Handlingsprogram i handikappfrågor : förslag

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Handlings program i handikapp frågor

FÖRSLAG Av BEREDNINGSGRUPPEN FÖR INTERNATIONELLA HANDIKAPPÄRET 1981 S99]

A

m*

@ Statens x

offentliga utredningar

~

ww 1982:46

F37

Socialdepartementet

i

Handlingsprogram

handikappfrågor

F r r

Förslag av för internationella

ggredningsgruppen

i

handikappåret

Stockholm 1982

Omslag Johan Ogden Jernström Offsettryck AB

ISBN 91-38-07163-0 ISSN 0375-250X

GOTAB 71811 Stockholm 1982

.i

=

FÖRORD

I samband med förberedelserna inför det internationella handikappåret 1981 rekommenderade Förenta nationernas generalförsamling medlemsländerna att överväga att utarbeta nationella långsiktiga handlingsprogram på handikappområdet.

Den av regeringen i december 1979 tillsatta beredningsgruppen för handikappåret beslutade i ett tidigt skede av sitt arbete att utarbeta ett svenskt handlingsprogram på området att överlämnas till Som ett första led i detta regeringen. arbete lät beredningsgruppen utarbeta och publicera rappor- Svensk till att

ten handikappolitik, vilken syftade ge en

samlad bild av dagens handikappolitik och samtidigt tjäna som diskussionsunderlag för det fortsatta programarbetet. över rapporten inhämtades yttranden från ett stort antal statliga myndigheter, landstingskommuner, kommuner, organisationer och företag.

I december 1981 tillsatte beredningsgruppen inom sig ett programutskott med uppdrag att på grundval av det föreliggande materialet, tidigare utredningar samt erfarenheterna från m.m. - utarbeta till handhandikappâret förslag å lingsprogram för handikappolitiken på 1980-talet. I utskottet har följande ledamöter i beredningsgruppen ingått, näms E ligen riksdagsledamöterna Nils Carlshamre (m), ordförande, Z

E Rune Gustavsson (c), Håkansson (fp) och Anna-Greta

Margot å

2 Skantz (5), sekreteraren Per Olof Bengtsson (vpk), ord-

2 a Å föranden i Handikappförbundens Centralkommittê (HCK) Bengt Lindqvist, överdirektören Gunnar Olofsson, socialdepartementet och kanslichefen Nils Wallin, De Handikappades Riksförbund (DHR). Dessutom har ledamoten i beredningsgruppen,

4 › sou 1982:46

kansiichefen R01f Utberg, HCK, tagit viss dei i programutskottets arbete. Beredningsgruppens sekreterare Lennart No1te har varit sekreterare åt utskottet.

Vid sitt siutsammanträde den 22 juni 1982 antog beredningsgruppen ett av programutskottet utarbetat försiag til] hand- iingsprogram och besiöt att försiaget efter vissa kompiet- teringar och smärre justeringar av programutskottet sku11e överiämnas ti11 regeringen.

Bakom försiaget ti11 handiingsprogram står ett enigt programutskott. Att a11a riksdagspartiernas företrädare ti11sammans med handikappröreisens stödjer för-

representanter

siagen skapar eniigt beredningsgruppens mening goda förut-

sättningar för att handiingsprogrammet ska11 komma också

att successivt förverkiigas under programperioden.

Programmet gör inte anspråk på att vara fullständigt. Det

är inte vare sig praktiskt e11er ekonomiskt möjiigt att under en tioårsperiod undanröja a11a de hinder på skiida samhäiissektorer som försvårar för människor med funktionsnedsättning att nå fu11 deiaktighet och jämiikhet i samhäiiet. Vissa av de åtgärder som föresiås är dessutom av så genomgripande art att de kräver iång tid för sitt genomförande och därför endast kan hinna påbörjas under programperioden.

Programmet pubiiceras också som taibok, i punktskrift och på iättiäst svenska.

Stockholm, juni 1982

g

Innehåü

Förord Allmänna utgångspunkter 7 Demokrati och . 0 u o 0 inflytande 15 Förebyggande åtgärder u o I 0 . 21 Vård och behandling 27 Habilitering och

Skola och utbildning 61 Arbete och sysselsättning 71 Kultur och rekreation 79 Kommunikationer 85 Konsumentpolitik 89 Forskning och o . - . . . - u r 93 utveckling Biståndsverksamhet och internationellt samarbete 99

Bilaga: Handikappade i ett internationellt 107 perspektiv

v

T ALLMÄNNA UTGÅNGSPUNKTER

Grundsynen på handikappade

om a11a människors 1ika värde biidar en av Uppfattningen I hörnstenarna för i vårt demokratiska samhä11e.

utveckiingen

Goda och ändamålseniiga bostäder, arbete åt a11a, god hälsa, ekonomisk yttrande- och informationsfrihet är viktrygghet,

tiga mål för politiken kring vilka det råder stor enighet.

och i samhä11et ska11 omfatta a11a Tryggheten gemenskapen medborgare.

Handikappade har samma rättighet som andra att få de1 av väifärden och ska11 kunna 1eva ett fritt och oberoende 1iv som ger möjiighet ti11 sjäivförverkiigande. Det är en hela foikets angeiägenhet att a11a kan vara med i gemenskapen. Handikappade är en resurs i samhä11et, som med sina kunskaper och erfarenheter ska11 kunna bidra ti11 framåtskridandet.

Betydande insatser har gjorts under de senaste årtiondena för att öppna samhä11et och göra det ti11gäng1igt för handi- Vi befinner oss eme11ertid bara i början av ett kappade. omfattande arbete och mycket återstår att göra.

Handikappade är eftersatta

Handikappade finns inom a11a grupper av befo1kningen, och* deras 1ivssituation väx1ar på samma sätt som andra människors. Genere11t sett har dock handikappade sämre bostäder,

8 Allmänna

utgångspunkter .,

Iägre utbildning, sämre ekonomi, de är oftare arbetsiösa, de1tar mer sä11an i kultur- och nöjesliv, är mer iso1erade etc. än vad som gä11er genomsnittet av befo1kningen. Prob1emen är oiika för o1ika grupper av och svåhandikappade righeterna gör sig med varierande styrka gä11ande på ski1da områden.

Vårt samhä11e har danats under 1ång tid. Utveck1ingen har skett utifrån var tids tekniska och ekonomiska förutsättningar men utan hänsyn ti11 att inte a11a människor är effektiva och starka och utan funktionsnedsättningar, Det är först under senare årtionden handikappades prob1em och behov har uppmärksammats och angripits mera måimedvetet. I det moderna samhä11et har högt utvecklad teknik, avancerad forskning, goda kommunikationer osv. kommit också handikappade till de1 och därmed bidragit ti11 att förbättra deras situation.

A andra sidan kan en rad orsaker ti11 handikapp sökas i förhâ11anden som är en fö1jd just av det högt utveckiade samhä11et och som 1eder ti11 obaians me11an kraven på hur människor ska11 vara och fungera och.vissa människors faktiska funktionsförmåga. Förekomsten av är ett handikapp stort samhä11spr0b1em som berör många människor. De f1esta utsätts för handikappskapande faktorer och risk att Iöper b1i handikappade. Mi1jögifter och förorsakar skador droger och sjukdomar hos människorna som kan 1eda ti11 a11var1iga

funktionsnedsättningar. Många skadas varje år i trafiken och

på arbetsp1atserna. I skolan och i arbetsiivet råder konkurrens om poäng och meriter med krav Autopå höga prestationer.

Allmänna 9

utgångspunkter

, mation, rationaliseringar och stress är andra faktorer som kan leda till handikapp.

Funktionsnedsättningar drabbar oftare människor i högre åldrar. Med det kraftigt ökande antal åldringar som kan förutses måste man räkna med att även antalet handikappade ökar.

Handikappolitiken angår alla

Handikappolitiken syftar till att de allmänpolitiska målen förverkligas även för handikappade. Samhället skall göras

tillgängligt för alla. Handikappade skall ha möjlighet att

delta i samhällsgemenskapen och att leva på ett sätt som är

likvärdigt med andras.

Viktiga utgångspunkter för dessa strävanden är att alla människors behov är lika angelägna att tillgodose. Alla människor har och erfarenheter som för kunskaper behövs utvecklingen av vårt samhälle. Om gemenskapen inte omfattar alla, blir samhället fattigare. Full delaktighet och gemenskap för handikappade är därför en allmän samhällsangelägenhet. Handikappfrågorna berör de flesta områden av samhällslivet och praktiskt taget varje samhällsfrâga har en handikappaspekt. Handikappolitiken angår följaktligen alla människor.

Det är också viktigt att slå fast att inte handikappolitiken syftar till att gynna handikappade eller annat sätt på skapa förmåner som inte tillkommer andra. skall Handikappolitiken medverka till att klyftorna mellan och andra ut- 5 handikappade é jämnas. Den skall leda till att får det som andra handikappade

10 Allmänna utgångspunkter

människor redan har och att den fortsatta sker utveckiingen

med hänsyn också ti11 handikappades probiem och behov.

Handikapp är ingen egenskap

Det handikappbegrepp som har vuxit fram under senare år skiijer me11an skada och sjukdom, funktionsnedsättning och handikapp. En individ kan ha en faktisk skada, sjukdom e11er annan störning i fysisk, psykisk e11er inte11ektue11 bemärkeise. Funktionsnedsättning är den begränsning i individens funktionsförmâga som är en föijd av skadan e11er sjukdomen. Handikapp är de negativa följder som uppstår i reiationen me11an en individ med en funktionsnedsättning och omgivningen i vid bemärkelse med dess krav viss funktionsförpå måga.

Uttrycket handikappade använder vi om människor som har en varaktig funktionsnedsättning och som til} f61jd av denna och bristfäiiigheter i samhäiiet möter mera betydande svårigheter. Med den definitionen av handikappbegreppet som iämnats ovan är det egentiigen missvisande att ta1a om handikappade. I stä11et borde man taia om funktionsnedsatta e11er människor med funktionsnedsättningar. Ordet handikappade är emeiiertid djupt rotat i det svenska språkbruket och är därför svårt att utan vidare utmönstra. I detta program används ordet handikappade. Tiden får utvisa om ordet ska11 ersättas och efter hand utgå.

utgångspunkter

Allmänna 11

Vägjedande principer

Ett av handikappoiitiken förutsätter att förverkiigande a11a tar ansvar för att handikappade kan vara med i samhä11et. Ansvaret åviiar både den offentiiga och privata sektorn. Såväi staten, iandstingskommunerna och kommunerna som organisationer och enskiida privata företag, personer måste beakta i sin verksamhet. handikappaspekterna

rätt ti11 ievnadsförhåiianden som är iikvär- Handikappades diga med andra människors får inte påverkas av svängningar i samhälisekonomin. Åtgärder för att skapa fu11 deiaktighet och gemenskap måste vidtas även om samhäiiets ekonomi är hårt Det är därför viktigt att utrymet för ansträngd. reformer med sådant syfte görs beroende av den ekono-

inte

miska tiiiväxten. Åtgärderna måste i stäiiet utgå ifrån en rättvis och sociait medveten fördeiningspoiitik.

Normaiisering och integrering är centraia begrepp för insatserna på handikappområdet. De innebär i korthet att handikappade så iångt möjiigt ska11 ha samma iivssituation som andra människor och att ska11 kunna deita handikappade i samhäiiet tiiisammans med andra människor.

Staten har i a11a sammanhang det övergripande ansvaret för samhäiisutveckiingen. Regering och riksdag formar genom sina besiut och kan och an-

riktiinierna

b1.a. genom iagstiftning nan normbiidning samt oiika ekonomiska styrmedei och stimuutveckiingen i önskad riktning. Vidare iansåtgärder påverka fuiigör statiiga myndigheter på en rad områden uppgifter som är betydeisefuiia för handikappade.

12 Allmänna utgångspunkter

V Landstingskommunerna och kommunerna bedriver verksamhet och ansvarar för service som på ett direkt sätt handipåverkar kappades levnadsförhållanden. Särskilt bör betonas kommunernas yttersta ansvar för alla människors välfärd. De senare årens utveckling med lagstiftning av ramlagskaraktär, minskad statlig tillsyn och reglering och större frihet för landstingskommuner och kommuner att utforma olika verk-

själva

samheter ger dessa möjligheter att satsa där de upplever behoven som störst men kan också motverka målinriktningen för handikappolitiken. Konkurrensen om knappa resurser ökar. Vid prioriteringen mellan olika, ändamål kan handiangelägna kappolitiska intressen komma i skymundan av krav från andra grupper som har lättare att hävda sina intressen. Det kan vara svårt att åstadkomma likvärdiga insatser och service- . nivån kan komma att variera starkt mellan olika landstingskommuner och från kommun till kommun. Handikappades problem och behov skall vara avgörande för utformningen av den ser-

vice landstingskommunerna och kommunerna skall tillhandahålla.

Anspråk måste också ställas på den privata sektorn, dvs. företag, institutioner, organisationer och enskilda männi- Stora och viktiga delar av samhällslivet hör till den

skor.

privata sektorn, t.ex. arbetsplatser, butiker, anläggningar för fritidsliv och institutioner för kultur- och nöjesliv. Enskilda människors attityder och inställning till handikappade är ofta direkt avgörande för handikappades möjligheter till delaktighet och gemenskap i samhället. Statens övergripande ansvar för samhällsutvecklingen måste gälla även i förhållande till den privata sektorn. Vid behov skall denna kunna stödjas och pâverkas med olika former av normgivning

stimulering.

och

Allmänna

utgångspunkter 13

Handikappades delaktighet och gemenskap i samhället måste åstadkommas genom att miljö och verksamhet utformas ett på sådant sätt att de blir för tillgängliga handikappade. Varje huvudman måste beakta detta i sin verksamhet. Kostnader som uppkommer för sådan anpassning skall ses som en självklar del av kostnaderna för verksamheten och därmed också finansieras på sama sätt som verksamheten i övrigt.

Full delaktighet och jämlikhet förutsätter att handikappade både har inflytande över sin egen situation och kan påverka utvecklingen i samhället. möter Handikappade betydande svårigheter när det gäller att använda av en rad sig grundläggande fri- och rättigheter. Ett krav är att primärt handikappade både enskilda människor och handikapprörelsen - får ett reellt inflytande i samhället, får ta ansvar

för sin situation och ges möjligheter att påverka utveck-

lingen.

Handikappolitikens utveckling i vårt land under de senaste årtiondena har klart visat betydelsen av en stark handikapprörelse och nödvändigheten av samverkan mellan handikapprörelsen och samhällsorganen på alla nivåer.

i sou 1982:46 15

DEMOKRATI OCH INFLYTANDE

Det råder stark poiitisk enighet i Sverige kring en rad

centraia värderingar som kännetecknar ett demokratiskt samhäiie, såsom yttrande- och informationsfrihet, åsiktsfrihet, mötesfrihet, aiimän rösträtt och iikhet inför iagen. Att dessa fri- och rättigheter gäiier och tiiiämpas iika för aiia människor i iandet i demokratins natur.

iigger

Tiii kännetecknen på vårt demokratiska samhäiissystem hör också respekt för och hänsyn tiii minoriteters eiier eftersatta gruppers åsikter och behov och människornas rätt att ha infiytande över och kunna påverka den egna situationen.

Ett demokratiskt samhäiissystem och demokratiska arbetsformer bygger på aiia medborgares medverkan. Det innebär inte bara rättigheter för den enskiide utan också skyidighet för honom att medverka i samhäiisbyggandet och med sin insats bidra tiii det gemensamma framåtskridandet.

Med detta synsätt är demokrati inte bara något som utövas av enskiide vid vaien tiii

den

medborgaren riksdag, iandsting och kommuner. Frågor om demokrati och infiytande i denna vidare bemärkeise gör sig tvärtom gäiiande i skiftande skeden i iivet och i de mest vardagiiga situationer. Det handiar om rätten att ta dei av innehåiiet i en tidning, ett radio- eiier TV-program, att få dei av information och besiut, om rätten att överkiaga myndigheters besiut, att offentiigt föra fram egna åsikter, att ta dei av andras argument och att sjäiv argumentera. Demokrati handiar också om att få och att bii tiiifrågad och att bii resfråga E pekterad som människa.

16 Demokrati och

inflytande

rättigheterna

För att de demokratiska ska11 fy11as med ett meningsfu11t innehå11 för den enski1de, krävs att han också har praktiska möjiigheter att utöva dem. Många handikappade hindras häri av sin funktionsnedsättning och de brister i tillgängiigheten som de möter i samhä11et till f61jd härav. På 01ika samhäiissektorer förutsätter därför den handikappades deiaktighet, när det gä11er hans möj1igheter att utöva de demokratiska fri- och rättigheterna på samma vi11k0r som att av vitt skiida övriga medborgare, anpassningsåtgärder Det inte bara att göra t.ex. va11okaslag genomförs. gä11er 1er samt po1itiska församlingars, myndigheters och organisationers lokaler i fysisk mening. Det gä11er ti11gäng1iga också att göra det möj1igt för människor med o1ika siag av att få dei av och ti11godogöra sig funktionsnedsättningar resuitatet av de möten, förhandlingar e11er andra aktiviteter som berör deras rättigheter och skyldigheter i samhä1let. Detta gä11er i särski1t hög grad i fråga om exempe1vis och myndigheters besvärsprövning där d0msto1sförhand1ingar rättssäkerheten annars kan sättas ur spe1. Handikappade måste vidare 1iks0m a11a andra kunna ta dei av det informationsutbud som förmed1as genom press, radio, TV och andra media och som de behöver för att fö1ja samhä11sdebatten och för en fri åsiktsbi1dning. De po1itiska partierna har ett stort ansvar för att göra sin utåtriktade information V för a11a. ti11gäng1ig

Angeiäget är att handikappade ges ree11a möj1igheter att sjä1va åta sig och fu11göra po1itiska uppdrag. För att detta ska11 måste sammanträdes10ka1erna vara ti11gängfungera iiga och utrustade med erforder1iga hjä1pmede1, t.ex. te1es1inga och bra beiysning, sammanträdeshandlingar måste b1i

Demokrati och 17

inflytande

inlästa på kassett för den synskadade och tolk deltagaren mâste finnas till hands för att döva skall kunna delta i överläggningarna. Speciella arrangemang av detta slag behövs naturligtvis inte om ingen ledamot i den politiska församlingen behöver servicen. Men det måste finnas en beredskap att kunna klara sådana behov med kort varsel, och avsaknaden av sådana resurser får inte leda till att handiavstâr från arbete.

kappade partipolitiskt

För stärkandet av i samhället och handikappades inflytande

tillvaratagandet av deras rättigheter har framväxandet av

handikapprörelsen som en av landets breda folkrörelser kommit att spela en allt roll. mellan T viktigare Samspelet handikapporganisationerna och samhällsorganen, där organisationerna känner handikappades problem och behov, formulerar kraven och driver frågorna i det arbetet intressepolitiska och där samhällets organ och sätt prioriterar på olika styr och stimulerar, har lett till i hanpåtagliga förbättringar dikappades situation allmänt och på en rad olika samhällssektorer. en resurs som fram-

Handikapprörelsen utgör också

deles bör tas till vara i det arbetet och inom politiska administration och

förvaltning. Samhällsorganen måste stödja

strävanden att öka

ä handikappades inflytande i samhället.

Förtroendevalda inom handikapporganisationerna utför ett omfattande arbete som för med sig kostnader i både tid och pengar för den enskilde. Dessa har i vissa avuppgifter seenden blivit så omfattande, bl.a. av ökade krav på grund på medverkan i olika kommunala organ, att de inte alltid E kan fullgöras som Det undersökas om kom-

fritidsuppdrag. bör

i 18 Demokrati och sou 1982:46

inflytande

munaia uppdrag som företrädare för handikapporganisationer kan motivera rätt ti11 iedighet för den anstäiide för att arbetstid såsom vid t.ex. nämndemansuppdrag. utföras på gäiier

Staten, iandstingskommunerna och kommunerna använder sig a11t

oftare av den samiade sakkunskap som finns inom handikapp-

rörelsen. Företrädare för organisationerna ka11as som sakkunniga e11er experter i utredningar, organisationerna används som remissinstanser, tas i anspråk för information i utbi1dningssammanhang osv. Dessa ti11tagande anspråk på organisationerna ieder tili ökade behov av resurser för att de ska11 kunna svara mot den efterfrågan på medverkan som finns. Om detta ska11 b1i möjligt är det önskvärt att inte bara fu11 kompensation ges för den a11männa pris- och iöneökningen utan att även reel] höjning av

det

statiiga organisationsstödet komner ti11 stånd.

Också handikapporganisationerna på 1äns- och kommunpianet har fått ökade Samtidigt som samhä11sorganens uppgifter. anspråk på deras medverkan har ökat, har strävan att decentraiisera statiig verksamhet och att öka iandstingskommunernas och kommunernas självbestämmande inneburit vidgade arbetsuppgifter i handikapporganisationernas intressepoiitiska arbete på iäns- och kommunpianet. Landstingskommunerna och kommunerna bör svara för att handikapporganisationerna får ett verkningsfuiit ekonomiskt stöd som ger dem ree11a möjiigheter att bedriva ett aktivt och kontinueriigt arbete.

