Rådgivningen inom jordbruket och trädgårdsnäringen

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

inom Rådgivningen

och jordbruket

trädgårdsnäringen

S U

199299 Betänkande av Rådgivningsutredningen

Statens offentliga utredningar

ggg

199299 Jordbruksdepartementet

inom

Rådgivningen

jordbruket och

trädgårdsnäringen

Betänkande av [gâdgivningsutredningen Stockholm 1992

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, ocksåpå uppdrag av ngeringskanslicts som törvalmingskontor ombesörja remissutsändningar av dessa publikationer.

Adress Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 087 39 96 30 Telefax 087 39 95 48

Publikationernakan ocksåköpas i Informationsbokhandcln. Malmtorgsgatan Stockholm.

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-13176-5 ISSN 0375-250X Stockholm 1992

Till statsrådet och chefen för

Jordbruksdepartementet

Genom beslut den 12 september 1991 bemyndigade regeringen chefen för Jordbruksdepartementet att tillkalla särskild utredare med en uppdrag att utreda den statliga rådgivningen till jordbruket. Genom beslut den 19 december 1991 utvidgade regeringen uppdraget. Med stöd av ovannämnda bemyndigande förordnades den 19 december 1991 överdirektören Alf Wallin att vara särskild utredare. Den 10 februari 1992 utsågs till experter lantbruksrådet Åke Clason, länsrådet Ulf Henricsson, avdelningsdirektönen Jan Ingemansson, lic. agr. Gunnar Larsson, direktören Carl Henrik Ohlsson och hortonomen Eva Svensson samt till sekreterare byråchefen Lennart Lindqvist. Utredningen, som antagit namnet Rådgivningsutredningen, får härmed överlämna betänkandet SOU 199299 Rådgivningen inom jordbruket och trädgårdsnäringen. Till betänkandet har ett särskilt yttrande fogats av experterna Larsson, Ohlsson och Svensson.

Jönköping i oktober 1992

Alf Wallin

Lennart Lindqvist

Innehåll Sida

2.2 Statens rådgivningspolicy för jordbruket och trädgårdsnäringen 20 2.2.1 Politiska beslut före 1985 20 2.2.2 Politiska beslut efter 1985 23

3 Den statliga rådgivningens omfattning och inriktning 27 3.1 Inledning 27 3.2 Länsstyrelserna 28 3.2.1 Organisation av rådgivningsuppgifter 28 3.2.2 Rådgivningen till jordbruket 28 3.2.3 Rådgivningen till trädgårdsnäringen 34 3.2.4 Uppdragsverksamhet m.m. 38 3.2.5 Utveckling och framtidsbedömningar 39 3.2.6 Samarbetsfrågor 41 3.3 Statensjordbruksverk 43 3.4 Forskningsinformation 48 3.5 Rådgivning förknippad med myndighetsutövning 50

4 Näringslivets egen rådgivningsverksamhet 57 4.1 Inledning 57 4.2 Rådgivning anknuten till tjänsteproduktion 58 4.2.1 Hushållningssällskapen 58 4.2.2 Svensk Husdjursskötsel 61 4.2.3 LRF Konsult 63 4.2.4 Lantbrukarnas Riksförbund 64 4.2.5 Trädgårdsutveckling AB 64 4.2.6 Banker 65 4.2.7 Övriga organisationer och privata konsultföretag 66 4.3 Rådgivning knuten till förädling och försäljning 67 4.3.1 Scanföretagen 67 4.3.2 Lantmännenföreningarna 68 4.3.3 Mejeriföreningama 69 4.3.4 Privata sektorn 69

Sida 4.4 Analys rådgivningens inriktning 69 av 4.4.1 Produktionsteknisk rådgivning 69 4.4.2 Rådgivning i företagsekonomi och företagsledning 7 1 4.4.3 Landsbygdsutveckling 7 1

4.5 Synpunkter på framtida behov av rådgivning 72 4.5.1 Produktionsteknisk rådgivning 72 4.5.2 Rådgivning i företagsledning 73

Lantbruksskolornas verksamheter 77 5.1 Inledning 77 5.2 Lantbruksskola naturbruksgymnasium 77 - 5.3 Vuxenutbildning och uppdragsutbildning 78 5.4 Utvecklingsmöjligheter för vidareutbildning och rådgivning 81 5.5 Avslutande synpunkter 83

Jordbrukets och trädgårdsnäringens utveckling 87 6.1 Sektom i samhällsekonomin 87 6.2 Strukturutvecklingen 88 6.3 Avslutande synpunkter 92

Rådgivningen i några andra länder 95 7.1 Inledning 95 7.2 Översikt 95 7.2.1 Huvudmannaskap 95 7.2.2 Finansiering 96 7.2.3 Samband mellan rådgivning, utbildning och forskning 98 7.3 Länderexempel från EG 99 7.3.1 Inledning 99 7.3.2 Danmark 99 7.3.3 Nederländerna 103 7.3.4 Storbritannien 105 7.3.5 Tyskland 107 7.4 Avslutande synpunkter 109

Rollfördelningen i den framtida rådgivningen 111 8.1 Statens behov av att använda information och rådgivning 111 8.2 Rollfördelningen mellan näringama och staten 114 8.3 Motiv för statlig rådgivningsverksamheti framtiden 115 8.3.1 Allmänna utgångspunkter 115 8.3.2 Information och annan rådgivning förknippad med myndighetsutövning 116

Sida 8.3.3 Rådgivning som medel för att nå statliga mål 118 8.3.4 Konsekvenser av en EG-anslutning 121 8.3.5 Norra Sverige 122 8.3.6 Särskilda motiv för rådgivning till trädgårdsnäringen 123 8.3.7 Forskningsinformation 124 8.4 Avslutande synpunkter 125

9 Överväganden och förslag 127 9.1 Allmänna synpunkter 127 9.2 Rådgivningen till jordbruket 128 9.3 Rådgivningen till trädgårdsnäringen 133 9.4 Statens särskilda ansvar för norra Sverige 136 9.5 Lantbruksskolornas roll i fortbildning och rådgivning 138 9.6 Forskningsinformation 142 9.7 Finansiella och organisatoriska konsekvenser 144 D Särskilt yttrande 149 Bilagor Direktiv 199183 och 1991116 153

SOU 199299 Sammanfattning

Sammanfattning

Utgångspunkten för utredningen är de förändrade villkor för jordbruksproduktion som följer av 1990 års livsmedelspolitiska reform. Enligt direktiven bör näringen själv bära ansvaret för branschmässig rådgivning på en avreglerad marknad. Detta innebär att ansvaret för ekonomisk och produktionsteknisk rådgivning efter omställningsperioden i första hand skall ligga hos näringen och därmed tillhandahållas av privata och kooperativa organisationer. Speciell hänsyn kan dock behöva tas till behovet sådan rådgivning inom stödområdet. Den av statliga rådgivningen skall alltså främst inriktas information förmot knippad med myndighetsutövning. I utredningsuppdraget ingår också att bl.a. undersöka förutsättningarna för rådgivning vid lantbruksskoloma samt att göra en översyn av trädgårdsrådgivningen. I kapitel 1 beskrivs utredningsuppdraget närmare liksom hur utredningsarbetet bedrivits. I kapitel 2 behandlas begreppet rådgivning. Här lämnas också en redogörelse för statsmaktemas beslut och andra ställningstaganden rörande rådgivningen till jordbruket och trädgårdsnärigen fram till år 1990. I kapitel 3 behandlas den statliga rådgivningens omfattning och inriktning. Jag har gjort ingående kartläggning rådgivningen bl.a. en av vid länsstyrelserna. Denna visar att de totala kostnaderna för länsstyrelsemas rådgivning till jordbruket uppgår till drygt 100 miljoner kronor per år. Ca 90 procent är information och rådgivning förknippad med myndighetsutövning eller av staten i särskild ordning beslu-

tade program, såsom miljörådgivning, omställningsrådgivning,

etc. Länsstyrelsemas trädgårdsrådgivning kostar totalt 14 miljoner ca kronor per år, varav knappt 5 miljoner kronor myndighetsanavser knuten rådgivning. Jordbruksnäringens och trädgårdsnäringens rådgivning liksom egen den rådgivningsverksamhet som lämnas banker och privata företag av behandlas i kapitel Omfattningen all rådgivning till berörda av näringar kan beräknas motsvara bortåt 1 500 årsarbetskrafter. Härav svarar länsstyrelserna för ca en femtedel. I kapitel 5 lämnas beskriven ning av lantbruksskolomas verksamheter. Av denna framgår bl.a. att

10 Sammanfattning SOU 199299

det redan finns lantbruksskolor håller på att utvecklas till att bli som ett kunskapscentrum, som erbjuder bra fortbildningskurser och som bör vara intressanta för andra organisationer att samarbeta med även i rådgivningssarmnanhang. Jordbrukets och trädgårdsnäringens utveckling behandlas i kapitel och i kapitel 7 lämnas en redogörelse för rådgivningen i vissa andra länder. Av denna framgår bl.a. att det i flertalet länder lämnas betydande statliga medel till rådgivningen men det framgår också att andelen statsbidrag successivt sjunker. I kapitel 8 behandlas rollfördelningen i den framtida rådgivningen. Staten har ett behov av att använda information och rådgivning för att tillgodose långsiktiga sarnhällsintressen med anknytning till jordbruket och trädgårdsnäringen. Därför diskuteras i kapitlet motiven för statlig rådgivningsverksamhet i framtiden. Därvid berörs värdet av information och rådgivning som komplement till lagstiftning och ekonomiska styrmedel också betydelsen av att använda rådgivning men som ett medel för att uppnå angelägna samhällsmål.

Överväganden och förslag

I kapitel 9 behandlar jag mina överväganden och förslag. Min principiella slutsats är att staten har ett övergripande ansvar för kunskapsförnyelse. När det gäller rådgivning till jordbruket och trädgårdsnäringen bör statens begränsas till information som är förknippad ansvar med myndighetsutövning. Vidare finns det motiv för att staten använder rådgivning som ett medel för att uppnå vissa samhällsmål. Min slutsats om när staten bör använda rådgivning som ett medel för att uppnå angelägna samhällsmål leder till behov av avgränsning- Gränsdragningen mellan vad staten har behov av att tillgodose och ar. näringama själva bör tillgodose kan dock inte göras skarp. vad som Exempel rådgivning som ligger utanför statens intresse är sådan produktionsteknisk och företagsekonomisk rådgivning, som näringsutövama efterfrågar och som marknaden redan idag erbjuder. Exempel på situationer när staten har anledning att använda rådgivning som ett medel för att uppnå angelägna samhällsmål är sådana som går ut på att höja kunskapsnivån bland jordbrukets och trädgårdsnäringens utövare i samband med strukturella eller andra förändringar av näringens förutsättningar.

SOU 199299 Sammanfattning 11

Statens engagemang i rådgivningen till jordbruket bör begränsas till de situationer då det finns ett allmänt intresse att rådgivningen av används som ett medel för att främja jordbruksnäringens utveckling. Exempel på sådana situationer är spridning av resultat från forskning och försök finansom staten sierar, ny lagstiftning och nya mål inom miljö- och djurskyddsområdet, en ny livsmedelspolitik och därav följande behov omställning av och utveckling av nya resursanvändningsaltemativ, behov av stöd till jordbruket i Sverige, norra behov av stärkt konkurrenskraft inför svensk anslutning till EG. en

Länsstyrelsemas lantbruksenheter bedriver i dag viss uppdragsen verksamhet utan anknytning till myndighetsutövning eller andra prioriterade myndighetsuppgifter. En relativt liten del lantbruksenheav temas resurser används på detta sätt. I princip bör staten inte bedriva denna typ av uppdragsverksamhet i konkurrens med den icke statligt organiserade rådgivningen. Å andra sidan bör det även i fortsättningen vara möjligt för länsstyrelserna att på motsvarande - sätt som gäller andra områden marginellt - bedriva viss sådan verksamhet, om den bedöms vara till fördel för länsstyrelsemas möjligheter effekatt tivt utföra sina prioriterade uppgifter. Statens syn på rådgivningen till trädgårdsnäringen bör i princip vara densamma som synen på rådgivningen till jordbruket. Kartläggningen av rådgivningen visar emellertid att staten fortfarande svarar för huvuddelen av rådgivningen till näringsutövama och den jämatt fört med jordbruket i större utsträckning är inriktad på produktionsteknisk och företagsekonomisk rådgivning. De statliga insatserna till rådgivningen på trädgårdsområdet bör liksom för jordbruket begränsas till de situationer - då det från samhällets synpunkt framstår motiverat att använda rådgivning som som medel för att uppnå angelägna samhällsmål, dvs. information i anslutning till myndighetsutövning och viss rådgivning i anslutning till av staten prioriterade områden. Produktionsteknisk och företagsekonomisk rådgivning bör i framtiden bedrivas i näringens regi. egen För att underlätta för trädgårdsnäringen att själv bygga den ut produktionstekniska och företagsekonomiska rådgivningen föreslår jag att ett årligt statligt driftsbidrag utgår under övergångsperiod. Bien drag bör under en treårsperiod med början den 1 juli 1994 utgå - -

12 Sammanfattning SOU 199299

med 75, 50 25 % den beräknade kostnaden för varje rådgivaresp. av re som näringen nyanställer, dock inom en totalram. Staten har tagit ett särskilt ansvar för att stödja jordbruket i norra Sverige. Sammantaget uppgick statens stöd till jordbruket i norra Sverige under budgetåret 199192 till ca 1 miljard kronor, varav ca 3 % disponerades för rådgivningsinsatser. De motiv som ligger bakom att staten tagit på sig ett särskilt ansvar för jordbruket i norra Sverige talar emot att staten nu minskar sitt stöd till rådgivning och kompetensutveckling till jordbruket och trädgårdsnäringen i denna del av landet. Samma synsätt kan anläggas när det gäller statens ansvar för rådgivningen till rennäringen. Det får från tid till annan prövilka resuser staten kan sätta av för dessa slag av kunskapsövervas föring. En del utredningsuppdraget är att undersöka förutsättningarna av för att bedriva rådgivning vid lantbruksskolørna. Lantbruksskoloma har flera starka sidor som bör utnyttjas för fortbildning men också i rådgivningssammanhang. Förutsättningarna för lantbruks-naturbruksskoloma att vid sidan om rollen som gymnasieskola utveckla en ny roll som kunskapsförmedlare till de yrkesverksamma inom jordbruk och trädgårdsnäring varierar från skola till skola. Det är önskvärt att de skolor som har förutsättningar härför utvecklas till att bli regionala kunskapscentra för lantbruket inom sitt område. Ansvaret för att fortbildnings- och rådgivningsverksamhet kommer igång vid skolorna bör ligga den enskilda skolan och dess huvudman. Kostnaderna för fortbildning och rådgivning bör i princip åvila näringsutövama. För att stimulera skolorna till att starta upp eller utöka sådan verksamhet föreslås att 5 miljoner kronor per år får disponeras för ett projekt för kunskapsutveckling inom jordbruket och trädgårdsnäringen. Projektet bör genomföras i samarbete mellan Jordbruksverket, berörda skolor, Landstingsförbundet, länsstyrelsen, näringamas organisationer och Sveriges lantbruksuniversitet SLU. SLUs regionala verksamhet på forskningsinfonnationens område bör förstärkas. Samtidigt bör ett nära samarbete ske mellan SLU och olika intressenter på rådgivningsområdet. Ett genomförande av principen att staten inte skall ägna sig annan information och rådgivning än den som är förknippad med myndighetsutövning eller av staten särskilt prioriterade områden leder till att ca 10 miljoner kronor kan sparas i lantbruksenhetemas budget vad gäller verksamheten på jordbruksområdet. När det gäller trädgårds-

SOU 199299 Sammanfattning 13

rådgivningen innebär en successiv uppbyggnad av den produktionstekniska och företagsekonomiska rådgivningen i näringens regi att ca 6 miljoner kronor kan sparas vid fullt genomförande. Kostnaderna för information och rådgivning i anknytning till de av staten prioriterade områdena, såsom omställningsrâdgivning m.m., är kopplade till statsmaktemas beslut om resp. verksamhet. Förslagen leder enligt min mening inte till några egentliga organisatoriska konsekvenser. Det är först om statsmakterna beslutar om större förändringar i exempelvis miljöprogram eller omställningen av jordbruket som sådana konsekvenser kan komma att uppstå. Det ligger inte i uppdraget att göra någon saklig bedömning av behoven att ha kvar de prioriterade områdena. För rådgivningen till rennäringen förutses inte heller några organisatoriska konsekvenser med anledning av förslagen.

SOU 199299 Kapitel 1 15

Uppdraget, m.m.

Enligt direktiven Dir. 199183 och 1991116, som återges i sin helhet i bilaga, skall utredningen av den statliga rådgivningen till jordbruket göras med beaktande av de förändrade villkor för jordbruksproduktionen som följer av den livsmedelspolitiska reformen. Situationen för jordbruket efter en avreglering kommer att likna den för andra branscher inom näringslivet. På en fri marknad bör näringen själv bära ansvaret för branschmässig rådgivning. Detta innebär att ansvaret för produktionsteknisk och ekonomisk rådgivning bör kunna tillgodoses av privata och kooperativa organisationer. Den statliga rådgivningen till jordbruket bör enligt direktiven inriktas informamot tion förknippad med myndighetsutövning. Speciell hänsyn kan dock behöva tas till behovet av produktionsteknisk och ekonomisk rådgivning inom stödområdet. Rådgivning bedrivs vid länsstyrelsernas lantbruksenheter vid samt ett flertal privata och kooperativa organisationer. I den reformerade gyrrmasieskolan ersätts jordbruks-, skogsbruks- och trädgårdslinjen av det treåriga naturbruksprogrammet. Lantbruksskoloma har i dag värdefulla kunskapsmässiga och personella på jordbruksområresurser det. Rådgivning med ekonomisk och produktionsteknisk inriktning kan mycket väl bedrivas vid skolorna. En utgångspunkt måste vara att rådgivningen vid lantbruksskoloma inte får inkräkta den ordinarie verksamheten, vilket innebar att skolorna måste ha kostnadstäckning för denna rådgivning. Utredningen skall belysa det behov anpassning till ändrade forav hållanden som det svenska jordbruket kommer möta vid svenskt att ett medlemskap i EG och hur det kan tänkas påverka rådgivningen. Därför skall en analys ske av rådgivningens omfattning, inriktning och organisation i några med Sverige jämförbara medlemsländer inom EG, t.ex. Danmark. Utredningen skall också göra en översyn tradgårdsrådgivningen. av Utgångspunktema bör vara desamma för rådgivningen till jordsom bruket.

16 Kapitel 1 SOU 199299

Vid uppdragets fullgörande har överläggningar ägt rum med ett flertal myndigheter och organisationer. Sålunda har besökts fem läns-

styrelser och fyra lantbruksskolor. överläggningar har ägt rum med

jordbrukets och trädgårdsnäringens organisationer. Vidare har utredningen deltagit i två seminarier om rådgivning anordnade av Kungl. Skogs- och Lantbruksakadcmien. Samråd har också ägt rum med veterinärväsendeutredningen och med trädgårdsnäringsutredningen. Föreskrivet samråd med utredningen Sveriges lantbruksuniversitet av SLU har inte kurmat ske på grund av att sistnämnda utredning avslutat sitt arbete innan rådgivningsutredningen hade påbörjats.

SOU 199299 Kapitel 2 17

Rådgivning som begrepp och

styrmedel

2.1 Begreppet rådgivning

Begreppet rådgivning till jordbruket och trädgårdsnäringen har under lång tid förknippats med infonnationsspridning teknik. 1965 om ny års lantbruksorganisationsutredning SOU 196649 följande begav skrivning Rådgivningen inom jordbruket och trädgårdsnäringen innebär i sin vidaste bemärkelse alla de procedurer och metoder, används som att sprida kunskaper och information till näringsutövama. Med de ökade kraven på goda yrkeskunskaper är därför rådgivningen grundläggande för så gott som alla former rationalisering inom av dessa näringsgrenar. I fråga mål och innebörd är rådgivningen om ett av de viktigaste medlen i rationaliseringsverksamheten.

Bakgrunden till den tidigare starka kopplingen till inforrnationsspridning är att lantbruksrådgivningen växte fram under tid då männien skorna led brist på mat och många levde under svåra ekonomiska och sociala förhållanden. Rådgivningens uppgift då att sprida kunskap var om ny teknik och nya produktionsmetoder med syfte att öka avkastningen, förbättra effektiviteten och minska slitet i jordbruksarbetet. Med början på 1950-talet skedde successivt förskjutning en emot en mera företagsekonomiskt inriktad rådgivning. Den moderna produktionstekniken och samhällsutvecklingen i stort har lett till att jordbruket står inför helt andra problem. De tidiganu re framgångskriteriema inom rådgivningen i form avkastningsökav ningar, effektivitetsförbättringar och rationalisering har utvidgats med hänsyn till miljökonsekvenser och andra samhällsintressen. Rådgivningen har i allt större utsträckning kommit att inriktas föremot tagsledning, marknadsanpassning, miljöfrågor, resurshushållning, landsbygdsutveckling etc. Efter hand har begreppen rådgivning resp. inforrnationsspridning i en del sammanhang fått olika innebörd. Med informationsspridning avses vanligen spridning information radio, TV, av genom dags- och fackpress, broschyrer, småskrifter etc. Det är då frågan om spridning av information som söker sin mottagare, dvs. utbudsorien

18 Kapitel 2 SOU 199299

enterad spridning information. Begreppet rådgivning avser däreav mot de situationer då den information som sprids eller bearbetas utgår från mottagarens konkreta behov av information för att fatta beslut i sitt företag. Rådgivning kan också utgå från mottagarens långsiksamhällsmedborgare. I rådgivningen ingår alltid tiga intressen som ett inslag kunskapsutveckling, vilket förutsätter en motiverad och akav tiv mottagare. Några enhetliga definitioner av rådgivning är svårt att ange. I utredningen används begreppet rådgivning som ett samlingsbegrepp för åtgärder har till syfte att åstadkomma en kunskapsutveckling och som därav följande förändringar bland dem som är yrkesverksamma inom jordbruket och trädgårdsnäringen. Bland de metoder som kan användas i rådgivningen ingår kunskapsförmedling genom information, fortbildning och konsultation individuellt eller i grupp. Med begreppet rådgivning förknippad med myndighetsutövning avses sådan rådgivning har anknytning till lagstiftning eller som staten särskilt som beställt.

Olika behov Inom forskningen vid Sveriges lantbruksuniversitet SLU vid institutionen för statistik, data och informationslära har flera undersökningutförts lantbrukamas behov av rådgivning. I dessa studier har ar om diskuterats från fyra olika utgångspunkter. behoven av rådgivning Normativa behov utgår från normer och värderingar som definiandra än de jordbrukare eller trädgårdsföretagare som ingår i eras av målgruppen för rådgivningsinsats. Ett gammalt exempel på normaen tiva behov legat till grund för rådgivningsplanering är klyftan som mellan känd och tillämpad teknik. Nyare exempel är de miljömål staten har satt för den produktionstekniska utvecklingen vad gäller upp djurmiljö, bekämpningsmedel och växtnäring. Behoven av kunskapsutveckling och förändring av den teknik som lantbrukaren borde använda har formulerats utifrån normer som formulerats av t.ex. forskpolitiker, ämbetsmän, rådgivare eller företag på marknaden. Norare, mativt fastställda behov kan i varierande utsträckning sammanfalla med de behov jordbrukaren eller trädgårdsföretagaren själv upplever. Genom marknads- eller attitydundersökning kan en grupp jorden brukare eller trädgårdsföretagare beskriva de behov av rådgivning, de upplever, uttryckta behov. Erfarenheter från sådana undersöksom

SOU 199299 Kapitel 2 19

ningar visar att det många gånger är ganska svårt för de tillfrågade att ge direkt uttryck för sina rådgivningsbehov. De behov redovisom sas återspeglar ofta den rådgivning den tillfrågade redan utnyttjar eller som finns lätt tillgänglig. Genom en dialog mellan rådgivare och företagare kan vad brusom kar kallas härledda râdgivningsbehov fastställas. Rådgivningsbehoven utgår från lantbrukarens eller trädgårdsföretagarens värderingar samt mål och affärsidé för sitt företag. Rådgivningsplanerare och forskare anse att de härledda behoven bäst överensstämmer med företagarnas verkliga behov av rådgivning och kunskapsutveckling. Begränsningarna ligger i att det kan vara tidsödande att härleda företagarnas värderingar och mål för sin verksamhet. Målsättningama liksom rådgivningsbehoven förändras dessutom med kunskaper. nya Några objektiva eller sanna mått på de verkliga behoven kunav skapsutveckling eller rådgivning kan inte bestämmas. Företagare inom jordbruket och trädgårdsnäringen har liksom de flesta andra människor olika och ofta motstridiga mål för sin verksamhet och tillvaro. De verkliga behoven förändras hela tiden och kan inte med någon trovärdighet bestämmas.

Rådgivningens intressenter Behoven av rådgivning, utbildning och information inom jordbruket och trädgårdsnäringen kan härledas från olika intressenters utgångspunkter. Den mest näraliggande utgångspunkten är jordbruks- och trädgårdsföretagarnas behov av rådgivning, information och utbildning som

stöd för sin egen kompetens- och pérsonlighetsutveckling, företagsled-

ning samt utveckling av företagets ekonomi och produktionsteknik. En annan utgångspunkt är statens behov att använda rådgivning av och kompetensutveckling som ett medel för att uppnå olika samhällsmål inom jordbruket och trädgårdsnäringen eller med anknytning till dessa näringar. En tredje utgångspunkt är intresseorganisationers eller kommersiella företags behov av att utnyttja information, rådgivning och utbildning som medel för att uppnå olika ideella eller kommersiella mål. En förutsättning som måste vara uppfylld för samtliga intressegrupper, för att de skall kunna använda rådgivning verkningsfullt som ett medel för att uppnå olika mål, är att den kunskapsförmedling som

20 Kapitel 2 SOU 199299

sker anknyter till behov hos målgruppen dvs. hos jordbruks- och trädgårdsföretagama.

2.2 Statens rådgivningspolicy för jordbruket och trädgårdsnäringen

2.2.1 Politiska beslut före 1985 De jordbrukspolitiska åtgärderna samordnades första gången genom beslut riksdagen år 1947. I fråga om verksamheten med jordbruav kets rationalisering innebar beslutet att samhället skulle stödja en omfattande rationalisering jordbruket. statsmakterna underströk av starkt att rationaliseringen i princip skulle vara jordbrukamas egen angelägenhet och genomföras frivillighetens väg. Statens uppgift skulatt samordna och stödja verksamheten. Det skulle bl.a. ske gevara att främja varaktiga förbättringar av jord och ekonomibyggnanom der och i samarbete med hushållningssällskapen främja övriga åtatt gärder för att förbättra driftsförhållandena och det ekonomiska utbyjordbruket. 1948 inrättades de statliga lantbruksnämndema som tet av fristående länsorgan. Ett principbeslut 1965 års riksdag prop. 1965100, JoU17 rskr. av 256 innebar ändrad organisation de statliga och statsunderstödda av rationaliseringsorganen på jordbrukets och trädgårdsnäringens område. De dåvarande lantbruksnämndemas och hushållningssällskapens rationaliseringsuppgifter sammanfördes i de nya lantbruksnämnder inrättades den 1 juli 1967. Detta innebar bl.a. att lantbruksnämnsom dema från hushållningssällskapen övertog den statsflnansierade rådgivningen till jordbruket och trädgårdsnäringen prop. 196774, JOU 196718, rskr.19672l4. Hushållningssällskapen, tidigare svarade för huvuddelen av den som med statsbidrag finansierade rådgivningen, fick vid omorganisationen funktion kontaktorgan mellan de nya lantbruksnämndema och en som näringsutövama. De fick också behålla sin offentligrättsliga ställning, vilken möjlighet samtliga sällskap utnyttjade. Samtidigt fattades beslut att jordbrukets upplysningsnämnd om JUN skulle ersättas med ett nytt samarbetsorgan för informationsverksamhet jordbrukets och trädgårdsnäringens område SLI. Huvuduppgiften för organet blev att arbeta för central samordning av inforrnationsverksamhet. En viktig uppgift blev att sprida uppannan

SOU 199299 Kapitel 2 21

lysning till näringsutövama genom broschyrer, foldrar och annat informationsmaterial samt genom massmedia. SLI och dess uppgifter inordnades i Lantbruksstyrelsens LBS verksamhet som en särskild infonnationsenhet från juli 1983. Riksdagen fattade också år 1967 prop. 196774, JoUl967l9, rskr. 215 beslut om att en tidigare försöksverksamheten med s.k. specialrådgivning vid lantbrukshögskolan skulle få fastare organisation i en en särskild avdelning, konsulentavdelningen nuvarande SLU Info, som tills vidare administrativt skulle knytas till högskolan. Motivet för avdelningen var att forskning och försök utgjorde ett viktigt led i jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering. Det väsentligt var att resultat från forskning och försök snabbt nådde ut till dem som svarade för rationaliseringsverksamheten. I riksdagsbesluten åren 1965 och 1967 framhölls att rådgivningen var ett av de viktigaste medlen för den statliga rationaliseringsverksamheten och att staten i första hand borde medverka i sådan rådgivning som är av särskild betydelse för denna verksamhet. I riksdagsbeslutet framhölls även att lantbruksnänmdema borde för kurssvara verksamhet för jordbrukets rationalisering. Kommersiellt betonad rådgivning borde i princip skötas av näringsutövamas organisaegna tioner. Den förskjutning som skett från en tidigare huvudsakligen produktionsteknisk rådgivning mot en mera företagsekonomiskt inriktad verksamhet borde fortsätta. Rådgivningen borde även i fortsättningen stå öppen för alla jordbrukare och trädgårdsföretagare. Den skulle inte begränsas till dem som behövde statligt stöd för rationaliseringsåt-

gärder.

Det allmännas insatser för att främja utvecklingen av den yrkesmässiga trädgårdsnäringen inordnades också i lantbruksnämndema. Arbetsuppgifterna skulle i huvudsak omfatta rådgivning, viss projektering samt handläggning av ärenden rörande finansiellt stöd. Beträffande lantbruksnämndemas uppdragsverksamhet framhölls, att endast sådan service bör tillhandahållas som är angelägen för rationaliseringsverksamheten och som inte blir tillgodosedd utan statliga insatser. En allmän riktlinje var alltså att staten borde avveckla verksamhet i den mån näringslivet var berett att självt ombesörja den i fortsättningen. Servicen borde bedrivas i konkurrens lika villkor med andra organisationer och företag. Riksdagen antog år 1979 riktlinjer för den statliga rådgivningsnya verksamheten för jordbruket prop. 1978791OO bil. 13, J0U2O, rskr.

SOU 199299 22 Kapitel 2

rådgivningen är ett de viktigaste med- 253. Fortfarande angavs att av

jordbrukets rationalisering. För att rådgivningsverklen för att främja

önskvärd effekt skulle den samordnas med andra samheten skulle få

jord- och skogsbrukets rationalisering. Verksamstatliga insatser för

hand inriktas de s.k. utvecklingsbara företagen heten skulle i första

sammanhang även räknades företag inom områden, till vilka i detta

utgå. Även övriga företag omfattades av råddär glesbygdsstöd kunde

skulle inriktas på de bygder och de givningen. Rådgivningsinsatsema

effekt. Glesbygdsstödet borde företag där de kunde förväntas få störst

med aktiv rådgivningsverksamhet lokal nivå. följas upp

den statliga rådgivningen till trädgårdsnäringen an- Riktlinjer för

1979 prop. 1978792136, JoU19787929, rskr. gavs också år

Samtidigt beslutades åtta rådgivartjänster; sju l978fl9z399. om nya

lantbruksnämndema och vid konsulentavdelningen. vid en

underströk väl fungerande rådgivning är en förut- Riksdagen att en

rationaliseringsmålen trädgårdsomrâdet skall kunna sättning för att

rådgivningens inriktning från tid till an-

uppnås.Det är angeläget att

aktuella behoven inom näringen. Vidare erinnan anpassas till de mest

trädgårdsnäringen något undantag när består av mindrades om att

inte har möjlighet att själva fortlöpande följa familjeföretag som re utvecklingen området. För att klara dessa företags forskningen och

konkurrenskraft måste samhället genom rådgivning internationella

kunskapsförrnedlingen. Vidare hänvisades för den nödvändiga svara åren förväntades fortsatt snabb teknisk uttill att under de närmaste en

omläggningar produktionen kommer att bli nödvänveckling, att av

ändrade konsumtionsvanor och konkurrensförhållandig till följd av

växthusanläggningama behövde förnyas och modemiseden samt att

betydande omfattning. Konsumenternas anspråk på produkter av ras i

eller med minimum kemiska behög kvalitet som odlas utan ett av

också motiv. I satsningen på trädgårdskärnpningsmedel anfördes som

Sverige bedömdes rådgivningen vara särskilt rådgivningen i norra

viktig.

1980-talet prioriterades rådgivning till före- Under första delen av

ekonomiska svårigheter liksom rådgivning med syfte att tag som hade

i jordbruket. Särskilda medel utgick förbättra produktionsbalansen

energirådgivning till jordbruks- och trädgårdsföretag. för

och fiskeadministrativa utredning fick 1982 års jordbruks-, skogs-

direktiv Dir.198333 i uppdrag att se över den statgenom särskilda

jordbruket. Utredningen underströk i sitt beliga rådgivningen till

SOU 199299 Kapitel 2 23

tänkande Ds Jo 198314 att behovet och kraven på rådgivningsav insatser från lantbruksnämndema vissa områden kommer att öka. Det gäller kraven på lantbruket i fråga om ekonomi och företagsledning, miljö- och naturvårdshänsyn, arbetsmiljö insatser i fråga samt om livsmedelsproduktion i en krissituation. Utredningen framhöll också behovet av ett starkt samband mellan forskning och försök och erfarenheter som finns samlade vid jordbruksföretagen. Bl.a ansåg utredningen att samarbetet mellan Lantbruksverket och Lantbruksuniversitetets konsulentavdehiing borde breddas och fördjupas. Utredningen anförde att det på grund det statsñnansiella läget i av fortsättningen kunde bli svårt att tillgodose lantbruksverkets hela behov av resurser för rådgivningen med medel från statsbudgeten. Utredningen föreslog att prisreglerings- och handelsgödselsavgiftsmedel borde ställas till Lantbruksstyrelsens förfogande för rådgivningsverksamhet. Mot bakgrund av utredningens förslag uppdrog regeringen åt en kommitté för överläggningar jordbruksprisregleringen våren om 1984 att ta upp frågan om finansiering viss del den statliga rådav av givningen till jordbruket. Kommittén föreslog 10 miljoner kronor att av kostnaderna för den statliga rådgivningen till jordbruket skall avlastas statsbudgeten genom en ökad individuell avgiftsfinansiering av lantbruksnämndemas verksamhet. Det blev också riksdagens beslut prop. l98384l91, JoU19838437, rskr. 416. Utskottet fann det angeläget att rådgivningen liksom hittills ingår integrerad del som en av de statliga insatserna för rationaliseringen och att alla möjligheter tas tillvara när det gäller att samordna och effektivisera sagda verksamhet.

2.2.2 Politiska beslut efter 1985

I särskilda direktiv 1985-12-19 för anslagsframställningen för budgetåren 198788-198990 angav regeringen att Lantbruksstyrelsen skulle lämna en särskild redovisning rådgivningen. Bl.a. skulle om redovisas konsekvenserna av en fullständig avgiftsfinansiering den av statliga rådgivningen vid utgången treårsperioden. Vidare skulle av anges inom vilka områden en fortsatt statlig finansiering kunde vara motiverad.

SOU 199299 24 Kapitel 2

Lantbruksstyrelsen att rådgivningsverk- I sin redovisning bedömde

karaktär bl.a. följd av kraven på samheten kommer att ändra som en

kvalitetshänsyn i produktionen. Betydande informaökad miljö- och

ansåg styrelsen skulle behövas för att tions- och rådgivningsinsatser

genomslag för de metoder forskningåstadkomma ett snabbt nya som

produktionsformer leder till. En markkring miljöfrågor och nya en produkternas kvalitet liksom skärpnad med mera varierande krav

leda till behov rådgivning om företagsta miljökrav bedömdes nya av

utveckling och företagande.

fortsatt statlig rådgivning moti- Lantbruksstyrelsen ansåg att en var

förutsättning för resultaten av jordverad inom flera områden. En att

praktiska tillämpningar inom rimlig bruksforskningen skall leda till

enligt Lantbruksstyrelsens uppfattning att staten svarar för att tid var

finns vid lantbruksnämndema. Vidare bebasresurs för rådgivning en nödvändig den information och dömdes statlig finansiering vara av

anslutning till myndighetsutövning. En väl rådgivning som bedrivs i

information och därtill kopplad rådskött myndighetsservice genom

det effektivaste sättet att verka för att givning är i många situationer

gällande lagar följs.

fortsatt statlig finansiering rådgivning- Vidare redovisades att en av

regionalpolitiska skäl i Sverige och för att är motiverad av norra en på landsbygden. Andra områden där en fortfrämja sysselsättningen

motiverad åtgärder för markstatlig finansiering ansågs vara var satt jordbruksproduktionen och rådgivning med anknytnadsanpassning av

naturresursmålet. Rådgivningsinsatser behövdes ning till miljö- och

anslutning till statligt stöd och jordpolitiska insatser. också i

bedömdes möjligt att finan- Totalt högst 25 miljoner kronor vara

rimliga krav ställs kostnadstäckning och siera genom avgifter, om

verksamheten. Kostnaderna för lantbruksanknytning till målen för

trädgårdsnäringen borde enligt Lantbruksnämndernas rådgivning till

rådgivningen till rennäringen i sin helhet fistyrelsen i huvudsak och

nansieras av staten.

1986872146, JoU19868726, rskr. 346 I riksdagens beslut prop.

jordbruket står inför betydande strukturella framhölls att det svenska

produktions- och marknadsanpassning som mot förändringar. I den

överskotten är nödvändig, kan lantbakgrund av bl.a. de kostsamma

fylla viktig funktion för

bruksnämndemas rådgivningsverksamhet en

väl fungerande rådgivning kan för jordbruksnäringen utnäringen. En

forskningsresultat och praktisk tillämpviktig länk mellan göra en

SOU 199299 Kapitel 2 25

ning. Inte minst när det gäller kravet på ett mera miljöanpassat jordbruk är det angeläget att en viss statligt finansierad rådgivning kan lämnas. Undantag från en avgiftsfinansierad rådgivning bör emellertid endast göras i de fall det föreligger ett stort statligt intresse nå att ut med rådgivning och det inte är uppenbart att denna rådgivning kan avgiftsfinansieras. Kraven på inkomster under hela treårsperioden beräknades till sammanlagt 96 miljoner kronor. Särskilda medel anvisades för intensifierad rådgivning om användning växtnäring och kemiska bekämpav ningsmedel i jordbruket samt för rådgivning alternativa odlingsom former. Nya medel anvisades även för rådgivning inom för ett ramen treårigt särskilt åtgärdsprogram för jordbruket i norra Sverige. Regeringen har i olika sammanhang understrukit vikten av att i den statliga rådgivningen ges hög prioritet rådgivning den djurskyddsom nya lagen och dess krav på förändringar i djurhållningen. Riksdagen har vid flera tillfällen med hänvisning till 1979 års riksdagsbeslut om trädgårdsnäringen upprepat att det är angeläget åtatt gärder vidtas för att slå vakt om den svenska trädgårdsnäringen och stärka dess internationella konkurrenskraft. 1985 framhöll Jordbruksutskottet JoU 1984855 att allmän enighet råder att näringen om bör stödjas genom bl.a. forskning, rådgivning och finansiellt stöd. 1988 erinrades om att rådgivningen bör utgå från helhetssyn en vederbörande företag, dvs. omfatta såväl odling som ekonomi och teknik, och snabbt föra ut resultat från forskning och försök till den praktiskt verksamme odlaren efter det enskilda företaget samt anpassas JoU 1988893. Rådgivningen till jordbruket och trädgårdsnäringen har också behandlats i samband med riksdagens beslut om den nya länsförvaltningen prop. 198889l54, BoU4 och rskr. 89. Jordbruksutskottet framhöll 198990JoU12 att det råder ett starkt samband mellan lantbruksnämndemas myndighetsutövning och den rådgivning de bedriver. Därför är det inte möjligt att skilja rådgivningen från den övriga verksamheten. Riksdagen påpekade också att lantbruket för närvarande befinner sig i en situation där stora förändringar kan väntas och att behovet av samordning och enhetliga lösningar därför De är stort. tidigare lantbruksnämndema ingår sedan den 1 juli 1991 i de länsnya styrelserna. I juni 1990 beslutade riksdagen livsmedelspolitik prop. om en ny 198990146, JoU25. rskr. 327, innebär att den interna marksom

26 Kapitel 2 SOU 199299

nadsregleringen avvecklas med början den l juli 1991. Den nya livsmedelspolitiken har som mål en god hushållning med jordbrukets rebevara ett rikt och varierat odlingslandskap, att minimera surser, att jordbrukets miljöbelastning, att trygga livsmedelsförsörjningen i kri-

och krig samt att bidra till regional utjämning av sysselsättning

ser och välfärd. Rådgivningen har övergångsvis förstärkts för att bidra till att genomföra livsmedelspolitiken. I propositionen framhålls den nya att jordbrukama under den period, då övergång till den nya politiken sker, bör få tillgång till kvalificerad rådgivning och att det därför en behövs insatser från samhällets sida. Sådana insatser bör omfatta såväl ekonomisk rådgivning och kunskap de nya förhållandena på markom naden information och förslag till åtgärder för att uppfylla de som jordbruket från bl.a. miljö- och djurskyddssynkrav som ställs punkt. Behovet kunnande utöver det rent produktionstekniska betoav nades. Erfarenheter och kunskaper utanför jordbrukssektom bör utnyttjas. Genom kontakter och samarbete i de nya länsstyrelserna förrådgivama få ökad tillgång till sådana kunskaper och erfarenutsattes heter. Tyngdpunkten i de statliga insatserna skall ligga på att stimulejordbrukama att utifrån de egna resurserna anpassa sig till den nya ra situationen. Riksdagen framhöll vid sin behandling av propositionen att rådgivningsinsatsema grundläggande betydelse för omställningen inom är av jordbruket och att kunskaper och erfarenheter även från annat håll än lantbruksverket bör tillvaratas, t.ex. den finns vid lantbruksskosom lor, skogsbruksskolor och hushållningssällskap. Riksdagen framhöll också att vid sidan renodlade jordbruksfrågor bör även frågan om av miljövård och landskapsutveckling tillmätas stor betydelse i rådgivning och utbildning.

SOU 199299 Kapitel 3 27

3 Den

statliga rådgivningens omfattning och inriktning

3.1 Inledning

Enligt direktiven bör utredningen gå igenom den statliga rådgivningens omfattning och inriktning. Vidare utvärdering bör anges att en göras av den rådgivning som hittills varit förknippad med myndighets utövande verksamhet. I detta sammanhang bör redovisas hur samverkan mellan länsstyrelserna och andra organisationer regional samt samverkan över länsgränsema har fungerat. Staten utnyttjar rådgivning till jordbruket och trädgårdsnäringen som ett medel i den verksamhet som bedrivs av i första hand de 24 länsstyrelserna, Statens jordbruksverk SJV och Sveriges lantbruksuniversitet SLU. Genom SJV och länsstyrelserna köper i bestaten gränsad omfattning rådgivnings- och informationstjänster på marknaden. Utredningen har genom en enkät kartlagt omfattningen den av statliga rådgivningsverksamheten under budgetåret 199192. Särskild vikt har lagts vid kartläggning av den rådgivning är förknippad med som myndighetsutövning. Rådgivning har anknytning till lagstiftning som eller som staten särskilt beställt del genomförandet olika som en av av program, t.ex. på miljöområdet, har definierats rådgivning försom knippad med myndighetsutövande verksamhet. De sammanställningar av rådgivningsverksamhetens omfattning, inriktning och finansiering som redovisas bygger de uppgifter insamlats enkätersom genom na. I sammanhanget bör erinras om att det även inom andra statliga organ bedrivs viss information och rådgivning, exempelvis inom Statens utsädeskontroll och Distriktsveterinärorganisationen. I de följande tabellerna redovisas omfattningen av den utförda rådgivningen i årsverken, dvs. den arbetstid heltidsarbetande tjänsteen man presterar under ett år. Vidare redovisas uppdelning den en av utförda verksamheten på olika inriktningar.

28 Kapitel 3 SOU 199299

3.2 Länsstyrelserna

3.2.1 Organisation râdgivningsuppgifter av Länsstyrelserna, i vilka de tidigare lantbmksnämndema ingår sedan den 1 juli 1991, utför inforrnationsfönnedling och rådgivning till yrkesutövare inom jordbruket och trädgårdsnäringen i första hand gelantbruks- eller landsbygdsenhetema. Även vid miljövårds-, kulnom turmiljö- och veterinärenhetema samt vid de näringslivsinriktade enheterna vid länsstyrelserna förekommer arbetsuppgifter i vilka ingår rådgivning till jordbruket och trädgårdsnäringen. Av länsstyrelsemas anställda personal uppges ca 550 i någon utsträckning arbeta med rådgivningsverksamhet. Av dessa är huvudde- 500, knutna till lantbruksenheten eller motsvarande enheter. len, ca Ett 50-tal tjänstemän vid andra enheter ha rådgivningsuppgifuppges inom jordbruks- och trädgårdsområdet. Framför allt jordbrukster området är rådgivningsuppgifter förenade med andra uppgifter. I genomsnitt arbetar den berörda personalen med rådgivningsfrågor på halvtid. På trädgårdsområdet är rådgivningsinsatsema koncentrerade arbetar med rådgivningsfrågor under till ett SO-tal anställda, som mer än tre fjärdedelar av sin arbetstid.

3.2.2 Rådgivningen till jordbruket Omfattning Under verksamhetsåret 199192 nådde länsstyrelserna genom sin rådgivningsverksamhet och infonnationsspridning huvuddelen av landets jordbrukare. Av tabell 3.1 framgår enskild rådgivning haatt genom de länsstyrelsema kontakt med fjärde, genom längre kurser var var tionde och endagarskurser var fjärde av landets totalt ca genom 95 000 jordbrukare. Med sina publikationer nådde länsstyrelserna ut till praktiskt taget alla jordbrukare. I genomsnitt fick varje lantbrukare informationsblad från länsstyrelsen 9 gånger år. Varje gång omfattade dessa per informationsblad i genomsnitt 9 sidor, varav två tredjedelar hade ca rådgivningsinnehåll.

SOU 199299 Kapitel 3 29

Tabell 3.1 Jordbrukare som under budgetåret 199192 nåddes länsstyrelsemas av rådgivning och information Antal företagare

Inriktning Länsstyrelserna använder i huvudsak rådgivning ett flera som av medel för att genomföra olika statliga program. Fördelningen rådgivav ningsinsatsema på olika inriktningar redovisas i tabell 3.2.

Tabell 3.2 Länsstyrelsemas rådgivning till jordbruket, hela landet, 199192 Antal årsverken Rådgivningens inriktning Förknippad förknippad Totalt med myndig- med myndighetsutövning hetsutövning

anvisats under omställningsperioden till den nya livsmedelspolitiken. Sammanlagt disponerade under budgetåret 199192 länsstyrelserna ca 60 årsverken för rådgivning med direkt syfte att underlätta jordbrukets omställning. Verksamhetens inriktning är information och utbildning med betoning av konsekvenserna för jordbruksföretagens anpassning till den nya politiken. Marknadsfrågor, företagarskap, verknya samheter vid företagen samt konsekvenser för ekonomi och produktionsteknik är exempel på frågor tagits De högt skuldsatta som upp. företagarnas problem har särskilt uppmärksammats.

SOU 199299 30 Kapitel 3

omfattar arbete med de åtgärdsprogram för Miljörådgivningen

växtnäringsläckage, minskad användning av bekämpningsmeminskat

odling, landskapsvård och naturvård som bedrivs av del, ekologisk

Av de totala rådgivningsresursema på jordbruksomlänsstyrelserna. under budgetåret 199192 fjärdedel för miljörådet disponerades en

rådgivning. samband med djurmiljö och djurskydd är i Rådgivningsinsatser i

kopplade till de krav på förändringar som den nya djurförsta hand

ställer. Rådgivningsinsatsema på detta område skyddslagstiftningen

budgetåret 199192 10 % länsstyrelsemas rådomfattade under ca av

givning till jordbruket.

särskilda Åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Inom det rådgivningsinsatser bl.a. med inriktning på Sverige har genomförts

utökning kompletterande verksamheter vid jordbruksatt underlätta av Norra Sverige de sju nordligaste länen. företagen i regionen. avser

i dessa län användes under budgetåret 199192 ca Vid länsstyrelserna

totala rådgivningsresursema för jordbruket till särtredjedel av de en inom för åtgärdsprogrammet. Omfattningen av skilda insatser ramen

rådgivning till jordbruksföretagen i norra Sverige länsstyrelsemas

framgår av tabell 3.3.

Tabell 3.3

rådgivning till jordbruket, Sverige, 199192 Länsstyrelsemas norra

Antal årsverken inriktning Förknippad förknippad Totalt

Rådgivningens 2

med myndig- med myndig-

hetsutövning hetsutövning 9 j Omställning 7 2

8 2 10 Miljö djurskydd 4 l 5 Djurmiljö och

Åtgärdsprogram Sverige 13 9 22

i norra 14 7 Zl programbunden i Sverige 46 21 67 Alla inriktningar norra

tredjedel arbetsinsatsen för rådgivning till Något mindre än en av i 77 hela årsverken, har länsstyrelserna redovisat som i jordbruket, ca l Det rådgivning har anknytning till landsprogrambunden. är som r statliga stödåtgärder, jordpolitisk lagstiftning samt bygdsutveckling,

produktionstekniska och ekonomiska frågor i anknytning till andra

myndighetsuppgifter.

,

SOU 199299 Kapitel 3 31

Knappt 40 % av den programbundna rådgivningen är uppdragsrådgivning utan anknytning till myndighetsutövning. Av diagram 3.1 framgår vilken inriktning den programbundna rådgivningen har haft och i vilken omfattning den varit förknippad med myndighetsutövning. Drygt 60 % av den programbundna rådgivningen har haft koppling till myndighetsutövning staplamas övre del. Den rådgivning som är förknippad med myndighetsutövning är främst viss växtodlings-, husdjurs- och teknikrådgivning. Totalt motsvarar sådan rådgivning ca 30 hela årsarbetsinsatser, varav en fjärdedel i norra Sverige. Länsstyrelserna köper i viss utsträckning rådgivningstjänster på jordbruksområdet av andra organisationer. Det sker i första hand som ett alternativ till att projektanställa personal för tidsbegränsade arbetsuppgifter. Under budgetåret 199192 köptes tjänster motsvarande 17 årsverken. Av dessa köpta tjänster hade två tredjedelar anknytning till myndighetsutövning. De viktigaste verksamhetsinriktningama för de köpta tjänsterna var omställningsrådgivning och landsbygdsutveckling; cirka en tredjedel vardera. Tjänster köps från bl.a hushållningssällskap, lantbrukets skolor, skogsvårdsstyrelser, utvecklingsfonder, LRF Konsult och SLU. Ibland delñnansierar länsstyrelserna rådgivartjänster i andra organisationer.

SOU 199299 32 Kapitel 3

Diagram 3.1 programbunden rådgivning på jordbruksområdet, 199192

Antal årsverken

å vi-.L- ° §8 5 Ö Y §5 m å å å E

gg B g

E § -.2 ggg c c o a âg ng gå a å; ; s s

i g u

5 -. .E1 förknippad med myndighetsutövning U Förknlppud med myndighetsutövning

Finansiering

kartläggningen länsstyrelsemas rådgivningsverksamhet ingick frå- I av verksamheten finansieras. Länsstyrelsemas redovisningsgor om hur inte så uppbyggda kostnaderna och finansieringen av olisystem är att verksamheter direkt kan hämtas ut. De i det följande redovisade ka rådgivningens finansiering bygger på de uppgifter uppgifterna om länsstyrelserna lämnat. Bakomliggande beräkningar och uppskattning-

är inte till alla delar enhetligt utförda. ar statliga rådgivningsverksamheten finansierades fram till 1984 Den uteslutande med budgetmedel lantbruksnämndemas förnästan genom valtningsanslag. Från budgetåret 198485 har växande del av finanen sier-ingen skett direkt i anslutning till utförda prestationer.

del verksamheten är avgiftsbelagd, dvs. företagarna betalar En av rådgivningstjänstema. Staten har också sedan mitten av 1980-talet för ökande omfattning finansierat verksamhet vid sidan om myndigheteri förvaltningsanslag. Det innebär för länsstyrelserna att en del av denas lantbruksverksamhet finansieras att Jordbruksverket betaras genom för den information, utbildning och rådgivning som utförts. Sådan lar finansiering har tillämpats för bl.a. rådgivningsverksamhet inom om-

ställnings- och miljöprogrammen samt för det särskilda åtgärdspro-

för Sverige pågått under perioden 1987-1992. gram norra som

SOU 199299 Kapitel 3 33

Tabell 3.4 Finansiering av jordbruksrådgivningen vid samtliga länsstyrelser, 199192 Mkr Rådgivningens inriktning Rådgivning Rådgivning Köpta Totalt förknippad förknippad rådmed myndig- med myndig- givningshetsutövning hetsutövning tjänster Länsstyrelsemas förvaltningsanslag 40,3 10,5 50,8 Andra statliga anslag

Av tabell 3.4 framgår att något än hälften den rådgivning på mer av jordbruksområdet förknippad med myndighetsutövning finansom var sierades genom länstyrelsens förvaltningsanslag. Genom de särskilda

program som delvis finansieras av anslag för genomförandet bl.a. av livsmedelspolitiken, bekostade staten under budgetåret 1991 92 närmare 40 % av den jordbruksrådgivning, förknippad med som var myndighetsutövning. Ca 9 % denna rådgivning avgiftsfinansierades. av Den rådgivning som inte direkt förknippad med myndighetsutvar övning finansierades till ca 75 % länsstyrelsemas förvaltningsgenom anslag och andra statliga anslag, medan ca 25 % avgiftsfinansierades. Hela rådgivningsverksamheten på jordbruksområdet finansierades följande sätt

norra finansieras på något annorlunda sätt än i Syd- och Mellansverige. Lika stor andel finansieras länsstyrelsemas förvaltningsanslag. Andelen rådgivning som inte var förknippad med myndighetsutövning är större i norra Sverige, 25 % mot 15 % i genomsnitt i de andra länen. ca Denna rådgivning i norra Sverige har under de åren förutom senaste

Kapitel 3 SOU 199299 34

förvaltningsanslagen finansierats med medel från det särskilda genom åtgärdsprogrammet och från regionalpolitiska anslag. Av all rådgivning vid länsstyrelsema i Sverige finansierades under budgetnorra året 199192 10 % regionalpolitiken mot ca 2 % i övriga deca genom lar landet. I Sverige avgiftsfinansierades mindre än 5 % av av norra rådgivningsverksamheten att jämföras med nära 15 % i Syd- och

Mellansverige.

Tabell 3.5 Finansiering jordbruksrådgivningen vid de sju länsstyrelserna i av Sverige, 199192 norra Mkr Rådgivningens inriktning Rådgivning Rådgivning Köpta Totalt förknippad förknippad rådmed myndig- med myndig- givningshetsutövning hetsutövning tjänster Länsstyrelsemas förvaltningsanslag 9,9 3,5 13,4 Andra statliga anslag

3.2.3 Rådgivningen till trädgårdsnäringen

Omfattning Totalt finns i landet 4 500 trädgårdsföretag. Under 199192 genomca förde länsstyrelserna enskild rådgivning vid drygt 2 300 tillfällen, vilgång till företag. En tredjedel företaket motsvarar en vartannat av har deltagit i de längre kurserna och än hälften i endagskurgen mer Vart sjätte företag har deltagit i studieresor och i stort sett samtser. liga har fått del rådgivningsdistriktens och länsstyrelsemas publikaav tioner. I genomsnitt varje trädgårdsföretagare på, eller prenumererar erhåller gratis, från lantbruksenhetema 1,5 publikationer med i ge-

nomsnitt 5 nummer per år och 15 sidor per nummer.

SOU 199299 Kapitel 3 35

Tabell 3.6 Trädgårdsföretagare som under 199192 nåddes länsstyrelsemas av rådgivning och information Antal företagare

Regional organisation

Trädgårdsrådgivningen är organiserad i fem distrikt. Verksamheten planeras av samrådsgrupper, där i regel samtliga rådgivare i diett strikt medverkar. En viss specialisering rådgivamas verksamhet av har skett. Distriktsindelningen och personalresursemas omfattning redovisas i tabell 3.7. Under 199192 fanns trädgårdsrådgivare stationerade i 17 län. Mer än hälften av rådgivama, 23 årsverken, ca var stationerade i Malmö, Kristianstad, Göteborg och Stockholm. Av sammanställningen framgår att i genomsnitt fjärdedel arbetstiden ca en av var förlagd utanför stationeringslänet.

Tabell 3.7 Trädgårdsrådgivningens distriktsindelning och omfattning, 199192 Distrikt Resurser, årsverken Totalt Utanför stationeringslänet Skånelänen och Blekinge län 16,4 3,1 Smålandslänen, Ostergötland 6,0 0,4 Göteborgs 0 Bohus, Hallands, Alvsborgs, Skaraborgs, Värmlands län 5,0 3,4 Stockholms, Uppsala, Södennanlands, Gotlands, Orebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs län 8,4 2,3 Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län 5,0 0,7 Hela landet 40,8 9,9

Inriktning Av tabell 3.8 framgår att något mer än tredjedel trädgårdsråden av givningen är direkt förknippad med myndighetsutövning. Det är i

36 Kapitel 3 sou 199299

första hand fråga rådgivning i anslutning till miljöfrågor och om statligt stöd till trädgårdsnäringen.

Tabell 3.8 Länsstyrelsemas rådgivning till trädgårdsnäringen, 199192 Antal årsverken Rådgivningens inriktning Förknippad förknippad Totalt med myndig- med myndighetsutövning hetsutövning Hela landet

Därav norra Sverige

norra

Länsstyrelsemas trädgârdsrådgivare medverkar i genomförandet av

den statsmakterna beslutade minskade användningen av bekämpav ningsmedel och minskat läckage av närsalter. Det har bl.a. skett geutvecklings- och informationsarbete om biologisk bekämpnom ett ning och för utvecklingen s.k. integrerad produktion av frukt, bär av och grönsaker. I rådgivningsprojekt bedrivs utvecklingsarett annat bete vid trädgårdsföretag och rådgivning slutna odlingssystem i om växthus med syfte att minska läckaget av växtnäring. Genom åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige kunde

betydande förstärkning av trädgårdsrådgivningen ske. en Huvuddelen trädgårdsrådgivningen har till syfte att främja en raav tionell och konkurrenskraftig produktion enligt de gällande trädgårdspolitiska målen för verksamheten. Det är den rådgivning som i tabell 3.8 redovisas programbunden rådgivning och som omfattade som två tredjedelar länsstyrelsemas hela trädgårdsrådgivning. Ca 20 ca av årsarbetsinsatser den programbundna rådgivningen var direkt av förknippad med myndighetsutövning. I diagram 3.2 redovisas vilken inriktning den programbundna rådgivningen har haft. Den utgörs till största delen produktionsteknisk rådgivning till företag med båav

SOU 199299 Kapitel 3

de frilandsodling och odling under glas samt viss ekonomi- och teknikrådgivning.

Diagram 3.2 programbunden rådgivning på trädgårdsområdet, 199192 Antal årsverken

EE] förknippadmedmyndighetsutövning ElFörknlppad medmyndighetsutövning

Finansiering Tabell 3.9 Finansiering av trädgårdsrådgivningen vid länsstyrelserna, 199192 Mkr Rådgivningens inriktning Rådgivning Rådgivning Totalt förknippad förknippad Därav med myndig- med myndig- norra hetsutövning hetsutövning Sverige Länsstyrelsemas förvaltningsanslag 3,6 6,3 9,9 1,3 Andra statliga anslag

38 Kapitel 3 SOU 199299

Av tabell 3.9 framgår att rådgivningen på trädgårdsområdet under 199192 finansierades från länsstyrelsemas förvaltningsanslag med drygt 70 %, med andra statliga anslag 11 % och gentm direkta avca gifter med 17 %. I Sverige finansierades 40 % genom medel ca norra från det särskilda åtgärdsprogrammet och regionalpolitiska anslag. Totalt finansierades något större andel rådgivningen till trädgårdsen av näringen än till jordbruket avgifter. En förklaring är att en genom mindre del trädgårdsrådgivningen är förknippad med myndighetsav utövning och särskilda uppdrag från staten.

3.2.4 Uppdragsverksamhet m.m. En del länsstyrelsemas verksamhet på jordbruksområdet består av av uppdragsverksamhet, inte bör blandas ihop med informationssom och rådgivningsverksamheten. En likhet med rådgivnirgsverksamhefinansieringen sker såväl länsstyrelsernas förvaltten är, att genom ningsanslag, andra statliga anslag och avgifter. Uppdragsverksamhet

har två huvudinriktningar. Den är av staten bestillda uppdrag ena vanligen förknippade med myndighetsutövning. Ett exempel som är på sådana uppdrag från staten är administrationen av d olika direktinfördes i samband med omställningen till den nya livsmestöd som delspolitiken. Den andra uppdrag utförs den konkurrensuttypen av marknaden och vanligen utan direkt samband med myndighetssatta utövning. Exempel sådan verksamhet är projekterings- och värde-

ringsuppdrag, normalt är marknadsmässigt prissatta. som Omfattningen uppdragsverksamheten under budgetåret 199192 av redovisas i tabell 3.10. Huvuddelen sådan uppdragsverksamhet har av under de åren haft anknytning till myndighetsutivning vid åtsenaste gärder i samband med jordbrukets omställning till den nya livsmedelspolitiken och till miljökrav produktionen. Uppdag utan direkt nya koppling till myndighetsutövning hade omfattning av ca 30 årsveren ken under verksamhetsåret 199192. De bestod främst iv projektering

på jordbruksområdet.

SOU 199299 Kapitel 3 39

Tabell 3.10 Länsstyrelsemas uppdragsverksamhet på jordbruks- och trädgårdsområdet, 199192 Antal årsverken Inriktning Totalt Förknippad förknippad med myndig- med myndighetsutövning hetsutövning

Jordbruk

Myndighetsutövning 31 31 - Projektering 27 8 19 - Annat 15 8 7 - Trädgård

Myndighetsutövning 1 1 - Projektering 1 1 -

Uppdragsverksamheten finansieras i större omfattning än rådgivning-

en genom avgifter. De uppdrag som inte är förknippade med myndighetsutövning avgiftsfinansieras till 60 %. Finansieringen hela ca av uppdragsverksamheten följande var

3.2.5 Utveckling och framtidsbedömningar Utveckling de senaste åren Före 1984 var den statliga rådgivningen till jordbruket inriktad att främja effektivisering och företagsutveckling enligt de då gällande målsättningarna för den statliga rationaliseringspolitiken. Huvuddelen av rådgivningen var förknippad med myndighetsutövning i samband med bl.a. statligt stöd och jordpolitiska frågor ganska omfatmen en tande produktionsteknisk rådgivning bedrevs också lantbruksnämnav dema. Finansieringen skedde nästan helt genom lantbruksnämndemas förvaltningsanslag.

40 Kapitel 3 SOU 199299

Från mitten l980-talet har den statliga jordbruksrådgivningen av fått nästan helt inriktning och delvis ändrad finansiering. Den förny sta strukturella förändringen skedde, då krav på ökad avgiftsfinansiering ställdes. Något år därefter fick rådgivning inom bl.a. miljö- och djunniljöområdet samt rådgivning förknippad med åtgärder för att begränsa jordbruksöverskotten en hög prioritet. En jämförelse mellan verksamhetsåren 198889 och 199192 ger en bild förändringarna under de senaste tre åren. Framför allt har rådav givning för att underlätta anpassningen till den nya jordbrukspolitiken inneburit omprioritering av ca 60 årsverken från i första hand produktionsteknisk rådgivning och rådgivning förknippad med myndighetsutövning inom den tidigare jordbrukspolitiken. Mer än hälften länsstyrelserna förutser inga större volymförändav ringar i rådgivningen till jordbruket och trädgårdsnäringen under budgetåret 199293 jämfört med 199192. Däremot förutses fortsatta omprioriteringar till information och rådgivning om miljö, djurrniljö, landskapsvård, EGs nya jordbrukspolitik och om ekologisk produktion. Den kan ske genom att den produktionstekniska rådgivningen minskar ytterligare. Länsstyrelserna i norra Sverige bedömer att det blir omfattande minskning av rådgivningsverksamheten, när det en särskilda åtgärdsprogrammet för norra Sverige har upphört. I några län i Syd- och Mellansverige pågår omfattande minskningar av rådgivningsverksamheten.

Framtida behov Jordbruket och trädgårdsnäringen är de branscher som berörs mest EG-anpassning eftersom dessa näringar ligger utanför det friav en handelsavtal Sverige ingick med EG år 1973. Därför bedömer de som flesta länsstyrelserna att behovet information blir stort om vad en av EG-anslutning får för konsekvenser för jordbruket och trädgårdsnäringen. Staten bör ta ett betydande ansvar för att näringsutövama får den information som är nödvändig. Förutom behov omställning och utveckling inför en EG-anslutav ning kommer trädgårdsnäringen och jordbruket att utsättas för starka förändringskrafter även efter en eventuell anslutning. Det är först under andra delen 1990-talet som jordbrukets och trädgårdsnäringens av internationella konkurrenskraft kommer att avgöras. Vissa produk-

SOU 199299 Kapitel 3 41

tionsgrenar kommer i ett 5-10 års perspektiv att minska i omfattning medan andra kan komma att öka. Framtidens jordbrukare oavsett inriktning och storlek kommer att kräva mer kunskaper om företagsledning och marknadsfrågor för att kunna möta en hårdnande konkurrens. En stor del av den rådgivning kommer efterfrågas kommer som att att vara av produktionsteknisk och företagsekonomisk natur. Därutöver kommer det att också finnas ett informationsbehov lagom ny stiftning som näringama skall sig till följd EGanpassa som en av en anslutning. Information lagstiftning och behovet om ny av anpassningsåtgärder bör staten ha för. ett ansvar Framtidens större jordbruksföretag kommer att ställa höga krav rådgivningens kvalitet och rådgivamas kompetens. De kommer också att vara beredda att betala för rådgivningen och välja det bästa marknaden har att erbjuda. De mindre företagen liksom deltids- och de små kombinationsföretagen kommer antagligen att vara mindre villiga än de större företagen att köpa rådgivningstjänster. Denna företagsgrupp blir därför av mindre intresse för den kommersiella rådgivningsverksamheten. Flera länsstyrelser pekar på att företagen i denna kategori har betystor delse för utveckling och bevarande av landsbygdens näringsliv och dess kultur- och naturvärden. Staten torde även i framtiden ha behov att använda rådgivning av som ett instrument för att underlätta för företagen inom jordbruk och trädgårdsnäring att sig till förändringar i lagstiftningen eller anpassa att utvecklas i en riktning som gör lagstiftning överflödig. Om information och rådgivning skall utnyttjas, måste även de inte är besom redda att betala nås. Enligt länsstyrelserna i norrlandslänen och i län som omfattar skogsbygdema i Syd- och Mellansverige behövs viss en subventionering av rådgivningsinsatsema även i framtiden.

3.2.6 Samarbetsfrågor Samarbete med andra organisationer

Länsstyrelserna uppger överlag att de har väl fungerande samarbeett te med andra myndigheter och med jordbrukets- och trädgårdsnäringens organisationer och företag i länen. På jordbruksområdet är samarbete med jordbruksnäringen vanligt inom rådgivning och utvecklings-

SOU 199299 42 Kapitel 3

samband med omställningen och miljöprogrammen. Med husprojekt i hållningssällskapen förekommer i flera län ett nära samarbete som i län innefattar utbyte tjänster. Samarbete sker bl.a. några även ett av miljö-, omställnings- och landsbygdsrådgivning. Särskilt i de störom jordbrukslänen förekommer också viss konkurrens mellan länsre en styrelsemas och hushållningssällskapens rådgivning. På trädgårdsområdet samarbetar länsstyrelserna med de odlarföreoch marknadsorganisationer finns i länen. En viss konkurningar som förekommer med den rådgivning näringen själv och hushållrens som ningssällskapen bedriver. flesta länen finns sedan länge etablerat samarbete kring pla- I de ett fortbildningskurser. I detta samarbete deltar också förutom nering av näringamas organisationer på många håll skolorna på lantbrukets område, Länsarbetsnämnden, Skogsvårdsstyrelsen och studieförbund. Genomgående länsstyrelserna att ett fördjupat samarbete beanser mellan de organisationer och myndigheter bedriver inforhövs som mations- och rådgivningsverksamhet riktad till lantbruket. Det är moeffektivitetsskäl i första hand. Alla organisationer har betiverat av minska sina kostnader när antalet företag minskar i jordhov av att trädgårdsnäringen. Olika motiv för verksamheten i olika bruket och organisationer sätter emellertid gränser för hur långt samarbetet kan bedöms samarbetsmöjlighetema när det gäller fortbildgå. Störst vara lantbrukare och rådgivare. Ett ökat regionalt samarbete ning av av framstår också önskvärt för att nå ett bättre resursutnyttjande som inte minst specialistkompetens inom olika områden. av

Samarbete mellan länsstyrelser Från lantbruksnämndstiden förekommer ett omfattande samarbete mellan länen. Det kan gälla gemensamma kurser, inforrnationsmaterial, projekt I detta sammanhang regleras ofta samarbetet gem.m. länen köper tjänster varandra. Inom några områden arbenom att av specialister inom större verksamhetsområden än län. Det gäller i tar huvudsak trädgårds- och vattenfrägor. det gäller specialisttjänster är ofta det enskilda länet ett Särskilt när för litet geografiskt arbetsområde. Vid samordning mellan flera en viktigt kan utnyttjas effektivt och rättvist. Särlän är det att resurserna skilt måste beaktas risken att det län som förfogar över resursen lägbeslag den för räkning. I beslutet om en ny regional statger egen

SOU 199299 Kapitel 3 43

lig förvaltning prop. l98889l54, BoU4 och rskr. 89 understryks att det är viktigt att de nya länsstyrelserna utvecklar samarbete över länsgränsema främst i syfte att utnyttja och upprätthålla specialistkompetens. Länsstyrelsemas för verksamheten i andra län ansvar kommer också till uttryck i länsstyrelseinstruktionen 19901510. Där sägs att länsstyrelsen i frågor som har betydelse också för angränsande län skall främja länens gemensamma intressen och bör samråda med länsstyrelsen i ett annat län i frågor som har betydelse för båda länen. I samband med den kartläggning som utredningen genomfört uppger flertalet länsstyrelser att samarbetet med andra länsstyrelser i stort sett ännu så länge liksom tidigare fungerar ganska bra. En viss oro finns för att besparingskrav i första hand kommer att läggas så ut att resultatet kommer att beskära möjligheterna att samarbeta inom större geografiska arbetsfält än det egna länet. Oron kommer starkast till uttryck för möjligheterna till fortsatt distriktssamarbete inom verksamheten på trädgårdsomrâdet. Köp av tjänster på lantbruksområdet förekommer är inte särmen skilt vanligt i fasta organisatoriska fonner. Den viktigaste samarbetsformen är ett väl fungerade kontaktnät mellan olika specialister. En fortsatt gemensam fortbildningsverksamhet och projektsamverkan i samband med utveckling av nya arbetsuppgifter bedöms vikvara en tig förutsättning för att dessa nätverk mellan länen ska kunna utvecklas vidare. Jordbruksverket bör som sektorsmyndighet ta ett ansvar för den fortsatta kompetens- och verksarnhetsutvecklingen. Det finns också uppfattningar; som framkommit vid kartläggningen, om att samarbetsmöjlighetema mellan länen i är uttömda stort sett och att en strukturell förnyelse av hela den statliga rådgivningsapparaten genom regionalisering med större geografiska arbetsområden än län är en förutsättning för ytterligare effektivisering. På träden gårdsområdet är redan rådgivningen regionaliserad och där behoär vet av förändringar mindre.

3.3 Statens jordbruksverk

Jordbruksverkets uppgift är att verka för positiv utveckling en av jordbruks-, trädgårds- och rennäringen. Det skall ske på sätt ett som tar hänsyn till kraven god miljö, god hushållning med en en natur-

44 Kapitel 3 SOU 199299

ett gott djurskydd och regional utjämning av sysselresurserna, en sättning och välfärd. Arbetsuppgifter med anknytning till rådgivning och inforrnationsspridning är praktiskt taget helt förknippade med myndighetsutövning, miljöfrågor i samband med växtnäringsläckage, bekämpningsmedelsanvändning, jordbrukslandskapet och alternativ produktion, jordbrukets omställning, djunniljö och djurhälsofrågor samt jordbruket i norra Sverige.

Länsstyrelser och ibland andra organisationer genomför statens uppdrag rådgivning till jordbrukare och trädgårdsföretagare. Avsikten är att använda kunskapsutveckling som ett styrmedel mot av staten uppställda mål inom exempelvis miljöområdet eller i samband med omställning till livsmedelspolitik. Det övergripande resultatanen ny svaret för dessa rådgivningsinsatser har Jordbruksverket, som vanligen upphandlar genomförandet från länsstyrelserna eller annan lämplig organisation. Jordbruksverket bedriver inte någon direkt rådgivning till jordbrukare och trädgårdsföretagare. För att nå avsedda resultat med de statliga rådgivningsprogram, är förknippade med myndighetsutövning behöver länsstyrelserna som och andra berörda organisationer stöd i form av olika former av utvecklingsarbete, rådgivningsmaterial och personalutveckling. Vidare behövs målprecisering samt uppföljning och utvärdering. Det är en inte heller ändamålsenligt att varje länsstyrelse tar fram utbildningspaket, broschyrer eller bygger specialistkompetens inom smala upp områden. Huvudinriktningen Jordbruksverkets insatser är därför att ha det övergripande lednings- och uppföljningsansvaret och att utveckla och förse länsstyrelserna och andra inkopplade organisationer med nödvändigt underlag för ett effektivt genomförande av informationsspridning och rådgivning i anslutning till de olika av staten beställda rådgivnings- och inforrnationsprogrammen. Det sker i nära samarbete med andra berörda myndigheter Statens naturvårdsverk SNV på milsom jöområdet, Glesbygdsmyndigheten när det gäller norra Sverige och Lantbruksuniversitetet då anknytning till kompetens inom grundläggande eller tillämpad forskning behövs. Jordbruksverket för spridning av information om de stöd svarar verket administrerar, vilket innebär att verket når ut till praktiskt

SOU 199299 Kapitel 3 45

taget alla jordbrukare. Under budgetåret 199192 fick exempelvis 73 000 jordbrukare vid två tillfällen direkt information i anknytning till ansökningsblanketter för arealomställning. Vid samtliga beslut om omställnings-, inkomst- och anläggningsstöd har information bifogats till jordbrukama. Informationen har producerats Jordbruksverket av och distribuerats av verket eller länsstyrelserna beroende vilken myndighet som har fattat beslutet. Omfattningen av Jordbruksverkets insatser med anknytning till informationsspridning och rådgivning under 199293 redovisas i tabell 3.11.

Tabell 3.11 Verksamhet med anknytning till rådgivning och inforrnationsspridning inom SJV, 199192 Årsverken

Omställningsrâdgivning

I riksdagsbeslutet livsmedelspolitik 1990 anförs rådgivom en ny att nings- och utbildningsinsatser är av grundläggande betydelse i den kommande omställningsprocessen i jordbruket. Under omställningsperioden 199091-199596 bör enligt beslutet 40 mi1j.kr är per anvisas för arbete med bl.a. rådgivning, infomiation och projektverksamhet. För budgetåret 199293 har anslaget med hänsyn till det statsfinansiella läget minskats till 30 milj.kr. Programmet bör fullföljas prop. 1991922100 bil.10, JoU12, rskr.212. Målet för insatserna och inriktningen Jordbruksverkets arbete är av kunskapsutveckling hos jordbruksföretagama i företagsledning, marknadsföring och marknadsfrågor samt i verksamheter som ger ny sysselsättning och markanvändning. Programmet har därför långgetts en siktig inriktning mot kunskapsfömyelse och företagsutveckling på landsbygden. Även insatser för högt skuldsatta företagare och insatser för kvinnor och ungdomar i jordbruket har särskilt prioriterats.

46 Kapitel 3 SOU 199299

Miljö Rådgivning ingår en omfattande del i de miljöprogram som gesom nomförs inom jordbruket och trädgårdsnäringen för att reducera växtnäringsläckaget, nå minskad och säker användning av bekämpningsen medel och för främja ekologisk produktion. Även i samband med att åtgärder för landskapet och dess natur- och kulturvärden används rådgivning och kunskapsutveckling som ett viktigt medel. Sektorsansvaret för jordbrukets miljöfrågor har nu lagts fast så att det ankommer på Jordbruksverket att arbeta för att produktionen inom jordbruket och trädgårdsnäringen bedrivs med hänsyn till miljön, naturen och kulturmiljön. För verksamhetsåret 199192 disponerade Jordbruksverket totalt

27 milj.kr. för miljöinriktade växtodlingsâtgärder. Övergripande mål

för åtgärderna är att främja effektiv och miljövänlig växtodling en minskat växtnäringsläckage, minskad kemisk bekämpning och genom ekologisk produktion. Förutom till rådgivningsinsatser används de anvisade medlen för bl.a. försöks- och utvecklingsverksamhet, funktionsspridarutrustning samt för kontroll och marknadsföring av ekotest av logiskt odlade produkter. En betydande del av Jordbruksverkets insatser i programmet genomförs regionalt placerad personal, som har följande inriktning av och stationering

Växtnäring 3 tjänster Alnarp, Skara, Uppsala Ekologiskt lantbruk 3 tjänster Växjö, Skara, Nyköping Växtskydd, jordbruk 13 tjänster Alnarp, Kalmar, Linköping, Skara, Ultuna Växtskydd, trädgård 4 tjänster Alnarp Ogräs 2 tjänster Malmö, Linköping

Den regionalt stationerade personalen är placerad i områden, där verksamheten kan förväntas störst genomslag, dvs. i regel i de områden där odlingen har störst omfattning. Den besitter en hög kompetens och skall fungera expertresurs för rådgivama i regionen som en och i utbildnings- och kurssammanhang. Informationen från den regionalt placerade personalen riktas i huvudsak mot andra rådgivare eller tjänstemän vid t.ex. länsstyrelser, hushållningssällskap, privata rådgivare eller handeln, dvs. till dem som svarar för rådgivningen till företagarna. Den regionalt placerade personalen utgör en samordnan-

SOU 199299 Kapitel 3 47

de resurs för olika aktiviteter och intressenter inom regionen. Kontakter direkt med enskilda företagare är normalt begränsade utom för altemativodlingskonsulentema, som i huvudsak arbetar rådgivare i som resp. region.

Djurmiljö

Jordbruksverkets rådgivningsinsatser inom djurmiljöområdet är i första hand förknippade med den nya djurskyddslagstiftning som successivt innebär krav på förändringar i animalieproduktionen och dess byggnader under hela 1990-talet. I propositionen med förslag till ny djurskyddslag poängterades betydelsen att använda rådgivning vid av anpassningen av animalieproduktionen till de djurskyddskraven. nya Under år 1992 har vid Jordbruksverket tillsatts tjänst för utvecken ling av rådgivningen i ekologisk produktion animalieområdet.

Norra Sverige

I åtgärdsprogrammet för jordbruket i Sverige har utvecklingsnorra och rådgivningsinsatser varit viktig del. Arbetet Lantbruksstyen relsenJordbruksverket har bestått projektledning vid framtagning av av utbildningsmaterial och projekt syftar till systematisering som av kunskaper i för norra Sverige verksamheter. Jordbruksverket nya publicerar fortlöpande de underlag för rådgivning och utbildning som kommer fram genom dessa projekt i serien Landsbygdsutveckling information som ut i gratisupplaga 4 000 exemplar och ges en av som har utkommit med ca 10 år. nummer per

Finansiering

Huvuddelen av Jordbruksverkets verksamhet rädgivnings- och informationsområdet finansieras de särskilda anslag anvisats av som av statsmakterna för resp. program. De medel verket disponerar för rådgivningsändamål används för att finansiera den regionalt placerade personalen och för att upphandla rådgivningstjänster länsstyrelserav na och andra organisationer. Kostnaderna för den verksamhet Jordbruksverket bedrev i egen regi centralt och regionalt under budgetåret 199192 uppgick till ca 18 miljlkr.

48 Kapitel 3 SOU 199299

3.4 Forskningsinformation

Sveriges lantbruksuniversitet är ett sektorsuniversitet, vars verksamhet inom forskning och utbildning i huvudsak rör de areella näring- Universitetet bedriver omfattande verksamhet som finansiarna. en på sätt än statliga anslag. Detta tar sig uttryck bl.a. i eras annat genom stor andel projektbunden forskning som finansieras av både staten en och näringslivet. För att förmedla den kunskap och de resultat som kommer fram in- Lantbruksuniversitetet finns särskild avdelning, SLU Info, vars om en uppgift informera forskningsresultat. Det sker inom Lantär att om bruksuniversitetets ansvarsområden; skogs-, jord-, trädgårds-, och vattenbruk, veterinärmedicin samt landskapsplanering. Med forskningsinformation all information baserad vetenskapliga resultat, avses till andra än forskare inom det egna forskningsområden som ges Informationsverksamheten vid Lantbruksuniversitetet har traditionellt i första hand vänt sig till lärare, rådgivare, och yrkesutövare injord-, trädgårds- och skogsbrukets område. Den slutlige mottagaom är näringslivet efterfrågar allt mer specialiserad, kvalifiren som en cerad och varierad forskningsinformation. I ökad utsträckning riktas forskningsinformation till i samhället. Det gäller främst nya grupper kommuner, myndigheter och organisationer samt massmedia och allmänhet. Vid SLU Info finns ett 60-tal anställda som arbetar med olika forforskningsinformation. De är organiserade i avdelningarna mer av jordbruk, skog, arbetsgruppen lantbruk och samhälle ALA samt, sekretariatet miljön MOVIUM. Avdelningen för jordför den yttre bruk inkl. trädgård, är störst och omfattar drygt halva verksamheten. Under de senaste åren har avdelningen minskat i volym genom nedskärning av resurser och omprioriteringar. Huvuddelen forskningsinforrnatöremastatskonsulentema arbeav med frågor utifrån ett tvärvetenskapligt perspektiv. Endast ett fåtar tal statskonsulenter arbetar inom ett begränsat område med numera eller mindre produktionsinriktade frågor. Inom jordbruksomrâmer det bedrivs tvärvetenskapliga projekt inom bl.a. miljö, livsmedel, naturresursfrâgor, recirkulation, bioenergi, landskapsvård, integrerad trädgårdsodling och ekologiskt lantbruk. Ett viktigt medium för forskningsinformation är olika publikatiout SLU Info eller av de olika institutionerna i nära ner, som ges av

SOU 199299 Kapitel 3 49

samarbete med SLU Info. Exempel publikationer är FAKTA, Aktuellt från lantbruksuniversitetet, speciella skrifter, växtskyddsnotiser, växtskyddsbrev samt altemativodlingsbrev. Inom ramen för SLU Info bedrivs omfattande fort- och vidareen utbildning samt konferensverksamhet. Målgruppema är i första hand personal vid myndigheter, organisationer, företag och skolor med anknytning till lantbruksuniversitetets kompetensområde. Under de senaste åren har arbetet med tvärvetenskapliga inforrnationsprojekt utvecklats i nära samarbete med enskilda forskare, forskargrupper och avnämare. Genom i första hand ALA-gruppen initieras utvecklingsprojekt och nätverk inom områden. nya Utredningen har kartlagt SLU Infozs verksamhet med inriktning jordbruk och trädgård under verksamhetsåret 199192. Det har skett genom en enkät till berörda avdelningar och sektioner. Genom publikationer och artiklar i facktidskrifter när statskonsulenterna de flesta av landets jordbrukare och trädgårdsföretagare med sin information. Antalet jordbrukare och trädgårdsföretagare som SLU Info årligen 199192 kommer i kontakt med enskild rådgenom givning, kurser och konferenser följande var

Den viktigaste målgruppen för verksamheten vidareinformatörer är såsom rådgivare, lärare och tjänstemän vid myndigheter och organisationer. Omfattningen kontakterna med den delen målgruppen av av var

Antal Deltagardagar Kurser 72 4 600 Konferenser 19 6 100

Av SLU Infos hela personal arbetade under 199192 totalt 39 8 resp. personer med rådgivningsfrågor inom jordbruk och trädgård. I årsverken uppgick insatserna till 19 årsverken jordbruksområdet och 5 på trädgårdsområdet. Till cirka två tredjedelar består verksamheten av utveckling av rådgivnings- och utbildningsmaterial.

SOU 199299 50 Kapitel 3

Tabell 3.12 och utveckling rådgivning inom SLU Info, 199192 Rådgivning av Antal årsverken

Verksamheten på jordbruks- och trädgårdsområdet finansieras till ca

Lantbruksuniversitetets ordinarie anslag och resten ge- 60 % genom uppdrag, projekt, fortbildning och försäljning publikationer. nom av Lantbruksuniversitetets institutioner och försöksavdelningar bedriforskningsinformation i anslutning till forsknings- och försöksver Enskilda forskare med inriktning på tillämpad forskverksamheten. försöksverksamhet och olika typer uppdragsforskning har ning, av med olika organisationers rådgivnings- och utveckockså kontakter lingsverksamhet.

3.5 Rådgivning förknippad med myndighetsutövning

jordbruket och trädgårdsnäringen pågår för närvarande en om- Inom ställning produktionen till miljövänlig teknik. På jordav en mera bruksområdet gäller det både växtodlingen och djurhållningen. Samsker anpassning företagsledning och produktion till en förtidigt en av marknads- och konkurrenssituation. Förändringstrycket är såändrad och omfattande strukturförändringar kan förutses inom ledes starkt både trädgårdsnäringen och jordbruket. Statens styrning miljöanpassningen skulle ha kunnat ske genom av strikt lagstiftning och -tillämpning och med omfattande kontrollen en Produktionsanpassningen skulle kunna ske genom att priset apparat. tillåtits spela en större roll. Staten har i stället valt och mjukare linje, som innebär att en annan infonnationsverksamhet och rådgivning har fått stor betydelse inom för skärpt lagstiftning miljöområdet och klart angivna mål ramen för produktionsanpassningen.

SOU 199299 Kapitel 3 51

Den kartläggning som utredningen genomfört visar att huvuddelen av de resurser som Jordbruksverket och länsstyrelserna utnyttjar för information och rådgivning används för verksamhet förknippad med myndighetsutövning och de särskilda mål för omställstaten satt upp ningsprocessen. I utredningsuppdraget ingår också utvärdera den att rådgivning som hittills varit förknippad med myndighetsutövande verksamhet. Det har inte varit möjligt genomföra någon särskild att utvärderingsstudie under den tid utredningen arbetat. I stället har utredningen olika sätt tagit del av erfarenheter från de pågående programmen. En genomgående erfarenhet är att information och kunskapsöverföring förknippad med myndighetsutövning eller särskilt av staten uppställda mål endast kan utnyttjas då den möter ett gensvar hos målgruppen. De företag eller grupper av människor rådgivningen som riktas till måste själva uppleva att de har behov den infonnation av eller kunskapsfönnedling staten erbjuder. De informations- och som rådgivningsprogram genomförts eller fortfarande pågår har som mött ett positivt gensvar inom jordbruket och trädgårdsnäringen. Det förändringstryck som kraven på omställning lett till har nämligen väckt ett starkt intresse för information och fortbildning bland stora grupper av dem som är verksamma i jordbruket och trädgårdsnäringen. Från näringamas intresseorganisationer har också inställningen till de statliga programmen varit övervägande positiva. Rådgivning och information förrnedlad av kompetenta rådgivare och leder till som god måluppfyllelse är bättre än en stelbent och byråkratisk myndighetsutövning med åtföljande kontr0llapparat. Näringamas utövare och organisationer föredrar med andra ord statlig myndighetsen information- och rådgivning så långt möjligt inte behöver som vara förknippad med myndighetsutövning.

Rådgivning styrmedel i miljöarbetet som Den modell som staten tillämpat sedan mitten 1980-talet för av att underlätta att miljöproblem inom jordbruket och trädgårdsnäringen skall kunna lösas, har inneburit en kombination utvecklingsarbete, av information och rådgivning, ekonomiska styrmedel och föreskrifter. Först har genom utredningsuppdrag biologiska och tekniska möjligheter att lösa problemen analyserats. Därpå har föreslagits lämpliga utvecklings- och rådgivningsinsatser i kombination med ekonomiskt

52 Kapitel 3 SOU 199299

stöd och i vissa delar nödvändiga ändringar av föreskrifter. Ett exempel är det s.k. halveringsprogrammet för bekämpningsmedel. Under femårsperiod halverades användningen enligt de uppställda målen en med minimum föreskrifter och utan negativa effekter för proett av duktionen. En fortsättning programmet pågår efter samma huvudav principer tidigare med målet ytterligare en halvering under ca 5 som år. I de utredningar och utvärderingar som låg till grund för riksdaställningstagande fortsättning prövades dock även andra gens om en alternativ enligt renodlad lagstiftningsmodell. en mera Motsvarande åtgärder tillämpas inom växtnäringsområdet för att komma till rätta med läckaget växtnäring från jordbruksmarken. I av detta ingår bl.a. föreskrifter djurtäthet och tidpunkt för program om gödselspridning, bidrag för utbyggnad av stallgödsellager, enskild miljöanpassad rådgivning, kurser och massrådgivning samt stöd till utvecklingsverksarnhet och tillämpad forskning. I utredningens kartläggning ingick fråga till länsstyrelserna att en exempel på myndighetsutövning som kan genomföras effekange tre tivare den är förknippad med information och rådgivning. genom att Samtliga länsstyrelser har redovisat ett eller flera exempel från miljöområdet. Av den samstämmigheten kan en slutsats dras. Rådgivningsinsatserna för att uppnå statens miljömål för jordbruks- och trädgårdsnäringen upplevs effektiva av de myndigheter som har ansvaret vara för det praktiska genomförandet.

Åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige

Åtgärdsprogrammet infördes 1987 som ett treårigt program. Riksda-

beslutade tvåårig förlängning 1990 mot bakgrund av de gogen om en da resultaten. Totalt har medelsanvändningen uppgått till 345 milj. kr. Syftet har varit att förbättra förutsättningarna för det norrländska jordbruket, främst tillkomst och utveckling av nya verksamgenom

heter med anknytning till jordbruksföretagen. Åtgärderna har varit

inriktade på utvecklingsprojekt, utbildning och rådgivning, forskning och försök samt investeringsbidrag till enskilda företag. De utvärderingar genomförts, bl.a. i samband med en översyn som stödet till jordbruket i norra Sverige Ds 199180, visar att åtav gärdsprogrammet har mottagits positivt i de sju länen i norra Sverige uppnådda resultat varit goda. Effekter på sysselsättningen har och att

SOU 199299 Kapitel 3 53

åstadkommits till förhållandevis låg kostnad hur långvariga en men effekterna blir går ännu inte att utvärdera.

Rådgivningen har i genomsnitt omfattat verksamhet för 10 milj. ca kr. per år. Den har varit nära anknuten till utvecklings- och tillämpade forskningsprojekt, för vilka i genomsnitt 20 milj.kr avsatts ca per år. Rådgivning till de företag fått ekonomiskt stöd eller deltagit i som utvecklingsprojekten har prioriterats. Hur andel i de samlade efstor fekterna av programmet kan hänföras till just rådgivningsdelen som har inte varit möjligt att avgöra. De olika åtgärderna måste ses i ett sammanhang. Lantbruksstyrelsen LBS lät 1990 Lantbruksuniversitetets avdelning för informationslära analysera och värdera den rådgivning som bedrevs inom åtgärdsprogrammet Lantbruksstyrelsen, Landsbygdsutveckling rapport 19904. Helhetssyn på landsbygden och flexibel organisation rådgivningen framhölls bl.a. av som viktiga förutsättningar för bra rådgivning. en Riksdagen har med hänvisning till de goda resultat som åtgärdsprogrammet åstadkommit uttalat, att det är viktigt stöd framledes att även kan avsättas för den typen verksamhet. Finansieringen sker av nu genom länsstyrelsemas anslag för regionala utvecklingsinsatser.

Länsstyrelserna i de berörda länen har redovisat goda erfarenheter från de rådgivningsinsatser varit förknippade med åtgärdsprosom grammet. De pekar särskilt att rådgivning och information behövs, när nya former för stöd införs. Exempel är projektstöd för småskalig livsmedelsförädling, särskilda insatser för kvinnor och ungdomar och vid investeringsstöd för verksamheter. nya

Omställningsrâdgivning

Information, rådgivning, utbildning och andra utvecklingsinsatser för att underlätta anpassningen jordbruket till den livsmedelspoliav nya tiken har pågått sedan hösten 1990. Jordbruksverket har för ansvaret utveckling och uppföljning verksamheten. Programmet pågår till av år 1996 och någon utvärdering har ännu inte genomförts.

En omfattande information har lämnats de förutsättningar, om nya regler och stödformer som övergången till livsmedelspolitik en ny medförde. Därefter påbörjades rad olika utvecklingsprojekt en under år 1991. Syftet var att utveckla underlag för utbildning och rådgivning med inriktning på de förutsättningarna nya för resursanvändning, företagsledning och produktion. Hög prioritet fick fortbildnings-

SOU 199299 54 Kapitel 3

med omfattning 40-100 timmar. Dessa kurser marknadskurser en av det namnet Företagsutveckling landsbygförs under gemensamma de utbildningar hittills genomförts under två år har drygt den. I som 000 jordbrukare deltagit. Kurser i företagsledning och marknads- 7 haft störst omfattning. Andra kurser som genomförts är föring har området landskapsvård-köttproduktion, omställning av mjölkinom och turismutbildning för landsbygdsföretagare. Utbildproduktionen småskalig livsmedelsförädling, landskapsvård, affärsjuridik, ningar i företagsledning i jordbruket och produktion bioenergi är exempel av fortbildningskurser inom kort kommer att påbörjas. nya som tidigt dra några slutsatser programmets effekter. Det är för att om långsiktigt inriktade utvecklingsarbete bedrivits bl.a. ut- Det som bildningsområdet bör kunna utnyttjas i fortbildningsverksamhet inom jordbruksnäringen under flera år framåt. Erfarenheterna från de utbildningar hittills genomförts är, att när väl jordbrukama bestämsom sig för delta i längre fortbildningskurs har de utbyte av mer att en och är nöjda med utbildningen. utvecklingsarbete bedrivs i samband med omställningsråd- Det som har inneburit ökat samarbete mellan Jordbruksverket, givningen ett SLU Info och jordbruksnäringens olika organisationer.

Avslutande synpunkter

erfarenhet från de tre förut beskrivna större program- En gemensam det behöver läggas ned betydande arbete med utveckling av men är att förtydligande mål, fortbildning personal och uppföljmetoder, av av resultat för rådgivning i kombination med myndighetsutning av att skall bli effektiv. En fördel med särskilda anslag är att det är övning lättare för den ansvariga centrala myndigheten att åstadkomma ett enhetligt genomförande i hela landet och att ta initiativ av programmen till nödvändigt utvecklingsarbete. Sektorsmålen kan slå igenom i resursprioriteringama. En nackdel blir å andra sidan att länsstyrelserna mindre möjlighet prioritera användningen av personalresursfår att efter de behov framstår mest angelägen i länet. erna som som viktig erfarenhet det behövs ett nära samarbete mel- En annan är att lan myndigheterna och näringslivets organisationer för att en informaoch kunskapsutvecklande metod för myndighetsverksamhet tionsfungera. Nära kontakter och samarbete med i första hand skall kunna forskningen inom berörda kunskapsområden är också den tillämpade

SOU 199299 Kapitel 3 55

ofta en nödvändig förutsättning. En erfarenhet är att det krävs annan regionalt och lokalt anpassade lösningar. Sammanfattningsvis har erfarenheterna de under de åren av senaste tillämpade metoderna för att utnyttja rådgivning, information och utbildning i kombination med myndighetsutövning varit i huvudsak positiva. Sådana metoder bör kunna tillämpas även i fortsättningen då staten har behov av att påverka utvecklingen inom jordbruks- och trädgårdsnäringen.

SOU 199299 Kapitel 4 57

4 Näringslivets egen rådgivningsverksamhet

4.1 Inledning

I utredningens uppdrag ingår att göra genomgång omfattning en av och inriktning på den privata och kooperativa rådgivning i dag som erbjuds jordbruket och trädgårdsnäringen. Utredningen har kartlagt rådgivningens nuvarande omfattning enkät till jordbruksgenom en och trädgårdsnäringens organisationer. En arbetsgrupp inom Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien genomförde år 1989 motsvarande en kartläggning som även omfattade privata organisationer och företag.

Båda dessa underlag har använts i den följande beskrivningen

och analysen. De redovisade uppgifterna bygger de uppgifter och bedömningar som lämnats i enkätsvaren. Såväl näringsutövamas organisationer sammanslutningar egna som och företag inom livsmedelsindustrin bedriver omfattande rådgiven ningsverksamhet. Den rådgivning på jordbrukets och trädgårdssom näringens område bedrivs näringslivets organisationer och av egna företag, är utformad för att till nytta för den sammanslutvara egna ningen och dess medlemmar. Den verkar som ett led i organisationer-

nas och företagens allmänna verksamhet produktion, marknadsfö- ring, medlemsvård etc. De organisationer och företag bedriver rådgivning till jordbrusom ket och trädgårdsnäringen delas upp i två I den första ingår grupper. de organisationer som bedriver rådgivning fristående tjänsteprosom duktion eller i anslutning till produktion tjänster. I denna annan av grupp ingår hushållningssällskap, husdjursföreningar, bokföringsbyråer, banker och konsultföretag. Till den andra har förts de gruppen branschföretag som bedriver rådgivning i anslutning till köp och för-

ädling av produkter eller försäljning fömödenheter till jordbruket av och trädgårdsnäringen.

Kapitel 4 SOU 199299

4.2 Rådgivning anknuten till tjänsteproduktion

4.2.1 Hushållningssällskapen Ett ökat intresse för jordbruksnäringen under slutet av 1700-talet och början 1800-talet sig bl.a. uttryck i att särskilda länsorgan för av tog jordbrukets förkovran, hushållningssällskap, bildades. Under perio- 1915-1967 utgick direkta statsanslag till sällskapen, som först år den 1923 blev helt öppna medlemsorganisationer. Under första delen av 1900-talet kom verksamheten att spänna över ett; brett register inom

jordbruk, trädgårdsnäring, skogsbruk och fiske. Hushållningssällska-

fick då också i allt högre grad uppgifter med att verkställa de statpen liga insatserna till jordbrukets främjande. Efterhand avknoppades verksamheter till andra jordbrukets organisationer och till den statliga förvaltningen. Då lantbruksnämndema inrättades år 1948 överfördes till dessa förmedlingen statligt ekonomiskt stöd och projekteringsverksamhet. av Sällskapens verksamhet inom rådgivningsområdet fick däremot en ökad omfattning. Vid omorganisation den statliga förvaltningen en av på jordbruksomrâdet âr 1967 överfördes även den staten finansieav rade rådgivningen till lantbruksnämndema. Hushållningssällskapen tilldelades roll kontaktorgan mellan de lantbruksnämndema en som nya och näringsutövama. Under de 25 åren har hushållningsällskapen bedrivit verksenaste samheten med hjälp och viss uppdragsverksamhet av egna resurser från i första hand kommuner och landsting. Huvuddelen av verksamheten finansieras på uppdragsbasis inom rådgivning och projektering. 15-tal län genomför hushållningssällskapen på uppdrag av I ett Sveriges lantbruksuniversitet SLU riksförsök på växtodlingsområgenomförs länsförsök i syfte att belysa lokala och det. Dessutom egna regionala växtodlingsproblem. De flesta hushållningssällskapen är fastighetsförvaltare. Ett 40-tal försöksgårdar drivs i egen regi. stora Verksamhetens omfattning och inriktning varierar mellan olika län. Hushållsningssällskapen har ett regionalt samarbete med samma geo- Lantbruksuniversitets försöksdistrikt. Inom desgrafiska gränser som områden sker samarbete bl.a. tjänsteutbud och utvecklingssa ett om projekt. Rådgivningsverksamhetens omfattning på jordbruksområdet beskrivs i tabell 4.1.

SOU 199299 Kapitel 4 59

Tabell 4.1 Hushållningssällskapens rådgivning till jordbruket, 199192 Antal årsverken Inriktning Syd- och Mel- Norra Totalt

Under de senaste 15 åren har framför allt hushållningssällskapen i jordbrukslänen utvecklat och byggt ut uppdragsrådgivning med produktionsteknisk och ekonomisk inriktning på växtodlingsområdet. En annan utvecklingsväg har varit landsbygdsutveckling med regionalpolitisk inriktning i främst Sverige, de sju nordligaste länen, norra och med inriktning på ny resursanvändning inom jordbruket i framför allt Syd- och Mellansverige. Ca 60 % verksamheten finansieras av genom direktdebitering av företagarna. Högst är andelen för växtod-

lingsrådgivning, knappt 80 %, och rådgivning i anslutning till bygg-

nadsprojektering, drygt 90 %. Rådgivningen i landsbygdsutveckling är till mindre än 10 % avgiftsfinansierad. Hushållningssällskapen bedriver också rådgivning till trädgårdsföretag. Omfattningen framgår tabell 4.2. av

Tabell 2 Hushållningssällskapens rådgivning till trädgårdsföretag, 199192 Antal årsverken

60 Kapitel 4 SOU 199299

Rådgivningen till trädgårdsföretag finansieras främst genom direktdebitering företagen eller på uppdrag av odlarföreningama. Av av hushållningssällskapens hela rådgivning till jordbruket och trädgårdsnäringen finansieras fjärdedel genom allmänna medel eller av anden organisationer med följande fördelning ra

Staten 9 årsverken Kommuner 14 årsverken Landsting 10 årsverken Andra organisationer 5 årsverken Totalt 38 årsverken Varav i Sverige 23 årsverken norra

I samtliga hushållningssällskap beräknas sammanlagt 200 konsulenca engagerade i rådgivningsfrågor, varav tre arbetar i det center vara trala förbundet. Av tabell 4.3 framgår tyngdpunkten i sällskapens rådgivningsatt verksamhet ligger i enskild rådgivning. Även kursverksamhet och stubetydande omfattning. Genom tidskrifter når hushålldieresor har en ningssällskapen ut till sina medlemmar. Under det senaste året utgavs 130 de olika sällskapens medlemstidskrifter. Av i genomnummer av snitt 35 sidor har 19 sidor haft rådgivningsinneca per nummer ca håll.

Tabell 4.3 Jordbruks- och trädgårdsföretagare utnyttjade hushållningssällsom skapens rådgivning, 199192 Antal

m.m.

Omfattningen hushållningssällskapens rådgivning har under de seav åren ökat vad gäller ekonomi och företagsledning på både trädnaste gårds- och jordbruksområdet. En liten ökning har skett av efterfrågan på rådgivning i anslutning till byggnadsprojektering, landsbygdsutveckling, altemativodling och djunniljö. Efterfrågan på växtodlings-

SOU 199299 Kapitel 4 61

rådgivning, den verksamhet har störst omfattning, har varit oförsom ändrad. Under de närmast kommande fem åren bedöms förändringar i efterfrågan följa trend under de senaste åren, dvs. samma som en växande efterfrågan på tjänster kring företagsledning och oföränden rad eller svagt ökad efterfrågan på produktionsteknisk rådgivning och landsbygdsrådgivning. Hushållningssällskapen har ett väl utvecklat samarbete med andra organisationer inom lantbruksområdet. Ett utökat samarbete med lantbruksskoloma har inletts.

4.2.2 Svensk Husdjursskötsel I Svensk Husdjursskötsel SHS ingår 11 husdjursföreningar, 2 tjurcentraler och 6 avelsföreningar. Husdjursorganisationens huvuduppgift är att utveckla den svenska husdjursstammens produktionsförmåga och genom utbildning, information och rådgivning öka effektiviteten i djurskötseln. Det totala antalet anställda är 700 80-tal ca varav ett centralt. Av dessa arbetar med rådgivningsuppgifter centralt ett 25-tal och i fält ca 400 Fältverksamheten bedrivs från 70-tal personer. ett fáltstationer. I samband med service förknippad med semin- och kokontrollverksamheten genomför husdjursföreningama under ett år närmare 900 000 gårdsbesök. Enligt organisationens egen beräkning innehåller dessa besök i genomsnitt ca 10 minuter informations- och rådgivningsmoment. Husdjursteknikema har alltmer blivit kombination teken av niker och rådgivare. Det har kunnat ske utbildning och stöd genom från de specialiserade rådgivama inom organisationen. Husdjursföreningamas kvalificerade rådgivare, utfodringsexperter, husdjurskonsulenter och djurhälsoveterinärer, utför också kvalimera ficerad konsultverksamhet. Den omfattar frågor rör företagets som ekonomi, enskilda produktionsgrenars ekonomi produktionsteksamt niska frågor med anknytning till vallodling, foderplanering, utfodring, avel och djurhälsa. En samverkan sker mellan de olika specialistema. Organisationen har tidigt prioriterat utveckling ADB-stöd av för rådgivningsverksamheten. Verksamhetens omfattning och inriktning redovisas i tabell 4.4.

62 Kapitel 4 SOU 199299

Tabell 4.4 Husdjursföreningamas rådgivningsverksamhet, 1991 Antal arsverken Inriktning Centralt Syd- och Norra Totalt Mellan- Sverige sverige Kvalificerad rådgivning

Av den redovisade verksamheten bestod cirka tre fjärdedelar av rådgivning i samband med fáltverksamheten inom semin och kontroll, medan resten utgjordes av mer kvalificerade rådgivningsinsatser med tyngdpunkt i djurhälsofrågor. Följande antal jordbrukare omfattades under 1991 år av husdjursföreningarnas tjänster

Enskild rådgivning ca 15 000 Kurser, minst två dagar ca 1 500 Korta kurser m.m. ca 6 500 Tidskriftema Husdjur och Nötkött ca 35 000

Tidskriftema Husdjur och Nötkött utkommer med 12 resp. 4 nummer per år med i genomsnitt ca 35 resp. ca 22 sidor rådgivningsinnehåll. SHS bedömning är att rådgivningsverksamheten volymmässigt kommer att öka i liten omfattning under de kommande åren med undantag för marknadsfrâgor och marknadsinformation som väntas komma att öka starkt. Däremot kommer en omprioritering att ske mot en mer kvalificerad rådgivning. I detta sammanhang bör erinras om att Sveriges Slakteriförbund är huvudman för hälsokontrollen av svin, får och köttproducerande nötkreatur samt för hälsokontroll avseende Aujeszkys sjukdom. Inom slakteriförbundet är motsvarande ca 40 årsarbetskrafter, ca 29 varav veterinära, sysselsatta med hälsokontrollen. Dessutom 185 diär ca striktsveterinärer engagerade i Slakteriförbundets hälsokontroll.

SOU 199299 Kapitel 4 63

4.2.3 LRF Konsult l redovisningsföretaget LRF Konsult arbetar drygt 2 000 ekonomer, jurister och andra specialister med redovisningsservice för småföretagare. Företaget har 140 lokalkontor. Bland kunderna finns ca 60 000 lantbrukare och skogsägare. Rådgivningverksamheten består till stor del individuell rådgivav ning kopplad till rena bokförings- och deklarationsuppdrag. Därutöver erbjuds en företagsekonomisk och skattejuridisk specialistrådgivning. Omfattningen av rådgivningsinriktad verksamhet mätt i arbetstid har från LRF Konsult redovisats enligt följande för 199192

Företagsledning, ekonomi, marknadsfrågor Jordbruksföretag 135 årsverken - Trädgårdsföretag 2 årsverken - Skatterådgivning 135 årsverken Skogsekonomisk rådgivning 30 årsverken Juridisk rådgivning 30 årsverken Summa 332 årsverken

Antal lantbrukare som nåtts av företagets informations- och rådgivningsverksamhet har uppgått till

genom publikationer de flesta aktiva lantbrukare. Nyhetsbrevet Ekonominytt ges ut fyra gånger per år med upplaga 35 000 exemplar en av och Ekonomifakta för skogsägare gång år i upplaga på en per en ca 10 000 exemplar. Deklarationshandboken har en upplaga 30 000. Juridik- och skatterådgivningen har ökat starkt under de senaste åren, vilket har samband med skattereformen. Annan rådgivning har haft oförändrad omfattning. Under den kommande femårsperioden bedömer LRF Konsult att det kommer att bli stor ökning efteren av frågan på rådgivning om företagsledning, marknadsfrågor och landsbygdsutveckling.

64 Kapitel 4 SOU 199299

4.2.4 Lantbrukarnas Riksförbund Lantbrukamas Riksförbund LRF utvecklar och bedriver rådgivningsverksamhet inom området företagsutvecklingföretagsledning samt med anknytning till arrende- och försäkringsfrågor. Totalt arbetar inom organisationen drygt 25 personer med dessa frågor, varav 5 centralt. Verksamhetens omfattning var under år 1991 följande årsverken

Inom området företagsutveckling bedrivs ett centralt utvecklingsarbete kring nya verksamheter i jordbruksföretagen samt för utbildningar och studiecirkelverksamhet i företagsledningsfrågor. LRFs juridiska byrå har ca 40 anställda. Byrån säljer juridiska tjänster till medlemmarna i huvudsak inom områden som rör lantbrukamas yrkesutövning. Genom organisationens tidningar och tidskrifter sprids också rådgivningsinformation. Tidskriften Lantmannen utkommer med 20 nummer per år till ca 15 000 prenumeranter. I genomsnitt har ca 30 sidor per nummer rådgivningsinnehåll. LRF bedömer att omfattningen av informations- och rådgivningsverksamhet med anknytning till företagsledning-utveckling, marknadsfrågor, juridik, skatter och landsbygdsutveckling kommer att öka starkt under de kommande fem åren.

4.2.5 Trädgårdsutveckling AB Trädgårdsutveckling AB är ett konsultföretag som ägs av Trädgårdsnäringens Riksförbund som erbjuder rådgivningstjänster till företag inom näringen. Stationeringsort är Alnarp och det huvudsakliga verksamhetsområdet södra Sverige. Verksamheten nådde under verksamhetsåret 199192 följande målgrupp antal företag

SOU 199299 Kapitel 4 65

Dessutom framställs informationsmaterial för med olika grupper specialisering, s.k. kulturgrupper. Verksamheten omfattade under året 199192 sammanlagt 9,5 årsarbetsinsatser, som fördelades mellan företagsledning och ekonomi 3,5, odling under glas 2,5, frilandsodling 1,3 samt marknadsfrågor, data och annan service 2,2 årsverken. Verksamheten finansierades till tre fjärdedelar genom direktdebitering kunderna. Visst projektarbete av har utförts uppdrag Lantbruksuniversitetet eller med finansieav ring genom handelsgödselavgiftsmedel. En utökning verksamheten av förutses under den kommande femårsperioden. Genom tidskriften Viola sker inforrnationsspridning till de flesta en trädgårdsföretagen. Tidskriften har 5 000 prenumeranter och utkommer med 26 nummer per år, som i genomsnitt innehåller 8-10 sica dor information av rådgivningskaraktär.

4.2.6 Banker De banker som svarar för stora delar kreditgivningen till jordbruav ket erbjuder sina kunder ekonomisk rådgivning inom bl.a. företagsekonomi, finansiering, företagsanalys och i samband med köp, försäljning eller överlåtelse av företag och fastigheter. Föreningsbanken når årligen enskild rådgivning genom 25-30 000 jordbruksföretagare och 1 000-l 500 trädgårdsföretagare. I korta kurser och andra gruppaktiviteter deltar 20 000 medlemca mar och kunder. Totalt arbetar ca 320 med rådgivningsfråpersoner gor med anknytning till jordbruks- och trädgårdsföretagens ekonomi. Mätt i årsverken bedömer Föreningsbanken rådgivningsverksamhetens omfattning och fördelning följande antal årsverken vara

Rådgivning om juridik- och skattefrågor debiteras kunderna. Omfattningen föreningsbankemas rådgivning har varit oförändrad under de senaste åren. Någon förändring i den totala omfattningen under de närmast kommande åren förutses inte heller. Däremot kommer antagligen intensiteten och omfattningen rådgivningen kund öka av per att samtidigt som antalet kunder minskar till följd antalet lantbruav att

66 Kapitel 4 SOU 199299

kare minskar. Kraven på kvalitet i rådgivningen kommer också att öka, vilket kräver utbildningsinsatser för rådgivama. Sparbankerna har 200 anställda med rådgivningsuppgifter ca inom jord- och skogsbrukssektom. De beräknas utföra ca 20 årsverken rådgivning .

4.2.7 Övriga organisationer och privata konsultföretag

Målgruppen för Sveriges Potatisodlares Riksförbunds rådgivmatpotatis och utsädespotatis. Omfattningen under ning är odlare av år 1991 var

Enskild rådgivning 500 deltagare Kurser, 2 dagar eller längre 200 deltagare Endagarskurser 2 500 deltagare m.m. Studieresor 300 deltagare Tidskriften Potatisodlaren 3 000 mottagare

Totalt arbetar 14 med rådgivningsfrågor i organisationen, personer 13 är anställda hushållningssällskapen genom ett samarbetsvarav av avtal. Föreningen Svensk Fjäderfäskötsel organiserar fortbildning för sina medlemmar och ut tidskriften Fjäderfä, som har 1 700 ger Under år 1991 deltog 500 äggproducenter i kurser prenumeranter. ca och studieresor. Fortbildningsverksamheten bedrivs i nära samarbete med Lantbruksuniversitetet. Behoven rådgivning, information och av fortbildning bedöms stort och växande i framtiden till följd av vara djurskyddslagstiftningen och avregleringen. den nya Exempel på andra organisationer bedriver viss rådgivning som i första hand för sina medlemmar och kunder är Skogs- och lantarbetsgivareföreningen, försäkringsbolagen, lantbrukshälsan samt odlarföreningar på jordbruks- och trädgårdsområdet. Studieförbundet vuxenskolan och även andra studieförbund har ett omfattande utbud av kuri ämnen inom lantbruket. Varje år deltager ett ston antal lantbruser kare i en eller flera studiecirklar. Ett antal privata konsultföretag säljer rådgivningstjänster till jordbruks- och trädgårdsföretagen. Det är bl.a. bokföringsbyråer, tekniska konsulter och privata rådgivare som säljer produktionsteknisk och ekonomisk rådgivning ofta på abonnemang. Totalt kan antalet pri-

SOU 199299 Kapitel 4 67

vata rådgivare uppgå till ca 20-30 på jordbruksområdet och 5-10 på trädgårdsområdet.

4.3 Rådgivning knuten till förädling och försäljning

4.3.1 Scanföretagen Målgruppen för den producentkooperativa slakteriorganisationens rådgivning är svin- och nötköttproducenter. Varje förening organiserar sin service och rådgivning men skillnaderna mellan föreningarna är små. Resultatuppföljning på besättningsnivå är grunden för analys och rådgivning inom både nöt- och svinproduktionen. Pâ nötsidan sker rådgivningen oftast i samband med livkalv- och livdjursförmedling. Vidare används metod för resultatanalys i kötten produktionen RAK som grund för rådgivning och beslut åtgärom der vid brister i produktionen. Inom rådgivningen till svinproducentema används en motsvarande metod RASP. I rådgivningen sker ofta ett nära samarbete mellan producent, djurhälsoveterinär, produktionsrådgivare samt byggnads- och fodertekniker. Slakteriföreningarna har egna svinavelsrådgivare, har till sitt förfogande som en omfattande databas. Verksamhetens omfattning och inriktning redovisas i tabell 4.5

Tabell 4.5 SCAN-företagens rådgivningsverksamhet, 1991 Antal årsverken

Den produktionstekniska rådgivningen, finansieras i huvudsak genom direktdebitering för utförda tjänster. Antal företagare under som 1991 utnyttjade slakteriföreningamas rådgivning enskild var genom rådgivning ca 3 000, genom längre kurser 900, korta kurca genom ser och andra endagsaktiviteter ca 6 500 samt studieresor genom ca 1 300. Den av Slakteriförbundet utgivna publikationen Marknadsnytt

68 Kapitel 4 SOU 199299

utkom med fyra nummer och nådde ca 55 000 medlemmar. Föreningamas publikationer nådde totalt 55 000 medlemmar. Under den senaste treårsperioden har rådgivningsverksamheten ökat i liten omfattning. Organisationen förutser en fortsatt långsam ökning av rådgivningsbehoven under de kommande fem åren. Motiveringen är att jordbrukarens företagarroll kommer att bli viktigare. För ökad effektivitet och konkurrenskraft behövs ett utbyggt nätverk med kollegor och olika experter och rådgivare. Fortlöpande kunskapsinhämtning från forskning, produktionsteknisk utveckling och marknaden kommer att krävas.

4.3.2 Lantmännenföreningarna Lantmännenföreningama använder rådgivning i anknytning till marknadsföring och försäljning med något olika uppläggning i olika delar av landet. Några föreningar i Mellansverige erbjuder sina medlemmar produktionsrådgivning enligt samma modell som hushållningssällskapen tillämpar. Hos andra föreningar är rådgivningen mera direkt kopplad till säljorganisationen. Så är exempelvis fallet i Halland, där Säljledare med kvalificerad rådgivarkompetens arbetar i nära samarbete med de andra rådgivningsorganisationema i länet. De flesta lantmännenföreningama genomför också mer allmänt inriktade gruppaktiviteter i form av fältvandringar och studieresor samt ger ut medlemstidskrifter som bl.a. innehåller information av rådgivningskaraktär. Förutom rådgivning inom växtodlingsområdet bedriver samtliga föreningar foderrådgivning. Några föreningar har börjat med rådgivning om byggnadsfrågor och inomgårdsmekanisering. Kreditbevakningen har i någon förening utvecklats så att ekonomisk rådgivning till krisföretag förekommer. Svenska Lantmännens Riksförbund SLR har en forsknings- och utvecklingsavdelning med ca 35 anställda, som utvecklar foder och utfodringssystem, arbetar med bioteknik, teknik, cerialie- och växtodlingsfrågor samt driver tre försöksanläggningar. Eftersom rådgivningen inom lantmännenföreningama delvis är starkt kopplad till försäljningsaktiviteter har någon fullständig redovisning av antalet årsverken som är rådgivning inte lämnats. Något 10tal anställda i föreningarna arbetar med endast rådgivningsfrågor. Antal personer som har rådgivning bland sina arbetsuppgifter har angetts till ca 200.

SOU 199299 Kapitel 4 69

Under år 1991 omfattade den enskilda rådgivningen ca 12 000 lantbrukare. Kurser, studieresor, fältvandringar hade 15-20 000 deltagare. Flera lantmännenföreningar har byggt ut sin rådgivning under de senaste tre åren. Det är b1.a. foderrådgivningen expanderat. De som föreningar som redan har en ganska omfattande rådgivningsverksamhet har för avsikt att fortsätta med utökningar även under de kommande fem åren.

4.3.3 Mejeriföreningarna Mejeriföreningarna svarar för att ett för företaget lämpligt kvalitetsprogram upprättas. Detta program omfattar b1.a. en uppföljning av resultaten från mjölkbedömningen. l anslutning till kvalitetsanalyserna ges råd och anvisningar vilka åtgärder bör vidtas för om som att undanröja orsakerna till eventuella kvalitetsstömingar. Det totala antalet årsverken för denna rådgivningsverksamhet beräknas till 30 ca personer.

4.3.4 Privata sektorn Privata företag bedriver på liknande sätt som exempelvis lantmännenföreningarna viss rådgivning i anslutning till försäljning fömödenav heter eller förädling av från jordbruket och trädgårdsnäringen inköpta produkter. Vid tidigare gjorda bedömningar har antalet rådgivare med inriktning på jordbruk och trädgård uppskattats till sammanlagt ca 150 personer i dessa företag. Det gäller b1.a. fröfinnor, kemiföretag, foderföretag, slakterier, maskinhandeln och företag inom branschen byggnader och inomgårdsmekanisering. Konservindustrin har odlingsrådgivare knutna till sin kontraktsproduktion.

4.4 Analys

av rådgivningens inriktning

4.4.1 Produktionsteknisk rådgivning Sammanställningama i avsnitten 4.2 och 4.3 visar omfattande att en produktionsteknisk rådgivning till jordbruket utförs jordbrukets av egna organisationer och företag. Inom trädgårdsnäringen är omfattningen mindre. Ca 10 % de totala râdgivningsresursema lokaav är

70 Kapitel 4 SOU 199299

liserade till de sju länen i norra Sverige, vilket är en något lägre andel än regionens andel av den totala produktionen i landet. Den produktionstekniska rådgivningen har numera sin tyngdpunkt gårdsnivå. Den enskilda produktionstekniska rådgivningen till jordbruksföretagen hade följande omfattning under verksamhetsåret 199192

Husdjursföreningama ca 15 000 mjölkproducenter Scanföretagen ca 3 000 kött- och fläskproducenter Hushållningssällskapen ca 7 600 i första hand växtodlingsföretag Lantmännenföreningama ca 12 000 företag

Övriga uppskattning ca 10 000 företag

Många företag utnyttjar enskild rådgivning från mer än en organisation. En slutsats som kan dras år att de flesta heltidsföretagen i jordbruket har tillgång till enskild rådgivning av något slag. Husdjursföreningarna och slakteriföretagen når de flesta animalieproducentema och hushållningssällskapen, lantmännenföreningama och andra privata företag når en stor andel av de större växtodlingsföretagen. Genom kurser, studieresor och andra gruppaktiviteter samt genom massinformation når också information om ny produktionsteknik och nya produktionsmetoder ut till de flesta mindre deltids- och fritidsföretagen. Kompetensutveckling genom längre fortbildningskurser har ganska liten omfattning i den produktionstekniska rådgivningen jämfört med enskild rådgivning, konkurser och massinformation. Antalet deltagare i sådana fottbildningskurser med produktionstekniskt innehåll för jordbrukare var under läsåret 199192 ca 4 000. Husdjursföreningar och slakterier stod för det största antalet kurser. Även lantbruksskolor och hushållningssällskap anordnade kurser. Enskild produktionsteknisk rådgivning når också de flesta trädgårdsföretagen. Enligt enkätsvaren svarade näringen själv genom hushållningssällskapen och Trädgårdsutveckling AB för cirka en tredjedel av det totala utbudet. Den statliga rådgivningen stod för huvuddelen under budgetåret 199192. Omfattningen och inriktningen av den enskilda rådgivningen varierar visserligen mellan olika produktionsgrenar men de flesta större och medelstora trädgårdsföretag utnyttjar den produktionstekniska rådgivning som finns att tillgå.

SOU 199299 Kapitel 4 71

4.4.2 Rådgivning i företagsekonomi och företagsledning En företagsledare sätter mål, löser problem och fattar beslut. För att klara ,detta behöver han eller hon en rad hjälpmedel och kunskaper om marknadsanalyser, redovisning, resultatanalys, planering, affärsutveckling, skatter samt juridiska och andra frågor berör hela som företaget och dess ledning. Behovet service, rådgivning och kunav skapsutveckling i företagsekonomi och företagsledning är stort i de flesta småföretagsbranscher. Inom jordbruket och trädgårdsnäringen sker en stor del av rådgivningen i anknytning till de kontakter banker och bokföringsbyråer har med företagarna. Huvudinriktningen blir därmed företagsekonomi med anknytning till redovisning, deklaration, skatter och finansiering. Den resursmässigt dominerande metoden för rådgivning på det företagsekonomiska området är enskild rådgivning. Bokföringsgenom byråerna har rådgivningsuppdrag från drygt 60 000 lantbrukare och bankerna från ca 30 000. Antalet besökare vid korta kurser och informationskvällar uppgår till ca 50 000. Hushållningssällskapen bedriver också kombinerad produktionsteknisk och företagsekonomisk rådgivning, många håll i samarbete med LRF Konsult och husdjursföreningarna. Utbudet av fortbildningskurser och rådgivning i företagsledning är litet från banker och bokföringsbyråer. LRF Konsult hade ca 700 deltagare i sådana kurser under 1991 92. Lantbruksskolomas utbud bestod av ett 90-tal kurser med ca 1 100 deltagare. I hushållningssällskapens fortbildningskurser deltog ca l 000 jordbruks- och trädgårdsföretagare. Av det totala utbudet av sådana kurser svarar länsstyrelserna för den största delen.

4.4.3 Landsbygdsutveckling I några län bedriver hushållningssällskapen allmän landsbygdsrâdgivning med finansiering från i första hand kommun och landsting. Även länsstyrelserna och Lantbruksuniversitetet disponerar begränsade resurser för allmän landsbygdsrådgivning med inriktning lantbruket. Totalt åtgick under verksamhetsåret 199192 35 årsarbetsinsatser ca för sådan rådgivningsverksamhet. Lantbmksskoloma anordnar också fortbildningskurser med inriktning verksamheter landsbygnya den. Antalet kurser under läsåret 199192 50 med 900 deltavar ca gare.

72 Kapitel 4 SOU 199299

4.5 Synpunkter på framtida behov av rådgivning

4.5.1 Produktionsteknisk rådgivning Tidigare det huvuduppgift för den av staten stödda eller organivar en serade lantbruksrådgivningen, att sprida kunskap om ny teknik och produktionsmetoder ett medel i rationaliseringsprocessen. I nya som dag är jordbrukets och trädgårdsnäringens företag utsatta för ett mycket stort utbud information sådan kunskap. Informationsav om spridningen sker främst genom kommersiella intressen t.ex. genom förädlingsindustrin och genom handeln med förnödenheter. Särskilt inom jordbruket även olika serviceföretag på växtodlings- och svarar husdjursområdet för spridning av information om ny teknik. Genom facktidskrifter och andra massmedier utsätts jordbruket och trädgårdsnäringen också för ett starkt informationsflöde med produktionsteknisk inriktning. Forskningsinformation och rådgivning är en jämfört med andra universitet och högskolor omfattande verksamhet vid Lantbruksuniversi- Forskningsinstitutionerna och forskarna har ett ansvar för att tetet. sprida information resultaten från forskning och försök. Det sker om främst distribution av tryckt material och genom datorbasegenom rade informationssystem. Mottagarna för denna forskningsinformation är i första hand rådgivare, lärare och andra vidareinformatörer samt näringslivets företag och organisationer. Den tillämpade produktionstekniska forskningen och försöksverksamheten jordbrukets och trädgårdsnäringens område finansieras till delar näringslivet. Det ligger i uppdragsgivamas intresse stora av resultaten från uppdragsforskningen sprids till jordbrukare och att trädgårdsföretagare. Generellt sett är jordbruks- och trädgårdsföretagens behov av inforteknik väl tillgodosett. Det föreligger inte längre något mation om ny allmänt behov från statens sida att sprida information om ny produktionsteknik utöver vad som sker genom forskarnas och högskolornas ansvar för att föra forskningsresultaten vidare. Dagens och än mer morgondagens jordbruks- och trädgårdsföretag arbetar vart och ett med sina marknadsmässiga, företagsekonomiska och produktionstekniska mål och förutsättningar. Ny teknik är därför inte längre generellt tillämplig, som den var på den tiden då stora grupper av företag arbetade under ganska likartade förutsättningar. Den nya tekniken måste anpassas till varje företags förutsättningar

SOU 199299 Kapitel 4 73

och produktionssystem. Därför behöver företagarna ofta hjälp med att söka, värdera, välja och praktiskt tillämpa den information de som har nytta av för att lösa problem, fatta beslut och utveckla företaget. Behovet av rådgivning med sådan inriktning kan väntas fortsätta en att öka. Det är framför allt de specialiserade större företagen heltids- företagen efterfrågar och kan väntas komma behöva - som att mer av sådan rådgivning. Behoven av rådgivning för värdering och tillämpning inforrnaav tion om ny produktionsteknik tillgodoses i dag i huvudsak genom marknadsmässiga lösningar inom jordbruket. Företagarna köper sådana rådgivningstjänster från i första hand den de olika branschav erna och hushållningssällskapen organiserade rådgivningen. Tidigare erbjöd den statliga rådgivningen också sådana tjänster. Under de senaste åren har de statliga insatserna kommit att begränsas till i huvudsak trädgårdsnäringen och jordbruket i Sverige, där den norra av näringen organiserade rådgivningen inte är heltäckande. I samband med genomförandet av olika statliga och därtill program hörande myndighetsutövning, t.ex. på miljöområdet och i samband med omställningen till livsmedelspolitik, ställs krav på företagarna ny att ändra och anpassa produktionstekniken. Dessa krav kan leda till behov av kunskapsutveckling det är ändamålsenligt för som staten att medverka till att de blir tillgodosedda. Jordbruks- och trädgårdsföretagen och framför allt rådgivama har behov av och efterfrågar i ökande omfattning produktionssynteser av teknisk forskningsinformation underlag för lösning som av problem och utveckling av produktionen. Lantbruksuniversitetet har inom sin inforinationsverksamhet prioriterat arbete med sådana Det synteser. sker till allt större del på uppdragsbasis. Behovet av sådana synteser kompletterade med tillämpade försök och utvecklingsarbete väntas komma att ytterligare växa.

4.5.2 Rådgivning i företagsledning

I analyser och undersökningar rådgivningsbehov under de om senaste tio åren har slutsatsen varit att behoven är störst vad gäller kunskapsutveckling och utökad rådgivning i företagsledning. Olika åtgärder har också vidtagits för att utveckla utbildning och rådgivning i företagsledning. Sådant utvecklingsarbete har bl.a. utförts och pågår inom jordbrukets och trädgårdsnäringens organisationer, Lantbruksuniver-

74 Kapitel 4 SOU 199299

sitetet, Kungl. Skogs- och lantbruksakademien, Lantbruksstyrelsen -Jordbruksverket och Lantbmksskoloma. Redan 1960-talet konstaterade 1antbruksorganisationsutredningrådgivningen bör grundas på ekonomisk planering och kalkyen att lering. Uppbyggnaden rationella lantbruksföretag och den succesav siva anpassningen företagens produktionsforrner måste baseras på av ekonomiska bedömningar skilda handlingsaltemztiv. Dessa bedömav ningar måste omspänna företagets samtliga grenar. och hänsyn måste till utkomstmöjlighetema utanför företaget. I företagsledning entas ligt modernt synsätt ingår fortfarande planering, kalkylering och ett andra företagsekonomiska metoder som viktiga verktyg. I facklitteraturen brukar företagsledning beskrivas som fyra återkommande moment utveckla affärsidé, sätta mål och bestämma strategi för föreatt taget, analysera förutsättningar och möjligheter i omvärlden, att marknaden, i företaget och dess resurser, i den tekniska utvecklingen samt i den och familjens kompetens och situation, egna att fatta beslut och handla, att följa och analysera hela företagets ekonomi och utveckupp ling.

Företagsledning i småföretag, helt dominerar jordbruket och som trädgårdsnäringen, är vanligen informell och ostrukturerad än i mera större företag. Inslaget papperslöst ledarskap är stort. Jordbruav karen och trädgårdsföretagaren måste få sitt företag att fungera socialt, ekonomiskt, tekniskt och biologiskt under varierande väder- och marknadsbetingelser. Samordningsförmåga har ofta visat sig vara en avgörande faktor för ett bra företagsledarskap i lantbruket. För att klara företagsledningen behöver lantbrukaren färdigheter inom flera områden; ämneskunskaper i biologi, ekonomi och teknik, kunskaper i formell planering, praktiska färdigheter samt kunskaper om marknader och omvärlden. Jordbrukamas och trädgårdsföretagamas framtida behov av rådgivstöd för sin företagsledning kan härledas bl.a. från det förning som ändringstryck företagandet inom dessa näringar kan väntas bli utsatta för. En viktig utgångspunkt är företagarnas utbildningsbakannan grund.

SOU 199299 Kapitel 4 75

Genom avregleringen jordbruksnäringen blir jordbrukets av företag marknadsberoende på ett helt annat sätt än tidigare. Förutom större prisvariationer äntidigare kommer troligen konkurrensen i alla led att bli hårdlare. Vid eventuell svensk EG-anslutning en kan vissa regleringar komma att återinföras å men andra sidan kommer jordbruket och trädgårdsnäringen möta hårdare att en konkurrens från producenter i andra länder inom den marknaden. gemensamma För att klara denna konkurrens behövs avsevärda produktivitetsförbättringar. En viktig förutsättning för sådan förbättring en är att företagsledningen utvecklas och anpassas till de förändrade förutsättningarna i företagens omvärld. Både de företag som har för avsikt att fortsätta att i huvudsak producera jordbruksprodukter och de som är inriktade på att utveckla sina företag helt eller delvis genom att över till produktion inom andra branscher är beroende effektiv av en företagsledning.

Jordbrukare och trädgårdsföretagare har liksom andra småföretagare vanligtvis mycket begränsad formell utbildning i företagsledning. I den grundläggande jordbruks- och trädgårdsutbildningen är företagsledning liten del. Det beror främst en på att grundutbildningen i tid ligger kanske 5-10 år före starten som egen företagare. Elevema är inte motiverade eller för mogna en sådan utbildning. l vidareutbildning och rådgivning har under de åren företagsledningssenaste frågorna tillmätts stor vikt.

Det är i första hand jordbruks- och trädgårdsföretagama själva och deras organisationer har intresse behoven som av att av rådgivning

och kompetensutveckling inom området företagsledning

tillgodoses. Det finns ett samband mellan rådgivning i företagsledning och de bokförings-, resultatanalys- och deklarationstjänster som många jordbru-

kare och trädgårdsföretagare köper. Bokföringen

är det främsta hjälpmedlet och underlaget för att ekonomiskt följa upp och styra företagets verksamhet. Jordbmkamas organisation egen LRF Konsult liksom privata bokföringsbyrâer och banker med betydande kreditgivning till jordbruket och trädgårdsnäringen har utvecklat rådgivningstjänster med tonvikt den ekonomiskt inriktade företagsledningen.

Det finns också ett samband mellan hela företagets ledning och utveckling och den produktionstekniska och ekonomiska utvecklingen

inom olika produktionsgrenar. Hushållningssällskap, branschorgani-

sationer och privata konsulter har därför kommit komplettera att en från början främst produktionstekniskt inriktad rådgivning till att bli

SOU 199299 76 Kapitel 4

rådgivning hela företagets ekonomiska och tekniska en som tar upp utveckling och ledning. Trädgårdsnäringens Riksförbund erbjuder genom ett särskilt bolag

rådgivningstjänster omfattar såväl produktionsteknik som föresom tagsledning. Lantbrukamas Riksförbund utvecklar sedan den nya livs-

medelspolitiken infördes tjänster inom området företagsledning nya och företagsutveckling. Tonvikten ligger på företagareutbildning och

verksamheter i landsbygdsföretagen. nya Sammanfattningsvis är jordbruks- och trädgårdsföretagamas behov

utökad utbildning och rådgivning i företagsledning stora under av en Genom kvalificerad fortbildning kan företagarna inhäm- 1990-talet. en allmänt ökad insikt och grundläggande kunskaper om företagsta en och dess betydelse produktionsfaktor. Därutöver behöledningen som många företagare tillgång till individuell rådgivningsservice ver en med kompetens i företagsledningsfrågor. En sådan individuell rådgiv-

ning kan ha olika uppgifter. Den kanske viktigaste är att tillhandahålla

jordbrukaren eller trädgårdsföretagaren ett bollplank mot vilket

idéer och problemlösningar rör företagets utveckling kan testas. som också behövas för utveckla metoder för resultatuppfölj- Stöd kan att ning och analys företagets utveckling. I samband med genomföranav det förändringar kan också behov av externt râdgivningsav större konsultstöd finnas, i samband omställning till helt stöd och t.ex. en produktionsinriktning, vid större investeringar eller då eller delvis ny de jordbrukspolitiska villkoren ändras.

SOU 199299 Kapitel 5 77

5 Lantbruksskolomas verksamheter

5.1 Inledning

I utredningens uppdrag ingår att undersöka förutsättningarna för lantbruksskoloma att bedriva rådgivning med ekonomisk och produktionsteknisk inriktning. Om det befmnes lämpligt att också lantbruksskolorna ges möjlighet att bedriva sådan verksamhet, bör utredaren klargöra ansvarsfördelningen mellan länsstyrelserna och skolorna samt undersöka möjligheterna för samverkan dem emellan. Utredningen har tagit del av visst utredningsmaterial och erfarenheter från den verksamhet med fortbildning och rådgivning för dem som är yrkesverksamma i jordbruks- och trädgårdsnäringama som redan har påbörjats vid några skolor. Vidare har besök gjorts vid fyra skolor.

5.2 Lantbruksskola naturbruksgymnasium

- Det finns för närvarande 39 lantbruks- och trädgårdsskolor. Av dessa är fem trädgârdsskolor. Vid sju lantbruksskoloma finns såväl trädav gårds- som jordbruksutbildning. Jordbruks-, trädgårds- och skogsbruksutbildningama JST-utbildningama inordnades år 1971 i gymnasieskolan som tvååriga linjer. Skolöverstyrelsen övertog samtidigt rollen som tillsynsmyndighet från Lantbruksstyrelsen, hade haft som denna roll sedan år 1890. År 1988 startades en försöksverksamhet med treårig gymnasial yrkesutbildning. Naturbrukslinjen ett tiotal försökslinjer. Riksvar en av dagen antog år 1991 riktlinjer för gymnasieskola och en ny vuxenutbildning, som infördes under år 1992 prop. 19909185, UbU 19909116, rskr. 356. Den framtida jordbruks- och trädgårdsutbildningen inom gymnasieskolan ingår i naturbruksprogrammet, är som ett av fjorton yrkesförberedande I naturbruksprogrammet program. ingår förutom jordbruk och trädgård även skogsbruk, fiske och vattenbruk, djurvård, hästhållning och andra verksamheter hör som till naturbruk såsom miljö, energi m.m.

78 Kapitel 5 SOU 199299

Landstingsskolomas ställning inom gymnasieskolan har närmast stärkts genom gymnasiereformen då landstingen kvarstår som huvudmän för bl.a. naturbruksprogrammet. Köp av utbildningar från landstingsskoloma blir i de flesta fall ekonomiskt förmånligt för primärkommunerna.

5.3 Vuxenutbildning och uppdragsutbildning

Få andra yrkesområden har haft så stor del av sin utbildning baserad på specialkurser som jordbruket och trädgårdsnäringen. Gymnasiereformen innebär att specialkurser och påbyggnadskurser efter en kort övergångsperiod avförs från gymnasieskolan. Motsvarande utbildningar får i fortsättningen erbjudas inom ramen för de treåriga programmen i gymnasieskolan, inom den nya gymnasiala vuxenutbildningen och påbyggnadsutbildningen i komvux eller inom högskolan. Påbyggnadsutbildningen inom komvux har till syfte att ge utbildningsmöjligheter för de vuxna som genom ett frivilligt utbildningsåtagande vill höja sin kompetens inom det egna yrket eller eget initiativ utbilda sig för ett nytt yrke. Komvux är en utbildningsform inom den samhällsstödda vuxenutbildningen. Genom beslut i början av 1980-talet blev den tillgänglig inom JST-sektom. Den huvudman som har ansvar för gymnasial utbildning har också haft huvudansvar för komvux. I den nya vuxenutbildningen har kommunerna och landstingskommunema stor frihet att själva inrätta lokala kurser inom påbyggnadsutbildningen. Kommunerna är inte skyldiga att betala ersättningar för vuxenutbildningar som anordnas i annan kommun. Landstingsskolomas konkurrensfördel är att de kan erbjuda vidareutbildning av hög kvalitet till ett bra pris. Statsbidragen till vuxenutbildning har för budgetåret 199293 minskat vilket kommer att begränsa utrymmet även för komvuxutbildningar inom JST-området. Vid lantbruks- och trädgårdsskoloma bedrivs även vuxenutbildning fortbildning på uppdragsbasis. Omfattningen framgår tabell 5.1. - av Arbetsmarknadsmyndigheten är för närvarande den störste enskilde köparen sådana tjänster. Även länsstyrelser, hushållningssällav skap och andra organisationer och myndigheter genomför kurser i samarbete med skolorna eller förlägger kurser som genomförs i egen regi till skolorna. Vuxenutbildning genom kortkurser har ökat med drygt 25 % per år de senaste tre åren. Denna verksamhet är emellertid fortfarande en mindre del av skolornas totala verksamhet.

SOU 199299 Kapitel 5 79

Tabell 5.1 Lantbruks- och trädgårdsskolomas vuxenutbildningar genom kortkursverksamhet, 198990-1 99192 Antal Typ av utbildning Kurser Deltagare Komvuxutbildningar 142 1 846 Uppdragsutbildningar

De korta kurserna svarade under läsåret 199192 för ca åtta procent av det totala antalet elevdagar vid skolorna. Vuxenutbildningskursema hade följande inriktning under 199192 andel av antal kursdeltagare

Lantbruks- och trädgårdsskoloma är inte ensamma om att hålla fortbildningskurser för lantbrukare och trädgårdsföretagare. Genom den enkät till organisationer och myndigheter som utredningen genomfört har omfattningen av rädgivningsorganisationemas kursverksamhet kartlagts. Det redovisade antalet deltagare i kurser, som varit minst två dagar långa, framgår av tabell 5.2.

Tabell 5.2 Vidareutbildnings-fortbildningskurser arrangerade av lantbruksskolor och rådgivningsorganisationer, 199192 Deltagare Organisation Antal Andel

80 Kapitel 5 SOU 199299

jämförelse mellan antalet deltagare i olika organisationers kur- Vid en bör uppmärksammas att lantbruksskolornas kurser genomgående ser är något längre än de fortbildningskurser andra organisationer håller. Den genomsnittliga kurslängden för skolornas kurser under läsåret 199192 13,5 dagar med spridning mellan 40 och 500 timmar var en för komvuxkursema, 40 och 500 timmar för länsarbetsnämndskursoch mellan 40 och 180 timmar för andra uppdragsutbildningar. ema En jämförelse kan exempel göras med de kurser som länsstyrelsom lantbruksenheter har hållit inom för omställningsrådsemas ramen givningen. Dessa kurser med 4 500 deltagare under budgetåret ca 199192 hade en genomsnittlig längd av drygt en vecka. Det förekommer ett nära samarbete mellan skolorna, länsstyrelseroch de andra organisationer bedriver kursverksamhet i sina na som rådgivningsprogram. Genom utredningens enkät har kartlagts antalet kursdagar, organisation genomfört i egen regi och förlagt som resp. till, genomfört gemensamt med eller köpt av lantbruks- eller trädgårdsskola. Länsstyrelserna, är den största kursanordnaren, har som det omfattande samarbetet med skolorna. I första hand sker sammest arbetet att andra organisationer förlägger sina kurser till en genom skola eller kurserna hålls gemensamt. Upphandling av kurser från att skolorna är mindre vanlig.

Tabell 5.3 Samarbete på kursomrâdet mellan naturbruksskolor och andra organisationer, 199192 Antal kursdagar samarbete Totalt Länssty- Hushålln Ovriga Typ av relser sällskap Kursdagar iegen regi skola 950 600 320 30 Gemensamma kursdagar 860 340 220 300 Kursdagar köpta från

-

Ett samarbete med andra organisationer i genomförandet av skolornas kurser förekommer också. Andelen externa lärare vid dessa kuregna varierar mellan skolorna. Vanligen utnyttjas externa medverkanser den till minst hälften det totala antalet kurstimmar. Fler av skolleav

SOU 199299 Kapitel 5 81

dama bedömer att inslaget av extem kompetens i fortbildningen kommer att öka. Det kan vara svårt för skolorna att själva stå för den specialistkompetens och nära kontakt med aktuella problem och frågeställningar som t.ex. rådgivare har. Det kan i sammanhanget nämnas att

liknande erfarenheter har gjorts i Danmark.

5.4 Utvecklingsmöjligheter för vidareutbildning och rådgivning

Utvecklingen vid lantbruksskoloma under de senaste åren visar att vidareutbildning av yrkesverksamma inom jordbruket och trädgårdsnäringen genom korta kurser ökar i omfattning. Samtidigt har genom den nya gymnasieskolan förutsättningarna för skolorna förändrats. Det är ännu inte klarlagt vilken omfattning vidareutbildning genom komvux kommer att få. En trolig utveckling är att de tidigare formellt skarpa gränserna mellan komvux-, arbetsmarknads- och uppdragsutbildning kommer att mjukas upp. Kommunernas inflytande över vidareutbildningen inom JST-sektom har ökat genom att statsbidragen för komvux förmedlas genom kommunerna. Utrymmet för egna initiativ från lantbruksskoloma och deras huvudmän när det gäller att utveckla verksamheten har ökat genom de förändringar som sketti gymnasie- och vidareutbildningen. Flera lantbruksskolor har under de senaste åren varit aktiva först med att utveckla det nya naturbruksprogrammet för gymnasieskolan och nu också för att vidareutveckla fortbildning- och vidareutbildning för dem som redan är yrkesverksamma inom skolornas kompetensområden. Utvecklingen av ny kompetens och nya utbildningar för redan yrkesverksamma sker olika sätt. En grupp av skolor har skickligt utnyttjat de olika möjligheter som finns att finansiera fortbildningskurser för lantbrukare genom i första hand komvux, arbetsmarknadsutbildningen och de medel länsstyrelserna disponerar för utbildning i samband med olika statliga inom livsmedelspolitiken. Även program kurser som till stor del finansieras genom kursavgifter har också utvecklats, ofta i samarbete med kursdeltagarna. Av naturliga skäl har det varit enklast att externt finansiera nya kurser i de delar av landet, där det funnits störst möjligheter till statlig finansiering genom arbetsmarknads-, livsmedels- och regionalpolitiken, dvs. i norra Sverige. Flera skolor där har under de senaste åren ut-

82 Kapitel 5 SOU 199299

vecklat ett nära samarbete med de berörda statliga myndigheterna både när det gäller olika utbildningar och utvecklingsprojekt med anknytning till lantbruket och landsbygden. Det finns också exempel på lantbruksskolor i södra Sverige som kunnat utveckla och genomföra kurser för företagare som själva stått för kostnaderna. Erfarenheterna är att det finns lantbrukare och inte minst trädgårdsföretagare som är beredda att betala för kurser av hög kvalitet som är väl anpassade till deras ofta högt ställda krav på innehåll. Flera landsting i Syd- och Mellansverige har utrett eller håller på att utreda möjligheterna att vidga lantbruksskolomas verksamhet med bl.a. vidareutbildning. Lantbruksskoloma har flera starka sidor som kan utnyttjas i fortbildningssammanhang men också i rådgivningssammanhang. Den största tillgången är antagligen att skolorna har den pedagogiska kompetens, som är en grundförutsättning för all utbildning och kunskapsöverföring. De fysiska resurser som finns i skoljordbruk, ändamålsenliga undervisningslokaler samt internat och restaurang gör skolorna attraktiva som kursplatser. Vidare har skolorna ofta god förankring och good will bland jordbrukama och deras organisationer. Genom naturbruksprogrammet har dessa kontaktytor vidgats till nya grupper.

I varierande omfattning tar skolorna initiativ till och del i genomfö-

randet av försök och utvecklingsarbete jordbruks- och trädgårdsområdet eller på andra områden som omfattas av naturbruksprogrammet. Det är en fördel för skolorna, när de ska utveckla fortbildningsverksamheten, att ha väl fungerande kontakter och verksamhet med anknytning till försök och tillämpad forskning. Likaså är ett väl fungerande samarbete rådgivnings- och utbildningsområdet med andra organisationer och myndigheter med anknytning till de areella näringarna en tillgång både när det gäller rekrytering av deltagare, planering, finansiering och genomförande av kurser. Det finns också faktorer som kan försvåra för lantbruksskoloma att ta på sig nya uppgifter. Deras huvuduppgift är att genomföra gymnasieutbildningar inom naturbruksprogrammet. Vidareutbildning och därtill knuten verksamhet kan därför endast bli en kompletterande uppgift. Skolornas kompetens är också i första hand anpassad efter de krav som gymnasieutbildningama ställer. Skolornas geografiska läge är inte alltid sådant att det är möjligt att förlägga kurser som rekryterar deltagare från t.ex. ett helt län dit. Lantbruksskolor i Norrland

SOU 199299 Kapitel 5 83

har löst det problemet genom att förlägga kurser för lantbrukare på olika platser i länet varhelst efterfrågan finns. För att lantbruksskoloma ska kunna utvecklas till att bli kompeett tenscentrum för vidareutbildning yrkesverksamma inom de gröna av sektorerna och för rådgivning behöver den antagligen specialisera sig på något område och därigenom bli attraktiv som kursanordnare inom ett större geografiskt område än länet. En viss sådan specialisering förekommer redan. Exempelvis har skola i Sverige en norra byggt upp kompetens inom produktion och förädling getmjölk och av har därigenom blivit ett kompetens- och utvecklingscentrum för en liten bransch inom hela norra Sverige. Andra skolor har specialiserat sig på fjäderfäskötsel, svampodling, svinproduktion Även osv. gymnasieutbildningama inom naturbruksprogrammet ställer krav på viss specialisering. Genom specialisering kan också för vidareutbildning och annat utvecklingsarbete värdefulla forskningskontakter etableras. Några skolor håller att utvecklas i riktningen att bli resurscentra för kunskapsförsörjningen till länets jordbruk. Till dessa skolor knyts både rådgivning och utbildningsverksamhet. Olika organisations- och samarbetsformer prövas. I några län, bl.a.Värrnland och Gotland, har ett sådant samarbete kommit så långt att andra organisationer, hushållningssällskap resp. länsarbetsnämnd, lokaliserat verksamhet till lantbruksskolan. De skolor på detta sätt börjat dra till sig rådgivsom nings- och olika former av utvecklingsverksamhet i anslutning till vidareutbildning och skoljordbruk kan ha goda förutsättningar att så småningom bli och kompetenscentrum på naturbruksområdet. resurs-

5.5 Avslutande synpunkter

Det finns ett växande behov vidareutbildning och kompetensutveckav ling bland dem som är yrkesverksamma i landsbygdens näringsliv i vilket jordbruket och trädgårdsnäringen tillsammans med skogsbruket fortfarande är dominerande. Motsvarande behov finns också inom de andra sektorer som omfattas naturbruksutbildningen. Många olika av organisationer, myndigheter och företag bedriver verksamhet, som från olika utgångspunkter syftar till att utveckla olika delar de av areella näringama och näringslivet landsbygden. Gemensamt för flera av dessa aktörer är att de är för små för att de effektivt skall kunna bygga upp egen kompetens och för kvalificerad kunskapsresurser en

84 Kapitel 5 SOU 199299

utveckling och -överföring I många fall sker ett branschvis samarbete i större regioner eller för hela landet. Samtidigt finns det också ett behov att vara väl förankrad i det egna verksamhetsområdet. Därför bör det ligga i organisationemas och myndigheternas intresse att ha tillgång till ett lokalt förankrat kunskapscentrum som de kan samarbeta med och köpa tjänster av när det gäller kvalificerad kunskapsöverföring. Det finns redan lantbruksskolor som är väg att utvecklas till att bli ett kunskapscentrum som erbjuder bra fortbildningskurser och som bör vara intressanta för andra organisationer att samarbeta med även i rådgivningssammanhang. Gemensamt för dessa skolor är att de själva mycket aktivt har arbetat för att växa in i den rollen. Ett aktivt stöd från huvudmannen, landstinget har också varit nödvändigt. Första steget i ett samarbete med andra är inom det område där skolorna normalt är bäst, dvs. utbildning. På fortbildningsområdet kan nämligen de myndigheter och organisationer som med olika syften beställer och genomför sådana kurser tämligen omgående tjäna på ett samarbete. Ett samarbete måste utgå från förutsättningen att de organisationer som samarbetar har olika motiv och målsättningar med sina fortbildningsprogram. Börjar någon inblandad i samarbetet i första hand se till fördelar för den egna organisationen på de andras bekostnad förlorar samarbetet sin affärsmässighet och upphör. De samarbetsvinster som finns gäller i första hand kartläggning av fortbildningsbehov, samordnade kursprogram, viss gemensam marknadsföring av kurser och ökad flexibilitet i genomförandet av kurser när det gäller att utnyttja den samlade kompetensen i de olika organisationerna. Det är inte självklart att lantbruksskoloma har en ledande roll i ett samarbete på fortbildningsområdet. I flera län fungerar samarbetet bra sedan länge genom insatser från länsstyrelsemas lantbruksenheter. Finns redan ett väl fungerande samarbete bör det naturligtvis fortsätta. Lantbruksskoloma kan i de fallen i första hand profilera sig på den pedagogiska sidan och som en effektiv utförare av egna, och av andra organisationer köpta, kurser. Det utvecklingsarbete och den forskningsanknytning som olika organisationer och myndigheter svarar för är en resurs för ett län eller en region. Ofta bedriver olika organisationer utvecklingsarbete och forskningskontakter inom näraliggande problemområden. Olika projekt och försök med koppling till den tillämpade forskningen eller annat utvecklingsarbete inom jordbruket och trädgårdsnäringen genom-

SOU 199299 Kapitel 5 85

förs också. Genom ett ökat samarbete som kan leda till att såmer av dan verksamhet så långt möjligt koncentreras till exempelvis lanten bruksskola kan tillgängligheten för resultaten öka i länet. Skolan och

den vidareutbildning och fortbildning är förlagd dit kan dra som nytta av de resurser och den forskningsanknytning finns i de olika som projekten. Lantbruksskoloma kan därigenom bli knutpunkt i det en nätverk av kontakter med lantbruksforskningen vid Sveriges lantbruksuniversitet SLU och med annat utvecklingsarbete berör som länet eller skolans kompetensområde. Vidare kan det bli naturligt att rådgivningsverksamhet utvecklas vid skolorna

SOU 199299 Kapitel 6 87

6 Jordbrukets och

trädgårdsnäringens utveckling

6.1 Sektom i samhällsekonomin

Jordbruket och trädgårdsnäringen har haft snabb ökning arbetsen av produktiviteten. Nästan hela ökningen har varit följd ökad kapien av talintensitet. Arbetsinsatsen i jordbruket och trädgårdsnäringen har halverats sedan år 1970, medan sektorns andel av BNP minskat med drygt en tredjedel. Kapitalstocken ökade halv gång under 1970-taen let men har sedan varit i stort sett oförändrad. Produktionen ökade långsamt under 1970-talet och ökade därefter i en snabbare takt under inledningen av 1980-talet. Därefter har viss produktionsminskning en skett bl.a. som resultat av olika statliga åtgärder för att minska exponproduktionen.

Tabell 6.1 Jordbrukets och trädgårdsnäringens andel BNP och arbetskraften, av 1970-1990 Procent 1970 1980 1990 Jordbruk och trädgârdsnäring Andel av BNP 2,6 1,9 1,6 Andel av arbetskraften 5,5 3,8 2,5 Livsmedelsindustrin Andel av BNP 2,8 2,3 2,0 Andel av arbetskraften 2,6 2,1 2,1

I livsmedelsindustrin har produktionen haft praktiskt oföränden taget rad volym under hela perioden. Kapitalstocken har växt samtidigt

som arbetsvolymen har minskat något. Ökningen arbetsproduktivi-

av teten har varit relativt långsam.

88 Kapitel 6 SOU 199299

6.2 Strukturutvecklingen

En snabb teknik- och strukturutveckling har pågått i jordbnket under lång följd år. Under en 20-årsperiod har norrnskördana i växten av odlingen ökat med mellan 20 och 60 % för olika grödor. Mölkavkastningen ko har under period ökat med ca 50 %. Den teknisper samma ka utvecklingen tillsammans med den ekonomiska samhällsitvecklinghar lett till fortgående strukturförändringar. Några av huvuddraen gen redovisas i tabell 6.2.

Tabell 6.2 Strukturutvecklingen i jordbruket, 1970-1991 Antal

Företag med nötkreatur

Snabbaste minskningen har skett av antal företag med svin och mjölkproduktion, halverades både under 1970- och 1980-talet. Antalet som nötkreatursföretag minskade med en tredjedel under båda decennier- Antalet nötkreatursföretag utan mjölkkor ökade med 000 unna. der 1970- talet och minskade med 7 000 under 1980-talet. Under de senaste åren har antalet företag med mjölkproduktion liksom antalet mjölkkor minskat i en snabbare takt än tidigare. Däremot har antalet nötkreatursföretag utan mjölkkor ökat från 000 till 23 000 företag. Även det totala antalet företag, åkerarealcn samt antalet svin och svinföretag har minskat snabbare under de senaste åren än tidigare under 1980-talet. Strukturförändringama har med andra ord skett i en, jämfört med tidigare, något högre takt. Den viktigaste strukturella förändring som skett inom vixtodlingen under år, är att spannmålsodlingen minskat i omfattning med senare

SOU 199299 Kapitel 6 89

ca 400 000 ha. I stället har arealen träda och annan obrukad åker ökat i omfattning bl.a. till följd av de statliga programmen för att minska produktionen. En annan förändring av strukturell karaktär är att en ökad andel av den öppna växtodlingen bedrivs vid deltidsföretag. Antalet företag med större arbetsbehov än l 600 timmar i vilka växtodlingen är den dominerande driftsinriktningen är endast ca 3 000. Av diagram 6.1 framgår att närmare 90 % av heltidsföretagen i jordbruket har djurproduktion.

Diagram 6.1 Jordbruksföretagens fördelning efter driftsinriktning och arbetsbehov, företag med mer än 2,0 ha åker, 1991

Jordbrukstoretagens fördelning efter driftsinriktning och arbetsbehov 1991 Antal 35000 30000 Arbetsbehov, tim 25000 El -799 20000 D 800-1599 15000 1600-3199 10000 mo

Växtodling Husdjur Blandat Småbruk1

l Mindre arbetsbehov än 400 timmar

Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden har genom Statistiska centralbyrån SCB genomfört en studie av sambandet mellan arbetsbehovet i jordbruket och företagarefamiljemas sysselsättning. Undersökningen omfattade ett statistiskt urval av företag med mer än 5,0 ha åker 1990. I tabell 6.3 redovisas hur några av jordbrukets produktionsresurser och produktionen fördelas mellan olika typer av jordbruksföretag.

90 Kapitel 6 SOU 199299

Tabell 6.3 Jordbrukets resurser och produktion vid olika företagstyper, företag med mer än 5,0 ha åker, 1990 Andel procent av

Vid pensionärsföretagen bedrivs en obetydlig del av animalieproduktionen men närmare 10 % av den öppna växtodlingen. Fritidsföretagen, som har ett arbetsbehov i lantbruket som är mindre än 800 timmar svarar också för knappt en tiondel av växtodlingen. De mindre deltidsföretagen har ett beräknat arbetsbehov i lantbruket på mellan 800 och l 600 timmar och vid dessa företag dominerar också spannmålsodlingen. De större deltidsföretagen har ett arbetsbehov på mer än 1 600 timmar samtidigt som företagarefamiljen har inkomst av tjänst eller annat företagande än jordbruk. Vid dessa företag produceras cirka en tredjedel av både den totala animalie- och den totala vegetabilieproduktionen. De små heltidsföretagen är företag med ett beräknat arbetsbehov, som är mindre än 1 600 timmar men där familjen inte har annan sysselsättning än i lantbruket. Företagen i gruppen svarar för en liten del av produktionen. Vid de större heltidsföretagen, som består av ca 16 000 företag, bedrivs mer än hälften av animalieproduktionen och cirka en tredjedel av spannmålsodlingen. Endast 16 % av den outnyttjade åkern finns i denna grupp av företag. Av de registrerade jordbruksföretagen med mer än 5,0 ha åker bedrev under år 1990 drygt 20 % annan verksamhet än jord- och skogsbruk i företaget. De vanligaste driftsgrenama var olika former av entreprenadverksamhet, tjänster inom jordbruk och skogsbruk, hästverksamhet, verkstadsrörelse och gårdsförsäljning.

SOU 199299 Kapitel 6 91

Den svenska trädgårdsnäringen har genomgått omfattande struken turförändring under de senaste årtiondena. Liksom på jordbrukets område, karaktäriseras utvecklingen storlekstationalisering och av specialisering. Totalt ca 30 000 personer är sysselsatta vid trädgårdsföretagen, varav ca 70 % arbetar högst 400 timmar per år i näringen. Växthusodling bedrivs vid 1 460 företag med sammanlagd areal en av 328 ha. Under 1980-talet har den totala växthusarealen i landet minskat, medan medelarealen per företag har ökat med 20 %. Geca nom en effektivare produktion och högre avkastning arealenhet per har produktionsvolymen varit oförändrad eller ökat. Nybyggnat.o.m. tionen har minskat under den senaste femårsperioden främst grund av försämrad lönsamhet. Hälften all växthusodling är lokaliserad av till Skåne. Tomat och gurka, som är de viktigaste grönsakskulturema

under glas, upptar något mer än tredjedel växthusarealen. en av Prydnadsväxtodling i växthus innefattar kmkväxter, snittblommor, lökblommor och utplanteringsväxter. På cirka tredjedel växthusen av arealen odlas krukväxter vid närmare 700 företag. Jämfört med grönsaksodlingen är krukväxtodlingen kapital- och arbetsintensiv. mer Snittblomsterarealen har i stort sett halverats under den tiosenaste årsperioden. Av produktionen 25-tal företag främst i svarar ett storstadsregionema för ca 70 % av produktionen. Trädgårdsproduktionen på friland omfattar 12 000 ha därca samt utöver ca 12 000 ha konservärtor. Arealen är i stort densamma i som början av 1980-talet. Antalet odlare har minskat med drygt 10 % till 3 450 år 1990. Köksväxtodlingen står för ungefär halva frilandsarealen. Morötter, lök, isbergssallat och vitkål är de viktigaste växtsla-

gen. Bärodlingen, som geografiskt är spridd över landet, utgörs till nästan 70 % av jordgubbar, medan svarta vinbär och hallon för svarar resten. Det är vanligt att bär- och köksväxtodling drivs i kombination med jordbruk.

Fruktodlingen ökade svagt mellan åren 1981 och 1987 till 3 100 ca ha. Därefter har arealen minskat med fjärdedel delvis till följd en av de röjningsbidrag som staten beviljat i samband med tidigare att ett importstopp för äpple och päron hävdes. Många företagen har av nyplanterat, varför skördevolymen kan bli lika tidigare. stor som Plantskoleproduktionen omfattar i dag 750 ha. En minskning ca av den totala produktionen har skett b1.a. till följd av minskat bostadsbyggande. Produktionen av perenner och lövfällande träd har dock ökat.

92 Kapitel 6 SOU 199299

Det totala produktionsvärdet för trädgårdssektom har beräknats till 2,8 miljarder kronor för år 1990, varav växthusodlingen svarade för ca 60 %. Jordbrukssektoms totala produktionsvärde har för samma år beräknats till ca 28 miljarder kronor varav animalieproduktionen svarade för ca 70 %.

6.3 Avslutande synpunkter

Hela det svenska näringslivet är för närvarande inne i en period av omfattande strukturförändringar. Även jordbruket och trädgårdsnäringen påverkas starkt. Den nya livsmedelspolitiken är också en drivkraft som leder till förändringar inom jordbruksnäringen genom att den blir mera konkurrensutsatt än tidigare. Blir Sverige medlem i EG kommer både jordbruket och trädgårdsnäringen att möta en hårdnande konkurrens på en större marknad. Inom båda näringama behövs betydande effektiviseringar för att möta en sådan konkurrens. Jämfört med näringar i mera konkurrensutsatta branscher innebär en EG-anslutning betydligt större krav på anpassning för jordbruket och trädgårdsnäringen. Livsmedelskommissionen har i sitt delbetänkande SOU 199287 bedömt att kostnadsanpassning samt produkt- och marknadsutveckling är nödvändiga förutsättningar för att de svenska jordbruksföretagen skall kunna bli konkurrenskraftiga inför en EG-anslutning. Betydande rationaliseringar och kostnadsminskningar i livsmedelskedjans alla led behövs under tiden fram till en anslutning. Olika bedömningar leder fram till att kostnadssänkningar i storleksordningen 25 % kommer att bli nödvändiga i många företag. Framförallt i företag med animalieproduktion bedöms behovet av effektiviseringar vara stort. Även från den inhemska marknaden och från politiskt håll ställs krav teknisk och ekonomisk förändring av produktionen. Det sker genom skärpta krav livsmedelskvalitet, djurskydd och miljöhänsyn i produktionen. Det mesta talar för att jordbruket och trädgårdsnäringen kommer att bli utsatt för ett starkt produktionstekniskt förändringstryck kombinerat med ett mycket starkt ekonomiskt tryck genom hårdnande konkurrens troligen en större marknad. Särskilt sårbara i den förändringsprocess som kan förutses blir de jordbruks- och trädgårdsföretag som för närvarande är helt beroende av försäljningen av jordbruks-

SOU 199299 Kapitel 6 93

och trädgårdsprodukter med låg förädlingsgrad. De mindre företagen och de diversiñerade företagen kan troligen lättare klara omställningen men kraven på miljöhänsyn och produktkvalitet är desamma. Behoven av fortbildning och rådgivning kommer att bli stora bland de företagare och andra sysselsatta i jordbruket och trädgårdsnäringen som tänker ge sig i kast med de krav på omställning och anpassning som kan förutses. i

SOU 199299 Kapitel 7 95

7 i länder

Rådgivningen några andra

7.1 Inledning

Rådgivningen till jordbruket inom EG omfattas inte av den gemensamma jordbrukspolitiken utan är varje lands nationella angelägenhet. Rådgivning de områden tillåts bli finansierat är ett av som genom nationella stöd. I utredningens uppdrag ingår att analysera rådgivningens omfattning, inriktning och organisation i några med Sverige jämförbara medlemsländer inom EG. Rådgivningsverksamhet inom jordbruket och trädgårdsnäringen har i varje land utvecklats i olika organisatoriska former. Gränsdragningen mellan rådgivningsverksamhet och annan verksamhet exempelvis utbildning, tillämpad forskning och statlig myndighetsutövning är olika från land till land. Fonnema och målen för statens medverkan i lantbruksrådgivningen och dess finansiering varierar också. Den följande beskrivningen grundas främst på material från OECD samt kontakter med i första hand Danmark, Nederländerna, Tyskland och Storbritannien.

7.2 Översikt

7.2.1 Huvudmannaskap I många länder bedrivs jordbruksrådgivning i statlig eller delstatlig regi exempelvis i Storbritannien, Belgien, Spanien, Portugal, USA, Kanada, Australien, Japan och bland de nordiska länderna i Norge och i Sverige. l Republiken Irland bedriver staten rådgivning i ett särskilt bolag. I Nederländerna pågår en övergång från en helstatlig organisation för produktionsteknisk rådgivning till en organisationsform, där staten och näringen samarbetar i en ny självständig organisation. Ekonomisk och företagsinriktad rådgivning svarar näringen för med finansiellt stöd från staten. I Frankrike är rådgivningen starkt decentraliserad och samordnas centralt genom olika utvecklingsprogram. Dessa program samordnas antingen genom olika branschinstitut för tillämpad produktionsteknisk forskning eller av organisationer inom jord-

96 Kapitel 7 SOU 199299

bruksnäringen. Staten och näringen styr verksamhetens inriktning genom ett gemensamt nationellt organ, ANDA Association national pour développement Agricole. I Schweiz har varje kanton sin lösning. Olika blandningar av huvudmannaskap mellan staten och jordbrukamas organisationer förekommer. I Tyskland varierar organisationen mellan de olika statema. I den södra delen av landet har delstatema ansvaret för jordbruksrådgivningen, medan de halvstatliga lantbrukskamrama organiserar rådgivningen i de norra delstatema. Näringens egna organisationer har huvudansvaret för rådgivningen till jordbruket och trädgårdsnäringen i ett antal länder. Verksamheten bedrivs med statligt stöd och inflytande som varierar i omfattning. I Danmark är det landbo- och husmandsforeningeme som organiserar rådgivningen och i Finland de finska och svenska hushållningssällskapen. I de flesta länder, liksom i Sverige, är den rådgivning som organiseras av staten eller med statsstöd bara en mindre del av det totala utbudet av rådgivning till jordbruks- och trädgårdsföretagen. Rådgivning som har direkt anknytning till kommersiell verksamhet bedrivs naturligtvis i alla länder av de företag som bedriver resp. affärsverksamhet. Rådgivning som är förknippad med produktionsteknisk eller ekonomisk service bedrivs i varierande omfattning tillsammans med av staten organiserad eller stödd rådgivning. Det är ett förhållande som försvårar jämförelser mellan länder.

7.2.2 Finansiering Ett statligt huvudmannaskap behöver inte innebära att staten står för hela kostnaden för verksamheten. I många länder har staten från mitten av l980-talet börjat dra ner anslagen till jordbruksrådgivningen och kräver också en ökad medfinansiering från företagarna eller deras organisationer. Den rådgivning som staten är engagerad i kan delas upp i två huvudgrupper efter hur staten medverkar i finansiering och genomförande. I det första fallet bedriver staten rådgivning i egen regi. I några OECD-länder bedriver staten rådgivningsverksamhet utan att ta betalt för utförda tjänster. Denna form av statlig rådgivning förekommer i bl.a. USA med undantag för någon delstat, bl.a. Kalifornien, vissa förbundsstater i Tyskland, Belgien, Schweiz, Australien, Kanada och

SOU 199299 Kapitel 7 97

Japan. I Norge är också den offentliga rådgivningen fortfarande nästan helt finansierad av staten. Staten kan också liksom är fallet i Sverige bedriva rådgivning i egen regi men till en del ta betalt för utförda tjänster. Det är vanligtvis i första hand den individuella rådgivningen som är avgiftsbelagd. Förutom i Sverige 1984 infördes under senare delen av 1980-talet avgiftsñnansiering i bl.a. Nya Zeeland 1986 samt England, Skottland och Irland 1987. Kraven på självfinansiering har efterhand skärpts. I Nya Zeeland och Irland har sedan avgiftsfinansiering först infördes en omfattande omorganisation av verksamheten genomförts. I det andra fallet finansierar staten rådgivning eller köper staten rådgivningstjänster för sina behov av en icke statlig organisation, som ofta har nära anknytning till jordbruket och trädgårdsnäringen. I flera länder har ett sådant system funnits i många år och rollfördelningen mellan staten och rådgivningsorganisationen är stabil. Vid jämförelser med länder, där staten bedriver en egen rådgivningsverksamhet, bör beaktas att i dessa länder är gränsdragningen mot kommersiell och privat rådgivning en annan. De statliga rådgivningsorganisationema arbetar ofta med inriktning på de av staten prioriterade frågorna medan de icke statliga organisationerna har en bredare verksamhet. En förändring som har inträffat under de senaste åren är att jordbrukarna och andra som utnyttjar rådgivningsorganisationemas tjänster får betala för allt fler tjänster, eftersom staten minskar sin andel i finansieringen. En sådan utveckling pågår i bl.a. Frankrike, Danmark och Finland. År 1990 finansierades rådgivningen i dessa länder med statsbidrag som täckte ca 25, 30 resp. 40 % av den totala finansieringen av organisationemas rådgivningsverksamhet. I andra länder har en förändring av rådgivningens organisation och finansiering nyligen genomförts eller håller på att genomföras. Det gäller exempelvis Nederländerna, där en ny organisation började sin verksamhet år 1990. Under IO-årsperioden 1993-2003 skall jordbrukets andel av finansieringen öka med fem procentenheter per år så att staten och jordbruksnäringen står för halva kostnaden var vid periodens slut. Huvuddelen av näringens finansiering beräknas ske genom kollektiva avgifter och endast ca en tredjedel genom avgifter utförda tjänster.

98 Kapitel 7 SOU 199299

7.2.3 Samband mellan rådgivning, utbildning och forskning Rådgivningsverksamheten har i industriländema olika stark koppling till utbildning och forskning. En stark koppling till universitet och högskolor finns i USA och Skottland. I Schweiz är i 15 kantoner rådgivningen administrativt knuten till lantbruksskoloma. I Tyskland medverkar rådgivare i jordbruksutbildningen. I de flesta länder finns ett välutvecklat samarbete mellan rådgivningen och lantbruksuniversiteten, tekniska och ekonomiska forskningsinstitut, försöksstationer och försöksgårdar, lantbmkslaboratorier etc. I de länder där rådgivningen är starkt knuten till forskning och utbildning ligger tyngdpunkten i verksamheten ofta i forskningsinformation och fortbildning. I den organisationsanknutna rådgivningen läggs större vikt vid enskild rådgivning medan den myndighetsanknutna rådgivningen synes vara mera flexibel i val av metoder, eftersom arbetsuppgifterna varierar från tid till annan. Omfattningen av statens stöd till forskning, utbildning och rådgivning har kartlagts av OECD i samband med beräkningar av jordbruksstödets omfattning i olika länder, de s.k. PSE-beräkningama. Någon jämförbar uppgift om rådgivningspostens storlek i olika länder har inte gått att ta fram. Det sammanlagda stödet till forskning, utbildning och rådgivning år 1988 uttryckt i miljoner Ecu år 1988 var 1 Ecu 7,43 Skr var följande i några länder

Belgien 71 Nederländerna 239 Danmark 86 Norge 63 Finland 112 Storbritannien 434 Frankrike 600 Sverige l 1 3 Irland 42

Jämfört med EG-ländema investerar Sverige liksom Finland och Norge förhållandevis stora belopp i forskning, rådgivning och utbildning med hänsyn till jordbrukssektoms storlek.

SOU 199299 Kapitel 7 99

7.3 Länderexempel från EG

7.3.1 Inledning Nationellt stöd till rådgivning m.m. är förenligt med EGs bestämmelser om den gemensamma jordbrukspolitiken. Enligt EGs rådsförordning 232891 om effektivitetsförbättringar i jordbrukssektom får medlemsstaterna ge stöd för kompetensutveckling bland företagare, familjearbetskraft och anställda i jordbruket. Medel för finansiering kan även utgå från EGs jordbruksfond. Stödet avser yrkesmässig vidareutbildning med anknytning till förändringar som sker till följd av åtgärder inom den gemensamma jordbmkspolitiken. Exempel på sådana åtgärder är extensifiering, investeringsstöd och nyetablering. Stöd till kompetensutveckling ingår också i EGs regionala stöd som finansieras från de s.k. strukturfondema, dvs. jordbruksfonden, den regionala och den sociala fonden. I riktlinjerna för de stödområden, sk. 5b områden, som EG-kommissionen godkänt ingår i samtliga områden kompetensutveckling som ett prioriterat ändamål 90557- 90592EEC. Eftersom rådgivningsverksamheten inte är en del av den gemensamma jordbrukspolitiken varierar dess omfattning, utformning och finansiering mellan olika medlemsländer, vilket framgår av de föregående avsnitten. I det följande redogörs översiktligt för hur rådgivningsverksamheten är utfonnad och har förändrats i några EG-länder som har bedömts vara intressanta för en jämförelse med Sverige.

7.3.2 Danmark Det danska jordbruket är exportinriktat. Två tredjedelar av jordbruksproduktionen exporteras, varav hälften till andra EG-länder. Jordbruket svarar för cirka en fjärdedel av Danmarks samlade export. Antalet företag i jordbruket är 84 000, varav mer än hälften är deltidsföre- 1990. Åkerarealen uppgår till i genomsnitt 33 ha företag. tag per 80 % av produktionen kommer från de 20 % av företagen som är störst. Animalieproduktionen dominerar och svarar för 75 % av det totala produktionsvärdet. Jordbruket bidrar med 3,4 % av BNP och svarar för ca 6 % av sysselsättningen. I Danmark administreras den jordbruksfackliga rådgivningen av lantbrukets egna organisationer landbo- och husmandsföreningama med ekonomiskt stöd från staten. Dessa organisationer som har till-

100 Kapitel 7 SOU 199299

sammans ca 70 000 medlemmar organiserar ca 90 lokala rådgivningscentralen Det är vanligt att de två organisationerna samordnar rådgivningsverksamheten på lokalplanet. Inom organisationen finns totalt drygt 3 000 anställda. Det stora antalet anställda beror på att förutom rådgivningen genomförs en omfattande service och utbildningsverksamhet. Den övergripande målsättningen affärsidén för den danska lantbruksrådgivningen är att bistå det största möjliga antalet lantbrukarefamiljer med att förbättra deras företags- och privatekonomi, förbättra deras arbetssituation och trivsel, framställa kvalitetsprodukter och främja hänsynen till miljö och etik i lantbruket. Målet för rådgivningstjänstens arbete har formulerats i fem punkter bästa möjliga resultat för bonden, billiga och sunda livsmedel, utveckling på landsbygden, etiskt och miljömässigt försvarbara produktionsmetoder, varierat landskap och hänsyn till naturen.

På nationell nivå samordnas verksamheten av Landbrugets Rådgiv-

ningscenter i Århus, också drivs gemensamt De danske Land-

som av boforeninger och Danske Husmandsforeninger. Dess uppgift är att bistå de lokala rådgivama i deras verksamhet, hålla kontakt med forsknings- och försöksverksamhet inom lantbruksområdet samt att utveckla system för styrning av lantbruksföretagens ekonomi och produktion. Totalt är ca 300 personer anställda vid centrumet. Organisatoriskt består Landbrugets Rådgivningscenter av flera olika landskontor som vart och ett inom sitt fackområde bedriver specialistrådgivning till konsulentema i de lokala föreningarna. Vid centrumet finns avdelningarkontor med inriktning på växtodling, nötkreatur, svin, hästar, byggnader och maskiner, företagsekonomi, juridik och ungdomsverksamhet. Till varje avdelning är knuten en folkvald kommitté bestående av lantbrukare. Till centrumet hör också Landbrugets Informationskontor LIK, som är en självständig organisation med anknytning till lantbruksministeriet. LIKs syfte är att arbeta för att främja fackinformation och utbildning för lantbrukama. Det sker genom stöd till utveckling av nya undervisnings- och rådgivningsmetoder, medverkan i utveckling och framställning av undervisnings- och rådgivningsmaterial

SOU 199299 Kapitel 7 101

samt utveckling och koordinering av fortbildning för lantbrukama och deras rådgivare och lärare. Den totala budgeten for rådgivningsverksamheten inom jordbruket i Danmark omsluter ca 1 l50 miljoner kronor. Mer än hälften därav utgör kostnader för den bokföringsverksamhet är knuten till rådsom givningsorganisationen. Kostnaderna för verksamheten och statens andel av finansieringen framgår av följande sammanställning som avser år 1991

Bokföringsservice och ekonomi 650 milj. dkr Rådgivning och service i övrigt 500 milj. dkr Summa 1 150 milj. dkr Därav statsbidrag 150 milj. dkr

Statsbidragets andel den totala omsättningen år 1991 13 % av var ca och av den kostnad som avser rådgivningsdelen verksamheten av ca 30 %. Staten har successivt minskat sin andel av den totala finansieringen från närmare 40 % i början 1970 talet till 19 % år 1987 av och 13 % år 1991. För år 1992 har statsbidraget sänkts till 134,9 miljoner danska kronor. Från år 1991 har ett tidigare stöd till ekonomioch räkenskapsservice helt upphört. Det statliga stödet regleras i en lag från år 1988 bidrag till jordom brukets konsulentverksamhet Lag 813. Syftet med stödet är enligt nr lagen att jordbrukets konsulentverksamhet skall bli flexibel så mera att rådgivningen snabbare kan till förändringar rådgivanpassas av ningsbehoven. De organisationer och föreningar utför rådgivsom ning och som har godkänts lantbruksministeriet blir tilldelade av en ekonomisk bidragsram till den del kostnaderna sammanhänger av som med stödberättigade aktiviteter. Jordbruksdirektoratet godkänner till vilka ändamål bidragsmedel kan användas och fastställer vilka kostnader som är bidragsberättigade. Direktoratet fastställer också vilka kompetenskrav rådgivningspersonalen skall uppfylla för stöd skall att kunna utgå. De statliga bidragen täcker i första hand delar av personalkostnaderna för rådgivare med högre utbildning. Huvuddelen av finansieringen står medlemmamalantbrukama för. Det är inte ovanligt att en enskild lantbrukare betalar 20 000-25 000 kronor per år för den ekonomiska och produktionstekniska servicen och rådgivningen. Totalt svarar lantbrukarna för drygt 70 % den av

102 Kapitel 7 SOU 199299

totala finansieringen. Vissa bidrag till rådgivningsverksamheten komäven från producentorganisationema. mer Fortbildningen lantbrukare är väl utvecklad i Danmark. Verkav samheten samordnas Lantbrugets Inforrnationskontor och bedrivs i av huvudsak veckokurser förlagda till lantbruksskolor. Det etablesom rade varumärket för denna fortbildning är en uge på landbrugsskole. Det årliga antalet deltagare i kurserna har de senaste åren uppgått till mellan 6 000 och 7 000 deltagare. Under verksamhetsåret 1991 hölls sammanlagt 196 sammanhållna veckokurser förlagda till 12 olika lantbruksskolor och ca 160 lokala hölls under fem enkeldagar. Av de sammanhållna kurkurser som lantbruksskola. Kurserna omfattar förutom serna hölls en tredjedel traditionella jordbruksämnen även fortbildning som särskilt vänder sig till deltidslantbrukare och kvinnor samt kurser som behandlar exempelvis nischproduktion, hästverksamhet, ekologisk produktion och ADB. Kostnaderna för kurs uppgick 1991 till ca 2 500 kr per deltagaen statsbidrag normalt täcker 1 000 till l 500 kr. Lantbrukare re varav med animalieproduktion kan få reducerad avgift för avbytare, då de deltar i fortbildningskurser. Det statliga stödet regleras i en lag från

1991 nr 283 tilskud til efteruddannelse inden jordbruket. Syf-

om med stödet är att främja fortbildning inom jordbruket. Stödet antet vänds dels för att subventionera deltagarkostnader för kurserna, dels projektstöd för utveckling, planläggning och koordinering av som verksamheten. Under 1991 utbetalades 9,1 miljoner danska kronor i stöd 2,4 miljoner danska kronor som projektstöd. Till 8 % fivarav nansieras stödet genom EGs strukturfonder. Lantbruksministeriet har inrättat ett rådgivande utskott för att underlätta administrationen av lagen. Jordbruksdirektoratet bestämmer storleken bidragen och godkänner de kurser som är stödberättigade. Direktoratet sätter också upp riktlinjer för och beslutar om projektstödet. Rådgivningen inom trädgårdsnäringen organiseras av Dansk Erhversgartnerforening DEG, som har 3 konsulentkontor med ett 50tal anställda i sin konsulenttjänst. Finansiering sker genom ca 25 % statsbidrag, 35 % medlemsavgifter och ca 40 % intäkter från verkca samheten. DEGs konsulenter ger råd enbart till föreningens medlemmar inom näringens fyra huvudgrenar som är krukväxter, snittblommor,

SOU 199299 Kapitel 7 103

grönsaker i växthus och grönsaker på friland. Konsulentema är specialiserade inom resp. produktionsgren. Ekonomi- och teknikrådgivningen omfattar drygt en tredjedel av hela verksamheten.

7.3.3 Nederländerna Från Nederländerna sker en stor nettoexport av jordbruks- och livsmedelsprodukter, varav hälften går till övriga EG-länder. Hälften av landets nettoexport kommer från livsmedelssektom. Jordbrukets bidrag till BNP är ca 4 % och andelen av den totala sysselsättningen ca 5 %. Det holländska jordbruket har den högsta produktiviteten inom EG. Antalet företag var år 1990 127 000, varav 19 % trädgårdsföretag och närmare 60 % specialiserade animalieföretag. Den odlade arealen är 2,0 miljoner ha. Av produktionsvärdet år 1990 svarade trädgårdsproduktionen för ca 30 % och animalieproduktionen för drygt 50 %. Den rådgivning till jordbruket inklusive trädgårdsnäringen som staten medverkar i består av två fältorganisationer. Den största med närmare 700 anställda, DLV Dienst Landbouwvoorlichting, arbetar med teknisk och ekonomisk produktionsrâdgivning och finansieras till och med år 1992 helt av staten. Den andra, SEV Sociaal-Economische Voorlichting, arbetar med ekonomisk och social rådgivning och organiseras av jordbrukets organisationer. Den har ca 200 anställda rådgivare och finansieras sedan länge till hälften med statsbidrag. Dessutom finns en statlig myndighet med 130 anställda ca som i varje provins för ut regeringens jordbrukspolitik. Det finns också särskilda myndigheter med regional organisation för statligt stöd och för tillsyns- och kontrollverksamhet. Centralt finns helstatliga och av staten finansierade informationsoch kunskapscentra med uppgift att förmedla resultat från forskning och försöksverksamhet till alla delar av jordbruket och dess utbildnings- och rådgivningssystem. De skall också utföra synteser av ny information från forskningen samt medverka i förberedelserna för olika politiska beslut. Dessa centra sysselsätter 240 personer. Den statliga lantbruksrådgivningen V i Nederländerna fick som för- ut nämnts en ny organisation den 1 januari 1990. Omorganisationen föregicks av ett femårigt utrednings- och förberedelsearbete. Motiven för en omorganisation var ändrade förutsättningar bl.a. att genom lantbrukarna inte längre är en grupp som socialt och ekonomiskt skil-

104 Kapitel 7 SOU 199299

jer sig från andra grupper i samhället. Andra skäl var att utbudet av jordbruksprodukter överstiger efterfrågan, att en hög avkastningsnivå sammanfaller med hög föroreningsnivå och att en uthållig jorden bruksproduktion kräver förändrade produktionssystem. Vidare ansom motiv att produktionsteknisk rådgivning som helt betalas av gavs staten och som används för att främja genomförandet av politiska mål inte längre accepterades av lantbrukarna. Slutligen önskade statsmaktema minska kostnaderna för jordbruksadministrationen. Lösningen blev att en tidigare sammanhållen organisation med ca 1 200 anställda som omfattade både rådgivning och myndighetsutövning delades Produktionsrådgivningen som tidigare varit uppdeupp. lad i olika fältorganisationer sammanfördes i en ny rådgivningsorganisation, DLV, med högst 700 anställda. Omorganisationen innebar en stegvis privatisering av verksamheten. År 1990 bildades en självständig organisation, som fortfarande var statlig. Därefter har bildats ny stiftelse under 199293 tar över ansvaret för de i organisatioen som anställda. Staten och näringen har lika många representanter var i nen styrelsen. Till sitt förfogande har styrelsen 12 sektorsråd som representerar de olika produktionsgrenama i jordbruket. Staten kommer att successivt minska sitt bidrag till finansieringen av verksamheten. Bidragen kommer att minska med 5 procentenheter år under en 10-årsperiod med början år 1993. Från år 2003 skall per enligt en överenskommelse mellan staten och näringen statens andel finansieringen vara nere i 50 %. Näringen kommer enligt överensav kommelsen att kunna finansiera sin del genom kollektiva avgifter som alla jordbrukare måste betala och som tas ut efter företagets storlek 30 %, avgiftsbeläggning av utförda tjänster 30 %, eller genom endera avgifter utförda tjänster eller kollektiva avgifter på sätt som bestäms inom resp. bransch 40 %. Det finns lagstiftning som gör det möjligt att ta ut kollektiva avgifter.

DLVs verksamhetsidé är att hjälpa jordbrukama och deras anställda att anpassa sig till föränderliga miljö- och marknadsförutsättningar och samtidigt ta hänsyn till behoven av produktkvalitet och konkurrensförmåga. Organisationen uppfattas i första hand som näringens organisation med ett visst inflytande från regeringen. Rådgivama i organisationen har inget direkt ansvar för att föra ut eller delta i ad-

SOU 199299 Kapitel 7 105

ministrationen av gällande jordbrukspolitik. Inte heller har de några kontrolluppgifter. Däremot förväntas rådgivarna känna till statens målsättningar för jordbruket och ta hänsyn till dem i den strategiska rådgivningen. Två år efter att den nya rådgivningsorganisationen bildades består den av ett huvudkontor med ett 50-tal anställda och 61 lokala rådgivargrupper fördelade på 26 kontor spridda över landet. Inom fáltorganisationen finns drygt 500 jordbruks- och trädgårdsexperter som på heltid erbjuder service inom olika specialistområden

Fördelningen av antalet rådgivare mellan olika branscher var under år 1992

100 %

7.3.4 Storbritannien Jordbruket i Storbritannien sysselsätter 2,2 % av landets arbetskraft. Det består av ca 240 000 företag med en medelareal av 72 ha. De 100 000 minsta företagen svarar för endast 2,5 % produktionen. av 30 % av företagarna är deltidsjordbrukare. Det finns ungefär lika många anställda som företagare i jordbruket. Den dominerande inriktningen är mjölk eller köttproduktion vid 60 % av företagen. Storbritannien står för ca 10 % av EGzs jordbruksproduktion. Statliga program för jordbruket har funnits i Storbritannien sedan l200-talet. Den nuvarande statliga rådgivningsorganisationen, ADAS the Agricultural Development and Advisory Services, inrättades 1971. Organisationens mål var från början helt inriktade jordbruket och att förbättra företagens produktivitet. Staten skulle inte ägna sig rådgivning som jordbrukama hade tillgång till från annat håll eller som skulle bli tillgänglig om staten slutade att erbjuda den. Rådgivning var avgiftsfri från början.

SOU 199299 106 Kapitel 7

År genomfördes förändring organisationens syfte och 1987 en av viktigaste förändringarna blev att verksamheten skulfinansiering. De forsknings- och utvecklingsfrâgor med betoning mera inriktas utvecklingsaspekter och datorbaserade informationssystem. Vidare av starkare betoning ske miljö- och djurskyddsfrågor. En skulle en av rådgivningstjänster skedde vilket ledde till föravgiftsbeläggning av i organisationens målsättningar och organisation. ändringar Verksamheten har huvudinriktningar. Dessa är rådgivning, tilltre lämpad forskning och administration regeringen. Organisationens dels informera jordbrukarna jordbrukspolitiken uppgift är att om genomföra lagstiftning, dels tillgodose jordbrusamt förklara och ny rådgivning tillämpningen ny teknik. karnas efterfrågan om av ADASs affärsidé är att den ledande konsultorganisationen egen vara baserat näringsliv i Storbritannien och erbjuda kunderna för areellt till för deras affärsverksamhet. Verksamheten kvalitetstjänster gagn organiseras i tio produktområden

Växtodling Projektering Trädgårdsodling Laboratorietjänster Husdjursskötsel Forsknings- och utvecklingsuppdrag Företagsledning Marknadsföring av produkter

Markanvändningsfrågor Särskilda projekt

bedriver sin verksamhet från ett huvudkontor i London, 6 ADAS 6 regionala kontor och 29 distriktskontor. Antalet nationella kontor, anställda uppgår till 2 500 2 000 har vetenskaplig eller tekca varav ca nisk specialistkompetens. Verksamhetsområdet omfattar England och Skottland och Nordirland har sina rådgivningsorganisa- Wales. egna tioner. Enligt tidigare lagstiftning fick ADAS endast erbjuda sina tjänster till lantbrukare och trädgårdsföretagare och deras anställda. Sedan avgiftsfinansieringen införts får tjänster säljas till alla kunder som beta-

lar. svårigheter förutsågs har intäktsmälen uppfyllts eller Trots att stora överskridits från början. Kraven avgiftsintäkter har efterhand Intäkterna har ökat från 5,4 miljoner brittiska pund 198788 skärpts. till 17 miljoner brittiska pund 199192. Därmed svarar uppdragsca intäkterna för 35 % de totala kostnaderna. Målsättningen för ca av

SOU 199299 Kapitel 7 107

budgetåret 199394 är en ökning av uppdragsintäktema till 24 miljoner brittiska pund. Den största delen av verksamheten finansieras fortfarande av staten och regleras genom december 1991 ett 100-tal olika kontrakt. Staten uppträder alltså som köpare av tjänster från ADAS. Erfarenheterna hittills är att systemet med beställar och utförarroller kan och bör förbättras.

7.3.5 Tyskland Tyskland var år 1990 till drygt 90 % självförsörjande med livsmedel. Jordbrukets andel av BNP uppgick till 2-3 % och av sysselsättningen till ca 4 %. I de nya förbundsstatema var tidigare i det f.d. DDR jordbrukets andel av BNP och sysselsättning ca 10 %. Antalet företag är drygt 600 000, varav ca 30 % är heltidsföretag. Animalieproduktionen står för ca två tredjedelar av produktionsvärdet. Den genomsnittliga åkerarealen var år 1990 ca 32 ha i de f.d västtyska förbundsstaterna. Jordbruksrådgivningen är organiserad på olika sätt i de olika staterna och kan därför inte beskrivas som en organisation. Den följande översikten utgår från underhandsuppgifter lämnade av Sveriges ambassad i Bonn. Målet för rådgivningen till det tyska jordbruket är att tillhandahålla underlag för jordbrukamas beslut i sociala, företagsekonomiska och produktionstekniska frågor. Härigenom underlättas jordbrukets anpassning till ändrade förhållanden. Mot bakgrund av det federala statsskicket och olikheter vad gäller samhälls- och organisationsstruktur har de olika delstatema byggt upp olika system för rådgivningen till jordbruket. I delstatema Bayem, Baden-Würtenberg, Rheinland-Pfalz, Saarland och Hessen svarar staten för den officiella rådgivningen. I dessa delstater har resp. delstatsministerium huvudansvaret. I Schleswig-Holstein, Niedersachsen och Nordrhein-Westfalen har ansvaret för rådgivningen överlåtits resp. stats Landwirtschaftskammer. Denna organisation, dess uppgifter och offentligrättsliga ställning kan närmast jämföras med den som de svenska hushållningssällskapen hade fram till slutet av 1960-talet. I de nya

delstatema befinner sig den officiella rådgivningen för närvarande

under uppbyggnad. I Sachsen och Thüringen kommer en statlig rådgivning att inrättas. I Mecklenburg-Vorpommem, Brandenburg och

Kapitel 7 SOU 199299

Sachsen-Anhalt kommer rådgivningen att bedrivas i privat regi med statlig finansiering till mellan 50 och 80 %. Ett gemensamt drag hos rådgivningen i de olika delstatema är att i princip indelad i nivåer. Resp. delstatsministerium har anden är tre för personal, organisatoriska frågor samt även för den övergrisvar pande planeringen. Mellannivån för programplanering, genomsvarar förande och utvärdering rådgivningen liksom för fortbildning av av personalen och i vissa fall även för specialistrådgivningen. För det praktiska genomförandet rådgivningsverksamheten svarar den tredav nivån de rådgivare är verksamma inom en komsom utgörs av som landkreis. Härvid har så genomgående någon rådgimun gott som anknytning till lantbruksskola. Specialiserade rådgivare finns vare en vanligen för husdjursavel, trädgård, vinodling och växtskydd. Den av organiserade rådgivningen är i princip gratis för yrkesutövarstaten na. Alla jordbrukare är skyldiga medlemmar och att betala att vara avgifter till Landwirtschaftskammer, som har avdelningar för olika en produktionsgrenar inom jordbruket med specialister för olika ämnesområden. I övrigt arbetar de på i princip samma sätt som den statligt organiserade rådgivningen med lokalt anställda rådgivare. Kamrama vissa myndighetsuppgifter. Verksamheten finansieras med de har även tidigare nämnda tvångsavgiftema och med statliga bidrag. Utöver den officiella rådgivningen finns särskilt i norra Tyskland så kallade rådgivningsringar. De är privata och består av frivilliga sammanslutningar lantbrukare i en Organisationsform som är att av jämställa med ekonomiska föreningar. I vissa fall erhåller ringarna Landwirtschafskammer. Även finansiellt stöd från delstaten eller en olika producentorganisationer avelsföreningar och odlarorgasom nisationer bedriver rådgivningsverksamhet liksom ett växande antal privata konsulter. Dessutom finns rådgivning kopplad till föreningsrörelsen, den privata handeln, fodermedelsindustrin, handelsgödseloch kemiindustrin samt maskinhandeln. Rådgivning bedrivs även av banker, försäkringsbolag och bokföringsbyråer. Rådgivningen till det tyska jordbruket understöds av det vetenskapbedrivs vid olika institutioner för forskning och utliga arbete som bildning. Understöd lämnas även de olika organisationer som har av till uppgift förmedla forskningsinformation och svara för att resulatt forsknings- och försöksverksamhet omsätts i praktiken. Ditaten av rekt underställt lantbruksministeriet i Bonn finns 14 forskningsinstitut

SOU 199299 Kapitel 7 109

som arbetar med framför allt tillämpad forskning inom lantbruksområdet. Den grundläggande forskningen bedrivs vid de universitet som har lantbruksvetenskapliga fakulteter. Inom den statliga lantbruksförvaltningen förefaller myndighetsuppgifterna öka i omfattning. En sådan utveckling innebär att utrymmet för renodlade rådgivningsaktiviteter minskar. Samtidigt ökar rådgivningen från näringens egna organisationer dvs. rådgivningsringar, företag, bokföringsbyråer och fristående konsulter. Fortfarande finansieras rådgivningen till jordbruket till övervägande del med medel från delstatema. Det sker dels genom den statliga rådgivning som fortfarande bedrivs i betydande omfattning och dels genom att statliga bidrag lämnas till såväl landwirtschaftskamrama som till olika slag av privat organiserad rådgivning.

7.4 Avslutande synpunkter

I samtliga länder inom OECD har staten ett intresse i rådgivningen till jordbruket. Intresset är olika starkt i olika länder vilket återspeglas i olika organisationsformer för den rådgivning i vilken staten medverkar och olika omfattning av statens finansiella engagemang. Under den senaste femårsperioden har det skett betydande förändringar i jordbruksrådgivningen i många industriländer. En omvärdering har skett eller håller på att ske av jordbruksrâdgivningens roll i jordbrukspolitiken. De bakomliggande orsakerna är flera. En är att jordbruksnäringen i de flesta industriländer är ganska liten del nu en av hela ekonomin. Problem med överskottsproduktion har också varit motiv för staterna att omvärdera behovet att stödja sådan rådgivav ning som kan leda till ökad produktion. En orsak är att annan nya problem med anknytning till jordbruket har uppmärksammats i jordbrukspolitiken. Det är problem berör miljö och uthålligt nyttsom jande av naturresursema, avreglering och marknadsorientering, livsmedlens kvalitet och säkerhet, landsbygdsutveckling m.fl. Tämligen genomgående har staternas motiv för att finansiera teknisk och ekonomisk produktionsrådgivning minskat. I de länder där sådan rådgivning bedrivs i statlig regi har under loppet några år av införts krav på betydande avgiftsfinansiering verksamheten. I de av länder där staten lämnar stöd till jordbruks- och trädgårdsnäringen av organiserad rådgivning trappas stödet ner. En omprioritering och

110 Kapitel 7 SOU 199299

uppvärdering har i stället skett av rådgivning som är en del av genomförandet lagstiftning och andra statliga åtgärder som har av ny samband med bl.a. miljö, marknadsorientering, livsmedelskvalitet och landsbygdsutveckling. Det samlade intrycket är att minskningen av staternas i genomförande och finansiering av ekonomisk engagemang och teknisk produktionsrådgivning ännu så länge är mer omfattande den ökning sker inom andra områden. Å andra sidan än som synes statens stöd till ekonomisk och produktionsteknisk rådgivning i flera länder större än i Sverige. Det gäller särskilt länder med en vara betydande export av jordbruksprodukter. I de länder där krav avgiftsñnansiering av statlig rådgivning har införts har intressant utveckling skett inom rådgivningsorganisatioen De har enligt de analyser som utförts blivit mera flexibla, mälnema. inriktade och marknadsorienterade. De har också blivit mer inriktade på verksamhetsutveckling än tidigare och personalens motivation har ökat. En annan observation är att de fasta administrationskostnadema minskar och att mera resurser satsas kompetensutveckling.

SOU 199299 Kapitel 8 111

8 Rollfördelningen i den framtida rådgivningen

En utgångspunkt för utredningen är att den statliga rådgivningen skall inriktas mot information förknippad med myndighetsutövning. Därför diskuteras i detta kapitel rollfördelningen i den framtida rådgivningen som en bakgrund till överväganden och förslag i kapitel

8.1 Statens behov att använda information och

av

rådgivning

Staten har behov av att använda information och kunskapsutveckling som ett medel för att tillgodose olika oftast långsiktiga samhällsintressen med anknytning till jordbruket och trädgårdsnäringen. Hur stort detta behov är beror på samhällsintressenas omfattning och inriktning under olika perioder. Under 1900-talets första hälft inriktningen var från samhällets sida att genom produktionsteknisk rådgivning främja en teknisk utveckling och modernisering de areella näringarna. av Därefter följde en period under vilken de starkaste samhällsintressena var knutna till jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering och företagsutveckling. Under den senaste IO-årsperioden har framträtt samhällskrav nya på jordbruket och trädgårdsnäringen och indirekt lantbruksrådgivningen att bidra till utvidgad och fördjupad kunskap produktioen om nens natur och jordbrukets och trädgårdsnäringens roll i samhället. Mest uppmärksammade är miljöfrågor med anknytning till växtnäring, bekämpningsmedel, natur- och kulturvärden och biologisk mångfald i jordbrukslandskapet, resurshushållning, djurskydd och etiska frågor inom animalieproduktionen, landsbygdsutveckling, omställning till en avreglerad marknad och konsekvenserna anslutning till av en en gemensam livsmedelspolitik inom EG. I vilka situationer har då samhället behov att använda just inforav mation och kunskapsutveckling som ett medel Huvudkriteriet bör vara att valet av medel sker så att de samlade statliga insatserna blir

112 Kapitel 8 SOU 199299

optimala med hänsyn till de mål som satts upp för att tillgodose resp. samhällsintresse. Tre principiellt olika användningssätt förekommer. Långsiktiga samhällsintressen exempelvis rör näringslivets prosom duktivitet och konkurrenskraft samt miljö och resurshushållning kan bäst främjas långsiktig kunskapsuppbyggnad. En förutsättgenom en ning är att jordbrukare och trädgårdsföretagare finner att deras egna långsiktiga ekonomiska eller andra intressen helt eller delvis är desamsamhällets. I sådan situation är från samhällets utgångsma som en punkt informations- och rådgivningsinsatser det effektivaste medlet. Om de kunskapsuppbyggande insatserna sätts in i tid kan lagstiftning eller andra föreskrifter undvikas. l andra fall behövs informations- och rådgivningsinsatser som ett komplement till ekonomiska styrmedel och lagstiftning. Det är så rådgivningsinsatser används för att exempelvis reducera användningen av bekämpningsmedel och läckaget växtnäringsämnen i jordbruket. av De ekonomiska styrmedlen består bl.a. miljöavgifter på gödselmeav del och bekämpningsmedel. Lagstiftningen föreskriver lagrings- och spridningstider för stallgödsel, krav grön mark, behörighetskrav för hantering bekämpningsmedel och utrustning osv. Genom rådav givningsinsatsema påskyndas företagarnas kunskapsuppbyggnad så att de snabbare kan ställa efter de nya ekonomiska och rättsliga förutom sättningarna för produktionen. Därigenom nås en snabbare måluppfyllelse och behovet tillsyn, kontroll och sanktioner blir totalt sett av mindre. Det finns också situationer, då de samhällsintressen som skall tillgodoses är sådana, att endast ekonomiska styrmedel och lagstiftning går använda. Ett exempel är situation då företagare inte följt de att en en bestämmelser är knutna till ett redan utbetalat stöd och staten kräsom tillbaka Villkoren för att rådgivning skall kunna vara ver pengarna. användbart medel är antagligen inte uppfyllda, eftersom företagarett inte några positiva effekter av att skaffa sig nya kunskaper som na ser har samband med anpassningen till de nya förutsättningarna. l sådana fall är det endast ändamålsenligt för staten att lämna en ensidig information de regler gäller. Huruvida sådan myndighetsinforom som en mation skall definieras rådgivning eller informationsspridning är som en smaksak. De långsiktiga behoven rådgivning och kunskapsuppbyggmera av nad har koppling till statens övergripande strategi för att utveckla det svenska näringslivet. Bl.a. produktivitetsdelegationen SOU 199182

SOU 199299 Kapitel 8 113

och den senaste långtidsutredningen SOU 199219 har behandlat dessa frågor. Produktivitetsdelegationen anger fyra övergripande uppgifter för att öka produktivitetstillväxten. De är att gradera upp humankapitalet, stimulera realkapitalbildningen, skynda på den tekniska utvecklingen och strukturomvandlingen, upprätthålla ett högt omvandlingstryck i den svenska ekonomin.

Delegationen konstaterar att enbart ett hårt omvandlingstryck -piska inte räcker. Det slår ut verksamheter men skapar inte nya. - Enbart generösa drivkrafter morötter riskerar att minska takten - i strukturomvandlingen, Det är kombinationen av omvandlingstryck och drivkrafter som ger produktivitetstillväxt. Produktivitetsdelegationen anser att ett skärpt omvandlingstryck och bättre drivkrafter för kunskapsuppbyggnad tillsammans bör kunna ge kraftiga produktivitetseffekter, som leder till stärkt konkurrenskraft. Det gäller även i sektorer som tidigare varit skyddade för konkurrens. Delegationen har inte dragit några slutsatser om fortbildningsbehov sektor för sektor men förordar allmänt att personalutbildning också ges till dem med den lägsta formella utbildningsnivån. Arbetsmarknads- och vuxenutbildning bör mera handla om vidareutbildning i företagen än utbildning under perioder då man byter arbete. Jordbruket och trädgårdsnäringen är statistiskt sett sektorer med en låg formell utbildningsnivå jämfört med andra länder och andra branscher inom Sverige. Detta framgår bl.a. 1992 års långtidsutredav ning. Den statliga kompetensutnedningen konstaterar, liksom produktivitetsdelegationen, att det finns en påtaglig samstämmighet, vuxit som fram under 1980-talet, om att förändringar i arbetsorganisation och kompetensutveckling är en av de viktigaste faktorerna för tillväxt och välfärd. Utredningen föreslår en nationell strategi för kompetensutveckling SOU 19927. En sådan strategi föreslås innehålla bl.a. en breddning av arbetsmarknads-, närings-, regional, social- och utbildningspolitikens mål till att också omfatta kompetensutveckling och en samordning av dessa politikområdens resurser på regional och lokal nivå. Vidare föreslås en samordning av statens resurser för inforrnation, rådgivning och konsultverksamhet, stimulans till branschorienterad yrkesutbildning, fort- och vidareutbildning samt stimulans till

8 sou 199299 114 Kapitel

branschvisa och regionala utvecklingsprojekt. Kommittén föreslår småföretagsanpassade utbildningsprogram utvecklas. också att

Tabell 8.1 Högskoleutbildning minst två års gymnasium eller motsvarande, resp. år 1987 Procent Högskole- Gymnasieutbildning utbildning Sverige, bransch

Handel, restaurang 4,2 48,5 Transport Alla sektorer 1 1,1 55,9

Internationellt jordbruk Tyskland 0,7 49,4 1,1 34,1 Japan Storbritannien 5,5 25,3 USA l 0,3 67 1 , Långtidsutredningen, 1992

mellan näringarna och staten

8.2 Rollfördelningen

beskrivna jordbruks- och trädgårdspolitiska besluten från Av de förut till början 1980-talet framgår att rådgivningen var ett av de 1947 av medlen för främja näringamas rationalisering. Rationalistatliga att har hela tiden i princip varit företagarnas egen angelägenhet, seringen rådgivningen har -tillsammans med lagstiftning och statligt ekomen stöd de viktigaste statliga medlen för att nomiskt angetts vara ett av från samhällets utgångspunkter önskad utveckling. Från börfrämja en jan den stödda eller staten också organiserade var av staten senare av rådgivningen nästan enbart inriktad effektivare produktionsteknik.

Efterhand har jordbruksnäringen de ekonomiska föreninggenom hushållningssällskapen och privata företag byggt upp en omfatarna, produktionsteknisk och företagsekonomisk rådgivning. tande egen Därigenom har den statliga rådgivningen och mer kommit att mer utnyttjas medel kopplat till myndighetsutövning och direkta som ett uppdrag från regeringen till myndigheterna. Trädgårdsnäringen har i betydligt mindre omfattning haft möjlig-

utveckla produktionsteknisk rådgivning. Det kan förhet att en egen

SOU 199299 Kapitel 8 115

klaras bl.a. av att näringen hittills inte har haft samma ekonomiska och organisatoriska förutsättningar som jordbruket att etablera en betydande egen produktionsteknisk och företagsekonomisk rådgivningsservice. Under 1980-talet har riksdagen dessutom vid flera tillfällen gjort uttalanden om behov av fortsatta statliga rådgivningsinsatser. Den kartläggning för verksamhetsåret 199192 som utredningen har genomfört visar att rådgivningsverksamheten vid länsstyrelsemas lantbruksenheter har nära anknytning till myndighetsutövning eller direkta uppdrag från staten. På jordbruksområdet motsvarar sådan verksamhet ca 90 % och trädgårdsområdet ca 50 % av länsstyrelsemas totala rådgivningsverksamhet. Dessa andelar har främst på jordbruksområdet ökat sedan mitten på 1980-talet genom att hög prioritet har getts rådgivningsprogram med anknytning till miljö, djurmiljö, omställning till den nya livsmedelspolitiken, ekologisk produktion och åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige. Av de i kartläggningen redovisade rådgivningsresursema har på jordbruksområdet nästan 70 % och på trädgårdsområdet ca en tredjedel använts för insatser inom dessa rådgivningsprogram. Genom 1990 års livsmedelspolitiska beslut har statens direkta stöd till jordbrukets rationalisering upphört. Härav följer att staten inte längre har anledning att av rationaliseringsskäl bedriva eller stödja rådgivning i produktionstekniska och företagsekonomiska frågor. Statens behov av att använda information och rådgivning för att uppnå andra samhällsmål har däremot inte förändrats.

8.3 Motiv för statlig rådgivningsverksamhet i

framtiden

8.3.1 Allmänna utgångspunkter I direktiven anges att utredningen bör ske med beaktande de förav ändrade villkor för jordbrukets produktion som följer av den livsmedelspolitiska reformen. Ansvaret för ekonomisk och produktionsteknisk rådgivning skall enligt direktiven efter omställningsperioden i första hand ligga hos näringen och därmed tillhandahållas av privata och kooperativa organisationer. Det finns inte längre några rationaliseringspolitiska motiv för staten att tillgodose jordbrukets eller trädgårdsnäringens behov tekav nisk och ekonomisk rådgivning. Samma förutsättningar gäller som

116 Kapitel 8 SOU 199299

för andra branscher i näringslivet. Däremot kan det fortfarande finmotiv för staten att använda rådgivning och information som ett nas medel för att tillgodose olika samhällsintressen med anknytning till jordbruket och trädgårdsnäringen. I direktiven anges att särskilda sådana motiv för staten kan att påverka utvecklingen inom jordvara bruket och trädgårdsnäringen i samband med myndighetsutövning eller att underlätta att staten uppställda mål nås. I direktiven anges av också, att när det gäller stödområdet bör beaktas att staten har ett särskilt med tanke att lönsamheten i norra Sverige inte får ansvar tillåtas sjunka nämnvärt till följd av den livsmedelspolitiska reformen. Vidare i direktiven att utredningen bör belysa det behov av anges anpassning till ändrade förhållanden som det svenska jordbruket komatt möta vid ett svenskt medlemskap i EG och hur det kan tänkas mer påverka rådgivningen. En hänvisning sker till att rådgivningen till jordbruket inte omfattas EGs gemensamma jordbrukspolitik av CAP utan är varje lands nationella angelägenhet, som tillåts bli - - en finansierad nationella stöd. Det ingår i uppdraget att analysera genom rådgivningens omfattning, inriktning och organisation i några med Sverige jämförbara EG-länder. Utgångspunkterna för översynen av den statliga trädgårdsrådgivningen bör enligt direktiven vara desamma som för rådgivningen till jordbruket.

8.3.2 Information och annan rådgivning förknippad med myndighetsutövning Även efter avreglering eller anslutning till EG kommer det att en en finnas kvar förordningar och föreskrifter, som reglerar områden, där samhället ställer krav produktionen inom jordbruket och trädgårdsnäringen. Detta gäller exempelvis miljö- och djurskyddsområdet samt föreskrifter för olika slag av stödgivning. Inom EGs gemensamma livsmedelspolitik och regionalpolitik finns ett flertal olika stödformer berör jordbruks- och trädgårdsföretagen. Sådana myndighetsuppsom gifter kräver också statlig information. En uppgift för utredningen är att föreslå var gränsen mellan information och rådgivning förknippad med myndighetsutövning och anrådgivning bör dras. En annan utgångspunkt är att statlig produknan tionsteknisk rådgivning begränsas till information förknippad med tillämpningen av de förordningar och föreskrifter som reglerar områden, där samhället har behov av att påverka produktionen.

SOU 199299 Kapitel 8 117

Det bör som allmän princip vara i statens intresse att använda information och annan rådgivning i den utsträckning som den bidrar till en effektiv, enkel och serviceinriktad myndighetsutövning. Erfarenheterna från jordbruks- och trädgårdsområdet med sina jämfört med andra branscher små företag tyder på att företagaren upplever det som en fördel att kunna utnyttja den kompetens myndigheten besitter för att snabbt hitta en för det egna företaget bra lösning. Myndighetens handläggare har redan satt sig in i företagets ekonomiska eller tekniska förutsättningar i samband med ärendehandläggningen. Företagen kan även vara beredda att betala för rådgivning utöver vad myndigheten kan erbjuda kostnadsfritt. Därigenom kan myndigheten höja sin servicenivå i anslutning till myndighetsutövningen utan ökad kostnad för staten. Det bör i sammanhanget nämnas att det inte bara är vid myndighetsutövning som berör de areella näringama, som staten i samband med den allmänna servicen använder information och rådgivning ett som hjälpmedel. Det förekommer bl.a. inom natur- och kultunniljöområdet och på arbetsmiljöområdet. Det finns också fall då det med hänsyn till myndighetsutövningen bör ifrågasättas om staten skall engagera sig inom vissa rådgivningsområden. Står stora ekonomiska eller andra värden spel och företagaren från början upplever att det finns starka motstående intressen mellan myndighostenhandläggaren och den egna positionen finns det små förutsättningar att lösa problemet med information och rådgivning. Då kan det vara bäst för både företagaren och myndigheten att en från myndigheten fristående rådgivare anlitas. De inkomst-, omställnings- och anläggningsstöd infördes i som samband med omställningen till den nya livsmedelspolitiken är exempel på regelverk som kräver en mera omfattande inforrnationsverksamhet från myndigheternas sida. Stödens syfte är att påverka jordbruksproduktionens omfattning. Anslutningen till stödprogrammen är också beroende av hur väl företagarna kan bedöma konsekvenserna för sitt företag. Genom att öka informationsinsatsen genom kurser och subventionerad rådgivning kan myndigheterna öka kunskaperna stöom dens konsekvenser och därigenom också anslutningen. Rätt använda infonnationsresurser kan detta sätt öka måluppfyllelsen med stöden eller sänka de totala kostnaderna för staten att uppnå ett givet mål. Inför ett svenskt EG-medlemskap kommer liknande informations- och

Kapitel 8 SOU 199299

rådgivningsbehov uppstå i samband med anpassning till den att en gemensamma jordbrukspolitiken. På miljö- och djurskyddsområdena har samhället satt upp långsiktiga mål förutsätter produktionstekniska förändringar för att bli som uppfyllda. De medel utnyttjar för att de uppsatta målen skall staten kunna nås är kombination lagstiftning, miljöavgifter, ekonoen av stöd, FoU-insatser information och rådgivning. I vissa fall miskt samt ställs ganska höga krav på jordbrukare och trädgårdsföretagare att ändra sin produktionsteknik för att kunna klara de ny krav som ställs. Det har visat sig förenligt med hög måluppfyllelse att myndigvara en hetsinfonnationen i de här sammanhangen också har inslag av produktionsteknisk och företagsekonomisk rådgivning. Slutsatsen blir det inte går att någon skarp gräns mellan att ange rådgivning förknippad med myndighetsutövning och annan rådgivning. Redan vid formuleringen mål för olika myndighetsuppgifter av och vid utformningen därtill knutna förordningar och föreskrifter av måste ställning till i vad mån det är ändamålsenligt att kombinera tas myndighetsutövningen med allmän samhällsservice i form av information och rådgivning. Det är också fråga om vilken tradition och en kompetens finns eller kan utvecklas vid den myndighet typ av som skall tillämpa regleringen. En viktig faktor är i vilken mån som annan näringama själva har förutsättningar och motiv för att tillgodose olika service- och inforrnationsbehov.

8.3.3 Rådgivning medel för att nå statliga mål som Staten har, tidigare påpekats, motiv för att främja kunskapsutsom veckling och fortbildning inte minst bland småföretagen. Att staten särskilt för teknikspridning och kunskapsutveckling vid har ett ansvar just småföretagen brukar motiveras med att dessa företag har stor betydelse för utveckling och förnyelse näringslivet. Samtidigt har av småföretagen ofta sämre möjligheter än de större företagen att hand etablera fortbildningsmöjligheter. Inom regionalpolitiken egen har även särskilt prioriterat utbildnings- och utvecklingsinsatser staten för de små företagen landsbygden. På jordbruksområdet har staten, som förut beskrivits, under de seåren i ökande omfattning använt information, utbildning och rådnaste givning medel för att nå olika mål. Det har vanligen skett i som ett kombination med myndighetsutövning. Rådgivningsâtgärdema har

SOU 199299 Kapitel 8 119

dock inte begränsats till insatser som varit direkt förknippade med myndighetsutövning. Ett exempel på målstyrda rådgivningsinsatser kan hämtas från miljöområdet. En övergripande målsättning, för som staten angett användningen av bekämpningsmedel i jordbruket och trädgårdsnäringen, är att riskerna skall elimineras och användningen ytterligare halveras till mitten av 1990-talet. l arbetet med att uppnå säkrare en och minskad användning av bekämpningsmedel medverkar flera myndigheter med flera olika typer av aktiviteter. De statliga rådgivningsinsatserna inom växtskyddsområdet är del dessa aktiviteter. Inen av satsema har som syfte ett integrerat växtskydd där den kemiska bekämpningen är behovsanpassad och där odlama är väl medvetna om riskerna med de kemiska bekämpningsmedlen. En viktig förutsättning för arbetet är växtskyddscentralema. Centralemas målgrupp är rådgivare och tjänstemän vid länsstyrelser, hushållningssällskap, kommu-

nernas miljö- och hälsoskyddsnämnder samt kooperativa och privata företag som säljer förnödenheter och tjänster växtodlingsomrâdet. Ett annat exempel är särskilda rådgivningsprogram inom ramen för omställningen till ny livsmedelspolitik och det regionala stödet till

jordbruket i norra Sverige. I båda fallen har syftena med rådett av givningsinsatsema varit att utveckla företagarnas kompetens föresom tagare och att lyfta fram, utveckla och sprida kunskap verkom nya samheter i jordbruksföretagen. Tyngdpunkten ligger stimulera att företagarna att bättre utnyttja sina företagare. egna resurser som Det allmänna motivet för att staten även i framtiden bör använda rådgivning och information ett medel är kunskapsutveckling som att ofta har visat sig vara ett verkningsfullt instrument för att nå uppsatta mål för förändringar. Genom rådgivning och kunskapsutveckling kan

behovet av att använda myndighetsutövning eller ekonomiska stöd minska. I andra fall kan genom rådgivningsinsatser de negativa effekterna bli lindrigare av stora förändringar i statliga regleringar, stödsystem eller andra förändringar av villkoren för näringslivet. I de fall marknaden eller näringslivets organisationer tillgodoegna ser behoven av information och rådgivning finns inget motiv för staten att medverka. Om staten har motiv för medverka med insatser att för kunskapsutveckling behöver det inte alltid innebära att staten också måste svara för genomförandet. Ett genomförande statliga genom myndigheter ligger närmast till hand informations, rådgivningsom eller utbildningsinsatser har stark koppling till andra statliga åtgären

120 Kapitel 8 SOU 199299

der inkl. myndighetsutövning för att uppnå ett och samma mål. Det kan svårt och ineffektivt att dela upp resultatansvaret och att utvara veckla kompetens inom flera organisationer. Därför talar effektivitetsskäl för att staten måste ta ett huvudansvar för att genomföra kunskapsutvecklingsprogram inom ramen för miljöpolitiken, regionalpolitiken och på djurmiljöområdet samt vid större förändringar av livsmedelspolitiken t.ex. i samband med ett svenskt medlemskap i EG. Även sina myndigheter måste ha ett huvudansvar om staten genom för måluppfyllelse och genomförande av statliga rådgivningsprogram, behöver det inte finnas några hinder för att delar av genomförandet kan ske i icke statlig regi. Det kan exempelvis i vissa fall vara ekonomiskt fördelaktigt för staten att köpa tjänster marknaden. I andra fall kan staten svara för stödfunktioner som underlättar för jordbruks- och trädgårdsnäringamas egna rådgivningsorganisationer att medverka till att de av staten uppsatta målen nås. Det förutsätter att det finns ett intresse hos näringama för att målen nås. Ett exempel är på miljöområdet där växtskyddscentralerna tar fram underlag för behovsanpassad bekämpning av växtskadegörare som alla rådgivare utnyttjar. Ett annat exempel är att staten tar ett övergripande ansvar för att det sker en spridning av information om resultat från forskning och försök. Alla företagare och rådgivningsorganisarioner bör ha tillgång till denna information. Inom programmen för omställningsrådgivning och norra Sverige har utbildningsmaterial och utvecklingsarbete i anslutning därtill tagits fram av staten genom bl.a. Statens jordbruksverk SJV och Sveriges lantbruksuniversitet SLU i samarbete med jordbrukets organisationer. Både länsstyrelser, hushållningssallskap, lantbruksskolor och andra organisationer har sedan kunnat använda dessa underlag i sin verksamhet, vilket medverkat till att de av staten uppsatta målen uppfyllts. Slutsatsen blir, liksom för den information och rådgivning som är direkt kopplad till statlig myndighetsutövning, att det inte går att ange några generella motiv för staten att arbeta med rådgivning och kunskapsutveckling, som ett medel för att nå uppsatt mål för jordbruket och trädgårdsnäringen. Däremot är det lätt att slå fast utifrån tidigare erfarenheter att kunskapsutveckling är ett kraftfullt medel. Hur starka motiven är för att staten aktivt skall gå in med rådgivning måste avgöras från fall till fall och med hänsyn till hur näringama själva kan eller bör kunna tillgodose informations- och rådgivningsbehoven.

SOU 199299 Kapitel 8 121

8.3.4 Konsekvenser av en EG-anslutning Samtidigt med omställningen till den nya livsmedelspolitiken kan en förändring med anledning av en EG-anslutning komma att påbörjas. I direktiven Dir. 199197 till den omställningskommission förbesom reder en avstämning av jordbrukets omställning som utgångsanges en punkt att omställningen av jordbruket skall fullföljas på ett sådant sätt att Sverige vid inträdet i EG har en stark och konkurrenskraftig jordbruksnåring och livsmedelsindustri. Det är angeläget att det svenska jordbruket får möjlighet att konkurrera på lika villkor med omvärlden. De pågående internationella förhandlingarna om ett nytt GATTavtal om en friare världshandel kan också leda till ändrade förutsättningar för jordbruket och trädgårdsnäringen i Sverige. Även det EESavtal som väntas träda i kraft den 1 januari 1993 kommer att leda till förändringar. Kartläggningen av rådgivningen i vissa länder inom EG visar att den statliga eller statsunderstödda rådgivningen är av betydande omfattning. Den produktionstekniska rådgivningen i flera EG-länder har anknytning till forsknings- och försöksinstitut, helt eller delvis som finansieras av staten. Det statliga stödet till rådgivningen är inom EG en nationell angelägenhet. Enskilda länder kan därför stärka det jordbrukets konegna kurrenskraft genom stöd till information, fortbildning och rådannan givningsverksamhet. Stöd för kompetensutveckling kan också utgå från EGs jordbruksfond och regionala fond i samband med förändringar till följd av den gemensamma jordbrukspolitiken i områden där stöd för landsbygdsutveckling utgår, s.k. 5b-områden. Det samlade stödet till jordbruket i Sverige mätt som PSE-tal är i dag högre än inom EG. Vid en EG-anslutning är det från konkurrenssynpunkt angeläget att de stöd tillämpas i Sverige inte alltför som mycket avviker från vad som tillämpas i framför allt näraliggande konkurrentländer inom EG. I förhållande till jordbrukets storlek synes Sverige investera mer i forskning, utbildning och rådgivning än jämförbara länder inom EG. Någon säker jämförelse hur mycket av av det totala statliga stödet till forskning, utbildning och rådgivning som går till rådgivning är svår att göra. Vid kartläggningen av rådgivningen har också framkommit att staten i flera länder håller att minska sitt finansiella i rådengagemang givningsverksamheten. Denna utveckling överensstämmer med den all-

122 Kapitel 8 SOU 199299

männa principen i 1990 års svenska livsmedelspolitiska beslut, om en förskjutning från statligt engagemang mot marknadsmässiga lösningar. Näringsutövama inom jordbruket och trädgårdsnäringen behöver kvalificerad information och rådgivning om nya internationella en regler och förutsättningarna och om vilka konsekvenserna blir för produktion och företagsledning. I den mån marknaden inte klarar av att lösa de rådgivnings- och informationsproblem som uppstår i samband med svensk anslutning till EG eller andra större förändringar en får staten från fall till fall ta ställning till om särskilda motiv för insatser från statens sida är motiverade och förenliga med EGs gemensamma jordbrukspolitik. Det bör exempelvis vara ett intresse för staten att medverka med allmän information och rådgivning om EG och med insatser för kompetensutveckling med syfte att stärka jordbrukets och trädgårdsnäringens konkurrenskraft inför omställningen till EGs jordbrukspolitik och konkurrensförhållanden. En samordning behövs med det informations-, utbildnings- och rådgivningsprogram som genomförs i anslutning till den pågående omställningen under perioden 199091-199596. I flera EG-länder, liksom i Sverige, utnyttjas rådgivningen som ett medel inom regionalpolitiken, landsbygdspolitiken och miljöpolitiken. Därför innebär EG-anslutning inga motiv för att dessa områden en ändra inriktningen den svenska rådgivningen. De geografiska områav den inom vilka regionalpolitiskt motiverade insatser blir motiverade kan däremot komma att förändras vid en anslutning.

8.3.5 Norra Sverige I direktiven erinras om att staten har ett särskilt ansvar när det gäller stödområdet för jordbruket, dvs. norra Sverige. Det kan därför finnas skäl för att samhället också lämnar stöd till rådgivningsinsatser i detta område. Enligt det livsmedelspolitiska beslutet år 1990 skall den nya livsmedelspolitiken bidra till regional utjämning av sysselsättning och välfärd. Jordbruket i norra Sverige har stor betydelse från många utgångspunkter utöver den primära betydelsen i form av produktion av livsmedel. Jordbruket och trädgårdsnäringen bidrar till att skapa sysselsättning, boende och samhällsstruktur. Det har också en avgörande betydelse för att bevara landskapsbilden med därtill hörande kultur-

SOU 199299 Kapitel 8 123

och naturvärden. Jordbruket har vidare betydelse för att upprätthålla en livsmedelsberedskap och minska sårbarheten vid kriser, katastrofer och krig. Det livsmedelspolitiska beslutet innebär vidare att lönsamheten i jordbruket i norra Sverige inte skall tillåtas sjunka nämnvärt till följd av den interna avregleringen. Riksdagen har senare prop. 19909199, JOU27, rskr. 276 erinrat om att jordbruket i norra Sverige till del består glesbygdsförestor av tag och att det i dag saknas en helhetssyn beaktar alla de faktorer som ekonomiska och sociala avgör dessa företags framtid och fort- - - som bestånd. Riksdagen framhöll också att stödet till jordbruket i norra Sverige bör utformas i överensstämmelse med andra åtgärder som vidtas för att utveckla jordbruket och andra delar näringslivet i syfte av att uppnå bästa samlade effekt av stödet Staten har således deklarerat att den har ett särskilt för jordansvar brukets och trädgårdsnäringens utveckling i Sverige. Särskilda norra medel för att stödja denna utveckling ställs till förfogande inom både regionalpolitiken och livsmedelspolitiken. Stödet till rådgivningen får ses som en del av det samlade stödet till Sverige. Stödet till rådnorra givning och utbildning innebär investering i kunskaper har been som stående utvecklingseffekter. Det är därigenom långsiktigt ett mera och flexibelt stöd till näringama än exempelvis djurbidrag och prisstöd. Stöd till rådgivning och utbildning kan knappast hänföras till kategorin konkurrenssnedvridande och selektiva företagsstöd, som enligt de allmänna riktlinjerna för näringspolitiken bör avvecklas prop. 19919238, FiU10, rskr. 108.

Motiven för ett fortsatt statligt i rådgivning och kunengagemang skapsutveckling i norra Sverige är således starka. Forrnema och det geografiska området för det samlade stödet till jordbruket i norra Sverige kan komma att förändras i samband med svensk EG-ansluten ning. En möjlig konsekvens kan bli att motiven för att stödja jordbruket och landsbygden i norra Sverige forskning, rådgivning och genom annat utvecklingsstöd blir ännu starkare i framtiden.

8.3.6 Särskilda motiv för rådgivning till trädgårdsnäringen

Trädgårdsnäringen omfattas inte någon statlig marknadsreglering. av Rådgivning och finansiellt stöd till trädgårdsnäringen har hittills ändå utformats efter i stort sett principer för jordbruket. samma som Moti-

124 Kapitel 8 SOU 199299

ven för stödet till trädgårdsnäringen har däremot varit delvis andra. Näringen är starkt konkurrensutsatt och har i förhållande till sin storlek ett stort geografiskt utbredningsområde. Det statliga finansiella stödet till trädgårdsnäringen har, framför allt vad gäller kreditgarantier, större betydelse än för jordbruksnäringen eftersom trädgårdsnäringen har mer begränsade möjligheter än jordbruksnäringen att ställa säkerheter för lån i samband med investeringar. Detta talar för att staten även i framtiden skulle ta ett större ansvar för rådgivningen i samband med stödgivning till trädgårdsnäringen. På trädgårdsområdet svarar staten fortfarande för en ganska stor del av den produktionstekniska rådgivningen. Trädgårdsnäringen har haft större svårigheter än jordbruksnäringen att själv bygga upp en rådgivningsorganisation, eftersom näringen är relativt liten men ändå spridd över ett stort geografiskt område. De allmänna synpunkter som gäller statens behov och motiv rörande information och rådgivning till jordbruket gäller också för träd gårdsnäringen. Det finnas inte heller några principiellt andra motiv för statens syn på den produktionstekniska râdgivningen inom trädgårdsnäringen än inom jordbruket. Näringen bör själv ha huvudansvaret för sådan rådgivning. Däremot kan det finnas motiv för staten att underlätta för näringen att bygga ut en egen produktionsteknisk rådgivning.

8.3.7 Forskningsinformation Ett område som inte behandlas i direktiven är statens motiv för att engagera sig i inforrnationsspridning och utvecklingsarbete med anknytning till forskning och försök. Staten satsar betydande resurser i forsknings- och försöksverksamhet inom jordbruks- och trädgårdsomrâdet. Därför finns det motiv för att staten också tar ett övergripande ansvar för att resultat och synteser från forskning och försök blir publicerade och lätt tillgängliga för näringsutövama, rådgivningen och utbildningen. Det är främst Lantbruksuniversitets ansvar, att inom ramen för finansieringen av i första hand den tillämpade forskningen avsätta tillräckliga resurser för synteser, forskningsinformation och samarbete med organisationer som bedriver egen tillämpad forskning, försöksverksamhet, utvecklingsarbete, rådgivning och utbildning.

SOU 199299 Kapitel 8 125

8.4 Avslutande synpunkter

Sammanfattningsvis finns det inom jordbruket och trädgårdsnäringen ett starkt omvandlingstryck. En anslutning till EG kommer att höja detta tryck. För att branscherna skall kunna förbättra sin konkurrenskraft behövs produktivitetsförbättringar. Samtidigt är de som arbetar i de båda näringama förhållandevis lågutbildade. Därför behövs insatser för kompetensutveckling under hela 1990-talet med syfte att stärka jordbrukets och trädgårdsnäringens konkurrenskraft. Utredningen kan bara göra en allmän bedömning behoven inav av formation och kunskapsutveckling i statliga inom det nya program livsmedelspolitiska området. Statens behov att söka påverka utveckav lingen i jordbruket och trädgårdsnäringen i framtiden beror på utvecklingen i dessa näringar, i samhället och i omvärlden. Behoven bestäms bl.a. av den allmänna inriktningen näringspolitiken, förhålav landena i konkurrentländer inom eller utom EG och statsfinanav serna. Den pågående omställningen inom jordbruket innebär att behovet av särskilda samhällsingripanden för att ekonomiskt styra eller påverka marknaden minskar eller upphör när omställningen har genomförts. Så länge en omställning pågår behövs olika åtgärder för att underlätta företagens anpassning till den nya situationen. Det ligger i både samhällets och jordbrukets intresse, att anpassningen sker på ett socialt och ekonomiskt acceptabelt sätt. Olika utgångspunkter kan användas för i vilken omfattning att ange det i framtiden är motiverat för staten att inom för sin allmänramen na samhällsservice använda information och rådgivning ett medel som för att uppnå olika mål. En utgångspunkt kan vad är billivara som gast för staten vid tillämpningen av de förordningar och föreskrifter som reglerar områden, där staten ställer krav på jordbruket och trädgårdsnäringen. Kostnader förknippade med informations- och rådgivningsinsatser, direkta stöd, tillsyn, kontroll samt eventuella sanktioner bör beaktas. Andra utgångspunkter kan vara vad som är samhällsekonomiskt fördelaktigast eller vilken avvägning som innebär störst frivilliga medverkan från berörda företag. Vad som talar för att behovet att använda kunskapsintensiva av åtgärder blir större i framtiden är att kunskapsnivån bland jordbrukare och trädgårdsföretagare ökar. Även informationsteknologin utvecklas och den nya tekniken sprids snabbt även inom jordbruket och

126 Kapitel 8 SOU 199299

trädgårdsnäringen. Kunskapsintensiva program kräver hög kompetens och kan på kort sikt framstå kostnadskrävande jämfört med tradisom tionell myndighetsutövning. lnformations- och rådgivningsinsatser är dessutom ofta svåra att utvärdera och effekterna kan inte avläsas omedelbart. Erfarenheterna är emellertid övervägande positiva från de infonnations- och rådgivningsprogram som har genomförts under de senaste åren. Sammanfattningsvis kan konstateras att det finns skäl som talar såväl för som emot ett statligt engagemang i rådgivning och kompetensutveckling till jordbruket och trädgårdsnäringen. För ett minskat statligt behov av medverkan i rådgivningen talar den marknadsanpassning jordbruksnäringen pågår i överensstämmelse med av som nu 1990 års livsmedelspolitiska beslut. Å andra sidan har Sverige efter riksdagens beslut livsom en ny medelspolitik år 1990 ansökt medlemskap i EG. Ett medlemskap om kommer att leda till betydande förändringar i jordbrukspolitiken. EG-ländemas nationella stöd till jordbruket för att stärka dess konkurrenskraft är skäl för statligt stöd till rådgivning och kompetensutveckling inom jordbruket och trädgårdsnäringen även i Sverige. Andra skäl talar för ett statligt engagemang i rådgivning och som information som är förknippad med myndighetsverksamhet är att myndighetsverksamheten blir effektivare, vilket är ett samhällsintresi sig. Rådgivning och information har fått ökad betydelse som inse strument i miljö- och regionalpolitiken. En summering motiv talar för resp. emot ett statligt engageav som i rådgivning och kunskapsutveckling leder fram till att statlig mang information och rådgivning till jordbruket och trädgårdsnäringen bör ha högsta prioritet då den är förknippad med myndighetsutövning. Därutöver kan särskilda rådgivningsinsatser vara motiverade, om de har anknytning till direkta stöd eller de medverkar till att andra om statsmakterna fastställda mål uppnås. Den livsmedelspolitiken av nya innebär en övergång från generellt prisstöd till direkta stöd för att nå de mål som eftersträvas. För trädgårdsnäringen bör i princip samma synsätt gälla som för jordbruket. Det finns dock skillnader mellan jordbruket och trädgårdsnäringen vad gäller behovet av finansiellt stöd och möjligheter för näringen att i regi bygga rådgivningsverksamhet, vilket egen upp en kan tala för ett annat synsätt.

SOU 199299 Kapitel 9

överväganden

och förslag

9.1 Allmänna

synpunkter

Enligt direktiven skall ansvaret för ekonomisk och produktionsteknisk rådgivning efter omställningsperioden i första hand ligga hos näringen och därmed tillhandahållas privata och kooperativa organisatioav ner. Rådgivning med ekonomisk och produktionsteknisk inriktning kan enligt direktiven mycket väl bedrivas vid lantbruksskoloma. Utgångspunkten för översynen rådgivningen till trädgårdsnäringen av bör enligt direktiven vara densamma för rådgivningen till jordsom bruket.

Jag har ingående analyserat motiven för staten att utnyttja rådgivning som ett medel att uppnå angelägna samhällsmål för jordbruksoch trädgårdsnäringen. En utgångspunkt har därvid varit, alla att yrkesutövare oavsett bransch har ett behov yrkeskunnande av som ständigt måste fömyas. Staten har för medborgarna ansvar att erhåller eller erbjuds en relevant utbildning. Även efter inträde i arbetslivet, antingen som arbetstagare eller företagare, finns behov ett av att vidmakthålla och utveckla yrkeskunskapema. Näringslivet och den offentliga sektorn i egenskap av arbetsgivare svarar i princip för denna ständigt återkommande kompetensutveckling. Staten ingriper i kunskapsfömyelsen endast i vissa situationer, då det från samhällets sida framstår angeläget kunskapsnivån som att höjs, exempelvis i samband med arbetslöshet för den arbetslöse att snabbt skall komma in arbetsmarknaden igen. Samhället har hittills inom för jordbrukspolitiken ramen tagit ett större ansvar för jordbruksnäringens utveckling än för näringslivets i allmänhet. Bland de medel använts för främja jordbrukets som att utveckling har bl.a. rådgivning ingått. Det större för jordbruksansvaret näringens utveckling har bl.a. varit betingar vikten i av av att genom första hand inhemsk produktion trygga livsmedelsförsörjningen. Ge-

nom 1990 års livsmedelspolitiska beslut har försörjningsberedskapen fått en annan innebörd. Något klan uttalat produktionsmål finns inte längre utan jordbruket skall i princip likställas med andra näringar. Allmänna statliga riktlinjer för trädgårdsnäringen riksantogs av dagen år 1979. Produktionens omfattning fastslogs beroende vara av

128 Kapitel 9 SOU 199299

dess internationella konkurrenskraft, som stärktes genom ökade statforskning, försök, rådgivning och finansiellt stöd. En liga resurser till utredning trädgårdsnäringens utvecklingsmöjligheter pågår för om närvarande dir. 199223 Överväganden statliga insatser för att genom rådgivning och om kunskapsuppbyggande främja utvecklingen inom jordbruket och trädgårdsnäringen bör ske utifrån de allmänna principerna för samhällets i kompetensutveckling jag tidigare redovisat. Detta engagemang som innebär staten kan använda bl.a. rådgivning som ett medel att åstadatt komma förändringar eller kunskapsfömyelse. Ett exempel är när staten eftersträvar snabba förändringar av jordbruks- och trädgårdsnäringen eller snabbt vill höja kunskapsnivån hos alla eller hcs vissa grup de i näringama sysselsatta och detta inte kan ske på marknaper av dens villkor. När det gäller rådgivning till jordbruket och trädgårdsnäringen bör begränsas till information i anslutning till myndighetsstatens ansvar utövning. Vidare finns det motiv för att staten zmvänder rådgivning ett medel för att uppnå vissa samhällsmål. Gränsdragningen melsom lan vad staten har behov av att tillgodose och vad näriizgarna själva bör tillgodose kan dock inte göras skarp. Exempel rådgivning som ligger utanför statens intresse är sådan produktionsteknsk och företagsekonomisk rådgivning, som näringsutövama efterfrågar och som marknaden redan idag erbjuder eller kan förväntas erbjuda. Exempel situationer när staten har anledning använda rådgivning som ett medel för att uppnå angelägna samhällsmål är i samband med myndighetsutövning om verksamheten därigenom blir effektivare, snabbt sprida kännedom resultaten frår. forskningsför att om och försöksverksamhet, för att snabbt höja kunskapsnivån bland jordbruktts och träd gårdsnäringens utövare i samband med strukturella eller andra förändringar av näringamas förutsättningar.

9.2 Rådgivningen till jordbruket

Kartläggningen av rådgivningens omfattning och inriktning visar att rådgivningen till jordbrukama till största delen sker genom näringens organisationer. Kartläggningen visar också att den av staten beegna

SOU 199299 Kapitel 9 129

drivna rådgivningen till jordbrukama sker i huvudsak i samband med myndighetsutövning eller i form av särskilda av staten beslutade program för att underlätta att angelägna nationella mål uppnås. Med utgångspunkt från de allmänna synpunkter jag tidigare har redovisat föreslår jag att statens engagemang i rådgivningen begränsas till information och annan service förknippad med myndighetsutövning och till de situationer då det finns ett samhällsintresse att rådav givningen används som ett medel för att främja jordbruksnäringens utveckling. Dessa situationer kan inte för all framtid definieras. Exempel sådana situationer som jag avser är spridning av resultat från forskning och försök som staten finansierar, ny lagstiftning och nya mål inom miljö- och djurskyddsområdet, ny livsmedelspolitik och därav följande behov av omställning och utveckling av nya resursanvändningsaltemativ, behov av stöd till jordbruket i norra Sverige, behov av stärkt konkurrenskraft inför en svensk anslutning till EG.

Staten medverkar för närvarande i rådgivningsverksamhet med syfte att underlätta introduktion av ny lagstiftning inom miljö- och djurskyddsområdet samt i aktiviteter inom programmet för jordbrukets omställning och i norra Sverige. Konsekvenserna anslutning till av en EG får ses som exempel en större strukturell förändring, somredan nu kan förutses för jordbruket och trädgårdsnäringen och där det bör finnas ett statligt intresse att använda rådgivning ett medel som för att underlätta anpassningsprocessen. Att nya aktiviteter redan nu kan förutses betyder inte att resursbehovet för rådgivningsaktiviteter totalt behöver öka. Jag bedömer att insatserna inom främst omställningsprogrammet skall kunna minska i den takt som resursbehovet för information och rådgivning inför en EG-anslutning kan komma att öka. En EG-anslutning kommer att innebära stora förändringar för svenskt jordbruk. En ökad konkurrens kan redan nu förutses. För att möta konkurrensen måste svenskt jordbruk bli mera kostnadseffektivt. En snabb kostnadseffektivisering bedömer jag vara ett angeläget sarnhällsmål där rådgivning kan användas ett medel. som Jordbruket kommer även efter en anslutning till EGs gemensamma jordbrukspolitik att ha ett långsiktigt behov rådgivning. Om såav en

130 Kapitel 9 SOU 199299

dan rådgivning tillgodoser behoven av den kontinuerliga kunskapsförnyelse som alla näringsutövare har behov av för att behålla sin konkurrenskraft, bör den i första hand vara näringens och näringsutövaregen angelägenhet. I andra situationer får staten ta ställning till nas om särskilda statliga åtgärder behövs. Enligt EGs rådsförordning 232891EEC får medlemsstaterna ge stöd för kompetensutveckling bland jordbrukets företagare, familjearbetskraft och anställda. Medel för finansiering kan även utgå från EGs jordbruksfond. Stödet yrkesmässig vidareutbildning med avser anknytning till förändringar som sker till följd av åtgärder inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Exempel på sådana åtgärder är proför extensifiering, investeringsstöd och nyetablering. Även grammen inom EGs regionala stöd för landsbygdsutveckling ingår stöd till kompetensutveckling prioriterat ändamål inom samtliga ca 50 av som kommissionen godkända stödområden 90557-592EEC. Jag har analyserat den statliga rådgivningens omfattning i bl.a. Danmark och Nederländerna och därvid funnit att det nationella stödet till ekonomisk och produktionsteknisk rådgivning är större än i Sverige. Jag har emellertid också konstaterat att trenden är att ett allt större ansvar för och genomförande av rådgivningen läggs på näringen. Kartläggningen visar vidare att rådgivningen används för att tillgodose angelägna samhällsmål och för att underlätta genomförandet av förändringar av EGs jordbrukspolitik. Jag har även konstaterat, att det totastatliga stödet till forskning, utbildning och rådgivning på jordbruksområdet synes vara minst lika stort i Sverige som i flera näraliggande EG-länder. Den andel av det samlade stödet som går till rådgivning är i flera länder större än i Sverige. Omfattande stöd till rådgivningen i näraliggande konkurrentländer inom EG innebär en konkurrensfördel för jordbruket i dessa länder. Stora skillnader i konkurrenssituationen kan därför komma att leda till att det även i Sverige kan bli motiverat för staten att långsiktigt avsätta resurser för att använda rådgivning och kompetensutveckling som ett medel att förbättra jordbrukets konkurrensförmåga gentemot vår omvärld. Jag anser emellertid inte att ett EG-inträde nu utgör motiv för att föreslå ett generellt långsiktigt statligt engagemang inom rådgivningen till jordbruket. Förändringar av svenskt jordbruks konkurrenskraft jämfört med näraliggande konkurrentländer inom EG bör dock följas och behovet av eventuella statliga åtgärder prövas från fall till fall.

SOU 199299 Kapitel 9 131

Jag delar den bedömning som omställningskommissionen redovisat i sitt delbetänkande SOU 199287 att det föreligger ett stort inforrnationsbehov, när det gäller konsekvenserna för livsmedelssektom av ett EG-medlemsskap. Bristfällig information kan leda till att olika anpassningsåtgärder som krävs inte vidtas eller att beslut fattas innebär som onödiga kapitalförluster. Kommissionen därför att det är anser angeläget att resurser för inforrnationsverksamhet ställs till förfogande. Staten har också möjligheter att genom information, rådgivning och FoU-verksamhet uppmärksamma aktörerna förhållandena på EGom marknaden. Därigenom kan det svenska jordbrukets konkurrenssituation förbättras. Det finns situationer, som jag tidigare har redovisat, då det är motiverat från statens sida att använda rådgivning ett medel att uppnå som angelägna mål och att effektivt genomföra myndighetsutövning och andra myndighetsuppgifter. De medel som samhället är berett att stältill förfogande bör användas ett så effektivt sätt som möjligt. Statens resurser behöver därför inte vara förbehållna endast statliga rådgivningsorgan. Staten måste dock ha ett avgörande inflytande över resursanvändningen. De av staten uppsatta målen måste följas och alla berörda jordbruksföretag oavsett organisationstillhörighet och kommersiella intressen måste få tillgång till det rådgivningsutbud staten avsatt medel för. Statens behov av att använda rådgivning ett medel för att som uppnå olika målsättningar kan som jag tidigare antytt förändras från tid till annan. Både inriktningen och omfattningen sådan rådgivning av kan väntas komma att variera över åren. Även det kompetens- och effektivitetsmässiga sambandet mellan rådgivning och myndighetsutövning eller andra myndighetsuppgifter kan olika starkt. Det vara måste därför från fall till fall avgöras vilket som är det effektivaste sättet att genomföra ett statligt rådgivningsprogram. Avsatta medel bör kunna användas för att genomföra rådgivning i statlig regi eller genom att staten upphandlar genomförandet på marknaden. Vad gäller myndigheternas roll förutsätter jag att det övergripande ansvaret för olika statliga rådgivningsprogram rörande jordbruket, trädgårdsnäringen och rennäringen även i fortsättningen ligger på den centrala jordbruksmyndigheten, Statens jordbruksverk. I Jordbruksverkets roll ingår att gentemot regeringen ha det samlade för ansvaret måluppfyllelse, utvärdering och effektiv användning särskilt en av anvisade medel. I de fall regeringen klart uttalar, att den centrala myn-

132 Kapitel 9 SOU 199299

digheten skall samordna och leda genomförandet av ett rådgivningsblir det Jordbruksverkets uppgift att ta ställning till hur de program, anvisade bäst används. Jordbruksverket har begränsade resurserna möjligheter att självt genomföra rådgivnings- och inforrnationspro- Normalt bör genomförandet ske på länsnivå. Det kan dock gram. finnas undantag då det kan vara ändamålsenligt att välja en annan för hela landet generell lösning. l den centrala sektorsmyndighetens roll ingår också för olika stödfunktioner centralt och regionalt. att svara Det bör ske i nära samarbete med främst Sveriges lantbruksuniversitet SLU och omfatta bl.a. utveckling och framställning av underlag för rådgivning och information samt kompetensutveckling för den personal vid bl.a. länsstyrelserna som medverkar i genomförandet av olika rådgivningsprogram. Myndighetsutövningen inom jordbruksområdet utförs liksom den staten finansierade rådgivningen till jordbruket i dag i huvudsak av via länsstyrelserna. De medel som staten inför genomförandet av en rådgivningsinsats, finner mest ändamålsenligt att avsätta till revara gional rådgivning bör även i fortsättningen i första hand disponeras länsstyrelserna. Dessa får därefter välja det genomförande som leav der till bäst måluppfyllelse och genomförande. Det innebär att länsstyrelserna får ta det övergripande ansvaret för resultat och genomförande enskilda rådgivningsprogram och för att det i länen eller i av större region finns tillräcklig kompetens och personella basresuren för att genomföra de rådgivningsuppdrag staten beställer. Genomser förandet kan ske i länsstyrelses regi eller genom samarbete och resp. köp tjänster från länsstyrelse eller marknaden. Målet bör av annan att tillgängliga finansiella och personella resurser i regionen anvara vänds så effektivt som möjligt. Förutsättningarna för olika former av samarbete varierar mellan olika delar av landet. Det är därför inte nödvändigt att eftersträva en för hela landet enhetlig fonn för genomförandet av olika rådgivningsprogram. En viss avgiftsbeläggning av de rådgivningstjänster staten vill ha utförda bör enligt min uppfattning kunna ske även i fortsättningen. Under de senaste tio åren har staten i ökande omfattning tagit betalt för râdgivningstjänster. Erfarenheterna har varit övervägande goda. En förutsättning för att en avgiftsfinansiering skall vara möjlig är att måluppfyllelse och effektivitet i program inte påverkas negativt. resp. Därför måste ställning tas till möjliga finansieringsformer från fall till fall. Avgiftsintäkter bör i princip tillföras resp. rådgivningspro-

SOU 199299 Kapitel 9 133

gram och vara en integrerad del av dess finansiering. Man bör emellertid inte räkna med att avgifterna kan att bli någon större omfattav ning.

Länsstyrelsemas lantbruksenheter bedriver också viss uppdragsverksamhet utan anknytning till myndighetsutövning eller andra prioriterade myndighetsuppgifter. Det sker i första hand för att uppnå ett jämnt utnyttjande av kvalificerad personal i den mån de prioav staten riterade uppgifterna inte under alla delar av året tar alla i resurser anspråk. På så sätt har det blivit möjligt att upprätthålla något högre en och bredare kompetens inom olika kompetensområden eljest än som skulle vara möjligt. Jag har konstaterat relativt liten del att en av lantbruksenhetemas personalresurser används på detta sätt. l princip bör staten inte bedriva denna typ av uppdragsverksamhet i konkurrens med den icke statligt organiserade rådgivningen. Å andra sidan bör det även i fortsättningen möjligt för länsstyrelserna på vara att- motsvarande sätt som kan ske inom andra funktioner marginellt bedriva viss sådan verksamhet, om den bedöms till fördel för länsstyrelvara semas möjligheter att effektivt utföra sina prioriterade uppgifter. En självklar förutsättning måste att intäkterna täcker hela kostnaden vara för uppdragsverksamheten och att tjänsterna prissätts enligt marknadsmässiga principer. Inte heller i övrigt får sådan verksamhet utforen mas och genomföras på ett sådant sätt att den negativ påverkar förtroendet för länsstyrelsemas andra verksamheter.

9.3 Rådgivningen till trädgårdsnäringen

Synen på rådgivningen till trädgårdsnäringen bör i princip denvara samma som till jordbruket. De situationer redovisas i avsnittet som om jordbruksnäringen, då det är motiverat att använda rådgivningen som ett medel för att uppnå angelägna samhällsmål, gäller i huvudsak även för trädgårdsnäringen dvs. spridning av forsknings- och försöksresultat, introduktion av ny lagstiftning och mål inom miljö- och nya växtskyddsområdet,

stödet till trädgårdsnäringen i Sverige, norra konsekvenser för svensk trädgårdsnäring anslutning till av en EG.

Kapitel 9 SOU 199299

Kartläggningen rådgivningen till trädgårdsnäringen visar emellerav fortfarande för huvuddelen rådgivningen till tid att staten svarar av näringsutövama och att den jämfört med jordbruket i större utsträckinriktad produktionsteknisk och företagsekonomisk rådgivning är ning. Detta beror bl.a. trädgårdspolitiken inte i samma omfattatt jordbrukspolitiken genomgått förändringar lett till nya ning som som mål för den bedrivna rådgivningen. Rådgivningen till trädav staten gårdsnäringen har sin utgångspunkt i riksdagens beslut pr0p197879 136 JoU 29, rskr. 399, att rådgivningen var ett viktigt insom angav i rationaliseringspolitiken. Trädgårdsnäringens struktur med strument små företag med många olika specialinriktningar och geografisk sprid-

ning kan delvis förklara varför näringen inte i egen regi hittills över hela landet har kunnat bygga ut och driva kommersiellt baserad en rådgivning. Trädgårdsnäringen har inte heller haft ett kooperativt förädlingsled, vilket inom jordbruket har haft intresse av att till- - som produktionsteknisk och företagsinriktad rådgivningsserhandahålla en vice. En EG-anslutning kommer liksom för jordbruket att innebära stora förändringar för svensk trädgårdsnäring. Rådgivning och kunskapsutveckling bör effektivt instrument för att underlätta omställvara ett ningen. l några Sveriges viktigaste konkurrentländer, Danmark av och Nederländerna, staten fortfarande ett ganska betydande stöd ger till produktionsteknisk rådgivning inom trädgårdsnäringen. Trots de skillnader finns mellan jordbruket och trädgårdsnärsom ingen jag inte att det ñmis tillräckligt starka skäl att se annorlunanser da på principerna för information och rådgivning till de båda näring- Jag föreslår därför att statens engagemang i rådgivningen arna. trädgårdsområdet liksom för jordbruket begränsas till informa- - tion i anslutning till myndighetsutövning och till de situationer, då det från samhällets synpunkt framstår motiverat att använda rådgivsom ning medel för uppnå angelägna samhällsmål. En begränsning som att de statliga insatserna för rådgivning trädgårdsområdet till sådaav samhället prioriterade områden innebär en viss avveckling av na av

statlig produktionsteknisk och företagsekonomisk rådgivningEn så-

dan begränsning kommer att få större betydelse för näringsutövama

än motsvarande anpasning har fått på jordbrukets område Vid överläggningar med Trädgårdnäringens Riksförbund TRF har framkommit näringen är beredd att helt ikläda sig ansvaret för att produktionsteknisk och företagsekonomisk rådgivning inom näringen

SOU 199299 Kapitel 9 135

och därmed överta den verksamhet av detta slag som bedrivs vid länsstyrelsemas lanbruksenheter. En förutsättning härför har emellertid angetts vara dels att näringen får ta över all trädgårdsrådgivning vid länsstyrelserna, dvs. även rådgivning i myndighetsfrågor, och dels att ett statligt bidrag årligen lämnas till verksamheten. Det statliga bidraget anses böra motsvara det stöd som utges till trädgårdsnäringen i Danmark och Nederländerna. Jag delar uppfattningen att en överföring och utveckling av den produktionstekniska och företagsekonomiska rådgivningen i näringens egen regi bör bygga på den förutsättningen att staten i princip inte utövar någon konkurrerande verksamhet inom samma område. Däremot måste den information och rådgivning som är direkt kopplad till myndighetsutövning bedrivas vid eller i nära anslutning till länsstyrelsemas verksamhet. Vad gäller genomförande och finansiering av sådan rådgivning som staten i framtiden kan ha behov av att få utförd för att uppfylla olika samhällsmål har jag tidigare föreslagit att samma principer bör gälla för trädgårdsnäringen för jordbruksnärsom ingen. Det innebär att den centrala jordbruksmyndigheten måste ha det övergripande ansvaret för att avsedda resultat uppnås och att de av staten anvisade medlen blir effektivt använda. I vad mån staten i framtiden kan komma att ha särskilda behov av att genomföra olika insatser för trädgårdsnäringen utreds för närvarande av trädgårdsnäringsutredningen. För mig framstår behoven av infonnations- och rådgivningsinsatser för att höja näringens konkurrensförmåga i samband med en svensk anslutning till EG vara lika stora inom trädgårdsnäringen som inom jordbruket. För att underlätta för näringen att själv bygga ut den produktionstekniska och företagsekonomiska rådgivningen och för att åstadkomma en successiv anpassning föreslår jag att ett årligt statligt driftsbidrag utgår under en övergångsperiod. Bidrag bör under en treårsperiod med början den 1 juli 1994 utgå till en del av kostnaden för den utbyggda verksamheten. Det är svårt att bedöma om trädgårdsnäringen är beredd att bygga ut den produktionstekniska och företagsekonomiska rådgivningen med en volym som motsvarar minskningen av den statliga rådgivningen. Det är troligt att näringen väljer en något lägre nivå anpassad till marknadens efterfrågan och betalningsförmåga efter den treåriga övergångsperioden. De statliga driftsbidragen bör därför förslagsvis under treårsperioden utgöra 75, 50 resp. 25 % av den beräknade kost-

136 Kapitel 9 SOU 199299

naden för varje nyanställd rådgivare, dock inom en angiven totalram. Ramen bör relateras till den nyuppbyggda rådgivningens omfattning.

9.4 Statens särskilda ansvar för norra Sverige

Statens särskilda för jordbruket i norra Sverige har hittills inansvar neburit att den staten finansierade rådgivningen är mer omfattande av i än i södra och mellersta Sverige. Drygt 30 miljoner kronor av norra statliga medel användes under budgetåret 199192 till rådgivning för jordbruket och trädgårdsnäringen i norra Sverige. Det är något mer än fjärdedel de staten anvisade för hela landet. Huvuden av resurser delen, 20 miljoner kronor, har redovisats som rådgivning i anslutca ning till myndighetsutövning eller andra av staten direkt prioriterade ändamål. Av det totala stödet till jordbruket i de sju nordligaste länen anvisades under budgetåret 199192 ca 800 miljoner kronor till prisstöd, 75 miljoner kronor för stöd till livsmedelsindustrin och 50 miljoner krotill ett särskilt åtgärdsprogram som bl.a. omfattade stöd till utnor veckling verksamheter, forskning och försök samt rådgivning. av nya Av regionalpolitiska medel utgick dessutom bl.a. glesbygdsstöd till jordbruksföretag med drygt 50 miljoner kronor. Sammanlagt uppgick statens stöd till jordbruket i Sverige till ca 1 miljard kronor, norra ca 3 % disponerades för rådgivningsinsatser. varav Det särskilda åtgärdsprogram, påbörjades år 1987, upphörde som den 30 juni 1992. Genom programmet hade årligen i genomsnitt ca 10 miljoner kronor använts för rådgivning och kunskapsutveckling med inriktning nya och traditionella verksamheter i jordbruks- och trädgårdsföretagen. Erfarenheterna av åtgärdsprogrammet har varit övervägande goda något som också redovisas i regeringens proposition och i riksdagens behandling av stödet till jordbruket i norra Sverige för budgetåret 199293 prop. 19919296, JoUl5. Enligt riksdagsbeslutet bör det finnas goda möjligheter att i fortsättningen finansiera de verksamheter som ingick i det särskilda åtgärdsprogrammet med medel från anslaget regionala utvecklingsinsatser. Samma principiella skäl som jag förut redovisat för att jordbruket och trädgårdsnäringen bör ha hela ansvaret för produktionsteknisk och ekonomisk rådgivning inom resp. branscher kan naturligtvis även anföras för norra Sverige. Det skulle då innebära att staten avvecklar

SOU 199299 Kapitel 9 137

finansiering av rådgivning som inte är kopplad till myndighetsutövning eller andra av staten uppställda mål. En sådan avveckling borde i så fall ske i den takt näringama själva får förutsättningar att bygga ut och finansiera sin rådgivning. Det finns emellertid också starka skäl som talar mot att staten nu drastiskt minskar sitt stöd till rådgivning och kompetensutveckling till jordbruket och trädgårdsnäringen i Sverige. Den svenska norra nya livsmedelspolitiken liksom anslutning till EG kommer åstaden att komma ett starkt förändringstryck även i det nordsvenska jordbruket. Genom fortsatta insatser för rådgivning och kunskapsutveckling bör produktivitetstillväxt och utveckling verksamheter kunna påav nya skyndas något som bör förbättra regionens konkurrensförmåga och i bästa fall minska det totala stödbehovet. Motsvarande principiella resonemang kan anföras i fråga rådgivning till rennäringen. om EG har nyligen utvärderat ett år 1988 infört stöd till landsbygdsområden 5b-stöd. Stödets syfte är bl.a. att främja utvecklingen i områden med svaga naturgivna förutsättningar, perifert läge, låg befolkningstäthet och som påverkas negativt av den gemensamma jordbrukspolitiken och dess förändringar. I samtliga områden omfattas som av stödet- ett 50-tal har åtgärder med inriktning på kompetensutveck- ling prioriterats. I utvärderingsrapporten förordas att stödet till just kompetensutveckling bör utökas. Stödet till rådgivningen bör ses som en del det samlade statliga av stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i Sverige. Samma norra synsätt gäller för trädgårdsnäringen och rennäringen. Enligt vad jag erfarit har länsstyrelserna i Sverige hittills inte budgeterat norra medel för rådgivning och kunskapsutveckling från anslaget regionala utvecklingsinsatser i den omfattning tidigare finansierades från som det särskilda åtgärdsprogrammet. Enligt min uppfattning bör medel för kunskapsutveckling inom jordbruket, trädgårdsnäringen och rennäringen anvisas inom samma ram som andra anslag till dessa näringar. I princip bör storleken av den andel det samlade stödet av som avsätts till rådgivning, forskning och utveckling prövas vid de tillfällen då omfattningen av stödet till dessa näringar i Sverige norra omprövas. Behoven av insatser för rådgivning och kunskapsutveckling kan variera från tid till annan. De principiella upphandresonemang om ling av rådgivningstjänster etc. redovisats i avsnitt 9.2 bör gälla som även för rådgivning i norra Sverige.

138 Kapitel 9 SOU 199299

9.5 Lantbruksskolomas roll i fortbildning och

rådgivning

Rådgivning med ekonomisk och produktionsteknisk inriktning kan mycket väl bedrivas vid lantbruksskoloma. En del av utredningsuppdraget är att undersöka förutsättningarna för en sådan rådgivning vid lantbruksskoloma och att klargöra rollfördelningen mellan skolorna och länsstyrelsens lantbruksenliet. Jämfört med många andra yrkesgrupper i samhället har fortfarande enligt statistiken företagare och anställda i jordbruket och trädgårdslåg genomsnittlig formell utbildningsnivå. Många näringen en ganska företagarna i dessa båda näringar liksom många andra småföretaav har ingen eller bristfällig företagarutbildning. l den yrkesinrikgare tade gymnasieutbildningen vid lantbrukets skolor deltar främst ungdonormalt först efter fem till femton år får möjlighet att etamar som blera sig företagare. Deras motivation för att under utbildsom egna ningen studera företagsekonomi och företagsledningsfrågor är därför ofta liten. Få yrkesområden har haft så stor del av sin utbildning baserad på specialkurser jordbruket och trädgårdsnäringen. Den nya gymsom nasieskolan innebär att alla specialkurser och påbyggnadskurser efter kort övergångsperiod avvecklas. Motsvarande utbildningar skall i en fortsättningen erbjudas inom ramen för gymnasieskolans treåriga yrkesförberedande naturbruksprogram och i den gymnasiala vuxenutbildningen. Skolorna bedöms inte ha möjlighet att upprätthålla den tidigare volymen vidareutbildning i påbyggnads- och specialkurser, under läsåret 199192 omfattade ca 100 000 elevdagar. som Vid lantbruks- och trädgårdsskoloma bedrivs även viss fortbildning uppdragsbasis. Arbetsmarknadsmyndigheten är för närvarande den störste enskilde köparen sådana tjänster. Även länsstyrelser, av hushållningssällskap och andra organisationer och myndigheter köper kurser eller förlägger kurser till skolorna. Fortbildning genom av konkurser uppdragsbasis har ökat under de senaste åren. Behovet vidareutbildning och kompetensutveckling inom jordav bruket och trädgårdsnäringen är således stort. Naturbruks-lantbruksskolornas förutsättningar att tillgodose dessa behov bör behållas. Om skolorna i alltför stor utsträckning utvecklas mot enbart ungdomsskolor förloras värdefull kompetens. Förutom minskade möjligheter att tillgodose näringens behov kompetensutveckling finns det risk att av

SOU 199299 Kapitel 9 139

ungdomsutbildningens kvalitet inte kan bibehållas. Samtidigt ökar behovet av kompetensutveckling och fortbildning i hela samhället. Jag har i tidigare avsnitt redogjort för slutsatser och förslag som nyligen framlagts av den statliga kompetensutredningen SOU 199156 och 19927 och av produktivitetsdelegationen SOU 199182. Båda utredningarna har framhållit kompetensutveckling som en av de viktigaste drivkrafterna för produktivitetstillväxt och välstånd. Produktivitetsdelegationen anser att det inte längre räcker med omskolning av människor i förvärvsarbete. En kompetenshöjning måste också ingå. Enligt delegationen bör också utbildningen av företagare modemiseras. Utvecklingsfondema och NUTEK kan viktiga kavara naler för kunskapsspridning till småföretagen. Olika utbildningsanordnares verksamhet kan sannolikt samordnas bättre än för närvarande. Kompetensutredningen föreslår en samordnad politik för kompetensutveckling. Det kan ske genom en breddning av arbetsmarknads-, närings-, regional-, social-, och utbildningspolitikens mål till att också omfatta kompetensutveckling samt att samordning dessa genom en av politikområdens resurser sker på regional och lokal nivå. En försöksverksamhet föreslås i vilken branschorgan inom några utvalda branscher med visst statligt stöd utvecklar program för kompetensutveckling. Kommittén föreslår också stöd till branschvisa och regionala utvecklingsprojekt och informationsprogram. Vidare föreslås stimulans till branschorienterad yrkesutbildning, fort-, och vidareutbildning. Den kan bedrivas t.ex. i branschvisa centra för fortbildning och vidareutbildning, där specialiserad grundläggande yrkesutbildning kan utformas både för studeranden som kommer direkt från gymnasiet och för redan yrkesverksamma som vill höja sin kompetens genom fristående kurser. Kommittén föreslår också att staten utvidgar de pågående försöken med lokala kunskapscentra. Kompetensutredningen föreslår även särskilda småföretagsanpassade utbildningsprogram och utbildningsstipendier för småföretagare. Folkhögskoloma bör enligt kommittén kunna stå modell för som en utbildnings- och utvecklingsmiljö för företagare. Det är enligt min uppfattning angeläget att de allmänna behoven av fortbildning och kompetensutveckling i jordbruket och trädgårdsnäringen kan tillgodoses även i fortsättningen och att statens näringspolitiska mål för dessa näringar även bör omfatta kompetensutveckling.

140 Kapitel 9 SOU 199299

Den nya gymnasieskolan utesluter inte att ett antal lantbruks- och trädgårdsskolor även i fortsättningen kan bedriva vidareutbildning om än i helt eller delvis ändrade former. För en sådan fortsättning talar att lantbruks- och trädgårdsskoloma har värdefulla kunskapsmässiga och personella resurser. Vid skolorna finns också omfattande fysiska resurser, som förutom lokaler och utrustning för undervisning också består av skoljordbruk och elevintemat. Det måste också vara av värde för läroanstaltens kompetens om ungdomsutbildning och vidareutbildning kan samordnas. Till några skolor är också förlagt jordbruksförsök och annat utvecklingsarbete. En förebild kan vara den fortbildning av lantbrukare genom veckolånga kurser som bedrivs vid ett 10-tal lantbruksskolor i Danmark. Förutsättningarna för naturbruks-lantbruksskolorna att vid sidan om rollen som gymnasieskola utveckla en ny roll som kunskapsförmedlare till de yrkesverksamma inom jordbruk och trädgårdsnäring varierar från skola till skola. Det finns redan några skolor som har kommit ganska långt i ambitionen att erbjuda fortbildningskurser för lantbrukare och att fungera som ett länets eller bygdens utvecklingscentrum och kompetenscentrum. Faktorer som avgör förutsättningarna för en vidareutveckling är ambition hos skolans huvudman, ledning och personal, samarbete med näringamas organisationer och med myndigheter, kontakter med forskning och försök, osv. Det är enligt min uppfattning önskvärt att de naturbruks-lantbruksskolor som har lämpliga förutsättningar utvecklas till att bli kunskapsscentra för lantbruket inom sitt område. En sådan utveckling ligger i linje med de förslag som kompetensutredningen avgett. Jag anser att jordbruket och trädgårdsnäringen är två branscher inom vilka bör utvecklas kompetensutvecklingsprogram enligt de förslag kompetensutredningen lagt fram. Jag anser att ansvaret för att en fortbildnings- och eventuellt rådgivningsverksamhet kommer i gång, vid naturbruks-lantbruksskolorna, även i fortsättningen bör ligga den enskilda skolan och dess huvudman. Resp. huvudman och skola måste avgöra om det finns ekonomiska och andra förutsättningar för en sådan verksamhet och om man vill etablera samarbete i någon form med andra skolor eller med trädgårds- eller jordbruksnäringens organisationer. Kostnaderna för fortbildning bör i princip åvila näringsutövama själva men övergångsvis bör statliga medel få disponeras för att bidra till kursdeltagamas kostnader. Staten kan vidare genom t.ex. länsstyrelserna och länsarbets-

SOU 199299 Kapitel 9 141

nämnderna uppträda som köpare av utbildningsstjänster inom ramen för olika statliga program. Det förutsätter naturligtvis att skolorna kan erbjuda bra kvalitet på tjänsterna och konkurrenskraftiga vara jämfört med andra alternativ. Min bedömning stämmer i huvudsak överens med de diskussioner som fördes i KSLA-utredningen rådom givningen inom jordbruk och trädgård. Rapport 38, 1989 nr Olika organisatoriska och finansiella lösningar bör således enligt min bedömning vara möjliga med hänsyn till de varierande förutsättningar som finns i olika delar av landet. Någon direkt statlig styrning bör inte ske. Däremot kan staten medverka genom att knyta genomförandet av olika statligt finansierade för kompetensutveckprogram ling till sådana centra. Enligt det livsmedelspolitiska beslutet från år 1990 skulle 40 miljoner kronor per år under perioden 199192-199596 anvisas för bl.a. rådgivning, information och projektverksamhet. Det angivna syftet var att underlätta jordbrukamas särskilt den grupp av jordbrukare som kan riskera att få ekonomiska problem omställning till de förut- sättningar som den nya livsmedelspolitiken Enligt riksdagens beger. slut prop. 1991922100 JoU12 rskr. 212 bör programmet för rådgivning och utbildning fullföljas. Av statsfinansiella skäl har beloppet för budgetåret 199293 sänkts till 30 miljoner kronor. Mot bakgrund av att utbildningsinsatser är en viktig del rådgivningsprogrammet föav reslår jag att av dessa medel 5 miljoner kronor år under perioden per 199394 till 199596 tas i anspråk för ett särskilt för fortbildprogram ning och kunskapsutveckling inom jordbruket och trädgårdsnäringen. Syftet med programmet bör vara att underlätta etableringen av ett antal kunskapscentra för fortbildning inom jordbruket och trädgårdsnäringen. Den fortbildningsverksamhet som genomförs bör omfattas av de målsättningar som redan gäller för de medel staten anvisat för rådgivning, information och projektverksamhet för att underlätta jordbrukets omställning till den nya livsmedelspolitiken. Medlen bör under perioden bidra till att täcka en del kursdeltagamas kostnader. av Ansvaret för genomförandet bör knytas till de trädgårds-lantbruksskolor, som har den långsiktiga målsättningen att bli kunskaps- eller utvecklingscentra för lantbruket och trädgårdsnäringen. Projektet bör i ett inledningsskede utformas i samarbete mellan berörda skolor landsting och i första hand Jordbruksverket, Landstingsförbundet, Lantbruksuniversitetet, länsstyrelserna och näringarnas organisationer. Det bör åvila Jordbruksverket att utforma villkoren för stödet

142 Kapitel 9 SOU 199299

och för En utvärdering bör ske under år 1996. ramarna programmet. Verket har enligt sin instruktion möjlighet att inrätta rådgivande organ.

9.6 Forskningsinformation

Sveriges lantbruksuniversitet slutfördes under 1991 En översyn av SOU 1991101. l utredningens uppdrag ingick att granska hur Lantbruksuniversitetets konsulentverksamhet fyller sitt syfte. SLU-utredningen redovisar att forskningsinformation och rådgivförhållandevis omfattande verksamhet vid Lantbruksunining är en versitetet. Informations- och rådgivningsverksamheten ingår som ett led i samhällets totala informationsverksamhet jordbruks- och trädgårdsomrâdet. Enligt utredningens mening bör ämnesinformation ses naturlig institutions verksamhet. Forskarna är de som en del av en skapar information och de har att föra den vidare. som ett ansvar Fakultetema föreslås få ökat för forskningsinformationen. ett ansvar Utredningen föreslår ingen minskning de resurser som inom uniav versitetet går till forskningsinformation och rådgivning. Utredningen framhåller också att det är viktigt att synteser genomforskningsinformation från olika forskningsområden. I flera förs av remissyttranden över utredningen har framhållits att det ofta är geoch tvärvetenskapliga projekt underlag för rådgivnom synteser som ningen kommer fram. Lantbruksuniversitetets olika målgrupper behöver för sin kunskapsförsörjning och kompetensutveckling i allt större omfattning information förutsätter synteser och analyser som omfattar olika forsksom nings- och problemområden. En högt prioriterad uppgift i SLU Info, Lantbruksuniversitetets informationsavdelning, är att arbeta med och ta initiativ till tvärvetenskapliga synteser. Exempel på sådan verksamhet är alternativa användningsområden för åkermarken, resurshushållning inom jordbruk, skogsbruk, trädgård och vattenbruk, åtgärder för landsbygdens utveckling, tätortens ekologi, olika produktionsfonner för djur och växter med hänsyn till djur- och arbetsmiljö samt livsmedelskvalitet, samhällets avfallsproblem, EG och dess inverkan på de areella näringama samt marknadsanpassning en avreglerad marknad.

SOU 199299 Kapitel 9 143

Jag delar SLU-utredningens uppfattning att institutioner och fakulteter vid lantbruksuniversitetet genom sina forskare och informationsansvariga har huvudansvaret för den ämnesinriktade informationen. l varje forsknings- och försöksprojekt, oavsett det finansieras staom av ten eller av näringslivet, bör inplaneras tid och resurser för inforrnation, så att forskarna kan fullgöra sin skyldighet enligt högskolelagen att informera om resultaten av sin forskning. Lantbruksuniversitetet bör enligt min uppfattning även i framtiden ha ett ansvar för att initiera och genomföra syntesverksamhet i nära samarbete med olika målgrupper. Dessa bör liksom tidigare i första hand vara de myndigheter, organisationer och företag som med olika syften arbetar med information, rådgivning och utbildning inom bl.a. jordbruks- och trädgårdssektom. Inom Lantbruksuniversitetet har under de senaste åren pågått ett utvecklingsarbete med nya former för regionalt arbete inom försöksoch informationsverksamheten. Erfarenheterna detta arbete är posiav tiva. Effektiviteten har ökat genom ett större intresse och bättre förankring av verksamheten bland avnämama för forskningsinformationen dvs. främst rådgivare, lärare och företagare. Det finns också ett intresse i olika delar av landet för att Lantbruksuniversitetet vidareutvecklar sin regionala verksamhet bl.a. med syftet att effektivisera forskningsinformation och arbetet med synteser av sådan information. Jag anser att det finns skäl som talar för att staten, som en del i dess övergripande ansvar för att resultat och synteser från forskningsverksamheten kommer jordbruket och trädgårdsnäringens utövare till del, medverkar till att Lantbruksuniversitetets regionala verksamhet på forskningsinforrnationsområdet förstärks. Ett nära samarbete bör därvid ske med Jordbruksverkets regionala verksamhet. Ett skäl för en förstärkning regional nivå är de tidigare beskrivna kraven på omställning och anpassning inom de areella näringama och de därav följande behoven av kompetensutveckling. Jag har också funnit att det finns behov av att i ökad omfattning anlita regional kompetens med forskningsanknytning hos bl.a. statliga centrala och regionala myndigheter, hushållningssällskap, lantbruksskolor samt kooperativa och privata företag. Jag anser vidare att samarbetet mellan Lantbruksuniversitetets konsulenter och Jordbruksverkets regionala konsulenter bör utvecklas eftersom de har i stort sett samma arbetsuppgifter. I flera fall är de lokaliserade till samma orter. På två orter, Alnarp och Ultuna, finns

144 Kapitel 9 SOU 199299

de i lokaler. Det bör ankomma på Jordbruksverket och Lantsamma bruksuniversitetet att gemensamt utveckla samarbetet. I förstärkt regional verksamhet bör ett nära samarbete ske melen lan Lantbruksuniversitetet och de olika intressentema, dvs. regionala organisationer t.ex länsstyrelser, näringamas organisationer inkl. som hushållningssällskapen, lantbruks- och trädgårdsskolor, kommuner och privata företag samt berörda centrala organisationer och myndigheter. I ett sådant samarbete utgör den regionala jordbruksförsöksverksamheten viktig komponent, som bas för delar av den produken tionstekniska rådgivningen. Staten har ett intresse att stödja den regionala försöksverksamheten då flera försök tar upp problem kring bl.a. miljö- och naturresurshushållning. Flera försök har dessutom ett långsiktigt perspektiv är av stort intresse för hela samhället. som Lantbruksuniversitetets försöksdistrikt inom trädgård, husdjur och växtodling har sina huvudorter i Umeå, Skara, Alnarp och Uppsala. Till dessa fyra orter kan det vara lämpligt att knyta regionala resurser för forskningsinformation och därtill anknuten regional infonnation, fortbildning och vidareutbildning samt regional utvecklingsverksamhet. I Skara, Alnarp och Uppsala har redan Jordbruksverket regionalt placerad personal med informations- och rådgivningsuppgifter.

9.7 Finansiella och organisatoriska konsekvenser

I tidigare avsnitt har jag redovisat uppgifter om den statliga rådgiv-

ett ningens omfattning och inriktning. Därav framgår att staten bedriver rådgivningsverksamhet på två olika nivåer. Den huvudsakliga verkvänder sig till företagarna inom jordbruket och trädsamheten som gårdsnäringen, genomförs länsstyrelserna i resp. lan. Viktiga stödav funktioner central och regional nivå svarar Jordbruksverket och Lantbruksuniversitetet för.

Rådgivningen till jordbruket De statliga resursernas inriktning och omfattning i antal beräknade årsverken har redovisats i kapitel Sammanlagt omfattar den statliga personalinsatsen ca 300 årsarbetsinsatser. Kostnaden för denna resurs kan beräknas uppgå till ca 120 miljoner kronor. Därutöver har läns-

SOU 199299 Kapitel 9 145

styrelserna köpt rådgivningstjänster andra organisationer för av ca 7 miljoner kronor. Omställningsprogrammet pågår enligt riksdagens beslut år 1990 t.0.m. budgetåret 199596. Jag har förutsatt kommer att programmet att fullföljas, men jag har i det föregående förordat två förändringatt ar av programmets inriktning bör ske. Den ena är att konsekvenserna för jordbruket av en EG-anslutning bör påverka inriktprogrammets ning. Omställningen till fri inhemsk marknad eller till reglerad en en större EG-marknad innebär att företagen möts hårdare konkurav en rens på marknaden, vilket leder till stora krav anpassning föreav tagsledning och produktionsteknik. Vidare har jag föreslagit att 5 miljoner kronor per år av de medel disponeras för omställningsrådsom givning under en treårsperiod får användas för kompetensutveckling i form av fortbildning förlagd till lantbruksskolor och trädgårdsskolor. Förslaget innebär en stimulans till genomförandet fortbildningsav kurser och i ett längre perspektiv rådgivning vid skolorna och för - att övergångsvis subventionera kursdeltagamas kostnader. När omställningen till den nya livsmedelspolitiken eller de förändringar som en EG-anslutning medför är genomförda och behoven av särskilda rådgivningsinsatser upphör, frigörs betydande motresurser, svarande cirka 70 rådgivare, för omprioriteringar eller besparingar. När detta kan ske är inte möjligt att nu ange. Det beror på tidpunkten för en anslutning, förhandlingsresultatet och de förändringar som under tiden sker i EGs jordbrukspolitik. De särskilda statliga insatserna på miljöområdet ingår i program för minskade risker vid användning av bekämpningsmedel och minskat läckage av växtnäring. Dessa har anknytning till målsättprogram ningar som sträcker sig till senare delen 1990-talet. Några i tiden av näraliggande möjligheter till omprioriteringar eller besparingar kan inte nu förutses. Finansieringen den pågående miljörådgivningen av sker dels genom Jordbruksverkets anslag och dels länsstyrelgenom semas förvaltningsanslag.

Åtgärdsprogrammet för Sverige avslutades med budgetåret

norra 199192. De åtgärder ingick i skall i fortsättningen som programmet finansieras med de medel länsstyrelse disponerar för regionala resp. utvecklingsinsatser. Den nya djurskyddslagens bestämmelser träder i kraft successivt under l990-talet. En omställning till livsmedelspolitik innebär ny stora krav på förändringar i animalieproduktionen. Därför bedömer jag att

146 Kapitel 9 SOU 199299

minst nuvarande nivå den rådgivning staten finansierar bör upprätthållas med hänsyn till den nära anknytningen till myndighetsutövning. Länsstyrelsemas insatser finansieras nästan helt inom ramen för länsstyrelsemas förvaltningsanslag. Den programbundna rådgivningen omfattar totalt något mer än 80 årsverken, därav 30 utan anknytning till myndighetsutövning. ca En fjärdedel av resurserna avser norra Sverige. Enligt min bedömning finns det möjligheter att begränsa länsstyrelrådgivning inom området. Den rådgivning i Syd- och Mellansemas sverige inom bl.a. områdena teknik, växtodling och husdjursfrågor, helt saknar anknytning till myndighetsutövning bör kunna avvecksom las. Däremot bör rådgivning i anslutning till handläggning av statligt stöd och företagsutveckling landsbygden prioriteras även i fortsättningen inte minst i Sverige. Totalt bedömer jag att besparingar norra eller omprioriteringar storleksordningen 10 miljoner kronor jämav fört med nivån under budgetåret 199192 bör kunna genomföras. Därvid har jag beaktat ett beräknat bortfall av avgiftsintäkter på ca 3 miljoner kronor. Besparingen 30 årsarbetskrafter. motsvarar ca Jordbruksverkets verksamhet rådgivningsområdet är knutet till utvecklingsarbete och specialistuppgifter inom de särskilda programför omställning, miljö, djurmiljö och Sverige. I den mån men norra målsättningar och omfattning dessa program ändras påverkas reav sursbehovet vid Jordbruksverket. Några förändringar de närmsta åren kan inte nu förutses.

Rådgivningen till trädgårdsnäringen De statliga insatsemas omfattning i trädgårdsrådgivningen redovisas i kapitel Därav framgår att länsstyrelserna svarar för ca 80 % av den totala statliga personalinsatsen. Jordbruksverkets och även Lantbruksuniversitetets insatser har främst anknytning till växtskyddsområdet. Den statliga rådgivningsverksamheten vid länsstyrelserna, som omfattar 40 årsarbetsinsatser, utförs totalt 50 personer. Rådgivca av ca ningsuppgiftema är således inte i någon större utsträckning förenade med andra arbetsuppgifter. Trädgårdsnäringen är en förhållandevis liten starkt specialiserad näring, som bedrivs inom ett stort geomen grafiskt område. Det är enligt min uppfattning inte ändamålsenligt att rådgivningen blir uppsplittrad, när näringen tar över uppgifter från

SOU 199299 Kapitel 9 147

staten. Staten bör heller inte konkurrera med näringen om den produktionstekniska rådgivningen. Samtidigt är det viktigt för staten att ha tillgång till en rådgivning med hög kvalitet i samband med myndighetsutövning och andra myndighetsuppgifter. Jag anser att länsstyrelserna i första hand bör ha kvar kompetens på det företagsekonomiska området för rådgivning med anknytning till statligt ekonomiskt stöd. Den rådgivning som är knuten till norra Sverige, miljöområdet och omställningsfrågor finansieras helt eller delvis genom särskilda program. Länsstyrelserna bör i samband med att näringen övertar den produktionstekniska rådgivningen ta ställning till om rådgivning inom olika av samhället finansierade program lämpligast utförs av personal vid länsstyrelsen eller upphandlas från näringens rådgivningsorganisation. Vilken lösning som väljs bör inte få påverka finansieringen. Den mest ändamålsenliga lösningen bör väljas. Jag har i det föregående föreslagit att trädgårdsnäringen bör ta över ansvaret för den produktionstekniska rådgivningen inom branschen. Jag beräknar att staten kan göra en besparing motsvarande ca 20 årsarbetsinsatser genom att näringen tar över kostnaderna för den produktionstekniska rådgivningen trädgårdsområdet. Det bör ge en årlig besparing av cirka 6 miljoner kronor. Då har beaktats att den produktionstekniska rådgivning som länsstyrelserna bedriver avgiftsfinansieras med ca 2 miljoner kronor. Under den övergångsperiod som jag föreslagit, blir statens kostnad per tjänst lönekostnadema för ett och ett halvt år.

Slutsatser om konsekvenser Ett genomförande av principen att staten inte skall ägna sig annan information och rådgivning än den som är förknippad med myndighetsutövning eller av staten särskilt prioriterade områden, leder till att årligen ca 10 mkr kan sparas i lantbruksenhetemas budget vad gäller verksamheten jordbruksområdet. När det gäller trädgårdsrådgivningen innebär en successiv uppbyggnad av den produktionstekniska och företagsekonomiska rådgivningen i näringens regi, att ca 6 miljoner kronor per år kan sparas vid fullt genomförande. Med hänsyn till att personalreduceringen tar viss tid att genomföra och att trädgårdsnäringen behöver viss planeringstid inför uppbyggnaden av produktionsteknisk och företagsekonomisk rådgivning föreslår jag att

148 Kapitel 9 SOU 199299

besparingarna görs fr.0.m. budgetåret 199495. Kostnaderna för information och rådgivning i anknytning till de av staten prioriterade områdena, såsom omställningsrådgivning m.m. är kopplade till statsmaktemas beslut om resp. verksamhet. Några egentliga organisatoriska konsekvenser av förslagen föreligger inte. Det är först statsmakterna beslutar om större förändom ringar i exempelvis miljöprogrammen eller omställningen av jordbruket som sådana effekter kan komma att uppstå. Vad gäller eventuella konsekvenser för rådgivningen till rennäringbedömer jag att några sådana inte skulle uppkomma. Det motiv jag en redovisat rörande behovet av fortsatt rådgivning till jordbruket och trädgårdsnäringen i norra Sverige gäller i lika hög grad rennäringen. I detta sammanhang vill jag erinra om den proposition som aviserats rörande inrättandet särskild statlig myndighet ett sameting av en - torde få i uppgift att bl.a. bevaka rennäringsfrågor. som

SOU 199299 Särskilt yttrande 149

Särskilt

yttrande

av Gunnar Larsson, LRF, Carl Henrik Ohlsson, HS och Eva Svensson,

TRF

EG -perspektivet I det nu avlämnade betänkandet om den statliga rådgivningen är utgångspunkten att det inte finns några generella jordbrukspolitiska motiv för staten att tillgodose jordbrukets eller trädgårdsnäringens behov av produktionsteknisk och företagsekonomisk rådgivning. Mot bakgrund därav föreslås att staten efter en övergångsperiod avvecklar sin finansiering av sådan rådgivning. Som ett väsentligt skäl för staten att frånsäga sig ansvaret anger utredaren att ett antal länder inom EG successivt trappar ner det statliga stödet. Enligt vår uppfattning innebär förslaget en konkurrensnackdel för Sverige. I flera av våra viktigaste konkurrentländer, som varit medlemmar i EG under en längre tid engagerar sig staten även fortsättningsvis finansiellt i den produktionstekniska rådgivningen. Som exempel kan nämnas att statens andel av finansieringen av rådgivningen i Nederländerna trots en minskning väntas uppgå till 50 % år 2003. Även i Danmark och Tyskland lämnar staten, trots en nedtrappning, avsevärda bidrag till finansieringen produktionsteknisk rådgivning. av Detta utgör enligt vår mening argument för att Sverige även i fortsättningen bör stödja produktionsteknisk rådgivning. Vi anser att det ytterligare borde ha betonats den omfattande kostnads- och strukturanpassning som krävs av jordbruket och trädgårdsnäringen inför ett medlemskap i EG. l denna situation är kunskapsutveckling genom rådgivning, fortbildning och försök nödvändiga åtgärder som staten bör medverka Detta bidrar till produktivitetshöjningar som stärker det svenska jordbruket och trädgårdsnäringen i ett internationellt perspektiv.

Fortbildning och allmän rådgivning Som en följd av utredningens förslag att staten skall trappa ned sina ambitioner med den produktionstekniska och ekonomiska rådgivning-

150 Särskilt yttrande SOU 199299

kommer det uppstå ett vakuum till näringsutövama vad gäller en, att kunskapshöjande rådgivning. Förslaget innebär staten enbart övergångsvis med ett relativt att blygsamt belopp, subventionerar kursdeltagamas kostnader för fortbildning förlagd till antal lantbruks- trädgårdsskolor. Utredett resp. ningens ambitionsnivå är enligt vår mening alldeles för låg, då en omfattande långsiktig satsning på fortbildning torde vara nödvändig för stärka svenskt jordbruks och trädgårds konkurrenskraft i en interatt nationell miljö. Den föreslagna insatsen vid lantbruksskoloma torde ha högst begränsade effekter på förändringstakten. Förutom för fortbildning bör staten ta ett finansiellt ansvar för att täcka service sporadiskt uppkomna rådgivningsbehov som i det en av enskilda fallet normalt inte kräver någon längre tid t.ex. telefonrådgivning. Detta behov har inte beaktats av utredningen. Organisatoriskt kan samordning möjlig mellan denna rådgivningsservice en vara och fortbildning. När det gäller staten finansierade insatser för fortbildning och av allmän rådgivningsservice vi att en upphandling bör ske under anser konkurrens. Inom länregioner bör hushållningssällskap, lantbruksskolor, fristående rådgivare etc. ges dessa uppgifter utifrån grupper av kompetensnivå Angående fortbildningen är vi och resurser i övrigt. övertygade att skolor med rätt geografiskt läge och fysiska resurom kan utgöra basen för bra fortbildning. Det viktigaste är dock ser, en den kreativa miljön och att lärarkrafter från befintliga rådgivningsoch utvecklingsorganisationer anlitas i hög grad för bästa kunskapsförnyelse till näringsutövama. Finansieringen fortbildning och allmän rådgivningsservice bör av ske omprioritering av Jordbruksverkets resurser och genom genom utnyttjande den utredningen föreslagna besparingen i den mynav av dighetsanknutna rådgivningen.

Rådgivning till trädgârdsnäringen Utredaren menar, med anledning av den föreslagna avvecklingen av den statliga produktionstekniska rådgivningen, att det kan finnas motiv för staten att underlätta för trädgårdsnäringen att bygga ut en egen produktionsrådgivning och föreslår att näringen med ett nedtrappat driftsbidrag skall ta det fulla ansvaret efter en treårig övergångsperiod. Vi anser att den föreslagna övergångsperioden är alltför kort och

SOU 199299 Särskilt yttrande 151

att neddragningen av det statliga stödet blir alltför drastisk. Näringen behöver en längre period än den föreslagna, för att hinna bygga upp en stabil rådgivningsverksamhet. Risken är annars stor att kompetens försvinner och att odlama inte kan tillförsäkras kontinuerlig rådgivning inom alla branscher och över hela landet. En ytterligare förutsättning anser vi också måste vara att information och rådgivning kopplad till myndighetsutövning överföres i näringens regi, sätt samma som i Danmark. Detta för att lägga grund i verksamheten och hålla en rådgivningen till trädgårdsnäringen samlad under huvudman. en Statens motiv för att stödja trädgårdsrådgivningen har varit att näringen består av små företag som inte har möjlighet att själva fortlöpande följa utvecklingen. Vidare är företagen geografiskt spridda över landet. Enligt vår uppfattning gäller dessa skäl fortfarande och utgör motiv för att näringen skall ges rimliga möjligheter att ersätta den statliga produktionstekniska rådgivningen.

Regional nivå Utredaren föreslår ett fördjupat samarbete mellan de regionala konsulentema vid SLU Info resp. Jordbruksverket. Enligt vår mening bör dessa konsulenter av effektivitetsskäl sammanföras fysiskt för att uppnå synergieffekter. Härvid uppnås effektivitetsvinster, särskilt om sta ten bestämmer sig för en utökning vid SLUs nuvarande regionala centra i Umeå, Uppsala, Skara och Alnarp. Det är även viktigt att staten tar fullt ansvar för kunskapsförmedlingen av statlig forskningsoch försöksverksamhet.

Allmänna synpunkter på upphandling Det är viktigt att man skiljer beställarrollen och genomförarrollen åt i och med att de gamla lantbruksnämndema nu ingår i länsstyrelserna. Så långt möjligt bör staten ha en liten och effektiv organisation, i som tillämpliga fall upphandlar rådgivnings- och fortbildningsprogram på marknaden. Utförare blir de lantbruksskolor och rådgivningsorganisationer, som har bästa kompetensen och förankringen hos näringsutövama. Ett villkor från staten bör dock vara att uppdraget blir neutralt utfört och tillgängligt för alla.

å

Kommittédirektiv

ww

få

Dir. 199183

Utredning av den statliga rådgivningen till jordbruket

Dir. 199183

Beslut vid regeringssammanträde 1991-09-12 Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Hellström anför.

Mitt förslag Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att utreda den statliga rådgivningen till jordbruket. Utredningen skall göras mot bakgrund av jordbruksutskottets betänkande om rådgivningen i lantbruket 198990JoU12 och riksdagens beslut om en ny livsmedelspolitik prop. 19899014, J0U25, rskr. 327.

Rådgivningens hittillsvarande inriktning Beslut om de nuvarande riktlinjerna för den statliga rådgivningen tilljordbruket fattades av riksdagen år 1984 prop. l98384191, JoU37, rskr. 416 sedan utredning år 1983 Ds Jo 198314 lämnat förslag till hur rådgiven ningen borde utformas. Lantbruksnämnderna skall i enlighet med sin instruktion ge råd och information i syfte att främja effektiviteten inom jordbruket, triidgårdsnåiringen och renniiriiigeii samt strukturrationaliseringen inom skogsbruket. Nämnderna skall också ge råd och information för att i regionalpolitiskt syfte främja sysselsättningen ijordbruks- och trädgårdsföretag liksom landsbygdens utveckling i övrigt. Lantbruksstyrelsen har inom givna anslagsramar lett och övervakat verksamheten inom lantbruksnämnderna. Verksamheten har också samordnats med andra statliga insatser för jordbruket. Rådgivningen har framför allt riktats mot utvecklingsbara företag och mot områden där den väntas störst effekt. Riksdagens beslut år 1984 innebar en förändring vad beträffar finansieringen av rådgivningcn, eftersom 10 milj.kr. skulle avlastas statsbudgeten och finansieras genom individuella avgifter. För budgetåret 199091 har

statsmakterna stållt krav lantbruksnämnderna om en avgiftsfinansierad verksamhet minst 36 nti|j.kr. Detta krav inkluderar dock även annan avgiftsfirtztttsierztd verksamhet iin rådgivning. Den statliga rådgivningen sker i form av massrådgivning, grupprådgivning och individuell rådgivning. Massrådgivning sker genom trycksaker, tidskrifter, eirkuliirbrev och press m.m. Grupprådgivning ges bl.a. genom kurser. utståillningttr och demonstrationer. Individuell rådgivning består av t.ex. gårdsbcsök och telcfonrådgivning. Den totala kostnaden för både den kostnadsfria och den avgiftsñnansierade rådgivningen uppgick budgetåret 198990 till ca 71,4 milj.kr. Härtill kommer dock vissa kostnader för rådgivning inom ramen för åtgärdsprogrammet för norra Sverige. Av de 71,4 milj.kr. utgör uppskattningsvis ca lt 92.-kostnader för avgiftsbelagd rådgivning, Lex. kursverksamhet. Lantbruksvcrkets rådgivning har i stor utsträckning varit ämnesrådgivning, som år inriktad ett speciellt ämnesområde, t.ex. ekonomisk rådgivning eller produktionsteknisk rådgivning som rör växtodling, husdjur, byggnad, struktur och vattenhttshållttiitg. Den tvårfaekliga rådgivningen med en helhetssyn företaget har emellertid ökat senare år. Ekonomisk rådgivning har också fått större utrymme medan den produktionstekniska har minskat i omfattning. Statlig rådgivningsverksamhet bedrivs i dag också inom ramen för det särskilda åtgiirtlsprogrznnmct för norra Sverige. Programmet syftar bl.a. till att stimulera framviixteri av kombinationsverksamheter och att erbjuda jordbrukare i norra Sverige battre utbildningsmöjligheter såväl inom traditionella jordhrnksområdcn som inom kompletterande verksamheter. Under budgetåret 198990 ;tnviindes nästan en fjärdedel av medlen inom åtgärdsprogrammet för rådgivning och utbildning. Särskilda medel har också under senare år anvisats till lantbruksverket för miljoittriktatl viixttwdlingsrådgivning och rådgivning rörande alternativ odling. Till viss del har lenna verksamhet finansierats med miljöavgifter lmndelsgotlsel och bekiitnpningstnedel. Dessa åtgärder utgör ett viktigt led i ;arbetet med att lvegriinszt viixtnålringsförltrsternzt och av attviittdningen av hekiåntpttingsntedel inom jordbruket. I olika sammanhang har regeringen också understrukit vikten av att lantbruksverket ger hög prioritet åt rådgivning om den nya djurskyddslagen och dess krav förändringar i djurhållningert. En sådan prioritering skall göras inom den totala lantbruksram som vcrket förfogar över för sin verksamhet. Rfttlgivning tillhandahålls också av andra organisationer än lanlbruksverket. IIushållttingssáillskztpcn, lantbrukskooperationen och husdjursorganisutionerna iir exempel sådana. Även livsmedelsindustrin, banker och privata konsultföretag bedriver rådgivningsverksamhet. Till skillnad från den statliga iir denna rådgivningi huvudsak avgiftsfittansierad.

SLU-Info tidigare konsulentavdelningen inom Sveriges lantbruksuniversitet SLU förmedlar forskningsrön och rådgivningsunderlag annat framför allt till lantbruksverket, Skogsstyrelsen, skogsvårdsstyrelser, husdjursorganisationer och hushållningssällskap m.fl. Syftet med verksamheten är att uppnå ett ömsesidigt informationsutbyte mellan konsulentavdelningen och dessa organisationer, för att de i sin tur skall kunna föra ut informationen till målgrupperna, som främst är företag inom jordbruket, skogsbruket och trädgårdsnäringen. För närvarande pågår översyn en av SLU. Enligt direktiven dir. 198931 bör det utredas konsulentavdelningen om fyller sitt syfte, dvs. om det ömsesidiga informationsutbytet är effektivt eller om förändringar är nödvändiga. En utgångspunkt bör därvid vara att SLUs ansvarsområde inte skall utvidgas till den rådgivning och information som i första hand

ankommer sektorsmyndigheterna. Jordbruksutskottet har behandlat dessa frågor i samband med behandlingen motion i vilken yrkades samordning av en och effektivisering av rådgivningen till jordbruket 198990JoU12. Betänkandet skrevs bakmot grund av det då förestående riksdagsbeslutet länsförvaltning prop. om ny l98889zl54, BoU4 och rskr. 89. Riksdagen har beslutat att lantbruksnämnderna fr.o.m. den ljuli 1991 isin helhet skall ingå i den länsstyrelnya sen. Riksdagen framhöll att det råder ett starkt samband mellan lantbruksnämndernas myndighetsutövning och den rådgivning de bedriver. Därför är det inte möjligt att skilja rådgivningen från den övriga verksamheten. Rikslagen påpekade också att lantbruket för närvarande befinner sig i en situation där stora förändringar kan väntas och att behovet samordning och av enhetliga lösningar därför är stort. Den nuvarande rådgivningen tilljordbruket som i dag ges av olika organisationer bör därför samordnas så långt det är möjligt.

En ny livsmedelspolitik

l juni 1990 beslutade riksdagen livsmedelspolitik prop. om en ny 198990146, JoU25, rskr. 327 innebär att den interna marknadsreglesom ringen awccklas med början den 1 juli 1991. Den nya livsmedelspolitiken har som mål att nå en god hushållning med jordbrukets resurser, bevara ett rikt och varierat odlingslandskap, minimera jordbrukets miljöbelastning,

trygga livsmedelsförsörj ningen i kriser och i krig samt bidra till regional utjämning av sysselsättning och välfärd. Rådgivningen har övergångsvis förstärkts för att bidra till att genomföra den livsmedelspolitiken. Beslutet nya innebär en övergång till ett marknadsinriktat jordbruk, mer där det inhemska priset och omsatt kvantitet bestäms marknaden. Producenterna skall således endast ersättas för efterfrågade och tjänster. Enligt besluvaror

tet skall emellertid ett griinsskydd gentemot omvärlden behållas tills vidare. Reformen innebär att villkoren för jordbruksproduktion kommer att förändras. l propositionen anfördejzig att prisregleringen i många fall har varit bromsande när det gäller förnyelse och diversifiering inom jordbruket. Med avreglerad marknad kommer emellertid jordbrukaren att behöva ställa en sig i sin förctagarroll. Jordbrukaren kommer att i större utsträckning beom höva informera sig marknadens utveckling och konsumenternas efterfråom gan. Jag framhöll att jordbrukarna under övergångsperioden bör tillgång till kvalificerad rådgivning och att det därför behövs insatser från samhällets sida för att råd och utbildning inför de förändringar som genomförs. Detta ge innebär såväl ekonomisk rådgivning och kunskap de förhållandena om nya marknaden information och förslag till åtgärder för att uppfylla de son krav ställs jordbruket från bl.a. miljö- och djurskyddssynpunkt. Det som blir sannolikt nödvändigt att i större utsträckning än tidigare bredda kunnandet utöver det rent produktionstekniska området och söka kunskap och erfarenheter utanför Vidare påpekade jag att samordningen verksamheten i den länsförvaltningen sannolikt kommer att ge tillav nya fälle till utökade kontakter och samarbete mellan olika funktioner i länen. I propositionen den livsmedelspolitiken anfördejag också att utom nya bildningen jordbrukare bör syfta till att ge generell kunskap om de nya av marknadsförhållandena samt den kunskap och information som är nödvändig att ha för att jordbrukarna själva skall kunna arbeta under dessa förutsättningar. Tyngdpunkten skall ligga att stimulerajordbrukarna till att utifrån dc sig till den situationen. Jag anförde viegna resurserna anpassa nya dare att ansvaret för utbildningen i fåârstahand skall ligga på lantbruksverket och utbildningen skall ske i samarbete med andra myndigheter och orgaatt nisationer. Riksdagen framhöll vid sin behandling av propositionen om livsmedelspolitiken l989l9tlzloU25 att rådgivnings- och utbildningsinsatscrna är av grundläggande betydelse för omställningen inom jordbruket och att kunskaoch erfarenheter även från annat håll än lantbruksverket bör tillvaratas, per t.ex. den finns vid lantbruksskolor, skogsbruksskolor och hushållningssom sällskap. Riksdagen framhöll också att vid sidan renodlade jordbruksfråav gor bör frågan om miljövård och landskapsutveckling tillmätas stor betydelse i rådgivning och utbildningsarbetet. Ett kommande svenskt medlemsskap i EG är ytterligare en faktor som kommer att påverka det svenska jordbruket. Rådgivningen till jordbruket inom EG omfattas inte den gemensamma jordbrukspolitiken CAP av - utan är varje lands nationella angelägenhet.

Rådgivningen under omställningsperioden

Rådgivningen kommer att viktigt vara ett medel för att genomföra omställningen av svenskt jordbruk under socialt acceptabla former. Rådgivningen skall under omställningsperioden därför dels främja utvecklingen av livskraftiga företag, av en miljöanpassad växtodling och djurproduktion, dels underlätta för dagens jordbrukare att ställa sin verksamhet så de om att lättare kan anpassa sig till de förutsättningarna. nya Jordbrukaren skall emellertid själv välja produktionsinriktning i sitt företag. Rådgivningen bör därför utformas så att den inte uppfattas som att statsmakterna sanktionerar en specifik inriktning eller företags garanterar ett fortbestånd vid val av en viss produktionsinriktning. För budgetåret 199091 har 80 milj .kr. av de medel som anvisats för statens delansvar i finansieringen av spannmålsexport, ställts till förfogande för rådgivningsverksamhet. Av dessa disponeras 40 milj.kr. av Stiftelsen Lantbruksforskning och 40 milj .kr. lantbruksverket. av Medlen skall användas för rådgivning i samband med jordbrukets omställning, med bl.a. särskilda rådgivningsinsatser för skuldtyngda jordbrukare. Enligt det livsmedelspolitiska beslutet skall därutöver ett belopp 40 milj.kr. under budgetåren 199192-199596 årligen ställas till statens jordbruksverks förfogande för den rådgivning, information och projektverksamhet som behövs för att underlätta omställningen. Vidare skall det nya jordbruksverket erhålla ett anslag om 27,6 milj.kr. för bl.a. miljöinriktad växtodlingsrådgivning prop. 199091l0O, JoU22, rskr. 202. Detta anslag skall finansiera åtgärder för minskat niiringsliiekztge, minskad kemisk bekämpning samt stöd till alternativ odling.

Utredningsuppdraget

Utredningen bör ske med beaktande dc förändrade villkor för jordav bruksproduktion som följer den livsmedelspolitiska reformen. Situatioav nen för jordbruket efter avregleringen och omställningspcrioden kommer att likna den för andra branscher inom näringslivet. På en fri marknad bör näringen själv bära ansvaret för branschmässig rådgivning. Produktionsteknisk och ekonomisk rådgivning bör därför i framtiden kunna tillgodoses av privata och kooperativa organisationer. Speciell hänsyn kan dock behöva tas till behovet av sådan rådgivning inom stödområdet. Utredaren bör göra en genomgång av omfattning och inriktning på såav

väl den statliga som privata och kooperativa rådgivning i dag erbjuds

som jordbruket. De förordningar och föreskrifter reglerar områden där samhället har som intresse av att påverka produktionen skall verkställas vid länsstyrelsernas

exempelvis miljö- och djurskyddsområdet

lantbruksfunktioner. Detta gäller

i samband med de direkta stöd som följer samt föreskrifter för stödgivning

stöd för alternativ odling. Sådan livsmedelspolitiken och t.ex. av den nya mått statlig information. En utgångsmyndighetsutövning kräver ett visst av

den statliga rådgivningen till jordpunkt för utredningen bör därvid vara att

förknippad med myndighetsutövning. bruket skall inriktas mot information

därmed föreslå gränsen mellan informa- En uppgift för utredaren blir att var

myndighetsutövning och rådgivning bör dras. tion förknippad med annan

jordbruksverk skall dra riktlinjer Den centrala myndigheten statens upp

likvärdig information kan tillför hur föreskrifterna skall tillämpas, så att en

handahållas i hela landet.

Övergång från prisstöd till direkta livsmedelspolitiken innebär en Den nya Exempel sådana direkta stöd är stöd för nå de mål som eftersträvas. att stöd. I dessa fall kan särskilda rådgivstödet till landskapsvård och regionala

kontrollsynpunkt för att underningsinsatser vara motiverade såväl ur som

målen skall nås. När det gäller stödde statsmakterna fastställda lätta att av

Sverige, bör utredaren beakta att staten området för jordbruket, dvs. norra

lönsamheten där inte skall särskilt bl.a. med tanke att har ett ansvar,

tillåtas sjunka nämnvärt till följd av reformen.

rådgivning hittills varit för- Utredaren bör göra utvärdering av den som en

myndighetsutövande verksamhet. Rådgivningsverksamhet be-

knippad med

lantbruksverket ett flertal privata och kodrivs nämnts i dag av samt av som i detta sammanhang redovisa hur operativa organisationer. Utredaren bör

lantbruksnämnderna och andra organisationer samt resamverkan mellan

samverkan över länsgränserna har fungerat. gional rådgivning bedrivits vid lantoch med att ansvaret för en del av den som l så bör utredaren belysa vilka finanbruksnämnderna övertas näringen, av det får för länsstyrelsernas lantsiella oeh organisatoriska konsekvenser

eventuella effekter utredarens förslag bruksfunktioner. Härvid bör även av

trädgårds- och rennäringen redovisas. I detta sammanför rådgivningen till

lantbruksnämnderna i länsstyrelserna beakhang bör också integrationen av

med andra organisationer och över länsgränserna

tas samt vilken samverkan

är önskvärd effektivitetssynpunkt. som ur anpassning till ändrade förhål- Utredaren bör vidare belysa det behov av

svenskt meddet svenska jordbruket kommer att möta vid ett landen som

EG och hur det kan tänkas påverka rådgivningen. lcmsskap i

utredningen veterinärväsendet l arbetet hör vidare samråd ske med av

Sveriges lantbruksuniversitet dir. dir. 199135 och med utredningen av

så förslag i den aktuella frågan kan läm- 198931. Utredaren bör arbeta att

nas den ljuli 1992.

direktiv dir. 19845 till kommittéer Utredaren bör beakta regeringens

och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning och regeringens direktiv dir. 198843 om EG-aspekter i utredningsverksamheten.

Hemställan

Med hänvisning till vadjag nu anfört hemställer att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare omfattad kommittéförordningen - av 1979119 med uppdrag att utreda den statliga rådgivningen till jordbru- ket, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hcmståillan. Jordbruksdepartementet

Kommittédirektiv

ww w

Dir. 1991116

filläggsdircktiv till utredningen Jo 199106 den

av

statliga rådgivningen till jordbruket

Dir. 1991116

Beslut vid regcringsszimmzintråidc 1991-12-19

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Olsson, anför.

Mitt förslag

.lag föreslår att den särskilde utredaren, som skall utreda den statliga rådgivningen till jordbruket, även undersöker bl.a. förutsättningarna för ekonomisk och produktionsteknisk rådgivning vid landets lantbruksskolor.

Bakgrund

Enligt beslut av regeringen den 12 september 199] bemyndigades chefen för jordbruksclepzirtementet tillkalla att en särskild utredare för att göra en översyn av den statliga rådgivningen till jordbruket dir. 199183. Utredningen har ännu inte påbörjats.

l direktiven utgångspunkten anges att för den särskilde utredaren skall vara att jordbruksniiringen en fri marknad själv bör bära ansvaret för branschmässig rådgivning. Den statliga rådgivningen till jordbruket skall främst inriktas mot information förknippad med myndighetsutövning. I direktiven konstateras att produktionsteknisk och ekonomisk rådgivning i framtiden bör kunna tillgodoses av kooperativa och privata företag. I uppdraget ingår bl.a. att föreslå gränsen bör dras var mellan information förknippad med myndighetsutövning och rådgivning, annan samt att utvärdera den rådgivning förknippad med myndighetsutövning förekommer i dag. som Utredaren skall föreslå vilken samverkan med andra organisationer och över

länsgränserna är önskvärd från som effektivitetssynpunkt. Vidare skall utredaren belysa det behov av anpassning till ändrade förhållanden som det svenska jordbruket kommer att möta vid ett svenskt medlemskap i EG och

hur det kan tänkas påverkarrñdgivningen.

l jordbruksutskottets betänkande Rådgivningen i lantbruket

198990J0U12 påpekade utskottet att lantbruket för närvarande befinner sig i en situation där viktiga förändringar kan väntas och att behovet av samordning och enhetliga lösitingzir därför är stort när det gäller lantbruk, landsbygdsutveckling, omställning av jordbruksmark, landskapsvård och regionala insatser. Med hänsyn till det starka samband som finns mellan lantbruksenheternas myndighetsutövning och den rådgivning de bedriver är det enligt utskottet inte möjligt att skilja rådgivningen från enheternas övriga verksamhet. Den nuvarande rådgivningen till jordbruket som ges av olika organisationer bör emellertid enligt utskottets mening samordnas så långt det är möjligt. I samband med det livsmcdelspolitiska beslutet prop. 1989901146; JOUZS, rskr. 327 framhöll utskottet vidare att det är viktigt att tillvarata de kunskaper och erfarenheter som finns, inte bara inom lantbruksverket, utan också vid t.ex. lantbruksskolor, skogsbruksskolor och hushållningssällskap. Enligt utskottet borde man pröva möjligheterna att bättre samordna utbildningen vid lantbruksskolorna med rådgivningen till lantbruksföretagen i länen.

Uppdraget Rådgivning bedrivs i dag vid länsstyrelsernas lantbruksenheter samt vid ett flertal privata och kooperativa organisationer. I den reformerade gymnasieskolan ersätts jordbruks-, skogsbruks- och trädgårdslinjen av det treåriga naturbruksprogrammet. Sådan utbildning får i första hand anordnas av landsting men också efter överenskommelse med berört landsting av pri- märkommun. Lanthruksskolorna har i dag värdefulla kunskapsmässiga och personella resurser jordbruksområdet. Den rådgivning förknippad med myndighetsutövning som bedrivs vid Iantbruksenheterna ges under andra förutsättningar än lantbruksutbildningen. Rådgivning med ekonomisk och produktionsteknisk inriktning kan mycket väl bedrivas vid skolorna. Utredaren bör därför undersöka förutsättningarna för sådan rådgivning vid lantbruksskolorna. Ansvaret för ekonomisk och produktionsteknisk rådgivning skall efter omställningsperioden, enligt dir. 199183, i första hand ligga hos näringen och därmed tillhandahållas av privata och kooperativa organisatio- Om det likväl befinnes lämpligt att också lantbruksskolorna ges möjligner. het att bedriva sådan verksamhet bör utredaren klargöra rollfördelningen mellan lantbruksenheter och skolor samt undersöka möjligheterna för samverkan dem emellan. En utgångspunkt måste därvid vara att rådgivningen vid lantbruksskolorna inte får inkräkta den ordinarie verksamheten, vilket innebär att skolorna måste ha kostnadstäckning för denna rådgivning. Rådgivningen till jordbruket inom EG omfattas inte av den gemensamma

jordbrukspolitiken utan är varje lands nationella angelägenhet. Rådgivning är ett av de områden som tillåts bli finansierat genom nationella stöd. Utredaren bör därför i sitt arbete även analysera rådgivningens omfattning, inriktning och organisation i några med Sverige jämförbara medlemsländer inom EG, t.ex. Danmark. Lantbruksenheterna vid länsstyrelserna bedriver utöver rådgivning riktad till jordbruket även rådgivning riktad till trädgårdsnäringen. Den särskilde utredaren bör, med tanke den nära anknytning som finns mellandessa typer av verksamhet, även göra en översyn av trädgårdsrådgivningcn. Utgångspunktcrnzt bör vara desamma som för rådgivningen till jordbruket. Utredaren bör arbeta så att förslag kan lämnas senast den 1 oktober 1992.

Hemställan Jag hemställer att regeringen utvidgar utredarens uppdrag i enlighet med vad jag nu har anfört.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. Jordbruksdepartementet

Statens offentliga utredningar 1992

Kronologisk förteckning

1 Frihet ansvar kompetens. Grundutbildningens ingens 37.Psykiatrinochdess patienter levnadsförhållanden. . - - villkor i högskolan. U. vårdens innehålloch utveckling. Reglerför risker.Ettseminarium varförvi om 38. Fristående skolor.Bidrag ochelevavgifter. U.

tillåter mer förorening inne änute. M. 39.Begreppet arbetsskada S. Psykiskt stördas situationikommunema 40.Risk-ochskadehantering i statlig verksamhet. Fi.

-en probleminventeringsocialtjänstens ur 41.Angående vattenskotrar. M.

perspektiv. S. 42.Kretslopp Basen förhållbarStadsutveckling. M. - 4.PsykiatriniNorden -ett jämförande perspektiv. 43. EeocyclesTheBasisof Sustainable Urban - Koncession för försäkringssammanslutningar. Fi. Development. M.

Ny mervärdesskattelag. 44.Resurser högskolans för grundutbildning. U.

- Motiv.Del 45.Miljöfarligtavfall ansvar och riktlinjer. M. - Författningstext ochbilagor.Del Fi. 46.Livskvalitet psykiskt för långtidssjukaforskning - - Kompetensutveckling nationellstrategi. en A. kringservice,stödochvard. - Fastighetstaxering Bostadsrätter. Fi. 47.Avreglerad bostadsmarknad, Delll. Fi. m.m.- Ekonomi och rätt i kyrkan. C. 48.Effektivarestatistikstyming Den statliga - 10. Ett nytt bolagför rundradiosändningar. Ku. statistikens finansiering och samordning. Fi. ll. Fastighetsskatt. Fi. 49.EES-anpassning av maricrtadsföringslagstifmingen.

12.Konstnärlig högskoleutbildning. U. C.

13. Bundna aktier. Ju. 50.Avgifterochhögkostnadsskydd äldre inom och

l4.Mindre kadmium i handclsgödsel. Jo. handikappomsorgen. S l5.Ledningochledarskap i högskolan några 51. Översyn av sjöpolisen. Ju. perspektiv och möjligheter. U. S2. Ett samhälle föralla.

16. Kroppen efter döden.S. 53.Skatt dieselolja. Fi.

17.Densistaundersökningenobduktionen i ett 54. Mer förmindre nya styrfonnerförbarn-och psykologiskt perspektiv. ungdomspolitiken. C.

l8.Tvangsvârd i socialtjänsten ansvar ochinnehåll. 55.Rådför forskning om transporter och wlångtidsutredningen1992. Fi. kommunikation. K. 20.Statens hundskola. Ombildning frånmyndighet till Rådförforskning transporter om och

aktiebolag. kommunikation. Bilagor.K.

2l.Bostadsstöd till pensionärer. 56.Färjorochfarleder.K. ZZEES-anpassning av kreditupplysningslagen. Ju. 57.Beskattning vissanaturafönnaner av m.m. Fi.

23.Kontrollfragori tulldatoriseringen m.m. Fi. 58.Miljöskulden. Enrapport om hur miljöskulden

24.Avreglerad bostadsmarknad. Fi. utvecklas vi om ingenting gör. M. . 25.Utvärdering försöksverksamheten 31-årig av med 59.Läraruppdraget. U.

yrkesinriktad utbildningi gymnasieskolan. U. 60.Enklarereglerför statsanstallda. Fi. 26. Rätten till folkpension kvalifrkationsregler i 61.Ett reformerat âklagarvasende. Del. ochB.Ju. A internationella förhållanden. S. 62.Forskning ochutveckling förtotalförsvaret-förslag 27. Årsarbetstid. A. till atgärder. Fö.

28. Kartläggning kasinospelenligtinternationella 63.Regionala av roller en perspektivstudie. C. - regler.Fi. 64.Utsikt mot framtidens regioner sjudebattinlägg. C. - 29. Smittskyddsinstitutet ny organisation Sveriges 65.Kartboken. för C. nationellasmittskyddsfunktioner. 66.Västsverigeregioni utveckling. C. - 30.KreditförsälcringNågraaktuella problem.Fi. 67. Fortsatt reformering företagsbeskattningen. av Del - 3l.Lagstifming om satellitsändningar av Fr.

TV-prograrn.Ku. 68.Långsiktigmiljöforskning. M. 32. Nya Inlandsbanan. K. 69.Meningsfullvistelse asylförlaggning. Ku.

33.Kasinospelsverksamhet i folkrörelsemas tjänst C. 70.Telelag.K.

34.Fastighetsdatasystemets datorsuuktur. M. 71. Bostadsförmedling i nya fonner.Fi. 35.Kart-ochmätningsutbildningar i nya skolformer. M. 72. Detkommunala medlemskapet. C.

36.Radiooch TV ett. i Ku.

1992 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

73. Välfärd och valfrihet service,stöd ochvård för psykiskt störda. 74.Prova privat Provning och mätteknikinom SP och - SMP i eumpaperspektiv. N. 75. Ekonomisk politikunder kriseroch i krig. Fi. 76. Skogspolitiken inför 2000-talet. Huvudbetänkartde. Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor Skogspolitiken inför 2000-talet. BilagorII. Jo. 77. Psykiskt stördai socialförsäkringen ett kunskaps- underlag. 78. Utredningen om vissa internationella insolvensfrågor.Ju. 79. Statens fastigheter och lokaler ny organisation. Fi. - 80. Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning. Ju. 81. Trafikpolisen mer än dubbeltbättre. Ju. 82. Genteknik en utmaning. Ju. - 83. Aktiebolagslagen och EG.Ju. 84. Ersättning för kränkning genom brott. Ju. 85. Förvaltning av försvarsfastigheter. Fö. 86.Ettnytt betygssystem. U. 87. Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG förslag om vegeta- biliesektom, livsmedelsexporten ochden ekologiska produktionen. Jo. 88. Veterinär verksamhet- behov, organisation och finansiering. Jo. 89. Bostadsbidrag enklare rättvisan billigare. S. - - - 90. Biobränslen för framtiden. Jo. 91. Biobränslen för framtiden. Bilagedel.Jo. 92. Pliktleverans. U. 93.Svensk skolai världen. U. 94. Skolaför bildning.U. 95.Den svenska marknaden för projektkapital - statens nuvarande och framtida roll. N. 96. Förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Ku. 97. Sparar vi för lite Hushållssparandet i samhällsckonomin. Fi. 98.Kommunernas socialbidrag en kartläggning av normer. kostnader m.m. 99. Rådgivningen inom jordbruket och trädgårdsnäringen. Jo.

offentliga

Statens 1992

utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Kommunikationsdepartementet

Bundnaaktier.[13] Nya Inlandsbanan. [32]

EES-anpassningmed n-lysningslagen. av [22] RM för forskning om transporter ochkommunikation. Översyn av sjöpolisen. [51] Rádförforskning om transporter och kommunikation.

Ett refonnerat åklagarvtlsende. DelA ochB. [61] Bilagor.[55] Utredningen vissainternationella om insolvens- Färjorochfarleder.[56]

fragor.[78] Telelag.[70]

Kriminologisk ochkriminalpolitisk forskning.[80] Finansdepartementet Trafikpolisen mer än dubbeltbättre.[81]

Genteknik - en utmaning. [82] Koncession förförsäkringssammanslumingar. [5] Aktiebolagslagen ochEG.[83] Nymervärdesskattelag.

Ersättning förkränkning genom brott.[84] Motiv.Del - Författningstext ochbilagor.Del [6] Försvarsdepartementet - Fastighetstaxering Bostadsrätter. [8] m.m.- Forskningochutvecklingförtotalförsvaret-förslag Fastighétsskatt. [11]

till åtgärder.[62] Lángtidsutredningen 1992.[19]

Förvaltning försvarsfastigheter. av [85] Kontrollfiagoritulldatoriseringen [23] m.m.

Avreglerad bostadsmarknad. [24] Socialdepartementet Kartläggning kasinospelenligt internationella av - Psykisktstördas situationikommunema regler.[28]

-en probleminventeringsocialtjänstens perspektiv. [3] KreditförstlkringNågra aktuellaproblem. [30] ur - Psykiatrini Norden ett jämförande perspektiv. [4] Risk-ochskadehantering i statligverksamhet. [40] - Kroppenefterdöden.[16] Avreglerad bostadsmarknad. Del 11. [47]

Den sista undersökningen obduktionen i ett Effektivarestatistikstyming Den statligastatistikens - psykologiskt perspektiv. [17] finansiering ochsamordning. [48] Tvångsvárd i socialtjänsten ochinnehåll.[18] Skatt dieselolja. på [53] - ansvar Statens hundskola. Ombildningfrånmyndighet till Beskattning vissanaturaförmåner [57] av m.m.

aktiebolag. [20] Enklarereglerförstatsanstallda. [60] Bostadsstöd till pensionärer. [21] Fortsatt reforrnering företagsbeskatmingen. av Del

Rättentill folkpension kvaliñkationsregler i [67] internationella förhållanden. [26] Bostadsförmedling i nya former.[71]

Smittskyddsinstitutet organisation för Sveriges Hronomiskpolitikunderkriserochi krig.[75] ny nationella smittskyddsfunktioner. [29] Statens fastigheter ochlokaler ny organisation. [79] - Psykiatrinochdesspatienter levnadsförhållanden, Spararvi förlite Hushållssparartdet i samhälls- vårdens innehållochutveckling.[37] ekonomin. [97]

Begreppet arbetsskada. [39] Utbildningsdepartementet Livskvalitetförpsykisktlångtidssjuka forskningkringservice, stöd och vard.[46] Frihet ansvar kompetens. Grundutbildningens villkor - - - Avgifterochhögkostnadsskydd inomaldre-och i högskolan. [l]

handikappomsorgen. [50] Konstnärlig högskoleutbildning. [12] Ettsamhälle föralla.[52] Ledningochledarskap i högskolan nagraperspektiv - Välfärdochvalfrihet service,stödochvårdför ochmöjligheter. [15]

psykisktstörda.[73] Utvärdering försöksverksamheten av med S-arig

Psykiskt störda i socialförsäkringen ett kunskaps- yrkesinriktad utbildning igymnasieskolan. [25] underlag. [77] Fristående skolor.Bidragoch elevavgifter. [38] Bostadsbicfág enklare -i, billigare.[89] Resurser förhögskolans grundutbildning. [44] -. .. - Kommunernas socialbidrag kartläggning av Läraruppdraget. [59]

normer, kostnader m.m. [98] Ett nytt betygssystem. [86]

1992 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Pliktleverans. [92] Miljö- och naturresursdepairtemente Svensk skola i världen. [93] vi tillåter Reglerför risker.Ett seminarium varför om Skola forbildning. [94] [2] mer föroreningar inne änute. Fasti datorstmktur. [304] Jordbruksdepartementet Kart- och mämingsutbildningar i nya skolformer. [35 Mindre kadmium i handelsgödsel. [14] Angående vattenskotrar. [41] Skogspolitikcn inför2000-talet. Huvudbetânkande. förhållbar Stadsutveckling. [42] Kretslopp- Basen [76] EcocyclesThe Basisof Sustainable Urban Dcvelo - Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor [76] [43] ment. Skogspolitiken inför 2000-talet. BilagorII. [76] Miljöfarligt avfall och riktlinjer. [45] - ansvar Åtgärder föratt förbereda Sveriges jordbruk och miljöskulden Miljöskulden. En rapportom hur utvec livsmedelsindustri för EG förslag om vegetabilie- las vi ingenting gör. [58] 4 om sektorn, livsmedclsexporten och den ekologiska Långsiktig miljöforskning. [68] produktionen. [87] Veterinär verksamhet behov. organisation och finansiering. [88] Biobränslen förframtiden. [90] Biobränslcn för framtiden. Bilagedel.[91] Rådgivningen inomjordbruket och trädgardsnäringen. [99]

Arbetsmarknadsdepartementet

Kompetensutveckling en nationell strategi.[7] - Årsarbetstid. [27]

Kulturdepartementet

Ettnytt bolag för rundradiosändningar. [10] Lagstiftning om satellitsändningarTV-program. av [31] RadioochTV ett. i [36] Meningsfull vistelsepå asylförläggning. [69] Förbudmot etnisk diskriminering iarbetslivet. [96]

Näringsdepartementet

Prova privat Provning och mätteknikinomSPoch - SMP i europaperspektiv. [74] Densvenska marknaden för projektkapital statens nuvarande och framtida roll. [95]

Civildepartementet

Ekonomiochrätt i kyrkan. [9] Kasinospelsverksamhet i folkrörelsemas tjänst [33] EES-anpassning av marknadsföringslagstiftningen.[49] Mer för mindre nya styrfonrier förbarn-och .aamnwøayøø-ø-ü-i ,_,_,._.. .. ungdomspolitiken. [54] T-i Regionala roller perspektivstudie. [63] i;hittats... - en

Utsiktmot framtidens regioner sju debattinlägg. [64] 1992 1 1 o 4

- Kartboken. [65]

Västsverige regioni utveckling.[66] et-tot.t.n

Det kommunala medlemskapet. [72] z§v