Den nya centrala jordbruksmyndigheten slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Statens offentliga utredningar 324533 1990:87 ?få Jordbruksdepartementet

Den nya centrala

jordbruksmyndigheten

slutbetänkande av om av den centrala utredningen översyn myndighetsorganisationen på jordbrukets område m.m. Stockholm 1990

Utredningen om översyn av éH

den centrala myndighetsorganisationen på jordbrukets område m.m.

Statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

Regeringen bemyndigade den 15 februari 1990 chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av den centrala myndighetsorganisationen pá jordbrukets område m.m.

Med stöd av tillkallades den 15 regeringens bemyndigande februari 1990 som särskild utredare generaldirektör Svante Englund. Den 13 mars 1990 förordnades som sakkunniga t.f. generaldirektör Alf Wallin, t.f överdirektör Carl-Vilhelm Nisser och Per-Göran avdelningschef Öjeheim. Som experter förordnades departementssekreterare Magnus Gimdal t o m 1990-05-31, fr o m 1990-06-01 departementssekreterare Kristina Tuvelind, departementssekreterare Johan Krafft, revisionschef Bo olsson, avdelningsdirektör Bengt Strömblom och departementssekreterare Ann Uustalu. Till huvudsekreterare förordnades byráchef Bengt-Olov Svensson och till sekreterare avdelningschef Mats Persson.

Sedan utredningsuppdraget slutförts får vi härmed överlämna várt betänkande Den centrala nya jordbruksmyndigheten.

Jönköping den 15 oktober 1990

Svante Englund

/Bengt-Olov svensson

Mats Persson

INNEHÅLL Sid SAMANFATTNING

INLEDNING NUVARANDE ARBETSUPPGIFTER VID DE BÅDA MYNDIGHETERNA Lantbruksstyrelsens nuvarande arbetsuppgifter och resurser Jordbruksnamndens nuvarande arbets- 18 uppgifter och resurser ÖVERVÄGANDEN OM 28 UTVECKLINGEN I JORDBRUKSSEKTORN

Särskilda 73 frågor Övergángsfrágor av ADB-verksamheten 83 Samordning och kostnader 84 Dimensionering Genomförande 85 Bilagor: 1. Direktiv 2. Förslag till instruktion 3. Anslagsberakning budgetåret 1991/92 för statens jordbruksverk

SAMMANFATTNING

vi föreslår en huvudsaklig inriktning och organisation av verksamheten vid en ny central jordbruksmyndighet, statens jordbruksverk. Den nya myndighetens huvuduppgift bör vara att ha ett samlat sektorsansvar pá jordbrukets område.

Jordbruksverket bör enligt vart förslag organiseras i fem avdelningar; en utredningsavdelning, en avdelning för internationella frågor, en miljöavdelning, en avdelning för finansiellt stöd samt en administrativ avdelning.

Vi bedömer att det behövs ca 190 ársarbetskrafter finansierade av myndighetsanslaget för jordbruksverket. Därtill kommer verksamhet som finansieras genom uppdrag och via sakanslag. Omfattningen av denna kan uppskattas till 90 ársarbetskrafter. Därutöver kommer personal att behövas for arbetsuppgifter under övergångsperioden inom den nya livsmedelspolitiken.

Vi föreslår att den nya myndigheten bildas den 1 juli 1991.

INLEDNING

Våren 1990 tillkallades en särskild utredare med uppgift att se över den centrala myndighetsorganisationen pá jordbrukets område. översynen skulle göras mot bakgrund av det reformarbete som págár pá livsmedelspolitikens område och bl a riksdagens beslut om en ny regional statlig förvaltning.

Enligt direktiven för utredningens arbete (Dir 1990:8) bör utgångspunkten för utredningsarbetet vara att genom en förutsättningslös omprövning anpassa den statliga administrationen pá ett rationellt och effektivt satt till de uppgifter som kommer att behövas efter en avreglering av jordbruksområdet och en renodling av livsmedelspolitiken. Enligt direktiven kan också fördelningen av resurser och ansvar mellan regional och central nivå behöva prövas i detta sammanhang. Vidare bör prövas huruvida myndigheternas tillsynsansvar vad galler olika verksamheter och myndigheter kan avlastas de nuvarande organisationerna.

Mot den angivna bakgrunden skall utredaren enligt direktiven analysera såväl framtida arbetsuppgifter som behovet av resurser på central myndighetsnivá och mot bakgrund av denna analys lägga fram förslag till ny organisation av myndighetsstrukturen pá jordbrukets omrâde.

Förslagen skall utformas så att den nya organisationen kan träda i kraft den 1 juli 1992. Arbetet skall vara avslutat senast den 15 oktober 1990.

Vi har informerat berörda arbetstagarorganisationer om vårt arbete såväl vid arbetets pábörjande som under arbetets gång och berett dem tillfälle att framföra synpunkter. Informationsmöten har vid fyra tillfällen hållits med all personal vid de båda myndigheterna.

NUVARANDE ARBRTSUPPGIFTKR VID DE BÅDA HYNDIGHE- TERRA

LANTRUKSSTYRELSENS NUVARANDE BRBETSUPPGIFTER OCH RESURSER

Lantbruksstyrelsens uppgifter

Enligt förordningen (1988:854) med instruktion för och lantbruksnämnderna är lantbruksstyrelsen lantbruksstyrelsen central förvaltningsmyndighet för om lantbruket, tradgárdsnaringen, renfrågor djurens halso- och sjuknaringen, vaxtskyddet, vård samt i den mán inte någon annan djurskyddet, myndighet har hand om sådana frågor.

Styrelsen är chefsmyndighet for lantbruksnämnderdistriktsveterinarorganisationen och statens na, lantbrukskemiska laboratorium. Riksdagen har under hosten 1989 beslutat om en reform av den statliga regionala förvaltningen (prop 1988/89 BoU 4 och JoU 1, rskr 89). I den nya sam- 154, 9, ordnade länsförvaltningen bildas länsstyrelsen av de verksamheter som idag bedrivs av länsväglänsskolnamnden, lantbruksnämnden och nämnden, den nuvarande länsstyrelsen. Reformen genomförs den 1 juli 1991.

Lantbruksstyrelsen skall särskilt

1 leda de statliga åtgärderna för att främja utav effektiva företag inom jordbruket, vecklingen tradgárdsnaringen och rennaringen,

2 leda och utveckla de statliga insatserna för skogsbrukets strukturrationalisering,

3 främja anpassningen av jordbruksproduktionen till efterfrågan,

4 främja landsbygdens utveckling,

5 ha hand om frågor om miljövård inom jordbruket samt tillhandahålla underlag rörande lantbruket för tillämpningen av plan- och bygglagen och (1987:12) om hushållning med (1987:l0) lagen naturresurser m m,

6 leda och övervaka bekämpningen av växtskadegorare,

7 ett hälsotillstånd bland framja gott husdjuren,

8 leda och övervaka bekämpningen av smittsamma husdjurssjukdomar,

9 se till att lagstiftningarna om djurskydd och om foder efterlevs,

10 ha tillsyn över veterinärväsendet med den begränsning som framgår av 3 S tredje och fjärde styckena förordningen (1971:810) med allmän veterinärinstruktion.

Lantbruksstyrelsen är tillsynsmyndighet över statens utsädeskontroll, de lokala frökontrollanstalter som år behöriga att utföra statsplombering av utsäde och de lantbrukskemiska stationer vars stadgar styrelsen fastställt. Styrelsen har även tillsyn över avbytarverksamheten inom jñrdbruket.

Lantbruksstyrelsens generaldirektör är chef för lantbruksstyrelsen. Överdirektören är generaldirektörens ställföreträdare. Lantbruksstyrelsens styrelse består av högst åtta personer, generaldirektören medräknad. Generaldirektören ar styrelsens ordförande.

Vid handläggning av ärenden som rör trädgårdsnäringen eller rennäringen ingår ytterligare en ledamot i styrelsen.

Inom lantbruksstyrelsen finns en särskild nämnd, veterinärväsendets ansvarsnämnd.

Verksalhetens inriktning

Med utgångspunkt i de livsmedelspolitiska mål som beslutats av riksdagen och särskilda beslut om insatser inom olika områden, bl a landsbygdsutveckling, miljö- och djurskydd, har inom lantbruksverket utarbetats en indelning av verksamheten i programområden. Det har skett som en anpassning till de stora förändringar i arbetsuppgifterna som inträffat under de senaste åren. En tidigare starkt ämnesinriktad organisation av verksamheten har efterhand ersatts med ett programinriktat arbetssätt.

Huvudmålet för lantbruksverket är att främja ett effektivt och miljövänligt svenskt jordbruk i en levande landsbygd. Verksamheten inom lantbruksverket omfattar ett stort antal mål, verksamhetsinriktningar och arbetsuppgifter. Med utgångspunkt i statsmakternas mál för verksamheten kan de olika verksamhetsinriktningarna sammanföras i fem huvudprogram eller framtida områden. I dessa ingår uppgifter som avser lantbruket, trädgárdsnäringen, rennäringen, växtskyddet, djurens hälso- och sjukvård, djurskyddet och lantbrukskemisk kontrollverksamhet. Dessutom ingår rationalisering av den skogliga strukturen.

Effektiva företag

Målet är att främja utvecklingen av från samhällets utgångspunkter effektiva företag inom jordbruket, tradgårdsnaringen och rennäringen. Effektiva företag är en forutsättning for lantbrukets och långsiktiga utveckling. Dårför landsbygdens är det att företag med goda förutsättviktigt ningar kan vidareutvecklas. Till målgruppen har många företag där jord- och skogsbruk kombineras eller där jordbruksdelen kombineras med annan verksamhet. Insatserna avser medverkan i samhällsplanering, jordpolitisk verksamhet, statlig ekonomisk samt foretagsekonomisk och stödgivning viss produktionsteknisk rådgivning, utbildning och service som komplement till andra insatser.

Lantbrukets markfrågor har bl a genom det minskade arealbehovet for livsmedelsproduktion fått en okad betydelse i den kommunala markanvändnings-

planeringen.

De jordpolitiska medlen omfattar jordförvärvsskotsellagen och bidrag till lagen, jordfonden, rationalisering och dartill knuten informayttre tion, rådgivning och service.

Den till jordbrukets rastatliga stödgivningen har numera liten omfattning medan tionalisering stödet till trädgårdsnaringens och rennaringens utveckling kvarstår oförändrat.

Landhygdens utveckling

Det övergripande målet är nya arbetstillfällen vid effektiva och att landbygdens avfolkföretag överblivna resurser vid omställning ning upphör. och i jordbruket bor användas i nya anpassning kombinerade verksamheter. Programmet omfattar dels särskilda i norra sverige, dels åtåtgärder i delar av landet. Utveckling av gärder övriga och verksamheter sker i nära samarbete program med andra myndigheter och organisationer.

Insatserna avser planering och projekt som underlag för bl a regionalt och kommunalt utvecklingsarbete samt information, rådgivning, utbildning och utvecklingsarbete for kombinationsforetag. Vidare ingår åtgärder for ny produktion, åtgärder samt regionalt ekonomiskt jordpolitiska stod, glesbygdsstod, rådgivning och uppföljning vid som fått stöd. Exempel på centralt företag utvecklingsarbete är kurser for landbygdsmed i marknadsföring och företagare tyngdpunkt forskningsfrágor, projekt för företagsledning, arbetstillfällen och insatser for kvinnorna i nya jordbruket.

Produktionsonstallning

Målet är att främja anpassningen av livsmedelsproduktionen till inhemsk efterfrågan. Det innebär bl a att mark och andra resurser som inte behövs för livsmedelsproduktionen får en andamålsenlig ny användning. Produktionsanpassningen påverkar företagens lönsamhet, odlingslandskapet och sysselsättningen på landsbygden.En helhetssyn på omställningsfrágorna krävs därför då olika program genomförs. Lantbruksstyrelsens insatser består av att utveckla, genomföra och följa upp olika omställningsstöd samt informations- och rådgivningsprogram.

Hiljovanlig vaxtodlinq

Övergripande mål är att främja en effektiv och miljövänlig växtodling i jordbruket och tradgårdsnäringen. Insatserna omfattar atgärder för att minska förluster av växtnäring, för att motverka försurning, för att minska riskerna med användning av bekämpningsmedel, inklusive minskad användning, samt åtgärder för att främja alternativ odling. Till programmet hör även olika insatser för ett rikt och varierat odlingslandskap och en långsiktig hushållning med naturresurserna. Exempel på insatser är stödet till markvárdsåtgärder i odlingslandskapet samt restaureringar av sjöar och vattendrag. Vidare ingår arbetet med att förhindra införsel och spridning av växtskadegörare. Till lantbruksstyrelsens uppgifter hör att medverka i utveckling och genomförande av olika program. Omfattningen av verksamhet inom programmet har ökat starkt de senaste åren.

miljövänlig djurproduktion

Övergripande mål är att förbättra miljö- och hälsotillståndet inom husdjursskötseln och att främja en effektiv produktion av högkvalitativa och av konsumenterna efterfrågade livsmedel. Insatserna avser djurskydd och djurmiljö, främjande av sjukdomsförebyggande åtgärder samt tillämpning av djurskydds- och foderlagen. En väsentlig del i programmet är bevakning, registrering och bekämpning av smittsamma sjukdomar, ledning av distriktsveterinärorganisationen, djurskydd och veterinärfrágor för andra djurslag an de inom aniamlieproduktionen samt frågor som rör veterinärväsendet.

Under 1990-talet staller den nya djurskyddssuccessivt skärpta krav på lagstiftningen produktionen. Detta medför behov av omfattande centralt utvecklingsarbete vad galler bl a djurmiljö, byggnadsteknik, stallklimat och alternativa former för djurhållning samt informationsoch rádgivningsprogram.

organisation och resurser

Allnant

I lantbruksstyrelsens styrelse ingår generaldirektören, overdirektören, tvá riksdagsledamöter, tvá representanter från vardera Lantbrukarnas Riksförbund och lantarbetarförbundet.

Vid av ärenden som rör tradhandläggning eller rennaringen ingár en repregárdsnaringen sentant från vardera Tradgárdsnaringens Riksförbund och Svenska Samernas Riksförbund i styrelsen.

Inom lantbruksstyrelsen finns fyra avdelningar: váxtodlingsavdelningen, veföretagsavdelningen, terinär- och husdjursavdelningen samt administrativa avdelningen.

Varje avdelning leds av en avdelningschef. Dessutom finns enligt instruktionen en planeoch en informationsenhet som ar direkt ringsenhet understallda verksledningen. De arbetsuppgifter som ávilar har fordelats ut på planeringsenheten övriga enheter.

L A N T B R U K S S T Y R E L S E N (2s4)1)

S T Y R E L S E

l

GENERALDIREKTOR ÖVERDIREKTÖR

DIREKTION

INFORHATIONSENHET (12)

I

FÖRETAGSAVDEL- VÄXTODLINGSAV- VETERINÅR-OCH ADMINISTRA- NINGEN (45) DELNINGEN (90) HUSDJURSAVD- TIVA AVDEL- ELNINGEN (39) NINGEN (75)

-Strukturenh (15) -Allm. váxtod- -Allm. hus- -Jur enh (4) -Invest.enhet(15) lingsenhet (17) djursenh.(13) -Adm. rat. -Byggnadsenhet(7) -vattenhusháll- -Allm. veteri- enhet (4) -Rennarinqsenhet ningsenhet (7) narenhet (10) -Personalen- (5) -váxtskyddsen- -Smittskydds- het (18) het (56) enhet (12) -Ekonomien- -Tradgårdsen- hat (6) het (7) -Adm.serviceenhet (40)

1)Laget 1/7 -90. Beslutad neddragning (-2%) ej genomförd.

Direktion

Direktionen bestár av verksledningen, avdelningscheferna och informationschefen. Dess uppgift är att vara rådgivande organ till generaldirektören, att och samordna verksamheten och att planera vara ett forum for diskussion och utbyte av information som berör hela myndigheten.

Infornationsenhet

Informationsenheten är direkt underställd verks- I arbetsuppgifterna ingar bl a ledningen.

för lantbruksverkets interna -Samordningsansvar och externa information -Utarbeta och distribuera informationsmaterial till naringarna -Intern information, främst månatlig personaltidning och ett enklare veckoblad.

vid enheten finns 12 anställda.

FORETAGSAVDELNINGEN (45 anställda)

I strukturenhetens arbetsuppgifter ingår

- av jordförvärvslagen och skötsel- Tillämpning inklusive utformning av rad och lagen, samt service och utbildning till anvisningar samt handläggning av överlantbruksnamnderna, klagningar och understallningar - Administration av samt fördelning av jordfonden bidrag till yttre rationalisering - Frågor om landskapsvárd, natur- och kulturminnesvárd vari information och utbildning ingår av lantbruksnämndspersonal - av remisser och sektorsansvar rö- Handläggning rande enligt plan- och fysisk planering bygglagen och angränsande lagstiftningar - av metoder och normer för skogs- Utveckling och annan fastighetsvärdering i värdering till jordförvärvslagen och jordanslutning fonden samt arbete med fastighetsprisstatistik och medverkan vid förberedelser för allmänna

fastighetstaxeringar - Ansvar för kartor och landskapsinformation inom lantbruksverket inklusive utveckling av nya

system.

Antalet anställda vid enheten uppgår till 15.

Investeringsenhetens arbetsuppgifter omfattar bl a

- och av Utveckling ledning företagsekonomiskt inriktad stod-, rádgivnings- och informationsverksamhet inklusive personalutveckling - Miljö-, energi- och teknikfrågor - till Statligt rationaliseringsstöd jordbruket - Landsbygdsutveckling, regionalpolitiskt stöd samt åtgärdsprogram för norra Sverige. - Arrende- och samverkansfrágor - Avvecklingsersättningar - Fjallägenheter.

Antalet anställda vid enheten uppgår till 15.

Till byggnadsenhetens ansvarsområde hör bl a

- inom i samråd Utvecklingsarbete byggnadsområdet med berörda myndigheter, institutioner och organisationer - av Uppföljning forskning, försök och utveckling inom lantbrukssektorn och då främst pá djuroch arbetsmiljosidan - Lantbruksstyrelsens Allmänna råd för produktionsbyggnader inom Lantbruks- och Trädgårdsnäringen (LALT) och typgodkännande för att åstadkomma ändamålsenliga och tekniskt ekonomiskt riktiga produktionsbyggnader - omfattande bl a Byggprocessen program-, förslags- och huvudhandlingar, förprövning av djurstallar, bygghandlingar och kostnadsdata - som hör samman med Energifrågor byggnader.

Antalet anställda vid enheten uppgår till 7.

Rennaringsenhetens område omfattar bl a

-Produktionsfrågor och effektivisering av rennäringen -Förvaltning av statens marker ovan odlingsgränsen -Statens stöd till rennäringen -Radiakfrågor, ersättning till rennäringen.

Enheten har 5 anställda varav 1 regionalt placerad.

VÅXTODLINGSAVDBLHINGBN (90 anställda)

Till enheten for allnanna vaxtodlingsfråqor hor bl a

- och och Vaxtnarings- bekampningsmedelsfrágor dess miljökonsekvenser; stöd till fánggrodor, och - tillstånd, skötselbehörighetsutbildning lagens s 6 b, stöd till försök och utvecklingsarbete - prövning av Utsádesfrágor, flyghavrefrágor, tillstånd for användning av genteknik, stod till biodlingen - över statens utsadeskontroll, lokala Tillsyn frökontrollanstalter, statens och vissa andra lantbrukskemiska laboratorier - och samordning av rådgivning. Utveckling

Enheten har 17 anställda varav 4 ar regionalt placerade.

Arbetsuppgifterna inom enheten for vattenhushállningsfrågor omfattar bl a

-Forrattningar enligt vattenlagen -Bevattningsfrágor och markavvattning.

Antalet anställda vid enheten uppgår till 7 varav 4 ar distriktsansvariga med regional placering.

I vaxtskyddsenhetens arbetsuppgifter ingår bl a

-Internationellt samarbete -Yttre inspektion; förhindra att viktiga karantanskadegörare förs in i landet -Washingtonkonventionen -Inre inspektion; att bekämpa viktiga karantanskadegörare inom landet -Plantskolekontroll -Samordning av de regionala växtskyddscentralerna vars arbete syftar till ett integrerat vaxtskydd med en behovsanpassad kemisk bekämpning och minimering av riskerna.

Inom enheten finns 56 anställda varav 48 med regional placering. 18 av de regionalt placerade arbetar vid vaxtskyddscentralerna och 30 vid vaxtinspektionen.

Tradgårdsenheten Samhällets stöd till tradgárdsnaringen kanaliseras till stor del via lantbruksstyrelsen och lantbruksnamnderna.

Arbetsuppgifterna vid enheten omfattar bl a

- Ekonomiskt stod till trädgárdsnäringen - samordna lantbruksverkets trädgárdsrádgivning och fortbildning av trädgárdsrádgivare - Utvecklingsarbete för trädgárdsrádgivningen inom de prioriterade områdena miljo- och energi genom bl a nytt rädgivningsmaterial, ny rädgivningsmetodik samt kontakter med försök och forskning - Administration av áterbäringen av handelsgödselavgiftsmedel till den yrkesmässiga trädgárdsodlingen och fritidsodlingen - Ekonomiskt stöd till alternativ odling - Samordna och utveckla lantbruksverkets alternativodlingsrádgivning inom jordbruk och trädgård samt fortbildning av alternativodlingsrädgivare.

Inom enheten finns 7 anställda varav 3 regionalt placerade alternativodlingsrádgivare.

VETERINÃR- OCH HUSDJURSAVDBININGBN (39 anställda)

I enhetens för allnanna husdjursfrågor uppgifter ingår bl a

-Husdjurskontrollerna -Foderkontroll -Djurskydd/djurmiljö -Samordning av lantbruksnämndernas husdjursverksamhet.

Antalet anställda vid enheten till 13. uppgår

I allnanna veterinarenhetens uppgifter ingár bl a

- Legitimationer, behörighetsfrágor, utländska veterinärer, medicinska ansvarsfrágor och läkemedelsregistrering inom veterinärväsendet - Distriktsveterinärorganisationen med därtill hörande bemannings-, beredskaps-, taxe- och djursjukdatafrágor - och Djurhälsofrágor djurhälsokontroll - Djurskyddsfrägor för animalieproduktionens djur, sällskapsdjur, sportdjur, djurparker, cirkusar och försöksdjur samt internationella djurskyddsfrågor - Veterinärfrágor rörande andra djurslag än inom animalieproduktionen - Kanslifunktion ät veterinärväsendets ansvarsnämnd.

Antalet anställda vid enheten uppgår till 10.

ansvarar for smittskyddet i Smittskyddsenheten landet samt gransskyddet. Verksamheten omfattas till stor del av djurarter och produkter utan anknytning till livsmedelsproduktionen. Enheten har omfattande internationella kontakter. I enhetens uppgifter ingár bl a

- In- och utforsel av och djurprodukter djur - Sjukdomsbekampning - Halsokontroll riktad mot en bestämd sjukdom - Internationella samordningsfrágor inom veterinaromrádet - till skydd mot Washingtonkonventionen (CITES) handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter.

Inom enheten finns 12 anställda.

ADHINISTRÅIIVÅ AVDBLNINGBN (75 anställda)

Juridiska enheten svarar för sedvanliga juridiska arenden. Vid enheten finns 4 anställda.

Enheten for adinistrativ rationalisering svarar för lantbruksverkets centralt bedrivna administrativa rationaliseringsarbete samt har ansvar för ADB-utveckling och ADB-samordning. Vid enheten finns 4 anställda.

Personalenheten svarar för lantbruksverkets personaladministration, personalutbi1dning/utveckoch arbetsmiljöfrågor. vid enheten finns 18 ling anställda.

Ekonoienheten svarar för lantbruksverkets ekonomiadministration. Vid enheten finns 6 anställda.

Enheten for adinistrativ service svarar för lantbruksstyrelsens interna och externa administrativa service samt rådgivning och samordning i administrativa servicefrágor för nämnderna. Ansvarsområdet omfattar

- och i begränsad omfattning namnstyrelsens dernas lokal- och utrustningsfrágor, diarieoch arkivfrágor samt vissa andra föringsgemensamma servicefrágor

- Gemensamma servicefunktioner i kv Göta (d v s for bl a lantbruksstyrelsen, jordbruksnamnden och skogsstyrelsen): Vaktmästeri med distribution och reception, telefonväxel (för 28 myndigheter), bibliotek, publikations-, tryckeri- och reproverksamhet.

Vid enheten finns 40 anställda.

