Internationella adoptionsfrågor

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

adoptionsfrågor

års

Haagkonvention

1993 m.m.

x___ xx

a

rlm

i

Statens offentliga utredningar 1994: 137 Socialdepartementet

Internationella

adoptionsfrâgor

1993 års

Haagkonvention m.m.

Betänkande av Adoptionslagstittningsutredningen Stockholm 1994

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag Regeringskansliets förvaltningskontor. av

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Omslagsbild ur samlingen Livets träd från Svenskt Bambildarkiv i Eskilstuna. Maria Clara, 12 år, Colombia

ISBN 91-38-13815-8 GRAPHIC SYSTEMS AB Göteborg 1994 ISSN 0375-250x

Statsrådet

Hedborg

I regeringsbeslut den 27 maj 1992 bemyndigades chefen för Socialdeparte-

mentet att tillkalla en särskild utredare för att göra översyn verksamheten en av

med internationella adoptioner dir. 1992:69. Med stöd bemyndigandet har

av

dåvarande statsrådet Bengt Westerberg förordnat följande nämligen

personer, som

särskild utredare expeditionschefen vid Socialdepartementet

Göran Håkansson fr.o.m. den 1 juni 1992

sekreterare departementssekreteraren vid Socialdepartementet

Inger Philipson fr.o.m. den 1 juni 1992,

hovrättsassessom vid Hovrätten över Skåne och

Blekinge

Katarina Adolfson fr.o.m. den 1 oktober 1993

experter kanslirådet vid Socialdepartementet Sören Kindlund fr.o.m. den 1 juni 1992,

revisionsdirektören vid Riksdagens revisorer

Susanne Lindstedt fr.o.m. den 1 juni 1992, sekreteraren vid Svenska Kommunförbundet Anita Sundin fr.o.m. den 1 juni 1992.

I maj 1994 fick utredningen genom tilläggsdirektiv dir. 1994:50 i uppdrag

att även behandla erkännanden av utländska adoptionsbeslut och därmed samman-

hängande frågor. I arbetet med betänkandet främst i denna del har

som

sakkunnig deltagit hovrättsassessom vid Justitiedepartementet,

numera

departementssekreteraren vid Utrikesdepartementet, Maud Bergkvist. Assistenten vid Socialdepartementet Barbro Löfberg har för utskriften

svarat av betänkandet.

Utredningen har arbetat under namnet Adoptionslagstiftningsutredningen

ALU.

Med föreliggande betänkande jag uppdraget avslutat.

anser

Stockholm i november 1994

Göran Håkansson Inger Philipson

Katarina Adolfson

Innehållsförteckning

Sammanfattning 9

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Summary 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 25

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Förslag till Lag om ändring i socialtjänstlagen 1980:620 25

. . . . . . .

2 Förslag till Förordning ändring i socialtjänstförordningen

om 1981:750 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Förslag till Lag 1995 :00 med anledning Sveriges tillträde till

av Haagkonventionen om skydd barn och samarbete vid internationella av adoptioner 30 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Förslag till Lag 1995:00 internationella adoptionsfrågor 31

om . . . . .

5 Förslag till Förordning 1995:00 internationella adoptionsfrågor 35

om

6 Förslag till Förordning ändring i förordningen 1988:1128 med

om

instruktion för Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor 36

. . .

7 Förslag till Lag ändring i sekretesslagen 1980:100 37

om . . . . . . . . . 8 Förslag till Lag ändring i lagen 1950:382 svenskt medom om

borgarskap 39

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9 Förslag till Lag om ändring i lagen 1988:1463 bidrag vid

om adoption av utländska barn 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Förslag till Förordning om ändring i förordningen 1988:1464

om bidrag vid adoption av utländska barn 42 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utredningens uppdrag 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Arbetsformer 45

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Inledning 47

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.1 Utvecklingen verksamheten med internationella adoptioner i

av

Sverige 47

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1.1 Bakgrunden till gällande rätt 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.1.2 De svenska adoptionsorganisationema 50

. . . . . . . . . . . . 1.1.3 Andra sammanslutningar inom adoptionsområdet 53 . . . . . 1.1.4 Antalet förmedlade barn 54 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1.5 Förmedlingssättet 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1.6 De vanligaste ursprungsländema 56 . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Innehållsförteckning

1.2 Översikt över gången i ett adoptionsärende 58 . . . . . . . . . . . . . 1.2.1 Inledning 58 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2.2 Socialnämndens beslut medgivande 59 om . . . . . . . . . . .

1.2.3 Organisationens beslut adoptionshjälp 60

om . . . . . . . . . . 1.2.4 Tingsrättens beslut tillstånd till adoption 61 om . . . . . . . . 1.2.5 Utländska adoptionsbeslut 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

NlAxs roll i adoptionsverksamheten 65

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Allmänna utgångspunkter 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 NIA:s roll i förhållande till socialnämnderna 66 . . . . . . . . . . . . 2.2.1 Rollfördelningen mellan NIA och socialnämnderna vid

beslut medgivande 66 om . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.2 Närmare prövningen av formedlingssättets tillom förlitlighet 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2.3 Närmare medgivandetidens längd 67 om . . . . . . . . . . . . .

2.2.4 Överväganden 68

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 NIA:s roll i förhållande till Socialstyrelsen och länsstyrelserna 69

2.3.1 Gällande regler tillsyn 69 om . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3.2 Överväganden 69

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 NIA:s roll i förhållande till de auktoriserade adoptions-

organisationerna 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4.1 Nuläget 71 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.4.2 Överväganden 72

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Några frågor angående ärenden om adoptionshjälp 73

. . . . . . . . . . . . 3.1 Inledning 73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Omfattningen organisationemas behandling av ärenden om av adoptionshjälp 74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 NIA:s olika roller 74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.4 överväganden 75

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kostnader för internationella adoptioner m.m. 79 . . . . . . . . . . . . . . .

4.1 Enkäten till de auktoriserade adoptionsorganisationerna 79

. . . . .

4.1.1 Antal barn förmedlade genom adoptionsorganisation

80 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.2 Intäkter och kostnader 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.3 Fonder 84 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.4 Utvecklingskostnader 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.5 Avgifter 86 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.6 Föräldraförskott 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.7 Adoptionslån 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Statsbidrag till organisationerna 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Adoptionskostnader 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Bidrag till enskilda vid adoption 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehållsförteckning 7

4.5 överväganden 96

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5.1 Adoptionsorganisationernas avgifter 97 . . . . . . . . . . . . . . 4.5.2 Adoptionsorganisationernas redovisning intäkter och av kostnader for internationella adoptioner 99 . . . . . . . . . . . 4.5.3 Föräldraförskotten 100 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5.4 Adoptionsorganisationernas fonder m.m 102 . . . . . . . . . . . 4.5.5 Statsbidragen till adoptionsorganisationerna 103 . . . . . . . 4.5.6 Bidrag till enskilda vid adoption 104 . . . . . . . . . . . . . . .

Internationella fiågor 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Haagkonventionen 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 5.1.1 Inledning 107

5.1.2 Införlivandet av Haagkonventionen med svensk rätt 108 . . 5.1.3 Närmare om innehållet 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 FN:s konvention om barnets rättigheter 135 . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 EES och EU 136 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 5.3.1 EES, EU och adoptionsfrågoma 136 . . . . . . . . . . . . . . . .

5.3.2 överväganden 138

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Olika sammanslutningar inom adoptionssektorn 141 . . . . . . . . . . . . . 6.1 Förhållandet mellan de auktoriserade adoptionsorganisa-

tionerna 141 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Andra ideella sammanslutningars medverkan i samband med

internationella adoptioner 142 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.3 överväganden 143

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Rådgivning och uppföljning 145 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Rådgivningsverksamhet i vårt land 145 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1.1 Verksamhetens utveckling 145 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1.2 Verksamheten i dag 146 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1.3 Hemställan från de auktoriserade adoptionsorganisa-

tionerna om obligatorisk foräldrautbildning 150

. . . . . . . . 7.2 Rådgivning för blivande adoptivforäldrar i Danmark 151 . . . . . .

7.3 Obligatorisk adoptionsrådgivning i Nederländerna 152

. . . . . . . . 7.3.1 Introduktionen 153 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 7.3.2 Fem gruppmöten 153 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.4 överväganden 155

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 7.4.1 Rådgivning 155 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 7.4.2 Uppföljning 156 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Kostnadsejfekter 157 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningskommentar 159 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.1 Allmänna överväganden 159 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Förslaget till lag ändring i socialtjänstlagen 1980:620 160 om . 9.3 Förslaget till förordning om ändring i socialtjänstförordningen

1981:750 163 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

8 Innehållsförteckning

9.4 Förslaget till lag med anledning av Sveriges tillträde till

Haagkonventionen skydd barn och samarbete vid om av internationella adoptioner 163 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.5 Förslaget till lag internationella adoptionsfrågor 164 om . . . . . .

9.6 Förslaget till förordning internationella adoptionsfrågor 168

om . 9.7 Förslaget till förordning ändring i förordningen 1988:1128 om

med instruktion för Statens nämnd för internationella

adoptionsfrågor 168

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.8 Förslaget till lag ändring i sekretesslagen 1980:100 169 om . . . 9.9 Förslaget till lag ändring i lagen 1950:382 om svenskt om medborgarskap 169 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.10 Förslaget till lag ändring i lagen 1988:1463 om bidrag om vid adoption utländska barn 170 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.11 Förslaget till förordning ändring i förordningen 1988:1464 om bidrag vid adoption utländska barn 170 om av . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

l Kommittédirektiv 171 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 NIA:s skrivelse verksamheten med internationella adoptionsom frågor 177 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3a Convention protection of children and cooperation respect of

on intercountry adoption 183 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3b Konvention skydd barn och samarbete vid internationella

om av

adoptioner utkast till svensk översättning 197

. . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Enkät till auktoriserade adoptionsorganisationer 211

. . . . . . . . . . . . . .

5 Genomsnittliga adoptionskostnader vid adoption barn från ett

av antal länder år 1992 219 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning

Utredningsuppdraget

Utredningens uppdrag har varit över verksamheten med internationella att se adoptioner samt att överväga och föreslå åtgärder kan till för som vara gagn denna verksamhet. I direktiven dir. 1992:69 ett antal områden där det anges

finns skäl att överväga förändringar. Utredningen skall sålunda pröva den roll som Statens nämnd för internationella adoptionsfrâgor NIA har i adoptionsverksamheten. Inriktningen skall att med bibehållande enskilds

vara - av möjlighet att adoptera utan medverkan auktoriserad organisation stärka av - NIA:s roll när det gäller att upprätthålla verksamhet på hög etisk nivå till en barnets bästa. Utredningen skall vidare överväga olika möjligheter att minska

kostnaderna för internationella adoptioner utan att adoptionsorganisationernas arbetsmöjligheter begränsas. Även frågan hur de små om adoptionsorganisationerna kan stödjas, liksom olika hjälporganisationers och andra ideella

sammanslutningars medverkan i samband med internationella adoptioner skall

prövas. I utredningsuppdraget ingår dessutom att ta del rådgivningsverksam-

av het i skilda former i samband med internationella adoptioner lämna samt att

förslag till ändringar av svensk lagstiftning till följd av bl.a. Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner.

Utredningens uppdrag har i tilläggsdirektiv dir. 1994:50 utökats med att

även omfatta erkännanden utländska adoptionsbeslut och därmed

av samman-

hängande frågor.

Betänkandets uppläggning

Utredningens betänkande Internationella adoptionsfrâgor; 1993 års Haagkonvention m.m. behandlar, efter ett inledande bakgrundsavsnitt, huvudsakligen

sex områden. Dessa områden är: NIA:s roll i adoptionsverksamheten, Vissa frågor

om adoptionshjälp, Kostnader för internationella adoptioner, Internationella

frågor, Förhållandet mellan adoptionsorganisationerna och andra organisatio-

nersammanslutningar samt Rådgivning och uppföljning. Inom respektive

område redovisas bakgrund, analys samt överväganden och eventuella förslag till åtgärder. De kostnadseffekter följer utredningens förslag jämte som av

kommentarer till författningsförslag har samlats i avslutande avsnitt. Härtill

10 Sammanfattning

kommer fem bilagor. I dessa presenteras ett utkast till svensk översättning en av

Haagkonventionen skydd barn och samarbete vid internationella

av om av adoptioner.

Inledning Kapitel l

Verksamheten med internationella adoptioner har pågått i Sverige i princip

sedan 1950-talet. Från början kom de flesta barnen genom förmedling av svenska medborgare arbetat utomlands eller genom familjer som adopterat som själva. För säkerställa offentlig kontroll över verksamheten inrättades att

Nämnden för internationella adoptionsfrågor sedemera Statens nämnd för

-

internationella adoptionsfrâgor NIA i början av 1970-talet. Nämnden

förmedlade till början även ansökningar i Sverige om adoption av utländska en

barn. Denna uppgift har sedemera kanaliserats till särskilda adoptionsorganisa-

tioner, står under tillsyn och kontroll det allmänna. I kapitlet presentesom av

de f.n. svenska adoptionsorganisationerna jämte vissa andra samman-

ras sex

slutningar, är verksamma inom adoptionssektorn idag. Vidare redovisas i

som tabellform det antal utomnordiska barn kommit till Sverige för adoption som åren och det sätt pâ vilket dessa förmedlats. Efter en successiv ökning genom

fram till är 1977, då nära 1 900 barn förrnedlades, har antalet adoptioner

minskat och är 1 OOO årligen. Cirka 80 % av dessa förmedlas genom nu ca

auktoriserad organisation.

I kapitlet lämnas vidare översikt över de tre olika beslutsleden i ett en

adoptionsärende. I det första ledet fattar socialnämnden ett s.k. medgivandebeslut att sökanden är lämplig adoptivförälder. Detta beslut skall

om som

föregås utredning förhållandena i det enskilda hemmet och förut-

av en av sättningarna för vård där. Socialnämnden skall även pröva om det förmedlingssätt sökandena att använda sig är tillförlitligt eller ej. Det som avser av

andra ledet adoptionsorganisationens beslut om huruvida adoptionshjälp

avser

skall lämnas eller När organisation beslutar adoptionshjälp skall minst

en om samhällsrepresentant företräder allmänintresset i organisa-

en en person som

tionens arbete delta. Vägras adoptionshjälp kan NIA begäran av sökanden uppdra organisationen att ändå lämna hjälpen. Det tredje ledet avser beslut

tillstånd till själva adoptionen. Detta beslut kan fattas av en myndighet i om

ursprungslandet för att sedan gälla i Sverige automatiskt eller efter godkännande

NIA. Beslut adoption kan också fattas av svensk domstol. av om

NIA:s roll i adoptionsverksamheten Kapitel 2

Utredningen föreslår NIA skall det organ som avgör frågan om att ensam vara

förmedlingssättets tillförlitlighet när det gäller enskilda adoptioner. Vidare föreslås giltighetstiden för socialnämndens beslut om medgivande förlängs

att

Sammanfattning ll

från ett till två år och förenas med skyldighet för de sökande att anmäla en ändrade förhållanden som inträffar under beslutets giltighetstid.

I kapitlet diskuterar utredningen rollfördelningen mellan NIA och ett antal skilda aktörer inom adoptionssektorn. Vad först gäller NIA:s roll i förhållande till socialnämnderna behandlas frågan prövningen förmedlingssättets tillom av förlitlighet. NIA har till regeringen påtalat att det förekommer vissa problem i samband med denna prövning. Det inträffar bl.a. att socialnämnderna ger medgivande för ett förmedlingssätt trots att NIA avstyrker eller att nämnderna underlåter att inhämta NIA:s yttrande i fall där det borde ske. Beträffande medgivandebeslutens giltighetstid har vissa adoptionsorganisationer påtalat att denna bör förlängas från f.n. ett år till två år, för att undvika prövning ny av socialnämnd i fall där adoptionen drar ut på tiden. Vad så gäller NIA:s roll i förhållande till Socialstyrelsen och länsstyrelserna har enligt gällande bestämmelser de tillsynen över socialnämndernas senare handläggning av frågor som rör såväl sökandenas lämplighet det tänkta som förmedlingssättets tillförlitlighet. NIA å sin sida har tillsynen över de auktoriserade adoptionsorganisationerna. Denna uppdelning tillsynsansvaret av kan te sig komplicerad. Utredningens förslag att NIA framgent skall om ensam avgöra frågor om förmedlingssättets tillförlitlighet löser endast delvis detta problem. Starka skäl talar dock för att tillsynen av socialnämndernas prövning av sökandenas lämplighet bör ligga kvar hos Socialstyrelsen och länsstyrelserna. Vad slutligen gäller NIA:s roll i förhållande till de auktoriserade adoptionsorganisationerna har utredningen funnit att samarbetet dem emellan över tid har utvecklats och fördjupats. Något behov vittgående regelförändringar av mer beträffande relationerna mellan nämnden och organisationerna finns därför inte. I kapitel 4 Kostnader för internationella adoptioner m.m. återkommer dock utredningen till vissa frågor om organisationernas redovisningssystem.

Några frågor angående ärenden om adoptionshjälp Kapitel 3

Utredningen föreslår att de auktoriserade adoptionsorganisationerna och NIA inte skall ha rätt att i ett ärende om adoptionshjälp överpröva socialnämndens beslut om de adoptivsökandes lämplighet. Utredningen föreslår vidare, med

hänvisning till kravet på domstolsprövning i den europeiska konventionen om

skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, att länsrätten blir överinstans i ärenden adoptionshjälp. om

Det förekommer i praktiken att adoptionsorganisationerna överprövar socialnämndens medgivandebeslut och gör en egen bedömning de sökandes av lämplighet att ta emot ett barn för adoption. En sådan prövning kan leda fram till en annan bedömning än socialnämndens och därigenom ett avslag på

12 Sammanfattning

ansökan adoptionshjälp trots att socialnämnden funnit de sökande lämpliga. om

Vidare kan NIA i vissa fall komma att överpröva fråga om adoption om

en adoptionshjälp skall lämnas eller ej, i vilken NIA tidigare yttrat sig till

socialnämnden i samband med lämplighetsbedömningen sökanden. NIA får

av på så sätt olika roller i adoptionsärende. Utredningen föreslår att adopsamma tionsorganisationerna inte skall kunna överpröva socialnämndens beslut om sökandens lämplighet. Detta medför att NIA:s olika roller bortfaller.

Adoptionsorganisationernas rätt att säga nej till adoptionshjälp då man saknar

kontakter utomlands för vissa ärenden kvarstår. Utredningen finner att en

överprövning adoptionsorganisationernas beslut i denna del bör göras av

av länsrätt och NIA. Detta mot bakgrund av vad som sägs i den europeiska av konventionen skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande om friheterna om att få sin sak prövad av domstol.

Kostnader för internationella adoptioner m.m. Kapitel 4

Utredningen föreslår att NIA uttrycklig möjlighet att föreskriva vilka ges en

principer de auktoriserade adoptionsorganisationerna skall tillämpa vad gäller

redovisning och inbetalning avgifter m.m. Vidare föreslår utredningen att av statsbidraget till organisationerna skall fördelas annorlunda än i dagsläget.

Enligt direktiven skall utredningen överväga olika möjligheter att begränsa kostnaderna för internationella adoptioner, utan att adoptionsorganisationernas arbetsmöjligheter begränsas. Utredningen har därför genomfört en enkät som tillsänts fyra de auktoriserade organisationerna AC, BFA-A, FFIA och av SLBV för kartläggning och analys av kostnader m.m. i deras förmedlingsarbete. Enkäten återfinns i bilaga 4 till detta betänkande. Av enkätsvaren framgår att de stora kostnadsposterna redovisas mycket olika för dc olika adoptionsorganisationerna. De kostnader belastar organisationernas kanslier i som Sverige administrationskostnaderna i barnets ursprungsland fördelas också resp. efter olika principer. Av enkätsvaren framgår också att rutinerna för inbetalning och slutredovisning föräldraförskotten skiljer sig åt. Dessa förhållanden av sammantagna medför att rättvisande jämförelse är svår att göra mellan en mer de kostnader den enskilde får vid anlitandet av olika organisationer. Utredsom

ningen föreslår därför att för organisationerna redovisningsmodell

en gemensam utarbetas. Denna modell bör även omfatta redovisning av storleken en organisationernas fonder och avsättningen till dessa.

I syfte att stödja de små adoptionsorganisationerna föreslår utredningen vidare

begränsad omläggning statsbidraget. Den innebär i huvudsak att en större en av andel bidraget avsätts till organisationernas basadministration. Resterande del av föreslås i princip fördelat efter antalet anlända barn närmast föregående år för

resp. organisation.

Sammanfattning 13

Internationella frågor Kapitel 5

Utredningen föreslår att Sverige så snart som möjligt ratificerar 1993 års

Haagkonvention. Denna bör inkorporeras med svensk rätt genom en särskild lag. NIA bör utses till den centralmyndighet konventionen förutsätter. En som

effekt av ett antagande av konventionen blir att möjligheterna att adoptera

enskilt minskar. Utredningen anser inte att EES-avtalet eller ett medlemskap i EU påverkar adoptionsverksamheten i Sverige.

I detta kapitel diskuteras internationella frågor i tre delavsnitt. l det första avsnittet behandlas Konventionen om skydd barn och samarbete vid av internationella adoptioner. Denna konvention antogs Konferensen för av internationell privaträtt i Haag år 1993 och bygger på principen barnets om bästa. Ansvaret för adoptioner mellan länder skall enligt konventionen delas mellan ursprungs- och mottagarland. Inom land skall sedan detta resp. ansvar ligga en centralmyndighet. Vissa uppgifter får dock delegeras. Avsikten är att ett system med samarbete kring internationella adoptioner skall införas mellan de stater som ansluter sig till konventionen. Detta skall bl.a förhindra handel med barn. I detta delavsnitt görs en genomgång av konventionens samtliga artiklar. Innehållet i varje artikel beskrivs kortfattat och jämförs med gällande svensk rätt. Utredningen har härvid funnit att det finns en stor överensstämmelse mellan Haagkonventionens materiella bestämmelser och de svenska reglerna om adoption. En ratificering konventionen för Sveriges del kräver därför inte av omfattande lagändringar. Dock medför konventionens krav på medverkan av myndighet eller godkänt organ att möjligheterna till enskilda adoptioner, dvs. sådana som inte sker auktoriserade organisationer, bör begränsas. genom l kapitlets andra delavsnitt behandlas FNss konvention barnets rättigheter. om Denna antogs av FN:s generalförsamling år 1989 och ratificerades Sverige av två år senare. I två artiklar behandlar konventionen de frågor rör de som adopterades särskilda behov och intressen. l det tredje avsnittet behandlas frågan EES-avtalet och ett medlemskap i om EU påverkar adoptionsverksamheten i Sverige. Mot bakgrund att adoptionsav förmedling eventuellt skulle kunna falla inom för EES-avtalets och ramen Romfördragets bestämmelser rörande den fria etableringsrätten och den fria rörligheten av tjänster gås vissa artiklar i de båda fördragen igenom.

14 Sammanfattning

Olika sammanslutningar inom adoptionssektorn Kapitel 6

Utredningen föreslår ingen lagstiftningsåtgärd när det gäller förhållandet

mellan de auktoriserade organisationerna utan hänvisar till kapitel 4 om kostnader för internationella adoptioner Vad gäller andra ideella sammanm.m. slutningar utredningen att deras kunskaper adoptioner kan tas till anser om på NIA och de auktoriserade adoptionsorganisationerna.

vara informell väg av

Varje auktoriserad adoptionsorganisation utför ett betydelsefullt arbete.

Mångfalden är positiv och skapar valmöjligheter för de adoptionssökande.

Andra ideella organisationer och sammanslutningar har genom sitt arbete i utlandet gedigna erfarenheter och kunskaper som kan föras vidare.

Rådgivning och uppföljning Kapitel 7

Utredningen föreslår att ett tillägg görs i 25 § socialtjänstlagen, som innebär socialnämnden i samband med medgivandeprövningen kontrollerar att de att blivande adoptivföräldrarna har fått nödvändig förberedelse inför adoptionen.

Utredningen föreslår däremot inte en obligatorisk föräldrautbildning. Slutligen

föreslås förtydligande 12 § socialtjänstlagen där kommunens ansvar för ett av

adoptivbarn under deras uppväxt lyfts fram och betonas.

Rådgivnings- och utbildningsverksamheten för blivande adoptivföräldrar i Sverige har vuxit fram sedan 1960-talet och lämnas i dag genom ett flertal instanser. NIA:s roll såsom huvud- och expertmyndighet inom adoptionsområdet är central när det gäller att förmedla information i adoptionsfrågor till berörda Nämnden anordnar regelmässigt kurser och konferenser i frågor om grupper. adoption för landets socialsekreterare. Den första offentliga instans de sökande möter är i de flesta fall socialnämnmed hemutredningen kan förbereda de sökande inför deras den, som i samband föräldraskap. Vissa socialförvaltningar anordnar särskilda förberedande nya

gruppmöten Stockholmsmodellen Uddevallamodellen för blivande

resp. adoptivföräldrar. I flera kommuner har inrättats särskilda samverkansgrupper kring förebyggande verksamhet för barn och ungdom. Vid sidan socialtjänsten erbjuds ytterligare stödmöjligheter såsom om barnhälsovárden, även har förberedande föräldrautbildning, psykologsom konsulenter och förskolepsykologer samt landstingens barnpsykiatriska verksamhet. Adoptionsrådgivningen i Stockholm erbjuder adoptivföräldrar och adopterade enskild rådgivning, gruppsamtal och terapi, främst i postadoptiva frågor.

Sammanfattning 15

De auktoriserade adoptionsorganisationerna anordnar studiecirklar för blivande och nyblivna adoptivföräldrar, regelbundna möten kring adoptionsfrågor, telefonrâdgivning och tillfällen till enskilda samtal m.m. FN :s kommitté för barnets rättigheter har påtalat att Sverige saknar ett särskilt system för uppföljning av hur det går för adopterade barn i Sverige. Vissa allmänna lagregler finns dock redan har till syfte skydda bl.a. som att adoptivbarn under deras uppväxt. Som kommitténs påpekande föreslår svar utredningen ett tillägg till 12 § socialtjänstlagen där kommunernas under ansvar de adopterades uppväxt lyfts fram och betonas.

Kostnadseffekter Kapitel 8

Haagkonventionens tillämpning i Sverige kan leda till NIA:s behov att av resurser ökar. Utredningens förslag i övrigt innebär inte några kostnadsökningar.

Författningskommentar Kapitel 9

I detta kapitel kommenteras de förslag till författningsändringar som utredningen lämnar. Bestämmelser om adoption med internationell anknytning finns i dag spridda pâ flera ställen i svensk lagstiftning. Utredningen föreslår därför en helt lag, lagen internationella adoptionsfrågor och därtill ny om en hörande förordning. I övrigt föreslås ändringar i socialtjänstlagen 1980:620 och därtill hörande förordning 1981:750, förordningen 1988:1128 med instruktion för NIA, lagen 1988:1463 bidrag vid adoption utländska om av barn och därtill hörande förordning 1988:1464, sekretesslagen 1980:100 samt lagen om svenskt medborgarskap 1950:382. Vidare föreslår utredningen en ny lag, lagen med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner, i vilken Haagkonventionen upphöjs till lag i Sverige.

Summary

Terms of reference

The Commission has had the task of reviewing intercountry adoption activities and of considering and recommending measures from which those activities can benefit. Its terms of reference Dir. 1992:69 indicate number of fields in a which there reason for changes to be considered. Thus the Commission to assess the role of the National Board for Intercountry Adoptions NIA in adoption activities, the aim being while retaining the possibility for private persons to adopt without an authorised organisation being involved to strengthen NIAs role in maintaining activities of high ethical standard in the a childs best interest. The Commission also to consider various possible ways

of reducing the cost of intercountry adoptions, without limiting the working

scope of the adoption organisations. Consideration also to be paid to the question of how small adoption organisations be supported and the can participation of various aid organisations and other voluntary associations in connection with intercountry adoptions. Furthermore, the terms of reference include a study of various forms of advisory activity connected with inter country adoptions and the recommendation of amendments to Swedish law as prompted, for example, by the Hague Convention protection of children and on co-operation in respect of intercountry adoption. Supplementary terms of reference Dir. 1994:50 have been issued the to Commission, enlarging its terms also to include recognitions of foreign so as adoption orders and related matters.

Structure of the report

The Commissions report, Intercountry Adoption Questions; the 1993 Hague Convention etc. deals, after an introductory background section, with six main fields, viz: NIAs role in adoption activities; Certain of adoption aspects assistance; Costs entailed by intercountry adoptions; International questions; Relations between the adoption organisations and other organisationsassociations; Counselling and follow-up. In each of these fields background and a analysis are presented together with deliberations and proposals, for any, measures to be taken. The cost effects entailed by the Commissions recommen-

18 Summary

dations and comments its legislative proposals have been gathered into

on concluding sections. The report also includes tive appendices, one of them containing draft Swedish translation of the Hague Convention on protection a

of children and co-operation in respect of intercountry adoption.

Introduction Chapter 1

Basically, intercountry adoption activities have existed in Sweden since the 19505. To begin with, most children through the agency of Swedish came nationals who had been working abroad, else through families who had or adopted directly. The Committee for International Adoptions, subsequently renamed the National Board for Intercountry Adoptions NIA, was set up at the beginning of the 1970s. To begin with, the Board also forwarded applications in Sweden for the adoption of foreign children, but that task has since

been diverted to special adoption organisations operating under public

supervision and control. The Swedish adoption organisations at present six in -

number presented in this chapter, together with certain other associations

- are active in the adoption sector. The chapter also includes tables showing the now number of non-Nordic children coming to Sweden for adoption over the years and the in which they were brought to this country. Following a steady way

increase until 1977, when almost 1,900 children were brought to Sweden, the number of adoptions has declined and now running at about 1,000 annually, of which 80 cent are processed by authorised organisations.

some per

This chapter also includes general description of the three different stages

a

of decision-making in adoption At the first stage the municipal

an process. social welfare committee makes what known as a consent order, to the effect

that the applicant suitable for adoptive parenthood. This order must be

preceded investigation of conditions in the individual home and its caring by an capacity. The social welfare committee also has to decide whether or not the

mode of transfer which the applicants intend using dependable. The second involves the adoption organisations decision whether or not to provide

stage

adoption assistance. At least one public representative somebody representing the public interest in the organisations work must participate in the making of

this decision. adoption assistance refused, NIA, acting at the applicants instruct the organisation to provide assistance nevertheless. The request, may

third the award of permit for the actual adoption. This decision

stage concerns a

be made by authority in the country of origin, in which case will be

can an

valid in Sweden either automatically or after has been approved by NIA. An

adoption order can also be made by a Swedish court.

