I skuggan av de stora : de mindre partiernas villkor i kommunalpolitiken : rapport till 1988 års kommunallagskommitté

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

I av de stora

skuggan

De mindre villkor partiernas

i kommunalpolitiken

till 1988 års Rapport kommunallagskommitté

S

U U]

1990:53

Statens offentliga utredningar

my l990:53

@ Civildepartementet

I de stora

skuggan

av

-

De mindre villkor i

partiernas

kommunalpolitiken

till 1988 års Rapport kommunallagskommitté Stockholm 1990

åren Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar 1981 - 1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr 38-12078-X.

beställa Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8° - 12°° 08/763 10 05 l2°° - l6°° (endast beställare inom regeringskansliet)

ISBN 91-38-10588-8 REGERINGSKANSLIETS ISSN 0375-250X OFFSETCENTRAL Stockholm 1990

FÖRORD

Regeringen beslutade den 8 september 1988 att tillkalla en kommitté med parlamentarisk förankring för att utforma förslag till en ny kommunallag. Bland de uppgifter som ingått i kommunallagskommittens uppdrag har varit att utreda frågan om möjligheterna att ytterligare förbättra de mindre partiernas insyn och arbetsförhållanden i kommunalpolitiken. (Dir 1988:50)

Bakgrunden står att finna i en motion (1987/88:K4) till riksdagen där bl a kravet framfördes att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i kommunallagen i syfte att garantera samtliga partiers insyn i kommunala nämnder och styrelser. Konstitutionsutskottet uttalade sig positivt med anledning av motionen (KU 1987/88:23 s 14) och hemställde att frågan om möjligheterna att ytterligare förbättra de mindre partiernas insyn och arbetsförhållanden i kommunalpolitiken skulle bli föremål för närmare utredning.

Den föreliggande studien tar som sin utgångspunkt den promemoria som författades av statsvetarna Gullan och Janerik Gidlund på uppdrag av kommunallagskommittén i augusti 1989. Promemorian hade syftet att ge kommittén ett diskussionsunderlag genom att peka ut de principiella aspekterna och de aktuella problemställningarna rörande de mindre partiernas villkor i kommunalpolitiken samt att identifiera kommittens kunskapsbehov. Författarna kunde bl a konstatera att kunskapen om de mindre partiernas faktiska arbetsvillkor i kommunerna var bristfällig.

Kommittén gav Bo Hallin, sekreterare i kommunallagskommittén tillika knuten till statsvetenskapliga institutionen vid Umeå universitet, i uppdrag att göra en kartläggning av de mindre partiernas arbetsvillkor i kommunerna. Arbetet har genomförts under vetenskaplig handledning av tf docent Gullan Gidlund, statsvetenskapliga institutionen, Umeå universitet. Rapporten har författats självständigt av Hallin, som också svarar för dess innehåll.

Stockholm i maj 1990

Hans Gustafsson ordförande

INNEHÅLL TABELLFÖRTECKNING 1 I skuggan av de stora partierna .1 syfte och frågeställningar Definitionen av mindre parti 3 Material och metod

6.8 Att bli isolerad och 61 utfryst

7. KOMMUNALA STÖDFORMER

7.1 Partistöd 67 7.2 Andra stödformer 70 Partiservice 74 7.3

7.3.1 Fria sammanträdeslokaler 74 7.3.2 till utskrift och tillgång till 75 Möjligheter kontorsutrustning till kostnadsfri partiinformation 77 7.3.3 Möjligheter

DE MINDRE PARTIERNAS TRÖSKLAR 79 8.

och 86 Käll- litteraturförteckning

88 Bilagor

TABELLFÖRTECKNING

Tabell 1:1 Undersökningens svarsprocent (partivis, totalt)

Tabell 1:2 Jämförelse mellan inkomna svar och totalpopulationen med avseende på parti och kommunstorlek

Tabell Totalpopulationen mindre partier fördelad på politiskt parti samt de mindre partigruppernas storlek (antal mandat)

Tabell Totalpopulationen mindre partier fördelad på kommunstorlek

Tabell Totalpopulationen mindre partier fördelad pá parti och kommunstorlek (totalt antal)

Tabell Det politiska majoritetsläget i landets kommuner efter kommunalvalet 1988 (i procent och absolutatal)

Tabell Mindre partier och politiskt majoritetsläge i kommunen (i procent och absoluta tal)

Tabell De mindre partiernas förekomst. Fördelning efter

kommunstorlek och majoritetsförhållande (totalt antal, procent)

Tabell 2:7 Utvecklingen av antalet partier i de lokala partisystemen mellan 1973-1988 (i procent) (Kommunfullmäktige)

Tabell 2:8 Jämförelse mellan respondenternas karaktäristik av det politiska majoritetsförhållandet och det nationella mönstret i kommunerna

Tabell 3:1 De mindre partiernas huvuduppgift i kommunalpolitiken

Tabell 3:2 Partiföreträdarnas karaktäristik av det egna partiet i kommunen

Tabell 4:1 De mindre partiernas ordinarie representation i obligatoriska nämnder (i procent och absoluta tal)

Tabell 4:2 De mindre partiernas ordinarie representation i obligatoriska nämnder (en jämförelse inom respektive parti)

Tabell 4:3 De mindre partiernas representation i frivilliga nämnder (totalt)

4:4 De mindre representation i kommun- Tabell partiernas styrelsen (suppleantplatser)

som saknar uppdrag i styrelser och Tabell 4:5 Partigrupper nämnder (fördelning på politiskt parti)

5:1 De mindre möjligheter att påverka Tabell partiernas beslut i politiskt viktiga frågor (totalt)

Tabell 5:2 De mindre möjligheter att påverka partiernas beslut i politiskt viktiga frågor (fördelning på

politiskt parti)

Tabell Speciella svårigheter för mindre partier

Tabell Partiföreträdarnas svarsfördelning på påståendet: Som fullmäktigeledamot får man otillräcklig beslutsinformation.

Tabell 6:3 Partiföreträdarnas svarsfördelning på har för lite egen tid för att påståendet: Jag sätta in i beslutsunderlaget och informamig tionen som ges.

Tabell 6:4 Partiföreträdarnas svarsfördelning på påståendet: “Mitt blir i regel utmanövrerat av parti andra partigrupper i fullmäktige.

Tabell 6:5 Partiföretrådarnas svarsfördelning på påståensom för ett mindre parti blir det: representant man isolerad och utfryst av andra partigrupper i fullmäktige.

Tabell 7:1 De mindre partiernas tillgång till utbildnings-

bidrag

Tabell 7:2 De mindre partiernas tillgång till politiska sekreterare

Tabell De mindre partiernas tillgång till fria sammantrådeslokaler

till utskrift och Tabell De mindre partiernas tillgång av samt tillgång till kopiering partimaterial kontorsutrustning (i procent)

7:5 De mindre tillgång till kostnadsfri Tabell partiernas partiinformation

Tabell 8:1 Partiföreträdarnas inställning till de nuvarande i (4%- spärren till spärrarna valsystemet riksdagen/ 3%- spärren till landstinget)

1. I SKUGGAN AV DE STORA PARTIERNA

Inom partiforskningen har småpartier ofta kommit på undantag eller spelat en undanskymd roll. Förhållandet är, enligt Fisher (1980) förståeligt av flera olika skäl. I studier av partier och partisystem läggs i första hand tonvikten vid de partier som har det största väljarunderlaget och den högsta stabiliteten; ett förhållningssätt som också nedbringar antalet enheter till en mer forskningsmässigt lätthanterlig nivå. Att undersöka samtliga partier i ett flertal länder blir lätt en övermäktig uppgift. De mindre partierna hamnar i de större partiernas skugga.

En annan orsak hänger samman med tillgängligheten till data.

Ofta finns bara tillgång pá surveydata beträffande större

partier och i valstatistiken rapporteras ofta smápartier i en enda gemensam kategori. Ytterligare en bidragande orsak till att småpartierna exkluderas i analyser år att man förutsätter

att dessa saknar reellt inflytande på regeringspolitiken och

politiken i stort. Fisher menar också att småpartier ofta betraktas som dysfunktionella element i det politiska systemet. Bland de som betraktar två-partisystem som funktionellt och flerparti-system som dysfunktionellt tenderar intresset i första hand att kretsa kring hur man eliminerar de mindre från - snarare än undersöker deras partierna betydelse för partisystemet.

Under senare år har dock en förändring kunnat skönjas vad gäller intresset för studiet av smápartier. Det tilltagande intresset kan ses mot bakgrunden av den pågående omvandling som observerats i flertalet västeuropeiska partisystem.

faktor som är med den utvecklingen är En viktig sammankopplad den av människors värderingar. De gradvisa förändringen som bildades och konsoliderade sig på industrisamhälpartier lets möter idag allt större konkurrens från konfliktlinjer alternativa grupper eller partier. Den gemenorganisationer, för dessa är de värderinsamma nämnaren post-materialistiska de företräder. Man ifrågasätter de traditionella partiergar nas tillväxtfilosofier och betonar i stället existensiella

frågor, miljöfrågor, fred och livskvalitet.

den inledda i Östeuropa där ett stort och Även utvecklingen dominerande parti på sina håll synbarligen allsmáktigt, vittrar sönder och där en mångfald både nya och gamla partier fram kommer sannolikt att ge småpartiforskningen en ny träder dimension.

och - de på den elek- I med Miljöpartiet grönas framgångar arenan har också det svenska partisystemet fått sin torala del av den förändringen. Detta har medfört beskärda pågående intresse för effekter på den ett uppvaknande nya partiers demokratin och den traditionella blockpolirepresentativa tiken.

sätt att komma bort från den typ av undersökningar vilka Ett enbart ser roll som betydelselös och därmed småpartiernas oftast koncentrerar orsaker till misslycsig på partiernas år att studera som separata fenomen. En kande smâpartier en dimension till bättre kunskap om små partier lägger ny av stora men även till det politiska sysanalysen partier temet i sin helhet (Herzog 1987).

inte har ett evigt liv kan konstateras Att politiska partier de resultat Janda presenterat. Av hans unutifrån (1980)

dersökning av dryga femtiotalet länder framgick att av de partier som varit aktiva under 1950-talet hade inte mindre än 39% upphört att existera. Samtidigt tillkom under perioden 1962-1979 femtiotalet nya partier. Intressant i sammanhanget är även den kartläggning av Craig (1975) som visar på den ovanligt rika flora av såväl aktiva som avsomnade småpartier som under åren 1885-1974 deltagit i de brittiska parlamentsvalen.

Utifrån det faktum att små partier och nya partier ofta hamnar utanför analyser av partier och partisystem kan man se Pedersens - (1982) typologi kring partiers livs-cyklar party lifespans. Pedersen för en diskussion om partiers livscyklar i termer av olika trösklar, vilka utgör ett kontinuum, och som ett parti strävar att komma över. Den första av dessa trösklar, innebär att deklarera avsikten att delta i val. Den andra innebär att partiet erhåller auktoritet i den meningen att man lever upp till de vallagar och andra regler som t ex gäller nominering och registrering. Denna auktorisationströskel tjänar enligt Pedersen i första hand funktionen att vara barriär mot nya partier.

Den tredje kallar Pedersen för repreaentationströskeln; hår gäller för ett parti att ta sig över de spärrar eller procentuella ribbor som finns i ett valsystem, för att erhålla representation i politiska församlingar. Den sista tröskeln avser partiets relevans vad gäller dess möjligheter att utöva inflytande på de politiska besluten.

För sartori (1976) som introducerade relevansbegreppet i samband med smápartier, år dessa bara relevanta om de har säte i parlament och har en coalition- eller blackmail potential. Herzog däremot menar att genom att enbart bedöma

relevans utifrån maktrelationer ignorerar man andra betydelsefulla Ett mindre partis relevans.kan också aspekter. studeras mot av andra dimensioner i det politiska bakgrund och dessutom även i varje skede i ett partis livscysystemet kel. Genom att exempelvis studera de småpartier som inte klarar av ribba kan kunskap erhållas representationströskelns och idéer som utom potentiella förändringar; nya grupper manar de alternativ som åtminstone för tillfället gamla, förkastas av Småpartier kan utifrån relevansen i väljarna. utgöra måttstock på var gränserna för förhandlingsproccesen den kulturen är satta. De kan spela rollen av både politiska och uttolkare av de spelets regler och initierare politiska normer. Herzog utgör samspelet eller interaktionen Enligt mellan små och stora för förståelsen av var partier nyckeln gränserna för ett givet politiskt system går.

kan också vara relevanta utifrån de större par- Småpartier tiernas horisont. gör oftast sin entré på den småpartier scenen med frågor - ibland av kontroversiell karakpolitiska tär - som de stora inte har på sin agenda. Härmed partierna en för de stora partierna att testa av dessa ges möjlighet Bedöms de som användbara kan de inkorfrågors gångbarhet. i ett större partis program (Fisher 1974). Existensen poreras av kan alltså även inverka på större partiers smápartier I samband med förändringar i policyformuleringar (Key 1964). kan även småpartier tjäna som halfway-houses, partisystem dvs anhalter när väljarnas partisympatier är stadda på vägen i rörelse (MacRue & Heldrum 1960) (Hammond 1976).

Förutom att småpartiers relevans kan bedömas utifrån systemoch utifrån deras inverkan på större partier finns aspekter även en i dessa förhållande till sina relevansaspekt partiers Genom att fånga upp missnöje hos vissa grupper väljargrupper.

kan smápartier t ex bidra med att höja temperaturen i valrörelserna och aktivera människor med tidigare dokumenterat ointresse för politik, och därmed även öka Valdeltagandet (Herzog 1987).

Fishers konstaterande att den internationella småpartiforskningen ännu inte nått så stor omfattning är även applicerbart på svenska förhållanden. Några undantag förtjänar att nämnas. I mitten av 1970-talet skrevs inom ramen för utredningen om den kommunala demokratin, Smápartier i den kommunala demokratin av Janerik Gidlund. samme författare utkom 1978 med doktorsavhandlingen “Aktionsgrupper och lokala partier. Båda dessa studier har ett demokrati- och deltagandeperspektiv med en viss tonvikt på uppkomst, organisationsstruktur och verksamhetsformer. I avhandlingen studeras även den ovan nämnda relevansdimensionen för lokala partier.

Under 1980-talet utkom Leif Johansson och Stephan Schmidt med en kartläggning av kommunernas politiska strukturer under perioden 1973-1982 där bl a de lokala partierna redovisades. Vidare har Miljöpartiet de gröna varit föremål för analys av framförallt Evert Vedung, där tonvikten legat på kärnkraftsfrågan, väljarstöd och partisystem. Vissa enskilda småpartier har varit föremål för specialstudier. Här kan särskilt nämnas T. Peterson, B. Fryklund och M. stigendals bok skånepartietz om folkligt missnöje i Malmö (1988).

1.1 Syfte och frågeställningar

syftet med föreliggande arbete är att etudera de mindre partiernas struktur, verksamhet och inflytande i kommunal-

Hur ser de mindre partiernas arbetssituation ut politiken. och har den i grad förändrats sedan mitten på någon avgörande 70-talet? I fokus står således frågor kring dessa partiers

arbetsförhållanden och relevans i den polirepresentation, En i sammanhanget viktig fråga är hur tiska beslutsprocessen. för mindre partier upplever sin situation: partiföreträdare man har. Dessa mindre partigruppers arvilken problembild betsvillkor kan inte bara studeras enkelriktat. En viktig är vilket ekonomiskt och materiellt som komaspekt stöd, munerna dessa Hur mycket av kommunernas partiger partier. service används av dessa partier? Som övergripande frågestår om hur meningsfullt det är för en ställning frågan i iL gruppering att ha en liten representation i kommunx politisk i fullmäktige.

som en på en tidsaxel har i vissa avseenden jämförelsepunkt undersökning från mitten av Kommunaldemokratiutredningens kommit att 1975:2). Detta innebär av 1970-talet tjäna (DsKn skäl att de i denna undersökning ställda frågorna förståeliga i den tidigare genomförda undersökhög grad replierar på

ningen.

1.2 Definitionen av mindre parti.

som vill de mindre partiernas villkor En undersökning belysa i måste i första rummet precisera vilka kommunalpolitiken som avses. I den vetenskapliga litteraturen används_ partier termen som en motsvarighet till engelskans minor småparti Eftersom direktiven till kommittén, samt även den parties. som föregick konstitutionsutskottets utlåtande riksdagsmotion

begagnar sig av begreppet mindre parti ansluter sig föreliggande studie till detta språkbruk.

Själva begreppet mindre parti antyder behovet av någon form av storleksmátt. Det mer vanliga sättet att bedöma ett partis storlek utifrån kriterier som elektoral styrka uttryckt i procent i senaste kommunalvalet eller i antalet fullmäktigemandat är utifrân kommitténs utredningsdirektiv inte tillräckliga. Han kan anta att de mindre partiernas villkor inte uteslutande år avhängiga låga röstprocent och ett fåtal mandat. De villkor och den arbetssituation de mindre partierna har är också knuten till den representation de erhållit i olika och nämnder - låt vara att det här utskott, styrelser finns ett samband. Att agera utifrån en väl tillgodosedd representation i styrelser och nämnder är fördelaktigare än att agera utifrån en politisk plattform som utgörs av ett enda fullmäktigemandat.

Andra faktorer som skapar skillnader mellan olika mindre partiers villkor är förhållandet om ett parti ingår i en riksorganisation eller är en lokal partibildning. I ett politiskt klimat präglat av blocktänkande kan blocktillhörighet innebära väsentliga fördelar i representations- och informationshänseende framför att stå utanför en politisk Även en vågmästarroll kan ge fördelar i blockgemenskap. nämnda avseenden.

I denna rapport har begreppet mindre parti operationellt definierats som ett parti som erhållit mandat i fullmäktige, men oj är representerat i kommunstyrelse. Av definitionen följer att partigruppen saknar ordinarie ledamot i kommunstyrelsen, men kan inneha suppleantplats liksom representation i andra nämnder och styrelser.

5 1.3 Material och metod.

Denna studie är i huvudsak baserad på uppgifter som insamlats i en enkätundersökning. Hed vald definition för mindre parti, nämligen ett parti som erhållit mandat i kommunfullmäktige, men ej är representerat i kommunstyrelsen uppgick den totala populationen till 454 enheter (partigrupper).

Enkäter utsändes till samtliga 454 partigrupper, vilket således innebär att föreliggande undersökning är en totalundoraökning till skillnad från tidigare undersökningar.

Enkäter tillsändes den ledamot som var upptagen som första namn på respektive partis valsedel vid kommunalvalet 1988. Svenska Kommunförbundet har varit behjälplig vad gäller om antalet ordinarie ledamöter i kommunernas komuppgifter Länsstyrelserna har tillhandahållit namn och munstyrelser. adress till de i undersökningen ingående respondenterna. Enkätundersökningen genomfördes under perioden december 1989 - mars 1990.

Av de utsända enkåterna har totalt erhållits 325 svar, dvs en på 71.6%. Ett resultat som måste betraktas som svarsprocent gott i dagens läge. I ett par fall har det emellertid inte varit möjligt att uppbringa företrädare för partigrupper. Detta förhållande gäller Miljöpartiet- de gröna i Ockelbo och Grums kommuner. Väljarstödet i dessa kommuner var tillräckför ett mandat, men i dessa båda fall fanns inga valbara ligt kandidater upptagna på valsedlarna. Följaktligen år i dessa kommuner endast 44 av 45 stolar i fullmäktige besatta. Denna omständighet får, liksom även de av olika anledningar grundade fallen av svarsvägran, konsekvenser på svarsfrekvensen.

Svarsbenägenheten visade sig vara högst hos partiföretrådare inom Folkpartiet och KdS.(se tabell 1.1). Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet kommunisterna samt Miljöpartiet - de gröna formerar sig alla kring genomsnittet på 70%. Från de trettiofem lokala partier som återfinns under kategorin Övriga har inkommit svar från 60%.

Tabell 1:1 Undersökningens svarsprocent (Partivia,totalt).

Politiskt parti H c Fp xds vpx Hp övriga Totalt Totalpopulation 10 8 17 124 122 138 35 454

Inkomna svar 7 5 14 97 86 95 21 325

Svarsfrekvens(%) 70.0 62.5 82.4 78.2 70.5 68.8 60.0 71,6

( För länsvis redovisning av svaraprocent, ae Bilaga 1 )

I syfte att kontrollera huruvida de 28.4% ,som utgör undersökningens bortfall är systematiskt fördelat, har en jämförelse genomförts mellan totalpopulationen och inkomna svar med avseende på kommunstorlek och partitillhörighet (tabell 1:2).

Resultatet påvisar inga större skevheter i bortfallet utan detta är relativt jämt fördelat inom de olika storleksklasserna. Några kommentarer är dock på sin plats. Undersökningspopulationen av de mindre partigrupperna totalt i kommuner av

en storlek upp till 30.000 invånare ligger kring 70%, dvs i samma nivå som genomsnittet. Ser man till partitillhörigheten kan konstateras att för centerpartiet kan iakttas en underi kommuner i storleksintervallet 10.000 representation 30.000 inv: svar har här erhållits utav en av totalt fyra partigrupper. Detta bör dock ses mot bakgrunden att centerpartiet är det parti som totalt sett har det minsta antalet mindre partigrupper och att man i övrigt uppvisar en 100procentig svarsfrekvens. Inom samma storleksintervall ligger även för de lokala partierna svarsfrekvensen under genomsnittet.

Inom storleksintervallet 30.000 - 50.000 där för övrigt inv., den högsta svarsfrekvensen erhållits, finns en viss underrepresentation när det gäller miljöpartiet. Helhetsintrycket är på det hela taget tillfredsställande både vad avser svarsfrekvensen såväl som de inkomna svarens sammansättning.

Tabell 1:2 Jämförelse mellan inkomna svar och totalpopulation med avseende på parti och kommunstorlek. (Na: inkomna svar, Nt= totalpopulationen)

Parti Kommunstorlek - 10 10 - 30 30’ — 50 50 - TOTALT NB Ht 8 NS Nt 8 Ns Nt 8 NB Nt S Ns Nt 8

H 4 5 80.0 3 5 60.0 - - - — 7 10 70.0 C 1 1 100.0 1 4 100.0 2 2 100.0 1 1 100.0 5 8 62.5 Fp 8 9 88.9 6 8 75.0 - - - - - - 14 17 82.4 KdS 22 30 73.3 55 71 77.5 12 12 100.0 8 11 72.7 97 124 78.2 VpK 16 25 64.0 45 64 70.3 13 16 81.3 12 17 70.6 86 122 70.5 Hp 24 36 66.7 54 76 71.1 7 12 58.3 10 14 71.4 95 138 68.8 övr 4 5 80.0 12 22 54.5 5 6 83.3 0 2 0.0 21 35 60.0

TOT 79 111 71.2 176 250 70.4 39 48 81.3 31 45 68.9 325 454 71.6

För att möjliggöra longitudinella jämförelser med den förra undersökningen från 1975, har en stor del av frågorna varit likalydande med då ställda frågor. Det bör observeras att undersökningarna i vissa avseenden skiljer sig åt, detta gäller bl a urvalsförfarandet. I den förra undersökningen utgjorde gruppen lokala partier en totalundersökning dvs samtliga i kommunfullmäktige representerade partier. Partiföretädare och förtroendevalda för dessa partier telefonintervjuades. Populationen småpartier definierades som rikspartier som lokalt har liten representation i kommunfullmäktige. Med liten representation avsågs under tre mandat. Bland populationen småpartier valdes slumpmässigt tjugo lokalavdelningar per parti ut. Företrädare för dessa partier tillsändes enkäter.

2. FÖREKOMSTEN AV MINDRE PARTIER

Som tidigare redovisats utgörs den totala populationen mindre under innevarande mandatperiod av 454 enheter. Anpartier talet ledamöter i dessa partigrupper uppgår till 803. Det innebär att 5.9% av samtliga ledamöter i landets alla kommunsaknar ordinarie representation i fullmäktigeförsamlingar kommunstyrelsen.

Av landets 284 kommuner återfinner vi minst ett eller flera mindre partier i 255 av dem, dvs. i nästan 90%. Även om den totala populationen mindre partier inte är överväldigande stor så är ändå dessa mindre partier inte nägra främmande fåglar utan snarare vanliga inslag i merparten av de politiska församlingarna. Av de kommuner som under innevarande mandatperiod helt saknar inslag av sådana partier, återfinns hälften i Götaland. I Norrland är det endast tre komdryga muner som inte har sådana partigrupper i fullmäktige. Närmare hälften av de mindre partierna återfinns i Götaland, 48.5% (N=220), 32.6% (N=148) i Svealand samt i Norrland, 18.9% (N=86).

Den fördelningen av de mindre partierna frampartipolitiska av tabellen nedan (tabell 2:1). En första iakttagelse som går kan är att det för det socialdemokratiska partiet inte göras i kommun föreligger en situation där man saknar ornågon dinarie representation i kommunstyrelse.

Vidare framgår av tabellen att närmare 85% av samtliga mindre partigrupper bär en partipolitisk signatur märkt Kds, vpK eller miljöpartiet. De tre borgerliga riksdagspartiernas andel av gruppen mindre partier är densamma som de gemensamma

lokala partiernas andel, dvs 7.7%. Av de totalt 75 lokala partier som är representerade i landets fullmäktigeförsamlingar saknar 35 eller drygt 45% en ordinarie plats i kommunstyrelsen.

Tabell 2:1 Totalpopulationen mindre partier fördelad på politiskt parti samt partigruppernas storlek (antal mandat)

Politiskt Antal partigrupper Partigruppernas storlek parti Totalt S (antal antal mandat ledamöter) N 8 1 2 4 5 Moderaterna 10 2.2 ( 18) 2 8 — - — Centerpartiet 8 1.8 ( 18) - 2 - - - Folkpartiet 17 3.7 ( 33) 4 10 3 - — Kds 124 27.3 (178) 75‘ 44 5 - socialdemokraterna - - - - — - - VpK 122 26.9 (221) 49 52 16 5 - Miljöpartiet 138 30.4 (276) 41 65 24 7 1 Lokala partier 35 7.7 ( 59) 16 14 5 — womarr 454 100.0 (803) 187 199 55 12 1

En av många faktorer som med all säkerhet påverkar den förtroendevaldes arbetssituation är möjligheten att diskutera med partikamrater och fördela arbetsuppgifter. Att ensam representera sitt parti i fullmäktige innebär en långt mindre gynnsam ställning ur arbetssynpunkt än att vara flera som arbetar för gemensamma mål.

Det framgår av tabellen ovan att drygt 40% av den totala populationen mindre partier i kommunfullmäktige i egentlig mening inte utgörs av grupper utan av en enda individ. För

företrädare inom KDS är detta den vanligast förekommande situationen, 60% (N=75) av den totala Kds-populationen mindre utgörs av en enda person. Även bland andelen lokala partier är denna situation vanligen förekommande, 16 lokala partier har endast ett mandat i kommunfullmäktige. För partier (45%) de återstående överväger dock fullmäktigegrupper av partierna en storlek på tva eller fler mandat.

2.1 Mindre partier och kommunstorlek.

svensk kommunalforskning har i många sammanhang visat pá kommunstorlekens i politiken. Det faller sig därför betydelse att även i detta sammanhang något beröra denna naturligt faktor. Det visar sig att merparten, eller fyra femtedelar, av de mindre står att finna i kommuner med ett partierna invånarantal som ligger under 30.000.

Tabell 2:2 Totalpopulationen mindre partier fördelad på kommunatorlek (t)

Komunatorlek Andel Antal

- 10.000 24.4% 111 10.001 - 30.000 55.1% 250 30.001 - 50.000 10.6% 48 50.001 - 9.9% 45

Totalt 100.0% 454

(*)- antalet inv. i komunen 31 dec 1988

Vid en jämförelse mellan partierna visar det sig att moderata samlingspartiet och folkpartiet helt saknar mindre partigrupper i kommuner i storleksordningen 50.000 inv och uppåt och att centerpartiets åtta partigrupper är spridda inom alla storleksintervall. Vidare framgår att Kds, VpK, och miljöpartiet ganska väl följer det totala genomsnittet. De lokala partiernas mindre partigrupper år överrepresenterade i medelstora kommuner. Däremot är de underrepresenterade i de minsta samt i de största kommunerna.

Tabell 2:3 Totalpopulationen mindre partier fördelad på parti och kommunstorlek. (totalt antal)

Kommunstorlek/ Politiskt parti H c Fp xds vpx Hp Lokalt Totalt

- 10.000 5 1 9 30 25 36 5 111 10.001 - 30.000 5 4 71 64 76 22 250 30.001 - 50.000 - 2 12 16 12 6 48 50.000 - - 1 - 11 17 14 2 45 Totalt 10 8 17 124 122 138 35 454

2.2 Mindre partier och majoritetsläge.

En annan omständighet som bör undersökas är huruvida de

mindre partiernas fördelning är koncentrerad till något

speciellt politiskt majoritetsläge i kommunerna. Följande fyra majoritetskonstellationer är tänkbara: 1) socialistisk majoritet (S+VpK) 2) borgerlig majoritet (M+c+Fp+KdS) 3) kommuner där miljöpartiet rent matematiskt innehar en

samt 4) kommuner med mer eller mindre oförutvågmästarroll i de fall där det finns inslag av sägbara majoritetslägen, ett eller flera lokala partier.

En klassificering av de 284 svenska kommunerna på de fyra majoritetslägena efter valresultatet 1988 (se tabell 2:4) ger vid handen att drygt tre fjärdedelar är dominerade av antingen ett socialistiskt eller ett borgerligt block.

Tabell 2:4 Det politiska majoritetsläget i landets kommuner efter kommunalvalet 1988 (I procent och absoluta tal)

Politisk majoritet Andel Antal Socialistisk majoritet 44.0 I (125) Borgerlig majoritet 33.1 % ( 94) HP/ vågmästare 15.1 3 ( 43) Annan oklar majoritet 7.7 t ( 22) Totalt 100.0 2 (284)

(Källa: Kommunförbundet: Kommunalvalet 1988.)

I knappt en fjärdedel är däremot det politiska majoritetsmer komplicerat och oförutsägbart. En fråga som inläget ställer sig är huruvida det i något av de fyra matematiskt tänkbara majoritetslågena går att iakttaga några skillnader med avseende på förekomsten av mindre partier.

I tabellen nedan (tabell 2:5) redovisas hur de mindre partierna fördelar sig inom olika politiska majoritetslägen. Den största andelen mindre partier återfinns i kommuner där SAP ensamt eller tillsammans med VPK innehar majoritet.

Tabell 2:5 Mindre partier och politiskt majoritetsllge i kommunen. (I procent och i absoluta tal).

Politisk majoritet Andel Antal Socialistisk majoritet 45.2 8 (205) Borgerlig majoritet 34.6 Q (157) HP/ vlgmäatare 12.8 t ( 58) Annan oklar majoritet 7.5 t ( 34) Totalt 100.0 I (454)

Vid en jämförelse av tabellerna 2:4 och 2:5 framgår att det inte finns några avgörande skillnader i förekomst av mindre partier när man ser till kommunernas majoritetsläge. Samtliga kommuntyper motsvarar i stort sett ett mini-Sverige. En enkel operation visar att genomsnittet av förekomsten mindre partier inom de olika majoritetslågena ligger mellan 1.34 — 1.67 (Se bilaga 2).

Av den totala populationen mindre partier återfinns en fjärdedel, 25.8% (117) i kommuner med socialistisk majoritet i storleksklassen 10.000 - 30.000 inv. (tabell 2:6).

Tabell 2:6 De mindre partiernas förekomst. Fördelning efter kommunstorlek och majoritetsförhållande. (totalt antal, procent)

kommunatorlek Hajoritets- - 10.000 10-30.000 30-50.000 50 — Totalt förhållande

Socialistisk maj 10.0 (49) 25.8 (117) 3.3 (15) 5.3 (24) 205 45.28

8.8 (40) 20.0 ( 91) 4.0 (18) 1.8 ( 8) 157 36.6% Borgerlig maj nr/ vågmästare 2.0 ( 9) 5.5 ( 25) 2.6 (12) 2.5 (12) sa 12.8%

Annan oklar 2.9 (13) 3.7 ( 17) 0.7 ( 3) 0.2 ( 1) 34 7.5% maj

Totalt 24.4 (111) 55.1 (250) 10.6 (48) 9.9 (45) 454 100:

I Norrland är lejonparten, 80.3%, av de mindre partigrupperna koncentrerade till kommuner med socialistisk majoritet. I Svealand år den andelen 52.8%, medan kommuner med jämförbara har dominanta inslag av mindre partier i borgerlig majoritet Götaland.

Ser man till den dimensionen så återfinns de partipolitiska moderata med endast ett undantag i små partigrupperna par små, norrländska socialistiskt dominerade kommuner. Denna i nästan lika hög grad folkpartiet. Av de iakttagelse gäller riksdagspartierna har centerpartiet de flesta av borgerliga sina mindre i socialistiska svealandskom-_ partigrupperingar muner. Av det Kristdemokratiska samhällspartiets mindre finns de flesta i borgerligt dominerade kommuner partigrupper i Götaland, detta förhållande gäller även för VpK. Miljömindre har sin största utbredning i partiets partigrupper

såväl borgerligt som socialistiskt dominerade kommuner i Svealand och borgerliga kommuner i Götaland. De lokala mindre partierna är mer geografiskt spridda. De flesta finns lokaliserade i borgerliga götalandskommuner; i Norrland återfinns de i de befolkningsmässigt mindre socialistiska kommunerna medan de i Svealand förekommer inom samtliga majoritetskonstellationer.

2.3 Lokala - och variationspartisystem blockpolitik rikedom.

I kommunalpolitiken finns och har alltid funnits partier som inte år representerade i riksdagen. Den äldre valstatistiken uppvisar exempel på politiska konstellationer av lokal karaktär, vilka mer utgjordes av valkarteller och spränglistor än vad vi i dag avser med ett parti. Omvänt gäller även, att samtliga riksdagspartier inte heller har varit eller är representerade i alla kommunala församlingar.

Generellt kan man säga att den kommunala nivån uppvisar en större variationsrikedom vad gäller politiska alternativ än den nationella. Det svenska politiska systemet utgörs därför i egentlig mening av dels ett nationellt system och dels av ett stort antal lokala partisystem. systemen skiljer sig åt i flera avseenden, t ex vad gäller antalet aktörer.

Även om liberaler och kommunister under mellankrigstiden bjöd

flera alternativ har vi under en lång period vant oss med

på ett i den nationella politiken. Inom vissa av fempartisystem de lokala partisystemen har däremot funnits representation av Kds, och olika lokalt baserade partigrupperingar.

visar på en trend mot allt fler politiska alter- Utvecklingen nativ. Riksdagen kan under den senaste mandatperioden i och med miljöpartiets intåg räkna sex partier. I vissa kommuner finns idag både sju och till och med åtta partier representerade.

Tabell 2:7 Utvecklingen av antalet partier i de lokala partiaystemen mellan 1973-1988. (Kommunfullmäktige) (I procent)

Källor: Johansson,L.. G schmidt,s. (1983). Allmänna valen 1989.

Mot bakgrund av denna utveckling inställer sig ett par intressanta frågeställningar för föreliggande studie. Får t ex det större antalet aktörer på den kommunala nivån några konsekvenser den mer traditionella blockpolitiken och hur på uppfattar respondenterna de parti- och maktpolitiska skiljelinjerna i sina respektive kommuner?

I frågeundersökningen gavs möjlighet att belysa problemet med att alltför hårt tillämpa och pressa den nationel1a/riksmodellen på de komunalpolitiska eller lokala parpolitiska tisystemen. Det handlar om huruvida de använda kategorierna för majoritetsförhållandena 1 kommunerna, vilka är grundade

på en mandaträkning under antagande av om inte oförsonliga så dock hårda blockmotsåttningar, korresponderar med det lokala partisystemets verklighet. Denna verklighet kan fångas på flertalet sätt. I det följande utgörs verkligheten av de mindre partiernas företrädares egen subjektiva karaktäristik av det politiska majoritetsförhållandet i den egna kommunen (tabell 2:8). Det omedelbara intrycket av denna jämförelse år att passningen eller överensstämmelsen mellan de två verkligheterna inte är perfekt; grovt räknat hamnar ca 25% av respondenternas bedömningar av den egna kommunens majoritetsförhållande utanför den bild som uttrycker det nationella mönstret.

Tabell 2 x8 Jämförelse mellan r pondenternaa karaktäriatik av det majoritetaförhlllandet och det nationella politiska mönstret i kommunerna

Hajoritetaförhållande (nationellt mönster)

Borgerlig Socialistisk Miljöpartiet Annan oklar majoritet majoritet vågznästare majoritet Reapondentarnaa karaktäriatik (u+c+rp+xds) (swpx)

Borgerlig 65.7 1.4 6.7 20.0 majoritet

Socialistisk 0.9 75.9 - 12.0 majoritet

utprlglad - 0.7 35.6 - Hp - våg

I viss grad 2.8 1.4 24.4 8.0 Hp - våg

utpräglad Hp- - 0 . 7 8 . 9 visa VpK-våg

utpräglad vpK- 0.9 1.4 — viss Hp-våg

utpräglad 1 . 9 4 . 1 - vpx- vag

I viss grad 0.9 9.7 4.4 - Vpx - våg

xds vag- 9 . 3 - - mästare

Annat svar 17.6 4.8 20.0 60.0

TOTALT 100.0 100.0 100.0 100.0

n -325 (1oa) (145) (45) (27)

Tabellen är intressant i flera avseenden. Den uppvisar, som nämndes, ingen 100-procentig samstämmighet, vilket inte heller är att vänta. Av de partiföretrâdare som företräder sitt parti i kommuner som enligt det nationella mönstret matematiskt sett är att karaktärisera som borgerliga anser 65.7% att så också är fallet. Motsvarande siffra för de som åtminstone formellt tillhör en kommun som domineras av ett socialistiskt block är 75.9%, dvs. tio procent högre. I kommuner som enligt det nationella mönstret matematiskt ger miljöpartiet en vágmästarroll anser 35.6% av partiföreträdarna att denna roll för miljöpartiet år klart uttalad. Lägger vi till detta de övriga fall där miljöpartiet i varierande grad och tillsammans med annat parti bedöms inneha en vågmästarroll hamnar vi kring sjuttio procent.

Verklighetsbilderna, som de två olika måtten uttrycker, åstadkommer således ingen fullständig överlappning utan innehåller ett visst utrymme för subjektiva uppfattningar eller bedömningar. Förutom de avvikelser som klart framgår av tabellen finns inom svarskategorin annat svar, som utgör 15% (N=50), uppgifter av visst intresse.

I vissa kommuner, som åtminstone enligt det nationella majoritetsmönstret är att räkna som dominerade av ett socialistiskt block återfinns svar som, majoriteten är flytande: valteknisk samverkan mellan VpK och borgarna eller majoriteten utgörs av SAP och centern i koalition.

I de kommuner som betraktas som borgerligt styrda år i flera fall socialdemokraterna involverade i samarbete med centerpartiet i några fall även med stöd från Kds och moderata samlingspartiet. Även i kommuner där miljöpartiet formellt utgör vågmästare återfinner vi samarbete mellan SAP och

centern: socialdemokraterna och centern har delat makten mellan samman och fördelat inflytandet) annars hade sig (gått troligen miljöpartiet blivit vâgmästare.

En respondent ger sin bild av blockpolitik, nämligen skiljelinjen mellan stora och små partier i kommunfullmäktige:

Den huvudsakliga blockbildningen står mellan stora och små partier. Betong mot miljö, storskalighet mot småskalighet, materialism mot livskvalitet. De flesta voteringarna i vår kommun slutar med att SAP, M, Fp och C är eniga mot Kds, VpK och Mp.

Man kan inte hävda att det ena sättet beskriver verkligheten bättre än det andra, diskrepansen som finns år delvis ett resultat av vilka frågor som drivs i kommunen. Har det politiska klimatet dominerats av stridsfrågor där konfliktlinjen går mellan traditionella borgerliga och socialistiska ställningstaganden, konsensusskapande frågor eller har frågor där konfliktlinjen ligger mellan exempelvis miljö kontra ekonomisk tillväxt stått i fokus? För att ytterligare belysa hur situationen är så förekommer dessutom även svårfångad olika av majoritetsläget av partiföreträdare från bedömningar olika partier men inom samma kommun.

En annan av intresse i detta sammanhang är om man i fråga mångfalden av variationer, som de lokala partisystemen uppvisar av blockpolitiska lägen, kan se signaler till nya rikskoalitionsmönster? Socialdemokraternas samarbete politiska med tycks i flera kommuner vara väletablerat. Centerpartiet Däremot har dessa partier visat sig ha stora svårigheter att skapa mer stabila överenskommelser i rikspolitiken.

Det är inte enbart i kommuner där majoritetsförhállandena är oklara eller där miljöpartiet rent matematiskt kan inta en

vágmästarroll som incitamenten till samarbete mellan SAP och centern visat sig starka. Även 1 kommuner med en numerår övervikt för borgerliga mandat förekommer SAP och centern 1 koalition.

3. HUVUDUPPGIFTER OCH ORGANISATORISK KARAKTÄR

Teoretiskt finns ett antal olika uppgifter för partierna i kommunalpolitiken. En kan vara att tillskriva det en aggreoch artikulerande roll. Man kan dels se partiet som gerande en uttolkare av i stort, dels se dess medborgarnas önskemål att föra fram olika opinionsyttringar. Bakom detta uppgift då tanken att kommunalpolitiken i första hand synsätt ligger handlar om att lösa konkreta sakfrågor till det allmännas bästa. Ett annat alternativ är att låta krav och önskemål från medlemmar och sympatisörer utgöra huvudkällan partiets för den man driver. Det ideologiska budskapet får då politik en mer framträdande position. Båda dessa roller bär på inslag av den politiske entreprenören.

En annat synsätt lämnar större utrymme för självständighet och tillskriver en mer aktiv karaktär, nämligen att partiet tilldela rollen som påverkats. Här inryms och primärt partiet prioriteras en mer ideologisk och programmatisk syn på politik. Kontinuiteten i partiets linje är mer avgörande än hänsynen till tillfälliga lokala opinionsyttringar.

Företrädarna för de mindre partierna fick karaktärisera sin utifrån dessa olika roller. Resultatet (se partiorganisation tabell visar att den roll som dominerar och som anges av 3:1) hälften av är den som innebär att samtliga partiföreträdare i första hand fungerar som ett medborgarparti och partiet samtidigt driver en egen politisk linje. Tendensen att se till medborgarnas önskemål i första och till partimedlemmarnas i andra hand år tydlig när man ser till partiföretrådarna totalt. Att ett politiskt parti 1 första hand bör formulera egna frågor och påverka och vinna opinionens gunst

är däremot ett synsätt som företrädare för de mindre partierna inte delar.

Vissa intressanta skillnader framträder både inom och mellan partierna. Bland företrädarna för moderata samlingspartiet exempelvis är variationen stor, samtliga roller har i stort lika många anhängare. Inom centerpartiet ser man som sin huvuduppgift att i första hand lyssna till medborgaropinionen och driva de önskemål som där framträder.

Folkpartiet och VpK uppvisar vissa likheter. Båda partierna vill se sig i rollen av medborgarombud kombinerad med en egen politisk linje. Båda partierna framstår som de som i något större utsträckning vill överordna medborgarnas önskemål i förhållande till de egna partimedlemmarna/sympatisörerna.

Även miljöpartiet tillskriver partiet huvuduppgiften att spela den dubbla rollen av lyssnande öra och självständig policyskapare. För Miljöpartiet och för Kds väger medlemsopinionen tyngre än vad den gör hos Fp och VpK.

vad avser de lokala partierna kan först konstateras att dessa i första hand ser sig som medborgarnas och den stora allmänhetens företrädare, medan medlemsopinionen spelar en undanskymd roll. Dessutom finns förespråkare för att partiernas politik ska baseras på de lokala opinionerna. Vissa hävdar dock att partierna måste profilera en egen politisk linje.

Att det i det här avseendet finns skillnader bland de olika lokala partierna konstaterades även vid den undersökning som genomfördes i mitten på 1970- talet. Majoriteten av de tillfrågade anqav då som sin huvuduppgift att fånga opinioner

bland medborgarna. Idag år detta förhållande mer Utjämnat: allt fler lokala partier betonar även kontinuitetsaspekten i sitt politiska handlande .

tabell 3:1 Demindrepartiernas huvuduppgifti kommunpolitiker

Övriga Ibbllt Att vara lyhort for dnskelull hos medborgama och genom 28.6 60.0 40.0 politiskt arbete söta förverkliga dessaönskemål Att vara lyhört för önskemål hos partinedlarunr/syupatisözer H 4 20.0 5.0 och genompolitiskt arbete söka förverkliga dessasönskaxül Att bådevara lyhött för ämeülhx 57.1 49.4 (168) 25-5 20.0 47.9 51.6 driva en egenlinje 1 pouuxen Att bådevara lyhört för ‘l hos partimedlaruar/syuuçntisöze: 22.9 17.8 (57) och driva en egeapolitisk linje i politikern Att fräst driva m egen linje i politiken - 0.3 (I) Annatsvar - 1.0 3.5 2.8 (9) 100! I00\ l00\ 1001 l00I IOOI (7) (5) (N) (96) (85) (20) NIJZO

Ser man till de mindre partiernas huvuduppgifter mot bakgrund av kommunstorlek och politisk majoritet så är uppfattningen att i första hand formulera medborgarkrav mest företräda i de minsta kommunerna för att successivt avta med stigande kommunstorlek.

Det politiska majoritetsläge där denna uppfattning är mest utbredd är i de kommuner där miljöpartiet innehar en vågmästarroll, andelen ligger i dessa kommuner på 25%. Det visar sig också att kravet på att företräda en egen politisk lin- - oavsett om den är till medborgar- eller medlemsje kopplad - ökar i takt med ökande kommunstorlek. opinioner

3.1 Den politiska verksamhetens karaktär

Politiskt arbete kan utföras utifrán olika plattformar. Uppbyggnaden av den politiska organisationen kan vara mer eller mindre formell, tyndpunkten på aktiviteten kan ligga på olika nivåer, inställningen till samarbete med andra grupper och rörelser för gemensamma mål kan variera etc.

Det är möjligt att urskilja fyra partimodeller vad avser ett partis organisationsformer som samtliga uppvisar sina karaktäristiska drag.

Den första modellen är den traditionella folkrörelsemodellen. Denna har under decennier utvecklats till organisationsmodell något av ett ideal för svenska partier. Den karaktäriseras av fast partiorganisation och regelbunden medlemsaktivitet, detta även under mellanvalsår. Den förda politiken har förankring i organisationen. Ett annat sätt att fungera som parti är att basera sin verksamhet enligt Väljarparti- modellen. Aktiviteter i fullmäktige och i offentliga organ utgör då den huvudsakliga politiska verksamheten, inför valen startas valmaskineriet upp. De amerikanska partierna utgör extrema exempel på väljarpartier.

Politiskt arbete kan även bedrivas utanför de mer traditionella kanalerna och tillsammans med olika slags aktionsgrupoch lokala rörelser. Vi kan här tala om en rörolso - och per opinionsbaaorad organisationsnodell. Slutligen kan urskiljas ett sätt att bedriva politisk verksamhet från en mer informell struktur dår personliga kontaktar med våljargrupperna år viktiga och ges ett stort utrymme. Företrâdarna för de mindre partierna fick i undersökningen söka placera in sin egen partiorganisation i någon av dessa alternativa modeller (tabell 3:1).

Resultatet visar att de mindre partiernas huvudsakliga politiska verksamhet år koncentrerad till arbetet i fullmäktige. De partigrupper vars politiska arbete domineras av aktiviteter utanför den traditionella politiken utgör däremot en mycket liten andel, endast 4.3%. Inom denna grupp finner vi övervägande miljöpartister och kommunister.

Danell 3:2 Partiföretrådarnaskarakräristik av det egnapartiet i kulrlunm

H C FP K VPK PP lokala lbhilt Fast organisation. regelbundet: ksanhetod: nadlarsakt .

äåixcixen fg:;:ff_d 28.6 30.0 31.5 so.o 40.1 29.0 55.0 41.1 (133)

i fullmäktige i organisationen Det politiska arbetet daninexasav aktivitet i karuunfullaäktigeodt offentliga organ. inför allmänna 14.3 - 28.6 29.2 lB.6 20.2 5.0 21.4 (69) val framträderpartiet bland väljarna i valkaupanjer Det politiska arbetet danineras av aktiviteter utanför de: tradi- tlmella politiken, eventuellt i - - - - 7,0 7,4 — 4,3 (u)

Informell partiorganiaatim, vara vilar på det politiska arbetet i fullnålttige ochoffici- 57.1 20.0 35.1 19.8 29.1 30.9 35.0 20.0 (90) ell, organ_San:Ferscnliqakon_ ?akter nallen politikerna oda väljarna NW3 WI!‘ - - - 1.0 4.7 11.7 - 5.0 (I6) i 1001 lO0\ 100! IOOI IOOI IOOI 100% l00\ (7) (5) (H) (96) (86) (94) (20) N-322 2 2

E

Även om fullmäktigearbetet är dominerande så kan detta utföras utifrån olika betingelser. Den största andelen, 41.3%, anger att det egna partiet har en fast uppbyggnad med regelbunden parti- och medlemsverksamhet, dvs den mer traditionella organisationsmodellen. Drygt en fjärdedel, 28%, anser att det egna partiet har en mer informell struktur och att inslag av personliga kontakter med väljarna är partiets signum.

Den väljarpartiorienterade organisationsmodellen som i första hand koncentrerar aktiviteterna till politiska och offentliga organ samt till valrörelser anges av en femtedel (21.4%) som bäst motsvarande det egna partiet.

Det visar sig att även organisationsformerna är relaterade till kommunstorleken. Inslagen av mer traditionella partiorganisationer blir större när kommunstorleken ökar. I kommuner med ett invánarantal mellan 30.000 - 50.000 när denna sitt maximum, 65.8%, för att sedan sjunka till 51.6% i kom— muner över med över 50.000 invånare. Samma trend uppvisar den organisationsform som har tyngdpunkten lagd utanför den traditionella politiken. I de minsta kommunerna lyser denna form att bedriva politiskt arbete på däremot i stort sett med sin frånvaro, för att i de större kommunerna uppnå en andel på över tjugo procent.

Inte oväntat förekommer de mer informella organisationerna företrädelsevis i små kommuner. Högsta andelen, 38.5% återfinner vi i kommuner med mindre än 10.000 invånare. I kommuner med över 30.000 invånare år den informella organisationsformen obsolet. I större kommuner förändras villkoren för partiarbete och de informella strukturerna fungerar sannolikt mindre effektivt. De ekonomiska resurserna tenderar att öka i de större kommunerna genom högre kommunalt parti-

stöd vilket även ger de mindre partierna möjligheter att organisera sig efter en mer formell organisationsstruktur. uppvisar ett annorlunda mönster, den är Våljarpartimodellen mest förekommande i de minsta och de största kommunerna.

Bland partierna framstår den traditionella folkrörelsemodellen som mest omhuldad av centerpartiet. De andra partierna uppvisar mer variationer i detta avseende men med tyngdvid olika alternativ. Den traditionella folkpunkten lagd exempelvis in på hälften av Kds rörelseorganisationen passar mindre men även kombinationen av väljarparti partigrupper, och fullmäktigecentrerad organisation finns företrädd. Den sistnämnda formen hittar vi även inom folkpartiet, där för kan sägas dominera över den övrigt ingen organisationsform andra. Det mer informella personrelaterade arbetssättet är vanligast för de moderata partigrupperna. Vänsterpartiet kommunisternas mindre partigrupper arbetar i första hand inom en traditionell organisationsform men har även en relativt stor andel fullmäktigegrupper som fungerar informellt. Miljövissa likheter med moderaterna men har den partiet uppvisar största De lokala partierna kan delas in i två spridningen. grupper, den största representerande en fast partiorganisation den andra en mer informell.

4. REPRESENTATION

I de kommunala nämnderna utövar de förtroendevalda huvuddelen av sin kommunalpolitiska verksamhet. En viktig förutsättning för arbetet är således att en partigrupp överhuvudtaget blir representerad. Att helt stå utanför nämndorganisationen innebär att man dels ställs utanför beredningen av de ärenden som slutligen avgörs av fullmäktige, dels utanför verkställigheten av fullmäktiges beslut.

Som tidigare framhållits följer av definitionen av mindre parti att ordinarie representation i kommunstyrelsen saknas hos de studerade partigrupperna. Däremot utesluter inte villkoret innehavet av suppleantposter. Närmare hälften, eller 48.6% (158) har suppleantplats i kommunstyrelsen.

Fördelningen av posterna i kommunala utskott, nämnder och styrelser regleras ytterst i Lagen om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m.m. (1955:138). I I den gällande kommunallagen stadgas:

Val av styrelse, annan nämnd och beredning samt av revisorer och revisorssuppleanter...skall vara proportionellt, om det begäres av minst så många ledamöter som motsvarar den kvot, vilken erhålles om antalet närvarande ledamöter delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1. Om kvoten är ett brutet tal, skall den avrundas till närmast högre hela tal... (2 Kap. 235)

I praktiken är emellertid Lagen om proportionellt valsätt ett trubbigt instrument för att skapa proportionell rättvisa vid fördelningen av platser i nämnder och styrelser. Inför styrelsevalen bildas olika valkarteller i fullmäktige och landstingsmöten för att ge så stor utdelning som möjligt för de i

kartellen ingående och samverkande partierna. Villkoren och

för att få i valkarteller skiftar, men möjligheterna ingå ökar naturligtvis för ett mindre parti om förutsättningarna dess eventuella riksorganisation ingår i något av de politiska blocken i riksdagen eller om det råkat erövra en vågmästarroll mellan dessa. Mindre förutsättningar har säkeri detta avseende de olika lokala småpartier vars röstligen underlag är mer eller mindre betydelselösa för maktbalansen mellan blocken.

I det följande görs en genomgång av de mindre partiernas representation i styrelser och nämnder utifrån den gängse uppdelningen: de specialregelerade obligatoriska nämnderna, de frivilliga nämnderna samt de fakultativa specialreglerade nämnderna. Även om uppsättningen nämnder av de två senare är avhängig den enskilda kommunens förutsättslagen ytterst och behov och därmed uppvisar stora variationer hindningar rar detta inte en någorlunda rättvisande jämförelse.

Vi inleder med de obligatoriska nämnder som kommunerna enligt är skyldiga att tillsätta. Betraktar vi samtliga partiers lag totala i dessa nämnder/styrelser erhålles ett representation resultat som närmare kan studeras i tabellen nedan.

Tabell 4:1 De mindre partiernas ordinarie representation i obligatoriska nämnder. (i procent och absoluta tal)(N=325)

Nämnd/styrelse Representation (Q) Antal partier

socialnämnden 26.2 (85) Skolstyrelsen 19.7 (64) Miljö - och Hälsoskyddsnämnden 17.8 (58) Byggnadsnämnden 10.5 (34) Valnämnden 3.1 (10)

Där framgår att drygt en fjärdedel av de mindre partierna har säte i socialnämnden som ordinarie ledamöter. De nämnder som ges åt de mindre partierna den största representationen är de som i någon mening kan sägas handa områden inom ramen för mänskligt reproduktiva funktioner av olika slag.

Hur lyckosamt har då varje parti för sig varit i kampen om de åtråvärda platserna i de tyngsta nämnderna?

Tabell 4:2 De mindre partiernas ordinarie representation i de obligatoriska nämnderna. En jämförelse inom respektive parti.(%). Mindre parti Nämnd/styrelse H C Fp xds Vpx Hp

socialnämnden 28.6 40.0 28.6 42.3 29.1 8.8 14.3 Skolstyrelsen 42.9 80.0 21.4 28.9 10.5 14.7 14.3 Miljö- och Hälsoskyddsn. 14.3 60.0 14.3 13.4 Byggnadsnämnden 28.6 20.0 21.4 6.2 3.5 16.8 14.3 Valnämnden 14.3 - 7.1 4 1 - Totalt N-325 (7) (5) (14) (97) (86) (95) (21)

En inte helt överraskande bild av de olika partiernas nämndprofil framträder. Miljöpartiets engagemang i miljöfrågor avtecknas i det faktum att det är i miljö- och hälsoskyddsnämnderna man har sin största relativa representation. Av miljöpartiets samtliga mindre partigrupper har 31.6% ordinarie platser i miljö- och hälsoskyddsnämnden. Kds, folkpartiet och VpK har samtliga den största relativa representationen i socialnämnden. Moderater och centerpartister har motsvarande styrka i skolstyrelsen.

vad avser de nämnderna som regleras genom spe-

takultetive

ciellegstittning och där styrelsen har sistahandsansvar är platstilldelningen långt mindre lyckosam. Den övervägande av nämnder inom denna kategori handhar funktioner som gruppen på olika sätt har att göra med beredskapsniván inom olika sektorer i samhället. De flesta av dessa nämnder såsom brandstyrelse, civilförsvarsnämnd eller beredskapsnámnd saknar helt - såväl ordinarie som suppleanter - från representanter de mindre partierna. Enda undantaget tycks vara trafiknämnden där dock endast sju mindre partier erhållit ordinarie plats.

De mindre partiernas representation i de fekultativa trivillige nämnderna visar den sig vara av tämligen ringa omfattning. I den provkarta av olika nämnder, styrelser och kommitteér som existerar inom detta område redovisas här endast de fall där representationen av de mindre partigrupperna är mest förekommande.

Tabell 4:3 Mindre partiets ordinarie representation i frivilliga nämnder.

Nämnd/styrelse Representation Antal Kulturnämnden 12.3 t (40) Fritidsnämnden 11.1 8 (36) Tekniska nämnden 7.4 8 (24) Fastighetsnämnden 2.5 t ( 8)

Suppleantplatser är i denna typ av nämnder för många mindre partier enda möjligheten att ta del av verksamheten. I kulturnämnd och fritidsnämnd har de mindre partierna erhållit suppleantplatser i storleksordningen 22.2% (74) respektive 13.5% (60).

Det är, vilket inledningsvis pátalades, relativt vanligt att mindre partier erhåller suppleantplatser i kommunstyrelsen. Låt oss återvända till de 158 suppleantplatserna (48.6%) och se hur dessa år fördelade på partierna. Resultatet visar att det till övervägande del rör sig om en (1) erhållen suppleantplats. I något undantagsfall har Kds erhållit tre och VpK och centerpartiet två suppleantplatser.

Tabell 4:4 De mindre partiernas representation i kommunstyrelsen (suppleantplatser(%)).

Parti H C Fp xds vpx Hp övriga

Supp1.(%) 35.7 eo.o 50.0 65.0 47.6 37.9 4.3 Antal (5) (4) (7) (63) (41) (35) (1) N= 325 7 5 14 97 86 95 21

Partierna har varit i något skiftande grad. Modelyckosamma rata och centerpartiet har, i skepnaden av samlingspartiet mindre tilldelning av suppleantplats i kommunparti god styrelsen. Även det Kristdemokratiska Samhällspartiet uppvisar relativt resultat i det här avseendet. Däremot har gott inte fler än en partigrupp av de i undersökningspopulationen lokala grupperna fått säte i kommunstyrelsen tjugoen ingående som suppleant.

Av de undersökta partierna kan urskiljas en särskild kategori som helt saknar i styrelser och nämnder, representation ordinarie såväl som suppleanter. Denna grupp består av totalt 56 ledamöter dvs. 17% av de mindre partiernas företrädare. Deras aktionsradie sträcker sig enbart till deltagandet i Nära hälften av dessa ledamöter finns i kommunfullmäktige. 20.000 - 30.000 kommuner som ligger i storleksintervallet invånare. kan närmare studeras i Gruppens fördelning på parti tabellen nedan.

Tabell 4:5 Partigrupper som saknar uppdrag i styrelser och nämnder (fördelade på politiskt parti).

H c Fp Kds VpK Hp övr TOT

- - 5.4 7.1 26.8 42.9 17.9 100 a (-) (-) (3) (4) (15) (24) (10) (56)

Där att den dominerande delen i denna grupp utgörs av framgår kommunisterna utgör en fjärdemiljöpartister. Vänsterpartiet del av och tio av de i undersökningen ingående lokala gruppen har förtroendevalda som saknar annan reprepartigrupperna

sentation än den i fullmäktige. Däremot visar resultatet att det inte förekommer någon förtroendevald bland moderaterna eller centerpartiet som saknar nämnd- eller styrelseplats i någon form.

4.1 Praxis vid budgetberedning.

Det är ett uppenbart problem att sakna representation i kommunstyrelsen bl a mot bakgrund av att styrelsen i princip är sista beredningsinstans (KL 2 KAP. 16 §). I budgetprocessen innebär detta att ett mindre parti utan representation i styrelsen i princip inte kan lägga fram egna förslag vid behandlingen av års- och flerârsbudgetarna på grund av beredningstvånget.

Ser man till de mindre partiernas involveringsgrad i budså uppger 36.9% (120) att de är hänvisade till getprocessen att stödja alternativt inte stödja andra partiers förslag. större eller 46.7% (152) är den grupp som dessutom har Något möjlighet att yrka på förstärkningar av befintliga anslag. Rätten att delta i överläggningar och lämna förslag i styrelser och nåmnder, dvs utan någon besluts- eller rösträtt, tillkommer en mindre andel på 15.7%. En minoritet av de mindre närmare bestämt tjugo stycken, har partigrupperna, erhålla observatörsplats eller närvaro- och yttrandelyckats rätt i budgetberedningen. Möjligheterna för de mindre parnär det gäller att påverka kommunens budgetarbete är tierna, på det hela taget därför av mer tandlös karaktär.

Som tidigare nämnts framstår för de mindre partierna just i förgrunden. som en indikation på detta insynsproblematiken

kan tas den aktivitet i fullmäktige som motionerandet för att ändra på denna situation utgör. Av materialet framgår att drygt 40% motionerat om närvaro- och yttranderätt i budgetberedningen samt att något över 20% lagt fram motioner om närvarorätt vid nämndsammanträden.

De mindre partierna har på olika sätt sökt komma förbi procedurfällan. Resultatet av detta har blivit att en flora av praxis vuxit fram i kommunerna. Ett uppslag som praktiserats med olika grad av framgång har alltså varit att kräva närvarorätt i styrelser och nämnder med rätt att deltaga i överläggningarna och lämna förslag, men utan rätt att deltaga i besluten. Det har vid sidan av systemet med ordinarie och suppleantplatser utvecklats något av en tredje väg när det gäller graden av involvering i beslutsprocessen.

Som stöd för sina krav har partierna hänvisat till den paragraf i kommunallagen som kom till för att ge kommunalråd och heltidsarvoderade politiker en möjlighet till insyn 1 styrelsernas och nämndernas arbete. I den stadgas följande:

Fullmäktige får besluta att ledamot eller suppleant i fullmäktige, styrelsen, annan nämnd eller beredning får närvara vid styrelsens eller annan nämnds sammanträden, även om han ej är ledamot eller suppleant i styrelsen eller nämnden, och delta i överläggningarna men ej i besluten samt få sin mening antecknad i protokollet. (KL 3 KAP 15 §)

I regel har fullmäktige avslagit de mindre partiernas yrkanden om närvarorått och då med hänvisning till intentionerna bakom paragrafens tillkomst.

Att denna tredje väg i vissa kommuner är en realitet, med något varierande terminologi och innehåll framkommer av

följande. Vad avser terminologin så förekommer benämningar som adjungerad i kommunstyrelsen, inaynaplats, innynnpoat, observatörsplata och obsorvationsplata. Det råder också olikheter inom gruppen mindre partier som erhållit dessa olika slag av närvarorätt. Vissa partier har representation av olika slag i övriga nämnder, medan andra har detta som enda inslag av närvaro bortsett från fullmäktigemandatet/en. I exempelvis Östergötlands län har sex mindre partigrupper i undersökningspopulationen erhållit denna typ av representation med närvaro- och yttranderätt.

Följande provkarta ger en uppfattning av variationsrikedomen:

- är KDS och i I Linköping VPK adjungerade kommunstyrelsen, vilket innebär att man har närvaro- och yttranderätt.

Båda partierna har dessutom representation i ett antal

andra nämnder och styrelser. Vidare har Miljöpartiet i Ödeshög samt VPK närvarorätt i kommunstyrelsen men saknar förslagsrätt, i övrigt saknar man nämnd- och styrelserepresentation. Detsamma är förhållandet för Finspångspartiet i Finspång.

- med fem I Norrköping har Miljöpartiet, fullmäktigemandat, närvarorätt i kommunstyrelsen kombinerat med ett suppleantskap i miljö- och hälsoskyddsnämnden: däremot är KDS med ett mandat i fullmäktige ännu så länge utan den närvaro- och yttranderätt man krävt. När detta ärende var uppe i fullmäktige föll det med en rösts övervikt.

- I län har Miljöpartiet i Nässjö som enda Jönköpings representation en observatör i kommunstyrelsen vilket är liktydigt med närvarorätt. Närvarorätt utan yttranderätt . har Miljöpartiet och VPK 1 Tranås.

I Simrishamn i Kristianstads län är VPK representerade på vissa möten med kommunstyrelsen samt planeringsberedningen. I Ystad har VPK insynsposter i kommunstyrelsen men även i socialnämnden och skolstyrelsen.

I Töreboda kommun i Skaraborgs län, där det finns inte mindre fyra mindre partier, har samtliga erhållit insynsplatser utan förslagsrätt i styrelsen.

I Örebro län har Miljöpartiet i Askersund närvaro- och yttranderätt i kommunstyrelsen och även i miljö- och hälsoskyddsnämnden. I Malung i Kopparbergs län har VPK tilldelats en observationsplats i Ks, innebärande nårvarorätt, yttranderätt samt möjlighet att anteckna avvikande uppfattning till protokoll. Även i Älvdalens kommun deltager ett par mindre partier i kommunstyrelsen.

5. RELEVANS I BESLUTSPROCESSEN

En central fråga, kopplad till de mindre partiernas relevans för det politiska beslutsfattandet, är i vilken mån dessa partigruppers företrädare anser sig kunna utöva något inflytande över det reella innehållet i den beslutsmängd som produceras. Respondenterna fick ta ställning till vilka möjligheter respektive parti har att påverka beslut i politiskt viktiga frågor. Det bör betonas att det är partiföreträdarnas egna bedömningar av inflytande som studeras. Skulle frågan ställts till exempelvis andra konkurrerande partiföreträdare skulle kanske bilden bli annorlunda. Resultaten kan studeras i tabellen nedan.

Tabell 5:! De mindre partiernas möjligheter att påverka beslut i politiskt viktiga frågor (N=321).

Hycket stora stora Vissa Obetydliga Totalt möjligheter möjligheter möjligheter möjligheter

0.6 \ 5.9 3 54.8 t 38.0 100.0 8

Utan att ha jämförbara data från partier med ordinarie plats i kommunstyrelsen torde man kunna anta att partiföreträdarna för de mindre partierna i sina bedömningar av det egna inflytandet redovisar mindre tilltro till sina möjligheter. Men man kan ändå konstatera att över 60 % ser öppningar till någon form av inflytande. Det visar sig dock att inte mindre än 38% av de tillfrågade ser obetydliga möjligheter till framgångsrikt inflytande i politiskt viktiga frågor i sina kommuner.

En analys av faktorer som kan tänkas påverka, om inte möjligheterna så åtminstone bedömningen av möjligheterna i positiv riktning, visar följande resultat. Tillgången till suppleanti kommunstyrelsen samt två eller flera mandat i fullplats i jämförelse med avsaknad av suppleantplats och mäktige till endast ett mandat - ökar till tillgång möjligheten men endast marginellt. Den faktor som visar sig inflytande, ha mest inverkan i sammanhanget är kommunstorlek. I de minsta kommunerna, med en befolkningsstorlek upp till 10.000 är andelen som upplever möjligheterna obetydliga dryga 45%, men med ökande kommunstorlek ökar bedömningarna av möjligheten till inflytande. Andelen som anser sig ha obetydliga möjligheter till inflytande är i kommuner i storleksintervallet 30.000 - 40.000 invånare endast 20%. När det gäller den sammansättningen i fullmäktige visar det sig att i politiska de kommuner där koalitionerna är minst förutsâgbara minskar bedömning också möjligheterna till enligt partiföreträdarnas inflytande.

Är det så att möjligheterna eller kanske avsaknaden av möjligheter är ett generellt problem för de mindre partierna eller existerar det partipolitiska skillnader? överlag a E z 1.

Tabell 5:2 De mindre partiernas möjligheter att påverka beslut i politiskt viktiga frågor.

Parti Mycket stora stora vissa obetydliga möjligheter möjligheter möjligheter möjligheter N

H - - 42.9 2 57.1 I (7) C — 20.0 8 60.0 t 20.0 8 (5) Fp - 7.1 2 50.0 3 42.9 % (14) Kds - 7.3 S 64.6 3 28.1 8 (96) vpk 1.2 3 2.4 Q 45.9 8 49.4 8 (85) Hp 1.1 8 6.3 8 53.7 t 38.9 8 (95) Lokala partier - 10.5 t 57.9 I 26.3 I (19) 321 (Anm. Radsumman för H och lokala partier adderar inte till 100 3 då en respondent från vardera partiet angivit annat svar)

Två grupper kan urskiljas; Den ena består av företrädare för centern, Kds, samt för de olika lokala partierna som anser sig ha störst möjligheter till inflytande. I den andra gruppen återfinns motpolerna på vänster-höger skalan, vpK och moderaterna, båda anser sig ha minst möjligheter till inflytande. För de lokala partierna kan en jämförelse göras över tid. vid denna framgår att företrädarna för de lokala partier som för femton år sedan innehade ett eller två mandat i kommunfullmäktige såg mer negativt på sina möjligheter att påverka beslut än vad man gör idag. överlag kan konstateras att kommunstorlek har en likartad inverkan på samtliga partier; ju större kommun desto mer av upplevt beslutsinflytande. Inte oväntat framstår för VpK de socialistiskt dominerade kommunerna speciellt gynnsamma i detta avseende. Miljöpartiet gynnas i de kommuner där majoritetsläget är oklart eller där man själva är i vågmästarposition. För Kds är de borgerligt dominerade kommunerna speciellt gynnsamma. Inte mindre än 90% av Kds-ledamöterna anser sig ha stora eller

vissa att påverka besluten i de av ett borgerligt möjligheter block dominerade kommunerna.

som helt saknar förutom Den perifera grupp representation, mandat i fullmäktige, visar sig inte oväntat också bedöma sina att påverka beslut som mindre. Närmare 50% möjligheter av dessa bedömer sina möjligheter som obetydliga. Denna grupp kan kontrasteras mot den som har representation i en eller flera av de nämnderna. Jämförelsen utfaller obligatoriska inte oväntat till den senares fördel. Innehav av en eller flera ordinarie i de obligatoriska nämnderna innebär platser att att beslut ökar. Denna åsikt delas möjligheterna påverka av närmare 70%.

6. PROBLEMBILDEN

Man kan redan mot bakgrund av det faktum att det egna väljarunderlaget inte är tillräckligt för att erhålla en ordinarie plats i styrelsen anta att arbetsvillkoren ur flera aspekter upplevs som problematiska. svaren på frågan om det upplevda beslutsinflytandet speglar också detta förhållande. I avsikt att kartlägga förhållandena ställdes en fråga om partiföretrådarna ansåg att det existerar epeoielle problem ett arbeta politiskt som företrädare för ett mindre parti. Även här bör noteras att syftet är att få partiföreträdarnas egna bedömningar och att andra aktörer kan ha andra uppfattningar och tolkningar av situationen.

När frågan ställdes i mitten på 1970-talet konstaterade Gidlund att:

1/3 av de tillfrågade förtroendevalda för småpartier (N=71) menar sig inte ha några speciella svårigheter att fungera som förtroendevald. Minst är problemet för Fp och M, där ungefär hälften av de förtroendevalda INTE anger några svårigheter, och störst är problemet för småpartierna KDS och Vpk, där omkring 80% anger problem. (1975:110)

samma fråga ställdes då också till företrädare för lokala partier och även för dessa var resultatet likartat. Det framkom att endast en tredjedel menade sig ha några speciella svårigheter i rollen som företrädare för ett litet parti.

När de förtroendevalda i föreliggande undersökning ställdes inför samma fråga blev resultatet totalt sett detsamma. Av tabellen nedan framgår att även nu återfinns en tredjedel som inte upplever speciella problem när det gäller att företräda

ett litet parti. Men för närmare 70% innebär dock situationen svårigheter av olika slag.

Tabell 6:1 speciella svårigheter för mindre partier

Parti JA NEJ TOTALT

Moderata samlingspartiet 16.7 83.4 100.0 (N= 6) centerpartiet 60.0 40.0 100.0 (N= 5) Folkpartiet 71.4 28.6 100.0 (N-14) Kds 62.9 37.2 100.0 (N-97) vpx V6.7 23.3 100.0 (N-86) Hp 73.1 25.3 100.0 (N895) Lokala partier 60.0 40.0 100.0 (N=20) TOTALT 69.0 31.0 100.0 (N=323)

Siffrorna i tabellen antyder att det har ägt rum vissa förskjutningar inom partierna. Fortfarande upplevs problemet som inom företrädare - och där kan allvarligast VpK. Folkpartiets en - att förhållandena inte är förändring iakttagas antyder alldeles problemfria. Moderata samlingspartiet däremot uppvisar en motsatt trend, svårigheterna upplevs idag mycket mindre än för femton år sedan. Miljöpartiet, som först under senare ár anträtt den politiska scenen och därför inte kan ges någon jämförelsepunkt, har idag liknande erfarenheter som VpK. För Kds och de lokala partiernas vidkommande kan konstateras en viss minskning av de upplevda svårigheterna över tid.

Den grupp som är helt i avsaknad av nämnd- och styrelseuppdrag visar sig i detta avseende ingen avvikelse från genomsnittet. Däremot har innehavet av plats i obligatoriska nämnder en, om än liten, effekt; representation i en nämnd ökar känslan av svårigheter medan deltagande 1 två eller flera minskar denna känsla.

6.1 Att vara fritidspolitiker

Vissa problem tycks vara mer accentuerade än andra. Men några av dessa är kanske inte heller specifika för just denna grupp utan gäller för alla partier. Ett sådant problem är de speciella villkor son råder för en fritidapolitiker i kommunalpolitiken. Att detta problem är utbrett bland de mindre partiernas företrädare kan te sig självklart beroende på att samtliga är fritidspolitiker. Konflikt mellan högt ställda politiska ambitioner och önskemål och krav från familj, vänner och arbete är ofta fritidspolitikernas dilemma.

Följande citat år belysande för denna konfliktsituation:

som fritidspolitiker hamnar man ofta i lojalitetskonflikter till familj, vän- och bekantskapskrets. Konfliktsituationen mellan arbetet och att kunna få mer tid för det politiska arbetet i form av egna utredningar m.m.

En kvinnlig fullmåktigeledamot pekar i sammanhanget på den förändring av de kommunala frágornas karaktär som hon upplevt över åren. De kommunala frågornas komplexitet och omfattning har, liksom antalet verksamhetsområden, ökat. Hon fortsätter:

...seriösa beslut kräver mer och mer av förberedelsearbete. Hur, när ska det göras? På nätterna behöver man ändå sova en del.och på helgerna är det att hinna vara med sin - och sina viktigt familj barn.

Rollen som fritids- och deltidspolitiker är problematisk för alla partier bl a beroende på det växande antalet frågor och frågornas ökade komplexitet. Undersökningar har också visat att just privata förhållanden, dvs relationer till familj och

arbetsliv är de mest förekommande skälen till att förtroendevalda avsäger sig sina politiska uppdrag. Avhoppen från blev allt vanligare under 1980-talet politiken (SOU 1989:108).

6.2 Att vara ensam.

De flesta som man pekar på är dock förbxndna med problem litenhet och den ensamhet som man påta;ligt känner. partiets

Jag är ensam representant för mitt parti i fulloch saknar dessutom suppleant. Man :lir lätt mäktige isolerad i en sådan situation och känner et: mycket stort personligt ansvar. Ingen annan kan ju t.ex prata för en motion eller ge en stöd.

I vissa fall verkar inte ens matematikens lagar gälla, ibland kan även tvâ vara lika med ett, dvs arbetsfördelningen mellan två fungerar inte utan en får bära hela anrepresentanter svaret. Denna av problem är i första hand att hänföra typ till interna arena men får naturligtvis i sin partiernas effekter på det parlamentariska arförlängning påtagliga betet .

Ett annat problem är den bristande politiska erpåtagligt farenhet som kan finnas hos de mindre partier. De har ont om resurser med bl a bristande erfarenhet hos främst personliga nya fullmäktigeledamöter. Sådana problem kan ixte med inskolning tillsammans med äldre mer erfarna avhjälpas eftersom vissa helt enkelt saknar föregångare! partikamrater,

En av respondenterna påtalar denna dubbla grörhet:

erfarenhet av politiskt arbete. Ingam utbild- Ingen

ning av nya ledamöter.Svårighet att få information från något håll. Ingen att rådgöra med förutom lika gröna partikamrater.

Även sammanträdena i fullmäktige kan till en början upplevas som en ny och problematisk värld:

På KF:s dagordning buntas ofta flera ärenden ihop i samma paragraf. Det år svårt att hänga med i ändringsyrkande, voteringsproposition osv...ibland blir vi förlöjligade när vi inte följer deras regler.

6.3 Att lida brist pá aktiva medlemmar.

Ett annat problem är tillgången på eller snarare bristen på aktiva medlemmar. Detta problem skapar inte bara interna organisationsproblem utan får effekter även på arbetet i fullmäktige. Det innebär rekryteringssvårigheter och en skev arbetsfördelning som ökar belastningen för den eller de fåtal som är förtroendevalda.

Några uttrycker detta på följande sätt:

Den största svårigheten är att motivera medlemmar och sympatisörer att ställa upp som förtroendevalda eftersom vårt inflytande är så gott som obefintligt.

För få aktiva som kan hjälpa till att skriva motioner, interpellationer, frågor och sätta sig in i frågor som går ut på remiss och yttra sig för partiets räkning...samma människor måste göra ALLT och blir ganska utslitna. Det krävs otroligt stora arbetsinsatser för att partiorganisation och representation ska fungera.

Till det kommer det utåtriktade arbetet som är en för partiets fortlevnad. Tyvärr är nödvändighet verksamheten tynande. Det är svårt att rekrytera intresserade medlemmar som vill arbeta aktivt.

Den konsekvensen av inaktivitet hos skaran av symyttersta togs av vänsterpartiet kommunisternas patisörer/medlemmar i fullmäktige i Ekerö. I en intervju i Dagens representant han bakgrunden till varför han inte Nyheter (1990-02-25) gav varit sammanträden under en så lång synlig på fullmäktiges som tolv månader. Hans förklaring var bristen på period aktivitet hos den väljargruppen. För honom fick känslan egna av att bara sig själv till slut den politiska representera hänförelsen att svalna, åtminstone vad avser uppdraget i

fullmäktige.

Erfarenheten av brist på aktiva som vill ta på sig uppdrag har även gjorts av miljöpartiet i Hora. Där ger partiets röstsiffror underlag för två ordinarie och en suppleantplats i kommunfullmäktige. Detta till trots står den ena ordinarie samt suppleantstolen tom.

Hittills har de som belysts i huvudsak haft sin grund problem som kan hittas inom det och som till i orsaker egna partiet stor del orsakas av att partiet är litet; p g a liten andel av liten aktiva etc. Men det finns även väljarkåren, grupp andra som de mindre partierna brottas med och som i problem naturligtvis beror på att de just är små. De problem grunden som avses är delvis uppkomna i samspelet med andra partier men kan också sägas emanera från det gällande valsystemet.

för små partier år olika i riks- och kom- Förutsättningarna I riksdagen kan små partier 1 vissa avseenden munalpolitiken. funktioner, t ex genom att komplitänja på parlamentarismens

cera koalitionsmönstret och tvinga fram bräckliga regeringsunderlag. På det kommunala planet däremot, råder samlingsstyre genom Lagen om proportionella val till nämnder och styrelser. Denna omständighet innebär att det saknas möjligheter för smápartier att utöva ett avgörande inflytande vid det kommunala regerings-bildandet, dvs vid tillsättningarna av posterna i kommunstyrelse och förvaltningsutskott.

6.4 Att inte vara representerad i styrelse och nämnd.

Den aspekt av problemkomplexet att företräda ett mindre parti som oftast pátalats är avsaknaden av representation i nämnder och styrelser. En liten eller ringa representation påverkar naturligtvis ett partis påverkansmöjligheter, men det för också med sig andra problem, inte minst att frågor redan är avgjorda när de når fullmäktige.

En röst ger uttryck för detta på följande sätt:

svårigheterna består främst i att man saknar representation i nämnder och kommunstyrelsen. Flertalet frågor år redan förankrade/avgjorda då de kommer på fullmäktiges bord. Här blir det mest ett spel för galleriet. För debatterna i fullmäktige saknar man de kanaler bakåt (nämnderna) där åsiktsbildningen i olika frågor har sitt säte och egentliga ursprung. Är man t.ex bara två partirepresentanter i fullmäktige...så upplever man en känsla av isolering och underlågsenhet. Han finner det ofta lönlöst att tala för ett förslag man väckt, man vet på förhand hur utfaller. Det blir reservation på reserva-

råstningen t on.

Känslan av vanmakt har fått sprida sig i dessa partigrupper när att besluten minimeras till resermöjligheten påverka vationsskrivelser och andra former av manifestationer.

6.5 Att inte få tillräckligt med information.

att få information och i synnerhet fullständig svårigheten sådan ett stadium i beslutsprocessen påpekas med på tidigt emfas av företrädare från samtliga partier. Även upplevelser av att information undanhálles förekommer i enstaka viktig fall:

Informationsjakten tar hela partiorganisationens kraft. okey, våra 500 väljare får ingen representamen varför inte ens information? Är små partier tion, ett sådant hot mot demokratiska samhällsverkligen systemet att antidemokratiska metoder rättfärdigas för att motarbeta småpartier?

för ett lokalt i för En representant parti vågmästarställning fram att ju fler som har fullständiga beslutssynpunkten underlag, desto bättre beslut:

Han är alltid den minst underrättade...skulle man händelsevis sitta i en nämnd saknar man au-representant och kommer ändå in senare än de andra. Det känns alldeles för ansvarsfullt att ibland vara vágmästare i kommunfullmäktige under dessa förutsättningar. De andra borde begripa att det blir ett bättre partierna beslut om alla har bra beslutsunderlag.

Hur utbrett är med informationstillgången kan pass missnöjet närmare studeras i nedanstående tabell.

Tabell 6:2 Phtâende: som fullmlktigolodamot får man otillräcklig i boilutsintormatiom.

i

Parti Instlmmer Instämmer i I stort Helt Totalt

Fp

Övriga TOTALT 28.3 40.5 28.0 3.1 100.0(321) NI (91) (130) (90) (10)

Nästan sju av tio ledamöter, 68.8%, instämmer i påståendet att man anser få för lite information inför beslutsfatsig tandet. Minst tillfreds med informationens kvantitet och kvalitet år företrädare för Vpx och de lokala partierna. Effekterna av en suppleantplats i styrelsen slår olika på Denna form av tycks för de borgerliga mindre partierna. insyn få till effekt att tillgången på beslutsinformation partierna blir sämre. Detta kan kanske tolkas så att närhet till informationscentrum ökar medvetenheten om vad man i själva verket går miste om.

Han bör inte bortse från att de mindre partierna i vissa kommuner en allmänt kritisk inställning från andra upplever Resultaten i denna undersökning visar att det poliê partier. tiska i kommunen på denna punkt har vissa majoritetsläget Informationsaccessen bedöms som något mindre implikationer. problematisk, men existerar i hög grad, i de socialistiskt kommunerna med de borgerliga. I de socialisstyrda jämfört

tiskt styrda kommunerna instämmer 64.6% helt eller i stort i påståendet att beslutsinformationen är otillräcklig, medan motsvarande siffra för de kommuner där de borgerliga partierna innehar majoriteten är 78.3%. I synnerhet Miljöpartiet upplever denna skillnad. Den procentuella differensen med avseende på de olika majoritetsförhållandena uppgår där till 30%.

Att den grupp som inte finns representerad i någon nämnd eller styrelse skulle känna sig mindre missgynnad i informationshänseende får också stöd i materialet. Inte mindre än 80% upplever ett handikapp på denna punkt.

Ledamotskap i nämnder och den möjlighet till information som detta kan ge uppvisar dock bara en ytterst svag positiv

trend; ju fler nämnder man har tillgång till desto mindre

problem med otillräcklig beslutsinformation. Andelen av partiföreträdarna som bedömer beslutsinformationen otillräcklig minskar med stigande kommunstorlek: från 77% i de

minsta kommunerna till 53% i de kommuner inom intervallet

30.000 - 50.000 invånare.

6.6 Att inte ha tillräckligt med tid.

Ett annat problem som upplevs starkt av de mindre partiernas - liksom av andra förtroendevalda - är förtroendevalda många att tiden inte räcker till. Svårigheten är naturligtvis nåra sammankopplad med att representationen är liten.

Tiden, i de flesta fall den egna fritiden, räcker inte till för alla de åtaganden man anser sig ha. Dels ska man hinna

samla in information, som inte alltid är så lättillgänglig, dels ska man ut med information till allmänheten och till de egna medlemmarna.

En respondent har bokfört den tid han lagt ned:

som representant för ett mindre parti blir det ofta så att all fritid går åt för att sätta sig in i frågorna. Konflikter med arbetet blir det också... familjen kommer också ofta i kläm genom allt fritidsarbete med politiken. Under 1989 åtgick det 738,5 timmar till sammanträdestid eller ca. 93 arbetsdagar. Utöver detta tillkom all inläsning och förberedelser av skrivelser och telefonsamtal.

I tabellen nedan kan respondenternas informationssituation studeras.

Tabell 6:3 Påstlende: Jag har för lite egen tid för att sätta mig in i beslutsunderlaget och informationen som ges.

Parti Instämmer Instämmer i I stort sett helt motsatt

information. Nästan tre fjärdedelar av de tillfrågade har inte tillräcklig tid för att inhämta information i den grad att man upplever det som tillfredsställande innan man fattar ett beslut. Om tillgången till information bara hade en kvantitativ dimension skulle tidsproblematiken kunna lösas med att ytterligare minska omfattningen av informationen. Det är illa nog att inte få tillräcklig beslutsinformation, men om man dessutom inte har tid att tillgodogöra sig det som bedöms otillräckligt hur skulle tiden räcka till om “tillräcklig information tillfördes? Nu förhåller det sig naturligtvis inte riktigt på det sättet, vilket också framgår av svaren. Beslutsinformation har även en kvalitativ dimension och det är väl den som i sammanhanget ses som den viktigaste.

Att tidsproblematiken upplevs starkare av de som är mer involverade är inte ägnat att förvåna. Det visar sig t ex att de som står helt utanför nämnder och styrelser i mindre grad upplever tidsbrist än de som sitter i de obligatoriska nämnderna och styrelserna; denna skillnad är klart uttalad och uppgår till så pass mycket som femton procent. Kanske förklaringen finns att finna i det gamla ordstävet, vad man inte vet gör ej heller förtret.

6.7 Att uppleva sig utmanövrerad av andra partigrupper.

Om de som hittills belysts till stor del kan räknas problem till problem av organisatorisk karaktär så stannar inte bekymren för de mindre partierna vid detta. Det finns också en mer dimension. En sådan hänger samman med att de politisk mindre partierna känner sig utmanövrerado av de andra parti-

grupperna. Flera respondenter hämtar exempel från motionsbehandlingen i kommunfullmäktige, där det finns erfarenheter av förhalning och andra taktiska drag.

Motioner som lämnas in besvaras inte omedelbart utan efter ca 1 år tidigast. De som besvaras tidigare är avslagna eller någon annan gammal motion i liknande ärende som är ca 5 år gammal plockas fram. Alternativ att någon i KS skriver ny motion om ärendet är angeläget för att utmanövrera det mindre partiets motion.

Den (enda) motion vi lämnade in 1989 lästes upp i maj på fullmäktigemötet, sen har det varit tyst. Vem tar sig an den? Svar: Ingen.

Ett annat sätt att skapa svårigheter är att manipulera de små partiernas motioner så att dessa skjuts på framtiden eller får ett urvattnat innehåll. Något som i sakfrågor kan slå tillbaka. Ytterligare ett sätt är att skapa informella (falska) regelverk för att passa vissa syften. De stora partierna kan genom delegationsbeslut delegera en mängd viktiga frågor till kommunstyrelsens arbetsutskott och därmed begränsa möjligheterna till påverkan/insyn.

Vi anser det mycket svårt att verkligen få lägga fram våra motioner till en ordentlig debatt, de blir inte ens alltid refuserade utan besvarade med ett jaså och lagda till handlingarna vilket också är en död.

Känslan av att känna sig utmanövrerad kan sannolikt ta sig flera uttryck, men bland respondenterna verkar just hanterandet av motioner åsamka problem. För att kontrollera riktigheten i påståendena skulle naturligtvis en kartläggning av

motionsbehandlingen göras i kommunerna. Det låter sig tyvärr inte göras inom ramen för denna starkt tidsbegränsade undersökning. Hur pass utbredd känslan av eller upplevelsen av utmanövrering är bland de mindre partierna vittnar tabellen nedan om.

Tabell 6:4 Platlenda: Mitt parti blir 1 regel utmanövrerat av andra partiqrupper 1 fullmäktige. Parti Instämmer Instlmmer I stort sett Helt mothelt i stort motsatt åsikt satt åsikt Totalt

H 42.9 42.9 14.3 - 1003 (7) c 2o.o ao.o _ - 100: (5) 21.4 35.7 42.9 — 100: (14) Fp Kds 23.7 33.3 29.0 14.0 1008 (93) Vpx 36.9 38.1 20.2 4.8 100$ (84) Hp 41.9 30.1 20.4 7.5 100; (93) 3a.1 23.8 _ 1000 (21) övriga )3s.1 TOTALT 33.8 35.0 23.7 7.6 1008 ns (107) (111) (75) (24) (311)

om man får tro resultatet är upplevelsen av att bli utmanövrerad en vanlig ingrediens i de mindre partiernas verklighet i Centerpartister och moderater vittnar om kommunalpolitiken. sådana upplevelser. Partigrupper för folkpartiet och Kds är de som relativt sett känner sig minst utmanövrerade. Företrädarna för de lokala partierna, VpK och miljöpartiet instämmer till mellan 70-75% i påståendet.

Det finns indikationer som tyder på att det kommunalpolitiska klimatet för mindre har hárdnat med åren. Vid en partier jämförelse med tillgängliga data från 1975 kan följande konstateras: För femton år sedan var det endast 20% av moderaterna som upplevde sig utmanövrerade: en ökning med 65%. För folkpartiet var motsvarande 30%, dvs en ökning med närmare 30%. För Kds vidkommande var siffran 18%; en ökning med närmare 40% och för de lokala partierna 35% - en ökning med 40%. Vänsterpartiet kommunisterna är det enda parti som inte uppvisar någon drastisk förändring av bedömningarna i detta avseende; här kan till och med konstateras en mycket liten minskning.

En intressant iakttagelse är att de mindre partierna upplever sig ha en kärvare miljö i de mindre kommunerna. Däremot uppvisar de större kommunerna, över 50.000, ett betydligt gynnsammare klimat. Här har andelen som upplever utmanövreringens verkningar stannat vid 51.7%. De stora kommunernas klimat gynnar samtliga partier, men Kds i synnerhet. En annan iakttagelse som kan göras år att det finns vissa skillnader när det gäller var partierna löper störst risk att utmanövreras. För VpK är de mindre kommunerna mest problematiska, för miljöpartiet de i intervallet 30.000-50.000, för KDS intervallet 20.000-30.000 och för de lokala partierna intervallet 10.000-20.000.

För miljöpartiet och VpK har i detta avseende den politiska majoriteten i kommunen ingen inverkan; man upplever en likvärdig utmanövrering i borgerligt och socialistiskt dominerade kommuner.

Däremot har Kds en fördel av en borgerlig omgivning och de lokala partierna i en socialistisk. Av den grupp som karaktäriserats som befinnande sig på den verkliga politiska marginalen, den helt utan representanter, anser 77% sig som offer för utmanövrering. Detta kan till stor del ses mot bakgrund av att man säkerligen bedömer sig bortmanövrerade från tilldelningen av förtroendeuppdrag.

6.8 Att bli isolerad och utfryst.

En annan aspekt av utmanövrering drabbar främst den enskilde individen - den förtroendevalde - i form av och isolering utfrysning.

Några exempel på upplevelserna av detta från individerna

själva:

Man blir betraktad som en konkurrent om väljare av alla de gamla etablerade partierna som därför försöker frysa ut de nya. Inga utomstående skall få leka pá deras gård tycker de. De önskar hjälp i många ärenden men är själva ovilliga att stödja förslag som de inte själva väckt. För att klara sig måste man ha skinn på näsan i dessa presigehungrande församlingar.

En ensam fullmäktigerepresentant ger följande inblick i vad som konkret kan inträffa under ett sammanträde:

Många ledamöter pustar och stönar, tittar på klockan, pratar med grannen då jag ställer frågor, lägger andra yrkanden...

Den befintliga chargongen är icke så lätt att acceptera alla gánger,nonchalans från vissa partier, översittarfasoner och osmakliga personpáhopp.

Hur pass utbredd denna form av politisk mobbing är áskádliggör tabellen nedan:

å i ie 3 7 .

Tabell 6:5 Pästående: som representant för ett mindre parti blir man isolerad och utfryst av andra partigrupper i fullmäktige. Parti Instämmer Instämmer I stort sett Helt motsatt

Övriga TOTALT 11.9 22.9 42.6 22.6 100 Q N= (38) (73) (136) (72) (N=319)

Om vi betraktar svarsfrekvensen dikotomt så kan som tidigare vi konstatera att närmare 35% upplever en känsla av att stå utanför den dominerande kulturen. Hest utanför står politiska företrädare för de lokala Det är naturligtvis inte partierna. helt oväntat inte i de fall där de lokala partierna speciellt bildats från andra I sådana fall genom utbrytningar partier. inte alltid skillnad person och ideologi vid konfrongörs på tationer. Inte mindre än 66.7% av de lokala partiernas förtroendevalda anser sig isolerade och utfrysta.

med data från mitten på 70-talet kan konsvid en jämförelse tateras att av utfrysning, liksom även upplevelupplevelsen sen av bland de mindre partierna tenderar att utmanövrering ha under den senaste femtonårsperioden. Den har tilltagit ökat markant bland de lokala partierna, en något mindre för folkpartiet och moderaterna medan Kds ligger ökning i sina Däremot tycks Vpx- ledamöterna ha stilla bedömningar. kommit in från kylan: färre upplever sig som utfrysta idag mot för femton år sedan.

Finns det då några omständigheter eller egenskaper som skapar en ökad eller minskad risk för utfrysning? Resultaten visar en markant skillnad vad avser de som har en suppleantplats i jämfört med de som saknar en sådan. En suppkommunstyrelsen tycks ha en vaccinerande effekt mot utfrysning; leantplats i denna grupp är risken att bli utfryst en på fyra (24.8%). Den som löper största risken för utfrysning är den grupp perifera grupp, som enbart har sitt/sina fullmäktigemandat att utifrån. Här är sannolikheten för utfrysning en operera på två (48.2%).

Vidare visar det sig att den omgivning där utfrysningen minst är i de största kommunerna dvs de som har upplevs 50.000 invånare eller mer. De små kommunerna (under 10.000 inv) däremot, är i detta avseende mer riskfyllda. Sannolik-

heten för utfrysning är likartad i de socialistiskt och i de

styrda, med den kvalifikationen att den drabbar borgerligt olika målgrupper.

De tre borgerliga riksdagspartierna har som väntat större i de socialistiskt styrda kommunerna, medan KDS i bekymmer dessa bemöts något mer barmhärtigt. De lokala partierna upplever samma politiska mobbing oavsett var de uppträder. För VPK och Miljöpartiets vidkommande gäller för de förstnämnda att en socialistiskt styrd kommun minskar och en borgerligt styrd ökar tendensen till utfrysning; för miljöpartiet gäller det omvända. Skillnaderna är dock inte speciellt stora.

En utfrysning behöver dock inte vara ett permanent eller tillstånd. Samarbete med andra partigrupper kan opáverkbart vara en väg ut ur kylan:

Tidigare har vi varit totalt utfrysta men genom samarbete med MP och centern kan vi idag jobba meningsfullt.

Ett nytt parti möter till en början en större risk att bli utfryst och utmanövrerat. Det tar tid att uppnå en politisk respekt och acklimatisering. Inträdet i riksdagen 1988 har för företrädare för miljöpartiet i vissa fall påverkat denna process .

Samverkan mellan de mindre partigrupperna kan, som vi sett, leda till ömsesidiga fördelar. Vad avser de mindre partiernas möjligheter att skapa och vidmakthålla kontaktytor av politisk art är detta också betydligt lättare med andra mindre partigrupper än med större partier. Av samtliga partiföreträdare har 65% den uppfattningen. På denna punkt är också enigheten stor mellan de olika partierna.

Att som representant för ett mindre parti däremot få erbjudanden om samarbete från större partier hör inte till vanligheterna. Denna åsikt delas av närmare 65 % av respondenterna. På denna punkt kan vi dock konstatera skillnader mellan partierna; VpK framträder som det parti som mer sällan får erbjudanden av detta slag men även för miljöpartiet och de lokala partierna är denna typ av erbjudanden sällsynta. Däremot är sannolikheten att få samarbetsinviter från de större partierna både två och tre gånger större om man företräder folkpartiet och Kds.

Dock saknas inte vilja hos de mindre partierna till både samarbete och att göra politiska överenskommelser om man får tro partiföreträdarna i undersökningen. Denna vilja har dessutom ökat märkbart under den senaste femtonársperioden. I

dag uppger 55% av de mindre partiernas företrädare att beredskapen till politiska uppgörelser är hög eller mycket hög: i undersökningen frán 1975 är den jämförbara siffran 44%. I den äldre undersökningen konstaterades att partiernas vilja till politiska uppgörelser bildade en kontinuerlig skala från folkpartiets samarbetsvillighet till VpK:s och KDS mer negativa inställning. I dag är förhållandena annorlunda. Både Kds och VpK uppvisar en markant förändring till en mer positiv hållning, folkpartiets redan tidigare konstaterade samarbetsvillighet äger fortfarande sin giltighet medan däremot moderaterna idag uppvisar en betydligt njuggare inställning än för femton år sedan.

Det ovan gjorda konstaterandet av VpK:s fátaliga erbjudanden till samarbete ställt mot den nu iakttagbara förändringen i positiv riktning vad gäller viljan till överenskommelser kan för närvarande dock konstateras; mycken förändring, klen förbättring.

Även efter en stor valframgáng för de mindre partierna skulle viljan till samarbete vara stor. En fjärdedel av partiföreträdarna menar t o m att det egna partiets benägenhet att samarbeta med andra partier i fullmäktige skulle bli större än vad det är för närvarande. Denna grupp utgörs, mot bakgrund av vad som tidigare konstaterats, inte oväntat av företrädare för folkpartiets, miljöpartiets och VpK:s mindre partigrupper.

7 KOMUNALA STÖDFORMER

De mindre arbetsvilkor i kommunalpolitiken kan partiernas inte bara studeras enkelriktat, dvs utifrån partiernas egen horisont. Bilden bör med en redovisning av kompletteras kommunernas stöd till dessa partier. Det finns i de flesta kommuner ett väl nätverk av stödformer, ekonoidag utbyggt miska såväl som materiella till partier som år representerade i Förutom det kommunala partistödet förekommer fullmäktige. t ex och lokalbidrag. Dessutom har flera utbildningsbidrag olika former för av förtroendevalda med kommuner arvodering särskilda uppgifter.

service i olika former fria möteslokaler, utexempelvis till kontorsutrustning år vidare faciliteter skrift, tillgång som kan underlätta de förtroendevaldas arbetssituation och

därtill minska partiernas egna kostnader.

7.1 Partistöd

infördes 1969. Lagen gav kommuner Det kommunala partistödet och men ej skyldighet att anslå medel landsting rättighet, till partier (SFS:l969:596). Det kommunala partipolitiska stödet tillsammans med det statliga stödet utgör en livsnerv

för de politiska partiernas finansiering.

Det kommunala utgår proportionellt i förhållandet partistödet till antalet erhålla mandat i fullmäktige/landsting. Allt-

sedan infördes på sextiotalet har fördelningspartistöden aktualiserats. Det allmänna mönstret i den frågan regelbundet har varit att det största förespråkat mandebatten partiet

datbundet partistöd medan små partier, samt partier med erfarenhet av stora fluktuationer i valresultaten, förordat en fördelning som inte låter valresultaten få fullt genomslag i resurserna.

Hot den mandatbundna konstruktionen finns förslag som innebär att alla oberoende storlek får ett - lika partier grundstöd för alla och att återstoden fördelas efter antalet mandat. Ett införande av grundstöd med t ex 25% av partistödet skulle medföra en omfördelning av resurserna från större till små partier. Förtroendeuppdragutredningen, vilken fick i uppdrag att studera effekterna av olika konstruktioner för primärkommunerna 1986, kunde konstatera att socialdemokraterna skulle ha förlorat 14% av sitt totala kommunala partistöd och centerpartiet förlorat ändå mer - 22%, om detta fått förslag

genomslag. De partier som vunnit skulle framförallt ha varit

miljöpartiet, VpK och lokala partier. I dessa fall skulle det ha blivit en fördubbling av anslagen.

Inte oväntat framträder i föreliggande undersökning ett

missnöje med partistödets mandatbundna konstruktion. Följande citat från en respondent ger uttryck för det vanligast förekommande argumentet för införande av grundstöd:

Partistödets konstruktion med en summa per mandat gör att de ekonomiska förutsättningarna är svåra för mindre partier. Många s k basutgifter exempelvis porto för utskick till väljare är lika betungande för alla partier oavsett partiernas storlek.

Det oftast återkommande argumentet mot införandet av grundbelopp är risken för partisplittring. Fötroendeuppdraqsutredningen gjorde bedömningen att det mandatbundna kommunala partistödet verksamt hade bidragit till att hålla nere antalet lokala partier. Utredningen föreslog att konstruktionen

skulle förbli oförändad, men att ett nytt bidrag skulle införas - ett Detta stöd skulle kunna täcka partigruppstöd. den framväxande flora av stöd av typen biträde till förtroendevalda, lokaler, skrivservice etc. Någon proposition med anledning av utredningen har ännu inte lagt fram för riksdagen.

Det kommunala partistödets storlek har ett positivt samband med kommunstorlek, visar en rad undersökningar. vidare har stödets storlek alltsedan starten varierat beroende på politisk majoritet. I socialistiskt styrda kommuner tenderar beloppen att vara högre än i de med borgerlig majoritet (Gidlund 1983,19857SOU 1988:47).

Sambanden konfirmeras även i denna undersökning. Medelvärdet för de mindre partiernas primärkommunala partistöd 1989 låg på 11.659 kr per mandat. I kommuner med socialistisk majoritet var beloppet 14.250 kr per mandat medan motsvarande siffra i borgerligt styrda kommuner låg på 8.442. I kommuner där miljöpartiet har en vágmästarroll var partistödet i medeltal på 13.279 kr per mandat men sjönk till 8.230 kr i de fall där majoritetsförhállandena är oklara. Sammanfattningsvis kan konstateras att det ur strikt ekonomisk synpunkt år mer gynnsamt för ett mindre parti att finnas i en socialistiskt styrd kommun!

De mindre partierna âr, trots stödets begränsade omfattning, starkt beroende av partistödet för sin verksamhet. Resultatet visar att partistödets andel av dessa partiers totala inkomst uppgick till närmare 80% under 1989. För miljöpartiet var andelen i genomsnitt närmare 95% - dvs i praktiken nära nog ett totalt beroende. Kds skiljer sig i detta avseende väsentligt från de övriga: andelen partistöd utgjordes ungefär

hälften av den sammanlagda inkomsten. Det bör noteras att beroendet av partistöd i allmänhet sjunker något under valår då extra resurser tillförs partiernas kampanjkassor.

7.2 Andra stödformer.

Utöver det ekonomiska stödet i form av kommunalt partistöd finns även andra former av stöd. Man kan indela dessa stödformer i dels stöd som utgör ekonomiska bidrag till partierna och dels stöd som inte i första hand är av ekonomisk natur utan snarast har karaktär av service i olika avseenden.

Till den första gruppen kan inräknas utbildningsbidrag, lokalbidrag, administrativa bidrag, arvoderade förtroendeuppdrag samt informationsanslag. Till den senare gruppen kan räknas tillgång till fria sammanträdeslokaler, möjligheter att få hjälp med utskrift och kopiering av partimaterial, tillgång till olika tekniska hjälpmedel typ AV -utrustning och att sprida partiinformation i kommunala informationstidningar. Hit kan också räknas tillgången till politiska sekreterare (SOU 1988:15)(SOU 1988:47).

Utbildningsbidragen, som även benämns ersättnig till kommunalt förtroendevalda vid deltagande i vissa kurser, möjliggjordes tack vare kommunallagen 1977. Antalet kommuner som utbetalade utbildningsbidrag åren 1983 och 1986 var 162 respektive 153. Minskningen hänger samman med att utbildningsbidragen i vissa kommuner är inbakas i partistödet.

I tabellen nedan visas på omfattningen av de mindre partiernas tillgång till denna stödform.

Tabell 7:1 De mindre partiernas tillgång till utbildninglbidrag.

Parti Andel Antal Totalt

Moderaterna 28 . 6 ( 2) 7 Centerpartiet 60 . 0 ( 3) 5 Folkpartiet 35 .7 ( 5) 14 xds 66 . 0 (64) 97 VpK 47.7 (41) as 43 .2 (41) 95 Hp Lokala 38 . l (8) 21 partier

Totalt 50.5 (164) 325

Av de mindre har ganska exakt hälften erhållit partierna utbildningsbidrag för sina förtroendevaldas kursdeltagande. Kds är det som framstår som mest lyckosamt i denna parti medan moderaterna, folkpartiet och de lokala tilldelning, de andelarna. I kommuner i storpartierna uppvisar lägsta leksklassen 10.000 - 20.000 har den största andelen erhål-

lits, 36%.

omfattning är vida större än lokalbidra- Utbildningsbidragens Detta beroende att endast ett mindre antal kommuner gen. på anslår denna av medel. 1983 utbetalades lokalbidrag i typ endast tio kommuner (SOU 1985:8 s 40). Av de mindre partierna att de erhåller denna form av stöd. Även här uppger fjorton har Kds bäst. Kds har i sju, miljöpartiet i fyra, VpK lyckats i två och Folkpartiet i en kommun/- er lokalbidrag.

med liten omfattning år kanslibidraget som i Ett annat bidrag första hand är avsett som ett administrationsbidrag för

i eller med få mandat i fullmäktige. partier opposition strider mot om kommunalt partistöd men Bidragsformen lagen

har trots detta utgått i ett fåtal kommuner. Motiven bakom har varit att små partier som saknar representation i nämnder och styrelser och har begränsade resurser och därför behöver extra C 1985:8 s.44-45). Detta stöd har uppburits av stöd.(Ds 13 av de 325 mindre partierna. I ännu mindre omfattning, endast i tre fall, har de mindre partierna erhållt informationsanslag.

som ett komplement till de olika former av ekonomiskt stöd som förekommer fick kommuner och landsting den 1 juli 1983 en möjlighet att avlasta de förtroendevalda i administrativt hänseende i och med lagen om politiska sekreterare.

I 13 av landets kommuner finns idag politiska sekreterare och antalet tjänster är inalles 57 (SOU 1988:15). Av dessa tjäns-

ter har har de mindre partierna i populationen i tio fall

till detta slag av administrativ hjälp. Detta slag tillgång av stöd förekommer endast i större kommuner och har i fyra fall tilldelats miljöpartiet och VpK, centerpartiet och Kds I har vardera en.

Tabell 7:2 De mindre partiernas tillgång till politiska aekreterare_(kommun och parti).

Kommun Parti

Jlrfllla xds (1) Jlrfllla Hp Botkyrka Hp Sollentuna Hp (2) Södertälje Vpx (3) Nacka C Norrköping vpx Malmö Vpx Malmö Hp (4) Borås vpx

Anm. (1)= Ha1vtid,samt arbetsrum med kontorstillbehör. Närvarorätt i KS au och Plu via pol.sekr.(2)- Deltid. (3) xanalisttjänst I pol.aekr + kansliet. knutet till suppleant platsen i xs.(4)= Pol.sekr. 30 tim/vecka.

Kommunerna har under senare år fått ökade möjligheter att arvodera förtroendevalda. Av de möjligheter som här bjuds kan nämnas att bland de mindre partierna har tre partigrupper erhållit oppositionarådsposter. I Upplands-Väsby har centerpartiet erhållit denna arvodesform med en omfattning av 8 tim/veckan. Miljöpartiet har oppositionsråd i Hällefors och Karlskoga kommuner i Örebro län.

Utöver dessa former av stöd utgår gruppledararvoden, minoritetsföreträdararvoden och insynsarvoden till mindre partier i ett drygt tjugotal kommuner. Konstruktionen av dessa arvoden uppvisar på flertalet olika lösningar. I en kommun uppgår gruppledararvodet till ca. 50.000 kr/år i en annan till 2.000 kr/år och i ett par fall uppgår arvodet till ett eller ett och ett halvt basbelopp. I en kommun delar alla partier utan kommunalråd på den summa som utgår för en kommunalrådstjänst i en annan delar oppositionen på medel som

motsvarar lönen för ett oppositionsråd, 15.000 kr/mån. Fördelningen sker i proportion till antalet platser i fullmäktige. I övrigt förekommer i ett fåtal fall bidrag till partitidning och stöd till ungdomsförbund.

7.3 Partiservice.

Förutom ekonomiska stöd i olika former finns också stödformer som inte primärt är av ekonomisk natur men som indirekt kan nedbringa partiernas kostnader. Till denna form av stöd eller sevice kan bl a inräknas tillgång till fria möteslokaler och kontorsutrustning etc. För mindre partier med redan hårt ansträngd ekonomi är säkerligen sådana möjligheter av stort värde.

7.3.1 Fria sammanträdeslokaler.

1988 uppgav 63% eller 179 kommuner att de svarade för fria sammantrådeslokaler för sina i ä partigrupper fullmäktige. 2 Tillgången på fria sammanträdeslokaler för de mindre partierna är också relativt god. Hela 70% av partiföreträdarna uppger sig ha denna möjlighet, tjugo procent svarar obetingat nej och de resterande tio procenten uppger att de inte känner till om denna möjlighet finnes. Moderata samlingspartiet, § ’ centerpartiet och folkpartiet har något större access än de övriga i det här avseendet.

75 Tabell 7:3 De mindre partiernas tillgång till fria Ianmantrldonlokaler.

C

vpx 68.1 19.8 12.1 (91) Hp 60.0 25.0 15.0 (20) Övriga

romnrw 69.9 (223) 20.4 (65) 9.7 (31) (N-319)

i stora kommuner, dvs där be- Tillgången är störst, 83.9%, 50.000 invånare och minskar i de mindre folkningen överstiger En av av denna kommunerna. fingervisning angelägenhetsgraden service får vi om vi undersöker omfattningen av utnyttjandet.

då att ca 35% utnyttjar denna möjlighet ofta Det visar sig ofta och att 25% överhuvudtaget aldrig gör det. eller ganska Bland år det främst miljöpartiet som använder sig partierna av denna Det visar sig även att i de största möjlighet. kommunerna där tillgången år störst âr samtidigt utnyttjan-

som också utnyttjandegraden år högst degraden lägst samtidigt

i de kommuner där tillgången är minst.

7.3.2 till utskrift och kopiering samt tillgång Möjligheter till kontorsutrustning

som tillhandahålles politikerna i en del En annan serviceform - 1983 fanns denna service i 27% av landets kommuner kommuner - är bistå dessa med utskrifter och möjlighet att ta att Drygt hälften av de mindre partierna kopior på partimaterial. ha denna medan drygt 35% saknar den. uppger sig möjlighet

Dessutom finns en grupp som uppger sig inte känna till om dessa möjligheter finns, i denna senare grupp har man till stor del dessutom löst detta själva. Av svaren framgår att det i första hand handlar om tillgång till kopieringsutrustsnarare än hjälp med utskrifter. I en del fall sker ning till subventionerade priser. Skillnaderna mellan kopiering vad avser denna är inte dramatiska men de partierna möjlighet tre borgerliga riksdagspartierna samt även de lokala partierna har det något bättre förspänt i det här avseendet

(tabell 7:4).

om vi ser till det faktiska utnyttjandet så uppger 26.3% och då i första hand används ofta eller kopieringsmöjligheterna ofta. Andelen som aldrig utnyttjar sig av denna möjganska till 22.9%. De partier som har bäst tillgång lighet uppgår visar använda möjligheten minst med undantag för de sig lokala som är de som har den största andelen utpartierna nyttjande.

en serviceform som förekommer ute i kommunerna är

Ytterligare av Av-hjälpmedel, kontors- och ordbehandlingsupplåtande till politikernas disposition. 1983 uppgav 131 utrustning kommuner att man stod till tjänst med denna service. Denna är för de mindre partierna tillgänglig i servicemöjlighet mindre omfattning än de tidigare nämnda serviceforbetydligt merna. En majoritet, närmare 60% har för närvarande inte till kommunens faciliteter i det här avseendet (se tillgång tabell 7:4). En femtedel uppger att dessa slag av utrustning finns tillgänglig för partiets ändamål, en lika stor grupp känner inte till eller har inte gjort några efterforskningar i inom denna grupp uppger flera att man har egna frågan; vad gäller ordbehandlare etc. I några fall finns möjligheter dessa endast tillgängliga för de partier som har möjligheter

i andra att en partianvändning av komkommunalråd; uppges munens data är på planeringsstadiet.

Tabell 7:4 De mindre partiernas tillgång till utskrift och kopiering av partimaterial samt tillgång till kontorsutrustning (i procent).

Parti Har tillgång till Bar tillgång till utskrift/kopiering kontorautrustning (N-3l7) (N-318)

57.1 - ( 6) H ( 7) C 80.0 ( 5) 40.0 ( 5) 69.2 (13) 38.5 (13) Fp xds 52.6 (95) 21.5 (93) VpK 44.7 (85) 16.3 (86) 48.9 (92) 18.1 (94) Hp 60.0 (20) 28.6 (21) Övriga

TOTALT 51.1 (162) 20.1 (64)

7.3.3 Möjligheter till kostnadsfri partiinformation.

för de mindre partierna till kostnadsfri parti- Möjligheter information i kommunal informationstidning till hushållen. Denna form av kommunal service är tillgänglig i väldigt liten

Detta beroende på att endast ett fåtal kommuner, omfattning. tolv 1983, överhuvudtaget kan erbjuda denna slags stycken service. att utan kostnad regelbundet förmedla Möjligheten information från till en bred allmänhet är endast partiet förunnad en liten andel av de mindre partierna. Även mycket om man de som har denna möjlighet endast under inbegriper valår förblir denna grupp liten och exklusiv. Möjligheterna eller avsaknaden av dessa är dessutom likvärdiga i alla

kommuntyper.

Tabell 7:5 De mindre partiernas möjligheter till kostnadsfri partiinformation i kommunal informationstidning till hushållen.

Andra former av kommunal service som förekommer men vars omfattning det är svårt att uttala sig om, då frågan inte ställdes explicit, är partiernas möjligheter att erhålla från styrelser och nämnder. protokolls-handlingar/kopior Det kan dock konstateras att rutinerna är skiftande, i vissa kommuner år denna service gratis i andra förekommer prenumeration till en ringa kostnad. En ytterligare serviceform utgör det biträde partierna kan erhålla genom tjänstemannamedverkan på olika möten.

8. DE MINDRE PARTIERNAS TRÖSKLAR

Den övergripande frågeställningen 1 föreliggande studie har rört meningsfullheten för en politisk gruppering att inneha en liten representation i kommunfullmäktige. Ett mindre parti har definierats som ett parti som erhållit mandat 1 fullmäktige, men ej år representerat i kommunstyrelse.

I inledningskapitlet refererades till Mogens Pedersens diskussion om de fyra kritiska trösklarna i ett partis historia; de hinder som varje parti strävar efter att passera. Lät oss här avslutningsvis återvända till detta resonemang.

Den första tröskeln, lansoringströskeln, innebär att en politisk gruppering bestämmer sig för att delta i allmänna val och debutera som ett parti på den elektorala arenan. Den andra tröskeln att passera, auktorisationströskeln, utgör omständigheten att ett parti måste uppfylla vissa krav av lagteknisk karaktär för att tillåtas delta i val. Denna tröskel är knuten till registreringsprocedurer m m som definieras i vallagar. Primärt är denna tröskel, enligt Pedersen, avsedd att fungera som ett hinder för nya partier. För att ett parti ska erhålla plats i politiska församlingar krävs att partiet tar sig över en tepresentationströskel, vilket innebär att partiet fått så många procent av antalet angivna röster att eventuella spärrar eller andra kvalificeringsregler för mandatfördelning övervunnits. Det fjärde och sista hindret, rclevanströskeln, år kopplad till de politiska partierna möjligheter att utöva inflytande på de politiska besluten. Även om distinktionen mellan irrrelevans och relevans kan vara svår att operationalisera hävdar Pedersen att politiker mycket väl vet när det egna partiet tillhör de

relevantas skara eller när det är förvisat till en politiskt mer undanskymd roll.

Ser man till de i denna undersökning ingående partigrupperna mot bakgrund av Pedersens typologi kan konstateras, att de tre första trösklarna är passerade; samtliga grupper är lanserade och har uppfyllt de krav som ställts för att delta i allmänna val och samtliga har representation i politiska - 1 detta fall församlingar kommunfullmäktige.

Representationen har dessutom erhållits utan något krav på att passera någon formell procenttröskel liknande de tre- och fyraprocentiga trösklar som gäller i landstings- respektive riksdagsvalen. Även om det formellt inte finns någon tröskel uttryckt i procent förekommer dock en viss ojämlikhet mellan

partierna på vägen till representationen som orsakas av de

valkretsindelningar som tillämpas i kommunerna. I kommunalvalen finns - till skillnad från - som bekant riksdagsvalen inga utjämningsmandat. Ett mindre antal respondenter i un-

dersökningen har påtalat valkretsindelningens funktion som

effektiv och indirekt spärr mot småpartier. I Västerås kommun med sina tre Valkretsar ligger i praktiken spärrarna mellan 2.l% och 2.4%. Malmö kan tas som ett ytterligare exempel. Där har valkrets-indelningen gynnat stora partier vilket givit

det socialistiska blocket majoritet i fullmäktige, trots att

de borgerliga partierna totalt är röstmässigt starkare.

Frågan om existensen av tröskel i form av procentspärr är självfallet mer kritisk för små än för stora partier. En intressant fråga är om det bland företrädarna för mindre partier finns en gemensam principiell syn på spärrar i valsystemet.

