Fortsatt reformering av företagsbeskattningen

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

reformering Fortsatt företagsav beskattningen

DEL 1 Dclbctänkandc av 1992 års företagsskattcutrcdning

SERIE

Statens offentliga utredningar

199267 @

Finansdepartementet

Fortsatt

reformering

av

företagsbeskattningen

Del 1

Delbetänkande års

av 1292 företagsskatteutredning

Stockholm 1992

SOU och Ds kan köpas från Allmänna Förlaget, som också på uppdrag av regeringskansliests törvaltningskontor ombesörjer Iemissutsändningar av dessa publikationer.

Adress Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 Stockholm Tel 087 39 96 30 Telefax 08739 95 48

Publikationema kan också köpas i Informationsbokhandeln, Malmtorgsgatan Stockholm.

ISBN 91-38-13108-0 NORSTEDTS TRYCKERI AB Stockholm 1992 ISSN 0375-25OX

SOU 199267

Till statsrådet Bo Lundgren

Genom beslut våren 1992 bemyndigade regeringen statsrådet Bo Lundgren att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn av vissa företagsskattefrágor. Med stöd av bemyndigandet tillkallades jag som särskild utredare. Utredningen antog namnet 1992 års företagsskatteutredning. Till sakkunniga i utredningen förordnades departementsrådet Peder André och professorn Sven-Olof Lodin. Till experter förordnades kammarrättsassessorn Olle I-Ialldorf, departementsrådet Anders Kristoffersson och kanslirådet Johan Svanberg. Enligt direktiven bör utredningen bedriva arbetet i vissa frågor med inriktning på att förslagen kan leda till lagstiftning i höst. Härmed överlämnas ett delbetänkande med förslag i dessa frågor, Fortsatt reformering av företagsbeskatlningen, Del Ett särskilt yttrande har lämnats av Lodin. Utredningen fortsätter sitt arbete med frågan om lättnader i den ekonomiska dubbelbeskattningen m.m.

Stockholm den 26 juni 1992

Klas Herrlin

SOU 199267

Innehåll

Förkortningar

3 Lag om ändring i lagen 1947576 om statlig inkomstskatt 30 4 Lag om ändring i uppbördslagen 1953272 34 5 Lag om upphävande av lagen 1990654 om skatteutiämningsreserv 36 Lag om periodiseringsfonder 38

1 Principer för fortsatt reformering av

företagsbeskattningen 41

2 Avveckling av surven 47

3 Förlustutjämning bakåt 49

3.1 gtlåndsk rätt 49

3.2 Overväganden och förslag 5 l

4 Förlustutjämning och förslagen i Neutral fdretagsbeskattning 55

5 Periodiseringsfonder och nuvärdesavskrivning 57

5.1 Bakgrund 57 5.1.1 URFzs förslag 57 5.1.2 Remissyttranden och ställningstagande 58 5.1.3 Söderstens analys 59

5.2 Överväganden och förslag 63

5.2.1 Enbart periodiseringsfonder 63 5.2.2 Periodiseringsfonder och nuvämdesavskrivning 66 5.3 En modell för periodiseringsfonder 68

6 Innehåll SOU 199267

6 Spärregler för förlustutjämning

6.1 Gällande rätt 73 6.2 Utländsk rätt 75

6.3 Överväganden och förslag 79

6.3.1 Den teoretiska utgångspunkten 80 6.3.2 Bedömning av gällande regler 82 6.3.3 Generella regler 83 6.3.4 Spârrsituationema 83 6.3.5 Spârrarna 84 6.3.6 Företagsledamegeln 87 6.3.7 Fusion 88 6.3.8 Allmännyttiga bostadsföretag 88 6.3.9 Lex Kockum 89 6.3.10 Konkurs och ackord 89

7 Kvittning av underskott aktiv

av

näringsverksamhet mot inkomst av tjänst 91

7.1 Gällande rätt m.m. 91 7.2 Bakgrunden till nuvarande regler

7.3 Överväganden och förslag 94

8 Särskilda regler för mindre företag 97

9 Ekonomiska effekter

m.m. 101 9.1 Effekter på incitamenten för investeringar i Sverige 101 9.2 Struktureffekter 104 9.3 Finansiella effekter 107 9.3.1 Avskaffad surv och sänkt skattesats 108 9.3.2 Förlustutjâmning bakåt 111 9.3.3 Kvittning 112 9.3.4 Avveckling av surv 113 9.3.5 Sänkt skatt på kvarvarande uppskovsbelopp 114 9.3.6 En sammanfattande redovisning 115 9.3.7 Periodiseringsfonder 116 9.4 Effekter för skatteförvaltningen 118

10 Författningskommentar

121 10.1 Lagen om avdrag för underskott av näringsverksamhet 121 10.2 Kommunalskattelagen 1928370 123 10.3 Lagen 1947576 om statlig inkomstskatt 123 10.4 Uppbördslagen 1953272 124

Särskilt yttrande sakkunnige Lodin 125

av

SOU 199267 Innehåll 7

Bilagor

1 Nuvärdeavskrivning och periodiseringsfonder ekonomiska effekter. Av professor Jan Södersten 141 2 Periodiseringsfonders effekt på riskkapitalförsöijning ett samhällsekonomiskt perspektiv. Av fil. dr Stefan Fölster 157 3 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig över rapporten Nuvärdeavskrivning och periodiseringsfonder 163

SOU 199267

Forkortnmgar

RINK Utredningen Fi 198707 om reformerad

inkomstbeskattning

URF Utredningen Fi 198506 om mformerad fönetagsbeskatming

RRV Riksrevisionsverket RSV Riksskatteverket KL Kommunalskattelagen 1928370 SIL Lagen 1947576 om statlig inkomstskatt UBL Uppböidslagen 1953272 FAL Lagen 196063 om ñrlustavdrag Surv Skatteutjämningsneserv K-surv Avsättning till skatteutjämningsteserv beräknad på beskattat eget kapital L-surv Avsättning till skatteutiâmningsreserv beräknad på beskattningsårets lönesumma

SOU 199267

Sammanfattning

Utredningen bedriver sitt arbete med det övergripande målet att inom ramen för direktiven utforma förslag till ett system för beskattning av företag som är samhällsekonomiskt effektivt. Detta mål kan brytas ner i två delmål Avkastningen på allt i ett företag arbetande kapital bör i möjligaste man beskattas lika neumzlitetsmálet. 2. Företagsbeskattningen bör inte innehålla element är intematiosom nellt avvikande korgfonniteavmálet. Ett samhällsekonomiskt effektivt företagsskattesystem måste uppfylla även andra kriterier, Lex. att i möjligaste mån beskatta avkastning av olika slag av investeringar lika. Inom ñr direktiven är det emelramen lertid endast delmålen 1 och 2 som är aktuella. Delmålen i fråga kan komma i konflikt med varandra. I den nu aktuella etappen av utredningsarbetet visar det sig emellertid att detta problem inte uppkommer. Utredningen föreslår i huvudsak följande. Surven avvecklas genom att avsättningarna successivt återförs till beskattning under tio år. Bolagsskattesatsen och motsvarande sats för enskilda näringsidkare enligt förslagen i betänkandet SOU 1991100 Neutral företagsbeskattning sänks till 25 96. Enligt det gällande systemet för ñrlustutjämning är underskott ett visst beskattningsår dras av mot framtida överskott. Förlustutiämningen utvidgas till att avse även överskott under de tre beskattningsår som närmast föregått förluståret. Förlustutiämning bakåt medför att tidigare erlagd skatt betalas tillbaka till företaget. De särskilda spärreglema i det gällande systemet för förlustutjämning riktade mot ägarföándringar i fåmansföretag och s.k. skalbolag tas bort och ersätts av generella spärregler. Dessa syftar till att systemet för förlustutjämning skall i möjligaste mån neutralt med avseende vara på âgarförändringar. Innebörden av förslagen är i huvudsak att underskott i ett företag som uppkommit före ett ägarslcifte inte skall kunna kvittas mot koncernbidrag från det förvärvande företaget under en spärrtid på fem år. Koncembidragsspârren kompletteras med spärr en avseende kapitaltillskott främst i syfte att motverka kringgående. Vidare förlorar ett företag undergått ett ågarskifte rätten till förlustavdrag som bakåt mot inkomster före ägarskiftet.

12 Sammanfattning SOU 199267

Utredningen presenterar en modell för kvittning av underskott av aktiv näringsverksamhet mot inkomst av tjänst. Modellen innehåller ytterligare begränsningar i förhållande till en generell kvittningsrätt utöver kravet i direktiven att näringsverksamheten skall aktiv. Utgångspunkten har vara varit att visa hur en modell kan utformas för kvittning av underskott av nystartad verksamhet som före 1990 års skattereform skulle ha varit hänförlig till rörelse. Utredningen tar inte i enlighet med direktiven - ställning i den grundläggande frågan en rätt till kvittning av det om aktuella slaget bör införas eller Enligt modellen får kvittning ske i fråga om nystartade företag under period på fem år. Kvittning tillåts inte om mer än hälften av värdet av en tillgångarna i verksamheten avser fastighet. Undantag görs dock för byggnader med tillhörande mark som vid fastighetstaxeringen är att hänföra till industibyggnad eller övrig byggnad t.ex. verkstäder. Utredningen har enligt direktiven haft att ta ställning till en ny allmän reserveringsmöjlighet i form av s.k. periodiseringsfonder. Utredningen finner att de argument som kan tänkas anföras till förmån för periodiseringsfonder saknar i vart fall tillräcklig bârkraft. Mot periodiseringsfonder talar bl.a. att de såvitt en särskild undersökning indikerar är samhällsekonomiskt ineffektiva och att de âr internationellt avvikande.

Utredningen avstyrker således periodiseringsfonder. Även ett system med

periodiseringsfonder och s.k. nuvårdesavskrivning avstyrks. I enlighet med föreskrift i direktiven redovisar utredningen modell lagtext och en motiv för periodiseringsfonder. Den långvariga finansiella nettoeffekten av förslagen blir en inkomstförstärkning för det allmänna på 0,7 miljarder kr per år. På kort sikt balanserar de olika åtgärderna varandra. I skattereformen behölls det tidigare systemet för beskattning av utdelade bolagsinkomster dubbelbeskattning modifierad av s.k. Annell- avdrag. I en andra etapp, som skall vara klar före utgången av juni 1993, kommmer utredningen att lämna förslag om ytterligare lindring eller fullständigt avskaffande av dubbelbeskattningen. Enligt utredningens uppfattning medför ett genomförande av dels utredningens förslag i den föreliggande etappen i förening med förslagen i nästa etapp oavsett hur långtgående dessa blir dels förslagen i - - Neutral företagsbeskattning att Sverige får ett system för beskattning av företag motsvarar mycket högt ställda krav vad gäller neutralitet som

med avseende på ñnansierings- och företagsform, internationell konfor-

mitet samt internationell konkurrenskraft.

SOU 199267

Direktiven

Översyn av vissa företagsskattefrågor

1 Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att göra en översyn av vissa företagsskattefrågor. Uppdraget bör avse bl.a. följande. Ett förslag utarbetas avskafläd skatteutjämningsreserv och sänkt om bolagsskattesats. Ett system för att kvitta förluster mot tidigare års vinster redovisas. Samtidigt ses spärreglema för förlustutjämning över. Ett system förperiodiseringsfonder läggs fram. Förslag till lättnader i den ekonomiska dubbelbeskattningen redovisas. En möjlighet att kvitta underskott i aktiv näringsverksamhet mot inkomst av tjänst utarbetas.

2 En fortsatt donna-ing av fönetagsbeskatmingen

2.1 Skattenqfonnen Sksttereformen innebar en genomgripande omläggning av den svenska företagsbeskattningen. Genom den sänkta bolagsskattesatsen i förening med en breddning av skattebasen är grunden lagd för en samhällsekonomiskt mindre snedvridande beskattning. Omläggningen ansluter till en fortgående internationell utveckling. Av en rapport från OECD Ihxing Proñts in a Global Economy. Domestic and International Issues, 1991 framgår också att den svenska företagsbeskatmingen är konkurrenskraftig. Det nuvarande systemet kan och bör emellertid förbättras i olika avseenden. Regeringen har också tidigt gett uttryck för denna uppfattning prop. 19919260 s. 84-85. Bl.a. bör vissa kvarstående frågor från skattereformen slutföras. När slutpunkten sattes för arbetet med skattereformen hösten 1990 konstaterade det föredragande statsrådet att ytterligare överväganden och utredningsinsatser behövdes innan ställning kunde tas till vissa frågor på inkomstskatteområdet prop. 19909154 s. 158 f.. Det gällde bl.a. beskattningen enskilda näringsidkare och handelsbolag. Även förslaget av från utredningen om reformerad företagsbeskatming, URF, om nuvärde-

14 Direlaiven SOU 199267

avskrivning och periodiseringsfonder lämnades öppet SOU 198934. En översyn av spärreglema för förlustutjämning återstod också. I fråga om beskattningen av enskilda näringsidkare och handelsbolag har bred enighet rått om att skattereformen skall kompletteras för att ge enskilda näringsidkare möjlighet att arbeta på samma skattemässiga villkor som aktiebolag utan att behöva använda sig av någon form av bolag. Ett sådant förslag redovisas ibetänkandet SOU 1991 100 Neutral företagsbeskattning. Enligt förslaget skall nya regler gälla från årsskiftet 199293. Betänkandet har remissbehandlats. Arbetet med remissammanställningen pågår. Allmänt kan sågas att det stora flertalet remissav instansema anser att förslagen bör genomñras. Endast ett fåtal remissinstanser motsätter sig att det föreslagna systemet införs. Från båda hållen finns kritik mot förslagen för att vara komplicerade att administrera och svåra att förstå och tillämpa för näringsidkarna. Mycket starka skäl talar enligt min preliminära uppfattning för att ändrade regler för beskattningen av enskilda näringsidkare och handelsbolag bör beslutas i höst i huvudsak på grundval betänkandet. En av ytterligare tidsutdräkt är inte försvarbart Den oro många remissinstanser, däribland riksskatteverket RSV, hyser inför komplexiteten i ett framtida system där förslaget i SOU 1991100 är genomfört är emellertid befogad. Det väcker frågan vilka förändringar i det nuvarande systemet som kan göras för att motverka en sådan utveckling.

2.2 Den internationella utvecklingen Ett framtida medlemskap i EG kommer att innebära skyldigheter att anpassa vår interna lagstiftning i olika avseenden. I rapporten Sverige, Europa och skatterna redovisar Finansdepartementets skatteavdelning de förändringskrav som uppkommer vid ett medlemskap. På företagsbeskattningens område finns endast två beslutade direktiv, ett om skatteregler vid gränsöverskridande fusioner m.m. och ett om den skattemässiga behandlingen av utdelning från dotterbolag i EG-stat till moderbolaget en i en annan EG-stat. Ministerrådet behandlar för närvarande två nya direktivförslag. Det ena rör förlustutjämning över gñnsema. I det sammanhanget skall ställning även tas till ett äldre direktivförslag om harmoniser-

ing av medlemsstaternas interna regler för förlustutjämning tre års för-

lustutjämning bakåt, loss carry back, och förlustutjämning framåt utan tidsbegränsning, loss carry forward. Det andra förslaget gäller ränteoch royaltybetalningar mellan företag i olika medlemsstater.

Till bilden hör också att en särskild expertgrupp den s.k. Rudinggruppen överlämnat en rapport till kommissionen i mars 1992. Gruppen

föreslår att en långtgående harmonisering av töretagsbeskattningen genomförs i tre faser. Fas l skall avslutas år 1994. Fas 2 senast år 1999. Fas 3 skall genomföras när den fulla ekonomiska och monetära unionen införs. Enligt expertgruppen bör medlemsstaterna inte konkurrera med varandra genom skattesänkningar. Därför föreslås en minimiskattesats på

SOU 199267 Direktiven 15

30 % och högsta skattesats på 40 % för alla bolag oberoende av om en

vinsten kvarhålls eller delas ut fas l. Samtidigt förordas att enhetliga

regler införs för att få enhetlig skattebas. Det gäller bl.a. regler för en

avskrivning på inventarier, goodwill, leasing och lagervärdering fas l

och 2. För närvarande finns stora skillnader mellan medlemsländerna skattesystem i fråga på ekonomisk dubbelbeskattning. Vissa om synen tillämpar dubbelbeskattning enligt det s.k. klassiska systemet, andra olika avräkningssystem eller andra lättnader på företags- eller ägarnivå. Kommissionen och medlemsländerna bör enligt expertgruppen under läs 1 börja ett arbete för att finna det mest lämpliga gemensamma systemet. Enligt expertgruppen är det aktuellt att införa ett sådant system först under las 3. I fråga om företagsgrupper med verksamhet i flera medlemsstater föreslår expertgruppen att moder-dotterbolagsdirektivet utvidgas till att

gälla all näringsverksamhet oavsett företagsform fas 1 och 2. Vidare

föreslås bl.a. att förlustutjämning inom koncerner skall medges inte enbart mellan moder- och dotterbolag utan även mellan systerföretag med

verksamhet i skilda medlemsländer fas 3.

Det publicerade materialet avser endast rapportens sammanfattning nu och slutkapitlet. Den fullständiga rapporten med jämförande studier av medlemsstaternas skattesystem och annat underlag för bedömningen väntas bli publicerad i juni 1992. Vad som närmast är att vänta är att kommissionen redovisar sin uppfattning om hur förslagen i rapporten bör hanteras. Sammanfattningsvis finns ett behov att bedriva ett lagstifmingsarbete med utgångspunkt i ett svenskt medlemsskap i EG. Det innebär en anpassning av vår interna lagstiftning till beslutade direktiv. Ett sådant arbete har påbörjats inom finansdepartementet. Även i övrigt är det viktigt följa utvecklingen i andra jämförbara länder. att noga En allmän strävan bör vara att våra interna regler inte innebär internationella avvikelser. För liten, öppen ekonomi som den svenska en är det nödvändigt att ha företagsbeskattning som inte motverkar en investeringar och företagsetableringar i Sverige. Det är bl.a. angeläget att göra det lättare för mindre svenska och utländska företag att samtidigt vara verksamma i Sverige och i andra länder. Den svenska företagsbeskattningen bör begriplig för utländska investerare. Skatten på vara gjorda investeringar får inte vara för hög.

3 Utredningsuppdraget Mot bakgrund det anförda föreslår jag att en särskild utredare av tillkallas för att göra en översyn av vissa företagsskattefrågor.

3.1 Skatteutjämningsreserven och skattesatsen Införandet den allmänna reserveringsmöjligheten skatteutjämningsav

surv stred egentligen mot de grundläggande ideérna om bas-

reserv

16 Dircktiven SOU 199267

breddning och lägre skattesatsen En utjämning av kostnaderna för eget och främmande kapital utöver vad som följde av skattesatssänkningen ansågs emellertid önskvärd. Vidare framhölls att ett system med surv medgav en viss kvittning av förluster mot tidigare års vinster. Bl.a. RSV avstyrkte surv vid remissbehandlingen av URFs förslag. RSV vände sig främst mot att förslaget innebar ett starkt komplicerande inslag i företagsbeskattningen. I stället fördes tanken på en ytterligare sänkt skattesats fram. Kritiken har fortsatt. Den har främst riktats mot koncemreglema och reglerna för handelsbolag. Även i remissvar med anledning av SOU 1991 100 återkommer kravet på att slopa survlagstiftningen. Redan det anförda utgör starka skäl för att ifrågasätta survlagstiñningen. Härtill kommer att problem kan uppstå i den mån våra interna regler avviker från vad som är internationellt vanligt förekommande. För utländska företag som är internationellt verksamma kan det exempelvis av redovisningsskäl vara svårt att tillämpa nationella särlösningar som surv. Sammantaget anser jag att övervägande skäl talar för att systemet med surv avvecklas. Förutsättningen är givetvis att regelsystemet därigenom förenklas och att den internationella konkurrenskraften ändå behålls. Hittills har survreglema tillämpats enbart vid 1992 års taxering. Problem vid en övergång från ett system med bör bli mindre surv snabbare ett beslut kommer. Ett beslut om att slopa survlagstiftningen bör därför fattas så snart som möjligt. Utredaren bör lämna förslag hur en avveckling skall kunna genomföras. En utgångspunkt bör vara att någon avsättning till surv inte får göras senare än i bokslut till ledning för 1993 års taxering. Om survlagstiñningen slopas aktualiseras vissa andra frågor. Det gäller dels en sänkning av bolagsskattesatsen för att undvika opåkallad en höj ning av skattebelastningen, särskilt för egenñnansierade investeringar, dels införande av särskilda regler möjliggör förlustutjämning mot som tidigare års vinster. Genom skattereformen sänktes skattesatsen för inkomst av kapital och bolagsskattesatsen till den gemensamma nivån 30 Riksdagen beslutade . hösten 1991 att sänka skattesatsen för inkomst av kapital ytterligare till 25 % med verkan fr.o.m. inkomståret 1993. Den förändring av ñretagsbeskattningen som nu är aktuell bör även omfatta en sänkning av bolagsskattesatsen. Ett skäl för en sänkning är att uppnå en likvärdig behandling av hushållens direkta sparande och sparandet i företagssektorn. Det kan diskuteras hur en sänkt skattesats förhåller sig till en framtida internationell utveckling. Redan i dag kan den svenska bolagsskattesatsen sägas vara låg sett i ett internationellt perspektiv. Det bör dock framhållas att denna skattesats utgår på i princip alla inkomster. Både inom och utom Europa är det vanligt att reavinster behandlas för sig. Antingen

är reavinster under vissa förhållanden helt skattefria Danmark och

Nederländerna eller kan de beskattas med en viss lägre skattesats som

SOU 199267 Direktiven 17

t.ex. i Frankrike. I Rudinggruppens rapport föreslås också särregler för reavinster. Vidare förekommer att bolag som bedriver verksamhet inom ett visst geografiskt område ges en temporär skattefrihet Frankrike, Italien, Portugal m.fl. länder eller att bolag som bedriver viss verksamhet kan få en särskilt gynnsam behandling t.ex. International Headquarters i Frankrike och Coordination Centers i Belgien. Nämnas kan också att man i Storbritannien vid sidan om den ordinarie bolagsskattesatsen på 33 % har en lägre skattesats 25 % för bolag med viss minsta årsen vinst. Klart är att man i våra grannländer som nu genomfört eller genomför motsvarigheter till den svenska skattereformen inte nominell sett en skattesats på 30 % som lägsta tänkbara bolagsskattesats. I Norge har beslutats en skattesats på 28 % och i Finland har regeringen nyligen aviserat en sänkning av bolagsskattesatsen till 25 % fr.o.m. år 1993. Min bedömning år att övervägande skäl talar för att bolagsskattesatsen sänks till 25 % vid en avveckling survlagstiñningen. Det får av anses osäkert om man inom EG enar sig att slå in på väg leder till om en som ett system med en minimiskattesats m.m. Ett sådant framtida beslut av EG kan naturligtvis innebära att ett beslut 25 skattesats får om omprövas.

3.2 Förlustutjämning Genom skattereformen infördes möjlighet att kvitta förlust mot senare års vinster utan tidsbegränsning. Slopandet av tidsgränsema motiverades med att behovet av förlustutjämning allmänt sett ökar i ett basbreddat system. Samtidigt ändrades tekniken ñr förlustutjämning. Principen är att ett underskott i en förvärvskälla får dras av vid beräkningen av inkomst av förvärvskällan närmast följande beskattningsår. Visar förvärvskâllan underskott under flera beskattningsår i följd ackumuleras underskotten. Underskottets storlek beslutas vid inkomsttaxeringen för underskottsåret. Reglerna om förlustutjämning innehåller olika spärregler, bl.a. vid âgarsldñe av fåmansbolag och s.k. skalbolag. Ett arbete inleddes i URF med att se över spärreglerna men det kom inte att slutföras. I flera av de viktigaste länderna i världsekonomin bl.a. USA, Japan och EG-lândema Frankrike, Nederländerna, Storbritannien och Tyskland har företagen en explicit möjlighet till förlustutjämning bakåt. Inom - EG finns som nämnts ett direktivförslag harmonisering för- - - om av lustutjämningsreglema som innehåller tre års förlustutjämning bakåt. Ett system med förlustutjämning bakåt ger i många fall effektivare fören lustutjämning än vad reserveringsmöjlighet gör. en som surven Mot bakgrund av det anförda jag att regler för förlustutjämning anser bakåt bör införas även i Sverige. Sådana regler bör samordnas med gällande system för förlustutjämning framåt. Utredaren bör i samband därmed undersöka om det finns skäl att ersätta de särskilda spärreglema för bl.a. fåmansbolag och skalbolag med generellt utformade regler och i så fall lämna förslag till sådana regler.

18 Direktiven SOU 199267

3.3 Riskkapitalfärsörjningen Kvittning underskott i aktiv näringsverksamhet av En angelägen fråga som bör beaktas i sammanhanget gäller företagens försörjning med riskkapital. Regeringens målsättning är att en effektiv riskkapitalmarknad successivt byggs med minimal statlig inblandupp ning. Arbete med denna inriktning pågår jfr t.ex. Ds 199220, Nyñretagarlån och dir. 199234. Vissa förändringar på beskattningsområdet har också gjorts för att förbättra företagens kapitalförsörjning. Det gäller skogsvårdsavgiften. Även t.ex. beslutet att slopa förmögenhetsskatten och sänkningen av skatten på kapitalinkomster samt av skatten på arv och gåvor är av betydelse. Vid sidan det utredningsarbete som redan pågår bör ytterligare av åtgärder prövas i syfte att generellt verkande ändringar av skattegenom lagstiftningen främja riskkapitalförsörjningen och nyföretagandet. En sådan åtgärd är att införa rätt att kvitta underskott i aktiv näringsverken samhet mot inkomst tjänst. Utredaren bör belysa hur en sådan åtgärd av förhåller sig till de möjligheter till resultatutjämning m.m. som följer av förslagen i SOU 1991 100 och uppdraget i övrigt. Utredaren bör föreslå de lagtekniska justeringar som kan behövas. Utredaren bör också visa hur inkomstbortfallet till följd av förslaget i denna del bör kompenseras. De frågor som jag kommer att beröra närmast gäller generella åtgärder av betydelse för försörjningen av riskkapital.

Periodiseringsfonder m.m. I URFs förslag till reformerad företagsbeskattning ingick nuvärdeavskrivning och periodiseringsfonder. Dessa förslag mötte allvarlig kritik under remissbehandlingen och genomfördes inte. De ekonomiska effekterna systemet har analyserats av professor Jan Södersten. av Söderstens analys omfattade förslagens inverkan på lönsamheten hos företagens investeringar och på företagens risktagande. En väsentlig slutsats att eventuellt positiva effekter på risktagandet i första hand var är knutna till något slag av periodiseringsfonder, inte till avskrivningsmetoden som sådan. En omperiodisering av inkomsterna mellan olika år kan nämligen möjliggöra för företagen att utnyttja existerande skattemässiga avskrivningsregler på ett mer effektivt sätt. Av detta följer att fonderna kan utjämna skillnaden i skattebelastning mellan företag med en jämn eller stigande årlig investeringsvolym och företag med stora variationer mellan åren i investeringstakten. Det gäller särskilt mindre företag. Därmed minskar företagens osäkerhet om de framtida avskrivningarnas skattemässiga nuvärde. I internationellt hänseende skulle ett införande av nuvärdeavskrivning och periodiseringsfonder innebära förhållandevis kraftig avvikelse. en Dessutom utgör skattekrediter och andra begränsningar av skattebasen främmande inslag i ett system med bred bas och låg skattesats. Vidare är det angeläget att undvika ytterligare komplikationer bl.a. med hänsyn till som tidigare berörts de farhågor som RSV m.fl. har i fråga om - företagsbeskattningens komplexitet.

SOU 199267 Direktiven 19

Mot bakgrund härav och med hänsyn till de övriga synpunkter som kommit fram under ärendets beredning är jag tveksam till att genomföra URFs förslag. Utredaren bör emellertid göra en förnyad prövning av förslagen och redovisa ett ställningstagande. Om utredaren kommer fram till att övervägande skäl talar mot ett system med nuvärdeavskrivning och periodiseringsfonder bör han ta ställning till ett systern med enbart periodiseringsfonder. Ett sådant system skulle eventuellt kunna vara av tillfällig karaktär. Fonderna skulle bl.a. kunna lindra likviditetspåfrestningar för företagen vid en övergång till ett system utan surv. Periodiseringsfonder skulle också kunna underlätta försörjningen med riskkapital för företag utan tillgång till den externa riskkapitalmarknaden genom att fonderna ger en viss möjlighet att senarelägga beskattningen. I takt med att riskkapitalmarknaden utvecklas försvagas detta argument. På kort sikt är argumentet starkare då tidigare skatteregler med hög beskattning av sparande och föremrmögenhet försvårat uppbyggnaden av riskkapital. Ett system med periodiseringsfonder utgör i princip avvikelse i ett en basbreddat inkomstskattesystem. Detta samt statsñnansiella skäl motiverar att de skattekrediter som uppkommer i ett fondsystem räntebeläggs på ett eller annat sätt. Utredaren bör presentera förslag till teknisk lösning sådan som ger en räntebeläggning. Räntesatsen bör väljas så att finansiering med periodiseringsfonder i vart fall inte är förmånligare än traditionell, extern riskkapitalñnansiering. Utredaren skall vidare överväga vilka begränsningar i övrigt som bör gälla för fondsystemet. Det gäller basen för fondavsätmingar, som naturligen utgörs av årets inkomst, och vilken procentuell andel basen av som maximalt får avsättas. Fondmedlens användning bör bl.a. av administrativa skäl begánsas. En regel bör finnas som innebär att avsättningama återföras till beskattning efter viss tid. Vid val av hur stor andel som får avsättas till periodiseringsfond och inom vilken tidsperiod som fonden får utnyttjas bör beaktas att behovet av omperiodisering av inkomster begränsas i miljö där företagen också en har särskilda regler som ger möjlighet till förlustutjämning bakåt. Ett system med periodiseringsfonder bör kunna användas inte bara för aktiebolag m.fl. utan även för enskilda näringsidkare och handelsbolag. Reglerna bör så långt möjligt utformas på ett likformigt sätt. Dubbelbeskattningen

I flertalet med Sverige jämförbara industriländer lindras eller undanröjs dubbelbeskattningen av utdelade vinster. Detta sker på olika sätt, antingen genom lättnader på företagsnivån utdelningsavdrag eller s.k.

Split-rate system eller genom lättnader på ägarnivån i första hand

avräkningssystem. Enligt vad jag tidigare redovisat kan en harmonisering på detta område inom EG förväntas ske först på lång sikt. För Sveriges del finns en begränsad lättnad i dubbelbeskattningen på förctagsnivån i form av det s.k. Annell-avdraget. Avdraget avser

20 Direktiven SOU 199267

utdelningar på nyemitterat kapital. De årliga avdragen får uppgå till maximalt 10 % av emitterat belopp under högst 20 år. Avdragen får totalt sett inte överstiga det emitterade beloppet. Avdraget förutsätter i princip att utdelningsmottagaren är skattskyldig för mottagen utdelning. I ekonomiskt avseende har Annell-avdraget ett antal önskvärda egenskaper. Genom att avdraget görs på företagsnivå sänker det avkastningskraven på nyemissionsñnansierade investeringar i Sverige. Det likabehandlar i princip utdelningar till inhemska och utländska ägare, vilket ökar intresset för internationella direktinvesteringar i Sverige. Genom kopplingen till nytt kapital begánsas den statsñnansiella kostnaden. Det finns emellertid vissa svagheter med Annell-avdraget. Reglerna är förhållandevis tekniskt komplicerade, särskilt de spärregler som skall hindra att avdrag medges för utdelning till skattefria mottagare. Etanomiskt sett innebär de olika kvantitativa begränsningsreglerna att finansiering av investeringar med nyemission är dyrare än lånefinansiering. En sådan skattemässig diskriminering av aktiekapital jämfört med lånat kapital skapar samhällsekonomiska snedvridningar och bidrar till komplikationer genom att företag och hushåll på olika sätt försöker undvika högbeskattad finansiering med aktiekapital. Den mest verkningsfulla åtgärden för att underlätta företagens försörjning av riskkapital och nyetableringar är därför att minska eller ta bort denna skattemässiga diskriminering. Internationellt sett är Annell-avdraget en avvikande metod. Nämnas kan att i Rudinggruppens rapport förutsätts att samma formella skattesats tillämpas för såväl utdelad som kvarhållen vinst. Av gruppens kommentarer synes framgå att detta utesluter olika slag av utdelningsavdrag. Mot denna bakgrund bör utredaren överväga hur dubbelbeskatmingen av utdelade vinster kan minskas ytterligare eller slopas helt. Samtidigt bör han ta ställning till om lättnader bör ges på annat sätt än genom ett utdelningsavdrag. Därvid bör beaktas ekonomiska, tekniska och inte minst internationella aspekter. Utredaren bör också visa hur inkomstbortfallet till följd av förslaget i denna del bör kompenseras.

3.4 Övrigt

I uppdraget ingår att göra konsekvensändringar i förslaget från utredningen om beskattning av enskilda näringsidkare och handelsbolag med hänsyn till de förslag s0n1 utredaren lägger fram. Utredaren har frihet att föreslå justeringar i gällande lagstiftning på företagsskatteområdet även

i andra hänseenden än dem som tagits upp här.

Den förändring av bolagsbeskattningen som nu diskuteras bör göras inom ramen för ett i huvudsak oförändrat skatteuttag för bolagssektom. Förutom en redovisning av de olika förslagens effekter för det allmänna bl.a. effekterna för skatteförvaltningen bör utredaren även - analysera deras ekonomiska effekter för olika typer av företag. Mot bakgrund av önskvärdheten att den svenska företagsbeskattningen även i framtiden skall vara internationellt konkurrenskraftig bör särskilt effekterna på nyinvesteringar redovisas.

SOU 199267 Direktiven 21

Utredaren bör bedriva sitt arbete med inriktning på att förslagen kan leda till lagstiftning i höst. I fråga om lättnader i den ekonomiska dubbelbeskattningen och eventuellt andra kvarstående frågor bör arbetet redovisas före utgången av juni 1993.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om skattefrågor att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittéförordningen - 1976 l 19 med uppdrag att göra en översyn av vissa ñretagsskattefrå- gor, samt att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

5 Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

§23. k auây ma s ;fly v

V

SOU 199267

Författningsförslag

1 Förslag till

Lag om avdrag för underskott av näringsverksamhet

Härigenom föreskrivs följande.

tillämpningsområde 1 § Denna lag gäller vid %kning av inkomst av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen 1928370 och lagen 1947576 om statlig inkomstskatt.

Förlustutjämning bakåt och framåt 2 § Uppkommer underskott vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet medges med de begränsningar som anges i denna lag avdrag för - underskottet vid beräkning av inkomst av verksamheten för ett eller flera av de tre beskattningsår som närmast föregått det beskattningsår då underskottet uppkom eller 2. beskattningsåret närmast efter det beskattningsår då underskottet uppkom.

3 § Avdrag enligt 2 § 2 medges först när möjligheten till avdrag enligt 2 § 1 uttömts. Avdrag enligt 2 § 1 medges i första hand vid taxeringen av det tidigaste av de aktuella beskattningsåren och i andra hand vid taxeringen av det därpå följande beskattningsåret. Avdrag enligt 2 § 1 får inte medföra underskott eller att ett underskott ökar.

Begränsningar i avdragsrätten Allmänna begränsningar 4 § Avdrag enligt 2 § medges inte i den mån avdrag har medgetts enligt

46 § 1 mom. kommunalskattelagen 1928370 eller enligt 3 § 13 mom.

tredje stycket lagen 1947576 om statlig Avdrag enligt 2 § 1 medges inte i den mån underskottet motsvaras av lämnat koncembidrag. Beträffande underskott vid upphörande av näringsverksamhet gäller 3 § 13 mom. första, andra och fjärde styckena lagen om statlig inkomstskatt.

24 Författningsförslag SOU 199267

Konkurs och ackord 5 § Om en skattskyldig är eller har varit försatt i konkurs har han inte rätt till avdrag för underskott som uppkommit före eller under konkursen. Har en konkurs lagts ned på grund av att borgenärerna har erhållit full betalning fär den skattskyldige avdrag för underskott för vilket avdrag inte medgetts på grund av bestämmelsen i första meningen.

6 § Har skattskyldig eller handelsbolag han är delägare i under som beskattningsäret eller något av de två närmast föregående beskattningsåren erhållit ackord utan konkurs medges inte avdrag för underskott i den mån underskottet motsvarar de genom ackordet bortfallna skulderna.

Strukturändringar Definitioner m.m. 7 § Med företag avses aktiebolag, ekonomisk förening, bankaktiebolag, sparbank eller försäkringsbolag.

Med vinsyöretag avses ett företag med inkomst något de tre

av beskattningsår som närmast föregått det beskattningsår bedömningen som av företagets karaktär avser. Med förlusçfömtag avses ett företag med underskott beskattningsåret närmast före det beskattningsär som bedömningen företagets karaktär av avser. Med annat rättssubjek avses fysisk dödsbo, stiftelse, ideell person, förening eller handelsbolag i vilket ett subjekt de nämnda slagen är av delägare.

8 § Med strukturändring avses

en händelse varigenom ett företag den nya ägaren får bestäm-

mande inflytande över ett annat företag strukturföretaget, 2. en händelse varigenom ett företag smddurfömtaget eller moderföretag till strukturföretaget får bestämmande inflytande över ett annat

företag det nya doneqföretaget, 3. en händelse varigenom ett annat rättssubjekt den ägaren i

nya annat fall än som anges i punkt 1 får bestämmande inflytande över ett företag strukturföretaget eller 4. i annat fall än som anges vid punkterna 1 och 3 ett annat - rättssubjekts förvärv av aktier eller andelar i ett företag strukturfämtaget som medför att under en period omfattar tre beskattsom ningsår för strukturföretaget dels ñrvärvaren förvärvat aktier eller andelar med minst fem procent röstetalet, dels förvärvaren jämte av andra som utgör annat rättssubjekt och som under perioden förvärvat

aktier eller andelar i företaget de nya ägarna med för var och en minst

fem procent av röstetalet sammantaget förvärvat aktier eller andelar med mer än hälften av röstetalet.

SOU 199267 Färfattningsförslag 25

9 § Vid tillämpning av 8 § gäller följande. Punktema 1 och 2 Ett företag skall ha ett bestämmande anses inflytande över ett annat företag det företaget är dotterföretag om senare till det förra företaget enligt 1 kap. 2 § aktiebolagslagen 19751385, l kap. 4 § lagen 1987667 ekonomiska ñreningar, 1 kap. 3 § om bankaktiebolagslagen 1987618, 1 kap. 2 § sparbankslagm 1987619, l kap. 8 § föreningsbankslagen 1987620 eller 1 kap. 9 § försäkringsrörelselagen 1982713. Punkt 3 Ett annat rättssubjekt skall anses ha bestämmande inflytande över ett företag om företaget skulle ha varit dotterföretag till rättssubjektet om detta hade varit ett aktiebolag. Punkterna 3 och 4 Närstående fysiska dödsbon och personer, handelsbolag räknas Med närstående föräldrar, färsom en person. avses och morföräldrar, make, avkomling, avkomlings make, syskon, syskons make och avkomling samt dödsbon och handelsbolag i vilka någon sådan person som nämnts är delägare. Med avkomling avses även styvbam och fosterbam. Punkt 4 Hänsyn tas inte till aktieñrvärv genom emission med lika rätt för aktieägarna. Med förvärv aktie eller andel jämställs avtal rätt av om att besluta i företagets angelägenheter. Som förvärv görs ett annat som av rättsubjekt räknas även förvärv görs som av a. ett företag i vilket rättssubjektet direkt eller förmedling - genom av ett annat företag över vilket rättssubjektet har ett sådant bestämmande inflytande i tredje stycket innehar aktier eller andelar med som anges minst fem procent av röstetalet eller ett företag över vilket ett sådant företag som anges vid har ett a sådant bestämmande inflytande i andra stycket. som anges

Vinstföretag

10 § Har ett vinstföretag utgjort strukturföretag i strukturändring en medges inte avdrag enligt 2 § punkt 1 för underskott uppkommit som under det beskattningsår då strukturändringen skedde eller senare beskattningsår vid beräkning inkomst för beskattningsår före det av beskattningsår då strukturändringen skedde.

Förlustföretag

11 § Har ett förlustföretag utgjort strukturföretag begränsas företagets rätt till avdrag för underskott enligt 2 § punkt 2 på sätt i 12 och 13 §§ anges i den mån underskottet härrör från beskattningsåret närmast före det beskattningsår .då strukturändringen skedde gammalt underskott. Begränsningen gäller för det beskattningsår då strukturändringen skedde och de fem därpå följande beskattningsåren. Vid bedömningen i vad man ett ursprungligt gammalt underskott av redan tagits i anspråk skall avdrag för underskott medgetts vid som beräkningen av inkomsten av verksamheten för det beskattningsår då struktuándringen skedde eller beskattningsår ha i första senare anses hand avsett annan del underskottet än gammalt underskott. Härvid av

26 Författningsförslag SOU 199267

beaktas ett avdrag för underskott endast i den mån avdraget medfört att inkomst blivit lägre än vad den eljest skulle ha varit. en

12 § Har ett företag som anges i 11 § erhållit nytt kapital medges avdrag för gammalt underskott endast i den mån företagets inkomst utan hånsynstagande till sådant avdrag överstiger ett belopp motsvarande statslånerântan vid utgången november året näst närmast före av taxeringsåret ökad med en procentenhet och multiplicemd med det nya kapitalet spärrbeloppet. Med nytt kapital avses kapital som efter strukturändringen tillförts företaget från, i fall som anges i 8 § punkt den ägaren eller juridisk person inom samma nye en annan koncern, punkt det nya dotterföretaget eller annan juridisk person inom koncern i sin tur direkt eller indirekt tillförts kapitalet samma som - dotterföretaget, från det nya punkt den nya ägaren eller ett företag över vilket den nya ägaren har ett bestämmande inflytande eller punkt ägare eller företag anges i 9 § femte stycket. ny som Vid bedömning nytt kapital tillförts företaget från ny ägare i fall av om avses i 8 § punkt 3 eller 4 gäller 9 § fjärde stycket. som I fall som anges i 8 § punkt 2 gäller första stycket endast om strukturändringen skedde genom att strukturföretaget förvärvade aktier eller andelar i det dottertöretaget mot vederlag av aktier i struknya turföretaget. Skattemyndigheten far efter ansökan medge undantag från bestämmelsen i första stycket om särskilda skäl föreligger. Skattemyndighetens beslut får överklagas hos riksskatteverket. Riksskatteverkets beslut får inte överklagas.

13 § Har ett företag i 11 § under beskattningsåret mottagit som anges sådant koncernbidrag enligt 2 § 3 lagen 1947576 om statlig som mom. inkomstskatt utgör avdragsgill omkostnad för givaren och skattepliktig intäkt för mottagaren medges avdrag för gammalt underskott endast i den mån företagets inkomst utan hänsynstagande till sådant avdrag överstiger koncembidraget. Är 12 § tillämplig gäller det sägs i första stycket gammalt som om underskott sådan del underskottet överstiger spärrbeloppet. av som

14 § I den mån avdrag för underskott inte medgetts på grund av 11-13 §§ skall vid tillämpning 2 § punkt 2 underskottet anses ha av uppkommit under det beskattningsâr då avdraget inte medgavs.

Fusion

15 § I fråga sådana fusioner som anges i 2 § 4 mom. första stycket om lagen 1947576 statlig inkomstskatt skall vid tillämpning av denna om lag det överlåtande och det Övertagande företaget med de begränsningar i andra-fjärde styckena anses som ett och samma företag. som anges -

SOU 199267 F ärfatmingøörslag 27

Förelåg för det överlåtande ñretaget sådant hinder för avdrag för underskott som anges i 10 § gäller hinder för det Övertagande samma företaget såvitt avser inkomst hos det överlåtande företaget. Avdrag för underskott enligt 2 § punkt 1 skall i första hand sådan del anses avse av underskottet för vilket hinder för avdrag inte föreligger och göras mot inkomst hos det Övertagande företaget. Förelåg för något av företagen sådan begränsning i rätt till avdrag för underskott som anges i 11-13 §§ har det Övertagande företaget rätt till avdrag för sådant underskott som begränsningen avsåg först vid den taxering då det företag för vilket begränsningen förelåg skulle haft rätt att göra avdraget om fusionen inte ägt rum. I fråga om fusion mellan ekonomiska föreningar gäller första stycket endast om båda föreningarna är att anse som kooperativa enligt 2 § 8 mom. lagen 1947576 om statlig inkomstskatt.

Allmännyttiga bostadsföretag m.m. 16 § Föranleder en överlåtelse av aktier eller andelar i ett allmännyttigt

bostadsföretag eller annan ändring i fråga företaget att godkännandet

om som allmännyttigt bostadsföretag skall återkallas har företaget vid taxeringen för det beskattningsår då ändringen inträffade inte rätt till avdrag för underskott enligt 2 § punkt 2. Vad sagts allmännyttigt nu om bostadsföretag gäller också företag efter medgivande regeringen som av tillämpat samma metod vid inkomstbeskattningen de allmännyttiga som bostadsföretagen. Avdrag enligt 2 § punkt 2 medges inte för underskott som avses i 2 § 5 mom. lagen 1947576 statlig inkomstskatt. om

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering.

28 Författningrförslag SOU 199267

2 Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen 1928370

Härigenom föreskrivs i fråga kommunalskattelagen l928370

om dels att 26 33 § 3 och anvisningarna till 26 § skall upphöra mom. att gälla, dels att 25 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 46 § 1 mom., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

25§2 Vad återstår intäkterna Vad återstår av intäkt av som av av som förvärvskälla inom in- näringsverksamhet sedan avdrag en komstslaget näringsverksamhet gjorts enligt 23 hänsyn tagits till

sedan avdrag orts enligt 23 in- och utgående balans enligt 24 §

hänsyn tagits till in- och utgående och avdrag gjorts enligt lagen balans enligt 24 § och avdrag 000000 avdrag för underom gjorts enligt 26 § utgör inkomsten skott av näringsverksamhet utgör färvärvskâllan. Beträffande inkomst av näringsverksamhet. av makar finns särskilda bestämmelser Beträffande makar finns särskilda i anvisningarna till 52 bestämmelser i anvisningarna till S2

46§ 1 Underskott av aktiv mom. näringsverksamhet får med de begränsningar som anges i andrafjärde styckena dras av från den skattskyldiges inkomst. Avdrag får göms för underskott avseende det beskattningsår då den skattskyldige började bedriva verksamheten startåret och de fyra närmast följande beskattningsåren. Om verksamheten övergått till den skattskyldige från någon sådan närstående som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § får avdrag göms endast om den närstående hade varit berättigad till avdrag

om han fortsatt att driva verksam-

heten Avdrag medges inte om den skattskyldige någon

gång under de fem beskattningsår

som närmast föregått startåret bedrivit likartad verksamhet, om mer än hälften av det i verksamheten nedlagda kapitalet belöper på annan fastighet eller

SOU 199267 Författningsjörslag 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

fastighetsdel än sådan byggnad med tillhörande tomtmark vid som fastighetstaxeringen är att hänföra till industribyggnad eller övrig byggnad. för underskott sorn belöper på kommanditdelägare eller sådan delägare i handelsbolag som i förhållande till övriga delägare i bolaget förbehållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser, idenmånawlragförunderskottet medgetts enligt3 §13 mom. lagen 1947576 statlig inom komstskatt. 33 § 3 mom. Avdrag får göras för underskott I fråga om näringsverksamhet av förvänzskälla som är hänförlig uteslutande eller så som gott som till aktiv näringsverksamhet av- uteslutande litterära, konstavser seende litterär, konstnärlig eller närliga eller därmed jängförliga därmed jänförlig verksamhet i den aktiviteter får avdrag göras även

mån underskottet sedan därifrån efter den i andra stycket angivna

avräknats vad som i förekommande tiden. Härvid gäller följande.

fall dragits av vid tillämpning av Avdrag får göras i den mån under-

25 §11 mom. lagen 1947576 skottet överstiger avdrag för om unstatlig inkomstskatt eller 26 § derskott från närmast föregående 9m0m. nämnda lag överstiger beskattningsår. Ett villkor för avdrag ñr underskott från närmast avdrag är dock att den skattskylföregående beskattningsår. dige under den period omfatsom Ett villkor för avdrag är dock att tas beskattningsåret och de tre av den skattskyldige under den period närmast föregående beskattsom omfattas av beskattningsåret ningsåren redovisat intäkter från och de tre närmast föregående verksamheten någon betydenhet. av beskattningsåren redovisat intäkter Härvid beaktas även inükter som från verksamheten av någon bety- hänförts till inkomstslaget tjänst. denhet. Härvid beaktas även intäkter som hänförts till inkomstslaget tjänst.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 års taxering.