Summary 19

NIAs role in adoption activities Chapter 2

The Commission recommends that NIA be made the sole body deciding the

dependability the mode transfer, as regards private adoptions. further recommended that the validity a social welfare committee s consent order being extended from one to two years and that be combined with duty

a on the part the applicants to give notice change occurring in their any

circumstances during the term the order.

In this chapter the Commission discusses the allocation of roles between NIA and a number of different agents in the adoption sector. As regards, ñrstly, NIAs role in relation to the municipal social welfare committees, the

Commission considers the procedure for assessing the dependability of the

mode of transfer. NIA has drawn the attention of the Government to certain problems occurring in connection with this assessment. For example, there are

cases of social welfare committees granting consent for mode of transfer

a

against NIAs recommendations, of social welfare committees omitting to

or

consult NIA in cases where they should do As regards the validity of

so.

consent orders, certain adoption organisations have proposed that this should be prolonged from the present term of to two to obviate

one year years, so as re-assessment by the social welfare committee in cases where adoption drags an on.

Conceming the role of NIA in relation to the National Board of Health and Welfare and the county administrations, existing regulations make the county administrations responsible for supervising the handling by municipal social

welfare committees of questions concerning both the suitability of applicants

and the dependability of the intended mode of transfer. NIA for its part

supervises the authorised adoption organisations. This apportionment of

supervisory responsibility can seem complicated. The Commissions recommendation that questions concerning the dependability of the mode of transfer

future be decided by NIA alone goes only part of the towards solving this way problem. There are, however, strong in favour of supervision of the reasons

municipal social welfare committees, in their assessment of applicants suitability, continuing to be exercised by the National Board of Health and

Welfare and the county administrations.

Finally, as regards NIAs role in relation to the authorised adoption organisa-

tions, the Commission has found that co-operation between them has developed

and deepened with the passing Accordingly, there need for far-

years. no any reaching regulatory changes in existing relations between the Board and the

organisations. In Chapter Costs entailed by intercountry adoptions etc.,

however, the Commission addresses certain aspects of the organisations accounting systems.

20 Summary

connected with the processing of adoption Special questions assistance Chapter 3

The Commission recommends that the authorised adoption organisations and

NIA be disqualified, in matters adoption assistance, from reviewing a municipal social welfare committee s decision concerning the adoption applicants suitability. The Commission further recommends, with reference to the European Convention for the Protection Human Rights and Fundamental Freedoms, that the county administrative court be made the appeal court for

matters adoption assistance.

There in practice of the adoption organisations reviewing a

are cases consent order by social welfare committee and making their own assessment a

of the applicants suitability to receive children for adoption. An assessment of

this kind lead different decision from the social welfare committees can to a

and, accordingly, result in adoption assistance application being refused in

an spite of the social welfare committee having found that the applicants are suitable. Furthermore, in certain NIA may come to review a question of cases

adoption whether adoption assistance to be provided or not in which NIA has previously made recommendation to the municipal social welfare

a

committee in connection with assessment of the applicants suitability. In this NIA acquires different roles in one and the same adoption case. The

way

Commission recommends that the adoption organisations be disqualiñed from reviewing municipal social welfare committees decision concerning the

a

applicants suitability. In this the duality of roles assumed by NIA will be

way

eliminated. The adoption organisations will remain entitled to refuse adoption

assistance when they lack international contacts for certain cases. The Commission finds that review of decisions of this kind by the adoption a

organisations should be conducted by county administrative court and not by

a NIA, in view of what said in the European Convention for the Protection of

Human Rights and Fundamental Freedoms concerning the right to access to

court.

Costs entailed by intercountry adoptions etc. Chapter 4

The Commission recommends that NIA be enabled to prescribe the principles be applied the authorised adoption organisations to their accounting

to

records and the payment charges etc. The Commission further recommends that the State grant to the organisations be distributed on a dijferent basis from

that which applies today.

Summary 21

The Commissions terms of reference require to consider various possible

ways of limiting the costs of intercountry adoptions, without limiting the

working scope of the adoption organisations. The Commission has therefore circulated a questionnaire to four of the organisations AC, BFA-A, FFIA and SLBV with a view to charting and analysing costs, etc. connected with their transfer activities. The questionnaire survey revealed that the main items of expenditure are very differently accounted for by the different adoption organisations. Different principles are also applied as regards allocation of the costs incurred by the organisations secretariats in Sweden and administrative overheads the childs country of origin. The questionnaire also survey revealed that routines for the payment and final settlement of parental advances differ from one organisation to another. Taken together, these conditions make difficult to arrive at a really fair comparison of the costs incurred by the individual when engaging different organisations. The Commission therefore

recommends that a single accounting model be devised for all the organisations. This model should also include a statement of the size of the organisations

reserves and of transfers to the same. The Commission also recommends limited reallocation of the State grant, a

with a view to supporting the small adoption organisations. Above all this

means earmarking a larger share of the grant for the organisations basic

administration. proposed that the remainder be distributed, principle, with reference to the number of children transferred during the previous

year by the organisation concerned.

International questions Chapter 5

The Commission recommends that Sweden ratzfy the 1993 Hague Convention as soon as possible. That Convention should be incorporated with Swedish law

through a special enactment. NIA should be made the central authority required

by the Convention. The ejfect adopting the Convention will be to reduce the

scope for private adoptions. Ihe Commission does not find that the EEA

Agreement or EU membership will have any ejfect adoption activities in

on Sweden.

In this chapter, international questions discussed in three sub-sections. The are first of these deals with the Convention Protection Children and Coon

operation in Respect Intercountry Adoption, which adopted by the Hague

was Conference on Private International Law in 1993 and based the principle on of the childs best interests. The Convention lays down that responsibility for

intercountry adoptions to be shared between the state of origin and the receiving state. Within each state, this responsibility to be vested within

a central authority. Certain tasks may, however, be delegated. The intention

22 Summary

for system of co-operation intercountry adoptions to be introduced between

a on

the contracting states under the Convention, i.a. in order to prevent trafficking

in children. This subsection reviews all the various articles of the Convention, briefly describing the content of each one and comparing with existing Swedish law. The Commission has found that there close agreement between the substantive provisions of the Hague Convention and Swedish rules for adoption. Ratiñcation of the Convention, therefore, will not require any extensive amendments to Swedish law. But the Conventions stipulations concerning the participation of authority or an accredited body does mean that the scope for an private adoption, i.e. adoption other than through accredited bodies, should be restricted. The second subsection of the chapter deals with the UN Convention on the

Rights the Child, which adopted by the UN General Assembly in 1989

was and ratiñed by Sweden two years later. Two articles of this Convention address

questions relating to the special needs and interests of adopted children. The third section deals with the question of how adoption activities in Sweden

will be affected by the EEA Agreement and EU membership. Since transfers for

adoption could possibly within the of the EEA Agreement and the

come scope

Treaty of Rome, regards the right of establishment and the free movement

as of services, certain articles of both treaties are reviewed.

Different associations in the adoption sector Chapter 6

The Commission does not propose any legislation concerning relations between

the authorised organisations. Instead reference made to Chapter

concerning costs entailed intercountry adoptions etc. Where other voluntary

associations are concerned, the Commission feels that their knowledge

concerning adoptions be utilised informally NIA and the authorised

can adoption organisations.

Important work done by each of the authorised organisations. Diversity

advantage and gives adoption applicants alternatives to choose from. Other

an voluntary organisations and associations have also acquired, through their

international activity, a solid fund of experience and knowledge which can be

passed on to others.

Counselling and follow-up Chapter 7

The Commission recommends that an addition be made to Section 25 the

Social Services Act, requiring the municipal social welfare committee, when processing applications for consent, to verify that the prospective adaptive

Summary 23

parents have received the necessary preparation for adopting. On the other

hand the Commission does not recommend compulsory parental education.

Lastly an elucidation proposed Section 12 of the Social Services Act, highlighting and emphasizing municipal responsibility for adopted children during their formative years.

Counselling and educational activities for prospective adoptive parents in Sweden have evolved since the 1960s and are now being provided by several different bodies. NIA, as principal and expert authority in the adoption sector, has a pivotal role in communicating information on aspects of adoption to the groups concerned. The Board regularly holds courses and conferences on adoption Subjects for social welfare workers from all over Sweden. In most cases, the first public body which applicants have dealings with the municipal social welfare committee, which able, in connection with the home visit and case report, to prepare the applicants for their new parenthood. Some

social welfare authorities organise special preparatory group meetings based

on the Stockholm and Uddevalla models respectively for prospective adoptive parents. Several municipalities have set up special joint groups on preventive activities for children and young persons. Apart from social services, other supportive amenities are offered, for example, by child health services, which also include preparatory parental education, psychology consultants and pre-school psychologists, as well as through county council child psychiatry activities. The Stockholm Adoption Counselling Service offers individual counselling, group discussions and therapy

for adoptive parents and adopted children, mainly on post-adoptive matters. The authorised adoption organisations organise study circles for prospective

and new adoptive parents, regular meetings on adoption issues, telephone

counselling, opportunities for private interviews etc.

The UN Committee for the Rights of the Child has remarked that Sweden has no special system for following up the progress of adopted children in Sweden. Certain general statutory rules already exist, however, for the purpose of protecting adopted children, among others, during their formative years. In reply to the Committees observation, the Commission proposes an addition to

Section 12 of the Social Services Act, highlighting and emphasizing municipal

responsibilities towards adopted children during their fonnative years.

Cost effects Chapter 8

Implementation of the Hague Convention in Sweden may have the effect of augmenting NIAs funding requirements. Otherwise the Commissions recommendation do not entail any growth of expenditure.

24 Summary

Legal aspects Chapter 9

In this chapter the Commission comments on the statutory amendments which proposes. Proposals of this kind include, for example, two new enactments. One of these, an Act Occasioned Swedens Accession to the Hague Convention on Protection Children and C0-operation in Respect Intercountry Adoption, elevates the Hague Convention to the status of law in Sweden. The other, an Intercountry Adoptions Act, a codiñcation of provisions relating to intercountry adoptions.

Författningsförslag

l Förslag till Lag om ändring i socialtjänstlagen 1980:620

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstlagen 1980:620 att 12 25

30 31 73 § och 75 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 Socialnämnden skall verka för att barn och ungdom växer under trygga och goda förhållanden, upp

i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och en gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom, med särskild uppmärksamhet följa utvecklingen hos barn och ungdom har

som visat tecken till en ogynnsam utveckling, i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom riskerar som att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd de behöver och hänsynen som om till den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det hemmet, egna samt

i sin omsorg om barn och ungdom i sin barn och ungdom omsorg om tillgodose det särskilda behov av tillgodose det särskilda behov av

stöd och hjälp som kan föreligga stöd och hjälp kan föreligga

som sedan en tvist om vårdnad eller um- sedan tvist vårdnad eller en om umgänge har avgjorts av en domstol. gänge har avgjorts domstol av en eller under ett adoptivbarns uppväxt.

lLagen omtryckt 1988:871.

2Senastelydelse 1990:1527.

26 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

En underårig får inte utan socialnämndens medgivande tas emot för stadigva-

rande vård och fostran i ett enskilt hem inte tillhör någon av hans föräldrar som eller någon har vårdnaden om honom. Som ett medgivande anses annan som socialnämndens beslut att bereda den underårige vård i ett visst familjehem. Socialnämnden får inte lämna medgivande enligt första stycket utan att förhållandena i det enskilda hemmet och förutsättningarna för vård i hemmet är utredda.

Är fråga Är det fråga emot ett det om att ta emot ett om att ta utländskt barn i syfte att adoptera utländskt barn i syfte att adoptera

det, skall medgivandet inhämtas in- det, skall medgivandet inhämtas in-

barnet lämnar sitt hemland. barnet lämnar sitt hemland. nan nan Medgivandet upphör att gälla Innan socialnämnden beslutar i om

inte barnet har tagits emot i hem- fråga medgivande skall nämn-

om met inom ett år från det medgivan- den inhämta huruvida de blivande

det lämnades. adoptivföräldrarna har tillräckliga kunskaper inför den förestående adoptionen. Medgivandet upphör

att gälla om inte barnet har tagits

emot i hemmet inom två år från det medgivandet lämnades. De blivande adoptivföräldrarna är skyldiga att

till socialnämnden anmäla om deras omständigheter mer väsentligt ändras under den tid beslutet om med-

givande gäller. Medgivandet kan återkallas om förutsättningarna för

det inte längre föreligger.

Innan socialnämnden beslutar i en När det gäller adoptioner som fråga medgivande i inte skall förmedlas av en auktori-

om som avses

tredje stycket, skall nämnden pröva serad sammanslutning gäller socialdet förmedlingssätt sökan- nämndens beslut om medgivande

om som

den kommer att använda sig av är endast under förutsättning att Statillförlitligt eller Nämnden skall tens nämnd för internationella i denna fråga inhämta yttrande från adoptionsfrågor NIA bedömer förnämnd för internationella medingen godtagbar enligt 4 §

statens som

adoptionsfrågor NIA, lagen 1995:00 om internationella

om

3Senaste lydelse 1990:53.

F örfattningsförslag 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

det inte är uppenbart obehövligt. adoptionsfrägor.

Visar prövningen att det kan be- När ett visst barn finns tillgängligt faras att förmedlingssättet inte är för adoption, skall socialnämnden

tillförlitligt, skall socialnämnden pröva om den skall ge tillstånd till vägra sitt medgivande. I ett beslut att adoptionsförfarandet fa°r fortom medgivande skall socialnämn- sätta. den ange för vilket förmedlingssätt medgivandet gäller.

30 Ett medgivande enligt 25 § första stycket meddelas av socialnämnden i vårdnadshavares hemkommun. Om nämndens prövning gäller ett hem i en annan kommun, skall nämnden rådgöra med socialnämnden i den kommunen innan den fattar sitt beslut.

Ett medgivande enligt 25 § tredje Ett medgivande enligt 25 § tredje stycket meddelas av socialnämnden stycket och ett tillstånd enligt 25 §

i de blivande adoptivföräldrarnas femte stycket meddelas social-

av hemkommun. nämnden i de blivande adoptivföräldrarnas hemkommun.

Den nämnd som har lämnat medgivande enligt 25 § fullgör skyldigheterna enligt 26

Enskilda personer eller sammanslutningar får inte bedriva verksamhet som syftar till att förmedla underåriga till hem i 25 som avses

Om rätt för auktoriserade sam- Om rätt för auktoriserade sammanslutningar att i vissa fall lämna manslutningar att i vissa fall lämna

förmedlingshjälp m.m. finns be- förmedling m.m. finns bestämmel-

stämmelser i lagen 1979:552 om ser i lagen 0995:00 internatioom internationell adoptionshjälp. nella adoptionsfrägor.

4Senastelydelse 1990:53.

28 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

73 Socialnämndens beslut fár över- Socialnämndens beslut får överklagas hos länsrätten, om nämnden klagas hos länsrätten, om nämnden har meddelat beslut i fråga har meddelat beslut i fråga om om bistånd enligt 6 bistånd enligt 6 § medgivande enligt 25 medgivande återkallelse av medgivande eller tillstånd enligt 25 förbud enligt 27 förbud enligt 27 Eller eftergift enligt 37 eller eftergift enligt 37

Beslut i fråga bistånd till annan får inte överklagas enligt första stycket. om Beslut i frågor som avses i första stycket gäller omedelbart. En länsrätt eller kammarrätt fâr dock förordna att dess beslut skall verkställas först sedan det har vunnit laga kraft.

75 Till böter döms den som Till böter döms den som åsidosätter bestämmelserna i åsidosätter bestämmelserna i 25 § eller 31 § första stycket, om 25 § eller 31 § första stycket, om

inte gärningen i sistnämnda fall är inte gärningen i sistnämnda fall är

belagd med straff i lagen belagd med straff i lagen 0995:00 1979:552 internationell adop- om internationella adoptionsfrågor, om tionshjälp,

2. överträder förbud som har meddelats med stöd av 27 utan tillstånd driver ett sådant hem för vård eller boende som avses i 69 i strid mot ett förbud som har meddelats enligt 70 § fortsätter verksamheten vid ett hem för vård eller boende.

Allmänt åtal får väckas endast efter medgivande av socialnämnden, länsstyrelsen eller Socialstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

5Senastelydelse 1990:53.

6Senastelydelse 1990:53.

Föifattningsförslag 29

Förslag till

Förordning om ändring i socialtjänstförordningen

1981:750

Härigenom föreskrivs i fråga om socialtjänstförordningen 1981:7501 att i förordningen skall införas en ny paragraf av följande lydelse.

37a§ En ansökan om tillstånd enligt 25 § socialtjänstlagen till att adoptionsförfarandet får fortsätta skall innehålla personuppgifter om ett visst barn.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1996.

lFörordningen omtryckt 1991:710

.

30 Författningsförslag

3 till

Förslag

med tillträde till

Lag 1995200 anledning av Sveriges Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner

1 § Den i Haag den 29 maj 1993 antagna konventionen om skydd av barn och

samarbete vid internationella adoptioner skall gälla som lag här i landet. Konventionens engelska och franska texter svensk översättning finns

samt en

intagna som bilagor till denna lag.

2 §

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor NIA är centralmyndighet

enligt konventionen och fullgör de uppgifter som ankommer på en sådan myndighet om inte annat följer av annan lag eller författning. NIA utfärdar intyg enligt artikel 23 i konventionen och beslutar om om-

vandling utländska adoptionsbeslut enligt artikel 27 i konventionen.

av

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

lTexterna här utelämnade. Konventionens engelska svensk text samt en översättning finns som bilaga till detta betänkande .

Författningsförslag 3 1

Förslag till

Lag 1995:0O om internationella adoptionsfrågor

Inledning

1 § Denna lag gäller frågor om internationella adoptioner. Lagen gäller dock inte i den mån något annat följer av lagen 1995:00 med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. I förhållande till Danmark, Finland, Island och Norge finns särskilda bestämmelser i förordningen 1931:429 vissa internationella rättsförom hållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap.

Socialnänmdens prövning

2 § För adoption av ett utländskt barn, som är underårigt, krävs socialnämndens medgivande enligt reglerna i 25 § tredje stycket socialtjänstlagen 1980:620.

3 § När ett visst barn finns tillgängligt för adoption, skall socialnämnden enligt 25 § femte stycket socialtjänstlagen pröva om den skall tillstånd till att ge adoptionsförfarandet får fortsätta.

NIA:s prövning

4 § Vid adoptioner av utländska barn, inte förmedlas auktoriserad som av en sammanslutning, prövar Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor NIA om förmedlingen kan anses godtagbar.

Internationell adoptionsförmedling

5 §

Med internationell adoptionsförmedling verksamhet har till syfte att

avses som skapa kontakt mellan den, som önskar adoptera ett utländskt barn, och myndigheter, organisationer eller enskilda i barnets hemland samt att även i personer övrigt lämna den hjälp som behövs för att adoptionen skall kunna genomföras.

32 F örfattningsförslag

Med förmedling även sådan kontakt som skapas av de blivande adoptivavses föräldrarna själva.

6 § Internationella adoptioner får endast förmedlas av ideell sammanslutning som är auktoriserad enligt denna lag. Detta gäller dock inte enstaka fall av adoption som avser släktingbarn eller där annars särskilda skäl föreligger.

De auktoriserade sammanslutningarna

7 § NIA avgör frågor auktorisation och har tillsyn över de auktoriserade om sammanslutningarna.

8 § Auktorisation får endast sammanslutning, som har till huvudsakligt syfte ges att förmedla internationella adoptioner, och om det står klart att sammanslutningen kommer att förmedla sådana adoptioner på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt, utan vinstintresse och med barnets bästa som främsta riktmärke. För auktorisation krävs att sammanslutningen har stadgar, styrelse och revisorer.

9 § Auktorisationen skall tidsbegränsad. I beslutet om auktorisation skall anges vara vilka länder sammanslutningens verksamhet avser. Auktorisationen får som även förbindas med andra villkor, bland annat rörande principerna för inbetalning av avgifter samt redovisning. För att täcka kostnaderna för verksamheten får en auktoriserad sammanslutning ta ut skäliga avgifter dem söker internationell adoptionsförmedav som ling.

10 § NIA skall i samband med ett beslut om auktorisation utse minst två personer eller, om sammanslutningens verksamhet kan antas bli av ringa omfattning, en att företräda allmänintresset i sammanslutningens arbete med inperson ternationell adoptionsfönnedling samhällsrepresentant. Samhällsrepresentanter skall ha särskild erfarenhet barn och ungdomsvård i stat eller kommun. av

11 § De auktoriserade sammanslutningarna är skyldiga att begäran tillhandahålla NIA de handlingar som rör verksamheten.

F örfattningsförslag 33

12 § Auktorisationen skall återkallas om de förutsättningar i 8 § inte som anges längre föreligger. Detsamma gäller om sammanslutningen inte uppfyller de villkor som kan ha uppställts för auktorisationen eller underlåter att rätta sig efter vad NIA begär med stöd ll av

13 § När en auktoriserad sammanslutning beslutar om den skall förmedla interen nationell adoption skall minst samhällsrepresentant delta. en

Domstolens beslut om tillstånd till adoption

14 § Ansökan om adoption upptas av svensk domstol den eller de sökande har om

svenskt medborgarskap eller hemvist här i landet eller regeringen medgett

om att ansökningen prövas.

15 § Ansökan om adoption prövas enligt svensk lag. Avser ansökningen barn under arton är, skall särskilt beaktas, huruvida sökanden eller barnet genom medborgarskap eller hemvist eller annat sätt har anknytning till främmande stat och det skulle medföra avsevärd olägenhet för barnet, adoptionen inte blir gällande där. om

Giltigheten i Sverige av utländska beslut adoption om

16 § Beslut om adoption som meddelats i främmande stat gäller här i landet, den om eller de sökande var medborgare eller hade hemvist i den främmande staten när beslutet meddelades samt, i fall då adoptivbarnet svensk medborgare eller var hade hemvist i Sverige, adoptionen godkänts NIA. av NIA kan även i annat fall förordna att ett utomlands meddelat beslut om adoption skall gälla här i landet.

17 § När beslut om adoption som meddelats i främmande stat skall gälla här i landet, anses adoptivbarnet som adoptantens barn i äktenskap i fråga vårdnad, om

förmynderskap och underhåll.

l fråga om arvsrätt i adoptivförhållanden gäller vad i allmänhet är som föreskrivet om tillämplig lag beträffande rätten till oavsett vilken lag arv, som tillämpats vid adoptionen. Har denna ägt rum här i landet, dock adoptivanses barnet alltid adoptantens barn i äktenskap. som

34 F örfattningsförslag

I fall då adoptivbarn inte har arvsrätt efter adoptanten kan i den omfattning skäligt bestämmas att bidrag till barnets underhåll skall lämnas av besom anses hållningen i adoptantens dödsbo.

18 § Beslut adoption som meddelats i främmande stat får inte tilläggas giltighet om i Sverige, detta skulle uppenbart oförenligt med grunderna för rättsordom vara ningen här i landet.

Överklagande

19 § NIA:s beslut att vägra auktorisation eller återkalla auktorisation får överklagas hos regeringen. Detsamma gäller NIA:s beslut enligt 16 NIA:s beslut enligt 4 § får överklagas hos länsrätten.

En sammanslutnings beslut om internationell adoptionsförrnedling får över-

klagas hos länsrätten. Länsrättens beslut får inte överklagas.

Ansvar

20 § Den förmedlar internationell adoption i strid med 6 § döms till böter. som en

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den l januari 1996 då lagen 1979:552 om internationell adoptionshjälp och lagen 1971:796 om internationella rättsförhållanden rörande adoption upphör att gälla.

2. Övergångsbestämmelserna till lagen om internationella rättsförhållanden

rörande adoption skall fortfarande gälla.

Författningsförslag 35

5 till

Förslag

Förordning 1995:OO om internationella adoptionsfrågor

Inledning

1 § I denna förordning ges närmare föreskrifter om tillämpningen av lagen 1995:00 om internationella adoptionsfrågor.

NIA:s prövning

2 § En ansökan enligt 4 § lagen om internationella adoptionsfrågor skall innehålla uppgifter om hur sökandena har kommit eller planerar att komma i kontakt med ett utländskt bam.

Uppgiftsskyldighet

3 § Har Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor NIA godkänt ett beslut om adoption som har meddelats i främmande stat eller har nämnden förordnat att ett sådant beslut skall gälla här i landet enligt lagen 1995:O0 internatioom nella adoptionsfrågor, skall meddelande om beslutet sändas i enlighet med vad som gäller för domstol enligt 2 § förordningen 1949:661 om skyldighet för domstol att lämna uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken, m.m.

Denna förordning träder i kraft den l januari 1996 då förordningen 1976:834 om prövning av utländskt beslut adoption upphör att gälla. om

36 F örfattningsförslag

6 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen 1988:1128 med

instruktion för Statens nämnd för internationella

adoptionsfrågor

Härigenom föreskrivs i fråga förordningen 1988: l 128 med instruktion för om Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor dels att l § skall ha följande lydelse, dels att 13 § skall upphöra att gälla.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Nämnden har till uppgift att underlätta adoption i Sverige av utländska barn.

Nämnden beslutar auktorisa- Nämnden fullgör de uppgifter som om tion enligt 2 § lagen 1979:552 anges i socialtjänstlagen 1980:620 om internationell adoptionshjälp och och lagen 199500 om internatioutför de uppgifter som i övrigt an- nella adoptionsfrâgor. kommer på tillsynsmyndigheten enligt lagen. Nämnden fördelar statsbidrag till Nämnden är centralmyndighet enauktoriserade sammanslutningar. ligt lagen 199500 med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner och fullgör de uppgifter som följer av den lagen. Nämnden fullgör vidare de uppgif- Nämnden fördelar statsbidrag till ter i förordningen auktoriserade sammanslutningar. som anges 1976:834 om prövning av utländskt beslut om adoption. Nämnden lämnar yttrande till socialnämnden enligt 25 §jiärde stycket socialtjänstlagen 1980:620.

Denna förordning träder i kraft den l januari 1996.

lSenaste lydelse 1990:187.

F örfattningsförslag 37

Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen 1980:100

Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen l98O:l001 att 7 kap.

29 § och 9 kap. 15 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

29 Sekretess gäller hos statens nämnd Sekretess gäller hos Statens för internationella adoptionsfrågor nämnd för internationella adoptionsi ärende om sådana frågor för upp- frågor i ärende om sådana frågor gift om enskilds personliga förhål- för uppgift om enskilds personliga landen, om det kan antas att den förhållanden, om det inte står klart enskilde eller någon honom närstå- att uppgiften kan rájas utan att den ende lider men om uppgiften rájs. enskilde eller någon honom närstående lider men.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

15 Sekretess gäller hos domstol i äk- Sekretess gäller hos domstol i äktenskapsmål samt mål och ärenden tenskapsmål samt i andra mål och enligt föräldrabalken, liksom i mål ärenden enligt föräldrabalken än enligt lagen 1989:14 om erkän- i andra stycket, liksom i som avses nande och verkställighet av utländs- mål enligt lagen 1989:14 om erka vårdnadsavgöranden m.m. och kännande och verkställighet utav om överflyttning av barn, för upp- ländska vårdnadsavgöranden m.m.

lLagen omtryckt 1992:1474.

zSenastelydelse 1989:385.

3Senastelydelse 1989:16.

38 F ötfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

gift om enskilds personliga eller och om överflyttning av barn, för ekonomiska förhållanden, om part uppgift om enskilds personliga eller begär det och det kan antas att den ekonomiska förhållanden, om part enskilde eller någon honom närstå- begär det och det kan antas att den ende lider skada eller men om upp- enskilde eller någon honom närstågiften röjs. ende lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretess gäller hos domstol i ärenden enligt 4 kap. föräldrabalken för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men.

I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

F örfattningsförslag

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1950:382 om svenskt medborgarskap

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen l950:382 om svenskt medborgarskap att 1 a § och 13 a § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ett barn som inte fyllt tolv år och som adopteras av svensk medborgare blir vid adoptionen svensk medborgare om barnet adopteras i Sverige, Danmark, Finland, Island eller Norge, eller

2. barnet adopteras genom ett 2. barnet adopteras genom ett utländskt adoptionsbeslut som god- utländskt adoptionsbeslut som godkänts i Sverige enligt lagen känts i Sverige enligt lagen 1971:796 internationella 0995:00 om internationella adopom rättsförhállanden rörande adoption. tiosfrágor eller som gäller här i landet enligt lagen 1995:00 med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner.

I fråga om adoptivbarn gäller bestämmelserna i denna lag om barns förvärv eller förlust av svenskt medborgarskap med anledning av att barnets adoptivfar eller adoptivmor förvärvar eller förlorar sådant medborgarskap endast om barnet adopteras i Sverige, Danmark, Finland, Island eller Norge,

om barnet adopteras genom ett om barnet adopteras genom ett utländskt adoptionsbeslut som god- utländskt adoptionsbeslut som god-

llagen omtryckt 1984:682.

zSenaste lydelse 1992:392.

3Senaste lydelse 1992:392.

F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

känts i Sverige enligt lagen känts i Sverige enligt lagen 1971 . 796 om internationella rätts- 1 995 .-00 om internationella adopförhållanden rörande adoption, tionsfrågor eller som gäller här i eller landet enligt lagen 1995500 med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner, eller

om en far eller en mor adopterar sitt eget barn.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.

Författningsfärslag 41

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen 1988:1463 om bidrag vid

utländska

adoption av barn

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1988: 1463 om bidrag vid adoption av utländska barn dels att 5 § skall upphöra att gälla, dels att 2 § och 4 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 § Bidrag lämnas till den eller de adoptivföräldrar har fått tillstånd svensk som av domstol till en adoption.

Med svensk domstols tillstånd Med svensk domstols tillstånd jämställs beslut regeringen, eller jämställs beslut Statens nämnd av av

av den myndighet som regeringen för internationella adoptionsfrágor

har bestämt, om att ett utomlands NLA att ett utomlands medom meddelat beslut om adoption skall delat beslut om adoption skall gälla gälla här i landet. här i landet och ett utomlands med-

delat beslut om adoption som gäller här i landet enligt lagen 1 995.00 med anledning av Sveriges tillträde

till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner.

För varje barn lämnas bidrag med För varje barn lämnas bidrag med hälften av genomsnittskostnaden för 24 OOO kronor. en adoption från barnets ursprungs-

land, dock högst med 24 000 kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga barn, kommit i adoptivföräldrarnas vård här i landet om som före ikraftträdandet.

lSenaste lydelse 1991:235 .