Länshandikappråden (LHR) och de komnunaia handikappråden (KHR) har utveckiats ti11 fast etabierade forum för samverkan mel- 1an och handikappröreisen. Genom LHR och KHR samhäiisorganen

Demokrati och ..19

inflytande

har handikapporganisationerna fått ökade möjligheter att komma in i planeringsprocessen på ett tidigare stadium och anlägga handikappaspekter på olika samhällsfrågor.

Rådens ställning varierar. På många platser har de funnit väl fungerande arbetsformer och ingår som ett naturligt led i planeringsarbetet. På andra håll har råden haft svårare att hävda sin ställning. De nya lagarna på hälso- och sjukvårdens och socialtjänstens områden lägger ökat beslutsansvar på kommunerna. Uppgifterna för både LHR och KHR växer i takt härmed.

Råden besitter stor sakkunskap i handikappfrågor och bör ses

som en viktig resurs. För att de skall kunna fullgöra sina

uppgifter måste de förses med kansliresurser i sådan omfattning att ärendena kan beredas på ett effektivt sätt. Det är också angeläget att rådsmedlemarna får lämplig utbildning eller fortbildning för att tillfredsställande kunna fullgöra sina Svenska kommunförbundet och uppdrag. Landstingsförbundet bör tillsammans med statens handikappråd ansvara för att samhällsorganens representanter i råden får bättre kunskaper i och att e handikappfrågor handikapprörelsens representanter får fortlöpande information i olika samhällsfrågor.

Till handikapprâdens viktigaste uppgifter hör att förmedla kunskap och verka opinionsbildande, inte minst i förhållande till de politiska partierna. Det är emellertid viktigt att slå fast, att det är inom partierna och i de beslutande organen som prioriteringarna skall göras. Partierna behöver den kunskap och de erfarenheter som handikappade har. Detta är ett betydelsefullt skäl för att skall

handikappade ges

bättre möjligheter att delta i de politiska partiernas ar- E

20 och

Demokrati inflytande

bete. Dessutom är det från aiimändemokratisk synpunkt sjäivk1art att även handikappade ska11 kunna delta aktivt i partipoiitiskt arbete. ökade krav måste därför resas på att partierna gör sin information och verksamhet i övrigt tiligängiig för människor med olika funktionsnedsättningar.

Massmedierna speiar en viktig ro11 i vårt moderna samhä11e. Bland deras viktiga uppgifter är att fånga och upp spegia opinioner. Massmedierna har därmed också ansvar för att bevaka och beskriva handikappades och se ti11 att instä11ning formation och opinion når också handikappade.

/Som redan nämnts är frågor om demokrati och också infiytande nära förenade med det vardagiiga iivets situationer och företeeiser. Inom vård, rehabi1itering, utbildning, arbete

osv. dyker dessa frågor ständigt upp. De återkommer också

därför i fiera av de fö1jande avsnitten.

FÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER

En primär uppgift inom handikappo1itiken är att förhindra uppkomsten av handikapp och motverka sådana förhå11anden i samhä11et som ieder ti11 handikapp. Med den definition av som vi handikappbegreppet numera använder och som i korthet redovisats tidigare kan handikapp motverkas på tre 01ika vägar. En ti11 att så Iångt som väg syftar möjiigt skapa förhållanden som skyddar från skador och

människorna

sjukdomar. En andra väg avser åtgärder för att bota e11er rehabi1itera där en skada e11er sjukdom redan har inträffat. En tredje väg tar sikte att utforma samhä11et s1ut1igen på på sådant sätt att människor med funktionsnedsättningar når fu11 deiaktighet och gemenskap i samhä11et. En framgångsrik handikappolitik förutsätter att a11a tre aspekterna beaktas. Detta synsätt återkommer i de avsnitten. Här föijande ska11 närmast behandias några mer a11männa och övergripande synpunkter pâ frågan om att motverka handikapp.

Eftersom det är skador och sjukdomar som vaniigen ger upphov ti11 är det funktionsnedsättningar, angeiäget att främja en som motverkar skador och utveck1ing uppkomsten av sjukdomar.

Den snabba medicinska och utveckiingen framstegen på 1äkemede1sområdet under det senaste sek1et har revoiutionerat möj1igheterna att

i

förebygga och bota sjukdomar som tidigare iedde ti11 iidande och iångvarigt kvarstående men för många människor.

Förebyggande åtgärder

Också den tekniska utveckiingen har haft en närmast omväivande betydeise för människors iivsviiikor och för heia vår samhäiisutveckiing. Den har påverkat arbetsmarknaden, bostadsförhåiiandena, kommunikationerna, kuituriivet, heia samhä11s1ivet. I sin dagliga ti11varo iever de fiesta människor i det moderna samhäiiet ett och bekvämare iiv än tryggare man gjorde förr. Många hinder i det samhäiiet som utegamia stängde människor med funktionsnedsättning från att ta dei i kan med teknikens samhäiisgemenskapen nu hjäip undanröjas e11er minskas.

Å andra sidan möter människor i samhäiie risker och dagens

handikappskapande faktorer av annan art än i gångna tider.

Sjäiva omstruktureringen i sättet att 1eva med uppiösningen

av gamiaffamiijeband och av fiergenerationsboende, med nya

mönster för könsroiier och samt med en arbetsiivsfördeining ti11varo som i hög grad prägias av krav på effektivitet och rationaiisering kan 1eda tili ökad isoiering för dem som av fysiska eiier psykiska skäl inte förmår anpassa sig ti11 de nya mönstren och rytmen i samhäiiet.

Trots den ökade uppmärksamheten på arbetarskydd och arbetsmiijöns krav utsätts människor även i dagens samhäiie för svåra skador e11er sjukdomar i arbetsiivet, förorsakade av stress och dâiiga miijöer, av buiier, damm och skaddrag, iiga ämnen, fariiga maskiner och tunga arbetsmoment. Ofta orsakas oiycksfaii och yrkesskador av att nya arbetsformer e11er produktionsmetoder tagits i bruk utan att därmed förenade skadeverkningar eiier skaderisker i förväg dokumenterats.

Förebyggande åtgärder 23

_

Trots att på många områden finns om de skadegoda kunskaper risker som inom arbetslivet och regier har stäilts föreiigger

för att undvika riskerna, behövs ökad information och ut-

upp för att motivera människor att föija de bestämmeiser biidning

som finns ti11 undvikande av skador i arbetet. A11a inom ar-

betsiivet måste ta ett ökat ansvar i detta avseende för att det skal] b1i att nedbringa handikappande faktorer. möjiigt Det är därvid inte minst viktigt att vara observant på nya ämnen, preparat e11er metoder, viikas eventueila skadeverkningar inte är fuiit kiariagda.

I detta sammanhang kan pekas också på den fosterdiagnostik som i dag bedrivs trots att samhäiiet saknar en politik för och omrâdet. Det är angeiäget forskning tiiiämpning på att en sådan 0mede1bart.utveck1as. Det är från hanpoiitik dikappoiitisk synpunkt av vikt att också utveckiingen på

område föijs med största uppmärksamhet.

hybrid-DNA-teknikens

Bostadsförhåiiandena har under ioppet av ett par generationer genomgått förändringar. Stora foikomfiyttväsentiiga

kraftigt

ningar och en ökad bostadsproduktion har gett människorna modernare bostäder, i högre än förr konnya, grad centrerade ti11 tätorter. I de större kommunerna har stora bostadsområden vuxit upp, ibiand beskrivna som stenöknar, anonyma områden där människorna inte känner samhörighet och Dessa områden kommer att finnas kvar under gemenskap. tid. Kraftfuiia måste sättas in för att motiång åtgärder verka den som uppkommer. Gemensamhetsbostadssegregering 1oka1er, infiytande den boendesituationen och andra på egna som människor bidrar ti11 att bryta den åtgärder engagerar isoiering som i många fa11 drabbar handikappade särskiit hårt.

24 i

Förebyggande åtgärder

Bruket av o1ika droger, främst av a1koho1 och narkotika, har växiat från tid ti11 annan. Föijderna av drogmissbruk är vä1 kända: arbetsoförmåga, raserad ekonomi, spiittrade famiijer, kriminaiitet osv. Kostnaderna i pengar och i ii-

dande är stora. Härtiii kommer att missbruket leder tili

sjukdomar och funktionsnedsättningar som är i hanhög grad dikappskapande. Förhäriigandet av bruket av a1k0ho1 och narkotika på film, video, i TV osv. står i ett direkt motsatsförhå11ande ti11 det a11männa önskemåiet att minska drogmissbrukets verkningar. För att nå dessa mål är det nödvändigt att ingripa med åtgärder fiera områden än på det rent dr0gpo1itiska.

Trafikutveckiingen ti11 lands, ti11 sjöss och i iuften har varit omväivande. att snabbt färdas från Möjiigheterna en plats ti11 en annan har både arbetsliv och fritidspåverkat 1iv. Samtidigt har den trafiken en viktilitagande spe1at tig ro11 biand de handikappskapande faktorerna. män- Många niskor skadas varje år. har för att mot- Åtgärder vidtagits verka skaderiskerna, men ökade måste ansträngningar göras. Barn är särskiit oskyddade. Därför krävs försikspecieiia tighetsmått för att minska riskerna för att de skadas genom i trafiken o1ycksfa11 1iksom i hemmiijön.

Miijöförstöringen har fått en omfattning som ingen kunnat

förutse för bara nâgra decennier sedan. från

Uts1äpp bi1ar, industrier och kommunaia vatten

aniäggningar påverkar Iuft,

och växtiighet. Effekten för människornas del är endast deivis känd. Vi har inte ievat med dessa ti11räckproblem Iigt länge för att med säkerhet veta hur mänsk1igheten på-

. \ sou

1982:46 Förebyggande åtgärder 25

_ verkas på 1ång sikt. Däremot är det känt att föroreningar- A na även på kort sikt har ogynnsam inverkan på hä1soti11ståndet. Kraftfu11are

åtgärder än hitti11s måste vidtas för

att mi1jöförstöringen inte i ännu än som redan högre grad sker ska11 förorsaka handikapp.

i sou 1982:46 V27

VÅRD OCH BEHANDLING i God hälsa samt vård av god kvalitet och på lika villkor för Q hela befolkningen utgör grundläggande mål för politiken på hälso- och sjukvårdens område. Vården skall också tillgodose patienternas behov av trygghet, vara lätt tillgänglig och bygga på respekt för patientens självbestämmande b och integritet.

Människor med funktionsnedsättningar är enligt statistiska centralbyråns rapport Handikappad. Delaktig och jämlik? betydligt större konsumenter av sjukvård än befolkningen i övrigt. Detta medför att olika handikappgrupper tillsammans tar en betydande del av hälso- och sjukvårdens resurser i anspråk.

Som utvecklats under avsnittet Förebyggande åtgärder kan handikapp motverkas efter tre skilda angreppslinjer, nämligen genom förebyggande åtgärder, genom medicinska eller andra behandlings- och rehabiliteringsåtgärder samt genom utformning av samhället så att det blir tillgängligt för människor med funktionsnedsättning.

Hälso- och sjukvårdens uppgift är framför allt att genom förebyggande åtgärder hindra att ohälsa uppkommer och att bota och rehabilitera där sjukdom eller skada redan inträffat i syfte att återställa en skadad funktion eller minska verkningarna av en funktionsnedsättning.

? Utgångspunkten för all hälso- och sjukvårdsplanering måste b vara att vården är till för patienten. Patienten bör därför i

28 Vård och behandling sou 1982:46

ha en aktiv roll i och själv känna sig delaktig i

vården

vårdarbetet. För att åstadkomma detta krävs att läkare och annan sjukvårdspersonal lyssnar och tar hänsyn till vad den enskilde patienten säger. Som ett naturligt led i vårdarbetet skall ingå att patienten informeras om sina rättigheter och skyldigheter, sitt sjukdomstillstånd, olika behandlingsalternativ osv. på ett sätt som han förstår. Det får inte vara den enskildes eller att tala förmåga oförmåga för sin sak som avgör om han skall bli delaktig i vårdarbetet eller ej.

Den pågående av inom utvecklingen arbetsorganisationen hälso-- och sjukvården mot ökat lagarbete med personalen organiserad i vårdlag bör skapa bättre för förutsättningar ikontinuitet i kontakten mellan patienter och personal, för

»information till och från patienten, för inflytande för

patient och personal och för i kontinuerlig fortbildning arbetet.

För många handikappade med långvariga sjukdomar och bestående skador är det av särskilt stor betydelse att vid behandling eller utredning, som kräver flera besök, få träffa samma läkare och i ett Detta övrig personal vårdlag. ställer stundom krav på organisatoriska förändringar och vissa resursförstärkningar. I samband med ikraftträdandet av ny hälso- och sjukvârdslag är det nödvändigt att ansträng- , ningar nu görs av sjukvårdshuvudmän, centrala myndigheter och organisationer för att förverkliga kontinuitetskravet.

Primärvården utgör basen i hälso- och sjukvårdsorganisationen. Den skall erbjuda människorna en geografiskt lättill-

i Vård och 29

behandling .

gänglig vård av god kvalitet, i första hand på vårdcentralen genom sköterskor och allmänläkare. För många patienter krävs emellertid en mera vård än den som all- _ specialiserad » mänläkarvården erbjuder. I ökad har detta behov omfattning \ under senare tid tillgodosetts inom ram primärvårdens genom medverkan av specialistläkare i sluten vård som konsulter at primärvården eller genom att läkare i andra specialiteter kunnat som allmänläkare. En fortsatt utveck-

tjänstgöra

ling i denna är önskvärd för att en närvård riktning god skall kunna beredas inte minst av medicinskt många grupper handikappade med ett kontinuerligt behov av specialistvård. Den brist på vissa för behov specialistläkare primärvårdens som f.n. råder försvårar en sådan och bör därför utveckling täckas. Detta får dock inte leda till att specialistvârden

pa läns- och.regi0nnivå försämras, ty även den specialist-

som lämnas på dessa nivåer uppvisar i , vård dag allvarliga brister på områden av stor betydelse för många handikappgrupper. Det är viktigt att dessa brister beaktas i den långsiktiga planeringen för utbyggnad av specialistvârden.

För flera av de medicinska har den handikappgrupperna pågående utvecklingen från sluten till öppen vård haft stor betydelse. Så har t.ex. av decentraliseringen psoriatiker- I vården medfört att vården blivit mera lättillgänglig, vilket öppnat för den enskilde att arbeta och bo möjligheter , hemma. Den har också medfört att reducera vård- › möjligheter kostnader för sjukvårdshuvudmännen. En liknande utveckling

E

där vården förankras i primärvården bör åstadkommas även

l

för andra medicinskt handikappade.

i mot

Utvecklingen öppna vårdformer 0ch.närmare samverkan mellan sjukhusens och vårdcentra« öppenvârdsmottagningar

sou 1982:46 i

Vård och behandling 30,

lerna ställer stora krav på en flexibel vårdorganisation. Till vårdcentralerna bör i ökad utsträckning knytas resurser för vård av medicinskt handikappade. I många fall kan patienter med kroniska eller långvariga sjukdomar lära sig att under kontroll av läkare och annan personal vid vård- 4 centralen själv sköta och ta ansvar för sin behandling. Stundom kan man genom förebyggande insatser reducera tyngre vårdbehov och skapa förutsättningar för ett större oberoende. Den fördelningen av vårdresurser är geografiska för ett gemensamt problem. En målmånga handikappgrupper för hälso- och sjukvården måste vara att minska sättning \de skillnaderna och sträva efter en jämnare förregionala av vårdresurserna. I samband med en sådan omfördeldelning ning bör övervägas på vilken nivå resurserna skall ligga.

Enligt den nya hälso- och sjukvårdslagen skall landstingskommunerna i och av hälso- och planeringen utvecklingen samverka med och sjukvården samhällsorgan, organisationer enskilda. kommer härigenom att läggas på Vidgade uppgifter handikapprörelsen, vars erfarenheter och kunskaper behöver tas till vara i av alla nivåer inom vårdorgaplaneringen nisationen för att skall bli beaktade handikappaspekter på ett tidigt stadium.

Inom landstingen pågår f.n. under en femårsperiod försöksverksamhet med förtroendenämnder, vilka har till uppgift V att kontakten och Många

främja mellan patient personal.

emellertid också råd och hjälp av någon

patienter behöver

utomstående att föra sin talan och hävda sina intressen i tvister med landstinget. Handikappade möter ej sällan särskilda härvidlag till följd av sin funksvårigheter

i sou 1982:46 Vård och behandling 31

tionsnedsättning. I samband med den utvärdering av verksamheten med förtroendenämnder som skall ske efter försöksbör förutsättningar och former för att perioden övervägas lösa berörda problem.

Inom långtidssjukvârden råder speciella problem, där patientens behov av omvârdnad måste särskilt beaktas. Längtidsvârden är huvudsakligen organiserad för värd av mycket gamla, ofta senila För långtidssjuka, som patienter. unga under längre tider vårdas på långtidssjukhus, uppkommer särskilt svåra problem. Differentiering av vården med möjligheter till såväl intellektuell som fysisk stimulans saknas inom de flesta regioner och behöver utvecklas.

Före intagning pâ långvârdsklinik bör i samverkan mellan den handikappade, sociala centralnämnden samt distriktsoch långvårdsläkare noga övervägas vilken boende- och vårdform som är lämpligast för den enskilde.

Inom den psykiatriska vården har på senare âr skett en förskjutning frân stora, ofta gamla institutioner med sluten vård enligt en äldre tids vârdideologi till öppna vårdfor-

i mer. Det råder i en allmän att så få

dag uppfattning patien- | ter som möjligt skall behöva leva hela eller större delen

I av sitt liv på slutna vârdinstitutioner. En förändring

sker således successivt mot ett allt större inslag av öppna värdformer. Patienten ses som en del av ett socialt sysr i den totala tem, vilket motiverar vårdens förankring mil-

t

jön och samverkan mellan somatisk och social psykiatrisk, vård, För psykiatrins del har det främsta instrumentet för att realisera denna nya inriktning varit decentraliserad

32 Vård och behandling

(sektoriserad) psykiatrisk verksamhet i vårdlag, sammansatta av psykiatriker, psykolog, kurator, sjuksköterska och skötare. Denna bredare

problem

syn på psykiska har aktualiserat frågor om avgränsning och främst ansvarsfördelning mellan psykiatri, och primärvård socialtjänst.

Både inom den slutna vården och inom somatisk psykiatriska långvárd återfinns människor som egentligen inte behöver institutionernas totala omvårdnad. Samma förhållande råder i fråga om många som bor på institutioner för utpsykiskt vecklingsstörda. Av olika skäl har de förblivit boende på institutionerna. En del har institutionaliserats och på så vis utvecklat ett beroende till institutionen. Andra har tyst funnit sig i sin lott. Rent mänskligt är det orätt att på detta vis göra i människors levnadsvillinskränkningar kor. Av samhällsekonomiska skäl är det också att olämpligt behålla människor i dyra vårdformer när det av medicinska och vårdmässiga skäl inte behövs.

Dessa förhållanden har i olika sammanhang under sebelysts nare år men mäste ägnas ökad Problemen bottuppmärksamhet. nar bl.a. i bristande resurser inom såväl och hemprimärsjukvård som socialtjänsten vad gäller rehabilitering resp. boende och service. Totalt sett ställs emellertid inte krav på ökade resurser. Frågan är närmast hur resurserna används. Det är att finna former för att kunna angeläget föra över resurser som används inom en sektor till angelägna uppgifter inom en annan sektor och på så sätt minska det totala

behovet av insatser. Staten, landstingskommunerna och kom-

munerna måste utveckla sitt samarbete för att lösa dessa problem.

. Vård och 33

behandling

Fortfarande behöver en del människor bo på institutioner kortare eller längre tider. Institutionen blir då en ersättning för det egna hemmet. Institutionsvârden måste få de resurser som behövs för att negativa följder av institutionsboendet så skall kunna undvikas. långt möjligt

Ett problem inom såväl öppen som sluten sjukvård är att vårdpersonalen ofta har om handikapp. I dåliga kunskaper diskussioner om hur handikappades situation skall förbättras ständigt kravet på mer information och utåterkommer bildning i handikappfrågor. Det är angeläget att inslagen av och orientering om skilda funktionshandikappkunskap hinder ökas i I avvaktan på att så sker vârdutbildningen. är det viktigt att landstingen anordnar fortbildningskurser i handikappkunskap för personalen och i sin planering av denna utbildning finner former för samverkan med handikapporganisationerna.

. _ ” A 9 l . . x _ 1

x a \.

. x

‘ ‘

HABILITERING OCH REHABILITERING

Habilitering och rehabilitering utgör ett viktigt led i vården och behandlingen av människor med funktionsnedsättning, varför de har en central ställning bland insatserna för handikappade. Åtgärderna tar sikte på den enskilda människans situation och syftar till att hjälpa den sjuke eller skadade att nå bästa möjliga funktionsförmâga eller att minska verkningarna av hans funktionsnedsättning. Verksamheten är av skiftande slag och kan gälla t.ex. medicinska, pedagogiska, psykologiska, sociala, arbetsvärdande eller tekniska

åtgärder. Insatserna skall ta tillvara och utveckla den

handikappades förmåga i olika avseenden och därigenom stärka hans egna förutsättningar att leva ett aktivt och oberoende liv.