Resurser

Den 1 juli 1990 uppgick antalet anställda till 264 och antal årsarbetskrafter till 241. Viss verksamhet inom lantbruksverket bedrivs på regional basis. 60 personer är regionalt placerade. Detta gäller vattenhushällningen, vaxtinspektionerna, växtskyddscentralerna samt regionala tjänster för rådgivning om alternativ odling och växtnaring.

För 1990/91 har följande budget beslutats för lantbruksstyrelsen

1. Förvaltningskostnader 83 152 000 2. Kostnader för reglering av skadestånd 30 000 3. Vaxtinspektion 1 000 4. Foderkontroll 1 000 Summa 83 184 000

Lönekostnaderna beräknas till ca 59 milj kr. Lantbruksstyrelsen har 3-årsbudget.

vid lantbruksnämnderna uppgick antalet tjänster budgetåret 1989/90 till l 263, antalet anställda till 1 130 och antalet årsarbetskrafter till 1 020. Kostnaden för verksamheten uppgick till ca 279 milj kr, inkomsterna till 34 milj kr och nettoutgiften till 245 milj kr. För budgetåret 1990/91 beräknas nettoutgiften till ca 262 milj kr.

Riksdagen har beslutat om en ny regional statlig förvaltning som innebär att lantbruksnämnderna fr o m den 1 juli 1991 kommer att vara inordnade i en ny länsstyrelse.

Vid statens lantbrukskemiska laboratorium (SLL) uppgick antalet tjänster budgetåret 1989/90 till 94, antalet anställda till 78 och antalet ársarbetskrafter till 73. Kostnaden uppgick till ca 21 milj kr, inkomsterna till ca 14 milj kr och utgifterna till ca 7 milj kr. För budgetåret 1990/91 beräknas nettoutgiften för verksamheten öka med ca 600 000 kr.

Inom distriktsveterinärorganisationen uppgick antalet tjänster budgetåret 1989/90 till 397, antalet anställda till 327 och antalet årsarbetskrafter till 313. Kostnaderna för verksamheten uppgick till ca 103 milj kr. Härav finansierades 6,4 milj kr med statliga bidrag, 18 milj kr med djursjukvårdsavgifter, 52,8 milj kr med kollektiva medel från jordbruksnäringen och 25,8 milj kr med inforselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen. För budgetåret 1990/91 beräknas kostnaderna oka med ca 5 milj kr.

JORD EIS NUVARANDE ARBBTSUPPGIPTER OCH RBSURSER

Jotdbruksnalndens uppgifter

statens jordbruksnämnd är enligt sin instruktion (SFS 1988:856) central förvaltningsmyndighet for pris- och marknadsregleringen pá jordbrukets och fiskets områden samt är ansvarig myndighet inom totalförsvarets civila del för beredskapsförberedelser i fråga om livsmedelsforsorjningen m m.

Jordbruksnamnden skall enligt instruktionen särskilt

- ha hand om den och pris- marknadsreglerande verksamheten på jordbrukets och fiskets områden och därmed sammanhängande frågor om avsättning inom och utom landet av jordbrukets och fiskets produkter,

- ha hand for industriom rávaruprisutjamningen er som använder jordbruks- eller fiskeprodukter vid framställningen av färdigvaror,

- ha hand om som hänför sig till utredningar nämndens uppgifter beträffande pris- och marknadsreglering samt prisutjämning,

- ha hand om och som utredningar regleringar hänför sig till varuutbytet med utlandet och till landets medverkan i internationella organisationer sávitt avser livsmedel, livsmedelsrávaror och jordbruksförnödenheter.

Jordbruksnämnden har även regelmässigt fátt regeringens uppdrag att efter överläggningar med företrädare för jordbruket/fisket och konsumenterna dels lämna förslag om prisregleringen for kommande period, dels lämna förslag om tillämpningen av regleringen under löpande prisregleringsperiod.

Nämnden har enligt instruktionen tillsyn över regleringsforeningarna på jordbrukets och fiskets områden, över Svenska kontrollanstalten för mejeriprodukter och ägg samt over Svenska konservkontrollens råd. Nämnden har tillsyn över Lantbrukshälsan AB, såvitt avser bolagets handhavande av statliga medel för företagshälsovård inom lantbruket. Taxa for anslutning till företagshälsovården fastställs av nämnden.

Enligt instruktionen är till nämnden också knuten den s k konsumentdelegationen och ett beredskapsråd. Konsumentdelegationen skall hos nämnden företräda konsumenternas och andra förbrukares intressen i frága om prisregleringen pá jordbrukets och fiskets omráden. Beredskapsrádet skall för jordbruksnämndens rakning verkställa utredningar samt bedöma forskningsresultat och projekt som beror ersättningsproduktionen inom livsmedelsomrádet. Rådet skall också på begaran av nämnden bistå denna med rad i beredskapsfrágor.

Verksamhetens inriktning

som medel att ná de jordbrukspolitiska målen har hittills använts i första hand en statlig reglering av priserna på jordbruksprodukter (jordbruksprisregleringen). Jordbruksnamnden har hand om prisregleringen.

Prisregleringen består i huvudsak av tvâ delar:

- mot omvärlden gränsskydd marknadsreglering pá den svenska marknaden.

Genom prisregleringen påverkas priserna pá jordbruksprodukter. Gränsskyddet och marknadsregleringen gör det möjligt att upprätthålla den prisnivå inom landet som fastställts genom prisöverenskommelser. Detta sker genom att de svenskproducerade varorna skyddas mot lägre importpriser med hjälp av införselavgifter och genom lagring och exportstöd för prispressande överskott.

Gransskyddet

Normalt ligger priserna pá världsmarknaden lägre än i sverige. Detta är ofta en följd av att exportstöd tillämpas av andra länder. För att utländska och svenska jordbruksprodukter skall konkurrera pá lika villkor på den svenska marknaden tas därför införselavgifter ut på importen. Därigenom fár den importerade varan, när den kommit innanför den svenska gränsen, i stort sett samma pris som en motsvarande produkt som framställts i Sverige. Denna modell kallas högprislinje eller producentprislinje. Livsmedelssubventionerna har medfört en viss modifiering av denna linje. Införselavgifter tas ut på importen av förutom jordbruksprodukter även på förädlade livsmedel och pá vissa fodervaror.

När det galler fisk- och fiskprodukter förekommer inga rörliga införselavgifter som höjer produkternas pris enligt den s k högprislinjen. Gränsskyddet ar begränsat till att i huvudsak gälla färsk sill och torsk och är utformat som en kvantitativ importreglering. Importlicenser beviljas endast om en bristsituation uppstått inom landet eller om priserna har stigit kraftigt. Här talar man om en lågprislinje eller världsmarknadsprislinje. I lágprissystemet ger man ersättningen till producenten med ett extra tillägg till marknadspriserna eller genom direkta inkomsttillskott. Kostnaderna härför kan tas ut en allmän avgift pá konsumtionen av varor genom (regleringsavgift) eller över statsbudgeten.

Iarknadsregleringen

syftet med marknadsregleringen är att undandra överskott från marknaden. Dessa är pristryckande ofta tillfälliga och orsakade av variationer i utbud och efterfrågan. Överskotten exporteras eller används till något annat ändamål än det i första hand avsedda (t ex brödsäd kan vid överskott användas som foder). Stödet till överskottsvarorna kan utgå i form av bidrag vid export av varan eller på så sätt att man köper upp varan för ett från prisregleringssynpunkt acceptabelt pris, varefter man säljer den billigare till annat ändamål an det egentligen avsedda. Fiav överskotten sker främst genom avnansieringen drag på jordbrukarnas priser men också över budgeten. Vid långvariga överskottslägen kan samhället sägas få stå för kostnaderna genom att det uppstår felaktiga resursfördelningar. Stöd kan också utgå till lagring.

Marknadsoperationerna inom jordbruksprisregleringen handhas av sju regleringsföreningar. För fisk finns en särskild regleringsförening. Dessa verksamhet har fastlagts genom beslut föreningars av statsmakterna och genom direktiv från jordbruksnämnden. Medlemmarna i regleringsföreningarna är olika organisationer och företag inom respektive bransch.

Regleringsföreningarnas verksamhet finansieras dels genom avgifter som tas ut pá jordbrukets egen produktion och dels genom införselavgifter. Exempel på en produktionsavgift är slaktdjursavgiften för kött och fläsk. Dessa avgiftsmedel tas av jordbruksnämnden och utbetalas sedan upp till regleringsföreningarna. Totalt passerar årca 10 miljarder kr genom nämnden. I denna ligen summa ingår också subventionerna på mjölk.

Fiskprisregleringen

som en viktig del i 1978 års riksdagsbeslut om nya riktlinjer för fiskeripolitiken ingår normprissystemet. Jordbruksnämnden är den myndighet som ansvarar för fiskprisregleringen. Systemet innebär att normpriser och normkvantiteter for olika fiskslag fastställs av staten efter överläggningar mellan jordbruksnämnden, konsumentdelegationen och Fiskets förhandlingsdelegation. om marknadspriset till fiskaren ligger under normpriset får denne ett pristillägg med en viss del av mellanskillnaden. Normkvantiteten anger för hur stora kvantiteter av resp fiskslag pristillägg kan betalas och innebär således ingen direkt begränsning i fisket. Normprissystemet är i princip en lågprislinje eller världsmarknadsprislinje.

För att stödja prisbildningen fastställs lägstapriser av regleringsföreningen Svensk Fisk. Den fisk som inte kan säljas till lägsta pris övertar föreningen till ett i förväg fastställt överskottspris. om marknadspriset överstiger normpriset för ett visst fiskslag skall med hänsyn till konsumentintresset prisdampande åtgärder kunna vidtas.

För fiskets del innebär systemet att prisbildningen på marknaden är fri och att gränsskyddet för fisk och fiskprodukter, andra än färsk sill och torsk, är mycket lågt. Eventuellt stöd till fisket utgår i form av pristillägg som utbetalas direkt till fiskaren.

Prisoverlaggningarna

Priserna på jordbruksprodukter och reglerna för pris- och marknadsregleringen samt gränsskyddet fastställs av regering och riksdag. Detta har normalt skett efter överläggningar mellan jordbruksnämnden, jordbrukarna och konsumenterna. Jordbruksnämnden har därvid varit företrädare för staten och lett förhandlingarna. Dessa överläggningar har varit en viktig del av jordbruksnämndens verksamhet. Under våren 1990 har samtal förts direkt mellan regeringen och jordbrukarna. Jordbruksnämnden har medverkat med underlag.

Resultatet av överlaggningarna har redovisats av jordbruksnämnden som ett förslag till regeringen. På grundval av jordbruksnämndens förslag har regeringen lagt fram en proposition för riksdagen för den kommande prisregleringsperioden.

På motsvarande sätt fastställs vilka regler som skall gälla på fiskets område.

Internationellt samarbete och handelspolitik

Jordbruks- och fiskefrágorna spelar en betydelsefull roll i det internationella samarbetet såval inom olika organisationer (t ex GATT, EFTA, FAO, UNCTAD, OECD) som i bilaterala sammanhang (t ex förhållandet till EG och öststaterna). På regeringens uppdrag medverkar tjänstemän vid jordbruksnämnden i överläggningar utomlands i olika handelspolitiska sammanhang. Jordbruksnamnden gör också utredningar inför sådana överläggningar. Dessutom svarar jordbruksnåmnden för rapportering till internationella organisationer beträffande den svenska jordbruksprisregleringen, policybeskrivningar, statistik m m. Det ankommer också på jordbruksnämnden att se till att de svenska regleringsátgarderna står i överensstämmelse med internationella förpliktelser.

Livsuedelsberedskapen

Livsmedelsberedskapen utgör en viktig del av vårt totalförsvar. Avgörande för möjligheterna att klara livsmedelsförsörjningen vid en kris är krislängd, importmöjligheter, krigshandlingar, tillgängliga resurser för produktion, omställningsmöjligheter för produktion och konsumtion samt lager av livsmedel och insatsvaror (både kommersiella lager och beredskapslager).

Jordbruksnämnden skall tillsammans med lantbruksstyrelsen, livsmedelsverket och naturvårdsverket förbereda försörjningen med livsmedel inkl vatten. Nämnden är ansvarig myndighet för funktionen livsmedelsförsörjning m m. För att vid en kris kunna möta en minskad förbereds en import förändring av jordbrukets produktionsinriktning och beredskapslagras vissa normalt importerade insatsvaror för jordbruket. Dessutom förbereds bl a en reglerad tilldelning av jordbrukets insatsvaror och en ransonering av livsmedel.

Inför en eventuell mobilisering planläggs främst genom lantbruksstyrelsens försorg jordbrukets s k blockorganisation. Vidare lämnas stöd till svenska Blå Stjärnan. Förutsättningar för företagen inom föradlings- och distributionsleden att fortsatta verksamheten även efter mobilisering skapas genom planläggning för att säkra resurser som personal m m. Jordbruksnamnden finansierar, bedriver och deltar i utbildning, övningar och information.

För att kunna möta de ytterligare påfrestningar som kan bli en följd av ett angrepp mot Sverige beredskapslagras livsmedel och vissa livsmedelsrávaror och planläggs bl a en lageruppbyggnad i främst Norrland liksom en beredskap mot ABCstridsmedel och en förbättrad hushállsberedskap. Jordbruksnämnden svarar för lagringen. .För att stödja försvarsmakten ges jordbruksnämnden tillstånd att planlägga s k krigsleveranser. Länsstyrelsen medverkar i företagsplanläggningen.

organisation och resurser

Jordbruksnämndens styrelse utgör ett undantagsfall frán vad som normalt galler för lekmannastyrelsers sammansättning. I likhet med vissa andra myndigheter t ex arbetsmarknadsstyrelsen tillämpas en ordning som innebar att olika berörda intressen är representerade i nämnden. I styrelsen ingår förutom generaldirektören två representanter från Lantbrukarnas Riksförbund, en från vardera LO, KF och Sveriges Grossistförbund. Vid handläggningen av ärende som ror fiske ingår ytterligare en ledamot frán fiskets organisationer.

Fr 0 m den 1 juli 1989 har jordbruksnamnden en ny organisation. Nämndens verksamhet är samlad i tre avdelningar, en utredningsavdelning, en driftavdelning och en administrativ avdelning. Vidare finns en internationell stab. Den nya organisationen ar i huvudsak funktionsorienterad till skillnad från den tidigare som var produktinriktad. Inom avdelningarna är verksamheten organiserad i grupper.

J o R D B R U K s N Å M N D E N (127)1)

STYRELSE

GD STAB

|INTERNATIONELL (3)J

LEDNINGSGRUPP

N |

UTREDNINGSAVDELN. DRIFTAVDELN. ADMINISTRATIV AVDELN. (41) (44) (37) Marknadsgrupp 1 ~ Utvecklingsgr Informat/Persona1(3) animalier (10) (11) Marknadsgrupp 2 - Driftgrupp 1 Juridiska gruppen(9) vegetabilier (6) anima1.avg(4) Internationella Driftgrupp 2 Ekonomigruppen (10) gruppen (5) veg.avg (4) Statistikgruppen Driftgrupp 3 Beredskapsgruppen(9) (7) fiskavg mm(5) Jordbruksekonom- Driftgrupp 4 ADB-gruppen (4) iska gruppen (11) prisutj. (4) Kontrollgruppen (7) Djurbidragsgruppen (7) 1) Laget 1/7 -90. Beslutad neddragning (-2%) ej genomförd.

Ledningsgruppen

Ledningsgruppen bestár av generaldirektören och nämndens avdelningschefer.

Ledningsgruppens uppgift är att vara ett rådgivande organ till generaldirektören, att planera och samordna verksamheten samt att vara ett forum for diskussion och utbyte av information som beror hela myndigheten.

Internationella staben

Den internationella staben samordnar de internationella frågorna inom nämnden. Den svarar i samråd med utredningsavdelningen for bevakning av områden som inte ar produktspecifika, i forsta hand GATT.

Den internationella staben har 3 anställda.

Utredningsavdelningen

Avdelningen tar fram underlag for statsmakternas beslut i fråga om prissättningen på jordbruksomrádet och svarar for analyser av den ekonomiska utvecklingen inom jordbruket och foradlingsindustrin. Avdelningen har följande uppgifter:

- Produkt- och marknadsrelaterade frågor - Internationella frågor - for Underlag prissättningen på jordbruksprodukter - Fastställande av interna gransskydd, avgifter och bidrag - for Underlag kungörelser - Inkomst- och lonsamhetsberakningar Samordningsansvar för statistikfrágor Indexberákningar Regleringstekniska frågor Kvalitetsfrågor och köttklassificering Konsumtionsberakningar Utredningar och remissyttranden inom ovan angivna områden.

Utredningsavdelningen har 41 anställda.

Driftavdelningen

Driftavdelningen hanterar penningströmmarna till och från myndigheten. Avdelningen arbetar med administration och utveckling av avgifts- och bidragssystem. Inom avdelningen ligger också ansvaret for livsmedelsindustrins rávarukostnadsutjamning samt import- och exportlicenser.

Arbetsuppgifterna ar

- av och Utveckling avgifts- bidragssystem - av Uppbord avgifter - av bidrag och áterbáringar Utbetalning - Handelslicenser - Uppbordskontroll - och interna- Prisutjamning: kungörelser tionella frågor - och inom ovan Utredningar remissyttranden angivna områden.

Driftavdelningen har 44 anställda.

Adinistrativa avdelningen

Inom avdelningen hanteras juridik, ekonomi, personal, information, ADB, registratur och bered-

skapsplanering. Avdelningens arbetsuppgifter

- Kungorelser Juridiska frågor - Registrator - Ekonomifrågor - Materialforvaltare - Personalfrågor - Utbildningsfrágor - Beredskapsfrágor - ADB-frågor - och inom ovan Utredningar remissyttranden angivna områden.

Administrativa avdelningen har 37 anställda.

Resurser

Jordbruksnámnden ingår bland de myndigheter som omfattas av Budgeten omfattar åren 3-ársbudget. - 1939/90 1991/92.

För 1990/91 galler följande budget for jordbruks-

nämnden.

Utgifter

1. 40 997 000 Forvaltningskostnader 2. Viss datautrustning, m m 2 000 000 summa kr 42 997 000

Inkomster

3. Ersättning for beredskapsåtgärder 3 140 000

4. Ersättning for administration av 5 533 000 regleringar 5. Övrigt 1 350 000 Nettoutgift kr 32 974 000

som framgår av budgeten finansieras ca en fjardedel av jordbruksnamndens verksamhet av inkomster utanför myndighetsanslaget

OVRRVÃGANDEN OH UTVBCKLINGEN I JORDBRUXSSBITORI

I foljande avsnitt redovisar vi vissa uppgifter om utvecklingen inom jordbrukssektorn. Vi har vidare sökt urskilja områden som särskilt kan komma att prägla den nya myndighetens verksamhet.

DB ARBBLLA NÄRINGARNAS UTVECKLING

Jordruk

Jordbruket ar med vissa utgångspunkter en förhållandevis liten Jordbrukets bidrag till naring. BNP uppgår till ca 3 %. Av den totala arbetstiden átgár ca 4 % inom jordbruk med vissa binaringar bl och hastavel. Ca tva av a biodling tredjedelar jordbruksforetagen ar kombinerade med skogsbruk (4,1 milj ha skogsmark).

Jordbruket ar oftast en av flera utkomstmojligheter for en jordbrukarfamilj. Av jordbrukartotala inkomster kommer 72 % från anfamiljernas nan verksamhet an från jordbruk. Både brukaren och hans/hennes familjemedlemmar ar ofta sysselsatta inom andra eller näringsgrenar. Av de yrken knappt 100 000 registrerade jordbruksföretagen bedriver ca 10 % aven annan näringsverksamhet an jord- och skogsbruk.

Jordbruket har dock en betydligt större betydelse for sysselsättning och näringsliv an vad bidraget till BNP antyder. Av den totala konsumtionen utlivsmedelskonsumtionen 1989 18 % eller gjorde matt i konsumentpriser 126 miljarder kr. Omkring 62 % darav bestod av baslivsmedel från det svenska jordbruket.

Jordbrukets avsatts till en livsmedelsprodukter industri som totalt knappt 70 000 sysselsätter vid ca 800 arbetsställen med mer an 5 sysselsatta. De for jordbruket viktigaste delbranscherna är slakterier, charkfabriker, mejerikvarnar och bagerier som omfattar omkring 60 er, % av både saluvarde och antal sysselsatta inom livsmedelsindustrin. Denna del av livsmedelsindustrin verkar inom jordbruksprisregleringens ram och importen till industrin ar relativt liten.

Till jordbruksproduktionen köps betydande volymer och service från andra sektorer produktionsmedel i samhallet.

Tillsammans hela livsmedelskedjan ca sysselsätter 500 000 personer.

Strukturrationaliserinqen inom jordbruket gick snabbt under 1960-talet då antalet små brukningsenheter med - 10 ha åker nastan halverades. 2,1 som framgår av tabellen mer än halverades antalet små brukningsenheter ytterligare en gång fram till 1989. De större brukningsenheterna (på mer än 50 ha åker) har samtidigt ökat 3 gånger i antal sedan 1961.

Den skogsmark som ingår i jordbruksföretagen har under samma period halverats medan den brukade åkerarealen har minskat med ca en halv miljon hektar eller 15 %. Sedan början av 1960-talet har antalet mjölkkor halverats, mjölkavkastningen fördubblats och antalet besättningar minskat med 50 %.

ANTAL BRUKNINGSENHETER PÅ STORLEKSGRUPPER 1970 - 1989, 1 000 ST

20,1 - 50 12 15 16 16 15 30,1 50,1 5 8 10 11 15

Summa 230 153 115 106 99

Omkring 80 %‘ av jordbrukets totala intakter (försäljning till andra sektorer) härrör från animalieproduktionen. samtidigt som mjölkproduktionen under perioden 1970/71 1985/86 stigit nästan oavbrutet har antalet mjölkkor minskat. Minskningen av antalet mjölkkor blev ännu för åren - då tvåpåtagligare 1986/87 1988/89 prissystemet för mjölk var verksamt. ökningar i avkastningen per ko har gjort detta möjligt. Antalet mjölkkor är för närvarande ca 550 000.

Produktionen av kött och fläsk har som regel överstigit motsvarande konsumtion. Produktionsöverskotten från animalier var särskilt stora i mitten av 1980-talet.

Trädgård

Enligt trädgårdsrakningen 1987 uppgick arealerna för de viktigaste trädgårdsodlingarna till:

- friland ex kål, köksvaxtodling på (t morötter, lök) 15 700 ha

- ex 3 100 ha fruktodling (t apple, päron)

barodling (t ex jordgubbar, vinbär) 3 200 ha

plantskolevaxter 740 ha + 40 ha containerodling

vaxthus (t ex tomat, gurka, prydnadsvaxter) 340 ha.

I landet finns ca 5 000 tradgárdsforetagare, de flesta i skåne. Pa Gotland och i Kalmar lan finns omfattande odling av koksvaxter på friland. Barodlingen ar omfattande i Norrbotten och Vastergotland. Kring storstaderna Stockholm och Goteborg odlas mycket krukvaxter och snittblommor i vaxthus.

Den svenska kommersiella årliga produktionen har skattats till följande belopp i 1987/88 års

Rennäring Renskötselomrádet täcker omkring en tredjedel av sveriges yta. Foretagsstrukturen inom rennaringen framgår av nedanstående tabell i lantbruksstyrelsens meddelanden 1985:2.

PORBTÅGSSTUIIURBI IIOH RIIÃRIHGII

Fiskenaringen

Det svenska saltsjöfiskets fångster uppgick år 1989 till 216 000 ton landad vikt med ett förstahandsvärde av 705 milj kr. sill, foderfisk och torsk utgjorde nära 95 % av fångstmängden medan dess andel av fångstvärdet var 65 %.S k heltidsfiskande lag, d V s fiskelag som under minst 25 veckor redovisat landningar, uppgick till 607 st och svarade för 75 % av avräkningsvärdet. Antalet sysselsatta i fiskenäringen är drygt 3 000.

DEN NYA LIVSHBDBISPOLITIKBH

Grunddxagen i en ny livsnedelspolitik

En utgångspunkt för livsmedelspolitiken skall enligt riksdagsbeslutet (prop 1989/90:146, JoU 25, rskr 327) vara att produktionen i princip skall vara underkastad samma villkor som andra näringar. Producenterna skall endast ersättas för efterfrågade varor och tjänster. I de fall efterfrågan gäller kollektiva varor och nyttigheter är offentliga ingripanden befogade.Dessa varor och tjänster bör därför betalas med offentliga medel.

Följande málformulering gäller som grund för utformningen av den nya livsmedelspolitiken.