42 Författningsförslag

10 Förslag till

Förordning om ändring i förordningen 1988:1464 om bidrag vid adoption av utländska barn

Härigenom föreskrivs i fråga om förordningen 1988:1464 om bidrag vid

adoption av utländska barn dels att 1-6 §§l skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 7 § skall betecknas l

dels att den nya 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Efter samråd med nämnden får Efter samråd med Statens nämnd

riksförsäkringsverket meddela ytter- för internationella adoptionsfrágor ligare föreskrifter för verkställig- NIA får Riksförsäkringsverket

heten lagen 1988:1463 meddela föreskrifter för verkställigav om

bidrag vid adoption av utländska heten av lagen 1988:1463 om barn. Sådana föreskrifter får dock bidrag vid adoption av utländska

inte verksamheten hos nämn- bam. Sådana föreskrifter får dock avse den. inte avse verksamheten hos närmden.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1996.

lsenaste lydelse 5 § 1991:236. av

Utredningens uppdrag

Direktiv och avgränsning

Det är nu femton år sedan det nuvarande systemet för att förmedla internationell adoptionshjälp infördes i Sverige. Under senare år har det årliga antalet adoptioner minskat, vilket inneburit problem för adoptionsorganisationerna. Kostnaderna för internationella adoptioner har ökat. Vissa frågor har uppmärksammats beträffande medgivanden att ta emot ett utländskt barn för adoption och beträffande tillsynsansvaret över adoptionsverksamheten. Dessutom har inom Konferensen för internationell privaträtt i Haag pågått ett arbete med att utarbeta en konvention med regler för hanteringen av intemationella adoptioner. Detta arbete har 1993 resulterat i Konventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Regeringen bemyndigade i maj 1992 chefen för Socialdepartementet att tillkalla en särskild utredare för att göra en översyn av verksamheten med internationella adoptioner samt överväga och föreslå åtgärder, som kunde vara till gagn för denna verksamhet. I utredningsdirektiven dir. 1992:69, som i sin helhet redovisas i bilaga 1 till detta betänkande, anges bl.a.: Utredaren bör pröva Statens nämnds för internationella adoptionsfrågor NIA roll i adoptionsverksamheten, såväl i Sverige i förhållande till de länder som där barn adopteras. Utredaren bör vidare överväga olika möjligheter att begränsa kostnaderna för internationella adoptioner utan att adoptionsorganisationernas arbetsmöjligheter begränsas. Frågan hur de små adoptionsorganisationerna kan stödjas bör om belysas. Vidare bör utredaren undersöka hur olika hjälporganisationer och andra ideella sammanslutningar kan medverka i samband med internationella adoptioner. Utredaren skall slutligen beakta FN :s barnkonvention och resultatet av arbetet inom Konferensen för internationell privaträtt i Haag. Utredningens uppdrag har i maj 1994 i tilläggsdirektiv dir. 1994:50 utökats med att även omfatta erkännanden av utländska adoptionsbeslut och därmed sammanhängande frågor. Även dessa direktiv återfinns i bilaga 1 till detta betänkande. Under den tid utredningen pågått har ett antal riksdagsmotioner väckts som om adoptionsfrågor. Under riksmötet 199394 väcktes sålunda motioner om

44 Utredningens uppdrag

stödet till adoptivfamiljer den närmaste tiden efter ankomsten av ett adoptivbarn, om behovet av att uppföljningsansvaret när det gäller adoptivbarn regleras, om psykologiskt stöd till adoptivfamiljer m.fl. frågor.

Under den tid som utredningsarbetet pågått har även tre skrivelser med

särskilda frågor om verksamheten med internationella adoptioner överlämnats till utredningen. Dessa skrivelser behandlar giltighetstiden för socialnämndernas

medgivandebeslut, principerna för fördelning av statsbidrag till auktoriserade adoptionsorganisationer, resp. sambandet i vissa fall mellan domstols beslut om

adoption och medgivande att ta emot utländskt släktingbarn i syfte att adoptera det. De frågor som tas upp i de två första skrivelserna behandlar utredningen i det

följande. Frågan i den tredje skrivelsen om adoption av utländska släktingbarn

i vissa fall har utredningen funnit inte faller inom ramen för uppdraget.

Arbetsformer

Utredningen påbörjade sitt arbete under sommaren 1992, därefter har 27 sammanträden hållits. Eftersom Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor NIA och dess funktion i adoptionsverksamheten är en central fråga i utredningsarbetet har utredningen efterhand som uppdraget fortskridit haft diskussioner med företrädare för nämnden, som också försett utredningen med visst material. Utredningen eller sekretariatet har också deltagit vid skilda evenemang som anordnats av NIA, såsom de regelbundet återkommande möten som nämnden arrangerar för de auktoriserade adoptionsorganisationerna och deras samhällsrepresentanter. Utredningen har även haft överläggningar med Socialstyrelsen. Detsamma gäller följande auktoriserade adoptionsorganisationer, nämligen Förbundet Adoptionscentrum AC Adoptionsgruppen Skaraborg AGS Föreningen Barnen Framför Allt Adoptioner BFA-A - Barnens Vänner, internationell adoptionsförening BV, f.d. Sri Lanka Barns Vänner SLBV, och Familjeföreningen för Internationell Adoption FFIA samt vissa andra sammanslutningar inom adoptionssektorn, nämligen Ensamstående Adoptivföräldrars Förening EAF Föreningen Vietnambarnens Vänner Föreningen La Casa, och Adopterade Koreaners Förening AKF.

Kommunernas medverkan i utredningsarbetet har i första hand skett genom att en representant från Svenska Kommunförbundet varit expert i utredningen. sekretariatet har också besökts av företrädare för Bureau VIA, Centrum för förberedelse inför internationell adoption, vilken ansvarar för utformningen och genomförandet av den obligatoriska adoptionsrådgivningen för blivande adoptivföräldrar i Nederländerna. I direktiven anges att utredningen skall överväga olika möjligheter att begränsa kostnaderna för internationella adoptioner, utan att adoptionsorganisationernas arbetsmöjligheter begränsas. I denna del av utredningsarbetet har det ansetts önskvärt med ett faktaunderlag, som belyser förhållandena för resp. adop-

46 Arbetsformer

tionsorganisation. Utredningen har därför genomfört en enkät, som tillsänts fyra de auktoriserade organisationerna, för kartläggning och analys av kostnader av i deras förrnedlingsarbete. Organisationerna har välvilligt försett m.m. utredningen med önskade uppgifter. Som ytterligare led i kartläggningsarbetet har utredningen och sekretariatet genomfört ett antal studiebesök såväl inom landet, nämligen vid Adoptionsbyrán vid familjerätten i Göteborgs kommun, Familjerätten i Waxholms kommun, och Adoptionsrådgivningen i Stockholms kommun som utomlands, nämligen vid Statens Adopsjonskontor och Barne- og Familiedepartementet i Norge, DanAdopt och Civilretsdirektoratet i Danmark, samt Justitieministeriet i Nederländerna.

1 Inledning

1.1 Utvecklingen av verksamheten med internationella adoptioner i Sverige

1.1.1 Bakgrunden till gällande rätt

Internationella adoptioner började i Sverige i liten omfattning redan 1950-

talet. Under 1960-talet växte intresset för att adoptera barn från andra länder, bl.a. på grund av att antalet svenska barn som var tillgängliga för adoption minskade kraftigt. Från början kom de flesta barnen till Sverige genom förmedling av svenska medborgare som arbetat utomlands eller genom familjer som adopterat själva och som hjälpte vänner och släktingar att adoptera. För sådan förmedlings-

verksamhet fordrades särskilt tillstånd av Socialstyrelsen. I mitten av 1960-talet slöt Socialstyrelsen, efter initiativ från utredningen

Adoption av utländska barn SOU 1967:57, avtal med en organisation i Re-

publiken Korea och ett barnhem i Grekland om rutinerna vid adoption från

dessa. Vidare bildades år 1969 två enskilda organisationer, Indisk-Svenska

Föreningen och Adoptionscentrum. Organisationernas syfte var dels att samla dem som önskar adoptera utländska barn, dels att bistå vid internationella adoptioner.

1970-talet

År 1971 fattade regeringen beslut till Socialstyrelsen knuten rådgivande

om en

nämnd för frågor rörande adoption av utländska barn Nämnden för

m.m., internationella adoptionsfrågor NIA. Året därefter Indisk-Svenska

gick Föreningen och Adoptionscentrum samman under namnet Föreningen Adoptions-

centrum AC. NIA blev fr.o.m. den 1 juli 1974 en permanent nämnd vid Socialstyrelsen

med egen instruktion. NIA:s syfte var att säkerställa offentlig kontroll över

den internationella adoptionsverksamheten. Vidare skulle nämnden underlätta

adoption i Sverige av utländska bam, svara för information om verksamheten,

48 Inledning

förmedla ansökningar om adoption av utländska barn samt lämna biträde myndigheter, organisationer och enskilda. Mellan NIA och AC slöts, med verkan från den 1 juli 1974, ett samarbetsavtal, som godkändes av Socialstyrelsen. I avtalet definierades de roller respektive part hade när det gällde den internationella adoptionsverksamheten. För AC utgjorde avtalet en form av auktorisation för att arbeta utomlands med internationella adoptionsfrâgor. Under 1970-talet ökade förmedlingsverksamheten. Allt fler enskilda förmedlade ansökningar om utländska barn för adoption utan att ha Socialstyrelsens tillstånd. Minst hälften av alla adoptivbarn som kom till Sverige förmedlades då annat sätt än genom NIA eller AC. Behovet av riktlinjer för verksamheten blev tydligt och en särskild arbetsgrupp tillsattes av regeringen under hösten 1977. Arbetsgruppens uppgift var att se över de frågor som rörde internationella adoptioner. År 1978 redovisade arbetsgruppen riktlinjer och

organisationsförslag i rapporten Ds S 1978:6 Internationella adoptioner, som

utgjorde underlag för regeringens proposition 197879: 108 om organisenare sationen av verksamheten med internationella adoptioner m.m. I regeringens proposition föreslogs bl.a. att fönnedlingsverksamheten skulle kanaliseras till organisationer, som skulle stå under tillsyn och kontroll av det allmänna, och att dessa organisationer skulle ges ökade möjligheter till stöd. Ett syfte med detta var att begränsa antalet fall där enskilda på egen hand sökte barn utomlands. Direkta inskränkningar i enskildas möjligheter att på egen hand och för egen del söka barn utomlands ansågs emellertid inte vara nödvändiga och föreslogs inte heller i propositionen. I propositionen föreslogs vidare att NIA skulle en övergripande funktion med uppgifter som rörde information och kontaktskapande verksamhet. NIA skulle också utöva tillsyn och kontroll över de auktoriserade adoptionsorganisationerna i syfte att utröna om de för auktorisationen uppställda villkoren efterlevdes. Däremot skulle nämnden inte längre delta i den praktiska adoptionsverksamheten. I stället gavs de ideella organisationerna en ny och mer aktiv roll. Sålunda föreslogs att dessa organisationer, efter ansökan om auktorisation hos Socialstyrelsen och förslag av NIA, skulle biträda enskilda som önskade adoptera ett utländskt barn genom att förmedla adoptionshjälp. Propositionens förslag avsågs sammantagna bättre garantera insyn och samhällelig kontroll över adoptionsverksamheten än vad som tidigare varit fallet. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag och lagen 1979:552 om internationell adoptionshjälp LIA trädde i kraft den 1 juli 1979.

1980-talet

Till följd av det ökade antalet internationella adoptioner infördes i samband med att socialtjänstlagen 1980:620 trädde i kraft ett särskilt krav obligato-

Inledning 49

riskt medgivande att få ta emot ett utländskt barn för adoption. Kravet gäller oavsett om barnet förmedlats genom auktoriserad organisation eller det är om fråga om enskild adoption, dvs. adoption skett auktoriserad som genom en organisation. Medgivandet, som lämnas av socialnämnd, avser en prövning av det nya hemmets och de blivande föräldrarnas allmänna lämplighet och skall ges innan barnet lämnar sitt ursprungsland. Medgivandet begränsad ges en giltighetstid och upphör om barnet inte kommit till hemmet inom ett år från det att medgivande lämnats. I samband med en omorganisation av Socialstyrelsen blev NIA självstänen dig myndighet den l juli 1981. NIA, som nu fick namnet Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor, behöll sina tidigare uppgifter inom Socialstyrelsen, nämligen att auktorisera ideella organisationer att lämna internationell adoptionshjälp och att godkänna utländska adoptionsbeslut. I syfte att göra sådan förmedling som sker utan medverkan auktoriserad av organisation ännu säkrare föreslog regeringen i propositionen 198485: 16 om vissa frågor rörande internationella adoptioner, att socialnämnd i medgivande att motta utländskt adoptivbarn även skulle det förmedlingssätt den ange sökande fick anlita. Om det kunde befaras att barnet inte hade blivit tillgängligt för adoption på ett tillförlitligt sätt skulle nämnden vidare, efter att yttrande inhämtats från NIA, kunna vägra sådant medgivande. Förslagen föranleddes av resultaten av en särskild översyn av verksamheten med internationell

adoptionshjälp Ds S 1983:14.

Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag. De bestämmelnya serna, som ledde till ändringar i socialtjänstlagen och lagen om internationell

adoptionshjälp, trädde därefter i kraft den l januari 1985. I samband med

reformen fick NIA parlamentariska ledamöter och därutöver ledamöter med särskild sakkunskap. I mitten av 1980-talet konstaterades stora variationer i fråga de faktiska om kostnaderna för adoption av utländska barn, såväl mellan inom de länder som som lämnar barn för adoption. Vidare konstaterades att kostnaderna för att adoptera hade ökat betydligt, bl.a. till följd internationella valutaförändav ringar. Regeringen beslöt därför i november 1985 särskild utredare om en med uppdrag att undersöka förutsättningarna för att minska den enskildes kostnader i samband med adoption utländska barn. Utredaren avlämnade i av

april 1987 betänkandet Ds S 1987:1 Kostnader i samband med adoption

av utländska barn. I betänkandet föreslogs bl.a. att ett statligt bidrag med visst belopp per adoptionstillfälle skulle införas för att kompensera adoptivföräldrarna för statliga avgifter och fördyringar följde den statliga styrningen som av av adoptionsverksamheten. Regeringen gick ett steg vidare och föreslog efter remissbehandling i propositionen 198889:3 om bidrag vid adoption utländska barn att ett bidrag av skulle lämnas som motsvarar hälften genomsnittskostnaderna för olika av

50 Inledning

länder, dock med visst högsta belopp per barn. Riksdagen beslöt i enlighet med regeringens förslag. Reglerna om det nya bidraget trädde i kraft den l januari 1989. NIA fick därvid till uppgift att räkna fram de genomsnittskostnader som skall gälla för respektive adoptionsland.

1 9910-talet I maj 1993 antogs Konventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner av Haagkonferensen för internationell privaträtt. Konventionen påverkar vid ratifikation lagstiftning och praxis vad gäller verksamheten med internationella adoptioner, såväl i barnens ursprungsländer som i mottagarländerna. Även Förenta nationernas konvention barnets rättigheter, om som ratificerades av Sverige i juni 1990, behandlar frågor som berör internationell adoptionsverksamhet. I kapitel 5 Internationella frågor diskuteras den betydelse som dessa konventioner samt visst övrigt internationellt samarbete, såsom EES-avtalet och den Europeiska unionen EU, har för adoptionsverksamheten i vårt land framgent.

1.1.2 De svenska adoptionsorganisationerna

I Sverige finns för närvarande sex auktoriserade adoptionsorganisationer.

Gemensamt för dem är att de alla startats av människor som känt ett starkt engagemang. I regel rör det sig om personer som själva adopterat och på så sätt fått kontakter i något land. De svenska adoptionsorganisationerna genomför i dag ett mycket kvalificerat och engagerat arbete. Förbundet Adoptionscentrum AC är den ojämförligt de auktorisestörsta av rade organisationerna. Sedan starten, år 1969, har AC förmedlat ca 14 OOO barn från olika länder i Afrika, Asien, Europa och Sydamerika. År 1993 hade föreningen auktorisation att lämna internationell adoptionshjälp för 25 länder och förmedlade under samma år ca 550 utländska barn eller drygt 70 % av det totala antalet barn som detta år kom till Sverige genom auktoriserad organisations försorg. Adoptionscentrum är en ideell förening i vilken den övervägande delen av medlemmarna är familjer som adopterat eller står i begrepp att adoptera. För närvarande 9 000 familjer medlemmar i AC. Adoptioner har alltid varit är ca AC:s huvuduppgift, men föreningen har också engagerat sig i närliggande områden. I syfte att kunna erbjuda blivande adoptivföräldrar en bra förberedelse inför adoptionen har föreningen utarbetat studiehandledningar och utbildar kontinuerligt cirkelledare. AC driver också en omfattande biståndsverksamhet. Under senare år har föreningen allt mer ägnat sig åt insatser för att förhindra att barn överges i sina ursprungsländer och att främadoptioner inom dessa ursprungsländer.

Inledning 51

AC är rikstäckande med 23 lokalföreningar över hela landet. Dessa bedriver bl.a. föreningsverksamhet, biståndsprojekt och föräldrautbildning. Familjeföreningen för Internationell Adoption FFIA har funnits som förening sedan år 1979 och arbetar med förmedling av internationella adoptioner sedan år 1980. Föreningen förmedlar idag barn från bl.a. Brasilien, Indien,

Sri Lanka och Rumänien. Dessutom har samarbete med Kina nyligen inletts. FFIA:s biståndsverksamhet är en framträdande del av föreningens engagemang för barn i världen. Den avser i första hand att hjälpa föräldralösa barn eller fattiga barn till ett bättre liv. En annan del av FFIA:s verksamhet är förberedelsen av de blivande adoptivföräldrama. Föreningen består f.n. av ca 900 medlemmar.

Barnen Framför Allt Adoptioner BFA-A är en ideell förening som bilda-

des år 1979 av ett antal föräldrar, som själva adopterat bam. Föreningen

arbetar huvudsakligen inom tre verksamhetsgrenar; internationell adoptions-

hjälp, bistånd och fadderbarnsverksamhet. Bistånds- och fadderverksamheten bedrivs på ideell basis med stöd av donationer, insamlingar m.m. Föreningens fadderverksamhet är omfattande och växer. För närvarande lämnas stöd till ca

1 000 barn i olika kontaktländer. BFA-A har idag ca 750 medlemsfamiljer. Föreningen har auktorisation att förmedla barn från bl.a. Indien, Sri Lanka,

Vietnam och Polen.

Föreningen Sri Lanka Barns Vänner Internationell adoptionsförening

- SLBV bildades år 1979 på initiativ av föräldrar som enskilt eller genom

andra auktoriserade organisationer genomfört adoptioner i Sri Lanka. SLBV

har nyligen bytt namn och kallas numera Barnens Vänner Internationell -

adoptionsförening BV. Föreningen, som består av ca 1 100 medlemsfamiljer,

är auktoriserad av NIA att lämna internationell adoptionshjälp i förhållande till Sri Lanka, Taiwan och Kina. Vid sidan om förmedlingsverksarnheten bedriver BV biståndsverksamhet i Sri Lanka genom ett särskilt utskott med egen styrelse och egen ekonomi.

Föreningen utbildar, i samarbete med FFIA, även blivande adoptivföräldrar,

bedriver rådgivande verksamhet samt arrangerar regionala sammankomster,

familjeläger och s.k. återvändarresor. Adoptions-Gruppen Skaraborg AGS har relativt nyligen inlett sin verksamhet. Endast ett fåtal adoptivbarn har hittills förmedlats, de första anlände till Sverige i december 1992. AGS förmedlar barn från Polen.

Av tabell 1 .I nedan framgår för respektive adoptionsorganisation vilket eller vilka länder auktorisationen avser. Vidare anges det antal barn, som organisa-

52 Inledning

tionen förmedlat till Sverige under år 1993. Vissa uppgifter rörande 1990 och 1992 återfinns i tabell 4.1.1.

Tabell 1.1 Auktoriserade adoptionsorganisationer, de länder auktorisationen avser samt antalet barn resp. organisation förmedlat år 1993

Auktoriserad organisation Länder som auktorisationen Totalt antal förmedlade barn avser Adoptionscentrum AC Bolivia, Brasilien 551 Bulgarien Colombia Ecuador, Estland, Etiopien Filippinerna Indien, Israel Jamaica Kap Verde, Korea Lettland, Litauen Macao, Nepal Rumänien, Ryssland Thailand, Tjeckien Ukraina, Ungern Vietnam, Vitryssland

Barnen Framför Allt- Bolivia, Burkina Faso 49 Adoptioner BFA-A Indien, Polen Sri Lanka, Vietnam Föreningen för Interna- Brasilien 121 tionella Adoptioner Guatemala FFIA Indien, Kina Rumänien Sri Lanka, Thailand

Sri Lanka Barns Vänner Kina, Sri Lanka 23 SLBV, numera Barnens Taiwan Vänner BV Adoptions-Gruppen Polen Skaraborg AGS

Källa: Uppgifter från NIA.

lBFA-A omfattar tiden den 1 april 1993 31 1994.

- mars SLBV omfattar tiden den l juli 1992 31 december 1993. -

Inledning 53

Under år 1994 har ytterligare en adoptionsorganisation fått auktorisation av NIA. Organisationen heter Adoption Child Care Association ACCA och skall förmedla barn från Vietnam. Mellan de auktoriserade adoptionsorganisationerna har genom åren utvecklats ett samarbete på skilda områden. Under avsnitt 7.1 Rådgivningsverksamhet i vårt land, lämnar utredningen en närmare redovisning för organisationernas samarbete vad gäller utbildningsverksamheten för blivande adoptivföräldrar. Organisationerna har också, som ett komplement till gällande regler och lagstiftning m.m. inom adoptionsområdet, enats om gemensamma etiska regler för sitt arbete. Dessa regler, som antogs år 1988, behandlar vissa frågor om de biologiska föräldrarna, barnet, adoptivföräldrarna och adoptionsorganisationerna själva. Liknande etiska regler har utarbetats och antagits, dels år 1991 inom ramen för ett samarbete mellan auktoriserade adoptionsorganisationer i Norden, dels år 1993 inom för sammanslutningen Euradopt ramen EA. EA bildades år 1993 som ett resultat tio års samverkan och erfarenav hetsutbyte mellan de europeiska adoptionsorganisationerna och har idag 23 medlemsorganisationer från nio länder.

1.1.3 Andra sammanslutningar inom adoptionsområdet

Vid sidan om de auktoriserade adoptionsorganisationerna finns numera även ett antal sammanslutningar av adoptivföräldrar, som inte sysslar med att lämna adoptionshjälp utan istället verkar för att på olika sätt tillvarata adoptivbarnens och adoptivfamiljernas intressen och för att vidmakthålla och stärka banden med barnens ursprungsländer. Under senare år har dessutom adopgrupper av terade bildat egna intresseorganisationer. Föreningen Vietnambarnens Vänner står öppen för personer som adopterat barn från Vietnam eller som på annat sätt har personlig anknytning till landet. Föreningen arbetar främst för att vidga och fördjupa medlemmarnas och Sveriges kontakter med Vietnam, bidrar också ekonomiskt och på annat sätt men till biståndsarbete och fadderverksamhet som bedrivs i landet olika genom stödorganisationer. Vietnambarnens vänner bildades år 1990 och består för närvarande av ca 25 medlemsfamiljer. Omkring 90 % dem har adopterat av enskilt. Föreningen La Casa är en ideell förening öppen främst för dem som adopterat barn från barnhemmet La Casa De Madre Niño i Colombia. Förey ningen, som bildades år 1992, är främst intresse- och stödorganisation för en sina medlemmar. Syftet är främst att sprida kunskap inom föreningen om Colombia, om adoptioner från det aktuella barnhemmet samt att stödja de barn som är bosatta där. La Casa består för närvarande av ca 80 familjer. Majoriteten av dem har adopterat utan medverkan auktoriserad adoptionsorganisaav tion.

54 Inledning

Ensamstående Adoptivföräldrars Förening EAF är en intresse- och kamratförening öppen för ensamstående personer som har adopterat eller har för avsikt att adoptera. Större delen föreningens medlemmar har adopterat av enskilt, främst barn från Colombia, Chile, Peru och Polen. EAF, som bildades år 1981, består för närvarande 300 medlemmar. EAF har bl.a. till av ca syfte att bistå med upplysningar om adoptioner för ensamstående och att sprida erfarenheter vad det innebär att vara ensamstående adoptivförälder. om Som ytterligare exempel sammanslutningar för adoptivföräldrar kan näm- Kamratföreningen för Adoptivfamiljer KFA, Ecuadorfamiljernas förening nas

och Riksföreningen för Familjer med Hepatit-B-smittobärande barn RFHB.

Föreningar riktar sig till dem är adopterade är ännu relativt få. som som Äldst är Adopterade Koreaners Förening AKF, bildades hösten 1986. som Föreningen är öppen även för adopterade från andra länder än Korea. AKF är rikstäckande och har lokalföreningar i Göteborg och Malmö. Kontakter med organisationer för adopterade koreaner i Danmark och Norge har inletts. AKF har ca 160 medlemmar. För adopterade från Indien har nyligen föreningen Namaste Indien bildats.

1.1.4 Antalet förmedlade barn

Antalet utländska barn årligen kom till Sverige som adoptivbarn låg före som mitten 1960-talet låg och förhållandevis stabil nivå. Därefter skedde av en en successiv ökning fram till år 1977 då nära 1 900 barn förmedlades. Sedan dess har minskning skett. Under de senaste sex åren har antalet förmedlade en barn legat relativt konstant men, jämfört med tidigare förhållanden, låg en nivå eller omkring l 000. Detta framgår av tabell 1.2, som visar det antal utländska barn, fördelade olika ursprungsländer, som genom åren kommit till vårt land för adoption. Av tabellen framgår vidare att de flesta utländska barn som hittills anlänt till Sverige har kommit från länder i Asien och Latinamerika. Under senare år har dock efterfrågan på barn från de tidigare öststaterna ökat. Förmedlingen från dessa länder är emellertid ännu begränsad. Vid utgången år 1993 fanns nästan 34 500 utländska adopterade i Sveriav ge. Samma år förmedlades drygt 930 barn.

Inledning 55

Tabell 1.2 Totalt antal utomnordiska barn som kommit till Sverige för adoption, fördelade på olika Världsdelar

År Afrika Asien Europa Nord- Oceanien Totalt 0 Sydamerika

Källa: Uppgifter från NIA.

Under senare år har väntetiderna för blivande adoptivföräldrar minskat kraftigt. Adoptionsköerna till många länder är korta och har i många fall t.o.m. försvunnit helt. Trots att det i de flesta länder finns barn att förmedla redovisar adoptionsorganisationerna brist sökande familjer, framför allt när det gäller något äldre barn. Situationen kan sannolikt förklaras av att många familjer, i rådande lågkonjunktur, tvekar inför eller avbryter påbörjade adoptionsplaner grund av osäkra familjeekonomiska förhållanden. Kostnaderna i sig kan också för många framstå som alltför höga, särskilt när det gäller att adoptera ett andra adoptivbarn. Även de krav givarländerna ställer på sökande som par samt det faktum att behandlingar mot biologisk barnlöshet numera är framgångsrika kan vara bidragande orsaker. Tilltagande rasism i Sverige har även anförts som skäl.

1.1.5 Förmedlingssättet

De flesta adoptivbarn som kommit till Sverige har förmedlats en aukgenom toriserad adoptionsorganisation. Antalet barn som förmedlats på detta sätt har emellertid varierat genom åren. På 1970-talet förmedlades 40-50 % av de barn som kom till Sverige genom enskilda kontakter. Efter införandet av lagen om internationell adoptionshjälp och ändringen i socialtjänstlagen år 1985, minskade emellertid de enskilda adoptionerna. År 1986 kom 90 % adoptivbarnen till Sverige t.ex. nästan av genom auktoriserad organisations försorg. Andelen enskilda adoptioner har

56 Inledning

därefter ökat, vilket framgår tabell 1.3. År 1993 förmedlades 20 % av ca av adoptivbarnen genom enskilda kontakter.

Tabell 1.3 Antal barn som förmedlats genom auktoriserad adoptionsorganisation resp. utanför adoptionsorganisation s.k. enskilda adoptioner för olika år

Källa: Uppgifter från SCB och NIA. Viss justering av siffrorna har skett med hänsyn till SCB:s och adoptionsorganisationernas olika redovisningstidpunkt med avseende på barnets ankomstdag till Sverige.

1.1.6 De vanligaste ursprungsländerna

De tolv vanligaste ursprungsländerna svarar för drygt 80 % av samtliga barn som förmedlats till Sverige. Under år 1993 kom ca 720 barn från dessa länder av totalt drygt 930 förmedlade barn. Av tabell 1.4 framgår att de flesta barnen kommer från Colombia, Vietnam, Polen, Indien och Korea. Dessa fem länder svarade för drygt 550 eller ca 60 % av samtliga förmedlade barn år 1993. Det land svarade för det största antalet enskilda adoptioner Polen. År som var 1993 kom 45 barn från Polen enskild väg, dvs. förmedling skedde utanför en adoptionsorganisation från hösten 1993 tillåter dock landet endast adoption genom auktoriserad adoptionsorganisation. De vanligaste länderna från vilka barn under samma år förmedlades genom adoptionsorganisation var Colombia, Indien, Korea och Vietnam.

Inledning 57

Tabell 1.4 Antal förmedlade barn från de tolv vanligaste ursprungsländerna åren 1992 och 1993

Källa: Uppgifter från SCB och NIA. Viss justering siffrorna har skett med hänsyn till av SCB:s och adoptionsorganisationernas olika redovisningstidpunkt med avseende på barnets ankomstdag till Sverige.

En beräkning av hur många barn som förmedlas från de vanligast förekommande ursprungsländerna för resp. adoptionsorganisation vid handen att ger 70 % av AC:s förmedlade barn år 1993 korn från fyra länder. Dessa fyra länder var Colombia, Korea, Vietnam och Indien. För BFA-A korn 60 % av barnen från ett land Indien och för FFIA kom drygt 80 % barnen från - - av

fyra länder Kina, Brasilien, Rumänien och Indien. SLBV numera Barnens

- Vänner förmedlade under år 1993 barn uteslutande från Sri Lanka. AGS har auktorisation för endast ett land, nämligen Polen.

