Myndigheternas förvaltningskostnader

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Myndigheternas förvaltningskostnader

- budgeteüng av pris- och löneförändringar

S

1992102 Betäzkande av Ramanslagsutredningen

Statens offentliga utredningar

WE 1992102

g

Finansdepartementet

Myndigheternas

förvaltningskostnader

- budgetering av pris- och löneförändringar

Betänkande av gamanslagsutredningen

Stockholm 1992

från Allmänna Förlaget, också på uppdrag av regeringskansliets SOU och Ds kan köpas som töxvalmingskontor ombesörja remissutsändningar av dessa publikationer.

Adress Allmänna Förlaget Kundtjänst 10647 Stockholm Tel 08739 96 30 Telefax 08739 95 48

ocksåköpas i Informationsbokhandeln, Malmtorgsgatan Stockholm Publikationema kan

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-13183-8 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-250X Stockholm 1992

SOU 1992 102

Till statsrådet och chefen för

Finansdepartementet

Genom beslut den 12 1992 bemyndigade regeringen chefen för mars Finansdepartementet, statsrådet Wibble, att tillkalla särskild utredare en med uppdrag att lämna förslag till ett nytt system för budgetering av myndigheternas ramanslag m.m. Med stöd detta bemyndigande av förordnade departementschefen den 30 mars 1992 planeringschefen Göran Ekström att vara särskild utredare fr.o.m. den l april 1992. Till sekreterare förordnades den 10 april departementsrâdet Lars Eriksson. Den 15 april 1992 förordnades sakkunniga åt utredningen som departementssekreteraren Else-Sofi Ericsson, departementssekreteraren Hans Lindblad, departementssekreteraren Karin Lindgren, departementssekreteraren Eva Lindhé och departementsrâdet Bo Riddarström samt som experter åt utredningen avdelningsdirektören Willi Barenthin och förhandlingsdirektören Nils-Henrik Schager. Utredningen har antagit namnet Ramanslagsutredningen. Utredningen redovisar härmed sitt arbete.

Stockholm den 30 september 1992.

Göran Ekström

Lars Eriksson

SOU 1992 102

Innehållsförteckning

Sammanfattning

1 Utredningens direktiv och arbetets uppläggning

2 Nuvarande former för beräkning anslag för av förvaltningskostnader 11 2.1 Löner 12 2.2 Lokaler 13

2.3 Övriga förvaltningskostnader 14

7 Särskilda överväganden beträffande lönekostnadskomponenten 33 7.1 Grundläggande utgångspunkter 33 7.2 Förhandlingssystemets påverkan på budgetregleringen 34 7.3 Ensektormodellen 35 7.4 Delsektormodellen 36 7.5 Ett förenklat förfarande 39

8 Överväganden och förslag 41

lfokaler 41

8.2 Ovriga förvaltningskostnader 44

6 Innehåll SOU 1992 102

Löner 44 8.3 8.3. 1 Ensektormodellen 47 8.3.2 Delsektormodellen 48 8.3.3 Lönebikostnader 48 8.4 Utrymme för framtida kostnadsökningar 49 8.5 Anslagskredit 51 Avgifter 52 8.6 8.7 Förslagsanslag till förvaltningsändamâl 53 8.8 statsbidrag 53

9 Genomförande 55

Bilagor Utredningens direktiv 57 2 statistiskt underlag för ensektormodell 3. Statistiskt underlag för delsektormodell 4 Tillämpning modellerna för löneonuäkning i budgetarbetet av

SOU 1992 102

Sammanfattning

Utredningen lämnar förslag hur de ramanslag statliga myndigom som heterna tilldelas för förvaltningsändamâl skall bestämmas med hänsyn till pris- och löneförändringar är olika kostnadsslag. Förslagen tar sin utgångspunkt bl.a. i att myndigheterna skall tilldelas resurser utifrån pris- och lönekostnadsökningar på marknaden i stället för statens egen kostnadsutveckling. Därigenom får myndigheterna tydligt ett ansvar för sin egen kostnadsutveckling för olika kostnadslag. Förvaltningsanslagen består för att täcka löner, lokalhyror av resurser och övriga förvaltningskostnader. För övriga förvaltningskostnader beräknas anslagen redan i dagsläget med utgångspunkt i den allmänna prisutvecklingen för de kostnadsslag myndigheterna använder. som Utredningen föreslår därför att denna ordning bibehålls. För att bestrida lokalhyror har myndigheterna tilldelats anslagsmedel i enlighet med de hyresaviseringar Byggnadsstyrelsen lämnat inför som det aktuella budgetåret. Fr.o.m. i år överförs successivt lokalhållningsansvaret från Byggnadsstyrelsen till de enskilda myndigheterna. Utredningen föreslår därför att den andel anslagen myndigav som heterna tar i anspråk för lokalhyror omräknas med den allmänna prisutvecklingen enligt konsumentprisindex, KPI, kap. 8.1. För beräkning av förvaltningsanslagen till den del de myndigheterna av tas i anspråk för löner redovisar utredningen två modeller kap. 7. Enligt ensektormodellen bestäms resursförändringen för myndigheterna med utgångspunkt i lönekostnadsutvecklingen ñr industrin. Detta totala utrymme kan fördelas olika mellan myndigheterna de centrala avtal om som normalt träffas på det statliga området innehåller fördelningsen

profil. Enligt flerselaonnodellerz tilldelas varje myndighet med

resurser hänsyn till löneutvecklingen för de privattjänstemän närmast som motsvarar myndighetens personal. Vidare ett förenklat förfarande anges som innebär att varje myndighets anslag till den del det löner avser bestäms med samma procentuella förändringstal. Utredningen föreslår ensektormodellen kap. 8.3. Därmed tillskapas tydlig gränsdragning en mellan regeringens och riksdagens för den totala utgiftsutveckansvar

SOU 1992 102 8 Sammanfattning

lingen och för ändamålsenlig lönebildning inom den parternas ansvar en statliga sektorn. Vidare innebär detta alternativ en tydlig koppling till den internationellt konkurrensutsatta sektorn, bör vara normerande för som lönekostnadsutvecklingen över hela arbetsmarknaden. Utredningen föremyndigheterna skall tilldelas anslagsmedlen för täckning av slår att lönekostnader i sin helhet inför varje budgetår. Det innebär att den hittillsvarande ordningen med ytterligare resurstillskott under löpande

budgetår för tillkommande lönekostnadsökningar slopas. till kostnadsutvecklingen för olika resursslag kan Med hänsyn att tlukturera mellan enskilda år och att myndigheternas anslag för ett aktuellt verksamhetsår bestäms på basis tidigare inträffade kostnadsav förändringar kan det uppstå kortsiktiga anpassningsproblem för myndigunderlätta myndigheternas hantering sådana tillfälliga hetema. För att av tluktuationer föreslår utredningen att ramanslagen för förvaltningsändamål kombineras med kreditmöjlighet normalt motsvarande 5 % av en anslagen. föreslår motsvarande principer bör gälla för statliga Utredningen att avgifter och statsbidrag för täckning statligt reglerade löner. av Utredningen föreslår förändringarna genomförs fr.o.m. nästa budatt Vid introduktionen bör dock anslagen till den del de getår 199394. täckning för löner beräknas med utgångspunkt i den s.k. Rehnavser bergsöverenskommelsen gäller för hela arbetsmarknaden. När det som lokalhyror föreslås anslagsmedlen inledningsvis beräknas i gäller att enlighet med reglerna i gällande hyreskontrakt. I samband med att dessa bör övergången till den ordningen genomföras. kontrakt löper ut nya

SOU 1992 102

Utredningens direktiv och arbetets uppläggning

Enligt utredningens direktiv dir. 199228 skall förslag lämnas till ett nytt system för budgetering av myndigheternas ramanslag. Systemet skall tillgodose följande krav

Ett ramanslag skall i fortsättningen till skillnad mot idag vara - beräknat med beaktande av samtliga beräknade kostnader för det aktuella budgetåret. Avsikten är att merutgifter eller anslagsöverskridanden för löneökningar inte skall medges. Från och med budgetåret 199394 kommer alla myndigheter i normalfallet att anvisas medel för sina förvaltningskostnader via den nya anslagsformen ramanslag. Den konkurrensutsatta sektorn bör vara löneledande på arbetsmarknaden. Den statliga lönebildningen bör anpassas till utvecklingen pâ den övriga arbetsmarknaden så att konkurrenskraftiga anstållningsvillkor kan erbjudas utan att lönebildningen inom övriga arbetsmarknadssektorer störs. Det är av vikt att sådan utformramarna ges en ning att innehållet i löneavtalen inte i förväg pekas ut.

Mot denna bakgrund skall utredaren lämna förslag i följande avseenden

Utformning av underlag för uppräkning myndigheternas förvaltav ningskostnader i samband med budgetregleringen. När det gäller lönekostnadema skall utredaren särskilt pröva modell där delseken torer av övrig arbetsmarknad fastställs, till vilka myndighetsområden naturligt kan relateras och vilkas löneutveckling regelmässigt bör beaktas. Hänsyn skall tas även till andra kostnader än löner inom hela det förhandlingsbara personalpolitiska området. Utredaren skall överväga hur helt eller delvis avgiftsfrnansierad - verksamhet skall hanteras i detta sammanhang. Detta gäller även de statsbidrag som betalas till verksamheter där statsbidraget avser lönemedel till statligt reglerade tjänster. Utgångspunkten skall därvid vara att finna lösningar för den avgiftsfrnansierade verksamheten som

10 Utredningens direktiv SOU 1992 102

motsvarar de krav uppställs för verksamheter som frnanseras som med ramanslag. Utredaren bör överväga vilka konsekvenser förslagen kommer att leda till för nivån sparande och kredit under ramanslagen.

Det bör noteras att bestämningen förvaltningsanslagens totala nivå av sker efter olika överväganden. Den hittillsvarande ordningen typer av innebär att tidigare anvisade anslag räknas med hänsyn till pris- och upp löneökningar. Därefter vidtas andra åtgärder krav på produktivitetssom förbättringar, reformer och besparingar. Anslagsnivån blir den sammaneffekten dessa förändringar. Utredningens uppgift är dock tagna av avgränsad till frågan hur omräkningen för pris- och löneförändringar om bör gå till. Utredningen har i sitt arbete lämnats tekniskt bistånd från Statens arbetsgivarverk SAV, Statistiska centralbyrån SCB och Byggnadsstyrelsen. Utredningen har vidare inhämtat synpunkter från organisationskommittén Fi 199205 för ombildande Byggnadsstyrelsen. De fackav liga huvudorganisationema på den statliga arbetsmarknaden har inforutredningen och beretts tillfälle att framföra synpunkter. merats om

SOU 1992 102 11

Nuvarande former för

beräkning av

för

anslag förvaltningskostnader

Myndigheterna anvisas i regel medel för täckning sina förvaltningsav kostnader över förslags- eller ramanslag. Anslagen täckning för ger utgifter som avser löner, lokaler och övriga förvaltningskostnader. Anslagen har successivt utvecklats mot en ekonomisk ramstyming. Det innebär att en rad restriktioner för användningen medlen för olika av resursslag har slopats. Den enda allmänna restriktionen som funnits under senare år har varit en högstsättning lönekostnadema i förslagsav anslagen för förvaltningsändamål. För täckning lokalkostnader har av myndigheterna med sådana anslag fått ta i anspråk de medel krävs som för att betala hyra i enlighet med Byggnadsstyrelsens aviseringar. Ramanslag för täckning av myndigheternas förvaltningskostnader har införts successivt. Från och med budgetåret 199394 kommer alla myndigheter i normalfallet att anvisas medel över sådana anslag. I ramanslagen har den förslagsvisa anvisningen av lokalkostnadsmedel och högstsättningen för lönekostnader slopats. Ramanslagen innehåller därmed ingen reglering av hur hur mycket får användas för olika som resursslag. Ramanslagen medger också myndigheterna att överföra medel mellan budgetåren. Det innebär att myndigheterna i obegränsad utsträckning kan spara anslagsmedel till kommande budgetår och de kan att utnyttja en kredit på kommande års anslag till belopp ett som normalt motsvarar 3-5 % av anslaget. För myndigheter med ramanslag görs fördjupad prövning verken av samheten vart tredje år, då plan med finansiella och verksamhetsen mässiga riktlinjer läggs fast för treårsperiod. För åren däremellan en ny lämnar myndigheterna förenklad anslagsframställning underlag en som främst för att beräkna täckning för pris- och löneökningar. I övrigt följer man den treåriga planen om det inte finns särskilda skäl att göra avsteg. Pris- och löneomräkningama baseras myndigheternas fördelning mellan löner, lokalkostnader och övriga förvaltningskostnader. Nedan lämnas en närmare redogörelse för hur pris- och löneomräkningen går till för de olika kostnadsslagen.

Nuvarande SOU 1992 102

12 former

2.1 Löner

Beräkningarna för att täcka lönekostnadsökningar hos myndigheterna

baseras idag de centrala statliga löneavtalen. För regeringskansliets räkning beräknar SAV hur träffade löneavtal påverkar lönekostnadema för de olika statliga myndigheterna. Beräkningarna innefattar samtliga kostnadshöjande komponeneter för myndig- Det kan förutom löner gälla t.ex. arbetstidsförändringar. På den heterna. faktiska lönestrukturen vid myndighet, den kommer till uttryck en som statliga lönestatistiken september varje år, tillämpar SAV de i den per avtalen och får på så vis fram ett procentuellt ökningstal för centrala varje myndighet. Detta procenttal tillämpas sedan på de budgeterade lönemedlen i närmast föregående budgetproposition. För den äldre typen

förvaltningsanslag tillämpas ökningstalet således på det högstsatta av beloppet för löneutgifter medan på ramanslagen tillämpar det på den man Lönebasen utgörs ett belopp finns angivet i s.k. lönebasen. av som myndighetens regleringsbrev i vilket myndigheten tilldelas anslagsmedoch fastställs med utgångspunkt i hur stor andel av anslagsmedlen som myndigheten tidigare använt för att täcka löneutgifter. Vid len som löneomräkningar hänsyn till alla kända lönekostnadsökningar till tar man följd centrala löneavtal i den utsträckning de berör det aktuella av budgetåret. Täckning för lönekostnadsökningar, som berör det aktuella budgetåret till följd avtal träffas än att man kunnat beakta av som senare i budgetarbetet, lämnas under löpande budgetår. På statsbudgeten dem medel för detta på det under sjunde huvudtiteln uppförda reserveras anslaget för täckning merkostnader för löner och pensioner m.m. av täckningsanslaget. Genom särskild förordning medges myndigheter med den äldre en förvaltningsanslag att överskrida sina anslag med faktiska typen av lönemerutgifter till följd i förordning angivna löneavtal. I förordav en alla de centrala avtal berör det aktuella budgetåret och ningen anges som inte beaktats vid anslagsberäkningarna i budgetpropositionen. som ramanslag inte får överskridas tilldelas myndigheter med Eftersom sådana anslag medel särskilda regeringsbeslut. Det går till så att genom procentuellt ökningstal för tillkommande lönekostnadsökningar ett lönebasen. Även detta ökningstal räknas fram av SAV tillämpas motsvarande sätt när verket lämnar underlagen för budgetarbetet. som även fram sådana myndighetsvisa ökningstal för myndigheter SAV räknar inte tilldelats medel över ramanslag. Dessa uppgifter kan bl.a. som

SOU 1992 102 Nuvarande former 13

användas av revisorerna vid granskningen myndigheternas räkenav skaper.

2.2 Lokaler

Enligt den hittillsvarande ordningen Byggnadsstyrelsen för svarar huvuddelen av de statliga myndigheternas lokalförsörjning. För affirsverk och vissa uppdragsmyndigheter hyr Byggnadsstyrelsen ut lokaler enligt vad som avtalats i varje enskilt fall. Lokalhyroma skall möjligt bestämmas efter marknadsmässiga om grunder. I princip är det fråga den hyra sannolikt skulle få om som betalas ñr en på orten likvärdig lokal. Hyran skall stärka kostnadsmedvetandet hos såväl hyresgåstema som Byggnadsstyrelsen. Som underlag för att bedöma den marknadsmässiga hyran för statsägda lokaler används bl.a. hyresstatistik ñr inhyrda lokaler. Med undantag för lokaler gäller ñr vanliga kontorslokaler nya att hyran skall omprövas efter marknadsmässiga grunder vart femte år. För nya lokaler gäller att hyran skall omprövas efter marknadsmåssiga grunder första gången efter 10 år och därefter vart femte år. Under perioderna mellan omprövningarna regleras hyran budgetårsvis efter konsumentprisindex för oktober månad respektive budgetår. Upplåtelsen skall innehålla överenskommelse hur stor del hyran skall om av som indexregleras 60 % inte särskilda skäl föranleder annat och vilket om budgetår som är basår. Normalt gäller Byggnadsstyrelsens upplåtelser tills vidare fr.o.m. den månad hyresgästen avser disponera lokalen och upphör den månad hyresgästen flyttar ut ur lokalen enligt Byggnadstyrelsens lokalplanering. Om hyresgästen önskar frånträda lokaler och tillgodogöra sig lokalbesparingen gäller att lokalerna skall ligga samlade och sådan omfattvara av ning att de kan utnyttjas av annan. Upplåtelsen dokumenteras i form upplåtelsehandling. Som ett led av en i övergången till marknadslikande villkor gäller, att upplåtelsemer handlingen skrivs under av såväl betalningsansvarig myndighet som Byggnadsstyrelsen. Denna ordning genomförs i takt införsamma som andet av ramanslag för myndigheterna. Uppgift om hyran skall lämnas i så god tid Byggnadsstyrelsen av att myndigheterna kan lägga den till grund för sina anslagsframställningar. För myndigheter med särskilt anslag eller särskild anslagspost ñr

Nuvarande SOU 1992 102

14 former

lokalkostnader får hyresuppgiften aviseringen frångås endast som lokalerna utökas eller på annat sätt väsentligt ändras. Vid budgetarbetet i regeringskansliet har Byggnadsstyrelsens aviseringar lagts till grund för medelsberäkningama. Aviseringama innehåller över hyresutvecklingen fram t.o.m. det budgetår hyran avser. en prognos Någon täckning under löpande budgetår för hyreshöjningar har inte behövts lämnas regeringen till myndigheterna eftersom de aviserade av beloppen legat fast. Avvikelser mellan aviserade belopp och faktisk hyresutveckling har påverket Byggnadsstyrelsens resultat.