Ett övergripande mål är att livsmedelspolitiken skall stå i överensstämmelse med de allmänna målsättningarna om en god hushållning med samhällets totala resurser. Livsmedlen skall uppfylla livsmedelslagstiftningens hygien- och redlighetskrav. Samtidigt bör den förda politiken bidra till en väl sammansatt kost och därmed till en bättre folkhälsa. Prisutvecklingen på livsmedel skall stå i rimlig proportion till prisutvecklingen på övriga varor och tjänster. Konsumenternas val skall styra produktionen. Konsumenterna skall ges goda möjligheter att välja mellan livs- _ medel av olika slag, där skillnaderna kan avse exempelvis smak, ursprung, produktionssatteller föradlingsgrad.

Livsmedelsberedskapen skall grundas på de fredstida resurserna inom livsmedelssektorn och dess förmåga till anpassning, kompletterad med sarskilda beredskapsåtgarder. Målet är att trygga landets livsmedelsförsörjning under kriser och i krig. Vid val av markanvändning och brukningsmetoder måste hänsyn tas till kraven på en god miljö och långsiktig hushållning med naturresurserna. Miljömålet skall vara att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och att minimera jordbrukets miljöbelastning.

Att producenterna får en skalig ersättning för varor och tjänster ar en förutsättning för att övriga mål skall kunna förverkligas. Livsmedelspolitiken bör bidra till regional utjämning av sysselsättning och välfärd.

I anslutning till beslutet om målsättning anförs att det övergripande effektivitetsmålet bör behållas, men få en något annorlunda innebörd. I dag avser målet enskilda jordbruksföretag. Den innebörden av målet bör i stallet vara viktigaste att harmoni mellan företags- och samhällsekonomisk effektivitet skall råda.

Ett gränsskydd i form av rörliga införselavgifter skall behållas i avvaktan på resultatet av GATTförhandlingarna. Det skall inte ske någon ensidig av utan resultatet av neddragning gransskyddet, GATT-förhandlingarna blir avgörande för anpassningen av detta.

De interna marknadsregleringarna skall avvecklas. Lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område den 1 juli 1991 och ersätts med en upphävs lag om införsel- och tillverkningsavgifter på vissa jordbruksprodukter. En tillfällig övergångslag införs samtidigt.

Målen avseende en tryggad försörjning med livsmedel, en god miljö och ett varierat odlingslandskap samt en regional fördelning av produktionen skall i huvudsak nås med riktade åtgärder.

övergången från det nuvarande till ett mer marknadsinriktat system skall ske under socialt acceptabla former. samhallet skall därför ta ett betydande ansvar för övergången.

Åtgärder for olika produktionsgrenar

För olika produktionsgrenar innebär den nya livsmedelspolitiken i korthet följande.

- bibehålls även Gränsskyddet fortsättningsvis, vilket innebär att ett prisstöd bibehålls for den produktion som efterfrågas i landet i avvaktan på resultatet av GATT-förhandlingarna.

- Den interna avvecklas. marknadsregleringen Detta innebär i huvudsak att den kollektiva exportfinansieringen upphör. Därigenom kommer inget prisstod att komma den produktion till godo som inte efterfrågas. Detta innebär att priset sjunker om produktionen överstiger vad som efterfrågas till rådande priser.

Beslutet innebar att regleringsföreningarnas myndighetsuppgifter upphör den 1 juli 1991. Viss del av verksamheten skall tas över av jordbruksnämnden.

När det gäller spannmål avskaffas den interna marknadsregleringen, utom vad avser inlosensystemet, den 1 juli 1991. Inlosensystemet avvecklas stegvis for att vara helt avvecklat den 1 juli 1994.

oljevaxtodlingen bibehålls på nuvarande nivå och skall baseras på kontraktsteckning i offentlig regi. Det nya systemet skall gälla fr 0 m 1992 års skörd. Nuvarande system med fettvaruavgift på import och användning av oljor och fetter skall behållas. Avgifterna skall på samma sätt som införselavgifterna for andra produkter, bibehållas på nuvarande nivå i avvaktan på resultatet av GATT-förhandlingarna.

Den interna marknadsregleringen i övrigt for vegetabilieprodukter, (fodermedel utom foderspannmål, potatis, socker) avskaffas den 1 juli 1991. En rabattering av svensk stärkelse som uppgår till högst 35 milj kr bibehålls.

Den interna mjölkprisregleringen upphör den 1 juli 1991. samtidigt införs en förenklad lonsamhetsutjamning. Denna avtrappas stegvis for att vara helt avvecklad den 1 juli 1995. Gränsskyddet justeras i motsvarande takt.

Den interna marknadsregleringen för kött, köttprodukter och agg avskaffas den 1 juli 1991. Samtidigt införs ett temporärt system för finanav för kött under aren siering export 1991/92 1993/94. För anpassningsátgarder nar det galler mjölkkor avsatts ett belopp pá 360 milj kr som får användas under budgetáren 1991/92 1992/93. Pristillágget pá får- och lammkött avvecklas stegvis. Gransskyddet höjs i motsvarande grad.

Försorjningsberedskap

Livsmedelspolitikens mal vad galler beredskapen skall vara att trygga landets livsmedelsförsörjning under kriser och i krig. Beredskapen skall grundas på de fredstida resurserna inom livsmedelssektorn och dess förmåga till omställning, kompletterad med särskilda beredskapsátgarder. För att avkastningen i produktionen skall kunna uppratthállas vid ett importbortfall kravs en ökad kvaveanvandning jamfört med den som förutsätts i dagens planering. Efter 1987 års försvarsbeslut har kvavelagren successivt sålts ut. Nya lager mäste alltså åter byggas upp. Uppbyggnaden av lagren av livsmedel och insatsvaror påbörjas redan budgetåret 1990/91 och utförsaljningen av befintliga lager upphör samtidigt.

Den livsmedelspolitiska reformen kommer att innebara förändringar för hur en fullgod försörjningsberedskap kan uppnås. Det ar darför enligt beslutet av största vikt att statens jordbruksnämnd följer reformens utveckling pá detta område. Den brukade arealens storlek och geografiska spridning måste bevakas. Detta gäller även antalet mjölkkor. Jordbruksnamnden skall också bevaka att resurserna i jordbruket möjliggör en produktion motsvarande den beräknade kriskosten. En annan viktig uppgift för jordbruksnámnden kommer att bli att efterse den geografiska spridningen av föradlingsindustrin. om jordbruksnamnden finner att det föreligger risk för att beredskapsmálet inte går att uppfylla, skall nämnden föreslå regeringen lämpliga åtgärder för att garantera en fullgod försörjningsberedskap. Den åtgärd som i första hand torde komma i fråga ar kontraktsteckning med producenter för att garantera en viss produktionsnivá.

Rávarukostnadsutjanning

Nuvarande system för utjämning av industrins rávarukostnader (RAK) bibehålls i avvaktan på resultatet av de förhandlingar som pågår mellan EFTA och EG om ett enhetligt system. Motivet ar att gransskyddet för jordbruksråvarorna även efter en intern avreglering kommer att finnas kvar.

S k enkla blandningar skall inte bli föremål for prisutjamnande åtgärder vid export, eftersom bidrag till dessa ar att jamstalla med överskottsfinansiering.

Industrier som i dag erhåller råvaror till nedsatt pris genom medel från regleringsekonomin, i stallet för inom ramen for RAK-systemet, skall inordnas i RÅK. Jordbruksnamnden har i uppdrag att utreda dessa frågor.

Budgetmedel har anslagits for att ersatta kostnaderna för bortfallet av prisregleringsmedel.

sociala frågor

De andamål som för närvarande finansieras via anslagsposten Låginkomstsatsning m m inom jordbruket, inom anslaget Prisreglerande åtgärder på jordbrukets omrâde, skall aven tills vidare finansieras av budgetmedel. Möjligheterna att på sikt överföra finansieringen av åtgärderna till jordbrukssektorn skall undersökas. Eventuella minskningar av totalbeloppet skall tillföras jordbruket i form av ett höjt gränsskydd.

Startstod

Enligt det livsmedelspolitiska beslutet infördes ett startstöd till jordbrukare den 1 juli 1990. Stodet skall ges till nyetablerade brukare i form av ett rantebidrag under högst fem år. Lantbruksstyrelsen har fått ansvaret för startstödet.

Rvalitetsreglering

Den obligatoriska kvalitetskontrollen vid export av fiskkonserver, mejeriprodukter och agg slopas. Den statliga regleringen av verksamheten vid Svenska konservkontrollens råd och Svenska konkontrollanstalten för mejeriprodukter och agg (KMA) upphör.

I fråga om svensk matpotatiskontroll (SMAK) flyttas ansvaret för att meddela föreskrifter om kvalitetskrav och märkning från lantbruksstyrelsen till statens livsmedelsverk fr o m den 1 juli 1991.

Regleringsekononin

jamstalls med allmanna Införselavgiftsmedel och reserveras inte för speciella anbudgetmedel damål inom jordbruks- och livsmedelssektorn. Interna avgifter i syfte att finansiera marknadsregleringen skall inte tas ut fr o m den 1 juli 1991. I de fall regleringen overgångsvis behålls och trappas av, skall aven vissa avgifter behållas under övergångsperioden. Avgifterna skall disponeras av statens jordbruksnamnd.

Den s k RAK-kassan för råvarukostnadsutjamning skall behållas tills vidare och handhas av jordbruksnamnden. De avgifter som tas in i syfte att RAK-systemet skall föras till kasfinansiera san. ›

Overgångsåtgarder

statsmakternas beslut kommer ett antal Enligt arealbaserade stöd att utbetalas under över-

gångsperioden.

- Inkomststöd utgår under perioden 1990/91 Stödet för 1990/91 utbetalas till den 1992/93. som står som brukare i lantbruksregistret 1990 och som har stödberattigad areal på företaget. Kommande år skall utbetalningarna göras till aktuell brukare. Inkomststöd skall enligt beslut med i genomsnitt för riksdagens utgå landet 1 100 kr 1990/91, 900 kr 1991/92 och 700 kr per ha stödberattigad åker. 1992/93 Inkomststöd betalas inte ut för areal som fått omstállnings- eller anlaggningsstod.

Omstallningsstöd kan utgå under perioden 1991/92 - i form av villkorslån. Stödet utgår 1993/94 endast till den som är berättigad till inkomststöd. 1993/94, då inkomststöd inte utgår, tillämpas vid bedömning av stödberattigad som brukare, samma principer 1991/92 1992/93.

areal är densamma som för inkomststödberáttigad ‘ stöd.

kan endast lämnas för åkermark omstallningsstöd som tas ur produktion och genom särskilda åtgarder under överförs till anomstallningsperioden nan anvandning an livsmedelsproduktion. Följande alternativ är exempel på varaktig omställning.

* skogsplantering

* Plantering av energiskog

* Anläggning av vátmark

* av industri- och. Odling fleråriga energigrödor. Odling av gräs för industri- eller energiändamål föreslås ske på kontrakt

* odling kontrakt av och på ettåriga energiindustrigrödor

* eller täktverksamhet som sker i Exploatering brukarens egen regi och leder till ökad sysselsättning i företaget

* Nischgrödor

* till extensiv betesvaraktig omställning produktion.

Omställningsstöd kan i genomsnitt för landet utgå med 9 000 kr 1991/92, 6 000 kr 1992/93 och 4 000 kr 1993/94 per ha stödberättigad åker.

kan under - Anläggningsstöd utgå perioden 1991/92 1994/95 för anläggning av våtmark, lövskog eller energiskog på åkermark.

stöd för anläggning av lövskog och energiskog föreslås utgå med fasta belopp per ha enligt följande:

Anläggning av lövskog och energiskog 10 000 kr/ha Tillägg för ädellövskog 4 000 kr/ha Tillägg för stängsel 4 000 kr/ha

Stöd för anläggning av våtmarker föreslås utgå med högst den beräknade kostnaden.

Medelsbehovet för inkomststöd kan för 1990/91 beräknas till 2,1 miljarder kr. Medelsbehovet förkommande år är avhängigt anslutningen till omställningsprogrammet.

Medelsbehovet för omställningsstöd är beroende av anslutningen till omstallningsprogrammet. Ansluts 400 000 ha åker kan medelsbehovet totalt under perioden beräknas till 3,2 miljarder. Samtidigt minskar medelsbehovet för inkomststöd med sammanca under lagt 0,5 miljarder 1991/92 1992/93.

Anläggningsstöd utgår inom en fast ram på 400 milj kr. Inom denna ram blir det möjligt att utföra åtgärder på ca 30 000 ha.

staten löser under de fyra första åren i perioden in spannmål till priser som successivt avtrappas.

Den 31 december 1990 skall ytterligare en utbetalning ske av s k djurbidrag. Bidragen upphör efter budgetåret 1990/91. Hur motsvarande ersättning och den retroaktiva ersättningen för budgetåret 1989/90, totalt 1 843,5 milj kr, skall utgå efter budgetåret 1990/91, får avgöras med hänsyn till resultatet av de pågående GATT-förhandlingarna.

Förmalningsavgiften, prisregleringsavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel liksom utjämningsavgiften för mejerivaror behålls övergångsvis. Den fettvaruavgift som tas ut på inhemsk produktion disponeras av jordbruksnämnden och skall i sin helhet återföras till jordbruket som finansiering av en del av odlingen. Den odling som därutöver sker av beredskapsskäl betalas över statsbudgeten. Möjligheterna för mjölkproducenter att erhålla avvecklingsersättning förlängs. Anslutning till systemet skall vara möjlig t 0 In år 1996. Ersättning skall endast betalas ut t o m år 1996.

Särskilda stödåtgärder riktas till de skuldsatta jordbrukare som under en övergångsperiod kan komma att få ekonomiska svårigheter till följd av den föreslagna avvecklingen av den interna marknadsregleringen. Stödet skall ges dels som stöd för rekonstruktion av jordbruksföretag eller som avvecklingsstöd, dels i form av rådgivning. Vid behov skall jordfonden få disponeras för inlösen av fastigheter. Avvecklingsstödet skall 1 1991 - den 1 utgå under perioden den januari juli 1996.

Rådgivningen skall inriktas på att ge jordbrukarna insikt i de nya förhållandena på marknaden och ge den hjälp som behövs för anpassningen dartill. Detta innebär såväl ekonomisk rådgivning och kunskap om marknadsförhållanden som information och förslag till åtgärder för att uppfylla de krav som ställs på jordbruket från bl a miljöoch djurskyddssynpunkt. Ren produktionsteknisk rådgivning ges i dag i betydligt mindre omfattän Aven en sådan rådgivning kan ning tidigare. dock komma att behövas i perspektivet av förändrade priser på produkter och insatsvaror i produktionen, vilket kan komma att motivera en andrad kombination av resurser jämfört med den nuvarande. För - beräknas 40 perioden 1991/92 1995/96 milj kr per år anvisas för lantbruksverkets arbete med bl a rådgivning, information och projektverksamhet.

För att erhålla underlag för rådgivning disponerar lantbruksstyrelsen vissa medel för försöksoch utvecklingsprojekt inom följande områden.

- 10 milj kr under 3 år för försöks- och utvecklingsverksamhet för battre miljö inom jordbruket - kr år för försöks- och utveck- 3,7 milj per lingsprojekt vad gäller ogräsbekämpning, växtskydd och spridningsteknik — kr till försök och för att 3,3 milj utveckling skapa en bättre djurmiljö.

Uppföljning

Det är enligt beslutet av stor betydelse att följa upp den livsmedelspolitiska reformens effekter på olika områden och utifrån olika aspekter. Ansvariga myndigheter ges i uppdrag att under övergångsperioden noga följa utvecklingen inom sitt ansvarsområde samt att regelbundet redovisa utvecklingen och eventuella behov av åtgärder till regeringen. Det är också angelaget med kontinuerliga kontakter med näringen.

såväl under övergångsperioden som efter reformens genomförande är det av stor betydelse att kunna få en samlad bild av utvecklingen. Flera myndigheter kommer har enligt beslutet att spela en viktig roll. Statens pris- och konkurrensverk, statens jordbruksnämnd, lantbruksstyrelsen, naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet ges i uppdrag att under övergángsperioden följa reformens effekter inom resp ansvarsområde och vid behov föreslå åtgärder.

En uppföljning av det livsmedelspolitiska beslutets effekter skall göras och redovisas för riksdagen vid årsskiftet 1994/1995. I enlighet med regeringens förslag skall också en kontinuerlig uppföljning ske under hela omställningsperioden.

En särskild utredare har tillkallats för att analysera det framtida statistikbehovet och lämna förslag till åtgärder. Utredningen skall senast den 31 oktober 1990 redovisa de förslag till förandringar som bedöms nödvändiga att genomföra på kort sikt. Uppdraget skall slutgiltigt redovisas senast den 1 juni 1991.

Fisket

Enligt riksdagens beslut om fisket (prop JOU 22, rskr 341) Våren 1990, bör 1989/90:123, det övergripande målet för fiskepolitiken ligga fast vilket innebar att vi skall utnyttja våra vatten- och fisktillgángar pá sådant satt att de långsiktigt kan medverka till livsmedelsförsörjningen. Resultaten av överläggningarna mellan EFTA och EG kan enligt riksdagsbeslutet inte nu förutses varför det inte nu går att lagga fast politiken fr o m 1 januari 1994. underlag kravs för beslut. Ytterligare Prisregleringsavgiften bör behållas intill detta datum.

har uppdragit åt jordbruksnamnden och Regeringen fiskeristyrelsen att lamna dels ett detaljerat förslag om prisregleringen på fisk m m för 1991/92, dels principer för anregleringsáret passningen av prisregleringen för tiden t o m 31 december 1993, dels riktlinjer för de framtida medlen. En första redovisning av fiskeripolitiska uppdraget skall göras senast den 15 november 1990.

Regeringen uppdrog i juni 1990 åt statskontoret att utreda den statliga administrationen på fiskets område. Uppdraget skall redovisas senast den 15 november 1990.

NY REGIIÅL SIATLIG PÖRVIIHNING

Riksdagen har som nämnts i det föregående under hösten 1989 beslutat om en ny regional statlig Detta beslut innebar bl a att lantförvaltning. bruksnámnderna fr o m den 1 juli 1991 kommer att vara inordnade i en ny länsstyrelse.

I beslutet slås fast att de centrala målen för måste få fullt genomslag i rijordbrukspolitiken ket oavsett vilken organisation som får ansvaret för att den. Arbetet med att lata kongenomföra sekvenserna av en omläggning av livsmedelsslå enhetligt och snabbt, kommer politiken igenom att prioriteras i hela landet. I beslutet påpekas att den nivån kommer att ha en nyckelregionala roll för möjligheten att genomföra den nationella livsmedelspolitiken.

För att med arbetet torde omfattande åtlyckas garder komma att krävas från de myndigheter som skall genomföra den. En stark ledning av arbetet krävs. Det ar i det laget enligt beslutet nödvanratt att - inom digt att lantbruksstyrelsen ges målen de av statsmakterna fastlagda nationella styra och följa verksamheten ute i landet.

Lantbruksfrágorna bör sáledes ägnas särskild uppmärksamhet i dessa avseenden. Detta kan ske pá flera sätt.

Det är enligt beslutet nödvändigt att hithorande frågor under omställningsperioden ges en särställning inom den nya länsstyrelsen. Enligt beslutet anses det således naturligt att lantbruksstyrelsen under de första åren ges rätt att, inom de av statsmakterna angivna målen, utfärda riktlinjer för de nya länsstyrelserna när det gäller genomförandet av den nya politiken. Lantbruksstyrelsen bör också pá andra sätt kunna följa och påverka genomförandet av den nya politiken, exempelvis i form av en rättighet att föra eventuella tolkningstvister mellan en länsstyrelse och lantbruksstyrelsen till regeringen.

Det är också enligt beslutet troligt att en ny livsmedelspolitik fär konsekvenser för fördelningen i riket av de resurser som skall användas för dess genomförande. Den flexibilitet i lantbruksnämndernas organisation som finns i dag måste därför bevaras under omställningsperioden. I beslutet framhålls att lantbruksstyrelsen liksom hittills måste ha möjligheter att disponera de personella resurserna pá ett så effektivt sätt som möjligt. Detta innebar att möjlighet måste finnas att omfördela personella resurser mellan länen och mellan lantbruksenheterna och central myndighet även vad gäller relativt omfattande verksamheter.

Lantbruksnämnderna har i dag rätt att utnyttja sina intäkter i sin verksamhet. Detta system har varit av stor betydelse för verksamheten vid nämnderna. Enligt beslutet bör ett motsvarande system gälla för lantbruksfunktionen i den nya länsstyrelsen.

Förslaget innebär för de nordligaste länens del att även rennäringsfrágorna kommer att handhas av den nya länsstyrelsen.

I beslutet behandlas även vissa organisationsfrågor och andra frågor inför ett genomförande. Härav framgår att särskilda tjänster som lansexperter skall finnas vid den nya länsstyrelsen. Berörda centrala myndigheter skall medverka vid tillsättningen av dessa tjänster. Vidare framgår av beslutet att de nya länsstyrelserna skall ges frihet att organisera sig efter länets behov,bl a genom att ta tillvara möjligheterna att bilda lokalkontor. Det är enligt beslutet även viktigt att de nya länsstyrelserna utvecklar samarbete över länsgränserna.

INTERNATIONELLA FRÅGOR

Handelspolitik

Varldsmarknaderna for jordbruksprodukter har under större delen av 1980-talet präglats av överskott, hård konkurrens mellan säljarna och låga priser. Denna situation har medfört att kostnaderna för jordbrukspolitiken ökat dramatiskt i många lander. I de flesta länder diskuteras eller har redan vidtagits reformer i syfte att hålla nere kostnaderna för överskotten. Det har också bedömts vara till fördel för den globala livsmedelsförsörjningen att i-ländernas Överskottsproduktion dampas till förmån för en ökad produktionen i u-landerna.

sával internt inom länderna som externt inom ramen för det internationella samarbetet, främst GATT och OECD, har förslag framkommit om liberalisering av den internationella handeln med jordbruksprodukter genom avveckling av gransskyddet och neddragning av jordbruksstodet.

Inom GATT har jordbrukspolitiken gjorts till ett huvudtema i den pågående tullförhandlingsomgángen (Uruguay-rundan). Förhandlingarna skall vara avslutade vid utgången av 1990. vid den halvtidsöversyn som avslutades i april 1989 uppnáddes en överenskommelse som för jordbruksomrâdet innehåller

- och för det principer program långsiktiga arbetet - ett av kort sikt samt paket åtgärder pá - vissa för fortsatt harmonisering riktlinjer av sanitara och fytosanitara regleringar.

Målet på lång sikt är att uppnå väsentliga successiva minskningar av jordbruksstödet så att hinder och störningar på varldsmarknaderna för jordbruksprodukter rättas till. Reformprogrammet skall genomföras dels genom förhandlingar om stödet och skyddet för jordbruket, dels genom forstarkta och mer effektiva GATT-regler.

Det långsiktiga reformprogrammet skall börja genomföras 1991.

Exakt i vilken omfattning och i vilken takt stödoch skyddsniváer skall minskas som resultat av enev överenskommelse ar svårt att i dag förutse. Det är dock rimligt att anta dels att viss tid kommer att kravas/medges för den legala processen (parlamentsbeslut etc), dels att neddragningen kommer att sträcka sig över en lång period, kanske mer an fem ar. Därtill kommer att det kanske inte skall uteslutas att en jordbruksöverenskommelse i GATT vid slutet av 1990 kan bli av principkaraktär och att i. praktiken fortsatta förhandlingar kan komma att krävas.

I de förestående förhandlingarna mellan EFTA och EG om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsomráde (EES) kommer ett EFTA-deltagande i EG:s gemensamma jordbrukspolitik inte att aktualiseras. Från EG:s sida har dock presenterats vissa ideer och förslag som rör jordbruksvaror men vilka återstår att mer i detalj utveckla (det rör sig bl a om bilaterala preferensarrangemang och utvidgning av existerande bilaterala avtal m m). Det finns en rad fragor med anknytning till livsmedel och produktion av livsmedel som kommer att behandlas i förhandlingarna, t ex handeln med bearbetade jordbruksprodukter. Vidare kommer förhandlingarna att omfatta ett gemensamt regelverk för livsmedel. Nar det gäller handeln med bearbetade jordbruksprodukter syftar samarbetet till en förenkling och harmonisering av bestämmelserna för prisutjamning (det sk protokoll 2) samt en förbättrad insyn i de system som tillämpas.

I EFTA har beslutats om en liberalisering av handeln inom fisksektorn, som med vissa övergångsbestämmelser skall gälla fr o m 1 juli 1990. I princip skall handeln vara fullständigt fri fr o m 1994. EFTA-överenskommelsen begränsar även möjligheterna att använda generella statliga stöd till fisket.