58 Inledning

1.2 Översikt över gången i

ett adoptionsärende

1.2.1 Inledning

Den som vill adoptera ett utländskt barn måste som regel igenom tre olika beslutsled från det att vederbörande har bestämt sig för att försöka adoptera ett barn till dess barnet är adopterat. Det första beslutsledet avser att hos socialnänmden få ett beslut om medgivande till att ta emot ett barn i hemmet i syfte att adoptera det. Detta beslut fattas efter det att en utredning om förhållandena i den blivande adoptivfamiljen gjorts. Därefter skall den eller de adoptivsökande finna ett barn att adoptera. Det vanligaste tillvägagångssättet är att man, om man inte redan varit i kontakt med en auktoriserad adoptionsorganisation, vänder sig till en sådan och hos den ansöker om att hjälp med förmedlingen av ett barn. Organisationen skall då fatta ett beslut om adoptionshjälp skall lämnas eller Alternativet till att vända sig till en adoptionsorganisation är att egen hand försöka finna ett barn, s.k. enskild adoption. När organisationen har förmedlat ett barn eller föräldrarna själva har funnit ett barn tillgängligt för adoption skall slutligen ett beslut om själva adoptionen fattas. Detta beslut kan fattas av svensk domstol. Beslutet om adoption kan också fattas av någon myndighet i ursprungslandet för att sedan gälla i Sverige efter godkännande eller förordnande av regeringen eller NIA. Ett utländskt adoptionsbeslut kan också i vissa fall gälla automatiskt i Sverige. I tabell 1.5 finns en sammanställning över beslutsleden i ett adoptionsärende.

Inledning 59

Tabell 1.5 Beslutsleden i ärenden om adoptioner

Typ beslut Författning Överinstans av Socialnämnden fattar 25 § socialtjänstlagen Länsrätten beslut om medgivande efter ev. yttrande från NIA 2. Adoptionsorganisa- Lagen om internationell NIA tionen beslutar om adop- adoptionshjälp tionshjälp undantag: enskilda adoptioner 3a. Tingsrätten beslutar 4 kap. föräldrabalken Hovrätten att ge tillstånd till adoption

3b. NIA godkänner ett Lagen om internationella Regeringen utländskt adoptionsbeslut rättsförhållanden rörande adoption

3c. Ett utomlands medde- -lat beslut om adoption gäller automatiskt i Sverige

1.2.2 Socialnämndens beslut om medgivande

Den som vill adoptera ett utländskt barn måste ha ett beslut om medgivande

från socialnämnden. Enligt 25 § socialtjänstlagen 1980:620 får inte en under-

årig tas emot för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte

tillhör någon av hans föräldrar eller någon annan som har vårdnaden om ho-

nom utan socialnämndens medgivande. En ansökan om sådant medgivande

skall enligt 36 § socialtjänstförordningen 1981:750 innehålla vissa personuppgifter om de sökande. Enligt 37 § samma förordning behöver ansökan in-

nehålla uppgifter ett visst barn endast om sökandena kan lämna sådana om

uppgifter. Vidare skall i ansökan uppges hur sökandena har kommit eller pla-

nerar att komma i förbindelse med ett utländskt barn. I det senare fallet skall också de särskilda önskemål som sökandena kan ha i fråga om barnets ålder anges. Till ansökan skall fogas läkarintyg beträffande sökandenas hälsotillstånd. Innan socialnämnden fattar beslut i frågan om medgivande skall enligt 25 § andra stycket socialtjänstlagen förhållandena i det enskilda hemmet och förut-

60 Inledning

sättningarna för vård i hemmet utredas. Kommunens handläggare gör en s.k. hemutredning. Bland annat för att ge vägledning om hur en sådan utredning skall gå till och vilka uppgifter som behövs om de adoptivsökande har NIA gett ut en detaljerad handbok för socialnämnderna. Det kan bli aktuellt för socialnämnden att inhämta yttrande från NIA innan beslut fattas om medgivande. Så kan fallet vara då någon eller båda av de sökande lider av sjukdom. Ibland kan en behandlande läkares utlåtande till socialnämnden vara svårt att tolka med avseende på vilka konsekvenser sjukdomen kan få för familjen. Läkaren som avgett utlåtandet företräder i första hand sin patient medan socialarbetaren mäste företräda det okända barnet. Föreligger det tveksamhet om hur den aktuella sjukdomen kan komma att påverka den eller de sökandes förmåga att ta emot ett adoptivbarn kan socialnämnden för att förbättra sitt beslutsunderlag inhämta NIA:s uppfattning i frågan. Socialnämnden skall vidare, innan den fattar sitt beslut, enligt 25 § fjärde stycket socialtjänstlagen pröva om det förrnedlingssätt som sökandena kommer att använda sig av är tillförlitligt eller Socialnämnden skall i denna fråga inhämta yttrande från NIA om det inte är uppenbart obehövligt. Med uppenbart obehövligt avses t.ex. de fall då adoptionen förmedlas av en auktoriserad adoptionsorganisation. Visar prövningen att det kan befaras att förmedlingssättet inte är tillförlitligt skall socialnämnden vägra sitt medgivande. l ett beslut om medgivande skall socialnämnden ange för vilket förmedlingssätt medgivandet gäller. I 25 § tredje stycket socialtjänstlagen stadgas att ett beslut om medgivande skall inhämtas innan barnet lämnar sitt hemland. Medgivandet upphör att gälla om inte barnet har tagits emot i hemmet inom ett är från det medgivandet lämnades. Enligt 38 § socialtjänstförordningen skall den som har fått socialnämndens medgivande att i sitt hem ta emot ett utländskt barn i syfte att adoptera det omedelbart anmäla till socialnämnden när barnet har anlänt till hemmet. Den som adopterar ett barn utan att inhämta samtycke från socialnämnden kan dömas till böter.

1.2.3 Organisationens beslut om adoptionshjälp

När de adoptivsökande har fått ett beslut från socialnämnden om medgivande vänder sig de flesta om de inte redan gjort det till en adoptionsorganisa- - tion för att få hjälp med att finna ett barn. De får då hos organisationen ansöka om s.k. internationell adoptionshjälp. Härmed avses enligt 1 § lagen 1979:552 om internationell adoptionshjälp sådan verksamhet som har till syfte att förmedla kontakt mellan den som önskar adoptera ett utländskt barn och myndigheter, organisationer eller enskilda personer i barnets hemland

Inledning 61

samt att även i övrigt lämna den hjälp som behövs för att adoption skall kunna genomföras. Internationell adoptionshjälp från enskild får, utom i enstaka fall, lämnas endast av ideella adoptionsorganisationer som är auktoriserade av NIA.

Auktorisation får ges endast organisationer som har stadgar, styrelse och

revisorer och vars huvudsakliga syfte är att lämna internationell adoptionshjälp. Verksamheten skall drivas på ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt utan vinstintresse och med barnens bästa som utgångspunkt. Ett beslut om auktorisation skall vara tidsbegränsat och ange de länder där organisationen får vara verksam. Auktorisationen får även förbindas med andra villkor. För att täcka kostnaderna för verksamheten får en auktoriserad

organisation ta ut avgifter av dem som söker adoptionshjälp.

NIA har tillsyn över de auktoriserade adoptionsorganisationerna. Dessa är

skyldiga att på begäran tillhandahålla NIA de handlingar som rör verksam-

heten. Auktorisationen får återkallas bl.a. när de förutsättningar som varit villkor för auktorisation inte längre föreligger. Ett beslut om avslag på ansökan om auktorisation eller återkallelse av auktorisation kan överklagas till regeringen. I samband med beslut om auktorisation skall NIA utse minst två personer eller, om organisationens verksamhet kan antas bli av ringa omfattning, en person att företräda allmänintresset i organisationens arbete med internationell

adoptionshjälp samhällsrepresentant. Samhällsrepresentanterna skall ha sär-

skild erfarenhet av barn- och ungdomsvård i stat eller kommun.

När en organisation beslutar om adoptionshjälp skall lämnas eller skall enligt 8 § lagen om internationell adoptionshjälp minst en samhällsrepresentant delta. Om samhällsrepresentanten har en annan mening än sammanslutningen i frågan om adoptionshjälp, skall ärendet överlämnas till NIA för avgörande. Om sammanslutningen har vägrat adoptionshjälp i ett visst fall får NIA vidare

på begäran av den som söker adoptionshjälp uppdra sammanslutningen att

ändå lämna hjälpen.

Den som lämnar internationell adoptionshjälp i strid med 1 § lagen om inter-

nationell adoptionshjälp kan dömas till böter.

1.2.4 Tingsrättens beslut om tillstånd till adoption

När de blivande adoptivföräldrarna har fått ett medgivandebeslut från social-

nämnden, ett beslut om adoptionshjälp från en organisation och ett barn också har förmedlats återstår för de sökande att få ett beslut själva adoptionen.

om Detta beslut kan fattas av svensk domstol. Enligt lagen 1971:796 om internationella rättsförhållanden rörande adoption skall ansökan om adoption upptas av svensk domstol om den eller de sökande har svenskt medborgarskap eller hemvist i Sverige eller om regeringen medgett det. I lagen föreskrivs vidare att ansökan skall prövas enligt svensk lag.

62 Inledning

Avser ansökan barn under 18 år skall särskilt beaktas om sökanden eller barnet genom medborgarskap eller hemvist eller på annat sätt har anknytning till främmande stat och det skulle medföra avsevärd olägenhet för barnet om adoptionen inte skulle bli gällande där. När det gäller internordiska adoptioner finns speciella regler i förordningen 1931:429 om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och förmynderskap. De allmänna reglerna om förutsättningarna för adoption finns i 4 kap. föräldrabalken. Huvudregeln är att adoptanten skall ha fyllt 25 år. Rätt att adoptera tillkommer även den som fyllt 18 men 25 år om adoptionen avser eget barn, makes barn eller makes adoptivbarn eller om det annars föreligger synnerliga skäl. Tillstånd att adoptera kan lämnas endast äkta makar gemensamt eller åt ensamstående. Endast i undantagsfall får en make adoptera ensam. Sammanboende kan inte adoptera gemensamt. Har barnet fyllt 12 år skall det lämna samtycke till adoptionen. Adoption kan dock i vissa fall ske utan sådant samtycke, t.ex. om barnet är under 16 år och barnet skulle skadas om det tillfrågades. Vidare krävs, när barnet är omyndigt, att vårdnadshavarna lämnar samtycke till adoptionen. Moderns samtycke skall ha lämnats sedan hon har återhämtat sig tillräckligt efter nedkomsten. Rätten skall pröva om det är lämpligt att adoptionen äger rum. Tillstånd får ges endast om adoptionen är till fördel för barnet samt sökanden har uppfostrat barnet eller vill uppfostra det eller det annars med hänsyn till det personliga förhållandet mellan sökanden och barnet finns särskild anledning till adoptionen. En adoption får inte ha karaktär av affärsuppgörelse. Har t.ex. som villkor för att adoption skall ske ersättning i någon form lämnats eller utlovats från någon sida kan tillstånd till adoption ges. Det är dock tillåtet att i samband med adoptionen utge ersättning för vårdkostnader och liknande som uppstått i barnets hemland. När det gäller adoptivbarnets ställning efter adoptionen skiljer man på svaga och starka adoptioner. En svag adoption innebär att en viss rättslig anknytning bibehålls mellan adoptivbarnet och dess biologiska släkt. Möjlighet kan också finnas till hävning av adoptionen. I Sverige tillämpas dock stark adoption vilket innebär att barnet efter adoptionen anses vara adoptantens barn i alla avseenden. Någon hävning av en sådan adoption torde inte vara möjlig. Endast i de fall då barnet senare adopteras av annan än adoptantens make eller om adoptanten ingår äktenskap med den adopterade upphör all verkan av adoptionen.

Inledning 63

1.2.5 Utländska adoptionsbeslut

Adoptionsbeslut som meddelats utomlands gäller enligt lagen om internationelrättsförhállanden rörande adoption automatiskt här i landet om den eller de sökande var medborgare eller hade hemvist i den främmande staten när beslutet meddelades. Var adoptivbarnet svensk medborgare eller hade barnet hemvist i Sverige måste dock adoptionen dessutom godkännas av NIA för att bli giltig här. Även i andra fall kan NIA förordna utomlands meddelat beslut att ett om adoption skall gälla här i landet. När ett utomlands meddelat beslut om adoption skall gälla här i riket anses adoptivbarnet som adoptantens barn i äktenskap i fråga om vårdnad, förmynderskap och underhåll. I fråga om arvsrätt i adoptivförhållanden gäller vad som i allmänhet är föreskrivet om tillämplig lag beträffande rätten till arv oavsett vilken lag som tillämpades vid adoptionen.

2 NIA:

s roll i

adoptionsverksamheten

Utredningen föreslår att N IA ensam skall vara det organ som avgör frågan om

förmedlingssättets tillförlitlighet när det gäller enskilda adoptioner. Vidare föreslås att giltighetstiden socialnämndens beslut medgivande förlängs

om

från ett till tvâ år och förenas med skyldighet för de sökande att anmäla

en

ändrade förhållanden som inträffar under beslutets giltighetstid.

2.1 Allmänna

utgångspunkter

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor NIA är central en

förvaltningsmyndighet med ansvar för information, tillsyn och kontroll i frågor

som rör internationella adoptioner. Instruktion för NIA finns i förordningen 1988:1128. Nämnden består av elva ledamöter, förordnas regeringen, som av och kansliet har tio anställda. NIA ansvarar för frågor enligt förordningen 1976:834 prövning om av utländskt beslut om adoption samt för frågor auktorisation organisationer om av enligt lagen 1979:552 internationell adoptionshjälp. Nämnden beslutar om också om fördelning av statsbidrag till sådana organisationer och fastställer årligen genomsnittskostnader att ligga till grund för beräkningen bidrag vid av adoption av utländska barn, jfr lagen 1988:1463 bidrag vid adoption om av utländska barn. NIA skall vidare, enligt 25 § socialtjänstlagen 1980:620, yttrande till avge socialnämnden om avsett förmedlingssätt är tillförlitligt när det är fråga om adoption av ett utländskt barn utan medverkan av auktoriserad organisation, s.k. enskild adoption. Verksamhetens huvudsakliga inriktning är att underlätta adoptioner till Sverige av utländska barn. NIA skall därvid sträva efter att adoptioner sker till barnets bästa och i enlighet med gällande lagstiftning i barnets ursprungsland och i Sverige. NIA skall vidare upprätthålla och stödja verksamheten med internationella adoptioner på hög etisk nivå, följa utvecklingen sitt område

66 NIA:s roll i adoptionsverksamheten

samt informera berörda samhällsorgan regler för och innehåll i adoptionsom verksamheten.

2.2 NIA:s roll i förhållande till socialnämnderna

2.2.1 Rollfördelningen mellan NIA och socialnämnderna

vid beslut om medgivande

Den har för avsikt att adoptera ett utländskt barn måste ha ett medgivande som från socialnämnden. Nämndens prövning består av två delar, dels frågan om adoptivföräldrarnas lämplighet, dels frågan om förmedlingssättets tillförlitlighet. Vad gäller frågan om föräldrarnas lämplighet prövar socialnämnden som huvudregel denna utan att inhämta NIA:s uppfattning. Då det gäller frågan om förmedlingssättets tillförlitlighet skall socialnämnden däremot enligt 25 § socialtjänstlagen inhämta yttrande från NIA om det inte är uppenbart obehövligt. Med uppenbart obehövligt avses t.ex. fall då adoptionen förmedlas genom en auktoriserad adoptionsorganisation. Visar prövningen förmedlingssättet att det kan befaras att detta inte är av tillförlitligt, skall socialnämnden vägra sitt medgivande. NIA:s yttrande är endast rådgivande och socialnämnden är alltså inte formellt bunden av detta. I ett beslut medgivande skall socialnämnden ange för vilket förrnedlingssätt om medgivandet gäller. Medgivandet upphör att gälla om inte barnet har tagits emot i hemmet inom ett år från det medgivandet lämnades. Regeln att socialnämnden skall inhämta yttrande från NIA angående om förmedlingssättets tillförlitlighet infördes år 1985. Dessförinnan beslutade socialnämnden utan att inhämta något yttrande från NIA. Anledningen till att regeln infördes att möjligheten till kontroll över enskilda adoptioner skulle var öka.

Den utredning låg till grund för lagändringen Internationella adoptioner

som Ds S 1983:14 presenterade förutom den lösning som genomfördes två alternativ. Det dessa innebar att NIA i alla adoptionsärenden skulle pröva ena av frågan om medgivande efter att ha inhämtat yttrande från socialnämnden om sökandenas lämplighet. Det andra alternativet som presenterades i utredningen innebar att enbart de avsåg att söka ett utländskt barn för adoption utan som medverkan auktoriserad organisation måste få ett medgivande från NIA. av en l övriga adoptionsärenden skulle socialnämnden pröva frågan om medgivande. I propositionen 198485: 16 om vissa frågor rörande internationella adoptioner, där den gällande regeln föreslogs, uttalas att NIA självfallet inte behöver nu höras då de sökande uppger att de avser att söka barn genom en av NIA auktoriserad organisation. När det är fråga enskilda adoptioner däremot om understrykes att det är nödvändigt att NIA får yttra sig över varje särskilt fall.

NIA :s roll i adoptionsverksamheten 67

Det framhålles att N IA har omfattande kunskaper sådana förrnedlande om organ i utlandet som inte samarbetar med auktoriserade svenska organisationer och att nämnden vid behov kan komplettera underlaget för sin bedömning genom förfrågningar hos berörda myndigheter eller svenska beskickningar i barnens hemlånder. Vidare uttalas att denna sakkunskap har stor betydelse för att säkerställa offentlig kontroll över den internationella adoptionsverksarnheten i syfte att tillgodose barnens bästa. Av propositionen framgår dock att undantag från socialnämndens skyldighet att inhämta yttrande bör göras när NIA:s sakkunskap uppenbarligen inte skulle tillföra utredningen något, t.ex. när det rör sig om en släktings barn och detta kan styrkas av de sökande. I ett sådant fall skall socialnämnden kunna göra en egen bedömning av förrnedlingssättets

tillförlitlighet.

2.2.2 Närmare

om prövningen av förmedlingssättets tillförlitlighet

I den skrivelse från NIA till regeringen bil. 2 omnämns i utredningens som direktiv påtalas att det förekommer problem i samband med socialnämndernas medgivandeprövning i vissa fall. Det händer enligt NIA att socialnämnder ger medgivande för ett förrnedlingssätt mot NIA:s utförligt motiverade avstyrkande eller helt underlåter att inhämta nämndens yttrande då så bort ske. Vidare uppger NIA att medgivandebesluten dessutom ofta är bristfälliga i förhållande till lagens krav. Det förekommer också enligt NIA att enskilda adoptioner genomförs med ett medgivande som avser auktoriserad organisation. NIA en anser att frågan om fönnedlingssättets tillförlitlighet till sin natur är sådan att prövning och beslut inte bör ligga det lokala planet utan i stället anförtros NIA i egenskap av central statlig myndighet med övergripande för de ansvar internationella adoptionsfrågorna. Detta skulle också, NIA, leda till menar en större likformighet beträffande utformningen av besluten, förenkling en av ärendehandläggningen och ett minskat utrymme för missförstånd. Härtill kommer att NIA:s möjlighet till uppföljning av och överblick över de enskilda adoptionerna skulle öka väsentligt.

2.2.3 Närmare medgivandetidens längd

om

I de allra flesta fall kan adoption genomföras inom ett år efter det att socialen nämnden fattat sitt beslut om medgivande, dvs. inom den tid beslutet som om medgivandet avser. Det finns dock fall där adoptionen av olika anledningar drar ut på tiden. Det blir då nödvändigt för de adoptivsökande att begära socialnämndens medgivande ännu gång. FFIA, BFA och SLBV BV har

en numera

68 NlAss roll i adoptionsverksamheten

till utredningen framställt önskemål att giltighetstiden för socialnämndernas om medgivandebeslut skall förlängas från ett till två år. AC å sin sida har uppgett att utlandskontakterna sällan nöjer sig med två år gamla beslut och utredningar. Enligt AC nöjer sig dock en del kontakter med uppdatering i form ett tillägg vederbörande socialsekreterare. En bättre en av av väg gå, än förlängning, enligt AC, att genom delegering från att genom vore, socialnämnden göra det möjligt för tjänsteman att förlänga beslutets giltighet en när förhållandena är i allt väsentligt oförändrade. Vid utredningens kontakter med Norge har framkommit att man där infört en regel det förhandsbesked Statens Adopsjonskontor meddelar skall om att som gälla i två år.

2.2.4 Överväganden

Att göra tillförlitliga bedömningar det förmedlingsarbete som sker i utlandet av i samband med internationella adoptioner stöter många gånger svårigheter. Det har bäst möjlighet att göra så säker bedömning som möjligt organ som en förmedlingssättets tillförlitlighet är NIA. Nämnden har genom åren byggt av kunskap förmedling i utlandet och kan bedöma om denna fungerar upp stor om ett tillfredsställande sätt eller Däremot är det i regel inte möjligt att i kommunerna upprätthålla kunskapen om olika kontaktvägar. För att undvika att kommunerna frångår NIA:s bedömning anser utredningen NIA skall ha rätt att avgöra förmedlingssättet är tillförlitligt eller att ensam om NIA:s roll bör alltså inte enbart som nu vara rådgivande. Efter det att socialnämnden fattat sitt beslut medgivande, vilket i framtiden endast bör om de blivande adoptivföräldrarnas lämplighet, skall NIA efter ansökan från avse föräldrarna i ett eget beslut pröva förmedlingssättets tillförlitlighet. Ett sådant beslut från NIA bör erfordras när adoptionen sker genom auktoriserad organisation. Detta innebär att NIA skall kopplas in vid alla enskilda adoptioner, även då det gäller släktingbarn. Socialnämnden kan lämpligen i sitt medgivandebeslut erinra att i dessa fall det också behövs ett beslut från NIA. om Vad så gäller frågan giltighetstiden medgivandebesluten delar utom

redningen den uppfattning, företrätts av de flesta adoptionsorganisa-

som tionerna, nämligen att allmän förlängning tiden bör ske från ett till två år. en av Denna förlängning bör dock kombineras med en skyldighet för de adoptivsökantill socialnämnden anmäla ändrade förhållanden inträffar under medde att som givandebeslutets giltighetstid. Utredningen vill inte bortse från de skäl AC anfört en annan lösning. som om Förslaget delegering stöter emellertid principiella frågor om nämndbeslut om kontra delegationsbeslut som utredningen anser bör lösas i ett större sammanhang än inom ramen för utredningens arbete.

NIA:s roll i adoptionsverksamheten 69

Till frågan hur föreslagna ändringar skall återspeglas i lagstiftningen om nu återkommer utredningen i kapitel 9 Författningskommentar.

2.3 NIA:s roll i förhållande till Socialstyrelsen och

länsstyrelserna

2.3.1 Gällande regler tillsyn

om

De lagregler som behandlar frågorna om tillsynen över socialtjänsten återfinns bl.a. i 67 och 68 §§ socialtjänstlagen. Enligt 67 § nämnda lag har Socialstyrelsen tillsyn över socialtjänsten i riket. Denna verksamhet skall i största möjliga utsträckning vara rådgivande och övergripande samt syfta till ett ömsesidigt informationsutbyte. Styrelsens tillsyn innefattar emellertid även skyldighet att påtala avvikelser från gällande författningar. I 68 § socialtjänstlagen föreskrivs att länsstyrelsen inom länet skall följa socialnämndernas tillämpning socialtjänstlagen, informera och ge råd till av allmänheten i frågor som rör socialtjänsten, biträda socialnämnderna med råd i deras verksamhet, främja samverkan på socialtjänstens område mellan kommunerna och andra samhällsorgan samt även i övrigt se till att socialnämnderna fullgör sina uppgifter ett ändamålsenligt sätt. På länsstyrelserna finns

socialkonsulenter som bl.a. har till uppgift att ge information i adoptionsfrågor

till enskilda adoptivsökande, till handläggare hos kommunerna samt till socialnämnderna. Det förekommer också ganska ofta att socialkonsulenter utses till samhällsrepresentanter i de auktoriserade adoptionsorganisationernas fönnedlingsorgan. Av ovannämnda regler följer att Socialstyrelsen och länsstyrelserna har

tillsynen över socialnämndernas handläggning av internationella adoptionsfrågor

såväl vad gäller frågorna om sökandenas lämplighet som frågorna om förmedlingssättets tillförlitlighet. Vid prövningen av den sistnämnda typen av frågor är NIA:s roll enligt nu gällande regler endast rådgivande. Enligt instruktionen för NIA har denna myndighet däremot tillsynsansvar över det arbete med internationella adoptioner som utförs av de auktoriserade adoptionsorganisationerna. NIA har i sin ovan nämnda skrivelse till regeringen påtalat att den nu beskrivna uppdelningen av tillsynsansvaret och systemet med flera tillsynsmyndigheter ter sig svårbegripligt för många såväl i Sverige utomlands. som

2.3.2 överväganden

Utredningen har ovan i avsnitt 2.2.4 föreslagit att NIA i framtiden ensam skall avgöra om förmedlingssättet kan anses tillförlitligt eller vilket innebär att

70 NIA :s roll i adoptionsverksamheten

denna fråga längre kommer under socialnämndernas prövning. På grund

härav kommer tillsynen över frågan om förmedlingssättets tillförlitlighet och därmed förbundna frågor att i fortsättningen falla utanför länsstyrelsernas och

Socialstyrelsens ansvarsområde. Härigenom har en av aspekterna av de problem

NIA påtalat fått sin lösning.

Att däremot komma ifrån hela problemet med olika tillsynsmyndigheter inblandade i frågorna internationella adoptioner synes dock svårt. Då ut-

om

redningarna om de adoptivsökandes lämplighet enligt utredningens uppfattning

även i fortsättningen bör göras av kommunens handläggare är det naturligt att

länsstyrelserna och Socialstyrelsen har tillsyn över denna verksamhet. Att skilja

denna verksamhet från övrig verksamhet inom socialtjänsten och låta NIA vara

tillsynsmyndighet över nämnderna såvitt avser just frågorna om adoptivföräldrarnas lämplighet synes endast innebära en ytterligare komplicering av tillsyns-

mönstret. Utredningen anser därför inte att reglerna om tillsynsansvaret bör ändras annat sätt än vad som följer av den föreslagna ändringen avseende beslut i frågor om förmedlingssättets tillförlitlighet. NIA spelar emellertid en mycket viktig roll även på de områden där nämnden

inte är tillsynsmyndighet, eftersom NIA med sina stora kunskaper om

adoptioner fungerar som expertmyndighet. Till exempel skall NIA enligt sin instruktion efter samråd med Socialstyrelsen utarbeta den särskilda information som behövs för bedömning av ett hems lämplighet att ta emot ett barn i syfte att adoptera det. Det förekommer också ett mer organiserat samarbete mellan

NIA och länsstyrelserna genom att NIA anordnar utbildning i adoptionsfrâgor för socialkonsulenterna. Det finns alltså flera kopplingar mellan de olika till-

synsmyndigheterna.

Utredningen vill i samband med behandlingen av tillsynsfrågorna kort beröra socialkonsulenternas ställning. Dessa sysslar som redan nämnts dels med - tillsyn, rådgivning och upplysning i adoptionsärenden, dels deltar de ofta i de

auktoriserade adoptionsorganisationernas beslutsprocess om adoptionshjälp.

Socialkonsulenterna får detta sätt i viss mån dubbla roller. I förarbetena till lagen om adoptionshjälp underströks att tanken med samhällsrepresentanter var att dessa borde vara antingen förtroendevalda eller tjänstemän inom statlig eller kommunal förvaltning och ha särskild erfarenhet

av barn- och ungdomsvård. Det faktum att de socialkonsulenter, som också är

samhällsrepresentanter, besitter viktiga kunskaper inom det aktuella området är

enligt utredningens uppfattning så betydelsefullt att det kan sägas uppväga den

dubbla roll socialkonsulenterna får anses ha. Någon ändring bör enligt utredningens mening inte göras i reglerna om utseende av samhällsrepresentanter.

NIA:s roll i adoptionsverksamheten 71

2.4 NIA:s roll i förhållande till de auktoriserade

adoptionsorganisationerna

2.4.1 Nuläget

I 1 § förordningen 1988:1128 med instruktion för Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor föreskrivs bl.a. då det gäller förhållandet mellan NIA och organisationerna att nämnden skall besluta om auktorisation av dem och utöva tillsyn över dem enligt lagen 1979:552 om internationell adoptionshjälp. Vidare sägs att nämnden skall fördela statsbidrag till de auktoriserade organisationerna. I 2 § instruktionen stadgas att NIA också skall bedriva informationsverksamhet samt lämna upplysningar och biträde bl.a. organisationerna. NIA skall även samråda med dessa i frågor om internationella adoptioner. NIA skall alltså dels utöva tillsyn över de auktoriserade organisationerna, dels fungera som en informations- och expertmyndighet som delar med sig av sina kunskaper adoptionsområdet. Ett exempel på NIA:s verksamhet för att ge organisationerna vägledning i deras arbete är att nämnden har gett ut en handbok. Denna behandlar t.ex. frågan hur organisationerna skall handlägga ärenden om internationell adoptionshjälp. NIA har i sin skrivelse till regeringen anfört att de auktoriserade adoptionsorganisationerna utför ett mycket värdefullt och kompetent arbete. De möter emellertid, påtalar NIA, växande svårigheter. NIA pekar bl.a. att många blivande adoptivföräldrar försöker att adoptera enskilt. En orsak till att allt fler väljer enskilda adoptioner är att en adoption förmedlad genom en organisation blir dyrbar. Organisationernas kostnader ökar kontinuerligt. Vissa organisationer försöker begränsa ökningarna genom att minska antalet anställda, vilket i sin tur innebär bl.a. sämre möjligheter att bedriva utvecklingsarbete. Obalansen i resurserna organisationerna emellan torde också, menar NIA, inverka menligt på utvecklingsmöjligheterna. För att komma tillrätta med nämnda problem föreslår NIA att reglerna om statsbidrag till de auktoriserade organisationerna ses över och att möjligheterna att begränsa kostnaderna för de enskilda adoptivföräldrarna förbättras. AC har framfört synpunkter till utredningen om sitt förhållande till NIA. Föreningen har bl.a. önskemål om en annan rollfördelning mellan NIA och adoptionssorganisationerna med större frihet för de senare. Vidare bör, menar AC, auktoriseringsförfarandet kunna förenklas och NIA bör ägna mer tid att bereda mark utomlands för adoptionsverksamheten. Det är också föreningens uppfattning att kontakterna mellan AC och NIA bör inriktas mer på framtidsfrågor i stället för på detaljreglering av frågor genom handboken.

72 NIA.-s roll i adoptionsverksamheten

Även FFIA, BFA och SLBV BV har framfört

numera synpunkter till ut-

redningen angående sina relationer till NIA. Föreningarna har bl.a. uppgett att N IA gynnar AC framför de mindre organisationerna vad gäller auktorisationsbeslut. Vidare hävdar föreningarna att de bör få större del statsbidraget en av och att reglerna för redovisning bör ändras så att alla organisationer blir tvungna att använda ett enhetligt system. Föreningarna är också den av uppfattningen att handboken bör förenklas.

