Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

.EREDSKAPSARBETE 1 AMS 111201 FAKTAUNDERLAG

J24

Statens offentliga utredningar

wa 1985:8

Arbetsmarknadsdepartementet

Beredskapsarbete

i AMS

regi

F

aktaunderlag

till

Bilaga AMS-kommitténs

betänkande

ê/MS-kommittén Stockholm 1985

Omslag AdSum, Magnus Günther ISBN 91-38-08747-2 ISSN 0375-250X Minab/Gotab, Stockholm 1985

FÖRORD

I AMS-kommittens (A 1981:02) uppdrag har ingått att

förutsättningslöst pröva omfattningen av och formerna

för AMS beredskapsarbeten i egen regi. I föreliggande bilaga till kommitténs betänkande redovisas de viktigare delarna av kommitténs beslutsunderlag.

Kommitténs överväganden och förslag i frågan redovisas

i betänkandet Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde,

SOU 1985: 7. Dessa innebär i korthet att AMS föreslås upphöra med att bedriva beredskapsarbete i egen regi och att Verksamheten i stället utförs av andra och lämpligare instanser, i första hand kommunerna, skogsvârdsstyrelserna och Statens Vägverk.

Gunnar Grenfors ordförande i AMS-kommittén

sou

1985:48 7

1 INLEDNING

När AMS inrättades år 1948 beslöts att skulle ha styrelsen en egen byggande verksamhet, bl a för att snabbt och effektivt kunna ingripa med offentliga arbeten i akuta arbetslöshetssitnationen. Alltsedan dess har AMS bedrivit beredskapsarbeten i egen regi, men syftet med verksamheten har förändrats.

År 1957 startade AMS, som en ett antal försöksverksamhet, arbetsplatser för personer med svåra socialmedicinska arbetshandikapp, s k specialanvisad arbetskraft (SA). Flertalet var grava alkoholmissbrukare.

Motiven bakom detta var dels svårigheten att finna lämpliga anställningar för denna sökandekategori, dels önskemål att avlasta förmedlingarna denna mycket arbetskrävande grupp. Att arbetena bedrevs i arbetsmarknadsverkets som regi sågs en provisorisk lösning i avvaktan kommunerna skulle på att starta motsvarande verksamhet.

SA-arbetena kom emellertid att bestå trots kommunala insatser av likartat slag och riksdagen fastslog år 1966 att AMS även i fortsättningen skulle bedriva denna av verksamtyp het. I dag utgör SA-arbeten en helt dominerande del av de beredskapsarbeten som utförs i AMS regi.

Syftet med dessa arbeten är enligt dels att anvisningarna ge sysselsättning åt dem som har svårt att få eller behålla en anställning på den reguljära marknaden, dels att ge arbetsträning och möjlighet till rehabilitering som kan leda till sådan anställning.

Förutom SA-arbeten bedrivs i AMS regi i viss mån också vanliga beredskapsarbeten. Till dessa anvisas i första hand äldre lokalt bunden arbetskraft.

8 ,

Produktionen inom egenregiverksamheten utförs främst för statliga och kommunala huvudmän och avser till största delen väg-, vatten och avlopps- och husbyggnadsarbeten samt skogs-, natur- och fornminnesvård. Antalet anvisade arbetslösa som under budgetåret 1982/83 sysselsattes i verksamheten var i genomsnitt 1 120 personer. Av dessa var 870 specialanvisade och resten, 250 personer, huvudsakligen äldre, lokalt bunden arbetskraft. Därutöver sysselsattes på objekten i genomsnitt 586 icke anvisade yrkesmän (specialarbetare, maskinförare, arbetsledare m fl). Omkring 300 av de specialanvisade bodde i förläggningar, tillhandahållna av arbetsmarknadsverket.1

Av samtliga dagsverken utförda av anvisade i beredskapsarbeten under denna period (10,7 miljoner) utfördes 2,3 % i AMS regi, medan verksamheten förbrukade 7,2 % av det totala statsbidraget till beredskapsarbeten - en följd av en kraftig inriktning på investeringsarbeten.

AMS egenregiverksamhet har varit föremål för ett flertal utredningar av varierande omfattning, huvudsakligen dock i syfte att rationalisera, begränsa och förändra dess administration. I AMS-kommitténs uppdrag ingår att förutsättningslöst pröva omfattningen av och formerna för denna verksamhet. Det är i första hand den del av egenregiverksamheten som bedrivs för specialanvisade, som därvid intresserar .

Kapitel 2 av bilagan innehåller således en beskrivning och kvantifiering av gruppen socialmedicinskt arbetshandikappade. I kapitel 3 ges en översikt över de stödåtgärder AMV

10m inte annat anges avser siffermaterialet i betänkandet genomgående budgetåret 1982/83. Det har av tidsskäl inte varit möjligt att datera upp materialet, men det finns inte något som tyder på större förändringar sedan dess. Budgetåret 1983/84 var antalet anvisade i AMS regi i genomsnitt l 315 personer, varav 890 SA-anvisade och resten äldre lokalt bundna. Antalet förläggningar är i dag 13 stycken och antalet boende i dessa ca 250 personer.

kan erbjuda denna grupp och den omfattning dessa stödåtgärder har.

Därefter fokuseras intresset på en av dessa stödâtgärder, SA-arbete i AMS regi, men i sammanhanget tas också upp vanliga beredskapsarbeten i AMS regi, dvs för ä1dre,loka1t bunden arbetskraft. I kapitel 4 beskrivs den nuvarande organisationen av egenregiverksamheten, i kapitel 5 dess omfattning och i kapitel 6 dess kostnader. Slutligen presenteras i kapitel 7 huvudresultaten i tidigare utredningar inom omrâdet.

2 SOCIALMEDICINSKT ARBETSHANDIKAPPADE

Handikapp är ett begrepp som används och tolkas på olika sätt av olika användare. De flesta synes dock vara överens om att begreppet handikapp inte är en egenskap som kan tillskrivas den enskilde individen, utan skall ses i relation_ till den omgivande miljön. Miljön avgör vilka följder en

skada eller ett funktionshinder får för det dagliga livet.1

Från arbetsmarknadens synpunkt blir det avgörande att relatera skadan eller funktionsnedsättningen till de krav som hela eller delar av arbetsmarknaden ställer på arbetskraften. Arbetshandikappad är, enligt AMS definition, den som på grund av fysiskt, psykiskt, förståndsmässigt eller socialmedicinskt handikapp har, eller förväntas få, svårigheter att erhålla eller behålla ett arbete pâ den reguljära arbetsmarknaden.

Arbetshandikappen indelas vanligen i åtta undergrupper: hjärt-, lung- och kärlsjukdomar, hörselskador, synskador, rörelsehinder, andra fysiska handikapp, psykiska arbetshandikapp, förståndshandikapp samt socialmedicinska handikapp.

Till gruppen socialmedicinskt arbetshandikappade räknas de för vilka aktuella sociala omständigheter utgör det egentliga arbetshindret. Det rör sig ofta om missbruksproblem av olika slag, främst alkohol. Gruppen utgör enligt många förmedlares bedömningar den mest svårplacerade på arbetsmarknaden. Det är i första hand sökande ur denna grupp san anvisas, till SA-arbeten i AMS regi.

Med hänsyn till svårigheten att objektivt fastställa och mäta olika handikapps betydelse för funktions- och arbetsförmågan är det svårt att exakt ange totalantalet arbetshandikappade i landet. I en av Statistiska Centralbyrån

gjord undersökning2 âr 1981 framkom emellertid att 600 000

1 se bl a Handlingsprogram i handikappfrägor, SOU 1982:46. 2 Levnadsförhållanden, rapport 25, 1981, Statistiska Centralbyrån.

personer i åldern 16-74 år ansåg sig ha i hög grad nedsatt arbetsförmåga pâ grund av långvarig sjukdom. Detta motsvarar tio procent av befolkningen, vilket antyder problemets omfattning.

Andelen arbetssökande vid den offentliga arbetsförmedlingen, med registrerade arbetshandikapp, har under senare år legat

runt 70 000 personer.1 Under budgetåret 1982/83 registre-

rades totalt 776 687 sökande, varav 74 637 med arbetshandi-

kapp.2

Under samma period sökte i genomsnitt 325 000 personer per månad arbete genom förmedlingen. Av dessa var 31 200 arbetshandikappade. Socialmedicinskt arbetshandikapp registrerades hos 7 500, dvs hos ca 24 % av gruppen arbetshandikappade sökande3 eller ca 2 % av totalantalet arbetssökande.4

Med hänsyn till dels den restriktivitet som ofta föreligger när det gäller att klassificera en sökande som socialmedicinskt arbetshandikappad, dels det faktum att denna av typ handikapp ibland tar sig somatiska uttryck, torde siffrorna underskatta gruppens storlek.5

lse bilaga, tabell 1.

zsiffrorna är, om inte annat anges, hämtade ur AMS

sökandestatistik för budgetåret 1982/83. Då många sökande med arbetshandikapp placeras i arbete utan att handikappet registreras, torde statistiken underskatta det faktiska antalet arbetshandikappade.

3Tidigare undersökningar tyder på att denna andel varit

relativt konstant sedan slutet av 1970-talet. se bl a Rekrytering till skyddat arbete, Samhällsföretags skriftserie, nr 4, juni 1981.

4Sökandegruppens fördelning på samtliga handikapp framgår

av bilaga, tabell 2. 5För en diskussion om begreppet socialmedicinskt arbets-handikapp och gruppens storlek se Arbetsmarknadsverket och arbetssökande med missbruks/sociala problem av Hans Galvér, AMS, Serie YR 1982:2 samt Metodutvecklingsarbete rörande -socialmedicinskt arbetshandikappade, AMS, Dnr YR 310/82.

sou 1985:8 c 13 v

En uppdelning pâ kön visar att gruppen socialmedicinskt arbetshandikappade starkt domineras av män, 83 %. Detta avviker markant från könsfördelningen bland sökande med andra arbetshandikapp respektive utan handikapp.

Tabell 1 Arbetssökandes fördelning på handikapp och kön. Budgetåret 1982/83 Handikapp Kvinnor Män % % Sökande med socialmedicinskt arbetshandikapp 17 83 Sökande med annat arbetshandikapp 46 54 Sökande utan arbetshandikapp 54 46

Källa: AMS sökandestatistik

Även i fråga om âldersstruktur avviker gruppen socialmedicinskt arbetshandikappade från övriga sökande. De socialmedicinskt arbetshandikappade är koncentrerade till ålders-

klassen 25-44 år och är i mycket liten utsträckning repre-

senterade i âldersklassen över 60 âr. I de båda övriga grupperna är åldersfördelningen jämnare.

Tabell 2 Arbetssökandes fördelning på handikapp och åldersklasser. Budgetâret 1982/83 Handikapp 16-24 âr 25-44 år 45-59 år 60- år % % % % Sökande med socialmedicinskt arbetshandikapp 21 64 15 1 Sökande med annat arbetshandikapp 18 50 28 3 Sökande utan arbetshandikapp 37 41 13 9

Källa: AMS sökandestatistik

14 SOU 1985:8

Jämförs gruppen med avseende på tidigare yrkestillhörighet framkommer också klara skillnader. Den socialmedicinska gruppen har en markant underrepresentation inom alla icke manuella yrken och en ännu markantare överrepresentation inom okvalificerade och manuella

yrkesområden.1

Tabell 3 Arbetssökandes fördelning på handikapp och tidigare yrke (yrkestillhörighet vid senaste arbetstillfället). Budgetâret 1982/83

Tnikgue yrke Arbetssökande Arbetssökande Arbetssökande ned socialnedi- ned annat utan cinskt arbets- arbets- arbetshandikapp handüqçp

% gandikapp %

Tekniskt, pedagogiskt,

Iantbruks-, skogs-, fiskeri-, gruvb och staüxyüürgsmiete 6 5 4 Transport och kmmunüunáon 4 5 4 Tillverkning och maskinskötsel 28 28 16

Bymnads-och aüäggmügsaiete 8 7 9 Stuveri-, lager- och

som arbetat i eget hem samt uppgift saknas.

Källa: AMS sökandestatistik

1 Det bör observeras att statistiken baseras på uppgifter om yrkestillhörighet vid senaste arbetstillfället. Den utvi-

sar inte ursprunglig eller huvudsaklig yrkestillhörighet.

. 15

Sammanfattningsvis kan följande konstateras. Gruppen arbetssökande med socialmedicinska handikapp utgjorde under budgetåret 1982/83 i genomsnitt 7 500 personer per månad eller närmare en fjärdedel av de sökande med någon form av handikapp. Gruppen utgörs huvudsakligen av män i åldern 25-44 âr, med låg utbildningsnivå och senaste yrkestillhörighet huvudsakligen i okvalificerade och manuella arbe-\ ten. En stor del av dem är eller har varit gravt beroende av alkohol och/eller andra droger.

De arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder som kan

erbjudas

denna grupp utgörs av dels åtgärder som är generella i den meningen att de står öppna för alla kategorier arbetssökande, dels åtgärder som är specialdestinerade till arbetshandikappade sökande. Till den förstnämnda gruppen hör, förutom platsförmedling och arbetsvägledning, utredning vid arbetsmarknadsinstitut, arbetsmarknadsutbildning och vanliga beredskapsarbeten. Till den senare hör beredskapsarbeten för specialanvisad arbetskraft (SA-arbeten), beredskapsarbeten för arbetslösa med nedsatt arbetsförmåga (tidigare T1-arbeten), anställning inom Samhällsföretagsgruppen och anställning med lönebidrag på den reguljära marknaden. SA-arbete och beredskapsarbete för arbetslösa med nedsatt arbetsförmåga tar specifikt sikte på arbetssökande med socialmedicinska handikapp.

3 ARBETSMARKNADSPOLITISKA STÖDÅTGÄRDER FÖR SOCIAL- MEDICINSKT ARBETSHANDIKAPPADE

3.1 Utredning vid arbetsmarknadsinstitut

Arbetssökande med särskilda svårigheter på arbetsmarknaden, på grund av osäkerhet i arbets- eller yrkesvalet, begränsad arbetsförmåga eller andra anpassningsproblem och för vilka arbetsförmedlingens normala resurser visat sig eller bedömts otillräckliga, kan skrivas in för utredning vid ett arbetsmarknadsinstitut (Ami). För detta krävs att den sökande är beredd att följa de program som institutets verksamhet omfattar, att han bedöms ha förutsättningar att fungera tillsammans med andra sökande i samtals- och arbetssituationer och slutligen att han bedöms vara i sådan och fysisk psykisk kondition att inskrivningen kan ge ett rimligt utbyte.

Ami-utredningen skall ge den sökande information, vägledning och praktisk arbetsprövning, som efter behov kombineras med träning och stöd i olika former. Den skall vidare förbereda honom dels så att han kan inrikta sig på ett arbete som är så väl anpassat som möjligt till de förutsättpersonliga ningarna och förhâllandena i övrigt, dels så att han får ett sådant arbete eller får hjälp att på längre sikt finna ett sådant arbete. Tiden för utredning vid institutet varierar för olika sökande mellan 4 och 24 veckor.

Totalt finns i landet 58 arbetsmarknadsinstitut och 8 filialer med allmän inriktning. Till dessa sker anvisning länsvis. Därutöver finns i vissa län arbetsmarknadsinstitut med särskilda resurser (Ami-S) för olika handikappgrupper, totalt 24 stycken. Till dessa institut anvisas sökande från hela landet. För socialmedicinskt finns arbetshandikappade ett sådant institut, i Ulriksfors.

18 sou 1985:8

Under budgetåret 1982/83 var 22 700 personer någon gång in-

skrivna vid Ami eller Ami-S. Av dessa hade 14 100 personer

registrerade arhetshandikapp.1 I genomsnitt uppgick anta-

let inskrivna till 5 000 personer. Befintlig statistik särredovisar inte gruppen socialmedicinskt arbetshandikappade. Pâ basis av AMS sökandestatistik för detta budgetår kan emellertid gruppens andel uppskattas till ca 18 % av antalet inskrivna arbetshandikappade, dvs i genomsnitt ca 900 personer.

Av de personer som under budgetåret 1982/83 skrevs ut från Ami gick 14 % till lönebidragsanställning och 6 % till anställning inom Samhällsföretagsgruppen. Se vidare tabell 4.