2.3 Övriga förvaltningskostnader

Förvaltningskostnader inte utgörs lokaler och löner benämns som av Övriga förvaltningskostnader. De kan t.ex. resor, kontorsnaterial avse och köp av tjänster. Myndigheterna skall i sina anslagsframställningar lämna ett Lnderlag för priskompensationen består myndigheternas kostnadsfördelning som av budgetåret. Uppgifterna hämtas den obligatoriska för det senaste ur redovisningen i det statliga redovisningssystemet. Prisomräkningen Finansdepartementets budgetavdelning efter görs av prisökningstal för olika kostnadsslag hämtas frän SCB. I dagsläget som sker uppdelning 20 olika kostnadsslag. Myndigheternas komen ca pensation baseras således på historiska ökningstal. Någon ytterligare medelstilldelning för det aktuella budgetåret lämnas inte. Myndigheterna måste därför medel för att täcka tillkommande prisökLingar. reservera

SOU 1992 102

Förhandlingsordning i staten

Rätten att kollektivt förhandla med arbetsgivaren tryggades för arbetstagare genom 1936 års lag om förenings- och förhandlingsrätt. Lagen gjordes emellertid inte tillämplig på arbetstagare i statlig och kommunal tjänst som var underkastade ämbetsansvar. Dessa tjänstemäns rätt inskränktes till att framföra synpunkter innan vederbörande myndighet fattade sitt beslut. År 1965 beslöt riksdagen sammansatt konstitutionsutskott- och andra lagutskotts utlåtande rskr. 267 även dessa offentligt nr. att ge anställda tjänstemän samma rättigheter övriga arbetstagare. Det som innebar att de förhandlingsöverenskommelser i praktiken redan som tillämpades fick råttsverkan kollektivavtal. De offentliga tjänstemänsom nen fick också rätt att vidta stridsåtgärder. I samband med förhandlingsrättsreformen bildades dåvarande Statens avtalsverk. Som en anpassning till medbeståmmandelagen verket ersattes år 1978 med Statens arbetsgivarverk SAV skulle inriktas som mot att stödja myndigheterna i deras vidgade arbetsgivarroll, bl.a. genom rådgivning, information och utbildning till dem på myndighetsnivå som hade att representera arbetsgivarintresset. Verket skulle för svara samordningen av den statliga arbetsgivarpolitiken i den mån detta inte ankom på regeringen. Rätten att teckna kollektivavtal samlades hos arbetsgivarverket som dock fick möjligheten att överlämna denna rätt till annan statlig mydighet. Sedan arbetsgivarverket bildades har omfattande utveckling ägt en rum av personalpolitiken på det statliga området. Vägledande har varit förenkling, decentralisering och marknadsanpassning. Vidare har den politiska styrningen arbetsgivarverket tonats ned. Ordförandeskapet i av styrelsen, som under en tid anförtrotts statssekreteraren i det departement som svarade för de lönepolitiska frågorna, har övergått till verkschefer. Regeringens respresentant i styrelsen är icke politiskt tillsatt numera en tjänsteman. En viktig grund för denna utveckling har varit riksdagens beslut prop. 198485219, AU 1985866, rskr. 48 den statliga personalpolitiken. om

16 Förhandlingavrdrzirtg i SOU 1992102 staten

l beslutet slogs bl.a. fast att statens positioner i löneförhandlingama tydligare skall bestämmas av verksamhetsintresset och av strävan att ändamålsenlig personalförsörjning. åstadkomma en I propositionen fördes ett resonemang om den statliga lönebzldningens samband med hur myndigheterna kompenseras för lönehöjningar i kollek-

tivavtal enligt följande. Enligt nuvarande praxis beräknas anslagen till myndigheterna sedan full hänsyn tagits till avtalshöjningama. Därigenom finns ett nära samband mellan förhandlingamas resultat och statsbudgeten. I regeringsskrivelsen den offentliga sektorns förnyelse om aviserades förslag ökad långsiktighet i den ekonomiska planeom ringen för myndigheterna och större frihet för myndigheterna att om besluta interna frågor inom givna ekonomiska ramar. En förändom ring med denna inriktning i förening med ett ökat lokalt ansvar för arbetsgivarfrågoma; fråga jag återkommer till kan en som senare aktualisera ändrad ordning för hur myndigheterna skall kompenen för kostnadsökningar till följd av avtal. seras En övergång till ett system med fleråriga ekonomiska ramar och möjligheter till överföringar av anslagsmedel mellan budgetåren skulle Öka möjligheterna för enskilda myndigheter att ta ansvar som arbetsgivare. En omläggning av denna typ kräver dock ytterligare analyser. En utgångspunkt i det arbetet bör att arbetsgsivarvara och kostnadsansvar skall följas åt, dvs. att kostnadsansvaret ansvar skall ligga på den nivå där avtalet träffas. En huvuduppgift för dagens SAV är att samordna och utveckla den statliga arbetsgivarpolitiken. Det innebär t.ex. att SAV sprider kunskap den statliga personalpolitiken och stödjer myndigheterna i deras om arbete med att nå de mål statsmakterna beslutar SAV företräder som om. arbetsgivare i olika sammanhang; i förhandlingar med de staten som fackliga organisationerna, i arbetstvister inför Arbetsdomstolen och i

olika arbetsmarknadsorgan. SAV träffar avtal med de fackliga huvudorganisationema på det statliga området, dvs. Statsanställdas förbund, SACO-S och TCO-OF. Enligt ett särskilt s.k. huvudavtal träffades i samband med förhandlingsrättssom reformen måste stridsåtgärd beslutas eller medges av de statliga

huvudorganisationema. De enskilda myndigheterna har med tiden fått ett allt större handlingsutrymme inom det arbetsgivarpolitiska området. Under en tid efter förhandlingsrättsreformen avtalades alla lönehöjningar centralt inom

för ett lönegradssystem där olika statliga tjänster inplacerades. ramen Efterhand ökade flexibiliteten att bredare lönegradsintervall genom

SOU 1992102 Färhandlingsørdnirzg i 17 staten

infördes för tjänsterna samtidigt med att myndighetetsnivån lokalt fick fördela en mindre del löneökningsutrymmet. Under 1980-talet har det av statliga lönesystemet anpassats till arbetsmarknaden i övrigt. Lönegradssystemet har slopats till förmån för individuellt differentierade löner och den lokala nivån har fått fördela en större del det samlade löneökav ningsutrymmet. Det finns också möjlighet att lokalt höja löner numera utöver det utrymme som avtalats centralt. Förutom löner träffas avtal om bl.a. pensioner, arbetstider och trygghetsåtgärder. Vissa dessa av kostnader belastar myndigheternas budgetar medan andra kostnader

bestrids från särskilda anslag på statsbudgeten. Vid sidan direkt om utgiftsgenerexande avtal träffas avtal t.ex. medbeståmmande, om arbetsmiljö och jämställdhet.

SOU 1992 102

Aktuella förändringar

4.1 Arbetsgivarkommittén

Arbetsgivarkommittén lämnar i sitt betänkande SOU 1992100 om staten och arbetsgivarorganisationema förslag bl.a. den statliga om arbetsgivarorganisationens framtida uppbyggnad och inriktning. Arbetsgivarorganisationen för de statliga myndigheterna bör enligt förslaget utöva sin verksamhet pâ ett självständigt sätt i förhållande till den politiska nivån. Organisationen bör vidare väl förankrad vara i myndigheternas intressen arbetsgivare. Kommittén som visar hur ett direkt inflytande från myndigheterna på tillsättning organisationens av styrelse, dess finansiering kan utformas. Dessa förslag m.m. förutsätter dock, enligt arbetsgivarkomrnittén, att ett system med utgiftsramar för myndigheternas förvaltningenskostnader har införts. Arbetsgivarkommitténs förslag innebär att de enskilda myndigheterna maste ta ett aktivt arbetsgivaransvar. För de för myndigheterna kollektiva arbetsgivarfrågorna skall detta ske inom för den ramen gemensamma arbetsgivarorganisationen.

4.2 Ramar för

fackdepartementen

Inom regeringskansliet prövas f.n. förändrad en verksamhets- och budgetberedning. Den beredningen sin utgânspunkt nya tar i regeringens bedömning det samhällsekonomiska för av utrymmet de offentliga utgifternas utveckling och inte hittills i verksamheternas bedöm- - som -ning av behov och Utifrån det samhällsekonomiska resurser. utrymmet skall resurserna fördelas på olika områden och slutligen pâ departement och enskilda anslag. Avsikten med den budgetberedningen nya är att främja en ökad långsiktighet och helhetssyn i beslutsfattandet, höja kvaliteten på beslutsunderlaget och regeringen bättre möjligheter ge att uppfylla de budgetpolitiska målsättningarna.

20 Aktuella förändringar SOU 1992102

Budgetberedningen delas upp i olika läser. I den första fasen gör regeringen bedömningen av det samhällsekonomiska utrymmet för de offentliga utgifterna utifrån en långsiktig utgiftsstrategi. Det innebär att ställning tas till utgiftsutrymmet och prioriteringar mellan olika ändamål. Den andra fasen syftar till att mellan departementen fördela de resurser som i enlighet med den långsiktiga utgiftsstrategin finns avsatta för statsbudgeten. Den tredje fasen avser fördelningen av de tillgängliga resurserna inom respektive departement olika verksamheter och slutligen på anslag. Ansvaret för fördelningen skall ligga hos respektive departement. Det krävs dock även i fortsättningen ett samråd med berörda departement bl.a. finansdepartementet innan regeringen - fattar sina beslut s.k. gemensam beredning. Innan de olika departementsramarna fastställs kommer en omräkning att ske med hänsyn till pris- och lönekostnadsförändringar för den statliga förvaltningen. Som underlag för detta behövs uppgifter om utvecklingen på marknaden när det gäller priser, hyror och löner. En viktig utgångspunkt för denna utredning är att kostnadsutvecklingen i den statliga förvaltningen skall till marknaden. Det är därför enligt utredanpassas ningen angeläget att det inte sker någon ytterligare medelstilldelning för dessa kostnadsökningar utöver den allmänna pris- och löneomräkningen. Departementens uppgift blir således att inom de givna förutsättningarna överväga omfattning och inriktning av de olika verksamheterna.

4.3 lokalförsörjning

Myndigheternas

Riktlinjerna för den statliga lokalñrsöijningen har lagts fast av riksdagen i anslutning till 1988 års budgetproposition prop. 198788100, bil. FiU26, rskr. 338. Innebörden är att

statsmakterna och myndigheterna bör lägga ökad vikt vid lokalkost- nadema och deras förändring, verksamhet och lokalförsörjning bör prövas samlat, lokalförsörjning bör prövas långsiktigt, myndigheterna bör ges ökade möjligheter att under kostnadsansvar -disponera resurser för lokaler, handläggningen av lokalförsörjningen i ökad utsträckning bör kunna -delegeras till myndigheterna.

SOU 1992 102 Aktuella förändringar 21

För att fullfölja dessa riktlinjer lade riksdagen i anslutning till 1991 års kompletteringsproposition prop. 199091l50, bil. 11, FiU30, rskr. 386 fast att de lokalbrukande myndigheternas och befogenheter ansvar skall vidgas och att de ges möjligheter att besluta sin lokalförsöijning om fullt ut. Riksdagen lade vidare fast att Byggnadsstyrelsen nuvarande monopol som lokalhâllare för statsförvaltningen skall upphöra. Myndigheterna bör genomgående vara lokalhâllare för den verksamheten. egna De lokalbrukande myndigheterna får successivt, fr.o.m. den 1 juli 1992, befogenhet att besluta sin lokalförsöijning. om egen Organisationskonnnittén för Byggnadsstyrelsens ombildning har nyligen i betänkandet SOU 199279 om ny organisation för statens fastigheter och lokaler lämnat förslag den närmare utformningen tre om av nya organisationer. Det gäller stabs- och servicemyndighet för uppdrag en från regeringen och myndigheterna, fastighetskoncem för huvuddelen en av Byggnadsstyrelsens fastighetsinnehav samt fastighetsförvaltningsen myndighet för sådana fastigheter bedöms olämpliga att förvalta i som bolagsform. I avvaktan på att den stabs- och servicemyndigheten nya bildas svarar Byggnadsstyrelsen för servicen till de myndigheter den som l juli 1992 tilldelats ansvaret för sin lokaltörsörjning. egen

SOU 1992 102

Tidigare beslut

Som framgår avsnitt 3 aktualiserades frågan av om att tillföra myndigheterna kostnadsansvaret för lönehöjningar av regeringen i den personalpolitiska propositionen 198485 2l9.

I fmansplanen 1987 prop. 198687100 framhöll regeringen att de grundläggande förutsättningarna för lönebildningen inom den privata och den offentliga sektorn arbetsmarknaden bör bli likartad. av mer Detta innebar bl.a. att löneökningar inom den statliga sektorn i ökande grad borde motsvaras höjd produktivitet eller

av verksamhetsinskränlcningar

för att undvika skatte- eller avgiftshöjningar eller en försvagning av budgeten. Finansutskottet FiU 198687 10 delade denna uppfattning. En stor majoritet i riksdagen anslöt sig till ñnansutskottets betänkande. Regeringen föreslog mot denna bakgrund i den reviderade fmansplanen 1987 prop. 198687 150 reformeming beräkningen i statsbudgeten en av av lönemedel för statligt reglerade tjänster. Förändringen innebar att regeringen inför varje avtalsrörelse skulle klargöra vilket totalt utrymme ñr lönekostnadsökningar kunde föreligga som anses för den statliga sektorn. Varje kostnadsökning utöver denna skulle mötas med effektivitets- och produktivitetshöjande åtgärder eller besparingar. Riksdagen ställde sig bakom förslaget FiU 19868730. I ñnansplanen 1988 prop. 198788 100 redovisades att regeringen för âr 1988 hade fastställt en utgiftsram 4 %. Regeringen konstaterade om samtidigt att det kunde bli nödvändigt med särskilda åtgärder om det

visade sig att löneutvecklingen under avtalsperioden

1986-1987 medfört förvånade personalförsörjningsproblem inom vissa områden. De av riksdagen fastlagda riktlinjerna för den statliga personalpolitiken prop. l98485219, AU l985866, rskr. 48 borde enligt regeringen vara utgångspunkt för huruvida sådana åtgärder borde läggas till grund för medelsberäkningama. Regeringen hemställde denna bakgrund mot om riksdagens bemyndigande att besluta medelstilldelning om för särskilda personalförsörjningsåtgärder i enlighet med vad anfördes. Riksdagen som

lämnade detta bemyndigande FiU l9878820.

24 Tidigare beslut SOU 1992 102

Lönekostnadsökningama till följd av det statliga löneavtalet för år 1988 uppgick till 6,6 %. Enligt regeringens bedömning var insatser motca svarande lönekostnadsökning 5,6 % nödvändiga för att undvika en av förvånade personalförsörjningsproblem inom staten. Regeringen beslutade därför med stöd riksdagens bemyndigande att justera utgiftsramen av för år 1988 till 5,6 %. Lönekostadsökningama för 1988 års statliga avtal korn sammanlagt därmed att överstiga den regeringen fastlagda utgiftsramen med 1 %. av Det extra rationaliseringskrav därigenom föranleddes for budgetåret som 198889 uppgick således till 1 7a. Till följd av detta reducerades förvaltningsanslagens lönekostnader och statsbidrag i de delar medelbesräkningarna grundades på avtal inom det statligt reglerade området med motsvarande belopp i samband med regleringsbrevens utfärdande. Myndigheter inom försvarsdepartementets område liksom bidrag till arbetsmarknadspolitiska åtgärder hade för budgetåret 1988 89 undantagits från tillämpningen utgiftsramen prop. 1987882100, bil. 1. av I 1989 års budgetproposition prop. 198889100, bil. 1 föreslog regeringen i enlighet med de budgetpolitiska riktlinjer som riksdagens ställt sig bakom utgiftsram för år 1989. Utgiftsramen skulle i - en ny likhet med tidigare år omfatta förvaltningsanslag och statsbidrag i de delar medelsberäkningarna grundades på avtal inom det statligt reglerade området. Det förslag till statsbudget som lämnades byggde på att löneutgiftema skulle öka med högst 5 %. Detta var enligt regeringens budgetpolitiska bedömning de kunde tillföras statsbudnya resurser som geten för ökade lönekostnader inte kunde täckas av förbättrad som effektivitet och ökad produktivitet. Myndigheterna borde dock enligt regeringen utöver utgiftsramen del i de produktivitetsvinster som kunde frigöras i den statliga verksamheten. Riksdagen avvisade emellertid detta förslag FiU20, rskr. 101. Enligt ñnansutskottet förutsatte ett systern utan i förväg angivna ekonomiska för myndigheternas verksamhet att de i efterhand ges ramar kompensation för inträffade kostnadsökningar. Därmed saknas i detta avseende incitament att bringa ned kostnadsutvecklingen. Utskottet anförde vidare att förändrad styrning myndigheterna genom minen av skad detaljreglering förutsätter att statsmakterna klart anger ekonomiska för myndighetems verksamhet. Därmed blir det också möjligt att ramar myndigheterna ett ökat inflytande på bl.a. lönebildningen. De produkge titivetsvinster kunde frigöras i verksamheten, kunde enligt utskottet, som disponeras av myndigheterna.

SOU 1992 102 Tidigare beslut 25

Finansutskottet konstaterade dock att även om man i flera motioner accepterade principen om en utgiftsiam för lönekostnadsökningar så hade det framförts vissa synpunkter på hur utgiftsramen borde tillämpas. Utskottet ansåg att systemet hade vissa fördelar att lämpligheten men av att avgränsa en utgiftsram till enbart ett resurslag lönekostnader - kunde ifrågasättas. Utskottet ansåg det angeläget att myndigheterna ges incitament att begränsa den totala kostnadsutvecklingen. Ett system bonde därför enligt utskottet utvecklas som tar sikte på att lägga fast en ram för myndigheternas samlade förvaltningsutgifter. Härigenom skulle systemet även kunna kopplas till de treåriga budgetramar som successivt införs. Det skulle också ligga väl i linje med den nya anslagsformen ramanslag. Utskottets slutsats blev att ett system med ramstyming för statligt ñnanserad verksamhet borde kunna utvecklas vidare efter dessa riktlinjer. Samtidigt föreslog utskottet att någon utgiftsram för lönekostnadsökningar inte borde fastställas för år 1989. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag. I 1990 års fmansplan prop. 198990100, bil. 1 anmälde regeringen sin avsikt att återkomma till frågan om ramar för ñrvaltningskostnader i samband med att den första omgången myndigheter budgetbehandlades enligt den budgetmodellen. I fmansplanen användes begreppet nya utgiftsram liktydigt med ramar för myndigheternas förvaltningskostnader. I 1991 års finansplan prop. l9909llOO, bil. l redovisades de svårtörenliga mål för förvaltningskostnader innebär. En som en ram ram måste ge en klar styrning förvaltningsutgiftema, möjlighet till av ge en verksamhetsanpassad lönebildning samt ge statsmakterna oförändrat utrymme att besluta om verksamhetsinriktningen. För att de angivna förutsättningarna skall kunna uppfyllas, samtidigt statens som personalförsörjningsbehov tillgodoses, måste ett system med ramar för förvaltningskostnader bygga på att de fastställs med utgångspunkt i löneutvecklingen på den konkurrensutsatta arbetsmarknaden. En slutsats var att ramarna måste utfomias så att statsmakterna inte genom budgetpolitik utgiftsstyming kommer att driva inkomstpolitik på det statliga området. I årets ñnansplan prop. 199192 100, bil. 1 anförs att flertalet statliga myndigheters förvaltningskostnader huvudsakligen fmanseras genom anslag statsbudgeten. Från och med budgetåret 199394 kommer alla myndigheter i normalfallet att anvisas medel via den nya anslagsformen ramanslag. I ett framtida system med ramar för förvaltningskostnader skall ramanslaget vara ett uttryck för statsmaktemas bedömning vilka av

26 Tidigare beslut SOU 1992 102

resurser som vid sidan av de övriga inkomstkällor som står till buds av statsmakterna behöver anvisas för att de verksamhetsmåssiga målen skall kunna uppfyllas under det aktuella budgetåret. Ett ramanslag skall i fortsättningen till skillnad mot idag vara beräknat med beaktande - samtliga beräknade kostnader för det aktuella budgetåret och omfatta av lönekostnader, lokalkostnader samt övriga förvaltningskostnader. Anslagsnivån anger det totala medelstillskott från statsbudgeten som en myndighet anvisas under det löpande budgetåret. Avsikten är att merutgifter eller anslagsöverskridanden för löneökningar inte skall medges. För att tillfälligt kunna täcka merkostnader för löner m.m. under det löpande verksamhetsåret skall myndigheterna i stället utnyttja de möj-ligheter till anslagssparande och anslagskredit som ramanslag medger.