2.4.2 överväganden

Under de år som NIA och adoptionsorganisationerna funnits har samarbetet dem emellan utvecklats och fördjupats. I sina olika roller arbetar de för att hela tiden förbättra förhållandena kring internationella adoptioner. De auktoriserade organisationerna är visserligen självständiga, ideella sammanslutningar har men också i lag ålagts tidigare samhälleliga uppgifter då det gäller själva adoptionsverksamheten. NIA utövar sin tillsyn för att kontrollera dels hur organisationerna utför sina uppgifter sett ur samhällets synpunkt, dels hur organisationerna fungerar sett ur enskilda familjers synpunkt. NIA skall också arbeta för att utvecklingen av internationella adoptioner sker under godtagbara förhållanden. NIA företräder därvid den svenska staten och det nationella intresset i dess helhet. Utredningen har inte funnit något som talar för behovet av några förändringar vad gäller reglerna avseende relationerna mellan NIA och de olika auktoriserade adoptionsorganisationerna utom i vissa särskilda avseenden, som tas upp i kapitel 4 Kostnader för internationella adoptioner De frågor m.m. som organisationerna berört när det gäller förhållandet mellan NIA och organisationerna är av den art att de bäst löses den kontinuerliga dialog förs genom som mellan myndigheten och organisationerna och inte genom ställlningstaganden av denna utredning. Det kan dock enligt utredningens mening finnas anledning för N IA och organisationerna att närmare diskutera om det finns möjligheter att förenkla och anpassa olika rutiner bl.a. i förhållande till organisationernas olika storlek och erfarenhet.

Några frågor angående

ärenden

om

adoptionshj alp

Utredningen anser inte att de auktoriserade adoptionsorganisationerna och NIA

skall få överpröva socialnämndernas beslut om de adoptivsökandes lämplighet

i ärenden om adoptionshjälp, utan en ansökan om adoptionshjälp får endast

avslås i de fall det saknas en kontakt som kan förmedla något barn till den

aktuella familjen. Utredningen föreslår med hänvisning till kravet domstolsprövning i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande frihetema att länsrätten blir överinstans i ärenden om adoptionshjälp i stället för NIA.

3.1 Inledning

I detta avsnitt skall olika frågor som rör ärenden om adoptionshjälp gås igenom. En fråga gäller vad de auktoriserade adoptionsorganisationernas behandling av ärendena skall avse. En annan gäller det faktum att NIA uppträder mer än en gång i de olika beslutsleden om adoptioner och så sätt får dubbla roller. Slutligen behandlas frågan huruvida möjligheten att få adoptionshjälp är en sådan civil rättighet som avses i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och som därmed ger sökandena rätt till domstolsprövning. Det är viktigt att här påpeka att med adoptionshjälp avses inte rätt att få adoptera ett barn utan endast möjligheten att få hjälp med själva förmedlingen.

74 Några frågor angående ärenden om adoptionshjälp

3.2 behandling

Omfattningen av organisationernas

ärenden

av om adoptionshjälp

Som tidigare konstaterats vänder sig de flesta blivande adoptivföräldrar när de har fått socialnämndens beslut om medgivande, om de inte redan gjort det, till en auktoriserad adoptionsorganisation för att få hjälp med förmedlingen av ett barn. Socialnämnden har då enligt reglerna i socialtjänstlagen gjort en bedömning av sökandenas lämplighet. Adoptionsorganisationens uppgift blir att söka lämna adoptionshjälp. I vissa fall tvingas dock organisationerna avslå en begäran om adoptionshjälp. Det kan finnas omständigheter i det aktuella fallet som utesluter alla kontaktvägar, t.ex. krav från det land det är fråga om äktenskap av viss längd. I sådana fall kan det vara omöjligt för organisationen att lämna adoptionshjälp och organisationen kan då inte göra annat än att neka sådan. Det förekommer att organisationerna omprövar socialnämndens beslut och bedömning de blivande adoptivföräldrarnas lämplighet. En sådan gör en egen av omprövning kan leda till att organisationen avslår begäran om adoptionshjälp även då organisationen kan förmedla ett barn eftersom organisationen, trots socialnämndens beslut, inte anser att de sökande är lämpliga som adoptivföräldrar. Bakgrunden till det förhållandet att organisationerna ibland omprövar socialnämndens beslut står att finna i förarbetena till lagen om internationell adoptionshjälp. I propositionen 197879: 108 om organisationen av verksamheten med internationella adoptioner m.m., sägs nämligen beträffande organisationernas behandling av ärenden om adoptionshjälp att det kan förutsättas att det förekommer fall där det av olika skäl framstår som principiellt oriktigt att medverka till att en sökande får hjälp till ett adoptivbarn. Det kan röra sig om personliga förhållanden hos sökanden t.ex. viss sjukdom men också om - andra överväganden här kursiverat. Detta motivuttalandc har NIA citerat i sin handbok för adoptionsorganisationerna. NIA ger där som exempel på vad NIA anser med överväganden att de sökande är över 40 år och saknar erfarenhet av barn eller att de gett uttryck för anmärkningsvärt snäva begränsningar i fråga om önskemål om barn.

3.3 NIA:s olika roller

Som beskrivits i avsnitt 1.2.1 finns det tre olika beslutsled i ett adoptionsärende. I två dem kan NIA spela väsentlig roll då det gäller prövning och av en överprövning av ärendet. Första gången NIA kan förekomma i beslutsgången är i samband med socialnämndens beslut om medgivande. Innan socialnämnden fattar sitt beslut händer det att socialnämnden inhämtar yttrande från NIA i frågan om föräldrarnas lämplighet, t.ex. då någon av dem lider av en sjukdom och det är tveksamt hur

Några frågor angående ärenden om adoptionshjälp 75

detta påverkar de sökandes förmåga att ta emot ett adoptivbarn. Socialnämnden är inte bunden av NIA:s yttrande utan detta är bara rådgivande. Socialnämnden fattar sedan sitt beslut och detta får överklagas hos länsrätten. Länsrättens beslut överklagas i sin tur till kammarrätten. Sista instans är Regeringsrätten. Nästa gång NIA kan komma in i bilden är i samband med organisationens beslut om adoptionshjälp. Om någon samhällsrepresentant som deltar i beslutet om adoptionshjälp har en annan mening än organisationen, skall frågan om adoptionshjälp överlämnas till NIA. Om organisationen vägrar adoptionshjälp i visst fall, kan frågan vidare komma under NIA:s prövning begäran av den som söker adoptionshjälp. NIA kan i dessa fall uppdra organisationen att ändå lämna hjälpen. NIA:s beslut kan inte överklagas. De nu beskrivna reglerna innebär att NIA kan komma att överpröva en fråga om adoption, i vilken NIA tidigare yttrat sig till socialnämnden. NIA får så sätt i vissa fall dubbla roller.

Överväganden

3.4 Vad först gäller frågan om organisationernas möjlighet till omprövning av socialnämndens beslut om föräldrarnas lämplighet så föregås socialnämndens beslut av en noggrann prövning av makarnas lämplighet att bli föräldrar. Socialnämnden står under tillsyn av länsstyrelsen och Socialstyrelsen. NIA meddelar också anvisningar för socialnämnderna när det gäller utförandet av hemutredningarna. Mot bakgrund av vad nu sagts anser inte utredningen att det finns någon anledning att behålla möjligheten för organisationerna att få göra en egen särskild prövning av föräldrarnas lämplighet. I framtiden bör inte längre en adoptionsorganisation kunna neka personer adoptionshjälp under hänvisning till att de inte är lämpliga som föräldrar. Däremot kvarstår organisationens möjlighet att avslå en begäran om adoptionshjälp då organisationen saknar kontakt i utlandet som kan förmedla barn till den aktuella familjen. Av det sagda följer att den förstnämnda typen av frågor inte längre kan komma under NIA:s prövning. Härigenom får inte nämnden några dubbla roller i adoptionsärenden vad gäller adoptivföräldrarnas lämplighet. Med de regler om instansordning som vi har i dag skulle dock NIA även i framtiden komma att överpröva ärenden om adoptionshjälp där organisationen har avslagit ansökan under hänvisning till att organisationen saknar en kontakt som kan förmedla ett barn. Det finns dock skäl att diskutera om NIA skall överpröva sådana ärenden. Anledningen härtill är innehållet i artikel 6 i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Av nämnda artikel framgår bl.a. att envar skall, när det gäller att pröva hans civila rättigheter och skyldigheter, vara berättigad till opartisk och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol. Frågan blir då om möjligheten att få adoptionshjälp genom

76 Några frågor angående ärenden om adoptionshjälp

en organisation är en sådan civil rättighet som ger den sökande rätt till domstolsprövning av ett beslut rörande sådan hjälp. Utredningen vill här åter betona att det gäller rätten att få bistånd i form av adoptionshjälp, någon rätt att erhålla barn genom adoption. Fri- och rättighetskommittén konstaterar i sitt delbetänkande SOU 1993:40 Fri- och rättighetsfrågor liksom i sitt slutbetänkande SOU 1994:117 Domstolsprövning av förvaltningsärenden att begreppet civila rättigheter och skyldigheter är oklart till sin innebörd, trots att det på senare år vuxit fram en omfattande praxis. Enligt kommittén är det i alla fall klart att begreppet måste ges en självständig tolkning av konventionsorganen oberoende av vad begreppet har för innebörd i respektive stats inhemska rätt. Kommittén gör vidare följande överväganden. För att det skall bli aktuellt med en domstolsprövning måste en tvist föreligga. Av praxis framgår att tvisten kan gälla såväl rättighetens existens som rättighetens omfång och sättet att utöva den. Om det konstateras att en tvist om en rättighet föreligger återstår att avgöra om denna rättighet är av civil natur. En typ av tvister som ansetts beröra civila rättigheter är de som gäller äganderätten. Tvist om rättighet att bedriva viss verksamhet och familjerättsliga tvister har också ansetts beröra civila rättigheter. Detta gäller även i viss mån tvister om sociala rättigheter. I praxis har t.ex. artikel 6 ansetts tillämplig sådana sociala förmåner som en enskild enligt vissa i lag angivna förutsättningar har rätt till. Internationell adoptionshjälp har i svensk doktrin ansetts utgöra en offentligrättslig förmån och organisationernas verksamhet har i dessa frågor ansetts ha inslag av myndighetsutövning. Förutsättningarna för att erhålla adoptionshjälp finns reglerade i lag. Enligt utredningens uppfattning är dock de nu nämnda omständigheterna knappast av den art att förekomsten av dem otvetydigt leder till slutsatsen att möjligheten att erhålla adoptionshjälp skulle vara en civil rättighet i konventionens mening. Vid en sammanvägning av skälen för att betrakta möjligheten till adoptionshjälp som en civil rättighet och intresset av möjligheten till domstolsprövning i allmänhet är det dock utredningens uppfattning att det är lämpligare att besluten om att lämna adoptionshjälp överprövas av en domstol i stället för av NIA. Det organ som lämpligen bör anförtros denna uppgift är länsrätten som redan fungerar som överinstans vid beslut om medgivande. Då det för närvarande endast finns två instanser i frågor om adoptionshjälp och det saknas anledning att utvidga instansordningen bör fullföljd mot länsrättens beslut inte vara möjlig. En flyttning av överprövningsrätten på nu beskrivet sätt innebär inte att NlA:s roll som tillsynsmyndighet över adoptionsorganisationerna förändras utan NIA har givetvis kvar denna uppgift. Den utvidgade roll domstolarna får motiverar att de mer än vad som nu förekommer i samarbete med NIA informerar sig om de frågeställningar internationella adoptioner aktualiserar. Naturligtvis kan domstolen i varje särskilt

Några frågor angående ärenden om adoptionshjälp 77

fall begära in yttrande från NIA. Överhuvudtaget torde det finnas anledning att

stärka domstolarnas kompetens i adoptionsfrågor med hänsyn till frågornas

särskilda karaktär. Detta är en fråga för NIA och Domstolsverket att lösa i det samarbete som redan förekommer.

Kostnader för

internationella

adoptioner

m.m.

Utredningen föreslår att NIA ges en uttrycklig möjlighet att föreskriva vilka principer de auktoriserade adoptionsorganisationerna skall tillämpa vad gäller

redovisning och inbetalning av avgifter. Vidare föreslår utredningen att statsbidraget skall fördelas annorlunda än i

dagsläget mellan de auktoriserade organisationerna.

l Enkäten till de auktoriserade

adoptionsorganisationerna

År 1992 förmedlades barn fyra adoptionsorganisationer Adoptionscentgenom rum AC, Barnen Framför Allt Adoptioner BFA-A, Familjeföreningen för - Internationell Adoption FFIA och Sri Lanka Barns Vänner SLBV. Ett barn förmedlades också genom adoptionsorganisationen Adoptionsgruppen Skaraborg AGS. Denna organisation ingår dock inte i den enkät som utredningen företagit rörande kostnaderna för internationella adoptioner m.m. Enkäten avser år 1992. Enkäten har tillställts adoptionsorganisationerna AC, BFA-A, FFIA och SLBV i syfte att få svar bl.a. uppgifter om antal förmedlade barn, antal länder som organisationen har auktorisation för, antal anställda, kostnader och intäkter, fonder, utvecklingskostnader, avgifter, -

lNumera Barnens Vänner BV.

80 Kostnader för internationella adoptioner

m.m.

föräldraförskott, köer, adoptionslân. - Under avsnitten 1.1.4 samt 4.1.1 4.1.7 lämnas en redovisning av dessa uppgifter. Enkäten finns som bilaga 4 till detta betänkande.

4.1.1 Antal barn förmedlade genom

adoptionsorganisation m.m.

År 1992 förmedlade AC, BFA-A, FFIA och SLBV 877 barn från 35 länder. Jämfört med år 1990 är detta en ökning med 195 barn resp. med 8 länder. Totalt hade organisationerna auktorisation för 47 länder år 1992. Det innebär

att det inte kom något barn från 12 länder. Av tabell 4.1 framgår att AC

förmedlade 684 barn från 23 länder, FFIA 87 barn från 7 länder, SLBV 67 barn från ett land och BFA-A 39 barn från 4 länder år 1992.

Enligt NIA:s officiellt redovisade uppgifter uppgick antalet förmedlade barn

år 1992 till 847. Enligt enkäten var antalet 877. Differensen beror skillnader

i adoptionsorganisationernas redovisningsperioder till NIA resp. till ut-

redningens enkät.

Tabell 4.1.1 Antal förmedlade barn och ursprungsländer år 1990 och 1992

Kostnader för internationella adoptioner m.m. 81

Är 1992 hade AC auktorisation för 33 länder och BFA-A för 6 länder. Som framgår hade AC och BFA-A således auktorisation för fler länder än det förmedlades barn från år 1992. Båda organisationerna hade under perioden

1990 1992 ökat sitt antal av auktorisationsländer. Övriga adoptionsorganisa-

tioner hade ett oförändrat antal auktorisationsländer FFIA 7 länder och SLBV ett land. Från samtliga dessa länder förmedlade FFIA och SLBV barn år 1992.

Som framgått ovan är AC betydligt större än övriga adoptionsorganisationer.

Således fanns 40 helårsanställda vid AC år 1992 jämfört med endast 5 helårsanställda för den näst största organisationen FFIA. BFA-A och SLBV

hade 3 helårsanställda detta år. Enligt årsredovisningarna från organisationerna

har antalet helårsanställda för år 1993 redovisats till 40 för AC, 4 för BFA-A, 6 för FFIA och 2 för SLBV.

Antal helårsanställda

Antalet förmedlade barn per helârsanställd framgår nedan. Siffrorna är

avrundade till hela tal. Antal förmedlade barn per helârsanställd

I enkäten till adoptionsorganisationerna har uppgifter bl.a. lämnats intäkter om och kostnader för adoptionsverksamheten år 1992. Dessa uppgifter har sedan kompletterats med uppgifter ur organisationernas balans- och resultaträkningar för motsvarande år. Mot bakgrund av att organisationerna har olika redovisningsprinciper begränsas möjligheterna att jämföra olika intäkts- och kostnadsposter mellan organisationerna. I tabell 2 har en sammanställning gjorts av de poster i resultaträkningen för vilka redovisningen i stort sammanfaller

82 Kostnader för internationella adoptioner m.m.

mellan organisationerna. AC, som lade om sin redovisning år 1992, har en stor

post övriga rörelseintäkter. Dessa intäkter är föräldrarnas inbetalda förskott -

bl.a. föräldraavgifter som bokförs som en intäkt i redovisningen i samband

-

med att slutredovisning av adoptionskostnaderna sker till föräldrarna. Övriga

organisationer redovisar i huvudsak detta under posten avgifter föräldraav-

gifter. Som framgår tabellen 4.1.2 utgör avgifterna i huvudsak föräldra-

av -

avgifter i samband med adoptioner den största intäktsposten. Statsbidraget

fördelas NIA utgör 6 % intäkterna för BFA och SLBV, 4 % av som av av intäkterna för FFIA samt 3 % av intäkterna för AC.

Tabell 4.1 .2 Adoptionsorganisationernas intäkter och kostnader för adoptionsverksamheten år 1992, tusen kr.

Intäkter kostnader AC BFA-A FFIA SLBV

pital

Av tabell 4.1.2 framgår att rörelseresultatet före avskrivningar var negativt för tre organisationer och positivt för en. Resultatet efter avskrivningar var negativt

för samtliga organisationer. Det framgår också av tabellen att ränteintäkterna, som till allra största delen

är räntor på föräldrarnas inbetalda förskott för adoptionen, utgör en betydande

Kostnader för internationella adoptioner m.m. 83

intäkt för organisationerna. Således uppgick dessa till 4 432 000 kronor för AC och 710 000 kronor för FFIA, vilket motsvarar ca 15 % av de totala rörelseintäkterna för resp. organisation. BFA-A och SLBV redovisade en lägre andel ränteintäkt eller 3-4 % av de totala rörelseintäkterna. Detta beror bl.a. på att dessa organisationer har andra rutiner för inbetalning och slutredovisning av föräldraförskotten än AC och FFIA. Så t.ex. sker föräldrarnas förskottsinbetalning för adoption genom SLBV ca 2 veckor före föräldrarnas avresa till Sri Lanka. Föräldrar som adopterar genom AC betalar in förskottet när

föräldrarna accepterat adoption från ett visst land se avsnitt 4.1.6.

Vad avser organisationernas kostnader för adoptionsverksamheten tillämpar organisationerna olika redovisningsprinciper. I enkäten tillfrågades organisationerna om de fem största kostnadsposterna förutom personal-, lokal- och kontorskostnader. Härvid behövde inte organisationerna göra särskilda för enkäten anpassade beräkningar. Uppgifterna skulle i huvudsak kunna hämtas ur resultaträkningarna. Kostnadsuppgifterna för personal och lokaler baseras i stort sett på samma redovisningsprinciper hos organisationerna. Däremot var de av organisationerna angivna fem största kostnadsposterna mycket olika. Detta gällde även posten kontorskostnader. De av organisationerna fem angivna största kostnadsposterna år 1992 förutom kontorskostnaderna framgår av - sammanställningen nedan. Inom parentes anges beloppen i tusen kronor år 1992.

AC BFA-A FFIA SLBV Kostn. för Adoptionskostn. Adoptionskostn. Resor Sri Lanavslutade adop- i utlandet 733 i utlandet 2 197 ka 164 tioner 16 332 Avdelnings- Resor, eskort, Utlandsresor och Konferenser verksamhet kontakt 242 besök 125 83 807 Information Legalisering Tidning 98 Förenings- 527 139 stämma 75 Styrelse och Resor i Sverige Konferenser 98 Styrelse- och utskott 256 50 förmedlingsutskott 67

Kontaktom- Övrigt 46 Nyetablering Avvecklings-

kostnader 209 39 kostn. 67

84 Kostnader för internationella adoptioner m.m.

4.1.3 Fonder

De fonder organisationerna förvaltar har i regel byggts upp av de som ränteintäkter förskott som adoptionsverksamheten har genererat genom åren.

Som framgått uppvisade samtliga organisationer ett negativt resultat efter

avskrivningar år 1992. Ränteintäktema föräldraförskotten medförde dock att organisationernas

resultat efter räntenetto blev positivt för AC och FFIA se tabell 4.1.2. Detta

överskott har sedan avsatts till organisations fonder, alternativt till det

resp. egna kapitalet.

Storleken organisationernas fonder framgår av tabell 4.1.3 nedan. AC:s fondkapital uppgick år 1992 till drygt 10,3 miljoner kronor, varav en

utlandsfond svarade för 5,6 miljoner kronor och en reservfond för 4,8 miljoner kronor.

FFIA:s fondkapital uppgick till drygt 1,4 miljoner kronor, varav en reservfond svarade för i stort sett hela fondkapitalet eller drygt 1,3 miljoner kronor. SLBV hade förpliktelsefond med ett kapital 8 000 kronor. BFA-A

en redovisar inga fonder utan balanserar eventuella överskott resp. underskott i

rörelsen mot det egna kapitalet.

Tabell 4.1.3 Adoptionsorganisationernas fondkapital år 1992, tusen kr.

AC Reservfond 4 757 Utlandsfond 557_Q Totalt 10 327 BFA-A Eget kapital 440 FFIA Reservfond l 336 Rapportfond 42 Totalt l 385

SLBV Förpliktelsefond 8

AC:s reservfond skall vara en garanti för att nedgångar i utlandsverksamheten inte omedelbart skall drabba verksamheten. Fonden skall ge AC möjlighet att fullgöra sina förpliktelser vid oförutsedda intäktsbortfall. Enligt AC bör fondkapitalet vara så stort att det kan möta en 50-procentig nedgång i adoptions-

verksamheten under ett år. Detta motsvarar enligt AC en belastning - reservfonden med 8,5 miljoner kronor. Reservfonden byggs upp med ca 10 % av föräldrarnas administrationsavgift. AC:s utlandsfond syftar till att täcka behovet av medel för normala utlandsfondsbidrag, dvs. till enskilda familjer som drabbats av en orimligt hög

adoptionskostnad, samt till en beredskap för att täcka temporära eller definitiva

Kostnader för internationella adoptioner m.m. 85

stopp i adoptionsverksamheten. En stor del av fondens medel används också för satsningar i länder. Utlandsfonden byggs upp av ränteintäkterna nya föräldraförskotten. AC har gjort intern utredning fondernas storlek och ändamål. Utreden om ningens förslag om storleksmål för i utredningen föreslagna fonder var följande:

En utvecklingsfond 2,0 miljoner kronor En utlandsfond 3,9 miljoner kronor En reservfond 8,5 miljoner kronor Totalt 14,4 miljoner kronor

Mot bakgrund av att AC bedömt att utvecklingssatsningarna kan täckas med medel utlandsfonden utan att detta behöver strida mot ändamålet med denna ur fond, har AC beslutat att inte inrätta någon ny utvecklingsfond. BFA-A har som framgått inga fonder utan balanserar eventuella överskott - resp. underskott mot det egna kapitalet. Det egna kapitalet, som uppgick till 440 000 kronor, kan enligt BFA-A vid behov subventionera de administrativa kostnaderna under år då antalet förmedlade barn är litet. Medlen i FFIA:s reservfond är avsedda att i huvudsak hjälpa de familjer som på grund av olyckliga omständigheter åsamkats högre kostnader än beräknat. Detta kan t.ex. inträffa när familj blivit kvar i utlandet väsentligt mycket en längre än beräknat eller om barnet avlider. Familjen ansöker i sådana fall om medel reservfonden. Rapportfonden byggs upp av avgiften som föräldrarna ur betalar för organisationens uppföljningsskyldighet till ursprungslandet. SLBVss förpliktelsefond syftar till att bidra med medel till adoptionsföräldrar som drabbats av betydande extrakostnader i samband med genomförd adoption. Bidrag kan utgå till föräldrarna även av humanitära skäl.

4.1.4 Utvecklingskostnader

I enkäten har uppgifter lämnats om verksamhetens kostnader för utvecklingen av nya utlandskontakter. Som framgår av sammanställningen nedan uppgick kostnaderna för utvecklingsarbetet med nya kontakter till nära 1,9 miljoner kronor år 1992. Drygt 80 % eller ca 1,6 miljoner kronor av de totala utvecklingskostnaderna svarade AC för. BFA-Azs utvecklingskostnader uppgick

86 Kostnader för internationella adoptioner m.m.

till 200 000 kronor, SLBV:s till 82 000 kronor och FFIA:s till 39 000 kronor år 1992.

Principerna för redovisning av utvecklingskostnaderna har varierat såväl

mellan organisationerna som mellan olika år för samma organisation. Således har AC tillämpat en tvåårig avskrivningsperiod för utlandssatsningarna under

åren 1991 och 1992. Numera kostnadsförs dock samtliga utvecklingskostnader

direkt på rörelsen. Avskrivningsmöjligheten utnyttjas således inte längre. Övriga

adoptionsorganisationer har redovisat och redovisar kostnaderna för utvecklingsarbetet i rörelsekostnaderna.

4.1.5 Avgifter

Enligt 4 § lagen 1979:552 om internationell adoptionshjälp får auktoriserad

en

adoptionsorganisation ta ut avgifter av dem som söker internationell adoptions-

hjälp för att täcka kostnaderna för verksamheten.

De föräldrar, som adopterat barn genom förmedling av adoptionsorganisation, har i regel betalat en avgift till organisationen för att få ingå i dess register för

sökande adoptionsföräldrar. Av tabell 4.1.4 framgår att denna avgift varierade mellan 500 och 1 500 kronor år 1992. Föräldrarna betalar medlemsaväven en

gift till organisationen. Denna avgift uppgick till 200 500 kronor samma år.

- Den administrationsavgift, som föräldrarna skall betala till adoptionsorganisa-

tionema, tas i regel ut när organisationens förmedlingsutskott beslutat att

organisationen skall lämna adoptionshjälp. Denna avgift skall i huvudsak täcka organisationernas administrationskostnader i Sverige. År 1992 uppgick

administrationsavgiften till 14 500 kronor för AC, 15 700 kronor för SLBV,

17 500 kronor för FFIA och 25 000 kronor för BFA-A. Orsakerna till de stora

skillnaderna är att organisationerna tillämpar olika redovisningsprinciper när det gäller att fastställa administrationsavgiftens storlek. Till exempel ingår i vissa fall kostnader för utvecklingsinsatser i administrationsavgiften, i vissa fall inte. Vidare kan redovisningsprinciperna skilja sig mellan organisationerna så att

exempelvis vissa administrationskostnader i Sverige bokförs som administrationskostnader i utlandet eller tvärtom. Även administrationen av

adoptionsverksamheten i barnets ursprungsland kan påverka organisationernas

Kostnader för internationella adoptioner m.m. 87

administrationsavgifter i Sverige liksom skillnader i servicenivå och graden av ideellt arbete. AC har fr.0.m. år 1994 beslutat ett nytt avgiftssystem vad avser hur om ersättningen för adoptionskostnaderna från de adopterande föräldrarna skall tas

ut se avsnitt 4.1.6.

Tabell 4.1.4 Medlems- och registeravgifter år 1992, kr.

1 Återregistreringsavgift för föräldrar som vill stå kvar i registret mer än ett är.

4.1 .6 Föräldraförskott

I samband med att föräldrarnas handlingar hemutredning m.m. har behandlats

och godkänts adoptionsorganisationens förmedlingsutskott betalar i regel

av föräldrarna in ett förskott till organisationen för att täcka dess kostnader för förmedlingsarbetet. Slutredovisning till föräldrarna sker när de faktiska kostnaderna går att fastställa. Enligt NIA:s anvisningar bör förskotten placeras på organisationernas bankkonton och ränteintäkterna tillgodogöras organisationens adoptionsverksamhet. Ränteintäkterna från föräldraförskotten eller del därav kan även fonderas för att täcka uppkomna kostnader vid oförutsedda händelser. Förskottet utgörs dels av en administrationsavgift, som avser att täcka kostnaderna för förmedlingsarbetet i Sverige, dels av ett belopp som skall täcka kostnaderna för förrnedlingsarbetet i barnets ursprungsland vård- och advokatkostnader m.m.. Rutinerna för detta skiljer sig dock mellan organisationerna och enkätsvaren i denna del redovisas i det följande. Den genomsnittliga storleken på inbetalda förskott framgår av sammanställningen nedan. 1990 1992 kr kr

88 Kostnader för internationella adoptioner

m.m.

Föräldrar, vars adoption förmedlas genom AC, betalar in ett förskott när föräldrarna svarat på AC:s förfrågan föräldrarna är beredda att ta emot om ett barn från ett visst angivet land. I samband härmed sänder AC till föräldrarna de instruktioner för iordningställande handlingar gäller för detta land. av som Om kostnaderna under familjens väntetid höjs med än 1 000 kronor AC mer tar in ytterligare föräldraförskott. I de fall föräldrarna valt att få sitt barn med eskort samt i de fall där på förhand vet att ärendet kan ta lång tid att man handlägga, delas förskottet upp i flera inbetalningar. Förskottet förbrukas successivt fr.o.m. det att föräldrarna betalt in förskottet och till dess barnet kommer, dvs. under en genomsnittlig tid 12 månader. Därefter finns om ca innestående hos AC det över- eller underskott regleras vid slutredovissom ningen ca 6-18 månader efter barnets ankomst till Sverige. Den tid då löpt som från det att föräldraförskotten betalats in och till dess slutredovisningen har skett är ca 25 månader. Om återbetalning sker uppgick det återbetalda beloppet år 1992 till i regel mellan 1 500 2 800 kronor familj. - per AC har fr.o.m. år 1994 beslutat ändra principen för hur ersättningen för adoptionskostnaderna från de adopterande familjerna skall tas ut. Den nya principen innebär att alla familjer som adopterar från kontakt under samma samma år får betala en årligen fastställd avgift, adoptionsavgift. Någon

slutredovisning till föräldrarna kommer inte att ske. Ersättningen är avsedd att

täcka AC:s samtliga kostnader för adoptionsärendet fr.o.m. den tidpunkt då

familjens ansökningshandlingar sänds till utlandskontakterna. När barnet

en av kommit till Sverige är alla ekonomiska mellanhavanden mellan AC och familjen klara och hela den förskottsinbetalda avgiften omvandlas till intäkt för AC. en Föräldrar vars adoption förmedlas genom BFA-A betalar in administen rationsavgift när föräldrarnas handlingar behandlats och godkänts iförrnedlings-

utskottet. Resterande inbetalning förskottet sker när adoptionshandlingarna

av har sänts till barnets ursprungsland för vidare handläggning. Slutredovisning av föräldraförskotten görs när aktuellt verksamhetsår är avslutat och adoptionskostnaden kan fastställas. Den tid, då förflutit från det att föräldraförskottet som

inbetalats, uppgår till i genomsnitt 24 månader. Återbetalning föräldraför-

av skott kan förekomma. Under de senaste åren har dock föräldrarna blivit efterdebiterade beroende att antalet förmedlade barn har minskat. De definitiva kostnaderna per barn har således blivit högre än de beräknade beroende på att de fasta kostnaderna då slagits ut på ett färre antal barn. Föräldrar vars adoption förmedlas FFIA betalar in föräldraförskottet genom när handlingarna är iordningställda för att sändas till barnets ursprungsland.