Tabell 4 Utskrivna från Ami och Ami-S. Fördelning pâ fortsatt sysselsättning. Budgetâret 1982/83 Fortsatt sysselsättning Andel %

Anställning på reguljära marknaden 14 Anställning med lönebidrag 6 Anställning inom Samhällsföretagsgruppen 6 Arbetsmarknadsutbildning och annan utbildning 17 Beredskapsarbete 5 Till arbetsförmedling i avvaktan på att påbörja planerad åtgärd 23 Till arbetsförmedling för yttrande 9 Sjukdom, familjeskäl m m 16 Ej angivna skäl __i_ Totalt 100

Källa: Arbetsmarknadsverket Verksamhetsberättelse 1982/83

1Meddelanden från utredningsenheten, nr 1983:24, AMS.

Inom AMV arbetar f n en arbetsgrupp med förslag till omorganisation av Ami-S. Målet är att huvuddelen av Ami-S skall decentraliseras och integreras i övriga arbetsmarknadsinstitut och att ett Ami-S för varje handikapptyp bibehålls som resursinstitut. En del av det utredningsarbete som arbetsgruppen bedriver består i att följa och utvärdera olika försöksverksamheter. Exempelvis pågår försök med speciallag för socialt arbetshandikappade i Göteborg och Visby.

3.2 Arbetsmarknadsutbildning

Arbetsmarknadsutbildning (AMU) kan komma ifråga om arbetsförmedlingen konstaterar att en arbetssökande inte kan få lämpligt arbete. Dessutom måste den sökande vara eller riskera att bli arbetslös eller vara svârplacerad på arbetsmarknaden, anmäld vid och söka arbete genom arbetsförmedlingen och ha fyllt 20 år (undantag för bl a arbetshandikappade).

Utbildningen skall vara planerad i samråd med arbetsförmedlingen och bedömas ge förbättrade möjligheter till stadigvarande arbete, som inte kan komma till stånd utan utbildningen.

Antalet personer som någon gång under budgetåret 1982/83 deltog i arbetsmarknadsutbildning (exkl kurser inom företag) var ca 108 000. I tabell 5 återges gruppens länsvisa fördelning. I genomsnitt återfanns ca 38 000 personer i sådan utbildning under budgetåret.

20 sou 1985:8

Tabell 5 Personer i AMU (exkl företagsutbildning) någon gång under budgetåret 1982/83. Länsfördelning

Län Antal Län Antal Stockholm 15 600 Göteborg och Bohus 9 400 Uppsala 3 200 Älvsborg 5 000 Södermanland 3 900 Skaraborg 3 500 Östergötland 5 300 Värmland 3 800 Jönköping 2 800 örebro 4 300 Kronoberg 2 400 Västmanland 3 400 Kalmar 3 200 Kopparberg 3 300 Gotland 1 000 Gävleborg 3 700 Blekinge 2 600 Västernorrland 4 000 Kristianstad 2 400 Jämtland 2 100 Malmöhus 8 300 Västerbotten 4 200 Halland 2 000 Norrbotten 8 400 Hela riket 107 800 Källa: Meddelanden från utredningsenheten, nr 1983:24, AMS.

De arbetshandikappade utgjorde under AMUs uppbyggnadsskede en dominerande del av kursdeltagarna. Andelen har dock sjunkit och var under budgetåret 1982/83 ca 18 %.1 Gruppen socialmedicinskt arbetshandikappade särredovisas inte i befintlig statistik, men kan på basis av sökandestatistik uppskattas till 25 % av antalet arbetshandikappade, dvs i genomsnitt ca l 700 personer.

Den senaste uppföljningen av arbetsmarknadsutbildningen gällde 14 500 personer som slutade yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning under andra kvartalet 1982. Av dessa hade 83 % fullföljt utbildningen medan 6 % avbrutit den på grund av att de fått arbete och 12 % av annan orsak. Vid uppföljning ett halvår efter utbildningens slut var andelen sysselsatta bland dem som fullföljt utbildningen 62 %.

1Meddelanden från utredningsenheten, nr 1983:24, AMS.

3.3 Beredskagsarbete

I detta avsnitt ges en inledningsvis generell beskrivning av beredskapsarbeten. Därefter de två former av särskiljs beredskapsarbete vilka är specialdestinerade till gruppen socialmedicinskt arbetshandikappade, nämligen beredskapsarbete för specialanvisad arbetskraft (3.3.l) och beredskapsarbete för arbetslösa med nedsatt arbetsförmåga (3.3.2).

Beredskapsarbete anordnas för att ge åt sysselsättning arbetslösa under Det kan också konjunkturnedgângar. anordnas för ungdomar i syfte att arbetslivserfarenhet eller ge för att ge sysselsättning åt personer som, oavsett arbetsmarknadssituationen, på grund av ålder, arbetshandikapp, lokal bundenhet e d har svårt att få den anställning pâ reguljära arbetsmarknaden.

Som allmänna villkor för till anvisning beredskapsarbete gäller, att den sökande skall vara arbetslös, mellan 20 och 65 âr, anmäld hos arbetsförmedlingen och inte kunna få arbete på den reguljära marknaden direkt eller andra genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Anordnare av beredskapsarbete benämns huvudman och kan vara statlig myndighet, primär- eller landstingskommunalt organ eller enskild. Arbetet kan bedrivas i huvudmannens egen regi eller genom entreprenör. Vissa arbeten utförs i AMS regi; utöver SA-arbeten företrädesvis för äldre, lokalt bunden arbetskraft.

Till beredskapsarbete kan väljas inom olika arbetsuppgifter ändamâlsgrupper t ex väg-, anläggnings-, byggnads-, skogs-, natur- eller fornvårdsarbete, arbete inom kulturomrâdet eller de offentliga tjänste- eller servicesektorerna.

22 sou 1985:8

Beredskapsarbete kan också ske inom enskild industri- eller

handelsverksamhet. I de fall det då inte är fråga om investeringsarbete tillämpas emellertid de villkor som gäller för

det s k rekryteringsstödet.1

Tiden för en anvisning i beredskapsarbete får inte utan särskilda skäl överstiga sex månader.

Principen för lönesättning är att lönerna skall följa den öppna marknadens kollektivavtal för respektive yrkesområde. Om detta inte är möjligt upprättas särskilda kollektivavtal.

Huvudmannen erhåller statsbidrag för att täcka hela eller delar av kostnaden för beredskapsarbetet. Bidragets andel av totalkostnaden varierar mellan olika huvudmän och olika ändamâlsgrupper.

I de fall arbetet utförs för staten utgår normalt lO0-procentig kostnadstäckning. Ändamâlsgruppen spelar i det fallet ingen roll.

Till kommunal huvudman utgår ett grundbidrag motsvarande 75 % av löne- och lönebikostnaderna för de anvisade. Vid SA-arbeten 90 %. För investeringsarbeten utgår dessutom ett tilläggsbidrag motsvarande normalt minst 15 % av skillnaden mellan det s k bidragsunderlaget och den totala löne- och lönebikostnaden för de anvisade.

Bidragsunderlaget utgörs av objektskostnaden minskad med icke bidragsberättigade poster. De viktigaste av dessa senare är: av huvudmannens fast anställda personal utförd projektering, kontroll, byggledning och arbetsledning. I bidragsunderlaget får inte heller ingå kostnader för markförvärv, räntor och kreditiv, anslutningsavgifter för vatten

Hans meddelande 1984-09-17, AVV 14/84.

sou 1985:8 23

och avloPP: lösa inventarier, beläggningsarbeten på gator och vägar, gatu- och vägbelysning m m.1

Med hänsyn till långvarig hög arbetslöshet eller vikande befolkningsunderlag kan AMS besluta om högre tilläggsbidrag i vissa kommuner. Således utgår f n till en del kommuner, framför allt i Bergslagen och Norrland, tilläggsbidrag varierande från 25 % upp till 60 % (Kiruna).

I de fall investeringsarbeten utförs för enskild huvudman utgår ett 75-procentigt grundbidrag, såväl vid vanliga sm vid SA-arbeten och maximalt ett 10-procentigt tilläggsbidrag. För andra arbeten gäller reglerna för rekryteringsstödet, dvs ett 50-procentigt grundbidrag.

Sammanfattningsvis utgår statsbidrag enligt nedan:

Huvudman Ändamålsgrupp Grundbidrag. Tilläggsbidrag

Staten Investeringsarb. Full kostnadstäckning Andra arbeten Full kostnadstäckning Kcnmun Investeringsarb. 75 % (SA 90 %) normalt 15 % - Andra arbeten 75 % (SA 90 %) Enskild Investeringsarb. 75 % max. 10 % - Andra arbeten 50 %

Under budgetåret 1982/83 anvisades ca 143 000 personer någon gång beredskapsarbete och i genomsnitt sysselsattes ca 49 000 anvisade i sådant arbete. Andelen arbetshandikappade uppgick till tolv procent, dvs i genomsnitt ca 5 800 personer. I tabell 6 redovisas de anvisade fördelade på län.

1Se vidare Allmänna villkor vid beredskapsarbete, Tekniska

enheten, AMS.

Tabell 6 Personer i beredskapsarbete någon gång under budgetåret 1982/83. Länsfördelning

Län Antal Län Antal Stockholm 10 400 Göteborg och Bohus 11 000 Uppsala 2 500 Älvsborg 7 900 Södermanland 4 800 Skaraborg 4 800 östergötland 6 400 Värmland 7 600 Jönköping 3 600 Örebro 5 600 Kronoberg 2 500 Västmanland 5 900 Kalmar 3 500 Kopparberg 6 400

Gotland 900 Gävleborg 7 800

Blekinge 4 300 Västernorrland 6 300 Kristianstad 4 500 Jämtland 3 500 Malmöhus 12 300 Västerbotten 6 400 Halland 2 900 Norrbotten 11 900 Hela riket 143 500 Källa: Meddelanden från utredningsenheten, nr 1983:24, AMS.

Tillsammans utförde de anvisade 10,7 milj dagsverken under denna period. Av dessa utfördes hälften, 5,4 milj, för primärkommunerna, 2,1 milj för privata företag och ekonomiska föreningar, l milj för landstingskommunerna och en halv milj dagsverken för Skogsstyrelsen. Fördelningen i övrigt framgår av tabell 7.

Av tabell 7 framgår också att den totala kostnaden för beredskapsarbeten upgick till ca 6,9 miljarder kronor, vilka till 66 % täcktes av statsbidrag.

ou 1985:8 25

Tabell 7 Beredskapsarbeten budgetåret 1982/83. Kostnader och sysselsättningsdagar fördelade på huvudmän

:rader Varav åââåââtmgâä?

kostnad stats- anvisade (Mkr) bnhag (Mkr) Byggnadsstyrelsen 5:2 5,0 4 651 4 306 Domänverket 177,8 134,1 217 326 168 868 Enskilda personer 35,1 26,0 117 912 117 166 Fiskeristyrelsen 4,1 4,1 5 339 4 897 Fortifikationsförvalüürgen 57,3 55,5 57 091 47 286 Kannun 3 531,1 1 927,7 5 809 725 5 379 784 Kriminalvårdsstyrelsen 10,6 10,2 14 869 13 443 Landstingskcnmmm 564,1 360,5 1 073 665 1 047 970 Luftfartsverket 14,8 11,5 9 388 6 884 Länsstyrelsen 189,4 213,8 289 994 253 683 Organisationer, Ideella för. 122,4 44,7 70 998 52 374 Priv.företag, Ekonom. för. 862,6 612,2 2 138 345 2 118 993 Riksantikvarieämbetet 4,1 3,6 5 424 4 346 Skogsstyrelsen 382,0 291,3 560 556- 481 916 Statens Järnvägar 86,0 81,8 120 968 115 616 Statens Vägverk 443,9 405,3 320 435 206 106 Statliga bolag 29,8 14,0 18 098 12 877 Sv.Geolog Unders. 0,6 0,6 307 173 Televerket 31,9 31,0 56 063 50 786 Univ. och högskoleämbetet 33,9 32,7 64 170 62 517

Källa: AMS tekniska enhet.

Uittillsvarande framställning har avsett alla typer av beredskapsarbeten. Med avseende på gruppen socialmedicinskt arbetshandikappade finns det emellertid anledning att urskilja tvâ typer av beredskapsarbeten som bedrivs just för denna grupp. Det är dels beredskapsarbeten för specialanvisad arbetskraft, dels beredskapsarbeten för arbetslösa med nedsatt arbetsförmåga.

3.3.1 Beredskapsarbeten för specialanvisad arbetskraft

Beredskapsarbeten för specialanvisad arbetskraft, s k SA-arbeten, bedrivs av AMS i egen regi. För anvisning till sådant arbete gäller, förutom de ovan nämnda allmänna villkoren för beredskapsarbete, att en arbetsvârdsbedömning skall göras där hänsyn tas till den arbetslöses fysiska och psykiska hälsa samt tidigare vana vid praktiskt utomhusarbete. Anvisning skall ske först sedan det konstaterats att inga andra arbetsmarknadsåtgärder är lämpliga och regelmässigt överskrids sex-mânadersregeln beträffande anvisningstiden.

Till SA-arbete anvisas, utöver specialanvisade, även ett mindre antal vanliga sökande. De fungerar som s k stödarbetare vid SA-arbetsplatserna.

Antalet anvisade till SA-arbeten uppgick under budgetåret 1982/83 till i genomsnitt 870 personer. Det totala antalet anvisningar till sådana arbeten under motsvarande period var mer än dubbelt så stort. Då statistiken emellertid inte är korrigerad för den rundgâng som förekommer, att en och samma person kan registreras flera gånger under âret, måste den senare uppgiften tolkas med stor försiktighet.

Undersökningar vid mitten av 1970-taletl visade att flertalet av de då specialanvisade var ogifta medelålders män med som regel, låg utbildning, huvudsakligen endast grund-

lse bl a Beredskapsarbeten för specialanvisad arbetskraft, 13 december 1976, AMS

skola. Endast en mindre andel hade någon yrkesutbildning och den yrkeserfarenhet de hade stämde ofta dåligt överens med

de arbetsuppgifter som erbjöds vid objekten.1

En stor del av dem hade tidigare varit föremål för nykterhetsvård, mentalvârd, kriminalvård eller vård på ungdomsvârdsskola. En mycket stor andel, 80-85 %, var eller hade varit gravt alkoholberoende.

Av undersökningarna framgick också att över 80 % av de specialanvisade, vid undersökningstillfället, saknat anställning pâ den reguljära marknaden tre är eller längre tid och att den sammanlagda anställningstiden inom egenregiverksamheten i medeltal översteg tre år.

Sedan dessa undersökningar genomfördes har SA-verksamheten i flera avseenden förändrats. Rekryteringsunderlaget torde emellertid i stort sett vara detsamma nu som då. Ett undantag skulle kunna vara de anvisades âldersstruktur där mycket tyder på en sjunkande medelålder. Majoriteten anvisade är i dag i åldrarna 25-44 år.

En stor andel av dem som under årens lopp anvisats till SA-arbete, har bott i särskilda, av arbetsmarknadsverket tillhandahâllna, förläggningar i anslutning till arbetsplatserna. De har där också erhållit mat (till självkostnad) och i viss mån socialkurativ service. Antalet platser per förläggning har i normalfallet varit 24 stycken.

Förläggningsboendet startade vid slutet av 1950-talet och starkt under framför allt första delen av expanderade 1960-talet. År 1959 fanns i landet åtta arbetsplatser med sammanlagt 200 förläggningsplatser. År 1965 var

motsvarande

antal 36 resp 900 och i februari 1974 noterades det högsta

1Klassificeringen av tidigare yrkeserfarenhet kan ifrågasättas, se not 1 s 12. Se även Tankar kring en breddad målsättning med beredskapsarbeten för specialanvisad arbetskraft, s k SA-arbeten, Göran Aldén, Produktionsenheten, PM 1980-10-27, AMS.

antalet, 1 099 förläggningsplatser, fördelade 48 arbetspå platser.

Mot bakgrund av stark kritik från bl a Social- och Kriminalvårdsstyrelserna, rörande dels sammanförandet av arbetslösa med missbruksproblem till särskilda dels arbetsplatser, förläggningsboendet, tillsattes är 1974 en arbetsgrupp inom AMV för att bedöma de resultat som nåtts vid SA-arbetsplatserna. Gruppen skulle också lämna förslag den fortsatta angående verksamheten.