Granskontroll

I EG-kommissionens vitbok från 1985 är ett av huvudmálen att avskaffa alla fysiska granskantroller vid EG:s inre gränser efter år 1992. Detta innebär avskaffandet främst av tullkontroll men även slopande av den fytosanitära och veterinära gränskontrollen. Dessa ersätts av en produktionskontroll.

Fytosanitar granskontroll

Ett nytt kommissionsdokument En ny strategi pá vaxtskyddsområdet (Com (87)97) presenterades i mars 1987. Målsättningen för den nya strategin år dels att vaxter och vaxtmaterial skall fritt kunna cirkulera inom gemenskapen med minsta möjliga antal förbud, restriktioner och andra formaliteter, dels att detta skall kunna ske utan att vaxtskadegörare introduceras eller sprids till områden dar de inte förekommer eller dar de utgör en risk för vaxtodlingen. De har nämnda delmålen skall betraktas som likvärdiga.

Hittills har uppnåtts en standardisering av en rad listor över samt en reduktion av skadegörare antalet importförbjudna varor i handeln mellan medlemsstaterna. Vidare har den systematiska granskontrollen på den inre marknaden avskaffats. Högst en tredjedel av importvarorna får kontrolleras fysiskt. Medlemsstaterna får heller inte införa nya regler utan kommissionens godkannande.

Den nya strategin på vaxtskyddsområdet för den inre marknaden innehåller, beträffande vaxter som producerats inom EG, i huvudsak tvá tankegångar.

Lika regler skall galla både för handel inom medlemsstaterna och för handel mellan parterna. Ett genomförande av strategin kommer att medföra samma för vaxtmaterial för såvål handeln regler mellan medlemsstaterna som för handeln inom ett EG-land. Partikontrollen d v s granskontrollen kommer att bli överflödig nar ett system för produktionskontroll har genomförts. Sundhetscertifikatet - som sundhet och identitet intygar för hela - kommer att ersatsändningen (partiet) tas av ett s k vaxtpass vars centrala betydelse ar att garantera den enskilda produktens identitet d v s ursprung och produktionssatt. Passet kan också ha begränsad giltighet så att produkten ej kan införas till vissa ekologiska regioner eller inom EG. Till skillnad från skyddszoner sundhetscertifikatet som átföljer sändningen, - växten, skall váxtpasset fästas pá produkten m m - i form aven bunten, kartongen exempelvis etikett.

Ansvaret för kontrollen av produktionen åvilar den nationella vaxtskyddsmyndigheten. En över- - - komstatlig kontrollmyndighet Inspektoratet mer dock att inrättas med tänkt huvudsaklig funktion som appellinstans.

Den strategin omfattar även växter som har nya ursprung i tredje land. Syftet är givetvis att

skydda EG-området mot introduktion och etablering av nya skadegörare. En skyddsátgärd man kan tänka sig är att etablera ett preshipmentcontrolsystem i tredje land där EGinspektörer kontrollerar produktionen som efter godkännande kan införas till gemenskapen utan gränskontroll. För övriga sändningar från tredje land skall en omfattande och noggrann gränskontroll genomföras i samband med införseln till EG-området. Växtmaterial som kontrollerats och införts till en medlemsstat får sedan fritt omsättas i hela gemenskapen inom plant passport-systemet.

veterinär granskontroll

Vid ett framtida närmande till EG blir första steget att införliva EG:s veterinära regelverk i det svenska. EG:s regler blir överordnade existerande svenska lagar och tillämpningarna av dessa. Som exempel kan nämnas att Sveriges lista över anmälningspliktiga djursjukdomar inte motsvarar EG:s och obligatorisk testning av svenska djurbesättningar måste genomföras för att bevisa sjukdomsfrihet för vissa epizootiska sjukdomar inför ett EG-samarbete.

En integrering med EG innebär att verksamheten i Sverige blir en del i ett paneuropeiskt veterinärmyndighetssamarbete.

Veterinärinspektörer ifrån Sverige kommer i så fall att delta i djursjukdomsövervakning, rapportering, beredskap, bekämpning, sjukdomskontroll samt utredningar i hela Europa. Vid okontrollerbara sjukdomsutbrott i andra EG-länder kan Sverige förväntas skicka experter för att assistera i sjukdomsbekämpandet.

Inom sveriges gränser måste arbetet intensifieras och utvidgas för att möta den inre marknadens nya förutsättningar. Karantäner kommer att avskaffas även för djur från länder med sämre zoosanitärt läge. Frihandel med djur inom EG:s gränser blir laglig och obehindrad. Djurhälsobesiktningar kommer att ske vid pálastningen vid ursprungsgárden. Intygen kommer att gälla i samtliga EG-medlemsländer. Smittrycket på svenska besättningar kommer att öka exponentiellt i förhållande till den obegränsade djurimporten till Sverige. Enbart stickprovskontroller kommer att ske vid gränsen.

I ett framtida EG-samarbete får länder utanför gemenskapen som vill exportera djur till Sverige en s k tredjelands-status. om Sverige har gränser mot tredjeland måste kontrollresurserna och karantänsmöjligheter byggas ut vid gränsövergángarna.

Sammantaget innebar en integrering med EG att den nuvarande värderingen av vissa djursjukdomar, djursjukdomsberedskap, kontrollutövning, byråkratiska moment samt skyldighet och ansvar gentemot omvärlden kommer att vaxa, förnyas och omvandlas.

VIXIIIIJÖ

Allmänna utgñngspukter

Ett av syftena med den livsmedelspolitiska reformen ar att få en battre miljö, ett mer varierat odlingslandskap, en ökad genetisk mångfald och bevarande av landskapets kulturvärden. Miljömålet i den nya livsmedelspolitiken är att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och att minimera jordbrukets miljöbelastning. Det ar viktigt att odlingslandskapets natur- och kulturmiljövarden bevaras. Ett rikt och varierat odlingslandskap är av central betydelse för flora, fauna och för att stärka den genetiska mångfalden. Jordbruket skall således beakta behovet av en god miljö och en långsiktig hushållning med naturresurserna.

Inom denna ram har särskilda långsiktiga program utarbetats för att minska vaxtnaringsläckaget och användningen av kemiska bekämpningsmedel samt för landskapsvárd och för att främja alternativodling. lantbruksstyrelsens roll i detta arbete har stärkts som en följd av kraven på ökat sektorsansvar inom miljöpolitiken. En sarskild budget finns för verksamheten. Anslagen anvands för ledning och utveckling av programmen (lantbruksstyrelsen, ca 18 %), information, radgivning och myndighetsutövning (lantbruksnamnden, ca 12 %), utvecklings- och försöksverksamhet vid lantbruksuniversitetet (ca 14 %) samt för bidrag till vissa miljöinvesteringar vid lantbruksföretagen m.m (ca 56 %).

Ledningen och utvecklingen av programmen sker dels i Jönköping dels med regionalt placerad personal. Verksamheten samordnas i årliga centrala och regionala verksamhetsplaner. Lantbruksstyrelsens regionalt placerade personal utgörs f n av 25 specialister inom områdena växtskydd (18), ograsbekämpning (1), vaxtnaring (3) och alternativodling (3). Deras verksamhetsområden varierar från fyra län till större delen av landet.

Arbetsuppgifterna omfattar bl a

- att utarbeta centralt och rådregionalt givningsunderlag

- att utveckla regionala rådgivningsprogram - att bl a genom fortbildning förmedla kunskap i miljorelaterade frågor till rådgivare vid lantbruksnamnder, hushållningssällskap m fl

- att inom och bekåmpningsmedels- vaxtnáringsområdet etablera samarbete även med andra organ med intressen inom resp omráden, t ex kommuner

- att bidra med underlag till och arbeta med utredningar och remisser.

Den regionalt placerade personalen anställdes 1990-07-01 vid lantbruksstyrelsen efter riksdagsbeslut våren 1990. Tidigare var personalen anställd vid lantbruksnamnderna. Motiven for knytningen till styrelsen ar främst administrativa eftersom personalen verksamhetsmássigt styrdes och finansierades av lantbruksstyrelsen. Rollen som stödfunktion åt lantbruksnamnderna blev också tydligare.

Iinskat vaxtnaringslackaqe

Riksdagen har år 1988 beslutat om miljoförbattrande åtgärder i jordbruket. Åtgärderna avser bl a regler för lagring och spridning av stallgödsel och har beräknats leda till en halvering av kvávelackaget från åkermark till år 2 000.

För att stimulera lantbrukarna att snabbt bygga ut godselvårdsanläggningarnas lagringskapacitet finns sedan år 1988 möjlighet att få bidrag till investeringskostnaden.

Lantbruksstyrelsen har i april i år redovisat förslag till uppföljning av riksdagsbeslutet om miljoförbáttrande åtgärder. Förslagen innebar bl a restriktioner i spridningstidpunkt av stallgödsel även för andra områden an de som idag omfattas av riksdagsbeslutet samt förslag om att hålla åkermark bevåxt under vinterhalvåret för att undvika váxtnaringsláckage. Förslagen remissbehandlas. I samband med nästa års miljoproposition avses regeringen återkomma med förslag på detta område.

Minskad användning av kemiska bekanpningsnedel

Regeringen beslutade i januari 1987 om ett program for att minska halso- och miljöriskerna vid användning av bekämpningsmedel i jordbruket.

Sammanfattningsvis bygger programmet på bättre behovsanpassning och bättre spridningsteknik. Programmet omfattar åtgärder som innebär en övergång till användning av medel som innebär mindre risker från hälso- och miljösynpunkt. Programmet omfattar även en vidgad kontroll av bekämpningsmedelsrester i livsmedel och särskilda åtgärder for att minska användningen av bekämpningsmedel. Den minskade användningen av ogräsmedel forutses nås genom användning av lägre doser och effektivare medel.

Ett av målen i programmet ar att nå en halvering av användningen av mängden verksam beståndsdel fore av år 1990. Utgångspunkt skall vara utgången medeltalet av förbrukningen matt i forsåld mängd, åren 1981-1985. Halveringen skall vara genomford vid utgången av år 1990.

I det livsmedelspolitiska beslutet har angetts att målet for det fortsatta arbetet bor vara att användningen av kemiska bekämpningsmedel ytterligare skall halveras till strax efter mitten på nittiotalet. lantbruksstyrelsen har fått i uppdrag att i samråd med naturvárdsverket definiera de användningsområden där det är särskilt angeläatt få till stånd en riskminskning och att get utarbeta program för detta. Uppdraget skall redovisas senast den 1 januari 1991. Ett medel i arbetet bor vara en fortsatt skärpt behovsprovning och risk-nyttovärdering vid godkännande av bekämpningsmedel.

Alternativ odling

Stod till alternativ odling ges bl a med rådgivlantbruksnämndernas försorg. För detta ning genom ändamål har 6 milj kr anslagits for budgetåret Medlen får även användas till informa- 1990/91. tions- och for att främja avutvecklingsinsatser av alternativodlade produkter. Vidare sättningen har avsatts 1 milj kr till treårigt stod for uppav kontrollverksamhet for alternativt odbyggnad lade jordbruksprodukter.

För att ytterligare stimulera en övergång till alternativ har regeringen i januari 1989 odling beslutat om ett speciellt ekonomiskt stöd for omläggning till alternativ odling. Stod utgår under tre år for befintlig alternativ odling och för de arealer som under de kommande fem åren om till alternativ odling. Detta stod har läggs av odlarna. Under år 1988 mottagits positivt beräknas den alternativt odlade arealen ha till ca 10 000 ha. Anslutningen till uppgått alternativodlingsstodet var ca 44 000 ha. Av detta hade ca 9 000 ha redan tidigare odlats alternativt.

Landskapsvård

Brukningsplikten i lagen om skötsel av jordbruksmark har slopats. Kravet på tillstånd för att få ta jordbruksmark ur produktion har ersatts med en anmälningsskyldighet och definitionen av jordbruksmark i skötsellagen vidgats till att även omfatta naturliga betesmarker. En anmälan om att ta jordbruksmark ur produktion skall göras till länsstyrelsen åtta månader innan marken avses tas ur produktion. För vissa, från natur- eller kulturmiljösynpunkt, särskilt värdefulla områden skall sådan anmälan göras tolv månader i förväg.

Ersättning skall kunna betalas till lantbrukare för landskapsvárdande insatser. Ett särskilt anslag för bevarande av vissa frán natur- eller kulturmiljösynpunkt värdefulla odlingslandskap inrättas. Ersättningen bör tills vidare bestämmas i civilrättsliga avtal mellan brukare och berörda myndigheter. Regeringen beslutar om stödets fördelning på län efter ett gemensamt förslag från lantbruksstyrelsen, naturvårdsverket och riksantikvarieämbetet. För ändamålet har avsatts 100 milj kr. Medlen disponeras av naturvårdsverket.

Vaxtskydd n.n

Ledning och övervakning av bekämpningen av vaxtskadegörare kommer även framgent att vara ett väsentligt medel för att uppnå hög effektivitet och kvalitet i växtodlingen under minimal miljöbelastning.

Verksamheten regleras i växtskyddslagstiftning, införselförordning, plantskoleförordning m fl.

Inför en förväntad friare handel inom Europa förbereds en övergång från gränskontroll till produktionskontroll.

Inom växtodlingen blir det integrerade konceptet styrande för vaxtskyddsarbetet.

DJURSKYDD OCH DJURHILJÖ

I riksdagens beslut om ny djurskyddslag år 1988 framhålls att tillsynen av lagens efterlevnad inte enbart skall ses som en kontrollerande funktion utan i första hand skall ta sikte pá information, upplysning och rádgivning om djurskyddsaspekter pá sával djurhållning i allmanhet som pá enskilda personers djurinnehav. I vid bemärkelse innebär detta att verka for en omställning av animalieproduktionen till djurvänligare produktionsmetoder.

Intentionerna i den nya djurskyddslagen innebar en av animalieproduktionen till mer anpassning djurvänliga produktionssystem. Losdrift, betesdrift och utegáng skall befrämjas. Stallarnas utformning och klimat skall anpassas till djurens behov och kraven på god arbetsmiljo. Djuren skall mot Foderstater, utfodskyddas sjukdomar. och skotselátgärder skall alltid ringssystem utformas utifrån djurens behov. Ny teknik provas innan den får användas.

Lantbruksstyrelsens uppgift blir att genom rådgivning och information underlätta omställningen och anpassningen till djurskyddslagen. Samarbete måste ske med länsstyrelserna, distriktsveterinärerna liksom kommunernas miljö- och hälsoskyddsnämnder.

Enligt riksdagens beslut skall djurskyddslagens bestämmelser successivt genomföras under en tioársperiod.

den utövar lantbruks- Enligt nya djurskyddslagen den centrala tillsynen över efterstyrelsen levnaden av lagen, och om inte annat är angivet, av de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.

att stallar som I djurskyddsforordningen anges till- eller ombyggs skall förprovas och ny-, av lantbruksnämnden. Helt nytt är att besiktigas stallarna skall besiktigas innan de tas i bruk.

skall godkänna ny teknik från Lantbruksstyrelsen djurhälsa- och djurskyddssynpunkter.

sjukdonsforebyggande åtgärder

Enligt djurskyddslagen skall djur behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. För att minska sjukligheten och därmed sammanhängande produktionsförluster inom animalieproduktionen har sedan budgetåret 1983/84 årligen anslagits 5 milj kr. Medlen fördelas av lantbruksstyrelsen till lantbruksnämnderna för besättningsutredningar, fortbildning av veterinär- och andra yrkesgrupper, information till djurägare samt viss obduktionsverksamhet.

som ett led i detta arbete ingår också olika former av djurhalsovård samt produktions- och avelskontroller. Iantbruksstyrelsen skall enligt lagen om kontroll av husdjur godkänna plan och riktlinjer för kontrollverksamhet samt utöva tillsyn över densamma. Detta ger kontrollerna officiell status. I det utökade utbytet mellan lander av avelsdjur, embryon och sperma får kontrollerna allt större betydelse.

Distriktsveterinarorganisationen

Lantbruksstyrelsen har det övergripande tillsynsansvaret över djursjukvården i landet och är därutöver huvudman för distriktsveterinärorganisationen, vilken ar anpassad och dimensionerad för i första hand animalieproduktionens djur. För miljön och hälsotillståndet bland husdjuren är distriktsveterinärernas verksamhet av central betydelse.

For närvarande har staten och jordbruksnäringen ett delat ansvar för finansieringen av distriktsveterinärorganisationen. Nuvarande anställningsvillkor och avloningssystem har särskilt i norra Sverige medfört svårigheter när det gäller att rekrytera distriktsveterinärer. I vissa fall har även ett minskat praktikunderlag försvårat möjligheterna att upprätthålla kravet på en ständig beredskap.

Mot denna bakgrund har lantbruksstyrelsen gjort en framställning till regeringen att distriktsveterinärorganisationens nuvarande organisationsmodell, administration och finansiering bör ses över innan nuvarande avtal mellan staten och jordbruksnäringen löper ut den 30 juni 1991.

Foderfrågor

Kraven på en hög livsmedelskvalitet och ett forbättrat djurskydd innebar samtidigt att kraven på foder- och vattenhygien skarps liksom frånvaron av främmande och skadliga amnen i fodret.

I lantbruksstyrelsens satsningar pá förbättrad djurmiljö och produktion av livsmedel med hog kvalitet intar foderfrágorna en central del.

En ny lag om foder trädde i kraft den 1 januari 1986. Samtidigt övergick ansvaret för den statliga foderkontrollen från statens jordbruksnamnd till lantbruksstyrelsen. Kontroll av foder bedrivs hos den som efter import eller fodertillverkning säljer foder. Kontrollen avser hygienisk beskaffenhet och innehåll av skadliga ämnen. Vidare kontrolleras att endast av godkända fodertillsatser anlantbruksstyrelsen vänds och att fodret ar märkt på föreskrivet satt med t ex innehåll av råvaror och tillsatser, energi och protein m m.

I den nya foderlagen föreskrivs att antibiotika endast fär tillsättas i fodret för att förebygga, bota eller lindra sjukdomar.

I betraktas vatten till djur som fofoderlagen der.

Lantbruksstyrelsen ansvarar för tillsynen enligt För verksamheten tillämpas ett s k foderlagen. 1 000 kronorsanslag.

Den utbyggnad som sker av den alternativa och KRAV-märkta livsmedel animalieproduktionen kräver en samordning av rádgivningen till dessa om t ex sammansättning av foderproducenter atgärder och betesstater, sjukdomsförebyggande Marknadsföring och marknadskännedom planering. ar också viktiga led i detta arbete.

Smittskydd nu

och övervakning av bekämpningen av smitt- Ledning samma är ett väsentligt led i husdjurssjukdomar insatserna vad miljö och kvalitet inom galler Lantbruksstyrelsen ansvarar även husdjursomrádet. för motsvarande funktioner för övriga djurslag t ex sporthastar och fisk. Lokalt sällskapsdjur, ansvarar distriktsveterinären för nödvändiga åt- Verksamheten regleras i huvudsak av gärder. om bekämpande av salmonella epizootilagen, lagen hos den veterinara in- och utförseldjur, kungörelsen samt den s k Washingtonkonventionen till skydd för bl a utrotningshotade djurarter. Det totala antalet arenden inom omradet har successivt ökat.

nmzxponrrxx inn.

Jordforvarvslagen

Jordförvärvslagen ändrades senast 1987 och kan väntas bli anpassad till den nya livsmedelspolitiken och till regionalpolitiken. I en rapport med vissa förslag rörande jordförvärvslagstiftningen har föreslagits väsentliga förändringar av lagens tillämpningsområde. Rapporten har remissbehandlats. Enligt propositionen om den nya livsmedelspolitiken skall denna fråga bli föremål för ytterligare utredningsarbete innan stallning tas till utformningen av den framtida lagstiftningen.

Jordfonden

Jordfonden, som uppgår till 367 milj kr, anvands för inköp eller inlösen enligt jordförvarvslagen av fastigheter som sedan säljs ut så att fastighetsstrukturen och arronderingsförhállandena i jord- och skogsbruk förbättras. Den har stor betydelse för arbetet med de genomgripande fastighetsregleringar som görs i områden med mycket splittrad fastighetsindelning, särskilt i Kopparbergs lan. Den anvands också med samma syfte att underlätta arbetet med andra frán samhällets synpunkter viktiga arbeten såsom vagbyggen, stängning av jarnvägsövergängar och bildande av naturreservat. Under omställningsperioden till ny livsmedelspolitik får den också betydelse för inlösen av vissa jordbruksfastigheter. Detta är frågor som ligger på lantbruksnämnderna.

Pastighetsvardering, fastighetsprisstatistik

Värdering av jordbruksfastigheter behövs i jordfondsverksamheten och i viss mån vid tillämpningen av jordförvärvslagen. Lantbruksnämnderna har också en omfattande verksamhet med fastighetsvärdering pá uppdragsbasis. Lantbruksstyrelsen deltar också vid utformningen av varderingsregler m na inför de allmänna fastighetstaxeringarna. För alla dessa ändamål utvecklas nya metoder och tas fram värderingsunderlag, t ex i form av prisstatistik och råd för tillämpningen av olika metoder.

REGIONALA FRÅGOR

Allmänna utgångspnkter

Den regionalpolitiska målsättningen for den nya livsmedelspolitiken ar, att i samordning med den allmänna regionalpolitiken, bidra till den regionala utjämningen av sysselsättning och välfärd. En fördelning av produktionen skall i regional huvudsak nås med riktade åtgärder. Jordbrukets regional- och säkerhetspolitiska betydelse i norra motiverar även fortsättningsvis ett Sverige särskilt stöd till näringen. Detta ges i huvudsak i form av prisstod, regionalt investeringsstöd till forskning, utbildning och projektverksamhet, rådgivning samt genom glesbygdsstod.

Prisstodet till jordbruket i norra Sverige

Prisstodets konstruktion skall i huvudsak bibehållas som för närvarande. Eventuella kraftigare av i jordbruket i ovsänkningar produktpriserna riga delar av landet skall inte tillåtas få motsvarande återverkningar i norra Sverige. stodets nivå skall därför kunna anpassas till eventuella framtida så att lönsamhetsnivån i förändringar jordbruket i norra Sverige inte tillåts sjunka under dagens nivå.

Stödet skall även fortsättningsvis anpassas till och en översyn skall ske en kostnadsutvecklingen gång per år.

Det stöd som för närvarande utgår inom regionala ramen for prisregleringen pá kött- och mjölkområdet och som främst går till förädlingsindustrin skall samordnas med prisstödet till jordbruket i norra i om administration och områ- Sverige fråga desindelning.

Merkostnaderna för främst transportkostnader i i norra Sverige skall närmare förädlingsindustrin analyseras.

För skall prisstödet till norbudgetåret 1990/91 ra Sverige räknas upp med 6 %.

Särskilda åtgärder for jordbruket i norra Sverige

Under en till och med 1989/90 har treårsperiod lantbruksstyrelsen disponerat medel för särskilda för i norra Sverige. Totalt åtgärder jordbruket har 245 milj kr anvisats. Därav har 40 % utnyttjats för utvecklingsprojekt, utbildning, rådgivsamt forskning och försök och 60 % till ning

företagsstöd. Åtgärdsprogrammets syfte har varit att utveckla och upprätthålla verksamhet och sysselsättning i jord- och skogsbruk och därtill knuten kombinationsverksamhet.

I det livsmedelspolitiska beslutet 1990 framhölls att ätgärdsprogrammet avsatt mycket goda resultat. Programmet kommer därför att fullföljas under ytterligare en tváársperiod med oförändrad inriktning. För 1990/91 har anslagits 50 milj kr.

Glesbygdsstod och regional projektverksamhet

Inom ramen för det regionalpolitiska stödet har lansstyrelsernas anslag for regionala utvecklingsinsatser ökats med 72 milj kr för 1990/91. Denna ökning av anslaget bör enligt det jordbrukspolitiska beslutet användas för att förstärka möjligheterna att stödja jordbruksföretag med kombinationsverksamheter. Lantbruksstyrelsen medverkar till att en nära samordning sker mellan átgärdsprogrammet och det generella stödet för regionala utvecklingsinsatser. I de flesta län handlägger lantbruksnämnderna glesbygdsstöd till jordbruksföretag.

Landsbygdsutveckling

Lantbruksstyrelsen har år 1988 utarbetat ett program för landsbygdutveckling inom lantbruksverket. Bakgrunden är kraven pâ ökat sektorsansvar inom regionalpolitiken. I programmet ingår åtgärder för att utveckla nya verksamheter i jordbruksföretagen. Störst omfattning har denna verksamhet i norra Sverige men den förestående omställningen av jordbruket innebär stora insatsbehov även i Syd- och Mellansverige. I det livsmedelspolitiska beslutet framhölls också att vid sidan av renodlade jordbruksfrágor bör frågor om landsbygdsutveckling tillmätas en stor betydelse i rádgivnings- och utbildningsarbetet.

