Nedsättning av energiskatter : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

av

Nedsáttning

energiskatter

I 90 Delbetänkande från EL

SW] 1989182

Statens offentliga utredningar

ww 1989:82

?få och

Miljö- energidepartementet

av

Nedsättning

energiskatter

Delbetänkande av om konkurrensvillkoren

gtredxiingen för

elintensiv industri Stockholm 1989

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren 1981-1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr. 38-12078-X.

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller fxiexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/7 63 23 20 Telefontid 81° - 12°° (externt och internt) 08/763 10 05 12°° - 16°° (endast internt)

Omslag: Anna Gunneström ISBN 91-38-10420-2

Gotab, Stockholm 1989 ISSN 0375-25OX

Till statsrådet och chefen för miljö- och energidepartementet

Genom beslut den 22 december 1988 bemyndigade regeringen chefen för miljö- och energidepartementet att tillkalla en särskild utredare för att undersöka hur konkurrensförhállandena för den elintensiva industrin påverkas under kärnkraftsavvecklingen samt redovisa eventuella behov av åtgärder för att bibehålla rimliga internationella konkurrensvillkor för denna industri samtidigt som kärnkraftsavvecklingen genomförs.

Med stöd av detta förordnades samma bemyndigande dag generaltulldirektören Ulf Larsson som utredare.

Utredningen antog namnet EL 90.

Till huvudsekreterare i den utredningen utsågs 1 februari 1989 avdelningsdirektören Sten och Kjellman som biträdande sekreterare kamrern Karin Alm o.m. (fr den 24 april 1989), kanslisekreteraren Gun Enlund (fr.o.m. den 1 februari 1989) och Hans civilingenjören Ristborg (fr.o.m. den 24 juli 1989).

Genom beslut den 27 april 1989 (dir. 1989:34) gavs utredaren i uppdrag att med förtur utreda effekterna

av nedsättningsreglerna inom ett med mervärde-

system

skatt, punktskatter och miljöavgifter på energi, samt

att redovisa sina överväganden i denna senast fråga den 16 oktober 1989.

Härmed överlämnar jag delbetänkandet ( ) Nedsättning av energiskatter. särskilt yttrande har avgivits av sakkunniga Herbert Fritzsche, Sven-Erik Malmeblad och Orvat Nyquist. Stockholm 1 oktober 1989 Ulf Larsson /Sten Kjellman Karin Alm Gun Enlund Hans Ristborg

INNEHÅLL

SAHHANPATTNING

INLEDNING 13

l-l-I-'H

c Direktiven 13 .

(MNF

Utredningsarbetet 15 o Betänkandets disposition 16

NUVARANDE ENBRGIBESKATTNING 19 Allmän elkraft

NNN

energiskatt på 20

NF Skatt på viss elektrisk kraft

(vattenkraft) 23 N o (a) särskild skatt för elkraft från kärnkraftverk 24 N 0 b Allmän energiskatt på bränslen samt särskild skatt för oljeprodukter och kol 24 Bensinskatt och särskild skatt på bensin 26 Jämförelse mellan skattesatserna för olika energislag 28 Nedsättning av allmän energiskatt 28 2.7.1 Nedsättning vid yrkesmässig växthusodling 28 2.7.2 Nedsättning vid industriell tillverkning 29

ENBRGIANVÃNDNING OCH ENERGI- BESKATTNING I INDUSTRIN SAMT I våxrnusuånzncsn 33 Industrins energiförbrukning 33 3.1.1 Gruvindustrin 39

.S Järn-, stal- och ferrolegeringsverk 47 6 Ickejärnmetallindustri 49 7 Annan energikrävande industriproduktion 50 w k) Den energikrävande industrins lokalisering 52 Energibeskattningens omfattning 58

(ASU) nu: skattenedsättningens utveckling

och omfattning 61 h) U1 Energiförbrukningen i växthus m. m.

AKTUELLA SKATTE- OCH AVGIFTSFÖRSLAG

sååå

o Kommittén för indirekta skatter

0 201- Miljöavgiftsutredningen

U1 KONSEKVENSER AV ALTERNATIVA REGLER FÖR ENERGISKATTENEDSÄTTNING Kalkylmetoden

U1U1 oo NiF Energibeskattning och skattenedsätt-

år 1989 - referensalternativet ning KIS-alternativet

(11:50)

MIA-alternativet

U\U|U| och

Summering av kalkylresultaten för industrin U1 u O\ Kalkyler för växthusnäringen

G NEDSÃTTNINGSREGLERNA I FRAMTIDENS SKATTE- OCH AVGIFTSSYSTEH o Beskattning av spillvärme

O\O\ u NF Konsekvenser för industrins

konkurrenskraft O\ u w Nedsättningssystemets utformning

Särskilt yttrande från sakkunniga Herbert Fritzsche, Sven-Erik Malmeblad och Orvar Nyqvist

Bilagor

Bilaga 1 Direktiv

Bilaga 2 Statistiska centralbyrån: Energiskattebelastningen på industrin. Beräkningar av nuvarande och alternativa skattesatsers och nedsättningsreglers incidens.

Energienheter m. m.

SAHHAN FATTNING

Detta betänkande behandlar nedsättningsreglernas betydelse för den energiintensiva industrin inom ett system med mervärdeskatt, punktskatter och miljöavgifter på energi.

Nuvarande energibeskattning och nedsättningsregler

Energiområdet är idag i princip undantaget från mervärdebeskattning. Området beskattas huvudsakligen med punktskatter enligt lagen om allmän energiskatt.

Nedsättning av den allmänna energiskatten kan medges vid industriell tillverkning samt vid yrkesmässig växthusodling. Beslut angående nedsättning vid industriell tillverkning fattas i särskild ordning av regeringen. För växthusnäringen tillämpas en generell nedsättningsregel.

syftet med nedsättningsreglerna är att undanröja de konkurrensnackdelar för industrin som följer av att energin beskattas med punktskatter.

Regeringens beslut för åren 1988 och 1989 avseende

nedsättning av allmän energiskatt vid industriell tillverkning innebär att skatten för el och bränslen begränsats till 1,7 % av de tillverkade produkternas saluvärde. Nedsättningsunderlaget utgörs av den

allmänna energiskatten på el, kol, gasol och naturgas samt 291 kr./m3 av skatten på olja. Värdet av nedsättningen uppgick år 1988 till ca 720 milj.kr.

För el och bränsle som används för växthusuppvärmning gäller att endast 15 % av den allmänna energiskatten betalas. Värdet av denna nedsättningen uppgick år 1988 till 87 milj. kr.

Industrins energiförbrukning

Enligt industristatistiken för år 1987 uppgick energiinnehållet i industrins inköp av energiråvaror till 369 PJ (PJ-1015 joule). Kostnaderna för dessa inköp var ca 17,5 miljarder kr.

De mest energikrävande branschernas procentuella andelar av industrins energiinköp, i termer av energiinnehåll, framgår av sammanställningen nedan. Där visas även vilket energislag som är dominerande i respektive bransch, och hur stor dess procentuella andel av branschens energianvändning är.

Andel av in- Dominerande dustrins tot. energislag Bransch energiinköp (dess andel) Gruvindustrin 4,2 % el (57 %) Massa- och pappersindustrin 28,6 % el (62 %) Den kemiska basindustrin 7,0 % el (72 %) Jord- och stenvaruindustrin 7,0 % kol/koks (43 %) olja (30 %) Järn-, stål- och ferrolegeringsverk 19,2 kol/koks (50 %)

Ickejärnmetallverk 3,7 0909 el (65 %)

Lokalisering

I hela landet är ca 107 000 personer sysselsatta i energikrävande industriproduktion. Detta motsvarar 14,2 % av alla industrisysselsatta.

Huvuddelen av den energikrävande produktionen finns i Norrland och Bergslagslänen. I dessa områden arbetar ca 60 % av de sysselsatta i energikrävande industriproduktion; var fjärde industrisysselsatt arbetar där vid ett energikrävande arbetsställe.

Växthusnäringen är främst lokaliserad till Skåne.

Konsekvenser av alternativa regler för energiskattenedsättning

En jämförelse har gjorts mellan nuvarande energiskattesystem och två alternativa system.

Det ena jämförelsealternativet är baserat på förslaget till energibeskattning från kommittén för indirekta skatter (KIS). Detta förslag har kompletterats med de energiskattehöjningar som trädde i kraft den 1 juli 1989.

Det andra alternativet har sammanställts efter kontakter med miljöavgiftsutredningens (MIA:s) sekretariat och innebär bl. a. miljöavgifter på svavel och koldioxid samt en reduktion av de nuvarande punktskatterna på bränslen.

KIs-alternativet innebär jämfört med dagens system lägre punktskatter på el, olja och naturgas och högre punktskatter på bensin och gasol. Utan nedsättning blir den totala energiskatten för hela industrin något

högre än dagens skatteuttag. Det sker även en relativ av belastningen på industrins olika förändring branscher. Skattebelastningen ökar för massa- och samt för cement- och kalkindustrin, pappersindustrin medan den sjunker för branscher som med dagens system har låg skattenedsättning. Om energibeskattningen maximeras till 1,0 % eller 1,7 % av saluvärdet blir lägre än med dagens skatte- och skattebelastningen nedsättningssystem.

MIA-alternativet innebär en lägre punktskatt på el men skatte- och avgiftsbelastning på bränslen. När högre nedsättning medges så att uttaget av punktskatt och på koldioxid maximeras till l % av salumiljöavgift värdet blir skatte- och avgiftsbelastningen ca 600 milj. högre än med nuvarande system. Om gränsen för nedsättning höjs till 1,7 % ökar det totala skatte- och avgiftsuttaget med ytterligare ca 700 milj. kr. (för mer exakta uppgifter se tabell 5.5). Detta alternativ är det som närmast motsvarar det förslag som MIA lagt fram i betänkandet (SOU 1989:83) Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik.

För växthusnäringen motsvarar dagens skattebelastning ca 8 % av saluvärdet. Med nedsättning sänks skattebelastningen till 1,8 %. KIS-alternativets skattesatser reducerar motsvarande andelar till 6,2 % resp. 0,9 %. MIA-alternativet innebär däremot en ökad skattebelastning för växthusnäringen, om inte nedsättning medges för punktskatter och miljöavgifter på såväl koldioxid och svavel.

Utredningens bedömning

EL 90:5 betänkande innehåller beräkningar av de kostnadsförändringar på kort sikt som olika avgifter och skatter ger upphov till, främst för den energikrävande industrin. Det är därmed framför allt avsett att tjäna som underlag för de beslut som skall fattas angående skatter och miljöavgifter inom energiområdet.

Avslutningsvis framför utredningen sina synpunkter i vissa frågor som ligger inom det behandlade området.

EL 90 avråder från ett införande av en s. k. spillvärmeskatt. Utifrån vad EL 90 erfarit skulle en dylik skatt medföra på sikt kraftigt höjda elpriser och därmed negativa effekter för industrin. Dessa negativa effekters omfattning skulle vida överstiga skattens positiva verkan vad gäller gynnande av energieffektiv kraftproduktion.

Beträffande den av MIA föreslagna koldioxidavgiften vill EL 90 framhålla att den i sin helhet bör få medräknas i nedsättningsunderlaget. Detta är i viktigt avvaktan på att motsvarande avgifter införs i länder där industri som konkurrerar med den svenska industrin återfinns. En dylik avgift skulle annars medföra betydande konkurrensnackdelar för den svenska industrin. Av samma skäl anser EL 90 att bränslen för elproduktion bör undantas från koldioxidavgiften.

Olika skäl kan anses tala för en mer genomgripande förändring av nuvarande nedsättningssystem. I det nu aktuella tidsperspektivet anser dock EL 90 att nuvarande - med de till system möjligheter ändringar av nedsättningsunderlag resp. gräns utöver vilken - väl kan sitt nedsättning medges tjäna syfte.

I ett tidsperspektiv kan dock en annan längre utformning, som t. ex. även inkluderar stimulans till anses önskvärd. En mer genomenergihushållning, förändring av nedsättningssystemet bör dock gripande av ett särskilt utredningsarbete med tidsramar föregås som tillåter en grundlig analys av alternativa systems effekter.

Avslutningsvis ges även vissa synpunkter på nedsättningsreglerna i ett EG-perspektiv.

INLEDNING

1.1 Direktiven

EL 90 skall enligt tilläggsdirektiven (dir. 1989:34, se bilaga 1) utreda effekterna av olika nedsättningsregler inom ett system med mervärdeskatt, punktskatter och miljöavgifter på energi.

Kommittén (Fi 1987:06) för indirekta skatter (KIS) avlämnade sitt betänkande (SOU 1989:35) Reformerad mervärdeskatt m. m. i juni 1989. I betänkandet föreslås att energiområdet skall inordnas under mervärdebeskattningen samtidigt som nuvarande punktskatter på energi behålls med sänkta skattesatser. Kommittén anser att dagens regler för nedsättning av energiskatt vid industriell tillverkning i måste behållas princip i ett framtida energiskattesystem, men att förutsättningarna för att medge nedsättning bör ses över. Vid översynen bör särskilt beaktas vilka skatter som skall ingå i nedsättningsunderlaget, om även miljöavgifter bör ingå samt vilka konsekvenser det får om sådana avgifter inkluderas resp. ej inkluderas i nedsättningsunderlaget.

I samband med behandlingen av regeringens kompletteringsproposition (prop. 1988/89:150, FiU 30, rskr. 327) hemställde riksdagen att regeringen skyndsamt lägger fram ett förslag till av de ändring avdragsbestämmelser som gäller vid av kondenskraftproduktion

el så att denna produktion beskattas på samma sätt som i kraftvärmeverk. KIS betänkande inneproduktionen håller bl. a. ett förslag till en sådan förändring.

I direktiven till EL 90 anges att KIS överväganden inom energiområdet bör vara en utgångspunkt för arbetet.

Miljöavgiftsutredningen (ME 1988:03), MIA, har bl. a. i uppdrag att lämna förslag till ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. I ett delbetänkande (SOU 1989:21), Sätt värde - svavel och på miljön! Miljöavgifter på klor, presenterades förslag till miljöavgifter på bl. a. svavelutsläpp vid oljeförbränning. Genom tillläggsdirektiv (Dir. 1989:33) fick MIA i uppdrag att senast den 16 oktober 1989 redovisa sina överväganden rörande energi- och trafikområdena. Därutöver har man, regeringsbeslut i juni 1989, fått i uppdrag att genom utreda förutsättningarna för införande av skatt på uran som används i kärnkraftverk.

EL 90 har inhämtat att även MIA förutsätter att de nuvarande bestämmelserna för nedsättning skall behållas. De avgifter på utsläpp av koldioxid som föreslås skall inkluderas i nedsättningsunderlaget. MIA anser dock att det är önskvärt att nedsättningsbestämmelserna ges en utformning som medför ökade incitament till energihushållning.

vid den slutliga utformningen av hela regelverket för beskattning resp. miljöavgifter inom energiområdet bör, enligt tilläggsdirektiven till EL 90, behovet av nedsättningsbestämmelser beaktas. Utredningen skall bedöma effekterna om de nuvarande bestämmelserna gällande nedsättning slopas eller ges en annan utformning.

Nedsättning av energiskatt i medges dag huvudsakligen för den energiintensiva men industrin, även växthusnäringen har, enligt en särskild lagbestämmelse, rätt till nedsättning. Utredningens överväganden skall därför också omfatta växthusnäringen.

1.2 Utredningsarbetet

Nedsättning av allmän energiskatt för industriell

produktion kan i dag, om skatten en viss överstiger andel av saluvärdet, efter individuell prövning medges av regeringen. För växthusnäringen gäller generellt att endast 15 % av den allmänna energiskatten betalas för den energi som till åtgår uppvärmning av växthus.

Mot bakgrund av de ovan refererade synpunkterna från kommittén för indirekta skatter och miljöavgiftsutredningen samt med hänsyn till den korta tid som stått till förfogande för att denna del fullgöra av utredningsuppdraget, har EL 90:5 arbete begränsats till att bedöma kostnadseffekterna för olika industribranscher. Därvid har de nuvarande bestämmelserna tillämpats med alternativa antaganden beträffande för underlaget nedsättning resp. den andel av saluvärdet som utgör maximal beskattning.

Statistiska centralbyrån har till bidragit utredningsarbetet med datauppgifter från industristatistiken och samt

trädgárdsräkningen genom att utföra

beräkningar av nedsättningens och effekter omfattning vid ett antal alternativa utformningar. Utredningen har vidare inhämtat information från såväl branschorganisationer och som enskilda intresseföreningar företag.

I utredningsarbetet har följande personer deltagit:

såsom sakkunniga utredningssekreteraren Kjell Fransson, verkställande direktören Herbert Fritzsche, förbundsekonomen Claes Hellgren, utredaren Eva Kvarfordt (t. o. m. 1989-08-28), direktören Sven Erik Malmeblad, verkställande direktören Orvar Nyquist, ombudsmannen Erik Wángby samt utredaren Peter Åsell

såsom experter departementssekreteraren Anders Ahnlid, avdelningsdirektören Gunilla Almqvist, Gunnar Balsvik (fr. o. m. departementssekreteraren 1989-08-21). planeringschefen Tord Eng, departementssekreteraren Lars Engström, departementssekreteraren Monica Falck, Håkan Heden, departementssekreteraren marknadschefen Gunnar Lundberg,

departementsrådet Hans Christer Olson,

Ted Stahl (t.o.m. 1989-08-20) departementssekreteraren samt departementssekreteraren Mats Wadman.

1.3 Betänkandets disposition

två innehåller en översikt av aktuella Kapitel och nedsättningsbestämmelser. I energibeskattningstre redovisas industrins och växthusnäringens kapitel av bränslen och elkraft. Vidare ges en förbrukning beskrivning av nedsättningsreglernas tillämpning och kvantitativa betydelse över tiden. I kapitel fyra för huvuddragen i kommitténs för indirekta redogörs

skatter och miljöavgiftsutredningens förslag inom energiområdet.

I kapitel fem presenteras effektberäkutredningens ningar och övriga konsekvensbedömningar. Där beskrivs med hjälp av 1987 års industristatistik olika branschers situation vid alternativa nedsättningsregler.

Kapitel sex innehåller EL 90:5 bedömning av nedsättningsreglernas betydelse i ett längre tidsperspektiv. Under de närmaste årtiondena kan effekterna av de olika nedsättningsalternativen komma att förändras. Hur detta sker beror bl. a. på vilket som underlag medges för nedsättning liksom hur de ekonomiska styrmedlen på energiområdet slutligen utformas. skattenedsättningens betydelse påverkas naturligtvis även av energiprisernas utveckling.

NUVARANDE ENERGI BESKATTNING

I detta kapitel ges en kort sammanfattning av de bestämmelser och skattesatser som f. n. gäller inom energiområdet. Därmed ges en grund som möjliggör förståelse av de beräkningar som presenteras i betänkandet. syftet är alltså inte att beskriva hela det regelverk som styr beskattningen på energiområdet.

Kommittén för indirekta skatter (KIS) har nyligen redovisat de gällande bestämmelserna för energibeskattningen i betänkandet (SOU 1989:35) Reformerad mervärdeskatt m. m. För en mer utförlig beskrivning av energiskatteområdet hänvisas till kapitel IV i del I av nämnda betänkande.

Energi är enligt mervärdeskattelagen i princip undantagen från mervärdeskatt. Detta gäller råolja, elkraft, värme samt gas eller annat bränsle för uppvärmning eller energialstring. Med annat bränsle avses t. ex. träkol, stenkol, torv, halm och ved samt produkter av dessa, t. ex. träflis, sågspån, halm- och torvbriketter, pellets. Vissa energikällor, bl. a. T-sprit samt vissa fotogensorter, belastas dock med mervärdeskatt.

Större delen av energiområdet beskattas istället med l punktskatter. Följande lagar är i dag aktuella:

Lagen (1957:262) om allmän energiskatt (EL), som behandlar allmän energiskatt på elkraft och andra bränslen än bensin. Lagen (1982:1201) om skatt pá viss elektrisk kraft (vattenkraft). Lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk. Lagen (1973:1216) om särskild skatt för oljeprodukter och kol (LSO), som utöver vissa oljeprodukter och kol även omfattar bensin. Lagen (1961:372) om bensinskatt. Lagen (1974:992) om nedsättning av allmän energiskatt (NEL). I följande avsnitt redovisas dels de skattesatser som är aktuella enligt ovan nämnda lagtexter, dels de bestämmelser - avseende m. m. - som skattskyldighet varit relevanta för utredningens arbete.

2.1 Allmän energiskatt på elkraft

Elkraft som produceras inom landet och som distribueras inom landet är i princip skattepliktig enligt lagen om allmän energiskatt (EL). Vissa undantag finns, skatteplikt föreligger t. ex. inte för elkraft som förbrukas i en s. k. avkopplingsbar elpanna. skyldighet att erlägga skatt åligger huvudsakligen den som förbrukar egenproducerad elkraft eller distribuerar elkraft. Den skattskyldige skall vara registrerad hos riksskatteverket (RSV).

Vid deklaration för energiskatt på elkraft får enligt EL avdrag göras bl. a. för skatt på elkraft, som

° exporterats, ° levererats till järnvägar, spárvägar, 0. d., ° i producerats mottrycksanläggning och förbrukats i egen industriell verksamhet,

° förbrukats eller sålts för förbrukning med annat ändamål än energialstring. Avdrag enligt den sista punkten omfattar framför allt elektrokemiska processer, t. ex. den elektrolytiska framställningen av klor och alkali ur natriumkloridelektrolyter. Hit hör också framställning av metaller, t. ex. koppar, aluminium, guld och silver, ur salter eller andra kemiska föreningar genom Den elektrolys. förbrukade elektriska kraften har i dessa fall omvandlats till kemiskt bunden energi, och de framställda grundämnena har högre energiinnehåll än de kemiska föreningar som de framställts ur. I andra fall medför inte elektrolysprocessen att sådan bindnågon ning av energi sker och då medges inte skatteavdrag. Detta gäller t. ex. för galvaniseringsprocesser.

I vissa elektrotermiska processer är förhållandena mer komplicerade då elkraften i samma process termiskt både används för smältning av råvarorna (ej rätt till skatteavdrag) och t. ex. reducering av metalloxid till metall (kemisk av och därmed rätt till bindning energi skatteavdrag). Skatteavdrag får i dessa fall göras för två tredjedelar av förbrukningen. Avdrag enligt denna regel gäller framför allt vid av framställning ferrolegeringar. Andra elektrotermiska processer är framställning av kisel och kalciumkarbid.

Avdraget har betydelse främst för elektrolysförfarandet eftersom de elektrotermiska processerna normalt används i företag som utnyttjar möjligheterna till nedsättning enligt lagen om av allmän nedsättning energiskatt.

Enligt riksdagens beslut om den ekonomiska politiken (prop. 1988/89:150, 151 och 100, FiU30, rskr. 327) höjdes punktskatterna på energi fr. o. m. den 1 juli 1989. Finansutskottet skrev i sitt betänkande:

finner det av bl. a. - men Utskottet energipolitiska - skäl motiverat att i avvaktan också finanspolitiska en skatteomläggning höja elskatten på genomgripande med 2 öre kilowattimme. Höjningen bör vara per och alltså omfatta all elektrisk kraft generell oberoende av nu gällande skattesats.