Senaste lydelse av 26 § 19912006 33 §3 mom. 19901421 punkt 1 av anvisningarna till 26 § 1990650 punkt 2 av anvisningarna till 26 § 1990650. Senaste lydelse 1990650.

30 Fözfattningsförslag SOU 199267

3 Förslag till Lag ändring i lagen 1947576 om statlig

om inkomstskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1947576 om statlig inkomstskattl dels att 2 § 15 och 16 mom. skall upphöra att gälla, dels att 2 § 4 3 § 13 mom. samt 10 a § skall ha följande mom., lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

4 mom Bestämmelserna i andra-åttonde styckena nedan gäller i fråga

om fusioner enligt 14 kap. 8 § aktiebolagslagen 19751385, 2. 12 kap. 3 och 8 §§ lagen 1987667 om ekonomiska föreningar, 3. 11 kap. 2 och 9 §§ bankaktiebolagslagen 1987618, 4. 7 kap. 2 och 8 §§ sparbankslagen 1987619, 5. 10 kap. 2 och 9 §§ föreningsbankslagen 1987620. Har lager, fordringar och liknande tillgångar hos det Övertagande företaget tagits till högre värde än det värde i beskattningsavseende upp som gäller för det överlåtande företaget, skall det Övertagande företaget ta upp mellanskillnaden som intäkt. Har byggnad, markanlâggning, maskin eller annat inventarium, patentrått, hyresrätt eller tillgång goodwills natur övertagits skall vid beákav ning värdeminskningsavdrag och vad som återstår oavskrivet av av av tillgångens anskaffningsvärde anses som om överlåtande och Övertagande företag utgjort en skattskyldig. Har inventarier eller andra tillgångar som får skrivas av enligt reglerna för räkenskapsenlig avskrivning övertagits och har dessa tillgångar i . räkenskaperna tagits till högre värde än vad som följer av tredje upp tycket, har det Övertagande företaget rätt att även efter fusionen tillämpa räkenskapsenlig Som förutsättning gäller att mellanskillnaden intäkt under det beskattningsår då fusionen genomförs eller tas upp som med tredjedel för nämnda beskattningsår och vart och ett av de två en närmast följande åren. Har skog övertagits skall beträffande skogens anskaffningsvärde och gällande ingångsvârde överlåtande och Övertagande företag anses som om skattskyldig. utgi ort en Har betalningsansvaret för framtida utgifter övertagits och har det överlåtande företaget medgetts avdrag för utgifterna skall ett belopp som

motsvarar avdraget tas upp som intäkt hos det Övertagande företaget.

Avdragsrâtten för det Övertagande företaget prövas med utgångspunkt i de förhållanden gäller vid utgången av beskattningsåret. som Fusionen skall inte leda till någon skattepliktig realisationsvinst eller

SOU 199267 Fäjattningyörslag 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avdragsgill realisationsförlust ñr något av de deltagande företagen. Avyttras tillgångar som övertagits vid fusionen skall vid bedömandet av frågan om skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust uppkommit anses om om överlåtande och Övertagande företag utgjort en skattskyldig. Vad nu sagts gäller också då ett ñrsâkringsñretags hela försäkringsbestånd övertagits ett annat försäkringsföretag. av Det Övertagande företaget har Det Övertagande företaget har samma rått till avdrag ñr under- samma rätt till avdrag för underskott som avses i 26 § kommunal- skott som avses i 14 det mom. som skattelagen 1928370 och i överlåtande företaget skulle ha haft 14 mom. som det överlåtande fö- om fusionen inte ägt rum. Om moretaget skulle ha haft om fusionen derbolaget ett fåmansföretag var inte ägt rum. Om moderbolaget var enligt punkt 14 av anvisningarna ett fåmansföretag enligt punkt 14 till 32 § nämnda lag vid utgången av anvisningarna till 32 § nämnda beskattningsåret eller dotterav lag vid utgången av beskattnings- bolaget ett sådant företag vid var året eller dotterbolaget var ett ingången av det närmast föregåsådant företag vid ingången av det ende beskatmingsåret krävs dock närmast föregående beskattnings- att moderbolaget ägde än nio mer året krävs dock att moderbolaget tiondelar av aktierna i dotterbolaget ägde mer än nio tiondelar av ak- vid den sistnämnda tidpunkten. Vid tierna i dotterbolaget vid den sist- fusion mellan ekonomiska förnämnda tidpunkten. Vid fusion eningar krävs att båda föreningarna mellan ekonomiska föreningar är kooperativa enligt att anse som krävs att båda föreningarna är att 8 mom. anse som kooperativa enligt 8 mom. Bestämmelserna i sjunde stycket första och andra meningarna gäller också då en juridisk person icke yrkesmässigt överlåter egendom eller rättighet som avses i 25-31 §§ till juridisk såvida överen annan person låtelsen sker med förlust och företagen är moderföretag och dotterföretag eller står under i huvudsak gemensam ledning. Vidare gäller i avsedda nu fall bestämmelserna om värdeminskningsavdrag m.m. i tredje och femte styckena. Bestämmelserna i sjunde stycket första och andra meningarna gäller vidare utöver vad i nionde stycket aktie i aktiebolag - som anges - om eller andel i handelsbolag, ekonomisk förening eller utländsk juridisk person överlåts till ett svenskt företag inom samma koncern såvida moderföretaget i koncernen är ett aktiebolag, en ekonomisk förening, en Sparbank eller ett ömsesidigt skadeförsäkringsñretag och den överlåtna aktien eller andelen innehas som ett led i koncernens verksamhet. Sker överlåtelsen till ett utländskt företag, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge befrielse från beskattning för vinst. I samband med sådan fusion som avses i första stycket skall uttagsbeskattning enligt punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen inte ske. Har en tillgång delats ut till ett företag som är frikallat från skattskyldighet för utdelningen enligt 7 § 8 mom. tillämpas bestämmelserna i

32 Författningdärslag SOU 199267

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

andra, tredje och femte styckena samt sjunde stycket första och andra meningarna det utdelande företaget inte uttagsbeskattas enligt punkt om l fjärde stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen.

3§

13 mom Avslutas verksam- 13 mom. Avslutas näringsverk-

heten i förvärvskålla inom in- samhet och färeligger därvid unen komstslaget näringsverksamhet och derskott för vilket avdrag inte uppkommer underskott i förvärvs- medges enligt tredje stycket, 46 § kållan vid taxeringen för det år då 1 kommunalskattelagen mom. verksamheten upphör, får avdrag 1928370 eller 2 § 1 lagen för underskottet ske enligt vad som 0OO000 om avdrag för undergäller för realisationsförlust vid skott av näringsverksamhet får närmast följande taxering eller, avdrag för underskottet ske enligt om den skattskyldige yrkar det, denna vad som gäller för realisationsföroch de två närmast därefter följan- lust vid närmast följande taxering de taxeringarna. Rätt till avdrag eller, om den skattskyldige yrkar föreligger inte i den mån under- det, denna och de två närmast därskottet beror på att tillgångar eller efter följande taxeringama. Rätt till tjänster tagits färvärvskâllan avdrag föreligger inte i den mån ut ur utan att uttagsbeskattning skett. underskottet beror på att tillgångar eller tjänster tagits ut ur verksamheten utan att uttagsbeskattning skett. Rätt till avdrag för underskott föreligger inte i fråga om självständig näringsverksamhet i utlandet eller när den skattskyldiges verksamhet i ett handelsbolag upphör genom att andelen överlåts. Delägare i sådant andelshus som Delägare i sådant andelshus som i punkt 5 av anvisningarna avses i punkt 5 av anvisningarna avses till 23 § kommunalskattelagen till 23 § kommunalskattelagen har 1928370 har efter yrkande rätt efter yrkande rätt till avdrag såsom till avdrag såsom för realisations- för realisationsñrlust för underförlust för underskott förvärvs- skott av näringsverksamhet i vilken av källa i vilken fastigheten ingår i fastigheten ingår i den mån underden mån underskottet belöper på skottet belöper på sådan bosådan bostadslägenhet skulle stadslägenhet som skulle ha utgjort som ha utgjort privatbostad för honom privatbostad för honom om han han innehaft den med bostads- innehaft den med bostadsrätt och i om rätt. den mån avdrag fär underskottet inte medgetts enligt 46 § 1 mom. kommunalskattelagen. Avdrag enligt tredje stycket medges inte i den mån avdrag har medgetts enligt 25 § 11 mom. eller 26 § 9 mom. eller enligt 33 § 3 mom. kommunalskattelagen. Bestämmelserna i anvisningarna Bestämmelserna i 5 § och 6 § till 26 § kommunalskattelagen lagen 0OO000 om avdrag för tillämpas också i fall i underskott av näringsverksamhet som avses första och tredje styckena. tillämpas också i fall som avses i första och tredje styckena.

SOU 199267 Förfatmingjörslag 33

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 a För andra skattskyldiga än fysis- För andra skattskyldiga än fysiska personer, dödsbon, värdepap- ka och dödsbon utgör personer pemfønder och litförsäkringyäre- statlig inkomstskatt 25 procent av tag, utgör statlig inkomstskatt 30 den beskattningsbara inkomsten. procent av den beskattningsbara inkomsten. För värdepappervonder och livörxdkringyöretag utgör statlig inkomstskatt 25 procent av den beskattningsbara inkomsten.

Denna lag träder i kraft den l januari 1993 och tillämpas första gången vid 1994 åts taxering.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974770 2 § 15 mom. 1990651 2 § 16 mom. 1990651. zsenastelydelse 1992703. 3Senastelydelse 19912007. Senaste lydelse 1991 1833.

2 12-0776

34 Författningsjörslag SOU 199267

4 Förslag till Lag ändring i uppbördslagen 1953272

om

Härigenom föreskrivs att 69 § 2 uppbördslagen skall ha följande

mom. lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

69§ 2 mom. På skatt, avgift och 2 På skatt, avgift och mom. ränta, som återbetalas enligt 68 § ränta, som återbetalas enligt 68 § 2 och vid utbetalning av 2 mom., och vid utbetalning av mom., skatt eller ränta, som har in- skatt eller ränta, som har innehållits med stöd av 68 § 4 mom. nehållits med stöd av 68 § 4 mom. andra stycket, utgår ränta re- andra stycket, utgår ränta restitutionsränta. Restitutions- stitutionsrânta. Restimtiønsränta beräknas ñr visst kalenderår ränta utgår dock inte i den mån efter en räntesats som motsvarar återbetalningen beror på att av- 75 procent av den statslåneränta drag medgivits enligt 2 § 1 lagen som gällde vid utgången av novem- 0O0000 om avdrag för underber närmast föregående kalenderår. skott av näringsverksamhet. Re- För tid som infaller efter utgången stitutionsränta beräknas för visst av det år då beslut om återbetal- kalenderår efter en räntesats som ning fattas tillämpas dock den motsvarar 75 procent av den statsräntesats som gäller för det året. låneränta som gällde vid utgången Räntesatsen bestäms till procenttal av november närmast föregående med högst en decimal. Räntebelopp kalenderår. För tid som infaller som understiger 50 kronor betalas efter utgången av det år då beslut inte ut. om återbetalning fattas tillämpas dock den räntesats som gäller för det året. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal. Räntebelopp som understiger 50 kronor betalas inte ut. Vid beräkning av restitutionsánta gäller i övrigt, att ränta utgår på belopp, som senast under taxeringsåret har betalts som preliminär skatt, och på belopp, som avses i 27 § 2 mom. första stycket 4 eller 5 eller i andra stycket samma mom., från utgången av taxeringsåret och på annat belopp från utgången av den månad, då det har betalts; skatt har betalts före den uppbördsmånad, då skatten har föratt, om fallit till betalning, skatten anses som betald under nämnda uppbördsmånad; att, om skatten har betalts i flera poster och restitutionen avser endast viss del av det sammanlagda skattebeloppet, det för mycket betalda beloppet avräknas mot det eller de belopp som sist har betalts; samt att ränta utgår till och med den månad, då beloppet återbetalas. Har beslut som föranlett restitutionsränta ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller utgått med lägre belopp, om ändringsbeslutet

SOU 199267 Författningøörslag 35

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

hade beaktats vid ränteberälcningen, är den skattskyldige skyldig att återbetala vad han sålunda har uppburit ñr mycket. Bestämmelserna i denna lag om tillkommande skatt skall också tillämpas på restitutionsánta. Om xestitutionsrânta i särskilda fall föneskrivs i 75 a § fjärde stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.

Lagen omtryckt 199197. Senastelydelse av lagens rubrik 1974771. Senaste lydelse 1992624.

36 Författningsförslag SOU 199267

5 Förslag till Lag om upphävande av lagen 1990654 om skatteutjämningsreserv

Härigenom föreskrivs att lagen 1990654 om skatteutiämningsreserv skall upphöra att gälla vid utgången av år 1992. Den upphävda lagen skall dock alltjämt tillämpas vid 1992 och 1993 års taxeringar.

Avdrag för avsättning till skatteutjâmningsieserv skall i den mån inte annat följer av punkt 2 återföras till beskattning på så sätt att minst en tiondel av avdraget tas upp vid 1994 års taxering sammanlagt minst två tiondelar av avdraget tas upp vid 1994 och 1995 års taxeringar sammanlagt minst tre tiondelar av avdraget tas upp vid 1994-1996 års . taxeringar sammanlagt minst fyra tiondelar av avdraget tas upp vid 1994-1997 års taxeringar sammanlagt minst fem tiondelar av avdraget tas upp vid 1994-1998 års taxeringar sammanlagt minst sex tiondelar av avdraget tas upp vid 1994-1999 års taxeringar sammanlagt minst sju tiondelar av avdraget tas upp vid 1994-2000 års taxeringar sammanlagt minst åtta tiondelar av avdraget tas upp vid 1994-2001 års taxeringar sammanlagt minst nio tiondelar av avdraget tas upp vid 1994-2002 års taxeringar hela avdraget tas upp vid 1994-2003 års taxeringar eller, om taxering inte sker år 2003, vid 1994-2004 års taxor-ingar. Om den skattskyldige inte taxeras ett visst år skall vid taxeringen det följande året till det belopp som då tas upp läggas ett belopp motsvarande statslånerântan vid utgången av november året näst närmast före taxeringsåret multiplicerad med det belopp som lägst skulle ha tagits upp till beskattning vid taxeringen det förstnämnda året. 2. Har den skattskyldige upphört att bedriva näringsverksamhet skall återstående del av avdraget ñr avsättning till skatteutjämningsreserv omedelbart tas upp till beskattning. Detta gäller dock inte om en fysisk person överfört sin näringsverksamhet eller driften av denna till ett aktiebolag om intressegemenskap råder mellan företagen. Personen och bolaget skall i sådant fall anses som en skattskyldig. Vad nu sagts gäller även i de fall näringsverksamheten i ett handelsbolag överförts till ett aktiebolag om intressegemenskap råder mellan företagen. I dessa fall gäller dock återföringen så stor andel av återstående del av avdraget som motsvarar den andel av handelsbolagets inkomst som belöper på delägare som är fysiska personer. Intressegemenskap anses råda mellan företag som står under i huvudsak gemensam ledning.

SOU 199267 Färfaztningjörslag 37

3. Vid sådan .fusion som anges i 2 § 4 mom. första stycket lagen 1947576 om statlig inkomstskatt, vid ombildning enligt 8 kap. sparbankslagen 1987619 och vid Övertagande enligt 10 kap. 8 § a föreningsbankslagen 1987620 skall överlåtande och Övertagande företag anses som en skattskyldig.

38 F ödättningsförslag SOU 199267

6 Förslag till Lag om periodiseringsfonder

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag gäller vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt kommunalskattelagen 1928370 och lagen 1947576 om statlig inkomstskatt.

2 § Avdrag medges med belopp som avsatts till periodiseringsfond. Avdraget får inte överstiga 30 procent av inkomsten före avdraget minskad med belopp som tagits upp enligt lagen 1990655 om återföring av obeskattade reserver och enligt lagen 000000 om upphävande av lagen 1990654 om skatteutjämningsreserv. Varje avsättning bildar en särskild fond. Den som enligt bokföringslagen 1976 125 eller jordbruksbokföringslagen 1979 141 är skyldig att upprätta årsbokslut skall göra avsättning till periodiseringsfond i räkenskapema. I fråga om handelsbolag beräknas avdrag för avsättning till periodiseringsfond för bolaget.

3 § Som intäkt tas upp ett belopp motsvarande statslånerintan vid utgången av november året näst närmast före taxeringsåret ökad med fem procentenheter och multiplicerad med periodiseringsfond som föreligger vid ingången av beskattningsåret i den mån avdrag medgetts för avsättning till fonden.

4 § Periodiseringsfond skall återföras till beskattning dels i den mån fonden har upplösts, dels om avsättningen till fonden skedde det sjätte beskattningsåret före det aktuella beskattningsåret.

Återföring till beskattning skall vidare ske om den skattskyldige

upphört att bedriva näringsverksamhet. Detta gäller dock inte om en fysisk person överfört sin näringsverksamhet eller driften av denna till ett aktiebolag om intressegemenskap råder mellan företagen. Personen och bolaget skall i sådant lill anses som en skattskyldig. Vad nu sagts gäller även i de au näringsverksamheten i ett handelsbolag överförts till ett aktiebolag om intressegemenskap råder mellan företagen. I dessa fall gäller dock återföringen så stor andel av periodiseringsfond som motsvarar den andel av handelsbolagets inkomst som belöper på delägare som är fysiska personer. Intressegemenskap anses råda mellan företag som står under i huvudsak gemensam ledning. Beskattning enligt första och andra styckena skall inte ske i den mån avdrag inte medgetts för avsättningen till fonden.

5 § Vid sådan fusion som anges i 2 § 4 mom. första stycket lagen 1947576 om statlig inkomstskatt, vid ombildning enligt 8 kap. sparbankslagen 1987619 och vid Övertagande enligt 10 kap. 8 a § föreningsbankslagen 1987620 skall överlåtande och Övertagande företag anses som en skattskyldig.

SOU 199267 Färfattningsförslag 39

6 § skattskyldig som vid utgången av beskatlningsáxvet har periodiseringsfond eller som under beskattningsåret upplöst sådan fond skall i självdeklaration lämna uppgifter om fonden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993 och gäller vid taxeringatna 1994-2006. 2 § gäller dock endast vid taxeringama 1994-2000.

SOU 199267

1 Principer

för fortsatt

reformering

av företagsbeskattningen

Viktiga mål ñr 1990 ars skattereform att företagsbeskattningen var tidigare karaktäriserad hög skattesats och smal skattebas skulle fä av en sådan utformning att inlåsningen kapital minskades, skatteav mer mässigt likvärdiga villkor för olika finansieringsformer erhölls och en anpassning till den internationella utvecklingen på skatteområdet skedde. Det företagsskattesystem reformen ledde fram till har följande som huvudelement.

En skattesats pa 30 %.

Det tidigare systemet för beskattning inkomster i aktiebolag av dubbelbeskattning modifierad avAnnell-avdrag behölls. -

En fortsatt möjlighet till allmän skattemässig reservering

en genom

skatteutjämningsreserven surv med företagets kapital bas

egna som ñr avsättningen.

Förlustutjämning framåt men inte bakåt. Surven dock möjlighet

ger till en viss indirekt förlustutjâmning bakåt. Till bilden hör även att kapitalinkomstbeskattningen lades om genom skattereformen. Inkomst kapital beskattas således proportionellt efter av en skattesats som fr.o.m. år 1993 är 25 %. Aktievinster och andra reavinster behandlas inkomst kapital. som av Den lägre bolagsskattesatsen och den nya kapitalbeskattningen medför att inlåsningen av bolagskapital minskat. Surven har emellertid motsatt effekt eftersom den sänker den effektiva beskattningen kvarhållen av vinst men inte vinst delas ut. av som Den tidigare skillnaden mellan låneñnansiering och finansiering med eget kapital har minskat sänkningen bolagsskattesatsen och genom av genom surven. Dubbelbeskattningen visserligen modifierad Annell- - av avdraget som reducerar skattebelastningen på investeringar finansierade

genom nyemision medför dock att skillnad mellan finansierings- - en formerna kvarstår. Skattereformen medförde en internationell anpassning såtillvida att bolagsskattesatsen sänktes och basen breddades. Det internationellt avvi-

kande elementet Annell-avdrag behölls emellertid och ett nytt avvikande

element surven tillkom.

- - Sammantaget kan sägas att även om skattereformen innebar att viktiga steg togs mot de uppsatta målen ledde arbetet inte till att målen uppfylldes.

42 Principer för fortsatt reformeringm. s0U 199267

Det övergripande målet för en fortsatt reformering av företagsbeskattningen bör vara ett system som är samhällsekonomiskt effektivt. Inom ramen för direktiven kan detta mål brytas ner i två delmål Avkastningen på allt i ett företag arbetande kapital bör i möjligaste mån beskattas lika neumzlitemnálet. 2. Företagsbeskattningen bör inte innehålla element som är intemationellt avvikande korgfonniteasntálet. Ett samhällsekonomiskt effektivt företagsskattesystem måste uppfylla även andra kriterier, t.ex. att i möjligaste mån beskatta avkastning av olika slag av investeringar lika. Fn viktig fråga gäller avvägningen av beskattningen på arbete och kapital. Inom ramen ñr direktiven är det emellertid endast delmålen 1 och 2 som är aktuella. Målen bör tillgodoses genom regler med verkningar som är så direkta möjligt. och tydliga som En markant skiljelinje går mellan å ena sidan beskattning av avkastning på eget kapital utdelad vinst och kvarhållen vinst och å andra sidan - beskattning avkastning på främmande kapital. Avkastning eget av kapital dubbelbeskattas bolagsskatt i första ledet och skatt på utdelning resp. aktievinst i andra ledet. Avkastning på främmande kapital enkelbeskattas. Fråga uppkommer om vilken lösning som bör vara normerande för ett enhetligt system. Dubbelbeskattning av ränta har varit ett inslag i de diskussioner om produktionsfaktorskatter som förts de senaste decennierna. [Företagsskattekommitténs slutbetänkande SOU 197786 och 87 Beskattning av företag, Bruttoskattekommitténs beünkanden Ds B 19793 Bruttoskatter och Ds B 1981 15 Allmän produktionsläktorskatt] En sådan lösning är emellertid inte aktuell nu bl.a. med hänsyn till att den inte förekommer internationellt. Avkastning på främmande kapital bör således enkelbeskattas även i fortsättningen. Mot bakgrund härav talar neutralitetsmålet för längre gående lättnader än Annell-avdraget i beskattningen av avkastning på eget kapital i vart fall vad gäller utdelad avkastning. En lösning enligt denna linje överensstämmer också med den förhärskande internationella tendensen. Frågan om lättnader i dubbelbeskattningen kommer att behandlas först i andra etapp utredningsarbetet. Detta medför att det i den en av nuvarande etappen är oklart dels om lätlnaden kommer att ske på bolagsnivå eller på ägamivå, dels hur långt lättnaden kommer att sträcka sig. En fråga gäller t.ex. den relativa önskvärdheten av lättnader på bolags- eller ägamivå med hänsyn till dels önskemål avseende avkastningskrav på investeringar i Sverige, dels önskemål att undvika modeller som framstår

internationellt avvikande internationellt dominerar lättnader på ägar-

som nivå. En annan fråga är om en lättnad bör avse allt kapital eller om den bör begränsas till kapital som emitteras efter ikraftträdandet av den nya lagstiftningen. Ett fundamentalt problem rörande dubbelbeskattningen bör beaktas redan i arbetet i den nuvarande etappen. Det gäller den skillnad i andra ledet som består i att utdelning beskattas vid utdelningstillñllet medan aktievinster beskattas först när de realiseras. Denna skillnad medför att

SOU 199267 Principer för fortsatt reformering. 43

.. .

lika skattesatser i första och andra ledet för utdelad och kvarhållen vinst inte leder till lika effektiv beskattning. Effekten s.k. dqfenuløekt - en medför nämligen att kvarhållen vinst i genomsnitt beskattas lindrigare än utdelad vinst vid lika skattesatser och lika skattevillkor i övrigt. Förhållandet kan uttryckas så att nuvärdet av skatten på aktievinst en som avses realiseras först ett senare beskattningsår understiger det nominella värdet. Den radikala lösningen för att eliminera den skillnad i beskattningen av utdelad vinst och kvarhållen vinst som deferraleffekten medför är att avskaffa andra ledet i dubbelbeskattningen ñr både utdelad och kvarhållen vinst. Man skulle då få ett system med enkelbeskattning avkastav ning på både eget kapital beskattning på bolagsnivå och främmande kapital beskattning på placeramivå. Ett sådant system skulle uppfylla neutralitetsmålet. Andra lösningar är någon form reducerad beskattning utdelad av av vinst på bolagsnivå eller ägarnivå. Bolagsskattesatsen skulle t.ex. kunna vara lägre för utdelad vinst än för kvarhållen vinst eller beskattningen av mottagen utdelning ske efter en lägre sats än beskattningen av aktievinst. Ett problem med sådana lösningar är emellertid att de inte leder till enkelbeskattning av avkastning på eget kapital och att således neutralitet mellan beskattningen av avkastning på eget och främmande kapital inte erhålls. Ett annat problem är att lösningar av detta slag medför neutralitet i beskattningen av utdelad och kvarhållen vinst endast vid viss en genomsnittlig innehavstid av aktien. Vid kortare eller längre innehav blir kvarhållen vinst hårdare resp. lindrigare beskattad än utdelad vinst. Det är således oklart hur uppgiften att lindra dubbelbeskattningen kommer att lösas. En slutsats kan emellertid ändå dras av det anförda, nämligen att inslag i företagsskattesystemet som gynnar kvarhållen vinst i förhållande till utdelad vinst om möjligt bör undvikas inför det kommande steget att lätta dubbelbeskattningen. Ett sådant inslag utgörs av surven. Av neutralitetsmålet följer således att surven bör avskaffas. Någon motsvarighet till surven finns inte i andra länder såvitt är bekant för utredningen. Även konformitetsmålet talar således för bör att surven avskaffas. Ett avskaffande av surven skulle vidare medföra att ett tekniskt komplicerat inslag i skattesystemet försvinner. Fråga uppkommer det föreom ligger särskilda skäl mot ett avskaffande av surven. Som argument för införandet av surven åberopades utöver önskemå- let om utjämning av beskattningen avkastning på eget och främmande av kapital följande. -

I frånvaro av ett explicit systern för förlustutjämning bakåt loss carry back möjliggör surven en viss kvittning av förluster mot tidigare

års vinster. 2. Surven ger ett visst inflationsskydd under förutsättning att företagets vinstläge är sådant att maximala avsättningar till alltid kan göras. surv Ett explicit system för förlustutjämning bakåt medför normalt effeken tivare förlustutjämning än surven med hänsyn bl.a. till att endast viss en

44 Principer för fortsatt rqfonneringn SOU 199267

del av vinsten kan sättas av till surv. Utredningen om reformerad företagsbeskattning URF avvisade ett explicit system för förlustutiämning bakåt med hänvisning till att ett sådant system kunde antas komma att påverka företagens beteende i icke önskvärd riktning och medföra administrativa problem. Som framgår av avsnitt 3.2 anser utredningen att URFs farhågor överdrivna. Även förlustutjämningsaspekten talar var således enligt utredningens uppfattning för att surven avvecklas. Såvitt avser förlustutiämningsfrmktionen bör surven i enlighet med direktiven ersättas av ett explicit system för förlustutjämning bakåt jfr avsnitt 3. - Utredningens förslag i den föreliggande etappen och kommande förslag i etapp 2 innefattar en sänkning av bolagsskattesatsen till 25 och att dubbelbeskattningen av bolagsvinster i vart fall begränsas utöver vad som gäller i dag. I en sådan miljö är behovet av ett särskilt inflationsskydd enligt utredningens uppfattning inte påtagligt. Utredningen anser att inflationsargumentet inte kan frånkännas ett visst värde men att detta långt ifrån motiverar ett behållande av surven. Några särskilda skäl mot avskaffande av surven synes således inte föreligga. Utredningen föreslår därför i överensstämmelse med direktiven att surven avskaffas. Det statsñnansiella utrymme som en sådan åtgärd skapar bör likaså i enlighet med direktiven utnyttjas för - en sänkning av bolagsskattesatsen till 25 %. Som en konsekvens av en sådan sänkning av bolagsskattesatsen bör även satsen för beskattning av en ökning av expansionsmedel enligt förslagen i Neutral företagsbeskattning sänkas till 25 96. Utredningen skall enligt direktiven ta ställning till ett system med periodiseringsfonder, eventuellt kombinerat med nuvärdesavskrivning. Med periodiseringsfond avses en vinstbaserad skattereservering som obligatoriskt återförs till beskattning efter ett visst antal år i den mån den inte frivilligt återförts tidigare. Ränta tas ut på den skattekredit som reserveringen medför, antingen indirekt genom att skattedelen måste sättas in på räntefritt konto eller genom att en särskild intäkt tas upp i deklarationen. För att periodiseringsfonder överhuvud skall vara meningsfulla måste de enligt utredningens uppfattning innehålla ett subventionselement som innebär en skatteförmån för eget kapital jfr avsnitt 5.2.1, kommentaren till argument 4; Neutralitetsargumentet talar därför mot även periodiseringsfonder. Det gör också konformitetsargumentet av samma skäl som gäller för surven. Utredningen kommer även av andra skäl till att perio-

diseringsfonder och nuvärdesavskrivning inte bör införas avsnitt 5.2.1

och 5.2.2. Enligt föreskrift i direktiven presenterar utredningen en modell för periodiseringsfonder. Sammanfattningsvis bör enligt utredningens uppfattning en fortsatt reformering av företagsbeskattningen leda till ett systern med följande huvudelement. En bolagsskattesats och sats för beskattning av ökning av expansionsmedel enligt förslag i Neutral ñretagsbeskatming på 25 %. Enkelbeskattning av bolagskapital eller någon mer begränsad lättnad i dubbelbeskattningen. Förslagen i Neutral företagsbeskattning innebär

SOU 199267 Principer för fortsatt rqønnering.. 45

..

enkelbeskattning eget kapital i enskild näringsverksamhet och av handelsbolag. Förutom förlustutiämning framåt även förlustutjämning bakåt. Förslaget innebär att avvecklas och att efterföljare i form surven en periodiseringsfonder med eller utan nuvärdesavskrivning avstyrks. av Utöver det anförda föreslår utredningen att de nuvarande särskilda spärreglema avseende förlustutjämning för fåmansföretag och s.k.

skalbolag ersätts av generella regler avsnitt 6. Vidare presenterar

utredningen enligt föreskrift i direktiven en modell för kvittning av

underskott aktiv näringsverksamhet mot inkomst av tjänst avsnitt 7.

av

Särskilda regler för mindre företag avstyrks avsnitt 8. De ekonomiska effekterna av förslagen belyses avsnitt 9.

SOU 199267

2 Avveckling av surven

Utredningen har i avsnitt l föreslagit att surven avvecklas. Fråga uppkommer hur befintliga avsättningar till surv skall behandlas. Det gäller i normalfallet avsättningar vid 1993 års taxering. Uppgiften är i första hand att finna en lösning som är rimlig ur likviditetssynpunkt för företagen. Fm tänkbar möjlighet är att företagen får återföra survavsåttningarna utan skattekonsekvenser. Detta skulle emellertid på ett enligt utredningens uppfattning oacceptabelt sätt gynna företag som gjort survavsåttningar i förhållande till andra företag. Utredningen avvisar därför denna lösning. Utredningens förslag i den föreliggande etappen kan beräknas medföra

ett varaktigt årligt skattebortfiall på 0,6 miljarder kr 1,9 miljarder kr på kort sikt. Härav belöper 0,4 miljarder kr 0 miljarder på kort sikt på förlustutjämning bakåt och 0,1 miljarder kr 0,4 miljarder kr på kort sikt

på kvittning av underskott av aktiv näringsverksamhet mot inkomst av tjänst. Vidare ger den sänkta skattesatsen en varaktig budgetförsvagning på 0,2 miljarder kr per år på kvarvarande uppskovsbelopp 1 miljard kr för vart och ett av inkomståren 1993 och 1994. Avskaffandet av surven och sänkningen av skattesatsen ger en varaktig budgetförstårkning på 1

miljarder kr men en budgetförsvagning på kort sikt på 0,5 miljarder kr

per år. Den sammanlagda varaktiga finansiella kostnaden ñr det allmänna bör enligt utredningens uppfattning finansieras genom återföring av survavsätmingarna. En längre återföringsperiod än tio år bör inte komma i

fråga. Återföring på tio år medför varaktiga intäkter på 1,3 miljarder kr

per år 1,9 miljarder kr på kort sikt. Den långvariga nettoeffekten blir således en inkomstförstârkning på 0,7 miljarder kr per år medan de olika åtgärderna balanserar varandra på kort sikt. Mot bakgrund av det anförda ñreslår utredningar att återföring sker under en tioårsperiod med i princip en tiondel av 1993 års avsättning varje beskattningsår. Har ett företag något beskattningsår gjort en större återföring än nödvändigt bör detta räknas företaget till godo senare beskattningsår. Den varaktiga inkomstförstârkningen på 0,7 miljarder kr per år bör uppfattas som en delfinansiering av utredningens kommande förslag i etapp 2 om ytterligare lättnader i dubbelbeskattningen.

lVid beräkningen av det varaktiga skattebortfallet förutsättabl.a. en normal lönsamhet i näringslivet och rânteeffekter på engångsinkomstcr. På kort sikt, de första åren efter införandet av de nya reglerna, kan effekterna vara annorlunda se vidare avsnitt 9.3.

4 å .#35 m

mas

äüüâåâüwüfjâ

.

SOU 199267 49

3 Förlustutjämnm g bakåt

3 Utländsk rätt

Samtliga 24 medlemsländer i OECD tillämpar system med förlustutiâm-

ning framåt loss forward. Åtta dessa länder tillåter förlustut-

carry av

jämning framåt utan begränsning i tiden. Övriga länder har en förlustut-

jämningsperiod på 5-15 år. Åtta länder tillåter även förlustutjämning

bakåt loss back. Förlustutiämningsperioden är längst tre år.

carry som I vissa länder skall förlustutjämning bakåt ske i första hand medan andra länder ger företagen rätt att själva välja.

Tabell 3.1 Förlustutjämning i OECD. Antal år.

Land Bakåt Framåt EG

Övriga OECD

- 1 Maximalt belopp 10 milj. DM. Källa Taxing Profits in a Global Economy; Domestic and International Issues, OECD, 1991.

50 F örlustuçjâmning bakat SOU 199267

Frankrike I fransk företagsbeskattning skiljer man på rörelse- och kapitalinkomst. Driftförluster skall i första hand täckas genom att värdeminskningsavdragen skjuts upp amortissement différé. Värderingen får dock inte strida mot civilrättsliga regler. Kvarstår förlust får denna kvittas mot annan taxerad inkomst samma år eller mot rörelseinkomster annat år genom 1 förlustutjämning framåt under fem år obegränsad tid om förlusten hänför sig till värdeminskningsavdrag eller 2 förlustutjâmning bakåt under tre år. Förlustutjåmning bakåt är frivillig. Den får endast avse icke utdelade vinster. En förutsättning för förlustutjämning bakåt år att företaget gjort investeringar i anläggningstillgångar de tre senaste åren. Tidigare års taxeringar ändras inte ingen återbetalning. I stället får företaget ett skattetillgodohavande som kan kvittas mot skattefordringar under de följande fem åren. Finns det inte utrymme för en sådan avräkning återbetalas skattetillgodohavandet det sjätte året. Skattetillgodohavandet beräknas som förlusten multiplicerad med inkomstskatten för förluståret. Vid likvidation eller omstrukturering upphör rätten till skatteavräkning.

Irland En rörelseförlust får efter kvittning mot annan inkomst samma år föras framåt utan tidsbegrånsning eller föras bakåt mot inkomst närmast föregående räkenskapsår förutsatt att detta âr av samma längd som förluståret. Upphör verksamheten får förlusten föras bakåt upp till tre år.

Nederländerna Ingen åtskillnad görs mellan rörelseförluster, reaförluster eller andra förluster. Förlustavdrag medges från all inkomst genom tre års förlustutjämning bakåt eller åtta års förlustutjämning framåt. För förluster hänförliga till rörelsestarten medges evig förlustutjåmning framåt. Förlustavdragen måste göras i kronologisk ordning.

Storbritannien Ett företag kan välja mellan att utjämna rörelseförluster enligt följande.

1 Kvittning samma år carry across mot inkomster av andra förvärvs-

källor inkl. reavinster. 2 Evig förlustutjâmning framåt mot rörelseinkomster utan tidsbegränsning. Begränsningen till rörelseinkomst innebär att reaförluster får medräknas endast om kapitalplaceringen är näringsbetingad. 3 Tre års förlustutjämning bakåt mot inkomster inkl. reavinster och inkomster av andra förvârvskâllor något eller några av de tre föregående râkenskapsåren. För räkenskapsår som avslutats före den 1 april 1991 gäller endast ett års förlustutjämning bakåt.

SOU 199267 Förlustuqämning bakåt 51

Tyskland Förlustutjâmning skall i första hand göras bakåt mot icke utdelade vinster de två föregående åren. Rätten till förlustutiâmning bakåt är dock begränsad till ett sammanlagt belopp 10 miljoner DM. förlustår. I den om per mån förlusten inte kan utnyttjas genom förlustutiâmning bakåt får den föras framåt utan begränsning i tiden.

Kanada Icke-maförluster, dvs. rörelseförluster och vissa investeringsförluster

allowable business investment losses får dras av genom tre års förlust-

utjämning bakåt eller sju års förlustutjämning framåt. I regel får skattebetalaren fritt välja mot vilket års inkomster han vill utnyttja förlusten. Tillåtna investeringsförluster är tre fjärdedelar av en förlust som uppkommit efter en försäljning på armslängd eller definitiv förlust på exempelvis aktier eller fordringar. Reaförluster kvittas i en särskild fålla tre år bakåt eller framåt utan tidsbegränsning.

Norge

Rörelseförluster är avdragsgilla genom förlustutiämning framåt under en tioårsperiod. För företag som bedriver verksamhet med anknytning till gas- och oljeutvinningen är ñrlustutjämningsperioden 15 år. Förlustutjämning två år bakåt tillåts i det till ett bolag likvideras.

USA Förluster får normalt föras bakåt 3 år eller framåt 15 år. Vissa undantag gäller ñr särskilda branscher. Förlustavdragen skall göras i kronologisk ordning.

Hannomlseringsstrâvuraden inom EG I EG behandlar ministerrådet för närvarande ett förslag till direktiv från år 1990 som rör förlustutjämning över gränserna. Enligt förslaget skall möjlighet ges till förlustutjämning mellan ett företag och dess dotterföretag eller fasta driñsüllen i andra medlemsstater. Samtidigt skall rådet ta ställning till ett äldre förslag till direktiv om harmonisering av medlemsstatemas interna regler för förlustutiämning. Enligt detta förslag bör förlustutjämning bakåt medges under tre år.

3.2 överväganden och förslag

I ett system för beskattning av inkomst företagsamhet måste taxeav ringen av praktiska skäl avse en bestämd tidsperiod, beskattningsåret. Från ekonomisk utgångspunkt är emellertid taxeringens anknytning till beskattningsår problematisk eftersom den i princip leder till omotiverat en hårdare beskattning av företag som uppvisar omväxlande vinst och förlust

52 Förlustutjänming bakåt SOU 199267

än av företag med jämna resultat. Vinster och förluster under olika beskattningsår bör därför kunna utjämnas mot varandra i den mån inte andra, t.ex. administrativa, hänsyn talar mot det. Den radikalaste lösningen för förlustutjämning vore ett system i vilket vinst och förlust behandlades symmetriskt på så sätt att vinst medför positiv skatt och förlust negativ skatt, dvs. en utbetalning från staten. Med ett system av detta slag full loss offset kan det emellertid vara - svårt att förhindra att möjligheten till utbetalning av negativ skatt systematiskt utnyttjas av mindre seriösa eller rent kriminella element. Såvitt är känt finns inte ett system med negativ skatt i något land. Ett införande av full loss offset kan därför även förväntas skapa problem i relation till omvärlden. Internationella koncerner skulle t.ex. få ett incitament att allokera förluster till koncernenheter i Sverige. Enligt utredningens uppfattning kan det inte aktuellt att införa ett system vara med full loss offset i Sverige. Utgångspunkten bör i stället vara att förlustutjämningen sker genom att förlust under ett beskattningsår räknas mot vinst under ett annat av beskattningsår, Detta kan ske på i princip tvâ sätt. Enligt det ena sättet får förlust ett visst beskattningsâr räknas av från vinst under senare beskattningsår, förlustutjâmning framåt. Det andra sättet innebär att en förlust får räknas av mot vinster under tidigare beskattningsår, förlustutjämning bakåt. Förlustutjâmning framåt finns i gällande rätt. Systemet fungerar så att underskott ett visst beskattningsår får dras av vid inkomstberälcningen det följande beskattningsåret. Uppkommer ett underskott även då får detta i sin tur dras av på samma sätt osv. Den tekniska lösningen medför att det inte föreligger någon begränsning i tiden för möjligheten till förlustutjämning. Förlustutj ämning bakåt finns inte i gällande rätt som ett explicit system. Däremot erbjuder främst surven en implicit möjlighet till förlustutjämning bakåt. Ett exempel kan illustrera. Ett nystartat företag har år 1 en vinst på 100 före hänsynstagande till surv och sätter av 21 till surv 21 och inte 30 med hänsyn till schablonskatt. Är 2 har företaget förlust på en 21 före hänsynstagande till surv och löser upp surven. Sammantaget har företaget beskattats för en inkomst på 79 under de båda åren. Effekten frånsett ränteeffekter är densamma företaget hade beskattats för som om en inkomst på 100 år 1 och senare fått avdrag mot denna inkomst för förlusten på 21 år 2 genom förlustutjämning bakåt. Ett avskaffande av surven aktualiserar frågan ett explicit system för om förlustutjämning bakåt. URF övervägde explicit förlustutjämning bakåt ett alternativ till som surven men avvisade tanken. ställningstagandet baserades på två argument SOU 198934 s. 261. Det ena argumentet var följande. Det finns anledning att anta att ett införande av explicit förlustutjämning bakåt skulle påverka företagens beteende i icke önskvärd riktning. Så skulle t.ex. en återbetalning av skatt kunna utgöra ett attraktivt moment för vissa företag att söka framkalla förluster enbart ñr att få pengar utbetalda. Ett införande av explicit

SOU 199267 Förlusruçjämning bakåt 53

förlustutjämning bakåt skulle med hänsyn härtill ställa krav på olika typer av spärregler som inte skulle behövas vid en surv. Utredningen föreställer sig att URF bl.a. avsåg att missbruk generellt skulle kunna ske på så sätt att förluster, kanske ñktiva, framkallas genom avyttring av tillgångar, eventuellt till underpris, till köpare i intressegemenskap med säljaren. I den mån detta är möjligt kan emellertid även ett företag i vinstposition göra detsamma och därigenom uppnå samma fördel i form av lägre skatt. Risken för missbruk är således inte utmärkande för förlustutjämning bakåt. Missbruk skulle vidare tänkas kunna ske inom koncemförhållanden och genom en icke önskvärd handel med vissa företag. Utredningen anser att sådana möjligheter till missbruk kan hindras genom de spärregler som innefattas i den modell för förlustutjämning bakåt som presenteras i det följande. URFs andra argument var följande. Ett införande av explicit förlustutjämning bakåt skulle ställa krav på nya administrativa rutiner med avseende på såväl taxerings- som uppbördssidan. Tidigare års taxeringar måste rivas upp. Problem kan förutses om taxeringen ändras ett visst år för vilket förlustavdrag utnyttjas. Det framtida omprövningsförfarandet minskar inte dessa problem. I den modell som presenteras i det följande inordnas förlustutiämningen bakåt på ett enligt utredningens uppfattning naturligt sätt i det ordinarie taxerings- och uppbördsförfarandet. Utredningen kan inte se att några nämnvärda problem uppkommer. Sammantaget har enligt utredningens mening URFs argument mot explicit förlustutjämning bakåt begränsad bärkraft. Som framgår av avsnitt 3.1 finns det system för förlustutjämning framåt i samtliga OECD-länder. Flertalet av OECD-ländema har inte system för förlustutjämning bakåt. Det finns dock i många av de tongivande länderna, t.ex. Frankrike, Japan, Kanada, Storbritannien, Tyskland och USA. Förlustutjämningstiden varierar mellan ett och tre år. Som nämns i avsnitt 3.1 föreligger ett förslag till direktiv från EGkommissionen enligt vilket förlustutjämning bakåt skall medges mot inkomster under de tre beskattningsår som närmast föregått det aktuella beskattningsåret. Utredningen föreslår i överensstämmelse med ina direktiv att ett - explicit system för förlustutjämning bakåt införs. Önskemål så effektiv förlustutjämning möjligt talar för om en som en lång förlustutjämningsperiod. Tillämpningsskäl å andra sidan talar för en kort period. Utredningen anser att tre år kan vara en lämplig period. Utredningen föreslår att systemet i övrigt för förlustutjämning bakåt utformas enligt följande modell. Uppkommer ett visst beskattningsår underskott av näringsverksamhet medges avdrag för underskottet vid beräkning av inkomsten av verksamheten för eller flera de närmast föregående beskattningsåxen. Är ett av tre utrymmet för avdrag större än avdraget görs avdraget i första hand från inkomsten under det tidigaste beskattningsåret inom perioden och i andra hand från inkomsten under det därpå följande beskattningsåret. Avdrag

54 Färlustuzjdnming bakåt SOU 199267

medges ex officio av skattemyndigheten. Avdrag ñr förlustutiämning

bakåt görs före avdrag för förlustutjämning framåt. Överstiger under-

skottet utrymmet för förlustutjämning bakåt dras resterande belopp av genom förlustutjämning framåt. Avdrag för underskott genom förlustutjämning bakåt görs sista som åtgärd vid bestämmande av den taxerade inkomsten för vinståret. Sker en ändring av taxeringen i sänkande riktning för ett beskattningsår för

vilket avdrag för underskott redan orts kan det inträffa att under-

skottsavdraget inte längre får plats. I ett sådant fall får hela underskottsavdraget eller en del av det flyttas till ett senare beskattningsår. 2. Lösningen medför att skatten för vinståret restitueras enligt 68 § 2 mom. uppbördslagen 1953272, UBL, och att de regler gäller som fråga om restitution enligt detta lagrum blir tillämpliga. Restitutionsränta enligt 69 § 2 mom. UBL bör dock inte utgå eftersom skatten för vinståret var riktig i sig. Vid tidigare taxering påfört skattetillägg påverkas inte av att taxeringen sänks till följd av förlustutiämning bakåt. 3. Utan en motverkande regel skulle tidsbegränsningen kunna kringgås i koncerner genom att ett bolag inte skulle kunna utnyttja som annars en särskilt stor vinst under det tredje beskattningsåret ñre det aktuella beskattningsåret lämnar ett koncernbidrag medför underskott med ett som

belopp motsvarande den tidigare vinsten. Genom ett sådant förfarande

kunde den tidigare vinsten så att säga födas på nytt hos det bolag som erhöll koncernbidraget. Härigenom skulle koncernens möjlighet att utnyttja vinsten ñr kvittning mot ett verkligt underskott bevaras. Avdrag bör därför inte medges i den mån underskottet motsvaras av lämnat koncembidrag. 4. Som närmare utvecklas i avsnitt 6.3 bör vissa förändringar av ägandet av aktiebolag m.fl. juridiska medföra att rätten till personer ñrlustavdrag mot inkomster under beskattningsår före ägarföándringen går förlorad. Ett alternativ i till den föreslagna modellen är en modell efter förebild av det franska systemet. En sådan modell skulle gå ut på att den skatteminskning för vinståret som förlustavdraget medför i första hand inte restitueras till den skattskyldige utan räknas från skatten för ett visst av antal, t.ex. fem, följande beskattningsår. Endast i den mån sådan avräkning inte kan ske på grund av otillräckliga inkomster under denna period sker en utbetalning. Far sådan modell minskar risken för missbruk men medför att förlustutjämningen blir mindre effektiv. En nackdel med modellen är även att den framstår som mer komplicerad än den föreslagna modellen. Eftersom risken för missbruk får anses begränsad föreligger enligt utredningens uppfattning inte tillräckliga skäl för den alternativa modellen.