Slutredovisning sker sedan i mars-april året efter det att barnet kommit till

Sverige. Handläggningstiden för adoption, dvs. från det familjens en att handlingar sänds till utlandet och till dess barnet kommit till Sverige kan variera mellan 3-18 månader. Det händer ibland att FFIA återbetalar till pengar

föräldrarna i samband med slutredovisningen. Den återbetalda varierar,

summan

Kostnader för internationella adoptioner m.m. 89

men FFIA:s målsättning liksom övriga organisationers är att förskottet skall - stämma så väl som möjligt med slutkostnaderna. En av orsakerna till att förskott och slutkostnader kan skilja sig är de höga fasta kostnader som vissa kontakter har. I de fall antalet förmedlade barn blir färre än beräknat blir de fasta kostnaderna utslagna på ett mindre antal familjer än beräknat vid slutredovisningen, vilket medför att slutkostnadema blir högre än beräknat. Föräldrar, vars adoption förmedlas genom SLBV, betalar in föräldraförskottet ca två veckor före avresan till barnets ursprungsland. Summan som föräldrarna då betalar in motsvarar därför i regel de faktiska kostnaderna för adoptionen. Den tid som löper från det att föräldraförskottet betalats in och till dess

slutredovisning sker uppgår därför till mindre än en månad. Återbetalning av

föräldraförskott i samband med slutredovisningen av adoptionskostnaderna sker aldrig. I enkäten tillfrågades adoptionsorganisationerna om den sammanlagda summan

av totalt inbetalda föräldraförskott åren 1990 och 1992. Storleken av dessa

framgår av sammanställningen nedan.

föräldrarna s.k. adoptionslån år 1992. Föräldrarna utnyttjade dock inte denna

möjlighet särskilt ofta. AC har uppgivit att föräldrarna gör det ibland och FFIA att föräldrarna gör det sällan.

4.2 till

Statsbidrag organisationerna

I propositionen 197879: 108 om organisationen av verksamheten med internatio-

nella adoptioner m.m. framhölls att det var angeläget att enskildas ekonomiska förhållanden inte blev avgörande för möjligheterna för dem att adoptera

utländska barn. Avgifterna för att vara registrerad som sökande borde därför

90 Kostnader för internationella adoptioner

m.m.

hållas en rimlig nivå. AC hade sedan tidigare statsbidrag och för budgetåret 197980 föreslogs att ytterligare statsbidrag med 500 000 kronor ställdes till förfogande för de organisationer som skulle komma att auktoriseras efter den 1 juli 1979. Riksdagen har för budgetåret 199394 beviljat statsbidrag till de auktoriserade adoptionsorganisationerna med 1 583 000 kronor varav 1 383 000 kronor fördelas i direkt bidrag till organisationerna. Av tabell 4.2.1 nedan framgår statsbidragets storlek fördelat på de olika organisationerna. Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor NIA har till uppgift att fördela statsbidraget till organisationer som auktoriserats enligt lagen 1979:552 om internationell adoptionshjälp. Innan statsbidraget fördelas mellan organisationerna avsätts vissa medel för samhällsrepresentanterna i adoptionsorganisationernas förmedlingsutskott 120 000 kronor budgetåret 199394. Därutöver avsätter NIA medel för eventuell ny organisation som kan beviljas auktorisation under budgetåret. Budgetåret 199394 avsattes 80 000 kronor för detta ändamål.

Tabell 4.2.1 Statsbidraget till adoptionsorganisationerna budgetåren 199192 199394, kr.

Källa: Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor NIA 1Adoptions-Gruppen Skaraborg AGS är en ny adoptionsorganisation som fick auktorisation i augusti 1991.

Vid fördelning av statsbidraget till organisationerna beaktas följande faktorer. 20 % av statsbidraget avsätts för att tillgodose behovet av vissa basresurser hos organisationerna. Denna andel fördelas med lika stort belopp till och var en av organisationerna. Budgetåret 199293 uppgick basresursbeloppet till 50 520 kronor per organisation och budgetåret 199394 till 42 520 kronor. Anledningen till att basresursbeloppet var mindre budgetåret 199394 var att det tillkommit ytterligare en auktoriserad adoptionsorganisation.

Kostnader för internationella adoptioner m. m. 91

Resterande medel fördelas till organisationerna i relation till antalet behandlade ärenden i förmedlingsutskottet under föregående

kalenderår, antalet anlända barn under föregående kalenderår, antalet sökande i registret den 31 december. -

Därefter sker utjämning i syfte att moderera en alltför kraftig sänkning

en

eller höjning bidraget jämfört med föregående budgetår. Bidraget betalas ut

av månadsvis.

4.3 Adoptionskostnader

Uppgifterna i det följande baseras på NIA:s underlag för beräkning av

genomsnittskostnader för adoptioner som skall gälla för år 1993. Dessa beräkningar bygger ett genomsnitt av de faktiska adoptionskostnadema år

1991 och de preliminära för år 1992. Organisationernas faktiska adoptionskost-

nader för år 1992 kan därför avvika något från de i tabellerna 4.3.1 4.3.4 och -

i bilaga 5 redovisade genomsnittskostnaderna för en adoption. I bilaga 5 redovisas adoptionskostnadema för de tolv vanligaste ursprungsländema,

specificerade olika kostnadsslag. Den genomsnittliga adoptionskostnaden vid adoption av ett barn år 1992

uppgick till 75 100 kronor, vilket framgår av tabell 4.3.1. Adoptionen

förmedlades auktoriserad adoptionsorganisation och föräldrarna

genom en hämtade själva hem barnet. Dyrast var det att adoptera ett barn från Latin-

amerika, varifrån adoption i genomsnitt kostade 83 400 kronor. Den

en

adoptionskostnaden vid adoption av ett barn från Asien var drygt 10 000 kronor lägre eller 7 l 100 kronor. Vid adoption från Afrika Etiopien och Europa låg

genomsnittskostnaden ca 60 000 kronor resp. ca 65 000 kronor år 1992.

Den genomsnittliga adoptionskostnaden vid adoption av ett barn från Europa inte än drygt 5 000 kronor lägre än vid adoption från ett asiatiskt land,

var mer

vilket framgår tabellen nedan. Det framgår också av tabellen att adoptionsor-

av

ganisationens kostnader för adoptionen i genomsnitt var i stort sett densamma oavsett varifrån föräldrarna adopterade barnet. I runda tal låg adoptionsorganisationernas kostnader för adoption på i genomsnitt ca 40 000 kronor. De

kostnader organisationen för är bl.a. kostnader för administrationen som svarar förrnedlingsarbetet, barnets vård och uppehälle och eventuella advokatkostav nader i barnets ursprungsland. Föräldrarnas kostnader för översättning och

legalisering uppgick till mellan 2 000 kronor Europa och 6 000 kronor Latinamerika och för resa och uppehälle till mellan 20 000 kronor Europa

och ca 40 000 kronor Latinamerika.

92 Kostnader för internationella adoptioner

m.m.

Tabell 4.3.1 Genomsnittliga adoptionskostnader vid adoption av ett barn från olika Världsdelar år 1992, kr. Föräldrarna adopterar genom en adoptionsorganisation och hämtar älva hem barnet.

I tabell 2 redovisas de genomsnittliga adoptionskostnadema vid adoption av ett barn från de vanligast förekommande adoptionsländema i Latinamerika år 1992. Det framgår av tabellen att den genomsnittliga adoptionskostnaden vid adoption bl.a. från Brasilien ligger mycket högt eller runt 90 000 kronor eller mer. Detta sammanhänger delvis med att föräldrarna måste stanna i landet

under en betydligt längre tid 6-8 veckor än vid adoption från andra latinameri-

kanska länder. Adoptionsorganisationernas kostnader för adoptionen låg med

ett par undantag Colombia, statlig kontakt, och Guatemala i genomsnitt mellan

36 000 kronor och 44 000 kronor.

Kostnader för internationella adoptioner m.m. 93

Tabell 4.3.2 Genomsnittliga adoptionskostnader vid adoption av ett barn från de vanligast förekommande adoptionsländerna i Latinamerika år 1992, kr. Föräldrarna adopterar genom adoptionsorganisation och hämtar själva hem barnet om inte annat anges.

Land Organisa- Organisa- Föräldrar- Föräldrar- Total adtion tionens nas kostna- nas kostnader options- . kostnader der for för resa och kostnad för adoptio- översättning uppehälle alt. nen, inkl. och legali- eskortbarnets vård sering kostnader och uppehälle m.m.

Colombia, privat kon- AC 44 100 6 000 37 600 87 700 takt

Colombia, AC 27 200 6 000 37 800 71 000 statlig kontakt

Guatemala, FFIA 65 000 6 000 13 000 84 000 eskort

I tabell 3 redovisas de genomsnittliga adoptionskostnaderna vid adoption av ett barn från de vanligast förekommande adoptionsländerna i Asien år 1992. Det framgår av tabellen att den genomsnittliga adoptionskostnaden, när föräldrarna själva hämtar hem barnet, var högst vid adoption från Korea AC och lägst vid adoption från Sri Lanka SLBV 83 300 kronor resp. 58 000

-

kronor. Adoptionsorganisationernas kostnader för adoptionen låg i genomsnitt mellan 37 000 kronor och 52 000 kronor vid adoption från Indien och Korea,

resp. mellan 25 000 kronor och 35 000 kronor vid adoption från Thailand, Vietnam och Sri Lanka.

94 Kostnader för internationella adoptioner m.m.

Tabell 4.3.3 Genomsnittliga adoptionskostnader vid adoption av ett barn från de vanligast förekommande adoptionsländerna i Asien år 1992, kr. Föräldrarna adopterar genom adoptionsorganisation och hämtar själva hem barnet om inte annat anges.

Land Organi- Organisa- Föräldrarnas Föräldrar- Total sation tionens kostnader för nas kostna- adoptionskostnader översättning der för resa kostnad för adoptio- och legalise- och nen, inkl. ring uppehälle barnets alt. eskortvård och kostnader uppehälle m.m.

I tabell 4.3.4 nedan redovisas de genomsnittliga adoptionskostnaderna vid adoption av ett barn från de vanligast förekommande adoptionsländerna i Europa år 1992. Det framgår av tabellen att den genomsnittliga adoptionskostnaden vid adoption från Polen genom AC var 47 600 kronor. Vid adoption från Rumänien via FFIA uppgick kostnaderna till 56 700 kronor via AC till resp. 76 800 kronor. Därav utgjorde organisationernas kostnader 40 000 kronor ca resp. ca 54 000 kronor för adoptionen. Vid adoption från Rumänien utgör

Kostnader för internationella adoptioner m.m. 95

advokatkostnaderna och övriga administrationskostnader i Rumänien den största utgiftsposten för organisationen eller 20 300 kronor för FFIA resp. 26 500 kronor för AC.

Tabell 4.3.4 Genomsnittliga adoptionskostnader vid adoption av ett barn från de vanligast förekommande adoptionsländerna i Europa år 1992, kr. Föräldrarna adopterar genom adoptionsorganisation och hämtar själva hem barnet.

Land Organi- Organisa- Föräldrarnas Föräldrarnas Total adsation tionens kostnader för kostnader för optionskostnader översätt- resa och kostnad för adop- ning och lega- uppehälle alt. tionen, lisering eskortinkl. bar- kostnader nets vård och uppehälle m.m.

Enligt lagen 1988:1463 om bidrag vid adoption av utländska barn lämnas ett

engångsbidrag till enskilds kostnader för internationella adoptioner. Bestämmelserna innebär i korthet att sådant bidrag lämnas för varje barn med hälften av genomsnittskostnaden för en adoption från barnets ursprungsland, dock högst

24 000 kronor. NIA fastställer den genomsnittskostnad för olika ursprungsländer, som skall ligga till grund för beräkning av bidraget. Ett fortlöpande bidrag motsvarande bidragsförskottet lämnas till sådana barn, som är adopterade av endast en person. Bestämmelserna om bidraget finns i

lagen 1984:1096 om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn och motsvarar i

princip de regler som gäller för bidragsförskott. Det innebär att stöd i nonnalfal-

let lämnas med 40 % av basbeloppet per år för barn under 18 år och för barn som studerar i åldern 18-20 år. Båda bidragsfonnema administreras av Riksförsäkringsverket RFV och

försäkringskassorna.

Riksdagen har under budgetåret 199394 beviljat statsbidrag till enskilds kostnader för adoption av utländska barn med totalt 28,8 miljoner kronor. Den

96 Kostnader för internationella adoptioner

m.m.

största delen av stödet lämnas till adoptioner från länder med det högsta

ersättningsbeloppet, dvs. 24 000 kronor. Till särskilt bidrag, som lämnas till barn

som adopteras av endast en person, har riksdagen under samma budgetår beviljat

drygt 8,5 miljoner kronor. Antalet sådana bidragsberättigade barn kan beräknas

till ca 600.

överväganden

4.5 Enligt utredningens direktiv bör olika möjligheter övervägas i syfte att begränsa

kostnaderna för internationella adoptioner utan att adoptionsorganisationernas

arbetsmöjligheter begränsas. Utredningen har därvid bl.a. jämfört kostnaderna för en internationell adoption i Sverige med motsvarande kostnader i våra

nordiska grannländer och med kostnaderna i Nederländerna. Kostnaderna i

Sverige kan allmänt sett sägas ligga högt men utredningen har inte kunnat finna någon anmärkningsvärd skillnad i kostnadshänseende i förhållande till dessa

länder. Detta är emellertid inte skäl för att inte så mycket som möjligt söka hålla

nere kostnaderna för internationella adoptioner till Sverige.

I artikel 32 i Haagkonventionen behandlas kostnaderna för adoption. I en artikeln stadgas bl.a. att ingen skall kunna göra otillbörlig ekonomisk vinning i samband med internationell adoptionsverksamhet. Det stadgas också att endast

kostnader och utgifter inbegripet rimliga arvoden till medverkar

personer som

vid adoptionen får debiteras eller betalas. Ledning, kansli och anställda i de olika

organ som arbetar med internationell adoptionshjälp skall inte heller erhålla

ersättning som är orimligt hög i förhållande till utförda tjänster. Utredningen anser att det från alla parters synpunkt är viktigt att kostnaderna för en adoption hålls nere. Det är i dag många gånger stor påfrestning för

en

familjens ekonomi att genomföra en adoption. Särskilt stor blir påfrestningen när

det gäller att adoptera ytterligare ett barn.

Det har dock för utredningen varit svårt att finna någon väg väsentligt

som

skulle kunna nedbringa kostnaderna för adoption i allmänhet. Liksom andra

en områden torde emellertid ett sätt att hålla kostnaderna att möjliggöra nere vara för flera aktörer, i dessa fall organisationer, att konkurrera medlemmarna om

området i fråga. För en sådan konkurrens krävs att adoptivföräldrarna i så stor utsträckning som möjligt kan jämföra de erbjudna tjänsterna och kostnaderna för dessa och att antalet adoptionsorganisationer, erbjuder adoptionshjälp, inte

som

är alltför begränsat. Mot denna bakgrund föreslår utredningen bl.a. ökad

en

enhetlighet när det gäller fastställande av adoptionsorganisationernas avgifter, redovisningen av kostnaderna i verksamheten och inbetalningen av föräldraför-

skotten. Utredningen har i detta sammanhang övervägt frågan om en närmare reglering av antalet utlandskontakter som en organisation bör få ha. l Danmark är det inte

Kostnader för internationella adoptioner m.m. 97

möjligt för mer än en organisation att ha auktorisation för ett visst land. En motsvarande begränsning kan övervägas också för Sverige.

Enligt utredningens uppfattning kan det ifrågasättas om inte en organisations

innehav auktorisation för ett stort antal länder innebär en administrativ och av ekonomisk belastning, särskilt om antalet barn som förmedlas från något eller några länderna är litet eller om det inte förekommer någon förmedling alls. av Till detta kommer också att behovet av utlandskontakter snarare torde minska än

öka till följd av att antalet sökande adoptivföräldrar stagnerat eller minskar. Mot detta får naturligtvis ställas en organisations behov av beredskap för att vissa

länder kan falla bort och utveckling av verksamheten, särskilt när det rör sig av

om en mindre organisation.

En annan aspekt är förhållandet mellan organisationerna. Ur konkurrenssyn-

punkt bör i princip en monopolisering av ett visst land till förmån för en viss

organisation inte ske. Å andra sidan kan det nödvändigt medge vara att en organisation, särskilt en mindre sådan, möjlighet att utan alltför stark konkurrens

från annan svensk organisation bygga upp och konsolidera sin verksamhet i ett

visst land. Utredningen har stannat för att inte föreslå någon direkt reglering på nu berörda områden. I bl.a. NIA:s kostnadskontrollerande funktion ingår emellertid

att överväga dessa frågor, dem med organisationerna och att företa

att ta upp

nödvändiga åtgärder, exempelvis att just begränsa antalet utlandskontakter.

4.5.1 Adoptionsorganisationernas avgifter

Som framgått ovan får adoptionsorganisationerna enligt 4 § lagen 1979:552 om internationell adoptionshjälp ta ut avgifter av dem som söker internationell adoptionshjälp för att täcka kostnaderna för verksamheten.

De avgifter som organisationerna tar ut av föräldrarna i samband med

förmedlingsarbetet är bl.a. medlemsavgift, registeravgift och administrationsavgift. Enligt uppgift som inhämtats efter utredningens enkät till organisationerna uppgick medlemsavgiften till i runda tal 300 kr år 1993. Registeravgiften

varierade mellan 500 l 500 kronor detta år beroende organisation. - Administrationsavgiften, som i huvudsak skall täcka organisationens administrationskostnader för förmedlingsarbetet, tas i regel ut när organisationens

förrnedlingsutskott beslutat att organisationen skall lämna adoptionshjälp och förmedlingsarbetet påbörjats. Storleken på administrationsavgiften varierade

mellan 10 000 och 25 000 kronor år 1993 beroende på organisation. Orsakerna

till dessa skillnader är att organisationerna tillämpar olika principer när det gäller att fastställa administrationsavgiftens storlek. Således menar vissa organisationer

att bara kostnaderna för administrationen i Sverige bör ingå i administrationsavgiften, andra att administrationskostnaderna i barnets ursprungsland även bör

ingå i administrationsavgiften. Vidare tillämpar organisationerna olika principer

98 Kostnader för internationella adoptioner

m.m.

för administrationsavgiftens fastställande i förhållande till kostnaderna för organisationens utvecklingsarbete med nya kontakter. Utöver de ovan redovisade avgifterna tillkommer i samband med adoptionen kostnader för föräldrarna för bl.a. barnets vård och uppehälle i ursprungslandet, resekostnader m.m. En redovisning den totala kostnaden föräldrarna i av som genomsnitt får betala för en adoption görs i avsnitt 4.3. Genom att organisationerna tillämpar olika principer för att fastställa administrationsavgiftens storlek försvåras möjligheterna för föräldrarna att jämföra administrationsavgiftens storlek hos de olika organisationerna. Även för NIA, som bl.a. skall följa och bedöma utvecklingen av kostnaderna inom området med internationella adoptioner, medför detta naturligtvis problem. Utredningen har övervägt en modell som finns utomlands, nämligen att statsmakterna bestämmer den avgift som organisationerna får ta ut den av enskilde. Utredningen har stannat för att inte föreslå sådan ordning med tanke en på det starka ingrepp det skulle vara i organisationernas adoptionsarbete. Det kan också finnas skäl för organisationerna att ha något olika kostnadsnivå med hänsyn till bl.a. vad organisationerna erbjuder föräldrarna för den avgift tas ut. som Olika kostnadsnivåer kan emellertid också vara motiverad av att en större organisation bör ha möjlighet att hålla sina kostnader vissa nere genom stordriftsfördelar främst när det gäller administration. Genom NIA:s tillsyn prövas skäligheten i avgifterna och huruvida dessa är motiverade i adoptionsverksamheten. I detta ligger att NIA har möjlighet att anlägga synpunkter på hur en organisation är uppbyggd och hur den bedriver sitt arbete ur

kostnadssynpunkt. l Haagkonventionen ges riktlinjer för vad som anses rimligt

när det gäller kostnaderna för adoption jfr avsnitt 4.5.4. en Däremot anser utredningen det nu vara lämpligt att införa regler som underlättar för föräldrarna och tillsynsorganet att göra jämförelse de en av avgifter som organisationerna tar ut för sina tjänster. Detta gäller särskilt den s.k. administrationsavgiften, att täcka organisationernas administrasom avser tionskostnader för adoptionsverksamheten. Det bör ankomma NIA att efter samråd med adoptionsorganisationerna meddela närmare anvisningar för administrationsavgiftens fastställande. En utgångspunkt i detta arbete kan vara den redovisningsmodell gemensamma som utredningen föreslår i avsnitt 4.5.2 för organisationernas redovisning av kostnader och intäkter. Principerna för hur administrationsavgiften skall fastställas skall vara gemensamma för organisationerna och bl.a. omfatta

beskrivningar av vilka kostnadsunderlag som administrationsavgiften skall

beräknas på. I samrådet bör också ingå att fastställa principer för gemensamma att fastställa övriga avgifter som organisationen tar ut föräldrarna i samband av

med förmedlingsarbetet. För AC, fr.o.m. år 1994 tar ut adoptionsavgift

som en av föräldrarna, görs motsvarande beräkningar för administrationskostnaderna

Kostnader för internationella adoptioner 99

m.m.

beträffande adoptionsavgiften. För innebörden adoptionsavgift, se avsnitt av 4.5.3.

4.5.2 Adoptionsorganisationernas redovisning av

intäkter och kostnader för internationella

adoptioner

Adoptionsorganisationernas intäkter är i huvudsak de avgifter som tas ut av föräldrarna. En stor intäktspost är också avkastningen på organisationernas fondkapital och ränteintäkterna föräldrarnas inbetalda förskott för adoptionen. Av organisationernas resultaträkningar för år 1992 framgår att de totala ränteinkomsterna för AC, BFA-A, FFIA och SLBV sammanlagt uppgick till 5,3 miljoner kronor. Detta motsvarar 6 000 kronor per förmedlat barn detta år. ca En annan intäkt för organisationerna är det statsbidrag som varje budgetår utgår till dem. Den del av statsbidraget som utgår till organisationerna fördelas av NIA och uppgick till 1,4 miljoner kronor budgetåret 199394. Detta motsvarar 1 600 kronor förmedlat barn. De ovannämnda intäkterna, dvs. avgifter, ränteintäk per ter och statsbidrag, finns specificerade i organisationernas resultaträkningar. Av den enkät utredningen tillställt AC, BFA-A, FFIA och SLBV framgår som att de stora kostnadsposterna hos organisationerna redovisas mycket olika. Kostnader som belastar organisationernas kanslier och som inte avser adoptionsverksamhet kan också fördelas efter olika principer. De flesta organisationerna har exempelvis ofta en betydande biståndsverksamhet vid sidan om adoptionsverksarnheten. AC har förutom biståndsverksamhet omfattande även en avdelningsverksamhet. Slutligen förekommer inte sällan att organisationerna ändrar redovisningsprinciper mellan olika år. Allt detta sammantaget medför att en jämförelse av kostnaderna för adoptionsverksamheten mellan organisationerna försvåras. Utredningen anser det vara mycket betydelsefullt att föräldrar som står i begrepp att adoptera kan jämföra organisationernas olika avgiftsnivåer. För att en sådan jämförelse skall vara möjlig krävs att organisationernas kostnads- och intäktsredovisning för verksamheten med internationell adoptionshjälp följer enhetliga redovisningsprinciper. En sådan redovisning är också en förutsättning för att NIA skall kunna följa kostnadsutvecklingen på området och fylla sin uppgift enligt bl.a. Haagkonventionen att tillse att endast rimliga kostnader och utgifter debiteras eller betalas i samband med internationell adoptionsverksamhet. Det är i detta sammanhang mycket viktigt att adoptionsorganisationernas kostnader och intäkter för verksamheten med internationell adoptionshjälp särskiljes från annan verksamhet som organisationen bedriver vid sidan om adoptionsförrnedlingen. Sådan sidoverksamhet kan vara biståndsverksamhet, avdelningsverksamhet m.m.

100 Kostnader för internationella adoptioner m.m.

Utredningen har övervägt att föreslå att sådan sidoverksamhet skall bedrivas

inom ramen för en annan organisation eller förening för att kostnaderna och intäkterna för denna verksamhet skall vara klart avskiljbara från adoptionsför-

medlingen. En de auktoriserade organisationerna har också lagt sina

av upp olika

verksamhetsgrenar detta sätt. Utredningen stannar emellertid vid att föreslå att kostnader och intäkter för organisationernas sidoverksamheter skall redovisas i balans- och resultaträkningar som är separerade från adoptionsverksamheten. Skulle den önskade klarheten i redovisningen inte uppstå genom en sådan anordning kan NIA föreskriftsvägen bestämma att sidoverksamheterna inte skall bedrivas inom ramen för den auktoriserade organisationen.

NIA bör efter samråd med de auktoriserade organisationerna utarbeta en lämplig redovisningsmodell så att en jämförelse av kostnaderna och intäkterna

för verksamheten med internationell adoptionshjälp kan göras. I en sådan

redovisningsmodell krävs bl.a. att organisationens administrationskostnader i Sverige resp. i barnets ursprungsland liksom kostnaderna för organisationens

utvecklingsarbete definieras. En redovisningsmodell enligt dessa riktlinjer torde

också ge bättre förutsättningar för att kunna följa utvecklingen och se kost-

nadsstrukturen de olika avgifter som en organisation får ta ut av dem som

söker adoptionshjälp och att bedöma skäligheten hos avgifterna.

4.5.3 Föräldraförskotten

För att täcka organisationernas kostnader för förmedlingsarbetet betalar föräldrarna in ett förskott till den organisation som handhar förmedlingen av barnet. Tidpunkten för inbetalningen av förskottet kan variera, men i regel betalas

förskottet i samband med att föräldrarnas ansökningshandlingar har behandlats och godkänts av adoptionsorganisationernas förmedlingsutskott. Slutredovisning och avräkning till föräldrarna görs när de faktiska kostnaderna för adoptionen gått att fastställa. Kostnaderna för föräldrarnas resa och uppehälle i barnets ursprungsland ingår inte i förskottet.

AC har fr.o.m. år 1994 beslutat ändra principen för hur ersättningen för adoptionskostnaderna från de adopterande familjerna skall tas ut. Den nya

principen innebär att alla familjer som adopterar från samma kontakt under

samma år får betala en årligen fastställd avgift, en s.k. adoptionsavgift. Någon slutredovisning till föräldrarna sker inte. Systemet har den fördelen att föräldrarna redan från början vet hur stor avgiften är och inte behöver avvakta

en slutlig avräkning. Anländer barnet dock till Sverige efter det år som den inbetalda adoptionsavgiften avser, debiteras föräldrarna ett tillägg för den eventuellt högre avgift som gäller det år då barnet kommer till Sverige. Enligt NIA:s anvisningar bör förskotten placeras på organisationens bankkonton och ränteintäkterna tillgodogöras organisationens adoptionsverksamhet. Räntein-

Kostnader för internationella adoptioner m.m. 101

täkterna från föräldraförskotten eller del därav kan även fonderas för att täcka uppkomna kostnader vid oförutsedda händelser. Även rutinerna för inbetalning och slutredovisning föräldraförskotten kan om av skilja sig något mellan organisationerna är det inte ovanligt att det tar upp till två år eller från det att förskottet betalats in av föräldrarna och till dess att mer slutredovisning förskottet till föräldrarna. Även AC övergått till av görs om nya rutiner med en årligen fastställd adoptionsavgift i stället för ett förskott kommer detta inte nämnvärt att ändra tidsåtgången från det att adoptionsavgiften betalas in och till dess att barnet kommit till Sverige. Under den tid, som löper från det att förskottet resp. adoptionsavgiften betalats in av föräldrarna, får organisationen tillgodoräkna sig den ränta som de inbetalda föräldraförskotten resp. adoptionsavgiften genererar fram till tidpunkten för slutredovisning resp. till det att barnet anländer till Sverige. För år 1992 uppgick den sammanlagda summan av totalt inbetalda föräldraförskott för de fyra största adoptionsorganisationema till 42,4 miljoner kronor. För att få uppfattning om storleken av de ränteintäkter som dessa been lopp genererar gör utredningen ett antagande om en avkastning 10 % på de förskotterade medlen. Detta skulle då motsvara ca 4 800 kronor per förmedlat barn och år. I en utredning om kostnader i samband med adoption av utländska barn Ds S 1987:1 finns redovisat hur adoptivföräldrar finansierar adoptionen. Av denna redovisning framgår att den övervägande delen av adoptivföräldrar âr 1985 finansierade adoptionen med lån. Av de föräldrar som inte finansierade adoptionen med lån använde drygt 80 % besparingar. Även uppgifterna för om hur adoptivföräldrar finansierar sin adoption avser år 1985 har det inte framkommit något som tyder att dessa förhållanden till i dag skulle ha ändrats i någon större utsträckning. Inbetalning av föräldraförskotten görs i regel med hela beloppet ca ett till två år innan barnet anländer till Sverige. Adoptionsorganisationen får under denna tid tillgodogöra sig räntan på de inbetalda pengarna. En delinbetalning av förskottet resp. adoptionsavgiften skulle minska adoptivföräldrarnas räntekostnader på de lån som finansierar adoptionen resp. motverka föräldrarnas ränteförluster som uppstår när besparingar som skall finansiera adoptionen tas i anspråk. Genom att inte hela förskottet resp. adoptionsavgiften betalas in på en gång kan föräldrarna tillgodogöras en viss del av de ränteintäkter som i sin helhet i dag gottgörs adoptionsorganisationema. När det gäller föräldraförskotten och adoptionsavgiften har utredningen således funnit att ändrade rutiner för inbetalning skulle kunna innebära vissa lättnader för adoptivföräldrama. Om dessa rutiner blev gemensamma för organisationerna skulle också en mer rättvisande jämförelse kunna göras mellan de kostnader som den enskilde skall bära vid anlitandet av olika organisationer. Enligt utredningens mening är det därför angeläget att betalningsterminerna för förskotten regleras

102 Kostnader för internationella adoptioner m.m.

så att de blir likfonniga mellan organisationerna. Utredningen föreslår därför i fråga om inbetalning av föräldraförskotten en gemensam lösning för organisationerna. Förslaget innebär att föräldrarna betalar hälften av förskottet resp. hälften av adoptionsavgiften när fönnedlingsutskottet beslutat lämna adoptionshjälp och den andra hälften när organisationerna lämnat förslag till föräldrarna om visst barn. Det ankommer på NIA att efter samråd med adoptionsorganisationerna utarbeta lämpliga rutiner.