Med habilitering avses insatser för personer som har en medfödd eller tidigt förvärvad funktionsnedsättning, medan rehabilitering är motsvarande insatser för den som har fått senare i livet. funktionsnedsättningen

När en människa drabbas av en funktionsnedsättning får detta konsekvenser även för i den omgivpersoner handikappades ning. Det innebär i fall en svär psykisk för många press hela familjen och för andra nära anförvanter och medför 5 ofta allvarliga inskränkningar även i deras livssituation.

i Sådana problem mäste i högre grad än som

uppmärksammas skett hittills. och rehabiliteringen skall å Habiliteringen

f

vara till stöd också för de anhöriga.

i

Mycket av habiliterings- och rehabiliteringsverksamheten

i

är knuten till institutioner, t.ex. medicinska rehabili-

36 och

Habilitering rehabilitering

vteringskliniker, avdelningar för barnhabilitering, syncentraler och arbetsmarknadsinstitut. Endast vissa delar av insatserna behöver dock bedrivas inom institutionerna. En strävan bör vara att förlägga så mycket som av trämöjligt ning och behandling utanför dessa institutioner och i så nära anslutning till den som handikappades hemmiljö möjligt.

All och rehabilitering måste utgå ifrån den habilitering handikappades individuella behov och förutsättningar. Åtgärderna måste utformas med respekt för den enskildes in- Den handikappade skall alltid medverka i planetegritet. ringen och själv kunna påverka processen.

Många handikappade får i dag endast habiliteofullständig ring eller rehabilitering. Resurserna är håll på många . och

tillgodose

otillräckliga verksamheten kan inte det behov som finns. Vid det urval bland som därvid handikappade måste göras får äldre ofta stå tillbaka för de som yngre, bor på institutioner kommer efter dem som har bostad egen och de svårast som kräver de största handikappade resurserna får ibland stå tillbaka för dem med lättare handikapp.

Svårigheterna

kan till en del ett avhjälpas genom bättre utnyttjande av de resurser som finns. Men det räcker inte. Ett målmedvetet arbete för att slussa ut människor som inte behöver bo institutioner till ett boende på eget, privat måste omfatta betydande åtgärder av habiliterande och rehabiliterande natur. Liknande behov finns för vuxna handikappade som bor hos föräldrar eller andra Totalt anhöriga. behöver därför habilitering och tillföras rehabilitering ökade vård--och behandlingsresurser.

i och

Habilitering rehabilitering 37

V Landstingskommunerna har under senare år utveckiat barnhabiiiteringen. Eniigt omsorgskommittêns förslag (SOU 1981:26) skaii iandstingens habi1iteringsorganisation utgöra ett ’ skyddsnät, som bör omfatta a11a barn och handikappade ung- T domar, och ett bättre åstadkommas resursutnyttjande genom en ökad av samordning befintiig verksamhet. Motsvarande utveckiing behöver komma ti11 stånd när det gä11er habilitering och för rehabi1itering vuxna.

Många samhäiisorgan är engagerade i habiiiterings- e11er rehabiiiteringsprocessens oiika de1ar, såsom arbetsförmed- 1ing, arbetsmarknadsinstitut, försäkringskassa, sjukvårdsorgan, sociaitjänst och utbiidningsväsende. En rad åt- 1ång gärder behöver vidtas och den ena ofta åtgärden påverkar den andra. När som här o1ika

samhälisorgan är inb1andade,

med remissförfarande och väntetider, stälis stora krav på samarbete för att åtgärderna ska11 kunna genomföras samlat och utan onödig tidsutdräkt.

För den enskiide kan det handikappade vara svårt att veta hur ansvaret fördeiar me11an olika sig myndigheter och andra organ. Det finns inte he11er instans har någon som en samiad överbiick över de som den åtgärder pianeras för handikappade e11er som har att bevaka den stä11handikappades ning och se til] att e11er habiiiterings- rehabiiiterings- ;processen fortskrider. Likaså saknar den i de handikappade

ifiesta fal] en bestämd kontaktperson att vända sig tiil.

Det är önskvärt att åstadkomma ett som innebär att system varje handikappad som befinner sig i e11er habiiiteringsrehabiiiteringsverksamhet får en sådan kontaktperson. Denne iska11 håiia samman och överbiicka pianerade rehabiiiterings-

och sou 1982:46 t_

38 Habilitering rehabilitering

se ti11 att habiliterings- e11er rehabiiiteringsåtgärder,

inte stannar upp och vara den enskiide handikappa-

processen

i oiika som habiiitering och de behjäiplig frågor gä11er

rehabilitering. Det 1igger i linje med den nya sociaitjänst-

att ansvaret för att kontaktperson utses pâ kom-

1agen iägga som har ett ansvar för den han-

munens socia1tjänst, primärt

avseenden 1oka1 nivå. Aiternativt kan

dikappade i skiida på

Sâ1unda kan erinras om att vid annan anknytning övervägas. redan fa11 finns s.k. rehabförsäkringskassorna i många finns med i biiden i grupper och att försäkringskassorna nästan a11 habi1itering och rehabiiitering.

rehabiiiteringen en viktig ro11

Den yrkesinriktade spe1ar

i att minska anta1et och bereda

strävan förtidspensionärer

arbete a11a. Den rehabiliteringen har

åt yrkesinriktade

en under de senaste åren. De nyin-

genomgått omorganisation

rättade arbetsmarknadsinstituten svarar för kva1ificerade

Verksamheten med rehabi1itering är

insatser. yrkesinriktad

ett bra av nära samverkan me11an

exempe1 på nödvändigheten

och heihetssyn den handikappade. Formerna o1ika organ på

för den rehabi1iteringen behöver emeiiertid

yrkesinriktade

utveckias Insatserna bör i större utsträck-

ytteriigare.

än som nu sker vara offensiva och samordnas me11an

ning

arbetet så att den

.olika organ. Heihetssyn måste prägia

handikappades tota1a iivssituation uppmärksammas.

För att och rehabi1itering skal] utvecklas i habiiitering

som räcker det inte med samordning angivits

den

riktning och ett av befintiiga resurser. Nya re-

bättre utnyttjande

behöver ti11föras verksamheten. Vid bedömningen av surser resursbehovet och hur resurserna kan skaffas är det ange-

i

rehabilitering

och

Habilitering 39

läget att anlägga ett brett samhällsekonomiskt perspektiv. Kostnaden för en institution vårdplats på en är lågt räknat - 500 kr/dygn. En person boende på en sådan institution i 30 år kostar ca 5,5 milj.kr. En ung människa som förtidspensioneras uppbär förtidspension med l-1,5 milj. kr. innan han blir âlderspensionär. När man diskuterar

kostnader

för habilitering och är det rehabilitering väsentligt att beräkna även de kostnader som om uppstår man avstår ifrån att vidta en åtgärd. Kostnaderna för att rehabilitera en institutionsboende bör alltså ställas i relation till vad

institutionsvârden kostar. Och kostnaderna för att genom rehabilitering bereda en handikappad till arbete möjlighet bör ses i relation till kostnaderna för förtidspension. En viktig uppgift blir att finna former för av överföring resurser frân en sektor till en annan eller mellan olika

kostnadsansvariga och att åstadkomma en

planering som medger ett förtida iansprâkstagande av resurser för att i gengäld kunna åstadkomma ett minskat resursbehov längre fram i tiden.

HJÄLPMEDEL OCH TOLKTJÄNST

och började i

Både hjälpmedelsverksamheten tolktjänsten

- - men har

ofta handikapporganisationernas regi privat

“successivt över av samhället. Båda verksamheterna tagits

för att leva

har stor betydelse händikappades möjligheter

aktivt och oberoende liv i med andra. De ett gemenskap

har utvecklats snabbt under senare år. Fler åtgärder be-

höver emellertid för att verksamheterna skall bli vidtagas

bättre och behov som ännu inte är täckta.

tillgodose

Tillhandahållandet av sker på olika sätt för

hjälpmedel

och beroende ändamålet för vil-

skilda handikappgrupper pâ

ket hjälpmedlet skall användas.

Ansvaret för hjälpmedel till handikappade elepedagogiska

ver i och âvilar i huvudsak skolan.

grund- gymnasieskolan

Motsvarande för studier eller

hjälpmedel eftergymnasiala

för kan i vissa fall erhållas genom sko-

yrkesutbildning

i

* i andra fall från arbetsmark-

lan/utbildningsanstalten,

nadsverket. som handikappade behöver i arbets- Hjälpmedel

livet tillhandahålls arbetsmarknadsverket. Sådana genom

I I som den enskilde behöver för att lättare klara

hjälpmedel

r

i hemmet, på fritiden, för kommunikationer osv. tillsig ä

handahålls genom sjukvârdshuvudmännens försorg.

E

Samhället bör sträva efter att förenkla hjälpmedelshante-

De hittills ledande att var och en

ringen. principerna

som har behov av ett skall erhålla detta utan

I hjälpmedel

en förenklad verksamhet

i

kostnad bör ligga fast. Målet för

bör att får det samlade och

T vara sjukvárdshuvudmännen

fulla ansvaret för all hjälpmedelsverksamhet. Den enskilde

E

42 och z

I Hjälpmedel talktjdnsi sou 1982:46:

handikappade behöver då inte ha kontakt med olika organ i samma typ av ärenden. Vidare underlättas och utprovning Den handikappades ordination. hjälpmedelsbehov kan bedömas i ett Dessutom samanhang. underlättar ett sådant system

för den handikappade att kunna behålla ett hjälpmedel som

fungerar bra vid från skolform till

övergången en en annan

eller frân till

utbildning yrkesliv. En sådan utveckling

ställer ökade krav samverka på landstingen att med olika

sektorsmyndigheter såsom arbetsmarknadsverket, skolöver-

styrelsen och UHF.

Samtidigt som hjälpmedelsverksamheten förs samman under

ett landstingskommunalt bör

huvudmannaskap verksamheten

organiseras så att avståndet mellan den enskilde och de

organ som handhar hjälpmedelsverksamheten förkortas. Värdcentraler, skolor och andra kommunal nivå organ på bör ges

en mera aktiv roll i denna verksamhet. En viktig uppgift

för dessa organ är att behov av och upptäcka hjälpmedel se till att landstingens resurser in. kopplas

Formerna för information, ordination utprovning, träning, och uppföljning behöver utvecklas. De olika leden skall komma i nära till anslutning varandra. Det är särskilt vik- . tigt att hur uppföljningen av hjälpmedlen fungerar förbättras.

Handikappinstitutet spelar en viktig roll för hela hjälpmedelsverksamheten. I takt med att hjälpmedelsverksamheten utvecklas hos ytterligare landstingen ökar anspråken på institutets insatser. Särskilt beträffande utbildning av personal som arbetar med hjälpmedel behöver institutet öka sina insatser.

-

. och tolktjänst -43

sou 1982:46 Hjälpmedel

har också en viktig roll genom den sam-

Handikappinstitutet

A lade överblick institutet har. Ett särskilt ansvar faller 3 därför på institutet att medverka till att forsknings- och

utvecklingsarbete kommer till stånd både för att utveckla

befintliga hjälpmedel och i syfte att få fram nya produk-

1 t ter. områden som behöver prioriteras är t.eX. Angelägna s.k. samt hjälpmedel för barn och flerhañdihemhjälpmedel

vilkas behov hittills uppmärksammats i

kappade, grupper mindre utsträckning.

Det finns goda exempel på hur den snabba tekniska utveckoch inom elektronik och lingen forskningens landvinningar teleteknik öppnar nya möjligheter för människor med funk- Det är att de möjligheter tionsnedsättningar. angeläget med användande av modern teknik utsom i dag finns att

handikappade

veckla för mer målmedvetet tas nya hjälpmedel tillvara över hela fältet. Utvecklingskostnaderna för sådana hjälpmedel är emellertid ofta höga och produktionen fördyras av små serier och av att hjälpmedlen i många fall kräver individuell anpassning. För att göra det möjligt att få och av hjälpmedel för igång utveckling tillverkning också i sådana fall där det marknadsekonohandikappade miskt inte bedöms lönsamt bör ett generöst utvecklingsoch kunna lämnas. produktionsstöd

om formerna för stöd till utvecklingsprojekt och Frågan för utreds f.n. På produktionsstöd på hjälpmedelsområdet av kunskaper och erfarenheter grund handikappinstitutets har institutet en framskjuten ställpå hjälpmedelsområdet ning i dessa sammanhang.

Hjälpmedel och tolktjänst

Gränsen mellan vad som är för hjälpmedel handikappade och vad som kan anses som också hjälpmedel för andra människor är inte alltid helt lätt att dra. Vissa varor är speciellt utvecklade och producerade för att ersätta en nedsatt funktionsförmåga. Andra produkter finns redan på marknaden och har inte tillkommit direkt för men är till handikappade sin beskaffenhet ändå särskilt bra för dem. För den senare katergorin av varor måste det alltid bli en och avvägning ske en från fall till prövning fall. Det är angeläget att handikappinstitutet här genom generella råd och anvisningar spelar en vägledande roll. Det är önskvärt att sjukvårdshuvudmännen följer institutets rekommendationer.

Utveckling och av samt information utprovning om hjälpmedel är en tämligen specialiserad verksamhet inom landet. Motsvarande insatser görs i andra många länder. Pâ nordisk basis har ett konkret samarbete inletts. Handikappinstitu- — tet har också utvecklade kontakter och

informationsutbyte

med andra länder. Det är dessa viktigt att former för samarbete och erfarenhetsutbyte och fördjupas utvecklas.

Tolkverksamhet för döva började i mer form organiserad omkring l968 genom en av socialstyrelsen ledd försöksverksamhet där tolkverksamhet jämställdes med tillhandahållandet av hjälpmedel. Verksamheten överfördes år l976 till sjukvårdshuvudmännen och har successivt ut. byggts

Barndomsdöva, vuxendöva, dövblinda, gravt hörselskadade och svårt och talskadade språk- är de grupper med funktionsnedsättningar som behöver tolktjänst. Såväl för människor med dessa

funktionsnedsättningar som för samhället i sin

sou 1982:46 och 45

Hjälpmedel tolktjänst

4 helhet är det betyde1sefu11t att det finns en tiiiräckiigt utbyggd och väi fungerande tolktjänst.

Att vara t01k är en kvaiificerad Toikarna måste uppgift. erhâ11a både grundutbildning och speciaiiseringsutbiidning, t.ex. tiil rättegângs-, utbiidnings- e11er kulturtoikar. Den plan skoiöverstyreisen gjort för att ti11upp godose behovet av toikutbiidning bör ses över mot bakgrund av det behov av toikar som kan förväntas i en kommande deivis ny toikorganisation.

Tolkverksamheten är f.n. uppdeiad pä o1ika huvudmän för skiida ändamåi. En bör komma samordning härvidiag ti11 stånd. Sjukvârdshuvudmännen bör ha det samiade ansvaret för att ti11handahâ11a toikar för de ifrågavarande grupperna av funktionsnedsättningar. Den m0de11 för toikverksamhetens som

organisation handikappinstitutet utarbetat, med

t01kcentra1, heitidsanstäiida toikar och arvodestoikar, ,bör byggas upp hos a11a sjukvârdshuvudmän. Det är viktigt att verksamheten dimensioneras efter de behov som finns.

Rätten för den enskiide att aniita toik bör ha riksgiitighet och såiedes ocksâ vid visteise i annan landsgä11a tingskommun. I 1ikhet med vad som nu gä11er bör toiktjänsten även vara kostnadsfri den fortsättningsvis för enskiide. Även t.ex. och myndigheter, företag organisationer bör rätt att hos

i ha iandstingets toikcentrai påkaiia toiktjänst.

är den

fTo1ktjänsten nödvändig både för handikappade och

‘far den hon e11er han ska11 kommunicera med. Ibiand är det

:svårt

att engagera arvodestoikar för tiiiräckiigt många

= 1982:46

46 Hjälpmedel och tolktjänst SOU

att klara den tolktjänst §om finns, b1.a. efterfrågan pâ av för tolkarna att fâ ledigt frân på grund svårigheter ordinarie arbete för att fu11göra tolkuppdrag. För att förbättra to1kar är det i första hand nödvän-

ti11gângen på

digt att Iandstingen utökar antalet fast anstä11da t01kar.

Det bör därutöver övervägas om toikuppdrag för arvodeshos annan form

t01k, särski]t vid tQ1knfng myndighet e11er

av officie11 kan motivera rätt för den anstä11de to1kn1ng,

t111 från arbetet som förut

1edighet på motgvarande sätt

ifrfigasatts vid k0mmuna1a för förtroendeva1da före-

uppdrag

Aträdare för

handikappgrganisationer,

i

sou 1982:46 47

EKONOMISK TRYGGHET

Socialförsäkringen har till

huvudsaklig uppgift att ge eko-

nomisk ersättning för inkomstbortfall vid arbetsoförmåga på

grund

av sjukdom, handikapp, ålderdom m.ms och att ersätta merkostnader som orsakas av handikapp.

Grundläggande för alla åtaganden inom

socialförsäkringen

är principen att ersätta inkomstbortfall så att ingen gene-

Arellt sett skall behöva leva på en sämre ekonomisk och so-

cial standard till följd av sjukdom, Social-

handikapp etc,

försäkringssystemet skall så vis medverka till att för-

på

verkliga viktiga jämlikhetsmål.

Det handlar inte bara om mål som kan uttryckas i ekonomiska och andra materiella termer. Det gäller också

möjligheter-

na att förverkliga rätten till gemenskap med andra 1 aröete

och på fritid.

Samhällets kostnader för olika åtgärder inom socialförsäk-

ringens område är höga. Samtidigt finns det ett samband mel-

lan förhållanden på olika sektorer av samhällslivet och so-

cialförsäkringsutgifterna. Dålig arbetsmiljö, osunda bo-

=städer och drogmissbruk medför hälsorisker som leder till

sjukdom och

arbetsoförmåga. Trafikolycksfali ger upphov

till bestående

funktionsnedsättningar, Otillräcklig rehabi-

litering försvårar möjligheterna att till arbets-

återgå

livet. Utgifterna inom bör därför inte

socialförsäkringen

ses enbart som en fast kostnad utan också som en resurs som i vissa fall kan omfördelas och användas för att nå bättre

i

sou

1982:46.:

48 Ekonomisk trygghet

resuitat på andra områden. Försäkringens ökade kostnader för förtidspensionering kan ses som ett uttryck för arbetsiivets oförmåga att anpassa sig tiil handikappades förutsättningar.

Det är en ange1ägen uppgift att omsorgsfuiit utreda hur de

ekonomiska resurser som finns inom förtidspensioneringen

kan användas för att i ökad utsträckning bereda handikappade arbete.

En person som har biivit handikappad tvingas ibiand att överti11 ett arbete som är sämre betait än det han har haft gå L tidigare. Förutom att detta av den enskiide uppievs som orättvist, stimuierar det inte ti11 återgång ti11 arbets- Tivet. Inom socia1försäkringssystemet bör skapas ett skydd mot den ekonomiska för1ust, som på detta sätt kan uppkomma. Kostnaden för sociaiförsäkringen 1är vida understiga vad förtidspension i stä11et sku11e kosta.

Tidigare har påpekats att ingen på grund av handikapp skal] behöva genere11t sett 1eva en sämre ekonomisk och sociai på standard än andra. Handikappersättningen har ti11kommit för att kompensera för de merutgifter och det ökade hjäipbehov som en funktionsnedsättning kan ge upphov ti11. Många handikappade kompenseras emeiiertid inte ti11 fu11o för det extra stödbehov och de som funktionsnedsättningen medmerutgifter för. Vissa handikappgrupper står också heit utanför ersättningssystemet.

Måiet för i framtiden måshandikappersättningens utformning te vara ett mer f1exibe1t system där det faktiska stödbehovet är avgörande för rätten ti11 handikappersättning.

V Ekonomisk 49

trygghet

Vårdbidraget är en ersättning till föräldrar som vårdar ett = handikappat barn som inte fyllt 16 år. Bidraget har fått. W ökad betydelse. Beloppet har höjts och villkoren förbättrats. Vårdbidraget har därmed bidragit till att underlätta för föräldrar med svårt handikappade barn att vårda barnen i familjens hem.

Fortfarande kvarstår dock problem bl.a. för familjer med handikappade barn, vars vårdbehov inte är omfattande

lika

som hos svårt handikappade men där det ändå fordras en vårdinsats och uppkommer merkostnader som vida överstiger vad som andra barn. I fall förekommer ockgäller sällsynta så former av ökat vårdbehov och merkostnader som inte kan tolkas in i de nuvarande reglerna. Vårdbidraget bör utformas så, att det kan tillämpas mer flexibelt och därmed också komma fler familjer med handikappade barn till godo.

Både beträffande handikappersättningen och vårdbidraget har ofta framhållits de olika som i förbedömningar görs säkringskassorna. Det gäller såväl behovsbedömningen som bedömningen av ersättningsnivân. Riksförsäkringsverket, nyligen utrett hithörande frågor, bör få ökade möjligå som heter att följa upp lagstiftningens intensioner. Försäkringskassorna bör utöka sin internutbildning och sträva efter att uppnå större enhetlighet vid bedömningen av ansökningar om handikappersättning och Vårdbidrag.