Med hänsyn bl.a. till att avsättningarna till vid 1993 års taxering

surv avvecklas över en längre period bör förlustutjâmning bakåt inte få ske mot inkomster under beskatmingsår taxeras år 1993 eller tidigare. som Bestämmelser om förlustutjämning bakåt liksom bestämmelser - om förlustutjåmning framåt bör tas in i särskild lag avdrag för - en om underskott av näringsverksamhet.

SOU 199267

4 i

Förlustutjämning och förslagen Neutral företagsbeskattning

Förslagen i Neutral företagsbeskattning syftar till att beskattningen av

enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag som är fysisk person

skall i möjligaste man medföra samma resultat som beskattningen av aktiebolag och aktieägare som är verksamma i bolaget. Som medel för detta syfte föreslås bl.a. räntefördelning och expansionsmedel. Rântefördelning beräknad flyttas innebär att en schablonmässigt ränta från näringsverksamheten till privatsfâren eller i motsatt riktning. Expansionsmedel utgörs av en post i deklarationen. En ökning av posten medför i princip beskattningskonsekvens som fondering av insamma komst i ett aktiebolag första ledet i dubbelbeskattningen. Detta sker att dels avdrag medges för tio sjundedelar av ökningen, dels genom avdragsposten beskattas efter bolagsskattesatsen. Vid en minskning av posten expansionsmedel skall ett belopp motsvarande minskningen tas intäkt tjänst egenavgifter. Minskningen medför därmed upp som av i princip samma konsekvenser som överutdelning jfr 3 § 12 mom.

SIL av fonderad inkomst i ett fåmansbolag andra ledet i dubbelbeskatt-

ningen. Inkomst enskild näringsverksamhet efter räntefördelning och hänav synstagande till ökning av expansionsmedel motsvarar i princip löneuttag i ett fåmansbolag. Tio sjundedelar av en ökning av expansionsmedel, dvs. ett belopp motsvarande avdraget, motsvarar i princip inkomst i ett fâmansbolag efter löneuttag eller med andra ord den taxerade inkomsten i frånvaro av avdrag för underskott. Av det anförda följer att avdrag för underskott genom förlustutjâmning framåt i princip bör göras motden inkomst som, om avdrag för underskott inte gjordes, motsvarades av avdrag för ökning av expansionsmedel. Eftersom näringsidkaren fritt kan välja hur stor del av inkomsten som skall disponeras för ökning av expansionsmedel blir slutsatsen att avdrag för underskott bör göras mot inkomsten före avdrag för ökning av expansionsmedel utan någon särskild begränsning. Vidare följer att även avdrag för underskott genom förlustutiâmning bakåt bör göras före hänsynstagande till ökning av expansionsmedel. Famansbolagsanalogin talar för att avdraget för underskott inte bör få överstiga gjort avdrag för ökning av expansionsmedel och att det förra avdraget skulle så att säga tränga undan det senare. Med hänsyn till att den skattskyldige kan ändra sitt yrkande om avdrag för ökning av expansionsmedel under omprövningsperioden saknas emellertid förutsättningar

56 Förlustugjânzning och förslagen i Neutralm. SOU 199267

för en sådan begränsning under den nämnda perioden. Tillräckligt skäl för en begränsning som omiättar endast sådana fall då omprövningstiden gått ut synes inte föreligga.

SOU 199267

5 Periodiseringsfonder och nuvärdesavskrivning

URFs förslag till reformerad företagsbeskatming omfattade ett systern med periodiseringsfonder och nuvärdesavskrivning. Syftet med förslaget i dessa delar var mot bakgrund att URF föreslog att investerings- - av fondssystemet skulle avskañhs att åstadkomma ett likviditetsñrstârkan- de inslag även i det skattesystemet och att stimulera risktagande. nya Man ville även göra förräntningskravet på investeringar oberoende av inflationsförväntningar. Förslagen om periodiseringsfonder och nuvärdesavskrivning genomfördes inte i 1990 års lagstiftning. Enligt direktiven bör utredningen göra en förnyad prövning av förslagen och redovisa ett ställningstagande. Kommer utredningen härvid fram till att övervägande skäl talar mot ett system med periodiseringsfonder och nuvårdesavskrivning bör utredningen ta ställning till ett system med enbart periodiseringsfonder. Ett sådant system skulle eventuellt kunna tillfällig karaktär. vara av Oberoende av om utredningen vid prövningen ett system med enbart av periodiseringsfonder finner skäl att rekommendera ett sådant system eller bör en teknisk lösning utarbetas och presenteras. I avsnitt 5.1 redovisas till att börja med URFzs ñrslag, remissyttrandena över förslaget samt ställningstagandet i propositionen. Därefter sammanfattas en ekonomisk analys förslaget utförts professor av som av Jan Södersten. Rapporten i dess helhet har tagits in bil. I till som betänkandet. I anslutning därtill redovisas remissutfallet över Söderstens

rapport och vissa reflexioner av utredningen. I avsnitt 5.2 redovisas

utredningens överväganden och ñrslag. En modell för periodiseringsfonder redovisas i avsnitt 5.3.

5.1 Bakgrund

5.1.1 URFs förslag

Enligt de reguljära avskrivningsreglema 3020-rege1n har företagen rätt till årlig avskrivning med 30 inventariemas restvärde. av Inventariema behöver dock inte tas upp till högre belopp än vad som motsvarar årliga avskrivningar efter 20 %. URF föreslog att 3020regeln skulle kompletteras med en möjlighet till omedelbart avdrag nuvârdesavskrivning med viss andel av anskaffningsvârdet nuvärdesta- let. Tillgången skulle därefter sakna skattemâssigt restvârde. anses

58 Periodiseringsfonder och nuvârdesavskrivning SOU 199267

URF begränsade sitt förslag till andra inventarier än skepp och luftiärtyg. Fastigheter m.m. lämnades utanför. Nuvärdestalet skulle enligt förslaget utgöra 84 %. Syftet var att de reguljära reglerna och nuvärdesavskrivning vid viss inflation och en given realánta i princip - en skulle vara skattemässigt likvärdiga för företaget. Företaget skulle för varje nyanskafiat inventarium välja om värdeminskningsavdrag skulle beräknas enligt de reguljära reglerna eller enligt nuvärdesmetoden. För att begánsa möjligheterna till skatteplanering föreslogs att nuvärdesavskrivning med vissa undantag inte skulle tillåtas om inventariema hyrdes ut. Finansiering större kapitalkråvande investeringar kräver i många fall av att flera års vinster tas i anspråk. Vid investeringstillfället kan då nuvärdesavdraget bli så stort att årets vinst inte räcker till för att utnyttja avdraget. URF föreslog därför att systemet med nuvârdesavskrivning skulle kompletteras med s.k. periodiseringsfonder. Företagen skulle inför kommande investeringar få göra avdrag för avsättning till periodiseringsfond med högst hälften den redovisade vinsten före skatt och survav avsättning. En förutsättning för avdrag skulle vara att en inbetalning gjordes till ett räntelöst konto hos Riksgäldskontoret. Inbetalningskvoten skulle något högre än skattebeloppet 33 13 96 ñr att hindra att vara företagen rutinmässigt valde att göra avsättning till periodiseringsfond. Vid uttag från kontot skulle motsvarande del av fonden tre gånger uttagsbeloppet återföras till beskattning. Detsamma skulle gälla bl.a. om fonden pantsattes eller överlåts eller om det bestämmande inflytandet över företaget förvärvades av annan fysisk eller juridisk person. För det au att en periodiseringsfond togs i anspråk utan att användas för nuvärdesavskrivning föreslogs att ett särskilt tillägg på 20 skulle påföras.

5.1.2 Remissyttranden och ställningstagande

URFs betänkande remissbehandlades. En förteckning över remissinstansema finns i prop. l98990110 s. 4 Fm sammanställning över

remissutfallet finns tillgänglig på finansdepartementet dnr 336289.

Remissutfallet var splittrat. Företrädare ñr näringslivet var i huvudsak positiva. Synpunkter framfördes om att även investeringar i byggnader, immateriella rättigheter, skepp och luftfartyg borde omfattas av systemet samt att även enskilda näringsidkare borde få använda sig av reglerna. Vidare ansågs spärreglema vid uthyrning för omfattande. Näringslivets skattedelegation ansåg att nuvärdesavskrivning borde medges med 90 % av anskaffningskostnaden. RSV avstyrkte förslaget med hänvisning till att det öppnade möjligheter till skatteplanering och att reglerna var komplicerade, administrativt betungande och internationellt avvikande. Ett fondsystem skulle utgöra ett markant avsteg från önskemålet om en övergång till ett bredbasigt och enkelt system. Bolgföringsnâmnden avstyrkte med hänvisning till den bristande överensstämmelsen mellan redovisning och beskattning. Redovisningssvårighetema framhölls också bl.a. Kammarrätten i Göteborg, av

SOU 199267 Periodiseringdonder och nuvärdesavskrivning 59

Föreningen Auktoriserade Revisorer och Iøopemtim Förbundet. Kammarrätten i Stockholm och Koopemtiva Förbundet fann i det föreslagna systemet med periodiseringsfonder stora likheter med investeringsfondssystemet som föreslogs avskaffat. I prop. 1989901l0 s. 541 ff. anfördefönedmganden bl.a. följande. Nuvärdesavskrivning borde kunna ge positiva effekter att göra genom förräntningskravet oberoende av inflationsförväntningar. Det osäkert var om metoden skulle ge några mer påtagliga positiva effekter på företagens risktagande och likviditet. Ett system med periodiseringsfonder och nuvârdesavskrivning skulle utgöra ett komplicerande inslag i beskattningen för såväl företag skattemyndigheter. Systemet innebar som nackdelar i form av redovisningsproblem och svårigheter för externa bedömare att värdera företag, särskilt i ett internationellt perspektiv. Det kunde befaras att systemet skulle kunna utnyttjas för skatteplanering och skatteundandragande. Mot bakgrund de förtjänster förslaget trots allt av rymde borde dock ett system för periodiseringsfonder och nuvärdesavskrivning bli föremål för fortsatt utredning.

5.1.3 Söderstens analys

Södersten konstaterar inledningsvis att utgångspunktema ñr URFs förslag om periodiseringsfonder och nuvärdesavskrivning något skiljer sig från motiven för förslagets förebild, de amerikanska ekonomema Auerbachs och Jorgensons förslag s.k. ñrst-year-rvecovery. Det om senare syftade uttryckligen till att realvârdesâkra avskrivningarna genom att företagen gavs möjlighet att engångsavskriva olika tillgångar, där

nuvärdestalet a varierade för olika slag tillgångar och b framräkna-

av des genom en nuvärdesberäkning ekonomiskt korrekta avskrivningar av med ett antagande om stabila priser. URFs förslag innebar i stället att ett och samma nuvärdestal 84 96 skulle tillämpas för alla slag av inventarier, att nuvändestalet beräknas med ett antagande normalinflaom tion 4 96 och att de reguljära skatteavskrivningarna 3020-regeln - utgjorde norm. Södersten analyserar i sin rapport tre aspekter av URF-förslaget, dess likviditetsverlmingar, lönsamheten att använda nuvärdesavskrivning av samt förslagets betydelse för företagens risktagande. Dessförinnan uppehåller sig Södersten vid URFs metod att konstruera nuvärdestalet. Han konstaterar bl.a. att utredningen vid konstruktionen byggt på asymmetriska antaganden om den tid företaget får vänta på skatteåterbäringen på grund av avskrivningar. Symmetriska antaganden skulle, allt annat lika, ge ett högre nuvärdestal 87 96. Södersten kommenterar också i detta sammanhang URFs val disav

konteringsrânta som byggde på sammanvägning diskonterings-

en av räntan vid egen- och låneñnansiering. Vissa kritiker har hävdat att diskonteringsräntan i stället skulle bygga på att företagets alternativa finansiering på marginalen utgörs reguljär upplåning vilket av ger en lägre ränta och ett högre nuvärdestal 90 % med URFs utgångspunkter modifierade av symmetriska antaganden enligt ovan. Södersten kon-

60 Periodiseringsfonder och nuvärdesavskrivning SOU 199267

staterar att forskningsläget kring denna fråga är oklart och inte ger någon vägledning för valet av diskonteringsränta. Nuvärdesavskrivningens likviditetsverlazingar är enligt Södersten av intresse för hur snabbt ett företag kan realisera önskad uppbyggnad av en

sitt realkapitalbeståndl. Genom nuvärdesavskrivningen tar företagen vid

investeringstillfället skattekredit, som sedan amorteras genom upp en högre skattebetalningar i framtiden på grund av bortfallande reguljära avskrivningar. Ur likviditetssynpunkt nuvärdesavskrivningen därför ger fördel. Likviditetsverkningama beror emellertid också enbart en temporär tillväxttakten i företagets bruttoinvesteringar. Ju högre tillväxttakten av är desto värd är nuvärdesavskrivningen, eftersom vid hög tillväxt de mer nyupptagna skattekrediterna är stora relativt amorteringen av tidigare upptagna skattekrediter. Av Söderstens analys framgår också att den effektiva skattebelastningen på investeringar varierar mellan reguljära avskrivningar inkl. möjlig-

heten ta skattekredit i form kapitalbaserad surv och nuvärdes-

att upp av avskrivningar, där förutom tillväxttakten i bruttoinvesteringar även inflationstakten spelar roll. För varje inflationstakt finns en kritisk tillväxtgräns över vilken den effektiva skattebelastningen ligger lägre vid nuvärdesavskrivning än vid reguljär avskrivning. Såvitt gäller nuvärdesavskrivningens effekter på en investerings lönsamhet konstaterar Södersten inledningsvis att den implicita finansieringskostnaden för den skattekredit företagen tar upp genom nuvärdesavskrivningen nominell ränta efter skatt på 14,5 % eller motsvarar en 18,9 % före skatt vid en skattesats på 23,1 %. Södersten konstaterar att

detta är mycket hög ränta. Finansieringskostnaden kan vara högre om

en

företaget alternativt kan utnyttja 3020-regeln fullt ut men också väsentligt lägre om företaget inte maximalt kan utnyttja avskrivnings-

reglerna. Den höga ñnansieringskostnaden vid nuvärdesavskrivning enligt URFs förslag visar sig också i att kapitalkostnaden förräntningskravet på nyinvesteringar före skatt vid låneñnansiering ligger högre vid nuvärdesavskrivning än vid reguljära avskrivningar annat än vid mycket hög inflation. Däremot är kapitalkostnaderna mer likvärdiga vid egenfinansiering, där för övrigt kapitalkostnaden vid nuvärdesavskrivning är förväntade inflationstakten jfr Auerbach och Jorgenson oberoende av den ovan. Avslutningsvis diskuterar Södersten på vilket sätt ett system med periodiseringsfonder och nuvärdesavskrivning kan tänkas påverka företagens risktagande och därmed deras villighet att investera. Frågan år komplex; bl.a. möter företagen många olika typer av osäkerheten Det samhällsekonomiska inte heller självklart. värdet av ökat risktagande är

Denna kortsiktiga fråga bör skiljas från nuvärdesavskrivningens påverkan på mer olika investeringsprojekts förväntade lönsamhet, som gäller den långsiktiga frågan om storleken på företagens optimala realkapitalbestánd.

SOU 199267 Periodiseringsfonder och nuvärdesavskrivning 61

Södersten avgränsa frågan till att gälla i vilken utsträckning vinstbesluttningen behandlar investeringar med olika riskkaraktär olikformigt. Projekt med hög s.k. systematisk risk har högre riskpremie och en därmed ställs också högre förräntningskrav på projektet i fråga. ett Frågan är om förräntningsanspråket på ett projekt med visst rikinnehåll kommer att bli olika beroende på företaget utnyttjar om nuvärdesmetoden eller de reguljära avskrivningsreglerna. Avgörande är företagets förväntningar om sina möjligheter att utnyttja reglerna för skatteavskrivningar. Om de framtida avskrivningarna framstår säkra som påverkas inte den riskpremie som ingår i kapitalkostnaden. Därmed påverkar inte heller vinstbeskatmingen urvalet av riskabla investeringsprojekt. Detta gäller oberoende av om avskrivningarna görs ett genom engångsavdrag eller genom successiva avdrag. Enligt Södersten utgör i många fall avskrivningsmöjligheterna inte någon åker tillgång för företagen. Av statistiska undersökningar, utförda av URF, framgår att företagen vid de gamla bolagskattereglema hade ett överskott på resultatregleringsåtgärder, beroende på att vinsterna varit otillräckliga för att samtidigt medge maximalt utnyttjande reglerna och av

finansiering av utdelningar med beskattade vinstmedel. Överslagskalkyler

inom URF visar att det även i det nya systemet skulle föreligga ett visst överskott av resultatregleringsåtgärder. Om avskrivningsmöjlighetema och motsvarande skatteminskning är osäkra för företaget gäller allmänt att lönsamhetsvariationema efter skatt ökar och därmed den riskpremie som ingår i kapitalkosmaden. Enligt Södersten kan man därmed tala om en skattemässig diskriminering av speciellt riskutsatta företag och branscher och företag med små möjligheter till intern riskutjämning. Enligt Södersten beror de mekanismer som begränsar företagens möjligheter att utnyttja skattereglerna fullt ut på kopplingen mellan redovisning och beskattning och också i vissa fall på avsaknaden av

fullständig ñrlustutjämning genom omedelbar skatterestitution vid

förluster. Dessa mekanismer eliminineras inte att tillgångar får av nuvärdesavskrivas på grund av att kopplingen till företagets resultatutrymme kvarstår. Det är i detta sammanhang ett system med periodiseringsfonder kan förändra bilden. Genom avsättningar under goda vinstår byggs successivt ett utrymme upp som kan användas för framtida skattemässiga Möjligheten att omfördela vinstutrymmet över tiden kan bidra till att reducera riskpremien för osäkra investeringar. Enligt Söderstens sammanfattande utvärdering är emellertid inte möjligheten att via periodiseringsfonder minska riskpremien och därmed kapitalkostnaden för riskfyllda investeringsprojekt exklusivt knuten till nuvärdesavskrivningen. Det torde vara möjligt att uppnå liknande effekter med periodiseringsfonder i kombination med de reguljära avskrivningareglema. Vid såväl nuvärdesavskrivning som de reguljära reglerna bidrar omperiodiseringen av vinstutrymmet till att öka säkerheten i avskrivningsreglerna.

62 Periodiseringjønder och nuvärdesavskrivning SOU 199267

Rapporten remissbehandlades. En förteckning över remissinstansema har tagits in i bil. 3 till betänkandet. En sammanställning över remiss-

yttrandena finns tillgänglig på finansdepartementet dnr 464890.

Flertalet de remissinstanser yttrat sig över URFs förslag av som framförde inga nya synpunkter. Handelshögskolan hävdade att ett systern med nuvârdesavskrivning uppenbarligen skulle förbättra investeringsincitamentet endast det försågs med klarare skattelavörer såsom ett om högre nuvändestal. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR ansåg att frågan soliditetens betydelse vid ränteberäkningen inte blivit om tillräckligt belyst. Svenska Banlfäreningen delade Söderstens tveksamhet till metoden det incitament till investeringar i maskiner och om gav inventarier den syftade till. I tider då vinsterna uteblir och insom vesteringsincitament är behövliga torde metoden inte ha någon effekt. Föreningen fann metoden komplicerad och pekade på att nuvärdesav-

skrivningar bryter systemet med räkenskapsenliga avskrivningar och

förutsätter detaljerade register över bolagets avskrivningsobjekt. Utredningen gör följande reflexioner i anslutning till Söderstens rapport. Enligt rapporten kan ett system med periodiseringsfonder i kombination med nuvärdesavskrivning eller de reguljära avskrivningareglerna bidra till att reducera riskpremien vid investeringar och därmed till att sänka kapitalkostnaden. Södersten framhåller emellertid också att det problem ett system med periodiseringsfonder kan lösa som i grunden beror på dels dagens koppling mellan redovisning och beskattning, dels frånvaron av fullständig förlustutiâmning. Södersten behandlar inte närmare relationen mellan dessa två för sig betydelsefulla komvar ponenter. Kopplingen mellan redovisning och beskattning tvingar företagen att finansiera utdelningar med beskattade vinstmedel, något som vid otillräcklig lönsamhet begränsar möjligheten att utnyttja avskrivningsreglema fullt ut. Men även vid frikoppling beskattningen från redovisningen en av torde viss osäkerhet hos företagen vad gäller möjligheterna att utnyttja en utrymmet för avskrivning kvarstå i frånvaro av fullständig förlustutjämning. Omvänt torde inte heller ett system med fullsündig förlustutjämning och behållen koppling mellan redovisning och beskattning säkra avskrivningama. Med andra ord torde en lösning av grundproblemet kräva såväl frikoppling som fullständig förlustutiämning. Frågan en frikoppling överavskrivningarna från redovisningen om av på så sätt att överavskrivningar görs direkt i deklarationen är en delfråga den generella frågan om sambandet mellan redovisning och beskattav ning. Denna fråga behandlas av Redovisningskommittén Ju 199107. Bl.a. med hänsyn härtill anser sig utredningen inte böra ta upp frågan om frikoppling överavskrivningama från redovisningen. Av avsnitt en av 5.2.1 framgår att utredningen att dess förslag om förlustutjämning anser bakåt och möjligheten för företag att göra reserveringar med beskattade vinstmedel tillgodoser det diskuterade önskemålet om riskbegränsning så långt det är möjligt så länge överavskrivningar görs i räkenskapema.

SOU 199267 Periodiseringjønder och nuvärdesavskrivning 63

5.2 överväganden och förslag

I det följande redovisar utredningen med visst avsteg från den - uppläggning av undersökningen som förordna i direktiven överväganden om dels ett system med enbart periodiseringsfonder, dels ett system som

innehåller både periodiseringsfonder och nuvärdesavskrivning. Ett

system med enbart nuvärdesavskrivning synes inte aktuellt.

5.2.1 Enbart periodiseringsfonder

Med periodiseringsfond utredningen avsättning i räkenskaperna avser en för vilken avdrag får göras vid taxeringen och har följande grundsom drag. Högsta tillåtna avsättning bestäms som en andel inkomsten eller av årsvinsten justerad på lämpligt sätt. Någon anknytning till ett visst tillgångsslag eller kapitalet i verksamheten e.d. förekommer inte. En avsättning ett visst beskattningsår återföra obligatoriskt till beskattning efter ett visst antal beskattningsår i den mån avsättningen inte tidigare återförts frivilligt. Den skattekredit som avsättningen medför ñntebeläggs. Detta kan ske antingen genom att skattedelen i avsättningen måste sättas in på räntelöst konto hos Riksbanken e.d. eller genom att en på lämpligt sätt bestämd andel av fonden tas upp till beskattning varje beskattningsår som fonden föreligger. I det följande diskuterar utredningen olika kan tänkas argument som åberopas till förmån för periodiseringsfonder.

Periodiseringjonder medger skattemässig förlustuqümning bakåt.

Det är i och för sig riktigt att periodiseringslbnder kan utnyttjas för förlustutjämning bakåt att avsättningar görs under vinstår och genom upplösning sker under förlustår. I den tänkta framtida kattemässiga miljön ingår emellertid explicit förlustutjämning bakåt under tre beskattningsår. Avsättning till periodiseringsfond minskar vinsten och därmed möjligheten till explicit förlustutjämning bakåt. Om avsättningen skedde mer än tre beskattningsår tillbaka ökar dock fonden möjligheten till förlustutjämning. Enligt utredningens uppfattning är emellertid den förlustutj ämning bakåt som ett treårigt förlustutjämningssystem medför lämpligt avvägd. Skulle statsmakterna finna en längre gående förlustutiämning önskvärd anser utredningen att den rationella åtgärden är att förlänga förlustutjämningsperioden.

Periodiseringjonder medger utjämning det redovisade resultatet. av Det är visserligen sant att periodiseringsfonder medger resultatutjämning men detta gäller endast resultaten qier bokslutsdispositioner

resultatet före skatt, det redovisade årsresultatet. Resultaten före

bokslutsdispositioner t.ex. rörelseresultatet efter avskrivningar, resultatet

före bokslutsdispositioner och skatt påverkas inte.

64 Periodiseringjonder och nuvärdesavskrivning SOU 199267

Man torde kunna utgå från att kvalificerade företagsbedömare som t.ex. företagsanalytiker hos institutionella placerare och ekonomijournalister grundar sin analys på hela resultatákningen. Förekomsten av periodiseringsfonder således inte ägnad att kunna påverka uppsynes fattningarna ett företag hos denna kategori av bedömare. om En invändning utgår från att det finns en kategori av mindre annan kvalificerade bedömare, t.ex. vissa aktiesparare och leverantörer, som verkligen tar fasta på det redovisade årsresultatet utan att analysera det. Periodiseringsfondema ger företagen möjlighet att dölja vikande resultat för denna kategori. Utredningen kan inte finna annat än att detta är en oönskad effekt. I linje med det senast sagda ligger att periodiseringsfonder är ägnade att försvåra för utländska företagsanalytiker m.fl. att bedöma svenska företag.

Periodiseringsfonder möjliggör för företag med växlande resultat att upprätthålla en jämn utdelningsnivá utan att ex. behöva inskränka på avskrivningarna under svaga år. Argumentet tar sikte på situationen att vinsten för ett företag ett visst räkenskapsår visserligen täcker möjlig överavskrivning men att företaget marknadsskäl avstår från att göra överavskrivningen för att i stället av

finansiera utdelning med vinsten efter skatt. I en sådan situation skulle

överavskrivningen kunna göras mot upplösning av periodiseringsfond. Företaget skulle emellertid även kunna lösa problemet genom att finansiera utdelningen genom upplösning av en beskattad reserv. Reserveringar den aktuella anledningen kan således lika gärna ske av med beskattade obeskattade medel. I ett system med låg skattesats som och bred skattebas den naturliga ordningen vara att reservering synes sker med beskattade medel. En invändning mot utredningens uppfattning kunde tänkas vara att det är ogynnsamt för ett företag att lämna utdelning som överstiger årsvinsten. Ett på denna invändning är att upplösning av en obeskattad svar periodiseringsfond varken mer eller mindre än upplösning av reserv som en beskattad reserv avspeglar företagets verkliga vinst under räkenskapsåret.

Vissa företag saknar tillräcklig tillgång till riskkapital. Den skattekredit är förenad med periodiseringsfonder bidrar till som riskkapitalfärsörjningen för sådana företag. På uppdrag utredningen har ñl. dr Stefan Fölster undersökt av periodiseringsfonders effekt på riskkapitalförsörjningen ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Undersökningen har fogats till betänkandet som bil. 2. Fölster jämför de samhällsekonomiska intäkterna av periodiseringsfonder med de samhällsekonomiska kostnaderna. Båda dessa poster relateras till den särskilda subvention som periodiseringsfonderna medför. Subventionen består av de kreditförluster staten åsamkas på de skatte-

SOU 199267 Periodñveringjønder och nuvärdesavskrivning 65

krediter som byggs upp. Förlusterna inträffar när företag kommer på obestånd och går i konkurs. Storleken subventionen saknar betydelse av för resultatet av undersökningen. Beräkningen av den samhällsekonomiskt intäkten sker i två Det teg. första gäller omfattningen av de nyinvesteringar periodiseringsfonder som ger upphov till och det andra det samhällsekonomiskt värdet nyinav vesteringama. Den samhällsekonomiska kostnaden består de effektivitetsförluster av i ekonomin som följer att kostnaden för subventionen, vid given av en nivå på offentliga utgifter, måste täckas kattehöjningar. genom Resultatet av undersökningen är att den samhällsekonomiskt intäkt som subventionen medför inte överstiger hälften den samhällsekonomiska av kostnaden. Det anges att resultatet inte förefaller särskilt känsligt för ändringar i antaganden. Enligt utredningens uppfattning ger undersökningen stöd för antagandet att riskkapitalförsörjning periodiseringsfonder är samhällsekonogenom miskt olönsam. Det skulle kunna tänkas att periodiseringsfonder skulle utnyttjas i särskilt hög utsträckning mindre företag. Även det förhåller sig så av om vilket utredningen har svårt att bedöma påverkar detta inte resultatet - av undersökningen.

Periodiseringjønder kan yâna instrument för avvecklingen som av surven.

länken är att survavsättningar skulle kunna överföras till periodiseringsfonder och på så sätt räntebeläggas och återföras i lämplig takt. Survavsättningar kan emellertid rantebeläggas så skulle om anses önskvärt och återföras i önskad takt särskilda övergångsregler. genom Periodiseringsfonder är således inte någon förutsättning för avveckling en av survsystemet på lämpligt sätt. Sammanfattningsvis saknar såvitt utredningen kan ñnna de diskuterade argumenten till förmån för periodiseringsfonder i vart fall tillräcklig bärkmft.

Mot periodiseringsfonder talar följande argument de två första

argumenten är nämnda redan i avsnitt 1. Periodiseringsfonder gynnar kvarhållen vinst i förhållande till utdelad vinst. Denna effekt är inte önskvärd. Periodiseringsfonder är internationellt avvikande. Något liknande system i andra länder är inte Ent för utredningen. I tid med ökande en internationalisering och diskussioner inom EG harmonisering på om företagsskatteområdet krävs det starka skäl för att ett land i Sveriges position skall införa betydelsefulla element i ñretagsbeskattningen som är okända i andra länder. I avsnitt 1 har beskrivits den miljö i vilken periodiseringsfonder skulle insättas. Denna karaktäriseras av en internationellt sett låg bolags- och

kapitalskattesats, ytterligare lättnader i dubbelbeskattningen i förhållan-

de till Annell-avdrag samt förlustutiämning bakåt. Den grundläggande

3 12-0776

66 Periodiseringsfbnder och nuvärdesavskrivning SOU 199267

ñlosoñn bakom ett sådant system är att beskattningen i så liten utsträckning möjligt skall vara beteendepåverkande. Basinsmnksom ande inslag periodiseringsfonder syftar just till att påverka som som beteenden strider mot denna filosofi. I den man företagets intressenter genom periodiseringsfonder får en bild företagets resultatutveckling än den faktiska är detta en annan av oönskad effekt jfr kommentaren till argument 2 för periodiseringsfonder. Den riskkapitalförsörjning ett system med periodiseringsfonder som samhällsekonomiskt ineffektiv jfr kommenskulle medföra synes vara taren till argument 4 ñr periodiseringsfonder. I 3 § 12 mom. SIL finns regler som syftar till att motverka att arbetsinkomster i fåmansföretag omvandlas till lägre beskattade kapitalinkomster. Som framgår avsnitt 8 är reglerna ofullkomliga på av så sätt att det är avsevärt förmånligare ñr ägaren att tillgodogöra sig vinst avsättning till obeskattad reserv och avyttring av en genom en aktierna än att ta ut vinsten som lön. I frånvaro av en justering av de nämnda reglerna talar detta mot att skattesystemet skall möjliggöra avsättning till periodiseringsfonder eller andra obeskattade reserver. En generell invändning mot obeskattade reserver är att de obehörigen kan utnyttjas genom s.k. skalbolagsaflärer. Särskilt gäller detta obeskattade reserver som t.ex. periodiseringsfonder som inte är tillgångsanknutna. Ett typexempel är att en företagare som önskar dra sig tillbaka avvecklar verksamheten i sitt bolag och sedan avyttrar bolaget till en kriminell individ som tömmer bolaget på tillgångar. Köparen inte att infria skatteskulden kan betala ett högre pris som avser än seriösa spekulanter. Utredningens slutsats är att periodiseringsfonder inte bör införas. Enligt föreskrift i direktiven skall modell för periodiseringsfonder en redovisas. Detta görs i avsnitt 5.3.

5.2.2 Periodiseringsfonder och nuvärdesavskrivning

Nuvärdesavskrivning innebär att företaget om det så önskar i tället för ordinarie skattemässiga avskrivningar omedelbart får göra engångsavdrag med ett belopp motsvarar tillgångens anskaffningsvärde multiplicerat som med ett nuvärdestal. Detta tal skall i princip bestämmas så att värdet av nuvärdesavskrivningen överensstämmer med nuvärdet av de skattemässiga avskrivningama enligt nuvarande regler. URF redovisar inte någon lösning för hur nuvärdesavskrivningen skall behandlas redovisningsmässigt. Kravet på en lösning är att den resulterar i att skattemässigt värdeminskningsavdrag fär göras med anskaffningsvärdet multiplicerat med nuvärdestalet samtidigt som det bokföringsmässiga och skattemässiga restvärdet av tillgången skall bli noll. Detta resultat erhålls med följande lösning. I ákenskaperna skrivs hela avskaffningsvärdet dels planenlig avskrivning vid beräkning av, genom rörelseresultatet, dels bolçslutsdisposition avseende av genom en resterande del anskaffningsvärdet. I deklarationen återläggs skillnaden av

SOU 199267 Periodiseringsfonder och nuvârdesavskrivning 67

mellan hela anskaffningsvârdet och anskaffningsvârdet multiplicerat med nuvårdestalet. I det följande diskuterar utredningen de argument som kan tänkas åberopas ñr nuvärdesavskrivning. Utredningen förutsätter härvid att nuvärdesavskrivningen kombineras med periodiseringsfonder eftersom nuvärdesavskrivningen då blir mer kraftfull.

Genom omedelbart avdrag för ett nuvârde av avskrimingarna beräknat vid stabila priser urholkas inte värdet avskrivningama av av inflation.

Argumentet synes bärande i ett system där utgångspunkten är att avskrivningarna korrekt avspeglar tillgångarnas livslängd. Den nuvarande regeln för skattemässiga avskrivningar på inventarier, 3020-regeln, är emellertid en schablonregel som tillämpas för alla slag inventarier av oberoende deras ekonomiska livslängd. Även med hänsyn till den av att ekonomiska livslängden förkortats under år torde 3020-regeln i senare allmänhet medge ett visst hänsynstagande till inflationen. Om nuvärdestalet baseras på 3020-regeln, vilket torde vara den enda realistiska modellen, värdesâkrar nuvârdesavskrivningen således 3020-regeln och inte de korrekta avskrivningama. Nuvärdesavskrivningen medför därmed ett dubbelt hänsynstagande till inflationen. Detta synes olämpligt så länge det saknas anledning att anta att hânsynstagandet till inflationen i 3020regeln skulle vara otillräckligt. I detta sammanhang bör också erinras om att det Söderstens av granskning av nuvärdestalet framgår att detta med nödvändighet måste baseras på relativt godtyckliga antaganden om diskonteringsrântan. Härvid måste två strategiska val göras. Det gäller dels företagets alternativa finansiering av marginella investeringar, dels vilken riskpremie som skall tillämpas. Beroende det enskilda företagets finanav sieringsförhållanden och risksituation uppkommer eller mindre stora mer avvikelser i förhållande till de reguljära avskrivningsreglerna. Härutöver kan variationer i ñntelâget påverka valet av avskrivningsmetod på ett svåröverskådligt sätt.

Nuvâniesavskrivning ger ett likviditemillskott i anslutning till investeringen. I sin undersökning godtar Södersten påståendet oreserverat endast i ett kortsiktigt perspektiv. I ett längre perspektiv han att påståendet är menar giltigt endast under vissa antaganden om investeringarnas tillväxt. Huruvida ett eventuellt likviditetstillskott innehåller subvention eller en kommer att bero av nuvärdestalets förhållande till den förväntade räntan. Beträffande fallet subvention föreligger tyder Fölsters att en undersökning på att den är samhällsekonomisk ineffektiv. Om en subvention inte föreligger är det oklart på vilket sätt likviditetstillskottet skulle öka investeringarna.

68 Periodiseringsfonder och nuvärdesavskrivning SOU 199267

Nuvärdesavskrivningarna minskar risken för att ett företag inte kan utnyttja avskrivningama pá en viss investering. Ett argument år att ett företag inte kan utnyttja avskrivningama under beskattningsâret i den mån avskrivningama medför förlust. Detta argument är inte giltigt i ett system med explicit förlustutjämning bakåt jfr kommentaren till argument 1 i avsnitt 5 .2. 1. Ett annat argument är att ett företag med hänsyn till sin utdelningspolitik kan prioritera utdelningar före överavskrivningar, dvs. avstå från överavskrivningar för att få fram beskattade vinstmedel som kan delas ut. Planenliga avskrivningar berörs inte eftersom de måste göras enligt bokföringslagen. Det senare argumentet synes giltigt i den mån företaget kan göra nuvårdesavskrivningen mot inkomster under beskattningsåret. Företaget garderar sig då mot att inte kunna göra överavskrivningar kommande beskattningsår. Typiskt sett torde dock argumentet ta sikte på så stora investeringar att periodiseringsfonder behöver utnyttjas. Härvid gäller att företaget synes lika väl kunna göra reserveringar för utdelningarna med beskattade medel reserveringar för nuvârdesavskrivning genom som periodiseringsfonder jfr kommentaren till argument 3 i avsnitt 5.2.1. Sammantaget synes argumenten för nuvärdesavskrivning svaga. Mot nuvândesavskrivning talar följande argument. Ett system med periodiseringsfonder och nuvärdesavskrivning är ännu mer internationellt avvikande än ett system med enbart periodiseringsfonder. Nuvärdesavskrivning innebär i princip att avskrivningarna i räkenskaoch deklarationen är olika, vilket strider mot principen att grunda perna beskattningen på bokföringen. Som framgår av Söderstens undersökning är det oklart efter vilka grunder nuvärdestalet skall beräknas. Härtill kommer att oavsett hur beräkningen sker kommer talet att vara korrekt utifrån sina förutsättningar endast i det fallet att de antaganden om ränteläge och inflation som gjorts överensstämmer med verkligheten. Det ligger i sakens natur att sådan överensstämmelse endast sällan kommer att föreligga. Utredningens slutsats är att periodiseringsfonder kombinerade med nuvärdesavskrivning är ett sämre alternativ än enbart periodiseringsfonder och att således inte heller ett sådant system bör införas.

5.3 En modell för periodiseringsfonder

Utredningen har i avsnitt 5.2 rekommenderat att periodiseringsfonder inte införs. Enligt direktiven skall utredningen oberoende av om utred- ningen föreslår att periodiseringsfonder införs eller presentera en modell för periodiseringsfonder. Detta görs i det föreliggande avsnittet. Modellen bör omfatta alla skattesubjekt som bedriver näringsverksamhet, således t.ex. såväl aktiebolag som fysiska personer inkl. delägare i handelsbolag.

SOU 199267 Periodiseringjønder och nuvärdesavskrivning 69

I den upphävda lagen 1979609 om allmän investeringsfond och annan tidigare fondlagstiñning grundades avsättningama på ett justerat årsresultat. Den större stabiliteten i denna bas i förhållande till den taxerade inkomsten före fondavsättning var av värde särskilt med tanke på kontoinsättningama i Riksbanken. Den senare basen är emellertid mer adekvat för en skattereservering. Eftersom enligt utredningens förslag i det följande kontoinsättning inte krävs för avdrag ñr avsättning till periodiseringsfond synes tillräckliga skäl mot att använda denna bas inte föreligga. När det gäller dimensioneringen av fonden anser utredningen att det kan vara lämpligt att tillåta en högsta total avsättning hos ett företag på ca två årsinkomster. Avsättningsreglema bör vidare utformas så att det totala avsättningsutrymmet för ett företag blir så stabilt som möjligt. Detta talar för en relativt sett låg avsättningssats och lång maximitid hellre än en hög avsâttningssats och kort maximitid. Utredningen har stannat för att avsättning bör få ske med högst 30 % av inkomsten före avdrag för avsättningen och att obligatorisk återföring skall ske det sjätte beskattningsåret efter avsättningsåret. Önskemålet stabilt avsättningsutrymme motiverar vidare om ett att återfört belopp får ingå i basen för ny avsättning. Fråga uppkommer om belopp som återföra till beskattning enligt lagen 1990655 om återföring av obeskattade uppskovsbelopp reserver - och enligt den av utredningen föreslagna lagen om upphävande lagen av 1990654 om skatteutjämningsreserv bör ingå i avsättningsbasen eller ej. Utredningen anser att lösningen att låta dessa belopp ingå i avsättningsbasen medför en godtycklig förändring av tidsproñlen för återföring av uppskovsbelopp och försvårar konstruktionen av en lämplig tidspmñl för återföring av survavsätmingar. Beloppen bör således inte ingå i basen. Varje avsättning bör bilda en särskild fond. Detta gör det enkelt att hålla reda på när obligatorisk återföring skall ske. Ett företag kan således enligt modellen ha högst sex fonder vid en viss tidpunkt. I fråga om företag som upprättar årsbokslut bör avsätmingen göras i

räkenskapema. Ett sådant krav är naturligt med hänsyn till att periodise-

ringsfonder avses ha en resultatreglerande effekt. I periodiseringsfondemas idé ligger att den skattekredit som en fondavsättning medför skall räntebeläggas. Detta kan ske antingen implicit genom ett krav på insättning på ñntelöst konto hos t.ex. Riksbanken eller explicit genom att för varje beskatmingsår en viss andel av föreliggande fonder tas upp som intäkt vid beskattningen. Lösningarna har olika effekter vad gäller tidpunkten ñr likviditetstillskottet. Kontolösningen medför ett likviditetstillskott först när utbetalning från kontot sker i samband med att fonden tas i anspråk. Vid intäktslösningen sker likviditetstillskottet redan i och med avsättningen. Denna skillnad gör att kontolösningen bör väljas om man önskar begränsa rätten att ta fonden i anspråk till exempelvis avskrivningar på anläggningstillgångar.

70 Periodiseringsfønder och nuvärdesavshivning SOU 199267

Önskar inte någon sådan begränsning lösningarna i man synes vara stort sett likvärdiga från ekonomisk synpunkt. Från tillämpningsynpunkt synes intäktsmodellen, som i motsats till kontomodellen inte kräver särskilda administrativa arrangemang, vara att föredra. Enligt utredningens uppfattning bör periodiseringsfonder vara så lite styrande som möjligt på ñretagens beteende. Utredningen anser därför att några begränsningar i fråga om rätten att ta fonderna i anspråk inte bör uppställas. Med hänsyn till det som nyss sagts om tillämpningen bör därmed intâktslösningen väljas. Syftet med periodiseringsfonder är bl.a. att de skall bidra till riskkapitalförsörjningen. Räntebeläggningen av skattekrediten bör med hänsyn härtill i princip avvägas så att kostnaden blir densamma som kostnaden för externt riskkapital. Utredningen föreslår att skattekrediten räntebeläggs efter en räntesats som motsvarar statslåneántan ökad med fem procentenheter. Detta innebär att den särskilda intäkt som skall tas upp i deklarationen blir ett belopp motsvarande statslåneñntan+5avsättningen. Statslåneräntan bör mätas vid utgången av november året näst närmast före taxeringsåret. Periodiseringsfond bör normalt få övertas vid fusion. Fråga uppkommer om det behövs särskilda regler för att motverka att företag med periodiseringsfonder går i handel. Ett företag med underskott kan t.ex. tänkas förvärva ett företag med periodiseringsfond och kvitta underskottet motkoncembidrag från det förvärvade företaget som neutraliserar en upplösning av periodiseringsfonden. Sådan kvittning kan emellertid inte göras under det beskattningsår då förvärvet sker på grund av koncernbidragsreglernas utformning. Vidare hindrar koncembidragsspärren i de av utredningen föreslagna förlustutjämningsreglema kap. 6 att kvittning sker mot ett gammalt underskott som förts vidare till ett senare beskattningsår inom spärrtiden. Kvittning kan däremot ske mot ett underskott som uppkommer under spärrtiden. Ett företag som förväntar ett underskott under beskattningsår 2 kan således förvärva ett företag med periodiseringsfond under beskattningsår 1 för att under beskattningsår 2 kvitta underskottet mot en upplösning av fonden. De förluster som framför allt synes aktuella är under beskattningåret realiserade redan tidigare inträffade förluster men

på fastigheter och aktier som utgör anläggningstillgångar. Övriga ñr-

luster påverkar i princip beskattningen redan när de inträffar. En spärr mot sådana förfaranden skulle kunna utformas så att efter ägarslciften avdrag vägras för koncembidrag som motsvaras av upplöst periodiser-ingsfond under en period på ex. fem beskattningsår. Med hänsyn till den låga skattesats på 25 som utredningen föreslår finner emellertid utredningen sådan spärr bör kunna att en avvaras. Periodiseringsibnder bör återföras tvångsvis utom när sexårsperioden gått ut om den skattskyldige upphör att bedriva näringsverksamhet. En enskild näringsverksamhet bör dock kunna överföras till ett av den skattskyldige ägt aktiebolag utan att återföring sker. I ett sådant fall bör den skattskyldige och bolaget behandlas som en skattskyldig. Motsvarande bör gälla om verksamheten i ett handelsbolag förs över till ett aktiebolag.

SOU 199267 Periodiseringgfonder och nuvärdesavskrivning 71

Som inledningsvis nämnts anser utredningen att periodiseringsfonder inte bör införas. Skulle statsmakterna inte dela den bedömningen anser utredningen i andra hand att ett system med periodiseringsfonder bör ses som en tillfällig lösning för en mjuk övergång till ett företagsskattesystem som är i princip helt fritt från företagsekonomiskt icke motiverade reserveringar. Utredningen föreslår att i förekommande fall en tidsbegränsning utformas så att avsättningar får ske under en period på sex år och att därefter systemet fasas ut under ytterligare en sexårsperiod.

