Kommunalt partistöd

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

G

Kommunalt

partistöd

Betänkande

av partistödsutredningen

SMU]

Statens offentliga utredningar

w 199180

få

Civildepartementet

Kommunalt

partistöd

Betänkande av Birtistödsutredningen

Stockholm 1991

SOU och Ds kan köpasfrån Allmänna Förlaget, som ocksåpå uppdrag av regeringskanslicts törvaltningskontor ombcsörjerremissutsändningar dessapublikationer. av

Adress Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 087 39 96 30 Telefax 087 39 95 48

Publikationema kan också köpasi Informationsbokhandeln,Malmtorgs gatan Stockholm.

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38- 10877-1 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-250X Stockholm 1991

Till statsrådet och chefen för civildepartementet

Regeringen bemyndigade den 13 juni 1991 chefen för civildepartementet att tillkalla en kommitté med uppgift att se över reglerna om kommunalt partistöd. Kommittén har antagit namnet partistödsutredningen.

I arbetet med betänkandet har som ledamöter deltagit landshövdingen Sten Wickbom, ordförande, riksdagsledamöterna Hugo Andersson, Helge Hagberg, Lars Norberg, Ulla Pettersson och Knut Wachtmeister, vidare kommunalråden Birgitta Nådell och Magnus Persson, politiska sekreteraren Helena Bargholtz och ombudsmannen Kristina Vikström.

som sakkunniga har deltagit vice förbundsordföranden Sune Eriksson, kommunförbundet, departementsrådet Sören Häggroth, civildepartementet, och landstingsrådet Ove Löfgren, landstingsförbundet.

Stadsjuristen Stig Hellmers har biträtt kommittén som expert.

Sakkunnige Kai Kronvall har tjänstgjort som sekreterare.

Kommunförbundets sektion för statistik och informationsförsörjning har biträtt kommittén med uppgifter om samt beräkningar av det kommunala partistödet.

Fil. dr Gullan Gidlund har på kommitténs uppdrag utarbetat uppsatsen Vinna eller försvinna - Den offentliga partifinansieringen och väljarnas nya rörlighet, som bilägges detta betänkande. Experten Stig Hellmers har på kommitténs uppdrag utarbetat promemorian Kommunalt stöd

till politiska organisationer och politisk verksamhet - Kommunalrättsliga aspekter, som bilägges detta betänkande. Kommittén får härmed överlämna betänkandet SOU 199180 Kommunalt partistöd. Till betänkandet fogas reservationer av ledamöterna Lars Norberg respektive Magnus Persson.

Stockholm i oktober 1991 Sten wickbom Hugo Andersson Helena Bargholtz Helge Hagberg Lars Norberg Birgitta Nådell Magnus Persson Ulla Pettersson Kristina Vikström Knut Wachtmeister Kai Kronvall

INNEHÅLL

SAMMANFATTNING...5

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG...1O

1. INLEDNING...1l 1.1 Direktiven...11 1.2 Allmän bakgrund...11 1.3 Problemställningen...12 1.4 Det statliga partistödet...13 1.5 Det kommunala partistödet...15 1.6 Ändringar och förslag ändringar om av partistödet...17 1.6.1 Utredningsförs1ag...17 1.6.2 Förtroendeuppdragsutredningen...18 1.6.3 Initiativ i riksdagen...20 1.7 Det svenska partistödet i internationell A belysning...21

RÃTTSLÄGET...24 Den kommunala kompetensen...24 Lagen om kommunalt partistöd...25 Rättspraxis rörande tillämpningen av partistödslagen...25 Andra former av stöd till politiska organisationer och politisk verksamhet...26 Rättspraxis rörande andra stödformer till politisk verksamhet...28

STATLIGT OCH KOMMUNALT PARTISTÖD OCH ANDRA FORMER AV STÖD NUVARANDE FÖRHÅLLANDEN...30 - 3.1 Partistödet...30 3.1.1 Det statliga partistödet...3O 3.1.2 Partistödet i kommunerna...31 3.1.3 Partistödet i landstingen...33 3.2 Andra former av stöd...35 3.2.1 Förtroendevalda på hel- eller deltid...36

Politiska sekreterare och andra former 3.2.2 biträde åt de förtroendevalda...38 av 3.2.3 Utbildningsbidrag...38 3.2.4 Allmän partiservice...39 Bidrag till de politiska ungdomsorga- 3.2.5 nisationerna...39

KONSEKVENSER AV ATT INFÖRA 4. EKONOMISKA ETT GRUNDSTÖD...4O Utfallet på nationell nivå...40 4.1 Utfallet på kommunnivå...43 .

ÖVERVÄGANDENocn FÖRSLAG...46 5. UTREDNINGENS 5.1 Allmänna överväganden...46 5.2 Lagtext...48 5.3 Specialmotivering...48

RESERVATIONER...53

BILAGOR...56 1 Direktiv Sammanfattning betänkandet SOU 198847 2 av Kommunalt stöd till de politiska partierna Gidlund Vinna eller försvinna. 3 Gullan offentliga partifinansieringen och väljarnas Den nya rörlighet Stig Hellmers Kommunalt stöd till politiska organisationer och politisk verksamhet. Kommunalrättsliga aspekter. Beräkningar effekterna av grundstöd 5 av Beräkningar effekterna av grundstöd i en 6 av fiktiv kommun.

F___744444444 ê i

z 2 . K SAMANFATTNING

Genom lagen 1969596 om kommunalt partistöd får kommuner och landsting lämna ekonomiskt bidrag till partier som under den tid beslutet avser är representerade i fullmäktige. Bidraget skall fördelas i proportion till partiernas mandattal i fullmäktige.

Det kommunala partistödet har senast varit föremål för utredning 1988, då förtroendeuppdragsutredningen överlämnade betänkandet SOU 198847 Kommunalt stöd till de politiska partierna. Betänkandet har legat till grund för överläggningar mellan riksdagspartierna eventuella om förändringar av det kommunala partistödet. Överläggningarna har inte resulterat i några förslag till ändringar.

I samband med behandlingen våren 1991 av förslaget till ny kommunallag har riksdagen hos regeringen begärt en översyn av lagstiftningen om det kommunala partistödet. Riksdagen har inte angett några närmare riktlinjer för denna översyn. begäran regeringen tillsatt I anledning av riksdagens har kommitté, har antagit namnet l denna som

partistödsutredningen. Enligt direktiven bör kommittén ta

del av förtroendeuppdragsutredningens betänkande och lämna förslag till hur det kommunala partistödet bör vara utformat.

I detta betänkande lämnas förslag till ny lagstiftning om det kommunala partistödet.

I kapitel 1 redovisas översiktligt bl a problemställningen beträffande det kommunala partistödet, där grundproblemet

anges vara hur man ska finna ändamålsenliga och rättvisa

principer för fördelningen mellan partierna. I kapitlet

beskrivs även tillkomsten av det statliga 1965 och det kommunala 1969 partistödet samt de ändringar som skedde 1972 och de förslag till ändringar som lagts fram i riksdagen sedan 1971. Ändringsförslagen har främst gått ut på att införa någon form av grundstöd som komplettering till det mandatbundna, proportionellt fördelade stödet. I slutet kapitlet jämförs det svenska partistödet i olika av avseenden med främst de övriga nordiska ländernas.

I det andra kapitlet redogör kommittén för rättsläget på området i kortfattad form.

De frågor tillämpningen av lagen om kommunalt partistöd om regeringsrätten avgjort har huvudsakligen gällt rätten som till stöd när partier splittrats eller utbrytning skett från parti under pågående mandatperiod; vidare avvikelser från lagens strikta mandatbundna fördelningsgrund samt andra stödformers förenlighet med lagen.

När det gäller andra former av stöd än kontantstöd och politiska sekreterare konstaterar kommittén bl a att särskilt stöd åt partierna för informations- och mötesverksamhet samt fria lokaler och annan kostnadsfri service utanför det lagreglerade stödet i princip torde strida mot partistödslagen och innebära befogenhetsöverskridanden. Kommittén finner även att rättsfallsmaterialet är tämligen rikligt när det gäller kommunernas och landstingens förhållande till det politiska livet i kommunenlandstinget i allmänhet och där de överklagade besluten innebär stöd för eller diskriminering olika politiska organisationer eller meningsyttringar. av

I kapitel 3 redovisas omfattningen och utvecklingen av det statliga och det kommunala partistödet.

Det statliga partistödet uppgick 199091 till cirka 173 milj kronor totalt inklusive bidrag till partigrupperna i riksdagen. Det kommunala partistödet har ökat från 28 milj kronor 1971 till nära 240 milj kronor 1991. 1989 varierade

stödet per mandat mellan 1.500 och 153.450 kronor. Högsta stödet per invånare i kommunen uppgår till 73 kronor och det lägsta till nio kronor. Kommuner med vänstermajoritet ger i allmänhet ett högre stöd än kommuner med borgerlig majoritet eller där majoritetsförhållandena är oklara.

Det landstingskommunala partistödet har ökat från drygt 9 milj kronor 1970 till cirka 130 milj kronor 1991. storleken av partistödet är i stort sett proportionell mot folkmängden i landstingen.

1989 fanns det 573 heltidsengagerade förtroendevalda och 286 deltidsengagerade minst 40 procent av heltid i kommunerna. Motsvarande siffror för landstingen var 135 respektive 52.

I kommunerna och landstingen finns i dag totalt 180 tjänster inrättade enligt lagen 1983565 om politiska sekreterare i kommuner och landstingskommuner. Även andra liknande former av biträde till de förtroendevalda förekommer.

En majoritet av kommunerna betalar genom partierna ut ersättning till förtroendevalda som deltar i utbildning med anknytning till kommunen. Många kommuner och landsting ger stöd till partierna i form av fria möteslokaler, utskrift

och

kopiering av partimaterial, disponering av AVhjälpmedel och annan kontorsutrustning samt kostnadsfri spridning av partiinformation till hushållen. 36 kommuner anslog 1989 7,7 milj kronor till de politiska ungdomsorganisationernas verksamhet.

I kapitel 4 redovisas olika beräkningar av ekonomiska konsekvenser av att införa ett grundstöd.

Ett grundstöd på 25 procent av totalbeloppet skulle, om det införts 1989, lett till en betydande omfördelning från de största partierna, främst s, till de mindre partierna. Förlusten för s i kommunerna och landstingen uppgår till

cirka 16 procent jämfört med fördelningen enligt nuvarande regler. Vinsten för kds i kommunerna skulle uppgå till nära 80 procent, medan vinsten för mp i landstingen skulle bli drygt 60 procent.

Beräkningar av konsekvenserna av grundstöd på 5, 15 och 25 procent baserat på mandatställningen efter 1988 års val och det 1989 utgående partistödet visar att främst s men även m skulle förlora i förhållande till nuvarande system för fördelning i samtliga fall utom vid förekomst av reduceringsregler för de minsta partierna. I det sistnämnda fallet skulle m göra en mindre vinst. Övriga partier skulle vinna i varierande grad. Förlusten för de största partierna skulle reduceras dels vid en sänkning av grundstödets andel av det totala stödet, dels vid införande av regler för reducering av grundstödet för de mindre partierna, vilkas vinst i de flesta fall skulle minska något genom reduceringsreglerna.

Beräkningar på kommunal nivå av konsekvenserna av att införa grundstöd redovisas även. Av denna redovisning framgår bl a olika tröskeleffekter av grundstöd, med eller utan regler för reducering av stödet för de mindre partierna.

I det femte kapitlet redovisas kommitténs överväganden och förslag.

Kommittén framhåller i sina allmänna överväganden, att det kommunala partistödet skall ses som ett allmänt samhälleligt stöd för att förbättra partiernas möjligheter att utveckla en aktiv medverkan i opinionsbildningen bland medborgarna och därigenom stärka den kommunala demokratin.

Den kommunala kompetensen att besluta om partistöd bör enligt kommitténs mening ges en friare utformning. En friare reglering möjliggör en uppdelning av partistödet i ett grundstöd och ett mandatbundet stöd. Kommittén har inte funnit anledning att närmare reglera utformningen av

stödet. Det bör ankomma på kommunerna och landstingen själva att bestämma t ex storleksrelationen mellan ett grundstöd och ett mandatbundet stöd. Den föreslagna kompetensregeln vilar på den allmänna likställighetsprincipen, vilket enligt kommitténs mening bör garantera att ett visst parti inte otillbörligt gynnas eller missgynnas.

Förslaget innebär i huvudsak att kommuner och landsting får ge stöd till partier, som är representerade i fullmäktige, för deras till kommunenlandstinget anknutna verksamhet under den tid som avses i stödbeslutet. Dock får stöd utgå även för året efter det att partiets representation upphört. Stödet, som beslutas av fullmäktige, skall syfta till att möjliggöra partiernas till kommunenlandstinget anknutna verksamhet, och det får inte otillbörligt gynna eller missgynna något parti. Om partistöd utgår i form av politiska sekreterare skall det beaktas vid bestämmandet av annat stöd.

Av specialmotiveringen framgår bl a att lika fördelning av grundstödet mellan de i fullmäktige representerade partierna inte är ett självklart rättvisekrav. Om stödet sätts till något lägre nivå för parti med ett i en förhållande till fullmäktigeförsamlingens storlek ringa antal mandat, bör detta inte uppfattas som ett otillbörligt missgynnande. Både när det gäller grundstödet och det mandatbundna stödet bör dock uteslutande vid fördelningen något representerat parti inte kunna komma i fråga. av

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunallagen 1991900 att 2 kap. 9 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Kommuner och landsting får Kommuner och landsting får lämna ekonomiskt bidrag under den tid som avses i till de politiska partier stödbeslutet ge stöd till som är representerade i partier som är fullmäktige under den tid representerade i som avses i fullmäktige för deras till bidragsbeslutet. kommunen respektive Bidraget skall fördelas så, landstinget anknutna att varje parti får ett verksamhet. Stöd får dock lika stort belopp för varje utgå även för året efter plats som partiet har i det att partiet upphört att fullmäktige. vara representerat i fullmäktige. Stödet beslutas av fullmäktige. Det skall syfta till att för varje parti möjliggöra verksamhet som avses i första stycket och får inte otillbörligt gynna eller missgynna något parti. om partistöd genom anställande av politisk sekreterare finns särskilda bestämmelser. Utgår sådant stöd skall det beaktas vid bestämmande av annat stöd.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

1. INLEDNING

1.1 Direktiven

Enligt direktiven dir. 199146; bilaga 1 har riksdagen i samband med behandlingen av den nya kommunallagen begärt att regeringen skall tillsätta en parlamentarisk utredning för att göra en översyn av partistödslagstiftningen. Enligt riksdagens uttalanden bör beredningsarbetet i denna fråga bedrivas skyndsamt med inriktning på att riksdagen skall fatta beslut i frågan redan under hösten 1991.

Riksdagen har inte gett några närmare riktlinjer för hur ett förändrat kommunalt partistöd bör utformas.

Enligt direktiven bör kommittén ta del av förtroendeuppdragsutredningens betänkande SOU 198847 Kommunalt stöd till de politiska partierna, i vilket olika stödformer övervägts och konsekvenserna av alternativa lösningar redovisats.

Kommittén skall även beakta andra former av stöd än det lagfästa, mandatbundna stödet, t ex ersättning till politiska sekreterare, utbildnings- och lokalbidrag samt administrativa bidrag och informationsanslag.

1.2 Allmän bakgrund

Lagen 1969596 om kommunalt partistöd ger kommunerna och landstingen rätt att lämna ekonomiskt bidrag till politiska partier som under den tid som beslutet avser är representerade i fullmäktige. Bidraget skall fördelas 1 proportion till partiernas mandattal 1 0 fullmäktige.

Under en följd av år har motioner lagts fram i riksdagen om ändringar av systemet för fördelning av bidraget mellan

partierna. I huvudsak har dessa förslag gått ut på att införa någon form av grundstöd eller dylikt, vilket i princip skall vara lika stort för alla partier som är berättigade till bidraget, som komplettering till det mandatbundna, proportionellt fördelade stödet.

I anledning härav fick den 1988 tillsatta förtroendeuppdragsutredningen dir. 19885 i uppgift att redovisa och bedöma konsekvenserna av olika sätt att konstruera det kommunala partistödet. Det material, som utredningen skulle ta fram, avsågs ligga till grund för överläggningar mellan partierna i riksdagen om eventuella förändringar av det kommunala partistödet.

Förtroendeuppdragsutredningens nämnda betänkande överlämnades i oktober 1988. De överläggningar som därefter förts mellan riksdagspartierna har inte resulterat i några förslag till ändringar av partistödslagen.

Lagen 1969596 om kommunalt partistöd har inarbetats i den nya kommunallagen prop. 199091117, KU38; rskr. 360, vilken träder i kraft den 1 januari 1992.

1.3 Problemställningen

Grundproblemet med det kommunala partistödet är att finna ändamålsenliga och rättvisa principer för fördelningen. Skall ekonomiskt stöd utgå endast till partier som är representerade i fullmäktige respektive landstinget skall stödet fördelas strikt proportionellt

I sig medför har det i olika sammanhang hävdats - en proportionell fördelning en diskriminering av småpartier. Alla partier oavsett storlek mätt i antal mandat ocheller medlemmar har nämligen, enligt detta synsätt, i grunden ungefär samma behov av stöd i form av politiskt eller administrativt biträde åt de förtroendevalda, lokaler, kontorsutrustning, utbildningsverksamhet och distribution

av informationsmaterial. Mot den bakgrunden bör därför alla partier få ett visst grundstöd för att bestrida kostnaderna för denna basverksamhet.

När det gäller stödet till riksdagspartierna har man tagit fasta på dessa förhållanden och på ett tidigt stadium infört ett särskilt kanslistöd, där för övrigt oppositionspartierna gynnas särskilt. Kanslistödet har senare kompletterats med ett särskilt bidrag till partigrupperna.

sedan lång tid har de partier, som i det nämnda hänseendet ansett sig diskriminerade vid fördelningen av det kommunala partistödet, motionerat i riksdagen om införande av någon form av grundstöd som komplettering till det mandatbundna partistödet.

Delvis som en följd av detta har man i kommunerna och landstingen utvecklat en praxis innebärande att materiella resurser av varierande slag i ökande omfattning ställs till partiernas förfogande vid sidan av det mandatbundna stödet. Därvid har i viss mening en form av grundstöd införts utan uttryckligt stöd i lag. Frånvaron av överklaganden i större omfattning av kommunala beslut i dessa avseenden har sannolikt sin grund i att fördelningen av dessa extraresurser är ett resultat av förhandlingar mellan partierna, där förhandlingsresultatet senare konfirmeras i formella och därmed överklagbara beslut. De informella förhandlingsöverenskommelserna torde i de flesta fall vara av den arten att de mer eller mindre binder de berörda partierna vid förhandlingsresultatet i sin helhet.

1.4 Det statliga partistödet

Sverige var bland de första länderna i världen med att införa offentlig finansiering av politiska partiers verksamhet. Det skedde genom riksdagens beslut 1965 om införande ett ekonomiskt stöd för de partier som är av

representerade i riksdagen. Villkoren för att få bidraget var att partiet skulle vara representerat i riksdagen och att det fått minst 2 procent av rösterna i det senaste valet till andra kammaren samt att det fortlöpande bedrev opinionsbildande verksamhet bland sina medlemmar och bland allmänheten.

I propositionen prop. 1965174 anfördes bl a att den svenska demokratin är en folkstyrelse genom partier och att en differentiderad opinionsbildning är nödvändig för att väljarna skall kunna ta ställning i politiska frågor. Det betonades att det å ena sidan är naturligt att medlemmarna stöder sina partier ekonomiskt men att å andra sidan partiernas finansiering dessutom är ett samhällsintresse. Det är enligt propositionen ett allmänt intresse, inte bara för de politiskt organiserade, att partierna har tillräckliga resurser för sin omfattande opinionsbildande verksamhet.

Det övergripande målet med det statliga partistödet är att stärka de politiska partiernas ställning i opinionsbildningen och därigenom att stärka demokratin. Partistödet kan därutöver enligt propositionen förebygga beroende av enskilda bidragsgivare och motverka ojämnheter och brist på resurser i partierna samt förbättra möjligheterna till kontinuerlig kontakt mellan partierna och väljarna.

Enligt propositionen bidraget fördelas proportionellt skall mot antalet mandat i riksdagen. Varken villkor eller kontroll beträffande användningen skulle förknippas med bidraget. Riksdagen antog propositionen KU 44, rskr 453.

1965 års riksdag beslöt även att anslå medel till gruppkanslier för riksdagspartierna, s k kanslistöd. Ett särskilt stöd till partigrupperna infördes genom beslut av 197576 års riksdag KU 35, rskr 148. Riksdagsledamöterna erhåller också kontorshjälp.

1.5 Det kommunala partistödet

Den nyss redovisade partistödsreformen gällde exklusivt för partiernapartigrupperna i riksdagen. Någon möjlighet för kommunerna eller landstingen att på motsvarande sätt stödja partierna lokalt eller regionalt förelåg inte; därtill krävdes särskilt författningsstöd.

I två likalydande motioner i riksdagen 1968 togs frågan upp som kommunernas och landstingens möjligheter att bevilja anslag till politiskt parti för bedrivande av kommunal information och opinionsbildsning. Utskottet KU 196833 konstaterade att detta inte ingick i den kommunala kompetensen. Motionärernas intentioner behandlades välvilligt av utskottet, som framhöll de politiska partiernas betydelsefulla roll att sprida information om den kommunala verksamheten. Utskottet hemställde hos riksdagen att frågan skulle utredas, vilket riksdagen biföll.

Med anledning av riksdagens beslut upprättades inom kommunikationsdepartementet en promemoria stencil K 19697 om kommunalt partistöd. I promemorian förordades, mot bakgrund av bl a att den kommunala självstyrelsen blivit av allt vitalare intresse för medborgarna samtidigt som deras möjligheter att utöva ett direkt inflytande på de kommunala besluten blivit allt mindre, att de politiska partierna borde kunna ge väljarna information om de kommunala frågorna och partiernas ståndpunkter på ett bättre sätt än dittills. Därför borde enligt promemorian kommunerna själva få pröva behovet av ekonomiskt stöd till de partier som är verksamma i kommunen. Den utvidgning av den kommunala kompetensen som krävdes skulle ges genom särskild lagstiftning om kommunalt partistöd.

I propositionen 1969126 redovisades en i stort sett enig remissopinion angående förslagen i promemorian. Dock fanns det delade meningar på några punkter, bl a beträffande

grunderna för fördelningen av stödet mellan partierna. Argumenten för en fördelning på proportionella grunder var väsentligen desamma som anförts vid införandet av det statliga partistödet. Intresset av att undvika system som inbjuder till en uppsplittring på småpartier eller nedför andra inte avsedda verkningar på partiförhållandena borde beaktas även i sammanhang med ett kommunalt partistöd. Genom att begränsa stödet till partier som är representerade i fullmäktige eller landstinget skulle man få en viss garanti för att stödet utgår endast till partier som fortlöpande bedriver opinionsbildande verksamhet bland sina medlemmar och allmänheten. Enligt förslaget i propositionen till lagen om kommunalt partistöd får kommuner och landsting sålunda lämna ekonomiskt bidrag till partier, som under den tid beslutet avser är representerade i fullmäktige eller landstinget.

Utskottets borgerliga majoritet KU 36, som i huvudsak i övrigt tillstyrkte propositionen, föreslog att en viss del av stödet skulle utgå som ett för alla partier lika stort grundbidrag. De socialdemokratiska reservanterna stödde propositionens förslag till fördelningsprincip, som också antogs av riksdagen rskr 353.

Trots den tämligen entydiga betoningen i förarbeten av att stödet främst skulle avse att öka partiernas möjligleter att bedriva informationsverksamhet finns ingen formulering i lagtexten om detta ändamål. Utvecklingen under de drygt 20 år gått sedan lagstiftningen kom till har dodc lett som fram till en annan och vidare syn på partistödets ftnktion. Förtroendeuppdragsutredningen deklarerade sålunda i Sitt betänkande SOU 198847 att partistödet numera bör ses som ett allmänt samhälleligt stöd för att stärka de politiska partiernas ställning i opinionsbildningen och därünom har till sitt vidare syfte att stärka den kommunala denkratin. Det kan därför enligt förtroendeuppdragsutredningens mening inte enbart ses som ett informationsbidrag till partierna.

1.6 Ändringar och förslag om ändringar av partistödet 1.6.1 Utredningsförslag

En översyn av såväl det statliga som det kommunala partistödet gjordes av 1971 års partistödsutredning, som i sitt betänkande SOU 197262 Offentligt stöd till de politiska partierna lade fram ett förslag till lag om statligt stöd till politiska partier. Förslaget låg i sin helhet till grund för ett regeringsförslag prop. 1972126, KU 55 om partistödslag. Riksdagen antog propositionen Lag 1972625 om statligt stöd till politiska partier. Till grund för beslutet låg en enig överenskommelse mellan partierna.

Utredningen och propositionen utgick från följande principer för partistödet generellt

Bidrag bör utgå endast till partier som har ett inte obetydligt stöd i väljaropinionen, manifesterat i allmänna val. Bidragen bör behandlas schematiskt och fördelas enligt fasta regler som inte tillåter någon skönsmässig prövning. Bidragens storlek bör stå i relation till partiernas styrka. Någon statlig kontroll av hur medlen används skall inte förekomma. Införandet och omfattningen av kommunalt partistöd bör bestämmas av kommunerna och landstingen själva på grundval av den i lag givna konstruktionen.

Några förändringar i konstruktionen av det kommunala partistödet föreslogs inte.

Under 1980-talet har flera utredningar tagit upp frågan om det kommunala partistödet. sålunda redovisade kommunaldemokratiska kommittén i sitt betänkande SOU 19825 Förtroendevalda i kommuner och landstingskommuner kartläggning av det kommunala och landstingskommunala en partistödet.

En mera utförlig kartläggning utfördes på initiativ av konstitutionsutskottet 19818218 av 1983 års demokratiberedning, redovisad i Ds C 19838 Det kommunala partistödet, författad av Gullan Gidlund. På grundval av denna undersökning konstaterade demokratiberedningen i sitt betänkande SOU 198528 Aktivt folkstyre att kommunerna och landstingen med den existerande lagstifningen hade tillfredsställande utrymme att ge ekonomiskt stöd till de politiska partierna.

I propositionen prop. 19868791 i anledning av demokratiberedningens betänkande anfördes att frågan om en översyn av det kommunala partistödet borde prövas ytterligare, och lagen borde därför inte ändras i det läget. Civilministern deklarerade att han avsåg att ta initiativ till att bl a olika alternativa modeller för det kommunala partistödet blev belysta. Detta ledde till det i det föregående nämnda uppdraget till förtroendeuppdragsutredningen att redovisa och bedöma konsekvenserna av olika sätt att konstruera det kommunala partistödet SOU 198847.

1.6.2 Förtroendeuppdragsutredningen

Förtroendeuppdragsutredningens betänkande SOU 198847 Kommunalt stöd till politiska partier redovisas här kortfattat vad gäller förslagsdelen. En sammanfattning av betänkandet återges i bilaga 2;

1. En generell regel om kommunalt partigruppsstöd införs som täcker alla former av politiskt biträde till de förtroendevalda som förekommer, liksom andra former av stöd till partierna som förekommer vid sidan om det lagreglerade partistödet.

2. Reglerna om kommunalt partistöd och reglerna om kommunalt partigruppsstöd infogas i skilda avsnitt i kommunallagen.

3. Ett kommunalt partigruppsstöd bör konstrueras på samma sätt som det statliga stödet, dvs det skall bestå dels av ett grundstöd, dels ett mandatbundet stöd.

4- Det k°mmUna1a partistödet skall även fortsättningsvis vara helt igenom mandatbundat och utgå med ett visst belopp per mandat. Vissa utjämningsregler för partier förlorar som mandat i ett val införs. Parti förlorar mandat i det som senaste valet får vid beräkningen det kommunala av partistödet tillgodoräkna sig det antal mandat partiet hade vid närmast föregående val under det första året efter valet.

Principiellt anser förtroendeuppdragsutredningen, vilket redovisats i avsnitt 1.5 i detta betänkande, att det kommunala partistödet bör ses inte enbart ett som informationsbidrag till partierna utan ett allmänt som samhälleligt stöd för att stärka partierna och därmed även för att stärka den kommunala demokratin.

I sina överväganden om ett införande av ett grundstöd finner förtroendeuppdragsutredningnn, att bidragssystemet

bör konstrueras så att det inte i

alltför stor utsträckning stimulerar framväxt av småpartier. Ett sätt att motverka en sådan utveckling är att införa någon form begränsning av vad gäller rätten att erhålla stöd, Utredningen finner dock inget skäl att förslå någon begränsning av detta slag. villkoret för att ett parti skall erhålla partistöd skall enligt utredningens mening som hittills i princip vara att partiet är representerat i fullmäktige.

I anledning av att förslag om olika regler för reducering av stödet lagts fram i riksdagen t ex 1971549, m redovisar förtroendeqppdragsutredningen vilka konsekvenserna skulle bli, om sådana regler skulle kopplas till ett grundstöd. Dessa beräkningar återges i kapitel 4 i detta betänkande.

1.6.3 Initiativ i riksdagen

senaste 20 åren har ett flertal motioner lagts Under de med förslag ändringar av reglerna för fram i riksdagen om det kommunala partistödet.

nämnas att det redan vid 1971 års riksdag som exempel kan flertal motioner hur ett grundstöd skulle väcktes ett om ut med hänsyn tagen till ett eventuellt kunna se spärrsystem för småpartier t ex motion 1971549, m.

år har motioner om främst möjligheten att Under senare grundstöd i det kommunala partistödet lagte trim införa ett i riksdagen. Under 198889 väcktes två motioner med detta innehåll fp; K632, mp. Under riksdagsåret 198889K606, väcktes fyra motioner angående ändringar av 199091 reglerna för det kommunala partistödet 199091K48, mp; 51, fp; 59, v; 619, fp.

Det har vidare väckts förslag i riksdagen om att även partier som är orepresenterade i kommunfullmäktigelandstinget skulle kunna få kommunalt partistöd 198788K606, c. Enligt motionärens mening kan det mycket svårt att uppnå representation i vara valkretsindelade kommuner. I en sådan kommun borde det vara betala ut stöd till partier som erhållit minst möjligt att procent rösterna i föregående val. en av

I flera motioner i riksdagen t ex 198485K570, c, s; 198687K613, fp har påtalats att en konsekvens av den konstruktionen det kommunala partistödet är nuvarande av att den endast tar hänsyn till det aktuella antalet mandat. parti går kraftigt tillbaka i ett val kan därför Ett som drabbas stora ekonomiska svårigheter. Motionärerna av föreslår att regler om avtrappning liknande reglerna för det statliga partistödet bör införas även i det kommunala

partistödet.

Det svenska partistödet i internationell belysning 1.7

Gullan Gidlund har på utredningens uppdrag studerat den svenska modellen för partistöd i jämförelse med andra länder, främst de nordiska. Arbetet har avrapporterats i promemorian Vinna eller försvinna Den offentliga partifinansieringen och väljarnas nya rörlighet bilaga 3. Rapporten är en uppföljning av en rapport av samma författare redovisades i förtroendeuppdragsutredningens som betänkande SOU 198847 med titeln Tendenser i svensk partifinansiering.

I rapporten konstateras inledningsvis, att med den ställning och det ansvar som de politiska partierna har i demokrati blir frågan om hur partierna finansieras och en hanterar sina interna ekonomiska förhållanden en av de grundläggande demokratifrågorna. Det finns problem förknippade med förhållandet mellan partier och pengar, som kräver ständig uppmärksamhet ojämn resursfördelning och bristande konkurrens, risk för manipulering av väljarna samt korruption och mutor. I olika länder har man vidtagit åtgärder mot dessa problem med hjälp av bl a lagstiftning. Pengar är inte generellt utslagsgivande i politiken, men de ekonomiska förutsättningarna kan under vissa omständigheter få mycket stor betydelse inte minst i samband med valkampanjer.