Ett flertal socialförsäkringsförmåner såsom förtidspension, livränta, handikappersättning och vårdbidrag är indexreglerade och kopplade till basbeloppet. De ändrade beräk-

i 1 i

50 Ekonomisk trygghet ,

ningsgrunderna för basbeioppet har urhoikat förmånernas En viss kompensation har åstadkommits, värdebeständighet. viiken eme11ertid är oti11räck1ig. Värdesäkringen av handikappades socia1försäkringsförmåner måste återstä11as.

Handikappade är betydiigt större konsumenter av sjukvård än befo1kningen i övrigt. Det är naturiigt, eftersom många orsakas av svåra, 1ångvariga sjuk-

_ funktionsnedsättningar

domar. Det s.k. högkostnadsskyddet medför att ingen ska11 behöva betaia för mer än ett visst anta] 1äkarbesök och Täkemedeisinköp. För med stort och kontinuerhandikappade iigt vårdbehov kan emeiiertid detta skydd med nuvarande avgränsningar visa sig oti11räck1igt. De avgiftshöjningar som skett biir särski1t kännbara för dem som är beroende av många och rege1bundna iäkar- e11er sjukhusbesök.

Möj1ighet att erhâ11a god vård får inte vara beroende av

den enski1da personens ekonomiska förutsättningar. Det är

därför ange1äget att högkostnadsskyddet utvidgas ti11 att

omfatta även sjukvårdsresor. Dessutom bör övervägas om sjuk-

vårdande behandiing ska11 räknas och registreras på samma sätt som 1äkarbesök och iäkemedeisinköp.

Även om stora variationer förekommer me11an o1ika handikappgrupper kan ändå konstateras, att handikappade genere11t sett har sämre häisotiiistånd och därmed också behov av högre sjukfrånvaro än andra Brister arbetstagare. i det ekonomiska skyddet vid sjukfrånvaro drabbar i första ‘ hand handikappade, kroniskt sjuka och andra hä1s0svaga grupper. Från handikappsynpunkt är det därför väsentiigt

“i

sou 1982:46 Ekonomisk trygghet ä]

med ett sjukförsäkringssystem som inte ger ekonomiska avbräck vid sjukdom.

De nuvarande inom sjukförsäkringen medför att förreglerna - i har ett stort tids- och âlderpensionärer grupper som regel - utförsäkras efter 365 I vårdbehov dagars sjukhusvistelse. enlighet med en överenskommelse mellan staten och sjukvårdshuvudmännen har huvudmännen fr.o.m. den 1 januari 1982 rätt att ta ut vårdavgifter som är differentierade med hänsyn till pensionärernas betalningsförmåga. Detta nya avgifts- System kan innebära äVSeVäYt höjda kostnader för den enskilde. I ogynnsamma fall kan detta i sin tur ge upphov till effekter som inte är önskvärda.

I enlighet med vad socialutskottet framhöll vid frågans be-

handling (SoU 1981/82:12) bör stor generositet prägla syn-

sättet när det människors möjligheter att exempelvis gäller behålla sin bostad. Särskilt då det gäller unga handikappade som har förtidspension kan det enligt utskottets mening ofta finnas särskilda skäl att medge avgiftsnedsättning. Det är också angeläget att landstingsförbundet noga följer för att en skall koma

utvecklingen enhetlig tillämpning

till stånd.

Som socialutskottet framhållit bör tillämpningen av de nya bestämmelserna följas upp och utvärderas i lämpligt sammani hang.

SOU

1982:46*

SAMHÃLLSPLANERING OCH BOSTÄDER

Byggnaders och miljöers tillgänglighet är av fundamental

betydelse för handikappades integrering på olika områden g av samhällslivet. En felaktig utformning av miljön innebär ökade olycksrisker för människor med olika funktionsnedsättningar eller en högre grad av passivitet, isolering och beroende av andra. Den utveckling som har inletts för att om-

I

forma miljön i samhället måste därför fortsätta. Det rör sig om en process som kommer att ta tid, men det är viktigt att den fortsatta utvecklingen på området påskyndas. 2 Kraven på byggnaders tillgänglighet för har handikappade

P

i ökad blivit successivt omfattning tillgodosedda genom utbyggda bestämmelser i byggnadsstadgan och svensk byggnorm. Dessa gäller framför allt ny- och ombyggnad av bostäder för permanent bruk, allmänna lokaler och arbetslokaler. Även beträffande förflyttningsvägar från tomtgräns till byggnadsentrê ställs krav på handikappanpassning. Bestämmelserna i och byggnadsstadgan tillämpningsbestämmelserna s i svensk är emellertid inte i byggnorm heltäckande. Även de fall där byggnadsstadgans tillgänglighetskrav E gäller kan undantag i viss medges utsträckning.

Sådana undantag och regler som leder till medger dispens en lägre grad av tillgänglighet för Kravet handikappade.

på tillgänglighet bör i tillämpningen.

skärpas

Såväl nya som äldre bostadsområden måste i än högre grad som sker i dag göras tillgängliga för handikappade. Skärpt

54 och bostäder

Samhällsplanering

uppmärksamhet måste ägnas handikappanpassningen av även cent-

rumanläggningar och andra lokaler, till vilka allmänheten

äger tillträde.

När det gäller ny bebyggelse bör kommunerna vid fastställelse av stadsplan tillse att nya bostadsområden utformas så att kraven

på tillgänglighet och handikappanpassning till-

godoses. Vidare bör möjlighet öppnas för kommunerna att, även när ombyggnad inte planeras, beträffande befintliga byggnader ställa krav på tillgänglighet i flagranta fall av gensträvighet från fastighetsägarens sida. Kommunernas

möjlighet att ge dispens från kravet på tillgänglighet bör

utnyttjas restriktivt.

Krav på installation av hiss i bostadsbyggnad gäller i dag inte villkorslöst. Vid nybyggnad görs undantag för bostadshus i två våningar och för byggnad med högst två bostadslägenheter. Vid ombyggnad gäller hisskravet endast beträffande de delar av byggnaden som berörs av ändringen och endast i den omfattning som erfordras för att dessa delar av byggnaden skall uppfylla skäliga anspråk på handikappanpassning.

Diskussionen om tillgänglighet har ofta helt koncentrerats till hisskravet. Installation av hiss är en åtväsentlig gärd för att tillgänglighet för många rörelsehindrade

skall uppnås. Men med skärpta krav på tillgänglighet kan

man förvänta sig ett ökat intresse att utveckla också alternativa lösningar. Det är väsentligt att stödja forsknings- och utvecklingsarbete i syfte att finna alternativ till den mer konventionella hisslösningen.

och bostäder 55

Samhällsplanering

har en väsent1igt vidare innebörd Begreppet tiiigänglighet än som enbart för röreisehindrade. Även för andra problem behöver vidtas för att handikappgrupper anpassningsåtgärder ska11 bli Detta bör komma ti11 k1abyggnader ti11gäng1iga.

rare uttryck i 1agstiftning och ti1iämpningsföreskrifter.

De ökade krav som ovan skisserats måste föras in i nya, den och som nu förbereds. Likaså krävs nya plan- bygg1ag en av de iåne- och bidragsmöjiigheter för handiöversyn av som nu finns. Det är

kappanpassning bebyggeisemiijöer

också med ökade utbildningspiatser och bättre ange1äget information ti11 bygg- och planeringsansvariga samt administratörer på omrâdet för att ett aktivt och må1medvetet arbete med från deras sida ska11 komma handikappfrågorna ti11 stånd.

.Vid av fritidshus bör vissa krav nybyggnad grundiäggande på tiiigängiighet för handikappade gä11a, t.ex. beträffande dörrbredd för med ru11sto1. Lika höga krav på passage kan dock inte stä11as som beträffande handikappanpassning permanentbostäder med hänsyn ti11 att en aiimänt iägre och m.m. är vaniig i fritidshus utrymmes- hygienstandard med i jämfört permanentbostäder. Tiiigängiighetskraven fritidsbostaden måste också avvägas i förhåliande ti11 i den terrängen. Regierna för framkomiigheten omgivande bör ändras så att bidrag kan utbostadsanpassningsbidrag gå även för viss anpassning av fritidshus.

När det gä11er fritidsaniäggningar för uthyrning, typ Stug-

byar o.d., bör krav på tiiigängiighet för handikappade gäi-

56 Samhällsplanering och bostäder sou 1982:46

__ ia i samma omfattning som i fråga om permanentbostäder och tiiiämpas både vid och ny- ombyggnad.

Byggnadsstadgan innehåiier f.n. inga bestämmeiser angående den yttre miijöns tiiigängiighet för handikappade utöver vad som om tomtmark. Motsvastadgas förfiyttningsvägar på rande regier som beträffande sådana vägar bör gä11a också i fråga om anpassning av parker, gator, torg, gångvägar och andra a11männa piatser i tätortsbebyggeise.

Också i måste kraven övrigt på utemiijöns ti11gäng1ighet för handikappade mötas genom successiva anpassningsåtgärder. Det gäiier t.ex. framkomligheten för personer i ru11stol e11er med nedsatt orienteringsförmâga på a11männa utanför den i

vägar egentiiga tätortsbebyggeisen, fri-

iuftsområden m.m.

Bostadspoiitiken syftar till att ge a11a människor en god ändamå1sen1igt utrustad bostad ti11 skäiig kostnad. Genom o1ika former av 1ån, bidrag och subventioner samt andra stimuians- och styrmedei påverkas bostadsbyggandet i denna Olika har både riktning. åtgärder vidtagits, genere11t verkande och individueiit riktade, i syfte att de bostadspoiitiska måien ska11 förverkiigas för a11a.

Handikappade ska11 ha samma möjiigheter som andra att väija bostadsort och bostadsform. De fiesta människor vi11 ha en egen bostad. Detta gä11er sjä1vk1art också handikappade. Endast i de fa11 där den enskiide i eget intresse väijer annan boendeform bör sådan komma i fråga.

i i “

»Samhällsplanering

och bostäder 57

För vissa spelar olika former av kollektivt

handikappade

boende en viktig roll och kan utgöra det enda verkliga alternativet till institutionsboende. Inte minst inackorderingshemmen för utvecklingsstörda har visat att många = svårt handikappade genom kollektivet kan få det stöd som närheten till andra innebär. Under senare år har olika for- V mer av kollektivboende vuxit fram t.ex. i form av storfamilj och grupphem. Denna utveckling av alternativa boende- I former behöver uppmuntras och få stöd. Bidrags- och låne- möjligheterna för bostadsbyggande bör vara så utformade att tillkomsten av olika former av kollektivboende inte försvåras.

Grundanpassningen av bostäder är viktig för att dessa skall bli tillgängliga för och för att människornas

handikappade

möjligheter till kontakt och umgänge med varandra skall tillgodoses.

Bostadsanpassningsbidraget är ett viktigt komplement till de generella åtgärderna på bostadsområdet. Det ger möjlighet till en individuell anpassning av bostaden för att möta den enskilde handikappades personliga behov av anpassi ningsâtgärder. De förändringar av bostadsanpassningsbidraget A som beslutades under år 1982 kan medverka till att göra bidraget effektivare. Det är dock nödvändigt att öka utbildningen för dem som skall administrera verksamheten och förbättra informationen, både till myndigheter och enskilda om bostadsanpassningsbidraget för att handikappade, göra verksamheten bättre känd. Särskild uppmärksamhet behöver ägnas frågan om bostadsanpassningsbidrag i samband med olika former av kollektivt boende för handikappade.

58 och

Samhällsplanering bostäder sou 1982:46 V

Många handikappades möjiigheter att ieva ett fritt, oberoende 1iv i egen bostad är starkt förknippade med ti11gången tiii service i bostaden. Utveckiingen av kommuner-

nas sociaia hemtjänst speiar en betydeisefuii roll i detta

“avseende och utgör grunden för en god boendeservice. På de fiesta hall är boendeservicen emeiiertid a11tjämt 0ti11räckiigt utbyggd. Många handikappade känner sig därför instängda och isoierade i den egna bostaden. Andra åter har ingen egen bostad på grund av att boendeservicen inte kunnat ordnas, utan de bor kvar hos åidriga föräidrar eiier andra som därmed får ett Med siäktingar, tungt vårdarbete. hänsyn ti11 den otiiifredsstäiiande boendesituationen som sâiunda drabbar många handikappade och deras anhöriga är det utomordentiigt angeiäget att aiia kommuner bygger ut sin boendeservice, så att den ger möjlighet för handikappade att erhåiia service i bostaden efter

individueiit

behov. Service skaii, där så erfordras, kunna aiia påkaiias dagar och a11a tider på dygnet.

Kommunernas sociaia hemtjänst behöver vidareutveckias ti11 en vä] fungerande basresurs aiit efter individueiia behov. i Hemtjänst bör kunna även om ges handikappade övriga famiijemediemmar inte har någon och därvid

funktionsnedsättning

fungera som aviösningstjänst. Hemtjänsten bör också kunna tiiigodose behov av t.ex. iäs- och iedsagartjänst. Handi- ~ kappade måste också kunna räkna med att få service under

en Tängre tids visteise utanför hemmet. Den som får social

hemhjäip i sin hemkommun måste kunna räkna med att få sådan service även när han tiiifäiiigt vistas i annan kommun. Det speciaidestinerade statsansiaget tiii kommunernas hemtjänst är en viktig stimuiansåtgärd.

1982:46 Samhällsplanering och bostäder 59

:sou

.Den ekonomiska situationen för den som genom en betydande arbetsinsats vårdar en svårt anförvant i hem-

handikappad

.met är iöst. Många i denna situation

otiilfredsstäiiande

:utför ett oaviönat arbete som varken ger rätt ti11 sjukpen-

ning e11er ATP-poäng.

På institutioner av o1ika för kroppssjukvård e11er siag, vård, bor i dag ett stort antai handikappade

_psykiatrisk

som inte är i behov av den vård dessa institutioner är ti11 eför att för viika behovet av boendeservice inte kunge men nat Iösas på iämpiigt sätt.

Inte bara humanitärt utan även samhä11sekon0miskt är det att som har förutsättningar att betyde1sefu11t människor, 1eva ett 1iv i samhäiiet, att be-

meningsfuiit ute genom _

redas bostäder samt den personiiga hjäip 1ämp1igt anpassade och service de behöver får möjiighet att iämna institutionsboendet. Det är viktigt att den utveckiing som för närvarande sker på detta område fortsätter. Gemensamma överväganden me11an och kommuner för att bereda enskiida möjiandsting iigheter att 1ämna institutionerna är nödvändiga. Givetvis är det angeiäget att de ekonomiska hinder för en sådan från institutioner som de skiida huvudmannainutf1yttning tressena kan resa Statiiga stimuiansåtgärder för undanröjs. att påskynda en sådan utveckiing bör övervägas. Uveriäggme11an och Svenska komningar staten, Landstingsförbundet munförbundet bör tas i att utarbeta program med upp syfte rekommendationer för hur dessa ska11 iösas både tekfrågor niskt-praktiskt och ekonomiskt.

60 och

Samhällsplanering bostäder g

Som ett underiag för kommunernas och pianering dimensioneav

ring angeiäget

bostäder och boendeservice är det att s.k. b0stadss0cia1a inventeringar görs i aiia kommuner. Dessa inventeringar bör omfatta också de kommunmedborgare som vistas på institutioner i andra kommuner. Pâ basis av den bostadssociala bör inventeringen en pian göras upp över hur behoven av bostäder och boendeservice Skaii ti11god0ses.

SKOLA OCH UTBILDNING

Utbildningspolitiken utgör ett av de mest betydelsefulla instrumenten för att utveckla samhället i demokratisk anda för att likvärdiga livsvillkor för människorna.

åoch skapa

‘Bet

svenska utbildningsväsendet har under de senaste 15-20 F åren genomgått en omfattande och är väl reformering utbyggt. Den grundläggande utbildningen i omfattar alla grundskolan barn och i ålder. ungdomar skolpliktig Gymnasieskolan erbjuder ett rikt och differentierat linjeval. Vuxenundervisningen erbjuder många olika utbildningsalternativ för dem som vill förbättra eller komplettera grundutbildningen. Högskolan har numera ett väsentligt bredare rekryteringsunderlag än tidigare. Utvecklingen har präglats av strävan att demokratisera utbildningsväsendet, att ge alla möjligheter till en god utbildning och att skapa ett utbildningssystem som svarar mot det högt utvecklade samhällets behov.

SCB-rapporten Handikapp. Delaktig och jämlik? visar klart att människor med handikapp har kortare utbildning än befolkningen i Som kan nämnas att i beövrigt. exempel folkningen som helhet mer än dubbelt så många har högskole-

utbildning som i handikappgrupperna.

Redan i dag tar alltså människor med mindre del I handikapp I av skolans resurser än övriga. Mot denna är det I bakgrund att till skolan förstärks samt

tillgängligheten

iviktigt

den allmänna standarden hos skolan

latt

höjs.

De allmänna nedskärningarna inom skolan, t.ex. av driftsbidraget, får inte hindra att handikappade får tillgång till en med utbildning likvärdig andras.

62 Skola och

utbildning r

Inom a11 möter att undervisning handikappade svårigheter få de] av böcker, studiemateria1 och andra 1är0mede1. För _att handikappade ska11 kunna deita i undervisningen och ha möjiigheter att få en med andra 1ikvärdig utbiidning, måste-

frågor om ti11gång ti11 anpassade 1är0mede1 iösas. Detta är

en uppgift för sko1myndigheter och iäromedeisföriag. Eievassistenter och vårdartjänst måste finnas för gravt röre1sehindrade och andra svårt handikappade i undervisningsväsendets a11a deiar för att åstadkomma fritt studieva1. I kommunerna bör som stöd åt eiever med handikapp dessutom

finnas extra iärarresurser, tiex. kompanj0n1ärare. Dessa

ska11 fungera ti11sammans med de ordinarie iärarna.

För att handikappade ska11 kunna delta i o1ika former av undervisning fordras åtgärder som inte direkt är att hänföra ti11 insatser på utbiidningens område. Färdtjänst och Iedsagartjänst behövs för att eieven ska11 komma ti11 utbi1dningen. Toiktjänst behövs för att han ska11 kunna följa undervisningen. Detta är exempe1 på det samband me11an o1ika åtgärder som återkommer i många sammanhang.

En grundiäggande för att förbättra förutsättning handikappades 1ivsvi11k0r är att om ökar. kunskaperna handikappade

He1a utbildningsväsendet har en mycket viktig funktion att

fy11a i detta avseende. På a11a nivåer inom sk01systemet har dock hitti11s insatser Den

0ti11räck1iga gjorts. nya

för det i att

Aiäropianen grundskolan pekar på ange1ägna

handikappfrågorna uppmärksammas i undervisningen. Det ankommer pâ sko1överstyre1sen att aktivt föija upp och stimuiera ti11 att intentionerna i 1är0p1anen s1år igenom. Ett

1982:46 Skola och 63

J SOU utbildning

stort ansvar för genomförandet åviiar de kommunaia sko1-

styrelserna. På en 1ång rad iinjer inom gymnasium och högh skoia

utbiidning ieder tiii arbete

ges som med människor, ‘ t.ex. för iärare, sociaiarbetare, sjukvårdspersonai. Under 1 många år har påtaiats de brister som här finns beträffande

zhandikappkunskap. Utbiidningsanordnarna bör uppmanas att

förbättra denna de1 av utbi1dningen. [

f

V Grundsko1a och gymnasieskoia

i

Handikappade eiever ska11 i samma mån som andra eiever kun-

i

l I na fu11g6ra sin skoigång på hemorten och därmed också kunna j bo kvar i sitt hem under skoitiden. Integreringen har nu

nått en sådan omfattning och pågått så iänge att man täm-

iigen vä] känner tiii var probiemen finns och vilka särskiie da resurser som behövs. Svårigheterna för handikappade ele-

ver i skoian beror ofta på brister i miijön, otiiiräckiigt

pedagogiskt och sociait stöd och hård konkurrens.

Kommunerna har på skoians omrâde getts större möjiigheter

att besiuta om Detta i med avresursanvändningen. förening veckiingen av speciaidestinerade medei får inte 1eda ti11

en som Garantier måste

3 fördeining missgynnar handikappade.

Förstärkningsresurserna

ges mot en sådan utveckiing. måste

användas eniigt riksdagens intentioner. En successiv uppföij-

f

ning av resursanvändningen måste ske.

3 Miijön i skoian måste förbättras och utformas så att handi- ‘ ’ kappade e1ever inte utestängs.

764 Skola och utbildning sou 1982:45 ‘

En anpassad och väl fungerande fysisk miijö är en nödvändig

förutsättning för integreringen. Nybyggda skoior är i regei tämiigen bra utformade med tanke på röreisehindrade eievers svårigheter att förfiytta sig. Bristerna för dem är desto större i äidre sko11oka1er. A11tför ofta försummas vidare åtgärder som är nödvändiga för andra Aiierhandikappgrupper. giframkaiiande material e11er d51iga akustiska förhåiianden kan utestänga eiever som har eiier är aiiergi som hörseiskadade. Det biir a11t vaniigare att även andra 1oka1er än sko- Ians egna tas i anspråk för undervisningen. Skolledningen måste bevaka att även dessa miijöer är tiiigängiiga för han-

dikappade elever.