Vidare föreslår utskottet att skatten på olja höjs med 100 kr./m3. En motsvarande höjning av skatten på kol, naturgas och gasol bör göras enligt tidigare praxis vid av den allmänna energiskatten. Gasol som höjning används för motordrift bör undantas från skatte-

höjningar.

Den energiskattehöjningen kan också ses som föreslagna ett led i den för år 1990 planerade skattesänkningen arbete - t. ex. sänkta skattesatser och/eller på genom skattereduktion.

har tidigare beslutat att den allmänna Regeringen energiskatten för år 1989 vid industriell tillverkning skall så att den utgör högst 1,7 % av de begränsas tillverkade produkternas försäljningsvärde fritt fabrik. har i besluten föreskrivit att av Regeringen skatten skall endast 291 kr./m3 få inräknas i på olja Utskottet anser att de nu förnedsättningsunderlaget. ordade energiskattehöjningarna, förutom skatten på inte bör slå igenom för företag med industriell olja, beslut bör således inte tillverkning. Regeringens ändras på denna punkt.

Efter av elskatten den 1 juli 1989 gäller höjningen

skattesatsen 7 öre/kWh för förbrukning i indu-

striell verksamhet. För övrig förbrukning är

skattesatsen 9,2 öre/kwh utom vid förbrukning i

nedanstående kommuner där skattesatsen är

8,2 öre/kWh.

Skatteuppbörden från den allmänna energiskatten på

elkraft under år 1988 till 6 333 milj. kr. uppgick

Antalet skattskyldiga var 522 st.

Län Kommuner Norrbottens län Samtliga kommuner Västerbottens län Samtliga kommuner Jämtlands län Samtliga kommuner Västernorrlands län Sollefteå

u Ånge

Ornsköldsvik Gävleborgs län Ljusdal Kopparbergs län Malung Mora Orsa u Alvdalen

Torsbv

Värmlands län

2.2 skatt på viss elektrisk kraft

(vattenkraft)

Elkraft som inom landet framställs i ett vattenkraftverk med en installerad generatoreffekt av minst 1 500 kw är skattepliktig enligt lagen om skatt på viss elektrisk kraft (SEL). Skatten är 2 öre/kwh om elkraften produceras i ett vattenkraftverk som har tagits i drift före år 1973 och 1 öre/kWh om vattenkraftverket har tagits i drift under åren 1973-1977. viss reduktion av skattesatserna gäller för el från mindre kraftverk. Elkraft som framställs i ett vattenkraftverk som har tagits i drift år 1978 eller senare är skattefri.

skattskyldig är den som framställer skattepliktig elkraft, alltsa producenten och inte ägaren av ett Vattenkraftverk. Skattskyldigheten inträder vid

leveransen från vattenkraftverket, dvs. då elkraften matas ut på stamnätet.

Skatteuppbörden från den s. k. vattenkraftskatten uppgick under år 1988 till ca 1 miljard kr. Antalet skattskyldiga var 86 st.

Särskild skatt för elkraft från kärnkraftverk

Särskild skatt skall enligt lagen om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk (LAE) erläggas för elkraft som framställs i ett kärnkraftverk inom landet. skattskyldig är reaktorinnehavaren. Skattskyldigheten inträder när elkraften levereras från kärnkraftverket. Skatten är 0,2 öre/kWh.

Skatteuppbörden från kärnkraftskatten uppgick under år 1988 till ca 134 milj. kr. Antalet skattskyldiga var 4 st.

2.4 Allmän energiskatt på bränslen samt särskild skatt för oljeprodukter och kol

De skattepliktiga bränslena och de den 1 juli 1989 gällande skattesatserna framgår av följande uppställning.

Inhemska fasta bränslen (t. ex. ved, torv, Höganäskol, men ej koks från gasframställning) är undantagna från “ skatteplikt.

Allmän Särskild energiskatt skatt

Fasta bränslen

stenkol 450 kr./ton 10 kr./ton Stenkolsstybb 450 -- 10 -- Briketter och liknande fasta bränslen av stenkol

Plytande bränslen

Fotogen med tillsats som möjliggör drift av snabbgående dieselmotorer 960 kr./m3 Motorbrännolja och eldningsolja 960 kr./m3 118 kr./m3 Gasol som används för - motordrift - 92 öre/1 - annat ändamål än motordrift 210 kr./ton -

Gasforniga bränslen

Naturgas 350 kr./1000m3

Producenter och registrerade återförsäljare eller förbrukare är skattskyldiga. skattskyldigheten inträder när den som är skattskyldig levererar bränsle till oregistrerad köpare, eller levererar till eget försäljningsställe för detaljförsäljning eller tar i anspråk bränsle för annat ändamål än försäljning. Vid deklaration får avdrag göras bl. a. för skatt på bränsle som förvärvats i beskattat skick och skatt på bränsle som förbrukats för bandrift eller i luftfartyg eller fartyg (när farkosten inte används för fritidsändamål eller annat privat ändamål).

Vidare avdrag, liksom vid allmän energiskatt på medges elkraft, för skatt på bränsle som förbrukats eller sålts för förbrukning för annat ändamål än energialstring. Denna möjlighet till avdrag gäller exempelvis bränslen som ingår kemiskt oförändrade i produkten. Ett annat exempel är kol som förbrukas för reduktionsändamål i metallurgiska processer.

får dessutom göras för skatt på bränsle som Avdrag förbrukats för av annan skattepliktig elproduktion kraft än mottryckskraft för egen industriell verksamhet.

skatteuppbörden uppgick under år 1988 till 6 967 milj. kr. från den allmänna energiskatten på bränslen och 1 023 milj. kr. från den särskilda skatten. Antalet skattskyldiga var 386 st.

2.5 Bensinskatt och särskild skatt på bensin

Bensinskatt och särskild skatt på bensin tas ut i med nedanstående uppställning. Bensin anses enlighet som om blyhalten är högst 0,013 gram/l vid blyfri 15°C.

skattskyldig är den som inom landet tillverkar bensin, eller som har registrerats som återförsäljare eller förbrukare av bensin. Bestämmelserna om skattskyldighetens inträde är i stort sett desamma som gäller för energiskatt på bränslen.

Avdrag får bl. a. göras för skatt på bensin som har förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen rörelse och för vilken skattskyldighet tidigare inträtt, som har förbrukats eller sålts för förbruk-

ning för framdrivande av tåg eller andra järnvägsfordon, eller som exporterats.

Bensinskatt särskild skatt kr./l kr./1

Bensin avsedd för motordrift och andra motorbränslen, som innehåller minst 70 viktsprocent bensin - bensin blyfri 2,58 0,06 - annan bensin 2,78 0,06

Metanol och etanol (s k motoralkoholer) 0,80 -

Blandningar av metanol, etanol och motorbränslen (minst 70 % bensin) - metanol och etanol 0,80 0,06 - i blandningen övrigt om den består av blyfri bensin 2,58 0,06 - i blandningen övrigt om den består av annan bensin 2,78 0,06

Liksom för bränslen får avdrag också göras för skatt på bensin som förbrukats eller sålts för förbrukning vid produktion av skattepliktig elkraft.

Skatteuppbörden uppgick under år 1988 till 15 046 milj. kr. från bensinskatten och 342 kr. milj. från den särskilda skatten. Antalet skattskyldiga var 64 st.

Jämförelse mellan skattesatserna för olika energislag

skattesatserna i öre/kwh för de vanligaste energislagen framgår av uppställningen nedan.

Energislag öre/kWh

Motorbensin - bensin 29,2 blyfri - bensin 31,5 blyad Motoralkoholer - metanol 18,2 - etanol 13,6 Kolbränslen 6,3 Dieselbrännolja och tunn eldningsolja 10,9 Tjock eldningsolja 10,0 Fotogen med tillsats som möjliggör drift av snabbgående dieselmotorer (s. k. lättdiesel) 9,0 Naturgas 3,3 Gasol - för motordrift 14,0 - för annat ändamål 1,6 Elkraft

övriga

2.7 Nedsättning av allmän energiskatt

2.7.1 Nedsättning vid yrkesmässig växthusodling Enligt 1 S lagen om nedsättning av allmän energiskatt (NEL) tas allmän energiskatt ut på elkraft och bränsle, som används för växthusuppvärmning vid

yrkesmässig växthusodling, enligt en skattesats som svarar mot 15 % av den skattesats som gäller enligt EL. Den särskilda skatten enligt LSO betalas däremot fullt ut.

Skälet till nämnda nedsättningsregel är att svenska trädgårdsodlare har ansetts möta konkurrens på den svenska marknaden från utländska odlare, som i sina hemländer får ekonomiskt stöd i olika former.

Är 1987 fanns i Sverige 1 609 växthusföretag. Värdet av nedsättningen uppgick år 1987 till 90 kr. och milj. år 1988 till 87 milj. kr.

2.7.2 Nedsättning vid industriell tillverkning

om elkraft eller bränsle har förbrukats vid industriell tillverkning tas enligt 2 5 första NEL stycket skatt ut med sådant belopp att skatten inte överstiger tre procent av de tillverkade produkternas försäljningsvärde fritt fabrik. Det är riksskatteverket (RSV) som skall besluta om denna Vid bedömnedsättning. ningen av skattebelastningen tas 3 s NEL enligt hänsyn endast till den genomsnittliga storleken av skatten i förhållande till försäljningsvärdet för företagen inom en bransch eller för en grupp av med företag likartad tillverkning. Hittills har dock inte något sådant beslut fattats av RSV.

Enligt 2 S andra stycket NEL kan regeringen medge nedsättning för visst företag utöver vad RSV kan

besluta

om. Ansökan görs hos som finansdepartementet. förutsättning för nedsättning att särskilda skäl gäller föreligger. Besluten är för närvarande utformade så att de gäller för två kalenderår i med en

taget årlig

avräkning. I besluten den nedsatta anges skattesats

som skall RSV underrättar berörda leverantillämpas. törer om denna skattesats.

till nedsättning av energiskatt för den Möjligheten industrin infördes i samband med de energikrävande på olja år 1974, varvid kraftiga prishöjningarna effekterna av att energin beskattades med punktskatter För att undanröja effekter i form av

uppmärksammades.

bl. a. försämrat konkurrensläge med åtföljande sysselinfördes möjligheterna till skattesättningsproblem nedsättning.

beslut för åren 1988 och 1989 innebär att Regeringens den energiskatten för elkraft och bränslen sammanlagda till 1,7 % av de tillverkade produkternas begränsas faktiska eller beräknade försäljningsvärde fritt fabrik. besluten får hela energiskatten på el- Enligt kraft, kolbränslen, gasol och naturgas beaktas. För att endast 291 kr./m3 av skatten på olja olja gäller beaktas. får inte tas till den särskilda Hänsyn skatten på olja och kol.

kan ansöka om nedsättning av energiskatten för Företag delar av sin verksamhet, t. ex. för tillverkningen av en viss För åren 1988 och 1989 har 115 induprodukt. fått sina ansökningar om nedsättning bestriföretag av Nedsättningen enligt denna viljade regeringen. berör främst cement-, kalk- och tegelindustrin, regel massa- och pappersindustrin, järn- och stålindustrin samt kemi- och gruvindustrin. En närmare redovisning av nedsättningens omfattning under de senare åren och av berörda branscher ges i kapitel 3.

får medge nedsättning av den allmänna Regeringen energiskatten för kolbränslen som förbrukas vid drift av värmeverk om särskilda skäl föreligger (2 a S NEL). skälet till bestämmelsen är att skatten på kolbränslen

kan orsaka problem för kommuner som under senare år gjort stora investeringar i kolvärmeanläggningar med modern reningsteknik. Bestämmelsen har hittills inte tillämpats.

3 susncxauvânnume ocu snsncxsssnrmruc I INDUSTRIN surr I våxwnusuñnxucsu

3.1 Industrins

energiförbrukning

I detta avsnitt redovisas statistik för industrins

produktion och energiförbrukning. Utredningens huvuduppdrag avser den elintensiva industrins situation, medan det som redovisas i före-

uppdrag

liggande betänkande gäller nedsättning av skatt all på energi (elkraft och bränslen). Den statistik som redovisas nedan visar dock att den elintensiva industrin också är en stor del av den energikrävande industrin. skillnaden mellan industrigrupperna utgörs i huvudsak av ett antal branscher med betydande kolförbrukning.

statistiska centralbyråns industristatistik (IS) redovisar uppgifter om bl. a. industrins av inköp energi. År 1987 (det senaste året för vilket fullständiga uppgifter är tillgängliga) inhandlade industrin energivaror med ett av sammanlagt energiinnehåll ca 369 PJ (1015 joule) till en kostnad av ca 17,5 miljarder kr.

Uppgifterna i Is avser inköp av energivaror. Bränslen för produktion av elenergi i samband med industtidrift medräknas dock inte, däremot inkluderas

förbrukningen

av den egenproducerade

elenergin. Avlutar, bark, spån,

ved, sopor, m. m. från den egna produktionen som använts för energiändamál ingår ej.

Tabell 3.1 ger en översikt av industrins inköp av fördelad på branscher och energibärare. energi Branschindelningen är gjord på tresifferniván enligt svensk standard för näringsgrensindelning (SNI).

Två branscher svarar för omkring hälften av den industriella energianvändningen. Massa-, pappers- och förbrukning utgjorde ca 29 % och

pappersvaruindustrins

stål- och förbrukning ca

järn-, ferrolegeringsverkens

19 % av industrins totala energiförbrukning, mätt efter energivarornas energiinnehåll. Med kostnaderna för inköpen som mått är motsvarande andelar 27 % resp. 15 %.

Livsmedelsindustrin, den kemiska industrin samt cement- och kalkindustrin svarade också för tegel-, betydande energiinköp. Livsmedelsindustrin svarade ensam för ca 40 % av all naturgasförbrukning, vilket delvis kan förklaras av att den till stora delar är lokaliserad inom det nuvarande distributionsomrádet för naturgas. Den kemiska industrin svarade för ca* 30 % av naturgasanvändningen och ca 11 % av elanvändningen. Tegel-, cement- och kalkindustrin var betydande förbrukare av kol (ca 20 % av industrins kolinköp).

I det följande används uppgifterna om industrins inköp av energi för att beskriva dess förbrukning av energi (de fel som därvid uppstår genom möjligheten att lagra bränslen har av utredningen bedömts vara små).

I några fall, när sekretessbestämmelserna omöjliggjort

uttag från IS, har industristratistikens data komplet-

terats med information från branschorganisationer eller enskilda företag.

en

man man

meon annu .uuuou

Sn

avmv

:ha

mums musa

amuocu

nagon amaua

ncuaca onouun

-ana :nu ohaq dann

.unna G22 v22..

»unga

uu-uou

..em« uno.

am 2. 3 ou

mmm

annu

.au .mn uu» .ma men

unna unna

vmnow

omm. un: chou

annan

33 82 »ann nun» a›øo om: 32

unga» »unna

o e o u o

en nu a. nu o.

med non

annu

na. han m2 men

vmnu

han

chou

m2

33 unna

noaunuun

søu_

anno” “scan

uuuu›m

o n o o o m N › e h

uu Z

men man

up nu

m3 au_ Z. mun som m3 n.› um.

une. »una

.u-man-um nunmsual nou-m.u-m

e 0 o m o u o o o o u 0 h

ua 3 nu om

nam

oo en

ana

hona

.vu omg

32 una_ unna

|u:uuz

ev 3 mv un

ann

neon

»nu nov

anwa

Su

nun »omm om: aohu vvum vann anno

vu. .ao m5

nu-u 3:. 83 »usa

u›«u mn-n

anuoømcunvnu

u o 0

ou nn

mvu

n» wa

uou non arv

En aa

u: man En man mom

nvun

»coq 88 .am .mo an.” .on enn .mun

e a u

se 2 nu

ons mon can

nu mv un 3

›ea hu_ man man

amma coon

ann

aonouv

S3 gun_ 22

»nu .ma

n-vn

.cmunon

umuouo .uomouou

0 e e o c 0 o 0 o 0 e o o o o o e o

umwxnn

axon nova mona vann can

eu.

.uon E: 2.2 .msn

;ut

quuuøøauuo-_n

auuasvnmzuåuouuu

.a

u.uu=ø=u»x=vo.maox

uuuaaunuuaououuouou «uu.=vn«=uu›a.onm.a

uuunavaauoamn

auuusønwoxu

møåâuuuøaø

:oo

»panna-nosa:

:oo

muimu

nuaovonuonumm

:ou:

.uoiøuauoanuma

A00

:ou:

uuaauno

:oo

?maizena

quuuavna

noe

unuonnam

q.ua=u:a=u.›aoaw

.auuuøvnu

uou.ov-øauuaunaououuoa

-.q.uon»›ua

a.uu=v:u.aououu›_q uuunavnuzu-›.oxu›uo wuuusvuauu-:vaggan

saa .

CaEånu.:-›uauna

uo›:um

.än

auuuøuuuiunoa uuunavåduaos quausucuoxm .uu»u=un»=u.›aua .-.Hou.nn.mnm w»u.=au=uu›un:=o

ox

»o›=.mnun: 3313:0 .noauasi-om

annan

nouuaun

allan dllån Junna allan -gn=m

SoA-n u»u= uau›m .I-una: xåufä :sand

.ua

2.. 3» wvn

uauuou

82 38.

22a 85a 82:. 22a 23a 3.3 32a .23 G2.-

“annan 833

.

Sn 3...

wwwnu

2:. :ä

22 23 02m 33 man..

.85 23a

S:

å:

.

o av 2 8 3

:om .nu un... :u ä. h.: än

82 2.2 ...men

annan

. o .n Nw

gonna ammo

n: a: ut.. 3... a: 2.

32 §2 2% mo:

nunnan:

.

unvnum

.

man

:nu

nuaunn

Z hm

namn

än at.

G2 2.2 23 82 32 22 S3 23

22.3 :än

Inn

unuønwnucøau

.

u 0h 2.

man

Små

. 3 om 3 2

.än ann m2 man www Z.. ai m3

22 22

nanci.

uooouou

.nunnan

un..

Åh.:

...taxan

53 ?som 3.3_

ud

angavs!! 2335:.

auuäøumåaâi-Su

.

A00

.niin-Beau

audi:

...oåmâzouogouuou

.

3:2...

aB-:vnmavomucu

:anna

_5:.!:.:-›2:m

_Zasøåumcqaxuoâaqu

o

...§03

F38

aus-b...

uäaaøcquuauouauomuuaua

:oo

qxåunäaam

...oo nu...

xuoÃu-uwøauunoxou Muuuååsuaâa-uø:

,.

.än

auuaaøøäâåqz Euaøvåoåxoam

ä:

A00

12.323 .uuaoaauunnu .zuwbmaøzu

ullsw än än

Sonar 502.25 ludde .Leona ...annu E152 .Sun

Det är väsentligt att inte enbart studera den absoluta energiförbrukningen, eftersom produktionsvolymen varierar mellan branscher och anläggningar. De i statistiken redovisade kostnaderna för inköp av energi bör därför sättas i relation till industriproduktionens saluvärde eller förädlingsvärde. På så sätt erhålls en bättre bild dels av energins betydelse för produktionen i olika delar av industrin, dels av energikostnadernas andel av de totala produktionskostnaderna.

Med den elintensiva industrin brukar man avse de branscher där elkostnaderna utgör en betydande andel av salu- eller förädlingsvärdet. Två liknande kriterier för energikrävande produktion har använts här. Ett är att energikostnaderna vid arbetsstället överstiger 6 % av produktionens saluvärde, och det andra att de utgör minst 14 % av produktionens förädlingsvärde. Det motsvarar ungefär de dubbla energikostnadsandelarna för industrin år 1987 (3,1 % resp. 7,0 %).

Tabell 3.2 visar de branscher och delbranscher som enligt de två kriterierna var särskilt energikrävande enligt 1987 års industristatistik. Statistiken är baserad på uppgifter om arbetsställen.

Flertalet av de arbetsställen som är energikrävande återfinns i de branscher som räknas upp i tabell 3.2. Ungefär 80 % av alla sysselsatta vid energikrävande arbetsställen arbetade i dessa.

Även inom dessa branscher finns arbetsställen som är mindre energikrävande. Av de 822 arbetsställena är endast 298 energikrävande (enligt det första av de nämnda kriterierna). omkring 70 000 personer arbetade år 1987 vid energikrävande arbetsställen inom de energikrävande branscherna.

Ana

.av

wav on. aan man .wo »me man

.aovna›muäuuono

-uuaunounhu

2: 0 m 0 o un nu om

aonumuunuonua

han man una ago o.› men mao

:c

uuund va...

nu. ua. man mo. emo o«› »nn

70:4 Iuonnhu :u:

u nu ha ou un

l

.uvøuon

›.›a ..nu m.mu

aux...

vønunoxmmuoun

nova: Ica ISHIM o...?

.u0vuuumcwnvuuwu

Mkülliid

a.n›u a.u.o ›.nun «.m.. «.«uu p.u«m a.›um

L305_ vanuuoa 513:.

nn

l

IUIIDUhÅ%HuOHO

oo. omm mn. na. .an uno .ou

55.23.

*VH

.avuuwh ovuu

n 0 h n nu en A

man

M

uu. aan »uu cup nam man non

novquuuoxumuono

513:.

...Jam ovuu›

u om nu nu nu ou

mha

MIHHUUMIHCIQNI

.aaauoluuu

I

D

...a.ou=nu

IDO 080%

.u0vuu›=aøn

x.o›.u=u.omouou.ou

MWM

.axuo.

hOUIHUü°ÅWFhCHC

bl

MOMMOHSHO

q.u.=u=«uuomu-n uuun:vu«=..›nou.

NW

uuouna-nosa:

.HCM%åH1Mu§OU

A

uuuususunan

duo

u.aa=unaaa.»on:.unoxuu

.VONFM

sang»

uuuuavnu

A00

duo

.HOWUÅIGOUH

GOUIEUHOSHONOEO

H20

Auoldnnut xaunon

zonen

øxnmuuaunum

uo›=u0 .unumn »A4

OHQåHMEH

.Nam N I

en G

ann ann min

nounuun voxanzm

unc»

ñäOAIU mnaounm uiddmñ

AC Act

Det finns fler energikrävande arbetsställen utanför dessa branscher än inom dem, men dessa arbetsställen är ofta små. År 1987 arbetade omkring 18 000 personer vid drygt 500 energikrävande arbetsställen i andra branscher än de energikrävande.

De aktuella branschernas produktion, i termer av förädlingsvärde, utgjorde drygt 20 % av den totala industriproduktionen. För att producera dessa varor utnyttjade man ca 70 % av den energi som förbrukades i hela industrin, 256 PJ av totalt 369 PJ.

Energianvändningen i de berörda branscherna beskrivs mer detaljerat i de följande avsnitten.

3.1.1 Gruvindustrin

Gruvindustrin svarade år 1987 för drygt 4 % av industrins energianvändning. Tabell 3.3 visar produktions- och energiförbrukningsdata för hela gruvindustrin och för olika delar av branschen. Figur 3.1 illustrerar branschens användning av olika energibärare (räknat efter energiinnehåll).