4.5.4 Adoptionsorganisationernas fonder m.m.

Fonderna, som organisationerna förvaltar, har byggts upp av de överskott som adoptionsverksamheten genererat åren. Överskotten har bl.a. uppkommit

genom genom att organisationernas ränteintäkter på föräldrarnas inbetalda förskott har inbringat stora belopp. De fonderade medlen är avsedda att bl.a. täcka organisationernas kostnader för nya utlandssatsningar, hjälpa föräldrar som åsamkats betydligt högre kostnader än beräknat samt utgöra en buffert vid en

eventuell nedgång i adoptionsverksamheten. Totalt uppgick organisationernas fonderade medel till 12,2 miljoner kronor år 1992, vilket motsvarar ca 14 000

kronor per förmedlat barn det året. AC:s fondkapital uppgick till 10,3 miljoner kronor, BFA-A:s till 0,5 miljon kronor, FFIA:s till 1,4 miljoner kronor och SLBV:s till 8 000 kronor.

Utredningen är medveten om att det är av avgörande betydelse för adop-

tionsorganisationernas verksamhet hur förhållandena i givarländema utvecklas med avseende på verksamheten med internationell adoptionshjälp. För att kunna

bedriva en bärkraftig och stabil adoptionsverksamhet krävs att organisationerna har en ekonomisk buffert som bl.a. kan kompensera en tillfällig nedgång i adoptionsverksarnheten. Utredningen är också medveten om att de överskott som

genererats genom åren av adoptionsverksamheten har fonderats av organisa-

tionerna och bl.a. tillgodogjorts föräldrarna indirekt genom att dessa medel exempelvis använts till att utveckla nya utlandskontakter eller för att hjälpa föräldrar som fått extraordinärt höga kostnader i samband med adoptionen. I samband med att utredningen behandlat frågan om organisationernas fonder har möjligheterna övervägts att begränsa fondernas storlek och avsättningarna till dessa. Utredningen finner det dock inte vara lämpligt att föreslå en sådan lösning bl.a. med hänsyn till att det rör sig om självständiga frivilligorganisationer. Däremot förutsätter utredningen att redovisningen av storleken organisationernas fonder och avsättningar till dessa särskilt uppmärksammas i arbetet med den gemensamma redovisningsmodell som utredningen förslagit i avsnitt 4.5.2.

En noggrann redovisning av fonderna är av största betydelse i NIA:s arbete med att fylla sin uppgift enligt Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner, vilket bl.a. innebär att NIA skall följa kostnadsut-

Kostnader för internationella adoptioner m.m. 103

vecklingen på området med internationell adoptionshjälp och förhindra otillbörlig ekonomisk vinning i samband med en adoption. Det förtjänar också att nämnas i detta sammanhang att enligt artikel 32 i Haagkonventionen endast rimliga kostnader och utgifter får debiteras eller betalas i samband med internationell adoptionshjälp. I första hand torde därmed avses kostnader och utgifter hänförliga till den individuella adoptionen. Bestämmelsen torde emellertid inte hindra viss fonduppbyggnad, som dock får ställas i relation till verksamheten i dess helhet. Av betydelse när det gäller att bedöma det rimliga i att den individuella adoptionen belastas med kostnader för fonduppbyggnad torde också vara sambandet mellan den individuella adoptionen och det ändamål som fonden uppfyller.

4.5.5 Statsbidragen till adoptionsorganisationerna

Enligt utredningens direktiv bör frågan om hur de små adoptionsorganisationerna kan stödjas belysas i utredningen. Enligt utredningens mening kan detta såvitt avser statsbidragen ske genom en omläggning av bidraget till organisationerna. Utredningen har inte funnit det möjligt att inom ramen för oförändrade resurser föreslå någon höjning av den sammanlagda bidragssumman. Vårt förslag innebär att en större andel av statsbidraget avsätts till organisationernas basadministration. Beloppet bör vara så stort att det kan bidra till att tillgodose organisationernas basbehov av kanslipersonal. Detta belopp bör enligt utredningens -

mening uppgå till 150 000 kronor fast belopp. När basresursbeloppet fördelas

mellan organisationerna fördelas resterande del av statsbidraget rörligt bidrag efter antalet anlända barn närmast föregående år för resp. organisation. Utredningens förslag innebär en förenkling av nuvarande system. En fördelning av statsbidraget för budgetåret 199394 enligt utredningens förslag skulle ge följande resultat.

Organisation Antal anlända Fast basre Rörligt belopp Totalt statsbarn 1992 sursbelopp efter antal an- bidrag lända barn 1992

104 Kostnader för internationella adoptioner

m.m.

En jämförelse med nuvarande fördelning av statsbidraget och den fördelning av statsbidraget som utredningen föreslår ger följande resultat.

Nuvarande Föreslagen modell regler

Ovan redovisas en beräkning av hur statsbidraget skulle fördelas mellan organisationerna vid ett basresursbelopp om 150 000 kronor. Det rörliga beloppet är därvid beräknat efter antalet anlända barn år 1992. För nya adoptionsorganisationer bör en infasning ske och organisationerna beviljas ett basresursbelopp med en tredjedel av fullt basresursbelopp fr.o.m. det år som organisationen förmedlat det första barnet och barnet anlänt till Sverige. Det andra året erhåller den nya organisationen två tredjedelar av fullt basresursbelopp och det tredje året fullt basresursbelopp, allt under förutsättning att organisationens verksamhet med internationell adoptionshjälp utvecklas på ett sätt motiverar att bidraget ökar. som Som framgår av redovisningen ovan medför utredningens förslag en begränsad omfördelning av statsbidraget till adoptionsorganisationerna. En omläggning av statsbidragets fördelning till organisationerna enligt utredningens förslag ger emellertid förutsättningar för en ökad trygghet och kontinuitet i de mindre organisationernas ekonomiska planering. I sista hand torde detta komma föräldrarna tillgodo genom att valfriheten ökar och betingelserna blir bättre för en ökad konkurrens.

4.5.6 Bidrag till enskilda vid adoption

Utredningen har i det föregående övervägt olika möjligheter att begränsa kostnaderna för internationella adoptioner. Utredningen har därvid föreslagit dels enhetliga redovisningsprinciper för adoptionsorganisationernas verksamhet, dels ändrade rutiner för inbetalning av föräldraförskott och adoptionsavgift. Båda

dessa förslag är inriktade att åstadkomma att kostnaderna hålls nere för

föräldrarna. Mot denna bakgrund samt med hänsyn till de begränsningar som anges i direktiven föreslår inte utredningen en höjning av nuvarande högsta nivå

Kostnader för internationella adoptioner m.m. 105

för adoptionskostnadsbidraget. Frågan om en anpassning av bidraget efter de senaste årens kostnadsutveckling kan tas upp i det ordinarie budgetarbetet. Utredningen anser dock att en enhetlig bidragsnivå bör införas, som innebär att

nuvarande högsta möjliga bidrag eller 24 000 kronor lämnas till kostnaderna för

varje barn som adopteras, oavsett genomsnittskostnaden för en adoption från barnets ursprungsland. Förslaget innebär ett förenklat administrativt förfarande för såväl NIA adoptionsorganisationerna och har marginella kostnadskonse-

som kvenser, torde motverkas av de besparingar som det ändrade administrativa som förfarandet medför. Endast för några få ursprungsländer ligger för närvarande bidragsnivân under den maximala. Enligt Riksförsäkringsverket lämnas i 98 %

av adoptionsfallen högsta möjliga bidrag. Utredningens förslag föranleder dels regeländringar i lagen 1988:1463 om

bidrag vid adoption utländska barn, dels vissa konsekvensändringar i förordav

ningen 1988:1464 bidrag vid adoption av utländska barn se kapitel 9

om Författningskommentar.

5 Internationella

frågor

Utredningen anser att Sverige bör ratifrcera 1993 års Haagkonvention. Denna bör inkorporeras med svensk rätt genom en särskild lag. NIA bör utses till den centralmyndighet förutsätts i konventionen. Utredningen föreslår med

som

hänvisning till innehållet i konventionen att enskilda adoptioner begränsas till

släktadoptioner och fall där annars särskilda skäl föreligger. Varken EES-avtalet eller ett svenskt medlemskap i EU inverkar enligt utredningens uppfattning regleringen av adoptionsverksamheten i Sverige.

l Haagkonventionen

5.1 Inledning

Vid Konferensen för internationell privaträtt i Haag har en specialkommission arbetat fram konvention skydd av barn och samarbete vid internationella en om adoptioner, i det följande kallad Haagkonventionen. I kommissionen har experter från såväl mottagarländer deltagit. Flera adoptionsorursprungs- som ganisationer har också varit med som observatörer. Konventionen antogs av Haagkonferensen i maj 1993. Konventionen bygger principen om barnets bästa. Möjligheterna att omhänderta barnet inom det landet skall prövas före alternativet med egna internationell adoption. Detta kallas i detta sammanhang också subsidiaritetsprincipen. Ansvaret för adoptioner mellan länder skall delas mellan ursprungs- och mottagarland. Ursprungslandet har skyldighet att försäkra sig om att förutsätt-

ningarna för adoption är uppfyllda när det gäller barnet. Ursprungslandet har

vidare ansvaret för att erforderliga samtycken ges av berörda personer och myndigheter. Mottagarlandet ansvarar för att de presumtiva adoptivföräldrarna är lämpliga och att de fått rådgivning. Mottagarlandet svarar också för att barnet tillåts komma in i och stanna permanent i landet. Ansvaret för adoptioner skall i varje land ligga på en centralmyndighet. Vissa uppgifter enligt huvudregeln skall utföras centralmyndigheten får dock som av

108 Internationella frågor

i stället delegeras bl.a. till andra myndigheter eller organisationer. Tanken är att ett system med samarbete kring internationella adoptioner skall införas mellan de ansluter sig till konventionen. Detta skall förhindra stater som handel med barn. Konventionen skall också garantera att de adoptioner som genomförs enligt konventionens bestämmelser också erkänns i alla konventionsländer. Som kommer att framgå av det följande är det utredningens uppfattning att Sverige bör ratificera konventionen. Vid en närmare genomgång av artiklarna kan nämligen konstateras att det finns en stor överenstämmelse mellan konventionens materiella bestämmelser och de svenska reglerna om adoption. En ratificering av konventionen för Sveriges del kräver därför inte några omfattande lagändringar. En skillnad mellan konventionen och de svenska bestämmelserna är dock att konventionen enligt utredningens uppfattning inte helt ger utrymme för enskilda adoptioner det sätt dessa är reglerade i Sverige i dag. Problemen kring denna fråga skall dock inte överdrivas. Möjligheten att adoptera enskilt försvinner inte utan finns kvar om än i begränsad omfattning vilket får sägas stå i god överensstämmelse med konventionens anda. När det gäller frågan om anslutning till konventionen kan sägas att det svenska systemet för internationella adoptioner och samarbetet med ursprungsländerna redan nu i allt väsentligt fungerar väl. Den tillförlitlighet i systemet som konventionen eftersträvar torde i stort vara uppnådd. En anslutning till konventionen får emellertid ses ur ett mer allmänt perspektiv. Genom en sådan anslutning från ett stort antal länders sida upprättas ett om inte allomfattande så dock mycket betydelsefullt system till barnets bästa. Att bidra till skapandet av ett sådant systern ligger klart i Sveriges intresse. För det fall många av de ursprungsländer, från vilka adoptivbarn kommer till Sverige, skulle ansluta sig uppstår också ur mer snäv svensk synpunkt ett behov av svensk anslutning. För närvarande den 13 oktober 1994 har endast ett land, Mexico, ratificerat konventionen. Däremot har ett stort antal länder signerat konventionen, vilket får anses ge uttryck för en avsikt hos dessa att så småningom också ratiñcera den. Dessa länder är Costa Rica, Rumänien, Brasilien, Colombia, Uruguay, Israel, Nederländerna, Storbritannien, USA, Kanada, Finland, Burkina Faso, Ecuador och Sri Lanka.

5.1.2 Införlivandet Haagkonventionen med svensk rätt

av

Bestämmelserna i en internationell överenskommelse kan införlivas med den inhemska rättsordningen i ett land på olika sätt. I många stater gäller som en allmän princip att konventioner, som ett land ingått, automatiskt blir del en av den nationella rätten. I dessa fall skall konventionerna alltså direkt tillämpas av domstolar och andra myndigheter på samma sätt som nationellt stiftad lag. I

Internationella frågor 109

andra rättssystem, såsom vårt eget, existerar inte sådan automatik utan det en krävs ett införlivande med den nationella rättsordningen för att konventionen skall kunna tillämpas i landet. I Sverige finns två olika metoder för att införliva konventioner med nationell

rätt, transformation och inkorporering.

Vid undersöks först bestämmelserna i den internationella

transformation om

överenskommelsen har någon motsvarighet i den inhemska lagstiftningen. Om det redan finns motsvarande bestämmelser inom landet behöver ingen vidare åtgärd vidtas för att införliva konventionen med den nationella rätten. Om däremot den inhemska lagstiftningen saknar motsvarighet till eller innehåller regler som strider mot en konvention omarbetas de delar av den svenska rätten som behöver till konventionens innehåll. Konventionen införlivas alltså i anpassas författningstext med den systematik och det språkbruk svensk rätt genom svensk används i svensk lagstiftning. Denna metod har ofta använts när det gäller som att införliva konventioner straff-, process- och civilrättsområdena. Det förekommer också en variant av denna metod som innebär att bestämmelserna i konvention i så gott oförändrat skick tas in i en svensk lag. en som Vid inkorporering föreskrivs i svensk författning att bestämmelserna i en konvention skall gälla i Sverige. När denna metod används blir alltså den autentiska konventionstexten ett eller flera språk gällande svensk författningstext. En översättning till svenska brukar dock publiceras vid sidan av den autentiska texten. Att införliva konventioner inkorporering har blivit allt vanligare i genom Sverige under de senaste åren. Denna metod användes vid införlivandet av det internationella järnvägsfördraget lagen [l985:193] om internationell järnvägs-

trafik samt vid införlivandet konventionen om internationella köp lagen

av [1987:822] internationella köp. Därefter har även Luganokonventionen om om domstols behörighet och verkställighet domar på privaträttens område om av lagen [l992:794] med anledning Sveriges tillträde till Luganokonventionen av samt EES-avtalets huvuddel och vissa protokoll lagen [1992:13l7] om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde [EES] inkorporerats i svensk rätt särskilda lagar. Även den europeiska konventionen angående skydd för genom de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är numera inkorporerad i svensk rätt genom en särskild lag SFS 1994: 1219. Nämnas bör också att regeringen i propositionen 199495:19 om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen föreslagit att det i särskild anslutningslag skall en föreskrivas att de fördrag och andra vissa angivna instrument samt rättsakter, avtal och andra beslut som före Sveriges anslutning till Europeiska unionen har antagits Europeiska Gemenskapen, skall gälla här i landet. Även här har av man alltså föreslagit att modellen med inkorporering skall användas. Vid bedömning vilken metod är att föredra får de båda metodernas en av som för- och nackdelar vägas mot varandra. Till fördelarna med inkorporeringsmeto-

110 Internationella frågor

den hör att den är tids- och arbetsbesparande jämfört med om bestämmelserna

skall omarbetas till svensk lagtext. Det är också en fördel att rättstillämpningen

i konventionsstaterna grundas samma text. Det framgår då också av den

svenska författningstexten att reglerna kommit till internationellt

genom

samarbete, varför man kan utgå från att det vid tillämpningen av reglerna tas

hänsyn till den praxis i fråga om tolkningen som utbildats i andra konventionsstater. Till nackdelarna med inkorporering hör att konventionstexter inte alltid är överskådliga och lättillgängliga. Många formuleringar utgör resultatet av en kompromiss mellan olika ståndpunkter. Till hjälp vid tolkningen av den nu aktuella konventionen finns dock en detaljerad kommentar explanatory report. Vid transformation genom omskrivning finns å andra sidan risken att man i den svenska lagtexten kommer att avvika från konventionens avtalade innehåll. Oavsett vilken av metoderna som väljs för svensk del finns ett behov av

parallella regler, ett regelsystem för konventionsbundna och ett för icke konventionsbundna stater. Detta är nödvändigt bl.a. av den anledningen att icke konventionsbundna stater inte har något krav på sig att ha sådan centralmyn-

en

dighet som avses i konventionen och som spelar en stor roll vid tillämpningen av denna. Vad som i fortsättningen sägs om transformering och inkorporering gäller alltså endast i förhållande till de fördragsslutande staterna. Dock måste en strävan vara att de parallella regelsystemen i så stor utsträckning som möjligt

överensstämmer med varandra. Vad gäller Haagkonventionens materiella bestämmelser harmonierar dessa väl med svensk rätt, varför konventionen inte föranleder några ingripande mer

lagändringar. Det är emellertid utredningens uppfattning att en transformering

av konventionstexten till svensk lagtext skulle leda till en omfattande och detalj-

rik reglering när det gäller procedurfrágor inga större ändringar de

men av gällande svenska materiella reglerna om adoption. Det blir enklare, mer praktiskt och framför allt med största sannolikhet mer korrekt att inkorporera konventionen med svensk rätt. Detta bör ske särskild lag. För att genom en

vissa befintliga regler i den svenska rätten inte skall stå i strid med konventionen föreslås, förutom en ren inkorporering konventionen, några

av

ändringar i andra författningar. Dessa behandlas i anslutning till genomgången

av de olika artiklarna.

5.1.3 Närmare om innehållet

Nedan följer en genomgång av artiklarna i Haagkonventionen. För varje artikel

beskrivs innehållet kort och därefter jämförelse med gällande regler görs en nu

i svensk rätt. Utredningen anger också i anslutning till varje artikel om någon lagstiftningsåtgärd utöver inkorporeringslagen behöver vidtas i anledning av ett

svenskt tillträde till konventionen. Angående konventionens engelska text och

ett utkast till svensk översättning se bilagorna 3a och 3b.

Internationella frågor 1 1 1

Konventionens ingress

I ingressen till Haagkonventionen understryks bl.a. att barn bör få växa upp i en lycklig familjemiljö, att varje stat bör prioritera åtgärder för att göra det möjligt för barn att stanna kvar i sin ursprungsfamilj eller i vart fall i sin urspungsstat samt att när detta inte är möjligt varje stat bör verka för att in- - ternationella adoptioner genomförs med beaktande av barnets bästa.

Kapitel I Konventionens tillämpningsområde - I detta kapitel beskrivs ändamålet med konventionen och dess tillämpningsområde. Vidare beskrivs vad som i konventionen avses med en internationell

adoption artikel 2 samt anges att konventionen upphör att gälla om vissa

samtycken som krävs artikel 17 c inte har getts innan barnet uppnår arton års

ålder artikel 3.

Artikel 1

I denna artikel anges konventionens ändamål.

Under a sägs att ett ändamål är att upprätta garantier för att säkerställa att

internationella adoptioner sker med beaktande av barnets bästa och med respekt för dess grundläggande rättigheter såsom dessa erkänns i internationell rätt. Tanken om barnets bästa stämmer helt överens med den svenska lagstiftningen rörande adoptioner. Reglerna i föräldrabalken, lagen om internationella rättsförhållanden rörande adoption och socialtjänstlagen bygger alla på principen om barnets bästa. Denna princip återfinns även i FN:s konvention om barnets

rättigheter artikel 3 samt artikel 21 angående adoption och i 1967 års

europeiska konvention om adoption av barn. Utredningen har övervägt att införa en särskild bestämmelse om barnets bästa i socialtjänstlagen såvitt avser adoptioner men funnit det tillräckligt att principen blir en del av svensk rätt genom inkorporeringen av konventionen.

Under b sägs att ett annat ändamål med konventionen är att etablera

samarbete mellan konventionsstaterna för att säkerställa att garantierna under

a beaktas och därigenom förhindra bortfö-rande, försäljning av eller handel med

barn. Även detta syfte stämmer givetvis väl överens med Sveriges på sätt att se internationella adoptioner.

Slutligen sägs under c att ytterligare ett syfte med konventionen är att

säkerställa att adoptioner genomförda enligt konventionen erkänns av de fördragsslutande staterna. Frågan om erkännande av utländska adoptioner enligt nu gällande regler har behandlats i avsnitt 1.2.5. Om Sverige ansluter sig till konventionen krävs en ändring av lagen om internationella rättsförhållanden rörande adoption innebärande att alla adoptionsbeslut som meddelas utomlands

112 Internationella frågor

enligt konventionen automatiskt blir gällande i Sverige. Se närmare härom i anslutning till kapitel V i konventionen och i kapitel 9 i betänkandet.

Artikel 2 Denna artikel drar upp riktlinjerna för när konventionen är tillämplig. I artikelns första paragraf sägs att konventionen skall gälla då ett barn med hemvist i en konventionsstat ursprungsstaten har överflyttats, överflyttas eller kommer att överflyttas till en annan konventionsstat mottagarstaten antingen efter adoption i ursprungsstaten av makar eller av en person med hemvist i den mottagande staten eller för en sådan adoption i den mottagande staten eller ursprungsstaten. Av textens formulering framgår att det endast är makar som får adoptera gemensamt. Sammanboende får däremot inte adoptera gemensamt enligt konventionen. Denna bestämmelse överensstämmer med de svenska reglerna i föräldrabalken. Av konventionstexten framgår vidare att beslutet om adoption kan fattas såväl i Även detta i ursprungsstaten som mottagarstaten. stämmer med svensk rätts inställning. Av artikelns andra paragraf framgår att konventionen endast omfattar adoptioner som leder till en varaktig föräldra-barnrelation. Denna förutsättning torde också överensstämma med svensk rätts uppfattning om hur relationen mellan adoptivbarnet och adoptanten skall vara för att tillstånd till adoption skall ges. Se närmare om denna fråga i anslutning till kapitel V i konventionen.

Artikel 3 Denna artikel innehåller en regel som begränsar giltigheten av konventionen. Här stadgas att konventionen upphör att gälla om de samtycken varom talas i

artikel 17 c inte har getts innan barnet fyller 18 år. De samtycken som avses

är centralmyndigheternas beslut att tillåta att adoptionsförfarandet fortsätter. Närmare om innehållet i artikel 17 nedan.

Kapitel II Villkor för internationella adoptioner - Enligt kapitel I är ett av ändamålen med konventionen att upprätta ett system för samarbete mellan de fördragsslutande staterna för att säkerställa att vissa garantier beaktas och därigenom förhindra bortförande, försäljning eller handel med barn. Konventionen är därför uppbyggd som ett samarbetsinstrument som fördelar förpliktelser mellan ursprungsstaten och den mottagande staten. Detta kapitel beskriver respektive stats äligganden.

Artikel 4 l artikel 4 behandlas de förutsättningar som skall vara uppfyllda på ursprungs-

Internationella frågor 1 13

statens sida innan en internationell adoption får ske.

Först och främst sägs under a att de behöriga myndigheterna i ursprungs-

staten skall ha fastställt att barnet kan adopteras. Under b föreskrivs vidare att de behöriga myndigheterna skall ha beslutat, sedan möjligheterna till adoption inom landet har övervägts, att internationell adoption är till barnets bästa.

Enligt c skall de behöriga myndigheterna säkerställa att de personer, in-

stitutioner och myndigheter vars samtycken är nödvändiga har fått rådgivning och information om vad adoptionen får för rättsliga verkningar och att de har lämnat sina samtycken frivilligt och i laglig form. Tillstånden skall ges i skriftlig form och får inte ha lämnats mot betalning eller annan kompensation och får inte ha återkallats. Moderns samtycke måste ha lämnats efter förlossningen. Under d sägs att de behöriga myndigheterna vidare måste ha säkerställt, med hänsyn tagen till barnets ålder och mognad, att barnet fått rådgivning och information om effekterna av adoptionen och av sitt adoptionssamtycke. Myndigheterna måste också ha beaktat barnets önskningar och åsikter. Även barnets samtycke skall ha getts frivilligt i laglig form och i skrift. Inte heller barnets samtycke får ha lämnats i utbyte mot ersättning i någon form. De nu beskrivna förutsättningarna för adoption avser alltså vad som skall kontrolleras av myndigheterna i ursprungsstaten. Artikeln blir därmed tillämplig för Sveriges del endast i de få fall då ett barn adopteras från vårt land till ett annat konventionsland. De regler som finns i dag och som behandlar den situationen att ett barn i Sverige adopteras i ett annat land föreskriver endast att det ankommer på NlA att pröva om adoptionen skall godkännas och så sätt vinna giltighet även i Sverige. Som konstaterats ovan skall, för det fall Sverige antar konventionen, ett nu beskrivet utländskt adoptionsbeslut komma att automatiskt gälla i Sverige. NIA behöver alltså inte i framtiden pröva det. Däremot får NIA och socialnänmderna anses vara de behöriga myndigheter som i samråd i en sådan situation ser till att konventionens krav enligt artikel 4 är uppfyllda.

Artikel 5 Denna artikel behandlar de förutsättningar som skall vara uppfyllda från mottagarstatens sida för att en adoption skall få äga rum. De behöriga myndigheterna i mottagarstaten skall dels ha fastställt att de tilltänkta adoptivföräldrarna är behöriga och lämpade, dels ha säkerställt att de har fått nödvändig rådgivning. Slutligen skall det ha fastställts att barnet har erhållit eller kommer att erhålla tillstånd att resa in i och stadigvarande bosätta sig i mottagarstaten.

114 Internationella frågor

Vad först gäller sökandenas lämplighet är det i Sverige socialnämnden som innan den fattar sitt medgivandebeslut skall bedöma om sökandena är lämpliga

som adoptivföräldrar. Det finns alltså redan en regel i socialtjänstlagen 25 §

som motsvarar ledet a i artikel

Det finns däremot inte något uttryckligt krav, motsvarande det i led b, att

socialnämnden skall kontrollera att de blivande adoptivföräldrarna har fått nödvändig rådgivning. Utredningen föreslår därför en lagändring i socialtjänstlagen så att denna lags krav och konventionens överenstämmer. Se nämnare härom i avsnitt 7.4.1. Vad gäller kravet inrese- och uppehållstillstånd fungerar det i dag så att utomnordiska barn som tas emot för adoption i Sverige måste ha uppehållstillstånd till dess de blivit svenska medborgare. Barn av vissa nationaliteter måste dessutom ha inresevisum för Sverige. Uppehållstillstånd beviljas av Statens invandrarverk. Enligt huvudregeln krävs att uppehållstillstånd beviljas före inresan till Sverige men då det gäller barn som kommer hit för att adopteras tillämpas en

undantagsregel. I dessa fall räcker det att en svensk auktoriserad adoptionsor-

ganisation utfärdar ett intyg om att barnet har förmedlats genom organisationen. Denna handling visas upp tillsammans med barnets pass vid inresan. Vid enskilda adoptioner företes i stället, förutom barnets pass, socialnämndens medgivandebeslut och ett dokument som styrker att barnet får lämna sitt hemland

för adoption i Sverige. I båda fallen skall ansökan om uppehållstillstånd lämnas in omedelbart efter barnets ankomst till Sverige. Invandrarverket beviljar

regelmässigt ansökan. För de adoptivbarn som kommer från länder där det krävs visum för inresa till Sverige måste föräldrarna söka visum för barnet och få det instämplat i passet före avresan från det land det gäller. Enligt utredningens uppfattning är praxis sådan att den får anses överensstämma med konventionens krav, varför någon lagändring inte är påkallad.

Kapitel III Centralmyndigheter och godkända organ - Kapitlet beskriver ett system med centralmyndigheter, ett systern som redan förekommer i bl.a. Haagkonventionen om de civila aspekterna pá internationella bortföranden av barn. Systemet bygger på att staterna själva i stor utsträckning skall kunna avgöra i vad mån en centralmyndighets uppgifter skall delegeras till något annat organ. När det gäller den nu aktuella konventionen anges i artikel 7 vissa funktioner som endast kan utföras av centralmyndigheten medan i artiklarna 8 och 9 anges vilka uppgifter som kan delegeras till offentliga myndigheter eller godkända organ. Kapitlet behandlar också vad dessa i så fall

skall göra och under vilka förutsättningar. För Sveriges del bör NIA utses till

Internationella frågor 1 15

centralmyndighet. Med godkända organ får avses auktoriserade adoptionsorganisationer.

Artikel 6 Enligt denna artikel skall varje land utse en centralmyndighet som skall ha till uppgift att fullgöra de skyldigheter som enligt konventionen åläggs sådana myn-

digheter. För Sveriges del faller det sig enligt utredningens uppfattning naturligt att NIA med sin ställning och sina kunskaper inom adoptionsområdet utses till centralmyndighet. NIA fullgör redan en del av de uppgifter som ankommer

en centralmyndighet. Som redan nämnts och som kommer att utvecklas närmare nedan kan emellertid centralmyndighetens olika uppgifter i vissa fall utföras av andra organ. l inkorporeringslagen bör NIA utses till centralmyndighet. En erinran härom bör också tas in i NIA:s instruktion.

Artikel 7 I denna artikel föreskrivs att centralmyndigheterna i konventionsländerna skall

samarbeta med varandra och främja samarbetet mellan behöriga myndigheter i det egna landet för att skydda barn och uppnå konventionens övriga mål. Vidare skall centralmyndigheterna vidta alla lämpliga åtgärder för att informera om det egna landets gällande lagregler om adoption och ge allmän information i övrigt. Centralmyndigheterna skall också hålla varandra informerade om hur konventionen fungerar samt så långt möjligt undanröja varje hinder för dess tilllämpning. De uppgifter som anges i artikel 7 kan inte delegeras till något annat

organ. Dessa allmänna riktlinjer för centralmyndighetemas verksamhet motsvarar i stort sätt de arbetsuppgifter som NIA redan i dag utför. Artikel 7 medför

således ingen ändring av de svenska reglerna.

Artikel 8

Enligt artikeln skall centralmyndigheterna direkt eller genom offentliga myndigheter vidta alla lämpliga åtgärder för att förhindra otillbörlig ekonomisk eller annan vinst i samband med en adoption och för att förhindra tillvägagångssätt

som strider mot målen i konventionen.

De uppgifter centralmyndigheten åläggs i denna artikel utför NIA redan i dag.

