Standardiseringens roll i EFTA/EG-samarbetet

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Fx

\

Standardiseringens

roll i

samarbetet

-

EFTA/EG

Betänkande av

utredningen

om

statens insatser för

standardiseringens utveckling

- SISU

Stockholm 1989

SGU

1989A5

Rlttclse

sista tredje raden från slutet: sid 191, stycket, ca §1 Hk:/år skall vara ca 180 Hkrgår

första tredje raden från slutet: sid 192, stycket, ISÖ Hit/år skall vara 180 Hkrgår

Statens

offentliga utredningar

1989:45

@ Industridepartementet

Standardiseringens

roll i

samarbetet

-

EFTA/EG

Betänkande av om statens insatser för

utredningen

standardiseringens - SISU utveckling

Stockholm 1989

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren 1981-1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr. 38-l2078-X.

Beställare som är berättigade till remissexcmplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8° - l2°° (externt och internt) 08/763 10 05 12°° - l6°° (endast internt)

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-10358-3 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-250X Stockholm 1989

Till statsrådet och chefen för industridepartementet

Genom beslut den 13 oktober 1988 bemyndigade regeringen chefen för industridepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att analysera statens roll i standardiseringsverksamheten m.m.

Hed stöd av detta bemyndigande tillkallade chefen för industridepartementet den 1 november 1988 styrelseordföranden Nils G. Åsling att vara särskild utredare.

Genom beslut den 20 december 1988 tillkallades revisionsdirektören Lars Markstedt att vara sekreterare i Genom beslut den 31 januari 1989 tillkalutredningen. lades sakkunniga och experter att biträda utredningen.

Av förteckning framgår utredningens sammanbilagda sättning.

Utredningen får härmed överlämna betänkandet “Standar-

diseringens roll i BETA/EG-samarbetet.

Stockholm i maj 1989

Nils G. Åsling

/Lars Markstedt

FÖRTECKNING ÖVER MEDVERKANDE I UTREDNINGEN OM STATENS ROLL I STANDARDISERINGSVERKSAMHETEN M.M.

Särskild utredare Nils G. Åsling Styrelseordföranden

sakkunniga Direktören Curt Andersson Christer Arvius Avdelningsdirektören Departementssekreteraren Agneta Björkenstam Per-Göran Blixt Departementssekreteraren Ann-Christin Cederlund Departementssekreteraren Departementsrådet Lars Ettarp Docenten Harald Frostling Utredningssekreteraren Yngve Hjalmarsson Rättschefen Per Erik Lindeberg F. Torsten Löwbeer näringsfrihetsombudsmannen Hovrättsassessorn Olle Sahlin Kersti Sjöström Departementssekreteraren Anders Sköld Departementssekreteraren Ombudsmannen Bo Tengberg Universitetslektorn Anders J. Thor Jerker Torngren Departementssekreteraren Direktören Lars Wallin

Experter Avdelningsdirektören Bengt Björkman Överingenjören Lars Corp Inger Norstedt Byráchefen Bertil Lindkvist överingenjören Professorn Rolf Ohlon Civilingenjören Per-Olof Ryd Projektchefen Svante Sjöberg Avdelningschefen Turid Ström Kammarrättsassessorn Ulrika Tengelin

Sekreterare Revisionsdirektören Lars Markstedt

Biträden Inger Anderson Lill Björn-Fogelberg

01 SAMMANFATTNING

DEL 1 BESKRIVNING

Utredningsuppdraget

Huvuduppgiften för utredningen om statens insatser för standardiseringens utveckling (SISU) har varit att göra en bedömning av statens och andra intressenters roll i standardiserings- och certifieringsverksamheten samt att analysera och lägga förslag b1.a. om:

- av framtida Finansieringen standardiseringsarbete.

- i nuvarande och Ändamålsenligheten organisation möjligheterna för bl.a. arbetsmarknadens parter och konsumenterna att medverka i arbetet.

- Effekterna av den internationella vad utvecklingen gäller certifieringsfrágor.

Utredningens arbete har bedrivits i nära samverkan med företrädare för näringsliv, statliga myndigheter, arbetsmarknadens parter och konsumenter. Företrädare för SISU har besökt departement och standardiseringsorgan i sex EG-länder.

Standardiseringsverksamheten

Den svenska standardiseringen består av SIS - Standardiseringskommissionen i Sverige - och sex självständiga fackorgan. SIS främsta uppgift är att svara för kontakterna med b1.a. de internationella standardiseringsorganen och staten samt att fastställa, utge och försälja all svensk standard.

själva utarbetandet av standarder sker branschvis i tekniska kommittéer och arbetsgrupper inom resp. fack-

Vissa standarder utarbetas inom andra typer av organ. t.ex. IVA:s Hiss- och Krankommission organisationer, (IHK), IVA:s Tryckkärlskommission (TKK) och Spri:s standardiseringsenhet (Spri-STAND).

Standardiseringsverksamheten beräknas 1989 omsätta 124 Mkr. Finansieringen sker genom:

- Kontantinsatser från näringslivet (ca 27 %).

- Allmänt statsanslag som sedan mitten av 1960-talet har till 60 % av näringslivet satsat.

uppgått vad

- från statliga verk och myndigheter Uppdragsmedel samt forskningsmedel (ca ll %).

- (ca 45 %). Försäljningsintäkter

Det finns ca 7 000 svenska standarder och det tillkommer ca 500 nya per år. De flesta nya standarder är översättningar av internationella standarder. Behovet av standarder bedöms öka kraftigt under de närmaste åren, främst på grund av det accelererande västeuropeiska harmoniseringsarbetet.

För närvarande deltar ca 5 000 experter från företag, myndigheter och organisationer i det tekniska arbetet i totalt 700 svenska och internationella kommittéer och Den totala kostnaden för deras inarbetsgrupper. satser har uppskattats uppgå till 300-500 Mkr/år. Av de insatserna, som totalt beräknas uppgå till statliga närmare 100 Mkr/år, svarar affärsverken och uppdragsfinansierande myndigheter för drygt 85 % och övriga myndigheter, dvs. myndigheter med normerings- och tillsynsfunktioner, för knappt 15 %.

Standardisering kan leda till mycket stora kostnadsbeför företag och samhälle. studier visar att sparingar

den ekonomiska besparingseffekten av standardisering uppgår till flera gånger de nedlagda kostnaderna.

Certifieringsverksamheten

Certifiering är en bekräftelse pá att en produkt eller ett system överensstämmer med krav i en standard eller annat regelgivande dokument. Certifiering utförs normalt av enskilda, oberoende organ, men kan även utföras av myndigheter och riksprovplatser. Certifiering kan avse verksamhet som innebär myndighetsutövning.

I Sverige bedrivs certifieringsverksamhet av bl.a. SIS, SEHKO och statens provningsanstalt. Under senare år har efterfrågan pá certifieringstjänster ökat och då särskilt på s.k. systemcertifiering, dvs. bedömning och erkännande av att ett företags kvalitetssystem motsvarar de krav som finns angivna i internationella standarder.

Konsumentmedverkan

I standardiseringsarbetet dominerar producentintresset. Enligt en undersökning som SISU gjort ansåg knappt 1/4 av ledamöterna i tekniska kommittéer att de i första hand representerade brukarna.

Begreppet konsumentrepresentant i standardiseringssammanhang är inte väldefinierat. Enligt standardiseringsorganens egna bedömningar finns det för närvarande ca 200 sådana representanter i de tekniska kommittêerna.

Facklig medverkan

I februari 1989 fanns det 30 fackliga representanter i sammanlagt 59 kommittéer. SISU har intervjuat sju av dessa. Härvid framkom följande:

hade i samtliga fall finan- - Respektive fackförbund och i ett fall även bidragit sierat deltagandet till finansiering av projektet.

ansåg att de hade - De fackliga representanterna och inte i något fall nytta i kommittéerna gjort att de inte fått gehör för hade det förekommit

sina synpunkter i en väsentlig fråga.

- de personerna hade deltagit Ingen av intervjuade i internationellt standardisesom svensk delegat men de skulle vilja detta. ringsarbete,

- i arbetet är att dokumenta- Det största problemet är engelska och att tionen i stor utsträckning på

svåra fackuttryck används.

Standardisering och teknisk utveckling

en komponent i en teknisk Standardisering utgör viktig standardiseringen kommer i dag innovationsprocess och

i ett allt tidigare led i produktutvecklingsarbe-

in för ledamöter i tet. Det vanligaste verksamhetsområdet är också vid tekniska kommittéer produktutveckling

storföretag.

har sambandet mel- Både i Sverige och internationellt och teknisk utveckling börjat upplan standardisering bidrar med drygt 6 märksammas. Sektorforskningsorganen till standardiseringsorganens verksamhet. Mkr/år

ökade betydelse och nya roll Standardiseringens

beslut om att skapa en fri inre Till följd av Ess marknad före av 1992 har standardiseringen utgången få en starkt ökad betydelse. I EG-konmiskommit att standardiseringen en sionens Vitbok från 1985 spelar

inom följande viktiga områden: nyckelroll

- Avskaffande av tekniska handelshinder tillgenom lämpning av den nya metoden (New Approach) och ökad hänvisning till standard.

- Offentlig upphandling.

- och fri handel inom bl.a. tele- Teknikutveckling kommunikations- och informationstjänster.

Ytterligare orsaker till att standardiseringens betydelse ökar är:

- Den teknisk-ekonomiska mot mera komutvecklingen plicerade system.

- Kraven och på kundanpassning brukarinflytande.

Ändrade standarder kan dramatiskt komma att påverka produktionsbetingelserna för många svenska företag och därmed för hela samhället. studier som SISU gjort visar dock att - särskilt företagens smáföretagens kunskaper om pågående och planerade standardiseringsprojekt är bristfälliga och behöver förbättras.

DEL 2 MINA BEDÖMNINGAR OCH FÖRSLAG

Allmänt

SISU-utredningen har gjort omfattande kartläggningar av svenskt och internationellt standardiseringsarbete med olika intressenter i och haft flera överläggningar har härvid funnit att standardiseringsprocessen. Jag verksamhet i allt väsentligt har funhittillsvarande att svensk standardisering internatiogerat bra och nellt har ett gott renommê.

dock att förändras på grund av Situationen håller på

att:

- EG-länderna kraftigt ökat sina satsningar på

standardisering.

har - Det västeuropeiska standardiseringssamarbetet - om ej ut och fastställd Europastandard byggts hinder finns - måste nu transformeras till legala nationell standard.

EFTA-länder är fullvärdiga medlem- Sverige och övriga mar i de västeuropeiska standardiseringsorganen. inte med i Svensk standardisering har emellertid följt i Europa och i de tekniska den dynamiska utvecklingen har få sekretariat. Det finns kommittêerna Sverige risk för att vi kan tvingas att införa Europastandar-

der som vi inte varit med om att utarbeta.

en kraftsamling och me- Jag anser att vi nu måste göra offensivt driva svenska intressen i det europeiska ra myndigheter och harmoniseringsarbetet. Näringslivet, måste samverka och försöka att sätandra intressenter i arbetet. Att vi kan visa ta in våra främsta experter och deltagande inom standardiseett aktivt kunnigt har min mening stor betydelse för ringsomrádet enligt sveriges position i EFTA/EG-samarbetet.

Krav som staten bör ställa

Jag anser att staten skall ställa krav på SIS att prioritera standardiseringsprojekt, som bidrar till att uppnå ett Västeuropa utan gränser och då särskilt projekt som rör arbetsmiljö, miljöskydd och konsumentskydd. Jag anser vidare att staten bör lägga fast vissa principer för standardiseringsarbetet avseende:

- Frivillighet öppenhet - Brett deltagande - och konsekvens Enhetlighet - Koppling till utvecklingen - och objektivitet saklighet.

Staten har även ett särskilt ansvar för att se till att verksamheten bedrivs effektivt och att erforderliga standarder tas fram på ett snabbt och ekonomiskt sätt.

Resursbehov

Sedan det statliga stödet till SIS infördes för drygt

20 år sedan har standardiseringen fått en växande industriell och ekonomisk betydelse. Jag anser därför att vi nu måste öka våra insatser. De främsta skälen för detta är:

- Standardiseringens allt viktigare roll i EFTA/EGsamarbetet.

- ökade betydelse för statsmakstandardiseringens ternas regelskapande verksamhet till skydd för liv, hälsa, miljö och egendom.

Jag har beräknat att standardiseringsorganen sammanlagt skulle behöva ytterligare minst 20 Mkr/år. En

i denna storleksordning är nödvänresursförstärkning vi en ambitionsnivå skall kunna dig för att på rimlig den s.k. dvs. det ökade arbeklara bl.a. EG-puckeln, som behövs för att uppnå en tet med Europastandarder fri marknad före 1993. västeuropeisk

halva denna summa bör komma från staten Jag anser att Även i framtiden bör näoch resten från näringslivet. ha huvudansvaret för standardiseringen. ringslivet

Finansiering

har stimulerat nä- Nuvarande statsbidragskonstruktion att satsa på nationellt och internationellt ringslivet i stället för på intern förestandardiseringsarbete och s.k. de facto-standard. Bitagsstandardisering har dock vissa negativa effekter. dragskonstruktionen föreslår därför att den modifieras och komplette- Jag ras enligt följande:

- stödet i form av dels ett allmänt Det statliga ges dels ett málrelaterat särskilt stöd. stöd,

- Det allmänna stödet utgår med 50 % av vad närings-

livet, kommuner, affärsverk och uppdragsfinansieberäknas satsa på svensk stanrande myndigheter dock med högst 30 Mkr/år i 1989 års dardisering,

penningvärde.

- Det målrelaterade stödet utgår med 30 Mkr/år.

- Det stödet inriktas mot standardimålrelaterade för av ett Västsering som behövs genomförande utan Projekt som rör säkerhet, europa gränser. hälsa, miljöskydd och konsumentskydd prioriteras.

av blir att inom flerta- Den totala effekten förslaget kommer den statliga bilet standardiseringsomráden

dragsandelen att bli betydligt högre än dagens 60 %.

Jag anser att statsmakterna bör formulera tydliga mål för det statliga stödets användning, men att verksamheten inte bör detaljregleras. Standardiseringsorganen bör själva få besluta om hur de statliga medlen skall användas för att nå de mål som statsmakterna ställer upp för verksamheten.

Organisation

Det decentraliserade arbetssättet med fristående till SIS anslutna fackorgan i nära samverkan med resp. bransch bör enligt min mening bibehållas, men kraven bör skärpas på SIS ledning och styrning av verksamheten. Jag anser dock att bl.a följande bör göras:

- IKH, TKK och inordnas i Spri-STAND SIS-familjen. Ställning tas dock till om de skall bli egna fackorgan eller ej.

- att ge ut fler tekniska regler i Möjligheterna form av svensk standard utreds av SIS.

- Kommittêstrukturen ses över och anpassas till den internationella strukturen.

- Möjligheterna att ordna gemensamma lokaler för standardiseringsorganen undersöks.

Inflytandefrågor

För att öka konsumenternas och arbetstagarnas medverkan i och inflytande över standardiseringsarbetet föreslår jag b1.a följande:

- Ett konsumentråd inom SIS efter brittillskapas tisk och tysk förebild.

- företrädare i tekniska kommittéer Antalet fackliga för nya kommittêledamöutökas. Utbildningsprogram ter tas fram.

- tas fram i anslutning till att förslag

Ordlistor till standard skickas ut. nya

- En skyldighet införs för arbetarskyddsstyrelsen att informera arbetsmarknadens parter om pågående standardiseringsarbete som rör arbetsmiljön.

- till resor deltagande i internavisst bidrag för tionellt kommittéarbete ges.

Certifiering

den utvecklingen inom certi- Jag anser att europeiska bör avvaktas och att de marknadsmäsfieringsområdet för en av siga förutsättningarna systemcertifiering bör innan ställning tas certifieringsorgan klarläggas ökade insatser inom certifietill eventuellt statliga

ringsområdet.

emellertid att certifieringsfrågorna kom- Jag bedömer ökad både i arbetet med att mer att få en betydelse handelshinder och arbetet att öka undanröja tekniska kvaliteten inom olika områden. Industridepartementet bör därför redan nu höja sin beredskap och noga följa utvecklingen i Europa inom certifieringsområdet.

Ovrigt

Något avtal mellan staten och SIS anser jag inte behövas i nuläget. Däremot bör SIS stadgar ses över eller kompletteras pá följande punkter:

- som har i SIS full- Statliga myndigheter plats mäktige anpassas efter vilket behov av standarder som i dag föreligger inom olika områden.

- utser en ledamot i SIS utöver Regeringen styrelse ordföranden, som - liksom hittills har varit fallet - bör vara en ledande industriman.

- Den revisor för SIS som utser rätt regeringen ges att även granska effektiviteten i verksamheten.

Industridepartementet bör följa upp och utvärdera standardiseringsverksamheten. Om inte den málstyrning som jag föreslagit leder till avsett resultat, bör den statliga styrningen kompletteras med ett formellt avtal eller med detaljvillkor i regleringsbrev.

Slutligen föreslår jag att riktlinjer för statliga myndigheters medverkan i standardiseringsarbetet tas fram och att industridepartementet samordnar de statliga insatserna inom standardiserings- och certifieringsomrádet.

l UTREDNINGSUPPDRAGET

1.1 Uppdragets omfattning och närmare innebörd

I november 1988 tillkallades jag som särskild utredare av chefen för industridepartementet för att analysera vissa frågor i anslutning till standardiseringsverksamheten i Sverige. Min huvuduppgift är i korthet att göra en bedömning av statens och andra intressenters roll i standardiseringsverksamheten och certifieringsverksamheten samt att föreslå lämpliga former för statens och de andra intressenternas medverkan och statens stöd till standardiseringsverksamheten.

I direktiven för utredningen angavs att detta borde göras mot bakgrund av

- standardiseringens betydelse för den industriella produktionen, den tekniska utvecklingen, användningen och avsättningen av industrins produkter, - standardiseringens ökade betydelse för statsmakternas regelskapande verksamhet till skydd för liv, hälsa, miljö och egendom samt - arbetet med att åstadkomma ett gemensamt europeiskt ekonomiskt samarbetsomráde som omfattar samtliga EFTA- och EG-länder.

Utredningsdirektiven (dir 1988:56) utgör bilaga 1 till detta betänkande.

I utredningsdirektiven hänvisas till kontrollformsutredningen, som i betänkandet Provning och kontroll i internationell samverkan (SOU 1986:6) konstaterade att den internationella utvecklingen medfört att standardisering och certifiering fått en ökad betydelse för som hör till statens ansvarsområde. staten frågor får därmed ett ökat intresse av insyn i och möjlighet att påverka sådan verksamhet. Nya eller förändrade förutsättningar uppkommer även för andra intressenter, som tidigare deltagit i myndigheters föreskriftsarbete eller som medverkat i frågornas beredning. Till dessa intressenter hör t.ex. arbetsmarknadens parter och konsumenterna. Att viktigt harmoniseringsarbete sker

problem, bl.a. när internationell nivå skapar nya pá och andra intressenters persodet gäller myndigheters resurser för internationellt samnella och ekonomiska ger arbetet också unika möjligheter arbete. Samtidigt att påverka utvecklingen.

till dessa har särskilda skri- Med anknytning frågor till från bl.a. konsumentvelser inkommit regeringen verket, LO och TCO.

1.2 Arbetets bedrivande

har 26 sakkunniga och ex- I utredningsarbetet deltagit myndigheter och arbetsperter från bl.a. departement, Dessa förordnades av industriminismarknadens parter. tern den 22 januari 1989.

namnet SISU - utredningen om Utredningen har tagit sig Statens Insatser för Standardiseringens Utveckling.

har haft sex sammanträden till vilka samtliga SISU Härutöver har sammanträden i mindre experter kallats. hållits kring frågorna om konsumentinflytande grupper i standardiseringsarbetet samt och fackligt inflytande samband med forskning och frågan om standardiseringens

teknisk utveckling (FoU).

I slutet av 1989 hölls ett informationsmöte, januari där företrädare för företag, näringslivsorganisationer att muntligen och skriftligen m.fl. gavs möjlighet framföra sina på frågan om standardiseringsynpunkter och samt på frågan om ens finansiering organisation i Till detta statens roll certifieringsverksamheten. möte kom ett 90-tal personer.

har även hållits med företrädare Referensgruppsmöten för myndigheter och standardiseringsorganen. statliga sekreterare har också sammanträtt Jag och utredningens med företrädare för olika näringslivsorganisationer.

3 SISU har genomfört en kartläggning av omfattningen av statliga myndigheters medverkan i standardiseringsarbetet, en kartläggning av standardiseringsorganens kostnader m.m. samt en kartläggning av kommittêsammansättning i svenska och internationella tekniska kommittêer.

Vidare har SISU studerat standardiseringsverksamhetens finansiering och organisation inom EG. Studiebesök har gjorts av företrädare för SISU vid standardiseringsorgan och departement i Belgien, Danmark, Frankrike, Nederländerna, Storbritannien och Västtyskland. Dessutom har den europeiska standardiseringsorganisationen (CEN) i Bryssel besökts.

Utredningen har bedrivits i samarbete med Kommerskollegium, som på regeringens uppdrag tagit fram en utredningspromemoria (1989-04-27) om europastandardiseringens betydelse för Sverige och integrationsarbetet i Västeuorpa.

Mot slutet av utredningsarbetet hölls ett informationsmöte till vilket ett hundratal personer inbjöds.

CERTIFIERING OCH 2 BEGREPPEN STANDARDISERING,

ACKREDITERING

2.1 Inledning

och som vi dagligen an- En stor mängd varor tjänster eller delvis utformade enligt internavänder är helt standard. Vi tar för givet att tionell eller nationell skall till den lampa vi har köpt. en glödlampa passa eftersom standard funnits i Självklart gör den det, Edison glödlampan. Stanstort sett ända sedan uppfann för som alla har dard finns också ljudkassettband, Ur teknisk är de identiska samma dimensioner. synpunkt in i vilket kassettdäck som och de kan därför sättas bara sitt val på basis av helst. Kunden behöver avgöra Man behöver inte undersöka om kaspris och kvalitet. Detsamma gäller film till settbandet passar eller ej. standardiserade system är kameran. Andra exempel på

skruv och mutter.

för och kassettband är exempel på Standard glödlampor Det finns ca 9 000 globala stanglobala standarder. eller funktionen hos darder, som påverkar utformningen som vi som konsumenter i sista de varor och tjänster med. Ofta tänker vi inte på att ledet kommer i kontakt standard. Först när vi en produkt är utformad enligt eller hårtorken inte är utomlands och rakapparaten inser vi behovet och nyttan av standardisering. passar om vi t.ex. deltar i internationella Detsamma gäller får arbetsmaterial som visserligen har konferenser och kända standarder - men A4-format - en av världens mest in i våra därför att vi som inte går att sätta pärmar för som tillämpas i inte följer den standard hålslag, flertalet andra länder.

kan världshandeln, öka Internationell standard främja minska priserna. I Cecchikonkurrensen och härigenom The Cost of Non-Europe tas standardisenirapporten en faktor för att öka den europeiring upp som viktig

5 ska industrins konkurrenskraft. Att undanröja handelshinder är särskilt viktigt i ett land som Sverige med omfattande utrikeshandel.

2.2 Begreppet standardisering

Med standardiseringsverksamhet avses aktiviteter som skall ge lösningar avsedda för allmän och återkommande användning på ett existerande eller potentiellt problem. Syftet med dessa lösningar är att uppnå optimal grad av ordning i ett givet sammanhang.

Allmänt kan man säga att en standard är en rekommendation om att - utforma en produkt, angöra någonting vända en metod eller annat - ett visst, benågot på stämt sätt.

Genom standardisering av begrepp, produkter, material och metoder kan man uppnå - terminologi, enhetlig - av mått och dimensioner, samordning - av antalet varianter, begränsning - av funktioner och egenskaper, specifikation - beskrivning av metoder för provning, kontroll och beräkningar.

Det finns standard flera nivåer på företagsstandard, branschstandard, nationell, regional och global standard.

Svensk standard är sådan nationell standard som är fastställd och av SIS - Standardiseringskomutgiven missionen i Sverige. Den har en viss bestämd utformning, och den har tillkommit enligt en viss bestämd procedur.

Det finns en rad olika organisationer och myndigheter, som utarbetar och ger ut regler för allmän och återkommande användning. I vissa fall benämns också sådana regler för standard, t.ex. livsmedelsstandard och lä-

vilket kan leda till missförstånd. kemedelsstandard,

2.3 olika typer av svensk standard

standard kan antingen vara en rent nationell En svensk standard eller en transformering av en internationell till en svensk standard. Numera ansluter hustandard vuddelen av de standarder som utarbetas till innya ternationella standarder.

tillkom ursprungligen för att till- Standardiseringen industrins behov. Den avsåg då bl.a. måttsamgodose och som behövdes för att ordning variantbegränsningar, en industriell specialisering och tillverkmöjliggöra i serier, men även provningsmetoder och säning långa kerhetsstandard. Inom många områden har i industristandarder införts regler som avser skydd för liv, och liknande samhällsintressen. Det gälhälsa, miljö ler bl.a. inom elområdet och tryckkärlsomrádet. Staninom elområdet startade för övrigt i bördardisering av l900-talet just för att ge regler för elsäkerjan het.

I takt med utvecklingen av det moderna industrisamhället har också en omfattande lagstiftning och myndighetskontroll tillkommit. Härvid har myndigheterna i sina råd och föreskrifter börjat hänvisa till svensk standard i stället för att själva utarbeta detaljerade föreskrifter. Standarden kan härigenom i praktiken bli för företag och andra berörda intressenter. tvingande

Man kan skilja mellan industristandarder och sägrovt kerhetsstandarder, varvid dock måste observeras att det inte att dra en skarp gräns mellan dessa. Mängår standarder utgör en blandning av industristandarder ga och säkerhetsstandarder.

standarder kan vidare indelas i sådana som myndigheter i sina föreskrifter hänvisar till som exempel på godtagbara lösningar resp. ej hänvisar till. Det är fram-

7 för allt olika typer av säkerhetsstandarder som myndigheterna utnyttjar i sitt föreskriftsarbete. Genom EGs nya metod för harmonisering av regler har dessa säkerhetsstandarder kommit att få en ny funktion, men även rena industristandarder har fått en ökad betydelse genom att dessa utnyttjas i den offentliga upphandlingen och genom den roll de har för den industriella utvecklingen inom EG (se kap 8).

2.4 Standardiseringens syfte

Syftet med standardisering är att uppnå förenklingar. Detta förusätter ett samarbete mellan företrädare för producenter, konsumenter, handel och olika samhällsintressen.

Standardisering avser att tillgodose behov och önskemål från många parter i produktion, distribution och konsumtion och att så långt möjligt möta samtliga parters intressen. Standardisering bygger på samförstånd och förutsätter att de som deltar i processen satsar resurser och besitter kunnande, erfarenhet och internationell överblick inom sina respektive fackområden.

vid standardisering vägs tekniska, sociala, ekonomiska och andra samman så att resultatet blir lösaspekter ningar i form av standarder som öppnar marknader, stärker konkurrenskraft, säkrar kvalitet, främjar säkerhet och ger intressenterna en gemensam bas för utveckling. Avsikten är att de standarder som SIS fastställer skall bidra till lönsamhet för produktion och handel, möjliggöra kommunikation över gränser samt medföra besparingar och ökad säkerhet för konsumenter och samhälle.

Standard kan ses som en frivillig överenskommelse mellan de intresserade - tillverkare, användare, parterna myndigheter, institutioner eller andra intressenter. Är standardens innehåll tekniskt och ekonomiskt sunt och hållbart säkerställer detta en allmän tillämpning

av den, i annat fall utnyttjas den inte.

beháller sin status som ett i grunden fri- En standard dokument även då det presumeras att produkter villigt en standard föreskrivna krav. utförda enligt uppfyller kan dock bli om en myndighet i En standard tvingande hänvisar till den vilket förekommer vad en föreskrift bl.a. till för liv, hälsa och milgäller regler skydd jo.

2.5 Begreppet certifiering

Med av överensstämmelse, vanligen kallad certifiering menas att ett fristående organ bekräftar certifiering, eller uppfyller kraven att en produkt, process tjänst i en standard eller annat regelgivande dokument.

En tillverkare eller kan själv intyga att importör kraven i en standard eller motprodukten uppfyller och därmed en försäkran om översvarande regel avger ensstämmelse. En annan vanlig benämning är tillverkar-

deklaration.

För att rent allmänt säkerställa kvalitet i produktiohar interna kvalitetssystem, där nen många företag kvalitetsarbetets ansvar och resurser organisation, Kvalitetssäkring har blivit ett viktigt preciseras. medel för att förbättra företagens konkurrenskraft och för att öka tilltron till tillverkardeklarationer. och standardiseringsorganen har De globala europeiska fram standarder som beskriver krav som kan också tagit ställas en leverantörs kvalitetssystem. I Sverige på och flera andra länder förekommer inom vissa områden, av även certifiering av vid sidan produktcertifiering, enligt dessa standarder. Sådan verkkvalitetssystem som brukar kallas kan ansamhet, systemcertifiering, tas fá ökad när myndigheter övergår från betydelse, till modernare och ofta mera effekdetaljkontroller tiva kontrollformer.

9 2.6 Begreppet ackreditering

En särskild - - har införts benämning ackreditering för certifiering av provnings- och kalibreringslaboratorier.

Ackreditering är en formell bekräftelse på ett laboratoriums kompetens i visst preciserat avseende. En sådan meddelas av ett ackrediteringsorgan, som handhar ett system med fastställda regler för ackrediteringsförfarandet. Regelmässigt ingår i detta en bedömning som skall utföras av experter med särskild sakkunskap. Så länge ackrediteringen varar står laboratoriet under övervakning av ackrediteringsorganet. Ackreditering kan avse såväl fristående laboratorier som laboratorier inom ett företag eller en organisation.

Syftet med ackreditering är att söka säkerställa kvaliteten på provningsresultat, så att sådana resultat kan godtas i så stor utsträckning som möjligt utan att provningen behöver göras om på annat håll. Ett provningsresultat ligger ofta till grund för ett ställningstagande huruvida en produkt (i vid bemärkelse) uppfyller ställda krav. Ett godtagande bekräftas formellt med vad man brukar kalla intyg om överensstämmelse, som verifierat att aktuella krav är uppfyllda och som - beroende på vem som utfärdar intyget och de formerna för kontrollen - kan av juridiska utgöras tillverkardeklaration, privaträttslig certifiering, myndighetsgodkännande m.m.

Frågan om ömsesidiga godtaganden av provningsresultat och intyg om överensstämmelse har blivit en viktig fråga för den internationella handeln. I arbetet med att avlägsna s.k. tekniska handelshinder spelar den en stor roll. Frågan om godtagande av provningsresultat och intyg om överensstämmelse har särskild betydelse för sådan provning och kontroll som är viktig ur säkerhetssynpunkt och som därmed ofta är obligatorisk att göra innan en produkt, som i bristfälligt skick

kan vålla skada, får föras ut på marknaden. Åtgärder förtroendet för provningsresultat och intyg som ökar har emellertid också stor betydelom överensstämmelse i allmänhet. Köpare och andra intresse för handeln vill i fall ha så goda garantier som möjsenter många vad som utlovats och ligt för att produkter uppfyller kräver ofta att detta styrks i lämplig form. de

kommer ett för frivillig ackredite- I Sverige system av laboratorier baserat på gängse internationella ring inrättas och ersätta nuvarande system med regler att för obligatorisk och frivillig kontroll. auktorisation (1988/89§60) om kontroll genom Enligt propositionen teknisk och mätning avses det nya systemet provning omfatta ackreditering av såväl provningslaboratorier laboratorier. Systemet skall liksom som mättekniska auktorisation handhas av statens mät- och nuvarande som dock kommer att omorganiseras och provråd (MPR), namn till mät- och provstyrelsen. Frågan om en byta eventuell framtida ackreditering av certifieringsorgan i den nämnda propositionen få anstå i avvakföreslogs tan på SISU-utredningen.

är ett laboratorium, som Om ett certifieringsorgan och certifiering, blir en ackrediutför både provning av detta med en systemcertifiering av tering synonymt laboratoriet. Inom många områden utförs emellertid och av olika organ. För att undprovning certifiering vika missförstånd kommer i det följande begreppet endast att användas i betydelsen bedömackreditering ning och erkännande av ett provningslaboratorium. sådan ackreditering ingår inte i SISU:s Frågor kring uppdrag.

ll

3 STANDARDISERINGSVERKSAHHETEN

3.1 Inledning

Svensk standardiseringsverksamhet är i mycket stor utsträckning knuten till internationell standardiseringsverksamhet. Det finns två fristående standardiseringsorgan med global verksamhet, nämligen ISO (International Organization for Standardization) och IEC (International Electrotechnical Commission).

I Västeuropa finns två motsvarande organ, nämligen CEN (European Committee for Standardization) och CENELEC (European Committee for Electrotechnical Standardization). Dessutom har under 1988 ett nytt standardiseringsorgan tillkommit, BTSI (European Telecommunication Standards Institute).

I bilaga 2 redogörs närmare för det internationella standardiseringsarbete som är av störst betydelse för Sverige.

Enligt regeringens direktiv (dir. 1988:33) skall EGaspekten beaktas i allt utredningsarbete. I bilaga 3 redogörs därför översiktligt för omfattningen av standardiseringsverksamheten i de olika länderna i Västeuropa samt vilka som har sekretariat i CEN/CENELEC och därmed stort inflytande på det europeiska standardiseringsarbetet. vidare redogörs för standardiseringens finansiering, organisation m.m. i de sex EG-länder som SISU-utredningen besökt.

Den nationella standardiseringen är inte enbart knuten till internationell standardisering, utan har även samband med företags- och branschstandardiseringen. Många storföretag har en omfattande intern standardiseringsverksamhet, som sammantaget kostnadsmässigt har en betydligt större omfattning än den nationella standardiseringen. Det är framför allt storföretagen som

i det nationella och interaktivt deltar med experter nationella standardiseringsarbetet och ger förslag till nationella standarder baserade på existerande interna standarder kan företagsstandarder. Företagens i det nationella standardisegenom sammanjämkningar bli tillgängliga för hela samhället. ringsarbetet

I 4 beskrivs hur standardiseringsarbetet bebilaga drivs inom Volvo-koncernen och televerket.

I det beskrivs enbart den nationella standarföljande arbetssätt, omfattning, fidiseringens organisation, nansiering m.m.

3.2 Organisation

3.2.1 SIS

- i - som SIS Standardiseringskommissionen Sverige är för standardiseringen i bildades 1922, centralorgan och därmed sammanhållande organ för standardi- Sverige i och svensk medverkan i interseringsarbetet Sverige nationell och standardisering. SIS har som regional att utarbetande av standard samt att syfte främja ut och distribuera all svensk standard. fastställa, ge

SIS skall även verka för att svensk standard tillämpas

inom kommunal och enskild verksamhet samt att statlig, se till att i lagar och andra författhänvisningar kan till svensk standard. Tidigare utarningar göras standarder inom vissa områden, men i dag betade SIS allt utarbetande av standard avskiljts till fackhar organ (se avsnitt 3.2.2).

SIS är en vars stadgar har fastställts av förening som också utser SIS ordförande. SIS cenregeringen, trala organ enligt stadgarna är fullmäktige, styrelse, verkställande direktör och teknisk nämnd (TN).

som utses för en tid av tre år, består Fullmäktige, f.n. av från Sveriges Industriförfyra representanter

13 bund, en frán Ingenjörsvetenskapsakademien och 27 från olika näringslivsorganisationer och samhällsorganisationer. Bland de sistnämnda ingår Kommunförbundet, Landstingsförbundet och Kooperativa Förbundet. Enligt stadgarna får också 16 särskilt angivna departement och myndigheter utse vardera en representant. Fullmäktige får härutöver själv utse statliga organ och enskilda personer, som företräder intressen som anses böra vara representerade i SIS.

3.2.2 Fackorgan m.m.

Själva utarbetandet av standarder sker normalt i SIS fackorgan samt i vissa fall av s.k. samverkande organ.

Fackorganen är svenska standardiseringsorgan som enligt överenskommelse med SIS svarar för standardiseringen inom ett visst teknikomrâde. F.n. finns det sex fackorgan, nämligen - (BST) Byggstandardiseringen - SIS-Informationstekniska standardiseringen (SIS-ITS) - SIS-Materialnormcentralen (SIS-MNC) - Svenska Elektriska Kommissionen (SEK) - (SMS) Sveriges Mekanstandardisering - SIS-Allmänna (SIS-STG). standardiseringsgruppen

SIS-ITS och SIS-STG bildades som fristående fackorgan under 1988 genom avskiljning av tidigare standardiseringsavdelningar från SIS. SIS-MNC bildades som nytt fackorgan 1989 genom sammanförande av standardiseringen av metalliska material från gamla Metallnormcentralen och polymera material från SIS-STG.

De branscher och teknikomráden som de olika fackorganen vänder sig till är relativt homogena. Ett undantag är dock SIS-STG, som bl.a. svarar för allmänna grunder och tvärteknik, konsument- och säkerhetsteknik samt vissa andra områden som inte täcks av övriga fackorgan.

är ett och finansiellt -Ett fackorgan organisatoriskt Det har medlemmar och fullmäkfristående organ. egna verkställande direktör och tige samt egen styrelse, Standardkalendern 1989 hade fackorganen kansli. Enligt antal ledamöter i fullmäktige och styrelse följande och teknisk huvudkommitté:

Stand. Fullmäktige Styrelse SIS TN och . huvudkommittéer org. Ant. Därav fr. Ant. Därav fr. Ant. Därav fr. tot. stat1.org.t0t. statl.org.t0t. statl.org:

91 25 16 3 12 3 SIS 12 3 - - BST 78 16 12 4 - - SEK 28 11 SHS 44 13 12 2 16 5 7 9 2 - - SIS-ITS 23 SIS-MNC 10 0 10 0 24 1 12 12 3 - - SIS-STG 24

Förutom fackorgan finns även s.k. samverkande organ som enligt avtal med SIS handlägger vissa avgränsade F.n. är Försvarets Materielverk (FMV), IVAs uppgifter. Kran- och Hisskommission (IKH), Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut Statens (SP) och Tekniska No- (Spri), provningsanstalt (TNC) anknutna som samverkande ormenklaturcentralen gan till SIS.

Vid sidan av fackorganen och de samverkande organen finns ett antal statliga och enskilda organ som utarbetar tekniska regler avsedda för allmän och upprepad Ett av dessa organ är IVA:s tryckkärlskomanvändning. mission som inom sitt område representerar SIS (TKK), i internationella kommittéer. Regler utarbetade av dessa har dock hittills inte fastställts som organ svensk standard.

3.2.3 Tekniska kommittéer

Fackorganen har till uppgift att utarbeta standard inom sina respektive områden. Detta innefattar såväl att utarbeta förslag till svensk standard som att medverka i internationellt standardiseringsarbete samt att informera och följa upp tillämpningen av gällande standard.

Det - de tekniska egentliga standardiseringsarbetet utredningarna, sammanjämkningarna av synpunkter, framav - av kommittéer. tagningen standardförslag görs Kommittêerna skall vara sammansatta av representanter för tillverkare, användare, myndigheter och andra experter inom kommitténs arbetsområde. Sammanlagt finns det ca 700 standardiseringskommittêer och arbetsgrupper inom den nationella organisationen i Sverige.

Det finns följande typer av tekniska kommittéer: huvudkonnittê, HK - instans inom ett som planerar arbetet och fackorgan, godkänner standardförslag för fastställelse av SIS tekniska nämnd. I BST, SEK och SIS-ITS handläggs dessa uppgifter av respektive styrelse teknisk kommitté, TK - instans för utarbetande av standardförslag ansvarig och för handläggning av andra tekniska ärenden underkolmittê, UK - instans under en teknisk kommitté permanent arbetsgrupp, AG - av experter tillsatt för en begränsad arbetsgrupp uppgift. Gruppen upplöses när uppdraget är slutfört. Inom SIS-ITS arbetar man endast med arbetsgrupper, som där övertagit de tekniska kommittêernas uppgifter.

De internationella standardiseringsorganen har ett liknande system av kommittéer.

3.2.4 SIS roll

i Såsom centralorgan för standardiseringsverksamheten

till att företräda svensk Sverige har SIS uppgift samarbete och medstandardiseringsverksamhet genom standardiseringsorgan. Inom lemsskap i internationella området och inom telekommunikationsomdet elektriska SIS-ITS Sverige. SIS rådet företräder dock SEK resp.

av figur 1. Handläggning samordnande fuktion framgår sker hos reav det tekniska standardiseringsarbetet olika kommittéer, som också fackorgan i deras spektive i det intersvarar för den tekniska representationen område samt beredning och nationella arbetet inom sitt

till förslag till internationella ställningstagande standarder (se bilaga 2).

även att i sista hand an- Bland SIS uppgifter ingår utformningen och fastställandet svara för den formella svensk standard. Dessa fastställs av alla förslag till

av tekniska nämnden (TN).

för utgivning och försäljning SIS ansvarar tryckning, varor - SIS-märkstandard. Certifiering av av svensk kraven i svensk standard är ning - och som uppfyller

av SIS I SIS uppgifter ingår därutöver en uppgifter. teknisk samordning och andra vidare frågor rörande

av karaktär i standardiseringsarbeärenden gemensam samt som rör standarditet, informationsfrågor frågor som ej faller inom de områden sering inom nya områden, eller av samversom handläggs av befintliga fackorgan finns en särkande organ. För koordineringsfrågorna av cheferna för SIS och skild ledningsgrupp bestående

samtliga fackorgan.

3.3 Arbetssätt

kan delas upp i följande Ett standardiseringsarbete utarbetande, remissbehandling, moment: Initiering, och I fastställande samt implementering uppföljning.

diskuteras dessa olika arbetsmoment. det följande

Fig.

Global Standardisering

Europeisk Standardisering \ \

CENELEC

\

Sveg

Standardiseringen i /

3.3.1 Initiering

kan komma från olika Initiativet till en ny standard

instans som helst, enskild håll. I princip kan vilken

till SIS eller något av eller samhällelig, vända sig

om att standardisering bör fackorganen med förslag område. I praktiken tas sättas på något visst igång eller myndigheter - ibland ofta initiativet av företag

kommitté som i sitt arbete uppinom en redan bildad

märksammats av standarder. på nya behov

de flesta initiativ till nya standardi- Numera kommer

från de globala och de västeuropeiska seringsprojekt till medverkan går standardiseringsorganen. Inbjudan och projekt från ISO då till SIS eller SEK. Initiativ

till SIS, som fördelar uppdraget på resp. och CEN går råder om vilket fackorgan som fackorgan. Om tveksamhet

sker samråd med berörda fackskall handlägga frågan,

hänskjuts frågan ytterst organ. Kan enighet ej uppnås

som efter parternas hörande avgör till SIS styrelse

ärendet. Detta är dock ytterst sällsynt.

eller huvudkommittê tar sedan Fackorganens styrelse

till om ett nationellt standardiseringsproställning liksom om man skall medverka i ett jekt skall påbörjas

Om det redan finns en kommitinternationellt projekt. den som i praktiken tar tê inom området är det i regel

ställning till nya projekt.

inom ett område inte är I de fall standardiseringen

krävs normalt för att ett nytt kollektivt finansierad,

kostnader för skall påbörjas att fackorganets projekt m.m. bedöms kunna täckas medverkan med kanslipersonal

intressenter. Tänkbara intressenter av medverkande möte för att sondera deras därför in till ett bjuds det aktuella och deras möjligintresse för projektet

heter att bidra till finansieringen.

om ett nytt europeiskt standardiseringspro- Då förslag eller påbörjas kan CEN eljekt går ut för omröstning

19 ler CENELEC utlysa stopp för publicering av nationell standard, s.k. standstill. Under standstill får ny eller reviderad nationell standard inte publiceras, som inte helt överensstämmer med existerande eller kommande EN eller HD.

3.3.2 Utarbetande

Om beslut fattats om att påbörja ett nytt standardiseringsprojekt kan en ny kommitté (eller arbetsgrupp inom en befintlig kommitté) behöva bildas. Kommittén sätts samman av experter som representerar olika intressen inom området - det kan vara tillverkare, användare, statliga verk, organisationer eller institutioner. Man eftersträvar alltid att göra kommittén så representativ som möjlig för alla intresserade parter i den aktuellla standardiseringsuppgiften och alla som så önskar får delta i arbetet.

SISU har genomfört en enkätundersökning för att ta reda pá var kommittéledamöterna har sin huvudsakliga anställning eller verksamhet och vilket intresse de i första hand representerar. Resultatet av undersökningen, som omfattade alla kommittéer som sammanträdde under första kvartalet 1989, redovisas i bilaga 5.

Normalt finns en representant för standardiseringsori kommittén - det är kommitténs tekniske sekreganet terare. I SEKs kommittéer är det dock vanligt att även den tekniske sekreteraren kommer utifrån, medan de tekniska sekreterarna inom övriga fackorgan oftast är anställda vid standardiseringsorganets kansli.

Kommitténs uppgift är att arbeta fram ett förslag till svensk standard. Ofta baseras arbetet på internationella standarder eller standardförslag. Utredningar och undersökningar gjorda inom organisationer eller används ofta som underlag för arbetet - ibland företag kan också kommittén initiera sådana undersökningar.

med motsvarande interna- Under arbetet hålls kontakt

eller medlemmar i kommittéer, och någon några tionella även i det internationella kommittén deltar vanligen internationella arbetet arbetet. I många fall är det

huvuduppgift blir att så dominerande att kommitténs

i den underlag för nationella ställningstaganden skapa kommittén och att skapa förutsättninginternationella standarden kan acceptear för att den internationella

är att arbetet nationellt ras nationellt. Vanligast

och internationellt sker parallellt.

för utformning av SIS har gett ut särskilda regler

samt för överföring av svensk standard (SIS R 608)

annan främmande standard till internationella eller

R 603)1- Dessa regler måste svensk standard (SIS

avtal med SIS följa. fackorganen enligt

och tidsátgången för Omfattningen av arbetsinsatserna

till standard varierar och att utarbeta ett förslag

vilken av problem standarden är beroende av dels typ

de olika intresavser att lösa, dels hur samstämmiga

Särskilt i det globala senterna är i utgångsläget.

kan det ta lång tid att uppnå standardiseringsarbetet

samförstånd inom en kommitté.

3.3.3 Remissbehandling

fram ett förslag till standard När kommittén arbetat

Remissen går till företräsänds detta ut på remiss. som användare i form av födare för såväl tillverkare etc. som berörs av retag, organisationer, myndigheter finns i kommitförslaget men som inte representerade

i tidskriften MÅNADENS tén. Samtidigt anmäls förslaget

På det sättet vill man STANDARD och i fackpressen.

n Rules 1988 overensstammer med ISO/IEC SIS R 608, and presentation of International for the drafting Standards, 1986.

med ISO/IEC Guide 21. SIS R 603 överensstämmer

21 försäkra sig om att alla som är intresserade av uppgiften får möjlighet att yttra sig.

Även förslag som utarbetats av tekniska kommittéer ir internationella standardiseringsorgan remissbehandlas normalt på samma sätt som förslag från svenska kommittêer, innan ärendet går till omröstning i den internationella kommittén.

Fackorganen är enligt avtal med SIS skyldiga att följa SIS regler (R 605) för offentliggörande av förslag till svensk standard genom remiss. I dessa regler anges att förslaget skall åtföljas av en presentation med uppgifter om: - eventuell annan förslagets bakgrund, omfattning, standard och andra för förslaget viktiga uppgifter, - av den kommitté som utarbetat försammansättningen slaget, - när svaret skall vara avsändaren tillhanda.