Malmgruvorna svarade för en dominerande del av såväl branschens produktion som dess energiförbrukning (89 % resp. 95 %). Energikostnaderna utgjorde 11 % av saluvärdet och 19 % av förädlingsvärdet. Järnmalmsgruvorna var mer energikrävande än ickejärnmalmsgruvorna (sulfidmalmsgruvorna), och svarade för all kol- och koksförbrukning (ca 54 000 ton) och för ca 60 % av (ca 1,45 TWh). I sulfidmalms-

elförbrukningen

gruvorna används främst el, ca 37 % av branschens förbrukning (0,92 Twh). Energiförbrukningen i stenbrott, sandtag samt i övriga gruvor och mineralbrott utgjorde en mycket liten andel av gruvindustrins totala förbrukning.

Tabell 3.3 Produktion och-energiförbrukning inom gruvindustrin Salu- Pörådl . Energi - Energi-

OVriga gruvor Och mineralbrott 113 83 7 102 0,7 GIUV1ndustri 6 462 3 808 676 15 467 100,0 På grund av avrundning kan siffrorna för delbranscher inte alltid summeras till motsvarande uppgift för gruvindustrin. Källa: Statistiska centralbyrån

Eisur 3.1 Förbrukning av olika i energivaror gruvindustrin

Total energiförbrukning 15 467 TJ

Elkratt Oüa

Gas Övriga banden Källa: Statistiska centralbyrån

3.1.2._ Hasse- och pappersindustrin

Massa- och pappersindustrin svarade år 1987 för 28,5 % av industrins totala energiförbrukning. Av branschens energiinköp var 62 % elkraft (ca 18,2 Twh), 23 % olja (ca 636 000 m3) och 10 % övriga bränslen (t. ex. och av olika

biomassa ånga). Användningen energivaror

illustreras i figur 3.2.

ri r 3.2 Förbrukning av olika energivaror i * massa- och pappersindustrin

Total energiförbrukning 105 580 TJ g Kol, koks . Dnvmedd

Olja

Ga Elkraft Övriga bränslen

Kanna: statistiska centralbyrån

Energiförbrukningen och energiintensiteten varierar

mycket inom branschen, vilket framgår av uppgifterna för delbranscher i tabell 3.4. samtliga delbranscher är energikrävande, men träfiberplattindustrin (som utgör en liten del av hela branschen) är den mest energikrävande. Kostnaderna för energi uppgick där till 16 % av saluvärdet och 34 % av förädlingsvärdet»

Tabell 3.4 Produktion och inom energiförbrukning massa- och pappersindustrin

Salu- Förädl. Energi- Energi- Bransch värde värde kostnad förbrukning Hi1j.kr. Hi1j.kr. Hi1j.kr. TJ X

nassaindustri 14 041 5 013 1 008 20 23 19,3 Pappersoch pappindustri 35 789 13 980 3 483 82 112 77,8 Träfiberplattindustri 769 356 121 3 046 2,9

Hassaoch pappersindustri 50 599 19 350 4 612 105 580 100,0

På grund av avrundning kan för delbranscher

siffrorna inte alltid

summeras till motsvarande uppgift for massa- och pappersindustrin.

Källa: Statistiska centralbyrån

Pappers- och pappindustrin svarar för den absolut

största delen av branschens Inom energianvändning. denna delbransch är i energiintensiteten mycket hög vissa anläggningar, t. ex. de integrerade pappersbruken med mekanisk eller halvkemisk massaproduktion, medan den i varierar beroende övrigt på produktionens inriktning. År 1987 motsvarade elkostnaderna 10 % av saluvärdet och 25 % av förädlingsvärdet. För massaindustrin var dessa andelar 7 % resp. 20 %.

3.1.3 Den kemiska basindustrin

Till den kemiska basindustrin räknas industrin för

tillverkning av oorganiska och organiska

kemikalier, industrigaser samt basplaster och halvfabrikat. Branschens energianvändning motsvarade år 1987 ca 7 %

av industrins totala energianvändning. Figur 3.3 visar energikonsumtionens sammansättning med avseende på energibärare. Nästan tre fjärdedelar av energin var elkraft (72 %), medan olja, gas och övriga bränslen svarade för mindre andelar (14 %, 8 % resp. 5 %). Merparten av den gas som användes var naturgas.

Figur 3.3 Förbrukning av energi i den kemiska basindustrin

Total energiförbrukning 25 649 TJ

Kol, koks Drivmedel

Gas

Övriga bränslen Elkraft

Källa: Statistiska centralbyrån

Tabell 3.5, nedan, ger data för delbranscherna inom den kemiska basindustrin.

De företag som tillverkar industrigaser är mest energikrävande. Drygt 90 % av den energi de förbrukade utgjordes av elkraft. Energikostnaderna uppgick till 17 % av saluvärdet eller 23 % av förädlingsvärdet. Denna delbransch svarar för 8 % av den kemiska basindustrins totala energiförbrukning.

Tabell 3.5 Produktion och inom energiförbrukning den kemiska

Salu- Pörådl. Energi- Energi- Bransch värde värde kostnad förbrukning Hilj.kr. Hi1j.kr. Milj.kr. TJ Z

Industri för oorganiska kemikalier 3 934 2 343 505 12 434 48,5 Industri för organiska kemikalier 5 416 2 341 245 3 011 11,7 Industri för oxygen 0 andra industrigaser 675 500 115 2 039 8,0 Ind f gödsel-, ogräsinsektsbekåmpn.medel 1 188 525 73 1 438 5,6 Konstfiber- och plastindustri 10 074 4 113 386 6 726 26,2

Kemisk basindustri 21 287 9 823 1 324 25 649 100,0

På grund av avrundning kan siffrorna för delbranscher inte alltid summeras till motsvarande uppgift för den kemiska basindustrin.

Källa: Statistiska centralbyrån

Industrin för oorganiska kemikalier är också mycket energikrävande med energikostnader om 13 % av saluvärdet eller 22 % av förädlingsvärdet. Delbranschen svarade för nästan hälften av i energiförbrukningen hela den kemiska basindustrin.

Övriga delbranschers

energiintensitet är betydligt lägre.

3.1.4 Jord- och stenvaruindustrin

Energiförbrukningen i jord- och stenvaruindustrin motsvarar omkring 7 % av industrins totala förbrukning. Tabell 3.6 ger information om branschens produktion och energianvändning.

Tabell 3.6 Produktion och inom energiförbrukning jord- och stenvaruindustrin

Salu- Pörådl. Energi- Energi- Bransch värde värde kostnad förbrukning Hi1j.kr. Hi1j.kr. H11j.kr. TJ Z

Porslins- och lergodsindustri 964 669 45 789 3.1 Glas- och glasvaruindustri 2 462 1 479 178 3 960 15,4 Tegel-, cement- och mineralvaruindustri 9 314 5 341 661 20 959 81,5

Jord- och stenvaruindustri 12 740 7 488 883 25 708 100,0

På grund av avrundning kan siffrorna för delbranscher inte alltid summeras till motsvarande uppgift för jord- och stenvaruindustrin. x Källa: Statistiska centralbyrån

Branschen domineras av tegel-, cement- och mineralvaruindustrin som svarar för 73 % av branschens drygt saluvärde och drygt 80 % av dess energiförbrukning. Till denna delbransch förs bl. a. tegelindustrin, cement- och kalkindustrin, mineral- och glasullsindustrin samt industrin för mineraliska övriga varor, vilka alla är energikrävande enligt av något kriterierna. De svarade år 1987 tillsammans för hälften av delbranschens saluvärde eller för ca 37 % av saluvärdet i hela jord- och stenvaruindustrin.

Den mest energikrävande delen av jord- och stenvaruindustrin är cement- och som kalktillverkningen använder nästan hälften av all som förbrukas i energi jord- och stenvaruindustrin. I delbranschen finns endast ett cementtillverkande samt företag (Cementa) ett antal mindre kalkproducenter. Energikostnaderna

år 1987 till 17 % av saluvärdet och 25 % av uppgick förädling svärdet.

Porslins- och lergodsindustrins andel av branschens var ca 7,5 % och glas- och glasproduktionsvärde varuindus trins andel ca 19 %. Endast den senare delbranschen var energikrävande (enligt något av de kriterier som använts), med energikostnader motsvarande 7 % av saluvärdet eller 12 % av förädlingsvärdet.

Jord- och stenvaruindustrins konsumtion av olika illustreras i figur 3.4. För den stora energibärare användningen av kol (42,5 % branschens energikonsumtion) svarar cement- och kalkindustrin samt mineral- och glasullsindustrin som använde 84 % 16 % av de drygt 400 000 ton som förbrukades resp. år 1987.

3.4 Förbrukning av energi i jord- och Figur stenvaruindustrin

Tota| energiförbrukning 25 708 TJ Elkraft

Övriga bränslen KoL koks å///ø/ø

Olja Dnvmedm KäHa: Statistiska centralbyrån

3.1.5 Järn-, stål- och ferrolegeringsverk

Omkring 19 % av all energi som användes i industrin förbrukades i järn-, stål- och ferrolegeringsverk. Järn- och stålverken dominerar branschen och svarade för 94 % av dess samlade saluvärde och för 90 % av energiförbrukningen. Fördelningen av branschens produktion mellan delbranscher framgår av tabell 3.7.

Tabell 3.7 Produktion och energiförbrukning i järn-, stål- och ferrolegeringsverk

Salu- Förädl. Energi- Energi- Bransch värde värde kostnad förbrukning Hi1j.kr. Hi1j.kr. Hilj.kr. TJ X

Järn- och stålgjuterier 1 297 735 111 1 678 2,4 Järn-, stål- och ferrolegeringsvek 28 522 10 798 2 661 70 960 100,0

På grund av avrundning kan siffrorna för delbranscher inte alltid summeras till motsvarande uppgift för järn-, stål- och ferrolegeringsverken.

Källa: Statistiska centralbyrån och enskilda företag.

Hälften av de använda energivarorna av utgjordes kol_ och koks (ca 1,3 megaton, motsvarande ca 35 PJ) och en

fjärdedel var elkraft (ca 960 MWh eller 17,7 va).

Energianvändningen var fördelad på energibärare enligt figur 3.5.

Ferrolegeringsverken är den delbransch som, relativt saluvärdet, har den högsta energikostnadsandelen. Man använder där nästan enbart kol och elkraft ungefär hälften av vardera mätt enligt energiinnehållet.

;att . Piggr 3.5 Förbrukning av energi i järn-, ståloch ferrolegeringsverk

Total energiförbrukning 70 960 TJ

Elkraft

.;:-..-: vu.: Övriga bränslen Kol, koks

u-mrzuaswrzaw

u I Gas »

olja Drivmedel Källa: Statistiska centralbyrån

År 1987 var ett omställningsár för ferrolegeringsindustrin. Under året avvecklades produktionen i Trollhättan, i Malmö startades ett nytt ferrolegeringsverk och i Vänersborg övergick ferrolegerings-1 verket från schweiziska till svenska ägare. Industristatistikens uppgifter för år 1987 skiljer sig därför markant från andra år, genom låga produktionstal och relativt produktionsuppgifterna höga kostnader.

Tabell 3.5 visar därför även uppgifter för år 1988 och år 1989 (prognos i september 1989) som inhämtats direkt från företagen. För de senare åren utgör energikostnaderna 25 % resp. 22 % av saluvärdet och 51 % resp. 43 % av förädlingsvärdet. Motsvarande andelar var betydligt högre under det exceptionella året 1987.

I järn- och stålverken motsvarade energikostnaderna 9 % av saluvärdet och 24 % av förädlingsvärdet. Drygt

halva energimängden tillförs i form av kol eller koks, drygt 20 % i form av elkraft och ca 17 % i form av olja. Kol och koks är viktigast i de malmbaserade stålverken, medan el och olja är de dominerande energibärarna i de skrotbaserade stålverken.

Energikonsumtionen i järn- och stålgjuterierna utgjorde drygt 2 % av branschens totala förbrukning. Två tredjedelar av denna andel var elkraft.

3.1.6 Ickejärnnetallindustri

I denna bransch (SNI 37201-3) var elkostnaderna ca 5 % av saluvärdet och ca 17 % av förädlingsvärdet år 1987. branschen kan delas upp i tre delbranscher. Den malmbaserade primärmetallindustrin består av två anläggningar: en anläggning för framställning av aluminium (GA-Metall i sundsvall) och en för framställning av koppar och bly, m. m. (Boliden Metall i Skellefteå). I

omsmältverken produceras bly, aluminium och koppar-

legeringar ur skrot. slutligen produceras halvfabrikat, t. ex. plåtar och rör, vid valsverk och dragerier för ickejärnmetall.

Primärmetallindustrin svarar för omkring tre fjärdedelar av den totala energiförbrukningen i branschen. Den är den mest energikrävande delen av hela branschen. Energikostnaderna motsvarade ca 9 % av saluvärdet och ca 28 % av förädlingsvärdet. Större delen av

energin tillfördes i form av elkraft (ca 70 %).

Omsmältverken utnyttjade omkring 9 % av den energi som förbrukades i branschen. Ca 40 % utgjordes av elkraft

och ca 20 % av olja. vid halvfabrikatstillverkningen

förbrukades 15 % av branschens totala energianvänd-

ning, ca 60% i form av el och ca 22 % i form av gas (merparten gasol).

Figur 3.6 illustrerar energikonsumtionens fördelning på energibärare i hela branschen.

ligg: 3.6 Energiförbrukning i ickejärnnetallindustrin

Total energiförbrukning 11 097 TJ

Drivmedel

Källa: Statistiska centralbyrån

3.1.7 Annan energikrävande industriproduktion

som tidigare beskrivits finns ytterligare ett stort antal energikrävande arbetsställen utanför de branscher som behandlats ovan. Dessa arbetsställen återfinns i branscher som domineras av mindre energikrävande arbetsställen. Tabell 3.8 redovisar antalet sysselsatta vid energikrävande arbetsställen i dessa branscher, sammantaget ca 18 000 personer.

Tabell 3.8 sysselsättning vid arbetsställen energikrävande i energikrävande branscher

Antal Antal SNI-kod/Bransch/delbransch arbets- sysselställen satta 311 Livsmedelsindustri 34 2484 3117 Bageriindustri 15 217 3118 Sockerindustri 8 1761

312 övrig livsmedelsindustri 7

163 3122 Fodermedelsindustri 6 118

313 Dryckesvaruindustri 7 161

321 Textilindustri 20 1496 3211 Garn- och vävnadsindustri,

textilberedningsverk 18 1197

322 Beklädnadsindustri utom skoindustri 7 221

33 Trävaruindustri 42 1936 3311 Trämaterial- och byggnadssnickeriindustri 35 1848

342 Grafisk industri, förlag 4 107

352 Annan kemisk industri 4 301

37204 Gjuteriet för ickejärnmetall 8 459

381 Metallvaruindustri 85 2999 38193 Spik-, skruv- och bultindustri 3 953 38199 Annan metallvaruindustri 69 1423

Maskinindustri 37 2056

3829 Övrig maskinindustri, maskin-

reparationsverkstäder 26 1708

383 Elektroindustri 14 1927

övriga ej energikrävande branscher 6 675

Ej energikrävande branscher, totalt 17800

muøm..mau.çmwam..;›.m._u_nwe›

De energikrävande arbetsställena är fördelade över hela industrin. 2 Ö00-3 000 personer arbetade i vardera livsmedels-, trävaru-, metallvaru-, maskin-, elektro- och transportmedelsindustrierna. :ra-um: SNI:s

.*7Vgl|*.|7Fl'

vid en branschfördelning på fyrsiffernivå v. framstår två delbranscher som ytterligare energi-

.u-...u-w...

intensiva. Det gäller sockerindustrin (SNI 3118) och

wear.: mattindustrin (SNI 3214, en delbransch inom textil-

g.. n industrin). De två delbranschernas andel av industrins ns. samlade förädlingsvärde var 0,25 % år 1987. Socker-

.run-ur

industrin sysselsatte 1 761 personer och mattindustrin 506 personer.

Sockerindustrins energikostnader uppgick till ca 8 % av saluvärdet eller 30 % av förädlingsvärdet. olja och naturgas är de viktigaste energikällorna. De svarar för 37 % resp. 32 % av sockerindustrins totala energianvändningen. I mattindustrin motsvarade energikostnaderna 8 % av saluvärdet eller 20 % av förädlingsvärdet. Den större delen av energin inköptes i form av olja och el.

För några är

ytterligare delbranscher energikostnadens

andel av saluvärdet eller förädlingsvärdet betydligt

högre än genomsnittet för hela industrin. så är fallet för mejeriindustrin, olje- och fettindustrin samt fodermedelsindustrin för vilka elkostnadsandelen överstiger 8 % av förädlingsvärdet. I fodermedelsindustrin utgjorde elkostnaderna 13,9 % av förädlingsvärdet.

3.2 Den energikrävande industrins lokalisering

Den energikrävande är av stor

industriproduktionen

betydelse för industrisysselsättningen i vissa av

landets län och kommuner. I detta avsnitt redovisas de geografiska områden i vilka den, enligt 1987 års industristatistik, var av relativt sett störst betydelse.

Tabell 3.9 ger en länsvis redovisning av befolkningsocb sysselsättningsdata. Där visas att den energikrävande industrins geografiska spridning skiljer sig från hela industrins fördelning i landet. Industrisysselsättningen är av störst betydelse i de södra östkustlänen, från Kristianstads län och upp till Gävleborgs län (utom stockholms län), och ide södra

inlandslänen från Älvsborgs län upp till

Kopparbergs län. I västkustlänen och i Norrlandslänen (utom Gävleborgs län) samt i Stockholms län de induutgör strisysselsatta en mindre andel av befolkningen i åldrarna 18-64 år. I Gotlands, Jämtlands och stockholms län är den andel av befolkningen i åldersgruppen 18-64 år som arbetar i

industrin mycket låg (7-8 %).

Av dem som arbetar i energikrävande produktion återfinns - oavsett vilket kriterium för energikrävande produktion som används - en stor andel (ca 60 %) i Norrland och i Bergslagslänen (Värmlands,

örebro, Västmanlands och Kopparbergs län). Var fjärde

_ industrisysselsatt arbetar där vid ett energikrävande

arbetsställe. Den energikrävande produktionen är av

stor betydelse också i Södermanlands och Hallands län där omkring 15 % av de industrisysselsatta arbetar vid energikrävande arbetsställen. Pâ Gotland arbetade mer än var femte industrianställd i energikrävande

produktion, men industrin svarar där för en relativt

liten andel av sysselsättningen.

nu

›.avw»mu

anv-vann 0 o v A GVFlñm i-MNNN uNMW m s . u. . . . .

-znouon

OFOVFCFO u A «.« A u ONONO VMNIDID IOONIV F1

non

vwløn

auoana

maa:

u

uuuuuuonnhm

a

øvn^

uuuuaavaq unounan ucuuuuua

nova:

vanunoxammvcu

:nunnan

ann Nhn

uuun namn ovan unna unna nnon ooum vhvn uvoo

mamma

apan nçoo .omg ons. .ann now. »uno .nog “map ann. .map .omv apa»

H-una apa..

.Fdad

hi nu

u0vuu›:ucn

VIQWDVN FOGOONF OMWNF lñGv-(GV OFVW Q

axaouon

uouuxâvounauunavuw

s . n ... s s s . . s.. s GONFCU-Q NONHO GNONO GGQMVV :nov-av 0-1

non

sena_

uuonmn

maa:

›a

:uu:

EOMUÅHVOMNMHUEIH

u

ewa

nunnan nova: uuuuuøvnu Iuonnau uuuauuuu

ov:umux«muu:u vsaunoxamuocu

:gonna:

amm

mhnn unga nnmv uwun menu aewm

»eu

euçu .omm uuçn »men .maa mood anda anod oa.› .uno apøv von» pçmh høhh gagn unçr

«uu= auua. moon.

;IUDWEHMAWHOGU

›u uu

.uxaouon

.m 0.0

-.on u..« m.on

J00 gavs: wanna

-uuuuuon-

Iuuunsvau

annu

muamv muaau eauaa annan cows vunna ahoon munoa

»mmm

annah gav. ..u›« mean» .nouu .nanm »mona ...om .emma anno»

mvmnmh

.anwa .unna .acne uooøu aau=

Imuuuêøu

n

ud

uuammu maaaoa onmnna annons uevmma nvmuwa

axaouon cumuaem

eouhma

m«»

Nnvhva

»namn un.›.

0-arma A-noen gemen. unçnun annan. “ungen mora.. .munen nçouma .nmvuu «›me›u ämnena

idOÅ

.m namn annan ou.«ou

:aa

JUUIIHOUNNW

:ma :uu :ua :aa : :ma

asgo» A :mm

:nu :ua =.u ana :ma

o aug :uu :ua

uu. :aa nun :uu :mn

uunaanunuovwm uvuaaummuouam

.han nun nun

.v=uuu»o=uo».m›

annan

unuoaxuoam aaaaano auuqnwxnmn .u.ono=o.ø .u.u.=.u».q.u uo.ono»ma uuuonu›am annan..-gm au:-anum› uu=aa=.nunu umuanuaaaon um.onoa›uo nucqaunma n=ouuonucuum› ucouuoauuoz

HHOÅIH nunnan -vnuauoø svansen. nønmuuun nvuaau-m ounoum cam:

:MA

Tabell 3.10 visar de kommuner där den mest energikrävande industrisysselsättnigen återfinns enligt industristatistiken. För varje kommmun i landet har antalet sysselsatta i energikrävande produktion valts enligt det kriterium som ger det högsta antalet sysselsatta. De sysselsatta i energikrävande industriproduktion uppgick enligt dessa beräkningar till ca 107 000 personer. De utgjorde 14,2 % av alla industrisysselsatta och 2,1 % av befolkningen i åldrarna 18-64 år.

I 72 av landets 284 kommuner överstiger antalet sysselsatta i den energikrävande industrin antingen 28,4 % av antalet industrisysselsatta i kommunen eller 4,2 % av kommunens invånare i åldersgruppen 18-64 år (dvs. andelarna är minst dubbelt så stora som för hela landet).

I de 72 kommunerna i tabellen återfinns ca 70 % av dem som arbetade vid energikrävande arbetsställen. Till följd av urvalsmetoden är kommunernas beroende av energikrävande industriproduktion av olika slag. Tabellens kommuner kan delas in i tre grupper.

I den större gruppen, innehållande omkring hälften av kommunerna, utgör de sysselsatta i energikrävande produktion en stor andel av såväl antalet industrisysselsatta som befolkningen i åldrarna 18-64 år. Dessa kommuner är ofta s. k. bruksorter där näringslivet domineras av ett eller ett par företag.

Tabell 3.10 Kon-uer där antalet sysselsatta vid energikrävande arbetsställen år 1987 översteg 28,4 X av antalet industrisysselsatta eller 4,22 av befolkningen i åldrarna 18-64 år

Lån sysselsatta i energikrävande industri Andel X av Antal n ustri- fo . syssels. 18-64 år

Norrtälje Stockholms 1574 5ä,9 6

uno

Uppsala 122 40,7 1

gåbo

_n_ 916 82,6 I-l 7 Alvkarleby N

uNNNM›ww

900 45,6 8 Tierp

H

vvooøuo

bnuwoøoo

Borgholm

_ ”_

oupuouu

87,0

man»

Lmmbownmuwm Hagfors

(forts.)

Tabell 3.10 (forts.)

Kommun Lån sysselsatta i energikrävande industri Andel §22 av

_ ,.. .