SOU 199267

6 för

Spärregler förlustutjämning

6.1 Gällande rätt

Når möjligheten till förlustutjämning infördes år 1960 ansågs det nödvändigt att i möjligaste mån förhindra missbruk. Reglerna skulle förhindra att bolag och föreningar utan andra värden än en skattemässig rått till förlustavdrag blev föremål för handel. Risken för missbruk ansågs i första hand föreligga för förluster i fåmansägda företag. Särskilda bestämmelser infördes därför begränsade möjligheten att utnyttja som förlustavdrag efter ägarskiften i sådana företag. Rätten till förlustavdrag utvidgades vid en översyn reglerna år 1983. av Samtidigt infördes en begränsning i förlustavdragsrätten för flermansågda företag, den s.k. skalbolagsregeln. Det finns ytterligare två spârregler. Den ena gäller för aktiebolag och ekonomiska föreningar som helt eller till huvudsaklig del har överlåtit sin verksamhet eller sina tillgångar till staten, kommun eller till ett statligt eller kommunalt bolag lex Kockum. Den andra spärregeln gäller för allmännyttiga bostadsföretag som t.ex. på grund att aktierna i företaget av överlåts upphör att vara ett allmännyttigt bostadsföretag. I URF fanns en ambition att ersätta de nuvarande spärreglerna med generella regler. URFs uppgift omfattade även att beakta en utredning från riksdagens revisorer med förslag om en begränsning statliga av bolags rätt till förlustavdrag Förslag l9878817. Bakgrunden var en granskning från statsñnansiell synpunkt av verkningarna av statligt stöd

för förlusttäckning till statliga bolag.

Arbetet i URF inriktades på reglerna för fåmansbolag och skalbolagsregeln. Man diskuterade olika möjligheter, bl.a. en spår-regel som knyter an till årslönekostnaden vid ågarslciñet, men kom på grund av tidsbrist inte fram till ett konkret förslag. Vid skattereformen behölls de dåvarande spârreglema med endast de justeringar som föranleddes att av tekniken för förlustutjämning förändrades. Med anledning att lagen av 196063 om förlustavdrag FAL upphävdes flyttades de nämnda spârreglerna till SIL. Vidare finns det spärregler som avser skattskyldiga försatts i som konkurs eller erhållit ackord. Dessa regler fördes över från FAL till KL i samband med skattereformen.

74 Spärreglerförförlusruyümning SOU 199267

Fåmansbolagsregeln

Ursprungligen gällde spärregeln för fåmansägda bolag endast familjeföretag. Aktierna i företaget skulle såväl när förlusten uppkom som när den utnyttjades helt eller så gott som helt ägas av samma personer. Genom lagstiftning år 1983 utvidgades denna spärregel till att gälla alla

fåmansföretag. Ägarbyten tilläts dock i större omfattning än tidigare.

Bestämmelserna, som numera återfinns i 2 § 15 mom. SIL, är tillämpliga om företaget vid antingen utgången av beskattningsåret utgångsdagen eller ingången av beskattningsåret närmast före det aktuella beskattningsåret ingångsdagen utgjort ett fåmansñretag. Rätten till förlustavdrag går förlorad om aktier med mer än hälften av röstetalet i företaget på utgångsdagen ägs av en person som inte ägde aktier med så stor del i röstetalet på ingångsdagen eller 2. om aktier med mer än hälften av röstetalet i företaget på utgångsdagen ägs av två eller flera personer som på ingångsdagen inte ägde de aktuella aktierna. Med ägare avses fysisk person som direkt eller genom förmedling av juridisk äger eller på därmed jämförligt sätt innehar aktierna. person - Vid bedömningen av ägarförhållanden skall den som är aktieägare på ingångsdagen och samtliga närstående aktieägare till denne anses som en enda aktieägare. Aktier som förvärvats av någon som såväl på ingångsdagen som vid förvärvstillfället var företagsledare i bolaget anses ha ägts av denne även på ingångsdagen.

Skalbolagsregeln Genom 1983 års lagstiftning tillkom en spärregel som syftar till att förhindra handel med flermansägda bolag utan egentlig verksamhet eller reella tillgångar skalbolag men med outnyttjade förlustavdrag. Bestämmelsen, som numera finns i 2 § 16 mom. första stycket SIL, gäller om en juridisk person direkt eller genom förmedling av dotterföretag förvärvar mer än 50 % av röstvärdet i ett skalbolag. En skalbolagsaffár skall anses föreligga om det inte är uppenbart att förvärvaren genom förvärvet får en tillgång av verkligt och särskilt värde med hänsyn till dennes rörelse eller kapitalförvaltning. Departementschefen framhöll prop. 19838463 s. 19 att tillämpningen av skalbolagsregeln bör vara restriktiv och att regeln inte tar sikte på sådana tilll då förlustbolaget faktiskt bedriver verksamhet och förvärvaren också har för avsikt att fortsätta rörelsen. Att bolaget är verksamt kan ta sig uttryck i att det finns ansüllda i bolaget eller andra tillgångar än monetära eller immateriella tillgångar. Något krav på att den verksamhet förlustbolaget utövar skall vara integrerad med den som bedrivs av förvärvaren upp-

ställs inte ir RÅ 1988 ref 48.

SOU 199267 Spärreglerfärförlusmçjâmning 75

Lex Kockum

En tredje mer speciell spärregel gäller aktiebolag eller ekonomisk - förening som helt eller till huvudsaklig del överlåtit sina tillgångar till staten eller kommun eller till ett stats- eller kommunâgt bolag. Ett sådant aktiebolag eller en sådan förening får i normalfallet inte göra avdrag för förlust som uppkommit före eller i samband med överlåtelsen 2 § 5 mom. SIL. Bestämmelsen föranleddes att staten övertog Kockum av ABs varvsrörelse, dvs. samtliga tillgångar och skulder med undantag för ett fastighetsbolag. Genom att staten tog över ansvaret för verksamhetens skulder ansågs det stötande att bolaget efter överlåtelsen skulle kunna få avdrag för förluster som uppkommit i verksamheten före överlåtelsen.

Allmännyttigt bostadsföretag

En ñärde spärregel gäller underskott son1 uppkommit i ett allmännyttigt bostadsföretag. lill följd av schablonbeskattningen är ett sådant företags förluster ofta fiktiva. Spårregeln innebär att rätten till förlustavdrag går förlorad om en överlåtelse av aktier eller andelar eller ändring i annan fråga om företaget föranleder att dess godkännande allmännyttigt som bostadsföretag skall återkallas 2 § 16 mom. andra stycket SIL.

Konkurs

I punkt 1 av anvisningarna till 26 § KL finns en spärregel innebär som att en skattskyldig som försätts i konkurs förlorar rätten till förlustavdrag för underskott som uppkommit under konkursen eller tidigare. Om konkursen läggs ner på grund av att borgenârerna fått full betalning har dock gâldenären rätt till avdrag ñr dessa underskott. Bestämmelsen motiverades med att sannolikheten är stor för att förlusten helt eller delvis bärs av annan än konkursgâldenâren prop. 196030 90. s.

Ackord Enligt punkt 2 anvisningarna till 26 § KL är rätten till underav skottsavdrag begränsad i de iäll den skattskyldige erhållit ackord utan konkurs. Avdrag medges inte för underskott i förvñrvskälla till vilken skuld som omfattas av ackordet hänför sig.

6.2 Utländsk rätt

Danmark För aktiebolag m.fl. inträder spärregel vid väsentlig ägarförändring, en dvs. om mer än 50 kapitalandelama eller rösterna vid utgången av av beskattningsåret innehas andra än vid ingången förluståret. Avdrag av av för förlustårets underskott får då inte överstiga bolagets positiva nettokapitalintâkt, dvs. det belopp varmed ánteintâkter och skattepliktiga

i

76 Spärreglerförförlustutjâmning SOU 199267

reavinster m.m. överstiger ñnteutgiñer och avdragsgilla reaförluster Spärren gäller endast underskottsavdrag som görs mot kapitalinükm.m. ter för avdrag mot överskott av rena rörelseinkomster innebär ägarñrändringen ingen begränsning. Börsnoterade bolag, kreditinstitut, ñrsäkringsñretag, m.fl. omfattas inte av spärregeln. Vidare bortses från ägarföñndringar som beror på aktieöverlåtelser mellan närstående personer.

Finland Rätten till förlustavdrag upphör om mer än hälften av aktierna eller andelarna i ett företag bytt ägare under förluståret eller därefter på annat sätt än genom arv eller testamente. Fmansministeriet kan medge dispens från denna spärregel om särskilda skäl föreligger och företaget avser att fortsätta den tidigare bedrivna verksamheten.

Norge Rätten till avdrag för underskott upphör om verksamheten läggs ner eller upphör. Det är bara underskott av den nedlagda verksamhetsgrenen som påverkas. Består en näringsverksamhet av två skilda verksamheter och läggs den ena verksamheten ned kan framtida förlustavdrag således endast åtnjutas för de underskott som uppkommit i den verksamhet som fortsättes. För underskott som uppkommit i den nedlagda verksamhetsgrenen finns i stället möjlighet till två års förlustutiämning bakåt. En annan spår-regel liknar den svenska skalbolagsregeln. Rätten till förlustavdrag faller bort om ägarförhållanden i ett bolag helt eller delvis ändras och det vid en samlad bedömning framstår som sannolikt att den huvudsakliga anledningen till förändringen var att uppnå skattemässiga ñrdelar.

Irland

Rätten till förlustutiämning framåt går förlorad vid ägarföñndring mer

än 50 96 följd av ändrad verksamhet. Reaförluster behandlas för sig och får endast föras framåt mot reavinster.

Nederländerna

Vid betydande ägarförändring mer än 70 % av aktierna följd av en total

eller nästan total nedläggning av den tidigare verksamheten minskning

med 90 % eller mer går rätten till förlustavdrag förlorad.

Storbritannien En förutsättning för såväl förlustutjämning bakåt som framåt är att företaget både förlust- och vinståret bedrev rörelse i enlighet med inkomstskattelagama eller eljest uppfyllde kraven på yrkesmässighet och vinstsyfte.

SOU 199267 Spärregler för förlustuyämning 77

Överlåtelse verksamhet av Överförs rörelse från ett bolag till ett annat går rätten till förlustutiämen ning framåt förlorad för det överlåtande bolaget. I stället överförs rätten till det bolag som förvärvar rörelsen under förutsättning att ägaridentitet

föreligger minst 75 % och att verksamheten fortsätter under en

treårsperiod omfattande ett år före och två år efter överföringen. Förlustavdraget kan dock komma att reduceras med ett belopp motsvarande skillnaden mellan relevanta tillgångars och skulders marknadsvärde och deras bokförda värde. Med relevanta avses att tillgångarna och skulderna fanns i verksamheten omedelbart före överföringen och inte överfördes till det Övertagande bolaget.

Ägarförândringar

Vid betydande ägarförändring i ett bolag får förlust som uppstått före förändringen inte kvittas mot vinster som uppkommer därefter. Inte heller får vinster uppkommit före ñrändringen tas i anspråk för kvittning som mot förluster som uppkommit efter föándringen. Kvittning tillåts inte heller för hela det räkenskapsår under vilket ägarförändringen äger rum. Räkenskapsåret delas i stället i två delar en avseende tid före och en avseende tid efter föándringen. Över- eller underskott fördelas mellan de båda delarna efter antalet dagar eller annan skälig grund. Spår-reglerna avseende betydande ägarföñndringar utlöses om det under treårsperiod sker en ägarföándring som föregås eller följs av en en betydande förändring i fråga om verksamhetens art och omfattning. Om verksamheten minskat kraftigt i omfattning och det därefter sker en ägartbrändring innan någon betydande återupplivning av verksamhet inträffar kan spärregeln också aktualiseras. En ägarföñndring anses betydande om en person direkt eller indirekt förvärvat mer än hälften av bolagets aktier eller 2. två eller flera personer var och en direkt eller indirekt förvärvat minst 5 av bolagets aktier och dessa personers sammanlagda aktieinnehav uppgår till mer än hälften av aktierna i bolaget. Man bortser från ägarföándringar som föranletts av beneñka förvärv. Likaså bortses från ändrad bolagsgruppering.inom en och samma koncern. Om det sker en âgarförändring i ett moderbolag kan detta å andra sidan anses innebära en ägarförändring även i dess dotterbolag.

Tyskland

Rätten till förlustavdrag går förlorad om ñrlustbolaget uppgår i ett annat företag genom fusion eller annan omstrukturering. Ombildning från Aktiengesellschaft till Gesellschañ mit beschränkter Haftung tillåts dock. Vidare måste företagets verksamhet vara densamma förluståret som vinståret. Rätten till förlustavdrag går normalt också förlorad vid större ägarförândringar, dvs. om mer än 75 % av aktierna bytt ägare.

78 Sparregler för förlustuyämning SOU 199267

Kanada

Vid ändrade ägarförhållanden, definierat som att någon kommer annan att kontrollera bolaget, går rätten till förlustavdrag ñr investeringsförluster och övriga kapitalförluster helt förlorad. Rätten till förlustavdrag för rörelseförluster består dock bolaget fortsätter verksamom

heten på sådant sätt att vinst rimligen kan antas uppkomma with

a reasonable expectation of proñt.

USA

Koncernregler i För bolag i som ingår i en koncern moderbolaget äger minst 80% av aktierna och rösterna ñnns valfrihet mellan att lämna en gemensam deklaration eller individuella deklarationer. Förlust uppstått ett år då som bolaget lämnat egen deklaration får inkomst ett år redovisas - om senare i gemensam deklaration endast kvittas mot förlustbolagets del den - av gemensamma inkomsten. Om ett moderbolag genomgår en ägarförändring 50 eller mer av aktierna över en tvåårsperiod begränsas underliggande koncembolags rätt till förlustavdrag. Ett dotterbolags gamla förluster får efter moderbolagets ägarförändring kvittas endast mot den del koncernens framav tida vinster som hänför ig till de koncembolag som finns kvar från tiden före ägarförändringen.

Sektion 381

Vid vissa omstruktureringar överförs rätten till förlustutiämning till det bolag som övertar verksamheten. Rätten till förlustutjämning framåt övergår således dels vid vissa fusioner och överföringar av tillgångar inom en koncern dels vid byte ett bolags identitet, företagsform eller av säte.

Sektion 382

Genomgår förlustbolaget en betydande ägarföándring går rätten till förlustavdrag helt förlorad om inte verksamheten drivs vidare i minst två år. Även verksamheten om drivs vidare begränsas dock möjligheten att utnyttja förlustavdraget jämte vissa dolda förluster built-in losses. Principen är att outnyttjade förlustavdrag och dolda förluster endast får utnyttjas mot avkastning på förlustbolagets kapital vid tiden för ägarförändringen. Med dolda förluster förstås det belopp varmed anläggningstillgångarnas bokförda värde överstiger marknadsvärdet. Den vinst som kan anses härröra från det gamla bolaget beräknas schablonmässigt som

den genomsnittliga obligationsräntan the long-term tax-exempt rate

multiplicerad med förlustbolagets värde vid ägar-eller organisationsförändringen. Vid beräkning de dolda förlusterna värdet ñrav resp. av lustbolaget anses kapitaltillskott som skett upp till två år före överlåtelsen gjorda för att undvika begränsningsregeln och beaktas därför inte. Inte heller beaktas kontanter och vissa andra likvida tillgångar.

SOU 199267 Spärregler för förlustuyâmning 79

Begränsningsregeln gäller endast under femårsperiod. Enligt en en tröskelregel skall bestämmelsen inte tillämpas om värdet av redovisade och oredovisade förluster motsvarar högst 25 % av marknadsvärdet på förlustbolagets tillgångar. En betydande ägarförändring ha inträffat om 50 % av aktierna anses bytt ägare under treårsperiod. Förändringen kan bero på aktieförvärv, en fusion eller omstrukturering. Vid beräkningen bortser man från annan alla aktieägare som äger mindre än 5 av aktierna.

Sektion 384 Spärregeln tar sikte på fall då ett förlustbolag är det förvånande bolaget.

Ett bolag eller något annat bolag i den koncern som bolaget ingår i får

inte utnyttja sina tidigare förluster till förlustavdrag mot redovisade eller dolda vinster built-in gains från ett bolag tillgångar förvärvas fusion eller vissa andra skattefritt vars genom en omstruktureringar eller 2. blir direkt eller indirekt kontrollerat av det förvärvande bolaget som 80 av aktier och rösträtt.

Sektion l72b

Förlustutiâmning bakåt tillåts inte i den mån förlusten beror på räntebetalningar föranledda att bolaget löst in aktier mot utgivande av av egna skuldebrev.

Sektion 269

I sektion 269 finns skatteflyktsklausul the tax avoidanoe purpose test.

en Om eller flera direkt eller indirekt förvärvar kontrollen över en personer ett bolag eller ett bolag direkt eller indirekt förvärvar tillgångar från ett utomstående bolag och det huvudsakliga syftet med förvärvet är att undgå federal inkomstskatt genom att förvärva rätten till avdrag får skattemyndigheten vägra godkänna avdraget.

Hannoniseringsstrâvunden inom EG De i avsnitt 3.1 nämnda förslaget till hannoniseringsdirektiv innehåller inga spår-regler. I stället anges att direktivet inte hindrar tillämpning av nationell lag eller avtal i syfte att motverka skatteundandragande eller missbruk.

6.3 överväganden och förslag

Som framgår avsnitt 6.2 är det vanligt att systemen för förlustutjämav ning i andra länder innehåller regler spärrar rätten till förlustavdrag som i olika situationer. Spärrarna kan utlösas förändring av ägandet i av en ett bolag, förändring av verksamheten eller en kombination av sådana en förändringar. Spärreglema är i allmänhet generella på så sätt att de omfattar såväl bolag med ett litet antal ägare som andra bolag.

80 Spdrreglerfärförlustuçjämning SOU 199267

De svenska spärreglema gäller i huvudsak endast för fåmansföretag. Reglerna för andra företag skalbolagsregeln, Lex Kockum och regeln för allmännyttiga bostadsföretag har begränsad räckvidd. - Enligt direktiven skall utredningen undersöka det finns skäl att om ersätta de särskilda spärreglerna ñr bl.a. fåmansföretag och skalbolag med generellt utformade regler och i så an lämna förslag till sådana regler. I det följande förs till att börja med vad ett resonemang om spärregler bör syfta till. Härefter bedöms gällande regler utifrån den utgångspunkt som detta resonemang leder fram till. Slutligen redovisas överväganden om generella spärregler och förslag till sådana regler. Reglerna bör tas in i en särskild lag avdrag för underskott om av näringsverksamhet. Den i avsnitt 6.1 nämnda utredningen från riksdagens revisorer har inte beaktats.

6.3.1 Den teoretiska utgångspunkten

Ett system för förlustutjämning bör enligt utredningens uppfattning utformas så att det i möjligaste mån blir neutralt med avseende på ägarförändringar. Detta synsätt läggs till grund för den följande diskussionen av möjliga spärregler. Diskussionen utgår från fallet att ett förlustbolag, övergår från att dotterbolag till ett aktiebolag, till vara att vara dotterbolag till ett annat aktiebolag, K. Den begränsas tills vidare till förlustutiämning framåt. Den skillnad i potentiell möjlighet ñr F att erhålla koncembidrag som ägarskiftet medför bör i princip inte påverka Fs faktiska möjlighet till förlustutjämning. Ett beaktande fullt denna princip skulle innebära ut av att möjligheten för F att kvitta underskottet mot koncembidrag från K begränsades till att avse kvittning mot endast sådana koncembidrag som F kan antas ha fått från S vid oförändrade ägarförhållanden. Det är emellertid uppenbart att sådan regel inte skulle gå att tillämpa i en praktiken. Man får i stället änka sig schablon så nära en som som möjligt ansluter till en teoretiskt korrekt lösning. Den möjlighet som synes föreligga är att schablonmässigt anta att S under en viss period spärr-perioden efter ägarskiftet skulle ha helt saknat möjlighet att lämna koncembidrag till En sådan schablon får väl anses förenlig med den diskuterade situationen. Antagandet leder till att underskottet i F inte till någon del bör får kvittas mot koncernbidrag från K under spärrperioden. Å andra sidan skulle inga restriktioner uppställas för tid efter utgången av spärrperioden. Genom koncembidrag kan inkomst direkt föras över från ett bolag till ett annat. Inkomster kan även föras över indireld, i form avkastning av på överfört kapital. Om t.ex. ett moderbolag vid ingången ett av räkenskapsår skjuter till 1 000 till ett dotterbolag medför det med - en räntesats på 10 % i båda bolagen att bolagens inkomster under -

räkenskapsåret och senare räkenskapsår så länge kapitaltillskottet

kvarstår blir 100 lägre högre än vad eljest skulle ha varit resp. som fallet.

SOU 199267 Spärregler för färlustuqämning 81

Utgångspunkten att systemet för förlustutjämning bör neutralt med vara avseende på ägarförândringar leder till att inte heller den skillnad i potentiell möjlighet ñr F att erhålla kapitaltillskott ägarskiñet som medför i princip bör få påverka Fs faktiska möjlighet till förlustutjäm-

mng. Motsvarigheten i fråga om kapitaltillskott till det schablonmâssiga antagandet för koncembidrag är ett antagande att S inte skulle ha om gjort något kapitaltillskott under spärrperioden. Detta leder till att underskottet i F inte bör få kvittas mot, för varje beskattningsår under spärrperioden, en schablonmässigt beräknad marknadsmässig avkastning på ackumulerade kapitaltillskott från K. Begreppet marlcnadsränta âr oprecist eftersom riskinnehållet i olika placeringar varierar. I 3 § 12 sista stycket SIL finns regel mom. en som innebär att statslåneräntan ökad med procentenhet skall en anses som marlcnadsränta för bl.a. konvertibla skuldebrev och vinstandelsbevis. I betänkandet Neutral ñretagsbeskatming tas denna räntesats som utgångspunkt för förslaget om räntefördelning. Utredningen att anser räntesatsen lämpar sig även ñr det nu aktuella ändamålet. Effekten av en spärr avseende kapitaltillskott kan belysas genom följande exempel. Antag att ett bolag överväger att göra finansiell en placering på 1000 företaget kan t.ex. ha 1000 i kassan efter avyttring av någon tillgång eller ompröva en redan föreliggande finansiell placering med en årlig avkastning på 100. Om företaget förvärvar ett annat bolag med underskott på 500 och gör placeringen genom detta blir effekten i frånvaro av en spärr avseende kapitaltillskott att avkastningen på placeringen ekonomiskt sett inte träffas skatt under fem år. I den av nämnda kalkylsituationen får således spärr avseende kapitaltillskott en stor betydelse. Är kalkylräntan i det tillskottsgivande bolaget högre än i det mottagande bolaget, t.ex. på grund att det förra bolaget lånar medlen av upp mot högre ränta än vad medlen avkastar hos det bolaget, senare försämras utbytet av transaktionen och kan i vissa fall bli negativt. De fall i vilka den förstnämnda kalkylsituationen föreligger motiverar emellertid en spärr av det aktuella slaget. En spärr avseende kapitaltillskott bör emellertid innehålla dispensmöjlighet. en I utländska system ñr förlustutjämning förekommer det att en omläggning av verksamheten i ett förlustbolag i samband med ett âgarskifte tillmäts betydelse. Antag att K avvecklar den tidigare verksamheten i F och i stället med oförändrat kapital i F tillför - - F en ny verksamhet som genererar vinst mot vilken underskottet kan kvittas. Vad innebär önskemålet om neutralitet med avseende på ägarförändringar i ett sådant fall Enligt utredningens uppfattning vore det godtyckligt att anta att verksamheten skulle ha bedrivits i oförändrad form vid oförändrade

ägarförhållanden. Snarare bör man utgå från att vade ägare försöker

förränta kapitalet på bästa möjliga sätt. Slutsatsen blir att det saknas anledning att begränsa Fs rätt till underskottsavdrag på grund av en ändring av verksamheten i F efter ägarskiñet. Denna slutsats stöds av

82 Spärregler för färlustuçjänming SOU 199267

att den motsatta lösningen skulle skapa ett incitament för upprätthållande stagnerande verksamheter, vilket är olämpligt från ekonomisk av synpunkt.

6.3.2 Bedömning av gällande regler

Gällande rätt innehåller dels särskilda spärregler för fåmansföretag fäabreglema, dels regel för aktiebolag som inte är fåmansföretag en skalbolagsregeln. Vidare finns det ett par regler av mer begränsad räckvidd utredningen återkommer till i avsnitten 6.3.8 och 6.3.9. som Fåabreglerna gäller såvitt avser aktiebolag för bolag som utgör - fåmansföretag antingen vid utgången beskattningsåret utgångsdagen av eller vid ingången av det närmast föregående beskattningsåret ingångsdagen. De är tillämpliga i två fall. Det fallet föreligger när aktier med mer än hälften av röstetalet i ena bolaget på utgångsdagen ägs på ingångsdagen inte ägde av en person som aktier med så stor andel i röstetalet. Situationen kan Lex. vara den att på ingångsdagen ägde 50 av 100 aktier med lika rösträtt, en person, som

under beskattningsåret eller det närmast föregående beskattningsåret har

förvärvat ytterligare en aktie. Det andra fallet föreligger när aktier med mer än hälften av röstetalet i bolaget på utgångsdagen ägs två eller flera personer som inte ägde av dessa aktier på ingångsdagen. Detta fall avser situationen att aktier med mer än hälften av röstetalet har bytt ägare. Med ägande aktier jämställs innehav förmedling av juridisk av genom person. Skalbolagsregeln är tillämplig om aktier i ett bolag förvärvas av ett företag direkt eller förmedling av dotterföretag i sådan - genom omfattning att förvärvaren erhåller mer än hälften av röstetalet i bolaget. En ytterligare förutsättning för att regeln skall vara tillämplig är att det inte är uppenbart att förvärvaren genom förvärvet får en tillgång av verkligt och särskilt värde med hänsyn till sin rörelse eller kapitalförvalt-

nrng. Konsekvensen att fåabreglema eller skalbolagsregeln är tillämpliga av är att bolaget förlorar rätten till avdrag för underskott från föregående beskattningsår. Såväl fåabreglerna skalbolagsregeln strider mot utgångspunkten att som systemet för förlustutjämning bör vara neutralt med avseende på âgarförändringar. Fåabreglema gör det på grund av att konsekvensen av att reglerna är tillämpliga att avdraget för underskott går helt förlorat är alltför långtgående. Skalbolagsregeln är ipraktiken tillämplig endast tillgångsmassan i bolaget består av finansiella tillgångar. Är regeln om tillämplig gäller detsamma för fåabreglema. I den mån regeln inte som är tillämplig systemet för förlustutjämning olämpliga incitament till ger ägarskiften. Fåabreglema kan även kritiseras från utgångspunkten att den genom 1990 års skattereform införda tekniken med rullning framåt i förvärvskällan av underskott har skapat vissa möjligheter till kringgående av reglerna.

SOU 199267 Spärreglerfärförlusmtjâmning 83

6.3.3 Generella regler

I föregående avsnitt konstaterades att såväl fåabreglema skalsom bolagsregeln strider mot principen att systemet för förlustutiämning bör vara neutralt med avseende på ägarförändringar. Härtill kommer att man enligt utredningens uppfattning om möjligt bör undvika särregler för fâmansföretag. Slutsatsen är att fåabreglema och skalbolagsregeln bör avskaffas och ersättas av generella spärregler som baseras på den nämnda principen. I det följande inventeras först de situationer då spärregler aktualiseras. Därefter lämnas förslag till sådana regler. För att framställningen skall förenklas inriktas den på aktiebolag ytterst ägs fysiska som av personer. Vad som sägs gäller emellertid även, i fråga om aktiebolag ekonomisk förening, bankaktiebolag, sparbank och försäkringsbolag och i fråga om fysisk person dödsbo, stiftelse, ideell förening och handelsbolag i vilket ett subjekt de nämnda slagen är delägare. Även i övrigt är framställav ningen principiellt hållen. Innebörden i detalj förslagen framgår av av förslaget till lag om avdrag för underskott näringsverksamhet och av författningskommentaren.

6.3.4 Spärrsituationema

I det följande används orden förlustbolag och vinstbolag. Med förlunbolag avses ett aktiebolag som har rätt till avdrag för underskott från närmast föregående beskattningsår, med vinstbolag ett aktiebolag med skattemässiga inkomster under ett eller flera av de tre närmast föregående beskattningsåren. De situationer som aktualiserar spärregler karaktäriseras att antingen av förlustbolagetvinstbolaget kommer under ett nytt bestämmande inflytande eller förlustbolagetvinstbolaget eller moderbolag till bolaget får ett bestämmande inflytande över ett annat aktiebolag. Ett företag bör anses ha ett bestämmande inflytande över ett annat företag det om senare företaget är dotterföretag till det förra. Frågan fysisk har om en person bestämmande inflytande över ett företag bör bedömas utifrån vad som hade gällt om personen hade varit ett aktiebolag. Relationen bestämmande inflytande över kan innefatta flera led. Om t.ex. A har bestämmande inflytande över B som har bestämmande inflytande över så har A bestämmande inflytande över C. Spärrsituationerna är följande.

S1. Ett aktiebolag det rtyu moderbolaget får bestämmande inflytande

över a. ett ñrlustbolag eller ett vinstbolag. S2. En fysisk person får -i annat fall än i S1 bestämsom avses mande inflytande över a. ett förlustbolag eller ett vinstbolag.

84 Spärreglerfärförlustuçjâmning SOU 199267

S3. En grupp fysiska personer får i annat fall än som avses i S1 - bestämmande inflytande över a. ett förlustbolag eller ett vinstbolag. S4. a. Ett förlustbolag eller moderbolag till ett sådant bolag eller ett vinstbolag eller moderbolag till ett sådant bolag får bestämmande

inflytande över ett annat aktiebolag det nya dotterbolaget.

Relationen mellan S1 och S2 är sådan att om en fysisk person har bestämmande inflytande över ett aktiebolag som får ett bestämmande inflytande över ett förlustbolag eller vinstbolag så föreligger S1 men inte S2. Motsvarande gäller om relationen mellan S1 och S3. S3 syftar till att samma konsekvenser som inträffar när en fysisk person får det bestämmande inflytandet över ett förlustbolag eller ett vinstbolag skall inträffa när en grupp fysiska personer som âr av så begränsad omfattning att personerna har möjlighet att samverka får ett sådant inflytande. Enligt utredningen uppfattning uppnås detta syfte i rimlig grad om S3 grundas på att fysiska personer under en period som omfattar fem beskattningsår för det aktuella bolaget dels var och en förvärvat aktier i bolaget med minst 5 % av röstetalet, dels sammanlagt förvärvat aktier med mer än hälften av röstetalet. Med denna utformning kommer S3 i praktiken att omfatta endast aktiebolag som är eller övergår till att bli fåmansföretag. Principiellt sett är dock S3 fristående från begreppet fåmansföretag. En händelse som medför att en spârrsituation inträder benämns i det följande strukturändring.

6.3.5 Spärrarna

I detta avsnitt föreslås spärregler för de olika spärrsituationerna.

S1a. En aktiebolag det nya moderbolaget får bestämmande inflytande

över ett färlunbolag S1a är i princip det typfall som bildade utgångspunkt för diskussionen i avsnitt 6.3.1. I enlighet med den nämnda diskussionen finns det skäl för spärrar avseende koncembidrag och kapitaitillskott för S1a.

Køncembidmgsspän för S1a Bestämmelser om koncembidrag finns i 2 § 3 mom. SIL. Enligt dessa bestämmelser kan såvitt nu är aktuellt ett koncembidrag som lämnas - från ett moderbolag till ett dotterbolag eller från ett dotterbolag till ett annat dotterbolag vara avdragsgillt för givaren och skattepliktigt för mottagaren ha verkan vid beskattningen. Dotterbolag används här i den aktiebolagsrättsliga meningen, i vilken t.ex. ett dotterdotterbolag till ett mormorsbolag i motsats till vad som är fallet enligt termi- nologin i 2 § 3 mom. SIL utgör dotterbolag till detta. En av förutsätt- ningarna för att ett koncembidrag skall ha verkan vid beskattningen är

SOU 199267 Spårregler för förlustuçjâmning 85

att ägandet i varje led mellan det aktuella dotterbolaget de aktuella dotterbolagen och moderbolaget avsett mer än 90 % av aktierna. En annan förutsättning är att detta krav på ägande av dotterbolaget dotterbolagen varit uppfyllt under hela beskattningsårvet för både givare och mottagare. På grund av den sistnämnda förutsättningen kan inte koncembidrag ges till förlustbolaget med verkan vid beskattningen under det beskattningsår för detta då struktuñndringen skedde. Någon koncembidragsspärr för detta beskattningsår behövs därför inte. För senare beskattningsår föreslår utredningen att under en spärrtid avdrag för underskott som härrör från beskattningsåret närmast före det beskattningsår då strukturändringen skedde gammalt underskott skall medges endast i den mån bolagets inkomst före avdrag för gammalt

underskott överstiger erhållet koncembidrag. I den mån avdrag för

underskott inte medges på grund av denna regel bör avdraget få göras

det närmast följande beskattningsåret i den mån regeln inte är tillämplig

även då. Spärrtiden kan lämpligen sträcka sig t.o.m. det femte beskattningsåret efter det beskattningsår då strukturändringen skedde. Efter utgången av spärrtiden föreligger inget hinder mot att kvitta erhållet koncembidrag mot gammalt underskott.

Kapitaltillskoztsspärrfär S1a Det nya moderbolaget kan skjuta till kapital till förlustbolaget vid en nyemission eller genom aktieägar-tillskott. Tillskott av kapital kan även ske genom att det nya moderbolaget avyttrar tillgångar eller tjänster till förlustbolaget för underpris eller förvärvar tillgångar eller tjänster från förlustbolaget till överpris. Utredningen föreslår att under den nyssnämnda spärrtiden avdrag för gammalt underskott skall medges endast i den mån bolagets inkomst före

avdrag för gammalt underskott överstiger ett belopp motsvarande

statslåneräntan ökad med en procentenhet och multiplicerad med summan av kapitaltillskott från det nya moderbolaget. Statslåneräntan bör avläsas vid utgången av november året näst närmast före taxeringsåret. I övriga hänseenden överensstämmer kapitaltillskottsspärren med koncernbidragsspärren. Kapitaltillskottsspärren medför att avkastning på kapitaltillskott behandlas likvärdigt med koncernbidrag. spärren ställer större krav på skattemyndigheterna än koncembidragsspärren eftersom den i princip medför att prissättningen vid transaktioner mellan bolag i spärrställning bör kontrolleras. spärren blir således en faktor som får tas med i bedömningen vid urval av revisionsobjekt. Enligt utredningens uppfattning utgör emellertid kapitaltillskottsspärren ett nödvändigt komplement till koncernbidragsspärren. Vid omstruktureringar inom näringslivet kan det tänkas förekomma att ett livskraftigt bolag förvärvar ett stagnerande bolag med förluster och därefter gör investeringar i detta. I de fall ett sådant förfarande framstår som motiverat av andra skäl än skatteskäl bör undantag kunna göras från

l

% 86 Spärreglerförförlusmtiânming sou 199257

kapitaltillskottsspärren genom ett dispensförñrrande. Beslut i fråga om undantag bör fattas av skattemyndigheten.

S2a och S3a. En jysisk person eller en grupp jysrlska får personer bestämmande inflytande över ett förlunbolag

I dessa fall medför strukturföándringen inte någon möjlighet till koncernbidrag. En koncembidragsspärr är därför inte aktuell här. Behovet av en kapitaltillskotmspârr är detsamma i Sla. Denna kan som utformas på samma sätt som kapitaltillskottsspärren ñr Sla. Dispensmöjligheten bör omfatta även dessa fall.

S4a. Ett färlustbolag eller moderbolag till ett sådant bolag får bestämmande inflytande över ett annat aktiebolag det nya dotterbolaget

Ett förlustbolag eller dess moderbolag kan förvärva aktierna i ett bolag

som har tillgångar med betydande övervärden. Den vinst uppkomsom mer vid en avyttring av tillgångarna kan kvittas mot underskottet i förlustbolaget genom att det dotterbolaget lämnar koncembidrag till nya förlustbolaget. En koncembidmgsspärr behövs därför. Denna kan utformas på samma sätt som koncernbidragsspärren för Sla. Om vederlaget vid förlustbolagets förvärv aktierna består tillav av gångar i förlustbolaget medför förvärvet i princip inte att förlustbolaget kan tillföras kapital från det nya dotterbolaget till belopp överstiger som det utgivna vederlaget. Någon kapitaltillskotwspârr därför inte synes behövas för detta fall. Utgörs vederlaget av nyemitterade aktier i förlustbolaget kan däremot nytt kapital tillföras förlustbolaget. Antag att ett förlustbolag ex. förvärvar aktierna i ett bolag med nettotillgångar på 100 mot vederlag av nyemitterade aktier. De 100 delas eller skiftas ut till förlustbolaget. Effekten är densamma som om förlustbolaget erhållit ett kapitaltillskott på 100. För detta fall behövs därför en spärr som tar sikte på utdelning och utskiftning från det nya dotterbolaget. Spärren kan i princip utformas på samma sätt som kapitaltillskottsspärren för Sla.

Samtliga b-jizll I avsnitt 3.2 har föreslagits att avdrag för underskott förlustutjämgenom ning bakåt inte skall medges i den mån underskottet lämnat motsvaras av koncernbidrag. Med hänsyn härtill aktualiseras inte någon särskild koncembidragsregel i b-fallen. Vad gäller motsvarigheter till kapitaltillskottsspärren och spärren avseende utdelning och utskiftning kan följande synpunkter anläggas. Generellt förhåller det sig så att låneñnansiering tillgångar med låg av direktavkastning det kan röra sig om Lex. fastigheter eller aktier i - princip medför att ett underskott uppkommer underskottet balanseras typiskt sett av värdetillväxt på tillgångarna. Ett vinstbolag kan således i princip alltid skapa ett underskott som kan dras av från tidigare inkomst genom att med låneñnansiering förvärva lågavkastande tillgångar.

SOU 199267 Spåneglerförförlusruçjâmning 87

På motsvarande sätt kan ett underskott skapas i ett koncembolag med lågavkastande tillgångar som är finansierade med eget kapital genom att kapital förs över till ett annat bolag i koncernen genom utdelninglutskiftning eller kapitaltillskott kapitalavtappning. På så sätt kan förhindras att en tidigare inkomst går förlorad för förlustutjämning bakåt för koncernen på grund av tidsgränsen. Detta kan ske såväl i en sedan tidigare etablerad koncern som i en koncern som skapats genom en strukturändring. Enligt utredningens uppfattning skulle emellertid en generell spärr riktad mot anskaffning av låneñnansierade tillgångar med låg direktavkastning i vart fall för närvarande föra alltför långt bl.a. på grund av svårigheterna att identifiera missbruksfallen. Vad gäller kapitalavtappning efter en strukturändring fångas Bullen att ett förlustbolag får bestämmande inflytande över ett vinstbolag och att ett vinstbolag får bestämmande inflytande över ett ñrlustbolag in av utdel-

nings-utslciftningsspärren för S4a resp. kapitaltillskottsspärren ñr Sla.

Ytterligare två fall bör emellertid beaktas, nämligen att ett bolag med förväntad förlust får bestämmande inflytande över ett vinstbolag och ett vinstbolag får bestämmande inflytande över ett bolag med förväntad förlust. Avdrag för värdeminskning av maskiner och andra inventarier får enligt huvudregeln göras med 30 av det skattemässiga restvärdet. I fråga om ett inventarium som anskaffats under beskattningsåret är således det högsta tillåtna avdraget 30 % av anskaffningskostnaden. Detta avdrag kan överstiga den verkliga värdeminslcningen. Skillnaden brukar betecknas överavskrivning. En överavskrivning kan medföra en ñrlust. Om förlustutjämning bakåt införs kan en sådan förlust kvittas mot tidigare vinster inom utjämningsperioden. Normalt är detta en önskad effekt. Utan någon motverkande regel blir det emellertid möjligt för en fysisk eller juridisk person som avser att påbörja en verksamhet som kräver en betydande investering i inventarier att utnyttja kvittningsmöjligheten genom att förvärva ett vinstbolag och göra investeringen genom detta. I ett sådant fall skulle systemet för förlustutjämning premiera överlåtelsen av vinstbolaget.

På grund av det anförda bör avdrag Br underskott som uppkommit

under det beskattningsår då en strukturändring skedde eller senare inte medges mot inkomst före det beskattningsår då strukturändringen skedde.

6.3.6 Företagsledanegeln

Enligt fåabreglema utlöser inte aktieförvårv av en person som var företagsledare i bolaget spärregeln för fåmansbolag. Utredningens förslag i det föregående medför att en strukturändring avseende ett förlustbolag i form av förvärv av fysisk person endast utlöser en kapitaltillskottsspärr. Fåabreglerna innebär att rätten till törlustavdrag helt förloras. Med hänsyn härtill anser utredningen att någon motsvarighet till företagsledarregeln inte behövs i det föreslagna systemet.

88 Spärregler för förlustuqâmning SOU 199267

6.3.7 Fusion

Fusion enligt 14 kap. 8 § ABL innebär att ett helägt dotterbolag det

överlåtande bolaget går upp i moderbolaget det Övertagande bolaget. Vid sådan fusion har enligt 2 § 4 mom. åttonde stycket SIL det övertagande företaget samma rätt till avdrag för underskott det överlåtansom de företaget skulle ha haft fusionen inte ägt Om det Övertagande om rum. företaget var ett fåmansföretag vid utgången beskattningsåret eller det av överlåtande företaget ett sådant företag vid ingången det närmast av föregående beskattningsåret krävs dock att det Övertagande företaget ägde mer än 90 % av aktierna i det överlåtande företaget vid den sistnämnda tidpunkten. Reglerna gäller även vid motsvarande fusioner enligt vissa andra associationsrättsliga lagar. I dessa an omfattas även fusioner genom absorbtion och kombination. Vid fusion mellan ekonomiska föreningar krävs att båda föreningarna är kooperativa enligt 2 § att anse som 8 mom. SIL. Den nuvarande principen kan sägas att fusion inte skall vara en påverka möjligheten till förlustutjämning. Denna princip bör gälla även i fortsättningen. Helt kan den dock inte upprätthållas. Den förlustutjämning som spärreglema avseende koncernbidrag och kapitaltillskott riktar sig mot sker nämligen implicit efter fusion på grund att då endast en av ett resultat och en fönnögenhetsmassa föreligger. Förelåg för något av de deltagande företagen en begränsning i rätten att utnyttja ett gammalt underskott måste därför rätten att utnyttja det underskottet skjutas till upp dess spärren skulle ha släppt vid oförändrade ñrhállanden. Annars skulle spärreglema kunna kringgås genom fusion. En spärr på grund av struktuándring mot förlustutiämning bakåt hos

det överlåtande företaget bör föras över på det Övertagande företaget.

Den bör naturligen avse endast tidigare inkomst hos det överlåtande företaget. Anledning att frångå kravet vid fusion mellan ekonomiska föreningar att båda föreningarna skall vara kooperativa föreligger inte.

6.3.8 Allmännyttiga bostadsföretag

Enligt 2 § 16 mom. andra stycket SIL gäller följande. Föranleder en överlåtelse av aktier eller andelar i ett allmännyttigt bostadsföretag eller annan ändring i fråga om företaget att godkännandet allmännyttigt som bostadsföretag skall återkallas går företaget miste rätten till avdrag om för tidigare underskott. Regeln har sin grund i att underskott hos sådana företag ofta är fiktiva på grund av schablonbeskattningen. Anledning att avskaffa denna särskilda regel föreligger inte så länge schablonbeskattningen av allmännyttiga bostadsföretag består. betänkandet SOU 19928 Fastighetstaxering m.m. Bostadsrätter föreslås att schablon- beskattningen avskaffas]

SOU 199267 Spärreglerförfärlustuçjâmning 89

6.3.9 Lex Kockum

Enligt 2 § 5 mom. SIL gäller följande. Har ett aktiebolag eller en ekonomisk förening helt eller till huvudsaklig del överlåtit sin verksamhet eller sina tillgångar till bl.a. staten eller kommun får underskott som uppkommit före eller i samband med överlåtelsen inte avräknas mot inkomst som tillfallit företaget efter överlåtelsen. Bestämmelsen syftar till att ett företag inte skall ha rätt till avdrag för underskott som motsvaras av skulder som övertagits av staten m.fl. Det är Br utredningen oklart vilken praktisk betydelse bestämmelsen numera har. Utredningen har emellertid inte stöd för att föreslå att den avskafias. Enligt gällande rätt synes bestämmelsen avse såväl avräkning inom ett beskattuingsår som avdrag för underskott. Genom att bestämmelserna om avdrag för underskott samlas i en särskild lag krävs en bestämmelse i denna som komplement till 2 § 5 mom SIL.

6.3.10 Konkurs och ackord

I anvisningarna till 26 § KL finns spärregler avseende konkurs och ackord. Dessa regler bör i princip gälla även i fortsättningen och då avse även förlustutiämning bakåt. Regeln avseende ackord synes emellertid onödigt långtgående. Enligt regeln medges skattskyldig som erhållit ackord inte avdrag för underskott i förvärvskälla till vilken skuld som omfattas av ackordet hänför sig. Enligt utredningens uppfattning bör bortfallet av avdragsrätten begränsas till att avse ett belopp motsvarande de skulder som fallit bort genom ackordet.