Formellt är minimitiden för en remiss fyra veckor, men i praktiken är den oftast längre. Om en standard kan leda till tekniska handelshinder måste tid ges för utländska kommentarer enligt GATT- och BFTA-överenskommelser.

Standardförslaget bearbetas sedan av kommittén med ledning av remissvaren. Blir det många ändringar kan ut remiss en till - annars förslaget gå på gång går förslaget vidare till huvudkommittê eller fackorganstyrelse för godkännande och anmälan att framläggas för SIS tekniska nämnd.

3.3.4 Fastställelse

Förslag till svensk standard som överlämnas till SIS tekniska nämnd för fastställelse skall enligt SIS regler (R 601) átföljas av en anmälan på en särskild blankett. I en PM till blanketten skall en skriftlig redogörelse lämnas med uppgifter som förenklar behand-

PM och föredragning i nämni tekniska nämnden. lingen den skall upplysa om standardiseringen, dess - ändamålet med den föreslagna tekniska och ekonomiska betydelse, om det fordras för att ge - kommittêsammansättning, nämnden särskild information om exempelvis adjungerade

experter - resultatet av förslagets remissbehandling.

bl.a. om det under remissbe- På blanketten skall anges har förekommit kontroversiell uppfattning handlingen och om i så fall sakkritiken väi väsentliga frågor delvis har kunnat tillgodoses i sentligen eller endast

det slutliga förslaget.

nämnden avvisar förslaget går ärendet Om tekniska tillbaka till kommittén för förnyad behandling.

Tekniska nämnden skall bedöma om standarden uppfyller och formella krav som bör stälde allmänna, tekniska utformad och om den är las på den, om den är riktigt med andra standarder, båtillfredsställande samordnad de nationella och internationella.

kan SIS fatta beslut om I särskilda fall styrelse av en svensk standard som överförts fastställandet till men detta är från tekniska nämnden styrelsen,

ytterst ovanligt.

Om ett förslag till standard avser en Europastandard nämndens granskning göras innan (EN) bör tekniska i den kommittén sker. Enligt regröstning europeiska standardiseringsorganens medlemler för de europeiska att transformera en Euromar är SIS nämligen skyldig till svensk standard. pastandard

3.3.5 Implementering och uppföljning

svarar för av all svensk stand- SIS centralt tryckning för och distribution av såväl ard samt försäljning

23 svensk som utländsk standard. SIS har även ett centralt ansvar för att sprida information om standarder och verka för att de tillämpas.

och tidskrifter, infor- Genom utbildning kurser, genom mationsblad och andra skrifter sprids informationen till användarna. Inom vissa intresseomráden, t.ex. byggritning, aluminium, fordonssymboler etc, sammanställs ett större urval standarder och utges som handböcker.

En särskild upplysningsservice finns, där man kan få information om existerande svensk standard liksom om standardiseringsarbete. Denna service har inpågående rättats i enlighet med en överenskommelse om tekniska handelshinder mellan länderna inom GATT.

Vidare kan SIS inom ramen för SIS Exportinformation göra utredningar om produktkrav i andra länder.

Varje år publicerar SIS en katalog över gällande svensk standard. SIS har också en databas för sökning efter utgiven svensk standard.

Normalt skall den tekniska kommitté som utarbetat en standard följa upp tillämpningen och vid behov ta initiativ till en revidering. Generellt gäller att en utfärdad standard skall omprövas efter fem år. Varje år dras ca 200 standarder in och revideras ca 200 svenska standarder.

3.4 Finansiering

Finansieringen av standardiseringsorganens verksamhet sker genom - Kontantinsatser från näringslivet - Allmänt statsanslag - från statliga verk och myndigheter Uppdragsmedel samt forskningsmedel och nordiska fondmedel - Försäljningsintäkter

3.4.1 Kontanta medel från näringslivet

Kontanta medel från näringslivet till standardisekommer dels direkt från enskilda och ringsverksamheten dels samordnat från olika näringsstatliga företag, De företag och organisationer som livsorganisationer. står för dessa kontanta medel är normalt intressenter i och därmed uppdragsgivare till standardiseringsorganen. Den helt övervägande delen av dessa medel utgör ett direkt stöd för det tekniska arbetet. Medlen utgör dels för standardisering inom ett visst ersättning fackområde, dels ersättning för bestämda, avgränsade Endast en liten del av medlen från projekt. mycket avser stöd för SIS centrala verksamhet. näringslivet

erhölls under 1987/88 bidrag från ca Totalt budgetåret 350 och Bidragsbeloppen varieföretag organisationer. rade från 500 kr till över 5 Mkr från Sveriges Mekanförbund och Elektroindustriförening, som var Sveriges de största bidragsgivarna.

och från näringslivet be- Branschanslag uppdragsmedel räknas l989 uppgå till totalt 33 Mkr.

Ett stort resurstillskott från näringslivet är även att och experter utan kostnad för standarsakkunniga ställs till förfogande i standardidiseringsorganen seringsarbetet.

2 redovisas hur och statsan- I figur näringslivsmedel utvecklat sig de senaste fem åren. slaget

3.4.2 Allmänt statsbidrag

SIS tilldelas som sammanhållande organ för standardii över statsbudgeten ett statsseringsarbetet Sverige anslag för hela standardiseringsverksamheten.

För statsanslaget tillämpas fr.o.m. budgetåret 1966/67

Fig. 2 Nåringslivsmedel och det allmänna statsanslagets utveckling 1984/ 85--1989/ 90

I I 1984/85 :sag/as 19016157 19a7/ae 1906/89 1969/90

skall utgöra 60 % av näringsden regeln att anslaget verksamheten. Fr.o.m. budkontantinsatser till livets beräknas dessa 60 % på näringslivets getåret 1982/83

bidrag året innan bidragsåret.

1965 till grund för fastvid den bedömning som år låg av statens och av 60 %-regeln om fördelning ställandet till standardiseringen beaktades näringslivets bidrag

främst följande tre aspekter

och förbrukare av varor och - staten som tillverkare

tjänster där den internationella - handelspolitiska synpunkterf vid denna tidpunkt ut standardiseringsverksamheten av den totala verksamheten gjorde ca en tredjedel för teknisk och ekono- - standardiseringens betydelse

misk utveckling.

för hur Från statens sida har inga regler uppställts skall fördela sig på olika standardisestatsbidraget Praxis är dock att statsbidraget läggs ringsprojekt. till bidrag till resp. ut i proportion näringslivets däremot statens bidrag i en gemenprojekt. SEK lägger SEK har nämligen en sam pott med näringslivets bidrag. från Sveriges Elektronikindukollektiv finansiering medlemmarna bidrag till SEK i striförening, där ger anställda vid resp. medlemsförhållande till antalet domineras av ett antal företag. Eftersom föreningen som är representerade i föreningens stora företag, kommer dock även inom elomrádet näringslistyrelse, att styra vilka standardisevets bidrag i hög grad

ringsprojekt som prioriteras.

3.4.3 Uppdragsmedel m.m.

år 1966 anfördes att det är I statsverkspropositionen affärsverken vid sidan av allrimligt att de statliga även borde lämna ersättning för männa statliga anslag i de fall detta är kommersistandardiseringsprojekt samt för arbete som innebär en direkt ellt motiverat

27 avlastning av uppgifter för vederbörande myndighet.

Efter år 1966 har i ökande utsträckning uppdragsmedel erhållits från de statliga affärsverken, försvaret och andra statliga organ, vilka motiverats av dessa parters behov av standardisering och standarder i egenskap av köpare och användare av varor och tjänster av olika slag.

Medel har även lämnats av föreskriftsgivande myndigheter, vilka i anslutning till föreskrifter eller allmänna råd kan utnyttja resultaten av standardiseringsarbete. Detta gäller framför allt säkerhet för liv, hälsa och miljö.

I många sammanhang är standardisering en effektiv väg att få till stånd allmän kännedom om och tillämpning av viktiga forskningsresultat och att överbrygga stadiet mellan utveckling och exploatering. Standardiseringen är därigenom många gånger att betrakta som slutsteget i forsknings- och utvecklingsarbetet. I regeringens proposition om industriell tillväxt och förnyelse, (prop. 1983/84:l35) uttalade föredragande att det är rimligt att även forsknings- och utvecklingsstödjande organ som t.ex. STU kan lämna stöd till standardiseringsprojekt, som har ett med organens uppgifter sammanfallande syfte.

Sektorforskningsorganens stöd till standardiseringen beräknas uppgå till 5--10 Mkr/år.

Nordiska industrifonden fastställer årligen en ram för bidrag till samnordiska standardiseringsprojekt inom INSTA-samarbetet. Inom denna ram har konkreta projekt utvalts bland ett antal förslag. För beviljande av anslag gäller att projekten skall vara gemensamma för två eller flera nordiska länder och arbetsmässigt och tidsmässigt klart avgränsade. De områden som för närvarande prioriteras är informationsteknik, miljövårdsteknik, hälsovårdsteknik, materialteknik, transport-

teknik, energiteknik.

av Nordiska I en konsultrapport, som gjorts på uppdrag

beskrivs det nordiska standardiseringsministerrådet, till för att inom samarbetet och ges förslag åtgärder om, anpassningen till Norden förbättra informationen

och det europeiska standardiseringsarbepåverkan på att mekan- och ITtet. I rapporten föreslås bygg-, områdena arbetsmiljö och konsumentbranscherna samt Ett handlingsprogram föskydd prioriteras. femårigt på 12 miljoner danska reslås med en årlig anslagsram föreslås ske medel från kronor. Finansieringen genom Norden och genom omhandlingsplanen Ett starkare

inom Nordisk industrifonds budget. prioriteringar

och från statliga verk, myndig- Anslag uppdragsmedel beräknas sammanlagt under 1989 heter och forskningsråd

till 13,8 Mkr. uppgå

3.4.4 Försäljningsintäkter

till år 1952 så svenska standarder var fram prissatta endast skulle täcka tryckatt försäljningsintäkterna och distributionskostnaderna. År 1952 höjdes ningsså att ett ordentpriserna på standardpublikationerna standardiseringsarbetet även ligt tillskott till erhållas. Genom olika säljfrämjande åtgärder skulle av ökat starkt har försäljningen standardpublikationer den senaste 20-årsperioden och försäljningsöverunder minskad med tryckskottet, dvs. försäljningsintäkten utgör nu ett betynings- och försäljningskostnaden, delsefullt bidrag till standardiseringsverksamhetens strävar efter att ytterligare öka finansiering. SIS genom en aktiv marknadsföring försäljningsöverskottet

och en aktiv prispolitik.

även försäljning av ut- I försäljningsintäkterna ingår avländska och internationella standardpublikationer, samt ersättning för uppdrag, gifter för SIS-märkning dessa verksamheter ger ett posikurser m.m. samtliga

29 tivt bidrag till standardiseringsverksamheten.

30 % av bruttointäkterna från försäljningen av svensk standard áterförs från SIS till det som fackorgan utarbetat den.

Försäljningsintäkterna för publikationer och tjänster beräknas 1969 uppgå till 56,6 Mkr.

Efter avdrag för produktions- och försäljningskostnader beräknas ett försäljningsöverskott Mkr, på 19,6 som går tillbaka till standardiseringsverksamheten.

3.4.5 Sammanfattning

Standardiseringen i Sverige, dvs. SIS med fackorgan, efter eliminering av interna transaktioner, beräknas 1989 omsätta ca 124 Mkr. verksamheten bedrivs inte i vinstsyfte och därför är årliga kostnader och intäkter i stort sett lika stora. Intäkternas fördelning framgår av figur 3.

3.5 Omfattning och ekonomisk betydelse

3.5.1 Antal standarder m.m.

Det finns f.n. ca 7 000 svenska standarder och det tillkommer ca 500 nya standarder per âr. I figur 4 redovisas det genomsnittliga årliga antalet utgivna standarder under tiden l986.07.01--l988.l2.31 samt fackorganens bedömning av utvecklingen under tiden 1989--92 (för ett par fackorgan är redovisningen baserad pá en kortare tidsperiod). I figuren redovisas också hur stor del av dessa standarder som är helt svenska standarder resp. internationellt baserade standarder, dvs. ikraftsatt, átergiven eller översatt standard från Iso/IEC, CEN/CENELEC eller annat internationellt organ. I redovisningen har även TKK:s och Spri STAND:s regler tagits med.

Fig. 3

Finansiering av standardiseringsverksamheten i Sverige

Försäljning 45% Produktions- och Näringslivet 27% conwnmgsuoømadu 29%

Fbnlljnhøsövuüott 16% Allmänt matning 15%

stadig: uppdngsmedd 1196

31 som framgår av figuren bedöms antalet standarder öka inom alla områden. Ökningen hänför sig helt och hållet till internationellt baserade standarder, medan antalet helt svenska standarder för alla områden utom ITområdet kraftigt kommer att minska. Av det bakgrundsmaterial som SISU fått från fackorganen framgår att huvuddelen av ökningen bedöms komma att gälla svenska standarder baserade på Europastandarder.

I figur 5 redovisas antalet sidor standarder under motsvarande perioder samt hur stor del av dessa som är på engelska. Det framgår även av figuren att antalet sidor bedöms öka inom alla områden utom det elektriska. (Det beror på att standardiseringen inom elområdet är mycket internationell och att SEK i ökad utsträckning bara ikraftsätter utländska standarder.) Antalet standarder som inte översätts till svenska språket bedöms också komma att öka.

SISU har även tagit del av fackorganens bedömningar av det framtida antalet kommittéer, antal medverkande experter, antalet sammanträden i internationella och nationella kommittéer samt antalet sammanträden. Sammantaget pekar dessa redovisningar på en kraftig expansion av den svenska standardiseringsverksamheten.

3.5.2 Kostnader för standardiseringsorganen

Standardiseringsorganens kostnader 1989 beräknas totalt uppgå till ca 124 Mkr. Drygt hälften av denna kostnad faller på fackorganen.

I figur 6 och 7 redovisas den genomsnittliga årliga kostnaden för fackorganen inkl. IKH, TKK och Spri STAND, antalet anställda under perioden 1986.07.01-- 1988.12.31 samt fackorganens bedömning av utvecklingen under åren 1989-92. Av figurerna framgår att fackorganen räknar med en viss kostnadsökning, men att antalet anställda kommer att vara i stort sett oförändrat.

Fig. 4 Genomsnittligt årligt antal standarder,

varav helt svenska med mörk yta. r_- F 200 Vänster kolumn 19860701 -19881231 Höger kolumn 1989 - 92

Illlrvllllvllllyyr...

BST SEK S MS SIS-ITS SIS-MNC SlS-STG IKH+TKK + Spri

5 Genomsnittligt årligt antal sidor standarder, Fig.

varav pá engelska med mörk yta.

Vänster kolumn 19860701 - 19881131 2000 Höger kolumn 1989 - 92

1 500

lvlrllrrrvlllllrllll]

;Him

BST SEK SMS SIS-MNC SIS-STG lKH + TKK + Spri

Fig. 6 Genomsnittlig årlig kostnad

Vänsterkolumn19860701- 19881231 MKr Högerkolumn1989- 92 _ 20 -

15 -

F 10 ›-

5 -

BST SEK SMS S|SV-|TS $|$-MNC SIS-STG lKH-i-TKK + Spri

Fig. 7AntaI anställda

Vänsterkolumn19860101-19aa.12.a1 Högerkolumn1989- 92

i

4 M I

| 1 1 BST SEK s M s S|S-ITS S|S-MNC SIS-STG lKH+TKK + Spri

3.5.3 Kostnader för medverkan

I en studie som det tyska standardiseringsorganen DIN fann man att kostnaderna för kommittéledamötergjort nas i det tekniska arbetet inom kommittéerdeltagande na var omkring 10 gånger så stort som DIN:s kostnader.

I SIsU:s enkätundersökning om kommittésammansättning m.m. även frågor om hur mycket tid kommittêleingick ned de aktuella sammanträdena damöterna lagt på och efterarbetet - samt inkl. förberedelsearbetet

eventuella kostnader för resor och traktamenten. I

5 redovisas resultatet av undersökningen samt bilaga en av den totala kostnaden under ett år baberäkning serad uppgifter från fackorganen om antalet sammanpå träden.

dessa skall den totala årliga kost- Enligt beräkningar naden för ledamöternas medverkan uppgå till ca 180 Mkr. Av detta belopp faller 53 % på deltagande i internationella tekniska kommittéer och 47 % på deli svenska bakgrundskommittêer till internatagande eller - i mindre - helt tionella kommittéer grad svenska projekt.

Av bilaga S framgår att ca 22 % av kommittéledamöterna har sin huvudsakliga anställning inom statlig verksamhet exkl. och forskningsinstitutioner. Det högskolor att kostnaden för statliga organs medverkan i betyder grovt kan uppskattas till ca standardiseringsarbetet

40 Mkr/år exkl. eventuella direkta bidrag.

SISU har även gjort en enkätundersökning om myndigheternas kostnader för för deltagande i tekniska kommittéer och arbetsgrupper. Myndigheterna ombads redovisa vilka kommittéer, som man deltog i första kvartalet 1988 samt total tidsåtgång, resekostnader och eventuella kostnader för externa konsulter m.m. Vidare been uppskattning av dessa kostnader för bå gärdes 1988/89 resp. 1989/90.

Resultatet av undersökningen framgår av tabell 1. Totalkostnaden dessa år beräknas för de 36 myndigheter som ingick i undersökningen komma att uppgå till ca 87 Mkr resp. 97 Mkr, dvs. en ökning på ca 10 Mkr.

I tabellen har en

uppdelning gjorts på regelutfärdande

myndigheter resp. affärsverk, myndigheter med i huvudsak uppdragsverksamhet och riksprovplatser. Båda grupperna av myndigheter är lika många till antalet, men de regelutfärdande myndigheterna står bara för ca 14 % av kostnaden för bá 1988/89. Noteras kan dock att de regelutfärdande myndigheternas medverkan i standardiseringsarbetet bedöms komma att öka kraftigt ba 1989/90. Huvuddelen av ökningen på totalt 5 Hkr svarar tre myndigheter för, nämligen arbetarskyddsstyrelsen, konsumentverket och statens energiverk.

Den beräknade kostnaden för statliga myndigheters medverkan i standardiseringsarbetet - 87 Mkr ba 1988/89 avser endast 36 myndigheter och riksprovplatser. Urvalet omfattade många tunga myndigheter, bl.a. televerket, statens vattenfallsverk, men kostnaden för hela den statliga sektorn bör vara nagot högre.

Detta innebär att den totala kostnaden för statliga myndigheters medverkan i standardiseringsarbetet beräknad på basis av den nu nämnda enkätundersökningen blir drygt dubbelt så hög som de 40 Hkr/ar, som på basis av SIsU:s undersökning om kommittêsammansättning m.m. angivits som en rimlig uppskattning.

skillnaden i resultaten kan sammanhänga med olikheter i enkäterna till kommittêledamöter resp. myndigheter. När i det förstnämnda fallet ledamöterna skall knyta sin tidsuppskattning till vissa sammanträden och projekt är det lätt att underskatta tiden och bara ta med det som utgör effektiv arbetstid. I siffran 40 Hkr/år ingår inte heller kostnader för de ledamöter, som var

Tabell 1

av myndigheters och riksprov- Omfattningen statliga medverkan i nationellt och internationellt platsers

standardiseringsarbete

Affärsverk 0. Statl. Regelutfärdande myndigheter m. myndh. myndigh. och i huvudsak upp- TOTALT tillsyns- (36 st) myndigheter dragsverksamhet (18 st) samt riksprov-

platser (18 st)

År 1988489

3.072 18.189 21.261 Total tid (pdg) 9.830 58.205 68.035 Tidskostnad* 275 1.284 1.559 Inr. resor (kkr) 1.307 15.328 16.635 Utr. resor (kkr) 610 65 675 Exp. m.m. (kkr) 12.022 74.882 86.904 Tot. kost.(kkr)

År 1989/90

4.245 19.385 23.630 Total tid (pdg) 13.584 62.032 75.616 Tidskostnad* 425 1.209 1.634 Inr. resor (kkr) 2.446 16.280 18.726 Utr. resor (kkr) 560 175 735 Exp. m.m. (kkr) 17.015 79.696 96.711 Tot. kost. (kkr)

Okning 88/89 - 89/90

+ 1.173 + 1.196 + 2.369 Total tid + 3.754 + 3.827 + 7.581 Tidskostnad + 150 - 75 + 75 Inrikes resor + 1.139 + 952 + 2.091 Utrikes resor - 50 + 110 + 60 Externa exp. + 4.993 + 4.814 + 9.807 Total ökning

standardiseringsarbete - sammanträ- *) Tid nedlagd på - värderat till 400 kr/tim den, förberedelsearbete

eller 3.200 kr/pdg.

37 frånvarande vid det aktuella sammanträdet och inte heller kostnader för arbetet med att besvara remisser över förslag till standarder.

SIS har bedömt att den totala kostnaden för standardiseringsarbetet uppgår till 300-500 Mkr/ár. Denna bedömning ligger inom ramen för vad som framkommit i sISUs undersökningar.

3.5.4 Standardiseringens ekonomiska betydelse

Standardisering kan leda till mycket stora kostnadsbesparingar för tillverkning och användning av varor, system och tjänster. Den ekonomiska besparingseffekten av enskilda standardiseringsprojekt har i amerikanska studier uppskattats till 6-10 gånger nedlagda kostnader på projektet. Avbetalningstiden är ofta under ett år. DIN i Västtyskland har beräknat besparingsvärdet av standardiseringsarbetet till storleksordningen 10 gånger totalt nedlagda kostnader eller ca 100 gånger DIN:s egen budget. För många projekt kan dock värdet vara ännu mycket större.

Någon bred kartläggning av värdet av standardiseringsprojekt har inte gjorts i Sverige, men vissa delstudier har gjorts inom svenska storföretag.

Ett exempel från ABB gäller elkabel. ABB köper kabel för 200 Mkr om året. Med en väldefinierad och selekterad företagsstandard för kablar baserad på IBC:s kabelstandard sjönk kostnaden med minst 3 % eller 6 Mkr. Kostnaderna för företagets kabelstandardisering var första året ca 1 Mkr och därefter för underhåll av standarderna ca 0,25 Mkr om året. Besparingen är alltså ca 20 gånger nedlagda kostnader.

Ett annat exempel från ABB är elektriska kopplingsplintar. Sedan en väldefinierad företagsstandard tagits fram sjönk inköpspriserna med ca 10 %. I dag köper ABB kopplingsplintar för ca 75 Mkr per år. Bespa-

blir därmed ca 7,5 Mkr om året. ringarna i inköpspris kostnaden för standarden är mindre än 0,5 Den årliga Mkr. Nettobesparingen är alltså åtminstone 7 Mkr per Härtill kommer vidare besparingar för ingenjörsarår. bete och lagerhállning m.m.

Atlas Copco har uppskattat sina kostnadsbesparingar av delar till storleksordningen 20 för lagerhållning identifierings- och Mkr om året genom en väldefinierad trots att antalet delar ständigt beteckningsstandard, ökar. Kostnaderna för att utveckla och administrera till mindre än 7 Mkr per år och bespasystemet uppgår därmed till 13 Mkr om året. Atlas Copco ringen uppgår vidare att kostnaderna för att anpassa produkuppger till olika standarder och bestämmelser i olika terna länder är av samma storleksordning som produktutveck-

lingskostnaderna.

inom området kontorsarbete, brev- och Standardisering maskinskrivning och arkivering har dokumentutformning, för näringsliv och av SIS uppskattats ge besparingar i Sverige på tillsammans minst ett par förvaltning kronor år. kostnader rör sig om miljarder per Nedlagda mindre än 1 Mkr om året.

Ett illustrativt på standardiseringens värde exempel för konsumenten är den serie och besparingseffekter modulkoordinerade standarder för förpackningsenheter såsom och kartonger, transportenheter såsockerpaket som lastpallar och containrar och förvaringsenheter såsom i fabriker, grossistlager, varuhyllinredningar

hus och butiker. Detta system av modulkoordinerade di-

mensionsstandarder, som gör att sockerbitarna passar i i kartongerna och på hylsockerpaketen, sockerpaketen lorna och pá lastpallar och i containrar kartongerna leder till stora rationaliseringseffekter och kostnadsbesparingar i hela kedjan av transport, hantering och försäljning av konsumentvaror.

Normalt är mindre än hälften av kostnaderna för konsu-

39 mentvaror tillverkningskostnader och mer än hälften transport- och hanteringskostnader. SIS har med ledning härav beräknat att hela serien av standarder för förpackning, transportenheter och hyllinredningar ger kostnadsbesparingar på åtminstone 1 % av priset. I själva verket torde besparingen vara mycket högre, men en del går också till erforderliga investeringar.

I Sverige uppgår omsättningen av konsumentvaror eller dagligvaror till ca 120 miljarder kronor per ár. En besparing på 1 % är alltså en besparing på över 1 miljard kronor. De kostnader som i Sverige lagts ned på att ta fram denna serie standarder under en 20-årsperiod kan totalt uppskattas till endast 40 Mkr.

Industriförbundet har uppskattat merkostnaden för svensk exportindustri till följd av olika myndighetsföreskrifter, produktkrav och standarder inom EG- och EFTA-länderna till 8 miljarder kronor om året. Räknar man även med övriga exportmarknader blir merkostnaden 10-11 miljarder kronor. Merkostnaden för utländska tillverkares export till Sverige, dvs. vår import, blir ungefär lika stor. Det är kostnader som i slutändan får bäras av svenska konsumenter. Det är alltså mycket stora besparingar som kan göras genom en harmonisering av myndighetsföreskrifter, produktkrav och standarder.

En stor del av pågående standardiseringsprojekt, särskilt de inom CEN/CENELEC, rör liv, hälsa och miljö. En höjd kvalitet i dessa avseenden har vid sidan av eventuella besparingar i pengar ett positivt värde för konsumenterna och andra grupper som berörs av standarder.

4 CERTIFIERINGSVERKSAMHETEN

4.1 Begreppet produkt-, system- resp.

personcertifiering

2 kan termen certifiering ges en Som nämnts i kapitel med den internationella demycket vidsträckt tolkning som utgångspunkt. I det fölfinitionen av begreppet dock inte ackreditering av laboratorijande inbegrips i utan bara produkt-, system- resp. perer begreppet, Gemensamma europeiska krav på organ soncertifiering. inom de tre nämnda områdena kommer som är verksamma de standarderna EN 45011att föreligga när europeiska

13 är fastställda.

är en bekräftelse på att ett Certifiering av produkter eller en är i särskilt produktutförande produkttyp med krav i ett regelgivande dokument. överensstämmelse innefattar även sådan offentlig rättslig Definitionen kontroll som normalt utförs av myndigheter. tvingande vad som i svensk rätt kallas Sådan verksamhet utgör för vilken särskilda rättssäkermyndighetsutövning, Produktcertifiering i denna form hetsgarantier gäller. som ofta utmynnar normalt i ett myndighetsgodkännande,

typer och då blir ett typgodkännande. gäller

kan emellertid bedrivas även under Produktcertifiering talar om privaträttslig form, och när man på svenska

har man normalt menat sådan verksamhet. certifiering av en- Vanligen handhas denna certifieringsverksamhet som vart och ett har sina egna skilda, oberoende organ för verksamheten. Det bör dock uppmärksammas regler till sin art certifieatt frivillig, privaträttslig i även kan bedrivas av myndigringsverksamhet Sverige

heter.

avser att bekräftelse på att Systemcertifiering ge är i överensstämmelse med kvalitetssystem hos företag i standard. dokument för krav stipulerade Regelgivande

41 svenskt hänseende är i första hand ISO-standarder som även har fastställts som harmoniserade europeiska standarder (EN 29000-serien). Att företag i Sverige har ansett sig ha behov av en systemcertifiering, har hittills haft marknadsekonomisk bakgrund, men man kan förvänta sig också myndighetsrelaterade skäl i framtiden om svenska kontrollordningar skall anpassas till EG och EFTA.

Certifiering av personer har som syfte att bekräfta att enskilda anses äga erforderlig kompetens för att kunna viss uppgift. Denna form av certifigenomföra ering kan ske på avtalsrättslig grund, men även vara relaterad till myndighetsregler.

4.2 Certifieringsverksanhet i Sverige

De föreskrivande myndigheterna i Sverige har enligt direktiv lämnade av riksdag eller regering áliggande att föreskriva om krav på produkter för att säkra skyddet till liv hälsa och egendom. Myndigheterna har vidare ansvaret att ta ställning till huruvida det genom tvingande eller rättare sagt obligatorisk kontroll skall bekräftas att en produkt uppfyller ställda krav. I normalfallet skall denna kontroll urföras av riksprovplats. Den vanligaste bekräftelseformen pá att kraven är uppfyllda är myndighetens typgodkännande. Genom delegationsbeslut kan dock riksprovplats få rätt att utfärda sådant godkännande. som tidigare nämnts är typgodkännande att betrakta som certifiering om kontrollen gjorts i förhállande till ett regelskapande dokument i form av t.ex. en föreskrift.

Obligatorisk kontroll förekommer även utanför riksprovplatserna. Exempel på detta är den obligatoriska certifieringsverksamheten som omfattar vissa slag av terminalutrustningar för anslutning till telenätet. Typgodkännande är här ett villkor för att utrustningarna skall få anslutas till nätet. Kontrollen utföres antingen av televerkets centrallaboratorium eller av

42 annat laboratorium, t.ex. SEMKO, som efter en bedömblivit godkänt. Statens telenämnd har det centraning la ansvaret för denna certifiering.

Som ett led i myndighetsutövning förekommer även verksamhet som resulterar i frivilliga typgodkännanden. Ett godkännande kan vara ett av flera frivilligt alternativ för att verifiera överensstämmelse med krav. En omfattande verksamhet av detta myndighetens slag administreras av boverket. Ett frivilligt typgodkännande utfärdat av boverket är i allmänhet förbundet med villkor om att godkännandet skall följas upp genom tillverkningskontroll. Avtal om denna kontroll tecknas mellan innehavaren av godkännadet och den anvisade kontrollinstitutionen.

Statens provningsanstalt (SP) svarar för huvudparten av den kontroll som ligger till grund för boverkets SP svarar i sammanhanget även för typgodkännanden. tillverkningskontroll av typgodkända produkter. Kontrollen sker delvis i form av övervakning av tillverkarens egenkontroll, Tillverkningskontrollen omfattar därför, förutom stickprovskontroll av uttagna produkter, genomgáng och godkännanden av företagens kvalitetssystem för egenkontroll.

Det finns även privaträttsliga organ som genomför tillverkningskontroll för att verifiera överensstämmelse med boverkets krav. Bland dessa kan nämnas Kontrollrádet för betongvaror, Svensk Byggstålkontroll, svensk Tegelkontroll, Kontrollnämnden för

fabrikskontroll, T-virkesföreningen, Stiftelsen för

kontroll av värmeisoleringsmaterial, Statens anläggningsprovning och Korrosionsinstitutet.

Förutom typgodkännande av myndigheter förekommer rent privaträttslig kontrollverksamhet för produktcertifiering. Huvudparten av denna verksamhet utövas av privaträttsliga organ. Det finns emellertid även myndigheter som bedriver privaträttslig produktcertifiering

43 och privaträttslig certifiering som utnyttjas i myndighetsutövning. Flera organ i Sverige är engagerade i denna certifieringsverksamhet, b1.a. SIS, Försvarets materielverk (FMV), SEMKO och SP.

SIS

SIS administrerar ett certifieringssystem där produkter, som efter kontroll visar sig överensstämma med Svensk standard fár, förses med SIS inregistrerade certifieringsmärke. Förutom den inledande typkontrollen följs certifierade produkter upp genom en efterkontroll. SIS förfogar inte över egna resurser för kontrollen, utan för denna anlitas utomstående organ. SP svarar för huvudparten av denna kontroll.

SIS-certifieringen har hittills begränsats till certifiering mot standard för vissa utvalda produktområden.

Enligt uppgift sker f.n. en utvidgning av ordningen

till nya produktområden. Godkända produkter märks med SIS-märket som bekräftelse på att en produkt uppfyller samtliga egenskapskrav enligt en viss svensk standard. SIS certifieringsavdelning beslutar normalt om märkningstillstånd och fattar beslut om efterkontroll.

Mellan SIS och standardiseringsorganen i Danmark, Finland och Norge har träffats en överenskommelse om att godkänna varandras certifieringar som baseras på gemensam nordisk standard. Bland produkter som omfattas av detta avtal kan nämnas personlig skyddsutrustning, b1.a. skyddshjälmar. Nordisk certifieringsmärkning av skyddshjälmar ger vidare automatiskt typgodkännande av arbetarskyddsstyrelsen.

FMV

Certifiering av kvalitetssystem hos vissa försvarsindustrier utföres av FMV. På senare tid har även SIS i samarbete med svenska Förbundet för Kvalitet och SP börjat certifiera företags kvalitetssystem. Denna cer-

att en verifikation på att tifiering har som syfte ge av ett kvalitetssystem är i enuppbyggnaden företags kriterier i SS/ISO-9000-serien. Belighet med angivna slut om certifiering fattas av SIS certifieringskombaseras en från särskilt bedömmittê och på rapport

ningslag.

SEMKO

1990 kommer en ordning att gälla för Den 1 januari ny av elektrisk hushállsmateriel. Det nuvarande kontroll inskränks därefter kravet på myndighetsgodkännande För huvudparten av den till s.k. högriskprodukter. materielen kommer det att nuvarande provningspliktiga former för verifiering av myndigmedges alternativa certifiering av SEMKO kommer att hetskraven. Frivillig alternativ. Ändringen innebär att utgöra ett av dessa all kontrollverksamhet vid SEMKO kompraktiskt taget certifiering från att mer att ske som privaträttslig till ca 80 % ha varit tvingande kontroll. tidigare

för säkerhetskontroll av elektrisk Som centralt organ deltar SEMKO i flera multilaterala överensmateriel om ömsesidigt godkännande av provningsrekommelser för beslut om nationell certifiesultat som underlag finns således en nordisk överensring. Sedan länge elektriska kontrollanstalterna om stämmelse mellan de erkännande av varandras kontrollresultat ömsesidigt för beslut om typgodkännanden. Inom som underlag två överenskommelser om ömsesidiga er- CENELEC finns mellan inom EG- och EFTAkännanden kontrollorganen länderna för utförda enligt harmoniserad produkter CCA-avtalet respektive HAR-överenskommelsen. standard. omfattar elektriska produkter för Det förra avtalet exklusive kablar och ledningar. De hem och hushåll HAR-avtalet. HAR-kontrollen omfatsenare täcks genom tar även fabrikskontroll. Enligt lágspänningsdirektibehövs BG-märkning som bekräftelse vet ingen gemensam är certifierad i enlighet med harpá att en produkt moniserad standard. Det räcker med det nationella

45 märket från kungjort certifieringsorgan i ett EG-land. Genom CCA-avtalet kan sådan märkning åsättas produkter kontrollerade av SEMKO. Vidare accepteras i EG SEMKO:s HAR-märkning av kablar och ledningar.

Exempel på privaträttslig produktcertifiering utförd av myndighet är certifieringsverksamheten som bedrivs av SP och som resulterar i P-märkningen. P-märket är en verifikation på att produkten uppfyller krav formulerade i kontrollbestämmelser utfärdade av SP. Tillstånd att ásätta P-märket erhålles efter godkänd typkontroll och efterkontroll av SP enligt avtalsreglerade villkor. Till privaträttslig certifiering kan även räknas den frivilliga kontroll av petroleummätare och vågar som SP genomför efter särskild begäran från uppdragsgivarna.

Andra exempel på privaträttslig certifiering av myndighet utgör sjöfartsverkets och trafiksäkerhetsverkets frivilliga typgodkännanden av fritidsbåtar respektive bilbarnstolar samt arbetarskyddsstyrelsens utlåtande efter frivillig granskning av produkter för att fastställa överenskommelse med krav i arbetsmiljölagen.

Exempel på personcertifiering är den examination som MPR genomför utgående från Nordtest-regler av personer som skall arbeta med oförstörande provning, t.ex. för kontroll av svetsfogar. Detta slag av certifiering är betingat av antingen avtals- eller myndighetsregler. Exempel på det senare är utfärdande av behörighet för personer som skall arbeta med elektriska installationer.

4.3 Certifiering inom EG

En grundläggande princip för EG:s nya metod är att kravet på förhandskontroll i görligaste mån skall

46 I stället har i det s.k. modelldirektivet begränsas. från den 7 maj 1985 angivits att följande alternativa sätt bör komma i fråga för att verifiera att en produkt uppfyller ställda krav:

a) certifikat och märkning av fristående organ b) frán fristående organ provningsresultat c) försäkran om överensstämmelse utfärdad av tillverkaren eller hans agent i gemenskapen; krav om övervakning kan föreskrivas i sammanhanget d) andra former för vidimering som kan finnas angivna i direktivet (i undantagsfall krav på förhandsgodkännande)

I ett förslag till policyuttalande från kommissionen om provning och certifiering (Certif. 88/10 29.l1.88) har utvecklats vidare. Bland annat fastprinciperna ställs där en uppbyggnad av verifieringsblock genom moduler eller element. Blocken är avsedda att tillämför utformning av direktiv enligt den nya metoden. pas Principerna är avsedda att kunna utnyttjas också för rent frivilliga former av verifiering om överensstämmelse. som grundläggande princip gäller att mer än en verifieringsform bör finnas i den framtida EG-lagstiftningen. vid utformningen av kontrollstukturen skall följande faktorer tas i beaktande:

- graden av farlighet hos produkten - kontrollområdets infrastruktur - egenskaperna hos produkten - storleken på produktens tillverkningsserie.

Inblandningen av offentlig administration skall endast omfatta nödvändiga fall. Detta betyder

- att tillverkarna själva skall kunna välja verifikationsform av erbjudna alternativ utom i välberättigade undantagsfall,

- att myndigheterna normalt inte skall engagera sig i

47 kontroll- och verifikationsverkamheten,

- att ansvaret för denna verksamhet i stället åvilar oberoende organ utsedda och kungjorda av medlemsstaterna eller organ som ackrediterats enligt nationella ordningar.

En grundläggande princip bakom förslaget är således att kontroll med verifiering normalt skall tillhörande anförtros ett oberoende organ eller tillverkaren själv. Med syftet att öka trovärdigheten i en sådan ordning har EG initierat framtagning av ett antal europeiska standarder i EN 45000-serien.

Standarderna ger anvisningar om villkoren för utvärdering av kompetens hos provningslaboratorier, ackrediterings- och certifieringsorgan. Vidare kommer beträffande krav pá tillverkarnas kvalitetssystem hänvisning ske till europeiska standarder i EN 29000-serien. Dessa standarder är identiska med ISO-standarder i 9000-serien. Medlemsstaterna anmodas dessutom att etablera system för ackreditering av laboratorier. Det nu nämnda kommer till uttryck i ett förslag till resolution rörande provning och certifiering. Enligt resolutionsförslaget

uppmuntras medlemsstaterna och kommissionen att främja utnyttjandet av europeiska standarder för kvalitetssäkring (EN 29000-serien) och för utvärdering av provningslaboratorier och certifieringsorgan (EN 45000-serien) i största möjliga utsträckning, godkännes den samordnade utvecklingen av nationella ackrediteringsnät, åta er si EG-rådet att hänvisa till EN 29000- och EN 45050-serierna av standarder samt att förlita sig till ackrediteringsteknik när detta är möjligt i den framtida EG-lagstiftningen. Sammanfattningsvis har följande alternativa förfaranden för verifiering av produkterna anvisats för direktiv utformade enligt nya metoden.

av utförandet eller typen på en pro- För verifikation som utförts i med harmoniserad eurodukt, enlighet kan det bli aktuellt att välja anpeisk standard, tillverkarens försäkran om överenskommelse tingen organ anvisat av eller tredjepartscertifiering genom EG. Det senare förfarandet kommer normedlemsstat i för som inte är utförda enmalt att krävas produkter standard. Certifieringen skall då ligt harmoniserad från de väsentliga säkerhetskraven anske utgående givna i direktivet.

verifikation av kan det även bli aktuellt Förutom typ verifikation av Denna kan att kräva en produktionen. av tillverkaren. Detta utgörs av en egendeklaration Det förfarande benämns EG-försäkran om produktion. nivåer för denna försäkran. Vid finns tre alternativa sker försäkran utan några krav det första alternativet av tillverkaren; vid det andra skall om övervakning ha infört ett kvalitetssystem för produktilverkaren som står under övervakning av tion och slutkontroll För det tredje fallet av ett anvisat tredjepartsorgan. tillverka- EG-försäkran om produktion egenkontrollerar övervakas genom stickren produkterna. Egenkontrollen provskontroll av anvisat organ.

bli aktuellt med en kontroll av produk- Det kan även tionen där ett anvisat organ kontrollerar varje pro- Detta förfarande benämns EG-verifikaduktexemplar. tion.

formerna är avsedda att i första Även om de anförda hand för EG-lagstiftningen anses de lämpliga tillämpas certifiering och för också för rent privaträttslig föreskrifter. Det kan vidare fömodas att nationella den certifieringen kommer att utgöra privaträttsliga en attraktiv verifikationsform också för EG-direktiv har som en form av kontsom inte angivit certifiering roll. Det kan finnas ett egenintresse för nämligen att låta certifiera sina produkter eller företagen kvalitetssystem.

För att implementera de nämnda principerna vill EG inrätta en europeisk organisatorisk infrastruktur för provning och certifiering. Frågan diskuterades vid ett symposium i juni 1988 med mer än 800 deltagare. Symposiets slutsatser var att det fanns ett behov att inrätta en dylik infrastuktur. Strukturen skulle kunna tillämpas såväl på frivilliga som reglerade områden. För båda områdena gäller nämligen att etablera ett förtroende för verksamheten. Ett annat syfte med infrastrukturen är att bädda för överensstämmelser mellan EG och andra parter om ömsesidiga erkännanden.

Enligt symposiets uppfattning kommer sektorskommittéer för olika teknikomráden att utgöra nyckelelement i den nya infrastrukturen. I kommittêerna skall ingå representanter med teknisk kompetens men även företrädare för användare och konsumenter. överenskommelser om ömsesidiga erkännanden skall vila pá avtalsrättslig grund. Arrangemangen skall vara öppna för organ som uppfyller villkoren i standarder enligt EN 45000serien.

Symposiet ställde sig vidare bakom en ordning innehållande ett övergripande horisontellt organ. Detta skulle inte spela någon beslutande roll, utan istället vara ett forum för diskussion av problem gemensamma _ för olika sektorer och ett organ för att säkerställa likformighet i arbetet. Det horisontella organet skulle dessutom främja överenskommelser om ömsesidiga erkännanden och därför vara sammansatt på ett sätt som säkerställer representation från olika intressenter berörda av provning och certifiering.

Beträffande rollen för CEN/CENELBC underströk symposiet behovet av en nära koppling mellan standardisering á ena sidan respektive provning och certifiering á den andra. Det underströks emellertid att de två funktionerna skulle drivas oberoende av varandra samt att provning och certifiering skulle drivas självständigt

50 från varför det inte standardiseringsverksamheten finnas hierarkiskt samband mellan de två kunde något områdena.

Däremot det att CEN/CENELEC borde kunna vara ansågs sammanhållande för den nya infrastrukturen avorgan seende och certifiering. symposiets slutsatprovning ser skulle härvid respekteras. EG-kommissionen har därför anmodat CEN/CENELEC att komma med ett förslag i frågan (se avsnitt 4.5).

Det synsätt om den övergripande adminisgrundläggande trationen av frågor rörande provning och certifiering som EG-kommissionen framfört harmoniserar med ordningar som redan finns etablerade i vissa EG-länder, bl.a. Storbritannien och Nederländerna (se bilaga 3).

har tidigare kritiserat de principer som Västtyskland har anförts av EG-kommissionen. Detta berodde bl.a. på att det där sedan länge funnits en ordning för utseende av organ som certifierar produkter för att verifiera överensstämmelse med krav som har sin i den tyska säkerhetslagen för apparater. upprinnelse organen har utpekats av arbets- och socialministeriet.

Det finns emellertid tecken på en förändrad tysk som bl.a. sammanhänger med att vissa tyska attityd, företag börjat att utnyttja utländska ackrediteringsvid Den ändrade attityden kommer system exportaffärer. att utmynna i en ordning med flera organ som troligen vart och ett erkänner certfieringsorgan för olika syften och sektorer. Över dessa organ inrättas ett samordningsorgan för handläggning av övergripande frågor och gemensamma kontakter med bl.a. Bryssel.

4.4 EFTA-synen på certifiering

Regeringsföreträdare för EFTA-länderna godkände sommaren 1988 i Tammerfors en ramkonvention om provning och certifiering. Konventionen har ratificerats av

51 riksdagen för svenskt vidkommande. Syftet med konventionen är att ge en legal grund för att mellan EFTAländer ömsesidigt godta provningsresultat och certifieringsbeslut från organ som utpekats av länderna i särskild ordning respektive provningsresultat från laboratorier som ackrediterats enligt villkor stipulerade i standarder i EN 45000-serien.

Syftet med ramkonventionen är att avtal överenskommna under hägn av konventionen skall utgöra en bas för att nå överenskommelser med EG om ömsesidiga erkännanden av provnings- och certifieringsresultat.

Vidare har EFTA:s råd antagit en policy om provning

och certifiering. Meningen är att principerna i policyn skall tillämpas i sektoriella avtal som upprättats under konventionen. I princip uttalas i policyn bl.a.

att obligatorisk kontroll skall begränsas till områden där sådan är nödvändig ur säkerhetssyn- punkt, att tillverkarens försäkran om överensstämmelse skall tillåtas i stället för obligatorisk certifiering, att frivillig certifiering skall förordas framför obligatorisk. Med syftet att få till stånd avtal enligt konventionen har olika arbetsgrupper bildats. Dessa har inrättats för att utforma avtalsregler som är anpassade till EGdirektiv som framtagits eller som är under framtagning. Det hittillsvarande átgärdsarbetet pekar mot en fullständig uppslutning från EFTA-ländernas sida till principer angivna i EG-direktiv eller i förslag till dessa.

EFTA-arbetet har tagits väl upp av EG enligt det tidigare åberopade förslaget till EG-policy om provning och certifiering. I förslaget anges således

att EFTA-länderna bör delta i den kommande europeiska organisationen för provning och certifie-

ring, att överenskommelser om ömsesidiga erkännanden av och certifieringsresultat mellan EFTAprovningsländerna Tammerforskonventionen är en bra enligt bas för att etablera ömsesidiga reciproka erkännanden mellan EG och EFTA inom sektorer som täcks av EG-direktiv.

4.5 adninistrerad av CBN och CENELBC Certifiering

Ett för certifiering av elektriska produkter system för hem och hushåll för att bekräfta överensstämmelse med krav i IEC-standarder handhas av IEC. SEK är det svenska administrativa organet och SEMKO det verkställande. SEMKO deltar även i ett certifieringsarrangesom administreras av CENELEC och som benämns mang CENELEC Certification Agreement (CCA). Detta avtal för för vilka harmoniserad standard gäller produkter finns. De deltagande parterna har utfäst sig att varandras kontrollresultat som underlag för acceptera de certifieringsbesluten. För ledningar av plast egna eller finns en motsvarande överenskommelse genom gummi det s.k. HAR-avtalet.

såväl IEC som CENELEC har dessutom inrättat ordningar för av elektroniska komponenter beteckcertifiering nade CECC-systemet. För svensk del ombe- IECQ- resp. kontrollfunktionen av danska Elektronikcentrasörjs len.