Många iärare har fått sin under en tid då svårt utbiidning handikappade eiever var hänvisade ti11 särskiida skoior ei- 1er k1asser och då handikappkunskap knappast förekom i iärar-

_ utbildningén. Fortfarande är insiaget av handikappkunskap

oti11räck1igt i iärarnas Denna brist kan delvis utbiidning. täckas genom fortbiidning för iärarna. Den ökade integreringen, särskiit av svårt handikappade eiever, ieder också ti11 större anspråk på skoihäisovården. Det är att viktigt andra i skolan får personaigrupper erforderiig förstärkning och ges bättre om och kunskaper handikappades probiem möjiigheter.

En organisation med reseiärare eiier konsuienter har successivt vuxit fram inom skoiväsendet. Dessa skall ge pedagogiskt stöd och service ti11 de iärare och skoior som har handikapeiever. Verksamheten har Men den

pade mycket stor betydelse.

är oti11räck1ig och behöver förstärkas och ut. ökad byggas

~

i

sou 1982:46 Skola och 65

utbildning

uppmärksamhet bör därvid ägnas också de svårigheter som

medicinskt handikappade e1ever möter. Vid iänsskoinämnder-

na bör finnas en sam1ad för att och

kompetens ge råd ser-

vice ti11 enskiida elever och handikappade ti11 skoiorna.

Läromedeissituationen är besvär1ig för många handikappade.

Det vidgade iäromedeisbegreppet och den ökade

användningen

av 10ka1t framstälida 1äromede1 kan komma att försvåra situationen för handikappade eiever. För att kiara dessa pro- V b1em måste iokala resurser Rikscentralerna tiiiskapas. för pedagogiska hjäipmedei (RPH) har viktiga uppgifter att fu11göra. Det är angeiäget att centraierna får ökade resurser för sitt arbete. Det bör om inte vissa centrait övervägas framstäiida 1äromede1 genom för- 1är0mede1sproducenternas sorg redan från början bör göras för ti11gäng1iga handikappade.

Skoiarbetet upp1evs av e1ever många som ansträngande och hårt, särskilt i de k1asserna. efter bra högre Jakten betyg skapar konkurrens me11an e1everna. e1ever möter Handikappade svårigheter att hävda sig i konkurrensen. Det är ti11 fördei för a11a om sko1an kan utveck1a eievernas att förmåga samarbeta och att ta ansvar för sjäiva och sina i sig kam- ’ rater.

Särskoian för utveckiingsstörda har iandstingskommunerna som huvudman. Successivt har a11t fier särsk010r iokaimässigt föriagts ti11 kommunaia Under grundskoior. senare år har också försök med genomförts integrering av utveckiings-

_störda eiever i kommunaia Det

grundskoiekiasser. närmande

Skola sou 1982:46

66_ och utbildning* v

mellan särskolan och den vanliga som sålunda

grundskolan

har skett bör fortsätta och understödjas.

Synskadade elever är i de flesta fall integrerade i skolor på hemorten. Ett fåtal fullgör sin skolgång vid specialskola. Det är nödvändigt att specialskolornas till reutveckling surscentra får fortsätta. På sikt bör detta innebära avveckling av specialskolorna för synskadade. Huvudprincipen bör vara att hemkommunerna oberoende av elevernas skolplacering svarar för kostnaderna för dem enligt samma som principer gäller för mellankommunal ersättning.

›Döva och gravt hörselskadade elever behöver få undervisning

sitt - på eget språk teckensprâket och har behov av att få utvecklas tillsammans med andra döva. Den statliga specialskolan för döva och gravt hörselskadade måste därför finnas kvar. För att skolan skall kunna bättre motsvara elevernas behov är det nödvändigt att lärarna och all övrig skolpersonal är teckenspråkskunniga. Teckenspråket bör därför få en mer framskjuten ställning i dövlärarutbildningen. Skolöverstyrelsen bör ombesörja att den personal ‘ som finns på skolorna erhåller fortbildning i teckenspråk. Specialskolorna för flerhandikappade synskadade och döva elever behöver kraftigt ökade resurser för att kunna fungera som resurscentra och kunna svara mot de högt ställda anspråk som finns på dessa skolor.

övergången från skola till arbetsliv innebär i många fall särskilt svåra och sammansatta problem för handikappade elever. De olika och som serviceåtgärder ansvarsfördelning

l

Skola och utbildning 67

finns under skoitiden upphör piötsiigt. Handikappade e1ever är ofta sämre förberedda beträffande arbetsiivsorien- V tering och erfarenhet.

‘ Den finns

uppföijningsansvaret

ok1arhet som nu om för han- . eiever som iämnar och gymnasieskoian måste dikappade grundundanröjas. Det bör klart fastsiås var detta ansvar ska11 iigga.

Studie- och yrkesorienteringen för handikappade e1ever måste förstärkas. SYO-konsuienterna måste få bättre kuni och de få möjiigheter att

skaper handikappfrâgor måste

ägna handikappade elever den tid de behöver.

e1ever saknar oftare än sina kamrater prak- Handikappade tisk erfarenhet av arbetsiivet. Detta bidrar ti11 att öka svårigheterna vid övergången från sk01a ti11 yrkesiiv. ökade ansträngningar måste göras för att praktisk arbets1ivsorientering inom näringsiiv och förvaitning ska11 b1i möj- 1ig för a11a handikappade e1ever.

Vuxenundervisning

Mâien på omrâde är b1.a. att minska vuxenundervisningens utbi1dningsk1yft0rna i samhä11et, att stimuiera människorna ti11 ökade socia1a och ku1ture11a aktiviteter och attstärka deras förmåga ti11 kritisk anaiys av den egna situationen och av samhä11et.

av sin en

Handikappade är på grund situation viktig må1grupp

för vuxenundervisningen. Den uppsökande verksamheten på

68 Skola och utbildning

_-

vuxenundervisningens omrâde behöver fördjupas och bedrivas

i former som gör det iättare än hitti11s att nå handikappade.

Studieförbunden når genom sin verksamhet ut ti11 mycket stora av inte minst att de i grupper befoikningen, genom har

många fa11 har stora organisationer som med1emmar..De

därmed goda möjiigheter att medverka ti11 att sprida kunskaper om problem i vårt samhä11e. handikappades

Nästan a11a handikapporganisationer är mediemmar i e11er har samarbetsavtal med något studieförbund. Den fria och frivi11iga f01kbildningsverksamheten har ett starkt fäste i och studiecirke1n är en form för vuxenhandikappröreisen studier som används av många handikappade. Det är angeiäget att öka möjiigheter att de1ta i ytteriigare handikappades studiecirke1arbetet. Anpassning av studiemateria1 ti11 oiika handikappgruppers behov och ökad utbiidning av studiecirkeiiedare behövs.

Foikhögskoiorna har i många fa11 kunnat erbjuda handikappade en bra form av vuxenundervisning. Deis bygger foikhögskoieidên på uppfattningen att a11a har något att ti11föra gemenskapen, de1s har skoiorna ett fritt arbetssätt och en anda som tar ti11vara och utveck1ar kursdeltagarnas egenskaper och o1ika möjiigheter. Jämsides härmed har särskiida stödåtgärder vidtagits som underiättar foikhögskoiestudierna för t.ex. vårdartjänst, eievassistenter och handikappade, extra iärartimmar.

Vid f1era foikhögskoior har verksamhet utveck1ats som inrymmer betydande moment av rehabiiitering. Pedagogiska insat-

Skola och. utbildning 69

ser, socialt och stöd i kombination med tradipsykologiskt tionellt rehabiliteringsinriktade åtgärder har utvecklade T i en och positiv stimulerande miljö visat sig ge goda resultat. Denna utveckling av folkhögskolans verksamhet är vik-

tig och behöver ökat stöd.

Kommunal vuxenutbildning är i första hand avsedd för personer med kort eller ofullständig skolgång. Många handikappade tillhör denna grupp av lågutbildade. Handikappade är dock underrepresenterade i den kommunala vuxenutbildningen. Till viss del beror det på att den uppsökande verksamheten och informationen om kommunal vuxenundervisning inte har nått fram till de olika handikappgrupperna. ökade ansträngningar bör därför göras i syfte att få med fler i uthandikappade » bildningen. De hinder som funnits för utvecklingsstörda att få del av den kommunala vuxenutbildningen bör i samband därmed undanröjas.

Högskolestudier

Handikappade deltar i högskoleutbildning i betydligt mindre omfattning än andra människor. Detta beror dels på att handikappade har lägre grundutbildning än andra, dels på att de möter en rad praktiska hinder av samma slag som i annan utbildning. Många universitet och högskolor är inrymda i gamla, för handikappade otillgängliga lokaler. Svårigheterna att erhålla anpassad studielitteratur och tolktjänst utestänger andra. Olika former av serviceâtgärder har tillkommit för att underlätta för handikappade att bedriva högskolestudier, men insatserna är i många fall otillräckliga. Inom högskolan bör ett system tillskapas som innebär att en

70 Skola och sou 1982:46

utbildning

handikappad som blir antagen till studier automatiskt erhåller den service han behöver. Exempelvis bör synskadade studerande och rörelsehindrade studerande få vårdartjänst och annan personell assistans i den utsträckning som krävs för att de skall kunna fullfölja studierna. Även inom universitet och högskolor bör den fysiska miljön vara sådan att handikappade kan delta tillsammans med andra. Högskolornas lokaler bör systematiskt ses över och erforderliga åtgärder vidtas. Döva studerande, som har teckenspråket .som modersmål, pör erbjudas högskoleutbildning vid någon eller ett par högskolor där undervisningen kan ges på teckenspråk.

Handikappkunskap bör ingå som ett moment i all högskoleutbildning. Det är särskilt angeläget att förbättra utbildningen i detta avseende för sådana yrkesgrupper som i sin dagliga verksamhet har direkt kontakt med människor, t.ex.

läkare, lärare och socialarbetare.

Handikappades studiekamrater kan skaffa inkomster och erfarenheter genom arbete under ferierna och dryga ut studiemedlen med deltidsarbete under terminerna. De flesta handikappade har inte dessa Det är att möjligheter. väsentligt detta förhållande ändras.

ARBETE OCH SYSSELSÃTTNING

Arbetets värde för såväi samhäiiet som den enskiide är utför För samhä11et utgångspunkten arbetsmarknadspoiitiken. arbetet basen för ekonomisk och social välfärd. För den gör enskiide är arbetet grunden för god materie11 försörjning, men också en kä11a ti11 giädje, aktivitet och gemenskap.

Måiet för svensk arbetsmarknadspoiitik är att bereda aiia människor arbete. Denna måisättning måste innebära att samväikomnar a11a människors vilja och förmåga att bidra § hä11et Vid en internationeii jäm-

E

ti11 den gemensamma väifärden. en

i

f6re1se får arbetsiösheten i Sverige sägas iigga på iåg nivå. Arbetsiösheten för handikappade är dock genomsnitt1igt

i

avsevärt än för andra och har högre grupper, handikappade under de senaste decennierna fått a11t svårare att komma ut j E i arbetsiivet. Denna är av ett hårdnande utveckiing föijden kiimat där kravet a11t

E

på arbetsmarknaden, på effektivitet mer sätts i En aiimänt lag efterfrågan på arförgrunden. betskraft inom såväi den som offentiiga sektorn privata minskar för att erytteriigare möjiigheterna handikappade hå11a arbete.

för att samhäiiets må] om arbete åt a11a ska11 Grundiäggande kunna är att arbetsiivet i he1a dess vidd utforförverkiigas mas och anpassas efter människors oiika förutsättningar att deita i produktionen. Därutöver fordras också en offensiv ekonomisk politik som ger utrymme för en hög och jämn sysseisättning.

72 Arbeté och

syaselsättning

Para11e11t med handikappades aiit större att svårigheter komma ut i arbetsiivet har förtidspensioneringen ökat kraf-

brytas;

tigt. Denna trend måste bör komma Förtidspension ifråga endast när a11a tänkbara ti11 arbete vägar prövats. Förtidspension innebär för den enskiide passivitet och isoiering, för samhäiiet siöseri med ekonomiska knappa resurser. Möjiigheterna att föra över medei från socialförsäkringssystemet ti11 rehabiiiteringsinsatser och iönebidrag A bör utredas.

Särskiit aiivariigt är det när unga människor som vi11 och

kan arbeta förtidspensioneras. Åriigen förtidspensioneras meiian 1 400 och 1 600 människor under 30 år i I Sverige. stäiiet för förtidspension måste samhäiiet kunna erbjuda dem som är e11er kan bii arbetsföra pianerade rehabiiiteringsinsatser, ekonomisk trygghet genom utbiidningsbidrag

›e11er rehabiiiteringsiön under rehabiiiteringen samt

garantier för med sikte arbetsiivspraktik på förvärsarbete. Praktiken bör, när så behövs, kunna under pågå Iängre tid.

Ett väsentiigt syfte med inom iagstiftningen arbetsmarknadsområdet är att stärka utsatta i arbetsgruppers stä11ning iivet.

Lagen om anstäiiningsskydd, LAS, innehå11er b1.a. om regier sakiig grund för uppsägning, turordningsregier samt reg- 1er om företrädesrätt vid inte återanstäiining. Lagen ger minst handikappade och äidre arbetskraft ett värdefuiit an- K stäiiningskydd och motverkar i arbetsdärigenom utsiagning iivet. Varje uppiuckring av riskerar

anstäiiningsskyddet

att i första hand drabba arbetsmarksvagare grupper på naden.

sou 1982:46 Arbete och sysselsättning 73

Lagen om anställningsfrämjande åtgärder syftar till att förbättra bl.a. handikappades arbetsmarknadssituation. Främjandelagen ger arbetsmarknadsmyndigheterna rätt att inhämta inforvmation och ta upp överläggningar med arbetsgivare samt utfärda i syfte att främja anställning av

;anvisningar handikappade

Each

äldre. I sin yttersta tillämpning ger lagen arbetsmark-

ånadsverket

möjlighet att förbjuda arbetsgivare att anställa än dem som anvisas av arbetsförmedlingen.

?andra

l l De som fanns vid ikraftträdanförväntningar främjandelagens

;de

har inte helt infriats. Lagen har hittills tillämpats

Esporadiskt.

Inte vid något tillfälle har lagens yttersta

ikonsekvenser

- obligatorisk arbetsförmedling kommit till

lanvändning.

Utvecklingen under 1960-

på arbetsmarknaden och

understryker av en framtida effektiva-

betydelsen

;1970-talen

tillämpning. Främjandelagen måste fortsättningsvis ses

{re

L som ett naturligt arbetsmarknadspolitiskt instrument som skall tillämpas konsekvent i hela landet och, vid behov, i

*alla

avseenden.

Arbetsmiljölagens bestämmelser syftar till att förebygga skador i arbetslivet. Lagens breda definition av ar-

begreppet

betsmiljö innebär en skyldighet för arbetsgivare att anpas-

;sa

arbetsmiljön efter människors förutsättningar i såväl fysisk som psykisk och social bemärkelse.

i

ÅArbetsmiljölagen

måste i framtiden kunna mer effek-

tillämpas

êtivt

i syfte att förhindra och från utslagning utestängning

larbetsmarknaden.

En väsentlig förutsättning är att klara dir

lrektiv

och anvisningar utarbetas av ansvariga myndigheter

74 Arbete och

sysselsättning 3

vad gä11er de i som regier iagen berör handikappområdet. Hanhos

dikappkunskap arbetarskyddsstyreisen

och yrkesinspektionen måste förstärkas. Genom en bättre samordning meiian företagshäisovård, skyddskommittêer och anpassningsgrupper kan utsiagning motverkas. ökad samverkan me11an dessa organ och de instanser inom som arbetar med företagen personaloch är också rekryteringsfrågor nödvändig.

Arbetsmarknadspoiitiken ska11 inriktas på att i första hand bereda människor sysseisättning på den reguijära arbetsmarknaden. Arbetsförmediingen speiar i detta samen nycke1ro11 manhang. Arbetsmarknadsverkets försöksverksamhet med intensifierade förmediingsinsatser för handikappade visar att det är möjiigt att förbättra placeringsresuitaten högst betydiigt. Arbetsförmedlingens resurser för sådana insatser förstärkas såväi kvantitativt som kvaiitativt.

,behöver Des-

sa frågor bör övervägas av den kommitté som pariamentariska utreder arbetsmarknadsverkets ansvarsområde och organisation. Vägiedande för kommittén bör vara sysseisättningsutredningens beräkningar. Förmediingspersonaiens kunskaper om handikapp måste också öka avsevärt. Införandet av den nya piatsförmediingsorganisationen (PLOG) får inte medföra en försämring av service ti11 arbetssökande med handikapp.

ökade möjiigheter för att komma ut i arbetsiivet handikappade förutsätter också av en rad förstärkningar arbetsmarknadspoiitiska instrument och individueiit riktade stödinsatser.

Den yrkesinriktade rehabiiiteringen bedrivs sedan den 1 januari 1980 vid särskiida arbetsmarknadsinstitut (Ami). Mâisätt-

I

. Arbete och sysselsättning 75

för yrkesinriktad rehabilitering måste alltid vara ningen en den reguljära arbetsmarknaden. En utbyggnad placering på och av är nödvändig för decentralisering Ami-organisationen

Eatt rehabiliteringen och vägledningen skall kunna bedrivas

nära den egna miljön och i anslutning till den lokala arbetsmarknaden. bör tillföras resurser som Ami-organisationen gör det att utveckla och förfina metodiken för olika möjligt sökandegrupper. För fortbildning av personal samt metodbör särskilda resurscentra inrättas

loch utvecklingsarbete

Eför olika handikappgrupper.

Arbetsmarknadsutbildningen (AMU) är redan i dag av stor bei framtiden i än

ltydelse

för handikappade men bör högre grad

?anpassas efter

handikappades behov. Bättre anpassning av AMU-_

icentra, ökad tillgång till stöd i form av personell assis-

hjälpmedel,

tans och tekniska utveckling av pedagogik och i undervisningen samt ökade kunskaper om handikapp

;metodik

hos lärare och övrig personal är exempel på angelägna insat- Å 7 ser.

Genom arbetsmarknadsverket kan bidrag utgå till arbetstekniska hjälpmedel och särskilda anordningar på arbetsplatsen samt till arbetsbiträde åt gravt handikappade. Bidragsformerna bör under kommande år förstärkas och kunna användas 5

i mer flexibelt än för närvarande. En särskild medelsram bör

tillskapas som gör det möjligt för arbetsmarknadsverket att svara för totalkostnaden för arbetshjälpmedlet, även om denna överstiger det högsta bidragsbelopp som kan beviljas i normalfallet. För att underlätta för gravt handikappade

i

9 att få arbete bör bidrag till arbetsbiträde i vissa fall l kunna kombineras med

lönebidragsanställning.

76 Arbete och

sysselsättning .

Av mycket stor betyde1se.för att underiätta anstäilning av handikappade är s.k. Iönebidrag. storiek vari- Lönebidragets erar beroende om det

pa utgår ti11 enskiit företag, kommu-

na1 e11er statiig e11er arbetsgivare a11männyttig organisation. Även för

iönebidragsanstäiiningar är det ange1äget

med förbättrade vi11kor och ökad fiexibiiitet. Om fier människor genom förbättring av kan 1önebidragen erbjudas arbete, b1ir samhä11ets kostnader härför betydiigt iägre än vid aiternativen skyddad elier sysseisättning förtidspension.

Den skyddade är numera samiad inom sysseisättningen Samhä11sföretagsgruppen. Arbetet inom företagsgruppen måste under kommande år i första hand inriktas

pa att finna nya metoder

och vägar att i än för högre grad närvarande förverk1iga verksamhetens primära mål, de sociaia.

Det är särskiit att f1er

väsent1igt gravt handikappade kan

beredas inom Detta

sysseisättning Samhä11sföretag. förutsät-

ter b1.a. att om arbetsbiträden dem har frågan åt som skyddat arbete kan iösas och att en ökad satsning görs på teknisk av och anpassning arbetsp1atser arbetsmoment. Åtgärder i att öka

syfte möjiigheterna ti11 övergång från skyddat ar-

bete ti11 måste reguijärt vidtas. Huvudregein för rekrytering till den skyddade sektorn bör vara, att arbetskraften ska11 komma från den vars enda aiternativ är förtidsgrupp pension. En större regiona1 ba1ans i arbets-

ti11gången på

ti11fä11en inom

företagsgruppen bör eftersträvas. Sjä1vfa1-

1et ska11 a11a anstä11da 1ön och inte uppbära förtidspension. f

Samhäiisföretag måste även fortsättningsvis kunna erbjuda

rikt differentierade a11t efter de arbetsuppgifter anstä11das oiika

förutsättningar.

i Arbete och sysselsättning 77

Behovet av en framtida utbyggnad av Samhäiisföretag är tiii” stor de] avhängigt situationen på den reguljära arbetsmarknaden samt utformningen av och ti11gång ti11 oiika arbets- . instrument. Samhäiiets resurser bör i marknadspoiitiska - första hand satsas på att bereda människor arbete på den Mot den stora arbets-

g

reguijära arbetsmarknaden. bakgrund av 16sheten b1and behövs dock under kommande

E

gravt handikappade ? år en utökning av arbetstiiifäiiena inom den skyddade sektorn.

- - får inte å Målet för arbetsmarknadspoiitiken arbete åt a11a vi konstatera att det i

L Men

ges upp. i reaiiteten tvingas L kan varje arbetsmarknadssituation finns människor som inte beredas arbete och som såiunda stä11s utanför arbetsiivets gemenskap. Många handikappade hör hit. Det är viktigt att samhäiiet inte överger dessa människor, utan att de aktiveras och i oiika former bereds en regeibunden och meningsfu11 som dem til] kontakt med sysseisättning, ger möjiighet andra och öppnar vägar att ta dei i samhä11s1ivet. Inom omsorgerna om psykiskt utveckiingsstörda har verksamheten med dagcenter ti11 stor dei fy11t detta ändamåi. Under senare år har iiknande verksamhet i försöksformer utveckiats i kommunai regi också för andra människor som har behov härav.

Dessa frågor måste ägnas ökad uppmärksamhet, och det är angeiäget att ett ökad ansvar och ytteriigare initiativ i desi sa avseenden tas.

KULTUR OCH REKREATION

*Genom statsmakternas beslut vid mitten av l970-talet har

Å målen för kulturpolitiken preciserats. Härvid fastslogs 5 bl.a. att kulturpolitiken skall medverka till att skydda 3 yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för att denna frihet skall kunna utnyttjas. Den skall ge människor :

§möjligheter till egen skapande aktivitet och främja kon-

takt mellan människor samt utformas med hänsyn till efteré V satta erfarenheter och behov. lika gruppers Handikappades rätt att få del av det allmänna kulturutbudet har klart slagits fast.

Det finns inte anledning att nu föreslå ändringar i de principiella riktlinjer som sålunda nyligen dragits upp området. Kraftfulla återstår emellertid att

g på åtgärder

E

vidta inte bara av staten och kommunerna utan även från

E

de privata kulturinstitutionernas sida, innan kulturut-

i

budet i vid bemärkelse och i dess olika yttringar är tillgängligt för handikappade i samma omfattning och på samma villkor som för andra personer.

En viktig princip när det gäller att ge handikappade del av kulturutbudet är att ansvaret härför ligger på institutionerna själva inom ramen för deras ordinarie verksamé - het. I första hand är det fråga om att göra lokaler för skilda kultur- och rekreationsaktiviteter - bibliomuseer, tek, teatrar, föreningslokaler, och biografer, sport- -

tillgängliga

etc. i fysisk mening idrottsanläggningar för olika handikappgrupper. Men det är lika viktigt att

_ — 2 i i 80 Kultur och rekreation r

själva kulturaktiviteterna anpassas så att människor med

funktionsnedsättningar av olika slag såvitt möjligt kan

tillgodogöra sig dem.

Åtskilliga åtgärder för att göra kulturutbudet tillgäng-

ligt för handikappade kan genomföras med enkla medel och

“till ringa kostnader. I andra fall förutsätter anpassningsprocessen komplicerade och kostsamma i

ingrepp gamla bygg-

nader, vilka mäste genomföras successivt och utan att fullt tillfredsställande alltid kan tek-

lösningar nås. Ny

nik och nya metoder kan dock öppna nya och lösa vägar problemen. För att påskynda denna anpassningsprocess kan statligt stöd i ökad behöva t.ex.

omfattning lämnas, genom

att bidraget för anpassning av allmänna samlingslokaler

ges en vidare tillämpning. Särskilt kan övervägas att ge

stöd i syfte att stimulera till ianspråktagande inom den

privata kultursektorn av moderna tekniska anordningar eller

metoder som kan underlätta för personer med skilda slag l av att ta del av utbudet. Det bör

funktionsnedsättningar

ankomma på statens kulturråd att beakta detta stödbehov inom sitt verksamhetsområde.

Det bör âligga särskilt och kommunala statliga institutio-

- ner teatrar, museer, bibliotek etc. att inom ramen för sin budget anpassa miljö, verksamhet och information

för att öka tillgängligheten för handikappade.

Radio och TV är landets största kulturförmedlare. För mänmed i

Vniskor allvarligare funktionsnedsättningar som högre

grad än andra är bundna till hemmiljön är radio och TV

särskilt betydelsefulla som kultur-, förströelse- och in-

Kultur och rekreation 81

formationsförmedlingsorgan. I enlighet med målen för kuloch i linje med vad som åligger dessa medier A turpolitiken enligt gällande avtal med staten är det angeläget att ra- ; dio och TV ökar sina ansträngningar att göra fortlöpande för Det kan ske å verksamheten tillgänglig handikappade. å både av och att det genom anpassning programutbudet genom 3 ordinarie för olika hanprogramutbudet görs tillgängligt Det är t.ex. angeläget att i ökad utsträckdikappgrupper. Å ning texta TV-program, teckentolka direktsända program ‘ och utforma delar av programutbudet för svagbegåvade. Kostnaderna för sådan anpassning av utbudet bör bestridas inom ramen för ordinarie licens- och andra inkomster. _

: Viktigt är också att radio och TV även i fortsättningen tar på sig den ansvarsfulla uppgiften att genom insiktsfull belysning av handikapproblem i sina program bidra till och förståelse för

i

att sprida kunskap om handikappades situation.

Ett medel som väsentligt ökar valfriheten i förhållande till det gängse programutbudet i TV är videogram för TVvisning. Genom videotekniken har för hemmabruk öppnats en marknad som är att bredda kulturutbudet inte viktig ägnad minst för berörda handikappgrupper. Särskilt intressant är detta medium för döva, eftersom dessa i så hög grad fir‘ utestängda från kulturyttringar som bygger på språklig kommunikation. Statligt stöd utgår till Sveriges dövas riksförbund för av för döva. För budproduktion videogram getåret l982/83 har stödet bestämts till 500 000 kr. Beloppet bör höjas ytterligare, såatt det möjliggör inspel-

ning av ett varierat urval av informations- och kulturpro-

gram i vidaste bemärkelse.

82 Kultur och rekreation

Riksdagen har för budgetåret l982/83 anvisat l0 milj. kr. för utgivning av dagstidningar som taltidning. En successiv höjning av detta stöd bör komma till stånd under den l0åriga programperioden. Syftet skall vara att ge synskadade största möjliga valfrihet.

Den rika floran av facktidskrifter, och Veckotidningar periodiska publikationer förekomer i dag som taltidningar i ytterst blygsam omfattning. Utgivare av sådana publikationer bör ta ansvar för att dessa ges ut som taltidningar.

Antalet som framställs som

boktitlar

talböcker är alltjämt lågt i förhållande till den totala bokutgivningen. En kraf- .tig successiv ökning bör ske med det slutliga målet att i princip all litteratur skall vara tillgänglig för synska-

dade och andra talbokslântagare. Om den centrala framställ-

ningen av talböcker inte kan detta bör tillgodose behov, inläsningstjänsten vid biblioteken kunna ombesörja även inläsning av hela böcker.

Biblioteken har under senare år utvecklat sin verksamhet på flera områden, t.ex. genom av utlåning grammofonskivor och konstföremål, föredrag, sagostunder för barn etc. Handikappade bör vara en för Alla viktig målgrupp dem. läns- och kommunbibliotek i landet bör anskaffa beegna stånd av talböcker. I ett uppbyggnadsskede bör staten med ekonomiskt stöd stimulera en sådan utveckling.

hjälpmedel

Punktskrift är för synskadade ett viktigt för information. Den är både ett läs- och ett Det skrivspråk. statliga talboks- och punktskriftsbiblioteket bör få medel

sou 1982:46 Kultur och rekreation 83

för ökad av böcker punktskrift och att pâ anskaffning på olika sätt, bl.a. med ett attraktivt bokurval, stimulera _ till ökad läsning av punktskrift.

i

av lättlästa böcker, s.k. LL-böcker, har rönt Utgivningen E stort intresse och visat fylla en viktig uppgift. LLsig böckerna vänder sig i första hand till språkligt handikappade, t.ex. döva och utvecklingsstörda, som har svårt att ta del av litteratur i gängse form. Utgivningen av x LL-litteratur är f.n. inte särskilt omfattande och bör ökas. De grupper som LL-litteraturen främst vänder sig till är ofta läsovana. Information om att böckerna finns att köpa eller att låna på bibliotek är viktig.

Uppsökande

; verksamhet med syfte bl.a. att sprida kunskap om och väcka intresset för LL-litteraturen bör därför öka i omfattning.

Ett viktigt instrument för att knyta sociala kontakter och b intressegemenskap mellan människor är ett utvecklat föreningsliv. För handikappade är möjligheterna att genom aktivt deltagande i föreningsverksamhet bryta isolering och berika sin tillvaro ofta stängda på grund av föreningslokalernas eller till av andra hinder, otillgänglighet följd såsom svårigheter att ta del av skriftligt material eller \

i

att följa diskussioner och förhandlingar vid föreningsi sammankomsterna. Likaså kan attityder hos medlemmarna av den som att han blir utfryst ellerhandikappade upplevas inte är välkommen. För att handikappade skall kunna bli delaktiga i föreningslivet är det viktigt att föreningarna sin verksamhet, så att kan ta anpassar handikappade del i den, och att också de enskilda känner

medlemmarna

solidaritet med sina handikappade kamrater, sâ att dessa

rekreation \ 84 Kultur och

får den information, det stöd och den personliga de hjälp

kan behöva för att fungera i föreningen ett fullvär-

på digt sätt.

Behovet av anpassning av miljö och verksamhet för att handikappade skall bli delaktiga av gemenskapen gäller i hög grad också idrottsverksamhet, friluftsliv och rekreationsverksamhet i allmänhet. Det är för dessa aktiviteter av “särskild vikt att reglerna i och svensk byggnadsstadgan byggnorm i enlighet med vad som förordats i avsnittet om - får samhällsplanering även beträffande fri-

giltighet

tidsanläggningar och i områden utanför tomtmark.

Det kommersiella fritidsutbudet är ofta inte tillgängligt för handikappade. Även detta område måste var och en på som bedriver en verksamhet ta ansvar för att den blir tillgänglig för handikappade. Samhället måste utveckla åtgär- ‘ der som kan medverka till en sådan utveckling.

Kommunerna bör företa av de lokaler och inventeringar miljöer som finns för friluftsliv och rekreation och granska dem från tillgänglighetssynpunkt. Planer bör upprättas över de anpassningsåtgärder som behöver vidtas. Vissa förbättringar torde kunna nås med enkla tämligen åtgärder, medan andra fordrar mera omfattande insatser som kan behöva fördelas över längre tidsperioder.

KOMMUNIKATIONER

för lades fast av statsmakter- Principerna trafikpolitiken

i

och

f

na senast år l979. Målet är att erbjuda medborgarna näringslivet i landets olika delar en tillfredsställande trafikförsörjning till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnader.

En utbyggnad av den kollektiva trafiken och en successiv anpassning av denna till handikappades behov utgör ett naturligt led i den nya trafikpolitiken. Eftersom handikappade i hög grad är hänvisade till de kollektiva trafik- 1 med1en för sina resor, är förbättringar och utbyggnad av kollektivtrafiken av största betydelse för deras möjligheter att delta i samhällslivet.

Enligt l979 års trafikpolitiska beslut ligger ansvaret för genomförandet av handikappanpassningen av kollektivtrafiken pâ trafikverken och trafikföretagen. När kollektivtrafik planeras och genomförs skall, enligt lagen om hankollektivtrafik, handikappades behov beakdikappanpassad tas så långt det är möjligt. De färdmedel som används skall så långt det är möjligt vara lämpade för handikappade resenärer. Den nya lagstiftningen utgör en god grund för att på bred front få till stånd en anpassning av färdmedel, terminaler etc. till handikappades behov. I de som utfärdats - och som i flera tillämpningsföreskrifter - har de minimikrav avseenden behöver förstärkas angivits på handikappanpassning som skall uppfyllas. Beträffande nytillverkade färdmedel för kollektiv skall persontrafik

zidessa krav börja tillämpas fr.o.m. år l984. I fråga om

86 Kommunikationer ..

sådana äldre fordon för persontransport som tillkommit efter mitten av l970-talet skall handikappanpassningen

vara genomförd senast år 1989 med undantag för halva SJ:s

vagnpark, för vilken tiden utsträckts till år l99l. 3

Det är av vikt att transportrådet, som har att samordna anpassningen med sikte på att nå en successivt högre grad

av tillgänglighet för handikappade, och trafikmyndighe-

terna, som har att vaka över efterlevnaden av bestämmelserna, kontinuerligt följer utvecklingen hos såväl de statliga och kommunala som de privata och trafikföretagen genom effektiva kontrollåtgärder påskyndar anpassningspro-

cessen i alla

delar av landet. Framför allt är det bety-

delsefullt att strikta normer och krav i fråga om till-

gängligheten iakttas i samband med den fortgående förnyelå sen av fordonsbeståndet och terminalutbyggnaden. Anpassningen till rörelsehindrades behov träder här ofta i förgrunden, men det är viktigt att även andra handikappgruppers krav på trafikapparatens tillgänglighet beaktas.

Färdtjänsten är ett komplement till de allmänna färdmedlen. Den har blivit mer omfattande än vad man inledningsvis förutsåg, bl.a. pâ grund av ökad färdefterfrågan på bland äldre.

tjänst

En kommunal färdtjänst med Särskild trans uppgift.att 9e portservice åt handikappade måste bibehållas under överblickbar framtid. Även sedan en handikappanpassad kollek- - tivtrafik vilken i sig bör inrymma färdtjänsten byggts upp i hela landet, kommer det att behövas specialfordon.

Kommunikationer 87

Färdtjänst förekommer f.n. i a11a Iandets kommuner, men

utbyggnaden är ojämn, tiiigången ti11 speciaifordon varie-

rar och vi11koren beträffande antaiet medgivna resor, taxornas utformning, resornas iängd m.m. skiijer sig vä-

sentiigt från kommun ti11 kommun. Det är ett angeiäget

jämiikhetskrav att utbyggnaden av färdtjänsten fortsätter, så att denna service övera11t i iandet står til] förfogande f erforder1ig omfattning för a11a handikappade som inte kan aniita koiiektiva trafikmedei e11er eget fordon. För att garantera en sådan utveckiing och en godtagbar

standard på färdtjänsten bör ett speciaidestinerat stats-

bidrag ti11 kommunernas färdtjänst bibehäilas. Kommunförbunden bör verka för att så iikartade vi11kor som möjiigt kommer tili stånd i olika iandsdeiar i fråga om rätten att utnyttja färdtjänsten och kostnaderna för den enskilde.

I det sammanhanget bör också uppmärksammas att vissa av

huvudmännen för färdtjänsten har regier för verksamheten

som medger möjiighet tili avstängning från utnyttjande av

färdtjänst som discipiinär bestraffning för missbruk i nå-

gon form. Med hänsyn ti11 de omfattande konsekvenser som å ett sådant besiut kan få för den enskiide finns det anied- E

å ning överväga att siopa den typen av regier.

Den pågående försöksverksamheten med riksfärdtjänst rappor-

teras inte ha fått den omfattning som förutsâgs när försö-

ken startades. B1.a. har riksfärdtjänsten utnyttjatsoiika

i olika deiar av landet. På vissa hå11 har den inte utnytta11s. förkiaras detta med att informatiojats Huvudsakligen nen om verksamheten varit 0ti11räck1ig under den reiativt korta tid verksamheten Det bör ankomma på nämnden pågått.

för riksfärdtjänst att i samverkan med handikapporganisatio-

88 Kommunikationer

nerna tainitiativ till enförbättrad information för att öka kännedomen om och av nyttjandegraden riksfärdtjänsten. För att säkrare erfarenheter skall vinnas bör den pågående försöksverksamheten förlängas, och så snart försöksperioden är till ända mäste former lämpliga övervägas för att föra verksamheten vidare.

Installationen av texttelefoner hos döva och vissa andra handikappade samt anordnandet av förmedlingstjänst för samtal mellan texttelefoner och det övriga telefonnätet kan med nuvarande utbyggnadstakt beräknas vara i huvudsak genomförda vid mitten av 1980-talet. Vid denna tidpunkt bör också och kommunala statliga myndigheter, som i sin verksamhet har kontakt med berörda

handikappgrupper, vara

anslutna till systemet.

Sedan uppbyggnadsskedet kan passerats, enligt riksdagens beslut av

finansieringen texttelefonverksamheten, som nu

sker över komma statsbudgeten, att omprövas. En naturlig lösning för att finansiera installationer nytillkommande och den framtida förmedlingstjänsten synes därvid vara att televerkets kostnader slås ut det på kostnaderna för totala telefonnätet och att innehavare av texttelefon betalar samma installations-, och abonnemangs- samtalsavgifter som övriga abonnenter.

Inkomstprövade bidrag och lån till motorfordon kan utgå till handikappade som är beroende av fordonet för att ta sig till arbetet eller skaffa yrkesutbildning. Stödet till motorfordon bör omkonstrueras och så att det höjas, blir ett verksamt stödfön i

handikappades deltagande samhälls-

livet.

3 S()IJ 1982:46 89 ‘ KONSUMENTPOLITIK

Konsumentpolitikens främsta mål är att stärka konsumenter- . nas ställning på marknaden och att därvid särskilt beakta svaga eller eftersatta konsumentgruppers problem. Genom en väl fungerande konsumentpolitik, som verkar för utveckling av varor och tjänster som svarar mot konsumenternas behov och förmåga, minskar behovet av särlösningar för särskilt utsatta grupper.

Många av de generella åtgärder som vidtagits för att avhjälpa bristerna på handikappområdet har betydelse också för handikappades ställning som konsumenter. Färdtjänst och ledsagartjänst ökar möjligheterna för handikappade att komma till butiker och serviceinrättningar. Byggnadslagstiftningens bestämmelser om handikappanpassning innebär att lokaler görs tillgängliga för handikappade. Genom anpassning av information blir också denna tillgänglig osv.

I rollen som konsumenter av varor och tjänster möter handikappade emellertid fortfarande betydande svårigheter. De största bristerna finns beträffande utformningen av reklam, varufakta och annan information, miljöns utformning samt utformningen av varor och tjänster. Ett förverkligande av konsumentpolitikens allmänna mål förutsätter att man vid all planering och utformning av miljöer och utbud tar hänsyn till att människor är olika och har olika förut- R sättningar och behov.

Det grundläggande synsättet att praktiskt taget varje frâga har en också utformningen av handikappaspekt gäller

90 -

Konsumentpolitik

information, miljö, varor, tjänster och andra åtgärder inom

konsumentområdet. Det övergripande ansvaret för generell

- liksom andra området - samhället

anpassning åvilar på

och dess olika Men ett särskilt ansvar vilar på de

organ. organ, inte minst inom den privata sektorn, som är verksamma inom området, t.ex. tillverkare, återförsäljare och informatörer.

Insatser behövs för att utbud

påverka produktutveckling,

och distribution. Dessa insatser bör präglas av målet att bassortimentet av varor för liv har sådana I dagligt egeneller

skaper att behovet av särskilda produkter, hjälpmedel

distributionsformer minskas eller undanröjs.

H

varuinformation och liknande åtgärder be- Marknadsföring,

å

höver i utformas med hänsyn till handikappades högre grad l

behov. Det gäller inte bara att göra informationen tillför alla utan också att se till att

gänglig grupper upp-

i

lysningar som är av särskild betydelse för konsumenter

med funktionsnedsättningar lämnas.

s

artiklar som sjukvârdshuvudmännens försorg

Många genom

tillhandahålls handikappade som kostnadsfria hjälpmedel ä

1 - J är standardtillverkade varor som ofta i särskild ord- -

ning förses med den detalj som gör att de blir använd-

bara även för personer med en viss funktionsnedsättning. - - skulle Många fler varor och tjänster på motsvarande sätt kunna göras användbara.

Det är en att inte skapa konstlade grän-

angelägen uppgift

ser mellan vanliga konsumentvaror och hjälpmedel. ökade

i

.a sou 1982:46 Konsumentpolitik 91

ansträngningar bör göras för att varor och tjänster utfor- ’ mas ett sätt som så iångt möjiigt a11a. Detta får på passar x dock sjä1vfa11et inte medföra att tiligången e11er kva1iteten på hjäipmedeisutbudet försämras.

Handikappades kunskaper och erfarenheter behöver fångas upp och tas tilivara i utveckiingen av Det konsumentpoiitiken. behövs både i produktions- och konsumentiedet, på central och 1oka1 nivå. Vid utformningen av varor och tjänster är det t.ex. viktigt att handikappades erfarenheter av säkerhet och komfort beaktas.

I ett a11t rikare utbud av varor och tjänster ökar svårigheterna för den enskiide att göra ett riktigt va1° Ständigt tiiikommer nya med innehå11 e11er utform-

produkter

ning som kan förorsaka skador. I bevakning av utbudet av varor och tjänster med sikte på att förhindra att handikapp uppkommer har konsumentverket en centra] uppgift.

Konsumentverkets stöd ti11 konsumentpoiitiskt forskningsoch studiearbete bör förstärkas. Verket bör ha möjiighet att, på egen hand e11er genom att beviija utveck1ingsbidrag ti11 andra organ, dokumentera problem som t.ex. konsumenter A med handikapp möter och ange iösningar på dessa probiem. Betydeisefuiia initiativ i denna riktning och ti11 samarbete i delvis nya former har tagits under senare år. Sådant samarbete behöver utveckias ytteriigare och förstärkas.

En annan för konsumentverket är att viktig uppgift sprida information och kunskaper för att stärka konsumenternas

i

92 Konsumentpolitik

ekonomiska stälining. I detta arbete är det att

angeiäget

särskilt uppmärksamma kostnader som direkt e11er indirekt förorsakas av o1ika funktionshinder.

Den regionaia och lokala konsumentverksamheten har en ansvarsfuli uppgift när det b1.a. att och

gä11er inhämta

föra ut information om Det

k0nsumentpr0b1em på baspianet.

är angeiäget att den konsumentverksamheten får

regionaia

ti11räck1iga resurser och att den 10ka1a konsumentverksam-

heten

byggs ut att omfatta a11a kommuner.

f sou 1982:46 93

FORSKNING OCH UTVECKLING

Människans strävan efter att söka nya och hennes kunskaper förmåga att stäiia samnan och systematisera redan ti11gäng- 1iga kunskaper utgör en viktig grund för hennes möjligheter att iösa probiem och finna nya vägar.

Insatser på skiida områden inom och forskning utveck1ingsarbete har verksamt bidragit ti11 att förbättra handikappades vi11kor. Så har tekniska av o1ika hjäipmedei siag, t.ex. avancerade hörapparater och myoeiektriskt styrda proteser, iett tiil en bättre ti11varo för många handikappade.

Samtidigt måste eme11ertid konstateras att teknikens snabba

iandvinningar också kan innebära nya problem för handikappa-

de. Aiitmer förfinade och effektiva system för att inhämta och bearbeta information och nya metoder för masskommunikation kan utestänga människor som redan varit tidigare eftersatta.

Frågor om vi1ken forskning som ska11 bedrivas, vem som ska11 finansiera den och hur finansieringen och arbetsfördeiningen

E på forskningsomrâdet ska11 ske är centraia probiem i forsk-

ningspolitiken. Svensk forskning har a11mänt sett utveck- 1ats efter två o1ika iinjer utan närmare inbördes samordning. En iinje av den som bedrivs representeras forskning vid universitets- och till stor dei högskoieinstitutioner, med stöd från de oiika forskningsråden, och som i a11t väsentiigt är inriktad på Den andra utgrundforskning. iinjen görs av mera måiinriktad forskning som är knuten ti11 o1ika samhäiissektorer och är uppbyggd för de utveckiingsbehov dessa sektorer har. _

h

§4 Forskning och utveckling

_

Handikapprobiem möter inom många forskningsdiscipiiner, och de bör i princip integreras i a11a forskningsområden där de

är reievanta. Initiativ i oiika avseenden behöver tas för

att säkra en sådan Handikappaspekter på o1ika integrering. bör vidare föras in särskiit i forskarutforskningsområden och oiika behövs för att få fram och biidningen, åtgärder behå11a forskare inom och handikappområdet. Forskningsråd andra som bör erinra forskarna om i organ ger forskningsstöd 1 att ska11 integreras i forskningen. handikappaspekterna å 4 i Forskning med särskild inriktning på handikappfrågor och J oiika 1 handikappgruppers problem försiggår på o1ikahå11.Den den

Q

är av natur1iga skä1 starkt sp1ittrad, eftersom berör vitt skiida samhäiissektorer. Den bedrivs och finansieras 1 av universitet och högskolor, forskningsinstitut, forsk- J ‘ ningscentra, forskningsråd och forskningsde1egationer med ski1da huvudmän, av statiiga verk, av företag, organisatio- 5 ner och fonder. Sp1ittringen har b1.a. medfört svåprivata righeter att bedriva tvärvetenskap1igt arbete och generera erfarenheter och kunskaper. Kontinuiteten har biivit iidanhar I de och teori- och metodutveckiing eftersatts. I

3 Av oiika skä1, kanske framför a11t på grund av den 1 a11mänhet tvärvetenskapiiga inriktningen, har forskningen kring handikapproblem mött särskiida svårigheter att utveck1as vid de högskoieanknutna institutionerna. Sådan forskning bör eme11ertid ses som en dei av samhäiiets reguijära forskning. Det är angeiäget att forskningsväriden tar ett ökat ansvar för att organisera forskning kring handikappfrågor och att högskoieinstitutionerna i högre grad än som f.n. är fa11et engageras häri.

och 95

Forskning utveckling

Handikappforskningens stäiining behöver såiedes a11mänt stär-

kas. I detta syfte har forskningsrådsnämnden tagit initiativ ti11 bi1dandet av en

handikappforskningsgrupp. Denna grupp av-

ses b1i brett sammansatt och bestå av företrädare för o1ika

forskningsorgan, finansiärer, handikappröreisen och o1ika av-

nämargrupper. Gruppen ska11 ha ti11 uppgift b1.a. att initiera och stimuiera ti11 och

handikappforskning att medverka vid

samordning och av

prioritering 01ika forskningsuppgifter.

Gruppen bör också mer a11mänt verka för att stärka handikappforskningens stä11ning.

Ett generellt i formerna prob1em forskningssammanhang gä11er för hur kan föras hos forskningsresuitaten ut, göras kända avnämarna och därmed omsättas i praktisk ti11ämpning.

Med

hänsyn till de särski1da svårigheter som möter i detta avseende pâ handikappområdet är det angeiäget att särski1da ansträngningar görs för att föra ut forskningsresuitaten ti11 avnämarna inom o1ika samhä11ssekt0rer, även internatione11t.

Handikappforskningen har utveck1ats o1ika 1ångt på skiida om-

råden. Beträffande vissa handikappgruppers finns reprob1em 1ativt omfattande forskning inom vissa sektorer. För andra grupper har främst inriktats mera forskningen på specie11a

frågestäilningar. Genere11t sett gäiier dock för handikapp-

forskningen att vita1a forskningsuppgifter kvarstår att 1ösa på praktiskt taget a11a områden.

Det är vansk1igt att prioritera me11an 01ika forskangeiägna ningsområden. Några områden som är särskiit eftersatta och i där ökade är för att en behövforskningsinsatser nödvändiga

och

utveckling

96 Forskning

lig utveckling skall komma till stånd kan emellertid framhållas. Inom det utredningsarbete som resulterat i förom den nämnda har slaget nyss handikappforskningsgruppen bl.a. följande forskningsområden prioriterats:

- om fakåtgärdsinriktad forskning handikappframkallande torer och kartläggning av handikappgrupper,

effekterna av socialpolitiska och ekonomiska åtgärder för handikappade, attityder till handikappade, arbetslivets utformning m.m., forskning rörande begreppsutveckling och språklig kommunikation på handikappområdet,

studier rörande effekter av behandling och kvarstående handikapproblematik när det gäller klarare riktlinjer för rehabilitering och fortsatt åtgärdsprogram.

Utöver de av handikappforskningsgruppen prioriterade forskningsuppgifterna kan på vårdområdet nämnas behovet av forskning kring de psykologiska och sociala följderna av ett livslångt beroende av sjukvården, liksom forskning kring inflytande, Medbestämmande och medverkan i vården.

Vidare behövs ökade forskningsinsatser kring flerhandikappade och andra svårt handikappade, varvid dessa människors totala situation behöver uppmärksammas.

Andra områden som kan särskilt framhållas är t.ex. följderna av s.k. osynliga handikapp, psykisk ohälsa ur ett socialt

och

Forskning utveckling 97

perspektiv, skoiintegrering av handikappade eiever och sambandet me11an handikappades utbiidning och totaia livssituation.

Handikappforskningen är en iiten dei av a11t forskningsoch utveckiingsarbete. Insatserna på handikappområdet behöver den stimuians och de kunskaper som föijer av ett brett erfarenhetsutbyte. Forskningsrön som görs i andra iänder behöver tiiiföras svensk och vice versa. handikappforskning Särskilt goda förutsättningar bör vara för handen beträffande ökad nordisk samverkan. De nordiska iändernas iikartade ku1ture11a och sociaia utveckiing och struktur i förening med ett utveckiat samarbete på en rad områden bör ses som gynnsamma förutsättningar härför.

För vissa ändamåi, exempelvis där och resurser är underiag små i vart och ett av länderna, bör samnordiska projekt övervägas, både i form av sammanhâiina och med projekt arbetsdeining me11an 1änderna men med sammanhâiien iedning. Informationen me11an iänderna om pågående 0ch_avs1utad forskning 1iksom formerna för att föra ut resuitaten och få dem omsatta i Den och

tiiiämpning behöver utveckias. kompetens

överbiick inom handikappområdet som Nordiska nämnden för handikappfrågor besitter är en betydeisefuii resurs i dessa avseenden.

sou 1982:46 99

BISTÅNDSVERKSAMHET OCH INTERNATIONELLT SAMARBETE

Måiet för svensk biståndspoiitik är att i utveckiingsiänder främja resurstiiiväxt, ekonomisk och sociai utjämning, ekonomisk och poiitisk sjäivständighet samt en demokratisk samhäiisutveckiing. Eniigt gäiiande riktlinjer bör stödet koncentreras ti11 mycket fattiga iänder. Biståndet skaii också nå ut ti11 de fattiga människorna. Insatser för handikappade i u-iänder fa11er vä1 inom ramen för dessa måi.

Den humanitära grundsyn som såiunda kommer tiii uttryck i vårt biiateraia bistånd präg1ar även Sveriges engagemang i samarbetet i de internationeiia organen. En betydande ande1 av vårt bistånd har kanaiiserats via dessa organs operativa verksamhet. Från svensk sida har man aktivt verkat för att FN:s fackorgan och andra internationeiia organ ska11 ägna ökat intresse åt att bereda vidgat utrymme för handikappades prob1em i sitt arbete på utveckiingsområdet.

Dessa strävanden bör styra Sveriges insatser också i det biiateraia och

fortsatta

mu1ti1atera1a samarbetet. Sverige bör i arbetet i FN:s generaiförsamiing, i fackorganen och i andra internationeiia organ verka för en iinje i handikappfrågor baserad på wH0:s handikappdefinition och på principerna om fu11 deiaktighet och jämiikhet. Såväi utrikesdepartementet och SIDA som andra fackdepartement och myndigheter bör aktivt bevaka de handikappfrågor som fa11er inom ramen för deras verksamhet. Även de friviiiigorganisationer som deitar i internationeiit samarbete inom oiika områden kan och bör ta i dessa sammanhang. upp handikappfrågor

100 Biståndsverksamhet och internationellt samarbete

Sverige bör verka för att handikappfrågorna bereds ökat utrymme i de internationella organens operativa verksamhet och för att de internationeiia organen vidtar åtgärder som ger handikappade praktisk möjiighet att deita i organens egen verksamhet. i 1 Eftersom handikappade utgör en särskiit utsatt grupp i a11a u-iänder, bör deras situation ägnas särskiid uppmärksamhet i den svenska biståndsverksamheten. J 1 Bistândsinsatsernas effekter för människor med skador och I funktionsnedsättningar i mottagariänderna bör anaiyseras.

i

bör i diaiogen med mottagariänderna aktivt verka för Sverige att åtgärder för handikappade och åtgärder i syfte att förebygga skador, funktionsnedsättningar och handikapp integre-

ras som en komponent i utveck1ingsp1aner och -program inom o1ika sektorer. Sverige bör härvidiag betona de enski1da regeringarnas ansvar för handikappfrågorna.

Forsatt och ökat stöd bör iämnas ti11 enskiida organisationers biståndsverksamhet på handikappområdet med betoning av måien fu11 deiaktighet och jämiikhet.

Det arbete med att sprida kunskap och skapa opinion i Sverige kring 1ivsvi11koren för handikappade i u-iänderna som påbörjats under handikappåret bör fortsättas och vidareutveckias.

Med utgångspunkt i de a11männa för hur handikapp-

riktiinjer

frågorna bör infogas i den svenska biståndspoiitiken som så- 1unda bör gä11a kan föijande åtgärdsprogram för berörda departements, myndigheters och organisationers handiande på området anges.

Biståndsverksamhet och internationellt samarbete 101

Utrikesdepartementet och övriga departement och myndigheter kan

- i såväi det normativa som det operativa arbetet i FN och andra internationeiia verka för att organ handikappfrågor ägnas ökad uppmärksamhet och att insatserna präglas av ett integrerat synsätt.

Utrikesdepartementet och övriga departement och myndigheter kan vidare

informera svenskar som deitar i internationeiia möten om det svenska synsättet på handikappfrågorna,

i instruktioner ti11 svenska deiegationer ti11 internatione11a möten ange att handikappfrågor bör bevakas,

i instruktioner för bi1atera1a förhandiingar med mottagariänder för svenskt bistånd ange att handikappfrâgor bör tas upp i diskussionerna,

ti11se att handikappsakkunniga aktivt deitar i förberedeiserna inför och genomförandet av internationeiia möten för att ge deiegationerna möjiighet att på ett effektivt sätt driva handikappfrågor,

verka för att FN och övriga internationeiia organ för en poiitik som underiättar för handikappade att få anstä11ning i organisationerna,

verka för att de internationeiia organen förstärker sin bevakning av handikappfrâgor,

102 Biståndsverksamhet och internationellt samarbete

verka för att konferenser; symposier etc. i FN:s och andra internationeiia organs regi i möjiigaste mån föriäggs tiii iokaier som är tiiigängiiga för handikappade, för att befintiiga iokaier som används vid internationeiia möten anpassas och för att handikappsynpunkter tiiigodoses vid nybyggnader, 1

verka för att beredskap finns vid internationeiia möten för att anpassa material och diskussioner samt i övrigt tiiihandahåiia den utrustning och den service som krävs för att handikappade fu11t ut ska11 kunna deita,

- i sin information ti11 utlandet sprida kunskap om svensk handikappsyn och svenska insatser på handikappområdet.

SIDA kan

I

utse för inom verkets och ansvariga handikappfrâgor byråer _ pâ biståndskontoren,

Q

genom kontakt med och andra han-

handikapporganisationerna

dikappsakkunniga bygga en kunskap i

upp handikappfrågor

inom det egna verket, % 1

- i

vid land- och orientera utresande i

projektinformation experter och deiegationer i handikappfrâgor,

etabiera samarbete inom oiika områden med expertgrupper i

handikappfrågor i Sverige som kan fungera som konsuiter

och sakkunniga åt bistå vid av SIDA, rekrytering personal m.m.,

Biståndsverksamhet och internationellt samarbete 103

- i diaiogen med mottagariänderna framhå11a Sveriges beredviiiighet att integrera insatser för i bistånhandikappade det och utveckia metoder att på ett stadium i beredtidigt ningen av biståndsinsatser föra in i diahandikappfrågor 1ogen. Detta kan ske exempeivis genom att en check1ista utarbetas för hur kan tas handikappfrâgor upp, byggd på erfarenheter från biståndskontoren, från SIDA:s persona] och från handikapporganisationerna och andra i sakkunniga

handikappfrågor,

vid av biståndsinsatser särskiit utvärderingen ana1ysera i vad mån dessa når fram ti11 handikappade,

samarbeta med handikapporganisationerna i deras beredning av biståndsinsatser,

ge stipendier ti11 filmare, journaiister m.f1. som vi11 skiidra handikappades situation i u-1and och bygga upp en dokumentationsverksamhet kring som rör frågor handikappades situation i u-land och handikappinsatser i biståndsarbetet.

Svenska institutet kan

genom egen fierspräkig pubiikationsverksamhet sprida information ti11 utiandet om svensk handikappoiitik,

arrangera studiebesöksprogram för utiändska tiiiresande,

genom bidrag ti11 personutbyte och seminarier samt genom att visa fi1m och i utlandet medverka ti11 utstäiiningar ett ökat internatione11t erfarenhetsutbyte.

104 Biståndsverksamhet och internationellt samarbete

Statens handikapprâd kan

sin överb1ick över insatser för handikappade inom genom o1ika samhä11sområden i Sverige och sina internatione11a kontakter fungera som ett viktigt sakkunnigorgan åt SIDA och UD,

- i inom SIDA och vid information medverka internutbiidning

Q

ti11 biståndskontorens persona1,

- information ti11 utlandet om svensk sprida handikappoii-

tik och insatser på handikappområdet,

- informera i om 1evnadsförhå11anden Sverige handikappades i andra iänder.

1 Handikappinstitutet kan

- föra ut svenskt samt verka för ökat hjäipmedeiskunnande internatione11t inom

informationsutbyte hjäipmedeisom-

rådet och för en utveck1ing av u-iandsanpassade lösningar på hjälpmedeisprobiem.

kan Handikapporganisationerna

- internatione11a för att arbeta genom sina organisationer stärka informations- och erfarenhetsutbyte och pågående därigenom påverka FN-organen,

- i utforma hand1ingsprogram biståndsfrågor,

ha ett biståndssekretariat inrättat,

Biståndsverksamhet och internationellt samarbete 105

i kontakten med i u-iänderna framsysterorganisationer hå11a vikten av att dessa påverkar sina i riktregeringar ning mot att ge handikappfrågorna högre detta prioritet; får särskiid betydeise i mottagariänderna för svenskt bistånd,

genomföra egna biståndsprojekt, som med fördel kan inriktas på stöd ti11 uppbyggnad av av intresseorganisationer handikappade i u-iänder och av utbiidning föreningsfunktionärer, samt utforma handböcker och rådsiagsmateriai kring uppbyggnad av handikapporganisationer,

samarbeta med andra svenska enskiida organisationer som driver hjäipprojekt i u-iänder och föra en dialog kring inriktningen av insatser för handikappade,

påverka statsmakterna i riktning mot att insatser för handikappade prioriteras i det svenska biståndsarbetet,

sprida information om handikappades situation i u-1and och bygga upp en kunskap i biståndsfrågor inom de egna 1eden,

medverka i internutbiidning inom SIDA och vid information

ti11 biståndskontorens personal,

bi1da opinion biand aiimänheten ti11 stöd för bistândsinsatser för i handikappade u-1and,

genom spridande av information om svensk handikappröreise och svensk handikappsyn medverka ti11 utbyte av erfarenheter på handikappomrâdet meiian Sverige och andra iänder.

106 Biståndsverksamhet och internationellt samarbete

Andra friviliigorganisationer kan

i i förekommande fa11 arbeta genom sina internati0ne11a organisationer för att dessa ska11 engagera sig i handikappfrågor och utveck1a ett samarbete med internatione1- 1a organisationer av handikappade,

i kontakter med i andra 1änder framsysterorganisationer

Ahâ11a vikten av att dessa engagerar sig i handikappfrågor

och utveck1ar ett samarbete med natione11a organisationer ä 4 av handikappade och gentemot regeringarna verkar för att åtgärder för handikappade integreras i nati0ne11a re-

i

form- och utveckiingsprogram inom o1ika samhä11sområden,

i kontakter med systerorganisationer i u-1änder framhål- 1a vikten av att organisationerna gentemot regeringarna verkar för att åtgärder för ökad handikappade ges prioritet i bi1atera1t och mu1ti1atera1t utveck1ingssamarbete; detta får särski1d betyde1se i för mottagariänderna

.svenskt bistånd,

i de fa11 då organisationerna bedriver biståndsverkegen samhet och

I

ti11se att också människor med skador funktionsnedsättningar i mottagariänderna b1ir av delaktiga 4 denna verksamhet,

medverka till en opinionsbi1dning i Sverige ti11 stöd för biståndsinsatser för handikappade i u-Tand.

Biiaga HANDIKAPPADE I ETT INTERNATIONELLT PERSPEKTIV

Antalet handikappade i u-iänder uppgår de eniigt befoikningsstudier som genomförts av WHO ti11 me11an 7 och 10 procent. Det motsvarar ca 300 miij. människor eller heia Afrikas befoikning. Av dessa beräknas var sjätte e11er omkring 50 miij. vara i behov av någon form av 1 rehabiiitering. Högst milj.. har i tiil dag ti11gång sådana åtgärder. Den aiimänna knappheten på resurser och den vitt det spridda fattigdomen gör svårt att genomföra handikappinsatser. För 97-98 av procent u-ländernas handikappade görs inga insatser a11s. Sociai integrering motverkas i vissa fa11 av att de få resurser som finns binds ti11 dyra, personaikrävande institutioner av västeriändsk modeii. Insatserna når mera säiian ut tiil de människor som bor på iandsbygden och i städernas siumområden. Vård och

rehabiiitering,jundervisning, yrkesträning m.f1.

åtgärder b1ir därmed ti11gäng1iga för endast ett iitet antal priviiigierade och eniigt de erfarenheter man hitti11s gjort kan sådana insatser inte nå ut ti11 fiertaiet handikappade i sociaia och

befoikningen. Ländernas ekonomiska utveckiings-

nivå och graden av har stor för industriaiisering betydeise

vilka insatser som kan göras för handikappade.