Förutom lagstiftning med syftet att kontrollera förhållandet mellan partier och pengar har offentlig finansiering kommit att användas som ett instrument för att lösa problemen. Sverige tillhörde pionjärerna bland när riksdagen 1965 med bred majoritet införde västländerna till riksdagspartierna. Det framhålls i ett statligt stöd att offentlig finansiering vid den tidpunkten var rapporten utomordentligt kontroversiell tanke i många länder. en

dagsläget har ett tjugotal demokratier i världen infört I någon direkt offentligt partistöd, allt ifrån form av generella bidrag till partiverksamheten till selektiva

bidrag för någon speciell aktivitet eller funktion. Räknas även bistånd i indirekt form med t ex avdragsrätt för bidrag till politiska partier, fri radio- och TV-tid, fria transporter eller fritt porto - skulle listan över bidragsgivande länder vara längre.

Vad gäller det statliga partistödet konstateras att betydande belopp betalas ut i generellt stöd till partierna i de nordiska länderna. 1990 uppgick den sammanlagda summan till 289 milj kr i respektive lands valuta i Norge, Danmark, Finland och Sverige. Den svenska andelen uppgick till 46 % härav.

Den offentliga utgiftsexpansionen har enligt rapporten inte legat på de statliga stöden utan i stället på den utbyggnad och förgrening av den offentliga finansieringen som skett genom t ex presstöd, bidrag till partiernas sidoorganisationer, partiservice och inrättande av politiska tjänster. Denna utveckling präglar de nordiska länderna i varierande utsträckning.

De nordiska länderna har valt olika modeller för partistödet på regional och lokal nivå. I Finland finns inte partistöd på dessa nivåer. Mellan de skandinaviska länderna finns vissa både likheter och skillnader. Det svenska kommunala partistödet har den mest decentraliserade utformningen genom att kommunerna och landstingen själva bestämmer om anslagen och dess storlek. I Norge och Danmark har man föredragit att låta stortinget respektive folketinget besluta om de regionala och lokala partistöden, som i realiteten är att betrakta som en form av statsbidrag. Det bärande argumentet för den norska lösningen var att man ville undvika risken för orättvisa mellan partierna i olika delar av landet.

Kvalifikationerna för att erhålla partistöd regionalt och lokalt varierar en del. I Sverige är, som redan sagts, kravet att partiet skall vara representerat i fullmäktige eller landstinget för att få stöd. I Norge är kravet dels

att partiet skall ha fått 2,5 procent av rösterna, dels att det är registrerat enligt vallagen och har en särskild organisation i kommunen respektive fylket. Lokala och oberoende grupper är utestängda från partistödet. I Danmark är kraven låga. På amtsnivå är kravet att partiet skall ha fått minst 500 röster, på kommunnivå 100 i vissa stora kommuner 500.

När det gäller principerna för fördelning av stödet mellan partierna är den generellt sett vanligaste principen att stödet ges i förhållande till partiernas vunna mandat eller röstetal. Sådana är reglerna för samtliga nordiska länder. Framför allt små partier världen över har alltsedan starten för den offentliga finansieringen argumenterat för andra fördelningsprinciper. Grundbelopp lika för alla kompletterat med en rörlig del är det vanligaste kravet.

I Sverige finns en bred uppslutning kring principen att det inte bör vara någon offentlig kontroll av hur de offentliga partistöden används. Detta är också fallet i Norge. Dessa båda länder utgör undantag vid en internationell jämförelse. Den alternativa och alltmer dominerande strategin är att man med lagstiftningens hjälp reglerar förhållandet mellan partier och pengar. Så har skett i Danmark och Finland. I Danmark har en ny lagstiftning trätt i kraft vid det senaste årsskiftet, som dels reglerar privata donationer till partierna, dels ålägger partier som nominerar kandidater till valen att årligen redovisa sin ekonomi och samtliga inkomstkällor.

RÄTTSLÄGET 2 .

2.1 Den kommunala kompetensen

Den grundläggande regeln om kommunernas och landstingens allmänna kompetens finns i 1991 års kommunallag i 2 kap 1 S och har följande lydelse Kommuner och landsting får själva ha hand om sådana angelägenheter av allmänt intresse har anknytning till kommunens eller landstingets område som eller deras medlemmar och som inte skall handhas enbart av staten, kommun, ett annat landsting eller någon en annan annan. Kommunallagen har här karaktär av ramlag och kommunernas och landstingens befogenheter inom ramen för bestämmelsen brukar benämnas allmän kompetens.

Utöver kommunallagen finns andra föreskrifter om kommunernas och landstingens befogenheter och skyldigheter på vissa områden. Dessa befogenheter, som brukar benämnas specialreglerad kompetens eller specialkompetens, är av två slag, nämligen frivillig och obligatorisk.

Den frivilliga specialkompetensen är inriktad på att ge ett visst tillskott till eller för visst fall utvidga den allmänna kompetensen. Denna lagstiftning benämns smålagar. Lagen kommunalt partistöd och lagen om politiska om sekreterare i kommuner och landstingskommuner, vilka båda inarbetats i kommunallagen, är exempel på sådana smålagar.

Den andra typen speciallagstiftning tar sikte på att av göra vissa angelägenheter obligatoriska för kommuner och landsting. Exempel på sådan lagstiftning är lagarna om plan- och byggnadsväsendet samt hälso- och sjukvården.

Den grundläggande bestämmelsen för den allmänna kompetensen är generalklausul, konkreta innehåll kan anpassas en vars efter samhällsutvecklingens krav. Bestämmelsen omgärdas emellertid några regler som begränsar handlingsfriheten. av Dessa regler ställer krav att behandla kommunmedlemmarna

rättvist likställighetsprincipen och förbjuder retroaktiva beslut med negativ verkan.

Den nämnda likställighetsprincipen innebär att rationella skäl eller sakliga överäganden krävs som grund för att kommunmedlemmar skall behandlas olika eller att kommunen på saklig grund varit behörig att göra det.

2.2 Lagen om kommunalt partistöd

I föregående avsnitt har redogjorts för tillkomsten av nu gällande lag 1969596 om kommunalt partistöd. Lagen som tidigare var en sk smålag har oförändrad inordnats i kommunallagens kompetenskapitel 2 kap 9 S. Från principiella utgångspunkter kan det mot bakgrund motiven av ifrågasättas om befogenheten numera skall betraktas som en specialkompetens eller anses omfattad av den allmänna kompetensen.

2.3 Rättspraxis rörande tillämpningen av partistödslagen

De frågor om tillämpningen av lagen om kommunalt partistöd som regeringsrätten avgjort har huvudsakligen gällt rätten till stöd när partier splittrats eller utbrytning skett från parti under pågående mandatperiod. Några fall har gällt avvikelser från lagens strikta mandatbundna fördelningsgrund. I några fall har andra stödformers förenlighet med lagen prövats.

I R 197690 fastställde regeringsrätten att under mandatperioden nybildat parti inte kunde göra anspråk på partistöd sedan ledamot av fullmäktige under mandatperioden lämnat det parti han valts för och övergått till det nybildade partiet. Regeringsrättens majoritet ansåg att det nybildade partiet inte kunde grunda sitt krav på bidrag på lagen om kommunalt partistöd eftersom det inte blivit representerat i fullmäktige vid kommunvalet. Regeringsrätten grundade sitt beslut på definitionen av politiskt parti som angivits i propositionen l969126 s

21. som politiskt parti i partistödssammanhang skall nämligen anses varje politisk sammanslutning eller grupp av väljare som uppträder i val under särskild partibeteckning. Härutöver krävs att partiet utgör juridisk person.

I R 1978 210 avgjordes en liknande fråga med samma utgång när utbrytning skett ur ett parti och ett nytt parti uppstått. Regeringsrätten, som var enhällig, diskuterade frågan om det gamla partiet hade ombildats och helt eller delvis ersatts med ett annat parti. Ett sådant ombildat parti skulle nämligen kunna anses uppfylla representationsvillkoret. Regeringsrätten konstaterade dock att det nya partiet inte deltagit i valet och att det gamla partiet alltjämt bestod som politiskt parti och således inte ombildats. Partistödet skulle således fortsättningsvis utgå till det gamla partiet trots att samtliga för partiet valda ledamöter inte längre representerade partiet.

Att partistödet tillfaller partier och inte ledamot personligen har fastslagits i flera rättsfall, bl a R 1981 Ab 351.

Avvikelse från den av lagen föreskrivna fördelningsgrunden att stöd skall utgå med samma belopp för varje plats som partierna har i fullmäktige har genomgående underkänts av regeringsrätten R 1977 Ab 491, R 1978 Ab 337, R 1976 Ab 592, R 1980 21.

2.4 Andra former av stöd till politiska organisationer och politisk verksamhet

vid sidan de lagreglerade stödformerna partistöd och om tillhandahållande av politiska sekreterare förekommer i varierande omfattning olika former bidrag. Även annat av stöd förekommer som skrivhjälp och annan administrativ hjälp och tillhandahållande av möteslokaler.

Arvoden till förtroendevalda på hel- och deltid har sin grund i deras uppdrag åt kommunen eller landstinget och har sitt stöd i kommunallagens arvodesbestämmelser. Dessa förmåner utgör inte partistöd.

Utbildningsbidrag för förtroendevalda; deltagande i partiernas utbildning 1 kommunala frågor har likaledes sitt stöd i kommunallagens arvodesbestämmelser. Detsamma gäller arvode till förtroendevalda vid deltagande i partigruppsmöten som förberedelser för ordinarie sammanträden i fullmäktige och nämnder.

Särskilt stöd åt partierna för informations- och mötesverksamhet samt fria lokaler och annan kostnadsfri service utanför det lagreglerade partistädet torde i princip strida mot partistödslagen och innebära befogenhetsöverskridanden. Beslut om detta skulle sannolikt upphävas efter överklagande. Däremot är det fullt i överensstämmelse med kommunallagens arvodesbestämmelser att ge sådant biträde till enskilda förtroendevalda eller ersätta kostnader för dessa om det behövs för att de skall kunna fullgöra förtroendeuppdraget. Politiska sekreterare som är anställda av kommunen har naturligtvis tillgång till kommunförvaltningens administrationsapparat. I sakens natur ligger också att de förtroendevalda har tillgång till denna i den utsträckning det kan anses motiverat av deras uppdrag.

Bidrag till politiska ungdomsorganisationer har numera sitt stöd i lagen 1989977 om kommunalt stöd till ungdomsorganisationer. Stödet får numera avse även den politiska verksamheten. Huvudsyftet är emellertid detsamma som i den tidigare regleringen i den upphävda barnavårdslagen att stödja organisationernas personlighetsutvecklande och samhällsfostrande verksamhet.

Kommunens allmänna kompetens att tillgodose behovet av samlingslokaler har tidigare blivit erkänd i rättspraxis. Avgörandena av sådana frågor har inneburit en strikt

tillämpning likställighetsprincipen. I fråga om av upplåtelse eller beviljande av anslag förutsätts det att kommunen iakttar partipolitisk neutralitet eller skaffar sig garanti för det anslagsmottagare. Upplåtelse av av möteslokaler skall således ske på lika villkor för såväl politiska som andra organisationer i kommunen.

Möjligheten att differentiera arvoden till förtrodendevalda på hel- eller deltid framgår av 4 kap 15 S tredje stycket i kommunallagen. Om bestämmelse om sådant arvode utformas som föreskrift parti- eller gruppledarbidrag till visst en om parti kommer den emellertid att strida mot partistödslagen.

2.5 Rättspraxis rörande andra stödformer till politisk verksamhet

Rättspraxis beträffande de stödformer som redovisats 1 det föregående 2.5 är tämligen självklara. Av de ur legalitetssynpunkt mer tvivelaktiga former av bidrag som riktas direkt till partierna har en del fall nämnts i redogörelsen för praxis vid tillämpningen av partistödslagen. De troligen vanligast förekommande stödformerna vid sidan om lagens mandatbundna stöd, nämligen olika former av administrativt stöd till partigrupperna torde sällan bli föremål för rättslig prövning då de bygger på överenskommelser mellan partierna. Däremot är rättsfallsmaterialet tämligen rikligt när det gäller kommunernas och landstingens förhållande till det politiska livet i kommunen i allmänhet och där de överklagade besluten kan sägas innebära stöd för eller diskriminering av olika politiska organisationer eller meningsyttringar.

I rättsfallet R 1979 Ab 258 fann regeringsrätten att det inte var en kommunal angelägenhet att anslå medel till ett politiskt ungdomsförbunds jubileumsfestival i kommunen. utgången berodde på att kommunen, som menade att avsikten var att stödja en för allmänheten öppen kulturaktivitet,

inte förmådde styrka i vilken omfattning kommunmedlemmarna i övrigt kunde ta del av arrangemanget.

stöd åt samhällskritisk teatergrupp med klar politisk en målsättning för sin verksamhet har i RÅ 264 ansetts tillhöra de kommunala angelägenhterna att vårda kulturlivet olika former. Inom för åsikts- och i dess ramen yttrandefriheten ansågs kommunen ha frihet att själv bestämma över teaterverksamhetens inriktning och utformning och vad slags teater den vill stödja.

några rättsfall, bl RÅ 1980 233, har I a besvärsinstanserna undanröjt beslut om anslag till kulturoch artistarrangemang i samband med politiska möten, där uppträdandenas kulturella karaktär inte kunnast skiljas från den politiska delen av mötena.

Begränsningen antalet partier som skulle medverka i av skolans samhällsinformation har gjorts på objektiv grund och har därför inte ansetts strida mot likställighetsprincipen enligt regeringsrätten i R 1981 226 I och II.

För utförlig genomgång av rättsläget, se bilaga 4. en mera

3. STATLIGT OCH KOMUNALT PARTISTÖD SAMT ANDRA PORMER AV STÖD NUVARANDE FÖRHÅLLANDEN -

3.1 Partistödet 3.1.1 Det statliga partistödet

Det statliga partistödet består av dels ett partistöd, som utgår som ett mandatbidrag, dels ett kanslistöd, son utgår i form av ett grundstöd och ett tilläggsstöd. Av tabell 1 framgår omfattningen av det statliga partistödet. Det totala stödet inklusive kanslistödet har i löpande penningvärde ökat från 24,4 milj kr 1966 till 131 milj kr budgetåret 199091.

Dessutom utgår ett särskilt stöd till partigrupperna. Stödet består av ett grundbidrag och ett mandatbundet bidrag. Detta stöd uppgick 199091 till 19,3 milj kr. Härutöver erhåller riksdagsledamöterna kontorshjälp beräknat efter normen en assistent för var fjärde ledamot. Detta bidrag uppgick 199091 till 23 milj kr.

Tabell 1. Det statliga partistödets omfattning budgetåret 199091 i milj kr. m fp c mp s v Tot Statligt

Bidrag till partigrupperna 8,0 5,8 5,8 3,6 15,2 3,9 42,3 Varav p st 3,6 3,0 2,9 2,3 5,1 2,4 19,3 Varav k hjälp 4,4 2,8 2,8 1,3 10,1 1,6 23,0

T0 T 32 23 3 0

Förkortningar p st mandatbundet partistöd; k st kanslistöd; k hjälp kontorshjälp Källa Riksdagen

3.1.2 Partistödet i kommunerna

som framgår av tabell 2 har det kommunala partistödet under perioden 1971-89 ökat från 28,4 milj kr till 200,1 milj kr.

Preliminära data från kommunförbundet visar att totalbeloppet för 1991 uppgår till 238.5 milj kronor, en ökning med 19 procent sedan 1989. Konsumentprisindex har under motsvarande tid stigit med cirka 15 procent.

Tabell 2. Utgående kommunalt partistöd 1971-89 fördelat på partierna i milj kronor.

1983 25,2 25,3 7,5 61,3 5,7 3,3 1,3 1,9 131,5 1986 29,9 25,0 18,2 71,5 7,2 3,3 2,8 2,5 161,6 1989 35,9 24,9 22,9 86,3 11,2 3,8 11,3 3,7 200,1 Källa Kommunalt förtroendevalda och deras arvoden 1989; Svenska kommunförbundet.

Tabell 3 visar mera i detalj hur det kommunala partistödet har förändrats under perioden 1971-89.

Tabell Förändringen av det kommunala partistödets 3. perioden 1971-1989; tabellens övre del visar storlek under storleken partistödet per mandat medan den undre delen av visar totalsumman per kommun

År Lägsta Undre Median Övre Högsta belopp kvartil kvartil belopp

100 400 500 1.500 25.000 1971

1986 1.000 4.000 7.000 12.400 120.000 1989 1.500 5.160 8.370 15.000 153.450

1971 2.400 12.500 20.500 73.500 2.525 1974 4.100 35.000 71.500 152.500 3.535 1977 15.600 67.500 122.500 262.640 5.050 1980 20.500 102.500 205.000 387.450 7.575 1983 20.500 123.000 233.700 494.700 10.100 1986 35.000 171.500 313.400 625.660 12.120 1989 46.500 205.550 372.000 765.000 13.938

Källa Kommunalt förtroendevalda och deras arvoden 1989; Svenska kommunförbundet

Högsta stöd mandat får partierna i de tre storstäderna, per relateras stödet till invånarantalet ligger t ex men Stockholm tre kronor under riksgenomsnittet, 21 kronor per invånare. Högsta stöd per invånare har Arjeplog med 73 Lägst stöd invånare har Hörby, Borgholm och kronor. per Mörbylånga med nio kronor.

kommunala partistödet i allmänhet utgått Tidigare har det med ett jämnt belopp per mandat. De flesta kommuner har nu gått ifrån detta system och istället knutit beloppet till viss procent basbeloppet enligt lagen om allmän en av försäkring vid ett visst tillfälle. I hälften av kommunerna utgår partistödet med ett bestämt belopp i förhållande till basbeloppet, och detta belopp regleras endast genom ett särskilt beslut i fullmäktige när höjning skall ske. I övriga kommuner justeras beloppet kontinuerligt genom indexuppräkning i förhållande till basbeloppet.

I tabell 4 visas skillnaderna mellan kommuner med borgerlig respektive socialistisk majoritet eller kommuner med oklara majoritetsförhållanden vad gäller nivån på partistödet.

Tabell 4. Genomsnittsvärden på utgående kommunalt artistöd t skiftande majoritetsförh llanden per mandat i kommuner med 1989.

Hela riket l2.467 5.160 8.370 15.000 284 Med vågmäst vågmästarsituation menas en situation där miljöpartiet, kds eller annat parti avgör majoritetsförhållandena. Källa Kommunalt förtroendevalda och deras arvoden 1989; Svenska kommunförbundet.

som framgår av tabellen är kommuner med vänstermajoritet s + v generösa med partistödet, vilket framgår vid en mer jämförelse mellan samtliga värden på den första och den andra raden. Kommuner med oklara majoritetsförhå1landenvågmästarsituationer intar en mellanposition mellan socialistiskt styrda och borgerligt styrda kommuner.

3.1.3 Partistödet i landstingen Det landstingskommunala partistödet har ökat från 9,3 milj kr 1970 till 121 milj kr 1989. 1991 är totalbeloppet 129,5 milj kr. Stödets utveckling och fördelningen mellan partierna framgår av tabell 5.

Tabell 5. Det landstingskommunala partistödets fördelning mellan de politiska partierna 1971 1991 1 milj kr, löpande penningvärde.

Källa Ds C 19858; landstingsförbundet.

I tabell 6 visas relationen mellan landstingens storlek i fråga om antal invånare och nivåerna på de belopp som utbetalas i partistöd.

Tabell 6. Totalbeloppen i milj kr för det landstingskommunala partistödet i förhållande till landstingens storlek samt variationsbredden inom olika storleksklasser 1991 i samtliga 23 landsting.

Landstings- Lägsta Medelvärde Högsta Summa storlek belopp median belopp

Under 200.000 inv n 3 2,7 3,0 3,3 9,1 200.001 - 300.000 inv n 14 2,7 4,4 6,9 66,2 över 300.000 inv n 6 4,8 6,3 23,4 54,2

Totalt 129,5

Källa Landstingsförbundet

3.2 Andra former av stöd

I samband med redovisningar av partistödet i kommuner och landsting är det vanligt att man även redovisar stöd till partierna annat slag än kontantstöd. Det brukar ingå av som i sådana beskrivningar är bl a förtroendevalda på heleller deltid, politiska sekreterare samt vissa speciella bidrag och allmän administrativ service. I den sistnämnda ingår bl fria möteslokaler, hjälp med utskrift och a kopiering och tillgång till kontorsutrustning. Dessutom brukar man redovisa bidrag till de politiska ungdomsorganisationerna.

Sådana redovisningar tar i allmänhet inte hänsyn till att de olika former av stöd som behandlas är sinsemellan olikartade. Några kategorier borde med hänsyn till deras särskilda karaktär egentligen inte nämnas tillsamman med partistöd och andra former av stöd som riktar sig direkt till partierna och deras verksamhet. Det gäller förtroendevalda på hel- eller deltid samt bidrag till politiska ungdomsorganisationer. Inte heller utbildningsbidrag och bidrag till partigruppsmöten i den del avser arvoden till enskilda förtroendevalda är att som betrakta som partistöd i egentlig mening.

De hel- och deltidsengagerade förtroendevaldas främsta funktion är att utgöra dels en extra resurs för förtroendemannaorganisationen i det politiska arbetet, dels balans getemot den professionella organisationen. en Funktionen är således baserad på behov hos de förtroendevalda och inte hos partiorganisationen eller den rent partipolitiska verksamheten. Mot den bakgrunden är det inte riktigt att rutinmässigt, som ofta sker, räkna in de hel- och deltidsengagerade förtroendevalda som en del av partistödet.

Inte heller bör ekonomiskt stöd till politiska ungdomsorganisationer räknas in i partistödet främst av det skälet att det inte avser partierna själva utan deras

sidoorganisationer samt att stödet inte främst är avsett för politisk verksamhet. Ursprungligen avsåg stödet den samhällsfostrande och den personlighetsdanande delen av ungdomsorganisationernas verksamhet.

Dessa reservationer bör man ha i minnet vid läsningen av den följande redovisningen. Kostnaderna för arvoden till de förtroendevalda på hel- eller deltid, bidrag till utbildningsverksamhet och partigruppsmöten samt anslagen till de politiska ungsomsorganisationerna skall inte uppfattas som partistöd i egentlig mening.

3.2.1 Förtroendevalda på hel- och deltid

Under de senaste årtiondena har det blivit allt vanligare att kommuner och landsting engagerar förtroendevalda på hel- eller deltid. Av de 279 kommuner som 1989 hade kommunalråd hade 36 kommuner minst fyra kommunalråd. 156 kommuner 57 procent hade endast ett kommunalråd. Kommuner med mindre än 10.000 invånare hade samtliga med ett par undantag endast en heltidsengagerad förtroendevald. De tre största kommunerna hade mellan 11 och 18 kommunalråd.

Av tabell 7 framgår antalet hel- och deltidsengagerade i kommunerna 1989.

Tabell 7. Hel- och deltidsengagerade i kommunerna 1989

Av övriga heltid representerade 3 v, 2 kds, 1 mp och 2 övriga partier. Av övriga deltid representerade 14 v, 10 mp och 1 övriga partier. Källa Kommunalt förtroendevalda 1989. Svenska kommunförbundet.

Det totala antalet förtroendevalda på heltid i kommunerna 1989 573. Ökningen mellan 1986, då antalet uppgick till var 531, och 1989 hänför sig främst till socialdemokraterna. Partiet ökade med 77 personer mellan de två valen.

1989 fanns det sammanlagt 286 förtroendevalda på deltid minst 40 procent av heltid i 125 kommuner 44 procent. ökning med två kommuner respektive 35 Det var en deltidsengagerade sedan 1986. Knappt hälften, 134 av 286, de deltidsengagerade var socialdemokrater. En jämförelse av med 1986 visar att det är främst inom de mindre partierna som antalet deltidsengagerade har ökat.

Totalt sett har antalet förtroendevalda på hel- och deltid i kommunerna ökat med 77 cirka 10 procent mellan 1986 och 1989, då deras antal uppgick till 859.

1989 fanns det förtroendevalda på heltid i samtliga landsting. Deras antal uppgick till 135, en obetydlig ökning jämfört med 1986. Antalet deltidsengagerade var 52. Totalt uppgick antalet hel- och deltidsengagerade i landstingen till 187.

3.2.2 Politiska sekreterare och andra former av biträde åt de förtroendevalda

1983 trädde lagen 1983565 om politiska sekreterare i kommuner och landstingskommuner i kraft. Lagen gör det möjligt att anställa särskilda tjänstemän, politiska sekreterare, att biträda de förtroendevalda. De politiska sekreterarna kan sägas vara en komplementär form av partistöd.

Politiska sekreterare anställda enligt ovannämnda lag finns i dag i 17 kommuner 6 procent och i nio landsting 39 procent. I kommunerna har det inrättats 93 tjänster och 1 landstingen 87, totalt 180 tjänster. Tjänsterna är i de flesta fall heltidstjänster, men deltidstjänster är också vanliga. sålunda svarar de 93 tjänsterna i kommunerna mot 73 årsarbetande.

Antalet kommuner med politiska sekreterare anställda på detta sätt har ökat med fyra sedan 198788, medan antalet landsting har minskat med två under motsvarande period.

Av rapporten Ds 198815 Fyra år med politiska sekreterare framgår att alternativet med andra, tillsvidareanställda tjänstemän än politiska sekreterare med uppgift att bistå de förtroendevalda är relativt vanliga i kommunerna 11 procent och landstingen 43 procent. En annan variant är partianställda funktionärer som i huvudsak arbetar åt de förtroendevalda. Detta arrangemang finns i sju kommuner och tre landsting.

3.2.3 Utbildningsbidrag

En majoritet av kommunerna anslår utbildningsbidrag ersättning till kommunalt förtroendevalda vid deltagande i vissa kurser till de politiska partierna. 1989 betalda 148 kommuner ut totalt 17.3 milj kr i sådant bidrag. 1986 anslog landstingen 5.1 milj kr för samma ändamål

3.2.4 Allmän partiservice

Många kommuner och landsting ger stöd till partierna i form fria möteslokaler, utskrift och kopiering av av partimaterial, disponering av kommunenslandstingets AVhjälpmedel och övriga kontorsutrustning, kostnadsfri partiinformation i den kommunalalandstingskommunala informationstidningen till hushållen.

1983 tillhandahöll enligt Ds C 19858 63 procent av kommunerna och 91 procent av landstingen fria möteslokaler. 27 procent kommunerna och 52 procent av landstingen av tillhandahöll utskrifts- och kopieringsservice. I 46 procent kommunerna och 87 procent av landstingen fick av partierna disponera AV-hjälpmedel och annan kontorsutrustning. Kostnadsfri publicering av partimaterial tillhandahölls partierna i 4 procent av kommunerna och 13 procent av landstingen.

3.2.5 Bidrag till de politiska ungdomsorganisationerna

Ett tjugotal kommuner och 15 landsting analog 1983 särskilda medel, k ungdomsstöd, till de politiska s ungdomsorganisationernas verksamhet. Totalt uppgick detta stöd till 3.8 milj kr i kommunerna och 3.7 milj kr i landstingen. 1989 hade antalet kommuner som lämnade sådant bidrag ökat till 36, och det anslagna beloppet uppgick till 7.7 milj kr. Uppgifter om landstingen vid motsvarande tidpunkt saknas.

4. EKONOMISKA KONSEKVENSERAV ATT INFÖRA ETT GRUNDSTÖD

4.1 Utfallet på nationell nivå

I diskussionen om det kommunala partistödets utformning har det framförts olika förslag om nivån på ett eventuellt grundstöd. En vanlig uppfattning, som framfördes redan 1969 vid riksdagsbehandlingen av propositionen om det kommunala partistödet, är att grundstödet bör omfatta en fjärdedel av det totala kontanta bidraget till partierna i en kommun eller ett landsting.

Med utgångspunkt från denna fördelning mellan grund- och mandatbundet stöd inom ramen för en oförändrad utgiftavolym har förtroendeuppdragsutredningen gjort vissa beräkningar av de fördelningsmässiga konsekvenserna av att införa att grundstöd. Dessa beräkningar, som har redovisats i betänkandet SOU 198847, baserades på mandatställningen efter 1985 års val och det 1986 utgående partistödet.

Beräkningarna visar att ett grundstöd på 25-procentnivân skulle medföra betydande omfördelningar mellan partierna med innebörd att framför allt s men även c skulle förlora medan övriga partier, främst de mindre, skulle vinna på grundstöd.

Nya beräkningar baserade på 1988 års valsiffror och partistödet 1989 har för utredningens räkning tagits fram av kommunförbundet och landstingsförbundet. De redovisas i de följande tabellerna 8 och 9.

Tabell 6. Jämförelse mellan fördelningen av partistöd i kommunerna baserad på enbart mandatbundet stöd och grundstöd 25 procent av totalbeloppet + mandatbundet stöd, milj kr. Grunddata avser 1989.

Parti Partistöd 1989 Grundstöd + Differenser

Källa Kommunförbundet

som framgår av tabell 8 är det två partier som skulle förlora på grundstöd s och m. Det förstnämnda partiet gör en förlust på 14 milj kr 16.1 procent medan förlusten för m uppgår till 1.3 milj kr. Övriga partier skulle göra en vinst; procentuellt skulle de mindre partierna vinna mest.

En jämförelse mellan utfallen 1986 och 1989 för partierna i kommunerna visar att förlusten för s ligger kvar på en hög nivå, två procentenheter högre än tre år tidigare. Förlusten för c har omvandlats till en vinst. Omvänt har vinsten för m omvandlats till en förlust. För de mindre partierna sammantagna skulle vinsten ha minskat från 68 procent 1986 till 40 procent.

Tabell 9. Jämförelse mellan fördelningen av partistöd i landstingen baserad på enbart mandatstöd och mandatstöd och grundstöd 25 procent av totalbeloppet, milj kr. Grunddata avser 1989.

Parti Partistöd 1989 Grundstöd + Differenser mandatbundet mandatbundet Absolut Procent

Källa Kommunförbundet, landstingsförbundet

framgår tabell 9 skulle s göra en förlust på drygt som av milj kr, medan m skulle göra måttlig förlust. Övriga 8 en partier skulle göra vinster, de mindre partierna procentuellt mest.

En jämförelse mellan utfallet 1986 och 1989 för partierna i landstingen visar bl a att förlusten för s skulle ligga kvar på en hög nivå, även i detta fall ett par procentenheter högre än 1986. Vinsten för fp skulle sjunka med nära fem procentenheter. För de mindre partierna kds och v skulle vinsten procentuellt sett reduceras en hel del, främst för det förstnämnda partiet.

Förtroendeuppdragsutredningen redovisade även beräkningar konsekvenserna ett grundstöd på 25 procent för av av perioden 1977-1986 i kommunerna. Enligt dessa beräkningar skulle centern och socialdemokraterna under perioden fått mindre andel av partistödet, jämfört med nuvarande en regler. Med regler för reducering av grundstödet för mindre partier skulle minskningen inte ha blivit lika stor. övriga partier skulle fått en större andel av partistödet med ett grundstöd. Den ökade andelen skulle dock reducerats för de minsta partierna om det funnits reduceringsregler.

F

Kommittén har låtit utföra beräkningar av konsekvenserna av grundstöd på 5, 15 och 25 procent baserat på 1988 års mandatställning och 1989 års partistöd i kommunerna, utan respektive med regler för reducering av grundstödet för mindre partier bilaga 5. Med reduceringsregler avses här att ett parti måste ha erövrat ett visst antal mandat för att erhålla grundstöd. Beräkningarna visar att främst s även m skulle förlora i samtliga fall utom vid men reduceringsregler vid tre mandat, då m skulle göra en mindre vinst. Samtliga övriga partier skulle vinna i varierande grad. Den procentuellt största vinsten registreras på kds vid 25 procent grundstöd utan reduceringsregler. Förslusten för de största partierna skulle reduceras dels vid en sänkning av grundstödets andel av det totala stödet, dels vid införande av reduceringsregler. I det sistnämnda fallet skulle de mindre partiernas med undantag för kds vinst minska något. - -

I de redovisade beräkningarna har man inte tagit ovan hänsyn till beloppen för stöd vid sidan av det mandatbundna partistödet. Detta stöd, som bl a omfattar utbildningsbidrag, bidrag till partigruppsmöten och informationsbidrag, uppgick 1989 i kommunerna till 34 milj kr, vilket skall jämföras med 200 milj kr i mandatbundet stöd. Det övriga stödet torde inte i något väsentligt avseende påverka utfallet i stort.

4.2 Utfallet på kommunnivå

Redovisningarna hittills har avsett utfallet på nationell nivå, dvs de samlade effekterna för partierna av införande grundstöd. Det finns emellertid skäl att även studera av konsekvenserna på lokal nivå. I bilaga 6 redovisas beräkningar baserade på mandatfördelning och stödnivå i en fiktiv kommun med sju partier representerade i fullmäktige. villkoren har varierats på olika sätt

Procentsatsen på grundstödet har lagts på två olika nivåer, 25 respektive 10 procent;

På båda nivåerna har beräkningar gjorts av hur ett grundstöd dvs mindre än fullt grundstöd för reducerat % mandat skulle slå; partier med mindre än fyra i2 x Slutligen har effekterna reduceringsregler för partier av mindre än fyra mandat beräknats. Med reduceringsregler med här att ett parti inte erövrat ett visst antal menas som mandat blir helt utan stöd.

exempel i bilagan redovisas utfallet av ett grundstöd I 2 på procent totalbeloppet. Som framgår av tabellen är 25 av omfördelningseffekterna dramatiska för det största och det minsta partiet -15.8 respektive +121.5 procent.

exempel visas utfallet av ett grundstöd på 10 procent I 3 totalbeloppet. Omfördelningseffekterna har här i stort av sett halverats för varje enskilt parti.

Införande ett grundstöd har alltså vissa givna men av inte önskvärda tröskeleffekter i den meningen att kanske parti endast ett eller några få mandat får ett ett med utfall i jämförelse med den proportionella mycket gynnsamt fördelningen. Ett radikalt botemedel mot detta är att reduceringsregler vid ett visst antal mandat, under införa vilken nivå inget grundstöd utgår.

Förtroendeuppdragsutredningens beräkningar av hur påverkas reduceringsregler vid två fördelningen skulle av mandat visar att generellt sett mildras eller tre omfördelningseffekterna jämfört med grundstöd utan reduceringsregler; ju högre reduceringsnivå desto mindre omfördelande effekt till följd av grundstödet.

förtroendeuppdragsutredningen inte redovisat är dels vad enskilt parti hamnar utanför fördelningen av att ett som gör förlust på 25 procent jämfört med grundstödet en proportionell fördelning, dels att systemet skapar en ny med påföljd att partierna som ligger närmast tröskel

tröskeln gynnas på ett anmärkningsvärt sätt. Dessa effekter framgår av exempel 6 i bilagan.

En variant på reduceringsregler i den mening som hittills diskuterats är att man betalar ut ett reducerat grundstöd till partier som har t ex mindre än fyra mandat. Man kan här tänka sig att ett parti med ett eller två mandat får 50 procent och parti med tre mandat får 75 procent av fullt grundstöd, som utgår från fjärde mandatet.

Utfallet av tillämpningen av en sådan regel visas i exempel 4 och 5, där procentsatsen för grundstödet är 25 respektive 10 procent. Med denna metod jämnas skillnaderna ut en del i jämförelse med grundstöd lika stort för alla, mest i fallet med ett lågt grundstöd exempel 5.

Med utgångspunkt från räkneexemplen i bilagan kan man sammanfattningsvis konstatera

att det största och det näst största partiet förlorar i alla exemplen, mest i fallet med högt grundstöd utan reduceringsregler och minst i fallet med lågt grundstöd med reduceringsregler; i exemplet med reducering vid fyra mandat går det ungefär jämnt ut för det näst största partiet;

att de mellanstora partierna vinner mest i fallet med reduceringsregler pga tröskeleffekten och minst i fallet med lågt grundstöd utan reduceringsregler;

att de minsta partierna vinner mest i fallet med högt grundstöd utan reduceringsregler och att de förlorar vid sådana regler för reducering för mindre partier som innebär att parti inte uppnår ett visst antal mandat blir helt som utan stöd.

s. KOMMITTENS ÖVERVÄGANDENocu FÖRSLAG

5.1 Allmänna överväganden

som utvecklats i det föregående har under de senaste åren förekommit en debatt bl a med anledning av i riksdagen väckta motioner om det kommunala partistödets utformning. - Kommunernas nuvarande kompetens, begränsad till att utge ett partistöd i relation till varje partis antal mandat i fullmäktige, är har det hävdats alltför begränsad. I - praktiken har också åtskilliga kommuner beslutat om stöd vid sidan av det mandatbundna i form av t ex särskilt stöd för informations- och mötesverksamhet samt fria lokaler och annan kostnadsfri service, stöd som fördelas efter annan grund än partiernas mandatinnehav.

I förarbetena till det nuvarande partistödet betonades att stödet främst skulle främja partiernas informationsverksamhet. Utvecklingen under de gångna 20 åren har emellertid, som förtroendeuppdragsutredningen har framhållit, lett till att stödet snarare skall ses som ett allmänt samhälleligt stöd för att förbättra partiernas möjligheter att utveckla en aktiv medverkan i opinionsbildningen bland medborgarna och därigenom stärka den kommunala demokratin.

Kommittén har för sin del kommit till den uppfattningen att den kommunala kompetensen att besluta om partistöd nu bör en friare utformning. En sådan ordning skulle bättre ges stämma överens med den allmänna synen på hur statsmakterna skall reglera den kommunala verksamheten.

Vidare skulle friare reglering, som närmare utvecklas i en specialmotiveringen, möjliggöra och i allmänhet också leda till att partistödet uppdelas i ett grundstöd och ett mandatbundet stöd. Det skulle också innebära en önskvärd renodling av nuvarande stödformer.

I linje med den allmänna synen på hur den kommunala verksamheten bör regleras, en syn som bl a innebär att utrymme ges till lokal anpassning, har kommittén inte funnit anledning att närmare reglera utformningen av stödet. Det bör enligt kommitténs mening ankomma på varje kommun och landsting att utifrån de lokala förhållandena och förutsättningarna bestämma t ex storleksrelationen mellan ett grundstöd och ett mandatbundet stöd.

Genom att den kompetensregel som kommittén föreslår vilar på den likställighetsprincip som gäller för all kommunal verksamhet bör ändå garantier finnas för att visst parti inte otillbörligt gynnas eller missgynnas. Kommittén föreslår att denna anknytning till likställighetsprincipen kommer till uttryck i den nya kompetensregeln.

Bara på ett par punkter ger lagtexten vissa regler om stödets utformning. Det gäller tiden för vilken stödet skall utgå och samordningen av den nya kompetensregeln med vad som är föreskrivet om politiska sekreterare.

I enlighet med de direktiv som gäller för statliga utredningar har kommittén övervägt de ekonomiska konsekvenserna av förslagen. Kommittén har därvid konstaterat att förslagen inte behöver medföra några kostnadsökningar för kommuner och landsting. Förändringar av partistödets former kan genomföras inom oförändrade kostnadsramar.

Kommunallagskommittén har i sitt betänkande SOU 199024 Ny kommunallag redovisat vad EG betyder för bl a den kommunala självstyrelsen i stort. Kommittén har inte funnit att kommunernas och landstingens befogenheter skulle påverkas av EGs regler. När det gäller de speciella hänseenden, där EG eventuellt kommer att innebära förändringar, finns ingen referens till just partistödssystemet.

Mot denna allmänna bakgrund föreslår kommittén följande lagtext.

5.2 Lagtext

Kommuner och landsting får under den tid som avses i stödbeslutet ge stöd till partier som är representerade i fullmäktige för deras till kommunen respektive landstinget anknutna verksamhet. Stöd får dock utgå även för året efter det att partiet upphört att vara representerat i fullmäktige.

stödet beslutas av fullmäktige. Det skall syfta till att för varje parti möjliggöra verksamhet som avses i första stycket och får inte otillbörligt gynna eller missgynna något parti.

Om partistöd genom anställande av politiska sekreterare finns särskilda bestämmelser. Utgår sådant stöd skall det beaktas vid bestämmande av annat stöd.

5.3 specialmotivering

Den nu aktuella lagtexten föreslås ersätta 9 § i 2 kap kommunallagen. Den reglerar alltså kommuns och landstings befogenhet beträffande kommunalt partistöd.

Kommun och landsting har enligt 4 kap kommunallagen rätt att utge arvoden och vissa andra ersättningar till förtroendevalda. Arvoden och ersättningar får utgå även vid förtroendevaldas deltagande i partiernas utbildning i kommunala frågor samt partigruppsmöten som förberedelser för sammanträden i fullmäktige och nämnder. Ersättningar till de förtroendevalda har sin grund i deras uppdrag åt kommunen eller landstinget och utgör inte partistöd.

Lagtextens första stycke uttrycker den principiella regleringen av kompetensen. Med begreppet stöd markeras att syftet inte får vara att avlasta partiernas eget ansvar för finansieringen av sin verksamhet. Det framgår vidare att grunden för kompetensen är att stödet utgår till verksamhet som är anknuten till kommunenlandstinget. Därav följer att rätten att utge stöd är begränsad till de partier som genom representation i fullmäktige utövar en aktiv roll i kommunens respektive landstingets självstyrelse.

Kravet på att ett parti skall bedriva en till kommunen eller landstinget anknuten verksamhet bör anses vara uppfyllt först om valsedlar upptagit namn på valbar person som tagit plats i fullmäktige. Några längre gående krav torde inte kunna ställas.

Med politiskt parti menas enligt vedertagen praxis varje politisk sammanslutning eller grupp av väljare som uppträder i val under särskild partibeteckning. För att ett parti skall kunna uppbära bidrag måste det emellertid vara en juridisk person, dvs partiet måste kunna förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter. Det är enligt fast rättspraxis fallet om den politiska sammamslutningen eller väljargruppen antagit stadgar och valt styrelse.

Beslut om partistöd kan alltså inte avse parti som inte är juridisk person. Om två eller flera partier samverkar vid ett val genom att använda gemensam partibeteckning utan att skapa en juridisk person för denna samverkan, torde därför beslut om kommunalt partistöd få avse de samverkande partierna var för sig.

I de fall utbrytning sker ur ett parti på så sätt att ledamöter i fullmäktige under löpande mandatperiod lämnar det parti de representerar och övergår till annat eller nybildat parti har regeringsrätten i några avgöranden R 197690, 1978 210 fastslagit att partistödet även fortsättningsvis skall utgå till det parti för vilket de blivit valda. Enligt gällande praxis saknar det med andra

ord betydelse för fördelningen av partistödet om en ledamot lämnar sitt parti eller byter parti under mandatperioden. Partistödet skall således enligt definitionen för politiskt parti utgå till det parti som deltagit i valet och erhållit mandat i fullmäktige.

Regeringsrätten har vidare uttalat R 1978 210 att ett parti, som under mandatperioden ombildats och helt eller delvis ersatts med ett annat parti, skulle kunna anses uppfylla representationsvillkoret om det deltagit i det senaste valet och därvid erhållit en eller flera platser i fullmäktige.

Någon förändring av rättsläget i de nu nämnda hänseendena är inte avsikten med denna lagstiftning.

Stödberättigat parti är således den politiska sammanslutning eller väljargrupp som förutom att uppfylla kraven på politiskt parti enligt den vedertagna definitionen på ett sådant även erhållit mandat och tagit plats i fullmäktige.

Från principen om krav på representation i fullmäktige har medgetts det undantaget att beslut partistöd får om konstrueras så att stöd övergångsvis under ett år utgår till parti, vars representation i fullmäktige upphört.

I likhet med vad som föreskrivs i gällande lag har kravet på representation anknutits till den tid som beslutet om stöd avser.

Kommittén har valt att inte föreslå någon reglering av formerna för partistödet. Stöd kan alltså utgå i olika former som kompletterar varandra.

Av inledningsmeningen i andra stycket av lagtexten följer att fullmäktige i princip uttömmande skall reglera partistödets omfattning och former.

Den fortsatta texten i andra stycket ansluter till den likställighetsprincip som enligt 2 kap 2 S kommunallagen gäller för all kommunal verksamhet. Enligt den principen skall i kommun och landsting alla medlemmar behandlas lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Formuleringen av andra stycket avses förtydliga likställighetsprincipens tillämpning beträffande kommunalt partistöd utan att inkräkta på den frihet att bestämma verksamhetens former som legat till grund för kommunallagens utformning.

Det lagreglerade partistödets fördelning har hittills varit helt knutet till antalet mandat i fullmäktige. Den fördelningen ansluter väl till det förhållandet att ju större representation ett parti uppnått, desto större kostnader kan partiet antas ha för sin till kommunen eller landstinget anknutna verksamhet. En proportionell fördelning är också förankrad i den gängse synen på partiernas roll i det demokratiska systemet.

I lagtextens nya utformning slås emellertid fast att stödet skall syfta till att för varje i fullmäktige representerat parti möjliggöra verksamhet knuten till kommunen eller landstinget. Detta syfte kan i allmänhet inte anses uppfyllt genom enbart stöd som fördelas per mandat.

vid sidan om det lagreglerade partistödet har växt fram andra stödformer. Detta kan delvis ha varit föranlett av rent praktiska skäl. En bidragande orsak har dock otvivelakigt varit det lagreglerade stödets strikta anknytning till mandatfördelningen. De kompletterande stödformerna har därför ofta i praktiken syftat till det som nu blir lagfäst, nämligen att garantera även mindre partier möjlighet till informativ och opinionsbildande verksamhet.

Med lagtextens nya utformning skapas förutsättningar för att renodla partistödet till att utgå dels som mandatbundet stöd, dels som grundstöd. Den naturliga principen för

bestämmande grundstöd är då lika fördelning mellan de i av fullmäktige representerade partierna. En helt konsekvent tillämpning sådan princip framstår dock inte som ett av en självklart rättvisekrav. De allra minsta partierna får nämligen anses ha ett mindre behov av grundstöd än de största. Om stödet sätts till lägre nivå för parti med ett i förhållande till fullmäktigeförsamlingens storlek ringa antal mandat, bör detta därför inte i sig uppfattas som otillbörligt missgynnande av sådant parti. Däremot bör uteslutande av något i fullmäktige företrätt parti inte kunna komma ifråga när det gäller grundstöd och självfallet heller inte när det gäller mandatbundet stöd.

Oavsett vilka former av partistöd som kommer till användning i en kommun eller ett landsting skall det totala partistödets fördelning ligga till grund för bedömningen om kraven i lagtextens andra stycke uppfylls. Härvid skall hänsyn tas också till värdet av fria lokaler och annan kostnadsfri service som kommunen eller landstinget lämnar. Det torde emellertid inte vara nödvändigt att denna typ av stöd interndebitering eller på annat sätt åsätts ett genom exakt pris.

Lagtextens tredje stycke erinrar om den specialreglerade form partistöd som inrättande av tjänster som politiska av sekreterare utgör. I konsekvens med synsättet att kraven i lagtextens andra stycke skall uppfyllas beträffande det totala partistödets fördelning har i lagtexten uttryckligen angetts att stöd i form av politiska sekreterare skall beaktas vid beslut annat stöd. Det innebär att parti som om får stöd i form politiska sekreterare måste acceptera av reducering av kontant bidrag. Omvänt gäller att ett existerande stöd genom politisk sekreterare kan avlösas genom ökat kontant bidrag.

RESERVATIONER

Reservation av Lars Norberg

1. Allmänna synpunkter Kommitténs allmänna överväganden under kapitel 5.1 har allvarliga brister. Man redovisar ej klart vilka premisser som kommittén anser skall vara vägledande för kommunernas beslut om partistöd.

Den grundläggande kritiken av dagens lagstiftning framgår endast indirekt genom att kommunerna föreslås få frihet att uppdela sitt stöd till de politiska partierna i ett grundstöd och ett partistöd proportionellt mot antalet mandat partiet lyckats erövra i fullmäktige. Bakgrunden tycks vara att man anser att det för varje parti finns behov av en viss grundläggande verksamhet som är lika för alla partier.

Detta borde i varje fall vara den rimliga utgångspunkten för definitionen av begreppet grundstöd. Kommittén ger emellertid ingen sådan definition. Detta tyder på en betydande intellektuell slapphet.

Tvärtom antyder kommittén genom sina formuleringar att grundstödet liksom det tidigare mandatstödet skall kunna göras beroende av antalet mandat som respektive partier erövrat.

Enligt min mening bör begreppet grundstöd rent definitionsmässigt vara ett mandatoberoende stöd, lika för varje parti, som utgår från de verksamheter som rimligen är tämligen identiska för varje parti såsom utsändandet av valprogram och valsedlar, viss annonsering, förberedelser för motioner och interpellationer.

Ett motiv som tidigare anförts mot grundstöd är att det ökar det totala partistödet till småpartier och därigenom

ökar risken för småpartier som skulle försvåra uppkomsten av stabila majoriteter. Att med detta motiv neka till införandet av grundstöd antyder emellertid en säregen syn på den demokratiska processen. Kommittén diskuterar dock å denna aspekt varför den möjligen ej varit motiv för kommitténs skrivningar om mandatberoende qrundstöd.

Genom sina skrivningar i kapitel 5.3 öppnar kommittén dock möjligheten till att införa ett mandatberoende grundstöd kombinerat med ett direkt mandatproportionellt stöd.

2. Ändringsförslag Med hänsyn till det anförda yrkar jag att det stycke på sidan 51 som börjar Den fördelninge ansluter sig... och som slutar partiernas roll i det demokratiska systemet. utgår. I nästa stycke utgår ordet emellertid. - att stycket på sidan 52 En helt konsekvent til1ämpning...inte kunna komma ifråga. skall utgå.

I stället borde följande definition av begreppet grundstöd ha införts i kapitel 5.1 Grundstödet är ett ekonomiskt eller annat stöd till politiskt parti med säte i fullmäktige vars totala storlekvärde är lika för varje parti och som avser att helt eller delvis täcka sådana kostnader som betraktas som nödvändiga för varje politiskt parti med säte i fullmäktige. sådana kostnader är exempelvis utsändandet av valprogram och valsedlar till samtliga hushåll i kommunen, viss annonsering, kostnader vid utarbetandet av motioner och interpellationer etc.

Reservation av Magnus Persson

Principen att utforma det kommunala partistödet såsom dels grundstöd, dels mandatbundet stöd är stadfäst i betänkandet.

Partistödet ska, som framgår av betänkandet 5.1 Allmänna överväganden, ses som ett allmänt samhälleligt stöd för att förbättra partiernas möjligheter att utveckla en aktiv medverkan i opinionsbildningen bland medborgarna och därigenom stärka den kommunala demokratin.

V samtliga politiska partier, som efter allmänna val är representerade i fullmäktige, har lika grundkostnader och grundbehov för sitt deltagande i och sitt ansvar för opinionsbildning och samhällsinformation. Detta är den bärande utgångspunkten för att del av partistödet utformas som grundstöd, lika för alla stödberättigade partier.

Att möjliggöra reducering av grundstödet för enstaka partier är därför ett förslag som är både inkonsekvent och ett oriktigt avsteg från likställighetsprincipen. Fullmäktiges möjligheter att utforma stödet, att undvika oönskade konsekvenser och att finna fungerande stödformer efter lokala förutsättningar är tillfyllest utan tankar om reducerat grundstöd.

Jag avvisar därför både idén om reducering av grundstöd samt de skrivningar i betänkandet som argumenterar för en sådan möjlighet.

Kommittédirektiv

Dir. 199146

Översyn av reglerna om kommunalt partistöd

Dir. 199146

Beslut vid regeringssammanträde 1991-06-13

Chefen för civildcpartementet. statsrådet Johansson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en kommitté tillkallas med uppgift att se över reglerna om kommunalt partistöd.

Bakgrund

Sedan år 1969 har kommunerna och landstingen rätt att stödja politisk verksamhet att utge kommunalt partistöd. De får sålunda lämna ekogenom nomiskt bidrag till politiska partier som under den tid som beslutet om bidrag är representerade i fullmäktige. Bidraget skall fördelas så. att avser varje parti får ett lika stort belopp för varje plats som partiet har i fullmäktige. Dessa regler har hittills funnits i lagen 1969596 om kommunalt partistöd. den s.k. partistödslagen. När det gäller utformningen det kommunala partistödet har ett särskilt av utredningsarbete bedrivits förtroendeuppdragsutredningen, som redoviav sade ett underlag för bedömningarna i betänkandet SOU 198847 Kommunalt stöd till de politiska partierna. Bland annat detta betänkande har legat till grund för överläggningar i fråföreträdare för de politiska partierna i riksdagen. överläggninggan mellan har dock inte resulterat i nagra förslag till ändringar i partistödslagen. arna Mot denna bakgrund har partistödslagen arbetats i den nya kommunalriksdagen nyligen har antagit prop. l99ll91ll7. KU38. rskr. 360 lag som träder i kraft den l januari 1992. och som l samband med behandlingen den kommunallagen har riksdagen av nya begärt att regeringen skall tillsätta parlamentarisk utredning för att göra en partistütlslztgen. Enligt riksdagens uttalanden hör beredningsen översyn av

arbetet i denna fråga bedrivas skyndsamt med inriktning på att riksdagen skall fatta beslut i frågan redan under hösten 1991.

Uppdraget Riksdagen har inte gett några närmare riktlinjer för hur ett förändrat kommunalt partistöd bör utformas. Förtroendeuppdragsutrcdningen har emellertid i det förut angivna betänkandet övervägt olika stödformer och redovisat konsekvenserna av alternativa lösningar. Kommittén bör ta del av förtroendeuppdragsutredningens betänkande och lämna förslag till hur det kommunala partistödet bör vara utformat. l sina överväganden bör kommittén beakta att kommunerna och landstingen kan stödja partiernas verksamhet också i andra former än mandatstöd. Således får kommunerna och landstingen anställa särskilda tjänstemän politiska sekreterare med uppgift att lämna politiskt biträde leda- - möter och suppleanter i de kommunala organen. Det har under senare år också blivit allt vanligare att kommunerna och landstingen stöder partiernas verksamhet t.ex. utbildningsbidrag och lokalbidrag samt i någon mån genom administrativa bidrag och informationsanslag till partierna.

Arbetets bedrivande Uppdraget skall redovisas före utgången av september 1991. Kommittén har att beakta vad som sägs i regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning Dir. 19845 och om beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten Dir. 198843.

Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen hemyndigar chefen för civildepartementet att tillkalla en kommitté med högst tio ledamöter som skall omfattas av kommittéförordningen l976 l 19 - med uppgift att göra en översyn av reglerna om kommunalt partistöd. att utse en av ledamöterna att vara tvrdförande. att besluta om sakkunniga. experter. sekreterare och annat biträde kommittén. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta trettonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. Civildepartementet

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTHAL Stodthoin 1991

Bilaga 2

GV betänkandet shuåupAgurnlm

Bakgrund

Utredningen ska enligt direktiven redovisa och bedöma konsekvenserna olika sätt att konstruera det kommunala av partistödet. material, utredningen tar frn, bör Det sm kunna ligga till grund för överläggningar mellan partier-

na i riksdagen om partistödsfrågan.

såväl det statliga det kommunala parti- En översyn av som gjordes 1971 Ars partistödsutxedning, som sedan stödet av låg till grund för proposition till riksdagen 1972. en förändringar det statliga stödet. Den föreslog vissa av infördes grundstöd i det statliga Bland annat ett avtrappningsregler för partier sm ej fått stödet, samt Även regler, innebar en viss utjämrepresentation. som

partistödet.

ning i tiden, infördes i det statliga

partistödsutredningen inte några för- Däremot föreslog det kommunala partistödet. Hotionsförslag om ändringar av för det kommunala partistödet har ändringar i reglerna årligt återkommande fråga i riksdagen. därefter varit en framför allt att viss del av det Motionerna kräver en utgå ett grundbidrag, lika kommunala partistödet ska som

för alla partier.

det kommunala partistödst Omfattning och utvärdering av

partistödet har för kommunernas del ökat Det kommunala 1971 till 161,6 milj. kr. 1986. stöfrån 28,4 milj. kr. med kommunstorlek. socialistiskt det per mandat ökar generösa när det gäller det komstyrda kommuner är mer stöd har-ökatafrån, 9,34 munala partistödet. Landstingens

till 86,4 milj. kr. 1906. Totslseloppens

milj. kr. 1971

stöd har ett starkt samband med invåför landstingens narantalet.

in andra stödformer, såsom utbildningsbi- Räknar man även drag, lokalbidrag etc. uppgick kommunernas och landsting. stöd till de politiska partierna 1906 till ca 210 ens milj. kr. utslaget per röstberättigad blir detta ca 41 kr.

Utvärderingarna av det kommunala partistödet visar att det har haft en stor betydelse för partiernas mellanvalsaktivitet. Partistödet har varit en nödvändig förutsättning för att inte partierna ska utvecklas mot mer eller mindre renodlade valapparater. Det kommunala partistödet har medfört en stark ökning av de administrativa resurserna för partierna på lokal nivå.

andra stödformer

har under år utvecklats andra bidragsformer Det senare till partierna vid sidan partistöden. Dessa stödformer av utgjorde 1986 10 8 respektive 7 av komunernas och landstingens totala ekonomiska bidrag till partierna.

rör sig främst utbildningsbidrag och lokalbidrag Det om i någon min administrativa bidrag och informationssamt anslag till partierna. Totalt anslog kommunerna 17,1 milj. kr. och landstingen 5,1 milj. kr. till dessa ändamål under 1986.

och landstingens stöd till En viktig del av kommunernas också partigrupperna får i partierna är de resurser som politiska sekreterare, förtroendevalda på helform sv och deltid, samt skrivhjaip m.m.

Alternativa utformningar av det kommunala partistödet

Det nuvarande kommunala partistödet år nandatbundet och utgår med ett visst belopp mandat. Stödet utgår till per parti som är representerat i fullmäktigelandstinget.

Oenighet föreligger om hur stödet ska fördelas. Förslag har väckta om att 25 8 av kommunenslandstingets anslag till partistöd bör utgå som ett grundstöd som ska fördelas lika mellan partierna. återstoden ska fördelas utifrån antalet mandat.

Förslag har också väckts om att parti med mycket liten representation inte ska vara berättigat till helt grundbidrag. Även parti, inte har fått representation på som grund av den spärr som en valkretsindelning utgör, bör enligt ett förelag få del av partistöd.

Hotiveringarna för ett grundstöd har under senare år förskjutits från att informationskostnaderna för partierna är lika, till att mer betona lika kostnader för lokaler. personal, skrivservice m.n. Dessutom har förslag väckts om att utjämningsregler införs i det kommunala partistödet. Parti går kraftigt tillbaka i ett val, skulle som därmed inte drabbas lika hårt ekonomiskt av förlusten.

utredningens överväganden och förslag

Principiella synpunkter

Enligt vår bedömning bör det kommunala partistödet ses ett allmänt samhxlleligt stöd för att stärka de pollsom tiska partiernas ställning i opinionsbildningen och däristärka den kommunala demokratin. Det kan inte genom att enbart ett informationsbidrag till partierna. see som

Konsekvenser av grundstöd

Ett grundstöd i det kommunala partistödet skulle kunna gynna en uppsplittring av partierna i olika småpartier, och stimulera en framväxt lokala av partier. Detta skulle i sin tur kunna innebära problem för arbetet i de parlanentariska församlingarna.

Beräkningar visar att den ekonouiska effekten vid en övergång från dagens helt igenom nandatbundna koununala partistöd till ett stöd, där 25 av anslaget ges sn grundstöd, skulle bli en onfördelning av partistödet från de större till de mindre partierna.

I förhållande till det nuvarande stödet skulle ett grundstöd ned spärrar på l respektive 2 mandat fortfarande missgynna de större partierna, främst socialdemokraterna, men i mindre grad än om det inte finns någon spärr alls.

Konstruktionen av det kommunala partistödet har sannolikt bidragit till att det i Sverige finns förhållandevis få lokala partier och att antalet sedan början av 10-talet har varit ganska konstant. Vår hypotes är skulle att det ha funnits fler lokala partier viss del om en av partistödet hade utgått i form ett grundstöd. av

spärrar not snåpartier

När det gäller problematiken ned lokala snåpartier är det många aspekter son naste vägas En väsentlig församman. utsättning för den kommunala demokratin är att de konnunala organen har möjlighet att i rimlig utsträckning följa konsekventa handlingslinjer.

En långtgående partisplittring skulla kunna reducera dessa nöjligheter. I s.k. vlgnästarlägen, där det inte finns

någon klar majoritet, kan ett eller flera småpartier komma att få ett oproportionerligt stort inflytande över de kommunala besluten. Även om det kan finnas skäl att överväga ett införande av spärregler vid val till kommunfullmäktige, anser vi att det f.n. inte är pakallat med sådana regler.

När det gäller bidragssystenet anser vi att detta hör konstrueras så att det inte stimulerar en framväxt av amåpartier. villkoret för att få partistöd ska enligt vlr mening som hittills vara att partiet är representerat i fullmäktigelandstinget. Det saknas därför skäl till att införa särskilda avtrappningsreqler i landstingen och i kommuner med valkretsindelning enligt den modell som finns vid riksdagsvalet.

Det statliga kanslistödet

I motioner om hur ett grundstöd i det kommunala partistödet skulle kunna konstrueras hänvisas ofta till konstruktionen av det statliga partistödet. Vi anser att denna parallell är missvisande. Motionärerna skiljer inte mellan den del i det statliga stödet som utgör kanslistöd och den del som utgör partistöd.

Partistödet och kanslistödet var från början två skilda företeelser. Det är kanslistödet och inte partiatödet som till viss del består av ett grundstöd som utgår med lika belopp till samtliga partier som är representerade i riksdagen. själva partistödet är däremot proportionellt dvs. mandatbundet.

Partistödet och kanslistödet har dock med tiden kommit att helhet, eftersom det inte förekommer någon ses som en kontroll av hur medlen används. Detta kan ha bidragit

uppfattningen det finns ett grundstöd i det till att statliga partistödet.

måste emel- Utgångspunkten för den fortsatta diskussionen kanslistödet, och senare det nya partilertid vara att tillkommit för att partigrupperna i gruppsstödet, har ge riksdagen för att förbättra riksdagsledamöternas resurser arbetsförhållanden.

Förslag kommunalt partigruppsstöd om

Vi att de olika former av service till partierna, anser och landsting i dag ger, på sätt och vis som kommuner statliga kanslistödet och partigruppsstömotsvarar det föreslår därför att den praxis, med olika former det. Vi partigruppsstöd i dag förekommer i många kommuner av som och landsting, bör skrivas in i kmmunallagen.

Vi föreslår att det i anslutning till det fortsatta arkommunallagen bör övervägas om det bebetet med den nya generell regel kommunalt partigruppsstöd, som hövs en om täcker regleringen såväl politiska sekreterare som anav för stöd till partierna vid sidan av det komdra former partistödet. En sådan regel ses som en motsvarigmunala det statliga kanslistödet samt bihet till reglerna om draget till partigrupperna.

också övervägas samtliga partier, som är re- Det bör om fullmäktigelandstinget, i så fall ska ha presenterade i till sådant partigruppsstöd. Det bör dessutom rätt ett kommunalt partigruppsstöd bör konstövervägas om ett på sätt som det statliga stödet. rueras samma

fördelningsprincip när det gäller Vi förordar inte en gäller det kompartigruppsstöd; som motsvarar den som ska fördelas utifrån munala partistödet, dvs. att stödet

de olika partiernas styrka. En sådan regel skulle kunna försvåra de ofta komplicerade förhandlingar om fördelningen av olika poster som ofta följer efter ett val.

Förslag om utjömningsregler

Vi föreslår att reglerna om det kommunala partistödet även fortsättningsvis ska vara helt igenom mandatbundet och utgå med ett visst belopp per mandat. Vi föreslår dock vissa utjämningaregler för partier som förlorar mandat 1 ett val.

Partierna är i dag, jämfört med början av 10-talet, mer beroende av det kommunala partistödet för sin ekonomi. Vi anser därför att det Ir rimligt att det finns ett ekonomiskt skyddsnät i det kommunala partistödet för de partier som går kraftigt tillbaka i ett val.

Vi föreslår att parti, som förlorat mandat i det senaste valet, vid beräkning av det kommunala partistödet får tillgodoräkna sig det antal mandat partiet hade vid nörmast föregående val under första året efter valet. Beloppet per mandat ska utgå i enlighet med vad fullmäktigelandstinget beslutar för det kommande året.

SMIIAIPATDIIIIG

Bakgrund

Utredningen ska enligt direktiven redovisa och bedöma konsekvenserna av olika sätt att konstruera det kommunala partistödet. Det material, som utredningen tar fram, bör kunna ligga till grund för överläggningar mellan partierna i riksdagen om partistödsfrägan.

En översyn av såväl det statliga det kommunala partisom stödet gjordes av 1971 års partistödsutredning, sedan som lag till grund för proposition till riksdagen 1972. en Den föreslog vissa förändringar det statliga stödet. av Bland annat infördes ett grundstöd i det statliga kanslistödet, samt avtrappningsregler för partier sj tätt som representation. Även regler, innehar viss utjämsom en ning i tiden, infördes i det statliga partistödot.

Däremot föreslog partistödsutredningen inte nägra förändringar av det kommunala partistödet. Iotionsförslag m ändringar i reglerna för det kmmunala partistödet har därefter varit en ärligt återkommande fråga i riksdagen. Hotionerna kräver framför allt att viss del det en av kommunala partistödet ska utgå som ett grundbidrag, lika för alla partier.

Omfattning och utvärdering av det kommunala partistödet

Det kommunala partistödet har för kommunernas del ökat från 28,4 milj. kr. 1971 till 161,6 milj. kr. 1986. stödet per mandat ökar med kommunstorlek. Socialistiskt styrda kommuner är mer generösa när dat gäller det kmmunala partistödet. Landstingens stöd har ökat från 9,3 milj. kr. 1971 till 86,4 milj. kr. 1986. Totalbeloppen

samband med invåstöd har ett starkt för landstingens

narantalet.

såsom utbildningsbiin andra stödformer, Räknar man även och landstinglokalbidrag etc. uppgick kommunernas drag, 1906 till ca 210 de politiska partierna ens stöd till röstberättigad blir detta ca ll milj. kr. utslaget per

kr.

partistödet visar att Utvärderingarna det kommunala av partiernas mellanvalshaft stor betydelse för det har en varit nödvändig förutsattaktivitet. Partistödet har en

utvecklas mot mer eller inte partierna ska ning för att konunala partistödot renodlade valapparater. Det mindre

ökning de administrativa resurshar medfört en stark av

på lokal nivå. erna för partierna

Andra atödformer

utvecklats andra bidragsformer har under senare år Det partistöden. Dessa stödformer till partierna vid sidan av

8 kommunernas och 1986 10 t respektive 7 av utgjorde

ekonomiska bidrag till partierna. landstingens totala

utbildningsbidrag och lokalbidrag Det rör sig främst om

bidrag och informationsnågon mån administrativa samt i analog kommunerna 17,1 till partierna. Totalt anslag milj. kr. till dessa ändakr. och landstingen 5,1 milj.

mål under 1986.

landstingens stöd till del komunernas och En viktig av partigrupperna får i partierna är också de resurser som

förtroendevalda på helform politiska sekreterare, av

och deltid, samt skrivhjälp m.m.

Alternativa utformningar av det kommunala partistödet

Det nuvarande kommunala partistödet är mandatbundet och utgår med ett visst belopp mandat. utgår per stödet till parti som är representerat i fullmäktigelandstinget.

Oenighet föreligger om hur stödet ska fördelas. Förslag har väckts om att 25 av kommunenslandstingets anslag till partistöd bör utgå ett grundstöd ska försom som delas lika mellan partierna. Återstoden ska fördelas utifrån antalet mandat.

Förslag har också väckts att parti med mycket liten om representation inte ska vara berättigat till helt grundbidrag. Även parti, inte har fått på sm representation grund av den spärr som valkretsindelning utgör, en bör enligt ett förslag få del partistöd. av

Hotiveringarna för ett grundstöd har under år försenare skjutits från att informationskostnaderna för partierna är lika, till att mer betona lika kostnader för lokaler, personal, skrivservice m.m. Dessutom har förslag väckts om att utjämningsregler införs i det kmmunala partistödet. Parti som går kraftigt tillbaka i val, skulle ett därmed inte drabbas lika hårt ekonomiskt förlusten. av

Utredningens överväganden och förslag

Principiella synpunkter

Enligt var bedömning bör det kommunala partistödet ses som ett allmänt samhllleligt stöd för att stärka de politiska partiernas ställning i opinionsbildningen och därigenom att stärka den kommunala dmokratin. Det kan inte enbart ses som ett informationsbidrag till partierna.

Konsekvenser av grundstöd

Ett qrundstöd i det kommunala partistödet skulle kunna gynna en uppsplittring partierna i olika småpartier, av och stimulera en framväxt av lokala partier. Detta skulle i sin tur kunna innebära problem för arbetet i de parlamentariska församlingarna.

Beräkningar visar att den ekonomiska effekten vid en övergång från dagens helt igenom mandatbundna kommunala partistöd till ett stöd, där anslaget 8 av ges som qrundstöd, skulle bli omfördelning från en av partistödet de större till de mindre partierna.

I förhållande till det nuvarande stödet skulle grundett stöd med spärrar på 1 respektive 2 mandat fortfarande misagynna de större partierna, främst socialdemokraterna, men i mindre grad än om det inte finns någon spärr alls.

Konstruktionen av det kommunala partistödet har sannolikt bidragit till att det i Sverige finns förhållandevis få lokala partier och att antalet sedan början 10-talet av har varit ganska konstant. Vår hypotes är att det skulle ha funnits fler lokala partier om en viss del partiav stödet hade utgått i form av ett grundstöd.

spärrar mot småpartier

När det gäller problematiken med lokala småpsrtier lr det många aspekter som måste vägas En väsentlig församman. utsättning för den kommunala demokratin är att da kommunala organen har möjlighet att i rimlig utsträckning följa konsekventa handlingslinjer;

En långtgående partisplittring skulle kunna reducera dessa möjligheter. I s.k. vågmästarlägen, där det inte finns

någon klar majoritet, kan ett eller flera småpartier komma att få ett oproportionerligt inflytande stort över de kommunala besluten. Även om det kan finnas skäl överatt väga ett införande av spärregler vid val till kommunfullmäktige, anser vi att det f.n. inte är påkallat ned sådana regler. r

Når det gäller bidragssystenet vi att detta bör anser konstrueras så att det inte stimulerar framväxt en av småpartier. villkoret för få vår att partistöd ska enligt mening som hittills vara att partiet år i representerat fullmäktigelandstinget. Det saknas därför skäl till att införa särskilda avtrappningsregler i landstingen och i kommuner med valkretsindelning enligt den modell som finns vid riksdagsvalet.

Det statliga kanslistödet

I motioner om hur ett grundstöd i det kommunala partistödet skulle kunna konstrueras hänvisas ofta till konstruktionen av det statliga partistödet. Vi anser att denna parallell är missvisande. uotionärerna skiljer inte mellan den del i det statliga stödet utgör kanslistöd som och den del som utgör partistöd.

Partistödet och kanslistödet från början två skilda var företeelser. Det år kanslistödet och inte partistödet som till viss del består av ett grundstöd utgår med lika som belopp till samtliga partier som år representerade i riksdagen. Själva partistödet är därmot proportionellt dvs. nandatbundet.

Partistödet och kanslistödet har dock med tiden kommit att ses som en helhet, eftersom det inte förekommer någon kontroll av hur medlen används. Detta kan ha bidragit

till uppfattningen att det finns ett grundstöd i det statliga partistödet.

diskussionen måste emel- Utgångspunkten för den fortsatta lertid att kanslistödet, och senare det nya partivara gruppsstödet, har tillkommit för att ge partigruppsrna i riksdagen resurser för att förbättra riksdagsledamöternas arbetsförhållanden.

Förslag om kommunalt partigruppsstöd

vi anser att de olika former av service till partierna, som kommuner och landsting i dag ger, på sätt och vis motsvarar det statliga kanslistödet och partigruppsstödet. Vi föreslår därför att den praxis, med olika former partigruppsstöd som i dag förekommer i många kommuner av och landsting, bör skrivas in i komunallagen.

Vi föreslår att det i anslutning till det fortsatta arbetet med den nya kommunallagen bör övervägas om det behövs generell regel om kommunalt partigruppsstöd, som en täcker regleringen av såväl politiska sekreterare som andra former för stöd till partierna vid sidan av det kommunala partistödet. En sådan regel ses som en motsvarighet till reglerna det statliga kanslistödet samt biom draget till partigrupperna.

bör också övervägas samtliga partier, som är re- Det om presenterade i fullmäktigelandstinget, i så fall ska ha rätt till ett sådant partigruppsstöd. Det bör dessutom övervägas ett kommunalt partigruppsstöd bör konstom på samma sätt som det statliga stödet. rueras

Vi förordar inte fördelningsprincip när det gäller en partigruppsstöd; motsvarar den som gäller det komsom partistödet, dvs. stödet ska fördelas utifrån munala att

de olika partiernas styrka En sådan regel skulle kunna försvåra de ofta kouplicerade förhandlingar on fördelningen av olika poster son ofta följer efter ett val.

Förslag om utjänningsregler

Vi föreslår att reglerna on det kommunala partistödet även fortsättningsvis ska vara helt igenom nandatbundet och utgå belopp nandat. Vi föreslår med ett visst per dock vissa utjånningsregler för partier som förlorar nandat i ett val.

Partierna ör i dag, jämfört ned början av 10-talet, ner beroende det kousunala partistödet för sin ekonomi. vi av därför att det Ir rimligt att det finns ett ekonoanser niskt skyddsnät i det kouunala partistödet för de partier son går kraftigt tillbaka i ett val.

Vi föreslår att parti, son förlorat nandat i det senaste valet, vid beräkning det kommunala partistödet får av tillgodoräkna sig det antal mandat partiet hade vid nårnast föregående val under första året efter valet. Beloppet mandat ska utgå i enlighet ned vad fullnåktiper gelandstinget beslutar för det koande året.

JMEÅ UNIVERSITET -9-1 a a B l 3 Statsvetenskapliga institutionen

VINNA ELLER FÖRSVINNA Den offentliga partiñnansieringen och väljarnas nya rörlighet Fil dr Gullan Gidlund

Umeå i september 1991

INNEHÅLL

1 Offentligt partistöd och politisk stabilitet

2 Partier och ett demokratiskt problem pengar - Partistöd som problemlösning

3 Offentlig finansiering förekomst och utveckling - Panistöd för regional och lokal nivå 18 Grundläggande principer 23

4 Vilka ska vara berättigade till offentligt partistöd 25 Särskilda regler för regional och lokal nivå

5 Panistödens fördelning mellan partierna 31 Konstruktionen 32 Kontrollen 42

6 Epilog

Bibliografi 51

l OFFENTLIGT PARIlSTÖD OCH POLITISK STABILITET

De svenska väljarna har under senare år blivit allt självständigare i förhållandet till sina politiska partier. Den tid är förbi när förstagångsväljama och soffliggarna utgjorde de nästan avgörande osäkerhetsfaktorema i partiernas valrörelser. Idag får partiernas valstrateger, partiledare, kampanjkonsulter och valarbetare stundtals kämpa hårt för att uppbåda lojalitet och stöd valdagen till och med från partiernas traditionella kämtrupper. Partibyten och delad röstning mellan riksdags- och kommunalval blir allt vanligare. Vid valet 1988 kunde valundersökama registrera inte mindre än 20,2% partibyten, vilket hittills tycks vara rekord. Mellan valen 1956 och 1960 var antalet partibyten endast 7%. Tidigare var partibyten framförallt ett problem mellan de borgerliga partierna men under senare val har tendensen spridit sig i väljarkåren och drabbar i högre eller mindre utsträckning samtliga partier. Vid valet 1988 kunde även konstateras att 17% av väljarna splittrade sina röster mellan riksdags- och kommunalvalen. Motsvarande siffra valet 1970 6%. Preliminära uppgifter visar att väljarnas rörlighet i var

form av partibyten och röstsplittring har fortsatt att öka i valet 1991. Ökningen

kan vara så stark som en fördubblingen av den höga rörligheten från valet 1988 I konkurrensen om väljarna deltar numera ett stort antal aktörer. Det är inte längre enbart de etablerade riksdagspartierna. Nya partier ser dagens ljus och den politiska opinonsbildningen är stadd i förändring. Det senare innebär en strukturomvandling där den partipolitiska dagspressens roll i den politiska opinionsbildningen ytterligare försvagas. I stigande utsträckning sker åsiktsbildningen genom etermedia där ett stort utbud av fristående radio- och TV-

kanaler konkurrerar publikens gunst, och professionellt organiserade

om genom

1 Gilljam ochHolmberg. 1990 105- 13

kampanjer i vilka olika media och tekniker mixas för att beställarna ska få de mest effektiva och slagkraftiga resultaten. De svenska väljarna har börjat upptäcka att beställarna inte alltid är politiska partier, utan i ökande grad mäktiga opinionsbildare intressen i skuggan av något politiskt parti eller mer anonyma krafter som vill manipulera människor. - Rörligheten i väljarkåren har konsekvenser inte enbart i och nedgångar uppför enskilda partier, skapar även förändrade villkor för hela partisystemet. utan Från att ha varit ett stabilt partisystem där två konkurrerande politiska block och regeringsaltemativ kunnat urskiljas, kommer tendenser som visar på att vi står nu infor en tid av instabilitet. Väljarnas nya rörlighet samspelar ett intrikat sätt med stelheten i utformningen av de offentliga partistöd som de etablerade partierna i så hög grad är beroende kan valkampen handla att vinna av nu om eller försvinna Små partier, inte minst inom den icke-socialistiska gruppen av partier, har haft framgångar både i opinionsundersökningar och i valresultat under senare år, medan större etablerade partier fått vidkännas väljarnas missnöje. Socialdemokraterna har under lång tid haft en nedåtgående trend särskilt i storstäder och inte minst har uppseendeväckande nedgångar i stöd kunnat registreras i opinionsmätningar under innevarande mandatperiod.

Den dominerande skiljelinjen valmanskåren mellan arbete och kapital

vänster och höger i svensk politik har bestått, men blivit allt mindre tydlig i sina konturer samtidigt som andra dimensioner och strömningar aktivt sökt att

etableras genom nya förespråkare och partier ekologi, etik, missnöje, populism,

lokala och regionala intressen. Idag tillhör frågor om tänkbara regeringsdugliga konstellationer och regeringars varaktighet, de vitala frågorna i diskussioner om den svenska författningen. Till de mer klassiska lösningarna på instabilitet i partisystemet och det -

politiska systemet i ston hör att förändra valsystemet från proportionella val i

riktning mot majoritetsval, att göra Valkretsar-na större och att införa eller att höja

småpartispärrar till de politiska församlingarna. Men till de författningspolitiska åtgärderna för att öka stabiliteten hör även att anpassa reglerna for offentligt ekonomiskt stöd till politiska partier partistöd så att proportionaliteten minskar och viss fördröjning sker i genomslagskraften vad gäller de ekonomiska konsekvenserna av valresultaten. Detta gynnar de etablerade partierna sett ur hela partisystemets perspektiv. Skilda fördelningsgrunder slår olika gynnsamt för enskilda partier i systemet. Den totala effekten blir en viss kluvenhet i partiernas ståndpunkter och ageranden. I demokrati pågår en ständig balansgång mellan olika målsättningar. Det en kan å ena sidan vara krav och behov av effektivitet, stabilitet, handlingsduglighet i det politiska systemet. Samtidigt finns starka demokratikrav å den andra sidan som förordar konkurrerande partier och politiska alternativ, en levande politisk debatt samt en självständig och kunnig väljarkår. En rörlig väljarkâr, ökat åsiktsröstande, nya politiska partier och enfrågerörelser kan vara ett friskhetstecken för en demokrati, men ett stabilitetsproblem för det politiska systemet. Syftet med denna uppsats är att närmare studera den offentliga finansieringen av partier i relation till stabiliteten i partisystemet. Vilka principiella argument och partistrategiska målsättningar ligger till grund för de skilda regler som tillämpas vid fördelning av partistöden i Sverige och i andra demokratier Vilka är de aktuella strategiema i ett läge med sjunkande politisk stabilitet Uppsatsen bygger dels på min tidigare forskning om den offentliga finansieringen av partier i Sverige, dels jämförande studier och undersökningar i andra länder.

2 PARTIER OCH PENGAR ETT DEMOKRATISKT PROBLEM -

Med den ställning och ansvar som de politiska partierna har i en demokrati, blir frågan om hur partiernas finansieras och hanterar sina interna ekonomiska förhållanden en av de grundläggande demokratifrågoma. Det är framför allt tre problem förknippat med förhållandet partier och pengar som kräver ständig uppmärksamhet

Ojämn fördelning av resurser; bristande konkurrens mellan de politiska partierna i kampen om den politiska makten. 2 Hot mot det öppna demokratiska samhället genom manipulering av väljarna. Väljarna har rätt att veta vilka intressen som står bakom partierna. 3 Korruption och mutor

Egenskapema hos valsystemet bestämmer delvis problemstrukturen i fråga om partifinansiering. I majoritetsvalsystem där huvudsakligen två partier kämpar om makten och där det finns ett starkt inslag av personval, finns större benägenhet att problem av typen korruption och mutor uppkommer. I de proportionella systemen, där fler partier har en möjlighet att få parlamentariskt inflytande, finns det en större sannolikhet att nya partier kan växa fram vilka finansieras eller mindre respektabla intressen av mer Varje partisystem är utsatt för risken att konkurrensen mellan partierna minskar på grund av att partierna har olika tillgång resurser, bl.a. beroende på skillnader mellan partiernas medlems- och intressegrupper vad gäller förmåga tillgångar och vilja att finansiera sina respektive partier.

2 Gidlund. 1989

Ingrepp i villkoren för konkurrensen kan även göras lagstiftning, d genom v s av staten. Det kan vara fråga om att lagstifta bidragsnivån på om donationer från individer eller finansiering från företag och grupper, fackföreningar eller restriktioner vad gäller kostnader. Denna typ av lagstiftning och kontroll av partiernas inkomster och utgifter har i de länder där de förekommer inte enbart haft till syfte att få till stånd rättvis balans en mellan partierna vad gäller ekonomiska resurser. Snarare har intentionerna varit att komma tillrätta med de problem uppstått när ekonomiskt som starka intressen sökt att påverka och få politiskt inflytande att genom finansiera partier och kandidater. Det har varit erfarenheter trovärdigav

hetskriser med anledning korruptionsskandaler och affärer och andra

av moraliska problem som kan uppstå när starka beroendeförhållanden växer fram mellan sådana mäktiga intressen och partier. Från ett demokratiskt perspektiv är den något tillspetsade frågan Kan pengar vinna ett val fundamental. Om så fallet skulle nämligen vore offentliga uppdrag och politisk makt till salu för högstbjudande Nu vara inte verkligheten så enkel. Den amerikanske forskaren Alexander Heard 1960 korn till den fortfarande valida slutsatsen att det råder komplex en relation mellan valkampanjkostnader och valresultat. Under vissa omständigheter kan pengar bli utslagsgivande, under andra kan inga men ytterligare pengar i valkampanjen ändra resultatet för den förlorar. Ett som problem med pengar i detta sammanhang är osäkerhetsfaktom. Hur ska man veta hur mycket pengar som behövs för att vinna de nödvändiga marginalrösterna Det verkar marginalnyttan sjunker vid given punkt som om en och att det finns en gräns över vilken mer pengar inte kan användas

Alexander, 1972.

effektivt av en kandidat för att vinna över sin motståndare Under 1980-talet kom dock ett antal studier visade att har som pengar en signifikant effekt i valen. Forskare fann att skillnader i kampanjkostnader mellan kandidater som sökte att återväljas och deras utmanare bestämde deras framgångar i valen Trots Jacobsen kunde konstatera bevisen att att för att kampanjkostnader hade klara effekter valresultaten till den amerikanska kongressen tillade han följande

Partiets styrka i regionen, den nationella valarbetarkadem, och, mest viktigt, karaktäristiken hos de individuella kandidaterna och kampanjema är också kritiska. Karnpanjpengar är mest produktiva för vinnare i kampanjer där dessa andra faktorer gör seger möjlig om pengar finns tillgängliga Jacobsen 1986605

Sammanfattningsvis är pengar inte generellt utslagsgivande i partiernas kamp om den politiska makten, men de ekonomiska förutsättningarna kan under vissa omständigheter mycket stor betydelse. I de demokratiska staterna har effekterna massmedia i politiken, den av accelererande utvecklingen av kampanjteknologin och professionalismen inom partiorganisationema, stärkt betydelsen i politiken särskilt av pengar vad gäller ekonomiska i valrörelsema°. År erfarenhet har resurser av

demonstrerat att i länder där det är möjligt att köpa tid i radio och TV till

propaganda för kandidater och partier tycks behovet av pengar vara utan

någon övre gräns.7

Weldi. 1974 Jacobsen 1980. 1985,1986;Johnston1986 Dunn 1972. Adamany l977 Pinlo-Duschinsky, 1981;OShaughnessy 1990 7

Generellt kommer pengar nu och i framtiden att spela huvudroll för - - en de politiska partierna i stater som karaktäriseras hög politisk medialiseav ring, låg partiidentiñkation, svaga partiorganisationer och allt större en grupp av väljare som bestämmer sig i valrörelsens elfte timme. I sådan en politisk miljö kommer också att bli allt mindre utbytbart pengar mot frivilligt arbete från medlemmar och sympatisörer. Det metod var en som spelade en utomordentligt viktig roll under förra hälften 1900-talet när av partier ofta saknade tillräckligt med ekonomiska där resurser, men medlemmar ställde upp med frivilligt arbete och på det sättet i stor utsträckning kompenserade de ekonomiska bristerna.

Partistöd som problemlösning

Systemet med offentliga anslag till politiska partier har av ett flertal länders politiska beslutsfattare setts som en metod att komma ifrån de eller mer mindre allvarliga komplikationer som uppkommit med dem traditionella privata paniflnansieringen. Den privata finansieringen har haft problem alltifrån korruption och oegentligheter med beroendeförhållanden där stora bidragsgivare varit involverade till att partierna inte kunnat tillräckligt mycket frivilliga bidrag för att klara kostnadsökningarna för partiverksamheten. Förutom att lagstifta och söka att kontrollera förhållandet mellan partier och pengar har den offentliga finansieringen setts som ett instrument för problemlösning. De verkligt stora kostnadsökningarna skedde i flera länder under 1960- och 1970-talet inom opinionsbildningen och den snabba

och expansiva medialiseringen av det politiska budskapet. Särskilt i de fall

där partierna bekostade radio och TV reklam accelererade kostnadema och statens penningpung blev en ny källa att ösa ur. De medlemsñnansierade

partierna främst varit beroende många små bidrag från medlemmar som av och sympatisörer har haft svårigheter att öka bidragsbenägenheten och stora medlemsavgiftema i takt med kostnadskarusellen och de ambitioner som partierna haft för verksamhetens Sverige tillhörde pionjärema bland västvärldens länder när riksdagen i december 1965 med en bred majoritet bestående av socialdemokrater, - Centerpartister och kommunister beslutade att införa ett statligt stöd till de i riksdagen representerade partierna. Offentlig finansiering av partier var vid den tidpunkten utomordentligt kontroversiell tanke både här och i många en andra länder. Även i Sverige sågs införandet av partistöd som ett medel att lösa både akuta och mer långsiktiga problem för partierna. Det socialdemokratiska partiet hade det mest akuta behovet, nämligen att skapa resurser för att stödja och rekonstruera den arbetarrörelseanknutna dagspressen. Men behoven stora även hos andra partier, inte minst hade av pengar var partierna ambitionerna att bygga upp eller förstärka partiorganisationema administrativt olika nivåer och kunna i valrörelserna. satsa mer pengar År 1969 riksdagen kommuner och landsting rätt att bevilja anslag till gav politiska partier, genom lagen om kommunalt partistöd. Beslutet kan ses utbyggnad det offentliga frnansieringssystemet i en decentralisesom en av rad riktning. Vid tiden för de offentliga partistödens tillkomst i Sverige var väljarnas trohet till de etablerade partierna fortfarande hög och partiernas ställning i den svenska folkstyrelsen stark. Väljarrörligheten var i första hand en fråga om betydande övergångar mellan de borgerliga partierna. Men de nya orosmolnen började kunna registeras Vissa strukturella förändringar i

5 Heidenheimer 1963;Alexander 1989 9 Gidlund, 1983

riktning mot ett post-industriellt välfärdssamhälle partierna signaler gav om att det politiska arbetet inte längre kunde bedrivas i gamla spår. Mest märkbart var TVs framträdande roll inte minst i valrörelserna. Men nya partierna kunde även se vissa effekter socio-ekonomiska förändringar i av valmanskåren. Det gällde för partierna att bryta sig in hos då nya grupper intressebaserrta successivt försvagades och det gällde även att vara uppmärksam på nya värderingar och politiska sakfrågor, konkurrerande nya politiska aktionsgrupper som utnyttjade media ett och effektivt sätt. nytt När det kommunala partistödet infördes kopplingen stark till de var genomgripande förändringarna som skedde det lokala planet genom indelningsändringar av kommunerna den k kommunblocksreformen. s I den mer officiella argumenteringen for offentligt stöd till partier vari Sverige, liksom i flera andra länder, partiernas centrala funktioner i den representativa demokratin framträdande. I regeringens motivering till statligt partistöd betonades i propositionen 1965 174 inledningsvis att den svenska demokratin var en folkstyrelse genom partier och att differentierad en opinionsbildning var nödvändig för att väljarna skulle kunna ställning i politiska frågor. Det naturligt att. medlemmarna stödde partierna var ekonomiskt. Men partiñnansiering enligt departementschefen, ett var, samhällsintresse. Det var ett intresse för alla, inte bara för de politiskt organiserade, att partierna hade tillräckliga resurser för sin omfattande opinionsbildning. Den övergripande målsättningen med det kommunala partistödet fyra år senare var enligt propositionen att stärka de politiska partiernas ställning i den kommunala demokratin

Åtgärder i syfte att stärka den kommunala demokratin måste ha

sin utgångspunkt i det demokratiska system som accepterat i vårt land. Detta system karaktäriseras av att medborgarnas inflytande utövas genom de politiska partierna, ytterst i de allmänna valen Prop 1969126.

Den offentliga finansieringen blev således även ett instrument för de etablerade partierna att behålla och förstärka sin position i den politiska styrelsen. Det offentliga finansieringssystemet i Sverige byggdes under upp en tid då ett bärande argument i samhällsdebatten att samhället skulle var stödja verksamhet som på ett eller annat sätt ansågs samhällsnyttig, inte minst gällde detta folkrörelser och andra till partierna närstående organisationer samt opinionsbildningen. I Sverige hörde dåvarande högerpartiet och större delen folkpartiet till av de skarpaste motståndarna till statligt partistöd. Det synnerligen hårda debattklimatet i riksdagen och pressen med anledning av förslaget berodde framförallt på två faktorer. Den första förhållandet att partistödstanken var var ny och upplevdes både främmande och skrämmande. Den andra att debattklimatet påverkades av att förslaget fick starka kopplingar till ett kritiserat förslag om införande av ett presstöd; i själva verket gjordes detta i all hast om utan föregående utredning till ett förslag om partistöd. - - Debatten handlade om parti stödets tänkbara konsekvenser för demokratin, partierna och panisystemet; frågor om villkoren för opinionsbildningen,

partiernas beroendeförhållande till stat och näringsliv, partiernas inre liv

konsekvenser för frivilligt arbete, frivilliga bidrag, risken för byråkratisering, partisystemets utveckling risken för konservering av strukturen etc.°

1° Gidlund.1983 11

3 OFFENTLIG FINANSIERING FÖREKOMST OCH UTVECKLING -

Ett tjugotal demokratier i världen har någon form av direkt offentligt partistöd till sina partier. Det kan allt ifrån generella bidrag till vara partiernas politiska verksamhet till mer eller mindre klart specificerade anslag till någon speciell aktivitet eller funktion partierna utför k som - s

selektiva bidrag. I tabellen nedan kan länderlistan närmare studeras.

Tabell Stater som år 1988 hade någon form direkt offentligt stöd till av

politiska partier.

Costa Rica 1954 Argentina 1955 Västtyskland 1959 Österrike 1963 Frankrike 1965 Danmark 1965 Sverige 1966 Finland 1967 Israel 1969 Norge 1970 Brasilien 1971 Nederländerna 1972 Italien 1974 Kanada 1974 USA 1976 Japan 1976 Spanien 1977 Mexico 1978 Venezuela 1978 Turkiet 1983

11 Alexander.1989

17 Alexander,Herbert.MoneyandPoliticsRethinking Conceptual Framea work. 1989 14i Alexandei-.H red. Comparative PoliticalFinance in the l980s.

Årtalet inom parentes anger främst det år då bidraget började utbetalas, i några fall kan det vara fråga om det år då beslutet togs. Listan skulle var längre om man dessutom tog med de länder som erhåller olika former av bistånd som betalas i indirekta former. Det kan röra sig förmåner om som .avdragsrätt för bidrag till politiska partier, fri radio- och TV-tid, fria transporter eller fri porto- och andra utsändningsförmåner. Då skulle listan även uppta exempelvis Storbritannien. Bidrag till parlamentsgruppema tillhör det vanligast förekommande selektiva stödforrnema. Forrnema och storleksordningen varierar mellan ländema, men i flera länder och även i Europaparlamentet lever parlamentsgruppema ett högst välmående liv och bidragen har expanderat utan större inslag av protester eller insyn utifrån. Expansionen dessa av interna anslag till partiernas parlamentsgrupper är att betrakta som en framgångsrik metod att gynna de redan etablerade partierna i förhållande till partier och politiska grupper som konkurerar makten står om men som utanför de politiska församlingarna I både Västtyskland och Österrike har parlarnentgruppsstöden byggts ut till omfattande stödsystem för partierna på skilda nivåer. Så ger exempelvis uppgifter från 1986 vid handen att partigruppema i tyska Bundestag erhöll över 60 miljoner D-mark och att det delstatsnivån utgick ett nära nog lika stort belopp. Tillväxttakten har varit utomordentligt hög. Under en tjugoårsperiod ökade bidraget till partigrupperna i Bundestag motsvarande

13 gånger sitt ursprunglsvärde och den regionala delstatsnivån

var

motsvarande siffra i genomsnitt 8 gånger. Båda länderna har förutom ett

13 Ibid;Pinto-Duschinsky 1981 von Amim 1987;Från mitten av 1980-talet harparlamentsgruppema i Bundestag skyldighet till att talmannen i Bundestag årligeninlämnaekonomiska redovisningar över hurmedlenhar använts Sclmeider 1989. 13

generöst system för parlamentgruppsstöd olika nivåer även selektiva stöd till partiernas utrednings- och forskningsverksamhet. Dessa medel handhas

av särskilda partistiftelser.

De organisatoriska och ekonomiska relationerna mellan partigrupper och övriga panistrukturer är ofta oklara till sin I många länder har dock parlamentsgruppema en både stark och relativt fristående ställning i förhållande till den övriga partiorganisationen; ett förhållande som både kräver och skapar behov av egna ekonomiska resurser. Anslagen går då i regel inte vidare till partiorganisationen utan stannar i grupperna. I EGparlamentet har partigruppema en gynnsam ekonomisk situation tack vare ekonomiska bidrag från parlamentet. Partigruppemas respektive europeiska partifederationer står i ett ekonomiskt beroendeförhållande till partigrupperna vilket i sin tur medverkat till att panigruppema lyckats att behålla sin relativt oberoende position i förhållande till federationema. I Sverige med sina traditionellt starka partiorganisationer där inte enskilda kandidater driver egna kampanjer inom ramen för sitt parti ocheller egna kommittéer tenderade tidigt de administrativa kanslistöden att integreras i det generella statliga partistödet. Med partistödslagens tillkomst 1972 där det statliga partistödet regleras kom kanslistödet att inkorporeras med det generella statliga stödet. Både ansökan och utbetalning från partibidragsnänmden till riksorganisationerna blev gemensam

för partistödet och det k kanslistödsdelen. Även det nya bidraget

s benämnt bidrag till partigruppema från mitten av 1970-talet förvaltades av de flesta partier under några år av partiernas respektive partis riksorganisation. I och med reformeringen av detta stöd 1988 med bl a

15 Nassmacher. 1987 15 Köhler Mynzik. 1982; Hrbek. 1988. 14

betydande höjningar av parti grundbidrag och mandatbidrag samt

en rekonstruering av kontorshjälpsbidraget numera stöd till assistenter för

ledamöterna med en höjning med 50%, har dessa medel strikt mera kopplats till panigruppema i riksdagen. Bidraget till partigruppema inkl kontorshjälpassistent till ledamöter har ökat från blygsamma 2,4 miljoner kronor för 197677 till 52,0 miljoner kronor budgetåret 199192. I exempelvis både Finland och Danmark är respektive parlamentgruppsstöd strikt knutna till partigruppema och ledamöterna av parlamenten. I Finland introducerades parlamentgruppstöd år 1967 då totalt 240.000 FIM anslogs for detta ändamål. Motsvarande siffra för 1989 låg på 9,8 FIM. Det innebär att stödet räknat i fast penningvärde knappt har ökat något alls, ett förhållande som i en internationell jämförelse är mindre vanligt förekommande. I Danmark däremot har ökningstakten vissa likheter med den svenska. När stödet infördes 1965 anslogs 57.262 Dkr för ändamålet. 1990 hade stödet ökat till 42,6 miljoner Dkr. Bidraget räknat per folketingsledamot och år hade med andra ord ökat från 1.600 Dkr - 1966 till nästan 240.000 Dkr under 1990, vilket innebär 150% ökning; en en ökningstakt som enligt bedömningar är svår att finna i andra delar av den danska offentliga sektom. Även i Norge anslås medel för sekreterarhjälp o dyl till parlamentsgruppema, men där har dessutom systemet reglerats och byggts ut för

partigrupperna regional ochilokal nivå. Förutom ett generellt stöd till

partierna på kommun och fylkesnivå jmf det svenska kommunala panistödet införde man ett särskilt stöd till partigrupperna i respektive

17 Riksdagstrycket. Se även Gidlund1991. tabell41 33. s 15 Wiberg.1991. 19 Pedersen Bille. 1991. 15

politiska församlingar.

Åtskilliga miljoner har utbetalats i statligt, generellt partistöd till partierna

i de nordiska länderna. Medlen betalas ut till partiernas riksorganisationer. I tabellen ovan kan totalbeloppen närmare granskas för Norge, Damnark, Finland och Sverige. Sverige toppar bidragsnivån för det statliga stödet i en nordisk jämförelse. Det svenska stödet har däremot knappast haft någon egentlig tillväxt, mätt i fast penningvärde. Danmark har den jämförelsevis lägsta nivån. De 30 miljoner Dkr som hittills anslagits per år inkluderar till ca 40 % även de bidrag som partierna är berättigade att erhålla både regional och lokal nivå. Den offentliga ñnansieringens expansions- och utvecklingspotential har inte legat de statliga partistöden i dessa länder. Den kan man finna i den utbyggnad och förgrening av den offentliga finansieringen som skett. Uppfinningsrikedomen hos beslutsfattarnapartiföreträdama vad gäller att bygga ett vittförgrenat skyddsnät av offentliga ekonomiska bidrag direkta såväl som indirekta för partier skilda nivåer och närstående organisationer exempelvis presstöd till närstående dagstidningar och tidskrifter, bidrag till ungdomsorganisationer och andra nära strukturer, partiservice och inrättande av partipolitiska tjänster tycks i det närmaste vara obegränsad. Denna utvecklingstrend karaktäriserar inte bara Sverige utan finns i varierande utsträckning också i de övriga nordiska ländema.

2° Svåsand. 1991. 21 Gidlund 1991;Wiberg 1991;Svåsand 1991;Mogensen å Bille 1991.Vadgäller Danmarksaknasdock offentligt presstöd. 16

Tabell Utbetalat statligt partistöd i de nordiska länderna i löpande penningvärde och i respektive lands valuta

Beloppen utbetalas till partiernas riksorganisationer. För Danmarks vidkommande inkluderas partistödet för lägre partinivåer i totalsumman, vilket innebär att totalsumman bör exkluderas med 40% för bli ca att jämförbar med de övriga länderna.

Budgeterat belopp.

a 1975-01-01--1975-10-14.

Källor Wiberg ed The Public Purse and Political Parties. Public funding of Political Parties in Nordic countries 1991. Sverige Protokoll från partibidragsnämnden

Den offentliga finansieringen har bl a inneburit att en ny inkomstkälla kunnat mobiliseras för partierna och beroendet av dessa resurser har snabbt vuxit. Ett generellt mönster är att små partier i högre grad än medelstora och större partier skapat nära nog ett totalt beroende ofta mellan 80-90% av de totala inkomsterna. Ett annat att partierna i många fall haft svårigheter att behålla gamla, alternativt mobilisera nya privata finansiärer.

Partistöd för regional och lokal nivå

När riksdagen år 1969 gav kommuner och landsting rätt att anslå egna medel till politiska partier, var Sverige först med detta koncept. Idag finns runt om i världen olika former av offentliga anslag till partinivåer utöver den nationella. I federala stater som USA och Tyskland finns offentlig finansiering i flera delstater. Även i de kanadensiska provinserna förekommer offentliga partistöd. I Österrike är de offentliga anslagen till partier omfattande delstatsnivå, enligt uppgifter från slutet av 1980-talet till ett totalbelopp fem gånger den federala nivån. Vad gäller Norden så har man valt olika modeller för att anslå offentliga medel till lägre partinivåer. För det första kan man utläsa en skandinavisk finsk modell. I Sverige, Norge och Danmark har den offentliga och en finansiering byggts ut till att gälla även lägre paitinivåer, medan man i Finland hittills endast anslår medel nationell nivå. Ser man närmare på

u Alexander. 1989. 18

den s k skandinaviskabörjar olikhetema och de länderspecifika dragen att framträda tydligare. Det svenska kommunala partistödet introducerades i samband med kommunblocksrefomten och fick den mest decentraliserade utformningen i den meningen att kommuner och landsting själva får besluta om anslagen och dess storlek, inom för den mandatbundna ramen fördelningsprincip som riksdagen i lag fastställde. I Norge och Danmark däremot valde att koppla de lokala och man regionala panistöden till den statliga nivån; partistöden beslutas och anslås av folketinget respektive stortinget och är i praktiken att betrakta som ett statsbidrag. I Norge där beslutet statligt partistöd till lägre partinivåer om togs 1975 föregicks beslutet av en offentlig utredning. Enligt kommitténs mening skulle staten handha stödet därför att därmed undvek man att skillnader i kapacitet eller vilja hos lokala politiska församlingar skulle resultera i olikheter mellan kommunerna. Risken för orättvisa mellan partier i olika delar av landet var således det bärande för denna argumentet mer centraliserade lösning. Till skillnad från de övriga länderna har inte Finland något partistöd till lägre partinivåer. Krav detta har regelbundet rests, men ännu utan framgång. Skillnaderna mellan de nordiska länderna i detta sammanhang speglar i stor utsträckning graden lokal självstyrelse. Vad av

beträffar Finland saknar man dessutom där landsting.

I Norge liksom i Sverige kom den regionala nivån att automatiskt inkluderas i partistödssystemet utan någon egentlig koppling till den huvudsakliga argumenteringen för stödet i båda fallen särskilt gällde som kommunerna. I Norge fanns inte ens stödet till den regionala nivån med i det ursprungliga förslaget från kommittén. I Sverige primärkommunen var

23 Svåsand, 1991; Viberg. 1991; Pedersen a Bille, 1991;Gidlund,1991. 74 Gidlund,1991. 19

och den omstrukturering som ägde rum i indelningen av kommunerna den naturliga utgångspunkten för argumenteringen av reformen. De manifesta målsättningarna var att det kommunala partistödet skulle stärka den kommunala demokratin genom partierna att öka medborgarnas information i kommunala frågor inte minst i valrörelsen. Landstingskommunerna nämndes däremot marginellt. Föreställningen om kommuner och landsting likformiga tycks ha präglat beslutsfattarna; föreställning som också som en kodifierades kommunalrättsligt i kommunallagen 1977. I Norge ansöker kommuner och fylken om partistöden för sina partier hos stortinget, både det anslag som är generellt till partiernas organisationer och gäller anslag till partigmppema i de politiska församdet som formellt lingarna. Dessutom inkluderas sedan 1978 ett bidrag till partiernas ungdomsorganisationer regional nivå. De totala beloppen är små i jämförelse med det kommunala partistödet i Sverige. Första året 1976

utbetalade stortinget 22,4 miljoner Nkr till lägre partinivåer. När det

svenska kommunala partistödet utbetalades första året 1970 var utgångsytterst blygsam endast 37,7 miljoner kronor för det primärkomsumman munala och landstingskommunala partistödet sammantaget. Men sedan ökar mellan länderna dramatiskt. År 1989 utbetalade stortinget totalt skillnaderna 64,7 miljoner Nkr inkl ungdomsstödet på regional nivå vilket ska jämföras med de totalt 309,9 miljoner svenska kommuner och landsting som utbetalade år exklusive den flora små selektiva stöd som utgår samma av

utöver de ordinarie partistödenl Visserligen skiljer sig länderna vad

gäller folkmängd och antal röstberättigade, att de norska partierna har men lägre ekonomisk potential än sina svenska kollegor torde vara ganska en

25 Svåsand. 1991;Gidlund. 1991. 15 lbicL 20

uppenbart. I tabell 3 kan totalbeloppen över åren närmare studeras för de båda länderna

Tabell Offentligt partistöd till partiernas lägre nivåer i Sverige och Norge. Totalbelopp i löpande penningvärde och i respektive lands valuta

År

Norge inbegriper både det generella stödet till partiorganisationema och stödet till panigruppema på dessa nivåer. Fr 1978 inkl ungdomsstöd om regional nivå.

Sverige Totalsumman inbegriper det kommunala partistödet dvs både det primärkommunala och det landstingskommunala stödet, men exkluderar de smärre selektiva bidragen utöver dessa

Källa Svåsand 1991, Gidlund 1991

Hur beroende är då partierna lokal och regional nivå det kommunaav

partistödet Tyvärr finns inga aktuella data tillgängliga. Det senaste vad

gäller kommunal nivå härrör från utredning 1979. Då en angav 23 av de

tillfrågade partiorganisationema kommunorganisationer att de till mer än 90% hade sin verksamhet bekostad av det kommunala partistödet. Under

valår sjönk antalet till 14 av partiorganisationema.

I min undersökning av partiernas regionala organisationer från början av 1980-talet inom ramen för Demokratiberedningen framgick att beroendenivån låg i intervallet 40-70% inkomstema. av Det kommunala partistödet har varit föremål för särskilt tre större utvärderingar, två i början på l970-talet. och en i slutet Dessutom studerades det landstingskommunala stödet och de regionala partiorganisationema i början 1980-talet. Studierna från sjuttiotalet kunde visa av direkta effekter. Först och främst att partierna använde stora delar av de nya resurserna att bygga upp eller förstärka sina administrativa apparater anställa personal och inrätta kanslier. Forsell kunde i sin tidiga studie göra iakttagelsen att kostnaderna ökade för trycksaker i valet 1970. En bidragande orsak till kostnadsstegringen var att de lägre partinivåema i en högre grad fick betala centralt producerat material. I den senare studien på l970-talet kunde konstateras att partistödet hade ökat aktiviteten i partiorganisationerrla och skapat förutsättningar för mellanvalsalctivitet, att det fanns en statistiskt säkerställd korrelation mellan ökat partistöd och ökat information i kommunala frågor i de undersökta partiorganisatioutbud av nema. Det är dock betydligt lättare att säkerställa samband och effekter i det korta perspektivet än i det längre. I ett längre perspektiv finns andra

27 Gidlund Gidlund Ds Kn 198115. u GidlundDs C 19858 39 Forsell sou 197252;sou 197518 3° GidlundDs C 19858 22

influenser som kan bidra till olika utvecklingstendenser.

Grundläggande principer

För att förhindra godtycke vid beslut förändringar om av reglerna för partistöden, att majoriteter i olika politiska församlingar missbrukar sin makt och förändrar partistödets regler till fördel, egen omgärdas i demokratier världen över de offentliga partistöden av en ofta rigorös lagstiftning. I den svenska riksdagsdebatten statligt partistöd 1965 framkom om att det fanns en stark för att partistödsreglema godtyckligt kunde oro förändras av en riksdagsmajoritet. Krav framställdes på sådana risker att måste elimineras. Företrädare för folkpartiet drev linjen om tryggandet av partistödsreglema och där farms även förespråkare som kunde se att det

kunde bli nödvändigt att skriva in reglerna i grundlagen.

I och med översynen av reglerna 1971-1972 antogs lagen statligt stöd till politiska om partier SFS 1972625 där fordelningsgrundema och handläggningen av stödet lagfästes. Dessutom har sex grundläggande principer fastlagt för de tre offentliga generella panistöden; principer som härrör från förarbeten till lagarna om det statliga respektive det kommunala partistödet SFS 1969596 De fastlagda principerna har följande lydelse

Bidrag bör utgå endast till parti har inte obetydligt som ett stöd i väljaropinionen, manifesterat i allmänna val.

31 Alexander1989.Gidlund1991 37 Gidlund.1983. 23

Bidrag bör beräknas schematiskt och fördelas enligt fasta regler, som inte tillåter någon skönsmässig prövning. Bidragens storlek bör stå i relation till partiernas styrka. Någon offentlig kontroll av hur medlen används bör inte förekomma. Införandet och omfattningen av kommunalt partistöd bestämmes av landstingen och kommunerna själva grundval av den i lag givna konstruktionen. Största enighet om bidragens omfattning och konstruktion bör eftersträvas.

De fyra första reglerna fanns med redan i propositionen om statligt partistöd 1965 och inriktningen i fråga om hur partistöden ska fördelas mellan anger partierna i Sverige, den femte som behandlar det kommunala partistödet infördes i propositionen 1969 och den sjätte och sista regeln tillfördes av partistödsutredningen 1971. Reglerna är förhållandevis enkla och klara till sin Det är framförallt kravet icke obetydligt stöd som kan bli föremål för skilda tolkningar vid tillämpningen. Bidragen storlek bör stå i relation till partiernas styrka, den exakta fördelningsgrunden anges inte men i denna principdeklaration.

4 VILKA SKA VARA BERÄTTIGADE TILL OFFENTLIGT PARTI- STÖD

En viktig fråga vad gäller villkoren för konkurrensen mellan partierna är partier ska berättigade till stöden. Är det endast de partier vilka som vara fått ett sådant stöd väljarna att de erhållit mandat i de parlarnentarissom av ka församlingarna bör få tillgång till anslagen Måste partierna kvala som in i den politiska styrelsen för tillgång till medlen Är det rimligt att att

till partier inte är representerade i de politiska försam-

ge pengar som lingarna Bör det spärrar mot smâpartier Vilka avtrappningsregler kan vara införas för att mildra exempelvis spärrarna i valsystemet så att en del av stödet kan till partier som fått ett avsevärt stöd av väljarna, men inte ges lyckats mandat I Sverige och i andra länder har beslutsfattare blivit alltmer medvetna om risken för att den offentliga finansieringen kan konservera den rådande partistrukturen och försvåra för nya politiska partier att komma in väljararenan. När det statliga partistödet infördes i Sverige från och med 1966 innebar det att varje parti som var representerat i riksdagen och som erhållit minst 2% av rösterna i det senaste valet till andra kammaren var berättigat till partistöd. I dagspressen blev kritiken mot denna 2%-spärr mycket stark. Det rådde ingen brist exempliñeringar av nya partier och grupperingar som skulle ställas utanför bidragssystemet. KDS bildades 1964 och Medborgerlig samling sökte att etablera ett borgerligt samarbete företrädesvis i södra Sverige och hade vid denna tidpunkt företrädare i riksdagen. Med riksdagsbeslutet skulle den politiska fömyelsen hindras, det man bevittnade var att de existerande partierna byggde skyddsmurar mot uppdykande konkurrenter, menade kritikerna. I argumenteringen från de

socialdemokratiska företrädarna för partistöd och 2%-spärren i riksdagen, betonades att det nödvändigt med var spärrar mot småpartier för att slå vakt kring demokratins arbetssätt och parlamentarismen. Det var endast ett par företrädare för partistödet i riksdagsdebatten bestred partistödsforsom att slaget skulle försvåra nyetablering partier. Däremot skilde sig åsikten, av främst mellan folkpartister och socialdemokrater, huruvida denna effekt var negativ eller positiv för demokratin.

I Sverige kom bestämmelserna

om att ett parti måste ha fått minst 2% för att erhålla stöd att tas bort i samband med den enkammarriksdagen nya och det nya valsystemet. Valsystemets 4%-spärr kom gälla att även det statlig partlstödet. l samband med översynen partistödsreglema av 1971 som resulterade i partistödslagen 1972 infördes bl bestämmelse a en om s k avtrappat statligt partistöd. Det innebär att ett parti inte blivit företrätt som i riksdagen kan partistöd med så många mandatbidrag partiet fått som tiondels procentenheter röster över 2,5% väljarkåren av i hela riket vid Senaste valet. Detta var en viss markering att medveten av man var om problematiken med alltför höga ekonomiska spärrar nybildade och små mot partier. I det tidigare Västtyskland har författningsdomstolen gång efter annan haft anmärkningar mot formerna och reglerna för det offentliga partistödet.

Vad gäller frågan om vilka som ska berättigad till det offentliga

vara valkostnadsanslaget fastslog domstolen att spärren på 2,5% för hög och var som konsekvens av detta sänktes spärren till 0,5%. Våra nordiska grannländer som valt olika former och regler för den det generella offentliga partistödet har även löst frågan spärrar och om

33 Gidlund.1983. 3 sou 197262;Frief,1984;Nassmacher. 1987.

avtrappningsregler olika sätt. Av de nordiska länderna har Danmark den mest generösa och Finland den minst generösa inställningen till vilka som bör få del av de statliga partistöden. Danmark som först 1987 anslog statligt generellt partistöd har stadgat i lagen om ekonomiskt stöd till politiska partier att ett parti eller oberoende kandidat som deltagit i folketingsvalet har rätt till 5 DKr år per för varje

röst som partiet fått i valet. Minst 1000 röster måste ha erhållits..

Varje bidragsmottagare är skyldig att årligen insända försäkran föregående en att års anslag har använts till politiskt arbete. Sedan lagen antogs har dock

kontrollen skärpts se under avsnittet kontroll.

om Norge har till skillnad från flera andra länder skärpt sina regler. Mellan åren 1970 1977 måste ett parti för berättigad till partistöd - att vara ställa upp med lista i minst hälften av valdistrikten vid senaste stoningsvalet. Därefter har en spärr 2,5% röster i valet införts. Skärpningen kom i samband med den utbyggnad av den offentliga finansieringen gjordes som under andra hälften av 1970-talet, först till partiernas lokala och regionala nivåer och sedan till partiernas ungdomsorganisationer. I det ursprungliga förslaget till statligt partistöd från majoriteten i 1968 års partifinansieringskommitte fanns 2,5% spärren med, detta fick inte regeringens gillande. men Efter några års erfarenhet, EC-strid och stark utbyggnad det offentliga en av finansieringsystemet ville man skapa barriär hindrade fragmentiseen som

ring och framväxt av ett ökat antal mindre partier.

Vad gäller Finland är det endast partier erhållit mandat enligt som dHondts metod som får del av medlen. Inga avtrappningsregler finns och den mandatgrundade fördelningen av det statliga partistödet mellan partierna

35 Pedersen Bille, 1991;Wiberg.1991. 35 Svåsand. 1991. 27

således de större partierna i Finland. gynnar

Särskilda regler for regional och lokal nivå

Vilka behov har då funnits att införa särskilda spärrar eller avtrappningsregler för offentliga partistöd regional och lokal nivå De lokala partisystemet är sällan exakta spegelbilder av riksnivån. På det lokala planet kan det finnas olika uppsättningar av partier inte minst lokala partier och ad hoc betonade en-frågepartier. Spärrar i valsystemet och i rätten att erhålla partistöd innebär framförallt metoder att försvåra och förhindra framväxten lokala partier och andra icke-etablerade småpartier. I Sverige av prövade kommunalvalskommittén frågan om proportionaliteten i valsystemet och om det gick att åstadkomma större likhet i dessa avseenden genom en anpassning av valsystemet vid kommunalvalen till ordningen vid riksdagsvalet. Kommittén kom till slutsatsen att skillnaderna mellan nivåerna hade blivit väsentliga efter gmndlagsförändringen och att a spärregler på 4%

även skulle införas i fullmäktige och landstingsvalen. Förslaget om

spärrar blev hårt kritiserat, a hävdades att genom att utesluta sådana små opinioner försvagas. Vad gäller partier skulle avspeglingen av medborgarnas det kommunala partistödet har krav att införa endera spärr eller särskilda avtrappningsregler förekommit. Avsaknaden spärr till valet av av kommunfullmäktige ger sken av att valsystemets regler har en grundläggande generositet mot små partier, både att kunna erhålla mandat och ta

37 Wiberg. 1991. 3° sou 19714. 39 sou 198847, 54ff. s 28

del av det kommunala partistödet. Svårighetema kan dock vara stora att

uppnå mandat för små partier beroende valkretsindelningen. Drömläget

för små partier är en kommun utgör enda valkrets Den ekonomiska som en

situationen ändras dramatiskt när ett parti får in representanter till

fulhnäktige, det visades inte minst när miljöpartiet-de gröna fick valframgångar 1988.4 När det statliga partistödet var föremål för utredning och reformering 1972 togs frågan upp panistödsutredningen det kommunala om partistödet konstruktion skulle förändras i likhet med det statliga, med avtrappningsregler och successiv anpassning till valutslag. Enligt utredningen fanns inte tillräckligt vägande skäl för komplicera de att kommunala partistöden med detta. Förtroendeuppdragsutredningen 1988 kom fram till slutsatsen att det saknades skäl till införa särskilda att avtrappningsregler för kommuner och landsting. Bidragssystemet får inte vara utformat på sådant sätt att det stimulerar till framväxt småpartier, av

hävdades i utredningen.

I Norge infördes tidigare nämnts 2,5% spärren för offentliga som partistöd i ett läge när bl systemet byggdes ut till gälla även regional a att och lokal nivå. Dessutom krävs att partierna är registrerade enligt vallagen och har en särskild organisation i kommunen respektive fylket. Kravet registreringen innebär att partierna är representerade lägre som partinivåer måste vara registrerade nationell nivå; förhållande ett som innebär att lokala och oberoende utestängs från medlen och risk för grupper

°° mdigbearbetat material från min pågående projekt Partiemas förändringssuategier om sou 197262. 42 sou 198847. 29

nationalisering partisystemet.

av I Danmark finns mycket låga trösklar kanske de lägsta i världen för att ett parti eller oberoende kandidat på regional och lokal nivå ska få del av det offentliga stödet. Till amtrådsvalg utgår ett visst belopp per röst om man fått minst 500 röster i valet. I kommunstyrelsevalget krävs bara att 100 röster har uppnåtts I Köpenhamn och Fredriksberg motsvarande 500 röster. Dessa ytterst liberala bestämmelser har dock på senare tid kompletterats med legala kontrollinstrument.

3 Svåsand. 1991. Lov om ekonomisk stone til politiske partier m.v. Lov nr. 940 1986;Pedersen Bille 1991 30

5 PARTISTÖDENS FÖRDELNING MELLAN PARTIERNA

När offentliga pengar kom in i partiernas liv skulle kanske kunna man tro att alla konvulsioner och problem med beroendeförhållanden upphörde. Men inte ens offentliga medel är helt opartiska till sin Villkoren för den offentliga finansieringen regleras lagstiftning. Där bestäms genom fundamentala frågor; vilka partier ska berättigade, vilka försom vara delningsgrunder som ska gälla, hur stor beloppen ska hur kontrollen vara, av medlen ska ske. Här gäller för lagstiftama att ta hänsyn till författningen och demokratiska krav för den politiska styrelsen. Men de som beslutar och lagstiftar är även partiföreträdare och tar eller mindre hänsyn till vilka mer effekter besluten kan ha för det partiet. Frågan är hur det går egna att kombinera dessa hänsyn när det gäller konstruktionen de offentliga av partistöden Även de ideologiska skillnaderna i om synen på offentlig finansiering stod i fokus för debatten i Sverige 1965 kom även frågorna förom delningen av medlen att särskilt uppmärksammade aktörerna. När vara av det kommunala partistödet beslutades i riksdagen debattklimatet var förändrat och de ideologiska konflikterna lyste med sin frånvaro. Partierna var redan beroende av de offentliga medlen och även det inom vissa om partier fanns principiella dubier kvar, accepterades det ñnansieringssysnya temet. Den kvarvarande helt överskuggande frågan för samtliga partier var hur pengarna skulle fördelas. Det har alltid funnits tendens partierna en att fört fram förslag till fördelning som skulle gynnsamt för det vara mer egna partiet. Det mandatbundna partistödet som forordats av socialdemokratema är exempelvis särskilt gynnsamt för stora partier. En konstruktion med grundbelopp lika för alla partier på 25% kompletterat - med en pro-

portionell mandatbaserad del ger däremot mer pengar till medelstora och små partier och förordades av borgerliga partier. En sådan konstruktion är också mer gynnsam för ett parti som får stora förskjutningar i valresultat

och riskerar att omedelbart förlora delar partistödet.

armars av En de viktigaste intressemotsättningarna har över tiden gått mellan av små och stora partier; små partier som har sett sig diskriminerade och ansett att bidragen i alltför hög utsträckning gått till partier som redan har betydande ekonomiska resurser.

Konstruktionen

De svenska offentliga parüstöden, är som i de flesta andra länder, starkt kopplade till partiernas parlarnentariska styrka. Partierna erhåller medel i förhållande till hur framgångsrika de varit i valen. Det kan vara i förhållande till vunna mandat i valet, röstetal eller där både ett fast grundbelopp och en rörlig proportionell del ingår. Proportionaliteten i fordelningsreglerna varierar. Helt utan proportionalitet är den egalitära lika-för-alla- principen, sedan kommer systemet med ett grundbidrag, lika för alla partier, kompletterad rörlig proportionell del. Därefter kommer olika former med en proportionella fördelningsgrunder efter partiernas styrka baserade på av antal mandat eller röstetal. I stabiliserande syfte kan även regler införas som fördröjer och jämnar ut skillnader mellan två valresultat så att ekonomisk anpassning kan ske till eventuella valförluster och därmed minskade offentliga Vid konstruktionen partistöd finns därför flera viktiga resurser. av avvägningar att göra och i princip fem olika strategier att välja mellan.

-5 Gidlund. 1933. 32

I figuren nedan anges enbart några huvudfält de kontinuerliga dimensionerna. Ett grundstöd kan vara av så liten omfattning att konstruktionen ligger mycket nära direkt proportionalitct, eller omvänt så stor omfattning att partierna tilldelas nästan lika mycket pengar oavsett storlek. Utjämningen av partistödet kan avse något enstaka år, men också en eller ett par mandatperioder. Låt oss hypotetiskt anta att det finns en demokratisk stat med ett partistödssystem där alla partier som deklarerade sin avsikt att vara med i valet till parlamentet ñck en lika stor summa var av staten att satsa i valkampen oberoende av partiernas parlamentariska styrka och storlek - S3. Dessutom kunde partierna ta emot andra privata bidrag och det sättet öka sin ekonomiska kapacitet. Det offentliga panistödet skulle med andra ord helt sakna proportionalitet. I ett sådant fall skulle statens övergripande målsättning vara att behandla samtliga spelare exakt lika ett slags barnbidrag i partistödssammanhang. Det verkligt stora problemet i detta fall är bristen hänsynstagande till partiernas styrka. Om anslagen är av den omfattning att de spelade roll i partiernas ekonomier innebär denna egalitetsprincip att partierna organisatoriskt skulle kunna överleva med ytterst minimalt stöd från väljarna, dvs den politiska konkurrensen skulle sättas ur spel och partierna skulle kunna kvittera ut sina pensionsmedel och fortsätta ställa kandidater i val. Men den egalitära modellen upp skulle skapa ambivalenta effekter partisystemet eftersom ett sådant generös system även stimulerade ett ökat antal mindre seriösa partierlkandidater att träda fram på den politiska scenen. Hur ska då agnama sållas från vetet; vilka ska bli berättigade till medlen

Figur

Strategier för konstruktionen av offentligt partistöd utifrån

dimensionerna proportionalitet och genomslag. A visar utgångspositionen för de kommunala partistöden.

Proportionalitet

Direkt S1

é- - - A

prop.

I

l K Grund- s4 s2 I stöd l

v Lika S3 stort

Utjämning Direkt

Genomslag

I ett flerpartisystem med proportinalitet i valsystemet skulle en sådan egalitär fördelningsstrategi fortfarande förutsatt att de offentliga anslagen var av den storleksordningen att de var av betydelse för partiernas ekonomier vara inkonsekvent och bidra till en situation där både mumifiering och populism befrämjades. Om staten däremot mindre gav en summa pengar, lika för alla partier som ställde upp i val skulle naturligtvis inte sådana effekter uppstå, men fortfarande skulle det svårt att vara förhindra floran av lyckosökare att ställa upp i val och erhålla anslag.

lll

I USA har lagstiftama sedan 1970-talet utvecklat ett system för offentliga anslag till presidentvalen utan den proportionalitet till parlamentarisk styrka som annars är den vanligen förekommande. Syftet med att införa offentliga medel över huvud taget var att täcka de luckor uppstått efter år som av rigorös negativ lagstiftning med förbud och begränsningar för plutokratisk bidragsgivning och tak för partiers och kandidaters valkostnader. Förutom federala anslag till presidentvalen har olika former offentligt stöd av utvecklats i ett tjugutal delstater. På federal nivå går offentliga anslag till kandidaternas kampanjkommittéer. Partiorganisationema får endast sådana medel för att organisera nomineringskonvent. Innan de två konkurrerande huvudkandidatema är utsedda pågår kampanjperiod där kandidater en finansieras genom mixade former privata och offentliga bidrag. Men av när så kvalificeringsomgången är klar och den avgörande valkampanjen mellan de båda presidentkandidaterna börjar, erhåller varje huvudkandidat lika stor summa pengar från staten. Den vanligast förekommande principen för de offentliga partistöden är dock att medel ska efter partiernas styrka i förhållande till ges vunna mandat eller röstetal, dvs A och S1. Det är en princip som har lill syfte att undvika perverteringar av styrkeförhållanden och partiernas marknadsvärde hos väljarna. Denna princip är särskilt viktig för de partistöd är som av generell natur och går till partiernas allmänna politiska verksamhet. Av de nordiska länderna har både Norge och Danmark en fördelning av de generella stöden i förhållande till röstetal. Detta gäller även de statliga pengar som anslås för partierna lokal och regional nivå i respektive länder. Tysklands offentliga partistöd ges formellt ersättning till som partiernas valkostnader i samband med val till Bundestag, delstatemas

45 Alexander,1989. 35

parlament och Europaparlamentet. Författningsdomstolen förklarade tidigt generella partistöd som grundlagsstridiga, men i praktiken fungerar stödet som ett generellt stöd eftersom någon definition inte finns om vad som ska ingå i valkostnader. Valkostnadsersättningen ges med ett fixerat belopp för varje giltig röst utöver 0,5% som partierna erhåller. Finland har sitt generella stöd fördelat enligt mandat den fördelning som således särskilt gynnar stora partier. Förvirringen om hur det svenska stödet konstruerat är omfattande. En vanlig föreställning är att hela partistödet är grundstödsbaserat, men så är inte fallet. Riksdagen anslår formellt enligt lagen om statligt stöd till politiska partier, SFS 1972625 det generella stödet i två fomrer, nämligen 1 partistöd, vilket utgår som mandatbidrag 2 kanslistöd. Detta senare utgår dels i form av ett grundstöd lika för alla, dels ett mandatbaserat. Grundstödet infördes 1972 och är i praktiken en liten del av det totala anslaget till partierna. Grundstödet var 199091 4,8 miljoner kronor, dvs totalt 28,8 miljoner av det totala stödet på 132,1 miljoner kronor. Skillnaderna mellan grundstödets relativa betydelse för ett stort respektive ett litet parti är dock slående. I tabellen redovisas endast de belopp som betalats ut från partibidragsnämnden till det största respektive det minsta partiet för budgetåret 19901991 för att den relativa betydelsen ska kunna åskådliggöras.

7 Partibidragsmumdens protokoll. 36

Tabell Utbetalat stöd till Socialdemokraterna och Miljöpartiet-de gröna för budgetåret 199091 från partibidragsnänmden

Socialdemokraterna

Partistöd 43 151 450 kr Kanslistöd, grundstöd 4 800 000 kr tilläggsstöd 2 090 400 kr

Summa 50 041 850 kr

Miljöpartiet-de gröna

Partistöd 4 672 450 Kanslistöd, grundstöd 4 800 000 kr tilläggsstöd 402 000 kr

Summa 9 874 450 kr

Källa Partibidragsnämndens protokoll.

Mandatbidrag 274 850 kr, grundstöd 4 800 000 kr, tilläggsstöd för varje vunnet mandat 13 400 kr för parti som är företrätt i riksdagen och 20 100 kr för annat parti.

I synnerhet små partier världen över har alltsedan för det starten nya finansieringssystemet argumenterat nästan undantagslöst för dispromer portionerliga och för dem mer gynnsamma fördelningar de offentliga - - av medlen. Grundbelopp lika för alla kompletterat med rörlig del, har - - en ofta varit den konstruktionsstrategi som föreslagits S2. Argumenten har framförallt varit att en proportionell fördelning är orättvis omoralisk därför att de gynnar de stora partierna Partier bör arbeta efter likartade villkor. Vidare att alla partier har oberoende storlek vissa grundkostnader - - som 37

är lika, och samtliga partier vill nå ut till alla väljare. Företrädare för grundstödsaltemativet har även hävdat att denna konstruktion mildrar effekterna vid valnederlag, dvs att de ekonomiska konsekvenserna inte slår igenom så snabbt. Stora partier har lika ihärdigt fonekat likhet i kostnadsbehov och dessutom varnat för att en sådan konstruktion skulle kunna öka antalet små partier. Synen på det demokratiskt goda med att främja uppkomsten av fler småpartier har inte minst i Sverige varit skiftande från de etablerade partiernas sida. Det tycks som om toleransen varit större för smâpartier kommunal nivå än tiksnivå och i riksdagen. I Sverige är argumentationen om grundstödet och kraven om förändring av det kommunala partistödets fördelning väl dokumenterade, inte minst i de regelbundet återkommande utredningarna men också i det övriga riksdagstrycket. Sedan kanlistödsdelen i det statliga stödet förändrades till grundstöd och tilläggsstöd har ett ytterligare argument tillkommit. De främsta motståndarna har varit socialdemokraterna som velat behålla de mandatbundna stöden regional och lokal nivå. Att införa grundbelopp kombinerat med en exempelvis mandatbunden del som fördelningsprincip i ett generellt partistöd innebär ett visst avsteg från den kravet full proportionalitet och kan vara ett sätt att hantera en osäker och instabil väljarkår där riskerna för stora förskjutningar är stora både för stora och små partier. En annan strategi för att hantera en rörlig väljarkår är att införa s k utjämningsregler, så att valresultaten inte direkt slår igenom i ekonomiskt avseende S1, S4. Det innebär att de utbetalda partistödsbeloppen successivt anpassas till partiernas valresultat för att underlätta partiernas anpassning till framförallt försämrat läge. I Sverige är det statliga partistödet utformat sedan 1972 så antalet mandatbidrag bestäms årligen med hänsyn till utgången av de två närmast föregående ordinarie

valen 1972625, paragraf 3. Några sådana regler finns däremot inte i de nordiska grannländema. Förslag att införa sådan regler för det kommunala partistödet har förekommit. I en undersökning vid mitten 1980- talet inom för av ramen demokratiberedningen studerade jag konsekvenserna för minskat partistöd på grund av valförlust för den regionala partiorganisationen och kunde konstatera att dessa organisationer var mycket sårbara för större ekonomiska förluster i form av kommunalt partistöd. Först och främst handlade det om personalindragningar för de som drabbades. Undersökningen visade också att partiföreträdama vid förfrågan vilka poster i budgeten skulle om man skära i om detta skulle bli nödvändigt, framförallt lönerarvodenresor angav och annonsertrycksaker. Däremot tillhörde aktivitskostnader det minst man

av allt ville skära ned på.

Ett problem med partiorganisationer är starkt beroende offentliga som av bidrag är att de tycks ha svårigheter att skapa någon buffert och att mobilisera andra inkomstkällor. Det verkar lättare att initiera höjningar vara av partistöd eller att införa eller höja andra selektiva offentliga anslag till partierna än att få fram mera privata medel. Gör sig eller mindre man mer oberoende av andra privata medel är det svårt att plötsligt begära uppoffringar och insatser när valförlusten är ett faktum. På det sättet har partiernas ekonomiska sårbarhet ökat med det offentliga ñnansieringssystemet. I svenska kommuner och landsting har utvecklingen av den offentliga finansieringen varit utmärkande i främst två avseenden. Tillväxttakten av det kommunala partistödet är kanske det mest iögonenfallande, men dessutom har politikerna sökt att olika sätt anslå ytterligare medel till sina partier. Främst har det rört sig om utbildningsbidrag till förtroendeval-

e GidlundDs C 19858 39

da, i vissa fall lokalbidrag, administrativa bidrag. Därutöver tillhandahåller kommuner och landsting viss service för parti grupperna, i vissa fall har man inrättat tjänster som politiska sekreterare, tillsvidareanställda tjänstemän och politiska funktionärer för att serva de företroendevalda. Det gemensamma i den flora som utvecklats vid sidan av det ordinarie partistödet är det att gäller förmåner och bidrag till fullmäktigegruppema. Det finns således ett starkt behov av egna resurser i dessa strukturer som i vissa fall kanske har mer regelbunden verksamhet än partiföreningar och partiorganisationema kommunal nivå. Liksom parti grupperna i riksdagen har fullmäktigegrupperna betydande koordinerings- och beredningsarbete innan besluten formellt är fattade. Frågan är dock om de traditionellt starka partiorganisationema vill tillåta partigruppema att skapa sig de ekonomiska villkor som bidrar till ökat oberoende och makt Den norska modellen med partistöd i två former, dels i förhållande till styrka röstetal, dels fullmäktigegruppstöd grundstöd + representantstöd efter entalet mandat är exempel modell som tillgodoser både partiorganisationemas verksamhet och behovet av egna resurser inom partigruppema i de politiska församlingarna lokal och regional nivå. jmf även Förtroendeuppdragsutredningens förslag, SOU 198847 Vilka tänkbara effekter skulle då en avreglering av det kommunala partistödet få Det vill säga att kommuner och landsting inte bara skulle få besluta partistödet skulle införas och storleken av stödet, utan även hur om stödet skulle fördelas mellan partierna. En avreglering skulle innebär ett väsentligt avsteg från den princip som fastlades 1969 att kommuner och landsting fördelar partistödet enligt en konstruktion fastlagts riksdagen i lag. En grundläggande tanke som av bakom förhållandet att fördelningsgrundema fastlägges i lag av riksdagen är att frågan fördelning offentliga medel till partierna rör de om av

demokratiska spelreglerna i ett samhälle. Det handlar villkoren för

om partiernas arbete, och har vidare stora beröringspunkter med valsystemet och den målsättning om proponionalitet där finns. Frågan som om fördelning av offentligt partistöd mellan partier är inte teknisk och en administrativ fråga utan är av sådan dignitet att den kräver rättslig grund en framför allt ett legalt skydd för minoriteten. - Det är ingen tillfällighet att fördelningsreglema har varit föremål för särskild omsorg av lagstiftama i länder med offentlig finansiering. I politiska system som har författningsdomstol är bevakningen dessa av frågor rigorös. Men även i parlamentariska system, exempelvis både Norge och Danmark har bestämda lagstadgade regler även belopp för fördelningen av stöden till lägre partinivåer. Frågan är vilket skydd mot maktmissbruk och godtycke parti i ett opposition kan uppbåda mot en politisk majoritet Risken för att partistrategiska hänsyn får alltför stort spelrum torde betydligt större när politiker vara och administratörer i 24 landsting och 284 kommuner med varierande

partikonstellationer söker sin egen lösning för fördelning partistöd och

av andra förmåner, än för partierna inom riksdagen. Det finns stor risk att en enskilda partier trots rekommendationer och allmänt skrivna lagregler - om rättvis fördelning hamnar i svårt underläge i förhandlingssituationer där partistödet sammanvägs med andra förmåner och bidrag. Det är möjligt att rättsläget klarnar efter några år av överklaganden och mer informella förhandlingsprocesser där inte minst partiernas riksorganisationema kan få ökade uppgifter vad gäller att bistå partivänner i kommuner och landsting som anser sig utsatt för godtycke eller i övrigt fått dåliga avtal. Handläggningen av partistödet i kommuner och landsting har med åren fått en alltmer administrativ och intern Under första hälften av 1980-talet blev indexuppräkning av partistöden allt vanligare. I min under-

sökning för 1983 års Demokratiberedning Ds Cl9858 angav 14 av landets kommuner att man tillämpade ett system med där partistödet knöts till en viss procentsats av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring för ett bestämt år. I vissa kommuner angavs att indexuppräkning använts till och ifrån under de senaste åren. Landstingens indexuppräkning tycks ha startat omkring 1977 och 1984 uppgav 12 landsting att denna metod tillämpades. Uppgifter om nuläget saknas. I kommuner och landsting har således frågan om partistödens storlek utvecklats till en mer intern adrninistrativ fråga där de formella besluten visserligen tagits av fullmäktige respektive landsting men där förutsättningar för insyn och debatt kring anslagens storlek reducerats.

Kontrollen

I Sverige har rått en bred uppslutning kring principen att det inte bör vara någon offentlig kontroll av hur de offentliga partistöden används pkt 6 i de grundläggande principerna. Detta är helt i överenstämmelse med den de svenska partiernas syn offentlig redovisning av partiernas ekonomi över huvud taget; att någon tvingande lagstiftning inte bör införas däremot frivilliga överenskommelser mellan partierna. Denna policy har djupa rötter. Synen på partier som fria och till staten oberoende organisationer var

utmärkande under tidigt 1900-tal både i Sverige, Norge och Damnark. I

konsekvens härmed farms a en djup misstro hos flera partier mot tanken att offentligt redovisa sina inkomster och utgifter. I Sverige slog detta synsätt igenom i den offentliga utredning som tillsattes i slutet 1940-talet för att granska frågan om partiernas offentav

liggörande av inkomster och utgifter och behovet lagstiftning.

av Utredarna framhöll att partierna upprätthöll sådan position i demokratin en att de inte skulle vara föremål för administrativ kontroll och övervakning av myndigheter. Det var en grundläggande demokratisk betydelse att partiernas frihet och oberoende upprätthölls, hävdade utredarna. Man uppmärksammade att partier var frivilliga organisationer och inte hade samma krav att lämna uppgifter sin ekonomi företag och om som ekonomiska föreningar. Vidare framhölls diskretionen i bidragsgivandet. En offentlig redovisning bidragsgivare skulle kunna skada partierna eller av innebära obehag för bidragsgivarna i värsta fall minska bidragen. - Dessutom kunde ett sådant förfarande stå i strid med andan och meningen i författningen, eftersom bidragsgivandet kunde analogt med röstandet, ses vilket innebar krav på skydd för bidragshemligheten. Utredarna tvivlade vidare på att det var praktiskt möjligt att kontrollera efterlevnaden av en sådan lagstiftning. Någon lagstiftning ansågs sammanfattningsvis inte vara nödvändig, i stället rekommenderades frivilliga överenskommelser mellan partierna. Det skulle dröja till 1980 innan riksdagspartierna slöt en frivillig överenskommelse att offentligt redovisa inkomster och utgifter för partierna riksnivå dvs att tillhandahålla sådana uppgifter blankett vid förfrågan. Detta synsätt som således konfirmerades slutet 1940-talet kom av att lägga grunden för den officiella synen policyn om partifinansiering en lång tid framöver. I stället för ett system med lagstiftning och kontroll för att reglera förhållandet partier och föredrogs ett minimum pengar av

9 sou 195156. 43

lagstiftning i kombination med frivilliga överenskommelser. Denna konsensusstrategi bygger etiska snarare än legala normer. Lagstiftningen kom så småningom allra främst att gälla de offentliga

partistöden.

Sverige och Norge tillhör i detta sammanhang undantagen vid en internationell jämförelse. Den alternativa, och den allt mer dominerande strategin i regleringen av förhållandet mellan partier och pengar är lagstiftningsstrategin. Den bygger ett nätverk av legala normer för de olika aktörer som interagerar denna arena. I flera länder, exempelvis USA, Västtyskland, Japan, har bittra erfarenheter av korruption, mutor och andra oegentligheter där mäktiga bidragsgivare skapat starka beroendeförhållanden till partier och inte minst enskilda kandidater, förstärkt krav lagstiftning och kontroll. Men även i länder som inte skakats att skandaler i den storleksordningen och där den offentliga finansieringen är betydande har den rättsliga strategin

5° Koncensusstrategin har resulterat i följande överenskommelser Överenskommelse mellan etablerade ma r l Att minskaden trycktapropagandan underandra världskriget 2 Att offentligt redovisasinutgifteroch inkomster pånationell nivå från 1980.

Ensidigg mgbeslut l Att upphöramed mottagande av direktabidrag från företag Folkpartiet riksnivå1971,hela organisationen 1976.Moderaterna i hela organisationen 1977. 2 Att upphöra medkollektivanslutningen av fackföreningsmedlemmar till SAPBeslut av kongressen 1987 och gällandefr.o.m. 1990.

51 Gidlund, 1989. 5 ma.

vunnit terräng. Exempel på detta är Finland och Damnark. Visserligen kan inte hävdas att lagstiftning med kontroll partiernas av ekonomiska förhållanden har befriat världen från korruption och oegentligheter i fråga om partifinansiering. Det finns åtskilliga exempel partier som söker undvika att redovisa viktiga delar och söker kryphål i lagstiftningen etc. Detta till trots kvarstår det faktum partierna har sådan att en central ställning att det kan ses som en skyldighet i demokratiskt ett samhälle att genom lagstiftning garantera medborgarna visst mått ett av insyn i partiernas ekonomiska förhållanden och transaktioner. Ett ytterligare argument för detta är just den offentliga frnansieringens framväxt och utveckling som ytterligare förstärker incitamenten för en viss insyn och kontroll av medlen. När Danmark introducerade det generella partistödet 1986 infördes ytterst liberala trösklar och bestämmelsen om att bidragsmottagama varje år skulle avge en försäkran att medlen använts till politiskt arbete; konsensusstrategin var sedan lång tid fast förankrat bland de danska partierna, dismen kussioner om reglering området blev allt intensivare. av 1990 togs beslut om att reglera betydande delar partiñnansieringsområdet. För det första av togs bestämmelser som reglerar förhållandet mellan privata donationer till politiska partier. Vad gäller detta förhållande är principen om frivillighet mellan parti, organisation och medlem grundläggande. Det är tillåtet för fackföreningar att bidrag till partier, å ge men andra sidan kan sådana bidrag endast ges om medlemmarna godkänner detta. Varje medlem har enligt lagen rätt att vägra att vara med och betala ett sådant bidrag och kan ange detta i särskilt kontraktformulär. Vidare reglerades i denna lag kontrollen av partiernas ekonomiska förhållanden stadgandet genom att alla partier som nominerar kandidater till folketingsval och Europaval har skyldighet att inlämna årliga redovisningar till myndigheterna över

ekonomin, information om alla inkornstkällor privata liksom offentliga. - Lagen trädde i kraft 1 januari 1991. De danska parliforskama Mogens Pedersen och Lars Bille förklarade i en analys lagens tillkomst att den av var ett uttryck för att partierna längre sikt behövde betala for de offentliga medlen genom att tillåta offentlig kontroll och insyn. Partierna

kan på detta sätt en slags legitimitet för den offentliga finansieringen.

I den lokala politiska miljön frodas småpartier. Enligt beräkningar ställer 110-tal lokala partier i 1991 års kommunalval. Vissa är dagsländor, upp andra kommer att bestå under längre tid. Under val har det senare förekommit att partier saknar kandidater i valet till fullmäktige i någon eller flera kommuner, men trots detta får röster och även fullmäktigemandat i kommunalvalet. I Sverige ställs nästan inga krav for utbetalning av kommunalt partistöd. Här finns exempelvis inga krav partiorganisationen förutom att utbetalning ska ske till juridisk och inte till privatperson person. Det innebär att kommunen inte det överhuvud bedrivs vet om någon verksamhet, finns styrelse och medlemmar. Orsaken till bristen på krav i detta avseende är avsaknaden av legala kontrollmöjlighter. Det råder vidare vissa kommunalrättsliga oklarheter vad händer om som med partistödsmedlen om partiorganisationen tvinar bort, eller den enda om representant ett parti har i fullmäktige slutar att delta i fullmäktiges arbete, eller om ett parti med bristande lokal förankring saknar fullmäktigekandi-

dater men har erövrat mandat i valet s k tomma stolar.

Frågan om transfereringar av partistöd d kommunala medel uppåt v s i partihierarkin är också av intresse i detta sammanhang. För partierna

5 Pedersen Bille. 1991. 5 DagensNyheter.1991-08-26

själva brukar sådana transfereringar betraktas som inre angelägenheterT

I extremfallet kan denna fråga bli utomordentligt problematisk utifrån både moraliska och kommunalrättsliga grunder. Ett nytt nationellt parti kan idag, utan att möta några juridiska invändningar, tömma eller mindre mer efemära lokala partiorganisationer de inkomster som influtit i form av kommunalt partistöd. I bästa fall för att återbetala lån och skulder som ådragits i valet, men för detta finns inga garantier. Det strider visserligen både mot andan och meningen med det offentliga stödet till partier regional och lokal nivå, men det är partierna själva står for den som som etiska kontrollen av hur användningen sker. Några ändamålsbestänutingar om att pengarna ska användas till politiskt arbete finns inte i lagtextema till vare sig det statliga eller kommunala partistödet och någon kontroll finns inte av hur medlen används. Om ändamålsbestämningar kmv på av typen att medlen ska användas för viss politisk verksamhet i berörd kommun eller landsting skulle införas skulle sådana interna transfereringar i princip bli olagliga.

55 Angående transferermgsmodeller i de svenska Gidlund. 1985. partierna. se 47

6 EPILOG

När väljarnas trohet mot partierna minskar, åsiktsröstandet och partibyten blir ett problem för hela partisystemet ökar incitamenten för att söka stabiliserande lösningar, däribland förändringar av partiernas ekonomiska villkor. I denna uppsats har visats att det finns att antal ekonomiska strategier som står till buds. De torde ha önskvärd effekt för att i viss mån öka stabiliteten i de ekonomiska resurserna. Men strategiema kan ha andra inte vare sig förväntade eller önskvärda effekter för demokratin, konkurrensen mellan partierna och rättssäkerheten. Följande alternativ är tänkbara

1 Att minska proportionaliteten i fördelningen av partistödet. I stället för fördelning efter mandat eller röstetal införs en konstruktion med grundstöd lika för alla på exempelvis l0-25% -nivån av det totala stödet i kombination med en rörlig del. En radikalvariant är att låta grundstödet dominera och omvandla partistödet till ett egalitärt system.

Strategin innebär ett avsteg från den princip som är bärande för offentligt partistöd i både Sverige och andra länder nämligen att stödet ska stå i direkt proportion till styrka partiernas valresultat. En minskad proportionalitet i partistöden ger incitament till fragmentering av partisystemet, men kan även öka stabiliteten för enskilda partier som får minskat ekonomiskt genomslag av valförluster.

2 Att införa utjämningsregler för att mildra de direkta ekonomiska effekterna av stora valförluster.

Gäller det en utjämning under en mandatperiod torde metoden vara gynnsam därför att partierna hinner få en möjlighet att anpassa sig till förändrade förhållanden. I ett offentligt finansieringssystem där beroendet av partistöden är högt gäller det armars att vinna eller försvinna ett sätt som sällan gällde under de gamla privata finansieringsformema.

3 Att avsevärt höja nivån partistöden inom ramen för en oförändrad konstruktion.

Strategin ger partierna möjlighet att själva skapa buffertar inför eventuella valnederlag. Svagheten är att partiernas redan alltför stora beroende av offentligt stöd förstärks och att partisystemet konserveras.

4 Att avreglera det kommunala partistödet och låta kommuner och landsting själva besluta om fördelningen i enlighet med en allmänt skriven lag om rättvis fördelning.

Denna strategi innebär att olika lösningar och kombinationer är tänkbara eller möjligen eftersträvade i olika kommuner och landsting; från det nuvarande med direkt proportionalitet med direkt utslag, till minskande proportionalitet med grundstöd och utjämning över tiden. Den stora risken med denna metod är framförallt godtycke och maktmissbruk från politiska majoriteter och en ökad instabilitet i de politiska spelreglerna. Risken är

reell. Det finns goda belägg i forskningen av hur konstitutionella föränd-

ringar i Sverige har starkt präglats av partistrategiska överväganden. På

likartat sätt har tidigare partistödsrefomier haft tydliga partistrategiska

inslag. Denna strategi kan mycket snabbt att utvecklas till förhand-

en

lingsmodell där partierna kanske varje år och speciellt underivalår

förhandlar om sina totala arbetsvillkor frågan om ev politisk sekreterare,

Riskerna

utbildningsbidrag, sammanträdeslokal och kommunalt partistöd. med strategin torde vara större i kommuner och landsting med mycket stabila majoritetslägen, än i politiska miljöer med en effektiv politisk i konkurrens och balanslägen.

5° Sydow.1989. von 50

BIBLIOGRAFI

Adamany, David. 1977. Money. Politics and Democracy A Review Essay. The

American Sceince Review. Vol 71. Alexander, HerbemE. 1972. Money in Politics. Public Affairs Press.Whashington. Alexander, Herbert, E. 1989. Money in Politics Rethinking conceptualframework. l a Alexander. H.E ed Comparative Political Financein the l980s. Cambridge University Press. Cambridge. von Arnim, HJ-l. 1987. Staatliche Fraktionsfmanzierungohne Kontrolle Karl-Bräuer Institut des Bundes der Steuerzahler.Hefte 62. Dunn, Delmer, D. 1972. Financing PresidentialCarnpaigns.The Brookings Institution. Washington D.C. Forsell, Harry. 1972. Kommunal information m m. SOU 197252 Forsell, Harry. 1975. Förtroendevalda och partier i kommuner och landsting. SOU 197518 Frief, K-H, 1984. Parteienñnanzierung im Spannungsfeld von Burgergleichheit und staatlicher Neutralitätsptlicht. ur Aus Politik und Zeit, B Gidlund, Gullan M., 1983. Panistöd. Liber. Lund. Gidlund, Gullan. 1985. Det kommunala partistödet. En studie av kommunernas och landstingens stöd till politiska partier. Ds C 19858 Gidlund, Gullan. 1988. Tendenser i svensk partiiinartsieiing l Kommunalt stöd till politiska partier SOU 198847. Gidlund, Gullan. 1989. Regulation Strategy Party Financein Sweden.Paperdelivered at IPSA Round Table, 1989, Tokyo. Gidlund, Gullan. 1991.Public lnvestrnentsin Swedish Democracy. Gambling with Gains and Losses I Wiberg, M ed The Public Purseand Political Parties.Public Financing of Political Panies Nordic Countries. Gidlund, Gullan. 1991. conclusions The Nature of Public Financing the Nordic Countries. l Wiberg, M ed a a Gidlund, Janerik; Gidlund, Gullan.l98l. Ty riket är ditt och makten Ds Kn. 198115 Gilljam, Mikael; Holmberg, Sören. 1990 Rött, Blått, Grönt Bonniers. Stockholm. 51

Heard, Alexander. 1960. The Costs of Democracy, University of North Carolina Press. Chapel hill.

Heidenheimer, Arnold, 1963. Comparative Party Finance Notes on Practices and Toward a Theory. The Journal of Politics. Vol 25.

I-lrbek, Rudolf. 1988. Transnational Links The ELD and Liberal Party Group in the European Parliament In Liberal Panies in Western Europe ed Kirchner, Emil. Cambridge University Press Cambridge.

Jacobson, Gary, C. 1980. money in congressional Elections.Yale University Press.New Haven, London.

Jacobson. Gary, C. 1985. Money and Votes reconsidered US Congressional Elections

1972-1982. Public Choice Vol. 47.

Jacobson. Gary. C 1985-1986. Party Organization and Distribution of Campaign Resources Republicartsand Democratsin 1982.Political ScienceQuarterly. Vol. 100.

Johnston, RJ. 1986. Places, campaigns and Votes. Political Geography Quarterly Vol. S Suppl

Kohler. Beate; Myrzik, Barbara 1982. Transnationa] Party Links.In Moderates and Conservatives Western Europeeds. Morgan, Roger Silvestri, Stefano.Heinemann Educational Books London.

Nassmacher, Karl-Heinz. 1989. Structure and Impact of Public Subsidies to Political Parties Europe the examples from Austria, Italy, Sweden and West Germany in Comparative Political Finance in the 1980s ed Alexander, Herbert. Cambridge University press. Cambridge.

O Shaughnessy,Nicholas, 1990. The Phenomenom of Political Marketing, Macmillan. London.

Pedersen,Mogens, N; Bille, Lars. 1991. Public Financingand Public Control of Political Parties in Denmark. I Wiberg. M. ed The Public Purseand Political Parties. Public Financing of Political Parties Nordic countries.

Pinto-Duschinsky, Michael. 1981.British Political Finance 1830-1980. Washington and London American Enterprise Institute for Public Policy Research.

Schneider, Hans-Peter. 1989. The New German System of Party funding The Presidential Committe Report of 1983 and its Realization. l Alexander, H, E ed Comparativ Political Finance. a a

Svåsand, Lars. 1991. State Subventions for Political Partiesin Norway.i Wiberg, M. ed The Public Purse and Political Panies. Public frnancing of Political Parties in Nordic Countries.

von Sydow, Björn. 1989.Vägen till enkammarriksdagen.Demokratiskförfattningspolilik i Sverige 1944-1968.Tidens förlag. Stockholm.

Welch. W. 1974 The Economics of CampaignFunds. Public Choice 20 s 83-97.

Wiberg. Matti red 1991. The Public Purseand Political Parties. Public Financing of Political Panies Nordic Countries. The Finnisch Political Science Association. Helsinki

Wiberg, Matti, 1991.Public ñnancing of Panies as AncanaImpexii in Finland I Wiberg, M ed a a

Bilaga 4 KOMMUNALT STÖD TILL POLITISKA ORGANISATIONER OCH POLITISK VERKSAMHET

Kommunalrättsliga aspekter

Stig Hellmers

Södertälje den 30 augusti 1991

INNEHÅLL 133

UPPDRAGET 1 KOHUNAL KOMPETENS 1.1 Allmän kompetens och specialkompetens 1.2 Kompetenskriterier 2 LAGEN OM KOMHUNALT PARTISTÖD 2.1 Bakgrund till lagen 2.2 Riksdagsmotioner och kommunalt partistöd 2.3 Departementspromemorian 2.4 Propositionen 2.5 Konstitutionsutskottet 2.6 Partistöd eller anslag för kommunal information 2.7 Partiernas och partistödets kommunalrättsliga status i nya kommunallagen 2.8 Rättspraxis rörande tillämpningen av partistödslagen 2.8.1 Partisplittring 2.8.2 Avvikelse från lagens fördelningsgrund 3 ANDRA FORMERAV STÖD TILL POLITISKA ORGANISATIONER OCH POLITISK VERKSAMHET 3.1 Utbildningsbidrag och gruppmötesbidrag 3.2 Informationsbidrag och lokalbidrag 3.3 Bidrag till politiska ungdomsorganisationer 3.4 Tillhandahållande av möteslokaler 3.5 skrivhjälp och annan administrativ hjälp 3.6 Förtroendevalda på del- och heltid samt parti- gruppledarbidrag 3.7 Rättspraxis rörande andra stödformer till politisk verksamhet 4 DEN FRAMTIDA REGLERINGEN AV DET KOHUNALA PARTISTÖDET

UPPDRAGET

I samband med behandlingen av den nya kommunallagen 1991900 begärde riksdagen att regeringen skulle tillsätta en parlamentarisk utredning för att göra en översyn av lagen 1969596 om kommunalt partistöd, den s k partistödslagen.

Den av regeringen 1991-06-13 för ändamålet tillsatta kommittén har uppdragit ät mig att belysa kommunernas stöd till de politiska partierna i kommunalrättslig synvinkel.

Några närmare riktlinjer för hur ett förändrat partistöd bör utformas har riksdagen inte lämnat. Kommittén har fått direktiv att ta del av förtroendeuppdragsutredningens betänkande SOU 198847, Kommunalt stöd till de politiska partierna, och lämna förslag till hur det kommunala partistödet bör vara utformat.

Kommittén bör enligt direktiven i sina överväganden beakta att kommunerna och landstingen kan stödja partierna ocksä i andra former än mandatstöd. Det påpekas i det sammanhanget att kommunerna och landstingen får anställa särskilda tjänstemän - politiska sekreterare med uppgift att lämna politiskt biträde åt de förtroendevalda i de kommunala organen. Vidare anförs att det under senare är blivit allt vanligare att kommunerna och landstingen stöder partiernas verksamhet genom t ex utbildningsbidrag och lokalbidrag samt i någon man administrativa bidrag och informationsanslag till partierna.

Hed utgångspunkt från direktiven är den följande utredningen i huvudsak en redovisning av lagmotiven till partistödslagen och de olika stödformerna insatta i sitt kommunalrättsliga sammanhang. Efter en bakgrundsbeskrivning av den kommunala kompetensen lämnas en redogörelse för råttsutvecklingen såsom den avspeglas i lagstiftning och rättspraxis i fråga om dels tillämpningen av partistödslagen dels användandet av andra former av stöd till politiska partier och organisationer. I anslutning till kompetensavsnittet redovisas också skillnaden mellan allmän kompetens och s k specialkompetens och de diskussioner som föregick den lagtekniska lösningen att inarbeta partistödslagen i den nya kommunallagen.

Eftersom kommunallagstiftningen i de flesta fall är för kommuner och landsting används i fortsättgemensam ningen ordet kommun för bada organisationsformerna. Endast när skillnader föreligger används de olika organens respektive benämningar.

KOMMUNAL KOMPETENS

Uttrycket kommunal kompetens år ett samlingsbegrepp för kommunernas vittgående men inte obegränsade befogenheter. Den kommunala kompetensen innefattar dels allmän kompetens dels specialreglerad kompetens eller specialkompetens.

vad kommunerna får och i vissa fall skall syssla med, skall efter tillkomsten av 1974 ars regeringsform anges i lag. Enligt 8 kap 5 § regeringsformen skall nämligen föreskrifter om kommunernas befogenheter i övrigt och deras åligganden meddelas i lag.

Före 1974 års regeringsform kunde det handa att utvidgningar kommunernas kompetens accepterades genom olika av riksdagsuttalanden eller statsbidragssystem utan att detta uttryckligen reglerade genom lag.

I vad mån detta år möjligt i dag år oklart men stadgandet i regeringsformen får anses innebära ett ökat krav på kodificering om kompetensen skall vidgas utanför framförallt de gränser som följer av kommunallagen, förarbeten till denna och rättspraxis.

Den bestämning av framförallt den allmänna kompetensens gränser och innehåll som sker genom prejudikatbildningen i rättspraxis innebar inte någon utvidgning av befogenheterna utan endast en anpassning av innehållet i kompetensratten till utvecklingen. Detta följer av att regeln i kommunallagen om den allmänna kompetensen år utformad generalklausul i syfte att kunna anpassa de komsom en munala befogenheterna efter samhällsutvecklingens krav.

1.1 Allmän kompetens och specialkompetens

Den grundläggande regeln om kommunernas allmänna kompetens finns i 1991 års kommunallag i 2 kap 1 § som anger att Kommuner och landsting får själva ha hand om sådana angelägenheter allmänt intresse som har anknytning av till kommunens eller landstingets område eller deras medlemmar och inte skall handhas enbart av staten, som kommun, ett annat landsting eller någon annan. en annan

Hed bestämmelsen fri av detaljregler obunden avses en verksamhetssektor, där kommunerna kan ta egna initiativ, vägledda de samhälleliga behoven inom den egna kommuav Denna verksamhetssektor brukar också benämnas den nen. kommunala egenförvaltningen eller fakultativ kommunal har således ingen annan lagreglering än verksamhet. Den generalklausulen i kommunallagen. Denna omgärdas emellertid några bestämmelser som begränsar kommunernas av handlingsfrihet för den beskrivna allmänna inom ramen Bestämmelserna uttrycker kraven på den fria kompetensen. förvaltningen, att behandla kommunmedlemmarna rättvist likstallighetsprincipen och förbudet mot retroaktiva beslut med negativ verkan.

För att få fullständig kunskap om kommunernas befogenheter och skyldigheter räcker det emellertid inte att läsa

kommunallagen.

Under arbetet med 1991 års kommunallag övervägdes och lades fram förslag om att lagen i bl a pedagogiskt och informativt syfte skulle ge en sa långt som möjligt heltäckande bild av reglerna om kommunernas befogenheter och skyldigheter. Genom spridningen av rättskällorna ansågs det svårt att få en överblick över vad kommunerfår eller inte får göra respektive är skyldiga att na göra.

I det slutgiltiga förslaget till ny kommunallag stannade emellertid för att inte göra någon uttömmande man beskrivning i kommunallagen av den specialreglerade kompetensen utan nöjde sig med regel som hänvisar man en till att det finns särskilda bestämmelser om kommunernas befogenheter och skyldigheter.

De bestämmelser kommunallagen således hänvisar till som brukar benämnas den specialreglerade kompetensen. Denna år mycket omfattande och till sin art skiftande år som två typer nämligen frivillig och obligatorisk. av

frivilliga specialreglerade kompetensen är inriktad Den på att ett visst tillskott till eller för visst fall ge utvidga den allmänna oreglerade kompetensen. Motiven för dessa bestämmelser har varit att de gränser för den all-

männa kompetensen som dragits upp i kommunallagarna, dess förarbeten och i rättspraxis i vissa situationer har visat sig alltför snäva. Lagen 1969596 om kommunalt partistöd partistödslagen är ett exempel på sådan lagstiftning. Andra exempel på sådana lagar som brukar gå under benämningen smålagar är turistbefogenhetsla- - 1968131, lagen 1975494 rätt för kommun och gen om landstingskommun att lämna internationell katastrofhjälp, lagen 19851052 om rätt för kommuner och landstingskommuner att vidta bojkottátgârder mot Sydafrika, lagen 1983565 om politiska sekreterare i kommuner och landstingskommuner, samt lagen 1989947 om kommunalt

stöd till ungdomsorganisationer.

Hed två undantag partistödslagen och lagen om politis- ka sekreterare avstod man från att inarbeta smålagarna i själva kommunallagen. Skälen till detta var att flera dessa verksamhetsområden som sällan år föremål av berör för kommunernas intresse samt att det dessutom skulle olämpligt att förse kommunallagen med sådana vara detaljföreskrifter många bestämmelserna i smålasom av Ett avsnitt i kommunallagen med bestämmelgarna utgör. från smálagarna kunde därför kanske också ge en ser felaktig bild vad kommunerna egentligen sysslar med. av

syftet med smålagarna har alltid varit att ge kommunerna möjlighet att sköta vissa speciella uppgifter som inte täcks av principerna för den allmänna kompetensen. Det är emellertid inte osannolikt att en förändrad syn från samhållsorganens sida på vissa frågor som regleras i smålagarna kan medföra att de kommer att omfattas av den allmänna kompetensen och behovet av specialreglering komma att upphöra.

Den andra typen av speciallagstiftning tar sikte på att göra vissa angelägenheter obligatoriska för kommunerna. Exempel på sådan lagstiftning är lagarna om plan- och byggnadsväsendet, skolorna, socialtjänsten, miljö- och hälsoskyddet, räddningstjänsten samt hälso- och sjukvården.

Någon uttömmande beskrivning av den obligatoriska specialreglerade kompetensen ansåg heller inte låta sig man göra i kommunallagen. Den nyss nämnda bestämmelsen i kommunallagen som hänvisar till särskilda föreskrifter kommunernas befogenheter och skyldigheter på vissa om andra områden omfattar förutom smålagarna således också lagarna som reglerar den obligatoriska specialkompetensen.

1.2 xonpetenskriterier

som nämnts i det föregående uttrycks kommunernas allmänkompetens generalklausul vars konkreta innena genom en håll kan anpassas efter samhällsutvecklingens krav. Lagen har i det avseendet karaktär av ramlag. Ramen för kommunernas allmänna kompetens utgörs av ett antal kriterier bestämdes senast genom lagändring 1948, genom som uttrycket kommun och landsting får själva vårda sina angelägenheter. Någon ändring i sak innebär inte nya kommunallagens utförligare beskrivning av vilka angelägenheter det skall frågan om. Förutom att de skall vara ha anknytning till kommunens område och medlemmar och inte skötas enbart av någon annan skall de vara av allmänt intresse.

Det kommunala allmänintresset eller samhällsintresset huvudsakligt motiv för all kommunal verksamhet är som särskilt betydelsefullt när utvecklingen genom lagstiftning och praxis frågor stöd till politiska partier av om eller andra organisationer skall belysas.

Om kommunal åtgärd gagnar endast en del av kommunen en eller ett större eller mindre antal kommunmedlemmar mäste ett allmänt samhälleligt motiv föreligga för att åtgärden skall anses falla inom den allmänna kompetenskulle detta motiv saknas får den inte företas utan sen. stöd av lag.

Således har rättspraxis ur kriteriet allmänintresgenom set utvecklats principen om förbud att ge stöd och bidrag åt enskilda utan särskilt stöd av lag.

Hur likställighetsprincipen gjorde det nödvändigt att stifta särskild lag om kommunalt stöd till politiska partier skall belysas i följande avsnitt. Kravet pá allmänintresset bör också ses mot bakgrund av reglerna om laglighetprövning i kommunallagen och besvärsbestämmeli tidigare lag. I äldre lag angavs som en särskild serna besvärsgrund att beslut vilar på orättvis grund. Kravet kan sägas innebära bl a att skälig likställighet upprätthålls mellan kommunens medlemmar. Det är således inte tillåtet att med frångående av objektiva normer enskilda kommunmedlemmar eller grupper av sådana. gynna Denna k likställighetsprincip är numera inskriven som s en av de begränsande reglerna för den allmänna kompetensen i 2 kap 2 § Kommunallagen och lyder Kommuner och landsting skall behandla sina medlemmar lika om det inte finns sakliga skäl för något annat. om ett beslut som innebär otillåten särbehandling överklagas, skall det numera prövas mot grunden beslutet strider mot lag.

LAGEN OM KOMMUNALT PARTISTÖD 2.

Även det redan 1965 i propositionen om statligt parom tistöd uttalades att partifinansiering var ett samhällsintresse, d v s ett intresse för alla och inte bara för de politiskt organiserade så har det för kommunernas del ansetts oförenligt med den allmänna kompetensen att ge bidrag till politiska partier.

Utan särskilt författningsstöd ingår det således inte i den kommunala kompetensen att ekonomiskt stödja politiska partier och organisationer i deras politiska verksamhet. Den allmänt inriktade service som kommunen kan tillhandahålla det övriga förenings- och organisationslivet inom kommunen kan givetvis även komma de politiska partierna till del.

2.1 Bakgrunden till lagen

Under 1960-talet förändrades de politiska partiernas ekonomiska villkor i hög grad. De ökande ekonomiska behoven kunde inte tillgodoses enbart med medlemmarnas bidrag. Direkta bidrag från näringslivet ansågs kunna ifrågasätta eller hota partiernas integritet. Det traditionella sambandet mellan partierna och pressen försvagades samtidigt radions och TVs betydelse för den som politiska informationen ökade. Denna utveckling påverkade partiernas ambitioner med behov av ökade ekonomiska resurser som följd.

Som argument för offentliga bidrag till politiska par-

tier, k politisk finansiering anfördes, att samhället s bör stödja verksamhet på ett eller annat sätt sågs som samhållsnyttig, som exempelvis folkrörelser och vara opinionsbildning. som nämnts uttalades i propositionen

statligt partistöd att partifinansiering var ett 1965 om samhällsintresse. Det betonades att den svenska demokra-

tin år folkstyrelse genom partier och att en diffeen rentierad opinionsbildning ar nödvändig för att väljarna

ska kunna ta ställning i politiska frågor.

övergripande målsättningen med det statliga parti- Den stödet enligt regeringen, att stärka de politiska var partiernas ställning i opinionsbildningen och därigenom

förstärka demokratin.

I fråga det kommunala partistödet aviserades detta om redan i propositionen om indelningsreformen. I denna

framhöll departementschefen att det var de politiska

partiernas uppgift att få till stånd en bred medborger-

lig förankring den kommunala verksamheten och att det av därför angeläget att de politiska partierna inte av var på ekonomiska hindrades från att fullgöra brist resurser

sådana uppgifter.

2.2 Riksdagsaotioner om kommunalt partistöd

två likalydande motioner i riksdagen 1968 hem- Genom att riksdagen måtte besluta uttala att bevilställdes, jande anslag till politiskt parti för bedrivande av av information och opinionsbildning är en angeläkommunal genhet för k borgerlig primarkomun och landstingskoms

mun.

Konstitutionsutskottet KU 196833 konstaterade, med

hänvisning till kompetensregeln i kommunallagen respek-

tive landstingslagen och ett antal avgöranden av rege-

ringsrâtten, att kommunerna inte har rått att lämna

till politiska partier, såvitt bidragen ekonomisk stöd används för att stödja partipolitisk verksamhet.

till vilket utskottet hänvisade I ett avgörande 1964 regeringsrätten upphävt ett beslut av en stads hade tilldela politiska undgomsorganisationer fullmäktige att hyresbidrag, då regeringsrätten fann i staden kommunala inte innefattade något hinder mot att att beslutet till väsentlig del användes till bidragen helt eller verksamhet. Även beslut om bidrag främjande av politisk ungdomsföreningar där uttryckligt undantag inte till föreningar hade ansetts olagliga av gjorts för politiska

regeringsratten.

I frågan om bidrag till politiska ungdomsföreningar hänvisade KU till det år 1965 antagna tillägget till 3 § barnavårdslagen. Enligt detta skall det ingå i barnavárdsnämnds uppgifter att stödja den personlighetsutvecklande och samhällsfostrande verksamhet som utövas genom ungdomens egna sammanslutningar. Det närmaste syftet med lagregleringen var enligt departementschefen att undanröja det hinder som genom regeringsrättsavgörandena ansågs föreligga mot kommunalt stöd till de politiska ungdomsorganisationernas verksamhet.

Om ifråga om det statliga stödet särskilt framhöll man partiernas samhällsnyttiga roll för stärkande av demokratin och opinionsbildningen fick vid behandlingen av motionerna denna aspekt mindre utrymme för att motivera ett kommunalt stöd. I motionerna och utskottsbehandlingav dessa betonades i stället de politiska partiernas en betydelsefulla uppgift när det gäller att sprida information rörande den kommunala verksamheten. Utskottsmajoriteten, som delade motionârernas uppfattning, ansåg att vidgning kommunernas rätt att bevilja partierna en av anslag skulle ligga i linje med den utveckling som inletts möjligheten att lämna anslag till de politigenom ska ungdomsorganisationerna för deras samhällsfostrande verksamhet.

Riksdagen anhöll efter utskottets hemstållan hos Kungl Hajt om utredning av frågan om rätt för kommun att bevilja anslag till politiskt parti för kommunal informationsverksamhet.

En utskottminoritet, som ville avslå motionerna, anförde i sin reservation, att motionärernas förslag i realiteten innebar att ett allmänt kommunalt partistöd skulle möjliggöras, då någon kontroll av att bidragen användes för bedrivande kommunal information och opinionsbildav ning inte kunde åstadkommas.

2.3 Departementspromemorian

Hed anledning av riksdagsbeslutet upprättades inom kommunikationsdepartementet en promemoria om kommunalt partistöd stencil K 19697.

I promemorian anfördes inledningsvis bl a att den kommunala verksamheten kraftigt expanderat under de senaste årtiondena och att kommunernas uppgifter ökat i antal och betydelse särskilt i fråga om deras roll i samhällsplaneringen. Med anledning av detta hade enligt promemorian innehållet i den kommunala självstyrelsen blivit allt vitalare intresse för medborgarna. Samtiav digt hade utvecklingen medfört att kommunmedlemmarnas möjligheter att utöva ett direkt inflytande på kommunala beslut blivit allt mindre.

I likhet med vad som framhölls i samband med 1965 års beslut statligt partistöd framfördes nu i promemorian om den ståndpunkten att vår demokrati är en folkstyrelse partier. Detta gällde inte bara beslut av regering genom och riksdag utan också kommunala beslut.

Hed den beskrivna samhällsutvecklingen som bakgrund förutsatte således enligt promemorian en förstärkning av den kommunala demokratin att de politiska partierna kunde väljarna information om de kommunala frågorna ge och partiernas ståndpunkter.

valdagen från 1970 års val anfördes också Den gemensamma argument för kommunalt stöd till partiernas ökande som kostnader för att ge utrymme och uppmärksamhet åt de kommunala frågorna i valen. Partierna ansågs enligt promemorian också tillgodose ett samhållsintresse genom att underlätta valförâttningen på olika sätt.

promemorian förordades att kommunerna själva skulle få I pröva behovet ekonomiskt stöd till de i kommunen av verksamma partierna. Det torde nämligen i första hand ankomma på kommunerna själva att vidta åtgärder för att vidmakthålla en levande demokrati i kommunen.

I valet mellan utbyggnad av det statliga partistödet en till att tillgodose partiernas behov av resurser även för den kommunalpolitiska verksamheten stannade man i övervägandena således för att utvidga den kommunala kompetensen att föreslå bestämmelser om kommunalt genom partistöd i särskild lag. Någon skyldighet att utge bidrag skulle inte föreskrivas och storleken skulle kommunen själv bestämma.

Som allmän princip likstållighetsprincipen gäller att kommunen inte får med frångående av objektiva normer enskilda kommunmedlemmar eller grupper av sådana. gynna Om någon kommunmedlem eller grupp skall sårbehandlas får det inte ske utan att vara sakligt motiverat eller ha stöd i lag. En saklig grund för att begränsa kretsen av bidragsberättigade partier ansågs vara att kräva att partiet fortlöpande bedriver opinionsbildande verksamhet bland sina medlemmar. Kravet kunde anses uppfyllt om partiet blivit representerat i fullmäktige respektive landstinget vid det närmaste föregående valet.

Likstallighetsprincipen och kravet på saklig grund för särbehandling ansågs också ha betydelse för frågan bidrag får utgå med olika belopp till skilda partier. om ansågs uppenbart att ett kommunalt partistöd borde Det utgå efter proportionell grund 1 likhet med det staten liga. Enligt promemorian föreslogs att varje partis bidrag skulle utgå med visst lika belopp för varje mandat partiet fått vid det senaste valet. som

I promemorian berörs också frågan om vad som skall förstås med politiskt parti i samband med kommunalt partistöd. Definitionen som utan att tas in i lagen varit vägledande vid ett antal avgöranden av regeringsrätten utgår från riksdagsordningens 16 § där med politiskt parti avses varje politisk sammanslutning eller grupp av väljare som uppträder i val under särskild partibeteckning. Enligt motiven till bestämmelsen bör som parti godkännas varje sammanslutning eller våljargrupp som förekommer på valsedlarna. För att kunna ta emot bidrag måste vidare partiet vara en juridisk person, vilket enligt fast rättspraxis är fallet när den politiska sammanslutningen eller väljargruppen antagit stadgar och valt styrelse. Politiskt parti som inte är juridisk person kan inte uppbära bidrag och beslut om partistöd kan inte avse detta parti. om två eller flera partier samverkar vid ett val genom att använda gemensam partibeteckning utan att skapa en särskild juridisk person för denna samverkan, får beslut om kommunalt partistöd avse de samverkande partierna var för sig.

2.4 Propositionen

I propositionen 1969126 redovisades en i stort sett enig remissopinion om förslagen i promemorian. Endast i frågorna om utformningen av föreskrifterna om dels den krets av partier som skall kunna få bidrag dels grunderna för beräkningen av bidraget storlek, förelåg delade meningar. Departementschefen anförde som motiv för utformningen av ett proportionellt bidragssystem vad som hade anförts vid införande av det statliga partistödet. Intresset av att undvika system som inbjuder till en uppsplittring på smápartier eller medför andra inte avsedda verkningar på partiförhållanden borde alltså beaktas aven vid införande av ett kommunalt partistöd. samma intresse hade också betydelse för bedömning av frågan hur kretsen av bidragsberättigade partier skulle begränsas. Genom begränsningen till partier som år representerade i fullmäktige respektive landstinget vann man också enligt departementschefen en viss garanti för att stödet bara utgår till partier som fortlöpande bedriver opinionsbildande verksamhet bland sina medlemmar och allmänheten.

Departementschefen delade i övrigt de uppfattningar som kommit till uttryck i promemorian med den avvikelsen att kravet på representation skulle anknytas till det år som beslut bidrag avser och inte som i promemorian, att om kravet på representation skall vara uppfyllt när bidraget utgår.

I propositionen underströk departementschefen ytterligapartiernas centrala roll i det demokratiska systemet re och för att befästa den kommunala demokratin. För att detta system skall kunna fungera tillfredsställande

förutsätts enligt departementschefen en god kontakt mellan partierna och medborgarna. En fullödig information om partiernas politik skulle ge medborgarna de bästa förutsättningarna att påverka denna.

2.5 Konstitutionsutskottet

I utskottet behandlades förutom propositionen även fem motioner i anslutning till denna. Hotionerna innehöll bl a förslag om dels att bidrag skall kunna utgå redan för valåret till parti som inte varit men blir representerat efter valet, dels att bidrag skall utgå med visst grundbelopp lika för alla partier och med visst belopp i förhållande till antal mandat. Hotionerna om bidrag för valåret avstyrktes. Däremot föreslog utskottets borgerliga majoritet, som i huvudsak i övrigt godtog propositionen. att en viss del av stödet skulle utgå som ett för alla partier lika stort grundbidrag.

Reservanterna stödde propositionens förslag till fördelningsprincip som också antogs av riksdagen. ,

2.6 Partistöd eller anslag för kommunal information

Lagen om kommunalt partistöd som till sitt innehåll och syfte oförändrad inarbetades i 1991 års kommunallag innehåller ingen upplysning om att stödet år till för kommunal information och opinionsbildning genom partierna.

I förarbetena till lagen och i synnerhet i de motioner som initierade lagstiftningen betonades starkt att stödet var ett anslag till kommunal information. så skrev empelvis reservanterna i konstitutionsutskottet 1968 att förslagen i motionerna om anslag till politiskt parti för kommunal informationsverksamhet i realiteten innebar att ett allmänt kommunalt partistöd skulle möjliggöras.

Även reservanterna i utskottet vid behandlingen av propositionen till lagen var inne på samma linje men till stöd för lagförslaget och mot förslaget om grundbidrag och skrev Då det gäller den närmare utformningen av regler om kommunalt partistöd år det angeläget att fasthålla utgångspunkten, att syftet är att öka medborgarnas möjligheter till information, inte att gagna partierna i och för sig.

Genom den entydiga betoningen på att stödet främst är ett anslag till kommunal information undanskymdes det förhållandet att det ändå var frågan om ett partistöd. Genom uttalanden i förarbetena och genom lagens utformning kom samma grundprincip att gälla som för det statliga stödet om att någon offentlig kontroll av hur medlen används inte skall förekomma. Mot den bakgrunden och

145 n

ifråga den opimed hänsyn till de krav som ställs om i kommunen och kontinuiteten nionsbildande verksamheten bli, att även om medlen i denna, måste ändå slutsatsen partikassan utan att särskiljas för gär in i den lokala tillgodoser de ända syftet att sprida detta ändamål, sá

information kommunala frågor. om

partistödets konnunalrattsliqa status 2.7 Partiernas och

i nya kommunallagen

föregick 1991 ars kommunallag I de olika betänkanden som att i kommunallagen redovisa utdiskuterades frågan om vidgningarna kommunernas allmänna kompetens som av de k smålagarna. Syfgjorts i olika sammanhang genom s hand pedagogiskt och informativt. Avtet var i första emellertid inte att utplåna gränserna mellan sikten var och den fakultativa specialregden allmänna kompetensen sid 3 avstod man emellertid lerade. Av skäl som nämnts sådan uttömmande beskrivning av vad från att göra en får respektive skall syssla med. kommunerna

i kommunallagen kommunernas tidi- Emellertid inarbetades specialreglerade rätt att stödja partierna ekonogare miskt och att anställa politiska sekreterare. Dessa

är således numera inte specialreglerade befogenheter detaljreglerade befogenheter. 1983 utan i kommunallagen demokratiberedning kallade denna specialkompetens års tillägg till allmänna befogenheter i sitt kommunal-

198529. I kommunallagsgruppens slutlagsförslag SOU 198852 gavs i lagtextförslaget en utbetänkande DS specialkompetensen under rubritömmande redovisning av

ken utökade befogenheter i vissa fall

Frågan då inte partierna bl a genom tydliga marär om keringar i motivuttalanden om deras centrala roll för

och demokratin kommit att bli den kommunala verksamheten rättssubjekt vid sidan om de övriga som ett kommunalt i kommunallagen, nämligen kommunmedlemmar, förnämnts anställda och fullmäktige samt styrelsen troendevalda, Detsamma gäller de politiska sekreterarna och nämnderna. mellanställning mellan förtroendevalda och som intar en

anställda.

partiernas centrala ställning i den Accepterandet av verksamheten och det demokratiska samhällskommunala systemet,i fall de erhållit mandat i fullmäkvart som innebära att det i kompetensrättsligt tige borde också hänseende måste ingå i kommunernas allmänna mer anses stödja dessa ekonomiskt i det arbete befogenheter att vital betydelse för hela den kommunala verksom har så Betonandet i förarbetena av deras samhällsnytsamheten. tiga roll pekar i den riktningen.

Genom den särställning som partistödet och rätten att anställa politiska sekreterare fått, kan det ifrågasättas om de tillhör de utökade befogenheter innebär som avsteg från den allmänna grundläggande kompetensbestämmelsen och de kommunalrättsliga grundprinciperna vilket är utmärkande för smålagarna. Speciallagstiftningen kan också påverka den allmänna kompetensen. som exempel kan nämnas kommunernas rätt att ge stöd åt politiska ungdomsorganisationer som specialreglerades ett tilgenom lägg till 3 § barnavårdslagen. När barnavårdslagen ersattes av socialtjänstlagen fick denna rätt ingen motsvarande reglering. Trots att lagstöd således saknades fram till den 1 januari 1990, då lagen kommunalt stöd om till ungdomsorganisationer trädde i kraft torde ingen ha ifrågasatt kommunernas rätt att sådant stöd. Befogenge heten måste anses ha omfattats det kommunala allmänav intresset och hänförts till den allmänt förebyggande verksamheten inom socialtjänstens ram.

Trots att partistödet tidigare varit specialreglerat kan det således med fog hävdas, att den syn på partierna, som kommit till uttryck i lagstiftningsarbetet, medfört att det numera anses vara av allmänt kommunalt intresse att ge stöd åt dessa. Partistödet skulle därigenom kunna anses omfattat av den allmänna kompetensen enligt grundprinciperna. I sammanhanget kan nämnas att kommunernas förhållande till näringsverksamhet och näringslivet liksom partistödet regleras under särskilda rubriker i kompetenskapitlet. Genom rättspraxis hade dock sedan gammalt redan fastslagits att befogenheterna på näringslivets områden omfattades av den allmänna kompetensen Således . finns i dag i kommunallagens befogenhetskapitel en detaljreglering av såväl viss allmän kompetens så som den formats av rättspraxis som tidigare i smålag specialreglerad utökad kompetens.

Kommunalrättsligt har partistödet motiverats med partiernas betydelse för och medverkan i den kommunala informationsverksamheten. om synen på den partipolitiska verksamheten har förändrats så att den anses allmänt samhällsnyttig och nödvändig bör det inte längre finnas något behov av att koppla ett kommunalt partistöd till kommunens informationsintressen för att göra den kompetensenlig.

2.8 Rättspraxis rörande tillämpningen av partistodslagen

De frågor om tillämpningen av lagen om kommunalt partistöd som regeringsrätten avgjort har huvudsakligen gällt rätten till stöd när partiet splittrats eller utbrytning skett från parti under pågående mandatperiod. Några fall har gällt avvikelser från lagens strikta mandatbundna fördelningsgrund. I några fall har andra stödformers förenlighet med lagen prövats. Dessa redovisas inte här utan i följande avsnitt som handlar om andra stödformen

2.8.1 Partisplittring

R12z§;2Q; En ledamot av kommunfullmäktige lämnade under mandatperioden det parti som han representerat vid valet. Samma år övergick han till ett nybildat parti och begärde att kommunen till honom skulle utbetala det belopp som utgick per mandat och år i partistöd. Kommunfullmäktige beslöt med hänvisning till lagen om kommunalt partistöd att framställningen inte skulle föranleda någon åtgärd. Länsstyrelsen lämnade ledamotens besvär över beslutet utan bifall.

Regeringsrättens majoritet ansåg att det nybildade partiet inte kunde grunda sitt krav på bidrag på lagen om kommunalt partistöd eftersom det inte blivit representerat i fullmäktige vid kommunalvalet. Majoriteten grundande uppenbarligen sitt beslut på den definition av politiskt parti som kommunen åberopat i sitt yttrande över besvären. Med politiskt parti ansågs nämligen enligt uttalande i propositionen till lagen sid 21 varje politisk sammanslutning eller grupp av väljare som uppträder i val under särskild partibeteckning.

Den ene av två skiljaktiga ledamöter ville bortse från att det nybildade partiet inte deltagit i valet utan gick på lagens ordalydelse att partiet ostridigt var representerat i fullmäktige och i övrigt uppfyllde kravet pá att vara en juridisk person som kunde mottaga bidrag.

Den andra skiljaktiga ledamoten ville upphäva fullmäktiges beslut med samma men mer utvecklade motivering. Utgångspunkten var också att partiet var en juridisk person. I anslutning till uttalande i propositionen att parti måste vara en juridisk person gjorde departementschefen också den kommentaren att, om två eller flera partier samverkar vid ett val genom att använda en gemensam partibeteckning utan att skapa en särskild juridisk person för denna samverkan, så torde beslut om partistöd få avse de samverkande partierna var för sig. vid uppsplittring av ett parti som uppträtt i val syntes det ledamoten naturligt att, som 1971 års partistödsutredning gjorde, därefter betrakta ettvart av de två partierna som ett politiskt parti i lagens mening, eftersom de nya partierna liksom vid valsamverkan borde kunna anses var för sig ha deltagit i val.

Om en ledamot lämnar sitt parti eller byter parti efter valet saknar således betydelse för fördelningen av partistödet. stödet utgår således fortsättningsvis till det parti för vilket han blivit vald.

R121§2;1Q; Efter 1976 års kommunalval bildades arbetarepartiet kommunisterna APK genom utbrytning ur vänsterpartiet kommunisterna VPK. Vid valet erhöll VPK tre mandat i fullmäktige i Eskilstuna. I mars 1977 anmälde de tre för VPK valda ledamöterna att de ej längre representerade VPK utan istället APK. Beslutet av kommunstyrelsen att betala ut partistödet för andra halvåret 1977 till VPX överklagades och länsstyrelsen lämnade besvären utan bifall bl a med motiveringen att bidraget utgår till det parti för vilket ledamoten blivit vald.

Regeringsrätten som var enhällig, diskuterade frågan om VPK hade ombildats och helt eller delvis ersatts med ett annat parti. Ett sådant ombildat parti skulle nämligen kunna anses uppfylla representationsvillkoret om det deltagit i det senaste valet och därvid erhållit en eller flera platser i fullmäktige. Regeringsrätten konstaterade att APR inte deltagit i valet, att VPK alltjämt bestod politiskt parti samt att det i målet som inte visats att partiet ombildats efter valet på det sätt som nyss sagts. Att samtliga de för VPK valda ledamöterna sedermera representerade APK grundade därför inte rätt till partistöd för detta parti.

Att partistödet tillfaller partier och inte ledamot personligen har fastslagits i flera rättsfall. I 151 lämnades utan bifall besvär av en kommunstyrelseordförande som begärt att hans andel av partiets stöd skulle utbetalas till honom själv sedan partiet förklarat att han inte längre representerade detta vare sig i fullmäktige eller i andra sammanhang.

2.8.2 Avvikelse från lagens fördelningsgrund

Avvikelse från lagen föreskrivna fördelningsgrunden av den att stöd skall utgå med samma belopp för varje plats som partierna har i fullmäktige har genomgående underkänts av regeringsrätten

R 1222 Ah §21; Kommunfullmäktige i Halmstad beslöt att tillerkänna de politiska partierna, som har mandat i fullmäktige ej är representerade i kommunstyrelsens men arbetsutskott ett extra anslag om 40 000 kronor per år.

Klaganden anförde, att arbetsutskottet bestod av de i kommunen heltidsanställda kommunalråden, samt att beslutet vilade på orättvis grund, då det innebar ett speciellt ekonomiskt gynnande endast vissa politiska av partier.

Länsstyrelsen hänvisade till den strikta fördelsom ningsregeln i partistödslagen ansåg att fullmäktige hade överskridit sin befogenhet då beslutet innebar att bidskulle utgå endast till vissa partier. Länsstyrelraget upphävde därför beslutet och regeringsrätten gjorde sen ej ändring.

Östergötlands läns landsting beslöt att R121§Ah_311; adminstrationsbidrag till de politiska partier som utge ej representerade i de centrala nämnderna. Klaganden var anförde att beslutet stred mot partistödslagen. Landstinget framhöll i sitt yttrande att beslutet inte grunpå partistödslagen utan tillkommit för att erbjuda dats oppositionspartier de inte år representealla - även om nämnd ekonomiska möjligheter att bedrirade i central syftar till att ärendena en allsiva ett arbete som ge dig belysning och prövning.