Även CEN har under samlingsbenämningen CENCER börjat överenskommelser om certifiering. För svenskt skapa vidkommande deltar SIS. som referensorgan för internationellt samarbete på certifieringsområdet verkar SIS/CERT tillsatt av SIS samarbetsdearbetsgruppen legation för certifiering och harmonisering.

CENELEC samt det europeiska samarbetsorganet för CEN, och teleförvaltningarna CEPT har skapat en postorganisation för provning och certifiering gemensam inom IT-området, ECITC (the European Committee for IT and Certification). I organisationen skall in- Testing

53 gå ett arrangemang för ackreditering av medverkande laboratorier. SIS-ITS har av de svenska företrädarna för CEN/CENELEC/CEPT utsetts att vara det svenska sammanhållande organet. Det är möjligt att den obligatoriska certifieringen av utrustningar för anslutning till telenät som för närvarande administreras genom CEPT kommer att föras över till ECITC-systemet.

På uppmaning från EG-kommissionen har CEN/CENELEC lämnat förslag till ett europeiskt ramverk för provning och certifiering. Enligt ett memorandum från mars 1989 består det föreslagna ramverket av

dels sektorskommittéer som skall implementera ett samarbete inom sina tekniska kompetensomrâden; kommittêerna kan antingen vara produktorienterade eller ämnesorienterade dels ett samarbetsrád benämnt European Testing and Certification Coordination Council (ET3C) som skall ha en övergripande samordningsroll och som skall vidta steg för att undvika upprepning av provning och certifiering. överenskommelser om arrangemang för provning och certifiering skall arbetas fram i sektorskommittêerna för olika teknikomráden. Kommittéerna skall utarbeta och underhålla regler för överenskommelser om ömsesidiga erkännanden. Det skall härvid säkerställas att arrangemangen följer riktlinjer som fastställs av ET3C. Reglerna skall innefatta procedurer som skall tillämpas på nationell nivå på provningslaboratorier och certifieringsorgan som är föreslagna att medverka i arrangemang om ömsesidiga erkännanden. sektorskommittêerna skall även handlägga besvärsärenden.

Representanter till sektorskommittêerna skall utses en CEN/CENELEC-medlemmarna. För svenskt vidkommande skulle det därför bli fråga om SIS för CEN och SEK för CENELEC. De nationella organen skall svara för att representationen blir allsidig. sektorskommittêerna skall i sin tur utse representanter till ET3C.

den tänkta ordningen har redan En sektorskommitté för nämnda ECITC, och en etablerats nämligen det tidigare

bildas - EOS (European Committee till håller på att Assessment and Certification). som for Quality System har utsetts SIS certifiersvenskt samordnande organ med reför kvalitetssystem kompletterad ingskommittê från SEMKO, SEK och AB Statens Anläggpresentanter ta fram för ningsprovning. EQS skall procedurregler

nationella organ efter EN sitt område och godkänna

45012 som innehåller kriterier för organ som genomför

certifieringar av företagens kvalitetssytem.

från handläggare vid EG-kommissionen på Reaktionen från har inte varit odelat förslaget CEN/CENELEC

Bland annat har det understrukits att positiv. mäste slutsatserna från det CEN/CENELEC respektera

Det kan t.ex. konstatidigare åberopade symposiet. i detta hänseende brister när det gälterats att det skall vara olika i ler kravet att beslutsfunktionerna

provning och frågor rörande standardisering respektive

Vidare har öppenheten och tillsättningscertifiering. ET3C Det är därför ännu förfarandet för ifrågasatts.

för att uttala sig om hur den slutliga lösningtidigt ramverket kan komma att se ut. en för det europeiska

5 RONSUHENTMEDVERKAN I STANDARDISERINGEN

5.1 Standardiseringens ändrade karaktär och konsumentverkets skrivelse

Internationell standardisering har stor betydelse för att underlätta handeln mellan länder. För konsumenterna kan standardisering medföra avsevärda fördelar, inte minst i form av lägre priser på grund av storskalighet i produktionen, men även i form av säkrare produkter, funktionsbeskrivningar och information. Utvecklingen inom Europa mot en stor västeuropeisk marknad 1992 kräver insatser från bl.a. konsumentverkets sida för att påverka utvecklingen i en riktning som tillgodoser svenska konsumenters intressen. Särskilt gäller detta den standardiseringsverksamhet som pågår inom CEN och CENELEC. Konsumentföreträdarna måste här få information i god tid om standardiseringsverksamheten på europeisk nivå och möjligheter att utpåverka formningen av Europastandarderna.

Mot bakgrund av att standardiseringen delvis fått en ny karaktär har konsumentverket i en skrivelse till regeringen (1988-09-06) om konsumentinflytande tagit upp frågan hur konsumentsidan skall kunna göra sig bättre gällande i standardiseringsarbetet än för närvarande. I skrivelsen angav konsumentverket att verket inte finner det tillfredsställande att de statsmedel som tillförs SIS enbart går till projekt som redan tidigare har finansierats av näringslivet och att detta innebär att projekt som ur samhällets synpunkt bedöms angelägna, t.ex. inom konsumentområdet, men som inte finner finansiärer från näringslivet, inte heller får del av det generella statsanslaget. I skrivelsen föreslog konsumentverket att av det årliga statsanslaget till SIS borde en viss del förbehålles sådana angelägna projekt samt att härav ett särskilt belopp borde avsättas för konsumentvarustandardisering.

diskuteras även röst- I konsumentverkets skrivelse

att i dagens sivarvid konstaterades ningsproceduren deltar i tuation i bästa fall en konsumentrepresentant

inom de nationella standardide tekniska kommittêerna

konflikt och inoch att när uppstår seringsorganen

isär, konsumentsidan således representertressena går

Kommitténs beslut fatas av en enda röst i kommittén.

tas dock som regel genom samförstånd.

även i det internationel- Liknande förhållanden gäller

där eventuella konsumentla standardiseringsarbetet,

som en del av den nationella representanter uppträder

delegationen.

att och be- I SISU:s utredningsuppdrag ingår analysera

och som den internadöma de nya problem möjligheter

medför för andra intressenter, tionella utvecklingen

och konsumenterna samt bl.a. arbetsmarknadens parter

former för dessa intressenters att föreslå lämpliga

medverkan i harmoniseringsarbetet.

konsunentmedverkan i Sverige 5.2 Nuvarande

ca 700 tekniska kommittéer F.n. finns det i Sverige

tillsammans ca 5.000 medverkande och arbetsgrupper med

som särskilt driver eller Hur många av dessa experter. är svårt att avgöra, efterbevakar konsumentfrågorna

i standardisesom begreppet konsumentrepresentant

inte är väldefinierat. ringssammanhang

dvs. de fackorgan som har SIS-STG, SEK, SMS och BST,

rör konsumenterna, har gått flest projekt som direkt

Enligt standarigenom sina kommittêsammansättningar.

bedömningar fanns vid SIS-STG diseringsorganens egna

inom 13 olika stantotalt 81 konsumentrepresentanter

vid SEK fanns totalt 75 konsudardiseringsområden. - och - exkl. elsäkerhetskommittên mentrepresentanter vid SMS fanns todessa kom från 8 olika myndigheter.

Dessa kom från 13 talt 36 konsumentrepresentanter.

57 olika institutioner och satt med i totalt 45 arbetsgrupper. vid BST fanns 5 konsumentrepresentanter i totalt 5 tekniska kommittéer.

Sammanlagt vid dessa tre fackorgan fanns det således nästan 200 konsumentrepresentanter. Av dessa kom 30 från konsumentverket, 63 från annan statlig tillsynsmyndighet, 25 frán riksprovplatser, 13 från handikappinstitutet och handikapporganisationer, 10 från forskningsinstitutioner, 7 från fackliga organisationer, 7 från bygghälsan och statshälsan. Övriga kom från olika intresseorganisationer, t.ex. KF, HSB, LRF och Motormännens Riksförbund.

Svenska konsumentföreträdare i form av tjänstemän på konsumentverket finns även i vissa internationella kommittéer. F.n. finns sådan representation i 13 globala och i 3 europeiska tekniska kommittéer och arbetsgrupper.

SISU har gjort en undersökning om kommittêsammansättningen i svenska tekniska kommittéer. Av undersökningen, som redovisas i bilaga 5, framgår att knappt en fjärdedel av ledamöterna i kommittéer ansåg sig i första hand representera brukarna.

I standardiseringsorganens styrelser finns f.n. i va-

rierande grad statliga representanter. Av dessa torde.

dock endast en kunna betraktas som en egentlig företrädare för konsumentintresset, nämligen konsumentverkets ställföreträdande generaldirektör som sitter i SIS-STGs styrelse. Dessutom har i SIS tekniska nämnd, som slutligt skall granska och fastställa all svensk standard, professorn i konsumentteknik vid Chalmers ingått och spelat en aktiv roll.

internationell nivå 5.3 Konsumentinflytande på

Global nivå

1977 att etablera en särskild kommit- ISO beslutade år té COPOLCO (Committee on Consumer Policy) med uppgif- Isos Council i frågor av konsumentinten att vägleda tresse i det internationella standardiseringsarbetet. har IEC visat intresse och några rekommendatio- Senare ner är gemensamma.

Förutom IEC har tre andra internationella organisationer samarbete med COPOLCO: International Cooperative International Organization of Consumers Alliance, och for Economic Cooperation and Unions Organization Genom i COPOLCO har konsument- Development. deltagande en att direkt till Isozs styrande organen möjlighet föra fram sina synpunkter på ISO:s organ, Council, via resolutioner, som ISO vidarebefordrar till arbete berörda kommittéer.

av år 1987 hade COPOLCO 49 länders standar- I början som medlemmar, därav 23 aktiva och 26 diseringsorgan observatörer. Alla nordiska standardiseringsorgan är kommittén. Det av COPOLCO framlagda handaktiva i har vunnit gehör från medlemsorganilingsprogrammet Avsikten är att finna utvägar så att sationernas sida. att uttala sina åsikter om konsumenter ges möjligheter standarders innehåll.

Brist på pengar för att hjälpa konsumentrepresentanter i standardiseringsarbetet anses av COPOLCO att delta vara det största problemet att lösa.

olika för att förbe- COPOLCO tillsätter arbetsgrupper Medlemmarna utses av de nationella stanreda ärenden.

Hittills har det i ett flertal

dardiseringsorganen. funnits en nordisk medlem. Konsumentverarbetsgrupper ket deltar via SIS i COPOLCO och i 13 ISO-kommittéer.

Sedan år 1979 har man varje år i samband med COPOLCOmötet hållit s.k. workshops över ämnen av speciellt konsumentintresse. Dessa har ofta givit anledning till ytterligare åtgärder och till att klargöra var konsumenterna anser standardiseringsarbete bör påbörjas eller var internationell koordinering och harmonisering är nödvändig.

På COPOLCO:s möte 1986 fastställdes kriterier för att prioritera COPOLCOs arbete med hänsyn till att tillmötesgå konsumentintressen. Hälsa och säkerhet är de viktigaste kriterierna, som man alltid först måste beakta. Andra kriterier - utan - är prioritetsordning miljöskydd, funktionsegenskaper, energibesparing, utbytes- och anslutningsproblem, informationsbehov, handelsutbyte. vid val av arbetsområde skall man iakttaga hur många kriterier förslaget uppfyller.

Europeisk nivå

Med stöd av en överenskommelse 1982 mellan EG-kommissionen och CEN/CENELEC kan konsumentorganisationer få medverka i standariseringsprocessen som observatörer. överenskommelsen specificerat inte hur denna medverkan skall ske. Hittills har frågan lösts så att nationella konsumentrepresentanter deltar i CEN/CENELEC:s tekniska kommittéer. Representanterna utses av Consumer Consultative Committee (CCC) som bildades år 1980. CCC har 33 medlemmar. Av dessa utgör 9 experter och de övriga är 6 representanter från vardera 4 europeiska organisationer som företräder konsumentintressen nämligen The European Bureau of Consumers Union, The Committee of Family Organization in the European Communities, The European Community of Consumer Cooperatives och The European Trade Union Confederation. För närvarande sänds observatörer till 12 CEN/CENELECkommittéer. Det finns 155 tekniska kommittéer inom CEN, varav 9 har en konsumentobservatör och 43 kommittêer inom CENELEC varav 3 har konsumentobservatörer.

för samordning av insatserna benämnt Ett sekretariat

SECO har också inrättats.

att antalet observatörer är för litet. CCC har bedömt ha viss teknisk kunskap men Dessa observatörer måste på brukarkrav. CCC anser skall främst ge synpunkter är otillräcklig och att nuvarande observatörsstatus bör konsulteras och involatt konsumentrepresentanter från i standardarbetet. Särskilt gäller veras början CCC när EG-kommissionen beslutar om standetta enligt till i frågor som rör dardiseringsuppdrag CEN/CENELEC

hälsa och säkerhet.

EG en Communication on consumer I december 1987 utgav standardization och samtidigt utfärdainvolvement in EG-kommissionen om att meddes rekommendation från förmå nationella och eurolemsstaterna skall försöka att göra det peiska standardiseringsorganisationer intressenter att akför konsumenter och andra möjligt Vidare retivt delta i standardiseringsverksamheten. nomineras till kommenderas att konsumentrepresentanter standarddelegationer till medlemmar av nationella tekniska kommittéer. Konsumentrepresenta- CEN/CENELECS nivå prioritera ämnen nter uppmuntras att på europeisk som till större konsuför standardisering syftar rekommenderas medlemsstaterna att mentskydd. Slutligen medel så att konsumenterna får möjligtillhandahålla ha en aktiv roll i europeisk standardisering het att

utan inkomstförlust.

kommitténs underkommittê för Inom EFTA höll rådgivande sitt första möte i Genêve 1988-05-30. konsumentfrågor konsumentinflytande på standarvid mötet diskuterades bl.a. mot bakgrund av EG:s ställdiseringen i Europa enhälligt en rekomningstagande. Underkommittên antog europeisk standarmendation om konsumentinflytande på ett liknande innehåll som EG:s. disering med

fördes efter information till rådgi- Rekommendationen rádsmöte i Tammerfors den vande kommittén till EFTA:s

61 14 juni. Rådet uppmanades bl.a. att vidarebefordra rekommendationen till ansvariga nationella myndigheter.

Inom EFTA:s kommitté för tekniska handelshinder har särskilda riktlinjer för standardisering utarbetats varvid intagits en regel om att olika grupper, däribland konsumenter, skall medverka i standardiseringsarbetet.

Nordisk nivå

Nordiska Ministerrådet enades i mars 1988 om att det nordiska harmoniseringsarbetet bör ske så att det stämmer överens med motsvarande arbete inom EG. Detta gäller speciellt för produktsäkerhet och ny teknologi. Samtidigt uttalade ministrarna att syftet skulle vara att uppnå en så långt möjligt gemensam nordisk hållning i de internationella standardiseringsorganisationerna och att man skulle verka för ett ökat konsumentinflytande i standardiseringsarbetet.

vid Nordiska ämbetsmannakommittêns för konsumentfrågor (NÄK) möte i juni 1988 godkändes en rapport med titeln Konsumentinflytande på standardisering inom konsumentområdet. Rapporten lägger fram vissa organisatoriska förslag hur samordning inom Norden bör gå till när det gäller konsumentfrågor i anslutning till standardiseringen. B1.a. föreslås att standardisering bör ha en egen budget under NÄK och en deltidssekreterare knuten till ministerrådet. Vidare föreslås att resurser bör avsättas för konsumentrepresentanters deltagande i standardiseringsmöten.

6 FACKLIG MEDVERKAN I STANDARDISERINGEN

ändrade karaktär och L0:s 6.1 Standardiseringens skrivelse

Förr i tiden standardiseringen ofta grundstanavsåg och andra standarder med darder, variantbegränsningar intresse för arbetstagarna. Inom elområdet begränsat dock elsäkerhet en av de första uppgifterna när var man startade nationell och internationell.standardisei av 1900-talet. Under senare år har mynring början i ökad utsträckning hänvisat till standarder digheter av sina att skydda liv, hälvid fullgörande uppgifter och av EG:s nya metod sa, miljö egendom. Tillämpningen för harmonisering av regler innebär att arbetarskyddsföreskrifter kommer att i större grad utstyrelsens funktionskrav och att olika detaljregler i formas som i standarder. Behovet finns därför nu av stället ges facklig insyn och medverkan i standardiseringsarbetet.

LO har i en skrivelse 1988-11-21 till arbetsmarknadsatt en utredning bör tillsättas departementet begärt beträffande ett ökat statligt ansvar för om åtgärder med hänsyn till verksamstandardiseringsverksamheten hetens för arbetsmiljön. I Los skrivelse, betydelse till SISU-utredningen, framhålls även som överlämnats att till facklig medverkan i EG-verksammöjligheterna bör undersökas samt het som berör arbetsmiljöfrågor att en bör angående vad ett ökat utbedömning göras av standarder innebär i förhållande till nyttjande föreskrifter m.m.

svensk arbetsmiljölagstiftning,

6.2 Nuvarande facklig medverkan i standardiseringen

om standardiseringsarbetets inriktning fattades Beslut av styrelser. F.n. är dock arbetstagarorfackorganens bara representerade i ett fackorgans ganisationerna I BsT:s har sedan många år tillbaka styrelse. styrelse ledamot från funnits med. en Byggnadsarbetareförbundet

I de tekniska kommittéerna, där det reella arbetet med att ta fram standarder görs, finns en något bredare representation av arbetstagare. En genomgång av kommittéförteckningarna, som gjordes i februari 1989, visar att det fanns 30 fackliga representanter i sammanlagt 59 kommittéer och arbetsgrupper. Av dessa kom 27 st. från Lo-förbund och 3 st. från TCO-förbund. Svenska Elektrikerförbundet och Byggnadsarbetareförbundet var de förbund som var representerade i flest tekniska kommittéer och arbetsgrupper. I den enkätundersökning om kommittêsammansättningen, som SISU gjort, var det dock bara av totalt 885 ledamöter som besvarat enkäten 3 personer, som angav att man hade sin huvudsakliga anställning eller verksamhet inom en personalorganisation.

SISU har gjort en serie intervjuer med sju fackliga representanter om deras erfarenheter från kommittêarbetet. valet av personer gjordes på förslag av LO.

De intervjuade arbetstagarrepresentanterna hade varit med i de aktuella kommittéerna i mellan ett halvår och sju år. Fyra av dem hade fått en inbjudan från standardiseringsorganen om att delta i kommittêarbetet, medan de övriga genom olika kontakter fått reda på det aktuella kommittêarbetet och själva begärt att få delta. Inte i något fall hade man haft några problem att få vara med, utan tvärtom upplevde man att man var välkommen att delta i arbetet.

Respektive fackförbund har finansierat deltagandet. Kostnaderna för att delta har inte varit något större problem, men däremot har det varit svårt att få tiden att räcka till för alla kommittêsammanträden. För ett standardiseringsprojekt varumottagning har L0-förbund varit med om att finansiera delar av standardiseringsorganets kostnader. I detta fall kom dock initiativet till projektet från berörda fackförbund. I övriga projekt, som de intervjuade personerna deltagit

standardiseringsorganen inte begärt i, har man från skall vara med och att de fackliga organisationerna

finansiera deras kostnader.

ansåg att de hade De flesta fackliga representanter då det att bevaka arnytta i kommittêerna gällt gjort synpunkter. Inbetsmiljöfrågor och tillföra praktiska

fall hade det förekommit att man i en väte i något

inte hade fått gehör för sina synpunksentlig fråga att industriexperterna hade en positiv ter. Man ansåg företrädarna och att man geattityd till de fackliga

fick värdefulla kunskaper, information nom deltagandet

och kontakter.

hade som svensk de- Ingen av de intervjuade personerna

internationellt standardiselegat deltagit i något

men flera skulle vilja delta. ringsarbete,

med att delta är att dokumenta- Det största problemet och att svåra tion i stor utsträckning är på engelska

För var det fackuttryck härvid används. nya deltagare

att förstå hur det nationella och också i början svårt

standardiseringsarbetet är organiserat internationella i kommmittêstrukturen som och bedrivs. De olikheter

och nationell nivå upplever finns på global, europeisk Endast inom elområdet har man som mycket förvirrande.

nivåerna. man samma kommittêbeteckningar på de olika

sitter även med i Flera av de intervjuade personerna för att utarbeta förearbetarskyddsstyrelsens grupper Detta arbete är delskrifter inom arbetsmiljöområdet.

med standardiseringsarbetet. Man hade vis likartat

erfarenheter av att medverka i standock positivare

eftersom de förslag som arbetsdardiseringsarbetet, lämnar ifrån sig normalt också överensstämgrupperna mer med den fastställda standarden. Förslag slutligt vid tar fram som arbetsgrupper arbetarskyddsstyrelsen däremot en omfattande - och ofta nödvändig genomgår

juridisk bearbetning.

65 Arbetsmarknadens parter finns representerade i arbetarskyddsstyrelsens styrelse och i olika arbetsgrupper. Om arbetarskyddsstyrelsen medverkar i ett standardiseringsprojekt får parterna härigenom en möjlighet att indirekt påverka standardiseringsarbetet. En sådan indirekt påverkan ansåg dock de intervjuade personerna vara otillräcklig då det gäller standardiseringsprojekt inom områden, där säkerhet och miljö har stor betydelse.

6.3 Facklig medverkan på nivå europeisk

Det är inte vanligt att fackliga företrädare som ingår delegater i CEN/CENELEC-kommittéer. Europafacket (EFS) har i olika sammanhang tagit upp frågan om fackligt inflytande i det europeiska standardiseringsarbetet. Under hösten 1988 träffade EG-kommissionen och ars en överenskommelse om att upprätta ett europeiskt arbetsmiljöinstitut.

Institutet (the European Trade Union Technical Bureau for Health and Safety) är avsett att fungera som ett expertorgan knutet till EFS och skall göra det möjligt för löntagarorganisationerna att bevaka och påverka standardiseringsprocessen i CEN/CENELEC. Det nya institutet skall även kunna bistå nationella fackliga organisationer och t.ex. ge teknisk assistans vid utarbetande av yttranden över förslag till standarder.

EG-kommissionen bidrar med 5 Mkr till det nya europeiska arbetsmiljöinstitutet. BETA har också nyligen beslutat att bidra med 800.000 kr till uppbyggnad av institutet.

7 STANDARDISERING OCH TEKNISK UTVECKLING

7.1 Allmänt

därmed också standardisering utgör en Standarder och komponent i en teknisk innovationsprocess. självklar Vissa av standarder om storheter och enheter, typer och klassifikation har betydelse på ett terminologi stadium i utvecklingskedjan. Andra typer långt tidigt såsom modulstandarder, funktionssenare, exempelvis kravs- och provningsstandarder.

att de flesta ledamöter i tekniska Av bilaga 5 framgår kommer från inom kommittéer produktutvecklingsenheter samt att även många kommer från forskstorföretag ningsinstitut och högskolor.

Sambandet mellan teknisk förnyelse och standardisering har studerats inom ramen för en adjungerade professur vid Chalmers Tekniska Högskola. Bl.a. har empiriska studier inom konsumentinriktad teleteknik-, gjorts komponent- och plastindustri.

EG-kommissionen har under våren 1989 gett CEN/CENELEC att utarbeta en publikation om sambandet uppdraget mellan standardisering och FoU-projekt. EFTA-sekretariatet har i 1989 inbjudits att deltaga i proapril som syftar till att understryka europastandardijekt betydelse i såväl EG:s egna forskningsproseringens men också i pågående EUREKA-projekt. jekt

7.2 Sektorsforskning

och utveckling (P00) i offentlig Tillämpad forskning finansieras i huvudsak sektorsvis. I detta ligger regi att den främst avser att tillgodose en viss samhällssektors och utvecklingsbehov. Sektorsforskkunskapsandel av den svenska forskningen har vuxit ningens under de senaste decennierna. kraftigt

I Sverige finns dels statliga forskningsfinansierande sektorsorgan, dels myndigheter med uppgift att bedriva egen forskning inom en viss sektor. Bägge uppgifterna kan förekomma vid samma myndighet, t.ex. statens naturvárdsverk.

Flertalet av dessa organ har en övergripande uppgift inom sin samhällssektor. Denna uppgift innefattar inte bara kunskapsuppbyggnad utan ofta även ett ansvar för att informera om framtagna forsknings- och utvecklingsresultat samt att se till att dessa kommer till praktisk användning.

Bland de forskningsfinansierande myndigheterna har ett 20-tal sådan inriktning pá verksamheten att standardisering är eller borde vara ett medel för att föra ut sektorns FoU-resultat i praktisk tillämpning. Dessa myndigheter stöder också sådan verksamhet, dock i mycket varierande omfattning. I vissa fall bedrivs sektorns standardiseringsverksamhet utanför de etablerade standardiseringsorganen som ett led i sedan länge etablerat internationellt samarbete. Ett exempel på detta är arbetet inom läkemedelsomrádet.

Praxis vad gäller stödet till standardisering och synen på standardiseringens roll inom sektorn varierar således i hög grad. I det följande belyses detta med exempel från tre stycken organ, som stöder sektorsforskning inom områden där kopplingen mellan FoU och standardisering är uppenbar. Dessa är styrelsen för teknisk utveckling (STU) - teknisk utveckling och forskning, Arbetsmiljöfonden (AMFO) - forskning och utveckling inom arbetsmiljöområdet och statens råd för byggnadsforskning (BFR) - forskning och utveckling inom det byggnadstekniska området.

STU

Ett 30-tal s.k. kollektivforskningsinstitut och

har STU som statlig huvudman. Dessa programstyrelser FoU och finansieras dels av bedriver branschspecifik dels av statsbidrag från STU. I början berörd bransch, sin bidragspolitik. I samband av 80-talet såg STU över till allmänna bidrag, däridärmed skärptes attityden till standardisering. Däremot kan bland sådant bidrag stöd beviljas och kollektivforskprojektrelaterade är oförhindrade att inom ramen för ningsinstituten sitt i särskilda fall delta i standardiseuppdrag STU kan också lämna särskilt projektstöd ringsarbetet. standardiseringsprojekt. Arbetet vid till intressanta med standardisering kan kollektivforskningsinstituten också finansieras av andra intressenter än STU.

sätt lämnar är svårt De bidrag som instituten på detta att Ca hälften av instituten och programuppskatta. att de deltar i standardiseringsarstyrelserna uppger betet och även i vissa fall lämnar konkreta bidrag Dessa framhåller också vikten till verksamheten. organ av att de har resurser att delta i standardiseringsar-

betet.

AMFO

Inom ramen för projekt ger AMFO ibland möjliglöpande het för sina bidragsmottagare att, delta i standardi- I en hel del projekt antas dock den seringsarbete. ha direkt tillämpning i standarkunskap som genereras Inom arbetsmiljöområdet är främst diseringsarbetet. (ASS) det organ som svarar för arbetarskyddsstyrelsen de föreskrifter som reglerar arbetsmiljön. I den mån dessa föreskrifter baseras på standard är det således

ASS som svarar för den svenska myndighetsbevakningen. verksamheten med att ta fram sådana föreskrifter fi-

nansieras som regel inte av AMFO.

Inom vissa områden, som inte är föremål för direkt

i föreskrifter, kan självfallet standard påreglering verka t.ex. inom ergonomiområdet. AMFO arbetsmiljö, har dock hittills framställningar från SIS om avslagit

69 ett allmänt bidrag till sådant arbete.

BFR

Ungefär 30 % av byggstandardiseringens finansieras av BFR. Bidraget, som har karaktären av basfinansiering, uppgår f.n. till ca 3,2 Mkr per år. Därutöver finansierar BFR enskilda standardiseringsprojekt.

Enligt standardiseringsorganens beräkningar kommer SIS och fackorganen att från STU, AMFO och BFR erhålla totalt ca 6,3 Mkr 1988/89. Härutöver ges ca 3-4 Mkr ges således f.n. till högskolor och FoU-institutioner för forskningsprojekt med anknytning till standardisering. De direkta och indirekta bidragen uppgår således totalt till ca 10 Mkr/år.

För samtliga sektorsorgan torde den ökade medvetenheten om EG-samarbetets betydelse öka behovet av standardiseringsarbetet. Svårigheten för sektorsorganen att bevilja sådana bidrag kan ligga i de bedömningssvårigheter, som uppstår då allmänt hållna ansökningar om standardiseringsbidrag skall vägas mot utförliga ansökningar om bidrag till enskilda FoU-projekt.

7.3 Standardisering inom nya teknikonråden

Standardisering har genom åren utvecklats från traditionell elsäkerhets- och verkstadsteknisk standardisering till standardisering för en rad olika teknikområden. Med en allt mer accelererande teknisk utveckling kommer denna trend att bestå under 1990-talet.

Standardiseringsorganen söker just nu i en internationell studie identifiera de områden där behovet av standardisering kommer att vara störst. Inom ramen för Isozs långsiktiga planering medverkar SIS i studien A vision of the future. Studien genomförs enligt den så kallade Delfi-metoden. En bred skara deltagare från företag, forskningsinstitut, myndigheter och högskolor

70 besvarar en enkät om 150 högprioriterade tekniska Resultaten av den första omgången svar innovationer. sänds till deltagarna en andra gång för komplettering att ett brett samförstånd kring den föri syfte uppnå utsedda behovsutvecklingen. Studien beräknas vara slutförd i början av 1990.

I Sverige diskuteras ett projekt där IVA i samarbete med SIS avser undersöka företagsledningars syn på som ett konkurrensverktyg. Eventustandardiseringen ellt kommer projektet också att omfatta identifiering av områden där standardiseringen är eller kan komma att bli för Sveriges internationella konkurviktig renskraft.

8 STANDARDISERINGENS ÖKADE BETYDELSE OCH NYA ROLL

8.1 Inledning

standardiseringen tillkom ursprungligen för att tillgodose näringslivets behov. Genom t.ex. variantbegränsningar skapas förutsättningar för större tillverkningsserier och därmed lägre styckkostnader. Om berörda företag och andra intressenter i ett standardiseringsprojekt kan ena sig om en gemensam lösning uppnås förenklingar och besparingar.

Den svenska standardiseringsverksamheten har sedan nuvarande statsbidrag infördes för drygt 20 år sedan successivt vuxit i omfattning. Detta beror på den snabba ekonomiska tillväxten och den fortgáende specialiseringen inom industri, handel och förvaltning. Behovet av standarder är relaterat till antalet transaktioner i ekonomin. Störst behov av standarder har man inom områden med många säljare och många köpare. De senare kan då vara andra företag, myndigheter eller slutliga konsumenter.

Under de närmaste åren bedöms behovet av nya standarder komma att bli ännu större än under tidigare år. De framtida standarderna bedöms även få större tekniska, ekonomiska och sociala verkningar än tidigare. Orsaken till detta är främst det accelererande västeuropeiska integrationsarbetet och krav på konsument- och arbetstagarinflytande.

EG har genom den s.k. enhetsakten (Single European Act), som formellt trädde i kraft den 1 juli 1987, antagit ett åtgärdsprogram för att uppnå en gemensam marknad till senast 31 december 1992. Hittills har beslut fattats om över 250 konkreta åtgärder inkl. ett stort antal åtgärder som inte ingick i de ca 300 förslag som fanns med i EG-kommissionens Vitbok från år 1985.

77 g

I detta standardiseringen en nyckelroll program spelar inom följande viktiga områden:

ökad - Avskaffande av tekniska handelshinder genom hänvisning till standard.

- öppnande av offentlig upphandling.

inom bl.a. tele- - Teknikutveckling och fri handel kommunikations- och informationstjänster.

till att standarder kommer att Ytterligare orsaker nya behövas är:

- Den teknisk-ekonomiska utvecklingen mot mera kompli-

cerade system.

- Kraven på kundanpassning och brukarinflytande.

8.2 avskaffande av tekniska handelshinder

år har EG försökt att avskaffa tekniska Under många handelshinder genom att anta direktiv med detaljerade krav som olika måste uppfylla för att fritt produkter hela Detta visade få säljas över gemenskapsomrádet. vara av sig emellertid en långsam process på grund karaktär och svårigheter att förslagens detaljerade som krävs artikel 100 i Romuppnå den enighet enligt fördraget.

EGs ministerråd om ett nytt arbets- I maj 1985 beslöt harmonisera (The New Approach to sätt för att regler Harmonisation and Standards). Arbetssättet Technical överför tekniken hänvisning till standard enligt frán 1973 till att omfatta EG:s lâgspänningsdirektiv icke elektriska Rådsbeslutet får också produkter. ses som ett än en bindande föreskrift. snarare program

Den nya modellen bygger på fyra grundläggande princi-

73 per:

a) Harmonisering vad gäller medlemsstaternas lagstiftning begränsas till att anta väsentliga säkerhetskrav.

b) väsentliga säkerhetskrav implementeras genom tekniska specifikationer från europeiska standardiseringsorganisationer (CEN, CENELEC och ETSI) på grundval av överenskommelse mellan organisationerna och kommissionen.

c) De tekniska specifikationerna (Europastandarder eller harmoniseringsdokument, liksom nationella standarder) är inte tvingande och vidmakthåller sin status som frivilliga regler.

d) Nationella myndigheter är skyldiga att förutsätta att varor tillverkade i enlighet med harmoniserade standarder (eller tillfälligt med nationella standarder) uppfyller de väsentliga säkerhetskraven. Det skapas med andra ord bevisbörda för de tillverkare som inte använder harmoniserade nationella standarder.

I det nya arbetssättet finns ingen hänvisning till internationella standarder - till skillnad från vad som gäller i EGs lägspänningsdirektiv. Nya arbetssättet tillåter vidare tillverkardeklaration och skall stärka tillverkares eget ansvar.

Hittills har tre New Approach-direktiv fastställts nämligen för enkla tryckkärl, leksaker och byggprodukter. Ytterligare två direktiv har kommit långt i EGs beslutsprocess, nämligen för elektromagnetiskt störningsskydd och maskinsäkerhet. Tre förslag till direktiv diskuteras f.n., nämligen för personlig skyddsutrustning, icke automatiska vågar och gasutrustning. Ytterligare direktiv är att vänta.

Eftersom svenska standardiseringsorgan är fullvärdiga medlemmar i CEN/CENELEC/ETSI ger New Approach-direk-

intressenter att påverka de tiven svenska möjlighet utformning. Däremot kan gemensamma Europastandardernas inte direkt påverka EG-direktivens utformning, Sverige utan bara indirekt genom EPTA och CEN/CENELEC/ETSI.

8.3 Offentlig upphandling

upphandling inom Statlig och andra offentliga organs till ca 3 000 miljarder kronor, vil- EG har uppskattas ket motsvarar omkring 10 % av EGs bruttonationalpro- Inom har man länge försökt att duktion. gemenskapen att alla har en rättvis chans att garantera EG-företag få offentliga beställningar och uppdrag.

I EG:s (Suppliers Directive upphandlingsdirektiv som nyligen skärpts genom ett tillägg 77/62/EEC), behandlas om tillämpning av stan- (88/295/EEC), frågan darder i artikel 8. Det anges att tekniska specifikadefinieras med utgångspunkt ifrån natiotioner skall nella standarder som överenstämmer med Europastandard eller med referens till vanliga tekniska specifikatio-

ner.

I avsaknad av eller vanliga tekniska Europastandard får de tekniska specifikationerna despecifikationer finieras med referens till andra dokument. I sådana fall är det att referens görs i följande prelämpligt ferensordning:

som överensstämmer med internaa) Nationell standard standard som är godtagen i det land där den tionell myndigheten finns. upphandlande

b) Andra nationella standarder i den upphandlande myn-

dighetens land.

c) Annan standard.

också att medlemsstaterna inom EG I artikel 8 anges tekniska som anger vaskall förbjuda specifikationer

75 rumärken, patent, speciella produktionsursprung. I de fall den upphandlande myndigheten inte på annat sätt kan ange tillräckligt precist vad upphandlingen avser måste hänvisning till specifikt varumärke etc. åtföljas av eller motsvarande.

En liknande skärpning har nyligen även gjorts i EG:s direktiv för offentliga arbeten (Work Directive 71/305/EEC). I oktober 1988 lades också ett förslag fram om direktiv om upphandling inom energi-, transport-, vatten- och telekommunikationssektorerna. Dessa har hittills varit undantagna från EG:s allmänna direktiv.

Det framlagda förslaget till nya upphandlingsregler följer direktivet för upphandling av varor vad gäller bl.a. kravet att följa Europastandard och allmänna tekniska specifikationer i anbudsunderlaget.

Att EG-kommissionen tillmäter användandet av gemensamma standarder stor betydelse framgår tydligt av förslaget till rättsmedelsdirektiv som presenterades i december 1988. Enligt förslaget skall en upphandlingsprocess kunna frysas, för att tid skall erhållas för att pröva om en upphandlande myndighet följt EG:s regler vad gäller olika villkor som myndigheten ställer.

Inom EFTA finns f.n. ingen direkt till motsvarighet EG:s upphandlingsdirektiv, utan för EFTA-länderna finns bara allmänna regler i dels artikel 14 i EFTAkonventionen (1960:198), dels den s.k. Lissabonrekommendationen av oktober 1966.

Enligt artikel 14 i EFTA-konventionen skall offentliga företag och myndigheter avveckla eventuella bestämmelser som ger den inhemska produktionen skydd eller som med hänsyn till nationalitet diskriminerar företag i andra medlemsländer. Upphandling av flertalet jordbruksvaror är dock inte underkastade de angivna bestämmelserna liksom inte heller upphandlingar avseende

och anläggningsarbeten och tjänster. byggnads-

skall offentliga före- Enligt Lissabonrekommendationen och annan kommersiell verksamhet tag vid upphandling för inhemska varor och andra varor ge lika behandling De är vidare att lägga ut av EFTA-ursprung. skyldiga på grundval av affärsmässiga överväganbeställningar den.

inom EFTA får således själv bestämma Varje medlemsland under förutsättning att de insina upphandlingsregler eller innehåller skydd för inhemska te diskriminerar Standarder inte specifikt i EFTA-konprodukter. anges Däremot anges i ventionen eller i Lissabonbeslutet. för standardisering (EFTA/TBT 28/88) EFTA-riktlinjerna att tekniska för offentlig upphandling specifikationer definieras med hänvisning till fastställd global bör eller europeisk standard.

ett intensivt arbete inom EFTA Sedan något år pågår en bro emot EG avseende bl.a. bemed att söka skapa såväl EFTA-sekstämmelser för offentlig upphandling. som EFTAs handelsexpertkommittê studerar retariatet för offentlig upphandling med f.n. EGs bestämmelser motsvarande bestämmelser för EFTA. syfte att skapa kommer relationen mellan standarder och upp- Härvid att särskilt diskuteras. handlingsbestämmelser

har nyligen presenterat en läges- EFTA-sekretariatet som utförs i sambild av det standardiseringsarbete EFTA och EG (Public Procurement and arbete mellan Av denna framgår att Standardization, EFTA/CTE/W2/89). EG-kommissionen nyligen begärt att EFTA-staterna och de europeiska standardiseringsorganen (CBN och

CENELEC) skall

Identifiera kraven för Europastandarder som kan a) användas av bl.a. de myndigheter som tillhandahåller

dricksvatten, gas, transporttjänster.

77 b) Framlägga karakteristiska egenskaper som de föreslagna standarderna skall omfatta för att bruket av standarder, speciellt inom området offentlig upphandling, skall främjas.

EFTA-sekretariatet slutar med att uttrycka förväntningen att CEN och CENELEC senare under våren kommer att presentera en rapport över till förslag Europastandarder inom de angivna områdena.

Utvecklingen inom EG och samarbetet mellan EG- och EFTA-länderna kommer således sannolikt att medföra att standardiseringen kommer att spela en viktigare roll för den framtida i offentliga upphandlingen Sverige såväl den offentliga upphandlingen som den kommunala.

8.4 Teknikutveckling och fri handel inom IT-området

Telekommunikationstjänsterna i Västeuropa domineras av statliga post- och televerk, som har en monopolställning. Dessa verk anses i allmänhet ha svarat dåligt upp mot användarnas krav, särskilt mot krav från storföretag som i sin affärsverksamhet behöver avancerad utrustning för internationelll datakommunikation. EG har därför vidtagit en serie för avregleringsåtgärder att skapa en gemensam marknad för och IT-produkter telekommunikationstjänster. Särskilt vad gäller avancerade tjänster bedöms utsikterna att ha fullborgoda dat integrationen före 1993.

Handeln med många IT-produkter är global. För att företag i Västeuropa skall kunna hävda världssig på marknaden är det därför att nationella teknödvändigt niska specifiktioner ersätts med internationella standarder. Inom Västeuropa har post- och teleförvaltningarna gått samman och bildat ett särskilt institut för IT- och Detta institelekommunikationstandardisering. tut, som förkortas ETSI, har ett nära samarbete med CEN och CENELEC. I ETsIs arbete deltar tekniska experter från post- och televerken, brukare tillverkare,

och administratörer.

för IT-produkter är global Eftersom marknaden många samarbete med ISO för att utveckla har ETSI ett nära (Open Systems Interconnecöppna s.k. OSI-standarder av dessa standarder gör det möjligt tion). Tillämpning och att arbeta tillsamatt länka samman IT-utrustning av märke eller lokalisemans, oberoende utrustningens innebär leverantörsoberoende sysring. OSI-standarder maskin- och och därmed möjtem för både programvara i inom IT-omrálighet till konkurrens upphandlingarna februari 1987 offentliga ordet. Inom EG måste sedan

vid sin göra tekniska specifikationer gan upphandling när man IT-system över en enligt OSI-standarder köper

viss beloppsnivå.

stora FoU-satsningar inom IT-om- EG och EFTA har gjort inom ETSI och EWOS rådet. Standardiseringssamarbetet on innebär ett stöd (European Workshop Open Systems) i Europa och ger samtidigt till teknikutvecklingen en fri handel och ökad konkurrens. möjlighet till

utvecklingen not mera 8.5 Den teknisk-ekonomiska

komplicerade system

gällde standardiseringen provningsmeto- Ursprungligen och máttsamordning av mateder, variantbegränsningar

rial och enkla komponenter.

finns det alltjämt behov av, Denna typ av standarder och ekonomiska utvecklingen har gjort men den tekniska nu fått en annan karaktär. För att standardiseringen standarder i dag mera som krav på det första uttrycks som en skall ha, i funktioner eller egenskaper produkt krav hur produkten skall stället för detaljerade på ges möjlighet att välja vara konstruerad. Härigenom och tekniska lösningar för att uppfylla olika material och industriell förnyelse främkraven. Innovationer

jas.

79 För det andra gäller standardiseringen ofta hela system. Ett exempel på detta är måttsamordningen av emballage, lastpallar, containrar, transportmedel och lagerlokaler. Denna standard, som påverkar utformningen av allt ifrån den minsta livsmedelsförpackning till stora containerfartyg, har lett till lägre transportkostnader och stora samhällsekonomiska besparingar. Ett annat exempel är streckkoder, som börjat att tilllämpas inom ett stort antal områden, och som förändrat arbetsförhållandena för många människor.

För det tredje har standardiseringen alltmera kommit att ligga i fronten av forskning och teknisk utveckling. Utvecklingskostnaderna för många nya produkter och system är höga. Inte ens stora företag klarar av att bära dem, om man inte är säker på att produkten eller systemet kommer att passa in i en eventuell framtida standard. som exempel kan CD-skivan nämnas för vilken det fanns en standard redan innan skivor, qrammofoner m.m. var kommersiellt tillgängliga. Även inom IT-området strävar man nu efter att standardisera före marknadsföringen och inte som tidigare efter.

Sammanfattningsvis bedöms att den tekniskt-ekonomiska utvecklingen leder till att standardiseringen får en ändrad karaktär. samtidigt blir standardiseringen ett allt viktigare instrument i den framtida näringspolitiken. En modern standardisering kan främja teknisk utveckling och ekonomisk tillväxt.

8.6 Krav på kundanpassning och brukarinflytande

Under de senaste åren har många företag i Sverige omorganiserats och utvecklats i syfte att bättre möta kundernas och andra brukares behov. Kundanpassning, kundorientering och service har blivit nyckelord inom både privata och offentliga företag. Även inom standardiseringen har kravet pá kundanpassning börjat att slå igenom och man försöker att få med företrädare för konsumenter och andra brukare i standardiseringsarbe-

tet.

har metoder ut- Inom den konsumenttekniska forskningen och formulera de krav och vecklats för att fånga upp uttryck för i önskemål som brukaren/konsumenten ger samt att överföra dessa krav användningssituationen, i tekniska termer. Det är till en kravspecifikation för enskilda företag att med tillämpsåledes möjligt metoder analysera brukarnas ning av konsumenttekniska behov och önskemål som underlag för produktutveckling

och intern företagsstandardisering.

utvecklad i branscher med Sådan kundanpassning är bäst

konkurrens och i kundleverantörsrelatioväl utvecklad är och starkare än ner där kunden själv producent

leverantören.

funnit former för företag har dock inte lämpliga Många Samarbete inom en brukarorienterad produktutveckling. mellan tillverkare, ramen för standardiseringsprojekt och företrädare för brukare/k0nsumenforskningsorgan och ofta en effektiv väg att ter kan vara en möjlighet

uppnå en bättre kundanpassning.

och i ännu hög- Det nationella standardiseringsarbetet

re det internationella standardiseringsarbetet grad I vissa fall blockeras arbetet av tar ofta lång tid. har skilda tekniska lösningar och att olika företag inte vill ett konkurrerande företag någon att man ge standardiseringsarbetet resulfördel. Alternativt kan urvattnad som inte tillgodoser tera i en kompromiss

brukarnas krav och önskemål.

för konsumenter och andra Medverkan av företrädare och från förebrukare, t.ex. småföretagare personal och tillämpning av ett brukarorientags inköpsenheter terat arbetssätt kan vitalisera standardiseringsarbe-

tet och kvaliteten på framtida standarder. höja

8.7 Är företagen medvetna om standardiseringens nya roll?

Av vad som sagts i det föregående framgår att bl.a. de förändringar av standarder, som kan bli en följd av en stor västeuropeisk marknad, dramatiskt kan komma att påverka produktionsbetingelserna för många svenska företag och därmed för hela samhället.

I SISU:s enkätundersökning om kommittêsammansättning m.m. fanns även en fråga med om intresset för standardiseringsfrågorna inom hans företag eller organisation hade ökat till följd av EG och den nya metoden (New Approach) för harmonisering av regleri Av de som besvarade denna fråga svarade ungefär 1/3 nej, 1/3 ja och 1/3 ja, mycket.

Förändrade standarder kan få särskilt kännbara verkningar för småföretag, som kanske inte har ekonomiska resurser att anpassa sig till nya förutsättningar. Inte minst för småföretag är det viktigt att få god information om pågående standardiseringsarbete och försöka att påverka standardiseringsarbetet.

Av SIsUs enkätundersöfkning om kommittêsammansättning m.m. framgår dock att knappt 7 % av ledamöterna kom från företag med färre än 100 anställda.

SISU har även gjort en mindre enkätundersökning till 30 småföretag tillhörande SAF. Följande tre frågor ställdes:

Fråga 1. Tillverkar Ni eller köper ni någon produkt, vara eller tjänst som är utformad enligt en svensk standard och som är av väsentlig betydelse för Er verksamhet? Fråga 2. Vet Ni om det pågår eller planeras något standardiseringsarbete i Sverige eller på europeisk nivå son kan komma att påverka förutsättningarna för Er verksamhet?

hur nya standarder inom Fråga 3. Har Ni kunnat påverka Ert verksamhetsområde har utformats?

i urvalet besvarade 22 före- Av 30 företag som ingick 14 ja på fråga 1 och enkäten. Av dessa svarade tag åtta på fråga 2, dvs. drygt av dessa 14 svarade nej

av de företag som är beroende av en standard hälften

känner inte till vad som pågår på standardiseringsom-

rådet.

var det bara nio som svarade ja Av de 22 företagen

3. Av dessa nio företag, som således ansåg på fråga utformning, deltog ett kunna påverka standardens sig kommittéarbete, tre medverkade företag i ett tekniskt

och fem ansåg sig kunna påverka som remissinstans

genom sitt branschorgan. standardiseringsarbetet

SISU gjort inte gör anspråk Även om de undersökningar indikerar repå någon vetenskaplig representativitet

kunskaper om pågående och plasultaten att företagens

behöver förbättras. nerade standardiseringsprojekt

9 BEDÖHNINGAR ocu FÖRSLAG

9.1 Allmänna utgångspunkter

min bedömning nödvändigt med en ökad Enligt är_det standardisering. Det viktigaste skälet för satsning på detta är att standardiseringen och numera även certihar kommit att spela en allt viktigare roll fieringen i EFTA/EG-samarbetet. I det följande kommer jag relativit att motivera varför jag anser att en utförligt kraftsamling nu krävs från staten, näringslivet och andra intressenter för att utveckla den svenska stan-

dardiseringen.

EFTA/EG-samarbetet

Tillsättandet av SISU-utredningen har skett mot bakav bl.a. den roll som standardisering och certigrund har fått i den internationella handeln. Som fiering av kapitel 8 har standardisering och certifieframgår stor betydelse för EG:s arbete på att förverkliga ring den inre marknaden till utgången av år 1992. Enligt EG-kommissionens vitbok från år 1985 har standardiseen nyckelroll på flera viktiga områden som avringen veckling av tekniska handelshinder, offentlig upphandteknikutveckling m.m. Denna strategi från EG:s ling, sida har skapat förutsättningar för ett fördjupat EFTA/EG-samarbete. Ett dynamiskt ekonomiskt samarbete i hela (European Economic Space) är vad Västeuropa eftersträvar enligt de av riksdagen våren 1988 Sverige allmänna riktlinjerna för det västeuropeiska godkända (prop. 1987/88:66, UU 24, rskr. integrationsarbetet 245).

som framgår av bilaga 3 bedrivs det europeiska stani formellt självständiga organ där dardiseringsarbetet EG- och EFTA-länderna medverkar i på lika villkor. En motsvarande självständig infrastruktur håller nu på att upp också på provnings- och certifieringsbyggas

området.

har standardisering och Av särskilt stor betydelse inom EG när det gäller att harmonicertifiering fått områden där fel eller sera tekniska produktregler pá medföra risk för liv, hälsa och säkerhet. brister kan I EG:s Vitbok förutsätts en verklig regelharmonisering för att få till stånd en fri ske på sådana områden På andra områden förlitar man sig varucirkulation. att vad som är tillåtet att markdäremot på principen skall få marknadsföras i nadsföra i ett EG-land också såvitt dessa inte kan visa att övriga EG-länder, i Rom-fördraget om riskfyllda proundantagsreglerna (Den s.k. Cassis de Dijondukter är tillämpliga.

principen.)

hänvisas i Vit- För harmonisering av tekniska regler metoden (New Approach), som boken till den s.k. nya 8. Denna innebär att endast närmare beskrivs i kapitel säkerhetskrav i ditämligen allmänt hållna uppställs som är rättsligt bindande, medan utformningen rektiv, överlämnas av de tekniska produktspecifikationerna standardiseringsorganen. Standartill de europeiska sin karaktär av frivilliga normer, derna bibehåller men rättsverkan på så sätt att de presumeras uppges säkerhetskraven. Det betyder att myndigheter på fylla har att ingripa mot produkter nationell nivå möjlighet standardens krav, men får då bevisbördan som uppfyller för att standarden är otillräcklig.

tagits mot ett för- Under 1980-talet har viktiga steg samarbete mellan EFTA och EG inom djupat och utvidgat av frihandelsavtalen. upptakten skedde och vid sidan år 1984, som utgenom den s.k. Luxemburgdeklarationen om sådant samarbete. gjorde en politisk viljeyttring av standarder och Redan däri nämndes harmonisering som åtgärder för att tekniska föreskrifter lämpliga undanröja tekniska handelshinder.

har dels genom re- Luxemburgdeklarationen följts upp

85 gelbundna möten pá hög tjänstemannanivå mellan EFTAländerna och EG-kommissionen, dels genom möten på expertnivá. Frågor om tekniska föreskrifter, standardisering, provning och certifiering har där getts stor betydelse.

Mötena på expertnivá har bl.a. som syfte att, för olika produktomráden, undanröja befintliga handelshinder och förhindra uppkomsten av nya. Detta gäller främst direktiv enligt den nya metoden. vid mötena drar man även upp riktlinjerna för vidare samarbete. Viktiga inslag är:

- ömsesidig information på ett så tidigt stadium som möjligt om vilka EG-direktiv som förbereds och motsvarande bestämmelser inom EFTA-länderna.

- Informationsutbyte om standardisering.

- Arrangemang för provning och certifiering på olika områden.

I Sverige antog riksdagen våren 1988 en ändring i EFTA-konventionen för att göra informationsproceduren för tekniska föreskrifter bindande mellan medlemsländerna (SFS 1988:568). EFTA-länderna ingick i juni 1988 en konvention om ömsesidigt godtagande av provningsresultat och bevis om överensstämmelse. Konventionen har våren 1989 godkänts av riksdagen.

Inom EG-kommissionen arbetar man nu på slutversionen av ett dokument som finns i en första version från den 29 november 1988 (Certif. 88/10) med beteckningen A Policy Statement of the Commission on Technical Specifications Testing and Certification: The Global Approach. Slutversionen, som beräknas komma under sommaren 1989, väntas inte i några betydelsefulla avseenden skilja sig från den första-versionen. Dokumentet innehåller bland annat ett förslag till resolution som avses komplettera EG-rådets resolution om den nya

1985. I dokumentet, som ger en helhetsmetoden från uttryckligen att EFTAbild på EG:s synsätt, anges sin medverkan i det västeuropeiska länderna genom har en särställning i förhålstandardiseringsarbetet till andra, utanför EG stående länder. lande

har å sin sida vad gäller standardiser- EFTA-länderna kontroll riktlinjer som nära ing, provning och antagit ansluter till EG:s synsätt.

således att det bör finnas förutsätt- Jag konstaterar av tekniska regler och ningar att genom harmonisering åstadkomma en fri varucirkulation kontrollordningar mellan EFTA och EG. På många områden, t.ex. tryckkärl och leksaker, EFTA-arbete med sektorsöverenskompågår kunna till grund för samarbete melser, som avses ligga med EG inom motsvarande sektor.

mellan EG och EFTA har under våren 1989 Diskussionerna en fas med inledande av samtal om ett gått in i ny bör dock enligt min närmare samarbete. svårigheterna underskattas, eftersom EG:s och EFTA:s mening inte är så olika. EG har många gånger underlegala grund strukit att ett fördjupat samarbete måste bygga på balans mellan parternas rättigheter och skyldigheter.

under alla omständigheter mot för EG Utvecklingen går EFTA tekniska regler för allt fler prooch gemensamma för handeln. En viktig fråga för dukter av betydelse EFTA-länders del är naturligtvis i Sveriges och övriga vilken vi har möjlighet att påverka utformningen grad

av sådana regler. Även om våra möjligheter.

gemensamma av EG-direktiv har förbättatt påverka utformningen till utkast m.m. och vi rats genom tillgång tidiga bör alla kanaler som finns för en givetvis utnyttja är det att utanförstående länder sådan påverkan, givet i utsträckning kan påverka EG:s inendast begränsad terna Däremot har vi lika goda möjligbeslutsprocess. heter som EG-länderna att påverka standardiseringsar-

betet.

Jag anser att det ännu är för tidigt att säga hur nära EG och EFTA kommer att samarbeta på olika områden. Däremot är det helt klart att standardiseringsarbetet på europeisk nivå kommer att få ökande betydelse för svensk del. Det gäller både för den rent kommersiella standardiseringen och sådan standardisering där staten har ett direkt intresse som ansvarig för liv, hälsa, säkerhet, miljö osv. Att vi genom våra standardiseringsorgan kan visa ett aktivt och kunnigt deltagande har enligt min mening en stor betydelse för Sveriges position i EFTA/EG-samarbetet.

Hittillsvarande erfarenheter

Den europeiska utvecklingen leder till att utformningen av många regler som här i Sverige har legat på myndigheter i framtiden kommer att ske inom standardiseringsorgan och att många myndighetsgodkännanden av produkter kommer att ersättas med certifiering eller tillverkardeklaration. Nya förutsättningar vad gäller möjligheten att påverka utvecklingen uppkommer därigenom för staten och andra som har ett direkt intresse av att få särskilda synpunkter tillgodosedda, t.ex. konsumenter och arbetsmarknadens parter.

På många områden har det dock sedan länge förekommit ett samspel mellan myndighetsregler och standarder på så sätt att myndighetsregler på olika sätt anknyter till standarder. Detta förutsätter att myndigheterna har förtroende för standardiseringsarbetet och kan påverka detta. En sådan påverkan kan bara ske genom aktivt deltagande i det praktiska standardiseringsarbetet. Redan i dag deltar, som framgår av bilaga 5, många myndighetsföreträdare i nationella och internationella kommittéer där standarder av intresse för myndigheter tas fram.

Erfarenheter från deltagande i europeiskt och annat internationellt standardiseringsarbete har enligt vad

varit Om vi från jag kunnat konstatera positiva. experter, komsvensk sida ställer upp med kompetenta

vid sammanträmer väl förberedda och uppträder enigt kommittêerna, har dena i de internationella tekniska

utformningen av stanvi kunnat påverka den slutliga

dock att vi i ett tidigt darderna. Detta förutsätter

in i arbetet. Särskilt stort inflytande stadium kommer med förslaget till ett nytt får det land som kommer

och som svarar för sekretastandardiseringsprojekt i tekniska kommittéer och arbetsriatsfunktionerna

grupper.

har gjort omfattande kartläggningar SISU-utredningen och internationellt standardiseringsarbete av svenskt intressenter i flera överläggningar med olika och haft härvid kunnat konstandardiseringsprocessen. Jag har

den hittillsvarande standardiseringsverkstatera att har fungerat bra. samheten i allt väsentligt

med fristående, till Det decentraliserade arbetssättet

i nära samverkan med respektive SIS anslutna fackorgan har betytt aktivt engabransch eller intressentgrupp

och underlättat finansieringen. gemang från branschen samordning och samman- SIS har svarat för nödvändig

av verksamheten samt för ändamålsenlig prohållning standard, liksom för duktion och utformning av svensk

av svensk, utländsk naförsäljning och distribution standard. Det har för tionell och internationell varit praktiskt att företag och statliga myndigheter och beställningar av ha ett organ vid förfrågningar

standarder.

har bedri- Hittillsvarande standardiseringsverksamhet

med myndigheter och näringslivet. vits i samverkan alltid resulterat i samförstånds- Arbetet har nästan

lösningar.

har också konstruktivt medversvensk standardisering till internationell standard. kat i och anpassat sig har internationellt ett gott svensk standardisering

89 anseende. Inom ISO har Sverige näst Västtyskland, Frankrike, Storbritannien och USA de flesta sekretariaten.

SIS har nyligen på eget initiativ genomfört en serie åtgärder för att stärka svensk standardisering. B1.a. har SIS-STG och SIS-ITS ombildats till självständiga fackorgan och den materialtekniska standardiseringen sammanförts till ett nytt fackorgan, SIS-MNC. Inom SIS pågår för närvarande förberedelser för att inom ramen för standardiseringen i Sverige inlemma vissa områden som idag ligger utanför, däribland i första hand tryckkärlsomrádet.

En omprioritering har också gjorts från rent nationella projekt till internationella, dvs. projekt som bedrivs i tekniska kommittéer vid de svenska fackorganen parallellt med att en eller flera kommittêmedlemmar deltar som svenska delegater i motsvarande internationella standardiseringsarbete.

Nya problem

Vi befinner oss emellertid nu i en ny situation med en rad nya problem inom den svenska standardiseringsverksamheten, bl.a. - har inte följt med i den utbyggnad som Sverige gjorts av CEN/CENELEC och den ökade satsning på standardiseringen som gjorts i flera viktiga EGländer. Sverige har få sekretariat inom den europeiska standardiseringen.

- Information om standardiseringens ökade betydelse

och nya roll har inte trängt fram till alla berörda företag och myndigheter. - föreskrivande deltar inte i stan- Många myndigheter dardiseringsarbetet i tillräcklig utsträckning, vilket bl.a. i vissa fall lett till att standardiseringsarbetet försenats och att industriföreträdare och myndighetsföreträdare inte framfört en samlad svensk uppfattning i CEN/CENELEC-kommittéerna.

är oklar - Statens roll i standardiseringsverksamheten

insatser okoordineraoch de statliga myndigheternas och utvärdering av de de. Någon egentlig uppföljning

insatserna görs inte heller. statliga

inte är medlem av EG och eftersom Eftersom Sverige

att den sociala dimensionen i integrativárt mal är

stor är det enligt min onsarbetet skall ges tyngd,

att arbeta för att skaffa svenska mening nödvändigt

ett stort inflytande i standardiseringsorgan och tekniska kom- CEN/CENELEC/ETSI:s styrande organ

oss möjligheter att påverka mittéer. Det ger nämligen

det arbetet och kravnipolicybeslutet och praktiska

vad gäller t.ex. arbetsmilvåerna i Europastandarder

Dessutom ger det en miljöskydd och konsumentskydd. jö, - att vid sidan av EFTA-vägen genom möjlighet

indirekt påverka harmoniseringsarbe- CEN/CENELEC/ETSI standardiseringsorganen har nämlitet. De europeiska

i den process som leder gen ett betydande inflytande antas av EG.

fram till att ett New Approach-direktiv

En kraftsamling krävs

från svensk sida nu bör göra en Jag anser att vi

och försöka möta den hårdnande konkurkraftsamling från de stora EGrensen i standardiseringsarbetet

det framtida västeuropeiska standarländerna. Om vi i

skall kunna få för krav, som diseringsarbetet gehör

svenska företag, myndigheter, fackliga organisationer,

intressenter ställer, måste både konsumenter och andra

öka sina satsningar på stanstaten och näringslivet

och ekonomiskt. Inom omdardisering både personellt

för svenska intressenter anser råden som är viktiga

skall vara att ha en lika jag att vår målsättning

som de ledande EG-länderna. effektiv standardisering

avser statens roll i standardi- Mitt utredningsuppdrag

Jag anser dock att näringslivets seringsverksamheten. är ännu viktigare roll i standardiseringsverksamheten

och att trots att standardiän tidigare näringslivet,

91 seringen fått en ökad betydelse för myndigheternas regelskapande verksamhet, alltjämt bör ha huvudansvaret för standardiseringens utveckling. En utgångspunkt för mina förslag vad gäller finansiering och organisation av den framtida standardiseringsverksamheten är därför att ökade insatser från statens sida förutsätter att näringslivet ökar sina insatser i motsvarande grad.

I det följande kommer jag att redovisa vilka krav jag anser att staten nu bör ställa på standardiseringsorganen. Dessa krav bör kunna tjäna som ett underlag vid formulerandet av en mera genomtänkt statlig standardiserings- och certifieringspolitik. Därefter kommer jag att redovisa vilka finansiella och organisatoriska åtsom jag anser bör vidtagas för att utveckla den gärder svenska standardiseringen.

9.2 Krav som staten bör ställa

Enligt direktiven för SISU-utredningen skall jag analysera och bedöma vilka krav som staten från sina utgångspunkter bör ställa på standardiseringen. Jag har härvid valt att skilja mellan krav vad gäller dels val av områden för standardisering och prioritering av arbetsinsatserna, dels krav på själva arbetssättet och former för inflytande.

9.2.1 Prioritering av insatser

Då det gäller val av områden för och prioriteringen av standardiseringsinsatserna anser jag att en central statlig detaljplanering bör undvikas och att det i största möjliga utsträckning bör överlåtas åt näringslivet att i decentraliserade former prioritera insatserna. Staten måste dock ställa krav på prioritering av vissa områden av dels handelspolitiska skäl, dels säkerhets-, miljö- och konsumentpolitiska skäl.

De handelspolitiska skälen, som har behandlats i

anser därför 8.2-8.4, är mycket viktiga. Jag avsnitt

bör ge en förstahandsprioritet att SIS och fackorganen

som är ett led i arbeåt standardiseringsaktiviteter utan Trots ett Västeuropa gränser. tet att förverkliga av EG och det inte nu är att inte är medlem Sverige anser att vi att ansöka om medlemskap, jag aktuellt för av våra samma riktlinjer prioritering bör tillämpa som de ledande EG-länderna. insatser i detta avseende

att slå en Detta underlättar nämligen möjligheterna

EFTA och svenska företag tillgång bro mellan EG och ge

västeuropeiska marknaden. till den stora

som behövs för att full- Antalet nya Europastandarder stort. har EG:s inre marknad är Uppskattningar borda behövas omkring 2.500 harmoom att det skulle gjorts för att uppnå fri cirkulaniserade Europastandarder

tion av varor och tjänster.

som nu pågår Av de europeiska standardiseringsprojekt,

kan komma att påbörjas eller som p.g.a. nya problem

tiden anser jag att standardiserunder den närmaste

områden där vi i särskilt bör prioritera ingsorganen kunskaper och hög kompe- Sverige i dag har särskilda

av liv, hälsa

eller nivå vad gäller skydd

tens högre har inom EG. Målet bör och än man i allmänhet miljö få svenskt säkerhetstänkande vara att så långt möjligt

och inarbetet i harmoniserade Europastanaccepterat förutsättningarna härför darder. Jag bedömer att

förutsatt att vi kan mobilisera sett är goda generellt ekonomiska resurser för och erforderliga personella inom dessa att offensivt driva standardiseringsarbetet

områden.

som har en omfattande För ett litet land som Sverige,

företag med en ledande utrikeshandel och som har många

är det viktigt att satsställning på världsmarknaden,

inte komeuoropeiskt standardiseringsarbete ningen på global standardisemer i konflikt med satsningarna på

harmoniseringsarbetet ställer ring. Det västeuropeiska

och på ökat ökade krav på standardiseringsorganen

93 engagemang och deltagande från näringslivets och myndigheternas experter. Jag anser dock att vi måste försöka att bibehålla vår nuvarande höga aktivitetsnivå på det globala planet. Resurser kan inte annat än undantagsvis flyttas från det globala planet till det europeiska standardiseringsarbetet.

En svensk policy för global och europeisk standardisering har tagits fram inom SIS och fackorganen och fastställts av SIS styrelse. Enligt SIS policy skall global standard från ISO och IEC i första hand och så långt möjligt utgöra grunden för Europastandard och därmed också för svensk standard. Endast när det saknas global standard eller denna till någon del är olämplig och det inte págár något globalt arbete eller detta går för långsamt skall ett separat europeiskt standardiseringsarbete påbörjas. Motsvarande policy finns i olika former inom EFTA, EG och CEN/CENELEC. Det betyder att det globala standardiseringsarbetet blir viktigare än någonsin och att det europeiska harmoniseringsarbetet ställer ökade krav också på de globala standardiseringsorganen ISO och IEC.

sammanfattningsvis anser jag således att staten skall ställa krav på SIS att prioritera standardiseringsprojekt som bidrar till att uppnå ett Västeuropa utan gränser och då särskilt projekt som rör arbetsmiljö, miljöskydd och konsumentskydd. Jag är medveten om att statliga verk och myndigheter härutöver kan ha behov av standarder för sin verksamhet, men jag anser att de i sådana fall får aktualisera standardiseringsprojekt på samma sätt som det privata näringslivet, dvs. genom finansiellt stöd till standardiseringsorganen och genom att ställa upp med teknisk expertis.

9.2.2 Arbetssätt och former för inflytande

SIS är ingen vanlig intresseorganisation. Eftersom staten fastställer stadgarna, utser ordförande och ger ekonomiskt stöd till verksamheten har SIS fått en

Av bl.a. detta skäl bör stahalvofficiell ställning. vissa för verksamheten. Jag ten lägga fast principer vägledande för anser att följande principer bör_vara

det framtida standardiseringsarbetet.

Frivillighet

bör vara frivilligt. Ingen bör Standardiseringsarbetet och retvingas att delta i standardiseringsarbetet, sultatet av arbetet bör inte heller pátvingas någon än den tekniska kvalitet som finns med andra maktmedel standarden. Frivillighet är viktig inbyggd i själva Inom områden där för att förhindra en överreglering. för att trygga liv, hälsa lagstiftning är nödvändig och är det önskvärt att svenska myndigheter miljö sina föreskrifter till att ange väsentliga begränsar säkerhetskrav och tillämpar presumptionsprincipen, detta att frángá fastställda eftersom ger möjlighet om lagstiftningens mål kan tillgodo- Europastandarder än som anges i standarden. ses med andra lösningar

Oppenhet

är inte myndigheter, men jag Standardiseringsorganen att bör tillämpas i största anser trots detta öppenhet utsträckning i allt standardiseringsarbete. möjliga och slutliga ut- Förslag till standardiseringsprojekt bör offentliggöras och tillhandakast till standarder Alla intressenter bör hållas alla intresserade parter. tillfälle att genom remissockså såsom sker idag ges eller sätt framföra sina behandling på annat

synpunkter.

Brett deltagande

ledamöter som möjligt bör efter- Ett så stort antal fullmäktige. Medsträvas i standardiseringsorganens så att även små företag och lemsavgifter bör utformas kan vara med. organisationer

95 Alla parter som kan tänkas ha ett intresse av att delta i ett kommmittéarbete bör inbjudas att delta. När ett nytt standardiseringsprojekt beslutas bör ingen utan synnerliga skäl hindras att medverka. En representativ sammansättning av olika berörda intressen bör dock eftersträvas i kommittéer och arbetsgrupper inklusive företrädare för arbetstagare och konsumenter. Samförstándslösningar bör alltid eftersträvas och särskild hänsyn bör tas till minoritetsintressenter1*- Om röstning undantagsvis skulle behövas bör principen en deltagare en röst gälla.

Enhetlighet och konsekvens

Svensk standard bör täcka alla tekniska fackomráden. Procedurreglerna för standardiseringsarbetet bör garantera att dessa standarder bildar en helhet och att inte olika standarder strider mot varandra.

Koppling till den tekniska och ekonomiska utvecklingen

Standard bör baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet. Nya forskningsrön bör utan onödig försening inarbetas i standarder. Varje potentiellt standardiseringsprojekt bör prövas med hänsyn till projektets förväntade ekonomiska verkningar. Endast det som är absolut nödvändigt bör standardiseras och standardisering får inte bli ett självändamål.

17 Om en intressent eller grupp intressenter inte tycker sig ha fátt gehör för tungt vägande synpunkter eller krav i kommittêarbetet finns ytterligare möjligheter att framföra dessa vid remissbehandlingen. Klagande på beslut i den tekniska kommittén kan också ske i respektive fackorgans styrelse eller tekniska huvudkommitté. vid anmälan av förslag till standard till Tekniska nämnden skall vidare anges om kommittén varit enig eller om avvikande meningar finns samt om avvikande mening som ej kunnat beaktas inkommit från remissinstanserna. I sådant fall kan tekniska nämnden återförvisa ärendet till utarbetande organ. Fullmäktigeledamot har vidare alltid möjlighet att till SIS och Tekniska nämnden framföra synpunkter. Slutligen kan fullmäktigeledamot begära att nämndens beslut prövas av SIS styrelse.

Objektivitet och saklighet

får inte orättvist gynna vissa standardiseringsorganen resultat och intressen. Endast framförda vetenskapliga bör beaktas i arbetet, inte vem som argumentens styrka framför dem. Standardiseringen är inte värderingsfri. för samhället som helhet Nyttan av standardiseringen och allmänintresset ta över bör dock vara vägledande

olika särintressen.

i huvudsak dessa Standardiseringsorganen tillämpar i Med hänsyn till standardiserprinciper redan dag. anser att bör växande betydelse jag principerna ingens och strikt och konsekvent. utvecklas tillämpas

enskilda bidragsgivaren till Staten är den största Staten har därför enligt standardiseringsverksamheten. ansvar för att se till att min mening ett särskilt bedrivs effektivt och att erforderliga verksamheten ett snabbt och ekonomiskt sätt. standarder tas fram på

9.3 Finansiering

9.3.1 Behovet av ökat ekonomiskt stöd

8 har standardiseringen fått Som redovisats i kapitel ökande industriell, handelspolien kraftigt praktisk, för näringsliv och samtisk och ekonomisk betydelse det svenska samhället på bästa sätt hälle. För att och sig standardiskall kunna utnyttja tillgodogöra resultat och möjligheter bör staten enligt seringens bidra till standardiseringens utmin mening aktivt

veckling.

för statens ekonomiska stöd till Väsentliga grunder standardiseringsverksamheten är:

betydelse för näringslivets 1. Standardiseringens

97 effektivitet samt för industrins internationella konkurrenskraft och småföretagens utveckling och därmed för välfärd och sysselsättning i landet.

2. Standardiseringens betydelse och avsevärda bespae ringseffekter för statlig och kommunal förvaltning, upphandling, produktion av varor och tjänster.

3. standardiseringens betydelse för att minska behovet av myndighetsreglering samt för att föra ut resultaten från forskning och teknisk utveckling och få dem allmänt tillämpade inom näringsliv och förvaltning.

4. Standardiseringens roll i det internationella och nu särskilt i det europeiska harmoniseringsarbetet och de möjligheter den erbjuder svenska intressenter att medverka i och påverka denna process.

S. Statens specifika ansvar för förhållanden som har betydelse för medborgarnas säkerhet och därmed för tillkomsten av standard inom områden såsom säkerhet, miljö, konsument- och brukarintressen samt för allmänt grundläggande och övergripande frågor.

När statsmakterna i mitten av 1960-talet senast tog principiell ställning till frågan om statligt stöd till standardiseringen fanns statens behov av säkerhetsstandarder - punkt 5 - överhuvudtaget inte med som ett skäl för statligt stöd och punkt 4 hade inte alls samma vikt som idag.

Jag har i det föregående redovisat mina motiv för varför jag anser att statens stöd till standardiseringen bör öka. Hur stor ökning som behövs är svärbedömt. Utvecklingen i Västeuropa går nu nämligen mycket snabbt och nya EG-direktiv och uppdrag till CEN/CENELEC/ETSI kommer nästan varje vecka. Detta medför att standardiseringsorganens planer fortlöpande måste revideras.

av i vilken grad vi vill Resursbehovet beror även

av förslag till Europastandarder påverka utformningen länder. Det beror vidare pá i som tagits fram i andra vi vill initiera egna projekt i vilken grad om vi vill hålla sekretariatsfunkti- CEN/CENELEC/ETSI, standardiseringsarbetet vi onerna samt vilken bredd på medverkan av konsumenter, arbetstavill ha vad gäller

gare m.fl. intressenter.

från standardiseringsorganen fått SISU-utredningen har av antal utgivna standarder en detaljerad redovisning m.m. och kostnaderna för verksamheten under perioden

1988 samt deras bedömning av juli 1986 till december under åren 1989--92. behovet av bl.a. Europastandarder som sammanfattats i Resultatet av dessa bedömningar, ett ökat behov av avsnitt 3.5, visar på kraftigt

standarder och ökade resurser för standardiseringsar-

utom SEK:s område, p.g.a. att betet inom alla områden sedan arbetat enligt den nya

man inom elomrádet länge

metoden.

skäl att ifrågasätta stan- För egen del har jag inga av behovet av standardiseringsorganens bedömningar för verksamheten. Möjligen har de darder och resurser och kostnaderna för att underskattat arbetsinsatserna Många av dessa få fram harmoniserade Europastandarder. och där en gäller nämligen säkerhets- miljöfrågor, mellan olika motstående intressen känslig avvägning bara handlar om att hitta en måste och det inte göras, vilket är för olika tillverkare godtagbar kompromiss,

fallet med många industristandarder.

Efter samråd med cheferna för standardiseringsorganen

ha del av önskemål fran ett stort och efter att tagit och har jag kommit antal myndigheter organisationer, totalt skulle behöva fram till att standardiseringen år. En resursförstärkning i ca 20 Mkr per ytterligare är nödvändig för att vi på en denna storleksordning skall kunna klara vad vi populärt kallar rimlig nivå dvs. det ökade arbetet med Europastan- EG-puckeln“,

99 darder i CEN/CENELEC/ETSI och motsvarande svenska kommittéer.

själva arbetet med Europastandarder kommer dock sannolikt inte att vara slutfört till utgången av år 1992, utan kommer att ligga på en hög nivå även några år efter 1992, då de sista besluten om EG-direktiv m.m. enligt EG-kommissionens vitbok från 1985 skall vara tagna. Därefter kan man dock sannolikt förutse en nedgång i arbetsinsatserna till följd av dels färre nya direktiv, dels att då - till standardiseringsorganen följd av EG-kommissionens hårda krav - torde ha utvecklat effektiva arbetsformer och rationell arbetsfördelning mellan standardiseringsorganen i Västeuropa.

9.3.2 Den nuvarande statsbidragsmodellen

Fördelar

Näringslivets kontantinsatser för nationellt och internationellt standardiseringsarbete har successivt ökat från 1,7 milj.kr. bå 1964/65 till 29,4 milj.kr. bå 1987/88. Samtidigt har det allmänna statsbidraget enligt den nuvarande 60 %-regeln kommit att utgöra en allt mindre del av de totala intäkterna för standardiseringsverksamheten (15,9 % bá 1987/88).

Företrädare för både näringslivet och standardiseringsorganen har till utredningen framfört att man har mycket positiva erfarenheter av det nuvarande statsbidragssystemet och att det tillskott som staten ger till de medel som näringslivet satsar i många fall varit en nödvändighet för att standardiseringsprojekt skall komma igång och kunna genomföras. För ett enskilt företag eller en mindre grupp av företag kan det nämligen vara enklare och billigare att försöka att utveckla en de facto standard eller en företagsstandard, än att bedriva arbetet inom ramen för ett nationellt standardiseringsarbete med dess krav på öppenhet

och bred förankring.

3.6 har standardiseringen en stor som nämnts i avsnitt samhället som helhet. Alla som ekonomisk betydelse för är dock inte har nytta av ett standardiseringsprojekt det. Det nuvarande allmänna statsmed och finansierar som ett sätt att minska kostbidraget kan därför ses naderna för de företag som stöder standardiseringen låta ett större kollektiv få och att via statsbidrag bära en del av kostnaden.

också möjlighet till Det nuvarande statsbidraget ger förutsebarhet och långsiktighet i planeringen en viss verksamhet. Såväl internationellt som av fackorganens tar läng tid, ofta nationellt standardiseringsarbete det krävs därför kontinuitet och uthálflera år, och om man skall uppnå resultat. lighet

är vidare enkelt att admi- Det allmänna statsbidraget både för SIS och staten, eftersom statsbidranistrera i förhållande till deras get fördelas på fackorganen medel från och eftersom statsbidraget näringslivet inte till sin storlek är maximerat. Om någon gruppe-

av vill starta ett standardiseringsproring företag det inte gå ut över något annat projekt. jekt behöver

initiativet till standardiseringen kommer Genom att utvecklas organiskt får underifrån och verksamheten statsbidragssystemet en smidig man med det nuvarande verksamheten till näringslivets behov. anpassning av

har också underlättat för svenska Statsbidraget att aktivt medverka i det internationella företag och där främja svenska standardiseringsarbetet Den svenska standardiseringen har ett gott intressen. renommê och den har bland utländska internationellt Sverigebilden i positiv riktning. tekniker påverkat

Nackdelar och problem

Den nuvarande statsbidragskonstruktionen är förenad med vissa nackdelar. För det första innebär den att det statliga stödet splittras på flera händer och att samtidigt den del av stödet som industridepartementet svarar för leder till en automatisk ökning av statsutgifterna. Strävandena har under senare år varit att avveckla indexkopplingar och andra automatiska poster i statsbudgeten. Även om statsanslaget till standardiseringen inte rör sig om något stort belopp och det inte heller är en indexkoppling, utan växer med ökade standardiseringsbehov, inger den nuvarande 60 %-regeln anledning till principiella invändningar.

Den automatiska ökningen av statsbidraget är dock enligt min mening ett mindre problem. Huvudproblemet med nuvarande statsbidragskonstruktion är i stället att behovet av ett allmänt stöd till standardisering inte vägs av mot behovet av att utveckla standarder inom politiskt prioriterade områden. Konstruktionen innebär nämligen att resurser i första hand satsas på områden som näringslivet utifrån sina intressen av rationalisering och kvalitetsförbättring vill prioritera. Däremot är det svårt att få medel från näringslivet för projekt av mera grundläggande och tvärteknisk art, där det inte finns någon enskilt bransch- eller företagsintresse. som exempel härpå kan nämnas standardisering av storheter och enheter, mätmetoder och ergonomi. Det kan också vara svårt att få resurser för projekt som syftar till förbättrad säkerhet, miljöskydd eller konsumentskydd, om enskilda företag inte har - eller kanske inte inser - den ekonomiska nyttan av höjd kvalitet dessa avseenden.

I regel finns det statliga myndigheter som har ansvaret för frågor som rör liv, hälsa och miljö. De regelutfärdande myndigheterna har dock under flera år fått sina anslag sänkta med 2 % om áret och anser sig

att stöd till numera ha sma möjligheter ge ekonomiskt standardiseringsverksamheten. Flera myndighetsföreträ- SISU framhållit att få fram dare har till problemet standarder inom myndighetens ansvarsområde.

för av regler kommer att EG:s nya metod harmonisering detta Det kommer att krävas ett accentuera problem. antal som följd av nuvarande stort Europastandarder till CEN/CENELEC/ETSI från BG och planerade uppdrag bl.a. och områdena arbetsoch EFTA. Inom byggområdet skyddsutrustning och miljö, maskinsäkerhet, personlig säkerhet hos leksaker och andra konsumentprodukter och planeras europeiska standardiseringsprojekt. pågår

Ett andra stort är att det i det praktiska problem främst finns med experter från standardiseringsarbetet medan det däremot ofta är svårt att stora tillverkare, för brukarna, t.ex. köpande få med representanter eller konsumenter. Detta problem företag, arbetstagare tagit upp i sina skrivelser har LO och Konsumentverket Den nuvarande konstruktionen av till regeringen. stimulerar inte till en bredare medverstatsbidraget kan i svenskt och internationellt standardiseringsar-

bete.

Ett tredje problem är att standardiseringsorganens ner tid på att få fram ledning får lägga betydande till standardiseringsprojekt, som efterfrågas pengar svensk intressent eller som initieras av de av någon Framför allt internationella standardiseringsorganen. som berör många intressenter eller i fråga om projekt kan det vara besvärligt att ordna en flera fackområden kan finansiell konstruktion, som gör att fackorganet binda sig för ett långsiktigt engagemang med egen resurser. Särskilt svårt personal och administrativa att ta på sig internationella sekretariatsär det funktioner. Då det gäller sekretariat i CEN/CENELEC det land som åtar sig ett sekretariat kan visserligen 50 % av kostnaderna täckta av de europeifå upp till

103 ska standardiseringsorganen, men dessa medel kommer först efter ett år.

Att statsbidraget beräknas på näringslivets kontantstöd året innan medför ett besvärligt likviditetsproblem. Ett fackorgan som vill intressera svenska företag att organisera en svensk parallellkommittê till en motsvarande europeisk kan idag behöva begära att intressenterna förskotterar fackorganet för den del av kostnaden som skall täckas med statsbidrag. Förr tog standardiseringsprojekten längre tid och likviditetsproblemet var inte lika påtagligt som idag med ett accelererande europeiskt standardiseringsarbete. Nuvarande system främjar inte en standardisering inom nya områden eftersom det baseras pá branschens bidrag föregående år.

Slutligen skall ett par problem av mera teknisk art nämnas.

Principen för standardiseringsarbetet är att det skall göras av deltagande experter i standardiseringskommittêerna. SIS och fackorganen erbjuder sina administrativa resurser och de formella procedurer som behövs enligt internationella och nationella regler för att utarbeta standarder. Normalt håller fackorganet med sekreterare och får också ofta engagera sig i framtagandet av förslag och underlagsmaterial.

Med EG:s krav på att snabbt få fram harmoniserade Europastandarder kommer det att bli svårt för experterna i de tekniska kommittéerna att i tid få fram förslag och underlag om det inte kan ske som en accepterad del av det ordinarie arbetet inom företaget eller myndigheten. Inom byggområdet är det särskilt svårt att få intressenterna att direkt engagera sig i standardiseringsarbetet. Detta sammanhänger med branschstrukturen, många företag med spridd verksamhet och inga standardiseringsenheter internt på företagen.

till utgör elstan- En kontrast byggstandardiseringen Inom SEK är det vanligt att företag dardiseringen. med sekretariatsfunktioner. För detta ställer upp får man dock normalt inte tillgodoräkna sig arbete nuvarande statsbidraget är inte neustatsbidrag. Det till olika modeller för att lösa tralt i förhållande

standardiseringsuppgifter.

avser insatser för standardiserings- Statsbidraget har ett vidare syfte än att verksamhet, dvs. bidraget enbart framtagandet av standarder. främja

verksamhet, som inte kan inräknas Fackorganen har viss i standardisering, t.ex. utvecklingsarbete begreppet till medlemsföretag. Att exakt definioch rådgivning som utgör standardisering och era vilka aktiviteter är svårt. skall vara statsbidragsgrundande

är således förenad med ett Den nuvarande 60 %-regeln indikationer på missbruk visst kontrollproblem. Några som ger ut standardfinns inte, men om organisationer skulle integreras i standardiseriliknande regler och få del av statsbidraget uppstår ngsorganisationen

problem.

att lösa detta problem vore att Ett radikalt sätt kostnadsbaserade bidrag till övergå från nuvarande där t.ex. antalet fastställda resultatbaserade bidrag, eller sidor standarder beräknade enligt nya standarder för statsbidrag. Förutom någon formel utgör underlag en rättvisande formel skulle dock problemet att hitta försämra likviditeten, som för närett sådant system varande är ett av standardiseringens besvärligaste

problem;

att nuvarande system har Sammanfattningsvis anser jag nackdelar att en modifiering bör övervägas. sådana

9.3.3 Möjliga framtida statsbidragsmodeller

Vid utformning av det framtida statsbidraget är det fyra principfrågor som man måste ta ställning tillv

1) Skall, medel från statliga affärsverk räknas in i underlaget för statsbidraget?

2) skall statsbidraget även täcka kostnaderna för medverkande experter?

3) Skall statsbidraget helt eller delvis, som idag är fallet, relateras till näringslivets satsning?

4) Skall statsbidraget ges som ett klumpanslag eller som riktade anslag för olika standardiseringsområden eller projekt?

Jag anser att fråga 1 direkt kan besvaras med ett ja. Statliga affärsverk typ televerket, vattenfall, posten och SJ arbetar alltmera på en konkurrensutsatt marknad och agerar affärsmässigt då man beslutar att stödja olika typer av verksamhet. Dessa verk har också ofta en rad dotterbolag, vars bidrag till standardiseringen enligt nuvarande regler skulle få räknas ini underlaget för statsbidrag. De statliga riksprovplatserna ger idag betydande bidrag till standardiseringen, men endast bidrag från de som är aktiebolag får räknas in i underlaget för statsbidrag. Detta framstår som inkonsekvent eftersom alla riksprovplatser är avgiftsfinansierade och verksamheten bedrivs på likartat sätt.

Såväl principiella som praktiska skäl talar därför för att medel från affärsverk och uppdragsfinansierade myndigheter bör behandlas på samma sätt som medel från de företag, som man traditionellt brukar betrakta tillhöra näringslivet. Detta gäller dock givetvis inte om myndigheter över sitt förvaltningsanslag fått medel för standardiseringsverksamhet.

vad 2 har hittills i både det internatiogäller fråga och nationella standardiseringsarbetet den nella att företag, myndigheter och principen tillämpats som medverkar med experter själva får organisationer kostnaderna för deras arbetstid, resor och traktäcka tamenten. Detta är den stora kostnaden för standardi-

i storleksordningen 300-500 Mkr/år. Skulle sering, de kostnader helt eller även deltagande experternas delvis täckas av statsbidrag, kommer statens utgifter

att öka kraftigt. Det skulle då också uppstå praktiska att vilka som skall få delta i internaproblem avgöra och nationella kommittéer. Idag får normalt tionella alla som är intresserade delta.

I måste enligt min uppfattning svaret på fråga princip 2 bli Vissa mindre undantag kan dock tänkas, nej. att i särskilda fall bredda medverkan med t.ex. för företrädare för arbetstagare och konsumenter.

4 är däremot svårare att besvara. Beträf- Fråga 3 och fande 4 vill betona att frågan bara gäller fråga jag det Näringslivets stöd formen för statliga bidraget. som tidigare nämnts, både i form av klumpbidrag, ges, och riktade bidrag för dvs. en kollektiv finansiering eller standardiseringsprojekt. Båda forvissa ändamål för- och nackdelar. En kombination kan merna har sina den bästa. Från statens sida finns det dock inget vara att statsbidragsreglerna försöka att styra skäl genom i vilken form näringslivet stödjer standardiserings-

verksamheten.

Med dessa förutsättningar är följande sex statsbidragsmodeller möjliga:

Statsbidrag ej relaterat statsbidrag relaterat till näringslivets bidrag till näringslivets bidrag

l) Inget statsbidrag alls 4) Ett modifierat allmänt statsbidrag 2) Årliga bidrag för 5) Ett modifierat allmänt särskilda projekt bidrag plus årliga bidrag för särskilda projekt 3) Ett málrelaterat, 6) Ett modifierat allmänt särskilt bidrag bidrag plus ett málrelaterat särskilt bidrag.

Med ett modifierat allmänt statsbidrag avses ett bidrag, som utgår efter viss procentsats av vad näringslivet bidragit med, men där även bidrag från affärsverk och uppdragsfinansierade myndigheter ingår. Modellerna beskrivs närmare i bilaga 5.

I mitt utredningsuppdrag har även ingått att analysera konsekvenserna av en standardiseringsverksamhet helt utan statligt ekonomiskt stöd. En sådan analys redovisas i bilaga 6 i anslutning till beskrivningen av modell 1.

Denna modell har inte haft något stöd vare sig bland SISU-utredningens sakkunniga och experter eller bland olika berörda intressenter.

övriga modeller däremot har alla haft sina förespråkare. I det följande skall jag redovisa min bedömning.

9.3.4 Mitt förslag till statsbidrag

till SIS bör ökas med ca 10 Det totala statliga sötdet Stödet bör ges i form av Mkr/år under en treårsperiod. dels ett målrelaterat särdels ett allmänt bidrag, bör utgå med 50 % skilt bidrag. Det allmänna bidraget kommuner, affärsverk och statliga av vad näringslivet, verksamhet beräkmyndigheter med uppdragsfinansierad dock med högst 30 nas satsa på standardiseringen, års Det särskilda bidraget Mkr/år i 1989 penningvärde.

bör uppgå till 30 Mkr/år.

Motiv

som SISU besökt har alla olika De sex EG-länderna statsbidragen till standardiserkonstruktioner på att tas från olika Det vanliga är bidragen ingen. i utgår för olika typer anslagsposter statsbudgeten, av flera departement och av ändamål och administreras var man inte Inom standardiseringsorganen myndigheter. olika som bidragskonnöjda med de detaljregleringar Inom de ministerium som hade struktionerna innebar. - i regel huvudansvaret för standardiseringsfrågorna - man svårt att få en samlad industriministeriet hade till standardiseringen och bild av de statliga stödet Trots betydligt större resurkonsekvenserna av detta. hade man ser än vid det svenska industridepartementet, mot de allmänna mål att styra verksamheten svårigheter

som staten uppställt.

inte rekommendera något av vill för Sveriges del Jag Jag har i stället dessa länders statsbidragssystem. erfarenheter som vi har i tagit fasta på de positiva nuvarande samt erfarenheterna Sverige av vårt system, där statsbidrag utgår med från främst Storbritannien

100 % av vad näringslivet tillskjuter.

109 Efter en samlad bedömning av fördelar och nackdelar med de modeller, som redovisas i bilaga 6, har jag funnit att modell 6 bäst tillgodoser de olika krav som staten, näringslivet och andra intressenter kan ställa på den framtida standardiseringsverksamheten. Modell 6 innebär att statsbidrag utgår med en viss procentsats - 50 % i mitt - av vad i vid meförslag näringslivet ning beräknas statsa pá standardisering under budgetåret, samt med ett målrelaterat särskilt statsbidrag - 30 Mkr/år i mitt förslag.

Jag har tidigare motiverat varför statsbidrag även bör utgå för de medel som tillskjuts av affärsverk och uppdragsfinansierade myndigheter. Detta innebär att underlaget för det allmänna bidraget kommer att öka med ca 2 Mkr/år. Detta i kombination med önskemål om att minska automatiska ökningar av statsutgifterna är mina motiv för att sänka procentsatsen från 60 % till 50 %. Jag bedömer att denna sänkning inte i någon större omfattning kommer att medföra att näringslivet minskar sitt stöd till standardiseringen.

Jag utgår från att näringslivet kommer att se till helheten i mitt förslag och att förändringen att standardiseringen kan få del av statliga pengar samma år som kostnaderna uppstår bör vara ägnade att stimulera näringslivet att starta standardiseringsprojekt inom nya områden. Införandet av det målrelaterade bidraget på 30 Mkr/är innebär också en kraftig ökning jämfört med de olika särskilda bidrag som idag finns och denna ökning bör uppfattas som en klar signal till näringslivet om den betydelse statsmakterna tillmäter svensk standardisering. För projekt som behövs för att genomföra ett Europa utan gränser och särskilt för projekt som rör säkerhet, miljöskydd och konsumentskydd, kommer det totala statliga stödet att bli betydligt större än med nuvarande 60 %-regel.

Syftet med det nya statsbidraget är att näringslivet skall öka sina statsningar på standardiseringen. Jag

har dock in ett tak pa 30 Mkr i 1989 års penlagt för den allmänna delen av bidraget. Detta ningvärde tak är avsett dels att ge skydd mot en okontrollerad

dels att tjäna som ett mål för närkostnadsökning, att försöka att nå upp till vad gäller stöingslivet det till standardiseringen.

I nedanstående tabell redovisas vilka ekonomiska kon-

sekvenser det föreslagna statsbidraget kan komma att

få.

Budgetår 89/90 90/91 91/92 92/93 Mkr Mkr Mkr Mkr Näringslivs- Ei§râ9_(§1l _ _ _ _ _ _ â7L7_ 3142_ 5417_ 1842_ _ Allmänt statsbidrag = 0,60 (Ni) 20,5 22,6 24,7 26,8 Särskilda statsbidrag 15,5 17,4 19,3 21,2 Totalt statsbidrag - nuv. 36,0 40,0 44,0 48,0 system

Näringslivsbidr. inkl. âfÃäE5XeEk_m;m; ÅNz)_ _ Ã9L7_ 5342_ 3647_ EOLZ_ _ Allmänt statsbi- drag = 0,50 NZ 21,6 23,4 25,1 Särskilt målrelaterat - 30,0 30,0 30,0 statsbidrag Totalt statsbidrag - 51,6 53,4 55,1 nytt system

Vinst med nytt - +11,6 +9,4 +7,1 system

har i mina beräkningar antagit att nuvarande Jag och nuvarande särskilda statsbidrag näringslivsbidrag ökar med Mkr 1,9 Mkr/år, vilket enbart är en 3,5 resp. av den som gällt under de senaste framskrivning ökning fem åren. Dessa antaganden är osäkra och beräkningarna

bör närmast ses som ett räkneexempel.

Av tabellen framgår att standardiseringsorganen 1990/ som är det första år då det nya systemet skulle 91, kunna att tillämpas, kommer att få 11,6 Mkr börja i vinsten med det nya statsytterligare statsbidrag. skulle detta räkneexempel i genomsnitt bidraget enligt

111 bli 9,4 Hkr/år under treårsperioden 1990/91--1992/93, dvs. nästan halva den summa som 20 Mkr/år, som jag tidigare angivit minst kommer att behövas för att klara den s.k. EG-puckeln och de övriga mål som jag föreslagit bör gälla för den framtida standardiseringsverksamheten. Resten maste komma frán näringslivet.

Den offensiva statliga satsning på standardiseringens utveckling som jag nu föreslår tar närmast sikte på åren 1990/91-1992/93. Jag utgår dock frán att statsmakterna även efter denna tid, liksom hittills varit fallet, kommer att ge ett betydande ekonomiskt stöd till standardiseringen, och att beloppsgränserna kommer att justeras uppåt i takt med penningvärdets utveckling och samhällets behov av standarder.

Även med ökade bidrag från staten och näringslivet kommer standardiseringsorganen att behöva hårt prioritera sina insatser i internationella och nationella projekt och i övrigt rationalisera sitt arbete. Standardiseringsorganen måste också förbättra sin service till de tekniska kommittêerna, eftersom det är svårt att få tag på kompetenta experter och dessa är upptagna med de egna företagens problem. I vissa fall kan det även bli aktuellt att externa konsulter utnyttja för att snabbt ta fram förslag till standarder och annat sådant underlagsmaterial som behövs för att påverka det europeiska standardiseringsarbetet i en för svenska intressen positiv riktning.

9.3.5 Resurser för medverkan i det tekniska arbetet

Förutom ökat direkt stöd till standardiseringen behövs betydande resurser för att bemanna de svenska och internationella kommittêerna med kompetenta och erfarna experter. som nämnts i kapitel 3 är kostnaderna för företagsexperterna flera gånger större standardiseringsorganets egna kostnader. Att få företagen att ställa experter till standardiseringens förfogande är det stora problemet, inte att få ytter-

ekonomiskt stöd till standardiseringsorganen. ligare

är det nödvändigt att före- Enligt min uppfattning och verksledningar nu anlägger ett tagsledningar

strategiskt perspektiv på standardiseringsfrágorna personella och ekonomiska och avdelar erforderliga aktivt i det nationella resurser för ett deltagande Det är och internationella standardiseringsarbetet.

när till följd av divisionalisärskilt viktigt idag av de gamla standardisering och bolagisering många av bilaga 4 har krymts. som framgår seringsstaberna även i de nya, mera decenär det emellertid möjligt att skapa system tralicerade organisationsformerna erfarna sätts in i b1.a. där kompetenta och experter för att ta det europeiska standardiseringsarbetet

och Sveriges intressen. tillvara företagets

vill i detta sammanhang även peka pá möjlighe- Jag den som finns hos perterna att utnyttja kompetens livet - i soner som lämnat det direkt yrkesverksamma 5 kallade seniorer - och hos personer som lämbilaga som chef i en linjeorganisation. Jag nat ett ansvar att utnyttja forsvill vidare peka på möjligheterna externa resurser i standardiseringsarkare och andra det målrelaterade bidraget kan betet. Inom ramen för fall SIS betalar en del av övervägas att i särskilda

resekostnader vid deltagande i internationellt deras

kommittêarbete.

Kostnaderna för regelutfärdande statliga myndigheter, m.m. har som angivits i affärsverk, riksprovplatser till i storleksordningen 90 kapitel 3 uppskattats viktiga in- Mkr. De statliga myndigheterna gör idag uppskattat arsatser och av standardiseringsorganen insatserna måste öka och att bete. Jag anser dock att måste resurser för eget verksledningarna omprioritera medverkan i internationellt och naregelarbete till

tionellt standardiseringsarbete.

för harmonisering av regler innebär EG:s nya metod

113 minskar. Genom mindre att behovet av myndighetsregler och ökad internationell anpassning detaljföreskrifter behöver inte lägga ner tid på den ommyndigheterna ständiga översättnings- och notifieringsproceduren enligt GATT- och EFTA-reglerna.

har på behovet av att knyta sek- Jag tidigare pekat torsorienterad forskning och utveckling (FoU) närmare standardiseringen. Ett stöd från sektorsforskningskommer enligt min mening bäst till nytta om organen det avser finansiering av forskning och utveckling utförda av särskilda experter och konsulter liksom deltagande av dessa i olika standardiseringssammanhang. Däremot torde det ligga utanför sektorsforskprimära uppgift att finansiera allmänt ningsorganens standardiseringsarbete.

I ansökningar till FoU-projekt där resultaten kan utnyttjas i standardiseringsarbetet anser jag att kostnader för resor m.m. för deltagande i tekniskt kommittêarbete bör tas upp, och att sådana ansökningar bör prioriteras av de statliga forskningsorganen. Detta bör dock enligt min mening ske genom om- Jag bedömer att forskare genom delprioriteringar. i standardiseringsarbetet kan få värdefulla tagande impulser för sina FoU-projekt. medvetandet om att resultaten från projekten för att få en omedelbar effekt måste finnas framme, när beslut om Europastandarder skall fattas, bör vara ägnad att öka takten i FoU-arbetet.

Totalt föreslår jag således ett ökat statsanslag med ca 10 Mkr om året. I detta belopp är dock inte inräknat ev. kostnader för medverkan från svenska standardiseringsorgan i arbetet med att bygga upp standardiseringsverksamhet i industriellt mindre utvecklade länder.

I kapitel 3 har standardiseringens ekonomiska betydelse diskuterats och hänvisningar har gjorts till

I har DIN bevissa utländska studier. Västtyskland att av standardiseringen uppgår till räknat nyttan 100 så stort belopp som kostnaderna omkring gånger är medveten om att denna typ av beräkför DIN. Jag är svåra att göra. Jag gör dock ningar metodmässigt att ökat anslag till standen allmänna bedömningen ca 10 Mkr väl kommer att uppvägas av dardiseringen på omedelbara besparingar i bl.a. den offentliga upp-

handlingen.

9.4 Organisation

9.4.1 Allmänt

Den svenska organisationen av standardiseringsverkfrån vad som är vanligt i EGsamheten skiljer sig nämnt anser jag dock länderna. Som jag inledningsvis i stort fungerar bra. att den svenska organisationen en diskussion om att omorgani- I Storbritannien pågår - BSI sera inom det brittiska standardiseringsorganet - mot ett antal mera självständiga divii riktning liknande de vi har i sioner för olika teknikomráden

Sverige.

- Board - har CEN:s fastställande organ Technical för att klara alla de blivit för stort och otympligt som den snabba utvecklingen i Västeuropa uppgifter kommer sannolikt att delas upp i mindre ställer. Det med särskilda Technical Board för bygg-, enheter IT- samt några teknikmekan-, material-, ytterligare

områden.

med fristående Den decentraliserade organisationen dock stora krav på SIS att samordna fackorgan ställer standardiseringsverksamheten. Mot och hålla samman behovet av ökade insatser i det bakgrund av b1.a. måste också västeuropeiska standardiseringssamarbetet SIS måste SIS kunna göra erforderliga prioriteringar. för att kunna leva upp till få en starkare ställning sitt ansvar inför staten och näringslivet.

I det föregående har jag diskuterat vilka krav staten bör ställa på standardiseringsorganen. Av praktiska skäl kan inte staten upprätthålla kontakter med och ge bidrag till enskilda fackorgan och samverkande organ, utan statens krav och ekonomiska stöd måste rikta sig mot SIS.

Jag anser att om standardiseringen skall tillföras ökade resurser, så bör kraven skärpas på att standardiseringsorganen arbetar mot de standardiseringspolitiska mål som staten uppställer samt att de följer upp och utvärderar resultatet av verksamheten. I utvärderingen bör ingå att undersöka i vilken utsträckning de svenska standardiseringsorganen bidragit till framtagande av Europastandarder och tillvaratagit svenska intressen vad gäller bl.a. säkerhet, miljöskydd och konsumentskydd. Vidare bör ingå att undersöka i vad mån nya intressenter, t.ex. företrädare för konsumenter och arbetstagare, i större utsträckning börjat delta och påverka standardiseringsarbetet.

I SIS uppgift bör även enligt min mening ingå att utveckla en långsiktig strategi för standardiseringsarbetet, se till att nya teknikomráden, t.ex. bioteknik, nya kompositmaterial och medicin-teknisk utrustning, blir föremål för standardisering samt att knyta forskning och teknisk utveckling närmare standardiseringen.

Det föreslagna målinriktade särskilda statsbidraget på 30 Mkr förutsätter jag skall fördelas av SIS till fackorganen enligt de riktlinjer som regeringen uppställer. Detta bör ge SIS möjlighet att kraftfullt leda och samordna fackorganens verksamhet.

9.4.2 Vissa förändringar som bör övervägas

Svensk standardiseringsverksamhet bör enligt min

organisation. Sá är mening utåt ses som en enhetlig

inte alltid fallet. Några genomgripande orgaidag behövs dock inte, men ett nisatoriska förändringar

anser jag nu bör undersöantal mindre förändringar

kas.

dvs. SIS För det första bör standardiseringsorganen,

utåt som en enhetlig organimed fackorgan, uppträda måste informera och sation. Standardiseringsorganen

och internt marknadsföra standardiserbåde externt

och dess nya roll. ingen

de samverkande organ, som

För det andra anser jag att

och som huvudsakligen har standardiseringsuppgifter

arbetet bör knyföreträder SIS i det internationella

avtal liknande de fackortas till SIS-familjen genom Dessa är IKH, TKK och i dag har med SIS. organ ganen

Spri-STAND.

inletts mellan SIS och vet att diskussioner har Jag att ett bl.a. är om dessa dessa organ, samt problem

fackorgan, ha annan organ skall bli självständiga

eller i nágot av de befintform av anslutning ingå

från att standardiserliga fackorganen. Jag utgår att lösa dessa problem och kommer ingsorganen själva nu inte förslag till organisalägger därför något

tionsförändring.

betona att de s.k. samverkande organens Jag vill dock är mycket viktig från standardiseringsverksamhet

AB Statens Anläggningsprovstatens utgångspunkter. av att det finns moderna och ning är t.ex. beroende normer inom lyft- och internationellt anpassade sjukvård och En väl fungerande tryckkärlsområdet. kräver att det finns stantrygghet för patienterna medicinsk-tekniska området samt darder inom bl.a. det

med den europeiska standardiseringen att samordningen

fungerar.

har en mycket bred förankring De samverkande organen

117 bland brukarna inom sina resp. områden och jag bedömer att en närmare anknytning till SIS skulle kunna vara vitaliserande för standardiseringsverksamheten i stort.

Om inte samordningen löses på ett för alla parter godtagbart sätt anser jag staten bör ta upp en diskussion med standardiseringsorganens medlemmar om en extern organisationsutredning.

För det anser jag att SIS bör utreda möjligtredje heten att inom fler områden än idag ge ut tekniska regler i form av Svensk standard. I Standardkalendern redovisas sammanlangt 50 statliga, kommunala och privata organ - utöver de ovan nämnda samverkande organen - som ger ut tekniska regler.

Inom de stora EG-länderna har dessa regler ofta formen av standarder. Jag bedömer att det i vissa fall går att göra administrativa besparingar samt tryckoch distributionstekniska förenklingar om dessa regler ges ut som Svensk standard, samtidigt som reglerna blir mera kända och lättillgängliga för näringsliv och myndigheter.

Från näringslivets sida har jag erfarit att det ofta upplevs som besvärande att från en rad olika organ få begäran om medel för standardiseringsarbeten. Jag anser att SIS bör undersöka möjligheterna att koordinera och förenkla finansieringen av all svensk standardisering och deltagande i internationella tekniska kommittéer.

För det fjärde anser jag att SIS tillsammans med fackorganen bör göra en total översyn av den nuvarande kommittêstrukturen. Många intressenter utanför den direkta standardiseringen har svårt att förstå vad de olika kommittêerna på global, regional och nationell nivå står för. Inom den elektriska standardiseringen har man samma kommittêbeteckning på

alla nivåer.

inom CEN verka för en anpassning till ISO:s SIS bör och om en sådan inte kan åstadstruktur anpassning bör en svensk till CEN:s kommitkommas anpassning

téstruktur övervägas.

det femte anser att det bör utredas vilka För jag ekonomiska som skulle kunna göras genom besparingar föra de olika fackorganen och de att fysiskt ihop För närvarande har ovan nämnda samverkande organen. SIS-STG och SIS-ITS sina kontor i olika alla utom och dessutom i olika stadsdelar i byggnader att vissa besparingar, inte Stockholm. Jag bedömer administrativ service, skulle kunna minst vad gäller vid en samlokalisering, samtidigt som möjliggöras tvärteknisk samverkan ökar och verksamheterna till

heten blir mindre sårbar.

den tekniska utvecklingen, struktur- Jag bedömer att inom och förändringar i den förändringar näringslivet med internationella standardiseringsverksamheten mellanrum kommer att tvinga fram organisationsjämna av SIS, fackorganen och översyner. En samlokalisering verksamheten på sikt mera de samverkande organen gör flexibel och anpassningsbar till förändringar.

Tekniska nomenklaturcentralen (TNC) är en viktig

till standardiseringsorganen. Inte servicefunktion minst mot av att tusentals tekniska regler bakgrund samordnas i det västeuropeiska standardisenu skall kommer behovet av adekvata tekniska ringssamarbetet och korrekta översättningar att bli betydelsetermer fullt. TNC:s bör komma in pá ett tidigt språkexperter och bör, för att stadium i standardiseringsarbetet lösa detta, vara samlokaliserade med praktiskt kunna

standardiseringsorganen.

om att lokalsituationen f.n. i Stock- Jag är medveten anser ändock att frågan om holm är besvärlig, men jag

119 samlokalisering är värd att utreda.

9.4.3 Ökat konsumentinflytande

Som konstaterades i kapitel 5 finns det f.n. en viss representation av konsumentföreträdare i standardiseringsorganens styrande organ (fullmäktige, styrelse, huvudkommittêr 0.dyl.) och i ett relativt stort antal tekniska kommittéer, underkommittéer och arbetsgrupper. Konsumentrepresentanterna har givit värdefulla bidrag till kommittéarbetet. Som exempel härpå kan nämnas säkerhetsstandarder för leksaker, där insatser från b1.a. konsumentverket kunnat påverka Europastandarder, samt elsäkerhetsomrádet där bl.a. SEMKO:s insatser medfört förbättringar för konsumenterna. Med hänsyn till den ökade betydelse som standardiseringen har fått (se kap. 8) anser jag att konsumentrepresentationen i de styrande organen och i de tekniska kommittêerna nu bör breddas.

Jag anser också att Sverige inom CBN/CENELEC och EFTA bör försöka att initiera nya standardiseringsprojekt inom konsumentvaruområdet. Exempel på konsumentprojekt där det finns ett starkt svenskt eller nordiskt intresse av att nya kommittéer eller arbetsgrupper bildas inom CEN/CENELEC är: Barnartiklar såsom sängar, barnvagnar, stolar och cyklar, lekplatsutrustning, barnsäkra förpackningar, motordrivna trädgårdsredskap och brandsäkerhet i sängar.

COPOLCO spelar en viktig roll i den globala standardiseringen för att tillvarata konsumentintresset. Jag anser att liknande rådgivande organ nu bör skapas för den europeiska och den nationella, svenska standardiseringen. Enligt vad jag erfarit har ett nätverk av konsumentföreträdare i CEN/CENELEC:s medlemsorgan börjat byggas upp. EFTA:s konsumentkommitté har också påbörjat en process för att tillsammans med EG undersöka möjligheten att bilda ett gemensamt rådgivande konsumentpolitiskt organ på CEN/CENELEC-nivå.

finns sär- I bl.a. Storbritannien och Västtyskland

råd knutna till standardiskilda konsumentpolitiska Dessa råd bevakar även (se bilaga 3). seringsorganen för konsumenterna. Erfarenmiljöfrågor av betydelse anser därför att heterna av dessa råd är goda. Jag

även bör inrättas i Sverige. ett sådant

eller den nuvahar övervägt om konsumentverket Jag nämnden skulle kunna fungera rande konsumenttekniska organ till SIS som ett rådgivande konsumentpolitiskt

råden i Västmed fackorgan. De konsumentpolitiska

har enligt vad jag erfatyskland och Storbritannien DIN:s resp. BsI:s rit haft ett reellt inflytande på Detta har styrkt mig i standardiseringsverksamhet. att lägga rådet att det är lämpligt min uppfattning dock företrädare för ovan inom SIS. Självklart bör

nämnda ingå i rådet. organ

skulle bl.a. för det nya konsumentrådet Uppgifterna

vara att

- områden av konsumentpolitisk betydelse prioritera konkreta förslag om nya standardiseringssamt lämna

till SIS och fackorganen, projket konsumentintressena är väl represen- - säkerställa att

och arbetsgruppen, nationellt terade i kommitté-

såväl som internationellt, i - och utbilda konsumentrepresentanter rekrytera internationellt standardiseringsarnationellt och

bete, ur konsument- - informera om standardiseringsarbete

politisk synpunkt, samarbete mellan konsument- - utveckla internationellt och europeisk nivå såväl på nordisk representanter i COPOLCO och ett eventuellt samt delta som globalt

motsvarande organ i CEN/CENELEC.

och för att aktivt rör att öka konsumentinflytandet

inom konsument-

kunna drivastandardiseringsprojekt

hand europeiska tekniska varuområdet, inom i första

121 kommittéer och motsvarande svenska kommittéer kommer ökade ekonomiska resurser att krävas.

Konsumentverket har föreslagit att av statsanslaget ett visst belopp skall reserveras för konsumentteknisk standardisering. Jag bedömer dock inte att detta är nödvändigt, utan anser att det bör överlåtas till SIS att besluta om hur det särskilda statsbidraget på 30 Mkr/år skall användas för att bäst tillgodose de mål som staten uppställer för standardiseringsarbetet.

Konsumentverket har en nyckelroll i bevakningen av konsumentintresset i standardiseringsarbetet. Inte minst gäller det s.k. svaga konsumenters behov, t.ex. barn och handikappade. Jag anser att konsumentverkets resurser bör förstärkas så att verket i ökad grad kan delta i europeiska standardiseringsprojekt inom konsumentvaruområdet. Deltagandet kan härvid göras med egen personal eller genom externa krafter, t.ex. forskare, konsumentvägledare eller annan person med expertkunnande inom det aktuella området.

Övriga myndigheter, som har ansvaret för konsumentskyddet inom avgränsade områden, t.ex. boverket och livsmedelsverket, bedömer jag bör kunna klara en ökad medverkan i standardiseringsarbetet genom omprioriteringar.

En breddad medverkan med konsumentrepresentanter i standardiseringsarbetet innebär att det kommer med nya personer utan erfarenheter av hur det nationella och internationella standardiseringsarbetet är organiserat och bedrivs. Ett utbildningsprogram med kursavsnitt om detta samt om den konsumentpolitiska lagstiftningen och brukarperspektiv på produktutformning bör organiseras i samarbete mellan det föreslagna konsumentrådet vid SIS, konsumentverket och konsumenttekniska institutet vid Chalmers.

9.4.4 Ökat fackligt inflytande

det redan idag en Som konstaterats i kap. 5 finns medverkan i det tekniska kommittébetydande facklig förändringar liknande arbetet. Några organisatoriska konsumentomrádet anser jag inte de som företagits inom kännetecknas av starka behövs. Svensk arbetsmarknad i fall på det nationella fackföreningar som - varje - har att tillvarata medlemmarnas planet förmåga

intressen.

För att bättre kunna följa standardiseringsverksamhemedlemskap i SIS för de ten vill jag rekommendera och motsvarande centrala fackliga organisationerna medverkan för branschförbunden i berörda fackorgan. föra en fraga till i som medlem har man rätt att upp

sista hand SIS styrelse för avgörande.

det även kunna vara värde- Enligt min mening skulle med erfarenhet av och fullt om fackliga företrädare skulle vilja medverka i intresse för standardisering

vissa huvudkommittêer och andra styrande organ.

i tekniska kommittéer och Det reella arbetet görs som av kapitel 5 är hittillsarbetsgrupper. framgår av medverkan i det tekvarande erfarenheter facklig anser därför att fler arbetsniska arbetet goda. Jag delta i det arbetet, men att bör tagarrepresentanter fallet förbunden själva skall liksom hittills varit

bekosta deltagandet.

föreskriftsarbete bedrivs Arbetarskyddsstyrelsens arbetsgrupper. Den nya normalt i partssammansatta att stora delar av de metoden (New Approach) innebär i som idag utarbetas av arbetarskyddsstyrelsen regler kommer att utarbetas av standardiseringsorgastället för arbetstagarna eller nen. Vare sig företrädarna

som deltar i arbetarskyddsstyrelsens arbetsgivarna, från staten för arbetsgrupper, får någon ersättning

123 detta. ser inte några skäl för att statliga medel Jag skall till parterna på arbetsmarknaden p.g.a. att ges delar av det tekniska arbetet nu flyttas över till standardiseringen.

Däremot anser jag inte att förbunden skall behöva till standardiseringsorganens direkta kostnabidraga der för projekt som rör arbetsmiljön m.m. För projekt där initiativet kommer från CEN/CENELEC eller ISOAIEC bör det föreslagna målinriktade särskilda bidraget samt medel från företag inom den berörda branschen räcka för att finansiera standardiseringsorganens kostnader inom motsvarande svensk teknisk kommitté.

Standardiseringen inom områden som berör arbetstagarna kommer till följd av beslutade och planerade EG-direktiv att få en stor omfattning. Jag anser att det är att de fackliga organisationerna själva tar nödvändigt till vilka standardiseringsprojekt som är av ställning väsentligt intresse för deras medlemmar och inom vilka områden man har personer med sådana tekniska och praktiska erfarenheter att de kan påverka standardiseringsarbetet på ett sätt som gagnar medlemmarna.

För mindre bör det räcka med att arbeviktiga projekt är representerad i de tekniska komtarskyddsstyrelsen mittêerna. Arbetarskyddsstyrelsens representanter bör dock i dessa fall vara skyldiga att hålla arbetsmarknadens parter informerade om pågående standardise- I vilka former informationsutbyte bäst ringsarbete. kan ske bör arbetarskyddsstyrelsen själv få bedöma.

Det har hittills aldrig förekommit att Svensk standard utfärdats som på väsentliga punkter stridit mot vad bedömt vara nödvändiga krav ur arbetarskyddsstyrelsen arbetsmiljösynpunkt. EG:s nya metod för harmonisering och de nya implementeringsreglerna i CEN/CENELEC ökar risken för att Europastandarder antas som vi från svensk sida inte anser vara godtagbara ur arbetsmiljösynpunkt. I sådana fall har arbetarskyddsstyrelsen

utfärda föreskrifter inom området alltid möjlighet att

men dessa föreskrifter kommer som tar över standarden,

att betraktas som ett tekdå med största sannolikhet

länder som röstat för standarniskt handelshinder av

senare till frågan om tekniska den. Jag återkommer

men vill redan här understryka handelshinder, jag

och arbetsmarkvikten av att arbetarskyddsstyrelsen

med svenska experter från nadens parter tillsammans

aktivt deltar i CEN/CENELEC/ETSI-projeknäringslivet

ten.

att täcka en del av anser att SIS bör överväga Jag företrädarnas medverresekostnaderna för de fackliga

I vilken kan i det europeiska standardiseringsarbetet.

med hur stort schablonbelopp bidrag utsträckning och

SIS får besluta om. skall ges anser jag att själv

i det europeiska stan- För att åstadkomma resultat

samarbete behövas med andra dardiseringsarbetet kan

kommittêerna i de företrädare i de nationella fackliga

och Västeuropa i övrigt. Assistans nordiska länderna

i Bryssel från de nya europeiska arbetsmiljöinstitutet

kan också behövas.

i de tekniska kommittéer- För nya fackliga företrädare

det ofta svårt att veta och även andra ledamöter är na och standardiseringsarbetet nationellt, regionalt hur och bedrivs. Jag anser därför globalt är organiserat

t.ex. i SIS bör ta fram ett informationsmaterial, att och eventuellt även ordna form av en videokassett,

seminarier för nya ledamöter.

att bl.a. ta fram utatt täcka kostnaderna för För

anser medel från arbetsmiljöbildningsmaterial jag

bidrar årligen med bör kunna användas. Fonden fonden parter för utekonomiskt stöd till arbetsmarknadens

med anledning av bildnings- och informationsinsatser

i arbetslivet och (1976:580) om medbestämmande lagen i denna lag. Inneavtal som slutits med utgångspunkt

200 Mkr stödet finansievarande år beräknas ca utgå.

125 ras en arbetsgivaravgift, arbetargenom lagstadgad vilken också finansierar bidrag till skyddsavgift, samt arbetsmiljöfondens stöd till företagshälsovården forsknings- och utvecklingsinsatser inom arbetsmiljöoch medbestämmandeomrádet.

Bestämmelserna för användningen av dessa s.k. MBLmedel fastställs av regering och riksdag. Den nu redovisade verksamheten hos parterna pá arbetsmarknaden ligger väl i linje med det ursprungliga syftet för användningen. Jag anser därför att ett medgivande bör lämnas att medlen får användas även för utbildning och information om svenskt inflytande på internationell nivá liksom för parternas deltagande i internationell bevakning av frågor som kan påverka det svenska arbetslivet inkl. normerings- och standardiseringsarbeten.

Förslag till Europastandarder är normalt pá engelska och översätts inte. Språkfrágan är ett stort problem för de fackliga företrädarna och även för många andra ledamöter.

Att översätta alla arbetsdokument till svenska är av ekonomiska skäl inte möjligt. I Sverige har vi jämfört med t.ex. Frankrike och Italien i synnerhet bland yngre personer relativt goda språkkunskaper i engelska. Jag anser att vi i första hand bör lösa sprákproblemet genom utbildningsinsatser och jag vill inte generellt rekommendera en utökad översättningsservice. Om staten skall öka sina insatser inom detta omrâde bör resurserna användas till att översätta förslag till EGdirektiv till svenska och inte till att översätta standarder. Jag anser dock att fackorganen i anslutning till att förslag till Europastandard sänds ut på remiss bör bifoga en ordlista för nya eller svåra tekniska termer som används i standarden. I detta arbete bör även språkexperterna vid tekniska nomenklaturcentralen (TNC) kunna anlitas.

9.5 Certifiering

ett vitt Det kan avse Certifiering är mycket begrepp. att viss process eller tjänst bekräftelse på produkt, är i överenstämmelse med kriterier i ett regelgivande I 4 har olika typer av certifieringdokument. kapitel behandlats och i bilaga 3 ar som idag finns i Sverige har i några EG-länder beskrivits. certifieringen

kan sägas att certifieringsverksamsammanfattningsvis och inom EG uppvisar en komplex strukheten i Sverige avser emellertid nu att ta ett tur. EG-kommissionen som rör provning och certifiesamlat grepp på frågor är att öka trovärdigheten hos provningsring. Syftet i för att möjligoch certifieringsorgan gemenskapen erkännanden av och certifigöra ömsesidiga provningsmellan medlemsstaterna i EG utan någon eringsresultat förnyad kontroll.

har initierat framtagning av Europastan- Kommissionen 45000-serien) med grundläggande krav på darder (EN ackrediterings- och certifierprovningslaboratorier, till EG-resolution i det tiingsorgan. Enligt förslag dokumentet The Global Approach skall digare nämnda av dessa standarmedlemsstaterna främja utnyttjandet der liksom av Europastandarderna för kvalitetssäkring vidare skall EG-rådet hänvisa till (EN 29000-serien). serierna av standarder i den framtida de två nämnda

EG-lagstiftningen.

medveten strävan att begränsa de Det finns inom EG en i sådan och kontoffentligrättsliga inslagen provning av en produkt. Det roll som föregår marknadsföringen och kontroll före marknadsbetyder inte att provning kan underlåtas. EG:s nya metod förutsätter föringen visst sätt skall verifieras att tvärtom att det på är men att man härvid som säkerhetskraven uppfyllda, i 4 skall ha möjlighet att välja melbeskrivits kap. I direktiven bestäms sälan alternativa procedurer. och vilka sätt man kan visa kerhetskraven anges på

127 överensstämmelse med dessa krav.

EG:s strävan är att lägga produktspecifikationer (genom standardisering) och kontrollprocedurer utanför den offentligrättsliga sfären. Detta förutsätter dock att medlemsländerna, som har det yttersta säkerhetsansvaret, har förtroende för att kontrollverksamheten sker med kompetens och objektivitet. Ett grundläggande syfte med The Global Approach är att undvika en situation där medlemsländerna av legala skäl är tvingade att acceptera produkter som är kontrollerade i andra länder. I stället vill man ha ett ömsesidigt godtagande, som baseras på ett genuint förtroende och grundas på teknisk kompetens, som är klart påvisad.

Inom EG kommer därför frivillig certifiering snarare än obligatorisk att bli det vanligaste tredjepartsförfarandet, om sådan behövs, för att verifiera överensstämmelse med krav som utgår från direktiv utformade enligt EG:s nya metod. Denna uppfattning har också kommit till uttryck i EFTA-policyn om provning och certifiering.

Det är därför enligt min mening angeläget att vi från svensk sida förbereder ordningar för provning och certifiering, som sluter upp kring de principer som är under utveckling inom EG. vi måste också vara förberedda för deltagande på alla nivåer i den europeiska infrastrukturen på provnings- och certifieringsområdet som vi ännu inte vet detaljerna i.

En särskild fråga som jag enligt mina direktiv skulle behandla gäller behovet av ett formellt erkännande av certifieringsorgans kompetens och objektivitet. I vissa EG-länder finns system för systemcertifiering av certifieringsorgan. Inom EG har meningarna varit delade om behovet av nationella system för bedömning av olika certifieringsorgans verksamhet gentemot ovan nämnda Europastandarder. I bl.a. Storbritannien och Nederländerna, där man idag har nationella sådana sys-

härav är goda och tem, anser man att erfarenheterna

lett till en höjd kvalitet i certifieatt systemet I främst har man däre- Västtyskland ringsverksamheten. inte finns något behov av mot ansett att det tidigare och erkännande av ett nationellt system för bedömning

utan att detta bara certifieringsorganens verksamhet,

till ökade kostnader och mera byråkrati. skulle leda att meningarna i Även inom Sverige har jag uppfattat

denna fråga är starkt delade.

att nu föreslå att vi i Sverige Jag är inte beredd

för av inrättar en organisation systemcertifiering

certifieringsverksamhet.

inte att anser att det saknas Detta betyder dock jag

av en nationell samordning av certifieringsverkbehov den bedömningen att det samheten. För egen del gör jag

kommer att byggas upp ett organimed stor sannolikhet

i Västeuserat samarbete mellan certifieringsorganen

nationella organ kommer att och att någon form av ropa att koordinera och utveckla certifierinrättas för att vi måste inrätta ett Jag anser ingsverksamheten. i med syfte att höja kvalisådant organ även Sverige

och teten i den svenska certifieringsverksamheten

certifikat erkänns utomlands underlätta att svenska

utan förnyad prövning.

diskuterats att funktionen Inom SISU har möjligheterna

koordinera och utveckla certifieringsverksamheten att

kunna förläggas till: skulle

mät- och (MPR), som är nationellt 1) Statens provrád av laboratorier och tillorgan för ackreditering - vilka idag över riksprovplatserna synsmyndighet i är av de viktigaste certifieringsorganen några

Sverige.

som har viss erfarenhet av 2) Standardiseringsorganen, och som inom ett par områden resystemcertifiering ett internationellt certifidan idag har utvecklat

129 eringssamarbete.

3) Ett nytt organ, som byggs upp på basis av ett samarbetsavtal mellan staten och SIS, och som efter brittisk och holländsk modell ges en allsidig « sammansättning.

Mot alternativ 1) talar bl.a. att certifieringsverksamheten internationellt huvudsakligen bedrivs i privaträttsliga former och att MPR kan få svårigheter att få sin roll som nationellt koordineringsorgan accepterad av det svenska näringslivet och utländska motsvarande organ som inte är myndigheter.

Mot alternativ 2) talar bl.a. att SIS bedriver en egen certifieringsverksamhet pá kommersiell basis, vilket är svårt att förena med rollen som nationellt koordineringsorgan, samt att EG-kommissionen som nämnts i kapitel 4 avvisat en sådan organisationsmodell på europeisk nivå.

Mot alternativ 3) talar bl.a. att det krävs resurser för att bygga upp ett nytt organ. Kostnaderna härför skulle dock kunna begränsas om granskningen av certifieringsföretag som har egna laboratorier utförs av MPR enligt den modell som idag tilllämpas i Storbritannien.

Jag bedömer att alternativ 3) är det alternativ som bäst passar in i den europeiska provnings- och certifieringsstruktur som EG-kommissionen har skisserat i sina förslag. Utvecklingen inom EG är dock svárbedömd och jag anser att vi inte nu bör låsa oss för en viss organisationsmodell, utan avvakta det slutliga förslag till provnings- och certifieringsstruktur som EG-kommissionen väntas komma att lägga fram under sommaren 1989.

Oavsett vilket alternativ som väljs anser jag att verksamheten bör vara självfinansierad, dvs. avgif-

för och erkännande av certifieringsterna bedömning skall täcka det nationella företagens kvalitetssystem kostnader. Eftersom koordineringsorganets samtliga att vara frivillig, krävs att verksamheten är avsedd

om behovet att sådan systemcertifiering utredning görs och om möjligheterna vid olika inom olika områden att få verksamheten att bära organisationsalternativ

sina kostnader.

en utredning om den nuvarande SISU har påbörjat omfattning och inriktning, certifieringsverksamhetens har inte hunnit bearbetas och men utredningsresultaten den tidsram som gällt för mitt uppsammanställas inom det är att denna utreddrag. Jag anser att angeläget att den även kompletteras med en ning slutförs och vilka områden en övergång från mynbedömning av inom till certifiering kan förväntas dighetsgodkännande av en till EG. som komma att ske till följd anpassning

vill jag nämna byggområdet. exempel härpá

vill även nämna att ett starkt I detta sammanhang jag till från näringslivet är att krav som framförts mig av bör göras av provning och certifiering produkter Delar man upp dessa funktioner på ett och samma organ. ofta krångel, ökade olika händer uppstår nämligen

kostnader och onödig tidsfördröjning.

att den europeiska ut- Sammanfattningsvis anser jag bör avvaktas och vecklingen inom certifieringsområdet förutsättningarna för en sysatt de marknadsmässiga bättre bör klartemcertifiering av certifieringsorgan tas till eventuellt ökade statläggas innan ställning inom certifieringsomrádet. Jag bedömer liga insatser kommer att få en emellertid att certifieringsfrågorna i arbetet med att undanröja tekökad betydelse bade och arbetet att öka kvaliteten niska handelshinder samt att vissa statliga insatser inom olika områden krävas. Industridepartementet bör härvid kommer att sin för att kunna följa därför redan nu höja beredskap i Europa inom ceroch eventuellt påverka utvecklingen

tifieringsområdet.

9.6 Frågan om avtal

I kontrollformsutredningen framfördes tanken på ett avtal mellan staten och SIS. Jag har i anslutning till informationsmöten om SISU-utredningen begärt synpunkter på bl.a. frågan om ett avtal. Bland de som lämnat skriftliga synpunkter är meningarna delade.

SISU-utredningen har också studerat de avtal som finns i bl.a. Västtyskland. Dessa avtal är allmänt formulerade. Konkreta punkter, t.ex. att industriministeriet i Västtyskland kan sätta upp en tidsfrist för när DIN senast skall ha tagit fram en standard som ett statligt organ behöver, har i praktiken aldrig behövt tillämpas.

Jag anser att denna typ av avtal endast har ett symbolvärde. Standardiseringens officiella ställning i samhället kan lika väl komma till uttryck på annat sätt än i ett avtal. I Frankrike t.ex. är standardiseringens ställning reglerad i en lag från 1942, och i Storbritannien är standardiseringsorganets (BSI) status angivet i ett kungligt brev och i en förordning med stadgar för BSI.

Nuvarande reglering i Sverige - regeringen fastställer stadgarna för SIS och utser ordförande och en revisor - anser jag i stort vara tillräckligt. De förslag vad gäller finansiering, organisation m.m. som redovisats i föregående kapitel, förutsätter att ett förtroendefullt samarbete råder mellan staten och standardiseringsorganen och att mål och riktlinjer för verksamheten tas fram i en dialog mellan industridepartementet och SIS. Det är svårt att avtala om förtroende och ett aldrig så omsorgsfullt utformat avtal kan inte ersätta detta. Ett avtal med konkret innehåll kan lätt leda till en detaljreglering av standardiseringsverksamheten, som jag har velat undvika. Eftersom vi dessutom

avtalssystemet bli fackorgan skulle har självständiga

komplicerat.

har önskemål framförts till Under utredningsarbetet formellt avtal med SIS SISU om att staten genom ett

medskulle vissa intresseorganisationers garantera

i och över standardiseringsverksamverkan inflytande

detta i nuläget inte behövs. Jag heten. Jag anser att

en rad förslag som har i det föregående lagt nämligen

medverkan. Vill någon organisasyftar till en breddad

inflytande anser jag tion uppná ett ännu längre gående

och de olika fackbör förhandla med SIS att de själva

om det visat sig att organisaom detta. Först organen inte kunnat uppnå ett avtal tionerna av egen kraft

och inflytande i överenskommelse om medverkan eller anser jag att ett evenstandardiseringsverksamheten,

är dags att aktualisera. tuellt statligt ingripande

ett avtal mellan staten anser att i stället för Jag för SIS kompletteras på föloch SIS, bör stadgarna

jande tre punkter.

statliga organ som En översyn bör göras av vilka 1. utan att betala ha en plats i SIS fullmäktige, skall bör härvid ske till för sitt medlemskap. En anpassning

i nationellt och idag deltar hur aktivt myndigheterna

internationellt standardiseringsarbete.

skall utse en ledamot i SIS styrelse 2. Regeringen anser - liksom hittills utöver ordföranden, som jag

- bör vara en ledande industriman. varit fallet

utser skall även för SIS som regeringen 3. Den revisor effektiviteten i verksamheten, ha rätt att granska utan även fördvs. inte enbart redovisningsrevision

valtningsrevision.

av SIS och fack- För att den málinriktade styrningen statsmakterna - t.ex. krävs att organen skall fungera - fornäringspolitiska propositionen i den planerade

mulerar tydliga mål för standardiserings- och certifieringspolitiken samt att standardiseringsorganens verksamhet följs upp och utvärderas.

Om inte den föreslagna målstyrningen fungerar på avsett sätt anser jag att styrningen bör kompletteras med olika detaljvillkor i regleringsbreven eller med ett formellt avtal.

9.7 samordnat statligt agerande

Som framgått av kapitel 3 deltar f.n. ett mycket stort antal statliga representanter i det nationella och internationella standardiseringsarbetet. Dessa kommer dels från regelutfärdande myndigheter, dels från affärsverk, riksprovplatser och uppdragsfinansierade myndigheter. Totalt har kostnaderna för den statliga medverkan i standardiseringen uppskattats till ca 90 Mkr under bå 1988/89, varav större delen faller på den sistnämnda kategorin av statliga organ.

Det finns även ett stort antal statliga företrädare i standardiseringsorganens fullmäktige, styrelser och andra styrande organ. De statliga företrädarna gör generellt sett mycket värdefulla insatser i standardiseringsarbetet och från standardiseringsorganens sida är man mycket angelägna om att få in synpunkter på ett tidigt stadium från myndighetsföreträdarna. Det gäller inte minst från de regelutfärdande myndigheterna som i sina föreskrifter utnyttjar tekniken hänvisning till standard.

Enligt vad jag erfarit har det förekommit att statliga myndigheter försenat standardiseringsarbetet genom att inte snabbt och tydligt klargöra sin uppfattning i viktiga säkerhetsfrågor. Det har även förekommit att experter från myndigheter och industrin inte framfört en samstämmig uppfattning då de deltagit som svenska delegater i tekniska kommittéer.

konflikter idag hör till undan- Även om denna typ av

bör Det anser jag dock frågan uppmärksammas. tagen,

västeuropeiska standardiseringsarbetet accelererade

att snabbt få fram Europastandarder och EG:s strävan

handelshinder ökar nämligen för att eliminera tekniska

inte, med risken för att man i standardiseringsarbetet

hinner från svensk de snäva tidsgränser som EG ger,

sakfrågor. Jag anser sida samförstånd i viktiga uppnå bör att både staten och standardiseringsorganen därför minska risken för konsina i syfte att se över regler

flikter.

vissa riktlinjer för För statens del anser jag att

medverkan i standardiseringsverksamhemyndigheternas förebild. Dessa riktten bör tas fram efter brittisk

bör bl.a. innehålla följande: linjer

chef skall se 1) Det bör fastslås att myndighetens

det nationella och intertill att myndigheten följer

och att han skall nationella standardiseringsarbetet

deltagande i standarleda och samordna myndighetens

inom verksamhetsområde. diseringsprojekt myndighetens

som rör säkerhet, hälsa Detta särskilt områden gäller har ett i lag eller inoch miljö och där myndigheten

För att markera standardistruktion reglerat ansvar.

att göra ett betydelse bör övervägas seringsfrágornas

i verksförordningen (1987:1100). tillägg om detta

för en regelutfärdande myndighet 2) I arbetsordningen

som deltar i standardiserbör anges att tjänstemän

stadium och tydligt skall på ett tidigt ingsprojekt i viktiga säkerredovisa myndighetens uppfattning

-eller hon - anser att ett förslag hetsfrágor. om han

krav till standard inte uppfyller lagstiftningens

eller föreskrifeller strider mot utfärdade planerade

anmälas för myndighetens ledning. ter skall detta

i 2 inte kan lösas inom

3) Om fall som nämnts punkt

chef anmäla den tekniska kommittén skall myndighetens

aktuella fackorganet och sina invändingar till det

135 försöka att finna en kompromiss. Sådant anmälan skall ske innan standardiseringsorganet yttrar sig över ett förslag till Europastandard.

4) Om myndigheten har sådana invändningar mot ett förslag till Europastandard att - om Sverige blir överröstat - ett tekniskt handelshinder kan komma att uppstå skall samråd även ske med kommerskollegium. Detta gäller både det fall Europastandarden strider mot en befintlig föreskrift, som myndigheten inte avser att ändra, och det fall myndigheten planerar att utfärda en föreskrift som gör att den svenska standarden inte kan utformas i överensstämmelse med Europastandarden. Ett tillägg med denna innebörd bör göras i förordningen (1988:569) om skyldighet för myndigheter att lämna underrättelser om vissa föreskrifter m.m., den s.k. TBT-förordningen.

5) Innan en myndighet beslutar att bibehålla eller utfärda en föreskrift, som enligt punkt 4 kan komma att medföra ett tekniskt handelshinder, men som myndigheten anser vara nödvändig, skall myndigheten anmäla ärendet till regeringen.

På motsvarande sätt måste standardiseringsorganen vidta åtgärder för att fortlöpande hålla berörda regelutfärdande myndigheter underrättade om aktuella standardiseringsprojekt.

F.n. finns det inom SIS en samarbetsdelegation för certifiering och harmonisering. Denna skall bl.a. främja erfarenhetsutbyte och samråd inom Sverige mellan myndigheter och standardiseringsorganen i frågor gällande certifiering och harmonisering av standarder samt att särskilt verka för att principen referens to standards tillämpas. Samarbetsdelegationen har under senare år inte varit särskilt aktiv. Genom EGs nya metod för harmonisering har dessutom nämnda princip delvis blivit överspelad.

skall ha det över- Jag anser att industridepartementet

för standardiseringen och statliga ansvaret gripande standardiseringen, som att allt ekonomiskt stöd till

motiverat, skall kanaliseras geinte är kommersiellt

bör också nom detta departement. Industridepartementet

och se till att de koordinera de statliga insatserna

sina inom standardistatliga organen sköter uppgifter

Industridepartemenserings- och certifieringsområdet.

kontaktnät gentemot övtet måste därför bygga upp ett

och andra statliga orriga departement, myndigheter

detta motsvarande ovan särskilt råd för gan. Något anser dock inte behövs. nämnda samarbetsdelegation jag

informationsutbyten finns Om behov av mera reguljära

ske i anslutning till Kommerskollebör detta kunna

om tekniska handelshinder. Kommerkollegium giums möten

till tillämpning av TBThar nämligen en i anslutning

näkallat regelutfärdande myndigheter, förordningen standardiseringsorgan till och ringslivsorganisationer informera om bl.a. aktuella möten för att regelbundna

standardisetings- och certifieringsfrágor.

betona vikten av att industridepar- Slutligen vill jag

bevaka det europeiska standartementet noggrant måste

och certifieringsarbetet samt fortlöpande diseringsinsatserna. Detta och utvärdera de statliga följa upp som departementet avdelar bör vilka resurser påverka

för dessa frågor.

- särskilt av Standardiseringsutredningen yttrande Bo Tengberg, Lo.

standardiseringsutredningen har framlagt ett förantal inte överensslag som på ett viktiga punkter stämmer med Los syn på hur den framtida standardibör utformas. Från Los sida har seringsverksamheten i skrivelser till Arbetsmarknadsdepartementet har betonats den stora vikt som standardiseringen och framför allt kommer att få i framtiden. Bl a mot den bakgrunden anser LO ett ökat statligt ansvar för standardiseringen vara nödvändig. Detta bör regleras i ett avtal mellan staten och SIS. En annan huvudfråga ur Los synpunkt är att öka möjligheterna till facklig medverkan i standardiseringsverksamheten med hänsyn främst till standards vikt för föreskrifter på arbetsmiljöområdet.

Av vikt är också formerna för ackreditering och finansieringen av den målinriktade verksamheten.

Med hänsyn till den stora betydelse som standardihar för samhällsekonomin och ur miljö- och seringen synpunkt måste staten enligt vår konsumentpolitisk mening ta ett större ansvar för verksamheten. Att staten har ett stort kostnadsansvar för verksamheten motiverar också ett stort samhällsinflytande på olika nivåer ifråga om standardiseringsarbetet. Det finns därför starka skål att staten i mycket ett avtal med SIS reglerar vissa ur samhällssynpunkt viktiga aspekter på standardiseringsverksamhetens organisation och inriktning.

Utredningens förslag angående det fackliga inflytandet är otillfredsställande. De fackliga bör vara representerade å de organisationerna nivåer där beslut fattas ang ende övergripande standards och standardiseringsverksamhetens inriktning, dvs SIS styrelse och den tekniska nämnden.

För att underlätta arbetet på den övergripande nivån borde ett särskilt råd inrättas som bereder och yttre miljöfrågor. I detta råd arbetsmiljöskall bl a representanter för SIS, Ass och de fackliga organisationerna ingå.

ovanstående bör regleras i ett avtal mellan SIS och staten och där bör även anges vissa speciella krav på myndigheterna med hänsyn till deras föreskriftsarbete och rätten till facklig medverkan.

standards påverkar i hög grad föreskrifterna på arbetsmiljöområdet. ASS har enligt sitt reglemente att samverka med arbetsmarknadens organisationer. Vikten av den fackliga medverkan i föreskriftsarbe- - - underströks tet och i standardiseringsarbetet

också i förarbetet till arbetsmiljölagen.

och föreskrifterna är Arbetsmiljölagen är en ramlag av AHL. Skall de därför ett led i preciseringen ha en möjlighet att påfackliga organisationerna verka föreskrifterna måste de ges reella möjlig-

heter att medverka i standardiseringsarbetet. Förutom en övergripande påverkan av standardise-

måste de ges förringsverksamhetens inriktning att delta i de arbetsgrupper de själva utsättningar har att medverka i. anser viktiga och möjlighet

att i de fall då de vi vill särskilt understryka inte har mö lighet att fackliga organisationerna m ste Arbetardelta i ett standardiseringsprojekt ha ett motsvarande samordningsskyddsstyrelsen ansvar som idag beträffande föreskriftsgäller arbetet. Att ASS enbart företräder myndighets/kan leda till att mycket stora expertuppfattningar sedan i samband med att föreskrifproblem uppstår Det är att en så bra ter skall utarbetas. angeläget till stånd redan i samordning som möjligt kommer fastställs eftersom i samband med att standards föreskrifter kommer att hänvisa praktiken som regel till standards för undvikande av eventuella

handelshinder.

ske skyldighet för ASS att Enklast kan detta genom ej ingår i i de fall de fackliga organisationerna ha en arbetsgrupp till ett standardiseringsprojekt samma sätt som idag gäller för sitt förfogande på ASS föreskriftsarbete. Detta är särskilt angeläget

i samband med den internationella standardiseringsföreträdare ofta har verksamheten där fackliga att medverka framför allt beroende på problem

otillräckliga språkkunskaper.

Beträffande finanseringsmodellen delar jag

utredarens om anslagens fördelning uppfattning mellan näringsliv och samhälle.

anser emellertid att det finns som anförts ovan jag att i avtal vilka principer som bör skäl anges och inriktning. Detta gälla i fråga om organisation särskilt för det målinriktade statsbidraget, gäller av vilket i största utsträckning är föranlett ju inte utanför sveriges gränser. Jag delar initiativ

utredarens att SIS bör få ansvaret att uppfattning fördela på fackorgan och arbetsgrupper,

dessa medel skulle

dvs ange prioritering o dyl. Prioritering

kunna ske av HPR alternativt lämpligen efter förslag från HPR. Industridepartementet

min uppfattning kommer MPR att ha den Enligt överblick och kompetens såväl rörande arbetsmiljö-

som konsumentfrågor som är nödvändig för rätt

prioritering.

Jag anser det också principiellt att viktigt samhället tar ett ansvar för certifieringsverk-

samheten. Det innebär att frågan om ackreditering av bör handhas av certifieringsorgan en statlig myndighet. Från facklig synpunkt är det väsentligt att kunna bibehålla tilltron till och ackreditering certifiering. Möjligheten att ingripa mot certifierande organ som ej uppfyller ackrediteringskraven framstår därvid som särskilt viktig. ser i Jag detta sammanhang det som väsentligt att samhället

förbehåller sig denna yttersta kontrollmöjlighet, och uppdrar åt Mät- och att svara för Provstyrelsen ackrediteringen i sverige.

BILAGOR

Komniittédirektiv

mm

w

Dlr. 1988:56

Statens roll i standardiseringsverksamheten m. m.

Dir. l988z56

Beslut vid regeringssantmantriitle l988-ltl-l3 Chefen för industridcpartemcntet. statsrådet Nordberg. anför.

Mitt förslag att en särskild utredare tillkallas för att utreda vissa frågor i Jag föreslar anslutning till standardiseringsverksamheten i Sverige. Utredarens huvuduppgift är i korthet att göra en bedömning av statens och andra intressenters troll i standardiseringsverksamheten och certilieringsverksamheten samt att föreslå lämpliga former för statens och de andra intressentemas medverkan och statens stöd till standardiseringsverksamheten. Detta bör göras mot bakgrund av - för den industriella den standardiseringens betydelse produktionen. tekniska utvecklingen. anvåirtdningen och zivsåittttingen av industrins produkter. - ökade för statsmakternas standardiscringens betydelse regelskapande verksamhet till skydd för liv. hälsa. miljö och egendom samt -arbetet med att åstadkomma ett gentenszmtt europeiskt ekonomiskt samarbetsområde som omfattar samtliga EFTA- och EG-Iiinder.

Bakgrund Knnlrollfnr»rsulrerlrringcnx film/ng m.m. Genom beslut den 20 februari l986 bentyndigatle regeringen chefen för industridepartementet att tillkalla en särskild utredare (dir. 1986:6) med uppgift att kartlägger den internationella: tttvecklingen inom området kontroll genom teknisk provning samt lvedömzi eventuella konsekvenser av denna utveckling för svenskt Vltlktllllllllllltlc. l uppdraget ingick även att belysa frågor om standardisering i den man de berörde detta (nnratle samt att belysa even-

tuella konsekvenser för den svenska myndighetsorganisationen på prov-

redovisade uppdraget i l)en s.k. kontrollformsutredningen

ningsomrädet.

och kontroll i internationell sambörjan av år I988 i betänkandet Provning Betänkandet har remisshehandlats och bereds nu verkan (SOU l988:6).

inom industridepartemenlet.

De förslag utredaren lägger fram iir relativt begränsade och gäller framför

allt att åstadkomma ett svenskt system för ackreditering av provningsorgan

sammanhängande omorganisation av gängse internationellt slag och därmed Utredaren vidare som inom av statens mat- och provråd. pekar på fragor av

olika (mtrâdcn mäste lösas för att möjliggöra ömsesidiga godtaganden

provnings- och kontrollresultat. är vissa slutsatser son1 utredaren Av särskilt intresse i detta sammanhang och och som

drar beträffande standardiserings- ccrtificringsvcrksamhct

utredaren medför den inter också vunnit stöd i remissbehandlingen. Enligt att standardisering och certifiering får Ökad betynationella trtvecklingen statens ansvarsområde. Staten får därmed ett delse för frågor som hör till

att påverka sådan verksamhet. Nya Ökat intresse av insyn i och möjlighet

som hl.a. myndigheternas och standardiseringsorfragor uppkommer gäller och kontakter. Vidare skapas förändrade eller nya förutsättganens roller för andra intressenter. som tidigare på olika sätt medverkat i frågorningar att delta i föreskriftsarbcte etc. Till dessa intressenter nas beredning genom och konsumenterna. Att viktigt harmonihör t.ex. arbetsmarknadens parter hl.a. när det sker på internationell nivå skapar nya problem. seringszrrbetc intressenters och ekonomiska re-

myndigheters och andra personella

gäller samarbete. Samtidigt ger arbetet också unika möjsurser för internationellt

ligheter att påverka utvecklingen. har särskilda skrivelser inkommit till rc- Med anknytning till dessa frågor

från hl.a. konsumentverket. LO och TCO. geringen

Vml standardisering innebär

till att få fram standarder. Med det av-

Standardiscringsverksamhet syftar

distribution och användses vissa regler som skall underlätta framställning.

Med standard kan man också mena det dokument ning av varor och tjänster.

där en sådan regel preciseras. kan bedrivas på olika nivåer: över gränserna (internatio- Standardisering inom ett land (nationell standardisering) nell och regional standardisering).

inom en bransch eller ett företag (bransch- och företagsstandardise-

eller är i motsats till internationell och nationell ring). Sistnämrtda standardiscring utan endast för de egna Standardisering inte öppen för alla berörda parter

intressentcrna.

Genom Standardisering av grundläggande begrepp. produkter. material. metoder m.m. söker man skapa Lex. enhetlig terminologi - samordnade matt oeh dimensioner - en begränsning av ;antalet varianter - funktioner specificerade och egenskaper fatstlztgda metoder för beräkningar. provning. kontroll m.m. Standardiseringsverksamheten tillkom ursprungligen för att tillgodose näringslivets behov och har stor betydelse för industri och handel. En standard är principiellt en frivillig (iverenskommelse som tas fram i samverkan mellan berörda intressenter. Den fastställs av ett behörigt organ men genomslagskraften blir beroende av att den accepteras av säljare. köpare och andra användare. Standard kan i detta definieras sammanhang som en regel som innehaller problemlösningar för återkommande och som har utartillämpning betats i santförstánd och fastställts av ett erkänt Nationella standardiorgan. seringsorgart i västvärlden är som regel enskilda organ med oberoende ställning.

Smmlurdiseringcrrs hrIytIr/st lmr Öka!

Standardiseringens betydelse har efter hand Ökat i Sverige och andra låin-

der. Svenska myndigheter hänvisar i ökande till standarder i utsträckning fullgörande av sina uppgifter att skydda liv. hälsa. miljö och egendom. Föreskrifter om farliga produkter anknyter ofta till standarder. vilket betyder att standardens innehåll helt eller delvis kan bli även

offentligrättsligt. De juri-

diska konsekvenserna blir beroende av hur denna anknytning görs. Strävandena att harmonisera bestämmelser mellan olika länder har i hög grad ökat

standardiseringens betydelse för myndigheter och andra offentliga organ.

Dessa deltar ofta aktivt i både nationellt och internationellt standardiseringsarbete. Inte minst det sistnämnda är viktigt. eftersom nationella standarder

i hög grad bygger pa internationella. Omfattningen av myndigheternas enga-

gemang i standardiseringsarbetet varierar dock mellan olika sektorer och olika länder. En särskild har

betydelse standardiseringen fått i det västeuropeiska har-

moniseringsarbetet. Inom EG har en n_vmetod utarbetats för harmonisering av regler inom olika produktområden. Karaktäristiskt för denna är att tämligen allmänt hällna säkerhetskrav gäller som bindande Dessa särättsregler. kerhetskrav vara presumeras uppfyllda. om produkten är tillverkad enligt harrnoniscrad standard. l sak innebär detta att uppgiften att utarbeta tekniska specifikationer för produkterna överlämnas till de europeiska standar-

diseringsorganen CEN (Comité Européen de Normalisation) och CENE-

med vilka EG de Normaliszition Electrotechnique), LEC (Comité Européen I CIEN och CENELEC deltar även standardisehar träffat särskilda avtal.

EFTA har träffat motsvaringsorganen i Sverige och övriga EFTA-låinder.

För telekommunikationsrande avtal som EG med CEN och CENELEC.

har CEPT (Europeiska post- och telekommunikationsorganisatio-

området som CEN och CENELEC. vilnen) motsvarande avtal med EG och [il-TA

standardiseringsorganet ETS] (Euket också förutses för det nya europeiska

Teleconimiiniczition Standards Institute) som tagit över det standarropean som CEPT tidigare bedrivit. diseringsarbete betydelse för

standardiseringsarbetet har grundläggande

Det europeiska EG och EFTA-länderna. Om av tekniska handelshinder mellan avskaffande kan de framställas i inom EG och EFTA

samma krav gäller för produkter för hela den västeuropeiska marknaden. Europastandar-

samma utförande

för t.ex. upphandling.

der kan också i framtiden visa sig få betydelse

är behovet av ett brett delta-

En fråga som rönt särskild uppmärksamhet

Dåirvid kan nämnas att från olika intressenter i standardiscringen. gande år |988 har rekommenderat medlemsländerna både EG och EFTA under

och internationella standardiseringsorgan att göra det att förmå nationella att aktivt delta i verksamheför konsumenter och andra intressenter möjligt uttalade vid sitt möte i Stockholm ten. De nordiska konsumentministrarna

att uppnå en. så långt möjligt. gemenden Zl mars 1988 att man. med syfte

i de internationella standardiscringsorganisationerna.

sam nordisk hållning

i standardiseringsverksamheten.

bör verka för ett Ökat konsumentinflytande

Vad certifiering innebär

certifiering av överensstäm- Med certifiering (fullständig beteckning: att

organ efter ett kontrollkirfarande intygar

melse) menas att ett fristående

kraven i en standard eller annat regelgivande t.ex. en viss produkt uppfyller

av vilket normalt förutsätter

dokument. Vanligast är certifiering produkter.

med standarden verifieras med av överensstämmelse

provning produkten.

är

märks på visst sätt. Certifieringsverksamhet ett intyg eller att produkten

privatråittslig.

ett motsvarande intyg Det är också vanligt att tillverkaren själv utfärdar

har detta betecknats som sjâlvcerti-

eller använder sitt eget märke. Tidigare har man enats om termen för- Numera

fiering eller förstapartscenifiering.

är också tillverkardesäkran om överensstämmelse. En vanlig benämning

till en sådan försäkran eller för att rent allmänt klaration. För att öka tilltron

har många företag interna kvalitetssys-

säkerställa kvalitet i produktionen

l en

ansvar och resurser preciseras. tem. där kvalitetsarbetets organisation. har kvalitetssäkring blivit en mycket

hårdnande internationell konkurrens

viktig fråga. Under senare tid har även internationella standarder tagits fram med krav för kvalitetssystem och numera förekommer på vissa håll certifiering av företagens kvalitetsystem med dessa krav som irtgångspunkt. Som nämndes tidigare ställer staten ibland krav på produkter föratt tillgodose skydd för liv och hälsa m.m varvid bestämmelserna i ökande utsträckning anknyts till standarder. l sådana fall krävs normalt någon form av kontroll att dessa krav uppfylls. lbland anses det tillräckligt att tillverkaren själv utför denna kontroll som grund för en tillverkardeklaration. Ofta krävs då någon form av övervakning av dennes kvalitetssystem. Eftersom kontrollen oftast förutsätter kan det också krävas ett provning. säkerstållande av provningsresultatens kvalitet. En teknik som fått växande for att öka förtroendet för provningsverksztmhet betydelse är ackreditering av laboratorier. En sådan meddelas av ett särskilt efter ackrediteringsorgan genomförd utvärdering av att laboratoriet uppfyller vissa krav som anses kerställa provningsorgzinets kvalitet.

M _ymlighelsgodkän:rande och certifiering

Det är vanligt att staten kräver en utomstående kontroll av att farliga produkter uppfyller ställda krav. En sådan kontroll sker normalt innan produkten introduceras på marknaden. En återkommande kontroll kan också förekomma under användningstiden. l Sverige och många andra länder brukar en sådan kontroll göras av en statlig myndighet eller på statens vägnar av något annat organ. Det blir då fråga om en offentligrättslig verksamhet. som utmynnar i ett myndighetsgodkännande om kraven visas vara uppfyllda. l många länder. bl.a. Storbritannien. USA Västtyskland. och Japan. har av tradition privaträttsligai certifieringar i stor utsträckning ersatt myndighetsgodkännandcn. Någon enhetlig ställning har dock inte certifieringsorganen idcssa länder. Det har då varit naturligt för staten att söka skapa garantier för att certiñeringsorgzinen verkar på ett korrekt sätt. l bl.a. Storbritannien förekommer därför en i statlig regi hedriven ackreditering av certifieringsorgan. där förfarandet i princip iir detsamma som vid ackreditering av provningsorgan. Under senare tid har allmänna krav och rekommendationer utarbetats för provningslzilxiraitorier och ackreditcringsorgzin resp. certifieringsorgan. Dessa väntas inom kort bli fastställda som Europastandarder.

Enligt EGzs nya metod tillerkåinns. som tidigare nämnts. standarder vissa

riitlsvcrkningztr genom presumtiorten att materiel enligt standardens krav uppfyller de allmänt hållna ráittsligt bindande kraven. På motsvarande sätt

får en privaträttslig av att standardens

certifiering krav är uppfyllda râittsverkningar på sii siitt att produkten presumerats vara säker. Om en myndig-

hetsföreskrift och en standard överensstämmer i sak - vilket ofta är fallet blir skillnaden mellan ett myndighetsgodkännande och en certifiering av formell art.

Utvecklingen i Västeuropa .ställer nya krav [)en pågående utvecklingen i Västeuropa inom området kontroll genom teknisk provning visar att standardiseringsverksamheten och certifieringsverksamheten får stor betydelse för myndigheternas regelskapande verksamhet. lnom EG kan man se en medveten strävan att begränsa de offentligrâttsliga inslagen i sådan provning och kontroll som föregår marknadsföring av produkter. Statlig generell förhandskontroll innan produkterna förs ut på

marknaden skall så långt möjligt undvikas och förbehållas högriskproduk-

ter. Det betyder dock inte att provning och kontroll före marknadsföringen kan underlåtas. Tvärtom förutsätter EGzs nya metod att det vid marknadsföring skall ha verifierats att säkerhetskraven är uppfyllda. Detta kan ske på olika sätt och vad som skall gälla för olika produkter bestäms särskilt. Hur långt man på olika (imråden är beredd att avstå från tredjepartskontroll kan variera och har föranlett diskussion i samband med olika direktiv. Det yttersta ansvaret för att inga farliga produkter kommer ut på marknaden har den enskilda staten som. företrädesvis genom marknadskontroll. skall se till detta. Om provning och kontroll av en produkt krävs före marknadsintroduktion. uppstår ett hinder för handeln om samma procedur måste upprepas i importlandct i fråga om en produkt som redan år kontrollerad i exportlandet. l arbetet med att undanröja tekniska handelshinder ingår därför som ett viktigt led att åstadkomma ömsesidiga godtaganden av provnings- och kontrollresultat i olika länder. Dessa frågor har under senare tid behandlats såväl inom EG som inom EFTA och har fått hög prioritet inom EG/EFTAsamarbetet. En EFTA-policy. som nära ansluter till EG:s synsätt. antogs i början av detta år. Vid EFTAzs ministermöte i Tammerfors i juni l988 undertecknades en EFTA-konvention om ömsesidigt godtagande av provnings- och kontrollresultat som avses bli lagd till grund för ett utvidgat samarbete med EG. Vidare har det inom EG lanserats en tanke på att skapa ett gemensamt västeuropeiskt forum för frågor om provning och certifiering motsvarande vad som finns för standardiseringsfrågor i form av CEN och CENELEC. Ett stort symposium kring denna fråga arrangerades av EGkommissionen i juni i år. Deltagarna var då eniga om behovet av ett sådant forum.

.Yta/ulurvl/.rtrogue/Lv nqeunisvrlinn i SITrIZLN

För svensk nationell standardisering och för medverkan i interimtionell

och regional standardisering svarar ett antal svenska standardiseringsorgan med SlS. Standardiseringskommissitrnen i Sverige. som eentralorgan och med de (ivriga zinslulna till SlS. l)e svenska standardiserirtgsorgzinen iir enskilda organ med oberoende stâilliving. Svenskt standardiseringsztrhete iir i stor (mh Ökande utsträckning knutet till regional oeh internationell Sltllldålfdisering. SlS. som hildztdes iir N22. iir son! nåimnts centralorgan för standardiseringsarhetet i Sverige. SlS iir en ideell förening med stadgar fastställda av regeringen. vilken ocksa utser SIS ordförande. Medlemmar är (irganiszitio. ner med intresse för standardisøcringsverksainheten. SIS centrala uppgifter omfattar. förutom att vara centralt kontaktorgan med staten. hLa. fastställelse och utgivning av svensk standard. försäljning av svensk. internationell och utländsk standard. medlemskap i det glohztla standartliseringsorgzinet ISO resp. det västeuropeiska CEN med uppgift att samordna svensk medverkan i motsvarande internationellt oeh regionalt

standardiseringsarlvete. kontakter med myndigheter och organisationer. in-

formation oeh konstrltation i fragor som rör standardisering. Vidare driver SlS en kommersiell privatråittslig eertifieringsverksamhet samt är helåigare till ett dotterbolag. SlS Service AB. Bolagets största projekt iir uppbyggnad av ett naitionelll standardiseringsorgzm i Tzinzaniat. Ett antal faekorgan iir anslutna till SIS genom såirskildai överenskommelser oeh iir ansvariga för standardiseringen inom sina resp. områden.

Fran den I juli N88 finns sex faekorgan. nämligen Byggstandairdiseringen

(BST). Metallnormeentralen (MNC). Svenska Elektriska Kommissionen

(SEK). Sveriges Mekanstztndairdisering (SMS). SIS-Informalionstekniskzt Standardiseringen (SIS-ITS) och SlS-Allmänna Standardiseringsgruppen

(SlS-STO). Dessa svarar genom :ivtzil med SIS for standardiseringsairbetet inom sina resp. faekomrâden. SIS-STG svarar därvid för standardiseringen inom allmänna grundläggande och tvärtekniskzi områden och tvmriitlen som inte faller inom andra fackorgztns zinsvarsomrâden. Faickorgzmert har egen

VD. styrelse och fullmäktige.

Efter överenskommelse med SlS finns också ett antal samverkande organ som ansvarar för vissa avgränsade uppgifter. För närvarande är försvarets materielverk. lVAzs Kran- och Hisskommission. sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut och statens provningsanstttlt anknutna som samverkande organ.

Finamieringen m vørksaniliølcri

finansieras genom statsbidrag. kontant- Standardiseringsverksamhcten bidratg från näringslivet. riktade uppdragsmedel från statliga nyndigheter. BST). samti mindre ul-

byggforskningsmedel (enbart fiirsåiljningsintåikter

striickning nordiska fondmedel. under l987/88 var Kostnaderna för standardiscringsorganen budgetåre SlS anslagsfrztmståillning 95.8 milj. kr. Kontantbidraiget från näringslienligt kr. Staten statsanslaiget med 15.3 vet uppgick till 29.3 milj. bidrog genom

milj. kr. och genom uppdragsmedel och byggforskningsmedel ncd l2.9 milj.

kr. till 38.2 milj. kr. Försäljningsintäkterna uppgick Till statens till Standardisering skall läggas de mede (för budgetbidrag året l988/89 1.7 milj. kr.) som genom EFTA-uppdrag. som ges parallellt CEN och CEmed EG. lämnas till dc europeiska standardiseringsorgancn NELEC. Ett stort resurstillskott från näringslivet och myndigheter - under budget-

året 1987/88 enligt. SIS beräkningar motsvarande minst 300 mlj. kr. - är att utan kostnad för standardiscringsorginen ställs till sakkunniga och experter Av det totala antalet som förfogande i standardiseringsarbetet. :xperter medverkar kommer ca 80 “fr från näringslivet. Statsanslaget beräknas from. budgetåret 1966/67 på sådait sätt att det kontantinsatser till verkstatliga anslaget skall utgöra 60 % av näringslivets samheten.

From. budgetåret 1982/83 beråiknas dessa (mfl 70 på nåiringslivets bidrag

året före hidragsåret. fack- Det statliga anslaget till SIS fördelas av SIS enligt dess egna regler på och central verksamhet. Det finns ingen enhetlig politilt för användorgan hos fackorganen. utan dessa illämpar sinsningen av det statliga anslaget emellan olika principer.

Internationell .rlandardiscring

Det internationella standardiseringsarbetet bedrivs dels av organ helt specialiserade och samhörande aktiviteter. dels av organ på standardisering vid sidan av andra också bedriver visst samarbete i vilka arbetsuppgifter en bl.a. av ECE (FN:s ekononiska kommisstandardiseringsfrågor. Enligt

sion för och GATI (General Agreements on Tarifs and Trade)

Europa) inter-

tillämpad nomenklatur benämns de specialiserade organisationerna national standards organizations (standardiseringsorgan) och de övriga

international standardizing bodies (standardiserande orgar). Det finns tvâspecialiscrade standardiseringsorgan med glolal verksamhet

:tämligen lSO (International Organization for Standardization) och IEC (International [ilectroteehnieal Commission). bada med centralsekretariztt i Geneve. i (lessa bada organ år (ippet for nationella standardiserings- Medlemskap organ i alla låinder. ett fran varje land. SlS representerar Sverige i ISO och i

SEK representerar Sverige i lF.(_.

Bland de internationella standardisetantle (vrganen finns en lång rad organisationer med nationella ntyntligheter som medlemmar. För undvikande :tv parallellarlvøete och (iverlappantle ;aktiviteter finns det avtal om samverkan mellan ISO och lli( a ena sidan och de (ivriga organisationerna a den andra.

Regional .cmnrlarr/:Ãveri:tg Den regionala standardisering som i forsta hand ar av intresse för Sverige. är den som bedrivs inom Västeuropa resp. Norden. Det västeuropeiska regionala standardiseringssamarbetet kunde tidigare ses som ett komplement till det globala. De krav och önskemål på harmonisering av nationella standarder som uppkommit i samband med strävandena inom EG och EFTA att genom harmonisering av tekniska regler undanröja handelshinder har gett det västeuropeiska regionala standardiseringssamarbetct en mera självständig roll. En huvuduppgift är att få samstämmig tilllämpning inom Västeuropa av de internationella standarderna från lSO och IEC. På motsvarande sätt som på global nivå finns det två specialiserade

europeiska standardiscringsorgan CEN. där SIS är svensk medlem. och CE-

NELEC för det elektrotckniska området. där SEK är svensk medlem. På det regionala planet finns inom Västeuropa ett antal organ som vid sidan om andra arbetsuppgifter bedriver viss standardiseringsverkszimliet. CEN och CENELEC samverkar på olika sätt med dessa och andra motsvarande organ i avsikt att uppnå att deras standardiscringsresultat fastställs som Europastandard (EN). Genom avtal med CEN resp. CENELEC kan v de organ som så önskar och som uppfyller kraven på allsidig representation

i standardiseringsarbetet anknytas som samverkande

organ. På det nordiska planet sker samarbetet inom INSTA (lnternordisk Stan-

dardisering). Verksamheten grundar sig på ett samarbetsavtal mellan standardiseringsorgancn i de nordiska länderna. Uppgiften är att genom syste-

matiserat samarbete och informationsutbyte dels åstadkomma likalydande . nationella standarder. dels genom fördelning av arbetet bidra till ett bättre

utnyttjande av standardiseringsorganens resurser. Behovet av ökat nordiskt

samråd och - i flera fall- resursbesparande nordisk arbetsfördelning i Europastandardiseringen har kommit till tydligt uttryck i Nordiska ministerrådets

pågående analys av förhållandet mellan nordiskt och vidare europeiskt samarbete. Man strävar efter ett samordnat uppträdande i de internationella or- ISO. IEC. CEN och CENELEC. samt en samordnad tillganisationerna internationella rekommendationer och standarder.

Iämpning av

(Äerlifiøringsverksamheten i Sverige

iir som tidigare nämnts privaträttslig till sin ka- Certifieringsverksztmhet raktär. Certilieringar iir principiellt frivilliga. även om de enligt E025 nya metod kan tillerkåinnas vissa râittsverkningar. Någon form av svensk offent-

för certifieringsverksztnthet finns inte. (Tertificring utförs

ligrättslig reglering i Sverige av flera organ. Följande är exempel på detta. SlS administrerar ett eertifieringssystem. där produkter som efter kontroll visat sig överensstämma med svensk standard får förses med SlS inregistreradc varumärke. SlS-märket. Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB. SEMKO. som är riksprovplats för elektrisk materiel - och som efter delegation från statens utfärdar för viss materiel - utför även

energiverk myndighetsgodkännande

dvs. certifierat elektrisk materiel. såsom datorer viss frivillig typkontroll. och annan kontorsmateriel. Det s.k. S-miirket är SEMKO:s inregistrerade För att SEMKO skall certifiera elektrisk varumärke och certificringsmärke. materiel skall denna uppfylla kraven i svensk standard. Statens provningsanstalt utför även frivillig certifiering av produkter. tar ställning till vilka produkter som kan omfattas av och Provningsartstalten Dessa produkter skall vid typprovning ha konstateåsättas en P-märkning. krav. Dessutom skall provrats uppfylla av provningsanstalten fastlagda ningsanstalten stickprovsvis övervaka den löpande produktionen enligt villkoren för P-märkning. godkännande av fritidsbåtar och tra- Sjöfartsverket ombesörjer frivilligt ñksäkerhetsverket av bilbarnstolar. Detta är att befrivilligt godkännande utförda av myndighet. Andra sådana extrakta som frivilliga certitieringar

empel är provningsanstaltens frivilliga kontroll av volymmätare samt vågar

för industriellt bruk.

En särskild utredare bör tlllkallas

internationella utvecklingen har medfört att Den i det tidigare beskrivna såväl standardiserings- som certifieringsverksamhet har fått en ökad bety-

delse för staten och andra intressenter. Frågor om harmonisering av pro-

av provnings- och kontrollresultat har duktkrav och ömsesidigt godtagande För både myndigheter och stor betydelse för Sverige och svensk industri.

andra intressenter blir det av central betydelse att ltâllai sig informerade om och vid behov kunna delta i internationellt arbete. bl.a. standardiseringszirbete. Kontrolllormsutretlningen har pekat på vissa problem som behöver lösas till följd as denna utveckling. Det finns enligt min mening skäl att tillkalla en särskild utredare med uppgift att analysera de problem och möjligheter som denna utveckling föranleder och lämna förslag till lösningar som tillgodoser olika parters intressen. Den av utredningen väckta tanken att formalisera samverkan mellan staten och standardiseringsorganen i ett avtal bör studeras närmare. I årets kompletteringsproposition l987/8X:l5() har regeringen behandlat behovet av resurshusliáillning och förnyelse i den trffentligzi verksamheten.

Då nya ansprak ställs pa en verksamhet kravs helhetssyn och utvärdering av

verksamheten.

Utredningsuppdraget Utredaren bör ha följande uppgifter. - och bedöma vilka krav staten fran sin utgångspunkt bör ställa Analysera på standardiscringsverksamhetcn. - och bedöma behovet av statligt stöd till Standardisering samt. Analysera om så bedöms erforderligt. föresla enimodell för statens medelstilldelning till standardisering dar medlen utnyttjas effektivt samtidigt som statens behov av att nyss nämnda krav uppfylls blir tillgodosett. Detta skall göras mot batkgruntl av statndartliscringsverksannhetens totala restrrsbehov. - former för samverkan mellan staten och standardi- Analysera liimpligzi och i detta sammanhang åiven analysera och utarbeta förslag seringsorganen till lösningar i den tidigare nämnda avtalsfrâgan. - och bedöma de nya problem och möjligheter som den inter- Analysera nationella utvecklingen medför för andra intressenter. bl.a. arbetsmarknadens parter och konsumenterna. vilket belysts av kontrollformsutredningen och under av dess betänkande. samt föreslå lämpliga rcmissbehandlingen former för dessa intrcsscnters medverkan i harmoniseringsarbetet. -- dels hur en stan- Analysera. i syfte att skapa ett brett beslutsunderlag. dardiseringsverkszimhet utan statligt stöd kan utformas. dels ändamålsenlig-

heten i nuuirande organisatoriska struktur.

- och bedöma effekterna av den internationella utvecklingen Analysera vad gäller ccrtifieringsfrfigor roll och vilka uppgifter staoch precisera vilken ten hör ha inom certifieringsomriidet. - Bedöma behovet av :ackreditering av ccrtifieringsorgztn och i förekommande fall föreslår lämpliga former för detta.

* Sanmld och tidsplan

Inom kommerskollegium pågår på uppdrag av utrikesdepartementets

sedan våren 1988 ett utredningsarbete om Europastandar-

handelsavcfclning för Sverige och Västeuropa. Utredaren bör informera discringens betydelse och annat relevant utredningsarbete så att onödigt dubsig om nu nämnda belarbete undviks. l sitt arbete bör utredaren eftersträva en bred samverkan med myndigheter. och andra intressenter. Utredaren väljer själv i vilka former näringsliv och i vilken denna samverkan skall ske. omfattning Arbetet skall bedrivas Utredaren skall redovisa sina förslag skyndsamt. före den Ill maj l989. Utredaren bör bczikta vad som sägs i direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. l9ii4z5) samt (lirektivcn ;ingående beaktande av EG-aspektcr (dir. 1988:43).

Hemställan be- Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen myndigar chefen för industridepartementet att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningcn (1976: l l9) - med uppdrag att utreda vissa frågor i anslutning till standardiseringsverksamheten i Sverige sekreterare och annat biträde åt utatt besluta om sakkunniga. experter. redaren. Vidare hemställer beslutar jag att regeringen skall belasta tolfte huvudtitclns m.m. att kostnaderna anslag Utredningar

Beslut

ansluter

överväganden och bifaller Regeringen sig till föredragandens hans hemställan.

(lndustrideparternentet)

BILAGA 2 INTERNATIONELL STANDARDISERING

INNEHÅLL 1 . GLOBALT STANDARDISERINGSSAMARBETE 2. VÄSTEUROPEISKT STANDARDISERINGSSAHARBETE 2 1 Organisation 2 2 Röstningsregler m.m. 2.3 Finansiering 2 4 Omfattning och inriktning 2 5 Svenskt inflytande 2 6 Övrigt samarbete 3. DET NORDISKA STANDARDISERINGSSAMARBETET

BILAGA 2 INTERNATIONELL STANDARDISERING

Mer än 90 % av det svenska standardiseringsarbetet

sker i direkt kontakt med motsvarande internationella

internationella arbetet får allt arbete, och det Det internationella arbetet sker i större betydelse.

både globala och regionala organ.

arbetet har Västeuropa hittills I det internationella roll. Standardiseringsorganen i spelat en ledande Frankrike och Storbritannien är stora Västtyskland, till- 500-1000 anställda vardera och svarar med mellan för hälften av de tekniska sekretasammans i runt tal

riaten inom den globala standardiseringen.

standardiseringen är där- Då det gäller den regionala standardiseringssamarbetet av för det västeuropeiska

störst betydelse för Sverige.

1. GLOBALT STANDARDISERINGSSAHARBETE

fristående standardiseringsorgan med Det finns två verksamhet nämligen ISO (International Organiglobal zation for Standardization) och IEC (International

Commission), båda med centralsekreta- Electrotechnical i Genêve. Medlemmar är nationella standardiseriat ett från varje land. Sverige representeras ringsorgan, i ISO av SIS och i IEC av SEK.

båda är för alla län- Medlemskap i dessa organ öppet 80 medlemmar och IEC har 40 medder. ISO har omkring

lemmar.

har i stort sett samma De två globala organisationerna till ungefär samma sätt. struktur, och arbetet går på förekommer, bl.a. för att få ökad Ett nära samarbete och arbetsmetoder och för koorsamstämmighet i regler V

av det tekniska arbetet. dinering

nationella utarbetas de interna- Liksom på det planet standarderna av tekniska kommittéer, undertionella kommittéer och arbetsgrupper. De engelska förkortning-

arna för dessa är TC, SC resp. WG.

utses av de medlemsorgan som förklarat sig Delegaterna deav kommitténs arbete. I en nationell intresserade får normalt 1-3 personer ingå. legation

de medlemsorganen åtar sig sekreta- Ett av deltagande för kommittén, vilket betyder att det tillhanriatet teknisk sekreterare, sköter all korrespondahåller ut standardförslag, planerar sammanträdens, skriver med det internationella organets centralden i samråd

sekretariat etc.

utformar först ett förslag, kallat En ISO-kommitté Detta behandlas av de länder som deldraft proposal.

tar i kommittêarbetet. När kommittén slutbehandlat förslaget sänds det till ISO:s centralsekretariat, som registrerar det som en Draft International Standard och sänder ut det till samtliga ISO-medlemmar för omröstning. Om röstningen ger positivt utslag enligt ISO:s regler går förslaget till ISO Council, som fastställer det som International Standard.

IEC har en liknande procedur för att fastställa standarder på det elektriska området.

Både ISO och IEC standarder är att betrakta som rekommendationer till de nationella standardiseringsorganen. Dessa är inte skyldiga att transformera en fastställd global standard till nationell, inte ens om man i ISO eller IEC röstat för en föreslagen standard.

Inom ISO bedrevs under 1988 standardiseringsarbetet i 167 tekniska kommittéer med ca 650 underkommittêer och ca 1 600 arbetsgrupper. Arbetet resulterade i ca 600 nya och reviderade Iso-standarder. Man behandlade ca 20 000 arbetsdokument. Antalet ISO-standarder uppgår f.n. till ca 7 000.

ISO har på sitt arbetsprogram ca 6 000 pågående projekt som nått olika långt. Under år 1987 registrerades 129 nya projekt, 230 projekt nådde stadiet för registrering av förslag (draft proposal) och 344 projekt blev färdiga förslag (draft international standard).

Inom IEC finns det f.n. 82 tekniska kommittéer (TC) och 115 underkommittêer (So). Det tekniska arbetet inom IEC resulterade under 1986/87 i ca 140 nya och reviderade IEC-publikationer. Han behandlade ca 10 000 IEC-dokument. Antalet IEC-publikationer uppgår f.n. till ca 2 000. IEC har på sitt arbetsprogram ca 1 600 pågående projekt.

Förutom ISO och IEC finns det även organisationer som vid sidan av andra arbetsuppgifter även utarbetat vissa globala standarder t.ex.

CCITT för informationsteknik Codex Alimentarius för födoämnen WHO för hälso- och miljöfrågor

För undvikande av parallellarbete och överlappande aktiviteter föreligger avtal om samverkan mellan ISO och IEC å ena sidan och de övriga organisationerna å den andra.

2. VÄSTEUROPEISKT STANDARDISERINGSSAHARBETE1

2.1 Organisation

Det västeuropeiska regionala standardiseringssamarbetill det globala, och tet kan ses som ett komplement de krav och önskemål på harmohar som bakgrund bl.a. i samband med nisering av standarder som uppkommit

inom EG och EFTA att genom harmonisering strävandena undanröja tekniska handelshinder. av tekniska regler är också att få samstämmig tillämpning En huvuduppgift de internationella standarderna från inom europa av

ISO och IEC.

nivå finns det två På motsvarande sätt som på global

fristående standardiseringsorgan: European europeiska (CEN) och European Com- Committee for Standardization

for Electrotechnical Standardization (CENELEC). mittee CEN och SEK i CENELEC och SIS- SIS är svensk medlem i vidare är televerket samt vissa svenska ITS i ETSI.

medlemmar i ETSI. företag

2.2 Röstningsregler m.m.

har CEN/CENELEC För att påskynda integrationsarbetet Den viktigaste av de nya infört en rad nya regler.

kravet på att fastställd Europastanreglerna gäller alltid skall införas som nationell standard. dard (EN) man röstat för eller mot den eu- Detta gäller vare sig i De nationella standardiropeiska standarden fråga. att inom ramen för seringsorganen är alltså skyldiga fastställa EN som nationell sin legala kompetens varje

och samtidigt återkalla varje motstridig standard standard. Reglerna för s.k. harmoniseringsdokument och vissa nationella av- (HD) är något mindre rigorösa

vikelser kan i särskilda fall tillåtas.

röstningsregler och CEN/CENELEC har vidare antagit nya för nationellt arbete när arbete stand-still-regler standard Vidare har CEN/CENmed ny europeisk pågår. av samverkande or- ELEC antagit regler för anslutning för tekniska kommittéer och gan, regler gemensamma En sådan kan inom s.k. Europeisk Förstandard (ENV).

med snabb teknisk utveckling utarbetas enligt områden förfarande. Om en ENV antagits behöver ett förenklat nationella standarder inte dras in. eventuella

en kombination av enkel majo- Röstningsreglerna utgör röst land och vissa bivillkor med ritet med en per säkerställa en kvalificerad mavägd röstning för att

och garantera ett visst minoritetsskydd. joritet

dock inte vid t.ex. beslut om Vägda röster tillämpas eller att remittera ett förslag att starta nya projekt

mera beskrivning av Europastandardise- T_En utförlig kommerskollegiums utredningspromemoria ringen ges i för Europastandardiseringens betydelse (1989-04-27) dnr i Västeuropa (Kk Sverige och integrationsarbetet

TBT 6-169-87).

till Europastandard för yttrande, utan då gäller ett land en röst.

För fastställelse av en europastandard skall samtliga följande fyra krav vara uppfyllda.

1. Antalet länder som röstar för fler än antalet länder som röstar mot (enkel majoritet, nedlagda röster oräknade).

2. Minst 25 vägda ja-röster, varvid de fyra största länderna - Frankrike, Italien, Storbritannien och - har tio röster vardera, har fem Tyskland Sverige röster och det minsta landet - Island - har en röst.

3. Högst 22 vägda nej-röster.

4. Högst 3 länder som röstar mot.

Om något av dessa villkor inte uppfylls, skall rösterna från EG-länderna räknas för sig, och förslaget skall antas inom EG om villkoren 1, 2, 3 och 4 uppfylls av EG-ländernas röster. Implementeringskravet gäller i sådant fall bara EG-länderna och de övriga som röstat för standarden.

Röstningsreglerna innebär att ett förslag till Europastandard inte blir fastställt och därmed bindande för hela Västeuropa om exempelvis alla de nordiska länderna eller de nordiska EFTA-länderna och ytterligare ett land röstar mot. De nordiska länderna har således stora möjligheter att påverka att ett från var synpunkt mindre bra förslag inte blir antaget.

2.3 Finansiering

I samband med att EG utarbetat direktiv (se kap 8), som förutsätter att standarder finns, har EG-kommissionen lagt ut beställningar, s.k. uppdrag (mandates), till CEN/CENELEC/ETSI att utarbeta erforderliga Europastandarder. Härvid har även ekonomiskt stöd till Europastandardiseringen givits.

EG och CEN/CENELEC har tecknat ett avtal med allmänna riktlinjer (General Guide-lines) för att arbetet med harmoniserade Europastandarder och ett ramkontrakt (Framework Contract) i november 1984 resp. oktober 1985.

EFTA har i allt väsentligt anslutit sig till samma principer och regler som EG för samarbete med CEN/- CENELEC/ETSI. Härvid har EFTA hittills, så när som pá något enstaka undantag, alltid givit ett parallellet uppdrag och motsvarande finansiellt stöd. EFTA:s stöd uppgår till ca 14 % av CEN/CENELEC:s kostnader och Sverige betalar ca 4 %.

CENS budget har sedan 1984 vuxit kraftigt och utvecklat sig enligt följande:

27 MBEF 1987 100 MBEF 1984 1985 50 1988 120

1986 72 1989 137

som 1988 till 80 MBEF Även CENELEC:s budget uppgick

har dock inte lika kraftigt som CEN:s. ökat,

2.4 Omfattning och inriktning

har un- Det västeuropeiska standardiseringssamarbetet ökat i omfattning. I början der de sista åren kraftigt fanns det 155 aktiva tekniska kommittéer av maj 1989 600 underkommittêer och arbetsinom CEN med omkring Totalt 1 866 olika standardiseringsgrupper. pågick inom Totalt inkl. AECMA-projekt flygområdet. projekt, som natioatt 8 000-10 000 experter deltar beräknas

nella delegater i CEN-arbetet.

1989, dvs. på mindre Under perioden januari 1988-maj har antalet CEN-projekt näsän ett och ett halvt år,

tan fördubblats.

Ett stort antal nya standardiseringsprojekt planeras

av EG-direktiv och uppdrag att påbörjas till följd nya resten av 1989 beräknas CEN från EG och EFTA. Under kommittéer och 120 nya unatt bilda 30 nya tekniska

derkommittéer och arbetsgrupper.

av 1989 totalt 37 Inom CENELEC fanns det i början maj

kommittéer (TC) och 12 underkommittêer aktiva tekniska har man sedan lång tid arbetat (SC). Inom elområdet metod för harmonisering av enligt EG-kommissionens nya har därför inte regler och New Approach-direktivet av antal som inom CEN. lett till samma ökning projekt

nummer och titel på alla tekniska I tabell 1 redovisas stålstandardisering ECISS) kommittéer i CEN (exkl. samt numret på motsvarande Iso/IEC-kommitoch CENELEC redovisas även namnet och titeln på té. I tabellen kommittéer samt vilket fackorgan motsvarande svenska inom fackorganet som är kontaktperoch vilken person

son.

att man inom elområdet har samma Av tabellen framgår nioch nationell kommittéstruktur på global, regional CENELEC-kommitté finns en vå och att det för varje

svensk Inom övrig standardisering motsvarande grupp. detta utan ISO, CEN och de svenska gäller däremot inte har olika numreringar och avstandardiseringsorganen kommittéer. I vissa fall kan det gränsningar på sina svårt för utanför standardisedärför vara personer för viss CEN-kommitté veta vilken ringsorganen att som det europeiska standardisesvensk kommitté följer att Sverige aktivt Av tabellen framgår ringsarbetet. deltar i drygt 2/3 av CEN-kommittêerna.

2.5 Svenskt inflytande

Frankrike och Storbri- Sverige har efter Västtyskland, i tannien den starkaste standardiseringsorganisationen

Västeuropa, och Sverige bidrar också som nämnts via EFTA till finansieringen av de nya Europastandarder, som CEN/CENELEC får i uppdrag att utarbeta i anslutning till New Approach-direktiv.

Möjligheterna att påverka resultatet av ett standardiseringsprojekt är i hög grad avhängigt det kunnande och den kompetens deltagarna besitter. är Inflytandet dessutom beroende av i vilken grad sker i deltagandet form av enbart skriftliga kommentarer till arbetsdokument och förslag eller kombinerat med aktivt deltagande i möten.

Det största inflytandet får det standardiseringsorgan som tar på sig uppgiften att svara för projektsekretariatet.

Beslut om vilket medlemsorgan som skall svara för sekretariatet för CEN:s tekniska kommittéer fattas av Technical Board, CEN/BT. Medvetandet om sekretariatets betydelse innebär att de flesta medlemmar aktivt eftersträvar TC-sekretariat. Som huvudregel gäller:

- Det västeuropeiska standardiseringsorgan som har sekretariatet inom ISO (eller IEC) får som regel också ta hand om motsvarande sekretariat. europeiska - Det land som har nationell standard som är allmänt accepterad inom ett aktuellt område för Europastandardisering tilldelas gärna sekretariatet.

- Många nya standardiseringsuppgifter tilldelas redan existerande tekniska kommittéer med sekretariat som sedan länge varit verksamma inom Europastandardiseringen.

- För helt nya teknikområden förekommer en fullt utvecklad konkurrens om tilldelningen av sekretariat.

I maj 1989 fanns det totalt 138 CEN/TC-sekretariat (exkl. ECISS). Av dessa har Västtyskland 40 %, Storbritannien och Frankrike 19 % vardera. De övriga länderna i CEN har 22 % av sekretariaten eller totalt 31 st. Bland övriga länder har och Danmark 7 sek- Belgien retariat vardera, Italien 6 och Nederländerna 4. sverige har bara 3 TC-sekretariat och kommer således först på sjunde plats vad gäller CEN/TC-sekretariat.

Inom en teknisk kommitté fördelas olika uppgifterna på arbetsgrupper (WG) för vilka utses en ansvarig sammankallande (convener) och oftast också en sekreterare. Detta convenership fungerar som ett sekretaslags riat. Dessa åtaganden ger på ett motsvarande sätt ett relativt inflytande pá arbetet och dess resultat.

Normalt upplöses arbetsgruppen när arbetet är slutfört, t.ex. när en eller flera Europastandarder har utarbetats och antagits. Nya WG bildas och upplöses alltefter som respektive TC:s standardiseringsuppdrag fortskrider.

av WG convenership (sammanhål- Följande redovisning förhållandena våren 1989. lare av projekt) belyser WG består av bildandet av nya Förändringar som främst våren TC, dvs. är aktuella för alla under nybildade TC som fått nya eller ut- 159-195 samt för de CEN/TC ökade standardiseringsuppdrag.

tabell redovisas antalet arbetsgrupper I nedanstående och maskininom CEN direkt knutna till byggdirektivet direktiv som EG direktivet, dvs. två av de viktigaste

hittills antagit.

Antal WG fördelade på sammanhållan- EG-direktiv Totala antalet de std org BSI AFNOR SIS ÖVK. WG DIN

30 26 6 53 144 29 Bygg

Summa

kommer Sverige även då det Som framgår av tabellen långt efter Västinflytande i arbetsgrupperna gäller Storbritannien och Frankrike. tyskland,

men deltar i Sverige har inga CENELEC/TC-sekretariat, Inom elområdet har sekretariaarbetet i samtliga TC.

inte samma påverkan i standardiseringsprocessen ten som inom vissa andra teknikområden.

har inte heller några ECISS/TC-sekretariat Sverige att vi först nu fått möjligheten främst beroende på att bli fullvärdiga medlemmar.

2.6 övrigt samarbete

inom Västeuropa ett an- På det planet finns regionala besom vid sidan om andra arbetsuppgifter tal organ standardiseringsverksamhet. De viktigaste driver viss är AECMA, som är den västeuropeiska av dessa organ inom samarbetsorgan för standardisering flygindustrins flyg- och rymdområdet.

olika sätt med dessa or- CEN och CENELEC samverkar på att att deras standardiseringsregan i avsikt uppnå som Europeisk Standard (EN). sultat fastställs

3. DBT NORDISKA STANDARDISERINGSSAHARBETET

sker samarbetet inom INSTA (In- På det nordiska planet Verksamheten grundar sig ternordisk Standardisering). i mellan standardiseringsorganen på ett samarbetsavtal länderna. Uppgiften är att genom systemade nordiska informationsutbyte åstadkomma tiserat samarbete och i internationella standardisesamordnat uppträdande fördelnationella standarder samt ring, likalydande att bidra till ett bättre utnyttav arbetet för ning

ande av standardieringsorganens resurser.

år 1985 infördes en möjlighet att registrera överens-

stämmande nationella standarder som minst två länder fastställt och inget annat nordiskt land motsatt sig. Syftet med denna INSTA-registrering var att tillmötesgå önskemålen om identifiering av harmoniserade nordiska standarder. Fram till juli 1987 hade 18 svenska standarder med INSTA-registrering fastställts.

Eftersom samtliga nordiska länder är internationellt orienterade i sin standardisering och särskilt INSTAiegistrering ej sker för internationellt eller västeuropeiskt harmoniserad standard bedöms antalet nya INSTA-registrerade standarder bli begränsat. Det nordiska samarbetet har i stället koncentrerats på att uppnå ett samordnat uppträdande i de internationella organisationerna ISO, IEC, CEN, CENELEC och ETSI samt en samordnad tillämpning av internationella rekommendationer och standarder.

BILAGA 2 - tabell 1

CEN/ISO/Svinlkl TK, arbetsgrupper, r 0 G11

(Europeiska]lnternetionelle/Svenuke etanderdieeringeprojekt)

CEN |8O Svenel TC nu rc/sc grupp nendlluue

na 200 Hieeer. rulltr SHS R rheulln 10 Peuenger. goods B81 G Vechrner end eervice liite 01 -. -- sus x Diedriche 12 rquzpunz for petroleun induetry -- SHS I Zeccherinl lS Inlend nevigetion 6 -veeeele 19 Hethodeof teet 2a 57 Petrolem- STG G button

for petroleun produkter producte IST l Nylender :a Doors. vindove. 1.62 7 Hinlter ehuttere end 162 9 Darrer rst B Nylender

building herdvere 136/56996 Porverlngeekydd SHS I. Thnelln u. och bule; l6/AG3 trllkydd B51 J Cznotke 38 Durebility of wood -end derlved xuterirle 136/50615/1116 Hubler STG S L Lennon 63 Office furniture Ab Iouuhold 66 13h Huehllll- SHS Å Diedriche rofigereting eppl kyler o -fryur -- -- -- SHS E Llnd Mtb 57 Atoniziog oll brun-nenend their couponente -- SHS P Cleeeon sa Doneetic ;en-tired -- --

Heter heetere -- -- -- SHS P Cleeeon A9 Gu coolrin; eppl sas l Diedrlche -- -- -so Lighting column end eplgote 76 31 Caeent 351 c Linder S1 Cementend bulldio; liner sfG s L Leruon 181 19 Lekeeker 52 safety of toye SHS IJ cronvell 53 sceifolde. fele- -- 23A Iyunedework end mobile etlllninger eceu tovere 11 -- -- SHS I Lind-lich 5h Unfired preeeure veeeele 3e lryckluftbehlll lryckklrlekouieeiomn o hydroforer 106 lendvlrd spri . S5 Dentel producte 106 -- 193 Vlrlepennor SHS l Lind-uti: 57 centrel heetin; boilere 161 -- -- SHS P Cleeeeon 56 safety end control devicee for ;eeburnere end genburning eppliencee -- -- SHS P Cleeeeon 62 Independent;ee- --

tired epeceheetere 63 Peclruee for -- IG Porpechaingoch HG H Vernon dletribution veehing end cleening povdere SHS U cronvell 65 Porteble grindin; 29/565 6 Slipneteriel

Iuchinee. lst HLndereeon 67 Cerenic tilee 169 70 Kerenieke plettor 68 Builder: hoietr -- 200 Hinner. zulltr SHS R rhenlin -- zoo/Aas Bygghiuer IST G vechener1 for perrongen end/or uterinle 70 Porteble fire 21 36 Brend. reddnlng SHS GHuchke

extinguiehere 72 Automatic fire 21 36 Eendbrend- SHS GHuchke detection Iyetne Illchre 76 ?Iman -- -- -- sus J 0 Andereeon

7B Capacities of glass 63 RG Forpsckningoch STG H Ulrhem jars for preserved distribution fruit. vegetsbles and similar products 79 Rsspiratory -- 67 Andningsskydd STG I Blomberg protective devices Bl Capacities of metal S2 RG Förpackningoch STG H Vlrhem cans for fruit. distribution vsgetables and similar products GS Eye-protective equ 9bISC6 65 Ögonskydd STC I Blomberg G7 Gasfuelled snokers -- -- -- S16 N Vrenning lighters aa fherul insulating 163 52 Vlnneiaoiering IST H Andersson materials and prod 89 Thermalperformance X6: A2 Vlrueisolering B51 H Andersson of bldg and building couponenta 92 Cold rater meters 30 -- -- SHS Å Disdrichs 93 Ledders -- 201 Stegar SHS U Cronvell 96 lindy-mixed Concrete 7l A5 Botong IST C Linder 9a Mobile elevsting -- u -- IK! J Richert work plsttforns 99 Hallcoverings -- S3 Tapeter STC 1 Nilsson 100 Tsctile danger -- IG Förpackningoch STG H Ulrhem warningson distribution p-cknsins 101 Steel druns -- IG Porpachsingoch SIG E Ulrhen distribution 102 Sterilizera for -- -- -- spri medical purposes 1.03Adheslvesfor wood -- -- -- B51 B Nylander and derived timber products Loa Concrete 71 A5 Betong B51 c Linder 1.05Valves and fittinge 110 263 Radietorer SHS E Lind Mth to equip radiators Los Large kitchen appl -- -- -- SHS P Clulon using gaseousfuels 107 Pre-fabricated -- 222 Pdrtillverkade SHS K Lindqvist district heating fjlrrvlrlaerur pip. nystan; IST J Persson Los Honogsneous slssto- -- -- -- SHS P CIIIIDII mars for static seals in domestic appl using coubustible es 1.09Central hea ng -- -. .. SHS P Claeson bollen using gaseousfuels 110 Heat sxchangsrs -- 22A Vlrnevlxlare SHS Å Svedjemark in Propellants for -- S5 Krut STG G Lsijonhufvud comerclal ammunition 112 Hoodbasedpensla E9 se Skivor IST J Cznotka lll Heat pumpsand roa: -- 20A Vlmepunpar SHS P Classon air conditioning units 11A safety of Hachinery -- 237 Haskinslkerhet SHS G Cederqvist us Europeanfirst-sid -- 27 Hirsta-bjllpen S16 bl Vrannini box utrustning 116 litunsn sheeting -- 2 fltskikt: tak lst I 3 Hohrstedt l17 rhernoplastic and -- 2 ?Itskikts tak IST I B Nohrstsdt elastusric roofing and sasling sheeting 119 svep bodies for 10A 139 Lsstflsk: bilar SHS l. Persson cocbinedgoods 2:a transportsystem SHS l zaccerini transport rosdlrail och lastblrare for vlgfordon 120 sscks for food 122/56274 slokar SIG H Vlrhsa transport X2] Helding u Hllclflhbsveteteknik HIIC 0 Dellby iZi/WH. 54/8010MIUIS Kvalifiketione- HHC 0 Dellby lll/W! 645611 krav: svetsning 121/933 u/sc: 46/1713 fillsatsaateriai mc O Deliby elektr silltsvetsning sv stil. bb/SCO202 sveteutrustning SHS l Lind llth

16 4

121/H65 AalSC10 LaiUK9 Kvalitetssäkring HHC Dellby v1d svetsning 55/SC5 106 Ultraljudsprovn MMC O Karlsson 121IWGS 108 Radiografisk pr MNC n Karlsson 112 Syningoch mat- MMC n Karlsson

ning av svetsar aa/sca 202 Svetsutrustning SHS M Lind blth 121IWG6 as/sc7 Abluxa Terminologi HMC O Dallhy 31 Svetsbcteckn M Velandor 5kI$C6 202 svctautruatning SHS N Lind llth 55lSC9 202 Svctautruatning SHS N Llnd :Ich 159 PG Ergonomi STG v G Hxdoback 122 Ergononica U 172 76 Laaerutruatning SEK I Sjogron 123 Lataru and laaar related cquipmant 187 165 TG IST Trlgrupp EST k Codringron 125 Timber atrucruraa I B Nøhratodt 179 15 Hurvork BST 125 Haaonry H Persaon Accouatic prop 53 62 Byggakuatik EST 126 of bldg coupononta and of bulldinga B51 2 Hillln 127 Flre safety in bldga 15 Brandprovningametoder 59 Takprodukter EST N E Nohratadt 126 Pitchad roofing

products B51 Nylandor 129 Glaaa in building 160 Fbnater 116 253 Radiatotar SHS NU Lind Blth 130 Spacahoating appl without integral heat aourcea SHS Claaaon 131 Fanaaaiated ganhurnera O Clacaaou 79 85 Llttnatallar. HHC 132 Aluminiumand aluminiumalloya gjutlageringar 65 Lattnatallar. HHC O clacaaon

plaatilkt boarb

logaringat 26 21 Koppar. Claesson 133 Copporand coppor a11o1o gjutlogeringar 22 Koppar. O Claaaaon

plastiakt baarb logaringar 30 Golv Jan Cznotka 135Roailiont and textila floor

covarlnga B Nohratodt 135 stool atructuraa 167 3BIIG7 Stllkonatr 63/SC3 Skidutruatning: L Laraaon 136 sporta. playground L Laraaon

*VII/IMF

and othar OSISC5 llngdlkning 63/36! Iahockoyakydd L Laraaon racraational oqu Caatonfolt 136IHG2Playgroundaqu Lakrodakap

for chtldran Z 137Aaaaaanoutof Arbotaplataluft Vrouning

vorkplaca axpoaura O Karlsson 136 Nondoatructivo 135/502 Hagnctpulvor- :rating provning 105 Provningnad O Iarlaaon

panotrant 135/363 106 Ultraljudaprovn O Iarlaaon 135/805 107 Elaktrouaguociak O Iarltaon

provning 135/SC! Iadlografiak pr O Iarlaaon

135/566 135/S07 Cartifiaring O Iarlalon 35 llrg och lack H Iilaaon 1:9 Paint: and 35/6012 lorrooionaakydd 0 Attorborg varniahaa I 150 Vranning Laboratory aadicina. aafoty of diaguootico and diagnoatic aqu D* Diadricha 151 Induatrial indicator

proaaurogaugoa :rikauou 152 vooduorking 39

nachinaa - aataty U trlhoarbatnxnga- Ioragron 152/HG!Toola for uachining uood. vorktyg

plaatica and ainilar aatoriala lrikaaon 13 varktygaaaakinar SHS 153 Cold aatal Iorking Brlkaaou nachinaa - aafaty 155

206 Induatrirohotar SHS Irikaaon 210 Grlnaanitt vid SHS lrikaaon

verk adrauto-

natiaaring

252 Produktionlde- SHS L Persson finitionsdata IH Agrigultural and 23 157 Lanlbruka- SHS R Thasslin foraatry machinaa maaklnar - aafaty lbb/VGZTractor: 159 Traktorer SHS R Thenlin lu/VGJ Hobila Iaacbinaa 213 Haakinar. radak SHS R Thaaalin pl :u: 105/956 zalscn 15A Hntorkadjaalgar SHS G Cederqviat lu/VGG Ioraatry zalsczs 196 Skcgaaaakinar SHS J 0 Andernon nachinaa 154/1167 Garden ZJISCI! 169 Trldglrdaaaaki- SHS J 0 Anderaaon aquipiaant nat. motordrivna 155lubbar and -- -- sus Å Diadricha plaatica nachinaa - aafaty -- -- 156 Packaginguachinaa sus Å Diadricha

-- -- IKH J lichart 11a Contlnuoua 101 91 Tranapcrtorar SHS J 0 Andaraaon nacbanical handling aquipant - aafaty 159Autonatadatoraga 251 Lagarinrad- SHS ll Cronvall and ratriaval ningar IK!! J Richart aquipant - aafaty 150 Induatrial truck! 110 137 lnduatritruckar SHS J O Andaraaon - aafaty lyftvagnar 151Conatruction aqu 127 17a Taminologi. SHS J 0 Andarnon - aafaty klauificaring. alkarhat. Maier: 182 Hanuvraring, SHSJ 0 Andersaon undarhlll. provn 152Laiaura and .. -. sus Å Diadricha racraational aachinaalaquipaant - aafaty 153 Foodinduatry -- makinalkarhat sus Å Diadricha aachin - aafaty 15hAuragataa 71ISC3 35 Ballast EST C Linda: 155Plaatic pipan 138 131 Sanordnav atd SHS l fhaaalin and fittinga plaatrbr 136 226-232 Plaatrur SHS R fbaulin 156 Vantilation 63 Vantilationa- EST J Persson ayataaa for bld; ayatan 190 Luftbahandlinga- sus Å Diadrlcha teknik 157 Non-rafillabla S! 26 Gaaflaakor SHS l Lind Elth containara for liquafiad patrolam gaaaa 156Hud protaction 9b/SCI 61 Skyddabjllaar SIG I Elaabarg 159laarin; protaction 9bI S012 62 Eoraalakydd STO I Blomberg 160 urotaction againat 94I SCÖ 70 Slkarbatabllta STG l Elanbarg falla fru baigbta including working bal: 161 loot and la; 9A]SC! 63 Skyddaakor SIG 1 Blombarg protaction 162 Protactiva clotbin| 96I$Cl3 69 Skyddaklldar STO I Elombarg including band and ara protactiøn 163 Sanitary appllancaa 64 sanitataayatua EST J Paraaon 16hHatar aupply 6b Sanitataayatan EST J Paraaon 165 Drainaga and 6A Sanitataayataa EST J Paraaon aavaraga 166Cbimaya 4 6a Skoratanar EST C lindar 167 structural baaringa 69 Lagar EST H Andaruon 15a Liitin; cbaina. In J Richart hookaand ropa: 52 Kltting. SHS A Halandar acbacklar, krokar 169 Li|btin| .- .. STG P Gwidablck 170 opthalaic optica -- -. sm N Vranning Spri 171 Rutin; coat -- -- sus A Diadricha inatruaanta band on conauaption. 172 Papar. board and 2b Pappor. maaaa STG T llillaon wlp 173 Eruabaa -- -- sm 1 Niluon

175 STC O Fredriksson ?rutt Andvcgctnblc juice: method: of Analyuiu BST J Codrlngton 175 Sum (Labor. 55 TG 851Trlgrupp

samlag: sus Å anamma 176 Heat nncrgy motorn for hot water Iyuum 551 R Canenfol: 177 Pnhbricntad componnntuaf rcinforccd nuud or non-finn luhtwoight coucntc Is? c 1.1.1110: 176 sun puh; nun and kub: P Clunon Gun-find air

SHS P Claeson

:Mun: hnun SHS P Clnuon 181 Dcdicntcd LPG appllancan Å »Lun-mn

synen - safu; m4 environment coutninatl 105/561-- SHS Å Diodrichn 153 Gunn HHC H Sjblando: 186 High performance annie: 2 O Puranen: SHS A Melinda: 135 Tbzudød And non-thrudod uncluuical fnaunøu md ucccuorlcn sus Å Dudrichn 156 rhcrløprocuning tuclmolou 1!s: product: 33 -- Eögnnlu lcfnctnry :nd uuruu 61/50! 91 tnnupørtan: SHS J 0 Andcrucn 1B! Convoyorba!un; us: K l Iorltldt 1l9 Gcouxtuu And round product: HHC O Cluuon 190 Foundry:ochnolou SHS G Huchkl 191 und fin 21 « 36 Inna . rlddnlug

uclngulnhlu nyttan lund . running SHS G Hunchh 192 ?in brtudu iqu 21 S6 SN 1 lluuou 193 Mhuivol SNS U Cxomull 196 Culinary utcuuuu -- 256 un. pl :pts -- 190 Luftha- sas Å Diødrlchc 195 Air filten for voutllntin hnndlinutoblk -- 63 Ventilation:- :s: J ?union puzpccu uyunu

20 203 Material (O: SNS Sub-Sunt: AICHA luft och ryndfuty; ECISS S0 upuu. puunuuon

CENELEC/IEC/SEK-TK (Europeiska[Internationella] Svenskastandardiseingsprojekt)

CENELEC IEC SEK TC/SC Titel TC TK mel

2 Rotating machinery 2. SCIZA.2B. Z Elektriska mnskiner 2G, 2B. 2.! 13X Electronic devices for -- 13 Elmltare och utrustning messurlnginstruneuts for heiaetningsstyrning lb Powertraneforssors 1b. sc/ua. NC 1h Transformatorer 17A High-voltage svitchgear 17. SCIUA 17A Kopplingsapparaterfbr spinning over 1000v and controlgear 32. SCI3ZA 17! Lov-voltage evitchgear SCIUB 17a Kopplingsapparaterfur and control gear spinning högst 1000v 17C High-voltage enclosad SC/17C 17C Högsplnningsstlllverk svitchgear and controlgsar 17D Lov-voltage svitchgear SC/l7D 17D Kopplingsutrustningar and controlgear asaenhlies fur högst l kV and controlgear asselablies

20 Electric Cables 20. SCl20C 20D Installationskahlar 23! Svitches for household SC/ZJI. 236 23 Installationsmaterial electrical installations 23! Circuit breakera and SCIZJB.236 175 xopplingsapparster fur similar equipunt for hugst 1000V householduse zsx Euro-plug and Iocktt-Oulltt! -- 23 lnstsllationsnateriel 26A Electric arc velding 26 26 Elsvetsniug 26! Electric resistance velding 26 28A Ineulation coordination -- 28A Isolationenivl för for lov voltage equipment elektriska anllggningsdelar med mlrksplnning under 1000

31 Electrical apperatus for 31. 31A. 31h. 31 llmateriel for explosiv explosive atnospherss. 310. 31D. 316. aunoeflr General rules 318. 31.1.311 SCl31-1 Installation rules /31-2 Planeproof enclosures d /31-3 Intrinaically safe apparatueand systsns i /31-4 Inczea ed safety a /31-5 Apparatus type of protection n lll-G Encspsuiation Ia /31-7 Pressurization and other techniques lax-s Blectrostatic painting and finishing equipent /31-9 Apparatus for the detection and neesurementof conbustible gasen

32A High-voltage fuses 17. SCI17A. 17A lopplingsappsreter for 32. sCI32A spinning över 1000v :AZ Lusainairesand associated sc/snc. 35D 3b Ljusanaatur medtillbeh equipnent 36a lnsulated bushings 36. 36A. 36 Isolstorer 363. 366 ux llectrotechnicsl safety .- › u tlutrunntns för of nachines induetrimasklnsr ass Requirementsfor s -- ao Elektronikkomponenter telsco-aunication Connecta: for the connection of 11 equipnant amongsteach other ann to broedbandnetworks sax consumerinfor-nation -- sex Hushlllsapparsters related to household enerslförbruknins electrical spplisnces 61 Safety of household 61. sc/elc. 61 slkerhu hos elektriskand similar electrical 616. 33. 72 h“M11PP“'-°' appliances 61? Hand-heldelectric SC/SDJ.50/61! 61! Slkerhet hos elektriska notor opereted tools handverktyg

62. 30162! 62D 62 Elektrisk utrustning fb mn Electrical equipment in medical practice medicinskt bruk

6b 6A Elinstallationer i 6A Electrical installations of building! byggnader

SCISbA Protaction against electric shock /GAI Protection against thermal affect:

61 Slkarhet hot elektriska 72 Automatic controls for hushlllsapperatar householduse Slkarhat fbr datorer oc 7h 7h ?GX Safety of tale- Kontorsmaskiner coumanicationaequipant 79 79 Lanaystem 79 Alarm ayatama Electronic antertainment SEK 103 and educational syatame for houaaholdand similar uaa 31. SCISLA. 31 Elmatariel fur axplosiv 10A Safety of aioctroatatic etmoaflr painting and finiahing 315. 31C. 31D. equipment llG. HH. 31.1. SlK

lOS Elaktronieka system:u: 105 Hamaelectronic syatama boatlder

105A Signalbvarfuring pl eln SCIlOSA Mainecozmlcation systama SEK 1.06 HM:raceivin; equipønt 107 RDSraceivlng equipønt SEK 106 ISPBXtelacoømlcatiøna

equipant on customer premi aa SU 109 Cahladdistrihution

eyatema_ 110 tlektromagnetiak 110 Elactromagnetic kompetibilitrt compatibility CISPRladioatorningar CISPI Radio intarference CIS?! A. I. D. I. F. G

BILAGA 3 STANDARDISERINGSVERKSAHHETEN I VÄSTEUROPA

INNEHÅLL

1. ÖVERSIKT

STANDARDISERINGSVERKSAMHETEN I NÅGRA EG-LÄNDER

1 Västtyskland 2 Frankrike .3 Storbritannien .4 Nederländerna 5 Belgien 6 Danmark

1 väsrzunova BILAGA 3 STANDARDISERINGSVERKSAHHETEN

1. ÖVERSIKT

länder är standardiserings- I de flesta västeuropeiska samma sätt som i Sverige organen uppbyggda pá ungefär med mer eller mind- - dvs. som enskilda organisationer länder till staten. I ett par re stark anknytning och - som har en mindre Irländska republiken Portugal

industristruktur är dock standardiseringsutvecklad verksamheten en i huvudsak statlig fråga.

och flera friståen- Arrangemanget med ett centralorgan återfinns i Finland och de för vissa fackomráden organ elstandar- Inom EG är det däremot i regel bara Norge. som har en fristående ställning. diseringen

1 redovisas omfattningen av standardiserings- I tabell länderna, exkl. verksamheten i de västeuropeiska mätt i form av antal anställda, Luxemburg och Island, antalet publicerade standarder budget 1988 och totala Av tabellen framgår att Sverige (31 december 1987). vad antalet anställda kommer på fjärde plats gäller vad gäller totala och budget 1988 samt på sjätte plats har således en antalet standarder. Sverige publicerade stark ställning inom den västeuropeiska mycket

standardiseringen.

i flera avseenden inte rättvisande Jämförelsen är dock De för omfattningen av standardiseringsverksamheten. innehåller nämligen även inredovisade budgetbeloppen och Om täkter frán certifierings- provningsverksamhet. t.ex. att DIN:s intäkter är denna exkluderas ser man Vidare är i vissa länder dehögre än BSI:s. betydligt dvs. de motsvaras lar av standarderna obligatoriska, i Sverige. Om man exkluderar av myndighetsföreskrifter standards skulle Sveriges poprovning och Mandatory som ett av de ledande standardiseringsländerna sition

bli ännu tydligare.

ligger Sverige nära I fråga om intäkternas fördelning för de 16 länderna vad gäller statligt genomsnittet Inte heller denna stöd och intäkter av försäljning. eftersom i flera länär helt rättvisande, jämförelse stöd för särskilda standardiseringsproder statligt rubriken Other, medan i Sverige förts upp under jekt Governstödet har tagits upp under rubriken hela

ment.

samlat in uppgifter från SIS har åt SISU-utredningen standardiseringsorganen om budgetede västeuropeiska 1989 och deras fördelning för enbart rade intäkter Resultatet redovisas i standardiseringsverksamheten. från Grekland, Island och Luxemtabell 2 (uppgifter de att Sverige efter burg saknas). Av tabellen framgår

tre stora standardiseringsländerna Västtyskland, intar en klar färde lats Frankrike och Storbritannien totala budget. Anvad gäller standardiseringsorganens

Bil 3 tab l Omfattningen av standardiseringsverksam heten i Västeuropa 1988

Country Staff Budget Z of budget 1988 Standards (direct milj Govern- Sub- Publi- Certi- Other Total Z of and in- ECUS ment scrip- cation fic./ num- Handadirect) tion Testing her tory

Austria ON 77 4,5 9 3 48 1 39 3957 14 Belgium IBN 49 2,3 44 22 28 3 3 3440 1 Denmark DS 63 4,7 30 30 6 34 2677 10 Finland SFS 42 3,1 19 2 67 8 4 3249 20 France AFNOR 694 34.1 38 32 5 25 13564 1 Germany DIN 770 38,6 19 19 54 4 4 20000 0 Greece ELOS 42 1,0 76 3 9 12 6 634 - Irland NASI 40 2,0 65 13 10 12 710 2 Italy UNI 102 5,2 38 17 32 0 13 7577 1 Netherland NNI 340 7,3 13 33 47 0 7 4890 2 Norway NSF 76 2,9 11 2 79 4 4 2714 10 Portugal IPO 137 3,7 72 28 2589 18 Spain AENOR 83 2,7 20 20 40 10 10 7794 18 Sweden SIS 180 14,3 25 30 40 S 7207 0 Switzerland SNV 19 2,3 32 68 4660 2 U.K. BSI 1 239 43.8 17 14 26 41 2 10420 0

Total 3 955 172,7 25 14 39 14 9 96082 -

Källa: ISO Memberbodies 1988

delen offentliga medel är i Sverige relativt lågt. Det är bara tre länder där de offentliga bidragen i procent av totala budgeten är lägre än i Sverige. Om man jämför de med de - kolumoffentliga bidragen privata nen till vänster - finner man att bara Schweiz längst och Österrike har högre relativ andel privat finansiering och att Sverige där ligger lika bra till som Tyskland.

Även denna jämförelse är dock osäker eftersom standardiseringen inte har samma organisation i alla länder, olika budgeteringsprinciper tillämpas och dessutom olika prispolitik tillämpas vid försäljning av standarder.

Bil 3 tab 2 Omfattningen av standardiseringsverksam

heten i Västeuropa 1989

Land Nat. fördelning (Z) Offentl. Budget Intåkternas std. omr.t. 0ffentl.mede1 Privata För- minus priv

org. HSEK Allm.l Rikt.1 medel säljn. medel_g§)

DIN 1 282 7 ll 19 63 (+ 1) Västtyskl. Frankrike AFNOR 215 50 30 20 (- 20) Storbrit. BSI 194 29 0 26 45 (- 3)

SIS 120 15 13 29 A3 (+ 1) Sverige Nederl. NNI 57 17 10 17 45 (- 10) NSF 53 34 5 18 43 (- 19) Norge Italien UNI §5 21 7 16 56 (- 3h) DS 1 36 27 22 15 36 (+ 3) Qanmark 51 Osterrike ON 1 32 8 15 26 (- 19) Finland SFS 1 26 12 9 2 77 (- 13) AENOR 25 28 2 17 53 (+ 37) Spanien IPO 1 24 70 30 0 0 (- 100) Portugal Schweiz SNV l 16 0 O 37 63 (+ 37) IBN 1 15 45 0 22 26 (- 23) Belgien Irland NSA 2 12 21 7 16 56 (- 12)

1 Standisering inom elområdet ingår inte. 1 standardiseringsorgan. Statliga med 3 och 4 Governmental och Other state har här översatts

allmänna resp. riktade offentliga medel.

beskrivs därför mera utförligt standar- I det följande och finansiering samt konsudiseringens organisation ment/arbetstagareinflytande och certifiering/ackredi-

tering i följande EG-länder:

1) 2) Nederländerna Västtyskland 3) Frankrike 4) Belgien 5) Storbritannien 6) Danmark

2. STANDARDISERINGSVERKSAHHETEN I NÅGRA EG-LÄNDER

2.1 Västtyskland

organisation

i Västtyskland är Det centrala standardiseringsorganet Deutsches Institut für Normung (DIN). Organisationen över 70 år. I stort sett all tysk stanhar funnits i är samlad i DIN. För det internationella dardisering inom elområdet finns ett standardiseringsarbetet särskilt fackutskott, DEK.

s 100 medlemsföretag. Arbetet bedrevs

År 1933 hadeDIN

kommittéer med totalt 3 650 arbetsinom 110 tekniska kommittêledamöter var ca 40 000 och utskott. Antalet antalet DIN-anställda 750.

DIN har en komplex organisation. Som högsta organ finns en medlemsförsamling och ett presidium, som motsvarar SIS fullmäktige och styrelse. Den tekniska verksamheten under presidiet är indelat i ett antal affärsområden och avdelningar med tillhörande tekniska kommittéer. vid sidan av denna linjeorganisation finns också direkt under en presidiet normprövningsnämnd motsvarande SIS tekniska nämnd, ett finansutskott, ett konsumentpolitiskt råd och ett certifieringsråd.

År 1988 fanns det ca 20 000 DIN-standarder. Antalet nya standarder var detta år l 500 och antalet indragna 300. Det största antalet DIN-standarder finns inom områdena maskinteknik och elektroteknik.

Av det totala antalet DIN-standarder är omkring 1/3 översatta till engelska.

Finansiering

År 1988 var den totala kostnaden för DIN ca 100 MDEM. Näringslivets kostnader för att medverka i kommittéarbete har uppskattats till ca l 100 MDEM och nyttan av standarder till ca 10 miljarder DEM.

DINs verksamhet finansieras till 63 % genom försäljningsintäkter, till 19 % genom bidrag från näringslivet och till 18 % genom offentliga medel.

Näringslivsbidraget består dels av medlemsbidrag (8 %), som fördelas av DIN centralt på olika projekt, dels bidrag till resp. teknisk kommitté (ll %).

Det offentliga bidraget består dels av ett generellt bidrag från näringsministeriet (8 %), dels projektinriktade bidrag från olika fackministerier och delstater (10 %). Formellt avser även näringsministeriets bidrag projekt som DIN föreslagit, men i realiteten gör ministeriet ingen prövning av enskilda projekt, utan bidraget betraktas som ett allmänt stöd till standardiseringen.

Varje teknisk kommitté har en egen budget. Tekniska kommittéer som utarbetat branschspecifika standarder finansieras till 100 % genom direkta bidrag från företag inom resp. bransch. Kommittéer som utarbetar grundstandarder och tvärtekniska standarder finansieras till 100 % genom centrala medel från DIN, dvs. nettointäkter från försäljning, medlemsbidrag och bidrag från industriministeriet. Kommittéer som både utarbetat branschspecifika standarder och övergripande standarder får ett visst procentbidrag från DINs centrala medel. Procentsatsen fastställs av DINs finansutskott.

Både näringslivets bidrag och det offentliga bidraget från näringsministeriet har som följd av EGs beslut om att skapa en inre marknad till 1992 ökat kraftigt. Båda bidragen har fördubblats under sexårsperioden

har ökat, men 1984-1989. Även försäljningsintäkterna har under de senaste 10 åren sucderas relativa andel Orsaken till detta är främst en ökad cessivt avtagit. inom medlemsföretagen, vilket kopiering av standarder DINs är tillåtet, men även en olaglig enligt regler kopiering inom icke medlemsföretag.

till rätta med detta och för att behålla För att komma finansiering har DINs presidium en övervägande privat Höjningen är berobeslutat att höja medlemsbidragen. antalet anställda. Störst höjning får företag ende av

med många anställda.

Inflytandefrågor

råd (verbraucherrat) som DIN:s konsumentpolitiska består av fem personer, som kommer utses av presidiet

från följande organisationer: - der Verbraucheverbände Arbeitsgemeinschaft - Stiftung warentest

- Verbrauchercentrale

- Bundesanstalt für Materialprüfung - Wissenschaft Universität Giessen. Hauswirtschaft

Rådet beslutar om - Prioriterade områden, f.n. 120 områden

- Principer för arbetet - särskilt sådant som är kon- Komplicerade detaljer,

troversiellt från konsumentsynpunkt

- val av frivilliga konsumentrepresentanter.

Rådet har upp ett nätverk av konsumentrepresenbyggt lokala konsumenttanter från konsumentorganisationer, Warentest, ett organ som utför vägledare, Stiftung av konsumentvaror, och forskningsinstitutioprovning konsu- För närvarande finns det 100-120 sådana ner. och dessa sitter med i 500-B00 tekmentrepresentanter niska kommittêer och arbetsgrupper.

till sitt förfogande en stab på DIN Rådet har också och två sekreterare. Dessa som består av sex personer med bl.a. att skall hjälpa konsumentrepresentanterna sina och önskemål i standardiseuttrycka synpunkter Denna stab också förringstekniska termer. granskar standarder som inte tillhör de 120 priorislag till

terade områdena.

finansieras genom särskilda medel (f.n. verksamheten ca 1 MDEM) från statsanslaget för konsumentpolitik. då även kostnader för utbildning av ex- Detta täcker och bidrag till resor terna konsumentrepresentanter nationella och internationella tekvid deltagande i kommittéer. hälften av verksamheten niska Omkring

avser internationella frågor.

råd«har i flera fall kunnat DINs konsumentpolitiska av betydelse för initiera nya standardiseringsprojekt och kunnat utformningen av förkonsumenterna påverka standarder. DIN bedriver också utbildslag till nya och har utarbetat en ning av konsumentrepresentanter

vägledning för deras arbete.

Det fackliga inflytandet utövas främst genom de s.k. Berufsgenossenschaffen, som finns inom varje bransch. Dessa är partssammansatta organ med externa expertresurser.

Certifiering

DIN har tidigare inte bedrivit något egentlig certi- Eieringsverksamhet. som en följd av det västeuropeiska samarbetet har DIN dock nu börjat att bygga upp en certifieringsverksamhet inom bl.a. IT-området.

Något centralt organ för ackreditering av certifieringsorgan och laboratorier finns inte. Den tyska linjen har varit att företagen själva måste bygga upp ett kvalitetssystem och förtroende för sin verksamhet. En formell ackreditering uppfattar man inom näringsministeriet som en onödig byråkrati. Inom vissa reglerade sektorer finns dock ackrediteringssystem som drivs av fackministerier. Önskemål om ackreditering har också framförts från tyska exportföretag.

2.2 Frankrike

Det centrala standardiseringsorganet i Frankrike är Association Francaice de Normalisation (AFNOR). Inom AFNOR utarbetas grundstandarder och tvärtekniska standarder. vid sidan av AFNOR finns det ett 20-tal fackorgan (normbyráer), som utarbetat branschspecifika standarder. De viktigaste fackorganen finns inom områdena mekanik och elektroteknik.

Ovanför AFNOR och fackorganen finns ett översta råd för standardisering med representanter från näringsliv och departement. Även representanter för kommunal förvaltning, provningsorgan och forskningsinstitutioner ingår i rådet. Detta har dock inga operativa funktioner, utan fungerar mera som ett informationsorgan och organ där fördelningen av statliga resurser kan diskuteras. Rådets verksamhet och standardiseringens status regleras i en lag som ursprungligen tillkom 1942 och i ett par förordningar, som utfärdades av premiärministern i januari 1984.

Finansiering

Kostnaderna för standardiseringen vid AFNOR och fackorganen uppgick 1988 till 215 MFRF. AV intäkterna kom 20 % från försäljning, 30 % från näringslivet och 50 % från staten. Det statliga bidraget utgick i form av dels bidrag över industriministeriets budget på 80 MFRF, dels bidrag på totalt 30-40 MFRF för vissa kontrakterade projekt. Industriministeriet svarade för nästan hälften av dessa kontrakt. Även hälsoministeriet, jordbruksministeriet och konsumentministeriet var stora beställare av standarder.

AFNoR:s kostnader har i stort sett varit oförändrade

Först under senare tid har Europaunder 1980-talet. samarbetet slagit igenom i standardiseringsarbetet. ökade 1988 med ca 10 % Det totala statliga bidraget 1989 att öka med ytterligare 10 %, och kommer under industriministeriets budget i övrigt samtidigt som dras ned. Det är främst de kontrakmycket kraftigt som har ökat, och då främst projekt terade bidragen marknaden 1992. Franksom behövs för den gemensamma

rike har näst Västtyskland flest CEN/CENELEC-sekre-

tariat.

till standardiseringen har pro- Näringslivets bidrag minskat. F.n. diskuteras därför att medge centuellt för bidrag till standardisering enligt skattelättnader för bidrag till forsksamma principer som nu gäller

ning.

Inflytandefrágor

ett särskilt konsumentrád som be- AFNOR har inrättat konsumentsekretariat. Medel för av ett mindre tjänas för kondetta sekretariat och rese- och logikostnader i arbetet i tekniska sumentrepresentanters deltagande utdelas över konsumentministeriets budget. kommittéer

finns också ett råd utsett För arbetsmiljöstandarder råd har i vetorätt vad av regeringen. Detta praktiken

standarder som gäller säkerhetsfrågor. gäller

2.3 Storbritannien

Organisation

i Storbritannien är samlad inom All standardisering Institution (BSI). BsIs verksamhet British Standards divisioner, nämligen standardiseär uppdelad på fyra provning och teknisk exportring, kvalitetssäkring,

service.

standardiseringsorgan har BSIs status som nationellt brev utfärdat 1929 och i en fastställts i ett kungligt hörande med stadgar för BSI. Stytill detta brev lag även Vitbok om rande för verksamheten är regeringens och internationell konkurstandardisering, kvalitet avtal kallat Memorandum of Underrenskraft samt ett och BSI undertecknat 1982. standing mellan regeringen har också fastställt särskilda riktlinjer Regeringen tekniska arbete i BSIs för statliga representanters

kommittéer.

ca 25 000 betalande medlemmar. Antalet BSI har i dag ökat med 10 % om året under de senaste medlemmar har medlemmarna är 16 300 före- 10 åren. Av de betalande fackförbund, yrkesförbund och tag, lokala myndigheter, och de övriga enskilda personer. andra organisationer

1 000 aktiva tekniska kom- Inom BSI finns det omkring 26 000 kommittêmedlemmar. Det mittéer med tillsammans 10 000 brittiska standarder. Under fanns 1988 ca standarder, varav bara 40 % 1986/87 tillkom 725 nya

var identisk med europeisk eller annan internationell standard.

Inom BSI finns det rådgivande organ för följande sex teknikomráden, nämligen elteknik, informationsteknologi, byggnadsteknik, kemi och hälsa, mekanik och tvärteknik. Inom ramen för en sammanhållen standardiseringsorganisation är avsikten att decentralisera frágor om inriktning av arbetet till dessa råd. Genom att knyta standardiseringen närmare resp. bransch hoppas man även kunna öka näringslivets stöd till standardiseringen.

Finansiering

BSIs intäkter 1987/88 uppgickt totalt till ca 18 MGBP. Härav utgjorde ca 8 MGBP försäljningsintäkter och ca 5 MGBP vardera medlemsbidrag och statsbidrag. Medlemmarna får dock en stor rabatt på köp av standarder. Utan denna rabatt skulle försäljningsintäkterna uppgå till ca hälften av totalintäkten.

samtliga intäkter har sedan avtalet mellan BSI och staten undertecknades 1982 ökat med ca 10 % per år, vilket realt innebär en viss intäktsökning. BSI fick tidigare statsbidrag med samma belopp som näringslivsbidraget. Detta statsbidragssystem ändrades dock 1986/87 och ett tak för statsbidraget på ca 5 miljoner pund infördes då.

Syftet med denna ändring var inte i första hand att begränsa statens kostnader, utan att ändra inriktningen på arbetet från nationella standarder till internationella standarder och då framför allt standarder som behövs för EGs inre marknad 1992. Detta syfte har också uppnåtts och de flesta nya projekt har nu en motsvarighet på CEN/CENELEC-nivå. Antalet sekretariat i de europeiska standardiseringsorganen har också på ett och ett halvt år ökat från 10 till 30.

I Storbritannien betraktas standardiseringen i första hand som en del av näringslivets verksamhet och inte som en del av lagstiftningen och den offentliga förvaltningen. Statsbidraget ges huvudsakligen som ett allmänt stöd och staten har försökt att undvika en detaljstyrning. Enligt de nya statsbidragsreglerna skall dock vissa belopp reserveras för följande särskilda ändamål:

- Konsumentmedverkan - Anlitande av externa konsulter för att snabbt ta fram förslag till standarder - Vissa standarder inom miljöministeriets område - till kostnader för i internatio- Bidrag deltagande nellt standardiseringsarbete med 75 % av flygbiljetten - Prioriterade standarder som regeringen snabbt vill ha fram och som inte ingår i den årliga plan som BSI redovisat för industriministeriet - Bidrag för halva kostnaden för forskning och utveck-

som kan behövas för att ta fram provningsmetoling der i anslutning till vissa standarder.

Inflytandefrágor

råd (CPC), som Inom BSI finns ett konsumentpolitiskt

består av företrädare för konsumentorganisationer,

förbundet, departement och myndigheter. kooperativa skall BSIs styrelse i konsumenttekniska Rådet vägleda Rådets ordförande ingår i styrelsen. frågor.

CPC har i dag till sitt för- CPC har funnits i sex år. av samt 60-80 konsumentföfogande en stab 5 personer deltar i tekniska kommittéer som är reträdare, vilka för konsumenterna. Konsumentföav särskild betydelse av medicinska och tekniska exreträdarna består dels

dels av lekmän som genom konsumentorganisatioperter, och ernerna eller media hört talas om verksamheten De mest kvalificerade av dessa bjudit sig att delta. sedan av CPC och får en kortare personer rekryteras de arbetet i BSIs tekniska utbildning innan börjar konsumentföreträdare träffas en gång kommittéer. Alla att erfarenheter och för att i kvartalet för utbyta

utveckla en gemensam syn på standardiseringsverksam-

heten.

deltar i de nationella kom- Konsumentrepresentanterna I mittéer som följer arbetet i CEN/CENELEC-kommittéer. man även som brittisk delegat i enstaka fall deltar

dessa.

i de tekniska kommit- Arbetet som konsumentföreträdare têerna är frivilligt och oavlönat. Ersättning utgår

och CPCs kostnader uppgår totalt bara för resor logi. om året, dvs. ca 1 % av BSIs totala till 170 000 pund standardisering. Staten bidrar med kostnader för för resor och med 4 000 pund för 29 000 pund om året

utbildning.

är i flera De fackliga organisationerna representerade central samordning av tekniska kommittéer, men någon

deras arbete finns inte.

Certifiering och ackreditering

omfattande kvalitetskontroll och BSI bedriver även en Intäkterna från certifieringsprovningsverksamhet. bedrivs och som organisatoriskt provningstjänster, skilda från standardiseringen, uppgick 1987/88 helt ca 14 MGBP. Hittills har BSI certifitill sammanlagt nästan hälften av de ca 10 erat kvalitetssystemen pá som har någon form av 000 företag i Storbritannien

kvalitetssystem.

BSI finns det en rad andra privata och vid sidan av som bedriver certifieringsoffentliga organisationer som ett led i regeringens och provningsverksamhet. förbättra kvaliteten i den brittiska kampanj för att 1982 ett centralt organ för ackindustrin inrättades

av laboratorier - the National reditering NAHAS, Measurement Accreditation Service, och 1984 ett nationellt råd för systemcertifiering av certifieringsorgan - NACCB, the National Accreditation Council of Certification Bodies.

NACCB är sammansatt av företrädare för alla parter i certifieringsverksamheten, såsom myndigheter, näringslivsorganisationer, fackföreningar och försäkringsbolag. Rådet är ett av regeringen oberoende organ med liknande reglering som BSI.

NACCB har hittills granskat 29 certifieringsorgans verksamhet inkl. vissa av de certifieringsverksamheter som BSI bedriver. NACCB fick i början ca 1 HGBP om året i statsbidrag, men detta bidrag har successivt reducerats. För att ett certifieringsorgan skall bli erkänt (ackrediterat) krävs att det är fritt från konflikterande intressen samt att det har en kompetent och yrkeskunnig ledning och personal. Dessutom skall i certifieringsorganets styrelse de huvudintressenter finnas representerade som berörs av verksamheten. rör företag som har ett laboratorium krävs att detta först skall ha granskats av NAHAS.

NAHAS är en del av National Physical Laboratory, som i först hand är det brittiska institutet för metrologi. NAHAS som är helt självfinansierat har en omsättning på ca 2,5 HGBP om året. Hittills har ca 900 ackrediterats och det tillkommer ca 200

per laboäatorier r.

Ett viktigt mål för NAHAS är att uppnå ett internationellt godkännande av provningsresultat. Bilaterala överenskommelser om ömsesidigt godkännande har träffats med flera länder.

2.4 Nederländerna

Organisation

I Nederländerna är Nederlands Normalisatie-inst., NNI det centrala organet för att ta fram nationella standarder och delta i det internationella arbetet. Inom det elektrotekniska området utförs standardiseringsarbetet av Netherlands Electrotechnical Committee, som fungerar som en avdelning till NNI. Andra avdelningar är byggteknik, kemi, mekanik, gas och vatten, jordbruk, informationsteknologi och miljöteknik.

Totalt finns det ca 5 000 experter som deltar i det nationella och det internationella standardiseringsarbetet, varav ca 500 kommer från statliga organ.

Inom regeringskansliet finns sedan 1974 en interdepartemental kommission för standardisering. Industriministeriet svarar för ordförandeskap och sekretariat. syftet med kommissionen är bl.a.

- att utveckla en och certistatlig standardiserings-

som främjar ekonomisk tillväxt i Nefieringspolitik derländerna;

- att samordna den statliga förvaltningens deltagande

i och attityd till internationella standardiseringsoch standardiseringssamarbetet i EG och andra organ statliga organ;

- att informera om den statliga standardiserings- och

certifieringsverksamheten.

Kommissionen och förstärktes i februaomorganiserades ri 1989 i syfte att öka insatserna i det europeiska

standardiseringsarbetet.

beslutade år 1982 om riktlinjer för statli- Regeringen deltagande i nationellt och internatioga tjänstemäns nellt standardiseringsarbete. I dessa riktlinjer ges om hur de statliga representanterna i anvisningar standardiseringsarbetet skall bidra till att regeringens mål De innehåller även procedurregler för uppnås. att förbättra samordningen mellan de statliga representanterna och utveckla en gemensam syn pa standardi-

seringen.

Den standardiseringspolitiken har också forstatliga mulerats i ett dokument som regeringen 1984 tog ställtill. med dokumentet var att uppnå en opning syftet timal av standard i bl.a. lagstiftning och användning offentlig upphandling.

Finansiering

NNI:s totala intäkter beräknas under 1989 komma att till 20 HNEG (100 NEG - ca 300 SEK). Intäkterna uppgå från av standarder beräknas komma att uppförsäljning det till 5 HNEG. gå till 7 HNEG och statliga bidraget Av det totala bidraget avsåg 2 HNEG ett allstatliga mänt stöd och 3 HNBG avsåg bidrag till särskilda pro-

jekt.

Det stödet ökade 1989 med drygt 10 8. En viss statliga dock så att det allmänna stödet omfördelning gjordes minskade med HNBG, medan de projektinriktade stö- 0,5 den ökade med tillsammans 1 HNEG.

Inflytandefragor

Inom NNI finns ett konsunentpolitiskt råd med förträdare för konsumentorganisationer och provningsinstitutioner. särskilt anslag för konsumentfrägor Något finns inte.

Certifiering och ackreditering

I Nederländerna fanns tidigare ett stort antal certioch med varieranfieringsorgan provningsinstitutioner de 1983 grundades Rådet för certifiering kompetens. med syfte att

- erkänna och som ackrediterings- certifieringsorgan bedriver tredje partscertifiering i Nederländerna enligt regler för certifiering som överensstämmer med Isozs riktlinjer;

- att koordinera och ackrediterings- certifierings- “ verksamhet;

- att som till vad fungera rådgivare regeringen gäller ackrediterings- och certifieringsfrågor.

Rådet är formellt ett privat organ men med starkt offentligt inflytande. I rådets styrelse ingår företrädare för sju ministeriet, nederländska kommunförbundet, åtta branschorganisationer, två konsumentorganisationer, åtta erkända certifieringsorgan, NNI och vissa forskningsinstitutioner.

sedan 1966 svarar rådet även för ackreditering av laboratorier.

Kostnaderna för Rådet för certifiering beräknas uppgå till 1 HNEG 1989. När rådet grundades 1983 utgick ett 90-procentigt statsbidrag till verksamheten, men bidraget har nu skurits ned till 10 2.

2.5 Belgien

Organisation

Centralt standardiseringsorgan i Belgien är Institute de Normalisation - IBN. Electronical Belge Belgian Committee svarar under överinseende av IBN för standardiseringen inom elområdet.

IBN är en icke vinstdrivande privat organisation vars verksamhet baseras på ett regeringsdekret från 1946. Personalen vid IBN har samma status som statstjänstemän.

I regeringsdekretet från 1976 finns procedurregler om hur förslag till standarder skall behandlas vad gäller bl.a. krav på offentligt remissförfarande och registrering.

Under 1988 pågick arbete i totalt 196 tekniska kommittêer och 126 underkommittéer; Totalt hölls 280 sammanträden med sammanlagt 2 325 deltagare.

Antalet utgivna standarder uppgick 1988 till ca 3 300 och 265 nya projekt pågick.

Finansiering

IBN:s lokala intäkter uppgick 1988 till ca 100 HBEF (100 BE? - 16 SEK). Av detta 27 % inbelopp utgjorde täkter av försäljning, 42 % statsbidrag, 23 % bidrag från näringslivet (varav 8 % utgjorde medlemsbidrag) och 8 % diverse intäkter. Denna intäktsfördelning har i stort sett varit oförändrad sedan 1984, då som följd

intensifierade europasamarbetet statsbidraget av det ökade med omkring 20 %.

1988 totalt till 51 person- Antalet anställda uppgick beräknas att IBN:s totala kostnader er. Under 1989 107 dvs. med 7 %. En förklakommer att öka till MBEF, för standardiseringen är till de låga kostnaderna ring flesta i Bryssel och att de att CEN/CENELEC ligger sammanträden i det europeiska standardiseringsarbetet

äger rum där.

eller ar- Några särskilda finansiella organisatoriska

för konsument- och arbetstagarinflytande rangemang finns inte.

2.6 Danmark

organisation

i Danmark är Det centrala standardiseringsorganet (Ds).Inom DS är all dansk Dansk Standardiseringsrád utom vissa och elstandardistandardisering byggregler För elstandardiseringen svarar Dansk seringen samlad. Elektroteknisk Kommitté. Ds verksamhet är uppdelad på och ett av dessa finns det 13 områden och för vart särskilt fackutskott. Dessa fackutstkott, normalt ett som är organ till DS förvaltningsutskott, rådgivande inom ramen för de resurser som har till uppgift att och ställs till fackutskottets förfogande prioritera

koordinera arbetet.

DS 110 tekniska kommittéer och År 1988 fanns det vid Det totala antalet anställ- 17 s.k. kontaktkommittéer. varav 30 ingick i det tekniska da var 70 personer,

standardiseringsarbetet.

I nedanstående tabell redovisas antalet offentliggjor-

och antalet utgivna standarder. da DS-förslag

Danske standarder °s°*°9 Inkl. os/mr

1986 11987 _1988 1986 1987 1988

81 * 34 43 28 36

Rentnaüonme 1 36 -

5 4 - 11 CEN - oversat 2 5

CEN-ikke i

37 81 5 2 7 menat 22 j 45 14 46 ISO - oversat 44 | 30 ; 26

1S0-ikke i ; l 115 E 199 93 _ 35 E 45 ovemat 1 319 - 9 » g - = INSTA e : 24 1

264 194 103 F 154 nan § 307 g 464

- - - 4 i 10 8 IEC - oversat - “ - 1 - 86 65 40

IEC-rent 1 :

234 1 17a 202

osm: 264 i 307 ; 464 i_

Flest utgivna standarder finns inom områdena byggnadsmekanik och samt säkerhet och teknik, baskomponenter miljö. Inom administrativ teknik och databehandling har ett stort antal förslag lagts fram, men dessa har ännu inte lett till fastställd standard. Av tabellen framgår också att det danska standardisehar fått en alltmer internationell anringsarbetet 1988 var bara 7 % av förslagen till standard knytning. rent nationella.

Finansiering

av DS intäkter 1983-88 framgår av nedan- Fördelningen stående figur.

DS lndtaegter 1983-1988

NHo.kL 13

1983 1984 1985 1986 1987 1988

1:3 Cenificerins Salg @ Andreslatslige bidragekskl. Ikke-statslige I TR basis-og lilskud m GATT bidrag projekmlskud lnformcantret

ökade med ca 33 % under 1988 och uppgick Ds intäkter ca 41 MDKK. Det är framför allt bidraget detta år till som är ett statligt organ, som från Teknikrådet (TR), TR-anslaget till 14 har ökat kraftigt. År 1988 uppgick ett bastillskott och 6 MDKK, varav 8 MDKK utgjorde för Av projektstöd avsåg MDKK gavs specifika projekt. för kostnader för DS-personal, kostnader vardera 1/3 externa experter och resekostnader.

intäkterna från och från försäljning Även näringslivet och detta år till 12 MDKK har ökat under 1988 uppgick 7 MDKK. i Danmark uppgår resp. Näringslivsbidraget det bidraget, vildock bara till ca 40 % av statliga med andra länder är en låg siffra. ket jämfört

en fortsatt intäktsökning. DS har Under 1989 förutses för standardisering i anbl.a. fått 2,5 MDKK extra och 1 MDKK extra för slutning till maskindirektivet

standardisering i anslutning till byggdirektivet.

Inflgtandefrågor

i kommmittêarbetet få en så Ds strävar efter att av olika intressenter som allsidig representation Man talar om de sex F-en, nämligen möjligt. - Fabrikanter - Forskare

- Förhandlare - Föreskrivande myndigheter

- Förbrukare - Facket.

råd finns inte, men Något särskilt konsumentpolitiskt fackutskott, som har ansvaret för konsumentproi de fackutskottet för säkerhet och miljö, dukter, t.ex.

finns konsumentföreträdare.

som är ett partssammansatt organ, Arbetsmiljörádet, för att koordinera standardisehar bildat en kommitté i anslutning till EGs maskindirektiv. ringsarbetet DS och i denna kommitté är delat mellan sekretariatet Hittillsvarande erden danska arbetsmiljömyndigheten. är och numera förefarenheter av detta samarbete goda nästan klagomål om briskommer inom detta område inga

tande information och inflytande.

Certifiering

har ökat under senare år. DS certifieringsverksamhet och 27 drogs in. 1988 utfärdades 59 nya certifikat uppgick till 2 MDKK. Intäkterna för certifieringen

och uppehåller sekretariatet DS är koordinerande organ bildade CEN-kommittén för certifiering för den nyligen

av IT-produkter.

för certifiering av kva- I Danmark är också intresset stort. vid Ds finns en särskild litetsstyrningssystem för Två danska företag avdelning systemcertifiering. om och 25 företag ansökte blev under 1988 certifierade

certifiering.

BILAGA 4 FÖRETAGSSTANDARDISERING H.H.

INNEHÅLL 1. voLvos STANDARDISERINGSVERKSAMHET 2. TELEVERKETS STANDARDISERINGSVERKSAMHET

BILAGA 4 FÖRETAGSSTANDARDISERING H.H.

1. VOLVOS STANDARDISERINGSVERKSAHHET

Allmänt

Standard är en väsentlig förutsättning för Volvoförearbete; bilstandarden genom att definiera en tagens för kommunikation utåt mot myndigheter och kungrund der (konsumenter!) och övrig standard som ett hjälpmedel för rationalisering och för kommunikation mellan olika funktioner inom företagen och med underleverantörer.

För Volvo kan man identifiera fem olika inverkansområden för standard, nämligen:

1. överordnade system, transport- och trafikmiljö 2. Produkter, utförande och provning inkl. driv- och smörjmedel 3. Material till produkter, råmaterial och komponenter 4. Processtyrning och processmaterial, maskinsäkerhet och skyddsutrustning 5. Grundstandard, för kravsättning och uttryckssätt kravverifiering.

På område 1 förekommer standard endast i ringa omfattmen förväntas som resultat av en del pågående ning, inom EG (DRIVE) och europeiska samarbetet FoU-projekt EUREKA (PROMETHEUS).

För omrâde 2 använder volvo enbart extern, dvs. internationell eller nationell standard. Områden av omedelbart liksom projekt som företagsintresse prioriteras till internationell (global) standard. Volvo syftar representeras i arbetet oftast av områdesspecialister från resp. produktbolag. Den s.k. bilstandardiseringen är ett särfinansierat område inom SMS. Den behandlar fordons egenskaper, utrustning och provning.

Område 3-5 är föremål också för internstandardisering, vilken Volvoföretagen får tillgång till egna, genom dokument och egen metodik. som grund specificerande för företagsstandardiseringen eftersträvas internationell eller nationell standard, men för speciella förebehov utvecklas också unik standard. Områtagsinterna de 5 har en speciell betydelse som grund för den speciella metodik som erfordras inom fordonsbranschen.

omfattning

En koncerngemensam standardavdelning, Koncernstandard, omfattande f.n. 36 personer, utvecklar huvuddelen av standarden på ovanstående områden 3-5. Koncernstandard arbetar inom ramen för ett serviceföretag, AB Volvo, Teknisk utveckling. Mindre standardavdelningar, inriktade pâ produktionsprocess- och -utrustningsstandard

finns vid enheterna i Olofström och Skövde. Heltäckande avdelningar finns för det egna företagets särbehov vid Volvo Flygmotor och VME Industries, sweden. Hos de betjänande företagen finns normalt en person (också budgetmässigt) för företagets stanansvarig dardengagemang och kontakter med Koncernstandard.

Volvos koncerngemensamma standard omfattar ca 4000 standarder, av vilka ett stort antal dock omfattar standardartiklar med delvis små inbördes skillnader. Under 1988 publicerades ca 200 nya och 600 reviderade standarder, 180 drogs in.

Volvokoncernens representanter har ca 170 kommittêuppdrag nationellt och internationellt. Av dessa avser ca 30 internationella bilkommittêer. Ca 60 av uppdragen utförs av Koncernstandards personal.

Kostnaden för koncernstandardverksamheten inom Volvo 1988 till 18,9 Mkr. Denna nivå har i realvärde uppgick hållits under hela 1980-talet. Under samma tid har företaget vuxit avsevärt. Kostnaderna för Volvoföretai nationellt och internationellt arbe gens deltagande te, inkl. förberedelser, utgjorde under 1988 för experttid 3,9 Mkr, för resor och uppehälle 1,4 Mkr.

Generellt bidrag till de nationella standardiseringsorganen (budgetáret 88/89 totalt 849 000 kr.) lämnas via Mekanförbundet, finansierat genom medlemsavgiften. Riktade bidrag kanaliseras genom Koncernstandard och uppgick 1988 till 317 000 kr., därav till bilstandardiseringen 207 500 kr. Bland övriga områden kan nämnas barnsäkerhet, färg och lack samt containers. Åtagande för ergonomiomrádet och något CAD-projekt har gjorts från 1989. Ett direktbidrag till plaststandardiseringen har också ställts i utsikt, men ej avtalats ännu.

Förhållandet mellan osynliga och synliga kostnader för extern standardisering för Volvoföretagen är alltså ca 4,5.

EG-åtgärder

Koncernstandard har utvidgat sitt bevakningsområde till att även omfatta de europeiska standardiseringsorganens arbete, i huvudsak CEN. visst engagemang på ergonomi- och maskinsäkerhetsområdet har etablerats. Förändringarna på stålstandardiseringsomrâdet har uppmärksammats och kommer att innebära stora ändringar också på företagsstandarden. Aktivt deltagande i det europeiska arbetet gällande växelflak och drivmedel pågår. Nya CEN-området gängade fästelement ses med oro, då motsvarande Iso-standard är väl etablerad.

Inflvtanden

I företagsstandardiseringsarbetet förekommer arbetstagarinflytande givetvis i form av normala MBL-rutiner, men frågor om standardens innehåll eller tekniska omfattning är inte aktuella. Arbetets inriktning är i

av de standardanvändande företagens behög grad styrt hov. I det externa arbetet deltar konsumentrepresen tanter, där de det finner förenligt med sin prioritering, t.ex. är Motormännens Riksförbund representerade i för bilstandardisering, dock utan planeringsgruppen att organisationen bidrar ekonomiskt.

2. TELEVERKETS STANDARDISERINGSVERKSAHHET

Mál

Standardiseringen skall medverka till att televerket målen för sin verksamhet genom att: uppnår

- ekonomiska vinster för televerket skapa - andra väsentliga fördelar för televerket ge - samhällets krav på televerket som svensk uppfylla myndighet.

Standardisering är ett både verkningsfullt och oumbärmedel att ett företag lönsamt och konkurligt göra Ett av televerkets mål är att arbeta som renskraftigt. ett ekonomiskt bärkraftigt företag. Detta gör standardiseringen viktig i televerket.

I televerkets samhällsansvar ingår att utveckla och tillhandahålla det allmänna telenätet och till behoven för att ge möjlighet till komanpassade grundtjänster munikation alla till alla. Hed den snabba teknoloutvecklingen och integreringen av telekommunikagiska och datakommunikation är det nödvändigt, för att tion skall i sin samhällsroll, att akteleverket fungera tivt delta i det internationella standardiseringsarbetet på teleomrádet.

och internationell standard skall vara grund Svensk för all standard inom televerket. som standard betraktas även rekommendationer, regional standard, fackomrádesstandard o.d. från andra organ med likartade funktioner, t.ex. Internationella Teleunionen (ITU) med dess kommittéer CCITT och CCIR, eurorådgivande peiska post- och teleförvaltningen (CEPT), European Telecommunication standards Institute (ETSI) samt Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten (SEMKO).

Organisation

i televerket bedrivs de- Standardiseringsverksamheten centraliserat men centralt samordnat. Detta innebär att ansvaret för standardisering är fördelat på olika enheter i televerket och ingår normalt organisatoriska i det totala televerksansvar som en fackenhet tilldelats för ett visst område. Inom ansvarsområdet skall av ske för handläggningen standardiseringsverksamheten hela televerket.

Den centrala samordningen handhas av televerkets stanvilket ansvarar för gemensamma dardiseringskontor, funktioner och grundläggande regler i televerkets

standardiseringsverksamhet.

Med denna form av organisation och arbetssätt kan man till skillnad mot de flesta andra företag ha ett stanmed ett litet antal personer. För dardiseringskontor närvarande är 6 personer verksamma inom televerkets standardiseringskontor. Hur många som totalt inom koncernen arbetar med standardisering är svårt att uppskatta. Enbart i olika kommittêarbeten är ca 500 personer verksamma.

Utnyttjande av resurser

Arbetssättet innebär också att en del enheter själva betalar kostnaderna för deltagande i det nationella och internationella standardiseringsarbetet, medan andra enheter helt eller delvis får sina kostnader betalade av standardiseringskontoret.

Någon central redovisning av kostnaderna för televerkets totala standardiseringsverksamhet finns inte, men en grov uppskattning är att de har uppgått till ca 24,5 Mkr för 1988. I detta belopp är inte medräknat den del av kostnaden för forskning som kan betraktas som standardisering.

Perioden 1990-1992

Teletjänsterna spelar en allt större roll för industrins konkurrenskraft och samhällets service. Med televerkets deltagande i forskningsprogrammen inom RACE, COST, EUREKA m.fl. och standardiseringsarbetet i internationella och nationella standardiseringsorgan vill vi ge Sverige minst lika goda telekommunikationer som övriga världen och möta samhällets behov av kvalificerad data-, bild-, text- och talkommunikation under 90-talet.

I samband med den fortsatta avmonopoliseringen och liberaliseringen samt den ökande konkurrensen blir villkoren för anslutning till telenäten av väsentlig betydelse. Därför är det nödvändigt att televerket med kraft deltar i standardiseringsarbetet för att tillvarata svenska intressen.

De kommande åren innebär ett oförändrat deltagande i det nationella och globala standardiseringsarbetet, medan däremot en ökning av televerkets engagemang kommer att ske i det europeiska.

190 OH KOHHITTESAHHANSÃTTNING H.H. BILAGA 5 UTREDNING

armen 5 urxsoumc on xonnxwrñsannmsñrruruc ma.

SISU-utredningen har genomfört en undersökning om kommittêsammansättning m.m. samtliga kommittêledamöter i tekniska kommittéer, underkommittéer och arbetsgrupper, som sammanträdde under 1:a kvartalet 1988, fick ett frågeformulär, där de skulle fylla i uppgifter om - var de hade sin eller verkanställning huvudsakliga samhet (18 alternativ gavs) - vilket intresse de i första hand företrädde al- (4 ternativ gavs) - (sammanträdestid, tid tidsåtgång förberedelsetid, för efterarbete) och resekostnader m.m. för de aktuella sammanträdena.

Frågeformuläret innehöll dessutom ett antal fria frågor om deras erfarenheter från standardiseringsarbetet.

Frågeformuläret gjordes i två varianter, där den ena riktade sig till deltagare i nationella kommittéer (blankett A) och den andra riktade sig till deltagare i internationella kommittéer (blankett C).

Till de nationella kommittéerna (inkl. bakgrundskommittéer till internationella kommittéer) skickades även ett frågeformulär (blankett B) med frågor bl.a. om - Antalet i kommittén och antalet närvarande deltagare vid de aktuella sammanträdena - Arbetets internationella anslutning - Om Sverige deltar i motsvarande internationella arbete - Om standarden avser av e.d. skydd liv, hälsa, miljö - Om avsikten är att i sina skall myndigheter regler hänvisa till standarder - Om standarder kommer att få konsekvenser väsentliga för arbetstagare eller konsumenter.

svar erhölls från totalt 971 ledamöter i svenska kommittéer och 290 internationella kommittéer. SprisTAND:s svar avsåg ett helt år. Totala antalet svar avseende första kvartalet 1988 var 885 resp. 246. Svarsfrekvensen har uppskattats till ca 50 % (exkl. ofullständigt eller felaktigt ifyllda blanketter).

I tabell l redovisas var ledamöterna i svenska kommittéer har sin eller verksamhet - totalsiffanställning ror - och i tabell 2 vem de i första hand representerar. I tabell 3 och 4 redovisas motsvarande uppgifter för svenska delegater i internationella kommittéer.

I tabell 5 och 6 redovisas kostnaderna med uppdelning på fackorgan för deltagande i svenska resp. internationella kommittéer. Enligt denna beräkning skulle totalkostnaden uppgå till ca 86 Mkr/år resp. ca 96 Hkr/år, dvs. sammanlagt till ca 62 Mkr/år. I denna beräkning har dock inte hänsyn tagits till kostnader, som de ledamöter kan ha haft, som inte var närvarande

vid det aktuella sammanträdet. (De kan ha läst handoch bidragit med material och synpunkter.) lingarna Kostnader för arbete med att besvara remisser över till standarder har inte heller tagits med. förslag 150 Mkr/år är därför en klar underskattning Beloppet av företags, myndigheters och organisationers verkliga kostnader för deltagande i standardiseringsarbetet.

Då det de svenska kommittêernas karaktär gäller (blankett B) framkom följande:

4. Deltar eller har Sverige deltagit i motsva- Fråga rande internationella arbete? 93 % Ja 7 % Nej

standarden av liv, hälsa, miljö F äga 5. Avser r skydd e. d ? . 50 % I 30 % Nej, inte alls Ja, hög grad 20 % Ja, men i liten grad

6. Är avsikten att myndigheter i föreskrifter Fråga eller allmänna råd skall hänvisa till standarder? 76 2 Ja 24 2 Nej

7. Bedöms standarder få väsentliga konsekvenser Fråga för arbetstagare eller komsumenter? 72 2 Ja 28 2 Nej

Bilaga 5 - tabell 1

Konnittêsannansättning i svenska standardiseringskommittéer

var kommitteledamöterna har sin eller verksamhet Totalt % anställning

1 Stand.enhet inom storföretag 73 8,2 2 Produktutveckling inom storföretag 174 19,7 3. inom storföretag 11 1,2 Inköpsenhet 4. Annan enhet inom storföretag 137 15,5 5. småföretag 60 _ 6,8 6. el. eget företag 41 4,6 Konsultföretag 7 8 0,9 Kontroll/provningsföretag 8. Branschorganisation 42 4,7 9. SIS el. SIS fackorg. 32 3,6 10. Annat organ 13 1,5 regelskapande

Högskola 15. kontroll/provn.inst. 42 4,8 Offentlig

Personalorganisation

offentlig

Bilaga S - tabell 2 Konnittêsannansättning i svenska standardiseringskonnittêer.

SIS-HNC

spri-STAND 208 139 110 - 884 TOTALT 427

Producent Brukare Staten Annat intt. % 21,5 % 17,7 % 13,9 % - 100%

42,4 % 20,7 % 18,9 % 3,4 % - 100%

Bilaga 5 - tabell 3

Konnittésamnansättning i internationella

standardiseringskomnittêer

var kommitteledamöterna har sin verksamhet Totalt % anställning eller

inom storföretag 14 5,7 1. Stand.enhet inom storföretag 58 23,6 2. Produktutveckling inom storföretag 1 0,4 3. Inköpsenhet inom 24 9,8 4. Annan enhet storföretag 5 2,1 5. småföretag el. företag 8 3,2 6. Konsultföretag eget 2 0,8 7. Kontroll/provningsföretag 9 3,7 8. Branschorganisation el. SIS 39 15,8 9. SIS fackorg. Annat organ 3 1,2 10. regelskapande f.d. sektor 3 1,2 11. senior, privat

atfätsdrivande verk 16 6,5 12. Statligt 22 8,9 13. statlig förvaltningsmyndighet el. statl. forskn.inst. 9 3,7 14. Högskola 18 7,3 15. Offentlig kontroll/provn.inst. 16. Annat organ 3 1,2 statligt Kommunalt l 0,4 17. organ ogan 5 2,1 18. Landstingskommunalt - - 19. Personalorganisation el. ideell org. 4 1,6 20. Annan intresseorg. f.d. offentl. sektor 2 0,8 21. Senior,

246 100 % Totalt

Bry/skäll _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ löá _ 545-* 28:62

80 32,5 % varav offentlig 12-21

Bilaga 5 - tabell 4

Konnittésannansättning i internationella standardiseringskonnittêer. vilket intresse representerar Du i första hand?

Producent Brukare Staten Annat intr. BST 26 4 4 14 SEK 16 7 2 12 SMS 39 10 17 20 SIS-ITS 17 S 4 5 SIS-MNC 2 - 1 4 SIS-STG 3 2 9 4 IKH 2 - - 2

e.

:oss

7:035

SQ.: än; Små.

sin 1%.

:o

:Ja:

u... a om

0.2 o.:

8.: 050.5 sot...

03.2 QS

929m

-..å

.annu ...o o

0.3 0.2

N34

8a.: 212

o.:

2 om

5=. :m6

73:!

a 2

Q2 0.2 12 snn

8%» nu; :is Eos

a

sn

Bs s

OouK Sms

0.5 .än ...os

22.8 Handla»

o.:

ns m2

-mä 0.5

s

sön e.: n.:

02.2 92.2

S: o.:

R

:und:

-En oz:

u

ass

06 o

...en m6..

äs.

02.2 30.3

...om

8 8

-En må

s

...S o.: Q2

007m näs Su 53.2

uouuøuøiuuøouvulalun

n: m:

s

o.: så

os; ?så

Ssá_ asså

å.:

:N css

än

3182152:

8..

t.: ...nn s.:

u

85m oasé S1:

»as

os n.:

...mn

än;

O

?Ö

5..

3:.

H30 s.

.up-I

uvzåâlâ

C553

»_55

7:: 1313..

o 8 u AU

ovâuuñm: ovuøuuån:

Gå

.Iuvoaføzuox

...eu +

.fauna-nun

x

iuuouuatouzzaâaum

.H3

.uâoduâäøsunoø oeüzâäuaälvøa

m

330._

.Søødâtäusu

8a u..

i.:

›O x

näoøåanåø 313%

5351:8_

»anta-Ian 2523:5.:

ä: x u

asznoxnvr..

m.

2.5.2.-

n

.nivå

|

2.:.- :A35

a

1:a ÃÅC HQuOF Bo.. .IUVOH A35

.avel-una

u I . 5

n u a M m u u

m.

G G

nno.oo

qasm nad

Ao

0% N63

uuosauamv

z

men

-få ...om omo.ñ« Hno.na Små...

nå? 1::

3 ...ä

ooo.«H

000.nu 000.3

o.: Q2

a ä? ä: .

uowuumllau

0.2 m5

oom.NH Sia

S ä? ena

ooo.w

s:

...om ...nu Ȋn

.oem NNo.m n«a.a

oNn.on moms...

om

-mä

uaaoøoquøduouaa

0.? u.: Q2

ooH.nN

oøø.a

:nå

-mä

oz: H›H.ø

a

nu

náS

än.. 0.2

om›.»e oNn.øH 03.3 ›oa.on

-mä mä SH

aan:

man .in 0.2 uuo

uouonuøauunuommvuuvaøua

oon.n

o«m.ou 08.2 a«ñ.o«

må m2

uum›

...S Q2 ...S

o«n.«N

Nnn.o øNn.›

umeå

om

än .N

m

då ma... ...nu

oao.«H

n›ø.n

nnnå nno._a

am» Ra

Anuuøx

u

ovaøuuuaov

ansv

7.:: ^.sauu

n

.u »uu

sauxux

Åusxv

uäauåâom

o

3:a

una ^uzv

.e

ummm

ämuomwøiømmvuavâum

x

“gagna

.uänaauv

HHø.o=

aøvuaxvmøumoxomuz

ooe

N

.i.n

a..

.åcødåauvma umcumoxmuaa äa+uuü

x I x

vmøuuoxaøuoa naununumz

.Emo

n m

äga..

n

uovuaumeu

.asaav

u

.H35 - u 0 §8. av

cuqaan

n u n u m .n

BILAGA 5 STATSBIDRAGSHODELLER

INNEHÅLL 1. INGET STATSBIDRAG ALLS 2. ÅRLIGA BIDRAG FÖR SÄRSKILDA STANDARDISERINGS- PROJEKT 3. ETT HÅLRELATERAT SÄRSKILT BIDRAG 4. ETT HODIFIERAT ALLMÄNT BIDRAG 5. ALLLHÄNT BIDRAG PLUS ÅRLIGA BIDRAG E?T HQDIFIERAT FÖR SÄRSKILDA PROJEKT 6. BIDRAG pnus ETT MÅLRELATE- ETT nqorrxsnar ALLMÄNT RAT SÄRSKILT BIDRAG

BILAGA 6 STATSBIDRÅGSHODELLER

l. INGET STATSBIDRAG ALLS

Enligt direktiven skall, i syfte att skapa ett brett beslutsunderlag, SISU analysera hur en standardiseringsverksamhet utan statligt stöd kan utformas.

cheferna för standardiseringsorganen har allmänt bedömt att näringslivets stöd inte skulle öka för att kompensera bortfallet av statliga medel om 60 %-regeln slopas, utan troligare är att stödet skulle komma att minska. Särskilt svårt skulle det bli att få fram medel för grundstandarder och tvärtekniska projekt och det skulle bli ännu svårare än idag att få fram medel för projekt som rör brukarna. Det skulle definitivt inte bli möjligt att bredda olika parters, t.ex. arbetstagarnas och konsumenternas, medverkan i standardiseringsarbetet. Om statsbidraget helt tas bort skul le storföretagen sannolikt i större utsträckning än i dag utveckla de facto-standarder eller företagsstandarder i stället för svensk standard.

Staten fastställer f.n. stadgarna för SIS och utser dess ordförande. Genom att staten ger bidrag till SIS finns möjligheter att ställa krav på insyn och inflytande i verksamheten. Utan statsbidrag torde det däremot inte vara möjligt att genom ändring av SIS stadgar eller genom ett avtal med SIS öka den offentliga insynen och inflytandet på verksamheten.

Staten, kommuner och landsting upphandlar varor och för ca 150 miljarder kr. per år. Hed färre tjänster standarder och utan standarder som även tar hänsyn till den offentliga sektorns behov kommer sannolikt kostnaderna för upphandlingen att öka kraftigt. Dessutom kommer de föreskrivande myndigheterna att i anslutning till nya och ändrade författningar behöva utarbeta fler detaljbestämmelser.

Om statsbidraget tas bort skulle svenska företag med verksamhet i Europa och europeiska företag med verksamhet i Sverige sannolikt allt oftare välja att driva standardiseringsfrågorna genom något av de större ländernas standardiseringsorgan i stället för genom SIS, eftersom i dessa länder staten ekonomiskt stödjer standardiseringen. Möjligheterna att i det europeiska standardiseringsarbetet få gehör för svenska krav på t.ex. säkerhet och miljö skulle då försämras.

Genom i CEN, CENELEC och ETSI måste, såmedlemsskapen vida inte lagliga hinder finns, en Europastandard imi Sverige som svensk standard inom sex måplementeras nader. Standardiseringsorganen skulle således bli tvungna att till stor del godta standarder som berörda företag och andra intressenter i Sverige inte varit med att utforma.

Att i ett litet land som Sverige bedriva standardisei huvudsak kommersiell basis är inringsverksamhet på te möjligt.

DIN som är det i i Västtyskland, standardiseringsorgan världen som ger ut och säljer flest standarder, finansierar sin verksamhet till ca 60 % genom försäljning. DINs försäljningsintäkter har under de senaste tio åren relativt sett minskat år från år. Bedömningen i Västtyskland och de övriga länder som SISU besökt (se bilaga 4) är att försäljningsintäkterna kommer att fortsätta att minska på grund av illegal kopiering och på grund av att harmoniserade Europastandarder kommer att ersätta olika nationella standarder.

2. ÅRLIGA BIDRAG FÖR SÄRSKILDA STANDARDISERINGS- PROJEKT

Med riktade bidrag kan de statliga medlen styras till de ändamål som staten tid till annan vill prioritera. Här kan t.ex. ingå grundstandarder och standarder som rör konsumentskydd och arbetsmiljö.

Modellen förutsätter att SIS gör en normal anslagsframställning enligt reglerna i budgethandboken, där man b1.a. anger vilka standardiseringsomráden man avser att inrikta sig på och SIS kostnader för olika insatser. Detta blir dock administrativt mer besvärligt för SIS, fackorganen och cegeringskansliet. För en detaljerad genomgáng av SIS anslagsframställning skulle resursförstärkning krävas.

Deträr svårt att inordna standardiseringsverksamheten i den traditionella budgetprocessen. Huvuddelen av standardiseringsorganens medel kommer från näringslivet och SIS kan inte ett år i förväg veta vilka standardiseringsbehov som kommer att uppstå och vilka projekt företagen vill stödja. SIS kommer därför att få svårt att redovisa en totalbild av verksamheten, vilket är nödvändigt för att ordentligt bedöma behovet av statliga insatser. Dessutom är det stor risk att de standardiseringsprojekt, som det finns ett stort allmänt intresse för, kommer att nedprioriteras av företagen, som kan räkna med att staten går in och finansierar dem. Om inom t.ex. områdena arbetsmiljö och konsumentskydd statsmakterna vill att SIS aktivt skall delta och påverka Europastandardernas utformning samt att SIS även skall ta egna initiativ via EFTA eller CEN skulle med denna modell behovet av statliga medel sannolikt successivt kommer att öka.

Ett alternativ till att i kanslihuset göra en central av SIS anslagsframställning är att låta olika prövning sektormyndigheter, t.ex. arbetarskyddsstyrelsen, konsumentverket, boverket företräda det statliga intresset och inom ramen för sina anslag stödja olika standardiseringsprojekt. Detta torde dock inte kunna göras

genom omprioriteringar, utan kräva ett resurstillskott till dessa myndigheter. Risken är dock att sektormyndigheterna utnyttjar anslagen för andra ändamål än standardisering. visserligen kan regeringen i regleringsbrev ange hur stor del av anslaget som skall avse stöd till SIS, men en sådan detaljreglering skall kräva samma prövning som om SIS skulle få riktade bidrag för olika projekt direkt över statsbudgeten.

3. ETT MÅLRELATERAT SÄRSKILT BIDRAG

Denna modell liknar den föregående, men innebär att man inte behöver göra en lika ingående och detaljerad prövning av SIS anslagsframställning. I stället förutsätts att staten ingår en överenskommelse eller formellt avtal med SIS, där staten garanterar ett långsiktigt ekonomiskt stöd i form av ett klumpanslag, men att det samtidigt ges tydliga mål och riktlinjer för hur standardiseringsverksamhet skall bedrivas. En typ av sådant avtal finns mellan den brittiska staten och BSI, samt mellan förbundsregeringen och DIN.

I ett avtal kan allmänt anges vilka typer av standardiseringsprojekt som staten vill ha utförda. Det kan t.ex. gälla standardiseringsprojekt i anslutning till EG- och EFTA-uppdrag till CEN/CENELEC/ETSI. Mål vad gäller en bred medverkan av olika intressenter kan också skrivas in i avtalet.

Denna modell är administrativt enkel. Någon ställning från statens sida behöver inte tas till enskilda standardiseringsprojekt och hur statsbidraget skall fördelas på de olika fackorganen, utan dessa prioriteringar överlåts till SIS.

En risk är dock att de avtalade riktlinjerna inte slår igenom i de praktiska arbetet. Modellen förutsätter därför att tillämpningen följs upp. Krav måste därför ställas på SIS att följa upp verksamheten och redovisa i vad mån uppställda mål nåtts. För en fortlöpande uppföljning torde också statliga företrädare behövas i SIS och fackorganens styrelser samt i huvudkommittêer och motsvarande styrande organ. Dessa skall samlat bevaka de statliga intressena i standardiseringsverksamheten och rapportera till.industridepartementet hur riktlinjerna i avtalet utfaller.

F.n. finns det myndighetsrepresentanter i varierande omfattning i SIS och fackorganens styrelser. Dessa sitter där i kraft av sin egen kompetens och erfarenhet men bevakar inte specifikt statens intressen. Modellen förutsätter därför att det går att få tag på ytterligare komptetenta personer som mera övergripande kan tillvarata statens intressen.

Modellen förutsätter också att standardiseringsorganen, ytterst medlemmarna i SIS och fackorganen accepterar ett förslag till överenskommelse eller avtal mellan staten och SIS. Detta förutsätter en balans

som standardiseringsorganen ikläder mellan åtaganden i form av främst det ekonomiska stöd sig och fördelar

som staten ger.

4. ETT MODIFIERAT ALLMÄNT BIDRAG

- nämnts - Modellen innebär att av skäl som tidigare

i för det statliga stödet även får ingå det underlaget från affärsdrivande verk och uppdragsmedel statliga som inte har traditionella förvaltandra myndigheter nuvarande 60 %-regeln skulle bibeningsanslag. om den att öka med ca 4 hállas kommer i så fall statsbidraget

milj.kr. per år.

års förutsattes att regelut- I 1966 budgetproposition som har av att kunna hänfärdande myndigheter, nytta skulle kunna finansiera standarvisa till standarder, Om även sådana medel inräknas i undiseringsprojekt. för statsbidraget får man dock en besvärlig derlaget Ett till en myndighet med budgetautomatik. hojt anslag att öka med 1,6 Mkr. 1 Mkr kan komma statsutgifterna

nackdelen med denna modell, liksom med den Den största att de bidraget inte styrs mot nuvarande, är statliga standardiseringsprojekt och mot projekt grundläggande liktill säkerhet, bättre miljö och som syftar höjd

nande samhällsintressen.

ALLMÄNT BIDRAG PLUS ÅRLIGA BIDRAG 5. ETT MQDIFIERAT

FOR SARSKILDA PROJEKT

kombination av modell 2 och 4. om Modellen innebär en hamnar nära 60 % och det särskilda biprocentsatsen har litet den om dagens system. SIS draget är påminner under en följd av år, utöver 60 %-bidraget, nämligen reför Hittills har äskat om medel speciella projekt.

dock avvisat dessa propáer. geringen

allmänna skulle få en större omfatt- Om det bidraget och t.ex. avse medel för att bedriva standardisening till EG- och EFTA-mandat till ringsarbete i anslutning får vi liknande problem som i modell CEN/CENELEC/ETSI, en risk för att företagen succes- 2. Bl.a. uppkommer sivt vältrar över finansieringen av dessa projekt på

staten.

ETT ALLMÄNT BIDRAG PLUS ETT MÅLRELATE- 6. MQDIFIERAT RAT SARSKILT BIDRAG

kombination av modell 3 och 4. Den Modellen innebär en liksom modell 4 en överenskommelse eller förutsätter mellan staten och SIS. Det särskilett formellt avtal då avse medel för svenskt standardda bidraget skulle i till EG- och EFTA-direktiv iseringsarbete anslutning för och andra till CEN/CENELEC/ETSI grundstandarder Storleken EGs och EFTA:s svårfinansierade projekt. på

till de europeiska standardiseringsorganen bidrag

skulle kunna vara en faktor som påverkar storleken på det särskilda bidraget. Ju fler standardiseringsuppdrag EG och EFTA beställer från CEN/CENELEC/ETSI, desto större insatser behövs i motsvarande svenska tekniska kommittéer.

Behovet av statliga bidrag till SIS är beroende av hur aktivt vi från svensk sida vill påverka den europeiska utvecklingen och om vi genom CEN/CENELEC/ETSI eller EFTA vill ta egna initiativ till nya europeiska standardiseringsprojekt. vid en hög ambitionsnivá bör det finnas medel för att hålla svenska sekretariat i för Sverige viktiga kommittéer och arbetsgrupper samt att ge ett mindre schablonbidrag till företag och organisationer, som sänder svenska delegater till möten i CEN/CENELEC/ETSI-kommittêer. Ett sådant schablonbidrag skulle underlätta för bl.a. fackliga företrädare och konsumentrepresentanter att delta i det europeiska standardiseringsarbetet.

Genom att ett näringslivsrelaterat bidrag finns kvar i denna modell, är risken inte lika stor som enligt modell 2 för att de traditionella standardiseringsprojekten (industristandard, variantbegränsningar m.m.) bortprioriteras och att företagen i stället för svensk standard utvecklar egna företagsstandarder och de facto-standarder.

Problem att få till stånd en överenskommelse eller ett formellt avtal mellan staten och SIS, som gör det möjligt att klara EG-puckeln, är också med denna modell mindre än med modell 2. Det torde dock krävas att både den offentliga sektorns och näringslivets satsningar på standardisering i form av tillhandahållande av experter och ekonomiskt stöd till standardiseringsorganen under de närmaste åren läggs på en väsentligt högre nivå än i dag.

De beskrivna modellerna för statligt stöd avser endast de direkta bidragen till standardiseringsorganen. Det förutsätter att huvuddelen av de experter som kommer att behövas i svenska och europeiska tekniska kommittêer för att klara EG-puckeln, liksom i dag är fallet, kommer från och direkt finansieras av intressenterna. Behovet av statliga insatserna för standardisebör ses i relation till den totala satsning som ringen nu kommer att krävas av näringslivet.

rönxonmINGAx n . n .

Association Francaice de Normalisation AFNOR AHFO Arbetsmiljöfonden BER Statens råd för byggnadsforskning BSI British standards Institution BST Bygqstandardiseringen CEN European Committee for Standardization CENELEC Committee for Electrotechnical European standardization COPOLCO ISO Committee on Consumer Policy DIN Deutsches Institut für Normung EN Europastandard ETSI European Telecommunication Standards Institute _ ?HV Försvarets materielverk IKH IvA:s kran- och Hisskommission Iso International organization for Standardization SC Sub-committee SBK svenska Elektriska Kommissionen SEHKO Svenska Elektriska Materielkontrollanstalten AB SIS Standardiseringskommissionen i Sverige SIS-ITS SIS-Informationstekniska standardiseringen SIS-HNC SIS-Haterialnormcentralen SIS-STG SIS-Allmänna standardiseringsgruppen SISU om Statens Insatser för Utredningen standardiseringens Utveckling SHS sveriges Hekanstandardisering SP Statens provningsanstalt Sjukvårdens och socialvårdens planeringsspri och rationaliseringsinstitut STU Styrelsen för teknisk utveckling TC Technical Committee TKR IvA:s tryckkärlskommission TN Teknisk nämnd WG Working Group

Köpkurs 1989-05-31 Valutor (SEK)

KUNGL. BIBL.

1989 -07-1 3

&

utredningar

1989 Kronologisk förteckning

1. Rapportav densärskildt:utredarenför granskning 35. Refonneradmervärdeskattm.m. av hotbilder:mot och säkerhetsskyddetkring stats- - Motiv. Del l. minister Olof Palme.C. - Lagtextochbilagor. Del 2. FL . Beskattningav fåmansföretag.Fi. 36. lnflationskorrigeradinkomstbeskattning.Fi. . integriteten vid statistikproduktion.C. 37. Utländskaförvärv av Svenskamretag- enstudieav . FastaÖresundsforbindelser.K. utvecklingen.I.

CQONIQUt-BUIN

. Samordnadlllnsförvaltning. Del 1: Förslag.C. 38. Det nyaskatteförslaget- sammanfattningav skatte- Samordnadlänsförvaluring.Del 2: Bilagor. C. utrrdningamasbetänkanden.Fi. . Vidgad etableringsfrihetför nyamedier. U. 39. l-ljalpmedelsverksamhetens utveckling.S. UD:s presstjärtst.UD. 40. Datoriseringav tullrutinerrta- slutrappon.Fi. . Särskild inkomstskatt för utländskaartisterm.fl. Fi. 41. Samerättoch sameting.Ju. 10.Tva nya treårigalinjer. U. 42. Det civila försvaret.Del l. ll. Hushallssparandet- Huvudrapportfrån Spardelega- Det civila försvaret.Del 2. Författningstext.F6. tionenssparundersökrting.Fi. 43.Storstadstrafrk3 - Bilavgifter. K. 12.Den regionalaproblembilden.A. 44.Översynav vapenlagstifmingen.Ju. 13.Mångfald mot enfald. Del l. A. 45.Standardiseringens roll i EFTA/EG - samarbetet.I. 14.Mångfald mot enfald. Del 2. lagstiftning och rattsfrâgor. A. 15.Stotstadstrañk2 - Bakgrundsmaterial.K. 16.Kostrradsutvecklingoch konkurrensi banksektorn. Fi 17.Risker och skydd för befolkningen.F6. 18.SÄPO- Säkerhetspolisensarbetsmetoder.C. 19.Regionalpolitikensförutsättningar.A. 20.Tullregistcrlag m.m.Fi. ZLSätt värdepå miljön - miljoavgifter på svaveloch klor. ME. 22.Censurlagen- en modemiseringav biografförordningen.U. 23.Parkeringskbp.Bo. 7A.Statligt finansiellt stöd?I. 25.Rapportertill ñnansieringsuuedningen.I. 26.Kustbevakningensroll i denframtidasjöövervakningen.Fi. 27.Forskningvid de mindreoch medelstorahögskolorna. U. 28.Utbildningar för framtidenstandvård.U. 29.Samarbetekring klinisk utbildning och forskning inför 90-talet. U. 30.Professorstillsättning.En översynav procedurenvid tillsättning av professorstjärtster.U. 31. Statensmåt- och provstyrelse.l. 32.Miljöprojekt Goteborg- för ett renareHisingen.ME. 33. Reformeradinkomstbeskattning - Skattereformenshuvudlinjer.Del l. - Inkomst av kapital. Del 2. - Inkomst av tjänst,lagtextochkommentarer.Del 3. - Bilagor, expemapponer.Del 4. Fi. 34. Reformeradföretagsbeskattning - Motiv och lagförslag.Del 1. - Expertrapporter.Del 2. Fi.

Statens 1989

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Utbildningsdepartementet Samerätt och sameting. [41] Vidpd etableringsfrihet för nya medier. [7] Översyn av vapenlagstiftningen. [44] Två nya treåriga linjer. [10] Censur-lagen - en modernisering av biografibrordningen. [22] Utrikesdepartementet Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna. UD:s presstjänst. [8] [27] Utbildningar for framtidens tandvård. [28] Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför Försvarsdepartementet 90-talet. [29] Risker och skydd för befolkningen. [17] Professorstillsättrting. En översyn av proceduren vid Det civila försvaret. Del 1. [42] tillsatrning av profcssorstianst. [30] Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. (42)

Socialdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Hjälpmedelsverksamhetens utveckling. [39] Den regionala pmblembilden. [12] Mångfald mot enfald Del l. [13] Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och Kommunikationsdepartementet rattsüagor. [14] Fasta Öresundsforbindelser. [4] Regionalpolitikerts tbnrtsätmingar. [19] Storstadstrañk 2 - Bakgnmdsmaterial. [15] Storstadstrañk 3 - Bilavgifter. [43] Industridepartementet

Statligt fmansiellt stod. [24] Rapporter till ñnansieringsutredningen. [25] Finansdepartementet Statens mat- och provstyrelse. [31] Beskattning av fåmartsföretag. [2] Utländska förvärv av svenska företag - en studie av Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. [9] utvecklingen. [37] Hushállsparandet - Huvudrappon från Spardelega- Standardiseringens roll i EFrA/EG - samarbetet. [45] tionens sparundersökning. [l 1] Kostnadsutveekling och konkurrens i banksektorn. [16] Tullregisterlag m.m. [20] Civildepartementet Kustbevakningen roll i den framtida sjöövervakning- Rapport av den särskilda utredaren för granskning av en. [26] hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring statsminister Reformerad inkomstbeskattning Olof Palme. [1] - Skattereformens huvudlinjer. Del 1. [33] integriteten vid statistikproduktion. [3] - Inkomst av kapital. Del 2. [33] Samordnad lånsförvalming. Del 1: Förslag. [5] - Inkomst av tjänst. lagtext och kommentarer. Del 3. Samordnad lltnstörvaltrting. Del 2: Bilagor. [6] [33] SÄPO - Säkerhetspolisen arbetsmetoder. [18] - Bilagor, expertrapporter. Del 4. [33] Reformerad töretagsbeskattrting Bostadsdepartementet - Motiv och lagförslag. Del 1.[34] - Expertrapportu. Del 2. [34] Parkeringskop. [23] Reformerad mervärdeskatt m.m. - Motiv. Del 1. [35] Miljö- och energldepartementet - Lagtext och bilagor. Del 2. [35] Satt värde på miljön - miljdavgifter på svavel och klor. lnflationskon-igerad inkomstbeskamring. [36] [21] Det nya skatteförslaget -sammanfattning av skatte- Miljöprojekt Goteborg - för ett renare [32] utredningarnas betankanden. [38] Datorisering av tullrutinerna - slutrapport. [40] u.-.

y

1939-02-29

F? iGÖKi-lcñl .vi i

ALLMÄNNA FÖRLAGET NSSl

XOSZi/.SO

BESTÄLLNINGARZ ALLMÄNNA FÖRLAGET,KUNDTJÄNST,10647 STOCKHOLM, TEL: 08-739 96 30, FAX: 08-739 95 48. INFORMATIONSBOKHANDELN, MALMTORGSGATAN5 (vn) BRUNKEBERGSTORG). STOCKHOLM. ,