SOU 199267

7 Kvittning av underskott av aktiv näringsverksamhet mot inkomst av tjänst

7.1 Gällande rätt m.m.

Nuvarande regler om förlustutjämninag infördes skatterelbrmen år genom 1990 väsentligen i enlighet med Inkomstskatteutredningens RINK förslag i betänkandet SOU 198933 Reformerad inkomstbeskatming. Enligt de nya reglerna 26 § KL dras underskott i förvärvskâlla en av vid beräkningen av inkomsten av samma förvärvskâlla närmast följande år. Visar förvärvskällan underskott under flera beskattningsår ackumuleras underskotten. Reglerna innebär alltså en fullständig kvittning mot såväl inkomstskatt som socialavgifter inom förvärvskâlla utan - en tidsbegränsning. Däremot accepteras med ett undantag inte kvittning mellan skilda förvärvskâllor. Undantaget, som inte fanns med i RlNKzs förslag, gäller underskott av aktiv näringsverksamhet avseende litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet 33 § 3 mom. KL. Underskott sådan verksamhet av får dras av från intäkt av tjänst. Ett villkor är att intäkter någon av betydelse från verksamheten redovisats under beskattningsåret eller något av de tre närmast föregående beskattningsåren. Kvittningsråtten gäller endast det aktuella beskattningsårets underskott, alltså inte underskott från tidigare beskattningsår. Den skattskyldige har frihet att välja mellan huvudregeln och undantagsregeln. Inget hindrar att han växlar mellan reglerna. Någon begränsning av det skattemåssiga värdet kvittning av enligt undantagsregeln görs inte. Uttaget arbetsgivaravgifter påverkas av dock inte av att kvittningsmöjligheten utnyttjas. Den pensionsgrundande inkomsten påverkas inte heller. Avslutas verksamheten i en förvärvskâlla i inkomstslaget näringsverksamhet får det ackumulerade underskottet minskat i förekommande fall med bl.a. utnyttjad kvittning enligt 33 § 3 mom. KL dras - av som reaförlust 3 § 13 mom. SIL, dvs. 70 % av underskottet får dras av från

intäkt av kapital 3 § 2 SIL. Avdragsrâtten kvoterat slutavdrag

mom. inträder med ett års förskjutning. Avdraget får fördelas på tre år. Avdragsrätten gäller inte för underskott självständigt bedriven av näringsverksamhet utomlands eller vid överlåtelse andel i handelsav bolag. I det senare fallet görs i stället en reavinstberäkning enligt särskilda regler 28 § SIL. Underskott av kapital ger rätt till skattereduktion 3 § 14 SIL. mom. skattereduktion medges fr.o.m. 1994 års taxering med 25 den del av

92 Kvitming av underskott av SOU 199267

av underskottet som inte överstiger 100 000 kr. och med 18 av överskjutande belopp 2 § 4 mom. UBL. Genom det kvoterade slutavdraget och skattereduktionen för underskott av kapital uppnås en begränsad indirekt kvittning mot skatten på bl.a. Ijänsteinkomster. Som framgått har reglerna om indelning i förvärvskällor inkl. begreppen aktiv och passiv verksamhet betydelse. - Enligt nuvarande regler 18 § KL gäller följande i fråga om förvärvskällor för enskilda näringsidkare. Skilda aktiva näringsverksamheter bildar en gemensam ñrvärvskälla. Varje passiv verksamhet bildar en egen förvärvskälla. Verksamheter som har naturlig anknytning till varandra betraktas som en enda verksamhet. En verksamhet utgör aktiv verksamhet om näringsidkaren i icke oväsentlig omfattning arbetat i verksamheten. Annan verksamhet utgör passiv näringsverksamhet. älvständig näringsverksamhet i utlandet hänförs alltid till passiv näringsverksamhet. I förarbetena prop. l98990l10 s. 646 utvecklas gränsdragningen mellan aktiv och passiv näringsverksamhet. Kravet på aktivitet innebär i normalfallet att den skattskyldige skall ha ägnat syssloma i verksamheten minst tredjedel av den tid som åtgår för en vanlig anställning på en heltid. Detta krav får i vissa fall jämkas med hänsyn till omständigheter- En som vid sidan om en anställning driver näringsverksamhet na. person i huvudsak baseras på hans egen arbetsinsats får således regelmässigt som anses uppfylla aktivitetskravet. Detta gäller däremot inte beträffande verksamhet med en betydande balansomslutning. I fråga om förvaltning av egna fastigheter bör således arbetsinsatsen motsvara minst en tredjedel arbetstiden i en heltidsanställning för att verksamheten skall vara att av hänföra till aktiv näringsverksamhet. I Neutral företagsbeskattning konstateras att indelningen i förvärvskällor i inkomstskattehänseende numera föranleds av ett önskemål om att förhindra att underskott av en passiv verksamhet, t.ex. passiv fastighetsförvaltning, skall kunna kvittas mot inkomst av annan verksamhet, t.ex. konsultverksamhet, att näringsidkaren kan åstadkomma en men sådan kvittning genom att förlägga verksamheterna till ett enmansaktiebolag. Indelningen i förvärvskällor framstår därför som en diskriminering av enskilt bedriven näringsverksamhet i förhållande till näringsverksamhet som bedrivs genom ett aktiebolag och föreslås avskaffad. Indelningen i aktiv och passiv näringsverksamhet behålls enligt förslagen i betänkandet med hänsyn till dess betydelse ur socialförsäkringssynpunkt men appliceras på hela näringsverksamheten. De återgivna uttalandena i prop. l98990l10 anges böra vara vägledande även fortsättningsvis. Enligt nuvarande regler 18 § KL gäller i fråga om fysisk person som är delägare i ett handelsbolag att näringsverksamheten i bolaget delas in i förvärvskällor enligt de regler som gäller för enskilt bedriven näringsverksamhet med den skillnaden att även aktiva verksamheter bildar skilda förvärvskällor om verksamheterna saknar naturlig anknytning till varandra. Inkomst från bolaget och inkomst av enskild näringsverksamhet bedrivs delägaren eller inkomst från ett annat handelsbolag som av

SOU 199267 Kvittning av underskott av 93

hänförs till skilda förvärvskällor även om verksamheterna har naturlig anknytning till varandra. I Neutral företagsbeskattning föreslås att inkomst all näringsverkav samhet beräknas gemensamt. Inkomst av näringsverksamhet från ett handelsbolag och annan inkomst näringsverksamhet skall dock beräkav nas för sig om inte andelen i bolaget utgör omsättningstillgång i enskild näringsverksamhet. En skattskyldig skall dock ha möjlighet att första gången han är skattskyldig för både inkomst av enskild näringsverksamhet och för inkomst av näringsverksamhet som bedrivs ett visst av handelsbolag välja gemensam inkomstberälcning. Den valda ordningen fär inte frångås senare beskattningsâr Om skattskyldig äger andel i ett en en handelsbolag som i sin tur äger en andel i ett annat handelsbolag skall vidare enligt förslaget inkomsterna i bolagen beräknas gemensamt för den skattskyldige. I fråga om kommanditdelägare och vanliga delägare i handelsbolag som förbehållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser i förhållande till övriga delägare i bolaget föreslås att inkomst av näringsverksamhet i bolaget alltid även för delägare är aktiebolag %knas för ig som SOU 1991100 s. 107 ff.. För sådana delägare kommer avdrag för underskott att medges först när andelen avyttras enligt reavinstreglerna.

7.2 Bakgrunden till nuvarande regler

Ett problem i det gamla skattesystemet gällde de efterhand alltmer ökande underskottsavdragen. Vid 1960 åts taxering uppgick underskottsavdragen sammanlagt till ca 400 milj. kr och motsvarade l av de sammanräknade inkomsterna. Vid 1978 års taxering uppgick underskottsavdragen till 12 miljarder kr. De motsvarade då 5 % av de sammanräknade inkomsterna. Härav belöpte 1,7 miljarder kr på vad som numera är att hänföra till näringsverksamhet. Före 1982 års skattereform gällde som huvudprincip att underskott av en förvärvskälla kunde avräknas fullt ut från den sammanrälcnade inkomsten. Eventuellt överskjutande underskott kimde utnyttjas som förlustavdrag under en sexärsperiod. Vissa begränsningar fanns. Reaförluster kunde endast kvittas mot reavinster. Kommunalt ñck underskott dras av endast mot inkomster hänförliga till kommun. samma Särskilda skatteflyktsregler infördes år 1973 ñr underskott rederi- och av luftñrrtsrörelse. I socialavgiftshänseende tilläts kvittning inte Vare sig över tiden inom en förvärvskälla eller mellan skilda förvärvskällor. Genom 1982 års skattereform prop. 198182 197 begränsades kvittningsmöjlighetema avsevärt. Bl.a. sänktes det skattemässiga värdet av underskottsavdragen generellt till ca 50 %. För flertalet inkomsttagare

med inkomster understigande en viss nivå den s.k. brytpunkten inträdde

begñnsningen automatiskt genom en sänkning marginalskatten. För av inkomsttagare med högre inkomster åstadkoms avdragsbegränsningen genom att den statliga inkomsten delades i två delar, grundbelopp och tillâggsbelopp. Vid beräkning av kommunal och statlig grundbelopp

94 Kvittning av underskott av aktiv. SOU 199267 . ..

beskattningsbar inkomst fick underskott i en förvärvskälla dras av som allmänt avdrag mot överskott i andra förvärvskällor. Eventuellt överskjutande underskott fick liksom tidigare sparas och utnyttjas som förlustavdrag under en sexårsperiod. Vid beräkning av underlag för tilläggsbelopp, som träffades av progressiv statlig skatt, medgavs kvittning framåt under en sexårsperiod i samma förvärvskälla medan kvittning inte tilläts mellan förvärvskällor. I socialavgiftshänseende medgavs ingen kvittning sig över tiden eller mellan skilda förvärvskällor. År 1989 vare var det skattemässiga värdet av ett underskottsavdrag 47 % medan högsta maxginalskattesats var 72 %. För inkomståret 1989 uppgick underskottsavdragen avseende vad som numera är att hänföra till näringsverksamhet till sammanlagt 6,1 miljarder kr, varav 3,3 miljarder kr belöpte på jordbruksfastighet och 1,6 miljarder kr på annan fastighet. RINKs förslag att endast tillåta kvittning mot framtida intäkter inom en och samma förvärvskälla bortsett från kvoterat slutavdrag men - inte tillåta kvittning mellan skilda förvärvskällor motiverades främst av önskemål om att förhindra skatteplanering. Vidare framhålls att den obegränsade kvittningsråtten inom förvärvskällan skulle underlätta seriöst nyföretagande i jämförelse med äldre regler SOU 198933 del 1 s. 184 ff.. I propositionen prop. 198990110 s. 588 modifierades förslaget något. Det ansågs nämligen motiverat att med vissa begränsningar tillåta kvittning mot tjänst av underskott av aktiv litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet. RINK beräknade att övergången till de nya kvittningsreglema för näringsverksamhet som innebär såväl en utvidgning som en begräns- ning skulle ge en positiv budgeteffekt på en miljard kr SOU 198933 del 1 s. 188.

7.3 Överväganden och förslag

Enligt direktiven skall utredningen presentera en modell för kvittning av underskott av aktiv näringsverksamhet mot inkomst av tjänst. Däremot ingår det inte i uppdraget att ta ställning till om en sådan möjlighet till kvittning bör införas eller ej. En i direktiven angiven utgångspunkt är att endast underskott av aktiv näringsverksamhet skall komma i fråga för kvittning. I direktiven framhålls vidare att syftet med en kvittningsmöjlighet bör vara att främja nyföretagande. Utredningen har därför valt att utforma en modell som bör kunna fungera som en starthjälp för verksamheter som kan tänkas utvecklas till livskraftiga företag inom industri-, handels- och tjänstesektom. Modellen utgör således inte ett generellt alternativ till huvudregeln om kvittning framåt i verksamheten. I sammanhanget kan nämnas att behovet av kvittning minskar till följd av förslaget i Neutral företagsbeskattning om fri allokering av skulder mellan näringsverksamheten och privatsfåren. Härigenom kan den skattskyldige åstadkomma att ränteutgifter blir avdragsgilla i inkomst-

SOU 199267 Kvitming av underskott av aktiv. 95

slaget kapital. Även systemet med negativ räntefördelning innebär avdragsrätt för ränteutgifter i inkomstslaget kapital. Enligt utredningens uppfattning kan det vara lämpligt att modellen omfattar kvittning under de fem första verksamhetsåren. Kvittning bör inte få ske om den skattskyldige tidigare bedrivit likartad verksamhet. Av tillämpningsskäl bör begränsningen avse endast de senaste fem åren. Vidare bör kontinuitet gälla om verksamheten övertagits från make eller annan närstående person. Det kan i rådande jordbrukspolitiska läge inte anses angeläget att samhället generellt lämnar starthjälp till nytillkommande jordbrukare i form av en rätt till kvittning av underskott mot tjänsteinkomster. Inte heller kan detta anses angeläget i fråga om skogsbrukare. Härtill kommer att en kvittning avseende underskott av jord- och skogsbruk kan antas i betydande utsträckning komma verksamheter till godo där underskottet i större eller mindre utsträckning har sin grund i levnadskostnader t.ex. fritidsjordbruk och s.k. hästgårdar. Ett stöd till sådana verksamheter verkar vidare höjande på priserna för jordbruksfastigheter vilket försvårar yrkesmässiga etableringar.

Ett underskott av hyres- eller kontorsñtstighet är oña endast lik-

viditetsmässigt eftersom underskottet typiskt sett motsvaras av en

vårdestegring på fastigheten. Det aktuella läget på fastighetsmarknaden

jävar enligt utredningens uppfattning inte riktigheten av påståendet i ett långsiktigt perspektiv. Bl.a. med hänsyn härtill bör modellen inte omfatta underskott av det nämnda slaget. Det som anförts beträffande fastigheter bör lämpligen föranleda en regel om att kvittning inte får ske om mer än hälften av kapitalet i verksamheten är hänförligt till fastighet. Undantag bör dock göras för fastighet eller fastighetsdel med tillhörande mark som vid fastighetstaxeringen är att hänföra till industribyggnad eller övrig byggnad.

Övrig byggnad är en restpost vid fastighetstaxeringen. Tll denna hänförs

byggnader som inte skall klassificeras som småhus, hyreshus, ekonomibyggnad, industribyggnad eller specialbyggnad. Till övrig byggnad räknas bl.a. vissa verkstadsbyggnader. Reglerna om kapitalunderlag i survlagstifcningen bör tjäna till ledning vid bestämmande av relationen mellan det till fastighet hänförliga

kapitalet och hela kapitalet i en verksamhet i fråga om handelsbolag bör

reglerna för fysiska personer utnyttjas. Dessa regler skall enligt utredningens förslag föras över till de lagar för enskilda näringsidkare som föreslås i Neutral företagsbeskattning. Det är viktigt att ha klart för sig att huvudregeln om kvittning framåt i verksamheten medför kvittning även mot socialavgiñer vilket kvittning mot inkomst av tjänst inte gör. Det kan därför i många fall bli svårt för en skattskyldig att ta ställning till vilken kvittningsform han bör välja. Den rätt till omprövning under fem år tillåts enligt den som nya taxeringslagen begränsar dock detta problem. Vidare föreligger enligt modellen inget hinder mot att ett underskott består underskott som av som ackumulerats under flera år kvittas mot tjänsteinkomst.

96 Kvittning av underskott av aktiv. SOU 199267

I Neutral företagsbeskattning 107 ff. föreslås att kommanditdelägare och vanliga delägare i handelsbolag som förbehållit sig ett begränsat ansvar för bolagets förbindelser i förhållande till övriga delägare skall få avdrag för underskott i bolaget först när andelen avyttras. I konsekvens med det förslaget bör modellen inte omfatta underskott i handelsbolag som belöper på sådana delägare. Rätten till avdrag ñr underskott av näringsverksamhet mot inkomst av tjänst bör tekniskt sett utformas som ett allmänt avdrag. Av denna konstruktion följer att kvittning kan ske mot såväl tjänsteinkomst som inkomst av sådan näringsverksamhet för vilken inkomstberäkning inte skall ske gemensamt med den underskottsgivande verksamheten jfr 18 § KL enligt Neutral företagsbeskattning. Vidare följer att uttaget av egenavgifter särskild löneskatt på handelsbolagsinkomster inte resp. begränsas. Härigenom föreligger en likabehandling med löntagarfallen. Utredningens modell är typiskt sett förmånligare för de skattskyldiga än de gällande reglerna ñr litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet. Bl.a. med hänsyn härtill bör modellen gälla även för skattskyldiga som bedriver sådan verksamhet under de fem första verksamhetsåren. För senare beskattningsår bör de nuvarande reglerna alltjämt gälla. En förutsättning som hänger samman med förslaget i - N eutral företagsbeskattning om avskaffande av indelningen i förvärvskällor bör att näringsverksamheten uteslutande eller så gott som - vara uteslutande avser litterära, konstnärliga eller därmed jämförliga aktiviteter. Möjligheten till avdrag i efterhand ñr utgifter före verksamhetens påbörjande punkt 26 av anvisningarna till 23 § KL påverkas inte av utredningens modell.

SOU 199267 97

8 Särskilda för

regler mindre företag

Ett borttagande av surven och en sänkning av skattesatsen medför i princip en viss omfördelning skattebördan från företag i stor av som utsträckning disponerar sina vinster för utdelning till företag i stor som utsträckning fonderar vinstmedlen. Skälet för detta är att surven premierar fondering. Den nämnda effekten âr allmänt sett önskad eftersom den leder till en bättre balans i beskattningen av utdelade och kvarhållna vinstmedel jfr avsnitt 1. Effekten kan tänkas medföra en viss omfördelning av skattebördan från större till mindre företag. Grunden för en sådan hypotes skulle vara att större företag i högre utsträckning än mindre företag ställs inför marknadsbestämda utdelningskrav och att de således har ett större senare utrymme för fondering. Om detta kan till att börja med två saker sägas. Den är att hypoena tesen grundas på ett kvalitativt Även detta skulle resonemang. om vara riktigt är det långt ifrån givet att effekten är nämnvärd betydelse. Den av andra utgår från ett antagande att effekten har praktisk betydelse. I om förarbetena till 1990 års skattereform finns inte något stöd ñr uppfattningen att ett syfte med skulle ha varit att mindre företag surven gynna i förhållande till större företag. Detta och den allmänna utformningen av systemet för beskattning av företag leder till slutsatsen att effekten var oförutsedd av lagstiftaren. Utredningen kan därför principiellt sett inte finna det motiverat att upphöja effekten till för fortsatt reformenorm en rad företagsbeskattning. Även ekonomiska skäl talar mot ett särskilt gynnande av mindre före-

tag genom allmänna skatteregler. Ett sådant gynnande innebär nämligen att staten lämnar generella subsidier till sådana företag. Den i bil. 2 redovisade undersökningen av Stefan Fölster enligt utredningens ger uppfattning stöd för antagandet att sådana subsidier är samhällsekonomiskt ineffektiva i den meningen att det samhällsekonomiska värdet av de investeringar som subsidiema genererar understiger de samhällsekonomiska kostnaderna. I den mån särskilt statligt stöd till mindre företag inom för ramen skattesystemet överhuvud skall förekomma bör det enligt utredningens mening riktas till företag med projekt som kan antas dels ha ett samhällsekonomiskt värde, dels inte komma till stånd utan stödet. Det ligger utanför ramen för utredningsuppdraget att överväga riktade system av detta slag.

4 l20776

98 Särskilda regler för mindre företag SOU 199267

Utredningen vill i detta sammanhang erinra om att det i avsnitt 7 presenterade systemet för kvittning av underskott av aktiv näringsverksamhet mot inkomst av tjänst innebär att stöd lämnas till nystartade företag som bedrivs under enskild firma eller i handelsbolag. Utredningen vill här också erinra om att riksdagen under hösten 1991 fattade en rad beslut som syftar till att förbättra de skattemåssiga villkoren för småföretagande. Vidare innebär förslagen i Neutral företagsbeskattning stora skattemässiga ñrbättringar för enskilt bedriven näringsverksamhet och verksamhet i handelsbolag. Det finns anledning att i detta sammanhang ta upp de särskilda reglerna i 3 § 12 mom. SIL 3zl2-reglema. Dessa regler, som tillkom genom

1990 års skattereform, innebär i grova drag följande. Överstiger

utdelningen på aktier i ett fåmansföretag så stor procent av anskaffningskostnaden för aktierna som svarar mot statslånerântan med tillägg av fem procentenheter skall överskjutande belopp tas upp som intäkt av tjänst. Är utdelningen lägre skillnaden. Uppkommer reavinst vid sparas avyttring av aktier i ett ñrnansfönetag skall hälften av reavinsten utöver sparad utdelning tas upp som intäkt av tjänst. Reglerna tillämpas endast den skattskyldige varit verksam i företaget i betydande omfattning. om Syftet med reglerna är att motverka att arbetsinkomster i fåmansföretag omvandlas till lägre beskattade kapitalinkomster. En regel av denna typ är central i ett skattesystem med olika skattesatser för arbetsinkomster och kapitalinkomster. Behovet av 312-reglema illustreras i tabell där en fåmansföretagsägares behållning av en inkomst i bolaget på 100 kr före skatt vid olika

former för ägarens tillgodogörande av inkomsten angesl. Grundläggande

antaganden redovisas i övre delen av tabellen. Ägaren antas betala såväl

kommunal som statlig inkomstskatt på inkomst av tjänst. Arbetsgivar-

avgifterna antas i sin helhet utgöra skatt detta förutsätter inkomster över

7,5 basbelopp. Utdelning och reavinst antas ligga över taket för kapitalbeskattad utdelning resp. över nivån för sparad utdelning. Antagna värden på beskattade och obeskattade vinstmedel varierar mellan de olika kolumnerna. Detta beror på att bedömningama reviderats sedan SOU 198933.

lEn liknande tabell finns betänkandet SOU i 198933 Reformerad inkomstbeskattning del s. 140.

SOU 199267 Särskilda regler för mindre företag 99

Tabell 8.1 Behållning efter skatt m.m. av 100 kr före skatt i ett fåmansföretag vid olika former av tillgodogörande av inkomsten. RINKa beräkningar RINK, regler för 1993 1993 A och utredningen föreslagna regler för 1993

hämtade

av 1 93 B Kr. .

RINK 1993 A 1993 B

Antaganden

Värde av beskattade obeskatxade vinstmedel 70 % 82 % 82 Värde av

Behållning ejier skatt

Merbehållning vid beslutande vinstmedel +3,66 +5,77 +8,87 Reavinst, obeskattade vinstmedel 41,72 50,82 50,82 Merbehållning vid obeskanade vinstmedel +5,75 +14,51 + 14,51

Av tabellen framgår att vid de föreslagna reglerna 1993 B förbättras balansen mellan utdelning och lön nagot. Vad gäller reavinst baserad på beskattade vinstmedel de föreslagna reglerna en ökad merbehållning ger i förhållande till löneuttag. För reavinst baserad på obeskattade vinstmedel sker ingen förändring genom ñrslaget. Det förhållandevis stora gapet avseende reavinster som baseras på obeskattade vinstmedel och löneuttag utgör som framgår i avsnitt 5.2.1 periodiseringsibnder. Gapet enligt utredningens ett av argumenten mot förslag avseende beskattade vinstmedel kan inte anses tillräckligt stort för att nödvändiggöra någon åtgärd i den nuvarande utredningsetappen. Förslagen i den följande utredningsetappen torde komma att ytterligare påverka balansen enligt 312-reglerna. Det finns ürför anledning att återkomma till reglerna i det fortsatta arbetet.

SOU 199267 101

9 Ekonomiska effekter m.m.

I detta kapitel redovisas huvudsakligen olika ekonomiska effekter av förslagen i betänkandet. I ett första avsnitt behandlas förslagens effekter på företagens investeringsincitament. En sådan redovisning förutsätts i direktiven och är angelägen bl.a. mot bakgrund av önskemålet att de svenska företagsskattereglema även framgent skall ge goda villkor för investeringar i Sverige. I ett andra avsnitt diskuteras förslagens struktureffekter, dvs. hur skattebelastningen påverkas för olika slag av företag. I ett tredje avsnitt redovisas de finansiella effekterna för den konsoliderade offentliga sektorn. Slutligen görs en bedömning av effekterna för skatteförvaltningen. Behandlingen av struktureffekter och finansiella effekter är förknippad med en betydande osäkerhet. Nu gällande regler trädde i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas första gången vid 1992 års taxering. Denna taxering pågår för närvarande och utfallet kommer att redovisas först i slutet av året. Detta och också det förhållandet att redovisningsuppgifter för år -

1991 i första hand avses här SCBs finansstatistik ännu inte är till-

gängliga gör att det empiriska underlaget är mycket osäkert. Den genomgripande reformeringen av ñretagsbeskattningen år 1990 gör det också svårt att bygga bedömningama på ett äldre historiskt material. Företagens beteeende vid nu gällande regler liksom vid de regler som föreslås i betänkandet kan förväntas skilja sig från det tidigare beteeendet under l980-ta1et. Sammantaget innebär detta att bedömningarna blir översiktliga, att de måste bygga på vissa principresonemang och att det föreligger en betydande osäkerhet.

9.1 Effekter incitamenten för

på investeringar i Sverige

Av direktiven följer att utredningen bör beakta förslagens effekter på villkoren för investeringar i Sverige. Som framgår av en under förra året

publicerad OECD-rapport är de svenska företagsskattereglema studien

avser investeringar i aktiebolag konkurrenskraftiga vid en internationell jämförelse. Detta gäller oavsett om jämförelsen avser inhemska investe-

lTaxing Profits in a Global Economy; Domestic and International Issues, OECD, 1991.

102 Ekonomiska efeher m.m. SOU 199267

ringar där enbart nationella skatteregler i de olika länderna beaktas - eller villkoren för internationella direktinvesteringar från ett om moderbolag med hemvist i ett visst land genom ett dotterbolag med verksamhet i ett annat land studeras. I det senare fallet beaktas förutom bolagsskattereglema i investeringslandet även bolagsskattereglerna i moderbolagets hemvistland, källskatter på ántor och utdelningar samt inverkan dubbelbeskattningsavtal. Skattekilarna vid marginella av nyinvesteringar skillnaden mellan avkastningskravet ñre bolagsskatt och ett marknadsmässig bestämt förräntningskrav från företagens

finansiärer ägare och långivare i Sverige är lägre än eller likvärdiga

-

med dem i övriga OECD-länder studien avser 1991 års skatteför-

hållanden. Vissa av resultaten från studien finns redovisade i en nyligen publicerad rapport från linansdepartementets skatteavdelning, Sverige, Europa och skatterna 1992. I det följande redovisas resultat från beräkningar liknande dem som gjorts i den nämnda OECD-rapporten. En redovisning av detta slag gjordes också av URF SOU 198934. URF jämförde de reala förräntningskraven på investeringar i Sverige enligt sina förslag med förräntningskraven vid de Skatteregler som gällde före år 1991. Presentationen här görs på samma sätt som i URF-beñnkandet. De bakomliggande

antagandena förändras dock i avseenden

ett par Liksom i URF-betänkandet redovisas de reala förräntningskraven med

beaktande enbart bolagsskattereglemas inverkan medan däremot be-

av skattningen finansiärema lämnas åt sidan. Förutom att det för utredav ningen är naturligt att koncentrera intresset till bolagsreglema talar starka skäl för att man vid en analys av skatternas inverkan på investeringarna i öppen ekonomi som den svenska Ester en större vikt vid bolagsregen lerna än vid reglerna för ägarna. De förränmingskrav som företagen möter i den öppna ekonomin är i hög grad bestämda på de internationella kapitalmarknaderna. Det gäller såväl vid lånefinansiering, där företagen möter en internationell ränta, vid egenfinansiering genom att aktierna i åtminstone internationellt som verksamma svenska företag är ñremål för handel utomlands. I en öppen

URF-betänkandet förutsattes att realrântan uppgick till 3 96. De senaste årens utveckling motiverar att en något högre realñnta väljs, nämligen 4 för jämförbarheten med OECD-studien kan nämnas att man där arbetar med en realränta på 5 96. För jämförelsen mellan de olika skattereglernahar dennajustering endast marginell betydelse. Den andra justeringen avser det viktsystem som tillämpas vid sammanvägningen av förántningskraven vid investeringar i olika slag av tillgångar och vid olika tinanseringsformer. lURFzs beräkningar tillämpades vikter som avspeglade förhållandena i tillverkningsindustrin år 1985. I de här presenteradeberäkningarna är vikterna mer aktuella avser år 1988 nämligen dem som rapporterats till OECD för den refererade studien. De innebär att fördelningen mellan tillgångar vid en genomsnittlig nyinvestering utgör 28 % för lager, 37 % för maskiner och 35 5 för byggnader och att fmansieringsvikterna är 59 % för kvarhållen vinst, 5 % för nyemission och 37 96. för lån. För en eventuell jämförelse med OECD-resultaten bör noterasatt man där tilläm ade ländergemensammavikter, nämligen 22 för la er, 50 för maskiner och 2 för byggnader samt 55 för kvarhållen vinst, för nyemission och 35 för lån. BLa. det förhållandet att investeringar i maskiner och finansiering med nyemission behandlasrelativt sett förmånligt i Sverige ger lägre genomsnittliga kapitalkostnader för det senare viktsystemet.

SOU 199267 Ekonomiska efeher m.m. 103

ekonomi är den ñr investeringarna relevanta skattekilen den som ges av skillnaden mellan avkastningskravet före bolagsskatt och den internationella räntanz. Denna skattekil påverkas enbart bolagsskattereglerav na. Vad som nu sagts innebär inte att beskattningen av utdelningainkomster, reavinster på aktier och rânteinkomster skulle sakna betydelse för investeringar i Sverige. För företag utan tillgång till de internationella kapitalmarknaderna och för egenfinansierade investeringar i småföretag, där en betydande del av kapitalförsörjningen sker genom företagsledarens eget sparande, är beskattningen av ñnansiârema av betydelse. Till detta kommer att skattereglema för ägarna är av betydelse ñr sparandet och sparmönstren i Sverige, exempelvis vad gäller storleken på det svenska aktieågandet. Med ovan angivna förutsättningar redovisas i tabell 9.1 de reala förrântningskraven på nyinvesteringar i Sverige vid dels gällande regler skattesats 30 och kapitalbaserad surv K-surv 30 96, dels föreslagna

regler skattesats 25 %, sur-v. I övrigt beaktas liksom tidigare vid

detta slag av kalkyler alla relevanta skatteregler bl.a. avskrivningsregler och lagervärderingsregler. Det innebär exempelvis att Annell-avdragen beaktas i båda regelverken. Hänsyn har tagits till periodiseringsfonder. Resultat redovisas dels för investeringar i olika slag av tillgångar lager, maskiner och byggnader, dels för olika ñnansieringsformer lån, nyemission och kvarhållen vinst, dels också för en genomsnittlig

investering vikterna framgår av not 2. Dessutom illustreras inflationens

inverkan genom att resultat ges för tre olika inflationsnivåer.

Tabell 9.1 Reala förräntningskrav på nyinvesteringar i Sverige. Gällande regler och föreslagna regler. Enbart bolagsskatt. Olika intlationstakter. Realrinta 4 %. Procent.

Gällande regler Föreslagna regler Inflation 0 4 8 0 4 8 Tillgångsslag

Finansiering

de beräkningar som redovisas nedan antas den nominella, internationellt bestämda räntan ges som summanav realrântan 4 96 och den antagna inflationstakten räntebestâmning enligt Fisher. Beräkningarna förutsätter vidare det s.k. ñxed-H-fallet, där för en given nominalrânta förrântningskravet före bolagsskatxmen efter ekonomiska avskrivningar räknas fram.

104 Ekonomiska effekter m. m. SOU 199267

Av tabellen framgår att de föreslagna reglerna endast marginellt påverkar förräntningskraven på nyinvesteringar. Frånsett fallet med hög inflation 8 % ligger avkastningskraven i allmänhet en tiondels procentenhet högre än vid gällande regler. Detta gäller för en genomsnittlig investering och för investeringar i olika slag av tillgångar. Vad gäller finansieringsformerna kan för det första noteras att förräntningskraven på låneñnansierade investeringar är identiska med dem vid gällande regler och att förräntningskraven på investeringar finansierade med kvarhållen vinst höjs med en tiondels procentenhet. Den enda mer märkbara förändringen gäller nyemissionsñnansiering, där förräntningskraven

höjs med en halv procentenhet vid 4 % inflation. För denna ñnan-

sieringsform balanseras inte den borttagna surven fullt ut av skattesatssänkningen. Fortfarande är dock förråntningskraven vid nyemission lägre än vid finansiering med kvarhållen vinst, en följd av Annellavdraget. Sammanfattningsvis behålls den internationella konkurrenskraften vid de föreslagna reglerna. De förändringar som kan noteras är marginella och såvitt gäller de genomsnittliga förräntningskraven torde den marginella uppjusteringen betyda mindre för investeringsvillkoren än de förenklingsvinster som följer av den borttagna surven. Det finns dock anledning att i utredningens fortsatta arbete med den ekonomiska dubbelbeskattningen beakta den försämring som kunnat konstateras vad gäller skattevillkoren för nyemissionsñnansierade investeringar.

9.2 Struktureffekter

I detta avsnitt diskuteras förslagens struktureffekter, dvs. hur skattebelastningen påverkas för olika slag av företag. Bristen på empiriska data gör att diskussionen blir förhållandevis kvalitativ. För fortsättningen kan företagen indelas i olika grupper beroende på lönsamhet och storleken på det egna kapitalet. Enligt gällande regler kommer företag med eget kapital som uppgår till minst hälften av lönesumman att föredra avsättning till K-surv. Detta följer av att avsättning till K-surv medges med 30 % av eget kapital medan avsättning till lönebaserad surv L-surv medges med 15 % av lönesumman. Härvid bortses från att företag som materiellt sett skulle ha tjänat på avsättningar till K-surv ändå föredrar L-survavsättning med hänsyn till komplexiteten hos K-surv. Detta inoptimala beteende torde särskilt gälla företag i intressegemenskaper. Under förutsättning att ett K-survföretag under det närmast föregående året gjort maximala avsättningar ett rimligt antagande vad avser de första taxeringama enligt 1991 års regler med hänsyn till behovet av att absorbera återföring av gamla lagerreserver kan man Visa att den mm effektiva skattebelastningen på ärsvinsten, ges av följande uttryck, nämligen 1 T t0,769 + 0,3dR

SOU 199267 Ekonomiska feber m.m. 105

I uttrycket avser t den formella skattesatsen och d utdelningarna i förhållande till det egna kapitalet. R tår för lönsamheten på eget kapital före surv och skatt.

Vid formuleringen av uttrycket har genom den andra faktorn inom

parentesen beaktats att möjligheten till K-survavsätmingar begränsas av önskemålet att en så stor vinst redovisas för beskattning att denna täcker kravet på utdelningar. Skillnaden mellan resultatet före K-survavsättning och en tröskelvinst definierad som utdelningskravet uppräknat med hänsyn till skatten på de vinstmedel som skall delas ut bestämmer det resultatregleringsutrymme som kan användas för ökning av surv. Av uttrycket framgår att skattebelastningen beror av förhållandet mellan utdelningsandelen direktavkastningen och räntabiliteten på eget kapital. För en given nivå på räntabiliteten blir skattebelastningen lägre för företag som ställs inför begränsade utdelningskrav än för företag med

högre utdelningskrav. Utdelningskraven är typiskt sett mer begränsade

ñr onoterade bolag än för noterade. Här finns bl.a. de mindre företagen. För extremfallet med företag som inte behöver betala någon utdelning gäller att skattebelastningen ligger på 23,1 för ett K-survföretag. För fortsättningen antas att utdelningsandelen uppgår till 3 %. Då blir uttrycket för den effektiva skattebelastningen beroende enbart av räntabiliteten på eget kapital genom T t0,769 + 0,009R. I tabell 9.2 anges den effektiva skattebelastningen för olika räntabilitetsnivåer.

Tabell 9.2 Effektiv skattebelastning för K-survföretag enligt gällande regler vid olika nivåer för räntabiliteten på eget kapital. Utdelningsandel 3 %. Procent.

R 2 4 6 8 10 12 14 16 18 T 40,3 30,6 27,6 26,4 25,8 25,3 25,0 24,8 24,6

För att ge ett jâmförelsematerial redovisas i tabell 9.3 räntabiliteten på eget kapital för icke-finansiella företag under perioden 1980-1989.

Uttrycket gäller inte generellt utan endast under förutsättning rântabiliteten på att eget kapital, R, uppfyller villkoret R d0,553. Om så år fallet ges den effektiva skattebelastningen i stället av T t0,7 + 0,09d0,7R + 0,3dlR. I praktiken torde dock villkoret vara uppfyllt i flertalet fall, eftersom vid en utdelningsandel på 3 % räntabiliteten på eget kapital skall uppgå till minst 5,4 %, en mycket låg nivå.

106 Ekonomiska feber mm. SOU 199267

Tabell 9.3 Räntabilitet på eget kapital för icke-ñnansiella företag 1980-1990. Procent.

1980 -81 -82 -83 -84 -85 -86 -87 -88 -89 -90 15,5 9,6 12,6 19,4 17,0 17,5 15,916,7 18,8 14,3 12,2 Källa SCB Företagen 1980-1990. Uppgiñerna för 1984-1990 har korrigerats med hänsyn till överavskrivningar på inventarier.

Tabell 9.2 visar att ett avskaflände av K-surv och en sänkning av

skattesatsen till 25 medför en sänkt skattebelasming ñr företag med räntabilitet på eget kapital upp till 14 96. För företag med högre en räntabilitet skärps skattebelasmingen. Förslaget innebär alltså att skatteuttaget i viss utsträckning omfördelas från lågräntabla till högräntabla företag. Därigenom reduceras ytterligare den motkonjunkturella variation i skattebelastningen som var särskilt markerad vid de skatteregler som gällde före 1990 års skattereform. Så långt effekterna för företag som använt sig av K-survavsåttningar vid gällande regler. För företag använt sig av L-surv blir utfallet som beroende av förhållandet mellan tillväxten av lönesumman, räntabiliteten på eget kapital och förhållandet mellan lönesumman och det egna kapi-

talet. Man kan visa att den effektiva skattebelasmingen5 ges av

2 T t1 -

0,15gRLE

där g är tillväxten i lönesumman, L lönesummans storlek och E det egna kapitalet. I tabell 9.4 redovisas skattebelastningen vid olika räntabilitetsnivåer för lönesummetillväxt på 5 ett förhållande mellan lönesumma , och eget kapital på 2 och en utdelningsandel på 3 %.

Tabell 9.4 Effektiv skattebelastning för L-survföretag vid olika räntabilitetanivåer. Procent.

R 2 4 6 8 10 12 14 16 18 T 64,3 32,1 22,5 24,4 25,5 26,3 26,8 27,2 27,5

Till skillnad mot vad som gäller för K-strrvföretagen finns alltså för L-survfiretagen ett positivt samband mellan effektiv skattebelastning och räntabilitet. Förklaringen ligger i att L-survavsättningens vände under förutsättning att lönesummetillväxten är oberoende av räntabiliteten sjunker med stigande räntabilitet. Om lönesummetillväxten är högre i företag med hög räntabilitet i första hand beroende på högre real -

Uttrycket gäller under förutsättning R 0,l5gLE + dIl-t. Vid lägre räntaatt bilitet begränsas avsättningsutrymmet av kravet på utdelning. Då ges den effektiva skattebelastningeni stället av T tdlR1-t. Liksom ñr K-survfallet ligger räntabilitetsgränsen förhållandevis lågt; för g 0,05 och LE 2 blir gränsen 5,8 %.

SOU 199267 Ekonomiska feber 107

m. m.

tillvâxttakt i högrântabla företag och mindre på att löneökningarna skulle vara större i dessa än i lågräntabla företag försvagas det positiva sambandet mellan skattebelastning och räntabilitetls. Under förutsättning att skattebelastningen för L-survföretag varierar positivt med räntabiliteten innebär borttagandet av surv och sänkt skattesats en omfördelning av skatteuttaget från högrântabla till lågräntabla företag, dvs. omvândningen till vad som befanns gälla för Ksurvföretagen. Den omfö rdelning av skatteuttaget som kunnat konstateras för såväl Ksom L-surv företag innebär att spridningen i skattebelastning mellan företag med olika räntabilitet sjunker. Denna minskade spridning är önskvärd ur effektivitetssynpunkt, eftersom den innebär en minskad spridning i de förrântningskrav som ställs på nyinvesteringar i olika företag. I denna mening innebär en omläggning att intentionerna bakom 1990 års skattereform minskad inlåsning av kapital i företagssektorn - fullföljs med de effektivitetsvinster detta kan medföra. Vid de hittills gjorda bedömningama har bortsetts från övriga inslag i utredningens förslag, bl.a. förlustutjämning bakåt. Genom detta element uppkommer en särskild struktureffekt jämför företag med om man samma genomsnittliga räntabilitet sett över exempelvis en konjunkturcykel men där variationen i räntabilitet mellan åren kan skilja sig åt. För företag med hög variation i räntabiliteten representerar den utvidgade förlustutjâmningsmöjligheten en relativt sett större fördel än för företag med låg variation, eftersom den sett över en konjunkturcykel ger en större möjlighet att effektivt utnyttja de skattemåssiga underskotten.

9.3 Finansiella effekter

Som tidigare framgått år det empiriska underlaget för en bedömning av förslagens finansiella effekter otillfredsställande. Bl.a. saknas uppgifter om skattebetalningama från juridiska personer enligt de regler som infördes genom 1990 års skattereform eftersom den första taxeringen baserad på dessa inte är avslutad. Men även om uppgifter skulle finnas skulle tolkningssvårighetema vara betydande. För det första torde skattebetalningama för år 1991 och för övrigt under ett antal år därefter inte ge en rättvisande bild av skattebelastningen vid gällande -

regler eftersom olika slag av övergångseffekter gör sig gällande7.

6Vid konstant förhållande mellan lönesummetillvâxt och rântabilitet blir skatteett belastningen oberoende av rântabiliteten för de företag som vid gällanderegler kunnat göra maximala L-survavsâttningar. 7Ett exempel gesav survavsâttningarnai 1991 års bokslut, som till helt dominerande del torde utgöras av avsättningar grundade på tidigare gamla reserver som återförs till beskattning vid 1992 års taxerin Här uppkommer problem att isolera den del av survavsättningen som görs ur årets normala inkomst. Ett av problemen gäller exempelvis survavsâttningama i koncerner, där gjorda avsättningar bl.a. baseras på möjligheten att skjuta upp beskattningen genom användande av koncernbidragsreglerna.

108 Ekonomiska ejekter m.m. SOU 199267

Ett annat problem hänger samman med att bytet av Skatteregler såväl enligt 1990 års skattereform som enligt förslagen i detta betänkande sker under en kraftig lågkonjunktur med låg lönsamhet i näringslivet. Av avsnittet om struktureffekter framgår att skattebelastningen även efter 1990 års skattereform varierar motkonjunkturellt med en relativt sett högre skattebelastning skatten i förhållande till resultatet före - mätt som dispositioner under lågkonjunkturår. - Med dessa allmänna reservationer redovisas i de följande avsnitten en finansiell kalkyl i flera steg. Först värderas avskaffandet av surven och sänkningen av skattesatsen. Därefter görs en bedömning av förlustutiämningen bakåt. Efter en redovisning av kostnaden för förslaget om kvittning av underskott i aktiv näringsverksamhet mot inkomst av tjänst uppmärksammas, avvecklingen av surven och behandlingen av kvarvarande uppskovsbelopp. Efter en sammanfattande redovisning görs en särskild bedömning av kostnaden ñr ett systern med periodiseringsfonder.

9.3.1 Avskaffad surv och sänkt skattesats

Den centrala frågan gäller hur mycket bolagsskattesatsen kan reduceras, givet ett krav på oförändrat skatteuttag, om möjligheten till survavsättning tas bort fr.o.m. 1994 års taxering. Intresset gäller i första hand det varaktiga utbytesförhållandet mellan de två åtgärderna. Här bortses från hur avvecklingen av survsättningar gjorda vid 1992 och 1993

års taxeringar skall ske se avsnitt 9.3.4.

Om intresset gäller varaktighetstillståndet kan inte bedömningen koncentreras till ett enstaka är med tanke på variationen i skattebelastning över konjunkturen. I betänkandet från URF dimensionerades de nya skattereglema utifrån ett önskemål om oförändrat skatteuttag sett över en

längre tidsperiodg. Å andra sidan är det också nödvändigt att göra

en bedömning av utfallet i ett kortare tidsperspektiv, nämligen för inkomståret 1993, det år de nya reglerna skall tillämpas ñr första gängen. Som ett första underlag för bedömningen kan vissa resultat som framkom i anslutning till arbetet på skattereformpropositionen prop. 199091110 våren 1990 användas. Resultaten baseras på simuleringar liknande dem som gjordes av URF men avser en längre tidsperiod 1980-1988. En allmän reservation bör göras inför utnyttjande av simuleringar på historiskt material. Beteendeföándringar är svåra att beakta. I de i propositionsarbetet gjorda simuleringarna beräknades skatten vid två bolagsskattepaket, som båda innehöll de väsentliga basbreddningama slopad lagerreservering och investeringsfonder men som skiljde sig åt beträffande möjligheten till avsättning till surv. I det ena paket antogs att avsättningar till K-surv kunde göras med 40 Lsurv 20 %. I det andra paket var maximal K-avsättning 20 L-surv

Dimensioneringen baserades på simuleringar avseende perioden 1980-1986.Som ett underlag för arbetet med reformpropositionen 199091 l 10 förlängdes simuleringaperioden till 1980-1988.

SOU 199267 Ekonomiska eyfekrer m.m. 109

10 96. Koncemförhållanden beaktades på ett grovt sätt. Vidare togs hänsyn till om utländska dotterbolagsaktier ingick i underlaget ñr Ksurv eller Utifrån beräknade intâktsneutrala skattesatser för K40I20 resp. K20L10-paketen är det möjligt att räkna fram via intra- och extra- polering den ytterligare sänkning av skattesatsen som skulle varit möjlig om ett paket med K30L15 gällande regler ersattes av ett - - I tabell 9.5 redovisas dessa skattesatssänluringar för system utan surv. olika tidsperioder under 1980-talet.

Tabell 9.5 Möjliga skattesatssänkningar vid borttagande av surv för olika tidsperioder under 1980-talet. Startår 1980. Procentenheter.

Slutar -8l -82 -83 -84 -85 -86 -87 -88 9,0 7,1 6,6 5,2 4,4 3,7 4,0 4,1

Som är de möjliga ska beroende av vilken

synes tidsperiod välj De höga talen för de första, korta perioderna torde som s. bero på ofullkomligheter i hânsynstagande till utvecklingen under perioden före simuleringsperiodens början år 1980. Den tentativa slutsats kan dras är att den möjliga skattesatssânkningen ligger i intervallet som 4-5 procentenheter. För att komplettera bedömningen kan man utgå från det samband som redovisades i avsnittet om struktureffekter och som avsåg survens inverkan på den effektiva skattebelasmingen och betydelsen av ñrhâllandet mellan utdelningsandelen och räntabiliteten på eget kapital. Utifrån uppgifterna i tabell 9.3 kan den genomsnittliga räntabiliteten på eget kapital under perioden 1980-1990 beräknas till 15,4 96. Om denna räntabilitetsnivå som representativ kan den möjliga skattesatssänkses

ningen räknas fram för olika nivåer på utdelningsandelen se tabell 9.6.

Tabell 9.6 Möjlig skattesatssänkning vid borttagen surv för olika nivåer på utdelningsandelen. Räntabilitet på eget kapital 15,7 %. Procentenheter.

Utdelningsandelen 3 3,5 4 % 5,2 4,9 4,6

Tabell 9.6 visar att den inüktsneutrala skattesatsen ligger mellan 24,8

110 Ekonomiska effekter m. m. SOU 199267

och 25,4 % beroende på vilket antagande som görs om utdelningsandelen9. Som framgått av det föregående beror den möjliga skattesatssânkningen av bl.a. räntabilitetsnivån. Vid en låg rântabilitet ligger den effektiva skattebelastningen vid gällande regler över 25 % medan den vid högre räntabilitet kan ligga under 25 %. För att bedöma utfallet för år 1993 är det nödvändigt att prognostisera räntabilitetsnivån. Av tabell 9.3 framgår att räntabiliteten på eget kapital uppgick till 12,2 % för år 1990 enligt senast tillgängliga totalstatistik från SCB avseende icke-Finansiella företag. Sedan år 1990 har emellertid lönsamheten försämrats. En viss förbättring torde dock inträffa mellan åren 1992 och 1993. Räntabiliteten för år 1993 torde ligga mellan 10 och 12 %. Vid en räntabilitet på 10 % ligger den intäktsneutrala skattesatsen på 25,8 % och vid en räntabilitet på 12 % på 25,3 % för K-survföretag vid en utdelningsandel på 3 %. Sammanfattningsvis talar övervägandena i det föregående för att den möjliga skattesatssånkningen vid ett avskaffande av surven ligger mellan 4,2 och 5,2 procentenheter. Den intâktsneutrala skattesatsen skulle enligt detta ligga mellan 24,8 och 25,8 %, där den förra uppgiften avser ett mer långsiktigt tidsperspektiv med en genomsnittlig rântabilitet i nivå med 1980-talets medan den senare uppgiften avser ett kortare tidsperspektiv 1993. Fråga uppkommer vilka effekter på statsbudgeten en skattesats på 25 % ger. Enligt de senaste bedömningarna från RRV kan inkomstskatten för juridiska personer exkl. skatt på återförda uppskovsbelopp beräknas uppgå till 16,3 miljarder kr för år 1993. Vid olika antaganden om den intäktsneutrala skattesatsen vid ett avskaffande av surven ger detta nya skattebaser enligt tabell 9.

Tabell 9.7 Nya skattebaser och budgeteffekter vid alternativa intäktsneutrala skattesatser 1993 och 1994. Ny skattesats 25 %. Miljarder kr.

Den varaktiga budgeteffekten vid en råntabilitetsnivå motsvarande genomsnittet för åren 1980-1990 uppgår alltså till ca + 0,1 mdr medan

tabell 9.6 förutsätts att företaget är ett K-survföretag. Om man i stället gör kalkylen for ett L-survföretag se avsnitt 9.2 kan motsvarande skattesatssânkningar beräknas. Om man antar att lönesumman växer med 7 % per år förenligt med exempelvis en sysselsättningstillvâxt 3 % och löneökningar på 4 % ligger vid en rântabilitet - 15,7 % de intåktsneutrala skattesatserna på 24, 25 och 26 % vid ett förhållande mellan lönesumma och eget kapital på 2,5 resp. 3.

SOU 199267 Ekonomiska efeher m. m. 111

den kortsiktiga effekten vid en ántabilitet på 10 1993 visar ett

budgetbortfall på ca 0,5 mdr. Som tidigare framgått är bedömningen förknippad med stor osäkerhet. Ovanstående bedömning har avsett effekterna av sänkt skattesats och avskaffad ñr juridiska personer. Såvitt gäller enskilda näringsidkare surv och handelsbolag där surven avskaffas samtidigt som skattesatsen på ökning expansionsmedel sänks till 25 % saknas möjlighet att göra av motsvarande bedömning. Det finns dock skäl att anta att de båda åtgärderna balanserar varandra förhållandevis väl.

9.3.2 bakåt

Förlustutjämning

Förslaget om utvidgning av möjligheterna till förlustutjämning innebär att företagen vid sidan av tidsmässigt obegränsad kvittning mot framtida överskott får möjlighet att kvitta årets underskott mot eventuella överskott under de tre närmast föregående beskatmingsånen. De statsñnansiella effekterna av detta förslag är svåra att bedöma. Kunskaperna om växlingen mellan överskott och underskott mellan olika år och för olika branscher är starkt begränsade. Nedan redovisas en mycket grov, överslagsmässig bedömning baserad på aggregerade data.

I URFs betänkande tabell F.3, 484 anges att för perioden

s. 1980-1986 utgjorde de aggregerade förlusterna före dispositioner för icke-finansiella företag 11 % av det aggregerade nettoresultatet. Om

denna relation antas gälla även för framtiden sett som genomsnitt över

flera år kan vid aggregerad skattebas år 1993 på ca 65 miljarder kr en jfr tabell 9.7 i det föregående de aggregerade förlusterna beräknas till ca 7 miljarder kr. Frågan är vilken den effektiva basminskningen blir, bl.a. med hänsyn till att företagen i annat fall kunnat spara förlust för kvittning mot framtida överskott. Kortsiktigt uppkommer inget inkomstbortfall för det allmänna, eftersom förlustutiämning bakåt inte medges mot inkomster före år 1993. En varaktig effekt uppkommer dock efter ett antal år. Med den föreslagna tidsbegränsningen på 3 år gäller detta fr.o.m. inkomståret 1996. För att beräkna skatteeffekten krävs att hänsyn tas till bortiitllet av förlustutjämning framåt. Bedömningen blir mycket osäker. Antar man emellertid att företagen i frånvaro av förlustutiâmning bakåt kulle ha fått vänta i genomsnitt 3 år för kvittning mot framtida överskott ett rimligt antagande vid konjunkturcykler på 5-6 år kan nuvärdet av framtida basbreddningar beräknas. Därmed kan också den effektiva minskningen av skattebasen som ett resultat av förlustutiämning bakåt beräknas. Värderat vid 1993 års nivå blir skattebasminskningen ca 1,7 miljarder kr. Vid skattesats på 25 blir därmed det varaktiga skattebortfallet en drygt 0,4 miljarder kr per år.

Vid diskonteringsränta på 10 nuvärdet 71-ll. U3. en ges av

112 Ekonomiska efekter mm. SOU 199267

9.3.3 Kvittning

Enligt förslaget medges kvittning av underskott av aktiv näringsverksamhet mot inkomst av tjänst, dock med väsentliga begränsningar i olika avseenden. En begränsning gäller inriktningen på nystartad verksamhet genom att kvittning mot tjänst medges endast under de fem första åren. En annan begränsning är att underskott av fastighet i princip exkluderas genom regeln att kvittning inte medges om mer än hälften av tillgångarna

i verksamheten utgörs av fastighet underskott av fastighet som klassi-

ñcerats som industribyggnad eller övrig byggnad vid fastighetstaxeringen får dock ingå i kvittningsunderlaget. Begränsningarna i kvittningsrätten innebär att bedömningen av skatteeffektema kan baseras på underskotten i det gamla inkomstslaget rörelse. Enligt senast tillgängliga taxeringsstatistiska undersökning från RRV, avseende inkomstäret 1989, uppgick detta underskott till totalt 1,6 miljarder kr. Underskottens storlek detta år torde reflektera bl.a. de då gällande kvittningsreglerna enligt vilka underskott i rörelse kunde kvittas mot inkomst av tjänst. Vid en bedömning av underskottens storlek med de föreslagna reglerna bör emellertid beaktas begränsningen till nystartad verksamhet. Det saknas empiriskt underlag för att reducera nivån. Eftersom en betydande del av de registrerade underskotten torde underavse skott i gamla verksamheter bör dock nivån för de relevanta underskotten inte överstiga 1 miljard kr. Vid en bedömning av de varaktiga skatteeffekterna bör beaktas dels den genomsnittliga marginalskatten i inkomstslaget tjänst, dels den genomsnittliga totala marginalskatten på inkomst av näringsverksamhet. Den senare faktorn är betydelsefull, eftersom näringsidkaren i frånvaro av kvittning mot inkomst av tjänst skulle ha kunnat spara underskottet för kvittning mot framtida överskott i förvärvskällan mot sociala avgifter och inkomstskatt. Vid en genomsnittlig marginalskatt på 31 och med ett antagande om att 70 % av de aktiva näringsidkarna enbart betalar kommunalskatt blir den genomsnittliga marginalskatten i inkomstskatten 37 %. Den genomsnittliga marginalskatten på inkomst av näringsverksamhet inkl. skattedelen egenavgifterna kan beräknas uppgå till 48,5 95. av - I frånvaro av kvittning mot tjänsteinkomst kan näringsidkama kvitta underskott mot framtida överskott i näringsverksamhet. Nettobudgeteffek-

Följande antagandengörs. För betalar enbart kommunalskatt utgörs personer som skattedelen av egenavgiñerna av den särskilda löneskatten 21,85 % eller vid en inklusiveberäkning ca 18 96, vilket vid en kommunalskatt på 31 ger en total marginalskatt på 43,4 % 18 + 0,3l82. För personer som betalar statlig inkomstskatt men vars inkomst efter avgifter understiger 7,5 basbelopp år skattedelen av egenavgifterna densamma som för den tidigare gruppen, vilket ger en sammanlagdmarginalskatt på 59,8 % 18 + 0,5l82. För personer med inkomster överstigande 7,5 basbelopp utgör egenavgiñerna i sin helhet skatt 33,85 eller vid en inklusiveberäkning ca 25 96., vilket ger en total marginalskatt 63,4 % 25 + 0,5175. Vid sammanvägningen av de olika marginalskattema antas personer med inkomster över 7,5 basbelopputgöra 10 av hela gruppen medan personer med statlig inkomstskatt med inkomster under 7,5 basbelopp utgör 20 av hela gruppen.

SOU 199267 Ekonomiska efekter m.m. 113

tens storlek vid kvittning mot inkomst av tjänst beror på hur lång tid som förflyter till dess att den alternativa kvittningen kan ske. Bedömningen blir osäker. Om den genomsnittliga tiden antas vara 5 år blir nettobortfallet, mätt i nuvärde, vid ett underskott på 1 miljard kr 7 % av underskottet, dvs. 70 milj. kr. Antas i stället att den genomsnittliga tiden ca är 3 år blir nettobortfallet 0,6 96, dvs. 6 milj. kr. Effekten på kort sikt blir betydligt större genom att den kompenserande basbreddningen genom bortfall av kvittning mot framtida överskott slår igenom först med viss tidsfördröjning. Den kortsiktiga effekten överensstämmer med den minskade skatten på tjänsteinkomster, vilken vid ett underskott på 1 miljard kr utgör 370 kr. Sammanfattningsvis kan det varaktiga inkomstbortfallet på grund av utökad kvittningsrått beräknas bli högst l miljarder kr per år. Effekten på kort sikt blir ca 0,4 miljarder kr.

9.3.4 Avveckling av surv

Förslaget innebär att survavsättningar vid 1993 års taxering återförs med lika delar under de tio därpå följande taxeringama. En finansiell beräkning förutsätter en bedömning av storleken på survavsättningarna vid 1993 åts taxering. Av naturliga skål är denna okänd. Däremot finns vissa möjligheter att skatta storleken på survavsâttningarna i 1991 års bokslut 1992 års taxering. För de icke-finansiella företagen har utredningen låtit göra ett särskilt, preliminärt uttag ur en viss del av SCBs ñnansstatistik avseende år 1991. Insamlingen och granskningen av statistiken som avser företag -

med mer än 50 anställda var inte slutförd vid uttaget SCBs publice-

ring avseende identiska industriföretag sker i augusti 1992. Det innebär att uppgifterna är förknippade med stor osäkerhet och att de kan komma att revideras senare. Av det särskilda uttaget framgår att survavsâttningama i 1991 års bokslut uppgick till 18,2 miljarder kr för totala gruppen företag SNI

1-9, medan motsvarande uppgift för SNI 2+3 dvs. i princip industrin

var 12 miljarder kr. Dessa uppgifter avser gruppen preliminärgranskade företag som fanns i statistiken även år 1990. Dessa utgjorde en mindre del av totalpopulationen företag år 1990. Genom uppräkning med använd-

ning av resultat-och balansrälmingsdata kan survavsättningama i 1991

års bokslut uppskattas till ca 41 miljarder kr för SNI 1-9, varav ca hälften är hånförligt till industrin.

Med ett underskott på U gäller att skattebortfallet 0,37 0,4851. lTU, gesav där T är tiden fram till dess att kvittning mot överskott i näringsverksamhetkan ske. Upprâkningen har skett användande andelarnaför de identiska företagen genom av år 1990 i förhållande till totalpopulationen med avseende på resultat före bokslutsdispositioner och skatt, summa eget kapital, summa obeskatxade reserver och balansomslutning.

114 Ekonomiska qüfelder mm. SOU 199267

Utifrån uppgifter i bankernas årsredovisningar kan survavsättningama för bankerna i 1991 års bokslut uppskattas till ca 21 miljarder kr. För kadeförsâkringsföretagen kan avsättningarna beräknas uppgå till ca 5 miljarder kr. Vid sidan av fastighetsförvaltning som inte omlitttas av SCBs ñnansstatistik torde ovanstående uppgifter täcka den helt dominerande delen av gjorda survavsâtlningar vid 1992 års taxering. Vid en sammanfattande bedömning är det rimligt att anta att de totala survsâttningama uppgick till ca 70 miljarder kr. Därvid har dock inte beaktats survavsåttningar gjorda av enskilda näringsidkare och handelsbolag, där uppgifter för närvarande saknas. Den fortsatt svaga lönsamhet för företagen som kan förutses för år 1992 torde i princip innebära att de för utredningen relevanta survavsättningarna vid 1993 års taxering har ungefär samma storleksordning. En viss uppjustering är dock motiverad, eftersom man i vissa koncerner avstått från att göra maximala survavsätmingar vid 1992 års taxering. Detta innebär att det finns ett extra utrymme för avsättningar vid 1993 års taxering. Mot bakgrund av detta antas survavsåttningarna vid denna taxering uppgå till 75 miljarder kr. Med en återföringstid på 10 år kommer varje år vid taxeringama 1994-2003 återñringsbeloppet att uppgå till 7,5 miljarder kr. Vid en skattesats på 25 % ger detta en budgetförstârkning på ca 1,9 miljarder kr per år. Detta är förslagets likviditetseffekter under de 10 återföringsåren. Den varaktiga budgetförstärkningen ges i stället av räntan på de nuvârdesberäknade framtida skatteeffektema. Vid en ñnta på 10 % uppgår denna bestående budgeteffekt till 1,3 miljarder kr per år.

9.3.5 Sänkt skatt på kvarvarande uppskovsbelopp

Vid i normalfallet 1992 års taxering har det fastställts ett särskilt - uppskovsbelopp, svarande mot skillnaden mellan gamla reserver lagerreserver, resultatutjämningsfond m.m. och det första årets survsättning. Enligt lagen 1990655 om återföring av obeskattade reserver skall uppskovsbeloppet till beskattning med minst 25 % vid 1992 års tas upp taxering och med minst 50 % vid 1993 års taxering. Vid övergången till de föreslagna nya reglerna kommer följaktligen ca 50 av uppskovsbeloppen att finnas kvar. Denna del av uppskovsbeloppen kommer att skattas av till den nya, lägre skattesatsen på 25 95, vilket ger ett budgetbortfall i förhållande till gällande regler 30 % effektiv beskattning

i stället för 23 9614.

Ett exempelkan illustrera. Ett kalenderårsföretag hade i 1990 års bokslut tillgångar på 2000, gamla reserver på 1000och ett eget kapital på 1000. Detta ger vid 1992 års taxering en maximal survavsâttning på 555 0,32000 0,15l000, vilket ger ett uppskovsbelopp på 445. Företaget antas under åren 1991 och 1992 sakna normal vinst. Om återföring görs med en fjärdedel vid vardera 1992och 1993 års taxeringar kommer företaget i 1992 års bokslut skatten på återföringsbeloppet vid 1993 års taxering eliminerad att ha tillgångar på l934,6, survsâtxning på 559,9, kvarvarande uppskovsbelopp på 222,5 och ett eget kapital på 1152,2. Vid oförändrade regler blir skatten på kvarvarande uppskovsbelopp approximativt 30 29,9 96. Den effektiva

SOU 199267 Ekonomiska räcker mm. 115

Enligt RRVs senaste bedömning beräknas skatten på de totala uppskovsbeloppen uppgå till ca 23 miljarder kr. Detta ger en skatt på kvarvarande uppskovsbelopp på 11,5 miljarder kr vid 1994 års taxering. Skattesatssânlcningen till 25 ger därmed ett totalt, temporärt skattebortiäll på 1,9 miljarder kr, fördelat med vardera ca 1 miljard kr för åren 1993 och 1994. Den varaktiga budgeteffekten räntan på de nuvirdesberâknade skattebeloppen räntesats 10 96 blir 0,2 miljarder - kr per år.

9.3.6 En sammanfattande redovisning

I detta avsnitt sammanfattas de budgeteffekter som beräknats i föregående avsnitt för de olika delförslagen. I tabell 9.8 redovisas de olika effekterna, uppdelade i dels varaktiga långsiktiga effekter, dels effekter på kort sikt. För innebörden av de olika effekterna hänvisas till de tidigare avsnitten.

Tabell 9.8 Varaktiga och kortsiktiga budgeteffekter för den konsoliderade offentliga sektorn av föreslagna regler. Miljarder kr.

Varaktig effekt Kortsiktig effekt

Den varaktigabudgeteñekten innebär alltså en budgetförsürkning på 0,7 miljarder kr per år. I ett kortare tidsperspektiv gäller däremot att förslagen balanserar varandra i finansiellt avseende. Det bör återigen framhållas att flera av beräkningarna är förknippade med stor osäkerhet. Givet denna osäkerhet innebär beräkningarna att utredningens förslag i den föreliggande etappen av arbetet jämte modellen för kvittning av underskott av aktiv näringsverksamhet mot inkomst av tjänst inte bara år långsiktigt totalñnansierade utan även ger ett årligt överskott på 0,7 miljarder kr. Kostnaden för ett system med periodiseringsfonder behandlas i nästa avsnitt.

skatten på uppskovsbeloppenär alltså inte ca 23 som vid avsättning till K-surv. Detta beror på att återföringsreglerna och övergångsreglerna i survlagen där 15 av gamla reserver vid 1992 års taxering betraktas som skuld i survsarnrnanhangoch där 30 av uppskovsbeloppet före återföring av årets del betraktas som skuld inte ger någon ökning av K-surv under återföringsperioden beroende på återförda uppskovsbelopp annat än mellan 1992 och 1993 års taxering. Vid de föreslagnareglerna blir den effektiva skattesatsen 25 96.

116 Ekonomiska feber m.m. SOU 199267

9.3.7 Periodiseringsfonder

Den statsñnansiella kostnaden för periodiseringsfonder beror enligt utredningens uppfattning av tre element, nämligen dels räntesatsen på den skattekredit som en periodiseringsfond medför, dels statens ñrluster på skattekreditema, och dels det förhållandet att periodiseringslbnder med längre maximitid än den treåriga explicita förlustutjämningen bakåt ger en viss tillkommande möjlighet till förlustutiâmning bakåt. Räntesatsen bestäms av den särskilda intäkt som skall tas vid upp taxeringen enligt modellen i avsnitt 5.3. Med en schablonintâkt motsvarande ingående periodiseringsfond multiplicerad med statslåneräntan med tillägg av fem procentenheter uppkommer en varaktig budgetförstârkning motsvarande skatten på 5 % av fondavsâttningen. Vid fondavsättningar

på 10 miljarder kr se nedan blir budgetförsürkningen 0,125 miljar-

der kr. Kreditförlustema uppkommer genom att företag kommer på obestånd. Vid första påseende kunde det tänkas förhålla sig så att staten kan kompensera sig för kreditförlustema att sätta räntesatsen tillräcklig genom högt. Som påpekas av Fölster bil. 2 medför emellertid högre ränteen sats relativt sett större förluster beroende på att den genomsnittliga kvaliten på de företag som kommer att utnyttja periodiseringsfonder sjunker. Det är svårt att bedöma kreditförlustemas storlek. Vid fondavsättningar på 10 miljarder kr uppgår skattekrediten till 2,5 miljarder kr. Med hänsyn tagen till det just refererade argumentet om en negativ selektion av företag kan de årliga kreditförlusterna komma att uppgå till 10 96, dvs. 0,25 miljarder kr. Kostnaden för den tillkommande möjligheten till förlustutjåmning bakåt har redan beaktats vid beräkningen av inkomstbortfallet på grund av ñrlustutjämning bakåt. Utredningen har i avsnitt 5.2.1 funnit att ett system med periodiseringsfonder inte möjliggör ett effektivare utnyttjande av de skattemässiga avskrivningsreglema utöver vad som följer av dels möjligheten till förlustutjämning bakåt, dels möjligheten att finansiera utdelningar genom beskattade reserver. Det har dock hävdats att sådan effekt kan en uppkomma. Detta ger i så till en varaktig reduktion skattebasen. av Storleken på denna är svår att bedöma men kan illustreras med ett rälmeexempel. Vid årliga inventarieanskaffningar på ca 100 miljarder kr ger en förbättring av nuvärdet framtida skattemåssiga avskrivningar av med en proeentenhet en minskad skattebas på 1 miljard kr, vilket ger ett skattebortläll på 0,25 miljarder kr. En sammanfattande värdering ger vid handen att den varaktiga statsfinansiella kostnaden av periodiseringsfonder enligt modellen i avsnitt 5.3 kan uppgå till drygt 0,1 miljarder kr per år. För det fall metoden medger ett effektivare utnyttjande av de skattemâssiga avskrivningsreglerna kan kostnaden bli betydligt högre. Vid ett införande av periodiseringsfonder uppkommer kassamâssiga budgeteffekter av ett mer temporärt slag det kattebortfall genom som blir följden av att ett års avsättning överstiger skatten på den påförda

SOU 199267 Ekonomiska efekter m.m. 117

räntan. Vid avsättningar på 100 blir skattebortfallet 25 vid en skattesats på 25 96. Nästföljande år blir vid en ränta på 15 % skatten 3,75. I tabell 9.9 redovisas en bedömning av budgeteffektema av ett system med periodiseringsfonder enligt modellen i avsnitt 5.3. Periodvalet innebär att man fångar in effekterna t.o.m. det år kvarvarande avsättningarna för inkomståret 1993 tvångsmässigt återförs till beskattning. Vid beräkningarna har följande antaganden gjorts. Baserat på RRVs bedömning av inkomstskatten från juridiska personer ñr år 1993 och med hänsyn till att survavsättningar inte är möjliga kan basen för avsättningar

exkl. återföring av surv beräknas uppgå till 65 miljarder kr. För perio-

den antas basen öka med 10 % per år ett antagande om större tillväxt ger ett sämre budgetutfall och vice versa. Utnyttjandegraden för periodiseringsfonder antas uppgå till ca 48 96. simuleringar redovisade i URFs betänkande tyder på ett utnyttjande av survsystemet på 70-80 % av maximalt utnyttjande. Den förhållandet att räntesatsen för skattekrediten i utredningens modell bestämts så att kostnaden skall bli densamma som kostnaden för externt riskkapital torde reducera utnyttjandegraden under denna nivå. Gjorda avsättningar antas återföras med 15 per år under år l-5 och resterande del 25 96 återföras år 6. Återförda avsättningar beskattas effektivt till 70 %. Därvid har antas hänsyn tagits till dels kreditförluster 10 96, dels avsättningar på återförda belopp efter kreditförluster [13 % 0,9 x 0,48 x 30]. Därutöver minskar den effektiva skatten genom att periodiseringsfonder medger viss förlustutjämning bakåt utöver den av utredningen föreslagna explicita förlustutiämningen bakåt. Statslåneräntan antas uppgå till 10 %. I tabellen redovisas budgeteffektema för de enskilda åren. Vidare anges effekterna på skattebasen av de årliga avsättningarna, nettoeffektema på skattebasen av återförda avsättningar samt storleken av schablonintäkten. För att belysa känsligheten för antagandet om den andel av återförda belopp som beskattas 70 96 redovisas längst ner i tabellen inom parentes budgeteffekterna om återförda avsättningar i stället antas beskattas till 100 96. För de första åren är avvikelsema marginella, dock uppkommer positiva budgeteffekter något tidigare. Av tabellen framgår att under de första åren ger ett system med periodiseringsfonder ett årligt skattebortiall på ca 2 miljarder kr. Skattebortfallet minskar därefter fram till år 1999, då en tvångsmässig återföring av kvarvarande avsättningar ur 1993 års vinster sker. Vid en lägre ränta på avsättningar än enligt modellen ökar utnyttjandet av systemet, vilket skulle förstärka inkomstbortfallet på kort sikt.

Den nivå valts bygger antagandet ränta för periodiseringsfonder som att en överstigande statslånerântan + en procentenhet som antas avspegla den relevanta lånerântan reducerar utnyttjandegraden i proportion till den procentuella avvikelsen mellan räntan för periodiseringsfonder och statslånerântan + en procentenhet.

118 Ekonomiska çüêkrer m.m. SOU 199267

Tabell 9.9 Effekter på skattebasen och budgeteñekter för inkomståren 1993- 1999 vid ett system med periodiseringsfonder. Andel beskattad pfåter-föring 70 %. Miljarder kr. År 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999

Minskad bas 9,3 -10,2 -11,3 -12,4 -13,6 -l5,0 -l6,5 pfavsâuning Basbreddning 0 + 0,9 + 2,2 + 3,5 + 5,1 + 6,9 + 9,0 återföring mm Schablonintâlct 0 + 1,4 + 2,7 + 4,0 + 5,1 + 6,2 + 7,2 Summabasför- 9,3 7,9 6,4 4,9 3,4 1,9 + 0,3 - - - - - ändringar Budgeteffelct 2,3 2,0 1,6 1,2 0,8 0,5 0,1 - - - - - - - - 2,3 1,9 1,4 0,9 0,5 0,1 + 0,6 - - - - -

9.4 Effekter för skatteförvaltningen

Enligt direktiven bör utredningen redovisa utom ekonomiska effekter även förslagens effekter för skatteförvaltningen. Följande observationer kan göras. En avvecklig av surven skulle i betydande utsträckning förenkla ñretagsbeskattningen. 2. En sänkning av bolagsskattesatsen skulle minska lönsamheten av olika skatteplanerande åtgärder. 3. Ett inñrande av förlustutjämning bakåt verkar i komplicerande riktning. Genom att förlustutj ämningen bakåt sker genom utnyttjande av befintliga systern för taxering och uppbörd är den tillkommande komplikationen begränsad. 4. I fråga om spår-regler för förlustutiämning innebär förslaget dels att de särskilda fåmansbolagsreglerna och skalbolagsregeln tas bort, dels att generella regler ñr förlustutiämning inñrs. De förra åtgärderna verkar i förenklande riktning, de senare i komplicerande. Det är inte givet vilken kraft som överväger. I ett kortare tidsperspektiv och särskilt med hänsyn till kapitaltillskottsspär-ren är utredningen dock benägen att anse att de föreslagna spärreglema ställer större krav på tillämpningen än de gällande reglerna. Med utgångpunkten att reglerna tillämpas med omdöme vid revisioner m.m. torde dock de tillkommande kraven på skatteförvaltningen vara begränsade. Modellen för kvittning av underskott av aktiv näringsverksamhet mot inkomst av tjänst ökar betydelsen klassiñceringen näringsav av en verksamhet som aktiv eller passiv. Den medför även att det får ökad betydelse om en verksamhet skall klassificeras som näringsverksamhet eller hobby. Det kan befaras att de gränsdragningar som aktualiseras i de nämnda hänseendena kommer att leda till taxeringsprocesser. 6. Utredningens modell till periodiseringsfonder får anses förhållandevis enkel. Ett införande av periodiseringfonder skulle såtillvida ställa endast begränsade krav på skatteförvaltningen. Fm generell invändning

SOU 199267 Ekonomiska feber m.m. 119

mot obeskattade är emellertid att de obehörigen kan utnyttjas reserver s.k. skalbolagsaffarer vilka belastar skatteförvaltningen mil. jfr genom avsnitt 5.2. 1. Sammanfattningsvis skulle enligt utredningens uppfattning de av utredningen föreslagna åtgärderna punkema 1-4 sammantaget klart - minska kraven på skatteförvaltningen. Med utgångspunkt i utredningens förslag verkar åtgärder enligt punkterna 5 och 6 i komplicerande riktning.

SOU 199267 121

10 Författningskommentar

Förslagen avseende lagen om periodiseringsfonder samt 33 § 3 mom. och 46 § 1 mom. KL visar utredningens uppfattning om hur modellerna i avsnitten 5.3 och 7 bör utföras i lagtext. Som framgår av de nämnda avsnitten anser utredningen att lagen om periodiseringsfonder inte bör införas resp. tar utredningen inte tällning till om den aktuella ändringen av KL bör göras. Vid upprättandet av lagförslagen har hänsyn tagits till förslagen i Neutral företagsbeskattning.

Ändringar i KL, SIL och andra författningar av formell eller närmast

formell natur har inte utförts. Förslaget om avskaffande av surven medför att de i Neutral företagsbeskattning föreslagna lagarna om räntefördelning och expansionsmedel måste kompletteras med definitioner av kapitalunderlag.

10.1 Lagen om avdrag för underskott av näringsverksamhet

Motiven finns i avsnitten 4 och 6.

2§ Något krav på yrkande av den skattskyldige uppställs inte. Avdrag skall således medges ex ofñcio.

4§ Första och tredje styckena motsvarar nuvarande 26 § andra och tredje styckena KL. Av förslagen i Neutral företagsbeskattning följer att 25 § 11 mom. och 26 § 9 mom. SIL upphör att gälla. De nuvarande bestämmelserna i 33 § 3 mom. KL har flyttats till 46 § 1 mom. KL. I det senare lagrummet har även tagits in de föreslagna reglerna om kvitming av underskott av aktiv näringsverksamhet mot inkomst av tjänst.

5§ Paragrafen motsvarar nuvarande punkt 1 första stycket av anvisningarna till 26 § KL. Ett förtydligande har gjorts av innebörd att hinder för

avdrag inte föreligger i fråga om underskott som uppkommit efter det att

en konkurs i vilken borgenârema inte erhållit full betalning avslutats.

122 Färfattningskømntentar SOU 199267

6§ Paragrafen motsvarar nuvarande punkt l andra stycket anvisningarna av till 26 § KL. I enlighet med vad följer avsnitt 6.3.10 har som av en ändring skett som medför att rätten till avdrag begränsas endast såvitt avser sådan del av underskott som motsvarar de ackordet genom bortfallna skulderna. Med hänsyn till förslaget förlustutjâmning bakåt om har spärren utvidgats till att avse även fallet att den skattskyldige erhållit ackord under något av de två beskattningsåren närmast före det aktuella beskatmingsåret. Bestämmelsen har vidare anpassats till förslaget i Neutral företagsbeskattning avskaffande förvärvskâlleindelningen. om av

9 § Vid emission med lika rätt ñr aktieägarna förändras i princip inte ägarförhållanden i bolaget. Ett undantag avseende sådan emission har därför gjorts i sista stycket. Reglerna i övrigt i stycket syftar till att hindra kringgåenden.

11, 12, och 14 §§ Följande exempel illustrerar bestämmelserna.

Beskattningsár 1 Det aktuella företaget har ett underskott på 100.

Beskattningsár 2 Företaget utgör strukturföretag i en strukturändring. Företaget erhåller ett nytt kapitaltillskott på 600. Den schablonmässigt beräknade avkastningen på tillskottet utgör 60 gäller även beskattningsår. senare Inkomstunderskott före avdrag 120 för gammalt underskott

för gammalt underskott Beskattningsár 3 Inkomstunderskott före avdrag -30 för gammalt underskott

ñr gammalt underskott Beskattningsár 4 Inkomstunderskott före avdrag 115 för gammalt underskott

för gammalt underskott

SOU 199267 Författningskommentar 123

Ikraftträdande Av bestämmelsen om att lagen skall tillämpas första gången vid 1994 års taxering följer att avdrag för underskott bakåt inte medges mot inkomster under beskattningsår för vilket taxering sker år 1993 eller tidigare.

10.2 Kommunalskattelagen 1928370

25 § Paragrafen har justerats som en konsekvens av att 26 § upphävs och regler om avdrag för underskott tas in i en särskild lag. Vidare har en anpassning skett till förslaget i Neutral företagsbeskattning om att avskaffa indelningen i förvârvskällor.

46 § I mom. Motiven för bestämmelserna finns i avsnitt 7.3.

10.3 Lagen 1947576 om statlig inkomstskatt

2 § 4 mom. I lagrummet finns regler kontinuitet vid vissa fusioner. Ãttonde om stycket har ändrats så att regleringen inte längre omfattar underskott enligt 26 En motvarande reglering har tagits in i 15 § den föreslagna lagen om avdrag för underskott av näringsverksamhet. Efter ändringen omfattar lagrummet endast underskott avseende förlust på vissa aktier m.m. som inte får räknas av mot företagets övriga inkomster.

3§13mom.

Ändringen i första stycket innebär att s.k. slutavdrag får göras endast i

den mån avdrag för underskott inte medges enligt tredje stycket, som allmänt avdrag eller som avdrag ñr underskott mot inkomst under tidigare beskattningsår. I tredje stycket har gjorts ändringar motsvarande dem i första stycket. Nuvarande fjärde stycket har tagits bort som en följd av att bestämmelsemai 33 §3 mom. KL flyttats till 46 § 1 mom. KL och av förslaget i Neutral företagsbeskattning att i inkomstslaget näringsverksamhet ta upp reavinst vid avyttring av näringsfastigheter och bostadsrätter 0.d. i näringsverksamhet.

Ändringarna i üänie stycket nuvarande femte beror på att de

nuvarande bestämmelserna i anvisningarna till 26 § förts över till lagen om avdrag för underskott av näringsverksamhet.

124 Författningskømnnentar SOU 199267

10.4 Uppbördslagen 1953272

69§2mom. I första stycket införs ett undantag från regeln att restitutionsrânta skall utgå vid återbetalning av skatt m.m. I den mån återbetalningen beror på att reglerna om förlustutjämning bakåt tillämpas skall mstitutionsánta inte utgå. Bestämmelsen motiveras i avsnitt 3.2.

SOU 199267 125

Särskilt

yttrande av sakkunnige Lodin

1991 års skattereform innebar att den svenska företagsbeskattningen förbättrades betydligt med lägre skattesats, förenklade regler, mindre skattelcilar, större neutralitet ändå med betydande flexibilitet men en inbyggd i systemet. Reformen innebar dock inte någon sänkning av företagssektoms effektiva skattebelastning. Företagen, i huvudsak är som mycket positiva till det nya systemet, håller bäst på att sig som anpassa till dess ekonomiska effekter. Systemet innebär vidare en skattesats som ur internationell synvinkel är låg, men inte så utmanande låg att utländska reaktioner behöver förväntas. Surven ger en skattelindring för fonderade vinstmedel, som förbättrar ställningen för eget kapital, ökar företagens soliditet, ett ger visst inflationsskydd och ökar flexibiliteten i systemet. Survens anknytning till eget kapital i stället för till speciella tillgångar eller investeringar utgör en förbättring jämfört med tidigare reserveringssystem. Surven har dock genom sin utformning blivit alltför komplicerad. Det finns dock möjligheter till betydande förenklingar särskilt vad gäller beräkningen av koncernernas survunderlag. Sammantaget innebär detta att det svenska företagsskattesystemet står sig gott vid en internationell jämförelse. Mot den bakgrunden krävs det starka skäl och betydande funktionella förbättringar för att så snart efter så genomgripande reform återigen en företa större förändringar systemet. Även goda skäl talar för av om att gå vidare på vägen mot sänkta skattesatser och fortsatta basbreddningar uppfyller det av utredaren framlagda ñrslaget till förändrad företagsbeskattning långt ifrån de krav måste ställas på sådan föándsom en ring. Förslaget synes medföra ökad skattebelastning, högre kapitalkostnader, mindre flexibilitet och synes systematiskt missgynna de mindre företagen. Förslaget måste därför bestämt avvisas såvida det inte kompletteras med de ytterligare förändringar i det följande föreslås. som Däremot kan förslagen till s.k. förlust carry-back, förändrade spärregler för förlustutjämning och förlustkvittning vid enskild näringsverksamhet, som i huvudsak medför förbättringar jämfört med nuvarande system, i sina huvuddrag tillstyrkas. På några väsentliga punkter måste förslagen dock förändras. På grund av de snäva tidsramama har utredningsarbetet fått bedrivas under extrem brådska. Arbetet har också försvårats att utredaren icke av varit beredd att i något väsentligt avseende beakta de erfarenheter från

126 Särskilt yttrande sakkunnige Ladin SOU 199267 av

verkligheten framförts från näringslivet eller rucka på de ursom sprungliga uppfattningar med vilka han gått in i utredningsarbetet.

Utredningsförslagets ekonomiska effekter

Några statistiska uppgifter om det ekonomiska utfallet av 1991 års skattereform för företagen eller för statsñnansema finns ännu inte. Detta medför att det är svårt att bilda sig en klar uppfattning om utredningsföislagets effekter. Därför blir det nödvändigt att basera slutsatserna på äldre material, teoretiska modellberäkningar och på stickprovsundersökningar. Enligt beräkningarna i kapitel 9 skulle den neutrala skattesatsen vid bolagsskattekonstruktionen till den av utredningsmannen föreslagna uppgå 24,8% med utgångspunkt från den genomsnittliga lönsamheten 1980-90 på 15,4% avkastning på eget kapital och en utdelning på 3% av eget kapital. Enligt utredningens beräkningar ökar skattebelastningen för alla företag med en bättre lönsamhet än 14% av egna kapitalet på omläggningen. Det betyder att företag med en tillfredsställande lönsamhetsnivá förlorar, eftersom 14% kapitalavkastning, vilket understiger dagens allmänna låneräntenivå, måste betraktas som klart otillfredsställande. Mindre företag har i allmänhet en mycket låg utdelningsandel på grund ofördelaktiga Skatteregler men främst på grund av att fonderade av vinstmedel i allmänhet utgör dessa företags enda riskkapitalkälla för tillväxt. Om utdelningsantagandet justeras ned från antagna 3 % till 2,5 % av egna kapitalet sjunker den statsñnansiellt neutrala skattesatsen till 24,5% och vid 2% utdelning till 24,2%. Den kortsiktiga effekt som redovisas i utredningen och som skulle kunna leda till ett visst statsñnansiellt bortfall bygger på den förväntade mycket dåliga lönsamheten 1993. Det torde emellertid vara fel att låta den långsiktiga skattenivån påverkas av lönsamheten under den Värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet. En stickprovsundersökning, som Industriförbundet låtit göra, visar att 7 11 tillfrågade företag skulle få ökad skattebelastning jämfört med av nuvarande skattesystem. Såväl stora som små företag ingår i urvalet. Då beräkningarna visat sig vara förenade med mycket stora svårigheter och resultaten därför inte är riktigt jämförbara kan endast mycket försiktiga slutsatser dras utfallet. Resultatet måste dock ses som en allvarlig av varningssignal. Tabell 91 i utredningen visar att utredningsföxslaget leder till marginellt men dock höjda kapitalkostnader för investeringar, när endast bolagsskatten medräknas. Också kapitalkostnadsberäkningar, som Industriförbundet gjort och som beaktar aktieägarbeskattningen tabell l, visar samma tendens.

SOU 199267 Särskilt yttrande sakkunnige Ladin 127 av

Jämförelse mellan skattesystem när privatperson är finansiär Inflation 5 Finansürens reala avkastningskrav 1

Förmögenhetsskatt slopad Förmögenhetsslcattslopad Kapitalinkomstslcatt 25 Kapimlinkomstskatt 25 Bolagsskatt 30 + SURV Bolagsskatt 25 %, SURV

Genomsnittlig real 3,0 3,4 kapitalkostnad Spridning i lcapital- 1,3 1,3 kostnad standardavvikelse

Slutsatsen av dessa olika indikationer, för sig inte fullt tydliga, var torde ändock vara att utredningsförslaget leder till en ökad skattebelastning för bolagssektom och att detta särskilt gäller de mindre företagen på grund av skattebelastningens känslighet för utdelningsnivån. Regeringen har i regeringsprogrammet, i budgetpropositionen och i rad en olika sammanhang framhållit de mindre företagens ökade betydelse för Sveriges framtida tillväxt och töretagsutveckling och vikten att föreav tagsklimatet för de mindre företagen ñrbättras. Det föreliggande förslaget skulle få direkt motsatta effekter. Inte heller den allmänna höjningen av företagsskattebelastningen eller kapitalkostnadshöjningen är acceptabel. Det är således uppenbart att utredningsförslaget måste justeras så att dessa effekter inte uppstår. I annat fall måste näringslivet ställa sig avvisande till den föreslagna skattesatssânkningen. En längre gående skattesatssänkning än till 25% är emellertid knappast möjlig främst av internationella hänsyn. I stället får skattebelastningen ñnkalibreras med andra åtgärder. Förslag till sådana åtgärder, särskilt inriktade på de mindre ñretagen, vilket också till effekt bättre ger en flexibilitet i systemet, framläggs nedan. I sammanhanget måste också beaktas den betydande likviditetsbelastning och riskkapitalavtappning som återföringen till beskattning av bolagens tidigare obeskattade reserver medför.

Mitt förslag till förändrad bolagsbeskattning

Som ett led i arbetet på 1991 års skattereform framlade Industriförbundet i april 1987 ett program för reformerad företagsbeskattning, som sedan i väsentliga avseenden kom att ligga till grund för 1991 års företagsskattereform. Programmet innehöll också följande ytterligare inslag

Bolagsskattesats 25 LIFO-varulagervärdering Förlust carry-back Periodiseringsfonder Nuvärdeavskrivning

128 Särskilt yttrande av sakkunnige Ladin SOU 199267

Införandet av LIFO vid varulagervärderingen är inte aktuellt i detta sammanhang. Den statsñnansiella kostnaden härför motsvaras ungefär av att det s.k. Annell-avdraget behölls. En sänkning av bolagsskattesatsen till 25% ligger således i linje med vad näringslivet anser önskvärt under förutsättning att systemet också kombineras med tillräcklig flexibilitet på det sätt som 1987 års program medför. Om man bortser från införandet LIFO kan också av man konstatera att övriga föreslagna åtgärder låg inom ramen för en statsñnansiellt neutral skattesats på 25%. Av olika skäl var politikerna vid skattereformens genomförande inte beredda att sänka skattesatsen till 25%. I stället infördes som ett balanserande instrument den s.k. surven, som delvis också fyllde de uppgifter som förlust carry-back och periodiseringsfonden var avsedda för. När nu skattesatsen föreslås sänkt till 25% och surven föreslås avskaffad, samtidigt som förlust carry-back införs, aktualiseras, som också framgår av utredningsdirektiven, införandet av periodiseringsfonder och nuvärdeavskrivning för att åstadkomma önskvärd flexibilitet i systemet och för att fmkalibrera skattetrycket. Därutöver krävs ytterligare åtgärder till stöd för de minsta företagen i form av en begränsad lönebaserad reserv. Mitt förslag till förändring av bolagsskattesystemet innebär därför följande

Bolagsskattesats 25% Periodiseringsfonder, som högst får uppgå till 30% de senaste av sex årens skattepliktiga vinst och där skattekrediten på grund av avsättningen belastas med motsvarigheten till en nettoräntebelastning efter skatt uppgående till 75% av statslåneántan

Nuvärdeavskrivning, avskrivningsprocent 90% Förlust carry-back 3 år Lönereserv, uppgående till 20% av årets lönesumma dock högst 40 basbelopp Upplösning av surven under 10 år från och med året efter det att uppskovsbeloppen i sin helhet återförts till beskattning.

Periodiseringsfonder

Mitt förslag till periodiseringsfonder sammanfaller i stora delar med det utredningen i avsnitt 5.3 presenterade förslaget till periodiseringsfond i av och behöver i dessa avseenden inte utvecklas vidare här. Förslaget innebär att bolagen får göra en avdragsgill avsättning till periodiseringsfond med högst 30% av sin skattepliktiga vinst före avsättningen. Varje års avsättning hålls avskild. Fondavsättningen är en fri reserv, som kan disponeras och återföras till beskattning efter den skattskyldiges bestämmandeexempelvis för att användas för att balansera avskrivning av nyförvärvade tillgångar, täcka förlust, hålla jämn en vinstnivå, etc. Har ett års fond inte återförts i sin helhet till beskattning

SOU 199267 Särskilt yttrande sakkunnige Ladin 129 av

senast sjätte året efter det avsättningen skedde, skall återstående del då återföras till beskattning och ingå i den skattepliktiga vinsten. Återföringen ingår därmed i underlaget för det årets fondavsättning. Härigenom utjämnas de tluktuationer av de samlade fondernas storlek beror på som vinstvariationer. De sammanlagda periodiseringsfondema uppgår således högst till de senaste sex årens avsättningar. Reserveringen är på så sätt tidsbegränsad. Motivet för införande av ett system med periodiseringsfonder är att öka flexibilteten i skattesystemet, inte företagen skatteförmån i form att ge en av en räntefri skattekredit. Därför är tanken såväl här i Industriförsom bundets förslag från 1987 att företagen inte skall få disponera skattekrediten utan att belastas med kostnad motsvarande en en ränta på skattekrediten. Denna kostnad bör Er att i princip statsñnansiellt vara neutral motsvara statslåneräntan. I utredningen föredrar utredaren att betrakta periodiseringsfonderna som jämställt med riskkapital ur företagens synvinkel, varför utredaren vill belasta företagen med en kostnad motsvarande avkastningskravet på eget kapital. Härigenom skulle vinst uppstå för staten. Som utredaren en påpekar är periodiseringsfonderna attraktiva för företagen endast under förutsättning att kostnaden är måttlig. Mot den bakgrunden är utredarens förslag i denna del anmärkningsvärt. Enligt min uppfattning saknas bärkraftiga skäl att sätta kostnaden högre än statslåneräntan. Även denna nivå medför komplikationer eftersom företagens räntekostnader normalt är avdragsgilla medan ñnteinkomstema är skattefria för staten. Detta innebär en assymetri medför att företagen antingen belastas med som en kostnad som är högre än nettokostaden efter skatt ñr motsvarande ränta om nivån sätts med utgångspunkt från statens intäkter av räntor, eller att staten får en mindre intäkt än vad statslåneñntenivån skulle ge, om utgångspunkten är företagens nettoánta efter skatt. Som framhållits ovan torde utredningsförslaget medföra viss höjning en av företagens skattebelastning, varför en justering skattebelastningen av bör åstadkommas med hjälp periodiseringsfondssystemet. En av nedsättning av den kostnad skall belasta utnyttjandet periodisom av

seringsfondssystemet lämplig väg. Om kostnaden sätts till

synes vara en 75% av statslåneräntan, blir effekten ñr företagen densamma de som om betalat en avdragsgill kostnad motsvarande statslåneräntan. För staten minskar därigenom den skatteökning omläggningen skulle som annars medfört. Skattebortfallet, som är vanskligt att beräkna i ett fortvarighetstillstånd, torde motsvara ungefär 0,2 mdr kr. Utöver denna ñnkalibreringsfunktion kan motiven för ett införande av periodiseringsfonder sammanfattas i följande punkter.

Förlust- och resultatutjämning bakåt. I princip medför förlust en carryback samma möjligheter. Förlust carry-back endast utj ämningsmöjligger heter 3 år bakåt i tiden. Periodiseringsfonder ger en förlängning av utjämningstiden till 6 år. Skillnaden är dessutom att företaget med periodiseringsfonder inte behöver visa förlust för att resultatutjämning

skall erhållas.

5 ll-077ö

Särskilt yttrande sakkunnige Ladin SOU 199267 130 av

Det är väl belagt att företagen känner klar förlustaversion, inte bara en redovisa förlust före dispositioner utan också mot att redovisa ett mot att negativt nettoresultat. Detta är inte enbart psykologiskt betingat utan har också sina marknadsmässiga förklaringar. Ett företag är beroende också leverantörer, banker och kunder. Om ett företag inte har ett mycket av bra system för extern information är det svårt att nå ut med en riktig information skälen till förlusten. Man skall observera att ett lågt om nettovinstresultat inte alls har samma genomslag externt, även om ett sådant kan allvarligt också. Effekten förlustredovisning kan bli vara av såväl kreditgivare, leverantörer och i vissa branscher också kunder att kommer att inta onödigt negativ attityd till företaget. För större en företag tillkommer aktiemarknadens reaktioner, ofta är psykologiskt som betingade. Det är dock främst för de mindre företagen som frågan har

betydelse. Effekterna denna förlustaversion kan utläsas av att företagssektorn, av även i länder med förlust carry-back, betalar en större andel av sina vinster i skatt i dåliga tider än de gör i högkonjunkturer.

2. För företag med behov jämn utdelningsnivå, främst marknadsav en noterade företag, upplevs det nödvändigt att möjligt åtminstone som om uppvisa ârsvinst täcker utdelningarna. Införande av periodiseen som ringsfonder med avsättningar under goda år som upplöses vid vinstnedgång möjligheter till smidigare anpassning av vinsten till ger en utdelningsbehovet. Vid resultatnedgâng avstår dessa företag från att fullt utnyttja avskrivningsmöjlighetema eller andra periodiseringsmöjut ligheter för att hålla vinstnivän. Härigenom drabbas de av en uppe merbeskattning. Detta problem kan inte lösas med förlust carry-back, då resultatgolvet här ligger över noll-nivå. Periodiseringsfondema kan på underlätta för företagen, så att de kan utnyttja samma sätt som surven avskrivningssystemet fullt ut och inte drabbas någon extra skattekostav nad.

3. Vidare medför det nuvarande systemet att skattekostnaden blir större för företag med cykliska eller intermittenta investeringsbehov jämfört med skattebördan för företag med kontinuerliga eller stigande investe-

ringar. I många branscher med ojämn investeringstakt uppträder ofta investeringsbehoven vid resultatnedgångar. Ex bilindustrin, där de stora investeringarna göres inför modellbyten, i allmnhet när försäljningen av äldre modeller sviktar. I skogsindustrin sker regelmässigt investeringarna

förskjutning efter vinsttoppar. med ett par års I andra fall är det svårt för företagen att tidsanpassa försäljning och nyinvestering större anläggningstillgångar. Ex sjöfartsnäringen, där av samordna försäljningen äldre fartyg, ofta rederierna har svårt att av som betydande bokföringsvinster, med anskaffningen av nytt fartyg så att ger båda händelserna inträffar år för att kunna utnyttja försäljsamma ningsvinsten för avskrivning det fartyget. Följden blir i stället en av nya

SOU 1992 67 Särskilt yttrande sakkunnige Ladin 131 av

merbeskattning. Detta drabbar främst de mindre rederierna med ett eller ett fåtal fartyg. Införandet av periodiseringsfonder ger företagen större möjligheter att utnyttja avskrivningssystemet effektivt och ger företag med ojämna investeringar samma möjligheter att utnyttja vinsterna för investeringar som företagen med jämn eller stigande investeringsnivå.

4. Erfarenheterna visar att företagens riskbenägenhet är större om egna medel, särskilt vinstgenererade medel, kan användas än medlen måste om upplånas. Detta gäller särskilt större långsiktiga investeringar, som bygger på långsiktiga omvärlds- och marknadsbedömningar ex. skogsindustrins investering i pappersmaskin. Här är också kravet en ny på egenkapitalsatsning större än vid kortfristig upplåning. Båda dessa faktorer gör det nödvändigt med stor andel medel för att en egna strategiska och långsiktiga investeringar skall komma till stånd. Dessa investeringar är dessutom av särskild vikt för den svenska industrins utveckling. Här bidrar periodiseringsfondema till att öka det tillgängliga riskbenägna kapitalet i industrin, vilket underlättar genomförandet av strategiska investeringar.

5. Kreditgivare, liksom riskkapitalmarknaden, har ofta svårt att bedöma strategiska och långsiktiga investeringar. Detta leder till ett informationsglapp och ett ñnansieringsbehov som normalt endast kan täckas med vinstgenererade medel. Här underlättar periodiseringsfondema uppbyggnaden av internt riskkapital i företagen, vilket kan möjliggöra en snabbare industriutveckling. Erfarenheterna visar att även marginella tillskott kan avgörvara av ande betydelse för investeringsplanemas genomförande. Utväxlingseffekten av likviditetsförstärkningar kan ofta betydande eftersom vara kapitalförstärkningen möjliggör ytterligare upplåning med minst motsvarande belopp ofta upp till det dubbla. Särskilt betydelsefullt är ett sådant tillskott för de mindre företagen, inte har tillgång till som riskkapitalmarknaden, och för sina framtidssatsningar ofta inte kan som erbjuda de säkerheter kreditgivama kräver på grund den låga som av värderingen av företagstillgångama i kreditsammanhang, även om investeringsprojekten är sunda. Här kan periodiseringsfondema ha stor betydelse för att överbrygga de svårigheter som kreditsystemet medför. Detta gäller särskilt under den nu rådande finanskrisen, då fmansinstituten kommit att inta mycket en försiktig attityd till ansökningar om nyupplåning.

6. 1991 års företagsskattereform har i de flesta hänseenden varit framgångsrik och hälsats med tillfredsställelse näringslivet. Den av innebär dock en upplösning av drygt hälften företagens obeskattade av reserver. Skatten härpå medför en kraftig likviditetsavtappning på sammanlagt ca 23 miljarder kr och en motsvarande minskning av företagets faktiska riskkapital. Surven har hañ stor betydelse för att göra övergången smidig.

132 Särskilt yttrande sakkunnige Ladin SOU 199267 av

Om surven avskaffas utan att ersättas av exempelvis periodiseringsfonder, skulle skatten här-på medföra en likviditets- och riskkapitalavtappning som tillsammans med skattereformens införande uppgår till 25% av de betydande obeskattade reserver som fanns före 1991 års reform. En upplösning av surven beräknas medföra en ytterligare kapitalavtappning på 18 miljarder kr. Härmed skulle företagen berövas sammanlagt drygt 40 miljarder kr vilket är en betydande del av deras riskkapital just i en tid då regeringen ständigt framhåller behovet av att vända den industriella nedgången i en kraftig expansion som måste ledas av de mindre och medelstora företagen, dvs de företag som skulle drabbas hårdast om inte periodiseringsfondema införs. De mindre företagen får det svårare att expandera om de berövas så stor del av sitt riskkapital. Därför framstår ett införande av periodiseringsfonder som samhällsekonomiskt nödvändigt liksom att systemet utformas så att nivån blir i närheten av vad surven innebär idag. Kombinationen av den kraftiga ekonomiska recessionen i Sverige, som redan den medför betydande påfrestningar på företagens kapital, och avskattningen av uppskovsbeloppen medför att det också finns skäl att överväga en förlängning av tiden för återföring till beskattning av återstående uppskovsbelopp med åtminstone två år.

7. Effektiviteten av periodiseringsfondema ökar väsentligt i vart fall för de mindre företagen om de kompletteras med nuvärdeavskrivning. I samband med skattereformens införande framkom flera praktiska exempel på hur betydelsefullt även de mindre ytterligare likviditetstillskott, som nuvärdeavskrivning kombinerat med periodiseringsfonder medñr, kunde vara för större utvecklingsprojekt. p Utredaren saknar förståelse för dessa motiv. Han synes i sina resonemang utgå från perfekt fungerande marknadsförhållanden och synes sakna insikt i de kapitalanskafñüngsproblem som särskilt de mindre företagen, vilka saknar tillgång till riskkapitalmarknaden, är utsatta för. Han vill i huvudsak se perziodiseringsfonder som ett slags mjuka lån utan kreditprövning, som därför saknar den marknadskontroll som krävs för att få fram effektiva investeringar. Detta är en felsyn. I realiteten är det fyra effekter som dominerar i den utformning periodiseringsfondema fått i ovanstående förslag. För det första kan den generella effekten i ett fortvarighetstillstând närmast beskrivas som en något lägre skattesats på framtida vinstökning- Periodiseringsfondema är genom sin anknytning till vinsten och ickear. anknytning till vissa tillgångar eller åtgärder inte jämförbara med tidigare tillämpade reserveringar. Därför kan knappast några slutsatser dras från tillämpningen av dessa äldre system. En andra effekt är att införandet av periodiseringsfonder minskar den oönskade kapitalavtappning från företagssektom som upplösningen av surven medför. En tredje effekt är att periodiseringsfondema ökar företagens möjligheter att effektivt utnyttja de skattemässiga avskrivningarna, oavsett investeringsrytm.

SOU 199267 Särskilt yttrande av saHmnnige Ladin 133

En fjärde viktig effekt år att periodiseringsfondema stärker företagens kapitalförsörjning och ökar deras möjligheter till lånefinansiering genom den utväxlingseffekt som en breddning av kapitalbasen medför. Även periodiseringsfonden kan betraktas slags mjuk kredit om som ett betyder det inte att användningen av likviditetsförstärlaaingen skulle sakna extern effektivitetskontroll. Förhållandet kan belysas på följande sätt. Om ett företag avser att genomföra ett investeringsprojekt för 100 och har lyckats få kreditlöften på 60, innebär detta inte att projektet endast är kreditprövat till 60%. Tvärtom prövar kreditgivaren projektet i sin helhet. Hans kreditlöfte grundas på projektet i sin helhet är Är att sunt. det endast bra till 23 eller innehåller alltför stora risker beviljas ingen kredit. Kreditgivningens andra led består av fastställande av kreditbeloppets storlek. Här avgör sådana förhållanden vilka säkerheter som företaget kan erbjuda, andelen eget kapital i projektet, förekomsten av andra kreditgivare, etc. Här kan många av Kreditgivaren såsom i och för sig sunda betraktade projekt stupa på grund av mycket marginella brister. Det år i detta led periodiseringsfondema kan ha stor betydelse både för det enskilda företaget och samhällsekonomiskt. Ett exempel från verkligheten, som var aktuellt i samband med genomförandet av 1991 års skattereforrn, kan belysa denna betydelse. För att förhindra företag från att uppskjuta sin beskattning till efter reformens ikraftträdande hade regeringen föreslagit att alla avsättningar till investeringsfonder skulle förbjudas redan från 1990 års taxering. Notnâs Såg, ett lönsamt men äldre sågverk i Torsby i Värmland och kommunens största arbetgivare med drygt 150 anställda, hade för avsikt att radikalt modernisera sågen och införa ny datoriserad sågningstelmik. Investeringen hade kostnadsberäknats till ca 80 milj kr. Ett bankkonsortium hade efter mycket noggrann kreditprövning givit kreditlöñe på 40 milj kr. Resten måste företaget själv stå för. Företaget hade inte tillgång till den allmänna riskkapitalmarknaden. Bankkonsortiet var inte berett att godta större kreditandel även om andra kreditgivare skulle vara villiga. Företaget hade på grund av tidigare goda vinster medel. egna Dock fattades ca 7 milj kr, som emellertid skulle finnas tillgängliga om företaget fick rätt att göra avsättning till investeringsfond vid 1990 och 1991 års taxeringar. Annars ktmde projektet inte genomföras. På grund av detta och några andra fall beslöt riksdagen att införa en möjlighet dispensvâgen att göra investeringsfondsavsättningar också vid 1990 och 1991 års taxeringar. Dispens beviljades sedermera för Notnäs såg och investeringen kunde genomföras. Investeringen har också visat sig vara mycket lyckosam. Företaget har trots den rationalisering moderniseringen medförde och trots konjunktumedgângen i princip kunnat behålla hela arbetsstyrkan och anser sig ha tryggat sysselsättningen fram till år 2000 genom den effektivisering som investeringen medförde. Investeringen var således precis så framgångsrik både ägare och kreditgivare förväntade. Ändå höll som projektet på att spricka på grund av en marginell brist i företagets möjligheter att själv tillskjuta kapital. Man skall också observera att det inte var den lönsamhetsförbättring som investeringsfondsavsättningen kunde

134 Särskilt yttrande av sakkunnige Ladin SOU 199267

ge som av orde utan den möjlighet till likviditetsförbättring som avsätt-

ningen och uppskovet med beskattningen medförde. En periodiseringsfondsavsättning har i princip samma effekter. Att avsättningen här medförde betydande företagsekonomiska vinster till en mycket ringa statsñnansiell kostnad är helt klart. Men också de samhällsekonomiska vinsterna har varit betydande. Särskilt stora har de blivit med hänsyn till de sysselsättningsproblem och den industriikris som råder i regionen. Detta är bara ett an, låt vara ovanligt instruktivt. Men många andra fall finns. I själva verket tillhör den här typen av problem fast i mindre skala företagens vardagsproblem. Det är också väl känt att svenska mindre företag har låg Soliditet och brist på eget kapital, vilket utgör en tillväxthämmande faktor. Detta förhållande är till stor del skattebetingat på grund av det äldre skattesystemets effekter. Det är nu av stor samhällsekonomisk vikt att snabbt rätta till denna brist. Mot bakgrund av ovanstående illustration och vad ovan anförts är det förvånande att utredaren inte kunnat se några företagsekonomiska eller samhällsekonomiskt fördelar med ett periodiseringsfondssystem. Utredarens slutsatser ger intryck av bristande insikter i företagsamhetens villkor. I stället lutar han sig tungt mot en snabbutredning som Stefan Fölster utfört åt utredningen rörande risken för att statens skatteförluster på grund av konkurser kan förväntas öka på grund av införandet av periodiseringsfonder. Mot dessa förluster ställs de enligt Fölster så gott som obefintliga samhällsekonomiska vinsterna av systemet. slutsatserna i den senare delen grundar ig på olika äldre empiriska undersökningar om effekterna av tillgångsanknuma och investeringsanknutna subventionssystem, vars konstruktion i väsentliga principiella avseenden skiljer sig från periodiseringsfondema. Att periodiseringsfondema i föreslagen utformning främst år att betrakta som en sänkt bolagsskatt på framtida vinstökningar, dvs till fördel för högvinstñretag, beaktas över huvud taget inte. Fölsters påstående att periodiseringsfonderna skulle gynna äldre företag framför nya företag är märkligt. Ser man på framtida vinster får det nya företaget, som tidigare inte gjort några avsättningar, möjligheter till lägre skatt på sina vinster de Ersta sex åren än det äldre företaget som endast kan öka sin periodiseringsfondsavsätming på grund av vinstökning. I övrigt säger Fölsters uttalande inte än lägre skattebelastning mer att en jämfört med en högre skatt alltid ger företagen möjligheter att spara mera och att de företag som kunnat spara längre också har sparat mera än om skatten varit högre. Men medför det att man gynnar äldre företag och bör ha en högre skattesats Utredningen anför också som skäl mot periodiseringsfonder att de skulle kunna uppmuntra till kalbolagsaffärer med försäljning av bolaget till kriminella köpare som plundrar bolaget med olagliga metoder. Det är visserligen hel del kriminellt förfarande förekommit i samband sant att en med skalbolagsaffarer i det gamla systemet före 1991 med dess mycket höga skattesatsen Det skall emellertid observeras att utrymmet för vinster på skalbolagsaffärer har minskat drastiskt efter skattereformen beroende

SOU 199267 Särskilt yttrande sakkunniga Ladin 135 av

på dramatiskt sänkt skattesats och likvärdig beskattning utdelning och av reavinst i aktieägarens hand. Därtill kommer att de betydligt mindre avsättningsmöjligheter periodiseringsfondema jämfört med som ger surven ytterligare minskar vinstmöjlighetema, redan i 1991 års som system var så begränsade att lagstiftaren inte av det skälet tvekade att införa surven. Utredningens farhågor är överdrivna.

Nuvärdeavskrivning

Nuvärdeavskrivning innebär att företaget i sñllet för årliga avskrivningar tillåts att omedelbart vid anskaffningen av en anläggningstillgång skriva av hela investeringen med en engångsavskrivning, dock inte uppgår som till hela investeringsbeloppet. I stället medges avskrivning med nuvärdet av den annars vid beskattningen tillämpade avskrivningsserien, dvs man diskonterar ned värdet av de framtida avskrivningsbeloppen. Annorlunda uttryckt får företaget förmånen av omedelbar avskrivning mot att det erlägger en förskottsränta på den skattekredit uppstår vid den som tidigarelagda avskrivningen. Enligt URFzs Utredningen reformerad om ñretagsbeskattning förslag 1989 borde nuvärdeavskrivning medges med

84% av anskaffningsbeloppet för inventarier. Senare studier se Jan

Söderstens utredning, bilaga 1 visar att nuvärdeavskrivningen bör uppgå till cza 90% för att motsvara det verkliga nuvärdet avskrivningaav serien. Nuvärdeavskrivning medför en likviditetshjälp för företagen vid investeringar och underlättar därför tillväxt. Vid för företaget mycket stora investeringar ger nuvärdeavskrivning möjlighet till ett effektivare utnyttjande av avskrivningssystemet, exempelvis vad se som ovan anförts angående rederiemas situation vid nyanskaffning av fartyg och om bil- och skogsindustrins investeringsmönster. Som anförts medför ovan nuvärdeavskrivningen en effektivisering periodiseringsfondernas av funktion. Nuvärdeavskrivningen har diskuterats ingående i samband med 1991 års skattereform. Jag får därför hänvisa till vad anförts som av URF och i diskussionerna i anledning URFs förslag. av

Förlust carry-back 3 år

Möjligheter till förlust carry-back utgör ett viktigt inslag i ett modernt företagsskattesystem. Näringslivet har under många år ñrordat att en sådan möjlighet införs. Utredningens utformning av systemet i synes huvudsak lämplig och välavägd.

Lönereserv

Det är allmänt känt att de minsta företagen ofta har mycket dålig soliditet och att deras förmåga att motstå förluster och konjunkturnedgångar är mycket liten. Därför diskuterades inom URF införandet extra av en lönebaserad reserveringsmöjlighet så utformad att den i praktiken endast skulle komma de mindre företagen till godo. Lösningen blev i stället att

136 Särskilt yttrande av sakkunnige Ladin SOU 199267

utrymmet för lönebaserad surv ökades generellt, varefter några särskilda reserveringar därutöver ansågs överflödiga. När nu surven föreslås avskaffad återuppstår emellertid också de mindre företagens särskilda behov av reserveringar. Därtill kommer numera erfarenheterna av den rådande lågkonjunkturen, där de mindre företagen visat sig mycket sårbara, samtidigt som den dolda kosmadspost som trygghetslagstiftningen medför vid behov av neddragning visat sig utgöra en mycket tung belastning som i många fall blivit den utlösande faktorn till en konkurs. Mot den bakgrunden och mot bakgrund av att de minsta företagen torde ha störst nackdel av survavvecklingen får jag därför föreslå att möjligheter att göra avsättning till en begränsad lönereserv införs. Förslaget innebär följande. Företagen medges rätt att erhålla avdrag för avsättning till lönereserv med 20% av årets löneutbetalning dock högst med ett belopp motsvarande 40 basbelopp. Avsättningen återförs till beskattning påföljande

år. För företag ingår i intressegemenskap dvs moder-

som en dotterföretag eller företag under i huvudsak gemensam ledning bör beloppsgrânsen gälla totalt för de företag som ingår i intressegemenskapen. Företagen bör få välja hos vilket av företagen avsättning skall göras. För det fall beloppsgränsen överskrids, bör en regel finnas som gör det möjligt för taxeringsmyndighetema att vägra något eller

några företagen i gruppen avdrag för den orda avsättningen. En

av lämplig lösning kan vara att avdrag ñr avsättningen i första hand medges det företag i intressegemenskapen som har den högsta lönesumman, såvida inte yrkande framställs om att fördelningen av avdraget skall ske på annat sätt. Tekniken för fördelningen motsvarar därmed i princip den som användes vid fördelningen av det s k fasta ñibeloppet i vinstdelningsskattehänseende. Maximala avsättningsbeloppet motsvarar löneutbetalningama för knappt 10 årsarbetskrafter. Genom denna begränsning får förslaget praktisk betydelse endast för de mindre företagen. Härigenom begränsas också de statsñnansiella kostnaderna. Tekniken är enkel och välkänd och har i sina huvuddelar använts för de tidigare resultatutjämningsfondema och för Lsurven.

Avvecklingen av surven Även den likviditets- och riskkapitalavtappning från företagen om som en upplösning av gamla reserver medför i sig måste betraktas som olycklig, särskilt i ett läge när lågkonjunkturen tätt hårt på många företags kapital, utgör sådan reservupplösning en logisk konsekvens av en omläggning en med föreslaget innehåll. För att en sådan kapitalavtappning skall vara försvarbar krävs att omläggningen är så positiv till sitt innehåll att den uppväger kapitalavtappningens nackdelar och att avtappningen sker med största möjliga aktsamhet och omsorg om företagens kapitalförsörjning. Redan genom skattereformens genomförande har, som nämnts, drygt hälften av företagens obeskattade reserver upplösts och återförs till

SOU 199267 Särskilt yttrande sakkunnige Ladin 137 av

beskattning fram till och med 1995 års taxering, vilket medför en sammanlagd kapitalavtappning på ca 23 miljarder kr. Den kapitalavtappning som redan detta medför gör det orealistiskt att medan denna fortfarande pågår påbörja också survupplösningen. Som tidigare anförts finns det skål att förlänga återföringstiden för kvarvarande uppskovsbelopp på grund av den extra påfrestning som denna kapitalavtappning medför på grund av den rådande lågkonjunkturen. Jag får därför föreslå att tiden för återföring till beskattning uppskovsbeloppen förlängs av t 0 m 1997 års taxering. Därför bör survupplösningen ta sin början först från 1998 års taxering. Survupplösningen bör utredningen föreslår som spridas ut över en period minst 10 år. av Survupplösningen innebär en fortsatt kapitalavtappning från företagen, vilket gör att den avsedda skattebelastningen i anledning skatteav satssånkningama inte får full effekt förrän efter mycket lång tid. Det är idag svårt att överblicka effekterna av den fortfarande pågående lågkonjunkturen och hur svårt den kommer att skada företagens kapitalbas och minska företagens förmåga att också kunna bära den kapitalavtappning som skattereformen och den föreslagna omläggningen tillnu sammans medför. Det finns därför skäl att erinra om den lösning i man Norge valt vid den företagsskattereform i basbreddande riktning och med motsvarande skattesatssänkningar som i huvudsak trätt i kraft från 1992. Samtidigt som rätten att göra avsättning till s.k. konsolideringsfond avskaffats har i Norge existerande avsättningar fått överföras till eget kapital utan att beskattas. Det är möjligt liknande lösning blir att en nödvändig också i Sverige för survupplösningen. För den händelse en förlängning av återföringstiden för uppskovsbeloppen inte medges torde en sådan lösning bli oundgänglig.

Utredningens övriga förslag

Spärreglerfärförlusmtjämning

Ovan har redan förslaget om förlust carry-back berörts. Utredningen föreslår också förändrade spärregler för hittillsvarande system för förlustutjämning framåt i tiden. Dessa regler är i huvudsak vålavvägda. Utredningen föreslår emellertid mycket komplicerade spår-regler för att förhindra att företag kapitaltillskott skall kunna kringgå spärreggenom lerna för koncembidragsutnyttjande. Reglerna är inte bara komplicerade i sig utan medför dessutom att internprissättningen mellan det förvärvade och förvånande företagen måste granskas under den femårsperiod som spärregeln skall ha effekt. Dessa förhållanden gör det särskilt angeläget att granska det över om huvud taget finns någon påtaglig missbruksrisk kan motivera mer som dessa komplikationer och för det andra i vad mån spärregeln försvårar genomförandet av seriösa företagsförvärv bl.a. strukturrationaliav seringsskäl. Motivet för de nya reglerna är nämligen att ingen spärr mot utnyttjande av förlustutjämning bör förekomma vid seriösa förvärv. Först skall observeras att den nya skattesatsen är så låg att den vinst man kan uppnå, och som säljare och köpare av bolaget skall dela på

6 12-0776

138 Särskilt yttrande av sakkunnige Ladin SOU 199267

genom en förlustbolagsaffr och utnyttja bolagets förluster, numera är mindre än skillnaden mellan in- och utlåningsñntan. Det betyder att företagsköp med lånade medel som sedan tillskjuts det förvärvade förlustbolaget normalt inte är lönsamma, eftersom förlustutnyttjandet kräver löpande direktavkastning vilket medför att i allmänhet inget annat än räntebärande papper återstår som investeringsobjekt. Därför återstår som presumtiva köpare på förlustbolag utan substans endast företag som kan ge tillskott av egna medel och som nöjer sig med en avkastning motsvarande obligationsántan på sina investeringar. Lönsamhetsförbättringen blir inte stor om säljaren skall få någonting av skattevinsten. Sådana till finns naturligtvis. Fråga är bara hur allvarligt ett sådant problem är jämfört med att man försämrar villkoren för företagsövertaganden av strukturrationaliseringsskâl. Kapitaltillskott är i dessa fall mycket vanliga för att få den förlustbringande verksamheten på fötter. Ett exempel kan belysa situationen. Ett vinstgivande företag i en pressad bransch köper ett olönsamt företag i samma bransch i syfte att slå ihop verksamheterna och rationalisera driften. Det olönsamma företagets anläggning är bättre lämpad för framtida utveckling än köparföretagets, varför stora delar av dess tillgångar överförs till det andra företaget till bokförda värdet, varefter verksamheten går att göra lönsam. Detta är en fullt realistisk situation. Nästan vid alla strukturrationaliseringsförvärv krävs någon form av kapitaltillskott särskilt om den verksamheten varit förlustbringande. I strid mot motiven ñr den ena föreslagna lagstiftningen skulle de normala förvärven komma att drabbas av spår-regeln, om företagen inte kan lä dispens enligt den dispensregel utredningen vill koppla till spärregeln. Det måste anses olämpligt att som söka lösa normalfallet med hjälp av en dispensregel. Erfarenheterna visar också att de mindre företagen lätt kommer i kläm i sådana regelsystem. Därför måste den föreslagna konstruktionen avvisas. I själva verket har behovet av en kapitaltillskottsspärr för de begränsade situationer som återstår med det nya systemet inte visats. Därför bör införandet av en sådan spärr anstå tills det framkommit att ett reellt behov föreligger. Förslaget om kapitaltillskottsspärr avvisas således. Den föreslagna regeln för fusioner att de spärregler som varit tillämpliga för något av bolagen efter fusionen skall gälla för det nya företaget är troligen ofrånkomlig som huvudregel. Den måste emellertid kompletteras med en dispensmöjlighet i de tall företaget kan visa att de kvittade förlusterna och vinsterna tillhört den tidigare ospärrade sliten. Jag får därför föreslå att en sådan dispensmöjlighet införs. Om möjligt bör dispensregeln utvidgas till att avse alla fall, där företagen kan visa att förvärvet inte huvudsakligen betingats av skatteskäl.

Kvittning underskott av näringsverksamhet mot tjänsteinkomst av Utredningen har i enlighet med direktiven framlagt förslag till regler ñr kvittning av underskott i aktiv näringsverksamhet mot inkomst av tjänst.

SOU 199267 Särskilt yttrande av sakkunnige Ladin 139

Det är mycket vanskligt att finna lämplig gränsdragning för sådan

en en kvittningsrätt. Med hänsyn till att det i normalfallet är fördelaktigare att spara ett underskott i förvärvskällan för senare kvittning, då kvittningen också får effekt i socialavgiftshänseende, kan rätten till kvittning mot inkomst av tjänst begränsas till de fall där behov omedelbar än mindre av en om förmånlig kvittningsmöjlighet normalt kan föreligga. Det gäller framför allt i startskedet av en verksamhet innan verksamheten hunnit generera några inkomster och medan företagaren för sin försörjning fortfarande har kvar sin anställning. Efter några år bör det ha klarnat huruvida verksamheten är värd att driva vidare. Mot den bakgrunden finner jag den föreslagna tidsbegränsningen till fem år från verksamhetens påbörjande rimlig, även om en tidsgräns inte är en idealisk lösning. Fm sådan har dock inte varit möjlig att ñnna. Däremot anser jag det inte finnas skäl nog att därutöver utesluta verksamheter, i vilka fastighet utom industrifastighet ingår, från möjligheten till kvittning. Även det i många run kan svårt avgöra om vara att om exempelvis s.k. håstgårdar verkligen drivs i förvärvssyfte, skulle en sådan spärr innebära en otillbörlig diskriminering för bl.a. nystartande lantbrukare, för vilka förvärvet jordbruksegendomen oña drar med sig av stora kapitalkostnader, som det kan vara svårt att omedelbart få täckning för i jordbruksdriften. Jag fär därför avvisa införandet av en sådan begränsning av kvittningsrätten. Beträffande den statsñnansiella kostnad som införandet av kvittningsrätten beräknas medföra bör den inte medtagas i beräkningarna för budgeteffekterna av omläggningen av bolagsbeskatmingen.

SOU 199267 141

Bilaga l

Nuvärdeavskrivning och periodiseringsfonder

ekonomiska effekter

-

Av professor Jan Södersten

1 Inledning

Utredningen om Reformerad Företagsbeskattning URF föreslår i sitt slutbetänkande Reformerad företagsbeskattning, SOU 198934, att de gällande reglerna för skattemässig avskrivning av maskiner och inventarier kompletteras med en alternativ avskrivningsmöjlighet, i form av en s.k. nuvärdeavskrivning. Nuvärdeavskrivningen innebär att de skattemässiga avskrivningarna koncentreras till anskaffningsåret. Den tillåtna engångsavskrivningen föreslås uppgå till 84 anskaffningskostprocent av naden och procentsatsen är så vald att den skall motsvara det diskonterade nuvärdet av motsvarande avskrivningar enligt SO-regeln. Som motivering för förslaget anges positiva effekter på företagens investeringar via förbättrad likviditet och ökad benägenhet till risktagande. I denna uppsats analyseras med gängse nationalekonomiska metoder några olika tänkbara effekter av den föreslagna nuvârdeavskrivningen. Det skall omedelbart förutskickas att det inte är frågan om någon total utvärdering för en sådan finns också flera andra potentiellt viktiga frågor att beakta. Det gäller bl.a. nuvârdeavskrivningens hanterlighet ur

redovisningsmâssig och skatteadministrativ synpunkt, och dess eventuella

användbarhet i olika strategier för skatteplanering. Den fortsatta framställningen är disponerad i 6 avsnitt. I det första av dessa, avsnitt presenteras mera utförligt nuvärdeavdragets konstruktion och de s.k. periodiseringsfonder som ingår som en del i URFs förslag. I avsnitt 3 granskas URFs metod att konstruera det s.k. nuvârdetalet. Nuvärdeavskrivningens likviditetsverkningar studeras i avsnitt 4 med hjälp av några mekaniska beräkningsmodeller. I avsnitt 5 granskas lönsamheten av att utnyttja nuvärdemetoden, med ett maximalt utnyttjande av de reguljära skattereglema som jämförelsenorm. Nuvärdeavskrivningens och periodiseringsfondernas betydelse för företagens risktagande diskuteras i avsnitt 6. I avsnitt slutligen, ges en sammanfattande utvärdering av förslaget om periodiseringsfonder och nuvärdeavskrivning.

2 Nuvärdeavdrag och periodiseringsfonder

Forskarna vid Harvard University, Allan Auerbach och Dale Jorgenson, framförde i nâgra uppmärksammade artiklar i början av 1980-talet tanken

142 Bilaga 1 SOU 199267

att ersätta de reguljära reglerna för skattemässig avskrivning med ett system kallat first-year capital recovery. Auerbachs och Jorgensons utgångspunkt var att investeringsincitamenten i den amerikanska ekonomin allvarligt försämrats till följd av att inflationen successivt gröpt ur realvärdet av de skattemässiga avskrivningama, som i USA, liksom i de flesta länder, baserades på historiska anskaffningskostnader. Auerbachs och Jorgensons lösning på detta problem var att realvärdesäkra avskrivningarna genom att ge företagen rätt att redan under investeringsåret skriva av kostnaderna för sin kapitalanskaffning. Den tillåtna engångsavskrivningen skulle variera mellan olika slag av investeringar och motsvara nuvärdet av de ekonomiskt korrekta avskrivningarna, beräknat vid stabila priser. Den nuvärdeavskrivning som föreslås av URF är alltså till sin konstruktion snarlik Auerbachs och Jorgensons system för first-year capital recovery. Utgångspunktema och syftet är emellertid delvis annorlunda. URFs nuvärdeavskrivning är, för det första, konstruerad med de reguljära avskrivningsreglema som norm. Skillnaden i detta hänseende kan sägas avspegla en viktig skillnad mellan svensk och amerikansk skattelagstiftning; de svenska skattereglema âr ju, vad gäller maskiner och inventarier, helt schablonmässiga och utformade för att, åtminstone vid måttlig inflation, medge ett visst mått av konsolidering. Föreställningen att den skattemässiga avskrivningen skall appamximem den ekonomiskt korrekta avskrivningen har för övrigt aldrig spelat någon roll i svensk skattedebatt. I URFs argumentation för nuvärdeavskrivningen finns, för det andra, inget uttalat mål om att eliminera inflationens urholkande effekt på avskrivningarnas realvärde. Det är alltså inte, som i Auerbachs och Jorgensons fall, frågan om att bevara det värde de skattemässiga avskrivningarna skulle ha vid stabila priser. URF utgår i stället från en normalinflation på 4 procent, och väljer att beräkna den tillåtna engångsavskrivningen nuvärdetalet med en för denna inflationstakt - anpassad nominell diskonteringsränta. En engångsavskrivning av anskaffningskostnaderna för maskiner och inventarier med 84 öre per investerad krona innebär ett meravdrag under anskaffningsåret på 54 öre per investerad krona, jämfört med då 30-regeln utnyttjas. För att göra det möjligt även för företag med begränsat vinstutrymme att utnyttja denna väsentligt utökade avdragsmöjlighet, föreslår URF också införandet av särskilda s.k. periodiseringsfonder, på vilka företagen kan samla upp medel för senare nuvärdeavskrivning. Skattefri avsättning till periodiseringsfond tillåts enligt förslaget med upp till halva årsvinsten. En förutsättning för att avsättningen skall vara skattefri är dock att företaget deponerar ett belopp motsvarande tredjedel av fondavsâttningen på ett räntelöst konto hos en Riksgäldskontoret. Depositionen återfås då företaget utnyttjar periodiseringsfonden för nuvärdeavskrivning, vid en tidpunkt det självt väljer. Systemet med avdragsgilla avsättningar till periodiseringsfonder, deposition på räntelöst konto och engångsavskrivning av kapitalinvesteringar företer uppenbara likheter med det gamla och nu avskaffade

SOU 199267 Bilaga 1 143

investeringsfondssystemet IF. Skillnaderna är emellertid också uppenbara. Från mitten av 1950-talet, då IF-systemet ñck sin nuvarande utformning, och till mitten 1980-talet, då olika specialregler infördes av

ñr att så småningom läsa ut systemet, depositionskravet hos

var Riksbanken genomgående lägre än bolagsskattesatsen. Fondavsättningar framstod alltså i allmänhet som lockande alternativ till skattebetalningar även i de fall företagen saknade konkreta planer för utnyttjandet av fonderna. För periodiseringsfondemas del gäller motsatsen; depositionen hos Riksgäldskontoret överstiger den bolagsskattesatsen med tre nya procentenheter. Företagen får alltså betala en avgift för fondavsättningen i utbyte mot nyttan av framtida nuvärdeavskrivningar. Den stora och avgörande skillnaden mellan periodiseringsfondema i kombination med nuvärdeavskrivning och det gamla investeringsibndssystemet ligger emellertid i graden av skattesubventionering investeav ringarna. Med investeringsfondssystemet tillfördes företagen avsevärda

subventioner i förhållande till full skattebetalning, kunde uppgå till

som så mycket som en tredjedel av investeringskostnaden. Lönsamheten att av utnyttja nuvårdeavskrivning analyseras närmare i avsnitt 5 nedan. Redan av URFs utgångspunkt, nämligen att den tillåtna engångsavskrivningen skall motsvara nuvärdet den reguljära skatteavskrivningen enligt av SO-regeln, följer emellertid, att nuvårdeavskrivningen åtminstone inte konstruerats för kraftig subventioner-ing investeringsverksamatt ge en av heten.

3 Nuvärdetalet

Det föreslagna nuvärdetalet på 0,84 är framräknat med hjälp av en nominell diskonteringsñnta på 11 procent, vilken erhållits ett vägt som genomsnitt av en nominell låneñnta efter skatt på 4,9 procent och ett

avkastningsanspråk efter skatt för eget kapital på 15 procent. Låne-

räntan före skatt har antagits motsvara summan av en real marknadsánta på 3 procent och en normalinflation på 4 procent. För att bestämma det egna kapitalets avkastningsanspråk adderas sedan ytterligare 8 procentenheter, som en riskpremie. Soliditeten har satts till 60 procent, vilket ger vikterna 0,4 resp. 0,6. URF utgår vid beräkningen av nuvårdetalet från att företaget i genomsnitt får vänta ett halvt år på den skatteminskning följer det som av första årets skattemåssiga avskrivning. Med 11 procents diskonteringsränta ger ett konsekvent utnyttjande 30-regeln då ett nuvârde för av avskrivningarna på 77 öre investerad krona. För investeringsprojekt per som nuvärdeavskrivs bortfaller emellertid också möjligheten till s.k. SURV-avsättningar och för att kompensera för detta bortfall höjs nuvärdetalet enligt komplicerad formel med 7 procentenheter, till en 0,84. Korrektionen motsvarar närmare bestämt produkten SURV-talet av på 0,3 och den andel av investeringskostnaden inte är avdragsgill vid som en nuvärdeavskrivning enligt det okorrigerade nuvärdetalet 0,77 0,3 x

144 Bilaga 1 SOU 199267

l-0,77 0,069. För en förklaring av uttrycket, se den beräknings-

tekniska redogörelsen i Appendixl.

Eidetaljisammanhangetärattutredamahärimplicit ochpåettisak något ürkligt sätt bygger sina kalkyler på assymetriska antaganden om den tid företaget får vänta på skatteåterbäringen från sina Metoden lvömtsätter nämligen att väntetiden skulle vara noll vid nuvärdeavskrivning och 6 månader då 30-regeln utnyttjas. Använder vi i stället, vilket förefaller rimligt, antagande ñr båda avskrivningasamma metodema oavsett vilket blir nuvärdetalet med samma kalkylmetod - - 0,87, inklusive den ovan beskrivna korrigeringen för förlorade SURV-avsättningar. Enligt URFs betänkande är nuvärdeavdraget på 0,84 så bestämt att valet mellan de reguljära reglerna och nuvärdemetoden i princip är skattemässigt likvärdigt för det enskilda företaget. Bokstavligt tolkat är detta påstående naturligtvis alldeles orimligt. Den diskonteringsränta som är relevant för det enskilda företagets jämförelse mellan nuvärdeavskrivning och ett utnyttjande 30-regeln, kan inte bestämmas en gång ñr av alla med hjälp någon enkel schablonmetod. Rimligen kommer den att av variera från tid till beroende på bl.a. rådande ñnteläge och annan förväntad inflation. Riskpremien måste också väljas med hänsyn till ,den systematiska risk gäller just för det enskilda företaget eller som t.o.m. det enskilda investeringsprojektet. Den riskpremie på 8 procent, URF inkluderar, och som har hämtats från en studie av den som genomsnittliga avkastningen på den svenska aktiemarknaden, behöver alltså alls inte vara av relevans för ett enskilt företag, om dess systematiska risk skiljer sig från risken för den s.k. marknadsportföljen. Den intressanta och viktiga frågan här är emellertid om URF med den angivna beräkningsmodellen lyckats fixera nuvärdetalet på en nivå son1 gör metoden attraktiv för företagen. Flera kritiker har då hävdat att nuvärdetalet blivit för lågt satt genom att utredningen valt en alltför hög diskonteringsränta. länken är att den marginella finansiering nuvärdeavskrivningen ger i första hand fungerar som substitut för reguljär upplåning och att diskonteringsántan därför bör motsvara den nominella

lånerântan efter skatt se t.ex. Johansson, 1989, och Rundfelt, 1989.

Med URFs kalkylantaganden i övrigt ger denna alternativa syn en nominell diskonteringsânta på 4,9 procent. Motsvarande nuvärdetal blir då 0,88, dvs. fyra procentenheter högre än enligt URFs alternativ med blandad finansiering. investeringskalkyler och för värdering Valet av diskonteringsränta för av betalningskonsekvensema av skattemässiga periodiseringsregler är emellertid fråga i hög grad är Omtvistad i den vetenskapliga en som litteraturen. I själva verket kan finna argument också för en tredje man uppfattning, nämligen att diskonteringsräntan i stället bör ligga på en nivå mot företagets kostnad för eget kapital. Skälet är att den som svarar skattekredit företaget tar upp genom nuvärdeavskrivningen helt enkelt har

lEj inkluderat i denna version rapporten. av

SOU 199267 Bilaga 1 145

karaktären av riskkapital. Till skillnad från vad är fallet vid reguljär som upplåning, är statens fordran på företaget Villkorlig amortering och ränta uppskjuts eller t.o.m. efterskänks företaget går med förlust. I om URFs kalkyl är kostnaden för det egna kapitalet satt till 15 procent. Motsvarande nuvärdetal blir då 0,8. Forskningsläget är emellertid alldeles för oklart för med någon att man rimlig grad av säkerhet skall kunna diskriminera mellan ovanstående tre metoder för att bestämma diskonteringsántan och få någon ledning för att bedöma rimligheten i nivån ñr det föreslagna nuvärdetalet. Vad som får bli avgörande är då kanske det rent pragmatiska konstaterandet att nuvärdemetoden och ett nuvärdetal på 0,84 faktiskt vunnit ett omfattande stöd bland företrädare för företagsamheten, inklusive dess representanter i URF.

4 Nuvärdeavslcrivningens likviditetseffekter

Bolagsskatten kan allmänt sett förväntas inverka på företagens investeringsverlcsamhet genom att dels påverka investeringsprojektens förväntade lönsamhet, dels bestämma företagens ñnansieringsmöjligheter. Den första av dessa aspekter kan sägas vara av relevans främst för frågan om beskattningens inverkan på den långsiktiga kapitaluppbyggnaden, för storleken av företagens optimala kapitalstock. Den andra aspekten bolagsskattens finansierings- eller likviditetseffekter är i stället - av intresse i huvudsak för ett mer kortsiktigt problem, nämligen frågan om hur snabbt företagen kan realisera önskad uppbyggnad sin en av realkapitalstock. Nuvärdeavskrivningens speciella likviditetsverkningar kommer att granskas i detta avsnitt och vi kommer bl.a. att något utförligt demonstrera den för det interna ñnansieringsutrymmet betydelsefulla koppling som finns mellan investeringsexpansion och löpande skattebetalningar vid utnyttjandet s.k. accelererad kattemässig av Effekterna av nuvärdemetoden ur lönsamhetssynpunkt behandlas sedan i avsnitt 5. Då företaget utnyttjar nuvârdemetoden ñr kapitalinvestering en möjliggörs en väsentlig meravskrivning under investeringsåret. Jämfört med 30-regeln uppgår denna till 54 öre per investerad krona. Samtidigt bortfaller emellertid möjligheten till reguljära skattemässiga avskrivningar av investeringen under de kommande åren. Arrangemanget kan sägas innebära att företaget skattekredit under investeringsåret, tar upp en motsvarande meravskrivningen gånger skattesatsen. Skattekrediten amorteras sedan av i takt med att skattebetalningarna ökar till följd av förlorade reguljära skatteavskrivningar. Från likviditetssynpunkt ger nuvârdeavskrivningen alltså endast temporär ñrdel. en För ett företag som bedriver fortlöpande investeringsverksamhet en ställer sig saken dock delvis annorlunda. Återkommande investeringar innebär möjligheter till ett upprepat utnyttjande av nuvärdeavskrivningen och de nya skattekrediter detta kan helt eller delvis uppväga ger amorteringen av skattekreditema från tidigare gjorda

146 Bilaga 1 SOU 199267

Avgörande för utvecklingen av ett företags sammanlagda kattekredit från nuvärdeavskrivningen är alltså relationen mellan å ena sidan tillskottet av skattekrediter från årets investeringar och å andra sidan amorteringen av skattekreditema från de äldre kapitalföremålen. Denna relation bestäms i sin tur inte bara nuvårdetalets storlek, utan också hur företagets av av investeringar, och därmed underlaget ñr nuvärdeavskrivningen, utvecklas. sammanhanget illustreras i figur 1 och i tabellerna l A-C. I figur l visas det ñnansieringsbidrag ett företag kan erhålla om det i stället för ett maximalt utnyttjande av 30-regeln och SURV-avsâtmingar väljer nuvärdeavskrivning av kapitalanskaffningama. Finansieringsbidraget motsvarar alltså minskningen i det årliga skatteuttaget och anges i procent av investeringsutgitterna. Jämförelsen gäller företag som från en given

tidpunkt år noll ökar sina bruttoinvesteringari en konstant real årlig

takt. Räntabiliteten på eget kapital antas vara 15 procent och vi förut-

sätter en Soliditet på realt 60 procent. Inflationen har satts till 5 procent

per år.

Figur 1 Finansieringsbidrag i procent av br-uttoinvesteringar vid utnyttjande av nuvärdeavskrivning jämfört med Sit-regeln och SURV-avsätmingar. Finonsieringsbidrøg i X av bruttoinvesteringor 20 w-

15- x Tullvaxttokt . | . procent å D 0% för ruttounvestenngomo 534% 10 S § 8%

i s

5 å S å s ä S § x Is o. s s .

l-Fwl-F

-5--

1o.

.012

3 4 5 6 7 8 9101112131415År

Med angivna kalkylförutsätmingar är det nettobidrag företaget får till att finansiera sina löpande investeringsutgifter genom att övergå till nuvärdemetoden knappt 17 procent år noll. Bidraget fäller sedan över tiden, i takt med att amorteringen av skattekrediterna från de äldre kapitalföremålen växer. Hur snabbt likviditetstillskottet från nuvärdeavskrivningen minskar beror emellertid på takten i investeringsexpansionen. Om investeringarna är konstanta år från år upphör likviditetstillskotten efter 4 år. Är tillväxten i reala i stället så snabb 8 termer som procent per år består fördelen i mellan 8 och 9 år.

SOU 199267 Bilaga 1 147

I tabellerna 1 A-C ges med hjälp av samma kalkylmetod en mera detaljerad bild av de långsiktiga, bestående likviditetseffektema, vid bl.a. alternativa antaganden beträffande inflationstakten. Siffrorna i tabellerna gäller för företag som befinner sig i en s.k. balanserad expansion, dvs. då bruttoinvesteringar och kapitalstock växer med en över tiden konstant takt. De två första kolumnerna i tabellerna visar den effektiva skattesatsen, här definierad som faktiska skattebetalningar i förhållande till verklig vinst, vid dels nuvärdeavskrivning, dels utnyttjande av SO-regeln. I den tredje kolumnen anges ñnansieringsbidraget från nuvärdeavskrivningcn, definierat på samma sätt som i figur I den fjärde kolumnen, slutligen har ñnansieringsbidraget relaterats till företagets nettoinvestering. Beräkningarna i tabellerna 1 A-C illustrerar flera viktiga, och i och för sig välkända, mekanismer. Vid accelererar skattemässig avskrivning, alltså en avskrivning som görs i snabbare takt än som är ekonomiskt motiverat, har företaget möjlighet att skjuta skattebetalningama framför sig. Den effektiva skattebelasmingen, dvs. det årliga skatteuttaget i förhållande till verklig vinst, kan alltså bli lägre än som svarar mot den

formella skattesatsen som är 23,1 procent med det systemet med

nya SURV-avsättningen inräknad. En förutsättning för att denna effekt skall bli bestående är emellertid att investeringarna, och därmed avskrivningsunderlaget, växer över tiden. Denna koppling mellan effektiv skattebelastning och investeringsexpansion framgår vid en jämförelse mellan de olika raderna i den första kolumnen 30-regeln i tabellerna. Då avskrivningsunderlaget baseras på de historiska anskaffningskosmadema för kapitalföremålen kommer skattebelastningen emellertid också att bestämmas av inflationstakten. Detta samband framgår vid en jämförelse mellan tabellerna A-C.

Tabell 1A Likviditetseffekter vid utnyttjande av 30-regeln och av nuvärdeavskrivning. Procent. Inflation 0 procent

Anm Kalkylerna beaktar möjligheterna till SURV-avsâttningar vid utnyttjande av 30regeln.

148 Bilaga 1 SOU 199267 Tabell 1B Iákviditetseñekter vid utnyttjande av Stl-regeln och av nuvärdeavskrivning. Procent. Inflation 5 procent

Anm. Kalkylerna beaktar möjligheterna till SURV-avsätmingar vid utnyttjande av 30regeln. Tabell 1C lákviditetseffekter vid utnyttjande av Stl-regeln och av nuvärdeavskrivning. Procent. Inflation 10 procent

Anm. Kalkylerna beaktar möjligheterna till SURV-avsättningar vid utnyttjande av 30regeln.

Också vid nuvärdeavskrivning gäller det angivna sambandet mellan årlig, effektiv skattebelastning och expansionstakt. En första skillnad är emellertid att vid stagnation eller endast långsam tillväxt, nuvärdemetoden kan skattebelastning som är högre än motsvarande den ge en

formella skattesatsen som är 30 procent då nuvärdemetoden tillämpas.

Med de förutsättningar gäller för tabellerna är den kritiska som expansionstakten 2,5 procent. En ytterligare och viktig skillnad är att ca den effektiva skattebelasmingen blir oberoende av inflationstakten då nuvärdemetoden tillämpas. Förklaringen âr helt enkelt att den årliga avskrivningen följer investeringskostnaden i löpande penningvârde. En jämförelse mellan kolumnerna ett och två i tabellerna, slutligen, demonstrerar expansionstaktens betydelse för valet mellan 30-regeln och

nuvândeavskrivning. Vid 5 procents inflation tabell 1 B krävs i själva

verket real tillväxt på så mycket 8,4 år för att det en som procent per långsiktigt skall fördel ur likviditetssynpunkt att tillämpa vara en nuvârdemetoden. Vid högre inflation âr denna kritiska expansionstakt lägre 6,4 procent vid 10 procents inflation, helt enkelt därför att en ökande inflation gröper det reala värdet av avskrivningarna enligt ur 30-regeln.

SOU 199267 Bilaga 1 149

5 Är nuvärdeavskrivningen lönsam

Då maskin- och inventarieanskaffningar nuvärdeavskrives, bortlialler samtidigt också, som vi nyss sett, möjligheten till reguljära skattemässiga avskrivningar. Den meravskrivning som medges under anskaffningsåret motsvaras alltså av minskade framtida skatteavskrivningar. lar vi fasta på denna effekt kan vi i själva verket se den mot meravskrivningen svarande skatteminskningen som ett lån från statsmakterna till företaget, som förräntas och amorteras i takt med att skattebetalningama ökar genom de förlorade framtida reguljära Den ränta företaget implicit får betala för detta lån motsvarar helt enkelt den kalkylränta vid vilken företaget är indifferent mellan nuvändeavskrivning och utnyttjande av de reguljära avskrivningsreglerna. En alternativ och likvärdig tolkning, som varit vanlig i debatten, år att företaget vid nuvärdeavskrivning tar upp ett lån från staten på ett belopp motsvarande den formella skattesatsen gånger det investerade beloppet. Detta lån amorteras av i takt med att de förlorade skatteavskrivningama ökar företagets skattebetalningar. Samtidigt får företaget betala en förskottsrânta, motsvarande skattesatsen gånger skillnaden mellan 100 procents direktavskrivning och avskrivning med det gällande nuvärdetalet. I tabell 2 visas företagets implicita ñnansieringskosmad vid utnyttjande av nuvârdemetoden för olika alternativ beträffande det tillåtna nuvärdetalet. Det är den nominella kostnaden, som vi kan beräkna; motsvarande reala räntekostnad kommer alltså att variera allt efter förväntad inflation. Som tidigare beaktar kalkylema förlusten av SURV-avsätmingar då nuvärdemetoden utnyttjas. Det nuvärdetal som föreslås av URF, 0,84, ger alltså en möjlighet för företagen att låna pengar från statsmakterna till den nominella räntan

14,5 procent efter skatt. Vid en skattesats på 23,1 procent eller

SURV-avsåttningar motsvarar detta en ränta före skatt på hela 18,9 procent. Vi kan notera att kritikerna till nuvärdernetoden efter motsvarande beräkningar har funnit anledning att tala om ockerrântor. Det finns dock skäl att redan här betona att den implicita finansieringskostnaden i hög grad är avhängig av valet av jñmförelsenorm. Liksom URF har vi här utgått från att alternativet till nuvårdeavskrivningen är ett maximalt utnyttjande av 30-regeln och SURV-avsâttningar. Finansieringskostnaden blir något högre om alternativet i stället är en kombination av 3020 reglerna, vilken är det förmånligaste valet om vi ser till ett enstaka investeringsproj ekt. Kostnaden kan emellertid också bli väsentligt lägre om företaget i altemativfallet räknar med att inte kunna utnyttja avskrivnings- och avsâttningsmöjlighetema i maximal utsträckning. Till denna möjlighet skall vi återkomma i avsnitt 6.

150 Bilaga 1 SOU 199267 Tabell 2 Implicit nominell ñnansieringskostnad mre och efter skatt vid utnyttjande av nuvärdeavdrag. Procent. Finansieringskostnad

Anm. Möjligheten till SURV-avsättningar vid utnyttjandet av 30-regeln har beaktats i kalkylema.

I tabell visas slutligen, med maximalt utnyttjande av de reguljära reglerna som jämförelsenorm, nuvârdeavskrivningens betydelse för kapitalkostnaden vid nyinvesteringar. Kapitalkosmaden är den lägsta reala avkastning internrânta före skatt, som företaget kan acceptera på sina investeringar för vid låneñnansiering kunna förränta och amortera att - sina lån och vid egenñnansiering kunna tillgodose aktieägarnas - avkastningsanspråk, netto efter bolagsskatt. Den övre delen av tabell 3 gäller för en låneñnansierad maskininvestering och vi antar, precis som URF, att den reala låneräntan före skatt är 3 procent. Nuvärdeavskrivningen ger då genomgående högre kapitalkostnad än SO-regeln. Vi noterar också att kapitalkostnaden faller med inflationstakten, oavsett avskrivningsmetod. Vid utnyttjandet av de reguljära reglerna är denna effekt resultatet av två, delvis motverkande mekanismer. Den ena av dessa är avdragsrätten för nominella låneräntor, som i praktiken innebär att företaget får avdrag också för den av inflationen orsakade reala låneamorteringen. Den andra är att avskrivningsbeloppens reala värde urholkas av inflationen. Den första av dessa mekanismer väger emellertid tyngst, med följd att den reala kapitalkostnaden blir lägre, snabbare priserna tiger. Vid nuvärdeavskrivning, däremot, är avdragets reala värde fixerat, eftersom avskrivningen slutförs redan investeringsåret. Avsaknaden av en motvikt mot avdragsrätten för inflationsräntor gör därför att kapitalkostnadens inflationskânslighet ökar. Skillnaden i detta avseende är emellertid inte särskilt dramatisk, med de förutsättningar som gäller för beräkningama. I tabellens undre del redovisas motsvarande jämförelse vid finansiering med eget kapital. Vi utgår återigen från URFs antagande om att det reala avkastningsanspråket från aktieägarnas sida, räknat efter bolagsskatt, är 3 procent plus ett risktillâgg på 8 procent. Till skillnad från vad som gäller för skuldräntor, är aktieägarnas avkastningsanspråk inte en avdragsgill kostnad för företaget. En effekt av att ñnansieringskostnaden inte får dras av är att kapitalkostnaden vid nuvârdeavskrivning inte påverkas av inflationen. Vid utnyttjande av 30-regeln ökar kapitalkostnaden däremot med inflationen, och förklaringen är, som vi utvecklade ovan, helt enkelt att avskriv-

SOU 199267 Bilaga 1 151

ningarnas realvârde holkas ur. Vi kan slutligen konstatera, att det bara är vid låga inflationstakter som 30-regeln i kombination med SURV-avsättningar är att föredra framför nuvårdeavskrivningen. Vid måttlig inflation är skillnaden emellertid inte särskilt stor. De siffror som visas i tabell 3 ger i själva verket ingen ny information för valet mellan nuvärdemetoden och de reguljära reglerna, utöver den som redan ligger i beräkningsresultaten från tabell 2. Som framgått innebär ett nuvärdetal på 0,84, en möjlighet för företaget att få ett ñnansieringsbidrag från staten till en nominell ränta efter skatt på 14,5 procent förutsatt att alternativet till nuvârdeavskrivningen är ett maximalt utnyttjande av de reguljära reglerna. Om företagets diskonteringsrânta efter skatt år högre än denna ränta är erbjudandet lönsamt att utnyttja, annars inte. Det år alltså detta kritiska värde för diskonteringsräntan, som avgör vilken avskrivningsmetod som ger den lägsta kapitalkostnaden. Några exempel kan klargöra. Vid 5 procents inflation och med de förutsättningar som enligt ovan gäller för tabell är aktieägarnas nominella avkastningsanspråk, och därmed företagets diskonteringsrânta vid egenñnansiering, 16 procent. Nuvärdeavskrivningen är därmed att föredra, vilket också framgår av tabell 3. Vid konstanta priser âr motsvarande diskonteringsrânta i stället 11 procent, vilket då betyder att de reguljära reglerna ger den lägsta kapitalkostnaden. Samma tumregel visar också varför nuvñrdemetoden enligt den övre delen av tabellen, alltså i lånefallet, genomgående ger den högre kapitalkostanden.

Tabell 3 Kapitalkostnader för maskininvesteringar vid utnyttjande av reguljära

gskrivningsregler och av nuvärdeavskrivning. SURV-avsättningar beaktande.

ocent. Finansiering Avskrivnings- Inflationstakt metod

Anm Vid lånefmansiering har den nominella låneñntan satts till 3 procent plus intlationstalcten.Vid finansiering med eget kapital adderas en riskpremiepå 8 procent till den nominella marknadsräntan. För motivering, se URF, sid 245.

6 Nuvärdeavslcrivning, periodiseringsfonder och risktagande

I URFs argumentation för nuvärdemetoden understryks särskilt metodens positiva effekter på företagens benägenhet till risktagande och därmed också på villigheten att investera. En granskning av detta argument för nuvärdemetoden är komplicerad av flera skäl. Ett första sådant år att

152 Bilaga I SOU 199267

investeringsbesluten i praktiken måste fattas under hänsynstagande till många typer av osäkerhet. Det gäller intlationsrisker såväl som kommersiella, tekniska, konjunkturella och politiskt betingade risker. Ett andra skäl är att det samhällsekonomiska värdet av ökat risktagande långt ifrån är självklart. En diskussion av den senare frågan ligger emellertid helt utanför ämnet för denna uppsats. Vad gäller det första problemet skall vi, för att överhuvudtaget kunna nå några resultat, på sedvanligt sätt tillgripa vissa förenklade antaganden. Låt oss då anta att ett företag överväger ett investeringsprojekt för vilket den framtida avkastningen âr osäker. Vad som enligt den s.k. mean-variance analysen är avgörande för det förrântningsansprák företaget bör ställa på denna investering kapitalkostnaden är då företagets förväntningar om i vilken utsträckning den osäkra avkastningen kommer att samvariera med avkastningen på en tänkt portfölj bestående av, i princip, alla riskabla tillgångar i ekonomin. Den s.k. systematiska, eller oundvikliga, risken för investeringsprojektet gäller just graden av denna samvariation. Med gängse terminologi är detta investeringens beta. Den riskpremie, som företaget skall addera till den riskfria räntan för att bestämma förräntningsanspråket, står i direkt proportion till investeringens beta. Vi har nu fått en utgångspunkt för att precisera vårt problem. Frågan gäller alltså i vilken utsträckning vinstbeskattningen ger en olikformig behandling av investeringar med olika riskkaraktâr, dvs. olika beta Kommer förräntningsanspråket att bli olika, beroende på om företaget utnyttjar de reguljära avskrivningsreglerna eller nuvärdemetoden Vad som är avgörande här är företagets förväntningar om sina möjligheter att utnyttja reglerna för skattemässiga avskrivningar. Om de framtida avskrivningarna och motsvarande skatteåterbåring framstår som säkra kommer vinstbe-skattningen i själva verket inte alls att påverka den riskpremie som ingår i kapitalkostnaden. Den förväntade avkastningen från investeringen faller visserligen i förhållande till skattesatsen, men skatten reducerar också projektets systematiska risk, dess beta, i samma proportion.

Det är alltså säkerheten i företagets förväntningar det skattemässiga

om värdet av avskrivningsmöjlighetema, som är avgörande för slutsatsen att beskattningen inte påverkar urvalet av riskabla investeringsprojekt. Om denna avskrivningsmöjlighet har formen av en engångsavskrivning eller successiva avdrag saknar betydelse i detta sammanhang. I verkligheten är det dock i många fall orimligt att betrakta de avskrivningsmöjligheter som gäller för ett investeringsprojekt som en säker tillgång för företagen. Ett första skäl till detta är att reguljära skattemässiga avskrivningar baseras på den historiska anskaffningskostnaden. Den oundvikliga osäkerheten om framtida prisstegringar innebär då motsvarande osäkerhet om det reala värdet av avskrivningama. Ett andra skäl är osäkerheten om i vilken utsträckning det framtida vinstutrymmet kommer att medge ett maximalt utnyttjande av skattereglema. Osäkerheten i företagens framtidsförväntningar är naturligtvis inte något vi direkt kan observera. Vad som kan konstateras är dock, bl.a.

SOU 199267 Bilaga 1 153

från de statistiska undersökningar som gjordes inom URF, att företagen i de flesta fall haft tillgång till av- och nedskrivningsmöjligheter i en större omfattning än man kunnat utnyttja. Observationen gäller också för företag som faktiskt betalat bolagsskatt. Vad som varit avgörande för skattebetalningama tycks alltså inte ha varit begränsade avdragsmöjligheter, utan önskemålet om att kunna uppvisa en jämn vinstutveckling, kanske för att långsiktigt kunna finansiera utdelningarna med beskattade vinstmedel. Vi kan tala om ett utrymme för utnyttjandet av skattereglema, vars storlek bestäms av skillnaden mellan vinsten före avoch nedskrivningar och den vinst som måste redovisas i resultatákningen för att täcka utdelningen. URFs statistiska undersökningar gäller i huvudsak första hälften av 1980-talet, och utredningen har för denna period kunnat konstatera att mer än hälften av tillgängliga skattemässiga konsolideringsmöjligheter inte utnyttjades av företagen. Med det nya bolagsskattesystemet begränsas dock konsolideringsmöjlighetema avsevärt, för att statsñnansiellt möjliggöra en kraftig sänkning av den formella skattesatsen. Vissa överslagskalkyler, som utförts av URF, tyder dock på att företagen också med det nya systemet i betydande utsträckning kommer att ha överskott på av- och nedskrivningsmöjligheter. Resultatet har viktiga implikationer för utvärderingen av nuvärdemetoden. Kopplingen mellan företagets vinst och möjligheten att utnyttja avskrivningsreglema innebär att avskrivningsmöjligheten och motsvarande skatteâterbäring blir osäker. I stället för att vara en säker tillgång för företaget bidrar den till att förstärka lönsamhetsvariationema efter skatt. Med den terminologi vi nyss utnyttjat ökar beta och därmed den riskpremie som ingår i kapitalkosmaden. Eftersom osäkerheten om avskrivningarnas värde är en direkt funktion av variabiliteten i företagets vinst, kan vi här tala om en skattemässig diskriminering av speciellt riskutsatta företag och branscher och av företag med små möjligheter till intern riskutjâmning. De mekanismer som begränsar företagens möjligheter att utnyttja tillgängliga Skatteregler, och som ytterst gäller kopplingen mellan redovisning och beskattning och i vissa fall också avsaknaden av ett system för s.k. full loss oflået, elimineras självfallet inte genom att kapitalanskaffningama får nuvärdeavskrivas. Visserligen kan företaget

redan investeringsåret avgöra om nuvärdeavskñvningen kan utnyttjas

eller ej, men den avgörande knytningen till företagets vinstutrymme består. I själva verket kräver nuvärdemetoden ett betydligt större vinstutrymme, vilket betyder motsvarande större osäkerhet beträffande dess värde för framtida investeringar. Sammankopplingen av nuvärdemetoden med de s.k. periodiseringsfondema, vilka beskrevs inledningsvis, kan emellertid innebära en väsentlig skillnad i detta avseende. Genom möjligheten att med avdragsrätt vid beskattningen sätta av upp

till halva årsvinsten till en periodiseringsfond som är en tillgångspost i

balansräkningen, på samma sätt som den gamla investeringsfonden kan företaget under goda år successivt bygga upp det utrymme som krävs för nuvärdeavskrivningen. Periodiseringsfondema garanterar inte att

154 Bilaga 1 SOU 199267

nuvärdeavskrivningen kan utnyttjas, men de förbättrar rimligen utsikterna för detta, att möjliggöra att vinstutrymmet för avskrivningar genom fördelas om i tiden. På detta sätt kan nuvärdeavskrivningen bli en säker tillgång för det investerande företaget, vilken till skillnad från de reguljära avskrivningsreglerna inte bidrar till att öka variabiliteten i avkastningen efter skatt. Det kan i sin tur bidra till att reducera riskpremien för osäkra investeringar.

7 Utvärderingen

Vi har i det föregående visat hur nuvärdeavskrivningen förutsatt att den kan utnyttjas ger en likviditetsñrbättring för investerande företag. - Jämfört med en maximal användning av 30-regeln och SURV-avsâttningar är förbättringen i huvudsak av temporär natur; för att varaktigt kunna hålla skattebetalningarna på en lägre nivå genom nuvärdeavskrivning krävs i själva verket en ytterst snabb och kontinuerlig investeringsexpansion och motsvarande stort vinstutrymme. Allmänt sett innebär emellertid nuvärdemetoden en viss omfördelning av skatteuttaget inom företagssektorn från expanderande till stagnerande företag och från den expansiva till den stagnerande utvecklingsfasen för ett och samma företag. Med samma jämförelsenorm ger nuvärdeavskrivningen, med ett nuvärdetal på 0,84, en implicit nominell ñnansieringskostnad på 14,5 procent efter skatt. Endast företagets diskonteringsränta kalkylränta om efter skatt är högre än denna ränta, ger ett utnyttjande av nuvärdeavskrivningen en lägre kapitalkostnad än de reguljära reglerna. Jämförelsenormen för denna kalkyl kan emellertid i många fall te sig helt orealistisk. Ett otillräckligt vinstutrymme kan innebära att företaget tvingas räkna med en längre avskrivningstid än den skattemässigt tillåtna och mer begränsade SURV-avsättningen. Innebörden av detta är att kostnaderna för nuvärdeavskrivningen i verkligheten kan vara väsentligt lägre än de implicita låneräntor som visades i tabell 2. Om jämförelsenormen exempelvis är maximala avskrivningar enligt 30-regeln utan SURV-avsättningar, blir motsvarande ñnansieringskostnad 8,9 procent. Om företaget ytterligare måste begränsa sina avdrag till, säg, en saldoavskrivning på 20 procent per år, faller kostnaden till 5 procent, osv. I vissa fall kan nuvärdemetoden alltså framstå som en attraktiv ñnansieringsform. I denna bedömning ligger då också det faktum att skattekrediten är en villkorad fordran på företagen. Betalning av amortering och ränta kan uppskjutas, eller t.o.m. efterskänkas, om företaget gär med förlust. En förändring av ñnansieringsvillkoren i dessa avseenden kräver inga omförhandlingar. I angiven mening har ñnansiering nuvärdeavskrivning alltså karaktären av riskkapital. genom Kärnan i resonemanget i avsnitt 6 om beskattning och risktagande är att de reguljära avskrivningsreglema och möjligheten till SURV-avsättningar representerar osäker tillgång för ñretaget. Nuvärdeavskriven ningen i sig ändrar inte på detta grundläggande förhållande, som betingas

SOU 199267 Bilaga 1 155

av kopplingen mellan redovisning och beskattning och avsaknaden av en automatiskt verkande skatterestitution vid förluster. Genom periodiseringsfondema skapas emellertid förutsättningar för omfördelning i en tiden av vinstutrymmet, vilken åtminstone i viss utsträckning kan komma att fungera som substitut för ett system med full loss offset. Har företaget ackumulerat tillräckligt med medel på sin periodiseringsfond, kan en del av osäkerheten vid investeringsbesluten elimineras. Som påpekats kan denna utjämningsmöjlighet särskilt värde för vara av speciellt riskutsatta företag och branscher och för företag med begränsade möjligheter till intern riskutjämning. Till den senare kategorin hör sannolikt åtskilliga småföretag, som genom en ensartad verksamhet oña uppvisar starkt svängande vinster Utjämningsmöjligheten innebär för dessa en fördel också med hänsyn till att deras investeringsverksamhet ofta har en utpräglat intermittent karaktär. Periodiseringsfondemas funktion att s.a.. låsa fast värdet av framtida skatteavskrivningar är emellertid inte unikt knuten till använde-avskrivningen. I själva verket torde det vara möjligt att kombinera periodiseringsfondema också med ett utnyttjande av reguljära avskrivningsregler och t.o.m. med SURV-avsättningar, vars värde då på motsvarande sätt skulle kunna säkerställas för företagen. Att periodiseringsfonderna i URFs förslag knyts samman med nuvärdeavskrivningen innebär emellertid, som vi sett, att arrangemanget får vissa likheter med det avskaffade investeringsfondssystemet. Det är tänkbart att företagens vana vid att utnyttja detta system ger en ökad attraktivitet för kombinationen fondavsätmingar direktavskrivning jämfört med ett alternativt förfarande där periodiseringsfondema får utnyttjas vid reguljär avskrivning. Det har också hävdats att benägenheten att sätta av pengar på periodiseringsfonderna för framtida bruk också är större om kapitnlavskrivningen .a. s. kan klaras av redan investeringsåret. Här är vi emellertid inne på resonemang av ganska luftigt slag. En mer gripbar killnad är dock den ovan berörda förskjutningen i tidsproñlen för skattebetalningarna, som uppnås nuvärdeavskrivningen. Även denna likviditetseffekt kan genom naturligtvis bli problematisk i vissa extrema konjunkturlägen. I själva verket kan man genom nuvärdeavskrivningen komma att bevara något av de destabiliserande svängningar i skatteuttaget över konjunkturcykeln, som utmärkte det gamla bolagsskattesystemet. Det har hävdats i debatten att nuvärdeavskrivningen in genom konstruktion skulle förbättra investeringsincitamenten inom företagssektorn utan att samtidigt ge några skattefavörer åt företagen. Detta är naturligtvis nonsens. Kombinationen periodiseringsfonder nuvärdeav- skrivning kommer att medföra både skattefavör för företagen och ett en skattebortfall för det offentliga. Skattebortfallet uppkommer såväl genom den ovan beskrivna likviditetseffekten, för vilken staten tar betalt med upp till 14,5 procents ränta som genom den möjlighet företagen får att via periodiseringsfondema effektivare utnyttja sitt över tiden varierande vinstutrymme. Hur stort detta skattebortiäll blir är emellertid ytterst svårt att avgöra på förhand. En seriös bedömning torde i vart till förutsätta en omfattande granskning av data för enskilda företag.

156 Bilaga 1 SOU 199267

Svårigheten att kvantiñera gäller emellertid också för de realekonomiska effekterna av nuvärdernetoden och periodiseringsfondema. I den vetenskapliga litteraturen finns visst teoretiskt och empiriskt stöd för att likviditeten och det interna ñnansieringsläget har betydelse främst ñr hastigheten i företagens anpassning av sina kapitalstockar till önskade nivåer. Motsvarande svenska studier ger liknande resultat, även om

effekterna inte tycks vara stora se t.ex. Bergström-Södersten, 1989.

Den utj ämningsmöj lighet över tiden som periodiseringsfondema ger, bör innebära att beskattningen kommer att slå på ett mer likformigt sätt mellan olika grupper av företag. Det skapar i sin tur förutsättningar för att investeringsbesluten kan komma att fattas efter mer likartade kriterier. Exakt vad detta kommer att betyda för effektiviteten i resursutnyttjandet och för den ekonomiska tillväxten är emellertid något som är vanskligt att bedöma. Osäkerheten i det avseendet är i själva verket något som gäller också för bolagsskattereformen i dess helhet.

Referenser

Bergström, Villy och Södersten, Jan. Kan finanspolitiken styra investeringarna i näringslivet, i Reformerad företagsbeskattning, Del II, Expertrapporter. SOU 198934. Johansson, Sven-Erik. Slopa förslaget om nuvärdeavskrivningar. Affärsvärlden 410 nr. 40, 1989. Rundfelt, Rolf. omedelbar avskrivning föga generös metod. Affärsvärlden, 1989.

SOU 199267 157

Bilaga 2

Periodiseringsfonders effekt på riskkapitalförsörjning

samhällsekonomiskt

ett perspektiv

Av ñl. dr Stefan Fölster

Ett system med periodiseringsfonder PF har som syfte att ge företag möjlighet att omperiodisera det redovisade och skattemässiga resultatet över ett antal år. Ett flertal argument har anförts som kan tala för ett sådant system. Här diskuteras endast ett av dessa argument. slutsatserna här utgör således ingen hellretsbedömning av förslaget. Argumentet som undersöks här är att införandet av periodiseringsfonder ökar företagens tillgång till likvida medel och därmed leder till en ökning av investeringar. Att investeringar ökar kan bero på att ett företag som vill investera inte får tillgång till kapital från annat håll eller på att PF utgör en lättillgänglig reserv som kan minska risken med investeringen. Särskilt minskar PF risken i en situation där företaget drabbas av en tillfällig likviditetssvacka och samtidigt får svårt att låna i bank. Utgångspunkten för diskussionen är ett system med PF där företagen får avsätta högst 30 procent av inkomsten före avsättningen. Varje års avsättning utgör en PF. Företaget tar upp en ränta i nivå med kostnaden för riskkapital som en intäkt. Vid valfri tidpunkt, men senast efter sex år, upplöses PF. En samhällsekonomisk bedömning av PFs lämplighet som instrument för att öka riskkapitalförsörjningen måste grunda sig på en uppskattning av de samhällsekonomiska kostnader och intäkter som PF för med sig. I det följande förs ett resonemang om storleksordningen på kostnader och intäkter utifrån gängse ekonomisk teori och empiriska undersökningar. Detta sammanfattas i en schablonmâssig kalkyl.

Samhällsekonomiska kostnader

PF ger företagen en skattekredit som maximalt uppgår till 25 procent av 30 procent av vinsten under sex år. Under förutsättningen att företagen betalar en marknadsánta på skattekrediten består kostnaden för staten av kreditförluster som uppstår när företag går i konkurs innan skattekrediten har återbetalats. I det system med förlustutjämning bakåt som utredningen föreslår bör den del av kostnaden som avser de senaste 3 åren hänföras till förlustutjâmningssystemet.

158 Bilaga 2 SOU 199267

Det är svårt att förutse storleken på kreditförlustema. Dels torde de variera med konjunkturcykeln. Del kommer de att bero av hur attraktiva räntevillkoren är för PF. Om räntevillkoren är attraktiva kommer den totala kreditförlusten att vara större än när räntevillkoren är mindre attraktiva. Samtidigt innebär mindre attraktiva räntevillkor att PF utnyttjas främst företag har hög konkursrisk. Därmed kan av som en kreditförluster som andel av den totala skattekrediten vara större när räntevillkoren är mindre attraktiva. Teoretiskt skulle räntan på PF kunde höjas till den grad att den kompenserar kreditförluster-na. I praktiken omöjliggörs detta emellertid av självselektionen bland företagen. En högre ränta innebär att PF inte utnyttjas av företag med låg konkursrisk. Kreditförlusten blir då nästan oförändrat samtidigt som ränteintäktema kan sjunka trots räntehöj- ningen. Erfarenhet från t.ex. system med statliga kreditgarantier, som beskrivs längre ner, visar att det är omöjligt att kompensera kreditförluster med räntehöjningar. Kreditförlusten utgör statens kostnad för PF-systemet. Denna kostnad är emellertid inte en samhällsekonomisk kostnad, utan måste betraktas som en transferering från skattebetalarna till de företag som utnyttjar PF. Den samhällsekonomisk kostnaden består i stället av den effektivitetsförlust som orsakas av de skatter måste höjas för att betala som kreditförlusten. Den högre skattenivån som blir nödvändigt minskar incitamenten att arbeta och investera. Effektivitetsförlusten av beskattningen har undersökts i ett antal empiriska studier både i Sverige och internationellt t.ex. Hansson, 1984. Spridningen i resultaten är ganska stor, inte minst därñr att effektivitetsförlusten av olika typer av skatter varierar mycket. På grundval av en genomgång av studierna rekommenderar Statskontoret att effektivitetsförlusten bör beräknas till 50% av skatteuttaget. Det talet används också nedan i kalkylen. Ytterligare två källor till effektivitetsförluster uppstår under PF. De bör beaktas, även om inget försök görs här att kvantiñera dem. Den ena är att PF kan fördröja konkurser som ändå kommer att äga rum. Skattekrediten som PF ger är av betydelse för företag i tre situationer när de gör större investeringar när de råkar ut för tillfälliga likviditetsproblem 3. när de ändå går i konkurs. Den första kategorin kan ge upphov till samhällsekonomisk nytta en som beskrivs i nästa avsnitt. För företag i kategori 2 är det osäker om de orsakar en samhällsekonomisk vinst eller förlust. Företag i kategori 3 orsakar med stor sannolikhet en samhällsekonomiskt förlust eftersom skattekrediten ger dem möjlighet att fördröja konkursen längre än vad hade varit fallet utan PF. Sannolikheten är stor att fördröjningen som av konkursen försämrar möjligheten att återupprätta verksamheten. Den andra källan till effektivitetsförluster är att PF snedvrider konkurrensen mellan etablerade och nystartade företag. I ett läge där ett

SOU 199267 Bilaga 2 159

nystartad företag konkurrerar med ett etablerat, har det etablerade företaget tillgång till skattekrediten som PF ger och har därmed en konkurrensñrdel. Risken finns att etablerade företag därmed kan befästa monopolställning och att företag överhuvudtaget inte ger sig in i en nya konkurrensen. Att en sådan risk finns âr ett väl etablerat resultat i den nationalekonomiska litteraturen t ex Auerbach, 1983; Judd och Petersen, 1986. Det bör betonas att problemet inte är unikt för PF utan uppstår till följd av alla faktorer som förbättrar etablerade företags ñnansieringsmöjligheter jämfört med situationen ñr nystartade företag. Införandet av PF förvärrar dock problemet eftersom det ökar etablerade företags övertag.-

Samhällsekonomiska intäkter Som samhällsekonomisk inükt beräknas det samhällsekonomiska värdet av de nya investeringar som PF ger upphov till. Beräkningen kan brytas ner i två frågor. Den första är hur mycket nyinvesteringar PF ger upphov till och den andra är vad dessa nyinvesteringar är värda. Den första frågan belyses av en rad empiriska undersökningar om effekten av skatteavdrag och statliga krediter till företag. I det följande görs en sammanfattning av de resultat som dessa undersökningar kommer fram till. En mer heltäckande genomgång finns i Fölster 1991. Två statliga stödformer förefaller särskilt relevanta i sammanhanget.

Skatteavdrag för FoU-investeringar Ett sådant fanns i Sverige före 1981 och finns fortfarande i ett antal länder. Empiriska studier visar att FoU-investeringar ökar med 10-3096

av subventionsbeloppet t ex Mansfield, 1986; Fölster, 1991; Bemstein,

1987. Liknande generella investeringssubventioner avseende investeringar i allmänhet har också visats ge effekter i samma storleksordning

t ex Folmer Nijkamp, 1987.

2. Statliga krediter och lånegarantier till FoU och rikfyllda investeringar.

Statliga krediter ges oña till en ränta som är låg i förhållande till vad marknaden kräver för riskfyllda projekt. Även för garantier gäller att företagen kan låna till en ränta som inte reflekterar projektens risk. En viktig erfarenhet av sådana system har varit att det är omöjligt att begränsa statens förluster genom att begära en högre ränta eller en avgift för lånegarantin. En sådan riskkompensation leder till en kraftig selektionseffekt så att de företag som fortfarande är intresserade har en i mycket högre sannolikhet att gå i konkurs. Empiriska studier sådana av system kan grovt sammanfattas så att systemen ger upphov till nya investeringar för 20-5096 av subventionsbeloppet. Exempel på empiriska studier baserade på intervjuer och enkäter är Fölster 1991 och

160 Bilaga 2 SOU 199267

Gronhaug och Fredriksen 1984. Resultaten bekräftas av ekonometriska studier i t.ex. Holemans och Sleuwagen 1988, Levy och Terleckyi 1983. Sammanlagt finns ett tjugotal liknande empiriska undersökningar. De flesta skiljer inte mellan statliga krediter, garantier eller klumpsummestöd. Flera av studierna måste också bedömas som osäkra till följd av olika metodologiska kompromisser. Resultaten får emellertid tyngd av att studier med delvis väldigt olika empiriska metoder kommer fram till likartade resultat. Ingen undersökning visar på signifikant högre effekter. En viktig aspekt är att effekterna mäts andel subventionsbelopsom av pet snarare än som andel av utlånade belopp. Anledningen är att subventionsbeloppet fångar både subventionseffekten och likviditetseffekten på nyinvesteringar. Subventionseffekten består av att ett högre subventionsbelopp gör det mer lönsamt att göra en nyinvestering. likviditetseffekten att företagen kan investera mer till följd av bättre likviditet är nära relaterad till kreditförlusten. Om fler företag - som ligger nära sin likviditetsrestriktion utnyttjar krediten tenderar även kreditförlustema och därmed subventionsbeloppet att öka. Detta innebär att olika system av statliga krediter kan ha ganska olika effekter mätt som andel utlåningen. Ändå tenderar effekten mätt andel subvenav som av tionsbeloppet att ligga inom ovan angivna intervaller. Inget av de undersökta systemen överensstämmer exakt med PF. Särskilt skatteavdrag för FoU kan tänkas avvika på så sätt att det inte ger samma likviditetseffekt som de andra medlen. skatteavdraget ges emellertid varje år. Det är därför inte säkert att likviditetseffekten över en längre period är mindre för skatteavdraget än ñr PE Den främsta killnaden mellan de ovan diskuterade systemen och PF är emellertid att avdragen och kreditema i dessa system är riktade till nyinvesteringar så att de sällan går till företag på väg mot konkurs som PF kan göra. Sannolikt har därför PF mindre effekt än dessa snarare en statliga krediter och garantier. Den andra frågan är vad det samhällsekonomiska värdet är av nyinvesteringama. Det finns ganska övertygande empiriska studier om det samhällsekonomiska värdet av spillovers uppstår teknikutsom av

veckling se Nadiri, 1991, för litteraturgenomgång. En

en grov sammanfattning kan vara att nuvärdet av den samhällsekonomiska avkastningen ligger på 50-10096. Detta gäller för det genomsnittliga industriella FoU-projektet. De nyinvesteringar tillkommer är som emellertid marginella och måste därför antas ha lägre företagsekonoen misk och samhällsekonomisk avkastning. FoU-investeringar utgör endast en bråkdel av samtliga investeringar. En rimlig utgångspunkt är att de nyinvesteringar som kommer till stånd på grund av PF har samma sammansättning som investeringar i allmänhet. För andra investeringar än FoU-investeringar finns inget särskilt skäl att tro att det samhällsekonomiska värdet skulle vara större än det företagsekonomiska. Investeringar kommer till stånd enbart som på grund av PF torde därför ha en samhällsekonomisk avkastning som

ligger betydligt under 50%.

SOU 199267 Bilaga 2 161

Schablonmässig kalkyl Kreditförlust på PF subventionsbelopp 100 Nyinvesteringar högst 50% av subventionsbeloppet 50 Samhällsekonomisk intäkt högst 50% av nyinvesteringar 25 Samhâllsekonomiskkostnad 5096 av kreditförlust + effektivitetsproblem av fördröjda konkurser och minskad konkurrens från nystartade företag 50

Kalkylen förefaller inte särskilt känslig för ändringar i antaganden. Som ett exempel påverkas inte slutsatsen av ändringar i kreditförlustemas storlek. Till en del är antagandena redan valda för att ge ett så gynnsamt resultat som möjligt för PF. Effektivitetsförlusten av fördröjda konkurser och minskat konkurrens har Lex. inte tagits med i kvantiñeringen. Vidare har den samhâllsekonomiska intäkten getts ett förmodligen överdrivet värde.

Slutsats

Sammanfattningsvis visar en schablonmässig kalkyl att PF förmodligen inte ökar riskkapitalinvesteringar på ett samhällsekonomiskt lönsamt sätt. Kalkylen är inte särskilt känslig för ändringar i antaganden eller hänsyn till felmarginaler i de empiriska undersökningarna.

Litteratur

Auerbach, A.J. Ihxation, corporate financial policy and the cost of capital, Journal of Economic literature, 1983, 21, 905-940. Bemstein, Research and Development, Tax Incentives and the Structure of Production and Financing. University of Toronto Press, Toronto, 1987. Folmer, H. och Nijkamp, Investment premiums Expensive but hardly effective. Kyklos, 1987, 43-72. Fölster, The Art of Encouraging Invention A New Approach to Government Innovation Policy. Industriens Utredningsinstitut, 1991. Gronhaug, K. och Fredriksen, T. Govemmental innovation support in Norway. Research Policy, 1984, 13, 165-173. Hansson, Marginal cost of public funds for different tax instruments and government expenditures. Scandinavian Journal of Economics, 1984, 86, 375-379. Holemans, B. och Sleuwagen, L. Innovation expenditures and the role of government in Belgium, Research Policy, 1988, 17, 783-820. Judd, K.L. och Petersen, B.C. Dynamic limit pricing and internal finance, Journal of Economic Theory, 1986, 39, 368-399. Levy, D.M. och Terleckyi, N.E., Effects of government R D on

162 Bilaga 2 SOU 199267

private R D investment and pmductivity A macroeconomic analysis. Bell Journal of Economics, 1983, 14, 551-61. Mansfield, E. The R D tax credit and other technology policy issues, American Economic Review, 1986, 76, 190-194. Nadiri, Innovationer och teknikspridning, Forskning, Telcnikspridning och Pmduktivitet, Expertrapport nr 10 till Produktivitetsdelegationen, 1991.

SOU 199267 163

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanser som avgett

yttrande över

rapporten Nuvärdeavskrivning och periodiseringsfonder - ekonomiska effekter

Bokföringsnämnden Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR Företagarnas Riksorganisation Handelshögskolan i Stockholm Lantbrukamas Riksförbund Sveriges Industriförbund Företagarnas Riksorganisation, lantbrukarna Riksförbund och Sveri- Industriförbünd har åberopat yttrande. ges ett gemensamt

KUNGL. BIBL.

1992-07- 20

STOCKHOLM

Statens

offentliga utredningar

1992 Kronologisk förteckning

Frihet ansvar kompetens. Grundutbildningens 37.Psykiatrin och desspatienter levnadsförhållanden, - - villkor i högskolan.U. värdensinnehåll och utveckling. Reglerför risker. Ett seminarium om varför vi 38.Friståendeskolor. Bidrag och elevavgifter.U. tillåter mer föroreningarinne än ute. M. 39.Begreppetarbetsskada. Psykiskt stördas situationi kommunerna 40.Risk- och skadehanteringi statlig verksamhet.Fi. -en probleminventering ur socialtjänstens 41.Angåendevattenskotrar.M. perspektiv. 42. Kretslopp Basenför hållbar stadsutveckling.M. - 4. Psykiatrin i Norden -ett jämförande perspektiv. 43.Ecocycles The Basisof SustainableUrban - Koncession för försäkringssammanslumingar. Fi. Development.M. Ny mervärdesskattelag. 44.Resurserför högskolansgmndutbildning.U. Motiv. Del 45.Miljöfarligt avfall ansvar och riktlinjer. M. - Författningstextoch bilagor. Del Fi. 46.Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka forskning - - Kompetensutveckling en nationell strategi.A. kring service,stödoch vård. - Fastighetstaxering Bostadsrätter.Fi. 47. Avregleradbostadsmarknad,Del II. Fi. m.m. - Ekonomi och rätt i kyrkan. C. 48.Effektivare statistikstyming Den statliga - 10. Ett nytt bolag för mndradiosändningar.Ku. statistikensfinansiering och samordning. Fi. l lfastighetsskatt. Fi. 49.EES-anpassning marknadsföringslagstiftningen. av 12.Konstnärlig högskoleutbildning.U. C 13.Bundnaaktier. Ju. 50.Avgifter och högkostnadsskyddinom äldre-och 14. Mindre kadmium i handelsgödsel. Jo. handikappomsorgen. S 15.Ledning och ledarskapi högskolan några 51. Översyn sjöpolisen.Ju. - av perspektivoch möjligheter. U. 52. Ett samhälle för alla. 16. Kroppen efter döden. 53.Skattpâ dieselolja.Fi. 17.Den sistaundersökningen obduktionen i ett 54. Mer för mindre nya styrforrnerför barn-och - psykologisktperspektiv. ungdomspolitiken.C. 18.Tvângsvárdi socialtjänsten ansvar och innehäll. 55.Rädför forskning om transporter och l9.Langtidsutredningen1992.Fi. kommunikation.K. 20.Statenshundskola.Ombildning från myndighettill Radför forskning om transporter och aktiebolag. kommunikation.Bilagor. K. 21.Bostadsstödtill pensionärer. 56.Färjor och farleder. K. 22.EES-anpassning lcreditupplysningslagen. av Ju. 57.Beskattning av vissanatumförmaner m.m. Fi. 23.Kontrollfrägor i tulldatoriseringen m.m. Fi. 58.Miljöskulden. En rapport om hur miljöskulden 24.Avregleradbostadsmarknad. Fi. utvecklas om ingenting gör. M. 25. Utvärdering av försöksverksamheten med3-ärig 59.Läraruppdraget.U. yrkesinriktadutbildning i gymnasieskolan. U. 60. Enklareregler för statsanställda. Fi. 26.Rättentill folkpension kvalifrkationsregleri 61.Ett reformerataklagarväsende. Del. A och B. Ju. internationellaförhållanden. 62.Forskningoch utveckling för totalförsvaret- förslag 27. Årsarbetstid. A. till atgärder.Fö. 28.Kartläggning av kasinospel enligt internationella 63.Regionalaroller en perspektivstudie.C. - regler. Fi. 64.Utsikt mot framtidensregioner sju debattinlägg.C. - 29.Smittskyddsinstitutet ny organisationför Sveriges 65. Kartboken. C. nationellasmittskyddsfunktioner. 66.Västsverige region i utveckling. C. - 30. Kreditförsälcring Någraaktuellaproblem.Fi. 67. Fortsatt reformering av företagsbeskattningen. Del - 31.Lagstifming om satellitsändningar av F1. TV-program.Ku. 32.Nya Inlandsbanan.K. 33.Kasinospelsverksamhet i folkrörelsemastjänst C. 34.Fastighetsdatasystemets datorstruktur.M. 35.Kart- och mätningsutbildningari nya skolformer. M. 36.Radiooch TV ett. i Ku.

1992 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Kontrollfrågor i tulldatoriseringen m.m. [23]

Avreglerad bostadsmarknad. [24] Bundnaaktier. [13] Kartläggning av kasinospel enligt internationella [22] - EES-anpassningav lcreditupplysningslagen. regler. [28]

Översyn av sjöpolisen.[51] Kreditförsåkring Några aktuella problem.[30] Ett reforrnerat åklagarväsende. Del A och B. [61] - Risk- och skadehantering i statlig verksamhet. [40]

Försvarsdepartementet Avreglerad bostadsmarknad,Del II. [47]

Effektivare statistikstyming Den statliga statistikens Forskning och utveckling för totalförsvaret- förslag finansieringoch samordning. [48] till åtgärder. [62] Skatt dieselolja.[53]

Beskattning av vissa naturafönnåner m.m. [57]

Socialdepartementet

Enklareregler för statsanställda. [60] Psykiskt stördas situation i kommunerna Fortsatt reforrnering företagsbeskattningen. Del [67] av -en probleminventeringur socialtjänstens perspektiv.[3]

Psykiatrin Norden ett i jämförande perspektiv. [4] Utbildningsdepartementet - Kroppen efter döden. [16] Frihet kompetens. Grundutbildningensvillkor Den sista undersökningen obduktionen i ett ansvar- - i högskolan.[1] psykologiskt perspektiv. [17] Konstnärlig högskoleutbildning.[12] Tvångsvårdi socialtjänsten ansvar och innehåll. [18] - Ledning och ledarskap i högskolan några perspektiv ombildning från myndighettill - Statens hundskola. och möjligheter. [15] aktiebolag. [20] Utvärderingav försöksverksamheten med 3-årig Bostadsstöd till pensionärer.[21] yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan.[25] Rätten till folkpension kvalifrkationsregleri - Friståendeskolor. Bidrag och elevavgifter. [38] internationella förhållanden. [26] Resurser för högskolans grundutbildning.[44] Smittskyddsinstitutet- ny organisationför Sveriges Läraruppdraget. [59] nationella smittskyddsfunktioner. [29]

Psykiatrinoch dess patienter levnadsförhållanden, Jordbruksdepartementet vårdens innehåll och utveckling. [37] Mindre kadmium i handelsgödsel.[14] Begreppet arbetsskada. [39]

Livskvalitet för psykiskt långtidssjuka Kulturdepartementet

forskning kring service,stöd och vård. [46] - rundradiosändningar.[10] Avgifter och högkostnadsskyddinom äldre-och Ett nytt bolag för

Lagstiftning om sateilitsändningar TV-program. av [31] handikappomsorgen. [50] för alla. [52] Radio ochTV ett. i [36] Ett samhälle

Arbetsmarknadsdepartementet

Kommunikationsdepartementet

Nya Inlandsbanan. [32] Kompetensutveckling en - nationell strategi. [7] kommunikation. Årsarbetstid.[27] Råd för forskning om transporter och

Råd för forskning om transporter och kommunikation. Civildepartementet Bilagor. [55] Färjor och farleder. [56] Ekonomi och rätti kyrkan. [9]

Kasinospelsverksamhet i folkrörelsemas tjänst [33]

Finansdepartementet EES-anpassningav marknadsföringslagstiftningen.[49]

Mer för mindre nya styrformer för bam- och Koncessionför försäkringssammanslutningar. [5] ungdomspolitiken.[54] Ny mervärdesskattelag. Regionalaroller en perspektivstudie. [63] Motiv. Del - - Utsikt framtidens regioner sju debattinlägg. [64] Författningstextoch bilagor. Del [6] mot - - Kartboken. [65] Fastighetstaxeringm.m.- Bostadsrätter. [8] Västsverige region i utveckling. [66] Fastighetsskatt.[11] -

Långtidsutredningen 1992.[19]

Statens offentliga 1992 utredningar

Systematisk förteckning

Miljö- och naturresursdepartementet Regler för risker. En seminarium om varför tillåter mer föroreningarinne än ute. [2] Fastighetsdatasystemets datorstmktur.[34] Kart- och mätningsutbildningari nya skolformer. [35] Angåendevattenskotrar. Kretslopp Basenför hållbar Stadsutveckling.[42] - Eacocycles The Basisof SustainableUrbanDevelop- ment. [43] Miljöfarligt avfall ansvar och riktlinjer. [45] - Miljöskulden. En rapport om hur miljöskulden utvecklas om vi ingenting gör. [58]

1 J 4 v

ALLMÄNNA FÖRLAGET

BESTÄLLNlNGAR ALLMÄNNA FÖRLAGET, KUNDTJÄNST, 10647 STOCKHOLM, TEL 08-73996 30, FAX 08-739 48. 95 INFORMATlONSBOKHANDELN, MALMTORGSGATAN 5 vm BRUNKEBERGSTORG, STOCKHOLM.