Regeringsrätten anförde i sina domsskäl att ekonomiska till politiskt parti endast får ges av landsting bidrag förutsättningar i partistödslagen. Dá under de som anges beslutet inte uppfyller dessa krav ansågs landstinget ha överskridit sin befogenhet, varför regeringsråtten upp-

hävde beslutet.

kommun hade beslutat tillerkänna varje En i kommunfullmäktige representerat parti, som kommunen inte tillhandahåller administrativt stöd i form av arbetslokaler och biträdespersonal åt kommunalråd och oppositionsråd, ett årligt administrationsbidrag med belopp motsvarande 3 000 kronor för varje ordinarie plats partiet har i fullmäktige. Beslutet upphåvdes som som kompetensöverskridande.

Rl2§Q2;1; Att bevilja gruppledarbidrag till parti har

ansetts strida mot partistödslagen.

Även de i rättsfallen upphävda besluten kunde anses om strida likställighetsprincipen vilar på orättvis mot grund så har besvärsinstanserna tillämpat den parallella besvärsgrunden överskriden befogenhet, vilket är

normalt om beslutet strider mot kompetensreglerna. Rättsfallen visar att utrymmet för kommunerna att ge ekonomiskt stöd till partierna utanför partistödslagen är obefintligt stödet inte kan motiveras med några om andra godkända principer. Kommunen och landstinget i de redovisade rättsfallen hade uppenbarligen haft det statliga kanslistödet till rikdsdagspartier som inte år i

regeringsstållning som förebild.

3. ANDRA FORMER AV STÖD TILL POLITISKA

ORGANISATIONER OCH POLITISK

VERKSAMHET

Vid sidan de lagreglerade stödformerna partistöd och av politiska sekreterare förekommer det att kommuner i

varierande omfattning stöder den rent politiska verksamheten olika former av bidrag såsom utbildningsbigenom gruppmötesbidrag, informationsbidrag, lokalbidrag drag, och bidrag till politiska ungdomsorganisationer.

16 Även annat stöd förekommer såsom skrivhjälp och annan administrativ hjälp, tillhandahållande av möteslokaler samt anstållande av förtroendevalda pá hel- och deltid.

I det följande avsnittet skall lagligheten de olika av stödformerna belysas med utgångspunkt från kommunallagen och rättspraxis.

3.1 Utbildningsbidrag och gruppnbtesbidrag

Genom arvodeshestammelserna i 1977 ars kommunallag blev det möjligt för kommun att betala arvode och andra kostnader för de förtroendevaldas-deltagande i partiernas utbildning i kommunala frågor. Detsamma galler arvoden till förtroendevalda vid deltagande i partigruppsmöten som förberedelser för ordinarie sammanträden i fullmäktige och nämnder.

Befogenheten kan inte direkt utläsas i lagtexten men genom departementschefens av KU tillstyrkta propositionsförslag i motiveringen skall arvodena och kostnaderna anses föranledda av förtroendeuppdraget och kunna ersättas av kommunen.

Den nya kommunallagen innebär ingen förändring i berört hänseende.

3.2 Informationsbidrag och lokalbidrag

Informationsbidrag utanför det lagreglerade partistödet torde innebära befogenhetsöverskridanden och skulle sannolikt upphâvas om besluten överklagades. Detsamma torde gälla bidrag till partiernas administrationslokaler.

3.3 Bidrag till politiska ungdomsorganisationer

Den lagstiftning som möjliggjorde för kommuner att ge stöd at politiska ungdomsorganisationer har berörts i de föregående avsnitten. Det är att märka att stödet endast fick ges för organisationernas personlighetsutvecklande och samhâllsfostrande verksamhet. Den rent partipolitiska verksamheten kunde däremot inte stödjas inom ramen för bestämmelsen i barnavárdslagen.

Den åtskillnad som i lagen och rättspraxis gjordes mellan organisationernas politiska verksamhet och den som kommunerna fick stödja undanröjdes genom lagen 1989977 om kommunalt stöd till ungdomsorganisationer. stödet får vara generellt och enligt särskild markering i lagtexten också omfatta politisk verksamhet.

Stödet måste lämnas enligt objektiva grunder och något

ensidigt gynnande av viss politisk eller religiös riktning får inte förekomma.

3.4 Tillhandahållande av nöteslokaler

Kommunens allmänna kompetens att tillgodose behovet av samlingslokaler har tidigt blivit principiellt erkänd i rättspraxis. Avgörandena av sådana frågor har inneburit en strikt tillämpning av likställighetsprincipen.

I samband med 1948 års kompetensreform uttalade departementschefen, att kommunal anslagsverksamhet på området borde vara tillåten under förutsättning att den kunde anses tillgodose ett allmänt intresse inom kommunen och skedde på ett objektivt rättvist sätt.

I fråga om upplåtelse eller beviljande av anslag till lokalhállare förutsätts att kommunen iakttar partipolitisk neutralitet eller skaffar sig garantier för detta av anslagsmottagare.

Upplåtelse eller tillhandahållande av samlings- och möteslokaler skall således ske på lika villkor för såväl politiska partier som andra organisationer i kommunen.

3.5 Skrivhjålp och annan administrativ hjälp

Särskilda bidrag för ändamålet riktade till partierna torde strida mot partistödslagen. Däremot år det fullt i överensstämmelse med kommunallagens arvodesbestâmmelser att ge sådant biträde åt enskilda förtroendevalda eller ersätta kostnader för detta om det behövs för att fullgöra förtroendeuppdraget.

I propositionen till lagen om politiska sekreterare anförde departementschefen, att de politiska sekreterare som år anställda av kommunen naturligtvis har tillgång till kommunförvaltningens administrationsapparat. Han anförde också, att det ligger i sakens natur att de förtroendevalda också har tillgång till denna i den utsträckning det kan anses motiverat av deras uppdrag.

3.6 Förtroendevalda på del- och heltid sant parti- gruppledarbidrag

Bestämmelsen i 4 kap 15 § kommunallagen om att arvode skall bestämmas till lika belopp för lika uppdrag innebår inte att det inte skulle vara möjligt att differentiera arvoden med hänsyn till tiden för uppdraget. I andra stycket i paragraf görs ett undantag från samma principen när det gäller förtroendevalda som fullgör uppdragen på heltid eller en betydande del av heltid. Syftet är att klargöra att fullmäktige kan ta hänsyn till hur lange förtroendevald har haft ett heltidsen uppdrag eller ett omfattande deltidsuppdrag, når fullmäktige bestämmer arvodet till den förtroendevalda.

Om bestämmelse om sådant arvode utformas som en föreskrift parti- eller gruppledarbidrag till visst om parti kommer den emellertid att strida mot partistödslagen.

3.7 Rättspraxis rörande andra stödformer till politisk verksamhet

Rättspraxis i fråga om de stödformer som redovisats ovan ar tämligen sparsam. När det gäller de ur legalitetssynpunkt mer tvivelaktiga stödformerna som riktar sig direkt till partierna och står i strid med partistödslagen har en del redovisats i avsnittet ovan om rättspraxis vid tillämpningen av lagen. De troligen vanligast förekommande stödformerna vid sidan om lagens mandatbundna stöd såsom olika former av administrativt stöd till partigrupperna har sällan blivit föremål för rättslig prövning. Däremot år râttsfallsmaterialet tämligen rikligt nar det gäller kommunernas förhållande till det politiska livet i kommunen i allmänhet och där de överklagade besluten kan sägas innebära stöd för eller diskriminering av olika politiska organisationer eller meningsyttringar.

Kommunernas och även landstingens stöd till politiska ungdomsorganisationer har behandlats i några rättsfall. I referatet 3 12ZQ;15 I fastslogs att kommunen inom ramen för 3 § barnavárdslagen själv ägde avgöra bade omfattningen och formen för stödet. I samma referat II har beslut av landsting om anslag till politiska organisationer för anordnande av ungdomens landsting ansetts lagligt. Det senare trots att barnavardslagen inte gällde landstingens verksamhet.

I Rŧ5z;$§_1j1 hade Stockholms kommun behandlat sitt politiska ungdomsstöd som partistöd fördelat efter antal mandat i fullmäktige. Kommunen hävdade dock att stödet var att betrakta som ett allmänt stöd till den personlighetsutvecklande och samhällsfostrande verksamhet som organisationerna bedrev och åberopade 3 § i den upphavda barnavardslagen. Regeringsrätten ansåg beslutet lagligt.

I samma rättsfallsreferat II hade Stockholms läns landsting däremot behandlat ett informationsstöd till de politiska ungdomsorganisationerna som partistöd. Enligt kammarrätten var landstingets syfte att stödja den rent partipolitiska verksamheten och inte i första hand den personlighetsutvecklande och samhållsfostrande, varför beslutet upphavdes. Regeringsrätten lämnade landstingets besvär utan bifall med motiveringen att definitionen av begreppet politiskt parti inte omfattade de politiska ungdomsorganisationerna och att dessa därför inte var berättigade till partistöd enigt lagen.

I rättsfallet R1212Ab_2§§ hade en kommun anslagit medel till sSUs jubileumsfestival i kommunen. Kommunen menade att avsikten var att stödja en för allmänheten öppen kulturaktivitet. Da kommunen har bevisbördan för sitt påstående men inte kunde visa i vilken omfattning kommunens ungdomar och kommunmedlemmar i övrigt kunde ta del jubileumsarrangemanget, fann regeringsråtten att av festivalen angelägenhet som det inte ankom på var en kommunen att vårda.

Stöd ät en samhällskritisk teatergrupp med klar politisk målsättning för sin verksamhet har av regeringsrätten i - ansetts tillhöra de kommunala angelägenheterna att värda kulturlivet i dess olika former. Inom ramen för äsikts- och yttrandefriheten ansågs kommunen ha frihet att själv bestämma över teaterverksamhetens inriktning och utformning och själv bestämma vad slags teater den vill stödja.

I några rättsfall, bl a RA12§Q2;11, har besvärsinstanserna undanröjt beslut om anslag till kultur- och artistarrangemang i samband med politiska möten, där uppträdandenas kulturella karaktär inte kunnat skiljas från den politiska delen av mötena.

Lagligheten av skolstyrelsebeslut att begränsa antalet partier som skulle medverka i skolans samhällsinformation har bedömts i n12§1z;z§_1_ggn_11, Besluten innefattade att begränsningar gjorts pä objektiv grund och därför inte kunna anses strida mot likställighetsprincipen.

4. DEN FRAMTIDA REGLERINGEN AV DET KOMMUNALA PARTISTÖDET

De synpunkter som framförts ovan 2.7 pä partiernas och partistödets kommunalrättsliga status är huvudsakligen avsedda som diskussionsunderlag för övervägandena om hur partistödet i dess olika former skall regleras i framtiden.

Hed hänsyn till uttalanden om partiernas roll i samhället och den kommunala verksamheten och reglernas centrala och organisatoriska intresse har partistödet i nya kommunallagen fått en ställning som nära anknyter till kommunernas allmänna kompetens.

Om rättspraxis skall kodificeras och de olika stödformerna legaliseras kan lämpligheten av att specialreglera befogenheterna därför starkt ifrågasättas. Bestämelserna om partistöd bör således fortsättningsvis ha sin plats i kommunallagen. För att inte tynga lagen med detaljföreskrifter bör reglerna göras så allmänt hållna som möjligt med de kompetensbegränsande principerna som grund det kommunala allmänintresset och likställighetsprincipen.

Den grundläggande bestämmelsen bör således utformas som en generalklausul och de kompetensbestämmande direktiven ges i lagmotiven.

I fråga om stödobjekt bör de begränsas till politiska partier. som kompetenskriterier bör förutom erhållna mandat i fullmäktige gälla att den politiska sammanslutningen eller väljargruppen uppfyller kraven pä politiskt parti enligt den vedertagna definitionen för ett sådant.

Genom valsystemet kan den egendomliga situationen uppstå, att ett parti erhåller mandat i fullmäktige utan att lokalt ha deltagit i valet eller utan att valsedlarna upptagit något namn på valbar person eller att valsedlar upptagit namn på personer som inte förklarat sig ställa upp i valet. Krav bör därför ställas på att partiet fortlöpande bedriver opinionsbildande verksamhet i kommunen. Detta bör kunna anses vara uppfyllt om valsedlarna upptagit namn på Valbar person som dessutom accepterat ta plats i fullmäktige. Hed hänsyn till konstitutionella regler bör några längre gående krav inte ställas.

De här uppställda kriteriernajbör således vara tillräckliga att ange i motiven för att bestämma bidrags- eller stödobjekt som ryms inom det normerande och till kommunen knutna allmanintresset.

Fördelningsgrunderna måste vila på likstållighetsprincihår innebar att avvikelse från likformiga bidrag pen som skall ske på objektiv och saklig grund. som i annan lagstiftning exempelvis VA-lagen där kostnadsfördelning mellan brukare av kommunala tjänster sker genom avgiftsuttag, bör även ifråga om fördelning av kommunalt stöd kunna gälla att det skall ske efter skälig och rättvis grund eller liknande. således bör i lagtexten en motsvarande fördelningsprincip uttryckas. I motiven anges vilka minimikrav som måste tillgodoses för att principen om skälighet och rättvisa skall anses uppfylld .

BILAGA 5 Beräkning av effekterna av grundstöd

Bglage 51 Effekterna av grundstöd pi 5, 15 och 25 procent ev,

totalbeloppet för partistöd 1 kommunerna 1989 nllj kronor.

en fn ggg, s ,,12 44.29 övr 5 1 Is 35,9 24,9 22,9 3,8 66,3 11,2 11,3 3,7 2 Os 5 5 35,7 25,2 23,3 4,4 83,5 12,1 12,1 3,9 3 cs 15 8 35,2 25,1 24,0 5,6 18,0 13,1 13,6 4,3 4 Ge 25 8 34,6 26,2 24,8 6,8 72,4 15,4 15,2 4,7 1 en

Ks-Ge 5 1 eb -0,2 +0,3 +0,4 +0,6 -2.8 +0,9 +0,3 +0,1 Dito procent -0,6 +1,2 +1,1 +15,8 -3,2 +8,0 +7,1 +5,4

HS-GS 10 ab -0,7 +0,3 +1,1 +1,8 -8,2 +2,5 +2,3 +0,6 Dito procent -1,9 +3,2 +4,8 +47,4 -9,5 +22,3 +20,5 +16,2

M8-Gi 25 5 ab -1,3 +1,3 +1,9 +3,0 -13,9 +4,2 +3,9 +1,0 Dito procent -3.6 +5.2 +8.3 +18.9 -16.1 +37.5 +34.8 +21.Q

mandetbundet stöd Ge grundstöd

gigegg 52 Effekter av reduceringeregler vid 2, 3 resp 4 mandat ned grundstöd 10 procent av totelbelop, 1 konnunerna 1989 lllj kronor.

m gg fp egg 5 vn gp övr

1 us 35,9 24,9 22,9 3,8 86,3 11,2 11,3 3,7 2 Reduc O 35,4 25,4 23,7 5,0 80,7 12,9 12,9 4,1 3 Reduc 1 35,1 25,1 23,9 4,3 81,0 12,7 12,9 4,1 4 Reduc 2 36,0 26,0 24,2 3,8 81,5 12,2 12,5 4,0 5 Reduc 3 36,5 26,2 24,2 3,7 82,2 11,8 11,1 3,8

gigferegseg

3 absolut -0,2 +0,8 +1,0 +0,5 -5,3 +1,5 +1,6 +0,6 1 - Dito procent -0,6 +3,1 +4,2 +11,6 -6,1 +13,4 +14,2 +10,8

4 absolut -0,1 +1,1 +1,3 0 -4,8 +1,0 +1,2 +0,3 1 - Dito procent -0,3 +4,4 +5,1 0 -5,6 +8,9 +10,6 +8,1

5 absolut +0,6 +1,3 v+1,3 -0,1 -4,1 +0,6 +0,4 +0,1 1 - Dito +1.7 +5. +5. -2.6 -4.8 +5.1 +3.6 $2.1

Reduc reducering 1, 2 och 3 innebär ett parti son erhållit mindre än 2, 3 respektive 4 mandat får inget stöd.

BILAGA 6 Beräkningar effekterna av grundstöd 1 en fiktiv kommun av

Inndntfördolning

dl Partlstöd nandntbundet 10.000 kr per mandat

Ex-pel 1 Fördelning enligt nuvarande regler Parti l 2 3 4 5 6 7 Belopp 160.000 100.000 50.000 40.900 30.000 20.000 10.000

Exempel 2 Fördelning vid grundstöd 25 procent av totalbeloppet Grundstöd Os totalt 102.500 Grundstödparti 14.643 unndatbundet stöd Ks tot 307.500 Iandatbundet stödmandat 7.500

Fördelning 1 2 3 4 5 6 7 Parti l4.643 14.643 14.643 l4.643 16.643 14.643 l4.643 GI 120.000 75.000 37.500 30.000 22.500 15.000 7.500 Mi 134.643 89.643 52.143 44.643 37.143 29.643 22.143 Totalt -25.357 -10.357 +2.ld3 +4.643 +7.l43 +9.643 +l2.l47 Diff -15.8 -10.4 +4.3 +ll.6 +23.8 +48.2 +121.5 1

Exempel 3

Grundstöd 10 procent av totalbeloppot

Gi totalt 41 .OOO 68 per parti 5.B57 N totalt 369 .000 MS por nnndat 9 .OOO

Fördelning

Parti 1 2 3 4 5 6 7

GI 5.857 5.857 5.851 5.857 5.857 5.857 5.851 NS 144.000 90.000 45.000 36.000 27.000 18.000 9.000 Totalt 149.857 95.857 50.857 41.857 32.857 23.857 14.857 Diff -10.143 -4.143 +857 +1.857 +2.857 +3.857 +4.B57 -6.3 -4.1 +l.7 +d.6 +9.5 +19.3 +48.6

Sxanpol 4

Grundstöd 25 procent av totalbeloppct Reducera grundutöd för parti 5, 6 och 7 15 l resp S0 1 av helt grundstöd

G8 totalt 102.500 G8 per parti 100 U 17.826 MI totalt 307.500 par mandat 7.500

Fördelning Parti 1 3 4 5 6 7

Os 17.826 17.826 17.826 17.826 13.370 8.913 8.193 us 120.000 75.000 37.500 30.000 22.500 15.000 7.500 Totalt 137.826 92.826 55.326 47.826 35.870 23.913 16.413 Diff -22.114 -7.174 +5.326 +7.826 +5.870 +3.913 +6.413 3 -13.9 -7.2 +10.7 +19.6 +19.6 +19.6 +64.1

lxeepel 5 Grundntöd 10 ev totelbeloppet Reduceret grundstöd enligt exempel 4

fördelning

Parti 1 2 3 C 6 7

1.130 1.130 1.130 7.130 5.348 3.565 3.565 G 144.000 90.000 45.000 36.000 27.000 18.000 9.000 us Totalt 151.130 97.130 52.130 43.130 32.348 21.565 12.565 Diff -8.870 -2.870 +2.13O +3.13O +2.34B +l.565 +2.565 5 -5.5 -2.8 +4.3 +7.8 +1.8 +1.8 +25.7

Ixeupel 6

Grundstöd 2 25 i av totelbeloppet

Reduceringsregal grundstöd från och ned fyra landat

Fördelning 3 a

Totalt 145.625 100.625 63.125 55.525 22.500 15.000 7.500 Dif -14.375 +625 +1.325 +l5.625 -1.500 -5.000-2.500 8 -9.0 +0.6 +26.5 +39.1 -25.0 -25.0 -25.0

$,á ibátê-iáiáif7

1991-11 8

SYUJIJKTAOL

Statens 1991

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Flykting- och immigrationspolitiken. A. 33. Branden påSallyAlbatross. Den 9-12januari1990. . Finansielltillsyn.Fi. F6. . Statens vid främjande roll av export. UD. 34.HIV-smittadeersättning - för ideellskada.Ju. Miljölagstiftningen i framtiden.M. 35.Någrafrågori anslutning till en arbetsgivarperiod . Miljölagstifmingen i framtiden.Bilagedel. inom sjukpenningförsåluittgen. S. Sekretariatets kartläggning analys. och M. 36.Nykunskap ochförnyelse. C. Utvärdering SBU.StatensBeredning av för Ut- 37. Räknamed miljön Förslagtill natur- och . värdering medicinskmetodik. av miljöråkenskaper. Fi. Sportsligochekonomiskutvecklinginom trav- 38.Räknamedmiljön Förslagtill natur- och ochgaloppsporten. Fi. miljöräkenskaper. Bilagedel. Fi. Beskattning kraftföretag. av Fi 39.Säkrare förare.K. Lokalasjukförsäkringsregister. 40.Marknadsanpassade serviceochstabsfunktioner ny - 10.Aftärstidema. C. organisation stödettill myndigheter av och rege- ILAffärstidema. Bilagedel. C. ringskansli. C. 12.Ungdomochmakt.C. 41.Marknadsanpassade service- och stabsfunktioner ny - 13.spelreglerna arbetsmarknaden. A. organisation stödet myndigheter av till och rege- 14. Den regionala bil- och körkortsadminisuationen. K. ringskansli. Bilagedel. C. lilnformationens roll som handlingsunderlag - 42.Aborterade foster. m.m. styrningochekonomi.S. 43. Den framtidaIänsbostadsnämnden. Bo. 16. Gemensamma regler lagstiftning,klassiñkationer 44.Examination som kvalitetskontroll i högskolan. U. ochinfonnationsteknologi. S. 45.Påföljdsfrågor. Frigivningfrånanstalt. m.m. Ju. 17. Forskning ochutveckling - epidemiologi, kvalitets- 46.Handikapp. Välfärd.Rättvisa. säkringochSprisutvecklingsprojekt. 47.På exempel förändringsarbeten inom väg- 18.Infonnationsstruktur för hälso-ochsjukvården - en verksamheter förpsykisktstörda. utvecklingsprocess. 48.Bistånd genom internationella organisationer. UD. 19.Storstadens trañksystem. Överenskommelser om 49.Bistånd genom internationella organisationer. trafikochmiljöi Stockholms- Göteborgs- och Annex Det multilaterala biståndets organisationer. Malmöregionema. K. UD. 20.Kapitalkostnader inomförsvaret.Nyaformerför 50.Bistånd genom internationella organisationer. finansiellstyrning. Fö. Annex Sverigeochu-länderna i FN en återblick. - Zlfersonregistrering inom arbetslivs-, forsknings- och UD. massmedieområdena, Ju. m.m. 51.Bistånd genom internationella organisationer. 22.Översyn lagstiftningen träñberråvara. av om Annex Särstudier. UD. 23.Ett nytt BFR Byggforskningen på90-talet. Bo. 52. Alkoholbeskatmingen. Fi. - 24.Visstgårdetan Del 2 och C. 53.Forskning ochteknikför flyget. Fö. 25.Frikommunförsöket. Erfarenheter försökenmed 54.Skola skolbarnsomsorg helhet.U. av - - en en friarenämndorganisation. C. 55.Sveriges nationalrapport till FNskonferens miljö om 26. Kommunala entreprenader. Vad är möjligt En ochutvecklingUNCED1992. - M. analys rättsläget av ochdetstatligaregelverkets 56.Kompetensutveckling utmaning. - en A. roll. C. S7.Arbetslöshetsförsäkringen finansierings- - 27.Kapitalavkasmingen i bytesbalansen. Tre systemet. A. expertrapporter. Fi. 58.Ett. nytt turistråd. 28. Konkurrensen i Sverige en kartläggning av konkur- 59.Konkurrens förökadvälfärd.Del rensförhållandena i 61branscher. Del1och C. Konkurrens forökadvälfärd.Del 29.Periodiska halsoundersökningar i vissa statliga, Konkurrens forökadvälfärd.Bilagor. C. kommunala ochlandstingskommunala anställningar.60.Olika men ändålika.Ominvandrarungdomar i det C. mångkulturella Sverige. C. 30.Särskolan primärkommunal -en skola. U. 61.Statens bostadskredimämnd organisation och - 3 Statens arkivdepåer. utvecklingsplan En till år2000. dimensionering. Bo. U 62.Vissasärskilda frågorbeträffande integritets- Naturvårdsverkets 32. uppgifteroch organisation. M. skyddet påADB-området. Ju.

utredningar

Statens 1991

offentliga

Kronologisk förteckning

63. Tillsynen över hälso- ochsjukvården. S. 64.Att förvaltakulturmiljöer.U. 65.Ett samordnat vuxcnstudiestöd. U. 66. Hemslöjdisamverkan. 67. Samhallgår,i dag, i i morgon. A. 68. Frikommuntörsoket. Erfarenheter av försöksverksamheten medavsteg frånstatlig reglering m.m. C. 69. Frikommunfötsöket. Erfarenheter av försöksverksamheten medavsteg frånstatligreglering m.m. Särskild bilaga.C. 70. Ombudsman förbamochungdom. S. 71.Teaterns kosmadsutveckling 1975- 1990 med särskilda studier av Operan. Dramaten ochRiksteatern. U. 72.En kreativstudiemiljö - högskolebiblioteket som pedagogisk resurs. U. 73. Vänersjöfarten. K. 74. Krediterför utveckling.UD. 75. Organiserad rasism.A. 76.Miljönoch förpackningarna. M. 77. Miljönoch förpackningarna. Livscykelanalyser för lörpackningsmaterial beräkning av miljöbelasming. Bilaga.M. 78. Krav på förändring synpunkter från psykisktstörda ochanhörigaS. 79.Det framtida txañkslikerhetsarbetet. K. 80.Kommunalt partistöd. C.

Statens offentliga utredningar 1991

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Kommunikationsdepartementet

Personregistruing inom arbetslivs-, forsknings- och Den regionala bil- och körkortsadministrationen. [14] massmedieområdena, m.m. [21] Storstadens traftksystem. överenskommelser om

HIV-smittade ersättning för ideell skada.[34] trafik ochmiljöi Stockholms- Göteborgs- ochMalmö- - Pålöljdsfrågor. Frigivningfrån anstalt, m.m. [45] regionerna. [19]

Vissasärskilda frågorbeträffande integritetsskyddet Säkrare förare[39] på ADB-ontrådet. [62] Vänersjöfarten [73]

Detframtidatrañksäkerhetsarbetet. [79]

Utrikesdepartementet Finansdepartementet Statens roll vid främjande av export. [3] Finansielltillsyn.[2] Bistånd genom internationella organisationer. [48] Sponsligochekonomisk utveckling inom trav- och Bistånd genom internationella organisationer. Annex saloppsponen. [7] Det multilaterala biståndets organisationer. [49] Beskattning kraftföretag. av [8] Bistånd genom internationella organisationer. Annex Kapitalavkasmingen i bytesbmansen. Sverige ochu-ländemaFN i en återblick.[50] - Tre expertrapporter. [27] Bistånd genom internationella organisationer. Annex Räknamedmiljön Förslagtill natur- och miljö- Särstudier. [51] räkenskaper. [37] Krediter förutveckling. [74] Räkna medmiljön Förslag natur- till och miljö-

räkenskaper. Bilagedel.[38] Försvarsdepartementet Alkoholbeskattningen. [52]

Kapitalkostnader inomförsvaret. Nya formerför finansiellstyrning.[20] Utbildningsdepartementet

Branden påSallyAlbatross. Den9-12januari1990.[33] Särskolan primärkommunal -en skola. [30]

Forskning och teknik för flyget.[53] Statens arkivdepáer. utvecklingsplan En till år 2000.

[31] Examination som kvalitetskontroll i högskolan. [44] Socialdepartementet Skola skolbamsomsmg helhet. [54] - - en Utvärdering SBU.Statens av Beredning för Ut-värde- Att förvaltakulturmiljöer.[64] ring av medicinsk metodik. [6] Ettsamordnat vuxenstttdiestöd. [65]

Lokalasjuktörsakringsregister [9] Teaterns kostnadsutveckling 1975-1990

Inforrnationens roll som handlingsunderlag styrning med särskilda studier Operan. av Dramaten ochekonomi.[l5]. ochRiksteatern.

Gemensamma regler lagstiftning,klassifrkationer och En kreativstndiemiljöhögskolebibliotek - som infomtationsteknologi. [16]. pedagogisk resurs. [72]

Forskning ochutveckling - epidemiologi, kvalitetssäkringochSprisutvecklingsprojekt [17]. Arbetsmarknadsdepartementet

Informationsstruktur för hälso-ochsjukvårdenen - Flykting-ochimmigrationspolitiken. [1] utvecklingsprocess. [l8]. spelreglerna [13] arbetsmarknaden. Någrafrågori anslutning till en arbetsgivarperiod inom Kompetensutveckling utmaning. en [56] sjukpenningtörsäkringen. [35] - ;arbetslöshetsförsäkringen ñnartsierings- Aborterade foster, [42] m.m. systemet. [57] Handikapp, Valtllrd. Rättvisa. [46] Samhalli går. dag. morgon. i i [67] Pa väg exempel förändringsarbetcn inom rasism. - Organiserad [75] verksamheter för psykisktstörda. [47] Tillsynen över hälso-ochsjukvården. [63]

Ombudsman för bam ochungdom. [70] Kravpå förändringsynpunkter frånpsykiskt stördaochanhöriga[78]

Statens 1991

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Bostadsdepartemntet Miljödepartementet Ett nytt BFR Byggforskningen på90-talet.[23] Miljölagstiftningen i framtiden.[4] - Den framtidalansbostadsnamnden. [43] Miljölagstiftningen i Bilaga-del. . Statens bostadskreditnämnd organisation och Sekretariatets kartläggning ochanalys.[5] dimensionering. [61] Naturvårdsverkets uppgifterochorganisation. [32] Sveriges nationalmpport till FNs konferens miljö om ochutvecklingUNCED 1992. [55] Industridepartementet - Miljönochförpackningarna [76] Översyn lagstiftningen uäñbenávm.221 av om Miljönoch förpackningarna. Livscykelanalyscr Ennytt turism [58] m förpackningsmaterial beräkning - av Hemslöjd i samverkan [66] miljöbelastning. Bilaga.771

Civildepartementet Affärstiderrta. [10] Afiiirstidema. Bilagedel.[11] Ungdom ochmakt.[l2] Visst gar det an Del 2 och [24] Frikommunfötsöket. Erfarenheter av försöken med en friare nämndorganisation. [25] Kommunala entreprenader. Vad är möjligt Enanalys av rättsläget ochdetstatligaregelverkets roll. [26] Konkurrensen i Sverige en kartläggning av konkur- rensförhallandena i 61branscher. Del och [28] 1 Periodiska halsoundersökningar i vissastatliga, kommunalaochlandstingskommunala anställningar. [29] Ny kunskap ochförnyelse. [36] Marknadsanpassade service- ochstabsfunktioner ny organisation stödettill myndigheter av och regeringskansli. [40] Marknadsanpassade service-ochstabsfunktioner ny organisation av stödet till myndigheter och regetingskansli. Bilagedel. [41] Konkurrens förökadvälfärd.Del Konkurrens ökad för välfärd.Del Konkurrens ökad för välfärd.Bilagor.[59] Olika men ändålika. Ominvandrarungdomar i det mångkulturella Sverige.[60] Frikommunförsöket. Erfarenheter av försöksverksamheten medavsteg franstatligreglering m.m. [68] Frikommunförsöket. Erfarenheter försöksverk- av samheten medavsteg frånstatligreglering m.m. Särskild bilaga.[69] Kommunalt partistöd. [80]

Kf

199 Hit-tå

OC Jill-Eira

ALLMÄNNA FÖRLAGET

BESTÄLLNINGAR ALLMÄNNAFÖRLAGET, KUNDTJÄNST, 106 47 STOCKHOLM, TEL 08-739 96 30, FAX 08-739 95 48. INFORMATIONSBOKHANDELN, MALMTORGSGATAN 5 vu BRUNKEBERGSTORG, STOCKHOLM.