Frivillig verksamhet för totalförsvaret

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

FRIVILLIG

VERKSAMHET

FÖR TOTALFÖRSVARET

rnål- och

Ett resultatperspektiv

Betänkande av Utredningen om medverkan i totalförsvaret frivillig

Saw

KB Oc,

M

c.-

Statens offentliga utredningar 1992132 § Försvarsdepartementet

Verksamhet for

Frivillig

totalförsvaret

Ett mål- och resultatperspektiv

Betänkande av Utredningen om frivillig medverkan i totalförsvaret Stockholm 1992

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget som ingår i C E Fritzes AB. Allmänna Förlaget ombesörjer också, på uppdrag av Regeringskansliets fbrvaltningskonbor, remissutsändningar av SOU och Ds. Beställningsadress Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax 08-20 50 21 Telefon 08-690 90 90

Graphic Systems AB, Göteborg 1992 ISBN 91-38-13242-7 ISSN O375-250X

SOU 1992132

Till statsrådet och chefen för

Försvarsdepartementet

Genom beslut den 4 oktober 1990 bemyndigade regeringen statsrådet R. Carlsson att tillkalla särskild utredare med en uppdrag att utreda de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet inom totalförsvaret. Med stöd detta bemyndigande av förordnade departementschefen den 29 oktober 1990 f.d. avdelningschef Britt-Marie Bystedt att särskild utredare vara fr.o.m. den 4 oktober 1990. Den 29 oktober 1990 förordnades avdelningsdirektör Roland Ferngren till sekreterare. Han ersattes den 1 juni 1992 av fil. dr Helena Streijffert. Följande har varit förordnade sakkunniga åt personer som utredningen departementssekreterare Herman Jentzen 1991- 01-15-1991-04-14, departementssekreterare Anne Nilsson 1991-04-15-1991-09-02 samt departementssekreterare Lars Schmidt fr.o.m. den 2 september 1991. Den 15 januari 1991 förordnades experter åt utredningen som generalsekreterare Mats Ekeblom, avdelningsdirektör Lennart Engren, generalsekreterare Anders Håkansson, hovrättsasses- Thomas Johansson, försvarsdirektör Folke Klefbom, rikssor lottachef Marianne af Malmborg, överste Lars Nordmark, riksbilkårchef Brittmarie Utterström och direktör Lars Ytterborn den 7 november 1991 förordnades departementsseksamt Per Bengtsson och den 28 september 1992 avdelningsreterare direktör Roland Ferngren. Ett särskilt yttrande har avlämnats experterna Håkansav af Malmborg, Nordmark och Utterström. son, har antagit namnet Utredningen frivillig Utredningen om medverkan i totalförsvaret. Utredningen redovisar härmed sitt arbete.

Stockholm den 1 december 1992.

Britt-Marie Bystedt Helena Streijffert

SOU 1992132

Sammanfattning

Inledning

Föreliggande betänkande redovisar resultatet av en utredning om de frivilliga försvarsorganisationernas medverkan i totalförsvaret. I enlighet med utredningens direktiv bilaga 2 har arbetet kommit att riktas dels mot den gällande författningsgrundade styrningen av verksamheten generellt, dels mot en kartläggning och analys av organisationernas huvudsakliga bidrag till totalförsvaret, dvs. rekrytering och utbildning av frivillig personal. Med utgångspunkt i frivilligverksamhetens betydelse för försvarets folkliga förankring har jag ägnat uppmärksamhet åt frågan om försvarsupplysning. Därutöver har jag i enlighet med mitt uppdrag bearbetat vissa frågor om s.k. frivilligförmåner, rätten till ledighet från arbetet vid fullgörande av frivillig försvarsutbildning samt frågan om skjutträning m.m. inom frivilligorganisationernas ungdomsverksamhet. De förslag jag lägger innebär en nedtoning av den statliga styrningen av frivilligverksamheten genom författningar och en utveckling av ett för de olika verksamheterna ändamålsenligt budgetstyrsystem. I konkreta termer finns således i betänkandet följande förslag Förslag till en förordning om frivillig försvarsverksamhet, - ny som bl.a. innebär en tydligare åtskillnad mellan myndigheternas ansvar och befogenheter å ena sidan och å den andra organisationernas ställning som enskilda rättssubjekt och leverantörer av tjänster åt försvaret Förslag avseende ekonomistyrning av den frivilliga försvar- sutbildningen genom uppdrag Förslag när det gäller frivilliga med tjänstgöringsavtal om att den tidigare kategoriindelningen i A- och B-personal slopas Förslag till inrättande av ett försvarsupplysningsrâd inom - Styrelsen för psykologiskt försvar Förslag till inrättande av ett särskilt, tidsbegränsat, över- gångsstöd

10 Sammanfattning SOU 1992132

Förslag till ändringar i de författningar som reglerar vissa förmåner Förslag till komplettering studieledighetslagen. - av

Frivillig försvarsverksamhet presentation av de - en frivilliga försvarsorganisationerna Kap. 2

Här presentation den frivilliga försvarsverksamheten ges en av dels enligt gällande kungörelse, dvs uppgifter i anslutning till rekrytering och utbildning frivilligpersonal resp. upplysav ningsverksamhet, dels med utgångspunkt i de i frivilligkungörelsen förtecknade 22 organisationernas verksamhet. Presentationen i det avseendet bygger på material som samlats in senare från organisationerna med hjälp en enkät. Här redovisas bl.a. av den inre, informella grupperingen organisationerna i de som av dels rekryterar och utbildar för befattningar i krigsorganisatioavtalsslutande organisationer, dels vidareutbildar för benen fattningar i krigsorganisationen befälsutbildande organisationer, dels slutligen utbildar för att öka den enskildes personliga färdigheter färdighetsutvecklande organisationer. Vidare återges vissa kvantitativa mått på verksamheten såtotala antalet medlemmar 1,1 miljon enligt enkäten och som det skattade antalet medlemmar mera direkt kan hänföras som till totalförsvarssektorn 550 000. Här finns också uppgifter om hur många medlemmar i de avtalsslutande organisationerna avtal bundit sig för tjänstgöring inom totalförsvaret som genom ca 75 000 personer. Statsbidragen till organisationerna uppgick 199192 till sammanlagt 218 miljoner kronor. Beloppet är ojämnt spritt över organisationerna så att tredjedel av dem erhöll fyra femtedeen lar totalbidraget. Fem de största organisationerna fick av av närmare 70% totalbidraget. Utöver direkta statsbidrag ges av stöd i form, dvs. olika slag av bistånd till frivilligverkannan samheten beslutas regionalt eller lokalt. Det har varit svårt som att skatta värdet detta bistånd i kronor; ett värde som hänför av sig till försvarsmaktens bistånd under budgetåret 199091 är skattat till 50 miljoner kronor. ca

Författningsregleringen Finns behov lagstöd - av Kap. 3

Den gällande grundlagen lämnar ett betydligt mindre utnu för regeringen att ingripa i enskildas förhållanden jämrymme fört med den äldre grundlag i kraft när 1970 års frivilsom var ligkungörelse utfärdades. Flera kungörelsens stadganden av

Sammanfattning 11 SOU 1992132

har sådan innebörd att de måste grundas på eller omvandlas i en lag de skall giltiga i fortsättningen. Jag anser en ny om vara dock att frivilligorganisationerna såsom självständiga ideella sammanslutningar privaträttsliga subjekt vilka på frivillig - basis erbjuder tjänster till stöd för totalförsvaret inte bör bli föremål för statlig styrning i denna sin egenskap. Med den utgångspunkten har jag prövat kungörelsens olika föreskrifter innebär åligganden för organisationerna och kommit till som slutsatsen att de bör utgå. Detta gäller således föreskrifterna om att organisationernas stadgar skall fastställas av regeringen, att representanter för statliga myndigheter skall ingå i organisationernas ledningsorgan samt de föreskrifter som avser olika aspekter organisationernas praktiska verksamhet, förbudet av att ta emot vissa gåvor samt stadgandet att det skall finnas om ett samarbetsorgan för samordning organisationernas verkav samhet. Med utgångspunkt har jag granskat förordningens samma stadganden innebär förpliktelser för enskilda individer, dvs. som de enskilda organisationsmedlemmar som ingått avtal med en myndighet viss tjänstgöring i totalförsvaret, och även här om dragit slutsatsen att de bör utgå. Enligt mitt förslag bör förpliktelser detta slag privatsrättslig reglering och såleav ges en des skrivas in i ett avtal ingås mellan den enskilde och som myndigheten. Det finns inte anledning att bibehålla den schematiska indelningen frivilliga med tjänstgöringsavtal i en Aav och B-kategori, däremot skall man enligt förslaget i en men varje avtal vissa krav tjänstgöringens omfattning ange om

avpassade efter vad behövsför resp. befattning. När,

m.m., som slutligen, det gäller frågan uppgifter för landsting och komom har jag mot bakgrund de senaste årens reformarbete muner av

ort bedömningen att det är överflödigt att aktualisera någ-

nu lagbestämmelser avseende t.ex. kommunalt ansvar för ra nya frivilligas engagemang i totalförsvaret.

Statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer Mål- och resultatstyrning Kap. 4

Här utvecklas ett principiellt system för statlig finansiering av frivilligorganisationernas medverkan till landets totalförsvar, ett system vilar på ett mål- och resultattänkande. Jag som skiljer mellan sådan medverkan är direkt relaterad till som olika totalförsvarsmyndigheters krigsorganisations- resp. beredskapsuppdrag och sådan är relaterad till spridandet av som kunskap totalförsvaret och landets säkerhetspolitik. I det om

12 Sammanfattning SOU 1992 132

förra fallet ser jag de myndigheterna uppdragsgivare till de som olika frivilligorganisationerna åtar sig att rekrytera och som utbilda frivilliga produktionsuppdragsstyrning. I det senare fallet ser jag frivilligorganisationerna mottagare statligt som av bidrag till olika försvarsupplysningsprojekt fördelning statav

ligt stöd efter ansökan. Eftersom en övergång till det budget-

styrsystem jag föreslår kan medföra vissa övergångsproblem för organisationerna föreslår jag att ett tidsbegränsat finansiellt stöd under tre år skall ges till de aktuella organisationerna direkt från Försvarsdepartementet.

Utbildningsverksamheten - Produktionsuppdragsstyrning Kap. 5

Här ges en beskrivning av den mångfacetterade frivilliga försvarsutbildningen. Här förs ett resonemang om uppföljning och utvärdering av utbildningsverksamheten samt olika mått på om verksamhetens resultat. Min slutsats är att ansvarsfördelningen mellan de frivilliga försvarsorganisationerna och berörda totalförsvarsmyndigheter bör göras entydig och mitt förslag är att ansvaret för utbildningens genomförande ges till frivilligorganisationen medan myndigheten i fråga ansvarar för fastställandet av utbildningens mål. Med en sådan klarhet följer en naturlig ansvarsfördelning också när det gäller uppföljning och utvärdering av utbildningsverksamhetens resultat. Den ansvarsfördelning jag förordar bildar grunden för ekonomistyrningen av den frivilliga försvarsutbildningen från uppdragsgivaren, dvs. myndigheten, till uppdragsmottagaren, dvs. frivilligorganisationen. Goda förutsättningar finns enligt min bedömning för en förbättrad effektivitet i finansieringssystemet, en ökad kostnadseffektivitet i produktionssystemet samt ett tydligare inflytande från ett avnämarperspektiv.

Försvarsupplysningsverksamhet Statligt stöd efter ansökan Kap. 6 Ideella organisationers medverkan till spridandet kunskap av om landets försvar och säkerhetspolitik utgör enligt min mening ett viktigt bidrag till försvarets folkliga förankring. De frivilliga försvarsorganisationerna har här en strategisk roll att spela genom olika upplysnings- och rekryteringskampanjer, genom välinformerade medlemmar som kan fungera försvarsexsom perter på arbetsplatser, i hemmet, bland vänner och bekanta. Enligt min bedömning bör denna kapacitet tas till Det vara. vore med andra ord fördel föreningsburen försvarsinen om

SOU 1992 132 Sammanfattning

formation kunde komplettera den statligt finansierade försvarsinformation idag genomförs olika

som av totalförsvarsmyndig-

heter och då särskilt Styrelsen för psykologiskt försvar SPF. Inom SPF finns idag ett informationsråd med företrädare för

informationsansvariga från ett antal totalförsvarsmyndigheter

för samordning vissa informationsinsatser. Mitt förslag av är att

detta råd omvandlas till ett försvarsupplysningsråd

med företrädare också från de frivilliga försvarsorganisationerna. SPF skall utlysa ansökningstillfallen för medel till försvarsupplysningsprojekt. Till rådets uppgift skall höra bereda att inkomna ansökningar samt att följa och utvärdera upp den verksamhet som genom detta förfarande erhållit medel.

Ny förordning frivillig försvarsverksamhet om Kap. 7

Mot bakgrund det och de förslag av resonemang jag redovisat i kaptlen 5 och 6 ett förslag till ges ny förordning. I konsekvens härmed lämnas i förordningen föreskrifter om vad som skall med frivillig försvarsverksamhet avses respektive frien villig försvarsorganisation samt vissa riktlinjer visavi de statliga myndigheterna. När det gäller de finns således senare föreskrifter med innebörden att myndigheterna skall ange målen för utbildning frivilliga, besluta uppdrag av om till frivilliga försvarsorganisationer att genomföra utbildning, lämna underlag till organisationerna för

upplysningsverksamhet, stödja

or-

ganisationerna i rekryteringsverksamheten, teckna

avtal, registrera och krigsplacera frivilliga samt i övrigt stödja den frivil-

liga försvarsverksamheten. Vidare stadgas att SPF skall fatta beslut efter ansökan frivilliga försvarsorganisationer av om för-

delning av statsmedel till försvarsupplysning.

Genom en paragraf i förslaget de frivilliga ges försvarsorganisationerna ett långtgående inflytande då det stadgas att myndigheten skall kontrollera med den aktuella frivilligorganisatio-

nen att en person har den erforderliga kompetensen innan myndigheten tecknar avtal med honomhenne om tjänstgöring inom totalförsvaret.

Skjutträning för ungdomar och Sveriges

internationella åtaganden Kap. 8

Den fråga ställdes i direktiven som var om det inom frivilligorganisationernas ungdomsverksamhet förekommer övning i vapenbruk m.m. strider mot att Sverige som i internationella sammanhang ställt sig bakom strävandena att förhindra att den inte fyllt 18 år deltar i som militärt försvar. Efter en

SOU 1992132 14 Sammanfattning

relevanta förhållanden drar jag slutsatsen att genomgång av föreligger mellan Sveriges åtaganden och någon konflikt inte

den frivilliga försvarsverksamhetens ungdomsverksamhet.

Förmånsfrågor Kap. 9

samråd med representanter för berörda myndig- Jag har efter

organisationer kommit fram till följande. Den nära heter och gällande för ersättning till den frivilknytningen mellan system

värnpliktsförmånerna finner jag ändamålsliga personalen och

varför den bör bestå. Jag föreslår ingen förändring som enlig sammanhanget eftersom traktamentsbeskatteproblem i avser under i Finansdepartementet. När stämmelserna f.n. är översyn

instruktörsförmånerna är mitt förslag att arvodenas det gäller ÖB AMS efter samråd storlek fortsättningsvis bestäms av resp.

med de berörda organisationerna.

till ledighet för frivillig försvarsutbildning Rätten

Kap. 10

den formella rätten till ledighet för genomgång I princip finns i lagen arbetstagares rätt till frivillig försvarsutbildning om av utbildning studieledighetslagen. Emellertid finner ledighet för

att föreslå komplettering av lagtexten vajag det motiverat en möjlighet att uppskjuta begärd ledigrigenom arbetsgivarens en

såvitt gäller utbildning inom den het i någon mån begränsas

försvarsverksamheten. I kapitlet görs också en samfrivilliga konsekvenserna ett införande av hällsekonomisk analys av av

till ledighet för frivillig försvarsutbildning. generell rätt en

Kostnadskonsekvenser utredningens förslag av

Kap. 11

lägger medför ingen avveckling eller neddragning De förslag jag

existerande frivillig försvarsverksamhet och därmed inga av med undantag för mina förslag av-

specifika besparingsobjekt,

för frivillig personal instruktörsförseende förmånerna resp.

statsfinansiella besparingar pekas ut. I månerna. Här kan vissa

emellertid mina förslag goda möjligheter till raövrigt medför

tionalisering och ökad kostnadseffektivitet.

SOU 1992132

1 Utredningsuppdraget

1.1 Direktiven

Utredningens uppgift har varit att över den del totalse av försvarets personalförsörjning sker de frivilliga försom genom svarsorganisationerna. Därvid skall de frivilliga försvarsorganisationernas roll, uppgifter och prövas. Även frågan ansvar om verksamhetens finansiering skall prövas. Dir. 199065, bise laga 2. Nyckelord i uppdragsformuleringen är bl. ansvarsföra. delningen mellan berörda myndigheter och frivilligorganisa- tionerna när det gäller den frivilliga utbildningen; kostnadsef-

fekterna av den ansvarsfördelning utredaren kommer att

-

föreslå; kostnadseffektiviteten hos systemet för statlig finans-

iering av frivilligverksamheten, inklusive de s.k. frivilligförmånerna; samhällsekonomiska utgångspunkter att anläggas vid prövningen av möjligheterna att införa generell rätt till en ledighet för genomgår frivillig försvarsutbildning personer som respektive tjänstgör frivillig inom totalförsvaret. som Till utredningsuppdraget hör också att granska kungörelsen 1970301 om frivillig försvarsverksamhet från såväl sakliga och materiella som språkliga och redaktionella utgångspunkter. Ett nyckelord i detta sammanhang är lagstöd dvs. huruvida det föreligger ett behov lagstöd för sådana uppgifter på frivilav ligverksamhetens område det finns anledning att reglera i som en förordning. Därutöver finns i direktiven uppgiften för utredningen att pröva det finns inslag i den frivilliga ungdomsom verksamheten som inte är förenliga med Sveriges internationella åtaganden avseende ungdom och vapenbruk.

Utredaren skall beakta statsmakternas ställningstaganden i de frågor som är betydelse för uppdraget samt resultatet av av regeringens uppdrag till Statskontoret avseende stödet till föreningslivet. Fortlöpande kontakt skall hållas med företrädare för de frivilliga försvarsorganisationerna.

Genom regeringens beslut 1991-12-12, dnr FO9126904 ändrades utredningens tidigare tidsplan så att Slutdatum för redovisning av utredningens resultat till senast den 31 angavs december 1992.

16 Utredningsuppdraget SOU 1992 132

1.2 Vissa inkomna skrivelser m.m.

Till utredningen har från Försvarsdepartementet överlämnats framställning vissa ändringar i kungörelsen 1970301 om om forsvarsverksamhet regeringsbeslut 1990-11-29, frivillig m.m. respektive framställning ändring i kungörelsen dnr 50688 om 1970301 frivillig forsvarsverksamhet m.m. regeringsbeom 1991-06-06, dnr FO9019008 samt hemställan om erslut en frivilligorganisation utdrag protokoll hållande av status som av regeringssammanträde 1991-10-17, dnr FO9114064, FO91 vid 18534. Innehållet i dessa handlingar har beaktats av ut- redningen infor de förslag presenteras i kapitlen 3 och 7. som Försvarsdepartementet har under hand anmodat utredningen beräkna kostnaden på totalnivå for instruktörsarvodeatt söka den frivilliga forsvarsutbildningen och att om möjligt na inom uppskatta kostnadseffekterna eventuell ändring i även av en arvodesreglerna. I enlighet med departementets önskan har detuppdrag rapporterats till departementet den 17 oktober 1991, ta dvs. innan utredningen i övrigt slutforts. har beretts tillfälle att lämna synpunkter på pro- Utredaren Förslag till ändringar i lagen 1968644 om discimemorian krigsmän m.m.Remiss 1991-10-24, dnr FO91 plinforseelser av 19388 respektive på promemorian Utredning av totalforsvarsverksamheten inom arbetsmarknadsverket Remiss 1992-01-20, Arbetsmarknadsstyrelsen, dnr G 5.49-1692. Utredaren har i fallen avstått från möjligheten att lämna synpunkter. båda

1.3 Arbetsformer

rådort med experter och sakkunnig dels vid Utredaren har sammanlagt sjutton protokollförda sammanträden dels vid flera tillfällen under hand. Utredaren besökte inledningsvis samtliga

frivilligorganisationer for informationsutbyte. Åtskilliga stu-

utredaren, sekreterare, sakkunnig och

diebesök har orts av

vid olika frivilligutbildningar och -övningar m.m. samt experter civila och militära totalforsvarsmyndigheter. Utredavid olika flertal inbjudningar från olika frivilren har accepterat ett ligorganisationer for att och informera om utredningresonera två tillfällen har företrädare for frivilligorganisationeren. Vid inbjudits till informationsträffar olika utredarens na om Kontakter har även tagits med pliktutredningen Fö slutsatser. 199102. Underhandsuppdraget avseende kostnaderna for instruktörs-

SOU 1992132 Utredningsuppdraget 17

arvoden m.m. har givit anledning till särskild enkät utsänd en - 1991-06-18 till samtliga frivilligorganisationer med begäran om vissa uppgifter om verksamhet och ekonomi utöver den enkät som tidigare 1990-06-18 hade sänts ut för att samla - sådana uppgifter som var relaterade till utredningens direktiv. Resultaten från den först nämnda enkäten har redan redovisats till departementet jfr ovan avsnitt 1.2 medan de viktigaste resultaten från den senare redovisas dels i kapitel dels i tabellbilagan till betänkandet. Utredaren har samrått med berörda myndigheter och organisationer i arbetet med förmånssystemet.

SOU 1992132

försvarsverksam-

Den frivilliga

heten

2.1 Utredningsuppdragets omfattning

Uppdraget for denna utredning är enligt direktiven avgränsat det de i Kungl. Majzts kungörelse 1970301 om frivilså, att är forsvarsverksamhet uppräknade organisationernas uppgiflig för totalförsvaret skall beaktas. I denna författning ter som

frivilligkungörelsenl förtecknas 22 olika sammanslutningar

frivilliga försvarsorganisationer. som samtidigt medveten att begreppet frivillig försvars- Jag är om verksamhet så allmänt, att det inte helt kan förbehållas de är bedrivs i hägnet de i frivilligkungörelsen aktiviteter som av nämnda organisationerna. Betydande insatser för totalförsvaret på frivillig grund äger vid sidan dessa. Trots detta rum av kommer praktiska skäl begreppen frivillig försvarsverksamav het respektive frivilliga forsvarsorganisationer att om inte här användas med syftning enbart på de aktiviteannat sägs och de 22 sammanslutningar berörs kungörelsen. ter som av

uppgifter i

2.2 Frivilligorganisationernas

stort

frivilliga försvarsorganisationerna medverkar, och en på De var sitt till den del totalförsvarets samlade verksamhet som sätt, av på pliktlagstiftning eller anställningsavtal. Orgainte baseras kompletterar således de forsvarsåtgärder nisationernas insatser och, i fråga den civila delen, även kommunala som statliga om det operativa ansvaret för. I huvudsak innebär myndigheter har organisationerna i samråd med myndigheterna indetta att och utbildar frivilliga för beredskaps- och formerar, rekryterar krigsorganisationen samt vidareutbildar personal som tagits ut

till freds- eller krigstidsuppgifter inom totalförsvaret.

7 denna används i fortsättningen detta kapitel endast den

För av kortare beteckningen kungörelsen.

20 Den frivilliga försuarsuerksamheten SOU 1992132

Vid sidan av sådana uppgifter som innebär direkt medverkan i totalförsvarets personalförsörjning har flera de frivilliga av försvarsorganisationerna tradition ort beaktansvärda inav satser för att väcka ett allmänt försvarsintresse och sprida information om försvarsfrågor. Härigenom har dessa organisationer aktivt medverkat till att även utanför den medlemsegna kretsen förankra positiv inställning till totalförsvaret och en öka förståelsen för de uppoffringar i tid och arbete detta som kräver också i fredstid. Det är värt stor uppskattning att verksamhet med den breda inriktning som nyss beskrivits alltjämt utgör ett återkommande inslag på arbetsprogrammet hos många de i kungörelsen av nämnda organisationerna. De informationsåtgärder och den opinionsbildning som initieras av dem utgör och kommer nu sannolikt även i framtiden att utgöra ett synnerligen värdefullt komplement till de aktiviteter av motsvarande slag genomförs som av andra ideella sammanslutningar, intresseorganisationer, politiska partier och andra. För att de bärande idéerna bakom totalförsvaret skall förbli levande inom stora medborgargrupper kan betydelsen dessa insatser knappast överskattas. De av organisationer som medverkar härtill ger därmed ett ovärderligt bidrag i arbetet på att stärka och bevara den svenska demokratin.

2.3 Organisationernas åligganden enligt kungörelsen

I kungörelsen de frivilliga försvarsorganisationernas anges uppgifter på följande sätt 12 och 13 §§

Frivillig försvarsorganisation skall i samråd med myndigheterna leda upplysnings- och rekryteringsverksamheten, medverka vid sådan utbildning av frivillig personal ledes som av myndighet, leda sådan utbildning av frivillig personal som icke anordnas av myndighet, teckna avtal med och svara för registrering och krigsplacering av B-personal. Frivillig försvarsorganisation skall vidare avge förslag till framställning om statsbidrag, omhänderha tilldelade statsmedel enligt föreskrifter central förav valtningsmyndighet, bestämma över sin ekonomiskt stödjande verksamhet och andra föreningsmässiga angelägenheter.

SOU 1992132 Den frivilliga försvarsverksamheten 21

Kungörelsens här återgivna stadganden att de berörda om organisationerna skall utföra vissa uppgifter innebär enligt ordalydelsen att statsmakten ansett sig kunna ålägga organisatio-

nerna att göra det som preciseras i uppräkningen. Med modernt synsätt kan det te sig överraskande att bestämmelser så som klart ingriper i enskilda sammanslutningars förhållanden och

arbetssätt getts denna villkorslösa, kategoriska form och att i vart fall föreskrifterna inte meddelats lag. Särskilt - genom iögonenfallande är att ansett det nödvändigt och lämpligt man att, som i den sist citerade uttryckligen föreskriva passusen, att den ideella organisationen har att bestämma över sina egna föreningsmässiga angelägenheter. Enligt föreskrift i kungörelsen 3 § skall frivillig en annan en försvarsorganisations grundstadgar fastställas regeringen. av Detta är ytterligare ett exempel på att dessa sammanslutningar inte till alla delar åtnjuter den från statsmakten oberoende och fristående ställning i övrigt karaktäriserar det demokrasom tiskt förankrade föreningslivet i vårt land.

Men vid bedömningen de återgivna avsnitten och vissa av andra delar av kungörelsen får beakta, att denna daterar man sig från ett tidsskede då 1809 års regeringsform alltjämt i var kraft, dvs. innan våra nuvarande grundlagsregler om normgivningsmakt, föreningsfrihet hade börjat gälla. Jag skall m.m. emellertid inte här gå närmare in på de författningsmässiga aspekter som kan anläggas i fråga kungörelsens innehåll om och form utan återkommer härtill när utformningen av ett reformerat regelsystem skall diskuteras kapitel 3. senare

2.4 Allmänna

drag i organisationsmönstret

Inom ramen för de huvuduppgifterna rekrytegemensamma ring, utbildning och upplysning har och organisatio- - var en av nerna sina speciella, oftast väl definierade uppgifts- och verksamhetsområden. Trots detta bedrivs inte den frivilliga försvarsverksamheten inom struktur systematiskt en som är uppbyggd eller över huvud lätt att beskriva. I ett övergripande perspektiv är det tvärtom den heterogena karaktären i organi-

sationsmönstret som är mest påfallande. Detta beror på många faktorer i grunden på det förhållandet och men att var en av dessa på ideellt arbete vilande sammanslutningar har sin egen historiska bakgrund och därmed identitet, en egen som man av naturliga skäl vill slå vakt om. Man kan sålunda konstatera att den inre uppbyggnaden på

Den frivilliga försuarsuerksamheten SOU 1992132

väsentliga punkter skiljer sig mellan organisationerna och att varierar betydligt. Medan många de i kungörelsen storleken av förtecknade sammanslutningarna i utpräglad grad vilar på ett individuellt kring idé eller ett specialinstarkt engagemang en antal enskilda medlemmar och såtillvida ansluter tresse hos ett till det mönster traditionellt varit typiskt för svenska sig som folkrörelser, finns å andra sidan exempel på att en organisation central samordnare verksamheter med närmast utgör en av inbördes ganska skiftande karaktär. Härtill kommer att insatför totalförsvaret representerar relativt begränsad del serna en verksamheten hos flera organisationerna medan dessa av av uppgifter nästan helt dominerar arbetet inom andra. Det vidare ofrånkomligt att olikheterna i fråga om traditioär arbetsmiljö inom å sidan försvarsmakten och å ner, m.m. ena andra sidan det civila försvaret har satt sin prägel även på arbetsformer och arbetsorganisation inom vederbörande frivilsammanslutningar. I ett fall utgörs för övrigt organisaliga en i kungörelsen behandlas enhet tionsgruppering, som som en under beteckning, i realiteten tre självständiga gemensam av verksamma föreningar, for sig har odelat regionalt som var för den verksamheten Flygfältsingenjörsföreningansvar egna arna. organisationsmönstret är komplext exemplifieras kanske Att allra tydligast den speciella strukturen hos en av de största av Centralförbundet för befalsutbildning CFB. organisationerna, nämligen, vid sidan sin roll huvudorgan på CFB utgör av som riksplanet för de regionalt verkande befälsutbildningsforbunden inom armén, också eller mindre starkt sammanen mer ett antal självständiga riksförbund och hållen association av föreningar, vilka flera i kapacitet har ställning som av egen frivillig försvarsorganisation enligt den ifrågavarande kungö-

relsen. redovisats här har jag dock inte velat antyda Med det som kritik den befintliga organisationsstrukturen. Att någon mot kan förefalla oenhetligt betingas givetvis i grunden av mönstret enskilda förbunden har starkt Varierande bakgrund och att de olikartad inre uppbyggnad. Varje sammanslutning har delvis bildats specifik situation och utvecklats på sina egna villkor. i en arbetsformen varierar med hänsyn härtill, och det Den valda mig statlig utredare att söka påverka ankommer inte på som arbetande krafterna inom totalförsvaret skall hur de ideellt föreningsmässigt. Genom det anförda har jag organisera sig bakgrund till den följande presentationen velat beendast som förhållanden, är typiska för den frivilliga skriva några som

yen frivilliga försvarsverksamheten 23 SOU 1992132

försvarsverksamheten allmänt sett och inverkar på möjligsom heten att konstruera generella lösningar när det gäller de frågor aktualiseras i utredningsuppdraget. som Närmast i avsnitt 2.5 skall här översiktlig bild ges av den en frivilliga försvarsverksamhetens kvantitativa omfattning. De mått därvid bygger i allt väsentligt på uppgifter som som anges de 22 organisationerna själva lämnade till utredningen som hösten I därpå följande avsnitt 2.6 svar på en enkät 1991. ett kortfattade uppgifter för och av de i kungörelsen ges var en angivna 22 sammanslutningarna beträffande organisationsstruktur, storlek och huvudsaklig Verksamhetsinriktning. Där-

vid hänförs och organisationerna till endera av tre

var en av huvudgrupper. Indelningen ansluter sig till den som organisationernas samarbetskommitté FOS i allmänhet tilllämegen Den bygger på att organisationernas bidrag till totalförsvapar. rets personalförsörjning har sin tyngdpunkt antingen i avtalsbindning, befälsutbildning eller utvecklande av en viss färdighet. De tre huvudgruppema brukar med hänsyn härtill benämnas 1 avtalsslutande, 2 befálsutbildande respektive 3 färdighetsutvecklande organisationer. I översikten redovisas huvudsakligen sådan verksamhet som har direkt anknytning till särskild del av totalförsvaret, en en antingen dess civila eller militära del. Vid sidan härav bedriver nämnts de i kungörelsen uppräknade organisationerna, i som större eller mindre utsträckning, även annan verksamhet. I några fall utgör dessa andra arbetsområden t.0.m. den volymmässigt dominerande delen vederbörande organisations totaav la aktiviteter; detta gäller exempelvis Svenska Röda Korset, skytteorganisationerna och Svenska Brukshundklubben. Fyra fackliga riksförbund ingår också bland de organisationer räknas i kungörelsen. Där noteras för övrigt dels besom upp träffande Röda Korset, dels beträffande de fyra fackförbunden, att de ingår i kretsen frivilliga försvarsorganisationer endast med avseende på vissa i förordningen närmare angivna - funktioner inom ramen för deras totala verksamhet. Presentationen de olika organisationerna var för sig följs av beskrivning den frivilliga försvarsverksamhetens fiav en av nansiering avsnitt 2.7.

2.5 Kvantitativa mått på verksamheten

Det är inte möjligt att med krav på säkerhet ange det sammanlagda antalet är engagerade i någon form av frivilpersoner som

24 Den frivilliga försvarsverksamheten SOU 1992132

lig försvarsverksamhet. Medlemskap i någon de 22 organisaav tioner som är upptagna i kungörelsen skulle visserligen kunna vara en tänkbar måttstock. Men en enkel summering av dessa organisationers medlemsantal ger en oriktig bild redan av det skälet att en och samma kan tillhöra flera frivilligorgaperson nisationer. Härtill kommer att ett medlemskap inte automatiskt medför att vederbörande person är aktivt engagerad i den verksamhet vars volym man vill mäta. Medan medlemsregistreringen i vissa av de 22 organisationerna av allt att döma endast gäller personer som kontinuerligt medverkar i aktiva insatser på det område föreningstillhörigheten är det på andra håll så att avser, många medlemmar genom sin anslutning vill ge forsvarsintresset sitt ideella stöd vilket självfallet också är betydelsefullt - men utan att personligen engagera sig konkret i verksammera heten. Vidare måste observera att forsvarsverksamhet i egentman lig mening representerar endast en begränsad del intresseav och arbetsområdet hos flera av organisationerna och däribland några av de medlemsmässigt största medan andra har hela sin aktivitet inriktad på att tjäna totalförsvaret. Om man emellertid trots dessa reservationer alla summerar organisationernas totalantal medlemmar, såsom det uppgavs vid utredningens enkät avseende läget den 1 juli 1991, blir resultatet 1,1 miljon. Efter korrigering med hänsyn främst ca till att inom flera organisationer endast minoritet meden av lemskretsen ägnar sig åt forsvarsverksamhet kan antalet i stället, och med större relevans, till storleksordningen anges 550 000. Med tämligen stor säkerhet kan däremot hur många anges medlemmar i de frivilliga forsvarsorganisationerna bundit som sig for tjänstgöring inom totalförsvaret avtal. Enligt de genom uppgifter som framkom vid enkäten hade 26 000 ca personer ingått s.k. A-avtal och ca 45 000 s.k. B-avtal. Beträffande antalet B-avtal skiljer sig dock de nyssnämnda uppgifterna, som alltså redovisades vid utredningens enkät till frivilligorganisationerna, något från vad Arbetsmarknadsstyrelsen och Försvarsstaben fått fram vid en inventering avseende tidsamma punkt. Enligt denna inventering, som genomförts på anmodan av pliktutredningen Fö 199102, skulle antalet B-avtal vara drygt 51 000. I fråga om båda avtalskategorierna gäller att den helt övervägande andelen avtal ingåtts medlemmar i ett litet fåtal av av organisationerna. Av de ca 26 000 A-avtalen avser sålunda alla

SOU 1992132 Den frivilliga försvarsverksamheten 25

utom ett knappt tusental, dvs. 96 %, medlemmar i någon fyra av organisationer, och av de enligt enkäten 45 000 B-avtalen ca gäller ca 42 000 eller 92 % medlemmar i någon tre organisaav tioner. Andra mått bild verksamhetens kvantitativa som ger en av omfattning gäller antalet deltagare i den organiserade frivilliga försvarsutbildningen respektive antalet genomförda eller planerade utbildningsdagar. Med den sistnämnda beräkningsenheten avses här produkten av å sidan längden hos ett visst utena bildningsarrangemang, uttryckt i dagar, och å andra sidan antalet deltagare i detsamma. Enligt de i enkäten svar som gavs planerade organisationerna för budgetåret 199192 att sammanlagt 77 000 kursdeltagare skulle engagerade i någon ca vara form av frivillig försvarsutbildning. Antalet utbildningsdagar kan uppskattningsvis anges till omkring 270 000. En tredjedel av organisationerna redovisade i enkäten att de antingen inte planerade någon som helst utbildning aktuellt av slag under budgetåret eller att deras planering hade så blygen sam omfattning att den endast kan antas innebära något hundratal utbildningsdagar.

2.6 Uppgifter om organisationerna var för sig

Underlaget för den följande presentationen inhämtades utav redningen vid kontakter med var och de 22 organisatioen av nerna våren och sommaren 1991. Som tidigare nämnts förtecknas de här i tre grupper enligt den indelning deras som gemensamma organ Frivilligorganisationernas Samarbetskommitté FOS tillämpar. Några kortfattade uppgifter FOS samt om en kommentar rörande de aktiviteter för barn och ungdom har som anknytning till den frivilliga försvarsverksamheten lämnas efter organisationsöversikten. För var och en av de 22 frivilligorganisationerna i anges översikten hur många medlemmar registrerade vid som var halvårsskiftet 1991. Det bör i anslutning härtill noteras att som nämnts en person mycket väl kan medlem i flera de vara av berörda organisationerna. Det är också känt att sådan dubbelanslutning inte är helt ovanlig, även det inte går att närmaom re precisera omfattningen härav. Uppgifter alla organisationernas medlemsantal samt om omfattningen avtalsbindning och utbildningsvolym redovisas av samlat i tabellbilaga. Där också vilka korrigeringar anges som

26 Den frivilliga försvarsuerksamheten SOU 1992132

gjorts vid beräkningen totalantalet organisationsmedlemmar av ägnar sig åt försvarsverksamhet. som

2.6.1 rekryterar och utbildar för

Organisationer som befattningar i krigsorganisationen

avtalsslutande organisationer.

Frivilliga automobilkårernas riksförbund FAK omfattar 27 kårer, i princip i varje län. Uppgiften är att rekrytera, en utbilda och träna frivillig personal, inte genom pliktlagar som är bunden till del totalförsvaret, till förare av tunga annan av lastbilar och bussar for det civila försvarets transportsektor. FAK bedriver grundutbildning, repetitionsutbildning och instruktörsutbildning, leder till att medlemmarna tecknar som avtal med länsarbetsnämnderna tjänstgöring i kris och krig. om I fred utför FAK därutöver vissa transporter åt försvarsmakten och bedriver aktivt trafiksäkerhetsarbete och forsvarsinformation. Medlemsantal 1991 10 375, 8 585 med sommaren varav A-avtal.

Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund SKBR omfattar 132 bilkårer regionalt är samordnade i 27 distrikt. Försom bundet rekryterar och utbildar kvinnliga bilförare för krigsplacering inom armén med hemvärnet, marinen, flygvapnet, det civila transportväsendet eller den civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation. Utbildningen är anpassad till respektive kategoris uppgifter i totalförsvaret. Sålunda utbildas bilkårister för försvarsmakten i huvudsak till förare personbil, för det av civila transportväsendet till förare tung lastbil med tungt av släp eller buss och för den civila hälso- och sjukvårdens krigsorganisation till förare av ambulans. SKBR anordnar årligen funktionärsutbildning innefattande bl.a. foreningsteknik, ledarutbildning, försvarsupplysning och förvaltningskunskap. Vid sidan de totalförsvarsuppgifterna bedriver SKBR av rena verksamhet for ökad trafiksäkerhet. Medlemmar i åldern 16-18 år utbildning speciellt avges passad för ungdomar förberedelse för kommande som en en uppgift inom frivillig forsvarsorganisation. SKBRs medlemsantal 1991 12 775, varav 5 335 sommaren med A-avtal och 1 270 med B-avtal. SKBR är kollektivt anslutet till Centralförbundet för befälsutbildning CFB.

Den frivilliga försvarsverksamheten 27 SOU 1992132

Frivilliga motorcykelkârernas riksförbund FMCK omfat- 26 kårer, i regel kår i varje forsvarsområde. Uppgiften är tar en utbilda och krigsplacera motorcykelordonnanser, utbilda moatt torcykelinstruktörer, deltaga i övningar och bedriva försvarsupplysning. Inom förbundet bedrivs också verksamhet i syfte att främja trafiksäkerheten samt tävlingsaktiviteter, ofta i samverkan med andra myndigheter och organisationer. FMCK rekryterar personal båda könen från 15 år. Antal av medlemmar 1991 4 912, 10 med A-avtal och sommaren varav 442 med B-avtal. FMCK är kollektivt anslutet till CFB.

Frivilliga flygkåren FFK består 30 flyggrupper fördelade av hela landet. Varje omfattar 28 personer som disöver grupp tiotal enmotoriga flygplan. Inom FFK vidareutbilponerar ett das flygforare och övrig personal for tjänstgöring främst inom civilforsvaret och räddningstjänsten. I fredstid bedrivs ett omfattande samarbete med civila och militära myndigheter, varvid FFK åtar sig flyguppdrag avseende räddningstjänst, sjöbevakning, målflygning m.m. Flygkårens centrala ledning under Statens räddningsverk handhas kårstab. Inom varje län utövas ledningen under av en länsstyrelsen länsflygchef. Antalet medlemmar sommaav en 1991 1 500, 840 med A-avtal. ren varav

Frivilliga radioorganisationen FRO omfattar 120 lokalavdelningar hela landet. FRO rekryterar och utbildar samöver bandspersonal for befattningar i hemvärnets staber, inom den civila sjukvården samt i civila och militära staber inom total-

försvaret. Värnpliktiga signalister, befäl och meniga kompletterande ges utbildning, på sambandssystem, samt tillfälle till övt.ex. nya ning i sambandstjänst. I fred medverkar FRO med personal och radiomateriel i katastrofberedskapen och även vid andra tillfällen då radiosamband behövas for rädda eller skydda liv. FRO hjälper även till kan att med säkerhets- och resultatrapportering vid tävlingar och andra publika Antal medlemmar sommaren 19917 133, arrangemang. 45 med A-avtal och 2 221 med B-avtal. varav FRO är ansluten till CFB del FBU-rörelsen. som en av

Svenska brukshundklubben SBK omfattar 246 lokala klubbar och 11 rasklubbar, fördelade på 16 distrikt. Uppgiften är att

28 Den frivilliga örsvarsverksamheten SOU 1992132

utbilda hundförare och hundar för totalförsvaret liksom för andra samhällsnyttiga ändamål. Organisationen skall också främja avel av sunda, mentalt och exteriört goda hundar bruksav hundras. Utbildningsverksamheten omfattar även kurser för instruktörer, domare, tävlingsledare m.fl., och dessutom bedriver SBK en omfattande tävlingsverksamhet. För Statens räddningsverk utbildas räddningshundar, för flygvapnet och hemvärnet bevakningshundar. SBK är medlemsorganisationerna i Svenska Kennelen av klubben. Antalet medlemmar 1991 59 inkl. sommaren 112 ungdoms- och familjemedlemmar. Av medlemmarna har 74 A-avtal och 42 B-avtal. SBK är kollektivt ansluten till CFB.

Svenska blå stjärnan SBS omfattar 25 regionala förbund vilkas verksamhetsområden i regel sammanfaller med länsindelningen. Lokalt organiseras verksamheten i kårer. Organisationen rekryterar och utbildar huvudsakligen kvinnlig personal i djurskötsel och djursjukvård för uppgifter inom totalförsvarets civila del. SBS utbildar främst djurskötare, i krig skall den som ersätta manliga personalen inom lantbruket. Krigsplacering sker inom jordbrukets blockorganisation. För veterinärväsendet utbildas veterinärbiträden, som i krig skall biträda veterinärer. Antalet medlemmar sommaren 1991 5 280, 3 503 med A-avtal. varav

Föreningen svenska röda korset SRK, Intersom är en av nationella rödakorskommittén erkänd nationell rödakorsförening omfattar 24 distrikt med sammanlagt 2 100 lokala ca kretsar, kårer och samaritföreningar. SRKs uppgift såvitt gäller totalförsvaret är att i krig medverka i militär och civil sjukvård och i verksamheten för civilbefolkningens skydd samt att i fred förbereda denna verksamhet. När det gäller försvarsmaktens krigsorganisation är uppgiften att ställa sjukvårdspersonal till förfogande för hemvärnet. SRK rekryterar och utbildar avtalsbunden personal för hemvärnets sjukvård hemvärnssjukvårdare och för den civila krigssjukvården civilsamariter. SRK medverkar i självskyddsutbildningen allmänheten. Anav talet medlemmar 1991 456 673, 26 000 sommaren varav ca är engagerade för totalförsvaret. Av medlemmarna har 15 747 Bavtal.

SOU 1992132 Den frivilliga örsvarsverksamheten 29

Riksförbundet Sveriges lottakårer lottorna SLK omfat- tar drygt 500 lottakårer över hela landet. Uppgiften är att rekrytera och utbilda kvinnor för verksamhet inom totalförsvaret samt att sprida totalförsvarsinformation. Utbildning sker for befattningar inom armén med hemvärnet, marinen och flygvapnet inom följande huvudområden forplägnads-, stabs- och underrättelsetjänst, sambands-, luftforsvarsoch stridsledningstjänst, sjukvårdstjänst samt personaltjänst. Lottorna bedriver omfattande medlemsutbildning, bl.a. en i ämnena ledarskap, försvarsupplysning, folkrätt och informationsteknik. Antalet medlemmar 1991 42 165, sommaren varav 7 500 med A-avtal och 10 305 med B-avtal.

Sveriges civilförsvarsförbund SCF omfattar inemot 300 lokala civilförsvarsforeningar, vilka och i regel har den av var en egna kommunen som verksamhetsområde. Regionalt arbetet är organiserat genom 24 länsförbund. SCF är frivillig stödorgaen nisation till det civila försvaret, med syfte att minska samhällets sårbarhet och öka de enskilda människornas möjligheter att klara onormala situationer i fred och krig. - Verksamheten är främst inriktad på rekrytering, utbildning och övning av hemskyddets frivilliga delar i samarbete med landets kommuner, samt utbildning i Självskydd åt allmänheten och information om totalförsvaret, främst det civila försvaret. Antal medlemmar 1991 41 842, 16 831 med sommaren varav B-avtal beredskapsregistrerade hos länsarbetsnämnd.

2.6.2 Organisationer vidareutbildar for

som

befattningar i krigsorganisationen

befälsutbildande organisationer

Centralförbundet för befälsutbildning CFB är en sammanslutning 18 för sig rikstäckande organisationer, vilka av var av tio hänförs till den centralförbundets två huvudgruppeena av ringar, FB U -rörelsen, medan åtta ingår i den andra grupperingen och betecknas specialförbund. Den sistnämnda begruppen står uteslutande sådana organisationer i kapacitet av som egen utgör frivilliga forsvarsorganisationer i den meningen de att definieras på detta sätt i kungörelsen. Fyra dem räknas av emellertid i denna sin egenskap inte till de befälsutbildande utan i tre fall till de avtalsslutande i ett fall till de - - resp. - färdighetsutvecklande organisationerna.

frivilliga försvarsverksamheten SOU 1992132

30 Den

de tio enheter inom CFB hänförs till huvudgruppe- Bland som FBU-rörelsen ingår fyra enligt kungörelsen är att ringen som självständiga frivilliga försvarsorganisationer. Tre av anse som i denna egenskap till de befälsutbildande dessa räknas även medan hör till kategorin avtalsslutande organisationerna, en Sex enheter inom FBU-rörelsen är inte nämnda organisationer. den i särklass största grupperingen bland dessa i kungörelsen; de sammanlagt 29 regionala FBU-förbunden, som utgörs av personal inom armén och kustartilleriet och som i vänder sig till förgrenade på 300 lokala FBU-föreningar. sin tur är ca sistnämnda gruppering inom centralförbundets Det är denna organisation, FBU-förbunden för armén och kustartilleriet, som

till och alltjämt kärnan i CFBs vittförgrenade är ursprunget förbund vänder sig till värnpliktigt befäl, verksamhet. Dessa bli befäl till hemvärnsbefal och reservbemeniga som vill samt erbjuder dels befordringskurser, dels kurser för att komfal och förbättra den militära grundutbildningen. I FBUplettera och förbundens regi bedrivs dessutom ungdomsutbildning.

sker utsträckning på deltagarnas hem- Utbildningen i stor också i stor omfattning, på centrala kurser orter men dessutom, till FBUs olika kursgårdar runt i landet. Anförläggs om som till de centrala kurserna främjas att kursdeltaslutningen av med sina familjemedlemmar till garna har möjligheter att ta

kursgårdarna. medlemmar i FBU-förbunden sommaren 1991 Antalet

36 826. Medlemsantalet 1991 i samtliga de till CFB ansommaren organisationerna 181 766. Av dessa var 109 898 slutna var registrerade medlemmar i någon annan av de i personer som uppräknade organisationerna, dvs. de ingår även i kungörelsen här redovisas separat för dessa. den numerär som

och flygvapnets reservofficersförbund Svenska arméns lokalavdelningar fördelade över hela lan- SAFR omfattar 25 definieras i kungörelsen med viss begränsdet. Förbundet en frivillig försvarsorganisation, nämligen med specifikaning som tionen i fråga frivillig befalsutbildning. om grundläggande syfte att verka för reservoffi- SAFR har som utveckling till för landets försvar. Förcersinstitutionens gagn bedriver utbildningsverksamhet och anordnar tävlingar bundet

i bl.a. fáltidrott och skytte.

SAFR bedriver också facklig verksamhet och är i detta sam-

anslutet till Sveriges Reservofficersförbund, som i sin manhang tillhör centralorganisationen SACO. Antal medlemmar somtur

maren 1991 5 050.

SOU 1992132 Den frivilliga örsvarsverksamheten 31

SAFR är kollektivt anslutet till CFB.

Svenska flottans reservofñcersförbund SFRO bedriver verksamhet för reservofñcerare inom flottan av samma slag som SAFR för motsvarande personal inom armén och flygvapnet jfr ovan. Antal medlemmar sommaren 1991 867. SFRO är kollektivt anslutet till CFB.

Kustartilleriets reservofñcersförbund KAROF bedriver inom sex lokala eller regionala föreningar verksamhet för reservofficerare inom kustartilleriet slag SAFR för av samma som motsvarande personal inom armén och flygvapnet jfr ovan. Antal medlemmar sommaren 1991 785. KAROF är kollektivt anslutet till CFB.

Svenska värnpliktsofñcersförbundet SVOF verkar med ett tiotal föreningar över hela landet, samordnade distriktsvis, för att ge värnpliktiga officerare möjlighet till frivillig befälsutbildning, skytte, fältsport, försvarsupplysning m.m. samt bevakar värnpliktsoñicerarnas intressen i förhållande till myndigheter m.fl. Antal medlemmar sommaren 1991 633. SVOF är kollektivt anslutet till CFB.

Sjövärnskårernas riksförbund SVK RF omfattar 16 regionalt verksamma sjövärnskårer. SVK RF bildades 1981 som arvtagare till den ursprungliga marina sjövärnsorganisationen, grundad 1941. Sjövärnskåren har som uppgift att bedriva rekrytering och medverka vid frivillig vidareutbildning av marinens värnpliktiga befäl samt grupper ur hemvärn med marina uppgifter. Utbildningen kan antingen syfta till att vederbörande skall erhålla högre militär grad eller enbart avse att han skall förkovra sig i sin befattning. SVK RF bedriver också försvarsupplysning för att öka kunskapen om försvaret, främst marinen, och organisationen ordockså omfattande ungdomsutbildning med syfte att nar en väcka ungdomars intresse för marinen. Antal medlemmar sommaren 1991 4 306. SVK RF är anslutet till CFB del av FBU-rörelsen. som en Flygvapenföreningarnas riksförbund FVRF omfattar åtta flygvapenförbund och 15 flygvapenföreningar. Syftet är att på frivillig väg utbilda värnpliktigt befäl m.fl. som tillhör flygvapnet. Utbildningen bedrivs i huvudsak i bastjänst transporttjänst, sjukvårdstjänst, försvar av flygbas m.m., luñbevakningstjänst och stabstjänst. Den sker dels vid lokala och regio-

32 Den frivilliga örsvarsverksamheten SOU 1992132

nala veckoslutskurser under vinterhalvåret, dels vid centrala kurser under sommar och vinter, förlagda till FBU-kursgårdar eller till flygvapnets skolforband och flottiljer. Antal medlemmar sommaren 1991 10 718. FVRF är anslutet till CFB som en del av FBU-rörelsen.

Flygfältsingenjörsföreningarna FIFF är tre till antalet men har en gemensam förbundsstyrelse och definieras i kungörelsen som en enda frivillig forsvarsorganisation. De tre grundorganisationerna, Flygfaltsingenjörsforening Syd, Mitt, resp. Nord, administrerar självständigt större delen av verksamheten. Uppgiften är att medverka vid rekrytering och krigsplacering av nya flygfáltsingenjörer och vid planläggning och genomförande av årliga faltarbetskurser samt att sammanställa och distribuera information av intresse for medlemmarna. Antalet medlemmar sommaren 1991 i de tre föreningarna tillsammans 903. FIFF är anslutna till CFB.

2.6.3 Organisationer som utbildar for att öka den enskildes personliga färdighet färdighetsutvecklande organisationer

Frivilliga skytterörelsen FSR omfattar 27 regionalt verkande skytteforbund, som i sin tur är indelade i 147 skyttekretsar till vilka sammanlagt ca 1 500 lokala skytteforeningar är anslutna. Verksamheten består av utbildning i skjutning med gevär, korthâlls- och luftgevär, märkesprovarrangemang och tävlingar såväl lokalt, regionalt som på riksnivå jämte ett betydande internationellt utbyte. FSR administrerar även den del det statliga bidraget från forsvarshuvudtiteln som är avsett av for Svenska Sportskytteforbundet resp. Svenska Pistolskytteforbundet. Tillsammans med dessa båda förbund ingår FSR i ett gemensamt organ, skytteorganisationernas samarbetsdelegation. Antalet medlemmar vid början av 1991 179 572.

Svenska sportskytteförbundet SSF omfattar 23 distrikt med sammanlagt drygt 1 000 lokalavdelningar. Förbundets uppgift är att administrera och främja svenskt sportskytte. Utbildningen främst att träna upp särskilt goda skyttar for avser kvalificerade internationella tävlingar. Verksamheten omfattar

SOU 1992132 Den frivilliga försvarsverksamheten 33

gevärs- och pistolskytte samt lerduveskytte och viltmålsskytte. SSF är som specialförbund anslutet till Sveriges Riksidrottsförbund RF och får via RF del det statliga bidraget till av idrottsrörelsen. Antalet medlemmar sommaren 1991 ca 150 000, varav ca 70 000 aktiva skyttar.

Svenska pistolskytteförbundet SPSF omfattar 26 pistolskyttekretsar till vilka ca 650 lokala föreningar är anslutna. Förbundet bedriver tävlingsverksamhet i första hand för innehavare militära tjänstevapen såsom pistoler, revolvrar m.fl. av enhandsvapen banskjutning, fältskjutning, kombinationsgrenar, luftpistolskytte. Större delen det statliga anslag som förbundet erhåller av administreras av Riksidrottsförbundet, även om SPSF inte tillhör detta, medan den mindre del som härrör från försvarsdepartementets budget distribueras genom Frivilliga skytterörelsen. Antal medlemmar vid början av 1991 59 429, varav 20 149 aktiva skyttar.

Svenska fallskärmsförbundet SFF omfattar 22 klubbar över hela landet. Förbundets verksamhet består av grundläggande hopputbildning, instruktörsutbildning, hoppmästarutbildning och funktionärsutbildning. Bland medlemmarna finns befäl och fallskärmsjägare som utbildats inom armén på fallskärmsjägarskolan SFFs aktiviteter kan vidoch som genom makthålla och utveckla sina hoppkunskaper. Ungdomar fr.0.m. 15 års ålder kan inom SFF skaffa sig erfarenhet för att söka kvalificera sig för värnpliktstjänstgöring som fallskärmsjägare. Antalet medlemmar sommaren 1991 2 704. SFF är kollektivt anslutet till CFB.

2.6.4 Organisationernas samrådsorgan FOS

Det tidigare nämnda gemensamma organet Frivilligorganisationernas Samarbetskommitté FOS har bildats för att underlätta samverkan i olika frågor som berör frivilligförsvaret. Till FOS är samtliga de 22 organisationer som nämns i kungörelsen anslutna, och därutöver ingår adjungerade medlemmar dels som det till armén hörande på frivillig anslutning vilande hemmen värnet, dels de tre fristående ideella organisationerna Hemvärnsbefalets Riksförbund HBR, Allmänna Försvarsförening- AFF och Centralförbundet Folk och Försvar CFF. en Mitt utredningsuppdrag nämnts enbart den verkavser som

34 Den frivilliga försvarsuerksamheten SOU 1992132

samhet berörs kungörelsen. Redovisningen i detta kapisom av tel har därför begränsats till de organisationer i som namnges kungörelsen omfattar däremot inte hemvärnet, HBR, AFF men eller CFF.

2.6.5 Aktiviteter för barn och ungdom

I mer eller mindre direkt anknytning till flera de frivilliga av försvarsorganisationerna förekommer särskilda aktiviteter riktade till barn och ungdom. I flertalet fall utgör dessa åtminstone formellt inte vederbörande huvudorganisation adminien av strerad Verksamhetsgren utan bedrivs från denna åtskild av en ungdomsorganisation. Några ungdomsorganisationer ingår inte bland de frivilliga försvarsorganisationerna, och verksamheten för barn och ungdom ligger sålunda i flertalet fall utanför det som behandlas utredningen. av I de fall däremot då frivilligorganisationen själv för svarar ungdomsverksamheten kommer denna att omfattas utredav ningens redovisning och bedömningar. Detta kan något synas inkonsekvent men blir en nödvändig följd den formella strukav tur organisationerna själva valt och de regelsystem som gäller.

2.7 Den

frivilliga försvarsverksamhetens

finansiering

2.7.1 Allmänt

De frivilliga försvarsorganisationerna finansierar i större eller mindre utsträckning sin verksamhet medlemsavgifter, genom bidrag från enskilda, avkastning från fonder och fastigheter, intäkter av försäljning etc. I den delen bekostas arbetet på i princip samma sätt vanligen sker inom ideella som sammanslutningar över huvud taget. När det gäller de frivilliga försvarsorganisationema täcks dock en betydande del de kostav nader som hänför sig till utbildningsinsatser och administration genom anslagsmedel över statsbudgeten eller bistånd i genom annan form från statliga myndigheter. De direkta statsbidragen uppgick budgetåret 199192 till sammanlagt ca 220 miljoner kr. Värdet det bistånd i form av annan som lämnades statliga myndigheter är det svårare att med av säkerhet ange i monetära termer. Det torde under år ha senare legat inom intervallet 30 50 miljoner kr. år jfr nedan. - per

SOU 1992132 Den frivilliga örsvarsverksamheten 35

2.7.2 De direkta statsbidragen

Genom den tidigare nämnda enkäten begärde utredningen hösten 1991 uppgifter från samtliga 22 organisationer om hur stora bidrag de beviljats vederbörande myndigheter för budgetåret av 199192. Av framgick att sammanlagt 216,7 miljoner kr. svaren hade fördelats, inkl. den separata komplettering som i september 1991 tillförts genom det s.k. prisregleringssystemet. Därav hänförde sig inemot 143 miljoner kr. till anslag avseende försvarsmakten och drygt 74 miljoner kr. till anslag avseende den civila delen totalförsvaret. Hur beloppen fördelades mellan av organisationerna framgår tabell 1 och diagram Där redoviav också närmare från vilka anslag på statsbudgeten som bisas dragsmedlen härrörde. Som framgår av diagram 1 och tabell 1 fördelade sig de statliga bidragen mycket ojämnt mellan de 22 organisationerna, vilket i och för sig är naturligt med hänsyn till skillnaderna i storlek och Verksamhetsinriktning. I grova drag kan sägas att tredjedel organisationerna erhöll fyra femtedelar av totalen av bidraget. Fem de största organisationerna SLK, CFB, SCF, av SRK och SKBR mottog tillsammans 150 miljoner kr. eller närmare 70 % av totalbeloppet. Till hälften av organisationerna utgick sammanlagt 200 miljoner kr. eller 92 % av sistnämnda belopp. Sju av de i kungörelsen förtecknade organisationerna fick antingen inget bidrag alls eller ett belopp under 1 miljon kr. När det gäller redovisningen i denna översikt av bidragsbeloppens storlek bortses emellertid från att två av organisationerna - SSF och SPSF i egenskap av idrottsförbund erhåller huvud- delen av sitt statliga kontantstöd, sammanlagt 3,4 miljoner kr., genom Riksidrottsförbundet, som disponerar ett större anslag inom en annan huvudtitel för budgetåret 199192 bostadsdepartementet, numera finansdepartementet.

2.7.3 Bistånd i form annan När det gäller den andra huvudtypen statligt resurstillskott av till frivillig försvarsverksamhet, dvs. det bistånd som beslutas regionalt eller lokalt, har organisationerna inte kunnat lämna utredningen några kvantitativa uppgifter. Såvitt gäller bistånd från försvarsmakten har dock vissa ungefärliga uppgifter på utredningens förfrågan lämnats dels de tre försvarsgrensstaav berna, dels Överbefälhavaren. För budgetåret 199091 skulle sålunda enligt respektive försvarsgrensstaber biståndet från myndigheter inom armén ha

36 Den frivilliga försvarsverksamheten SOU 1992132

uppgått till mellan 30 och 40 miljoner kr. medan motsvarande belopp for marinen angetts till ca 2,4 miljoner kr. och för flygvapnet till 9,6 miljoner kr. Detta blir tillsammans ungefär 50 miljoner kr. Beträffande budgetåret 199192 har av försvarsgrensstaberna endast Flygstaben lämnat uppgifter. Som budgeterat värde har därvid angetts storleksordningen 10 miljoner kr. Överbefälhavaren har for utredningen uppgett att det sammanlagda värdet på biståndet från de tre forsvarsgrenarna sistnämnda budgetår uppgick till ca 30 miljoner kr., varav ca 20 miljoner kr. hänforde sig till Armén. Några uppgifter om hur de ifrågavarande biståndsresurserna fördelats mellan olika frivilligorganisationer har det inte varit möjligt att få fram. Utredningen har trots förfrågan hos organisationerna inte heller kunnat bilda sig en uppfattning om i vilken utsträckning dessa har tagit emot bistånd från civila statliga myndigheter eller från kommuner. Vidare bör understrykas att de här redovisade resurstillskotten från försvarsmakten är sådana som tydligt kunnat avläsas i vederbörande regionala och lokala myndigheters bokföring. Vid sidan härav lämnas sannolikt i rätt betydande omfattning andra former av stöd och bistånd till de frivilliga forsvarsorganisationerna från olika enheter inom försvarsmakten. Det är dock inte möjligt att med någon säkerhet åsätta dessa insatser ett penningmässigt värde.

2.7.4 Organisationernas disposition

av resurser I den tidigare nämnda enkäten tillfrågades organisationerna också om vilka årsavgifter som tas ut av medlemmarna och hur stor del av den individuella medlemsavgiften som disponeras centralt. Det visade sig att endast en mindre del av organisationerna kunde lämna en mera preciserad uppgift om medlemsav-

Diagram statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer budgetåret 199192 exkl. s.k. biståndsmedel

. Försvarshuvudtiteln Anslag F 14 D Försvarshuvudtiteln Anslag D l

Försvarshuvudtiteln Anslag l 6 Socialhuvudtiteln Anslag E 18

Försvarshuvudtiteln Anslag l 1

I budgeten för 199293 är anslagsbeteckningama delvis ändrade. Sålunda motsvaras försvarshuvudtitelns tidigare anslag F 14 numera av F I 6 av H 4 och I 1 H 1 samt socialhuvudtitelns av tidigare anslag E 18 av E 16.

SOU 1992132 Den frivilliga försvarsverksamheten 37

Riksförbundet Sveriges Lottakårer Centralförbundet för befâilsutbildning Sveriges Civilförsvarsförbund

Svenska röda korset

Sveriges Kvinnliga bilkårers Riksförbund Frivilliga radioorganisationen Flygvapenfören. riksförbund Frivilliga skytterörelsen Svenska brukshundklubben Frivilliga motorcykelkårernas riksförbund Frivilliga automobilkårernas riksförbund \\\\\\ Svenska blå stjärnan

Sjövämskårernas riksförbund Frivilliga flygkåren Flygfältsingenjörsföreningarna Svenska Arméns och Flygv. res-off-förbund Kustartilleriets res-off-förbund Svenska fallskärmsförbundet Svenska Flottans res-off-förbund Svenska vämpliktsofficersförbundet Svenska sportskytteförbundet Svenska pistolskytteförbundet lllllll Tlll 15 20 25 30 35

Milj kr

38 Den frivilliga försvarsverksamheten SOU 1992132

Tabell Centralt fördelade statsbidrag till frivilliga försvarsorganisationer 199192

Oraganisation Medel från försvarshuvudtiteln Medel Summa

bidrag

Anslag Därav Anslag Annat anslag ägg

F14 medel I 6 huvud för all- Betecktiteln

män ning

Anslag ledmng, E 18 Milj.kr. % Milj. kr. Mi1j.kr. Miljkr

-

Belopp som enligt regleringsbrev kan disponeras för ändamåletfrån respektiveanslag 138,4 72,5 7,1 218,0 - - -

SOU 1992132 Den frivilliga försvarsverksamheten 39

gifternas storlek, eftersom avgifterna i flertalet fall beslutas av varje lokalavdelning for sig och ingen rapportering till det centrala kansliet sker rutinmässigt. I tabellbilagan sist i betänkandet återges översiktligt de uppgifter beträffande medlemsavgifterna som de centrala organisationerna kunde lämna. Trots att underlaget alltså till stor del är ungefärligt och delvis osäkert kan materialet utläsas att av medlemsavgifterna varierar kraftigt mellan de olika organisationerna. Storleken av det bidrag från medlemsavgifter som disponeras centralt varierar mellan 0 och 300 kr. medlem. per Genom enkäten klarlades också for varje organisation forhållandet mellan å ena sidan det bidrag till respektive centrala organisationer som härrörde från medlemsavgifter och å andra sidan det centralt fördelade statliga bidraget till motsamma tagare. En sammanställning dessa beräkningar återfinns i av tabellbilagan. Där redovisas även uppgifter hur många om anställda de olika organisationerna år 1991 hade på sina centrala och regionala kanslier. Uppgifter begärdes i enkäten vidare om hur mycket det av statliga bidraget som organisationerna under budgetåret 199091 hade disponerat for olika ändamål. Av särskilt intresse for utredningens del är härvid uppgifterna vilka belopp om som använts till utbildning. Uttryckt i relation till det totala statsbidraget varierade den andel disponerats for detta ändamål som kraftigt mellan organisationerna. Hos hälften dem låg emelav lertid den nyssnämnda andelen inom intervallet 50-80 %. Detaljerade uppgifter återfinns även i fråga om dessa relationstal i tabellbilagan.

SOU 1992 132

Författningsregleringen

3.1 Frågan om eventuellt behov av lagstöd

3.1.1 Allmänt

Enligt direktiven skall utredaren granska kungörelsen 1970301 om frivillig forsvarsverksamhet från såväl sakliga och materiella som språkliga och redaktionella utgångspunkter. En fråga som utredaren enligt direktiven särskilt bör uppmärksamma i detta sammanhang är behovet lagstöd för uppgifter av på frivilligverksamhetens område som ligger på de frivilliga forsvarsorganisationerna och den frivilliga personalen samt på landstingen och kommunerna. Det är emellertid givet att sådana förändringar när det gäller verksamhetens allmänna uppläggning och styrsystem som vid min översyn visar sig motiverade kan innebära att tidigare bestämmelser behöver ändras och nya tillkomma, och detta oavsett om de har eller inte har en sådan innebörd att de kräver stöd i lag. För utredningens arbete med författningsregleringen har det med dessa förutsättningar framstått som nödvändigt att först ta ställning till frågan huruvida införande av en särskild lag som grund för frivilligverksamheten skulle vara behövlig, trots att någon sådan lag inte funnits hittills. Av central betydelse för en bedömning härvidlag är att den nu gällande grundlagen lämnar betydligt mindre utrymme for regeringen vad avser befogenheten att besluta sådana normer, som ingriper i enskildas förhållanden, än den äldre grundlag som var i kraft när 1970 års kungörelse utfärdades. En genomgång av kungörelsen visar att flera av dess stadganden har sådan innebörd att de, med en hänsyn till vad som numera gäller i fråga om normgivningskompetensen, måste grundas på eller transformeras i en ny lag om de skall vara giltiga även i fortsättningen. Men det är enligt min mening ingalunda självklart att dessa regler skall finnas kvar. Det kan nämligen starkt ifrågasättas om de står i överensstämmelse med den uppfattning om frivilligverksamhetens roll i samhället som jag naturlig med ett modernt beanser traktelsesätt och som bl.a. innebär att organisationernas status

42 Författningsregleringen SOU 1992132

som självständiga ideella sammanslutningar tillmäts betydande vikt. I följande avsnitt 3.1.2 3.1.7 görs en systematisk genomgång av de inslag i nuvarande regelsystem som behöver uppmärksammas av de skäl som nyss anförts. I avsnitt 3.1.8 berörs sedan frågan om eventuellt behov av ytterligare lagstöd för landstingens och kommunernas uppgifter i sammanhanget, en fråga som alltså särskilt nämns i utredningsdirektiven. Vid vart och ett av avsnitten redovisar jag också mina överväganden och slutsatser när det gäller frågan om ny lagstiftning behöver införas eller ej. Jag vill redan här nämna att en speciell fråga med delvis juridiska aspekter som jag enligt direktiven skall överväga inte behandlas här utan i ett särskilt kapitel längre fram. Det gäller frågan om rätten till ledighet från arbetet för sådana anställda som vill genomgå frivillig försvarsutbildning. Detta är ett spörsmål som närmast hör hemma inom arbetsrättens område och tas därför upp separat kapitel 10.

3.1.2 Fastställelse stadgar

av I kungörelsens 3§ föreskrivs att en frivillig försvarsorganisations grundstadgar skall fastställas av regeringen. Bestämmelsen innebär att staten ges möjlighet till långtgående inflytande i en angelägenhet som ideella sammanslutningar i allmänhet torde betrakta som utpräglat intern, dvs. av den karaktären att det bör vara organisationernas självklara prerogativ att besluta därom utan inblandning utifrån. De ifrågavarande organisationerna måste med hänsyn till sin uppbyggnad juridiskt sett betraktas som från statsmakten fristående, privaträttsliga subjekt. Föreskriften om statligt fastställande av stadgarna innebär ett åliggande för organisationer-

Åligganden för enskilda, sig individer eller juridiska

na. vare personer, kräver numera stöd i lag enligt regeringsformen 83. Skall staten alltså även framdeles tillförsäkra sig rätten att fastställa organisationsstadgarna, måste det lagstiftas härom. Detta gäller vare sig fastställelsebeslutet i likhet med nu skulle fattas av regeringen eller komma att delegeras till en underlydande myndighet, ett alternativ som nämns i utredningsdirektiven. För egen del anser jag emellertid att frivilligorganisationerna, i likhet med andra ideella organisationer, fullt ut bör få bestämma innehållet i sina egna stadgar och att sålunda något förbehåll från statsmakten om förhandsgranskning, godkän-

SOU 1992132 Författningsregleringen 43

nande eller fastställelse av stadgarna inte skall uppställas. Därför behövs enligt min mening inte någon lagstiftning såvitt gäller denna delfråga.

3.1.3 Statliga företrädare i styrelserna

Enligt kungörelsens 17 § skall representanter for statsmyndigheterna ingå i en frivillig forsvarsorganisations ledningsorgan enligt föreskrifter i organisationens grundstadgar. Bestämmelsen innebär enligt den tolkning som tillämpas att plats i den centrala organisationens huvudstyrelse ocheller verkställande utskott motsvarande skall beredas for någon eller några personer som utses genom beslut av närmast berörda statliga myndigheter. I det stora flertalet fall har stadgandet kommit att medföra att Överbefälhavaren utsett representant; i en egen många organisationer har dessutom andra myndigheter kommit att företrädas i styrelsen. Arbetsmarknadsstyrelsen ocheller Statens räddningsverk utser på motsvarande sätt styrelseledamöter i de organisationer vilkas verksamhet rör den civila delen av totalförsvaret. Innan jag går in på frågan om det lämpliga i att ett obligatorium av detta slag består fortsättningsvis finns det anledning att fasta uppmärksamheten vid att bestämmelsernas nuvarande avfattning är oklar. För det forsta kan pekas på att uttrycket ledningsorgan inte är entydigt utan lämnar utrymme for olika tolkningar. Ordet kan ju i princip tänkas åsyfta även något annat forum än vederbörande riksorganisations huvudstyrelse; det har ju dessutom samma form i pluralis, varfor det inte tydligt framgår om ett eller flera ledningsorgan avses. I åtskilliga fall synes tillämpningen som nämnts ha utvidgats i så måtto att myndighetsforeträdare kommit att ingå inte endast i själva styrelsen utan även i dennas verkställande utskott eller motsvarande. Inom flera organisationer finns myndighetsföreträdare inte enbart på den centrala nivån utan också i styrelserna for respektive länsforbund motsvarande. Vidare är det oklart om uttrycket ingå i bör tolkas så att vederbörande myndighetsrepresentanter avses vara ledamöter i de olika ledningsorganen eller vara placerade där med någon annan formell status. I fråga om flertalet organisationer synes tillämpningen ha blivit den att ifrågavarande representanter betecknas adjungerade ledamöter eller enbart adjungerade. Men någon egentlig distinktion i fråga om befogenheter, ansvar etc. mellan de olika kategorierna av ledamöter torde inte ha fastställts, varför den differentierade benämningen knappast

44 Författningsregleringen SOU 1992 132

medför någon skillnad i sak. Med hänsyn till generella principer for styrelseledamöters ansvarighet är det för övrigt juridiskt utan betydelse om en person som tillhör en styrelse betecknas som adjungerad, såvida det inte uttryckligen definierats att vederbörandes deltagande och ansvar gäller endast- i fråga om något visst delområde. En annan oklarhet när det gäller den nu diskuterade regeln ligger i bestämningen enligt föreskrifter i organisationens grundstadgar. Har avsikten därmed möjligen varit att ge en viss frihet for organisationen att i något avseende modifiera det kategoriska kravet om myndighetsrepresentation i ledningsorganet ledningsorganen Så skulle bestämmelsen eventuellt kunna tolkas. En annan tolkning kan gå ut på att staten velat ålägga organisationerna att i grundstadgarna vilka ju enligt en annan paragraf i kungörelsen skall fastställas av regeringen närmare precisera vilka myndigheter som skall representeras eller vilka centrala, regionala och lokala ledningsorgan som skall beröras denna representation. av Den citerade bestämmelsen är sålunda på flera sätt oklar till sin egentliga innebörd. Ostridigt är dock att statsmakterna inte enbart förbehållit sig rätten att fastställa organisationernas grundstadgar utan därtill sökt ge en anvisning i förväg om vad sådana stadgar skall innehålla med avseende på ledningsfunktionens sammansättning. Stadgandets innebörd är i sak att vederbörande ideella sammanslutningar åläggs att i sina beslutande organ inkorporera personer som de inte själva i demokratisk ordning har utsett. Om någon motsvarighet till den i detta avsnitt behandlade bestämmelsen skall finnas kvar även i fortsättningen krävs av samma skäl som i fråga om det i avsnitt 3.1.2 berörda stadgandet någon form av stöd i lag. Vidare har framgått att regelns avfattning i flera hänseenden måste bli entydig än mera den är i kungörelsen. För egen del anser jag det visserligen rimligt att statliga myndigheter och ytterst regeringen har ett icke obetydligt inflytande över organisationernas verksamhet i de delar som bekostas av statsbidrag. Detta bör emellertid kunna tillgodoses på annat sätt än genom stadganden vilkas räckvidd sträcker sig långt utöver det ekonomiska området. Det finns sålunda starka principiella motiv för att staten inte fortsättningsvis skall ge de ifrågavarande organisationerna något författningsmässigt åläggande att inkorporera myndighetsrepresentanter i sina styrelser. Det nyss anförda gäller även om myndigheternas företrädare

SOU 1992132 Författningsregleringen 45

skulle betecknas adjungerade styrelseledamöter. En såsom dan specificering skulle i själva verket enligt min mening ytterligare öka begreppsförvirringen. Till det tidigare framhålsom lits otydlighet i den hittillsvarande tillämpningen kan om nämligen fogas, att den korrekta innebörden verbet adjungera av enligt alla tillgängliga ordböcker och uppslagsverk är att utse en person att tillfälligt ingå i ett visst kollektiv domstol, kommitté etc.. En adjungerad erhåller sålunda inte enligt person någon enda dessa källor särställning i övrigt till följd av en av adjunktionen, t.ex. beträffande närvarorätt, deltagande i beslut eller ansvarighet, utan förutsätts så länge det tillfälliga för-

ordnandet gäller medverka i arbetet på villkor de samma som andra ledamöterna. Min slutsats är alltså att det inte heller beträffande styrelser-

nas sammansättning finns något behov lagstiftning. av Det kan dock förtjäna tilläggas att organisation givetvis en under alla förhållanden har möjlighet att i styrelse och andra

organ välja in personer med anknytning till sådana myndigheter fackområden berörs organisationens verksamhet. vars av Om detta sker på organisationens eget initiativ och vederbörande person frivilligt åtar sig att ställa sin sakkunskap till förfogande i egenskap styrelseledamot, finns det knappast skäl av att anföra några betänkligheter. En förutsättning dock självär fallet att vederbörande avstår från att deltaga, jävssituaom en tion skulle uppstå när ett visst ärende behandlas.

3.1.4 Vissa andra föreskrifter för organisationerna

I kungörelsens 12 och 13 §§ återfinns ett antal föreskrifter under rubriken De frivilliga försvarsorganisationernas uppgifter. Båda dessa paragrafer inleds med orden Frivillig försvarsorganisa-

tion skall, varefter följer uppräkning olika aktiviteter en av som skall utföras. Dit hör bl.a. uppgifter i anslutning till utbildningsverksamheten samt åläggandet för organisationerna att avge förslag till framställning statsbidrag. I föreskriftens om form stadgas här t.o.m. att frivillig försvarsorganisation en skall bestämma över sin ekonomiskt stödjande verksamhet och andra föreningsmässiga angelägenheter. Genom dessa båda paragrafer i kungörelsen ålägger från man statens sida de ifrågavarande ideella organisationerna antal ett uppgifter i samma kategoriska ordalag det gällt som om en regeringen underställd myndighet. Föreskrifterna har sådan generell innebörd och är i flera fall utformade så, de måste att anses medföra åligganden för organisationerna av den art som

46 Författningsregleringen SOU 1992132

i princip kräver stöd i lag. Som särskilt iögonenfallande numera torde det för övrigt kunna betecknas bland föreskrifteratt man medtagit uppgiften för organisationerna att bestämma över na sina föreningsmässiga angelägenheter även om just den egna regeln inte innebär någon inskränkning av organisationernas självbestämmande. Till uppgiften för organisationerna enligt kungörelsens 12§ att teckna avtal med och för krigsplacering av s.k. Bsvara personal återkommer jag i avsnitt 3.1.7. I övrigt kan följande framhållas beträffande de stadganden återfinns i 12 och som 13 §§. Bestämmelserna rör huvudsakligen organisationernas praktiska verksamhet, delvis finansieras med statliga medel. som Det är därför befogat att från statens sida såvitt gäller man dessa delar verksamheten preciserar mål och inriktning samt av villkor och begränsningar i övrigt. Detta bör dock inte ske anger inom för regeringsförordning. I stället bör krav och ramen en villkor regleras i anslutning till att statliga medel ställs till förfogande, dvs. från regeringens sida inom ramen för budgetoch för myndigheternas del i samband med att man processen organisationerna uppdrag att tillhandahålla vissa tjänster, ger t.ex. utbildning. Styrinstrument härvid kan komma i fråga som är t.ex. anvisningar för anslagsframställningarna, regleringsbrev, upphandlingsavtal, systematisk resultatuppföljning etc. I förhållande till hittills tillämpade rutiner synes en viss uppstramning när det gäller såväl kravformuleringar som resultatutvärdering i och för sig önskvärd. Jag lägger i andra delar av detta betänkande fram förslag skall tillgodose detta. Bl.a. som mot bakgrund härav torde någon rent författningsmässig reglering organisationernas verksamhet inte behövlig. Slutav vara satsen blir sålunda, att något lagstöd inte heller erfordras för att legitimera några sådana författningsbestämmelser.

3.1.5 Förbud mot att ta emot vissa gåvor

I kungörelsens 20 § stadgas förbud för de frivilliga försvarsorganisationerna att utan regeringens medgivande ta emot en gåva kan komma att medföra kostnad eller förpliktelse för stasom ten. Skulle vilja behålla ett uttryckligt förbud med detta man innehåll och specifikt riktat mot de frivilliga försvarsorganisationerna, torde utpekandet dessa kräva någon form av lagav stöd. Jag emellertid att det redan allmänna rättsprinciper anser av följer att ingen enskild sig privatperson, organisation - vare

SOU 1992 132 Författningsregleringen 47

eller företag kan hävda någon rätt att i samband - med mottagandet av en gåva ikläda staten någon förpliktelse. Lika litet kan en enskild gåvomottagare utan vidare räkna med att staten skall bestrida några kostnader är förknippade med gåvan. som Alla eventuella förbehåll detta slag saknar alltså av rättsverkan, försåvitt inte regeringen eller myndighet en med regeringens fullmakt i förväg fattat beslut att kostnader skall beom stridas eller förpliktelser fullföljas.

Eftersom det konstaterats här gäller generellt finns det som inget behov att markera statens inställning i denna principav fråga med särskild adress till de frivilliga försvarsorganisatio-

nerna. Det blir då heller inte nödvändigt eller lämpligt - ens att lägga fram något förslag lagstöd för ett gåvomottagningsom förbud.

3.1.6 Samarbetsorgan

I kungörelsens 17 § stipuleras följande

För samordning av de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet skall finnas samarbetsorgan enligt bestämmelser överbefälsom havaren meddelar efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och organisationerna.

Enligt ordalydelsen behöver denna bestämmelse inte nödvän-

digtvis tolkas ett åläggande för organisationerna bilda som att eller ingå i ett särskilt samarbetsorgan. En tolkning annan skulle kunna att stadgandet endast utgör direktiv till vara ett överbefälhavaren att denne skall organisera sin del verkom av samheten på ett visst sätt. Paragrafen är sålunda även i denna del oklart formulerad, och bestämmelsen bör därför under inga förhållanden finnas kvar med oförändrad avfattning. Med avseende på frågan om behovet lagstöd förhåller det sig på av följande sätt.

Av motsvarande skäl som redovisades i avsnitt 3.1.3 beträf-

fande styrelserepresentationen skulle det med hänsyn till nuvarande grundlagsregler krävas lagstöd, i fortsättningen om man skulle vilja tillämpa tolkning enligt det alternativ en som nämns först härovan. Om däremot den andra tolkningen avses, behöver detta inte stöd i lag.

Enligt min mening skulle ett tvångsvis bildat organ enligt det första alternativet knappast utgöra ett bra forum för för- troendefullt samarbete och samråd mellan myndigheter och enskilda organisationer. Kontakter detta slag bör från myndigav heternas sida i princip tas med sådana upp gemensamma organ

48 Författningsregleringen SOU 1992132

frivilligorganisationerna efter eget val bestämt sig för att som bilda. Enligt vad jag inhämtat har dessa organisationers nuvarande samarbetskommitté FOS tillkommit på organisationereget initiativ, och denna kommitté bör då med andra 0rd nas mycket lämplig samarbetspartner för de statliga mynvara en digheterna även fortsättningsvis. Med det här angivna synsättet behöver alltså lagstiftning inte aktualiseras. En anvisning från regeringen till myndigheterna går ut på att dessa skall samarbeta med existerande gemensom bildats frivilligorganisationerna kan samma organ som av lämpligen tas in ett förordningsstadgande, men detta kräsom inget lagstöd. Jag visar i kapitel 7 inom ramen för mitt ver förslag till förordningstext hur ett sådant stadgande om ny samrådsskyldighet kan formuleras.

3.1.7 Uppgifter i samband med tjänstgöringsavtal

Förpliktelser för de enskilda individerna

Frivilligkungörelsen innehåller också ett antal bestämmelser i 14 och 15 §§ avseende de enskilda organisationsmedlemmar ingått avtal med myndighet viss tjänstgöring i totalsom en om försvaret. Dessa bestämmelser reglerar bl.a. vederbörandes

skyldighet att genomgå repetitionsutbildning och att i vissa situationer fullgöra tjänstgöring. Förpliktelserna är i den delen

analoga med dem i fråga om andra personalkategorier, t.ex. som värnpliktiga och civilförsvarspliktiga, regleras i lag men är till

skillnad från sistnämnda bestämmelser inte straffsanktionerade. Vidare stadgas i frivilligkungörelsen bl.a. förbud mot att i vissa situationer ett ingånget avtal. säga upp Skulle vilja bibehålla konstruktionen med uppräkning i man författning ett antal ovillkorliga förpliktelser för den aven av talsbundna personalen behöver detta utan tvivel ha stöd i lagstiftning. Därvid skulle det sannolikt bli naturligt att också

överväga frågan att införa straffsanktioner för brott mot om förpliktelserna. En sådan ordning skulle emellertid inte särskilt väl harmoniera med de grundläggande förutsättningarna för

avtalspersonalens ju ytterst bygger på ideellt engagemang, som intresse och frivillighet. Sålunda jag att de åligganden den ifrågavarande anser som personalgruppen med hänsyn till uppgifternas art och betydelse

måste underkasta sig inte bör preciserade i en författning vara utan i stället ha karaktären ett åtagande från den enskilde i av hans egenskap part i ett avtal. Skulle det bedömas nödvänav digt att sanktionsregler, t.ex. skadestånd, motverka genom om

SOU 1992132 Författningsregleringen 49

att någon trots ingånget avtal vägrar inställa sig till tjänstgöring när detta begärs, kan sådana regler givetvis införas som klausul i avtalet. Jag kan tänka mig att detta efter myndigen heternas närmare prövning blir aktuellt åtminstone i fråga särskilt viktiga befattningar. I den mån sådana klausuler om införs blir de civilrättsligt bindande liksom avtalet i övrigt, men de behöver inte och bör inte regleras i en särskild författning. - -

Den hittillsvarande kategoriindelningen

Enligt gällande ordning tecknas de ifrågavarande avtalen för nu det allmännas räkning antingen direkt myndighet eller, av en såvitt gäller tillfällig tjänstgöring B-avtal, av den berörda frivilligorganisationen. Denna får i detta sammanhang anses utföra förvaltningsuppgift efter sådant bemyndigande som kan en lämnas enligt regeringsformen 116 3 st. Att förvaltningsuppgift överlämnas till förening kan en en sålunda beslutas regeringen och kräver inte särskilt lagstöd. av Som förutsättning gäller enbart att den förvaltningsuppgift som överlämnas till organisationen inte innefattar myndighetsutövning. Det är i någon mån oklart huruvida frivilligorganisatiouppgift enligt nuvarande kungörelse att teckna B-avtal nernas är att betrakta myndighetsutövning i grundlagens mening. som En närmare statsrättslig analys av denna fråga skulle därför behövas, systemet med organisationerna som avtalspart för om det allmännas räkning skulle behållas. Emellertid finns det enligt min mening skäl för att den hittillsvarande kategoriindelningen, med grupp benämnd Aen personal och annan benämnd B-personal, bör överges. Härför en talar bl.a. att indelningen och beteckningarna lätt kan ge intryck att vara grundade på en kvalitetsmässig rangordning. av Detta har visserligen aldrig varit avsikten, eftersom distinktiomellan de båda grupperna enligt kungörelsens 4§ har att nen göra med vederbörande står till förfogande för ständig eller om tillfällig tjänstgöring. Om de båda sistnämnda uttrycken kan man emellertid konstatera att de i det aktuella sammanhanget avsevärt brister i nu konkretion. Enligt uppgift från flera av de berörda organisatiokan gränsen mellan den tjänstgöringsplikt som i praktinerna ken blir aktuell för personal med A-avtal respektive B-avtal i många fall anses flytande. Det torde för övrigt inte alltid vara lätt att i det enskilda fallet på förhand avgöra om ett åtagande skall betraktas som mera långsiktigt än vad termen tillfällig tjänstgöring ger vid handen. En lämplig förändring är därför att fortsättningsvis för man

50 Författningsregleringen SOU 1992132

varje avtal i mer adekvata ordalag preciserar vilken utsträckning i tiden som tjänstgöringen skall ha och vilka krav i övrigt som är förknippade med den aktuella befattningen. Någon schematisk kategoriindelning enligt nuvarande modell bör därvid inte förekomma.

Statens inflytande över avtalens innehåll Mot denna bakgrund ter det sig också rimligt att det genomgående är vederbörande totalförsvarsmyndighet som ikläder sig de förpliktelser och det ansvar som kommer att åvila staten i och med att ett tjänstgöringsavtal ingås. Alla avtal avseende frivillig medverkan i totalförsvaret bör sålunda enligt min mening fortsättningsvis ingås mellan den enskilde och vederbörande myndighet. Frågan huruvida den nuvarande uppgiften för organisationerna att teckna B-avtal utgör myndighetsutövning eller inte blir därmed betydelselös. Någon ny lagstiftning behöver med här angivna utgångspunkter inte tillgripas för att reglera sig förpliktelserna för vare de avtalsbundna frivilliga eller ordningen för avtalens tillkomst. Däremot kan det förtjäna påpekas att regeringen givetvis, i den mån detta bedöms vara befogat, kan tillförsäkra sig inflytande över de enskilda avtalens innehåll även utan särskild författningsreglering. Inget hindrar ju att regeringen t.ex. beträffande särskilt viktiga befattningar i totalförsvaret - ger de avtalsslutande myndigheterna instruktioner vilka allom männa krav, förbehåll måste tillgodosedda inom etc. som vara ramen för ett avtal för att detta skall få ingås for statens räkning. Samma motiv här anförts för att frivilligavtalen bör insom gås med en ansvarig myndighet kan åberopas om möjligt med än större styrka för att den enskilde frivilliges krigsplacering skall avgöras genom myndighetsbeslut. Det ter sig i själva verket något säreget att krigsplaceringsbesluten i det nuvarande systemet delegerats bort från myndighetssfären när det gäller den stora grupp frivilliga som hittills benämnts B-personal.

Organisationernas inflytande Om nu avtalstecknandet för det allmännas del renodlas till att bli en myndighetsuppgiff; behöver detta å andra sidan inte betyda att de frivilliga försvarsorganisationerna fråntas möjligheten till fortlöpande insyn i beståndet avtal och till sådana av vidareutbildnings- och rekryteringsinitiativ kan föranledas som därav. Det ligger i vederbörande myndigheters uppenbara intresse att hålla organisationerna välinformerade hur om av-

SOU 1992132 Författningsregleringen 51

talsbeståndet utvecklas. Organisationerna har också alla möjligheter att inom ramen för sina systematiska medlemskontakter etablera sådana rutiner som tillgodoser deras behov i detta hänseende. Som en mera formell markering av frivilligorganisationernas inflytande i detta sammanhang kan man lämpligen i regeringsförordningen föreskriva att en myndighet, innan avtal tecknas med en viss person, måste få vederbörandes kompetens bekräftad den berörda organisationen. Mitt förslag i kapitel 7 till ny av förordningstext innehåller en sådan klausul.

3.1.8 Uppgifter för landsting och kommuner

Som nämndes i avsnitt 3.1.1 antyds i utredningsdirektiven även möjligheten att landstingens och kommunernas uppgifter i fråde frivilliga insatserna i totalförsvaret skulle kunna bega om höva konfirmeras genom lagstiftning. Sedan jag övervägt tänkbara motiv för detta har jag kommit fram till att det inte inom ramen för mitt uppdrag finns anledning att föreslå några särskilda lagbestämmelser för att precisera kommunernas eller landstingens åligganden vad gäller frivilligas medverkan i totalförsvaret. För denna ståndpunkt talar följande förhållanden. Till att börja med kan konstateras att den nu gällande frivilligkungörelsen inte särskilt utpekar några konkreta arbetsuppgifter inom ramen för landstingens eller kommunernas verksamhet, avsedda att utföras av frivilliga. Däremot innehåller kungörelsen i 10 och 11 §§ Vissa föreskrifter om ledningsansvar m.m. för de regionala statliga myndigheterna, stadganden där även landsting och kommuner nämns. Dessa föreskrifter skulle med en mycket vid tolkning möjligen kunna uppfattas så, att staten i detta sammanhang velat ålägga de kommunala instanserna ett speciellt ansvar utöver vad som åvilar dem enligt andra författningar beträffande just den frivilliga för- svarsverksamheten. De i frågavarande paragraferna har följande lydelse 10 § Militärbefälhavare och civilbefälhavare leder den frivilliga försvarsverksamheten inom sitt verksamhetsområde. Militärbefälhavare svarar också i samråd med andra berörda myndigheter för samordning mellan de militära och civila delarna av den frivilliga försvarsverksamheten inom militärområdet. 11 § Länsstyrelse leder i samråd med lantbruksnämnden, länsarbetsnämnden, landstingskommunen och kommunerna den frivilliga försvarsverksamheten inom sitt verksamhetsområde. Försvarsområdesbefälhavare och chefen för Gotlands militärkommando svarar för samordning mellan de militära och civila delarna den frivilliga försvarsverksamheten inom försvarsområdet reav spektive militärkommandot.

52 Författningsregleringen SOU 1992 132

Det torde dock inte ens när dessa båda paragrafer formulerades ha funnits någon avsikt dem tilldela kommuner och att genom landsting några specifika åligganden med avseende på frivilligverksamheten utöver sådant ansvar som de under alla förhållanden hade att bära. För den nu aktuella frågan är det emellertid av än större vikt att ha i minnet de stora förändringar som ägt rum efter 1970 i fråga om kommunernas och landstingens uppgifter i försvarssammanhang allmänt sett. Sedan de båda citerade paragraferna år 1970 togs in i frivilligkungörelsen har sålunda bl.a. 1982 års och 1987 års försvarsbeslut lett till en genomgripande förändring av kommunernas engagemang i totalförsvaret. En central faktor är civilförsvarsverksamhetens nya lokala anknytning samt tillskapandet av en hemskyddsorganisation. I det sistnämnda försvarsbeslutet betonades dessutom att ansvarsprincipen är av grundläggande betydelse inom det civila försvaret. Denna princip innebär att den som har ansvar för en verksamhet i fred också har ansvaret för densamma i krig, om den skall förekomma då. Med ett sådant ansvar följer att man i fredstid måste planera för hur verksamheten skall kunna bedrivas i krig och att man måste vidta vissa andra beredskapsförberedelser, exempelvis utbildning och övning. Riksdagsbeslutet våren 1985 om ledningen av de civila delarna av totalförsvaret innebar också att kommunstyrelsen från den 1 juli 1986 blev högsta civila totalförsvarsmyndighet på lokal nivå med uppgift att se till att en samverkan kommer till stånd med övriga totalförsvarsmyndigheter inom kommunens område. Denna uppgift innebär dock inte någon rätt för kommunstyrelsen att exempelvis meddela direktiv till statliga myndigheter inom kommunen. Under de senaste åren har en omfattande beredskapsplanläggning genomförts i kommunerna. Dessutom bedrivs en omfattande utbildnings- och övningsverksamhet. Kommunernas viktiga roll i totalförsvaret har alltså kraftigt befästs och fördjupats genom de senaste årens reformarbete. Lagstiftningen har ändrats och kompletterats i samband härmed. Sålunda har både lagen 096463 om kommunal beredskap och civilforsvarslagen 1960741 kraftigt omarbetats och utvidgats, varefter de utgivits i omtryck 19841027 resp. 19841026. Härtill kommer att ett omfattande utredningsarbete inom den s.k. CFL-utredningen mellan åren 1985 och 1989 ledde fram till förslag sistnämnda år om en ytterligare komplettering och reformering av lagstiftningen rörande den civila delen av total-

SOU 1992 132 Författningsregleringen 53

försvaret. Förslaget innebär i lag civilt försvar att man en ny om skall samla alla övergripande bestämmelser inom detta område och ytterligare klarlägga ansvarsförhållanden när det gälm.m. ler såväl centrala och regionala statliga myndigheter landssom ting och primärkommuner. I CFL-utredningens lagförslag betonas sålunda att såväl statliga myndigheter, kommuner, kyrkliga kommuner och landsting som organisationer, företag och enskilda skall samverka mot en gemensam hotbild både i fredstid och under krigsforhållanden. Regeringen får en möjlighet att, flexibelt och på ett tidigare stadium utan att det råder krigsfara i Sverige, höja beredskapen såväl för statliga myndigheter för kommuner, landsting och som enskilda. Vidare kan nämnas att man enligt lagförslaget lägger fast det

Överstyrelsen för civil beredskap har i frågor

ansvar som om ledning och samordning av de civila beredskapsförberedelserna. Dessutom preciseras det ansvar som civilbefalhavaren och länsstyrelsen samt kommunen, landstinget, stiftsstyrelsen och den kyrkliga kommunen har for att nödvändiga beredskapsförberedelser genomförs. Såvitt gäller den kommunala nivån blir kommunstyrelsens samlade ansvar i dessa frågor författningsreglerat. Enligt förslaget skall man också i lagen föra in vissa bemyndiganden som under skärpt och högsta beredskap ger civilbefälhavaren och länsstyrelsen rätt att meddela de föreskrifter som behövs för ledningen och samordningen det av civila försvaret. CFL-utredningens forslag har remissbehandlats, och f.n. forbereder man inom Försvarsdepartementet proposition en grundad på utrednings- och remissmaterialet. Som framgår det av föregående finns det emellertid redan i dagsläget och obe- roende av vilken slutlig utformning den väntade nya lagen kommer att få lagbestämmelser tämligen färskt datum - av som ålägger kommuner och landsting preciserade uppgifter och motsvarande ansvar inom den civila delen totalförsvaret. I den av mån den enskilda kommunen det enskilda landstinget väljer att for vissa funktioner anlita frivilliga krafter begränsar detta givetvis inte kommunens landstingets och det innebär ansvar, inte heller att staten lagt någon nytillkommande arbetsuppgift på vederbörande kommunala myndigheter. De lednings-, samordnings- och tillsynsfunktioner i fråga t.ex. befolksom om ningsskydd och räddningstjänst och på sjukvårdens område åvilar vissa statliga myndigheter kan med andra ord helt forfattningsenligt utövas gentemot kommuner och landsting även beträffande de delar av verksamheten där frivilliga krafter tas i anspråk.

54 Författningsregleringen SOU 1992132

Jag bedömer det följaktligen överflödigt att nu aktualisesom några lagbestämmelser avseende t.ex. kommunalt anra nya för frivilligas i totalförsvaret eller kommunalt svar engagemang lydnadsförhållande gentemot sådana statliga myndigheter, som inom för sina författningsenliga ledningsuppgiftzer avramen seende totalförsvaret också har ett övergripande ansvar för de frivilligas medverkan i detta.

3.1.9 Sammanfattande kommentar

I avsnitten 3.1.2 3.1.7 har diskuterats i vilken mån ett stöd lagstiftning är erforderligt i fråga om sådana föreskrifter, genom krav och restriktioner eller mindre tydligt finns angivna som mer i den gällande frivilligkungörelsen. I avsnitt 3.1.8 har det nu eventuella behovet lagstöd för landstingens och kommunerav uppgifter inom frivilligverksamheten berörts. Mina slutsatnas genomgående går ut på att någon särskild lagstiftning ser, som inte behöver aktualiseras av mig, grundas i flera fall på att jag förordar ändringar i det nuvarande regelverkets materiella inne-

håll. Ändringarna utgör i princip anpassning till ett moderna-

en synsätt när det gäller förhållandet mellan staten och den re enskilde. De innebär konkret att avstår från eller mera man minskar den i författningens form uttryckta styrningen av vederbörande organisationer och insatserna från deras medlemmar. En sådan markering organisationernas självständiga ställav ning formellt sett skall enligt min tankegång balanseras av att styrsystem kommer till stånd i fråga om den del av verknya samheten bekostas statsmedel. Jag har redan i detta som av kapitel angett vissa principer för sådana styrsystem och komatt utveckla detta närmare i kapitel 5 och 6. Sådana mer planerings- och uppföljningssystem kräver visserligen sina tydliga riktlinjer, dessa ingår såvitt gäller myndigheterna som men led i den reguljära budgetprocessen och behöver därmed inte någon specifik författningsreglering. För organisationernas del konkretiseras riktlinjerna å andra sidan i form av beställarkrav vid de löpande kontakter med olika totalförsvarsmyndigheter där varje organisation fortsättningsvis deltar i egenskap av oberoende part och leverantör av specificerade tjänster.

3.2 Frågan om en ny förordning

anförts i detta kapitel innebär att den nuvarande frivil- Det som ligkungörelsen behöver bli föremål för en grundlig omarbetning. Mitt förslag till utformning förordning om frivilav en ny

SOU 1992132 Författningsregleringen 55

lig fdrsvarsverksamhet skall dock inte redovisas redan här. Med hänsyn till att regelsystemet bl.a. bör omfatta sådana frågor som närmare behandlas i de tre följande kapitlen återges författningsförslaget först efter dessa i kapitel

SOU 1992132

4 Statsbidrag till frivilligorganisationerna

4.1 Nuvarande system

Enligt gällande kungörelse åligger det frivilligorganisationerna att forslag till framställning om statsbidrag. I kungörelsen avge stadgas vidare att Överbefálhavaren ÖB, Arbetsmarknadssty-

relsen AMS, Statens räddningsverk SRV, Överstyrelsen for

civil beredskap ÖCB med flera berörda myndigheter inom totalförsvaret skall var och en inom sitt område yttra sig över - förslagen. Den tolkning av förordningstexten som förefaller rimlig är att frivilligorganisationerna likt de statliga myndigheterskall inge sina förslag tilldelning statsmedel till regena om av ringen, Försvarsdepartementet. Emellertid synes praxis ha utvecklats i en riktning som innebär att ÖB i det närmaste kommit att glida över i regeringens roll som adressat av anslagsframställningarna från de organisationer vars statsbidrag härrör från försvarshuvudtitelns anslag F 14 F 7 enligt 1992 års regleringsbrev med resultatet att ÖB inom för sin egen anslagsframställning redovisar ett ramen bearbetat samlat förslag rörande medelstilldelningen till frivilliga forsvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret i stället för att som kungörelsen stadgar avge - yttrande över organisationernas äskanden. Handläggningen är i princip densamma när det gäller de avsnitt av totalförsvarets civila del för vilka bidragen administreras AMS och som av utgår från forsvarshuvudtitelns anslag I H 4 enligt 1992 års regleringsbrev anslagsposten 2 arbetskraft. När det däremot gäller anslagsposten 1 inom samma anslag befolkningsskydd och räddningstjänst och som disponeras av SRV synes handläggningen något närmare ansluta sig till den som kan utläsas kungörelsetexten. Organisationernas egna anslagsframställav ningar vidarebefordras sålunda i detta fall in extenso till regeringen visserligen endast bilagor till myndighetens fram- - som ställning i vilken ursprungsförslagen återges i bearbetad form. Det kan också noteras att det inte går att utläsa av det material

58 Statsbidrag till frivilligorganisationerna SOU 1992132

som tillställs regeringen vilken roll de övriga i kungörelsen åberopade totalförsvarsmyndigheterna spelar i samband med att frivilligorganisationernas medelsbehov redovisas. Det finns naturligtvis flera rimliga skäl såsom behovet av inbördes samordning av de 22 organisationernas bidragsbehov till att utvecklingen gått i den angivna riktningen. ÖB hänvisar i detta sammanhang till sitt enligt förordningen ansvar 1983276 om verksamheten inom försvarsmakten, delprogrammet Frivilliga försvarsorganisationer ibid., bilaga 1 vilket bl.a. innebär att ÖB skall utarbeta underlag för beslut avvägom ningen inom programmet och lämna förslag till den produktion som varje myndighet skall bedriva inom programmet 18 §. AMS för sin del anför skäl att budgetproceduren styrs som av den samordning av frivillig försvarsverksamhet som sker av ÖCB inom för dess programplaneansvar enligt förordramen ningen 1986294 om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del, budgetförordningen 1989924 för totalförsvaret och gällande budgethandbok utgiven av försvarsdepartementet. Samtidigt bör man notera att denna procedur minskar regeringens reella möjlighet att bedöma kostnadseffektiviteten inom olika grenar av verksamheten och att självständigt göra prioriteringar. I detta sammanhang kan nämnas att Riksrevisionsverket RRV vid en uppföljning av den frivilliga försvarsverksamhet erhåller bidrag från ÖB bl.a. pekat på vissa brister som avseende kostnadsredovisningen och därmed möjligheterna att analysera genomförd verksamhet. RRV 1990-10-16, dnr K 107 90, s. 2. Och sett ur frivilligorganisationernas synvinkel innebär rådande praxis en beroendeställning visavi myndigheterna särskilt ÖB och AMS rimmar mindre väl med den - - som ställning de ges i kungörelsen som fristående subjekt med uppgift att tjäna totalförsvaret och bedriva försvarsupplysning samt rekrytering och utbildning av frivillig personal en uppgift som de inbjuds att bedriva i samråd med myndigheterna, inte genom dem. Min slutsats och därmed utgångspunkt för den följande framställningen är att systemet för fördelning av statligt stöd till frivilligorganisationerna är i behov av förändringar som dels förbättrar möjligheterna att bedöma och vidareutveckla kostnadseffektiviteten i den verksamhet de erhåller statsbidrag för, dels ger organisationernas egen ekonomiska planering en större frihet i kombination med ökat ansvar på det sätt som kungörelsen anvisar. Att kungörelsen därutöver i sin nuvarande form innehåller formuleringar som medför alltför starka begränsningar av organisationernas verksamhet och att regelsystemet

SOU 1992132 Statsbidrag till frivilligarganisationerna 59

således i vissa delar behöver ändras behandlas på annan plats i betänkandet, kap. 3. En ytterligare fördel vore enligt min mening om ett reformerat bidragssystem dessutom kunde stärka engagemanget från regering och riksdag när det gäller mål- och prioriteringsfrågor inom frivilligverksamheten så att de politiska instansernas bedömningar på ett något klarare sätt kunde bli vägledande för verksamheten, för dess inriktning likaväl som dess statsunderstödda omfattning.

4.2 Utgångspunkter för ett nytt system

4.2.1 Mål- och resultatstyrning

Sedan ett antal år genomgår den statliga förvaltningen en omvandlingsprocess som innebär minskad regelstyrning och ökad mål- och resultatstyrning. Jfr riksdagens beslut enligt prop. 198788150, FiU 30, rskr. 394. I sin tillämpade form innebär det nya att politiken på sin väg från beslut till verkställighet formuleras i termer av önskade mål och anvisade ramar för målens genomförande. Erfarenheterna tillämpningen av det av nya systemet visar att det svåra med resultatstyrningen inte endast är att formulera mål, operationalisera dessa respektive mäta måluppfyllelse och resultat. Stora svårigheter synes också ligga i att finna de nya roller som resultatstyrningen bygger på, att förstå dessa roller samt att leva upp till dem. Det kan vara en ganska lång process innan rollinnehavarna vuxit in i sina nya roller. Statskontoret 199021 När riksdag och regering skall styra med resultat. Förändringen mot resultatstyrning av myndigheterna innebär å ena sidan en långtgående beslutsdelegering också inom förvaltningen uppgifter och problem skall lösas på, eller nära den nivå där de föreligger och å den andra en utvärderings- centralisering för att säkerställaförvissa sig om att de uppsatta målen förverkligats och givit avsedda resultat. Den bakomliggande filosofin är att genom utvärderingen kan den målformulerande politiska nivån få en uppfattning, om det man önskade att den uppdragstagande myndigheten skulle åstadkomma höll en avsedd kvalitet och var värt sitt pris. Genom beslutsdelegeringen till, respektive inom, myndigheterna antas möjligheterna till en förbättrad kostnadsmedvetenhet öka och därmed en större effektivitet i verkställandeprocessen kunna vinnas. Utvärderingsforfarandet följer genom detta med in i den enskilda myndighetens ledningssystem så att verksledningen kan göra mot-

60 Statsbidrag till frivilligorganisationerna SOU 1992132

svarande resultatkontroll på sin nivå som politikerna förutsätts kunna göra på sin. Med exempliñering t.ex. från försvarsmakten kan vi märka hur ÖB omsatt denna styrñlosofi till ledningsorganisation i en vilken varje krigsförbandschef har ett entydigt för sin ansvar verksamhet, dvs. uppdraget att producera krigsforband. Produktionen inom försvarsmakten styrs genom uppdrag och utgör en sammanhängande kedja av aktiviteter som i sig rymmer Planering och budgetering - Genomförande - Uppföljning och värdering. Överbefalhavarens riktlinjer för försvarsmaktens ledning i fred. FörLed 1990, s. 20

ÖB vidare utrymme åt att det rollspel ger resonera om som uppdragsstyrningen innebär Ett uppdrag fastställs i regel efter en dialog mellan uppdragsgivaren och uppdragsmottagaren. Uppdraget skall endast innehålla de handlingsregler som oundgängligen krävs. Vid dialogen skall uppdragsgivare och uppdragsmottagare uppnå enighet om uppdragets innehåll, dvs uppgifter, resurser och handlingsregler. Uppdraget skall därmed betraktas som en överenskommelse mellan uppdragsgivaren och uppdragsmottagaren. ibid.

4.2.2 Uppdragsstyrning och resultatmätning

Den nya budgetprocessen betonar således när det gäller myndigheternas arbete uppdragsdelegering när uppdragen lämnas att utföras längre ut eller ned i organisationen och uppdrags- styrning när uppdragen lämnas till aktörer utanför den egna organisationen. Igen med en exemplifiering från försvarsmakten vill jag fästa uppmärksamheten på det underlag ÖB lämnade inför 1992 års försvarsbeslut Huvuddokument, ÖB 92 där utgångspunkterna för hur styrningen inom försvarsmakten bör utformas redovisas. Bl.a. beskrivs hur uppdragsstyrning av de s.k. gemensamma myndigheterna i huvudprogram 5 bör utformas De för utvecklingen gemensamma myndigheter stödmynav digheter väsentligaste ställningstagandena från ÖB kan sammanfattas på följande sätt Huvudprogrammen 1-4 styr med uppdrag verksamheten vid stödmyndigheterna. För programövergripande verksamhet utövas styrningen av överbefalhavaren. Uppdragen utformas i dialog mellan uppdragsgivarna och stödmyndigheterna.

SOU 1992132 Statsbidrag till frivilligorganisationerna 61

I uppdragen preciseras uppgifter, och handlingsreg- - resurser ler. Ekonomiska resurser skall följa uppdragen. - Användningen av uppdragsstyrning är oberoende stöd- - av om myndigheternas verksamhet är konkurrensutsatt eller ej. Uppragsstyrningen innebär att uppdragsgivaren entydigt har ansvaret för att avgöra vad skall produceras medan som uppdragsmottagaren inom för eventuella handlingsramen regler har det fulla ansvaret för hur produktionen genomförs. ibid. s. 100. Regeringen anslöt sig till ÖBs redovisade utvecklingarbete Prop. 199192102, s. 132. I förlängningen perspektivet uppsdragsstyrning-delegeav ring finner vi i termer beställarekunduppresonemang av dragsgivare och utförareleverantöruppdragstagare när det gäller inblandade aktörer samt intraprenad och entreprenad när det gäller upphandlings-relationerna mellan aktörerna. Dessa termer är i stor utsträckning lånade från näringslivet och det finns naturligtvis anledning att använda dem med viss distans och försiktighet i förvaltningssammanhang. Se Rolandsson, G Att förändra verksamhetens inriktning kulturav en fråga. En studie kulturella hinder inom några försvarsav av maktens stödmyndigheter vid övergång till affärsliknande verksamhet. Stockholms universitet och Försvarets förvaltningshögskola 1992 Emellertid och med bruk lånad term av en kan vi säga att i det ovan anförda exemplet från ÖB utspelar sig uppdragsgivandet och -mottagandet främst på intraprenad, dvs mellan aktörer inom och organisation, försvarsen samma makten. Den nya budgetprocessen betonar också resultatuppföljning. Resultaten av de genomförda uppdragen måste kunna mätas värderas för att budgetprocessen skall fungera fullt ut. Resultatmätningen har visat sig bli något knäckfråga inte minst av en mot bakgrund av att resultat sällan låter sig operationaliseras i enkla mätbara termer. Detta gäller framför allt när utförda uppdrag avses ge kvalitativa resultat. Man har därvid sökt tackla mätproblematiken att olika indikatorer på kvaligenom tet konstrueras vilka i sin tur eventuellt kan redovisas kvantitativt. Se t.ex. Statskontoret 199024, Att mäta eller inte mäta resultat erfarenheter från myndigheter och näringsliv. För- fattarnas slutsats är bl. att alla slags verksamheter kan a. bedömas med resultatmått att det måste finnas kravmen en ställare uppdragsgivaren avseende resultatmått samt att re-

62 statsbidrag till frivilligorganisationerna SOU 1992132

sultatmåtten måste bli del av myndighetskulturen. Jag är en medveten att frivilligverksamheten innehåller många kvaliom tativa inslag varför resultatfrågorna kommer att kräva omsorgsfullt och kreativt begrundande. Jag vill i detta sammanhang nämna att regeringen nyligen förordnat en särskild utredare av statens stöd till ideella organisationer uppdrag är att anpassa ett svåröverskådligt bivars dragssystem till den nya mål- och resultatorienterade budgetså att tyngdpunkten mer läggs på uppföljning och processen utvärdering. Utredaren skall därvid ta fram olika metoder for lämpliga resultatmått när det gäller föreningsdriven verksamhet. Dir.199281, s. 3.

4.3 Fördelning av statsbidrag en

-

principdiskussion

Jag skall i det följande föra ett resonemang om en ändamålsenlig procedur för fördelning statsbidrag till den frivilliga förav svarsverksamheten och är i samklang med den av rikssom dagen beslutade styrningen genom mål, ekonomiska ramar och krav på resultat. Utgångspunkterna eller ambitionsnivån för den kommande framställningen är att diskutera ett system gör det möjligt att åstadkomma förbättrad kostnadsefsom en fektivitet i bidragssystemet, underlätta adekvat uppföljning en frivilligorganisationernas statligt finansierade verksamhet av gentemot de övergripande målen för denna och möjliggöra ett ökat engagemang från de politiskt ansvariga samhällsorganen för den statsmedel bekostade delen av frivilligverksamheten. av Samtidigt bör systemet på det principiella planet tydligare - kunna markera organisationernas självständiga ställning i forhållande till staten. Jag kommer också avslutningsvis att resokonsekvenserna av ett införande av det nya styrsystenera om met i termer av behovet av ett övergångsstöd.

4.3.1 Produktionsuppdragsstyming

En viktig tjänst frivilligorganisationerna erbjuder staten är som rekrytering och utbildning frivilliga att ingå i totalförsvarets av militära respektive civila krigsorganisation. I moderna budgettermer kan man säga att frivilligorganisationerna är beredda att genomföra vissa produktionsuppdrag åt totalförsvaret. Och omvänt, att vissa myndigheter inom totalförsvaret med uppgift att producera förband och enheter för krigsorganisatio-

SOU 19922132 Statsbidrag till frivilligorganisationerna 63

nen, inklusive befolkningsskydd och räddningstjänst i kris, har möjligheter att köpa vissa rekryterings- och utbildningstjänster från frivilligrörelsen. Myndigheterna blir med andra ord uppdragsgivare och organisationerna uppdragsmottagare. Legitimiteten för denna upphandling har givits myndigheterna av regeringen i kungörelsen och i de praktiska möjligheterna genom ekonomiska ramar specificeras i de årliga regleringssom breven. En väsentlig del det statliga stöd till frivilligorganisatioav nerna som idag utgår enligt den anslagsframställningsprocedur som beskrivits i det ovanstående att täcka kostnader avser som organisationerna har i samband med rekryterings- och utbildningstjänster. Utbildningen syftar till att tillgodose behov när det gäller totalförsvarets personalförsörjning såväl kvantita- tivt som kvalitativt. Det förefaller rimligt att påstå att en mer renodlad upphandling från myndigheternas sida här att föreär dra. Genom offerter eller kostnadsförslag utarbetade frivilav ligorganisationernaleverantörerna beställd utbildning blir av kostnaderna tydliga och möjliga att jämföra med andra typer av kostnader i myndigheternas totala produktionsuppdrag. Offertmetoden ger dessutom organisationerna full kontroll över utbildningskostnaderna vilket kan antas öka deras möjligheter att hålla dessa nere. En upphandlingsmodell denna typ skulle nämnts inav som nebära att relationen mellan frivilligorganisationerna och totalförsvarsmyndigheterna skulle omvandlas till mellan en uppdragsmottagare och uppdragsgivare. Den oklarhet i relationer-

na som nuvarande anslagsprocedur medger försvinner därmed. Jag avser härmed det förhållande jag redovisat i det som ovanstående nämligen att det inte fullt ut går att avgöra vilken roll de i kungörelsen uppräknande myndigheterna har spelat när det gäller förslag till äskande statsbidrag till frivilligorganiav sationerna. För den närmare diskussionen och förslagen av om fördelningen av statliga medel till upphandling utbildningsav tjänster hänvisas till kapitel 5.

4.3.2 Fördelning statligt stöd efter ansökan

av

En väsentlig tjänst som frivilligorganisationerna erbjuder sta-

ten och för vilken det utgår statsbidrag är det i kungörelsom sens 3 § benämns försvarsupplysning. Frivilligrörelsen består med andra ord människor på sin fritid och utan ekonoav som misk ersättning bidrar till att kunskap landets totalförsvar om sprids till så många medborgare möjligt. Denna verksamsom

64 Statsbidrag till frivilligorganisationerna SOU 1992132

het bedöms så värdefull statsmakterna att den motiverar att av Försvarsupplysning tas också ÖB statsbidrag utbetalas. upp av prioriterad verksamhet i anslagsframställningen för budsom getåret 199394 avseende de frivilliga försvarsorganisationerna

inom den militära delen av totalförsvaret. Försvarsupplysning är till viss del aspekt av frivilliguten bildningen ingående som ett av undervisningsmomenex. som ten i kurs och kan därmed betraktas inkluderad i den en som

produktionsuppdragsverksamhet diskuterats. Men

som nyss därutöver kan försvarsupplysning vara så mycket annat såsom föreningarnas medlemsinformation, upplysnings-, rekrydel av terings- fl. utåtriktade, opinionsbildande kampanjer dvs. m. föreningsaktiviteter för vilka det inte är lika naturligt att se en totalförsvarsmyndighet produktionsansvarig uppdragsgisom Detta motiverar annorlunda form för beredning av de vare. en statliga bidragen till upplysningsverksamheten än den ovan antydda formen för stöd uppdragsñnansiering. En form genom ter sig möjlig är utbetalning statsbidrag efter ett ansom av sökningsförfarande, dvs. att frivilligorganisationerna söker

statliga medel för genomförande olika försvarsupplysningsav projekt. För den närmare diskussionen och förslagen till om fördelning statligt stöd till försvarsupplysningstjänster hänav visas till kapitel 6.

4.3.3 Frivilligrörelsen och den politiska nivån

Som jag tidigare i detta kapitel redovisat innebär den utveckling skett när det gäller fördelningen statligt stöd till som av frivilligorganisationerna via ÖBs, AMSs, Socialstyrelsens SoS, ÖCBs och SRVs anslagsframställningar att den politiska nivåns möjligheter att göra reella prioriteringar i viss mån reducerats. Dialogen mellan försvarspolitiken och frivilligrörelhar i långa stycken utvecklats till mellan frivilligrörelsen en och myndighetsnivån. Detta har enligt min mening försen svagat organisationernas ställning oberoende aktörer i tosom talförsvarets tjänst vilket i sin tur kan motivera en viss

förändring när det gäller arbetssätt och kontaktvägar. Jag vidare att sådan förändring blir möjlig inom menar en för den principiella vad gäller fördelningen av statramen syn ligt stöd för den frivilliga verksamheten som jag i det ovanstående diskuterat. Regering och riksdag målen för frivilanger ligrörelsens medverkan i totalförsvaret. De politiska besluten kodifieras regeringen i regleringsbreven till totalförsvarsav myndigheterna. Myndigheterna verkställer uppdragen enligt

SOU 1992132 statsbidrag till frivilligorganisationerna 65

regleringsbreven att bl. formulera rekryterings- och genom a. utbildningsuppdrag till frivilligorganisationerna. I rollen som leverantörer rekrytering och utbildning på uppdrag av en av totalförsvarsmyndighet ligger inget moment av underordning eller beroende visavi den beställande myndigheten. Organisationen accepterar ett uppdrag, skriver ett kostnadsförslag och genomför uppdraget Organisationens bidrag till på eget ansvar. de ansvariga myndigheternas krigsförbands- respektive civila försvarsproduktion blir tydlig i myndigheternas resultatredovisningar till regering och riksdag. I rollen som sökande av statliga medel för att bedriva utåtriktad försvarsupplysning är det kvaliteten i ansökan avgör utfallet och ansvaret för som ansökans kvalitet vilar entydigt på organisationen i fråga. I återrapporteringen till regering och riksdag redovisas resultaten detta ansökningsförfarande och denna redovisning av av framgår frivilligorganisationernas bidrag till försvarsupplysningen till medborgarna i landet.

4.3.4 Övergångsstöd

Min principiella diskussion om övergången till uppdragsstyrning frivilligorganisationernas rekryterings- och utbildav ningsverksamhet innebär att resursernaanslagsmedlen för verksamheten kommer att tillföras uppdragsgivarna total- försvarsmyndigheterna för att därefter överföras till frivilligorganisationerna ersättning för utförda uppdrag. Denna nya som metod for intäktsflöde till organisationerna kan inledningsvis medföra omställningsproblem bl. budgetteknisk natur. - a. av Det finns också anledning att anta att en viss omställningstid kommer att krävas innan de roller som systemet för uppnya dragsstyrning innebär är inövade och känns naturliga så att dialogen kan fungera tillfredsställande. Jfr ovan 4.2.1 Min ambition är att övergången till uppdragsstyrning skall kunna ske under villkor medger att den frivilligverksamhet som finns idag inte blir lidande. Ett sådant villkor är att de som aktuella organisationerna möjlighet att säkerställa en viss ges materiell basnivå från vilken de kan utveckla de rekryteringsoch utbildningsuppdrag myndigheterna kommer att rikta som mot dem. Ett sätt att sådan möjlighet är att statsbidrag ge en utgår under begränsad övergångstid för detta ändamål dvs. en garanterad basnivå. Statsbidraget bör ingå inom de ramar en riksdagen anvisat för totalförsvarsproduktionen och betalas som regeringen direkt till de aktuella frivilligorganisationerna ut av för att inte störa utvecklingen den nya uppdragsrelationen av

66 Statsbidrag till frivilligorganisationerna SOU 1992132

mellan organisation och myndighet. Bidraget bör betraktas som en forskotterad ersättning för vissa over-head-kostnader för planering och genomförande av konkreta rekryterings- och utbildningsuppdrag och det bör vara relaterat till storleken på de statsbidrag som budgetåret närmast fore utgått till respektive organisation for frivillig försvarsverksamhet. En lämplig relation synes vara 20%. Flera skäl talar for den procentsatsen, bl.a. erfarenheterna från andra utbildningsorganisationer där man skiljer mellan fasta resurser 20% och rörliga medel for verksamhetens finansiering. Se rapporten Att använda resulex. tatmått med gott resultat Statskontoret 199232 Eftersom beloppet främst är att betrakta som ett förskott kan det räknas av från kostnadsersättningen for de uppdrag som sedan genomförs. Statsbidraget bör utbetalas övergångsvis under de närmaste tre budgetåren och en utvärdering av det bör ske efter tre år.

SOU 1992132

5 Utbildningsverksamheten

5.1 Utbildningsuppdraget

Utbildningen på frivilligområdet är, som konstaterades i utredningsdirektiven bilaga 2 och som illustrerats ovan i den övergripande redovisningen om de olika frivilligorganisationerna kap. 2.6, på olika sätt omfattande. Den är omfattande i det att den tar i anspråk större delen av de statliga medel som ställs till organisationernas förfogande tabell tabellbilagan liksom den är omfattande mätt i termer av antalet deltagare i utbildning under ett verksamhetsår respektive producerat antal utbildningsdagar tabell tabellbilagan. Jag har också konstaterat att utbildningsverksamheten är ojämnt spridd över de aktuella organisationerna så att den främst omfattar medlemmar i de s.k. avtalsslutande och befalsutbildande organisationerna. En särställning inom den senare kategorin intar reservoñicersforbunden med så ingen frivilligutbildning. Å gott som andra sidan intar dessa en särställning i sammanhanget frivilligorganisationer också i det att de är sammanslutningar av individer som är anställda av försvarsmakten och därmed omfattas av sin arbetsgivares reguljära kompetensutvecklingsprogram.

5.2 Beskrivning

Enligt direktiven skall jag bl.a. beskriva hur de frivilliga forsvarsorganisationernas utbildningsverksamhet i stort är organiserad med avseende på ansvarsfördelningen mellan organisationer och myndighet. Låt mig härför inledningsvis ta ett avstamp i vad kungörelsen säger i denna fråga. I kungörelsens 5 § heter det att myndighet skall i samråd med de frivilliga forsvarsorganisationerna bl.a. leda frivillig befalsutbildning samt A- och B-personals utbildning samt anordna utbildning av annan frivillig personal under medverkan av organisationerna. I kungörelsens 12 § sägs bl.a. att frivillig försvarsorganisa-

68 Utbildningsverksamheten SOU 1992132

tion i samråd med myndigheterna skall medverka vid sådan utbildning av frivillig personal som ledes av myndighet samt leda sådan utbildning av frivillig personal som icke anordnas av myndighet. Ur ett semantiskt perspektiv kan noteras att författningen med avseende på utbildningsverksamheten använder tre olika uttryck myndigheten respektive frivilligorganisationen skall antingen leda, anordna eller medverka vid viss utbildning. Att det sistnämnda uttrycket anger en lägre grad av ansvar och engagemang är väl givet men däremot synes det oklart någon gradskillnad i dessa hänseenden har åsyftats med de om båda andra alternativa formuleringarna och i så fall vari distinktionen består. Det kan också noteras att kungörelsen inte ger någon anvisning om hos vem ansvaret för planeringen av utbildningen skall ligga. Att ingenting sägs i författningen om detta framstår som en brist. Jag vill med dessa inledande kommentarer om regelverket för frivilligutbildningen fasta uppmärksamheten på att den materia jag har i uppdrag att beskriva kartlägga rimligtvis kommer att gestalta sig på ett mångfaldigt sätt. Eftersom kungörelsen inte är självklart eller entydigt normgivande avseende ansvarsförhållandena kan man vänta sig finna flera olika mönster vilka i sin tur är hänförbara till de olika verksamhetsområdena och organisations- respektive myndighetstraditionerna inom totalförsvaret. Den kommande presentationen skall således läsas ett försök till beskrivning av hur det faktiskt ser ut; inte som en läsas som en bedömning av i vilken utsträckning de olika aktörerna lever upp till kungörelsens bestämmelser.

5.2.1 Militär respektive civil frivilligutbildning

I gruppen utbildningstunga frivilligorganisationer finns å ena sida de som förbereder sina medlemmar för uppgifter inom det militära försvaret och å den andra de som förbereder för civila beredskapsuppgifter. Däremellan finns en kategori organisatiosom har uppdrag mot såväl det militära som det civila ner försvaret. I den första kategorin finner vi Riksförbundet Sveriges Lottakårer SLK, Centralförbundet för befalsutbildning CFB, Sjövärnskåremas riksförbund SVKRF, Flygvapenföreningarnas riksförbund FVRF, och Flygfaltsingenjörsföreningarna FIFF, i den andra Sveriges Civilförsvarsförbund SCF, Frivilliga automobilkåremas riksförbund FAK, Frivilliga flygkåren FFK och Svenska blå stjärnan SBS samt i den

SOU 1992132 Utbildningsverksamheten 69

tredje slutligen Svenska brukshundklubben SBK, Sveriges Kvinnliga bilkårers riksförbund SKBR, Frivilliga radioorganisationen FRO, Frivilliga motorcykelkårernas riksförbund FMCK och Svenska röda korset SRK. Tabell 5.1 Uppgifter om utbildningsvolym

Tabellen visar att utbildningsvolymen for den militära delen av totalförsvaret är den dominerande. Tar vi dessutom hänsyn till att en stor del av den utbildning som bedrivs inom gruppen Både och vetter mot militära försvarsuppgifter blir dominansen än större.

Ungdomsutbildning De uppgifter utbildningsvolym redovisats i tabellen om som 5.1 innehåller i fråga om flera organisationer också s.k. ungdomsutbildning. Huvuddelen av de upptagna organisationerna har något engagemang av detta slag. För några är ungdomsverksamheten förlagd till ett fristående ungdomsförbund. I den mån denna Organisationsform tillämpas ligger ungdomsverksamheten helt utanför min redovisning. För några organisaav tionerna är ungdomsutbildningen inom den organisatioegna nen betydande. Tabell 5.2 Uppgifter om ungdomsutbildning

70 Utbildningsverksamheten SOU 1992132

Ungdomsutbildningen skiljer sig principiellt från den utbildning jag kommer att redovisa i det följande avsnittet i så måtto att den inte är direkt relaterad till uppgifter i den militära krigs- respektive civila beredskapsorganisationen. Den fyller emellertid sin funktion ett verktyg för att sprida försvarsinsom formation och motivera till ett kommande vuxet engagemang i totalförsvaret. Dessutom, när vi studerar informationen i ta- bell 5.1 bör vi ha informationen i tabell 5.2 i minnet En betydande del de utbildningsdagar som är angivna för SVRF, av CFB, FMCK och FVRF innebär således utbildning av ungdomar.

5.2.2 Grund-, vidare- och instruktörsutbildning

Den utbildning bedrivs syftar naturligtvis till att göra orgasom nisationsmedlemmarna användbara för uppgifter inom den militära krigsorganisationen respektive den civila beredskapsorganisationen. Utbildningsbehoven varierar således med dels uppgifternas art, dels medlemmarnas förkunskaper. Ser vi till den militära organisationen gäller som en utgångspunkt att de frivilliga skall ha en grundläggande allmän militär utbildning. Överbefälhavaren har fastställt innehållet i ett utbildningspaket omfattande drygt 50 timmars undervisning, den s.k. allmänmilitära utbildningen för frivilliga AMU-Friv.. På motsvarande sätt finns Arbetsmarknadsstyrelsen fastlagd en av plan för allmän försvarsutbildning för frivillig avtalspersonal inom totalförsvarets civila del AFU-Friv. omfattande ca 30 timmars undervisning. Medan det senare utbildningspaketet i princip är aktuellt för samtliga undantag finns som förbe- - reder sig för uppgifter inom den civila delen av totalförsvaret, är det förra aktuellt for dem inom det militära försvaret som sakgrundläggande militär utbildning inom för värnnar ramen pliktsutbildningen, dvs. framför allt kvinnorna. När väl denna grundläggande kompetens är säkerställd vidtar utbildning för konkreta krigsbefattningar respektive beredskapsuppgifter. De olika utbildningsvägar som står till buds präglas av den krigs- respektive civila beredskapsorganisation i vilken de frivilliga skall ingå. Den civila beredskapsutbildningen bygger på fredssamhällets decentraliserade och relativt svåröverskådliga och rutiner medan det militära försvarets utbildning resurser bygger på de specifika förhållanden som råder för militära förband i krig och den redan i fredstid verkande kaderorganisatioför utbildning och övning. Det är därför inte förvånande att nen de utbildningssystem som finns utvecklade för frivilliga inom

SOU 1992132 Utbildningsverksamheten 71

den militära delen innehållsrika vad både grundär mer avser utbildningar och olika vidare- eller kompletteringsutbildningan Förutom utbildning for olika uppgifter i krigsorganisationen finns således också utbildning for befattningar på olika befalsnivâer. Dessa erbjuds inte endast medlemmar inom CFB, jag tänker särskilt på FBU-föreningarna, utan också medlemmar inom t.ex. SLK och SKBR. Utbildningarna på den civila sidan innehåller också grundkurser och vidareutbildningskurser men endast i undantagsfall kurser i ledarskap eller befalsforing eftersom det finns relativt få befalsbefattningar för frivilliga i den civila beredskapsorganisationen. Gemensamt for den utbildning som anordnas, vare sig det gäller militära eller civila försvarsuppgifter, är att kursinnehållet är fastställt eller godkänt av någon totalforsvarsmyndighet. För att säkerställa rekryteringen av lärarkrafter även bland de frivilliga finns ett utbud av olika instruktörsutbildningar. Även värdet instruktörer de leden hålls högt inom om av ur egna samtliga organisationer och myndigheter så varierar av - som kommer att framgå nedan utnyttjandet dem mellan de - av olika organisationerna.

5.2.3 Utbildningsanordnare

Det grundläggande mönstret är att i den mån det inom totalförsvaret finns relevanta utbildningsresurser utnyttjas de for frivilligutbildningen. Detta innebär bl.a. i den ordiatt personer narie personalen inom vissa de olika totalforsvarsmyndigav heterna förväntas fullgöra uppgifter också inom totalförsvarets frivilligverksamhet. Jfr kapitel frivilligförmånerna. När 9 om det gäller det militära försvaret handlar det myndigheter om som i grunden är utbildningsorganisationer. Här är det i det närmaste alltid så att det operativa ansvaret for utbildningarna vilar på personal har sin yrkeshemvist i försvarsmakten. som Regeln är att den frivilligutbildning man medverkar i planeras av personer som till vardags har sina arbetsuppgifter i försvarsområdesbefálhavarnas motsv. avdelningar for hemvärnsoch frivilligfrågor. Jag har också noterat att det finns etaen blerad tradition av samverkan med vissa frivilligorganisatioav nerna vilken ofta kommer till uttryck i att det förutom en yrkesmilitär som kurschef dessutom finns instruktörsutbilen dad frivilligmedlem biträdande kurschef. Det bör dock notesom ras att det också bedrivs utbildning främst för civila försvars- uppgifter for vilken organisationsmedlemmar fungerar - som kurschefer. Eftersom det inom det militära försvaret finns kom-

72 U tbildningsverksamheten SOU 1992132

petens och materiel för utbildning också i andra ämnen än de rent militära utnyttjas detta t.ex. av SKBR för förarutbildning, FAK for övning med militära fordon och av FMCK för moav torcykelutbildning. I framtiden, när denna kompetens skärs ned i de militära Förbanden vilket jag bedömer som troligt mot bakgrund 1992 års försvarsbeslut får utbildningen i ökad av omfattning genomföras i annan ordning. När det gäller den civila delen av försvaret är bilden en annan. Här finns på myndighetssidan visserligen Statens räddningsverk med sina fyra räddningsskolor men det saknas en motsvarighet till försvarsmaktens utbildningstradition. Däremot finns här något tradition av ickestatlig utbildning av en avseende Självskydd och skydd av egendom och individer t.ex. inom SCF, SRK och Svenska Brandförsvarsföreningen samt under senare år inom SCF avseende hemskyddet. Därutöver utnyttjas t.ex. privata åkerier av FAK och även i viss utsträck- ning SKBR för övning med tung fordonstrafik. Över huvud av taget vill jag påstå att när det gäller en stor del av utbildningen och övningen inom den civila delen av totalförsvaret måste stor lit ställas till tillgången på privat kompetens, privata resurser och frivilligorganisationernas egen infrastruktur.

5.2.4 Centrala och lokala kurser

Det är mitt intryck att en betydande del av frivilligutbildningen för det militära försvaret sker i centrala kurser förlagda till kursgårdar, i stor utsträckning ägda och drivna FBU och till av regementen och flottiljer, t.ex. frivilligskolan i Halmstad vid F14, lottaskolan i Karlskrona vid Marinkommando syd, i attraktiva områden t.ex. skärgårds- och fjällnatur och att de är - spridda över året till ett begränsat antal sommar- respektive vinterveckor. Kursgårdsförläggning innebär utan tvekan ett pedagogiskt värde och lokaliseringen i tid och geografi ett värde i sig bör motivera till frivillig insats av såväl elever som som lärare. Jag kan också se ett värde i en etablerad infrastruktur utbildningsställen eller skolmiljöer för vidmakthållande och av utveckling god utbildningsverksamhet och frivilliganda. av en Vid och kursplats kan t.ex. frivilliga från flera orgaen samma nisationer utbildas samtidigt både i gemensamma och organisationsspecifika kurser. Detta främjar utan tvekan integration och mellan olika frivilligorganisationer. Men jag ser också samsyn att den centrala utbildningsverksamheten måste kompletteras med övning och utbildning de enskilda individerna i direkt av anslutning till deras krigsplacering, t.ex. i hemvärnet, vilket

SOU 1992 132 Utbildningsverksamheten 73

också sker. För balansens skull bör nämnas att denna typ av utbildningsverksamhet sker i betydande omfattning under årets olika veckoslut och den är ofta lokaliserad till militära förläggningar under betingelser avseende såväl matesparsamma riell som geografisk extrastimulans. Frivilligutbildningen på den civila sidan har inte en motsvarande betoning centrala, rikstäckande kurser. Visserligen av utnyttjas t.ex. lantbruksskolorna av SBS för utbildning i djurskötsel och huvuddelen av SKBRs utbildning för den civila m.m., sidan sker i centrala kurser. Ser vi till den största utbildningsanordnaren här, SCF, så vilar förbundets hela verksamhetsidé och utbildningsstrategi på att utbildningen skall anpassas till de förhållanden som råder lokalt i de miljöer i vilka hemskyddsombuden skall verka och därmed bedrivas decentraliserat. Också FAKs utbildning sker decentraliserat och anordnas länsvis av förbundets olika kårer i enlighet med de utbildningsbehov som länsarbetsnämnderna angivit och AMS samordnat.

5.2.5 Kompetensflöden

Utbildning innebär bl.a. kunskaps- och kompetensutveckling för både verksamhet och individer. När det gäller utbildning av frivilliga för uppgifter inom totalförsvaret tycker jag mig urskilja två distinkta rörelser eller flöden som jag finner meningsfulla redovisa. Å sidan innebär utbildningen för den att ena militära delen totalförsvaret att militär kunskap och kompeav tens förs ut till ett betydande antal medborgare utanför de egna professionella leden kompetensutflöde. Å den andra sida syutbildningen för den civila delen av totalförsvaret innebära nes att civil kompetens tillförs totalförsvaret. Genom att utveckla och underhålla civila kompetenser såsom bilkörning, skydd av djur och egendom, radiokunskaper, m. m. tillförs totalperson, försvaret kompetens det annars saknar kompetensinflösom de. De bägge kompetensflödena kan också ses som aspekter på frivilligorganisationernas traditionella uppdrag att väcka ett allmänt försvarsintresse, sprida information om försvarsfrågor och förankra positiv inställning till totalförsvaret Genom en kompetensutflödet sprids försvarsinformation och genom kompetensinflödet förankras positiv totalförsvarsinställning i en vad är fredstida, civil verksamhet. som annars En reflektion naturligen infinner sig vid betraktande av som de beskrivna kompetensflödenas riktning är att försvarsmakten eventuellt skulle att ta tillvara de olika civila kompegynnas av tenser som den frivilliga personalen för med sig in i krigsorgani-

74 Utbildningsuerksamheten SOU 1992132

sationen och vice versa när det gäller det civila försvaret. I det sammanhanget vill jag nämna att Överbefälhavaren i sitt dokument 1991-06-20 Inriktning av den frivilliga verksamheten återger Chefen för armén när han bl.a. säger att möjligheten att utnyttja avtalspersonalens civila kompetens skall tillvaratas. Vidare kan nämnas att SCF genom sin hemskyddsutbildning faktiskt också medverkar till visst kompetensutflöde t.ex. genom att till stora grupper civila människor föra ut kunskaper om hur skyddsmasker används och fungerar.

5.3 Uppföljning och utvärdering

Som tidigare konstaterats tillfaller huvuddelen av beloppen som enligt regleringsbrev kan disponeras för frivilligverksamheten de utbildningstunga organisationerna. Budgetproceduren härför finns beskriven i kungörelsen där det bl.a. stadgas att frivilligorganisationerna skall avge förslag till framställning om statsbidrag över vilka berörda myndigheter skall yttra sig. - Något krav på redovisning av användningen av tilldelade resurser i termer av uppnådda resultat stadgas inte. Detta är - - en procedur som har blivit otidsenlig i ljuset den mål- och resulav tatorienterade budgetprocess som nu är under implementering i statsförvaltningen. Att de nya principerna också är under utveckling inom frivilligverksamheten kan utläsas t.ex. i 1992 års regleringsbrev från Försvarsdepartementet där det t.ex. stadgas att antalet rekryterade kvinnor med avtal skall redovisas vid utgången av budgetåret 199293 ibid. 56 respektive ans. talet rekryterade och utbildade hemskyddsombud skall redovisas vid utgången av budgetåret 199293 samt att antalet frivilliga som erhållit repetitionsutbildning skall redovisas sårskilt ibid. s. 70. I mitt uppdrag ingår enligt direktiven att pröva det fortsatta behovet av medel för frivilligverksamheten och föreslå lämpen lig fördelning mellan organisationerna och myndigheterna med hänsyn till deras respektive uppgifter. Min uppfattning är att denna uppgift löses genom införandet ett mål- och resultatav orienterat styrsystem. Principerna i och bakom detta nya styrsystem har jag utvecklat närmare i ett tidigare kapitel kap. 4. Det är således mot bakgrund av det principella resonemanget som jag här diskuterar olika möjligheter att följa upp och redovisa resultaten av rekryterings- och utbildningsverksamheten. Mitt perspektiv är med andra ord att statsmakterna i framtiden genom riksdagsbeslut och regleringsbrev kommer att ange mål

SOU 1992132 Utbildningsverksamheten 75

och ramar för frivilligorganisationernas medverkan i totalförsvarets personalförsöijning och att de ansvariga myndigheterna kommer att verkställa dessa bl.a. genom att ange inriktning och behov samt mot ersättning lägga ut lämpliga rekryterings- och utbildningsuppdrag till berörda organisationer. Möjliga mått och metoder för hur utförda utbildningsuppdrag skall redovisas och värderas kommer därför att behandlas här.

5.3.1 Externt och internt synsätt

Ett utbildningsuppdrag kan formuleras som en beställning, t.ex. från en försvarsmyndighet till organisation, att rekrytera och en grundutbilda respektive vidareutbildaöva ett visst antal individer. I beställningen ingår självklart ett angivande av vilka kunskaper och färdigheter utbildningen respektive övningen skall förmedla och vidmakthålla. Beställaren befinner sig utanför utbildningsprocessen och är därmed bärare av det externa synsättet. Hur utbildningen sedan läggs upp, vilken pedagogik som används ansvarar den för som har åtagit sig utbildningsuppdraget. Den som åtar sig utbildningsuppdraget anlägger det interna synsättet. Att resultatet av utbildningen motsvarar beställarens önskemål avgör denne, dvs. värderas externt; att utbildningen har god kvalitet ansvarar utbildaren för, dvs. avgörs internt. Jag vill med denna distinktion klara ut en rollfördelning mellan beställare och uppdragstagare, inte med avsikten att sätta upp vattentäta skott mellan dem till hinder för interaktion och samverkan utan för att ange skilda och båda är viktiga ansvarsområden inom vilka verksamhetens resultat och kvalitet skall kunna säkerställas. Låt mig med två exempel illustrera denna distinktion genom att anknyta till de s.k. AMU-Friv.- resp. AFU-Friv.-utbildning- I båda fallen finns det ett dokument fastställt ÖB arna. av respektive AMS i vilket utbildningens grunder, mål, omfattning och genomförande anges. Till dokumentet finns också fogat en utförlig utbildningsplan och en särskild detaljplan i vilken det anges hur varje undervisningstimme skall disponeras. Här tar med andra ord den centrala myndigheten ett för utansvar bildningens både externa och interna kvalitet. Och eftersom det inte finns någon central uppföljning undervisningsprocessen av vid varje utbildningstillfälle kan man påstå att den interna kvalitetssäkringen helt saknas. Som kontrast kan ett studiehäfte Så blir jag hemskyddsombud utarbetat av Sveriges Civilförsvarsförbund tjäna. Häftet är pedagogiskt genomarbetat av förbundet självt som har åtagit sig utbildningsansvaret, och

76 Utbildningsverksamheten SOU 1992132

det är godkänt myndigheterna för användning i utbildningen av hemskyddsombuden. I detta fall är rollfördelningen tydlig av och gör det möjligt att utkräva ansvar för undervisningens kvalitet av den som åtagit sig utbildningsuppdraget, SCF, liksom ansvar för produkten hemskyddsombud av den myndighet som har godkänt utbildningshäftet.

5.3.2 Uppdragsgivare och uppdragsmottagare

I det föregående har jag diskuterat renodlat synsätt på ett mer för respektive uppföljning och utvärdering frivilligutansvar av bildningen. Därav har framgått att man måste se bärarna av de båda synsätten som oberoende men naturligtvis samverkande parter uppdragsgivare och uppdragsmottagare. Jag vill nu pröva vad det skulle innebära att tillämpa ett sådant perspektiv på den frivilligutbildning som bedrivs idag och de traditioner den vilar på. När utbildningsverksamheten presenteras av organisationerna själva redovisar de som regel att utbildningsplanen är fastställd myndighet respektive är godkänd av myndigheter. I av en ett beställar utförarperspektiv skulle detta kunna tolkas som att myndigheten sitt engagemang i utbildningsplanen genom talar för organisationen vad det är för utbildning man önsom kar utbildningsmål och färdighetskrav i relation till de aktuel- la uppgifterna i krigs- respektive beredskapsorganisationen dvs. att myndigheten ikläder sig en beställarroll. Det är sedan frivilligorganisationens uppgift att på bästa sätt och efter egen förmåga leverera den beställda tjänsten. Jag har i den ovanstående karaktäristiken av frivilligutbildningen för den militära delen av totalförsvaret redovisat att det i övervägande utsträckning är försvarsmaktens egen utbildningorganisation lärare, kurslitteratur, lokaler och annan ma- teriel utnyttjas. Men samtidigt har jag erfarit att organi- - som sationerna i fråga känner ett delansvar för hur undervisningläggs hur utbildningen genomförs samt deltar en upp, att man aktivt i utbildningens både planerings- och utförandefaser. Innebär nu detta samarbete att ansvarsfördelningen mellan uppdragsgivare och mottagare blir suddigt och till skada för utvärdering av utbildningsprocessen Principellet ser jag inte att så skulle behöva vara fallet. Den organisation som har åtagit sig ett utbildningsuppdrag väljer på eget ansvar hur det skall genomföras. Om väljer att använda sig av yrkesmilitärer som man lärarekursledare så bör välja dem som man känner och har man förtroende för, inte lärare t.ex. militär myndighetschef som en

SOU 1992 132 Utbildningsverksamheten 77

har beordrat. Det är också mitt intryck att så sker i betydande omfattning. Också på den civila sidan utnyttjas professionella utbildningsanordnare även om man här olika skäl är hänvisad till av mer intern, ideell instruktörskompetens och privata utbildningsresurser. Jag kan inte att organisationerna frånsvurit sig se ansvaret för utbildningens kvalitet när externa krafter anlitats. T.ex. anlitas lantbruksskolorna av SBS liksom enskilda lantgårdar för övning och repetitionsutbildning. FAK anlitar idag både försvarsmakten och arbetsmarknadsutbildningen för sin utbildningsverksamhet samt enskilda åkerier för övning och repetition. FAK gör emellertid bedömningen att man i framtiden alltmer måste förlita sig på instruktörer i takt med egna att Försvarsmaktens och arbetsmarknadsutbildningens resurser minskar. SCF är som tidigare nämnts i färd med att bygga upp en egen utbildningsorganisation med bl.a. en utbildningschef inom varje länsförbund och egna utbildade instruktörer.

5.4 Resultat

Jag har tidigare talat skilda ansvarsområden för beställaren om respektive utföraren av utbildningstjänster. Tillspetsat kan man säga att beställaren betalar för utförda tjänster, dvs. genomförda utbildningar; han betalar inte för verksamheten utan för dess resultat. Utföraren å andra sidan får betalt för sin tjänst genom att kunna visa att den har kvalitet. Resultatmätningen är som jag tidigare redovisat ett strategiskt viktigt inslag i den nya budgetprocessen och den har blivit något knäckfråga i av en processens tillämpning.

5.4.1 Kvantitativa mått

Ett resultatmått blir naturligt antal genomförda utbildnog ningar inom olika kurserområden i relation till de olika utbildningsuppdragen. Detta innebär bl.a. att utföraren måste kunna lämna kvantitativa uppgifter utbildningsprocessen, om såsom t.ex. antalet utbildade i förhållande till planerat antal, kostnader per utbildad etc. Här finns möjligheter att dra nytta

av de erfarenheter hittills orts den förekommande

som av återredovisningen av tilldelade medel till de bidragsgivande myndigheterna. Andra indikatorer på utbildningsverksamhetens resultat kan ur ett beställarperspektiv antalet tecknade avtal efter fullvara

78 Utbildningsuerksamheten SOU 1992132

ord utbildning respektive stocken av utbildade organisationsmedlemmar. Uppgiftslämnarna blir då myndigheterna själva samt i förekommande fall organisationerna, avseende uppgifter antalet medlemmar i organisationen som har en aktuell och om omedelbart användbar kompetensnivå inom olika områden.

5.4.2 Kvalitetssäkring

En beställare av utbildning måste kunna lita på att utbildningen håller god kvalitet. Också de utbildningsansvariga har behov att säkerställa verksamhetens kvalitet. Jag har vid av mina besök vid del frivilligutbildningar erfarit att kvalitetsen frågorna är högt prioriterade av de utbildningsansvariga samt har olika metoder for att säkerställa kvalitetsfrågorna att man under utbildningprocessen, t.ex. genom regelbundna lärarmöten, kursvärderingar genomförda av eleverna efter utbildningslut och planerings- och utvarderingskonferenser någon elens ler några gånger under ett verksamhetsår. Det finns här anledning att nämna den pågående pedagogiska utvecklingen duglighetsmodellen inom trupputbildningen for armén. Här sägs det alldeles klart ut att kvalitetsmål skall användas som styrmedel och att modellen är ett hjälpmedel for att klarlägga kvaliteter och kravnivåer vid individuell utbildning, utbildning vid och inom kompani samt vid arméns skolor Duglighetsmodellen, Chefen for armén 1988. Ytterligare en kvalitetssäkringsmetod som utnyttjas är att lägga stor omsorg vid rekryteringen elever for att i relation till kursinnehållet få ett av så bra urval möjligt. Jag finner att det är viktigt att slå som vakt dessa aktiviteter och min uppfattning är att en beom ställare utbildningstjänster o. m. bör kunna förutsätta att av uppdragsmottagaren ägnar tid och resurser åt den interna kvalitetssäkringen. Jag tror också att det finns anledning att utveckla systemet for kvalitetssäkring även det naturligtvis kan medföra en - om viss ökning utbildningskostnaderna. Flera olika vägar är av möjliga. En är att man låter utbildningen granskas av externa experter, t.ex. personer med erfarenhet av liknande utbildning i ett annat sammanhang. En annan är att låta en expertutvärderare jämföra liknande utbildningar som bedrivs av olika anordare. Så har t.ex. SRV nyligen gjort när man lät en forskare vid högskolan i Karlstad göra utvärdering av de självskyddsen kurser bedrivs i SCFs, SRKs respektive Svenska Brandsom forsvarsforeningens regi. Ytterligare väg kan vara att följa en nyttan utbildningen i den avsedda verksamheten, i upp av

SOU 1992132 Utbildningsverksamheten 79

krigsforbandsövningar, hemskyddsövningar I detta m. m. sammanhang kan nämnas att när det gäller att bedöma frivilligas

duglighet i krigsuppgifter viss erfarenhet bör kunna hämtas

från det inom försvarsmakten befintliga systemet med truppslagsvisa inspektörer.

Innan jag lämnar frågan utbildningsverksamhetens kvaliom tet vill jag för tydlighetens skull påpeka att utbildning är ett

medel för att tillföra individer kunskaper. Nyförvärvade nya kunskaper måste det visar all erfarenhet underhållas - för att inte glömmas bort. En metod härför är att de utbildade med viss

regelbundenhet övas så att kunskaperna kommer till använd-

ning och därmed aktualiseras. En metod att kunannan är skaperna underhålls via återkommande repetitionskurser. Kon-

sekvensen det sagda är att viktig kvalitetsaspekt i av en utbildningsprocessen är att utbildningen följs och därmed upp hålls aktuell. I konkreta termer kan detta innebära beatt ställaren av utbildningen myndigheten påtar sig ett för ansvar att genom återkommande övningar t.ex. krigsförbandsövning- ar hålla kunskaperna aktuella. Det kan också innebära att utbildningsanordnaren frivilligorganisationen påtar sig ett ansvar för ett vidmakthållande de utbildades kompetens av inom för den upphandlade utbildningstjänsten ramen ett an- svar som är nödvändigt i de fall där det inom totalförsvarsmyn-

digheterna inte finns någon specifik repetitionsutbildning. En

kombination av de antydda vägarna är naturligtvis också möj-

lig.

Uppdrags- och resultatstyrning av utbildningsverksamheten

Chefen för armén CA har inlett försöksverksamhet tillen sammans med SKBR avseende utbildning bilkårister. Förav söket, som skall utvärderas CA, går ut på att CA har ställt av medel till förfogande för central och regional utbildning bilav kårister vid I12Fo17 verksamhetsåret 199293. SKBR har i sin

tur lämnat ett uppdrag till chefen för I 12F017 att genomföra

utbildningen enligt villkor specificerats SKBR. Jag vill som av självfallet inte föregripa CAs utvärdering detta försök av men jag nämner det här ett exempel på att beställar utförsom arkonceptet har kommit till användning för att reglera utbild-

ningsrelationen mellan ansvarig totalförsvarsmyndighet och en en frivilligorganisation. I det följande skall jag redovisa något

av konsekvenserna att frivilligutbildningen genomförs enligt av

80 Utbildningsverksamheten SOU 1992132

de principer för uppdragsgivande respektive mottagande som

jag har sökt utveckla.

Klarare ansvarsfördelning

På vilket kan utbildningsverksamheten väntas bli förändsätt rad den entydigt regleras tvåpartsrelationer när mer genom -

uppdragsgivare-uppdragsmottagare jämfört med den regle-

kommer till uttryck i den gällande kungörelsen Ser vi ring som till kungörelsens formuleringar myndigheternas respektive om frivilligorganisationernas uppgifter avseende utbildningen av frivillig personal 5 och 12 §§ de del oklarheter om rymmer en ansvarsforhållandena uttalad uppdragsrelation skulle som en undanröja. Jag att i uppdragsrelation specificekunna menar en myndigheten vilken utbildning kunskaper och färdigheter rar frivilligpersonal han har behov och frivilligorganisatioav av sig uppdraget for att, på vilket sätt och nen som åtar ansvarar genomförs. Härvid skapas handlingsfrihet for var utbildningen båda parter uppdragsgivaren skall således inte begränsa uppdetaljstyra t.ex. att bestämma var och dragsmottagaren genom med vilka utbildningen skall genomföras. Däremot kan resurser erbjuda lärare, undervisningslokaler och materiel på villhan uppdragstagaren finner eventuellt gynnsamma och ackor som Uppdragsgivaren skall å andra sidan inte tvingas in i cepterar. relation inte lever till de krav han har på uten som upp bildningens kvalitet.

Effektivare finansiering

Uppdragsrelationen skapar också andra förutsättningar for

verksamhetens finansiering. Enligt gällande kungörelse skall

frivilligorganisationerna forslag till framställan om statsavge vilka samtliga berörda myndigheter, och bidrag 13 § över var område, skall yttra sig 7 §. Detta placerar frivilen inom sitt ligorganisationerna i konstitutionell administrativ ordning en det blir sidoordnade, än i gråzon, de så att de i närmaste om en myndigheterna. Bortsett från att proceduren förefaller statliga onödigt resurskrävande for de frivilliga och for myndigheterna skall yttranden innebär den att organisationerna som avge skulle behöva omgärdas särskild lagstiftning, något som av en avvisat kap. 3 forfattningsreglering. I mitt jag tidigare om det myndigheterna äskar medel for frivilperspektiv är som ligutbildningen i syfte att lägga ut den uppdrag till lämpsom liga frivilligorganisationer. Statsmakterna beslutar om målen

for verksamheten och myndigheterna verkställer och ramarna

SOU 1992132 Utbildningsverksamheten 81

genom att lägga ut utbildningsuppdrag. Det verkställande m0mentet sker naturligtvis i dialog upphandlingsdialog med de frivilliga försvarsorganisationerna.

Bättre ekonomistyrning

Jag vill i anslutning till ñnansieringsfrågan också göra den kommentaren att beställar utförarperspektivet kan medverka till större klarhet när det gäller de olika myndigheternas roll visavi organisationernas utbildningsuppdrag. Idag erhåller t.ex. FAK ett årligt statsbidrag från AMS 4 miljoner kronor för om ca utbildning av förare tunga fordon. Som jag tidigare nämnt av sker denna utbildning i stor utsträckning med stöd militära av fordon försvarsmakten enligt den s.k. ÖBresurser, m. m. som AMS överenskommelsen skall bestrida kostnaderna för. Konkret innebär detta att när varje FAK-kår skall genomföra sin utbildning måste den förhandla med den lokale försvarsområdesbefälhavaren Fobef. om att få tillgång till bilar, lokaler m m. Fobef. å sin sida har att prioritera denna utgift i relation till andra som är relaterade till hans egentliga uppgift, dvs. den krigsförbandsproduktion han för, med det resultatet ansvarar att FAK-önskemålen ofta hamnar relativt lågt. Situationen vore naturligtvis en annan dessa utbildningskostnader om vore explicit beräknade och del t.ex. AMS utbildningbidrag till FAK. av Dels blir kostnaderna för tjänsten fordonsstöd synliga enligt FAKs egen beräkning rör det sig idag 4 miljoner kronor om ca per år, dels skulle den kunna upphandlas av FAK hos Fobef. i stället för att utgöra ett resurssvinn och därmed inverka menligt på dennes produktionsuppdrag, dels skulle det pris som Fobef. begär kunna jämföras med eventuell leverantörs. annan Att andra leverantörer av detta slag bistånd framgent blir av aktuella är en slutsats jag drar 1992 års försvarsbeslut ett av om smalare och vassare militärt försvar i vilket den s.k. fredsbemanningen minskas. Jag vill med ytterligare ett exempel visa hur beställar utför- arperspektivet kan medverka till att göra kostnaderna för utbildningsverksamheten mer synliga och därmed jämförbara mellan olika utbildningsuppdrag. När militär personal utnyttjas som lärare och kursledare ersätts de av frivilligorganisationen i fråga i enlighet med de regler som gäller för instruktioner inom frivillig forsvarsutbildning. I realiteten är det emellertid så att den frivillige yrkesmilitären utför sitt uppdrag med full lön från sin hemmamyndighet tjänstledig utan löneavdrag. Detta är en dold kostnad som inte redovisas i frivilligbudgeten

82 Utbildningsverksamheten SOU 1992132

och inte heller kommer den ordinarie förbandsverksom resurs samheten till godo. Det är också kostnad kan antas bli en som alltmer tung att bära i takt med den minskade fredsbemanningen. Den hårt ansträngde Fobef., dvs. den som utöver den kommande neddragningen av förbandets fredsbemanning har sitt förband i ett område där efterfrågan på lärarkrafter från frivilligorganisationerna är stark, kan förväntas ogilla denna situation. Kan han däremot ta betalt för den arbetskraft han ställer till förfogande förändras naturligtvis situationen samtidigt ekonomiredovisningssystemet klart förbättras. Eftersom den utbildningsverksamhet som vetter mot totalförsvarets som civila delar saknar denna gratisresurs medför en sådan redovisningsreform dessutom att det blir möjligt att göra meningsfulla kostnadsjämförelser mellan de civila och de militära frivilligutbildningarna.

Ökad kostnadseffektivitet

Uppdragsrelationen erbjuder till sist möjligheter för en uppdragsgivare, t.ex. krigsförbandschef, att välja mellan att en själv producera viss utbildningövning och att anlita en frivilligorganisation. I vissa fall kan valet av frivilligorganisationen motiverat såväl kostnadseffektivitets- som kvalitetsvara av skäl. Jag tänker t.ex. på minskningen i omfattning under senare tid de s.k. befálsveckorna inleder krigsförbandsövningar av som och alltmer kompletteras frivilliga befalsövningar i som av FBUs regi.

Tydligare avnämarperspektiv

Uppdragsrelationen skapar vidare goda förutsättningar för samverkan i utbildningsfrågor mellan frivilligorganisationerna och de aktuella försvarsmyndigheterna i ljuset av den utveckling mot beslutsdelegering och bort från central detaljstyrning är för handen i myndigheterna. Se kapitlet Statsbidrag till som frivilligorganisationerna. Utvecklingen kan också beskrivas att krigsförbanden sätts i centrum varvid dessa och deras som chefer blir tydliga avnämare de frivilligutbildade. Detta bör av då kunna medföra att de olika försvarsområdesbefálhavarna motsv. på tydligt sätt och utifrån sina respektive krigsett mer forbandsuppdrag kan utöva inflytande över utbildningsuppdrakunskaps- och fárdighetskrav till frivillligorganisatiogen - möjligheterna till skräddarsydda utbildningar centralt nerna; likaväl regionalt anordnade kan därmed antas öka. På som motsvarande sätt är uppdragsrelationen tillämpbar inom den civila delen totalförsvaret där ju redan idag har erav - man

SOU 1992 132 U tbildningsverksamheten 83

farenhet av ett decentraliserat system och tillgodoseende av lokala avnämarbehov. Jag tänker t.ex. på samverkan mellan SCF och kommunerna avseende hemskyddsutbildningen samt mellan länsarbetsnämnderna och FAK respektive SBS. Det som just sagts innebär naturligtvis inte att jag framför mig ser en utbildningsverksamhet i frivilligorganisationernas regi är enbart krigsorganisationsrelaterad. Av den inledansom de beskrivningen av frivilligutbildningen framgår att en betydande volym rör s.k. ungdomsutbildning som ju har andra syften än att tillgodose totalförsvarets omedelbara personalbehov. Även i fortsättningen bör det fullt möjligt för statsvara makterna att utnyttja frivilligorganisationerna för ungdomsutbildning eller ungdomsverksamhet att berörda annan genom myndigheter formulerar uppdrag med den innebörden.

5.6 Nya roller

Ett införande mål- och resultatstyrning för frivilligutbildav ningen medför förändrade relationer mellan de berörda aktörerna och därmed nya roller. Att anpassa sig till dessa är visar erfarenheten inte helt enkelt. Se kap. 4. Det har i andra sammanhang tagit sin tid och det kommer förmodligen att göra så också i detta sammanhang. Emellertid vill jag här något tydliggöra vad förändringen enligt de principer som jag har skissat och föreslagit kommer att innebära för de inblandade för statsmakterna, myndigheterna, organisationerna och de frivilliga. statsmakterna fattar beslut om mål och ramar för försvarsverksamheten inklusive frivilliginslagen. Regeringen verkställer genom att styra sina myndigheter dels genom författningar, t.ex. att definiera vad som menas med frivillig försvarsverksamhet samt ange myndigheternas uppgifter i förhållande till den, dels genom regleringsbrev i vilket uppdrag formuleras viss produktion, ramar anvisas och resultatredoom visningskrav ställs. Myndigheterna i sin tur genomför sin uppgift att formulera rekryterings- och utbildningsuppdrag genom -innehållande uppgift, resurser, eventuella handlingsregler och resultatkrav till berörda organisationer samt genom att teck- avtal med den frivillige tjänstgöring. Se kap. 3 om forna om fattningsreglering. Organisationerna i sin tur agerar som uppdragsmottagare gentemot myndigheterna och skola eller som totalförsvarskompetensgivare för de för utbildning rekryterade medlemmarna. Organisationerna kan då förväntas formulera vissa krav gentemot de medlemmar söker och uttas till och som

84 U tbildningsverksamheten SOU 1992132

som genomgår vissa utbildningar. De frivilliga i sin tur kan ställa vissa krav gentemot organisationen avseende utbildningen och mot myndigheten avseende möjligheten att få göra en meningsfull insats för landets försvar. Man skulle också kunna beskriva relationerna i termer av avtal eller överenskommelser som ingås mellan aktörerna på utförandenivån, dvs. organisationerna, deras medlemmar och totalförsvarsmyndigheterna. Myndigheten skall enligt regeringens direktiv författning respektive regleringsbrev upphandla viss frivilligutbildning av frivilliga försvarsorganisationer. När en överenskommelse om en sådan upphandling skett kan den beskrivas som ett serviceavtal mellan myndigheten och organisationen. Organisationen i sin tur rekryterar och utbildar medlemmar för den av myndigheten efterfrågade kompetensen och den överenskommelse som därmed etableras mellan den enskilda medlemmen och dennes organisation kan beskrivas som ett k0mpetensavtal; eftersom organisationen ansvarar för utbildningens kvalitet måste den försäkra sig om att den utbildade tar sitt ansvar som aktiv elev och t.ex. ställer upp på de vidare- eller återutbildningstillfállen som är befogade för att kompetensen skall kunna hållas levande. Den utbildade medlemmen i sin tur tecknar avtal om tjänstgöring, tjänstgöringsavtal, med den aktuella totalförsvarsmyndigheten i vilket man kommer överens om de båda parternas respektive förmåner och skyldigheter. De författningsmässiga ramarna kring dessa olika relationer avtal som här skissats framgår i ett senare kapitel kap. 7. Här skall endast kortfattat relateras att offentliga styrmedel är aktuella i de relationer i vilka staten i skepnad av en myndighet är den ena avtalsparten, dvs. främst en reformerad frivilligförordning när det gäller tjänstgöringsavtalen och regleringsbrev när det gäller serviceavtalen. När det gäller det senare avtalet får det sitt forfattningsmässiga stöd i förordningen där det enligt mitt förslag i kapitel 7 skall krävas att frivilligorganisationen bekräftar att den frivillige har den erforderliga kompetensen. Kompetensavtalen mellan organisationen och vissa av dess medlemmar är däremot som styrmedel betraktade av enskild natur då de ju ingås mellan fristående och enskilda subjekt.

SOU 1992 132

6 Försvarsupplysningsverksamheten

Förankringsuppdraget

Försvarsverksamheten inom frivillig försvarsorganisation skall enligt gällande kungörelse tjäna totalförsvaret och bl.a. omfatta försvarsupplysning. För denna tjänst utgår statsbidrag eller annat statligt stöd. Man kan också uttrycka det att statssom makten genom kungörelsen uppdrar åt frivillig försvarsorgaen nisation att mot ekonomisk ersättning medverka till att - kunskap totalförsvaret sprids till så vida kretsar medom av borgare som möjligt med det bakomliggande syftet att skapa den eftersträvade folkliga förankringen landets militära och av civila försvar. Jag är medveten att den folkliga föran- - om kringen inte uteslutande fråga försvarsupplysning; är en om över huvud taget är engagemanget frivilliga krafter i totalav försvaret aspekt eller indikator på försvarets folkliga en av förankring. Inte minst frivilligutbildningen kan tillskrivas viktiga förankringsaspekter, vilket jag också gör på plats i annan betänkandet kap. 5 om utbildningsverksamheten. Emellertid vill jag i detta sammanhang renodla förankringsuppdraget till att gälla utåtriktad försvarsupplysning och därmed frivilligrörelsens målinriktade spridning kunskap landets totalav om försvar till medborgarna i landet. Jag har i min tidigare genomgång den frivilliga försvarsav verksamheten funnit att andelen statliga medel för försvarsupplysning-information är jämförelsevis ringa jämfört med andelen som bekostar den s.k. frivilligutbildningen kap. 2. Jag fann vidare att försvarsupplysningsverksamheten är ojämnt spridd över de aktuella organisationerna alltifrån att utgöra ett självklart inslag i organisationens verksamhetsprofil särskilt bland de s.k. avtalsslutande och befälsutbildande organisationerna till att helt saknas hos vissa de s.k. färdighets- - - ex. av utvecklande organisationerna. Samtidigt är jag medveten om att denna karaktäristik till viss del vilar på osäker empirisk grund bl.a. eftersom jag i mitt underlag från organisationerna

86 Försvarsupplysningsverksamheten SOU 1992132

har haft svårt att finna enhetlig definition av försvarsuppen lysningsverksamhet och därmed heller någon systematisk

redovisning av den.

mål och resultat

6.2 Försvarsupplysning -

Försvarsupplysning, dvs. att sprida kunskap om landets totalforsvar till medborgarna i landet kan bedrivas och bedrivs också frivilligorganisationerna på olika sätt och med olika - av metoder bl.a. medlemsupplysning, föreningsmöten, utgenom bildning funktionärer, kampanjer och tidskrifter. En av egna positiv medlemsutveckling kan ett både direkt och indirekt vara tecken fungerande upplysningsverksamhet; många medpå en borgare blir direkt delaktiga försvarskunskap genom sitt av medlemskap och via de många medlemmarna kan dessa kunskaper spridas i samtalen medborgare emellan även utanför de

medlemsleden; de informerade medlemmarna kan sägas egna fungera försvarsexperter på arbetsplatsen, i hemmet och som bland vänner och bekanta. Organisationernas brett inriktade informationsåtgärder och deras kontakter med informationsför-

medlare olika slag spelar också en viktig roll i detta sammanav hang. Med det budgetsystem mâl- och resultatstyrning som nya - under införande inom statsförvaltningen kommer frågan nu är försvarsupplysningsverksamhetens resultat att aktualiseom Om frivilligorganisationerna skall ersättas för den uppras. lysningsverksamhet de bedriver sig en mängd frågor om reser hur resultaten denna verksamhet skall kunna mätas. Detta av inte minst mot bakgrund att den bygger på människors av frivilliga på att människor engagerar sig för en engagemang -

idé. Skall staten verkligen gå in och styra i detta engagemang

Till detta kan också läggas det principiellt tveksamma i att staten utövar ett påtagligt inflytande över innehållet i den fria opinionsbildningen i grunden angelägenhet för ideella som är en sammanslutningar, intresseorganisationer, politiska partier och andra jfr 2.2. Det gäller med andra ord att finna form för en statligt föreningsstöd går fri från sådan kritik. som

6.3 Ett bidragssystem

6.3.1 Frivilligorganisationerna på en ny arena

Min utgångspunkt för det kommande resonemanget är att frivil-

liga försvarsorganisationer till sitt väsen utgör en samman-

SOU 1992132 Försvarsupplysningsverksamheten 87

slutning av individer med ett positivt intresse för landets totalförsvar. Den enskilde önskar genom sitt medlemskap medverka till försvarets positiva utveckling. Som självklara inslag i föreningsverksamheten finns ett intresse för utvecklingen av respektive tillståndet i landets försvar och för att öka kunskapen om detta. Initiativkraften för detta kunskapsintresse finns och utvecklas i frivilligengagemanget. Hur föreningen väljer att arbeta beror på medlemmarnas önskemål och förmåga. Det finns på den politiska nivån ett uttalat intresse för att frivilligverksamheten avseende landets totalförsvar vidmakthålls och utvecklas. Genom att i frivillig försvarsverksamhet innefatta också försvarsupplysning betonas ytterligare värdet av försvarets folkliga förankring. Samtidigt kan jag konstatera att statsmakternas inställning är ett resultat av att frivilligengagemanget finns snarare än tvärt om det är inte statsmakterna som beordrat fram frivilligverksamheten utan det är frivilligverksamheten som gjort statsmakterna uppmärksamma på sin betydelse och sitt värde och därmed kvalificerat sig för att mottagare statsbidrag. vara av Genom att engagera sig i försvarsupplysningen lämnar frivilligorganisationerna ett bidrag till statsmakterna till stöd för den försvarspolitik dessa fattar beslut och verkställer. Omom formulerat i det budgettekniska språkbruk som blir alltmer aktuellt i statsförvaltningen kan man uttrycka det som att försvarsupplysningkunskapsspridning om totalförsvaret och säkerhetspolitiken utgör en tjänst som den frivilliga försvarsorganisationen erbjuder staten och som staten i det enskilda fallet finner motiverat att köpa eller avstå från. -

6.3.2 Staten som kund

Om vi antar att riksdagen fattar beslut om mål och ramar för den frivilliga försvarsupplysningen så blir det regeringen som via sina myndigheter verkställer beslutet. Myndigheterna är kunder i den meningen att de efterfrågar frivilligtjänsten försvarsupplysningspridning av totalförsvarskunskap inklusive kunskap om säkerhetspolitiken, och likt kunder i allmänhet ligger det i deras roll att välja bland de tjänster som bjuds ut. Emellertid är staten i detta fall inte kund i allmänhet utan i en särskild situation. i vilken det gäller att förvalta riksdagens uppdrag visavi folkrörelse. Det nämnts principiellt en vore som tvivelaktigt om staten i upphandlingen kunde misstänkas för att lämna bidrag till sådan upplysningstjänst som ensidigt gynnar en viss försvarspolitisk opinion. Myndigheternas förmåga

88 Försvarsupplysningsverksamheten SOU 1992132

att göra en bra upphandling skulle därför kunna komma att ifrågasättas som icke värderingsneutral och t.o.m. ses som en otillbörlig statlig inblandning i frivilligorganisationernas interna verksamhet. Ytterligare en komplikation ligger i det förhållandet att de tjänster som erbjuds inte är direkt relaterade till den enskilda myndighetens egen verksamhet som i fallet frivillig-utbild- ningen genom vilken totalförsvarsmyndigheterna tillförs personal kap. 5 utan till samhället och medborgarna utanför myndigheterna. Detta kan i sin tur leda till att tvivel om myndighetens kompetens som upphandlare av upplysningstjänsten kan resas. Det gäller med andra ord att skapa en upphandlingssituation i vilken den köpande aktörenstaten går fri från den typ av kritik som antytts här.

6.3.3 Uppföljning och utvärdering

Den upphandlingssituation som i det ovanstående skissats måste i enlighet med intentionerna i den nya statliga budgetprocessen kompletteras med ett system för uppföljning och utvärdering. De försvarsupplysningstjänster som staten upphandlar från frivilligorganisationerna skall således värderas och följas upp. Detta innebär bl.a. å den ena sidan att organisationerna i fråga måste kunna redovisa hur tilldelade medel använts, vilka resultat uppnåtts. Å den andra sidan måste myndigheterna som i fråga kunna värdera att tjänsten haft avsedd eller en accep- tabel kvalitet. - Min poäng är att båda parter har ett ansvar for uppföljning och utvärdering vilket motiverar att det upprättas samverkan dem emellan. Men därutöver är deras roller också olika medan organisationen ansvarar för den aktuella tjänstens interna produktkvalitet och -kvantitet visavi kunden, myndigheten-erna, ansvarar de senare för försvarsupplysningsverksamhetens hela kvalitet och kvantitet visavi den politiska uppdragsgivaren, regering och riksdag.

6.4 Statsbidrag till stöd for externa

verksamheter

Min beskrivning av statliga bidrag och annat stöd till den frivilliga försvarsupplysningen sedda som fördelade genom en upphandlingsrelation med frivilligrörelsen som leverantörer och

SOU 1992132 Försvarsupplysningsverksamheten 89

staten som kund har pekat på ett antal strategiska punkter som gör denna upphandling avvikande från en upphandling i allmänhet. Vilka blir konsekvenserna att organisationerna beav finner sig på en ny arena En rimlig slutsats är att upphandlingen blir beroende av deras initiativkraft och uppslagsrikedom organisationerna formulerar förslag till upplysningsverksamhet som de vill genomföra; eller med andra 0rd att en upphandling kan ske först efter det att organisationerna har upplysningstjänster att erbjuda. Vilka blir vidare konsekvenserna av att statsmaktens värderingsneutralitet respektive kompetens kund kan ifrågasom sättas En rimlig slutsats är bl.a. att statsmakten måste kunna erbjuda en beredningsorganisation innehåller både värdesom ringsmångfald och sakkunskap; eller med andra ord en organisation som kan inge förtroende hos de frivilligengagerade. Vilka blir till sist konsekvenserna införandet den av av nya budgetprocessen med sin betoning uppföljning och utvärdeav ring för verksamheten En rimlig slutsats är att såväl metoder som ansvar för uppföljning och utvärdering måste utvecklas respektive klargöras. Jag skall i det följande föra en diskussion om hur dessa strategiska punkter skulle kunna beaktas och tillgodoses i en upphandlingssituation som jag vill beskriva fördelning som en av statsmedel efter ansökan.

6.4.1 Fördelning medel efter ansökan

av

Det finns inom statsförvaltningen olika exempel på hur statliga bidrag fördelas efter ansökan, de olika forskningsråden ex. av bl.a. Delegationen för militärhistorisk forskning, Socialveten- skapliga forskningsrådet, Transportforskningsberedningen, Arbetsmiljöfonden. Gemensamt för dessa organisationer är att de bland sina uppgifter har att fördela statliga medel till stöd för verksamheter som är externa i förhållande till myndigheterna i fråga i den meningen att de utförs aktörer finns utanför av som den egna myndigheten. Fördelningen medlen sker efter av ansökningsförfaranden. Ansökningarna bereds med hjälp releav vant experthjälp så att fördelningsbesluten kan accepteras som riktiga av de olika sökande. Metoden att fördela statsbidrag efter ansökan gör det således möjligt för myndigheterna i fråga att stödja verksamheter som de fått specificerade i sina instruktioner utan att styra hur verksamheterna bedrivs eller genomförs. Detta innebär inte att myndigheterna går fria från i sin myndighetsutövning. ansvar

90 Försvarsupplysningsverksamheten SOU 1992132

Regeln är att de också har till uppgift att följa upp och utvärdera resultatet av medelsfordelningen. Tillspetsat kan man säga att denna typ av myndighetsutövning är något av pionjären inom statsförvaltningen när det gäller mål- och resultatstyrning. Det finns anledning att i detta sammanhang nämna ytterligare modell för statligt stöd till externa verksamheter baken om vilken ett uttalat motiv från statens sida varit att minska den statliga detaljstyrningen till förmån för en mer renodlad målstyrning. Jag tänker på Folkbildningsrådet som inrättades i anslutning till beslut av 199091 års riksmöte med uppgift att administrera statens stöd till studieförbund och folkhögskolor. Detta råd är inte ett statligt organ utan ett av de enskilda organisationerna bildat forum for samråd och samverkan. Reformen innebar ett markant avsteg från hittillsvarande statliga detaljreglering samt en överföring av planerings- och samordningsuppgifter m.m. till företrädare för de institutioner där verksamheten bedrivs. Nyordningen medförde bl.a. att Folkbildningsrådet fick ett betydande ansvar för prioriteringar och fördelning av medel som staten ställer till förfogande. Till rådets uppgifter hör också att följa och utvärdera sin verksamhet. upp

6.4.2 Fördelning av statsbidrag i mottagarnas egen regi

Den sist nämnda metoden för fördelning av statliga medel till stöd för extern verksamhet skiljer sig från den först nämnda genom att fördelningsbesluten sker i mottagarnas egen regi det statliga stödet till folkbildningen fördelas av folkbildningsrörelett folkbildningsråd. Man skulle sens eget gemensamma organ, på liknande sätt kunna tänka sig att fördelningen av statsbidrag till frivilligorganisationernas insatser för försvarsupplysning kunde överlåtas åt organisationerna själva. Inom frivilligrörelsen finns som även framgått av kap. 2 - ett frivilligorganisationernas samarbetsorgan, FOS, som skulle kunna få uppgiften att fördela statsbidrag. FOS bildades år 1952 för att sammanslutning representanter för befintliga vara en av frivilliga försvarsorganisationer med uppgift att utgöra ett foför ömsesidig information och för dryftande av sådana frårum gor som är gemensamt intresse. Genom ett sådant förfarande av kunde frivilligrörelsens organisationer antas få ökade möjligheter själva fylla upplysningsverksamheten med innehåll. Å att andra sidan skulle förfarandet ställa kravet på frivilligorganisationerna, på FOS, att kontinuerligt följa upp och utvärdera att statsmedlen använts i enlighet med de syften och villkor som

SOU 1992132 Försvarsupplysningsverksamheten 91

riksdag och regering fastställt. Vidare får man anta att förfarandet i likhet med vad gäller för Folkbildningsrådet som skulle medföra att staten dels skulle utse revisorerna i FOS, en av dels ha rätt att göra revision av dess verksamhet. Systemet skulle kort uttryckt medföra att administrationen inom frivilligrörelskulle öka liksom de härtill hörande kostnaderna. sen

6.4.3 Fördelning genom myndighetsbeslut

Tar sin utgångspunkt i modellen fördelning av statliga man medel efter ansökningsförfarande kan man som i de ovan nämnda fallen behålla fördelningsbesluten inom ramen för en statlig myndighet. Fördelen härmed är att staten inte som i det system åberopas i avsnittet ovan har anledning att ställa villkor i som fråga mottagarnas sätt att organisera sig -i t.ex. ett särskilt om råd -i syfte att underlätta bidragsadministrationen. Ytterligare fördel är att med ett sådant förfarande behålls bidragsgiven ningen där den finns idag, dvs. inom myndigheterna, varför en förändring metoden för bidragsgivningen endast innebär en av anpassning inom det system som är för handen. Fördelning statliga medel till frivilligrörelsens bidrag till av försvarsupplysningen uppgift för en statlig myndighet som en skulle då mot bakgrund de resonemang jag fört i det ovanav stående kräva att det vid myndigheten finns en beredningsfunktion för fördelning medel efter ansökan. När det gäller av frågan vilken myndighet inom totalförsvaret som kan beom dömas bäst lämpad för denna uppgift noterar jag att intervara aktionen mellan staten och frivilligverksamheten idag är uppdelad sâ att vissa organisationer har Överbefälhavaren ÖB sin myndighet, andra har Arbetsmarknadsstyrelsen som AMS och andra Statens räddningsverk SRV respektive Socialstyrelsen SoS; ett mönster som med största sannolikhet komatt i huvudsak bestå. Ingen av dessa myndigheter har mer emellertid försvarsinformation som en huvuduppgift. En sådan myndighet finns dock, och den har sitt verksamhetsområde inriktat såväl mot den civila mot den militära delen av totalsom försvaret. Styrelsen för psykologiskt försvar SPF skall enligt sin instruktion bl.a. sprida kunskap om säkerhetspolitiken och totalförsvaret och tillika ha det övergripande ansvaret för att främja och samordna andra myndigheters information om dessa frågor. I 1992 års regleringsbrev från Försvarsdepartementet anges syftet med verksamheten under beteckningen funktionsmål där det bl.a. sägs att en fri opinionsbildning under såväl ostör-

92 Försvarsupplysningsuerksamheten SOU 1992132

da förhållanden som under kriser och i krig skall säkerställas i syfte att bevara och stärka befolkningens forsvarsvilja och motståndsanda vid krigsfara och i krig. ibid. s. 73 Under rubriken resultatkrav anges bl.a. att myndigheten skall initiera, främoch stödja informationsverksamhet om Sveriges säkerhetspolitik och totalförsvar genom utbildningsfilmer, läromedel, läromedelskataloger, informationsmaterial bl.a. till alla 17-åringar, annonser i landets telefonkataloger och medverkan vid fortbildning av lärare och lärarutbildning vid grund- och gymnasieskola samt högskola. ibid. .74 s För att fullgöra dessa åligganden har inom SPF inrättat man ett särskilt informationsrâd med styrelsens chef ordförande, som dess informationschef som sekreterare och med företrädarna för

informationsfunktionen vid respektive ÖB, Överstyrelsen för

civil beredskap ÖCB och SRV ledamöter. Ytterligare ledasom mot i rådet är en representant för Centralforbundet Folk och Försvar.

6.5 Ett

försvarsupplysningsråd

Min slutsats det förda resonemanget är att viss del av ovan en av statsbidraget till frivilligrörelsens förankringsuppdrag bör kanaliseras till organisationerna stöd till utåtriktad försom svarsupplysningsverksamhet, dvs. verksamhet på olika som sätt syftar till att sprida kunskap totalförsvaret och säkerom hetspolitiken till olika delar av samhället. På myndighetsnivån bör uppgiften att fördela medel åvila SPF, vilken nämnts som redan har anförtrotts ett övergripande för myndighetsinansvar formationen avseende såväl den militära den civila delen som av totalförsvaret. För tydlighets skull vill jag påpeka att det uppdrag nya som här förslås för SPF innebär en markering informationsrådets av betydelse i det att dess uppgift inte längre begränsas till informationsinsatser från myndigheter utan vidgas till att även omfatta initiativ tas enskilda, ideella sammanslutningsom av ar. Detta innebär naturligtvis kvalitativ skillnad då de en senares informationsverksamhet utgör en del i den fria opinionsbildningen och inte endast som i fallet myndighetsinformation ett underlag för denna. Emellertid rör det sig inte någon - om principiell förändring i betraktande hur funktionsmålet för av SPFs ansvarsområde är formulerat i vilket bl.a. omsorgen om den fria opinionsbildningen lyfts fram.

SOU 1992132 Försvarsupplysningsverksamheten 93

SPF bör inom ramen för detta system utlysa ansökningstillfallen och inbjuda frivilligorganisationerna att inkomma med ansökningar statsbidrag till olika försvarsupplysningsaktiom viteter. I arbetet med beredningen av ansökningarna bör SPF i betydande utsträckning kunna förlita sig på det nämnda ovan informationsrådet. Detta bör dock för behandlingen dessa av ärenden kompletteras med ledamöter frivilligrörelsen själv som nominerar. Till rådets uppgifter skall höra att lämna förslag till fördelning av statsbidrag efter ansökan från frivilligorganisationer samt att genomföra uppföljning och utvärdering att bidragsav medlen används i enlighet med de syften och villkor riksdag som och regering fastställt.

SOU 1992132

Förslag till förordning om

ny

frivillig försvarsverksamhet

I kapitlen 5 och 6 har jag utförligt beskrivit vilken övergripande struktur och styrmodell för den frivilliga försvarsverksamheten som med ett modernt betraktelsesätt framstår som lämplig. Uppläggningen innebär att man anpassar även denna del av totalförsvaret efter de principer för planering, budgetering och utvärdering av offentlig verksamhet håller på som nu att introduceras generellt. Metodiken för detta kan kort uttryckt beskrivas så, att tidigare regelstyrning ersätts en av en mål- och resultatstyrning. I författningshänseende betyder detta bl.a. att staten inte längre genom en regeringsförordning skall lämna direkta föreskrifter till de enskilda, ideella sammanslutningar de frivilsom liga försvarsorganisationerna utgör. Det följande förslaget till förordning, avsedd att ersätta 1970 års kungliga kungörelse, innehåller därför huvudsakligen bestämmelser hur vederom börande myndigheter skall förhålla sig när det gäller utnyttjandet av de tjänster som organisationerna och deras medlemmar kan erbjuda. Utöver de materiella och formella förändringar av regelverket som motiverats tidigare i betänkandet skall här ytterligare en avvikelse kommenteras. Jag har sålunda ingående övervägt om man även i fortsättningen har anledning att i förordningstexten med namns nämnande räkna upp de organisationer kan som komma i fråga för att bedriva frivillig försvarsverksamhet och därmed, mer eller mindre permanent, utesluta alla andra organisationer från detta. Min slutsats sådan uppräkning är att en inte bör förekomma i förordningen. I stället definieras enligt förslaget begreppet frivillig försvarsverksamhet i förordningstexten, och som frivillig försvarsorganisation skall enligt denna räknas de organisationer bedriver sådan verksamhet. som Enligt min mening är det mer ändamålsenligt att i fören fattning, som är avsedd att ha relativt lång livslängd, avgränsa det aktuella organisationskollektivet genom definition i en mer

96 Förslag till förordning frivillig försvarsverksamhet SOU 1992132 ny om

generella termer. Härigenom binds inte strukturen hårt till ett på förhand fixerat, permanent urval organisationer, utan de ansvariga myndigheterna får möjlighet till flexibel been mer dömning vid val samarbetspartner. I den mån regeringen av skulle vilja vederbörande myndigheter någon anvisning om ge till vilka organisationer vissa utbildnings- eller upplysningsuppdrag skall destineras, kan detta givetvis ske genom de årliga regleringsbreven eller särskilda beslut. Det blir då också genom möjligt att från tid till engagemanget efter den annan anpassa aktuella behovsbilden och samtidigt fortlöpande beakta den utvärdering tidigare resultat som framdeles kommer att utgöra av viktig del budgetprocessen. en av Med hänsyn till det anförts bör en ny förordning om som nu frivillig försvarsverksamhet lämpligen utformas så som framgår det följande. När det gäller bestämmelser om förmåner av redovisas mina överväganden i kapitel 9.

Förslag till Förordning frivillig försvarsverksamhet

om

Allmänna bestämmelser

1 § Med frivillig försvarsverksamhet i denna förordning avses verksamhet främjar totalförsvaret och omfattar försom som svarsupplysning samt rekrytering och utbildning av frivilliga för uppgifter inom totalförsvaret. En organisation bedriver frivillig försvarsverksamhet besom nämns i denna förordning frivillig försvarsorganisation.

2§ En myndighet inom totalförsvaret kan ingå ett skriftligt avtal med tillhör frivillig försvarsorganisation en person som en att denne skall tjänstgöra inom totalförsvaret. En person om har ingått ett sådant avtal benämns i denna förordning som frivillig. Innan ett avtal sägs i första stycket ingås, skall myndigsom heten kontrollera med den frivilliga försvarsorganisation som den frivillige tillhör att han har den kompetens som krävs.

Myndigheternas uppgifter

3 § Myndigheter med uppgifter inom totalförsvaret skall, var och inom sitt ansvarsområde, efter hörande berörda frivilen av liga försvarsorganisationer och de samarbetsorgan som organisationerna kan ha bildat,

målen för utbildning frivilliga och for sådan utbildange av

SOU 1992132 Förslag till ny förordning om frivillig försvarsverksamhet 97

ning som behövs för att kunna antas som frivillig samt för frivillig befälsutbildning, besluta om uppdrag till frivilliga försvarsorganisationer att genomföra utbildning som nämns i föregående stycke och därvid ställa behövs till organisationernas förfogande, de resurser som lämna organisationerna underlag för upplysningsverksamhet, stödja organisationerna i rekryteringsverksamheten, teckna avtal enligt 2 registrera och krigsplacera frivilliga, i övrigt stödja den frivilliga försvarsverksamheten.

4 § Styrelsen för psykologiskt försvar skall fatta beslut efter ansökan av frivilliga försvarsorganisationer om fördelning till statsmedel för försvarsupplysning. dessa av

5§ Avtal tjänstgöring får ingås med den som är svensk om medborgare och under antagningsåret fyller minst 16 år eller, om tjänstgöringen avser försvarsmakten, minst 18 år. Kravet på svenskt medborgarskap gäller inte frivilliga i hemskyddsorganisationen eller civilsamariter. Av avtalet skall framgå tjänstgöringens art, tjänstgöringspliktens omfattning samt tjänstgöringstidens längd.

Övriga bestämmelser

6 § Tvist i fråga frivilligs lämplighet för uppgift inom om en totalförsvaret skall prövas personalprövningsnämnd enav en ligt särskilda bestämmelser.

7 § Om förmåner i samband med utbildning enligt denna förordning finns särskilda bestämmelser.

8§ Föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna förordning får utfärdas, efter hörande av berörda myndigheter och organisationer, Överbefälhavaren såvitt gäller verksamheav ten inom försvarsmakten och av Arbetsmarknadsstyrelsen i fråverksamheten inom totalförsvarets civila del. ga om

Övergångsbestämmelse

Avtal ingåtts enligt 12 § kungörelsen 1970301 om frivillig som försvarsverksamhet gäller till dess att avtalstiden löpt ut.

197 0301 frivillig försvarsverksamhet upphör att gälla. om

SOU 1992132

Frågan om skjutträning m.m. inom ungdomsutbildningen

Bakgrund

En speciell fråga, med folkrättslig anknytning, utredningen som enligt direktiven ålagts att behandla gäller vissa inslag i de frivilliga försvarsorganisationernas ungdomsverksamhet. Uppdraget går ut på att pröva om det är förenligt med Sveriges internationella åtaganden att vapenövningar bedrivs med deltagande av ungdomar under 18 år. I direktiven anförs härom följande. I frivilligorganisationernas ungdomsutbildning förekommer inslag i vilka ungdomar ges skjutträning och på andra sätt övas i vapenbruk. Sverige har i internationella sammanhang ställt sig bakom strävandena att förhindra att den som inte fyllt 18 år deltar i militärt försvar. Utredaren bör pröva om nämnda inslag i ungdomsutbildningen är förenliga med Sveriges internationella åtaganden. För att få en bakgrund till den önskade prövningen har jag först närmare undersökt vilka internationella förpliktelser från svensk sida som det i detta sammanhang finns anledning att beakta. Vårda att uppmärksamma är då till att börja med 1949 års Genêvekonvention angående skydd för civilpersoner under krigstid samt 1977 års tilläggsprotokoll I till 1949 års Genevekonventioner, vilket protokoll rör skydd för offren i väpnade konflikter. Innebörden i stadgandena i dessa dokument, såvitt gäller den fråga som nu är aktuell, är i korthet att vissa delar av ett lands befolkning, och däribland barn, skall på olika sätt vara skyddade mot krigets verkningar. Enligt artikel 77 i tillläggsprotokollet gäller bl.a. följande Parterna i konflikten skall vidtaga alla tänkbara åtgärder så att barn som nått femton års ålder icke deltager direkt i fientligheterna, och särskilt skall de avstå från att rekrytera dem till sina väpnade styrkor. Då rekrytering sker bland personer som fyllt fembon men icke aderton år, skall de stridande parterna sträva efter att ge förtur åt dem som är äldst. Av central betydelse är vidare den konvention om barnets rättigheter som antogs av FNs generalförsamling i november 1989

100 Frågan om skjutträning m.m. inom ungdomsutbildningen SOU 1992132

och som ratificerades av Sveriges riksdag i juni 1990. Artikel 38 i denna konvention stadgar bl.a. följande

Konventionsstaterna skall vidta alla tänkbara åtgärder för att säkerställa att som inte uppnått 15 års ålder inte deltar personer direkt i ñentligheter. Konventionsstaterna skall avstå från att rekrytera person som inte har uppnått 15 års ålder till sina väpnaen de styrkor. Då rekrytering sker bland personer som fyllt 15 men inte 18 år, skall konventionsstatema sträva efter att i första hand rekrytera dem som är äldst.

8.2 Relevanta författningsbestämmelser

Genom att ratificera de internationella konventioner som här åberopats har Sverige förpliktat sig att iaktta vad som stadgas där. Dessa åtaganden självfallet uppfyllda i svensk rätt. är - -

När det gäller åldersgränserna för deltagande i fientligheter och

rekrytering är förpliktelserna med god marginal tillgodosedda bestämmelserna om värnplikt i 1 § värnpliktslagen genom 1941967 säger att svensk man är Värnpliktig från och som med det kalenderår under vilket han fyller arton år till och med det under vilket han fyller fyrtiosju år. Vidare gäller enligt 9 § hemvärnskungörelsen 1970304 att den antas som ordinasom rie hemvärnsman skall svensk medborgare och under anvara tagningsåret fylla minst 18 år. När det gäller den verksamhet för ungdom som bedrivs dels inom de befalsutbildande frivilliga försvarsorganisationerna, dels inom hemvärnet, finns grundläggande bestämmelser i författningar utfärdade regeringen samt kompletterande riktav linjer och råd utgivna Överbefalhavaren. av I kungörelsen 1970301 frivillig försvarsverksamhet, 13 om sägs att personal för tjänstgöring inom försvarsmakten a som får den antas som är svensk medborgare och fyller minst 18 år under antagningsåret. Man bör observera att den nyssnämnda bestämmelsen gäller tjänstgöring inom försvaret däremot inte utbildning eller men verksamhet i övrigt. Enligt 11 § hemvärnskungörelsen i dess lydelse fr.o.m. den 1 1990 199017 skall den som antas som hemvärnsungdom mars svensk medborgare och ha fyllt 15 år. vara I Överbefalhavarens riktlinjer och allmänna råd för frivillig ungdomsverksamhet inom försvarsmakten utgivna som tjänstemeddelanden för försvarsmakten, TFG 246900047 återfinns bl.a. följande regler

SOU 1992132 Frågan om skjutträning m.m. inom ungdomsutbildningen 101

11 § Grundläggande skjututbildning sker med gevär. Skjututbildning med automatvapen kpist, Ak Ak motsv får tidigast genomföras när deltagarna fyllt 17 år. 12 § Övning med vid utbildning grundläggande vapen annan än skjututbildning får ske när utbildningen genomförs inom för och efter allmänmilitär - ramen utbildning TFG 243900042 allmän försvarsutbildning är genomförd. - Utbildning i strid får genomföras tidigast det år vederbörande fyllt 18 år. 14 § Utbildning med handgranat får endast kastträning och avse avläggande av prov för fáltidrottsmärke för ungdom. Utbildning sker enbart med blind handgranat. 15 § Utbildning i spräng- och mintjänst får inte bedrivas.

Inom skytterörelsen förekommer också utbildning och tävlingar för ungdom, men dessa aktiviteter saknar all koppling till militär verksamhet. De används för ungdomar under 18 vapen som år är sådana uteslutande är lämpade för tävlingsskytte. som

8.3 Slutsats med avseende

på formella åtaganden

Skytteforeningarnas ungdomsverksamhet inte teoresynes ens tiskt kunna beröras de här aktuella internationella konav ventionsavsnitten. Beträffande de befalsutbildande organisationernas ungdomsutbildning gäller följande. Under förutsättning att här återgivna regler och riktlinjer efterlevs står det helt klart att de inslag i ungdomsutbildningen vilkas förenlighet med Sveriges internationella åtaganden utredningen skall pröva inte på något sätt kan komma i konflikt med dessa förpliktelser. Det grundläggande kravet för att över huvud få deltaga i ungdomsverksamheten är enligt de svenska bestämmelserna framgått att har fyllt 15 år, och högre som man åldersgränser stipuleras för vissa delar skjututbildningen av liksom för utbildning i strid. Jag har inte anledning tro annat än att de återgivna nyss reglerna iakttas i praktiken vid den frivilliga försvarsorganiav sationer anordnade ungdomsutbildningen. Sålunda kan konstateras att ingen överträdelse föreligger såvitt gäller åtaganden som formellt gjorts Sverige inom för berörda av ramen internationella konventioner. När det gäller framtiden kan konstateras att det i kapitel 7 redovisade förslaget till regeringsförordning innehåller ny en paragraf 5 § som beträffande de ifrågavarande åldersgränser-

102 Frågan skjutträning inom ungdomsutbildningen SOU 1992132 om m.m.

är identisk med den gällande bestämmelsen enligt 1970 na nu års kungörelse. Med det systern for planering och administration utbildningsverksamheten föreslagits i kapitel 5 blir av som det också naturligt att förutsätta, att det materiella innehållet i Överbefälhavarens citerade riktlinjer beträffande åldersnyss krav vid ungdomsutbildning kommer att få sin motsvarighet i de anvisningar ansvariga myndigheter framdeles lämnar som vid upphandling ungdomsutbildning. av

8.4 Strävanden att höja den internationella lö-årsgränsen

Emellertid departementschefen i utredningsdirektiven angav nämnts 18 år den ålder under vilken ingen, enligt som som Sveriges uppfattning, bör delta i militärt försvar. Anledningen till att direktiven fick denna formulering kan följande. vara När FNs barnkonvention utarbetades fäste från svensk man

sida stort avseende vid bl.a. den artikel nr 38 där frågan om

barn i väpnade konflikter behandlas. Detta åberopas bl.a. i den proposition där den svenska regeringen föreslog riksdagen att ratificera konventionen prop. 198990107 s. 83 f.. Sverige och många andra länder pläderade då for att åldersgränsen för barns deltagande i strid borde höjas till 18 år. Trots att detta förslag i slutomgången stöddes av ett flertal av de i konventionsarbetet deltagande länderna visade det sig enligt propositionen inte möjligt att uppnå någon förbättring skyddet för barn i av detta avseende. I propositionen beklagas att nyssnämnda strävande att införa 18-årsgräns inte varit framgångsrikt. Däremot bör, heter en det vidare i propositionen, Sverige i lämpliga internationella fortsätta att verka for höjning den internationella organ en av standarden vad åldersgränsen for barns deltagande i avser strid. Vid riksdagsbehandlingen kommenterades denna fråga i anslutning till vissa motionsyrkanden i yttranden från såväl försvarsutskottet utrikesutskottet samt i socialutskottets som betänkande. I yttrandet från försvarsutskottet 198990 FöU ly

anfördes följande

Däremot bör, såsom också i propositionen, Sverige i lämpliga anges internationella fortsätta att verka för en höjning av den interorgan nationella standarden vad åldersgränsen for barnets skydd i avser väpnade konflikter Utskottet erfar att ett sådant arbete pågår inom Europarådets ministerkommitté och dess parlamentariska försam-

SOU 1992132 Frågan om skjuttráning inom ungdomsutbildningen 103 m.m.

ling. Med angivna inriktning, har utskottets fulla stöd, blir som syftet med motion S054 yrkande 4 mp tillgodosett riksutan att dagen behöver göra ett särskilt uttalande i frågan.

I utrikesutskottets yttrande 198990UU 3y framhölls följande

Det är däremot att beklaga att det inte har kunnat gå att få FNs medlemsstater att acceptera ett starkare skydd för barn i väpnade konflikter än vad som fastslås i konventionens paragraf 38. Sverige som deltagit i arbetet på att utforma konventionen arbetade aktivt på att få den åldersgräns för barns deltagande i strid till som satts 15 år höjd till en 18-årsgräns. Utskottet stöder vad framförs i som propositionen om att Sverige bör fortsätta verka för höjning en av åldersgränsen för barns deltagande i strid. Fora där frågan kommer att kunna tas upp är det årliga San Remo-symposiet humanitär om rätt, det sjätte utskottet under 1990 års generalförsamling samt 1991 års internationella Röda kors-konferens. Regeringen kommer även att agera för att frågan kommer att tas inom för de upp ramen diplomatkonferenser internationell humanitär rätt i väpnade om konflikter som äger med syfte att utveckla 1949 års Röda rum kors-konventioner.

Socialutskottet anförde i sitt betänkande 198990SoU 28

Socialutskottet delar inställningen i propositionen och de förenämnda yttrandena att Sverige bör fortsätta att aktivt verka för höjd en åldersgräns för barnens skydd i väpnade konflikter. Syftet med motionen är därmed enligt utskottet tillgodosett utan att riksdagen behöver göra något särskilt yttrande i frågan.

Som framgått utpekades under riksdagsbehandlingen ovan ett flertal internationella fora där de svenska ansträngningarna att få en 18-årsgräns internationellt accepterad lämpligen borde fullföljas. Följande nämndes Europarådets ministerkomorgan mitté, Europarådets parlamentariska församling, San Remosymposiet om humanitär rätt, det sjätte utskottet under 1990 års generalförsamling samt diplomatkonferenser med syftet att utveckla 1949 års Röda kors-konventioner. Utredningen har med bistånd bl.a. från Utrikesdepartementet sökt klarlägga vilka initiativ svenska företrädare i de som nyssnämnda internationella kan ha tagit för att fullfölorganen det i propositionen och utskottsuttalandena angivna syftet beträffande införande 18-årsgräns. Ingenting har emellerav en tid framkommit som tyder på att från svensk sida under de man år som gått sedan barnkonventionen ratificerades har gjort något åtagande formellt eller informellt i fråga den - - som om aktuella åldersgränsen långtgående än det stipuvore mer som leras i de nämnda konventionsavsnitten. Inte heller torde det ha varit aktuellt att söka få det begrepp, deltagande i ñentligheter, är centralt det gäller konsom när

104 Frågan skjutträning inom ungdomsutbildningen SOU 1992132 om m.m.

ventionernas stadganden, utbytt mot något annat begrepp med

vidare innebörd. Att i utredningsdirektiven använder det man något vidsträckta begreppet militärt försvar for att ange mer den verksamhet vissa åldersgrupper inte bör engageras i som därför inte böra tillmätas någon betydelse. synes

8.5 Slutsats med avseende på vad som

diskuterats internationellt de senaste

åren

Min återgivna slutsats, innebär att vapenövningarna ovan som inom den frivilliga forsvarsverksamhetens ungdomsutm.m. bildning inte kommer i konflikt med något internationellt åta-

gande från svensk sida, blir sålunda tillämplig även om man beaktar vad avhandlats i internationella fora sedan barnsom konventionen ratificerades och fram till slutet år 1992. av

SOU 1992132

9 Förmånsfrågorna

9.1 Utgångspunkter

Bestämmelser ersättning inom frivilligförsvaret återfinns om för närvarande i tre skilda regeringsförordningar avseende hemvärnspersonal, frivilligpersonal fl. samt instruktörer inm. frivillig försvarsutbildning. Förmånssystemet beslutades av om riksdagen under våren 1986 prop. 1985862134, FöU 10, rskr. 281 och grundade sig på frivilligförmånskommitténs betänkande SOU 198535 Ersättning och förmåner inom frivilligförsvaret. De förändringar systemet då genomfördes inneav som bar bl.a. att de generella ersättningarna i större utsträckning än tidigare knöts till dagpenningsystemet för värnpliktiga och att årliga utbildningspremier för den frivilliga avtalspersonalen samt höjda arvoden för frivilliga instruktörer och funktionärer infördes. Min uppfattning är att gällande ersättningssystem avseende den frivillliga personalen sin nära knytning till värngenom pliktsförmånerna är ändamålsenligt. Denna knytning kvarstår därför i förslaget till förordning. Inte heller finns det skäl att ny föreslå någon förändring på förmånssidan som avser skatteproblemen i sammanhanget. Traktamentsbestämmelserna ses för närvarande över i Finansdepartementet. Vidare anser jag att i rollen frivilliginstruktör måste finnas ett inslag av ideellt som intresse och oegennytta sig instruktören hämtas ur de - vare medlemsleden eller totalförsvarsmyndigheternas persoegna ur nalkårer vilken bör komma till uttryck i relativt blygsamma och inte marknadsrelaterade instruktörsarvoden. Det kan övervägas att samla bestämmelserna om ersättninginom frivilligförsvaret till enda regeringsförordning. Efen en tersom förmånerna till hemvärnspersonalen faller utanför mitt uppdrag behålls dock i mitt förslag den nuvarande uppdelningi olika författningar. Samtidigt vill jag fästa uppmärksamen heten på att de förslag jag lägger avseende instruktörsarvodena med automatik berör hemvärnet, då förordningen i fråga f.n. gäller den fullgör frivilliga instruktörsuppgifter också inom som hemvärnet och då jag inte finner det motiverat att ändra detta.

106 Förmånsfrågorna SOU 1992132

Jag har i mitt arbete med förmånsfrågorna samrått med en särskild arbetsgrupp med deltagande representanter från av

Försvarsdepartementet, Överbefälhavaren, Frivilligorganisa-

tionernas samarbetsorgan FOS samt Hemvärnet.

9.2 Förmåner till

frivillig personal

Dagpenning respektive dagersättning gäller generell som ersättning till frivillig personal i fredstid 2 förordning [198637] om förmåner till frivillig personal fl.. Den utbetalas till m. frivillig personal under utbildning till respektive i krigsbeen fattning eller deltagande i ledningsövning för totalförsvaret. Emellertid utbetalas inte någon dagpenning-ersättning för deltagande i s. k. lokal totalförsvarsövning. Detta är övningsen form som under år vuxit fram särskilt inom den civila senare delen av totalförsvaret. Jag finner därför att förordningen bör kompletteras i detta avseende.

En frivillig får idag utbildningspremie för bl.a. fullord

en avtalsenlig tjänstgöring 7 §. Erfarenheterna har visat att administrationen av utbildningspremien för detta ändamål är både kostsam och tidskrävande. Dessutom rör det sig ett relaom tivt blygsamt belopp för den enskilde. Jag föreslår att utbild-

ningspremien för fullord tjänstgöring slopas. En sådan reform

innebär en betydande besparing för frivilligverksamheten samtidigt som den representerar i det närmaste försumbar fören månsförlust för den frivilliga personalen. Idag får en frivillig bl.a. traktamente vid tjänstledighetsresor 8 §. Även här har erfarenheterna visat förmånen adminiatt är strativt kostsam och tidskrävande. Jag finner vidare att motivet för traktamentsersättning i detta fall -jämfört med situationen värnpliktstjänstgöring är föga bärande. Jag föreslår därför att de traktamenten utges till frivillig vid tjänstm. m. som en ledighetsresor tas bort. Vid beräkning resekostnadsersättning föreslår jag att av samma regel skall gälla som nyligen införts för värnpliktiga SFS 1992526. Detta innebär att ersättningsreglerna i det allmänna reseavtalet skall tillämpas på den frivillige 9 § andra stycket. En utvidgning rätten till sjukersättning föreslås. Idag beav gränsas rätten till dessa förmåner att tjänstgöringen skall av vara minst två dagar i en följd 11 §. Mitt förslag är att den frivillige helt jämställs med värnpliktig i fråga sjukfören om måner. Villkoret för att komma i fråga för de förmåner regleras i som

SOU 1992132 Förmånsfrågorna 107

denna förordning är enligt mitt förslag liksom enligt nuvaran- de regler att man är medlem i en frivillig försvarsorganisation. - Detta kommer tydligare till uttryck ordet medlem i olika om böjningsformer införs i författningstexten i stället för det tidi- använda ordet frivillig med böjningsformer. Möjligheten gare att i särskilda fall utge förmåner även till den som inte uppfyller kravet på medlemskap bör dock finnas kvar.

9.3 Instruktörsförmåner

Instruktörernas arvoden är idag fastställda i förordningen [198638] om förmåner till instruktörer inom frivillig försvarsutbildning. Häri regleras inte bara typ av arvode som får förekomma vecko- respektive timarvode utan också beloppen i - krontal 2 och 5 §§. Vidare stadgas att i de fall som instruktören är yrkesofficer skall hanhon vid ledighet för medverkan som frivilliginstruktör inte vidkännas löne- eller semesteravdrag för ledigheten. Motsvarande villkor får tillämpas på annan tjänste-

vid myndighet. Övriga frivilliginstruktörer får under sin

man medverkan ersättning för förlorad arbetsinkomst med högst det belopp som motsvarar sådan dagpenning som en värnpliktig får enligt värnpliktsförmånsförordningen. När det gäller reglerna för tjänstledighet utan löneavdrag respektive ersättning för förlorad arbetsinkomst finner jag dem ändamålsenliga också i ljuset av den modell för ersättning till organisationerna för utförda utbildningstjänster som jag förslår på annat ställe i betänkandet. Reglerna är marknadsneutrala, dvs. följer marknaden for lönerna utan att pressa dem vare sig upp eller ned. Däremot finner jag det mindre ändamålsenligt att låsa instruktörsarvodesbeloppen i en förordning dels innebär det en onödig tröghet i ett framtida budgetstyrsystem, dels förefaller frågan ha en lägre dignitet än att vara en regeringsangelägenhet. Frågan om arvoden i det enskilda fallet hör enligt min mening hemma i den upphandlingssituation som jag i framtiden tänker mig kommer att gälla mellan myndigheterna och frivilligorganisationerna avseende olika utbildningsuppdrag. Samtidigt finns det i enlighet med vad jag ovan redovisat skäl att i viss utsträckning styra denna upphandlingssituation. Mitt förslag blir därför att arvodenas storlek bestäms Överbefälav havaren i fråga om försvarsmakten och av Arbetsmarknadsstyrelsen i övrigt. Jag utgår därvid från att myndigheterna samråder med de berörda organisationerna innan besluten fattas. Jag utgår vidare från att frivilligandan och oegennyttan är styrande vid dessa överläggningar.

108 Förmånsfrågorna SOU 1992132

Vid beräkning av reseförmåner 6 § andra stycket tillämpas för närvarande bestämmelser om förmåner enligt kollektivavtal som gäller för statstjänstemän i allmänhet. Något sådant avtal finns inte längre. Därför föreslår jag att dessa förmåner för instruktörer liksom för övrig frivillig personal kopplas till - allmänt reseavtal ARA. Med hänsyn till instruktörernas tjänstgöringsförhållanden föreslås dessutom att försvarets allmänna rörlighetsavtal FARA samt sektorsavtal för försvarsmakten SA-F görs tillämpliga i relevanta delar.

9.4 Författningsförslag

Förslag till Förordning om ändring i förordningen 198637 om förmåner till frivillig personal m.fl.

Härigenom föreskrivs i fråga förordningen 1986237 om om förmåner till frivillig personal m.fl. dels att i 4 och 14 §§ ordet frivillig i olika böjningsformer skall bytas ut mot ordet medlem, dels att 7-12 och 17 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Inledande bestämmelser 1§ I denna förordning avses I denna förordning avses med frivillig den som är med- med medlem den som är medlem i en frivillig försvars- lem i en frivillig försvarsorgaorganisation enligt kungörel- nisation som i förordavses sen 1979301 om frivillig för- ningen om frivillig försvarsverksamhet. svarsverksamhet. Enligt överenskommelse mellan en frivillig försvarsorganisation och en berörd myndighet kan även någon annan än den som är medlem i en sådan organisation anses som medlem under viss tjänstgöring.

Förmåner i fredstid

Dagpenning, dagersättning m.m. 2 § När en frivillig tjänstgör i När en medlem tjänstgör i den frivilliga försvarsverk- den frivilliga försvarsverksamheten under tid då det inte samheten under tid då det inte är krig eller beredskapstill- är krig eller beredskapstill-

SOU 1992 132 Förmånsfrågorna 109

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

stånd, får den frivillige dag- stånd, får han dagpenning, om penning, om tjänstgöringen tjänstgöringen avser avser utbildning i mer än två dagar till krigsbefattning eller en vidareutbildning i en krigsbefattning, deltagande i ledningsövning 2. deltagande i ledningsövning för totalförsvaret för totalförsvaret eller i lokal totalförsvarsövning. Vid annan tjänstgöring får Vid tjänstgöring får annan den frivillige dagersättning. medlemmen dagersättning. Vid utbildning enligt första Vid utbildning enligt första stycket 1 som är kortare än tre stycket 1 är kortare än tre som dagar betalas dock dagpen- dagar betalas dock dagpenning för dag för vilken den fri- ning för dag för vilken medvillige visar att han förlorar lemmen visar att han förlorar arbetsinkomst på grund arbetsinkomst på grund av av tjänstgöringen. tjänstgöringen.

Utbildningspremie 7§ En frivillig får en utbild- En medlem får utbilden ningspremie, när han fullgjort ningspremie när han godkänts avtalsenlig tjänstgöring, eller vid en befálskurs för avtalsnär han godkänts vid be- personal eller befordringsen en falskurs för avtalspersonal el- kurs inom frivillig befálsutler en befordringskurs inom bildning. frivillig befálsutbildning. Premiens belopp fastställs myndighet i 16 av som anges Reseörmåner m.m. 8§ En frivillig får vid inryck- En medlem får vid inryckning till och utryckning från ning till och utryckning från tjänstgöring fri resa mellan tjänstgöring fri mellan resa bostaden eller arbetsplatsen bostaden eller arbetsplatsen och tjänstgöringsplatsen. och tjänstgöringsplatsen. Vid tjänstledighetsresor får Vid tjänstledighetsresor får en frivillig fri resa, traktamen- frivillig fri enligt been resa te m.m. enligt bestämmelser stämmelser meddelas som av som meddelas av myndighet myndighet i 16 som anges som anges i 16 9§ Om färdbiljett inte tillhan- Om fardbiljett inte tillhandahålls, har den frivillige rätt dahålls, har medlemmen rätt

1 10 Förmånsfrågorna SOU 1992132

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

till resekostnadsersättning. till resekostnadsersättning. Denna utgör högst det belopp Denna utgör högst det belopp som motsvarar kostnaden för som motsvarar kostnaden för resa med tåg eller fartyg i and- resa med tåg eller fartyg i andklass. ra klass. ra Om fri resa företas med egen Om fri resa företas med egen bil, betalas ersättning enligt bil, betalas ersättning enligt de bestämmelser om sådana de bestämmelser om sådana förmåner som enligt kollektiv- förmåner som gäller enligt 5 § avtal gäller för statstjänstemän allmänt reseavtal ARA. i allmänhet.

10§ En frivillig får under tjänst- En medlem får under tjänst-

göring, inbegripet färd mellan göring fri inkvartering och fri

bostaden eller arbetsplatsen förplägnad. Samma förmåner

och tjänstgöringsplatsen, fri utgår till en frivillig under den inkvartering och fri förpläg- tid då han efter kallelse färdas

nad. Om dessa förmåner inte från bostaden eller arbetsplatkan tillhandahållas, har den sen till Uänstgöringsplatsen frivillige rätt till ersättning samt vid återresa därifrån. Om enligt de grunder som gäller dessa förmåner inte kan tillför sådan ersättning till värn- handahållas, har medlemmen pliktiga under värnplikts- rätt till ersättning som mottjänstgöring. vad en värnpliktig får svarar enligt värnpliktsförmånsförordningen 19761008.

Övriga förmåner

11 § En frivillig har under tjänst- En medlem har under göring rätt till sjuk- tjänstgöring rätt till samma samma vårdsförmåner och begrav- sjukvårdsförmåner och beningshjälp som en värnpliktig gravningshjälp som en värnhar enligt värnpliktsförmåns- pliktig har enligt värnpliktsförordningen 19761008 un- förmånsförordningen der värnpliktstjänstgöringen. 19761008 under värnplikts- Rätt till sjukvårdsförmåner fö- tjänstgöringen. religger dock endast om tjänstgöringen varar minst två dagar i en följd.

SOU 1992132 Förmånsfrågorna 1 1 1

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12§ Särskilda föreskrifter Särskilda föreskrifter om om frivilligas rätt till familjebi- medlemmars till familjerätt drag och ersättning för skada bidrag och ersättning för skaoch sjukdom under tjänstgö- da och sjukdom under tjänstringen samt grupplivförsäk- göringen samt grupplivförsäkring finns i familjebidragsla- ring finns i familjebidragsför-

gen 1978520, lagen 1977 ordningen 19911492, lagen 265 om statligt personskade- 1977265 statligt om personskydd, lagen 1977266 skadeskydd, lagen om 1977266 statlig ersättning vid ideell statlig ersättning vid ideell om skada samt kungörelsen 1963 skada samt förordningen m.m. 243 angående grupplivförsäk- 1988246 grupplivförsäkom ring åt värnpliktiga mfl. ring för värnpliktiga mfl.

17§ De föreskrifter behövs De föreskrifter behövs som som för verkställigheten av denna för verkställigheten denna av förordning får meddelas, efter förordning får meddelas, efter

samråd med berörda myndig- hörande berörda myndigheav heter och organisationer, i frå- ter och organisationer, i fråga

ga om verksamheten inom för- verksamheten inom förom svarsmakten, av överbefälha- svarsmakten, Överbefälhaav varen, och i övrigt av arbets- och i övrigt Arbetsvaren, av marknadsstyrelsen. marknadsstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den

Förslag till Förordning om ändring i förordningen 198638

förmåner till instruktörer inom

om frivillig

försvarsutbildning

Härigenom föreskrivs att 5-8 §§ förordningen 198638 om förmåner till instruktörer inom frivillig försvarsutbildning skall ha följande lydelse.

1 12 Förmånsfrågorna SOU 1992 132

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Arvoden m.m. 2§ En instruktör får ett vecko- En instruktör får ett veckokursarvode 195 kronor kursarvode, när han medverom per dygn, han medverkar vid kar vid utbildningskurs unnär en utbildningskurs under för- der förutsättning att kursen en utsättning att kursen pågår pågår minst tre kalenderdygn minst tre kalenderdygn i i följd med minst sex timen en följd med minst timmars verksamhet varje dygn sex mars verksamhet varje dygn och in- och instruktören medverkar struktören medverkar under under huvuddelen av kurstihuvuddelen kurstiden. den. av

5§ Vid medverkan Vid annan medverkan som annan som instruktör i 2§ instruktör än avses i 2§ än som avses som får instruktören timarvode får instruktören timarvode skall innefatta ersättning skall innefatta ersättning som som för normalt förberedelse- och för normalt förberedelse- och efterarbete samt restid. Tim- efterarbete samt restid. arvodet utgör 130 kronor. under helt dygn medverkar i utbildning Om en instruktör ett bedrivs under sådana villkor som förutsätts för att en som yrkesofficer skall få förbandsövningstillägg enligt kollektivavtal får instruktören ett arvode motsvarar förbandsövningstillsom lägget.

Övriga förmåner

6 § En instruktör får fri mellan bostaden eller arbetsplatsen resa och tjänstgöringsplatsen. Om färdbiljett inte tillhandahålls, har instruktören rätt till resekostnadsersättning. Han har vidare till traktamente under och utbildningstiden. rätt m.m. rese- Vid beräkning reseför- Vid beräkning reseförav av måner i första måner i första som avses som avses stycket tillämpas de bestäm- stycket tillämpas de bestämmelser sådana förmåner melser sådana förmåner om om enligt kollektivavtal gäller gäller enligt allmänt resesom som för statstjänstemän i allmän- avtal ARA och försvarets allhet. Kostnad för sovplats i männa rörlighetsavtal FARA en enbäddskupé ersätts dock inte. samt vad sägs om förrättsom ningstillägg endagsförrättning i sektoravtalet för försvarsmakten SA-F.

SOU 1992132 Förmånsfrågorna 1 13

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Övriga bestämmelser

7§ Den berörda frivilliga försvarsorganisationen betalar kostnaderna för instruktörer utom kostnader enligt 3 Arvode som avses i 2 och 5 §§ bestäms, i fråga om försvars-

makten, Överbefälhavaren,

av och i övrigt av Arbetsmarknadsstyrelsen. Innan Överbefälhavaren och Arbetsmarknadsstyrelsen meddelar ett sådant beslut skall de samråda med varandra.

8§ De föreskrifter behövs De föreskrifter som behövs som för verkställigheten av denna för verkställigheten av denna

förordning får meddelas, efter förordning får meddelas, efter

samråd med berörda myndig- hörande av berörda myndigheheter och organisationer, i frå- ter och organisationer, i fråga ga om verksamheten inom för- om verksamheten inom försvarsmakten, överbefälha- svarsmakten, Överbefälhaav av varen, och i övrigt av arbets- varen, och i övrigt av Arbetsmarknadsstyrelsen. marknadsstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den

SOU 1992132

10. Rätten till för

ledighet frivillig försvarsutbildning

10.1 Utredningens uppgift enligt direktiven

En de frågor jag haft att pröva gäller det från samhällsav om ekonomiska utgångspunkter finns förutsättningar att införa en lagfäst rätt till ledighet från anställningen för arbetstagare som vill genomgå utbildning inom ramen för den frivilliga försvarsverksamheten. Enligt direktiven skall jag, om förutsättningarfinns, lämna förslag till hur den ifrågavarande rättigheten na skall författningsregleras och finansieras.

10.2 Tidigare utredningsförslag och ställningstaganden av statsmakterna

I detta sammanhang bör först erinras om att en tidigare utredning, frivilligformånskommittén FFMK, i betänkandet SOU 198535 Ersättningar och förmåner inom frivilligförsvaret föreslog att rätt till ledighet för frivillig försvarsverksamen het utom i fråga tjänstgöring instruktör skulle - om som införas. Kommittén ansåg att bestämmelser härom borde införi lagen 1939727 förbud mot uppsägning eller avskedanas om de arbetstagare med anledning av värnpliktstjänstgöring av Det övervägande antalet remissinstanser anslöt sig till m.m. tanken att den avsedda rätten till ledighet borde införas; i några remissyttranden förordades att rätten borde omfatta även instruktörsverksamhet. Ett remissinstanser avstyrkte förslapar get. I propositionen prop. 1985862134 anförde departementschefen att han hyste stor förståelse för de argument kommittén anfört i frågan och att han delade uppfattningen att en lagfäst

116 Rätten till ledighet ñir frivillig försuarsutbildning SOU 1992132

rätt till ledighet skulle kunna bidra till att förbättra rekryteringen av personal till frivilligverksamheten. Han ansåg dock att ytterligare beslutsunderlag bl.a. beträffande de arbetsmarknadsmässiga konsekvenserna borde tas fram. Kommittéförslaget krävde enligt departementschefen ytterligare överväganden och klarlägganden innan det skulle kunna läggas till grund för lagstiftning. Vid riksdagsbehandlingen vann emellertid förslaget om lagstadgad rätt till ledighet en mer reservationslös anslutning. En enig riksdag ställde sig sålunda bakom vad Försvarsutskottet, likaså enhälligt, anförde i frågan i sitt betänkande FöU 1985 8610 i anslutning till tre motioner från resp. m, vari hade c, yrkats att riksdagen utan ytterligare utredning borde fatta beslut om den aktuella rättigheten. Utskottet skrev Utskottet vill inledningsvis peka på att försvarsministern i propositionen uttalar förståelse for de argument FFMK framför rörande sitt förslag om en lagfäst rätt till ledighet för deltagande i frivilligutbildning för uppgifter i totalförsvarets krigsorganisation. Han anser i likhet med kommittén att en sådan rätt skulle bidra till att förbättra rekryteringen av personal för frivilligverksamhet. Representanter för överbefälhavaren och för de frivilliga försvarsorganisationerna har inför utskottet framfört liknande synpunkter och prioriterat tillkomsten av en sådan lagstiftning mycket högt. En sådan uppfattning kommer också till uttryck i motionerna 528 c, 529 fp och 531 m som alla innehåller yrkanden att riksdagen nu skall fatta beslut i denna fråga. Aven utskottet har en positiv inställning till att en sådan rätt införs. Det kan alltså konstateras att det finns en bred anslutning kring uppfattningen att införandet av en sådan rättighet skulle vara till gagn för de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet och därmed för totalförsvaret. Mot denna bakgrund finner utskottet angeläget att regeringen aktivt och utan tidsutdräkt förbereder ett lagförslag i ämnet. Utskottet har anledning räkna med att så sker utan att riksdagen nu gör ett särskilt uttalande. Syftet med motionerna 528 c, 529 fp och 531 m får därmed anses vara tillgodosett. Under debatten i kammaren gjordes också ett flertal uttalanden, av företrädare för alla de fyra största partierna, med den innebörden att den ifrågavarande bestämmelsen om rätt till ledighet med det snaraste borde läggas fram av regeringen i ett lagförslag. Ingen talare pläderade för motsatt uppfattning. Frågan om lagfäst rätt till ledighet för frivillig försvarsutbildning kom åter upp till behandling av riksdagen i anledning av en motion c vid 198990 års riksmöte. Försvarsutskottet anförde därvid följande i sitt på denna punkt enhälliga betänkande l98990zFöU7, s. 25 Utskottet har vid behandlingen av ett tidigare motionsyrkande i ämnet ställt sig positivt till införandet av en sådan rättighet FöU

SOU 1992132 Rätten till ledighet för frivillig försvarsutbildning 117

19858610. Utskottet anförde därvid bl.a. att det angeläget att var regeringen aktivt och utan tidsutdräkt förbereder ett lagförslag i ämnet. Utskottet ansåg sig ha anledning att räkna med att så sker utan att riksdagen gör något särskilt uttalande i frågan. Utskottet vidhåller sin uppfattning behovet rätt till tjänstom av ledighet för deltagare i ifrågavarande utbildning och räknar nu som tidigare med att arbetet i regeringskansliet med denna fråga snarast leder till resultat. Mot denna bakgrund utskottet att anser riksdagen inte bör bifalla motion Fö301 c.

Liksom vid behandlingen fyra år tidigare godtog denna gång en enig riksdag vad utskottet hade anfört i den aktuella frågan beslut den 2 maj 1990, rskr. 198990226.

10.3 Relevanta bestämmelser i

studieledighetslagen

Jag finner det i och för sig något överraskande att önskemål om införande rätt till ledighet för utbildning inom totalförsvaret av har framförts med sådan styrka även under år. Försenare hållandet är ju nämligen det att riksdagen redan år 1974, på förslag av regeringen i 1974148, fattade beslut lag prop. om en 1974981 om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning. Denna lag studieledighetslagen i princip alla anställda, i ger såväl allmän enskild tjänst och vid både större och mindre som arbetsplatser, rätt att få behövlig ledighet från sin anställning för att undergå utbildning. Rättigheten är inte begränsad till någon viss typ utbildav ning. Endast renodlade självstudier har uttalanden i genom lagens förarbeten undantagits. Den begär ledighet bör dock som enligt förarbetena kunna precisera ändamålet med ledigheten till att deltagande i viss kurs eller viss närmare angiven avse undervisning. Vidare ger lagen arbetsgivaren rätt att påverka ledighetens förläggning på så sätt att den i flertalet fall kan uppskjutas i ett halvår och eventuellt samtycke - om ges av berörd personalorganisation under längre tid. - Det är fullt klart att all sådan utbildning organiseras som inom ramen för den frivilliga försvarsverksamheten berättigar till ledighet enligt studieledighetslagen. Anledningen till att propåer om lagfástande denna rätt likväl har framförts från av många håll långt efter den lagens tillkomst kan antingen vara, att kännedomen om lagens existens och generella giltighet varit bristfällig eller att lagen trots allt visat sig mindre ändamålsenlig att tillämpa i fråga den typ utbildning ordnas om av som inom den frivilliga försvarsverksamheten. Under de senaste

118 Rätten till ledighet för frivillig försvarsutbildning SOU 1992132

åren kan vidare frivilligförmånskommitténs hänvisning år 1985 till 1939 års lag skydd mot uppsägning på grund av värnom pliktstjänstgöring ha bidragit till viss oklarhet och förviren ring.

10.4 Argument för en anpassning av gällande regler

Kontakter jag haft med de myndigheter och organisationer som år engagerade i den frivilliga försvarsverksamheten visar, som att där alltjämt det önskvärt med vissa förändringar man anser regelsystem och praxis, så att möjligheterna för enskilda att av utbilda sig för totalförsvarsuppgiñzer inte onödigtvis försvåras. Modifieringen bedöms angelägen framför allt med tanke på som de kurser omfattar eller ett veckor. De en- och som en par tvådagarskurser också står på utbildningsprogrammet är som däremot i allmänhet förlagda till veckoslut, varför de endast sällan medför att deltagarna behöver vara lediga från sitt mera vanliga arbete. Ett besked rätt ofta arbetsgivaren när en anställd som ges av begär ledighet för frivillig försvarsutbildning är enligt uppgift,

att semester får tas ut för ändamålet men att däremot tjänstledighet inte kan beviljas för den aktuella perioden. Det förefaller i själva verket vissa arbetsgivare tämligen slentrisom om anmässigt med eller utan uttrycklig hänvisning till studie- ledighetslagen utnyttjar den möjlighet att uppskjuta en begärd ledighet för utbildning medges enligt det förut som nämnda stadgandet i lagen. Eftersom den frivilliga försvarsutbildningen består av kurser är differentierade dels efter ett stort antal olika verksamsom hetsgrenar, dels nivåmässigt, är det inte praktiskt möjligt att anordna slags utbildning upprepade gånger under korsamma tare tid. För den enskilde kan därför utebliven möjlighet att en delta vid ett visst kurstillfálle innebära ett betydande avbräck,

nämligen kurs slag inte står på programmet om en ny av samma förrän efter lång tid. Det finns för övrigt exempel på att svårigheter att erhålla ledighet för tilltänkt utbildning lett till att en vederbörande helt avstått från fortsatt engagemang inom den frivilliga försvarsverksamheten. Från allmän synpunkt är det givetvis avsevärd nackdel, rekrytering till frivilligverken om samheten och utbildning för olika uppgifter betydelse för av totalförsvaret hindras eller försvåras på grund av ledighets-

SOU 1992132 Rätten till ledighet för frivillig försvarsutbildning 119

reglernas utformning i kombination med en osmidig tilllämpning. Det kan tilläggas att några av de organisationer som huvudsakligen rekryterar kvinnliga medlemmar har tyckt sig märka, att arbetsgivarnas benägenhet att ställa sig positiva till framställningar om tjänstledighet för det aktuella ändamålet är större när det gäller manliga och mindre i fråga om kvinnliga arbetstagare. Om denna iakttagelse är riktig, finns utöver andra motiv även skäl att se en justering av de formella reglerna som en åtgärd för ökad jämställdhet. Enligt min mening talar det anförda entydigt för att en anpassning av regelsystemet bör komma till stånd. Samtidigt är det viktigt att konstatera, dels att den modifiering av gällande bestämmelser som krävs för en bättre ordning kan åstadkommas genom ett sådant tillägg i studieledighetslagen som inte innebär någon principiell förändring, dels att justeringen inte kan väntas medföra några omfattande praktiska eller ekonomiska konsekvenser. Jag skall i ett senare avsnitt 10.8 närmare kommentera de samhällsekonomiska aspekter som är relevanta i samband med en sådan ändring av regler och praxis som jag anser rimlig. Redan dessförinnan kan dock några de av praktiska förutsättningarna förtjäna framhållas.

Några volymmått

Jag har redan erinrat om att de aktuella utbildningsarrangemangen frånsett veckoslutskurserna till övervägande del - har en längd av en eller två veckor. I enstaka fall kan en kurs sträcka sig över tre veckor. Främst inom den civila delen av totalförsvaret förekommer i viss utsträckning utbildningstillfällen på en eller två dagar som inte infaller vid veckoslut. Utbildningsverksamhetens totala volym framgår av följande uppgifter. Under budgetåret 199091 deltog inom försvarsmakten ca 9 640 personer i sådan utbildning som är av intresse här därav 5 760 i grundutbildning, 700 i befordringsutbildning, ca 1 800 i kompletteringsutbildning och 1 380 i repetitionsutbildning. Ungefär två tredjedelar av samtliga deltog i tvåveckorskurser, medan det stora flertalet av de övriga deltog i enveckasutbildning. Uppgifter från Arbetsmarknadsstyrelsen avseende budgetåret 199091 visar, att inom den civila delen av totalförsvaret ca 4 000 personer deltog i sådan utbildning som var förlagd till vanlig arbetstid. Av dessa deltog ca 1 000 personer i tvåveckorsut-

120 Rätten till ledighet för frivillig försvarsutbildning SOU 1992132

bildning och den helt övervägande delen av de övriga i enveckaskurser. När det gäller utbildning av den längd som är av intresse här är det enligt min bedömning inte heller för framtiden realistiskt att räkna med ett högre deltagarantal än omkring 14 000 personer per år, varav det stora flertalet engageras i kurser av en eller två veckors längd. Och för den helt övervägande andelen av dessa torde vederbörande arbetsgivare, liksom hittills, komma att ställa sig positiva till ledighet utan att man behöver hänvisa till några särskilda lagregler. Det bör nämligen understrykas, att frågan om ledighet från yrkesarbetet inte utgör något problem för majoriteten dem av som deltar i den ifrågavarande utbildningen. Många är anställda inom stat eller kommun, där enligt långvarig praxis man normalt ställer sig välvillig till arbetstagarnas framställningar om ledighet för utbildning av detta slag. En motsvarande inställning har också under lång tid, och oberoende av innehållet i olika författningar, visats från många enskilda arbetsgivare och bekräftats bl.a. genom en rekommendation av Svenska arbetsgivareföreningen. För åtskilliga av frivilligrörelsens medlemmar är det vidare helt förenligt med det privata intresset att anslå en del av årssemestern till denna typ av utbildning, och en annan stor grupp utgörs av studerande som kan utnyttja ferier. En anpassning av de formella reglerna beträffande rätt till ledighet för utbildning inom frivilligförsvaret kommer sålunda i praktiken att behöva utnyttjas endast mindre del dem av en av som årligen genomgår sådan utbildning. Det kan uppskattningsvis röra sig om högst ett par tusen personer per år, varav i runt tal hälften kan antas delta i enveckasutbildning och hälften i tvåveckorsutbildning.

10.6 Förslag till komplettering av lagtexten

Mot bakgrund av det som anförts tidigare i detta kapitel förordar jag att ett tillägg görs i studieledighetslagen, varigenom arbetsgivarens möjlighet att uppskjuta en begärd tjänstledighet i någon mån begränsas såvitt gäller utbildning inom den frivilliga försvarsverksamheten. Vid utformningen av mitt förslag skall jag samtidigt noga beakta intresset av att verksamheten hos vederbörande arbetsgivare inte i detta sammanhang påverkas negativt. Som bakgrund återges i det följande först de centrala stadganden i studieledighetslagen som uttrycker lagens generella

SOU 1992132 Rätten till ledighet för frivillig försvarsutbildning 121

giltighet och huvudsakliga kvaliñkationskriterier samt de normer som f.n. gäller for arbetsgivarens möjlighet att uppskjuta begärd ledighet. Utdrag ur lag 1974981 om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning l § Arbetstagare i allmän eller enskild tjänst, som vill undergå utbildning, har rätt till behövlig ledighet från sin anställning enligt denna lag. Har i lag meddelats bestämmelse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen. Beträffande förläggningen av ledighet kan avvikande bestämmelse meddelas även genom annan författning än lag, om den rör arbetstagare, vars avlöningsförmåner fastställes under medverkan av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, eller arbetstagare hos riksdagen eller dess verk. 2 § Avtal som innebär att arbetstagares rättigheter enligt denna lag inskränkes är ogiltigt i den delen. Utan hinder av första stycket får avvikelse från 3 4§ tredje stycket, 5 och 7 §§ samt 10 § andra och tredje styckena göras med stöd av kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av organisation som är att anse som central arbetstagarorganisation enligt lagen 1976580 om medbestämmande i arbetslivet. - - - 3 § Rätt till ledighet tillkommer arbetstagare som vid ledighetens början har varit anställd hos arbetsgivaren de månadersenaste sex na eller sammanlagt minst tolv månader under de senaste två åren.

4 § Arbetsgivare har rätt att uppskjuta ledighet till senare tid än arbetstagaren har begärt enligt vad som sägs i 5-7 §§. Vill arbetsgivaren uppskjuta ledigheten, skall han genast underrätta arbetstagaren om uppskovet och skålen för detta. Om arbetsgivaren är eller brukar vara bunden av kollektivavtal beträffande den kategori som arbetstagaren tillhör, skall underrättelse om uppskovet genast lämnas förutom till arbetstagaren också till berörd lokal arbetstagarorganisation. Arbetstagarorganisationen har rätt att inom en vecka efter det att underrättelse lämnades påkalla överläggning med arbetsgivaren om uppskovet. 5§ Är eller brukar arbetsgivaren bunden kollektivavtal vara av beträffande den kategori som arbetstagaren tillhör och vill han att ledigheten skall taga sin början senare än sex månader efter arbetstagarens framställning, fordras samtycke till uppskovet av den berörda lokala arbetstagarorganisationen eller, om frågan hänskjutes till centrala överläggningar, av vederbörande huvudorganisation på arbetstagarsidan. I fråga om ledighet som sammanlagt motsvarar högst en arbetsvecka fordras samtycke som avses i första stycket så snart den frist arbetsgivaren önskar är längre än två veckor. Detsamma gäller beträffande ledighet som avses i 3 § andra stycket. Vad som nu har sagts gäller även om företag eller del av företag har övergått till ny arbetsgivare. 6 § Har arbetstagare fått påbörja sin ledighet inom två år efter det framställning ordes, har han rätt att påkalla domstols prövning av frågan om ledighetens förläggning. - - -

122 Rätten till ledighet för frivillig försvarsutbildning SOU 1992132

7§ Vid prövning enligt 6§ skall skälig hänsyn tagas såväl till arbetstagarens önskemål som till intresset av att verksamheten hos arbetsgivaren kan fortgå utan allvarlig störning. Kan flera arbetstagare samtidigt beredas ledighet, har den företräde som vill deltaga i utbildning som avses i 3 § andra stycket. I andra hand skall företräde lämnas arbetstagare som har utbildning motsvarande nioårig grundskola och, vid turordningen dem emellan, den har obekväm arbetstid. som - - - Som framgår de här återgivna avsnitten av studieledighetsav lagen finns redan restriktioner av olika slag när det gäller nu rätten for arbetsgivare att uppskjuta ledighet till en senare en tidpunkt än den angetts i arbetstagarens begäran. En del som dessa restriktioner har att göra med uppskovets längd och av andra med arten den utbildning ledigheten är avsedd for. Den av komplettering regelsystemet behövs med avseende på av som den frivilliga försvarsutbildningen synes mot denna bakgrund ansluta sig väl till lagens systematik, om den ges formen av en paragraf, vilken inskjutes mellan nuvarande 4 § och 5 ny I denna paragraf bör först preciseras vilka typer av utnya bildning stadgandet skall gälla. På denna punkt finns knappast någon anledning att avvika från Frivilligformånskommitténs tanke, stöd av en enig riksdag och innebar att såväl som vann grundutbildning befordringsutbildning, kompletteringsutsom bildning och repetitionsutbildning, anordnade i enlighet med kungörelsen 1970301 frivillig forsvarsverksamhet, borde om omfattas regeländringen, medan däremot instruktörstjänstav göring inom frivilligverksamheten skulle lämnas utanför den-

samma. Beträffande frågan om i vilken utsträckning arbetsgivarens rätt att uppskjuta begärd ledighet skall begränsas, gäller det en att göra avvägning mellan å sidan den anställdes önskeen ena mål att inom rimlig tid kunna genomgå ifrågavarande utom bildning, ett önskemål som i princip sammanfaller med samhällets intresse att den allmänna medel bekostade frivilav av liga försvarsverksamheten kan bedrivas med väl utbildad personal, och å andra sidan vederbörande arbetsgivares legitikrav att inom sitt ansvarsområde slippa påtagliga störma ningar som inte är oundgängligen nödvändiga. Risken för att någon omfattande störning skulle uppmer komma kan emellertid bedömas som synnerligen liten i betraktande att de utbildningsarrangemang det här gäller aldav rig omfattar än ett fåtal veckor. Utan att ändamålet med mer regelanpassningen eftersätts, kan det sålunda i författningstexten att den ifrågavarande paragrafen tar sikte uteanges slutande på utbildningstillfällen med varaktighet av högst en

SOU 1992132 Rätten till ledighet för frivillig försvarsutbildning 123

fyra veckor. Vidare anser jag att nackdelen med en uppskjuten ledighet måste bedömas som tämligen måttlig såväl från arbetstagarens från samhällets synpunkt, om det kan erbjudas som möjlighet för vederbörande att genomgå motsvarande utbildning vid ett annat tillfälle inom relativt nära framtid. Finns denna möjlighet, därför arbetsgivaren inte böra förhindsynes från att bestämma, att den begärda ledigheten skall i någon ras mån senareläggas. Detta bör kunna medges under förutsättning att den avsedda utbildningen kan komma till stånd inom högst ett halvår räknat från den tidpunkt som arbetstagaren ursprungligen hade tänkt sig. Av praktiska skäl synes regeln böra utformas så, att rätten till uppskov föreligger om det senare utbildningstillfället inträffar mellan två och sex månader efter den tidpunkt då ledigheten enligt ansökan skulle ha inletts. Om däremot någon motsvarande utbildning inte blir tillgänglig för vederbörande arbetstagare förrän efter sexmånadersperiodens utgång, bör den enskildes och det allmännas sammanfallande intresse att utbildningen kommer till stånd inom av överskådlig tid tillmätas större vikt än arbetsgivarens eventuella önskemål att uppskjuta den begärda ledigheten. Bestämmelbör tydligt klargöra att arbetsgivaren under sådana försen hållanden har att medge den begärda ledigheten. Den inskränkning av uppskovsmöjligheten jag här förordat innebär prioritering inom studieledighetslagens tillämpen ningsområde viss kategori utbildning jämfört med flertaav en let andra typer. Därför finner jag det befogat att man ställer något större krav än i normalfallet i fråga om vilken dokumentation skall kunna begäras av en arbetstagare när han som ansöker ledighet för frivillig försvarsutbildning. om I allmänhet kan man visserligen förutsätta att arbetsgivaren har tillräcklig kännedom den anställdes förhållanden för att om de uppgifter denne lämnar den avsedda utbildningens kaom raktär och omfattning utan vidare skall kunna godtas. Föreligger emellertid någon oklarhet, exempelvis i fråga om möjligheten till utbildning vid en alternativ tidpunkt, är det dock rimligt att arbetsgivaren ges tillfälle till en viss kontroll. Den anställde bör sålunda kunna anmodas att förete ett intyg om sin behörighet att delta i den aktuella utbildningen, och arbetsgibör därtill ha rätt att hos den utfärdat intyget ta reda varen som på, om motsvarande utbildning kommer att arrangeras ytterligare någon gång inom den tidsfrist på ett halvår som är av intresse i sammanhanget. Före mitt ställningstagande i den fråga som behandlas i detta kapitel har jag överlagt med företrädare för de centrala arbets-

124 Rätten till ledighet för frivillig försvarsutbildning SOU 1992132

marknadsorganisationerna. Därvid har från arbetsgivarhåll framhållits eventuell förändring studieledighetslagen att en av i den nu aktuella riktningen borde kompletteras med ett krav om att framställningen ledighet för ifrågavarande ändamål om skall inges i särskilt god tid för arbetsgivaren att ge möjlighet till nödvändig planering. Jag har förståelse för denna synpunkt och bedömer inte heller att syftet med mitt förslag påverkas negativt om man utformar reglerna så, att önskemålet tillgodoses. En tidsfrist på 1 lmånad bör enligt min mening vara tillräcklig för att ge arbetsgivaren erforderligt rådrum. I det följande förslaget till författningstext finns därför ett villkor som innebär att den anställdes begäran om ledighet för- - om månsprincipen skall gälla måste inges minst 45 dagar före den tidpunkt då ledigheten avses börja. Den paragraf vilken nya enligt vad som här sagts bör tillläggas i studieledighetslagen torde lämpligen placeras efter 4§ och då böra benämnas 4 a Den bör med hänsyn till de redovisade motiven följande nyss ges utformning.

Förslag till ny paragraf 4 a§ i studieledighetslagen 1974981 Om en arbetstagare som är medlem i frivillig försvarsorgaen nisation begär ledighet för att genomgå sådan grundutbildning, befordringsutbildning, kompletteringsutbildning eller repetitionsutbildning som anordnas i enlighet med bestämmelser för frivillig försvarsverksamhet utfärdade regeringav en, skall följande gälla. Under förutsättning att den begärda ledigheten uppgår till högst fyra veckor och att framställningen görs minst 45 dagar i förväg får arbetsgivaren besluta om uppskov endast motom svarande utbildning är tillgänglig för arbetstagaren även vid ett senare tillfälle inom en period mellan två och månader sex

efter den tidpunkt då ledigheten enligt ansökan skulle ha

inletts. Uppskovet får inte ges längre varaktighet än att utbildningen kan påbörjas före den nyssnämnda periodens utgång. Arbetstagaren skall på begäran styrka sin behörighet att delta i avsedd utbildning detta slag intyg från vederav genom börande frivilligorganisation eller ansvarig myndighet. Ar-

betsgivaren får hos den som utfärdat intyget informera sig

om möjligheten för arbetstagaren att genomgå motsvarande utbildning vid ett senare tillfälle inom den period i som anges föregående stycke.

SOU 1992132 Rätten till ledighet för frivillig försvarsutbildning 125

10.7 Tanken på

en anknytning till förbudet mot uppsägning på grund av Värnpliktstjänstgöring

Frivilligförmånskommittén föreslog, tidigare nämnts, i sitt som betänkande år 1985 att den här diskuterade rätten till ledighet för viss utbildning borde regleras inom ramen för 1939 års lag om förbud mot uppsägning på grund värnpliktstjänstm.m. av göring. Att jag valt en annan lösning sammanhänger med följande. Genom tillkomsten år 1974 lagen 1974212 anställav om ningsskyddl är arbetstagare i såväl allmän enskild numera som tjänst tillförsäkrade ett långtgående skydd mot obefogade uppsägningar m.m. Med tanke på att den lagens tillämpningsområde dock inte är helt kongruent med studieledighetslagens infördes vid den lagens tillkomst också i denna ett antal senare uttryckliga regler om förbud mot uppsägning eller avskedande till följd av ledighet för utbildning. Dessa regler återfinns i studieledighetslagens 8 och 9§§. De innebär, bl.a. genom en formlig hänvisning till sju olika paragrafer i lagen anställom ningsskydd, att uppsägning orsakad studieledighet kan en av förklaras ogiltig enligt principer i den sistsamma som anges nämnda lagen för motsvarande åtgärd inte har saklig en som grund. Utförliga bestämmelser hur uppkomna tvister skall om lösas, skadestånd beräknas gäller också i lika mån enligt m.m. bägge lagarna.

Det är givetvis ytterst osannolikt att någon arbetsgivare numera skulle överväga att säga eller avskeda anställd upp en därför att denne önskat ledig ett fåtal veckor för att vara genomgå frivillig försvarsutbildning. Skulle detta trots allt någon enstaka gång inträffa, redan i dagsläget den gällande arbetsger rättsliga lagstiftningen ett tillräckligt skydd för den arbets-

tagare som drabbats. Det torde uteslutet att domstol vara en ytterst arbetsdomstolen skulle finna att uppsägning eller - en ett avskedande haft saklig grund, åtgärden vidtagits om av denna anledningg.

Man bör vidare lägga märke till att den åberopade lagen från 1939 över huvud inte innehåller någon bestämmelse rätt till om ledighet. Att personer inkallas till värnpliktstjänstgöring som måste avstå från yrkesarbete under denna tid har nämligen

1 Senare ersatt 31V lag 198280 anställningsskydd. om

126 Rätten till ledighet för frivillig försvarsutbildning SOU 1992132

ansetts självklar konsekvens tjänsteplikten, och detvara en av ta har inte bedömts kräva uttrycklig forfattningsreglering. en För dem deltar i frivillig forsvarsutbildning är förutsättsom ningarna emellertid annorlunda, eftersom någon lagstadgad tjänsteplikt inte existerar i detta fall. Vissa likheter kan möjligen föreligga såvitt gäller den del av kollektivet som anses ingått avtal med myndighet att stå till förfogande för en om totalförsvarsuppgifter. Men dels är överensstämmelsen inte fullständig någon pliktlagstiftning rör det sig alltså inte om dels omfattar de frivilliga forsvarsorganisationernas utbildning även många deltagare inte är bundna till särskilda uppsom gifter avtal. Mot denna bakgrund ser jag inget skäl att i genom detta sammanhang aktualisera ändring eller komplettering en den 50 år gamla lag tillkom for att hindra av nu mer än som uppsägning värnpliktiga under tid då helt andra förav en hållanden rådde på den svenska arbetsmarknaden.

10.8 Frågan om ekonomiska konsekvenser respektive finansiering

10.8.1 Huvudsynpunkter

Som nämndes i inledningen till detta kapitel skall jag enligt direktiven särskilt överväga de samhällsekonomiska aspekterna på eventuell lagreglering den ifrågavarande rätten till en av tjänstledighet. Den justering bestämmelse i studieledigav en hetslagen jag här förordat kan dock enligt min bedömning som knappast få några samhällsekonomiska konsekvenser av större betydelse. Med tanke på att varje utbildningstillfalle är kortvarigt och att dessutom antalet kan behöva åberopa personer, som den aktuella regelanpassningen, är högst begränsat, kommer det sammanlagda bortfallet arbetstid inte att få någon märkav

bar negativ inverkan vid snäv produktionsekonomisk

ens en kalkyl. I vidare perspektiv måste dessutom beakta de samett man hällsekonomiska fördelar ligger i att utbildning för viktiga som totalförsvarsuppgifter kan bedrivas rationellt och i tillräcklig omfattning. Det ligger också ett värde i att utbildningen bidrar till deltagarnas personliga utveckling och kompetenshöjning helt allmänt. Dessa fördelar är svåra att kvantifiera torde men utan vidare kunna karaktäriseras mera betydande från som allmän synpunkt än de smärre effekter av motsatt art som eventuellt skulle kunna uppmätas hos ett begränsat antal ar-

betsgivare.

SOU 1992132 Rätten till ledighet för frivillig försvarsutbildning 127

Det kan vidare förtjäna understrykas, att det i fråga den om nu aktuella utbildningen inte föreligger någon risk för överutnyttjande. Utbildningen anordnas vederbörande totalförsav varsmyndigheter eller på deras uppdrag, bekostas noggrant av budgeterade allmänna medel och genomförs endast i den omfattning motiveras samhällets behov. som av

10.82 En preliminär kalkyl

Om man vill uppskatta den samhällsekonomiska kostnad som skulle uppstå vid ett genomförande den föreslagna av anpassningen av studieledighetslagen, kan den relevanta frågan formuleras sålunda Hur stort blir det totala produktionsbortfallet mätt efter det antal arbetstimmar går förlorade till följd som av den formella ändringen Man måste sålunda bortse från sådan ledighet som skulle ha kommit till stånd även utan ändring av regelsystemet, dvs. dels sådan tjänstledighet skulle ha medsom givits av vederbörande arbetsgivare enligt praxis oavsett formella bestämmelser, dels sådan skulle ha inträffat efter som längre fördröjning enligt studieledighetslagens generella princi-

per. Som tidigare sagts talar sannolikheten för att allra högst ett par tusen personer per år kan komma att behöva åberopa den tilläggsbestämmelse föreslås. I runt tal hälften dessa som nu av kan antas deltagare i tvâveckors kurs och hälften i vara en en enveckas kurs. Sammantaget innebär detta att bortfallet under ett år kan uppskattas till högst 3 000 arbetsveckor eller ca ca 110 000 arbetstimmar 1 000 x 37,7 + 1 000 75,4. x För att ge en uppfattning vilken marginell betydelse ett om produktionsbortfall av denna storlek skulle representera relativt sett kan de angivna talen jämföras med följande uppgifter om den totala omfattningen på svensk arbetsmarknad tjänstav ledighet för studier. Uppgifterna härom har inhämtats från Statistiska centralbyrån SCB, regelbundet återkommande vars arbetskraftsundersökningar AKU bl.a. belyser omfattningen av arbetsfrånvaro och fördelningen denna med hänsyn till av olika orsaker. Det totala antalet arbetstimmar år 1991 i genomsnitt som per vecka förlorades på grund av studieledighet uppgick enligt AKU till 1 550 000, vilket för helt år motsvarar drygt 81 000 000

arbetstimmar. Ökningen enligt med 110 000 arbets-

ovan ca timmar på grund regelanpassningen motsvarar sålunda av endast något mer än 1 promille den studieledighet tas ut av som enligt nu gällande bestämmelser.

128 Rätten till ledighet för frivillig försvarsutbildning SOU 1992132

Jämförelsen kan också göras med utgångspunkt i antalet förlorade arbetsveckor. Ca 3 000 veckor enligt skall då relateovan till att under genomsnittsvecka 41 000 personer var ras en frånvarande på grund studier hela veckan och 8 000 personer av under veckan, allt enligt SCBs undersökning. Skattas en del av detta bortfall under och vecka till en volym moten samma svarande 45 OO0 heltidsinsatser kan årsbortfallet kvantifieras till 2 110 000 arbetsveckor. Även räknat på detta sätt blir ca ökningen endast dryg promille. en Ett försök att omfattningen det tänkta produktionsange av bortfallet i monetära termer kan baseras på sådana uppgifter utbetalda sjukpenningbelopp registreras hos Riksförom som säkringsverket och beräkning vilken genomsnittlig löneen av nivå motsvarar nämnda belopp. I januari 1992 uppgick en som på detta sätt beräknad genomsnittlig dagslön till 588 kr. och motsvarande veckolön till 2 940 kr. Ett produktionsbortfall på 3 000 arbetsveckor under ett år skulle med utgångspunkti dessa beräkningar kunna taxeras till storleksordningen 9 milj. kr. De kostnader enligt vid en samhällsekonomisk anasom ovan lys skulle kunna hänföras till den förordade regelanpassningen måste givetvis avräknas mot de intäkter som åtgärden också skulle leda till. Intäktssidan i den samhällsekonomiska kalkylen kan dock inte beloppsmässigt utan ett mycket man ange omfattande beräkningsarbete, varför jag här får nöja mig med uppskattning. Det rör sig i första hand det tillskott till en om totalförsvarets effektivitet uppkommer genom att de besom rörda kan utbildas för avsedda uppgifter i tillräcklig personerna omfattning och vid rätt tidpunkt. Deltagarna i den aktuella utbildningen får ju ersättning från utbildningsanordnaren totalförsvarets respektive myndigheter enligt ett dagytterst penningsystem. Detta markerar klart samhällets bedömning av denna utbildning besitter ett värde, vilket for övrigt ligger i att sakens natur. Utöver den omedelbara nytta för respektive totalförsvarssekden ifrågavarande utbildningen åstadkommer bör torer som intäkt i totalkalkyl vidare räknas det mervärde för som en som varje deltagare ligger i att utbildningen bidrar till vederbörandes personliga utveckling och allmän kompetenshöjning ger en för individen liksom för samhället som helhet. De intäktseffekter jag här beskrivit i allmänna termer som kan nämnts inte utan svårigheter kvantifieras beloppssom mässigt. Att det sammanlagda värdet på totalnivâ gott och väl överstiger de förut angivna samhällsekonomiska kostnaderna

SOU 1992132 Rätten till ledighet för frivillig försvarsutbildning 129

synes emellertid uppenbart, vilket i sin tur innebär att saldot i den samhällsekonomiska kalkylen blir klart positivt.

10.8.3 Avslutande kommentarer

Allt det jag har redovisat talar för att det inte kan nu vara behövligt eller meningsfullt att söka anvisa någon särskild fnansiering med anledning av att viss begränsning föreslås i en fråga om arbetsgivares rätt enligt studieledighetslagen att uppskjuta en begärd ledighet. Kostnaden för de ersättningar i form av dagpenning som förutsätts utgå till kursdeltagare behöver visserligen liksom hittills finansieras över statsbudgeten. Men utbildningsvolymen inom frivilligorganisationemas verksamhetsområde bestäms efter prioriteringar respektive som myndigheter genomför med utgångspunkt i myndigheternas bedömning av totalförsvarets behov och inte i efterfrågan från presumtiva kursdeltagare. Utbildningsvolymen och ñnansieringsbe- hovet påverkas sålunda inte att möjligheterna till ledighet - av från yrkesarbetet underlättas för mindre del kursdeltaen av garna. Det är också viktigt att slå fast att de principiella resonemang som förts i detta kapitel inte påverkas eventuella framtida av förändringar när det gäller den ifrågavarande utbildningsverksamhetens totala omfattning. Inte heller påverkas bedömningen att nettoeffekten den förordade regeljusteringen vid av en samhällsekonomisk totalkalkyl blir positiv. Enligt utredningsdirektiven har jag haft att bl.a. efter hörande av arbetsmarknadens parter pröva om det från samhällsekonomiska utgångspunkter finns förutsättningar att införa en generell rätt till ledighet för den aktuella utbildningen. Som nu nämnts i avsnitt 10.6 har jag genomfört sådana överläggningar och i ett avseende kompletterat mitt förslag med hänsyn till vad som därvid framkom. I övrigt anfördes vid dessa kontakter inte något som gett mig anledning till tveksamhet beträffande den här föreslagna uppläggningen.

k

manisk

SOU 1992132

11 Kostnadskonsekvenser

Inga besparingskrav största samlade nyttan av men tilldelade medel

Enligt utredningens direktiv skall jag pröva om statsmaktertilldelning medel för frivilligverksamheten får den störsnas av ta samlade nyttan för totalförsvaret. När det gäller utbildningsverksamheten skall kostnadseffekterna av mina förslag redovisas, förmånssystemet skall kostnadseffektiviteten undersökas, till ledighet för frivillig försvarsbildning skall de samrätten hällsekonomiska konsekvenserna prövas.

Det finns med andra 0rd inga uttalade krav på mig att föreslå besparingar i form neddragning eller avveckling av viss ex. av frivilligverksamhet. Vad emellertid gäller utöver det som som uttryckligen sägs i direktiven är det generella kravet för statliga utredningar dir. 19845 dvs. att utredarens förslag inte får medföra ökade utgifter för statskassan.

Mål- och resultatstyrning Den ansvarsfördelning jag föreslagit skall gälla mellan frivilligorganisationerna och totalförsvarsmyndigheterna avseende frivilligutbildningen gör det möjligt att tillämpa medelstillen delning baserad på utbildningsverksamhetens resultat. Kap. 5 Denna systemförändring medför inga ökade kostnader utan öppmöjligheter dels rationalisera proceduren för anslagsnar att framställningar och beredningen i Försvarsdepartementet av hithörande budgetfrâgor, dels förbättra verksamhetens både

produktivitet och effektivitet. för detta system har jag föreslagit att ett visst Inom ramen

statligt bidrag skall direkt till de utbildningsproducerande

ges

frivilligorganisationerna under treårig övergångsperiod.

en - -

132 Kostnadskonsekvenser SOU 1992132

Kap. 4 Förslaget är motiverat för att undvika negativa effekter på verksamheten under övergångsperioden. Det skall betraktas som ett förskott på ersättningen för utförda uppdrag och således inte som en merkostnad. Förslaget om tilldelning av medel för utåtriktad försvarsupplysningsverksamhet via ett forsvarsupplysningsråd skall ses som motiverat av att öka effektiviteten eller den samlade verkningsgraden hos statens insatser for att befästa totalförsvarets folkliga förankring. Kap. 6 Vilka resurser som riktas for detta ändamål bör vara en fråga som löses inom ramen for den normala budgetprocessen. Förslagen om borttagande av vissa förmåner för frivillig personal respektive instruktörer medför kostnadsbesparingar för statskassan samtidigt som de innebär marginella förluster för de frivilliga. Kap. 9 Förslaget att överlåta till Överbefalhavaren respektive Arbetsmarknadsstyrelsen att fatta beslut om instruktörsarvodenas storlek innehåller enligt min bedömning inget riskmoment avseende kostnadsökningar jämfört med idag när arvodena fastställs av regeringen. Jag utgår från att frivilligandan och oegennyttan framgent skall råda.

Samhällsekonomisk kalkyl Den samhällsekonomiska kostnaden dvs. det totala produk- tionsbortfallet mätt efter antalet förlorade arbetstimmar för förslaget rätt till ledighet för frivilligutbildning kan om uppskattas till högst ca 110 000 arbetstimar per år. Kap. 10 Tar man därtill hänsyn till intäktssidan dvs. det tillskott till totalförsvaret som uppkommer genom att de berörda personerna kan utbildas i tillräcklig omfattning är min bedömning att denna gott och väl överstiger den beräknade kostnaden. Saldot i den samhällsekonomiska kalkylen blir således klart positivt.

Anslagstekniska följder De förslag jag lagt avseende statens styrning frivilligutav bildningen respektive frivilligorganisationernas medverkan i försvarsupplysningen har bl. a. motiverats av ambitionen att stärka engagemanget från regering och riksdag när det gäller mål- och prioriteringsfrågor så att de politiska instansernas bedömningar på ett något klarare sätt kan bli vägledande for verksamhetens inriktning likaväl som dess omfattning kap. 4. Instrumentet härför är regleringsbreven och konsekvensen av mina förslag är bl.a. att både tydliga Verksamhetsmål och resultatkrav avseende den frivilliga försvarsverksamheten där formuleras. Huruvida dessa skall kopplas till för frivilligverksam-

SOU 1992132 Kostnadskonsekvenser 133

heten öronmärkta anslag eller anslagsposter eller inom rymmas berörda myndigheters olika anslag är en anslagsteknisk fråga

som avgörs i regeringskansliet. Emellertid, när det gäller mitt förslag ett övergångsstöd under om en begränsad period kap. 4

förefaller särskild anslagspost en vara motiverad; när det gäller

mina övriga förslag kap. 5 och 6 förefaller den andra lösningen

vara den naturliga, dvs. att finansieringen frivilligverksam-

av heten inryms i de berörda

totalförsvarsmyndigheternas anslag.

SOU 1992 132

Särskilt yttrande

avlämnat experterna Anders Håkansson,

av

Marianne Malmborg, Lars O. Nordmark och

af

Brittmarie Utterström

Undertecknade experter i Utredningen frivillig medverkan i om totalförsvaret härmed följande särskilda yttrande och avger hemställer att detta bifogas utredningen. De frivilliga försvarsorganisationerna har, bl.a. med stöd av nuvarande och tidigare frivilligkungörelser haft en särskild ställning bland våra ideella organisationer. Denna har bl.a. inneburit att den frivilliga försvars verksamheten betraktats som del totalförsvaret, än på de särskilda villkor, som en av om frivillighet innebär. Ställningen har gett organisationerna ett uttalat och därmed stark känsla delaktighet. Den ansvar en av har också gett organisationerna plattform för samverkan en med myndigheterna. Under den senaste femtonårsperioden har medel efterhand flyttats från myndigheterna till organisationerna. Därmed har organisationernas möjligheter till inflytande och medverkan ökat i den för alla medborgare så viktiga samhällssektor, som totalförsvaret utgör. Detta har stämt väl överens med den grundsyn på frivillig försvarsverksamhet såväl ÖB som som AMS gett uttryck för. Vi uppfattar också att statsmakterna understrukit denna utveckling. Enligt vår uppfattning är den frivilliga försvarsverksamheten ett åtagande från de frivilliga försvarsorganisationernas sida gentemot staten. Det har i sin tur lett till att staten ansett att organisationerna och deras medlemmar bör få en skälig ersättning för sitt åtagande, eftersom detta åtagande har sådant värde för staten. Det har därför också varit naturligt att staten fördelar medel från statsanslaget, via myndigheterna, direkt till organisationerna. Utredaren föreslår att statsmedlen skall gå till myndigheterbetalar organisationerna för na, som sedan genom upphandling utförda tjänster. Vi avråder från detta system eftersom organisationerna hamnar i beroendeställning gentemot myndigen

136 Särskilt yttrande sou 1992132

heterna och får svårt eller omöjligt att hävda sådan grundläggande verksamhet som inte är specifikt myndighetsinriktad. Om organisationerna ges pengar i samband med uppdrag finns det ingen generell rätt för organisationerna att få statliga medel och att därmed kunna dimensionera sin egen verksamhet. Organisationerna berövas på detta sätt sina möjligheter att ta initiativ. Det som är själva grunden i den frivilliga försvarsverksamheten är nämligen den enskildes vilja att frivilligt ta ett uppdrag. Detta försvinner när organisationerna inte kan planera utifrån medel, som de tilldelats av statsmakterna mot bakgrund av sina uppdrag enligt kungörelsen om frivillig försvarsverksamhet. De frivilliga forsvarsorganisationerna bör liksom hittills ha ett eget anslag motsv. och ett delprogram motsv. som via myndigheterna fördelas direkt till organisationerna. Nuvarande system bör vidareutvecklas på samma sätt som inom totalförsvaret i övrigt mot målstyrning och en bättre redovisning av verksamhetens resultat och effekter. På det sättet kan organisationernas initiativkraft och självständighet bibehâllas, samtidigt som kostnadsmedvetande och årsredovisning vidareutvecklas. Av förordningen bör framgå vilka organisationer som är frivilliga försvarsorganisationer. Detta har hittills utgjort grunden för den legitimitet och det stöd som staten givit en verksamhet på det speciella område som försvarsmakten och totalförsvaret ar. Vad gäller frivilligavtalen anser utredaren att myndigheterna skall ikläda sig det ansvar och de förpliktelser, som tillkommer staten i detta sammanhang. Alla frivilligavtal bör enligt utredarens mening ingås mellan den enskilde och vederbörande myndighet. Förpliktelser och förmåner regleras, enligt nuvarande bestämmelser, i kungörelsen för frivillig försvarsverksamhet resp. förmånsforordningar. Detta är oberoende organisation av om eller myndighet är ansvarig for avtalen. Vi anser att förvaltningsansvaret for frivilligavtalen kan överlåtas till de organisationer, är beredda att åta sig detta. som En sådan uppgift ligger väl i linje med att delegera till genomförandenivån. Detta gör också organisationernas tydligt ansvar när det gäller att ställa personal till totalförsvarets förfogande. Uppdelningen på ständiga och tillfälliga avtal bör behållas. Totalförsvaret har behov båda kategorierna. Avtal for tillav fällig tjänstgöring bör finnas kvar bl.a. for att täcka hemvärnets

SOU 1992132 Särskilt yttrande 137

behov och för att göra det möjligt för den enskilde att förena uppgifter, vilket i sin tur är viktigt arbetskraftssynvinkel. ur Avslutningsvis anser vi Utredaren har inte i alla stycken rätt värderat den grund- läggande ideologin hos de frivilliga försvarsorganisationerna, den frivilliga försvarsverksamhetens betydelse för totalförsvaret, organisationernas självständighet och den starka viljan till ett förtroendefullt samarbete mellan organisationer och myndigheter. Utredaren framhäver organisationernas självständighet och har på juridisk grund visat att de skall stå utanför statens och myndigheternas inflytande. Denna självständighet kräver dock nödvändiga förutsättningar i form författningsstöd av och direktriktade medel. Det är också vår uppfattning att samtliga tre rekvisit, i paragraf 1 i förslaget till förny ordning, skall uppfyllas för organisation skall att en vara en frivillig försvarsorganisation. Utredarens förslag kan komma att begränsa frivilligheten och det är inte klarlagt att den föreslagna styrformen ger en mer rationell administration eller minskade kostnader. Det förefaller därför mest logiskt att fortsätta den pågående vara utvecklingen i riktning mot ökad målstyrning och klarare redovisning av verksamhetsresultaten. Det är våra organisationers samt myndighetens ÖB bedömning, att den frivilliga försvarsverksamheten har fortsatt stor betydelse. Om denna bedömning delas statsmakterna det fel att de av vore nu ge frivilliga försvarsorganisationerna osäkrare grund att stå en på och kraftigt förändrade förutsättningar för sin verksamhet.

De ståndpunkter som vi redovisat i detta yttrande är vi beredda att utveckla i ett fortsatt arbete.

SOU 1992 132

Bilagetabeller

Medlemsantal i de frivilliga fdrsvarsorganisationema samt uppgifter avtalsbindning och utbildningsvolym om 2. Medlemsavgifter i de frivilliga försvarsorganisationerna jämte vissa relationstal belyser medelsdispositionen som 3. Antal anställda i de frivilliga försvarsorganisationerna juli exkl. personal med lönebidrag. Årsarbetskrafter 1991

140 Bilaga 1 SOU 1992 132

Bilagetabell 1

Medlemsantal i de frivilliga försvarsorganisationerna samt uppgifter om avtalsbindning och utbildningsvolym

Organisation Medlemsantal 1991-07-01 Utbildningsvolym Totalt Därav avtalsbundna Ungefärl anta] Totalt antal

Genom deltagare åiâåååâfâåâå ;g-v- Genom

uppskattning Avtal tal

sluta 9091 9192 9091 9192

plan de myndighet Lan ® ® Friv. automobilkåremasriksforb. 10375 8 585 Ego 2 781 3 196 11700 13200 - 60 Försvm. SverigesKv. bilkárers riksforb. 12775 5 335 Lan 1270 5 863 6 542 20200 24400 Lst ® Lst © © Friv. mowrcykelkåremasriksforb. 4 912 10 CB 442 1 706 2 146 21500 27500 Friv. flygkåren 1500 840 Lst 228 388 500 900 - Försmm. Friv. radioorganisationen 7 133 45 Lst 2 221 3 880 4 780 12600 17000 @ Svenskabrukshundklubben 59 112 74 Flygv. 42 292 440 1400 2 300 Lan Svenskablå stjärnan 5 280 3 503 Ego 853 1084 4 900 6 400 - 30 ® ® Svenskarödakorset 456673 15747 13268 16659 29800 40300 Flygv. ® ® ® ® Riksforb.SverigesLottakárer 42 165 7 500 Marinen 10305 12 780 12 400 49 400 46 000 Armén © © © © © SverigesCivilforsvarsforb. 41 842 16831 78 322 84 000 50 400 64 300 - ®

- ®

Samtligaorganisationer Summering av tabellens noteringar utan korrigering 1093 560 26 143 46858 138765 149672 277700 302300 Il. Efter vissa korrigeringar som ger summeringen ökad men inte fullstän- Cirka Cirka Cirka Cirka Cirka Cirka Cirka dig relevans ® 530000 26000 45000 68000 77 000 240000 270 000

Förkortningar Lan Länsarbetsnämnd, Lst länsstyrelse, Försum. försvarsmakten,Ego egen organisation, CB Civilbefilhavare

SOU 1992132 Bilaga 1 141

Anmärkningar och kommentarer talet deltagare ca 75 % resp. ca 60 % räknat efter

Allmänt det uppskattade antalet utbildningsdagar. Från-

räknas dessa kurser blir antalet deltagare 7122

Noteringarna i tabelllen grundar sig med några få budgetåret 199091 och 11 000 budgetåret 199192

undantag på uppgifter som vederbörandeorganisatio- och det ungefärliga antalet utbildningsdagar

själva 14 800 resp. 27 800. ner lämnat till utredningen som svar på en enkät. I de fall notering i tabellen ® Medlemsantalet CFB i fördelar sig sålunda l vpl, en anges inom parentes markerar detta antingen att den efterfrågade res-off., hv- och avtalspersonal 18921, 2 ungdomar

uppgiften 4 846, 3 övriga yrkesofficerare, överåriga 13059. inte kunnat lämnas i enkätsvaret utan er- ® Antalet medlemmar SAFR i satts av en ungefärlig eller att den redovisade angesni tabellen såsom upp- det uppgetts for utredningen giften av något skäl är mindre relevant. Närmare for- av 0B. Organisatioklaring till de parentesforsedda noteringarna nens enkätsvar innehöll fråga i om medlemsantalet ges i de noter det endast en cirkauppgift. Organisationens besom hänvisas till vid respektive positioner i svar tabellen. träffande utbildningsvolym 199192 inkluderade

Uppskattningen även deltagande vid förbundsmöte och vissa konav antalet utbildningsdagar har gjorts utredningen på basis ferenser. Den andel av uppgivet deltagarantal av av lämnade uppgifter som de olika kursernas längd hänförde sig till dessa arrangemang har frånräkom och deltagarantal. Kurslängden har dock flera i nats i tabellen. Där redovisad utbildningsaktivitet fall endast varit summariskt angiven, varför uppskattningen avser enbart fälttävlan. Uppgifter genomförd av totalantalet utbild- om ningsdagar med osäkerhet. utbildning 199091 saknas i SAFRs svar. omges I fråga summeringen uppgifterna for @ Medlemsantalet for SFRO anges här såsom det om av samtliga organisationer två alternativ, uppgetts av OB. Enligt organisationens enkätsvar ges varav det första innebär att alla i tabellen var medlemsantalet ca 750. Från det i svaret angivna värden sammanräk- uppnats och summan härefter noterats utan korrigering. I givna antalet deltagare i planerad utbildning har

det andra alternativet har dragits det antal som närvaro vid föredrag, korrigeringar orts for vis- avser förhållanden i syfte studiebesök m.m. Den i tabellen redovisade utbildsa att öka relevansen hos framkomna totalvärden, ningsaktiviteten avser skjut- navigeringsövoch dessa redovisas i avrundat resp. skick. Vilka korrigeringar ningar. Uppskattningen av antalet utbildningsdasom gjorts framgår i det följande gar är i detta fall synnerligen osäker. Uppgift genom kommentaren till not R. om Beträffande beräkningen den totala medlems- genomförd utbildning 199091 saknas i sFROzs av stocken i frivilligorganisationema bör dock observeras svar. att någon hänsyn inte kunnat till det förhållandet ® Antal medlemmar KAROF i anges här såsom det tas att kan uppgetts av OB. Enligt organisationens enkätsvar en person vara medlem i mer än en av organisationerna. Detta var medlemsantalet ca 800. gör att det sammanräknade medlemsantalet inte är liktydigt med © Medlemsantalet SVKRF i fördelar sig sålunda vpl. utan med all sannolikhet högre än det befäl m.fl. i krigsorganisationen 1893, ungdomar sammanlagda antalet engagerade individer. Hur stor dubbelanslutningen 943, övriga 1470. Uppskattningen antalet utfaktiskt är, bildningsdagar av finns det är i detta fall synnerligen dock inte underlag för att närmare ange. osäker. 0 Avtalen saknar samband med medlemskapet i

Nothänvisningar FVRF. De har ingåtts av dubbelanslutna personer

i deras egenskap av SLK-medlemmar. ® I det angivna antalet utbildningsdagar har for Medlemsantalet i FVRF fördelar sig sålunda

vartdera året inräknats 2 000 dagar som enligt vpl. befäl och meniga 6658, ungdomar 2 015, övorganisationens uppskattning har åtgått resp. åtgår riga 2 074.

for flyttning av övningsfordon. ® Det för FSR uppgivna medlemsantalet hänför sig A-avtalen inom SKBR fördelar sig enligt följande till kalenderårsskiftet 1990 91. armén 1 527, © marinen 219, flygvapnet 204, läns- I det for SSF uppgivna medlemsantalet, torde som arbetsnämnder 3 051 varav transportfunktion vara ungefärligt, ingår aktiva skyttar till ett antal

2 396 och civil hälso- och sjukvård 655, krigsläns- av av ca 70 000 ca 47 %.

styrelser 40, egen kår 240, SKBR centralt 54. ® Det för SPSF uppgivna medlemsantalet hänför sig © Antalet utbildningsdagar anges här såsomdet till kalenderårsskiftet 1990-91. I antalet ingår uppgetts av organisationen. 20 149 aktiva skyttar ca 34 %.

I uppgivet medlemsantal ingår ungdomsmedlem- © Uppskattningen i fråga FIFF antalet om av utmar 5 % och familjemedlemmar 19 %. Om dessa bildningsdagar är synnerligen osäker.

frånräknas blir medlemsantalet 45 225. ® Korrigeringar vid summering, alt. II, har gjorts en- ® Det angivna medlemsantalet avser SRK totalt och ligt följande.

inkluderar även ickebetalande medlemmar 18 %. 1 Betr. medlemsantal har gjorts dessa reduktio-

Enligt uppgift av 0B är 26 000 SRK-medlemmar ner

engageradeför totalförsvaret för SBK 13 887 medräknats 45225i.st.f. 59 112

SRK-medlemmamas B-avtal avser uppgifter för SRK430673 36000 456673 armén socialstyrelsen. - resp. SSF 80000 70000 150000 ® SLK sig för alla SPSF - reserverar att uppgifter inte fun- 39280 20 149 59429 nits tillgängliga hos den 2Betr. - centrala organisationen, antalet A-autal har frånräknats for FVRF 251 eftersom regional och lokal verksamhet är själv- inget har medräknats, härom se not M

ständig och delvis bekostas av andra medel än det 3 Betr. antalet B-avtal har orts viss reduktion på en statliga bidraget. De mått på utbildningsvolymen grund av någotosäkragrunduppgifter.

som anges i tabellen är sålunda endast ungefärliga. 4 Betr. antalet deltagare i utbildning har frånräknats i © Antalet avtalsbundna medlemmar i SCF avser per- fråga om 199091 för SCF 71200 medräknats 7 122i

soner som är beredskapsregistrerade hos länsar- st.f. 78 322, härom not G, se betsnämnd. Som hemskyddsombud är 21 152 med- i fråga om 199192för SCF 73000medräknats 11 000i

lemmar rekryterade. st.f. 84000, not G se Uppgifterna om utbildningsvolym hos SCF 5 Betr. det uppskattadeantalet utbildningsdagar avser mottill större delen kurser i självskyddhemskydd for de under 4 angivnakorrigeringama svaras av följande allmänheten. Dessakurser utgjorde 91 % total- i fråga om 199091 reduktion 35600 av en av volymen 1990 och 87 % 199192, räknat efter -- 199192 -- 36500 an- av

142 Bilaga 1 sou 1992132

Bilagetabell 2

frivilliga försvarsorganisationema jämte vissa relationstal som Medlemsavgifter i de belyser medelsdispositionen

Årlig avgift för Belopp därav Förhållandet Andel av Organisation med- tillfaller 9091 mellan statsbidraget vuxna som lemmar 1991 den centrala det bidrag till 9091 som disorganisationen den centrala ponerades för organisationen utbildning som härrörde från medlemsavgifter och det centralt fördelade statliga bidraget Kr. Kr. % % riksfárb. 50- 100 5 1,0 74 Friv. automobilkåremas riksförb. Ca 80 30 1,6 60 Sveriges Kv. bilkårers ® Friv. motorcykelkårernas riks-

Friv. radioorganisationen

145° 145 101,4 18 Svenska brukshundklubben 50 100 35 3,5 55 Svenska blå stjärnan - 75 25 40,2 27 Svenska röda korset Ca 25- 150 35 3,8 56 Riksfdrb. Sveriges Lottakårer ©

Sv. vämpliktsoñicersförb. © © @ res-ofT-förb. Ca 280 230 98,1 57 Sv. Arméns 0. Flygv. © © © 150 150 75,7 88 Sv. Fottans res-ofY-förb. ® ® 200 200 56,3 23 Kustartilleriets res-ofllförb.

Sv. D 300 300 571,3 67 Sv. fallskärmsförbundet Samtliga organisationer Ca 25 500 0 300 - -

Anmärkningar se nästa sida

sou 1992132 Bilaga 1 143

Bilagetabell 3

Anmärkningar till bilagetabell 2 Antal anställda i de frivilliga försvarsorganisationerna juli 1991 exkl. personal Avgifterna bestäms lokalt och varierar mellan med lönebidrag. Arsarbetskrafter

kårerna motsv. Organisation trätt Regio- ,, Angivna procenttal avser sådana kostnader han malt som i den centrala bokföringen hänförs till ut- och io bildning. Aven andra kostnader, t.ex. för ankan ställd personal, har dock i större eller mindre

utsträckning med utbildningsverksamhet att Friv aummobiikåremas

gwa riksforb. 1,35 - ® Bidraget per medlem varierar alltefter kårer- Sveriges Kv biikärers riksförb 7 nas storlek. Avgiften till förbundet utgår näm-

ligen med enhetliga belopp för kårer inom vis- FFV- nmmrcykelkåremas

storleksgränser lägst 1000 kr. och högst kSfOVb- 2 sa 2500 kr.. Hos de största kårerna blir bidraget priv fiygkåren 4,2 per medlem räknat lägre än 10 kr. Fnv. radioorgamsationen 4,5 ® En avgift till den lokala klubben tillkommer. svenska bmkshundklnbben 275 Dess storlek varierar. Det i tabellen angivna

ben av angivna belopp Sveriges Civilförsvarsförb. 11,5 16 © Medlemmar över 65 år betalar 50 kr Centralförb. befälsutbildning 11 10 G under 25 och över 64 år betalar

Medlemmar Sv vämpiiktsomcersförb

smAxméns o Flygv res-ofr-förb 1 02 ®Enstaka kårer har bestämt högre avgift för ungdomar upp til] 300 113 Sv. Flottans res-off-forb. 0,4 - © För 199192 âr beloppet 20 kr. Kustartilleriets res-ofT-forb. 0,25 - ®Avgiften till den centrala organisationen är SjÖlämskåremas TikSfÖTb- 3 550 för var och en av de drygt 1000 lokala Flygfa-itsingenjörsföreningama 1 föreningarna oavsett deras storlek. Inom det angivna intervallet ligger uppskattningsvis FlygVapenlbrem ksmrb- . 4 flertalet individuella medlemmars bidrag till Frivilliga skyttei-öieisen 75 SSF centralt. Sv. sportskytteforbundet 3,5 © Första året betalar en medlem dessutom 150 kr i intrâdesavgjñ Sv. pistolskytteforbundet i 3,5 - @ den I angivna procentandelen ingår kost- Sv fallskärmsförbundet Ls även nader för mötesverksamhet, studiebesök m.m. Totalt Ca 87 Ca 42 Frånräknas dessa blir andelen avsevärt lägre, men underlag saknas för närmare precisering. ® Varje lokalforening betalar 250 kr. till förbundet och dessutom 20 kr. per aktiv medlem.

© Beräkningen 18 % grundas på det som direkt kan avläsas som utbildningskostnader i SCFs centrala redovisning. Härutöver disponeras en betydande andel av statsbidraget för utbildning i regional och lokal regi. SCF beräknar att 55 % av statsbidraget används för utbildning.

SOU 1992132

Bilaga 2

Utredningens direktiv

Utredning de frivilliga försvarsorganisationernas av verksamhet inom totalförsvaret

Dir. 199065 Beslut vid regeringssammanträde 1990-10-04. Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet R. Carlsson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att utreda den del av totalförsvarets personalforsörjning som sker genom de frivilliga försvarsorganisationema. Därvid skall de frivilliga försvarsorganisationernas roll, uppgifter och prövas. Även frågan verksamansvar om hetens finansiering skall prövas.

Bakgrund

De nu tillämpade principerna för de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet lades fast genom kungörelsen 1970301 frivillig om försvarsverksamhet. Till grund for bestämmelserna låg betänkandet SOU 196854 Frivilligförsvaret De frivilliga försvarsorganisationerna utom hemvärnet lämnat av 1966 års värnpliktskommitté. Riksdagen prop. 1989909, FöU3, rskr. 87 beslutade i december 1989 bl.a. om arméns framtida utveckling. Beslutet, som grundar sig på betänkandet SOU 198946 Arméns utveckling och försvarets planeringssystem, lämnat av 1988 års försvarskommitté FK 88, innebär organisatoriska och andra strukturella förändringar som kan komma att påverka förutsättningarna för de frivilliga försvarsorganisationernas medverkan inom den militära delen av totalförsvaret. FK 88 har vidare fått i uppdrag att lämna förslag om den fortsatta utvecklingen av totalförsvarets civila del. Kommitténs arbete med bl.a. ett sammanfattande förslag till totalförsvarets och de olika totalförsvarsfunktionernas inriktning och utformning efter budgetåret 199091, skall vara slutfört senast den 1 december 1990. Förslagen i dessa frågor kan komma att beröra frivilligorganisationernas verksamhet. Förmåner till den frivilliga personalen lämnas i väsentliga avseenden på samma grunder som för värnpliktiga. I betänkandet SOU 199026 Förmånssystemet för värnpliktiga m.fl. lämnas förslag som även kan få effekter för den frivilliga personalen. Förslaget har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom regeringskansliet.

146 Bilaga 2 SOU 1992132.

Överbefälhavaren har på uppdrag av regeringen lämnat förslag till ändringar i kungörelsen 1970301 om frivillig försvarsverksamhet. Utan att grunderna för den frivilliga verksamheten ändras innebär förslaget nyordningar med avseende pa frivilligpersonalens indelning, skyldighet att fullgöra utbildning samt organisationernas och myndigheternas uppgifter. Vidare föreslås att regeringen pa samma satt som i och vissa uppgifter för verksamdag ger landstingen kommunerna heten. Mot denna bakgrund bör de frivilliga försvarsorganisationernas medverkan i totalförsvarets personalförsöijning och verksamhetens finansiering utredas. Utredningen bör även omfatta förmanssystemet for den frivilliga personalen samt forfattningsregleringen. Uppdraget att göra utredningen bör lämnas till en särskild utredare.

Uppdraget

Uppgifter och ansvarsfördelning

De frivilliga försvarsorganisationerna skall enligt kungörelsen stödja totalförsvaret. Organisationerna skall därvid i samråd med myndigheterna rekrytera frivillig personal och informera om totalförsvaret. De skall vidare medverka vid myndigheternas utbildning av sådan personal eller själva leda utbildningen. På dessa områden kompletterar frivilligorganisationerna den obligatoriska utbildning som myndigheterna svarar för med stöd av pliktlagama. Efter genomgången utbildning kan den frivilliga personalen under vissa förutsättningar teckna särskilda avtal med myndigheterna eller organisationerna. Genom avtalet blir den frivillige skyldig att tjänstgöra vid den militära eller civila enhet inom totalförsvaret där han har sin befattning. Ett avtal är tidsbegränsat i fyraårsperioder och medför tjänstgöringsskyldighet för den frivillige under beredskap och i krig i den omfattning som anges i kungörelsen. Den som åtar sig en placering för s.k. ständig tjänstgöring inom totalförsvaret hör till kategorien A-personal. Med B-personal förstås den står till förfogande för som tillfällig tjänstgöring inom totalförsvaret. Den frivilliga utbildningen bedrivs huvudsakligen i form av utbildning personal avses teckna avtal, frivillig befälsutbildning, av som funktionärs-, instruktörs- och ungdomsutbildning samt utbildning för att höja den frivilliges personliga färdigheter. Dessa utbildningsområden kan i sin tur vara uppdelade på olika avsnitt och moment beroende på syftet med utbildningen. Utbildningen genomförs vid centralt, regionalt och lokalt anordnade kurser. Uppgifterna for myndigheterna bygger på grundprincipen att den i krig använder frivillig personal eller har ansvar för beredskapssom planeringen på ett visst område rör frivilligverksamheten också som medverkan i frivilligarbetet. Överbefälskall svara för det allmännas havaren därvid for att den frivilliga verksamheten samordnas svarar mellan myndigheterna inom försvarsmakten, medan arbetsmarknadsstyrelsen har motsvarande ansvar i förhållande till myndigheterna inom den civila delen totalförsvaret. Överbefälhavaren har dessav utom till uppgift att samordna de militära och civila delarna av den frivilliga verksamheten. Överbefälhavaren skall också till att det se

SOU 1992132 Bilaga 2 147

finns enhetliga bestämmelser för den personal som deltar i frivillig försvarsutbildning och att de frivilliga försvarsorganisationemas uppgifter fördelas mellan organisationerna på ett ändamålsenligt sätt. Utbildningen på frivilligområdet är omfattande. Den tar sikte på flera olika personalgrupper och har en mängd olika syften, ytterst det att tillgodose totalförsvarets behov av kompetent personal. Frivilligorganisationerna har således en given och särskilt angelägen uppgift till stöd for betydande delar av vårt totalförsvar. Personalbehoven tillgodoses också genom den obligatoriska utbildning som myndigheterna svarar för med stöd av pliktlagarna. Det obligatoriska utbildningssystemet står nu inför stora förändringar. Därför är det nödvändigt att den utbildning för totalförsvaret som bedrivs av frivilligorganisationerna anpassas till de nya förutsättningarna, så att den rationellt och kostnadseffektivt kompletterar den obligatoriska. Från denna utgångspunkt är det viktigt att undersöka vilka uppgifter i totalförsvaret som i framtiden lämpligen bör fullgöras av den frivilliga personalen och vilken utbildning denna behöver. Utredaren skall undersöka innehållet och omfattningen av de frivilliga försvarsorganisationemas utbildningsverksamhet och beskriva hur verksamheten i stort är organiserad med avseende på ansvarsfördelningen mellan organisationerna och myndigheterna. Resultatet härav skall ställas mot behovet av personal inom totalförsvarets olika delar för sådana befattningar som inte bör fullgöras av tjänstepliktiga eller anställda. Utredaren skall i detta sammanhang beakta aktuella förändringar rörande totalförsvarets uppgifter och framtida utformning. Med personalbehovet som utgångspunkt skall utredaren föreslå vilken utbildning som bör bedrivas inom ramen för frivilligorganisationernas verksamhet och hur ansvaret för utbildningen bör fördelas mellan organisationerna och myndigheterna. Därvid skall också kostnadseffekterna redovisas. I frivilligorganisationernas ungdomsutbildning förekommer inslag i vilka ungdomar ges skjutträning och på andra sätt övas i vapenbruk. Sverige har i internationella sammanhang ställt sig bakom strävandena att förhindra att den som inte fyllt 18 år deltar i militärt försvar. Utredaren bör pröva om nämnda inslag i ungdomsutbildningen âr förenliga med Sveriges internationella åtaganden.

Finansiering

De frivilliga försvarsorganisationemas utbildningsverksamhet finansieras huvudsakligen statsbidrag. En förutsättning for statsbigenom drag är att organisationerna följer bestämmelserna i kungörelsen och sådana andra föreskrifter regeringen beslutar om. Statsbidragen som lämnas över två anslag under fjärde huvudtiteln, ett för den militära delen disponeras överbefälhavaren och ett för den civila delen som av disponeras statens räddningsverk arbetsmarknadsstyrelsom av resp. Vidare lämnas statsbidrag också över ett anslag under femte sen. huvudtiteln som disponeras av socialstyrelsen. Behovet statsbidrag prövas efter förslag varje organisation för av av sig. Överbefälhavaren, de funktionsansvariga myndigheterna och and-

148 Bilaga 2 SOU 1992132

ra berörda myndigheter skall sedan var och en inom sitt område yttra sig över förslagen. Detta sker i regel genom myndigheternas anslagsframställningar. Statsbidragen fördelas mellan organisationerna i princip pa det sätt som anslagsmyndighetema bestämmer. Betalningsansvaret för de administrativa kostnader som följer med organisationernas och myndigheternas skyldigheter avgörs i allt vasentligt efter de riktlinjer som överbefälhavaren och de funktionsansvariga myndigheterna bestämmer på resp. område. Bidragsstödet till organisationerna uppgår f.n. ba 199091 till ca 200 milj.kr. Härtill kommer kostnaderna for myndigheternas del av verksamheten, också finansierad över statsbudgeten. Utredaren skall pröva om statsmakternas tilldelning av medel for frivilligverksamheten får den största samlade nyttan för totalförsvaret. Vidare skall utredaren också pröva det fortsatta behovet av medel till verksamheten och föreslå en lämplig fördelning mellan organisationeroch myndigheterna med hänsyn till deras resp. uppgifter. I dessa na sammanhang måste självfallet beaktas intresset från samhällets sida av att det finns ett på frivilliga insatser grundat stöd för landets försvar.

Förmåner

Det nuvarande förmånssystemet för frivilligforsvaret beslutades av riksdagen prop. 198586134, FöU 10, rskr. 281 under våren 1986. Systemet grundar sig på frivilligkommitténs betänkande SOU 198535 Ersättningar och förmåner inom frivilligforsvaret. De forändringar av systemet som då genomfördes innebar att de generella ersättningarna i större omfattning knöts till dagpenningsystemet och att rätten till familjebidrag vidgades för den som inkallats för att frivilligt utbilda sig för eller tjänstgöra i befattning inom totalförsvaret. Samtidigt infördes årliga utbildningspremier for den frivilliga avtalspersonalen och höjda arvoden till frivilliga instruktörer och funktionärer. Vidare infördes en rätt till befattningspenning för befäl inom frivilligförsvaret och för funktionärer. De nya bestämmelserna, som trädde i kraft den 1 januari 1987, finns intagna i förordningen FFS 198637 om förmåner till frivillig personal m.fl. och förordningen FFS 198638 om förmåner till instruktörer inom frivillig forsvarsutbildning. Förmånssystemet för den frivilliga personalen har tillämpats i drygt tre år. De förbättrade förmånerna till frivilliga har inneburit merkostnader som medfört att organisationerna fått ökade statsbidrag. Behovet av medel for att täcka dessa kostnader har, bl.a. på grund av förändringar i utbildningsvolymen, emellertid lett till årligen återkommande kompensationskrav i vissa fall. Utredaren skall undersöka effektiviteten i förmånssystemet och redovisa kostnadsutvecklingen för förmånerna och deras administration. Vidare skall utredaren göra en sådan översyn av förmånssystemet som påkallas dels av den nyss nämnda undersökningen, dels av de överväganden och förslag utredningsarbetet i övrigt medfört. I sitt betänkande föreslog frivilligkommittén att en lagfäst rätt till

SOU 1992132 Bilaga 2 149

ledighet skulle införas för frivillig försvarsverksamhet. Den skulle omfatta all avtalsenlig tjänstgöring inom totalförsvaret, grundutbildning

samt befordringsutbildning och sådan kompletteringsutbildning som fordras för att den enskilde skall uppnå eller behålla kompetens för sin

krigsbefattning. Rättigheten skulle inte begränsad. vara Föredragande statsrådet prop. 198586134 dock den var av meningen att ytterligare beslutsunderlag nödvändigt innan ställning var togs till kommitténs förslag. Någon rätt till ledighet infördes inte. Utredaren skall, bl.a. efter hörande arbetsmarknadens av parter, pröva om det från samhällsekonomiska utgångspunkter finns förut-

sättningar att införa en generell rätt till ledighet. Om sådana förut-

sättningar fmns, skall utredaren lämna förslag till hur till en rätt ledighet bör författningsregleras och finansieras.

Författningsregleringen

Utredaren skall också granska kungörelsen 1970301 frivillig om forsvarsverksamhet. Granskningen bör göras från såväl sakliga och materiella som språkliga och redaktionella utgångspunkter. Den skall

leda till ett förslag till ny författningsreglering. En fråga som utredaren särskilt bör uppmärksamma i detta sammanhang behovet är av lagstöd för uppgifter på frivilligverksamhetens område ligger som på de frivilliga försvarsorganisationema och den frivilliga personalen samt på landstingen och kommunerna. Utredaren bör också överväga om inte dagens bestämmelser, som innebär att regeringen fastställer

grundstadgar för organisationerna, kan delegeras till myndighet.

Arbetets bedrivande

Utredaren skall redovisa resultatet sitt arbete den decemav senast 31 ber 1991.

Vid utredningsarbetet skall utredaren beakta forsvarskommitténs och statsmaktemas ställningstaganden i de frågor betydelse som är av för uppdraget. När det gäller förslaget till författningsreglering ny skall även resultatet vämpliktslagutredningens av Fö 198801 arbete beaktas.

Regeringen beslutade den 26 april 1990 Statskontoret att ge i uppdrag att kartlägga stödet till föreningslivet samt lämna förslag till hur en fördjupad prövning baserad på uppföljning och utvärdering kan göras av stödet. Uppdraget skall redovisas till civildepartementet senast den 31 december 1990. Utredaren skall vid arbetet med de delar av uppdraget som rör dessa frågor samråda med Statskontoret och därvid

uppmärksamma resultatet Statskontorets updrag. av Utredaren skall vidare beakta vad har anförts direktiven som i dir. 19845 till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

Utredaren skall fortlöpande hålla kontakt med företrädare för de frivilliga försvarsorganisationema.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag nu att regeringen bemyndigar chefen för försvarsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare omfattad kommittéforord- - av

150 Bilaga 2 SOU 1992132

ningen 1976119 med uppdrag att utreda de frivilliga försvarsorga- nisationernas verksamhet inom totalförsvaret, att besluta sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde om åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns anslag A 2. Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. Försvarsdepartementet

SOU 1992132 Bilaga 3 151

Kungl. Majzts Kungörelse 1970301 om frivillig

försvarsverksamhet

Allmänna bestämmelser

l § Med frivillig försvarsorganisation avses i demia kungörelse Certtralförburtdetför befálsutbildning. Flygfältsingenjörsföreningarna. Flygvapenforeningarnas riksförbund. Frivilliga automobilkårentasriksförbund. Frivilliga flygkåren, Frivilliga motorcykelkårernasriksförbund. Frivilliga radioorganisationert, Frivilliga skytterörelsert. Svenskablå stjärnan, Föreningen svenska röda korset i fråga om medverkan i totalförsvarets sjukvård och i verksamhetenför civilbefolkningens skydd i krig. Riksförbundet Sverigeslottakårer. S riksförbund. Svenskabrukshundklubben, Svenskafallskämisförburtdet. SvenskapistolskytteRirburtdct. Svaiska sportskytteftkbundet. Sverigesdvilförsvarsfåbund och Sverigeskvinnliga bilkårers riksförbund samt i fråga om frivillig betälsutbildning Kustanilleriets reservofñcasförburai. SvenskaAmiens och Flygvapnets reservofñcasförbund, SvenskaFlottans reservofñcersfutund och Svenskavärnpliktsofñcersfübundet. Förordning I 984 .-8491

2 i statsbidrag ella annat statligt stöd till frivillig försvarsorgartisationutgår under förutsättning att organisationen följer bestärrtrnelsema i derma kungörelse och övriga föreskrifter som regeringar meddelar. Förordning 1977124.

3 5 Försvarsverksamheten inom frivillig försvarsorganisation skall tjäna totalförsvaret och omfatta lörsvars lysning samt rekrytering och utbildning frivillig av .

gundstadgar

ör frivillig försvarsorganisation fastställes regeringen. Förordning . av l J24.

4 § Personal som genom skriftligt avtal åtager sig att frivilligt tjänstgöra inom totalförsvaret kallas A- eller B-personal. Med A- personal förstås sådan personal placeras för ständig som tjänstgöring inom totalförsvaret och med B-pasonal sådanpersonal som står till förfogande för tillfällig tjänstgöring inom totalförsvaret.

Myndigheternas uppgifter

5 § Myndighet skall inom sitt verksamhetsområde och i samråd med de frivilliga försvarsorganisationerna lämnaorganisationernaunderlag för upplysningsvuksamhetert, bistå organisationerna gsvaksarruteten. leda frivillig befälsutbildning samt A- och B-personals utbildning, anordnautbildning av annan frivilig personalunder medverkan av organisationerna,

152 Bilaga 3 SOU 1992132

registrera personal för frivillig befälsutbildning, tecknaavtal med, registreraoch krigsplaoera A-personal, för erforderlig lokal- och centralregistrering samt krigsplacering av B- personal, svara tillhandahålla frivillig försvarsorganisation materiel, lokaler och övningsområden enligt särskildabestämmelser, i övrigt understödjaden frivilliga Rjrsvarsverksamheten.

6 § Överbefålhavaren och arbetsmarknadsstyrelsensamordnar i samrådmed andra berörda myndigheter den frivilliga försvarsverksamheten, överbefallfiavaren inom försvarsmakten och arbetsmarknadsstyrelsen inom totalförsvaret i övrigt. Overbefalhavaren svarar också för samordning mellan de militära och civila delarna av den frivilliga försvarsvcrksarnhcten. Förordning I 977x124.

7 § Överbefálhavaren, statens räddningsverk, Överstyrelsen för civil beredskap, socialstyrelsen, statens jordbruksverk, arbetsmarknadsstyrelsen och andra berörda myndigheter inom totalförsvaret skall, var och en inom siu orriråde, yttra sig över förslag tili framställning om statsbidrag från en frivillig försvarsorganisation. Förordning 19911207.

8 § Överbefälhavaren och arbetsmarknadsstyrelsenåligger särskilt att i samråd lämna anvisningar för beräkning av maximistyrkor för A- och B-personal samt att ange riktlinjer för denna personal.

rewczing

av erbefålhavaren åligger vidare särskilt att verka for enhetliga bestämmelser om utbildning, Intagning och förordnande av personal, som deltager i frivillig försvarsutbildning, och för en lndamålsmlig Rrdelning av de frivilliga Rksvarsorganisatimiemas uppgifter.

9 § Försvar myndighet utanför försvarsmaktenåligger särskilt att lämna frivillig fbrsvarsorgantsationuppgifter om behovet av frivillig personal och det årliga utbildningsbehovet. Förordning 1 971.124.

10 § Militarbefälhavare civilbdälhavare leder den frivilliga försvarsverksamheten inom sitt verksamhetsområde. Militårbefälhavare svarar också i samrådmed andra berörda myndigheter för samaidning mellan de militära och civila delarna av den frivilliga försvarsverksamheten inom rnilitärorrirådet.

ll § Länsstyrelsen leder i samråd med länsarbetsnämnden,landstingskommunen och kommuriema den frivilliga försvarsverksamhetai inom sitt verksamhetsområde. Försvarsområdesbefålhavareoch chefen för Gotlands militärkommando svarar för samordning mellan de militära och civila delarna av den frivilliga försvarsverksamhcteninom försvarsomrâdet respektive rriilitárkmimandot. Förordning 1991 .-56.

De frivilliga Forsvarsorganlsationernas uppgifter

12 § Frivillig försvarsorganisatim skall i samråd med myndigheterna leda upplysriings- och rekryteringsverksarriheten. medverkavid sådan utbildning av frivillig personal som leda av myndighet, ledasådanutbildning av frivillig persaial som icke anordnas av myndighet, tecknaavtal med och svara för registrering och krigsplacering av B-personal.

13 Frivillig försvarsorganisatiori § skall vidare avge förslag till framställning om statsbidrag. omhänderta tilldelade statsmedel enligt meskriftea av central förvaltningsmyndighet, bestämma över sin ekonomiskt stödjande verksamhet och andra föreningsrriässigaangelägenheter.

A- och B-personal

13 a § Som A- eller B-personal får den antas som år svenskmedborgare och fyller minst l6 år eller, om tjänstgöringen avser försvarsmakten, minst 18år under antagningsåret. har avgett förklaring om sitt hälsotillstånd. har tillräckliga förutsättningar för tjänstgöringen. Kravet på svenskt medborgarskap gäller inte avtalspersonali hemskyddsorganisationen.

SOU 1992132 Bilaga 3 153

Den avtalsslutande myndigheten får infordra andra uppgifter som fordras om personliga förhållanden av betydelse för tjänstgöringen och skall före antagningen av personalen samråda med berörda myndigheter. Förordning 19871059.

14 § A- och B-personal är skyldig att fullgöra repetitionsutbildning, A-personalen högst 16 dagar för varje fyraårsperiod av avtalstiden och B-personalen högst 80 timmar för varje fyraårsperiod av avtalstiden. Vid krig eller krigsfara eller då personal inkallas till tjänstgöring jämlikt 27 § 2 mom. vämpliktslagen 1941967 är A- och B-personalen skyldig att fullgöra den tjänstgöring som behövsmed hänsyn till verksamheteninom totalförsvaret.

15 § Avtal med A- och B-personal träffas för fyraårsperioder och gäller med sex månaders uppsägningstid. Vid uppsägning från den avtalsslutande myndighetens sida får dock konare uppsägningstid iakttagas. Den avtalsslutande myndigheter får medge att avtalet upphör utan att gällande uppsägningstid iakttages. Avtal som sagts upp före avtalstidens utgång anses förlängt med ytterligare en fyraårspedod. Frivillig personal får säga upp avtalet vid krig eller krigsfara eller då vämpliktiga inkallas till tjänstgöring jämlikt 27 § 2 mom. värnpliktslagen 1941967.

16 § Anstånd med repetitionsutbildning får av den avtalsslutande myndigheten beviljas A- och B-personal om det göres sannolikt att utbildningen skulle medföra avbräck i påbörjade studier eller vålla olägenhet i vederbörandes arbete eller eljest beredaden frivillige eller nära anhörig till honom svårigheter.

Övriga bestämmelser

17 § För samordning av de frivilliga törsvarsorganisationemasverksamhet skall finnas samarbetsorgan enligt bestämmelser som överbefälhavaren meddelar efter samråd med arbetsmarknadsstyrelsat oda organisationerna. I frivillig Rrsvarsorgartisatiortsledningsorganskall ingå representanter för statsmyrtdighetema enligt föreskrifter i organisationensgrundstadgar.

18 5 Tvist i rekryteringsfråga prövas av en personalpövningsnärrmd enligt särskilda bestämmelser.

19 § Frivillig personal ahåller under utbildning och annan tjänstgöring förmåna enligt grunder som regeringar bestärrtrru. Förordning 1977124.

20 5 Gåva som tillfalla frivillig törsvarsorgartisatiort och som kan komma att medföra kostnad eller förpliktelse för staten får mottages först f eter regenngensm ed and crvarje särskl ll fll. a giv Förordning 1977124.

Statens 1992

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Frihet ansvar kompetens. Grundutbildningens 37.Psykiatrinochdess patienter levnadsförhållanden, - - villkor i högskolan.U. vårdens innehålloch utveckling.S.

2. Regler för risker. Ett seminarium om varför vi 38. Friståendeskolor. Bidrag och elevavgifter. U.

tillåter mer föroreningar inne än ute. M. 39.Begreppet arbetsskada S.

3. Psykisktstördas situationi kommunerna 40.Risk- och skadehanteringi statlig verksamhet. Fi.

-en probleminventeringur socialtjänstens 4 Angående vattenskotrar. M.

perspektiv.S. 42. Kretslopp Basenför hållbar stadsutveckling.M. - 4. Psykiatrini Norden -ett jämförandeperspektiv.S. 43.Ecocycles The Basisof SustainableUrban - Koncessionför försäkringssammartslutningar. Fi. Development. M.

Ny mervärdesskattelag. 44. Resurserför högskolans grundutbildning.U.

Motiv. Del 45.Miljöfarligt avfall ansvar och riktlinjer. M. - - Författningstextoch bilagor. Del Fi. 46. Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka forskning - - 7. Kompetensutveckling en nationell strategi. A. kring service,stödoch vård.S. - Fastighetstaxering Bostadsrätter. Fi. 47. Avreglerad bostadsmarknad, Del II. Fi. m.m.- Ekonomi och rätt i kyrkan. C. 48.Effektivare statistikstyming Den statliga - 10.Ett nytt bolag för rundradiosändningar. Ku. statistikens finansieringoch samordning. Fi.

l Fastighetsskatt. Fi. 49. EES-anpassning av marknadsföringslagstifmingen.

12. Konstnärlig högskoleutbildning.U. C 13. Bundnaaktier. Ju. 50.Avgifter och högkostnadsskydd inom äldre-och

14. Mindre kadmium i handelsgödsel. Jo. handikappomsorgen. S 15. Ledning och ledarskap i högskolan några 51. Översyn av sjöpolisen. Ju. perspektiv och möjligheter. U. 52. Ett samhälleför alla S.

16.Kroppenefterdöden. S. 53.Skatt dieselolja.Fi.

17.Den sista undersökningen obduktioneni ett 54. Mer för mindre nya styrformer för barn- och - psykologisktperspektiv. S. ungdomspolitiken. C.

18.Tvångsvårdi socialtjänsten ansvar och innehåll.S. 55.Rådför forskning om transporter och - 19. Långtidsutredningen1992.Fi. kommunikation. K.

20. Statenshundskola.Ombildning från myndighettill Rådför forskning om transporter och

aktiebolag. S. kommunikation.Bilagor. K.

21. Bostadsstödtill pensionärer.S. 56.Färjoroch farleder. K. 22. EES-anpassning lueditupplysrtingslagen.Ju. 57.Beskattning av vissanaturaförmåner m.m. Fi. av 23. Kontrollfrågori tulldatoriseringen m.m. Fi. 58.Miljöskulden. En rapportom hur miljöskulden

24.Avregleradbostadsmarknad. Fi. utvecklas om vi ingenting gör. M.

25.Utvärderingav försöksverksamheten med S-årig 59.Uiraruppdraget. U.

yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. U. 60. Enklarereglerför statsanställda.Fi.

26.Rätten till folkpension kvalifikationsregleri 61.Ett reformerat åklagarväsende. Del. A och B. Ju. internationella förhållanden. 62. Forskningochutveckling för totalförsvaret förslag - 27. Årsarbetstid. A. till åtgärder.Fö.

28. Kartläggning av kasinospel enligt internationella 63. Regionalaroller en perspektivstudie.C. - regler. Fi. 64.Utsikt mot framtidensregioner sju debattinlägg.C. - 29. Smittskyddsinstitutet ny organisationför Sveriges 65.Kartboken.C. nationella srnittskyddsfunktioner.S. 66. Västsverige regioni utveckling. C. - 30. Kreditförsälcring Någraaktuellaproblem. Fi. 67. Fortsattreformering av företagsbeskatmingen. Del - 31. Lagstiftning om satellitsåndningar av Fr.

TV-programKu. 68.Långsiktig miljöforslming.M.

32. Nya Inlandsbanan. K. 69. Meningsfull vistelsepå asylförläggning. Ku.

33. Kasinospelsverksamhet i folkrörelsemastjänst C. 70.Telelag. K.

34. Fastighetsdatasystemets datorstruktur. M. 7l. Bostadsförmedlingi nya former. Fi.

35.Kart- och mätningsutbildningari nya skolforrner. M. 72 Det kommunala medlemskapet.C.

36. Radiooch TV i ett. Ku.

Statens

offentliga

utredningar-

Kronologisk förteckning

73. Välfärd och valfrihet service,stödochvårdför 105.Administrativt stöd till Försvarsmakten.Fö.

psykisktstörda S. 106.Civilbefälhavama.Fö.

74. Provaprivat Provningochmätteknikinom SP - 107.Kulturstödvid ombyggnad.Ku.

och SMPi europaperspektiv.N. 108.VAL, OrganisationTeknik Ekonomi.Ju.

75. Ekonomiskpolitik underkriserochi krig. Fi. 109.Investeringar arrendejordbruket och andra

76. Skogspolitikeninför 2000-talet.Huvudbetän- arrenderättsliga frågor. Ju.

kande.Skogspolitikeninför 2000-talet.Bilagor 110.Informationochden lnformationsTeknologin nya Skogspolitikeninför 2000-talet.Bilagor II. Jo. straff- ochprocessrättsligafrågor Ju. - m.m. 77. Psykiskt störda socialförsäkringen ett i 111.Denframtidaskogsvårdsorganisationen. Jo. kunskapsunderlag. S. 112.Administrationen kanslihuset. i

78. Utredningen om vissainternationellainsolvens- Klara administrationen Bilaga. Fi. frågor.J u. 113.Lag företagsrekonstruktion. Ju. om Statensfastigheterochlokaler ny organisation. 114. Malmöregionens trafiksystem. Överenskommelse . - F1 åtgärderi trafikensinfrastruktur.K. om Kriminologisk ochkriminalpolitisk forskning.Ju. 115.Kontroll i konkurrens avveckling AB Svensk . - av Trafikpolisen mer än dubbeltbättre.Ju. Bilprovnings monopolpå kontrollbesiktning.K. . Genteknik en utmaning.Ju. 116.Privatförmedlingoch uthyrning arbetskraft.A. . - av Aktiebolagslagen och EG. Ju. . 117.Konsumenternaochlågprisbutiken.En studieav

Ersättningför kränkning genom brotLJu. ändrade köpvanori dagligvaruhandeln.Jo. . Förvaltning av försvarsfastigheter.Fö. 118. Arvoden för vard hosprivatpraktiserandeläkare.S. . Ett nytt betygssystem.U. l 19.Svenskträdgårdsnäring nuläge och utvecklings- . - Åtgärder för att förbereda Sverigesjordbruk och . möjligheter.Jo.

livsmedelsindustriför EG förslag om vegeta- 120.Allmännaarvsfonden.S. biliesektom,livsmedelsexportenoch denekolo 121.Vissamervärdeskattefrågor. Fi.

giskaproduktionen.Jo. 122.Socialbakgrund studiestödochövergångtill - Veterinärverksamhet behov,organisationoch - högrestudier.U. . finansiering.Jo. 123.Ett hav möjligheter AMU-Gruppenpå väg mot av - Bostadsbidrag enklare rättvisare billigare. S. 2000-taletsutbildningsmarknad.A. . - - - Biobränslenför framtiden.Jo. 124.Biståndunderomprövning. Översyn det svenska . av Biobränslenför framtiden.Bilagedel.Jo. utvecklingssamarbetet medMoçambique. UD. . Pliktleverans.U. 125. Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och . Svenskskolai världen.U. livsmedelsindustriför EG förslagom artimalie- . - Skolaför bildning. U. sektom. Jo. . Densvenskamarknadenför projelnkapital 126.SwedishEnvironmentalDebt.M. . statens nuvarandeochframtidaroll. N. 127.Boverket uppgifter ochverksamhet Fi. - - Förbud mot etniskdiskrimineringi arbetslivet. 128.Kommunal uppdragsverksamhet. C. . Ku. 129.Merkostnadervid sjukdom och handikapp.S.

97. Sparar vi för lite Hushâllssparandet i samhälls- 130. Vinna eller försvinna folkrörelsernaslotterier och ekonomin.Fi. speli framtiden.Fi.

98. Kommunernassocialbidrag en kartläggning av 131.Grovt Rattfylleri ochSjöfylleri. Ju. normer, kostnader m.m. S. 132.Frivillig verksamhetför totalförsvaret ett mål- - 99. Rådgivningeninom jordbruketoch trädgårds- ochresultatperspelctiv. Fö.

näringen.Jo.

100.Statenocharbetsgivarorganisationema Fi.

101 Försvarsmaktens hälso-ochsjukvård.Fö. . 102 Myndigheternasförvaltningskosmader . budgetering av pris- ochlöneförändringar.Fi. - 103 FHU92.A. . 104.Vår uppgift efter Rio svenskhandlingsplan inför 2000-talet.M.

Statens

offentliga utredningar 1992

Systematisk förteckning

Utrikesdepartementet Psykiatrinochdesspatienter levnadsförhållanden. - Biståndunderomprövning. Översyn vårdensinnehålloch utveckling.[37] av det svenska utvecklingssamarbetet medMoçambique.[124] Begreppetarbetsskada[39]

Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka

Justitiedepartementet forskning kring service,stödochvård. [46] - Bundnaaktier. [13] Avgifter ochhögkostnadsskydd inom äldre-och

handikappomsorgen. [50] EES-anpassning lcreditupplysningslagen. av [22] Översyn sjöpolisen.[51] Ett samhälleför alla. [52] av Ett reformeratåklagarväsende.Del A ochB. [61] Välfärd och valfrihet service,stödochvardför

Utredningen psykisktstörda.[73] om vissainternationellainsolvensfrågor. [78] Psykisktstörda socialförsäkringen ett kunskaps- underlag.[77] Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning. [80] Trafikpolisen än dubbelt bättre. [81] Bostadsbidrag enklare rättvisare billigare. [89] - - mer Genteknik Kommunernassocialbidrag en kartläggning av - en utmaning.[82] normer, kostnader m.m. [98] Aktiebolagslagenoch EG. [83] Ersättningför kränkning Arvodenför vårdhosprivatpraktiserande [118] genom brott. [84] Allmännaarvsfonden.[120] VAL, OrganisationTeknik Ekonomi.[108] Merkostnadervid sjukdomochhandikapp.[129] Investeringari arrendejordbruketoch andraarrende-

rättsligafrågor. [109]

Kommunikationsdepartementet

Information och den nya InformationsTeknologin straff- och processrättsligafrågor [110] Nya Inlandsbanan.[32] m.m. Lag Rådför forskning transporter ochkommunikation. om företagsrekonstruktion. 13] om Grovt Rattfylleri och Sjöfylleri. [131] Rådför forskning om transporter och kommunikation.

Bilagor. [55]

Försvarsdepartementet Färjorochfarieder.[56]

Telelag. [70] Forskningochutvecklingför totalförsvaret förslag - Malmöregionenstrafrksystem. Överenskommelse till åtgärder.[62] Förvaltning om atgärderi trafikensinfrastruktur. 14] av försvarsfastigheter.[85] Försvarsmaktens Kontroll i konkurrens aweckling av AB Svensk hälso- ochsjukvård.[101] - Bilprovnings monopolpa kontrollbesiktning.[115] Administrativt stödtill Försvarsmakten.[105]

Civilbefälhavama [106]

Finansdepartementet

Frivillig verksamhetför totalförsvaret ett mål- och resultatperspektiv.[132] Koncessionför försäkringssammanslutningar. [5]

Ny mervärdesskatt-Jag.

Socialdepartementet - Motiv. Del

Författningstextochbilagor. Del 2. [6] Psykisktstördassituationi kommunerna - Fastighetstaxering m.m. Bostadsrätter.[8] -en probleminventering socialtjänstens ur perspektiv. [3] - Fastighetsskatt.[11] Psykiatrini Norden ett jämförandeperspektiv. [4] lángtidsutredningen1992.[19] Kroppenefter döden.[16] Kontrollfragori tulldatoriseringen m.m. [23] Densistaundersökningen obduktioneni ett - Avregleradbostadsmarknad. [24] psykologisktperspektiv.[17] Kartläggning av kasinospel enligt internationella Tvângsvårdi socialtjänsten ansvar ochinnehåll. [18] - - regler. [28] Statenshundskola ombildning från myndighettill aktiebolag.[20] Kreditförsâkring Någraaktuellaproblem.[30] -

Bostadsstödtill pensionärer.[21] Risk- och skadehanteringistatligverksamhet.[40]

Avregleradbostadsmarknad, Del II. [47] Rättentill folkpension kvalifikationsregleri internationellaförhållanden. Effektivarestatistikstyming Den statligastatistikens - [26] Smittskyddsinstitutet finansieringoch samordning.[48] - ny organisationför Sveriges Skattpå dieselolja [53] nationellasmittskyddsfunktioner.[29]

1992 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Beskattning vissa naturaförmåner m.m. [57] Biobränslen för framtiden. [90] av reglerför statsanställda. [60] Biobranslen för framtiden. Bilagedel. [91] Enklare Fortsatt reformering företagsbeskattningen. Del Rådgivningeninom jordbruket och av [67] trädgardsnäringen. [99] former. [71] Den framtida skogsvardsorganisationen. 1 Bostadsförmedling nya i Ekonomisk politik under kriser och i krig. [75] Konsumenterna och lågprisbutiken. Fri studie v Statens fastigheter och lokaler organisation. [79] ändrade köpvanor i dagligvanihandeln. [117] - ny vi för lite Hushållssparandet i samhälls- Svensk trädgårdsnäring nulägeoch Utvecklings Sparar ekonomin. [97] möjligheter. [119] arbetsgivarorganisationema. [100] Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och Staten och Myndigheternas förvaltningskostnader livsmedelsindustriför EG förslag om animale- pris- och löneförändringar. [102] sektorn. [125] - budgeteringav Administrationen i kanslihuseL Arbetsmarknadsdepartementet Klara administrationen Bilaga 12] - Vissa mervärdeskattefragor. [121] Kompetensutveckling nationell strategi. [7] - en uppgifter och verksamhet. [127] Årsarbetstid. [27] Boverket- Vima eller försvinna folkrörelsemas lotterier och FHU92 [103] speli framtiden. [130] Privat förmedling och uthyrning av arbetskraft [116] möjligheter AMU-Gruppen på vägmot Ett havav - 2000-talets utbildningsmarknad. [123] Utbildningsdepartementet Kulturdepartementet kompetens. Grundutbildningens Frihet ansvar- villkor Ett nytt bolag för rundradiosändningar. [10] ihögskolan. [l] Lagstiftning om satellitsändningar av TV-progam. Konstnärlig högskoleutbildning. [12] [31] Ledning och ledarskap i högskolan några perspektiv Radiooch TV i ett. [36] och möjligheter. [15] Meningsfull vistelse på asylförläggning. [69] Utvärdering försöksverksamheten med 3-årig Förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet [96] av yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. [25] Kulturstödvid ombyggnad. [107] Fristående skolor. Bidrag och elevavgifter. [38]

högskolans grundutbildning. [44] Näringsdepartementet

Resurser för Läraruppdraget. [59] Prova privat Provning och mätteknik inom SPoch - Ett nytt betygssystem. [86] SMP i europaperspeldiv. [74] Pliktleverans. [92] Den svenska marknaden för projektkapital statens - Svensk skolai världen. [93] nuvarande och framtida roll. [95] Skola för bildning. [94] bakgrund studiestödoch övergång till Civildepartementet Social högre studier. [122] Ekonomioch rätt i kyrkan. [9] Kasinospelsverksarrmeti folkrörelsemas tjänst [33] Jordbruksdepartementet [49] EES-anpassning av marknadsföringslagstiftnirgen. Mindre kadmium i handelsgödsel.[14] Mer för mindre nya styrforrner för barn- och - Skogspolitiken inför 2000-talet. Huvudbetänkande. ungdomspolitiken. [54] 176] Regionala roller en perspektivstudie. [63] - Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor [76] Utsikt mot framtidens regioner sju debattinligg. [64] - Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor II. [76] Kartboken. [65] Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och Västsverige region i utveckling. [66] livsmedelsindustri för EG -förslag om vegetabilie- Det kommunala medlemskapet. [72] sektorn, livsmedelsexporten och den ekologiska Kommunal uppdragsverksamhet. [128]

produktionen. [87] Veterinär verksamhet behov, organisationoch finansiering. [88]

Statens offentliga 1992 utredningar

Systematisk förteckning

Miljö- och naturresursdepartementet Reglerför risker. Ett seminarium om varför vi tillåter mer föroreningarinne än ute. [2] Fastighetsdatasyslemets datorstruktur.[34] Kan- och mämingsutbildningari nya skolformer.[35] Angåendevattenskotrar.[41] Kretslopp Basenför hållbarStadsutveckling.[42] - Ecocycles The Basisof SustainableUrbanDevelop- ment. [43] Miljöfarligt avfall ansvar ochriktlinjer. [45] - Miljöskulden. En rapportom hur miljöskuldenutvecklas om vi ingenting gör. [58] Långsiktigmiljöforslcning.[68] Var uppgift efter Rio svenskhandlingsplaninför - 2000-talet.[104] SwedishEnvironmentalDebt.[126]

5 L. -13