De centrala ledningsuppgifterna inom programmet är bl a att initiera, samordna, följa upp och utvärdera utvecklings- och forskningsprojekt, att utveckla utbildnings- och rádgivningsprogram, att utvärdera stödgivning till företag i norra Sverige samt att svara för personalutveckling. Ca 5 % av lantbruksstyrelsens resurser används i programmet.

xonmmunlsmtson

Val fungerande marknader, där konsumenternas önskemål kan överföras till producenterna och olika former av konkurrensbegransningar motverkas, ar det livsmedelspolitiska beslutet en förutenligt sättning för att de positiva effekterna av den livsmedelspolitiska reformen skall komma konsumenterna till del. Detta förutsätter att rådande konkurrensbegransningar inom såval föradlingssom handelsled motverkas genom effektiva åtgärder från de konkurrensövervakande myndigheternas sida. Statens jordbruksnåmnd ges i uppdrag att marknadsbevakningen och vid behov föreslå skarpa åtgärder. Statens pris- och konkurrensverk (SPK) ges i uppdrag att noga följa pris- och marginalutvecklingen i industri- och handelsleden. Regeringen avser att återkomma under budgetåret 1990/91 med ytterligare förslag till åtgärder inom detta område med anledning av förslagen från konkurrenskommitten (SOU 1990:25).

I det beslutet anges att ett livsmedelspolitiska om att avskaffa de interna riksdagsbeslut inte låter sig förenas med möjligregleringarna heter för näringsidkare att gemensamt organisera en verksamhet som innebar att man tar över centrala delar av den interna reglering som nu föreslås avskaffad. Att avskaffa de interna regleär en central del av reformen. Det år ringarna har beslutet viktigt att påpeka att det enligt ar regleringen i sig som innebar naturligtvis nackdelar, inte det faktum att den ar statlig. i marknaden skall hanteras av Nödvändiga ingrepp staten. Regleringar i privat regi kan inte accepteras. En handelseutveckling innebärande att fötar över vissa delar av den reglering som retag skall avskaffas och administrerar den i egen regi skulle de effekter som en omintetgöra positiva av livsmedelspolitiken innebar. Detta reformering anges vara regeringens grundläggande uppfattning nar det galler behovet av att fullfölja avregleringsbeslutet genom att förhindra företag från att privatisera regleringen.

För att förhindra att problem efter en avreglering uppstår i fråga om bl a importen, prisutlivsmedel ar det av vikt att de vecklingen på konkurrensövervakande myndigheterna under överskärper sin övervakning och gångsperioden särskilt livsmedelssektorn. Statens prioriterar jordbruksnåmnd kommer enligt propositionen tillsammans med SPK och NO att spela en mycket viktig roll.

Jordbruksnämnden har i dag vissa möjligheter att för enskilda grupper av produkter sänka gransskyddet genom att restituera en del av införselavgiften. Nämnden har också utnyttjat denna möjlighet när brister i konkurrensen har konstaterats för enskilda varugrupper. Utifrån ett konsumentperspektiv ar det viktigt att importen av livsmedel upprätthålls under övergångsperioden. Gransskyddet kan i vissa fall vara av avgörande betydelse när det gäller konkurrensförutsattningarna för enskilda varugrupper. Det ar därför enligt beslutet viktigt att jordbruksnämnden också i fortsättningen inom ramen för den nya livsmedelspolitiken bevakar utvecklingen på olika delmarknader och selektivt anvander gransskyddet genom restitutioner då det år motiverat för att behålla en importkonkurrens.

Jordbruksnämnden ges därför i uppdrag att noga bevaka utvecklingen under övergångsperioden och regelbundet redovisa vidtagna åtgärder och orsaken bakom dessa.

Ett bibehållet gränsskydd innebär att den ena delen av jordbruksprisregleringen bibehålls medan den andra, de interna marknadsregleringarna, avskaffas. Gränsskyddet är därmed det medel som inom ramen för jordbruksnämndens ansvarsområde kvarstår efter en intern avreglering när det galler att förhindra konkurrensbegränsningar. Jordbruksnämnden skall därför liksom hittills med försiktighet utnyttja restitutionsförfarandet nar importen är hotad.

INFORHDTIOH OCH RÅDGIVNING

Rådgivningen har traditionellt varit en stor arbetsuppgift för lantbruksverket. Särskilt påtagligt blev det efter omorganisationen 1967 då hushållningssällskapens statsfinansierade verksamhet överfördes till lantbruksnamnderna.

Rådgivningen var ursprungligen i hög grad s k produktionsrådgivning, d v s en konsultverksamhet som syftade till högre avkastning, större effektivitet och bättre ekonomi i de enskilda jordbruksföretagen.

Med åren har produktionsrådgivningen fått en alltmer underordnad roll. I stallet har rådgivningen blivit ett medel som i ökad utsträckning tagits i anspråk i samband med myndighetsutövningen. I frågor som har att göra med jordförvärvslagens tillämpning, hanteringen av statligt ekonomiskt stöd, reglerna i skötsellagen, trådgårdsnåringen m m har rådgivningen, eller snarare informationsverksamheten, haft

stor betydelse. Nar samhallet under senare år stalla allt större krav på miljöhänsyn i börjat lantbruket, liksom på omvårdnaden av animalieproduktionens djur, har lantbruksverket, i egenskap av t ex föreskrivande eller kontrollerande myndighet, i stor utstrackning utnyttjat information och rådgivning som medel för att få genomslag för de nya samhallskraven.

Enligt en undersökning som lantbruksstyrelsen gjort kan ca 10 % av den verksamhet vid lantbruksnamnderna som klassas som rådgivning hänföras till produktionsrådgivning. Den verksamheten sker mot betalning och har stort varde, eftersom den staller krav - och erfarenpå kunskaper ger heter - som ar värdefulla for den övriga, mera myndighetsinriktade verksamheten.

I beslutet om livsmedelspolitiken framhålls att rådgivnings- och utbildningsinsatser ar av grundlaggande betydelse för det kommande omstallningsarbetet. Rådgivningen bör inriktas på att ge jordbrukarna insikt i de nya förhållandena på marknaden och ge den hjälp som behövs för anpassning därtill. Detta innebar såval ekonomisk rådgivning och kunskap om marknadsförhållanden som information och forslag till åtgärder för att de krav som stalls på jordbruket från uppfylla bl a miljö- och djurskyddssynpunkt. I riksdagens beslut framhålls att vid sidan av renodlade jordbruksfrågor bör frågan om miljövård och landsbygdsutveckling tillmatas stor betydelse i rådgivnings- och utbildningsarbetet.

I sammanhanget bör framhållas att rådgivningens aven har understrukits i de beslut om betydelse av vaxtnaringslackage, minskad beminskning kampningsmedelsanvandning och ny djurskyddslag som statsmakterna fattat under senare år.

I 1990 års livsmedelspolitiska beslut framhålls att inom de områden som blir aktuella i kunskaper rådgivningen i dag finns vid lantbruksstyrelsen. och lantbruksnámnderna. Aven ansvaret för utav med syfte att stimubildningen jordbrukare lera av företagen utifrån de nya förutförnyelse sättningarna bör enligt beslutet i första hand ávila lantbruksstyrelsen och lantbruksnamnderna. Det samarbete som finns mellan lantbruksverket och andra organisationer bör vidareutvecklas.

ÖVERSYN AV SVERIGES LANTERUKSUNIVBRSITETS VERK- SAEHT

En särskild utredare har tillkallats (dir. 1989:31) för att se över verksamhetens inriktning och styrning vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). översynen omfattar bl a

- en av forskövergripande kvalitetsbedömning ning vid SLU

- en av bedömning om resurstilldelningen är väl avvägd - en av försöksverksamhetens omgranskning fattning på olika områden och bedöma vilken verksamhet som kan avvecklas eller överföras till näringarna eller berörda myndigheter

- en av hur SLU:s konsulentverkgranskning samhet fyller sitt syfte.

vad galler förmedlingen av forskningsrön till de i naringarna praktiskt verksamma har enligt direktiven till översynen av SLU sektorsmyndigheterna en viktig roll. Utredaren bör därför undersöka om det ömsesidiga informationsutbytet är effektivt och föreslå de förändringar som är möjliga. En utgångspunkt skall därvid vara att SLU:s ansvarsområde inte skall vidgas till den rådgivning och information som ankommer i första hand på sektorsmyndigheterna.

LANTRUKSBKDNOHISKÅ SÅHÅRBETSNÃHMDEN

Lantbruksekonomiska samarbetsnämnden inrättades 1969 på förslag av 1968 års jordbruksstatistikkommitté för att samordna statistikproduktion samt kalkyler och utredningar om utvecklingen inom lantbruket.

Enligt departementschefen i proposition 1969:107 bör huvuduppgiften för samarbetsnámnden vara att regelbundet redovisa en helhetsbild av faktisk och förväntad utveckling inom lantbrukssektorn.

Samarbetsnämndens arbete bedrivs främst genom olika expertgrupper. Huvuddelen av utredningsarbetet sker vid statens jordbruksnämnd, lantbruksstyrelsen, statistiska centralbyrån och Sveriges lantbruksuniversitet.

Samarbetsnämnden består av en ordförande, cheferna för lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnamnd och statistiska centralbyrån samt tre andra av regeringen särskilt utsedda ledamöter.

Någon egen utredningsavdelning finns inte vid samarbetsnamnden. Däremot finns ett mindre kansli med direktör och assistentpersonal. Antalet ársarbetskrafter uppgår till två.

Det material som presenteras i nämndens namn produceras inom andra myndigheter, framför allt inom och lantbruksstyrelsen. Framjordbruksnamnden material diskuteras i och offentliggörs av taget varefter det går tillbaka till t ex nämnden, och lantbruksstyrelsen för att jordbruksnämnden utgöra underlag för dessa myndigheters verksamhet.

har tillsatte: en Fyra permanenta expertgrupper för indexberakningar (indexgruppen), en grupp grupp för inkomst-, standard- och lönsamhetsana- (inkomstgruppen), en grupp för ratiolyser naliserings- och effektivitetsanalyser (rasamt en grupp för en tionaliseringsgruppen) totalanalys av utvecklingen inom lantbrukssektorn

(sektorsgruppen).

Anslaget 1990/91 uppgår till 3,2 milj kr.

4. FÖRSLAG

4.1 BN NY HYNDIGHT

Utredningsuppdraget omfattar att analysera såväl framtida arbetsuppgifter som behovet av resurser på central myndighetsnivå och mot bakgrund av denna analys lägga fram förslag till ny organisation av myndighetsstrukturen pá jordbrukets område.

Vi föreslår att en ny central myndighet, kallad statens jordbruksverk, bildas och att lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnamnd samtidigt upphör.

Vi har övervägt andra alternativ, t ex en samord— ning av vissa funktioner mellan de båda nuvarande myndigheterna, men inte funnit skäl att utreda detta närmare. En sådan lösning skulle inte ge några större rationaliseringsvinster och inte heller erbjuda några effektivitetsvinster i forhållande till vad en ny myndighet kan innebära. Det finns heller inte några tungt vägande skäl ggg en myndighet, t ex att verksamhetens olika delar skulle vara svårförenliga eller att myndighetens storlek skulle tala mot en sådan lösning. Vi bedömer tvärtom det som ett naturligt steg att det bildas gg central myndighet mot bakgrund av sektorns utveckling och statsmakternas uttalanden i samband med ställningstagandena om den nya livsmedelspolitiken. Denna åtgärd ger också större flexibilitet på central nivå och därmed den handlingsfrihet som krävs för att genomföra såväl de arbetsuppgifter som statsmakterna redan ålagt de nuvarande myndigheterna under den närmaste 5-årsperioden som de uppgifter som kan behöva utföras under perioden därefter.

Vad gäller benämningen av den nya myndigheten vill vi anföra följande. Namnet bör på ett adekvat sätt spegla de uppgifter som den nya myndigheten skall hantera. Dessa uppgifter spänner emellertid över flera områden: jordbruk, trädgårdsnäring, fiske, rennäring etc. Inget av termerna lantbruk, jordbruk är i den meningen fullt adekvat. Termen lantbruk anses för övrigt av tradition även omfatta skog.

Benämningen bör också markera att det är en ny myndighet. Tidigare använda namn såsom statens jordbruksnämnd, lantbruksstyrelsen, lantbruksverket (benämningen på den samlade organisationen lantbruksstyrelse och lantbruksnämnder) bör därför inte utnyttjas.

som vi anför längre fram bör huvuduppgiften för den nya myndigheten vara att ha ett samlat sektorsansvar på jordbrukets område. Mot den bakgrunden föreslår vi att den nya myndigheten kallas för statens jordbruksverk. En sádan benämning är även konsekvent med benämningen av den överordnade instansen, jordbruksdepartementet.

Med jordbruk avses i fortsättningen jordbruk, trädgárdsnäring och rennäring.

DEN NYA IYHDIGHETENS ROLL

I avsnitt 3 har en redogörelse lämnats för utvecklingen inom jordbrukssektorn på ett antal verksamhetsområden som kommer att vara centrala för statens jordbruksverk. Den viktigaste av dessa förutsättningar är beslutet om den nya Av redogörelsen vill vi livsmedelspolitiken. särskilt markera följande punkter.

- Jordbruket och areella näringar är en övriga förhållandevis liten sektor men hela livsmedelskedjan har stor betydelse i samhällsekonomin

- det beslutet skall Enligt livsmedelspolitiska

* i princip vara underjordbruksproduktionen kastad samma villkor som andra näringar

* en avreglering ske av jordbruket, vilket innebär att de interna marknadsregleringarna avvecklas

* gränsskyddet i form av rörliga införselavbehållas i avvaktan på GATTgifter förhandlingarna

* samhallet ge ett betydande stöd under övergången till ett mer marknadsinriktat system

- bör bidra till regional Livsmedelspolitiken utjämning av sysselsättning och välfärd

- Försorjningsberedskapen - i form av prisfrägor, Konsumentfrågor kvalitet, mångfald och utbud bör ges en framträdande roll

- En väl konkurrens är en förutfungerande sättning för att de positiva effekterna av den livsmedelspolitiska reformen skall komma konsumenterna till godo

- strävandena att liberalisera handeln med jordbruksprodukter såväl på det tariffära området som det icke tariffära, t ex växtskydds- och veterinara bestämmelser, kan antas fortsätta att oka

- det livsmedels- En kontinuerlig uppföljning av politiska beslutet skall ske under hela omställningsperioden samt en redovisning for riksdagen av beslutets effekter vid årsskiftet 1994-1995

- Jordbrukets till den djuromställning nya skyddslagens bestämmelser kommer att ge den nya myndigheten viktiga uppgifter

- Ett av med den resyftena livsmedelspolitiska formen är att få en battre miljo, ett mer varierat odlingslandskap, en okad genetisk mångfald och ett bevarande av landskapets kulturvärden

- En till följd av den viktig förändring livsmedelspolitiska reformen är att inslaget av statlig styrning kommer att minska avsevärt vilket bl a kommer till uttryck i att avsattningen av jordbruksprodukter till reglerade priser avskaffas och ersätts med en marknadsprissättning

- En annan förändring är beslutet om ny viktig förvaltning som innebär att lantregional bruksnämnderna fr o m den 1 juli 1991 kommer att ingå i den nya länsstyrelsen.

Statens jordbruksverks huvuduppgift bor vara att ha ett samlat sektorsansvar på jordbrukets område.

Jordbruksverket bör verka för en positiv utveckling av de areella näringarna i enlighet med den livsmedelspolitiken. Det innebär att nya myndigheten genom i första hand utredningsverksamhet, finansiellt stod samt informationsoch utbildningsinsatser bor främja en marknadsav näringen så att bl a balans i anpassning produktionen uppnås, regional utjämning främjas liksom en god miljö.

verkets två viktigaste roller blir

- att vara expertmyndighet på regeringens jordbruksområdet

- att i med samhällets intresse följa enlighet och utvärdera utvecklingen i jordbruket och

vidta eller hos regeringen föreslå de átgarder som krävs. v

innebar enligt vår uppfattning att Expertrollen jordbruksverket skall stå till regeringens förfogande för att ta sig an de uppgifter som kommer att behövas framöver. Vi grundar denna inställning pá de uttalanden som gjorts i samband med beslutet om ledning av den statliga förvaltningen (prop 1986/87:99, KU 29, rskr 226). I propositionen anförs bl a att regeringsformens bestammelser ger regeringen utrymme för en starkare styrning av förvaltningsmyndigheterna under regeringen an vad som hittills skett. Nar det galler styrningen av myndigheternas Verksamhetsinriktning anförs att det självklart ar riksdagen och regeringen som har ansvaret för innehållet och inriktningen av myndigheternas verksamhet. Regeringen uppdrar åt myndigheterna att svara för olika uppgifter, t ex att tillhandahålla tjänster. Myndigheternas framsta roll är att lösa de givna uppgifterna under god hushållning med resurserna.

Utvecklingsrollen innebar att verka.för en positiv utveckling i naringarna sett från samhällets utgångspunkter. Det egna sektorsansvaret måste vidareutvecklas. Det ar sarskilt viktigt att så sker i miljöfrågor. Det ar vidare angeläget att konsumentperspektivet får genomslag i den nya organisationen och framtida verksamheten.

Inom de ramar som vi ovan angivit för jordbruksverkets verksamhet och roll anser vi att den bör koncentrera sig på följande uppgifter. Uppgifterna gäller dels under övergángsperioden fram till 1994/95, dels som permanenta åtgärder.

Vi bedömer att frågor kommer att vara viktiga beredskapsfrágor, internationella frågor, regionala frågor, miljö-, vaxt- och djurskyddsfrågor, konkurrensfrágor samt uppföljnings- och utredningsfrágor.

Under övergángsperioden kommer omstallningsuppgifterna att vara omfattande. Dessa omfattar informationsinsatser, uppföljning av det livsmedelspolitiska beslutet och en omfattande stödverksamhet. Viktiga stödátgarder har dock inte karaktar av direkta övergángsátgarder, t ex rávarukostnadsutjamning och kontraktsodling av oljevaxter, utan kan antas finnas kvar även efter övergángsperioden. I vilken omfattning gransskyddsfrágorna kommer att finnas kvar efter övergángsperioden ar beroende av GATT-förhandlingarna.

Under alla omständigheter måste jordbruksverket ha en så flexibel organisation att den klarar av att hantera såväl de permanenta arbetsuppgifterna som övergángsátgarderna.

STYRELSE

Enligt riksdagens beslut om ledningen av den statliga förvaltningen är verkschefen den som infor regeringen är ansvarig for myndighetens verksamhet. I myndigheten bor normalt också finnas en lekmannastyrelse med uppgift att ova insyn i verksamheten och att biträda verkschefen med sakkunskap och medborgerligt omdöme. Lekmannastyrelsen beslutar i vissa klart angivna ärenden nämligen dels om myndighetens anslagsframställning och årsredovisning, dels om de foreskrifter som myndigheten utfärdar. Regeringen kan därutöver skriva in beslutsbefogenheter for en styrelse i en myndighets instruktion. Andra ärenden kan en styrelse inte besluta om, t ex remisssvar pá utredningar.

Lekmannastyrelserna skall vara små och ledamoterna skall utses efter de personliga förutsättningarna att fylla uppgifterna. Endast i vissa undantagsfall eftersträvas balans i styrelsen mellan intresseorganisationer. Även om personer från intresseorganisationer utses har de alltid sitt uppdrag från regeringen.

Enligt vår uppfattning bör statens jordbruksverk få en sedvanlig lekmannastyrelse, bestående av sammanlagt sju ledamöter. Ledamöterna bor i forsta hand representera allmanintresset. Med hänsyn till att regleringen och därmed bl a prisöverläggningarna skall avskaffas finns inte något behov av representanter från intresseorganisationer som balanserar varandra i styrelsen.

Behovet av områdeskunskap och professionellt kunnande bor som utvecklas närmare nedan på ett bättre sätt kunna inhämtas genom rådgivande delegationer, marknadsråd eller andra motsvarande organ. En sådan ordning bedömer vi är särskilt lämplig under övergángsperioden. Vi anser sålunda att denna typ av organ bör inrättas men de behover inte närmare regleras i instruktionen for jordbruksverket.

VERKSLBIING

Jordbruksverket bor ledas av en generaldirektör.

Med hänsyn till arbetsuppgifternas komplexitet behövs vidare en overdirektor i ledningen.

Till generaldirektören kan knytas en direktion bestående av verksledningen och avdelningscheferna. Direktionens uppgift bör vara att ha en rådgivande funktion och behandla frågor av betydelse för myndigheten som helhet, policyfrågor och frågor som berör fler än en avdelning.

ORGAIISATIOISPORSLAG

De krav som statsmakterna reser leder till krav på förnyelse av de statliga myndigheterna. Detta innebär att traditionella arbetsformer och organisationer måste omprövas. De resultat som myndigheterna uppnår kommer t ex i den nya budgetprocessen att vara styrande för anslagstilldelningen.

Grundläggande förändringar av organisation och arbetsformer har också ett värde i sig genom de fördelar som uppnås i form av synergieffekter, ökad flexibilitet och ökad effektivitet. Utan ingående förändringar är det inte möjligt att uppnå en nödvändig ökning av flexibiliteten. Inte minst viktigt är den vitalisering som uppnås i en ny och en i grunden andrad organisation genom bl a byte av arbetsuppgifter för personalen.

En grundläggande förändring medför också att en ingående omprioritering kan göras av en myndighets verksamhet mot de uppgifter som blir aktuella i den framtida verksamheten. Vi har som framtidsfrågor identifierat miljöfrågor, internationella frågor och utrednings- och uppföljningsfrågor. Vi bedömer att den föreslagna organisationsförändringen är nödvändig för att en omprioritering av verksamheten mot framtidsfrågorna skall bli möjlig.

Principer för organisationen

Följande principer anser vi bör ligga till grund för orqanisationsstrukturen av statens jordbruksverk.

- måste förutsättningar för en organisationen ge hög effektivitet

- måste upp efter de per- Organisationen byggas manenta arbetsuppgifter som kan förutses efter övergångsperiodens slut men samtidigt vara så flexibel att den väl kan ta hand om de uppgifter som kommer att åläggas den under övergångsperioden

- struktur måste medge en hand- Organisationens lingsfrihet for att klara uppgifter och krav som inte nu kan förutses

En ny fungerande och val integrerad myndighet skall bildas vilket innebar att det är ett värde i sig att personal från de nuvarande myndigheterna blandas inom avdelningarna/arbetsenheterna

Organisationen bor medge en rationell delegering av beslutsbefogenheter

Närliggande arbetsuppgifter inom de båda myndigheterna bor sammanföras pá ett rationellt satt

Organisationen bor framstå som logisk for avnamarna.

organisation

Med de förutsättningar som angivits i föregående avsnitt har vi stannat för följande forslag till organisation av statens jordbruksverk.

STYRELSE

VERKSLEDNING

UTRED- AVD FÖR MILJÖ- AVD FÖR ADMINI- NINGS- INTERNA- AVD FINANSIELLT STRATIV AVD TIONELLA STÖD AVD FRÅGOR

Frågor som vi bedömer kommer att vara centrala under 90-talet är miljöfrågor, internationella frågor och utredningsfrágor. Denna bedömning ligger till grund för vårt organisationsförslag.

Utredningsavdelning

Utredningsavdelningens huvuduppgift bör enligt var uppfattning vara att svara för det underlag som kommer att krävas for en uppföljning av den nya livsmedelspolitiken. Genom att integrera företagsekonomiska kunskaper med de mer sektorsoch samhällsekonomiskt inriktade bor förutsättningar skapas för en kompetent och allsidig enhet. Inom avdelningen kommer att hanteras frågor om markanvändning och jordpolitik. Vidare erfordras kunskaper inom de ovriga områden som myndigheten skall bevaka, t ex inom fiske. I avdelningen bör ingå samordningsansvaret for statistikfrågor. De informationsfrägor som ávilar myndigheten bor samordnas inom avdelningen. Beredskapsfrágorna har en nara anknytning till utredningsfrágorna, eftersom beredskapsbehovet är en viktig faktor som avgör jordbruksproduktionens storlek. De bor därför i huvudsak inga i utredningsavdelningen. En adekvat benämning av denna enhet skulle sålunda vara avdelningen for foretagsekonomiska och samhällsekonomiska utredningar, statistik och informationsfrágor inom jordbrukets och fiskets områden samt beredskapsforberedelser i fråga om livsmedelsforsörjningen. Vi har for enkelhetens skull valt att kalla denna avdelning for utredningsavdelningen.