I en andra grupp av kommuner arbetar en mindre andel av de industrisysselsatta vid energikrävande arbetsställen, men de utgör ändå en relativt hög andel v .. A av befolkningen i åldrarna 18-64 år. I denna grupp

,*r

finns många kommuner till vilka de energikrävande delarna av verkstadsindustrin koncentrerats, och i “***. vilka verkstadsindustrin - inklusive även mindre - en stor andel energikrävande produktion sysselsätter av befolkningen.

I ett mindre antal av tabellens kommuner utgör det totala antalet industrisysselsatta en liten andel av invånarna i åldersgruppen 18-64 år. Den energikrävande industriproduktionen svarar i dessa kommuner för en stor del av industriproduktionen men andra näringar som jord- och skogsbruk är av större betydelse för sysselsättningen.

3.3 Energibeskattningçns omfattning

I Sverige har energi beskattats sedan år 1951. Detta år infördes skatt på elenergi; annan energi skattebelades år 1957. När skatterna introducerades var syftet i första hand att finansiera vissa statliga utgifter, exempelvis den förestående kärnkraftutbyggnaden. Med tiden har energiskatten allt mer fått karaktären av en generell skatt. Dess roll som energipolitiskt styrmedel har dock, sedan oljeprishöjningarna åren 1973-74, tillmätts en ökad betydelse. _ .. Energiskattesatserna förblev oförändrade hela .. - 1960-talet, men under 1970-talet genomfördes betydande skatteskärpningar samtidigt som priserna steg på importerade energivaror. Skatter och avgifter på olja höjdes under 1970-talet med ca 150 %, mätt i fasta priser (med producentprisindex som deflator). En

särskild - senare kallad särskild beredskapsavgift skatt - infördes år 1974 och den allmänna energiskatten höjdes för första gången år 1975. Samma år lades skatten på elkraft om från värdeskatt till punktskatt, vilket innebar en skatteskärpning för industrin.

350 ) Sedan 1971-07-01.

De höjningar av den allmänna energiskatten som redovisas motsvarar höjningar i fasta priser om ungefär 760 % för olja, 1 250 % för kol och 25 % för el. Höjningarna av skattesatserna för kol och olja har skett i en sådan takt att de aldrig hunnit sjunka nämnvärt, mätt i fast penningvärde. Skattesatsen för elkraft har däremot periodvis minskat betydligt. Före skattehöjden 1 juli 1989 låg skattesatsen för elkraft ca ningen 10 % under 1975 års skattesats vid en jämförelse i fasta priser. Energiskatt pá naturgas infördes i 1985. Skattesatsen var sedan oförändrad till januari den 1 juli 1989, varför den under denna period successivt minskade i fast penningvärde.

3.7 visar inkomsterna av energiskatt på bränslen Figur och elkraft under budgetáren 1979/80-1988/89 uttryckta i 1988/89 års penningvärde. Det totala energiskatteintaget har ökat under perioden, men det framgår också att medan inkomsterna från bränsleskatten fortlöpande har ökat, så steg inkomsterna från elskatten endast under åren 1984/85 och 1985/86. De två senaste budgetåren minskade dessa inkomster.

3.7 Budgetårsvisa inkomster av energiskatt tigt elkraft och bränslen 1979/80 på 1988/89 (i 1988/89 års penningvärde) 16-

12- 6 C O ska på bränslen b 3 I- 8- 0 E .1 i 4-. Skatt på elkraft

o_ 79/80 82/83 85/86 88/89

3.4 Skattenedsättningens utveckling och omfattning

som nämnts i avsnitt 2.7.2 kan nedsättningen av energiskatt vid industriell tillverkning enligt NEL medges antingen branschvis av RSV eller för enskilda företag efter särskild prövning av regeringen. Endast den senare möjligheten har utnyttjats. Sedan NEL började tillämpas år 1975 har antalet företag som beviljats nedsättning, liksom värdet av dessa nedsättningar, varierat. Dessa variationer beror framför allt på två faktorer; dels har energiskattesatserna ändrats vid flera tillfällen (se tabell 3.10 ovan), dels har den andel av saluvärdet utöver vilken regeringen beviljat skattebefrielse ändrats vid ett par tillfällen.

Den nämnda gränsen för nedsättning har successivt höjts efter år 1975. Regeringen medgav nedsättning till 1 % av försäljningsvärdet för tiden fr. o. m. 1 juli 1975 t. o. m. år 1976. Perioden 1977-1983/84 var nedsättningsgränsen 1,3 %; för företag som förädla: skogsprodukter höjdes den dock till 1,6 % år 1982. Den generell nedsättningsgränsen höjdes till 1,5 % år 1984, och till den nuvarande nivån 1,7 % år 1987.

Tabell 3.12 är en sammanställning av de skattenedsättningar som beviljats under det senaste ártiondet. Uppgifterna i tabellen visar de nedsättningar som beräknats av regeringen vid beslutstillfällena. De kan skilja sig något från de slutliga avräkningarna, som dock inte är tillgängliga för redovisning. Fr. 0. m. år 1980 medgavs preliminär nedsättning för två år i taget. Uppgifterna för åren 1980, 1982, 1984 och 1986 är därför ungefärligen tillämpliga för det efterföljande året.

Tabell 3.12 Nedsättning av allmän energiskatt 1978-1986. Antal företag och beviljad nedsättning

1970 1979 1900 19a2 1934 1986 An- n11; An- Hilj An- Kil) An- Hilj An- Hilj An- Hilj Bransch tal kr tal kr tal kr tal kr tal kr tal kr

Papper, massa, -.n. 4a 123,2 43 79,6 47 234,1 40 295,9 43 176,1 50 396,6 3:11, gruvor 25 43,0 15 36,3 23 120,3 22 139,3 22 74,7 32 117,1

G as Järn, 2 0,3 2 0,1 4 4 7 7 17 6 7 16 0 11 16,8

Gas 2 1,6 3 1,0 3 3,3 3 3:9 3 4:1 3 11,9 kalk, n... 7 8,6 a 9,9 7 26,4 0 34,7 22 41,5 20 55,5

Cement, Tas-1 1a 0,6 14 0,4 17 3,3 17 3,9 - -

11 0,3 a 0,2 a 0,3 5 5,3 5 0,3 7 0,3 godgr Ovrxga 10 7,0 e 3,0 14 26,5 13 43,0 17 20,4 23 9a,0 SUMMA 122 105,4 101 136,2 123 419,5 123 550,0 119 333,1 146 696,5 sunna nedsättning 1 1999 ars priser!) 429,6 237,3 790,4 929,3 416,6 900,7

1) Uppgifterna för 1984 och 1986 ingår i branschen cement, kalk, n.|. 2) Deflaterad ned hjälp av producentprisindex till prisnivån i januari 1989.

Det totala ökade några år markant nedsättningsbeloppet - mellan åren till följd av skattehöjningar exempelvis 1979 och 1980 och mellan åren 1964 och 1986. Vid andra tillfällen motverkades skattehöjningarnas effekter på av höjda gränser för nedsättning. nedsättningsbeloppet Det är till att nedsättningsbeloppet är förklaringen år 1984 än år 1982. Gruppen övriga i tabellen, lägre för vilka nedsättningen ökade markant år 1986, inkluderar bl. a. ickejärnmetallindustrin och industrin för tillverkning av grafitelektroder.

För år 1988 har 115 företag beviljats nedsättning av Värdet av nedsättningen var 720 milj. kr. energiskatt.

att erhålla skattenedsättning skall inte Möjligheterna vara beroende av produktionens organisation eller ägandestruktur. Ett företag kan därför söka nedsättför eller för några av de produkter förening någon

taget tillverkar. Företagets totala energikostnader och saluvärde måste i sådana fall fördelas de på aktuella produkterna. Riksskatteverket har att kontrollera uppgifternas riktighet.

Ansökan om nedsättning för viss del av företagets verksamhet kan i många fall ge av nedsättning energiskatt när sådan inte skulle för föremedges tagets hela verksamhet. Det förutsätter dock ett mer omfattande arbete av det ansökande företaget. Industrins förmåga att tillgodogöra sig dispensmöjligheterna torde ha ökat med åren, vilket är ytterligare en faktor som inverkat pá nedsättningarnas förändring över tiden.

3.5 Energiförbrukningen i växthus m. m.

Enligt statistiska centralbyráns senaste trädgárdsräkning fanns 1 609 företag med ca 333 ha växthusareal år 1987. Omkring 90 % (304 ha) var uppvärmd växthusyta.

Exakta uppgifter om värdet av växthusnäringens produktion saknas. sveriges lantbruksuniversitet uppskattade det totala produktionsvärdet år 1987 till ca 1 753 milj. kr. (Christensson, Persson: Trädgårdsodlingen i Sverige 1981-1987. Alnarp 1989.).

Växthusnäringen, liksom de uppvärmda växthusanläggningarna, är koncentrerad till södra Sverige. Figur 3.8 visar den uppvärmda växthusarealens geografiska spridning.

I ä [HB

EJ

I tabell 3.13 visas den växthusarealen och uppvärmda energiförbrukningen för växthusproduktion åren 1981, 1984 och 1987. Förbrukningen av samtliga energivaror utom tung eldningsolja har ökat mellan åren 1981 och

1987. En överslagsberäkning grundad på energivarornas uppskattade energiinnehåll ger vid handen att energiförbrukningen per uppvärmd växthusyta var ca 15 % högre år 1987 än år 1981. har Samtidigt avkastningen per ytenhet ökat för de flesta växtslag som odlas i växthus.

Mellan de senaste räkningarna har av användningen ved, kol och koks samt fjärrvärme fördubblats och elförbrukningen har närmast tredubblats. Mellan åren 1984 och 1987 har också tillkommit en betydande användning av gas, främst i Malmöhus län.

Tabell 3.13 Uppvärmd växthusareal och energiförbrukning för växthusproduktion 1981, 1984 och 1987

Beräkning på basis av uppskattat energiinnehåll. Källa: Statistiska centralbyrån

Värdet av nedsättningen av energiskatt vid yrkesmässig som nämnts i avsnitt 2.7.1 till växthusodling uppgick ca kr. år 1987 och ca 87 kr. år 1988. S0 milj. milj.

AKTUELLA SKATTE- OCH AVGIFTSFÖRSLAG

4.1 Kommittén för indirekta skatter

I betänkandet (SOU 1989:35) Reformerad mervärdeskatt m.m. presenterar kommittén för indirekta skatter (KIS) förslag till ändringar av den indirekta beskattningens utformning samt omfattning. I detta avsnitt sammanfattas de förslag som gäller beskattningen av energi.

I direktiven för KIs arbete beträffande energibeskattningen underströks följande punkter:

- att inordna möjligheterna energiområdet under mervärdeskatten skall prövas, - funktion energibeskattningens som energipolitiskt styrmedel skall behållas, - en beskattningsreform bör inte leda till intäktsbortfall, - för att förutsättningarna begränsa eller helt slopa möjligheterna till nedsättning av energiskatt som viss energiintensiv industri idag åtnjuter skall bedömas.

vad gäller den första punkten fann kommittén att övervägande skäl talar för att energiområdet inordnas i mervärdeskattesystemet. Man föreslår därför att energiområdet skall beläggas med en mervärdeskattesats om 23,46 %. Detta medför även en till EG anpassning där energiområdet föreslås i basen för mervärdeingå skatten.

innebär att industrin - som är Mervärdeskattpå energi - kan av skatten på energimervärdeskattskyldig lyfta varorna såväl som på andra insatsvaror, medan t. ex. - - får hushållen som inte är mervärdeskattskyldiga betala skatten utan möjlighet till avlyftning.

Eftersom mervärdeskatt med en enhetlig skattesats inte kan fungera som styrmedel har kommittén också undersökt Om punktskatter i kombination med generella

den

mervärdeskatten kan användas för att åstadkomma en önskvärd av konsumtionen ur energi- och styrning Man föreslår därför, efter att miljöpolitisk synpunkt. ha prövat ett antal alternativa utformningar av

energibeskattningen, bl. a. att

nuvarande på energi behålls men att punktskatter skattesatserna sänks med 30 % utom på bensin och kol.

- de särskilda skatterna elkraft som produceras på i vattenkraftverk och kärnkraftverk kvarstår i nuvarande form.

- den särskilda skatten kol och på oljeprodukter, bensin slopas och ersätts med allmän energiskatt respektive bensinskatt.

- skatten för annat ändamål än drift av på gasol motorfordon höjs, räknat efter energiinnehållet, till samma nivå som skatten på naturgas.

- för kraftvärme, avdragsbestämmelserna kondenskraft och industriellt mottryck ändras.

- RsV:s att medge nedsättning av allmän möjlighet energiskatt enligt lagen om nedsättning av allmän enerqiskatt slopas.

- fordonsskatten och registerhållningsavgiften slopas för bensin- och gasoldrivna fordon, samt för lätta och tunga släpvagnar som dras av sådana fordon. Intäktsbortfallet kompenseras med en höjning av skatten på bensin.

- den allmänna el föreslås bli energiskatten på odifferentierad med skattesatsen 4,2 öre/kWh.

Den förändring som föreslås beträffande avdragsbestämmelserna vid kondenskraftproduktion innebär att produktionen i kondenskraftverk skall beskattas på samma sätt som produktionen i kraftvärmeverk. Avdrag kommer då endast att medges för den andel av bränslets energiinnehåll som motsvarar elproduktionen. Härigenom träffar beskattning endast den del av bränslets energiinnehåll som inte nyttiggörs utan kyls bort som spillvärme.

För kraftvärmeproduktion som används i induegen striell verksamhet skall det finnas att möjlighet välja mellan vad som gäller i dag för kraftvärmeproduktion resp. för industriellt mottryck, dvs. avdrag kan göras antingen på elsidan eller bränslesidan.

Vid beskattningen av industriellt har mottryck möjligheten till avdrag berott på vilken teknik som nyttjats. KIS föreslår nu att kravet på viss kraftvärmeteknik tas bort.

Kärnkraftproduktion är visserligen kondensproduktion. men kommittén föreslår inte någon bränsleskatt för kärnbränsle utan förordar att samhällets på styrning detta område också fortsättningsvis sker direkta genom beslut.

Den föreslagna förändringen av avdragsbestämmelserna

vid kondenskraftproduktion kommer först i framtiden

att i högre grad påverka År

elpriset. 1987

producerades 6,6 av totalt 142 TWh i fossileldade

kraftverk. Av dessa 6,6 TWh producerades endast 0.6 Twh i kondenskraftverk. På sikt kommer dock denna andel av att öka vilket medför att

kraftproduktionen

konsekvenserna av KIS förslag blir av större betydelse.

Följande uppställning är en sammanfattning av de skattesatser som föreslås av KIS. Det bör observeras att IIS betänkande lades fram före riksdagens beslut om energiskattehöjningen den 1 juli 1989.

skattesats Föreslagen juni 1989 skattesats

El verksamhet 5 öre/kWh 4,2 öre/kwh

lndustriell -

ÖVriq förbrukning i vissa

uglesbygdskommuner 6,2 öre/kwh 4,2 öre/kwh

Ovtiç förbrukning 7,2 öre/kWh 4,2 öre/kWh Kol 410 kr/ton 410 kr/ton ?1Ytande bränslen Fotogen med tillsats som

möjliggör drift av snabb-

gående dieselelmotorer 860 kr/m3 600 kr/m3 Motorbrännolja och eldnings- Olja . 978 kr/m3 685 kr/m3 GaaoL som används för drift av motorfordon 92 öre/1 65 öre/1 annat ändamål än drift av notorfordon 185 kr/ton 260 kr/ton Naturgas 308 kr/1000m3 215 kr/1000m3

4.2 niljöavgiftsutredningen

Miljöavgiftsutredningens (MIA:s) uppdrag (dir.

1988:44) är att analysera förutsättningarna för att utnyttja ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken och lämna förslag till utformningen av sådana styrmedel.

Införandet av miljöavgifter är en konsekvens av de

miljöpolitiska mål som antagits. Miljöavgifterna är

ett medel som valts därför att de bedöms ha fördelar jämfört med andra styrmedel som skulle kunna nyttjas

för att uppnå de uppsatta målen. syftet med miljöavgifter är att åstadkomma att miljöskyddsåtgärder vidtas där de kan ske till lägsta samhällsekonomiska kostnad.

Genom tilläggsdirektiv (dir. 1989:33) fick MIA i uppdrag att senast den 16 oktober 1989 redovisa sina överväganden rörande energi- och trafikområdena. MIA har därutöver, genom regeringsbeslut i juni 1989, fått i uppdrag att utreda förutsättningarna för införande av skatt på uran som används i kärnkraftverk. Även detta uppdrag skall redovisas till regeringen senast den 16 oktober 1989.

Miljöavgiftsutredningens arbete skall ses mot bakgrund av bl. a. de gällande miljöpolitiska målen. Enligt dessa skall, relativt utsläppsnivån år 1980, utsläppen av svavel minska med 80 % till år 2000 och utsläppen av kväveoxider minska med 30 % till år 1995. vad gäller koldioxider har riksdagen uttalat att utsläppen inte bör öka över den nuvarande nivån.

I ett första delbetänkande (SOU 1989:21), Sätt värde - svavel och förepå miljön! miljöavgifter på klor, slog MIA en miljöavgift på utsläpp av svavel från förr bränning av olja om 30 kr. per m3 olja och tiondels viktprocent svavel, vilket motsvarar ca 30 kr. per kg svavel som släpps ut. Vidare föreslogs miljöavgift på utsläpp av organiskt bundet klor från massablekerier. Denna avgift påverkar inte energipriserna men får effekter på produktionskostnaderna i en mycket energi* intensiv industribransch. Förslagen har remissbehandlats.

Även miljöavgifter skall beaktas i de beräkningar EL 90 skall göra enligt sina tilläggsdirektiv. Inom energiområdet behandlar MIA miljöavgifter på utsläpp

av svavel, kväveoxider och koldioxid. MIA:s arbete enligt de direktiv som nämns ovan har pågått parallellt med EL 90:s arbete.

MIA:s förslag avseende energi- och trafikomrádena återfinns i betänkandet (SOU 1989:83) Ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken. Energi och trafik.

KONSEKVENSER AV ALTERNATIVA REGLER FÖR ENERGI S KATTENEDSÃTTNI NG

Kalkxlmetoden

I detta kapitel redovisas och kommenteras beräkningar av hur industrins och växthusnäringens kostnader påverkas vid olika kombinationer av energiskatterp miljöavgifter och nedsättningsregler. Dagens energibeskattningssystem jämförs med två alternativa system.

Det ena alternativet utgörs av det förslag till energibeskattning som lämnats av KIS (se kapitel 4.1), kompletterat med de energiskattehöjningar som trädde i kraft den 1 juli 1989.

Det andra alternativet har sammanställts efter kontakter med miljöavgiftsutredningens sekretariat och innebär miljöavgifter om 30 kr. per kilo utsläppt svavel och 25 öre per kilo utsläppt koldioxid. Avgiften på svavel är utsläppsrelaterad men i kalkylerna beräknas avgiften schablonmässigt kvantiteten anpå vänt bränsle. De nu gällande punktskatterna på bränslen reduceras med 50 %, medan bensinskatten reduceras med 10 %. Den allmänna energiskatten elkraft bibepå hålls på nuvarande nivå, men med den utformenhetliga ning som föreslagits av KIS.

MIA:s kommande förslag om avgift på kväveoxider har inte beaktats med hänsyn till att den inte innebär en pålaga på industrin i dess helhet; däremot kommer den

att belasta vissa företag medan andra får givetvis lättnader.

Inte heller den som i april 1989 förekloravgift av miljöavgiftsutredningen i dess delbeslagits Sätt värde tänkande (SOU 1989:21), på miljön! på svavel och klor, har beaktats. Miljöavgifter Den belastar massablekerierna och har av branschen innebära en merkostnad om för närvarande uppgetts 600-700 milj. kr.

De två alternativa systemen med energiskatter och benämns i fortsättningen KIS-a1termiljöavgifter nativet MIA-alternativet. Alternativens skatteresp. satser och visas i tabell 5.1, där också avgifter finns med som jämförelse dagens energiskattesatser (referensalternativet).

Kalkylerna har utförts av det energistatistiska kansliet vid SCB och redovisas i rapporten Energiindustrin (bilaga 2). som skattebelastningen på för beräkningarna ligger 1987 års industriunderlag statistik och de beslut om nedsättning av preliminära energiskatt för år 1987 som fattats av regeringen.

För att skapa ett för ändamålet relevant beräkningshar en omfattande bearbetning gjorts av det underlag statistiska Detta grundmaterial begrundmaterialet. skriver situationen under år 1987. För att så långt som kunna de olika beskattnings- och möjligt jämföra med dagens situation har de nedsättningsalternativen skattesatser som trädde i kraft den 1 juli 1989 på 1987 års energianvändnings- och produkapplicerats tionsdata för industrin. Effekterna av KIS- och MIA- -alternativen har beräknats på samma sätt. Därefter har olika alternativ för skattenedsättning förts in i De skiljer sig beträffande dels de skatter kalkylerna.

och avgifter som får räknas in i underlaget för nedsättning, dels storleken på den andel av produktionsvärdet som utgör maximal beskattning.

Tabell 5.1 Skattesatser och miljöavgifter i referensalternativet och i KIS- och HIA-alternativen

Alternativ Referens KIS HIA punkt- punkt- punkt- C0,- S- Energislag Enhet skatt skatt skatt avg. avg. Totalt

E1, industri öre/kWh 7 6,2 6,2 - - 6,2 Kol* kr/ton 460 460 230 621 227 1078 kr/m3 1078 785 539 686 - 1225 Dieselolja

kr/1000 m3 350 257 175 470 - 6å5 Naturgas

17 Exkl. metallurgiskt kol

Beräkningarna har utförts och redovisas på branschnivå. För att kunna räkna med för ändamålet homogena industribranscher, och för att kunna redovisa beräkningarna med iakttagande av gällande sekretess, har en branschindelning använts som i flera avseenden skiljer sig från den som används i kapitel 3. Tabellens

branschindelning finns översatt till s. k. SNI-koder i tabell 5.2. För några branscher har en uppdelning gjorts i nedsättningsföretag och övriga företag. Med nedsättningsföretag avses de företag som år 1987 beviljades nedsättning av energiskatt.

Tabell 5.2. Beräknad energiskatt och nedsättning av allmän energiskatt (årsbelopp, milj. kr.) med skattesatser per 1989-07-01. Skatt, Ned- Faktisk skatt SNI- exkl. sätt- % av kod Bransch neds. ning Belopp saluvärde

2 Gruvindustri 336 86 250 4,5 33119 34113 Boardindustri 85 13 72 4,0 34111 Massa- och 1926 651 1275 2,6 34112 pappersindustri

3692 Cement- och kalkindustri 232 157 75 5,9

37101 Järn-, stål- 37102 och metallverk

Energibeskattning och skattenedsättning år 1989 referensalternativet

Gällande regler för nedsättning av allmän energiskatt vid industriell tillverkning redovisas i avsnitt 2.7.2. Det är nedsättning enligt 2 5 andra NEL stycket (1,7 %-regeln) som behandlas i beräkningarna, dvs. den nedsättning som kan medges efter särskilt beslut av regeringen.

För att få ett aktuellt referensalternativ har en beräkning gjorts av energiskatt och skattenedsättning för industrin när dagens skattesatser applicerats pá 1987 års energianvändnings- och produktionsdata (se tabell 5.2). Denna kalkyl används i som fortsättningen det referensalternativ med vilket KIS- och MIA- -alternativen jämförs.

Det beräknade energiskattebeloppet exkl. nedsättning är för år 1989 ca 6,6 miljarder kr. Skattenedsättningen enligt gällande regeringsbeslut beräknas till ca 1,2 miljarder kr., vilket innebär en faktisk energiskatt om ca 5,4 miljarder kr. Jämfört med det beräknade faktiska energiskattebeloppet för år 1987 innebär det för hela industrin en ökning i löpande priser med ca 1,3 miljarder kr. eller med ca 30 %.

Av de i tabellen särredovisade energikrävande branscherna svarar massa- och pappersindustrin för den högsta faktiska skattebetalningen (1,3 kr. miljarder eller ca 24 % av hela skatteuttaget). Den kemiska industrin och järn-, stål- och metallverken svarar också för betydande andelar av den totala energiskatten, 550 milj. kr. resp. 800 milj. kr. motsvarande 10 % resp. 15 % av hela skattebeloppet. De icke särredovisade branscherna (övrig industri) belastas

med en faktisk energiskatt om 2,2 miljarder kr. För dem är liten, sammanlagt ca 20 milj. kr. nedsättningen

Den bransch som har den klart högsta relativa energibeskattningen (den faktiska energiskattens andel av saluvärdet) är cement- och kalkindustrin, där energiskatterna svarar för nära 6 % av saluvärdet. Motsvarande andelar är för gruvindustrin och boardindustrin omkring 4 %. För glas- och tegelindustri, järn-, ståloch metallverk samt massa- och pappersindustri ligger andelen ytterligare omkring en procentenhet lägre.

För de flesta energikrävande branscherna utgör således den kalkylerade faktiska energiskatten en betydligt större andel av saluvärdet än 1,7 %. Det beror på att nedsättning endast medges för en mindre del av den allnänna energiskatten på olja och inte alls för bensinskatt.

5.3 KIS-alternativet

De beräkningar som redovisas i detta avsnitt har erhållits genom att KIS-alternativets skattesatser (se tabell 5.1) samt olika nedsättningsalternativ tillämpas på samma energianvändningsunderlag som i referensalternativet.

skattesatserna i detta alternativ innebär relativt referensalternativet lägre skattesatser på el, olja och naturgas, och högre skattesatser på bensin och gasol.

Kalkylresultaten sammanfattas i tabell 5.3. om ingen nedsättning medges blir den totala energiskatten för hela industrin något högre än den faktiska energiskatten i referensalternativet. Det sker också en

Q nu en

av ann

U

nnmummmcwnuu

m nu

»nu

UI.

..ua

n

0›.«

.nuwl

nu

U

.nmonoaauav

n um

mnmnuøuuumvoz

au_

man

uuunnmuuoao

.uo›«uu=uouauu=ououou

0 7 nu

ST

man?

:minne

U

i..

unmumumnanuumavoz

vol

uovum›n=o«ux=voum

›d

n mn

ma. uu man

uuwulwn

o

4 nu

man

umuvon

u

uuqxnumuoco

MOWUIDCUUIÄI

.ax

:U0 .ux

unououm

.mums

än

.hdwl

.nuwl w

.axao

U

N54. m6 e;

UUUÅNMMHOHO

xmwuxuu

uuuxm

.uoaxnwmuøzo

m

uuøxmmmnono

nu

IUOPMUIEOUHIUWHK

S2 ?mm ›u

.mmouonumnmnvuwwvoz

vunxuuon

mumnvnwnwm

muuonmu muuouwu muuonmu

wnumuucm

muvouwu xmwuxuh xuwuxuh

:Huan

:_5265

xuonuøu0n

wuunavnunomov

:oo

.n.m

muuusvcquuuom wuunsvøwmuonmum

:oo

Muunauawxaux

:oo

«.»m=u=q›=.o

umwum amauo

nuucuun »oiousno

.avta

|u:0Iou

.aven

HHOAÅH :amma: xmmloz I | Iauau .u=.mn :oo D I 3.50 :o: Au

omfördelning av skattebelastningen inom industrin. Skattebelastningen ökar för gruvindustrin, massa- och pappersindustrin, liksom för cement- och kalkindustrin. Inom den kemiska industrin och bland järn-, stål- och metallverken sker en förändring som innebär att skattebelastningen ökar för företagen med nedsättning. Den relativt sett kraftigaste skatteökningen sker för cement- och kalkindustrin vars energiskatteandel ökar från 6 % till 17 % av saluvärdet.

Med en nedsättning som innebär att den allmänna energiskatten (med endast 291 kr./m3 av oljeskatten inräknad) maximeras till 1 % av saluvärdet minskas den faktiska energiskatten till ca 4 miljarder kr.

Jämfört med referensalternativet är således den totala beskattningen 1,4 miljarder kr. lägre. skatten blir lägre för samtliga branscher, och den relativa beskattningen överstiger inte 2,5 % för någon bransch. Glas- och tegelindustrin jämte cement- och kalkindustrin får högst relativ energibeskattning, 2,5 % av resp. industris saluvärde.

Med gränsen för maximalt skatteuttag höjd till 1,7 % av saluvärdet ökar skatteuttaget med 600 milj. kr. Den faktiska beskattningen blir ca 800 milj. kr. lägre än i referensalternativet. Även i detta fall är skatteuttaget lägre för alla branscher, utom för nedsättningsföretagen i den kemiska industrin och för gjuterierna där skatteuttaget är ungefär detsamma som i referensalternativet.

Med gränsen vid 4 % av saluvärdet erhåller endast cement- och kalkindustrin någon nedsättning (ca 150 milj. kr.).

5.4 MIA-alternativet

Beräkningarna som avser MIA-alternativet har utförts genom att kombinera alternativets skattesatser och avgiftsbelopp (tabell 5.1) med olika nedsättningsunderlag och varierande värden för den maximala skatteandelen av saluvärdet.

Summan av MIA-alternativets punktskatter och miljöavgifter innebär relativt referensalternativet en lägre skattesats på el men högre skatte- och avgiftsbelastning på bränslen. Kalkylresultaten i tabellerna 5.4 - 5.6. återges

Om MIA-alternativets skatter och avgifter fullt ut skulle belasta energianvändningen skulle den totala skatte- och avgiftsbelastningen bli drygt 2,6 miljarder kr. eller ca 50 % högre än den faktiska skattebelastningen i referensalternativet. Detta bruttoalternativ redovisas i de första kolumnerna i samtliga tre tabeller. Med detta alternativ sker, liksom med KIS-alternativet, en omfördelning av

skattebelastningen inom industrin. ökningen av den

relativa skatte- och avgiftsbelastningen blir mindre för de branscher som huvudsakligen utnyttjar elkraft (t. ex. board-, massa- och pappersindustrier samt gjuterier), medan den relativa belastningen ökar kraftigt för de branscher som främst förbrukar bränslen. För cement- och kalkindustrin blir höjningen mycket kraftig, från 6 % till 36 %, medan motsvarande höjning för gruvindustrin och för nedsättningsföretagen inom den kemiska industrin samt bland järn-, stål- och metallverken varierar mellan tre och fyra procentenheter.

Tabell 5.4 visar den faktiska belastningen av energiskatt samt miljöavgifter på koldioxid och svavel om endast punktskatten på energi får utnyttjas som ned- Kalkylerna har utförts med gränsersättningsunderlag. na 1 %, 1,7 % och 4 % för den maximala punktskattebelastningen. Endast 291 kr./m3 av skatten på olja har räknats med i underlaget för nedsättning. Miljöavgifterna får således i detta alternativ fullt genomslag och därmed maximal styreffekt.

Alla nedsättningsalternativ innebär att skatte- och avgiftsbelastning blir högre eller oförändrad jämfört med referensalternativet. Med den höga gränsen 4 % blir nedsättning möjlig endast för kalk- och cementinéustrin (ca 60 milj. kr.), och den totala skatteoch blir ungefär densamma som utan avgiftsbelastningen neésättningsmöjlighet (ca 2,6 miljarder kr. över referensalternativet). En gräns på 1,7 % minskar den totala belastningen med ca 800 milj. kr., och om gränsen för nedsättning sänks till 1 % minskar skatteock avgiftsbelastningen med ytterligare ca 50( milj. kr. Med denna lägsta nedsättningsgräns ligger dock fortfarande summan av skatter och avgifter ca 1,3 miljarder kr. högre än i referensalternativet.

Den omfördelning av belastningen jämfört med referensalternativet som nämnts ovan får ännu större genomslag när nedsättningsunderlaget endast inkluderar punktskatterna. Oavsett gräns för nedsättningen blir den relativa skatte- och avgiftsbelastningen mellan 28 % och 31 % för kalk- och cementindustrin. För gruvoch boardindustrierna reduceras däremot skatte- och avqiftsbelastningen till referensalternativets nivå om nedsättningsgränsen sätts till 1 %.

Q un na Hu mm

av nva man omm

U

ucmumnmnwnuuunvo:

n na

man

.mon

..ux

a

a›.n

D om mv se mm

.n__.

.UIWIHMOUHHQUHMEUUWHVOH

mm. .ax

U

.namn

.mmoaonn.a.

anmumamnqnuumnuoz

m nu

.nn

.n

4 nu

.uc«uu:u0uauu=-

.ou on.

uu-uuuuuono

NOUUIHQUE

D NH

oucu

:unuuu Univ-n

U

nFaumnunanaumuvol

vol

uovua›nuouux:voum

›u

UC. G ae

avs

uuwunmn

oauauuuuvon

lg

I 4 au uu

vad man

anna

›a

uuuxwumuono

MOHUIIOUUIMU

.ua

:oo .ax

unououm

.WUOE

D nu nu ua nu

med no. anv

anwa .namn .namn

.Aåli

U m

uunnumauoaø xnaaxnu

uuaxnmmuono

Uuixw

n

.uuøxwwmuoao

en

man av

mama

IHOPWUIHNOUHIIÅE

que» ø

.mmoaonamnunuumavoz

vunxuuou

uuvoumu mqvcuwu

mcmuvømumm

auunøvca muuoumu uuuoumu :nunnan xuqux-m

cauumzuna

MhOdAlUOl

w.un=v=m

banan

wuaanvcuvuuom

..m :oo

wuunzucwnucnmøm

A00

uuuusvaqaomou a.u.=v:«xAax

:U0

_ua»=v:w›=uu

u u u

ømqnm umwum

u.n

uomuouønu

0 n

uuoaau

.avoc

.uvon

:nunnan

In

Innan: smulan |unol0u .Innan

I

duo mM»›m .How

I I .HU I l Au

I tabell 5.5 redovisas skatte- och avgiftsbelastningen när såväl punktskatter på energi som miljöavgiften på koldioxid inräknas i nedsättningsunderlaget. Omfördelningen av den totala skatte- och avgiftsbelastningen med referensalternativet motverkas delvis när jämfört koldioxidavgiften inkluderas. Endast miljöavgiften på svavel får i detta alternativ fullt genomslag.

Även i detta alternativ blir skatte- och avgiftshögre än i referensalternativet, men belastningen skillnaden reduceras. med gränsen 4 % överstiger skatte- och avgiftsuttaget referensalternativets med ca 2,3 miljarder kr. och blir totalt ca 7,7 miljarder kr. Endast för kalk- och cementindustrin blir nedav någon större betydelse, ca 290 milj. kr. sättningen

Med en nedsättningsgräns på 1,7 % reduceras den totala belastningen med 1 miljard kr. till ca 6,7 kr. Den överstiger skattebe-

miljarder då

lastningen i referensalternativet med 1,3 miljarkr. Av denna skillnad belastar ca 700 milj. kr. der den mindre energikrävande produktionen (övrig industri samt de mindre energikrävande delarna av den kemiska industrin och stal- och metallverken) medan ca järn-, 600 kr. belastar de energikrävade branscherna. milj.

vid nedsättningsgränsen 1 % reduceras skatte- och avgiftsbelastningen till ca 6 miljarder kr. och ligger då ca 600 kr. högre än motsvarande belastning i milj. referensalternativet. skillnaden betalas huvudsakligen av den mindre energikrävande industrin samt glas- och tegelindustrin och cement- och kalkindustrin.

Kalk- och cementindustrin får oavsett nedsättningsgräns den högsta relativa skatte- och avgiftsbelastningen. Den varierar mellan 11 % och 14 %.

D av

. U

nømumuunuavumnvon

D om

man

von

...uouuuuovauuaanuum-von

...u

ø›.n

D

._...

0::

u U

.när

.mno_oauuu.

mamawnuuuuuou

n ao .u

una

uouuun›u|«oo

4 uu

bmw

uuqaaunucac

+

sâuunuouuludoucucu

a nu

.oas-:nunnan

:unna:

U

uauumumcanuumnvoz

von

uovuuäuouusäøoua

›u

non n han au

uuwuuun

noe

auquuuuuuoa

4 om

»ha

›0

uouu-aouuqau uvqxuamucno

.us .ua

unououa

;oo

.aven

G om no ae mm uu

maa men

anwa

-an uu.

.Hawa .Huai

uuaxnunuouo

u

.nano

U

v.u

xnwuuau

uunxnumucno

uuøxm

.uuaxummuono

uuo›mua:uouun|du:

n na av

man

ago .dec ...a

.aaouonnanwnuuuuvoa

vaauuon

mumuvauuwm

muuoumu mnuouwu muuonwu xnuuxlm

wuuusuuq

muaøumu suaux-n

nquuusvnm

*nunnan*

.n.m :Do aoo

qauuavcqun-om muuusvnquuoaaøm a.uu=u:mHomou

:oo

guun=u=a›=»o auuuavnmxa-x uouuouunu

nu:

.aven umuu›w .uvon am«u›w

aaonau nunøqun Ismail ;nagon I I sanne 0 I | mm.›m

Tabell 5.6 visar kostnadseffekterna när även miljöavgiften på svavel inkluderas i underlaget för nedsättning. I detta fall reduceras styreffekten av de båda miljöavgifterna då procentgränsen för nedsättning sänks. vid den lägsta gränsen, 1 %, är det totala skatte- och avgiftsuttaget ca 400 milj. kr. över referensalternativets uttag. För de energikrävande branscherna är dock belastningen i allmänhet lägre än i referensalternativet, medan den är högre för den övriga industrin och för icke-nedsättningsföretagen inom den kemiska industrin. Dessa kan på grund av låg energiförbrukning inte tillgodogöra sig någon nedsättning. En höjning av gränsen till 1,7 % ökar skatte- och avgiftsuttaget i alla branscher vilka erhöll nedsättning vid gränsen 1 % så att det samlade uttaget ökar med ca 700 milj. kr. Med nedsättningsgränsen vid 4 % ligger den totala belastningen drygt 2 miljarder kr. högre än i referensalternativet och det är endast cement- och kalkindustrin som erhåller någon väsentlig nedsättning.

Det bör påpekas att svavelavgiften i dessa kalkyler schablonmässigt har beräknats utgöra en viss summa per konsumerad bränslemängd. Avgifterna kan alltså minskas genom t. ex. installation av reningsutrustning. sådan finns redan i dag i många anläggningar. För cementindustrin torde svavelavgifterna också kunna minskas jämfört med kalkylerna eftersom en del av det svavel som tillförs processen binds i slutprodukten.

En särskild beräkning har slutligen gjorts där skatteoch miljöavgiftsbelastningen har relaterats till förädlingsvärdet i stället för saluvärdet. Det totala nedsättningsvärdet med 1,7 %-gränsen i tabell 5.5 har

tjänat som utgångspunkt för denna beräkning.

D *v

U

Ac.u0uønu0v:=uu=qHuuuuv0u

ucmumnmuwnuummvoz

n ca

|äHI msn

vol om

..uu 4

a

*Fru

D ml vn av

.Huai

man

.ax

u0uuum›u|m

U

nnmumumcunvuumvoz

.namn

.mmouoaauav

+

n .eu ao

u0uuww›1INc0

4 ua

\uouuu=uouauu=o

avg mmm

uuuxumouono

+ Q Nu

non

IHIHHI

nouuuxuuxnäm

U

ucwumamnunuumnvoz

vol

uovuum:owux=voum

›l

n au

men

uumulmw

vol

wiwiuvuuvod

I 4 nu ha nu

.na on. anv

:oo

u

auqxuamuono

..x .ns

uuououa

A00

.WUOE

D nu nu av mm wa

mv men van anv

amma

uouuønouuuna

.HAAI .namn a

13x0

uudxuwwuodo

U

u.n n.e v.u

xmmuxuu

uuaxmmmuoco

uuuxm

.uuuxnwmuono

m ca av

man

aawu vas» u

nuo›wuu:uounn

.mmouonmmcacuummvoz

vnnumuon

mnmuvcmumh

uuuoumu muuonmu mauoumu muuonmu

wuunsuzm

xmauxau xuwuxuh

uuuuøunq

-Huan

=«.um=v=«

.w.m A00 zoo

XMODAHEUOI

a.um=v=uu.uon q.um=u=wm»omnum _.uu=u=_aomou Mnuaavnwxaux

:DO

«.um=v=a›=.o

umwnw

nomaunn

aw«uw

nowuouznø

.moon .muon

Anonih |nwmu= xuwaoz I | IMQAU Iunøsou .uuumn 200 I | mwum :Ho: Au

När nedsättning medges för den del av punktskatterna och koldioxidavgifterna som överstiger 4,36 % av förädlingsvärdet erhålls samma totala nedsättningsbelopp, ca 1,3 miljarder kr.

På den aggregeringsnivå som beräkningarna utförts blir omfördelningen mellan branscherna förhållandevis liten. Den relativa skattebelastningen ökar för gruvindustrin, cement- och kalkindustrin samt för gjuterierna medan den blir ungefär oförändrad eller något lägre för övriga branscher.

När energiskatten sätts i relation till förädlingsvärdet ökar möjligheterna att erhålla nedsättning för produkter med högre förädlingsgrad, medan de minskar för mindre förädlade produkter. Det torde förklara att skattebelastningen ökar för de nämnda branscherna. Inom alla branscher sker sannolikt också en betydande omfördelning av skattebelastningen mellan företag, och mellan företags produkter, när skatteuttaget relateras till förädlingsvärdet i stället för till saluvärdet. Denna effekt kan dock inte demonstreras med det dataunderlag som använts för kalkylerna. Som exempel kan dock nämnas att nuvarande nedsättningssystem för stålindustrin innebär att tillverkningen av produkter med låg prisnivå t. ex. handelsstál belastas med en lägre skattenivå än tillverkningen av specialstál där förädlingsgraden är högre.

5.5 summering av kalkylresultaten för industrin

Det referensalternativ som presenterats ovan (avsnitt 5.2) har konstruerats för att ge en ungefärlig bild av energiskattebelastningen i det nu gällande energiskattesystemet.

Jämfört med referensalternativet ger skatteförslaget från KIS (kompletterat med de skattehöjningar som trädde i kraft den 1 juli 1989) ungefär samma totala energiskatteuttag när inga nedsättningar medges. En omfördelning sker dock mellan mer resp. mindre energikrävande produktion så att skattebelastningen ökar för den mer energikrävande. Den högsta relativa skattebelastningen får cement- och kalkindustrin, där ökar belastningen från 6 % till 17 % av saluvärdet. När gränsen för nedsättning sätts så att energiskatten maximalt skall utgöra 1 % av saluvärdet blir det totala skatteuttaget ca 1,4 miljarder kr. lägre än i referensalternativet.

Alternativet med såväl punktskatter som miljöavgifter på koldioxid och svavel har kombinerats med ett antal olika gränser för nedsättning. Alternativet där ingen nedsättning medges resp. alternativet där skatteandelen av saluvärdet maximeras till 4 % medför, jämfört med referensalternativet, en höjning av skatte- och miljöavgiftsuttaget från ca 5,4 miljarder kr. till ca 8 miljarder kr. Miljöavgifterna medför också en betydande omfördelning av avgifts- och skattebelastningen inom industrin. I stora drag innebär omfördelningen att den relativa belastningen ökar mer i branscher med stor bränsleförbrukning. Cement- och kalkindustrins avgifts- och skattekostnader ökar mest (frán 6 % till 36 % av saluvärdet jämfört med referensalternativet).

Om endast punktskatten i MIA-alternativet får inräknas i nedsättningsunderlaget förstärks effekten av miljöavgifterna relativt punktskatteeffekten. Om gränsen i detta alternativ sätts till 1 % blir nedsättningen för de huvudsakligen elförbrukande branscherna sådan att skatte- och avgiftsbelastningen för dessa ligger nära referensalternativets nivå medan belastningen på

övriga branscher sammanlagt ligger ungefär 1,3 miljarder kr. högre än i referensalternativet. sätts gränsen för nedsättning till 4 % så är det endast cement- och kalkindustrins skattebetalningar som är av sådan omfattning att nedsättningen blir aktuell; nedsättningen blir ca 60 milj. kr.

Möjligheterna att räkna in koldioxidavgiften i nedsättningsunderlaget minskar den samlade skatteoch avgiftsbelastningen för industrin med 500-700 milj. kt. vid 1,7 %- och 1,0 %-nivåerna på nedsättningsgränsen. Samtidigt reduceras delvis den nämnda omfördelningen av skatte- och avgiftsbelastningen inom industrin. Vid 1 %-nivån är skatte- och avgiftsbelastningen ungefär densamma som i referensalternativet, utom för kalk- och cementindustrin, glas- och tegelindustrin samt den övriga industrin där den är högre, och i gruvindustrin och boardindustrin där den är lägre.

När även miljöavgiften på svavel kan räknas till underlaget för nedsättning reduceras miljöavgifternas styreffekter ytterligare (mer ju lägre gränsen för nedsättning är), och därmed den nämnda omfördelningen inom industrin. Vid den lägsta nedsättningsgränsen, 1 %, är styreffekten så gott som eliminerad. Det är då främst de mindre energikrävande företagen, vilka inte når upp till nedsättningsgränsen, som får betala det - med referensalternativet - ökade jämfört något avgifts- och skatteuttaget.

5.6 Kalkyler för växthusnäringen

I detta avsnitt redovisas beräkningar av skatte- och avgiftsbelastningen för växthusnäringen vid olika

kømbinationer av energiskatter, miljöavgifter och nedsättningsregler.

För växthusnäringen innebär gällande nedsättningsbestämmelser att man betalar 15 % av den allmänna energiskatten på elkraft och bränslen.

som utgångspunkt för beräkningarna finns uppgifter från riksskatteverket om erlagd allmän energiskatt samt kvantitativ förbrukning av elkraft och skattepliktiga bränslen år 1988 (tabell 5.7).

Totalt erlades ca 15,4 milj. kr. i allmän energiskatt efter nedsättning. Det motsvarar en beskattning före nedsättning om ca 102,5 milj. kr. Nedsättningen uppgick således till ca 87 milj. kr.

Tabell 5.7 Inköp av elkraft och bränslen med nedsatt skattesats som förbrukats för växthusuppvärmning år 1988 samt erlagd allmän energiskatt

Energislag Inköpt Erlagd allmän kvantitet energiskatt tusental kr Elkraft (MWh) 137 034 1 480 Olja (m3) 95 266 Kolbränslen (ton) 53 133 13 895 Naturgas (1000 m3) 4 876 15 375

I tabell 5.8 redovisas hur skatte- och avgiftsbelastningen skulle bli med de förbrukningstal som

redovisats för år 1988 och med de skattesatser som gäller fr. 0. m. den 1 juli 1989. Där redovisas också den totala skatte- och avgiftsbelastningen utan nedsättning enligt KIS- och MIA-alternativen.