SOU 1992 102

Utgångspunkter

och allmänna

överväganden

I detta avsnitt redovisas de utgångspunkter och allmänna överväganden som ligger till grund för utredningens förslag. Myndigheternas förvaltningskostnader utgör mindre del de en av sammanlagda statsutgiftema. Av statsbudgetens utgifter budgetåret 199091 om sammanlagt 425 miljarder kr avsåg 92 miljarder förvaltningskostnader. Av dessa 52 miljarder lönekostnader, 7 miljarder var lokalkostnader och 33 miljarder övriga förvaltningskostnader. De sammanlagda lönekostnadema för myndigheterna utgör 10 % lönekostca av nadema på hela den svenska arbetsmarknaden. Den statliga förvaltningen är således en relativt liten del arbetsmarknaden. Genom de beslut av om bolagiseringar och privatiseringar statlig verksamhet riksdag och av som regering fattat kommer statens andel att minska ytterligare. Som framgår av avsnitt 2 har budgeteringen statens förvaltningskostav nader skett utifrån olika principer. För de s k övriga förvaltningskostnadema har utvecklingen på marknaden fått styra budgeteringen. För lokaler har prisbildningen också marknadsorienterats. Denna princip har emellertid ännu inte fått fullt genomslag i budgeteringen. För lönekostnader har de avtal som slutits inom den egna sektorn varit styrande. Den statliga sektorn har alltså genererat sina egna uppräkningstal i statsbud-

geten. Denna utrednings huvuduppgift är att föreslå nya budgeteringsprinciper som gör det möjligt att budgetera samtliga förvaltningskostnader med utgångspunkt i prisutvecklingen övriga sektorer ekonomin. Det av innebär att staten inte skall sina uppräkningstal för något generera egna kostnadsslag. Under senare år har en rad åtgärder vidtagits i riktning mot resulen tatorientemd styrning av statsförvaltningen. Den ekonomiska regleringen har gjorts enklare med inriktning på att åstadkomma en ramstyrning av förvaltningskostnadema. En rad restriktioner för användningen olika av resursslag har redan avskaffats. Myndigheterna ställs inför uttalade mer krav att redovisa resultaten verksamheten bas för budgetdialogen. av som

28 Utgångspunkten SOU 1992 102 . . .

Myndigheterna har en stor frihet att disponera sina förvaltningsanslag på olika sätt för att uppnå bästa möjliga resultat. Parallellt med utvecklingen av den finansiella styrning har den statliga arbetsgivarpolitiken anpassats för att passa in i en resultatstyming. Det innebär att de enskilda myndigheterna fått betydligt större handlingsutrymme för åtgärder som tryggar personalförsörjningen och stimulerar effektivitetsökningar. Löner och andra anställningsvillkor har i högre grad än tidigare anpassats till den övriga arbetsmarknaden. Utredningen utgår från att utvecklingen av resultatstymingen kommer att fortsätta. Det innebär att från regeringen fristående myndigheter kommer att ges stor frihet när det gäller att bestämma hur de resultat regeringen kräver skall åstadkommas. Denna utveckling kan också ses som att tydligare beställar-utförarrelationer införs i statsförvaltningen. Regeringens roll är därmed att beställa vissa resultat till vissa kostnader medan myndigheternas roll är att ta ansvar för att utföra dessa beställningar på bästa sätt. En utgångspunkt som utredningen valt är därför att styrningen av myndigheterna bör utformas på ett sådant sätt att de ges incitament att effektivisera sin verksamhet. Det kan ske bl.a. genom en ekonomisk rarnstyrning där myndigheterna får behålla effektiviseringsvinster, men det kan också åstadkommas genom det sätt myndigheterna kompenseras för pris- och lönekostnadsökningar. Den ekonomiska styrningen bör också vara utformad så att den stöder en förstärkning av myndigheternas beteende som arbetsgivare. Det innebär att det skall finnas klara ekonomiska utgångspunkter även för myndigheternas agerande som arbetsgivare. Personalpolitiken i statsförvaltningen har en mycket stor betydelse för effektiviseringsarbetet. Därför måste de enskilda myndigheterna känna ett tydligt ansvar som arbetsgivare och tilldelas befogenheter i nivå med detta ansvar. Förutom att beräkningen myndigheternas ramanslag bör ligga i linje av med resultatstyrningen och den arbetsgivarpolitiska inriktningen bör den också passa i förhållande till några andra aktuella förändringar. En sådan förändring utgörs av de nya former för budgetarbetet inom regeringskansliet som nu prövas och som syftar till att utifrån en långsiktig utgiftsstrategi bestämma ekonomiska ramar för fackdepartementens verksamhetsområden. Det innebär att de enskilda departementen skall ökat handlingsutrymme för den närmare användningen av de ekonomiska ramarna.

SOU 1992 102 Utgångspunkter 29 . ..

Budgeteringen bör vidare anpassas till att lokalförsöijningsansvaret överförs från Byggnadsstyrelsen till myndigheterna. l och med den s.k. förhandlingsrättsreformen 1965 fick arbetstagarorganisationema det statliga området i princip förhandlingssamma och konflikträtt som arbetstagarorganisationema på den privata sektorn. En viktig förutsättning för reformen att beslut konfliktåtgärder var om skulle fattas centralt. Statsmaktema har därigenom överlämnat till parterna på den statliga arbetsmarknaden att i fria förhandlingar bestämma löner och andra anställningsvillkor. Utredning utgår från att parterna även i framtiden kommer att ha detta Däremot ankommer det på ansvar. riksdag och regering att besluta om utgifter över statsbudgeten för olika ändamål. Statsmaktema anger därmed de finansiella förutsättningarna för myndigheternas totala förvaltningskostnader. Utredningens uppgift är således att lämna förslag innebär vidaresom en utveckling av den ekonomiska ramstymingen för myndigheternas förvaltningskostnader. Det har i sin tur lett till vissa principiella ställningstaganden. För det första skall ramanslagen inte heller i framtiden innefatta någon styrning av fördelningen olika resursslag. Det innebär att det skall vara upp till myndigheterna att fritt fördela det totala ekonomiska utrymme som ställs till förfogande för att finansiera deras förvaltning. Några särskilda restriktioner för hur mycket av anslaget som får användas till t.ex. löner eller lokaler skall därmed inte finnas. För det andra skall medelstilldelningen för ett aktuellt budgetår i sin helhet ske före budgetårets början. Den särskilda täckningen för tillkommande utgifter till följd av löneavtal under löpande budgetår bör således slopas. Det gör att myndigheterna före verksamhetsåret vet hur mycket resurser de totalt kommer att disponera, vilket incitament att ger begränsa kostnadsutvecklingen och i övrigt använda på ett resurserna effektivt sätt. Myndigheterna måste därvid reservera medel för att under verksamhetsåret kunna täcka ytterligare kostnadsökningar. Den möjlighet till anslagssparande och kredit som finns i ramanslagskonstruktionen kan användas av myndigheterna för tillfälliga tluktuationer mellan budgetåren. För det tredje bör anslagsberäkningar för täckning pris- och av löneökningar ske utifrån utvecklingen i ekonomin i övrigt och inte från den egna kostnadsutvecklingen i statsförvaltningen. Därmed kan myndigheterna ges ökat för den kostnadsutvecklingen samtidigt ansvar egna som deras incitament ñr ett effektivit resursutnyttjande ökar.

30 Utgångspunkter SOU 1992 102

Medelsberäkningama för täckning av lönekostnader bör ansluta till allmänna principer för lönebildningen. Under lång tid har det varit en allmän uppfattning att den internationellt konkunensutsatta sektorn bör vara löneledande på arbetsmarknaden. Skyddade sektorer i ekonomin skall således inte agera ett sätt som tvingar det konkurrensutssatta näringslivet till kostnadsökningar som undergräver Sveriges intemationelkonkurrenskraft. Samtidigt är det viktigt att de statliga arbetsgivarna inom ramen för ett tillgängligt löneökningsutrymme har möjlighet att efter förhandlingar med sina fackliga motparter fördela detta utrymme ñr att åstadkomma en så bra personalförsöijning som möjligt. Anslagsberäkningarna bör därför gå till på ett sådant sätt att personalförsörjningsbehovet kan tillgodoses på bästa sätt inom ramen för totalt sett bestämda ekonomiska ramar. Det bör framhållas att det inte ankommer på denna utredning att finna lösningar på alla de problem som kan föreligga inom den statliga lönebildningen. Utredningens uppgift är att lämna förslag om hur beräkningar myndigheternas ramanslag skall gå till. Formema för medelstilldelav ningen utgör dock väsentlig förutsättning för den statliga lönebilden ningen. Bestämda ekonomiska förutsättningar för myndigheterna och de törhandlande parterna kan stärka deras ekonomiska ansvar och ge dem utrymme för en ökad självständighet i lönebildningen. Ekonomiska ramar är dock inte tillräckligt för en väl fungerande ekonomisk styrning. Därutöver krävs bestämda resultatkrav och att den faktiska resultatutvecklingen kan avläsas. Inom statsförvaltningen pågår en utvecklingsarbete med denna inriktning. Att mäta resultat möter dock betydande problem i en anslagsfinansierad och mångdimensionell verksamhet. Det går i regel inte att avläsa ett ekonomiskt resultat på samma sätt som i t.ex. näringslivet. Förhållandena på den statliga arbetsmarknaden skiljer sig också från den privata bl.a. att verksamheten är politiskt beslutad och att genom parternas agerande därför kan tänkas komma i konflikt med den politiska demokratin. Konfliktåtagärder kan också i hög grad drabba tredje man snarare än arbetsgivaren ekonomiskt. Parterna måste därför vara beredda att ta ett betydande samhällsansvar för att den statliga arbetsmarknaden skall fungera ett tillfredställande sätt. Anslagsberäkningama avseende lokalkostnader måste förändras i anslutning till förändringarna i myndigheternas lokalförsöijningsansvar. Eftersom de enskilda myndigheterna i framtiden skall bära hela ansvaret för sin lokalförsörjning bör medelsberäkningama till täckning av lokal-

SOU 1992 102 Utgångspunkter 31 . . . kostnader baseras på allmänna marknadsuppgifter och inte förhållandena inom den statliga lâstighetsförvaltningen. Den ordning som tillämpas ñr övriga förvaltningskostnader bör bibehållas i sin nuvarande utfomining. Det innebär att medelsberäkningama baseras på allmänna och historiskt konstaterade prisökningar för olika kostnadsslag. Delar av de statliga förvaltningskostnadema finansieras med inkomster från avgifter som myndigheterna får disponera i stället för medel över statsbudgeten. Kraven på ett effektivt resursutnyttjande måste ställas lika starkt på verksamhet finansieras på detta sätt den är som som som anslagsfinansierad. För att få detta till stånd bör avgifterna inte få beräknas på större kostnadsökningar än vad som gäller för anslagen. Detta är särskilt väsentlig när det gäller lönekostnadsökningama. Om det statliga förhandlingssystemet skall fungera väl torde krävas alla att myndigheter känner likartade ekonomiska restriktioner ñr sin verksamhet oberoende av finansieringskälla. I den statliga sektorn finns det viss avgiftsfmansierad verksamhet som är direkt konlwrrensutsatt. På regeringens initiativ pågår dock förändringar som syftar till att staten inte skall bedriva konkurrensutsatt verksamhet. Därför säljs statliga bolag och för affärsverken sker eller nu planeras bolagiseringar som kan leda till utförsäljningar i framtiden. Riksrevisionsverket RRV har på regeringens uppdrag identifierat konkurrensutsatt verksamhet hos förvaltningsmyndighetema och lämnat förslag om hur denna kan brytas ut från statsförvaltningen. Mot denna bakgrund bör ett allmänt krav kunna riktas på att avgifterna beräknas med motsvarande restriktioner som anslagsmedel. Aftärsverken styrs dock enligt särskilda principer och bör därför inte omfattas detta. av

ät

SOU 1992 102 33

7 Särskilda beträffande

överväganden

lönekostnadskomponenten

Grundläggande utgångspunkter

Ansvaret för lönekostnadsökningarna inom det statliga området är efter förhandlingsrättsrefonnen år 1965 delat mellan å ena sidan regeringen och riksdagen och å andra sidan parterna på det statliga avtalsområdet. Via ñnansmakten beslutar regering och riksdag om utgifter över statsbudgeten för olika ändamål medan parterna på den statliga arbetsmarknaden ansvarar för Iönebildningen. Hittills har de statliga löneavtalens faktiska nivå och fördelning lagts till grund för beräkningarna av förvaltningsanslag. Regeringen och riksdagen har utövat sin finansmakt via ordning där deras godkännande en varit en förutsättning för att avtalen skall gälla. Enligt utredningens direktiv skall anslagsberäkningarna ändras så att de tar sin utgångspunkt i lönekostnadsutvecklingen inom övrig arbetsmarknad. Myndigheterna skall således tillföras ett ekonomiskt ansvar även för lönekostnadsökningarna. I detta sammanhang ñnns det anledning att överväga om budgeteringen bör göras helt oberoende av de statliga löneavtalen eller om det för riksdag och regering finns anledning att ta hänsyn till avtalen vid fördelningen på olika myndigheter av ett bestämt totalutrymme. I detta avsnitt kommer två modeller med dessa olika utgångspunkter att redovisas. På ett principiellt plan bör metoderna enligt utredningen värderas utifrån i vilken utsträckning de kan tillgodose följande tre grundläggande krav

- Det ankommer på riksdag och regering att besluta om utgifterna över statsbudgeten för olika ändamål. Det ankommer på parterna att svara för Iönebildningen. - Medelstilldelningen bör anpassas till att den konkurrensutsatta sektorn skall vara normerande för lönekostnadsutrymmet.

34 Särskilda överväganden SOU 1992 102

Gemensamt för de två modellerna bör vara att de skall möjliggöra en god personalförsörjning och ge ett tydligt kostnadsansvar ñr myndigheterna. I fortsättningen detta avsnitt diskuteras förhandlingssystemets av påverkan på budgetregleringen. Därefter redovisas modellerna för omräkning av lönekostnadema samt ett förenklat förfarande. I avsnitt 8.3 behandlas för- och nackdelar med de olika modellerna.

Förhandlingssystemets påverkan på budgetregleringen

Avtalsförhandlingar äger på olika nivåer. Parterna avgör själva vad rum som skall avtalas på respektive nivå. Förhandlingsrättsreformen år 1965 förutsatte emellertid att konflikträtten inom det statliga området förbehålls huvudorganisationema. Under senare tid har förhandlingsordningen inneburit att de centrala parterna SAV respektive SACO-S, SF och TCO-S har avtalat om generella lönepåslag för samtliga anställda. Vidare har avtalen innehållit en rad överenskommelser andra anställningsförrnåner av generell natur om såsom pensioner, kostnadsersåttningar, kompetensutveckling, förnyelsefonder m.m. Vid olika tillfällen har de centrala parterna kommit överens låglönesatsningar t.ex. i form av garanterade minsta krontalsbelopp om eller selektiva åtgärder Lex. i form särskilda potter för vissa om av yrkesgrupper eller myndigheter. De centrala avtalen har också reglerat fredsplikten. De centrala löneavtalen minirniavtal. Den enskilde tjänsteär numera mannens lön fastställs normalt vid lokala förhandlingar dvs. mellan varje myndighet och dess fackliga motparter. Vid dessa förhandlingar som förs under fredsplikt måste de lokala parterna följa eventuella bestäm- melser i de centrala avtalen. De centrala avtalen kan påverka de enskilda myndigheternas kostnader olika. Låglönesatsningar belastar en myndighet med många lâgavlönade med större kostnader än myndighet med en större andel högre betalda en tjänstemän. Selektiva åtgärder för en viss yrkesgrupp kan innebära stora kostnader för myndighet med många anställda inom denna yrkesgrupp. en För uppräkning lönekostnadskomponenten i ramanslagen kan av utifrån de förutsättningar direktiven olika tillvägagångsätt anger övervägas. En pricipiell frågeställning är i vilken utsträckning det ovan

SOU 1992102 Särskilda överväganden 35

beskrivna förhandlingssystemet skall kunna påverka beräkningarna. Av direktiven framgår att de statliga förhandlingarna inte skall påverka den totala uppräkningen av lönekostnadsutrymmet för statsförvaltningen. Den skall i stället bestämmas av utvecklingen på övrig arbetsmarknad utifrån förutsättningen att den konkurrensutsatta sektorn skall löneledande. vara Fördelningen av uppräkningen lönekostnadsutrymmet mellan olika av myndigheter kan dock i ett utgiftsramssystem påverkas de avtal av som träffas mellan de centrala parterna på den statliga arbetsmarknaden. Ett sådant system beskrivs i det följande under beteckningen ensektormodellen. Ett annat alternativ är att låta andra faktorer än förhandlingar inom det statliga området bestämma uppräkningen av lönekostnadsutrymmet för varje myndighet. Ett sätt kan vara att låta lönekostnadsutvecklingen inom delsektorer av övrig arbetsmarknad, till vilka myndighetsområden naturligt kan relateras, direkt bestämma utrymmet på myndighetsnivå. Ett sådant system kan brytas ned olika långt, alltifrån direkta jämförelser mellan mycket små yrkesgrupper i privat respektive statlig sektor till jämförelser på olika aggregeringsnivâer. Problem med jämförbarhet mellan yrkesgrupper och statistikfâmgsmöjligheter sätter emellertid gränser för systemet. Ett sådant alternativ skall enligt direktiven särskilt prövas av utredningen. I det följande beskrivs ett sådant system under beteckningen delsektormodellen. Vid sidan av dessa alternativ har utredningen övervägt ett förenklat förfarande där samma lönekostnadstal från övrig arbetsmarknad används för att bestämma utrymmet för och myndigheterna. Någon var en av differentiering mellan myndigheterna görs inte sig med utgångspunkt vare i de statliga avtalen eller i utvecklingen för jämförbara bland grupper privattjänstemärmen.

7.3 Ensektormodellen

I detta avsnitt skisseras en budgetering baserad på att endast ett löneökningstal hämtas från den privata arbetsmarknaden. Detta ökningstal fördelas mellan myndigheterna i enlighet med den eventuella fördelningsprofilen i de centrala statliga avtalen. Utgångspunkten för uppräkningstalet bör vara att den internationellt konkurrensutsatta sektorn skall vara löneledande, dvs. bestämma det totala löneökningsutrymmet.

36 Särskilda övervägande SOU 1992102

Utifrån tillgänglig statistik kan denna grundläggande utgångspunkt troligen enklast tillämpas genom att löneökningstalet avser arbetare och tjänstemän i industrin. Industrin bör i allmänhet kunna betraktas som internationellt konkurrensutsatt antingen genom dess export eller genom importkonkurrens från utländska företag. Löneökningstalet bör avse samtliga avtalskostnader för lönenivåökningar, allmänna villkor inkl. pensioner m.m. samt löneglidning. Uppgifterna om industrins löneökningstal bör lämnas av SCB. Det kan ske genom en anpassning av nuvarande arbetskraftskostnadsindex AKI. Eftersom AKI endast omfattar arbetare bör det kompletteras med uppgifter om tjänstemännen. Se bilaga 2 Detta utgör den ekonomiska ram som fördelas i budgetarbetet med ledning av profilen i de centrala statliga avtalen. En närmare beskrivning av förfarandet lämnas i bilaga 4. Det betyder att om de centrala parterna bedömer att det finns ett behov av riktade åtgärder inom löneökningsutrymmet får detta påverka medelstördelningen mellan myndigheterna. Löneglidning vid myndigheterna bör inte påverka medelstilldelningen. Om de centrala parterna inte avtalar om lönehöjningar som ger olika kostnadseffekter för myndigheterna kommer alla törvaltningsanslag att räknas om med samma ökningstal.