Avdelning for internationella frågor

De internationella kontakterna och gränsskyddet i vid bemärkelse mot omvärlden är redan i dag viktiga frågor inom bada myndigheterna. strävi och internationellt, att minska andena, Sverige handelshinder och reducera snedvridande stod till jordbruket samt den pågående ekonomiska integrationen inom Europa talar för att de internationella frågorna kommer att bli en central del av den nya myndighetens verksamhet under 90talet.

Det handlar här om såväl gransskyddet i traditionell mening (tullar, inforselavgifter, etc) som tekniska handelshinder till följd av smittskydds- och växtskyddsbestämmelser m m. Vidare är det sannolikt att den interna stödverksamheten i ökande grad kommer att beröras av internationella hänsynstaganden. Om ett EESavtal inkluderar åtgärder inom jordbruket, vilket i dag inte kan uteslutas, kommer nya uppgifter att tillkomma redan 1991/92.

Enligt var mening talar nämnda forhållanden for att delar av smittskydds- och växtskyddsfrágorna bor föras samman med det marknadsinriktade gränsskyddet. De gränsskyddsfrágor som nu handläggs inom jordbruksnämnden bor således också foras till denna avdelning. På detta satt kan en slagkraftig avdelning bildas for internationella frågor.

Självklart innebär organisationsforslaget att de kunskaper som finns i hela myndigheten skall tillvaratas. Att bygga upp kompetens pá samma problemområde i flera delar av organisationen är emellertid inte realistiskt vare sig från ekonomisk synpunkt eller for en effektiv maluppfyllelse.

Iiljoavelning

Hiljofrágorna i vid bemärkelse har redan idag en framskjuten plats i lantbruksstyrelsen och de kommer att vara en central uppgift for statens jordbruksverk. vi foreslár darfor att i jordbruksverket skall inrättas en miljoavdelning som skall svara for myndighetens sektorsansvar på området i forsta hand avseende växter och djur. Inom avdelningen bor samlas vaxtodlingsfrägor, alternativodling, frågor om användning av växtnäring och kemiska bekämpningsmedel, delar av växtskydd, trädgárdsfrágor och vattenhushállning. Avdelningen bor vidare svara for veterinärväsendet, djurskyddsfrågor, delar av smittskydd, allmänna husdjursfrágor samt frågor om foderkontroll. Till avdelningen bor även föras byggnadsfrágor.

Avdelning for finansiellt stod

Vi föreslår att samtliga avgifts- och bidragssystem samt láneärenden samlas i en avdelning for finansiellt stod. Avdelningens uppgift bör vara att på ett effektivt och säkert sätt hantera penningströmmarna till och från jordbruksverket. En motsvarande samordning i samband med jordbruksnämndens omorganisation visade sig höja effektiviteten påtagligt.

Adinistrativ avdelning

Ett annat område där det finns samordningsvinster är inom administrationen. Den administrativa avdelningen inom jordbruksverket blir stor. Detta sammanhänger bl a med att ca hälften av avdelningens verksamhet avser gemensam administrativ service (växel, tryckeri, distribution) vilken även innefattar service till flera andra

myndigheter. I övrigt bedömer vi att följande funktioner bör samlas inom avdelningen, nämligen juridiska frågor, ekonomi, ADB-frågor och personalfrågor. Den administrativa avdelningen bör också ha huvudansvaret för konkurrensfrågorna.

RELATION RRGIONALT - CBNTRÅLT

I jordbruksverkets samlade sektorsansvar ingår att svara för att nationella samhällsmål inom det livsmedelspolitiska området får ett enhetligt och snabbt genomslag i hela landet. Det innebär ratt att - inom bl a att den nya myndigheten ges de av statsmakterna fastlagda nationella målenstyra och följa verksamheten ute i landet. Myndigheten bör därför ges rätt att utfärda för de nya länsstyrelserna när det riktlinjer galler genomförandet av den nya politiken.

Lantbruksstyrelsen har fram till den 1 juli 1991 en regional organisation, lantbruksnämnderna. Riksdagen har beslutat att denna regionala organisation efter detta datum skall ingå i de nya länsstyrelserna. Jordbruksverket blir alltså inte, som lantbruksstyrelsen varit sedan 1948, chefsmyndighet för lantbruksnämnderna med darmed åtföljande ansvar för jordbruksfrågornas hantering i länen. Detta medför ett behov av en ny ansvarsfördelning mellan den centrala och regionala nivån.

Vi vill att det är angeläget att en understryka så klar som möjligt läggs fast för gränslinje ansvaret på olika nivåer. Ett exempel är frågan om information respektive rådgivning. Enligt var uppfattning bör den centrala myndigheten svara för information om gällande lagstiftning och samhällets intentioner när det gäller t ex miljö och djurskydd ut till länsstyrelserna. Rådgivning till enskilda lantbrukare bör den regionala nivån svara för. Likaså bör den regionala nivån svara för som förutsätter lokal uppgifter kännedom t ex landsbygdsutveckling.

Det främsta medlet för ett effektivt agerande över den angivna gränsen bör vara ekonomiska styrmedel, d v s att jordbruksverket respektive länsstyrelserna förses med resurser som möjliggör att organ kan köpa tjänster av varanrespektive dra. I denna fråga har vi samrått med organisationskommittén för en ny regional statlig förvaltning.

Modellen med ekonomiska styrmedel kommer att vid administrationen av bl a omtillämpas stallnings- anlaggningsstöd och delar av och omställningsrådgivningen. Metoden har också prövats under flera år gentemot lantbruksnämnderna

inom miljöprogrammen och omställning 90. Fördelningen mellan lan av sakanslagen ar också ett ekonomiskt styrmedel.

I enlighet med beslutet om ny länsförvaltning skall den nya myndigheten också kunna föreslå regeringen omfördelning av länsstyrelsernas resurser för hanteringen av jordbruksfrågorna.

En fortsatt styrning kan också ske genom utformningen av föreskrifter för författningsbundna verksamheter.

Genom utvecklingsarbete kan den centrala myndigheten underlätta genomförandet av olika program. Det behövs resurser för att inom samtliga prioriterade utvecklingsområden bedriva sådan verksamhet. Möjligheter att köpa extern kompetens bl a från de nya länsstyrelserna bör finnas.

Information och utveckling av information är ett annat viktigt centralt styrmedel. Formedlingen av information bör ske främst genom trycksaker, kurs- och rådgivningsmaterial, rapporter, bildserier, utställningar etc. En viktig informationskanal och styrmojlighet är utbildning av personal i de regionala myndigheterna. Omfattningen av denna verksamhet bör styras av dels behovet att föra ut kunskaper om ny lagstiftning m m, dels efterfrågan från lånen.

Det år angeläget att nya rön från den forskningsoch utvecklingsverksamhet som bedrivs vid i första hand Sveriges lantbruksuniversitet anpassas och förmedlas till yrkesutövarna. I direktiven till pågående översyn av lantbruksuniversitetet framhålls att sektorsmyndigheterna har en viktig roll i detta sammanhang. Vidare framhålls att en utgångspunkt för översynen skall vara att lantbruksuniversitetets ansvarsområde inte skall vidgas till den rådgivning och information som ankommer på i första hand sektorsmyndigheterna.

Den utredare som genomför översynen av lantbruksuniversitetet skall i enlighet med sina direktiv granska hur lantbruksuniversitetets konsultverksamhet fyller sitt syfte vad gäller förmedling av forskningsrön, undersöka om det ömsesidiga informationsutbytet är effektivt och föreslå de förbättringar som är möjliga.

Jordbruksverkets uppgift blir enligt vår uppfattning att svara för program och underlag för information och utbildning. Efter hand som nytt underlag för information och utbildning tas fram bör det tillhandahållas länsstyrelserna och andra myndigheter och organisationer för att utnyttjas i verksamheten. Härigenom garanteras även att den nya livsmedelspolitiken får ett enhetligt och snabbt genomslag i hela landet.

sARsxImA FRÅGOR

Tillsyn

Lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd har tillsynsansvar för ett flertal myndigheter och andra funktioner på jordbrukets område. Enligt direktiven för utredningen bör prövas huruvida detta ansvar kan avlastas de nuvarande organisationerna. Vid vår genomgång av tillsynsfunktionerna har vi försökt renodla ansvaret och begränsa det till vad som har särskilt nära koppling till jordbruksverkets framtida ansvarsområden.

Regleringsföreningarna

Jordbruksnämnden har tillsyn över regleringsföreningarna på jordbrukets och fiskets områden. Enligt det livsmedelspolitiska beslutet upphör myndighetsuppgifterna för regleringsföreningarna pá jordbrukets omrâde den 1 juli 1991. Någon tillsynsuppgift blir således inte aktuell för jordbruksverket. Tillsynen över regleringsföreningen Svensk Fisk bibehålls tills vidare.

svenska konservkontrollens råd och kontrollanstalten for nejeriprodukter och agg

Eftersom den statliga regleringen av verksamheten vid ovan nämnda organ upphör bör ingen tillsynsskyldighet gälla för jordbruksverket.

Statens utsadeskontroll (SDK)

Lantbruksstyrelsen har i utsadesförordningen (1980:438) ålagts uppgifter enligt utsädeslagen. Bl a åligger det styrelsen att utfärda behörighet och föreskrifter för de lokala frökontrollanstalterna, att bevaka utsädestillgången med hänsyn till försörjningsbehovet, att utfärda föreskrifter för växtsortnämndens verksamhet, att uppställa kvalitetsfordringar för statsplombering resp varudeklaration av utsäde samt att ge tillstånd för in- och utförsel av visst utsäde.

Beslut enligt förordningen av SUK eller váxtsortnämnden överklagas hos lantbruksstyrelsen genom besvär. Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av utsädeslagen (1976:298) meddelas av lantbruksstyrelsen.

Statens utsadeskontroll har hand om den statliga kontrollen och statsplomberingen av utsäde i den mån det inte är en uppgift för någon annan. Utsådeskontrollen skall särskilt utföra laboratorieundersökningar och andra kvalitetsundersökningar samt på begäran utföra statsplombering av utsäde och kvalitetsanalyser av foder och kvarnspannmål. I utsadeskontrollens uppgifter ingår även att utveckla analysmetoder, förbättra möjligheterna av få fram fullgoda utsädesvaror och att lämna allmänheten råd och anvisningar om utsäde. Vidare följer utsadeskontrollen verksamheten inom och utom landet samt verkar för en enhetlig kontroll.

Statens utsadeskontroll har i sin anslagsframstallning för budgetåret 1991/92 bl a föreslagit vissa ändringar i utsadeskontrollens genomförande och organisation. Lantbruksstyrelsen har som ett led i arbetet med att förenkla lagstiftning m m utrett vissa utsadesfrågor. Förslag kommer att lämnas till regeringen inom kort. Vare sig utsädeskontrollens eller lantbruksstyrelsens förslag innebär mer omfattande ändringar av lagstiftningen. En utsadeslagstiftning behövs även i framtiden bl a med hänsyn till den internationella handeln med utsäde.

Enligt uttalanden i det livsmedelspolitiska beslutet skall det inte vara samhällets ansvar att detaljreglera vilka kvaliteter som bör erbjudas av producenterna. Utsädeskontrollens verksamhet bör mot denna bakgrund ses över. I avvaktan på detta bör jordbruksverket ha kvar ett tillsynsansvar.

statens lantbrukskeniska lahoratoriu

Statens lantbrukskemiska laboratorium (SLL) ar centralt organ för den lantbrukskemiska analysverksamheten. lantbruksstyrelsen är chefsmyndighet för laboratoriet. Verksamheten omfattar rutinmassig analysverksamhet på jordbrukets, skogsbrukets och trädgårdsnäringens område. Vidare skall SLL på grundval av forskning och försök utveckla och pröva analys- och provtagningsmetoder för den lantbrukskemiska analysverksamheten. Verksamheten bedrivs vid ett huvudlaboratorium belaget på Ultuna samt vid en filial

i Röbacksdalen. Staten har för 1990/91 anslagit ca 7,5 milj kr for verksamheten. Resterande del av budgeten, 14,7 milj kr, finansieras med laboratoriets egna intakter.

Lantbrukskemisk verksamhet bedrivs utöver den vid SLL, i huvudsak av de av hushállningssallskapen ägda kemiska stationerna och av lantmännenorganisationen.

Enligt var uppfattning bor inte staten bedriva rutinmässig analysverksamhet. Statens insatser bör inskränkas till metodutveckling, vilket t ex kan ske i anslutning till lantbruksuniversitetet.

Utredningen om översyn av statens lantbrukskemiska laboratorium konstaterade i sitt betänkande (Ds Jo 1982:5) att en integration med lantbruksuniversitetet skulle medföra betydande fördelar genom att metodutvecklingsarbetet skulle kunna ske i nära samarbete med universitetets institutioner. Den uppdragsverksamhet som f n bedrivs vid SLL skulle, enligt utredningens bedömning, utan olägenheter kunna föras över till de kemiska stationerna resp Svelab. Utredningen förutsåg att metodutvecklingsarbetet skulle effektiviseras och en ökad samverkan kunde uppnås med lantbruksuniversitetets institutioner resp de kemiska stationerna.

En omprövning bör enligt var uppfattning göras av den nuvarande verksamheten. Det är då naturligt att áter överväga de slutsatser som den tidigare utredningen kom fram till.

I förslaget till instruktion (bilaga 2) har frågan om sLL:s organisationstillhörighet inte berörts.

Lantbrukskeniska stationer

Enligt sin instruktion är lantbruksstyrelsen tillsynsmyndighet över de lantbrukskemiska stationer vars stadgar styrelsen fastställt. Tillsynsfunktionen som baserar sig på KK 1960:319 torde få ses som ett uttryck för behovet av standardiserade analyser till stöd för annan tillsynsverksamhet och för rådgivning. Den har sedan 1984 utövats genom den inspektion som enligt instruktion åligger SLL.

Lantbruksstyrelsen har utfärdat detaljerade metodföreskrifter i författningsform som nu delvis ar inaktuella och delvis overtagits av SLL. Härutöver finns metodföreskrifter fastställda av SLL och som alltsa ej har författningsstatus.

Lantbruksstyrelsen har faststallt stadgar for de lantbrukskemiska stationer som stått under huvudmannaskap av hushállningssallskapen i Kristanstad, Skara och Visby. Av dessa stationer ar numera endast Visbystationen helagd av hus- Stationen i Kristanstad har hállningssallskapet. ombildats till ett aktiebolag som ags till 75% av skånska lantman, Hallands lantman och Blekinge- Kronobergs lantman och till 25% av Kristianstads lans Stationen i skara hushållningssallskap. drivs numera likaledes i bolagsform och ags till 51% av Skaraborgs lans hushållningssallskap och till 49% av Kjessler & Mannerstrále AB.

Vid sidan av dessa laboratorier har på senare tid en rad andra laboratorier börjat intressera sig för lantbrukskemisk verksamhet. Lantbruksstyrelsen har ingen insyn i denna verksamhet som drivs av privata företag och av lantbrukskooperationen.

Vi föreslår att jordbruksverket inte får till uppgift att öva tillsyn över de lantbrukskemiska stationerna.

Hushållningssallskapen

År 1965 beslutade riksdagen att lantbruksnamndernas och hushállningssallskapens uppgifter med jordbrukets och tradgárdsnaringens rationaliskulle föras samman i ett organ, lantsering bruksnamnden. Organisationsförändringen genomfördes 1967 dá också statsbidragen till sallskapens verksamhet I instruktionen 1967 for upphörde. och lantbruksnamnderna uttalalantbruksstyrelsen des i bör hálla un- 6 s följande: Styrelsen sig derrättad om verksamheten vid de hushállningsvars stadgar styrelsen fastställt och ge sällskap dem upplysningar om sådant som ar av betydelse för verksamhet som kontaktorgan melsallskapens lan lantbruksnamnderna och naringsutövarna eller för annan verksamhet som sallskapen bedriver enligt särskilda bestämmelser.

Hushållningssallskapen behöll sin offentligráttskaraktär aven efter 1967. Detta har bl a liga kommit till uttryck i den skattefrihet som sallhar 75 6 mom lagen (1947:576) om skapen enligt statlig inkomstskatt. som förutsättning galler då att har stadgar som fastställts av resallskapen eller myndighet som regeringen begeringen stammer. På samma villkor har sallskapen haft tjanstebrevsratt fram till år 1983.

styrelsens rätt att fastställa stadgar grundades pá ett bemyndigande i Kungl brev den 25 maj 1967.En1igt stadgarna skulle sällskapen kunna ta pá sig arbetsuppgifter som berörde nämndernas verksamhet om man fick medgivande från lantbruksstyrelsen.

Lantbruksstyrelsens bemyndigande frán 1967 att fastställa stadgar för sällskapen har inte upphävts. styrelsen anser sig därför skyldig att fortfarande pröva ändringar i stadgarna, om sällskapen begär det. Bestämmelsen i 1967 árs instruktion om informationsutbyte mellan lantbruksstyrelsen och hushállningssällskapen har dock ingen motsvarighet i nuvarande instruktion.

Förhállandena har förändrats avsevärt sedan 1967. Pa flera områden driver nämnderna och sällskapen likartad verksamhet, t ex inom byggnadsrádgivning, alternativodling och landsbygdsutveckling. Hushállningssällskapens verksamhet har ingen offentligrättslig inriktning. Uppgiften att vara kontaktorgan mellan nämnder och näringsutövare är sedan länge borta. Dock förekommer pá många häll särskilda samarbetsavtal mellan nämnder och sällskap.

Det finns enligt var mening inte någon anledning att jordbruksverket beslutar om sällskapens stadgar eller i övrigt engagerar sig i deras sätt att driva sin verksamhet. Bemyndigandet från 1967 bör därför inte föras över till jordbruksverket. Vi har inte haft anledning att pröva frågan om skattefrihet eller om något annat organ bör fastställa sällskapens stadgar.

Lantbrukets avbytartjänst

bedrivs av ett särskilt - Avbytartjänsten bolag Lantbrukarnas AB - inom LRF. Bola- Avbytartjänst get samordnar och svarar för uppbyggnaden och den centrala ledningen av verksamheten. Den regionala arbetsledningen handhas av en förening eller det organ som avbytartjänsten träffar avtal med. Verksamheten finansieras dels med statsbidrag och dels med avgifter från jordbrukarna.

Lantbruksstyrelsens tillsynsuppgifter omfattar att granska och godkänna verksamhetsplaner och ársredogörelser samt allmän tillsyn av att verksamheten bedrivs efter fastställda riktlinjer. Vidare fastställer styrelsen regler för taxesättning och avgiftsreducering.

Till avbytartjänsten är även knuten en rådgivande nämnd, lantbrukets avbytarnämnd, med representanter frán LRF, lantbruksstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och Svenska Lantarbetareförbundet.

Vi föreslår att en tillsynsskyldighet bibehålls för jordbruksverket eftersom budgetmedel anslås för avbytarverksamheten. Tillsynen bör dock kunna ske på ett annat sätt än att den nya myndigheten deltar i avbytarnämnden.

Rådgivande organ

Vi föreslår att ett antal rådgivande organ kan inrättas vid statens jordbruksverk. Sådana råd ger möjlighet till en diskussion i särskilda frågor och tillför därmed jordbruksverket särskild kunskap som inte alltid kan finnas tillgänglig inom verket. Möjligheten att inrätta råd skapar också en värdefull flexibilitet för att svara upp mot förändringar och nya situationer. Detta är särskilt viktigt under övergångsperioden. Vilka rådgivande organ som skall inrättas bör inte bestämmas i instruktionen utan dessa bör få tillsättas av jordbruksverket efter behov.

Ett exempel på ett sådant råd är marknadsråd. Deltagandet i regleringsföreningarna innebär nu att jordbruksnämnden får del av marknadskunskaper som är nödvändiga för att fastställa gränsskydd och avgifter. När regleringsföreningarnas myndighetsuppgifter upphör den 1 juli 1991 bortfaller denna möjlighet. Vi bedömer att det är angeläget att jordbruksverket får motsvarande tillgång till marknadskunskaper för att även i fortsättningen kunna fastställa ett korrekt gränsskydd. Vidare kräver konkurrensfrågorna sådana kunskaper. Detta behov kan tillgodoses genom att det inrättas marknadsräd knutna till verket.

I det livsmedelspolitiska beslutet har aviserats en översyn av formerna för konsumentkontakterna. Vi vill understryka att det är angeläget att denna översyn kommer till stånd. Något krav på en konsumentdelegation bör därför inte tas in i jordbruksverkets instruktion. Myndighetens behov av konsumentkontakter bör kunna tillgodoses genom de rådgivande organ som vi har föreslagit.

Till jordbruksnämnden är vidare knutet ett beredskapsråd. I enlighet med vad vi tidigare framhållit bör frågan om behovet av rådgivande organ avgöras av jordbruksverket och således ej bestämmas i instruktionen.

Andra exempel på rådgivande organ är de råd och nämnder som nu finns knutna till lantbruksstyrelsen.

I rådet för djurskyddsfrågor har berörda intressenter möjlighet att redovisa erfarenheter och utbyta information samt framföra förslag och synpunkter på djurskyddets område. Rådet består av ledamöter från djurskyddsföreningar, SLU, LRF, veterinärförbundet och lantarbetarförbundet. Ordförande är generaldirektören. I rådet har bl a diskuterats den framtida djurtillsynen, bedövningsmetoder vid slakt, dopingförbud vid internationella hästtävlingar samt golv- och burhönssystem.

Rådet för landsbygdsutveckling har till uppgift att tillföra lantbruksverket sakkunskap och idéer till stöd för insatserna för landsbygdsutveckling. I rådet ingår representanter från lansstyrelserna, kommunerna, skogsstyrelsen, SLU, LRF och lantarbetarförbundet. Generaldirektören är ordförande. Bland frågor som diskuterats i rådet kan nämnas lantbruksverkets åtgärdsprogram för jordbruket i norra Sverige samt konsekvenser för landsbygden av förslagen till ny livsmedels-, skatte- och regionalpolitik i samband med remissbehandlingen av utredningsförslag.

Rådet för alternativ odling år ett forum för utbyte av erfarenheter och synpunkter på hur den alternativa odlingen skall främjas och utvecklas. Bl a rådgivnings-, kontroll-, marknads- och kvalitetsfrågor behandlas. Rådet innehåller ledamöter från sex olika organisationer på alternativodlingsområdet samt från LRF, KF, SLU, forskningsrådet, frukt- och grönsaksdistributörerna och Trådgårdsnäringens riksförbund. Ordförande är chefen för styrelsens växtodlingsavdelning.

Trädgårdsnämnden är ett samrådsorgan där olika frågor som berör den yrkesmässiga trädgårdsodlingen behandlas. Generaldirektoren är ordförande och övriga ledamöter representerar olika inriktningar bland trädgárdsföretagen samt de anställda. I nämnden diskuteras hur medlen till trädgårdsnäringens främjande skall användas. övriga frågor som diskuteras år aktuella växtskyddsfrågor, trädgárdsnäringens miljö- och energifrågor, rådgivning m.m.

Binämnden är ett samrådsorgan för frågor som berör biodlingen. Nämnden är rådgivande till lantbruksstyrelsen bl a när det gäller fördelning av medel ur bifonden, frågor om bekämpning av bisjukdomar samt i övriga frågor som är av principiell natur eller eljest av större vikt. Ordförande är chefen för vaxtodlingsavdelningen. Nämnden sammanträder två gånger per år.

Lanthruksekononiska sanarbetsnanmden

En central uppgift för jordbruksverket blir att svara för analyser och studier som krävs för uppföljningen av det livsmedelspolitiska beslutet. En sarskild avdelning, utredningsavdelningen, inrattas inom myndigheten för att svara för dessa uppgifter. En särskild enhet kommer att svara för statistiksamordning.

Lantbruksekonomiska samarbetsnamnden har ett liknande ansvarsområde. Den har bl a till uppgift att samordna kalkyler och utredningar rörande den ekonomiska utvecklingen inom jordbruket. vi finner att det ar logiskt att jordbruksverket skall göra de övergripande utredningar som erfordras för den nya livsmedelspolitiken.

Statskontoret har i sin översyn av små myndigheter (1988:23) föreslagit att formerna för att samordna kalkyler och utredningar rörande den lantbruket - och ekonomiska utvecklingen inom därmed lantbruksekonomiska samarbetsnämndens verksamhet - ses över. bör vara att prova Syftet om nämnden behövs samt om nuvarande antal permanenta grupper och beredningar kan minskas och och partsinflytande ordnas i enkexpertmedverkan lare former.