Tabell 5.8 Skatte- och avgiftsbelastning (utan nedsättning) för växthusnäringen med dagens energiskattesatser, samt enligt KIS- och MIA-alternativen (tusental kr.)

eldningsolja.

Med nu gällande nedsättning av allmän energiskatt till 15 % blir skatte- och avgiftsbelastningen enligt tabell 5.9. Liksom i beräkningarna för industrin har nedsättningsunderlaget varierats i MIA-alternativet.

Den beräknade skattebelastningen med dagens skattesatser motsvarar ungefär 8 % av växthusnäringens uppskattade saluvärde år 1987 (1 753 milj. kr.), vilket är det senaste året för vilket uppgift om saluvätde finns tillgänglig. Med nedsättning sänks skattebelastningen till ca 1,8 %. Med KIs-a1terna-

tivets skattesatser reduceras motsvarande andelar till 6,2 % resp. 0,9 %.

Tabell 5.9 skatte- och avgiftsbelastning (med nedsättning) för våxthusnäringen med dagens energiskattesatser, samt enligt

) Hed antagandet att hälften av oljeförbrukningen utgörs av tung eldningsolja.

MIA-alternativet innebär utan nedsättning en ökning av skatte- och avgiftsbelastningen till 11,4 %. Om nedsättning medges endast för alternativets punktskattedel sjunker den relativa skattebelastningen till 7,9 %. Med även koldioxidavgiften inräknad blir motsvarande siffra 2,8 %. Nedsättning på såväl punktskatter som koldioxid- och svavelavgifter reducerar den relativa skattebelastningen till 1,7 %.

För växthusnäringen innebär nedsättningens konstruktion att den faktiska skatte- och avgiftsbelastningen aldrig kan förbli oförändrad om skattesatser eller avgifter höjs. Med MIA-alternativet blir därför den faktiska skatte- och avgiftsbelastningen högre än dagens uttag av allmän energiskatt, även om nedsätt-

ning medges för såväl punktskatter som miljöavgifter. Den relativa skattebelastningen blir dock lägre än dagens uttag av både allmän och särskild energiskatt.

NEDSÃTTNINGSREGLERNA I FRAMTIDENS SKATTE- OCB AVGIFTSSYSTEM

I detta kapitel redogörs för EL 90:s synpunkter på vissa av de frågor som behandlats i utredningsarbetet: den föreslagna spillvärmeskatten, konsekvenserna för industrin av de föreslagna skatte- och avgiftssystemen i ett längre tidsperspektiv samt nedsättningssystemets utformning.

Kapitlets första avsnitt behandlar den av KIS föreslagna beskattningen av spillvärme vid kondenskraftproduktion.

De beräkningar som redovisades i 5 av hur kapitel olika kombinationer av energiskatter, miljöavgifter och nedsättningsbestämmelser påverkar industrins kostnader för elkraft och bränslen gäller för den nuvarande industristrukturen och industrins aktuella energianvändning. I kapitlets andra avsnitt behandlas denna frågeställning i ett längre tidsperspektiv. Här behandlas även den koldioxidavgift som övervägs av miljöavgiftsutredningen. EL 90 redovisar de skäl som man anser tala för att denna avgift bör inkluderas i nedsättningsunderlaget.

I det tredje avsnittet diskuteras nedsättningssystemets utformning samt en eventuell förändring av nuvarande system.

6.1 Beskattning av spillvärme

Vad framtiden föreligger betydande osäkergäller het om vilka energikostnader som kommer att belasta industrin. Kommande kostnader för energi påverkas bl. a. av hur systemet av energiskatter och utformas. Som en ingående del i nu miljöavgifter förslag från KIS återfinns den s. k. liggande EL 90 bedömer att denna skatt, om spillvärmeskatten. den införs, såväl direkt som indirekt kommer att - liksom andra konsumenters påverka industrins kostnader för elkraft.

Med nuvarande kraftproduktionssystem är denna fråga av mindre utom vad gäller kraftutbytet mellan betydelse Sverige och övriga nordiska länder. Vatten- och kärnkraft svarar för så gott som all elkraft som i landet (96 % år 1988). I och med den produceras förestående kärnkraftsavvecklingen antas dock elkrafti ökande grad ske med bränslebaserade produktionen Därmed sker en hastig ökning av den anläggningar. andel elkraft som produceras i sådana anläggningar och spillvärmeskattens inverkan på kostnaden för elkraft blir då av allt större betydelse.

I dagens elproduktionssystem ligger produktionskostnaderna genomsnittligen kring 15 öre/kWh. Kostnaderna för elproduktion i nya fossileldade kondensanläggningar har beräknats till ca 30 öre/kWh (exkl. bränsleskatt).

Bränslen för elproduktion är för närvarande obeskattade. KIS förslag till spillvärmeskatt, som avser beskattning av den bränsleandel som i kondenskraftverken inte nyttiggörs för kraftproduktion (se kapitel 4.1), kan dock få ett mycket stort genomslag på

bränslekostnaderna i såväl kondenskraftverk som andra anläggningar för kraftproduktion.

För kondenskraftproduktion ökar och kostnaderna, därmed elpriset, eftersom skatten i sin helhet måste tas ut via elpriset. Verkningsgraden i kol- och oljekondensverk ligger kring 40 % och i naturgaskombiverk kring 50 % vilket medför att 50-60 % av bränsleförbrukningen enligt förslaget skall beskattas. Med KIS förslag till bränsleskatter kommer spillvärmebeskattningen att öka kostnaderna för elkraftproduktion med ungefär 8 öre/kWh i med kolkondensverkj ca 10 öre/kWh i oljekondensverk och med ca 2 i öre/kWh naturgaskondensverk.

MIA-alternativet som redovisats i kapitel 5.4 skulle öka produktionskostnaderna och elpriserna ytterligare jämfört med KIS förslag. De av MIA föreslagna punktskatterna och avgifterna på koldioxid om innebär, spillvärmebeskattningen införs, en skatte- och avgiftsbelastning för kolproducerad kondenskraft kring 11 öre/kwh, för oljekondens 12 öre/kWh och för kring naturgaskondens kring 7 öre/kwh. Till detta skall för kol- och oljeproducerad kondenskraft läggas ytterligare ca 2 öre/kWh i ökade produktionskostnader för svavelrening och/eller svavel. miljöavgift på

Indirekt kan en spillvärmeskatt även medföra ökade kostnader vid användning av andra bränslen för kondenskraft- och kraftvärmeproduktion. Både KIS- och MIA-alternativen innebär att naturgasen belastas med lägre skatt än kol och olja. Detta behöver dock inte betyda att kraftproduktionen kan ske till lägre kostnader med naturgas än i t. ex. koleldade kraftverk. Prissättningen på naturgas är starkt relaterad till kundernas kostnader för alternativa bränslen (s. k.

alternativkostnadsprissättning

Den högre kostnaden för kol- och tillämpas). som den ökade skatte- och avgiftsoljekraft, innebär, kommer därför sannolikt att belastningen medföra ökade även för alternativa bränslen som priser Denna skattekonstruktion kan exempelvis naturgas. således medföra att energiskatternas och miljöeffekter på bränsleanvändningen i avgifternas styrande kraftproduktionen i princip elimineras.

har sökt skatta kostnaderna samt Kraftföretagen konsekvenserna av den föreslagna spillvärmeskatten. I en skrivelse till EL 90 framhåller Vattenfall att denna skatt kommer att medföra väsentligt högre

elpriser.

Utredningen har vidare erfarit att miljöavgiftssom alternativ till beskattningen av utredningen ett förslag som bl. a. innebär spillvärme presenterar att el som producerats i kraftvärmeverk befrias från elskatt. Med en sådan konstruktion torde syftet med som de spillvärmebeskattningen uppnås samtidigt oönskade effekter som beskrivits ovan kan undvikas.

EL 90:s uppfattning skulle ett införande av Enligt få betydande negativa effekter för den spillvärmeskatt industrin. Dessa uppvägs knappast av energikrävande att skattebeläggningen torde komma att gynna mer kraftproduktion. I varje fall synes det energieffektiv obetänksamt att införa en spillvärmeskatt innan EL 90, som har i uppdrag att analysera konsekvenser av såväl kärnkraftsavveckling som ändringar i energiskatte- och miljöavgiftssystem för den elintensiva industrin, slutfört sitt arbete. Detta skall ske senast den 1 mars 1990. EL 90 avråder därför från införandet av

spillvärmeskatt.

6.2 Konsekvenser för industrins konkurrenskraft

De kalkyler som redovisades i kapitel 5 är ofullständiga i det avseendet att de inte inkluderar sådana konsekvenser som följer av industrins reaktioner på förändringarna i skatte- och avgiftssystemet.

Kalkylresultaten i kapitel 5 är beräkningar av vilka kostnadsförändringar som kan antas ske omedelbart. Dessa förändrings relativa storlek (såsom andel av produktionsvärdet) indikerar hur starkt de olika förslagen kan antas påverka branscherna. Reaktioner sker dock ofta med en viss fördröjning. På kort sikt är man i hög grad hänvisad till att utnyttja befintlig kapitalutrustning och produktionsteknik för att tillverka sitt aktuella produktsortiment. Effekterna visar sig fullt ut först på längre sikt, vid en tidpunkt då förändringar i skatte- och avgiftsstrukturen hunnit påverka investeringsbesluten.

Det måste samtidigt påpekas att industrins kostnadsoch konkurrenssituation i det längre tidsperspektivet påverkas av många faktorer. EL 90 återkommer till denna fråga i sitt slutbetänkandet.

Företagens reaktioner på förändringar av skatte- och avgiftssystemen kan skilja sig väsentligt mellan branscherna, liksom mellan företag inom en och samma bransch. Av stor betydelse för är deras företagen möjligheter att täcka sina ökade kostnader genom prishöjningar. Sådana möjligheter finns om företagens konkurrenter drabbas av motsvarande kostnadsökningar. Vidare kan möjligheterna till kostnadstäckning genom höjda priser antas vara större för företag med

specialiserade produkter. Företag som producerar varor

av bulkkaraktär och som dessutom är utsatta för utländsk konkurrens kan däremot antas ha ett litet

eller obefintligt utrymme för prisökningar utan att efterfrågan páverkans negativt.

Det kan inte heller uteslutas att företag i vissa fall kan ta ut den kostnadsökning som en miljöanpassad produktion medför via produkternas pris beroende på att miljömedvetna konsumenter tillmäter dessa varor ett värde som de är villiga att betala för.

En annan faktor av betydelse, och där stora skillnader

vad gäller företagens möjlighet att agera föreligger,

är förmågan att möta de miljökrav som uttrycks genom de föreslagna miljöavgifterna. Miljöavgifternas omfattning kan påverkas genom reningsátgärder; detta gäller för bl. a. svavel och kväve. Möjligheterna att minska utsläppen av koldioxid är genom reningsåtgärder dock, med dagens kunskap/teknologi, praktiskt taget obefintliga.

Miljöavgifterna kan naturligtvis även påverkas genom liksom - där sådana besparingsátgärder, möjligheter finns - av alternativa energikällor. genom användning Det finns dock många processer där potentialen för bränslehushållning är mycket liten. Med det i kapitel 5 redovisade MIA-alternativet utan nedsättningsmöjligheter för koldioxidavgiften blir den samlade avgifts- och skattebelastningen kraftigt höjd för vissa branscher. För de företag i dessa branscher som har små möjligheter att reducera den specifika bränsleförbrukningen och som konkurrerar med utländska företag torde de kraftiga och bestående kostnadsökningarna innebära en mycket allvarlig konkurrensnackdel.

I detta fall, när också miljöavgiften på koldioxid får en kraftig styreffekt, kan effekten bli att produktionen avvecklas i landet och ersätts med

produktion i länder där miljökraven är lägre än i Sverige. Eftersom koldioxidutsläppen är gränsöverskridande blir nettoeffekten pá miljön i sådana fall snarare negativ än positiv.

EL 90 vill därför i likhet med MIA framhålla att, i avvaktan på att motsvarande åtgärder genomförs i den svenska industrins viktiga konkurrentländer, en eventuell miljöavgift på koldioxid i sin helhet bör inkluderas i nedsättningsunderlaget.

MIA förutsätter att bränslen för produktion av elkraft skall undantas från koldioxidavgifter i likhet med vad som nu är fallet med punktskatter på bränslen. Nedsättningsbestämmelserna begränsar inte sådana avgifters kostnadsgenomslag på elpriset. Av samma skäl som MIA anser EL 90 således att bränslen för elproduktion skall undantas från koldioxidavgift.

6.3 Nedsättningssystemets utformning

Direktiven till EL 90 säger att utredningens övervägande bl. a. skall avse effekterna av olika nedsättningsregler. som framhállits i avsnitt 1.2 har det av olika skäl varit nödvändigt att i detta betänkande begränsa analysen till nuvarande system, där dock procentsatsen liksom underlaget för nedsättningen varierats.

- framför allt dess Nedsättningsreglernas utformning karaktär - har t. ex. i generella diskuterats, energiskattekommitténs betänkande (SOU 1982:16) Skatt på energi, och i statens energiverks rapport Nedsättning av energiskatterna inom industrin (1986:R8). I dessa utredningar behandlas bl. a. olika alternativ till nuvarande nedsättningsbestämmelser

samt de styreffekter vad gäller industrins energianvändning som dessa alternativ medför.

Utredningarna visar att det i och för sig är möjligt med en annan utformning av nedsättningsbestämmelserna. En mer grundläggande förändring av det nuvarande systemet skulle dock medföra konsekvenser av varierande slag och omfattning för berörda företag. Detta gäller även för det alternativ som redovisats i kapitel 5.4 där nedsättningen satts i relation till förädlingsvärdet i stället för saluvärdet. Det har, som nämnts, inte varit möjligt att med den tid som stått till förfogande konstruera och bedöma sådana alternativa nedsättningssystem. Det har inte heller framstått som nödvändigt i det nu aktuella tidsperspektivet. statsmakterna har, genom ändringar i det gällande regelsystemet, möjlighet att ta hänsyn till den energikrävande industrins situation. De komponenter som kan påverkas är såväl nedsättningsunderlaget som den procentsats utöver vilken nedsättning medges.

I ett något längre tidsperspektiv kan frågan givetvis bedömas på annat sätt bl. a. beroende på att nuvarande regler inte innehåller någon särskild stimulans till energihushållning. En eventuell genomgripande förändring av nedsättningssystemet bör då föregås av ett särskilt utredningsarbete. I ett sådant sammanhang bör man även överväga frågan om att anpassa nuvarande generella nedsättningsregler till praxis.

Nedsättningsreglerna kan också komma att bedömas ur handelspolitisk synvinkel. Nedsättning av skatt för specifika företag är sannolikt inte oantastlig från handelspolitisk synpunkt. Det kan inte uteslutas att sådana åtgärder kan utgöra grund för en s. k. utjämningstull enligt GATT:s subventionsregler. Detta

förutsätter dock att export från företag som fått skattenedsättning skadar producenter i det importande landet i GATT-reglernas bemärkelse.

Härutöver bör framhållas att man inom EG strävar efter dels en begränsning av statliga stödåtgärder av olika dels en harmonisering av villkoren för konslag, kurrens mellan medlemsländernas industrier inför förverkligandet av den gemensamma marknaden vid 1992 års utgång. Särregler för specifika företag, som t. ex. regler för nedsättning av skatt av olika skäl, torde inte i linje med denna utveckling inom EG. ligga Även detta kan tala för en omläggning av systemet.

SÄRSKILT YTTRANDE

av sakkunniga Herbert Fritzsche, Sven-Erik Malmeblad och Orvar Nyqvist

Den svenska basindustrin är av avgörande betydelse för den svenska ekonomin och ger direkt och indirekt sysselsättning åt en stor del av den svenska befolkningen. Denna industri är modern och har visat sin styrka genom att under de senaste åren förstärka sin roll på världsmarknaden. En realistisk framtida energipolitik måste utgå från att denna industri och ny, mindre elintensiv industri utvecklas parallellt.

Åtgärder maste vidtas för att den elintensiva indu-

strin skall få tillgång till leveranssäker energi till priser som inte äventyrar industrins konkurrenskraft.

1 Ett grundläggande krav på det samlade energiskatte- och miljöavgiftssystemet är att det inte avviker från vad som gäller i våra konkurrentländer. Detta innebär moms, låga punktskatter på fossila bränslen och ingen accis på elkraft. Därigenom återförs senare års kraftigt höjda skattebelastning till en rimligare nivå, samtidigt som det inte diskriminerar vidareförädling och högutbytesprocesser. Systemet bör dessutom vara administrativt enkelt.

Vi föreslår ett system med moms på alla energislag som kompletteras med punktskatter och eventuella miljöavgifter på samma nivå som de som gäller eller kan komma att gälla inom EG.

I ett system som följer EG ges konkurrensneutralitet. Några nedsättningsregler behövs då ej och någon risk för avvikelser från GATT-regler uppkommer inte.

Om en sådan anpassning inte kan ske omedelbart vi att nedsättningsreglerna i skatte- och yrkar avgiftssystemet beträffande industrins energianvändning utformas så att nivån sätts till maximalt 1% av saluvärdet alternativt till x av förädlingsvärdet. I underlaget för procent skall ingå alla skatter och alla nedsättningen avgifter inkl miljöavgifter. I de fall att skatter och avgifter på elproduktion förekommer skall desamma föras vidare till energianvändaren och inräknas i nedsättningsunderlaget så att inte dubbelbeskattning sker.

Ett som i likhet med det nuvarande system baseras enbart på saluvärdet kan diskriminera Av det skälet bör den skattvidareförädling. kunna välja att nedsättningen baseras skyldige på förädlingsvärdet.

I dag är nedsättningen föremål för dispensprövning. Detta är högst otillfredsställande och skapar osäkerhet hos industrin.

vi yrkar därför dessutom att dispensregeln tas bort och att rätten till nedsättning lagfästs.

Utredaren framhåller att i ett längre tidsperspektiv frågan om nedsättningssystemet ånyo kan prövas och att en eventuellt genomgripande förändring av nedsättningssystemet då bör föregås av ett särskilt utredningsarbete.

Detta skulle emellertid skapa ny osäkerhet om den framtida energibeskattningen. Mot bakgrund av våra förslag ovan är någon framtida utredning av nedsättningsregler ej heller påkallad. Anses det ändå att nedsättningsreglerna behöver ytterligare utredas bör detta ske inom ramen för EL 905 utredning. Inom denna utredning finns redan den expertis, som krävs för ett sådant arbete och väsentligt underlagsmaterial har redan tagits fram.

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till utredaren (ME 1988:05) med

upp-

drag att utreda till så att

förslag åtgärder rimliga kon-

kurrensvillkor kan bibehållas för den elintensiva indu-

strin

Dir. 1989:34

Beslut vid regeringssammanträde 1989-04-27 T. f. chefen för miljö- och energidepartementet, statsrådet Hellström, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att utredaren (ME 1988:05) med uppdrag att utreda förslag till åtgärder så att rimliga konkurrensvillkor kan bibehållas för den elintensiva industrin får i uppdrag att med förtur utreda_ effekterna av nedsåttningsreg- Ierna inom ett system med mervärdeskatt, punktskatter och miljöavgifter på energi. Utredaren bör redovisa sina överväganden i denna fråga senast den 16 oktober 1989.

Bakgrund Möjligheterna att inordna energiområdet under mervârdebeskattningen

utreds för närvarande av kommittén (Fi 1987:06) för indirekta skatter. Av

kommitténs direktiv (dir. 1987:30) framgår bl. a. att energibeskattningens karaktär av energipolitiskt styrmedel, liksom statsñnansiella skål, talar för att någon form av styrande punktskatter torde få behållas även om energin omfattas av mervârdeskatt. Kommittén väntas inom kort redovisa sina ställningstaganden beträffande utformningen av den framtida energibeskattningen. Chefen för miljö- och energidepartementet har nyligen efter regeringens bemyndigande tillkallat en särskild utredare (ME. 1988:05) som skall undersöka hur konkurrensförhåilandena för den elintensiva industrn påverkas under kämkraftsawecklingen samt redovisa eventuella behov av åtgärder för

Bilaga 1

att bibehålla rimliga konkurrensvillkor för denna industri samtidigt som kärnkraften awecklas. Utredaren skall även kartlägga behovet av särskilda insatser inom arbetsmarknads-, regional- eller industripolitiken i orter som är särskilt beroende av elintensiv industri. Energiintensiv industri har i dag möjlighet till en särskild nedsättning av energiskatten efter beslut av bl. a. regeringen. Regeringens beslut har för åren 1988 och 1989 inneburit att den sammanlagda energiskatten för elkraft och bränslen begränsats till 1,7 % av de tillverkade produkternas faktiska eller beräknade försåljningsvärde fritt fabrik. Enligt regeringens beslut får hela energiskatten för elkraft, kolbränslen, gasol och naturgas beaktas. För olja gäller dock vissa spärregler. Denna nedsättningsregel är aktuell för den energiintensiva industrin, främst cement-, kalk- och tegelindustrin. massaoch pappersindustrin, järn- och stålindustrin samt kemi- och gruvindustrin. År 1988 beviljade regeringen ca 100 industriföretag nedsättning. Växthusnäringen medges, enligt en annan lagbestämmelse, också nedsättning av energiskatten. Vid den slutliga utformningen av energiskatter, miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel bör även beaktas behovet av nedsättningsbestämmelserna. Den särskilde utredaren (ME 1988:05) med uppdrag att utreda frågor om den elintensiva industrins konkurrenskraft bör ges i uppdrag att med förtur utreda effekterna av nedsättningsregler inom ett system med mervärdeskatt, punktskatter och miljöavgifter på energi. Jag har i denna fråga samrått med chefen för finansdepartementet.

Utredningsuppdraget En utgångspunkt för utredarens arbete bör vara de överväganden som kommittén för indirekta skatter gör når det gäller möjligheterna att inordna energiområdet under mervårdebeskattningen. Utredaren bör bl.a. bedöma effekterna om de nuvarande bestämmelserna om nedsättning slopas eller ges en annan utformning. Utredaren bör i denna del av sitt uppdrag låta sina överväganden omfatta även växthusnäringen och den energiintensiva industri som inte räknas till elintensiv industri. Utredaren bör senast den 16 oktober 1989 till regeringen redovisa sina överväganden.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen utvidgar utredningens uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Miljö- och energidepanementez)

REOERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL stoduholvn 1969

89 10 06

Energiskattebelastningen på industrin. Beräkningar av nuvarande och alternativa skattesatsers och nedsättningsreglers incidens

1 Allmänt

Ett centralt moment i tidigare och nu pågående energiskatteutredningar har varit att söka kvantifiera effekter i ett antal avseenden totalt och för olika användarkategorier av olika skattesatser och nedsättningsregler.

Dessvärre saknas egentlig statistik som visar de avkastningsbelopp från energiskatter som genereras från olika kategorier skattskyldige. Nuvarande energiskatter är styckeskattesatser och relaterade till uppgifter om energianvändning i fysiska termer (kwh, kbm, ton). Om data finns tillgängliga om olika kategoriers energianvändning och om energibeskattningens egenheter kan översätta i statistiska termer, kan man med relativt hög grad av säker-

het beräkna energiskattebelastningen. Detta då

också under förutsättningen att befintlig statistik är tillrättlagt för ändamålet ifråga. Sá år

STATISTISKA CENTRALBYRÅN 89 10 09 Urban Aspén Tomas Lundberg emellertid inte fullt ut fallet. Ett antal mer eller mindre väl underbyggda antaganden måste göras.

Tillförlitligheten i en effektredovisning av ovannämnt slag är sålunda starkt beroende av kvaliteten i underliggande statistiskt material. Detta bör vidare redovisas på för ändamålet homogena industribranscher. Branschnivån bör inriktas på att gruppera företag/arbetsställen som har en likartad såväl energianvändningsstruktur som verksamhetsinriktning.

Det är därför bl a viktigt att konstruera ett statistiskt beräkningsunderlag och en beräkningsmmtodik som kan användas som referensram i sammanhanget. Det är också viktigt att denna referensram får en allmän acceptens. Det är mot denna bakqrumd som beskrivningen av det statistiska underlaget ges ett relativt stort utrymme i föreliggande rapport.

Bilaga 2 TATISTISKA CENTRALBYRÅN 3 89 10 06 rban Aspén omas Lundberg

2 Statistikunderlaget

Den statistik som står till förfogande i sammanhanget är den årliga industristatistiken (IS). IS inhämtar data från alla industriarbetställen med minst 5 årssysselsatta. Redovisningen sker på mycket detaljerad nivå vad gäller branscher och energislag. Beträffande Iss publicering kan konstateras att denna primärt är inriktad på att belysa andra aspekter av industrin än dess energiskattebelastning. Härför erfordras ett omfattande arbete för att tillrättalägga data. Därutöver måste man göra ett antal antaganden enligt följande:

I tabell 7:1 i IS (energianvändningen inom olika industribranscher) redovisas den totala elförbrukningen branschvis. I datafángsten från de uppgiftslämnande industriarbetsställena efterfrågas också information om för vilka ändamål energin används. Bl a skall arbetsställena fördela förbrukad gl; kraft på användning för

(1) elpannedrift (2) elektrolys (3) övriga ändamål

STATISTISKA CENTRALBYRÅN 89 10 06 Urban Aspén Tomas Lundberg

Detta har här intresse med hänsyn till gällande regler för skattebefrielse. sålunda är elanvändning för elektrokemisk användning skattefri. Användning för elektrolys är inte identisk med elektrokemisk elanvändning men innefattar i allt väsentligt denna typ av användning. I brist på exakt information har i här redovisade kalkyler all elanvändning för elektrolys klassats som skattefri.

Vidare gäller att elkraft förbrukad i

avkopplings-

bara elpannor är skattefri. Med stor sannolikhet

är merparten av industrins elpannor avkopplingsbara. I kalkylerna har el för elpannedrift klassats som skattefri.

Beträffande bränslen sker i Is en uppdelning av dessas användning för energiändamál respektive för användning som råvara. Denna senare användning är

i nuvarande skattesystem ej skattepliktig och

ingår inte i kalkylerna nedan.

Vidare gäller i statistiken att någon fördelning av industrins motorbensinanvändning pá blyad respektive blyfri bensin inte sker. Uppdelningen i beräkningsunderlaget på de två bensintyperna har

skett med utgångspunkt från de uppgifter man

Bilaga 2 89 10 06

har om denna fördelning på de totala bensinleveranserna till den svenska marknaden 1987. Uppgifter om (den av allt att döma mycket blygsamma) motorgasanvåndningen inom industrin ingår i statistiken som en ej separerbar del i uppgifterna om gasolanvändningen. Uppgifterna för industrins användning av metanol och etanol i IS avser endast dessa produkternas användning som råvara (och ingår inte i skattekalkylerna).

Till den i sammanhanget relevanta statistikbilden

hör också de uppgifter som sammanställs inom Fi-

nansdepartementet på basis av beviljade preliminära nedsåttningsbelopp av energiskatt på grundval av den för år 1987 gällande s k 1,7 %-regeln. Statistiken i - av sekretesskäl fråga publiceras endast på den aggregeringsnivå som framgår av tabellernas branschredovisning. I tabellerna särredovisas energianvändningen hos vissa av de som här kallas nedsättningsföretagen (enl 1,7 %-regeln). Övriga företag/arbetsställen inom aktuell bransch kallas i redovisningen övriga företag och hit har också i förekommande fall förts den del av verksamheten hos nedsättningsföretagen för vilken ingen nedsättning begärts.

STATISTISKA CENTRALBYRÅN 89 10 06 Urban Aspén Tomas Lundberg För flertalet industribranscher är energiskatten relativt ointressant ur miljö- och energipolitisk synpunkt. Även som belastning pá företagskollektivet totalt framstår energiskatten kostnadsmässigt av relativt underordnad betydelse. Tyngdpunkten i tabellerna är därför koncentrerad till energiintensiva sektorer som

- massa och pappersindustri - och metallverk gruvor - tegel - kalk och cementindustrin - samt delar av kemisk industri.

om man ser till andelar av produktionen är det inte någon stor del av industrin detta gäller. Däremot svarar dessa branscher för ca 80 % av industrins samlade energianvändning. Tillämpad detaljeringsnivá i branschspecifikationen har i avgörande grad styrts av sekretesskäl (i den meningen att inget företags-/integrerad företagsgrupps energiförbrukning direkt eller indirekt kan röjas).

TATISTISKA CENTRALBYRÅN 89 10 06 rban Aspén omas Lundberg

Tabellinnehåll

Här bifogade siffersammanställningar är en kombination av statistiktabeller och analystabeller. I tabell 1 ges en sammanfattande beskrivning av förutsättningar och innehåll.

Utgångspunkten för kalkylerna har varit sex konstellationer av skattesatser (Här kallade alterna- H tiven A - F).

Härvid gäller att

alt. A genomsnittliga skattesatser gällande under 1987

alt. B = I dagsläget gällande skattesatser alt. C = KIS (kommitten för indirekta skatters) förslag inkl efterföljande höjning 890701 alt. D = punktskatt enl räkneexempel från MIA (miljöavgiftsutredningen) alt. E = - -- +mi1jöavgift

C02

alt. F = som E men också inklusive miljöavgift svavel.

Bilaga 2

-euzam mmaeqmm w›ø-Noo umawøum

mama mnun coca

hem han Nea meg

«.o »maa

wø-m+No0+uuøxmuxq=a

Hz

H . _

“Hanna

Hz -uxqda +uucxm Nou

GOMñHdUOHU5mPWHWwOñHME

NHz uuxnøm undan man mmm mmm men mom Noa mha

um;

”namnen

“mm

H-maM muamumw

mos man man Hun aan man

uoau«wø

»mm

sou:

AN

naxux

:oo

.wcamqwgoao

uañonpxq -ouuøxm

coq enn ewa maa omm

»Noa anod »Noa Hmm

uoauøxm

HOHPGMW

nam

ouum«ovou uuuxmomao

-ouuøxm uwqausøm

wuxouwvaa

unna

m

man mms mms mmN hem mmm maa mom

ns

H\onm

axonm

muzHzaewme:mou\Hs<zmmaq<

naxux

HWW

nsx\oum aopxux øooaxux

zHmzmm zHmzum

.a\ux

øou\ux

-mozHzeewmamz aHmgHaxa\Hqqmme

na\ux

GÖPHHEEOM

mmomxqom nqoqmmmHn

am<zuqm

m-N

mqømaeqz -masMm

H

oo nqwgm Hmmwqm gomø

& om AH

STATISTISKA CENTRALBYRÅN 89 10 06 Urban Aspen Tomas Lundberg

Vidare gäller att koksskatten för metallurgisk framställning endast uppgår till ca 1/3 av full skatt. För samtliga redovisade alternativ gäller att den energiskattesats som tillämpas för beräkning av energiskattenedsåttning (bas för beräkning av nedsättningsbelopp) för oljor utgör 291

kr/m3, samt att bensin inte ingår i denna bas.

Alternativen F skiljer sig sinsemellan beträffande den bas på vilken skattenedsättningsregeln tillämpas. För alt FI ingår endast punktskatter i denna bas. I alt FII ingår punktskatter +

Co2-av-

gift. I alt F III ingår samtliga pålagor enl tabell 1.

I varierande utsträckning har också beräknats effekter av skattebefrielse m h t att energiskatter och avgifter (med nu gällande regler betr innehåll och undantag) uppgår till 1 %, 1,7 % och 4 % av tillverkade produkters avsaluvärde.

Slutligen bör poängteras att redovisade effekter

avser den direkta och omedelbara effekten av olika skatteförändringar. Ambitionen har inte varit att också söka fånga upp de indirekta effek-

STATISTISKA CENTRALBYRÅN 89 10 06 Urban Aspen Tomas Lundberg ter som kan uppträda (skatteövervältring framá: pá försäljningspriser, ändrad produktionsteknik, konverteringar mellan använda energislag 0 d).

Som stöd för kalkylerna har byggts upp en statistikdatabas och ett flexibelt bearbetningsprogram.

Beräkning av 1987 års faktiska energiskattebelastning på industrin

(Alternativ A)

4.1 Allmänt

Innebörden av gällande dispensregel är att företag (efter ansökan hos finansdepartementet) kan medges preliminär nedsättning av energiskatt om energiskattebasen (de energislag som är nedsättningsberättigade) överstiger en viss procent av tillverkade produkters avsaluvärde. För 1986 uppgick procenttalet till 1,5% och för 1987 och senare år till 1,7% Det måste poängteras att de nedsättningsbelopp för som finansdepartemen-

energiskatt

tet godkänt kan avse hela eller enbart specificerade delar av ett företags-/arbetsställes produktion. Detta medför svårigheter att korrekt och

Bilaga 2 STATISTISKA CENTRALBYRÅN 11 89 10 06 Urban Aspén Tomas Lundberg

konsistent koppla ihop nedsättningstatistiken med den arbetsställebaserade industristatistiken som i branschsredovisningssammanhang täcker hela produktionen inom ett arbetsställe. Detta innebär exempelvis att även om en industribranschs (pá industristatistiken) beräknade energiskattebas understiger 1,7% av branschens produktionsvärde, vissa inom branschen ingående arbetsställen kan hamna över 1,7%-gränsen och därmed berättigas nedsättning. Även det omvända förhållandet kan gälla exempelvis att alla nedsättningsberättigade arbetsställen inom en bransch inte fullt ut synes utnyttja nedsättningspotentialen.

De företag som åtnjöt nedsättning under 1987 hade ansökt om detta hösten 1985. Nedsättningen, som med viss automatik, löper två år i taget avsåg sålunda åren 1986 och 1987. Företagen anger i dispensansökan ett förväntat/beräknat avsaluvärde för aktuell tillverkningsvolym samt härför erforderlig kvantitativ energiinsats. Lämnade data avsåg i allt väsentligt året 1986, men dessa låg också till grund för den preliminära nedsättningen för 1987. Den definitiva energiskatten fastställs sedemera på grundval av faktiska data över tillverkning och energianvändning hos aktuella

STATISTISKA CENTRALBYRÅN 89 10 06 Urban Aspén Tomas Lundberg

företag samt faktiska skattesatser. I här aktuellt sammanhang är det denna definitiva beskattning som är av intresse, men i avsaknad av dylik information har en beräkning fått tillgripas. Utgångspunkten för denna har varit den ovan nämnda statistiken som sammanställts på finansdepartementet på basis av beviljade preliminära nedsättningsbelopp. Uppgifterna avser året 1986. Denna statistik har ajourförts till år 1987, genom att pá branschnivå räkna upp data om tillverkning och energianvändning för nedsättningsföretagen med hjälp av branschutvecklingen 1986-1987 enligt industristatistiken.

4.2 Kalkylresultaten

som framgår av tabellbilagan skulle industrins totala energibeskattning för 1987 enligt skattealternativ A beräknats ha uppgått till 4,7 miljarder kr utan nedsättning. Av större intresse i sammanhanget är dock den faktiska skattebelastningen, dvs en beräkning med beaktande också av effekten av gällande nedsättningsregel. En sådan beräkning vid handen en reell ca 4 4 ger skattebelastning på miljarder kr. som framgår ligger likväl energiskatternas andel av saluvärdet för de mest energikrä-

STATISTISKA CENTRALBYRÅN 89 10 os Urban Aspen Tomas Lundberg vande industribranscherna genomgående över riktniván 1,7%. Huvudorsaken till detta är ju dels att energiskatten för bensin slår fullt ut skattemässigt, dels att nedsättningsregeln endast beaktar en mindre andel av oljeskatten.

Den i alernativ A särredovisade bransch som har den högsta relativa energibeskattningen är cementoch kalkindustrin (energiskatterna svarar för ca 4,4% av saluvârdet). Höga siffror visar också inte oväntat (i fallande skala) gruvindustrin, boardindustrin, järn-stål och metallverken samt glas- och tegelindustrin. Massa- och pappersindustrin svarar för en fjärdedel av industrins totala energibeskattning.

5 Beräknade effekter av alternativa energiskattesatser och nedsättningsregler

5.1 Allmänt

För att ge rimlig precision i och trovärdighet för beräkningar av effekter av alternativa energiskatter måste man arbeta med tillförlitliga och därtill meningsfullt detaljerade data beträffande energislag och användarkategorier. Detta innebär

STATISTISKA CENTRALBYRÅN 89 10 06 Urban Aspén Tomas Lundberg att kalkylerna bör baseras på industristatistiken som är den mest detaljerade och heltäckande statistikkälla som står till buds. Det innebär samtidigt att man tvingas arbeta med ett tidsmässigt år - 1987. statistik inaktuellt (Den preliminära som finns för 1988 visar i sina huvuddrag inga markerade förändringar i energianvändningstendenserna jämfört med 1987).

Ett flertal olika skattekalkyler har utförts och till dem kopplade alternativa nivåer beträffande procentsatser för nedsättning, nämligen 1%, 1,7% och 4%. En kalkyl gäller nu aktuella skattesatser applicerade på IS-data för 1987. övriga kalkyler baseras på kombinationer av förslag från kommittén för indirekta skatter (KIS) och från MIA (mil;öavgiftsutredningen). De skattesatser som tillämpats för de olika energislagen redovisas i tabell L.

Rent beräkningsmässigt är räkneoperationerna :elativt okomplicerade frånsett reduceringseffekten från nedsättningsregeln. (I kalkylerna har förutsatts att en sådan regel till sin innebörd kvarstår i ett kommande skattesystem.) Det bör således redan här framhållas att jämförelserna nedan “haltar mellan å ena sidan alternativen A och B något

STATISTISKA CENTRALBYRÅN 89 10 06 Urban Aspén Tomas Lundberg (som ju i huvudsak baseras pá nedsättningsbelopp enligt finansdepartementets statistik) och á andra

sidan alternativen C-F. För dessa senare alterna-

tiv har nedsättningsbeloppen framkommit som skillnaden mellan beräknad energiskattebas och ett belopp motsvarande 1,7% av resp branschs produktionsvärde. Man skulle kunna uttrycka förhållandet som så att nedsättningsbeloppen i (de mer verklighetsnära) alternativen A och B baseras pá en nedsättningsregel som är avsedd att gälla för enskilda företag. Nedsättningsbeloppen i alternativen C-F baseras däremot på en nedsättningsregel som är inriktad på den genomsnittliga storleken av skatten i förhållandet till försäljningsvärdet inom en speciell industribransch. Om företagen inom en bransch är homogena med avseende på energianvändning och tillverkning torde berörd distinktion vara försumbar i här aktuella beräkningar. Om däremot företagen inom en bransch har en mycket olikartad energianvändnings- och/eller tillverkningsstruktur blir beräkningsresultaten osäkra och svårtolkade.

STATISTISKA CENTRALBYRÅN 89 10 06 Urban Aspén Tomas Lundberg

Effekter på industrin av nu aktuella energiskattesatser

Alternativ B

Om nu aktuella energiskattesatser (sept 1989) under år 1987 - och utan beaktande skulle ha gällt av - kan industrins samlade 1,7%-regeln energiskattebelastning beräknats ha överstigit alternativ Azs nivå för 1987 med ca 1,9 miljarder kronor.

En jämförelse av den faktiska beskattningen blir mer osäker. Ett osäkerhetsmoment gäller som ovan berörts nedsättningsbeloppets storlek. Det är sålunda inte en helt okomplicerad operation att översätta det nedsättningsbelopp som kan beräknas ha gällt för alternativ A (med där gällande skattesatser och procentnedsättningstal) till ett konmer aktuellt år 1987. - De för 1987 av struerat finansdepartementet godkända preliminära nedsättningarna baseras ju på prognoser från företagen vad ett framtida års energianvändning och gäller produktionsvärde. Det har vidare skett höjningar av från 1986 och framåt som måste energiskatterna

beaktas i sammanhanget. En överslagsberäkning ger

vid handen att i alternativ B nedsättningsbeloppen

89 10 06

skulle bli av storleksordningen 550 milj kr högre än i alt. A. Industrins energibeskattning enl alternativ B kan således beräknas ligga ca 1,3 miljarder över alt. A:s nivå. Det innebär en energiskatteökning med drygt 30 procent för industrin totalt.

Den industribransch som enligt kalkylerna träffats hårdast (relativt sett) av de två senaste årens skattehöjningar är cement- och kalkindustrin. Övriga energikrävande branscher har också fått stora skattehöjningar. Den energikrävande bransch som beloppsmässigt fått vidkånnas den största skattehöjningen är massa och pappersindustrin.

5.3 Effekter på industrin av olika hypoteti-

ska energiskattealternativ

Beräkningarna av skatteeffekter för alternativen A och B ovan har i så mån haft en verklighetsförankring att de har kunnat baseras på tidigare faktiska eller nu gällande skattesatser. Därtill har omfattningen av gällande nedsättningsbelopp kunnat beräknas med i sammanhanget relativt hög grad av säkerhet.- Alternativen C-F bygger på hypotetiska skattesatser och med en ökande osäkerhet beträffan-

Bilaga 2 STATISTISKA CENTRALBYRÅN 18 89 10 06 Urban Aspén Tomas Lundberg

de nedsättningsregelns genomslagskraft på branschnivå (och därmed en ytterligare osäkerhet för

genomslaget på nedsättningsberättigade företag). Denna problematik illustreras (lite mer) konkret i tablån nedan

Alternativ B Nedsättnin sbelo 1987 miljmkr

;BE?!EEaae §5 Saserade på

korrigerade energiskattedispensansökning- bas minus 1,7 ar % av produktionsvärde

Glas- och tegelind Cement- och kalkind 157 180 Järn-stål o metall ind nedsättningsföretag 195 200 Gjuterier 10 5 övriga industrier 17 Totalt 1225 1184

I första kolumnen redovisas den beräkning av nedsåttningsbeloppens storlek som gjorts på basis av nedsättningsstatistiken (1986 års preliminära

TATISTISKA CENTRALBYRÅN 89 10 06 rban Aspén omas Lundberg

nedsättningsbelopp framskrivna med branschutveck-

lingen enl industristatistiken). Av andra kolumen

framgår den branschvisa kalkyl som utgör en subtraktion mellan beräknad energiskattebas och ett belopp motsvarande 1,7% av resp bransch produktionsvärde. Differenserna mellan kolumnerna år ett mått på osäkerheten i använd kalkylansats.

Referensram för att belysa effekterna från olika skattesatskonstellationer har varit alternativ B (= dagsläget).

5.3.1 Skattealternativ C

Alt C skiljer sig betr skattesatser (som framgår av tabell 1) från alt B genom en något lägre elskatt och oljeskatt och en ej obetydligt högre bensinskatt. om ingen nedsättningsregel gäller för alt C så blir den sammanlagda energibeskattningen för industrin ca 200 milj kr högre än jämfört med den faktiska för alt B. En omfördelning av skattebördan inom industrikollektivet sker dock.

STATISTISKA CENTRALBYRÅN 89 10 06 Urban Aspén Tomas Lundberg Om nu gällande nedsättningsregel bibehålls till sin innebörd och omfattning (alt C (1,7)) minskar industrins totala belastning från energiskatter med ca 0,8 miljarder kr.

5.3.2 Skattealternativ D

I alternativ D sänks samtliga energiskattesatser frånsett en blygsam höjning av bensinskatten. För kol och olja halveras skatten jämfört med nuläget. Utan skattenedsättning minskar energiskatterna för industrin totalt med - kr. Skat- 0,7 miljarder tehöjningar inträffar dock för vissa av de branscher som i dagsläget skyddas av nedsättning: cement- och kalkindustrin, vissa kemiska industrier samt järn-, stål- och metallverken. Med en nedsättningsregel på 1,7% (alt D (1,7)) minskar industrins totala energiskatt med 40 % jämfört med alt. B.

5.3.3 Skattealternativen E och F

om alt D framstår som ett lågskattealternativ får alternativen E och F båda klassas som högskattealternativ. Alternativen E och F skiljer sig bezräffande skattesatser endast för skatten på kol (26 %

TATISTISKA CENTRALBYRÅN 89 10 06 rban Aspén omas Lundberg

högre i F) och tunga eldningsoljor (16% högre i F) samt att flis och torv också beskattas i F. Frånsett skatt på elkraft ligger övriga energislags skatter i E och F över nuvarande skattenivå. Saminnebär detta att -

mantaget energiskatterna gggg

- för industrin totalt

nedsättning ligger betyd-

ligt över nuvarande nivå. Liksom för övriga tidigare redovisade alternativ slår skatten (utan nedsättning) hårt på den kolintensiva cement- och kalkindustrin och på den tjockoljeintensiva glasoch tegelindustrin.

Med ett bibehållande av nuvarande nedsättningsregel i omfattning och nivå (1,7 %) ligger den faktiska skattebelastningen i alt. E ca 0,7 miljarder kr och i alt. F ca 1,1 miljarder kr över alt Bs nivå.

som tidigare nämnts skiljer sig alternativen F beträffande den energiskattebas på vilken en nedsättningsregel förutses komma att tillämpas. För alt. FI inryms endast punktskatter i denna bas. I alt FII ingår punktskatter och och i

C02-avgift

alt FIII samtliga aktuella pálagor enl tabell 1. Alternativ FIII är således när det gäller skattebasens täckning i överensstämmelse med alternati-

STATISTISKA CENTRALBYRÅN 89 10 06 Urban Aspén Tomas Lundberg ven A-E, medan för alt FI och alt FII tillämpas en reducerad bas.

I tabellerna 2 och 3 sammanfattas vissa beräknade effekter för skattealternativen E och F. För överskådlighetens skull redovisas effekter endast på (den nu gällande) 1,7%-nivån. (övriga nedsättningsnivåers skattekonsekvenser framgår av tabellbilagan.)

Som framgår av tabell 3 innebär alt E (1,7%) skattehöjningar jämfört med dagsläget (alt B) för alla här särredovisade branscher utom för gruvindustrin samt för cement- och kalkindustrin.

Beräknade effekter för gruvindustrin är mycket

osäkra. som framgår av tablån på sid 18 uppgår det finansdepartementets statistik beräknade nedpå sättningsbeloppet för 1987 till ca 80 milj kr, medan en schablonberäkning (energiskattebas minus % av branschens produktionsvärde) ger vid 1,7 handen en nedsättningspotential på ca 140 milj kr. Denna bristande överensstämmelse mellan det verkoch kalkylansatsen gör att för liga beloppet vidkommande måste beräkningarna gruvindustrins

TATISTISKA CENTRALBYRÅN 89 10 06 Urban Aspén Tomas Lundberg stadgas upp med en analys på företagsnivå för att man skall kunna ge några sägande slutsatser.

Enligt den använda kalkyltekniken och med hänsyn till nedsättningsregelns konstruktion minskar energiskattebelastningen enligt alt E för cementoch kalkindustrin något från alt B (dagsläget) trots en kraftigt höjd kolskatt. Detta är (förutom en avspegling av osäkerheten i själva beräkningen) bl a ett utslag av att nedsättningspotentialen ökar i motsvarande mån. Det är vidare en utslag av

det faktum att höjda energiskatter (för de energis-

lag som berättigas full nedsättning) inte får någon belastningseffekt på de branscher/företag vilka redan i utgångsläget har en belastning från de samlade energiskatterna som överstiger 1,7% av produktionsvârdet. Samtidigt bör framhållas att branschgruppen i fråga domineras av ett stort

Bilaga 2 Tabell 2

Beräknad förändring i energiskatt (med beaktande av nedsättning enl 1,7%-regeln) för vissa skattealternativ. Jämförelse med alt. B. 1987 milj kr. alt E alt FI alt FII alt FIII

Kemisk industri nedsättningsföretagen 18 43 29 24 Kemisk industri

Järn- stål o metallverk nedsättningsföretagen 23 124 61 48

Järn- stål o metallverk

ENERGI.l/TXTILEIT

Bilaga 2 Tabell 3

Energiskattebelastningen i % av produktionsvärdet för vissa skatte-

alternativ. (nedsättning enl 1,7%-nivån)alt B alt E alt FI alt FII FIII

Kemisk industri nedsättningsföretagen 2,28 2,98 3,93 3,40 3,21 Kemisk industri övriga 0,69 0,73 0,77 0,77 0,77 Glas o tegelindustri

3,14 4,40 4,94 4,94 4,94

Cement 0 kalkindustri 5,85 4,68 29,07 11,60 5,29 Järn- stål o metallverk nedsättningsföretagen 3,09 3,36 4,54 3,80 3,65 Järn- stål 0 metallverk

ENERGI.2/TXTILEIT

STATISTISKA CENTRALBYRÅN 89 10 06 Urban Aspén Tomas Lundberg

företag. Detta företag bör studeras individuellt i sammanhanget.

Slutligen bör erinras om den tidigare berörda bristande konsistensen som föreligger mellan finansdepartementets nedsättningsstatistik och den - som ett oklart officella industristatistiken på sätt kan påverka sifferjämförelserna. Genom den använda kalkyltekniken föreligger konsistens vid jämförelser mellan de konstruerade skattealternativen C-F. Däremot vidlådes jämförelser mellan dessa alternativ och referensalternativet B av berörd inkonsistens mellan de två statistikkällorna.

beräkningarna för skattealternativ FI Enligt (1,7%) skärps energibeskattningen påtagligt för samtliga i tabell 3 redovisade branschaggregat med såväl alt B som E. Detta är en effekt jämfört av såväl höjda skatter på kol och olja som att endast punktskatter ingår i nedsättningsbasen. Mest påtaglig blir den relativa skatteskärpningen för cement- och kalkindustrin, vars energibeskatti av produktionsvärdet ökar med drygt ning procent 20 procentenheter jämfört med dagsläget.

STATISTISKA CENTRALBYRÅN 89 10 06 Urban Aspen Tomas Lundberg

I alternativen FII och FIII breddas nedsättningsbasen successivt jämfört med alt FI - med åtföljande lägre energibeskattning. I alt FIII är nedsättningsbasen till sin bredd identisk med dagsläget, men genom skattesatsskärpningarna blir resultatet för den totala industrin en skattehöjning på ca_1 miljard kr.

›w

_maå o??

E0005 .v05

gås.

_

:må

ångan_ .Soi

zuxmööco

.o:o.___E

8:2..

.E202

-øascsmwuoz

_._.ZIW._.|_<

.mcoaE

8:03_

øzåxxø

msczømuo:

.mixar

ääêccm

:ou2o._o.mu:_::aøuo: :oo2o._o_øu:_::uøvo:

E

3:5 uu:›o

_ E › å

...Em

gås _Sov_

å

._0555

äâêogo

v05

9:299_

m

_Qoco 09?

§52.. .Ba

;mina

_

:än

8:9..

63m_

zmxwêozo

.gås

m

..._22 _Sov_

-mmscammuøz

Fzmm._.._<

.o=o.___E

8:05_

ozmaxxø

msczømuo:

._0555

:wxwêocm

= ._

:ou2o..o_mo=_::novo: :oaa.ø.o.øu:_::uøuo:

c_ _._ _ E

nauuumauuuqdwuumu auguuumuana

c_

uu:›o uu:›o

“anamma

:›

m

04m

Växa. .ocoä

coêa

=mEo=

ä w p

mm- 8-

M1_

.mcoae

_.-

gänga»

noe

mêocmxwu

0.1?

ä

maa

m6

m4 mo...

_m._m=o ouå

Eoooñ_ .voi

xmzxa...

NA

:må

wo

0.4 Ru

väga. 8:02

295993 NA

..._2555

O

qqoan

3:8..

-mmscammvoz

Fzmm.p._<

o.

.mcosE

NJ m:

om

ozmaxxa

._0202 S2 Emm

mssawuo:

8 mm

.ocoaE

H

Emm

PN

S?

:mxmaeocm

t.

I x.

E __

._

:omm.o._o_mm=_::amuo: :oam.o._o.øm:_:=uwuo:

C-åmx

E z n

s

C

Fm

uu:›o

§33

:_› ._ .E

E0

B n.. a

m m

mamma-

av un

.ii

...le m.-

N..

m! 8-

om.-

E-

8a- os-

Växa_ _kasa_ _ocob_

=mEo=

ä w- o

_mcoaE

5. 3.- 8-

H 5-

Fu.- En- om.- 8a. m5-

nä..

:minnena

Um.:

?russen

m-

9.- ma.

alá wo.- m5- om.- 2..

S-

9:- mom- m5-

.now

m

3 md

mw.v vmd mad vad

v.o

m?? ww.m wF; :Ho

_möco

wñw m: mo..

E009.. .nen m_w

M4 wQw mQw m...

med

xwzxmn_

ow.w str

_ v.o

.hu mv.w ww_w mm.w

:mä

mm

0.4 mm.. wm.w mm.w m.o m? wv. å.. w ä.. mw.w .o

o

hm

mmm wow wmm

v0 wo mw

0.4 mmm mmm

_ocos_ vmmw

wv

äga_

S?

w

:mxwnwmco mww

wv wm vm wm

Bo wmm

vw

wmw mmm

_o:o.___E

vmmw ...En

w

N43

om mw vm

mmm

mm mw

wmm

mw

www mmm

n_ vmmw wwmm

o o o o o o o o o o

3..

v0 å

_ones_

.E23

-mmsczmwvoz

:.zmww._<

o o o w o

mw

vow

om

owv

vm

mmw wmm

_m:o___E

M4

o w o o

vvw

mmw

8 w

mow

ow

a... mww

ovmw

mmw

B vo mw

wow wmm

mw

mwvw

qd mmm mmm vmm

_ocg_ wmov

w

oawáäxm

w

osczmmuø:

m

S vw mw

wow wmm

mw

mmm mmm

vmmw wmmv

_mcosc_

HI.

wvw

w

:mxmmäcm

o

hm

mmw wow

mw

wmm

v0 mw

mmm mmm vmm

wmmv

wv w

w w

._

_._

e:

Ew=u=_.__m._

._

:oa2o_o.øo:_=:wøuo: :ou2o_o.mu:=_:«øuo:

_

._ E_

__

w

._

m

w w:

c_

uu:›o mo:›o

m ___› ._

?uEuU

.E

_ _ __›

ä

m

a4m

.EES zota_ .Soi

âmeoä

ä

.ocoeê

zaxmêoco

2:298

BE

man

vw- NT

å.

_ozwco un...?

Eoooa

.EMA

.voi

:måna

_

aux...,

om

mmm

S

:E92 E3

GE

ösa”.

:mxmneoco

330.4.

man

2 om

ugn

_ocean_

få

ma.

.u

m »Su väm

_ocg_

-macizømvmz

_._.ZEWP|_<

o w

.ocosE

H4 S.

mn om

3 .

om

...d En

8:02

czmzixo

msczamoo:

m»

H4 En

.o:o___.=

zmxamöcm

›__ ._

:ou2o._o_øo:_=:uøuo= :oum.o._o.øu:_::møuo:

z E

E

02.50 ao:›o

.E :›

m

aim

vasa. gata_ 5:0...

ä m 8

Him

m.

So wav

zaxmauoco

5:055

En.

å.

um.:

?...292

o m- o

aim

vc

.ön ma..

NK.:

ä

aim 36

ond Ra

v..

_eoâ o?? om... ond med

SK

mo.” N06

ä...

Ecce.. .ven

Him

.E28

_

m3 ...me §6 8.0 Kd va... en... ond 8a bod NN..

:man

:en

aim

.Sex

8a

§23_

:axaeøco Nim

S

8a

.Sås

aim

.§52

..._28

.moceawunoz

_._.ZEW.FA<

Nim

5:055

aim

aim man

_Seb_

32:53

msczømvoc

Nim

8...

.Såå

:øäøâm

aim non

ä

:ouugyxamusczamuo: =oua§o.mu:_:§øuo=

3:3 3:5

§33

B 9 a 2

man..

m o_

mmmm

04m

§28 gosa_ 5:92

=mEo=

å n m m

nu..

NA mi:

_ocean_

:øxøøaco

umE

mcsozuou_

o

alá Nav mmm

m

m?? tum owe

_oaå

j :ä

...085 .uoa

.m4

Växa.

_

:En

om S.

man

osm 83 _Sov_

j

aim_

22292»

mn

omm

S

2%

.mcose

28 NJ.

8 nu

0.4 :N

?om »mmm

.Sex

m4

.E23

.amcezamuoz

Fzmm._.._<

.o=o___E

o..

man

aalv

28 »En

ozmaxxo

8:92

msczamum:

o..

man

. 8

M1.

2%

_ocean_

?om

äåascm

o..

28 38

_.:

v:

=

E..

:omñozxømcêzaøuo: :oma.o._o_mm:_==aøuo:

E_ E

mu:›o

ä å..

m

GJ

ica. :oêa .ocoâ

=mEm=

ä u.

.ocoaE

p

:mxmaaeo

uoE

ÖEEUCEOQ

m

_Qwcu ma...?

E0005

xmzxmm

_ .ven H1_

om... S... .ma

:Su

ai... 03.. 00.0

Sd

04m Ro

ääm... _ocg_

:mxmaemco

HJ. 3a

.E2055

3 ...om

_=u_

om

ad

5:03_

...neon

-mmsczmmumz

_.pzmwh._<

m. m o

H4 m! m8

_ocean_

n:

com.

mm o

a.|_ m3

mmmw

ad man

8:0:

oemåxxm

msczømnm:

2,...

M1. än

.ocoss

:E2995

:ou2o..o.øu=_::uøuo: :ou2o._o.mu:_::aøuo:

E_

au:›o au:›o

ENERGIENHETER H. M. Bilaga 3

EESESÃ

Grundenheten för energi enligt det internationellt fastställda SI-systemet är joule (J). Ännu används dock i Sverige ofta enheterna kalorier (cal) och wattimmar (Wh). Både kalorier och wattimmar används som beteckning för värmemängd. wattimmar används som beteckning för elenergimängd.

1 000 Wh - 1 kWh - 3 600 000 J - 859,2 kcal.

Effekt

Effekt är tidsenhet, dvs. energi per energi effekt x tid. Ett kraftverks eleffekt mäts i watt (eller multipla: därav). Även värmeeffekt kan mätas i watt.

Hultigelenheter

Multipelenheter erhåller man genom att kombinera

(mega) c (giga) - 109 - 1 000 000 000 T (tera) - 1013 - 1 000 000 000 000 P (peta) = 1015 - 1 000 000 000 000 000

Följande samband gäller således:

1 PJ - 0,2778 TWh lTWh -3,6 PJ

Ungefärliga onräkningsfaktoret mellan vissa

energibärare

Råolja Mton- 1,16 Mm3- 11 TWh- 42 PJ Lätt eldningsolja Mton- 1,20 Mm3- 12 TWh- 43 PJ Tung eldningsolja Mton- 1,06 Mm3- 11 Twh- 41 PJ

l-l-i-'l-'l-'I-'i-'H

Gm3 - 10,8 TWh- 39 PJ Naturgas Kol Mton- 7-8 Twh- 25-30 PJ Skogsbtänsle Mton TS- 5-5,5 TWh- 18-20 PJ Torv(50% fukthalt) Mton- 2,5-3 TWh- 9-11 PJ Motorbensin Mton- 1,37 Mm3- 12 TWh- 43 PJ

Statens 1989

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

l. Rapport av den särskilda utredaren för granskning 34. Refonnerad företagsbeskatming av hotbilden mot och säkerhetsskyddet laing stats- - Motiv och lagförslag. Del l. minister Olof Palme. C. - Expertrapporter. Del 2. Fi. . Beskattning av fâmansföretag. Fi. 35. Reformerad mervärdeskatt m.m. . integriteten vid statistikproduktion. C. - Motiv. Del 1. . Fasta Öresundsförbindelser. K. - Lagtext och bilagor. Del 2. Fi. . Samordnad länsförvaltning. Del l: Förslag. C. 36. Inflationskorrigerad inkomstbeskattning. Fi.

\OOO\IO\LIIAL›JN

. Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. C. 37. Utländska förvärv av Svenska företag - en studie av . Vidgad etableringsfrihet för nya medier. U. utvecklingen. I. . UD:s presstjänst. UD. 38. Det nya skatteförslaget v sammanfattning av Skatte- . Särskild inkomstskatt för utländska artister mil. Fi. utredningamas betänkanden. Fi. 10. Två nya treåriga linjer. U. 39. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartlägg- 11. Hushållssparandet - Huvudrapport från Spardelega- ning och bedömning. S. tionens sparundersökning. Fi. 40. Datorisering av tullrutinema - slutrapport. Fi- 12. Den regionala problembilden. A. 4l. Samerätt och sameting. Ju. 13. Mångfald mot enfald. Del l. A. 42. Det civila försvaret. Del 1. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och Det civila försvaret. Del 2. Författningstexl- FÖrättsfragor. A. 43. Storstadstrañk 3 - Bilavgifter. K. 15. Storstadstrañk 2 - Bakgrundsmaterial. K. 44. Översyn av vapenlagstifmingen. Ju. 16. Kosmadsutveckling och konkurrens i banksektorn. 45. Standardiseringens roll i EPTA/EG - samarbetet. I. Fi. 46. Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. l7. Risker och skydd för befolkningen. Fö. Fö. 18. SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. C. 47. Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. S. 19. Regionalpolitikens förutsättningar. A. 48. Energiforskning för framtiden. ME. 20. Tullregisterlag m.m. Fi. 49. Energiforskning för framtiden. Bilagor. ME. 2l.Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och 50. Stiftelser för samverkan. U. klor. ME. 51. Den gravida kvinnan och fostret - tvâ individer. Om 22. Censurlagen - en modernisering av biografförord- fosterdiagnostik. Om sena aborter. Ju. ningen. U. 52. Det statliga energiforskningsprogrammet - aktörer 23. Parkeringsköp. Bo. inom energisektorn. ME. 24. Statligt finansiellt stöd? l. 53. Arbetstid och välfärd. 25.Rapporter till ñnansieringsutredningen. I. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. 26. Kustbevakningens roll i den framtida sjööver- Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. A. vakningen. Fi. 54. Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade 27. Forskning vid de mindre och medelstora högskolor- ungdomar. S. na. U. 55. Fungerande regioner i samspel. A. 28. Utbildningar för framtidens tandvård. U. 56. Fiskprisregleringen och frskeriadminisüatinonen. JO. 29. Samarbete kring klinisk utbildning och forskning 57. DO och Nämnden mot etnisk diskriminering inför 90-talet. U. - de tre första aren. 30. Professorstillsättning. En översyn av proceduren vid 58. Undantagandepensionäremas ekonomi. S. tillsättning av professorstjänster. U. 59. Nominering av redovisningskonsulter. C. 31. Statens mät- och provstyrelse. I. 60. Huvudbetänkande från 32. Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. ME. altemativmedicinkommittén. S. 33. Reformerad inkomstbeskattning 61.Hälsohem. S. - Skattereformens huvudlinjer. Del l. 62. Alternativa terapier i Sverige. S. - Inkomst av kapital. Del 2. 63. Värdering av alternativmedicinska teknologier. S. - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3. 64. Kommunalbot. C. - Bilagor, expertrapporter. Del 4. Fi. 65. Staten i geografrn. A.

Statens

offentliga

utredningar

Kronologisk förteckning

66. Begreppet krigsmateriel. UD. 67. levnadsvillkor i storstadsregionet. SB. _ 68. Storstadens partier och valdeltagande 1948-1988. SB. 69. Storstadsnegioner i förändring. SB. 70. Storstädemas arbetsmarknad. SB. 71.Ny bostadsñnansicring. Bo. 72. Vardepappersmarknaden i framtiden. Fi. 73.TV - politiken. U. 74. Forskningsetisk prövning. Organisation, information och utbildning. U. 7S.Etisk granskning av medicinsk forskning. De forskningseüska kommittéemas verksamhet. U. 76. An förebygga ALLERGI River-känslighet. S. 77. Expenbilaga. Beskrivningar av ALLERGI / överkänslighet. S. 78. Statistikbilaga. Omfattning av ALLERGI / överkänslighet. S. 79. Storstadstrañk 4 - Ytterligare bakgrundsmateiial. K. 80.Fötenklad handläggning hos HSAN m.m. S. 81. Ny generalklausul mot skatteüykt. Fi. 82. Nedsättning av energiskamer. ME.

Statens

offentliga

utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Storstadstrañk 4 - Ytterligare bakgrundsmaterial. [79]

Levnadsvillkor i storstadsregioner. [67]

Finansdepartementet

Storstadens partier och valdeltagande 1948-1988. [68] Beskattning av fámansföretag. [2] Storstadsregioner i förändring. [69] Storstädemas arbetsmarknad. [70] Särskild inkomstskatt för utländska artister m.fl. [9]

Hushällsparandet - Huvudrapport frän Spardelegationens sparundersölcning. [l l]

Justitiedepartementet Kostnadsutveckling och konkurrens i banksektorn. [16]

Samerätt och sameting. [41] Tullregisterlag m.m. [20] Översyn av vapenlagstifmingen. [44] Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen. Den gravida kvinnan och fostret - tvä individer. Om [26] fosterdiagnostik. Om sena aboner. [51] Reformerad inkomstbeskattning - Skattereformens huvudlinjer. Del 1. [33] - Inkomst av kapital. Del 2. [33]

Utrikesdepartementet - Inkomst av tjänst, lagtext och kommentarer. Del 3.

UD:s presstjänst. [8] [33] Begreppet krigsmateriel. [66] - Bilagor, expertrapporter. Del 4. [33]

Refonnerad företagsbeskatming - Motiv och lagförslag. Del 1. [34]

Försvarsdepartementet - Expertrapporter. Del 2. [34]

Risker och skydd för befolkningen. [17] Reformerad mervärdeskatt m.m. Det civila försvaret. Del l. [42] - Motiv. Del 1. [35] Det civila försvaret. Del 2. Författningstext. [42] - lagtext och bilagor. Del 2. [35] Arméns utveckling och försvarets planeringssystem. Inflationskorrlgerad inkomstbeskattning. [36] [45] Det nya skatteförslaget- sammanfattning av skatte-

utredningamas betänkanden. [38]

Socialdepartementet Datorisering av tullrutinema - slutrapport. [40]

Värdepappersmarlmaden i framtiden. [72] Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - kartläggning och bedömning. [39] Ny generalklausul mot skatteflykt. [81]

Hjälpmedelsverksamhetens utveckling - Bilagor. [47] Rätt till gymnasieutbildning för svårt rörelsehindrade

Utbildningsdepartementet

ungdomar. [54] Vidgad etableringsfrihet för nya medier. [7] Undantagandepensionäremas ekonomi. [58] Två nya treåriga linjer. [10] Huvudbetänkande frän altemativmedicinkommittén. [60] Censurlagen - en modernisering av biografförordningen. [22] Hälsohem. [61] Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna. Alternativa terapier i Sverige. [62] [27] Värdering av alternativmedicinska teknologier. [63] Utbildningar för framtidens tandvård. [28] Att förebygga ALLERGI / överkänslighet. [76] Samarbete kring klinisk utbildning och forskning inför Expertbilaga. Beskrivningar av ALLERGI / överkänslig- 90-talet. [29] het. [77] Professorstillsättning. En översyn av proceduren vid Statistikbilaga. Omfattning av ALLERGI [överkänsligtillsättning av professorstiänst. [30] het. [78] Stiftelser för samverkan. [50] Förenklad handläggning hos HSAN m.m. [80] TV - politiken. [73]

Forskningsetisk prövning. Organisation, information och

Kommunikationsdepartementet utbildning. [74]

Fasta Öresundsförbindelser. [4] Etisk granskning av medicinsk forskning. Storstadstrañk 2 - Bakgrundsmaterlal. [15] De forskningsetiska kommittéemas verksamhet. [75]

Storstadstrañk 3 - Bilavgifter. [43] *ansvara-munen- -ø-»øwwdf-H

. .jflfczäê .älkjiââiyzt-h* l

i *i i

Statens 1989

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Jordbruksdepartementet Det statliga energiforskningsprogrammet - aktörer

mm “mgisckmm- [52] Fiskprisregleringen och ñskeriadministrationen. [56] Nedsättning av energiskatter. [82]

Arbetsmarknadsdepartementet

Den regionala problembilden. [12] Mångfald mot enfald. Del 1. [13] Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning ochrättsfrâgor. [14] Regionalpolitikens förutsättningar. [19] Arbetstid och välfärd. Arbetstid och välfärd. Bilagedel A. Arbetstid och välfärd. Bilagedel B. [53] Fungerande regioner i samspel. [55] D0 och Nämnden mot etnisk diskriminering - de tre första åren. [57] Staten igeograñn. [65]

Industridepartementet

Statligt finansiellt stöd. [24] Rapporter till ñnansieringsutredningen. [25] Statens mät- och provstyrelse. [31] Utländska förvärv av svenska företag - en studie av utvecklingen. [37] Standardiseringens roll i EITA/EG - samarbetet. [45]

Civildepartementet

Rapport av den särskilda utredaren för granskning av hotbilden mot och sakerhetsskyddet kring statsminister Olof Palme. [1] Integriteten vid statistikproduktion. [3] Samordnad länsförvaltning. Del 1: Förslag. [5] Samordnad länsförvaltning. Del 2: Bilagor. [6] SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. [18] Nominering av redovisningskonsulter. [59] Kommunalbot. [64]

Bostadsdepartementet

Parkeringsköp. [23] Ny bostadsñnansiering. [71]

Miljö- och energidepartementet

Sätt värde på miljön - miljöavgifter på svavel och klor. [21] Miljöprojekt Göteborg - för ett renare Hisingen. [32] Energiforskning för framtiden. [48] Energiforskning för framtiden. Bilagor. [49]

KUNGL. BIBL.

1989 -11-0 7

STOCKHOLM

ALLMÄNNA FÖRLAGET

ISBN 91-38-10420-2 ISSN O375-25OX