7.4 Delsektormodellen

I detta alternativ beräknas varje myndighets uppräkningstal utifrån lönekostnadsutvecklingen för jämförbara grupper inom övrig arbetsmarknad. Någon hänsyn till fördelningen i de statliga avtalen tas alltså inte. Budgeteringen av medel för förvaltningskostnader tar utgångspunkt i de olika myndigheternas verksamhet. Det är därför naturligt att i detta alternativ söka definiera tal för lönekostnadsomräkningen avpassade till den befintliga myndighetsstrukturen. De myndighetsspecifika talen bör ge de olika myndigheterna ett ekonomiskt utrymme som motsvarar vad den konkurrensutsatta sektorn avsätter för motsvarande personalgrupper. Som grund för beräkningarna kan olika urval från övrig arbetsmarknad övervägas. Enligt utredningen är det knappast meningsfullt att göra en direkt koppling till enbart internationellt konkurrensutsatt sektor eftersom det skulle ge betydande begränsningar för möjligheterna att finna jämförbara arbetstagargrupper till de i staten. Däremot kan det vara möjligt att göra en anknytning till

SOU 1992 102 Särskilda överväganden 37 ...

näringslivet. Att göra koppling till kommuner och landsting har en utredningen inte funnit lämpligt eftersom denna verksamhet endast i begränsad utsträckning är konkurrensutsatt eller lönsamhetsstyrd. Det skulle, enligt utredningens mening, ge en alltför relation till den svag internationellt konkurrensutsatta sektorn. Jämförbara grupper med de statligt anställda i myndigheterna är främst tjänstemännen inom privat sektor. De är i huvudsak organiserade inom förbund i PTK privattjänstemannakartellen. För dessa tjänstemän upprätthåller Svenska arbetsgivareföreningen SAF och PTK en gemensam lönestatitik strukturerad enligt befattningsnomenklatur BNT - en inom olika befattningsfamiljer. - På det statliga området pågår en utveckling av partsstatistiken som innebär ett införande liknande befattningsnomenklatur för av en som privattjänstemännen. Nomenklaturen benämns TNS tjänstenomenklatur i staten och ansluter så långt möjligt till BNT-statistiken. I dagsläget har ca hälften av de statligt anställda klassificerats i TNS. Som underlag för budgetering av förvaltningsanslag skulle SAFPTKstatistiken kunna användas. Det innebär att de statligt anställda som ännu inte klassificerats i TNS också skulle klassificeras med utgångspunkt i SAFPTK-statistiken. I bilaga 3 redovisas SAV utarbetat statistiskt ett av underlag för delsektormodellen. Även detta tillvägagångssätt fullt om är möjligt bör det framhållas att jämförelsema med privattjänstemännen möter betydande svårigheter. Vissa personalkategorier finns bara inom det statliga området. I andra fall kan staten vara en helt dominerande arbetsgivare även vissa om av tjänstemännen återfinns i privat sektor. För sådana kan det grupper åtminstone tänkas att staten är löneledande. För där staten är grupper ensam arbetsgivare eller löneledande måste jämförelser sökas bland privattjänstemän vars arbetsuppgifter så nära möjligt motsvarar de som statligt anställdas. Saknas sådant underlag måste jämförelser sökas bland yrkesgrupper med alternativa karriärvägar inom privat sektor. Det är uppenbart att sådana jämförelser kommer att inrymma svåra lönepolitiska överväganden som idag handhas parterna på den statliga arbetsmarkav naden. Ytterligare en komplikation är att arbetsuppgifterna för tjänstemän inom motsvarande befattningsfamiljer oftast varierar mellan privat och statlig sektor. Sådana skillnader kan göra det svårt att hävda att löneutvecklingen bör ligga på samma nivå. Det bör också framhållas att för att en god personalförsörjning skall kunna uppnås med en medelstilldelning för lönekostnadsökningar enligt

38 Särskilda överväganden SOU 1992102

denna modell måste det i utgångsläget föreligga balans i lönenivåema mellan samtliga grupper av privata och statliga tjänstemän. Lönekommitten har i betänkandet SOU 199063 Svensk lönestatistik visat att den genomsnittliga löneutvecklingen i staten har varit likvärdig med utvecklingen inom övrig arbetsmarknad under 1980-talet. Likväl förelåg det betydande obalanser i fördelningen mellan olika yrkesgrupper, vilket bl.a. medförde allvarliga personalförsöijningspmblem avseende vissa kategorier tjänstemän i staten. Under senare år har åtgärder vidtagits av för motverka dessa obalanser. Även till del parterna att om man stor lyckats med detta kan det dock inte uteslutas att staten i framtiden kommer att möta personalförsöjningsproblem som kan komma att kräva särskilda insatser. Möjligheterna att göra sådana insatser genom oinfördelningar i staten kan försvåras med en delsektormodell. Ett annat problem med den beskrivna modellen är att den introducerar ett olyckligt förhandlingstaktiskt moment vid den partsgemensamma tillämpningen befattningsnomenklaturen på det statliga området, av eftersom anslagens storlek kan bli beroende på valet av befattningskoder. Det föreligger också en risk för att en detaljerad delsektonnodell kommer att bryta mot utredningens direktiv att anslagsbeslut inte skall upeka löneavtalens innehåll. Alternativet med delsektormodellen innebär att parterna på det statliga områden inte får något inflytande på fördelningen av budgetutryinmet mellan olika myndighetet. Det kan jämföras med dagsläget där myndigheterna tilldelas medel direkt på basis av effekterna för olika myndigheter av de centrala statliga löneavtalen. I ett system med långtgående decentralisering till myndigheterna av en ansvaret för lönebildningen har emellertid ett sådant systemt uppenbara fördelar. Om parterna centralt endast avtalar om låga generella lönehöjningar eller helt överlämnar lönevillkoren till lokala förhandlingar ger delsektorrnodellen möjlighet till differentiering mellan myndigheterna på basis utvecklingen inom privat tjänstemannasektor. Vid en ordning där av parterna centralt avtalar hela eller huvuddelen av det totala löneökom ningsutrymmet och med olika effekter för de enskilda myndighetenn kan det däremot uppstå problem vid differenser mellan fördelningen i de statliga avtalen och medelstilldelningen. Delsektormodellen i den beskrivna utformningen förutsätter tillgång till statistiken för privattjänstemännen. Enligt de uppgifter utredningen inhämtat är SAF inte benägen att ställa statistiken till förfogande fördetta ändamål. Det krävs således ett arbete för staten att ta fram dessa

SOU 1992 102 Särskilda överväganden 39

belattningsrelaterade uppgifter på hand. Det skulle innebära egen ytterligare uppgiftslämnande för företagen.

7.5 Ett förenklat förfarande

För utredningens räkning har Statens arbetsgivarverk SAV simulerat en tillämpning delsektormodellen för ett urval olika statliga myndigheter av bilaga 3. Analysen består i att översätta befattningama vid myndigheterna till sina BNT-motsvarigheter och beräkna vilken anslagsuppräkning myndigheterna skulle ha fått under år delsektormodellen senare om hade tillämpats. Dessa tal jämförs dels med den löneomräkning som faktiskt skett på basis av de centrala statliga avtalen dels med myndigheternas faktiska löneutveckling. Tillämpningen utgår endast från befattningsfamiljer och inte olika befattningsnivåer. Resultatet är i korthet att det ñr den aktuella perioden och för det aktuella urvalet myndigheter blivit en liten variation i ökningstalen ñr de olika myndigheterna. Väsentliga skillnader redovisas i förhållande till de ökningstal som faktiskt legat till grund för medelstilldelningama. Dessa förhållanden kan dock ha flera orsaker. En viktig förklaring kan vara de särskilda åtgärder vidtogs under 1980-talet för som att rätta till obalanser i förhållande till privat sektor. De små differenser uppstått mellan myndigheterna vid denna som prövning gör emellertid att det kan ifrågasättas det år meningsfullt om att söka göra beräkningarna myndighetsvis. Detta gäller särskilt mot bakgrund av de svårigheter föreligger att på ett entydigt och rättvisande som sätt göra jämförelser mellan privata och statliga tjänstemän. Ett alternativ som kan övervägas är därför att räkna alla myndigheters anslag med upp samma löneutvecklingstal t.ex. det privata näringslivets.

SOU 1992102

överväganden

8 och

förslag

8.1 Lokaler

Överföringen lokalförsörjningsansvaret från Byggnadsstyrelsen till de

av enskilda myndigheterna genomförs innebär att myndigheterna som nu själva skall ta ansvaret för lokalkostnaderna. Det övervägande antalet hyreskontrakt som tillämpas på marknaden för kontorslokaler innehåller idexklausul utlöses konsumentprisen som om index KPI mellan två påföljande oktober månader ändrats än tre mer enheter f.n. ca 1,3 %. I kontrakten finns inskrivet hur stor andel av hyran bashyran som sedan regleras med KPI. Denna andel varierar oftast mellan 60 % och 100 %. Ett genomsnitt för Byggnadsstyrelsens avtal år ca 75 %. Förutom denna löpande justering hyresnivåema sker det med vissa av intervall omteckning hyreskontrakten. I det kommer av nya systemet hyresförhandlingar att äga när avtalen löper ut. Förhandlingarna kan rum leda till större eller mindre justeringar av hyresnivåema, förorsakade av i första hand utvecklingen på lokalhyresmarknaden. Myndigheterna kommer att få välja vilka lokaler på marknaden skall förhyras. som

Övergången till ordning för budgeteringen lokalkostnaderna

en ny av bör ske i tvâ steg. I höstens budgetarbete bör Byggnadsstyrelsen förse regeringskansliet med underlag för omräkningen myndigheternas av hyreskostnader. Kompensationen bör följa hyreskontraktens villkor dvs normalt uppräkning med 60 % av KPI. Myndigheterna kommer därmed att få kompensation för de faktiska hyreskostnadema så länge hyreskontrakten löper. När ett hyresavtal löper ut fastställs hyresnivå. De hittills en ny tillämpade budgeteringsprincipema har inneburit att myndigheterna fått full kompensation för kostnadsökningar i samband med omregleringar av hyreskontrakten. I ett system med utgiftsramar bör myndigheterna själva ta ansvar för sådana kostnadsökningar. För att detta skall möjligt vara måste myndigheterna kunna bygga buffert för kostnadsökningar upp en i samband med omförhandlingar av hyreskontrakten. Detta kan enklast

42 överväganden och förslag SOU 1992 102

ske genom att en myndighets lokalkostnader vid nästa omförhandlingstillfälle omräknas med en del av omförhandlingskostnaden. Därefter bör anslagen räknas om med 100 % av KPI. Ingen särskild ersättning bör sedan utgå vid kommande omförhandlingar av hyreskontrakten jämför diagram nedan. Därmed kan myndigheterna under en hyresperiod bygga upp en buffert inför kommande omförhandlingar av hyreskontraktet. Vid en omiörhandling av hyresvillkoren vid sjunkande priser på lokalhyresmarknaden kan myndigheterna frigöra resurser vid omförhandlingen. Vid omförhandlingar vid prisstegringar lokalhyresmarknaden som Överstiger KPI uppstår å andra sidan ett ökat medelsbehov för lokaler. Detta är dock något som varje lokalhyresgäst måste räkna med. I ett rambudgetsystem måste det ankomma på myndigheterna själva att hantera sådana situationer. Utredningen har som ett alternativ övervägt att basera den löpande kompensationen hyresutvecklingen. Det skulle emellertid kunna leda till ohanterliga problem när myndigheterna är bundna till KPIkopplade flerårskontmkt. Utredningen vill i detta sammanhang framhålla att den föreslagna budgetkompensationen med 100 % av KPI inte bör föranleda myndigheterna att teckna hyreskontrakt med full KPI-uppräkning. Diagrammet ger en förenklad bild av förfarandet vid en situation där lokalhyresmarknaden är i balans. Uppstår situationer med stora avvikelser mellan hyresutveckling och allmän prisutveckling kan det behövas särskilda överväganden. Det kan ske inom ramen för den fördjupade prövningen myndigheternas verksamhet. Den situation som för av närvarande gäller på lokalhyresmarknaden bör föranleda särskilda överväganden vid övergången till det systemet, dvs. när nuvarande nya hyreskontrakt löper ut. Utredningen föreslår sålunda i princip att myndigheternas lokalkostnader räknas upp med hyreskontraktens KPI-koppling fram till första omförhandlingstillfälle och därefter med 100 % av KPI. Vid första omförhandlingstillfálle bör del av omförhandlingskostnaden räknas in en i budgeten. Någon särskild kompensation för eventuella kostnadsökningar vid omförhandlingstilltällen bör därefter inte utgå. Det bör ankomma på den stabs- och servicemyndigheten att förse regeringskansliet med nya underlag beträffande avtalsperioder m.m. för myndigheternas nuvarande hyreskontrakt. För att undvika felaktiga incitament för myndigheterna bör det också ankomma på denna myndighet att svara för eller teckna samråd vid den första omförhandlingen av hyreskontrakten samt att -

SOU 1992 102 överväganden och förslag

Diagram

Kostnad

Budgetkompensation enligt den föreslagna principen

Faktisk hyreskostnad budgctkompensaxion enligt nuvarande principer

Tid

44 överväganden och förslag SOU 1992102

förse regeringskansliet med underlag för bedömning av storleken av hyresnivåförändringen vid omförhandlingen. Det utredningen föreslår bör gälla som en allmän utgångspunkt vid övergången till ett nytt system. Det kommer dock i framtiden att uppstå situationer då renodlad marknadsanpassning inte bör fullföljas. Det en kan t.ex. gälla myndigheter som av olika skäl inte fullt ut kan anpassa sig till marknadens utveckling. Många myndigheter kan inte byta lokaler eller lokaliseringsort även om kostnadsutvecklingen borde föranleda sådana överväganden. I sådana situationer måste det ankomma på regeringen att efter hörande av stabs- och servicemyndigheten - slutligt avgöra myndighetens lokalisering. En nämnare prövning av myndigheternas lokalförsöijning och kostnaderna härför bör kunna ske i första hand inom ramen för den fördjupade treårsprövningen. Som underlag för detta kan den nya stabs- och servicemyndigheten för lokalsöijningsfrâgor lämna regeringskansliet underlag om marknadsmässiga lokalkostnader i olika delar av landet.

8.2 Övriga förvaltningskostnader

De former idag tillämpas för kompensationen av prisökningar på som övriga förvaltningskostnader ligger väl i linje med en tydlig ekonomiskt ramstyming. Den omräkning tillämpas utgår från ett tiotal omräksom ningstal för olika kostnadsslag. Det kan diskuteras det är nödvändigt om att göra omräkningama så differentierat. För vissa myndigheter med särskilt stora utgifter för vissa kostnadsslag kan dock en så fmfördelad omräkningsgrund större betydelse. Omräkningama kommer också vara av att ske maskinellt Riksrevisionsverket varför de administrativa av kostnaderna inte torde alltför betungande. Denna utredning har vara därför inte funnit anledning att lämna några förslag till förändringar på detta område.

8.3 Löner

I avsnitt 7 redovisades två olika alternativ för lönemedelsberäkningama. Enligt utredningens uppfattning bör valet av modell i första hand styras hur väl den ansluter till de grundläggande utgångspunkter som tidigare av angivits i avsnitt 7.1.

SOU 1992102 överväganden och förslag 45

För en delsektormodell tala att den gör tydligare åtskillnad synes en mellan vad som är statsmaktemas ñnansmakten och budgetregansvar leringen och vad ligger inom det avtalsreglerade området. I - som ensektormodellen påverkar utfallet förhandlingarna av mellan parterna budgetregleringen. Visserligen är det totala utrymmet fastställt av statsmakterna på grundval av utvecklingen på övrig arbetsmarknad. Fördelningen mellan myndigheterna blir dock ett resultat partsförhandav lingama. Denna fördelning är emellertid direkt effekt de överen av väganden och prioriteringar mellan olika yrkesgrupper i t ex som löneförhandlingar kan göras mellan parterna. Det torde inte kunna ifrågasättas att sådana bedömningar ligger inom det avtalsreglerade området. Det kan därför hävdas att förhandlingsresultatet också bör få genomslag i budgetregleringen, vilket ensektormodellen medger. Delsektormodellen innebär att svåra lönepolitiska överväganden måste göras vid valet av jämförelsegrupper inom statlig respektive privat sektor. Starka skäl talar enligt utredningen för att överlåta till parterna att avläsa utvecklingen på arbetsmarknaden och göra dessa överväganden. Att från partema utomstånde instanser svarar för sådana bedömningar kan uppfattas som en inskränkning zvförhandlirtgsrätten. Vid ett förenklat förfarande i enlighet med vad utredningen skisserat behöver sådana överväganden inte göras. Priset för förenklingen är emellertid stora risker för återgång till stel och oflexibel lönebilden en ning inom staten med alla problem för statens personalförsöxjning som detta kan leda till. För ensektormodellen talar vidare att den tydlig koppling till den ger en internationellt konkurretuutsatta sektorn. Delsektormodellen innebär att jämförelser kan komma att ske med privatanställda tjänstemän inom s.k. skyddade sektorer. Alltför stora löneökningar inom sådana sektorer riskerar därmed att lättare fortplantas ekonomin. Det finns också genom en risk för bristfälliga jämförelser mellan privata och statliga tjänstemän, vilket kan leda till att myndigheter tilldelas ett ekonomiskt utrymme som inte motsvarar det marknadsmässiga behovet löneökningar. av Utredningen förordar ensektorrnodellen utifrån den grundläggande ansvarsfördelningen mellan statsmakterna och parterna på den statliga arbetsmarknaden och kopplingen till den konkurrensutsatta sektorn. Härutöver bör dock de övriga fördelarna och problemen med de olika alternativen beaktas. Utredningen har gjort följande överväganden. För ensektormodellen talar följande omständigheter. Modellen överlåter till de verksamhetsansvariga att i förhandlingar med personal-

46 överväganden och förslag SOU 1992 102

organisationerna fördela löneökningsutrymmet. De verksamhetsansvariga får därmed ett samlat personaljförsörjningsarzsvar för myndigheterna. I en delsektormodell år fördelningen mellan myndigheterna given utifrån. Det kan i en sådan modell vara svårt att mobilisera ett sådant övergripande ansvar. Ensektormodellen medger också att akuta eller långsiktiga obalanser i lönenivåer kan åtgärdas genom omfördelningar inom det samlade löneökningsutrymmet. I en delsektonnodell torde sådana åtgärder få vidtagas vid sidan av ett utgiftsramssystem, vilket kan medföra ytterligare utgifter. Statistilçfárzgstmojligheterna är ett mindre problem i ensektormodellen. SCB och SAV kan med smärre kompletteringar av befintlig statistik förse regeringskansliet med erforderligt underlag. I en delsektormodell med differentierade kompensationstal för myndigheterna måste lönestatistiken byggas ut om underlaget till SAFPTK-statistiken inte blir tillgänglig för detta ändamål. För en delsektormodell talar följande omständigheter. Ett problem med en ensektormodell år att den centrala arbetsgivarfunktionens roll kan komma att förändras. Inom ett för myndigheterna gemensamt löneökningsutrymme uppstår lätt konkurrens mellan myndigheterna. Det kan därvid uppkomma problem för den centrala arbetsgivarorganisationen att hantera fördelningsdiskussionema. Ensektormodellen förutsätter därför ett moget arbetsgivaruppträdande både hos de enskilda myndigheterna och hos den centrala organisationen. I en delsektormodell vet varje myndighet i förväg vilket ekonomiskt utrymme står till förfogande oavsett utfall av löneförhandlingama. som Det fulla ekonomiska ansvaret åvilar därmed på ett tydligt sätt myndigheten. Detta innebär också en tydligare resultalorierzterad styrning av den enskilda myndigheten. Delsektormodellen kan också stimulera en decentralisering av lönebildningen. Centrala uppgörelser med gemensamma avtalsvillkor bör i ett sådant system bli av en så begränsad omfattning att alla myndigheter oavsett ramutrymme klarar finansieringen av avtalen. Ensektormodel- len kan istället stimulera till centrala uppgörelser om löneökningsutrymmet. Det finns skäl som talar för att en verksamhetsanpassad lönebildning bäst förverkligas myndighetsnivå. Ensektormodellen tillåter emellertid att de centrala parterna överlåter lönebildning till lokal nivå. En möjlig ordning är t.ex. att de centrala parterna endast bedömer om det finns behov av riktade åtgärder till vissa verksamhetsområden, men i övrigt överlåter lönebildningen på den lokala nivån. Att bestämma formerna för

SOU 1992 102 Överväganden och förslag 47

lönebildningen är dock en fråga ankommer på parterna arbetssom marknaden. Mot bakgrund av de nu redovisade omständigheterna kommer utredningen sammantaget till följande slutsatser. Om parterna på det statliga området även i fortsättningen upprätthåller en ordning med centrala Iöneavtal bör ett lämpligt val ensektorvara modellen där fördelningen av medlen mellan myndigheterna påverkas av prioriteringarna i de centrala avtalen. På arbetsmarknaden pågår dock vissa strävanden mot en mer företagsbaserad lönebildning. Om sådan en utveckling kommer till stånd kan det leda till att också den statliga sektorn har anledning att anpassa sig till detta. Ensektormodellen skulle i ett sådant läget ökningstal för alla myndigheters lönemedelsge samma beräkningar. I detta fall kan delsektormodellen att föredra att vara genom den kan åstadkomma en differentiering mellan myndigheterna med bänsyn till motsvarande arbetstagargrupper övrig arbetsmarknad. Vid en helt decentraliserad lönebildning rubbar inte heller delsektormodellen den grundläggande ansvarsfördelningen mellan statsmakterna och parterna. Om lönebildningen på den statliga arbetsmarknaden ytterligare decentraliseras bör således övergång till delsektormodell övervåen ren gas. De tekniska problem som enligt utredningen är förknippade med en sådan modell måste emellertid beaktas. I det följande redovisar utredningen sina närmare överväganden om hur modellerna kan utformas.