Preventiva åtgärder sku11e teoretiskt kunna reducera antaiet

handikappade i u-iänderna med ca 50 Särskiit stor

procent. är den preventiva effekten biand barn. De som beåtgärder hövs är i första hand förbättrad kost, och näringstiiiförsei hygien, vaccination mot smittsamma sjukdomar och förebyggande av o1ycksfa11 samt bättre vård i samband med föriossningar.

i

108 _ Bilaga fsou 1982:46

I takt medhn1ökande ökar antaiet äidre i iivsiängden befoikningen med en hög andei handikappade. Industriaiiseringen medför erfarenhetsmässigt, trots många positiva effekter för 1 handikappade, även ett stigande anta1 arbetsolyckor. Nya krav stalls också på människors och funkfysiska psykiska tionsförmåga.

Totait sker eniigt wH0:s beräkningar i dag en stadig ökning av antalet människor med skador. a

Kraftfuiia förebyggande åtgärder måste vidtas för att bryta denna utveckiing. Nya strategier och program måste också ut- I veckias för att med enkia metoder anpassade ti11 1oka1 miijö å och med utnyttjande av 1oka1 teknoiogi rehabiiitera och bryta 1 i , iso1ering och passivitet för människor med funktionsnedsättningar i de 1oka1samhä11en där de 1ever.

WHO har också antagit riktiinjer för för att föreåtgärder samt för bygga handikapp utveckling av enk1a rehabiiiteringsåtgärder knutna ti11 primärhäisovården i byarna.

1. Motiv och mâ1 för svensk biståndsverksamhet ___.__.,.__._..__ ,__ Mélen för den svenska biståndspoiitiken sammanfattas i pro-

positionen (1977/78:135) om riktiinjer för internatione11t

utveckiingsarbete m.m. i fyra punkter:

- resurstiiiväxt ekonomisk och sociai utjämning ekonomisk och poiitisk sjäivständighet demokratisk samhäiisutveckiing.

sou 1982:46 109

Bilaga

I propositionen understryks att bistånd även i fort- Sveriges sättningen bör koncentreras ti11 mycket fattiga iänder. Detta är emeiiertid ej Biståndet måste också nå tiiiräckiigt. ut ti11 de fattiga människorna. Detta måi uppnås eniigt propositionen sjäivkiart iättast om mottagariandets regering och aktivt strävar efter myndigheter sjäiva att förbättra situationen för de fattigaste grupperna.

Insatserna för i u-iänder fa11er väi inom handikappgrupperna ramen för de mål som i Utan tvekan anges propositionen. måste de räknas ti11 de och mest fattigaste underpriviiegierade bland befoikningen.

2. Svenskt samarbete med internationeiia organisationer

I prop. 1977/78:135 som motiv för aktiva enanges Sveriges gagemang i det internationeiia samarbetet att internatione11t umgänge och samarbete i former är av vitait regierade intresse för de många små staterna. FN-organen möjiiggör rådsiag och iångtgående samarbete meiian väridens stater.

Sveriges positiva hå11ning tiil de muitiiateraia organens arbete på utveckiingsområdet har medfört att vi akmycket tivt medverkat i det normskapande arbetet. Vi har också kanaiiserat internationeiit sett höga andeiar av vårt bistånd ti11 de internationeiia verksamhet. organens operativa

På senare år har i aiitmer tyngdpunkten åtgärderna förskjutits i riktning mot en av Vi har kommit anpassning miijöer. tiii insikt om att man med av hjäip rehabiiiteringsåtgärder

Bilaga

riktade mot individen endast när en bit på väg mot en full-

ständig de1aktighet i samhäiiet för människor med funktions-

nedsättningar. En har skett mot ökat ansvarstautveckiing för av samhä11ets I Sverige gande handikappfrågorna organ. ser vi numera, till ski11nad mot många andra 1änder, handikappfrågorna som en fråga om sociaia rättigheter som det är samhäiiets sky1dighet att ti11g0d0se.

har a11tmer utveckiats ti11 in- Handikapporganisationerna tressegrupper där handikappade sjä1va har det avgörande inoch har av samhäiiets som en i flytandet accepterats organ I i › samtalspartner i utveckiingen av handikappo1itiska åtgärder.

. 3. Handikappfrégorna i det internationeiia samarbetet

En motsvarande den som ägt rum i Sverige mot ett utveck1ing ökat ansvarstagande i kombination med krav samhä11e1igt från ökat infiytande i de frivi11igorganihandikappade på sationer som finns inom handikappområdet och på att få påverka samhäiiets åtgärder pågår i många 1änder. Sverige hör ti1T dem som komnit Iångt sâvä1 ideo10giskt när det gäiier samhäilets ansvar och handikappades infiytande som när det gä11er konkreta åtgärdsprogram. Detta förp1iktigar och stimuierar på samma gång.

Normskapande verksamhet. FN:s generaiförsamiing och fackorgan har antagit ett anta] resoiutioner och rekommendationer i handikappfrågor. Ti11 de viktigaste hör Dekiarationen

om Handikappades Rättigheter, som antogs av genera1försam-

iingen år 1975 om Psykiskt utveckiings-

och_Dek1arati0nen

stördas som år 1971. Det har övervägts Rättigheter antogs

Bilaga 111

att ge FN-status även åt en deklaration om dövblindas rättigheter som antogs av den internationella dövblindkongressen år 1978. Den allmänna i FN:s ekonomiska och sociala meningen råd där frågan behandlades var att deklarainga ytterligare tioner för särskilda borde handikappgrupper antas. En omarbetning av den allmänna i handikappdeklarationen syfte att få med referenser till de olika har dis-

handikappgrupperna

kuterats. Sverige har i förberedelsearbetet inför handikappåret i det fäst sammanhanget uppmärksamheten på de rättighetsdeklarationer som antagits av den internationella blindfederationen och av de dövas världsorganisation.

ILO (Internationella

Arbetsorganisationen) antog år 1949 en rekommendation rörande yrkesinriktad De norrehabilitering. diska regeringarna har initiativ till tagit en översyn av rekommendationen. Frågan har behandlats vid internationella arbetskonferensen 1982 och översynsarbetet beräknas komma att tas upp igen vid 1983 års arbetskonferens.

UNESCO (FN:s organisation för och undervisning, vetenskap kultur) antog år 1977 ett tillägg till den s.k. Florenceöverenskommelsen från âr 1950, vari avtalats om tullfrihet för material inom undervisnings-, Vetenskaps- och kulturområdena. De länder som anslutit till sig tilläggsöverenskommelsen förbinder sig att avskaffa tullar inom ytterligare ett antal områden, bl.a. för tekniska för hjälpmedel handikappade. Sverige har inte undertecknat tilläggsöverenskommelsen därför att den svensk enligt uppfattning utvidgar tullfriheten till alltför många områden.

Bilaga

I Unescos program finns även verksamheter som är speciellt inriktade för handikappade. Bland dessa kan nämnas insatser som syftar till att öka förståelsen för handikappades problem, av handikappade i utbildning samt utbildintegrering ning av lärare och föräldrar till handikappade.

I

Under Unescos senaste generalkonferens stödde ett flertal delegationer, däribland den svenska, de föreslagna verksamflera fall önskades en än s heterna. I kraftigare satsning den Från håll önskade man också att verkföreslagna. många samheterna för handikappade skulle integreras i det allmänj 5 na programmet och vara en del av alla Unescos verksamheter inom utbildningsområdet.

Ett viktigt framsteg i det normskapande arbetet är den definition av som WHO utarbetat i anslutning handikappbegreppet till att organisationen fram en internationell klassilagt ficering av skador, funktionsnedsättningar och handikapp. V

i

I den internationella aktionsplanen för handikappåret underströks vikten av att denna definition fick ett brett genomslag under året 1981.

resolutioner har i olika sammanhang antagits av Ytterligare FN:s generalförsamling och fackorgan samt av andra internationella organisationer.

Operativ verksamhet. WHO, ILO och UNESCO har handläggare avdelade för handikappfrâgor.

Ett resultat av de riktlinjer för förebyggande av praktiskt som WHO är utvecklingen av ett handikapp antagit program,

11‘3

sou 1982:46 Bilaga

vars dei är en handbok innehåiiande försiag ti11 viktigaste från ned ti11 träningspaket för oiika åtgärder poiicynivå Handboken har prövats i fyra 1änder och handikappgrupper. ska11 inför den s1ut1iga versionen. Sveprövas ytteriigare har stött av detta och förbereder rige utvecklingen program fortsatt stöd.

kontinueriigt med frågor som har anknytning ti11

lL9_arbetar

främst inom området yrkesinriktad rehabilitehandikappade, bistår mediemsiänderna med experthjäip ring. Organisationen och regionaia seminarier för erfarenprojektstöd,arrangerar hetsutbyte iänderna eme11an och ger i viss utsträckning stipendier för yrkesinriktad rehabilitering. Inför handikappåret förberedde ILO b1.a. en väridsomfattande undersökning om yrkesinriktad rehabiiitering och

iagstiftning beträffande

en sammanstäiining över resurser för socia1 och yrkesinrik-. tad Oiika former av särskiida insatser för rehabiiitering. att har också under handikappåret gjorts förebygga handikapp inom ramen för ILO:s ordinarie program.

UNICEF (FN:s barnfond) bedriver sedan många år en omfattande bland barn i u-iänder. Insatserna inriktas hjäipverksamhet i första hand på s.k. basic services program inom nutrition, häisovârd, çociai omvårdnad och undervisning som är avsedda att täcka hos de stora fattiga barn. grundbehoven grupperna En viija har iänge funnits hos UNICEF att nå ut med dessa

insatser också ti11 handikappade barn.

Man har dock haft att handikappåtgärder med uppfattningen kräver insatser på hög professioneii och teknisk nödvändighet

114 Bilaga

nivå och därmed också resurser som i u-Tänder sku11e göra dem oåtkomiiga för aI1a utom ett Iitet fâtai barn. Mot bakgrunden av UNICEF:s måisättning att med breda insatser nå fiertaiet barn har man därför hittiiis inte ansett sig i . någon större utsträckning kunna prioritera handikappåtgärder.

Ett genombrott skedde våren 1980 då en rapport med försiag ti1I strategi för att integrera handikappinsatser i UNICEF:s verksamhet antogs av organisationens styrelse. Eftersom fiertaiet av de skador och sjukdomar som funktionsnedsättger ningar hos barn går att bör UNICEF inrikta förebygga huvuddeien av sina insatser mot förbättrad mödra- och spädbarnsvård, bättre nutrition och mot att hindra av visspridning sa sjukdomar, b1.a. trakom, och Dessa mässiing poiio. insatser skal] i basic services integreras UNICEF:s program.

UNICEF vi1I också inrikta sig på tidig diagnostisering och behandiing av skador som kan ge funktionsnedsättningar genom åtgärder inom häisovård, och sociai

utbiidning omvård-

nad. Åtgärderna ska1I aktivt bygga på deitagande av familjer och

grannskap.

En grundtanke i UNICEF:s för strategi handikappinsatser är att skador/sjukdomar kan och förebyggas att de fiesta barn med fysiska och

psykiska funktionsnedsättningar kan få den

hjäip de behöver i sin Iokaia miijö. Detta kan ske genom reiativt enkia som kan utföras åtgärder av anhöriga, grannar m.f1. förutsatt att dessa får rätt information och stöd.

UNICEF vi11 därför i första hand in ”bygga handikappinsat-

sou 1982:46 , Bilaga

serna som en i större program och utbiida fäitperkomponent sonai inom oiika områden i hur skador, sjukdomar och funktionsnedsättningar kan förebyggas och behandias och handibarn integreras i normal verksamhet. kappade

På detta sätt viii man ge barn med funktionsnedsättningar ti11 en så normai som möjiigt i deras naturmöjlighet uppväxt och nå ut med insatser tili betydiigt fiera mäniiga miijö niskor än som hittiiis varit I första hand vi11 möjiigt. man inrikta sin verksamhet på barn som iever på u-iändernas fattiga iandsbygd och i storstadssiummen.

Förutom de resurser som kan utnyttjas inom ramen för ordina-

rie räknar UNICEF med att också avsätta extra medei program för handikappinsatser.

(FN:s har inte i större utsträck-

UNDP biståndsprogram) någon

finansierat År 1977 pubiicerades en ning handikapprojekt. rekommendation avsedd som ett stöd för UNDP:s representanter i mottagariänderna i diskussioner med regeringarna kring handikappfrågor.

Rekommendationen har inför handikappåret distribuerats på nytt tiil samtiiga UNDP-representanter. Eniigt uppgift pågår nu en aktiv diaiog meiian representanterna och mottagarav för i iänderna om integrerandet åtgärder handikappade resp. iandprogram. Vid en översyn av närmare 40 iandprogram som skuiie under år 1981 ansågs att utvärdera omfattgöras ningen av sådana åtgärder.

Bilaga

UNDP har vidare anmodats ett hjäipa anta1 iänder att i samband med

handikappåret genomföra undersökningar om före-

komsten av handikapp.

å 2 Inom UNIDO (FN:s industri organisation för och utveckiing) 1 har ti11satts en för

arbetsgrupp handikappfrågor. Organisa-

tionen har dock hitti11s haft knappast nâgra program med

handikappanknytning.

FN:s regionaia kommissioner har hitti11s inte engagerat sig i

handikappfrågor. Kommissionerna genomförde dock inför han

dikappåret förberedeisemöten med iänderna i resp. region.

Som ett led i förberedeiserna inför handikappåret stäiide svenska regeringen inom ramen för tili ansiaget s.k. särski1da program hösten 1980 ett av be10pp 13 mi1j.kr. för tre år ti11 SIDA:s för förfogande samarbete i handikappfrågor med internationeiia organ.

4. i det

Handikappfrågorna biiateraia biståndet

Sverige bedriver i ett direkt samarbete dag med 17 u-1änder. Hitti11s har de särskiida insatserna på handikappområdet inom denna form av bistånd varit begränsade. Den främsta orsaken härtiii är iändernas naturiigtvis aiimänna resursbrist och mängden av behov som ska11 tillgodoses inom ramen för mycket knappa tiiigångar.

Eniigt principerna för den svenska biståndsverksamheten är det mottagariändernas egna prioriteringar som ska11 styra

användningen av de resurser som

Sverige stäiier ti11 för-

Bilaga

fogande. Det ökade intresse för handikappfrågorna som det internationeila âret kan förväntas skapa bör därmed också få effekter på mottagariändernas framstäiiningar och ieda ti11 ökade biiateraia handikappinsatser. Redan nu har dock vissa länder, Tanzania och Zambia, insatexempeivis begärt ser för handikappade inom iandramen.

Från svensk sida förs en kontinueriig diaiog med mottagariänderna om biståndets inriktning. Det är natur1igt att svensk handikappsyn och svenskt intresse för handikappfrågor utveckias med sikte på framtida insatser.

5. Handikappfrâgorna i enskilda organisationers biståndsverksamhet

De f1esta projekt med inriktning på handikappade som hitti11s finansierats via SIDA har bedrivits inom ramen för enski1da organisationers bistândsverksamhet. Inte minst har viktiga insatser gjorts av de kyrkiiga organisationerna.

Inför handikappåret ökade intresset för u-iandsfrâgor markant inom den svenska handikappröreisen. Ett anta] organisationer har gemensamt biidat ett särskiit biståndssekretariat. Främst vili man inrikta sig på projekt som syftar ti11 att utveckia av handikappade intresseorganisationer i u-iänder.

Statens offentliga utredningar 1982

Kronologisk förteckning

. Real beskattning. B. . Real beskattning. Bilaga 1-3. B. . Real beskattning. Bilaga 4-6. B

(NÅGON-I

. Tandvården under 80-talet. S. . Da förtroendevalda i kommuner och landstingskommuner. Kn. . Sockernärlngen. Jo. . Talböcker-utgivning och spridning. U. . Videoreklamfrågan. Ju.

_.o¢oao~:a:

. Ny plan- och bygglag. Remissammanställning. Bo. . Sanering efter industrinedlñggningar. Bo.

a.: . Den långsiktiga tillgången och efterfrågan på läkararbets-

kraft. S. 12. Statlig fondförvaltning m. m. E. 13. Kommunalföretaget. Kn. 14. Tillväxt eller stagnation. E. 15. Intemationella företag i svensk industri. I. 16. Skatt på energi. B. 17. Skatt på energi. Bilagor. B. 18. Förvärvsarbete och föräldraskap. A. 19. Handikappade elever i det allmänna skolväsendet. U. 20. Kommunerna och näringslivet. Kn. 21. Ett effektivare vite. Ju.

.M44

i 22. Svensk amatörboxning och skedeverkningarna. Jo. 23. Fritidsboende. Bo. 24. Vidgad lânsdemokrati. Kn. _ 25. Översyn av rättegång, “ . 1. Processen itingsrätt. Del A. - ”- Lagtext och sammanfattning. Ju. 26. *Översyn av rättegångsbalken 1. Processen i tingsrätt. Del B. Motiv m. m. Ju. 27. Svensk industri i utlandet. l 28. Löntagarna och kapitaltillväxten 9. E. 29. KOMVUX-kommunal utbildning för vuxna. U. 30. Information om arbetsmiljörisker. A. 31. information om arbetsmiliörisker. Bilaga 1. Värdering av 1 risker i arbetsmiljön. A. j 32. Information om arbetsmiljörisker. Bilaga 2. Arbetsmiljöbehov och utbud. A.

i

information-påverkan, 33. Information om arbetsmiljörisker. Sammandrag. A. 34. Prisutveckling inom bostadsbyggandet och dess orsaker. Del l. Bo. 35. Prisutveckling inom bostadsbyggandet och dess orsakar. Del 2. Bilagor. Bo. 36. Enklare föräldraförsäkring. S. 37. Kommunal planering i förändring. Kn. 38. Fakta för konsumenter. H. l 39. Stöld i butik. Ju. 40. Ägarlâgenhater. Ju. 41. Överklagande av kommunala beslut. Kn. 42. Utbildning för hälso- och sjukvård vid katastrofer och i krig. S. 43. Språk- och kulturstöd för invandrar- och minoritetsbarn i förskoleåldern. S. _ 44. Nytt bilstöd till handikappade. S. l 45. Ortnamns värde och vård. U. . Handlingsprogram i handikappfrågor. S.

Statens offentliga utredningar 1982

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Bostadsdepartementet Videoreklamfrågan. [8] Ny plan- och bygglag. Remissammanställning. [9] Ett effektivare vite. [21] Sanering efter industrinedläggningar. [10] Rättegångsutredningen. 1. Översyn av rättegångsbalken 1. Fritidsboende. [23] Processen i tingsrätt. Del A. Lagtaxt och sammanfattning. [25] Byggprisutredningen. 1.Prisutveckling inom bostadsbyggandet 2. Översyn av rättegångsbalken l. Processen i tingsrätt. Del B. och dess orsaker. Del 1.[34]2. Prisutveckling inom bostadsbyg- Motiv m. m. [26] gandet och dess orsaker. Del 2. Bilagor. [35] Stöld i butik. [39] Ägarlägenheter. [40] Industridepartementet Direktinvesteringskommittén. 1.Internationella företag i svensk Socialdepartementet industri. [15]2. Svensk industri i utlandet. [27] Tandvården under 80-talet. [4] Den långsiktiga tillgången och efterfrågan på läkararbetskraft. [11] Kommundepartementet Enklare föräldraförsäkring. [36] De förtroendevalda i kommuner och landstingskommuner. [5] Utbildning för hälso- och sjukvård vid katastrofer och i krig. Kommunalföretaget. [13] [42] Kommunerna och näringslivet. [20] Språk- och kulturstöd för invandrar- ochminoritetsbarn iförsko- Vidgad länsdemokrati. [24] leâldern. [43] Kommunal planering i förändring. [37] Nytt bilstöd till handikappade. [44] av kommunala beslut. [41] Överklagande Handlingsprogram i handikappfrâgor. [46]

Ekonomidepartementet Statligfondförvaltning m. m. [12] Tillväxt eller stagnation. [14] Löntagarna och kapitaltillväxtan 9. [28]

Budgetdepartementet Realbeskattningsutredningen. 1. Real beskattning. [1] 2. Real beskattning. Bilaga1-3. [2] 3. Real beskattning. Bilaga 4-6. [3] Energiskattekommittén. 1.Skatt på energi. [16]2.Skatt på energi. Bilagor. [17]

Utbildningsdepartementet Talböcker-utgivning och spridning. [7] Handikappade elever i det allmänna skolväsendet. [19] KOMVUX-kommunal utbildning för vuxna. [29] Ortnamns värde och vård. [45]

Jordbruksdepartementet Sockernåringen. [6] Svensk amatörboxning och skadeverkningarna. [22]

Handelsdepartementet Fakta för konsumenter. [38]

Arbetsmarknadsdepartementet Förvärvsarbete och föräldraskap. [18] Utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön. 1. Information om arbetsmiljörisker. [30]2. Information om arbetsmiliörisker. Bilaga 1.Värdering av risker i arbetsmiljön. [31] 3. information om arbetsmiljörisker. Bilaga 2. Arbetsmiljö-information-påverkan, behov och utbud. [32]4. Information om arbetsmiljörisker. Sammandrag. [33]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

7 I71

V ISBN 9|‘38-07163-O r V “:4

AllmännaFörlagct

ISSN 0375—250x