Arbetsgruppen föreslogl bl a att förläggningsboendet skul-

le avvecklas under en fr 0 m âr 1977. femârsperiod Styrelsen beslutade i enlighet med och en successiv avveckförslaget ling har därefter ägt rum. Efter beslut av vârriksdagen 1982 avbröts emellertid i avvaktan resultatet avvecklingen på av AMS-kommitténs arbete.

I november 1984 fanns i landet 14 med förläggningar samman-

lagt 320 platser.2 Hälften av dem är

belägna i Göteborgsregionen och resten företrädesvis i se vidare Mellansverige, tabell 8 och figur 1.

För husrum, städning och viss socialkurativ service betalar de boende f n 30 kr vilket motsvarar per dygn, en knapp femtedel av den verkliga kostnaden och medför att AMS har en nettokostnad för f n ca förläggningsverksamheten på 20 milj kr. För maten betalar de anvisade självkostnadspris.

lBeredskapsarbeten för specialanvisad arbetskraft,

13 december 1976, AMS. Se även 7. kapitel

2Fr 0 m 1985-01-01: 13 med 296

förläggningar platser.

Tärendö A

LULEÅ

HÄRNÖSAJD

SOLNA

Viken- Skredsv rÅ

Jörlanda 7

GÖTEBORG

(Tjörnê

A Förläggnüig

_ Q

Harplinge»

Figur 1 Förläggningar för SA-anvisade November 1984

Tabell 8 Förläggningar för specialanvisade, 1984-ll-01

Län Kauuni Förläggningsort Tillgängliga platser D Nyköping Gnesta 24 M Hörby Hörby 24 N Halnstad Harplinge 24 0 Suämngsuñ. Jörhuüa 24

(Tjörn Tjörn 24›a

Uddevalla Viken-Sknkndk 16 P Bengtsfors Laxaby 24 mnxljrga Gäsae-Ljrg 24 R Tidahohn Tidahohn 24 X Bollnäs- Bollnäs 24 Y Sundsvall Liden 24 Härnösand Viksjö 24 Strösund Hamuerdal 24 BD Pajala Tärendö

_l§

aFörläggningen på Tjörn läggs ned i januari 1985. Källa: AMS produktionsenhet

Till SA-arbetsplatserna och förläggningarna rekryterades ursprungligen anvisade frân hela landet. I dag gäller för specialanvisning att riktlinjerna för den kommunala socialvårdens verksamhet skall beaktas. Dessa innebär bl a att människor i behov av hjälp i möjligaste mån skall få den i sin normala miljö. Till SA-arbeten skall således i första hand anvisas arbetslösa som är bosatta inom den kommun där arbetet utförs. Det är emellertid inte ovanligt att denna regel frångås, framför allt i de fall arbetet är förenat med förläggningsboende.

Under budgetåret 1982/83 uppgick det genomsnittliga antalet SA-anvisade till 870 personer. Vid en fördelning av de anvi-

sade i november 1983 efter mantalskrivningsortl framgår

lse bilaga, tabell 5.

att endast 137 av landets 284 kommuner då hade någon innevânare i SA-arbete. Vidare framgår att antalet mantalskrivna SA-anvisade i 61 kommuner var en eller tvâ personer, i 23 kommuner 3-5 personer, i 37 kommuner 6-15 personer och i 15 kommuner 16-25 personer. Störst antal mantalsskrivna SA-anvisade hade Göteborg, 32 personer.

Vid SA-arbetsplatserna utfördes under budgetåret 1982/83 totalt 307 255 dagsverken, varav 179 847 (58,5 %) av anvisad

Källa: AMS produktionsenhet

Under 1950- och 1960-talen dominerades objekten för SA-verksamheten av vägarbeten. Därefter har verksamheten successivt fått en mer differentierad sammansättning. I dag utförs hälften av de anvisades dagsverken i investeringsarbeten och hälften i andra arbeten, se tabell 10. Störst ändamålsgrupp är skogsvård, där 37 % av de anvisades dagsverken utförs.

1Ang reqionsbegreppet se kapitel 4.

Det kan i detta sammanhang noteras att en mycket stor andel av de dagsverken som utförs av de förläggningsboende utgörs av skogsvård. Vid flertalet förläggningar bedrivs endast skogsvård och arbetsledningen utgörs i stor av utsträckning inhyrd personal från skogsvårdsstyrelserna.

Alltjämt skiljer sig emellertid fördelningen på ändamålsgrupper vid SA-arbeten markant från andra beredskapsarbeten, i vilka endast 6 % av de anvisades dagsverken är hänförliga till investeringsarbeten och 94 % till andra arbeten.

Tabell 10 Sysselsättningsdagar för anvisad arbetskraft vid SA-arbeten resp andra beredskapsarbeten. Fördelning på ändamâlsgrupper. Budgetâret 1982/83

Ändamålsgruppp SA- Andra arbeten beredskapearbeten % %

Investeringsarbeten

Amüa mietau skogsvård 37 Nahnwård Fonumxmesvård 6 1 andra arbeten - 823 Övriga

sjukvård. Källa: AMS produktionsenhet.

Den tidigare nämnda arbetsgruppen föreslog (1976) också att ett särskilt samverkansorgan mellan arbetsplats, kommun och arbetsförmedling skulle inrättas, till stöd för arbetsledningen och de anvisade. I dag finns sådana s k ledningsgrupper i varje kommun där SA-arbeten bedrivs.

Enligt anvisningarna skall gruppen behandla frågor om de anvisade beträffande:

rekrytering/anvisning/entledigande lämpliga arbetsuppgifter - och dokumentation rehabilitering, uppföljning - alternativa utslussningsvägar - bostadssituation, kost och logi - behov av socialt bistånd - andra stöd- och hjälpinsatser.

Gruppen har inte någon beslutsfunktion utan varje ledamot representerar sitt område. Frågor som tas upp i gruppen och ej direkt faller inom ledamots ordinarie beslutsbefogenhet, skall kanaliseras, via ledamoten, till dess rätta hemvist för handläggning.

Ledningsgruppen skall svara för att en utvecklingsplan upprättas för varje SA-anvisad. Syftet är att med planen som underlag kunna följa och dokumentera den anvisades stegvisa rehabilitering.

Gruppen skall också aktivt medverka vid uppföljning av rehabiliterande insatser. För varje anvisad skall således göras en uppföljning som utvisar rehabiliteringsläget månad för månad under hela anställningstiden.

utvärdering av ledningsgruppernas verksamhet är inte Någon Mycket tyder på att arbetet med nämnda utvecklingsgjord. planer inte genomförts enligt intentionerna. I övrigt tycks fungera mycket olika från kommun till kommun, inte grupperna minst beroende på de ingående representanternas enskilda

engagemang.

SA-arbetenas rehabiliterande effekt kan diskuteras bl a med i var de anvisade tar vägen efter SA-arbete. utgångspunkt statistik för kalenderåret 1982 visar därvid Tillgänglig följande angivna orsaker till l 675 registrerade avgångar, tabell ll.

Tabell ll Registrerade avgångar och angivna avgångsorsaker från SA-arbeten. Kalenderåret 1982

Antal % Avgångsorsak

Reguljära Totalt 1 675 100 Källa: AMS produktionsenhet

4,8 % av avgångarna registrerades som övergång till den reguljära marknaden, 5,4 % som övergång till annat beredskapsarbete och 2,3 % som övergång till annan åtgärd (inkl utbildning). Den allra största delen av avgângsorsakerna, 87,5 %, är okända i den bemärkelsen att de inte utvisar var de anvisade tog vägen.

Det bör också observeras att antalet avgångar med stor sannolikhet väsentligt överstiger antalet olika individer, som lämnat verksamheten.

Någon uppföljning av de som registrerats som avgângna har ej kunnat göras. Det är således inte känt hur många av dem som gått exempelvis till den reguljära marknaden som alltjämt befinner sig där. Tidigare utredningar har emellertid pekat på en betydande rundgång i systemet och en antydan om detta ger också följande statistik från Göteborgsregionen.

Antalet tillgängliga platser för SA-anvisade i Göteborgsregionen var under kalenderåret 1982 i genomsnitt 250 stycken. Totalt lämnade 511 olika personer SA-arbeten under denna tid, medan antalet avgångar var 686 stycken. 25 % lämnade således verksamheten två gånger eller mer under perioden. Fördelat på åldersklasser låg klassen 34-43 år högst, där slutade 28 % två gånger eller mer, se tabell 12.

Källa: AMS produktionsenhet.

Statistiken ger visst stöd för den ofta framförda åsikten att många av de specialanvisade, mer eller mindre permanent, befinner sig utanför den reguljära arbetsmarknaden, i en kretsgâng mellan olika arbetsobjekt, förläggningar, regioner och andra stödâtgärder samt att utslussningen till annat arbete är marginell.

3.3.2 Beredskapsarbeten för arbetslösa med nedsatt arbetsförmåga

Beredskapsarbeten för arbetslösa med nedsatt arbetsförmåga brukar allmänt kallas för T1-arbeten.1 De bedrivs av primärkommuner för de egna kommuninvânarna. Till arbetsplatserna anvisas sökande från arbetsförmedlingen och verksamheten finansieras delvis genom arbetsmarknadsverket.

1Benämningen syftar på cirkulär Tzl 1959 från dåvarande

tekniska byrån, AMS.

Bakgrund till och syfte med dessa beredskapsarbeten finns angivna i AMS cirkulär T:l 1959. För många arbetslösa behövs skyddad sysselsättning eller arbetsträning i någon form. Även under förutsättning av en snabb utbyggnad av verkstäderna för skyddad sysselsättning och arbetsträning kommer resurserna på detta område under de närmaste åren att bli otillräckliga. Styrelsen finner det därför angeläget att också andra fomer av skyddad sysselsättning och arbetsträning âstadkommes, i första hand i form av bl a enklare utearbete.

Som exemepel på lämpliga arbeten angavs upprensning av skogs- och strövmarker, stränder och badplatser, iordningställande av campingplatser, uppsnyggning av missprydande grustäkter etc. Till arbetena skulle anvisas sådana arbetslösa där genom arbetsvârdsexpeditionerna har utretts att vederbörande vid hänvisningstillfället icke genom andra arbetsvârdsâtgärder mera varaktigt kan anpassas till arbetslivet.

Beredskapsarbetena för arbetslösa med nedsatt arbetsförmåga upphörde som separat verksamhet fr 0 m budgetåret 1979/80. Skälet till detta är främst, att lönerna numera fastställs genom avtal och inte som tidigare på administrativ väg. Därigenom har arbetstagarna också kommit att omfattas av de förmåner och försäkringsskydd som tillkommer övriga beredskapsarbetare.

Enligt tekniska enhetens skrivelse T 224/79 skulle denna förändring inte minska ansträngningarna att bereda ifrågavarande arbetslösa arbetslöshetshjälp i form av beredskapsarbete. Planeringen av lämpliga arbeten för denna grupp av arbetslösa skall fortsätta som tidigare och integreras med planeringen i övrigt. Därvid skall tillses att lämpliga objekt finns i sådan omfattning att sysselsättningen tryggas för hithörande personer, för vilka en del beredskapsarbeten är en form av skyddat arbete.

Budgetåret 1978/79 var sista gången dessa arbeten separatredovisades i tekniska enhetens statistik. Antalet dagsverken var då 543 194. Kommittén har genom förfrågan hos länsarbetsnämnderna inhämtat att ca 200 av landets totalt 284 kommuner f n bedriver denna typ av arbeten och att antalet

anvisade vid slutet av âr 1983 var ca 5 000 personer.1

Verksamhetens omfattning är således flera gånger större än SA-verksamhetens.

Arbetsuppgifterna varierar såväl mellan som inom kommunerna. En stor del är av typen enklare röjnings- och planteringsarbete i skogar och parker, på badplatser m m, men det förekommer också (inte minst i kommuner som saknar SA-arbetsplats) mindre arbeten av investeringskaraktär, såsom anläggning av motionsslingor och gângvägar, VA-arbeten, husrenoveringar o d. Ju större kommun desto större är givetvis möjligheterna till denna senare typ av arbeten.

Även organisationen för dessa arbeten varierar från kommun till kommun. Sannolikt är den mest utvecklad i storstäderna. I Stockholm är det Beredskapsbyrån inom Socialförvaltningen som svarar för verksamheten. Byrân var är 1982 dimensionerad för att sysselsätta 627 beredskapsarbetare, varav 350 ungdomar och 277 äldre, socialmedicinskt arbetshandikappade. Byrân har en administrativ enhet med 6 anställda, en driftsenhet med 82 anställda och en socialkurativ enhet med 30 anställda.

I den fasta organisationen under 1982 ingick 25 arbetsplatser för socialmedicinskt arbetshandikappade. Arbetsuppgifterna omfattade främst anläggnings-, miljö-, natur-, skogsvârds- samt byggnads- och renoveringsarbeten på kommunens och grannkommunernas anläggningar. Beställare var bl a Stockholms fastighetskontor, fritids- och socialförvalt- .ningar, gatukontor och Stockholms Parkerings AB.

lse bilaga, tabell 5.

Totalt under 1982 sysselsattes i Stockholm 756 socialmedicinskt arbetshandikappade personer i verksamheten. Det genomsnittliga antalet var 249 personer per månad. Totalt under âret utförde dessa 49 693 dagsverken. Därutöver svarade arbetsledning och specialarbetare för 16 944 dagsverken.

Enligt tillgänglig statistik gick ca fyra procent av de anvisade i Stockholm vidare till anställning på den reguljära marknaden, anställning med lönebidrag eller arbetsmarknadsutbildning, under verksamhetsåret.

I en undersökning av sociala omständigheter kring omsättning

och frånvaro vid dessa beredskapsarbeten i Stockholml

framkommer resultat som tyder på att den sociala problembilden för de anvisade till dessa arbeten i stor utsträckning överensstämmer med den för SA-arbetskraften. Flertalet har svära missbruksproblem och mycket svag anknytning till den reguljära arbetsmarknaden.

Undersökningen är i flera avseenden kritisk till arbetenas nuvarande utformning och inverkan på de anvisade. Den konstaterar att de anvisade endast i undantagsfall erhåller arbete på den reguljära marknaden efter beredskapsarbetet. Beredskapsarbetarna går i stället ut i en ny arbetslöshet med socialhjälp och sjukskrivningar som socialpolitiska stödformer. Detta för att sedan återkomma till beredskapsarbeten på nytt. Även i detta avseende synes således likheter med SA-verksamheten föreligga.

Sedan en tid tillbaka har, på flera håll, pågått en diskussion om den framtida utformningen av T1-arbetena.2 Diskussionen har främst föranletts av den generella minskningen av

1Kommunala beredskapsarbeten i Stockholm - en undersökning av sociala omständigheter kring omsättning och frânvaro av Peter Gerdman, Rapport 25:2, Stockholms Socialförvaltning.

Zse t ex skrivelse till AMS från länsarbetsnämnden i

Västmanlands län, 1984-04-03 samt Beredskapsarbete för missbrukare: Inte förmedlingens sakl i AMS-kontakt 5/84.

I sou 1985:8

beredskapsanslaget och de prioriteringsproblem som länsarbetsnämnderna därvid ställts inför.

Nyligen inlämnade också AMS, till regeringen, till förslag nya regler för kommunala beredskapsarbeten av icke investeringskaraktär.1 Förslaget utarbetades av en arbetsgrupp med representanter för AMS, kommun- och landstingsförbundet och SACO-K.

Som en delvis särskild fråga tog Tl-verksamförslaget upp hetens framtid och förordade att berörda anvisade i stället skulle erhålla fast med form av löneanställning någon bidrag. Vad gäller storleken på detta hänvisades i första hand till handikappkommittêns om ett

ursprungliga förslagz

90-procentigt bidrag under tre âr, med möjlighet till förlängning efter individuell prövning.

Förslaget behandlades i regeringens proposition 1984/85:45. Föredraganden konstaterar där att det behövs särskilda sysselsättningsinsatser för gruppen ifråga och att dessa insatser måste vara nära till kommunens sociala msorkopplade ger enligt socialtjänstlagen. Föredraganden fann det således naturligt att kommunerna i egen regi skapar sysselsättning för gruppen, men ansåg vara beredskapsarbetsformen mindre relevant, med hänsyn till dess Med kortvariga syfte. hänsyn till bl a den stora rörligheten inom socialgruppen medicinskt arbetshandikappade och de som därvid kan problem uppstå genom att lönebidragsanställda fullt ut omfattas av bl a lagen (l982:80) om anställningsskydd, avvisades emellertid lönebidragsanställning som ett alternativ generellt till T1-arbete.