8.3.1 Ensektormodellen

Underlaget om industrins lönekostnadsutveckling bör lämnas SCB på av uppdrag av regeringen. Uppgifterna bör innefatta löneutvecklingen enligt en utbyggd och anpassad lönestatisk från SCB jämför bilaga 2. Kostnadsuppgiftema bör innefatta samtliga avtalskomponenter påverkar som personalkostnadema samt löneglidning. I dagsläget lämnar SAV ett underlag för budgetarbetet som innehåller de centrala statliga löneavtalens kostnadseffekter för olika myndigheter. Detta underlag bör kompletteras. Om sålunda genomsnittskostnaden för den statliga sektorns avtal ligger en procentenhet över industrins löneutveckling bör varje ökningstal för myndigheterna enligt de statliga avtalen reduceras med en procentenhet innan de läggs till grund för medelsberälmingama. Ligger den statliga sektorns avtal istället under industrin bör ett tillägg ske för alla myndigheter med mellanskillnaden.

48 Överväganden och förslag SOU 1992 102

Om SCB levererar uppgifter om industrin som avser augusti månad kan man utgå från att i stort sett alla löneökningar för kalenderåret fångas in. Utöver detta bör myndigheterna tilldelas anslagsmedel de löneökningar som sker därefter och påverkar det aktuella verksamhetsåret. jfr. avsnitt 8.4 nedan.

8.3.2 Del sektormodellen

På utredningens uppdrag har SAV utarbetat ett förslag till gruppindelning av betattningsområden i BNT-statistiken respektive den statliga lönestatistiken. Förslaget redovisas i bilaga 3. Det innehåller sju grupper av befattningar. Tillämpningen av denna modell innebär att BNT-statistiken summeras på dessa grupper av befattningar. Med hjälp av den statliga TNS-statistiken bestäms sedan vilket vägningstal respektive befattningsgrupp skall ha vid beräkningen av utrymmet för den enskilda myndigheten. För att denna modell skall vara tillämplig erfordras antingen att BNTstatistik är tillgänglig även i framtiden eller att SCB i egen regi samlar in och publicerar en motsvarande statistik. I det senare fallet krävs ytterligare resurser till SCB samtidigt som kraven på företagens uppgiftslämnande ökar. Ytterligare problem är tidpunkten för publiceringen av SAFPTK-statistiken och hur den redovisas. För att undvika alltför stora tidsförskjutningar och för att erhålla erforderliga uppgifter kan det krävas tillgång till underlagsmaterialet för den publicerade statistiken. s 8.3.3 Lönebikostnader

För vissa lönebikostnader erlägger idag myndigheterna ett schablonmässigt beräknat lönekostnadspålägg i stället för arbetsgivaravgifter. För att de ekonomiska ramarna gentemot myndigheterna skall bli tydliga bör myndigheterna belastas med de faktiska kostnaderna för avtalade lönebikostnader. Det pågår f.n. ett utvecklingsarbete inom regeringskansliet där frågan om att övergå från lönekostnadspålägg till att myndigheterna själva erlägger arbetsgivaravgifter prövas. Med en sådan ordning skulle avtalade kostnadsökningar för lönebikostnader kunna slå egenom direkt på myndigheternas utgifter. I avvaktan på en sådan omläggning eller om det nuvarande systemet skulle bibehållas kan det scablonmåssigt beräknade lönekostnadspâlägget justeras vid förändringar i avtalade lönebikostnader. Ett annat alternativ

SOU 1992 102 Överväganden och förslag 49

är att det utrymme som fördelas till myndigheterna minskas med avtalade ökningar lönebikostnader. Även dessa kostnader bör naturligtvis av beaktas vid bedömningen av om de statliga avtalen motsvarar kostnadsutvecklingen på den övriga arbetsmarknaden.

Utrymme för framtida kostnadsökningar

Den statliga budgetprocessen innebär att regeringen i januari redovisar sina förslag till anslag för den verksamhet myndigheterna skall bedriva nästkommande budgetår. Tiden mellan beräkningstillfället i regeringskansliets budgetarbete och den tidpunkt då myndigheterna disponerar anslagen är drygt ett halvt år. De uppgifter i budgetarbetet ligger till grund För uppräkningen som av förvaltningskostnader emellertid utvecklingen under period fram avser en till en tidpunkt före beräkningstillfállet. Enligt det förslag utredningen förordnar ensektonnodellen skall omräkningen anslagsmedel för - - av täckning av lönekostnader baseras på utvecklingen i industrin. Uppgifter om denna utveckling bör avse augusti varje år. Det innebär att det vid budgetarbetet i regeringskansliet hösten 1993 finns uppgifter löneom kostnadsutvecklingen i industrin för perioden augusti 1992 till augusti 1993. Tidsskillnaden mellan mättillfållet och den tidpunkt när myndighetema disponerar anslagen 1 juli 1994 uppgår således till knappt ett år. Till detta kommer den lönekostnadsutveckling sker i industrin som under den period som budgetåret omfattar. SAF PTK-statistiken för olika tjänstemän i privat sektor publiceras f.n. först vid årsskiftet. Det innebär tillämpning delsektormodellen att en av i budgetarbetet hösten 1993 måste baseras på utvecklingen i industrin under perioden augusti 1991 till augusti 1992, eftersom utvecklingen mellan 1992 och 1993 inte är känd vid budgeteringstilltållet. Tidsskillnaden i denna modell uppgår således till knappt två år. Härtill kommer

utvecklingen under den period som budgetåret omfattar se bilaga 4.

Om myndigheterna skall täckning för lönekostnadema under det aktuella verksamhetsåret måste de kompenseras för dessa tidsförskjutningar. En sådan kompensation kan utformas på olika sätt. Den kan antingen lämnas schablonmässigt vid introduktionen av de nya budgeteringsprincipema genom en extra nivåhöjning varje myndighets anslag av eller genom att en årlig prelimär kompensation som revideras i efterhand lämnas.

50 överväganden och förslag SOU 1992 102

Utredningen har för sin del funnit att en årlig preliminär kompensation skulle icke önskvärd osäkerhet om det faktiska ekonomiska ge en utrymmet. Utredningen förordar därför att kompensationen lämnas genom schablonmässig uppräkning av myndigheternas anslag vid introen duktionen de budgeteringsprincipema. Det innebär att en perav nya manent buffert för framtida kostnadsökningar läggs in i myndigheternas anslag. Beräkningen av en sådan schablonmässig uppräkning kan ske olika sätt. Ett alternativ är att utgå från den genomsnittliga lönekostnadsutvecklingen under historisk period. Denna metod innebär en emellertid att myndigheterna skulle få viss överkompensation om en lönekostnadsutvecklingen framöver kommer att ligga på en Egre nivå än tidigare, vilket är sannolikt mot bakgrund av den markanta nedväxling i inflationstakt som skett. Det kan därför enligt utredningen ara bättre att utgå från prognos över förväntade lönekostnadsökningar. Om den en långsiktiga utvecklingen väsentligt avviker från en sådan prognos kan en justering av kompensationen övervägas i framtiden. För lokaler har budgeteringen baserats på en prognos överhyresutvecklingen fram till och med det aktuella budgetåret. Utredningens förslag att nuvarande budgeteringsprinciper tillämpas fram till första omförhandlingstillfälle hyreskontrakten innebär att någon särskiH kompensaav tion för tidsförskjutningar inte behöver utgå. Utredningen föreslår vidare att den framtida budgeteringen av lokalkostnadema baseras på KPIutvecklingen. I budgetarbetet bör det vara möjligt att beakta KPIutvecklingen längst fram t.o.m. oktober månad respektive år, vilket motsvarar hur kontrakten normalt är utformade. Dessa uppgifter finns dock inte tillgängliga förrän i november vilket kan vara altför sent för budgetarbetet i regeringskansliet. Det bör därför möjlig att använda vara sig ett preliminärt KPI-tal för oktober. Så har omräkningen hittills gått av till för myndigheterna i den första omgången med treåriga anslagsramar budgetcykel l, där underlaget redovisades till Finansdepartementet i början av oktober 1991. För prisutvecklingen mellan mättiipunkten för KPI och verksamhetsåret bör schablonmässig höjning sle av myndigen hetemas anslag vid övergången till det nya systemet. För övriga förvaltningskostnader baseras uppräkningami i budgetarbetet redan i dagsläget på den allmänna prisutvecklingen för aktuella kostnadsslag. Denna metod innebär att myndigheterna själva måste reservera medel för prisökningar under verksamhetsåret. Eftersom myndigheterna redan omfatts av denna metod krävs det alltså ingen

SOU 1992 102 Överväganden och förslag 51

ytterligare medelstilldelning för att täcka tidsförskjutningama mellan underlaget i budgetarbetet och verksamhetsåret.

8.5 Anslagskredit

För att hantera de fluktuationer som kan uppstå vid den här föreslagna ordningen för pris- och löneornräkxiing av ramanslagen kan myndigheterna behöva utnyttja möjligheterna till anslagssparande och anslagskredit. Att mer exakt beräkna behovet av kredit är svårt med hänsyn till att myndigheterna på olika sätt kan reservera medel för oförutsedda utgifter. Omförhandlingar av hyreskontrakt kan också slå olika för olika myndigheter. De statliga avtalen och den konkurrensutsatta sektorn kan ha mer eller mindre varierande lönekostnadsökningar för olika år. Med de låga pris- och löneökningar som kan förväntas i den svenska ekonomin framöver blir utrymmet för variationer i kostnadsökningstalen begränsat. Utifrån normala förhållanden kan avvikelsema mellan myndigheternas medelstilldelning ett särskilt budgetår och den faktiska kostnadsutvecklingen uppskattas enligt följande. Löner utgör ca 70 % av myndigheternas förvaltningsutgifter. Om löneökningstalen varierar med upp till 4 procentenheter mellan åren kan den totala medelstilldelningen till myndighet för ett visst budgetår en avvika med upp till 2,8 % i förhållande till de faktiska kostnaderna 0,7 x 4 2,8. Lokalhyror uppgår till ca 20 % av myndigheternas förvaltningsutgifter. För detta kostnadsslag kan det finnas anledning att räkna med större avvikelser med hänsyn till utvecklingen fastighetsmarknaden och omförhandlingama fleråriga hyreskontrakt. Effekterna vid omförhandav lingstillfillena bör dock i viss mån kunna bedömas i förtid. Vid en hyresförändring som inte kunnat förutses i god tid på till 10 upp procentenheter kan medelstilldelningen för budgetåret avvika med 2 % i förhållande till kostnaderna 0,2 10 2. x

Övriga förvaltningskostnader utgör ca 10 % myndigheternas

av förvaltningsutgifter. Vid variation prisökningarna mellan två år på en av upp till 2 procentenheter kan avvikelsen mellan medelstilldelning och kostnaderna ñr övriga förvaltningskostnader för ett enskilt budgetår beräknas till 0,2 % 0,1 x 2 0,2. Sammantaget ger detta således till resultat att medelstilldelningen ett enskilt år kan avvika i förhållande till kostnadsutvecklingen med upp till

52 överväganden och förslag SOU 1992102

5 %. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att myndigheternas anslagskredit normalt bör uppgå till 5 % av anslaget. Det bör dock framhållas att kostnadsförändringama kan fluktuera i delvis olika mönster för olika kostnadsslag vilket i sin tur kan reducera den totala avvikelsen. Det bör också beaktas den möjlighet som myndigheterna har att på kort sikt anpassa utgifterna i verksamheten och möjligheterna att reservera medel för oförutsedda kostadsökningar när utvecklingen år osäker. Den anslagskredit som utredningen föreslår bör därför vara tillräcklig ñr att myndigheterna skall kunna bedriva sin verksamhet på ett tillfredställande sätt utan särskilda åtgärder från regeringens sida vid tillfälliga avvikelser mellan medelstilldelning och kostnadsutveckling.

8.6 Avgifter

I enlighet med vad som redovisats i avsnitt 6 bör även statliga avgifter beräknas med motsvarande restriktioner som ramanslagen. Eftersom löner ofta motsvarar ca 70 % av en myndighets förvaltningskostnader är det särskilt viktigt att restriktionema tillämpas i denna del. Det bör dock övervägas att också inbegripa lokaler och övriga förvaltningskostnader. Myndigheterna exkl. affärsverken skall före fastställande av avgifter samråda med RRV SFS 1992191. Ett sätt att få till stånd en kontroll av myndigheternas avvgiftssättning är att RRV vid taxesamrådet granskar att myndigheterna inte lägger större kostnadsökningar till grund än vad som skulle ha gjorts vid en medelstilldelning över statsbudgeten. Om en myndighet skulle välja att höja avgifter i strid mot RRVs uppfattning har RRV att enligt regeringens beslut den 7 november 1991 om riktlinjer för beslut om samtliga avgifter anmäla detta till regeringen.

8.7 Förslagsanslag till förvaltningsändamål

För budgetåret 199394 kommer myndigheterna normalt att anvisas medel för sin förvaltning över ramanslag, enligt de planer som föreligger. Förslagsanslag torde endast komma att användas i undantagsfall när det är fråga mycket små myndigheter eller där verksamhetens omfattning om inte kan bestämmas i förväg. Frågan uppkommer dock om hur medelsberäkningar i dessa fall bör gå till.

SOU 1992 102 Överväganden och förslag 53

Enligt utredningens uppfattning bör de formerna för pris- och nya löneområkning tillämpas så långt möjligt för den statliga förvaltningen. Det innebär att principerna i huvudsak bör tillämpas också för den äldre typen av förvaltningsanslag den kommer att användas i framtiden. om Ett problem i dessa fall är att anslagskontruktionen inte möjliggör överföring av medel mellan budgetår. Hanteringen detta bör kunna ske av genom att regeringen årligen beslutar särskild tilldelning för tillom kommande kostnadsökningar i stället för den schablonmässiga kompensationen i ramanslagen. Medel för detta bör reserveras på statsbudgeten. Utredningen har också övervägt möjligheten även i fortsättningen att ge myndigheterna med förslagsanslag för förvaltningsändamál möjlighet att överskrida dessa för tillkommande kostnadsökningar regeringen som ännu inte beaktat. Även denna möjlighet om bara föreligger under löpande budgetår och regeringen i följande budgetarbete tillämpar samma restriktioner vid medelsberåkningama för ramanslag, skulle sådan som en ordning ändå innebära avsevärda skillnader mellan anslagstypema. Utredningen därför att regeringen i de fall torde bli aktuella anser som fattar särskila beslut om överskridande för anslag. resp.

8.8 Statsbidrag

I vissa enstaka fall utgår statsbidrag för kostnader statligt som avser reglerade löner. Även i dessa fall bör tydliga ekonomiska ramar fastställas. Medelsberälcningarna bör därför inte baseras på lönekostnadsutvecklingen i den aktuella verksamheten eller för det statligt reglerade området. Det kan ske att lönekostnadstäckningen beräknas på genom samma sätt som för ramanslag eller exempelvis tillämpning genom av en generell faktor för uppräkning av vissa statsbidrag s.k. bidragsprocent.

asyl u. vw. r

SOU 1992102

9 Genomförande

Enligt utredningens direktiv gäller utgångspunkten förslagen skall att kunna tillämpas inför nästa budgetår. Enligt utredningens bedömning kan det vara möjligt även tiden kommer att knapp. I första hand om vara gäller det att SAV och Byggnadsstyrelsen hinner lämna erforderligt underlag. I det s.k. tåckningsanslaget reserveras medel för tillkommande löneutgifter p.g.a. träffade löneavtal. Om utredningens förslag genomförs behöver inte något sådant anslag föras upp på statsbudgeten för tillkommande utgifter över ramanslag. Det behöver heller inte utfärdas någon s.k. överskridandeförordning medger myndigheterna rätt att som överskrida sina anslag för lönemerutgifter till följd avtal inte av som beaktats i budgetpropositionen. På motsvarande sätt behövs inte heller något beslut om medgivande till motsvarande uppräkning ramanslag. av Något lönebasbelopp behöver inte längre föras under ramanslag. upp Under kvarvarande förslagsanslag till förvaltningskostnader kan den förslagsvisa anvisningen för lokaler slopas liksom högstsättningen för lönekostnader. Särskilda medel bör dock på statsbudgeten för reserveras tillkommande utgifter över förslagsanslag. Pris- och löneområkningen anslagen kan antingen baseras på av en fördelning mellan löner, lokaler och övriga förvaltningskostnader som regeringen lagt fast eller den faktiska fördelningen hos myndigheterna. Enligt utredningens uppfattning bör pris- och löneomräkningen beräknas pâ den faktiska fördelning olika myndigheter som haft under det senaste budgetåret före budgetarbetet. På så vis undviks den över- eller underkompensation kan uppstå vid olika kostadsökningstakt som annars för olika resursslag. Det ligger också linje med regeringen endast att skall lägga fast de ekonomiska ramarna medan det skall till vara upp myndigheterna att bestämma fördelningen olika kostnadsslag. Vid ett genomförande utredningens förslag finns det anledning att av ta hänsyn till gällande statliga avtal inom ramen för den s.k. Rehnbergsuppgörelsen. Den innebär att det föreligger likvärdiga avtalsvillkor för i stort sett hela arbetsmarknaden under åren 1991 och 1992. För löne-

56 Genomförande SOU 1992 102

medelsberäkningama innebär detta att uppmätta lönekostnadsökningar inom privat sektor bör tillämpas först i budgetarbetet nästa år. Inför budgetåret 199394 bör utgiftsramen när det gäller lönekostnader alltså kunna fastställas i enlighet med Rehnberguppgörelsen. I bilaga 4 redovisas närmare beskrivning av tillämpningar av de en beskrivna löneomräkningsmodellema.

SOU 1992102

Bilaga

1 Kommittédirektiv

Nytt system för budgetering av myndigheternas

ramanslag m.m.

Dir. 199228

Beslut vid regeringssammanträde 1992-03-12

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wibble, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att lämna förslag till ett nytt system för budgetering av myndigheternas ramanslag m.m.

Bakgrund I budgetpropositionen 1989 redovisade regeringen erfarenheterna den av

löneutgiftsram som tillämpats under år 1988 prop 1988892100 bil.1.

Samtidigt lämnade regeringen ett förslag till riksdagen att om en ny utgiftsram skulle läggas fast för år 1989. Riksdagen avvisade emellertid detta förslag 198889FiU20, rskr 101. I samband med riksdagsbehandlingen framförde fmansutskottet att ett nytt system borde utvecklas som innebär att för myndigheternas samlade förvaltningskostnader en ram läggs fast. Ett systern utan i förväg angivna ekonomiska ramar för myndigheternas verksamhet förutsätter att myndigheterna i efterhand ges kompensation för inträffade kostnadsökningar. Därmed saknas i detta avseende incitament för att bringa ned kostnadsutvecklingen.

58 Bilaga 1 SOU 1992 102

Finansutskottet anförde vidare att förändrad styrning av myndigen heterna minskad detalj förutsätter att statsmakterna klart genom ekonomiska för myndigheternas verksamhet. Därmed blir anger ramar det också möjligt myndigheterna ett ökat inflytande på bl.a. att ge lönebildningen. De produktivitetsvinster kan frigöras i verksamheten som kan disponeras av myndigheterna. I 1990 års finansplan prop l98990100 bil.1 anmälde regeringen sin avsikt att återkomma till frågan för förvaltningskostnader i om ramar samband med att den första omgången myndigheter budgetbehandlades enligt den nya budgetmodellen. I finansplanen användes begreppet utgiftsram liktydigt med ramar för myndigheternas förvaltningskostnader. I 1991 åis fmansplan prop.19909ll00, bil.1 redovisades de svårförenliga mål ram för förvaltningskostnader innebär. En ram som en måste klar styrning av förvaltningsutgiftema, ge möjlighet till en ge en verksamhetsanpassad lönebildning samt ge statsmakterna oförändrat utrymme att besluta verksamhetsinriktningen. För att de angivna om förutsättningarna skall kunna uppfyllas, samtidigt som statens personalförsörjningsbehov tillgodoses, måste ett system med ramar för förvaltningskostnader bygga på att de fastställs med utgångspunkt i löneutvecklingen den konkurrensutsatta arbetsmarknaden. En slutsats var att måste utformas så att statsmakterna inte genom budgetpolitik ramarna utgiftsstyrning kommer att driva inkomstpolitik på det statliga området.

Utgångspunkter för ett nytt system För budgetering av myndigheternas ramanslag

I fmansplanen i 1992 års budgetproposition prop. 199192 100 bil.1 understryker regeringen att statlig inkomstpolitik och ingripanden i avtalsrörelsen måste undvikas. Det skall ankomma på arbetsmarknadens parter att själva finna former för en lönebildning som främjar ökad produktivitet, bättre konkurrenskraft och därmed höjd sysselsättning. En marknadslik lönebildning inom statsförvaltningen förutsätter dock att mer bl.a. frågor om konsekvenserna av en ytterligare decentralisering av rätten att teckna avtal och vidta konfliktåtgårder klarläggs ytterligare. Det bör även klarläggas hur ett system med för förvaltningskostnader ramar kan utformas för att inte komma i konflikt med bestämmelserna i 9 kap. 11 § regeringsformen tinansutskottets uppgifter i frågor om anställom ningsvillkor för statens anställda.

SOU 1992 102 Bilaga 1

I årets fmansplan anförs vidare att flertalet statliga myndigheters förvaltningskostnader huvudsakligen finansieras anslag pá genom statsbudgeten. Från och med budgetåret 199394 kommer alla myndigheter i normalfallet att anvisas medel via den anslagsformen nya ramanslag. I ett framtida system med för förvaltningskostnader ramar skall ramanslaget vara ett uttryck för statsmaktemas bedömning vilka av resurser som - vid sidan av de övriga inkomstkällor som står till buds - av statsmakterna behöver anvisas för att de verksamhetsmässiga målen skall kunna uppfyllas under det aktuella budgetåret. Ett ramanslag skall i fortsättningen till skillnad mot idag beräknat med beaktande - - vara av samtliga beräknade kostnader för det aktuella budgetåret och omfatta lönekostnader, övriga förvaltningskostnader samt lokalkostnader. Anslagsnivån anger det totala medelstillskott från statsbudgeten som en myndighet anvisas under det löpande budgetåret. Avsikten är att merutgifter eller anslagsöverskridanden för löneökningar inte skall medges. För att tillfälligt kunna täcka merkostnader för löner under det löpande m.m. verksamhetsåret skall myndigheterna i stället utnyttja de möjligheter till anslagssparande och anslagskredit som ramanslag medger. Det finns ytterligare nâgra utgångspunkter för ett system med rambudgetering. Den konkurrensutsatta sektorn bör löneledande på vara arbetsmarknaden. Den statliga lönebildningen bör till utveckanpassas lingen den övriga arbetsmarknaden så att konkurrenskraftiga anställningsvillkor kan erbjudas utan att lönebildningen inom övriga arbetsmarknadssektorer störs. En annan utgångspunkt bör vara att produktivitetsökningar skall kunna tillgodogöras inom myndigheten. Det är därför av vikt att ramarna ges en sådan utformning att innehållet i löneavtalen inte i förväg pekas ut.

Uppdraget

Utredaren skall lämna förslag till ett nytt system för budgetering av myndigheternas ramanslag. Detta system skall så utformat att det vara tillgodoser de krav som nyss redovisats samtidigt de olika verksamsom hetsomrâdenas specifika förutsättningar kan beaktas. Utredaren skall lämna förslag hur uppräkningar ramanslagen bl.a avseende om av korrigeringar av lönebasen skall kunna göras. Utredaren skall särskilt pröva en modell där man fastställer delsektorer av övrig arbetsmarknad, till vilka myndighetsområden naturligt kan relateras och vilkas löneutveckling regelmässigt bör beaktas.

60 Bilaga 1 SOU 1992 102

Med beaktande av bl.a dessa utgångspunkter bör utredaren lämna förslag till utformning av underlag för uppräkning av myndigheternas förvaltningskostnader löne-, lokal- samt alla övriga förvaltningskost- nader i samband med budgetregleringen. Anslagen till förvaltnings- kostnader skall tillsammans med ramanslagskrediter och ramanslagssparanden ge tillräcklig handlingsfrihet för myndigheterna för att de uppställda målen för resp. verksamhet skall kunna uppnås utan ytterligare medelstillskott från statsbudgeten. lönekostnadskomponenten som används vid fastställande av ramarna bör följa utvecklingen inom övrig arbets- marknad. Förutsättningarna för att, utan alltför lång tidsfördröjning, statistisk erhålla information om denna löneutveckling som underlag för fastställande av ramar skall klarläggas. Utredaren skall dock utgå från att en viss eftersläpning kan toleneras. Utredaren skall vidare överväga hur helt eller delvis avgiftsñnan- - sierad verksamhet, som redovisas netto eller endast formellt över utgiftsanslag på statsbudgeten, skall hanteras i detta sammanhang. Detta gäller även de statsbidrag som betalas till verksamheter där statsbidraget avser lönemedel till statligt reglerade tjänster. Utgångspunkten skall därvid vara att finna lösningar för den avgiftsñnansierade verksamheten som motsvarar de krav som uppställs för verksamheter som finansieras med ramanslag. Det kan förutsättas att personalföisörjningssituationen inom olika myndighetsomrâden kommer att variera beroende på från vilka delar av arbetsmarknaden den statliga arbetsgivaren rekryterar sin personal. Det kan antas att såväl arbetsgivar- som arbetstagarsidan även i framtiden kan ha intresse av att använda de medel som står till förfogande i öppna avtalsrörelser till annat än löner. Som exempel kan nämnas avsättningar till pensioner, trygghetsfonder, kompetensutveckling m.m. Vid bestämmande lönekostnadskomponenten i ett system med ramar av för förvaltningskostnader måste hänsyn därför tas till kostnadsutvecklingen inom hela det förhandlingsbara personalpolitiska området. För beräkningen av ett ramanslag utgör omfattningen av ramanslagssparandet och ramanslagskrediten viktiga komponenter. Utredaren bör särskilt överväga vilka konsekvenser ett nytt system för budgetering av förvaltningskostnader kommer att leda till för nivån sparande och kredit.

SOU 1992102 Bilaga 1 61

Uppdragets genomförande

Utredaren skall under arbetet samråda främst med Riksrevisionsverket, Statens arbetsgivarverk, Byggnadsstyrelsen och Statistiska centralbyrån. Utredaren skall även samråda med 1990 års statistikutredning C 199068, som har till uppgift att över den statliga statistikens se styrning, finansiering och samordning, med utredningen samt dir.199210 med uppgift att över förvaltningsmyndighetemas se ledningsforrner m.m. Huvudorganisationema inom det statliga förhandlingsområdet bör under arbetets gång informeras. Utredaren skall beakta kommittedirektiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning dir. 198405. Utredaren skall redovisa sina förslag etappvis så bedöms lämpligt om och i sådan tid att ett nytt system för budgetering myndigheternas av ramanslag kan tillämpas vid beredningen budgetförslaget i 1993 års av budgetproposition. Uppdraget skall slutligt redovisas den 1 oktober senast 1992.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen nu bemyndigar chefen för finansdepartementet att tillkalla en särskild utredare omfattad kommittéförordningen - av 1976119 med uppdrag att lämna ett förslag till ett nytt system för budgetering av myndigheternas ramanslag m.m., att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde till den särskilda utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till töredragandens överväganden och bifaller hennes hemstållan.

Finansdepartementet

SOU 1992 102 63

2 Bilaga

Statistiskt underlag för ensektormodell

64 Bilaga 2 SOU 1992 102

SCB AMLSP Jack Hansson Till ramanslagsutredmngen Beskrivning av arbetskostnadsindexför industrlarbetare, AKKA respektive industrltjänsmemän, AKIT samt förslag till nytt index för reglering av ramamlag, AKKRAM

SOU 1992 102 Bilaga 2 65

Arbetskostnadsindex för industriarbetare

AKIA

Total arbetskraftskostnadma 1992 144,40kronor timme Helg-ochsemesteriön. naturaförmáner 17,70krtim SärskildIöneskatt 0,50krtim

Lagsladgade avgifter k5V° iubdön 3°°° M Lönförarbalad tid01.43krtim

Avtalsbestämda avgifter6,14krtim

66 Bilaga 2 SOU 1992 102

Syfte och användning

Arbetskosuradsindex lönekostnadsutvecklingen mäter förarbetare inomindustrin. sedd ur arbetsgivarens synvinkel. lndextalen används förindexreglering, dvsuppräkning av priser kostnader från en tidpunkttill en annan.

Arbetskostnadsindex innehåll

Underlaget för beräkningen av AKlA delas upp i SIAK-områden. SvenskStandard för indelning av Arbetskraftskostnader. Följande SMK-grupperingar ingår SlAK l lönförarbetadtid, SlAK2 lönför arbetad tid. tex helglön.semesterlön. andra förmåner SlAK3 kontanta ersättningar. andra ersättningar. naturaförmåner SlAK4 arbetsgivaravgifter enligtavtal SlAK 6 arbetsgivaravgifter enligtlag, inklusivesärskildlöneskatt.

SIAK 5 kostnaderforutbildningm.m. och SIAK8 kostnadsersåttningar ej. ingår

Endast ett fåtal lönekomponenter under SlAK 2 och SIAK3 saknasi lönekostnadsberäkningarna. Fr. o.m. andrakvartalet 1991 ingår särskildlöneskatt. Fr. o.m 1992ingår företagens kosmader försjuklöni löuckosmadsberåkningarua.

variationer under året Arbetskraftskosmaden varierarsasongmässigt under året.Störstbetydelse förkosmadsnivån har dock deavtalsmässiga lönehöjningarna. vilkai regelsker årligen den första februari. AKKA för augustiär vanligtvislägre an AKlA förmaj. Blandorsaker till nedgången kannämnas .rasongmasriga variationerorsakade av kalendariska effekter. Kontinuerligt arbetei samb med många helger, som Lex. imaj. påverkar lönenivân ochdärmed arbetskostnadsindcx ochlöneindex uppåt. skolungdomarsferiea under rbete sommannånadenra betalas med lägrelönfärre tillägg. vilket påverkar arbetskraftskosmaderna ochdärmed AKHA nedåt. strukturella förändringar grundav på förändringar i arbetskraftens sammansättning påverkarkontinuerligtindextalen. Dessaförändringar påverkargenomsnittslönen för större grupper ochdärmed även indexutvecküngen.

Retroaktiva löner Ett problem med användningenindextalen av äratt derevidera beroende påattlöueavlalen oftastslutsmedretroaktivverkan. De genomsnittliga timförtjanster som beräknas i månadsstatitiken i början av ett år bygger en blandning av tvåårs löneavtalsnivåer och betraktas därför som preliminära i avvaktan slutförda löneförhandlingar. Nårsamtliga förhandlingar. inklusive lokalaförhandlingar uteiföretagen slutfÖfmberåhasbranschens genomsnittliga retroaktiva timförtjänster.Dessa summeras därefter till de tidigare preliminärt beräknade timfönjånstema och definitiva timförtjånster presenteras som bygger undersökningsårets löneförhandlingar.

Privat sektor Definitionen av privatsektor följer nationalråkenskapemas uppdelning. Ettundantag år de affärsdrivande verken som i AKNA räknastill denoffentliga sektorn.

Branschlndelnlng Företagens arbetsställenbranschsatta är enligt SNISvenskstandard för Nåringsgrensindelning.

SOU 1992102 Bilaga 2 67

Beräkning av arbetskostnadslndex

Allmänt om arbetskostnadslndex Arbetskosuiadsindexen beräknas for mittmånadenvarje i kvartalmed1973 basår som l00. Förutomlön för arbetadtid omfattarden även lön för arbetad såsom tid semesterlön. helglön samt företagens kostnader försjuklön.andrakontanta ersättningar ochnaturaförmåncr dock kostnadsersätmingar lagstadgade samt ochavtalsbestämda arbetsgivaravgifter t.ex. ATP-avgift.sjukförsäkringsavgift. Index beräknas såväl exklusive som inklusivesärskildIoneskatt, Den allmännalöneavgiften slopades vid årsskiftetl99ll992. i tabellredovisningen användskoderochbenämningar enligtSvenskstandard för indelning Arbetskraftskostnader SIAK. av m.m. Enligtavtalmed arbetsmarknadens parter skalldenna terminologi användas vidindelning arbetskraftskostnader. av

Underlag för statistiken Beräkningarna bygger underlagfrån tre arbetsmarknadsstatistiska undersökningar. Uppgifter om

Lön för arbetadtid SIAK 1 Genomsnittliga timförtjänster hämtas frånmånadsstatistikeu förarbetare inomindustri.

HelglönSIAK 21 Vidberäkningenhelglön av förvisst år Lex. 1991 används genomsnittlig timfönjänst Blön ochhelglön,uttrycktikronor.frånföregående årsandrakvartalsstatistjk förarbetare inomindustrin.Meddessavariabler som underlag beräknas kvotenhelglön uttryckti procent av genomsnittlig timförtjänstHelglöneprocenttalen justeras därefter medantalet helgdagar lörundersökningsåret. Mätåretshelglöneprocentmultipliceras mätmånadens med genomsnittliga timförtjänst enligt månadsstatistiken, vilket ger utbetald helglönförden aktuellamätmånaden.

SemesterlönSIAK 22 Setnesterlönens beräkning bygger uppgifter sernesterlönegrundande frånvaro om och antalarbetadetimmar per fackförbundhämtatfrån de månadsvisa arbetskraftsundersökningama, AKU. Vid beräkningen semesterlön. av används AKUs månadstabell 73 Semesterlönegrundandefrånvaroinom vissafackförbund.Med hjälp av variablcmaantalet semesterlönegrundande frånvarotimmar och antaletarbetadetimmarberäknasen frånvaroprocent förolikadelbranscher inomindustrin. Semesterlön utgår.enligtlag,med 13 procent utbetaldlönesumma föreskatt. underl99l års undersökningar men höjdes semesterlöneprocenten till 14procentenheter sedan flertaletfackförbund slutitavtalom höjningarav procentsatsen försemesterlöneberälmin garna. Semesterlön, uttrycktikronor. beräknas genom multiplikationen frånvaroprooent x semesterlöneprocent genomsnittlig x tirnförtjänst.

Andrakontantaersättningaroch naturaförmånerSIAK 3 Uppgifter andrakontanta om ersättningar ochnaturaförmâner tas direkt från föregående årsandrakvartalsstatistik.

Arbetsgivaravgifterenligt lag och avtal Arbetsgivaravgiftema enligtlagoch avtal uppgår frånochmedjanuari1992 34,83 till respektive 6.l8 procent av Iönesumman. Till dettakommerkostnader för sjuklönoch särskild löneskatt, vilkaharberäknats motsvara en höjning arbetsgivaravgiftema med av 4.1 respektive procentenheter. 0.5 Detotalaarbetsgivaravgif underförsta halvåret ternavar 199145.07 procent ochförandrahalvåret1991 44,09 lönesumman. procentav Utöver dessa arbetsgivaravgifter tillkomunder1991 särskild en löneskatt ochmedmajindex från 1991. Arbetsgivaravgifter enligt avtal uppgår till l 8 procent under 1992. Avgifterna till den särskildatilläggspensionen STP och grupplivförsäkringen TGL höjdesoch avtalsgruppsjukförsäkringen AGS sänktesfrånochmed1992-01-01. Avgiftertill l rygghetsfonden PLEK. och vilka togs bort under 1991. återinförts har l992.

68 Bilaga 2 SOU 1992 102

Förteckning över de i undersökningen in-

gående näringsgrenarna sNl

List of branches 2+3 Gruvor och mineralbrott samt Mining. quarrying andmanufacturing tillverkningsindustri Gruvorochmineralbrott Miningandquarrying Tillvarkningsindustri Manufacturing Livsmedels-, dryckesvaru- och Manula u food, beverage tobaksindustri andtobacco Textil-.beklådnads-, läder-och Textile.wearing apparel andeather lädervaruindustri industries 33 Trävaruindustri Manuiecture oiwoodandwood products inclusive lurniture Massaq pappers- pappersvaru- och Manuiacture ol paper and ppor industri.Grafiskindustri products. Printing publishing and Massa-. och pappers- Manuiacture of paper and ppor , ,, varuindustri products Grafiskindustri. förlag Printing and publishing Kemiskindustri. petroIeum-, gummi- Manulacture oi chemicals, pctroleum. varu-, plast-och ,lastvaruindustri coal,rubberandplastic products Jord-och stenvar m ui Manulacture oi non-metallic mineral products, except products oipetroleum andcoal 37 Järna stál- ochmetallverk Basicmetal industries Verkstadsindustri Manuiacture oi labricated metal products. machinery andequipment

SOU 1992 102 Bilaga 2 69

Förteckning över arbetskraftskostnader som ingår i beräkningen av arbetskostnadsindex 1992

SlAK Benämning Content Kostnad 1992

1 Lonlörarbetadtid Paylorhoursworked

21 Helglbn, helgersåttning Payandremuneraticn lorweekends and publicholidays 22 Semesterlömeemeeterersåttning, Holiday pay, holiday rernuneration. eemestermedul holiday lund 2 exkl Lönlör arbetad tid samt andra Pay torhours worked not andandother 21och22 kontanta ersättningar och cash payments payments and kind 3 naturalörrnáner

42 Kostnader lörkompletterande costsotsupplementary pension benefits pensionstörrnåner därav which Särskild tillåggspension STP Costalorspecialsupplementary pension 3.26%

43 Andrakollektiva avgifter Othercollective iees

431 Avtalsgruppsjuldörsâkringar Contributionthehealthinsurance to 1.10% I a AG scheme 432 Grupplivlörsâkringsavgifter TGL Contributionthe to liteinsurance 0.67% group scheme 433 Avgangsbidragsavgilter AGB Severa payment contribution 0.10% . u Trygghetslond SAFLO Safetylund 0.15% 434 Avgifter tilltrygghetstörsåkring Contributionthesecurity to insurance 0.55% FA scheme 439 rigaavgifterPLEK Othertees 0,05°. 601 Sjukförsäkringsavgift Contributionthehealthinsuranc to 7.80°. scheme 602 ATP-avgift Contributionthenational to 13,00% supplementary pensions scheme 605 Lonegarantiavgilt Wage garantee contribution 0.20% 606 Arbetarekyddsavgitt Industrial saletycontribution 0,35% 607 Folkpensiongilt Contrirutionthenational to 7.45% basic scheme 609 Vuxenutbildningsavgilt , Contributionadulteducation to 0.27% 611 Debeneioneavgiit Contributionthenational to schemalorpartialpensions 0.507. 612 Bernomsorpuvgilt Childcare contribution 2.20% 613 Arbetsekadelörsåkrin, gilt Contributionindustrial to injury 0,90 V. insurance scheme 614 Arbetemarknadsavgilt Labour market contribution 2.16% Särskild loneskatt Special payroll tax 0.50% sjuklön sick-pay 4,109G

t Swedish Standard Classification otLabourcosts

70 Bilaga 2 SOU 1992 102 Förändringar fr.o.m. 1992 års arbetskostnadsindex Följande förändringar hargjortsfrom 1992års beräkningar l Hänsynhartagitstill arbetsgivarens kostnader för sjuklönunderdeförstafjonon dagarna. sjuklönmgårmedu procentenheter. Procemsasenharümarsismarbewmed SAF. 2 Samtidigt som arbetsgivarens skyldighet att betalasjuklöninfördes.sänktes sjukförsäkxingsavgülen med2.3 procentenheter. Sjukförsäkringsavgjften. ingår vilken i arbetskosmadsindex. uppgår 7.80 till procenwlhetcr under 1992. 3 Denallmänna löneavgiftcn slopadcs ochmed mm 19920101. -usnsaxskudusneskauom 22.2pro0enl infördes den1juli 1991 menüllämpauleumkxjvl frånochmedden16mm 1991.mneskauenharbuáknalsmocsvm mhojningav arbelsgivaravgiftema 0.5 med procentenheter.

sou 1992102 Bilaga 2 71

Förslag till beräkning av

Arbetskostnadsindex för industritjänstemän

AKIT

72 Bilaga 2 SOU 1992 102

Sammanfattning

Euarbetskosmadsindex förindustritjansteman som motsvarar arhetskostnadsindex för industrixbetarc. börbygga SCBs kortperiodiska lñneunderulkning Rlrprivatsektor KLP.

Indexetbör konstrueras samma sunt sätt detnuvarande kliga indexetför industritjänstemän. vilketbygger på SCBsårliga lönestatistik. nuvarande Det indexetharförstor tidsefterslapning for attvara användbart i dettasammanhang.

För att KLP skallhinnaanvändas måste tredjekvartalet delas upp i tvi undersökningar. en avseende juli.augusti och avseende en september. Dettaläranuppgifterna skallkunna levereras till Finansdepartementet i tid.

Nedanfinns beskrivning en av nuvarande AKTavseende

SOU 1992102 Bilaga 2 73

Bakgrund Lönestatistik för industritjänstemän utarbetas gång år augusti ochindexenhar en per utformats som en beräkning av den årliga arbetskraftskostrtadsutvecklingen i genomsnitt per månad.1detföljandelämnas beskrivning indexens en av innehåll ochberåkningsmetoder m.m.

Val av basår Beräkningar av itjänstem arhetslrraftsk- hargjorts årligenfr.o.m.1975. 1enlighetmedinternationella ochnationella rekommendationer förbl.a.ekonomisk statistik har år 1980valts som basår. men för att erhålla längre tidsserie åren har 1975 1979 en a redovisats.

Kostnadselement Dekostnadselement utöverlönekostnader ingårochderasstorleki som avgiftsprocent av underlaget 1991framgår förteckningensidan Kostnadselementen av beskrivs med koderochbenämningar enligt Svensk Standard förindelning arbetskraftskosmader av m.m. SIAK. I indexberål- --a ingårinteu förutlf sjuk-ochhälsovård samt övrigpersonalsocial service SIAK g 5. intehellerkostnadsersåttningar SlAK 8.

Underlag för indexberäkningar Lönekostnader SIAK 1 3 l indexen ingående lönekostrtader baserasuppgifter den genomsnittliga månadslön om som redovisasSCBs i årligastatistikförtjänstemän inomindustrin avseende augusti månad Se AM 62 SM 9201. Uppgifterna avser överenskommen månadsl inklusive ett beräknat årsgenorrtsnitt för naturaförmåner, provision.tantiem.premielön o.d.Hänsyn intetill tas eventuellt utgående ersättningar förövertidsarbete. intehellertill avdragvid frånvaro. För deltidsanställda utgående har månadslöncr omräknats till att motsvara lön för heltidsanställda. Dettaharskettmedledning uppgifter veckoarbetstidens av längdför om individenocharbetstidens längdförheltidsanställda i denbransch därdenne arbetar. Denutveckling som lönekostnadema ger uttryckför återspeglar branschens genomsnittliga löneutveckling ochkan påverkas av strukturella förändringar i statistikmassan.

Avtalsbestämda och lagstadgade arbetsgivaravgifter SIAK 4 och 6 Somunderlagför beräkning arbetsgivaravgiftemas av storlekligger de uppgifterom avgiftsuttag i procent av avgiftsunderlaget som lämnats de av myndigheter. försäkringsbolag ochliknande som adminis uygghetssystemet. Underlaget möjliggörschablonmässiga .u beräkningaruppgifterenligt av samma modeu som används vidberäkning av arbetskostnadsindexförindustriarbetare Se AM 15SM9101. Medledning uppgifter utgiftsuttag av om ochefterfastställande avavg iftsunderlagets storlek beräknas avgifterna i kronor per månad. Fr.o.m.1976 avgiftsunderlaget är utomförATPavgiftenlika med månadslöneu. som dendeñnierats ovan. Före1976 togs i vissafallhänsyn endasttill löner upp till 7.5 basbeloppet. För att korrigeraför lönefördelar överstigande maximigränsen har korrigeringsfaktor en 1 använts. beräknats som att beräkna hur A1. genom stor del av lönesumman som översteg basbelopp. 7.5 Vidberäkning ATP-avgif storlek av tens togst.o.m. 1981hänsyn till maximigråns och hårgjordesäven basbeloppsavdrag. ett Förövrigaavgifterårfnom. 1976AIP-avgiften fr.o.m.1982avgifterna beräknade genom multiplikation månadslönen av medavgiftsuttaget i procent. Detotalagenomsnittliga arbetrgivaravgiftema lag enligt uppgickunder1991 38.03 till procent av lönesumman. Den allmänna löneavgiften sänktes den1juli 1991från1,64till 16 procentenheter. - Denl juli 1991 infördesmedretroaktivverkanfr.o.m.den16 mars. lagen om särskild löneskatt. Dennaskatt.vilkenberäknas motsvara en arbetsgivaravgift 1.0 ca procent av lönesumman tillkommer AKT. i Hänsynhardäremotintetagitstill företagens kostnader förenade med 1990 års lagom avkastningsskatt påpeusionsmedel.

74 Bilaga 2 sou 1992 102

Arbetrgivaravgijiema enligtavtal var under 19917.65procentenheter. F gående år var motsvarande avgifter 7.85 procentenheter. Blandavtalsförsåkringarna har ITPsånkts från ca 7.25till 6.30 procentenheter. höjts TGL från0.20 till 0.40procentenheter samt premierna till Tryggbetsfonden höjts från 0.35 0.90procentenheter till mellan 1990och 1991.

Korrigering för arbetstidsförändrlngar För industriarbetama byggerberäkningarna av företagens arbetskraftskostnader genomsnittlig lön per arbetad timme. Beräkningenföretagens av arbetskraftskostnader för industritjanstemärtnen baseras däremot en genomsnittlig stipulerad månadslön per stipulerad arbetstid och geren tämligen godskattning av denverkliga månadslönen per faktiskarbetstid. Korrigering för eventuellaarbetstidförändringar förtjänstemännen måste därför göras enligtföljande

I underlaget beräkning för av AKT ingår genomsnittlig månadsarbetstid för heltidsartställda industri i fortsättningen benämnd M-tid.I formeln ingår nedanstående variabler

- Antaldagarunder året Antallördagarsöndagar ochhelgdagar under året - - - Antalsemesterdagar Genomsnittlig veckoarbetstid förheltidsanslållda tjänstemän Dennavariabel hämtas frånårsstatistikens tjänstemannalöneundeistäkuing.

Formelförberäkning M-tid av

Antalarbetsdagar under året Genomsnittlig veckoarbetstid för heltidsanställda 5 12

där 5 antalarbetsdagar underveckan 12 antal månader under året.

Exempel

Genomsnittlig månadsarbetstid enl formeln ovan 148.5

Genomsnittlig månadsarbetstid beräkna församtliga AKTsredovisade branscher.

l arbetskostnadsindex för tndusuitjänsterrtan görs således korrigeringar för eventuella arbetstidförandringar. lusteringama enligt görs nedanstående formel

AKT; Totalarbetskraftskostrtad t a M-tid j u AKT 1.1 Totalarbetskraftskostnad H u M-tid t M-TID Antaldagarunder året antalsemesterdagar. lördagar söndaganövriga helgdagar ochandra ledigadagarmultiplicerat medberäknad dagarbetstid dividerat med 12 Vid beräkning dagarbetstiden av används SCBs beräkningar av dengenomsnittliga ordinarie veckoarbetstiden förheltidsanstállda industritjänstetrtän. Dåunderlag förberaluting antalet av semesterdagarsaknas ingåriberäkningarna samma antalsemesterdagar oberoende befattning. Åren 1975 1977 antalet har av vara 20. under följande år25 dagar. Fr.o.m. 1991 byggerberäkningarna på27 sentesterdagar

SOU 1992102 Bilaga 2 75

Förteckning över arbetskraftskostnader ingår vld beräkning som av arbetskostnadslndex för Industrltjänstemän 1991 Listoflabour costs used at the calculationoftheLabourCostIndexforsalariedemployees mining,quarrying and manufacturing

SIAK Benämning Contents Auviftsuttag. % beteckning 1991

3 Månadslön Monthly salary

42 Kostnader förkompletterande pen Costs ofsupplemen 6.30 ca sionsförmåner 7 benefits y,

43 Andra kollektiva avgifter Other collective fees därav ofwhich

432 Grupplivförsäkringsavgifterfl GL 400krlår Contributionthe to 0.4 group life scheme 433 Avgångsbidragssvgifter Severance payment contribution 0.90

434 Avgifttill tryggbetsförsähing TFA Contributionthesecurily to 0.05 insurance 601 Sjukförsäkringsavgift Contributionthehealth to 10.1 scheme 602 ATP-avgift Contributionthenational to 13,0 supplementary pension scheme 605 bönegarantiavgift Wage guarantee contribution 0.2

606 Arbetarskyddsavgift Industrial safety contribution 0.35

607 Folkpensionsavgift Contributionthenational to 7.45 basic Å scheme , 609 Vuxenutbildningsavgift Contributionadulteducation 0.27 to

611 Delpensions gift Contributionthenational to 0.5 schema forpartial pension 612 Barnomsorgsnvgift Childcare contribution 2.2

613 Arbelsskadeforsäkringsavgift Contributiontheindustrial to 0.9 injuryi scheeme 614 Arbetsmarknadsnvgift Labour market contribution 2.16

616 Allmänlöneavgift General payroll tax 0.9

617 Särskild löneskatt Special payroll tax 0.75

l Swedish Standard Classification ofLabour Cost; P ostnader utöver avgifter enligt SIAK 602.607och611. Costaforpensions excl.SlAK602.607and611. - 3 Denallmänna löneavgiften sänkt den1juli 1991från1.64till0.16 procentenheter. l AKT-beräkningarna ingårett genomsnitt foråret0.9procentenheter. 4 Den1juli 1991infördes. medretroaktiv verkan from.den16 mars, lagen särskild om löneskatt. Denna beräknas motsvara en arbetsgivaravgift 1.0 ca .lAKT-berälf ingår ett föråret0.75procentenheter. , ,

76 Bilaga 2 SOU 1992 102

Förslag till nytt arbetskostnadsindex för reglering av ramanslag AKIM

Metod Anm Vikt + vuu.. a AKII.

Indexet skall avse augusti månad ochlevereras l november varje år. AKJA utgår frånSCBs arbelskostnadsindex för industriarbelare. AKKA men | exkluderar SIAK6 lagstadgade arbetsgivaravgifter. AK1.. ärettnytt index som utgåfrånSCBs kortperiodiska löneundersökning KLP ochräknas enligt ut samma metod som detnuvarande årligaarbetskosmadsindex för industritjänsteman AKT men exkluderar SlAK 6 lagstadgade arbetsgivaravgifter. vikterna Vikt ochViktl. skall avse derelativalönesummoma förarbetarna l respektive tjänstemännen.

Branscher Indexet skall avse SNI2+3 industrin i denprivatasektem.

Sammanvägnlng till gemensam index för Industrlanstâllda

Någonsammmvägningindextalen av förindustriarbetare respektive industritjänstemäxi publiceras inte. Om behovfinns avengemensam indexkan sammanvägning enligt göras följande

hldCXarbemm+tjänslunän LauIa-â-Llel. La+L,

där lönesumma förindustriarbetare lönesumma industritjänstemän för indextalperiod förindustriarbetare t indextalperiod förindustritjänstemän i

Lönesummorna. kanhämtas som från SCBs årliga industristatistik. omfattar direktalönekosmader som a, bl. tidlön.ackordskompensation. restids- ochvlintetidsersänning, ersättning törberedskapsvakt. utrydmingsersättningar. ackordsasatuiing inklusiveackordsöverskoct. helglön, helgersätming. skinakallons- ochobekvämlighetstillägg. semesterlönl-ersatming. sjuklömprovision, tantiem. vinstandelar. gratifikationeroch nauirafüruiåner. l lönebeloppen ingår däremotinte indirektalönekostnader som avtalsenligaoch lagstadgade arbetsgivaravgifter. l lönebeloppen ingår hellerersättningar för täckande kostnader av förenade med arbetets utförande. ex. kostnadsersätmingverktygoch för resor sann lraktamenten.

lndustristatistikens aktualitetmed avseende löner 1990årsuppgifterfannstillgängliga som preliminära uppgiftersep-okt 1991I 22SM9101 definitivauppgifter sep 1992Blå bok Industrin1990.del1.

SOU 1992 102 Bilaga 2 77

Förändringarna mellanpreliminära ochdefinitiva löner inte år så SNI-nivå. stora grov Z-sifremivå. Mellandepreliminära ochdefinitivaredovisade resultaten harvissaombranschningar skett på vanligtvis finare nivån SNI-Zsilfemivå. Undersökningen bryts vid visstidpunkt en för preliminär redovisning. Bortfalletkan variera från0 till 21 eller30 procent saluvårdet. av Somettaltemativ till industristatistikenbørmm övervågaenmetod somkan utgåfrån SCBs loncstatistik m att beräkna fördelningen mellanarbetarnas ochtjänstemännen löuesurnmm.

Kostnader a. Extrakostnadalöruppdelning KLPitvå av undersoluringar avseende tredjekvartalet samt kostnader lör arbetetmedsjälvatotalindexet 80000krår. ca Finansdepartementets stödlör SCBsprioriteringtreårsplanen i avseende skapandet av arbetskosmadsindex förheladenprivatasektom.. Extrakostnad0 kr.

SOU 1992102 79

Bilaga

3 Statistiskt underlag för delsektormodell

80 Bilaga 3 SOU 1992 102

STATENS ARBETSGIVARVERK 1992-09-17 AndersEmlund Anders Stålsby

DELSEKTORMODELLEN SAVS UTKAST TILL GRUPPINDELNING -

Modellprsentaüon

Modellen består av sju grupperav befattningsområden, eller delsektorer. Vi har utgått från personalstruktirreni den statligasektornoch strävat efter att nå ett överskådligt antaldelsektorer medrimliga aggregat av befattningar.Varje grupp är uppbyggd av sinsemellanbesläktadeTNS-familjer. Somreferensmaterial från den privata sidan används de existerande motsvarigheterna BNT. i

En avgörandeskillnad mellannomenklatursystemen är att det i TNS till skillnad från i BNT ingår ett antal familjer som i praktiken är arbetarbefattrtingar. För dessa befattningar kan inga jämförelsermedBNT görasutan en annan referensstatistik måste tillgås.

Desjugruppemaâr

Arbetarbefatmingar Tekniskt arbete Forskningoch utbildning utredningsarbetem m Administration Kommersiellt arbete Ekonomi- och egendomsförvalming

Setabell 1 för vilka TNS-familjer och BNT-referenser som ingår respektive i delsektor.

SOU 1992 102 Bilaga 3 81

När i staten skajämförasmed personalstrukturenidenprivata sektornuppstår vissa områden problemmed att erhålla tillräckligt stora veferensgmpper.Vi har här strävatefter att göragrupperingardär referensgrupperna får en rimlig storlek även om denstatligasidan är dominerande, såsom exempelvisi delsektomUtredningsarbete m. m

I tabell framgår 1 hur stora grupperna ir i det BNT-klassadeSAFPTK-materialet och i det hittills klassadematerialet denstatligasidan. Exempel områden som inte är klassadei det presenteradematerialetärrättsväsendet,polisen,militären, Arbetsmarknadsverket, Tullverket och Skatteförvalmingen. Dessa områden kommeratt tillföra omkring 90 000 personer. Framförallttillförs till delsektorema personer Forskning och utbildning, utredningsarbete m m, Ekonomi- och egmdomsförvalming samt Administration. På sikt kommer å andrasidangrupperna Arbetarbefattningar och Tekniskt arbete att minskai omfattning om affärsverken bolagiseraseller privatiseras.

Lönejämförelsermedhjälp av denpresenterademodellenkan göras antingen genom fortsatttillgång till BNT-klassadlönestatistikeller via en ny undersökningdär referensmaterialetklassasi de sju presenteradedelsektorema.

Simulerad tillämpning av delsektormodellen

Här följer en presentation av en simuleradtillämpning den presenterade av ovan modellenför ett antalmyndigheterför perioden1987till 1991.Dessutom redovisas löneorruäkningstaloch denfaktiska kollektiva löneutvecklingenför dessamyndigheter underperioden.Myndigheterna har valts ut så att de flesta av sektorernaenligt SAVs delegationsindelning är representerade. tabell Se

Ijineomrälmingstalen avser denavtalsenligautvecklingenmellan budgetåret 198990 och budgetåret 199293. Detta motsvarar löneutvecklingen från juli 1987och framåt. Det Vigda snittet är 32 procents ökning för de tolv utvalda myndigheterna under

82 Bilaga 3 SOU 1992 102

perioden.Talen för den kollektiva löneutvecklingensäger inget annat än hur den genomsnittliga lönen förändrats myndigheten. De strukturella förändringa som skett påverkar i hög grad utvecklingen. Bastillfâllet för utvecklingen, mars 1987, åstadkommer missvisandeutveckling en eftersom vissaavtal inte var färdigförhandlade lokalt alla myndigheter, exempelvisden selektiva potten i oktober 1986. Därförkan mars 1988 geen mer rättvisandebas för jântförelser.

För tolv myndigheterhar w beräknat syntetiska löneutvecklingstal i enlighetmedden presenterade modellen. Referenstalen från den privata sektorn för de ddsektorer ovan som är aktuellaför dessa myndigheterbaseras ungefär hälften av BNTs befattningsfamiljer.Delsektoremas utvecklingstalär baserade utvecklingeninom SAFPTK-området ide ingående BNT-familjema. Varje familj bidrar med e vikt motsvarandeandelentjänstemän i familjen i förhållande till det totala antalettjänstemän i delsektom.De syntetiska utvecklingstalen för myndigheternahar sedantagas fram med hänsyntill andelentjänstemän i varjedelsektor respektive myndighet

Modellen ger syntetiska utvecklingstalmellan åren 1987och 1991 i genomsnitt 31,94 procent, lägst 31,72 och högst 32,62 procent. Metoden ger altså som som skillnaderi utveckling mindre änen procentenhet för dessa utvalda myndgheter. Den totala utvecklingenför hela SAFPTK-området mellan augusti 1987och augusti 1991 var 36.6procent.

Det bör påpekas att två förenklingar av modellen gjorts vid denna simulering. Dels ingår inte alla BNT-familjer i referensmaterialet.dels har inte hänsyn tagits till vissa mindrebefattningsgrupper myndigheternanär andelen personeri delsektaema beräknats.Resultatenbör dock inte påverkasi någon större omfattning av detta förfarande.

SOU 1992102 Bilaga 3 83 man DELSEKTORMODEUEN FÖRSLAG TILLGRUPPINDELNING - Underlagfordet klassadematerialet Statligt TMS-klassad personalfebruari1992 samt BMT-klassad heltidsanstálld personal 1991 Siffrorinom parames vidTMS-familjer avser skiktinomfamiljen SAFPTK BMT-klassad heltidsartstálld personal 1990

Motsvarande Antalklassade

840.850,855.860. 870

SOU 1992 102 Bilaga 3 85 Tabell 2 LoneomrakningstalFörändring Förändring syntetisk Bå av snittlön av snittlön utveckling 8990-9293 1987-1991 1988-1991 1987-1991

1991 1 Avserperioden mars 1987 september - 2 Avserperioden mars 1988 september1991 -

Deiseloor Vågdförändring1987-1990. 1 Arbetaibefattningar 2 Teknisktarbete 27.86% 3 Forskning utbildning o 26.74% 4 utredningsarbete m rn 26.42% 5 Administration 26.68% 6 Kommersiellt arbete 7 Ekonomi- egendomsforv 28.44% o syntetisk Schablon

SOU 1992102

Bilaga

4 Tillämpning av modellerna för löneomräkning i

budgetarbetet

I denna bilaga redovisas flödesdiagram för tillämpningen de olika av modellerna för lönekostnadskompensation utredningen redovisar. som Utredningen föreslår att ett nytt system för budgetering lönekostnaderav na införs först sedan det s.k. Rehnbergavtalet har tillämpats fullt ut inom den statliga sektorn. Det innebär att lönekostnadskompensationen för budgetåret 199394 bör baseras på detta avtal oavsett vilken modell som väljs. Tillämpningen för budgetåret 199394 skisseras i diagram 4.1. De totala kostnaderna för staten Rehnbergavtalet för år 1992 är kända p.g.a. till budgetarbetet i regeringskansliet. För myndigheterna skall få att erforderligt utrymme för löneutbetalningama bör till avtalskostnaderna för âr 1992 läggas ett utrymme för framtida kostnadsökningar eftersom budgeteringen budgetåret 199394. Detta blir avser utrymme en permanent buffert för framtida ksotnadsökningar i myndigheternas anslag. Det bör baseras på en prognos för lönekostnadsutvecklingen för år 1993 och halva âr 1994. Dessa komponenter ger det totala ökningsutrymmet för lönekostnader i myndigheternas budgetar budgetåret 199394. Fördelningen mellan myndigheterna detta totala utrymme kan ske först av sedan det centrala statliga avtalet för år 1992 är tecknat. Det beräknas ske under våren 1993. Regeringen bör därför i budgetpropositionen 1993 inhämta ett bemyndigande från riksdagen i regleringsbreven att för budgetåret 199394 fördela det totala utrymmet mellan myndigheterna. Alternativt kan förslag till fördelning presenteras i kompletteringspropositionen på våren 1993. Tillämpningen de båda modellerna i ett foxtvarighetstillstând av skisseras i diagram 4.2. För ensektornzodellerz innebär detta följande. För år 1993 antas staten teckna avtal i tid till budgetarbetet i regeringskansliet hösten 1993. Detta avtal ger en fördelningsnyckel som appliceras de lönekostnadsökningar som ägt rum inom industrin under perioden

88 Bilaga 4 SOU 1992 102

augusti 1992 till augusti 1993. Statistiska uppgifter om utvecklingen i industrin kan levereras av SCB i oktober 1993. Tillsammans ger detta omräkningstalen för respektive myndighet som läggs fast i budgetpropositionen och regleringsbreven. Därefter kan ensektormodellen rulla enligt diagram 4.2. Den osäkra faktorn i detta flödesdiagiam är tidpunktema ñr de centrala statliga avtalen. De styrs av förhandlingarna mellan parterna. Om förskjutningar av dessa tidpunkter sker som nu skett för avtalsåret - 1992 kan det komma att erfordras att regeringen inhämtar riksdagens bemyndiganden när det gäller fördelningen av uppräkningstalet mellan myndigheterna.

I flersektormodellen bör budgeteringen hösten 1992 följa samma

principer i ensektormodellen. Därigenom fullföljs Rehnbergsavtalet som i budgeteringen av lönekostnadema. I ett rullande system måste statistik finnas tillgänglig vid budgetarbetet i regeringskansliet. F.n. publiceras BNT-statistiken först i början av året efter det år statistiken Det innebär att löneutvecklingen mellan avser. augusti år 1992 och augusti âr 1993 skulle publiceras först i början av år 1994. Denna statistik skulle således inte kunna användas i budgetarbetet hösten 1993. För att tidsförskjutningama inte skall bli alltför omfattande bör erforderlig statistik vara tillgänglig senast i oktober månad det år som mätningen avser. Denna statistik kan då i tlersektonnodellen ge både det totala omräkningstalet och fördelning på myndigheternas budgetar i budgetproposition och regleringsbrev jämför diagram 4. 2.

SOU 1992 102 Bilaga 4 89

Diagram 4.1 Lönekostnadsbudgetering. Tillämpning för budgetåret 199394

1992 1993 1994

aug okt jan juli okt jan

o o o o o o 0 0 o 0 o o o o 0 0 o 0 Rehnbergsavtalet för 1992 + utrymme för 1 12 år ger totalutrymmet

Avtal för staten år 1992 ger ev. fördelning

L

Regleringsbrev för resp. myndighet

90 Bilaga 4 SOU 1992 102

i

ä

.

i

s

á ä

S

. a

1 å

E

SOU 1992 102 Bilaga 4 91

Statens offentliga utredningar 1992

Kronologisk förteckning

LFrihet ansvar kompetens. Grundutbildningens 37.Psykiatrinochdesspatienter levnadsförhållanden. - - villkor i högskolan. U. vårdens innehållochutveckling. Reglerforrisker. Ett seminarium om varfor 38.Fristående skolor.Bidragoch elevavgifter. U. tillåter mer föroreningar inne änute. M. 39.Begreppet arbetsskada Psykisktstördassituationikommunerna 40.Risk- och skadehanterirtg i statligverksamhet. Fi. -en probleminventaing socialtjänstens ur 4l.Angáendevattenskotrar. M. perspektiv.S. 42.Kretslopp Basenförhållbar Stadsutveckling. M. - Psykiatrini Norden -ett jämförande perspektiv. 43.EcocyclesThe Basisof Sustainable Urban - Koncession for försakringssammanslumingar. Fi. Development. M. Ny mcrvärdesskattelag. 44.Restrrser högskolans för grundutbildning. U. Motiv. Del 45.Miljöfarligtavfall ansvar och M. - - Fdrfatmingstext ochbilagor.Del Fi. 46.Livskvalitetförpsykisktlångtidssjukaforskning - - 7.Kompetensutveckling nationellstrategi. - en A. kringservice.stodochvard. Fastighetstaxering Bostadsrätter. Fi. 47. Avreglerad bostadsmarknad, DelII. Fi. m.m.- Ekonomioch rätt i kyrkan.C. 48.Effektivare statistikstymingDen statliga l0.Ett nytt bolagfor nmdradiosandningar. Ku. statistikens finansiering ochsamordning. Fr. fastighetsskatt Fi. 49. EES-anpassning av marknadsforingslagstifmingen. 12.Konstnärligltogskoleutbildning. U. C. 13.Bundnaaktier.Ju. 50. Avgifter ochhögkostrtadsskydd inomäldre-och 14.Mindrekadmiumi handelsgödsel. Jo. handikappomsorgen. S l5.l..edningochledarskap i högskolannagra SLÖverSyn av sjöpolisen. Ju. perspektiv ochmöjligheter.U. 52.Ettsamhälle föralla. l6. Kroppen efter döden. 53.Skatt dicselolja.Fi. l7.Densistaundersökningenobduktionen - i ett 54. Mer för mindre - nya styrformerförbam-och psykologiskt perspektiv. ungdomspolitiken. C. 18.tvångsvårdi socialtjänsten ansvar ochinnehåll. 55.Radfor forskning om transporter och lålârtgtidsutredningen1992.Fi. kommunikation. K. 20.Statenshundskola. Ombildningfrånmyndighettill m för forskning om transporter och aktiebolag. kommunikation. Bilagor.K. ZLBostadsstod till pensionärer. 56. färjor och farleder. K. 22.EES-anpassningkreditupplysningslagen. av Ju. 57. Beskattning vissanatmaförmårter av m.m. Fi. 23.Kontrollfrågor i urlldatoriseringen Fr. m.m. 58.Miljöskulden. En rapport om hur miljöskulden 24.Avregleradbostadsmarknad. Fi. utvecklas om ingenting gör. M. 75.Utvärdering forsdksverksamheten av medS-arig 59. uraruppdnget. U. yrkesinriktad utbildningi gymnasieskolan. U. 60.Ertklare reglerför statsanställda. Fr. 26.Rlittentill folkpension kvalifrkationsregler - i 61. Ett reformerat aklagarväsende. Del.A ochB.Ju. internationella förirållanden. 62. Forskning ochutvecklingför totalförsvaret-förslag 27. Årsarbetstid. A till åtgärder. F6. 28.Kartläggning av kasinospelenligtinternationella 63.Regionala roller en perspektivstudie. C. - regler.Fi. 64.Utsikt mot framtidens regioner sjudebattinlägg. C. - 29.Smittskyddsinstitutet organisation ny för Sveriges 65. Kanboken. C. nationellasmiuskydrtsfurtkuoner. 66.Västsverigeregioni utveckling. C. - 30.KreditforsäkringNågra aktuellaproblem.Fi. 67.Fortsatt refonnering företagsbeskattningen. av Del - SLLagstifming satellitsandningar om av Fr. TV-programKu. 68. Långsiktigntiljöforskrting. M. 32. NyaInlandsbanan. K. 69.Meningsfullvistelse asylförlággrting. Ku. 33.Kasinospelsverksamhet i folkrorelsemas tjänst C. 70.Telelag.K. 34.Fastigltetsdatasystetnels datorstmkttrr. M. 7l.Bostadsfonnedling i nya former. Fi. 35.Kart- och mlltningsutbildningar i nya skolformer.M. 72.Detkommunala medlemskapet. C. 36.RadioochTV i ett. Ku.

1992 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

73. Välfärd och valfrihet service. stöd och vård för psykiskt störda. 74.Prova privat Provning och mätteknik inom SP och SMP i europaperspektiv. N. 75. Ekonomisk politikunder kriseroch i krig. Fi. 76. Skogspolitiken inför 2000-talet. Huvudbetllnkande. Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor ll. Jo. Psykiskt störda i socialförsäkringen - ett . kunskapsunderlag.

Utredningen om vissa internationella insolvens- . frågor.Ju. Statens fastigheter och lokaler ny organisation. . - Fi Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning. Ju. . Trafikpolisen mer lin dubbeltbättre. Ju. . Genteknik en utmaning. Ju. . - Aktiebolagslagen och EG.Ju. . Ju. Ersättning för kränkning genom brott. . Förvaltning av försvarsfastigheter. Fo. . Eunytt betygssystem. U. . Åtgärder to att förbereda Sveriges jordbruk och . livsmedelsindustri för EG förslag om vegeta- biliesektom. livsmedelsexporten ochden ekolo giska produktionen. Jo. 88. Veterinär verksamhet behov. organisation och finansiering. Jo. 89. Bostadsbidrag enklare rättvisare billigare. - - - 90. Biobränslen för framtiden. Jo. 91. Biobranslcn för framtiden. Bilagedel.Jo. 92. Pliktleverans. U. 93. Svensk skola i världen. U. 94. Skolaför bildning.U. 95.Den svenska marknaden för projektkapital statens nuvarande och framtida roll. N. - 96. Förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Ku. 97. Sparar vi for lite Hushållssparandet i samhällsekonomin. Fi. 98.Kommunernas socialbidrag en kartläggning av normer. kostnader m.m. 99. Rådgivningen inom jordbruket och trädgårdsnaringen. Jo. 100.Staten och arbetsgivarorgattisationema. Fi. 101. Försvarsmaktens hälso- och sjukvård.Fo. 102. Myndigheternas forvaltningskostnader budgetering av pris- och löneförättdringar. Fi. -

Statens 1992

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Kommunikationsdepartementet

Bundnaaktier.[13] NyaInlandsbanan. [32] EES-anpassningkreditupplysningslagen. [22] Rådför forskning om transporter och kommunikation. av Översyn sjöpolisen. Rådför forskning om transporter och kommunikation. av Ett reformeratåklagarväsende. Del ochB. [61] A Bilagor. [55] Utredningen vissainternationella om insolvens- Färjorochfarleder. [56]

frågor.[78] Telelag. [70]

Kriminologisk och kriminalpolitiskforskning. [80] Finansdepartementet Trafikpolisen mer än dubbelt bättre. [81] Genteknik en utmaning.[82] Koncession för försäkringssarrtmanslumingar. [5] - Aktiebolagslagen ochEG.[83] Ny mervärdesskattdag. Ersättningförkränkning genom brott. [84] Motiv. Del - Författningstext ochbilagor. Del [6] Försvarsdepartementet - Fastighetstaxering Bostadsrätter. [8] m.m.- Forskningochutvecklingför totalförsvaret-förslag Fastighetsskatt. [ll] till åtgärder. [62] Längtidsutredningen 1992. [19]

Förvaltning försvarsfastigheter. av [85] Kontrollfrägori tulldatoriseringen m.m. [23]

Försvarsmaktens hälso-ochsjukvård. [101] Avreglerad bostadsmarknad. [24]

Kartläggning av kasinospel enligt internationella - Socialdepartementet regler.[28]

Psykisktstördas situation i kommunerna KreditförsäkringNågra aktuellaproblem. [30] probleminventeringsocialtjänstens perspektiv. [3] Risk-och skadehantering i statligverksamhet. [40] -en ur Psykiatrini Norden jämförande perspektiv.[4] Avreglerad bostadsmarknad. DelIl. [47] - ett Kroppenefterdöden.[16] Effektivare statistikstyrningDen statliga statistikens - Den sistaundersökningenobduktionen i finansiering och samordning. [48] - ett psykologiskt perspektiv.[17] Skatt på dieselolja. [53]

Tvängsvardsocialtjänsten i och innehåll. [18] Beskattning av vissa naturaförmäner m.m. [57] - ansvar Statens hundskola. ombildningfrånmyndighet till Enklare reglerför statsanställda. [60] aktiebolag.[20] Fortsatt reformering av företagsbeskattrtingen. Del

Bostadsstöd till pensionärer. [21] [67] Rätten till folkpension kvaliftkationsregler i Bostadsfönnedling i nya former. [71] internationella förhållanden. [26] Ekonomisk politikunderkriser ochi krig.[75]

Smittskyddsinstitutet organisation för Sveriges Statens fastigheter och lokaler ny organisation. [79] - ny nationella smittskyddsfunktioner. [29] Spararvi förlite Hushällssparartdet i samhälls-

Psykiatrinochdesspatienter levnadsförhållanden. ekonomin. [97] vårdensinnehållochutveckling.[37] Statenoch arbetsgivarorganisationema. [100]

Begreppet arbetsskada. [39] Myndigheternas förvaluiingskosmader Livskvalitetförpsykisktlångtidssjuka budgetering av pris-och löneförändringar. [102] - -forskningkringservice,stödochvärd.[46] Avgifter och högkostnadsskydd inomäldre- och Utbildningsdepartementet handikappomsorgen. [50] Ettsamhälleföralla.[52] Frihet kompetens. Grundutbildningens villkor - ansvar- Välfärdochvalfrihet- service.stödoch vårdför i högskolan. [1]

psykisktstörda.[73] Konstnärlig högskoleutbildning. [12] Psykisktstörda i socialförsäkringen kunskaps- ett Ledning och ledarskap i högskolan någraperspektiv - underlag.[77] och möjligheter.[15] Bostadsbidragenklare rättvisare billigare.[89] Utvärdering av försöksverksamheten med 3-Arig - - - Kommunernas kartläggning yrkesinriktad utbildningi gymnasieskolan. [25] socialbidragen - av

normer. kostnader m.m. [98]

1992 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Fristående skolor. Bidragoch elevavgifter.[38] EES-anpassning av rmrk|1ads en.[49] Resurser för högskolans grundutbildning. [44] Mer förmindre nya styrfamer m ham- och láraruppdmget. [59] ungdomspolitiken. [54] En nytt betygssystem. [86] Regionala roller en perspektivsutdie. [63] - Pliktlevexans. [92] Utsikt mot framtidens regioner sju debattinlägg. [64] - Svensk skolai världen. [93] Kartboken. [65] Skolaför bildrting. [94] Västsverigeregion i utveckling. [66] - Det kommunala medlemskapet. [72] Jordbruksdepartementet Miljö- och naturresursdepartementet Mindre kadmiumi handelsgödsel. [14] Skogspolitiken inför2000-talet. Huvudbemnkande. Regler förrisker.Ett seminarium om varit vi tillåter 5 [76] mer föroreningar inneänute. [2] r Skogspolitiken inför2000-talet. Bilagor [76] Fastighetsdatasystemets datorstruknrr. [34] i Skogspolitiken inför 2000-talet. BilagorII. [76] Kart- och matningsutbildningar i nya skolfcrmer. [35] Åtgärder m att förbereda Sveriges jordbruk och Angående vattenskoter. livsmedelsindustri for EG-forslag vegetabilie- kretslopp Basen for hållbar stadsutveckling. [42] om sektnm, livsmedelsexporten och den ekologiska EcocyclesThe Basis of Sustainable Urban Develop- produktionen. [87] ment. [43] Veterinär verksamhet-behov. organisation och Miljöfarligt avfall ansvar och [45] fmansieting. [88] Miijöskulden.E rapport om hur miljdsknldert utveck- Biobränslen för framtiden. [90] las om vi ingenting gor. [58] Biobrånslen för framtiden. Bilagedel. [91] Långsiktig miljoforskrting. [68] Rådgivningen inom jordbruketoch uädgårdsnäringen. [99]

Arbetsmarknadsdepartementet Kompetensutveckling en nationellstrategi.[7] - Årsarbetstid. 271

Kulturdepartementet Ettnya bolag m [10] lagstiftning om satellitsändningar av TV-program. [31] Radio ochTV i ett. [36] Meningsfullvistelse på asylfdrlaggning. [69] Forbudmot etnisk diskriminering i arbetslivet. [96]

Näringsdepartementet Prova privat Provningoch mätteknikinomSP och - SMPi etuopaperspektiv. [74] Densvenska marknaden för projektkapital statens nuvarande och framtida roll. [95]

Civildepartementet

Ekonomiochrätt i kyrkan. [9] WRQrQätL. anal;

Kasinospelsverksamhet i follrrorebemas tjänst [33]

1992 I l -O 4

STOCKHOLM