En lösning som enligt var uppfattning tillgodoser de synpunkter statskontoret har i sin översyn ar att jordbruksverket tar över ansvaret för samarbetsnämnden och dess nuvarande arbetsuppgifter. Härigenom kan samordningsfördelar uppnås. Samtidigt kan behovet av ett särskilt samrádsorgan under i första hand övergångsperioden tillgodoses. samarbetsnämndens kansli bör även i fortsättningen vara lokaliserat till stockholm.

Lantbruksregistret

Lantbrukets som regleras i SFS företagsregister, 1968:111, upprättas gemensamt av statistiska cenoch lantbruksstyrelsen. Styrelsen har tralbyrån också tillgång till registret. Lantbruksregistret kommer att få en viktig funktion dels som underlag för uppföljningen av den nya livsdels som underlag för utbemedelspolitiken; av stöd. lantbruksstyrelsens ansvar för talning registret bör övergå pá statens jordbruksverk. För att skall kunna fullgöra sina myndigheten arbetsuppgifter bedömer vi det angeläget att den får fullständig tillgång till registret.

OVERGÅIGSFRÅGOR

Genomförandet av den nya livsmedelspolitiken kommer att medföra betydande konsekvenser för verksamheten vid statens jordbruksverk.

Onstallningsåtgarder

Under övergångsperioden skall ett antal nya omstallningsátgarder administreras av jordbruksverket.

* Djurbidrag

Djurbidrag har betalats ut i två omgångar av jordbruksnamnden, nämligen i december 1989 och i juni 1990. En ytterligare utbetalning skall ske 1 december 1990 varefter bidraget upphör. Hur ersättningen skall tillföras jordbruket under åren efter regleringsåret 1990/91 avgörs med hansyn till resultatet av de pågående GATT-förhandlingarna.

* Arealbaserade stöd

Ett arealbaserat inkomststöd skall betalas ut under åren - Den första utbe- 1990/91 1992/93. talningen skall ske i december 1990.

Under åren - skall ett 1991/92 1993/94 omstallningsstöd betalas ut för areal som permanent tas ur produktion. vid plantering av lövskog eller energiskog eller vid anläggning av våtmarker under åren - 1994/95 1991/92 skall ett anlaggningsstöd betalas ut.

Åtgärderna skall ha utförts och kontrollerats senast 1996.

* Exportfinansiering

Ett temporärt system för finansiering av export av kött införs fr o m den 1 juli 1991. Systemet gäller t o m budgetåret 1993/94.

* Anpassningsåtgarder för mjölkkor

Under budgetáren 1990/91 - 1992/93 avsatts 360 milj kr dels för att stimulera utslaktning av mjölkkobesattningar eller övergång till självrekryterande köttproduktion dels för att förhindra pristryckande köttöverskott.

* Avvecklingsersattning till mjölkproducenter

Avvecklingsersattningen till mjölkproducenter bibehålls t o m år 1996.

* Stod till skuldsatta jordbrukare

Ett stod till skuldsatta jordbrukare skall betalas ut under perioden den 1 januari 1991 - den 1 1996. Inlösen av juli fastigheter genom jordfonden kan också bli aktuell.

* Rådgivning och utbildning

For - 1995/96 kommer 40 milj perioden 1991/92 kr per år att stå till förfogande for bl a rådgivning, information och projektverksamhet.

Overforing av verksamhet från regleringsforeningarna

I samband med att regleringsforeningarnas myndighetsuppgifter upphör den 1 juli 1991 overfors ett antal av deras arbetsuppgifter till jordbruksnamnden. Eftersom vi foreslår att jordbruksverket skall inrättas vid samma tidpunkt blir det en uppgift for det att administrera dessa uppgifter.

Den nya myndigheten skall administrera kontraktsteckning i offentlig regi av oljevaxter. systemet skall galla fr o m 1992 års skord d v s kontraktsteckningen måste páborjas under sommaren 1991. Jordbruksnamnden har nyligen lämnat ett förslag till regeringen om hur systemet bor administreras.

Vidare skall den nya myndigheten administrera ett inlosensystem for spannmål under budgetáren - skall vara helt av- 1991/92 1993/94. Systemet vecklat den 1 juli 1994. Jordbruksnamnden har i uppdrag att senast den 1 november 1990 lämna förslag om systemets utformning.

Den nya myndigheten skall vidare administrera en

tekniska andamál bibehålls i avvaktan på EG/EFTAoch GATT-förhandlingarna. Systemet skall administreras av den nya myndigheten.

Uppföljning

Enligt riksdagsbeslutet skall en kontinuerlig uppföljning ske av det livsmedelspolitiska beslutets effekter under hela omstallningsperioden och en utvärdering av omstallningsarbetet förelaggas riksdagen vid årsskiftet 1994-95. Arbetet med denna uppföljning kan bedömas krava betydande resurser vid jordbruksverket under hela omstallningsperioden.

Resursbehov for overgángsåtgardena

Förslag nar det galler flera av uppgifterna har annu inte lämnats till regeringen. Frågan om hur åtgärderna skall administreras kommer att tas upp separat i varje förslag. Förutom viss verksamhet från regleringsföreningarna kan resursbehovet för närvarande uppskattas till sammantaget ca 40 årsarbetskrafter.

SAIDRDNING AV ADB-VRRKSAHBBTBN

Jordbruksnamnden och lantbruksstyrelsen har investerat ca 9 milj kr under senare år i ADButrustning och ADB-nat i Jönköping. Jordbruksnämnden som arbetar med tunga administrativa rutiner har satsat på minidatorer med tillhörande nat av terminaler medan lantbruksstyrelsen har satsat på PC- och Mac-nat.

Det finns lösningar för att koppla samman de båda myndigheternas ADB-nät för att på så vis skapa ett enhetligt ADB-system. Samtidigt pågår en omfattande teknisk utveckling inom området som inom kort tid kan ge ett gemensamt ADB-nat ytterligare flexibilitet.

De lösningar som för närvarande kan förordas innebar att de båda myndigheternas tillgängliga resurser i form av datorer, terminaler, nat och programvara kan bibehållas och utnyttjas.

För att skapa ett gemensamt ADB-nat beräknar vi att det behöver avsättas 1,5 milj kr. Detta täcker bl a inköp av s k bryggor mellan näten, inköp av programvara så att PC och Mac-datorer kan fungera som terminaler i minidatornåtet, inköp av konsultinsats för hjälp med den praktiska kopplingen av naten samt viss kabeldragning.

Investeringen ar en förutsättning for en val integrerad och effektiv myndighet och darmed för de besparingar som vi föreslår.

DIHBISIOERING OCH KOSTNADER

Vi har tidigare redogjort för vårt förslag till organisation av jordbruksverket. Várt förslag innebar att det bildas en ny myndighet. Vi vill understryka att det inte innebar en sammanslagning av de två nuvarande myndigheterna. Detta synsätt är också vägledande för vårt förslag till dimensionering av den nya myndigheten. Vi har således gjort en så förutsättningslös bedömning som möjligt av de resurser som behövs för att myndigheten pá ett rationellt och effektivt sätt skall kunna hantera de uppgifter som álaggs den. Behov av omprioriteringar av resurser får ske inom en sålunda angiven ram.

övriga utgångspunkter för várt förslag ar följande:

- har av de Dimensioneringen gjorts pá grundval uppgifter som den nya myndigheten efter avregleringen skall utföra

- De resurser som behövs för de nuvarande regleringarna under övergángsperioden och för övergángsátgärder har ej räknats in i den permanenta organisationen.

Med dessa utgångspunkter har vi bedömt att det behövs 190 ársarbetskrafter finansierade av myndighetsanslaget. Det totala anslagsbehovet för dessa tjänster uppgår till ca 80 milj kr. Anslagsberakningen framgår av bilaga 3.

Därtill kommer följande verksamheter som finansieras utanför myndighetsanslaget.

Vaxtinspektionen liksom foderkontrollen bör även i fortsättningen avgiftsfinansieras.

Verksamheten med vattenhushállningsfrágor bör enligt vår bedömning pá sikt uppdragsfinansieras. Idag är verksamheten bara delvis uppdragsfinansierad. Verksamheten bör föras upp under en 1 000 kr post.

Antalet uppdragsfinansierade ársarbetskrafter uppgår till 45 varav ca 30 är regionalt placerade.

Verksamheten vid vaxtskyddscentralerna samt de regionalt placerade vaxtnaringsrådgivarna som nu finansieras över myndighetsanslaget bör i fortsättningen finansieras över anslaget B11. Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket eller annat sakanslag.

Den beredskapsadministration som nu finansieras frán anslaget C5, Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m, bör även i fortsättningen finansieras frán detta anslag.

Sammanlagt finansieras ca 45 ársarbetskrafter frán sakanslag. Ca 20 av dessa är regionalt placerade.

De regionalt placerade rädgivarna för alternativodling bör överföras till länsstyrelserna.

Ansvaret för distriktsveterinärorganisationen bör också kunna överföras till länsstyrelserna. De bör också kunna överta arbetsgivaransvaret för distriktsveterinärerna. Vissa veterinärfrägor bör dock ligga kvar centralt t ex tillsyn, veterinärväsendets ansvarsnämnd och legitimeringen av veterinärer. En betydande veterinärkompetens kommer givetvis att behöva finnas kvar för andra centrala arbetsuppgifter i jordbruksverket, t ex djurskydd och smittskydd. En översyn av veterinärorganisationen är att vänta. Vi förutsätter att dessa frågor behandlas i det sammanhanget.

Rennäringsfrágorna har till en del central karaktär. Det gäller främst överprövning av beslut, fördelning av medel, remissförfarande och vissa andra frågor av övergripande karaktär. Dessa frågor bör hanteras inom jordbruksverket. Övriga frågor bör hanteras regionalt.

GENOHTRANDB

Enligt direktiven bör förslagen utformas så att den nya organisationen kan träda i kraft den 1 juli 1992.

Vi föreslar att förändringen genomförs redan den 1 juli 1991 av följande skäl. Den regionala reformen träder i kraft den 1 juli 1991 vilket ingående påverkar lantbruksstyrelsens organisation. Vid samma tidpunkt börjar den nya livsmedelspolitiken tillämpas vilket påverkar både jordbruksnämnden och lantbruksstyrelsen. Vid genomförandet av den nya livsmedelspolitiken uppkommer ett omfattande behov av samverkan vilket bäst kan genomföras av en ny myndighet. En senare tidpunkt för genomförande medför också risk att verksamheten under tiden blir lidande och att kompetent personal lämnar organisationen. Detta ar särskilt viktigt med hänsyn till de omfattande arbetsuppgifter som jordbruksverket

skall hantera i samband med att den nya livsmedelspolitiken genomfors. En rad arbetsuppgifter tillkommer sáledes den 1 juli 1991, t ex omfattande stodutbetalningar och viss verksamhet från regleringsforeningarna. Samtidigt forsvinner vid samma tidpunkt arbetsuppgifter till följd av att avregleringen inleds och att lantbruksnamnderna ingår i den nya lansstyrelsen. Bildandet av en ny myndighet bor också leda till effektivitetsvinster. Tiden mellan beslut av statsmakterna och genomförande blir också så kort som möjligt.

Genomförandet av den nya myndigheten kan bedömas leda till overtalighetsproblem. Mot denna bakgrund ar det angelaget att åtgärder vidtas så att genomförandet kan páborjas så tidigt som möjligt. Problemen kan darmed minimeras t ex genom att de särskilda trygghetsstiftelserna kan börja sin verksamhet så snabbt som möjligt. De fackliga organisationerna har också framhållit att det ar angeläget att organisationsarbetet kan pågå kontinuerligt fram till genomförandet. Vi delar denna uppfattning och foreslár att regeringen vidtar átgarder i detta syfte.

Kommittédirektiv

E§!?§§i

Dir. 1990:8

Översyn av den centrala myndighetsorganisationen på

jordbrukets område m.m.

Dir. 1990:8

Beslut vid regeringssammanträde 1990-02-15 Chefen för Jordbruksdepartementet, statsrådet Hellström, anför.

Mitt förslag Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att se över den centrala myndighetsorganisationen på iordbrukets område.

Översynen skall göras mot bakgrund av det reformarbete som pågår på

livsmedelspolitikens område och bl.a. riksdagens beslut om en ny regional statlig förvaltning (prop. 1988/89:154, BoU 9, rskr. 89).

Bakgrund Lantbruksstyrelsen och statens jordbruksnämnd, som är de centrala för-

valtningsmyndighetema på jordbrukets område, samt Skogsstyrelsen utloka-

liserades under 1970-talet från Stockholm till Jönköping. De tre myndigheterna liar sina lokaler förlagda till samma kvarter. l samband med omlokaliseringen genomfördes en samordning av vissa servicetunktioner hos myndigheterna. Totalt är för närvarande ca 500 anställda vid de tre myndigheterna, varav ca 220 vid lantbruksstyrelsen och ca 125 vid statens jordbruksnämnd.

Lantbruksstyrelsen.: verksamhetsområde Lantbruksstyrelsen handhar enligt förordningen (1988:854) med instruktion för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämndema frågor rörande lantbruket, trädgårdsnäringen, rennäringen, växtskyddet, djurens hälso- ochsjuk-

vård samt djurskyddet, i den mån inte någon annan myndighet har hand om sådana frågor. Styrelsen är chefsmyndighet för lantlruksnämnderna, distriktsveterinärorganisationen och statens lantbrukskcmiska laboratorium. Vid dessa myndigheter finns sammanlagt drygt 1 500 anställda, varav drygt 1 100 vid lantbruksnämnderna. Lantbruksstyrelsen är även tillsynsmyndighet över ›l.a. statens utsädeskontroll och de lantbrukskemiska stationer vars stadgr styrelsen fastställt samt har tillsyn över avbytarverksamheten inom jordtruket. Lantbruksstyrelsen skall särskilt leda de statliga åtgärderna för att frimja utvecklingen av effektiva företag inom jordbruket, trädgårdsnäringen (ch rennäringen samt leda och utveckla de statliga insatserna för skogsbrulets yttre rationalisering. Styrelsen skall vidare främja produktionsanpassringen inom jordbruket och landsbygdens utveckling. Styrelsen handhar frågor om miljövård inom jordbruket och tillhandahåller underlag rörande lantbruket för tilllämpningen av plan- och bygglagen och lagen om huslållning med naturresurser. Vidare skall styrelsen leda och övervaka bekämpningen av växtskadegörare och smittsamma husdjurssjukdomar, främja :tt gott hälsotillstånd bland husdjuren och se till att lagstiftningen om djurskydd och om foder efterlevs. Lantbruksstyrelsen handhar även vissa uppgiter inom totalförsvaret, bl.a. planläggningen av den s.k. blockorganisationm. Styrelsen ansvarar slutligen för vissa frågor av administrativ karaktär vaj gäller de regionala ñskenämndema. Inom styrelsen finns fyra avdelningar: företagsavdelningen, växtodlingsavdelningen, veterinär- och husdjursavdelningen sant den administrativa avdelningen. Dessutom finns en planeringsenhet och en inforrnationsenhet.

Jordbruksnämndens verksamhetsområde m.m.

Statens jordbruksnämnd handhar, enligt förordningen (1988:856) med instruktion för statens jordbruksnåmnd, pris- och matknadsregleringen på jordbrukets och fiskets områden samt ansvarar för beredskapsförberedelser i fråga om livsmedelsförsörjningen m.m. inom totalförsvarets civila del. Nämnden har tillsyn över regleringsföreningama på jordbrukets och fiskets områden samt över bl.a. Svenska kontrollanstalter för mejeriprodukter och ägg och Lantbrukshälsan AB. J ordbruksnämnden skall särskilt handha pris- och marknadsreglerande verksamhet på jordbrukets och fiskets områden och därmed sammanhängande frågor om avsättning inom och utom landet av jordbrukets och fiskets produkter. Vidare handhar nämnden råvaruprisutjâmning för industrier som använder jordbruks- eller ñskeprodukter. Nämnden har vidare hand om utredningar som hänför sig till dessa områden. J ordbruksnämnden har även regelmässigt fått regeringens uppdrag att ef-

ter överläggningar med företrädare för jordbruket/fisket och konsumenterna dels lämna förslag om prisregleringen för kommande period, dels lämna förslag om tillämpningen av regleringen under löpande prisregleringsperiod. Inom jordbruksnämnden finns tre avdelningar: produkt- och utredningsavdelningen, avdelningen för frågor om avgiftsuppbörd m.m. samt administrations- och beredskapsavdelningen. Till nämnden är också knuten den s.k. konsumentdelegationen och ett beredskapsråd. Lantbruksekonomiska samarbetsnämnden vars uppgift är att samordna kalkyler och utredningar rörande den ekonomiska utvecklingen inom lantbruket tar också fram underlag för bl.a. de överläggningar som sker på jordbrukets område. Samarbetsnämnden skall enligt sin instruktion (SFS 1988:862) särskilt redovisa sammanställningar av uppgifter som belyser den faktiska ochförväntade utvecklingen inom lantbrukssektorn samt låta verkställa utredningar som behövs för jordbrukspolitiska överväganden och beslut. Vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) bedrivs en konsulentverksamhet med huvuduppgiften att förmedla resultaten från forskning och försöksverksamheten till berörda myndigheter, näringsorganisationer m.f1. SLU skall även verka för att uppslag och önskemål från de verksamma inom de areella näringama förmedlas till berörda instanser inom universitetet.

Pågående utredningar och reformarbete

Regeringen konstaterade i prop. 1988/89:47 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. att den nuvarande livsmedelspolitiken bl.a. kännetecknas av en låg grad av måluppfyllelse och att den därför utifrån våra egna nationella mål behöver reformeras. Regeringen bemyndigade därför chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp med uppdrag att bl.a. utforma förslag till en ny livsmedelspolitik. I rapporten (Ds 1989:63) En ny livsmedelspolitik har arbetsgruppen lämnat sina förslag rörande en reformering av politiken. Förslagen innebär bl.a. väsentliga förändringar av prisregleringen på jordbrukets område samt att nya medel bör införas för att nå vissa mål. Arbetsgruppen föreslår också omställningsåtgärder som berör enskilda jordbrukare. Det är min avsikt att i april i år föreslå regeringen att avlämna en proposition om en ny livsmedelspolitik. Även internationellt i pågår ett arbete genom den s.k. Uruguayrundan

GATT för att öka marknadsanpassningen inom jordbruket och åstadkomma

en fungerande världsmarknad. Arbetet inom GATT har resulterat i en överenskommelse om frysning av stödet till jordbruket åren 1989 och 1990. Avsikten är att före 1990 års utgång nå en långsiktig överenskommelse som syf-

tar till att upprätta ett rättvist och marknadsorienterat handelssystem för jordbruksvaror. Riksdagen har med anledning av regeringens förslag om en ny regional statlig förvaltning (prop. 1988/89:154, BoU 4 och 9, rskr. 89) beslutat att en skall bl.a. ny länsstyrelse skall bildas. Den nya länsstyrelsens ansvarsområde omfatta den verksamhet som i dag bedrivs vid flera regionala myndigheter, däribland lantbruksnämnderna. Reformen träderi kraft den 1 juli 1991. För genomförande av reformen kommer inom kort att bildas bl.a. en central organisationskommitté. har tillkallats en särskild utredare Med stöd av regeringens bemyndigande

med uppdrag att se över verksamheten vid Sveriges lantbruksuniversitet

av bl.a. det livsmedelspolitiska reformarbetet. (dir. 1989:31) mot bakgrund Av direktiven till utredaren framgår att denne närmare bör granska omfattningen av försöksverksamheten för de areella näringarna och bedöma vilken verksamhet som kan avvecklas eller överföras till näringarna eller berörda myndigheter. Vidare skall utredaren granska hur SLU:s konsulentverksamhet fyller sitt syfte, undersöka om det ömsesidiga informationsutbytet är effektivt samt föreslå de förbättringar som är möjliga. En utgångspunkt skall därvid vara att SLU:s ansvarsområde inte skall vidgas till den rådgivning och infonnation som i första hand ankommer på sektorsmyndigheterna. I särskilda direktiv den 14 juli 1988 för lantbruksstyrelsens anslagsframställning för budgetåren 1990/91-1992/93 anförde regeringen att styrelsen i sina överväganden rörande verksamhetens inriktning skulle utgå ifrån en fortsatt av jordbrukets miljöfrågor, överskottsproblemen inom prioritering jordbruket, utvecklingen av alternativ till den traditionella odlingen, frågor rörande djurskydd och djurhälsa samt frågor om landsbygdsutvecklingen. Lantbruksstyrelsen har med anledning av nämnda direktiv lämnat förslag beträffande den fortsatta verksamhetens inriktning och omfattning. Regeringen har i 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90: 100 bil. 11) föreslagit att gällande treåriga rambudget förlängs med ytterligare ett år, samtidigt som regeringen tillstyrkte eller biträdde vissa av de förslag som styrelsen lämnat vad gäller treårsperioden 1990/91-1992/93.

Utgångspunkter för översynen

Livsmedelspolitiken är som framgått av vad jag tidigare har anfört för närvarande föremål för ett omfattande förändringsarbete både nationellt och internationellt. Inriktningen mot ökad marknadsanpassning i jordbruket och färre regleringar kommer att ställa nya krav på de berörda centrala myndigheterna. En ny livsmedelspolitik medför också behov av åtgärder för att en omställning skall kunna genomföras på ett smidigt sätt. Verksamheten vid de centrala myndigheterna på jordbrukets område

kommer dessutom i ökande utsträckning att präglas av de beslut som fattats vad gäller miljöåtgärder inom jordbruket, djurskydd och djurmiljö, utvecklingen av alternativa produktionsformer m.m. samt av beslutet om en ny regional förvaltning. Dessa förändringar motiverar enligt min mening att organisationen av dessa myndigheter nu ses över. Det är av utomordentligt stor vikt att de åtgärder som vidtas för att möta de förändringar som angetts väljs med hänsyn tagen till ett så effektivt resursutnyttjande som möjligt. Det är också väsentligt att åtgärderna får ett snabbt genomslag på regional och lokal nivå. En förutsättning för att möta de nya krav som kommer att ställas på berörda myndigheter vad gäller arbetsuppgifter, genomförande och uppföljning är en långtgående samordning på central nivå av statens insatser på detta område. Vissa arbetsuppgifter vid berörda myndigheter är mycket specifika och behöver inte föranleda någon nämnvärd omprövning, medan andra kommer att falla bort samtidigt som nya tillkommer. Exempel på verksamheter som kan falla bort är de som är direkt förknippade med de regleringar som den livsmedelspolitiska arbetsgruppen föreslagit skall tas bort. Samtidigt innebär arbetsgruppens förslag att nya uppgifter tillkommer i samband med olika övergångsåtgärder. Det kan även finnas områden där myndigheterna i princip arbetar med samma målsättning men med olika medel. Detta försvårar en Överblick av medlens effektivitet ställd i relation till möjligheterna att uppnå uppställda mål. En samordning kan därför underlätta en omprövning och förnyelse av de jordbrukspolitiska medlen. Liksom vid andra organisationsöversyner av detta slag bör en strävan också vara att minska de administrativa kostnadema. Sammantaget bör utgångspunkten för utredningsarbetet vara att genom en förutsättningslös omprövning anpassa den statliga administrationen på ett rationellt och effektivt sätt till de uppgifter som kommer att behövas efter en avreglering av jordbruksområdet och en renodling av livsmedelspolitiken. Utredningen bör också redovisa hur administrationen skall anpassas till de uppgifter som kommer att finnas under en övergångsperiod när en ny livsmedelspolitik genomförs. En förändring av livsmedelspolitiken kan även komma att påverka myndigheter utanför jordbrukssektom och därmed relationerna mellan dessa myndigheter och de centrala myndigheterna på jordbrukets område. Som anförts i regeringens förslag om en ny regional förvaltning (prop. 1988/89:154 s. 22-23) kan också fördelningen av resurser och ansvar mellan regional och central nivå behöva prövas i detta sammanhang. Vidare bör prövas huruvida myndigheternas tillsynsansvar vad gäller olika verksamheter och myndigheter kan avlastas de nuvarande organisationerna.

I samband med de förslag om en ny livsmedelspolitik som regeringen avser att lägga fram och de beslut som fattas med anledning härav kan direktiven komma att behöva preciseras vad gäller verksamhetsinriktningen såväl centralt som regionalt.