Mot bakgrund av med bl a kommunförbundet och överläggningar berörda fackliga organisationer, i föreslog föredraganden stället att offentliga arbetsgivare, främst kommunerna, skulle kunna tilldelas för statsbidrag skyddad sysselsätt-

lskrivelse från AMS till 1984-08-31.

regeringen,

2Se avsnitt 3.5.

sou 1985:8 41

ning åt denna grupp.1 Arbetstagarna kan därigenom påräkna

mer varaktiga arbeten som inte mäste omprövas varje halvår, samtidigt som rehabiliteringsaspekten kan ges en klarare framtoning. Den som rehabiliteras bör så snart som möjligt kunna komma ifråga för ordinarie anställning på den reguljära arbetsmarknaden, heter det i propositionen.

För denna sysselsättning föreslogs ett 75-procentigt statsbidrag på löne- och lönebikostnaden, för arbetstagare som arbetsförmedlingen anvisat.

Riksdagen godtog i december 1984 enhälligt regeringens förslag, vilket bl a innebär att de kommunala beredskapsarbeten som här diskuterats kommer att omvandlas till skyddad sysselsättning med början tidigast den l juli 1985.

3.4 Skyddat arbete inom Samhällsföretagsgruppen

Skyddat arbete anordnas för arbetshandikappad som genan andra stödåtgärder inte kan få eller behålla anställning på den reguljära arbetsmarknaden. Skyddat arbete är därför en åtgärd som aktualiseras först efter det att arbetsförmedlingen konstaterat att det inte genom förmedlingsinsatser, yrkesinriktad rehabilitering, anpassningsåtgärder på arbetsplatsen eller anställning med lönebidrag går att få och behålla en anställning på den reguljära arbetsmarknaden.

Den l januari 1980 övergick ansvaret för skyddat arbete till Samhällsföretagsgruppen, som består av 24 regionala företag - ett i län - och den centrala stiftelsen Samhällsvarje företag, som har ett samordningsansvar för verksamheten i landet som helhet. Företagen drivs i stiftelseform. Tidigare organisation utmärktes av ett splittrat huvudmannaskap där primärkommuner, landstingskommuner och staten bedrev skilda slag av verksamheter för att ge arbete ät arbetshandikappade.

1Det kan noteras att redan i skrivelsen T:l 1959 talas det

om skyddad sysselsättning, inte beredskapsarbeten i vanlig mening.

Huvudmannaskapsreformen innebar att det som tidigare benämndes skyddade verkstäder, industriella beredskapsarbeten, kontorsarbetscentraler och hemarbetscentraler nu är organisatoriskt och verksamhetsmässigt samlat inom Samhällsföretagsgruppen.

I denna grupp ingår i dag 350 verkstäder, fördelade på 230 kommuner, med ca 25 000 anställda arbetshandikappade och ca 5 000 övriga anställda (arbetsledning, administration, sociala funktioner m m). Antalet anställda per län varierar (se tabell 13) bl a beroende på vilken struktur den skyddade verksamheten hade i länet innan förändringen av huvudmannaskapet. Samhällsföretagsgruppen och AMV arbetar för att i detta avseende successivt uppnå en bättre anpassning mellan utbud och efterfrågan på sysselsättning för arbetshandikappade.

Andelen personer med socialmedicinska arbetshandikapp kan, pâ basis av sökandestatistik, uppskattas till ca 16 % av de anställda, dvs för närvarande ca 4 000 personer. Detta talar för att gruppen ifråga är något underrepresenterad i förhållande till dess andel av totalantalet arbetshandikappade arbetssökande. Å andra sidan finns sannolikt även här vissa klassificeringsfel som medför att gruppens storlek är underskattad.1 Inom ledningen för Samhällsföretag gör man i dag bedömningen att ca 20 % av de anställda arbetshandikappade har missbruksproblem och att denna andel, liksom andelen psykiskt arbetshandikappade (ca 30 %) tenderar att öka.

lse kapitel 2.

Tabell 13 Antal anställda arbetahandikappade i skyddat arbete inom Samhälllföretagsgruppen. Fördelning på län. Juni 1983

Jönköping

Källa: AMS

Verksamheten har sedan starten varit inriktad på

tillverk-

ningsindustri i olika former. Med en allmänt vikande industrisysselsättning och behov av att vidga arbetsutbudet söker företagsgruppen nu lämpliga arbetsuppgifter också inom andra verksamhetsområden, inte minst inom tjänstesektorn. För närvarande är ca 100 arbetshandikappade anställda på tjänstemannaområdet enligt en särskild överenskommelse, som träffades med PTK under år 1981.

Pileprodukter i Malmö bedriver i anslutning till en av sina större verkstäder en trädgårdsodling, som f n sysselsätter ett tiotal anställda. Postorderverksamhet är ett annat försök inom Pileprodukter.

I Eskilstuna har Samhällsföretagsgruppen nyligen övertagit en blomsterodling (f d Buketten) med plats för ett 50-tal anställda.

Formelprodukter svarar i Arjeplogs kommun för serviceuppgifter m m för en stugby, Kraja, som drivs i samarbete med kommunen. I Uppsala har Upsam etablerat en administrativ enhet. Där arbetar ett tiotal anställda med olika administrativa servicetjänster till mindre företag, organisationer m fl. Det gäller t ex bokföring och lagerredovisning. Även AVEBE-industrierna i Stockholm har etablerat sig inom det administrativa omrâdet med en enhet för dataregistrering.

Totalt sysselsätts i dag ca 1 % av de anställda arbetshandikappade i annat än traditionellt tillverkningsarbete. Inom loppet av ett par år beräknas denna andel öka till 4-5 %.

Vid tillkomsten av samhällsföretagsgruppen betonades att verksamheten främst skall ses som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd i syfte att värna om arbetshandikappades rätt till avlönat arbete. Därvid skall särskilt eftersträvas att allt fler gravt handikappade ges möjlighet till en produktiv insats och därmed till en egen försörjning. Skyddat arbete bör däremot inte komma ifråga för personer som är arbetslösa av i huvudsak renodlade arbetsmarknadsskäl och inte heller för personer som uppbär ålderspension.

Vidare skall det skyddade arbetet utformas och bedrivas så att det åtminstone på lång sikt förstärker de anställdas möjligheter att ta steget över till annat arbete.

Konjunkturläget liksom arbetsförmedlingarnas bristande resurser för att förbereda de anställda och medverka till anskaffande av annat arbete har emellertid gjort att utplaceringar från Samhällsföretagsgruppens verkstäder har haft en blygsam omfattning, ca 1-1,5 % årligen. Under senare tid har därför en rad åtgärder vidtagits i syfte att underlätta rörligheten mot den reguljära arbetsmarknaden.

I detta arbete spelar de s k samrådsgrupperna som finns på varje verkstad en väsentlig roll. Dessa skall bl a fortlöpande inventera och bedöma vilka arbetstagare som är aktuella för att ta ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Det ankommer sedan på arbetsförmedlingen att ta kontakt för diskussion om önskemål och förutsättningar och bevaka lediga platser för dessa arbetstagares räkning.

För att underlätta övergången från skyddad verksamhet till den reguljära arbetsmarknaden utgår vid anställning med

lönebidrag förhöjt bidrag till arbetsgivare som anställer en

arbetstagare från den skyddade verksamheten. (Se avsnitt 3.5).

Enligt företagsgruppens avtal med de fackliga organisationerna finns uttrycklig rätt till återanställning för sådana anställda som övergått till arbete på den reguljära arbetsmarknaden, förutsatt att återanställning aktualiseras inom tolv månader och förutsatt att arbetsförmedlingen anvisar den arbetshandikappade.

I tre län (E, F och C) pågår försöksverksamhet med intensifierade insatser för att med riktad förmedlingsverksamhet öka möjligheterna för de skyddat anställda att till övergå annat arbete. Det har där visat sig att en relativt stor grupp anställda är intresserade av och bedöms kunna klara ett arbete utanför den skyddade verksamheten.

Genom att ställa särskilda arbetsförmedlare till förfogande, som enbart skall arbeta med att öka utplaceringen från Samhällsföretagsgruppen, prövas möjligheten att öka utslussningen. Detta sker i två av försökslänen samt i Malmöhus och Örebro län.

Under de närmaste åren räknar man inom Samhällsföretagsgruppen med en övergång i storleksordningen 2-4 % till den

46 i

reguljära marknaden. Av andra skäl slutar ca 10 % av arbetsstyrkan. Tillsammans beräknas detta medföra en genomströmningstid på i genomsnitt nio till tio år.

3.5 Anställning med lönebidrag

Samtliga arbetsmarknadspolitiska stödâtgärder för arbetssökande med särskilda handikapp kan sägas syfta till en integrering av så många arbetshandikappade som möjligt i den reguljära arbetsmarknaden. Den åtgärd som uppvisar det mest påtagliga resultatet i detta avseende torde vara lönebidragsanställning.

Anställning med lönebidrag är i princip en tillsvidareanställning på den reguljära arbetsmarknaden, där lön och andra anställningsförmâner utgår efter samma villkor som för övriga anställda på arbetsplatsen.

Denna anställningsform ersätter sedan den 1 juli 1980 de tidigare stödformerna, arkivarbete/musikerhjälp och halvskyddad sysselsättning. Den är tillämplig hos arbetsgivare över hela arbetsmarknaden, under förutsättning att arbetsförmedlingen anvisat den sökande och beslutat att lönebidrag skall utgå.

Lönebidraget avser att kompensera arbetsgivaren för de extra kostnader som en nedsatt arbetsförmåga kan ge upphov till. Det gäller ökat behov av arbetsledning, lägre utnyttjande av realkapitalet eller särskild anpassning av arbetsuppgifter. Syftet med denna anpassning skall vara att arbetstagarna skall kunna göra en insats som är så bra som möjligt med utgångspunkt i de egna förutsättningarna. Bidraget beräknas som viss procent på de löne- och lönebikostnader som arbetsgivaren har för den anställde,

På grundval av förslag från handikappkommittên beslöt vårriksdagen 1984 om en utvidgning och förändring av lönebidragssystemet. De nya reglerna, som trädde i kraft den

1 juli 1984, innebär följande.1

Stödformerna utbildning i företag och praktikanställning för äldre och handikappade ersätts av ett s k introduktionsstöd. Detta skall uppgå till 90 % av den totala lönekostnaden och utgå, i högst 960 timmar (motsvarande normalt ca sex månader), till arbetsgivare som anställer arbetshandikappad.

Enskilda företag, kommuner, landsting och statliga affärsdrivande verk kan därefter få lönebidrag med 50 % av den totala lönekostnaden under första och andra anställningsåret och med 25 % tredje och fjärde âret. Efter särskild prövning kan bidraget förlängas efter fjärde âret, vilket hittills också skett i flertalet fall.

Till statliga myndigheter och allmänna försäkringskassor lämnas ett lönebidrag som motsvarar hela lönekostnaden, dvs 100 %. Vissa institutioner kan efter regeringens prövning jämställas med statlig myndighet och erhålla full kostnadstäckning.

Allmännyttiga organisationer får bidrag med 90 % av lönekostnaderna.

Under budgetåret 1982/83 hade 41 000 personer någon gång anställning med lönebidrag. Av dessa var 39 000 arbetshandikappade. Vid årsskiftet 1983/84 var antalet arbetshandikappade lönebidragsanställda 36 266 personer. Av dessa var uppskattningsvis 13 %, dvs cirka 4 700 personer, socialmedicinskt arbetshandikappade.

Av tabell 14 framgår fördelningen av anställda med lönebidrag på olika arbetsgivarkategorier och av tabell 15 den länsvisa fördelningen.

llntroduktionsstöd och lönebidrag, delbetänkande av handikappkommittén (DsA 1983:14). prop 1983/84:l22, AU 1983/84:19 samt rskr 322.

Tabell 14 Anställda med lönebidrag i juni 1983. Fördelning på arbetsgivarkategorier

Enskilda företag samt affärsdrivande verk 10 520 29 Annan 139 1 Samtliga 36 260 100 Källa: AMS

Tabell 15 Anställda med lönebidrag 1982-12-31.

Källa: AMS

Totalt nyanställdes ca 4 000 personer med lönebidrag under budgetåret 1982/83, medan ca 2 000 personer slutade sin lönebidragsanställning. Av den senare gruppen erhöll åtta procent fortsatt anställning hos arbetsgivaren och minst sju procent anställning med eller utan lönebidrag hos annan arbetsgivare eller anställning inom Samhällsföretags-

gruppen.1

Av speciellt intresse för en diskussion om SA-arbetenas framtid är riksdagens beslut om ett särskilt lönebidrag vid anställning av personer med svåra fysiska, psykiska eller socialmedicinska arbetshandikapp. Detta bidrag lämnas med 90 % av den totala lönekostnaden under det första âret och 50 % under andra året. Det kan sedan förlängas på denna, eller lägre nivå, om det finns skäl för detta.

3.6 Anställningsfrämjande bidrag

Förutom ovannämnda stödåtgärder för arbetshandikappade finns ytterligare ett antal bidrag som kan utgå vid anställning av

arbetshandikappade.2

Bidrag till särskilda anordningar på arbetsplatsen kan lämnas med högst 50 000 kr per person till arbetsgivare, om arbetsplats eller personalutrymme behöver ändras för att en handikappad skall kunna arbeta.

Bidrag till arbetsbiträde kan lämnas med högst 20 000 kr till arbetsgivare som ställer ett arbetsbiträde till förfogande för att hjälpa en svårt handikappad i arbete eller på arbetsplatsen.

1Av resterande 85 % slutade 44 procentenheter på egen begäran utan att ange orsak. 16 procentenheter slutade på arbetsgivarens begäran och 25 procentenheter förtids- eller âlderspensionerades. statistikens bristfällighet medför att det inte exakt kan anges hur många som efter lönebidragsanställningens slut faktiskt erhöll annan anställning.

2Se arbetsmarknadskungörelsen (1966:368), ändrad senast

1983:569.

Bidrag till speciella arbetstekniska hjälpmedel kan lämnas med högst 50 000 kr för varje hjälpmedel. Bidraget lämnas till arbetstagaren och avser anskaffning, reparation och återanskaffning av tekniskt hjälpmedel som erfordras för att den anställde skall klara sitt arbete. Bidraget kan ges även i samband med praktisk yrkesorientering för skolungdom, feriearbeten, beredskapsarbete eller annan korttidsanställning. Bidraget kan också beviljas egna företagare och fria Detsamma gäller för bidrag till särskilda anyrkesutövare. ordningar och arbetsbiträde.

i form av bidrag och lån kan utgå till medel- Näringshjälp ålders, äldre, handikappad eller långtidsarbetslös person för arbetsmaskin, verktyg eller annan kostnad för att börja verksamhet som egen företagare eller i vissa fall kunna fortsätta med sådan verksamhet. Stödet utgår med 15 000 kr som bidrag. Därutöver kan lån beviljas med upp till 60 000 kr.

Som framgår tar de nämnda bidragen i första hand sikte på arbetssökande med fysiska arbetshandikapp. Den grupp socialmedicinskt arbetshandikappade som i dag återfinns inom SA-verksamheten torde således i ringa utsträckning kunna komma ifråga för sådana bidrag.

i sou 1985:8 _51

4 EGENREGIVERKSAMHETENS ORGANISATION

I detta avsnitt beskrivs organisationen för AMS beredskapsarbeten i egen regi. Som tidigare påpekats bedrivs sådana

arbeten inte bara för SA-arbetskraft utan i viss mån även

för äldre, lokalt bunden arbetskraft. Om inte annat anges avser beskrivningen såväl SA- som övriga arbeten.

4.1 Regionindelning

Fram till slutet av 1950-talet administrerades egenregiarbetena av AMS centralt, utan något regionalt organ mellan styrelsen och arbetsplatserna.

Från år 1958 började landet delas in i tillsynsregioner för beredskapsarbeten. Inom varje region utsågs en inspektör med uppgift att, under chefen för AMS dåvarande tekniska byrå, svara för egenregiproduktionen i regionen samt följa upp de beredskapsarbeten som bedrevs i annan regi. Denna decentralisering från styrelsen av det administrativa arbetet pâkallades av en ständigt ökande volym av beredskapsarbeten i såväl AMS egen regi som i övrigt. Är 1961 fick de regionalt placerade inspektörerna tjänstetiteln avdelningsingenjör.

Ännu långt in på 1960-talet svarade arbetsplatserna själva för det kamerala arbetet, inkl utbetalning av löner och betalning av fakturor. Under åren 1966-67 påbörjades en kontorsteknisk rationalisering, som innebar att det kamerala \ arbetet lades över på avdelningsingenjörskontoren. År 1968 hade denna organisation genomförts vid det sjunde och sista kontoret. De nyorganiserade kontoren hade en något annorlunda regionindelning än de tidigare avdelningsingenjörskontoren och benämndes regionkontor (RK).

Den regionindelning, som då gjordes och som sedan dess varit oförändrad, framgår nedan. Se även fig 2.

Region nr Benåmüng mmubrsxt 0mkmtnüx;1än 1 Nandxniensregionen luleå BD 2 Västerbottensregionen Umeå AC 3 Nake Nmxlamkuegnxen Häxñsuü Y,Z 4 Mellansvenska regionen Örebro E, S, T, U, W 5 Sydöstra regionen Växjö F, G, H, K, L, M 6 Sydvästra regionen Götebong N, O, P, R 7 östra regionen Solna AB, C, D, I, X

f

GÖTEBORG Figur 2 Regionindelning

vägledande för regionindelningen var dels att det dåvarande underlaget i form av beredskapsarbeten skulle vara någorlunda lika i de olika regionerna, dels att de geografiska avstânden inte skulle vara alltför stora. Kontorsorterna valdes med tanke på belägenheten i respektive region och tillgången på kommunikationer. En förutsättning var också att en länsarbetsnämnd fanns på orten (för gemensamt utnyttjande av vissa resurser).

4.2 Regionkontorens organisation

Regionkontoren sorterar under styrelsen centralt och ingår formellt som sektioner i produktionsenheten, vilken har det övergripande ansvaret för AMS egenregiverksamhet. Enheten är organiserad på nio sektioner. För stabsfunktionerna svarar de centralt placerade allmänna och tekniska sektionerna och för linjefunktionerna svarar de sju regionkontoren. Varje regionkontor ingår således som en sektion i produktionsenheten. Se figur 3.

1985:8

STAB PR centralt Chef.PR A11män Teknisk 19 tjänster

STAB . 1

Chef Rk- 1 Kamera] Teknisk

Regionkontor 16-25 tjänster (Rk)

Produk- 5

tionschefi

I l 1 I

Objekt P1atschef P1atschef P1atschef P1atscheF P1atschef

Figur 3 Produktionsenhetens organisation

Produktionsenheten skall samordna den regionala verksamhetsoch personalplaneringen och tillse att organisationens resurser utnyttjas effektivt i hela landet, upphandla entreprenader och material samt förhyra maskiner och fordon för arbeten i styrelsens regi, till den del dessa befogenheter ej delegerats till regionkontoren. Produktionsenheten har vidare att kameralavsluta egenregiobjekten, utveckla ekonomiska och administrativa rutiner m m samt att biträda regionkontoren med specialistfunktioner inom områdena för teknik, produktion, upphandling och ekonomi.

Sammanfattningsvis kan produktionsenhetens uppgifter sägas vara att samordna och följa de arbeten som utförs i styrelsens regi.

Regionkontoren leder verksamheten inom respektive region.

Uppgiften innefattar bl a planering, budgetering och utförande av egenregiobjekten samt upphandling av material och tjänster inom givna befogenhetsramar.

Utöver dessa primära uppgifter utför regionkontoren kontroll och slutavsyning av byggnadsinvesteringar sm utförs med statligt lokaliseringsstöd. De har också tillsyn över verkets bestånd av förläggningsbyggnader, personalvagnar m m.

I de fall länsarbetsnämnderna så begär, skall regionkontoren biträda dem i tekniska och teknisk-ekonomiska frågor.

Verksamheten vid regionkontoren bedrivs huvudsakligen inom tvâ grupper, den tekniska gruppen och kameralgruppen. Som chef för varje regionkontor finns en som är diregionchef, rekt underställd chefen för produktionsenheten. Till regionchefens arbetsuppgifter hör bl a att leda, planera och samordna verksamheten i regionen, att direkt leda den tekniska gruppen, att svara för entreprenadverksamheten i regionen och att svara för kontinuerliga kontakter med bl a länsarbetsnämnder.

Den tekniska gruppen leds av regionchefen och svarar för planering och upphandling av arbeten, liksom för lokaliseringsärenden och förrâdsverksamhet. Där finns också någon person avdelad för kontroll och avsyning av byggnadsobjekt för vilka beviljats statligt lokaliseringsstöd samt för inspektion av underhåll av förläggningsbyggnader, vagnar m m.

Den kamerala gruppen leds av en kamrer och sköter huvuddelen av regionkontorets administrativa arbete. Det gäller bl a intendenturärenden, personaladministration och ekonomiadmi-

nistration. I övrigt består gruppen av en inspektör och ett

antal assistenter och biträden.

I varje region tjänstgör också en skvddsingenjör, som under det centralt placerade arbetsmiljökansliet handlägger frågor om arbetsmiljön inom regionen, vari inbegripes även annan av verket bedriven verksamhet än egenregiverksamheten (Lan, Dk, Af, Ami). Skyddsingenjörstjänsterna är endast administrativt knutna till regionkontoren.

Det totala antalet sysselsatta vid regionkontoren uppgick i oktober 1983 till 169 personer, motsvarande 150 heltidsarbetande. Antalet sysselsatta inom produktionsenheten vid AMS centralt var vid samma tidpunkt 20 personer.

4.3 Fältorganisationen

Organisationen av egenregiverksamheten ute på fältet har under senare år genomgått vissa förändringar (se även kapitel 7). Den nuvarande (nya) organisationen innebär att verksamheten inom varje region bedrivs på ett antal objekt (arbetsplatser). Det totala antalet pågående objekt var per den 13 juni 1983 409 stycken, varav 250 (61 %) var SA-objekt. Den regionala fördelningen av objekt

dessa

framgår av tabell 16.

Tabell 16 Antalet pågående objekt i AMS regi 1983-06-13.

Källa: AMS produktionsenhet.

Det är också av intresse att studera hur många kommuner som på detta sätt berörs av verksamheten. Av totalt 284 kommuner, bedrevs SA-arbeten under 1983 i genomsnitt i 119 stycken, 42 %. Se vidare tabell 17.

Produktionen vid det enskilda objektet leds, planeras och samordnas av en platschef. Denne har budgetansvar för detta arbete och redovisar direkt till regionkontoret. I linje mellan regionchefen och platschefen finns en eller tvâ produktionschefer (se fig 3 ovan). Dennes uppgift är att under regionchefen svara för ledning, planering och samordning av olika arbetsobjekt och med hjälp av den tekniska staben pâ regionkontoret kalkylera, planera och följa upp verksamheten. Han skall också delta i byggmöten och andra samanträden avseende underställda objekt samt hälla den fortlöpande kontakten med huvudmannen, dvs den part för vars räkning arbetet utförs. Slutligen åligger det produktionschefen att planera och samordna arbetet i de s k ledningsgrupperna för specialanvisade.

vid objekt varierar starkt, bl a

Antalet sysselsatta varje beroende arbetets art. Förutom de anvisade sysselsätts på vid framför allt vid investeringsarbeten, ett objekten, stort antal tekniker och yrkesarbetare av olika ingenjörer,

slag.

egen personal vid objek- Totalt uppgick produktionsenhetens ten, i oktober 1983, till 337 personer. Därutöver inhyrdes l

31 arbetsledare från skogsvârdsstyrelserna.

Till hör vidare den särskilda personal fältorganisationen (se 3) som är avdelad för utvid förläggningarna kapitel lokalvârd och social omvårdnad, i oktober 1983 spisning, 111 personer fördelade på 14 förläggningar. sammanlagt

uppgick personalen inom egenregiverksam- Sammanfattningsvis 617 motsvarande 579 heltidsanställda, i heten till personer, 1983. Hur dessa fördelade sig på olika regioner och oktober framgår av tabell 18. Därtill skall tjänstgöringsområden dels de ovannämnda inhyrda arbetsledarna (31 persoläggas från dels 20 personer inom proner) skogsvârdsstyrelserna, duktionsenheten vid AMS centralt.

»Som visas i kapitel 5 har egenregiverksamhetens omfattning, antal för i första hand den anmätt i sysselsättningsdagar visade arbetskraften, minskat med ca tvâ tredjedelar sedan 1970-talet. Under motsvarande period har produkbörjan av tionsenhetens vid objekten i stort sett halverats personal minskat med ca 15-20 %. Förmedan regionkontorspersonalen har minskat i takt med nedläggningen av läggningspersonalen förläggningarna.

50 SOU 1985: Tabell 17 Antal kommuner i vilka bedrivs SA-arbete.

Källa: AMS produktionsenhet Tabell 18 Antal, inom AMV anställda, personer sysselsatta

a I siffrorna ingår ej personal inlånad från skogsvårdsstyrêlserna

b Avser antalet faktiskt tjänstgörande, exkl och tjänstledig tillfälligt anställd personal

Källa: AMS produktionsenhet

^ sou 1985:8 61

5 EGENREGIVERKSAMHETENS OMFATTNING

Av samtliga beredskapsdagsverken under budgetåret 1982/83 (l1,4 milj) utfördes 3,6 % (407 000) i AMS regi. Av enbart de anvisades dagsverken utfördes 2,3 % i AMS regi.

som tidigare påpekats sysselsattes i medeltal 1 120 anvisade arbetslösa i verksamheten under detta budgetår. Av dessa var 870 stycken specialanvisade och 250 i huvudsak äldre, lokalt bunden arbetskraft.1 Tillsammans utförde de anvisade 245 000 dagsverken, varav 180 000 (73 %) vid SA-arbeten.2 Vid objekten sysselsattes också i genomsnitt 586 icke anvisade yrkesmän (specialarbetare, maskinförare, arbetsledare m fl) vilka tillsammans utförde 162 000 dagsverken.

I ett historiskt perspektiv kan det konstateras att egenregiverksamhetens omfattning, mätt i antalet sysselsättningsdagar, varierade kraftigt under åren närmast efter tillkomsten av de första SA-arbetsplatserna år 1957. Från 1960-talets början ökade verksamheten stadigt i omfattning. I samband med konjunkturnedgången hösten 1971 blev ökningen mycket markant och verksamheten nådde sin kulmen budgetåret 1971/72. Därefter minskade verksamheten kraftigt de närmaste åren, för att sedan ligga på i stort sett oförändrad nivå från år 1980. Antalet sysselsättningsdagar ligger i dag på samma nivå som vid 1960-talets mitt, eller en tredjedel av rekordårsnivån 1971/72. Se diagram 1.

1Budgetâret 1983/84 var antalet sysselsatta i medeltal

1 315 personer, varav 890 SA-anvisade och 425 äldre, lokalt bundna.

2En mindre del av dessa dagsverken utförs av anlitade

underentreprenörer. Se diagram 1.

AU // Z 8

(LZL

8 /I L 8

wwcmuwaum

8 1/ O 8

.mmxmwmplawmxnmmr

O 8 // ,b .L

mmaauamm

6 .L // 8 .L

.L // L .L

umumcwumwuuømuwvcs

el..

ru .L

unu

// Q,

c0xHmmomv

wo

:muwummvøn

9 :L 1/ C. .L,

uwvca

C.. .L // V .L

m

ummmvwmcwøuuwmaommzm

wmvs:

I. // ,2 .L

wamøaxxm

.Vrz

møuwwus

:L // Z .L

:wumnnmmmmxmvmuwn

7.. .L // L .L

cmum:EmmxumammH:mmm

.L // O .L

amucm

LO

1. // ,b 0,

F 6 oz // 8 Q,

maamwnumøvcn

8 0, // .L Q.

Emnmmwø

EOCH

oz // 9 .

.9 // C_ 9

S Q, // V Q,

.V 9 /I E 9

C.. 0, 1/ 2 9

.C 0, 1/ L 9

l. 0, // O 9

Q, // ,b ,S

068 C. // 8 ,5

. . . v

rn // L C

oom oom oo» oom com cow oom oom oo_ com. oo.. OOOF

I tabell 19 återges antalet sysselsättningsdagar i AMS regi under de 13 senaste budgetâren. Av tabellen framgår bl a att den kraftiga minskningen av verksamheten under denna period inte i nämnvärd grad har berört de specialanvisade. Antalet sysselsättningsdagar för denna grupp har i stort sett varit konstant under den studerade perioden. Denna inriktning mot SA-arbeten stämmer väl överens med det tidigare nämnda riks-

dagsbeslutet år 19661, likaså med den s k Egenregigruppens

förslag år 1975.2

Källa: AMS produktionsenhet

lprop 1966:52.

zslutrapport från Egenregigruppen 1975-06-25, AMS.

se även kapitel 7.

Fördelas antalet sysselsättningsdagar på ändamâlsgrupper framkommer en markant inriktning mot investeringsarbeten. Av samtliga dagsverken budgetåret 1982/83 utfördes 66 % inom investeringsarbeten. Av enbart de anvisades dagsverken var 56 % hänförliga till denna grupp och av enbart de SA-anvisades 50 %. Se tabell 20.

som jämförelse kan noteras att för genomsnittet av samtliga beredskapsdagsverken var motsvarande andel investeringsarbeten bara 9 % och för enbart anvisade 6 %.

Tabell 20 Dagsverken i AMS egen regi, fördelade på ändamâlsgrupper. Budgetâret 1982/83

. . Sysselsättningsdagar Andamalsgrupp Samtliga % Varav % Varav SA % mnüsade Investeriggsmdxnem

Anüa.añmüen

Källa: AMS produktionsenhet

Av tabell 21 framgår vidare att anvisningsgraden är väsentligt lägre i investeringsarbeten än i andra arbeten, 51 % jämfört med 77 %. För enbart SA-arbeten är skillnaden ännu större, 47 % jämfört med 79 %. Förklaringen till detta är att investeringsarbeten i en helt annan omfattning kräver insatser av personer med sådana yrkesfärdigheter som inte finns bland de anvisade: sprängare, maskinförare, åkare m fl.

u 1985:8

Tabell 21 Sysselsättningsdagar och i olika anvisningsgrad ändamâlsgrupper. Budgetåret 1982/83

Ändamålsgrupp AMS regi totalt Varav SA-arbeten Samtliga Varav Samtliga Varav % anvisade anvisade

Investeringsarbeten

Sumua inves- . teringsarb. 267 983 137 645 51,4 194 265 90 751 46,8 Andra arbeten

Sunne andra arbeten 138 550 107 411 77,5 112 990 89 123 78,9 Tbtalt 406 533 245 056 60,3 307 255 179 874 58,5

Källa: AMS produktionsenhet

En regionvis jämförelse av antalet sysselsättningsdagar för samtliga arbetande (anvisade och övriga) i egenregin under budgetåret 1982/83 visar att Göteborgsregionen i detta avseende var störst, medan örebroregionen var minst, se tabell 22.

Om jämförelsen begränsas till enbart de anvisades sysselsättningsdagar blir rangordningen delvis en annan. Detta förklaras av stora skillnader i anvisningsgrad mellan regionerna. I Härnösand utfördes 74 % av dagsverkena av anvisad arbetskraft, medan motsvarande andel för Luleå var

bara

49 %.

Denna kraftiga regionala Variation torde i första hand bero på att avvägningen mellan investeringsarbeten och andra

z

arbeten är olika från en region till en annan (och inom regionerna från ett län till ett annat), se tabell 23. som visats ovan är anvisningsgraden väsentligt lägre i investeringsarbeten än i andra arbeten. Följaktligen har regioner med en hög andel investeringsarbeten en låg anvisningsgrad och vice versa.

Tabell 22 Sysselsättningsdagar för samtliga arbetande resp anvisade i AMS regi. Regionfördelning. Budgetâret 1982/83

Region Sysselsättningsdagar Samtliga Varav % anvisade

86 839 56 982 66 Göteborg Luleå 84 172 40 887 49 75 876 43 979 58 Växjö

Källa: AMS produktionsenhet.

Störst andel investeringsarbeten hade, under detta budgetår, Umeâregionen, 97 %, därnäst Luleâregionen, 81 % och Örebroregionen, 72 %. Lägst andel hade Härnösand, 43 %.

sou 1989:8 57

Tabell 23 för Sysselsättningsdagar samtliga arbetande i AMS regi. Procentuell fördelning på ändamålsgrupper och regioner. Budgetåret 1982/83

Ändamåls- Luleå* Uneå Härnö- örebro Göte-

Smma

4 Fbrnin.vård 2 1 0 12 8 5 17 Smma andra arb. 19 3 57 28 34 43 53

Totalt 100 100 100 100 100 100 100

Källa: AMS produktionsenhet.

I detta är det också av sammanhang intresse att för respektive region urskilja andelen sysselsättningsdagar för SA-anvisade av samtliga anvisades sysselsättningsdagar. Även här framkommer stora regionala skillnader. Med något undantag är andelen SA-arbeten betydligt i de södra högre delarna av landet än i norr, där av inslaget äldre, lokalt bunden arbetskraft är större.

I Växjöregionen utfördes således så som gott samtliga (99 %) anvisades dagsverken av medan specialanvisade motsvarande andel i Umeå bara var 49 %. Se tabell 24.

Källa: AMS produktionsenhet.

I tabell 25 redovisas fördelningen av beredskapsarbeten budgetåret 1982/83 på olika huvudmän dels för arbeten i AMS regi, dels för samtliga beredskapsarbeten. I tabellen har också markerats de huvudmän som även själva driver beredskapsarbeten i egen regi. Av tabellen framgår bl a att kommunerna är de största uppdragsgivarna åt AMS egenregiverksamhet, följda av skogsvárdsstyrelserna, Statens vägverk och länsstyrelserna.

U 1985 :8 69

mom mmm mmm mmm mmm mmm mmm omm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mom mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mom

m m m m mm mm mm mmm mmm mm

mummamxmmmumn

mmm mmo mmm mmm mmm om mm mm mmm mom

m©mmH:m

mmm mmm mmm

mHm>

m m m

om

mmm mmm mmm mmm mmo mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmo mom mmo omm

.cmEU:sn

mom omm mmm mmm

mmmausmw mucmumnum

m m m m mm mm mmm om mm mmm mom mmo mmm mmm mm mm mm

mmmmusøm

omm mmm omm mmm mmm mmm

m m m

mm wa

|w

omm mmm mm mom omm mmm mmm mmm mmm mmm mom mmm mom moo mom omm

mcmcnovnwh

mmm

wnm> mmwm:w

m m m mm mm mm mm mmm

mm

mccmumnum

mmm mmm mmm mmm mmm

mommusmm

mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm

mmmn.mz

.momu

m m m m mm mmm mm mm mom

.wuwnummamxwvwumn

:wow

mm omm omo mmm mom mmm mmm mmm omm mmm omm mmm mmm mmm mmm oom moo oom mmm mom mmm mmm mmo H

mvmmm:w

ummmcwm:m:uummHmmmm

m m

mum>

m m m m m m m m mm mm mm mm mmm

m umøuou

cmumnummamxmvwuwn

mvmmusmm mvcmuwnum

mmm moo mmo mmm mmm omm mmm mmm mmm mmm omm omm mmm omm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm mmm

mmmn-mz

mmxmmmm

m m m m m m m m m m m m m

umcmumacmcuuwmmmmwxm

mm mm omm mm mom

.mmscomcomuxsmoum

xozoxm

maammwn

.memmmoxmmms

umumummmsm

:ms@sss .smmmcms

.cxmmummcs

amnm

umcomuoa

ummmcumn

.:ummummm=omumxmmmpuom

ummamconnm

cmmmmu›pmmmummm:msmum

o

mmmmumum mmmmumum

umumg:mmmumxmp:mmxmm

.cmumumm

mmmon

cmmmmumummumxmmm

xnmmm>

:ww

:mmmmumummwm:ocm czaaoxmccmumvqqm uwxummmmuumwuwzm cmmmwumummmoxm

mxmmmomomo

mumcomummmcmmso.

:mmmommmm:mu umucmcounm umummummco

mzm

uwxHmamsoo

mm

umxgommma

»mappa

mmmmxmc mmmmumum

csnam øummum mxmms mcmpmum msmumum mumno mmmu0 mmmuo uwmun

Hamnma :mEUøø: mmmmmx

m

mm mm mm mm mm mm mm mm mm

Sammanfattningsvis kan konstateras att av samtliga beredskapsanvisades dagsverken under budgetåret 1982/83 utfördes endast 2,3 % i AMS regi. I genomsnitt 1 120 anvisade utförde 245 000 dagsverken, varav 180 000 vid SA-arbeten.

Denna omfattning av verksamheten har varit i stort sett oförändrad hittills under 1980-talet, men utgör bara en tredjedel av egenreqiverksamhetens rekordårsnivâ 1971/72.

Det kan också konstateras att två tredjedelar av samtliga dagsverken i egenregin utförs i ändamâlsgruppen investeringsarbeten. Detta skiljer sig markant från andra beredskapsarbeten, där endast 9 % av samtliga dagsverken är hänförliga till denna grupp.

Till följd av den väsentligt lägre anvisningsgraden i investeringsarbetena (51 % jämfört med 77 %) verkar denna inriktning till fördel för annan arbetskraft än den anvisade. Av de 267 983 dagsverkena i investeringsarbeten utfördes således 130 338 (48,6 %) dagsverken av icke anvisad arbetskraft, dvs arbetsledare, specialarbetare, maskinförare m fl, 46 894 (17,5 %) dagsverken av äldre, lokalt bunden och annan icke SA-anvisad arbetskraft och 90 751 (33,9 %) dagsverken av SA-anvisade.

Vad slutligen gäller huvudmannaskapet för de arbeten som utförs i AMS regi, kan konstateras att kommunerna står för störst andel av sysselsättningstillfällena, följda av skogsvårdsstyrelserna, Statens Vägverk och länsstyrelserna.

, _ 71

6 EGENREGIVERKSAMHETENS KOSTNADER

Av det sammanlagda statsbidraget till beredskapsarbeten under budgetåret 1982/83 (4,7 miljarder kronor) gick gick 7,8 % (370 miljoner kronor) till arbeten i AMS regi.

Kostnaderna för dessa arbeten kan uppdelas i följande komponenter.

1 Löner till anvisad arbetskraft, vilka delvis täcks av statsbidrag bundna till objekten.

2 Övriga produktionskostnader samt löner till icke anvisad arbetskraft, vilka delvis täcks av statsbidrag bundna till objekten.

3 Regionkontorskostnader, vilka huvudsakligen täcks av huvudmännen genom påslag på objektskostnaden och i övrigt av beredskapsanslaget.

4 Förläggningskostnader, vilka helt täcks av beredskapsanslaget.

5 Löner vid produktionsenheten vid AMS, Solna, vilka täcks av förvaltningsanslaget.

I avsnitt 3.3 har visats hur statsbidraqets andel av totalkostnaden beräknas och hur den varierar mellan olika ända-

målsgrupper och huvudmän.

Budgetâret 1982/83 uppgick kostnaden för egenregiverksamheten, exkl lönerna vid produktionsenheten vid AMS, (2,8 miljoner kronor) till 547 miljoner kronor. Av dessa var 505 miljoner kronor kostnader som direkt kunde hänföras till objekten, medan 42 miljoner kronor var ej objektsbundna kostnader.

72 SOU

I den senare posten ingick förläggningskostnader (21,6 miljoner kronor), den del av regionkontorskostnaderna som inte täcktes genom påslag på samt vissa objekten andra kostnader.

Av de objektsbundna kostnaderna (505 miljoner kronor) svarade huvudmännen (beställarna) för 177 miljoner kronor (35 %), medan resterande 328 kronor miljoner (65 %) utgick som statsbidrag över beredskapsanslaget.

I tabell 26 visas hur totalkostnad och statsbidrag för beredskapsarbeten i AMS egen--resp annan fördelade regi sig på ändamälsgrupper budgetåret 1982/83.

Tabell 26 Total samt andel objektskostnad statsbidrag för beredskapsarbeten i AMS resp annan regi. Fördelning på ändamâlsgrupper. Budgetâret 1982/83

Ändamálsgrupp Egen regi Annan reqi

Total Stats- Andel Ibtal Stats- Andel objekts- bidrag stats- objekts- bidrag statskostnad (Mkr) kostnad (Mkr) bidrag bidrag (m) 1%) (Mkr) (%) Investeringsarbeten

Andra arbeten

Källa: AMS produktionsenhet

sou 1985:8

som framgår är statsbidragets andel av totalkostnaden högre i egenregiverksamheten än i övriga arbeten: för investeringsarbeten 59 % resp 45 % och för andra arbeten 86 % resp 76 %. Denna skillnad kan delvis förklaras av att grundbidraget är procentuellt högre för specialanvisade, men framför allt av att egenregin har en annan fördelning mellan ända-v mâlsgrupperna och i större utsträckning har staten som huvudman, med påföljd att hundraprocentig kostnadstäckning 4 utgår.

Det är också av intresse att studera hur statsbidraget till AMS egenregiverksamhet procentuellt fördelar sig på olika ändamâlsgrupper (tabell 27) och att relatera detta till antalet sysselsättningsdagar för den anvisade arbetskraften i respektive ändamålsgrupp (se även tabell 21).

Tabell 27 Anvisades sysselsättningsdagar och statsbidragets storlek för beredskapsarbeten i AMS regi. Fördelning på ändamålsgrupper. Budgetâret 1982/83

Änimálsgrupp Anvisades Statssyssel- bidrag sättnings- (Mkr) dagar % % Investeringsarbeten

Andra arbeten

Källa: AMS produktionsenhet

5 74 sou 1985:8

Av tabellen framgår att 70 % av statsbidraget går till investeringsarbeten, vilka svarar för 56 % av sysselsättningsdagarna för de anvisade. Skillnaden förklaras av att

hela 32 % av bidraget går till ändamålsgruppen vägar, där

anvisningsgraden är lägstl (41 %) och där endast 12 % av

de anvisades dagsverken utförs.

Statsbidragskostnaden per dagsverke för den anvisade arbetskraften påverkas bl a av vem som är huvudman för arbetet, vilken typ av arbete det är fråga om och därmed m tilläggsbidrag utgår, hur stor anvisningsgraden är ooh hur stor andel som är SA-arbeten. I tabell 28 visas denna bidrags-

kostnad per sysselsättningsdag för den anvisade arbetskraf-

ten för budgetåret 1982/83.

Tabell 28 Statsbidragskostnad per sysselsättningsdag för anvisad arbetskraft. Fördelning på ändamålsgrupper. Budgetåret 1982/83 Ändamålsgrupp Statsbidragskostnad per sysselsättninqsdag för anvisae SA AMS regi Ihriga beredtotalt skansarb. totalt Investerinasarbeten

Amha måsten skogsvård 678 675 547 a Naturvård 825 1 458 (879) 489 Fornminnsvård 984 1 090 955 Genomsnitt andra arbeten 735 894 343b

Genomsnitt samtliga 1 381 1 339 437

aDen höga dagsverkskostnaden, 1 458 kr, förklaras av att rastplatser

utefter den s k i region 1 klassificerats sm naturvård i

Norgevägen

stället för investeringsarbete. Cntdessa objekt exkluderas blir dagsvañuümsuuübn 8H)kr.

bInk1 ändamålsgrupperna adinistration och service, hälso- och sjuk-

vård mxn.

1Se tabell 21.

\ sou 1985:8 75

Av tabellen framgår att bidragskostnaden per anvisad, med undantag för VA- och husbyggnadsarbeten, var genomsnittligt högre för arbeten i AMS regi än för övriga beredskapsarbeten i samma ändamâlsgrupp.

Som tidigare påpekats belastas beredskapsanslaget även med vissa icke objektsbundna kostnader. Dessa var för egenregi-

verksamheten, budgetåret 1982/83, 42 milj kr iförläggnings-

kostnader m m). Grovt uppskattat var minst tre fjärdedelar av denna kostnad hänförlig till beredskapsarbetena. En kalkyl över hur många kronor ur beredskapsanslaget som belöper på varje sysselsättningsdag för den anvisade arbetskraften, bör därför inkludera denna kostnad. För ifrågavarande period motsvarar denna ca tio procent för beredskapsarbeten i AMS regi. För övriga beredskapsarbeten är denna kostnad mindre och motsvarar ca tvâ procent.

Om denna kostnad inkluderas i kalkylen, blir belastningen på beredskapsanslaget, per sysselsättningsdag för de anvisade, större vid arbeten i AMS regi än vid övriga beredskapsarbeten, oberoende av vilken typ av arbeten som utförs.

Det bör understrykas att en generell jämförelse av detta slag mellan egenregiarbeten och övriga beredskapsarbeten inte beaktar olikheter i fråga om huvudmannaskap, arbetskraft eller annat mellan objekten. Jämförelsen ger således inte underlag för slutsatser om huruvida varje enskilt objekt belastar beredskapsanslaget hårdare om det utförs i AMS regi än i annan regi.

När det gäller SA-arbeten är det emellertid troligt att en viss merkostnad uppstår i förhållande till andra beredskapsarbeten. Denna torde i första hand vara hänförlig till den nedsatta arbetskapaciteten hos de anvisade, en större frân-

varo i arbetet samt arbetsledarnas ökade arbetsbörda i sam-

band med introduktion av anvisade och andra sociala arbets-

uppgifter. Storleken på denna merkostnad varierar med typen av arbete och utgör givetvis en allt större andel av objektskostnaden ju mer arbetskraftsintensiv verksamheten är.1

Sammanfattningsvis kan konstateras att AMS egenregiverksamhet förbrukar en, i förhållande till sysselsättningseffekten, mycket stor andel av det totala beredskapsanslaget. 7,2 % av det totala statsbidraget för beredskapsarbeten gick till egenregiarbeten budgetåret 1982/83, medan verksamheten svarade för endast 2,3 % av samtliga dagsverken av anvisade i sådana arbeten.

En av anledningarna till denna diskrepans är egenregiverksamhetens kraftiga inriktning på investeringsarbeten, trots att anvisningsgraden där är väsentligt lägre än i andra arbeten (se kapitel 5). Det kan också konstateras att dagsverkskostnaden för investeringsarbetena är väsentligt högre än för andra arbeten. Exempelvis kostade vägarbetena, som tog i anspråk 32 % av statsbidraget och endast svarade för 12 % av sysselsättningen, mer än tre gånger så mycket som andra arbeten.

En annan anledning är att egenregin i väsentligt större utsträckning än andra har staten som huvudman, med att påföljd full kostnadstäckning utgår.

statsbidraget per anvisat dagsverke var under budgetåret 1982/83 högre för arbeten i AMS än i annan regi. Jämförelsen beaktar emellertid inte ovannämnda skillnader mellan objekten i olika avseenden, varför man inte kan dra slutsatsen att det generellt blir dyrare att bygga ett visst objekt i AMS än i främmande regi.

1 För en diskussion om denna merkostnad, se Beredskapsarbeten och Samhällsekonomisk lönsamhet av Torbjörn Sandström, Utredningsenheten, Produktionsenheten, AMS 1983-08-22.

7 TIDIGARE UTREDNINGAR ANGÅENDE AMS EGENREGI- VERKSAMHET

AMS egenregiverksamhet har under årens lopp varit föremål för ett flertal utredningar. Vissa har varit av renodlat organisatorisk karaktär, medan andra har fokuserat beredskapsarbetets effekter för de anvisade.

Den första större utredning som granskade verksamheten var 1960 års arbetsmarknadsutredning. Den föreslog i sitt

betänkande, Arbetsmarknadspolitik,1 att AMS byggande verk-

samhet skulle avvecklas. Som motiv anfördes bl a de förbättrade möjligheterna att snabbt få i gång vanliga beredskapsarbeten, samt att uppdelningen av beredskapsbyggandet i fråga om likartade arbetsobjekt på flera myndigheter syntes irrationell och på vissa punkter innebar en dubbelorganisation.

I 1966 års proposition angående riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken m m2 konstaterade departementschefen att den ursprungliga motiveringen för att arbetsmarknadsstyrelsen borde ha en egen byggande verksamhet hade försvagats genom att byggnadsresurserna hos kommuner, statliga myndigheter och enskilda företag successivt ökats. samtidigt hade dock tillkommit andra omständigheter som givit nya aspekter pâ frågan. Departementschefen påpekade att särskilda beredskapsarbeten för handikappade anordnats i allt större omfattning. Vid dessa arbeten måste arbetsledningen besitta speciella kvalifikationer för att omhänderta den anvisade arbetskraften. Arbetsmarknadsstyrelsens arbetsledande personal hade, enligt departementschefen, förvärvat omfattande erfarenheter på detta område och styrelsen hade genom kursverksamhet förbättrat dess kvalifikationer ytterligare. Samtidigt anfördes att samma krav rimligtvis inte kan ställas på arbetsledning hos andra huvudmän.

1 Arbetsmarknadspolitik, SOU 1965:9. 2 1966:52. Prop

Departementschefen ansåg sålunda att ett starkt skäl för att arbetsmarknadsstyrelsen även i fortsättningen skulle bedriva arbeten i egen regi var att ta hand om en del av beredskapsarbetena för människor med huvudsakligen psykiska eller sociala handikapp. Slutligen framhölls att allmänna beredskapsarbeten i fortsättningen även borde kunna bedrivas i styrelsens regi. Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag.

I december 1974 beslöt den centrala företagsnämnden inom AMS att tillsätta en partssammansatt arbetsgrupp, Egenregigrupmed uppgift att utarbeta förslag till den framtida in- Egg, riktningen och omfattningen av egenregiverksamheten. Gruppen

avlämnade i juni 1975 en slutrapportl med förslag att AMS

även i fortsättningen skulle ha resurser att utföra de flesta typer av beredskapsarbeten på byggnads- och anläggningssidan och då i första hand för att sysselsätta specialanvisad arbetskraft. Häri borde ingå en viss volym tunga anläggningsarbeten sâsom vägar samt vatten- och avloppsarbeten, i första hand som bassysselsättning för specialarbetsplatserna.

Sådana objekt skulle även kunna utföras som service åt kommuner och enskilda som saknar egna resurser att upphandla och övervaka arbetena eller för att vinna tid, då ett arbete behöver komma i gång utan den tidsutdräkt som ett upphandlingsförfarande medför.

Därutöver skulle AMS kunna bedriva objekt som faller utanför normal entreprenadupphandling, såsom skogsvårds-, naturvårds-, landskapsvårds-, fornvârds- och restaureringsarbeten samt arbeten inom naturreservat, vissa ombyggnadsarbeten och återställande av nedlagda flottleder.

1 från 1975-06-25, AMS. slutrapport Egenregigruppen,

I rapporten bedömdes att den tekniska fältpersonalen i framtiden skulle vara i storleksordningen 350 personer. Därefter kom i praktiken anställningsstopp att råda inom egenregiverksamheten.

I mars 1973 beslöt centrala företagsnämnden tillsätta en

partssammansatt arbetsgrupp, Lan/Rk-gruppen, med uppgift att

med tanke på möjligheterna till samordning utreda förekomsten av likartade funktioner vid länsarbetsnämnder och regionkontor. I en delrapport från oktober 1973 anförde gruppen, att vissa likartade funktioner visserligen förekom, men att förutsättningar för en genomgripande samordning ej fanns utan ändringar av dåvarande beslutsordning. Med den utformning utredningsdirektiven hade, ville gruppen inte föreslå sådana förändringar.

I en delrapport från ma: 1974 redovisade gruppen ytterligare resultat från sin utredning. Den prövade också förutsättningarna för och vinsterna med en samordning av vissa funktioner hos länsarbetsnämnder och regionkontor.

Enligt tilläggsdirektiv i september 1974 skulle arbetsgrup-

pen speciellt Vidareutreda frågan om den teknisk/ekonomiska

granskningen av ansökningar om beredskapsarbeten helt kunde flyttas över på regionkontoren eller länsarbetsnämnderna. Utredningen lämnade i sin slutliga rapport i december 19751 förslag till viss omläggning av beslutsgângen för beredskapsarbeten, vilken dock i huvudsak inte berörde region-_ kontoren.

I regleringsbrev för budgetåret 1979/80 uppdrogs åt AMS att, i samråd med Statskontoret och i nära kontakt med berörda personalorganisationer, se över administrationen_och organisationen av egenregiverksamheten. översynen skulle inte beröra verksamheten som sådan utan ta sikte på region-

1 AMS. slutrapport, 1975-12-04, Lan/Rk-gruppen,

80 _ sou 1985:8

kontorens ställning i verkets organisation. Uppdraget fullgjordes i en arbetsgrupp med representanter för verket, personalen och Statskontoret. Gruppen avlämnade sin slut-

rapportl i augusti 1980.

Rapporten innehåller förslag till förändringar på huvudsakligen två områden. Det gäller dels regionindelningen, dels fältorganisationen.

Beträffande regionindelningen konstaterade gruppen att verksamhetsvolymen i de tre nordligaste regionerna, med kontor i Luleå, Umeå resp Härnösand, varit låg under senare âr. Detta gällde särskilt Umeåregionen. Gruppen föreslog därför en sammanläggning av Umeå- och Härnösandsregionerna och att regionkontoret i Härnösand skulle bli kontor för den nya regionen. Vidare aviserades möjligheten att i framtiden dels minska verksamheten vid Luleâkontoret, dels slå samman Örebro- och Solnaregionerna.

Beträffande fältorganisationen föreslogs att de dåvarande platskontoren, som i regel samordnade ett flertal arbetsobjekt, skulle avskaffas. Kontorens arbetsuppgifter skulle i stället fördelas så att det operativa ansvaret (bl a budgetansvaret) överfördes till regionkontoren. På regionkontoren föreslogs funktionen produktionsledare förändras från att vara en stabsbefattning till att bli en befattning med linjeansvar mellan regionchefen och arbetsledningen inom arbetsobjekten. Befattningens benämning skulle ändras till produktionschef.

slutligen föreslog gruppen ett utvidgat administrativt samarbete mellan regionkontor och länsarbetsnämnder på de orter där dessa delar lokaler. På så sätt skulle ett bättre resursutnyttjande kunna uppnås.

1 från för av Rapport arbetsgruppen översyn organisationen för AMS egenregiverksamhet, 1980-08-25, AMS.

I en skrivelse till i 19811 anslöt regeringen september sig AMS till gruppens förslag. Detsamma Statskontoret gjorde i ett samrâdsyttrande. Skrivelsen anmäldes i regeringens arbetsmarknadspolitiska proposition våren 1981.2 Arbetsmarknadsutsksottet3 gav sitt stöd till de föreslagna förändringarna i fältorganisationen, med för sammanundantag läggningen av Umeå- och Härnösandsregionerna. Denna fråga ansåg utskottet skulle vila i avvaktan på resultatet av AMSkommitténs arbete. I enlighet därmed beslöt riksdagen den 1 april 1982 och organisationsförändringen genomfördes till den 1 juli 1983.4

Förutom ovan redovisade, huvudsakligen organisatoriska, översyner av egenregiverksamheten, har den specialanvisade arbetskraften och dess sociala villkor blivit föremål för närmare studium från AMS sida.

Våren 1974 tillsattes en inom AMS med arbetsgrupp uppgift att göra en bedömning av de resultat som dittills nåtts vid arbetsplatserna för specialanvisad arbetskraft samt lämna förslag angående den fortsatta verksamheten. Arbetsgruppen redovisade sitt arbete i den s k i december SA-rapporten 1976.5

I rapporten konstateras inledningsvis att endast en liten andel av de arbetsvârdssökande som har missbruksproblem omfattas av SA-verksamheten. Visserligen är omsättningen

lskrivelse angående översyn av administration och

organisation av beredskapsarbeten i styrelsens egen regi, 1980-09-05, AMS.

2Prop 1980/8l:l26.

3AU 1980/81:21.

4Se bl a Åtgärder angáende administrationen av AMS

egenregiverksamhet, PM 1982-01-01, Produktionsenheten, AMS.

5Beredskapsarbeten för specialanvisad arbetskraft, 13

december 1976, AMS.

82 - sou 1985:8

av anvisade hög, men detta ger inte en rättvisande bild, enär som anvisade respektive avgångna flemånga registreras ra under ett år. Rapporten nämner exempel på anvisade gânger som arbetat mer än tio år i SA-verksamheten och pekar på att 45 haft en om % av de anvisade sammanlagd anställningstid mer än tre år i denna verksamhet. Somliga har arbetat på samma hela tiden, andra har vandrat mellan olika arbetsplats arbetsplatser. Många stannar så länge de trivs med arbetet, förläggningen och kamraterna, andra så länge de hjälpligt bemästrar sitt alkoholberoende, heter det i raporten.

I det sammanhanget uppmärksammade arbetsgruppen också problemet att arbetsledningens intresse av ett rationellt arbete kan resultera i önskemål om en låg msättning av anvisade och att få behålla den bästa arbetskraften under lång tid. Ett sådant intresse skulle också kunna finnas hos assistentpersonalen vid förläggningarna.

Beträffande SA-arbetenas rehabiliterande effekt, pekar rapatt endast sex procent av avgångarna, under en porten på studerad motiverats av en övergång till anfemårsperiod, ställning reguljära marknaden och att en del av dem på den som fått sådan anställning senare återvänder, antingen direkt eller via nykterhetsvård, sjukhus etc.

Mot av inhämtade från Socialstyrelsen och bakgrund yttranden Kriminalvårdsstyrelsen konstaterade arbetsgruppen att sammanförandet av arbetshandikappade till särskilda kollektiv, ordnande och arbetsplatsernas lokalisering

bostadsfrâgans

inte överensstämmer med socialvårdens syn på dessa frågor. --- Det är att arbetsmarknadsverket här har komuppenbart mit att svara för många av de âligganden som normalt åvilar kommunernas sociala myndigheter, fortsätter rapporten.

Denna kritiska upptakt till trots, fastslår emellertid rapporten att SA-arbetsplatserna varit till stort värde för många utslagna människor genom att de kunnat erbjuda såväl arbete som bostad och viss social omvårdnad i svåra sysselsättningssituationer. Arbetsgruppen ansåg därför att särskilt anordnade beredskapsarbeten för arbetslösa med psykiska eller socialmedicinska arbetshinder skulle behövas även i fortsättningen, men att verksamhetens omfattning inte borde överstiga dåvarande nivå (ca 1 000 anvisade). Ansträngningarna borde i första hand inriktas på att finna lämpligare sysselsättningsformer än beredskapsarbete, exempelvis halvskyddat arbete. Samtidigt konstaterades att det fanns skäl för förändringar av verksamheten i flera avseenden.

I linje med socialvårdens förändrade mot ett helinriktning hetsperspektiv på de hjälpsökande, föreslog gruppen således att den framtida verksamheten skulle organiseras så att man i så liten utsträckning som möjligt särbehandlade de handikappade och att förläggningsverksamheten borde avvecklas under en femårsperiod.

Bostadsfrâgan borde i stället lösas inom ramen för det ordinarie bostadsbeståndet och ansvaret för boende och social service föras över till kommunerna. Nya arbetsplatser för specialanvisad arbetskraft bör således inrättas endast om bostäder i det ordinarie bostadsbestândet kan ställas till förfogande i tillräcklig omfattning.

Beträffande arbetsplatsernas lokalisering föreslog gruppen att dessa skulle förläggas till större tätorter dels för att behovet av social och medicinsk service skulle kunna tillgodoses, dels för att en tillräckligt stor och samlämpligt mansatt volym av sysselsättningsobjekt skulle kunna erhållas.

Gruppen föreslog också att anvisningarna för arbetsförmedlingarna, liksom för arbetsplatsernas ledningspersonal,

rörande arbetet med den specialanvisade arbetskraften skulle ses över i syfte att skapa klarare regler för anvisning och uppföljning och en mer rehabiliteringsinriktad verksamhet. Till stöd för arbetsförmedlingens arbete borde vid varje nyinrättad arbetsplats organiseras en ledningsgrupp för behandling av frâgor rörande val av objekt, rekrytering och rehabilitering av anvisade etc. I ledningsgruppen föreslogs ingå en representant för vardera arbetsförmedlingen, arbetsledningen och kommunen.

För att pröva möjligheterna att bedriva verksamheten för de specialanvisade i former som bättre anknöt till de nya riktlinjerna inom socialvården och utan särskilt förläggningsboende, initierade arbetsgruppen tvâ försöksprojekt, i Växjö och Karlskrona. Försöken avsåg främst att ge de anvisade möjligheter till ökade sociala kontakter och en differentierad samhällsservice genom en lämplig lokalisering av försöksarbetsplatser. Vidare avsâgs att åstadkomma en normalisering av boendet och en förbättrad social service genom överflyttning av ansvaret för de socialkurativa arbetsuppgifterna till vederbörande kommunala organ. Rekrytering av arbetskraft till arbetsplatserna skulle ske utan uppdelning efter arbetshandikapp.

I januari 1978 tillsatte styrelsen en partssammansatt grupp

för att följa gjorda förändringar såväl i Växjö och Karlskrona som andra håll. avlämnades i på En unpföljningsrapport februari 1979.1

Gruppen konstaterar inledningsvis att de aktuella arbetsplatserna erbjuder en form av skyddad sysselsättning och att principer och ambitionsnivâ för verksamheten därför bör vara i nivå med vad som gäller för övrigt skyddat arbete.

1 från för den förändrade Redovisning utredningsorganet SA-verksamheten, 1979-02-09.

Den refererar därvid till sysselsättningsutredningenl, enligt vilken den skyddade verksamheten bör läggas i så nära anslutning till den ordinarie produktionen som möjligt, samt försök göras att skapa organisatoriska former för det skyddade arbetet som möjliggör anställningar i den reguljära arbetsmarknaden, eventuellt i form av halvskyddad sysselsättning. En förutsättning för detta är, enligt sysselsättningsutredningen, en aktiv förmedlingsverksamhet så att utplaceringsinsatserna inte upphör vid anställning i skyddat arbete. Arbetena måste formas och bedrivas så att de på lång sikt förstärker de anställdas möjligheter att kunna ta ett annat arbete.

För att förverkliga dessa målsättningar för SA-arbetena måste, enligt gruppen, vissa grundförutsättningar finnas. Anställda i SA-arbetena måste ha samma trygghet i anställningen som inom det övriga skyddade arbetet. Arbetena skall i möjligaste mån utformas och bedrivas så att de anställdas intressen, kunskaper och färdigheter tillvaratas. Vidare måste arbetena organiseras och förläggas så att gemenskap med icke handikappade underlättas. De måste också förläggas och utformas så att de möjliggör en social integration.

Dessa förutsättningar, framför allt möjligheterna till gemenskap och integration med icke handikappade, ansåg gruppen i betydligt större utsträckning vara för handen vid försöksarbetsplatserna än vid övriga SA-arbetsplatser.

Förändringen till integrerat boende bedömdes som lyckad. En hög närvaro i arbetet konstaterades och betydligt fler anvisade hade fått jobb på den reguljära marknaden. För detta

resultat hade från olika håll framhâllits ledningsgruppens

och assistentens insatser. Gruppen skriver: Med tanke på de positiva resultat för de anvisade som den nya formen av SA-arbete medfört är det (dock) angeläget att avvecklingen av förläggningsboendet fortgår och genomförs planmässigt.

lslutbetänkandez Sysselsättningspolitik för alla, SOU 1979:24.

Avvecklingen av förläggningsboendet planerades i SA-rapporten (1976) ske under en femârsperiod räknat fr o m år 1977. Efter MBL-förhandlingar i maj 1979 fastslogs att avvecklingen skulle ske under en period fram till utgången av är 1982.

Vintern 1981 lämnades flera motioner i riksdagen om SA-verksamheten. Däribland en motion av Arne Andersson i Ljung m fl (m) (1980/8l:1053) med yrkande att den pågående omlokaliseringen av AMS arbetsplatser för specialanvisade till större tätorter skulle avbrytas i avvaktan på en utvärdering av de förändringar av verksamheten som dittills hade skett.

Margit Odelsparr (c) och Sven-Erik Nordin (c) begärde i en annan motion (1980/8l:l43) att verksamheten skulle bedrivas i samma omfattning som dittills i avvaktan på att AMS-kommittên hade behandlat verksamheten och presenterat eventuella förslag till åtgärder.

Motionerna behandlades i arbetsmarknadsutskottet, vilket i sitt betänkandel bl a anförde: Utskottet har inte anledning att i förevarande sammanhang ta upp själva principen med integrerat boende. Det har emellertid visat sig att det finns problem med denna boendeform. En del arbetstagare söker sig rent av till de förläggningar som återstår. Bl a mot denna bakgrund kan det finnas anledning att inte forcera nedläggningen av de förläggningar som finns kvar. Även det faktum att den parlamentariska utredningen skall överväga inriktningen och omfattningen av verksamheten med specialanvisade talar för en sådan uppläggning.

I regleringsbrevet för 1981/82 är AU:s betänkande âberopat.

1 AU l980/8l:2l

Den 28 september 1981 meddelade styrelsen nämnderna att ned-. läggningen av förläggningarna inte behövde forceras, vilket innebar att förläggningsboendet i vissa fall skulle kunna bibehållas även efter år 1982.

År 1982 motionerade Arne Andersson ånyo i riksdagen (1982/83:1067) om att inget skulle få göras åt arbetsplatserna med förläggningsboende förrän den parlamentariska utredningen var klar. Arbetsmarknadsutskottet gjorde med an-

ledning av motionen det klarläggandetl att AMS endast i

undantagsfall borde fatta beslut om ytterligare nedläggningar av förläggningar, utöver vad som tidigare beslutats. Därigenom skulle AMS-kommittén ges ett tillräckligt underlag för sina överväganden om verksamhetens framtid.

Riksdagen beslutade i frågan i enlighet med AU:s betänkande den 1 april 1982.2

I rapporten Arbetsmarknadsverket och arbetssökande med

missbruks/sociala problem,3 utgiven av enheten för yrkes-

inriktad rehabilitering vid AMS, diskuteras olika stödåtgärder för socialmedicinskt arbetshandikappade. Rapporten

jäm-

för bl a SA-arbeten och beredskapsarbeten för arbetslösa med nedsatt arbetsförmåga och konstaterar därvid att

gällande

bestämmelser för anvisning, arbetsuppgifter och övrigt innehåll är näst intill identiska och att dessa båda stödåtgärder utgör parallella verksamheter för samma grupp sökande.

Rapporten varken förordar eller förkastar någon av dessa eller andra befintliga åtgärder. Den pekar huvudsakligen på behovet av att förbättra dem så att de verkligen blir en rehabiliteringsresurs.

1Au 1981/82:21

2Förläggningsboendets utveckling under de senaste fem

åren redovisas i bilaga, diagram 1.

3Serie YR 1982:2, AMS.

För SA-arbeten och beredskapsarbeten för arbetslösa med nedsatt arbetsförmåga innebär detta bl a att de fortsättningsvis bör bedrivas kontinuerligt utan risk för kortare eller längre nedläggningsperioder, att det nuvarande kösystemet bör ersättas av ett anvisningsförfarande som undanröjer glapp i rehabiliteringen och att kvarvarande förläggningsboende snarast avvecklas. Arbetsmarknadsverkets metoder och ambitionsnivâ vad gäller anvisning, uppföljning och utplacering bör vara samma för denna typ av beredskapsarbeten som för Samhällsföretag, konstaterar rapporten.

BILAGA

TABELLER

l Genomsnittligt antal arbetssökande vid arbetsförmedlingen per månad samt andel arbetshandikappade därav. 1978-1983 2 Genomsnittligt antal sökande med arbetshandikapp under budgetåret 1982/83. Fördelning pâ handikapp 3 Antal sysselsättningsdagar för samtliga arbetande i AMS regi under budgetåret 1982/83. Fördelning på ändamålsgrupper och regioner 4 Antal sysselsättningsdagar i AMS regi för anvisad arbetskraft under budgetåret 1982/83. Fördelning på ändamålsgrupper och regioner 5 Antal anvisade i olika stödâtgärder. Fördelning på län och kommuner 6 av 1978 - 1985-01-01 Utvecklingen förläggningsboendet

DIAGRAM 1 Antal förläggningar och antal platser vid AMS arbetsplatser för SA-arbetskraft. 1978-1985.

.

1983 Källa: AMS sökandestatistik

Källa: AMS sökandestatistik

Skog Natur 8 057 689 1 077 2 758 8 820 5 924 1 924 Fornm. 1 764 503 - 3 579 5 924 4 041 8 221

Tbtalt 84 172 38 260 44 029 28 867 75 876 86 839 48 990

Källa:AMS produktionsenhet

Tabell 4 Antal sysselsättningsdágar i AMS reqi för anvisad arbets-

kraft under budgetåret 1982/83. Fördelning på ändamålsgrupper och regioner

Ändamåls- Luleå Umeå Härnö- Örebro Växjö Göte- Solna grupp sand borg

7 020 4 725 3 838 32 4 078 6 982 2 487 Väg

Skog

Källa: AMS produktionsenhet

Tabell 5 Antal anvisade i olika stödåtgärder. fördelning på län och i Vissa fall kammner Kolutm 1 Folkmängd den 1 januari 1983 2 Antal kcmnuninnevârxare san i november 1983 var SA-anvisade någonstans i landet 3 Antal anvisade i T-arbete i resp. kcnmm, november 1983 4 Antal anvisade i beredskapsarbete i skogsvårdsstyrelsets regi i resp. län, november 1983 5 Antal anställda arbetshandikappade inan Sanhällsfötetagsgrupperx i resp. län, juni 1983 6 Antal anställda ned lönebidrag i resp. län den 31 december 1982

94 sou 1985:8

Län: Stockholm 01

l 2 3 4 5 6 Kommun Inv SA T-arb. SVS Samh. Löneföret. bidrag

66 000 - 24 Botkyrka

Nynäshamn

Upplands-Bro Upplands-Väsby 32 000 l 8 19 000 5 - Vallentuna

Län: Uppsala 03

1 2 3 4 5 6 Kormun Inv T-arb. SVS Samh. Löneföret. bidrag

Tierp 149 000 141 Uppsala Älvkarleby 10 000 12 Östhammar 21 000 5 Län 03 totalt 247 000 197 61 500 1 000

Län: Södermanland 04

1 2 3 4 5 6 Kortmun Inv SA T-arb. SVS Sarah. Löneföret. bidrag

Nyköping Oxelösund 14 000 Strängnäs 24 000 10 000 - Vingåker Län 04 totalt 252 000 45 176 147 500 l 100

1 §1_ förläggning med 24 platser. Skogs- och naturvård. AMS arbetsledare.

Län : Östergötlands 05

12 000 - Söderköping

Län : Jörxköpings 06

1 2 3 4 5 6 Komrun Inv SA T-arb. SVS Samh. Löne-

Gnosjö 107 000 25 1 90 Jönköping

12 000 - Vaggeryd Vetlanda 28 000 8 8 Värnamo 30 000 - 17 Län 06 totalt 301 000 59 159 62 1 200 1 200

1 Varav flertalet är mentalpatienter frân Ryhovs sjukhus. Arbetena utförs på Visingsö.

[än : Kronobergs 07

Län: Kalmar 08

1 2 3 4 5 6 Komrun Inv SA T-arb. SVS Samh. Löneföret. bidrag

11 000 9 - Borgholm

Pögsby

SOU 1 985: 8 101 Län: Gotlands 09

Län : Blekinge 10

l 2 3 4 5 6 Kmmm Inv SA T-arb. SVS Samh. Löne- 1 föret. bidrag

32 000 - 18 Karlshamn Karlskrona 60 000 18 48 15 OOO - 22 Olofström Ronneby 30 000 2 14 16 000 - - Sölvesborg Län 10 totalt 152 000 20 102 117 700 800

Län: Kristianstads ll

Klippan

Åstorp

30 000 - 13 Ängelholm 9 000 - 6 Örkelljunga Östra 15 000 - 14 Göinge Län ll totalt 280 000 7 134 101 700 l 100

Län: Malmöhus 12

1 2 3 4 5 6 V Kommun Inv SA T-arb. svs Samh. löneföret. bidrag

Höganäs 1 13 000 2 - Hörby Pöör ll 000 l - 21 000 - - Kävlinge

1 §1_ förläggning med 24 platser. Skogs- och rmaturvârd. Arbetsledare från såväl AIVS som SVS.

sou 1985:8 105

Län: Hallands 13

l 2 3 4 5 6 Kommm Inv SA T-arb . SVS Samh . löneföret. bidrag

Falkenberg 35 000 - 7 Halmstad 1

1 En förläggning med 24 platser. Enbart skogsarbete. Arbetsledama hyrs från SVS.

Län: Göteborg- o Bohus 14 1 2 3 4 5 6

Kungälv 15 000 - 10 Lysekil

Stenungsund

Tjörn Uddevalla 3 46 000 5 - 10 000 -

Öckerö i

Län 14 totalt 710 000 54 738 110 1 600 3 200

1 §3 förläggning med 24 platser. Skogs- och naturvård. Arbetsledare hyrs in från SVS.

2 som awecklas vid årsskiftet §3_ förläggning 1984/85. 3 och rmaturvârd. §1_ förläggning ned 16 platser. Skogs- Arbetsledare hyrs in från SVS.

4 sou 1985:8 107 Län: Älvsborgs 15 1 2 3 4 5 6

Bengtsfors

Färgelanda 2 9 000 3 10 Herrljunga 30 CDO - 21 Lerum Lilla Edet 12 000 - 14 Mark 31 OOO - 11 Mellerud ll OOO - ll ll 000 - - Svenljunga

Vårgårda Vänersborg 35 000 3 36 Åmål 13 000 - 8 Län 15 totalt 425 000 26 394 147 1 600 1 400

1 och rxaturvârd. E förläggning med 24 platser. Skogs- Arbetsledare från såväl ANB som SVS. 2 med 24 platser. och naturvård. E förläggning Skogs- Arbetsledare från såväl ANS som SVS.

[än : Skaraborgs 16

1 2 3 4 5 6 Kommun Inv SA T -arb . SVS Samh . Löneföret . bidrag

6 000 - 3 Essunga Falköping 32 OOO 3 ll 6 OOO - Grästorp 7 000 - Gullspång Götene 13 OOO 5 - Habo 8 OOO 2 - 9 OOO - 3 Hjo

Mullsjö

1 E förläggning med 24 platser. Skogs- och naturvård. Arbetsledare hyrs in från SVS.

LI 1985:8 109 Län: Värmlands 17

Filipstad 12 000 - - Forshaga

Forsby 10 000 - -

Årjäng

Län 17 totalt 282 000 13 160 278 l 000 l 300

Län: Örebro 18

1 2 3 4 5 6 Kormun Inv SA T-arb. SVS Samh. Löneföret. bidrag

12 000 - 16 Askersund 12 000 - 10 Degerfors 17 000 - Hallsberg 10 000 - Hällefors

Laxå Lindesberg 25 000 2 10 7 000 - 18 Ljusnarsberg Nora 10 000 - 10 Örebro 117 000 8 72 Län 18 totalt 273 000 ll 217 183 700 900

sou 1985:8 111

Iän: Västmanlands 19

l 2 3 4 5 6 Karmun Inv SA T-arb. SVS Samh. Löneföret . bidrag

15 000 - 7 Arboga Fagersta 15 000 - Hallstahammar 18 000 - 11 13 000 - Heby 8 000 - Kungsör Köping 27 000 4 14 7 000 - 5 Norberg Sala 21 000 - 4 5 000 - - Skinnskatteberg Surahammar 11 000 - 8 Västerås 118 000 3 167 Län 19 totalt 258 000 7 233 116 900 900

Län : Konaarbergs 20 1 2 3 4 5 6

Borlänge

Malung

Län: Gävleborgs 21

1 2 3 4 5 6 Kalium Inv SA T-arb. SVS samh. Löneföret. bidrag Bollnäs 1

1 E ñârläggnirzg med 24 platser. Skogs-, natur- oda Vägarbete. Arbetsledare från ADB.

Län: Västernorrlands 22

1 2 3 4 s s Inv SA T-arb. SVS Samh. Löne- Kcrmun föret. bidrag

1 28 000 7 10 Härnösand 26 000 12 - Kramfors 27 000 8 - Sollefteå Sundsvall 2 94 000 23 21 19 000 21 - Timrå 13 000 - 12 Ånge Örnsköldsvik 60 000 16 5 266 000 87 48 207 800 1 600 Län 22 totalt

l med 24 platser. och naturvård. En förläggning Skogs- Ãrbetsledare från AIG .

2 natur- och vissa vägarbeten. E förläggning med -24 platser. Skogs- Arbetsledare från AFS.

Län: .Tämtlarxis 23

1 2 3 4 5 6 Konmm Inv SA T-arb. SVS Samh. Löneföret. bidrag

000 - - Berg Bräcke 9 000 - - Härjedalen 13 000 1 - Krokom 14 000 l - Ragunda 8 000 - - Strårsund 17 000 6 - Åre 10 000 - - Östersund 1 56 000 9 19 Län 23 totalt 135 000 17 19 206 l 100 700

1 i Hammerdal för §1_ förläggning 24 personer. Enbart skogsarbete. Arbetsledare från AFS

Län : Västerbottens 24

1 2 3 4 5 6 Kamun Inv SA T-arb. SVS Samh. Löne föret. bidrag

3 000 - Bjurholm

Norsjö

a) uppgift saknas. 1 förestår. E förläggning med f n endast ;eg boende. Nedläggluing

E fdrläggning Arbetsledare hyrs in från SVS san också äger förläggningsbyggnakl.

mp2 mä. om? 89 S9 EE

E...

mmxöon

å

møåâz 0.9.8335 muonmøäaå amügøaøh

?Hmogøz wnmmmz 5555, Banana_

.

:med

umumämuñ mnmuhmpm 22

åøumdxmm ounåxäâå MCOHMmHHMM

om:

common campa: omväg, mnxmb aim:

å 95m

Fon_o-mwm_›|m›m_

å

møaøoamønäømmaumm xaâvmümámüxø mxänqumømmwu

møâäâz måagmm mnâüün muoumpoamm

mms Bmmøo »nanm

:mumsammxummmaa:mmmHuww

å

m

_mloamm

.mumTmm

.mncwonmâmmauwm

.oLoLmm

so

mâüöâm 3.28

»Små nämna En?

m

89 59 mä. m8_ 32 om? omâ E8

mucwonmmøaøwwmauøw

:mma«Hxuo»o

»müöâm Bøöâim mwuwpmøpz going 83.28 äuuåau

32mm mmgmmøn

små 3G,

o -

Hampus

m4 o o m m

så

u m M .H z z o m

22 82 82 82 82 :m2 082 82 52 82 22 82 082 82 82 N22

om..

§82

m4

ømüäwvøä gang

ømaxuøåm.

mnmuäummz “E3823 ?Roxana ändå

:mä må §25 anamma omâüom ?...263 802 Emma? mass .E5508 §3 wanna_ 28mm .

uøuwumouñ 835m

8a

å 0988_ 88 mudd mwüä ânmâm

å

onöonmøäømwmduøu

äga

E282. munnen emøuøêøm

mâøume

nä?

om.. 283

ä

muöonmmqvsmwauøm

eo

gänga

uâmwm

22 S2 82 82 82 22 ow2 22 82 22 82

mwaoammâuâmmauøm

.. -

-gäng .Bwnmmwâq âmâkaâ

umaxomám 98:a 88032 uøpmâz omamüom §9 0.854248

:mä mää 29% ÅHMM

Antal fölägyüxgar

35 33

27 32 19 15 14 13

é-

1978 -79 -so -81 -82 -83 -84 -asa

Antal platser 825 777 654 502 448 332 320 296

aJanuari 1985

Diagram 1 Antal förläggningar och antal platser vid AMS arbetsplatser för SA-arbetskraft. 1978-1985

Statens offentliga utredningar 1985

Kronologisk förteckning

. Församlingar i samverkan. C. Livsmedelsforskning II. Jo. . Lova som äldre. S.

awp5.n›wp-

. Rättshjälp. J. Barn genom befruktning utanför kroppen m. m. J. Förköp av bostadsrätter. B. . Arbetamarknadsverkets ansvarsområde. A. . Beredukapsarbete i AMS-regi. A.

Statens offentliga utredningar 1985

förteckning

Systematisk

Justitiedepartementet Rattshjälp. [41 Barn genom befruktning utanför kroppen m. m. [5]

Socialdepartementet Leva som äldre. [3]

Jordbruksdepartementet Livsmedelsforskning II. [2]

civildepartementet Försemiinger i samverkan. [1]

Arbetsmarknadsdepartementet Arbetsmarknadsverketsansvarsområde. [7] Beredskapserbete i AMS-regi. [8]

Bostadsdepartementet Förköp av bostadsrätter. [6]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

KUNGLBLBL

198508* 25

STOCKHOLM _

°

HE

ISBN 91-38-08747/-2 ISSN 0375 -250x

AllmännaFÖrlaget