Svensk trädgårdsnäring

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

SVENSK

M o

TRADGÅRDSNARING

- nuläge och utvecklingsmöjligheter

. .

1992:119

Betänkande 1992 års

trädgårdsnäringsutredning

av

Statens offentliga utredningar

w w 1992: 1 1 9

@ Jordbruksdepartementet

Svensk

trädgårdsnäring

nuläge och utvecklingsmöjligheter

-

Betänkande av L992 års trädgårdsnädngsutredning

Stockholm 1992

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, ocksåpå uppdrag av regeringskansliets som förvaltningskontor ombesöljer mmissutsändningar av dessa publikationer.

Adress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 10647 Stockholm Tel 087 39 96 30 Telefax: 087 39 95 48

Publikationerna kan ocksåköpas i Informationsbokhandeln, Malmtorgsgatan Stockholm.

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-13218-4 ISSN 0375-250X Stockholm 1992

Till statsrådet och chefen för

Jordbruksdepartementet

Genom beslut den 20 februari 1992 bemyndigade regeringen chefen för Jordbruksdepartementet att tillkalla särskild utredare med en uppdrag att utreda trädgårdsnäringens utvecklingsmöjligheter. Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 17 1992 mars lantbruksdirektören Erik Brasch att särskild utredare. Den 4 maj vara 1992 utsågs till experter byrådirektören Håkan Björklund, lantbrukskonsulenten Magnus Engstedt, högskolelektorn Lena Ekelund, lantbrukskonsulenten Sven-Gunnar Hultmark, förste lantbrukskonsulenten Hans Lindblad, agronomen Sven-Olof Månsson, avdelningsdirektören Lars-Hugo Svensson, departementssekreteraren Ann Uustalu och förbundsdirektören Christer Wohlström till sekreterare hortonosamt men Cristina Virdung. Utredningen, som har antagit 1992 års trädgårdsnäringsutnamnet redning, får härmed överlämna betänkandet Svensk trädgårdsnäring nuläge och utvecklingsmöjligheter. - Till betänkandet har ett särskilt yttrande fogats av experten Wohlström.

Jönköping i november 1992

Erik Brasch

Cristina Virdung

Innehåll

Sida Sammanfattning l Uppdraget, avgränsningar och arbetets bedrivande 13 2 Trädgårdsnäringens omfattning 15 2.1 Arealer och företag 15 2.2 Växthusodlingen 17 2.3 Frilandsodlingen 20

3 Trädgårdsnäringen i samhällsekonomin 25 3.1 Produktionsvärde 25 3.2 Konsumtionsvärde 26 3.3 Konsumtionsutveckling 29 3.4 Prisutveckling 29 3.5 Sysselsättning 3 1 3.6 Lokalisering 32

4 Internationell konkurrens 35 4.1 Importutveckling 35 4.2 Konkurrentländer 38 4.3 Inhemska marknadsandelar 39 4.4 Importkonkurrensen under svensk grönsakssäsong 42 4.5 Prisutvecklingen för grönsaker 45

5 Marknadsstruktur 51 5.1 Distributionskanaler 51 5.2 Trädgårdsnäringens ekonomiska föreningar 53 5.3 Distribution grönsaker 58 av 5.4 Distribution prydnadsväxter 60 av 5.5 Trädgårdsfrämjandena 62 5.6 Stöd till producentorganisationer verksamma inom trädgårdssektom i EG 63 5.7 Prissättning 65 5.8 Konkurrensförhållanden 69

6 Odlingsföretagens ekonomi 73 6.1 Analysförutsättningar 73 6.2 Odling under glas 74 6.3 Frilandsodling 78

Sida 6.4 Sammanfattande synpunkter 80 6.5 Internationell konkurrenskraft en jämförelse med - Danmark och Nederländerna 81

7 Trädgårdspolitik m.m. 89 7.1 Trädgårdspolitiskt beslut år 1979 89 7.2 Livsmedelspolitik 91 7.3 Näringspolitik 93 7.4 Miljöpolitik 95 7.5 Regionalpolitik 96 7.6 Energipolitik 97 7.7 Konkurrenspolitik 98 7.8 EGzs jordbrukspolitik 100 7.9 Uppfyllandet av de trädgårdspolitiska målen 103

8 Gränsskydd 107 8.1 Bakgrund 107 8.2 Preferensarrangemang innebärande tullnedsättning eller tullfrihet 109 8.3 Internationella jämförelser 110 8.4 Gränsskyddets betydelse ll4

9 Finansiellt stöd till trädgårdsföretag ll9 9.1 Stöd till trädgårdsnäringens rationalisering 119 9.2 Annat stöd av betydelse för trädgårdsnäringen 125 9.3 Allmänna bestämmelser om statligt stöd till näringslivet 128 9.4 Nuvarande stödmöjligheter till trädgårdsnäringen 129 9.5 Utvärdering av det finansiella stödet 130 9.6 Finansiellt stöd till trädgårdsföretag i EG 133

10 Forskning 137 10.1 Forskning och forskningsutövare på trädgårdsområdet 137 10.2 Finansiering 138 10.3 Samhällets mål och forskningen 139

11 Rådgivning 141 11.1 Bakgrund 141 11.2 Jämförelser mellan trädgårdsrådgivningen i Sverige, Danmark, Holland, Norge och Finland 143

Sida 11.3 Uppfyllelse av trädgårdspolitiska och andra samhälleliga mål 145 11.4 Rådgivningsutredningen 147

12 Utbildning i trädgårdsnäringen 149 12.1 Gymnasieutbildning 149 12.2 Trädgårdsteknikerträdgårdsingenjör 151 12.3 Hortonom 152 12.4 Utvärdering 152

13 Miljöfrågor 153 13.1 Kemikalier 153 13.2 Växtnäring 163 13.3 Ekologisk och integrerad produktion 164

14 Växtskydd, utsäde och kvalitet i EG-perspektiv 169 14.1 Växtskyddsbestämmelser 169 14.2 Utsäde 174 14.3 Kvalitetsbestärnmelser 175 i 15 Skördeskadeskydd 179 15.1 Bakgrund 179 15.2 Lantbrukets skördeskadeskydd 180 15.3 Skördeskadeutredningen 181 15.4 Skördeskadeskydd inom EG 182

16 Trädgårdsföretagens struktur 185 16.1 Växthusföretag 185 16.2 Frilandsföretag 190

17 överväganden och förslag 195

17.1 Behov av trädgârdspolitiska insatser 195 17.2 Mål för trädgårdspolitiska insatser 203 17.3 Medel för trädgårdspolitiska insatser 204

17.4 Övriga överväganden och förslag

212 Särskilt yttrande 227 Bilaga l Direktiv 1992:23 237 Bilaga 2 Nationella importrestriktioner f.n. tillämpas i som enskilda medlemsstater Bilaga 3 Tulljämförelse mellan EG och Sverige Bilaga 4 Använda förkortningar och ordförklaringar

SOU 1992:1 19 Sammanfattning

Sammanfattning

I kapitel I beskrivs utredningsuppdraget och de avgränsningar som har gjorts samt hur arbetet har bedrivits. Kapitel 2 innehåller redogörelse för den svenska trädgårdsnären ingens omfattning. I kapitel 3 placeras trädgårdsnäringen i samhällsekonomin och i kapitel 4 beskrivs den internationella konkurrensen. Marknadsstrukturen för trädgårdsprodukter behandlas i kapitel 5 . I kapitel 6 lämnas en redogörelse för trädgårdsföretagens ekonomi. En jämförelse med Sveriges viktigaste konkurrentländer är också gjord. Kapitel 7 innehåller en beskrivning 1979 års trädgårdspolitiska av mål. Andra politikområden som är av betydelse för trädgårdspolitiken behandlas också. Sådana områden är livsmedelspolitik, näringspolitik, miljöpolitik, regionalpolitik, energipolitik, konkurrenspolitik och EG:s jordbrukspolitik. I slutet kapitlet utvärderas 1979 års av trädgårdspolitik. I kapitel 8-12 behandlas de olika trädgårdspolitiska medlen. Det svenska gränsskyddet i form tullar beskrivs i kapitel 8 där också av jämförelser görs med andra länder. Kapitel 9 innehåller beskriven ning och utvärdering de finansiella stödformer, finns för av som svensk trädgårdsnäring. Även i detta kapitel jämförelse görs en med de finansiella stöd EG-länder, och då speciellt Danmark och som Nederländerna, har. Forskning och försök behandlas i kapitel 10. Rådgivningen tas, med en internationell jämförelse, i kapitel 11 och trädgårdsnäringens upp utbildningar beskrivs i kapitel 12. I kapitel 13 redogörs för trädgårdsnäringens miljöfrågor och då i synnerhet användningen av kemikalier även växtnäringsfrågor men och ekologisk respektive integrerad produktion. Växtskydd, utsädesfrågor och kvalitetsfrågor i EG-perspektiv beskrivs i kapitel 14. En redogörelse skördeskadefrågoma lämnas i av kapitel 15.

Sammanfattning SOU 1992:1 19

Kapitel 16 innehåller redogörelse av trädgårdsföretagens struken tur och strukturanpassning. I kapitel 17 återfinns utredarens överväganden och förslag. Inledningsvis konstateras betydelsen av att ha en svensk trädgårdsnäring och motiven för att fortsätta med statliga insatser på området. Ett svenskt EG-medlemskap kommer att förändra förutsättningarna för svensk trädgårdsproduktion främst genom gränsskyddssänkningar. Problemet för svensk odling är att anpassningen till EG:s lägre producentpriser kommer att ske snabbare än utjämningen av kostnaderna för arbetskraft, energi m.m. Näringen kan möta den hårdnande konkurrensen utifrån antingen dels genom effektivisering av produktiodels genom produktdifferentiering. nen, De trädgårdspolitiska målen från 1979 behöver liksom medlen EG- Det innebär att trädgårdspolitiken i fortsättningen inte utgör anpassas. något självständigt politikområde utan inordnas i jordbrukspolitiken. Trädgårdsnäringen skall i första hand stödjas genom generella näringspolitiska åtgärder det är även motiverat att staten särmen genom skilda trädgårdspolitiska insatser löser problem som är specifika för trädgårdsnäringen och underlättar trädgårdsnäringens EG-anpassning. Gränsskyddets avskaffande gentemot Sveriges viktigaste konkurrentländer kommer att innebära påfrestningar för trädgårdsföretagen. Lånegarantiema föreslås vara kvar liksom bestämmelserna om delad risk mellan staten och låneinstituten. Av EG:s strukturprogram bedöms investeringsstöd, startstöd och stöd till bildande producentorganisationer vara av störst betydelse av för svensk trädgårdsnäring. Förberedelsearbete behöver inledas för att dessa tre stödforrner skall kunna träda i kraft genast vid ett svenskt EG-inträde. Investeringsstödet är obligatoriskt i EG men nivån avgörs av medlemsstaterna. Det svenska investeringsstödet föreslås läggas ungefär dansk nivå. Startstödet är frivilligt men förekommer i de flesta EG-länder. Sverige har redan ett liknande stöd för jordbrukare. Startstödet föreslås vid ett EG-inträde även erbjudas nya trädgårdsodnu lare. Stödet till bildande av producentorganisationer finns i nästan samtliga EG-stater. För att på bästa sätt utforma stödet för svenska förhållanden behöver en noggrann analys göras.

SOU 1992:1 19 Sammanfattning 11

Sveriges lantbruksuniversitets SLU prioritering grundlägav mer gande forskning bedöms vara riktig. Forskningen måste inom prioriterade områden ligga på en hög internationell nivå. Trädgårdsnäringen är beroende av både forskning och försöksverksamhet. Den senare bör dock i högre grad finansieras näringen av själv. Rådgivningen fungerar ett effektivt instrument för uppnå som att olika samhällsmål. Inför ett EG-inträde ökar behoven rådgivning av och då särskilt inom företagsekonomi och marknadsfrågor. 2 miljoner kronor per år föreslås tas i anspråk för rådgivningutbildning i trädgårdsnäringens EG-anpassning. Ansvaret för den branschmässiga rådgivningen bör åvila näringen själv men den av Rådgivningsutredningen föreslagna ändringen huav vudmannaskapet för denna del av rådgivningen kommer olämpligt inför ett EG-inträde. Det statliga driftsbidraget bör därför under ges en femårperiod. Odlingstekniskt hävdar sig svensk odling väl. På marknadssidan har inte samma effektivitetsutveckling ägt Det bör ankomma rum. näringen själv att utveckla och effektivisera marknadsföring m.m. En satsning om 3 miljoner kronor år föreslås till trädgårdsnärper ingens miljöfrågor och som bör finansieras med influtna miljöavgifter. Satsningen behövs i synnerhet för att minska användningen beav kämpningsmedel i trädgårdsnäringen också för fortsätta arbemen att tet med att minska växtnäringsläckage från växthus. Medel som satsas på ekologiskt lantbruk, den Omställningssenast av kommissionen föreslagna ökningen 10 miljoner kronor, förutsätts kunna användas också till ekologisk trädgårdsodling. Eftersom trädgårdsnäringen är arbetsintensiv den regionalpoliär tiskt intressant. De regionalpolitiska stödmöjlighetema bedöms vara tillfredsställande. Energikostnadema är betydande del växthusodlingens en av totala kostnader. Eftersom växthusodlingen blir drabbad ändrat mest av gränsskydd föreslås vissa energiskattelättnader jämfört med vad som planerats för 1994-1996. Skador inom trädgårdsnäringen föreslås efter 30 juni 1993 ersättas enligt riktlinjerna för naturolycka. Begreppet naturolycka bör då, förutom allvarliga frostskador i frukt- och bärodlingar plantskolor, samt också omfatta andra allvarliga icke försäkringsbara skador varak-

12 Sammanfattning

tiga produktionsanläggningar. Införandet av ett särskilt skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen avstyrks. Behovet av ett sådant bör delvis kunna täckas genom frivilliga försäkringar. Statistiska centralbyråns SCB trädgårdsräkningar och trädgårdsinventeringar behöver genomföras även fortsättningsvis. Särskilt väsentligt är det att kunna göra bedömningar av trädgårdsnäringens utveckling under 1990-talet, eftersom förutsättningarna kommer att förändras påtagligt. Dessutom behöver utvecklingen av producentpriser och produktionskostnadsposter följas. Jordbruksverket föreslås få i uppdrag att följa och årligen avrapportera utvecklingen inom trädgårdsnäringen. I takt med att staten överför ansvar på näringen ökar behovet av kollektiva medel. Sedan mitten av 1980-talet har näringen haft tillgång till återbetalade prisregleringsavgifter för handelsgödsel och bekämpningsmedel. Enligt Omställningskommissionens förslag skall prisregleringsavgifterna slopas fr.o.m. 1 juli 1993. Eftersom det inte bedöms möjligt för näringens organisationer att till ett EG-inträde skapa tillräckliga kollektiva resurser, föreslås av budgetrnedel 5 miljoner kronor årligen 199394-199596 tillföras näringen och i första hand användas till EG-anpassning och för att effektivisera marknadssidan. Minst 1 miljon kronor av dessa medel bör användas till konsumtionshöjande åtgärder för trädgårdsprodukter.

Kapitel I 13

Uppdraget, avgränsningar och arbetets

bedrivande

Genom såväl nationella som internationella beslut på områden där trädgårdsnäringen i vissa fall utgör endast en mindre sektor, skapas väsentligen ändrade förutsättningar för trädgårdsnäringens produktions- och konkurrensförhållanden. Mot denna bakgrund bör trädgårdsnäringens utvecklingsmöjligheter utredas. Enligt direktiven 1992123, som återges i sin helhet i bilaga bör en utvärdering göras av konsekvenserna av 1979 års trädgårdspolitiska beslut och de beslut som därefter har fattats. Utgångspunktema för utredningen bör den näringspolitik vara nya

riksdagen har lagt fast hösten 1991. Den innebär att politiken skall in-

riktas på att genom generella åtgärder skapa goda förutsättningar för företagande i Sverige och att konkurrenssnedvridande och selektiva företagsstöd avvecklas. Utifrån detta bör förutsättningar skapas för svensk trädgårdsmaen ring, som vid ett EG-inträde är stark och konkurrenskraftig. Utredningen bör analysera trädgårdsnäringens kostnads-, marknads- och konkurrenssituation och göra jämförelser med Sveriges viktigaste konkurrentländer. Utredningen bör även analysera forskningen jämfört med våra viktigaste konkurrentländer. Behovet strukturanpassning, producentkoav operativa försäljningsföretag och främjandeorganisationer vid ett EGmedlemskap bör analyseras, liksom möjligheten att minska användningen av kemikalier. Nuvarande regelsystem bör bedömas framför allt med hänsyn till GATT:s och EG:s regelsystem. Behovet ett skördeskadeskydd bör av bedömas i ett internationellt perspektiv, liksom hur ett eventuellt sådant bör finansieras. För utredningsarbetet har vissa avgränsningar gjorts. Enbart den yrkesmässiga trädgårdsproduktionen har behandlats. Således har vare sig hemträdgårdsodlingen eller den s.k. gröna sektorn tagits med. Odlingen av ärter till konservindustrin har inte behandlats.

14 Kapitel 1

Avgränsningen har ockå gjorts så att enbart färska trädgårdsprodukter har behandlats, således inte beredda varor. Frågan om trädgårdsnäringens avsättningsmöjligheter till livsmedelsindustrin har inte studerats närmare dels för att den inte specifikt har angetts i direktiven, dels för att det vid överläggningar med Statens jordbruksverk SJV har framkommit att verket har påbörjat arbete med att analysera vilka konsekvenser ett EG-inträde skulle få för denna fråga. Till utredningen har regeringen överlämnat två skrivelser, som har beaktats i utredningsarbetet. l den ena skrivelsen har Lantbruksstyrelsen redovisat ett uppdrag att lämna förslag till ny organisation för Frukt-, Grönsaks- och Blomsterfrämjandet. I den andra skrivelsen hemställer Trädgårdsnäringens Riksförbund TRF om vissa åtgärder för den svenska trädgårdsnäringen. Utredningen har tagit som utgångspunkt ett svenskt medlemskap i EG år 1995. Under utredningsarbetet har överläggningar ägt rum med representanter för växthusodling av köksväxter, krukväxter och snittblommor; frilandsodling av köksväxter, frukt och bär; forskare vid SLU; plantskolebranschen; Sveriges Frukt- och Grönsaksdistributörer samt med Trädgårdsfrämjandena. Samråd har ägt rum med rådgivningsutredningen och omställningskommissionen. Utredningen har haft kontakter med myndigheter och organisationer, som har arbetat med frågor som berör trädgårdsnäringen, i första hand genom de experter, som har varit med i utredningen. Konktakter har tagits även med andra berörda myndigheter och organisationer.

Kapitel 2 15

Trädgårdsodlingens omfattning

Inom trädgårdsnäringen sker yrkesmässig produktion köksväxter, av prydnadsväxter, frukt och bär samt plantskoleväxter. Odlingen sker dels i växthus under glas, dels på friland. Följande indelning föav retagen görs. Växthus: grönsakerköksväxter, krukväxter, snittblommor, lökblommor, utplanteringsväxter, småplantor och sticklingar. Friland: grönsakerköksväxter, frukt, bär, snittblommor, plantskola. Nedan angivna uppgifter om svensk trädgårdsnäring är i huvudsak hämtade från den trädgårdsinventering, som Statistiska Centralbyrån SCB genomförde år 1991 och gällde förhållandena år 1990. I som rapporten SCB, Trädgârdsinventeringen 1991, J 10 SM 9103 redovisas också jämförelser med tidigare år.

2.1 Arealer och

företag

Trädgårdsinventeringen visar att 4 300 företag år 1990 hade trädca gårdsodling, som omfattade minst 200 m2 i växthus eller minst 2 500 m2 på friland. Både antalet växthus- och frilandsföretag har minskat sedan år 1971. Se diagram 2.1. År 1990 fanns 1 460 växthusföretag och 3 452 frilandsföretag. Ca 600 företag har både växthus- och frilandsodling.

Diagram 2.1 Antal företag med växthusodling resp. frilandsodling 1971-1990 Antal 8000 6000 4003 2000 1976 1981 198A 1987 1990 Källa: SCB, Trädgårdsinventeringen1991

16 Kapitel 2

Landets totala växthusareal har minskat med en tredjedel sedan år diagram 2.2. År 1990 uppgick den till 3 281 512 m2. 1971 Se

Diagram 2.2 Växthusytan under perioden 1971-1990 1000-tal kvm 5000 4000 3000 2000 1000 071 1981 1954 1937 1990 1975 Källa: SCB, Trädgårdsinventeringen 1991

År 1990 Sveriges frilandsareal 12 144 ha, ungefär densamma som var 1971 Se diagram 2.3. Mellan åren 1981 och 1987 uppvisades en ökning och mellan åren I987 och 1990 minskning av arealen. en

Diagram 2.3 Frilandsarealen under perioden 1971-1990 Hektar

Källa: SCB, Trädgárdsinventeringen 1991

Företagen har under den senaste 20-årsperioden arealmässigt blivit ungefär dubbelt så Detta gäller både växthusföretagen, som år stora. 1990 i genomsnitt 2 250 m2. och frilandsföretagen, som samma år var var 3,5 ha. Växthusytans fördelning olika län framgår av diagram 2.4. Den arealen fanns år 1990 i Malmöhus län och därnäst största Kristianstads, Stockholms och Hallands län. Diagram 2.4 också frilandsarealens fördelning i landet. Krisanger tianstads och Malmöhus län har den största frilandsarealen. Kalmar,

Gotlands, Hallands, Blekinge, Skaraborgs, Örebro och Östergötlands

Kapitel 2 17

län har också relativt omfattande frilandsodling. Under 1980-talet en har dock trädgârdsodlingen ökat utanför Skånelänen, både vad gäller

frilands- och växthusodling.

Diagram 2.4 Växthusytan resp. frilandsarealen fördelade på olika län

VÄXTHUSVTA FRILANDSÅREAL 5°°°W5 Z srocxnows P95 3 UPPSALA söoanmmuuos SÖDERMÅNUNOS ösTeRoürLAms :1 üsrsmonmos. JÖNKMWGS 3 JÖNKÖPINGS xnouuasnas] Knouoamss K“:3 KALMAR GOTLANDS J Gonmns BLEKINGE :l aLmNGE KRISTIANSTADS mfl Kmsnmgms MALMÖKUS MALMONUS N°5::::3 HAUANDS GÖTEB 0sonus :l 645,53 0BONUS ÄLVSBORGS :l Wiens sxAAAsoacs :J Annons vxamunos 3 VÃRMWOS öasano 3 ÖREBRO vÅsTMANuNDs VÄSWMUNDS K°°P“55 KOPPARBERGS GÃVLEBORGS GÅVLEBOHGS VÃSTERNORRLANOS 3 VÃSTEMORRLWDS JAMTUWDS JÃMnJNq§ VÃSTERBOTTENS 3 VÃSTEREOHENS uonnaorrzns °"°°"Esg 300 500 900 1200 1500 logg 2000 ;om 4000 IDOO-talskvm Hektar

Källa: SCB, Trädgårdsinventeringen1991

2.2 Växthusodlingen

Växthusen av glas svarar för ca 90 % av den totala växthusytan. Upp-

värmda växthus utgör den dominerande delen av landets växthusareal.

Tabell 2.1 visar att ett litet antal företag svarar för en stor del av

landets växthusyta. Exempelvis svarar de 10 % största av företagen

för så mycket som nästan hälften av arealen.

Hur olika inriktningar av växthusodlingen har förändrats sedan år

1971 framgår tabell 2.2. För samtliga grenar har antalet företag av minskat. Ytan för snittblomsterodling har minskat mycket kraftigt.

Mängden producerade krukväxter har däremot nästan fördubblats och

kvantiteten sticklingar och småplantor producerade i landet har blivit

mer än tre gånger så stor under de senaste 20 åren.

Kapitel 2 SOU 1992: 1 19 Tabell 2.1 Växthusyta Växthus Växthus med uppvärmning utan uppvärmning

Källa: SCB, Trädgârdsinventeringcn1991

Tabell 2.2 Växthus- och bänkgårdsodlingens omfattning under perioden 19719-- 1991 1971 1976 1981 1984 1987 1990 Köksväxter yta, 1000m2 1913 2012 1704 1580 1562 1774 antalföretag 1 676 1 368 829 739 641 566

Snittblømmor yta, 1 00 m2 1 821 1 325 675 534 399 309 antalföretag l 384 935 541 424 341 228

Krukväxter kvantitet, 1 0O st 27 113 31 049 35 361 37 384 46 719 46 347 antalföretag 1 557 1 284 933 834 812 697

Läkblømmor kvantitet, 1 000 st 146 505 180740 161 033 130 602 133 880 122488 antal företag l 479 1 200 789 641 587 467

Utplanteringsväxter kvantitet, 1 000 st 78 454 68 777 57 932 51 672 60 229 70 410 antalföretag 1 936 970 846

Sricklingar ochsmåplantor kvantitet, 1O0 st 33 517 28 452 60 305 61 699 111 074 117 605 antalföretag 594 259 586 326 Uppgiften tillgänglig för utplanteringsväxtertotalt. Uppgiften tillgänglig för sticklingar och småplantortotalt.

Källa: SCB, Trädgårdsinventeringen1991

SOU 1992:1 19 Kapitel 2 19

2.2.1 Köksväxter under glas De klart största köksväxtkulturema under glas är tomat och gurka med 660 000 m2 66 ha resp. 540 000 m2 54 ha. För tomat och gurka har skördekvantitetema ökat mycket kraftigt under perioden 1971-1990. Om man räknar på samtliga företag har avkastningen under perioden i genomsnitt ökat från 10,0 kgm2 till 27,1 kgm2 för tomat och från 21,0 kgm2 till 33,8 kgm2 för gurka. Även om tomatoch gurkföretag finns i hela landet, är de största företagen i huvudsak lokaliserade till södra Sverige. Sallatsodlingen i växthus har ökat under år främst tack senare vare några få specialiserade företag med krukodling sallat med många av omgångar under ett år. Melon och andra köksväxter odlas i liten omfattning i Sverige.

2.2.2 Krukväxter Av krukväxtema är det följande arter odlas i störst antal: Begosom nia 9 miljoner stycken, julstjäma 6 miljoner stycken och pelargon 9,5 miljoner stycken. Det totala antalet krukväxter producerade i Sverige är 46 miljoner stycken. Krukväxtodlingen finns i hela landet men med en tydlig dominans i Skånelänen och i storstadsregionema.

2.2.3 Snittblommor i växthus Efter minskningen i både areal och antal företag för snittblomsterodlingen är det framför allt odlingen 59 400 m2, krysanteav rosor mum 24 945 m2 och alstromeria 20 800 m2 som finns kvar. Totalt produceras snittblommor på 120 070 m2 i landet. Den stora snittblomsterproduktionen är lokaliserad till Skåne och storstadsområdena.

2.2.4 Lökblommor Lökblommoma i växthus domineras helt tulpandrivningen av med drygt 100 miljoner stycken totala 122 miljoner lökblommor. Få, av stora och specialiserade företag bestämmer lokaliseringen i landet.

20 Kapitel 2

2.2.5 Utplanteringsväxter De vanligaste utplanteringsväxtema är petunia, tagetes, penséer och lobelia. Dessa fyra svarar för 73 % av de totalt 53 miljoner producerade plantorna. Odlingen av utplanteringsväxter är någorlunda jämnt fördelad över landet.

2.2.6 Småplantor och sticklingar Den kraftigt ökade produktionen av småplantor och sticklingar för avsalu uppdragning av köksväxtplantor 53 miljoner stycken och avser produktion småplantor av prydnadsväxter 42 miljoner stycken. av Odlingen är koncentrerad till stora specialiserade företag i Skåne.

2.2.7 Trender inom växthusodlingen 1990-1992 Efter SCB:s inventering av förhållandena år 1990 har växthusodlingi någon mån förändrats. Detta finns inte med i någon officiell staen tistik. Följande trender kan dock anges: Den tendens som mätningarna utvisade 1987-1990 fortsätter. Det innebär att odlingen av snittkrysantemum minskar och att odlingen av gröna växter i kruka minskar samtidigt de viktigaste växtslagen av blommande krukväxter ökar nåsom got. Arealema köksväxter i växthus har förändrats relativt litet av t.o.m. år 1992 kan tänkas minska år 1993 grund av de låga men priserna år 1992. Utplanteringsväxtema omfattade 55-60 miljoner plantor under de två senaste åren.

2.3 Frilandsodlingen

Arealema och antalet företag med frilandsodling av köksväxter, frukt, bär, snittblommor och plantskoleväxter under åren 1971 till 1990 framgår av tabell 2.3. Inom samtliga inriktningar har antalet företag minskat om man jämför år 1990 med år 1971. Utöver de i tabellen redovisade arealerna kommer den omfattande odlingen av ärtor till industrin.

SOU 1992:1 19 Kapitel 2 21

Tabell 2.3 Frilandsodlingens omfattning 1971 1976 1981 1984 1987 1990

Köksväxter areal, hektar 4 987 5 180 5 398 6 412 6 235 5 790 antal företag 3 581 2 601 2 022 2 448 2 321 l 825

Frukt areal, hektar 3 495 3 387 3 039 3 110 3 116 2 390 antal företag 1 508 811 620 623 558 503

Bär areal, hektar l 817 2 026 2 562 2 991 3 240 3 139 antal företag 2 735 l 699 l 285 1 458 1 429 l 236

Snitrblommor areal, hektar 288 169 92 87 73 65 antal företag 1 609 l 082 267 231 200 156

Plantskøleväxter areal, hektar 890 965 750 793 737 706 antal företag 683 936 327 310 303 246 Här medräknasinte odling i container ca 30 ha vid 65 företag 1981, ca 45 ha vid 94 företag 1984, ca 37 havid 85 företag 1987och ca 40 ha vid 84 företag 1990. Här medräknasinte änodling till industri. Källa: SCB, Trädgårdsinventeringen1991

Köksväxtodlingen ökade under första hälften 1980-talet både vad av gäller areal och antal företag. Under senare delen av 1980-talet gick köksväxtodlingens areal och antal företag tillbaka något igen. Även för bärodlingen ökade arealen och antalet företag under 1980-talets början. Antalet bärföretag minskade igen under slutet 1980-talet av men arealen hölls kvar på den höga nivån. Den sammanlagda frilandsarealen har i stort sett hållits samma nivå vid jämförelse mellan periodens början och slut. De största arealförändringarna gäller bär, areal nästan har fördubblats och snittvars blommor, vars areal har minskat till fjärdedel under perioden. Areen alen för frukt och plantskoleväxter har minskat medan köksväxtarealen har ökat något.

22 Kapitel 2 SOU 1992:1 19

2.3.1 Köksväxter på friland Köksväxtodlingen på friland omfattar ett stort antal produkter. Arealmässigt är morot den största med 29 % av arealen, därefter följer isbergssallat och matlök, båda 11 %. I SCB:s redovisningar finns inte ärtodlingen till industrin med. Denna odling är omfattande i Sverige med en genomsnittlig areal på ca 10 000 ha. En viss förskjutning av köksväxtodlingen från Skåne till resten av Sverige kan konstateras under l980-talet.

2.3.2 Fruktodling

Äpple är helt dominerande inom fruktodlingen och upptar ungefär

82 % av den totala fruktarealen. Därefter kommer päron med 12 % och plommon med 5 %. De viktigaste fruktodlingslänen är Kristianstads l 672 ha, Malmöhus 393 ha, Jönköpings 71 ha och Kronobergs 49 ha.

2.3.3 Bärodling Inom bärodlingen är jordgubbar den absolut största kulturen med 71 % av arealen. Svarta vinbär upptar 25 % och hallon 3 %. Jordgubbsodlingen är relativt spridd i landet men de största arealema finns i södra Sverige bl.a. i Kristianstads 250 ha, Blekinge 255 ha och Kalmar 199 ha län av hela rikets 2 237 ha. För svarta vinbär gäller motsatsen dvs. den största arealen finns i Norrbottens län 232 ha. Totalt i landet finns 797 ha svarta vinbär.

2.3.4 Snittblommor på friland Arealen snittblommor i landet uppgick endast till 65 ha är 1990.

2.3.5 Plantskola Inom plantskolesektom upptar prydnadsväxter 25 %, alléträd 20 % och fruktträd 16 % av arealen. Den totala plantskolearealen var 705

Kapitel 2 23

ha år 1990. Knappt 90 % av arealen fanns i Götaland med 210 ha i Malmöhus och 100 ha i Kristianstads län.

2.3.6 Trender inom frilandsodlingen 1991-1992 Följande bedömningar frilandsodlingen under tiden 1991-1992 av kan anges: Köksväxtodlingen på friland har i stort sett varit oförändrad. Fruktodlingsarealen, som minskade kraftigt mellan åren 1987 och 1990, har åter ökat genom äterplantering på omkring halva den

röjda arealen se avsnitt 16.2.2.

Bärodlingen liksom snittblomsterodlingen på friland har inte förändrats i någon större utsträckning. Plantskolearealema är också oförändrade.

SOU 1992:1 19 Kapitel 3 25

Trädgårdsnäringen i

samhällsekonomin

3.1 Produktionsvärde

Det samlade värdet av den svenska yrkesmässiga trädgårdsproduktionen uppgick år 199091 till knappt 2 800 miljoner kronor. Den största delen av detta, l 750 miljoner kronor utgörs växthusproduktioav nen medan frilandsodlingen av köks- och prydnadsväxter motsvarar ett värde av ca 700 miljoner kronor och frukt- och bärodlingen 300 miljoner kronor. Dessa värden bygger på beräkningar gjorts vid som Sveriges lantbruksuniversitet, SLU Info i Alnarp. Av produktionsvärdet står prydnadsväxtema för drygt hälften och största delen detta av eller över 1 300 miljoner kronor utgörs av prydnadsväxter i växthus. Se vidare tabell 3.1.

Tabell 3.1 Beräknade produktionsvärden inom trädgårdsnäringen 199091

Källa: Sverigeslantbruksuniversitet,SLU Info rapport 369, Trädgård 1992.

Det sammanlagda värdet av köksväxtodlingen i växthus och på friland är enligt beräkningarna 960 miljoner kronor. De ekonomiskt viktigaste produkterna är tomat, morot och gurka står för vardera 230, som 152 och 140 miljoner kronor. De största växtslagen utgör således värdemässigt över hälften av hela köksväxtodlingen.

26 Kapitel 3

Inom området frukt och bär dominerar jordgubbsodlingen på liknande sätt. Av de 327 miljoner kronorna svarar jordgubbar för 144 miljoner kronor, äpplen för 120 miljoner kronor och päron för 24 miljoner kronor. En liknande beräkning av prydnadsväxtodlingen visar att krukväxterna dominerar och utgör 60 % av produktionsvärdet i växthus eller 642 miljoner kronor. Snittblommor motsvarar 285 miljoner kronor och utplanteringsväxter 211 miljoner kronor. Det totala värdet för prydnadsväxtodlingen inkl. plantskoleproduktion uppgick enligt beräkning till l 498 miljoner kronor 199091. Husbehovsodlingen har också stor omfattning. Statistiken är dock osäker. En beräkning som gjorts utifrån försäljning av fröpåsar och uppskattning av frukt- och bärodlingens omfattning ger ett värde på 300 miljoner kro11or SLU Info âr 1992. Produktionsvärdet i trädgårdssektom är ca 9 % av jordbrukssektoms eller 2,5 promille av bruttonationalprodukten år 1988. Den yrkesmässiga trädgårdsodlingens andel av BNP har tidigare beräknats

till ca 1,3 promille, baserat på ett förädlingsvärtle inom trädgårds-

näringen ungefär 7 % av det som jordbrukssektom tillför Hjelm, Svensk trädgårdsforskning 1987 s. 44.

3.2 Konsumtionsvärde

När man går från produktionsvärdena till värdena för trädgârdsproduktemas andel av vår konsumtion, tillkommer importen och det förädlingsvärde som skapas inom handel och distribution. Den totala privata konsumtionen år 1991 värderas till 780 miljarder kronor. Av detta utgör dagligvaror livsmedel, kemisk-tekniska artiklar, tobak och blommor 20 % och bostäder 27 %. Köksväxter, frukt och bär svarade år 1991 för ca 21,4 miljarder kronor. Detta omfattar både färska, frysta och beredda produkter. Motsvarande värden för prydnadsväxter är 6,8 miljarder kronor. Tillsammans svarar alltså trädgårdsprodukter för över 28 miljarder kronor av vår konsumtion. Detta utgör knappt 4 % av värdet på privatkonsumtionen i landet, eller 18 % av dagligvarukonsumtionen. Till detta kommer värdet av husbehovsodlingen. Knappt hälften av köksväxtema och prydnadsväxtema utgörs av import. Däremot är ca 23 av frukt och bär importerade. Det skulle innebära att ungefär hälf-

Kapitel 3 27

ten av de 28 miljarderna utgör värdet av de svenska trädgårdsprodukterna i konsumtionsledet. Se vidare tabell 3.2.

Tabell 3.2. Konsumtionen av trädgårdsprodukter i Sverige 1990-1991 1990 1991 Atliga trädgârdsprodukter Totalvärdet av direktkonsumtionen,miljoner kronor. Färska,frysta och bereddaprodukter:

Prydnadsväxter Beräknatvärdei detaljhandelsledet miljoner kronor ,

Totala konsumtionsvärdetför ärligaträdgårdsprodukter samt prydnadsväxter, miljoner kronor 28 199 Källa: Nationalräkenskapema,Jordbruksverkets rapport 1992:10ätliga prod.

Konsumtionsvärdet är avsevärt större än värdet produkterna i odav lar- och importled. För prydnadsväxter utgör värdet i producentled

en tredjedel av värdet i konsumentled. För de ätliga produkterna är skillnaden större. I Figur 3.1 illustreras värdet de viktigaste grönav sakerna i producent-, import- och konsumentled. Bland grönsakerna representerar tomaterna det högsta värdet även i konsumtionen. Morot och gurka ligger på andra plats. Sallat och salladskål tillsammans har dock ett högre konsumtionsvärde än dessa enskilda produkter. Importvärdet är högre än värdet inhemsk produkav tion av tomat, lök och sallatsalladskål. Värdet den svenska av morotsoch vitkålsproduktionen är däremot högre än importvärdet.

Kapitel 3 SOU 1992: 19 l Figur 3.1. Värdet på grönsaker i producent-, import- och konsumentledet år 1990 1400j-

Tomat Gurka Morot Vilkål Lök SalladSallad skål

I P svárde Importvårde E Konsumtionsvárde I

Primär-produktionen utgör en liten del av varomas värde när de slutligen når konsumenten: 2,8 miljarder kronor i det inhemska produktionsledet ökar till 14 miljarder kronor i konsumentled. I stället återfinner man den stora delen av trädgårdsproduktemas förädlingsvärde i handels- och distributionsieden. Detta faktum föranleder en särskild

granskning av marknadsstrukturen se kap 5.

SOU 1992:1 19 Kapitel 3 29

3.3 Konsumtionsutveckling

Konsumtionen i volym räknat har stigit kraftigt under 1980-talet. Konsumtionen av färska grönsaker exkl.potatis ökade med en tredjedel medan fruktkonsumtionen fjärdedel. ökade med en

Tabell 3.3. Konsumtionen i per person och år under perioden 1980-1991

Källa: ordbrulçgvgrkg: J

Konsumtionen av prydnadsväxter är svårare att redovisa. Den vanliga importstatistiken från Statistiska Centralbyrån SCB och Tullverket 853 i m medan pmdüktionsstatistiken redovisas i antal produkter. Statens jordbruksverks växtinspektionsenhet har dock sammanställt importstatistik i antal stycken, för vissa år, vilket möjliggör beräken ning konsumtionen. År 1987 konsumerades 94 miljoner krukväxav ter i Sverige och år 1990 var antalet 103 miljoner stycken. Motsvaran-

de siffra För år 1984 Var 89 miljoner stycken. Jämförelser med tidiga-

Te år omöjliggörsa På grund av avsaknad av importsiffror. Konsumtionen i antal krukväxter räknat har ökat med runt 10 % 3 år. Vi köper omkring 12 krukväxter årligen per person. Sammanfattningsvis kan man konstatera att det finns ökande efen terfrågan på trädgårdsprodukter hos de svenska konsumenterna. Detta

gäller både prydnadsväxter, grönsaker, frukt och bär. Importen är

omfattande. Ungefär hälften av det som slutligen när de svenska konsumenterna av trädgårdsproduktema kommer från utlandet. Fördelningen mellan import och inhemskt odlat behandlas i ett särskilt avsnitt om den internationella konkurrensen.

Prisutveckling

Under 1970-talet infördes livsmedelsubventioner på jordbruksprodukter. Dessa utgick till de produkter som omfattas av jordbruksprisregleringen. Den relativa prisökningen på grönsaker blev större än på de

30 Kapitel 3

produkterna. Under 1980-talet har bilden varit den motprisreglerade

blivit relativt billigare än jordbruksprodukter.

satta. Grönsaker har såväl producentled konsumentled. För de största Detta gäller i som prisökningen varit större i konsumentledet enskilda produkterna har än i producentledet. i reala deflaterade med kon- Konsumentprisutvecklingen termer, i figur 3.2. Priserna på grönsaker fluksumentprisindex, KPI, visas år till medan KPI är stigande trend. tuerar från ett ett annat, en

Figur 3.2. konsumentpriser på grönsaker 1980-1991 1980 års penning- Reala värde

l8

xx

8-..

å .

V

fx,_,1\

- - l - - - -L o I - - - I s vx m as 9. a 2 Lbk -ø- Morot -x- vraka -- Tomat -i- Gurka 0

Kapitel 3 31

De viktiga växthusgrönsakema tomat och gurka har följt negativ en realpristrend i konsumentledet. Den procentuella realprisminskningen har varit ganska likartad för lök. Det reala vitkåls- och morotspriset har däremot varit i stort sett konstant. Trädgårdsprodukter har totalt sett blivit billigare i förhållande till andra livsmedel, särskilt under första halvan av 1980-ta1et. Konsumentprisindex KPI har än fördubblats under åren mer 1980-1990, medan grönsaksprisema i producentledet har ökat från 0-50 %. Producentpriset på morot, lök och sallat har legat eller mer mindre stilla medan tomat- och gurkprisema har stigit med runt 50 %. Det senare gäller också för gurkor och rödbetor till industrin. En 50-procentig prisökning kan också för äpplen och noteras päron. Vad gäller priserna på prydnadsväxter så är data mycket bristfälliga. Odlarpriset på krukkrysantemum, pelargon och tulpaner har i stort sett hängt med den allmänna prisökningstakten med ökningar på 80- 100 % åren 1980-1990. För flertalet inhemskt odlade trädgårdsprodukter har importpriset stor inverkan på de svenska producentprisema. Prisutvecklingen får därför ses i ett internationellt perspektiv, vilket behandlas i kapitel

3.5 Sysselsättning

Uppgifterna om antalet sysselsatta i trädgårdsnäringen osäkra. Den är senaste folk- och bostadsräkningen har ännu inte sammanställts, utan de flesta beräkningar är några år gamla. Totala antalet sysselsatta uppgick enligt Trädgårdsräkningen 1987 till 29 500 och dessa flerav var talet deltidsarbetare. Endast 5 300 arbetade l 400 timår mer än medan över 20 000 hade kortare arbetad tid än 400 tim.år och 4 000 arbetade mellan 400 och 1 400 timår. Det finns inga uppgifter för år 1990. Uppskattningsvis kan man beräkna antalet årsverken till mellan 12-13 000 personer år 1987 SLU Info. Med hänsyn till förändringen i antalet företag och utnyttjade arealer kan det nuvarande antalet stadigvarande sysselsatta uppskattas till 7 500 och antalet tillfälligt sysselsatta till 17 000 personer motsvarande 2000 årsverken. ca Trädgårdsnäringen är en arbetsintensiv sektor. Enligt SCB:s statistik fanns 4 466 000 sysselsatta i landet år 1990. Trädgårdsnäringen skulle då svara för knappt 0,5 % sysselsättningen, vilket alltså av är avsevärt mer än bidraget till bruttonationalprodukten BNP.

32 Kapitel 3

3.6 Lokalisering

Trädgårdsprodukter odlas traditionellt i närheten av konsumtionscentra. Klimat och biologiska förhållanden utgör begränsningen för produktionen. Under efterkrigstiden skedde en successiv koncentration odlingen köksväxter till södra Sverige och år 1981 hade av av Skåne 60 % odlingen på friland och 76 % av grönsaksodlingen i av växthus. Fruktodlingen är fortfarande koncentrerad till Skåne, och då främst Kristianstads län. Skåne behåller sina 88 % av äppelarealen. Bärodlingen däremot decentraliserad. År 1981 hade Skåne 22 % är av jordgubbsarealen och endast 10 % av svartvinbärsarealen. Under l980-talet har, med undantag för äppelodlingen, produktioätliga trädgårdsprodukter decentraliserats och Skånelänens donen av minans har minskat. Utvecklingen arealen framgår av nedanståav ende tabell.

Tabell 3.4. arealen ätliga trädgårdsprodukter % Skånes andel av

Man kan konstatera att Skåne har förlorat andelar av frilandsarealen, från 60-51 %, under l980-talet. Det är främst odlingen av morot, vitkål och salladskål har decentraliserats men även för isbergssom sallat, purjo och blomkål har Skånes areal minskat. Däremot behåller

Kapitel 3 33

man sin andel av lökodlingen. Också för den redan utspridda bärodlingen kan man notera en minskning Skånes andel arealen. av av Odlingen av köksväxter i växthus är koncentrerad, särskilt mer gurkodlingen, varav 82 % finns i Skåne. Två tredjedelar tomatareaav len finns också i denna region och för båda produkter behåller man sin andel av arealen. Sallatsodlingen i växthus har däremot omlokaliserats, dock är Skånes minskning betydligt mindre än vad på som grund av felräkning anges i officiell statistik. En förklaring till decentraliseringen är jordbrukets behov alterav nativ till spannmålsodling. Jordbrukare i olika delar av landet har startat en produktion av frilandsodlade grönsaker, och kanske även bär. Rådgivning och försäljningsorganisation har varit förutsättning en för produktionen. En förklaring till decentraliseringen har annan att göra med konsumentens attityder och intresse för lokalt och regionalt odlade produkter. Man kan konstatera att decentraliseringen har förklaringar både på utbudssidan med alternativ till jordbruksgrödor, stöd till ekonomiska föreningar och decentraliserad rådgivning och en efterfrågesidan i form konsumentpreferenser och kvalitetsmedav vetande. Av den totala växthusarealen är mer än hälften, eller 51 %, lokaliserad till Skåne, vilket är en liten minskning sedan år 1981 då siffran var 54 %. Knappt hälften av den totala växthusarealen ägnas prydnadsväxtproduktion. Under 10-årsperiod har det skett viss fören en skjutning i produktionsinriktning. Tidigare hade prydnadsväxtodlingen en större andel av växthusarealen. Prydnadsväxtproduktionen krukväxter, utgörs av utplanteringsväxter, snittblommor, lökblommor samt sticklingar och småplantor. Hälften av det totala antalet krukväxter och hela 82 % av småplantoma odlas i Skåne. Produktionen av utplanteringsväxter är i betydligt högre grad lokaliserad till konsumtionscentra och Skåne har endast 28 % av denna odling. Lökblommor produceras ofta i stora anläggningar. Stockholms och Södermanlands län står för tredjedel hela en av produktionen, Skåne har 16 % och Gävleborgs län dryg tiondedel. en Skåne har behållit sin centrala roll odlingsregion som men en stor del av frilandsodlingen grönsaker har decentraliserats. Det krävs av inga större investeringar för lantbrukare att starta grönsaksoden en ling på friland. Att investera i växthus har däremot varit alltför ett stort steg att ta. Nya växthusanläggningar har i några fall byggts upp

34 Kapitel 3

kapital från investerare utanför trädgårdsbranschen. Lokaliseringav en av växthusodlingen av främst grönsaker och småplantor men även krukväxter är starkt koncentrerad till Skåne.

SOU 1992:1 19 Kapitel 4 35

4 Internationell

konkurrens

Trädgårdsnäringen är i högre grad än jordbrukssektom för inutsatt ternationell konkurrens. Produktemas begränsade och lagtransportringstålighet och det faktum att de inte är standardiserade, gör att man knappast kan tala om något världsmarknadspris för trädgårdsprodukter. De holländska auktionsprisema har dock ofta karaktären av ett sådant. Den europeiska marknaden på 1990-talet är köparens marknad, en med ett stort utbud av alla slags trädgårdsprodukter. Producenter i olika länder försöker hitta nya nischer på denna marknad. Ett ökande antal jordbrukare i Sverige har övergått till fältmässig odling köksav växter under l980-talet. Samma trend kan märkas i länder Tysksom land, Frankrike, Storbritannien och under år även Nedersenare länderna.

4.1 Importutveckling

Konsumtionen av frukt, grönsaker och blommor har expanderat kraftigt under en IO-årsperiod. Importen har samtidigt ökat för flertalet produkter. Figur 4.1 visar imponutvecklingen för grönsaker mellan

åren 1981 och 1991. Importen har ökat med omkring 37 % under perioden. Denna ökning överensstämmer väl med konsumtionsökningen. Grönsaker är emellertid inte homogen produktgrupp, varför det en kan finnas anledning att se närmare på enskilda produkter. I figurerna 4.2 a och b visas importutvecklingen för de vanligaste växthus- och frilandsgrönsakema under åren 1980-1991.

Importen av lök och vitkål ökade kraftigt år 1987, besom var ett svärligt år för många frilandsodlare. Lökskörden halverades grund av en regnig, kylig och solfattig säsong. Importen vitkål har Ökat av markant, mest grund priskonkurrens, medan trenden i av morotsimporten varit nedåtgående. Blomkålsimporten visar ingen trend, medan importen av sallat isbergs- och huvudsallat summerat stiger.

36 Kapitel 4

Figur 4.1 Grönsaksimport 1981-1991 1000 ton Total import av grlnsaker

100000 -

140000 ,

80000r

i 60000

i 0 i H1 - - a w ---aA-c-r-r-+-ri v

Importen växthusprodukter är också den stigande. Tomat är den av viktigaste importprodukten med en årlig volym på över 40 000 ton. Paprika, som knappast odlas kommersiellt i Sverige, visar en jämn utveckling, med undantag för år 1991, då importen ökade kraftigt. Mellan åren 1990 och 1991 kan noteras en kraftig ökning av importen av, förutom paprika, även tomat och gurka. Även fruktimporten ökar kraftigt. Här kan man skilja import av

produkter odlas i Sverige inte odlas. Äppelim-

den typ av som resp. porten har nära fördubblats under åren 1980-1991, från 55 000 nog ton till knappt 100 000 ton. Vad gäller prydnadsväxter är utvecklingen svårare att beskriva. Tullverket redovisar importen i ton och ändringar i sortimentet, exempelvis från små till stora krukväxter, från lätta till tunga snittblommor, kan få stor inverkan på utvecklingen.

Kapitel 4 37

Figur 4.2 a och b Importutvecklingen för grönsaker 1980-1991

import grönsaker av 19804991 1000 ton Import av grönsaker 1900-1991 ton 1000

\\//\/\

brVJJ

1 + 1 4. å + : 1 : .L o l i 4 1 : : i i i : 1 m m, ,m ,m ,w ,§351955m7 ,m .ggg19m1991 19001951 11m19m1984190519a:1907190311m19901991

itu-vu cvg|gg ouo|.g| l-°bmd

-x,mm +91 °°$Ä punk

Krukväxtimporten och snittblomsterimporten i räknat illustreras i ton figur 4.3. Endast gruppema krukväxter och avskuma blommor redovisas, dvs. inte snitt- och kransgrönt eller gladiolus- och azalea- gruppema. Efter en svag utveckling krukväxtimporten i början 1980av av talet kan konstateras en årlig volymökning fr.0.m. år 1985. Vissa uppgifter om produkternas antal finns tillgängliga. Som jämförelse kan nämnas att importen i vikt räknat ökade med 22 % mellan åren 1987 och 1990 medan ökningen i antal stannade vid 18 %. De importerade krukväxtema skulle alltså ha blivit styck. tyngre per Snittblomsterimporten visar stigande trend under i hela en stort sett perioden och har fördubblats under perioden 1981-1990. Mellan åren 1987 och 1990 ökade importen i ton med 21 % medan statistiken vi-

38 Kapitel 4

sar att ökningen i antal var ca 9 %. Slutsatsen blir att importstatistiken för prydnadsväxter är bristfällig och att olika källor ger olika resultat. Importen av plantskolealster bjuder samma problem som krukväxtema. Redovisningen är uppdelad på prydnadsbuskar och övriga plantskoleväxter. I gruppen azalea, erica, kamelia och rhododendron återfinns dels plantskoleväxter, dels krukväxter. Inga dramatiska förändringar i denna import kan noteras för de senaste tio åren, förutom att år 1990 visar en kraftig ökning. Den totala importvolymen uppgick år 1990 till knappt 16 000 ton inkl. hela azaleagruppen.

Figur 4.3 Total import krukväxter och snittblommor, 1980-1991 1000 ton. av Import krukvlxur av och avskurna vlxter 1950-1991

25000 Ja r l ,V

n

20000r u n. u n . ,

å

10000v

.oOZ ,A1 øøxy-Ã 5000- OZ/ 4,4;---0-›-7 .øO

0 -4- +- 4 --+-- +- 4----+--4--+-- l--w 8 T å å å å å å å å -i- Total import av -4-- Total importavskurna krukvlxtarton blommor friska 4.2 Konkurrentländer

Ett stort antal länder exporterar frukt och grönsaker till Sverige. Som exempel kan nämnas att 34 exportländer stod för tomatexporten hit

Kapitel 4 39

under år1991. Svensk import domineras emellertid av ett fåtal länder, som har stor betydelse för enskilda produkter. Nedanstående tabell visar de främsta exportländema för ätliga trädgårdsprodukter.

Tabell 4.1 Exportländer på den svenska marknaden för trädgårdsprodukter år 1990. Produkt Viktigaste exportland% av total import

Tomat Nederländerna53, Spanien35 Gurka Spanien48, Nederländerna43 Morötter Danmark 37, Italien 31, Nederländerna10 Vitkäl Tyskland 61, Nederländerna23 Lök Nederländerna26, Polen 21, Australien 14, Italien 11 lsbergssallat Spanien67, Nederländerna11 Salladskål Osterrike 46, Spanien25 Blomkål Italien 42, Frankrike 21 Purjolök Nederländerna65, Frankrike 18 Paprika Nederländerna57, Spanien32 Applen Frankrike 27, Argentina 20, USA 11 Päron USA 28, Chile 15, Frankrike 15, Nederländerna15, Argentina13

För 7 av de 12 för svensk odling viktigaste slagen ätliga trädgårdsav produkter är alltså Nederländerna bland de största exportländema till Sverige. Nederländerna är det främsta konkurrentlandet, eftersom dess säsong överensstämmer med den svenska. Spanien och Italien konkurrerar inte i samma utsträckning med inhemsk odling. Prisnivån i Sydeuropa är emellertid viktig sin påverkan på främst den genom holländska prisbildningen. För krukväxter står Danmark för nästan tre fjärdedelar imporav ten, medan Nederländerna står för cirka en femtedel.

4.3 Inhemska marknadsandelar

För en stor del av de trädgårdsprodukter odlas inom landet har som den inhemska odlingen en hög marknadsandel. Beträffande ätliga trädgårdsprodukter varierar marknadsandelama med produktslagen men Sverige är inte självförsörjande med någon frukt eller grönsak. Tabell 4.2 visar självförsörjningsgraden uttryckt

40 Kapitel 4

som inhemska marknadsandelar för de viktigaste grönsakerna 1981- 1990.

Tabell 4.2 Inhemska marknadsandelar för olika köksväxtslag 1981-1990, helår, %

Svensk tomatodling har en marknadsandel på ca 30 %, medan gurkodlingens andel är över 60 %. För sallatsodlingen, isbergssallat och salladskål är marknadsandelen tämligen liten, 37 resp. 22 % år 1990. Svensk vitkål, blomkål och lök har i runda tal hälften av den totala konsumtionen årligen. Den högsta inhemska marknadsandelen, över 90 %, noteras för morot. För frilandsodlade grönsaker var år 1987 ett dåligt odlingsår och man tappade marknadsandelar jämfört med år 1984. Räknat fr.0.m. 1981-1990 har svensk odling tagit marknadsandelar från importen i 5 fall av Undantagen är vitkål, salladskål och blomkål. Den svenska fruktodlingen har varit mindre framgångsrik. Importen av äpplen har ökat kraftigt, särskilt under sista halvan av 1980talet. Det 40 år gamla imponstoppet eliminerades år 1990. Svenska äpplen kunde då behålla endast 15 % av den totala marknaden mot 27 % år 1984 och 23 % år 1981. Endast 9 % av päronen kom år 1990 från inhemsk odling, 15 % år 1981. År 1990 speciellt dåmot gav en lig skörd av frukt i Sverige. Särskilt äppelimporten från EG-ländema ökade kraftigt år 1990. Importen från Europa är på grund av sin likartade säsong en allvarligare konkurrent till svensk odling än importen från Argentina, Chile och Nya Zeeland. Över hälften den totala äppelimporten komav från EG-länder och dessa har Frankrike ökat sin andel. Även mer av på päronmarknaden har Frankrike expanderat.

Kapitel 4 41

Vad gäller prydnadsväxtema varierar marknadsandelama mycket med produktslag. För de viktigaste svenska krukväxtkulturema har den inhemska odlingen höga marknadsandelar -i genomsnitt 75 % av de sex viktigaste kulturema, se tabell 4.3.

Tabell 4.3 Import och svenskodlat för de i svensk odling viktigaste krukväxtkulturema 1987 och 1990, 1000 st; andel i % Import Svenskodling Andel sv.odlat 1987 1990 1987 1990 1987 1990 Begonia 2 950 2 737 8 334 9 096 74 77 Cyklamen 723 l 023 I 725 l 658 70 62 Pelargon 1 584 l 808 8 975 9 507 85 84 Krysantemum 1 101 I 494 5 147 4 621 82 78 Sainrpaulia l 271 l 214 3 337 3 353 72 73 Julstjäma 3 222 3 365 5 376 6 155 62 65

Summa: l0 851 ll 641 32 894 34 390 75 75 Källa: Trädgårdsräkningen 1988, Trädgârdsinventeringen 1991och LantbruksstyrelsensJordbruksverketsinförselstatistik.

Det är främst för dessa blommande växter som den inhemska produktionen dominerar. Gröna växter importeras i hög utsträckning. år 1987 var importandelen för dessa nära 80 %. Totalt för krukväxter var marknadsandelen 45 % år 1990, vilket innebär en minskning sedan 1987. Preliminära data för år 1991 visar på att siffrorna från år 1990 håller i sig. Importen och den svenska produktionen redovisas i tabell 4.4.

Tabell 4.4 Importerade och svenskodlade krukväxter, 1987 och 1990, totalt och andel i %

Källa: Trädgårdsräknmgen1988,Trädgârdsmventenngen1991och LantbruksstyreT sensJordbruksverketsinförselstatistik.

42 Kapitel 4

Om de svenska marknadsandelama är relativt höga för krukväxter, så är de desto lägre för snittblommor. Ett undantag är tulpaner, som till den helt dominerande delen drivs fram i Sverige, dock med holländsk lök som produktionsmaterial. Denna produktion har hållit sig tämligen konstant under 1980-talet, med en volym av strax över 100 miljoner stycken, motsvarande ett värde av drygt 100 miljoner kr år

1990. Övrig snittblomsterodling visar sedan flera år tillbaka en nedåt-

gående trend. Fr.o.m. år 1981-1990 minskade odlingen från 42 till 25 miljoner snittblommor. Produktionen av snittkrysantemum minskade från 12 till 3 miljoner, medan rosodlingen har hållit sig runt 18 miljoner stycken. Rosimporten ökade mellan åren 1987 och 1990, och svensk odling förlorade marknadsandelar från 26 till 20 %. Konsumtionen ökade från 66 till 90 miljoner rosor under denna treårsperiod. Importen minskade dock år 1991, men siffror över svensk produktion saknas. Mycket höga inhemska marknadsandelar kan noteras för utplanteringsväxter, som också har en decentraliserad produktion. Låga värden per viktenhet i kombination med ömtålighet hos varan tillåter knappast några längre transporter. För plantskolesektom kan marknadsandelar inte beräknas, på grund av olikheter i produktions- och importstatistiken. Det kan emellertid konstateras att importen i ton varit tämligen oförändrad under 1980talet, men ökat med över 12 % år 1990, medan den inhemska arealen minskade med ca 10 % fr.o.m. år 1981-1990. Värdet av den inhemska produktionen, 172 miljoner kronor, ligger mycker nära värdet av importen enligt Jordbruksverket.

4.4 Importkonkurrensen under svensk grönsakssäsong

Produkter som importeras utanför svensk säsong utgör givetvis ett mindre konkurrenshot än de som kommer in under den tid då inhemska produkter säljs marknaden. Den transoceana fruktimporten är mindre konkurrerande än importen från EG. Även för grönsakerna är den inhemska produktionen säsongsmässig. Säsongen kan dock variera, från några månader, för blomkål och salladskål, till 8-10 månader för lagringsbara produkter. Den svenska säsongen överensstämmer tämligen väl med de tullperioder som gäller fr.o.m. år 1980.

Kapitel 4 43

I figurerna 4.4a och 4.4b illustreras mängden tomat och gurka på marknaden år 1990. Förutom månadsstatistik över importen har utbudet vid Mäster Grön ek. för. MG använts. Detta har ansetts representativt för den totala svenska försäljningen och volymen är uppräknad till den totala svenska produktionsvolymen.

Figurerna 4.4a och 4.4b Tillgång på tomat och gurka under säsongen 1990 Tomat Gurka 5GB--

- - . .L | - 41 | Y y I r v r :EEE... juli S g e -w-voøannp,-ø- spanien -ø-Neaeøs. mer

Resultatet visar att konsumtionen är störst under sommarmånaderna och att inhemsk produktion till del avlöser importen under säsongen en. Spanien konkurrerar knappast med svensk odling. Det gör däremot Nederländerna, vars säsong dessutom är längre än den svenska. Medan den holländska importen gurka är liten från april till av augusti, är tomatimporten betydande hela året. För att få en rättvisande bild över importkonkurrensen på grönsaksmarknaden bör man studera förhållandena under den svenska säsongen. Tabell 4.5 visar hur stor andel av den årliga importen de viktiav

44 Kapitel 4

gaste produkterna som kom in just under inhemsk säsong år 1981 och 1990. Under 1980-talet har grönsaksimporten ökat kraftigt. Av tabellen framgår att en minskande andel av denna import kommer in under svensk säsong vad gäller tomat, gurka och huvudsallat. För salladskål och isbergssallat har andelen hållits tämligen konstant. Importen vitkål och lök under säsong ökade kraftigt år 1987 vilket, som tidiav gare konstaterats, var ett dåligt produktionsår. En allt större del av den årliga importen av vitkål, morot, lök och blomkål kommer in under den inhemska säsongen år 1990 jämfört med år 1981.

Tabell 4.5 Andel av årlig importvolym under inhemsk säsong 1981 och 1990, %

Frågan är hur denna import konkurrerar med svensk odling. Figur 4.5 visar marknadsandelama under säsong. Det har antagits att 90 % av den totala svenska produktionen äger rum under den definierade säsongen. Av figur 4.5 framgår att växthusproduktionen har tagit marknadsandelar under säsong fr.o.m. år 1981-1990. Tomatodlingen har klarat sig väl i konkurrensen men har trots det bara 40 % av marknaden mot uppemot det dubbla för gurkan. Mycket höga andelar noteras för morot och blomkål. Den senare produkten har dock tappat i konkurrenskraft. Svensk vitkål har också förlorat på marknaden. Löken, som minskade kraftigt i marknadsandel år 1987, har dock återhämtat sig till i stort sett 1981 års nivå. Svensk isbergssallat har ökat. Av åtta produkter är tydligen tre vinnare tomat, gurka, isbergssallad och två förlorare vitkål, blomkål. Tre produkter morot, lök och salladskål håller sina marknadsandelar. Samtliga grönsaker hade större marknadsandel år 1990 än under det dåliga året 1987.

Kapitel 4 45

Figur 4.5 Svenska marknadsandelar 1981-1990 under säsong %

1 90 -

.450 -

40 --- 30

o -l--wr--l--4-rr+---"lr+"l a c

Man bör komma ihåg att importen ökade kraftigt fr.o.m. år 1990- 1991, särskilt för sallat, tomat och gurka. Den svenska produktionen har, enligt organisationerna, knappast ökat, varför minskad marken nadsandel för inhemsk odling troligen har blivit resultatet under det senaste året.

4.5 Prisutvecklingen för grönsaker

Det har tidigare redovisats hur fem av de åtta viktigaste svenska grönsaksslagen tomat, gurka, morot, lök, isbergssallat har tagit marknadsandelar från importen 1981-1990, sett på årsbasis. För vitkål, blomkål och salladskål minskade de inhemska marknadsandelama. Om man studerar förhållandena under svensk säsong visar dock endast vitkål och blomkål en minskning medan morot, lök och salladkål håller en konstant andel. En allt större del den årliga imav

46 Kapitel 4

portvolymen av dessa tre produkter kommer in under säsongen. Detta gäller även för morot och lök men här har stark produktionsökning bidragit till att svensk produktion har bibehållit sina andelar av marknaden. En ändring har förmodligen inträffat år 1991, eftersom importen, enligt alla bedömningar, då ökade mer än den svenska produktionen. I vilken grad kan prisutvecklingen förklara 1980-talets marknadsutveckling En ökad svensk marknadsandel borde kunna förklaras med ett sänkt pris på svenska i förhållande till importerade grönsaker. Ingen sådan utveckling kan dock konstateras. Relativprisutvecklingen importprissvenskt pris illustreras i figur 4.6a och Visserligen tillåter inte den officiella statistiken några mer förfinade analyser av utbuds- och prisutvecklingen men några slutsatser kan dras. För tomat och gurka ligger relativpriset tämligen konstant. Importpriset tomat och gurka var relativt lågt år 1989. särskilt för gurkan, men steg igen år 1990. Det relativa importpriset frilandsproduktema isbergssallt, morot, salladskål, lök och vitkål varierar mycket år från år, särskilt för vitkål. I de flesta fall var importpriset ovanligt lågt under år 1987. Då importerades också en stor del av den totala konsumtionen. De minskade svenska marknadsandelama berodde dock inte ett lågt importpris, utan det var snarare så att det svenska priset blev ovanligt högt, beroende brist produkter till följd av låga skördar. Vi konstaterade att samtliga svenska produkter ökade sina marknadsandelar år 1990 jämfört med år 1987. De flesta importsamtidigt. Ökade inhemska marknadsandelar kan alltså priserna steg inte helt förklaras med ett ökat importpris. För växthuskulturema finns en stark korrelation mellan importpris och svenskt pris. Tomat- och gurkpriset bestäms på auktionen i Nederländerna, och de svenska odlama får sedan ett merpris för högre kvalitet. Prisutvecklingen och korrelationen för tomatpriset visas i figur 4.7 respektive figur 4.8. Importpriset månad för månad, samt beräknade månadspriser från auktionen på Mäster Grön ek.för. jämförs. Som synes är följsamheten stor. Det kan tilläggas att korrelationen mellan gurkprisema är något lägre än för tomat.

Kapitel 4 47 Figurerna 4.6 a och b Relativa priser 1980-1990, importprissvenskt pris Mäster Grön.

m-. ::::::+:::o::4::::::: åêêåååäååâ åâäêäååäååå

man: I l-x-

-x- nunnan -o-Gum: -xü tomat Morot -O-saladsw -ü-Løk IW

Figur Tomat, importpris och svenskt pris Mäster Grön 1985-1991

Gprb

lmpou-lpø-ls

JILA|xA|1 v1| | VVI|VIIII||||IIITIIIII |IJ||III|I1|AAIA|IA|A|I u 1985ap1iI19aeapn1 wavapru usesapøn 1909 apci mom:

48 Kapitel 4

Figur 4.8 Korrelation mellan importpris och svenskt pris Mäster Grön på tomat 1985-1991 20 4,05 + ,99x r .89 15-- j - sf-Ã .

12-- 331,.:- -

r

MG prlskrlltø 8-- 3 . o r - - 0 4-- 0 0 3 5 9 12 15 Importpris krkg

Eftersom priserna är korrelerade kan man inte förklara de ökade svenska marknadsandelama för tomat och gurka med ändringar i prisförhållanden. Priset svenska tomater och gurkor är alltså högre än importpriset. Detsamma gäller för vitkål och salladskål. För andra frilandsgrödor är förhållandet omvänt, så att vi importerar dyrare produkter än dem vi odlar inom landet. Särskilt gäller detta morötter, för vilka självförsörjningsgraden är mycket hög under säsong. Den mesta importen kommer in under våren och försommaren och betingar ett högt primörpris. Även importerad blomkål, isbergssallat och huvudsallat är dyrare än den svenska odlingen. Marknadsutvecklingen för förlorarna på marknaden, svensk vitkål och blomkål, kan till stor del förklaras med prisutvecklingen. Importpriset på vitkål föll kraftigt år 1987, importen ökade och höll sedan kvar en 50-procentig marknadsandel, trots ett relativt högt pris under slutet av 1980-talet. Den lagrade vitkâlen hade då slagits ut av importen. Importpriset föll också det år 1987 och svenska odlare förlorade marknadsandelar. Därefter har den inhemska odlingen återtagit något av den förlorade marknadsandelen och det relativa importpriset tycks ha ökat något. Det är alltid svårare att dra slutsatser om utvecklingen för de lagrade produkterna än för utpräglade färskvaror, som tomat, gurka, sallat och blomkål. Eftersom en viss fördröjning kan ske i importstatistiken är det svårt att jämföra olika produkter. Lagrad svensk vitkål konkurrerar med nyskördad tysk, färska svenska äpplen konkurrerar

Kapitel 4 49

med den transoceana frukten osv. För att ytterligare komplicera bilden konkurrerar olika produktslag också med varandra. Sammanfattningsvis kan konstateras att en ökad svensk marknadsandel endast till en del kan förklaras med att det relativa imponpriset har ökat. Det svenska odlarpriset på tomat och gurka är korrelerat till importpriset och handeln och konsumenterna betalar ett merpris för svenska produkter. Även svensk salladskål betingar ett högre pris än importen men här är enligt SPK konsumentprisema lägre för den svenska produkten än för importen. För vissa produkter, exempelvis lök och blomkål, är prisvariationema mellan åren mycket kraftiga. Minskade inhemska andelar kan förklaras av en prispress från importen. De lagringsbara är dock svåra att bedöma, på grund av att marknaden kan delas upp i en färskvarumarknad och en marknad för lagrade produkter. I vissa fall finns också en ren primörmarknad för exempelvis sommarkål, buntlök och buntmorötter. Inhemsk produktion av morot, lök, isbergssallat och blomkål får ett lägre pris än motsvarande importprodukter. Konsumenpriset dessa produkter är enligt Statens pris- och konkurrensverk SPK också lägre för svenskt än för importerat. De svenska frilandsodlade produkterna är alltså till skillnad från växthusproduktionen billigare än motsvarande importerade. Det är viktigt att hålla i minnet att den inhemska odlingens pris fick en skjuts uppåt genom att importpriset ökade i början 1980-talet på av grund av devalveringar och i viss mån genom tullar. Inflationseffekten gjorde dock att det relativa konsumentpriset på grönsaker sjönk. I början av 1990-talet kan noteras en ökad import och förmodligen sjunkande inhemska markandsandelar. År 1992 märks sjunkande en prisnivå, särskilt för tomat, gurka och äpple. I ett längre perspektiv är det svårt att bedöma denna utveckling. En slutsats av prisstudiema är att om inte priset fullt ut kan förklara varför svensk grönsaksodling tagit marknadsandelar under 1980talet, så måste förklaringen finnas hos konsumenten. Konsumentpreferensema och konsumentens uppfattning om produktkvalitet har verkat för ökad inhemsk odling.

Kapitel 5 51

5 Marknadsstruktur

5.1 Distributionskanaler

l detta avsnitt redogörs inledningsvis för vilka försäljningskanaler, som finns för färska svenska trädgårdsprodukter avsedda för direktkonsumtion utan vidare beredning. Avsättningsmöjlighetema till livsmedelsindustrin är givetvis också stor vikt behandlas inte i av men detta sammanhang bl.a. mot bakgrund att stor del de trädav en av gårdsprodukter, som utgör insatsvaror i livsmedelsindustrin, importeras. En viktig skillnad mellan jordbruks- och trädgårdsproduktema är att de senare i stor utsträckning når konsumenten utan bearbetning, utan ett industri- eller förädlingsled. De färska trädgårdsproduktema kan i princip nä konsumenten genom följande olika marknadskanaler: Försäljning direkt till konsument, försäljning till detaljhandeln, till grossistföretag och försäljning via odlarägda ekonomiska föreningar. Statistiken över de olika kanalemas betydelse är tio år gammal och inte heltäckande. Många lättförstörbara trädgårdsprodukter, exempelvis bär, säljs direkt till konsument gårdsbutik, självplock och torghandel. genom Vad gäller kanalens betydelse är statistiken bristfällig, alla tecken men tyder expansion. År 1982 gick 15 % totala produktionen en av genom denna kanal. Ett exempel försäljning till detaljist är panihallar och saluhallar en framgånsrik försäljningsform i större städer med köpstarka konsumenter med specifika önskemål avseende sortiment och kvalitet. Livsmedelsbutiker och blomsteraffárer köper också in en del trädgårdsprodukter direkt från odlare. Man beräknade 1982 att 7% av produktionen gick denna väg och 10 % till partihallar. Den viktigaste länken i distributionssystemet är dock det samordnande grossistledet, som till största delen utgörs kedjeföretag av som sökt direkt kontakt med större odlare. Grossist- och detaljistledet är här starkt integrerat och de tre kedjeföretagen ICA, KF och Sabagruppen dominerar distributionen till konsument. Förutom ett centralt första grossistled, som är lokaliserat nära de stora odlingsdistrikten och importhamnama i södra Sverige, finns ett andra grossistled

52 Kapitel 5

ute i landet. Svenska trädgårdsprodukter kan levereras direkt till detta led eller via det första grossistledet. En fjärdedel av alla trädgårdsprodukter gick genom denna kanal år 1982. Försäljning via ekonomisk förening är oftast ett led i föregående kanal, försäljning via grossist. Det mesta av föreningarnas produkter säljes till grossisthandeln men vissa föreningar säljer också till detaljister. Denna kanal har i Sverige inte samma tradition som jordbruksområdet. Man räknar med att den år 1982 omfattade ca 40 % av trädgårdsproduktema i de mest betydande produktionsområdena. För grönsaker stämmer detta procenttal fortfarande relativt väl även för landet totalt. l exportländer, som Danmark och Nederländerna, har försäljningen även trädgårdsområdet sedan länge varit ordnat gesamverkande ekonomiska föreningar centralt. nom Ovanstående statistikuppgifter gällde trädgårdsprodukter totalt men det förelåg naturligtvis skillnader i distributionsmönster för olika produkter. En större andel utplanteringsväxtema gick direkt till konsuav ment. Frukten såldes i stor utsträckning till kedjorna centralt. Jordgubbar och andra bär gick oftast till kedjeanknutna grossister. Ekonomiska föreningar hade starkare ställning när det gällde grönsaker och krukväxter. Snittblommor försåldes i stor utsträckning i partihall och till blomsterbutik. En femte kanal för försäljning till kommuner och företag hade stor betydelse för plantskoleväxtema. Figur 5.1 illustrerar distributionsstrukturema på den svenska mark-

naden för trädgårdsprodukter. Bilden är hämtad från Statens Pris-

och konkurrensverk SPK prisstudie över grönsaker från år 1991, kan gälla även för frukt och prydnadsväxter. Bland de fristående men grossistföretagen ingår då blomstergrossistföretagen och bland fristående butiker blomsterfackhandeln. Försäljning direkt till konsument saknas i figuren liksom plantskoleföretagen och torghandeln.

SOU 1992:1 19 Kapitel 5 53

Figur 5.1

Distributionsstrukturen för trädgårdsprodukter

ii{ñéJñsxlT§Ãii.uc ...I V üniÃug-IÃGA-Ãiiic ochudluv- :t.:: 915:''9'5:'4 , l IkrIlJrINrLI-n

IT;: f W

l

ICA Kl AIcl Jul usa n Crnpprn

u [CAUh mh n: ;,.,,,,;c, Sznbn Fnulingz A E1i|:|Lc1ll mhHlnmumr ASK-Cclllmlcn l0RSI GROSSIST LU SIUCUIUHHS L Fmkiiauupan All Frun; A Sundén AB - 1; . . J Flixlåcntlc j I V 4 g Iuruzig

r | "V" . "T"{"""

J; J Lv i L i - - :i dmubununs- lilutb 0387 ANDRA GROSSlSILFI °'“ mm

J.. L ---stl --i--i

, F: T e ------ W " uilxåme ICA-huiikcr Kr-IIUIILCV nruppuru HUFIKSLED Ö |u-|..,;u.-. clclngdn i

föreningar

5.2 Trädgårdsnäringens ekonomiska

Den ekonomiska föreningen, eller det kooperativa företaget, är både

ett ekonomiskt företag och en medlemsorganisation. Ett medlemskap

kan ge vissa samordnings- eller stordriftsfördelar, möjlighet genom till specialisering och förbättrad information samt minskat risktagan-

de. Det unika med den ekonomiska föreningen är det demokratiska

inflytandet på besluten som den enskilde odlaren kan få. Medan för-

säljningen sköts på ett rationellt sätt kan odlarenmedlemmen specia-

lisera sig sin odling. Stordrift i försäljning kombineras med famil-

jeföretag i produktionen.

I Sverige är trädgårdskooperativet ett tämligen nytt fenomen. I Ne-

derländema uppstod denna försäljningsfonn, med sitt speciella auk-

tionsförfarande, för över 100 år sedan. I Sverige inleddes den första

omgången föreningsbildande omkring 1960, med Trädgårdshallen i

Helsingborg, Kalmar-Ölands trädgårdsprodukter, Östgöta trädgårds-

produkter ÖTH, Örebro Trädgårdshall och Värends Bär- och träd-

gårdsprodukter. Till denna kan även räknas Gotlands trädgårdsgrupp

54 Kapitel 5

produkter, bildat år 1945, och Förenade Frukt i Kivik, bildat år 1951. Genom statliga insatser underlättades bildandet av ekonomiska försäljningsföreningar i de regioner där trädgårdsnäringen hade en viss omfattning. Stödet kom att riktas till de etablerade regionerna. Följden blev att dessa stärkte sin konkurrenskraft. Särskilt Skåne fick ökad betydelse som produktionsområde mellan åren 1960 och 1980. Syftet med föreningsbildandet var att åstadkomma en rationell marknadsföring av trädgårdsprodukter. Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund SHTF och Lantbruksförbundet verkade tillsammans för bildandet av Trädgårdshallen, senare Mäster Grön i Skåne. Auktionen vid Mäster Grön blev prisledande i hela landet för många produkter. Mäster Grön var den organisation, som kunde möta de växande dagligvarukedjomas krav på större kvantiteter, enhetliga produkter och ett samlat utbud. Dagligvarukedjoma var i många fall en drivande kraft i bildandet av ekonomiska föreningar. Importen ökade och de skånska produkterna följde samma distributionskanaler. År 1974 bildades Blomek, Blomsterodlamas ekonomiska förening i Stockholm. I övrigt dröjde det 20 år innan den andra vågen av föreningsbildande startade omkring 1980. Denna gång var utgångspunkten inte den existerande trädgârdsproduktionen i en region utan snarast frågan varför det inte odlas mer trädgårdsprodukter just där. Drivande kraft var i många fall länsstyrelserna, som under 1980-talet började betona trädgårdsproduktionens sysselsättningsskapande roll. Mönstret för den ökade regionala odlingen var ofta likartat i olika län. För att marknadsföra produkterna bildades ekonomiska föreningar, som fick ekonomiska bidrag via olika typer av projekt för landsbygdsutveckling. De nya föreningarna har fått starthjälp för att driva en verksamhet men på sikt skall de bli ekonomiskt oberoende. Bildandet av föreningarna har föregåtts av en regional utredning, ofta i dåvarande lantbruksnämndemas regi. I de fall där länet har ett starkt hushållningssällskap är även det en betydelsefull intressent i den regionala trädgårdsnäringens utveckling. Till den ekonomiska föreningen knyts en säljare och ofta en projektanställd odlingsrådgivare. Bilden över trädgårdsnäringens försäljningsföreningar är inte komplett utan att man nämner Swegro AB, ett familjeföretag med placering i Stockholm och grönsaksförsäljning över hela landet. Företaget fungerar som grossist, men har också egna odlingar och viss import,

SOU 1992: l 19 Kapitel 5 55

och marknadsför sina egna produkter. Swegro-odlama, finns på som

Gotland, och även i Sydsverige, Östergötland och Mälardalen,

utgör sedan år 1992 en ekonomisk förening är minoritetsägare i föresom taget. Swegro har varit mycket framgångsrikt på marknaden under hela 1980-talet.

Tabell 5.1 Trädgårdsnäringens ekonomiska föreningar, lokalisering, etableringsår.

63 Norrbottens Bär 0 Grönsaker Boden 1979 3 89 Norrgrönt Umeå 1981 10 74 Sörmlands trgp. Katrineholm 1983 Värmlands - trgp. Karlstad 1984 2 24

2425 Swegro AB Stockholm 1980 175 150 Obs Swegrosodlarorgamsationbildades1984och omvandladestill ekfor. 1982 trgp trädgärdsprodukter; uppgift saknas; 1987 - avser

Tabellens omsättningssiffror föranleder vissa kommentarer. Med omsättning avses företagens totala omsättning, så den i årsredosom anges visningarna, alltså inte endast medlemsprodukter. Vissa föreningar

har en stor andel försäljning produkter inköpta från grossister av och

importörer. Detta gäller exempelvis Östgöta trädgårdshall Öre-

och bro trädgårdshall, vars medlemsförsäljning endast stod för tredjeen del av den totala omsättningen. Av omsättningen i Gotlands trädgårdsprodukter stod medlemsprodukter för 44 %, i Norrgrönt siffran är 80 % och i Blomek ca 90 %. Hos Mäster Grön utgjorde försäljning av emballage och tjänster 8 % av omsättningen. Av Kahnar-Ölands träd-

gårdsprodukters omsättning utgör trädgårdsprodukter, främst lök,

56 Kapitel 5

över hälften försäljningen. Resten är intäkter från bruna bönor och av gula ärter. Av trädgårdsnäringens totala produktionsvärde på 2 800 miljoner kronor år 1990 stod de ekonomiska föreningarna för ungefär en tred-

jedel. Den största föreningen, Mäster Grön, svarade år 1990 för näs-

tan 60 % omsättningen i de odlarägda försäljningsföreningama. av Swegro AB:s omsättning motsvarade knappt 18 % av detta värde. Inledningsvis konstaterades att föreningarna stod för ca 40 % av mark-

naden för svenskodlade grönsaker. Marknadsandelen är störst för

växthusproduktema. Hela 73 % gurkproduktionen och 65 % av av tomatproduktionen försåldes är 1990 genom odlarägda ekonomiska

föreningar. På frilandssidan varierar andelen från 54 % för lök, med

Kalmar-Ölands trädgârdsprodukter främsta kanal, till 21 % för som purjo och 19 % för kålrötter. De ekonomiska föreningarnas marknadsandelar för svenskodlade grönsaker år 1990 visas i figur 5.2.

Figur 5.2 De ekonomiska föreningarnas marknadsandelar 1990

FA M7- ,., H ,m m V - i 74-v-A%n DE EKONOMISKA FÖRENINGARNAS MARKNADSANDELAR g l 1990

z vnkau

Salladskál H ::j21% : Puno f 7 nä i 122% Morötter

vi li Vi i

Lök 54% , i i W l Dyr Kálrduer lv9%

triivr j Ql33%

Isberqs. n

777 7 iZiA

Blomkal L___M_ j,._,.,4i__ m - e Tomater h Gurka, , ,,fi:§_,_ 4 ._,_t_,_;_e. + , , , °% ,_T.9Zi_,,,, .Wie 3°°,, 4°°° f? ,597ä,,,,, V,793°,,,,,,,,,,§° _ , . , , . ,W Källa: Marknadsinfo, Ingemar Bengtsson

Kapitel 5 57

Av de 16 föreningarna handlar endast fyra med prydnadsväxter. Des-

sa är Mäster Grön Krukväxter ek. för., Östgöta trädgårdshall, Blom-

ek Blomsterodlama, ek.för. och Norrgrönt. Dessa föreningar svarar i dag tillsammans för ca 15 % av den svenska blomsterrnarknaden på 1 498 miljoner kronor. De ekonomiska föreningarna har störst betydelse på krukväxtsidan. Den regionala odlingen av grönsaker och vissa andra trädgårdsprodukter ökade under 1980-talet, delvis på grund av konsumenternas preferenser, men delvis på grund av de nybildade ekonomiska föreningarnas framgång på marknaden. Skåne förlorade marknadsandelar. I början av år 1992 gick Mäster Grön i konkurs. Vid nyåret 1991 hade Mäster Grön ombildats till fyra bolag, Mäster Grön Frukt och grönsaker AB, Snittblommor AB, Service AB och Mäster Grön Krukväxter AB. I december 1991 beslöt man att bilda företaget Krukväxter ek. för. Företaget fanns således, när konkursen kom. Senare köpte man varumärket Mäster Grön, som därmed lever vidare. På grönsakssidan blev bilden mer splittrad. Trädgårdsmästamas ekonomiska förening bildades redan år 1991 på initiativ av ASK-Centralen och KF:s Färskvarucentral. De flesta av frilandsodlama redan tidigare knutvar na till dessa köpare, men ett antal f.d. Mäster Grönodlare tillkom nu på växthussidan. Svenska Odlarlaget ek.för bildades tidigare Mäsav ter Grönodlare och behöll auktionen som försäljningssystem. Sydgrönt ek.för., den andra nybildade föreningen på grönsakssidan, gick ifrån auktionsförfarandet. Sydgrönts största kund är ICA. Mäster Gröns omsättning grönsakssidan uppgick år 1990 till 266 miljoner kronor. De tre nya föreningarnas omsättning uppskattas till 180 miljoner, vilket betyder att en stor del de skånska produkterna av finner andra vägar till grossist eller detaljist. Swegro AB:s omsättning har exempelvis ökat kraftigt. Andra viktiga inköpsföretag är Olof Andersson Frukt Grönt AB, KA Lundblad Co AB och Ewerman AB. Uppgifter om dagligvarukedjomas direkta inköp från odlare saknas. Klart är att de producentkooperativa företagens marknadsandel har minskat väsentligt efter Mäster Gröns konkurs.

58 Kapitel 5

5.3 Distribution av grönsaker

Distributionen av färska grönsaker domineras helt, liksom distribution av övriga livsmedel, av de tre dagligvarukedjoma ICA, KF och saba-gruppen. Kedjeföretagen svarar tillsammans för 75-80 % av försäljningen av grönsaker i grossistledet. De tre företagen har alla ett centralt första grossistled lokaliserat till Helsingborg ICA Frukt och Grönt AB, resp. ASK-centralen inom Saba-Trading eller Malmö KF:s Färskvarucentral. Dessa hanterar främst importerade och skåneodlade produkter, för vidare befordran till ett regionalt andra grossistled ute i landet. Hit kommer också lokalt odlade grönsaker. Det regionala grossistledet servar ett stort antal butiker med färskvaror. I dagarna november 1992 har ett samarbetsavtal i dessa led mellan Saba-Trading och KF tillkännagjorts. Figur 5.3 visar flödena i distributionssystemet.

Figur 5.3 Distributionssystemet för grönsaker

x ° odling Å Regional grossist

Integrerat: ICA KF sabavagn:

central grossist

Import

Importen och en betydande del av skånsk odling passerar genom den centrala grossisten. I Skåne odlas runt hälften av frilandsgrönsakema

Kapitel 5 59

och två tredjedelar av växthusproduktema. Den odlarägda ekonomiska föreningen Mäster Grön hade under lång tid stark ställning en en som leverantör av tomat och gurka, medan dess betydelse mindre var vad gällde frilandsodlade grönsaker. Den regionala grossisten har en viktig roll i systemet. Denna enhet tar emot import och inhemskt odlat från centralen i Skåne, liksom de produkter som odlats i regionen. En stor del av de senare köps in via en ekonomisk odlarförening. Under 1980-talet ñck den regionala odlingen en ökad betydelse. De långväga transporterade grönsakerna, skåneodlade såväl imporsom terade, mötte ökad konkurrens och förlorade marknadsandelar. Ett mer marknadsnära system började konkurrera med stordriftssystemet. I ett längre perspektiv kan konstatera att importen tycks ha man bidragit till att stärka stordriftssystemet. Under 1950-, 60- och 70talen ökade importandelen på marknaden. En utslagning främst av mindre odlare skedde och produktionen koncentrerades till Skåne. Den största försäljningsorganisationen, Mäster Grön, bildades i Helsingborg i slutet av 1950-talet när importtrycket hade eller mindmer re tvingat fram en samordnad försäljning bland skånska odlare. De inhemskt odlade grönsakerna kom att följa distributionsvägar samma som importen i stordriftssystemet. i Under 1980-talet skedde en omsvängning. Importen tappade marknadsandelar sannolikt till del på grund tullhöjning och en av en mer på grund av ändrad kraftig devalvering och konsumentpreferenser. Konsumentpreferensema är också starkt bidragande orsak till en att den regionala odlingen har tagit andelar från de skånska grönsakerna inom landet. Färskhet, och fräscha produkter, är ett allt viktigare kvalitetskriterium. Ju mer närproducerade grönsakerna är, desto större chans har konsumenten att få färska produkter. Det svenskodlade har här en fördel gentemot importen, och det lokalt odlade gentemot grönsakerna från Skåne. Patriotism och lokalpatriotism kan ha bidragit till ökningen av dessa marknadsandelar. Det ökade miljömedvetandet har gett ekologisk odling fördel gentemot den konventionella. Sanen nolikt har även miljömedvetandet bidragit till svensk odling i att ge sin helhet en fördel framför importen.

60 Kapitel 5

5.4 Distribution av prydnadsväxter

Endast del den svenska prydnadsväxtproduktionen försäljes via en av ekonomiska föreningar. Den största föreningen är Krukväxter ek.för. med varumärket Mäster Grön. I likhet med Norrgrönt säljer man enbart till grossister medan Östgöta Trädgårdshall ÖTH och Blomek säljer stor del till detaljister och alltså har sin verksamhet längre en fram i distributionskedjan. Gemensamt för de fyra föreningarna är att dagligvaruhandeln är en viktig kund. Mellan 30 och 75 % av de enskilda föreningarnas försäljning går till dagligvaruhandeln. Företrädare för föreningarna bedömde år 1989 att dagligvaruhandeln kommer att öka sin försäljning krukväxter i fortsättningen H. Hietala, B. av Isacson, Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp. Ett exempel hur viktig dagligvaruhandeln är för blomsterförsäljningen är utvecklingen inom Blomek. Dagligvaruhandelns andel av försäljningen år 1984 var 10 % för att år 1990 uppgå till 55 %. Försäljningen till fackhandeln har minskat i kronor räknat. Om de ekonomiska föreningarna granskas med avseende på vad de säljer till fack- dagligvaruhandeln visar det sig att av de kulturer resp. står för två tredjedelar svensk krukväxtproduktion går mellan som av 50 och 75 % till dagligvaruhandeln. Hela 70 % av dagligvaruhandelns försäljning utgörs av de fem största kulturerna. Dagligvaruhandeln säljer ett smalt sortiment men de säljer av de produkter som står för den största delen av svensk produktion. Fackhandeln säljer totalt sett större mängd men av ett betydligt bredare sortiment. Volymproen dukter säljs i stor utsträckning genom dagligvaruhandeln medan specialkulturer säljs fackhandeln. Som tidigare nämnts har ett genom mindre antal kulturer fått ökad andel av svensk krukväxtproduken tion. Dessa kulturer är storsäljare inom dagligvaruhandeln. Det är därför stor vikt för svensk blomsterodling, liksom för grönsaksodav lingen, att möta de krav som ställs av dagligvaruhandeln. Det regionala grossistledet inom dagligvarukedjoma ökade sina inköp mellan åren 1980 och 1988 med 76 % i fasta priser. Två tredjedelar av inköpen kom från det centrala grossistledet i Skåne. Detta innebar dock en kraftig minskning av andelen köp inom den egna kedjan, jämfört med år 1980. En regionalisering hade skett liksom grönsakssidan. Vinnarna på marknaden var ekonomiska föreningar och fristående grossister. En större andel av produkterna kom alltså in i dagligvaruhandeln till ett högre pris och längre bort från Skåne

SOU 19922119 Kapitel 5 61

år 1988 än år 1980. Sedan år 1988 har denna utveckling stabiliserats. Den svenska krukväxtodlingen, som expanderat starkt under en 10årsperiod, tycks ha gynnats av utvecklingen inom dagligvaruhandeln. Dagligvaruhandelns totala marknadsandel för blommor är svår att uppskatta. En trolig siffra är att dagligvaruhandeln har en fjärdedel av den totala marknaden HietalaIsacson, 1990. Andelen är större för krukväxter och mindre för snittblommor. För snittblommoma är blomsterfackhandeln dominerande. Inom fackhandeln är Interflora den största sammanslumingen. Interflora är en internationell organisation, med ett moderbolag i Sverige. Med sina 830 anslutna butiker uppskattade Interflora sin marknadsandel till 41 % år 1989. Mellan åren 1980 och 1988 ökade antalet fackhandelsbutiker med 15 %. Ökningen var störst fram till år 1985 för att därefter stagnera. Butiker utan anställda svarade för en kraftig ökning. Större butiker med anställda har däremot minskat. Uppskattningsvis en tiondedel av blommorna försäljs garden genom centers. I en intervjuundersökning i slutet av 1980-talet bland företrädare för blomsterföretag trodde de flesta att garden centers skulle öka kraftigast under 1990-talet. Självbetjäning ansågs bli det mest framgångsrika försäljningssättet. Kiosker och trafikbutiker trodde de flesta skulle minska sin försäljning under l990-talet. Plantskoleväxtema är till skillnad från andra trädgårdsprodukter inga dagligvaror. Produkterna med ett värde i odlarledet 172 miljoner, motsvarande 11 % av hela prydnadsväxtsektom, försäljs till konsument genom garden centers, detaljplantskolor och varuhus. Marknadsandelama för resp. detaljistkategori är inte kända, inte heller konsumtionsvärdet för plantskolesektom. Förutom privata hushåll utgörs kunderna i hög grad av den offentliga sektorn samt av trädgårdsanläggar-, markbyggnads- och entreprenadfirmor. Själva plantskolebranschen kan delas in i odlingsplantskolor, med olika kundkategorier, samt partiplantskolor som säljer till andra företag och detaljplantskolorgarden i första hand säljer till anläggare och koncenters, som sumenter. Enskilda odlingsföretag kan också importörer. vara Plantskolebranschen saknar ekonomiska försäljningsföreningar av det slag som frukt, grönsaker och blommor ofta försäljes Två genom. fackhandelskedjor med gemensam marknadsföring verkar marknaden, Gröna Ringen och Växtmästaren. Partiplantskoleorganisationen Sveplant arrangerar veckomöten för internt informationsutbyte mel-

62 Kapitel 5

lan köpare och säljare och för att stimulera handeln mellan de olika plantskoloma. Därigenom kan man skapa ett brett sortiment av väx- År 1989 stod de för 80 % all produktion plantskoleväxter ter. av av och runt hälften av importen. En annan medlemskedja i producentoch partiledet är Perennagruppen, som består av ett antal perennodlingsplantskolor. Man kan konstatera att distributionen av plantskoleväxter ombesörjes av sinsemellan olika typer av företag.

5.5 Trädgårdsfrämjandena

5.5.1 Verksamhet Under senare hälften av 1960-talet bildades Svenska Grönsaksfrämjandet, Svenska Fruktfrämjandet och Svenska Blomsterfrämjandet. Tillsammans bildade de år 1987 Trädgårdsfrämjandena AB. De tre främjandena är ideella föreningar och samarbetsorgan mellan den svenska odlingen och handeln. Främjandenas ena huvudsyfte är att upplysa om svenska trädgårdsprodukter. Presskontakter, konferenser, kurser, utställningar och informationsmaterial är några kanaler att nå ut till odlare, handel och konsumenter. Främjandet fyller en viktig funktion som opinionsbildare i miljö- och hälsofrågor. Ofta görs speciella kampanjer riktade till viktiga målgrupper t.ex. journalister, butikspersonal, skolpersonal och elever. Främjandenas andra huvudsyfte är att verka för en höjning av produkternas kvalitet. För att uppnå detta utarbetar främjandena i samarbete mellan odling och handel sorterings- och kvalitetsregler. Dessa regler är frivilliga men tillämpas allmänt både i odlar- och handelsled. Kvalitetsreglema för äpple och päron fastställs av Statens jordbruksverk SJV tidigare Lantbruksstyrelsen och dessa regler är bindande för medlemmar. I stort följer dessa EG:s sorterings- och kvalitetsregler på området.

5.5.2 Finansiering Trädgårdsfrämjandena finansierar sin verksamhet dels genom marknadsföringsavgifter från medlemmarna dels genom kollektiva medel i

Kapitel 5 63

form av restituerade prisregleringsmedel. För frukt och grönsaker är medlemsavgiften 0,3 % av omsättningen vid leverans från odlaren. För lökblommor är medlemsavgiften 0,1 % och för krukväxter och övriga snittblommor 0,2 % av leveransvärdet.

Under budgetåret199192 sågfinansieringen enligt följande: ut Marknadsförings- Prisreglerings- Trädgårdsnäringens avgifter avgifter främjande Svenska Grönsaksfrämjandet 1 338 000 400 0 170 000

Svenska Fruktfrämjandet 158 00 170000 17000

Svenska Blomsterfrämjandet 796 600 17500 170000 Fram t.o.m. budgetåret 199192 har även ett statsbidrag 50 000 kronor erhållits om av varderafrämjandet och ur anslagetTrädgårdsnäringensfrämjande 1200 kronor till vardera Grönsaks- och Blomsterfrämjandet och 90 00 kronor till Fruktfrämjandet.

5.6 Stöd till producentorganisationer verksamma inom trädgårdssektorn i EG

Syftet med detta avsnitt är att ge en översiktlig beskrivning förutav sättningar för och förekomst av direkt stöd till s.k. producentföreningar på trädgårdsområdet i EG. Det bör dock redan här uppmärksammas att det inom ramen för EG:s strukturpolitik förekommer flera former av indirekt stöd för vilka sådan producentsamverkan en av praktiska skäl ofta är nödvändig. Detta gäller särskilt avseende kapitalintensiva investeringar är alltför kostsamma för bäras som att av enskilda trädgårdsodlare. Som exempel kan anföras rådsförordning nr 86690 förbättring villkoren för förädling och marknadsföring om av av bl.a. trädgårdsprodukter. Ansökningar om investeringsstöd prioriteras t.ex på trädgårdsområdet de etablerande clock om avser av auction marknader särskilt där det redan finns sådana, beredning och förpackning av färska och frysta produkter, för kylningsanläggningar, utrustning för prisbildning och spridning avsedd att garantera marknadstransparens. Investeringsstödet ingår del i EG:s allsom en männa strukturpolitik på jordbruksområdet. För andra sektorer än trädgårdssektom är det andra former investeringar prioriteav som

64 Kapitel 5

ras i stödhänseende. Investeringarna samfinansieras av stödmottagaren, det aktuella medlemslandet och EG FEOGA:s orienteringssektion. Förutom EG:s för medlemsländerna obligatoriska generella stöd till producentorganisationer jordbruksområdet tillämpar samtliga EG-stater utom Luxemburg en frivillig specifik och mera långtgående stödordning inom frukt- och grönsakssektom. Producentorganisationer fullgör, främst i sydligare medlemsländer, viktiga uppgifter inom EG:s trädgårdsreglering. För att en producentorganisation skall bli berättigad dels till stöd och dels till regleringsuppgifter krävs att organisationen bildats på initiativ av enskilda odlare och godkänts först av EG-staten i fråga för att därefter officiellt godkännas av EG-kommissionen. Villkoren för sådant EG-godkännande är att producentorganisationema främjar en koncentration av utbudet, antar och tillämpar regler för kvalitetsförbättringar och kontroll av utbudskvantiteter, samlar in information om utbud, reglerar odlarprisema och ställer tekniska hjälpmedel till producentemas förfogande för förpackning och effektiv marknadsföring. Vidare kan producentorganisationema ge hjälp vid tillbyggnader. De anslutna odlama är ålagda att som motprestation leverera i princip hela sin produktion till organisationen. Dessutom måste odlama följa de av organisationen utfärdade bestämmelserna beträffande kvalitet och kvantitet. Sedan den 1 april 1985 gäller att vissa av producentorganisationer-

regler under särskilda omständigheter kan utsträckas av de med-

nas lemsstater som så föredrar även till icke-anslutna producenter i det område organisationen är verksam. Det är dock endast Frankrike, som hittills har utnyttjat denna möjlighet. I ofta sydliga medlemsländer med låga producentpriser och överskottsproduktion har producentföreningama en mycket viktig och i förhållandet till enskilda odlare privilegierad uppgift i pris- och marknadsregleringen. Då svenska producentorganisationer inte kan förväntas komma att få denna roll görs här inte någon beskrivning av reglerna för s.k. återköp för den som är intresserad hänvisas till sid 1-3 i JNLBS rapportserie 1991:7. EG:s stöd syftar alltså till att stimulera till och understödja startandet av producentorganisationer i regioner och sektorer som karaktäri-

SOU 1992:1 19 Kapitel 5 65

seras av ett stort antal till storleken små företag och som dessutom är otillräckligt organiserade. EG:s regler medger sedan år 1972 tidsbegränsat stöd till producentföreningars upprättande och verksamhet. Stödet förbättrades ytterligare mellan åren 1978 och 1983. Stödet till producentorganisationer avtrappas successivt. Första och andra året uppgår ersättningen till 5 % av värdet av den marknadsförda produktionen. Under det tredje, fjärde och femte året reduceras stödet till 3 resp. 2 % av nämnda värde. Stödet skall övergå den faktiska etablerings- och administreringskostnaden för producentorganisationen. Stödet skall utbetalas årligen under längst sju år. Värdet av producentorganisationens produktion skall beräknas utifrån dels den årliga volymen som faktiskt marknadsföns, dels det genomsnittligt erhållna odlarpriset. För producentorganisationer som före den 1 juli 1985 vunnit EG:s erkännande gäller särskilda regler avseende maximala stödbetalningar. I normalfallet svarar EG FEOGA för 25 % av stödkostnaden. I vissa stödområden är EG:s medfinansiering högre. I Danmark har enligt uppgift från Lantbrugsministeriet EG-medfinansierat stöd utgått till uppstartande och drift producentorgaav nisationer. Det rör sig dels om andelsförsäljningsföreningar GASA samt den största producentorganisationen frukt och grönt i Danav mark, Nord Grönt, som bildades år 1973 och har i dag ungefär 250 medlemmar.

5.7 Prissättning

I kapitel 4 konstaterades att de svenska priserna tomat och gurka i hög grad bestäms av de holländska auktionsprisema. Statens pris- och konkurrensverk SPK har utrett vilka faktorer prissättningsom styrt en på grönsaker i Sverige under perioden juli-oktober 1990. Frågor som har behandlats är bl.a. om det råder prisstelhet och har om man olika prissättning på svenskodlade och importerade grönsaker, det om är producentpriset eller handeln som styr prissättningen på grönsaker och vem som tar vad av grönsakskronan. Resultaten av studierna visar på betydande variationer i både pris och pålägg inom alla led. Producentema tar den största delen konav

66 Kapitel 5

sumentpriset. I minskande ordning kommer sedan butikemas, statens

och grossistemas andel se figur 5.4.

Den största prisskillnaden mellan svenska och imponerade grönsaker uppvisade isbergssallat, med ett konsumentpris på importprodukten som var dubbelt så högt som priset svensk isbergssallat. Svenska tomater, gurkor och lök var dyrare än motsvarande importerade medan förutom isbergssallat även importerad sallat, morot och vitkål hade ett högre pris än inhemska produkter.

Figur 5.4 Olika leds andel av konsumentpriset under 1990 örenkg aooo

Tomat gurka isberg sallad morot vitkål gul lök hanluwn 9401 larm Sami Input DamImport Svan IngenSvenk Import Svenk Limpan Medelvärden mums Ptodueunprü Lyons gosisk butik Källa: SPKsrapportserie 1991:3,Färskagrönsaker

SPK konstaterade att ingen prisstelhet råder på marknaden. Ofta sker flexibel prissättning på grönsakema. Påläggen på grönsaker är sälen lan fasta i procent, utan snarare fasta i ören inom distributions- och handelsledet, menade man. Andra analyser har emellertid visat att procentpåslagen är den vanligaste prissättningsmetoden. L. Ekelund Axelson 1991, doktorsavhandling, Lund, K. Elofsson och K. Åkerblom 1992, examensarbete i ekonomi vid Sveriges lantbruksuniversitet SLU, Ultuna.

SOU 1992:1 19 Kapitel 5 67

I olika sammanhang har det hävdats att svenska produkter missgynnas i dagligvaruhandeln och att handeln skulle prisdiskriminera. Olika studier har emellertid visat att inte tar ut högre procentmargiman en nal på importerade än svenska tomater och gurkor. I studie från en SLU, Alnarp K. Wedelsbäck 1992 studerades värden från tre år och man fick marginaler på både gurka och tomat på 52-68 %. Eftersom utgångspriset är högre på svenska växthusprodukter blir dock marginalen i kronor ofta högre. Såväl producent- konsumentprisema som på de svenska frilandsodlade produkterna isbergssallat, salladskäl, morot, vitkål, lök var dock i genomsnitt lägre än importen. SPK konstaterade också att den s.k. branschnära miljön spelar viktig en roll för prissättningen. Den svenska marknaden är begränsad och de tre stora köparna och den då prisledande föreningen Mäster Grön ansågs ha ett stort kunskaps- och informationsövertag på marknaden. SPK menade att dessa aktörer spelade viktig roll för prisbildningen en. De fristående grossister som finns på marknaden är emellertid viktiga från konkurrenssynpunkt. Ofta ligger deras priser något under de stora dagligvarugrossistemas för att de skall klara konkurrensen. I de fall då butiken köpt produkten direkt från lokala odlare noterades högsta priser, både då det gäller konsumentpris och inköpspriser. Importerade produkter ansågs viktiga för konkurrensen. De svenskodlade grönsakerna har drygt hälften grönsaksmarknaden i av Sverige. Enligt SPK verkar det grossistema har intresse som om ett av att köpa svenska grönsaker trots att de är dyrare än importerade. Man ställer frågan om det verkligen kan så att konsumenterna vara önskar köpa dyra svenskodlade tomater, trots att de kan tillgång till en betydligt billigare importerad kvalitet. tomat av samma Fallstudien gav upphov till frågan växthusodlingen i Sverige om är för kostsam. l SPK:s studie beaktades bara priset. Alla grönsaker betraktas som lika oavsett urspmngsland, sort eller odlingsmetod. Konsumentstudier har emellertid visat en uttalad konsumentpreferens för svenskt, för lokalt odlat och även i vissa fall för ekologiskt odlat. Undersökningar från Statens livsmedelsverk SLV visar det i att genomsnitt finns högre halt av rester av kemiska bekämpningsmedel i importerade produkter än i svenska antalet överskridna men gränsvärden är mycket litet. Det är möjligt att stor del konsumenen av tema betraktar inhemsk, lokalt säkert. Kvalitet osv. som mer är

68 Kapitel 5 SOU 1992:1 19

dels mätbar yttre och inre kvalitet, dels konsumentens uppfattning, vilket givetvis är ett subjektivt begrepp. Mäster Grön, MG, hade år 1990 cirka hälften av den svenska tomat- och gurkproduktionen. För frilandsgrönsaker hade andelen sjunkit till under 10 %. Upp mot 30 grossister handlade med MG. De tre stora dagligvarublockens grossister, ICA, KF och ASK-centralen var störst som uppköpare med en sammanlagd volymandel på 70 %. Fram till år 1990 hade man ett system där varorna till huvuddelen såldes på auktion. I början av maj 1990 började MG att sälja hela sin kvantitet av tomater till ett fast pris. Efter en prognos av skördemängden på onsdagen sattes sedan priset i slutet av veckan. Priset låg sedan på samma nivå under hela veckan men kunde undantagsvis ändras till följd av priset i Holland. Kunderna anmälde hur stor mängd de ville köpa och förband sig då att ta denna mängd. Prissättningssystemet ändrades för att anpassas till köparsidans krav men efter kritik från de mindre köparna återgick man till auktionssystemet. Mäster Grön, som upphörde i januari 1992 genom konkurs, sålde sina medlemmars produkter till första grossistled. Detta grossistled I kännetecknas flexibilitet i prissättningen och effektivitet i inforrnaav tionshanteringen. Tre företag konkurrerar med varandra och har även andra konkurrenter bland enskilda grossistimportföretag. Grossistled i regionerna tillämpar oftast procent-påslag vid prissättning av produkterna till butiksledet. Konkurrensen mellan kedjorna är liten, men enskilda mindre grossistföretag konkurrerar med dessa. Även butiksnivå är procent-påslagsprissättning regel. Detta system gör att en prisvariation i producentled förstärks i butiksled. Livsmedelsutredningen kritiserade dagligvaruhandelns företrädare för att inte sätta pris efter faktiska kostnadskalkyler men fann det inte förvånande med tanke på att såväl butik som grossist dels hanterar en stor mängd artiklar dels inte kan sluta saluföra mindre lönsamma delar av sortimentet, grund av att konsumenten kräver ett visst urval av varor. Sammanfattningsvis kan konstateras att de högre priserna svenska tomater och gurkor i kombination med procentpåslag i handelsleden gör att dessa produkter blir dyrare i konsurnentled än de skulle ha blivit med fast påslag i kronor. För det frilandsodlade sortimentet är förhållandet det motsatta, eftersom de svenskodlade produkterna är

SOU 1992:1 19 Kapitel 5 69

billigare än importen. Prisledarskapet hos auktionen vid Mäster Grön synes i viss mån ha tagits över av den nya auktionen vid Svenska odlarlaget ek. för. En liten del av utbudet ger ett riktpris för en stor del av den svenska produktionen. Auktions- eller fastpris är en fråga som har stor betydelse i trädgårdsnäringen och uppfattningen om resp. systems för- och nackdelar är delad bland såväl odlare som uppköpare.

5.8 Konkurrensförhållanden

SPK ifrågasatte i sin grönsaksprisstudie om distributionsmönstret med många mellanhänder skulle kunna fortleva vid en EG-anslutning. En utveckling skulle kunna vara att utländska producenter och exportörer gick förbi det svenska importörsledet och sålde längre ner i kedjan, till andraledsgrossist eller butik. Utvecklingen talar emot en sådan strukturförändring. Första grossistledet stärker sina positioner inom resp. kedja. All import synes via förstaledsgrossisten. På sikt skulle dock den fysiska distributionen kunna ta andra vägar. Led I har troligtvis ett stort informationsövertag genom långvarig kontakt med exportörema över hela världen. Det geografiska läget talar också för att importen går via led Att importörsfunktionen skulle flyttas ut förefaller emellertid osannolikt. SPKs redovisade också tanken att import skulle kunna ske direkt till större butiker. En stor dagligvarubutik kan exempelvis beställa pallar med ett sortiment som samlats ihop direkt av producenten, då främst livsmedelsindustrin. Denna utveckling bestäms hur stark bindningav en är mellan grossist- och detaljistledet. Livsmedelsutredningen påpekade i sitt betänkande SOU 1987:44 det unika i de svenska partihandelsblockens dominerande ställning, och förespråkade fler leverantörer på marknaden. Större intemationell konkurrens är ett medel att åstadkomma detta. Ökad grad småav skalig och lokal livsmedelsproduktion är ett annat. Trädgårdsnäringens utveckling under 1980-talet har gått mot ökad decentralisering i och med att skånsk grönsaksodling förlorade marknadsandelar gentemot regional odling. Den totala grönsakskonsumtionen ökade. Svenskodlat tog i viss mån marknadsandelar från importen och särskilt lokalt odlade produkter hade framgång. En nisch lokalt och av

70 Kapitel 5

regionalt odlat, den ekologiska odlingen, har varit särskilt framgångsrik. I distributionsledet, inom kedjorna, innebar denna utveckling att den regionala grossisten tog marknadsandelar från det centrala ledet i Skåne. Samtidigt har butikerna fått viss konkurrens från gårdsbutiker, självplock och ökad torghandel. Medan denna senare utveckling tycks fortsätta, kan konstateras att förstaledsgrossisten återtar sin position. Samtidigt har den viktigaste motparten marknaden, Mäster Grön, försvunnit. Utbudet av grönsaker i Skåne, som står för den dominerande delen av produktionen, har splittrats på flera organisationer. Denna splittring kan innebära dels att odlamas förhandlingsstyrka och informationstillgång gentemot köparsidan minskar, dels att man inte kan erbjuda de stora kvantiteter som köparen kräver. Prisfall och förlorade marknadsandelar kan bli följden av en sådan utveckling. Altemativt kan producentema integreras med grossisten. Trädgårdsmästamas ek. för., med leveranser till KF och ASK är ett sådant exempel. Den tredstora aktören ICA är främsta kund hos Sydgrönt ek. för. Samtliga tre köpare är också kunder vid auktionen hos Svenska odlarlaget ek. för., vilket innebär en konkurrens mellan olika odlare. Vad gäller prisbildningen styrs den i hög grad av auktionen, trots att utbudet är väsentligt lägre än det var hos Mäster Grön. Konkurrensen mellan odlama har ökat. Kritik har samtidigt riktats mot detaljistledet att man inte har effektiviserat tillräckligt. Bristande konkurrens ansågs som en anledning. l stället för prissänkning har en ökad differentiering t.ex. vad gäller service och öppethållande genomförts. SPK ansåg år 1987 att trädgårdsnäringen under lång tid hade uppvisat en förvånansvärt hög anpassningsförrnåga. Energi- och arbetskraftsanvändningen hade reducerats och växthusbeståndet fömyats, vilket inneburit en kraftig produktivitetsutveckling och stegrad arealavkastning, speciellt i växthusproduktionen Även producentens andel av det som konsumenten betalar för om grönsakerna är liten, finns det dock en korrelation mellan producentoch konsumentpris. Producentpriset har pressats ner av konkurrensen och konsumentprisema på grönsaker har fallit. Odlama har hittills mött ett ökat konkurrenstryck med produktivitetsökning och därmed prissänkning, i stället för med produktdifferentiering som nya sorter, varumärken, förpackningar, försäljningskanaler. Ett undantag är de

SOU 1992:1 19 Kapitel 5 71

ökade satsningama på direktförsäljning till konsument. Den konstaterade expansionen av den ekologiska odlingen har endast i liten omfattning skett genom en övergång inom den etablerade delen branav schen, utan av nya producentkategorier. En ökad satsning integrerad produktion lP, se avsnitt 13.3.2 kan dock noteras hos frilandsodlingen av grönsaker och i fruktproduktionen. En förutsättning för att odlamas satsningar på att få fram bättre produkter är att informationen når ut till konsument. I alla diskussioner om fri konkurrens måste vikten av informationen detta beom tonas. För att distribution och marknadsföring trädgårdsprodukter av skall kunna ske på ett rationellt sätt måste information priser, kvaom litet och kvantiteter finnas tillgänglig. Avtal måste på grund av produktens begränsade lagringstålighet och relativa känslighet ske snabbt. För att konsumenten skall tillförsäkras produkter god kvalitet till av ett rimligt pris måste både den fysiska distributionen och inforrnationsutbytet ske snabbt.

Kapitel 6 73

6 Odlingsföretagens ekonomi

6.1 Analysförutsättningar

Det finns en tradition inom trädgårdsnäringen att uttrycka det enskilda företagets produktionsekonomi i intäkter från försålda produkter, rörliga kostnader för produktionen av dessa och samkostnader som inte är produktionsbundna. För produkter där avkastningen mäts i kgytenhet som grönsaker i växthus och friland, frukt och bär är det möjligt att beskriva hur avkastningen har förändrats över tiden dock med reservation för frilandsodlade produkters beroende av årsmånen. Däremot är det betydligt svårare att göra detta för produkter som inte är enhetliga till utseende, storlek och form, krukväxter och som plantskoleprodukter. Kostnadsförändringen är väl dokumenterad för enskilda produktionsmedel för produktionsgrenama helhet men som är underlaget bristfälligt. För att lönsamheten för näringen i sin helhet skall kunna beskrivas måste samkostnadema definieras på ett likartat sätt. Men den blandning av olika företagsformer och varierande grad av arbetsinsats från familjen i företaget samt redovisningstekniken innebär stora svårigheter. Trots att Sverige sedan 1979 har fastlagd trädgårdspolitik med en uttalade mål mot vilka den faktiska utvecklingen bör kunna stämmas av finns inga ekonomiska undersökningar av samma typ som inom jordbruket. Uppgifter rörande produktionsekonomin finns dock att tillgå genom Trädgårdsutveckling AB, ägs TRF. Beskrivning som av av de olika kulturgruppemas utveckling får göras i mån tillgång av uppgifter och kompletteras med den allmänna uppfattningen inom näringen och länsstyrelsemas lantbruksenheter. Uppgifter om avkastning och odlingens omfattning kan hämtas från SCB-material och uppgifter priser produkter och produktionsom medel kan erhållas från marknadens aktörer.

74 Kapitel 6

6.2 Odling under glas

Odling under glas bedrevs 1990 en sammanlagd yta av 3,28 miljoner m2 328 ha vid 1460 företag. Av dessa bedrev 586 även frilandsodling. Av växthusföretagen drevs 472 tillsammans med mer än 2 ha åker och 210 med mer än 10 ha åker. Verksamheten i de 1460 växthusföretagen varierar mycket i omfattning, inriktning och beträffande kombinationer med andra näraliggande verksamheter. I det följande kommenteras emellertid enbart lönsamheten i odlingsdelen av företagen.

6.2.1 Köksväxter under glas På större delen av köksväxtarealen under glas odlas tomat och gurka. Även melon och sallat odlas. en mindre areal av Lönsamhetsutvecklingen för växthusodling av tomat och gurka har ingående undersökts i ett examensarbete 1992 vid Institutionen för trädgårdsvetenskap vid SLU, Wedelbäck Katarina: Marknads- och lönsamhetsutveckling för växthusgrönsaker en studie över svensk to- mat- och gurkodling, Alnarp 1992. Studien bygger på bl.a. på bokföringsmaterial från tomat- och gurkföretag. Kompletterande intervjuer har även genomförts av författaren. Tabellema 6.1 och 6.2 är hämtade från detta arbete. Under 1970- och 1980-talen har produktionsmetodema för köksväxter grundligt förändrats. Den viktigaste förändringen är övergång från odling i jord och torv till odling i stenull och andra humusfria substrat. Detta har i sin tur medfört möjligheter till bättre precision vid näringstillförseln. Genom användning av växthustyper som släpper in mer ljus, annorlunda uppbindningsmetoder och skötselrutiner och kunskaper inom blombiologi har man i rationella företag nya

lyckats uppnå skördeökningar i tomatodling från 20 till 40 kgmZ och

i gurkodling från 30 till 60 kgm under denna period. Detta kommer till uttryck första kolumnema i tabellerna 6.1 och 6.2, där indexerade uppgifter fr.o.m. 1980 redovisas. Priset på produkten i odlarledet är mycket starkt korrelerat till auktionsprisema i Nederländerna och det gäller i något högre grad för tomat än gurka. Svensk vara har historiskt kunnat tillgodoräkna sig en visst merpris jämfört med det internationella priset. Så länge som kost-

SOU 1992:1 19 Kapitel 6 75

nadema i Sverige för kapital, energi och arbetskraft är högre än i konkurrentländema är det en förutsättning för produktionen att merpriset kan vidmakthållas. Kostnadssidan domineras av arbete 40 % och energi för uppvärmning 25 %, som tillsammans utgör cirka 65 % de totala rörliga av kostnaderna. Odlingen är således mycket känslig för variationer i energipriset. Samkostnadema domineras totalt räntor och avskrivav ning. Det egna kapitalets andel det totalt arbetande kapitalet är i de av flesta fall mycket litet. Hög skuldsättning innebär stor utsatthet för ränteförändringar. Realräntans utveckling är därför väsentlig för lönsamhetsutvecklingen.

Tabell 6.1 Intäkter och särkostnader inom tomatodling, indexerade värden

Avkastning Medelpris Intäkter Särkostnader Täckningsbidrag

Källa: ExamensarbeteSLU och prognos för 1992

Samkostnadema består till övervägande del kapitalkostnader. 1 takt av med effektiviseringen av produktionen har arbete ersatts med kapital och samtidigt har realräntan ökat. Detta har medfört att samkostnadernas andel av de totala produktionskostnadema har ökat från 30 % ca 1980 till ca 40 % i slutet av 80-talet. Under de senaste åren har därför företagen inte kunnat återinvestera och förnya växthusbetåndet i den utsträckning som skulle vara långsiktigt motiverat.

76 Kapitel 6 Tabell 6.2 Intäkter och särkostnader inom gurkodling, indexerade värden Avkastning Medelpris Intäkter Särkostnader Täckningsbidrag

Källa: Examensarbete SLU och prognos för 1992

Täckningsbidraget i reala värden har minskat i slutet av åttiotalet och början av nittiotalet, bortsett från enstaka goda år, samtidigt som samkostnademas andel av den totala kostnaden har ökat i takt med att arbete ersätts av kapital. Det är därför rimligt att påstå att lönsamheten har minskat, vilket även är den allmänna uppfattningen hos branschfolk och kreditgivare. Andra tecken som styrker detta är antalet beviljade garantilån som har ökat avseende lån till företag som behöver förbättra sin likviditet har minskat avseende lån till investeringar. Under andra halvåret men 1991 fick länsstyrelsemas lantbruksenheter ett kraftigt ökande antal ansökningar om eftergift av garantilån i samband med rekonstruktioföretag som i vissa fall var i konkurs. ner av Odlingsytan har varit i stort sett oförändrad under perioden med en svag ökning efter de goda åren 1986 0ch1987, då det samtidigt skedde en förnyelse av delar av växthusbeståndet. Under innevarande år har framför allt gurkodlingen fått kännas vid väsentliga prisfall, upp emot 25% jämfört med föregående år, som inte låter sig kompenseras av ökade skördar eller lägre kostnader. Detta har sin motsvarighet i Nederländerna men där har prisfallet inte varit lika stort. Även tomatodlingen väsentliga prissänkningar på har fått känna av 15-20%.

Kapitel 6 77

Odlingen av växthussallat i kruka är den kultur inom trädgårdsnäringen som har utvecklat den mest avancerade odlingstekniken. Av utvecklingen att döma har lönsamheten i produktionsgrenen varit tillfredsställande.

6.2.2 Prydnadsväxter under glas Prydnadsväxtodlingen under glas uppgick 1990 till 1,5 miljoner m2 150 ha fördelat cirka 950 företag. Odlingen har utvecklats i flera avseende under de senaste 15 åren. I mitten av sjuttiotalet började rullande bord installeras i växthusen. Det innebar att den effektiva odlingsytan kunde ökas från 67% till ca 80% av bruttoytan. Utbyte av fasta bord har pågått under hela åttiotalet och kan nu anses fullbordat. Ungefär samtidigt introducerade ett svenskt företag rörliga gardiner för skuggningsändamål. Dessa utvecklades sedermera till att även ha en mycket stor energibesparande effekt, upp till 60% i fördraget skick. Med hjälp statliga bidrag har av en mycket stor del av prydnadsväxtodlingen med vinterkulturer installerat energibesparande vävar av något slag. För att göra det möjligt att utnyttja växthusen effektivt under hela året började användningen av assimilationsbelysning bli allmän under början och mitten av åttiotalet. I dag odlas huvuddelen av höst- och vinterkulturer i växthus med tillskottsljus I vissa fall är det nödvändigt för att överhuvudtaget kunna odla kulturen, i andra fall det anses ha en väsentlig kvalitetshöjande effekt. Dessutom har omsätmingshastigheten i odlingen ökat. Även i prydnadsväxtodlingen har investeringar gjorts för att höja rationalitetsgraden och förbättra automatiken. Sammantaget har detta inneburit att omsättningen mätt i antalet enheter per kvadratmeter växthusyta och år ökade fram till slutet ätav tiotalet. Samtidigt har energiförbrukningen för uppvärmning minskat med uppskattningsvis 25% årsbasis. De senaste fyra till fem åren har prisutvecklingen varit mycket svag i genomsnitt för hela sortimentet. I reala priser har det varit en minskning. Detta anses bero kraftig utbyggnad i Danmark en samtidigt som holländska odlare stimuleras att övergå från produktion av gröna växter till blommande växter. Däremot har prisutvecklingen varit något bättre för de kulturer där svensk odling är dominerande

78 Kapitel 6

på sin hemmamarknad. Det gäller stora blommande krukväxter och utplanteringssortimentet. För snittblommoma är bilden inte riktigt densamma. Lökdrivningen av tulpaner är den kultur som har haft den bästa utvecklingen. Genom marknadsföring av den svenska tulpanen och väl utvecklade kvalitetsbegrepp kan tulpanodlingen uppvisa en god lönsamhet som i sin tur har investerats i rationella anläggningar. Rosodlingen genomled en svår period i mitten av sjuttiotalet men har därefter stabiliserats kring nuvarande nivå men med en intensivare produktionkvadratmeter som har möjliggjorts med odling i stenull och tillskottsbelysning. Odlingen bedrivs i huvudsak i nyare anläggningar. Priset är mycket starkt korrelerat till det holländska priset men med merpris för svensk vara. Lönsamheten har varit acceptabel men innevarande år tenderar till att bli svag. De enskilt största särkostnadema är liksom för tomat och gurka arbetskostnader 20% och energikostnader för uppvärmning och assimilationsbelysning 25% som tillsammans utgör, beroende kultur, ca 45%. Prydnadsväxtodling är liksom grönsaksodling mycket kapitalintensiv i investeringsskedet och följaktligen är räntor och avskrivningar en mycket väsentlig kostnadspost bland sarnkostnaderna. Lönsamheten har minskat de tre senaste åren och ett tiotal företag har gått i konkurs. Investeringarna är för närvarande mycket låga beroende dålig lönsamhet och den osäkerhet om framtiden när det gäller ränteutveckling, tillgång bekämpningsmedel, svårigheter att låna m.m. som präglar branschen.

6.3 Frilandsodling

6.3.1 Köksväxter på friland

Efter en längre period av ökande arealer för frilandsodling minskade åter arealema under andra halvan av åttiotalet utom för morötter och isbergssallat som har ökat sina arealer. 1990 uppgick odlingen till 5790 ha vid 1825 företag. Flertalet av dessa företag var jordbruksföretag. Denna typ av frilandsodling bedrivs i huvudsak åkermark efter jordbrukstekniska principer för sådd, skötsel och skörd. En viss förskjutning av odlingen från Skåne och norröver kan konstateras.

Årsmedelprisema har sjunkit i reala termer för alla större kulturer.

Kapitel 6 79

Den dominerande enskilda kostnaden är arbetskostnader i samband med skörd. Variationen är dock betydande mellan kulturema 15men 35% av den totala produktionskostnaden utgörs arbete. av Avräkningsprisema till odlanen har inte följt den allmänna prisutvecklingen, vilket däremot jordbrukets produktionsmedelsindex har gjort. Gapet måste täckas upp av ökade skördar och rationaliseringsförbättringar när det gäller skördekostnader. Den genomsnittliga arealskörden till industrin av vitkål pekar på att det har skett avkastningsen ökning. Det bör dessutom ha skett produktivitetsökning under en perioden. Några dramatiska försämringar lönsamheten har det troligtav vis inte varit. Vissa kulturer har utvecklats bättre andra sämre.

6.3.2 Bär Det helt dominerande bärslaget är jordgubbar följt vinbär av svarta och hallon. De tre bärslagen karaktäriseras hög initial kostnad av en för plantering och etablering för att uppvisa kostnader senare stora för skörd. Huruvida avkastningen har ökat under åttiotalet går inte att analysera eftersom årsvariationen på grund klimatet betyav av är dande. Odlingsytan har ökat för samtliga bärslag fram till slutet av åttiotalet då det förutom för hallon har skett viss nedgång. en För jordgubbar pågår en ökad koncentrering till storstadsområdena, vilket understryker bärets krav på närhet till konsument för bibehållen kvalitet. Förutom enstaka år med svåra klimatförhållande har jordgubbsodlingen visat på god lönsamhet enligt bedömningar från länsstyrelsernas lantbmksenheter. Däremot det internationell syns som om en överproduktion av svarta vinbär för närvarande har sänkt priset och försämrat lönsamheten i denna produktionsgren.

6.3.3 Frukt

Fruktodlingen som omfattar 2390 ha vid 503 företag domineras av äpple, som odlas på fyra gånger så stor areal päron, plommon som och körsbär tillsammans. Som för alla frilandsodlade kulturer är årsvariationema avseende klimatet betydande i fruktodlingen har men nya planteringssystem och förbättrad odlingsteknik utvecklats, som ökar avkastningen per ytenhet och förkortar tiden från plantering till första skörd. Fruktodlingen har en hög initialkostnad för plantering.

80 Kapitel 6

Det pågår för närvarande en satsning på odling av surkörsbär för industrin. Omfattningen av hittills gjorda etableringar är inte så stora men utvecklingspotentialen bedöms vara betydande.

6.3.4 Plantskolor Området plantskolor omfattar ett antal huvudgrupper, som var för sig har olika utvecklingstendenser. Sammanlagt utnyttjas 705 ha för denverksamhet vid 246 företag. Efterfrågan har ökat när det gäller na prydnadsbuskar, häck- och landskapsväxter och perenner, men minskat för bärbuskar och barrväxter. Prognosen för fruktträd och lövfällande träd av svenskt ursprung är positiv när det gäller efterfrågan. Plantskoleodling är mycket kapitalintensiv på grund av de långa kulturtidema som binder resurser i form av mark och nedlagt arbete under kulturtiden. Någon statistik som beskriver branschen i ekonomiska termer finns inte men det finns inget som pekar på att branschen som helhet har större eller mindre problem än andra branscher. Det senaste året har dock marknaden krympt i samband med minskat byggande och sämre finansiella resurser i kommuner och andra offentliga sektorer. Branschen pekar ut tre viktiga områden för att kunna fortsätta utvecklingen och förbli konkurrenskraftiga och det är tillgången på kapital och bidrag för införande av ny teknik, forskning, försök och produktutveckling samt rådgivning. Eftersom plantskoleodling kännetecknas av långa kultunider är det önskvärt med tillräckligt långa anpassningsperioder efter myndighetsbeslut som förändrar förutsättningarna för import och export.

6.4 Sammanfattande synpunkter

Det finns inget som tyder att trädgårdsnäringen som helhet befinner sig i en siuation av kris med konkurser, varsel och nedläggningar. Bland alla kulturslag, som odlas i Sverige på friland och i växthus, finns såväl vinnare som förlorare. För närvarande är tomatodlingen och i viss mån gurkodlingen utsatt för internationell prispress, vilken har sin grund i överproduktion i förhållande till konsumtionen i

Kapitel 6 81

Europa. Detta kan leda till en allvarlig kris om inte balans mellan utbud och efterfrågan snabbt kommer till stånd. Fruktodlama har under flera år drabbats av upprepade skördeskador, vilket har undergrävt ekonomin. År 1992 har skörden varit god, vilket har lett till överskott och låga priser. Några fmktodlingar befinner sig därför i ett allvarligt ekonomiskt läge. Även priserna på svarta vinbär har varit mycket låga under senare år till följd av internationell överproduktion. Odlingen av svarta vinbär uppvisar för närvarande dålig lönsamhet. Det finns enskilda företag, som befinner sig i konkurs eller nära en sådan, men det är i huvudsak interna problem i företaget, eventuellt i en situation av fallande lönsamhet, som har utlöst detta. Om priset på produkterna har en internationell koppling, är kostnaderna för produktionen av inhemsk karaktär. Som tidigare redovisat är de mest väsentliga kostnaderna arbetskraft, energi för uppvämmiing och kapitalkostnader.

6.5 Internationell konkurrenskraft- jämförelse

en med Danmark och Nederländerna

Produktionskosmadema antas allmänt vara högre i Sverige än i våra konkurrentländer Danmark och Nederländerna. För att kunna undersöka detta är det nödvändigt att göra vissa begränsningar, när det gäller merparten av skattelagstiftningen och insatsmedel som har liten betydelse för den totala produktionskostnaden. Därför koncentreras jämförelsen till energi, arbete, kapital och övriga viktiga insatsmedel som koldioxid, bekämpningsmedel och gödselmedel. Undersökningen sker med utgångspunkt från ett större svenskt familjeföretag, när som det gäller storleken får anses konkurrenskraftigt. Alla priser och kostnader är omräknat till svenska kronor med Nordbankens genomsnittliga säljkurser för de fem första månaderna 1992, vilket 93,522 ger Skr för 100 Dkr och 321,931 Skr för 100 NLG. 1 produktionskostnadsanalysema sker all produktion i Sverige med svenska, danska resp. holländska kostnader inom för de faktoramen rer som undersöks. Analysema ger således ingen exakt bild den toav tala produktionskostnaden i land. Konkurrenskraften i resp. gentemot första hand Nederländerna påverkas dessutom av klimatskillnader,

82 Kapitel 6

som påverkar energiåtgången per producerad enhet, men även odlingsperiodens längd. Klimatskillnaden hör till den totala bilden i konkurrenskraften men det är viktigt att hålla isär vad som beror på rena kostnadsskillnader och vad som beror på klimatskillnader. Kostnadseffektivitet är en viktig förutsättning för konkurrenskraften men ger inga garantier för lönsamhet i det enskilda företaget. Den dominerande delen av trädgårdsproduktema är färskvaror och handeln sker dag för dag där utbud och efterfrågan möts i ett pris. I flera länder i Europa har växthusarealema ökat. Vädret har varit gynnsamt, vilket har lett till ett större utbud samtidigt som efterfrågan inte har ökat i motsvarande grad. Detta är den viktigaste orsaken till sjunkande produktpriser. Inför nästa år kommer trycket på marknaden att öka ytterligare efter devalveringar i Finland, Storbritanien och Italien där konsumentema kommer att få reducerad köpkraft. Handelsavtal mellan EG och Polen, Ungern och Tjeckoslovakien kan de närmsta åren skapa ytterligare pristryck på i första hand frukt och grönsaker. I begreppet kostnadseffektivitet ligger även trädgårdsnäringens förmåga att på ett effektivt sätt marknadsföra sina produkter. Marknadsfrågoma tas upp i kapitel

6.5.1 Energi Det är många faktorer, som påverkar de olika ländernas energikostnad i trädgårdsnäringen. Det är svårt att i alla detaljer reda ut begreppen om vilka regler och undantag som finns i de olika länderna. Regeringen i Sverige har nyligen tillsatt en utredning som skall se över de svenska lagtextema kring energiskatter. Energiskatter finns såväl i Danmark som i Sverige. I Danmark avräknas dessa mot momsen och i Sverige reduceras skatten tillsammans med koldioxidskatten redan fakturan. Det tas dock ut en minimiavgift om 5000 kr per företag i Danmark men som andel i produktionskostnaden saknar den betydel- I Nederländerna betalar trädgårdsnäringen 0,3 örekWh i miljöse. avgifter och i Sverige betalar alla förbrukare en svavelavgift, som står i relation till bränslets svavelinnehåll. Förändringar i energibeskattningen i Sverige har medfört att företagen i många fall har fått ompröva sitt energislag och investera i an-

Kapitel 6 83

nan uppvärmning. Detta gäller framför allt de företag använder som olika fraktioner av kol och har medfört kostnad är svår att en som uppskatta storleken av. Även Danmark och Nederländerna har planerade men genomförda förändringar av energibeskattningen det tycks trädmen som om gårdsnäringen i stort kommer att kompenseras för detta. Energiförbrukningen är genomsnittligt något högre per producerad enhet i Sverige än i Danmark och ytterligare något högre än i Nederländerna.

Energipriser netto att betala i svenska kronor sept 1992 för uppvärrnning av växthus inkl verkningsgrad.

förekommerinte i Nederländerna Det finns inget listpris pâ naturgas i Sverige. Vid prissättningen för det enskilda företaget vid övergång till gas är förutsättningen lika kostnad som företaget hade innan konvertering. * I Nederländerna förekommer rabattering av naturgas till den inhemska växthusnäringen. Det statliga gasbolaget ger mängdrabatt till naturgasköparei växthusnäringen. Dessaspecialprisemarelaterastill listprisemas utveckling.

Det är inte ovanligt att företagen kombinerar olika energislag för att med hänsyn till verkningsgraden få det optimala utnyttjandet och lägsta kostnaden. I alla tre länderna förekommer olika kvantyper av titetsrabatter men priserna gäller för förbrukning motsvarande en ca 400 kbm oljaår. Energiavgiften för el är svårare att jämföra då det finns en uppsjö differentierade taxor. Därför utgår priset från kalav kylpriset som används i produktionskalkyler i de olika länderna. l Nederländerna har 20% företagen eltillverkning. Vid inveca av egen steringar i naturgas och elkraft för olika ändamål skiljer sig anslutnings- och abonemangsavgifter mellan de olika länderna och dessutom mellan leverantörerna inom länderna det är inte generellt men och därför omöjligt att använda i kalkylsammanhang för hela branscher.

84 Kapitel 6

I de jämförande kalkylema förutses att företagaren i resp. land använder det billigaste energislaget i produktionen vilket för Sverige är E0 Danmark E0 4 och för Nederländerna naturgas. Vid energianvändning utanför växthus för t.ex. kyllagring, traktorbränsle, pumpdrift m.m. utgår inga energiskattenedsättningar i Sverige.

6.5.2 Arbetslöner Arbetslönen och lagstadgade avgifter och försäkringar är kända från avtalen mellan arbetsmarknadens parter i de olika länderna. Kostnaden för arbetskraft byggs upp olika sätt i de olika länderna när det

gäller andelen lagstadgade avgifter men undersökningen använder sig

av företagets nettokostnad per arbetad timme inkl. semesterersättning, avgifter och försäkringar enligt lag och avtal men exkl. övertidsersättning för en vuxen trädgårdsarbetare med fyra års erfarenhet.

Timkostnad Sverige Danmark Nederländerna Lön per arbetadtimme 105 91 95

Timkostnaden är således något högre i Sverige än i såväl Danmark som Nederländerna. Produktiviteten finns inte undersökt för trädgårdsbranschen men det anses allmänt att holländsk arbetskraft är effektiv. Detta anses bero en stor andel ackordslöner och att trädgårdsnäringen är så koncentrerad kring vissa orter att arbetstagaren har kunnat specialisera sig olika moment, som sedan genomförs på flera olika företag. Dessutom anses det att konkurrensen på arbetsmarknaden har varit högre i såväl Danmark som Nederländerna och att detta har påverkat produktiviteten positivt.

6.5.3 Kapital I kapitalkostnaden värderas endast räntan och avskrivningen, medan amorteringsvillkor och beskattningregler lämnas därhän. Det är självklart att varje upplåningssituation värderas vid varje tillfälle bankav en och därför kan en exakt jämförelse inte göras. Generellt sett är villkoren för lån något stramare i Danmark och Nederländerna å men andra sidan är räntenivån lägre i dessa länder. I Sverige finns det nu-

Kapitel 6 85

mera mycket små möjligheter att utnyttja avlyft till Hypoteksföreningar och Industrikredit på grund av skärpta krav, när det gäller lönsamhet och säkerhet för lån. Kraven på säkerhet har tidigare tillfredställts av den statliga lånegarantin men efter införandet av delat risktagande har avlyftsinstituten varit mycket restriktiva med Övertagande av banklån. Detta har betytt en högre upplåningsränta än för motsvarande investeringari Danmark och Nederländerna. Den genomsnittliga räntekostnaden i de olika länderna har räknats fram efter de olika ländernas krav på eget kapital, avlyftsmöjligheter och ränta på topplånen. Räntan på eget kapital har åsatts samma räntesats som för topplånen. Ränteberäkningen avser våren 1992.

Genomsnittlig upplåningsränta för trädgårdsnärin gen Sverige Danmark Nederländerna Genomsnittsräntai % 13,25 11,75 10,10

Kapitalkostnaden avgörs utöver räntenivån av kostnaden för investeringar. En viktig del i denna kostnad vilka finansiella stöd näringen kan erhålla. I avsnitt 9.6.1 och 9.6.2 redovisas de stöd som anses ah stor betydelse för trädgårdsnäringen för trädgårdsnäringen i Danmark och Nederländerna. De statliga stödforrnema särskilt i Nederländerna tycks ha minskat i betydelse de senaste åren. Däremot kan de ha haft relativt stor betydelse under uppbyggnaden av trädgårdrnäringen under sjuttiotalet. Regionala stöd i vissa länder kan fortfarande ha en väsentlig betydelframför allt i södra Europa. Även i Sverige har betydande belopp se, kommit trädgårdsnäringen till del över statsbudgeten i form av direkta bidrag, avskrivningslån, glesbygdsstöd och andra regionala insatser. Däremot är det rimligt att anta att investeringskostnaden i Nederländerna och Danmark är något lägre grund av det generellt högre kostnadsläget i Sverige samtidigt som kostnaderna ökar något för att klara svenska normer för snölast vid byggnation i inlandet norr om Skåne. Å andra sidan markprisema i Nederländerna betydligt är t.ex högre än i Sverige. I kalkylema räknas med samma investeringskostnad men en beräkning görs av hur investeringskostnaden påverkar produktionskostnaden.

86 Kapitel 6

6.5.4 Övriga insatsmedel

All växthusproduktion sker i huvudsak från sticklingar och småplantor i olika utvecklingsstadier. Den procentuella skillnaden i produktionskosmaden för färdigvara mellan länderna antas även gälla sticklingar och småplantor, eftersom förädlingen sker med samma produktionsmedel som för färdigvara. Koldioxid är ett nödvändigt produktionsmedel, som finns naturligt

i luften ca 200 ppm, men utnyttjas i växthusproduktion i högre koncentrationer ca 800 ppm.

I Nederländerna utnyttjas koldioxid direkt från rökgasema vid förbränning av gas och produktionskosmadema belastas således inte av kostnader för koldioxid. I Danmark köper odlama koldioxid som bulkvara i tank och betalar ca 2,75 krkg Med samma leveranssätt kostar motsvarande vara ca 4,50 krkg i Sverige. För bekämpningsmedel och handelsgödselmedel finns inga direkta jämförelser gjorda men för enstaka produkter finns uppgifter som tyder på att svenska odlare har ca 25% högre kostnad än danska och holländska odlare. En del av detta kan förklaras av prisregleringsoch miljöavgifter.

6.5.5 Produktanalyser Krukväxter Två analyser har gjorts för krukväxtkulturer med olika kulturlängd, arbetsinsatser o.s.v. Det är viktigt att komma ihåg att jämförelsen gäller i ett medelstort svenskt företag. Högt rationaliserade och specialinriktade företag i både Danmark och Nederländerna kan producera till ytterligare sänkt produktionskostnad

J ulstjårna krst Sverige Danmark Nederländerna Varukosmad 3,64 3,32 3,27 Belysning 1,37 1,40 1,23 inkl investering

SOU 1992:1 19 Kapitel 6 87

Enligt tidigare givna förutsättningar är produktionskostnaden ca 10 % högre i Sverige än i Danmark och ca 16 % högre än i Nederländerna. Den viktigaste skillnaden i absoluta tal är kostnaderna för energi och kapital. Om det är så att den totala investeringskostnaden är 10 % lägre i Danmark och Nederländerna grund av det högre svenska kostnadsläget ökar skillnaden i produktionskostnad till 14 % resp. 20 %. Den verkliga skillnaden i produktionskostnad blir ytterligare något större om hänsyn tas till skillnader i klimat länderna emellan.

Krukkrysantemum krst Sverige Danmark Nederländerna Varukostnad 4,15 3,82 3,78 Belysning --- --- --inkl investering

För krysantemumkulturen blir skillnaden i produktionskostnad något lägre beroende på att andelen varukostnad är större än i exemplet ovan. Alla skillnader i varukostnad är dock inte beaktade.

Tomater Tomater. Produktionskostnaderkrm2. Exkl försäljningskostnader Sverige Danmark Nederländerna

rörelsekapital Ovriga kostnader 35,00 35,00 35,00 Summakostnader 424,30 377,30 365,30 Differens 12,5% 16,2%

Tomater. Produktionskostnaderkrkg. Sammaskörd i resp. land. Exkl försäljningskostnader. Sverige Danmark Nederländerna 10,60 9,43 9,13 Differens 12,5% 16,2%

Ovanstående jämförelse förutsätter att produktionen sker i Sverige med svenska, danska resp. holländska kostnader. Om även klimatskill-

88 Kapitel 6

naden och ljusinstrålning beaktas, när det gäller avkastning och energiåtgång, ökar differensen per producerad enhet.

Tomater. Produktionskostnadkrkg. Beaktande av klirnatskillnader. Exkl. försäljningskostnader. Sverige Danmark Nederländerna 10,61 9,43 7,03 Differens 12,5% 50,1%

Om antagandet att den totala investeringskostnaden är 10% lägre i Danmark och Nederländerna är riktigt blir produktionskostnaden i krkg Sverige Danmark Nederländerna 10,61 9,16 6,85 Differens 15,8% 54,9%

F rilandsgrödor I stort sett alla frilandsgrödor som frukt, bär och grönsaker karaktäriseras av en kort och arbetsintensiv säsong för framför allt skördearbete. I en vitkålsproduktion kan 35% av kostnaderna vara arbetskostnader. Plantskoloma har något bättre förutsättningar att jämna ut sysselsättningen över året men med en topp under vår och höst. Konkurrenskraften påverkas i första hand av tillgången på arbetskraft och kostnaden för arbetskraft. I Sverige är både tillgängligheten sämre och kostnaden högre än i konkurrentländema Nederländerna och Västtyskland. Trädgårdsnäringen har uppvaktat finansdepartementet i dessa frågor och refererar där till den tyska lagstiftningen när det gäller säsongsanställd personal, som innebär reducerade lagstiftade sociala avgifter för sådan arbetskraft. Prisreglerings- och miljöavgifter ger merkostnader för den enskilde producenten. Prisregleringsavgiftema återförs emellertid kollektivt till näringen.

Kapitel 7 89

7 Trädgårdspolitik m.m.

I direktiven till denna utredning anges att konsekvenserna av 1979 års trädgårdspolitiska beslut och de politiska beslut som därefter fattats bör utvärderas. Såväl nationella som internationella beslut på områden, där trädgårdsnäringen endast utgör en mindre sektor, skapar ändrade förutsättningar för trädgårdsnäringen. Därför ges här en redovisning av de politikområden, som har betydelse i detta samtnanhang.

7.1 Trädgårdspolitiskt beslut år 1979

Den nuvarande statliga trädgårdspolitiken har lagts fast beslut genom av riksdagen år 1979 prop. 197879:136, JoU 197879:29, SkU 197879:47, rskr. 1978792399. Vid utfomtningen av trädgårdspolitiken utgick statsmakterna från två betänkanden SOU 1978:51, Svensk trädgårdsnäring: Produktion, rationalisering och internationella förhållanden och Ds Jo 1978:13, Svensk trädgårdsnäring: Rådgivning från 1974 års trädgårdsnäringsutredning.

7.1.1 Allmänna riktlinjer trädgårdspolitiska mål - Jordbruksministem anförde i propositionen att statsmakterna alltsedan den s.k. energikrisens dagar vid ett flertal tillfällen hade haft att ta ställning till olika åtgärder för att stödja trädgårdsnäringen och att det sedan lång tid tillbaka hade satsats icke obetydliga samhälleliga resurser på forskning, försök, rådgivning och finansiellt stöd till näringen. Ett uttalat övergripande mål hade dock saknats från samhällets sida. I likhet med 1974 års trädgårdsnäringsutredning och flertalet remissinstanser fann jordbruksministem det därför motiverat att dra upp vissa riktlinjer för politiken på trädgårdsområdet mot vilka sedan samhällets insatser området skulle kunna stämmas av. Denna uppfattning delades också av jordbruksutskottet. De riktlinjer, som därefter lades fast, innebär att de som arbetar inom trädgårdsnäringen skall ha en ekonomisk och social standard, som är likvärdig med den som erbjuds inom andra näringar. Näringen

90 Kapitel 7

skall erbjuda trygg sysselsättning och god arbetsmiljö. Samtidigt skall konsumenterna tillförsäkras produkter av god kvalitet till rimliga priser. Utredningen föreslog också efter mönster från jordbruket att ett beredskapsmål skulle fastställas. Jordbruksministem fann det dock inte nödvändigt att av beredskapsskäl upprätthålla en hög produktion av trädgårdsprodukter och avvisade utredningens förslag i denna del. Utskottet var av samma åsikt som jordbruksministem. Den svenska produktionen skulle även i framtiden till sin omfattning och inriktning vara beroende sin internationella konkurrensav kraft. I utlandet subventionerade produkter eller dumping skulle inte få inverka på den inhemska produktionens omfattning. Som en allmän utgångspunkt för riksdagsbeslutet gällde dock att den av utredningen prognosticerade konsumtionsökningen i första hand borde under den svenska odlingssäsongen tillgodoses genom en utökad svensk produktion. För att stimulera den inhemska produktionen skulle näringens intemationella konkurrenskraft stärkas på olika vägar. Det dåvarande gränsskyddet skulle därför behållas men justeras med hänsyn till förändringar i bl.a. odlingsbetingelser och transportförhållanden sedan de då gällande tullama fastställdes l950-talet. Staten skulle även i ökad omfattning satsa på forskning, försök, rådgivning och finansiellt stöd. l riktlinjerna framhölls också betydelsen för de ekonomiska förhållandena inom näringen av att stabila avsättningsförhållanden kan uppnås för produkterna och att distribution och handel bedrivs på ett effektivt sätt. Det ansågs också angeläget från konsumentsynpunkt att den prisövervakande myndigheten så långt möjligt regelbundet följer prissättningen på trädgårdsprodukter, Slutligen framhölls också att trädgårdsnäringen bör utnyttjas för att uppnå samhälleliga regionalpolitiska mål samt att det från sociala utgångspunkter är angeläget med förbättringar i fråga om bl.a. ordnad ledighet och i större utsträckning arbete året om.

7.1.2 Trädgårdspolitiska medel För att effektivt kunna omsätta de trädgårdspolitiska riktlinjerna i praktiskt handlande krävs ändamålsenligt utformade medel. Den uppsättning och utformning av medel, som blev resultat 1979 års beav

Kapitel 7 91

slut, bygger liksom de allmänna riktlinjerna på förslag av 1974 års trädgårdsnäringsutredning. I syfte att minska följdverkningama av de stora variationema i lönsamhet som förekommer mellan olika år föreslog 1974 års trädgårdsnäringsutredning att en särskild fond skulle tillskapas benämnd Fonden för marknadsfrämjande åtgärder inom trädgårdsnäringen. Från denna föreslogs att odlama i efterhand skulle kunna erhålla pristillägg efter odlingssäsongen om skälig kostnadstäckning inte erhållits. Fonden skulle även kunna användas för att finansiera stödköp, lagringsbidrag och andra mot marknaden riktade åtgärder. Finansieringen av fonden föreslogs ske med budgetmedel, medel inom jordbruksprisregleringen och med produktavgifter på såväl inhemsk produktion som importerade produkter. För administrationen föreslogs att ett särskilt regleringsorgan skulle bildas. I proposition anförde jordbruksministem att han inte, bl.a. med hänsyn till den tveksamhet som anförts av remissorganen, var beredd att ta ställning till den delen av utredningens förslag. Han förordade därför att förslaget skulle övervägas ytterligare. Utskottet delade jordbruksministems bedömning. De trädgårdpolitiska medlen, som fastlades genom riksdagsbeslut år 1979, kom därför endast att bestå av gränsskydd i form av tullar samt av rationaliseringsbefrämjande insatser i form av finansiellt stöd till odlingsföretag, av rådgivning, samt av forskning, försöksverkamhet och undervisning. I proposition och utskottsbetänkande behandlas endast den närmare utformningen av gränsskydd, finansiellt stöd och rådgivning. Förslag om forskning och försök redovisades i form av ett betänkande som utredningen lämnade år 1981, varför 1979 års trädgårdspolitiska beslut endast mycket kortfattat berör dessa ämnesområden.

7.2 Livsmedelspolitik

Historiskt sett har det i Sverige funnits ett starkt samband mellan jordbrukspolitik och trädgårdspolitik. När statsmakterna har ändrat jordbrukspolitiken har de oftast samtidigt eller med någon fördröjning gjort följdändringar som berör trädgårdsnäringen. Genom 1979 års trädgårdspolitiska beslut fick trädgårdspolitiken självständig en mera roll gentemot jordbrukspolitiken.

92 Kapitel 7

Genom beslut av 1985 års riksdag utvidgades de jordbrukspolitiska riktlinjerna till att avse hela livsmedelskedjan. Begreppet jordbrukspolitik ersattes då av det vidare begreppet livsmedelspolitik. Riksdagen beslutade den 9 juni 1990 om en genomgripande reform av livsmedelspolitiken prop. 198990:46, JoU25, rskr. 198990:327. Det tidigare livsmedelspolitiska beslutets mål och medel ändrades radikalt. Det nya beslutet innebär att prisstödets roll som livsmedelspolitiskt medel tonades ned, samtidigt som direkta medel för att uppnå nya eller reviderade mål angående miljö, landskapsvård, regional fördelning och beredskap förstärktes. Flertalet interna regleringar avskaffades fr.o.m. den l juli 1991, vilket innebär att priserna på de flesta prisreglerade produkterna nu skyddas enbart med hjälp av ett gränsskydd. Jordbruksproducentema måste i högre grad, i likhet med vad som alltid har gällt trädgårdsproducenter, själva aktivt arbeta för att finna avsättning för sin produktion. Riksdagen beslutade också att övergången till en mer avreglerad marknad för jordbrukets produkter skulle ske under socialt acceptabla fonner. Under en övergångsperiod fr.o.m. den 1 juli 1991 vidtas därför särskilda åtgärder bl.a. för att stimulera en varaktig omställning till alternativ markanvändning. Inlösensystemet för spannmål skall avvecklas stegvis för att vara helt avvecklat den l juli 1994. Under denna period sänks det garanterade inlösenpriset successivt till 90 örekg. För att spannmålsodlamas inkomster inte ska sjunka för drastiskt ges ett inkomststöd under tre år. För år 1992 uppgår detta till 700 krha. Särskilda stödåtgärder riktas också till de skuldtyngda jordbrukare, som under övergångsperioden kan komma att ekonomiska svårigheter till följd av avvecklingen av den interna marknadregleringen. Stödet ges dels som stöd för rekonstruktion av jordbruksföretag eller som avvecklingsstöd, dels i form av rådgivning m.m. Det livsmedelspolitiska beslutet innebär att miljömålet i jordbrukspolitiken skall vara att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och att minimera jordbrukets miljöbelastning. Kostnaderna för de olika åtgärderna under en övergångsperiod fram till den l juli 1996 beräknades av riksdagen uppgå till 13,6 miljarder kronor exkl. kostnader för inlösen av spannmål. Sedan det livsmedelpolitiska beslutet fattades har Sverige ansökt om medlemskap i de europeiska gemenskapema. Regeringen har publicerat en s.k. grönbok där en första kartläggning av konsekvenserna av

Kapitel 7 93

ett medlemskap inom resp. område har redovisats. Av denna studie framgår att EG:s stöd till jordbruket i dag ligger på en lägre nivå än den svenska. En anpassning av stödnivån är därför nödvändig, vilket förutsätter förändringar av den svenska jordbruksproduktionen i olika avseenden. Studien visar även att en lägre prisnivå för flertalet produktionsgrenar inom animalieområdet är att förvänta vid ett medlemskap. Regeringen har tillkallat en särskild kommission omställningskommissionen för att förbereda den avstämning av omställningsbeslutet i 1990 års livsmedelspolitik, som ska ske efter det att EG har lagt fast principerna för sin kommande jordbrukspolitik. Utgångspunkten för kommissionens arbete bör enligt direktiven vara att omställningen av jordbruket skall fullföljas ett sådant sätt att Sverige vid inträdet har en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring och livsmedelsindustri. Det är också angeläget att det svenska jordbruket får möjlighet att konkurrera på lika villkor med omvärlden. I direktiven till kommissionen konstateras att det återstår ett omfattande arbete bl.a. med att analysera kostnadsläget för svensk livsmedelsproduktion och livsmedelsindustri innan det är möjligt att överblicka alla konsekvenser av ett medlemskap. EG:s gemensamma jordbrukspolitik inkl. trädgårdsfrågoma ingår inte i EES-avtalet, varför detta område återstår att förhandla med EG om. Omställningskommissionen har i ett delbetänkande i september 1992 redovisat sitt arbete vad gäller vegetabiliesektoms anpassning, export av förädlade livsmedel och åtgärder för ekologisk produktion. I det fortsatta arbetet kommer kommissionen att behandla animalieproduktionens anpassning, mål och medel för att bevara ett öppet och levande kulturlandskap, stödet till norra Sverige m.m.

7.3 Näringspolitik

l direktiven till denna utredning framhålls att utgångspunkten för utredningsarbetet bör vara den inriktning av näringspolitiken, som har lagts fast av riksdagen prop. 199192:38, FiUlO, rskr. 1991921108. I propositionen, som behandlar inriktningen av den ekonomiska politiken, finns ett särskilt avsnitt om en ny näringspolitik. Från detta avsnitt, som inte föranledde någon kommentar från utskottets sida, kan följande citeras:

94 Kapitel 7

En rad förändringar kommer att ge näringspolitiken ett nytt innehåll. Generella insatser för näringslivsklimatet, fungerande marknader, avreglering och konkurrens blir viktiga delar i en ny näringspolitik. Förändringarna innebär en omprövning av den hittills förda, selektiva politiken, som bl.a. bestått av ett stort antal olika finansiella stöd till näringslivet. Både företagsstöd och skatter påverkas således av en omläggning av näringspolitiken. Risken för snedvridning av konkurrensen på grund av olika former av stöd och selektiv beskattning är stor. Företagsstöd till vissa branscher konserverar befintliga strukturer och minskar dynamiken i näringslivet. Förutom de principiella skäl som finns för att avveckla företagarstöd innebär de skattesänkningar som föreslås att kravet besparingar inom statsbudgeten ökar. Då skattesänkningama kommer alla delar av näringslivet till godo bör dessa också till stor del kunna finansieras genom besparingar i befintliga företagsstöd. Regeringen kommer att i budgetpropositionen redovisa en samlad bild av de besparingar som skall göras. Med anledning av budgetpropositionen 199192 beslöt riksdagen följdenligt att anslaget för Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering dras ned under budgetåret 199293 och avvecklas helt fr.0.m. budgetåret 199394. I enlighet med den nya näringspolitikens riktlinjer har riksdagen hösten 1991 beslutat om skattelättnader prop. 199192:60, SkU10. Förändringarna gjordes enligt propositionen för att ge bättre arbetsbetingelser för de mindre företagen. Regeringen har även aviserat att den hösten 1992 skall lägga fram en proposition på företagsbeskattningens område mot bakgrund av bl.a. förslag i betänkandet Neutral företagsbeskattning SOU 1991: 100 och betänkandet Fortsatt reformering av företagsbeskattningen SOU 1992:67. I det senare föreslår utredaren bl.a. att bolagsskatten och motsvarande för enskild näringsverksamhet sänks till 25 %, att förlustutjämning skall ske inte enbart mot efterföljande års vinster utan även mot vinster under de tre senast föregående åren samt en modell för kvittning av underskott i aktiv, nystartad näringsverksamhet mot inkomst av tjänst i högst fem år. Förutom skattelätmader har även riksdagen med anledning av den s.k. Småföretagarpropositionen prop. 199192:51, NU 199192:4

Kapitel 7 95

beslutat om förenklingar av regelverket för de mindre företagen. Regeringen har i propositionen också förutskickat att den skall återkomma med förslag om småföretagens riskkapitalförsörjning. I departeen mentspromemoria från Näringsdepartementet Ds 1992:20 diskuteras införandet av ett nyföretagarlån efter mönster från Tyskland. Enligt protokoll den 22 september 1992 över uppgörelsen mellan regeringen och socialdemokratiska arbetarpartiet, kommer den av regeringen aviserade skattelättnaden för egenföretagare, beräknasom des uppgå till 2,5 miljarder kronor, inte att genomföras Förmögennu. hetsskatten behålls t.o.m. år 1994. Parterna har delade meningar om vad som skall ske därefter. Skattesatsen för kapitalinkomster skall ligga kvar på 30 %. Senare anpassning till internationellt konkurrenskraftig nivå skall övervägas.

7.4 Miljöpolitik

I 1979 års trädgårdspolitiska beslut ingår inga uttalade miljömål. De mål och åtgärder, som har beslutats inom miljöområdet för jordbruket, har i praktiken kommit att i tillämpliga delar även gälla för trädgårdsnäringen även om detta inte klart har uttalats vid riksdagsbehandlingen. Jordbrukets miljömål prop. 198485:166, JoU33, rskr. 198485: 393 innefattar följande tre delmål: att begränsa de negativa biverkningarna från jordbruket den omgivande miljön, att bevara vissa inslag i den svenska naturen som är beroende av jordbruket eller i vissa fall samspelet mellan jordbruket och den omgivande naturen, att tillse att produktionsförmågan hos de utnyttjade resurserna inte på lång sikt föröds.

I 1990 års miljöpolitiska beslut fastlades ett sektorsansvar för miljön och för vården av naturresursema. Detta innebär att såväl näringsidkare som myndigheter inom resp. verksamhetsområde i ökad utsträckning måste ta ansvar för att miljömålen uppfylls. I de av riksdagen år 1988 beslutade miljöförbättrande åtgärderna i jordbruket prop. 1987882128, JoU24 rskr. 198788:374 ingår att , reducera kväveläckaget med 50 % till år 2000.

96 Kapitel 7

Riksdagen beslutade år 1987 en halvering av användningen av om bekämpningsmedel i jordbruket mellan åren 1986 och 1990. Enligt riksdagsbeslut år 1990 skall en ytterligare halvering av bekämpningsmedelsanvändningen genomföras till strax efter år 1995. Hälso- och miljöriskema med användningen av bekämpningsmedel skall också minskas genom övergång till mindre farliga preparat och genom bättre teknik vid hantering och spridning. Närmare redogörelse för bekämpningsmedel och andra miljöfrågor finns i kapitel 13.

7.5 Regionalpolitik

Den regionalpolitiska aspekten berörs knapphändigt i 1979 års trädgårdspolitiska beslut. Riksdagen uttalade dock: att den regionala trädgårdsproduktionen är av betydelse när det gäller att tillgodose konsumenternas behov av färska produkter, att trädgårdsnäringen i vissa områden har stor regionalekonomisk betydelse, att det är angeläget att trädgårdsnäringens möjligheter utnyttjas för att uppnå regionalpolitiska mål.

I 1985 års livsmedelspolitiska beslut ingår ett regionalpolitiskt mål. Detta innebär att de jordbrukspolitiska medlen skall användas så att de också främjar god regional balans. I 1990 års livsmedelspolitiska en beslut betonades ånyo det regionalpolitiska målet och att livsmedelspolitiken bör bidra till regional utjämning av sysselsättning och välfärd. Riksdagen framhöll i 1985 års beslut att den av regionalpolitiska skäl fann det angeläget att ha kvar det särskilda prisstödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige och att detta stöd också är betydelsefullt från beredskapssynpunkt. Stödet till jordbruket i norra Sverige har fram till budgetåret 199192 haft till syfte att kompensera för de merkostnader som uppstår på grund av skillnader i klimat, transportavstånd m.m. Genom riksdagsbeslutet om den nya livsmedelspolitiken i juni 1990 ändrades grunderna för stöd till jordbruket i norra Sverige. Enligt beslutet skall eventuella kraftigare sänkningar av produktprisema i jordbruket i övriga delar av landet inte tillåtas få motsvarande återverkningar i norra Sverige. Lönsamheten i det norrländska jordbruket

Kapitel 7 97

skall inte tillåtas sjunka nänmvärt som en följd av reformen. Därigenom kommer i princip norra Sverige att undantas från den produktionsanpassning som följer av reformen. Stödet till jordbruket i norra Sverige uppgår under innevarande budgetår till 889 miljoner kronor och utgår i form av ett pristillägg för kött, mjölk, smågrisar, potatis, getter och ägg samt som stöd till mejerier, slakterier och äggpackerier. Trädgårdsnäringen omfattas således inte av denna stödfonn. Under åren 198741992 genomfördes särskilt åtgärdsprogram ett för jordbruket i norra Sverige, i vilket sysselsättningen sattes i centrum och gick före t.ex. krav på storleksrationalisering. Genom bl.a. investeringsstöd, utvecklingsprojekt, forsknings- och försöksverksamhet samt utbildning och rådgivning har stöd lämnats från samhällets sida för tillkomsten av kombinationsföretag där främst jordbruk men även trädgårdsproduktion kan ingå som en del. Programmet har i alla delar kunnat främja trädgårdsnäringen. Ett beslut av riksdagen i mars 1990 innebar att regionalpolitiken gavs bättre resurser och effektivare arbetsfonner. Länens roll i regionalpolitiken ökade och besluten decentraliserades. På detta sätt förbättrades varje regions möjlighet att själv ta vara på sina resurser och utvecklingsmöjligheter. Eftersom jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk är viktiga näringar för sysselsättningen i glesbygd kan glesbygdsstöd utgå till de areella näringama. För växthusföretag kan inom de särskilda stödområdena även lokaliseringsstöd utgå om projektet är av särskild betydelse för sysselsättningen.

7.6 Energipolitik

Energipolitiken har tidigare främst haft ett fiskalt syfte. Under slutet av 1970-talet och under 1980-talet genomfördes åtskilliga skattehöjningar som motiverades av bl.a. energihushållningsskäl och strävandet att ersätta olja med andra energislag. Allmän energiskatt utgår på dels fossila bränslen, dels el. En koldioxidskatt utgår på fossila bränslen. För uttag av energiskatter inom industrin och växthusnäringen har sedan länge gällt speciella nedsättningsregler. För beräkning av energi- och koldioxidskatt för växthusuppvärmning vid yrkesmässig växthusodling begränsas skatten till 15 % av den generella skattesatsen.

98 Kapitel 7

Värdet av nedsättningen uppskattas till ca 90 miljoner kronor för budgetåret 199091. I prop. 1991922150 föreslog finansministern att nedsättning av allmän energiskatt och koldioxidskatt för den energiintensiva industrin och växthusnäringen, i den form den då hade, skulle avskaffas. I stället föreslogs att den allmänna energiskatten på bränslen och elektrisk kraft slopas för industrin och växthusnäringen samt att koldioxidskatten bestäms till en fjärdedel av den allmänna nivån. Energiskatteomläggningen skulle helt finansieras inom energisektorn. Koldioxidskatten höjdes därför från 25 till 32 örekg utsläppt koldioxid. Under åren 1993 och 1994 gäller särskilda övergångsregler. För växthusodlingen gäller att både den allmänna energiskatten och koldioxidskatten satts till 15 % av den generella skattesatsen för bränsle. Först år 1995 slopas den allmänna energiskatten för bränsle. Koldioxidskatten höjs däremot då till 25 % av den generellt skattesatsen. I samband med riksdagsbehandlingen framhöll näringsutskottet i ett yttrande att den svenska växthusnäringen är utsatt för en hård importkonkurrens dels genom höga energiskatter, dels genom hög energiåtgång till följd ett kallare klimat. Även skatteutskottet framhöll att av växthusnäringen är utsatt för en mycket hård imponkonkurrens och anförde: Utöver högre energiskatter gör vårt kallare klimat att energiåtgången är väsentligt högre än för konkurrenterna. Växthusnäringen kan därför utan överdrift sägas vara i större behov än någon annan näring av låga energiskatter.

7.7 Konkurrenspolitik

Den nuvarande konkurrenslagenKL trädde i kraft år 1983. Bakgrund-

en till lagen var krav på skärpta konkurrensregler, speciellt möjligheter att ingripa mot konkurrensbegränsande företagsförvärv. Syftet med KL är att främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens. Konkurrensideologin är således ledstjäman men det betyder inte att lagen syftar till att åstadkomma en fullständigt ohämmad konkurrens. I stället talas i lagens förarbeten om en effektiv konkurrens, dvs. en konkurrens som driver utvecklingen i den riktning som på längre sikt kan förmodas innebära det bästa utnyttjande av samhällets resurser. Vissa begränsningar av konkurrensen anses således inte bara tillåtna utan kan vara förmånliga och rent av nödvändiga. Lag-

Kapitel 7 99

stiftningen riktas således enbart mot s.k. skadliga konkurrensbegränsningar. Ett förslag till ny konkurrenslag har upprättats av Näringsdepartementet under år 1992. Promemorieförslaget innebär att konkurrensreglerna i en ny svensk konkurrenslag utformas på i princip samma sätt som EG:s konkurrensregler i Rom-fördragets artiklar 85 och 86. Konkurrensreglerna för de rent svenska förhållandena får därmed i princip samma utformning som de konkurrensregler för handeln mellan Sverige och ett EFTA- eller EG-land som kommer att ingå i en planerad EES-lag. Förslaget innehåller ett förbud mot avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden, har till som syfte eller resultat att konkurrensen på den svenska marknaden hindras, inskränks eller snedvrids på ett märkbart sätt. Från detta förbud skall undantag kunna medges dels i enskilda fall genom beslut av konkurrensmyndigheten, dels för avtal och samordnade förgrupper av faranden enligt särskilda föreskifter. Avtal eller avtalsvillkor liksom beslut som är förbjudna skall vara ogiltiga. Förslaget innehåller vidare ett förbud mot varje missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerande ställning på marknaden. Gemensamt för de båda förbuden är enligt förslaget överträdatt en else skall kunna medföra skadeståndsskyldighet samt kunna föranleda konkurrensrättsliga ingripanden i form av dels åläggande vid vite att upphöra med pågående överträdelse, dels åläggande att utge konkurrensskadeavgift för en redan begången överträdelse. Det skall finnas möjlighet för ett företag att efter ansökan hos konkurrensmyndigheten erhålla en förklaring om att förbuden inte är tillämpliga icke-ingripandebesked. Inom olika delar av den svenska ekonomin finns betydande inslag av konkurrensbegränsningar. Många marknader är s.k. oligopolrnarknader med ett fåtal dominerande företag. Inom livsmedelsindustrin och livsmedelshandeln finns exempel på detta. Vertikal integration mellan olika led i kedjan producent-konsument karaktäriserar också dessa branscher, liksom horisontella konkurrensbegränsningar i form av prissamverkan eller uppdelning av marknaden. Regleringar, inte minst på jordbrukets område, utgör typ konkurrensbeen annan av gränsning.

100 Kapitel 7

Etableringshinder kan också förekomma. Ett exempel är kommunernas möjlighet att hindra etableringar med stöd av plan- och bygglagen, vilket sätter stopp för fri konkurrens mellan livsmedelsbutiker. Handelshinder är också konkurrensbegränsande. Dessa kan ha formen av tekniska handelshinder eller kvantitativa restriktioner, importkvoter, tullar och liknande. Stordriftsfördelar driver fram stora företag och produktdifferentiering, som omöjliggör en enkel priskonkurrens. Resultatet blir i bästa fall pressade kostnader resp. ökad valfrihet. Risken är att monopolvinster uppstår. Stora samhällsekonomiska vinster skulle göras om de skadliga konkurrensbegränsningama kunde avskaffas. Detta är också den drivande tanken bakom den Europeiska Gemenskapens inre gränsfria marknad. Ökad frihet, ökad konkurrens, enligt samstämmig ger expertis ekonomisk tillväxt. Ökad konkurrens också leda till läg- i anses re priser. Som exempel kan nämnas den sänkning av realprisema på trädgårdsprodukter som kan noteras i förhållande till de reglerade jordbruksprodukternas priser under l980-talet. Importkonkurrensen och ett ökat antal aktörer på den inhemska grönsaksmarknaden kan ha bidragit till prissänkningen.

7.8 EG:s jordbrukspolitik

Den gemensamma jordbrukspolitiken CAP, Common Agricultural Policy som i EG även omfattar trädgårdssektom syftar till att uppnå följande i Rom-fördraget angivna mål: höjd produktivitet i jordbruket skälig levnadsstandard för jordbrukama trädgårdsodlare inkluderas i detta begrepp, stabiliserad marknad, tryggad livsmedelsförsörjning till rimliga priser för konsumentema. Den gemensamma jordbrukspolitiken består av en pris- och marknadsdel och en strukturdel.

Kapitel 7 101

7.8.1 Prismarknadsdelen EGzs marknadsregleringar bygger tre grundprinciper, nämligen: en gemensam marknad med gemensamma priser, gemenskapspreferens, gemensam finansiering. Den gemensamma marknaden har i princip uppnåtts i och med att tullarinförselavgifter och konkurrenssnedvridande subventioner o.d. avlägsnats i handeln mellan länderna. Alla medlemsländer har samma gränsskydd mot länder utanför Gemenskapen. Gemensamma priser syftar på de institutionella priserna, dvs. stödpriser av olika slag, och inte faktiska marknadspriser vilka i praktiken kan variera avsevärt såväl inom som mellan medlemsländerna beroende transportavstånd, konsumentpreferenser, s.k. gröna valutakurser m.m. Gemenskapspreferens innebär att gränsskyddet tullar, referenspriser fastställs på en sådan nivå att EG-producerad vara ges en förmånsställning på EG-marknaden framför importerad vara. Ett gränsskydd i form av rörliga införselavgifter ocheller tullar, i några fall kompletterade med importminimipriser, samt interna interventionsåtgärder och exportstöd utgör stommen i regleringama för flertalet viktiga jordbruksvaror. Vissa sektorer är mer reglerade än andra t.ex. fjäderfä- och äggsektorema genom att man förutom gränsskydd och exportbidrag tillämpar privat lagringsstöd för fläsk eller som för bl.a. spannmål och mejeriprodukter genom interventionsköp. Intervention innebär att EG garanterar jordbrukaren eller som för mejeriprodukter senare led ett minsta pris. Från interventionslagren kan produkterna avsättas antingen EG-marknaden vid en senare tidpunkt eller genom subventioner vid användning inom livsmedelsindustrin eller exporteras. För frukt- och grönsaker tillämpas i princip samtliga instrument dvs. gränsskydd i form av tull i vissa fall kombinerade med ett referensprissystem ämnat att förhindra lågprisimport och interventionsuppköp samt exportbidrag. Viktigt är här att konstatera dels att nivåerna på dessa stödpriser i regel är avsevärt lägre i förhållande till marknadsprisema än t.ex. på spannmålsområdet, dels att samtliga instrument till skillnad från t.ex. sparmmålssektom inte används för heträdgårdssektom utan enbart till vissa produkter.

102 Kapitel 7

Om man bortser från de produkter odlas i Sverige rör det som sig endast om ett fåtal produkter. Exportbidrag utgår t.ex. till ett stort antal produkter varav endast äpplen och tomater torde vara av intresse för svenskt vidkommande. Inlösenförfarandet omfattar något fler produkter bl.a. blomkål och auberginer men stödprisema är på en så låg nivå att interventionsuppköp ytterligt sällan i praktiken förekommer t.ex. i Danmark eller kan antas bli aktuellt för svensk odling vid ett EG-inträde. EG:s marknadsreglering för färsk frukt och grönsaker har således begränsad direkt betydelse för svensk odling. Däremot har inlösenprisema indirekt en viktig funktion i och med att EG genom intervention köper upp t.ex. spanska tomater som annars skulha verkat prissänkande på den danska eller vid ett EG-inträde svenska marknaden. Till skillnad från i EG är varken frukt, grönsaker eller prydnadsväxter prisreglerade i Sverige. I EG finns visserligen exportminimipriser för blomsterlökar men de saknar i praktiken betydelse varför prydnadsväxtsektom också i EG kan hävdas vara undantagen från intern prisreglering. För en mer ingående beskrivning av vilka produkter som omfattas av EG:s målpriser, uppköpspriser, referenspriser och exportbidrag liksom av hur regleringen är uppbyggd hänvisas till JNLBS rapportserie 1991:7. Det är också av stor betydelse för den svenska odlingens avsättningsmöjligheter att det i EG finns en marknadsreglering för bearbetade frukter och grönsaker. Regleringen innefattar b1.a. exportbidrag, importlicens, produktionsstöd som betalas till livsmedelsindustrin för att kompensera för merkostnader vid användande EGav

råvara och minimipris som livsmedelsindustrin måste betala till pro-

ducenten för att bli berättigad till ovan nämnda produktionsstöd för ett begränsat antal produkter. Bl.a. ges stöd för vid användande vinav bär som insatsvara, tomatkoncentrat till framställning tomatjuice, av Williamspäron och körsbär i sockerlag.

7.8.2 Strukturdelen En översiktlig genomgång av de stödsystem som finns i EG visar på en rik flora av stödprogram, huvudsakligen baserade på nationell finansiering men med EG-budgeten FEOGA medfinansiär och som

Kapitel 7 103

med gemensamt fastställda riktlinjer vad gäller t.ex. stödmetoder och maximal stödnivå. Strukturpolitiken inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken var under 1960-talet inriktad på att åstadkomma en allmän höjning av produktiviteten i EG:s jordbruk. Under 1970-talet började man också att genom mer riktade åtgärder åstadkomma utveckling av jordbruket i framför allt bergsområden och områden med sämre produktionsförutsättningar. För fullständighetens skull bör också nämnas att EG:s regionalpolitska stöd omfattar trädgårdsföretagen i områden med dåliga förutsättningar för jordbruksproduktion samt ekonomiskt svaga landsbygdsområden. Under 1980-talet tillkom ett antal produktionsbegränsande och ofta miljöförbättrande stödåtgärder träda, extensifiering, omställning m.m.. Genom att trädgårdssektom omfattas av den gemensamma jordbrukspolitiken kan även trädgårdsföretag erhålla strukturstöd t.ex. investeringsbidrag och stöd till startande av producentorganisationer. Till följd av den nyligen beslutade reforrneringen av EG:s jordbrukspolitik har ytterligare några stödformer tillkommit. I några fall som vissa miljö- och landskapsvårdsstöd är det fråga om nya stöd medan det i andra fall är fråga om en vidareutveckling och förändring av befintliga stöd. Det senare gäller t.ex. för förtidspensionering och skogsplantering. Det är här fråga om en kraftig utbyggnad och ett införande av högre maximala stödnivåer än tidigare. En annan viktig skillnad mot tidigare är att dessa och andra kompletterande åtgärder är obligatoriska i avseende att programmen skall genomföras i samtliga medlemsstater.

7.9 Uppfyllandet de trädgårdspolitiska målen

av Målen i den svenska trädgårdspolitiken kan sammanfattas i fyra punkter. Mål 1: De som arbetar inom trädgårdsnäringen skall ha en ekonomisk och social standard, som är likvärdig med den som erbjuds inom andra näringar. Näringen skall erbjuda trygg sysselsättning och god arbetsmiljö. Trädgårdsnäringens lönsamhetsutveckling sedan år 1979 har behandlats i kapitel Där redovisas att näringen, som verkat i inter-

104 Kapitel 7 SCIJ 1992:119

nationell konkurrens har tvingats till långtgående ratiomliseringar. Genom både avkastningshöjande och kostnadssänkande åtgärder har företagens samlade täckningsbidrag kunnat hållas på i stor sett oförändrad real nivå. Variationen är dock stor både mellan öretag och branscher samt mellan olika år bl.a. på grund av årsmånen Samkostnadema, som främst utgörs av kapitalkostnader, har dock under de senaste åren ökat sin relativa andel av företagens otala kostnader. Det är främst företag med hög skuldsätming, som grund av det höga ränteläget, har fått det svårare. Vad gäller de sociala ambitionerna har möjligheten att bereda stadigvarande åretruntarbete inom näringen ökat i växthusedling tack vare den tekniska utvecklingen, som möjliggör längre odlngsperiod. Allmänt sett har dock andelen helårsanställda minskat. Forthrande tillhör många som arbetar inom trädgårdsnäringen de tillfällgt anställda, som behövs speciellt i samband med skörd och andra abetsintensiva, ofta relativt korta, perioder av odlingssäsongen. Burdenheten i trädgårdsföretagen har minskat med ökad automatisering. Bättre arbetsmiljö har blivit resultatet av investeringari nya maskiner och annan teknik liksom av nybyggda växthus ocl andra arbetslokaler. Restriktivare prövning av kemiska preparat, rrinskad kemikalieanvändning och bättre hanteringsteknik har också förbättrat arbetsmiljön. Med hänvisning till den beskrivning av utvecklingen son har redovisats i kapitel 2-6 och till vad som här har anförts kan korstateras att målen är tillfredsställande uppfyllda. Mål 2: Konsumenterna skall tillförsäkras produkter god kvalitet av till rimliga priser. Allmänt sett kan sägas att svensk trädgårdsnäring har bliit allt mer kvalitetsmedveten och anger kvalitet som sitt viktigaste korxurrensmedel. Användningen av bekämpningsmedel ligger intematiorellt sett på en låg nivå. Statens livsmedelsverket SLV, som genomfören omfattande kontroll av grönsaker och frukt, har funnit att restslbstansema av kemiska bekämpningsmedel är mycket låga. Omfattande satsningar har gjorts både på ekologisk ocr integrerad

produktion se avsnitt 13.3. Även lagrings- och transporttemikens

utveckling har bidragit till att förbättra trädgårdsproduktemzs kvalitet. Som beskrivs i kapitel 14 finns endast inom plantskoleonrådet samt för hallon- och jordgubbsplantor och potatis tvingande beztämmelser

SOU 1992:1 19 Kapitel 7 105

sundhet. För plantskoleväxter gäller reglerna även kvalitet och om sortäkthet. För frukt, grönsaker och blommor finns frivilliga regler för kvalitet. Reglerna har utarbetats av Frukt-, Grönsaks- resp. Blomsterfrämjandet och tillämpas allmänt i odlings-, distributions- och handelsled. Bl.a. tack dessa regler förbättras konsumenternas möjvare ligheter att få trädgårdsprodukter av god kvalitet. Konsumentprisutvecklingen har diskuterats i avsnitt 3.4. Bl.a. framgår det av figur 3.2 att de reala priserna grönsaker under tiden från år 1979 varit fallande eller oförändrade. Målet kan anses vara tillfredsställande uppfyllt. Mål 3: I utlandet subventionerade produkter eller dumping skall inte få inverka den inhemska produktionens omfattning. Genom tullar har effekten av lågprisimport kunnat dämpas. Som framgår av kapitel 8 har tillfälliga överskottspartier av vissa produkter under kortare perioder avsatts till låga priser på den svenska marknaden eftersom andra länder i Europa har haft högre gränsskydd. Detta kan i viss mån ha minskat odlingen av dessa speciella produkter i landet men har emellertid inte påverkat omfattningen av trädgårdsproduktionen som helhet. Målet kan därför anses tillfredsställande uppfyllt. Mål 4: Den förväntade konsumtionsökningen bör i första hand tillgodoses genom en utökad svensk produktion under den svenska odlingssäsongen. Av redovisningen i kapitel 4 om internationell konkurrens framgår att konsumtionen av frukt, grönsaker och blommor har ökat kraftigt i Sverige under l980-talet. För de flesta köksväxter har den inhemska odlingen en stor marknadsandel. Grönsaksimporten har dock ökat under l980-talet. Under den svenska säsongen konkurrerar olika produktslag med importen i olika stor grad Beträffande variationen mellan produkter se avsnitt 4.4. Importen av frukt har ökat ännu mer och både svenska äpplen och päron har minskat sina marknadsandelar. Inom prydnadsväxtsektom varierar de svenska marknadsandelarna med produktslag. För krukväxter, i synnerhet blommande, har inhemsk produktion höga marknadsandelar medan för snittblommor, undantaget tulpaner, har den svenska produktionen låga marknadsandelar.

106 Kapitel 7

Även variationema mellan olika produktslag kan om är stora man sammantaget konstatera att den svenska produktionen i huvudsak har ökat sina marknadsandelar. Målet kan därför anses vara tillfredsställande uppfyllt för de flesta produkterna Huruvida de trädgårdspolitiska medlen bidragit till att uppfylla målen behandlas i kapitlen om resp. medel.

Kapitel 8 107

8 Gränsskydd

8.1 Bakgrund

I det följande lämnas en översiktlig redogörelse för det svenska tullskyddet för trädgårdsprodukter enligt kapitel 6-8 i tulltaxan. Den del av gränsskyddet, som består av fytosanitära införselbestämmelser, behandlas i kapitel 14. Trädgårdsnäringens gränsskydd härstammar från 1930-talet. De förändringar av gränsskyddet, som har förekommit under efterkrigstiden, har främst tillkommit inom ramen för Allmänna tull- och handelsavtalet GATT. Som en följd av dessa förhandlingar, och då framför allt av Kennedy- och Tokyo-rundoma, har tullfrihet införts för ett stort antal produkter som inte eller i liten omfattning odlas i Sverige. Ett bestående resultat är att huvuddelen av tullpositionema är GATT-bundna, dvs. Sverige kan inte ensidigt införa eller höja tullsatsen utan att andra GATT-länder ges möjlighet att med stöd GATTav bindningar antingen begära kompensation därför eller vidta motåtgärder.

Översyner av gränsskyddet har gjorts vid ett flertal tillfällen. Frå-

gan om gränsskyddet för den svenska trädgårdsnäringens produkter prövades ingående av 1974 års trädgårdsnäringsutredning, för som detta hade utgångspunkten att bibehålla tullskyddet i stort sett oförändrad nivå men med betraktande av penningvärdesförsämringama under den tid utredningsarbetet pågått. Utredningens förslag, som framlades år 1979 och som innefattade såväl tullsänkningar som tullhöjningar, innebar totalt sett ett något ökat tullskydd. I syfte att värdesäkra tullnivåema föreslogs en övergång från de dåvarande vikttullarna till värdetullar, i flera fall förenade med minimivikt-tullar för att möta lågprisimport. Riksdagsbeslutet kom emellertid att innebära en Övergång till i huvudsak värdetullar för alla trädgårdsprodukter utom för vissa, som kombinerades med minimivikt-tullar. För ytterligare några produkter bibehölls vikttullar i stället för värdetullar. Detta gällde för snittblommor av kontrollskäl och äpple, päron och vindruvor av handelspolitiska skäl. Omläggningen av tullama kapitel 6-8 i tulltaxan genomför-

108 Kapitel 8

des per den 1 februari och den 1 juli 1980. Omläggningen innebar förutom vissa justeringar av de tullbelagda perioderna en viss tullhöjning generellt och betydande höjning för några enskilda produkter. Höjningar av vissa GAIT-bundna tullsatser kunde genomföras först efter utdragna förhandlingar med EG och andra berörda parter. De under åren 1981 och 1982 genomförda devalveringama medförde, enligt jordbruksutskottets yttrande 198384:34, en klar förbättring av näringens konkurrenskraft. Under 198384 motionerades från flera håll, mot bakgrund av ökad importkonkurrens, om förstärkt eller med hänsyn till inflationen bibehållet tullskydd. I maj 1984 begärde riksdagen översyn tullskyddet för svensk trädgårdsnäring. Överen av synen, som genomfördes inom regeringskansliet, avsåg ett 20-tal trädgårdsprodukter och resulterade i en proposition, i vilken det uttalades att allmänna handelspolitiska skäl talade emot en generell förstärkning av gränsskyddet. Jordbruksutskottet delade regeringens uppfattning härvidlag. När det gällde tomater föreslogs i propositionen, till följd av en omfattande lågprisimport under sommarmånaderna, en höjning av minimivikt-tullen från 70 till 100 krl00 kg under tiden den 1 juli-30 september. Mot bakgrund av att en svensk GAIT-bindning förelåg för denna tullposition förutsattes förhandlingar inom GATF-avtalet. Dessa förhandlingar resulterade i att Sverige avstod från en höjning minimiav vikttullen med 30 krl00 kg. Samtidigt minskade EG under ovan nämnda tidsperiod den restitution, som utgick vid export till Sverige med motsvarande belopp. Jordbruksutskottet JoU 198687:20 uttryckte våren 1987 uppfattningen att trädgårdsnäringen då hävdade sig tämligen väl i den internationella konkurrensen. Även två år senare kunde jordbruksutskottet JoU 198889:3 konstatera att gränsskyddet för trädgårdsnäringens produkter under rådande förhållanden fick anses väl avvägt. Alltsedan början på 1950-talet skyddades svenska äpplen och päron av kvantitativa restriktioner innebärande att import inte tilläts under svensk försäljningssäsong. I slutet av l980-talet begärde USA i en framställan till Sverige att nämnda importrestriktioner skulle upphöra, eftersom man ansåg att de var förenliga med GATT:s regelverk. Man tillkännagav att man annars skulle ta upp frågan för prövning i GATT. Inför risken av ett negativt GATT-utslag valde Sverige att förhandla fram ett nytt importsystem utan inslag av kvantitativa

SOU 1992:1 19 Kapitel 8 109

restriktioner. Dessa förhandlingar fördes med USA, EG och Ungern. För äpplen och päron tillämpas en avtrappad tullskala, som innebär att högre tull tas ut vid låga jämfört med vid höga importvärden. I samband med införandet av det nya importsystemet beslutades om en särskild bidragsram om 12,5 miljoner kronor under åren 1989-1991 för bl.a. strukturåtgärder i fruktodlingen röjningsstöd. I dag har med stöd härav ca l 000 ha äldre fruktodling röjts bort, vilket motsvarar ungefär 40 % av totalytan. En hel del har återplanterats enligt moderna metoder. Härutöver kan nämnas att vissa mindre tulljusteringar av tullteknisk natur dessutom har ägt rum vid övergången till ett internationellt harmoniserat tullklassificeringssystem.

8.2 Preferensarrangemang innebärande tullnedsättning

eller tullfrihet

Det svenska gränsskyddet för trädgårdsprodukter består av vikttullar, värdetullar eller värdetullar i kombination med minimivikt-tullar för vissa centrala produkter. Det svenska tullskyddet har som grundregel varit icke-diskriminerande i det avseendet att tullsatsen och den tullbelagda perioden varit densamma oavsett varans ursprungsland. Ett traditionellt undantag från denna huvudregel har varit Sveriges förmånsbehandling av u-länder upptagna den s.k. GSP-listan Generalized System of Preferences. Förmånsbehandlingen innebär att nolltull tillämpas mot dessa länder. Här kan jämföras med EG-länder mil., som har liknande preferenser gentemot u-länder men till skillnad mot Sverige är tullpreferensema ofta begränsade till förhand fastställda kvantiteter kvoter. Varuomfattningen i Sveriges GSP-system har utvidgats i samband med handelspolitiska förhandlingar, som senast innebär främst GSP-tullfrihet under vissa vintermånader för rosor och nejlikor. Tidigare har sådan tullfrihet medgivits för bl.a. meloner och vindruvor samt vissa förädlade fruktträd. Genom frihandelsavtalet med Sverige år 1972 medgavs EG tullnedsättningar vid export av bl.a. vissa trädgårdsprodukter. Dessa förmåner har även kommit att utsträckas till EFTA-statema, som också omfattas av några ytterligare tullkoncessioner mindre betydelse. av

110 Kapitel 8

För osockrade äpple- och päronkoncentrat infördes i samband med införandet av en värdetull den 1 juli 1982 en tullfri kontingent om 4 200 ton årligen för varor med ursprung i EFTA-ländema. Kontingenten är för närvarande fördelad med 4 100 ton på Österrike och med 100 ton på Schweiz. För saft av svarta vinbär finns också motsvaren ande EFTA-kvot för närvarande fördelad på Österrike, med nedsatt tull 5 % för en kvantitet om 400 ton. Genom det bilaterala jordbruksavtalet med EG och framför allt genom Cohesionsavsnittet i EES-avtalet och därefter Sveriges bigenom laterala avtal med ett antal länder medges ett antal tullpreferenser trädgårdsområdet. Det rör sig främst om produkter som ingår i Sveriges GSP-system. Bilaterala förhandlingar har hittills utöver EG

förts med Turkiet, Israel, refonnstater i Östeuropa och de tre baltiska

staterna. I vissa fall har avtalen redan trätt i kraft medan det i andra fall pågår fortfarande förhandlingar. Det har dock i huvudsak varit fråga om tullkoncessioner under odlingssäsongen för produkter av central betydelse för den svenska trädgårdsnäringen. Det lär bli aktuellt för Sverige att ingå fler sådana bilaterala avtal. Även i GATT- och UNCTAD-sammanhang finns, inte minst från u-länder, liknande önskemål om svenska tullsänkningar på trädgårdsområdet.

8.3 Internationella jämförelser

8.3.1 Norge Gränsskyddet för frukt och grönsaker baseras främst på kvantitativa importbegränsningar och tullar men för potatis används i viss utsträckning även införselavgifter. De kvantitativa importbegränsningama för bl.a. frukt och grönsaker inkl. potatis upphör att gälla när det inhemska priset under två på varandra följande veckor överstiger en övre prisgräns, 10-15 % över ett genomsnittspris, som årligen fastställs i jordbruksavtalet. I praktiken kan en uppmjukning av begränsningen ske redan innan den övre prisgränsen uppnåtts. För frukt, grönsaker och potatis gäller dessutom att importen släpps fri under tidsbegränsade perioder när inga eller ringa kvantiteter inhemskt odlade produkter finns på marknaden.

Kapitel 8 111

Ett motsvarande system med tullar och kvantitativa importrestriktioner finns avseende produktionssäsongen för den norska odlingen av viktigare krukväxter och snittblommor. Norges gränsskyddssystem är för närvarande föremål för översyn och i det norska GATT-förhandlingserbjudandet i den alltjämt pågående Uruguay-rundan har vissa ändringar aviserats. Förändringarna innebär ett minskat inslag av kvantitativa importregleringar och ökad användning av tulltullekvivalentsystem.

8.3.2 Finland Gränsskyddet för frukt, grönsaker inkl. potatis och prydnadsväxter består av förhållandevis låga tullar vikt- ocheller värdetullar och av kvantitativa importbegränsningar. Denna kvantitativa importreglering, som är av mycket större betydelse än tullskyddet, tillämpas under den finska odlingssäsongen. För trädgårdsprodukter, är som avsedda som insatsvaror i livsmedelsindustrin, är den kvantitativa importregleringen avhängig odlingssäsongen utan i stället fastställs vissa maximala kvantiteter som får importeras under året. Det kan noteras att tillämpningen av de kvantitativa importrestriktionema varierar beroende på produkt. Exempelvis är snittblommor i högre grad än krukväxter föremål för kvantitativ importreglering vilket är en av förklaringama till skillnaderna i självförsörjningsgraden. Självförsörjningsgraden i Finland uppgår enligt finska trädgårdsbranschens informationscenter till 80 % för växthusgrönsaker och snittblommor och 90 % för frilandsgrönsaker och bär, som går till livsmedelsindustrin. För krukväxter är självförsörjningsgraden uppskattningsvis 50 % medan den för plantskolesektom uppgår till ca 65 %.

8.3.3 EG EG har gentemot tredje land ett gränsskydd i form tullar för trädav gårdsprodukter. Härutöver tillämpas för ett antal färska och kylda varor i EG även ett referensprissystem till skydd mot lågprisimport från tredje land samt även vissa kvantitativa restriktioner. Referensprissystemet omfattar 11 frukter och 7 grönsaker, som har bedömts vara särskilt känsliga. I vissa fall, som t.ex. aprikoser, gäller referenspriset endast två månader under året medan det för äpplen rör sig om hela

112 Kapitel 8

året. Referenspriser beräknas en gång om året på basis av föregående års referenspris och det aritmetiska medelvärdet av de senaste årens representativa producentpriser från odlingsområden med de lägsta noteringarna i varje land. Vidare beaktas utvecklingen av produktionskostnaderna vid kommissionens beslut om referenspriser. De av Ministerrådet antagna reglerna för fastställandet av referenspriset innebär att detta kan understiga föregående års nivå. I praktiken höjs referenspriset något varje år. När referenspriset fastställs specificeras det dock månadsvis. Detta referenspris jämförs, varje dag för varje produkt och varje ursprungsland, med ett importpris på de representativa importmarknadema, i Danmarks fall Köpenhamn. Om minst 30 % av en importkvantitet från ett tredje land under två på varandra följande dagar, efter avdrag från tull, prismässigt underskrider referenspriset med 0,6 EcuIOO kg beslutar EGzs förvaltningskommitté för frukt och grönt om en utjämningsavgift gentemot det exporterande landet, vilken enligt förordningen skall uppgå till mellanskillnaden. Denna straffavgift avskaffas när importpriset under två på varandra följande dagar är i nivå med eller överskrider referenspriset. Utjämningsavgiften tas bort, om det på EG-marknaden noterats några priser för aktuell produkt och land under sex på varandra följande dagar. Referensprisema ligger ofta en hög nivå och verkar därför begränsande gentemot lågprisimport. Som framgår av bilaga 2 har medlemsländerna också tillåtits att under begränsade delar av året tillämpa kvantitativa importrestriktioner eller åtgärder med motsvarande effekt om dessa var i bruk den l januari 1970 1980 för Grekland. Kommissionen har föreslagit, som en del i förverkligandet av den gränsfria inre marknaden, avskaffande av dessa restriktioner men ännu föreligger inget rådsbeslut härom. Importlicensiering har tidvis införts i syfte att övervaka och begränsa importen av äpplen från den södra hemisfären och detta har varit föremål för kritisk granskning i en GATT-panel ChileEG. Numera använder man sig oftare av s.k. frivilliga exportbegränsningsavtal, som i regel innebär att exportlandet tillser att leveranserna till EG inte överstiger vissa på förhand fastställda kvantiteter. EG har gjort ett stort antal koncessioner trädgârdsområdet gentemot ett flertal utvecklings- och medelhavsländer samt genom s.k. inte-

Kapitel 8 113

rimsavtal med refonnstater i Europa. Avtalen gäller färska och bearbetade frukter och grönsaker, blommor och plantor. Härigenom kommer dessa länder i åtnjutande av reducerade eller suspenderade tullar. För många produkter torde det höga tullskyddet i praktiken vara av mindre betydelse grund av nämnda preferensarrangemang.

8.3.4 Jämförelser mellan Sverige och EG

Eftersom gränsskyddssystemen i Sverige och NorgeFinland i grund-

en är så olika är det föga meningsfullt med en produktvis tulljämförelse. EG har liksom Sverige ett system med värdetullar, som för vissa för den inhemska odlingen viktigare produkter kompletteras med minimivikt-tullar. Till skillnad mot Sverige tillämpar EG för vissa frukter och grönsaker också ett referensprissystem, som effektivt motverkar uppkomsten av lågprisimport. Svenska importpriser för tomater och gurka understiger periodvis motsvarande referenspris i EG. Om Sverige hade varit EG-medlem skulle detta ha föranlett införande av utjämningsavgift. Något motsvarande gränsskydd mot lågprisimport tillämpas inte i Sverige. I viss utsträckning tillämpas i EG importbegränsning med hjälp av licenser på prydnadsväxtområdet Tullnivån är ofta, men långt ifrån alltid, högre i EG än i Sverige. Den främsta skillnaden är dock att perioder med tullfrihet eller tullnedsättning förekommer betydligt större del av året i Sverige. Att så är fallet bör ses i ljuset av att den sammantagna odlingssäsongen givetvis är längre i de 12 EG-statema än i Sverige. Ett stort antal tullpreferenser har medgivits i såväl Sverige som EG. För en varuvis tulljämförelse hänvisas till bilaga Sammantaget får Sverige anses ha en i jämförelse med EG, för att inte nämna övriga EFTA inkl. Norge och Finland, förhållandevis liberal importregim.

114 Kapitel 8

8.4 Gränsskyddets betydelse

8.4.1 Generella slutsatser och utvärderingar av 1979 års riksdagsbeslut

Huvuddelen av det svenska konsumtionsutrymmet av frukt ca 97 %, grönsaker ca 50 % och prydnadsväxter ca 60 % importeras. l det-

ta avsnitt diskuteras endast den del av gränsskyddet, som består av tullskydd. Det bör dock redan här betonas att växtskyddsbestämmelsema i praktiken utgjort en inte obetydande del av det sammantagna gränsskyddet på prydnadsväxt- och plantskoleområdet. Som framgår av kapitel 14 förväntas avsevärda förändringar av växtskyddsbestämrnelserna till följd av internationella avtal och ett EG-inträde. Ett förväntat borttagande av det generella införselförbudet för päronpestvärdväxter innebär t.ex. kraftigt ökad importkonkurrens för den svenska plantskolenäringen, eftersom den svenska odlingen av päronpestvärdväxter

som utgör en fjärdedel av den totala plantskolenäringen har byggts

upp utifrån och baserats den marknadssituation, som har följt av frånvaron av importmöjligheter från viktigare konkurrentländer där päronpest förekommer. Tullskyddet, som varierar mellan olika tullperioder under året, utgör under huvudsaklig svensk odlingssäsong 17-20 % av importvärdet för produkter, som i stor utsträckning odlas i Sverige exempelvis tomat, gurka, lök och salladskål. För dessa produkter finns utom för salladskål också minimivikt-tullar som ger ett visst skydd mot lågprisimport. För produkter som sallat. blomkål, vitkål, morötter och flera köksväxter är tullskyddet ungefär 10 % under svensk högsäsong eller i vissa fall som för morötter under hela året. På snittblomsområdet, där vikttullar uttas, uppgick den genomsnittliga tullincidensen för rosor och nejlikor den 1 mars-30 september 1991 till 12 % av importvärdet. För krukväxter uttas tull året runt om 8 % av importvärdet. För jordgubbar uttas under huvudsaklig svensk odlingssäsong tull om 14 %. För äpplen och päron tillämpas en avtrappad tullskala, insom nebär att högre tull uttas vid låga importvärden än vid höga importvärden. EG:s exportbidrag uppgick i slutet av juni 1992 till ca 7 örekg för tomater vid export till Sverige och ca 30 örekg vid export till övriga länder resp. 36 örekg för äpplen. Under denna period tillämpas det ovan beskrivna tomat-arrangemanget med EG.

Kapitel 8 115

Gränsskyddet för trädgårdsprodukter är betydligt lägre än för jordbruksprodukter. Som exempel kan nämnas spannmål där den genomsnittliga importavgiften för perioden 1986-89 för vete utgjorde 87% av motsvarande importvärde. Eftersom importen amerikansk avser kvalitetsvete utan motsvarighet i Sverige är det rättvisande att mer jämföra med EG-kornmissionens noteringar för vete. Med denna beräkning EG-kommissionens notering är lägsta importpris till kontinental hamn är avgiftsincidensen 132 %. Väljer man ett annat spannmålsslag eller annan jordbruksprodukt erhålles högre avgiftsincien dens. Till skillnad från vad som är fallet på jordbruksområdet är dock endast ett fåtal av de produkter, som uppbär exportbidrag i EG, föremål för gränsskydd eller odling av större betydelse i Sverige. 1974 års trädgårdsutredning bedömde att den dåtida efterfrågan trädgårdsprodukter skulle komma att öka. Utredningen ansåg att det fanns goda förutsättningar för trädgårdsproduktion och att den ökande efterfrågan borde kunna tillgodoses utökad svensk produkgenom tion. Utredningen fick rätt så till vida att produktionen och avkastningen per ytenhet såväl i växthus som på friland och specialiseringen samt den svenska odlingens marknadsandelar på vissa områden har ökat. Samtidigt kan konstateras att utvecklingstendensema under den senaste lO-årsperioden också inneburit att antalet odlare liksom den odlade arealen har minskat. En närmast exceptionell situation har förekommit tidvis under 1992 med betydande överskottsproduktion av många trädgårdsprodukter i Sverige och övriga Europa. Som följd härav har priset på en många trädgårdsprodukter fallit markant på den svenska marknaden jämfört med tidigare år. I 1979 års riksdagsbeslut uttalades att i utlandet subventionerade produkter inte skulle få inverka på den inhemska produktionens omfattning. Här kan, vad gäller statsstöd exportbidrag, konstategenom ras att Gemenskapens exportbidrag till produkter, också odlas i som Sverige, varit av sådan begränsad storleksordning att det uppvägts av svenska minimivikt-tullen om 50 örekg eller under högsäsong 70 örekg för tomater. Även för äpplen är det svenska tullskyddet utformat för att motverka subventionerad eller på annat vis uppkommen lågprisimport. För de produkter, som i kombination med värdetullar har minirnivikt-tullar, har tullskyddet fyllt sin funktion även om minimivikt-tullen givetvis inte gav samma skydd mot lågprisimport

116 Kapitel 8

från länder med jämförbara produktionsekonomier, främst de f.d. öststatema, på samma sätt som t.ex. EG:s referensprissystem med importminimipriser. Sammantaget får dock tullskyddet i stort sett anses ha bidragit väl till uppfyllandet av de trädgårdspolitiska målsättningarna även om lågprisimport, och då särskilt av produkter enbart belagda med värdetull, ibland utgjort ett mer omfattande problem än vad som förutsågs av 1974 års trädgårdsutredning.

8.4.2 Produktexempel Ovan fördes en generell diskussion för hela trädgårdssektom. Mot bakgrund av att sektorn är mycket heterogen kan det finnas anledning att diskutera gränsskyddets betydelse för någon enskild produkt. När det gäller en del produkter, som enbart har värdetull, har tillfälliga överskottspartier, inte bara från öststatema, periodvis avsatts till låga priser på den svenska marknaden just på grund av avsaknaden av motsvarande gränsskyddsinstrument som i alternativa marknader i Europa referensprissystem i EG, kvantitativa importrestriktioner i grannländema Norge och Finland. Av vitkål från EG-ländema, som i och för sig subventioneras med exportbidrag, har tillfälliga överskottspartier funnits på den svenska marknaden. Odlarorganisationer i t.ex. Tyskland har, för att undvika prisfall på den egna marknaden, exponerat överskottspartier till Sverige trots att här erhåller låga priser. Även skulle man om man bortse från importens inverkan, är den interna svenska prisbildningen av vitkål instabil och i hög grad präglad av en splittrad utbudssituation. Detta beror på att huvuddelen av odlingen utförs av jordbrukare, som har vitkål som en marginalgröda vissa år. Den del av trädgårdsodlingen som är inriktad och specialiserad just vitkål och som investerat i egna lagerbyggnader med sikte på försäljning under värkanten kommer härigenom att möta en mycket svårförutsägbar och under säsongen instabil prisbild. Med tanke på att marknadssituationen varierar beroende produkt, är det svårt att utifrån enskilda produktexempel dra några slutsatser, som kan utsträckas till att gälla generellt för hela sektorn men för den svenska odlingen av vissa produkter, som t.ex vitkål, tycks det

Kapitel 8 117

svårt att återta marknadsandelar när väl ett imponmönster har vara etablerats.

8.4.3 Andra aspekter på gränsskyddet Ovan har främst diskuterats gränsskyddets betydelse för den inhemska odlingens konkurrenskraft. Det finns speciellt på trädgårdsområdet anledning att i en gränsskyddsöversikt också uppmärksamma att övertagandet av EGzs gränsskyddssystem kan få påtagliga konsument- och budgetaspekter. Det normala tullskyddet kapitel 6-8 i tulltaxan för oaktat förekommande tullpreferenser ökar vid ett EG-inträde. För konsumentema innebär detta att produkter, som inte odlas inom landet bananer, citroner och kiwifrukter m.m., fördyras genom tullbeläggningen. När det gäller den fiskala aspekten kan konstateras att EG har ett system, som innebär att nio tiondedelar av medlemsländemas tullintäkter tillfaller EG-budgeten. Värdet av tullintäktema för trädgårdsprodukter kapitel 6-8 i tulltaxan exkl. beredningar kapitel 20 i tulltaxan uppgick till ca 183 miljoner kronor år 1990 resp. 213 miljoner kronor år 1991. l december 1991 presenterade GATfzs generaldirektör ett förslag till överenskommelse på jordbruksområdet, vilket legat till grund för de fortsatta förhandlingarna. Ett eventuellt avtal baserat härpå skulle innebära gränsskyddsneddragningar om minst 15 % för varje enskild tullposition och genomsnittligt om minst 35 % för jordbrukssektom där trädgård inkluderas. En eventuell GATF-uppgörelse baserad på detta förslag kommer för övrigt också att innehålla regler om bl.a. inhemska stödåtgärder, med innebörd att vissa sådana stöd måste reduceras och att införande av nya stödåtgärder försvåras. Vissa andra stödforrner kan särskilt angivna villkor komma att undantas från neddragningskrav i s.k. grönt stöd. Hit kan komma att räknas olika former av investeringsstöd.

Kapitel 9 119

9 Finansiellt stöd till

trädgårdsföretag

9.1 Stöd till trädgårdsnäringens rationalisering

Det trädgårdspolitiska beslutet år 1979 innebar att statligt finansieringsstöd till trädgårdsnäringen kan lämnas till åtgärder som effektiviserar produktionen inom näringen, till utvidgning av företaget, till nyetablering och till förvärv av företag samt till åtgärder i övrigt, som bidrar till att syftet med trädgårdspolitiken uppfylls. Tillämpningen av 1979 års beslut om finansiellt stöd regleras genom förordningen 1979:427 om statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering. Stöd enligt denna förordning kan lämnas som allmänt rationaliseringsstöd i hela landet. Detta stöd utgår dels som statlig garanti för lån dels som statsbidrag. Statsbidrag lämnas antingen i form av ett direktbidrag eller i form av ett ränte- och amorteringsfritt avskrivningslån. Om alla villkor som är förknippade med ett sådant lån är uppfyllda avskrivs detta efter 10 år. Under perioden 1979-1987 kunde också regionalt stöd i norra Sverige i form av statsbidrag utgå enligt denna förordning. Stödgivningen administreras av Statens jordbruksverk SJV och länsstyrelserna tidigare Lantbruksstyrelsen och lantbruksnämndema. Förordningen inleds med allmänna förutsättningar för att erhålla stöd. Statligt stöd kan sålunda enligt dessa bestämmelser utgå såväl till

enskilda personer en eller flera som till juridiska personer ekono-

misk förening, handelsbolag eller aktiebolag. Förutsättningen är att minst en person får sin huvudsakliga inkomst från trädgårdsföretaget. För att statligt stöd skall utgå för en viss åtgärd måste dessutom gälatt: åtgärden är lämplig från marknadssynpunkt och allmän synpunkt sysselsättningseffekten skall ges stor tyngd, företaget har eller inom en nära framtid väntas få godtagbar lönsamhet, den som är ansvarig för driften har tillräckliga kunskaper, åtgärden inte kan genomföras på skäliga villkor utan stöd.

120 Kapitel 9

9.1.1 Lånegaranti Någon högsta gräns för garantilånen finns inte. Tillfredsställande säkerhet skall dock ställas för alla former av garantilån. De flesta kreditinrättningar lämnar garantilån. Räntan är i stort sett densamma som för bottenlån.

Tabell 9.1 Lånegarantier enligt förordningen om statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering

Beviljade belopp i hela riket miljoner kronor i Garantierför Rationalisering Förvärv Drift Totalt Budgetår Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp Antal Belopp 198081 102 33,9 13 3,4 49 6,9 1664 44,2 198182 118 38,3 14 4,3 42 7,3 174 49,9 198283 94 33,0 10 2,5 19 3,7 123 39,2 198384 74 28,5 15 3,3 24 4,4 113 36,2 198485 81 34,5 14 5,1 25 4,3 120 43,9

som och effektivare och som varaktigt förbättrar mark, ekonomibyggnader eller andra anordningar. Exempel är om-, till- och nybyggnad av växthus och andra ekonomibyggnader, installation av regleringsutrustning för temperatur, ljus och fuktighet, växthusinredning, täckdikning, anläggning av vägar och parkeringsplatser, stängsel, omplantering och nyplantering. Amorteringstiden är högst 30 år för fruktodlingar och högst 20 är i övriga fall. Den amorteringsfria tiden är högst 6 år för investering i fruktträd och högst 3 år i övriga fall. Förvärvslån är ett garantilån för förvärv trädgårdsföretag elav ler mark för att starta trädgårdsföretag. Också för köp av tillskottsmark kan man få statlig lånegaranti.

Kapitel 9 121

Amorteringstiden är högst 30 år. Vid förvärv av företag där växthus utgör en stor del av värdet är i regel amorteringstiden kortare, vanligen 20 är. Den amorteringsfria tiden är högst 3 år. Driftslån är garantilån för köp av inventarier eller för anskaffning av rörelsekapital. Garanti för diiftslån kan lämnas vid start av företag, då produktionen läggs om i betydande grad, då ett företag utvidgar och då ny teknik införs i företaget. Lånegaranti kan också lämnas vid tillfälliga likviditetssvårigheter som brukaren inte har kunnat råda öven Amorteringstiden för driftslån är högst 15 år. Amorteringsfri tid är högst 6 år för fruktodlingsföretag och högst 3 år för övriga företag. Maskinlån är garantilån till inköp av alla slag av trädgårdsmaskiner, som skall användas gemensamt av flera trädgårdsföretag, och till investering i byggnader för sådana maskiner. Lånegaranti kan också lämnas då en maskinhållarrörelse startar, byter ägare eller gör en större utvidgning. I låneunderlaget kan också behovet av rörelsekapital inräknas. Amorteringstiden för maskinlån är högst 10 år. Högsta amorteringsfria tid är l år, räknat från första lyftningsdagen. Lån för insats i vissa sammanslutningar. Garanti för lån kan lämnas till insats i sambruksföreningar eller i sammanslutning för gemensam lagring eller hantering av trädgårdsprodukter, om sammanslutningen innebär en ändamålsenlig, gemensam drift. Också för förvärv eller lösen av sådan insats lämnas lånegaranti. Amorteringstiden för lån till insats eller till förvärv och lösen såav dan är högst 15 år. Högsta amorteringsfria tid är 3 år.

9.1.2 Statsbidrag statsbidrag kan fram till utgången av budgetåret 199293 lämnas i helandet till investeringar som från samhällets synpunkt är särskilt angelägna: bidrag till energibesparande åtgärder, bidrag till prototyp- och demonstrationsanläggningar, bidrag till investeringar i ny teknik.

122 Kapitel 9

Tabell 9.2 Statsbidrag enligt förordningen om trädgårdnäringens rationalisering enligt förordningen om trädgårdsnäringens rationalisering

Källa: Lantbruksnämndemasverksamhetsstatistik

Bidrag till energibesparande åtgärder Bidrag lämnas till trädgårdsföretag för investeringar som möjliggör användning av andra bränslen än olja eller har energibesparande effekt. Bidrag för dessa ändamål beviljas som direkta statsbidrag. Huvudsyftet med bidraget är att minska oljeförbrukningen i landet. Exempel åtgärder som berättigar till stöd är: energibesparande väv, utbyte eller ändring av värmepanna och eldningsaggregat samt installation av annan nödvändig utrustning för övergång till annat bränsle dock kol, fasta isoleringåtgärder i växthus och andra driftsbyggrader, vindskydd och läplantering, byte av enkelglas mot t.ex. isolerglas, övergång till utnyttjande av spillvänne. Bidrag kan lämnas med högst 35 % av den godkända koitnaden för åtgärden. För närvarande tillämpas dock lägre bidragsprocent. Den lägsta kostnaden, som berättigar till bidrag, är 3 000 kr. Bidraget får inte överstiga 100 000 kr för varje projekt.

Kapitel 9 123

Bidrag till prototyp- och demonstrationsanläggningar Bidraget lämnas för introduktion av ny ännu prövad teknik för effektivare energianvändning. Bidrag lämnas med högst 50 % av den godkända kostnaden för åtgärden. Den lägsta kostnaden som berättigar till bidrag är 5000 kr. Bidrag utgår i första hand för mindre projekt kostnad upp till 100 000 kr. För större projekt kan bidrag lämnas av Energiverket.

Bidrag till investeringar i ny teknik Bidraget utgår till investeringar, som innebär för trädgårdsnäringen ny teknik eller annan liknande åtgärd, som från allmän synpunkt framstår som angelägen men som från den enskildes synpunkt framstår som särskilt riskfylld. Bidraget lämnas med högst 25 % av den godkända kostnaden för åtgärden, dock högst 250 00 kr. Bidrag utgår inte med lägre belopp än 5 000 kr.

9.1.3 Regionalt rationaliseringsstöd I vissa delar av landet kunde under perioden 1979-1987 bidrag utgå som regionalt rationaliseringsstöd. Det gällde trädgårdsföretag i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län samt i Ljusdals, Malungs, Vansbro, Älvdalens och Torsby kommuner. Bidraget var avsett för större investeringar i bl.a. byggnader, inredningar och markanläggningar och det lämnades med högst 25 % av den godkända kostnaden för åtgärden. Om särskilda skäl förelåg kunde bidrag utgå med 40 %, dock högst 400 000 kr. Maximala bidrag som kunde beviljas var 250 000 kr 400 000 kr. resp.

9.1.4 Förluster till följd av lånegarantier för trädgårdsnäringens rationalisering Statligt stöd till trädgårdsföretag i form lånegarantier föregås av av en noggrann prövning grundad på ingående kalkyler över företagets lönsamhet och likviditet. Tillfredsställande säkerhet skall också ställas för alla former av garantilån. Detta medför förluster på att statens

124 Kapitel 9

grund av lånegarantier har kunnat hållas på en låg nivå. Vissa för trädgårdsnäringen ogynnsamma år kan dock förlusterna bli betydande som framgår av tabell 9.3. Förlustema är av tre typer. För det första förorsakas huvuddelen av dessa genom konkurser. För det andra kan staten gå med på ett ackordsförfarande i de fall en sådan lösning blir billigare för staten än konkurs. Ett tredje fall är då det är uppenbart att ett företag inom en nära framtid kommer att gå i konkurs och då staten är den enda fordringsägaren, som skulle förlora på konkurs, kan följande förfarande tillämpas. Staten löser hos banken en så stor del av garantilånet, som behövs för att företaget skall kunna drivas vidare. Det lösta beloppet används formellt till ett ränte- och amoneringsfritt villkorslån, som kan återkrävas om företagaren framledes får en förbättrad ekonomi. Denna lösning, som något oegentligt brukar benämnas eftergift, kan endast tillämpas om det är uppenbart att den blir billigare för staten än en konkurslösning.

Tabell 9.3 Täckande av förluster på grund av statlig lånegaranti enligt förordningen om statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering

I konkursfallen har hittills de allra flesta företagen kommit att drivas med en ny ägare med lägre skuldnivå. Samtidigt har också rationalisering av driften tvingats fram. I ackords- och eftergiftsfallen drivs företagen vidare med ägare med lägre skuldbörda. Även i dessa samma fall krävs effektiviseringsinsatser för att företaget med framgång skall kunna drivas. Här har den statliga trädgårdsrådgivningen spelat en ak-

Kapitel 9 125

tiv roll för att åstadkomma så goda lösningar som möjligt för såväl staten som garantigivare som för de enskilda företagarna.

9.2 Annat stöd betydelse för trädgårdsnäringen

av 9.2.1 Stöd till jordbrukets rationalisering Fältmässig trädgårdproduktion, som drivs som en kompletterande produktionsgren till jordbruksdriften, kan i den praktiska administrativa stödhanteringen hänföras till jordbruksområdet. Stöd till sådan odling kan därför lämnas enligt förordningen 1978:250 om statligt stöd till jordbrukets rationalisering liknande grunder och med liknande villkor som om stödet lämnas enligt motsvarande regler för trädgårdsnäringens rationalisering. Trädgårdsproduktion under glas kan däremot inte hänföras till jordbruksproduktionen även om odlingen sker som komplement till jordbruksdrift.

9.2.2 Glesbygdsstöd Ungefär samtidigt som de trädgårdspolitiska riktlinjerna lades fast år 1979 reviderades riktlinjema för regionalpolitiken prop. 1978791112, AU23, rskr. l97879:435. Som en följd av denna revidering utfärdades förordningen 1979:638 om statligt stöd till glesbygden. Denna förordning ersattes senare av förordningen 1985:619 om glesbygdsstöd, vilken i sin tur har ersatts av den nu gällande förordningen 1990:643 om glesbygdsstöd. Dessa tre förordningar avviker beträffande det principiella innehållet inte från varandra. Enligt den nu gällande förordningen kan, i mån av tillgång på medel, stöd lämnas för att främja sysselsättning och service i glesbygd. Med glesbygd avses stora sammanhängande områden med gles bebyggelse och långa avstånd till sysselsättning eller service samt skärgårdar och andra liknande områden. Närmare föreskrifter om vilka områden inom ett län som är att hänföra till glesbygd meddelas av länsstyrelsen. Glesbygdsstöd kan lämnas i form av lånegarantier eller bidrag avskrivningslån till företag som ger sysselsättning den bofasta befolkningen och som bedöms få tillfredsställande lönsamhet och har förutsättningar att bestå under en längre tid. Här kan således företag med

126 Kapitel 9

trädgårdsproduktion komma i fråga. Stödet till trädgårdsnäringen har dock varit av marginell omfattning. De stöd har lämnats har som dock varit av stor betydelse för den lokala sysselsättningen.

Lånegarantier kan lämnas för lån som tas uppför: investeringar i byggnader eller andra anläggningar avsedda för

stadigvarandegbruk,

anskaffning av maskiner och annan utrustning, förvärv av mark eller företag, anskaffning av rörelsekapital i samband med att stöd lämnas till investeringar.

Bidrag avskrivningslån kan lämnas för: investeringar i byggnader eller andra anläggningar avsedda för stadigvarande bruk, anskaffning av maskiner eller annan utrustning, dock fordon. anskaffning av båtar nödvändiga för drift av företag i skärgården. Då bidrag lämnas till investeringar enligt punkt 1-3 får bidrag också lämnas för utgifter för marknadsföring, produktutveckling, utbildning eller liknande.

Tabell 9.4 Bidrag enligt förordningen om glesbygdsstöd

Beviljadeinvesteringsbidragtill trädgârdsødlingi I OOO-tals kronor Antal bidrag Bidragsbelopp

9.2.3 Regionalpolitiskt stöd För att främja en samhällsekonomisk och i övrigt lämplig lokalisering av näringslivet kan statligt regionalpolitiskt stöd lämnas enligt förord-

Kapitel 9 127

ningen 1990:642 om regionalpolitiskt stöd. Detta kan lämnas som lokaliseringsstöd, investeringsbidrag, sysselsättningsstöd m.m. Mottagargruppen för dessa stöd är något större företag än den som kommer i fråga för glesbygdsstöd och omfattar större stödbelopp. Stöd utgår i första hand inom de två stödområden som omfattas av norra Sverige. I vissa fall kan stöd lämnas utanför dessa områden.

Under perioden 1982-1992 beviljades trädgårdsföretag regional-

politisk stöd vid 24 tillfällen med sammanlagt ca 19 miljoner kronor.

9.2.4 Regionalt stöd till jordbruks- och trädgårdsföretag Riksdagen beslöt våren 1987 att anta regeringens förslag till åtgärdsprogram för norra Sverige. Detta beslut innebar en övergång till en delvis ny syn på jordbruks- och trädgårdspolitikens möjlighet att i glesbygden främja landsbygdsutvecklingen. sysselsättningen skulle sättas i centrum och gå före de tidigare traditionella kraven på storleksrationalisering. Insatsema i det nya åtgärdsprogrammet skulle styras av glesbygdspolitiska överväganden utan direkta kopplingar till jordbruks- eller trädgårdspolitiska bedömningar av det enskilda företagets utvecklingspotential. En ökad samordning skulle eftersträvas mellan å ena sidan stöden till jordbruks- och trädgårdsnäringens rationalisering och å andra sidan glesbygds- och arbetsmarknadsstöd. Det nya stödet avlöste det tidigare regionala rationaliseringsstödet enligt såväl förordningen 1978:250 om statligt stöd till jordbrukets rationalisering som förordningen 1979:427 om statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering. Det nya stödet fick dock en vidare användning sakligt och geografiskt än de tidigare formerna. Stödet får nämligen lämnas till företag som bedriver enbart jordbruks- eller trädgårdsrörelse eller jordbruks- och trädgårdsrörelse tillsammans med någon annan verksamhet. Regionalt stöd till jordbruks- och trädgårdsföretagen som en del i åtgärdsprogrammet får lämnas i de sju nordligaste länen och i de de-

lar av Älvsborgslän som utgörs av landskapet Dalsland. Genom

en ändring år 1988 i förordningen får i mån av tillgång på medel regionalt stöd också lämnas för att främja sysselsättningen inom jordbruksoch trädgårdsföretag belägna inom områden där glesbygdsstöd utgår.

128 Kapitel 9

Regionalt stöd form i av lânegaranti får lämnas för lån som tas upp för: investeringar i byggnader eller andra anläggingar avsedda för stadigvarande bruk, köp av inventarier eller anskaffning av rörelsekapital, förvärv av mark eller företag.

Regionalt stöd i form av bidrag har t.0.m. utgången av budgetåret 199192 kunnat lämnas för: investeringar i byggnader eller andra anläggningar avsedda för stadigvarande bruk, köp av vissa inventarier. Bidrag fick motsvara högst 25 % av den godkända kostnaden för investeringen eller köpet eller, om det fanns särskilda skäl, högst 50 %. Bidrag till ekonomibyggander fick lämnas med högst 300 000 kr eller, om det fanns särskilda skäl, högst 500 000 kr.

Tabell 9.5 Bidrag enligt förordningen om statligt regionalt stöd till jordbruksoch trädgårdsföretag

Beviljade investeringsbidragtill trädgârdsødling, från Åtgärdsbär och svamp programmet för jordbruket i norra Sverige

Antal bidrag Bidragsbelopp l 000-tals kronor

om

näringslivet

Genom tillkomsten av förordningen 1988:764 statligt stöd till näom ringslivet infördes flera bestämmelser betydelse för det ekonomisav ka stödet till trädgårdsnäringen: Garanti får endast avse lån i svenska kronor. Möjligheter till utlandslän med statlig garanti finns således inte.

Kapitel 9 129

Garanti får omfatta högst 75 % av det obetalda kapitalbeloppet jämte ränta till och med länets förfallodag samriskbegreppet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan dock, om det är av avgörande betydelse bLa. sysselsättningspolitiska aspektur er, medge att garanti skall omfatta hela lånebeloppet. Till täckning av statens kostnader för administration och förluster på grund av beviljade garantier skall lângivaren i förskott till staten betala en årlig avgift på en procent av den utestående garanterade kapitalskulden.

9.4 Nuvarande stödmöjligheter till trädgårdsnäringen

Tidigare har redovisats de möjligheter till statligt finansiellt stöd som har lämnats till trädgårdsnäringen. Omfattande ändringar i regelverket gjordes åren 1987 och 1988. Det kan därför vara lämpligt att avslutningsvis sammanfatta de möjligheter som finns att lämna finansiellt stöd till trädgårdsnäringen under innevarande budgetår dvs. 199293.

Lånegarantier kan lämnas enligt följande bestämmelser: förordningen 1979:427 statligt stöd till trädgårdsnäringens om rationalisering, förordningen 1978:250 om statligt stöd till jordbrukets rationalisering, förordningen 1990:643 om glesbygdsstöd, förordningen 1987:606 om statligt regionalt stöd till jordbruksoch trädgärdsföretag.

Statsbidrag avskrivningslân kan lämnas enligt följande bestämmelser: förordningen 1979:427 om statligt stöd till trädgårdsnäringens rationalisering bidragsmöjligheten upphör den 30 juni 1993, förordningen 1990:643 om glesbygsstöd, förordningen 1990:642 om regionalpolitiskt stöd.

130 Kapitel 9

9.5 Utvärdering av det finansiella stödet

Det finansiella stödet har som trädgårdspolitiskt medel haft följande syften: främja en rationell produktion som är konkurrenskraftig gentemot importen, främja sysselsättningen, särskilt i sysselsättningssvagz områden.

Rationaliseringsstödet syftar till att bidrag för att skapa korkurrenskraftiga företag som kan ge en trygg sysselsättning och en goc ekonomisk och social standard genom fömyande av produktionsanliggningama och användning av modem teknik kan förbättra arbetsmilön. Stöd till start eller Övertagande av företag syftar till att underlätta för personer med lämplig utbildning och yrkeserfarenhet att etablera sig i branschen, vilket på sikt också främjar rationaliseringen. Det statliga rationaliseringsstödet har till största delen utgått som lånegarantier, vilket inte direkt innebär någon kostnad för staten. Kostnaderna uppkommer dels genom administration av stödet ch dels genom infriande av garantier när låntagare kommer på obestånd. Under första halvan av 1980-talet hade garantilånegivnngen mycket stor omfattning. Därefter har den minskat successivt. Beviljade bidrag för energibesparande åtgärder visar ungefär samma utveckling. Begränsade bidragsramar, reduktion av bidragsprocenten och antalet stödberättigade åtgärder påverkar också den redovisade Ltvecklingen för statsbidragen. Huvuddelen av lånegarantiema har beviljats till växthusföretag. Utvecklingen av stödgivningen hänger därför samman .ned framför allt växthussektoms förhållanden. Vid början av 1980-talet steg oljepriset mycket kraftigt. Likaså hade kostnaden för arbetskraft ökat mycket snabbt under l970-talet. Det fanns därför ett stort JCh akut behov av att minska dessa kostnader genom energibesparing resp. arbetsrationalisering. En stor del av växthusbeståndet har förnyas eller genom olika åtgärder fått bättre energihushållning med hjälp IV det statliga stödet. Stödet har därför haft en avgörande betydelse fö: växthusnäringens utveckling. I början av 1980-talet och särskilt efter devalveringamz tycktes näringen ha god konkurrensfönnåga gentemot importen och optimismen inom näringen var god, om man bara kunde reducera betydelsen av de allt högre oljeprisema.

Kapitel 9 131

Vid mitten av 1980-talet hade de lönsammaste energibesparingama genomförts i de flesta företagen och en stor del av de större växthusföretagen hade gått över till andra energislag samtidigt som oljepriset föll kraftigt. Detta reducerade behovet av och intresset för energibesparande investeringar avsevärt. Det statliga stödet, både i form av lånegarantier och energibidrag, har således haft en avgörande betydelse för växthussektorns utveckling och dess förmåga att konkurrera trots höga energikostnader. Genom den förnyelse eller förbättring av anläggningarna som delvis framtvingats av energikostnadsproblemet har samtidigt produktionen rationaliserats och arbetsmiljön förbättrats i växthusföretagen. De staliga lånegarantiema har varit en nödvändig förutsättning för en mycket stor del av dessa investeringar. Under första delen av 1980talet, när kreditmarknaden var starkt reglerad, var det mycket svårt för växthusföretag att finansiera större investeringar utan statligt stöd. Detta berodde på företagens låga belåningsvärden. När kreditmarknaden avreglerades, och det blev mycket lättare att få banklån, minskade efterfrågan statliga lånegarantier. Denna utveckling förstärktes också av att den statliga kreditgarantiavgiften infördes, vilket gjorde garantilånen mindre fördelaktiga. Införandet av samrisk medförde att åtminstone vissa kreditgivare höjde räntesatsen garantilån jämfört med andra lån. Samtidigt blev en del kreditinstitut mycket restriktiva med att bevilja garantilån till trädgårdsnäringen grund av förlustrisken. Detta medverkade till ytterligare nedgång i garantilånegivningen. De minskade summoma för beviljade lånegarantier under de senaste åren avspeglar emellertid också, och kanske i första hand, en kraftig minskning av investeringarna i växthusbranschen. Denna torde främst bero på den allt sämre lönsamheten i växthussektom beroende den ogynnsamma utvecklingen av relationerna mellan produktpriserna och kostnaderna. Stödet i fonn av lånegarantier till frilandsodlingen har varit relaav tivt liten omfattning. För fruktodlingens rationalisering har stödet dock haft en avsevärd betydelse. Införandet av modem odlingsteknik, som har effektiviserat produktionen och förbättrat konkurrensförmågan, har underlättats och fått betydligt större spridning än om stödet inte hade funnits. Möjligheterna till driftslån för att avhjälpa tillfälliga

132 Kapitel 9

likviditetssvårigheter har också haft stor betydelse för fruktodlingen, där intäkterna ofta varierar kraftigt mellan åren. Köksväxtodlingen på friland bedrivs ofta i kombination med jordbruk på sådant sätt att eventuellt stöd har beviljats som stöd för jordbrukets rationalisering. Det finns därför inga säkra ippgifter om stödets storlek till denna sektor men det torde ha varit relativt litet. Detta beror dels på att investeringsbehovet utöver fastighesförvärv, är relativt litet och dels på att jordbruksföretagens Soliditet vanligen är högre än växthusföretagens. Bidrag för införandet av ny teknik har utgått båda till växthusodlingen och frilandsodlingen. En stor del av de tekniska nyheter som har bidragit till trädgårdnäringens utveckling sedan början av 1980talet har prövats i praktisk skala och snabbt fått stor soridning tack vare bidraget. En del nyheter och projekt har visat sig vara mindre lyckade, vilket är naturligt. I dessa fall har bidraget också varit väsentligt för att minska företagets kostnader och förluster. Även i de lyckade fallen har det ofta visat sig att vissa utvecklings- och anpassningskostnader har återstått för ett bra resultat. Bidraget har xarit en värdefull hjälp för att klara dessa kostnader. Sammanfattningsvis har det statliga stödet haft sor betydelse för framför allt växthussektoms och fruktodlingens utxeckling. Genom stödet har näringens produktionskapacitet och effektivitet utvecklats, så att den håller hög standard i internationell jämförelse. Härigenom har också sysselsättningen kunnat bibehållas och bättre arbetsmiljö skapas i betydligt större utsträckning än om stödet inte hide funnits. Målsättningen med stödet har därför i stor utsträckning uppfyllts. Under den senste femårsperioden har branschens utveckling emellertid varit negativ och konkurrensfönnågan har åter försämrats Genom det senaste årets ändrade förhållanden på trcditmarknaden, har de statliga lånegarantiema åter fått en avgörande betydelse för företagens möjligheter att genomföra angelägna investeringar och lösa andra nödvändiga finansieringsbehov. Genom de obeatåndssituationer, som har uppkommit bland växthusföretagen, har de låga marknadsvärdena på växthusföretagen demonstrerats. Bankerna måste dessutom prioritera hårt bland eventuella belåningsobjekt och därför har trädgårdsföretagen mycket svårt att tillgodose sina krcditbehov. I den skärpta konkurrenssituation, som sannolikt blir bestående under de närmaste åren och ytterligare förstärks vid ett EG-inträde, kommer .

Kapitel 9 133

de statliga lånegarantiema att vara absolut nödvändiga för att företagen skall kunna finansiera de investeringar och andra anpassningar som behövs.

9.6 Finansiellt stöd till trädgårdsföretag i EG

Inom EG omfattas trädgårdsnäringen av jordbrukspolitiken. De finansiella stöd, som kan utgå till jordbruksföretag, kan också utnyttjas av trädgårdsföretag. Inom EG:s jordbrukspolitiska strukturprogram finns ett antal stöd som är gemensamma för hela EG. Här gäller att EG fastställer riktlinjer, villkor och maximala stödnivåer. I vissa fall som t.ex. investeringsstöd är stödformen obligatorisk för medlemsländema. I andra fall som stöd till yngre jordbrukare är stödfonnen frivillig. Finansieringen av samtliga dessa stödformer delas mellan EG och det enskilda landet. Av denna anledning varierar också nivåer på och villkor för nämnda stöd beroende på medlemsstaternas ambitioner och möjligheter till medfinansiering av kostnaden för stödåtgärdens genomförande. Det finns utöver ovan nämnda EG-medfmansierade stöd dessutom nationella stöd, som i stor utsträckning varierar mellan olika länder. Omfattningen och utformningen av dessa nationella stöd måste dock ligga inom vissa av EG fastställda ramar. Mellan de olika medlemsländerna pågår ofta tolkningstvister huruvida ett nationellt stöd ligger inom ramarna. Uppdelningen mellan gemensamma stöd och nationella stöd är svår att göra. Många gånger kompletteras ett mer generellt stöd med nationella särbestämmelser. Den främsta konkurrensen med den svenska trädgårdsnäringen kommer från Danmark och Holland. Vid jämen förelse med EG-förhållanden är det därför stödmöjlighetema i dessa båda länder som i första hand är av intresse.

9.6.1 Danmark Av de strukturstöd som ges i Danmark är investeringsstödet i Danmark kallat förbättringsstöd av största betydelse för trädgårdsnäringens utveckling. Denna stödforrn är obligatorisk och finns i samtliga EG-länder och följer en gemensam grundförordning L 232891. Den har en regionalpolitisk profil på så sätt att de minst utvecklade ländema och områdena prioriteras. De enskilda länderna an-

134 Kapitel 9

tar förordningen, som inom den av EG fastställda ramen kan anpassas efter nationella önskemål. Länderna anslår också medel, vilka delvis återbetalas av EG. I Danmarks fall återbetalar EG 25 % av kostnaden för investeringsstödets utgifter. Investeringsstödet i Danmark är underkastat EG:s allmänna regler med krav på en godkänd rationaliseringsplan för företaget, sysselsättningskrav inom företaget, utbildningskrav m.m. Stödet är begränsat till investeringar på knappt 0,5 miljoner danska kronor per heltidssysselsatt och drygt en miljon danska kronor per sexårsperiod. Stödet som ges i form av kapitaltillskott uppgår vid gällande räntenivå till följande storlek: 5,5 % per år i 10 år för investeringar i byggnader och installationer, 4 % per år i 7 år för investeringar i maskiner, inventarier och driftskapital. Om den sökande trädgårdsodlaren är nystartad eller har köpt eller börjat arrendera fastigheter under de senaste fem åren och dessutom är under 40 år och uppfyller vissa utbildningskrav kan han också lämnas ett engångsstöd. Detta uppgår till: 8,75 % av investeringsbeloppet i fast egendom, 5 % av investeringsbeloppet i maskiner, inventarier och driftskapital. Om villkoren för investeringsstöd är uppfyllda kan statsgaranti ges för de lån som finansierar investeringen. Stöd kan som regel lämnas för merparten av de fysiska investeringar, som är nödvändiga för planens genomförande. Stöd utgår dock för markköp. Om driftsförbättringsplanen resulterar i att inkomsten överstiger 120 % av referensinkomsten, som år 1991 uppgick till 201 000 danska kronor, förverkas rätten till stöd. Inom ramen för Yngre-Jordbrugsordningen kan stöd genom statsgarantilån ges till nyetablering, om vissa krav på ålder, utbildning och sysselsättning i företaget är uppfyllda. I april 1990 var det maximala lånebeloppet 220 000 kr. Lånet skall säkerhetsmässigt placeras inom 90 % av fastighetens marknadsvärde. Staten betalar de 10 första halvårsannuitetema. EG återbetalar 50 % av de danska utgifterna för denna stödforrn. Statsgarantier för driftslån till växthusodlare finns. För dessa lån tillämpas dock samrisk på så sätt att kreditinstitutet täcker risk för

Kapitel 9 135

20 % av lånebeloppet. Högst 200 000 kronor får lånas detta sätt. Länet är amorteringsfritt och har en löptid på sex år. Nedan ges ett beräkningsexempel från år 1987 på vilka stödbelopp som en dansk trädgårdsföretagare kan påräkna när han planerar att bygga ett nytt växthus för krukväxtodling. Trädgårdsföretagaren i beräkningsexemplet är under 40 år och har köpt fastigheten senast fem år innan den planerade tillbyggnaden.

InvesteringsutgifterDkr l 000 m2 nybyggnation 400 000 Uppvärmningsanläggning 150000 Rullbord, lampor, gardiner m.m. 450 00 Summa 1 000 000

Företaget berättigattill följande förbättringsstöd: är Kapitaltillskott: 5,5 % i 10 år av 550 0 kr 30 250 kr per år 4%i7årav450000kr 18000krperår Totalt årligt bidrag 48 250 kr år per Därutöver tillkommer engångsstödettill yngre jordbrukare: 8,75 % av 550 000 kr 48 125 kr 5%av45000kr 22500kr Summa 70 625 kr

Trädgårdsföretageterhåller understödperiodenföljandebidrag: År 1 118 875 kr År2-7 :48 250krperår :289 500kr År8-l0z30250krperår 90750kr Totalt 499 125 kr Sammantaget erhåller företaget enligt detta beräkningsexempel ett stöd som svarar mot hälften av investeringskostnaden. Vid beaktande av räntenivån blir dock värdet av stödet lägre.

9.6.2 Holland Inom holländsk trädgårdsnäring kan i anslutning till EG:s strukturprogram stöd lämnas till investeringar. Därutöver kan också stöd i form av statliga garantier lämnas för lån till särskilda ändamål. Allmänna investeringsstöd inom strukturprogrammet har traditionellt varit främst av följande två slag:

136 Kapitel 9

Räntestöd på 1,5 % av lån som tas för investeringar på högst

300 000 gulden ca l miljon kronor. Stödet utgår i 5 år. Beloppet

höjs med 25 % för yngre företagare under 35 år. Vid förstagångsköp av jordbruksföretag lämnades t.o.m. första kvartalet 1991 ett räntestöd på 2,5 % i 5 år på lån som togs i samband med köpet förutsatt att brukaren var under 35 år och det maximala stödberättigade lånebeloppet inte uppgick till mer än 300 000 gulden

ca 1 miljon kronor. Stödreglema var underkastade EG:s krav på

godkänd förbättringsplan, brukarens huvudsysselsättning vid företaget m.m. Denna stödforrn avvecklades under år 1991 till följd av statsñnansiella svårigheter i Nederländerna. På grund av de ökade miljöproblemen inom lantbruk och trädgårdsnäring i Holland infördes år 1990 stöd till investeringar i miljöförbättrande åtgärder, förbättrad produktkvalitet och bättre arbetsmiljö. För att vara stödberättigad skall investeringarna syfta till att begränsa läckage av växtnäring, reducera användningen av handelsgödsel och bekämpningsmedel eller förbättra produktkvaliteten t.ex. genom investeringar i lagringsanordningar. Stödet är betingat av att verksamheten uppfyller EG-stödförordningamas krav på huvudsysselsättning och genomförandet av en förbättringsplan. Investeringarna i miljö, produktkvalitet och arbetsmiljö får utgöra 70 % av förbättringsplanens samlade investeringar och investeringarna får inte leda till produktionsutvidgning. Stödet lämnas i förhållande till den låneñnansierade delen av investeringarna med följande satser:

Miljö Bidragsprocent fast egendom 25 lösöre 20 - Produktkvalitet 20 Arbetsmiljö 20

Den totala stödramen uppgår till 100 miljoner gulden per år ca

338 miljoner kronor.

Kapitel 10 137

10 Forskning

I direktiven till 1974 års trädgårdsnäringsutredning ingick behandling av frågor rörande forskning och försök på trädgårdsodlingens område. År 1981 lämnades delbetänkande, i vilket bl.a. betonades viktett en av att den framtida trädgårdsforskningen organiserades så att helhetssyn och tvärvetenskapligt samarbete stimuleras. Såväl organisatoriska förändringar som nya tjänster föreslogs.

10.1 Forskning och forskningsutövare på trädgårdsområdet

Forskning och försök bedrivs i såväl offentlig som privat regi. Huvuddelen av den statligt finansierade forskningen och försöksverksamheten genomförs vid Sveriges lantbruksuniversitet SLU. Insitutionema för trädgårdsvetenskap, hortikulturell växtförädling, växtskyddsvetenskap, lantbruksteknik samt trädgårdsnäringens byggnads- och klimatteknik vid Lantbruksuniversitetet i Alnarp för huvuddelen svarar av forskningen inom trädgårdsområdet vid Lantbruksuniversitetet. Forsknings- och utvecklingsarbete sker också vid enskilda företag inom växtförädling, odling och handel med olika insatsvaror. Livsmedelsindustriemas råvarubehov säkras genom omfattande kontraktsodlingar. För att tillgodose specifika kvalitetskrav och kontinuerliga leveranser till de olika processlinjema bedrivs ett omfattande forsknings- och utvecklingsarbete i resp. företags regi. Statligt finansierad försöksverksamhet inriktad på livsmedelsindustrins FoU-behov har samtidigt minskat. Verksamheten vid Institutionen för trädgårdsvetenskap har efter år 1988 fått en ny organisation. De tidigare växtslagsorienterade professurema med ansvar för både grundläggande forskning och försöksverksamhet har numera inriktningar med ansvar för fördjupad forskning inom områdena Mark och substrat, Tillväxt och utveckling resp. Trädgårdsproduktlära. Ansvaret för försöksverksamhet och tillämpad forskning har ålagts statshortonomema. Samtidigt avvecklades Södra

trädgårdsförsöksdistriktet och ansvaret för försöksstationema i Kivik

138 Kapitel 10

och Torslunda överfördes till Institutionen för trädgårdsvetenskap medan försöksstationen Stjämelund avvecklades. Vid Röbäcksdalen i Umeå finns en försöksavdelning för norrländsk trädgårdsodling. Avdelningen ingår i Institutionen för trädgårdsvetenskap. Försöksverksamhet bedrivs också vid försöksstationema på Ultuna och i Rånna. , Alnarpsinstitutionema har som de enda universitetsinstitutionema i landet inom sina resp. områden ansvar för forskning, försöksverksamhet och information inom trädgårdsområdet. Vid institutionerna bedrivs också grundutbildning Hortonomlinjen och forskarutbildning. Försöksverksamheten har också ett riksansvar, varför kunskap som är tillämpbar inom olika delar av landet måste genereras. Genom integrering av olika kompetenser har tvärvetenskapliga forskningsprogram kunnat etableras. Ramprogrammen Miljöanpassat odlingssystem för växthuskulturer, Alternativa produktionsformer och Integrerad produktion är exempel härpå.

10.2 Finansiering

Lantbruksuniversitetets sammanlagda kostnad för forskning uppgick 199192 till 750 miljoner kronor. Trädgårdsodlingens andel härav uppgick till 42 miljoner kronor, eller 5,6 % Hur denna summa fördelas pâ olika finansieringskällor framgår av tabell 10.1.

Tabell 10.1 Forskningsanslag till trädgårdsodlingsämnen vid Lantbruksuniversitetet från olika källor budgetåret 199192

Källa: SLU, Fördjupad anslagsframställningför 199394-199596. Härav framgår att trädgårdforskningen till mer än hälften är finansierad av SLU:s anslag över statsbudgeten.

Kapitel 10 139

Figur 10.1 visar fördelningen mellan olika anslagsgivare inom SLU:s olika forskningsområden.

Figur 10.1 Anslagsgivare

Forskningaverksanheten 199091 efter ämnesområdenfinansiärer och 5 Landskapsplanerinq v Enargiämnen ä Skogsuppsklindelninq %W Ekonom ka stiskn ämnen Tekniskaämnen g Livsmedelsämnen % Kliniskalämnen Vottenhruk Husdjursämnen sskyddsamnen Ekologi mlljövárdsämnen 0 9 P tionsämnen b dsodllngsämnen Jordbrukets odlingsämnen Harkvetenskapliga ämnen - Grundl. naturvetensk. o utmed. 0 20.000 00.000 60.000 90.000 100.000 120.000 140.000 160.000kr t

Anslag E:] Inkomster Externa medel

Jämfört med forskningen inom lantbruksområdet är den extemfinansierade forskningen inom trädgårdsområdet av begränsad omfattning. Man bör då hålla i minnet att trädgårdsnäringen karakteriseras av mycket små företag och organisationer. Samtidigt medför det avsevärt större antalet odlade växtslag och den avancerade odlingsmera tekniken ett betydande forskningsbehov, om konkurrensneutralitet på kunskapsområdet visavi konkurrentländema skall kunna upprätthållas.

10.3 Samhällets mål och forskningen

I direktiven till denna utredning ingår att analysera och inventera forsknings-, försöks- och utvecklingsverksamheten mot bakgrund av bl.a. samhällets mål för miljö- och energipolitik och generellt mot bakgrund av målet om en rationell och konkurrenskraftig produktion. i En internationell trend under år har varit senare att den statsfinansierade produktionsforskningen har minskat i omfattning till förmån för mera grundläggande forskning. I stället har trädgårdsnäringen i ett flertal länder i stigande omfattning gått in som hel- och delfinan-

140 Kapitel 10

siär av den tillämpade forskningen försöksverksamhcten. För Sveriges del har resurser omfördelats till mera grundläggande forskning, medan trädgårdsnäringens bidrag till den tillämpade forskningen är av ringa omfattning. Samtidigt har lantbruksforskningen inom Lantbruksuniversitetet vidgats till att omfatta även leden efter primärproduktionen. Livsmedelsforskning, postharvest-forskning inom trädgårdsomrldet, marknadsfrågor, konsumentattityder etc. har tillkommit som nya forskningsområden, delvis genom omfördelning av resurser från produktionsforskningen. Metoder för minskad miljöbelastning ingår i dag som en naturlig del inom produktionsforskningen. Ett exempel är det redan nämnda forskningsprogrammet Miljöanpassat odlingssystem för växthuskulturer. Målet är att utveckla slutna odlingssystem utan läckage av växtnäringsberikat vatten till omgivningen samtidigt som behJVet av tillförd växtnäring minskar. I anslutning härtill pågår grundlä men gande forskning över rötternas funktion i olika odlingssubstrat, upptagningen av vatten och växtnäring etc. Biologisk karaktsrisering av kompost pågår och syftar till att öka kunskapen om grundläggande biologiska och fysikaliska funktioner för utveckling av Lthålliga system. Ett projekt som behandlar alternativ till kemisk tillväxteglering av krukväxter är ett exempel på forskning som syftar till minskad en användning av kemiska medel. Med kunskap olika klimatfaktorers inom verkan på plantans tillväxt och utveckling kan uppnå retardering man av krukväxter m.m. utan eller med mindre mängd kemiska retarderingsmedel. Inom växtskyddsforskningen pågår bl.a. projekt rörance biologisk bekämpning, feromonsystem och deras praktiska tillämpringar, resistensbiologi och populationsdynamiska studier. På tekniksidan utförs en rad försök med alternativ till kemisk bekämpning inom frilandsodlingen såsom termisk ogräsbekänpning och rätt tidpunkt för jordbearbetning.

Kapitel 11 141

11 Rådgivning

11.1 Bakgrund

Den statliga rådgivningen till den yrkesmässiga trädgårdsodlingen tog sin början efter riksdagens beslut år 1961 att 13 konsulenttjänster vid hushållningssällskapen skulle ändras till specialkonsulenter för yrkesmässig trädgårdsodling. l ett principbeslut 1965 års riksdag fördes av hushållningssällskapens och lantbruksnärrmdemas uppgifter beträffande trädgårdsnäringens rationalisering i lantbruksnämndema. samman Där hade den sin hemvist fram till den l juli 1991 då lantbruksnämndema omorganiserades till enheter i länsstyrelserna. Den statligt finansierade rådgivningen ansågs i 1979 års trädgårdspolitiska beslut vara en mycket viktig del stödet till trädgårdsnäringav en. Vägledande för dess inriktning skulle vara de allmänna riktlinjerna för trädgårdspolitiken. Näringen består på något undantag när av små familjeföretag, som inte har möjlighet att själva fortlöpande följa forskningen och utvecklingen på området. För att klara dessa företags internationella konkurrenskraft utgick såväl proposition utskottssom betänkande prop. 197879:136, JoU29, rskr. 197879:399 från att samhället genom rådgivning måste svara för den nödvändiga kunskapsfönnedlingen. Gapet mellan känd och använd teknik skulle göras så liten som möjligt. Ställningstagandet om rådgivningen grundades på att snabb teken nisk utveckling kunde förväntas under 1980-talet. Växthusanläggningarna skulle behöva förnyas och modemiseras i betydande omfattning. Detta skulle komma att ställa stora krav på den tekniska och ekonomiska rådgivningen. Omläggningar av produktionen skulle bli nödvändiga till följd av ändrade konsumtionsvanor och konkurrensförhållanden, vilket ställde särskilda krav på odlingsrådgivningen. En ökande specialisering liksom konsumenternas ökande anspråk högkvalitativa produkter, som odlas utan eller med ett minimum av kemiska bekämpningsmedel, skulle också komma att ställa stora krav på rådgivningen. En utbyggnad av rådgivning på det företagsekonomiska området förväntades höja odlingens effektivitet såväl på detta område på som

142 Kapitel 11

det odlingstekniska. En rationell produktion ansågs som er. förutsättning för andra mål såsom likvärdig standard i trädgårdsnäringen jämfört med andra produkter av god kvalitet till rimliga priser, grupper, god arbetsmiljö, trygg sysselsättning och hushållning med energi. Med hänvisning till riksdagens ställningstagande tiH rådgivning som trädgårdspolitiskt medel beviljades medel för fyra nya tjänster som ekonomirådgivare, en ny tjänst som rådgivare i tekniska frågor och två tjänster som rådgivare i odlingstekniska frågor vid lantbruksnämndema och en tjänst som statskonsulent i prydnadsväxtodling vid lantbruksuniversitet. Vid fördelningen av de nya tjänsterna skulle behovet av förstärkt rådgivning i norra Sverige särskilt beaktas. Organisationen skulle med hänsyn till inriktning och fördelning av resurser omprövas tid efter annan utifrån aktuellt behov inom näringen. Som en följd av 1979 års trädgårdspolitiska beslut utarbetade Lantbruksstyrelsen LBS, som redan tidigare var huvudman för den statliga rådgivningen, en tjänsteföreskrift. Av denna framgick att 45 rådgivare var fördelades på 18 lantbruksnämnder, rådgivningscentralerna i Malmö, Göteborg och Stockholm inräknade samt att landet var indelat i fem rådgivningsdistrikt. Placeringsort, verksamhetsområde och specialinriktning fanns angivet för varje tjänst. Det framgick vidare bl.a. att en rådgivare för plantskoleskötsel och en förblomsterlök, placerade vid lantbruksnämnden i Malmö, hade riket isin helhet som verksamhetsområde. De tekniska rådgivama arbetade över ett

eller två distrikt. Övriga rådgivare hade mer än ett län eller hela di-

strikt som verksamhetsområde. Vidare fastslogs att det i varj: län skulfinnas en samrådsgrupp, som skulle vara samarbetsorgan för kontakter mellan näringens olika grenar och organisationer i länet. Fram till i mitten av 1980-talet var den statliga trädgådsrådgivningen i princip kostnadsfri men vid denna tid infördes vid lantbruksnämnderna en avgiftsfinansiering av vissa rådgivningstjänser. I mitten av 1980-talet gjorde Lantbruksstyrelsen en översyn av rådgivningen och beslutade om en ytterligare specialisering. För alla rådgivare skulle distrikten i stället för länen utgöra arbetsområden. Denna organisationplan gällde fram till år 1991, då lantbxuksnämndema övergick till att bli lantbruksenheter eller motsvararde i länsstyrelserna.

SOU 1992:1 19 Kapitel 11 143

11.2 Jämförelser mellan trädgårdsrådgivningen i Sverige, Danmark, Holland, Norge och Finland

Av tabell 11.1 framgår hur stort antal trädgârdsrådgivare som finns i Sverige, Danmark, Holland, Norge och Finland och som är helt eller delvis finansierade med statliga medel. Som jämförelse visar tabell 11.2 produktionsvärde och odlade ytor i resp. land.

Tabell 11.1 Med statliga medel helt eller delvis finansierad och jämförbar rådgivning Sverige Danmark Holland Norge Finland Antal Antal Antal Antal Antal tjänster tjänster tjänster årsverken årsverken

1Vissmyndighetsutövning ingår i dessa tjänster.

Tabell 1 1.2 Uppgifter om produktionsvärde och ytor i resp. land Sverige Danmark Holland Norge Finland

Prod.värde milj. SEK 2 786 4 212 38 689 2 385 2 480 Yta, växthus l 000m 3 282 5 102 94 790 2 064 4 440 Yta, friland ha 12 144 18705 77 000 5 065 12 980

11.2.1 Sverige År 1992 är det totala antalet trädgårdsrådgivare vid länsstyrelserna 42 stycken. Dessa finansieras till 80-90 % med statliga medel. Med statlig finansiering arbetar också statskonsulenter vid Sveriges lantbruksuniversitet SLU och tjänstemän vid Statens jordbruksverks SJV växtskyddscentraler. Dessa tjänster är dock inga renodlade råd-

144 Kapitel II

givartjänster utan arbetet omfattar mest information till rådgivare m.fl. Jordbruksverkets regionalt placerade rådgivare för ekologiskt lantbruk arbetar även med ekologisk trädgårdsodling men inte heller dessa sysslar enbart med rådgivning direkt till odlare. Hushållningssällskapen har ett antal rådgivare, som riktar sig till trädgårdsföretag. Trädgårdsutveckling AB är ett konsultföretag, som ägs av Trädgårdsnäringens Riksförbund TRF och som erbjuder rådgivningstjänster till företag inom trädgårdsnäringen. Trädgårdsutveckling AB utför ca 10 årsverken. Verksamheten finansieras till tre fjärdedelar digenom rektdebitering.

1l.2.2 Danmark I Danmark finns sammanlagt 54 trädgårdsrådgivare, som är finansierade till ca 30 % med statliga medel. Rådgivama är anställda av Dansk Erhvervsgartnerforening DEG, Dansk Erhvervsfrugtavl och Landbrugets Rådgivningstjenst. Dessutom förser Landbrugets Rådgivningscenter, Århus, rådgivningen till producentema av frilandsgrönsaker, frukt och bär med information.

ll.2.3 Holland Holland har 171 tjänstemän för trädgårdsrådgivning, som i dag helt ñnansieras med statliga medel men man planerar att successivt minska statsfinansieringen till 50 % år 2003. Rådgivama är organiserade i lokalt placerade rådgivningsgrupper under Dienst Landbouwvoorlichting DLV. Statligt stöd hanteras av Jordbruksministeriet. Information and Knowledge Center IKC arbetar med information från forskning och försök. Denna verksamhet kommer att förbli statligt finansierad. S0cio-Economic Advisory Service arbetar bl.a. med företagsekonomisk rådgivning och är till 50 % statligt finasierat.

sou 1992:119 Kapitel I 1 145

l1.2.4 Norge De 50 trädgårdsrådgivama arbetar inom Fylkes- och herredsgartnerorganisationen, Forsöksringene, Gartnerhallen och Norsk Gartnerforbund. Graden av statsfinansiering ligger 80-90 %.

ll.2.5 Finland Finlands 21 trädgårdsrådgivare finns placerade vid Trädgårdsförbundet, Handelsträdgårdsförbundet, Svenska Lantbrukssällskapens Förbund och Landsbygdscentralema. Ca 50 % av rådgivamas verksamhet är finansierad med statliga medel.

11.3 Uppfyllelse av trädgårdspolitiska och andra

samhälleliga mål

1979 års trädgârdspolitiska beslut fick betydande konsekvenser för trädgårdsrådgivningen. Genom förstärkningen av den rikstäckande organisationen har rådgivningen i sina olika former gjorts tillgänglig för alla som är verksamma inom yrkesmässig trädgårdsodling och organisationen med distrikten som tjänstgöringsområde för samtliga tjänster har gjort en specialisering av rådgivningen möjlig. Denna spe-

cialisering har kunnat drivas längst i de mer företags- och rådgivartä-

ta distrikten. En förutsättning för att uppfylla 1979 års trädgårdspolitiska mål är att företagen har en rationell och konkurrenskraftig produktion. Som framgår av kapitel 6 och 16 har produktionsmetodema under 1970-

och 1980-talen förändrats mycket kraftigt, framför allt inom växthusod-

lingen men också på friland. Rådgivningen har ett aktivt sätt bidragit till att förbättra odlingstekniken och därmed till att höja odlingens effektivitet. Ställningstagandet i 1979 års trädgårdpolitiska beslut om att växthusanläggningama med hjälp av den tekniska och ekonomiska rådgivningen skulle behöva fömyas har förverkligats under 1980-talet. Förnyelsetakten var dock, speciellt under slutet av årtiondet, inte tillräcklig. Växthusodling har varit och kommer även i fortsättningen att vara kapitalkrävande. Det statliga stödet i form länegarantier och bidrag av

146 Kapitel 11 sou 1992:119

till ny teknik i kombination med rådgivning har där haft stoi betydelse. Satsningen på en utökad trädgårdsrådgivning i Sverige efter norra 1979 års trädgårdspolitiska beslut har resulterat i ökad odingsareen och ett ökat antal sysselsatta i trädgårdsodlingen i Sierige. norra Ett viktigt mål i 1979 års trädgårdspolitiska beslut att efter var 1970-talets s.k. energikris minska energiförbrukningen i vâxthusodlingen. Den statliga rådgivningen gick därför i början av 1950-talet ut med rekommendationer om energibesparande åtgärder och övergång från olja till fasta bränslen. Detta gav mycket god effekt ocl tillsammans med effektiviseringen av produktionen har dessa förändringar gjort att energiförbrukningen per producerad enhet har minslat betydligt. Under 1980-talet har samhället också ställt upp miljömål för jordbruket och dessa miljömål har indirekt kommit att påverka rädgårdsnäringen och i hög grad förändrat statens rådgivning till iäringen. Miljöpolitiken gäller framför allt kemikalieanvändningen, väztnärings-

läckaget och ekologisk odling se kapitel 13.

Några exempel där den statliga rådgivningen har spelat en avgörande roll för minskad användning av kemikalier är: behörighetskurser för dem, som använder kemiska bekämpningsmedel, infonnation om biologisk bekämpning, utveckling av och information om odlingstekniska metoder som alternativ till kemisk retardering.

Ett exempel på arbete med minskat växtnäringsläckage i rädgårdsodlingen är ett utvecklingsprojekt som drivs av Jordbruksverket. Projektet avser utveckling av slutna odlingssystem avseende vämiäring i växthusföretag och information till rådgivare och företagare. Resultaten hittills visar att det finns goda möjligheter att påtagligt minska växtnäringsläckaget från växthusanläggningar och att det fö detta ändamål behövs en kompetent rådgivning. Även för att öka den ekologiska odlingen har staten satsat resurser

på rådgivning se avsnitt 13.3.1 . De senaste åren har rådgizama till-

sammans med forskare och odlare också arbetat med att irtroducera

integrerad produktion se avsnitt 13.3.2.

Kapitel 1 I 147

Rådgivningsorganisationen som vidareutvecklades genom 1979 års trädgårdspolitiska beslut har varit väl lämpad som instrument för att förverkliga trädgårdspolitiken och även för att föra ut samhällets övriga mål om t.ex. regional-, energi- och miljöpolitik.

1 1.4 Rådgivningsutredningen

Enligt det betänkande SOU 1992:99 som rådgivningsutredningen lämnade i oktober 1992 bör statens ansvar begränsas till information i anslutning till myndighetsutövning. Utredaren nämner som exempel på situationer när staten har anledning att använda rådgivning till trädgårdsnäringen medel för att som uppnå angelägna samhällsmål: spridning av forsknings- och försöksresultat, introduktion av ny lagstiftning och nya mål inom miljö- och växtskyddsområdet, stödet till trädgårdsnäringen i norra Sverige, konsekvenser för svensk trädgårdsnäring anslutning till av en EG. Dessa situationer är ungefär desamma för rådgivning till jordsom bruket. Kartläggningen, som rådgivningsutredningen har gjort av rådgivningen till trädgårdsnäringen, visar att staten svarar för huvuddelen av rådgivningen till trädgårdsnäringen och att den jämfört med rådgivningen till jordbruket i högre grad är inriktad på produktionsteknik och företagsekonomi. Utredaren föreslår att statens engagemang i rådgivningen på trädgårdsområdet, liksom för jordbruket, begränsas till information i anslutning till myndighetsutövning och till de situationer, då det från samhällets synpunkt framstår motiverat att använda rådgivning som som medel för att uppnå angelägna samhällsmål. Den information och rådgivning är direkt kopplad till myndigsom hetsutövning måste, enligt utredaren, bedrivas vid länsstyrelserna eller i nära anslutning till dem. För den rådgivning, staten i framsom tiden kan ha behov av att få utförd för att uppfylla olika samhällsmål, bör gälla samma principer för trädgårdsnäringen som för jordbruket. Jordbruksverket måste ha det övergripande ansvaret för att avsedda resultat uppnås.

148 Kapitel II

För utredaren framstår behoven av infonnations- och rådgivningsinsatser för att höja näringens konkurrensförmåga i samband med en svensk anslutning till EG vara lika stora inom trädgårdsnäringen som inom jordbruket. Näringen bör själv ta över den produktionstekniska och företagsekonomiska rådgivningen. Genom detta kan staten göra en besparing på ca 6 miljoner kronor motsvarande ca 20 ârsarbetskrafter. Hänsyn har då tagits till att den produktionstekniska rådgivningen som länsstyrelsema bedriver avgiflsfinansieras med ca 2 miljoner kronor. Utredaren föreslår att ett årligt staligt driftsbidrag ges till näringen för rådgivningen under en treårsperiod med början den l juli 1994. De statliga driftsbidragen bör utgöra 75, 50 resp. 25 % av den beräknade kostnaden för varje nyanställd rådgivare.

Kapitel 12 149

12 Utbildning i trädgårdsnäringen

12.1 Gymnasieutbildning

12.l.1 Gymnasiereformen år 1971 Yrkesutbildningen inom trädgårdsnäringen har under 1970- och 1980talen ingått i gymnasieskolan. Landstingen har varit huvudman för flertalet trädgårdsskolor. Efter gymnasierefomien år 1971 bestod trädgårdsutbildningen av följande delar: tvåårig grundläggande utbildning utan krav på föregående praktik, grundutbildning om 40, 20 eller 10 veckor med krav på föregående praktik, vidareutbildning främst i form av ettårig påbyggnadsutbildning.

Den ettåriga vidareutbildningen kallades först förrnanskurs och senare högre specialkurs. Oberoende av beteckning har den varit uppdelad i separata kurser för markbyggnad resp. odling. Grundutbildning och ettårig påbyggnadsutbildning var förkunskapskrav till trädgârdsteknikerutbildningen vid Sveriges lantbruksuniversitet SLU. Utöver det reguljära kursutbudet har trädgårdsskoloma också haft ett stort utbud av konkurser i form av Komvux-kurser, uppdragsutbildning för länsarbetsnämnder och annan uppdragsutbildning. Läsåret 198788 var det sista med all trädgårdsutbildning enligt 1971 års modell. Sammanlagt fanns då ca 800 elever i utbildning vid 12 trädgårdsskolor i landet. Olika former kortkurser samlade läsav året 198990 ca 700 deltagare på 50 olika kurser. ca

l2.1.2 Försöksverksamhet med naturbrukslin Åren 1988-1991 bedrevs en försöksverksamhet med treåriga försökslinjer på vissa trädgårdsskolor. Trädgårdsutbildningen kom då att ingå som en komponent i den treåriga naturbrukslinjen, där utöver trädgård även jordbruk, skogsbruk, vattenbruk, hästhållning och djurvård ingick. Naturbrukslinjen hade en gemensam första årskurs och därefter grenar för resp. yrkesområde i årskurs 2 och ytterligare uppdelning i varianter i årskurs Grenen för trädgård i årskurs 2 delades

150 Kapitel 12

upp i varianterna odling resp. markbyggnad i årskurs Inom varianterna fanns möjlighet till ytterligare profilering för eleverna. De enskilda skolorna kunde också specialisera sig. I naturbrukslinjen var en större del av tiden förlagd till arbetsplatser jämfört med vad den var i tvååriga linjer och detta var den största förändringen med naturbrukslinjen förutom förlängningen till tre år.

l2.1.3 Naturbruksprogram Försöksverksamheten med treåriga yrkeslinjer var ett steg på vägen gymnasieskola och vuxenutbildning. År 1991 togs de sista mot en ny eleverna in till försökslinjer. Naturbruksprogrammet, som därefter skall gälla, är i princip sammanhållet, dvs. utan formell uppdelning i grenar och varianter. Inom programmet kommer dock inriktningar för de ingående yrkesområdena att formas. Den arbetsplatsförlagda utbildningens omfattning sänks jämfört med försökslinjens. Kämämnena, tidigare benärnnda allmänna ämnen, utökas något jämfört med försökslinjema. Landstingen kvarstår som huvudmän men statsbidragen går till kommunerna, som i sin tur betalar ersättning när elever går utbildning utanför hemkommunen. Kommunerna har därmed fått inflytande över rekryteringen till trädgårdsutbildningen, något som är helt nytt. Efter en övergångsperiod blir all annan utbildning än två- och treåriga linjerprogram definierade som vuxenutbildning. För trädgårdsutbildningens del betyder detta att grundutbildningen på 40 veckor och de ettåriga påbyggnadsutbildningama räknas som vuxenutbildning. Kortkursema har ökat både vad gäller antal kurstillfällen och antal deltagare. Läsåret 198990 anordnades 75 sådana kurser med ca l 000 deltagare. Under en övergångsperiod finns både den tvååriga trädgårdslinjen och det treåriga naturbruksprogrammet parallellt. Arbetet med kursplaner fortsätter och hela reformarbetet skall vara genomfört till läsåret 199596. Det fasta sambandet mellan trädgårdsskolomas yrkesutbildning och Lantbruksuniversitetets utbildning till trädgårdstekniker kommer att försvinna. Fr.o.m läsåret 199394 övergår också Lantbruksuniversitet-

Kapitel 12 151

ets ettåriga trädgårdsteknikerutbildning till en tvåårig utbildning av trädgârdsingenjörer.

l2.1.4 Framtiden Tillgång till kvalificerad yrkesutbildning är en avgörande fråga för trädgårdsnäringen och dess utvecklingsmöjligheter. Tyngdpunkten i trädgårdsskolomas verksamhet ligger på ungdomsutbildning utmen budet av kortkurser ökar. Genom dessa och naturbrukslinjens genom mer arbetsplatsförlagda utbildning ökar kontaktytan mellan skolorna och de yrkesverksamma till ömsesidig nytta. Flera skolor strävar nu också mot en mer accentuerad roll som regionalt centrum med forsknings- och försöksanknytning. Även detta kan ha betydelse för stor näringens utveckling.

12.2 Trädgårdsteknikerträdgårdsingenjör

Trädgårdsteknikerlinjen är förlagd till Lantbruksuniversitetet i Alnarp. Utbildningen är ettårig och fördelar sig dels på markbyggen nadsgren, dels på en odlingsgren med inriktningar för produktion under glas, fáltmässig produktion av köksväxter och bär samt produktion av plantskoleväxter. Utbildningen måste föregås både gymnasieav skolans grundutbildning på trädgårdsområdet eller motsvarande och den ettåriga påbyggnadsutbildningen. Trädgårdsteknikerutbildningen ges emellertid sista gången läsåret 199293 då det finns 44 utbildningsplatser. Trädgårdstekniker arbetar bl.a. som lärare, rådgivare, administratörer eller företagasom egna re. Fr.o.m. läsåret 199394 ersätts trädgårdsteknikerlinjens odlingsgren av en tvåårig trädgårdsingenjörslinje, också förlagd till Lantbruksuniversitetet, Alnarp. För tillträde till linjen krävs gymnasieskolans naturbruksprogram eller motsvarande och yrkesinriktad praktik. Trädgårdsingenjörer får en något bredare utbildning än trädgårdsteknikema, varför även arbetsområdet kan förväntas bli bredare.

152 Kapitel 12

12.3 Hortonom

Uppläggningen av utbildningen till hortonom har sedan 1970-talet varit i stort sett oförändrad. Utbildningen har varit en femårig linje vid Lantbruksuniversitetet. Studierna har inletts med ett s.k. propedeutiskt år i Alnarp innehållande både teori och praktik inom trädgårdsodling. Efter årskurs 1 har en uppdelning skett i inriktningar för odling, ekonomi och teknik Årskurs 2 och 3 har varit förlagda till m.m. Lantbruksuniversitetet, Ultuna, och har innehållit grundläggande kurser inom resp. inriktning. Därefter har utbildningen fortsatt med tilllämpade ämnen vid Lantbruksuniversitetet, Alnarp. Fr.o.m. läsåret 199293 är hela hortonomutbildningen förlagd till Lantbruksuniversitetet, Alnarp. Utbildningen omfattar 180 p 4,5 år. Det första årets propedeutiska kurs är nu ersatt av en baskurs, som ger en helhetsbild av det trädgårdsvetenskapliga ämnesområdet, och med grundläggande naturvetenskapliga kurser, som ges i samarbete med Lunds universitet. Praktik i trädgårdsföretag är inte obligatorisk men det är önskvärt att fullgöra sådan före eller under studietiden. De tidigare inriktningarna möjligheter till personlig är ersatta av profilering. Studiemas senare del kan även förläggas till annan linje vid Lantbruksuniversitetet eller till annat svenskt eller utländskt universitet. Antalet utbildningsplatser är sedan slutet av 1970-talet 25 per år. Arbetsmarknaden för hortonomer innefattar traditionellt t.ex. forskning, rådgivning, undervisning men har på senare år breddats till livsmedelsindustri, handel etc.

12.4 Utvärdering

Både inom gymnasieskolans och Lantbruksuniversitetets trädgårdsutbildningar genomförs nu omfattande förändringar. Dessa är bl.a. anpassningar till förändringar på arbetsmarknaden. Eftersom de nya utbildningarna så nyligen har införts är det ännu för tidigt att utvärdera dem.

Kapitel 13 153

13 Miljöfrågor

Som framgått av redovisningen av i kapitel 7 finns i 1979 års trädgårdspolitiska beslut inget uttalat miljömål. Av denna redovisning framgår också att olika miljöprogram inom ramen för livsmedelspolitiken har kommit att direkt eller indirekt också omfatta trädgårdsodlingen. Odlama är också mycket medvetna om de krav på miljöhänsyn som omvärlden ställer på deras verksamhet.

13.1 Kemikalier

l3.1.1 Användning Det svenska jordbruket använde år 1991 1837 ton aktiv substans bekämpningsmedel och trädgårdsnäringen 88 ton. Som framgår av tabell 13.1 har användningen minskat under hela 1980-talet både inom jordbruk och trädgård.

Tabell 13.1 Fördelning av bekämpningsmedel på olika användarkategorier under åren 1981-1991 Verksam beståndsdel, tongenomsnitt 1981-85 1986 1987 1988 1989 1990 1991 Användarkategori

Inom trädgårdsnäringen används kemikalier av två slag. Kemikaliema används dels för kemisk bekämpning av insekter, svampsjukdomar och ogräs dels för retardering av prydnadsväxter. Mängdema som används i den yrkesmässiga trädgårdsodlingen uppgick år 1991 till

154 Kapitel 13

59,3 ton svampbekämpningsmedel, 18,6 ton ogräsbekämpningsmedel, 7,8 ton insektsbekämpningsmedel och 2,2 ton tillväxtregulatorer. Användningen av bekämpningsmedel ligger lågt i Sverige jämfört med andra industriländer.

13.1.2 Minskade miljö- och hälsorisker Enligt riksdagsbeslut från 1988 skall det övergripande målet vara att minska hälso- och miljöriskema vid användning av bekämpningsmedel i jord-, skogs- och trädgårdsbruk. Då angavs att användningen av bekämpningsmedel skulle halveras till år 1990 jämfört med 1981- 1985, vilket också uppnåddes. Enligt det livsmedelspolitiska beslutet är 1990 skall användningen av bekämpningsmedel ytterligare halveras till 1996. Man kan konstatera att trädgårdsnäringen har minskat användningen av bekämpningsmedel bl.a. tack vare ett utvecklingsarbete, rådgivning och ett ökat miljö- och kosmadsmedvetande hos näringen. Minskningen inom trädgårdsnäringen har dock relativt sett varit mindre än inom jordbruket. Att minska miljö- och hälsoriskema är ett tungt samhällsintresse. Arbetet med att minska riskerna sker på olika sätt: genom prövningsförfarandet, föreskrifter om hantering, utbildning m.m.

Prövning Riskerna med bekämpningsmedel har hittills minskats genom att vid prövning: godkännandet för de farligaste medlen har dragits in, godkännandet för medel som varit dåligt dokumenterade har dragits in, användningsområdena för ett antal medel har ytterligare begränsats, karenstiden, dvs. tiden mellan behandling och skörd, har i vissa fall förlängts, medel som medför stora risker har flyttats till klass 1 högsta behörighetsklass, bättre information ges om risker är förknippade med hantering och användning, nya dokumentationskrav är under utarbetande.

Kapitel 13 155

Hantering Föreskrifterna om spridning av bekämpningsmedel har omarbetats och kompletterats bl.a. rörande miljö- och hälsorisker vid hantering och spridning av bekämpningsmedel. Allmänna råd Användning av bekämpningsmedel. Jordbruk och trädgård. har utarbetats för att få en från arbetsmiljösynpunkt säker hantering och minska mängden använd aktiv substans.

Utbildning Sedan 1964 har det krävts utbildning för att få använda bekämpningsmedel klass 1L. Från och med 1990 krävs utbildning även för att använda klass 2L-medel i jordbruk, skogsbruk och trädgård. Behörighetskursema bedrivs av länsstyrelsemas lantbruksenheter tidigare lantbruksnämndema. För närvarande har cirka 32 000 personer behörighet för att använda bekämpningsmedel klass lL och 2L. Huvudsyftet med utbildningen är att minska riskerna för såväl yttre miljö som arbetsmiljö samt för konsumenterna.

Restsubstanser i livsmedel Livsmedelsverket genomför rutinmässig stickprovskontroll av bekämpningsmedel i bl.a. frukt och grönsaker. Som regel sker provtagningen i grossistledet. Om otillåtna halter påträffas utfärdar Livsmedelsverket villkor för fortsatt införsel eller saluhällande. I kommande partier sker s.k. riktad provtagning. Detta innebär att partiet hålls kvar i avvaktan på analysresultatet. År 1991 togs 4 500 prov av importerade och svenskodlade frukt och grönsaker. Frekvensen av överskridna halter för importerade produkter låg på 4,1 % medan motsvarande siffra för svenskodlat låg på 0,3 % Se tabell 13.2.

156 Kapitel 13

Tabell 13.2 Statens livsmedelsverks restsubstansundersökningar 1991 avseende svenskodlade och importerade frukt och grönsaker.

Godkännande av kemiska bekämpningsmedel Ett kemiskt bekämpningsmedel måste vara godkänt av Kemikalieinspektionen för att få importeras, saluföras, överlåtas eller användas. När Kemikalieinspektionen prövar om ett bekämpningsmedel skall godkännas görs flera slags bedömningar: faroanalys är en bedömning av medlets inneboende möjligheter att framkalla skada på hälsa och miljö, riskanalys är en bedömning av sannolikheten för att skada en skall uppkomma vid den avsedda hanteringen, nyttoanalys är en bedömning av nyttan med medlet, konsekvensanalys är en bedömning av effekterna av olika beslutsalternativ. Dessa analyser ligger sedan till grund för en risknytta-värdering, dvs. en bedömning av vilken risk som kan accepteras. Med ledning av denna värdering tas beslut om godkännande eller avslag. Det är tillverkare som ansöker om godkännande. Sökande har då krav på sig att komma med dokumentation preparatet. Dokumentatioom nen skall för hälsofarlighetsananlysen bl.a. innehålla uppgifter om: akut giftighet för djur, hud- och ögonirriterande egenskaper, allergiframkallande egenskaper.

sou 1992:119 Kapitel 13 157

kunna miljöfarlighetsanalysen behöver Kemikalieinspek- För att göra tionen ha uppgifter från tillverkaren bl.a. om: rörlighet i olika jordar, nedbrytningstid i mark och vatten. fram dokumentation kan bli kostsamt för sökanden. Att ta

godkänns i högst 5 år, sedan måste ett förnyat godkän- Ett preparat

nande ske. Alla preparat skall uppfylla dagens dokumentationskrav.

Under några år görs fördjupad genomgång av befintliga prepanu en ratgrupper - Ansöknlngsavgiften för nya preparat är 10 000 kronor. Dessutom år avgiften för varje aktiv substans 30 000 kronor. ny

Årsavgiften är fr.o.m. 1992 ändrad så att den uppgår till 1,8 % av

försäljningsvardet året innan, dock högst 200 000 och minst 2 000 kronor. Tidigare var avgiften fast, något som var till nackdel för preendast användes i begränsad DIF-fattningparat som

Avgifter För bekämpningsmedel tas för närvarande ut två olika avgifter: miljöavgift om 8 kr per kg aktiv substans, prisregleringsavgift om 29 kr per hektardos. Totalt under 199091 inbringade dessa avgifter 17 miljoner kronor

i miljöavgifter, varav l miljon kronor från yrkesmässig trädgårdsod-

ling .och 93 miljoner kronor i prisregleripgsavgifter, varav 2,1 mil-

joner från trädgårdsodlingen. 2,1 miljoner kronor j prisreglerings-

avgifter från 199091 återförs till trädgårdsnäringen. Miljöavgiftema

tillförs statsbudgeten.

Bristen på preparat Från trädgårdsnäringens sida har man framhållit som ett allvarligt problem att ett antal preparat har försvunnit från marknaden. Anting-

en har preparaten inte fått förnyat godkännande eller har bekämp-

ningsmedelsñrman inte ansökt om förnyat godkännande på grund av

att man bedömer dokumentations- och ansökningskostnadema för hö-

ga. I synnerhet gäller det senare för preparat, som används i begrän-

.al-J 158 Kapitel 13 sou 1992:119

sad omfattning i Sverige eftersom den kultur som preparatet är avsett för är liten i Sverige. Nya mer miljövänliga preparat har tillkommit men, enligt odlama, är dessa inte tillräckliga för att ersätta de har försvunpreparat som nit. De menar att bristen på framför allt smalverkande preparat också försvårar Utvecklingen av integrerad produktion och andra odlingstekniker. som minimerar användningen kemiska bekämpningsmedel. av Genom att antalet preparat har minskat, ökar risken för resistens att mot bekämpningsmedlen skall uppstå hos skadegörama. Bristen på preparat minskar, enligt näringen, den svenska odlingens

konkurrenskraft jämfört med de länder tillåter motsvarande

som preparet.

13-1-3 Konsekvenser för Sverige vid EG-inträde Nuläge i EG Idag finns inga tvingande regler vad gäller minskning användningav en av bekämpningsmedel. Varje land är självbestämmande bl.a. om prövningsförfaranden.

Svensk ISO-anpassning till följd av EES-avtal

a Rester i livsmedel

EG har nyligen fastställt harmoniserade gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i tre grupper av livsmedel, frukt och grönvarav saker är en. I EG-direktiv 90642EEC redovisas bland annat den gruppindelning, som skall ligga till grund för de nya förslagen till gränsvärden. EG har för närvarande gränsvärden för 66 bekämpningsmedel jämfört med Sveriges 104. Som en följd av det föreslagna EES-avtalet kommer Livsmedelsverket under hösten 1992 att påbörja anpassning svenska gränsen av värden. Skillnaderna är i allmänhet inte så stora. I de fall där Sverige har gränsvärden men inte EG, avser Sverige att behålla sina gränsvärden. En EG-anpassning inom ramen för ett eventuellt EES-avtal innebär sammanfattningsvis att imponkontrollen kan fortsätta hittills som men att en anpassning av de svenska gränsvärdena till EG-norrn på sikt blir nödvändig.

Kapitel 13 159

b Godkännande av bekämpningsmedel Vad gäller EES-avtalets effekter i övrigt på bekärnpningsmedelsområdet kan konstateras att Sverige får tillämpa sina egna klassificerings- och märkningsregler fram till l januari 1995. Beträffande förbud och begränsningar får Sverige behålla de strängare begränsningar man har i kraft den l januari 1993, när avtalet börjar gälla. Däremot skall Sverige då ha övertagit de EG- regler som är strängare än Sveriges nuvarande restriktioner. Sverige får behålla de regler för godkännande av bekämpningsmedel som gäller den 1 januari 1993. Nya regler fram till 1993 behandlas enligt ett generellt förhandlingsförfarande.

Förändringar i EG Inom EG har medlemsländerna haft sina egna prövningsförfaranden. EG antog dock i juni 1991 ett mycket centralt direktiv 91414EEC om saluförandet av bekämpningsmedel. Detta avses träda i kraft l januari 1993. Direktivet syftar till att harmonisera medlemsstaternas nationella regler vid godkännande av växtskyddsprodukter för försäljning och användning i resp. land. Direktivet innehåller i huvudsak följande: inrättande av en s.k. positivlista av aktiva substanser, vilkas användning kan anses vara säker för människo- och djurhälsan och miljön ett systern för prövning hos medlemsstaterna för enskilda preparat ömsesidigt erkännande av medlemsstaternas prövning i den utsträckning som fytosanitära och miljömässiga förhållanden är likartade i berörda regioner ett system för tillfälligt godkännande av preparat hos medlemsländerna ett tioårigt program för granskning av de aktiva substansema harmoniserande regler beträffande märkning och förpackning harrnoniserande regler beträffande forskning och utveckling av växtskyddsprodukter. EG har fastställt flera andra direktiv, rör bekämpningsmedel. som

160 Kapitel 13

Konsekvenser för Sverige vid EG-inträde Ett EG-inträde har viktiga aspekter när det gäller svensk trädgårdsnäring.

a Rester i livsmedel

I samband med ett medlemskap i EG försvinner gränskontroller och ersätts av stickprovskontroller inne i landet. Redan idag sker kontrollen huvudsakligen i dessa led varför detta inte innebär någon praktiska skillnad. Gentemot tredje land kommer ingen förändring att ske. b Godkännande av bekämpningsmedel. En effekt av ett EG-medlemskap kan bli att antalet godkända preparat i Sverige och konkurrensländema troligen kommer att bli mer likartat genom gemensamma regler. Under en övergångsperiod kan man dock förvänta sig att nationella avvikelser kommer att finnas. Man beräknar att det kommer att ta ca 10 år innan alla gamla substanser har granskats. Under tiden får länderna godkänna medel med s.k. olistade aktiva substanser, om dessa fanns på marknaden före den 19 augusti 1993. På sikt kommer sannolikt tillgången på olika preparat att bli i stort sett samma inom hela EG. Importreglema för bekämpningsmedel kommer sannolikt inte att påverkas vid ett EG-inträde. Inom EG har miljöfrågoma fått en allt större betydelse. Detta bekräftas av den nyligen beslutade jordbruksreforrnen och i en del andra uttalade målsättningar om minskad användning av bl.a. kemiska bekämpningsmedel.

13.1.4 Minskad användning av kemikalier i trädgårdsnäringen I direktiven anges att denna utredning skall analysera möjligheterna att minska kemikalieanvändningen i trädgårdsnäringen med bibehållen konkurrenskraft och utan att utvecklingsmöjlighetema påverkas. Målsättning är att användningen av kemiska bekämpningsmedel skall halveras mellan år 1990 och 1996. Exakt i vad mån trädgårdsnäringen skall bidra till denna halvering finns inte angivet. För att kunna minska kemikalieanvändningen i trädgårdsnäringen görs satsningar på följande verksamheter:

Kapitel 13 161

Odlingsteknikerodlingsforrner, minskar eller utesluter kemisk som bekämpning. Exempel på metoder som särskilt minskar kemikalieberoendet är ekologisk och integrerad produktion. Även s.k. konventionell odling har i Sverige utvecklats i samma riktning d.v.s mot allt mindre miljöbelastning.

Ekologisk odling som nämnare beskrivs i 13.3.1 utesluter helt ke-

miska bekämpningsmedel.

Begreppet integrerad produktion är under uppbyggnad se 133.2 i

Sverige. Även inte kemiska bekämpningsmedel utesluts kan förom brukningen av kemiska bekämpningsmedel reduceras, eftersom odlingstekniken i första hand går ut på att behovet av kemisk bekämpning skall minska. Odlingssystemct har i Sverige kommit längst inom fruktodlingen och därefter köksväxtodling på friland. Mycket utvecklings- och utbildningsarbete m.m. återstår.

Biologisk bekämpning Biologisk bekämpning är i synnerhet framgångsrik i växthusodlingen eftersom det är lättare att kontrollera skadegörama och dess insatta fiender i växthusets begränsade utrymme jämfört med i frilandsodling. Biologisk bekämpning har minskat användningen kemikalier av högst påtagligt t.ex. eftersom i tomat- och gurkodlingar man numera vanligen använder biologisk bekämpning. Detta odlingssätt har slagit igenom i odlingama under 70- och 80-talen men föregicks forskav ning och försöksverksamhet, som nu fortlöpande måste vidareutvecklas.

Prognos- och vamingstjänst. I takt med ändrade förutsättningar både vad gäller skadegörare och bekämpningsmedel behöver prognos- och vamingstjänsten fortsätta att utvecklas. Genom att få veta förekomsten av aktuella skadegörare och vid vilken tidpunkt det är befogat att sätta in bekämpning, kan det totala behovet av kemiska bekämpningsmedel reduceras. Utvecklingsinsatser inom prognos- och vamingstjänst behövs också för odlingsforrner, som minskar beroendet av kemisk bekämpning exempelvis integrerad produktion.

162 Kapitel 13

Diagnosverksamhet. Att tidigt kunna avgöra vilken skadegöraren är, är väsentligt för att kunna sätta in korrrekta bekämpningsåtgärder och därmed minska kemikalieanvändningen. I detta sammanhang bör också påpeka att odlamas egen kunskap om olika skadegörare är grundläggande. Genom b1.a. rådgivning har kunskapsnivån höjts inom detta område.

Friskt plantmaterial och resistenta sorter. Ett sätt att minska användningen och beroendet av kemiska bekämpningsmedel är genom säkrad tillgång friskt plantmaterial. Utvecklingen resistenta sorter är en annan utvecklingsväg för av minskad kemikalieanvändning.

Sprututrusming och icke-kemiska bekämpningsmetoder. Under 1980-talet har resurser satsats inom jordbruket på utveckling sprututrustning. Många miljömässiga förbättringar har och test av kunnat göras inom detta område och en är att bekämpningsdoserna kan minska. Även arbetsmiljöskäl talar för att sprututrustningen behöver vidareutvecklas. Vissa generella resultat från detta arbete kan tillämpas direkt även inom trädgårdsodlingen men det finns också områden t.ex. appliceringsteknik inom vilka kunskaperna från jordbrukets område inte direkt kan överföras från jordbruk till trädgårdsodling. Svårigheten beror på trädgårdskulturemas olika Växtsätt. Be-

kämpningsutrustning för växthus skiljer sig naturligtvis helt från fri-

landsodlingens utrustning. Under 80-talet har även icke-kemiska t.ex. mekaniska bekämpningsmetoder efter utvecklingsarbete åter börjat användas alltmer. Mekaniska bekämpningsmetoder minskar behovet av kemiska bekämpning.

7. Rådgivning. Betydande satsningar görs inom rådgivningen för att göra användningen av kemiska bekämpningsmedel mindre omfattande och säkrare. Det är genom rådgivningen som många av resultaten från forsknings- och utvecklingsarbete inom ovan nämnda områden får genomslag i praktiken. Rådgivama för också ut information om vilka bekämpningsmedel som är godkända.

Kapitel 13 163

Utbildning. Utbildningskraven har utökats till att gälla även klass-2L-medel och kurserna har blivit mer omfattande. Inriktningen har också förändrats i riktning mot mer miljörelaterade frågor inkl. arbetsmiljö.

13.2 Växtnäring

13.2.1 Förbrukning Mellan åren 1950 1970 ökade användningen av handelsgödsel på åk- rarna från omkring 20 till omkring 80 kg per hektar och år, som medeltal för hela Sverige. Övriga nordiska länder använder, liksom jordbruksländema i Europa, mer handelsgödsel per hektar än det svenska jordbruket. I slutet av 1980-talet sjönk gödselgivoma bl.a. beroende på införandet av en miljöavgift handelsgödsel.

13.2.2 Minskat växtnäringsläckage Riksdagen beslutade 1988 om miljöförbättrande åtgärder i jordbruket. År 1990 beslutades livsmedelspolitik förenar konom en ny som sumenternas krav livsmedel av god kvalitet och till låga priser med ett miljövänligt, livskraftigt och rationellt jordbruk. De båda besluten innebär att kväveläckaget skall halveras mellan åren 1985 och 1995 och att förlusterna av fosfor skall minskas väsentligt. I åtgärdsprogrammet för att halvera kväveläckaget ingår exempelvis: bestämmelser om lagring och spridning stallgödsel, av kostnadsfri växtnäringsrådgivning, ökad andel höst- och vinterbevuxen mark, grön mark, typgodkännande av gödselspridare både stall- och handelsgödsel, försöks- och utvecklingsinsatser, minskad användning av handelsgödsel.

Nuvarande åtgärder mot växtnäringsläckage berör huvudsakligen stallgödsel och miljöproblemen i samband med hanteringen den. En av förändrad handelsgödselanvändning inte lika stora miljövinster ger som då det gäller stallgödsel. På längre sikt innebär dock en minskad

164 Kapitel 13

handelsgödselanvändning ge mindre växtnäringsmängder i omlopp och därmed minskade förlustrisker. Trädgårdsodling omnämns inte speciellt när det gäller att minska kväveläckaget. Totalt sett kan trädgårdsodlingen inte heller anses orsaka särskilt stora växtnäringsförluster i relation till jordbruket. L0kalt kan dock trädgårdsodlingen orsaka läckage av betydelse. Frilandsodlingen omfattas av de åtgärder som sätts in för jordbruket, krav på grön mark. Ett utvecklingsarbete för att utveckla t ex tekniken för recirkulering av näringslösning i växthus bedrivs för närvarande av Jordbruksverket.

Avgifter För att minska användningen tas sedan 1984 miljöavgifter ut handelsgödsel. Dessutom utgår sedan 1982 en prisregleringsavgift, som även den verkar dämpande på handelgödselanvändningen.

För närvarande utgår Följandeavgifter per kg växtnäring: Prisreglerings- Miljöav gift

-

Under 199091 inbringade prisregleringsavgiftema på handelsgödsel totalt 430 miljoner kronor, varav 10 miljoner kronor från yrkesmässig trädgârdsodling. Dessa avgifter restituerasåterförs kollektivt till näringen. Omställningskommisssionen har i sitt delbetänkande SOU 1992:87 föreslagit att prisregleringsavgiftema skall avskaffas fr.o.m. l juli 1993. Miljöavgiftema på handelsgödsel inbringade totalt 160 miljoner kronor, varav 2,4 miljoner från trädgårdsodlingen. Miljöavgiftema tillförs statsbudgeten.

13.3 Ekologisk och integrerad produktion

13.3.l Ekologisk produktion I prop. 199192:96 om vissa jordbrukspolitiska frågor framhåller jordbruksministem att miljöhänsynen uppmärksammas i allt högre

Kapitel 13 165

omfattning i vår omvärld. I beslutet om reform livsmedelspolitiav ken som fattades av riksdagen 1990 var miljöhänsynen avgörande av betydelse, bl.a. vad gäller ett mindre kemikalieberoende jordbruk. Omställningskommissionen skulle därför i sitt arbete mot bakgrund av utvecklingen inom EG, beakta behovet av mer principiella förändringar i omställningsbeslutet också vad gäller åtgärder för ekologisk odling. Kommissionen har därför i sitt delbetänkande SOU 1992:87

Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri

för EG ingående behandlat frågoma kring ekologisk produktion. Vissa delar av kommissionens förslag berör trädgårdsnäringen och är av intresse i detta sammanhang.

Definition

Omställningskommissionen framhåller att det inte finns någon entydig definition av begreppet ekologisk produktion. I synnerhet de är som verksamma inom den ekologiska produktionen betonar helhetssynen. Några av de mål som eftersträvas är att: producera livsmedel av hög kvalitet i tillräcklig mängd och rättvist fördelat, ge lantbrukaren en rimlig inkomst, tillfredsställelse i arbetet och en säker arbetsmiljö, hushålla med naturresurser så att minsta möjliga skadliga påverkan på miljön uppstår. Målen är till största delen tillämpliga såväl inom trädgårdsodling som jordbruk. I takt med att utvecklingen går miljövänligare mot en produktion även inom jordbruk och trädgårdsodling i s.k. konventionell odlingsform, minskar avståndet mellan ekologisk och konventionell produktion.

Kontroll Kontrollorganistionen för ekologisk produktion KRAV har fastställt regler för ekologisk produktion. Även för trädgårdsodlingens del gäller främst att handelsgödselkonstgödsel och syntetiska bekämpningsmedel inte får användas. Minst ett år karensår måste gå efter omläggning innan försäljning av produkter med benämningen ekologiska får ske.

166 Kapitel 13

Marknad De ekologiska produkternas marknadsandelar ligger idag runt 1 %, något större i storstäderna. För ekologiskt odlade grönsaker och potatis är marknadsandelen 2%. Morötter har störst marknadsandel av grönsakerna med 8%. Försäljningen ekologiskt odlade gula ärter har ökat kraftigt och av även ekologiskt odlade bruna bönor finns på marknaden.

Medel till forskning, rådgivning, marknadsföring och kontroll Skogs- och jordbrukets forskningsråd SJFR har en särskild kommitté, som skall precisera användningen av de medel som är avsatta för forskning inom ekologisk odling. budgetåren 198687-199091 anvisades totalt 16,3 miljoner kronor till forskning inom detta område. 199192 budgeterades 6 miljoner kronor och 199293 6,2 miljoner kronor till sådan forskning. Rådgivningen till ekologiskt lantbruk stöds för närvarande med ca 5,5 miljoner kronor av statliga medel. Samtliga länsstyrelser har rådgivare med kunskap om ekologisk produktion. I syd- och mellansverige har Jordbruksverket tre regionalt placerade specialister på

ekologiskt lantbruk. Inom för Åtgärdsprogrammet för jord-

ramen bruket i norra Sverige finns flera rådgivare inom ekologiskt lantbruk. Vid Lantbruksuniversitet finns en statskonsulent specialiserad på ekologiskt lantbruk. Ekologiska produkter behöver också marknadsföras. J ordbruksverket förfogar 199293 över 2 miljoner kronor, som satsas på stöd till marknadsfrämjande åtgärder. Statligt stöd går också till de två svenska kontrollorganisationema, KRAV och Svenska Demeterförbundet. Den senare kontrollerar enbart biodynamiskt odlade produkter. I de här beskrivna verksamheterna forskning, rådgivning, marknadsföring och kontroll inom ekologiskt lantbruk ingår trädgårdsodling till viss del. Det är dock svårt att bryta ut och ange hur mycket som satsas specifikt trädgårdsodling. Omställningskommissionen föreslog i september 1992 att stödet till den ekologiska produktionen bör ökas med 10 miljoner kronor per år 199394 och 199495. Medlen skall användas till forskning och utveckling, marknadsföring och kontroll.

Kapitel 13 167

Omläggningsstöd Våren 1989 infördes ett stöd till: omläggning till altemativekologisk odling, fortsatt alternativekologisk odling på arealer som redan hade lagts om till sådan. Senast 1989 måste anmälan ha gjorts. Stödet är treårigt och gäller i princip endast prisreglerade grödor. Omläggningen skall varakvara tig. Omläggningsstödet gjorde att det ekologiska lantbruket ökade kraftigt. Eftersom trädgårdsproduktionen inte omfattas av prisreglering ökade inte den ekologiska trädgårdsproduktionen till följd av stödet.

13.3.2 Integrerad produktion Ett för Sverige nytt begrepp har introducerats i landet de senaste åren, integrerad produktion, förkortat IP.

Definition Integrerad produktion definieras som ett odlingssystem där: ekologiskt riskfria metoder prioriteras, användning av kemikalier och gödselmedel minimeras, produkternas livsmedelssäkerhet prioriteras, odlarens arbetsmiljö förbättras, ett resurs-och energisnålt odlingssystem utvecklas. Allmänt kan säga att all odling bör använda mindre miljöbelastande metoder och att svensk odling redan har kommit långt i denna riktning.

Odlingstekniken I den integrerade produktionen kännetecknas odlingstekniken att av man: minimerar användandet av kemiska bekämpningsmedel och prioriterar icke-kemiska bekämpningsmetoder undviker jorderosion och jordpackning, kan leda till växtnärsom ingsläckage och skada markens mikroliv använder minsta möjliga mängd gödselmedel och konstbevattning

168 Kapitel 13

tillämpar en växtföljd, som bibehåller markens bördighet, dess innehåll av organiskt material och mikroliv, samt minimerar , behovet av handelsgödsel och bekämpning av ogräs, skadegörare och växtsjukdomar. En förutsättning för integrerad produktion är att odlarna får en kvalificerad utbildning. Något organiserat kontrollsystem finns ännu inte i Sverige. En väsentlig del för kontrollen är att odlaren måste föra noteringar skötom selåtgärder för varje gröda och omgång.

Fruktodling, köksväxtodling mm. Fruktodling är det område, där man i Sverige har kommit längst med IP. Där innebär integrerad produktion t.ex. planteringssystem där träden är låga, smala och öppna genom ett stort antal träd ha och per en riktig kombination av grundstam och sort. Dessa faktorer att användningen av kemiska bekämpningsmedel kan minska. Resistenta sorter, välplanerad gödsling och ändamålsenlig beskäming är andra moment i den integrerade produktionen för frukt. Integrerad produktion introduceras inom köksvâixtodlingert även nu i vårt land. Odlingstekniken innefattar enligt Regler för integrerad produktion av frilandsgrönsaker, fastställda GRFzs lP-grupp bl.a. av välbalanserad och tillräcklig gödsling, ogräsbekämpning i första hand genom förebyggande och odlingstekniska åtgärder och fånggråitlagröngödslingsgröda för att binda kvarvarande växtnäring efter avslutad skörd. Sorter som behöver minimal användning kemikalier väljs. av Biologiska, genetiska och odlingstekniska metoder för bekämpning av skadedjur, sjukdomar och ogräs används framför kemiska metoder. Förebyggande åtgärder är att föredra och de innebär för köksväxtodlingens del friskt utsäde, friska plantor, jordtest etc. Skadedjur, sjukdomar och ogräs måste regelbundet övervakas för att eventuell kcmisk bekämpning skall kunna minimeras. Även inom köksväxtodling i växthus, krukväxtodling och bärodling arbetar man med att införa begreppet integrerad produktion i Sverige. Köksväxtodling under glas är det område av dessa där har man kommit längst. Redan tidigare använder sig där allmänt i odlingman arna av biologisk bekämpning av skadegörare.

Kapitel 14 169

14 utsäde

Växtskydd, och kvalitet i

EG-perspektiv

14.1 Växtskyddsbestämmelser

l4.1.1 Nuläge i Sverige Den svenska växtskyddslagstifmingen kom till för att förhindra införsel och spridning av växtskadegörare i Sverige. Karantänskadegörare är sådana allvarliga skadegörare, som enligt lag måste anmälas och bekämpas. Exempel på karantänskadegörare är päronpest, coloradoskalbagge, San José-sköldlus och potatiskräfta. Vid misstänkt förekomst av karantänskadegörare inventerar och vid behov bekämpar Statens jordbruksverk SJV växtinspektionen, den aktuella skadegöraren. I dag kontrolleras importen vid gränsen genom stickprov. I Sverige har Jordbruksverket tidigare Lantbruksstyrelsen givit ut föreskrifter om kontroll av plantskoleväxter både avseende kvalitet och sundhet. Dessa obligatoriska bestämmelser har sin grund i förordning 1977:945 om plantskoleväxters sundhet, sonäkthet och kvalitet. Kontrollen i produktionen och såväl parti- som minuthandel utförs av Jordbruksverkets växtinspektion. Förutom för vedartade plantskoleväxter finns för närvarande endast tvingande sundhetsbestämmelser för potatisutsäde, hallon- och jordgubbsplantor. För vissa i växtskyddslagstiftningen särskilt angivna sjukdomar, vilka räknas som karantänskadegörare, får bekämpning dessutom ske med stöd av växtskyddslagens tvingande bestämmelser.

14.l.2 Föreslagna förändringar i Sverige Sverige har länge varit förskonat från flera allvarligare skadegörare, som förekommer inom EG-området. Trots aktiv bekämpning har dock päronpest återkommit under senare år i kustområdena i Skåne och södra Halland. Päronpest är en bakteriesjukdom, som angriper och orsakar betydande ekonomiska förluster för odlingen av fruktträden Pyrus päronträd och Malus äppleträd samt prydnadsväxtema Crataegus hagtorn, Cotoneaster Oxbär, Pyracantha Eldtom, Chaenomeles Rosenkvitten, Crataegomespilus Mispelhag-

170 Kapitel 14

tom, Cydonia Kvitten, Sorbus Rönn, Oxel och Stranvaesia Lagermispel. Från början var målsättningen att helt utrota päronpesten. Då detta har visat sig genomförbart har målsättningen senare år varit att begränsa spridningen av sjukdomen. Detta har gjorts genom att ta bort drabbade och närliggande värdväxter. Ett försäljningsförbud för plantskolor inom drabbade områden skulle ha inneburit ett dråpslag för svensk plantskolenäring eftersom huvuddelen av plantskoloma är belägna inom eller i närheten av de områden där päronpest konstaterats. Den huvudsakliga avsättningen av produktionen sker dessutom i icke-drabbade områden. Genom att päronpest nu kan anses vara etablerad i delar av landet och genom att målsättningen om utrotning uppgivits, bortfaller motivet för det sedan år 1975 tillämpade generella införselförbudet mot päronpestens värdväxter från områden där päronpesten förekommer. Ett bibehållande av importförbudet skulle av omvärlden kunna tolkas som ett i förhållande till internationella konventioner GATT omotiverat tekniskt handelshinder. Av denna anledning diskuteras inom Jordbruksverket ett möjligt datum för avskaffande av nämnda importförbud för prydnadsväxter och fruktträd. En viss omställningstid från det att ett beslut fattas tills dess beslutet kan verkställas är sannolik eftersom det för dessa produkter rör sig om lång produktionstid i snitt 3,5-4 år. Trädgårdsnäringens Riksförbund TRF har uttryckt förståelse för att dessa liksom andra svenska växtskyddsbestämmelser behöver ändras till följd av internationella avtal GATT m.m. och ett EG-inträde. TRF anser dock att omställningsperioden bör vara väl tilltagen med hänsyn till plantskolebranschens behov av långsiktig planering. Ett borttagande av införselförbudet innebär kraftigt ökad importkonkurrens för framför allt den svenska plantskolenäringen, eftersom den svenska odlingen har byggts upp utifrån och baserats på den marknadssituation som följt av frånvaron av importmöjligheter från viktigare konkurrentländer som t ex Danmark, Nederländerna och Tyskland där päronpest förekommer. Det kan i sammanhanget erinras om att päronpestvärdväxter utgör uppskattningsvis 25 % av den svenska plantskoleodlingen. Flera företag är också numera helt specialiserade fruktträdsproduktion. Harmonisering av växtskyddsbestämmelser diskuterades länge i förhandlingarna om ett EES-avtal. EG har dock ännu inte beslutat de om nya regler, som måste till med tanke att den gränsfria inre markna-

Kapitel 14 171

den innebär ett avskaffande av den fysiska gränskontrollen vid EG:s inre gränser. I EES-avtalet finns en avsiktsdeklaration, som innebär att EG-kommissionen kommer att konsultera EFTA-statema i samband med att man framlägger lagstiftningsförslag inför Ministerrådet. Det förutsätts också i avtalet att EFTA-statema kommer att kunna ansluta sig till åtminstone huvuddelen av denna lagstiftning. Genom denna utvecklingsklausul är det sannolikt att åtminstone huvuddelen av EG:s kommande lagstifming på växtskyddsområdet kommer att omfatta även Sverige redan före ett EG-inträde. Den till en del kvarstående osäkerheten om vilka växtskyddsbestämmelser, som EG kommer att enas om, liksom osäkerheten om tidsperspektivet för ett genomförande innebär att det svenska förberedelsearbetet försvåras. På grund av lång produktionstid och kapitalintensiva produktionsmetoder krävs lång framförhållning. Jordbruksverket arbetar aktivt med att bygga upp ett kontrollsystem för i första hand småplantsodlingen eftersom det är högst sannolikt att småplantsodlingen kommer att omfattas av EG:s framtida produktionskontroll. Under de senaste åren har en frivillig småplantskontroll provats ut i Skåne. Småplantskontrollen, som så småningom skall omfatta småplantor av alla kulturer av större ekonomiskt värde för svensk trädgårdsodling, kommer sannolikt att bli obligatorisk. Den frivilliga kontrollen kommer att bestå under den tid gränskontrollen mot EG upprätthålls. Därefter måste en obligatorisk kontroll, likvärdig med den i EG, införas. Det finns sedan länge ett certifieringssystem i drift för produktion av och handel med potatis, jordgubbs- och hallonplantor och ett motsvarande system är under uppbyggnad för fruktträd. Även inom det nordiska samarbetet pågår arbete med att utarbeta ett förslag till ett gemensamt certifieringssystem för friska fruktträd och prydnadsväxter, ett arbete som följs med stort intresse både från den europeiska växtskyddsorganisationen EPPO och EG-kommissionen. Beträffande GATF-förhandlingama torde ett eventuellt avtal inom ramen för Uruguay-rundan inte innebära något behov av förändrade växtskyddsbestämmelser i EG eller Sverige.

172 Kapitel 14

14.1.3 EG:s växtskyddsbestämmelser För handeln inom Gemenskapen behöver EG övergå till en växtskyddspolitik utan omfattande fysiska gränskontroller. Det nuvarande regelverket är helt och hållet inriktat på handeln mellan medlemsstaterna och med tredje land. Handeln inom varje medlemsland är däremot inte reglerad EG-nivå. Vad man i harmoniseringen hittills har uppnått är en Standardisering av en rad listor av skadegörare samt en reducering av antalet importförbjudna varor i handeln mellan medlemsstatema. Vidare har man avskaffat den systematiska gränskontrollen, så att högst en tredjedel av importvaroma kontrolleras fysiskt. Den nya, ännu beslutade, strategin på växtskyddsområdet innebär dock att för inom Gemenskapen producerade växter skall lika regler gälla både för handel inom och mellan Gemenskapsländema. Detta sker praktiskt genom att sundhetscertifikatet som åtföljer sändningen ersätts av ett växtpass, som fästs produkten som kan vara småplantor, plantskoleprodukter eller potatisutsäde men däremot inte andra färdigvaror än citrusfrukt. Märkningen sker genom en etikett växten, bunten, kartongen e.d. Detta pass skall sedan åtfölja materialet vid alla förflyttningar. Genom att etablera ett system med officiella kontroller i försäljningsledet skall man försäkra sig om att Gemenskapens växtskyddsregler tillämpas lika vid genomförandet av den inre marknaden. För produkter, som härstammar från ett land utanför Gemenskapen, övervägs produktionsplatskontroll utförda av EG-inspektörer och där så är möjligt en noggrann kontroll i samband med själva införseln till Gemenskapen. Vidare diskuteras inom EG möjligheten av tillskapande av s.k. skyddade zoner, fria från vissa växtskadegörare. Tanken är här att låta det regionala sundhetsläget, snarare än nationsgränsema, bli avgörande för växtskyddskontrollen. Den nya strategin innefattar även regler för hur exportländer kan bli ersättningsskyldiga för bekämpningskostnader i mottagarländema om sjukdomar sprids genom att föreskrivna kontrollätgärder genomförts. Ambitionen är att de nya reglerna senast träder i kraft vid tidpunkten för genomförandet av den gränsfria EG-marknaden.

Kapitel 14 173

l4.1.4 Konsekvenser för Sverige av ett EG-inträde I det följande diskuteras sannolika konsekvenser på växtskyddsområdet av en svensk anpassning till EG:s framtida bestämmelser oavsett om detta sker först vid ett svenskt EG-medlemskap eller tidigare genom EES-avtalets utvecklingsklausul. Andra för den svenska marknadsbilden viktiga faktorer, framför allt tullskyddet, avvecklas dock gentemot EG först vid ett svenskt EG-inträde. Effekterna av det övertagande av EG:s kommande lagstiftning på växtskyddsområdet, som kan förutses före EG-medlemskapet, begränsas starkt av dessa faktorer. För att upprätthålla växtskyddsnivån även efter förverkligandet av den gränsfria marknaden den l januari 1993 utförs fortsättningsvis kontrollen vid produktionsplatsen i stället för vid gränsstatiosom nu nen. Denna kontroll övervakas av en för EG gemensam kontrollorganisation benämnd Inspektoratet. Det nuvarande sundhetscertifikatet ersätts av ett växtpass, som fästes på produkten och som utgör garanti inte bara för produktens sundhet utan även för dess ursprung och produktionsmetod. För att riskprodukter skall kunna införas till vissa skyddszoner kan passet ha begränsad giltighet. Den från konkurrenssynpunkt kanske största förändringen vid ett EG-medlemskap är att samtliga generella importförbud bortfaller gentemot EG-ländema. Det kan i detta sammanhang också erinras om att den absoluta merparten av Sveriges import av trädgårdsprodukter i allmänhet och plantskoleväxteri synnerhet kommer från Gemenskapens medlemsstaer. Värdemässigt svarar EG-ländema för 75 % den totala imporav ten av produkter belagda med krav sundhetscertifikat. Å andra sidan har en ökad importkonkurrens redan blivit följden av successiva lättnader avseende import av värdväxter för San Josésköldlusen och produktionsplatskontroll i exponlandet bilategenom rala avtal med Israel, Danmark och Nederländerna samt Italien. Vid ett EG-inträde bortfaller i och för sig importförbudet på krysantemum gentemot EG-länder. Detta torde dock helt sakna betydelse, eftersom Sverige redan ingått avtal som möjliggör import från de viktigaste leverantörsländema inom EG. En anpassning till EG:s växtskyddsstrategi innebär vid svenskt EGinträde alltså slopad gränskontroll produkter från Gemenskapen av

174 Kapitel 14 SOU 1992:1 19

men också utökad kontroll av produkter från tredje land vid den gränsen. Omfattningen av denna yttre gränskontroll minskar om Finland och Norge inträder i EG vid samma tidpunkt som Sverige.

14.2 Utsäde

I Sverige är det tillåtet med grannhandel, dvs. när en odlare vid enstaka överlåtelse utan offentligt utbud säljer utsäde till annan odlare på orten. Grannhandel med utsäde är vanligast för potatisutsäde. Utsädessystemet för potatis är under revision inom EG. EG:s nuvarande förbud mot grannhandel kommer troligtvis att bestå och kommer då att innebära en väsentlig skärpning för svensk del. Detta torde medföra ett behov av kraftig utbyggnad av svensk utsädesproduktion altemativt kraftigt ökad import av utsädespotatis vid EG-inträdet. Sveriges Potatishandlares Riksförbund har framfört önskemål om att svensk odling snarast skall få tillgång till alla de sorter, som finns ute i Europa, företrädesvis genom svensk anslutning till EG:s gemensamma sortlista. EES-avtalet innebär att Sverige kommer att anpassa utsädeslagstiftningen till de regler, som gäller enligt EG:s direktiv på utsädesområdet. Den gemensamma sortlistan för lantbruksväxter skall enligt EESavtalet vara utarbetad av EG- och EFTA-statema senast den 31 december 1995. För köksväxter finns dock en särskild sortlista. Sortema på denna lista får användas i svensk odling redan från den l januari 1993. Nytt till följd av EES-avtalet är att köksväxtutsäde av de arter som anges i EG-direktiv 70458 måste vara statsplomberat certifierat för att få försäljas på EES-marknaden. Tidigare har enbart kvalitetsdeklaration krävts i Sverige. Effekten härav torde vara begränsad, eftersom huvuddelen av det köksväxtutsäde, som används i svensk odling, redan i dagsläget importeras från EG-ländema. Kravet införseltillstånd för köksväxtfrö kommer att tas bort i samband med EESavtalets ikraftträdande. Detta innebär dock endast viss administrativ förenkling. De bestämmelser i EG:s direktiv utsädesområdet, som rör relationer med tredje land, omfattas inte av EES-avtalet. Sverige kan utan större svårigheter redan nu harmonisera till EG:s bestämmelser och

Kapitel 14 175

enbart tillåta import av utsäde från länder vars utsädesproduktion godkänts av EG.

14.3 Kvalitetsbestämmelser

l4.3.l Nuläge i Sverige Som framgått av växtskyddsavsnittet finns i Sverige tvingande kvalitetsnorrner enbart inom plantskoleområdet. På fruktområdet finns kvalitetsregler i form av en frivillig kvalitetsgaranti för äpple och päron som säljs av företag registrerade hos Svenska Fruktfrämjandet. Reglerna är fastställda av Jordbruksverket och tillämpas främst av packerier och grossister. Det finns inga skyldigheter att ange kvalitetsklass i butik. Svenska Grönsaksfrämjandet har utarbetat frivilliga kvalitets- och sorteringsregler för grönsaker avsedda för färskvarumarknaden. Dessa frivilliga kvalitetsregler tillämpas allmänt av trädgårdsnäringens ekonomiska föreningar och av handeln. Svenska Blomsterfrämjandet har utarbetat vissa kvalitetsregler som kan sägas ligga till grund för de regler, som tillämpas av blomstergrossister och av trädgårdsnäringens ekonomiska föreningar. Reglerna tillämpas dock inte lika konsekvent och direkt som grönsaksområdet.

14.3.2 Nuläge i EG EG:s kvalitetsregler syftar till att tillgodose konsumentintresset av kvalitetsprodukter, hålla sämre kvalitet borta från EG-marknaden, förbättra odlamas lönsamhet samt underlätta förutsättningarna för handel och ömsesidig konkurrens. De fyller också en viktig roll i marknadsregleringen. Tio fruktslag och dubbelt så många grönsaker omfattas av EG:s gemensamma kvalitetsbestämmelser. Reglerna är obligatoriska så till vida att de är tillämpliga vid försäljning av färskvaror som levereras till konsumtion i alla led från producent till detaljist. Produkterna får endast importeras och exponeras om kvalitetsreglema är uppfyllda. Kvalitetsreglema gäller när det är fråga om gårdsförsäljning direkt till konsument eller vid leveranser till livsmedelsindustrin.

176 Kapitel 14

Enligt kvalitetsnorrnema är produkterna normalt uppdelade i kvalitetema Extra, I och II. För vissa produkter finns också en kvalitetsklass III men denna klass används bara under särskilda omständigheter vid dåliga skördeår då dessa varor är nödvändiga för att täcka konsumtionsbehovet inom EG. Förutom kvalitetsindelningen omfattar reglema också storlekssortering, packning, beskrivning och märkning. Kvalitetsreglema har stor betydelse då de är direkt avhängiga till möjligheterna för återköp liksom att erhålla exportbidrag. Vidare är referenspriset vid import kopplat till kvalitetsregler.

Tabell 14.1 Kvalitetsnorrner finns för närvarande för följande produkter: Frukt Grönsaker Grönsaker Applen Kron ärtskockor Gurka Aprikoser Sparris Vitlök Körsbär Auberginer Purjolök Vissa citrusfrukter Vissa bönor Cikoriarot witloof Persikor, Nektariner Brysselkål Isbergssallat,endiver Päron Morötter Ärtor Plommon Blomkål Vanlig lök- och Jordgubbar Savoykål Bavarialök Vindruvor Selleri Spenat Kiwifrukter Huvudkål bl.a. vit- Paprika och rödkål Tomat Zuccini Källa:CAPMomtor

För en detaljerad beskrivning av kvalitetsnormema för gurka, tomater, blomkål och äpplen hänvisas till bilaga 2 i JNLBS rapportserie 1991:7

14.3.3 Konsekvenser för Sverige ett EG-inträde av De kvalitetsregler, som i dag finns inom EG, kommer inte att ha någon negativ påverkan på den svenska trädgårdsnäringens konkurrenskraft. Möjligen kan bestämmelserna för storleken på frukt innebära att vissa svenska sorter kan få svårt att hävda sig. EG:s regler baseras på storfallande och övriga sorter. Indelningen i dessa grupper kan bli avgörande för odlingens möjligheter att producera frukt som går att sortera som högsta kvalitet. Eftersom svensk odling är ex-

Kapitel 14 177

portinriktad torde det dock föreligga relativt goda möjligheter att från svensk sida vid en anslutning eller i det reguljära EG-arbetet påverka kvalitetsbestämmelsema. Även EG:s nuvarande kvalitetsnormer torde medföra några om större anpassningssvårigheter för svensk odling kan avslutningsvis också vissa administrativa aspekter beröras kort. Ett EG-inträde innebär för Sveriges vidkommande en övergång från väl fungerande frivilliga kvalitetsregler till ett tvingande system, där reglerna fastställs på EG-nivå. Deltagande i besluten om nya och förändrade kvalitetsnormer men framför allt kontrollen av dessa torde medföra ökad svensk administration. Medlemsstaterna har visserligen hela ansvaret för att kvalitetsnormema efterlevs men mycket av detta kontrollarbete sker i nära samarbete med importörer och s.k. producentorganisationer.

Kapitel 15 179

15 Skördeskadeskydd

15.1 Bakgrund

På jordbrukets område tillkom år 1961 ett permanent skördeskadeskydd för jordbruksprisreglerade grödor, dvs. spannmål, vallskörd, potatis, oljeväxter och sockerbetor prop. 1961:94, JoU22, rskr. 1961:267. Detta s.k. permanenta skördeskadeskydd ersatte ett system med kompensation genom prishöjningar samt stödlån och bidrag behovsprövade och icke behovsprövade som prövades årligen av riksdagen. På trädgårdsnäringens område har motsvarande möjligheter till ersättning vid skördeförluster inte funnits. I samband med att skördeskadeskyddet infördes för jordbruket, prövades även om det borde utvidgas till att omfatta köksväxter och andra specialgrödor. Riksdagen fann dock att en sådan utvidgning inte var möjlig bl.a. med hänsyn till bristfällig skördestatistik. Riksdagen utgick dock från att en utvidgning skulle komma att ske så snart tekniska förutsättningar förelåg. I avvaktan på detta skulle till trädgårdsodlare liksom tidigare behovsprövade kontantbidrag betalas ut under anslaget Bidrag vid förlust på grund av naturkatastrof m.m. Detta anslag slopades emellertid fr.o.m. budgetåret 198485 samtidigt som möjligheter till ersättning till följd av naturolycka infördes. Med naturolycka avses rena naturföreteelser som t.ex. åsknedslag, jordskred, jordras, stormar, hagel, översvämningar och snötryck. l samband med att riksdagen prövade frågan om ersättning till följd av naturolyckor prop. 19838426, BoU6, rskr. 198384:41 berördes också skyddet för trädgårdsgrödor. I propositionen anfördes följande: Vad gäller skador på grödor anser jag, efter samråd med chefen för jordbruksdepartementct, att frågan om ersättning vid sådan skada bör prövas sedan pågående arbete rörande skördeskadeskyddets utformning har slutförts. De möjligheter till ersättning av statsmedel som hittills har funnits vid skada trädgårdsgrödor bör därför behållas tills vidare. Detta innebär att riktlinjerna för det nuvarande naturkatastrofanslaget bör tillämpas vid sådana skador. Medel får, som jag tidigare har anfört, begäras särskilt av riksdagen eller tas från anslaget Oförutsedda utgifter.

180 Kapitel 15

Riksdagen lämnade hösten 1986 motsvarande svar på en motion om skördeskadeskyddet för trädgårdsnäringen motion l98586:Jo260, JoU198687:1. Skador på trädgårdsgrödor kan således fortfarande ersättas efter riktlinjerna för det tidigare naturkatastrofanslaget. Ersättningen beviljas av regeringen efter prövning i varje enskilt fall. Under perioden 1985-juni 1991 inkom 73 ansökningar. 121 ärenden lämnades sammanlagt 2 578 000 kronor i ersättning, varav det högsta beloppet var 400 000 och det lägsta 25 000 kronor. Under budgetåret l99192 inkom 13 ansökningar, vilka ännu inte har avgjorts.

15.2 Lantbrukets skördeskadeskydd

Fr.o.m. odlingssäsongen 1988 har Lantbrukamas riksförbund LRF övertagit huvudmannaskapet för skyddet Stiftelsen Lantbrukargenom nas skördeskadeskydd, som arbetar under benämningen Skördeskadeskyddet. Samtidigt ändrades också ersättningsreglema. Ersättning utgår numera endast vid totalskador av aktuell gröda. Som totalskador räknas obärgade arealer, arealer där skörden varit av så låg kvalitet att den måste kasseras samt arealer som inte kunnat sås på grund dåav lig väderlek. Skyddet omfattar alla lantbrukare har än 5 ha som mer åker. Ersättning utgår endast i de områden i landet där totalskada förekommer mera allmänt s.k. skadeområden. Dessa områden fastställs varje år av Skördeskadeskyddet grundval skördesituationen och av väderläget. Endast de jordbrukare har drabbats totalskador i som av ett skadeområde är berättigade till ersättning. För att kunna ersättning krävs också att jordbrukaren ska ha lämnat de årliga uppgiftema till lantbruksregistret samt ha gjort vad är möjligt för a:t så och som skörda. Länsstyrelserna informerar Skördeskadeskyddet om skördesituationen i varje län. Dessa uppgifter ligger sedan till grund för bestämningen av eventuella skadeområden. När ett skadeområde har fastställts, sänder Skördeskadeskyddet ut ansökningsblanketter till länsstyrelsen i det aktuella området. Därifrån kan den enskilde jordbrukareni sin tur rekvirera ansökningsblanketter. Länsstyrelsen har dessutom till uppgift att kontrollera ansökningarna och att utföra vissa fältkon:roller.

Kapitel 15 181

Den skördeskadeersättning som en drabbad jordbrukare kan erhålla, framräknas på så sätt att normskördevärdet av skadan minskas med en självrisk på 20 % av jordbruksföretagets totala normskördevärde. Normskördevärdet är normskörden multiplicerad med grödans pris i handel under november månad det aktuella året. Värdet av vallskörden beräknas på ett särskilt sätt och de grödor där normskörden inte kan räknas fram representeras av andra grödor vid ersättningsberäkningarna. För obärgade arealer minskas ersättningen med bärgningskostnaderna och för osådda arealer görs en speciell beräkning.

15.3 Skördeskadeutredningen

I februari 1989 tillkallade jordbruksministem en särskild utredare med uppdrag att bl.a. se över behovet av och formen för skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen. Utgångspunkten för översynen skulle vara att både det finansiella och administrativa ansvaret för ett eventuellt skördeskadeskydd skulle åvila näringen. Utredningen om skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen m.m. skördeskadeutredningen avgav sitt slutbetänkande SOU 1989:87 i september 1989. Av detta framgår att skördeskadeutredningen genom kontakter med olika försäkringsbolag hade undersökt möjligheten att tillskapa ett skördeskadeskydd byggt på en försäkringsmodell. Enligt skördeskadeutredningens mening innebär en sådan modell alltför många nackdelar, varför utredningen inte ville förorda ett försäkringsaltemativ. Skördeskadeutredningen föreslog i stället att ett skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen skulle utformas på ett liknade sätt som för lantbruket med samma användning av totalskadebegreppet och skadeområdesbildningen. Administrationen av de två skydden föreslogs kunna ske inom samma organisation. Det formella ansvaret för verksamheten borde dock ligga hos skilda juridiska personer och även finansieringen av verksamheterna borde vara åtskilda. Finansiering av skördeskadeskyddet för trädgårdsnäringen föreslogs ske genom att en fond på 30 miljoner kronor byggdes upp under 10 år. Ca 3 miljoner kronor per år skulle avsättas under en lO-årsperiod för detta ändamål. Skördeskadeutredningen ansåg att det i första hand är prisregleringsavgifter de handelsgödsel- och bekämpningsmedelsavgifter, som varje år återförs till trädgårdsnäringen, vilka bör

182 Kapitel 15

utnyttjas för detta. Trädgårdsnäringens Riksförbund TRF föreslogs bli huvudman för såväl skyddet som fonden. Ett skördeskadeskydd borde enligt skördeskadeutredningens mening omfatta skador som är direkt betingade av otjänlig väderlek och då endast skador på köksväxter, frukt bär och prydnadsväxter på fri- , land. Skador, som borde komma i fråga, var bl.a. utvintringsskador och vissa regnskador. Däremot borde torkskador och skador av växtskadegörare inte vara berättigade till ersättning. Skador, som med dessa utgångspunkter kunde komma i fråga för ersättning, torde i praktiken begränsas till utvintrings-, frost- och regnskador. För att på detta sätt utvidga skördeskadeskyddet krävs att lanbruksregistret byggs ut till att omfatta flera uppgifter. Vidare måste någon form av skattning av normskördar för olika områden ske eftersom det saknas i dagsläget. Historiska genomsnittstal bör kunna användas för detta ändamål. Priser kan skattas i efterhand genom att prisstatistik från olika ekonomiska försäljningsföreningar tillhandahålls. Skördeskadeutredningens förslag har ännu inte genomförts främst på grund av att de prisregleringsavgifter, som skulle anslås för fonduppbyggnad, redan var intecknade för annan angelägen användning och att man från näringens sida inte har ansett sig kunnat gå med på den för fonduppbyggnaden nödvändiga omprioriteringen av medlen.

15.4 Skördeskadeskydd inom EG

Inom EG betalar Gemenskapen inte ut något skördeskadeskydd till trädgårdsnäringen. Däremot kan medlemsländerna inom för ramen Rom-fördraget betala ut dylikt stöd. Naturkatastrofhjälp är förenligt med Gemenskapens regler. Skadan måste dock minst 30 % eller i vara eftersatta regioner 20 %. Det statliga stödet till försäkringar, som helt täcker förluster vid naturkatastrofer, får vara högst 80 % premierav na. I statliga program, som uppmuntrar till att ta försäkringar som täcker väderrisker och som inte kan klassificeras naturkatastrosom fer, får subventioner högst uppgå till 30 % premierna. Sådana subav ventioner skall successivt minska och får utgå under högst 10 år. Alla EG:s medlemsländer har arrangemang för att hjälpa jordbrukare inkl. trädgårdsodlare som utsätts för naturkatastrofer. I några länder sker detta inom för förberedda med tillhörande ramen program

Kapitel 15 183

fonder, medan det i andra länder anvisas speciella medel från statsbudgeten för aktuella skador. De försäkringar eller andra system mot skördeskador som finns i olika EG-länder är inte utformade efter gemensamma principer. Uppenbara olikheter förekommer i hur systemen administreras, vilka risker som täcks, ersättningsnivåer, ñnansieringsformer m.m. Utifrån de regler som tillämpas för ersättning har EG-ländema indelats i två huvudgrupper. I den ena sköts systemet huvudsakligen av privata försäkringsbolag Danmark, lrland, Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. Den andra gruppen fungerar med ett betydande statsstöd Spanien, Frankrike, Grekland, Italien, Luxemburg och Portugal. Stödet är störst i de sydligaste länderna.

Kapitel 16 185

16 struktur

Trädgårdsföretagens

Med trädgårdsföretag avses vanligen företag som yrkesmässigt producerar trädgårdsprodukter. Trädgårdsproduktionen bedrivs emellertid ofta i kombination med annan verksamhet. I synnerhet trädgårdsodlingen på friland är ofta kombinerad med jordbruksproduktion. Trädgårdsproduktionen är inte sällan också kombinerad med handel. I en traditionell handelsträdgård kombineras den egna trädgårdsproduktionen med försäljning direkt till konsument av såväl den egna produktionen som av inköpta produkter och förnödenheter. En liknande kombination av produktion och handel har mindre plantskolor och gardencenters.

16.1 Växthusföretag

Under 1980-talet har den totala växthusytan i landet minskat medan medelarealen per företag har ökat från 1900 m2 år 1981 till 2250 m2 år 1990. Växthusen av glas svarade för 90 % av den totala växthusytan år 1990. Uppvärmda växthus utgör den dominerande delen av landets växthusareal, 88 % år 1987. Det är i stor utsträckning äldre växthus, som saknar uppvärmning. Hela 63 % av de ouppvärmda växthusen är över 20 år gamla. De yngre ouppvärrnda husen är till större delen enkla plasthus. Växthusen med uppvärmning hade ârl 987 följande fördelning efter täckningsmaterial:

186 Kapitel 16 SOU 1992: l 19

Flerskiktat material började användas i stor omfattning först omkring år 1980 i samband med de kraftiga cnergiprishöjningama. Därför är en stor del av växthusen med flerskiktat material relativt nya.

Åldersfördelningen för växthusen med uppvärmning var år 1987

följande: -5 år 5-9 år 10-19 år 20 år- Summa Växthusyta, m1 675 176 509 051 891 985 965 344 3 041 566 Andel, % 22 17 29 32 100

Den ekonomiska livslängden för växthus brukar anses vara 20-25 år. Det faktum att en tredjedel av växthusytan var över 20 år gammal, visar att fömyelsetakten inte har varit tillfredsställande. Många växthus är gamla och oekonomiska bl.a. vad gäller arbetseffektivitet och energiåtgång. En hel del gamla växthus har dock byggts om och för-

bättrats. Åldersfördelningen har också förbättrats jämfört med för-

hållandena under 1970-talet, då över 40 % av växthusytan var över 20 år. Förbättringen har skett genom en omfattande nybyggnation, framför allt under början och mitten av 1980-talet. Fömyelsen framtvingades av de kraftiga höjningama av energipriser och lönekostnader. Nybyggnationen efter 1987 har minskat kraftigt. Detta torde främst bero på den försämrade lönsamheten i näringen. Av den totala växthusytan utgörs 20 % av blockhus av venlotyp. Dessa utgör en stor andel av den nybyggnation som har gjorts under 1980-talet i sydligaste Sverige. Denna växthustyp har främst använts för grönsaksodling men har under senare år i allt större utsträckning även byggts för krukväxtodling. Vid byggnation stora ytor blir av blockhus billigare än fristående hus. i Under de senaste åren torde en ökning av byggnationen av enkla båghus med täckning av plastfolie ha skett. Dessa används oftast för säsongsmässig odling.

16.1.1 Köksväxtodling under glas Köksväxtodlingen i växthus domineras helt av tomat och gurka. Därutöver odlas främst sallat och melon i växthus. Antalet företag, som odlar köksväxter under glas, uppgår till 566. Odlingen sker yta en av 1 774 000 m2.

Kapitel 16 187

Tomat och gurka Tomat- och gurkodlingen sker i stor utsträckning i stora specialiserade företag med relativt växthus venlotyp. Över 60 % nya av av produktionen kommer från företag med mer än 5 000 m2. Ett stort antal gurk- och tomatodlare har dock små arealer. I dessa små företag drivs odlingen oftast i kombination med odlingar av andra grönsaker eller prydnadsväxter. I de odlingama har man oftast sämre växthus och därför kortare kulturtid. Skörden per arealenhet blir därför lägre. Således svarade 44 % av antalet tomatodlaxe för endast 4 % av produktionen år 1990. De stora tomat- och gurkodlingama har god teknisk standard. För att klara konkurrensen med importen krävs dock en fortsatt rationalisering. Arbetsåtgången i svenska odlingar är betydligt högre än i nederländska. Ekonomin i möjliga rationaliseringsåtgärder är ofta beroende på anläggningens storlek. Även de större svenska odlingama är små jämfört med de flesta nederländska. Om den svenska odlingen ska kunna bibehållas eller stärkas genom arbetsbesparande teknisk utrustning, krävs därför i många fall en ökning av anläggningamas storlek. Arbetsbehovet i odlingama är säsongsmässigt mycket varierande med en topp under våren och sommaren medan arbetsbehovet under november januari är mycket lågt. Detta är ett stort problem, efter- som odlingama är beroende av säsongsanställd personal och det då är svårt att behålla kvalificerad arbetskraft. Energikostnaden är också en av de största produktionskostnadema i gurk- och tomatodling. Odlingens konkurrensförmåga är därför känslig för ändringar i bränslekostnaden, som påverkas av beskattningens utformning. Energiprisema är betydligt högre i Sverige än i Nederländerna. Tomat- och gurkodlingen är en betydande del av svensk trädgårdsnäring. Dess konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter är beroende av fortsatt hög rationaliseringstakt. Produktionskostnadema i Sverige kan inte pressas ned till nederländsk nivå. För att få ut ett pris på produkterna, som täcker merkostnadema, krävs en samordnad och effektiv marknadsföring.

188 Kapitel 16

Sallat Sallatsodling i växthus förekommer i viss utsträckning i kombination med annan odling i mindre företag. Produktionen kommer emellertid huvudsakligen från ett fåtal stora specialiserade anläggningar, som i huvudsak producerar kruksallat. Genom dessa företags utveckling har sallatsproduktionen ökat, medan antalet odlare har minskat mycket starkt.

Övriga köksväxter

Odlingen av övriga grönsaker i växthus sker till stor del mindre z anläggningar och i kombination med annan produktion för lokal försäljning. Dessa företag kan ofta ta ut ett merpris för produkterna jämfört med grossistprisema och är därför inte så känsliga för irrportkonkurrens.

EG-inträde Ett borttagande av det svenska gränsskyddet vid ett EG-inträde skärper konkurrenssituationen ytterligare. För att klara konkurrensen och pressa produktionskostnadema måste odlingsföretagens storlek öka så att effektivaste teknik kan användas. Arbetseffektiviteten måste ökas,

vilket fordrar en kritisk granskning hela produktionstekniken. Ra-

av tionaliseringen måste ske i nära samarbete med marknadsorganisaen tion och avse även marknadsföringen och distributionen.

16.1.2 Krukväxtodling Odlingen av krukväxter i växthus omfattade l 166 749 m vid 683 företag enligt SCB:s Rapporter från lantbrukets företagsregister 1990 J 10 SM 9102. Av dessa företag hade 38 % växthusyta högst en om 1 000 m2 och är oftast traditionella handelsträdgårdar med blandad produktion och försäljning. Krukväxtodlingen är jämnare fördelad i landet än grönsaksodlingen och bedrivs under mer varierade förutsättningar, när det gäller växthusens standard och utrustning. Rationell krukväxtodling kräver mer kapital för inredning och utrustning jämfört med köksväztodling och

SOU 1992:1 19 Kapitel 16 189

arbetsbehovet är också betydligt större per ytenhet. Det krävs därför inte så stora växthusytor i ett familjeföretag med krukväxter jämfört med köksväxtodling för att tillräcklig sysselsättning och inkomst ska erhållas. Krukväxtodlingen bedrivs ofta även under stor del av vintern. Därför har man i stor utsträckning vidtagit energibesparande åtgärder i krukväxthusen. Täckningsmaterial med flera skikt används uteslutande för krukväxtodling. Rörliga energibesparande vävar installeras också i huvudsak för krukväxtodling men används även i snittblomsterodling och gurkodling. Även rullbord och assimilationsbelysning finns i en stor del av krukväxtodlingen. De större och specialiserade krukväxtföretagen är således oftast väl utrustade. Kapital- och arbetskostnadema är emellertid höga. I jämförelse med konkurrentländema Danmark och Nederländerna är de svenska odlingama små och kan därför inte utnyttja den arbets- och kostnadsbesparande teknik som de stora och exportinriktade företagen i dessa länder har. I synnerhet för de skånska producentema har lönsamheten försämrats under senare år på grund av importkonkurrensen. De mindre företagen med blandad produktion och lokal försäljning är inte så känsliga för importkonkurrensen. En fortsatt minskning av antalet av dessa företag kan dock förväntas. Dessa företag kan anpassa sig genom att köpa in allt större del av sortimentet och minska den egna produktionen. De större företagens utvecklingsmöjligheter är beroende av produktionsmetoder, som är kapital-, arbets- och energibesparande. Utvecklingen är också starkt beroende av marknadsföringen.

EG-inträde Vid ett EG-inträde bortfaller tullskyddet värdetull om 8 % och priskonkurrensen ifrån främst Danmark blir hårdare. På vissa produkter som produceras i stor skala och till låga kostnader kan den svenska odlingen inte konkurrera. En ändring av produktsortimentet blir därför en nödvändig del i anpassningen. Strukturrationaliseringen av produktionsföretagen kommer att fortsätta, vilket innebär större odlingsytor men arbetsbesparande teknik och intensivare utnyttjande av an-

i 190 Kapitel 16 sou 1992:119

läggningama. Denna utveckling måste ske i nära samverkan med marknadsorganisationer.

16.l.3 Snittblommor i växthus Odlingen av snittblommor i växthus minskade kraftigt under 1970talet. Snittblomsterodlingen har därefter ytterligare halverats under 1980-talet. Den kvarvarande odlingen är fördelad på ett stort antal företag med liten produktion, oftast säsongsmässig och för lokal försäljning. Sammanlagt odlas snittblommor bara på 309 000 m2. År 1990 svararde 25 företag med över 5 000 m2 vardera för hela 70% av produktion. Dessa företag är främst belägna i storstadsområdena. Odlingen av främst rosor i de specialiserade företagen har nu stabiliserats och kan förväntas bibehållas vid nuvarande konkurrensförhållanden.

16.2 Frilandsföretag

När det gäller frilandsodling köksväxter, frukt, bär, plantskoleväxter och snittblommor är det framför allt köksväxt- och bärodlingen, som är produktionsgrenar i jordbruksföretag. Flertalet av produkterna är mycket arbetskrävande eftersom de skördas för hand. Endast vid mekaniserad skörd av t.ex. matlök, morötter och rödbetor är arbetsbehovet i samma storleksordning som för jordbruksgrödor.

16.2.1 Köksväxter på friland Köksväxtodlingen friland omfattar ett stort antal produkter med varierande odlingsteknik och resurskrav. Det totala antalet företag med köksväxtodling på friland uppgår till 1 825 stycken exkl. odlare av konservärtor. Företagen är mycket varierande storlek och strukav tur. Kontraktsodlingen till konservindustrin konservärtor, av spenat, morötter och rödbetor liksom odlingen av lök sker vid jordbruksföretag. Dessa växtslag omfattar stora arealer både totalt och vid varje företag. Skörden är mekaniserad.

Kapitel 16 191

Bladgrönsakerna som kål och sallat skördas för hand, vilket kräver en stor arbetsinsats 200 500 timmar per ha. Produktionen sker vid specialiserade företag, som använder sig av tillfälligt anställd arbetskraft. Tillgången på arbetskraft är en begränsande faktor för dessa arbetskrävande kulturer. En utvecklingsväg för en mindre del av köksväxtodlingen är lokal försäljning genom bl.a. gårdsbutiker och självplock. De ofta högre produktionskostnadema i en liten odling kan kompenseras av ett högre produktpris. De stora specialiserade odlingsföretagens effektivitet står sig väl i jämförelse med konkurrentländemas. Dessa företag kommer troligen att svara för en allt större andel av den svenska produktionen. Om konkurrensen får ske på lika villkor kan även produktion för export utvecklas. Detta förutsätter att marknadsföringen organiseras effektivt. Organisationen av marknaden är kanske den viktigaste konkurrensfaktom. Sverige har t.ex. mycket goda förutsättningar att producera vitkål men likväl har en stor del av den svenska vitkålsodlingen konkurrerats ut. En viktig förklaring till denna utveckling har varit lågprisimport ifrån Västtyskland, där marknadsorganisationema exporterar överskottet för att inte förstöra prisbilden hemmamarknaden. En annan faktor som kan bli avgörande för frilandsföretagens utvecklingsmöjligheter är den framtida utformningen av EG:s handelsavtal med öststatema när det gäller deras möjligheter att exportera köksväxter billigt till Sverige.

16.2.2 Fruktodling Fruktodlingen ökade mellan år 1981 och 1987. Frukt odlades 1990 på 2 390 ha vid 503 företag. Genom det röjningsbidrag, som odlama kunde få år 1989 1991 minskade arealen kraftigt. Röjningsbidraget var inte kopplat till några villkor för den fortsatta odlingen men bidraget användes i stor utsträckning till att förnya odlingama. Skörden torde därför under normala väderleksbetingelser bli minst lika stor de närmaste åren som den var i mitten av 1980-talet. Röjningsbidraget kunde också användas som ett avvecklingsstöd. På detta sätt utnyttjades det av några större odlingar. Röjningsbidraget torde inte ha påverkat företagsstrukturen särskilt mycket. Medelarealen var 1987 ca 5,6 ha och 1990 ca 4,8 ha.

192 Kapitel 16

Fruktodlingar drivs inte särskilt ofta i kombination med konventionellt lantbruk utan som renodlade fruktföretag. Däremot har ofta fruktodlare med små arealer ett annat förvärvsarbete. Detta beror både på fastighetsstrukturen och på de stora intäktsvariationema på grund av väderlekens växlingar. Odlingstekniken och produktiviteten har utvecklats kraftigt under 1980-talet. De företag som har anlagt nya odlingar, med tätplantering av svagväxande träd, droppbevattning, stöd för träden och produktiva sorter, har hög konkurrenskraft om skuldsättningen inte är för hög. Den nya tekniken är kapitalkrävande. Finansieringen och kapitalkostnadema är en viktig faktor i dessa företag. Vidareutveckling odav lingsteknik och produktivitet kan förutses fortsätta under 1990-talet.

16.2.3 Bärodling Jordgubbar Jordgubbsodlingen sker ofta i kombination med jordbruk. År 1990 var bärarealen 3 139 ha vid 1236 företag. Odlarens medelareal har ökat från 1,8 ha år 1981 till 2,4 ha år 1990. Även i de större jordgubbsdistrikten dominerar små odlingar. Begränsande för det enskilda företagets jordgubbsareal är oftast det stora arbetsbehovet under en kort säsong. Odlama, speciellt i jordgubbsdistrikten, är beroende utländsk arbetskraft. Även tillgänglig areal av är i många företag en begränsande faktor. Odling för självplock är allmänt förekommande i synnerhet utanför de specialiserade jordgubbsdistrikten. Jordgubbsodlingen har hittills inte utsatts för särskilt stor konkurrens från importen under den svenska säsongen eftersom jordgubbarna har kort hållbarhet. En hårdare importkonkurrens kan förväntas dels eftersom odlingen i övriga Europa har gått över till hållbarare och transporttåligare sorter, dels eftersom kyl- och transporttekniken utvecklas. Den svenska odlingens konkurrenskraft avgörs till stor del av kostnaderna för plockningen. Svensk jordgubbsodling kan ha utvecklingsmöjligheter med export under sensommaren när produktionen i sydligare delarna Europa av är låg och prisnivån hög. Dessa möjligheter torde öka också om Sveriges grannländer går in i EG. Export fordrar emellertid en samlad satsning på produktutveckling och marknadsföring.

Kapitel 16 193

Svarta vinbär Odlingen av svarta vinbär är spridd i landet. Norrbottens län har den största andelen av arealen, ca 30 %, men år 1990 endast 15 % av skörden. Andelen kontraktsodlade svarta vinbär har minskat kraftigt under 1980-talet. Svarta vinbär skördas maskinellt och bären används nästan helt som industriråvara. Arbetsbehovet utöver skörden utgörs främst av beskärningen, som är en begränsningsfaktor för odlingamas storlek. Beskärningen kan mekaniseras men det minskar avkastningen.

Medelarealen för företag med svarta vinbär var 2,1 ha år 1990. En

del odlingar med flera tiotals ha finns. Avsättningsmöjlighetema styr odlingens omfattning. Den svenska förädlingsindustrins köp av färska, svenska bär har minskat. Man köper i stället halvfabrikat bl.a. från Danmark. En stor del av den svenska skörden har exponerats till Danmark under senare år. Det svenska priset på svarta vinbär följer världsmarknadsprisets svängningar och prisvariationema kan vara stora. Det kan noteras att i EG ges ett särskilt stöd till livsmedelsindustrin när denna använder vinbär som har odlats inom EG. Mot bakgrund bl.a. härav är utvecklingen av den svenska odlingens avsättningsmöjligheter vid ett EG-inträde svårbedömbar.

Hallon Odlingen av hallon har ökat under senare år och sker huvudsakligen i kombination med jordgubbar och för självplock.

l6.2.4 Snittblommor på friland Odlingen av snittblommor förekommer oftast som komplement till annan trädgårdsproduktion vid handelsträdgårdar. Antalet företag, som odlade snittblommor, var år 1990 156 med en sammanlagd areal 65 ha. Medelarealen för snittblomsodling var ca 4 000 m2. En del självplocksodlingar av etemeller torde också ingå i dessa arealer. Förutsättningarna för snittblomsterodlingen på friland är osäkra och resultatet mycket väderberoende. De enskilda företagens odlingar torde därför förbli relativt små och inriktade på främst lokal försäljning.

194 Kapitel 16

16.2.5 Plantskola Plantskoleproduktionen sker huvudsakligen i specialiserade företag. 246 plantskoleföretag hade år 1990 en sammanlagd areal på 706 ha. Av antalet plantskoleföretag är en stor andel mindre produktionsföretag, som säljer den egna produktionen lokalt tillsammans med inköpta produkter och trädgårdsfömödenheter. De stora produktionsföretagen har ofta specialiserat sin produktion. De säljer i huvudsak i parti och kompletterar sitt sortiment genom köp från andra plantskolor och import. Utvecklingen går mot fortsatt specialisering av produktionen och handel mellan plantskoloma. De ändringar i importrestriktioner och växtskyddskontroll som kan förutses kommer troligen att leda till ändringar i det producerade sortimentet. De specialiserade företagens produktionsmetoder och effektivitet står sig väl i internationell jämförelse. En friare import, minskat bostadsbyggande och kommunernas besparingar kan komma att leda till en krympning av branschen.

Kapitel 17 195

överväganden

17 och

förslag

17.1 Behov av trädgårdspolitiska insatser

17.1.l Allmänna synpunkter I stora delar av Sverige finns goda förutsättningar att bedriva rationell trädgårdsproduktion. Ljusförhållandena är gynnsamma under en stor del av året och tillgången på vatten är bättre än i många länder. Den kalla årstiden medför att insekts- och sjukdomsangrepp blir begränsade, vilket innebär att användningen av kemiska bekämpningsmedel kan hållas på en internationellt sett låg nivå. Klimatet innebär dock att vegetationsperioden för i synnerhet frilandsprodukter blir kortare än i våra viktigaste konkurrentländer och att uppvärmningskostnaderna för odling under glas ökar. Svensk trädgårdsnäring har ett årligt produktionsvärde på 2 800 miljoner kronor. Antalet stadigvarande sysselsatta inom näringen kan uppskattas till 7 500 personer. Dessutom kan antalet tillfälligt sysselsatta upskattas till 17 000 personer motsvarande 2 000 ärsverken. Till detta kommer de, som är sysselsatta i servicenäringar, som förser producentema med råvaror eller svarar för försäljning inkl. hopsamling och distribution samt förädling av de färdiga produkterna. Yrkesmässig trädgårdsproduktion bedrivs i ca 4 300 företag, varav 1 460 har produktion i växthus och 3 450 friland. Trädgårdsproduktion drivs inte sällan i kombination med annan verksamhet, t.ex. handel. Frilandsproduktion av köksväxter och bär drivs ofta i kombination med jordbruksproduktion. Trädgårdsnäringens betydelse varierar från region till region. I vissa områden utgör den en väsentlig del av näringslivet. Den övervägande delen av produktionen är förlagd till södra Sverige men förutsättningar för trädgärdsproduktion finns över i stort sett hela landet. Klimatfaktorer, jordar, arronderingsförhällanden och infrastrukturella faktorer är emellertid styrande för frilandsodlingens lokalisering. Enligt enig expertis på kost och hälsa bör svenska konsumenter minska intaget av fett och salt och samtidigt öka fiberintaget. Sveriges invånare bör alltså av folkhälsoskäl öka sin konsumtion av frukt och grönsaker inkl. rotfrukter och potatis. Även vi har ökat grönsaksom konsumtionen till dagens 53 kg och frukt- och bärkonsumtionen till

196 Kapitel 17

58 kg per person och år, äter vi i Sverige klart mindre mängder grönsaker och frukt än vad man i allmänhet gör i andra europeiska länder. Tillgången på ett varierat utbud stimulerar till ökad konsumtion. en En inhemsk högkvalitativ produktion bidrar till ett sådant utbud. Trädgårdsproduktionens nuvarande omfattning, inriktning och lokalisering är resultat av marknadskraftemas inverkan samt av trädgårdspolitiska åtgärder. Till grund för de statliga insatsemas inriktning och genomförande ligger de trädgårdspolitiska målen från år 1979. I avsnitt 7.9 har jag kunnat konstatera att de trädgårdspolitiska målen är tillfredställande uppfyllda. Det är från såväl samhällets som från de enskilda odlamas synpunkt angeläget att den yrkesmässiga trädgårdsproduktionen kan bedrivas så rationellt som möjligt. Effektiv produktion är en förutsättning för tillfredsställande konkurrensförmåga gentemot importen men också för rimliga konsumentpriser. En rationellt bedriven verksamhet förutsätter möjligheter för företagen att fortlöpande använda modern teknik och nya odlingsmetoder. Huvuddelen de statliga insatserna har därav för varit inriktad på rationaliseringsfrämjande verksamhet. De trädgårdspolitiska insatserna omfattar för närvarande årligt stöd till högre utbildning, forskning och försök uppskattningsvis 50 miljoner kronor, rådgivning 16 miljoner kronor samt direkta bidrag för

rationalisering, naturkatastrofer ca 5 miljoner kronor. Energi-

m.m. skattenedsättningen kan beräknas till ca 90 miljoner kronor. Lånegarantier tecknas för ca 20 miljoner. Dessutom ingår gränsskyddet i sarnhällets stöd till näringen. Värdet av detta är svårt att uppskatta. De totala tullama för sådana trädgårdsprodukter, som odlas i Sverige, är av storleksordningen 200 miljoner kronor. Ett svenskt medlemskap i EG leder till att den svenska livsmedelspolitiken och trädgårdspolitiken måste fasas in i EG:s gemensamma jordbrukspolitik. Jordbrukspolitiken och trädgårdspolitiken har i huvudsak hållits utanför EES-avtalet. Huvuddelen av villkoren för EG-inträdet beträffande jordbruk och trädgårdsnäring återstår därför att förhandla om. Medlemskapsförhandlingama, som nu förbereds inom regeringskansliet, kommer att föras med sikte på anslutning den en 1 januari 1995. Under de senaste åren har dock den internationella konkurrensen på trädgårdsområdet hårdnat. De inhemska producentprisema har därför, mätt i realpriser, sjunkit för flera viktiga produktslag. Samtidigt

Kapitel 17 197

har Sverige ett högre kostnadsläge än de främsta konkurrentländema. Näringen har givetvis också påverkats den rådande lågkonjunkturav en. Denna har, som inom andra näringar, särskilt drabbat de mest skuldtyngda företagen. Den högre kostnadsnivån har i viss mån kompenserats gränsav skyddet. Vid sidan av gränsskyddet har svensk odling för vissa produkter en konkurrensfördel i förhållande till importen i form av det merpris, som konsumentpreferenser och transportavstånd medför. Dessa konkurrensfördelar kan generellt hävdas vara större för produkter som är dyrbara eller transportkänsliga. Markprisema är vidare betydligt lägre i Sverige än i t.ex. Nederländerna. Ett EG-inträde kommer att påverka den svenska trädgårdsnäringens konkurrensförmåga på många sätt, bl.a. kommer gränsskyddet mot andra EG-länder att slopas. Detta innebär att konkurrensen från Sveriges viktigaste konkurrentländer, Danmark och Nederländerna, kommer att öka. De nya förutsättningarna måste från den svenska trädgårdsnäringens sida mötas med fortsatt rationalisering och andra anpassningsåtgärder. Jag kan konstatera att Sverige har goda förutsättningar för trädgårdsproduktion och att den nuvarande trädgårdsnäringen ger underlag för en inte obetydlig sysselsättning. Inom näringen finns kunniga företagare och anställda. Det finns väl utbyggda produktionsanläggningar. Jag finner det därför från resursutnyttjande- och sysselsättningssynpunkt angeläget att Sverige även fortsättningsvis kan ha kvar en intemationellt sett konkurrenskraftig trädgårdsnäring. Som jag tidigare har framhållit kommer den svenska trädgårdsnäringen att under de närmaste åren ställas inför en rad problem. I Sverige ges näringen sedan lång tid tillbaka ett omfattande statligt stöd i form av olika trädgårdspolitiska insatser. Också i EG ges trädgårdsnäringen, såväl inom ramen för den allmänna jordbrukspolitiken som till följd av de olika medlemsländemas egna ambitioner, ett omfattande stöd. Även Finland och Norge har verkningsfullt stöd till sin ett trädgårdsnäring. Mot bakgrund av det anförda anser jag det väl motiverat och nödvändigt med fortsatta statliga insatser på trädgårdsområdet. Mål och medel för dessa måste dock anpassas till de förutsättningar och behov som förväntas råda under de närmaste fem till tio åren.

198 Kapitel 17

l7.l.2 Behov av anpassningsåtgärder I kapitel 6 behandlas odlingsföretagens ekonomi. Av redovisningen framgår att trädgårdsföretagen i Sverige är heterogena och att lönsamhetsförhållandena varierar såväl inom som mellan olika delbranscher. Efter år 1987, som för flertalet delbranscher var ett gott år, har en försämring ägt rum. Reinvesteringar har inte genomförts i den takt som från tekniska utgångspunkter skulle varit önskvärt. Soliditeten har försämrats för flertalet företag. Den nu rådande lågkonjunkturen har givetvis ytterligare försämrat Soliditeten, speciellt hos företag med hög skuldsättning. Odlarprisema för många trädgårdsprodukter har innevarande år varit låga såväl i Sverige som i övriga Europa. Vid ett svenskt EG-inträde kommer förutsättningarna för import och export av trädgårdsprodukter att ändras. Tullama, vid införsel från de nuvarande och de tillkommande EG-ländema, kommer att slopas. Vid import från länder utanför Gemenskapen kommer vårt nuvarande gränsskydd att ersättas av EG:s generellt sett högre nivå. Skyddet mot lågprisimport från icke EG-länder blir därigenom högre. EG:s avtal med en del sådana länder innebär emellertid att många av dem, visserligen inom ramen för begränsade kvoter på förmånliga villkor, får tillträde till den svenska marknaden. Samtidigt med en EG-anslutning försvinner också de tLllar, som måste betalas då svenska trädgårdsprodukter exporteras till EG-länder. Detta förbättrar möjligheterna för eventuell svensk export. Om Finland och Norge också blir medlemmar kan vissa exportmöjligheter till dessa länder uppkomma. Ett svenskt medlemskap i EG innebär också att EG:s nuvarande stöd för export till Sverige upphör. Sådant exportstöd från EG:s sida utbetalas för t.ex. tomater och äpplen. Vid ett EG-inträde måste Sverige anpassa sig till EG:s system för marknadsregleringar. Av de produkter som odlas i nämnvärd omfattning i Sverige är det endast tomater, blomkål, äpplen och piron som berörs. EG:s återköps- och interventionsköpsreglering är konstruerad så att den i praktiken endast indirekt harrbetydelse för Sverige eftersom marknadsstömingar kan undvikas genom intervention ide sydliga EG-ländema. De gränsskyddsändringar, som kommer att följa på ett svensk EGmedlemskap, kommer att innebära hårdare internationell konkuren rens. Liberalare fytosanitära regler kommer också att verkai samma riktning.

Kapitel 17 199

Av redovisningen i kapitel 6 framgår att i Sverige har trädgårdsproduktionen rent allmänt ett högre kostnadsläge än i de viktigaste konkurrentländema. Till en inte oväsentlig del utgörs detta av en högne skatte- och avgiftsbeläggning vissa produktionsmedel. En viss utjämning av produktionskostnadsnivåema kan förväntas ske vid ett EG-medlemskap. Ett problem för svensk del är att anpassningen till EG:s lägre producentpriser kommer att ske snabbt medan den förväntade utjämningen av kostnadsnivåema som avser energi, arbetskraft m.m. torde ta betydligt längre tid. De svenska odlama får svårast att konkurrera när det gäller produkter där vårt klimat ger sämre produktionsförutsättningar i form av lägre skördar, kortare odlingsperioder, högre byggnads- och investeringskostnader eller högre förbrukning av vissa produktionsmedel t.ex. energi. Vårt klimat kan också, som tidigare framhållits, innebära fördelar t.ex. lägre skadegörartryck. Generellt gäller också att Sverige har en konkurrensfördel på hemmamarknaden då det gäller produkter som är svåra att transportera med bibehållen kvalitet.

l7.l.3 Anpassningsvägar Näringen kan möta den hårdnande konkurrensen utifrån dels genom produktdifferentiering, dvs. att utveckla produkter med vissa kvaliteter och som skiljer sig från importerad vara, dels genom rationalisering och effektivisering av produktionen. Effektivisering i utbudsoch marknadsledet kan också vara en väg att möta den hårdnande konkurrensen. Produktdifferentiering kan i första hand tillgripas hemmamarknaden genom att utveckla konsumenternas preferenser för svenska produkter. För att en sådan linje skall vara hållbar och på sikt kunna motivera ett mervärde för det svenskodlade, måste varan skilja sig från motsvarande importerade produkter t.ex. genom bättre smak, bättre hållbarhet eller miljövänlig odling. Ju mer en vara skiljer sig från vad som odlas i övriga Europa desto lättare bör det sikt vara att hävda ett mervärde för svensk kvalitet. Ett annat sätt att få ut ett merpris kan vara att försörja en närrnarknad med högkvalitativa produkter. På sikt kan även produktdifferentiering utnyttjas för export. Mot en produktdifferentiering av detta slag verkar handelns strävanden att koncentrera utbud och prissättning.

200 Kapitel 17

De svenska trädgårdsföretagen är mycket heterogena. Deras möjligheter att genom rationaliseringar möta den hårdnande konkurrensen varierar därför. Rent allmänt kan sägas att svensk trädgårdsnäring under de senaste 20 åren visat prov på stor anpassningsbarhet. Förmågan att rationalisera har varit stor såväl avkastningsökande genom som kostnadssänkande åtgärder. Varje trädgårdsföretag måste klara anpassningen utifrån sina egna förutsättningar. Lösningama, vilka som regel kommer att utgöras av en kombination av åtgärder, kommer att variera. En stor del de av nuvarande företagen kommer att genom investeringar i storleksökning, i ny teknik eller genom andra rationaliseringsåtgärder försöka sänka styckkostnadema i sin produktion. En annan del av företagen kommer att minska omfattningen sin av trädgårdsproduktion och behålla endast de mest rationella delarna samtidigt som de ökar andra verksamhetsgrenar i sitt företag t.ex. handelsdelen. En tredje grupp kan välja att helt avveckla sitt företag. Det kan då vara fråga om äldre odlare med begränsad skuldsättning i avvaksom tan pensionering inte återinvesterar i företaget. Vissa högt skuldsatta företagare kan få svårigheter att klara anpassningen och tvingas därför sällan att avveckla. I de fall där det är fråga om ett rationellt och utvecklingsbart företag kommer det sannolikt att drivas vidare av en ny odlare. Trädgårdsnäringen liksom jordbruket har alltsedan efterkrigstiden genomgått en successiv omvandling efter de mönster här skissats. som Skillnaden mellan den historiska utvecklingen och den förestående anpassningen till EG-förhållanden är att den kommer att senare genomföras snabbare. Under de närmaste åren kommer stora krav att ställas trädgårdsföretagamas kunnande. Förutom att de skall odlingsvara tekniskt kunniga ställs stora krav på deras insikter i företagsledning, kalkylering, planering och marknadsfrågor. Anpassning kräver också tillgång på kapital för investeringar av strukturell karaktär eller för rationaliseringar och produktionsanpassningar för produktdifferentiering. Det är viktigt att trädgårdsföretagen kan få tillgång kapital på villkor, är skäliga och jämförbara som med vad som gäller i konkurrentländema.

Kapitel 17 201

l7.l.4 Utgångspunkter för förslagen Enligt direktiven skall utgångspunkten för utredningsarbetet den vara inriktning av näringspolitiken, som har lagts fast av riksdagen hösten 1991. Denna politik är inriktad att generella åtgärder, t.ex. genom skattesänkningar, skapa goda förutsättningar för företagande i Sverige, och att konkurrenssnedvridande selektiva företagsstöd skall avvecklas. Utifrån detta bör, enligt direktiven, skapas goda förutsättningar för en trädgårdsnäring, som vid ett inträde i EG är stark och konkurrenskraftig. Jag skall därför enligt direktiven göra en analys av trädgårdsnäringens kostnader, marknads- och konkurrenssituation i jämförelse med Sveriges viktigaste konkurrentländer trädgårdsområdet. Detta innebär att jag i första hand skall utgå ifrån att trädgårdsnäringens utveckling i Sverige skall stärkas genom generella åtgärder inom ramen för den allmänna näringspolitiken men att jag också bör påtala sådana problem, som är specifika för trädgårdsnäringen och som inte löses genom generella åtgärder. En arman viktig utgångspunkt är EG-aspektema. Inom EG är trädgårdspolitiken en integrerad del av jordbrukspolitiken. Den svenska trädgårdspolitiken måste först inordnas i den svenska livsmedelspolitikenjordbrukspolitiken, vilken senare skall infasas i EG:s jordbrukspolitik. Regeringens övergripande förhandlingsmål på jordbruksområdet är att en fullständig integrering med EG:s gemensamma jordbrukspolitik bör kunna ske från den dag Sverige blir medlem. Utgångspunkten är att Sverige vid integrationen skall uppnå så stora positiva samhällsekonomiska effekter som möjligt med hänsyn tagen till både behovet av en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring och till konsumenternas och skattebetalarnas intressen. En ambition bör därvid vara att inga övergångsåtgärder skall behöva tillämpas sedan Sverige blivit medlem samt att övriga konkurrensbegränsande åtgärder undanröjes, i båda fallen basis av ömsesidighet. Svensk trädgårdsnäring är arbetsintensiv, kapitalkrävande och utsatt för importkonkurrens. På grund av dessa egenskaper påverkas näringen i högre grad än många andra näringar av den nuvarande extrema lågkonjunkturen och av Sveriges höga kostnadsläge. Det finns inget, som talar för att svensk trädgårdsnäring som helhet skulle ha det sämre ställt än huvuddelen av svenskt näringsliv. Näringen har varit

202 Kapitel 17

förskonad från omfattande nedläggningar, betalningsinställelser och konkurser. Detta hindrar inte att det har förekommit konkurser och att det finns åtskilliga enskilda trädgårdsföretag, som har stora ekonomiska svårigheter. Situationen kan dock försämras, särskilt om de nu låga odlarprisema på många produkter kommer att råda ytterligare ett par odlingssäsonger. Jag vill i detta sammanhang peka att om omställningskommissionens förslag att slopa prisregleringsavgiftema på handelsgödsel och bekämpningsmedel den 1 juli 1993 realiseras, kommer kostnaderna i de svenska trädgårdsföretagen att minska med ca 12 miljoner kronor jämfört med budgetåret 199192. Å andra sidan kommer motsvarande be lopp till för näringen kollektiva insatser att försvinna. Då förutsättningarna för en verksamhet väsentligen ändras, har det tidigare ansetts motiverat att statsmakterna träder in och lämnar ekonomiskt stöd för att underlätta erforderlig anpassning. Detta gäller särskilt branscher som är små och där företagen också är små och saknar resurser för ändamålet. Stöd av denna typ kan karakteriseras som hjälp till Självhjälp. Den hjälp som det då har varit fråga om kan vara tillfälliga skattelättnader, stöd till särskilda rationaliseringar och förändringar av produktionsinriktning. I sådana lägen har också samhället gett stöd till forskning, rådgivning och allmänt utvecklingsarbete. Jag anser att de ändringar i gränsskyddet mm., som beror på ett EG-inträde, utgör en sådan situation då stöd till anpassning är motiverad. Detta gäller särskilt om näringen inte skulle komma att omfatts av någon längre övergångstid efter ett EG-inträde. Jag kan notera att direktiven inte ger utrymme till att lägga några ofinansierade förslag och att inga medel står att finna till omfördelning inom trädgårdssektom. Om det emellertid i anslutning till jordbrukets EG-anpassning skulle finnas möjlighet att rikta liknande anpassningsåtgärder till trädgårdsnäringerl, lämnar jag i det följande förslag till åtgärder, som jag anser underlätta en EG-anpassning för trädgårdsnäringen. Jag har därvid också utgått från vissa antaganden om tidsplaner och övergångstider för de erforderliga gränsskyddsändring-

ama se avsnitt 17.3.1.

Efter ett EG-inträde kommer näringen att få tillgång till de stöd som EG:s strukturprogram erbjuder. Det är viktigt, inte minst konav kurrensskäl, att svensk trädgårdsnäring redan från början kan få tillgång till åtminstone de för näringen mest verkningsfulla delarna av

Kapitel l7 203

detta program. Jag har i avsnitt 17.3.3 redovisat de stödfonner som jag bedömer som viktigast. Förberedelsema för att införa dessa bör drivas så att stöden kan erbjudas den svenska trädgårdsnäringen vid ett EG-inträde år 1995.

17.2 Mål för trädgårdspolitiska insatser

De trädgårdspolitiska målen från år 1979 har fortfarande aktualitet. Med tanke på ett svenskt EG-inträde år 1995 är det dock angeläget med EG-anpassning av såväl mål som medel. Inom EG är, som en tidigare har redovisats, trädgårdspolitiken en integrerad del av jordbrukspolitiken CAP, se avsnitt 7.8. Samma synsätt bör därför fortsättningsvis också gälla i Sverige. Ett första steg bör därför vara att trädgårdspolitiken inordnas i den gällande livsmedelspolitiken. Denna bör sedan beträffande mål och medel anpassas till CAP. Riksdagen har med anledning av beslutet om ny livsmedelspolitik våren 1990 dels uttalat allmänna utgångspunkter för den nya politiken, dels antagit en målforrnulering som grund för utformning av ny livsmedelspolitik. Riksdagsbeslutet innebär att följande utgångspunkter för livsmedelspolitiken skall gälla J oU 19899025 s. 47: Produktionen skall vara underkastad samma villkor som andra näringar. Producentema skall ersättas för efterfrågade varor och tjänster. I de fall efterfrågan gäller kollektiva varor och nyttigheter är offentliga ingripanden befogade. Dessa varor och tjänster bör därför bekostas med offentliga medel. Rent tekniskt kan inordnandet av trädgårdspolitiken lättast göras genom att riksdagen kompletterar ovanstående utgångspunkter med att uttala att livsmedelspolitiken även skall omfatta hela den yrkesmässiga trädgårdsproduktionen dvs. såväl ätliga produkter som prydnadsväxter. Det kan förefalla ologiskt att räkna in prydnadsväxter i livsmedelspolitiken men redan nu innefattas energi- och fibergrödor i livsmedelspolitik. Ett motiv för att jag föreslår att även prydnadsväxter skall ingå i livsmedelspolitiken är att dessa omfattas av EG:s jordbrukspolitik, även de inte omfattas EG:s marknadsregleringar. Även om av av organisatoriska skäl bör trädgårdsfrågoma behandlas i ett samman-

204 Kapitel 17

hang. Detta gäller t.ex. statliga insatser växtskydd, forskning, som undervisning, arbetsmiljö m.m. Prydnadsväxtodlingen är ofta starkt integrerad med produktionen av köksväxter, frukt och bär Lex. växtav följdsskäl. Som grund för utformningen av livsmedelspolitiken har riksdagen lagt fast följande målformulering: Ett övergripande mål är att livsmedelspolitiken skall stå i överensstämmelse med de allmänna målsättningarna om en god hushållning med samhällets totala resurser. Livsmedlen skall uppfylla livsmedelslagstiftningens hygien- och renlighetskrav. Samtidigt bör den förda politiken bidra till en väl sammansatt kost och därmed till bättre en folkhälsa. Prisutvecklingen på livsmedel skall rimlig i förhållanvara de till prisutvecklingen övriga och tjänster. Konsumenternas varor val skall styra produktionen. Konsumenterna skall goda möjlighetges er att välja mellan livsmedel av olika slag, där skillnaderna kan avse exempelvis smak, ursprung, produktionssätt eller förädlingsgrad. Livsmedelsberedskapen skall grundas på de fredstida inom resurserna livsmedelssektom och dess förmåga till anpassning, kompletterad med särskilda beredskapsåtgärder. Målet är att trygga landets livsmedelsförsörjning under kriser och krig. Vid val markanvändning och av brukningsmetoder måste hänsyn tas till kraven på god miljö och en långsiktig hushållning med naturresursema. Miljömålen skall vara att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och minimera att jordbrukets miljöbelastning. Att producentema får skälig ersätten ning för varor och tjänster är en förutsättning för att övriga mål skall kunna förverkligas. Livsmedelspolitiken bör bidra till regional utjämning av sysselsättning och välfärd. Jag finner att denna målformulering också kan i tillämpliga delar gälla för trädgårdsnäringen på samma sätt som den gäller för jordbrukets olika produktionsgrenar.

17.3 Medel för trädgårdspolitiska insatser

17.3.1 Gränsskydd Gränsskyddet har sedan år 1979 varit ett viktigt medel i den svenska trädgårdspolitiken. Tullnivåema varierar under året. Tullar uttas under svensk odlingssäsong i huvudsak med 8-20 % importvärdet. av

Kapitel I 7 205

För vissa produkter finns även minimivikt-tullar som skydd mot lågprisimport. Den närmare utformningen och funktionen av gränsskyddet redovisas i avsnitt 8.4 och kapitel 14 samt bilaga Gränsskyddets nivå har diskuterats i riksdagen vid ett flertal tillfällen. Senast år 1989 konstaterade jordbruksutskottet att gränsskyddet för trädgårdsprodukter fick anses vara väl avvägt. Tullskyddet har, enligt min åsikt, bidragit till att uppfylla de trädgårdspolitiska målen även om lågprisimport, och då särskilt av frilandsprodukter enbart belagda med värdetull, ibland har utgjort ett mer omfattande problem än vad som förutsågs i 1979 års beslut. Ett svenskt EG-inträde innebär påfrestningar för de svenska trädgårdsföretagens ekonomi, främst på grund av ändringar i gränsskyddet. De svenska problemen uppstår i första hand genom att gränsskyddet gentemot våra främsta konkurrentländer slopas. Producentprisema torde efter ett inträde generellt etablera sig på betydligt lägre nivå än tidigare. Detta talar för behovet av en övergångsperiod efter EG-inträdet med stegvis sänkt gränsskydd mot övriga EG-länder. Uttalanden i EG-kommissionens avis tyder att en sådan övergångsperiod skulle vara ett realistiskt förhandlingsutfall eftersom aviszn tar upp frågan om övergångsperiod för frukt och grönsaker till skillnad från andra varuslag. I aviszn uttalas att om en övergångsperiod aktualiseras måste den hållas kort. Regeringens ambition är att inga övergångsåtgärder bör tillämpas efter ett EG-inträde. Slopandet av gränsskyddet mot EG-ländema kan ske på flera sätt. Sänkningama kan i och för sig göras som en engångsåtgärd när som helst under perioden fram till ett inträde. Borttagandet av gränsskyddet torde även kunna kombineras med en övergångsperiod som, med hänsyn till innehållet i aviszn, torde kunna sträcka sig till längst några år efter inträdet. Det torde också vara möjligt med olika avvecklings-

tidpunkter och övergångsperioder för olika produkter.

Eftersom gränsskyddssänkningar mot våra viktigaste konkurrentländer sannolikt leder till lägre konsumentpriser bör det generellt sett vara fördelaktigast från konsumentsynpunkt med ett tidigt och snabbt genomförande. Från trädgårdsnäringens synpunkt är däremot ett så sent påbörjande som möjligt kombinerat med en övergångsperiod som sträcker sig efter inträdet att föredra.

206 Kapitel 17

Utan att direkt förorda något av alternativen har jag i mina förslag utgått från en lösning, som innebär att gränsskyddet mot EG-länderna avvecklas i ett steg vid inträde. Oberoende vilken lösning, av som kommer att väljas, anser jag att behov föreligger stöd till näringen av i form av olika anpassningsåtgärder. Generellt gäller att tidigare och snabbare avvecklingen av gränsskyddet mot EG-ländema genomförs, desto större blir behovet av stöd till anpassning.

17.3.2 Lånegarantier Det finansiella stödet inom ramen för 1979 års trädgårdspolitiska beslut uppvisar stora likheter med motsvarande stöd på jordbruksområdet. Stödet till trädgårdsnäringen har, framför allt vad gäller lånegarantier, större betydelse än för jordbruksnäringen eftersom trädgårdsnäringen har begränsade möjligheter än jordbruket mer att ställa säkerheter för lån i samband med investeringar. Svenska trädgårdsodlare kan erhålla Iånegarantier för åtgärder nu som effektiviserar produktionen, till utvidgning företaget, till av nyetablering och till förvärv av företag samt till åtgärder i övrigt som bidrar till att syftet med trädgårdspolitiken uppfylls. Som villkor för att få sådan lånegaranti är bl.a. att företaget har eller inom nära framtid väntas godtagbar lönsamhet. Lånegarantier används också som stödform inom EG-länder och är förenlig med EG:s allmänna regler. Genom det senaste årets ändrade förhållanden på kreditmarknaden, har de statliga lånegarantiema åter fått avgörande betydelse för föen retagens möjligheter, att genomföra investeringar och lösa andra nödvändiga finansieringsbehov. Bankerna måste dessutom prioritera hårt bland eventuella belåningsobjekt och därför har trädgårdsföretagen svårt att tillgodose sina kreditbehov. l den skärpta konkurrenssituation som sannolik blir bestående under de närmaste åren och ytterligare förstärks vid ett EG-inträde, kommer de statliga lånegarantiema att vara viktiga för att företagen skall kunna finansiera de investeringar och andra anpassningar som behövs. Jag anser därför att lånegarantiema behöver finnas kvar. Någon ändring av de grundläggande villkoren bedömer jag inte vara nödvändig. Prövningen garantiärenden måste givetvis ske med av stor noggrannhet och vara grundad utförliga kalkyler och planer.

Kapitel 17 207

Eftersom stöd i form av lånegarantier till jordbruksföretagträdgårdsföretag i dag kan lämnas enligt tre förordningar varav två är från 1970-talet anser jag att dessa tre bör ges en teknisk översyn och arbetas ihop till en förordning, vilket kommer att underlätta den administrativa hanteringen av lånegarantigivningen. Vid de överläggningar jag har haft med Jordbruksverket har jag erfarit att verket avser att göra en sådan översyn, som sedan kommer att presenteras för regeringen. Vid de överläggningar jag haft med företrädare för länsstyrelsernas trädgårdsrådgivare har det rapporterats om fall där bankerna trots garanti, positiva kalkyler och övrig dokumentation inte ansett sig

kunna ge lån på grund av samriskbestämmelsema se avsnitt 9.3. Jag

anser mig inte nu vilja så långt att jag för trädgårdsnäringens vidkommande föreslår att samrisken slopas. Jag nöjer mig med att peka på den möjlighet till dispens från samrisk som förordningen ger, om den åtgärd till vilken lånet är avsedd för, är av särskild betydelse för sysselsättningen.

l7.3.3 EG:s strukturprogram

Inom ramen för EG:s strukturprogram se avsnitt 10.6 finns stöd-

former som är obligatoriska för medlemsländerna och till vilka EG bidrar med finansiering. Av de för medlemsländerna frivilliga stödformema inom programmet finns dels sådana som EG lämnar bidrag till, dels sådana som är enbart nationellt finansierade. Samtliga stödformer måste dock vara godkända av EG för att få tillämpas. Av de obligatoriska stödformema förefaller investeringsstödet till primärjordbruket förordning 238191 vara det som kommer att ha den största praktiska betydelsen för de svenska trädgårdsföretagens ut-

veckling och anpassning till nya förhållanden. Investeringsstödet se

avsnitt 9.6 är direkt inriktat på sådana företag som genom egna noggrant planerade åtgärder vill stärka sin konkurrenskraft. För ett obligatoriskt stöd som investeringsstödet fastställer EG allmänna förutsättningar inkl. maximala ersättningsnivåer. Medlemsstaterna själva svarar för den närmare utformningen av stödet utifrån sina egna ambitioner. EG prövar dock om de nationella reglerna uppfyller vissa minimikrav och om ersättningsnivåema kan anses skäliga.

208 Kapitel 17

Produktionsförhållandena för trädgårdsodling är relativt lika i Danmark och Skåne. Eftersom en stor del den svenska trädgårdsav odlingen finns i Skåne, är det naturligt att det danska investeringsstödet bör utgöra utgångspunkt för den svenska ambitionsnivån. Jag bedömer det som angeläget för den svenska trädgårdsnäringens framtida utvecklingsmöjligheter, att den redan vid ett EG-inträde kan erbjudas ett investeringsstöd. Förberedelsearbetet bör drivas utifrån denna målsättning. Det är dock nödvändigt med samordning med en jordbmkssidan eftersom stödet också där är obligatoriskt och grundat på samma EG-förordning. Behovet stöd kan dock variera mellan av jordbruk och trädgård och motivera skilda nivåer för de båda närings-

grenarna. Samtliga EG-stater utom Nederländerna har infört det frivilliga EG-medfinansierade startstödet förordning 232891 för jordbrukare inkl. trädgårdsodlare. I Sverige finns sedan âr 1991 liknande ett startstöd enbart för jordbrukare. För trädgårdsnäringen liksom för jordbruket är en väl fungerande rekrytering viktig. Jag finner det därför angeläget att också startstöd kan erbjudas svensk trädgårdsodling. I avsnitt 5.6 beskrivs ett EG-medfinansierat stöd för bildande koav operativa producentorganisationer för frukt och grönsaker förordning 103572. Sådant stöd finns tillgängligt för trädgårdsnäringen i samtliga EG-länder utom Luxemburg. Syftet med stödet stimuär att lera bildandet producentorganisationer för komma tillrätta av att med strukturella svagheter i utbud och marknadsföring. Även i Sverige behöver trädgårdsnäringens marknadssida effektiviseras. Insatser med detta syfte är därför angelägna. Ett stöd bör dock utformas så att det inte försämrar villkoren för redan arbetande föreningar. Jag är emellertid osäker på ändamålsenligheten för svenskt vidkommande av den i EG använda stödformen. En närmare analys behöver därför göras av de effekter stödet gett i EG-länder, som är jämförbara med Sverige. Denna analys bör göras i nära samarbete med näringen och ligga till grund för utformningen av ett till svenska behov anpassat stöd för bildandet kooperativa producentorganisaav tioner. EG:s strukturprogram omfattar fler än de här omnämnda stöden. Jag har i det här sammanhanget valt ut de stöd, som jag har ansett vara av störst intresse för att underlätta den anpassningsprocess, som svensk trädgårdsnäring kommer att behöva genomgå i anslutning till

Kapitel l 7 209

ett EG-inträde. Enligt min mening är det angeläget att dessa stödformkan erbjudas svensk trädgårdsnäring redan i samband med ett EGer inträde år 1995. Förberedelsearbetet måste bedrivas med hänsyn till detta. Även andra stödforrner inom EG:s strukturprogram kan vara av intresse och bör successivt prövas för svensk tillämpning.

17.3.4 Forskning Jag bedömer att Sveriges lantbruksuniversitets SLU satsningar grundläggande forskning, syntesforskning och integrerade program är riktiga. Ökad satsning miljöanpassade och resurssnåla odlingssystem har skett. Den förskjutning av verksamheten inom Institutionen för trädgårdsvetenskap från växtslags- och produktionsinriktning till en mer grundläggande och processorienterad inriktning samt till att också omfatta distribution och marknad bör gynna en rationell och konkurrenskraftig produktion. Forskningen är i dag internationell, vilket betyder att den kunskap som forskningen genererar via databaser är tillgänglig för alla som vill och kan ta del därav. Härav följer att svenska forskningsresultat också blir tillgängliga för producenter i konkurrentländer och omvänt. Den framtida konkurrensförmågan kommer därför sannolikt att till stor del bero på företagens förmåga att tillämpa ny kunskap. Vikten av tillgången på riskvilligt kapital för utveckling av ny teknik måste också framhållas. Företagsstrukturen inom svensk trädgårdsnäring med små familjeföretag förutsätter för lång tid framöver tillgång till en effektiv rådgivning med förmåga att följa forskningsfronten nationellt och intemationellt. En berättigad fråga är om Sverige som ett litet land inte skulle kunna förlita sig på utländsk forskning. Forskningsutbytet kommer även i fortsättningen att förutsätta ett ömsesidigt givande och tagande. Den svenska forskningen måste således ligga på en hög internationell nivå. Detta utgör också underlag för en hög kunskapsnivå inom hela trädgårdsnäringen, från forskaren till medarbetaren i trädgårdsföretaget. Satsningama på grundläggande forskning måste vara av en sådan omfattning att kreativa forskningsmiljöer kan upprätthållas inom de olika

210 Kapitel 17

ämnesområdena samt att utbildningen har en stark och aktuell vetenskaplig bas. Forskningen är av stor betydelse för utvecklingen av den svenska trädgårdsnäringen. Den framtida utvecklingen av rationella produktionsmetoder med sikte på en bibehållen konkurrensförmåga är bl.a. beroende av satsningar tillämpad forskning. För den tillämpade forskningen måste nya arbetsformer utvecklas. Försöksverksamhetens mål att ta fram tillämpbar kunskap för en ofta hypotetisk medelodlare är inte längre relevant. I ett integrerat Europa med fri rörlighet av varor och tjänster måste svensk trädgårdsnäring identifiera de områden där man anser sig kunna konkurrera på olika marknader. Den tillämpade forskningen, som näringen själv i ökande utsträckning bör finansiera, bör därför koncentreras till dessa områden och bedrivas i nära samverkan med berörda företag eller företagsgrupperingar. Det har tyvärr inte varit möjligt för mig att, grund av den korta tid som jag har haft till förfogande, närmare utreda och lägga mera preciserade förslag forskningsområdet. Mot bakgrund av det jag nu har redovisat, vill jag därför föreslå att Lantbruksuniversitetet ges i uppdrag att tillsammans med Statens jordbruksverk SJV och näringens organisationer utreda följande: Hur svensk trädgårdsforskning i ökad utsträckning skall kunna samarbeta med internationell, i huvudsak nordisk, forskning. Hur näringen skall bättre kunna tillgodogöra sig internationella forskningsresultat. Nya arbetsformer för och finansiering av den tillämpade forskningen försöksverksamheten. Identifiering av de områden inom vilka svensk trädgårdsforskning i första hand bör ha hög kompetens för att stärka näringens konkurrenskraft.

17.3.5 Rådgivning Enligt 1979 års trädgårdspolitiska beslut är rådgivningen ett väsentligt trädgårdspolitiskt medel. I avsnitt 11.3 har redovisats att rådgivningen under 1980-talet också har fungerat som ett effektivt instrument för att uppnå såväl trädgårdspolitiska mål övriga samhällssom mål.

Kapitel 17 211

Jag att det är angeläget att även fortsättningsvis ha en effektiv anser rådgivning och vill därför peka på några områden där rådgivningen kommer särskilt efterfrågad under de närmaste åren. att vara Som tidigare har framhållits har trädgårdsnäringen uppvisat god anpassningsförrnåga till nya situationer. I samband med en svensk EG-anslutning kommer kraven på effektiv produktion att öka ytterligare. Företagens anpassning till EG-förutsättningar ställer speciella krav på rådgivningen genom ökad efterfrågan på företagsekonomisk och marknadsekonomisk kunskap. Rådgivningsbehoven framstår som stora för att allmänt höja näringens konkurrensförmåga i samband med en svensk EG-anslutning. Odlamas kunnande behöver höjas framför allt inom följande områden: företagens omställning till nya produktionsförhållanden, EG:s marknads- och produktionsförhållanden, inhemska marknadsfrågor, företagsstyming.

I samband med det livsmedelspolitiska beslutet år 1990 skulle 40 miljoner kronor år under budgetåren 199192-199596 anvisas per för rådgivning, information och projekt i anslutning till omställning- Beloppet har av statsfrnansiella skäl sänkts till 30 miljoner kronor en. budgetåret 199293. Jag delar bedömningama, som Jordbruksverket gör i sin anslagsframställning och som rådgivningsutredningen gör i sitt betänkande, att konsekvenserna för jordbruket av en EG-anslutning bör påverka omställningsprogrammets inriktning och programmet bör även inkludera en EG-anpassning. Jag anser det då rimligt att dessa medel även kan utnyttjas för trädgårdsnäringen. Jag föreslår därför att 2 miljoner kronor per år av omställningsprogrammets medel tas i anspråk för rådgivningutbildning för trädgårdsnäringens behov. Det bör ankomma Jordbruksverket att arbeta fram lämpligt kursmaterial, utarbeta kursplaner och annat sätt underlätta för länsstyrelsemas lantbruksenheter att genomföra utbildning inom området. Ett annat område där behovet av rådgivning troligen kommer att öka inom trädgårdsodlingen är miljöområdet närmare beskrivet i kapitel 13. Primära rådgivningsmål avseende miljön bör understödja nä-

212 Kapitel 17

ringens egna strävanden att utveckla miljövänliga och resurssnåla produktionssystem, t.ex. ekologisk odling och integrerad produktion. Jag föreslår i avsnitt 17.4.2 att ökade insatser avsätts för miljöfrågor inom trädgärdsnäringen. Eftersom rådgivningen spelar en avgörande roll för miljöfrågoma anser jag att cirka en tredjedel av dessa insatser bör kunna användas till miljöinriktad rådgivning. Eftersom trädgårdsnäringen är en arbetsintensiv bransch kommer den även fortsättningsvis att vara väsentlig av sysselsättningskäl. Rådgivningen kommer i detta sammanhang att vara betydelsefull. Trädgärdsnäringen spelar en regionalpolitisk roll i synnerhet i norra Sverige och rådgivningen måste då svara mot det behov av kunskap som både redan etablerade och nystartade företag har. Beträffande rådgivningsutredningens förslag om ändrat huvudmannaskap för den branschmässiga och företagsekonomiska rådgivningen på trädgårdsområdet anser jag att den föreslagna förändringen av huvudmannaskapet måste ske under sådana former att en kontinuerlig tillgång på kvalificerad rådgivning till trädgårdsnäringen kan tillgodoses. Tidpunkten för den föreslagna förändringen kommer olämpligt med tanke på ett svenskt [EG-medlemskap och de stora förändringar och därmed stora rådgivningsbehov som detta innebär för trädgårdsnäringen. Jag anser därför att den föreslagna förändringen av huvudmannaskapet bör få en längre övergångsperiod så vis att det statliga driftsbidraget ges under en femårsperiod och under de fem åren utgöra 75, 75, 50, 50 resp. 25 % av den beräknade kostnaden för varje nyanställd rådgivare.

17.4 Övriga överväganden och förslag

17.4.1 Marknadsfrågor Den svenska trädgårdsnäringens konkurrenskraft är inte bara beroende av effektivitet i primärproduktionen utan också av effektivitet i marknadsledet. Mot bakgrund av mitt uppdrag att analysera marknads- och konkurrenssituationen i jämförelse med Sveriges viktigaste konkurrentländer och belysa behovet av en eventuell strukturanpassning och strukturrationalisering bl.a. vad avser producentkooperativa

Kapitel 17 213

försäljningsföretag och främjandeorganisationer vid ett framtida svenskt EG-medlemskap, har jag i kapitel 5 närmare beskrivit trädgårdsnäringens utbudsstruktur och marknadsförhållanden. Av tidigare redovisningar har framgått att den svenska primär-produktionen har effektiviserats successivt under hela l980-talet. Den svenska trädgårdsodlingen torde generellt hävda sig odlingstekniskt väl mot odlingen i Danmark och Nederländerna. Inom marknadssidan synes däremot inte samma effektivitetsutveckling ha ägt rum. Den svenska trädgårdsnäringen består och kommer framgent att bestå av ett förhållandevis stort antal små produktionsenheter, som inte själva har förutsättningar att aktivt genomföra försäljningsarbetet. Köpama är koncentrerade i tre stora kedjeföretag och odlama är i underläge gentemot dessa när det gäller marknadsinfonnation. Samtidigt måste odlama möta köpamas krav på korrekt information utbudom et, stora kvantiteter och hög grad av leveranssäkerhet. Odlama måste då ha hjälp av en försäljningsorganisation, som samordnar utbuden, sköter försäljningen och ibland distribuerar varorna. Det är därvid viktigt att denna organisation kan genomföra sina uppgifter på ett kostnadseffektivt sätt. En stor del av detta försäljningsarbete genomförs av producentkooperativa föreningar, som tillgodoser odlamas krav på information om priser och efterfrågan. En god samordning i producentled ger förutsättningar för en jämnare och säkrare tillförsel av varor till senare led i handeln. Detta i sin tur förutger sättningar för bättre planering i företagen. Det är alltså från odlamas synpunkt önskvärt med en hög anslutning till föreningarna och att föreningarna sinsemellan samarbetar. Från såväl producentemas som handelns utgångspunkter är ett bättre samlat utbud fördel. Även en konsumenterna tjänar en effektivisering av distributionen och stabilare priser. Odlama i t.ex. Danmark och Nederländerna har ett mer koncentrerat utbud än sina svenska kollegor. I EG ges de producentkooperativa föreningarna en viktig roll. Dessa föreningar förutsätts medverka vid marknadsregleringens genomförande, kvalitetskontroller och för att allmänt främja odlingen. Ett kraftfullt startstöd till nyetablering av

producentkooperativa föreningar ges därför som jag har redovisat i

avsnitt 5.6. Förslag rörande detta stöds införande i Sverige redovisar jag i avsnitt 173.3.

Kapitel I 7

För svensk del har utvecklingen särskilt efter Mäster Gröns konkurs våren 1992 gått i motsatt riktning dvs. mot en ökad splittring. Vid de överläggningar, som jag har haft med olika intressenter under utredningsarbetets gång, har framhållits att en stor del av de svårigheter som trädgårdsnäringen har hänger samman med orationell hantering av utbudet och att stora effektivitetsvinster kan göras härvidlag. Mycket av näringens framtida utveckling torde vara beroende av hur den löser sina marknadsfrågor. Insatser behövs således för att effektivisera själva utbuds- och försäljningsverksamheten. Till marknadsområdet hör också insatser för att utveckla sådana produkter, som de svenska odlama har goda förutsättningar för att odla. Det gäller för näringen att finna nischer där den svenska odlingen kan utvecklas. Till marknadsfrågoma hör också åtgärder för att öka den inhemska konsumtionen av de varor som svenska odlare producerar. Trädgårdsfrämjandena spelar en väsentlig roll inom opinionsbildningen för ökad konsumtion av svenska trädgårdsprodukter. Statsmaktema har också uttalat riktlinjer för en ökad konsumtion av frukt och grönsaker. Både från näringens och från handelns sida framhålls värdet av Trädgårdsfrämjandenas insatser. Behovet av och förutsättningarna För strukturanpassning och strukturrationalisering av verksamheten är svår att bedöma. Främjandena själva framhåller att man strävar efter ökat samarbete med andra organisationer m.m. som bedriver liknande verksamhet. Även ett ökat nordiskt samarbete eftersträvas. Det bör dock ankomma på näringen att ange verksamhetens inriktning. För främjandenas del är behovet av kollektiva medel angeläget. Jag anser att ansvaret för utbudsfrågor, försäljning, produktutveckling och marknadsinfonnation bör åvila näringen själv. Näringen har redan påbörjat utvecklingsarbete avseende strategier för att komma till rätta med sina marknadsfrågor. Ytterligare insatser bör göras för att utveckla metoder och medel för att få bättre information om utbud och efterfrågan. Bättre skördeprognoser kan vara en viktig del av detta arbete. Ökade insatser för marknadsundersökningar och produktutveckling i syfte att finna för svensk odling lämpliga insatser och utvecklingsvägar är också angelägna. Även satsningar för att öka konsumtionen av frukt och grönsaker erfordras, vilket också stämmer överens med samhällets folkhälsoambitioner.

SOU 1992:1 19 Kapitel I7 215

Näringens egna resurser för utvecklingsarbete av detta slag är emellertid för närvarande begränsade. Jag återkommer därför till resursfrågan i avsnitt 17.4.7.

l7.4.2 Miljöfrågor Något särskilt trädgårdspolitiskt miljömål finns inte uttalat. Sedan mitten av 1980-talet har dock trädgårdsnäringen i varierande utsträckning kommit att omfattas av de miljösatsningar som primärt avser jordbmket. Dessa är inriktade på: att minska hälso- och miljöriskema vid användning av bekämpningsmedel, att bättre hushålla med växtnäring, att främja ekologisk och integrerad produktion. Vad gäller bekämpningsmedel har trädgårdsnäringen inte fullt kunnat följa den minskningstakt som jordbruket har kunnat uppvisa. Jag bedömer att det finns goda möjligheter för trädgårdsnäringen att på samma sätt som jordbruket ytterligare minska bekämpningsmedelsanvändningen under förutsättning att staten bidrar med de utvecklingsåtgärder m.m. som redovisas i avsnitt 13.l.4. Under senare år har många kemiska bekämpningsmedel försvunnit från marknaden. Antingen har preparatet inte fått förnyat godkännande eller har säljaren avstått från att ansöka om förnyat godkännande. Det senare kan bero på att säljaren har bedömt att preparatet inte håller måtten vid prövningen eller att man på rent ekonomiska grunder bedömer att försäljningen inte kan täcka dokumentations- och ansökningskosmadema. Vissa preparat har också dragits bort från marknaden trots att de är godkända därför att de inte når en sådan försäljningsvolym att de blir kommersiellt intressanta. Från odlarhåll har framhållits bristen preparat minskar den svenska odlingens konkurrenskraft jämfört med de länder där motsvarande preparat är godkänt och försäljs. Det är svårt att bedöma i vad mån våra konkurrentländer har generösare godkännanderegler. Vissa preparat som är godkända i Sverige kan vara förbjudna i konkurrentlandet och vice Även trädgårdsnäringen i Sverige har sämversa. om tillgång på preparat än trädgårdsnäringen i konkurrentländerna, re har jag ingen grund för att ifrågasätta Kemikalieinspektionens policy för godkännande av preparat, krav dokumentation m.m. Att mins-

216 Kapitel I 7

ka miljö- och hälsorisker är ett tungt samhällsintresse. Jag vill peka på att godkärmandeproceduren bygger på en risknytta-avvägning och att tillfälliga dispenser kan ges. En ingående prövning av bekärnpningsmedel med hänsyn till miljö- och hälsorisker i Sverige kan underlätta för svensk odling att bygga upp en konkurrensfrämjande miljöprofil för svenska produkter. Det är dock klart att miljöfrågoma, och då även bekämpningsmedelsfrågoma, tilldrar sig ett ökande intresse inom EG:s medlemsländer. En viktig del i det här diskuterade problemkomplexet är enligt min mening satsningen på åtgärder, som underlättar att minska användningen av bekämpningsmedel. Sedan mitten av 1980-talet disponerar JordbruksverketLantbruksstyrelsen medel för sådana insatser. Goda resultat har uppnåtts. Tyngdpunkten av satsningama har dock förlagts till jordbrukssidan eftersom det är där de största och snabbaste vinsterna har kunnat hämtas. Det är först under de senaste åren som satsningar på trädgårdssidan kunnat göras. Enligt min mening behövs ytterligare sådana satsningar. Eftersom ytterligare omprioriteringar från jordbrukssidan är svåra att göra, då behovet där fortfarande är stort, föreslår jag att en satsning på 3 miljoner kronor per år under tre år görs på trädgårdsnäringens miljöfrågor, i synnerhet för att minska användningen av bekämpningsmedel genom sådana insatser som jag redovisat i avsnitt 13.1.4. Denna ökning bör finansieras med medel som influtit i form av miljöavgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel. Beträffande växtnäringshushållning kan allmänt sägas att trädgårdsföretagen inte förorsakat särskilt stora olägenheter i relation till jordbruket. Lokalt kan dock trädgårdsodling förorsaka ett föroreningstryck mot ett enskilt vattendrag eller ett kommunalt reningsverk. En fortsatt satsning att utveckla tekniken för bl.a. recirkulering näav ringslösning i växthus bör göras. Omställningskommissionen föreslår i sitt delbetänkande SOU 1992:87 i september 1992 att stödet till den ekologiska produktionen bör ökas med 10 miljoner kronor per år under budgetåren 199394 och 199495. Jag utgår ifrån att dessa medel till betydande del också får användas till ekologisk trädgårdsproduktion och tillstyrker därför förslaget.

Kapitel 17 217

l7.4.3 Regionalpolitik Trädgårdsnäringens regionalpolitiska aspekt har berörts i avsnitten 3.6 om näringens lokalisering, 7.5 regionalpolitiska riktlinjer om samt 9.2 och 9.3 om finansiellt stöd. Riksdagen uttalade år1979 att det är angeläget att trädgårdsnäringens möjligheter utnyttjas för att uppnå regionalpolitiska mål. Förutom det särskilda branschstödet till jordbrukets och trädgårdsnäringens rationalisering har också direkt regionalpolitisk stöd i form av lokaliseringsstöd och glesbygdsstöd lämnats för att stödja en sådan utveckling. Under perioden 1987-1992 har även regionalt stöd till jordbruks- och trädgårdsföretag i norra

Sverige lämnats med hjälp av medel från Åtgärdsprogrammet för

nona Sverige. Omfattningen av de olika stödformema redovisas i kapitel Under de senaste årtiondet har Skåne visserligen behållit sin centrala roll som odlingsregion. Framför allt frilandsodlingen, men även växthusodlingen har under samma period, ökat utanför Skånelänen. Medvetna regionalpolitiska satsningar har verksamt bidragit till denna utveckling. Tillgång på rådgivning och lämpliga försäljningsorganisationer har varit en förutsättning för en framgångsrik utveckling trädgårdsområdet i en region där näringen tidigare varit svag. Trädgårdsnäringen är arbetsintensiv. Förutsättningen för sådan en odling finns i praktiskt taget hela landet. Trädgårdsverksamhet är därför särskilt intressant från regionalpolitiska utgångspunkter och kan verksamt bidra till att regionalpolitiska mål uppnås. Glesbygds- och lokaliseringsstöd kan lämnas för att främja en sådan utveckling. Relativt sett satsas betydligt mer på statlig trädgårdsrådgivning i de områden som är regionalpolitiskt intressanta än i övriga delar landet. Länsav styrelserna i hela landet har också möjlighet att med medel från länsanslaget genomföra utvecklingsprojekt avseende trädgårdsodlingen. Mot denna bakgrund jag att de regionalpolitiskt betingade stödanser möjlighetema kan tillfredsställande. anses vara Stödet till jordbruket i norra Sverige, som från början främst varit betingat av beredskapsmässiga skäl, har genom det livsmedelpoltiska beslutet år 1991 kommit att få en mer regionalpolitisk inriktning. Stödet utgår bl.a. i form av pristillägg för kött, mjölk, smågrisar, potatis, getter och ägg samt som stöd till mejeriet, slakterier och äggpackerier. Det bör noteras att från regionalpolitisk utgångspunkt kan det vara lika motiverat att stödja bärodling eller frilandsodling annan som

218 Kapitel 17

att stödja t.ex. getskötsel och potatisodling. Detta bör beaktas om stödets utformning skall ses över inför t.ex. ett EG-inträde.

l7.4.4 Energibeskattning Energianvändningen i den svenska växthusodlingen utgör en betydande andel av företagens totala produktionskostnad. I företag med tomat- och gurkodling utgör energikostnaden 20-25 % av omsättningen och för företag med prydnadsväxtodling 15-20 %. Mot denna bakgrund har växthusodlingen, som redovisats i avsnitt 7.6, sedan länge haft en reducerad beskattning på utnyttjad energi. I Danmark och Nederländerna utgår som framgår av avsnitt 6.5 betydligt lägre energiskatter. Energiskattefrågan var, som redovisats i avsnitt 7.6, föremål för en riksdagsbehandling våren 1992. Därvid beslöts att den allmänna energiskatten för växthusnäringens del skulle utgå med 15 % av den generella skattesatsen för bränsle under åren 1993 och 1994 för att sedan slopas. Den allmänna energiskatt, som betalas av trädgårdsnäringen, beräknas uppgå till ca 9 miljoner för vardera åren 1993 och 1994. Koldioxidskatten utgår även för växthusodlingens del med 15 % av den generella skattesatsen under åren 1993 och 1994 för att år 1995 höjas till 25 %. Höjningen av koldioxidskatten från 15 % till 25 % den 1 januari 1995 kan beräknas till 12 miljoner kronor per år för växthusnäringen som helhet. I samband med riksdagsbehandlingen uttalade skatteutskottet SkU yttr. 5 199192: Växthusnäringen kan därför utan överdrift sägas vara i större behov än någon annan näring av låga energiskatter. Om trädgårdsnäringen inte kan erbjudas någon övergångstid under vilken gränsskyddet successivt avvecklas, bör trädgårdsnäringen i stället under en period tre år kunna erbjudas vissa lättnader i energibeskattningen jämfört med vad som planerats. Detta kan göras på så sätt att slopandet av den allmänna energiskatten tidigareläggs till den 1 juli 1993 och koldioxidskatten endast höjs till 20 % av den generella skattesatsen för åren 1995 och 1996. På detta sätt skulle växthusodlingen, som är den mest utsatta delen av trädgårdsnäringen grund av den stora gränsskyddsändringen för dessa produkter, medges skattelättnader uppskattningsvis 4 miljoner kronor år 1993, 9 miljoner kronor år 1994 och 6 miljoner kronor för vardera åren 1995 och 1996.

SOU 1992:1 19 Kapitel 17 219

Den planerade energibeskattningen kan grovt beräknas uppgå till ca 40 miljoner kronor för växthusnäringen under perioden 1993-1996. Mitt förslag innebär att energiskatten dessa år sänks tillfälligt med 15-20 % mot vad som planerats. Förslaget gäller under förutsättning att finansiering kan ordnas i enlighet med vad jag har anfört i avsnitt l7.l.4. Rent allmänt kan sägas att den nuvarande energibeskattningen utgör en konkurrensnackdel för svensk produktion eftersom denna beskattning är mycket lägre i våra konkurrentländer. Utvecklingen tycks dock mot en ökad beskattning av energi med hänsyn till de miljöbelastande effekterna också i andra europeiska länder. Den faktiska utvecklingen är dock svår att förutse, varför en avstämning och bättre anpassning till EG-förhållanden av energiskatten bör göras i anslutning till ett svenskt EG-inträde. Sedan 1970-talet har svensk växthusnäring haft möjligheten att erhålla bidrag till energibesparande åtgärder. Denna verksamhet har i relation till sitt syfte varit framgångsrik. Efterfrågan på sådana bidrag har under de senaste åren avtagit, därför att flertalet möjliga och lönsamma åtgärder redan genomförts. Bidraget upphör enligt riksdagsbeslut vid utgången av budgetåret 199293.

l7.4.5 Skördeskadeskydd Naturolyckor De skador som normalt kan ersättas inom ramen för ett skördeskadeskydd är huvudsakligen väderleksbetingade och innebär nedsättning eller förlust av årets skörd. De fleråriga trädgårdskulturema kan

emellertid också drabbas skador, medför förväntad skörd

av som att eller intäkt för ett antal år framöver minskas eller bortfaller helt. Detta gäller t.ex. allvarliga frostskador på frukt- och bärodlingar. Stora skador av detta slag inträffar inte så ofta men för de företag som drabbas kan de innebära så stora förluster att företagets bestånd äventyras och att odlarens utkomstrnöjligheter kan upphöra. Som jag tidigare redovisat har alla EG-länder arrangemang för att hjälpa jordbrukare inkl. trädgårdsodlare som utsätts för naturkatastrofer. Ett sådant arrangemang finns också i Sverige, nämligen reglerna för ersättning till följd av naturolycka. Reglerna infördes år 1984. Skador på trädgårdsgrödor kan, i avvaktan att frågan om träd-

220 Kapitel 17

gårdsnäringens skördeskadeskydd löses, ersättas enligt de något vidare riktlinjerna för det tidigare naturkatastrofanslaget. Jag tycker för min del att det inte är rimligt att efter åtta år fortsätta med en lösning, som var avsedd som ett provisorium under en begränsad övergångsperiod. Jag förordar därför att skador inom trädgårdsnäringen efter den 30 juni 1993 ersätts enligt riktlinjerna för naturolycka, oberoende av hur det går med frågan om trädgårdsnäringens skördeskadeskydd. Jag har därvid utgått ifrån att begreppet naturolycka är definierat så att det omfattar allvarliga frostskador i frukt- och bärodlingar samt i plantskolor vilka medför fleråriga intäktsförluster samt andra allvarliga icke försäkringsbara skador varaktiga produktionsanläggningar inom trädgårdsnäringen.

Finansiering av eventuellt skördeskadeskydd Förslaget från skördeskadeutredningen har inte kunnat realiseras främst på grund av problem med finansieringen. Den anvisade vägen via näringens kollektivt återbetalda prisregleringsavgifter bekämpningsmedel har inte kunnat användas. I sitt delbetänkande SOU 1992: 87 i september 1992 föreslår omställningskommissionen att prisregleringsavgiftema på handelsgödsel och bekämpningsmedel avskaffas fr.0.m. den 1 juli 1993 för att minska kostnadema inom växtodlingen för 1994 års skörd. Med hänsyn till detta finner jag att den av skördeskadeutredningen föreslagna finansieringsvägen inte längre kan anses vara aktuell att arbeta vidare med. Skördeskadeutredningen har i sitt slutbetänkande även belyst alternativa fmansieringsfonner. Följande vägar har angetts: avgift på försålda produkter, avgift på omsättningen, arealavgift. De diskuterade avgifterna skulle vara obligatoriska för alla företag som skulle omfattas av skyddet. Skördeskadeutredningen redovisar emellertid att stora administrativa problem är förbundna med alla tre alternativen. Eftersom det trots allt finns viss erfarenhet administration av av avgifter t.ex via lantbruksregistret anser jag att alternativet med arealavgifter är det som lättast kan genomföras. Om jag utgår från att 3 mil-

Kapitel 17 221

joner kronor årligen under en 10-årsperiod behöver tillföras fonden, finner jag att i genomsnitt 250 kr per ha behöver tas ut av alla frilandsodlare exkl. plantskoloma. Avgiften behöver dock differentieras så att avgiften blir högre för frukt- och bärodlingar än för köksväxtodlingama, eftersom de förra bedöms komma att belasta skyddet per arealenhet mer än de senare. Sammanfattningsvis vill jag alltså konstatera att om det för svensk trädgårdsnäring skall inrättas ett skördeskadeskydd, bör det göras enligt skördeskadeutredningens förslag men finansieras via arealavgifter. Vid mina överläggningar med näringen har jag erfarit att sedan förslaget lades årl989 har mycket hänt som påverkat synen behovet av ett skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen. Jag finner det därför angeläget att behovet av skyddet övervägs ytterligare innan beslut tas att genomföra ett så omfattande projekt som upprättande och drift av trädgårdsnäringens skördeskadeskydd trots allt innebär.

skördeskadeskydd eller försäkringar När det gäller skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen finns inga internationella skäl som talar för att Sverige bör införa ett sådant system. Frågan kan därför avgöras helt utifrån vad som bedöms lämpligt från nationella utgångspunkter. En annan viktig utgångspunkt i diskussionen om skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen är att trädgårdsföretagens intäkter normalt varierar kraftigt mellan åren inte bara på grund av årsmån och skördeutfall utan även genom att trädgårdsnäringens produktpriser varierar mer än jordbrukets både under året och mellan åren. Intäktsvariationema kan delvis bemästras genom god planering i företagen. Företag med god soliditet har naturligtvis lättare att klara intäktsvariationema än företag med låg soliditet. Nystartade företag och företag som nyligen har gjort omfattande investeringar är som regel mycket känsliga och får lätt likviditetsproblem vid minskade inkomster till följd av minskad skörd ett enskilt år. Tillfälliga likviditetssvårigheter kan ibland avhjälpas genom lån. Jordbruks- och trädgårdsföretag har genom gällande regler för finansiellt statligt stöd möjligheter att erhålstatlig lånegaranti för lån med upp till tre års amorteringsfrihet om villkoren i övrigt är uppfyllda. Jag vill i detta sammanhang även peka på de ändringar i Skatteregler m.m., som under senare år har genom-

222 Kapitel 1 7 SOU 1992:1 19

förts eller planeras för att underlätta för små och medelstora företag och göra dessa mer rustade att möta intäktsvariationer, om bara den långsiktiga lönsamheten är tillfredsställande. Huvuddelen av köksväxtodlingen på friland sker i dag på väl dränerad åkermark och med bevattningsmöjligheter. Kvalificerad teknik används vid sådd och skörd. De tekniska möjligheterna att motverka effekterna av otjänlig väderlek ökas successivt inte bara inom köksväxtodlingen utan även inom andra grenar av frilandsodlingen. Mer omsorgsfulla val av odlingplatser för trädgårdsgrödor minskar också riskerna för skördeskador. De överläggningar jag har haft med näringen under utredningens gång har visat att införandet av ett skördeskadeskydd för trädgårdsodling för närvarande inte ges hög prioritet. Jag anser därför att det nu inte längre är befogat med ytterligare insatser för att utveckla ett skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen. Om det finns ett tillräckligt behov och intresse av försäkringslösningar för vissa klart avgränsade skadetyper, anser jag att näringen själv bör arbeta fram sådana. Inom bl.a. fruktodlingen finns möjlighet till hagelskadeförsäkring. Försäkringsbolag som erbjuder denna försäkring uppger att lönsamheten för försäkringsgivaren är dålig på grund av låg anslutning. Detta kan bli ett problem även för andra tänkbara försäkringslösningar. För att öka underlaget av möjliga försäkringstagare och sprida riskerna bör möjligheterna att samarbeta med grannländerna undersökas. I enlighet med EG:s regler kan staten subventionera premierna för försäkringar för väderbetingade skördeskador. Detta bör kunna ske genom att staten länmar vissa garantier, som begränsar försäkringsbolagens förlustrisker i introduktionsfasen. Premiema bör på detta sätt kunna hållas nere och en ökad anslutning stimuleras. En sådan medverkan ifrån statens sida är motiverad, om statens ansvar och kostnader minskas genom avveckling av provisoriet från år 1984 om prövning av ersättningsärenden enligt de gamla reglerna för naturkatastrof och i stället prövning enligt de strängare reglerna för naturolycka införs. Sådana eventuella garantier bör vara tidsmässigt och beloppsmässigt begränsade. Slutlig ställning till om garanti skall tecknas kan avgöras först då näringen presenterar ett konkret förslag.

Kapitel 1 7 223

17.4.6 Statistik och uppföljning Det är svårt att bedöma hur trädgårdsnäringen och dess olika delbranscher kommer att utvecklas under 1990-talet. Det är därför viktigt att det finns en utförlig statistik som belyser de förändringar som sker. Statistiska Centralbyråns SCB system med treåriga intervall mellan upp-

giftsinsamlingama, där de utförligare trädgårdsräkningama alteme-

rar med trädgårdsinventeringama, ger normalt en tillräckligt utförlig statistisk information om näringens utveckling. Enligt planerna skall en trädgårdsräkning genomföras avseende förhållandena år 1993. Det är viktigt att den kan genomföras med minst samma uppgiftsomfattning som tidigare. Utifrån erfarenheterna om detta utvecklingsarbete vill jag framföra några synpunkter statistikens utformning. Trädgårdsodling drivs i stor utsträckning i kombination med annan verksamhet t.ex. jordbruk och handel. Uppgifter om detta är viktiga om man vill bedöma företagens behov av och möjlighter till anpassning efter nya förutsättningar. Det är också angeläget att arbetskraftsavsnittet kan beredas plats i nästa trädgårdsräkning eftersom senaste uppgifterna om sysselsättningen inom trädgårdsnäringen är från år 1987. Vid sidan av trädgårdsräkningar och trädgårdsinventeringar behöver producentprisutvecklingen på trädgårdsprodukter liksom utvecklingen av de viktigaste produktionskostnadspostema följas, eftersom detta belyser lönsamhetsutvecklingen. Eftersom utvecklingen inom näringen är så svårbedömd, är det viktigt att samlade bedömningar om situationen görs årligen på samma sätt som utvecklingen inom jordbruket följs med anledning av verkningarna av den nya livsmedelspolitiken. Jag föreslår därför att Jordbruksverket får i uppdrag att årligen följa utvecklingen inom trädgårdsnäringen.

l7.4.7 Behovet av kollektiva medel Trenden både i Sverige och internationellt har varit att staten i ökande utsträckning överfört sitt tidigare engagemang till näringen, t.ex. beträffande tillämpad forskning försöksverksamhet, rådgivning, marknadsfrämjande åtgärder och teknikutveckling. Det ankommer på näringen själv att i allt större utsträckning för finansiering och svara genomförande av näringens utvecklingsinsatser.

224 Kapitel 17

Näringens organisationer Trädgårdsnäringens Riksförbund TRF, Grönsaksodlamas Riksförbund GRF och de ekonomiska förening-

arna se avsnitt 5.2 har mycket begränsade möjligheter att själva t.ex.

genom medlemsavgifter skapa tillräckliga medel för att tillgodose de behov som finns. Det är således en viktig strategisk fråga för näringen att utforma ett system för att trygga tillgången till sådana medel, som näringen kollektivt är beroende av för sin fortsatta utveckling. Sedan mitten av 1980-talet har näringen haft tillgång till återbetalade prisregleringsavgifter på handelsgödsel- och bekämpningsmedel.

Medlen administreras Jordbruksverket tidigare Lantbruksstyrel-

av sen. Olika intressenter ansöker årligen om medel för projekt, som främjar trädgårdsnäringen. TRF och GRF lägger sedan ett gemensamt förslag till fördelning, som ligger till grund för ett beslut av Jordbruksverket. Näringen har haft ett avgörande inflytande medlens användning. Jag finner att kollektiva medel av det slag det här är fråga om har haft stor betydelse för näringens utveckling. En rad projekt och aktiviteter har kunnat genomföras och som utan dessa medel inte hade blivit av. Detta hindrar dock inte att medlen skulle kunnat användas ännu effektivare genom större planmässighet och mer koncentrerade insatser. För budgetåret 199192 inbetalades ca 12 miljoner kronor i avgifter, som återförs budgetåret199293. Drygt 3 miljoner kronor kommer sannolikt att som tidigare reserveras för restanlyser utförda av Statens livsmedelsverk SLV. Omställningskommissionen föreslår att prisregleringsavgiftema slopas fr.o.m. den 1 juli 1993. Skulle detta bli fallet är 199394 det sista budgetåret för vilket kollektiva medel finns tillgängliga. På grund av sänkta regleringsavgifter bedöms detta belopp bli betydligt lägre än tidigare. Som jag tidigare framhållit kommer trycket näringens organisationer att vara särskilt stort i anslutning till ett EG-intráde. Jag bedömer det inte som möjligt för näringens organisationer att själva under denna period kunna skapa tillräckliga kollektiva resurser för att motsvara de behov som kommer att uppstå. Jag föreslår därför att näringen, för att underlätta anpassningen, tillförs 5 miljoner kronor årligen av budgetmedel under budgetåren 199394-199596. Dessa bör i första hand användas till centrala insatser för att underlätta EG-anpassning och för att effektivisera marknadssidan. Minst l miljon kronor

Kapitel 1 7 225

bör användas för konsumtionsfrämjande verksamhet. Dessa medel bör administreras som den nuvarande återbetalningen av prisregleringsavgifter, dvs. via Jordbruksverket. Beträffande finansieringen av dessa statsutgifter hänvisas till vad jag har anfört i avsnitt 17.1 .4. På sikt bör näringen finna lämpliga vägar att själv skapa erforderliga kollektiva medel.

SOU 1992:1 19 Särskilt yttrande 227

Särskilt yttrande

av experten Wohlström

Allmänt Utredningen om trädgårdsnäringens utvecklingsmöjligheter genomförs i ett skede då svenskt näringsliv generellt har ställts under en stark press av en djup konjunkturnedgång. Många kommer mot den bakgrunden att ställa frågan varför trädgårdsodlingens situation och utvecklingsmöjligheter kräver särskilda utredningsinsatser och varför dessa utmynnar i särskilda förslag om stöd från statens sida utöver de generella insatser för att stärka näringslivet och företagen som regeringen föreslagit och vidare avser föreslå. Enligt min mening skall det aktuella utredningsarbetet ses i perspektivet av riksdagens beslut år 1979 om att fastlägga en särskild trädgårdspolitik. Någon sådan hade dessförinnan inte existerat grund för som statliga insatser till denna näringsgren. Utvecklingen under den dryga tioårsperiod som härefter gått har i många avseenden varit dramatisk och politiskt händelserik. Förändringar i såväl nationella intersom nationella förhållanden har haft stark negativ påverkan på den en svenska trädgårdsodlingens konkurrenssituation. Endast ett egentligt förhållande kan sägas ha haft positiv effekt för näringen, nämligen en den svenska devalveringen i början av 1980-talet. Effekten denna av förklingade emellertid ganska snabbt beroende på den kraftiga svenska inflations- och produktionskosmadsutvecklingen i sin tur bl.a. som var en följd av den ökade beskattningen och avgiftsbeläggningen de av viktiga produktionsmedlen energi, kemikalier, arbetskraft och kapital. Den svenska trädgårdsodlingens situation är unik i den meningen att Sverige som enda västeuropeiska land placerat trädgårdsproduktionen utanför den traditionella jordbrukspolitiken och till skillnad från exempelvis Norge och Finland också utanför den inom denna vanligtvis tillämpade jordbruksprisregleringen. Den riksdagen år 1979 av fastlagda trädgårdspolitiken innehåller inte heller de traditionella jordbrukspolitiska medlen för att mer direkt kompensera produktionen för sådana förändringar i produktionskostnader och intäkter påsom

228 Särskilt yttrande SOU 1992:1 19

verkat lönsamheten negativt eller för att ge den nationella produktionen ett tillräckligt utrymme på marknaden. Denna situation för den svenska odlingen har inneburit dels att näringen själv fått försöka kompensera sig för det högre produktionskostnadsläget genom rationaliseringar eller förändringar av strukturell natur och dels att svensk trädgårdsproduktion hämmats i sitt marknadsagerande genom att man inte haft möjlighet att utveckla en exportmarknad utan enbart varit hänvisad till en alltmer konkurrensutsatt hemmamarknad. Effekterna av detta har blivit en kraftigt avtagande lönsamhet, en delvis eftersatt rationalisering och förnyelse av produktionsanläggningar och en generellt försämrad soliditet i företagen. Sammantaget innebär detta att företagen är dåligt förberedda att möta fortsatta krav anpassning bl.a. inför det väntade EG-medlemskapet. Det är mot bakgrunden av denna successiva försämring av näringens konkurrens- och lönsamhetssituation som jag sett tillkomsten av utredningen om trädgårdsnäringens utvecklingsmöjligheter som synnerligen viktig. En sådan utredning borde emellertid i beaktande av utveckling ha varit genomförd för flera år sedan. Den svenska jordbrukspolitiken och livsmedelspolitiken har som bekant under motsvarande tidsperiod varit föremål för tätare översyner. Successiva anpassningar av denna har därför kunnat göras utifrån utvecklingen inom jordbruket och utifrån förändringar i omvärlden. Ett betydande finansiellt stöd har också beviljats för jordbrukets anpassning till nya konkurrensförutsättningar och till ett EG-medlemskap. Sett i det här redovisade utvecklingsperspektivet för trädgårdsmaringen är EG-aspekterna på näringens framtidsmöjligheter en sent tillkommen utgångspunkt för den föreliggande utredningens arbete. Den nuvarande konjunkturberoende nationella krisen har därmed varit en än mindre huvudutgångspunkt för utredningen. Enligt min mening borde mot denna bakgrund utredningsarbetet bedrivits i ett stegvist koncept där det första steget skulle omfattat ett återställande av svensk trädgårdsodlings konkurrenskraft såsom den förutsattes kunna upprätthållas i det trädgårdspolitiska beslutet är 1979 och i ett andra steg därutöver se förutsättningar och omständigheter samt behov av åtgärder för ett EG-medlemskap. I ett tredje steg först borde effekter av den nuvarande krisen resultatet av de tidigare utredningsstegen studeras.

SOU 1992:1 19 Särskilt yttrande 229

Jag är klart medveten om att bl.a. den mycket korta utredningstiden inte möjliggjort ett sådant angreppssätt i utredningsarbetet. Däremot menar jag att utredningens resultat och framlagda förslag bör bedömas utifrån ett sådant betraktelsesätt näringens situation. Jag vill därvid redan här framhålla att jag anser att utredningens förslag generellt inte svarar upp mot behovet av åtgärder för att återskapa rimliga konkurrensförutsättningar för den svenska trädgårdsodlingen och mot kravet på en rimlig anpassnings- och övergångsperiod vid ett EG-medlemskap. Vid sidan av tidsaspekten, dvs. den mycket knappt tilltagna utredningstiden, ser jag framför allt två ytterligare förhållanden som jag anser har verkat återhållande på utredningsarbetet och möjlighetema att framlägga och underbygga förslag trots att tydliga indikationer om problem och svårigheter för näringen förelegat. För det första gäller detta bristen aktuella statistiska uppgifter om näringens utveckling, strukturellt och ekonomiskt. De senaste tillgängliga uppgifterna från Statistiska Centralbyrån SCB den om svenska trädgårdsnäringen hänför sig till förhållandena år 1990 då en begränsad inventering genomfördes. I beaktande utvecklingen av under åren 199l och 1992 anser jag inte denna fullt relevant att basera bedömningar på. Trots näringens under många år framförda krav en fortlöpande uppföljning trädgårdsföretagens ekonomiska förhållav anden och lönsamhetsutveckling, genom Statens jordbruksverks SJV försorg, har man inte tillmötesgått detta. Det saknas därför även inom detta område ett officiellt analysunderlag till stöd för utredningsarbetet. Mot den bakgrunden stöder jag självfallet utredningens förslag om en kontinuerlig avrapportering näringens utveckling ett av som uppdrag för Jordbruksverket. För det andra anser jag att utredningens direktiv varit det kanske främsta hindret för utredningens arbete. Jag bedömer att de generella kraven på utredningen att inte lägga ofinansierade förslag också återverkar på analyser och slutsatser vilka därmed blir återhållna. mer För trädgårdsnäringen gäller till skillnad från jordbruket att det begränsade antalet trädgårdspolitiska medel inte ger förutsättningar för en finansiell omfördelning med hänsyn till de önskemål och förslag som skulle kunna framställas av utredningen. Direktiven innebär därmed en sådan begränsning att de hämmar ett objektivt analys- och förslagsarbete. Jag bedömer att de utredningen framlagda ofinansieraav

230 Särskilt yttrande SOU 1992:1 19

de förslagen för statskassans del innebär en kostnad som skulle mothöjning den allmänna bensinskatten med mindre än en svara en av tiondedels öre liter. Detta kan ställas i relation till den höjning av per bensinskatten med 1 kr liter som regeringen i dagarna har föreca per slagit. Med hänsyn till vad jag tidigare påtalat om näringens aktuella ekonomiska situation och till den begränsade omfattningen av det hittillsvarande statliga stödet till trädgårdsnäringen och inte minst till den väntade sänkningen prisnivån på trädgårdsprodukter på 5-20 % av vid ett EG-medlemskap bör stöd- och anpassningsåtgärdema få ta i anspråk väsentligt större belopp än vad utredningen här sett som sin Jag vill erinra om att enbart avvecklingen av tullskyddet kan förram. väntas sänka producentprisnivån med mer än 10 %. Tullintäkten för trädgårdsprodukter beräknas årligen till ca 200 miljoner kronor. Som jag ovan framhållit anser jag att den korta utredningstiden inverkat menligt på möjligheterna att ta fram underlag och att analysera viktiga problemområden och härpå utforma förslag. Ett sådant viktigt område är trädgårdsnäringens inlemmande i den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, vid ett svenskt medlemskap i EG. De områden detta berör är hela det fytosanitära området, den obligatoriska kvalitetskontrollen av frukt och grönsaker, restsubstanskontrollen av frukt och grönsaker, den gemensamma kemikalielagstiftningen samt inte minst inrättandet av en svensk marknadsorganisation för bevakning av marknadsförhållanden och genomförande av gemensamma marknadsåtgärder. På samtliga dessa områden kan den svenska trädgårdsnäringen ställas under nya regelverk och nya kosmadsbelastningar. Effekterna av detta har inte vägts in i utredningens analyser och förslag. Ett annat område som jag anser behöver ytterligare studeras är hela forsknings- och utvecklingssidan där direktiven för utredningen är omfattande och detaljerade. Jag anser att även ansvarsfrâgan beträffande spridningen av forskningsinformation till näringen bör närmare klarläggas. Utredningen har endast mycket översiktligt behandlat detta område. Växthusodlingens energianvändning och systemet för beskattning av energi utgör ett problemområde av stor betydelse för den svenska odlingens konkurrenskraft. Utredningen framhåller också att den nuvarande energibeskattningen är till nackdel konkurrensmässigt för

SOU 1992:1 19 Särskilt yttrande 231

svensk produktion. Utredningen pekar vidare att utvecklingen kommer att ytterligare förändra bilden på detta område. Ett förhållande som inte blivit föremål för en närmare bedömning från utredningens sida är det fr.o.m. år 1995 föreslagna förändrade uppbördssystemet för energiskatt inom växthusodlingen. Den avstämning av energiskattefrågorna som utredningen föreslår bör ske i anslutning till ett svenskt EG-inträde måste därför även beakta denna fråga liksom även en utvärdering av svavelskattens effekt för växthusodlingens konkurrenssituation. En sådan utvärdering borde även ett värdefullt bidrag vara till den översyn av de samhällsekonomiska förutsättningarna för en ytterligare höjning av svavelskatten regeringen i den nyligen som framlagda propositionen om åtgärder för att stabilisera den svenska ekonomin prop. 199293:50 förklarar sig vilja göra. Jag vill därför biträda utredningsförslaget om en avstämning av energibeskattningen men jag vill yrka att denna påbörjas omgående och ges utrymme att föreslå sådana successiva anpassningar av det svenska beskattningssystemet som kan anses vara motiverade med hänsyn till den internationella konkurrenssituationen. Slutligen vill jag framhålla att utredningens behandling av trädgårdsnäringens marknadsförhållanden och marknadsfrågor inte kunnat göras med det underlag som detta kräver. Producentkooperativ samverkan har generellt ett starkt stöd i EG:s jordbrukspolitik, CAP. Jag anser att det även för Sveriges vidkommande bör vara till fördel vid ett EG-medlemskap att vi i landet har en stark och samlad utbudssituation såsom bl.a. kan ske i fonnen av ekonomiska försäljningsföreningar. Jag har tidigare pekat några viktiga områden borde blivit föresom mål för en bedömning i ett EG-perspektiv. För samtliga dessa områden gäller att producentkooperativ samverkan underlättar för Sverige att utföra sina EG-förpliktelser. Det torde heller inte vara obekant att ett av de mest akuta problemområdena för den svenska trädgårdsodlingen är den uppsplittrande utbudsstrukturen och avsaknaden efav en fektiv intern marknadskommunikation i producentledet. Som utredningen också påpekar pågår en intern strukturöversyn inom näringen vars syfte är att öka samordningen utbudssidan framför allt i södra Sverige. Arbetet beräknas bli slutfört under loppet november måav nad detta år. Från såväl statsmaktemas som näringens utgångspunkter hade det varit värdefullt att detta arbete hade kunnat vägas in i utredningens bedömningar av stöd och åtgärder på detta område.

232 Särskilt yttrande SOU 1992:1 19

De fyra större problemområden som jag här berört är så viktiga inför den kommande EG-anpassningen och för näringens konkurrenssituation på både kort och lång sikt att jag anser att de bör bli föremål för en fortsatt granskning. Jag vill därför föreslå att utredningen i formen av en kommission för trädgårdsnäringens anpassningsfrågor ges ett fortsatt uppdrag att studera dessa under i första hand våren 1993. Förutsättningar finns då att göra en mer sammanvägd EG-analys med underlag även från Jordbruksverkets pågående EG-studier på trädgårdsområdet.

Speciella problemställningar I det följande kommenterar jag vissa särskilda områden och sakförhållanden där jag har en avvikande mening i förhållande till utredningen. I flertalet fall utgår mitt ställningstagande från att jag inte delar utredningens uppfattning om att de av riksdagen år 1979 fastlagda målen för trädgårdspolitiken i dag kan anses vara tillfredsställande uppfyllda. Mot bakgrund av min starka uppfattning av att så till övervägande del inte är fallet har jag följaktligen ansett att näringen utifrån vad jag tidigare framhållit är i behov av och berättigad till ett kraftfullare stöd än vad som föreslagits.

De trädgårdspolitiska målen I avsnitt 7.9 diskuteras de trädgårdspolitiska målen i fyra punkter. Endast i en punkt kan jag dela utredningens uppfattning om att målet är tillfredsställande uppfyllt nämligen att konsumenterna har kunnat tillförsäkras produkter god kvalitet till rimliga priser. Åtminstone av kan svenska producenter inte anses vara orsaken i den händelse någon ändå hävdar att konsumentprisema varit för höga. Beträffande målet att den som arbetar inom trädgårdsnäringen skall ha en ekonomisk och social standard som är likvärdig med den som erbjuds inom andra näringar och att näringen skall erbjuda trygg sysselsättning och god arbetsmiljö anser jag inte att detta är fullt eller tillfredsställande uppfyllt. Vid bedömningen måste enligt min mening beaktas att antalet växthusföretag fr.o.m. år 1979 minskat med i det närmaste 30 %. En nästan lika stor företagsnedläggelse har ägt rum inom frilandsodlingen. Antalet konkurser visar därvid en kraftig ökning.

Särskilt yttrande 233

Soliditeten i företagen har kraftigt försämrats vilket bl.a. innebär att den ekonomiska och lönsamhetsmässiga basen för företagares och an- é ställdas sociala standard och anställningstrygghet är oroande svag. Utvecklingen mot en högre grad av åretrunt-sysselsättningar har vänt och beroendet till tillfällig anställd arbetskraft har ökat. Generellt är företagen i dag därför väsenligt sämre rustade att klara de påfresmingar en fortsatt internationell konkurrens och ett EG-medlemskap innehär. Beträffande målet att import av subventionerade produkter eller dumpning inte skall få inverka den inhemska produktionens omfattning anser jag det inte möjligt att fastlägga i vad mån detta är uppfyllt eller inte. Det kan tydligt konstateras att den svenska trädgårdspolitiken inte kunnat hindra importerade produkter från att regelmässigt komma in till landet till priser som inte svarat mot faktiska produktionskostnader i ursprungslandet. Svenska åtaganden inom ramen för GATT och det förhållande att svensk trädgårdsproduktion legat utanför ett nationellt prisregleringssystem har inneburit ett hinder för att bemöta sådana situationer. I vad mån detta eller exempelvis den generellt högre kostnadsnivån har haft mest att betyda för omfattning av den svenska odlingen går svårligen att fastställa. Beträffande det fjärde målet, att den förväntade inhemska konsumtionsökningen i första hand bör tillgodoses genom en utökad svensk produktion under den svenska odlingssäsongen, anser jag inte heller att det redovisade statistiska materialet ger underlag för att entydigt se detta mål som tillfredsställande uppfyllt. Jag baserar min bedömning på samma statistiska material som utredningen väger också in men den produktionsminskning som blivit följden av de två senaste säsongemas besvärliga marknadsförhållanden och lönsamhetsproblem.

Finansiellt stöd Jag delar utredningens mening om behovet av att bibehålla ordningen med kreditgarantier. Jag vill understryka de svårigheter som samriskbestämmelserna i dag innebär för tillämpningen av lånegarantistödet inom trädgårdsnäringen. Det är påvisat genom utredningen att en anpassning av företagen kräver investeringar och därmed tillgång till riskvilligt kapital på i förhållande till övriga länder jämbördiga villkor. Irman förhållandena den svenska kreditmarknaden förbättrats

234 Särskilt yttrande SOU 1992:1 19

kommer trädgårdsföretagen att möta stora svårigheter för sin kapitalförsörjning. Jag föreslår därför att trädgårdsodlingen under en femårsperiod räknat fr.o.m. den 1 juli 1993 dels fritas från kravet på

samrisk och dels befrias från kreditgarantiavgiften. Åtgärderna bör

kunna ses som en del av den kompensation jag ovan ansett bör utgå för den lägre producentprisnivå odlingen har att möta genom avvecklingen av tullskyddet. I avsnitt 17.3.3 föreslår utredningen att trädgårdsodlingen vid ett EG-inträde skall erbjudas ett generellt investeringsstöd och ett startstöd till unga trädgårdsodlare enligt den modell detta stöd har i Danmark. Jag delar utredningens mening även beträffande behovet av dessa stöd. Med hänsyn till det ekonomiska läget i odlingen föreslår jag även här att stöden inrättas redan fr.o.m. den l juli 1993. Mot bakgrund det ökade behovet och intresset för att övergå till av mer miljöanpassade produktionsmetoder även inom trädgårdsnäringvill jag föreslå att det till dessa investeringsstöd kopplas ytterligare en bidragsmöjligheter för sådana investeringar som har en positiv miljöprofil och i väsentlig grad innebär en i detta avseende ändrad produktionsuppläggning. Beträffande de finansiella stödfrågoma vill jag även instämma i vad utredningen anför om angelägna insatser för att effektivisera trädgårdsodlingens marknadsarbete. Jag hänvisar till vad jag ovan framfört om ett fortsatt utredningsarbete i dessa frågor.

Energibeskattning Som utredningen också framhåller utgör den nuvarande energibeskattningen, inkl. den miljörelaterade svavelskatten en konkurrensnackdel för svensk växthusodling. De beslut om förändringar i beskattningen för industrin och växthusodlingen som riksdagen tog under våren 1992 innebar i själva verket en successivt ökad skattebelastning bränsle för uppvärmning i växthus. Regeringens ambition att begränsa beskattningen hade därför inget innehåll för växthusodlingens del. Den av utredningen föreslagna tidigareläggningen av befrielsen från allmän energiskatt är ett viktigt steg i en i förhållande till konkurrentländerna utjämnad beskattning. För att en sådan utjämning emellertid skall kunna vara acceptabel krävs också begränsningar beträffande uttaget av koldioxid- och svavelskattema. Jag vill erinra om att svavel-

Särskilt yttrande 235

skatt inte tillämpas i våra konkurrentländer inom EG och att i dessa länder finns koldioxidskatt endast införd i Danmark. Genom beslut i folketinget under våren 1992 erhöll emellertid den danska växthusodlingen som enda näringsgren befrielse från denna skatt under vissa villkor. Bl.a. innebar dessa att växthusföretagen skall företa s.k. energisyn. Jag anser att utredningsförslaget om en tillfällig justering av nedsättningen av koldioxidavgiften är vällovlig men otillräcklig. En justering av beskattningen måste avse både koldioxid- och svavelskatten. Jag har tidigare framfört att jag delar utredningens uttalande om nödvändigheten av en avstämning och anpassning till väntade EG-förhållanden på detta område. Jag anser emellertid inte att man kan vänta med en sådan justering till dess ett medlemskap blir aktuellt. Det är i dag och under de närmaste två åren som regeringen förutskickar att EG-anpassningen skall genomföras. Det är då rimligt att en avstämning och anpassning sker omedelbart såsom jag här tidigare föreslagit.

Kollektiva medel I utredningen föreslås att trädgårdsnäringen under budgetåren 199394-199596 tillförs 5 miljoner kronor per år för centrala insatser för att underlätta en EG-anpassning och för att effektivisera marknadssidan. Förslaget utgår ifrån att de nuvarande prisregleringsavgifterna inom kort slopas och att de kollektiva medel näringen därigenom haft tillgång till också avvecklas. Jag anser att utredningens ansats i förslaget är välvillig och positiv. Redan en mycket grov bedömning, grundad på dels den omfattande bredden av den svenska trädgårdsproduktionen och dels den fleråriga kraftfulla insats som måste till för att kostnads- och marknadsanpassa den svenska produktionen till en lägre producentprisnivå i ett EG-medlernskap, ger emellertid vid handen att det föreslagna beloppet, varav ca l miljon kronor föreslås avsättas för konsumtionshöjande verksamhet, är för lågt för att kunna ge ett önskvärt resultat. Mot bakgrund av vad jag tidigare framhållit om att de nödvändiga stöd- och anpassningsåtgärdema måste få ta i anspråk väsentligt större belopp än vad utredningen sett som sin ram bör det här föreslagna beloppet väsentligt höjas. Huvudinriktningen för stödet bör i större utsträckning än

236 Särskilt yttrande

vad utredningen föreslagit vara mot marknads- och konsumtionsbefrämjande insatser. Beloppets exakta årliga storlek anser jag måste avstämmas mot den övergångsperiod som bestäms för avveckling av det nuvarande svenska tullskyddet mot EG samt för andra övergångsåtgärder. Beloppet bör också stå i rimlig proportion till de positiva effekter som en sänkning av producentprisnivån långsiktigt får på konsumentpriset för aktuella produkter. Beträffande det långsiktiga behovet inom näringen av kollektiva medel anser utredningen att det bör ankomma på näringen själv att finna lämpliga vägar för detta. Jag kan till viss del instämma i detta. Jag vill dock erinra om att man inom flertalet EG-länder, bl.a. i Danmark och Holland, genom lagstiftning medverkar till att via produktionsavgifter skapa kollektiva fonder för näringen. Jag anser därför att detta framgent också bör vara möjligt i Sverige.

@

Kommittédirektiv

Wi

EidJ

Dir. 1992:23

Utredning om trädgårdsnäringens utvecklingsmöjlig-

heter

Dir. 1992:23

Beslut vid regcringssammztnträde 1992-02-20

Chefen för Jordbruksdepartementet, statsrådet Olsson, emför.

Mitt förslag Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att utreda den svenska trädgårdsniiringens utvcckIingsmiöjlighpter. Utrçátlningen skall göras mot bakgrund av riksdagens beslut med anledning av motioner om trädgårdsnäringcn 199]92:JOU6, rskr. 40.

Bakgrund

Den svenska trädgårdsnäringen omfattar odling av frukt, bär, köksväxter, prydnadsväxter och plantskoleväxter. Odlingen sker både i växthus och friland. År 1990 bedrevs trädgårdsodling 4 600 företag i landet. Det av ca kan jämföras med ca 11 500 företag år 1971. Antalet sysselsatta i trädgårdsföretag var ca 30 000 personer enligt den senaste tråidgårdsräkningen år 1987. Därav var ca 70 % deltidssysselsatta. Ungefär 35 % av trädgårdsföretagen räknas som deltidsföretag. Växthusodling bedrevs år 1990 av ca 1 500 företag en sammanlagd yta 3,3 milj. m2. Den genomsnittliga växthusytan företag 2 0001112. av per var ca Krukväxtodlingen är värdcmässigt störst och bedrivs av ca 700 företag medan odlingen köksváixter är störst till ytan, ea 1,8 milj. m3 och bedrivs av av ca 570 företag. Frilandsodling bedrevs år 1990vid drygt 80 % av trädgårdsföretagen. Den odlade arealen var 13 700 ha, varav nära hälften var belägen i Malmöhus och Kristanstads län. Denna odling dominerades av köksväxter, främst morötter, matlök och isbergssallat. När det gäller frukt och bär svarade odlingen av äpplen och jordgubbar för de största arcalernzi. Frilandsodlingen av bär har ökat mätt i areal sedan år 1971 men minskat

i antal företag. Frilandsodlingen av frukt och snittblommor har minskat mätt både i areal och i antal företag. Odlingen av köksväxter friland har totalt sett ökat något fram till mitten av 1980-talet för att därefter minska och omfattar i dag ca 5 600 ha. Arealen växthusodling minskade under 1970-talet men har i stort sett varit konstant den senaste femårsperioden. Arealavkastningen har genomgående ökat i odlingen liksom arealutnyttjandet. T.ex. har skördenivån för tomat mer än fördubblats sedan mitten av 1970-talet. De totala skördekvantiteterna är därför för några kulturer desamma som 1970-talet även om arealer och antal företag minskat. Konsumtionen av köksviixter har ökat från 24 kg per person år 1960 till 44 kg år 1990. Ökningen avser främst tomater, morötter, vitkål, rödper person kål och djupfrysta köksväxter. Även konsumtionen beredda köksväxter, av såsom konserver, har ökat sedan år 1960. Konsumtionen av frukt och bär har ökat från 51 kg per person år 1960 till 68 kg per person år 1990. Drygt 50 % av konsumtionen av färska och djupfrysta köksväxtcr utgörs av importerade produkter. Motsvarande zindel för år 1960 var 30%. Siisongsvis kan svenska produkter utgöra huvuddelen av konsumtionen t.ex. för isbergssallat och växthusgurka. Större delen av konsumtionen av frukt och bär härrör från import. Av frukt och här som går att odla i Sverige utgörs dock 50 % av konsumtionen av svenska produkter. lmporterade krukväxter utgör ca 50 % av den totala försåiljningen. Trädgårdsodlingen i Sverige beräknades år 1990 omsätta drygt 3 miljarder kronor i produeentledet. Trädgårdsprodukter är inte prisreglerade i Sverige. Det statliga ekonomiska stöd som den svenska odlingen får är .dels ett gränsskydd bestående av tullar, dels stöd till rådgivning, rationalisering och viss marknadsföring. Näringen får även nedsättning av skatten för energi som förbrukas vid växthusuppvärmning. Värdet av denna nedsättning kan uppskattas till ca 90 milj. kr. per år. Rationaliseringsstödet ges i form av lånegarantier och bidrag till energibesparande åtgärder och till införande av ny teknik. I budgetpropositionen 1992 föreslår regeringen att stödet såvitt gäller bidragen skall minskas för budgetåret 199293 och avvecklas helt lr.o.m. budgetåret 199394. Några ändringar vad gäller möjligheterna att lånegarantier föreslås inte. Forskning och försöksverksamhet inom trädgårdssektorn bedrivs huvudsakligen vid Sveriges lantbruksuniversitet. Denna verksamhet finansieras huvudsakligen genom statliga anslag men till viss del även av forskningsråd och av näringen. Dessutom bedrivs forsknings- och försöksverksamhet vid ett par större växtförädlingsfiâretzig. Vid länsstyrelsernas lantbruksenheter finns ca 50 trädgårdsrådgivare. Rådgivningen finansieras huvudsakligen över statsbudgeten. Den är avgiftsbelagd och ca 20% av kostnaderna täcks av intäkter från verksamheten. Kvalitetsregler avseende äpplen och päron har fastställts av Statens jord-

bruksverk. Dessa tillämpas frivilligt av produccntcrnas försäljningsorganisationer och Fruktfrämjandet kontrollerar att de efterföljs. Det finns dock ingen skyldighet att ange kvalitetsklass i butik. För grönsaker finns inga statliga kvalitctsregler. Främjandeorgziniszitioner finansieras huvudsakligen genom producentavgifter och visst statsbidrag. Projcktmedel tillförs irgzmiszitionerna av återförda prisregleringsavgiftcr handclsgödsel och bekämpningsmedel. Statsbidraget till organisationerna försvinner fr.o.m. budgetåret 199293. Prisregleriirgszivgiftcrna skall avvecklas under de närmaste åren. Beslut om nuvarande statliga riktlinjer för trädgårdsnäringspolitikcn fattades av riksdagen år 1979 prop. l97879:13, JoU29, rskr. 399. Beslutet grundade sig bl.a. på förslag från 1974 års trädgårdsnäringsutredniug Ds Jo 1978:13 och SOU 1978:51.

1979 års riksdagsbeslut om triidgårtlsniiririgeri I 1979 års riksdagsbeslut om triitlgårdsnâiringen behandlades förutom allmänna statliga riktlinjer det statliga finansiella stödet, stödet till energibesparande åtgärder samt den statliga rådgivningen området. Vidare behandlades tullskyddet för trädgårdsprotluktcr. I riksdagens beslut slogs fast att Sverige hade goda förutsättningar för en effektiv trädgårdsproduktion. Produktionens omfattning var beroende av dess internationella konkurrenskraft. Konsumtionen av trädgårdsprodukter förväntades öka i framtiden. Den ökade efterfrågan borde till stor del kunna tillgodoses genom en ökad inhemsk produktion. Näringens konkurrenskraft borde därför stärkas genom ökad forskning, försök, rådgivning och finansiellt stöd. Som riktlinje skulle även gälla att de som arbetar inom trädgårdsnäringen skulle ha en ekonomisk och social standard som är likvärdig den som erbjöds i andra näringar. Samtidigt skulle konsumenterna tillförsäkrzis produkter av god kvalitet till rimliga priser. Riksdagsbeslutet innebar vissa ändringar i finansieringsstödet till trädgårdsnäringens rationalisering. Bl.a. skulle stöd kunna lämnas i samband med nyetablering av företag och statsbidrag ges till investeringar i ny teknik och vid samverkan. Bidrag skulle vidare ges till investeringar i regioner där det från samhällets synpunkt är särskilt önskvärt att näringen utvecklas, i första hand i Norrland. För uppförande av växthus skulle statsbidrag till energibesparande åtgärder lämnas. Vidare beslutades vissa ändringar i tullskyddet på trädgårdsområdet. Dessa innebar en övergång från vikttull till värdetull för vissa produkter, höjningar och sänkningar av tullen samt vissajusteringar av tullperioderna.

Internationell utblick

Under den dryga tioårsperiod som gått sedan nuvarande riktlinjer för trädgårdsnäringspolitiken lades fast har samhällsekonomin och villkoren för trädgårdsnäringen förändrats i åtskilliga avseenden. De riksdagen våren av 1990 antagna beslut om livsmcdelspolitiken kommer såväl direkt indisom rekt att konsekvenser för trädgårdsnäringen. EESavtzilc-t syftar bl.a. till fri rörlighet för varor och kommer att konsekvenser för den svenska trädgårdsnäringcit. Avtalet innehåller bestämmelser bl.a. bygger Rom som fördragets principer om förbud mot olika typer av handelshinder. Till EESavtalet har också kopplats ctt antal bilaterala jordbru mellan EG och enskilda BETA-länder. Sveriges bilaterala med EG innehåller ett antal koncessioner i båda riktningarna huvudsakligen inom ramen för tullkvoter. Konccssionernzi omfattar bl.a. frukt och frysta grönsaker. Därutöver har Sverige medgivit tullättnader gentemot EG för ett antal trädgårdsprodukter som huvudsakligen ha intresse för de sydligare EGanses länderna. Parterna har genom en utvecklingsklatxsul också uttalat sin föresats att vidare i liberaliserande riktning. Härutöver innehåller EES-avtalet gemensamma regler om t.ex. växtskydd. Avsikten är att avtalet skall träda i kraft den ljanuari 1993. Det kan även konstateras att resultatet av pågående GATT-fiörhztndlingzir kommer att icke obetydliga konsekvenser för trädgårdsnärirtgen, liksom givetvis ett framtida medlemskap i EG. Fr.o.m. år 1990 har den tidigare tillämpade kvantitativa importregleringen för äpplen och päron ersatts av ett tullskydd. 4

Uppdraget

Genom såväl nationella som internationella beslut områden där trädgårdsnäringen i vissa fall utgör endast en mindre sektor skapas väsentligen ändrade förutsättningar för trädgårdsnäringens produktions- och konkurrensförhållanden. Mot denna bakgrund bör en särskild utredare tillkallas för att utreda den svenska trädgårdsnäringens utvecklingsmöjligheter. I uppdraget bör ingå att utvärdera konsekvenserna 1979 års trädgårdspolitiskat beav slut och de politiska beslut som därefter har fattats. Utgångspunkten för utredarens arbete bör vara den inriktning av näringspolitiken som lagts fast av riksdagen prop. 199192138, FiUzl0, rskr. 108. Det innebär att politiken inriktas att generella åtgärder skatgenom t.ex. tesänkningar skapa goda förutsättningar för företagandet i Sverige och att konkurrenssnedvridande och selektiva företagsstöd aweeklas. Utifrån detta bör skapas förutsättningar för en trädgårdsnäring i Sverige vid inträdet som i EG är stark och konkurrenskraftig. Utredaren bör därför göra en analys av trädgårdsnäringens kostnads-, marknads-, och konkurrenssituation ijämfö-

relse med Sveriges viktigaste konkurrentländer trädgårdsområdet inkl. Norge och Finland. Utredaren bör analysera och inventera forsknings-, försöks- och utvecklingsverksamhet mot bakgrund av bl.a. samhällets mål för miljö- och energipolitik och generellt mot bakgrund av målet om en rationell och konkurrenskraftig produktion. En redovisning bör göras av omfattningen av den forsknings-, försöks- och utvecklingsverksamhet som bedrivs i våra viktigaste konkurrentländer. Likaså bör utredaren redovisa behovet sådana verkav samheter i Sverige som bör prioriteras i ett internationellt perspektiv. Utredaren bör även belysa behovet eventuell strukturanpassning av en och strukturrationalisering, såväl vad enskilda produktionsföretag avser som producentkooperativa försäljningsföretag och främjandeorganisationerna vid ett framtida svenskt EG-medlemskap. Vidare bör möjligheterna att med bibehållen konkurrenskraft och utan att utvecklingsmöjligheterna påverkas en minskad kcmikalieanvandningen i trädgårdsnäringen analyseras. I utredningsuppdraget bör också ingå att bedöma nuvarande regelsystem och eventuella förslag ur handelspolitisk synvinkel och då framför allt med hänsyn till GATTzs och EG:s regelsystem samt ett EES-avtal. Utredaren bör vidare, med beaktande av förslagen i betänkandet SOU 1989:87 Skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen, bedöma behovet i ett internationellt perspektiv av ett skördeskadeskydd för trädgårdsnäringen och hur ett sådant eventuellt bör finansieras. Utgångspunkten bör vara att näringen själv finansierar skördeskadeskyddet. I arbetet bör samråd ske med Utredningen Jo 1991:06 den statliga om rådgivningen till jordbruket och med Kommissionen Jo 1991:07 för att förbereda en avstämning av jordbrukets omställning. Till grund för arbetet bör bl.a. ligga den analys som gjorts Statens jordav bruksnämnd och Lantbruksstyrelsen om konsekvenserna av ett EG-medlemskap för den svenska trädgårdsnåringcn Svensk trädgårdsniiring i EG. - Utredaren bör till regeringen redovisa förslag i de aktuella frågorna senast den 1 november 1992. Arbetet bör bedrivas i nära kontakt med berörda myndigheter, organisationer och utredningar. Utredaren bör beakta regeringens direktiv dir. 1984:5 till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning och regeringens direktiv dir. 1988:43 om EG-aspekter i utredningsverksamheten.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för Jordbruksdepartementet

att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittéförordningcn - 1976:119 med uppdrag att utreda den svenska trädgårdsnäringens ut- vecklingsmöjligheter, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. Jordbruksdepartementet

BILAGA 2

Nationella importrestriktioner som för närvarande tillämpas i enskilda medlemsstater Medlemsstater Produkt Ursprungsland lmporthegränsning Tidsperiod Belgien Tomater Algeriet lmportförbud 165141 l

livsmedelsindustrin Cypern - - - -

erfordrastillsammans medimportlicens

Frankrike Tomater Algeriet l mp0.;förbud 155-315 Marocko Minimipds l l6-3 l 10 Tunisien

Israel Importlörbund 155-3110

oktober inom ramen för en kvot om 700 ton

Minimipris 11 l-3112 inom ramen för en kvot om 300 ton Rumänien lmpoitförbud 205- 1510 Minimipris 155-205 1510december inom ramen för en kvot om 6000 ton och 200 ton o m 1510- 3110 Spanien lmportförbud 205-3110 Minimipris 155-3112 Ovriga i 4 lmportförbud 155-3112 l importenförbjuds temporärt när ochunderdenperioddet franska murknaidspriset för tomater understiger minimipnscl J Särskilda bestämmelser anseende importlrânSpzuiicnPorlugul mm lrumlkirall innebar uti imponlörbudcl upplmr uu gallafrån och med 1991

Medlemsstater Produkt Ursprungsland lmportbegränsning Tidsperiod

Kronärtskockor Algeriet Minimipris i 153-306 Marocko Tunisien

Algeriet, Marocko och Tunisien

Aprikoser Algeriet Minimipris 56-317 Marocko Tunisien

Övriga lmportförbud 56-317

Meloner Samtliga lmportförbud l7 1510 utom Algeriet. Marocko och Tunisien I

i

Green beans Algeriet Minimipris l6-309 Marocko Tunisien ll Ovriga lmportförbud l6-309

Vindruvor Algeriet Minimipris l8-l51O Marocko lmportförbud juli Tunisien Spanien Minimipris 207- 158 möjlighet till förlängning t o m 318 inom ramen för tidsbegränsad kt resp. värdekvoter

lnförselförbud l7-207 158 eller l9-3 1 12

l

; 3 lm poncn förbjuds temporärt när ochunderdcnperioddet franska murknadsprisel för tomater understiger minimiprisel i Särskilda bestämmelser avseende importen frånSpanienPortugal som framförulll innebär uti imponlörbudet uppliiiiull galla från ochmed1991

Medlemsstater Produkt Ursprungsland lmportbegrâinsning Tidsperiod

Israel lvlinimipris l Juli månad inom ramen för en värdekvot

lmportförbud 18-311

Bulgarien Minimipris 1511- 3112

lmponförbud 17- 141 1 och januari

Turkiet Minimipris 15- 155 och 15 l 3 1 12 Värdekvot underden senare perioden

lmponförbud 157- 1511

Övriga lmportförbud l7-311

Grekland Vindruvor Samtliga lmportförbud 17-311 Tomater 155-3 l l 2 Green beans l6-309 Kronärtskockor 153-306 Salladoch endiver 1511-156 Meloner 17-15 10 Aprikoser 56-317

Irland Tomater Samtliga lmportlicens erfordras 155-156

Storbritannien Salladoch endiver Bulgarien Kvot om 10 ton 151 1-156 Green beans Bulgarien kvot om 10t0n l7-309 Tomater Bulgarien Kvot om 400 ton 155-3110 Rumänien Kvot om 1980 ton 315-3110

l Importenlörbjuds temporärt när ochunderdenperioddet franska marknadspriset för tomater understiger minimiprisel l Särskildabestämmelser avseende importen frånSpanienPortugal som framförallt innebär au imponförbudel upphöratt gälla från ochmed1991

BILAGA 3

Tulljämförelse mellan EG och Sverige

Nedan löljer enjämförclsc Sverige-EG av tullskyddel anseende för svensk odling viktigare färska triidgårdsprodukter.Förstjämförs iâixthusgrönsakeroch därefter följer enjämförelse för frilandsodladeköksvaxter.äpplen och till slut för prydnadsväxter. Jämförelsen avser den period under året produkter är tullbelagdzi.Det bör erinras om att stora skillnader finns vad avser tullfrizi perioder ex. snittblomsomrüdetdär Sverge till skillnad från EG tillämpar tullfria perioderför vissablommor. Jämförelsen avser den generellatullnivån och det bör ciinras om all det tillämpas prelerenssyslemmed tullnedsältniitgarför enskildatill följd av främst E625bilateralahandelsavtal eller grupperav länderSveriges och EG:. GSP gentemot u-länder. Eüzs medclshavsprogram,Ei:s förmänshehandling av ALTP-länder. Förutom tullskydd arbetar EG med ett relerensprissystemför att motverka lågprisimport av vissa produkter.

Vid omräkning av tullar skall grön valutakurszmvåindas. l samtligaberäkningar är därför l ECU 2 7.4I SEK aktuell nmräkningskursveckoma 2935 I992.

Stat. nr Tidsperiod Tull Sverige i EG EG

Växthusgrönsaker

Tomat

07020090 155-3110 I8 min 0.26 krkg l65-306 l7 7 min 0,50 krkg 17-309 l7 % . min 0.70 krkg . ll0-3llO |7% min 0.50 krkg . 070200I0 ll I-I-lS ll %. min 0.l5 krkg l64w l55 IO 70. min 0.50 krkg l l I [54

Refercnsprisertillämpas 1420 I2

Gurka

O70700ll l653ll0 20 % l5-306 20 % .min 0,50 krkg l7-309 20 V0 min 0.70 krkg . 07070019 Il l-l55 l6%l l IO- l53 iii 164-304 20

Refemsprisertillämpasl 12- IOl l

Frilandsodlade köksväxter

Lök Nyskördad kepalök

0703l0ll-90 ll--31l2 l2% 16-30 I I l0 % lIZJIS fri

Annan lök

167-29 12 20 % Ininimiviktllnll 25 kr100 kg

13- 157 fri

Vit- och rödkål

07049010 1l3l12 15%, min 0,04 krkg IS-30 I 1 10 % Il2-304 17%

Huvudsallat lsbergssallat

Ur 07051110 I4-3111 15% 1- min 0,18 krkg 15301 I l 1 % Ur 07051190 I12-313 13 %7. min 0.12 krkg ll2-304 fri

Referenspriscrtillämpas l1 1-315 Annan huvudsallat

l3-l5l2 11% 1612-292 fri

Morötter

07061000 lI-ålIZ 17% 11-3112 10% för nyskördade:morötter med ursprung i E0 m. thngär tull med högst 10 kr per 100kg undertiden I maj 30juni -

Frukt och bär

Äpplen

08081091 l8-31l2 l4 %. min 0,18 krkg 1843 1 08081093 1l-313 8 %. min 0.17 krkg ett tullvärdc per 100 av 08081099 14-317 6 %. min 0.10 krkg högst 200 kr 2,50 krkg - 201 kr 275 kr 1.75 krkg - - 276 kr 350 kr 1,00 krkg - 351 kr 0.25 krkg - -

Refercnsprisertillämpas I7-306

24 317 fri 1-

Jordgubbar

08101010 |5-3I7 16%. min 0,22 krkg 86-18 14% 08101090 I8304 14% 19-76 fri

151m cr lullcnkamundcrHxsu Ilwrhiillunxicn :nonvu ulyuuunngsm mms gill

Prydnadsväxter Krukväxter Ur 060299 13 8 % Färska snittblommor Ur 0603 l63 llO 24 74- Mirlirlmivikttullar.nivån varierarmellan lI Iv-315 I7 7r olika snillblornnnoroch perioder 300 |000 kr IOOkg underIullbelagdzn perioder Plantskoleväxtor Fruktträd Ur O602209l-99 I3 % 3-8 % förädlade: 6 Id Bärbuskar klätterväxter 3 970 Ur 0602209199 IJ o I 8 % Rosor 06024011-90 |3 92 m 8 Ib

Slut 6.Y.2(.202-2()) i nr annan form:inrhucr Ur slut nr b.0209 i annan form änIiällcr W 06.02.4109 1 unnam Ikwrm änrimcr

BILAGA 4

Använda förkortningar och ordförklaringar

AC P African, Canibbeail and Pacific States den grupp utvecklingsländer som är - LomE-konventiontxn associeradetill EG genom

EuropeiskaGemenskapen är en sannnztnslagning europeiska av atomenergigemenskapen t 1957. europeiska kol- och stålunionen NSI och europeiskaekonomiskagemenskapen l957.

EPTA EuropeanFreeTrade ,Association Europeiskafrihandelssamntanslutningen. grundad 1959, som förutom Sverigehar som medlemmarNorge, Finland. Island. +sterrike. Schweiz och Liechtenstein.

EES- EuropeanEÅOIIOIIIlC Space .Avtalet Olll ett europeisktekonomiskt v avtalet samarbetsområdeinnebär att de sju El-fA-ländema från och medden l januari 1993bildar en enda stor marknadmedfri rörlighet för varor. personer. tjänster och kapital. Innan avtalet kanträdai kraft skall det dock godkännas av parlamenten alla de i nitton länderna.

EESmvtztletinnebärdock inte att lil-fA-länderna anslutstill Eüzs gemensamma jordbrukspolitik i EG omfattas också trädgårdssektonn av jordhrukspolitikcn.

Inom ramen för EES--förhandlingarnithar EFFA-ländernzt var för sig slutit bilaterala avtal medEG. Dessaavtal innebär för Sveriges vidkommande tråidgårdsområdetdels vissatullavgiltsfrizi kvoter vid import från EG av framförallt frysta grönsakeroch motsvarandevid svensk export av dill och persilja. spenatm.m dels ensidiga svenska tullåtaganden tullfrihet eller nedsatttull för vissa sk. eohesions produkter som de mindre ekonomiskt utvecklade regioucma inom EG skall kunnadra fördel av bl. a. vissa snittblommor. vissafärska köksväxtt-r, meloner. körsbär,plommon och frystajordgubbar. Det har dock i huvudsak varit fråga om svenska tullkoncessioner under odlingssäsongen för produkter av central betydelse för den svenskaträdgårdsnâiringeil.

GATT GeneralAgreement on fariffs andTrade Allmänna tull- och handelsavtalet tillkom l947 i FN:sregi och är ett multilateralt avtal omfattande ett drygt hundratalländer den internationella handelnsområde. som primärt syftar till en Iibcralisering in viirldshandelnoch att ge denna en fast grund En

huvudprincip i iAll iir klausulen om ickediskriminerande mest-gynnadnationsbehandling MGN. GATI betecknar även detforum varigenom detta avtal övervakas. Internationella förhandlingar med syfte att liberalisera världshandelnsker i dess regi. Exempel sådana förhandlingar är den sk. lokyoronden l973-79 och den nu pågående Llrtlguayronden.

GSP GeneralSystem of Preferences det allmänna preferenssystemet till fömwåui för u-lâindema.

UNCTAD United Nations Conference Trade and Development FNzs konferens för on handels- och utvecklingsfrågorupprättades u-lâindentas initiativ 1964. Antalet medlemsstaterär idag l7l. Arbetsfältettäcker de ekonomiska relationernamellan världensalla länder. i förstahand mellan industriläitder och utvecklingsländer.

Statens offentliga utredningar 1992

Kronologisk förteckning

Frihet ansvar kompetens. Grundutbildningens 37.Psykiatrinoch dess patienter levnadsförhållanden, - - villkor i högskolan. U. vårdens innehålloch utveckling. Reglerför risker.Ettseminarium varför om 38.Fristående skolor.Bidragoch elevavgifter. U. tillåter mer föroreningar inne än ute. M. 39. Begreppet arbetsskada Psykisktstördassituationi kommunerna 40.Risk-ochskadehantering i statligverksamhet. Fi. -en probleminventeringsocialtjänstens ur 41.Angående vattenskotrar. M. perspektiv. 42. Kretslopp Basen förhållbarstadsutveckling. M. - 4.PsykiatriniNorden -ett jämförande perspektiv. 43. EcocyclesThe Basisof Sustainable Urban - Koncession försakringssammanslutningar. för Fi. Development. M. Ny mervärdesskattelag. 44. Resurser förhögskolans gnrndutbildning. U. - Motiv.Del 45.Miljöfarligtavfall ansvar och riktlinjer. M. - Författningstext ochbilagor.Del2. Fi. 46. Livskvalitetför psykisktlångtidssjukaforskning - - Kompetensutveckling nationellstrategi.A. en kringservice, stöd ochvård. - Fastighetstaxering Bostadsrätter. Fi. 47. Avreglerad bostadsmarknad, DelII. Fi. m.m.- Ekonomioch rätt i kyrkan.C. 48.EffektivarestatistikstymingDen statliga - 10.Ett nytt bolagför mndradiosändningar. Ku. statistikens finansiering samordning. och Fi. ll. Fastighetsskatt. Fi. 49.EES-anpassning av marknadsföringslagstifmingen. 12.Konstnärlig högskoleutbildning. U. C. l3.Bundnaaktier. Ju. 50.Avgifterochhögkostnadsskydd inomaldre-och 14.Mindrekadmiumi handelsgödsel. lo. handikappomsorgen. S 15.Ledningochledarskap i högskolan några 5l.Översyn av sjöpolisen. Ju. perspektiv ochmöjligheter.U. 52. Ett samhälle föralla. 16. Kroppen efter döden.S. 53.Skatt dieselolja. Fi. 17. Densista undersökningenobduktionen i ett 54. Mer förmindre nya styrforrner förbarn- och - psykologiskt perspektiv. S. ungdomspolitiken. C. l8.Tvångsvård i socialtjänsten ansvar ochinnehåll. S5.Rådförforskning transporter om och - 19.Långtidsutrcdningen 1992.Fi. kommunikation. K. 20.Statens hundskola. Ombildningfrånmyndighettill Rådförforskning om transporter och aktiebolag. kommunikation. Bilagor.K. 21.Bostadsstöd till pensionärer. S. 56.Färjor och farleder. K. ZZEES-anpassningkreditupplysningslagen. av Ju. 57.Beskattning vissanaturaförmâner av m.m. Fi. 23.Kontrollfrågor i mlldatoriseringen m.m. Fi. 58.Miljöskulden. Enrapport om hurmiljöskulden 24.Avregleradbostadsmarknad. Fi. utvecklas vi om ingenting gör. M. 25.Utvärdering försöksverksamheten av med3-årig 59.Läraruppdraget. U. yrkesinriktad utbildningi gymnasieskolan. U. 60. Enklareregler för statsanstållda. Fi. 26. Rätten folkpension kvalifrkationsrcgler till i 61. Ett reformerat aklagarväsende. Del.A ochB.Ju. internationella förhållanden. S. 62. Forskning ochutvecklingförtotalförsvaret- förslag 27. Årsarbetstid. A. till åtgärder.Fö. 28.Kartläggning kasinospelenligtinternationella 63.Regionala av - roller - en perspektivstudie. C. regler.Fi. 64.Utsikt mot framtidens regioner sju debattinlägg. C. - 29.Smittskyddsinstitutet organisation - ny förSveriges 65.Kartboken. C. nationellasmittskyddsfunktioner. 66. Västsverige regioni utveckling.C. - 30.Kreditförsäkring Någraaktuellaproblem.Fi. 67. Fortsatt reformering av företagsbeskattningen. Del - 31.Lagstiftning satellitsandningar om av Fi. TV-programKu. 68.Långsiktigmiljöforskning. M. 32.NyaInlandsbanan. K. 69.Meningsfullvistelse asylñirllággning. Ku. 33.Kasinospelsverksamhet i folkrörelsemas tjänst C. 70.Telelag.K. 34.Fast.ighetsdatasystemets datorstruktur. M. 7l. Bostadsförmedling i nya former.Fi. 35.Kart-ochmätningsutbildningar i nya skolformer.M. 72.Det kommunala medlemskapet. C. 36.RadioochTV i ett. Ku.

1992 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Välfärdoch valfrihet- service, stöd ochvård för 105. Administrativt stöd till Försvarsmakten. Fö. 73. psykiskt störda.S. 106. Civilbefälhavama. Fö. 74.Prova privat Provning och mätteknik inomSP 107. Kulturstöd vid ombyggnad. Ku. och SMP i europaperspektiv. N. 108. VAL, Organisation Teknik Ekonomi.Ju. 75. Ekonomisk politikunder kriseroch i krig. Fi. 109. Investeringar i arrendejordbnrket och andra

76. Skogspolitiken inför 2000-talet. Huvudbetän- arrenderättsliga frågor.Ju. kande. Skogspolitiken inför2000-talet. Bilagor 110. Information ochden nya InfomrationsTelmologir Skogspolitiken inför2000-talet. Bilagor II. Jo. straff- och processrättsliga fragor m.m. Ju. - Psykiskt störda i socialförsäkringen ett 111. Den framtida skogsvårdsorganisationen. Jo. 77. kunskapsunderlag. S. 112. Administrationen i kanslihuset. 78. Utredningen vissa internationella insolvens- Klara administrationen Bilaga. Fi. om frågor.Ju. 113.Lag om företagsrekonstruktion. Ju. och lokaler organisation. 114. Malmöregionens trañksystem. Överenskommelsc 79.Statens fastigheter - ny Fi. om åtgärder i trafrkens infrastruktur. K. 80. Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning.Ju. 115. Kontroll i konkurrens avveckling av AB Svens] - 81. Trafikpolisen än dubbeltbättre. Ju. Bilprovnings monopolpå kontrollbesiktning. K. mer Genteknik utmaning. Ju. 116.Privat förmedling och uthyrning av arbetskraftA 82. - en Aktiebolagslagen och EG.Ju. 117.Konsumenterna och lågprisbutiken. En studie av 83. 84. Ersättning för kränkning bron. Ju. ändrade köpvanor i dagligvaruhandeln. Jo. genom 85. Förvaltning försvarsfastigheter. Fö. 118. Arvodenför vård hos privatpraktiserande läkare. av U. 119. Svensk trädgârdsnäring nuläge och utvecklings 86.Ettnytt betygssystem. - 87. Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och möjligheter.Jo. livsmedelsindustri för EG förslag om vegeta- biliesektom, livsmedelsexporten ochden ekolo

giska produktionen. Jo. 88. Veterinär verksamhet- behov, organisation och

finansiering. Jo. 89. Bostadsbidrag enklare rättvisare billigare. - - - 90. Biobränslen för framtiden.Jo. 91. Biobränslen för framtiden. Bilagedel.Jo.

92. Pliktleverans. U. 93. Svensk skolai världen.U. 94.Skola för bildning.U. 95.Den svenska marknaden för projektkapital statens nuvarande och framtida roll. N. - 96. Förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet.

Ku. 97. Sparar vi för lite Hushállssparandet i samhälls-

ekonomin. Fi. 98. Kommunernas socialbidrag en kartläggning av normer, kostnader m.m. 99. Rådgivningen inom jordbruket och trädgårds-

näringen. Jo. 100.Staten och arbetsgivarorganisationerna. Fi. 101. Försvarsmaktens hlilso- och sjukvård.Fö. 102. Myndigheternas förvaltningskostnader budgetering av pris- och löneförandringar. Fi. - 103. Fl-IU92.A. 104.Var uppgiftefter Rio svensk handlingsplan inför 2000-talet. M.

Statens 1992

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Välfärdoch valfrihet- service,stöd ochvård för

psykisktstörda. [73] Bundnaaktier.[13] Psykisktstördai socialförsäkringen ett kunskaps- EES-anpassning av kreditupplysningslagen. [22] underlag. [77] Översyn sjöpolisen. av [51] Bostadsbidragenklare rättvisare billigare.[89] Ettreformerat åklagarväsendc. DelA och B. [61] - - - Kommunernas socialbidrag en kartläggning av Utredningen vissa om internationella insolvens- A normer, kostnader m.m. [98] frågor.[78] Arvoden förvårdhos privatpraktiserande läkare. [118] Kriminologisk och kriminalpolitisk forskning.[80]

Trafikpolisen mer än dubbeltbättre.[81] Kommunikationsdepartementet

Genteknik en utmaning, [82] - Nya Inlandsbanan. [32] Aktiebolagslagen och EG.[83] Rådförforskning om transporter och kommunikation. Ersättning förkränkning genom brott.[84] Rådförforskning transporter om och kommunikation. VAL, Organisation TeknikEkonomi.[108] Investeringar i arrendejordbruket ochandra arrende Bilagor.[55]

rättsligafrågor.[109] Färjorochfarleder.[56]

Information Telelag.[70] och dennya lnformationsT eknologin Malmöregionens traftksystem. Överenskommelse straff-ochprocessrättsliga frågor m.m. [110] företagsrekonstruktion. [113] om åtgärder i trafikensinfrastruktur. [114] Lagom Kontrolli konkurrens avveckling AB av Svensk - Försvarsdepartementet Bilprovnings monopol kontrollbesiktning. [115]

Forskningoch utvecklingförtotalförsvaret-förslag Finansdepartementet

till åtgärder.[62] Koncession för försäkringssammanslutningar. [5] Förvaltning av försxrarsfastigheter. [85] Försvarsmaktens hälso-och sjukvård.[101] Ny mervärdesskattelag.

Administrativt stöd till Försvarsmakten. [105] Motiv.Del - Författningstext och bilagor.Del2. [6] Civilbefálhavarna. [106] 4 Fastighetstaxering Bostadsrätter. [8] m.m.-

Socialdepartementet Fastighetsskatt. [11]

Långtidsutredningen 1992.[19] Psykisktstördas situation i kommunerna Kontrollfrâgor i tulldatoriseringen m.m. [23] 43m probleminvcnteringsocialtjänstens ur perspektiv.[3] Avreglerad bostadsmarknad. [24] PsykiatriniNorden ett jämförande perspektiv.[4] -- Kartläggning kasinospel enligt internationella Kroppen efterdöden.[16] av regler.[28] Densista undersökningen obduktionen i ett - KreditförsâtkringNågraaktuellaproblem. [30] psykologiskt perspektiv. [17] w Risk-ochskadehantering i statlig verksamhet. [40] Tvångsvârd i socialtjänsten ansvar ochinnehåll.[18] -- Avreglerad bostadsmarknad,II. Del [47] Statens hundskola. Ombildningfrånmyndighet till Effektivare statistikstyming Den statliga statistikens aktiebolag. [20] finansiering ochsamordning. [48] Bostadsstöd till pensionärer. [21] Skattpådicselolja.[53] Rättentill folkpension kvalifikattionsregler i - Beskattning vissa av naturaförmâner m.m. [57] internationella förhållanden. [26] Enklarereglerför statsanställda. [60] Smittskyddsinstitutet ny organisation för Sveriges -- Fortsatt reformering av företagsbcskattningen. Del nationella smittskyddsfunktioner. [29] 1671 Psykiatrinochdess patienter levnadsförhållanden, - Bostadsförmedling i former. [71] vårdens innehålloch utveckling.[37] nya Ekonomisk politikunder kriseroch i krig.[75] Begreppet arbetsskada. [39] Statens fastigheter ochlokaler ny organisation. [79] Livskvalitetförpsykiskt långtidssjuka - Spararvi för lite Hushâllssparandet i samhällsforskningkring service,stödochvård.[46] - ekonomin. [97] Avgifter och högkostnadsskydd inomäldre-och Statenoch arbetsgivarorganisationema. [100] handikappomsorgen, [50] Myndigheternas förvaltningskostnader Ett samhälle föralla. [52] budgetering pris-och av löneförändringar. [102] -

utredningar

1992 Statens offentliga

Systematisk förteckning

Administrationen i kanslihuset. Kulturdepartementet

Klara administrationen Bilaga. [112] rundradiosändningar. [10] - Ettnytt bolag för

Lagstiftning om satellitsändningar av TV-prograrn.

Utbildningsdepartementet RadioochTV ett. i [36] Frihet ansvar kompetens. Grundutbildningens Meningsfull vistelse på asylförläggning. [69] - villkor Förbudmot emisk diskriminering i arbetslivet. [96]

i högskolan. [1] Kulturstöd vid ombyggnad. [107]

Konstnärlig högskoleutbildning. [12]

Ledningoch ledarskap i högskolan några perspektiv Näringsdepartementet och möjligheter. [15] Prova privat- Provning och mätteknikinom SPoch

Utvärdering av försöksverksamheten med 3-årig europaperspektiv. [74] SMP i yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. [25] projektkapital Den svenska marknaden för - statens Fristående skolor. Bidrag och elevavgifter. [38] roll. [95] nuvarande och framtida Resurser för högskolans grundutbildning. [44]

Läraruppdmget. [59] Civildepartementet

Ettnytt betygssystem. [86] Ekonomiochrätt i kyrkan. [9] a Pliktleverans. [92] folkrörelsemas tjänst [33] Kasinospelsverksamhet i

marknadsföringslagstifmingemmå

Svensk skolai världen. [93] EES-anpassning av Skola för bildning. [94] och Mer förmindre nya styrfonner förbam- - ,i ungdomspolitiken. [54] Jordbruksdepartementet i Regionala roller en perspektivstudie. [63] kadmiumi handelsgödsel. [14] - Mindre Utsiktmot framtidens regioner sju debattinlägg. 2000-talet. Huvudbetänkande. - Skogspolitiken infor Kartboken. [65] [76] regioni utveckling. [66] lr Västsverige - Skogspolitiken inför 2000-talet. Bilagor [76] kommunala medlemskapet. [72] Det Skogspolitiken inför2000-talet. Bilagor II. [76]

Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbrukoch Miljö- och naturresursdepartemente

livsmedelsindustri för EG förslag om vegetabilie- varförvi tillåte - Regler för risker.Ett seminarium om sektom, livsmedelsexporten ochden ekologiska mer föroreningar inne änute. [2] produktionen. [87] [34] Fastighetsdatasystemets datorstruktur. Veterinär verksamhet- behov, organisation och [35 Kart- och måtningsutbildningar i nya skolfonner. finansiering. [88] Angående vattenskotrar. Biobränslen för framtiden. [90] stadsutveckling. [42] Kretslopp Basen för hållbar Biobranslen för framtiden. Bilagedel.[91] - Ecocycles The Basisof Sustainable Urban Develo Rådgivningen inom jordbruket och ment. [43] trädgårdsnäringen. [99] avfall och riktlinjer. [45] Miljöfarligt - ansvar Den framtida skogsvårdsorganisationen. 1 miljöskulden Miljöskulden. Enrapportom hur utvec Konsumenterna och lågprisbutiken. En studie av las om ingenting gör. [58] ändrade köpvanor i dagligvaruhandeln.17] [68] Långsiktig miljöforskning. Svensk trädgårdsnäring nuläge ochutvecklings- handlingsplan inför - Vår uppgift efterRio svensk möjligheter. [119] - 2000-talet. [104]

Arbetsmarknadsdepartementet

Kompetensutveckling en nationell strategi. [7] - Årsarbetstid. [27]

FHU92 [103] 1992 -12-0 9

Privat förmedling och uthyrning av arbetskraft. [116]

STOG KHOLM