Uppdraget Jag föreslår mot bakgrund av vad jag har anfört att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att göra en översyn av den centrala myndighetsorganisationen på jordbrukets område. Utredaren bör analysera såväl framtida arbetsuppgifter som behovet av resurser på central myndighetsnivå och mot bakgrund av denna analys lägga fram förslag till ny organisation av myndighetsstrukturen på jordbrukets område. kan träda i kraft den Förslagen bör utformas så att den nya organisationen 1 1992. Arbetet skall vara avslutat senast den 15 oktober 1990.

juli

bör bedrivas i nära kontakt med Statskontoret och riks- Utredningsarbetet revisionsverket samt berörda myndigheter och utredningar. Utredaren bör beakta vad som sägs i direktiven till statliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5) samt beaktande av EG-aspekter (dir. 1988:43). Utredaren bör vid arbetets påbörjande samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt bereda dem- tillfälle att framföra Utredaren skall därutöver fortlöpande informera besynpunkter. rörda myndigheters lokala personalorganisationer och arbetstagare om sitt arbete.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - med uppgift att göra en översyn av den centrala myndighetsorganisationen på jordbrukets område m.m. , att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns anslag- Utredningar m.m.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Jordbruksdepartementet)

BILAGA 2 Förslag till

Förordning med instruktion för statens jordbruksverk

utfärdad den 1991

Regeringen föreskriver följande.

Uppgifter

15 Jordbruksverket är central förvaltningsmyndighet med ett samlat sektorsansvar på jordbrukets område. Verket har även ansvar för tradgárdsnaringen, rennäringen och fisket.

verket skall främja näringarnas omvandling och anpassning till marknaden genom information, finansiellt stöd, utredningsverksamhet och företagsutvecklande insatser.

Verket är också ansvarig myndighet inom totalförsvarets civila del för beredskapsförberedelser i fråga om livsmedelsförsörjningen m m.

Verket skall bidra till en balanserad regional utveckling genom regionalpolitiskt stöd och särskilda insatser.

25 Jordbruksverket skall följa utvecklingen, ha hand om utredningar och förmedla kunskaper och erfarenheter inom sitt verksamhetsområde samt vid behov ta initiativ till förändringar.

Verket skall även 1. ha hand om frågor om miljövård inom jordbruket, 2. leda och övervaka bekämpningen av växtskadegörare 3. främja ett gott hälsotillstånd bland husdjuren 4. se till att lagstiftningarna om djurskydd och foder efterlevs 5. ha hand om utredningar och regleringar som hänför sig till varuutbytet med utlandet och till landets medverkan i internationella organisationer såvitt avser livsmedel, livsmedelsråvaror och jordbruksförnödenheter 6. leda och övervaka bekämpningen av smittsamma husdjurssjukdomar 7. ha hand om råvaruprisutjämningen för industrier som använder jordbruks- eller fiskeprodukter vid framställning av fardigvaror

8. ha tillsyn över veterinarvasendet i enlighet med bestämmelserna i förordningen (1971:810) med allman veterinarinstruktion

35 Jordbruksverket har tillsyn över - statens utsadeskontroll, - svensk ekonomisk förregleringsföreningen Fisk, ening, - inom avbytarverksamheten jordbruket, - Lantbrukshalsan AB såvitt avser bolagets handhavande av statliga medel för företagshälsovård inom jordbruket.

45 Föreskrifter om jordbruksverkets medverkan i totalförsvaret finns i förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom civilförsvarets civila del. Verket skall i den mån det behövs samråda med överstyrelsen för civil beredskap i försvarsberedskapsfrågor och hålla överstyrelsen underrättad om beredskapshandlaggningen.

Verksförordningens tillanpning

55 verksförordningen (1987:1100) skall tillämpas på jordbruksverket. Myndighetens chef skall dock inte avgöra ärenden enligt 12 S denna förordning.

Hyndighetens ledning

65 Jordbruksverkets generaldirektör är chef jordbruksverket. Överdirektören år generaldirektörens stallföreträdare.

styrelse

75 Jordbruksverkets styrelse består av högst sju personer, generaldirektören medräknad. Generaldirektören ar styrelsens ordförande. Styrelsen år beslutför nar ordföranden och minst hälften av de andra ledamöterna ar närvarande.

Styrelsens ansvar och uppgifter n ni

85 Utöver vad som anges i l3s verksförordningen (1987: 1100) skall styrelsen besluta i sådana ärenden enligt jordförvarvslagen (1979:230) som ar av principiell betydelse. styrelsen får överlåta till generaldirektören att besluta sådana föreskrifter som avses i 135 verksförordningen (1987:1100). Detta galler dock inte föreskrifter som år av principiellt slag eller i övrigt av större vikt.

95 Om ärendet är så brådskande att styrelsen inte hinner sammanträda för att behandla det, får ärendet avgöras genom meddelanden mellan ordföranden och minst så många ledamöter som behövs för beslutsförhet. Om detta förfarande inte är lämpligt får generaldirektören ensam avgöra ärendet. Ett sådant beslut skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen.

organisation

105 Inom jordbruksverket finns fem avdelningar, nämligen

Utredningsavdelningen Avdelningen för internationella frågor Miljöavdelningen Avdelningen för finansiellt stöd Administrativa avdelningen

Varje avdelning leds av en avdelningschef.

Personalforetradare

115 Personalföreträdarförordningen (1987:1101) skall tillämpas på jordbruksverket.

Veterinärvasendets ansvarsnämnd

125 Inom jordbruksverket finns en särskild nämnd, veterinärvåsendets ansvarsnämnd, som handlägger frågor om 1. avskedande enligt 11 kap eller avstängning enligt 13 kap 1s lagen (1976:600) om offentlig anställning av en sådan legitimerad veterinär, som är anställd hos jordbruksverket eller länsstyrelse, under förutsättning att frågan rör fel eller försummelse i veterinärens yrkesutövning, åtgärder som avses i 285 förordningen (1971:810) med allmän veterinärinstruktion, återkallande av sådan behörighet att utöva yrke eller verksamhet som meddelas av jordbruksverket, medelande av ny behörighet åt den som fått sin tidigare behörighet återkallad enligt 3.

l3§ Veterinärsväsendets ansvarsnämnd består av 1. fyra av regeringen särskilt utsedda ledamöter, varav en skall vara jurist och ha erfarenhet som domare och en vara veterinär, 2. veterinär som är avdelnings- eller byråchef vid jordbruksverket 3. chefen för administrativa avdelningen eller någon annan tjänsteman vid avdelningen och 4. personalföreträdarna. Juristen är ordförande.

För de särskilt utsedda ledamöterna skall det finnas personliga ersättare som utses av regeringen. Ersättaren för ordföranden skall vara jurist.

14$ Veterinärsväsendets ansvarsnämnd är beslutför när ordföranden och minst tre andra ledamöter är närvarande. Ordförande fär ensam fatta beslut som inte innefattar ett slutligt avgörande i sak. Detta gäller dock inte ärenden om áterkallande av legitimation enligt 55 tredje stycket lagen (l965:6l) om behörighet att utöva veterinäryrket m m eller ärenden om utdömande av vite enligt 285 andra stycket förordningen (1971:810) med allmän veterinärinstruktion.

155 I ärenden som avses i 12 s 3 och 4 gäller bestämmelserna i 14 kap. 1, 2 och 77 ss lagen (1976:600) om offentlig anställning. I ärenden som sådana åtgärder som avses i 28 5 första stycket förordningen (1971:810) med allmän veterinärinstruktion gäller desutom bestämmelserna i 14 kap. 3 och 5 ss lagen om offentlig anställning. Bestämmelser om rätt för riksdagens ombudsmän och för justitiekanslern att göra anmälan i ärenden om disciplinansvar, avskedande eller avstängning och om handläggning av sådana ärenden finns i 6 s lagen (1986: 765) med instruktion för riksdagens ombudsmän och i 6 S lagen 1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn.

16$ Om det framkommer skiljaktiga meningar vid en överläggning, tillämpas föreskrifterna i 29 kap. rättegångsbalken om omröstning i brottmål med endast lagfarna ledamöter. Ordföranden säger dock sin mening först. I 19 s förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser om rätt att få avvikande mening antecknad.

Personalansvarsnannden

175 Jordbruksverkets personalansvarsnämnd prövar frågor enligt 19 s verksförordningen (1987:1100) endast i den mån frågorna inte skall handläggas av veterinärväsendets ansvarsnämnd.

185 Personalansvarsnämnden består - förutom av generaldirektören och - av överdirekpersonalföreträdarna tören och avdelningscheferna. Generaldirektören är nämndens ordförande. Nämnden är beslutför när ordföranden och minst fyra andra ledamöter är närvarande.

Taxor

195 Jordbruksverket fastställer taxor för 1. verkets uppdragsverksamhet, 2. länsstyrelsernas uppdragsverksamhet inom jordbrukets område, 3. avbytarverksamheten inom jordbruket, 4. anslutningsavgift till företagshälsovården. Taxa som avses i första stycket 1. och 2. fastställs efter samråd med riksrevisionsverket.

Tjänstetillsattning n n

205 Generaldirektören och överdirektören förordnas av regeringen för en bestämd tid. Tjänst som avdelningschef tillsätts av regeringen efter anmälan av generaldirektören. Andra tjänster tillsätts av jordbruksverket. Endast den som är svensk medborgare får inneha eller utöva tjänst som avdelningschef eller byráchef vid jordbruksverket. Detsamma gäller avdelningsdirektörer och byrádirektörer vid verkets utredningsavdelning.

215 Andra ledamöter av jordbruksverkets styrelse än generaldirektören utses av regeringen for en bestämd tid.

Bisysslor

225 Besked om bisyssla enligt 37 5 andra anställstycket ningsförordningen (1965:601) lämnas av jordbruksverket även i fråga om avdelningschefer.

Denna förordning träder 1 kraft den 1 juli 1991, då förordningen (1988:856) med instruktion för statens jordbruksnämnd och förordningen (1988:854) med instruktion för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna skall upphöra att gälla.

BILAGA 3

Anslagsberakning budgetåret 1991/92 for statens jordbruksverk Budget Statens jordbruksverk Utgifter 1. Förvaltningskostnader 89 788 000 2. Övergángskostnader

Inkonster 6. Beredskapsátgärder 3 688 000 uettoutgitt kr 89 603 ooo 1. Forvaltningskostnader Löner, lokaler, resor, expenser 78 500 000 kr Overflyttning av medel från 7 600 000 kr anslag B2 (Not a) Beredskapsátgarder (Not b) 3 688 000 kr sura 89 788 000 kr

2 BILAGA 3

Kalsxlforutsattnigggg

Löner 53 000 000 kr är beräknade i aktuellt lonelage, d v s hänsyn har tagits till alla hittills träffade loneavtal.

Lokalkostnad 6 500 000 kr har beräknats enligt av byggnadsstyrelsen aviserad hyra for budgetåret 1991/92.

Prisomraknade belopp for resor 6 000 000 kr och expenser 13 000 000 kr ingår.

Hänsyn har tagits till den nya principen avseende hanteringen av ingående mervärdeskatt.

Hänsyn har tagits till den utdebitering av kostnader för servicefunktioner som framgår i avsnitt gemensamma Övriga kommentarer.

Not a) Varav Utvecklingsarbete + 9 000 000 kr och utbildning System S-kostnader - 1 400 000 kr

Jämför lantbruksstyrelsens anslagsframställning för budgetåret 1991/92, sid 15 - 17.

Inga medel tas upp för tre st lantbruksingenjörer eftersom vattenhushållningsområdet föreslås bli avgiftsfinansierat (se avsnitt 4.10). För dessa skall således ingen överföring ske från anslag B2.

Not b) Jämför jordbruksnämndens anslagsframstallning för budgetåret 1991/92, sid 48.

2. for overgångsåtgarder ny organisation engångsbelop Samordning av ADB-verksamheten 1 500 000 särskilda personalinsatser _ 2 000 000

Suna 3 500 000

Samordning av ADB-verksamheten redovisas i avsnitt 4.9.

BILAGA 3 3

Eftersom personalen frán de nuvarande myndigheterna kommer att blandas inom avdelningarna/arbetsenheterna krävs särskilda personalinsatser for utbildning m m i internatform så att en fungerande och val integrerad myndighet kan erhållas.

3. växtinspektion

Jämför lantbruksstyrelsens anslagsframstállning för budgetåret 1991/92, sid 73 - 74.

4. Foderkonttoll

Jamför lantbruksstyrelsens anslagsframstallning for budgetåret sid 73 - 74. 1991/92,

5. Vattenhushållning

Enligt förslag i avsnitt 4.10 skall verksamheten inom vattenhushållningsomrádet avgiftsfinansieras i fortsättningen. Med anledning härav föreslås att en ny anslagspost inrättas for detta område.

Till den del löpande utbetalningar for vattenhushállningen inte kan bestridas med löpande inbetalningar föreslås att statens jordbruksverk hos riksgáldskontoret får disponera en rörlig kredit intill 1 000 000 kr

6. Beredskapsåtgarder

Inkomstbeloppet omförs från anslag C5 Kostnader for beredskapslagring av livsmedel m m.

Övriga kanentarer

Anstánd med lämnande av treårsbudget bör ges till anslagsframstallningen inför budgetåret 1993/94.

Anvisade medel bor anvisas som ramanslag.

Utgående balanser/anslagskredit per 91-06-30 bör få överföras till det nyinrättade anslaget.

Avvecklingskoêtnädforfpefsonalvid lantbruksstyrelsen

och statens få belasta de jbrdbruksnamndwhör tidigare anslagen Bl Lantbruksstyreläen respektive C1 Statens Anslagen bor föras upp med 1 000 kr.

jordbruksnamnd.

BILAGA 3

De gemensamma servicefunktionerna i kv Göta fönslås i fortsättningen utdebiteras pá respektive anvanmre. Med anledning harav föreslås att medel tillfön respektive myndighetsanslag enligt nedan: Skogsstyrelsen 1 700 000 kr Domstolsverket 1 750 000 kr

› Kostnader för miljöinriktad vaxtodlingsrádgivnng, v anvisat belopp 26,1 milj kr för budgetåret 199v91, föreslås enligt avsnitt 4.10 i fortsättningen ili finansierat från särskilt anslag (eventuellt B1 Miljöförbattrande åtgärder i jordbruket). Haruwver måste aven beaktas den utvidgning av verksamhewn om 5 milj kr som ar föreslagen i lantbruksstyrelmns anslagsframstallning för budgetåret 1991/92, sid19-25.

Beträffande medel för nya tjänster (genteknik 1 m) om 1,5 milj kr hänvisas till lantbruksstyrelsens anslagsframstallning för budgetåret 1991/92, sd 18.

Kostnaden för övergångsåtgarder (se avsnitt 4.:) med anledning av beslutet om ny livsmedelspolitik)ör få tackas inom ramen för föreslagna anslag samt dedelar av regleringsekonomin som skall behållas övenmngsvis.

I avsnitt 4.7.3 föreslås att jordbruksverket tuöver ansvaret för lantbruksekonomiska samarbetsnamnten. Härigenom bör medlen för budgetåret 1991/92 Inner anslag C2 Lantbruksekonomiska samarbetsnamnden tillföras anslaget för statens jordbruksverk.

KUNGL. B|BL.

-04- 2 4

1991 STOCKHOLM

Statens

offentliga

utredningar

Kronologisk förteckning

1. Företagsförvarv i svenskt näringsliv. I. 41. Tio år med jämställdhetslagen - utvärdering och 2. Överklagningsrlitt och ekonomisk behovsprövning förslag. C. inom socialtjänsten. S. 42. Internationellt ungdomsutbyte. C. 3. En idrottshogskolai Stockholm - struktur. 43.Förenklad statistikreglering; med förslag till lag om organisation och resurser for en självständig den statliga statistikfmmsmllningen. C. högskola pa idrottens område. U. 44. Demokrati och makt i Sverige. SB. Transportradet. K. 45. Kapitalavkastrtingen i bytesbalansen. Pi. . Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. Fo. 46. Särskild skatt i den ñnansiella sektorn. Fi.

poxzoscngz

. Förbud mot tjånstehartdel med Sydafrika m.m. UD. 47. Beskattning av stipendier. Fi. . Lagstiftning for reklam i svensk TV. U. 48. Samhällsstbd till underhallsbidragsberüttigade bam. Sarnhållsstod till underhallsbidragsberättigade bam. del III. S. ldéskisser och bakgnmdsmaterial. S. 49. Arbete och hälsa. A. \O . Kostnader för fastighetsbildning m. m. Bo. 50. Ny folkbokföringslag. Fi. 10. suomgaum 18 - Sveriges statsministerbostad. SB. 51. SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder. personalll. Vidgad vuxenutbildning m: utvecklingsstörda. U. kontroll och meddelarfrihet. C. 12. Meddelarratt. Ju. 52. Utbyte av utländska körkort. K. 13.Översyn av sjolagen 2. Ju. 53.Iskugganavdestora-Demindmpaniemasvillkori 14. Lângtidsutredningert 1990. Fi. kommunalpolitiken. C. 15. Beredskapen mot oljeutslapp till sjöss. Fo. 54. Arbetslivsforskning - Inriktning. organisation. 16. Storstadstrañk 5 - ett samlat underlag. K. finansiering. A. 17. Organisation och arbetsfonner inom bilateralt 55. Flygplats 2000- De svenska tlygplatserna i utvecklingsbistånd. UD. framtiden. K. l8.Lag om folkbokföringsregister m.m. Fi. 56. Skatt på lotterier och spel. Fi. 19. Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. S. 57. Personalutbildning inom totalförsvaret. F6. 20. Välfärd och segregation i storstadsregionerna. SB. 58. Konkurrens i inrikesilyget. C. 21. Den elintensiva industrin under kämkraftsavveck- 59. san värde pa miljön! Miljoavgiñer och andra lingen. ME ekonomiska styrmedel. M. 22.Den elintensiva industrin under kårnkraftsavveck- 60. Skadaav vilt. Jo. lingen. Bilagedel. MB. 61.Sld1rpttillsyn-huvuddmgienrefotmerad 23. Tomtratxsavguld. Bo. datalag. Ju. 24. Ny kommnnallag. C. 62. Konkurrensen inom bygybosektoru. C. 25. Konkurrensen inom livsmedelssektom. C. 63. Svensk ldnestatistik. C. 26.F6rmanssystemet för värnpliktiga m. fl. F6. 64. Årlig revision i statsforvaltrtingeu. C. 27.Post å Tele - Amrsverk med regionalt och socialt 65.Folkhögskolan i framtidspcrspektiv. U. ansvar. K. - 66. Det fria bildningsarbetet. Debattinlllgg om 28. Att följa upp kommunal verksamhet- En folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. U. internationell utblick. C. 57. Återbetalning av mervärdeskalt till utländska 29. Tobakslag. S. företagare. Pi. 30. Översyn av upphovsrmslagstifmingen. Ju. 68. Vad kostar ett statsbidrag? C. 31.Pctspektiv på arbetsförmedlingen. A. 69. SIPRI90 - om SIPRls ñnansiering och arbetsformer. 32.Staden. SB. UD. 33.Urban challenges. SB. 70. Lokalt ledd narradio. U. 34.Stadsregioner i Europa. SB. 7l. Selcretess for landskapsinfomtation. Fo. 35.SI.orstadernas ekonomi 1982-1996. SB. 72. Lokalkontor. C. 36. Storstadsliv. Rika möjligheten hårda villkor. SB. 73. Transportstöd. K. 37. Fbrfattningsreglering av nya importrutinerman. Fi. 74. Skuldsaneringslag. Ju. 38.Översyn av naturvårdslagen m.m. ME. 4 75. Utvärdering av försdksverksamheten med treårig 39. Konstnarens villkor. U. yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. 40. Klimkraftsavveckling - kompetens och sysselsatt- Andra året.. U. ning. ME.

Statens 1990

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

76. Allmän pension. S. 77. Allmän pension. Bilagor. S. 78.Allmän pension. Expert rapporter. S. 79. Utlfinningsnnmnd. A. 80. Förskola för alla barn 1991- hur blir det? S. 81. Vapenfriprovningens effekter. En undersökning av tillståndsårenden 1980 - 1989. F6. 82. Vad kostar begravningar - vem betalar? C. 83. Ny budgetproposition. C. 84. Sprâkbyw och sprâkbcvarande. Ju. 85. Översyn av skatten på dryckesfbrpackningar. M. 86. Finansiering av vågar och järnvägar. K. 87. Den nya centrala jordbruksmyndigheten. Jo.

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Kommunikationsdepartementet

Strömgatan 18 - Sverige: smsninisterboslad. [10] Transponradet. [4] Välfärd och segregation i storstadsregionema. [20] Storsmdstrafik 5 - ett samlat underlag. [16] Staden. [32] Post & Tele - Aflärsverk med regionalt och socialt Urban Challenges. [33] ansvar. [27] Stadsregioner i Europa. [34] Utbyte av utländska körkort. [52] storstäderna: ekonomi 1982-1996.[35] Flygplats 2000 - De svenska flygplatserna i framtiden. Storstadsliv. Rika möjlighet» hårda villkor. [36] [55] Demokrati och makt i Sverige. [44] Transporlstöd. [73] Finansiering av vägar och jämvägar. [86] Justitiedepartementet Meddelarräzt. [12] Finansdepartementet Översyn av sjölagen 2. [13] 1990. [14] Långtidsutredningen Översyn av upphovsrlluslagstifmingen. [30] Lag om folkboktöringsregister m.m. [18] Skärpt tillsyn - huvuddrag i en reformerad datalag. [61] Författningsreglering av nya importrutiner m.m. [37] Skuldsaneringslag. [74] Kapitalavkasmingen i bytesbalansen. [45] Språkbyte och sprakbevarande. [84] Särskild skatt i den ñnansiella sektorn. [46] Beskattning av stipendier. [47] Utrikesdepartementet Ny folkbokföringslag. [50] Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6] Skatt på lotterier och spel. [56] Organisation och arbetsformer inom bilateralt Återbetalning av mervlrdeskau till utländska utvecklingsbistånd. [17] företagare. [67] SIPRI90 - om SIPRIs finansiering och arbetsformer. [69] Utbildningsdepartementet En idrottshogskola i Stockholm - struktur, organisation Försvarsdepartementet och resurser för en självständig högskola pä idrottens Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] omrâde. [3] Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. [15] Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7] Förmllnssystemet för värnpliktiga m. fl. [26] Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. [11] Personalutbildning inom totalförsvaret. [57] Konstnärens villkor. [39] Sekretess för landskapsinformation. [71] Folkhögskolan i framtidsperspektiv. [65] Vapenfriprövningens effekter. En undersökning av Det fria bildningsarbetet. Debattinlägg om tillståndsärenden 1980- 1989. [81] folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. [66] Lokalt ledd närradio. [70] Socialdepartementet Utvärdering av försöksverksamhet enmed treårig Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. Andra året. inom socialtjänsten. [2] [75] Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade barn. Idéskisser och bakgrundsmaterial. [8]

Handikapp och välfärd? - En lägesrapport . [19] Jordbruksdepartementet

Tobakslag. [29] Skada av vilt. [60] Samhällsstöd till underhällsbidragsberättigade bam. Den nya centrala jordbruksmyndigheten. [87] del III. [48] Allmän pension. [76] Arbetsmarknadsdepartementet TetsiáektiVpä arbetsförmedlingen. [31] Allmän pension. Expert rapporter. [78] 3 _ 1__ V Arbeteoch hålsa.[49] Förskola för alla bam 1991- hur blir det? [80] ’

cs» Må n* . g gig i r

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Arbetslivsforskning - Inriktning. organisation, Miljödepartementet finansiering. [54] San värde på miljön! Miljöavgifter och andra Utlänningsnamnd. [79] ekonomiska styrmedel. [59]

l

Översyn av skatten pd dryckesförpackningar. [85] Bostadsdepartementet Kostnader för fastighetsbildning m. m. [9] Tomträttsavgäld. [23]

Industridepartementet Fdretagsfbrvflrv i svenskt näringsliv. [l]

Civildepartementet Ny kommunallag. [24] Konkurrensen inom livsmedelssektom. [25] Au följa upp kommunal verksamhet -En internationell utblick. [28] Tio år med jämställdhetslagen - utvärdering och fmslag. [41] Internationellt ungdomsutbyte. [42] Förenklad statistikreglering; med förslag till lag om den statliga statistikfiamsdmningen. [43] SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder. personalkontroll och meddelarfrihet. [51] Iskugganavdesmm-Demindrepartiunasvillkøri kommunalpoliliken. [53] Konkurrens i imikesflygel. [58] Konkurrensen inom bygg/bosektorn. [62] Svensk lonestatistik [63] Årlig revision i statsförvaltningen. [64] Vad kostar ett statsbidrag? [68] lokalkontor. [72] vad kostar begravningar - vem betalar? [82] Ny budgetproposition. [83]

Miljö- och energidepartementet Den elintensiva industrin under kärnkrañsavvecklingen.[2l] Den elintensiva industrin under k£mkraftsavveckling~ en. Bilagedel. [22] Översyn av naturvårdslagen m.m. [38] vveckling - kompetens och sysselsättning. [40]

KUNGL. BIBL.

1991-04-24

mocka-Jon.: