsakerna till denna utveckling återkommer vi till i nästa kapitel.

Sparande och konsumtion 15

För 1987 redovisas en kraftig ökning i den konsoliderade offentliga sektorns finanansiella sparande; en förbättring med ca 5 procentenheter. Samtidigt minskar såväl företagens som hushållens sparande. En av orsakerna till denna omsvängning är den engångsskatt som utgått på försäkringsbolagen och som resulterar i en omfördelning av finansiellt sparande från den privata sektorn till den offentliga. Denna omfördelning uppgår till 16 miljarder, motsvararande ca 2 procent av de totala disponibla inkomsterna. Under 1980-talet har det totala finansiella sparandet förbättrats succesivt och i mitten av detta årtionde tenderar bytesbalansen att balansera. Detta sammanhänger naturligtvis med minskad statlig upplåning, förbättrat kapacitetsutnyttjande samt fallande oljepriser. Detta till trots kan vi näpperligen påstå att problemen är lösta i den meningen att sparandet är tillräckligt. Som nämnts inledningsvis bör bytesbalansen utvärderas tillsammans med kapacitetsutnyttjande och investeringsnivå. Det är antagligen ingen överdrift att påstå att investeringarna ligger under den nivå som kan anses vara förenlig med en långsiktig stabil tillväxt. Detta betyder att investeringarna måste öka. Skall betalningarna visavi omvärlden balansera måste således sparandet öka. Egentligen behöver sparandet i ekonomin ligga på en högre nivå än den investeringsvolym som behövs för en långsiktig stabil tillväxt. Detta sammnhänger med att vi även har en stor utlandsskuld som bör betalas tillbaka. För att göra detta krävs ett sparöverskott, dvs ett ökat finansiellt sparande. Sammanfattningsvis kan det konstateras att för uppnå en stabil ekonomisk utveckling och balans i utrikesbetalningarna krävs att det finansiella sparandet i ekonomin ökar. Någon större ökning av det finansiella sparandet i företagssektorn är inte att förvänta då denna sektor skall öka sina investeringar. Visserligen kommer antagligen det finansiella sparandet för den s k finanssektorn att öka i och med att dessa förvaltar hushållens pensionsfonder. Enligt den senaste bedömningen beträffande den ekonomiska utvecklingen för åren 1989 till 1991 av Långtidsutredningen kommer dock denna sparandeökning i finanssektorn att balanseras av de icke-finansiella företagen underskottl. Något större sparöverskott i den offentliga sektorn är inte hellre att förvänta i och med att förmögenheten hos AP-fonderna kan börja täras på om den ekonomiska tillväxten blir låg. Ur ett samhällsekonomiskt pespektiv är det således av centralt intresse att få en uppfattning om hur mycket finansiellt sparande som kan genereras i hushållssektorn. För att kunna ge ett svar på denna fråga måste bestämningsfaktorerna bakom hushållens sparande analyseras. I följande kapitel görs detta.

Se bilaga 1.2, Proposition 1987/882150

E513; *i*ak?

3 Hushållens och

sparande konsumtion

3.1 Bakgrund

I föregående kapitel framhölls betydelsen av hushållens finansiella sparande och dess samband med i ekonomin. Ekonomisk

kapitalbildningen

tillväxt förutsätter investeringar. Ju större hushållens finansiella sparande är, allt annat oförändrat, desto lättare kan samhällets investeringsplaner realiseras med inhemska resurser. Ett lågt finansiellt kan sparande medföra att investeringarna måste finansieras från omvärlden med en försämrad bytesbalans som följd.

Hushállsparandet består enligt nationalräkenskaperna (NR) av dels

finansiellt sparande, dels realt sparande. Finansiellt är vad sparande man i regel förknippar med sparande; ett positivt finansiellt sparande innebär att hushållen avstår från reala resurser (lånar ut) till andra sektorer av ekonomin. Realt sparande i hushållssektorn innebär att hushållen

ökar sin egen kapitalbildning i form av huvudsakligen egna hem och

fritidshus. Till skillnad mot finansiellt sparande tar således det reala sparandet indirekt reala resurser i anspråk. Hushållssparandet är också viktigt sett ur stabiliseringspolitisk synvinkel. Genom det samband som finns mellan hushållens och efsparande terfrågan på varor och tjänster. Ökar hushållens sparkvot med en procentenhet minskar konsumtionskvoten lika mycket. Eftersom de privata konsumtionsutgifterna svarar för drygt 50 procent av den totala produktionen, BNP, innebär en minskning av hushållens med t ex en sparkvot procentenhet, att efterfrågan i ekonomin ökar med en halv procentenhet. Hushållens sparande är således viktigt för såväl stabiliserings- som tillväxtpolitiken. Ju större finansiellt sparande hushållen uppvisar desto mindre reala resurser efterfrågas. Ett högt (lågt) finansiellt sparande har sin motsvarighet i en lägre (högre) efterfrågan på konsumtionsvaror och nybyggda små- och fritidshus. Det överskott, som det finansiella sparan-

det utgör, kan användas till investeringar i andra sektorer.

Avsikten med detta kapitel är att diskutera och analysera utvecklingen av hushållens eller totala Vi inleder aggregerade sparande. med att beskriva den faktiska utvecklingen. I följande avsnitt diskuteras som bakgrund och ram för analysen traditionell konsumtionsteori varefter en analys av hushållssparandet bestämningsfaktorer följer. I detta samman-

2- Hushállssparandct

18 Hushållens och konsumtion sparande

hang utnyttjas den kunskap som forskningen på området producerat dels material från den genom dels Spardelegationens expertrapporter, allmänna ekonomisk-politiska debatten. Vi begränsar oss i detta kapitel till att enbart studera och analysera sparandet på aggregerad nivå. Av tablå 3.1 framgår de olika sparbegrepp som utnyttjas samt hur dessa är relaterade till varandra.

Tablå 3.1 Sparbegrepp I betänkandet används olika sparbegrepp. Tablån visar hur dessa olika definitioner sammanhänger.

Finansiellt sparande (NR o HR) Hushållen sparande Realt (NR) Hushållens sparande flödessparande (NR) Icke-finansiellt Sparande Nettoinvesteringar i varaktiga konsumtionsvaror

national- Hushållens sparande (NR): Det officiella eller vedertagna måttet. Enligt räkenskapernas (NR) definition av hushållens sparande är detta identiskt med summan av hushållens finansiella och reala sparande. Hushållens flödessparande: Ett utvidgat sparbegrepp som överensstämmmer med den etablerade ekonomiska konsumtionsteorin. Utöver hushållens sparande (NR) ingår hushållens nettoinvesteringar i varaktiga konsumtionsvaror. och netto- Hushållens icke-finansiella sparande: Summan av realt sparande (NR) investeringar i varaktiga konsumtionsvaror. Denna beteckning användes i betänkandet för att särskilja mellan finansiellt sparande och övrigt sparande när den utvidgade spardefinitonen användes.

3.2 av hushållens sparande och förmögenhet Utveckling

Under 1980-talet har hushållens nettosparande och därmed sparkvot minskat markant. Av figur 3.1 framgår att hushållens sparkvot (hushåldisponibla inkomst) minslens sparande uttryckt i procent av hushållens under detta årtionde. Mellan 1982 kade med bortemot 8 procentenheter för hela efterkrigstiden. Det sistoch 1987 noteras de lägsta värdena nämnda året uppvisar en bottennotering; hushållens sparkvot uppgick till ca minus tre procent vilket innebär att varje invånvare ökade sin skuldsättning med ca 1700 kronor under 1987. Hushållens sparkvot har i genomsnitt uppgått till knappt 5 procent för 1950 till 1980. Nedgången under 1980-talet framstår alltså som perioden mycket dramatisk sett i ett längre tidsperspektiv.

Hushållens och konsumtion 19 sparande

Figur 3.1 Hushållens sparkvot, finansiell sparkvot samt flödessparkvot Procenl 12,5 Finansiell sparkvot 10 , i E - - Hushollens 7.5 sparkvot Flodes- 5 sparkvot 2,5

O

-2_5 _5 J L 1 I J 1 1 I 1 | l I | I l | 1 I I I l o? e bb 05° til to 45° fi x 4” fb 99 o o” å*

\ g? \ gå 65019 \ \ (§9 (§9

\

Källa: National- och fmansräkenskaper samt Bergs expertrapport

Nationalräkenskaperna definierar hushållens sparande som summan av finansiellt och realt sparande. Det finansiella som diskuteras sparandet, mera utförligt nedan, utgörs huvudsakligen av in- och utlåning på kreditmarknaden, individuellt försäkringssparande och placeringar i premieoch sparobligationer. Hushållens reala sparande består av nettoinvesteringar i egna hem och fritidshus (inklusive nettoinvesteringar i bostadsdelen i

jordbruksfastig-

het), nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark samt egna företagares nettoinvesteringar. Hushållens inköp av varaktiga konsumtionsvaror betraktas däremot ej som investeringar och därmed ej heller som sparande. Nettoinvesteringar i egna hem och fritidshus dominerar helt det reala sparandet. Det skall också påpekas att begreppet ”hushåll inte är helt entydigt i detta sammanhang. Som har framgått ingår även personliga företag (enskild firma) i hushållssektorn. Vidare inräknas även ideella organisationer som betjänar hushållssektorn. Dessa organisationer är fackföreningar, stiftelser och vissa pensionskassor. Som framgår av expertrapporten - och statistik” ”Hushållssparandet beräkningsmetoder av Rylander m fl och kapitel 4 har dessa ideella organisationer ett substansiellt finansiellt sparande. Utöver hushållens sparkvot återges i diagram 3.1 även deras finansiella sparkvot. Skillnaden mellan hushållens sparkvot och den finansiella sparkvoten är lika med den reala sparkvoten? Under 1970-talet dominerades hushållens sparande helt av det reala sparandet, dvs av nettoinve-

2 För exempelvis 1975 uppgår den finansiella respektive hushållens sparkvot till ca minus /2 respektive 5 procent. Den reala sparkvoten uppgår således till drygt 5 procent. För 1985 uppgår den reala sparkvoten till minus 0,6 procent i och med att den finansiella sparkvoten överstiger hushållens sparkvot med denna procentsats.

Hushållens och konsumtion 20 sparande

Genomsnittsteringar i (huvudsakligen) egna hem och fritidsfastigheter. dessa nettoinvesteringar till ca 5 procent av den dispoligt sett uppgick under detta årtionde. Under 1980-talet har den reala nibla inkomsten sparkvoten minskat succesivt och uppvisar negativa värden från och med detta av att den finansiella sparkvoten över- 1985. I diagrammet framgår stiger hushållens sparkvot. hänföres till minskade bruttoin- Minskningen i den reala sparkvoten Att nettoinvesteringarna blir vesteringar i egna hem och fritidshus. negamed att den kalkylerade för betiva sammanhänger kapitalförslitningen ståndet av egna hem och fritidshus är större än bruttoinvesteringarna.

3.2.1 Hushållens finansiella sparande

Medan minskar under 1980-talet det finansidet real sparandet uppvisar ella ett omvänt mönster. Detta är en klar förändring jämfört med situationen Under denna period är det finansiella sparandet på 1970-talet. åren. Under 1980-talet är däremot negativt så när som på de två första hushållens finansiella sparande positivt (bortsett från 1987). Hushållens finansiella sparande består av sparande i olika slag av finansiella tillgångar. Vidare ingår olika typer av upplåning som påverkar I figur 3.2. presenteras de olika posterna i det finansisparandet negativt. ella sparandet. Som framgår särskiljer vi på tillgångssidan banksparande, allemanssparande, obligationssparande (premie- och sparobligationfrivilligt försäkringssparande samt förändring i övrier), aktiesparande, från ga tillgångar. Redovisningen i figur 3.2, som bygger på uppgifter tar inte hänsyn till kaptialvinster eller -förlusten finansräkenskaperna, variabler i figur 3.2 är uttryckta i procent av hushållens disponi- Samtliga bla inkomster.

Figur 3.2 Hushållens finansiella sparande, uppdelat i olika komponenter, uttryckta i inkomster. procent av hushållens disponibla

Procent 25 E] Skulder 20 i

. aovriql

15 10

(5) (10) (15) (20) (25)

xq/Gxgv xq/(LÖ/Wxqz) kxQ/(Jxqátaxq/ç) \q/\$\“/\q \q$O\°%\ \QQQ\Q$5\qbu\°q›©\g$b\°§b/\

Källa: National- och finansräkenskaper.

Hushållens och konsumtion 21 sparande

Den tillgång som dominerat det finansiella sparandet under l970-ta1et är banksparandet. Detta uppgick i genomsnitt till ca 7 procent av disponibel inkomst under denna period. Obligationssparande och frivilligt pensionssparande kan sägas vara de sparformer som i storleksordning följt därefter. Aktiesparandet var däremot negativt (försäljning översteg köp) under l970-talet. Under första hälften av 1980-talet minskade sin andel banksparandet medan pensions-och obligationssparandet Ökar. 1984 introducerades allemanssparandet och denna sparform kan sägas fånga upp en del av nedgången i banksparandet. Noteras skall dock att den sammanlagda andelen av bank- och allemanssparande för 1984 och 1985 inte uppgår till den andel som banksparandet hade i genomsnitt under 1970-talet. Hushållens nettonyupplåning uppgick i genomsnitt till ca 12 procent av disponibel inkomst under l970-talet. För l980-talets sex första år faller denna andel tillbaka någon procentenhet genomsnittligt sett. Att 1986 är ett speciellt år vad beträffar sammansättningen av hushållens finansiella sparande framgår av figur 3.2. Såväl tillgångssidan som skuldsidan förändras Orsaken till Ökningen kraftigt. av såväl tillgångssom skuldsidan står antagligen att finna i den avreglering av kreditmarknaden som ägde rum detta år. Hushållens skuldsättning ökade kraftigt vilket framgår med all tydlighet av figuren. Det finansiella är sparandet emellertid positivt detta år, vilket implicerar att förändringen i finansiella tillgångar är större än skuldökningen. På tillgångssidan ökar, andelsmässigt sett, alla tillgångsslag i vår uppdelning bortsett från posten ”övriga tillgångar.

3.2.2 Hushållens flödessparande

Utöver hushållens sparkvot och finansiella sparkvot i figur 3.1 finns ytterligare en tidsserie presenterad, nämligen hushållens flödessparkvot. Detta sparmått definierar hushållens totala sparande med utgångspunkt från etablerad konsumtionsteori. Som nämnts betraktar nationalräkenskaperna hushållens inköp av varaktiga konsumtionsvaror som konsumtion. Detta betraktelsesätt avviker från det sparande- och konsumtionsbegrepp som används i ekonomisk teori. Hushållens nettoinvesteringar i varaktiga konsumtionsvaror betraktas nämligen i enlighet med denna teori som sparande. Orsaken härtill är helt enkelt att varaktiga konsumtionsvaror inte förbrukas omedelbart utan ger tjänster under en längre period än ett kvartal eller år. För att få en uppfattning om hushållens totala sparande eller flödessparande har särskilda beräkningar gjorts av nettoinvesteringarna i varaktiga konsumtionsvaror. Adderas dessa nettoinvesteringar, uttryckta i procent av disponibel inkomst, till hushållens sparkvot erhålls hushållens flödessparkvot. Notera även att avståndet mellan hushållens flödessparkvot och finansiell sparkvot i diagram 3.1 visar vad vi benämner hushållens icke-finansiella sparkvot. Flödessparkvoten ligger på en högre nivå än hushållens sparkvot.

22 Hushållens och konsumtion sparande

Fram till 1980 uppgår flödessparandet till i genomsnitt 8 procent av de disponibla inkomsterna. Under 1980-talets första år sker en neddragning varefter planar ut. Samtidigt med denna utplaning flödessparkvoten minskar hushållens sparkvot kraftigt vilket innebär att en kraftig ökning i nettoinvesteringar i varaktiga konsumtionsvaror äger rum. Intressant att notera är också utvecklingen av hushållens icke- finansiella sparande. Medelvärdet för den icke-finansiella sparkvoten uppgår till 8 procent under l970-talet. Motsvarande medelvärde för knappt 1980-talets sju första år uppgår till ca 3 procent. Samtidigt som flödessparandet minskat har således även det icke-finansiella sparandet fallit kraf-

tigt.

3.2.3 Sparandets fördelning

Under större delen av 1970-talet var hushållens finansiella sparande neatt hushållen avvecklat finansiella tillgångar ur sin gativt. Detta innebär Under denna period använde således hushållen förmögenhetsportfölj. sina finansiella för att finansiera ett ökat innnehav av små- och tillgångar fritidshus samt varaktiga konsumtionsvaror. Som framgår av diagram i varaktiga konsumtionsvaror kraftigt fram 3.1 ökar nettoinvesteringarna till 1977; mellan 1971-1977 fördubblas dessa, uttryckta i procent av hushållens disponibla inkomster. Den reala sparkvoten uppgår till 4-5 procent för de flesta av åren under denna period. Under 1980-talets första år bryts denna tendens abrupt. Den finansielsom nettoinvestela sparkvoten ökar, medan såväl den reala sparkvoten ringarna i varaktiga konsumtionsvaror, uttryckta i procent av hushållens minskar. För 1985 observeras en förändringi anddisponibla inkomster, med ett ökat innehav av ra riktningen. Hushållen ersätter reala tillgångar finansiella och varaktiga konsumtionsvaror. Notera också att tillgångar nettoinvesteringarna i varaktiga konsumtionsvaror, uttryckt i procent av hushållens inkomster, halveras vid en jämförelse mellan disponibla 1970- och 1980-talen. 1985 är ett fenomen, som Det negativa värdet för den reala sparkvoten förklaras av att hushållens sammanlagda bruttoinvestehuvudsakligen statistiken) är mindre än ringar i små- och fritidshus (enligt den officiella Nyinvesteringarna räcker således den kalkylerade kapitalförslitningen. inte till för att hålla beståndet av små- och fritidshus intakt utan detta minskar genom förslitning. Att skattereformen, i början av 1980-talet, med sänkta marginalskatter och avdragsbegränsningar har spelat en avgörande roll för denna utveckling av nettoinvesteringarna är helt uppenbart.

3.2.4 Utvecklingen av hushållens förmögenhet

Hushållens beror bl a av deras tidigare sparande. Fördelförmögenhet sammanhänger med hur hushålningen av netto- och bmttoförmögenhet Då varu- och tilllen valt att placera sitt sparande i tidigare perioder. gångspriser utvecklas likformigt kommer sparande att vara lika med för-

Hushållens och konsumtion 23 sparande

Figur 3.3 Hushållens nettø- och bruttoförmägenhel, uttryckt i I 980-ârs prisnivå.

Miljoner kronor 1600000 1400000 1200000 1000000 800000 600000 400000 2 200000 -i:::115:: 0:::3i:3›.::i3':'?35 1950 1954 1958 1962 1966 1970 1974 1978 1982 1986

Källa: Bergs expertrapport

ändringen i hushållens nettoförmögenhet. Under perioder med olikartad prisutveckling uppkommer orealiserade (implicita) kapitalvinster och -förluster vilket får till följd att sparandet enligt nationalräkenskaperna avviker från förändringen i nettoförmögenheten. I nationalräkenskapernas beräkningar ingår inte orealiserade kapitalvinster. Realiserade kapitalvinster ingår i räkenskaperna enbart om dessa uppkommer som en följd av transaktioner mellan sektorerna. Realiserade kapitalvinster som uppkommer inom hushållssektorn har ingen betydelse för hushållssektorn inkomstsumma eftersom det är frågan om en

inkomstomfördelning inom sektorn.

Däremot kan orealiserade kapitalvinster ha betydelse för hushållens beteende. Värdestegringar på olika tillgångar kan belånas och krediterna änvändas för konsumtion. Den kraftiga värdestegring som ägt rum på aktier under 1980-talet och för bostäder under senare hälften av samma ârtionde kan vara en orsak till den kraftiga under

konsumtionsökningen

denna period. Vi återkommer senare till denna fråga. Utvecklingen av hushållen förmögenhet framgår av figur 3.3 och tabell 3.1. Data är hämtade från Bergs expertrapport. I figur 3.3 återges hushållens netto- och bruttoförmögenhet till marknadspris, uttryckt i l980-års prisnivå, för åren 1954 till 1986. Under tidsperioden har nettoförmögenheten ökat med ca 700 miljarder kronor och uppgår 1986 till drygt l biljon kronor. Adderas skulderna till nettoförmögenheten erhålls bruttoförmögenheten vilken för 1986 uppgår till drygt 1,4 biljoner. Nettoförmögenheten ökar fram till och med 1979 för att sedan minska fram till 1985. Orsaken till värdeminsknigen står att finna i kapitalförlusterna för framförallt egna hem och fritidshus (för en utförlig analys se Bergs expertrapport)

24 Hushållens och konsumtion sparande

Tabell 3.1 Hushållens förmögenhetsobjekt i procent av total bruttoförmögenhet, skuldsättning i relation till bruttoförmögenhet samt nettoförmögenhet satt i relation till hushållens disponibla inkomst

1954-60 61-65 66-70 71-75 76-80 81-86 Reala tillgångar 71 70 70 71 75 67 varav: Smâ- o. fritidshus 18 22 25 29 34 30 l-lyres- o. bostadsrättslägenheter 9 l 1 12 10 6 4 Jord- 0. skogsbruksfastighet 19 13 11 1l 14 9 Varaktiga konsumtionsvaror 25 24 22 21 22 24 Finansiella tilgångar 29 30 30 29 25 33 varav: Bankinlåning ll 12 16 17 15 16 Obligationsinnehav

Aktier uno anv .nu uu NN OH»

Frivilligt försäk- A A w m N w ringssparande vriga finansiella tillgångar oo *I u. ;s w J: Skuldkvot 21 19 18 20 19 23 Nettoförmögenhet i förhållande till disponibel inkomst 4.1 4.1 4.4 4.2 4.1 3.5 Källa: Bergs expertrapport

såväl som i hushållens slår Förändringar i tillgångsvärden sparande igenom i de olika förmögenhetsobjektens andelar av bruttoförmögenheten. Utifrån de beräknade medelvärdena i tabell 3.1 framgår att de reala ökade sina andel av bruttoförmögenheten under perioden tillgångarna 1961 till 1980. Finansiella tillgångar minskar i motsvarande omfattning. För noteras en kraftig fiden sista perioden, 1981-1986, omsvängning; nansiella tillgångar ökar sina andel med hela 8 procentenheter på bekostmed lika En nad av reala tillgångar som minskar många procentenheter. av orsakerna till förändringarna är de nämnda kapitalvinsterna och

ovan

-förlusterna En annan är den förändrade inriktningen på hushållens sparande som vi diskuterat ovan. Hushållens skuldkvot (skulder i förhållande till bruttoförmögenhet) ökar markant under perioden 1981-1986 och ökningen är särskilt koncentrerad till periodens sista år, 1985 och 1986. Detta sammanhänger med den tidigare diskuterade avregleringen på kreditmarknaden. Av tabellen framgår även att hushållens nettoförmögenhet, satt i relation till disponibel inkomst är relativt konstant fram till och med perioden 1976-80. Detta implicerar att tillväxten i nettoförmögenheten sammanfaller med ökningstakten i de disponibla inkomsterna. För den sista perioden minskar denna andel. Det minskade sparandet och värdeminskningen på fastighetskapitalet är förklaringar härtill.

Hushållens sparande och konsumtion 25

3.3. Konsumtions- och sparteori

Hur hushållen väljer att fördela sina inkomster mellan konsumtion och sparande bestäms av många faktorer. I de modeller ekonomerna arbetar med utgår man i regel från ett fåtal men strategiskt relevata faktorer. En teoretisk modell kan förefalla abstrakt men inte desto mindre har den en vägledande funktion. Genom att renodla och identifiera orsakssamband hjälper teorin oss att formlera hypoteser som kan prövas mot faktiska förhållanden. Enligt den dominerande konsumtions- och sparandeteorin på området - livscykelteorin - strävar hushållen efter att att upprätthålla en vis konsumtionsprofil över sin livscykel. En enkel variant av denna teori utgår ifrån att individernas inkomst och konsumtionbehov skiljer sig åt i olika faser av livscykeln. Detta ger upphov till sparande respektive skuldsättning. Utifrån ett livscykelperspektiv kan man förvänta sig att yngre människor och yngre hushåll har relativt stora konsumtionsbehov i samband med utbildning, familjebildning och bosättning i förhållande till sina inkomster. För att realisera dessa konsumtionsplaner måste denna grupp skuldsätta sig (negativt sparande). I ett senare skede av livscykeln då individerna uppnår högre inkomster samtidigt som konsumtionsbehovet minskar, kommer skulderna att amorteras av och således ökar sparandet. Detta sparande är avsett att täcka konsumtionen under de år individen är pensionerad. Sparandets storlek kommer således att bestämmas av bl a hur en individ värderar sin framtida konsumtion och vari livscykeln han befinner sig. Ju större betydelse dagens konsumtion har i förhållande till den framtida, desto större kommer det negativa sparandet att vara i början av livscykeln. Avgörande för hur individens val av konsumtions- och sparmönster är, utöver nämnda tidspreferans, den förväntade inkomstutvecklingen och realräntan, efter skatt. En utsaga från livscykelteorin är att spar- och konsumtionsbenägenhet kommer att variera över en individs livscykel. Vidare kommer individens nettoförmögenhet (tidigare perioders sparande samt värdeförändringar på förmögenheten) att ha betydelse för konsumtionen. Dessa utsagor har viktiga implikationer för flödesparandet, nämligen att a) i ett stationärt samhälle (varken tillväxt av befolkning eller inkomster) uppkommer inget sparande på aggregad nivå, b) vid tillväxt i inkomster och befolkning blir sparandet positivt, ju högre tillväxt desto större sparande, c) skillnad i konsumtionsbenägenhet på kort och lång sikt vilket bidrar till att den totala efterfrågan i ekonomin stabiliseras över konjunkturcykeln, och d) tillfälliga inkomstförändringar påverkar inte konsumtionsefterfrågan i samma utsträckning som permanenta.

Punkterna a) och b) i den ovanstående uppräkningen indikerar att tillväxt i såväl befolkning som av dess inkomster kommer ha en positiv

26 Hushållens sparande och konsumtion

effekt på sparandet. Enbart en tillväxt i befolkningen har effekt på sparandet. Detta är en följd av att de potentiell pensionärerna (den i arbetslivet aktiva generationen) är fler än de faktiska pensionärerna och att den förra gruppens positiva sparande uppväger den senares negativa sparande. Denna mekanism brukar benämnas ”Bentzels generationseffekt”.3 Vid tillväxt i inkomsterna förstärks denna generationseffekt. Punkten c) ovan kan förklara den ”inbyggda stabilisator som förväntas finnas i konsumtionsbeteendet. Just skillnaden i kort- och långsiktig konsumtionsbenägenhet resulterar i att sparandet ökar vid snabb tillväxt i inkomsterna (högkonjunktur) och minskar vid det omvända förhållandet. Detta resulterar i att konsumtionsefterfrågan minskar i högkonjunturer och ökar vid lågkonjunktur. Som framgår av ett kommande avsnitt har denna stabilisator visat sig vara betydelsefull, empiriskt sett, för den svenska ekonomin. Teorin ger oss vägledning om viktiga bakomliggande faktorerna för hushållens konsumtions- och sparbeteendet. I genomgången har vi utifrån en enkel variant av livscykelteorin berört de viktigaste bestämningsfaktorerna bakom utvecklingen av hushållens konsumtion och sparande. Hittills har vi inte berört faktorer som t.ex. en skev befolkningsstruktur, offentliga pensionsförsäkringar, förekomst av arvssparande, reglering och avreglering på kreditmarknaden samt ränte- och skatteutveckling. Dessa är några av de variabler som kan ha betydelse för hushållens konsumtion och sparande. Vi återkommer till dessa faktorer nedan i samband med vår diskussion av den empiriska betydelsen av olika bakgrundsfaktorer. I de olika expertrapporterna till utredningen finns genomgående en diskussion av teorier för sparande och konsumtion - i vissa en omfattande sådan. I regel presenteras i expertrapporterna de teoretiska utgångspunkter som krävs för att slutföra exempelvis en empirisk undersökning. I en expertrapport som är skriven av Wärneryd, Jundin och Wahlund diskuterar den förstnämnde, i sin uppsats, utvecklingen av sparteorin utifrån såväl ett doktrinhistoriskt perspektiv som fram till moderna teorier i den ekonomiska och psykologiska traditionen. I den senare teoridiskussionen berörs, utöver livscykelhypotesen och permanenta z inkomsthypotesen, Kantonas modell om sparbeteende som utgår ifrån individernas vilja och förmåga att spara och konsumera. Vidare diskuterar Wärneryd några andra ansatser utifrån den psyklogiska forskningstraditionen på området. Vi återkommer till denna diskussion i kapitel 5. Närmast avser vi att utifrån empiriska förhållande diskutera hushållssparandets bestämningsfaktorer.

3 I en uppsatsen ”Några synpunkter på sparandets dynamik, i Festskrift til/ängnad Halvar Sundberg, Uppsala universitets årsskrift 1959:9, benämner Ragnar Bentzel denna mekanism för generationseffekt. Drygt femton år senare diskuterar Franco Modigliani denna effekt och kallar den för the Bentzel mechanism i uppsaten ”The life cycle-hypothesis of saving twenty years later, i Parkin, M. (red), Contemporary issues in ecønømics, Manchester l975.

Hushållens sparande och konsumtion 27

3.4 Bestämningsfaktorer till hushållens sparande

l enlighet med livscykelhypotesen, som kortfattat diskuterats ovan är inkomstutvecklingen en viktig bestämningsfaktor till hushållens flödessparande. l ett mera sekulärt perspektiv är den reala inkomsttillväxten avgörande för sparandets nivån. Kortsiktiga lluktuationer i sparandet uppstår som en följd av att den förväntade inkomstutvecklingen avviker från den faktiska. Är den faktiska inkomstutvecklingen större (mindre) än den förväntade, ökar (minskar) sparandet. Detta är en följd av att hushållen förutsättes planera sin konsumtion utifrån den förväntade inkomstutvecklingen. Sparandet blir således den buffert hushållen använder för att undvika svängningar i konsumtionen.

3.4.1 Inkomstutveckling Ett flertal svenska empiriska studier har påvisat, att hushållssparandet är mycket inkomstkänsligt. Detta framkommer också i Bergs expertrapport. I denna rapport framhålls att den viktigaste faktorn bakom utvecklingen av flödessparandet är den reala inkomstutvecklingen. Den ovan beskrivna inbyggda stabilisatom” i konsumtionsbeteendet framgår även figur 3.4. Samvariation mellan flödessparkvot och den procentuella förändring i hushållens reala disponibla inkomster är påtaglig för större delen av perioden 1951-1986. De fallande realinkomsterna under senare hälften av 1970-talet och första hälften av 1980-talet synes hushållen ha med ett minskat sparande. Detta fenomen kan tolkas som att parerat hushållen minskat sitt flödessparande för att kunna upprätthålla sin planerade eller normala konsumtionsnivå. Det egendomliga är dock att flödessparkvoten inte ökar efter 1983 trots en real inkomsttillväxt; flödessparkvoten ligger kvar på en tre pro-

Figur 3.4 Hushållens flödessparkvot och real inkomsnillväxt Procent 125 Real inkomst-lillvoxl 10 Flödessporkvol 715 H

2,5 O

I I I l l i l I i i i I i I l I I ,GW (ok ,go 6b bO é» (av ,Gb ,Q “ha ,\b Q9, ,öv ,blb

x 0,90 660,90 x “fbåjö x §0?? x

Källa: National- och ñnansräkenskaper samt Bergs expertrappoit

28 Hushållens sparande och konsumtion

centig nivå trots inkomsttillväxt. Den tidigare observerade mer eller mindre lagbundna” samvariationen mellan dessa två variabler synes har upphört. Frågan är då naturligtvis vad det är som kan förklara denna anomali i hushållens beteende. Hushållens sparande är beroende av den förväntade inkomstutvecklingen. Förändringar i dessa förväntningar kan vara en betydelsefull förklaring till utvecklingen av flödessparandet. Enligt livscykelteorin uppkommer sparandet vid ekonomisk tillväxt som en följd av en generationseffekt; den aktiva generationens sparande är större än pensionärernas konsumtion av sitt kumulerade sparande. Vi kan bryta ned denna generationseffekt ytterligare och utgå ifrån att det även finns skillnader i inkomstförväntningar inom den aktiva generationen. Låt säga att inkomstförväntningarna för den del av den aktiva generationen som är, säg, mellan 20 - 30 år är högre än för de övriga i gruppen. Om så är fallet betyder det ett minskat flödessparande enär den yngre gruppen diskonterar sin livsinkomst och således ökar sin konsumtion. Olikheter i inkomstförväntningar inom den aktiva generationen kan vara en förklaring till det låga sparandet. Hela den s.k. yuppie”-mentaliteten bygger på en stark tilltro till den egna karriären och därmed inkomstutveckling. sammanfaller dessa inkomstförväntningar också med en tidspreferans för en hög konsumtion idag istället för framtiden förstärks ytterligare den negativa effekten på flödessparandet. Yuppie”hypotesen har vi inte haft möjlighet att testa empiriskt. Emellertid framkommer beträffande de undersökningar på individnivå som presenteras i kapitel 6, nedan, att skuldsättning för yngre personer har en tendens att öka i förhållande till deras inkomster. Detta kan ge ett visst stöd för denna hypotes.

3.4.2 Kapitalvinster och förmögenhetsutveckling Under senare tid har intresset i debatten särskilt fokuserats på vissa typer av inkomster. Frågan har varit vilken inverkan hushållens kapitalvinster (implicita och explicita) har haft på sparande- och konsumtionsutveckling. I Bergs expertrapport görs ett försök att analysera denna fråga. Under första hälften av 1980-talet är de implicita kapitalvinsterna negativa. Huvudskälet till detta är att de kraftiga kapitalförslusterna på egna hem och fritidshus mer än väl uppvägt kursstegringarna för hushållens aktieinnehav. Enligt en beräkning i rapporten uppvisas först 1986, totalt sett, positiva kapitalvinster för hushållen. Dessa uppgick då till hela 50 miljarder kronor. I de statistiska sambandsanalyser som görs i Bergs expertrapport framkommer att konsumtionsbenägenheten av kapitalvinster är relativt måttlig (cirka 6 procent av värdeökningen konsumeras och resterande 94 adderas till förmögenheten). Även om konsumtionsbenägenheten synes liten är den dock inte försumbara. Kapitalvinsterna medför att hushållens flödessparkvot minskar med ca en halv procentenhet för åren 1985 och 1986.

Hushållens sparande och konsumtion 29

En annan och viktig faktor bakom sparandets utveckling är, i enlighet med analyser som presenteras i Bergs expertrapport, hushållens förmögenhetsutveckling. Förmögenhetens inverkan på konsumtion och sparande sammanhänger med hushållens planeringshorisont. Denna planeringstid tycks ha minskat med ca två år under l980-talet. Om hushållen väljer att minska sin planeringstid innebär detta att förmögenheten kommer att förbrukas under en kortare tidsperiod och att sparandet därmed minskar. Förklaringarna till detta fenomen kan vara flera. En sammanhänger med den demografiska utvecklingen. Befolkningssammansättningen har förändrats. En större andel pensionärer kan betyda att planeringsperioden eller förväntad återstående livslängd, genomsnittligt sett för alla individer, kan komma att minska. Stöd för denna slutsats erhålls även i avsnitt 3.4.4, nedan, där befolkningssammansättning och sparande diskuteras. - En annan är att 1980-talet kännetecknas av bl a förklaring kraftiga fluktationer i såväl löner och priser som relativa priser för varor och förmögenhetstillgångar. Dessa förändringar kan ha medfört att hushållen fått svårt att planera för framtida förhållanden. En ökad osäkerhet kan således ha medfört en ökad marginell konsumtionsbenägenhet med avseende på nettoförmögenhet.

3.4.3 Pensions- och socialförsäkringssystemen

I den ekonomisk-politiska debatten har ofta framhållits att utbyggnaden av offentliga och kollektiva pensionsförsäkringar medfört ett lägre hushållssparande. Pensionsförsäkringar i offentlig regi har införts i många länder och givet upphov till en omfattande internationell forskning och debatt. Vi återkommer till den internationell jämförelsen i kapitel 4. År 1960 infördes i Sverige en allmän tilläggspensionering (ATP) som komplement till folkpensionssystemet. Den person som erhöll full pension - alltså både folk och tilläggspension - skulle garanteras en inkomst som uppgick till 65 procent av inkomsterna under de bästa inkomståren. Samtidigt som ATP-systemet trädde i kraft träffades ett avtal om tilläggspensionering för tjänstemän inom industrin och handel (ITP). Sedan 1973 finns även ett avtal mellan LO och SAF om särskild tilläggspension (STP). Det argumentet som framförts är att när staten och arbetsgivarna på detta sätt övertog det huvudsakliga ansvaret för pensioner minskades individens och det enskilda hushållets behov av att spara för att trygga ålderdomen. Därmed bör även hushållsparandet ha minskat. Framväxten av de offentliga och kollektiva pensionssystemen är antagligen en viktig förklaringsfaktor bakom den långsiktiga utvecklingen av flödessparandet. Antagligen är det dock inte enbart dessa pensioner som är viktiga i sammanhanget utan hela utbyggnaden av det social ”skyddsnätet” som skett under efterkrigstiden. Med det sociala skyddsnätet menar vi försäkringar av typ sjuk-, moderskap-, invaliditets-, och ålderspensionsförsäkringar samt yrkesskade-och arbetslöshetsförsäk-

30 Hushållens sparande och konsumtion

ring. Alla dessa försäkringar syftar till att ersätta uteblivna inkomster vid tillfälliga eller permanenta inkomstbortfall. Ett mer och mer fmmaskigt skyddsnät kan sägas innebära att hushållens inkomstrisk minskar. Minskar inkomstrisken reduceras motivet för ett buffertsparande för oförutsedda händelser. 1 Ståhlbergs expertrapport kalkyleras såväl hushållens s.k. fiktiva som fonderade pensionsförmögenhet. Dessa som erhålles genom nuvädesberäkningar av vad samtliga hushåll har att fordra från de offentliga och kollektiva pensionssystemen samt privata pensionsförsäkringar. De kollektiva pensionssystemen - ITP och STP - är fonderade vilket innebär att avsättningar görs för att betala framtida pensioner. ATP, folkpension samt de avtalsbestämda statliga och kommunala kompletteringspensionerna är konstruerade som fördelningssystem. I ett renodlat fördelningssystem slussas inkomster från den aktiva generationen till pensionärerna via transfereringar. Någon fondering förekommer inte. När ATP-systemet började byggas upp valde man att ta ut högre avgifter än nödvändigt för att täcka pensionskostnaderna för dem som omfattades av reformen. Mellanskillnaden gick till den speciellt inrättade AP-

fonden. Överuttaget gjordes för att kompensera för ett förväntat sparan-

debortfall orsakat av pensionsreformen samt möjliggöra en ökad kapitalbildning i samhällets regi utan att behöva höja de vanliga indirekta och direkta skatterna. Införandet av ATP-systemet kombinerades såldes med en öronmärkt indirekt skatt (AP-avgiften) avsed enbart för investeringar. Det kumulerade nettot av den öronmärkta skatten förvaltas av AP-fonden. De framtida pensionsåtaganden har ingen direkt koppling till storleken på denna fond. Oavsett AP-fonden måste således för varje år ett konsumtionsutrymme skapas för pensionärerna på den aktiva generationens bekostnad. Underlaget till tabell 3.2 har vi hämtat från Ståhlbergs rapport. I tabellen finns beräknade nuvärden i 1985-års priser för nämnda pensioner samt privata pensionsförsäkringar. Den totala pensionsförmögenheten uppgår för 1985 till drygt 2,2 biljoner kronor. Denna summa är inte mindre än 2,5 gånger större än BNP. Som framgår är det de fiktiva pensionsfordringarna i ATP och folkpensionerna som svarar för absolut merparten av detta belopp.

Tabell 3.2 Pensionsförmögenheter 1978 och 1985. Miljarder kronor, 1985 års priser 1978 1985 Procentuell förändring Folkpension 876 902 3 ATP 754 975 29.3 Avtalsbestämda, fonderade pensioner 93 121 30.1 Avtalsbestämda, ej fonderade pensioner

Källa: Stáhlbergs expertrapport

Hushållens sparande och konsumtion 31

För vårt vidkommande är den intressanta frågan vilken effekt pensionssystemen har på hushållens sparande. De fonderade systemen brukar bedömas som att de kan jämföras krona för krona. En ökad avsättning till ett fonderat system med en krona reducera således hushållssparandet med en krona - ett perfekt substitut till privat sparande. Om vi bortser från incidensproblematiken med avtalsbundna pensionsförsäkringar bör detta var en bra approximation. I ett pensionssystem enligt fördelningsprincipen blir det annorlunda. I detta system betalar ingen sin egen pension. Pensionen kommer via en transferering från den aktiva generationen. Vilken effekten denna typ av pensionssystem har på en individs sparande har att göra med hur hans livsinkomst påverkas. Om vi utgår ifrån den enkla livscykel-modellen, som vi skissade i inledningen, innebär ett pensionssystem enligt fördelningsprincipen att individen under sin aktiva period via en transferering överför en del av sina inkomster till pensionärerna. När individen i fråga blir pensionär erhåller han i sin tur en transferering. Om pensionsystemet medför att livsinkomsten ökar (minskar) kommer hans konsumtionen även att öka (minska). Dessa observationer gäller när pensionssystemet är introducerat och omfattar samtliga individer i ekonomin.

Övergång till nya och utbyggnad av redan existerande pensionssystem

enligt fördelningprincipen kan medföra kraftiga förändringar i sparandet. Detta sammanhänger med att ett antal individer får en kraftig förbättring av sin livsinkomster vilket bör öka deras konsumtion. I Ståhlbergs expertrapport finns en kalkyl av ATP-systemet på hur införandet påverkat livsinkomsterna. Av denna framgår att kohorterna fram till och med i mitten av 1940-talet får ut mer av ATP-systemet än vad de bidrar med. Förmånskvoten (erhållen pension i förhållande till inbetalda avgifter) för individer födda mellan 1934 - 1944 uppgår exempelvis till 1,2; utbetald pension överstiger avgiften med 20 procent. För individer födda före dessa årsgrupper är kvoten än högre. Resonemanget hittills har byggt på föreställningen att individernas utbud av arbetskraft inte påverkas av ett pensionssystem enligt fördelningsprincipen. Vidare har vi förutsatt en viss fixerad pensionsålder. Nu kan emellertid ett pensionssystem även påverka arbetskraftsutbudet. Utgår vi även ifrån att individerna kan bestämma tidpunkten för sin pensionering kommer vissa individer att pensionera sig tidigare än eljest. Är pensionen otillräcklig för att upprätthålla den planerade konsumtionen under de år individen är pensionär måste hon således öka sitt sparande under sin aktiva period. Effekten blir således ett ökat sparande. Utifrån en rent teoretisk analys går det inte att få fram någon entydig effekt beträffande sambandet mellan uppbyggda pensionssystem enligt fördelningsprincipen och sparandet. Det är naturligtvis en av anledningarna till att en stor mängd empiriska studier företagits. Ståhlberg redovisar såväl ett antal internationella som svenska empiriska studier. Emellertid går det inte hellre av dessa studier (baserade på historiska data, tvärsnittsanalys från olika länder och individdata) dra någon entydig slutsats.

32 Hushållens sparande och konsumtion

Ståhlberg använder sig också av en simuleringsmodell för att analysera sambandet mellan sparande och pensionssystem enligt fördelningsprincipen och med de förutsättningar som gäller för ATP och folkpensioneringen. Slutsatsen från denna studie är att hushållens sparkvot minskar med ca 15 procent som en följd av införandet av dessa pensionssystem. Av de fyra svenska empiriska studier som rapporteras i Ståhlbergs rapport har två av dessa funnit att ATP har en negativ effekt på hushållens sparande och en att den sammanlagda effekten av hushållens pensionsförmögenheten har minskat hushållens sparande med motsvarande 4 procent av BNP. I Bergs expertrapport till utredningen hävdas att hushållens sparbenägenhet kan påverkats negativt av det utbyggda sociala ”skyddsnätet”. Denna studie försöker således att fånga effekten av såväl pensionssystem som övriga tryghetsskappande åtgärder. Det förtjäna att framhållas att även om de olika typerna av pensionssystem kan ha minskat hushållssparandet behöver inte detta betyda att totala nettosparandet i ekonomin har minskat i motsvarande omfattning. Vi har i kapitel 2 redan berört det överuttag av avgifter till ATP-systemet som gjorts. Ett stort sparande har skett genom AP-fonderna. Under systemets uppbyggnad var utbetalningar av pensioner mycket begränsade under det att alla de som i framtiden skulle erhålla pensioner var med att betala in till systemet. Samma sak gäller för ITP- och STP-systemet. Härigenom kom en allt större andel av det totala sparandet att bestå av sparande i socialförsäkringssektorn (offentlig sektor) och företagssektor. Det sparandeöverskott som genererats genom fondering av de kollektiva pensionsförsäkringarna och överuttag av ATP-avgifter är betydande. För 1970- och l980-talen uppgår detta till drygt 5 procent av de totala disponibla inkomsterna vilket framgår av tabell 3.3. Detta är naturligtvis betydande summor. Trots att pensionssystemen har resulterat i f ondering av medel och överuttag av avgifter kan man emellertid inte hävda att nettosparandet i hela ekonomin förblivit opåverkat. Hushållens flödessparandet kan ha minskat med ett större belopp än den ”sparandeökning” vi noterat i offentlig och företagssektorn. En undersökning rapporterar dock att så inte var fallet för 1970-talet utan minskningen i hushål-

Tabell 3.3 Beräknat sparande (netto) i företags- och socialförsäkringssektor som genererats av avtalsbundna pensioner och ATP-systemet, uttryckta i procent av total disponibel inkomst och som medelvärde för angivna tidsperioder 1950- 55- 60- 65- 70- 75- 80-86

Källa: SOS Enskilda försäkringsanstalter och Nationalräkenskparna

SOU 1989:1 l Hushållens och konsumtion 33 sparande

lens sparande tycks i stort sett uppvägts av ett ökat i de två sparande andra sektorenar*

3.4.4 Sparande och befolkningsutveckling

I avsnitt 3.3, ovan, har vi redgjort för den s k Bentzel-mekanismen enligt vilken en tillväxt i befolkningen medför ett ökat aggregerat sparande. Denna effekt förstärks vid ekonomisk tillväxt enär den aktiva generationens sparande kommer att uppväga den passiva kongenerationens sumtion. Denna utsaga gäller under

förutsättning att vi har, vad demo-

graferna benämner, en stabil population” vilken kännetecknas av en

konstant åldersfördelning över tiden. Rent kan vi konstatera

empiriskt att den svenska under

befolkningssammansättningen efterkrigstiden inte

kan betraktas som stabil i detta avseende. Detta framgår av figur 3.5 och utifrån denna information kan även en tentativ slutsats dras om att de

demografiska förändringarna bör ha betydelse för nivån

på hushållens (flödes)sparande. För svenska förhållanden finns endast ett fåtal studier av sambandet

mellan åldersammansättning och sparande. Bland dessa kan nämnas en

studie som diskuterar effekter av såväl ålderspå hushållens sparande sammmansättning som relativa arbetskraftstal för perioden 1963 till 1973.5 Under denna period minskade de relativa arbetskraftstalen för åldersgrupperna 16-19 år och 65-74 år medan de ökade för den mellanliggande gruppen. Författarna jämför dessa två faktorer med

förändringar

av bruttoinkomster för olika åldersklasser. Bruttoinkomsterna har för

perioden förändrats för olika åldersgrupper men under att fömtsättning sparbenägenheten, med avseende på inkomst, är stigande med åldern bör dessa effekter ta ut varandra. Dessa resultat även av numeristyrkes ska kalkyler. En annan studie jämför det totala för ett antal olika nettosparandet länder? Med hjälp av en numerisk modell skillnaden i total analyseras mellan sparkvot bl.a Japan och Sverige. En viktig förklaring till det låga sparandet i Sverige är det relativt sett stora antalet äldre personer i Sveri-

ge. Inom OECD slutförs för närvarande en studie som analysera sambandet mellan bl.a. sparande och demografiska faktorer.7 I studien görs bl.a. en jämförelse mellan utvecklingen i Förenta staterna, Japan, Västtyskland och Sverige beträffande den ekonomiska fram till utvecklingen 2050 inom ramen för en större simuleringsmodell. Enligt undersökningen kommer sparkvoten i den svenska ekonomin att minska som en följd

av den projicerade befolkningsutvecklingen. De resultat vi redovisar ne-

Se Berg, L., Konsumtion och sparande - en studie av hushållens beteende, Stockholm 1983 58e Markowski A. och Palmer E.E., Huctuatiøns in the consumption ratio in Sweden, Konjunkturinstitutet, Stockholm 1977 ° Se Pålsson, A-M., Varför sparar vi så lite?, Ekonomisk Debatt, nr. 5, 1988 7 OECD, Ageing Populations: implications for Public Finance and The Macrøeconomy, Paris 1989

3- Hushållssparandet

Hushållens 34 sparande och konsumtion

dan från en enkel simuleringsmodell sammanfaller med den som redovisas av OECD vad beträffar den trendmässiga utvecklingen fram till 2025. För att mer renodlat kunna studera tänkbara effekter av den svenska har vi valt att simulera en sparkvot utifrån den befolkningsstrukturen faktiska och förväntade utvecklingen av befolkningen. Som framgår av sammansättningen av befolkningen avsevärt från 1950 figur 3.5 varierar medelvärde för befolkningens sammansätttill 2025. I figuren redovisas ning samt den projecerade utvecklingen för åren 1990, 1995, 2000 och 2025 för fem olika åldersgrupper; 0- 19 år, 20-34 år, 35 -49 år, 50-64 år och 65-w.

Figur 3.5 Ãldersfördelning av befolkningen. Beräknade medelvärde för perioden 1950 till 1986 samt den projicerade utvecklingen för áldersgrupperna 0-19 år, 20-34 år, 35-39 år, 50-64 år och 65-w âr. 35% 049 I

Ja* ,59 ,M ,G9 m ,19 , 9,6 “B90 vag?) ,L000 ,L015

G550 6355 0350 #355 031g W315 65°

Källa: Statistisk årsbok, olika årgångar.

kan vi, rent teoretiskt, förvänta oss att Utifrån ett livscykelperspektiv det är individer i åldersintervallet 35 - 64 år som svarar för största delen

av sparandet. Övriga grupper kan mycket väl tänkas ha en negativ effekt

Det är då intressant att konstatera att under tidsperioden på sparandet. har de grupper som kan tänkas ha en negtiv effekt på sparandet ökat, andelsmässigt sett. Följdaktligen har de sparande kohorterna (åldersk-

lasser) minskat. tänkbara ef-

Ett sätt att åskådliggöra befolkningssammansättningens

är att beräkna en s.k. kohortkvot. Med kohortkvot fekt på sparandet avses antalet individer i åldrarna 0 till 34 år samt 65 år och äldre i förhållande till antalet individer i åldersintervallet 35 och 65 år. Som nämnts är

det den senare gruppen som påverkar sparandet i samhället i positiv

har ökat till och riktning. I tabell 3.4 återges denna kvot. Kohortkvoten En positiv utveckling av denna kvot bör med utgången av l970-talet. av sparkvoten. Vi har även beräknat komedföra en negativ utveckling fram till år hortkvoten för den prognosticerade befolkningsutvecklingen 2025. För denna faller kvoten tillbaka något. Detta indikera att period sparkvoten borde öka.

SOU 1989: ll Hushållens och konsumtion sparande 35

Tabell 3.4 Kohortkvot och simulerad sparkvot utifrån den faktiska (medelvärdesberäkningar för perioden 1950 till 1986) och projicerad befolkningsutveckling åren 1990, 1995, 2000 och 2025

* Med kohortkvot avses relation mellan antalet individer i åldrarna 0 till 34 år samt 65 år och äldre i förhållande till antalet individer i en ålder mellan 35 och 65 år. ** Den simulerade sparkvoten är framräknad från en enkel livscykelmodell under antagande att ränta och tillväxttakt är 2 procent, tidspreferansräntan är 1 procent samt den s.k. marginalnyttoelasticiteten är lika med 0,35. Individerna antas vidare ha inkomst under 45 år och är pensionerade under 20 år. Sparkvoten erhålls sedan genom att de olika kohorternas sparande och inkomster är sammanvägda med de faktiska eller projicerade befolkningsandelarna.

I tabell 3.4 redovisas även en beräknad utveckling av en simulerad sparkvot. Utifrån antaganden om individernas inkomstutveckling och konsumtionsprofiler har den sammanlagda sparkvoten framräknats sedan hänsyn tagits till den faktiska och projicerade befolkningsutvecklingen. Beräkningarna av den simulerade sparkvoten visar således effekterna av befolkningssammansättningen när alla andra faktorer hålls konstanta. Förutsättningarna för kalkylen anges närmare i anslutning till tabellen. För perioden 1950 till 1986 minskar den simulerade sparkvoten trendmässig med ca 6 procentenheter. Man kan rent intiutivt förstå detta resultat. 1 den använda modellen har nämligen 35 till 64 år åldersgruppen högst sparkvot medan åldersgruppen 20 till 34 år har ett lägre sparande och åldersgruppen över 65 år har ett negativt sparande. De åldersgrupper som har ett lågt eller negativt sparande ökat andelsmässigt sett. Denna tendens i sammansättningen av befolkningen förstärks något för de år då vi beräknar den simulerade sparkvoten för den projicerade befolkningsutvecklingen. Sparkvoten minskar något ytterligare för dessa år och blir som lägst år 2025. Detta år är sammansättningen av befolkningen som mest extrem. Befolkningssammansättningen har alltså med stor säkerhet effekter på sparandet i samhället. Vi har här visat beräkningar som försöker renodla dessa effekter. Om vi enbart tar hänsyn till

befolkningssammansättning-

en och håller alla andra faktorer konstanta erhålls en över tiden fallande simulerad sparkvot. Vår slutsats grundas på rent teoretiska beräkningar men resultaten styrks av de empiriska förhållanden beträffande de svenska hushållen som redovisas sparande, i kapitel 5. De enskilda hushållens

och konsumtion 36 Hushållens sparande

i stort sett ett mönster som sparande och förmögenhet följer nämligen sammanfaller med vad livscykelteorin förutsäger.

3.4.5 Kredittillgång och avreglering

Under efterkrigstiden har den svenska kreditmarknaden varit reglerad i mer eller mindre hög grad. Idiotstoppet” 1969, då riksbanken med alla till buds stående medel försvarade valutareserven, satte punkt för den utveckling av marknadskonform kreditpolitik som ägde rum på 1960talet. Under hela 1970-talet präglades kreditpolitiken av regleringar och de viktigaste instrumenten kom att bli utlåningstak, likviditetskvoter, ränteregleringar, placeringskrav och emissionskontroll. I Lybecks expertrapport finns en diskussion av dessa regleringar. Att det finns ett samband mellan kreditpolitiken och det finansiella En tillbakablick visar att det fisparandet är uppenbart. på 1970-talet, nansiella minskar i perioder av en expansiv kreditpolitik. För sparandet 1971, 1976 och 1979 gäller detta, vilket framgår av diagram 3.1. Ett flertal studier har bekräftat detta samband mellan kreditempirska regleringar och hushållens konsumtions. Huvudresultatet i dessa studier, som redovisas i Lybecks rapport, är att i perioder med hård (svag) kreditminskar (ökar) hushållens inköp av varaktiga konsumtionsvareglering som det finansiella ökar (minskar). Vidare omror samtidigt sparandet fördelar konsumtionen över tiden, dvs har i princip enkreditpolitiken effekt. resultat som redovisats i bart en s.k. intertemporal De empiriska Bergs expertrapport tyder på att krediregleringarna påverkar fördelningen av flödessparandet men inte dess nivå. Ett argument som förts fram för att förklara det minskade sparandet är att avregleringen på kreditmarknaden har gett hushållen ökade möjligheter att lånefinansiera sin konsumtion. Under 1980-talet har de finansiella marknaderna succesivt avreglerats och i slutet av november 1985 togs och utlåningsregler bort för banker, bostadsinstitut och fiutlåningstak

nansbolag. (Se Lybecks expertrapport för en mer detaljerad diskussion.)

förväntades medföra att hushållen skulle få dels större Avregleringen tillgång till krediter, dels billigare krediter. Att krediterna skulle bli billigare sammanhänger med att den s k grå kreditmarknaden skulle trängas tillbaka. De fallande räntorna under 1986 bör också ha förstärkt denna eventuella tendens till en ökad skuldsättning. Ett sätt att åskådliggöra avregleringen är att följa utvecklingen av hushållens skuldsättning över de senaste åren. I figur 3.6 har vi kumulerat till hushållen från det första kvartalet 1984 till sista kvarnettonyutlåning talet 1987. Nettonyutlåningen är vidare uppdelad i krediter från banker, mellanhandsinstitut (bostadsinstitut), offentlig sektor och finansbolag. Från slutet av 1985 till sista kvartalet 1987 har den kumulerade nettonyutökat med ca 200 miljarder kronor. Detta är naturligtvis en kraflåningen tig uppgång. Notera också att denna ökning faller huvudsakligen på mellanhandsinstituten under 1986 och början av 1987. Först under 1987 börjar bankernas utlåning till hushållen att öka kraftigt.

Hushållens och konsumtion 37 sparande

Figur 3. 6 Hushållens kumulerade skuldsättning. K vartals visa uppgifter för perioden 1984 - 198 7 Miljoner kronor 250000 Banker

E

200000 Mellanhands- - institut 1 50000

- 50000

§5 o“we“äe“yo°5› e°5fLe5be°5yeöö eGWe°5bQ$5FéÖ éliwépéiyea

Källa: Finansräkenskaperna

Som vi redan konstaterat (se figur 3.2 ovan) tyder mycket på att hushållen anpassade sig snabbt till avregleringen på kreditmarknaden. I diagrammet kan vi följa hushållens förändringar i tillgångar och skulder uttryckta i procent av de disponibla inkomsterna. Under 1986 ökade hushållens finansiella mer än deras skulder. Effekten tillgångar av avregleringen för detta år blir således en ”uppblåsning av bruttoförmögenheten. Först 1987 blir det finansiella sparandet negativt och därmed kan det sägas att avregleringen på kreditmarkanden spiller över i en ökning av konsumtionen. För 1988 är utvecklingen av konsumtion och sparande för hushållen fortfarande osäker när detta skrives. redovisade Enligt prognoser förefaller tillväxten i disponibel inkomst tillväxten i överstiga konsumtionen. Samtidigt har hushållen placerat i finansiella i tillgångar stor omfattning under 1988. Sammantaget implicerar detta ett förbättrat sparande. Avregleringen på kreditmarknaden har sålunda resulterat i en ökad upplåning i absoluta tal. Detta kan tolkas som att hushållen har justerat upp sin bruttoförmögenhet. I perioder med regleringar på kreditmarknaden kan hushållen normalt sett inte skuldsätta sig i önskad omfattning. Hushållen är ransonerade. De inskränkta minskar lånmemöjligheterna konsumtionsmöjligheterna. En avreglering bör således medföra en ökning i hushållens skuldsättning. Ett av skälen bakom denna skuldsättning, för det enskilda hushållet, är att finansiera och upprätthålla den

valda konsumtionsutvecklingen. Effekten av avregleringen blir således

att skuldsättningen ökar i förhållande till bruttoförmögenheten. När väl denna anpassning skett återgår sparandet till sitt långsiktiga nivå. Att hushållen justerat att öka upp sina bruttoförmögenheter genom upplåningen för 1986 har även framgått av figur 3.3 ovan. I figur 3.7 har vi valt att återge hushållens skuldkvot för perioden 1970 till 1987 samt den trendmässiga utvecklingen för densamma.

38 Hushållens och konsumtion sparande

Figur 3. 7 Hushållens skuldkvot 1970- 198 7. Kvot mellan skuldstock och bruttoförmögenhet, uttryckt i procent, samt den trendmässiga utvecklingen för perioden 1970- 1985 och extrapolerade värden för 1986 och 1987.

Procent 30 Skuldkvot

Trend 1970-85

Källa: Bergs expertrapport

Fram till och med 1985 ökar skuldkvoten, fast med en viss cyklisk variation. Den trendmässsiga utvecklingen sammanhänger med bl.a. bekreditreglering samt hushållens förväntningfolkningssammansättning, ar beträffande inkomst, räntor, priser och skattesystem. De cykliska variationerna kan sägas att ha att göra med bl.a. kreditregleringar och avvikelser från förväntade och faktiska utfallet beträffande inkomst, räntor och priser. Den stora förändringen i skuldkvoten, i förhållande till den trendmäsuppgår till siga utvecklingen uppkommer just 1986 och 1987. Avvikelsen för 1987. Trendframskrivningen användes här dryga 1,5 procentenheter till om utveckling av att få en, om än mycket approximativ, uppfattning skuldkvoten. Under förutsättning att hushållen i stort sett justerat sina bruttoförmögenheter till önskad nivå kommer tillväxten i skuldsättningen forsättningsvis att i stort sett vara i paritet med ökningen i hushållens betyda detta att vad vi observerat är bruttoförmögheten. Sammantaget en engångsanpassning av skuldkvoten. I Lybecks till sparutredningen framhålls även denna expertrapport effekt av avregleringen. Några empiriska skattningar av den tid anpasstar innan sparkvoten når sin naturliga eller långsiktiga nivå finns ningen dock inte i litteraturen. Lybeck finner dock att det borde gå att likställa en med ändrade inkomstförhållanden. Om avreglering på kreditmarknaden så är fallet kommer effekten av avregleringen sprida sig över 2 till 3 år. Detta menar Lybeck, att senast 1989 kommer denna anpassimplicerar, ning att vara överstånden. oss på sambandet mellan skuld- I vår analys har vi enbart koncentrerat och hushållens sparande. Det är huvudsakligen de stabilisesättning

SOU 1989: ll Hushållens sparande och konsumtion 39

ringspolitiska effekterna vi har uppehållit oss vid. En effekt av avregleringen på kreditmarknaden är emellertid att enskilda individer kan hamna i den s.k. skuldfällan som en följd av det ökade kreditutbudet och därmed sammanhängande marknadsföringen. l Skuldkommitténs betänkande (SOU 1988:55) behandlas denna problematik och ett flertal åtgärder föreslås. Vi ställer oss bakom Skuldkommitténs förslag och vill särskilt framhålla möjligheten till personliga ackord som ett sätt för att skriva av skulder. Finns denna möjlighet blir de institut som lånar ut pengar tvingade till att göra en mera noggrann kreditprövning eftersom risken finns att lånet inte blir återbetalt i sin helhet. En ökad risk för instituten kommer att medföra en återhållsamhet i utlåningen.

3.4.6 Räntekänslighet

Under senare tid har frågan om konsumtionens räntekänslighet diskuterats flitigt. Skälet härtill är uppenbart då det är av fundamentalt intresse för utformningen av den ekonomiska politiken att veta huruvida man kan påverka hushållens sparande via penningpolitiken. Emellertid finns det inte några entydiga resultat utifrån svenska undersökningar beträffande sambandet mellan ränta och aggregerad konsumtion och/ eller sparande. (Se även Lybecks expertrapport.) Den ekonomiska teorin ger oss egentligen ingen vägledning beträffande sparandets räntekänslighet. En ränteförändring har såväl en inkomstsom substitutionseffekt. En ökning av realräntan, efter skatt leder till högre ränteinkomster och kan medföra att konsumtionen ökar samtidigt som räntehöjningen som sådan kan medföra ett uppskjutade av konsumtion (substitution). Vilken av de två här diskuterade effekterna som dominerar är helt en empirisk fråga. Även om man utifrån svenska studier inte fått något belägg för att konsumtion och sparande, på aggregerad nivå, är räntekänsligt har man dock funnit att sparandets fördelning är känsligt för avkastningsförändringar. I en bilaga till l984-års Långtidsutredning analyseras fördelningen av hushållens finansiella sparande? Fem olika tillgångar särredovisas, nämligen sedlar, bankinlåning, premie- och sparobligationer, privat försäkringssparande och aktier. Resultaten indikerar att förändringar i relativ avkastning påvekar placeringsvalet. I Bergs expertrapport analyseras sammansättningen av hushållens sparande och förmögenhet med uppdelning på tre olika tillgångsslag, nämligen egna hem och fritidshus, varaktiga konsumtionsvaror samt finansiellt sparande netto. En av de viktigare faktorerna vid fördelningen av sparandet synes vara vilken avkastning de olika typerna av sparande ger. Av rapporten framgår att under 1970-talet växte successivt differansen i avkastning, efter skatt mellan å ena sidan investeringar i egna hem

8 Se Palmer, E.E., ”Hushållssparandet, i LU 84 - Lângtidsutredningens modellsys.em och ekonometriska studier, bilaga 3, SOU 1984:7, Stockholm

40 Hushållens sparande och konsumtion

och varaktiga konsumtionsvaror och å andra sidan det finansiella sparandet. Detta var en följd av såväl stigande inflationstakt som ökade marginalskattesatser. Hänsyn tas även till att det icke-finansiella sparandet är lånefinansierat vilket innebär att avkastningen på detta sparande blir allt högre med stigande inflation och marginalskatt i och med låneräntan efter skatt faller realt . I en kalkyl i denna rapport framkommer att effekten av en samtidig minskning i avkastningen på de reala förmögenhetstillgángarna och ökning i de finansiella med 20 procent medför en omfördelningen i hushållens förmögenhet som uppgår till ca 6 procent av de disponibla inkomsterna. Denna omfördelning till finansiellt sparande motsvarar en ökning på drygt 10 miljarder kronor, i l980-års penningvärde. Emellertid sker inte denna omfördelning omedelbart utan är utsträckt i tiden över ca tre till fyra år. Förändringen i relativ avkastning mellan finansiellt och icke-finansiellt sparande är alltså en viktig förklaringsfaktor till den drastiska omkastningen i sparandets sammansättning under 1980-talet. Efter 1980 försämras avkastningen på icke-finansiellt sparande (skattereformen med sänkta marginalskattesatser och avdragsbegränsning) medan det finansiella sparandets avkastning ökat. Detta sammanhänger bl a med att skattespar- och skattefondskontona introducerades i slutet av 1970-talet, vilka sedemera ersattes av allemanssparandet.

3.4.7 Bostadsfinansiering och sparande I en expertrapport till sparutredningen analyseras sambandet mellan hushållens sparande och det nuvarande systemet för bostadsfinansiering. I rapporten, författad av Ragnar Bentzel och Bengt Turner (Hushållens och bostadsñnansieringef), ges även en översikt av sparande det nuvarande fmansieringssystemet för såväl Sverige som för våra Författarna studerar olika förändringar inom finansiegrannländer. vilka karaktäriseras av att de medför minskade statliga ringssystemet subventioner och/ eller medför en tidsmässig omallokering av hushållens bostadsutgifter. De olika alternativa förändringarna har i analysen sammanförts till fem olika grupper. Med hjälp av en s k mikrosimuleringsmodell (som utvecklats vid Stahuvudsaklitens Institut för Byggnadsforskning och vars datamaterial gen härrör från Bostads- och hyresundersökningarna) görs dessa experiment beträffande och effekter av bostadspolitiken. Av anainriktningen skäl bortser man ifrån möjligheterna till att de vidtagna åtlystekniska succesivt. Hänsyn till olika dynamiska effekter som gärderna genomförs olika typer av anpassningar såsom pris- och volymeffekter går tyvärr ej att inkludera i den använda modellen. De experiment som görs med hjälp av modellen är:

a) en en sänkning av räntebidragen, b) förkortning av amorteringstider för bostadslån,

Hushållens sparande och konsumtion 41

c) minskning av skatteavdrag för skuldräntor, d) ökning av egeninsatsen samt e) en övergång till reallån.

För att uppnå någorlunda jämförbarhet mellan resultaten av de fem ovan nämnda åtgärderna har i de empiriska kalkylerna varje åtgärd dimensionerats så att de ger en minskning av de statliga subventionerna med 5 miljarder kronor. Hushållens totala resurser kommer således i samtliga fall att initialt minska med detta belopp. De relevanta problemen i analysen blir hur dels hushållen kan kompensera denna resursförlust genom transaktioner av olika slag, dels förlusten fördelas mellan olika hushållstyper. En generell slutsats av analysen är att vissa förändringar i finansieringssystemet kan medföra betydande effekter på hushållens konsumtion men att effekterna på hushållens sparande genomgående blir mycket små i förhållande till deras inkomster. Hushållens sparkvot påverkas sålunda i samtliga fall endast marginellt. En minskning av räntebidragen innebär att boendekostnaderna skulle öka och att de resurser som står till buds efter det att boendekostnaderna betalats, skulle minska. Effekten bör bli en minskning antingen av konsumtionen, mätt realt, eller av sparandet eller av bådadera. Troligast är att den största delen av resursminskningen drabbar främst konsumtionen. Sparandeminskningen blir jämförelsevis liten, endast med nâgra enstaka procent av konsumtionsminskningen. De simuleringar, som presenteras i rapporten antyder att en minskning av räntebidragen skulle träffa hushållen ungefär likvärdigt i absolu-

ta termer. Åtgärden skulle sålunda ge upphov till en inkomstomfördel-

ning mellan hushåll i olika inkomstklasser. En förkortning av amorteringstider för de statliga bostadslånen förväntas få en liten effekt, under i övrigt oförändrade förhållanden. På kort sikt bör effekten bli att hushållssparandet ökar samtidigt som en viss förmögenhetsminskning uppstår i och med att nuvärdet av skulderna ökar. Utgår man från en oreglerad kreditmarknad bör dock hushållen ökade amorteringssparande resultera i att övrigt sparande minskar. Förmögenshetsminskningen kan dock inte hushållen undgå. Den troliga effekten är således att hushållens kommer att kompensera tvånget till ökat amorteringssparande genom att minska annat positivt sparande eller genom skuldsättning. Den sammanlagda effekten av en förkortning av amorteringstiden torde därför bli ganska begränsad. En nedpressning av amorteringstiderna betyder på sikt att räntesubventionerade bottenlån byts ut mot andra lån på marknaden, till marknadsmässiga villkor. Dyrare lån betyder minskad disponibel inkomst och därmed ett minskat sparande. En minskning av den skattemässiga avdragsrätten för skuldräntor innebär en skatteskärpning, som med all sannolikhet skulle träffa huvudparten av hushållen med full kraft och därmed leda till minskad konsumtion och även till minskat sparande. Enligt simuleringsmodellen skulle

42 Hushållens sparande och konsumtion

en sådan åtgärd träffa hushåll i de högre inkomstklasserna hårdast. Den fördelningsmässiga effekten av en sådan åtgärd är emellertid dubbelbottnad. I rapporten framhålls nämligen att hushåll med stora förmögenheter har stora möjligheter att genom diverse undanmanövrar undvika att träffas av en skatteskärpning av detta slag. Konsekvensen därav blir då den att en inskränkning av avdragsrätten hårdast träffar höginkomsttagare dock inte sådana med större förmögenheter. Krav på ökad egeninsats såsom villkor för erhållande av statligt subventionerade bostadslån medför ökade kostnader för köpare av nya hus och bostadsrätter genom att en sådan åtgärd leder till att räntesubventionerade lån ersätts antingen med lån på marknadsvillkor eller med insats av ett eget sparande. Denna kostnadsökning kan hushållet ifråga inte komma ifrån och den medför en realinkomstminskning, som i sin tur rimligen medför en minskning av sparandet. Genom att uppta lån på marknadvillkor kan dock hushållet ifråga undvika olägenheten av att tvingas till att spara i förhand och det finns all anledning tro att hushållen i stor utsträckning skulle välja att göra så. Eftersom åtgärden endast gäller köpare av nya hus torde den emellertid bli av ytterst ringa betydelse sett i ett makroekonomiskt - torde en perspektiv. Fördelningsmässigt höjning av egeninsatsen få störst negativa konsekvenser för hushåll utan förmögenhet och i de lägre inkomstklasserna. På en bostadsmarknad utan räntesubventioner skulle en övergång från nominallån till någon typ av reallån för det enskilda hushållet innebära en omfördelning av amorteringsbördan från den tidigare delen till den senare delen av lånets löptid. Detta skulle temporärt öka hushållens likviditet och på kort sikt rimligen leda till ökad konsumtion och minskat sparande. Vad som skulle ske vid en övergång till reallån på den nuvarande svenska bostadsmarknaden torde i hög grad bli beroende av vilka förändringar i subventionssystemet, som skulle göras i samband med en sådan övergång; det kan svårligen tänkas att subventionssystemet skulle förbli oförändrat. Tänker man sig att de nuvarande räntesubventionerna avvecklas och reallån därefter införs skulle detta på kort sikt innebära kraftigt minskade amorteringar, särskilt för hus i yngre årgångar. I dessa senare skulle på kort sikt räntekostnaderna förändras relativt lite men i äldre hus, där räntesubventionerna helt eller delvis avvecklats, skulle räntekostnaden på kort sikt minska radikalt. Såväl i nyare som i äldre hus skulle sålunda bostadsutgifterna minska på kort sikt, vilket rimligen skulle medföra ett minskat hushållssparande. Det slutsats som erhålles från Bentzel och Turners rapport är att de åtgärder som har effekt på det totala sparandet i ekonomin är de som påverkar hushållens inkomster. l första hand kommer en minskning av avdragsrätten för skuldräntor samt minskade räntebidrag att få den största effekten. Dessa åtgärder minskar konsumtionen, realt sett. De kommer även att få effekt på hushållens sparande. Men denna sparandeminskning kommer att vara marginell i förhållande till den kostnadbesparing och därmed sparandeökning som uppsnås i offentlig sektor.

Hushållens sparande och konsumtion 43

3.5 Sammanfattning

En viktig förklaring till utvecklingen för hushållens flödessparande är den reala inkomsttillväxten. Den samvariation som förligger mellan inkomsttillväxt och sparkvot under perioden 1951-83 är påtaglig. Detta framgår av figur 3.1. Åren 1984-86, då vi hade växande realinkomster, har en motsvarande anpassning dock ej ägt rum. För dessa år förblir flödessparkvoten ungefär oförändrad vilket implicerar att inkomster och sparandet växer i samma takt. Huvuddelen av sparandeökningen under dessa år utgörs av nettoinvesteringar i varaktiga konsumtionsvaror. Den långsiktiga utvecklingen av flödessparandet är också beroende av befolkningsutvecklingen och av hur pensionssystemen är anordnade. Hushållens sparande har med all sannolikhet minskat som en följd av de fonderade pensionssystem och de system som är baserade på fördelningsprincipen. Förändringarna av befolkningens sammansättningen kan mycket väl ha bidragit till den negativa utvecklingen av flödessparandet. Hushållens finansiella sparande har trendmässigt ökat sedan förra hälften av l970-talet. Under 1980-talet är detta sparande i huvudsak positivt. Uppgången indikerar att hushållens förbrukning av reala resurser har minskat. Under 1970-talet, när detta sparande var negativt, utökades de disponibla inkomsterna med lån. Under 1980-talet väljer hushållen utöver att konsumera, nettoinvestera i egna hem, fritidshus och varaktiga konsumtionsvaror - att spara finansiellt. Detta betyder, att hushållens förbrukning av reala resurser är lägre, till och med påtagligt lägre, än under 1970-ta1et. Den ökade avkastningen är antagligen den faktor som är mest betydelsefull, då det gäller att förklara utvecklingen av den finansiella sparkvoten under l980-talet. Utan sänkta marginalskatter och värdebegränsnin g av underskottsavdragen skulle knappast det icke-finansiella sparandet minskat så drastiskt som faktiskt har skett. En viktig förklaring till de minskade nettoinvesteringarna i egna hem och fritidshus är såldes skattereformen under början av 1980-ta1et. Den förändrade avkastningen är en viktig faktor också vid en bedömning av effekterna av kapitalmarknadens avreglering. Finansiella tillgångar ger nu en så bra avkastning att lånefmansiering i vissa fall kan vara lönsamma. De analyser vi har gjort tyder dock på att avregleringen av kreditmarknaden har bidragit till att öka konsumtionen för 1987 och eventuellt för 1988. Den kraftiga ökningen av hushållens skuldkvot, som följt på denna avreglering, får bedömas som en engångsanpassning av bruttoförmögenheterna. En annan viktig faktor bakom förändringen av sparandets fördelning är inflationstakten. Med det existerande skattesystemet betyder ökad inflation att icke-finansiellt sparande gynnas på bekostnad av det finansiella. En huvudförutsättning för att uppnå ett ökat finansiellt sparande är därmed att inflationen pressas tillbaka. De åtgärder, inom bostadsñnansieringens ram, som har effekt på det

44 Hushållens sparande och konsumtion

totala sparandet i ekonomin är de som påverkar hushållens inkomster. I första hand kommer en minskning av avdragsrätten för skuldräntor samt minskade räntebidrag att få den största effekten. Dessa åtgärder minskar konsumtionen, realt sett. De kommer även att få effekt på hushållens sparande. Men denna sparandeminskning kommer att vara marginell i förhållande till den kostnadbesparing och därmed sparandeökning som uppkommer i offentlig sektor.

4 Det statistiska

grundmaterialet

I de två föregående kapiteln har vi utifrån data för ekonomin som helhet analyserat såväl det totala sparandet som hushållens sparande. De använda uppgifterna kommer från finans- och nationalräkenskaper. I samband med insamlingen och beräkningen av dessa uppgifter uppkommer problem som medför att säkerheten i dessa beräkningar kan ifrågasättas. I Rylanders m.fl expertrapport till sparutredningen (Hushållssparandet - statistik och beräkningsmetoder”) diskuteras och analyseras dessa problem. Vi har valt att kommentera dessa studier separat då vi av tidsmässiga och andra praktiska skäl inte haft möjlighet att använda oss av dessa nya resultat när vi analyserat sparandet. Som nämnts i föregående kapitel brukar hushållens sparande delas upp i finansiellt och realt sparande. I fmansräkenskaperna beräknas det förra sparandet medan det sistnämnda framkommer ur nationalräkenskapernas beräkningar. Vår diskussion i detta kapitel följer också denna indelning.

Finansräkenskaper

I finansräkenskapernas (FiR) definitiva årsräkenskaper beräknas hushållens finansiella sparande som skillnaden mellan bytesbalansen saldo och summan av finansiellt sparande i konsoliderad offentlig sektor och företagen (finansiella och icke-finansiella). Som påpekats i kapitel 2 är bytesbalansens saldo lika med summan av det finansiella sparandet för de olika sektorerna i ekonomin. Finansiellt sparande för hushållssektorn är således residualt bestämt. Denna använda metoden medför dock att problem uppstår när beräkningar görs för hushållssektorn. Jämförs det restbestämda värdet för hushållens finansiella sparande med förändringar i transaktionsvärdena för hushållens tillgångar och skulder (sparobjekten) stämmer dessa två beräkningar i regel inte överens. Det beräkningstekniska problemet ligger framförallt i företags- och utlandssektorn. Speciellt på senare tid har beräkningarna gett upphov till ett sparmönster som avviker från den tidigare utvecklingen. Detta sammanhänger i första hand med en försämrad täckning av just statistiken över företagens finansiella sparande. För att erhålla konsistens mellan det residualberäknade finansiella

46 Hushållens och konsumtion sparande

hushållssparandet och det sparande som framkommer enligt objektstatistiken framräknas en diskrepans som benämns övriga fordringar, netto. Som framgår av figur 3.2 i kapitel 3 variera denna diskrepans (be-

nämnd ”Övrigt” i diagrammet) avsevärt över åren.

För att förbättra det statistiska underlaget för beräkningarna av hushållens finansiella sparande krävs en kvalitetshöjning av såväl den totala finansstatistiken som objektstatistiken över hushållens olika sparformer. I Rylander och Bergmans expertrapport lämnas förslag till generella åtgärder beträffande förbättring av statistiken. I detta förslag betonas vikten av att åtgärder sätts in för att på ett mer heltäckande sätt få in uppgifter från företagen. Detta är naturligtvis mycket viktigt. En förutsättning för olika typer av ekonomiskt-politiska åtgärder är att besluten om dessa är grundade utifrån de faktiska förhållanden i t ex ekonomin. Uppgiften för statistiken är att återge dessa faktiska ekonomiska förhållanden med så liten felmarginal som möjligt. Posten övriga fordringar, netto”, som uppkommer på grund av residulaberäkningen, skall i den ideala bokföringen uppstå som en följd av olika typer av betalningar som förfallit men ännu ej erlagts. Dessa betalningsförskjutningar skall då uppgå till smärre belopp. Att Övrigposten uppgår till belopp som inte kan bedömas som smärre framgår av expertrapporten. För 1985 och 1986 uppgick denna post till ca 60 miljarder kronor för vardera år. Att posten blir så stor kan sannolikt inte enbart förklaras med dessa förskjutningar utan har att göra med den allmänna kvalitén av finansräkenskaperna som vi redan diskuterat. Beträffande objektstatistiken över hushållens finansiella sparande har Rylander och Bergman i sin expertrapport detaljgranskat hushållens sedel och obligationsinnehav samt övriga fordringar netto. Vidare förs en diskussion över hur hushållens sparande och förmögenhet påverkas av nuvarande beräkningsmetoder för bostadsrättslägenheter, aktier i fåmansbolag, andelar i handelsbolag och traditionella aktiefonder samt hur intresseorganisationer behandlas i räkenskaperna. I genomgången framkommer att det är främst beräkningar av obligationer, icke-börsnoterade aktier i fåmansbolag, andelar i handelsbolag och traditionella aktiefonder som kräver en översyn. Beträffande posten obligationer bör denna förutom att beräknas till marknadsvärden även omfatta personalkonvertibler samt s k privatobligationer. För ickebörsnoterade aktier för fåmansförtag har beräkningar gjorts för 1985. Värdet då till l00 miljarder kronor. Dessa aktier förepå dessa uppgick slås ingå i statistiska redovisningen Över hushållens förmögenhet framledes. Den undersökning som föreslagits av styrgruppen för kapitalmarknadsstatistiken (under bankinspektionens ledning) beträffande fördelolika sektorers sparande och förmögenhet i aktiefonder anning mellan ser vi att snarast skall komma till stånd. En viktig slutsats av Rylander och Bergmans expertrapport är att det är viktigt att särredovisa de idella organisationer (intresseorganisationer) som betjänar hushåll och företag. Enligt beräkningar som redovisas i studien uppgick för 1985 det finansiella sparandet för ett urval av dessa

Det statiska grundmaterialet 47

organisationer till ca 2,5 miljarder. För detta år uppskattas hushållens finansiella sparande, inkl dessa organisationer, till 7,5 miljarder. En tredjedel av hushållens finansiella sparande är således institutionaliserat i olika typer av intresseorganisationer. Mot denna bakgrund framstår det som ett definitvt önskemål att intresseorganistionerna kan särredovisas i den löpande statistiken. Nämnas kan att denna typ av uppdelning av hushållssektorn i räkenskaperna är relativt vanlig för andra industrinanationer vilket även framgår av nästa kapitel. En ytterligare förbättring av det statistiska materialet skulle kunna göras om hushållens bostadsrätter ingick. För närvarande betraktas bostadsrättsföreningar som icke-finansiella företag och de andelar som hushållen besitter är således en fordran visvi företagssektorn. Emellertid redovisas varken dessa andelar i hushållssektorn eller någon utdelning på dessa. Hushållens förmögenhet skulle öka med ca 100 miljarder om dessa andelar inkluderades. Lån på bostadsrätter bokförs i hushållssektorn. SCB :s analys av bostadsrättslägenheter tyder på att sparandet inom denna form är relativt blygsamt medan däremot förmögenhetsvärdet är av en annan dignitet. För 1987 upskattas förmögenhetsmassan i denna tillgång att uppgå till drygt 100 miljarder kronor. I enlighet med expertrapporten förslås Spardelegationen att dessa beräkningar skall göras årligen (se även kapitel 7).

4.2 Nationalräkenskaperna

En viktig sparform, volymässigt sett, för hushållen under efterkrigstiden har varit deras sparande i egna hem och fritidshus. Enligt nuvarande räkenskaper uppgick dessa nettoinvesteringar till ca fem procent av de disponibla inkomsterna under 1970-talet för att sedan minska samt även uppvisa negativa värden för åren 1985 och 1986 (se även figur 6.1, nedan). Nettoinvesteringar beräknas genom att från bruttoinvesteringen dra ifrån värdet av förslitningen (avskrivningar) i det existerande beståndet, i detta fall, av egna hem och fritidshus. Nuvarande kalkylmetod för beräkning av bruttoinvesteringar och avskrivningar diskuteras av Södersten och Hartler i andra hälften i expertrapporten ”Hushållssparandet - beräkningsmetoder och statistik”. En viktig slutsats därvidlag är att man med nuvarande beräkningsmetodik, som följer de internationella rekommendationerna, sannolikt undervärderar nettoinvesteringarna. Detta sammanhänger med att man inte beaktar alla reperationer och det underhåll som görs av egna hem och fritidshus. Ny- och ombyggnadsinvesteringar för hushållens fastighetskapital minskade, uttryckt i 1980-års priser, från 19,4 miljarder kronor till ca 7 1987. Efter avdrag för det beräknade avskrivningsbehovet inmiljarder nebär detta en nedgång i nettoinvesteringarna (hushållens reala sparande i egna hem och fritidshus) från dygt ll miljarder kronor till minus 2 miljarder. 1 Södersten och Hartlers rapport framkommer dock att hushållens utgifter för reperationer och underhåll av sitt fastighetsbestånd

48 Det statiska gmndmaterialet

samtidigt ökade från 4,7 till 6,5 miljarder kronor. lnkluderas dessa utgifter - vilket är det ekonomiskt sett korrekta om livslängden överstiger åtminstone ett år - ökar hushållens nettosparande i egna hem och småhus påtagligt. Med hjälp av uppgifter från Södersten och Hartlers revidering av hushållens nettoinvesteringar i egna hem och småhus har vi beräknat en reviderad real sparkvot. I denna kalkyl utgår vi ifrån nationalräkenskapernas beräkningarna beträffande enskilda företagares investeringar, hushållens nettotransaktioner av mark och byggnader samt lagerinvesteringar och byter endast ut nämnda nettoinvesteringar. I diagram 4.1 återges hushållens reala sparkvot i enlighet med den officiella beräkningen samt den reviderade serien för perioden 1970 till 1987. Som framgår kommer hushållens reala sparkvot att öka med l till 2 procentenheter under perioden som en följd av att reperationer och underhåll av fastighetsbeståndet beräknas som investering.

Figur 4.] Hushållens reala sparkvot. ñocent av hushållens disponibla inkomst 8 Reol sporkvol Reviderad reol kvot

_2111111111111114111 /\\ 17a f? i* øf) /\O /\\ z\$ Q; 61» §43 §5* gg.) Q?) $\

.§99 qgéåöQ

Källa: Södersten och Hartlers expertrapport

Noteras kan också att under 1980-talet uppgår diskrepansen mellan de två serierna till ca 2 procentenheter för varje år. En tolkning av detta fenomen är att trots minskade investeringar i nybyggnation hölls fastighetskapitalet intakt och mer där till. De positiva värdena för den reviderade reala sparkvoten indikerar att även under de tre åren 1984, 1985 och 1986 ökade sparandet i egna hem och fritidshus. För de övriga åren på 1980-talet har hushållens sparande i fastighetskapital ökat mer av vad de officiella uppgifterna ger vid handen. En ökning av reala sparkvoten innebär att hushållens sparkvot också ökar. I och med att reperationer och underhåll av fastighetsbeståndet räknas som investering betyder det att konsumtionen minskar. Utnyttjas den reviderade reala sparkvoten vid beräkningarna av av hushållen sparkvot kommer denna nivåmässigt att öka lika mycket. Det trendmässiga minskning i hushållens sparkvot mellan 1980 och 1987 var drygt 8 procentenheter; från 5 till minus 3,3 procent (se figur 3.1 i kapitel 3). Revide-

Det statiska grundmaterialet 49

ras hushållens kommer sparkvoten denna inte att uppvisa en lika drastisk trendmässig Nivån kommer däremot sänkning. att höjas väsentligt.

Sammanfattning

Spardelegationen ser naturligvis positivt på alla de åtgärder som kan vidtagas för att förbättra det statistiska Beträffande fmansräunderlaget. kenskaperna är det viktigt att resurser ställs till förfogande för en fortsättning och uppföljning av den kvalitetsöversyn som sparundersökningen har initerat sker. De förbättringar i insamling av data över olika former av finansiellt sparande är viktigt då detta ger ett bättre underlag för att följa den faktiska utvecklingen samtidigt som beslutsfattare får ett bättre underlag för sina beslut. Ett alternativt sätt att beräkna hushållens reala sparande resulterar i att denna sparkvot ökar med en till två procentenheter under 1980-talet. Detta sätt att kalkylera det reala sparandet bör övervägas då det utifrån en ekonomisk förefaller synpunkt vara ett logiskt tillvägagångssätt.

4- Hushållssparandet

5 Hushållens i

sparande omvärlden

I tredje kapitlet analyserades och beskrevs utvecklingen av de svenska hushållens sparande. I sparutredningens expertrapporter redovisas utockså för andra länder. vecklingen I såväl Ståhlbergs som Lybecks rapporter diskuteras skillnader i sparkvot mellan olika länder och förklaringsfaktorer härtill. Lybeck diskuterar dessa skillnader mot bakgrund av bl.a. avregleringar på kreditmarknaden medan Ståhlberg analyserar sambandet mellan sparande och pensionsystem. Stenius redovisar i sin expertrapport sparandets beskattning i de nordiska länderna. För utvecklingen av hushållens i Danmark, Finland sparande och Norge har en särskild expertrapport skrivits av Andersson, och Hallin, Ingvarsson Jansson. I detta kapitel skall vi dels beskriva utvecklingen av hushållens sparande samt det finansiella sparandet i ett antal länder, främst de nordiska, dels kortfattat beröra förklaringsfaktorer till olikheter i sparkvot mellan olika länder. Vi utgår genomgående ifrån nationalräkenskapsdata. Som diskuterats i föregående kapitel betraktar nationalräkenskaperna inte

nettoinvesteringar i varaktiga konsumtionsvaror som sparande. Detta

betyder att vi utgår från den definition som vi tidigare benämnt hushållens sparkvot”. Nu är emellertid inte begreppet ”hushållens sparande”

entydigt vid internationella jämförelser. Detta sammanhänger med att

man i olika länder dels utgår från olika definitioner av sparande och inkomst, dels att det föreligger skillnader i hur den institutionella indelningen i nationalräkenskaperna är gjord. Begreppet sparande kan ges olika innebörd beroende på vilka inkomstposter som ingåri disponibel inkomst och hur den privata konsumtionen beräknas. Disponibel inkomst och sparande är vidare ett nettobegrepp som beror av hur avskrivningsbehovet beräknas. I expertrapporten ”Hushållssparandet - och statistik” beräkningsmetoder framgår vilka komplikationer som finns vid kalkyler av det svenska hushållsparandet. I Rylander och Bergmans uppsats analyseras ingående problem och komplikationer med nuvarande beräkningsmodell för såväl hushållens sparande som det finansiella sparandet. Södersten och Hartler i sin tur, visar hur olika sätt att beräkna förslitning eller avskrivning på hushållens innehav av små- och fritidshus nivån för hushållens påverkar reala sparande.

52 Hushållens i omvärlden sparande

När hushållens sparande skärskådas är det också viktigt att känna till den institutionella indelning som används i nationalräkenskaperna. I tex de svenska och norska räkenskaperna ingår enskilda företagare i hushållssektorn medan så inte är fallet för (unincorporated enterprises) de finska räkenskaperna. Är man intresserad av att jämföra sparandet mellan dessa tre länder bör man ha detta i åtanke. En annan institutionell indelning av betydelse är hurvida det förekommer någon särredovisning av ideella som betjänar hushåll och företag. För de tre organisationer ovan nämnda nordiska länderna ingår dessa organisationer i hushållssektorn medan de särredovisas för t ex USA. En ytterligare faktor att ta hänsyn till är hur olika länder väljer att redovisa olika av pensionssparande. Som framgått av kapitel tre typer redovisas premieavsättningar minus utbetalningar från ITP och STP i Sverige i företagssektorn. I andra länder, t.ex. Holpensionssystemen land, redovisas liknande avsättningar som hushållssparande. Om vi i svenska räkenskaperna redovisade detta pensionssparande som sparande i hushållssektorn skulle måttet sparandet, uttryckt i på det finansiella procent av total disponibel inkomst, öka med (genomsnittligt sett) l procentenhet under 1970- talet och 2 procentenheter under l980-talet. Samtiskulle det finansiella sparandet i företagssektorn minska i samma digt Hushållens finansiella sparande skulle således visa en helt omfattning. annan utveckling under de här två decennierna. har inte haft möjlighet att standardisera för olika Spanitredningen definitioner och institutionell indelning i räkenskaperna för olika länder. Emellertid finns en undersökning gjord på detta område? Huvudresultatet av denna är att olika sätt att standardisera beräkningarna av hushållens sparande faktiskt ändrar på rangordningen mellan länder vad gäller nivån för hushållens sparande. Vid standisering kommer hushållens sparande i Sverige i nivå med Finlands och är samtidigt högre än för såväl USA som för Storbritannien. Detta innebär en förändring i rangordning jämfört med de vanliga sparkvotsberäkningarna.

5.1 i Danmark, Finland och Norge Sparandet

Under nästan hela 1970- och 1980-talet har Danmark, Finland, och Svehaft underskott i bytesbalansen. Norge avviker något från detta rige mönster och landet positiva värden för bytesbalansen under uppvisar 1980-talet fram till och med 1985. För de tre nordiska länder som diskuteras här framgår detta av figur 5.1 där bl a bytesbalansen, uttryckt i procent av BNP, återges. För Sveriges del har vi presenterat data över bytesbalansen i kapitel 2. Ett underskott i bytesbalansen betyder, som nämnts, att ländernas totala inhemska finansiella sparande varit för lågt för att finansiera nödvändiga investeringar.

9 Se Blades, D.W. och Sturm, P.H., ”The concept and measurement of savings: The United States and other industrialized countries, i Saving and government policy, Conference series no. 25, Federal Reserv Bank of Boston 1982

Hushållens i omvärlden 53 sparande Figur 5.1 Hnamiellt sparande i Danmark, Finland och Norge, uttryckt i procent av respekive lands BNP

Danmark

10 Privoto sektorn Offentlig sektor

| 1 1973 1973 1977 1979 1981 1983 1985 1987

1° Husholl

_15 AL › | n n n n | | | 1 | I 1 |

943541 \a15\ca16\q11 a” a” \ q$° e* \ 9151 95° 9% 995 e* \ \ N \ \ 951

Norge

_2 1 | | | 1 | |_, 1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 Källa: Anderssox, Hallin, Ingvarsson och Janssons expertrapport

54 Hushållens i omvärlden sparande

Vidare av figur 5.1 att hushållens finansiella sparkvot har varit framgår fallande de senaste åren för samtliga länder utom Finland. Notera dock att siffrorna för Danmark, för hushållssekp g a brist på statistiktillgång hela den privata sektorn. För Finlands del har hushållens torn, gäller finansiella under hela den studerade perioden och sparande varit positivt uppgått till l å 2 procent av BNP. Den finska utveckling skiljer sig klart från den norska och svenska. Hushållens finansiella sparande i Norge 1975 till 1986. I kapitel 3 framkom att har varit negativt för hela perioden det finansiella sparandet för de svenska hushållen varit negativt under förbättrats under första hälften av 1980-talet för att därefter 1970-talet, åter försämras. Den slutsats som kan dras utifrån de data som presenteras i diagram 5.1 är att det endast i Finland har förekommit ett mera långsiktigt positivt finansiellt Detta finansiella sparande har bisparande i hushållssektorn. investeringarna i större utsträckning har kunnat dragit till att de faktiska med inhemskt sparande än vad fallet varit för Norge och

genomföras

Sverige.

5.1.1 Danmark

hur Danmarks samlade finansiella sparunderskott Av figur 5.1 framgår (bytesbalansen) för 1986 förklaras av ett litet överskott för den offentliga sektorn och ett stort underskott för den privata sektorn. Denna utveckrestriktiva ekonomiska poliling kan ses som en följd av de senaste åren som aktivitetsuppgången i ekonomin har medfört ökade tik samtidigt intäkter till den offentliga sektorn. Det privata sparandet har varit fallande sedan 1982 och negativt under de flesta åren på 1970- och l980-talet. Summan och investeringar har därmed överstigit av privat konsumtion den privata sektorns inkomster efter skatt. Det är ett flertal orsaker som ligger bakom den ogynnsamma utvecklingen av det privata sparandet. En av orsakerna till nedgången i sparandet under 1980-talet sammanhänger troligen med avreglering på kreditmarknaden som bör ha varit en av drivkrafterna bakom den till stora delar lånefinansierade konsumtionsökningen. Realräntan efter skatt har under år varit starkt negativ för de flesta skattebetalare vilket många inneburit att skuldsättning varit ekonomiskt fördelaktigt. Finansieringsförhållandena vid bostadsinvesteringar har inneburit låga sparkrav både före och efter investeringarnas genomförande. Vidare bedöms det s k samspelsproblemet” (marginaleffekter när pensionssparande tas ut) beminskat för tytt att incitament att spara för pensionsändamål kraftigt stora grupper. i Danmark under sena- De ekonomisk-politiska åtgärder som vidtagits re år får bedömas som kraftfulla. Den s.k. potatiskuren” syftar till att en stmkturell förfrämja det privat sparandet och på så sätt få tillstånd av sparbalansen i ekonomin. Skattereformen, som trädde i kraft ändring under för avbetalning och kon- 1987, sänker marginalskatten. Reglerna till att minska skuldsättningen hos toköp stramas åt vilket bör medverka

Hushållens sparandei omvärlden 55

hushållen. Till detta bidrar också den extra avgiften på konsumtionslån och på topplån vid bostadsinvesteringar. En effekt av skattereformen är att avdragsmöjligheterna minskar vilket kommer att medföra att skuldsättning blir mindre attraktiv. Dessutom premieras sparande med en lägre beskattning än tidigare. Sammantaget kan reformerna förväntas leda till en dämpning av konsumtionen.

5.1.2 Finland De finska hushållens sparkvot var i genomsnitt 6 procent av hushållens disponibla inkomster för perioden 1973 till 1986. Denna nivå på hushållens sparande är högre än för såväl Norge som Sverige. Av figur 5.2 framgår att den finansiella sparkvoten är relativt konstant för större delen av den studerade perioden och uppgår i genomsnitt till ca 2 procent. Då det finansiella sparandet har varit tämligen konstant under perioden är minskningen i hushållens sparkvoten sedan 1983 en följd av att den reala sparkvoten minskat. Denna minskning har övervältrats i en ökad konsumtion. Nedgången i den reala sparkvoten sammanhänger med minskade investeringar i bostäder. Den finska politiken har under senare år varit inriktad på att dämpa konsumtionsökningen. Noteras skall dock att ökningen av privat konsumtionen i Finland inte alls är lika explosionsartad som den konsumtionsfest” som kan iakttas i Sverige och framförallt i Norge och Danmark. Avregleringen av kreditmarknaden samt den expansiva penningpolitiken i början av 1980-talet har förbättrat hushållens kreditmöjligheter. Denna lättnad kan ha bidragit till att hushållens inköp av varaktiga konsumtionsvaror i förhållande till disponibel inkomst stigit. Anmärkningsvärt är också att den finansiella sparkvoten inte minskat i den utsträckning man kan förvänta sig efter den succesiva avregleringen på kreditmarknaden. I ett flertal andra länder, t ex Danmark och Norge, har det finansiella sparandet kraftigt minskat i samband med denna avreglering. En viktig förklaringsfaktor till nivån för hushållens sparkvot är den reala tillväxten av de disponibla inkomsterna. Vidare finns indikationer på att realavkastningen efter skatt påverkat sparandet, både till nivå och sammansättning. Aktiebeskattningen har varit så utformad att den gynnat s.k. ”långa portföljer”, dvs ett innehav av aktier i minst fem år. För bostäder utgår ingen reavinstbeskattning om bostaden ägts mer än ett år. I Finland är en stor del av hushållens finansiella sparande placerat på bank. Ett skäl härtill är att ränteintäkterna från banksparande har varit skattefria. Kostnader för lån har samtidigt i stor utsträckning varit avdragsgilla. Arbitragemöjligheter för hushållen har dock motverkats av det stora räntegapet mellan in- och utlåningsräntorna. Räntegapet har uppståt som en följd av att inlåningsräntorna beslutas av bankerna gemensamt, d v s genom en kartellöverenskommelse, samtidigt som utlåningsräntorna bestämts på marknaden. En ytterligare en förklaring till det höga banksparandet är det höga förhandssparandet bankerna kräver

56 Hushållens i om världen sparande

i samband med bostadskrediter. Även de korta amorteringstider som är förknippade med dessa lån påverkar det finansiella sparandet. Slutligen är det värt att nämna att en stor del av det finska pensionssystemt är baserat på individuella som är fonderade. Arbetspensionsrätter givaren betalar en del av lönen till en privat pensionsfond. Detta sparande bokförs i företagssektorn.

5.1.3 Norge Utvecklingen av de norska hushållens finansiella sparandet är minst sagt exceptionell. Från 1983 till och med 1986 minskade detta med drygt 13 procentenheter! Detta framgår av figur 5.2. Bakom denna utveckling ligger en kraftig ökning av skuldsättningen. Som andel av de disponibla inkomsterna uppgick nettonyutlåningen till de norska hushållen till för 1985. Denna siffra ligger i paritet med de svenska drygt 20 procent hushållens upplåning för 1986 (se figur 3.2, kapitel 3). Som vi tidigare konstaterat minskade dock inte det finansiella sparandet för de svenska hushållen i någon nämnvärd utsträckning för detta år eftersom de finansiella placeringarna samtidigt ökade. De norska hushållens minskade finansiella sparandet följs åt av ett ökat realt sparande. Dock tar inte ökningen av det sistnämnda sparandet ut minskningen av det förstnämnda vilket resulterar i en minskning av sparkvoten med 10 procentenheter mellan 1983 och 1986. De sparstimulerande åtgärder som genomförts under 1980-talet har således ej fått någon större effekt på det totala hushållssparandet. Sparstimulanserna har som bäst endast påverkat sammansättningen av det finansiella sparandet. Det tidigare skattesystemet, med full avdragsrätt för räntekostnader, är sannolikt den viktigaste orsaken bakom utvecklingen av hushållens skuldsättning. Den fulla avdragsrätten resulterarade bl a i en skevhet i beskattningen av reala och finansiella tillgångar. Avkastningen, real ränta efter skatt, har under en stor del av perioden varit negativ. Detta betyder att framför allt finansiellt sparande har missgynnats. Till detta kommer den avreglering av kreditmarknaden som inledes 1984 vilket resulterade i en kraftig ökning av upplåningen. Någon avdragsbegränsning av det slag som infördes i Sverige i början av 1980-talet inspirat av ett norskt skatteförlag(!), den s.k. Kleppe-modellen, fanns inte. Den expansiva politiken under 1980-talet har medfört en kraftig stegring i hushållens reala disponibla inkomster. Dessa inkomstökningar samt avregleringen av kreditmarknaden har bidragit till att hushållens inköp av varaktiga konsumtionsvaror stigit i förhållande till disponibel inkomst. Detta betyder att den norska flödessparkvoten inte har minskat i samma utsträckning som hushållens sparkvot har fallit. Samtidigt kan noteras att den spareffekt som brukar följa med en kraftig tillväxt i realinkomster fullständigt och mer därtill har neutraliserats av framförallt rådande skattesystem i kombination med avregleringen på kreditmarknaden.

Hushållens sparande i omvärlden 57

Figur 5.2 Hushållens sparande i Finland och Norge, uttryckt i procent av hushållens disponibla inkomster för respektive land

Finland

8 Finansiell sporkvot 6 *W* Hushollens sporkvot x 4 _,

2 ._

O - *f* e i e r r *

_ 14 l 4x_ 4 I l 1 1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987

Norge

10 Hushallens sporkvot 5 w _ Q ___ § Finansiell ____. ” *-- sporkvol. \_

1 | l I | I I 1973 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 Källa: Andersson, Hallin, Ingvarsson och Janssons expemapport

Fran årsskiftet 1987/1988 infördes ett nytt skattesystemiNorge. Detta nya skattesystem kommer att missgynna skuldsättning och investeringar i egna hem samtidigt som finansiellt sparande erhåller en bättre avkastning. De stora inkomstökningarna, kreditmarknadens avreglering och skattesystemets snedvridande effekter har fått till följd att konsumtionen har ökat väsentligt (på bekostnad av sparandet) under mitten av 1980talet. Det nya skattesystemet kommer med stor sannolikhet att gynna hushållssparandet, bl a beroende på minskade avdragsmöjligheter och marginalskatter.

5.2 Hushållens i andra industriländer*

sparande några

För att kontrastera utvecklingen av sparandet i de nordiska länderna har vi valt redovisa utvecklingen av hushållens reala och finansiella sparan- * Kerstin Ohlsson har tagit fram underlaget till detta avsnitt.

58 Hushållens sparande i omvärlden

de i Japan, Västtyskland, USA och Storbritannien. Jämförelseperioden sträcker sig från 1973 till 1986 och uppgifterna är hämtade från OECD:s sammanställning av nationalräkenskapsdata. Som framgår av figur 5.3 varierar nivån på hushållssparandet, uttryckt i procent av disponibel inkomst, relativt kraftigt mellan de fyra länderna. Högsta hushållssparandet har Japan följt av Västtyskland. Hushållens sparkvot i USA och Storbritannien ligger på en lägre nivå. En frapperande skillnad mellan de två länderna med hög sparkvot och de två med lägre sparkvot är sparandets fördelning. I Japan och Västtyskland domineras hushållssparandet av finansiellt sparande. För USA

Figur 5.3 Hushållens sparande i Japan, Västtyskland, Storbritannien och USA uttryckt i procent av hushållens disponibla inkomster för respektive land

Japan

Procent 307.

73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86

ÅR

Västtyskland

Proc ent 30%

73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 ÅR

Hushållens sparande i omvärlden 59

har den reala sparkvoten dominerat över den finansiella för hela den studerade perioden. I Storbritannien dominerar det finansiella sparandet fram till början av 1980-talet. Från 1985 är det reala sparandet andelsmässigt störst. Inriktningen på hushållens sparande varierar således i länderna. Sparmönstret i de nordiska länderna kan sägas sammanfalla med USA:s och det som engelsmännen uppvisat på senare år. Nivån för hushållens sparkvot för de industriländer som finns presenterade i figur 5.3 överstiger den som gäller för de nordiska länderna. Observera dock den anmärkning som vi gjort tidigare beträffande olika rutiner i olika länder vid beräkningarna av sparandet i nationalräkenska-

Procent 30% Reol

g sporkvot

Fmonswu 25 sporkvol 20

s

å 73 74 75 76 77 73 79 ao 81 82 83 84 ss se AR

Storbritannien

Procent 307. Rea

I sporkvol

73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 ÅR Källa: OECD National Accounts, olika årgångar

60 Hushållens sparande i omvärlden

perna. Trots denna invändning kan det vara intressant att något kortfattat referera olika förklaringar till skillnaderna i hushållens sparkvot mellan de olika länderna.

5.2.1 Japan Den snabba ekonomiska tillväxten brukar framhållas som en huvudförklaring till hushållssparandets höga nivå i Japan. En ytterligare faktor som brukar framhållas är det tillämpade lönesystemet med bonusutbetalningar. Dessa utbetalningar brukar anses som tillfälliga inkomster och i enlighet med etablerad sparteori går merparten av dessa till sparande. En annan faktor som brukar framhållas är att det höga sparandet i Japan är en del av det nedärvda kulturmönstret. Om man med detta menar ett ofullständigt socialt välfärdssystem kan detta var en förklaring. I Japan är sparande för ålderdom, för att finansiera barnens skolgång, för arv och allmänt buffertsparande viktiga motiv till sparande. Tidigare har vi använt begreppet inkomstrisk för individerna som ett argument i samband med olika sparmotiv. För Japans del kan denna ”inkomstrisk” bedömas som relativt hög jämfört med tex de nordiska länderna. En hög inkomstrisk medför ett ökat sparande. Även kreditmarknaden för hushållen kan betraktas som imperfekt. Vid husköp har det krävts en kontantinsats på ca 40 procent som inte har kunnat finansierats via upplåning. Låneräntor är inte avdragsgilla men det har inte varit frågan om någon asymmetrisk av skuld- och behandling intäktsräntor. Fram till den 1:a april 1988 var i stort sett all inlåning i banksystemet befriad från skatt vad gäller ränteinkomster. Det japanska skattesystemet kan säga vara uppbyggt för att stimulera till ett finansiellt sparande och det är ingen överdrift att säga att man lyckats med denna målsättning.

5.2.2 Västtyskland Precis som för Japan är den ekonomiska tillväxten en viktig faktor bakom utvecklingen av hushållens sparande i Västtyskland. Vad som däremot är frapperande är, som vi redan har konstaterat, att det reala sparandets andel är så låg. En förklaring till detta fenomen är att det under efterkrigstiden har funnits ett flertal subventionerade sparformer. Dessa subventioner, som avvecklades till stor del under 1970-talet, utformades så att hushållen fick göra skatteavdrag för olika typer av inlåning och värdepappersinnehav samt för pensions- och livförsäkringspremier. En annan förklaring till det höga finansiella sparandet som brukar framhållas är att den tidigare sparpolitiken har institutionaliserat sparandet så att merparten av detta har placerats finansiellt. Egeninsatserna vid hus- och lägenhetssköp har som regel varit stora. Detta indikerar att hushållen tvingats till ett relativt omfattande sparande i förhand. Denna effekt har förstärkts av en imperfekt kapitalmarknad. Mätt med internationella mått är täcknings- och kompensationsgraden för socialförsäkringssystemet i Västtyskland relativt lågt. Detta för-

Hushållens i omvärlden 61 sparande

hållande kan vara en förklaring till det höga finansiella sparandet bland hushållen.

5.2.3 USA Den ekonomiska tillväxttakten i såväl USA som Storbritannien har under den här studerade periden varit klart lägre än den som varit rådande i Japan och Västtyskland. Utifrån t ex livscykelhypotesen är detta en viktig förklaringsfaktor till sparandets utveckling för dessa sistnämnda länder. En annan faktor som antagligen är viktig för att förklara hushållssparandets nivå har att göra med demografiska förhållanden. Andelen av befolkningen i åldersintervallet 25 till 44 år har ökat kontinuerligt sedan l970-talet. Då dessa åldersgrupp kan förväntas befinna sig i det skede av sin livscykel då deras nettosparande är negativt betyder det att det aggregerade sparandet också påverkas i negativ riktning. Samtidigt har också den del av befolkningen som är över 65 år ökat. Detta är ytterligare en faktor som bör påverka sparandet i negativ riktning. sammansättningen av hushållens sparande skiljer sig från vad som gäller i de tre övriga industriländerna som diskuteras här. Andelen finansiellt sparande i USA är lågt. Andelen realt sparande ligger i paritet med de de nordiska länderna. En förklaring till denna utveckling är den fallande realräntan, efter skatt under 1970-talet vilket naturligtvis har gynnat investeringar i egna hem och varaktiga konsumtionsvaror. Den amerikanska och svenska utvecklingen vad beträffande fördelningen av hushållens sparande är slående lika. Som bekant har man i USA under 1980-talet genomfört en omfattade skattereform som bl.a. sänker marginalskatter och avdragsrätt för lån vilket förväntas stimulera det finansiella och missgynna det reala sparandet. Effekterna av denna skattereform har för den period vi analyserar här knappast hunnit slå igenom på sparandet. Socialförsäkringssystemet i USA framstår inte som speciellt heltäckande vid en internationell jämförelse. Trots detta har man konstaterat i ett flertal studier att detta system har haft en negativ effekt på hushållens sparande. Noteras skall också att en stor del av amerikanarna har företags- och/ eller fackföreningsanknutna pensionsförsäkringar. Sparandet av den förstnämnda typen bokförs huvudsakligen i företagssektorn. Sparandet i fackföreningsfonder bokförs i sektorn idella organisationer som betjänar hushållsektorn och som i amerikanska nationalräkenskaperna hålls åtskilda från hushållssektorn. Utöver pensionssparande i fackföreningar och företag har det under 1980-talet funnits möjlighet att spara i form av individuella pensionsförsäkringar vars regler är mycket lika dem som gäller i Sverige.

5.2.4 Storbritannien

Hushållens sparkvot i Storbritannien visar en trendmässig under ökning hela l970-talet. 1980 utgör en brytpunkt - från detta år faller sparkvoten.

62 Hushållens sparande i omvärlden

Samtidigt minskar även det finansiella sparandet på bekostnad av det reala. Minskningen i finansiellt sparande under 1980-talet kan tillskrivas den avreglering av kreditmarknaden som ägt rum. Denna avreglering har möjliggort för hushållen att öka sin skuldsättning. Skulderna uppgick till drygt 50 procent av de disponibla inkomsterna i början av 1980-talet för att Öka till drygt 100 procent i slutet av den studerade perioden. Parallellen med Sverige och Norge är uppenbar. Samtidigt skall man dock hålla i minnet att även värdet på hushållens tillgångar ökat kraftigt under denna tid för de tre länderna vilket innebär skuldutvecklingen i förhållande bruttoförmögenhet inte blir särdeles kraftig. Avdragsrätten för räntekostnader gäller i England endast räntor på lån till huvudbostad. Dock uppskattas det att under senare år har hälften av alla ny lån på bostäder läckt över till att finansiera löpande konsumtion. Vi har tidgare berört sambandet mellan inkomsttillväxt och sparande. Om vi enbart ser till denna faktor tycks det föreligga ett omvänt samband för Storbritanniens del. Under 1970-talet med låg tillväxt i inkomsterna ökar sparkvoten och under 1980-talet har vi det omvända förhållandet vid handen. Att sparkvoten minskar under 1980-talet trots en relativt kraftig inkomsttillväxt sammanhänger antagligen med att effekten av

avregleringen på kreditmarknaden, som vi redan diskuterat, överflyglar

effekten av inkomsttillväxten. En annan hypotes som framförts för att förklara utvecklingen av sparkvoten på 1970-talet är att inflationen urholkade hushållens finansiella tillgångar. För att hålla dessa tillgångar intakta ökade hushållen sitt sparande. En förklaring som framförts till det relativt sett höga finansiella sparandet i Storbritannien sammanhänger med pensionssystemet. Den tidigare nämnda kompensations- och täckningsgraden är låg för Storbritannien. Detta framgår av Ståhlbergs expertrapport.

5.3 Sammanfattnig

Hushållens sparande, uttryckt i procent av disponibel inkomst, varierar högst avsevärt mellan olika länder. För de länder vi har studerat uppvisar Japan de högsta värdena medan Sverige och Norge (och säkert även Danmark) uppvisar de lägsta. Vi har ovan berört olika förklaringsfaktor till såväl nivån som fördelningen av hushållens sparande. Vi har tidigare berört sambandet mellan sparande och pensionssystem. I det inledande avsnittet av Ståhlbergs expertrapport analyseras detta samband för olika länder. För det syftet har Ståhlberg sammanställt data över ålderspensionernas täckningsgrad och kompensationsgrad för ett antal olika länder. Med täckningsgrad avses hur många procent av den aktiva generationen som har rätt till ålderspension när denna uppnår mäter pensionsutbetalning till en pensionär i 65 år. Kompensationsgrad relation till den disponibla genomsnittsinkomsten för den aktiva generationen. finner ett samband mellan hög kompenstionsgrad och Ståhlberg låg sparkvot. Länder som Finland, Nederländerna, Norge och Sverige

Hushållens sparande i omvärlden 63

tillhör denna grupp av länder. Det lägsta pensionsskyddet finns i Storbritannien, USA, Västtyskland och Belgien. Bland dessa länder har Västtyskland ett högt sparande medan USA och Storbritannien har, som vi sett, ett relativt lågt. Både Schweiz och Japan är länder som har ett högt sparande medan såväl täckningsgrad som kompensationsgrad är relativt hög. Sammantaget blir intrycket att sambanden inte är helt entydiga. Detta betyder att även andra faktor får föras in i analysen för att få en mera heltäckande förklaring. Det finns ett antal studier som med hjälp av ekonomiska modeller försöker förklara skillnader i sparkvot mellan olika industriländer. Bland de viktiga förklaringsfaktorerna i detta sammanhang är den reala inkomstutveckling, andel av befolkningen över 65 år i förhållande till den aktiva generationen samt socialförsäkringssystem. Dessa modeller förklarar skillnader i sparande mellan länderna på ett sätt som rent statistiskt kan sägas vara godtagbart. Kvar står dock de invändingarna som vi inledningsvis har nämnt, nämligen att olika länder beräknar inkomster och sparande på olika sätt.

6 i

Sparandet

ett

hushållsperspektiv

I kapitel 3 diskuterades utvecklingen av hushållens totala eller aggregerade sparande och förmögenhet. Enligt de beräkningar som redovisades uppgick hushållens netto- respektive bruttoförmögenhet för 1986 till 1,75 respektive 2,5 biljoner kronor i löpande priser. Per invånare innebär detta ca 225 000 respektive 300 000 kronor. Dessa aggregerade värden har naturligtvis sitt användningsområde men om syftet är att studera sparandet utifrån olika hushållsspccifika att ha frågor är man tvungen tillgång till data på individnivå. Är intresset t ex fokuserat på att studera hur olika typer av hushåll sparar och traditionellt har sparat måste man har tillgång till individbaserad förmögenhetsstatistik. Den rådande kan ses som ett resultat av en

förmögenhetsfördelningen

långsiktiga skillnad i sparkvot och inkomst mellan olika hushåll. Vidare avspeglar förändringar i över tiden

förmögenhetstillgångarna det spa-

rande som hushållen valt att prioritera. En viktig faktor bakom förmögenhetens sammansättning är med stor sannolikhet skillnader i avkastning mellan olika Dessa avkastningar tillgångar. är i sin tur en följd av bl a det existerande skattesystemet. Andra faktorer av betydelse för hushållens portföljbeslut bör vara

likviditetsöverväganden, familjesituation

och bostadsförhållanden. Syftet med detta kapitel är diskutera de analyser som finns gjorda beträffande dels sammansättningen av sparande/ förmögenhet för olika hushållstyper, dels bakom

förklaringsfaktorer

hushållens val av sparande och därmed olika

förmögenhetstillgångar. Ett annat syfte är att diskutera de undersökningar som gjorts om barn,

ungdomars och vuxnas attityder till sparande. Detta görs sist i kapitlet.

6.1 Hushållens

förmögenhetsportfölj

I Kasheñs expertrapport till diskuteras och beskrivs sparutredningen utvecklingen av de svenska hushållens förmögenheter för åren 1983 - 1985. En detaljerad beskrivning görs över hur förmögenheterna fördelar sig mellan hushåll och vilka som skett. Hushållen

omfördelningar klassi-

ñceras bl a efter ålder, utbildning och inkomst. Slutligen analyseras även de skattegynnade sparformerna.

Av tabell 6.1 framgår hushållens portföljsammansättning. Denna ta-

5- Hushållssparandet

i om världen 66 Hushållens sparande

av SCB:s urvalsbaserade inkomstunderbell baseras på en bearbetning för åren 1983 - 1985. I dessa årgångar av HINK ingick sökning (HINK) ca 10 000 hushåll. Urvalet är varje år uppdelat på två grupper av hushåll där den ena gruppen är nytillkommen och det andra är kvar (paneler), från föregående år (s k rullande panel). Detta medför att man har möjlighet att studera två paneler, nämligen panelen 1983/ 84 och panelen 1984/

85. Ur detta datamaterial erhålls bland annat information om hushållens innehav av ett trettiotal olika tillgångsslag samt deras skulder. Av mera som är utelämnade hör endast humankapital och nuviktiga tillgångar värdet av pensionsförmögenhet för offentliga och privata pensioner. menas den skattepliktiga (taxerade) förmö- Med begreppet förmögenhet genheten. Denna är dock justerad i ett avseende genom att fastigheter åsätts marknadsvärden i stället för taxeringsvärden. Eftersom HINKär vissa tillgångar såundersökningarna baseras på deklarationsmaterial som t ex bankmedel, premieobligationer och varaktiga konsumtionsvaror underskattade. Förmögenheten per individ samt hur den är fördelad

framgår av tabell 6.1.

Tabell 6.1 Hushållens förmögenhetsportföljer 1983-1985,

Andel av brutto- Andel Tillgång Genomsnittligt innehav, löpande förmögenhet innehavare priser (kr) (procent) (procent)

83 84 85 83 84 85 83 84 85

138000 151600 174000 63.8 62.7 61.7 46 48 49 Egnahem Yttre inventarier 12200 14800 17400 5.6 6.1 6.2 49 50 51 31900 37000 39 200 14.7 15.3 13.9 64 66 70 Bankinlåning Skatte- 3900 5500 8300 1.8 2.3 2.9 15 25 29 spar/fond Aktier 12800 11700 18200 5.9 4.8 6.4 11 11 12 (börsnoterade) Andra aktier 8100 11900 14000 3.8 4.9 5.0 21 23 24 Övriga finansiel- 9500 9300 11100 4.4 3.9 39 16 15 15 latillgångar Skulder 76400 91700 108300 35.3 37.9 384 61 63 64 Bruttoförmögenhet 216 400 241 800 282 200 Netto- 140 000 150 100 173 900 förmögenhet

De olika posterna omfattar följande tillgångar; Egna hem”: egna hem, fritidshus, hyresfastighet och bostadsrätt, ”Yttre inventarier”: aktier: icke börnoterade och

kapitalvaror, lager mm.,_Andra

utländska aktier samt obligationer, Övriga finansiella tillgångar: kontanter, fordringar och barns förmögenhet Sku1der“: skatteskulder, inteckningsskulder och andra skulder. Källa: Kashefis expertrapport

Av tabellen framgår att egna hem och banktillgångar är de dominerande i hushållens förmögenhetsportfölj, genomsnittliga sett. Som anposterna dessa poster ca 60 respektive ca 15 del av bruttoförmögenheten upptog

SOU l989:ll Sparandet i ett hushâllsperspektiv 67

procent. Dessa tillgångar har tenderat att minska sina andelar under de tre år som här studeras. Börsnoterade aktier, andra aktier och obligationer samt övriga finansiella tillgångar uppgår till ca 5 procent av bruttoförmögenheten. Ungefär 50 procent av de svenska hushållen innehar tillgångar i form av egna hem jämfört med ca 67 procent för banktillgångar. Andelarna minskar sedan för de olika tillgångsslagen. Lägsta andelen uppvisar börsnoterade aktier. Det skattegynnade sparandet, som här inkluderar såväl skattespar- som skattefondkonton, ökar såväl sin andel av bruttoförmögenheten som andel hushåll som spara i denna form. Andelen innehavare så gott som fördubblades under den studerade treårsperioden (från 15 till 29 procent). Det skattegynnade sparandets andel av bruttoförmögenheten ökade från 1,8 till 2,9 procentenheter. Slutligen redov-isas skulderna. Som andel av bruttoförmögenheten ökade denna post med drygt 8.8 procent mellan 1983 och 1985. Andelen skuldinnehavare bland hushållen ökade från 61 till 64 procent.

6.1.1 Förmögenhet och ålder

Den individbaserade förmögenhetsstatistiken i HINKundersökningarna gör det också möjligt att belysa hur valet av tillgångar och skulder skiljer sig åt mellan olika hushållstyper. I figur 6.1 och 6.2 redovisas dels genomsnittlig nettoförmögenhet, dels portföljsammansättningen för hushåll i olika åldersklasser för 1985. Med ålder i detta sammanhang menas åldern på hushållsföreståndaren (om hushållet består av två vuxna räknas den som har högsta inkomsten). Genomsnittlig nettoförmögenhet ökar med åldern fram till och med åldersgruppen 55-65 år för att därefter minska.

Figur 6.] Genomsnittlig âIders/ördelad nettofärmögenhet, 1985

Kronor 350000

250000»

O -24 25-34 35-44 45-54 55-64 65- Alderskloss

68 i ett hushållsperspektiv Sparandet

Figur 6.2 Å Idersfördelad förmögenhetsportfälj, 1985

Andel (0.61) (oss) (0.55) (0.42) (0.31) (015)

ijOvrigt

1 i _ ,i ...ml . Skolte- o,

ollemonssporonde

_ Os 77

.Aktier

Bank- O,6 -m tillgongor Real förmögenhet 0,4 w -

-24 25-34 35-44 45-54 55-64 64- Alderskloss

Källa: Kashefis expertrapport

Det är de reala tillgångarna som dominerar för samtliga åldersklasser. Som andel av bruttoförmögenhet är dessa ungefär lika stora för de tre i intervallet 25 till 54 år varefter andelen minskar med åldersgrupperna ålder. Av de finansiella tillgångarna är banktillgångar den dostigande minerande posten för de äldsta hushållen. Denna grupp uppvisar den näst högsta andelen aktier, samt den högsta andelen allemanssparande. andel av Siffrorna inom parentes högst upp i ñgur 6.2 anger skuldernas i respektive åldersklass. Skulderna hos de äldsta bruttoförmögenheten hushållen till i genomsnitt 15 procent av bruttotillgångarna, viluppgick ket innebär att de var den minst skuldsatta åldersgruppen. Hos den ”rikaste” åldersklassen (55-64 år), är andelen aktier den största fmansiella Även relaterat till övriga åldersklasser är tillgångsposten. andelen högst. Gruppen uppvisar dessutom den näst lägsta andelen skul- Parantetiskt kan der samt den högst andelen skattegynnat sparande.

att med hänsyn tagen till förmögenhetsportföljens utseende hos

nämnas, av denna åldersklass, bör denna grupp tjänat mest på prisutvecklingen aktier under l980-talet. Sambandet och ålder kan sägas följa ett förlopp som förmögenhet sammanfaller Även detta med den tidigare presenterade livscykelteorin. omvända ”u”-liknande samband mellan ålder och realkapitalinnehav samt skuldsättning antyder att livscykelöverväganden spelar stor roll för hushållens portföljval.

6.1.2 Förmögenhet och inkomst

Av HINK-undersökningarna framgår ett starkt positivt samband mellan inkomst och förmögenhet (inkomstvariabel är hushållets sammanlagda bruttoinkomst). En förklaring till detta fenomen kan vara att höginkomsttagare har en större sparkvot.

Sparandet i ett hushâllsperspektiv 69

Figur 6.3 Genomsnittlig nettofärmögenhet och bruttøinkømst, 1985 Kronor 1000000

-200000 -50 50-100 100-150 150-300 300-400 400- Bruttoinkomst i 1 000-tals kronor

För 1985 har den högsta inkomstklassen, d v s hushåll med genomsnittlig årsinkomst överstigande 400 000 kronor, en genomsnittlig nettoförmögenhet på ca 800 000 kronor. Av ñgur 6.3 framgår även att den högsta inkomstklassen har en genomsnittlig nettoförmögenhet som är drygt 6 gånger så stor som för hushåll i inkomstintervallet 100-150 000 kronor. Inkomstens storlek har även stor betydelse för

förmögenhetstillgångar-

nas sammansättning. Det kan noteras att andelen riskfyllda tillgångar, ökar med ökande inkomst. exempelvis aktier, Av ñgur 6.4 framgår detta

Figur 6.4 FörmägenhetsporJä/J och bruttoinkamst, 1985

Andel (0.77) (0.44) (0.42) (0.45) (oss) (0.41)

E] Övriga

1 N Skatle- o.

m s ollemonssparande

Os

Aktier

Bank- 0,6 r tillgongor Real formogenhel 0.4

-50 A00*

50400 \00,15O 60,300 3O0,AO0

Bruttoinkomst i 1 00OtaIs kronor Källa: Kasheñs expertrapport

Sparandet i ett hushållsperspektiv

samband, bortsett från hushållen i det lägsta inkomstintervallet (vars genomsnittliga nettoförmögenheten endast var 23 000 kronor). Den andelen reala tillgångar noteras för inkomstintervallet 150-300 högsta 000 kronor. Andel reala tillgångar minskar därefter med ökad inkomst som aktieandelen ökar betydligt. Andelen aktier är drygt sju samtidigt större för hushåll i den högsta inkomstintervallet jämfört med gånger hushåll i inkomstintervallet 50-100 000 kronor. Av figur 6.4 framgår också att det föreligger ett negativt samband mellan inkomst och andel banksparande. Denna andel är drygt 4 gånger så stor för den lägsta inkomstskatte- och allemanssparande är gruppen som för den högsta. Andelen störst för den näst högsta inkomstklassen (2.9 procent). Eftersom sparbeär begränsat för denna sparform är det sannolikt att loppet per månad hushåll i de högsta inkomstintervallet ”slår i taket, d v s redan sparar maximalt. Den högsta inkomstklassens skattesparande uppgår till ca 53 600, medan samma siffra för den näst högsta är ca 29 600 - en betydande skillnad i absoluta termer.

6.1.3 Förmögenhet och marginalskatt Det föreligger ett klart positivt samband mellan marginalskatt och förmögenhet. Detta framgår av ñgur 6.5. Hushållen i de högsta marginalskatteintervallen har en genomsnittlig nettoförmögenhet på över en halv miljon kronor. I de högsta marginalskatteklasserna går det att urskilja ett tydligt samband mellan skattesituation och portföljval. Andelen aktier ökar med ökande medan andelen banksparande och innehavet av marginalskatt, och varaktiga konsumtionsvaror) minskar. Samrealkapital (fastigheter bandet verkar vara betydligt svagare för hushåll i de lägre och genommarginalskatteintervallen. Detta indikerar att skattesituation snittliga

och marginalskatt, 1985 Figur 6.5 Genomsnittlig nettoförmögenhet

Kronor 600000

-200000 0 30-40 40-50 50-60 60-70 70-80 Morginolskatt i procent

Sparandet i ett hushållsperspektiv 71

Hgur 6.6 Förmögenhetspørtfölj och marginalskatt, 1985 Andel m) (058) (0.48) 10,49) (0.44› (0.37)

1 mövrigl

_..__/ Skolte- och ollemonssporonde Os

.Aktier

Bank- O,6 lillgongor Reol formogenhet 0.4

V O r O 30-40 40-50 50-60 60-70 70-80 Morginolskott i procent

Källa: Kashefis expertrapport

och därmed avkastningsöverväganden är av betydelse för hushållens portföljval. Sammanfattningsvis framgår av figur 6.1 - 6.6 hur sammansättningen av förmögenheten skiljer sig åt mellan hushåll med avseende på ålder, inkomst och marginalskatt. Av diagrammen kan utläsas att utöver livscykelöverväganden kan skatteöverväganden räknas som en faktor av potentiell betydelse för hushållens tillgångsval.

6.2 Sparande och skatter

Välbekant är att det nuvarande svenska skattesystemet behandlar olika typer av sparande olika. T ex beskattas kapitalvinster lindrigare än utdelningar och ränteinkomster. Hushållens direktägda sparande beskattas hårdare än det sparande som kanaliseras via försäkringsbolag samtidigt som sparande i konst och varaktiga konsumtionsvaror är skattebefriat. Dessutom innehåller skattesystemet både reala och nominella regler för inkomstberäkning, vilket medför att inflationen i hög grad ökar spridningen i effektiv skattebelastning mellan olika sparformer. I den skattepolitiska debatten har dessa snedvridningar sedan en längre tid uppfattats som ett centralt problem. Från olika håll har det framhållits att skattesystemet leder till en felaktig inriktning av sparandet.

Ojämnheterna i kapitalbeskattningen har sagts premiera ”improduktivt”

sparande i fastigheter och varaktiga konsumtionsvaror på bekostnad av nyttigt sparande i aktier och på bank. Hur hushållens val av tillgångar och skulder påverkas av skattesystemet är en viktig fråga också ur fördelnings- och stabiliseringssynpunkt. Personer med höga inkomster och stora förmögenheter har t ex större

72 Sparandet i ett hushållsperspektiv

möjlighet att genom skatteplanering, i form av olika portföljomplaceojämnheterna i den nuvarande kapitalbeskattningen. I ringar, utnyttja den utsträckning som skattesystemet gynnar skuldsättning och missgynnar finansiella placeringar minskar dessutom den stabiliseringspolitiska handlingsfriheten. Dess förhållande har varit en viktig utgångspunkt för den 1987 tillsatta inkomstskatteutredningen (RINK). En av målsättningarna för denna utredning är att införa en mer likformig beskattning av olika tillgångar vilket bör medföra en samhällsekonomiskt sett effektivare inriktning av sparandet. Av direktiven till Spardelegationen framgår att vi inte skall utreda komplexet av inkomst- och kapitalbeskattning. Däremot skall vi analyserar sambandet mellan förmögenhetsskatt och hushållens sparande. Emellertid så låter sig detta knappast göras utan att hänsyn även tages till beskattning av inkomster och kapital.

6.2.1 Skatteeffekter Ett vanligt sätt att illustrera skattesystemets ojämnhet är att beräkna skattekilar” , den effektiva skattesatsen eller skattefördel för olika typer av tillgångar och sparande. Med begreppet skattekil menas den reala bruttoavkastningen, före skatt (B) minus den reala avkastningen, efter skatt (e). Den effektiva skattesatsen beräknas som ovan nämnda skattekil dividerad med den reala bruttoavkastningen, före skatt, dvs (B-e)/l3. En skattefördel definieras i sin tur som skillnaden mellan spararens marginalskattesats (m) och den effektiva skattesatsen, d.v.s. m - (B-e)/B. I Agell och Edins expertrapport till sparutredningen redovisas en beräkning av den effektiva skattebelastningen av fyra olika sparformer vid fyra olika inflationstakter. De fyra sparformerna är aktier i eget företag, bankinlåning, eget hem och varaktiga konsumtionsvaror. Förutsättningarna för de kalkylerade effektiva skattesatserna är att hushållet har en marginalskatt på 60 procent och vill erhålla en real avkastning på 2 procent, efter skatt. Vidare antas att alla placeringar är obelånade. För en mera minitös diskussion kring dessa förutsättningar hänvisas till nämnda rapport. I tabell 6.2 återges kalkylresultaten tillsammans med de effektiva skattesatser som skulle gälla vid tre alternativa utformningar av skattesystemet. Även när inflationstakten är lika med noll erhålls stora olikheter i den effektiva skattesatsen med det existerande skattesystemet. Orsaken till att den effektiva skattesatsen för aktier i eget företag är mindre än noll vid denna inflationstakt sammanhänger med att givna regler i företagsbeett bruttoavkastningskrav på -0,9 procent, före skattningen möjliggör skatt för att spararen skall erhålla 2 procents avkastning efter skatt. För banksparande blir den effektiva skattesatsen hela 60 procent även i frånvaro av inflation. Utifrån de givna förutsättningarna krävs en 5 procentig realränta för ge spararen en 2 procentig avkastning efter skatt (hänsyn tas ej till 1600 kronors avdraget för kapitalinkomster).

Sparandet i ett hushållsperspektiv 73

Tabell 6.2 Effektiv procentuell skattebelastning på hushållens sparformer [Unaüml (0/0) J ämförelsenormer 0 5 l0 15 Real Renodlad Utgiftsinkomst- inkomst- skatt skatt* skatt med real princip Aktieieget

Varaktig konsumtionsvaror 0 0 0 0 0 60 0

* Jämförelsenormen avser fullständig inflationskorrigering av nuvarande skattesystem. Källa: Agell och Edins expertrapport

Beträffande villafastigheter beskattas dessa med dels en schablonintäkt baserad på villans taxeringsvärde, dels realisationsvinsten vid avyttring av fastigheten (l985-árs speciella fastighetsskatt för villainnehav är dock ej medräknad). l frånvaro av inflation ger detta en mycket liten effektiv skattebelastning (avkastningskravet, före skatt överstiger endast obetydligt avkastningen efter skatt). Den effektiva skattesatsen på obeskattat sparande i varaktiga konsumtionsvaror blir naturligtvis lika med noll. Vid högre inflationstakt förändras bilden genom att spridningen i den effektiva skattesatsen ökar. Detta sammanhänger med att såväl den personliga kapitalinkomstbeskattningen som beskattningen av företagens nettovinster baseras på nominella inkomstbegrepp. Nominella kapitalvinster på aktier och villor beskattas helt respektive delvis. Vidare beskattas hela den nominella ränteinkomsten på banksparande, trots att en del av räntan bara utgör kompensation för inflationens urholkning av sparadets realvärde. Vad gäller företagens nettovinstbeskattning innebär ökad inflation, via lager- och avskrivningsregler baserade på historiska anskaffningskostnader, att den effektiva beskattningen ökar. Endast för sparande i varaktiga konsumtionsvaror är den effektiva skattesatsen oberoende av inflationen eftersom detta sparande inte beskattas!

6.2.2 Alternativa skattesystem

I de tre sista kolumnerna i tabell 6.2 återges som jämförelsenorm de effektiva skattesatser som skulle gälla vid tre alternativa utformningar av skattesystemet. Det första alternativet är en inflationskorrigerad version av det nuvarande skattesystemet (dvs real inkomstbeskattning). Detta skattesystem baseras konsekvent på reala istället för nominella inkomstbegrepp. Därigenom elimineras alla snedvridningar i skattesystemet som

74 Sparandet i ett hushâllsperspektiv

är förknippade med inflationen. De återstående skillnaderna i effektiva skattesatser mellan olika sparformer är de som finns inbyggda i det nuvarande skattesystemet också i frånvaro av inflation. Den andra jämförelsenormen är renodlad inkomstbeskattning enligt real princip. I detta system beskattas alla typer av reala inkomster lika. Den 60 procentiga marginalskatten på hushållets arbetsinkomster har sin motsvarighet i en 60 procentig marginalskatt på alla former av reala kapitalinkomster. Under lång tid har framförts förslag i den skattepolitiska diskussionen om att ersätta den nuvarande inkomstbeskattningen med någon typ av utgiftsskatt. I praktiken skulle detta innebära att avkastningen på sparande undantas från beskattning. Utgiftsskatten är den tredje jämförelsenormen. Det svenska skattesystemet är dock mycket långt ifrån dessa principer för beskattning av hushållens sparande. Detta framgår av tabell 6.2. Avgörande skillnader är dels ojämnheten i skattebelastning mellan olika sparformer, dels att den effektiva skattebelastningen bestäms mycket påtagligt av inflationstakten. Vid hög (låg) inflationstakt innebär nuvarande skattesystem t ex att aktieplaceringar beskattas hårdare (lägre) än arbetsinkomster (jmf med normen för kapitalbeskattning vid en renodlad inkomstskatt). Vid en låg inflation sammanfaller dagens skattesystem i stort sett med en utgiftsskattebehandling av olika sparformer. Undantaget är dock banksparande, som då beskattas som i ett system med renodlad inkomstskattbeskattning. Beräkningar av de effektiva skattesatserna på hushållens sparformer som presenteras i Agell och Edins expertrapport kan sammanfattningsvis sägas bekräfta den gängse bilden av en betydande ojämnhet i beskattningen av olika tillgångar. Även vid frånvaron av inflation gynnar skattesystemet sparande i villor och varaktiga konsumtionsvaror på bekostnad av finansiellt sparande i bank och aktier. Vid höga inflationstakter blir denna diskriminering av finansiellt sparande visavi fastighetsinnehav och investeringar i varaktiga konsumtionsvaror än mer uppenbar.

6.2.3 Sparandets skattefördel En skattefördel definieras som skillnaden mellan spararens marginalskattesats (m) och den effektiva skattesatsen, dvs m - (B-syB. Det är detta begrepp som användes i Stenius expertrapport. Skattefördelar beräknas och jämförs för de nordiska länderna för perioden 1976-1986. De tillgångar Stenius analyserar är sparande i bank, obligationer, aktier och bostäder. Stenius tar hänsyn till såväl förmögenhetsbeskattningen som lånefinansiering av finansiella placeringar. Stenius utgår också ifrån att spararen eller placeraren, oavsett nordiskt land, har samma reala bruttoavkastningskrav, före skatt på de fyra olika typerna av placeringar. Stenius tar dock ej hänsyn till de effekter förtagsbeskattningen har på spararens avkastning. Skattefördelen för en sparform kan vara positiv, negativ eller lika med noll. Skattefördelen är lika med noll då beskattningen är realt utformad

Sparandet i ett hushâllsperspektiv 75

Tabell 6.3 Sparandets skattefördel, uttryckt i procent, i de nordiska länderna. Medelvärde för perioden 1976 - 1986 för en sparare med en genomsnittsinkomst med och utan lånefinansiering.

Anm. Obligationer för Norge och Sverige är sparobligationer Källa: Stenius expertrapport

och utgår med en skattesats som är lika med spararens marginalskattesats. Detta betyder bl a att sparandet beskattas oberoende av inflation. Tilläggas kan att Stenius inte har funnit att någon tillgång i Danmark, Finland, Norge och Sverige som, under perioden ifråga, har en skattefördel som är lika med noll. _ l tabell 6.3, som är hämtad från Stenius rapport, presenteras medelvärden av skattefördelarna för perioden 1976 - 1986 för en sparare med genomsnittsinkomst i respektive nordiskt land och som väljer att på marginalen sparar ytterligare en krona eller låneñnansiera denna placering till 75 procent. Av Stenius kalkyler framgår att skattefördelen, utan belåning, för Sveriges vidkommande varit negativ bortsett från sparande i eget hem. Tar vi hänsyn till möjligheten till beláning blir skattefördel för de tre sista sparformerna kraftigt positiva. I samtliga nordiska länder har skattereglerna möjliggjort skatteavdrag för låneräntor. Under den av Stenuis studerade tidsperioden har de reala låneräntorna, efter skatt varit negativa. Negativa reala låneräntor, efter skatt betyder, bildligt talat, att man får betalt för att låna. Värt att notera är att aktier och egna hem beskattas likvärdigt i de nordiska länderna vilket framgår av de beräknade skattefördelarna. Att det i Finland föreligger en positiv skattefördel för banksparande sammanhänger med att detta sparande har varit skattebefriat. Möjligheten till skattearbitrage för banksparande har också förekommit. Genom att finansiera detta med upplånande och avdragsgilla medel uppstår en skattefördel på över 600 procent. För en sparare med genomsnittsinkomst och möjlighet till låneñnansiering har skattesystemet i de nordiska länderna gynnat placeringar i obligationer, aktier och egna hem. Den skattemässiga fördelen av dessa portföljval har förstärkts av inflationen.

76 Sparandet i ett hushâllsperspektiv

6.2.4 Effektiv skattesats och förmögenhetsskatt

l Stenius expertrapport är hänsyn tagen till förmögenhetsskatt. Emellertid framgår det inte explicit hur stor del av snedvridningen denna skatt svarar för. I Gunnar du Rietz expertrapport har den effektiva skattesatsen beräknats på ett sådant sätt att det explicit går att urskilja förmögenhetsskattens effekt. I rapporten beräknas den effektiva skattesatsen för sex tillgångsslag, nämligen sparande i bank och obligationer, aktier, pensionsförsäkring, eget hem och bostadsrättslägenhet. Vidare görs åtskillnad på medel- och höginkomsttagare med en marginalskatt på 50 respektive 75 procent. Av tabell 6.4 framgår resultaten av kalkylerna där förutsättningen eller utgångsnormen är att spararen räknar med en realavkastning på 4 procent före skatt. I kalkylerna tas dock ingen hänsyn till de effekter företagsbeskattningen har på den reala avkastningen efter skatt.

Tabell 6.4 Effektiva Skattesatser, i procent, för fem olika placeringsformer

Bank o. Aktier Pen- Villafastighet Bostadsrätt obliga- 5 år sions-

ämnehajéüd

tion försäk- Sår 10år Sår 10år ring Belåning 50% 0% 50% 50% 0% 50%

5%INFLATION Medelinkomst ll3 50 -18 100 80 53 8 23 3 Höginkomst 165 73 -80 148 103 78 20 28 10 D20 med förm. skatt 195 97 -80 148113 78 20 28 10 9% INFLATION Medelinkomst 158 60 -23 127 108 53 0 30 -8 Höginkomst 233 93 -85 200143 88 15 40 5 Dzo med förm. skatt 260 118 -85 200150 88 15 40 5

Anm.: De negativa effektiva skattesatserna för pensionssparande sammanhänger med att erlagda premier dras av mot en marginalskatt på 50 respektive 75 procent medan försäkringsbeloppet antas utfalla och beskattas av en 45 respektive 65 procentig marignalskatt. l miljon investerad i villa eller bostadsrätt ger ingen förmögenhetsskatt om investeringen är belånad till 50 procent. En obelånad villa till samma belopp ger förmögenhetsskatt. Att den effektiva skattesatsen för belånade villor är högre än för obelånade hänger samman med antagandet att realräntan på lånade pengar är 7,25 procent. Källa: du Rietzs expertrapport

Av du Reitzs beräkningar framgår att förmögenhetsskatten höjer den effektiva skattesatsen för placeringar i bank och obligationer samt aktier. Pensionsförsäkringar är undantagna från förmögenhetsskatt. För ett eget hem, med planerat innehav i 5 år, och till hälften belånat, utgår enligt kalkylförutsättningarna ingen förmögenhetsskatt. Är däremot placeringen obelånad kommer den effektiva skattesatsen att öka för höginkomst-

Sparandet i ett hushâllsperspektiv 77

tagare med mellan 10 och 7 procentenheter. Den implicita förutsättningen är naturligtvis att detta är placerarens enda förmögenhetstillgâng. För det sista tillgångsslaget i tabell 6.4, bostadsrättslägenhet, kommer ingen förmögenhetsskatt att utgå. Detta sammanhänger med det låga taxeringsvärdet för denna bostadsform. Av tabell 6.4 framgår med all tydligheter vilka skillander det föreligger mellan t ex extremfallet banksparande och en placering i bostadsrättslägenhet. Den effektiva skattesatsen är för den förstnämnda tillgången 260 procent och för den andra 5 procent! Asymmetrin i skattebehandlingen av hushållens olika sparformer framkommer med all önskad tydlighet.

6.3 Hushållens portföljval

Den centrala utgångspunkten för portföljvalsteorin är att spararens eller placerarens val mellan olika tillgångar baseras på en avvägning mellan avkastning och risk. En ur spararens synpunkt optimal portfölj är så beskaffad att den förväntade avkastningen maximeras vid en given risknivå eller, omvänt, att risken minimeras vid en given förväntad avkastning. De skillnader som uppkommer i olika sparares portföljmönster beror bl.a. på skillnader i riskaversion. En placerare med hög riskaversion väljer att i stor utsträckning hålla säkra tillgångar som t.ex. statsskuldväxlar och bankinlåning. En placerare med låg riskaversion håller istället som t ex aktier och fastigheter, tillgångar vilka erbjuder en högre men mer osäker avkastning. I en ekonomi med skatter kommer portföljvalet att baseras på en avvägning mellan risk och avkastning, efter skatt. Detta innebär att skatteri princip kan påverka portföljvalet på två motverkande sätt. Om skatten på aktieinkomster t.ex. skärps innebär detta att den förväntade avkastningen minskar, vilket bör medföra att efterfrågan på aktier minskar. Om emellertid samtidigt fullständiga förlustavdrag medges innebär skatteskärpningen samtidigt att staten kommer att bära en större del av risken än tidigare. Den andel av risken som bärs av spararen kommer således att minska vilket bör medföra att aktieefterfrågan ökar.

Kapitalinkomstbeskattningen skall således inte bara ses som ett av

många beskattningsinstrument. För den enskilde spararen fyller den också en viktig försäkringsfunktion. Följden blir att frågan om olika skatters effekter på hushållens portföljval och därmed inte kan sparande ges ett entydigt teoretiskt svar. Skatten påverkar portföljvalet via motverkande effekter på risk och avkastning. Som en följd av skattesystemets tvådelade” effekt på spararens placeringar är det inte tillräckligt att, som i föregående avsnitt, studera enbart skattekilen, den effektiva skattesatsen eller sparandets skattefördel för en eller flera tillgångar var för sig. Eftersom de teoretiska modellerna ger få entydiga resultat innebär det att skatternas effekter på spararnas portföljval är en i hög grad empirisk fråga.

78 i ett hushâllsperspektiv Sparandet

6.3.1 Empiriska undersökningar

Den svenska empiriska forskningen på området är av relativt blygsam omfattning. I omvärlden har ett antal studier beträffande portföljval gjorts. Faktorer som påverkar hushållens efterfrågan på olika tillgångar är, som nämnts, utöver beskattning, hushållets sammansättning, ålder, inkomst och nettoförmögenhet. Marginalskatten har visat sig vara mer betydelsefull för valet av vilka tillgångar som skall hållas än för hur mycket av olika tillgångar som skall hållas. En hög marginalskatt är ofta förknippad med en stor portföljandel för aktier samt en hög skuldsättning. De svenska studierna på området rapporterar i stort sett liknande resultat - se Agell och Edins expertrapport för en utförlig redovisning. I Agell och Edins expertrapport presenteras en ny empirisk analys över hushållens portföljval. Det datamaterial som utnyttjas är 1984 års HINK-undersökning. I undersökningen ingår enbart rena löntagarhushåll med positiva nettoförmögenheter. Den använda indelningen av förmögenhetstillgångar framgår av tabell 6.5 där studiens resultat redovisas. I tabellen återges de beräknade totaleffekterna på portföljvalet av en förändring i någon av de förklarande variablerna. Totaleffekten är beräknad som förändringen i sannolikheten att hushållet håller en viss tillgång multiplicerat med förändringen i hur mycket (som andel av nettoav tillgången hushållet håller. Effekterna är också förmögenheten) ifråga beräknade för ett hypotetiskt referenshushåll som inte bor i storstad, har ett barn och där hushållsföreståndaren är en 43-årig gift manlig tjänsteman utan högre utbildning. Detta referenshushåll kan karaktäriseras som datamaterialets ”genomsnittliga hushåll”. För detta referenshushåll har sedan effektberäkningarna i tabell 6.5 gjorts utifrån den underliggande modellen. Den första raden i tabellen anger effekter på referenshushållets portfölj av en ökning i marginalskatten. Det angivna värdet för egna hem i den första kolumnen tolkas som att en procents ökning av marginalskatten leder till att hushållets efterfrågan på egna hem ökar med drygt en (l,08) procent. De övriga elasticiteterna i de tre första raderna av tabellen tolkas på motsvarande sätt. En ökad marginalskatt leder således till att referenshushållet ökar sitt innehav av samtliga tillgångar, eftersom samtliga elasticiteter är positiva. En förklaringen till detta fenomen kan vara att en ökad marginalskatt leder till att det blir mer lönsamt att låna och att hushållet därför ”blåser” genom att öka sina skulder. Den ökade brutupp sin bruttoförmögenhet placeras sedan i samtliga tillgångstyper, om än i olika toförmögenheten omfattning. De största relativa ökningarna hänför sig till skattesparande, obligationer och aktier, vilka alla uppvisar elasticiteter runt 5 procent. intar en mellanställning med närmare 3 procents ök-

Övriga tillgångar

ning, medan andelarna för banksparande och egna hem ökar med endast l respektive 2 procent.

Sparandet i ett hushâllsperspektiv 79

Tabell 6.5 Den procentuella förändringen av hushållens andelsmässiga innehav av olika tillgångar vid en ökning av marginalskatt, nettoförmögenhet och disponibel inkomst med en procent, samt vid förändringar i hushállets egenskaper jämfört med ett referenshushålL*

Egna Bank- Skatte- Obliga- Aktier Övriga Inteck- Övriga hem medel sparande tioner tillg. nings- skulder skulder

Elasticiteter: Marginalskatt 1,08 1,98 5,27 4,49 5,04 2,87 3,67 5,13 Nettoförmögenhet 0,24 -0,34 -0,01 0,08 0,44 0,14 0,06 0,18 Disponibel inkomst 0,84 -0,28 0,03 0,24 1,30 0,84 1,19 1,16 Förändringar i hushållsegenskaper:

Antal barn=0 -7,33 35,71 14,81 9,06 26,33 6,24 -8,75 -11.40 Storstad -3,14 9,51 -13,01 -26,38 -13,28 -34.12 -30,95 2,10 Arbetare -42,40 -30,20 -50,79 -50,65 -54,37 -49,59 -58,64 -76,28 Högre utbildning 19,41 21,28 20,21 26,69 79,69 27,40 41.46 84,26 * Hushållsföreståndaren i referenshushållet är en 43 år gammal gift man med ett barn. Han är tjänsteman utan högre utbildning och bor inte i någon storstad. Hushållet har en nettoförmögenhet på 260 652 kr, en disponibel inkomst på 119 342 kr och mannen har en marginalskatt på 63 procent. Källa: Agell och Edins expertrapport

De beräknade effekterna av en enprocentig skatteökning innebär att hushållens efterfrågan på inteckningsskulder och andra skulder skulle öka med 3,7 respektive 5,1 procent. I jämförelse med tidigare studier är dessa elasticiteter mycket stora. För att få en en närmare om uppfattning storleksordningen av skuldernas skattekänslighet har Agell och Edin beräknat effekten av en 5 procentig skattesänkning för referenshushållet. Denna skattesänkning motsvarar en sänkning av referenshushållets marginalskatt med drygt 3 procentenheter; från 63 procent till knappt 60 procent. Utifrån beräkningar med modellens hjälp skulle en sådan skattesänkning resulterar i att referenshushållet minskar sina totala skulder med 27 694 kr från 141 448 kr till 114 754; d.v.s. en minskning med nästan 20 procent! Av tabell 6.5 framgår även att nettoförmögenhetens storlek tycks ha relativt blygsamma effekter på hushållets portföljval (andra raden i tabellen). Samtliga beräknade förmögenhetselasticiteter ligger runt noll, med den största effekten för aktier och den minsta för på 0,4 procent bankmedel med -0,3 procent. Av nästföljande rad framgår att hushållets

80 Sparandet i ett hushâllsperspektiv SOU [989211

disponibla inkomst har en något starkare effekt på portföljvalet. En ökning av referenshushållets disponibla inkomst med en procent medför en ca enprocentig ökning av dess efterfrågan på egna hem, aktier, övriga tillgångar, inteckningsskulder och övriga skulder. Efterfrågan på bankmedel, skattesparande och obligationer tycks däremot vara relativt okänslig för en förändring av den disponibla inkomsten. Av den nedre delen av tabell 6.5 framgår effekterna på referenshushållets förmögenhetstillgångar när olika hushållsegenskaper förändras. Av den fjärde raden framgår t ex den procentuella förändringen i portföljandelar mellan en 53-åring och den 43-årige referensindividen, när samtliga övriga förklaringsvariabler hålls konstanta. Således kommer ett referenshushåll där hushållsföreståndaren är 53 år och med övriga karatäristika som sammanfaller med det genomsnittliga hushållets” att ha en högre andel av sitt sparande placerat i bank och i skattesparande. Alla övriga tillgångsslag, inklusive skuldsättning, kommer andelsmässigt ligga på en lägre nivå. De kanske mest slående skillnaderna mellan olika hushållstyper är att såväl gruppen arbetare som gruppen med ”högre utbildning håller helt annorlunda portföljer än referenshushållet. Dessa skillnader framgår av de två sista raderna i tabell 6.5. Ett genomgående mönster är att arbetare och de med högre utbildning har lägre respektive större portföljandelar än referenshushållet. Dessa skillnader pekar således på att tjänstemän med högre utbildning blåser upp sin bruttoförmögenhet genom ökad skuldsättning , medan arbetare i betydligt mindre utsträckning väljer att skuldfmansiera olika portföljplaceringar. Ett annat intressant resultat i studien gäller aktieinnehavens relativa storlek. Portföljandelar för aktier för arbetarhushåll respektive tjänstemannahushåll med högre utbildning är ca 55 procent lägre respektive 80 procent större än motsvarande portföljandel för referenshushållet. Dessa siffror illustrerar att skilladema i portföljval mellan olika hushållstyper är mycket markanta. De presenterade resultaten ger stöd åt hypotesen att skattesystemet har betydande effekter på hushållens portföljval. Vidare framkommer att placeringen av sparade medel är en följd av ålder, civilstånd, utbildning och socioekonomisk ställning. Förmögenhetens sammansättning bestäms således till en del av, låt oss kalla det för rena livscykelöverväganden. Naturligtvis skall storleksordningen av effekterna för de olika bestämningsfaktorerna i Agell och Edins studie tolkas med försiktighet. Sammanfattningsvis kan sägas att den ur ekonomisk-politisk synvinkel kanske mest intressanta effekten, som studien finner, år att höga marginalskatter tycks leda till en hög skuldsättning hos hushållen. En sänkning av marginalskatten kan därför väntas leda till minskad skuldsättning i hushållssektorn, men också till en minskad efterfrågan på egna hem.

6.3.2 Livscykeleffekter I Agells och Edins expertrapport framkommer att bl.a. ålder, civilstånd och antal barn har betydelse för hushållens val av sparform. Beroende på

Sparandet i ett hushållsperspektiv 81

vari livscykeln ett hushåll befinner sig kommer således sparandet att få en viss inriktning. Dessa livscykeleffekter som även framkommer av Kashefis expertrapport I styrkes också av en annan och tidgare studie.” den studien undersöks och därmed

konsumtionsefterfrágan hur sparan-

det utvecklas med avseende på inkomst, och ålder för olika förmögenhet hushåll. Analysen visar att sparandet ökar med såväl ålder som med inkomstnivå och att den marginella med av-

konsumtionsbenägenheten

seende på hushållens förmögenhet samvarierar positivt med ålder. Konsumtionen Ökar och sparandet minskar är. ju större nettoförmögeheten Dessa resultat överensstämmer helt med livscykelhypotesens utsagor. Tilläggas kan att de resultat om

befolkningssammansättningens bety-

delse för sparandet som analyserades i kapitel 3 styrks av de i detta kapitel diskuterade och empiriskt redovisade effekter.

6.4 Sparande och sparbeteende

I en uppsats i expertrapporten Sparande och sparbeteende diskuterar Wärneryd utvecklingen av sparteorin utifrån såväl ett doktrinhistoriskt perspektiv som fram till moderna teorier i den ekonomiska och psykologiska traditionen. Slutsatsen av Wärneryds diskussion är att den psykologiska forskning på sparområdet kan ge viktiga bidrag. Visserligen kan de psykologiska faktorerna bakom individernas beteende ses som epifenomen, d v s dessa faktorer anses inte vara primära utan snarare förorsakade av bland annat ekonomiska faktorer. Även om denna uppfattning accepteras, kan de psykologiska variablerna ses som förmedlande länkar mellan de ekonomiska orsakerna (stimuli) och konsumenternas/beslutsfattarnas reaktioner. Dessa förmedlande länkar har speciellt intresse när avsikten är att påverka beteenden. De ger idéer om de processer som konsumenten behöver genomgå för att ett förändrat beteende skall komma till stånd. Flera frågor inställer sig med avseende på psykologiska faktorers roll för sparandet. I första hand är det en fråga om vilka faktorer som har betydelse och hur dessa kan mätas eller åtminstone uppskattas. I andra hand gäller frågan hur de kan påverkas om syftet är att stimulera sparandet. Enlig Wärneryd finns det inom den psykologiska forskningen en beredskap att studera vilka faktorer som påverkar de relevanta preferenserna.

6.4.1 Olika typer av sparare och deras karakteristika

Wahlund analyserar i sin uppsats i rapporten ”Sparande och sparbeteen-

de” data från fyra intervjuundersökningar, genomförda 1983-1984, med

ett stort antal slumpmässigt utvalda män i åldern 20-65 år. Den modell som utnyttjs utgår från en s.k. hierarkiskt ordnade sparmodell. I enlighet med modellen skiljer man mellan fyra sparmotiv enligt följande: ° Se Berg, L., Sparande, konsumtion, arbetskraftsutbud och beskattning - en empirisk analys av hushâllens beteende, IUl, Stockholm 1985

6- Hushållssparandet

82 i ett hushâllsperspektiv Sparandet

a) förmögenhetsförvaltning, b) målsparande, c) buffertsparande, och d) kassaförvaltning. I botten av hierarkin av de ovan angivna sparmotiven återfinns behovet

av kassaförvaltning, dvs tillfällig förvaring av pengar på bank tills de kan

användas till konsumtion. Detta motiv är gemensamt för de flesta inkomsttagare, eftersom inkomster och utgifter inte är fullständigt synkroåterfinns behovet av att niserade i tid och rum. Näst längst ned i hierarkin ha en reserv eller buffertsparande. Detta sparande kan tjänstgöra som buffert för såväl oförutsedda utgifter som för eventuella framtida lönsamma placeringar. Målsparande har att göra med planerat sparande. För en kategori av individer finns det behov att spara för att införskaffa Den fjärde och högsta kategorin bekapitalvaror och fast egendom. nämns förmögenhetsförvaltning. Individerna i denna kategori sparar samtidigt som de kan göra omplaceringar av sin förmögenhet. Den hierarkiska sparmodellen kan symboliseras med en toppig pyramidform, dvs storleken eller volymen av sparandet i respektive kategori minskar uppifrån och ned. Denna pyramidform är avsedd att symbolisera spridningen av individernas behov för olika typer av sparande; medan så har betydligt färre

de flesta har någon form av kassaförvaltningsbehov

behov av förmögenhetsförvaltning. Denna indelning av behov kommer även att variera för individerna över livscykeln. förklarande variabler som används i den s k kluster- De huvudsakliga är motiv för banksparande, försörjningsbörda och ålder (livsanalysen inkomst samt förmögenhet. Analysen innebär att intercykelstadium), i urvalet indelas i grupper som inom sig är så lika som vjupersonerna medan skillnaden mellan är så stor som möjligt. Remöjligt grupperna sultatet av Wahlunds analys tyder på existensen av de fyra ovan omnämnda inte kan uteslutas. Den största gruppen utgörs av grupperna kassaförvaltare följd av buffertsparare (27 procent), förmö- (32 procent) genhetsförvaltare (23 pocent) och sist målsparare (18 procent).

6.4.2 Möjligheter till påverkan

Utifrån Wahlunds empiriska undersökning går det att diskutera möjligheter till att stimulera sparande. Detta gör såväl Wärneryd i sitt bidrag till som nämnde Wahlund. Enligt författarna skulle de s k sparutredningen med all sannolikhet kunna stimuleförmögenhetsförvaltarnas sparande ras om avkastningen förbättrades. Undersökningar tyder på att dessa . deltar i skattesparandet fullt ut vilket är en indikator på att förmögenhetsförvaltarna är avkastningskänsliga. av äldre personer som

En betydande grupp målsparare tycks utgöras barn. Åtgärder

ännu ej är pensionerade och utan några hemmavarande för att stimulera målsparande i denna grupp skulle kunna vara att skapa sparformer för mer långsiktiga mål och kanske också skapa fullvärdiga långsiktiga sparmål. Hälsoresor, bättre sjukvård och bostäder är tänkba-

Sparandet i ett hushâllsperspektiv 83

ra exempel. Även för hela gruppen av målsparare bör en förbättrad avkastning kunna ge effektet. Den tredje gruppen av sparare är buffenspararna. Empiriska undersökningar tyder på att även i välfärdssamhällen med en låg inkomstrisk är reservmotivet ett viktigt argument bakom individernas Det sparande. ligger nära till hands att anta att information som riktar sig till och understrycker detta sparmotiv skulle kunna ha effekt. Det finns emellertid ingen anledning att återinföra ”nattväktarstaten” för att öka inkomstrisken och på såvis öka sparandet. En förutsättning för att information skall vara verksam är att folk i allmänhet kan övertygas om att det kan vara nyttigt att ha mer reserver även med det skydd som välfärdssamhället ger. Exempelvis kan situationer framhålla som man i allmänhet inte har tänkt på men då det kan vara bra att ha egna reserver till förfogande. Härmed inte sagt att man skall använda skrämseltaktik utan det finns också tillfällen då t ex något kan anskaffas tack vare disponibla tillgångar. I de undersökningar som Wahlund och Wärneryd genomfört har de funnit ett negativt samband mellan sparande och spel på tips och lotterier. Innehav av premieobligationer är däremot inte korrelerat med tipsoch lotteriutgifter. Detta leder tankarna över till att det här kan finnas en nisch som kan tas till vara utöver den som redan utnyttjas av det befintliga vinstsparandet. Penninglotteriet och Tipstjänst skulle kunna skapa nya sparformer! Genom att exempelvis erbjuda god ränta finns det kanske också möjlighet fördröja uttagning av vinster. Sparandet förknippas ofta med dygdigt beteende och goda egenskaper. Information i sparandefrågor ges därför egentligen uppgiften att söka påverka livsstilar, d v s sammanhängande mönster av beteenden där enskilda komponenter är svåra att rubba. Detta antyder i svårigheten uppgiften och det anger att utrymmet av etiska skäl kan vara begränsat, även med utnyttjande av metoder och insikter som modern psykologi kan ge. Detta utesluter inte att informationsinsatser på sikt kan ha gynnsamma effekter på sparandet om de planeras på rätt sätt.

6.4.3 Ungdomars konsumtion och sparande I Jundins expertrapport till sparutredningen diskuteras och redovisas den existerande kunskapen om barn och ungdomars konsumtion, sparande och utveckling av deras sparvanor. I rapporten riktas således intresset främst åt barns och ungdomars sparande. Jämförelser mellan barns och vuxnas attityder och beteenden görs för att kunna diskutera ursprung till vanor och attityder och hur de har bildats. I syfte att ge en bild av ungdomarnas förutsättningar att spara och att reagera positivt på sparstimulerande åtgärder beskrivs inledningsvis dels hur den kognitiva förståelsen av den ekonomiska omgivningen successivt utvecklas hos barnet, dels beskrivs ungdomarnas inkomster och utgifter och hur de uppfattar sin ekonomiska situation. Jundin väljer att sammanfatta sina resultat enligt följande:

84 i ett hushâllsperspektiv Sparandet

1. Barn och ungdom som grupp är i princip positiva till sparande om än inte lika positiva som vuxna. 2. Äldre ungdomar är mer negativa till sparande än yngre ungdomar. 3. l 7-8 årsåldern börjar barnet uppfatta en funktion hos sparandet och börjar se sparandet som en strategi. 4. Sparandet är kortsiktigt och oplanerat i ungdomsåren. 5. Banksparandet och självständiga transaktioner ökar efter högstadiet. 6. Det viktigaste motivet för banksparande hos ungdomar är utgiftskontroll, d v s att pengarna psykologiskt sett blir låsta. 8. Viktiga sparmål är resor, kapitalvaror och kläder. 9. skillnader mellan olika inkomstkate- Barn och ungdom uppfattar gorier: - som disponibel. Veckopengen uppfattas - uppfattas vara låsta för en längre period. Pengarna på banken - Förvärvsinkomster sparas i större utsträckning än veckopengar och barnbidrag. 10. stan- Som grupp är barn och ungdomar nöjda med sin ekonomiska dard. Gymnasieungdomar och pojkar är dock inte lika nöjda med sin ekonomiska standard som yngre ungdomar och flickor. ll. en jämförande studie minskade ungdomarnas konsumtion Enligt åren 1977 och 1985. Flickornas konsumtion minskade mer

mellan

än pojkarnas. Den kraftigaste minskningen hade skett i andelen med utgifter för alkohol, tobak och dans-/biobesök. ungdomar 12. Flera studier visar stora skillnader i konsumtionsmönster och sparvanor mellan pojkar och flickor: - är generellt mer materiellt inriktade än flickor. Pojkar - än flickor. Pojkar äger mer och har större utgifter -- Flickor strävar än pojkar. efter större självständighet - Flickor är mer ekonomiskt informerade än pojkar.

Avslutningsvis diskuterar Jundin olika åtgärder som kan prövas för att stimulera barn och ungdom till sparande. Därvid används de psykologisk och beteendevetenskaplig forskningsresultaten som bakgrund. l. Informationsåtgärder riktade till barn och ungdomsgrupper bör anpassas efter gruppernas intressen och konsumtionsmönster. Bl a bör skillnader i flickors och pojkars konsumtionsstil beaktas. 2. Kompletterande informationsåtgärder till framför allt smábarns föräldrar. Forskningsrön tyder på att föräldrarna är viktiga fostrare på sparandeområdet. 3. Gemensamma och samstämmiga stimulansåtgärder banker/ Spardelegation i form av nya barn- och ungdomskonton, anpassning av banklokaler etc. 4. Sparfrämjande åtgärder bör utgå från att inte minst barn är impulsiva. Eftersom impulsivitet i dagens samhälle på många områden uppmuntras bör man instället för att minska impulsivitetsgraden

Sparandet i ett hushâllsperspektiv 85

hos barn ta tillvara den. Vid inlärning av sparvanor kan detta göras genom att introducera sparformer som möter det impulsiva barnet. På det viset kan också successivt och på barnets villkor ett mer reflektivt ekonomiskt tänkande läras in. 5. Sparfrämjande åtgärder bör utgå från att unga barn prövar och lär in beteenden genom rollekar. 6. Ungdomarnas intresse för att arbeta bör tas tillvara. Ökade arbetsinkomster ökar ungdomarnas förutsättningar för att spara och att därmed lära in positiva sparvanor. 7. Sparfrämjande åtgärder bör lära ungdomar att banksparande är en strategi. Under senare år har banker och på senare tid framförallt Spardelegationen riktat information till barn och ungdom för att fostra till goda sparvanor och vidmakthålla dessa. Speciellt vad beträffar informationsåtgärder har Spardelegtionen utarbetat speciella material såsom videofilmer, seriehäften, tidningar, faktahäften, dataprogram samt lärare- och

föräldrahandledningar riktat mot mellanstadie- och högstadiet samt

gymnasiet. Denna information tillsammans med de aktiviteter som vid-

tagits i samband med implementering av denna faller under flera av de

åtgärder som Jundin föreslår. Vidare har delegationen tidigare föreslaget att ett ungdomssparande skulle inrättas. Emellertid har något sådant inte inrättats. Däremot har ett bosparande för ungdomar från 16 år (ungbonus) införts.

Sammanfattning

I detta kapitel har vi diskuterat sparandet ur ett hushållsperspektiv. Det föreligger ett klart omvänt u-liknande samband mellan ålder och realkapitalinnehav samt skuldsättning vilket indikerar att livscykelöverväganden spelar stor roll för hushållens portföljval. Även inkomstens stor-

lek har stor betydelse för vilken typ av hushållen förmögenhetstillgång

väljer att hålla. sammansättningen av hushållens förmögenhet påverkas också av individernas skattesituation vilket visar att avkastningsöverväganden är av betydelse för hushållens portföljval. Huruvida hushållens val av tillgångar och skulder påverkas av skattesystemet är en viktig fråga ur såväl fördelnings- som stabiliseringssynpunkt. Personer med höga inkomster och stora förmögenheter har t ex större möjlighet att genom skatteplanering utnyttja ojämnheterna i den nuvarande kapitalbeskattningen. I den utsträckning som skattesystemet gynnar skuldsättning och missgynnar finansiella placeringar minskar dessutom stabiliseringspolitikens möjligheter. De beräkningar av den effektiva skattebelastningen för avkastningen på olika sparformer kan sammanfattningsvis sägas bekräfta den gängse bilden av en betydande ojämnhet i beskattningen av olika tillgångar. Även vid frånvaron av inflation har skattesystemet gynnat sparande i villor och varaktiga konsumtionsvaror på bekostnad av finansiellt spa-

7 - Hushållssparandet

86 Sparandet i ett hushållsperspektiv

rande i bank och aktier. Vid höga inflationstakter blir denna diskriminevisavi fastighetsinnehav och investeringar i ring av finansiellt sparande varaktiga konsumtionsvaror än mer uppenbar. Detta gäller inte enbart

för svenska sparare. För en sparare med genomsnittsinkomst och möjlig-

het till lånefmansiering har skattesystemet i de nordiska länderna gynnat aktier och egna hem. Den skattemässiga förplaceringar i obligationer, har även förstärkts av inflationen. Ett extremdelen av dessa portföljval mellan och en placering i bofall utgörs av skillnaden banksparande Den effektiva skattesatsen är för den förstnämnda stadsrättslägenhet. i skattetillgången 260 procent och för den andra 5 procent! Asymmetrin av hushållens framkommer med all önskbehandlingen olika sparformer värd tydlighet. en statistisk av hushållens portl kapitlet presenteras undersökning I denna framkommer bl a att en enprocentig skatteökning resulföljval. terar i att hushållens efterfrågan på inteckningsskulder och andra skulder Med hjälp av modellen beräkskulle öka med 3,7 respektive 5,1 procent. nas att en med drygt 3 procentenheter resulterar

marginalskattesänkning

i att det s k referenshushållet minskar sina totala skulder med 27 694 kr från 141 448 kr till 114 754; dvs en minskning med nästan 20 procent! stora skillnader mellan olika hushållstyper. I analysen framkommer Ett genomgående mönster är att gruppen tjänstemän med högre utbildmening blåser” upp sin bruttoförmögenhet genom ökad skuldsättning, att skuldñnansiera dan arbetare i betydligt mindre utsträckning väljer olika placeringar. att skattesystemet har De presenterade resultaten ger stöd åt hypotesen

effekter portföljval. Denna slutsats kan sägas

betydande på hushållens kanske mest intressanta effekvara den ur ekonomisk-politisk synvinkel hos husten. Höga marginalskatterna tycks leda till en hög skuldsättning kan därför väntas leda till minshållen. En sänkning av marginalskatten kad skuldsättning men också till en minskad efterfrågan på egna hem. Vidare framkommer som väntat att placeringen av sparade medel variemed ålder, civilstånd, och socioekonomisk rar systematiskt utbildning Förmögenhetens sammansättning bestäms således till en del av ställning. livscykelöverväganden. De s k sparande skulle öka om avkast-

”förmögenhetsförvaltarnas

”målsparare skulle kunna stimuleras geningen förbättrades. Gruppen mål och kanske också nom att skapa sparformer för mer långsiktiga Hälsoresor, bättre sjukvård och skapa fullvärdiga långsiktiga sparmål. bostäder är tänkbara exempel. Även för denna grupp bör en förbättrad avkastning kunna ge effektet. För den tredje gruppen av sparare, bufbör information som riktar behof ertspararna” sig till och understrycker händelser kunna ha effekt. vet att spara för oförutsedda Vidare framkommer ett förslag om att Penninglotteriet och Tipstjänst skulle kunna skapa nya sparformer! I och med att det finns ett negativt samband mellan sparande och spel på tips och lotterier skulle t ex erbjudande om god ränta på icke utagna vinster kanske fördröja uttagningen av dessa.

Sparandet i ett hushållsperspektiv 87

Sparstimulerande åtgärder till barn och ungdom måste vara väl anpassade till gruppernas intresse. Alla skall således inte skäras över en kam. Komplettrande information skall gå till föräldrar då man kan förvänta sig att det är i hemmet sparvanor grundlägges. Vidare rekommenderas gemensamma och samstämmiga stimulansåtgärder från Spardelegationen och bankerna i form av nya barn- och ungdomskonton.

7 Slutsatser och rekommendationer

Detta sista kapitel i betänkandet inleds med en sammanfattning av de viktigaste slutsatserna från delegationens analys av hushållens sparbeteende. I de följande avsnitten diskuteras skattesystemet och sparandet samt Spardelegationens till Vidare diskuteras förslag förändringar. pensionssystemet samt skolsparande. Kapitlet avslutas med en genomgång av behovet av förbättringar av det statistiska grundmaterialet.

Sammanfattning av betänkandet

I detta betänkande har huvudsakligen hushållens sparande I analyserats. kapitel 2 diskuterades hushållssparandet och det totala nettosparandet i den svenska ekonomin. För att uppnå en stabil ekonomisk utveckling

och balans i utrikesbetalningarna måste det finansiella i eko-

sparandet nomin öka. Någon större ökning av motsvarande sparande i företagssektorn är inte att förvänta då denna sektor också skall öka sina investeringar. Inte heller den offentliga sektorn kan förväntas generera ett tillräckligt stort sparande, eftersom överskottet hos AP-fonderna kan komma att minska med rimliga antaganden om den framtida ekonomiska tillväxten. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv blir således utvecklingen av det finansiella sparande i hushållssektorn intressant.

7.1.1 Flödessparandet - nivå och fördelning

Analysen av hushållens aggregerade sparande utgår från ett sparbegrepp som benämns hushållens flödessparande. I flödessparande inkluderas hushållens finansiella och reala sparande samt deras nettoinvesteringar i varaktiga konsumtionsvaror. Detta sparbegrepp skiljer sig från det i nationalräkenskaperna vedertagna ”hushållens sparande” i och med att hushållens nettoinvesteringar i varaktiga konsumtionsvaror En ingår. viktig förklaringsfaktor till utvecklingen och nivån för hushållens flödessparande är den reala inkomsttillväxten. Det föreligger en påtaglig positiv samvariation mellan inkomsttillväxt och flödessparkvot för större delen av den period som analyseras. Den långsiktiga utvecklingen av flödessparandet är också beroende av

befolkningsutvecklingen och av hur pensionssystemen är anordnade. Av

90 Sparandet i ett hushâllsperspektiv

i kapitel 3 framgår att hushållens flödessparande med all genomgången sannolikhet minskat som en följd av såväl existerande fonderande pensionssystem som de system som är baserade på fördelningsprincipen. i befolkningens sammansättning mellan 1950 och 1986 Förändringarna (med en ökande andel individer i populationen som kan förväntas uppvisa ett lågt eller negativt sparande) kan också ha bidragit till en långsiktig minskning av hushållens sparande. också att de förändringar, inom bo- Av anlysen i kapitel 3 framgår stadsñnansieringens ram, som har effekt på det totala sparandet i ekonomin är de som påverkar hushållens inkomster och därmed deras sparande och konsumtion. En minskning av avdragsrätten för skuldräntor och reducerade räntebidrag skulle få den största effekten. Dessa åtgärder minskar konsumtionen, realt sett. De kommer även att få effekt på hushållens sparande. Det minskade sparandet hos hushållen uppvägs dock av kostnadbesparingen och därmed den potentiella sparandeökningen i offentlig sektor. Hushållens finansiella sparande har trendmässigt ökat sedan andra hälften av l970-talet. Under första hälften av 1980-talet var detta sparande i huvudsak Denna i finansiellt sparande indikerar positivt. uppgång att hushållens av reala resurser har minskat. Under 1970förbrukning talet, när detta sparande var negativt, utökades de disponibla inkomsterna med lån. Under l980-talets fem första år valde hushållen - utöver att nettoinvestera i egna hem, fritidshus och varaktiga konsumkonsumera, - att spara finansiellt. tionsvaror Detta betyder, att hushållens förbrukning av reala resurser var lägre, till och med påtagligt lägre, än under 1970- talet. Den förändrade relativa avkastningen mellan olika placeringsalternativ till förmån för det finansiella sparandet är antagligen den faktor som då det gäller att förklara av hushållens är mest betydelsefull inriktningen sparande under l980-talet. Utan sänkta marginalskatter och avdragsbegränsning av underskottsavdrag skulle knappast hushållens icke-finansiella sparande ha minskat så drastiskt som faktiskt har skett. En viktig förklaring till de minskade nettoinvesteringarna i egna hem och fritidshus är såldes skattereformen under början av l980-talet. Naturligtvis har även utvecklingen av inkomsterna under l980-talets början betydelse. Den förändrade relativa avkastningen mellan finansiella och icke-finansiella investeringar är viktig att beakta, när liberaliseringen av kreditmarknaden diskuteras. Tendensen till en större ökning i finansiella tillgångar jämfört med skuldsidan är också en avspegling av avkastningsfö- Finansiella tillgångar har givit en så bra avkastning att det i rändringen. vissa fall har lönat sig att låneñnansiera dessa. Detta fenomen sammanhänger med skattesystemets konstruktion och möjligheter till s k skatte- Analysen i kapitel 3 tyder dock på att avregleringen av kreditarbitrage. marknaden har bidragit till att öka konsumtionen för 1987 och eventuellt även för 1988. Den kraftiga ökningen av hushållens skuldkvot, som följt på denna avreglering, får bedömas som en anpassning av bruttoförmögenheten och är således av engångskaraktär.

Slutsatser och rekommendationer 91

En annan viktig faktor bakom förändringen av sparandets fördelning är inflationstakten. Med det existerande skattesystemet betyder ökad inflation att hushållens icke-finansiella sparande av gynnas på bekostnad det finansiella. För att uppnå ett ökat finansiellt sparande bland hushål-

len är en huvudförutsättning, givet nuvarande att infla-

skattesystem, tionstakten pressas tillbaka.

7.1.2 Sparandet ur ett hushållsperspektiv

För de enskilda hushållen är skuldsättningsgrad och innehav av realkapital beroende av var i livscykeln de befinner sig. Av kapitel 6 framgår att det föreligger ett omvänt ”u-liknande samband för hushållen mellan ålder, realkapitalinnehav och skuldsättning. Detta indikerar således att

livscykelöverväganden spelar en stor roll för hushållens portföljval.

Även inkomstens storlek har stor betydelse för vilken typ av förmögenhetstillgång hushållen väljer att hålla. sammansättningen av hushållens förmögenhet påverkas också av individernas skattesituation, vilket innebär att avkastningsöverväganden är av betydelse för hur hushållen placerar sina

förmögenhetstillgångar.

Huruvida hushållens val av tillgångar och skuldsättning påverkas av skattesystemet är en viktig fråga från såväl fördelnings- som stabiliseringspolitisk synpunkt. Personer med höga inkomster och stora förmögenheter har t ex större möjlighet att genom skatteplanering utnyttja ojämnheterna i den nuvarande

kapitalbeskattningen. I den utsträckning

som skattesystemet gynnar skuldsättning och missgynnar finansiella placeringar minskar dessutom den stabiliseringspolitiska handlingsfriheten. De beräkningar av den effektiva skattebelastningen för olika sparformer som presenterats i kapitel 6 kan sammanfattningsvis sägas bekräfta den gängse bilden av en betydande ojämnhet i beskattningen av olika tillgångar. Även vid frånvaron av inflation har skattesystemet gynnat sparande i villor och varaktiga konsumtionsvaror av fipå bekostnad nansiellt sparande i bank och aktier. Vid höga inflationstakter blir denna

diskriminering av finansiellt sparande särskilt påtaglig. Detta är inte en-

kom ett svenskt fenomen. Skattesystemen i de nordiska länderna har gynnat placeringar i obligationer, aktier och egna hem. l en ekonometrisk analys av hushållens portföljval framkommer bl.a. att vid en enprocentig skatteökning skulle hushållens efterfrågan på inteckningsskulder och andra skulder öka med 3,7 respektive 5,1 procent. En med drygt 3 procentenheter resulterar i att

marginalskattesänkning

det s k referenshushållet minskar sina totala skulder med nästan 20 procent! I analysen framkommer dock stora skillnader mellan olika hushållstyper. Ett genomgående mönster är att gruppen ”tjänstemän med högre utbildning ökar sin bruttoförmögenhet genom ökad skuldsättning, medan gruppen arbetare” i betydligt mindre utsträckning väljer att skuldñnansiera olika placeringar. Vidare är andelen aktier i portföljen för gruppen ”arbetare” respektive gruppen tjänstemän med högre utbildning”

92 Slutsatser och rekommendationer

ca 55 procent lägre respektive 80 procent högre än motsvarande portfölreferenshushåll. Dessa siffror illustrerar att jandel för undersökningens skilladerna i portföljval mellan olika hushållstyper är mycket markanta. Resultaten indikerar vidare att skattesystemet har betydande effekter på hushållens portföljval. Höga marginalskatter tycks leda till en hög skuldsättning hos hushållen.

7.1.3 sparbeteende som presenteras framhålls att I den analys av individernas sparbeteende och finansiella placeringar de s k ”förmögenhetsförvaltarnas” sparande skulle öka och ytterligare stimuleras vid en förbättrad avkastning. En grupp som benämns målsparare skulle kunna stimuleras till ökat sparande dels av en förbättrad avkastning, dels om sparformer för mer långsiktiga sparmål skapades. För den tredje gruppen av sparare - buffertspararna” - bör information som riktar sig till och understrycker behovet att spara för oförutsedda händelser kunna ha effekt. Det är viktigt att information om sparstimulerande åtgärder till barn och ungdom är anpassad till gruppernas intresse. Alla bör således inte skäras över en kam. Kompletterande information bör gå till föräldrar då man kan förvänta sig att det är i hemmet som barns och ungdomars sparvanor grundlägges.

7.1.4 Avgörande fakta

Hushållens flödessparande bestäms i första hand av inkomsttillväxten, pensionssystemens utformning och befolkningsutvecklingen. En viktig faktor bakom sammansättningen av sparandet har visat sig vara avkast- Utvecklingen under 1980-talet med ningen på de olika sparformerna.

minskad inflation, marginalskattesänkningar och höjda nominalräntor

har gynnat hushållens finansiella sparande på bekostnad av det ickefinansiella sparandet. Denna utifrån individdata. iakttagelse styrks också av observationer skattesystemet har betydande effekter på hushållens portföljval. Höga hos hushållen. En marginalskatter tycks leda till en hög skuldsättning av marginalskatterna kan därför väntas leda till minskad sänkning skuldsättning men också till en minskad efterfrågan på egna hem. sammansättningen av de svenska hushållens sparande (i finansiellt och icke-finansiellt sparande) är på intet sätt unik. Vid en internationell jämförelse framgår att både Norge och Danmark samt USA och Storbritannien haft en likartad av sammansättningen av hushållens utveckling sparande under l980-talet. Det svenska skattesystemet utpekas ofta som en viktig och kanske den viktigaste faktorn bakom inriktningen av sparandet. Det har framkommit att kapitalbeskattningen och inflationsutvecklingen i kombination lett till en diskriminering mellan olika former av sparande. Ojämnheter i som en följd av en blandning av nomikapitalbeskattningen uppkommer nella och reala regler. Aktier och banksparande beskattas nominellt och

Slutsatser och rekommendationer

missgynnas i förhållande till tex sparande i egna hem och i varaktiga konsumtionsvaror som är lindrigt beskattade eller obeskattade. Framgent i detta kapitel kommer skattesystemets effekter på hushållens sparande att diskuteras mera ingående och i detta sammanhang förordar Spardelegationen vissa sparstimulerande förändringar i skattereglerna.

skattesystemet och sparandet

En ökad realavkastning, efter skatt på finansiella tillgångar bör medföra att sparandet Ökar. Viktiga bestämningsfaktorer till den reala avkastningen, efter skatt är nominalränta, inflation och marginalskatt. Ett sätt att öka denna avkastning är naturligtvis att minska inflationen. Med vårt nuvarande skattesystem, som

huvudsakligen bygger på nominalistiska principer, men med inslag av reala beskattningsprinciper, betyder i regel

en ökad inflation att den reala

avkastningen, efter skatt på olika finansi-

ella placeringar minskar.

Ett annat sätt att öka den reala avkastningen är att sänka beskattning-

en. Därmed är vi inne på marginalskatternas effekt på sparandet. En sänkning av marginalskatterna skulle få en positiv effekt på avkastningen. Vidare skulle sänkta marginalskatter få den effekten att det blir dyrare att låna. Effekten borde bli, vilket även de tidigare refererade studierna visar, att sparande i finansiella tillgångar ökar samtidigt som nettoinvesteringar i egna hem, fritidshus och varaktiga konsumtionsvaror minskar.

En minskning av marginalskatten innebär

också att underskottsavdravärda för hushåll som har ett eget hem. Det blir dyrare att gen blir mindre bo i det egna hemmet och denna kommer att minska

kostnadsökning sparandet. Sparandeminskningen hos hushållen kommer dock att vara

marginell mot den och därmed

kostnadsbesparing sparandeökning som

sker i offentlig sektor. En sänkning av marginalskatterna skulle även få en typ av engångseffekt på sparandet motsvarande den effekt som avregleringen av kreditmarknaden har haft på till hushållen.

kreditgivningen Effekten skulle

dock gå i motsatt riktning och minska hushållens I

kreditefterfrågan.

kapitel 3 framkom att hushållens skuldkvot bl a bestäms av marginalskatter och

avdragsmöjligheter. Ju högre marginalskatter och högre av-

dragsrätt för skuldräntor desto högre tenderar hushållens skuldkvot att bli. En av skuldkvoten

nedjustering lär således följa med en marginalskattesänkning. Effekten

skulle bli en positiv engångseffekt på det finansiella sparandet via ett ökat amorteringssparande. Detta sker när hushållen justerar sina skulder till den nivå som är förenlig med bl a de nya skattebestämmelserna. Sänkta marginalskatter leder således till att hushållen med stor sannolikhet minskar sin

skuldsättning.

Nästa fråga är hur olika slag av kapitalinkomster skall beskattas. Skall dessa beskattas med samma skattesats (neutral beskattning) eller med olika skattesatser? En följd av att olika kapitalinkomster beskattas olika

8- Hushållssparandet

94 Slutsatser och rekommendationer

blir att det uppkommer möjligheter till s k skattearbitrage. Ett typexematt belåna aktier omedelbart erhåller pel på ett sådant är att man genom ett ränteavdrag medan avkastningen i form av kapitalvinst (realisationsmed och vid ett senare tillfälle. Ett vinst) beskattas en lägre skattesats annat som också kan finansieras med exempel är allemanssparandet nettoavkastning för innehjälp av lånade pengar och ändå ge en positiv havaren. av tex kapitel 5 ovan, har det under hela 1970- Som framgått talet och 1980-talet funnits ett flertal möjligheter till skattearbitrage som en följd av olikheter i beskattningen. En övergång till ett skattesystem av olika former av kapitalinkomster innebär att med samma beskattning försvinner eller kratigt reduceras. Minskar arbitraabitragemöjligheter bör detta leda till att utlåningen till hushållen också gemöjligheterna reduceras. Egentligen är det inte bara inkomst av kapital samt realisationsvinster som bör bilda en enhetlig inkomstkälla. I en framtida skatterepå kapital inkomst av kapital, inkomst av annan form bör i princip inkomstslagen och inkomst av tillfällig förvärsfastighet (schablontaxerade fastigheter) verksamhet integreras till ett inkomstslag. För den enskilde spararen fyller beskattningen också en viktig försäk- Skatten portföljvalet via motverkande effekter ringsfunktion. påverkar på risk och avkastning. En konsekvens av detta är, som nämnts, att även om den förväntade aktieavkastningen beskattas hårdare än t ex den förväntade konsumtionsvaror behöver detta inte avkastningen på varaktiga innebära att sparande i aktier är diskriminerat. Genom t ex företagsbeskattningens regler om förlustutjämning och den personliga kapitalinbär sålekomstbeskattningens regler om avdrag för realisationsförluster des staten en del den risk som företag och sparare tar vid t ex placeringari aktier. debatten är att vi behöver en likfor- Ett argument i den skattepolitiska mig neutral beskattning av olika typer av sparande som inte snedvrider resursallokeringen. Med samma effektiva skattesats för alla typer av spai resursallokeringen. Men rande får spararnas preferenser slå igenom är detta argument har inte generell giltighet. Under vissa förutsättningar att beskatta riskabla indet nämligen samhällsekonomiskt fördelaktigt än placeringar i säkra” tillgångar. För att förmå vesteringar lindrigare att investera i riskabla, men samhällsekonomiskt de privata placerarna lönsamma, projekt krävs det att skattesystemet premierar risktagande framför placeringar i t ex bank och statsobligationer. skall beskattas är en normativa och Hur olika slag av kapitalinkomster när effektivitetsaspekten motiverar politisk fråga. Det finns situationer likväl som situationer när den

en likformig kapitalinkomstbeskattning

motiverar en olikformig beskattning. Beroende på typ av risk, möjlighet till diversiñering samt skillnader i riskaversion mellan staten och de pritillgångar bör beskattas vata placerarna går det att finna fall när riskabla hårdare eller mildare än säkra tillgångar. Utifrån rent teoretiska antingen inte att finna något entydigt stöd för utgångspunkter går det sålunda någon av de här nämnda normerna.

Slutsatser och rekommendationer 95

7.2.1 Neutral beskattning

Nu har det inte fallit på Spardelegationens lott att utreda kapital- och

inkomstbeskattningen. Detta görs av en särskild

offentlig utredning. Detta behöver dock inte hindra oss från att ha vissa principiella synpunkter. Ett flertal av vår expertrapporter har dock ett samband melpåvisat lan skattesystemet och hushållens sparande. Reala placeringar typ egna hem, fritidshus och varaktiga konsumtionsvaror har gynnats på bekostnad av finansiella. Detta är en följd av att skattesystemet inte beskattar denna typ av tillgångar på ett neutralt sätt. En uppenbar slutsats blir att en övergång till ett skattesystem som beskattar olika sparformer mer neutralt sannolikt kommer att öka hushållens i finansiella placeringar tillgångar och minska deras placeringar i reala tillgångar. En mera neutral beskattning av hushållens skulle sparande naturligtvis medföra en reducering av de möjligheter till skattearbitrage nuvarande system erbjuder. Kombineras den neutrala beskattningen med sänkta marginalskatter kommer sannolikt hushållen att välja att placera mer av sitt sparande i finansiella tillgångar. Den direkta effekten av sänkta marginalskatter gynnar säkra som bankplaceringar och obligationssparande samtidigt som reala placeringar missgynnas. Effekten på sparande i mera riskfyllda tillgångar är inte entydig; som tidigare framhållits leder en sänkning av marginalskatten till en höjning av såväl avkastning som risk.

7.2.2 Fördelningsaspekter

Samtidigt som den sänkta marginalskatten stimulerar till ett ökat finansiellt sparande uppkommer frågan huruvida en reform som strävar efter en neutral beskattning av hushållens kommer sparformer att gynna höginkomsttagare och förmögna hushåll. Begränsat vi frågan till att enbart gälla beskattningen av kapitalinkomster är det nuvarande skattesystemet, med sin formella progresivitet, de facto nästan regressivt. Systemet har givit en del skatteinkomster från hushåll med låg skattebetalningsförmåga medan hushåll med hög har erhållit skat-

skattebetalningsförmåga

telättnader. Ett av skälen till detta fenomen är underskottsavdragen för lån till bl a egna hem samt de omfattande arbitragemöjligheter med lånade medel som systemet erbjudit. Beträffande beskattning av kapitalinkomster medför således en reform som går mot neutral beskattning att fördelningen mellan de som bär skatten förbättras. Reformen skulle med andra ord medföra att den vedertagna principen om skatt efter bärkraft skulle gälla för detta inkomstslag. En skattereform har även indirekta effekter genom att påverka olika tillgångspriser. En sänkning av marginalskatter och en enhetlig skattebas

Se Calmfors, L. m.fl, Nya spelregler för tillväxt, Konjunkturrådets rapport för 1986, SNS, Stockholm 1985. Denna undersökning påvisar att sambandet mellan hushållens bruttoinkomst (inklusive real kapitalinkomst och korrigerad med hänsyn till hushållens storlek) och den personliga inkomstbeskattningen av kapital är negativ.

96 Slutsatser och rekommendationer

för olika typer av inkomster som är förknippade med sparande kan förändra priserna för t ex egna hem och aktier. Detta påverkar såväl förmögenhetsfördelningen som incitamentet för nysparande. l en expertrapport till Sparutredningen” studeras verkningarna av att nuvarande kapitalbeskattningen i sin helhet ersätts av en real och likfor- Skattebasen utgörs av marknadsvärdet av hushålmig förmögenhetskatt. lens och de finansiella institutionernas nettoförmögenheter. Den olikarav bl a kapitalvinster och direktavkastning, dubbeltade behandlingen av aktiebolagsvinster samt de avskrivningsregler som avbeskattningen viker från de ekonomiskt riktiga avskrivningarna är därvid eliminerade. Även räntebidragen till bostadssektorn är bortagna. till detta nya skattesystem resulterar i att aktiestockens En övergång marknadsvärde i det närmaste fördubblas, samtidigt som priserna på De finansiella institutionernas ägarandel kommer att egna hem faller. öka. Fördelningen av den del av den privata förmögenheten som ägs direkt av hushållen kommer även att bli ojämnare. Detta sammanhänger med att i utgångsläget har de ”rika hushållen en stor andel av den utelöoch en mindre andel egna hem i sin portfölj. Prisökpande aktiestocken resulterar i, utifrån den givna modellen, att de rika ningen på aktier hushållen kommer att bli ännu rikare. En reformering av beskattningen av kapital kan få fördelningsmässigt i den meningen att den nuvarande effeksett positivt resultat regressiva försvinner. Beträffande den indirekta s k ten av kapitalbeskattningen kapitaliseringseffekten av en skattereform (neutral real beskattning av hushållens sparformer) erhålls dock resultatet att de redan förmögna hushållen gynnas.

7.2.3 Förmögenhetsskatt

Den här diskuterade reala och likformiga förmögenhetsskatten” kan uppfattas som real och neutral beskattning av kapitalinkomster för hushållens En enprocentig förmögenhetsskatt kan samtliga tillgångsslag. tolkas som att en procentenhet av avkastningen på förmögenhetstillgångarna går till skatt. Uppgår realavkastningen för hushållens samtliga tillgångsslag till 3 procent (vilken beskattas till ca 30 procent vid en real och neutral beskattning av kapitalinkomster för hushållens samtliga tillgångsslag) motsvaras detta således av en förmögenhetskatt på l procent. Omvänt och real inkomstbeskattning av hushålgäller att en neutral lens sparformer kan ses som ett alternativ till förmögenhetbeskattningen. Vid en skattereform kan denna skatt kanske bli onödig. Emellertid går det att finna argument för att ha kvar en förmögenhetsskatt. Vår nuvarande kan näppeligen karaktäriseras som förmögenhetsskatt real och likformig. Förmögenhetsskatten ger upphov till snedvridning-

Z Se Agell, J. och Edin, P.A., ”skattesystemet och hushållens portföljval” i Agell, J., Edin, P.A. och Kashefi, B., Hushållens portfäljval och färmögenhetsfärdelning, Expertrapport till Spardelegationens sparundersökning, Stockholm 1988

Slutsatser och rekommendationer 97

ar genom att endast omfatta vissa tillgångar samtidigt som vissa av de tillgångar som omfattas av skatten systematiskt undervärderas.”

Spardelegationen avser inte att här ge något detaljerat förslag beträf-

fande en reformering av utan snarare att

förmögenhetsbeskattningen

väcka tanken. Det går naturligvis att tänka sig att även låta en reformerad förmögenhetsskatt utgå endast för individer eller hushåll med en nettoförmögenhet över en viss nivå. Systemet skulle desutom förenklas om man tillät ett grundavdrag. Sätts gmndavdraget tillräckligt högt kan man eventuellt få positiva fördelningseffekter. kommer Grundavdraget ju att innebära att för individer

kapitalavkastningen med nettoförmögenhet

över grundavdragsnivån beskattas med en högre sammanlagd skattesats. En reformerad förmögenhetsskatt, med marknadsvärde som skattebas, kan sannolikt delvis neutralisera de fördelningseffekter som uppstår på såväl förmögenhets- som inkomstsidan när marginalskatterna sänks och skattebasen för kapital breddas.

7.2.4 Den neutrala konsekvenser beskattningens Ett skattesystem med neutral beskattning av hushållens sparformer förutsätter att de för privata

avdragsmöjligheter pensionsförsäkringar som

existerar i vårt nuvarande skattesystem är dock att slopas. Ett alternativ bibehålla avdragsmöjligheten i nuvarande form som avkastsamtidigt ningen på detta sparande beskattas. Detta sparande kan således betraktas som traditionell inlåning hos finansiella intermediärer. De försäkringsförpliktelser som i vissa fall är förknippade med privata pensionsförsäkringar har inte med själva beskattningen att göra. Detta betyder att det inte finns något argument för att denna sparform skall vara exklusiv för utan denna form

försäkringsbolagen av sparande bör även kunna

erbjudas av det traditionella banksystemet. Sammanfattningsvis rekommenderar Spardelegationen att nedastående förändringar i skattereglerna övervägs. Dessa förändringar kommer att vara sparstimulerande i den meningen att hushållens finansiella sparande kommer att stimuleras. Kapitalinkomster, schablontaxerade fastigheter samt realisationsvinster bildar ett inkomstslag som beskattas likvärdigt innebär att (vilket samtliga sparformer också beskattas likvärdigt) skattesatserna för inkomsten i det nya inkomstslaget sänks Förmögenhetsskatten reformeras och utgår utöver en viss nivå (grun-

davdrag) på marknadsvärdet på hushållens förmögenhetstillgångar

7.3 Pensioner och sparande

I kapitel 3 har vi diskuterat effekter av olika typer av pensionsförsäkringssystem. En slutsats härvidlag var att dessa pensioner har överfört

3 Se du Rietz, G., Skatter och sparande, Expertrapport till Spardelegationens sparundersökning, Stockholm 1989

98 Slutsatser och rekommendationer

sparande från hushållssektorn till finanssektorn och till den konsoliderade offentliga sektorn. Huruvida förändringen följer krona för krona är dock osäkert. Normalt brukar man hävda att en fonderad pensionsförsäkring och privat sparande är nära substitut. Pensionssystem som bygger på fördelningsprincipen kan få betydande effekter på individernas livsinkomst. Enligt den studie som refereras till i kapitel 3 har ATP-systemet resulterat i en ökning av livsinkomsten för individer födda före mitten på 1940-talet. Yngre individer får, i genomsnitt, betala in mer i ATP-avgifter än vad de får ut i pension. I ett pensionsystem som bygger på försäkringsmässiga principer överstämmer i princip nuvärdet av inbetalningarna med nuvärdet av utbetalningarna. Nu är emellertid ATP inget sådant pensionssystem. Som tidigare påpekats har inte ATP-pensionerna någon direkt koppling - möjligen indirekt - med de avgifter som levereras in till AP-fonderna mer än att dessa utgör kvaliñkationsvillkor för individerna. ATP-systemet utgår från en fördelningsprincip, precis som folkpensionen, vilket gör att det försäkringsmässiga synsättet inte går att tillämpa. Huvudskälet till att vissa individer betalar in mer än vad de får ut av ATP-systemet är att de slår igenom det s k ATP-taket, vilket motsvarar 7,5 basbelopp. Med nuvarande regler kommer allt fler att passera igenom ATP-taket. Hur många som berörs och när detta sker sammanhänger med den ekonomiska utvecklingen. Eftersom ATP-pensionen enbart är värdebeständig kommer fler och fler att slå igenom taket ju snabbare den ekonomiska tillväxten är. I tabell 7.1 återges den projektion som riksförsäkringsverket har arbetat fram beträffande olika alternativ för tillväxten i realinkomst och andelen individer (kvinnor och män) med inkomst överstigande 7,5 basbelopp. 1980 uppgick denna andel till ca 5 procent. Trettio år senare, 2010, kommer denna andel att uppgå till nästan 35 procent vid en så måttlig tillväxttakt som 2 procent. För de individer som kommer över ATP-taket innebär nuvarande regler de facto att tilläggs- och folkpensionen fungerar som ett enhetligt som är oberoende av inkomsten. Denna, vad som kan pensionssystem kommer att omfatta allt fler individer ju snabbare den kallas, baspension ekonomiska tillväxten blir. En intressant fråga är huruvida dessa individer som kvalificerar för baspension kommer att efterfråga ytterligare pensioner för att förskjuta sin köpkraft över livscykeln. Enligt det grundgrundsyn, kommer indiviläggande synsätt, som utgör denna utrednings över sin livscykel. Med ekonoderna att välja att fördela sin konsumtion misk tillväxt kommer att utgöra en allt mindre andel av baspensionen livsinkomsten. Detta kan betyda att individerna kommer att efterfråga pensionsförsäkringar eller spara för pension i någon annan form. Om detta sker uppkommer frågan i vilken form detta skall äga rum. Skall den ökade efterfrågan på sparande för ålderdomen skötas av marknaden eller skall samhället gå in och framtvinga eller på annat sätt organisera detta? Om samhället skall gå in - på vilket sätt skall detta ske? Det klassiska argumentet för att samhället skall gå in och ta ansvaret för medborgarna emanerar från vad som i den ekonomiska litteraturen

Slutsatser och rekommendationer 99 Tabell 7.1 Andel aktiva (kvinnor och män) med inkomst över 7,5 basbelopp (nuvarande ATP-tak) vid fyra olika tillväxttakter för realinkomsterna. Real årlig tillväxt i procent

med demografiska

rer. Löneprofilerna och befolkningssammansättningen är given vid beräkningarna. Källa: RFV Anser 1987:9

brukar benämnas merit wants. Beträffande kan man pensionssystem argumentera för att samhället tvingar medborgarna till en viss nivå på pensionstryggheten. Ett enkelt och uppenbart skäl bakom detta patriakaliska synsätt är att om inte medborgarna har en viss inkomstnivå under den tid de är pensionerade kanske samhället ändå måste bidraga med försörjningen. Ett av huvudskälen bakom framväxten av offentliga pensionssystem är just att det har antagits att stora delar av befolkningen inte klarat av att avsätta tillräckligt med resurser under sin yrkesverksamma period för att upprätthålla en rimlig standard under sin ålderdom. I den allmänna debatten har olika förslag framlagts beträffande reformering av pensionssystemen. De flesta av dessa förslag har haft att göra med kostnaderna för ATP-systemet och olika sätt att lösa dessa problem. Få debattörer har väckt frågan utifrån den synpunkt som är den intressanta för denna utredning, nämligen hushållens framtida efterfrågan på olika typer av pensionsförsäkringar. Av flera skäl är det önskvärt att hushållens finansiella sparande ökade. Ett fonderat skulle tilläggpensionssystem bidraga till att förverkliga detta samtidigt som en sådan reform skulle förbättra den individuella tryggheten. Exakt hur detta skall utformas kräver emellertid utredytterligare ning och ligger utanför ramen för Spardelegationens arbete.

7.4 Skolsparande

Av de undersökningar som presenterats i kapitel 5 (som studerar individernas attityder till sparande) framkommer att information har en viktig betydelse. Dock skall det poängteras att effekterna av olika informationsinsatser är av mera långsiktig karaktär. Detta sammahänger med att sparandet ofta förknippas med ett slags dygdigt beteende och goda egenskaper. Information i sparandefrågor ges därför att egentligen uppgiften söka påverka livsstilar. Begreppet livsstil består i sig av ett sammanhäng-

100 Slutsatser och rekommendationer

ande mönster av beteenden där enskilda komponenter kan vara svåra att

påverka. Uppgiften är således svår samtidigt som utrymmet åtgärder av

etiska skäl kan vara begränsat, även med utnyttjande av metoder och insikter som modern psykologi kan ge. Detta utesluter inte att informationsinsatser på sikt kan ha gynnsamma effekter på sparandet om de planeras på rätt sätt. Konsekvensen av att informationsåtgärderna har effekt först på lång sikt blir att de bör sättas in så tidigt som möjligt. Frågan är om dessa åtgärder även skall kombineras med faktiska sparstimulanser till ungdomar. Som tidigare nämnts i kapitel 5 har Spardelegationen riktat en stor del av sin verksamhet just mot barn och ungdomsgrupper. Av Jundins expertrapport framgår också det önskvärda i att särskilda sparformer inrättas för ungdomar. Den nyligen inrättade sparformen för ungdomar i åldern 16 till 28 år, Ungbonus, kan sägas vara ett steg på vägen för att fullfölja dessa intentioner. En möjlighet att gå vidare är att införa ett speciellt sparande riktat mot skolungdomar. Spardelegationen avser att arbeta vidare med denna fråga. Förslag till hur eventuella sparstimulanser skall utformas är en fråga som bör diskuteras ingående med representanter för skolan, elever och föräldrar. Denna inriktning kan ses som en naturlig forsättning på de aktiviteter som Spardelegationen hittills riktat mot skolorna. Om ett sparande inom skolans ram kommer till stånd bör detta ske integrerat med undervisningen

kring sparande och andra ekonomiska frågor.

7.5 Det statistiska grundmaterialet

För att förbättra det statistiska underlaget för beräkningarna av hushållens finansiella sparande krävs en kvalitetshöjning av såväl den totala ñnansstatistiken som objektstatistiken över hushållens olika sparformer. Detta framgår av genomgången av det statistiska bakgrundsmaterialet i kapitel 4. Beträffande mera generella åtgärder för att förbättra statistiken krävs att åtgärder sätts in för att på ett mer heltäckande sätt få in uppgifter från företagen. Kostnaden för dessa förbättringar beräknas till ca 1 miljon kronor. Av kapitel 4 framgår vidare att det är främst statistiken över innehavet av obligationer, icke-börsnoterade aktier i fåmansbolag, andelar i handelsbolag och traditionella aktiefonder som kräver en översyn. Den undersökning som föreslagits av styrgruppen för kapitalmarknadsstatistiken (under bankinspektionens ledning) beträffande fördelning mellan olika sektorers sparande och förmögenhet i aktiefonder bör enligt Spardelegationen uppfattning snarast komma till stånd. Det är också viktigt att särredovisa de ideella organisationer som betjänar hushåll och företag. Intresseorganisationer är pensions- och personalstiftelser, arbetsmarknadsorganisationer, allmännyttiga och andra stiftelser, föreningar av olika slag, frikyrkoförsamlingar m m samt offentliga fonder. Enligt beräkningar som presenterades i kapitel 4 uppgick

Slutsatser och rekommendationer 101

för 1985 det finansiella sparandet för ett urval av dessa organisationer till ca 2,5 miljarder kronor. För detta år uppskattas hushållens finansiella sparande, inkl dessa organisationer, till 7,5 miljarder kronor. En tredjedel av hushållens finansiella sparande är således institutionaliserat i olika typer av intresseorganisationer. En ytterligare förbättring av det statistiska materialet skulle kunna göras om hushållens bostadsrätter ingick. För närvarande betraktas bostadsrättsföreningar som icke-finansiella företag och de andelar som hushållen besitter är således en fordran visavi företagssektorn. Denna omläggning påverkar dock förmögenhetsberäkningarna i större grad än bilden av hushållens sparande. En omräkning av hushållens reala sparande genom att reparationer och underhåll omklassificeras som investeringar istället för konsumtion höjer denna reala sparkvoten och därmed även hushållens sparkvot, med ca 2 procentenheter under l980-talet. Denna förändring i metod att kalkylera det reala sparandet bör övervägas då det utifrån en ekonomisk synpunkt förefaller vara ett logiskt tillvägagångssätt. Som nämnts uppskattas kostnaden för de generella åtgärderna att förbättra statistiken att uppgå till ca l miljon kronor. Vad som krävs är en förstärkning av utredningsresurser motsvarande ca 3 mannaår. För att förbättra objektstatistiken krävs resurser för såväl engångsinsatser som för löpande kostnader. Vad gäller engångsinsatser uppskattas kostnaden för att förbättra obligationsstatistiken till 100 000 kronor. Vidare kommer de löpande kostnaderna för kvalitetshöjande åtgärder för posterna obligationer, bostadsrätter, icke-börsnoterade aktier, övrig-posten samt redovisning av intresseorganisationernas pensionsfonder att uppgå till 400 000 kronor. Statistiska Centralbyrån föreslår också att man vart femte år gör en totalundersökning av intresseorganisationerna som betjänar hushållen. Kostnaden för denna undersökning uppgår till mellan l och 1,5 miljoner kronor. Den totala kostnaden för att höja kvalitén på den här diskuterade statistiken uppgår således till drygt 2,5 miljoner kronor om alla åtgärder vidtas. Därefter uppgår de löpande kostnaderna under en fyraårs period till 400 000 kronor. Spardelegationen ser positivt på att åtgärder vidtas för att förbättra det statistiska underlaget. Som tidgare nämnts är det viktigt för olika ekonomisk-politiska beslut att dessa kan baseras bästa möjliga statistiskta underlag. Beträffande finansräkenskaperna är det viktigt att resurser ställs till förfogande för en fortsättning och uppföljning av den kvalitetsöversyn som sparundersökningen har initierat. För finansieringen av de diskuterade kvalitetshöjande åtgärderna föreslår Spardelegationen att kostnaderna bärs av instituten på kreditmarknaden.

I

Bilaga

Direktiv

Utredning om hushållssparandet

Bakgrund Hushållssparandet har minskat under en längre tidsperiod. Under 1950och 1960-talen varierade hushållens sparkvot mellan fyra procent och nio procent med ett medelvärde på drygt sex procent. Sparnivân var betydligt lägre under 1970-talet; i genomsnitt låg sparkvoten på knappt fyra procent. En kraftig försämring av hushållens sparkvot inträffade i början av 1980-talet och sparkvoten har sedan dess legat på en mycket låg nivå. Under de senste åren har hushållssparandet t 0 m varit negativt. Hushållens totala sparande brukar delas upp i två komponenter, linansiellt och realt sparande. Utvecklingen för dessa skiljer sig åt markant. Den finansiella sparkvoten, som var negativ under i stort sett hela 1970-talet, har förbättrats och varit svagt positiv under större delen av l980-talet. Uppgången beror sannolikt på den starkt förbättrade avkastningen på finansiellt sparande. Den reala sparkvoten, som låg stabilt runt fem procent under nästan hela 1970-talet, har däremot minskat markant sedan 1980. En dominerande del av hushållens reala sparande utgörs av investeringar i egna hem och fritidshus. Nedgången i dessa investeringar är huvudförklaringen till nedgången i den reala, och därmed totala sparkvoten. Minskningen av hushållens nettoinvesteringar i små- och fritidshus inleddes 1980 och har pågått kontinuerligt sedan dess. Under de två senaste åren har kapitalförslitningen inom denna sektor överstigit bruttoinvesteringarna, vilket innebär att den reala sparkvoten har varit negativ. De svenska hushållens sparkvot är mycket låg i ett internationellt perspektiv. För hela OECD uppgick den genomsnittliga sparkvoten till knappt 12 procent under perioden 1980-84. Variationerna mellan länderna är emellertid betydande. l de nordiska länderna ligger sparkvoten på omkring fem procent, medan Italien, som har OECD:s högsta hushållssparande, uppvisar en sparkvot på omkring 20 procent. Till en del för-

104 Bilaga

svåras dock jämförelser av att hushållens sparande definieras olika i skilda länder. Vidare är naturligtvis hushållens behov av sparande beroende av den institutionella miljö de lever i. Omfattningen av avtalsenligt och lagstadgat kollektivt försäkringssparande har sannolikt betydande inflytande på hushållens sparbeteende. Sådana trygghetssystem är väl utbyggda i Sverige men definieras inte som hushållssparande i statistiken. Om dessa sparformer inkluderades i ett mått på hushållssparandet i Sverige, skulle hushållens sparkvot ha uppgått till närmare ll procent i stället för 2,4 procent för perioden 1980-84. Utvecklingen av hushållens sparkvot under 1980-talet har varit negativ i de flesta OECD-länder. Det finns dock ingen internationell motsvarighet till den snabba nedgång av sparkvoten som registrerades i Sverige i början av l980-talet. Dessutom låg OECD-ländernas genomsnittliga sparkvot under l980-talet på en något högre nivå än under 1960-talet. I Sverige däremot är nuvarande sparkvot mycket låg även i ett historiskt perspektiv. Trots sparandets stora betydelse är emellertid kunskaperna om strukturen på hushållens sparande begränsade i flera avseenden. Kunskaperna om såväl fördelningen av sparandet mellan olika hushållsgrupper samt hur sparandet är fördelat på olika tillgångsslag är otillräckliga. I detta sammanhang bör noteras den vitt skilda utvecklingen av hushållens sparande och deras förmögenhetstillväxt. Den senare har genom bl a stigande aktiekurser och fastighetspriser under senare år varit mycket stark, samtidigt som sparandet minskat. Statistiken över hushållssparandet kännetecknas av betydande brister. Eftersom hushållssparandet är en restpost i nationalräkenskaperna, samlas en rad olika fel i statistiken upp i hushållssparandet. Under senare år har dessutom utvecklingen på flera områden bidragit till att öka osäkerheten om tillförlitligheten i statistiken. Den starka osäkerhet som för närvarande råder om kvaliteten på vissa statistikområden, hämmar möjligheterna att korrekt analysera den registrerade nedgången i hushållens sparkvot. Vidare inkluderas i hushållssektorn förutom hushåll även stiftelser, intresseorganisationer, ideella föreningar, egenföretagare m m. Den uppmätta sparkvotens utveckling styrs därmed delvis av andra faktorer än hushållens beteende.

De senaste årens utveckling Under de senaste åren har sparvillkoren förbättrats i flera avseenden. Inflationen har minskat starkt, realräntan har stigit, marginalskatterna har sänkts och en viss avdragsbegränsning har genomförts. Vidare har sparfrämjande insatser av selektiv karaktär genomförts i syfte att öka sparandets avkastning. Hit hör introduktionen av skatte- och allemanssparandet samt höjningen av sparavdraget. Trots de förbättrade sparvillkoren har hushållens sparande utvecklats negativt. Ett flertal faktorer har sannolikt bidragit till denna utveckling. Den svaga ekonomiska utvecklingen, främst i början av åttiotalet, med sänkta eller stagnerande realinkomster har lett till att hushållen har för-

Bilaga 105

sökt hålla konsumtionen uppe genom att dra ned sparandet. Samtidigt har värdestegringen på aktier och fastigheter möjliggjort en intakt eller ökad nettoförmögenhet trots minskat sparande och ökad skuldsättning. Under senare tid har avregleringen på kreditmarknaden sannolikt frigjort uppdämda köpbehov. Uppgången i konsumtionen beror dels på att tidigare ransonerade hushåll fått förbättrad tillgång till kreditmarknaden, dels på ett behov att byta den stora mängd kapitalvaror som hushållen införskaffade i mitten av 1970-talet. Till utvecklingen kan också ha bidragit den vanliga missuppfattningen att det blivit billigare att låna, eftersom de nominella räntorna har sjunkit. Vidare tycks reaktionen på förbättrade sparvillkor inte komma omedelbart utan med viss eftersläpning. Här finns möjligen en parallell till utvecklingen på 1970-talet, då ju hushållen inte snabbt drog ned sitt sparande trots försämrade sparvillkor. En annan faktor - som kan ha stor betydelse - är effekterna av att skattesystemet kännetecknas av bristande likformighet. I kombination med olika selektiva sparstimulanser har ett omfattande skattearbitrage blivit möjligt, dvs hushållen har kunnat tillgodogöra sig förmånerna genom omplaceringar av sina tillgångar utan att behöva öka sitt totala sparande. Tre områden i samhällsekonomin har under senare år framstått som centrala när det gäller att påverka sparbeteendet, nämligen skattesystemet, bostadsñnansieringssystemet och pensionssystemet. Sparandets reala avkastning påverkas starkt av skattesystemets utformning. Skattesystemets effekter på hushållens sparande behandlas i den utredning om reformerad inkomstbeskattning som nyligen tillsatts. Enligt sina direktiv skall utredningen bl a eftersträva en enhetligare kapitalbeskattning i syfte att dels minimera möjligheterna till skattearbitrage, dels stimulera till ökat sparande och minskad skuldsättning. Bostadsfinansieringssystemet har utvecklats för att stimulera bostadsbyggandet och höja den allmänna bostadsstandarden. Därigenom har också tillgängligheten till bra bostäder ökat för grupper med begränsade resurser. Det är uppenbart att bostadsfinansieringssystemets utformning i hög grad påverkar hushållens sparbeteende. Anskaffning av bostad är sannolikt för de flesta människor ett av de beslut som har störst ekonomisk räckvidd under hela livstiden. Det nuvarande bostadsfmansieringssystemet ger emellertid endast svaga incitament för hushållen att spara. Det tredje området av centralt intresse är trygghetssystemens inverkan på hushållens sparbeslut. Huvuddelen av pensionema utbetalas idag via den offentliga sektorn (folkpension och ATP) eller via kollektiva pensionsförsäkringar (ITP och STP). Det förefaller troligt att detta är en väsentlig faktor bakom det låga hushållssparandet i Sverige.

Utredningsuppdraget Hushållssparandet behöver öka av såväl samhällsekonomiska som privatekonomiska skäl. Obalanserna i den svenska ekonomin medför att det

106 Bilaga

totala sparandet behöver öka för att finansiera den investeringsökning som är nödvändig för att långsiktigt bygga under en god tillväxt, samtidigt som ett varaktigt överskott i bytesbalansen skall etableras, vilket är nödvändigt om utlandsskulden skall kunna återbetalas. Det är rimligt att en del av denna sparandeökning sker i hushållssektorn. Ur det enskilda hushållets perspektiv har bl a utredningar om socialhjälpstagare påvisat vikten av att ha en sparbuffert för oförutsedda händelser. Trots de höga ambitionerna i Sverige när det gällt att bygga upp ett omfattande och generellt trygghetssystem, uppkommer ändå situationer i livet när människor behöver förlita sig på egna sparmedel. Det enskilda hushållet bör därför stimuleras till att bygga upp ett eget sparkapital. Spardelegationen bör därför få i uppdrag att finna vägar som kan leda till ett ökat hushållssparande i Sverige. Utredningen bör kartlägga vilka faktorer som påverkar hushållens sparande. Såväl makroekonomiska faktorer - såsom t ex realinkomstens och befolkningsstrukturens utveckling - som mikroekonomiska faktorer - såsom t ex det enskilda hushållets mål för sparandet och behov av buffert - bör analyseras av utredningen. Delegationen bör lägga särskild vikt vid att analysera effekterna på husållens sparande av utvecklingen på de tre centrala områden som nämnts: skattereglerna, bostadsfinansieringen samt förändringar i finansieringen av den sociala tryggheten. Vidare bör de senaste årens förändringar av hushållens ekonomiska förutsättningar analyseras. Hit hör exempelvis att belysa hur avregleringen på kreditmarknaden har påverkat hushållens sparbeteende. Spardelegationen skall även kunna behandla andra områden som den bedömer vara av relevans för hushållssparandets utveckling. Vidare bör delegationen studera befintliga sparformer och - i den mån delegationen finner det påkallat - föreslå förändringar av dessa. I uppdraget bör även ingå att kartlägga de statistiska problemen vad gäller registreringen och mätningen av hushållssparandet samt att, om så befinns påkallat, föreslå förändringar och förbättringar av befintlig statistik. Det bör i uppdraget även ingå att kartlägga sparandets fördelning mellan olika hushålls- och inkomstgrupper liksom mellan olika åldersgrupper. Härvid bör även sparandets sammansättning och dess förändring över tiden beskrivas. I den mån delegationen så finner lämpligt bör den själv kunna ta initiativ till olika undersökningar och specialbearbetningar av tillgängligt statistiskt material. Spardelegationen bör ges stor frihet när det gäller formerna för utredningsarbetet. Den får också själv avgöra om den vill redovisa sina överväganden samlat i ett betänkande eller successivt i flera betänkanden. Arbetet bör bedrivas skyndsamt och i, varje fall i sina huvuddrag, vara slutfört senast 1988.

Statens 1989

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

1. Rapport av den särskilde utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring statsminister Olof Palme. C. . Beskattning av fámansföretag. Fi. . Integriteten vid statistikproduktion. C. . Fasta Öresundsförbindelser. K. . Samordnad lansförvalming. Del l: Förslag. C.

WDGJQQLII-JÄUJN

. Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. C. . Vidgad etableringsfrihet för nya medier. U. . UD:s presstjänst. UD. . Särskild inkomsskatt för utländska artister m.fl. Fi. 10. Två nya treåriga linjer. U. 11. Hushállssparandet - Huvudrapport från Spardelagationens sparundersökning. Fi.

Statens 1989

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Utrikesdepartementet

UD:s prcsstjänst. [8]

Kommunikationsdepartementet

Fasta Öresundsförbindelser. [4]

Finansdepartementet

Beskattning av fâmansföretag. [2] Särskild inkomsskatt för utländska artister m.fl. [9] Hushållsparandet - Huvudrapport från Spardelegationens sparundersökning. [11]

Utbildningsdepartementet

Vidgad etableringsfrihet för nya medier. [7] Två nya treåriga linjer. [10]

C ivildepartementet

Rapport av den särskilda utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring statsminister Olof Palme. [1] Integriteten vid statistikproduktion. [3] Samordnad länsförvaluting. Del 1: Förslag. [5] Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. [6]

KUNGL. BIBL. -

1989 -05 2 0

STOCKHOLM