-=.w › .-. v.

6.-.142-xv‘.~F

fick ta ställning till de För att utröna detta respondenterna och vara eller icke gällande landstings- riksdagsspärrarnas vara. Det visar sig dock att det inte finns någon påfallande bland mindre partier förutom på en punkt: enighet gruppen Däremot kan konstateras att över ingen önskade höjda spärrar! inte hade några principiella invändnin- 60% av de tillfrågade existensen av i åtminstone någon form. Av gar mot spärrar en att de nuvarande spârrarna till dessa anser tredjedel en acceptabel nivå, medan de riksdag och landsting ligger på två anser att en sänkning på en eller övriga tredjedelarna annan vore önskvärd. Till tanken på att spärrarna procent helt bör och ersättas med strikt proportionell manslopas datfördelning ansluter sig över en tredjedel.

Tabell 8:1 Partiföreträdarnas inställning till de nuvarande spärrarna i valsystemet (4 8-spärren till riksdagen/ 3 %- spärren till landstinget).

bör spärrar bör spärrar bör Annat N Spärrarna och mandat- finnas men finnas kvar svar slopas

C 14.3 71.4 - (14) Fp 14.3 30.2 67.7 - 2.0 (96) Kds VPK 51.2 25.6 22.0 1.2 (82) 41.5 23.4 - (94) Hp 34.0 Lokala 10.0 5.0 20.0 5.0 (20) partier

Totalt 37.9 40.4 20.2 1.5 100.0 N= (128) (64) (5) 317 (120)

Av tabellen skillnader mellan de olika framgår påtagliga

De riksdagspartier som nationellt år stora partigrupperna.

har en gemensam grundsyn. Moderater och centerpartister vill mer än andra behålla den nuvarande nivån på spärrarna. Denna inställning delas i hög grad av folkpartiets mindre partigrupper.

Bland de olika lokala partiernas företrädare möter vi det största motståndet mot spärrar; hela 70% anser att en strikt proportionalitet bör vara styrande vid fördelningen av mandat. De mindre partigrupperna inom Kds visar störst enighet i motvilja mot dagens nivå på spärrarna - huvuddelen förespråkade spärrar om än på en lägre nivå än dagens. Drygt hälften av VpK:s företrädare är kritiska till spärregler och förespråkar därför att de slopas. Inom miljöpartiet uppvisas den största inre spridningen av uppfattningar, men en kvalificerad majoritet förespråkar dock spärrar i någon form.

Kommunstorlek är den faktor som uppvisar den största samvariationen med inställningen till spärrar i valsystemet; andelen företrädare för mindre partier som helt vill slopa spärrar stiger med ökande kommunstorlek. I de största kommunerna delas denna uppfattning av närmare hälften. I de absolut minsta kommunerna finns den största andelen anhängare av nuvarande spärrsystem; närmare en tredjedel angav den uppfattningen.

Den fjärde och sista tröskeln, enligt Pedersen, är relevanströskeln. Passerandet av detta hinder är ett viktigt mål för varje parti; då kommer partiet i åtnjutande av inflytande. Att mäta relevans är dock inte enkelt. Pedersen menar dock att partiledare inte har några problem när det gäller att konstatera om det egna partiet är bland de relevantas skara eller med Pedersens egna ord:

which often further decay, eventually the fading signals away of the party (Pedersen 1982:7-8)

Relevanströskeln är direkt relaterad till frågan om ett att beslut och speciellt beslut partis möjligheter påverka som avser politiskt viktiga frågor. Det bör dock tilläggas eller till och med en politisk gruppering som att ett parti inte har kan utöva ett slags passerat representationströskeln indirekt att påverka ett eller flera partier inflytande genom att anpassa sig till nya frågor eller nya ståndpunkter.

i denna visar att relevansen varierar Resultaten undersökning de mindre trots likartad storlek. 60 % av de mellan partierna ha inflytande. Men denna tillfrågade uppfattade sig politiskt relevans är olika faktorer. Det har i subjektiva avhängig denna framställning kunnat påvisas att de mindre partiernas av är större i kommuner där upplevelse politiskt inflytande är av oklar natur, än i det politiska majoritetsförhållandena som dominerades av ett socialistiskt eller kommuner antingen lämnas - för block. I de mer instabila kontexterna borgerligt att tala med med den italienske partiforskaren Giovanni Sartori - mer för partiernas eventuella koalitionsutrymme potential.

relevans - En annan faktor relaterad till subjektiv upplevt - är storleken på representationen i stybeslutsinflytande och nämnder. De mindre som endast har ett relser partigrupper att operera med upplever sig ha betyd- (1) fullmâktigemandat relevans än de som har representation i kommunala ligt lägre nämnder. Detta resultat visar att det finns en koppling gmellan relevans- och representationströsklarna. Representationströskeln består i själva verket av två steg. Det är att och erhålla representation i första steget passera

fullmäktige, men här gäller för de mindre partigrupperna uppenbarligen det gamla talesättet att har man kommit över tröskeln har man kommit halva vägen. Sá länge som valresultatet inte medger en plats i kommunstyrelsen har man däremot inte tagit det andra och definitiva steget över representationströskeln. Utan det andra steget blir avståndet till relevanströskeln mycket långt.

Frågan om de mindre partiernas roll i kommunernas och landstingens styrelse utgår i grunden från vilket avvägning som görs mellan demokrati och effektivitet. I det ena synsättet ses mångfalden som ett egenvärde och mindre partier som ett positivt bidrag till den politiska pluralismen och ytterst till den vitala demokratin. De mindre partierna bör därför ges goda arbetsvillkor och ha möjlighet att effektivt påverka politiken. I det motsatta synsättet betonas effektiviteten och stabiliteten i den politiska styrelsen. De mindre partierna kan medföra en danmarkisering av politiken och fragmentering av partisystemet och bör därför på olika sätt motarbetas.

Det är vanligt att frågorna om småpartispärrar och mindre partiers representation i styrelser och nämnder uppfattas som tvâ skilda problemställningar och därför behandlas var för sig. Motiven för spärrar och motiven för mindre partiers (brist pá) representation kan ofta var helt olika. Men det finns en starkt samband mellan dessa problem. Frågan är om det möjligen handlar om ett val mellan två principiellt skilda positioner:

Den första stándpunkten (I) är att spärrarna i allmänna val för mindre partier skall sättas så höga att det parti som blir representerat i beslutande organ också erhåller repre-

sentation i beredande och verkställande organ av egen kraft. En stark samordning görs således mellan proportionaliteten i valsystemet och proportionaliteten i valen till beredande och verkställande organ. En förutsättning för denna ordning är troligen att variationerna mellan kommunerna ytterligare nedbringas ifråga om antalet ledamöter i fullmäktige/-landstingsmöte respektive utskott, styrelser och nämnder.

En andra uppfattning (II) är att spärrarna i allmänna val för mindre partier skall sättas så låga att folkviljan får stort genomslag i den politiska församlingen. De invalda ledamöterna skall i princip ha jämlika politiska arbetsvillkor. Varje parti skall, inom rimliga ramar, ges de förutsättningar som krävs för att det skall kunna arbeta effektivt i politiken.

För närvarande praktiseras i flertalet kommuner och landsting ett sorts mellanläge mellan positionerna I och II. Mindre partier kan väljas in i fullmäktige, för att sedan i praktiken sakna möjlighet att effektivt arbeta för sina politiska program och sina väljares uppdrag.

Käll- och litteraturförteckning

Otryckta källor Enkäter från partiföreträdare för mindre partier

Tryckta källor

Allmänna valen 1989

Craig, F.W.S. (1975), Minor parties at British Parliamentary Elections 1985-1974. London: The Macmillan press.

Gidlund, G. (1983), Partistöd. Lund: CWK Gleerup. Gidlund, G. (1985), Det kommunala partistödet. En studie av kommunernas och landstingens stöd till de politiska partierna. Ds C 1985:8 Gidlund, J. (1975), Småpartier på lokal nivå. Uppsats ingående i Ds Kn 1975:2, Småpartier i den kommunala demokratin.

Gidlund, J.(1978), Aktionsgrupper och lokala partier. Temporära politiska organisationer i Sverige 1965-1975. Lund: CWK Gleeerup. Fisher, S.L. (1974), The Minor Parties of the Federal Republic of Germany. The Hague: Martinus Nyhoff) S.L. (1980), The Decline of Parties Thesis and The Fisher, Role of Minor Parties i Merkl, P.H.(ed), Western European Party Systems. New York: The Free Press.

Hammond, J.L. (1976), Minor Parties and Electoral Realignments. American Politics Quarterly, 4 (January 1976) s.63- 85. Herzog, H. (1987), Minor Parties, The Relevancy Perspective. Comparative Politics, 19,3. s. 317-323.

Johansson, L. & Schmidt, S. (1983), stabilitet, variation och Partipolitisk struktur i kommunerna 1973-1982. förnyelse. Lund: Kommunfakta. Janda, K. (1980), Political Parties. A Cross-National survey. New York: Macmillan.

V.0. Parties and Pressure Groups. New Key, (1964), Politics, York: Thomas Crowell.

Critical Elections in MacRue, D. & Meldrum, J. A. (1960), Illinois 1888-1958. American Political Science Review.

(september 1960)

H. Towards a New Typology of Party Lifes- Pedersen, (1982), Parties. Scandinavian Political Studies. vol pans and Minor 5. 5.1-16.

T., Fryk1und,B., Stigendal, M. (1988), Skånepar- Peterson, tiet: om folkligt missnöje i Malmö.

& Rosengren-Gårdbäck, A. (1988), Fyra år med poli- Pierre,J. sekreterare. En utvärdering av tillämpningen av lagen tiska sekreterare i kommuner och landsting. Ds 1988om politiska :15.

G. Parties and Party systems: A Framework Sartori, (1976), vol Cambridge: Cambridge University Press. for Analysis, 1,

E. The Swedish Five-Party Syndrome and The Vedung, (1988), i K. & Herkl, P.H. (eds), When Environmentalists Lawson, Parties Fail. Princeton University Press.

SOU 1988:47 Kommunalt stöd till de politiska partierna.

Delbetånkande av förtroendeuppdragsutredningen.

90-talet - och SOU 1989:108 Förtroendevald på Utmaningar möjligheter. Betänkande från förtroendeuppdragsutredningen.

BILAGA 1. Undersökningens svarsprocent : redovisad länsvis.(totalt, procent) Län Totalt antal Antal inkomna Svarsmindre partier svar frekvens (%)

Gotlands län

BI LAGA 2 Mindre fördelning i kommuner partiets genomsnittliga indelade efter politiskt majoritetsläge.

Borgerlig majoritet MP- 58 43 1.34 vágmästare 34 22 1.54 Annan oklar majoritet

TOTALT 454 284 1.59

FEUFfcaTf.ésiBL. - - 1990 O X O 9 I STOCKHOLM

i

Statens 1990

offentliga utredningar

i

Kronologisk förteckning

._. . Företagsförvätvi svensktnäringsliv. l. 41.Tio år medjämställdhetslagen- utvärderingoch 2. Överklagningsrättoch ekonomiskbehovsprovning förslag.C. inom socialtjänsten.S. 42.Internationelltungdomsutbyte.C. 3. En idrottshögskolai Stockholm- struktur. 43.Pörenkladstatistikreglering;medforslagtill lagom organisationoch resurserför en självständig denstatligastatistiküamställningen.C. högskolapáidrottensområde.U. “Demokrati och makt i Sverige.SB. TmnsportrådetK. 45.Kapitalavkastrtingertibytesbalansen.Fi. . Svensksäkerhetspolitiki en föränderligvllrld. Fö. 46.Särskildskatti denfinansiellasektorn.Fi.

ooxvosmgs

. Förbudmot tjänstehandelmedSydafrikam.m.UD. 47.Beskattningav stipendier.Pi. . Lagstiftning för reklam i svenskTV. U. 48.Samhallsstödtill underhållsbidragsberättigade barn. . Samhällsstödtill underhâllsbidragsberättigade bam. del III. S. Idéskisseroch bakgrundsmaterial.S. 49.Arbeteoch hälsa.A. O . Kostnaderför fastighetsbildningm. m. Bo. S0.Ny folkbokföringslag.Fi. 10.Strömgatan18- Sverigesstatsministerbostad.SB. 51.SÄPOSäkerhetspolisenarbetsmetoder.personalll. Vidgad vuxenutbildningför utvecklingsstörda.U. kontroll och meddelarfriheLC. 12.Meddelat-rätt.Ju. 52.Utbyte av utländskakörkort..K. 13.Översynav sjölagen2. Ju. 53.Iskuggan avdestora-Demindrepuniernasvillkori l4.LAngtidsuued.ningen1990.Fi. kommunalpolitiken.C. 15.Beredskapenmot oljeutslåpptill sjöss.Fö. 16.Storstadstraftk5 - ett samlatunderlag.K. 17.Organisationoch arbetsformerinom bilateral! utvecklingsbistånd.UD. 18.Lag om folkbokföringsregisterm.m.FL 19.Handikappoch välfärd?- En lägesrapportS. 20.Välfärd och segregationi storstadsregionerna.SB. 21.Denelintensivaindustrin underkårnkraftsavvecklingen. ME. 22.Denelintensivaindustrin underkämkraftsavvecklingen. Bilagedel.ME. 23.Tomträttsavgllld.Bo. 2A.Ny kommunallag.C. 25.Konkurrenseninom livsmedelssektom.C. 26.Fönnånssystemetför värnpliktiga m. fl. HS. 27.Post& Tele - Affärsverk medregionaltoch socialt ansvar.K. 28.Att följa uppkommunalverksamhet-En internationellutblick. C. 29.Tobakslag.S. 30.Översynav upphovsrilttslagstiftningen.Ju. 31.Perspektivpå arbetsförmedlingen.A. 32.Staden.SB. 33.Urban Challenges.SB. 34.Stadsregioneri Europa.SB. 35.Storstädernas ekonomi 1982-1996.SB. 36.Storstadsliv.Rika möjligheter- hårdavillkor. SB. 37.Författningsregleringav nya importrutinerm.m. Fi. 38.Översynav naturvårdslagenm.m. ME. 39.Konstnarensvillkor. U. 40.Kämkraftsavveckling- kompetensoch sysselsättning. ME.

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Särskild .skatt i den finansiella sektorn. [46] Statsrädsberedningen Beskattning av stipendier. [47] Strömgatan 18 - Sveriges statsrninisterbostad. [10] Ny folkbokföringslag. [50] Välfärd och segregation i storstadsregionerna. [m] Staden. [32] Urban Challenges. [33] Utbildningsdepartementet Stadsregioner i Europa. [34] En idrottshögskolai Stockholm - struktur. orsanisatior storstäderna:) ekonomi 1982-1996.[35] och resurserforen självständig Mgskolaplidrottens Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. [36] område. [3] Demokrati och makt i Sverige. [44] Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7] Vidgad vuxenutbildning for utvecklingssttlrda. [11] Justitiedepartementet Konstnären: villkor. [39] Meddeiarratt. [12] Översyn av sjolagen 2. [13] Arbetsmarknadsdepartementet Översyn av upphovsrättslagstifmingen. [30] Perspektiv pa arbetsfomiedlingea. [31] Arbete och halsa.[49] Utrikesdepartementet Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6] Organisation och arbetsformer inom bilateralt Bostadsdepartementet utvecklingsbistånd. [17] Kostnader för fastighetsbildning m. m. [9] Tomträttsavgald. [23] Försvarsdepartementet Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] Industridepartementet Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. [15] Företagsñlrvärv i svenskt näringsliv. [1] Förrnånssystemet för värnpliktiga m. fl. [26]

Socialdepartementet Civildepartementet Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning Ny kommunallag. [24] inom socialtjänsten. [2] Konkurrensen inom livsmedelssektom. [25] Samhällsstöd till underhållsbidragsbeditügade bam. Att följa upp kommunal verksamhet - En ldéskisser och bakgrundsmaterial. [8] intemationeli utblick. [28] Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. [19] Tio år med jämställdhetslagen -utvärdering och Tobakslag. [29] forslag. [41] Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade bam. Internationellt ungdomsutbyte. [42] del lll. [48] Förenklad statistikreglering; med forslag till lag om d statliga statistikframstilllningen. [43] SÄPO Säkerhetspolisen arbetsmetoder. petsomlkon- Kommunikationsdepartementet troll och meddelarfrihet. [51] Transportradet. [4] lskugganavdestora-Demindrepartierrtasvillkorl Slolsladstrafik 5 - ett samlat underlag. [16] kommunalpolitiken. [53] Post & Tele - Añärsverk med regionalt och socialt ansvar. [27] Miljö- och energidepartementet Utbyte av utländska körkort. [sz] Den elintensiva industrin under kamkraftsavvecklingt [21] Finansdepartementet Den elintensiva industrin under kårnkraftsavvwklingi Lângtidsutredningen 1990.[14] Bilagedel. [22] Lag om folkbokföringsregister m.m. [18] Översyn av naturvårdslagen m.m. [38] Forfattningsreglering av nya importrutiner m.m. [37] Karnkraftsavveckiing - kompetens och sysselsättning. Kapitalavkastningen i bytesbalansen. [45] [40]