NIA är i första hand det organ som skall motarbeta oetiska eller otillåtna förfaranden i samband med adoptioner även i framtiden. I denna uppgift ingår

naturligtvis att göra andra myndigheter uppmärksamma sådana förfaranden

inom resp. myndighets ansvarsområde, exempelvis Socialstyrelsen, länsstyrels-

1 16 Internationella frågor

serna, kommunerna, äklagarmyndigheterna eller polisen. NIA kan, som konventionen föreskriver, på detta sätt verka även genom andra myndigheter.

Artikel 9

l artikel 9 a e sägs att centralmyndigheterna direkt eller genom offentliga

-

myndigheter eller godkända organ skall vidta vissa åtgärder. Under a nämns

att samla in, bevara och utbyta information om barnets och de blivande adoptivföräldrarnas situation i den mån det är nödvändigt för att fullfölja adoptionen. Denna uppgift sköts i Sverige i dag i stor utsträckning av adoptionsorganisationerna. Även socialnämnderna och domstolarna får in hel del material i en samband med sin handläggning. Eftersom konventionen föreskriver att uppgiften att samla information kan skötas av centralmyndigheten genom myndigheter eller godkända organ är det utredningens uppfattning att nuvarande ordning kan behållas. Vid enskilda adoptioner och då Sverige uppträder som ursprungsland bör NIA i första hand sköta informationsskyldigheten.

Under b nämns åtgärderna underlätta, följa och verka för en snabb

behandling ärendet i syfte genomföra adoptionen. Även denna uppgift av att utförs i huvudsak i dag av organisationerna när dessa lämnar adoptionshjälp men även NIA har här en viktig funktion att fylla. Utredningen menar att den ordning som gäller i dag kan fortsätta även i framtiden. Vid enskilda adoptioner och adoptioner från Sverige är det dock naturligast att låta NIA utföra denna uppgift.

Stycket c i artikeln handlar om att främja utvecklingen av adoptionsrådgiv-

ning och möjligheten till hjälp och stöd efter adoptionen. Att främja utvecklingen av adoptionsrådgivningen är egentligen en uppgift för flera olika organ som sysslar med adoptionsverksamhet. Om man skall utse ett organ som har huvudansvaret är det dock naturligt att tilldela NIA även denna uppgift. Vad gäller frågan om uppföljning av adoptioner behandlar utredningen denna i avsnitt 7.4.2. Även här har NIA ett stort ansvar.

Under d och e sägs att centralmyndigheterna eller de alternativa organen

skall förse varandra med allmänna utvärderingsrapporter om erfarenheterna av internationella adoptioner och besvara, i den mån landets lagar tillåter det, berättigade förfrågningar från andra myndigheter om en särskild adoption. Motsvarande uppgifter utförs i dag ofta NIA. Även organisationerna och av socialnämnderna har naturligtvis också information att lämna enligt denna artikel. Någon lagstiftningsåtgärd torde erfordras.

Internationella frågor 117

Artikel 10

Beträffande godkända gäller enligt artikel 10 att godkännande får ges

organ endast till de kan visa att de besitter erforderlig kompetens inom sitt organ som område.

Med godkända bör för Sveriges del avses de auktoriserade adoptionsor-

organ ganisationerna. Kravet på erfoderlig kompetens får anses ha sin motsvarighet

i svensk lag 3 § lagen internationell adoptionshjälp. I detta lagrum

genom om sägs att auktorisation får ges endast sammanslutning som har stadgar, styrelse

och revisorer. Vidare sägs att auktorisation får ges endast om sammanslutningen har till huvudsakligt syfte att lämna internationell adoptionshjälp och om det står klart att den kommer att lämna hjälpen ett sakkunnigt och omdömesgillt sätt

utan vinstintresse och med barnens bästa som främsta riktmärke.

Artikel 11 Denna artikel går närmare in på de olika krav som skall ställas på de auktoriserade organisationerna. En organisation får inte arbeta med vinstintresse och den skall hålla sig inom gränserna för vad auktorisationsvillkoren säger. Vidare stadgas att de anställda i organisationerna måste uppfylla vissa kvaliñkationskrav. De nu båda nämnda

leden i artikeln får ha sin motsvarighet i svensk rätt i 3 § lagen om

anses

internationell adoptionshjälp. Angående innehållet i denna paragraf hänvisas till

kommentaren till artikel 10 ovan. I artikel 11 sägs slutligen att organisationerna skall stå under tillsyn av

behörig myndighet vad gäller sammansättning, verksamhet och ekonomi. Även i denna del artikeln finns motsvarighet i svensk rätt. Av 2 § lagen

av en

internationell adoptionshjälp i kombination med 1 § förordningen med

om

instruktion för Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor framgår att NIA är tillsynsmyndighet över de auktoriserade adoptionsorganisationerna. Utredningen får i detta sammanhang hänvisa till sina förslag i kapitel 4 om

kostnader för internationella adoptioner m.m.

Artikel 12

Enligt denna artikel får en organisation med auktorisation i en konventionsstat

arbeta i konventionsstat endast om den också får auktorisation av den en annan staten. I dag räcker det med att NIA fattar ett beslut om auktorisation avseende

adoptionsförmedling från ett visst land. Därmed kan organisationen börja verka

i det landet och förmedla adoptioner därifrån till Sverige. Ett beslut om auktorisation fattat i mottagarlandet är alltså tillräckligt, dock under förutsättning att ursprungsstaten inte har något emot verksamheten. Detta beslut

1 18 Internationella frågor

föregås av överväganden om hur adoptionsorganisationen i fråga arbetar såväl inom Sverige som i andra länder och hur organisationen avser att arbeta i det land ansökan om auktorisation avser. Enligt konventionen räcker inte ett sådant beslut av mottagarlandet utan även ursprungslandet måste fatta ett beslut om auktorisation för att organisationen skall kunna lämna adoptionshjälp mellan de båda länderna. Om det inte redan föreligger ett auktorisationsbeslut i ursprungslandet torde det därför efter en svensk ratificering av konventionen vara lämpligt att NIA villkorar sitt auktorisationsbeslut i förhållande till auktorisationsbeslutet i ursprungslandet.

Artikel 13

Av denna artikel framgår att uppgift om centralmyndighet och auktoriserade organisationer skall lämnas till Haagkonferensen. Att lämna besked till Haagkonferensen om att NIA enligt huvudregeln är den centrala myndigheten i Sverige är en engångsföreteelse som bör ankomma regeringen i samband med ett ratificerande av konventionen. Att lämna uppgift om de auktoriserade organisationerna däremot är något som kan behöva göras mer än en gång efterhand som NIA fattar beslut om att ge nya organisationer auktorisation eller beslutar återkallelse ett tidigare om av meddelat auktorisationsbeslut. Det bör ankomma NIA att lämna dessa uppgifter.

Kapitel IV Procedurregler vid internationell adoption - Kapitel IV syftar till att utforma handläggningsregler skyddar de grundsom läggande intressena hos alla inblandade, särskilt barnet, men också de biologiska föräldrarna och de tilltänkta adoptivföräldrarna. Samtidigt har försök gjorts att förenkla existerande regler och att maximera chanserna för hemlösa barn att bli integrerade i lämpliga hem i de fördragsslutande staterna. Även om många av artiklarna i detta kapitel är formulerade i pluralform, till exempel skrivs adoptivföräldrarna, så är reglerna tillämpliga också på fall där endast en person adopterar. Som kommer att beröras vid genomgång artikel 22 kan de uppgifter av som centralmyndigheten har enligt detta kapitel i konventionen även utföras av en offentlig myndighet eller ett godkänt i den utsträckning landets lagar organ som tillåter.

Internationella frågor 1 19

Artikel 14

Enligt denna artikel skall med hemvist i konventionsstat som vill personer en

adoptera barn från konventionsstat ansöka hos centralmyndigheten

ett en annan i den stat där de har hemvist.

Som konstaterats i inledningsavsnittet till detta betänkande kan det i Sverige flera är inblandade i beslutsprocessen i ett adoptionsärende. De

vara organ som

blivande adoptivföräldrarna får därför vända sig till dessa organ med resp.

ansökan beroende på vad det organet har att pröva.

Eftersom centralmyndighetens uppgifter enligt detta kapitel även kan utföras alternativa krävs ingen ändring svensk lag för att uppfylla kon-

av organ av ventionens krav i denna artikel.

Artikel 15

I denna artikels första paragraf stadgas att om centralmyndigheten i mottagar-

finner de sökande behöriga och lämpade att adoptera skall den skriva en staten

innefattar upplysningar deras identitet, behörighet och

rapport som om

lämplighet att adoptera, bakgrund, familjeförhållanden och sjukdomshistoria, sociala miljö, motiv till adoption, förmåga att ikläda sig ansvaret för adoptionen liksom beskrivning vilka barn de sökande är lämpliga för.

en av

Paragrafens innehåll motsvarar nuvarande krav i Sverige att socialnämnden skall göra utredning de blivande adoptivföräldrarnas förhållanden. Det

en om torde förenligt med konventionen att även i fortsättningen låta socialnämnvara den utföra denna undersökning.

I artikelns andra paragraf sägs att centralmyndigheten i mottagarlandet skall

sända rapporten till centralmyndigheten i ursprungslandet. Denna uppgift sköts redan de auktoriserade organisationerna då en adoption

av förmedlas sådan. I dessa fall vållar konventionstexten alltså inga genom en

problem eftersom organisationerna enligt konventionen får utföra denna uppgift

lika centralmyndigheten. Däremot uppstår problem då det gäller de väl som

enskilda adoptionerna. Såsom konventionen är skriven skall myndighet, central eller annan, eller

en

auktoriserad organisation eller annat godkänt organ skicka adoptionshand-

en

lingarna till centralmyndigheten i ursprungslandet vid enskilda adoptioner. Så

fungerar det inte i Sverige i dag.

Enligt gällande regler sköter de adoptivsökande själva kontakten med de

nu

utländska myndigheterna vid enskilda adoptioner. Varken NIA, socialnämnden eller någon auktoriserad organisation har del i denna handläggning.

Konventionsregeln alltså inte in i det svenska systemet med enskilda passar adoptioner. För att svenska förhållanden skall motsvara konventionens krav är

det nödvändigt att regel införs gör det möjligt för blivande adoptiv-

en som föräldrar vända sig till ett svenskt för vidarebefordran av de aktuella att organ

120 Internationella frågor

handlingarna. Att lägga dessa uppgifter på auktoriserad organisation eller en annat enskilt och godkänt organ som vi inte har idag torde uteslutet. - - vara De myndigheter som kan komma ifråga torde i första hand socialnämnden vara eller NIA. Utredningen anser att införandet sådan allmän möjlighet vända sig av en att till en myndighet olycklig. Att handlingarna skickas från myndighet i vore en mottagarlandet till ursprungslandet skulle kunna intryck att adoptionen ge av inte är enskild och att myndigheten i mottagarlandet medverkar i adoptionen i större utsträckning än vad som är fallet. Utredningen har inte haft till uppgift att överväga frågan enskilda om adoptioners vara eller inte I Sverige har också ansetts att enskilda vara. adoptioner bör finnas ett alternativ till adoptioner auktoriserade som genom

organisationer se bland annat Förmynderskapsutredningens betänkande [SOU

1989:100] s. 200 Utredningen emellertid att de krav på hantering-

anser nya en av enskilda adoptioner, som Haagkonventionen innebär, medför att frågan om de enskilda adoptionerna måste tas upp. Ett sätt att se på saken är att en oförändrad möjlighet att adoptera enskilt väger tyngre än en svensk anslutning till konventionen. Om konventionen får den anslutning, som kan förutsättas, kan Sverige adoptionsland emellertid som knappast avstå från att ratificera konventionen. De olägenheter som myndighetsmedverkan enligt konventionen medför vid

enskilda adoptioner bör enligt utredningens uppfattning kunna de

accepteras om enskilda adoptionerna begränsas till sådana speciella fall, lagstiftaren som ursprungligen i första hand haft i åtanke när tillåtligheten enskilda adoptioner av diskuterats. Sådana speciella fall kan när de presumtiva adoptivföräldrarna vara

i samband med utlandstjänstgöring själva kommer i kontakt med barn

ett som de skulle vilja adoptera eller då det rör sig släktingbarn. Det måste alltså om i framtiden i princip finnas något samband mellan barnet och de blivande adoptivföräldrarna annat än enbart adoptionsavsikten redan före adoptionen för att en enskild adoption skall tillåtas. Det förtjänar att framhållas möjligatt heterna till direktkontakt mellan de blivande adoptivföräldrarna och de biologiska föräldrarna eller annan vårdnadshavare enligt konventionen är

begränsade artikel 29. Utredningen återkommer i författningskommentaren till den lagreglering blir nödvändig med den föreslagna begränsningen

som av möjligheten till enskilda adoptioner.

Utredningen har övervägt att låta socialnämnden sköta kontakten med

ursprungslandet. Det förefaller dock naturligare att låta NIA med sina

erfarenheter av och kunskaper utländska kontakter utföra denna uppgift i

om stället för att belasta socialnämnden. För det fall ett barn adopteras från Sverige till ett annat land är det lämpligast att NIA mottar rapporten från mottagarlandet.

Internationella frågor 121

Artikel 16 Denna artikel handlar om vad centralmyndigheten i ursprungslandet skall göra om den finner att barnet kan adopteras. Enligt första stycket skall centralmyndigheten sammanställa en rapport om barnets identitet, dess tillgänglighet för adoption, bakgrund, sociala miljö, familjehistoria, sjukdomshistoria inbegripet dess familjs, samt barnets särskilda behov. Centralmyndigheten skall vidare ta vederbörlig hänsyn till barnets uppväxt samt till dess etniska, religiösa och kulturella bakgrund, säkerställa att erforderliga samtycken enligt artikel 4 har lämnats samt fastställa om den tänkta placeringen är till barnets bästa. Denna artikel berör naturligtvis i första hand de länder Sverige adopterar från, men fall kan naturligtvis förekomma när ett barn adopteras från Sverige till ett annat konventionsland. Då den beskrivna situationen är ovanlig bör det ankomma en och samma myndighet att i dessa fall utföra uppgifterna i denna artikel. Denna myndighet bör vara NIA. I artikelns andra paragraf sägs att centralmyndigheten i ursprungslandet skall sända den i första paragrafen angivna rapporten om barnet, bevis på att nödvändiga samtycken har erhållits och anledningen till beslutet om placering till centralmyndigheten i mottagarlandet. Härvid får inte föräldrarnas identitet avslöjas om detta inte får ske i ursprungslandet. l de fall en centralmyndighet behövs då Sverige uppträder som ursprungsland är naturligtvis även här den myndigheten NIA. I det betydligt vanligare fallet, nämligen att Sverige är mottagarland, bör det ankomma på organisationerna att ta emot handlingarna i de fall adoptionen förmedlas genom en sådan. I fråga om enskild adoption bör däremot rapporten skickas till NIA.

Artikel I 7 I artikel 17 sägs att ett beslut i ursprungslandet om att ett barn skall överlämnas

för vård hos blivande adoptivföräldrar får fattas endast under vissa i a d

nämnda förutsättningar. Den första förutsättningen är att centralmyndigheten i ursprungslandet skall ha försäkrat sig om att de presumtiva adoptivföräldrarna samtycker till adoption. Den andra förutsättningen är att centralmyndigheten i mottagarlandet har godkänt ett beslut om överlämnande till adoptivföräldrarna. Detta gäller endast i de fall där ett sådant godkännande är nödvändigt enligt den statens lag eller centralmyndigheten i ursprungslandet kräver sådant godkännande. Den tredje förutsättningen är att centralmyndigheterna i de båda staterna har samtyckt till att adoptionsförfarandet kan fortskrida. Den fjärde och sista förutsättningen i artikeln är att det har konstaterats att de blivande adoptivföräldrarna är behöriga och lämpade att adoptera och att barnet

122 Internationella frågor

har eller kommer att erhålla tillstånd att resa in i och stadigvarande bosätta sig i den mottagande staten. Samtliga förutsättningar måste alltså föreligga för att ursprungslandet skall besluta om att barnet får anförtros de blivande adoptivföräldrarna. I de fall Sverige uppträder som ursprungsland bör det ankomma på NIA att kontrollera att förutsättningarna finns. I de fall Sverige är mottagarland är den första förutsättningen inte aktuell. Inte heller den andra blir intressant för Sveriges del eftersom det i svensk rätt inte finns krav att Sverige i särskilt beslut godkänner utländska beslut, vari adoptivbarn anförtros adoptivföräldrarna. Ide fall ursprungslandets centralmyndighet kräver ett sådant godkännande bör NIA vara den myndighet som har denna uppgift. Den tredje förutsättningen däremot blir viktig om Sverige är mottagarland. Det måste nämligen, då ett visst barn finns tillgängligt för adoption, fattas beslut både iursprungs- och mottagarlandet enligt vilka det tillåts att adoptionen får fortsätta. Regler om ett sådant beslut saknas i dag i svensk rätt. I den längre gällande barnavårdslagen 1960:97 fanns dock regler som gjorde det möjligt för barnavårdsnämnden att meddela ett förhandsbesked om hemmets lämplighet och därefter, när det tilltänkta barnet valts ut, lämna slutligt tillstånd till att barnet fick tas emot i hemmet. Enligt utredningens uppfattning vore det naturligt om socialnämnden, som först har fattat ett beslut om medgivande, följer handläggningen på det sättet att nämnden när ett visst barn finns tillgängligt beslutar i frågan om tillstånd till att adoptionsförfarandet får fortsätta. En sådan regel bör införas i socialtjänstlagen och bli tillämplig även vid adoptioner utanför konventionen. Den fjärde förutsättningen blir också den aktuell när Sverige uppträder som mottagarland. Närmare om denna förutsättning, se artikel 5.

Artikel 18 Här stadgas att centralmyndigheterna i båda staterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att barnet skall få tillstånd att lämna ursprungslandet och resa in i och stadigvarande bosätta sig i mottagarlandet. Om Sverige uppträder som ursprungsland bör NIA utföra uppgiften i artikeln liksom i det fall Sverige är mottagarland och det rör sig om en enskild adoption. I de vanligaste fallen, Sverige är mottagarland och adoptionen förmedlas av en auktoriserad organisation, bör det ankomma på organisationen att underlätta tillståndsgivningen. Självfallet ligger själva tillståndsgivningen på de myndigheter, som har det direkta ansvaret för denna, exempelvis Statens invandrarverk.

Internationella frågor 123

Artikel 19 Artikelns första paragraf föreskriver att överförandet av barnet till mottagarlandet får ske endast förutsättningarna i artikel 17 uppfyllts. om I artikelns andra paragraf sägs att centralmyndigheterna i respektive land skall säkerställa att överförandet av barnet sker under säkra förhållanden och om möjligt i sällskap med adoptivföräldrarna eller de blivande adoptivföräldrarna. I linje med vad tidigare sagts måste det i de fall Sverige är ursprungsland som eller då det gäller enskilda adoptioner NIA som får utföra kontrollen enligt vara denna paragraf. I de fall auktoriserad organisation förmedlar adoptionen bör en det däremot ankomma denna att försäkra sig om att överförandet går säkert till. I sin handbok för organisationerna uppmuntrar NIA redan i dag adoptivföråldrarna att själva hämta sina barn. l artikelns tredje paragraf överförandet inte kommer till stånd sägs att om skall rapporterna enligt artiklarna 15 och 16 sändas tillbaka till de myndigheter sänt dem. Om det är en organisation som har mottagit handlingarna kan som denna skicka tillbaka handlingarna. Om det däremot är NIA som har fått ta emot rapporten är handlingarna att anse som allmänna. I arkivlagen 1990:782 stadgas att en statlig myndighet får avhända sig allmänna handlingar endast gallring eller visst slag av Övertagande eller överlämnande. Till exempel genom får statlig myndighet återlämna allmänna handlingar endast om detta sker en med stöd lag, vissa föreskrifter eller beslut av regeringen. I och med att av konventionens regler blir att tillämpa som svensk lag torde inget behov av ytterligare regler uppstå.

Artikel 20 Centralmyndigheterna i båda länderna skall enligt denna artikel hålla varandra informerade adoptionsförfarandet och vidtagna åtgärder för att avsluta det, om liksom om utvecklingen av placeringen om en prövoperiod krävs. Har adoptionen förmedlats auktoriserad organisation bör denna hålla av en ursprungslandet informerat. I andra fall bör NIA sköta dessa kontakter. Eftersom någon prövotid inte förekommer i svensk rätt blir det inte aktuellt för något svenskt organ att informera om utvecklingen av en placering.

Artikel 21 I första paragrafen i denna artikel finns regler om vilka åtgärder som skall vidtas Centralmyndigheten i mottagarlandet det för denna, efter det att av om barnet överförts till mottagarlandet men innan adoptionen genomförts, blir uppenbart att det inte är till barnets bästa att vara kvar hos de tilltänkta adoptivföräldrarna. Centralmyndigheten skall då vidta nödvändiga åtgärder för

124 Internationella frågor

att skydda barnet. I paragrafen nämns tre olika åtgärder som särskilt kan behöva vidtas.

Under a sägs att centralmyndigheten skall se till att barnet flyttas från de

tilltänkta adoptivföräldrarna och bereds tillfällig vård. I socialtjänstlagen finns bestämmelser om socialnämndens omsorger barn om och ungdom. Enligt 12 § skall socialnämnden bl.a. i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och, hänsynen till den bästa om unges motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet. Socialtjänstlagen ger alltså socialnämnden en möjlighet att till att barnet flyttas från det tilltänkta se adoptivhemmet. En sådan flyttning förutsätter emellertid samtycke från hemmet i fråga. Regler om tvångsvist omhändertagande av barn och ungdomar återfinns i lagen l990:52 med särskilda bestämmelser om vård Enligt denna lag av unga. kan barnet omhändertas bl.a. om det grund av misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den hälsa eller utveckling skadas. I sådana fall kan unges länsrätten på ansökan av socialnämnden besluta omhändertagande. Socialom nämnden kan också under vissa förutsättningar själv fatta ett interimistiskt beslut om omhändertagande. Reglerna om omhändertagande mot hemmets vilja tar alltså sikte på situationer där det föreligger en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas. Det torde vara ett högre krav på missförhållanden än vad föreskrivs i konsom ventionen, där det räcker med att det blir uppenbart att fortsatt placering av barnet i det aktuella hemmet inte är till barnets bästa. Svensk lag saknar alltså en regel som ger möjlighet till tvångsvist omhändertagande redan när det helt allmänt kan sägas vara mot barnets bästa att låta det kvar hos de blivande vara adoptivföräldrarna. En lagändring kan göras så att medgivandet som socialnämnden gett enligt 25 § socialtjänstlagen får återkallas om förutsättningarna för medgivande inte längre föreligger. Därmed blir det uppgift för socialnämnden att till att en se barnet återtas från de blivande adoptivföräldrarna liksom det bör ankomma på

socialnämnden att ombesörja tillfällig vård enligt reglerna familjehemsplace-

om ring i socialtjänstlagen, allt för den händelse en sådan situation uppstår som beskrivs i artikel 21.

Under b sägs att centralmyndigheten i mottagarlandet utan dröjsmål i samråd

med centralmyndigheten i ursprungslandet skall ordna en ny placering med sikte adoption eller om detta inte är lämpligt ombesörja alternativ långsiktig en vård. En adoption får inte genomföras förrän centralmyndigheten i ursprungslandet har blivit informerad om den nya blivande adoptivfamiljen.

Internationella frågor 125

Det har i konventionen lämnats öppet huruvida vid en ny adoption ursprungsstaten uttryckligen måste samtycka till adoptionen enligt artikel 17 eller om det

är tillräckligt med information enligt artikel 21.

Om ett medgivande blivit återkallat enligt a kan, som konstaterats, barnet

därefter första åtgärd bli familjehemsplacerat enligt reglerna i

som en

socialtjänstlagen. Detta kan dock bara ses som en första akut åtgärd som måste

följas permanent lösning. Det naturliga är såsom konventionen säger av en mer

att försöker hitta adoptivfamilj till barnet. Eftersom det är social-

man en ny nämnden, fattar beslutet om återkallelse och som bäst känner till barnets som situation, bör det ankomma socialnämnden att försöka ordna fram en ny familj lämplig att ta hand barnet och villig att adoptera det. Socialnämnden om , får i situation den beskrivna ta kontakt med och söka råd hos såväl NIA en som

som adoptionsorganisationerna. För det fall Sverige uppträder som ursprungsland ligger det närmast till att

välja NIA den myndighet med vilken mottagarlandet bör kommunicera. som

I ledet c i paragrafen sista utväg skall centralmyndigheten i

sägs att som

mottagarlandet ordna så att barnet får återvända om dess bästa kräver det. Om socialnänmden i något undantagsfall inte kan finna någon ny lämplig adoptivfamilj i Sverige kan det enda återstår med hänsyn till barnets bästa

som

sända tillbaka barnet till dess ursprungsland. Även i denna fråga bör

vara att

socialnämnden ta kontakt med NIA och organisationerna och gemensamt finna

en lösning.

I andra paragrafen sägs att med hänsyn till framför allt barnets ålder och mognad skall det höras i samband med de olika åtgärder som kan bli aktuella att vidta enligt artikeln. Barnets samtycke till åtgärderna bör inhämtas i den

utsträckning som är lämplig. Det får ankomma socialnämnden att inom ramen för den sociala lagstiftningen bevaka barnets önskemål och inställning till de åtgärder som behöver vidtas enligt artikel 21.

Det skall slutligen nämnas att det vid tillämpning av denna artikel kan bli aktuellt att förordna förmyndare eller god man för barnet i avvaktan på att man

får klarhet i vad som kommer att hända.

Artikel 22

Denna artikel innehåller fem paragrafer. Den första har behandlats ovan i anslutning till inledningen av det nu aktuella kapitlet i konventionen. Som konstaterats där innehåller denna paragraf en regel som säger att centralmyndighetens uppgifter enligt fjärde kapitlet får utföras av offentliga myndigheter eller godkända enligt kapitel tre, i den utsträckning som landets lagar

av organ

tillåter. Nyttan denna regel för Sveriges del har redan visat sig vid

av genomgång de övriga artiklarna i kapitlet. Som framgått är det svenska av

126 Internationella frågor

systemet angående beslutsfattande och ansvarstagande inom adoptionssektorn uppdelat mellan flera olika organ, främst NIA, socialnämnderna och adoptionsorganisationerna. Tack vare den nu aktuella regeln i artikel 22 går det att i Sverige behålla den ordning som nu finns. I artikelns andra paragraf sägs att centralmyndighetens uppgifter i artiklarna

15 21 under vissa förutsättningar kan utföras av andra organ än myndig-

heter och godkända organ samt av enskilda i den utsträckning landets personer lagar tillåter det. I svensk rätt är detta idag inte tillåtet. Utredningen kan inte se någon anledning till att införa någon sådan utvidgning av kretsen av organ eller personer varom talas i artikel 22 paragraf 2. Paragraf som handlar om anmälan av organ och enligt paragraf personer blir sålunda inte heller aktuell för Sveriges del.

I paragraf 4 stadgas att varje konventionsstat kan förklara att adoptioner av

barn med hemvist på dess territorium endast får genomföras om centralmyndig-

heternas uppgifter utförs i enlighet med paragraf Sverige bör avge en sådan förklaring i samband med ratificeringen.

Paragraf 5 ansluter till paragraf 2 som enligt vad ovan sagts inte blir aktuell för Sveriges del.

Kapitel V Erkännande och verkan av adoption - Artiklarna 23, 24 och 25 handlar om erkännande adoptioner meddelade i av en

fördragsslutande stat och fyller ett av de ändamål med konventionen som beskrivs i artikel nämligen att säkerställa att de adoptioner genomförs

som

i enlighet med konventionen erkänns av de fördragsslutande staterna. Kapitlet innefattar också artikel 26, handlar rättsverkan adoption, samt

som om av en artikel 27 som behandlar ett visst fall av omvandling adoption från till av svag stark.

Artikel 23

I första paragrafen sägs att när den behöriga myndigheten, i den stat där adoptionen har ägt rum, har intygat att en viss adoption har genomförts i enlighet med föreskrifterna i konventionen, skall adoptionen erkännas andra

av

fördragsslutande parter by operation of law. Detta uttryck är inte fullkomligt

klart men avsikten enligt kommentaren till konventionen är att erkännande kan ske automatiskt. Det är alltså inte nödvändigt med någon särskild procedur för

erkännande eller verkställighet. Det intyg som nämns skall innehålla uppgifter

om när och av vem sarntycken givits enligt artikel 17 c. För Sveriges del krävs här en ändring reglerna beträffande erkännande utländska adoptioner av av eftersom den nuvarande prövningen utländska adoptionsbeslut, idag av som utförs av NIA, bortfaller vad konventionsstatema. avser

Internationella frågor 127

När adoption genomförs i Sverige är det tingsrätten som fattar beslut om en tillstånd till adoption. Man kunde därför tänka sig att domstolarna skulle att ge de låg närmast till hands att utfärda sådana intyg som avses. vara som Emellertid måste NIA med hänsyn till vad som anförts under artikel 6 om NIA

expertmyndighet den myndighet är bäst lämpad att utfärda

som vara som

intygen. Det är också en fördel att så få organ som möjligt uppträder i i förhållande till andra länders centralmyndigheter och eventuella

processen andra myndigheter hanterar internationella adoptioner. som

I andra punkten sägs att varje konventionsstat till depositarien för kon-

ventionen skall anmäla vilken eller vilka myndigheter som har behörighet att utfärda sådana intyg som avses i denna artikel.

Artikel 24

En konventionsstat kan enligt denna artikel vägra att erkänna en adoption endast

adoptionen uppenbarligen strider mot den allmänna rättsordningen, varvid om barnets bästa skall beaktas.

Detta är ett vanligt ordre public-förbehåll jämte tillägget att barnets bästa skall

beaktas. Det är inte fullständigt klart hur artikeln skall tolkas. Artikeln är emellertid avsedd att få en restriktiv tillämpning.

Artikel 25

Varje stat kan förklara att den inte skall vara tvungen att erkänna adoptioner genomförts i enlighet med överenskommelse ingåtts i enlighet med

som en som

artikel 39, paragraf I artikel 39, paragraf 2 stadgas att konventionsstaterna får ingå överenskommelser med varandra i syfte att förbättra tillämpningen av

konventionen vid sina förbindelser med varandra. Dessa överenskommelser fâr

endast begränsa vissa specificerade artiklar i konventionen artiklarna 14 16

-

och 18 21. Huvudregeln är att adoptioner genomförts i enlighet med

- som sådana överenskommelser skall erkännas av konventionsstaterna. I artikel 25 öppnas dock en möjlighet för en stat att förklara att den inte skall vara tvungen

att erkänna adoptioner genomförts enligt överenskommelser enligt artikel

som

39, paragraf 2.

Artikel 26

I denna artikel regleras rättsföljdema adoption genomförd enligt kon-

av en

ventionen. Enligt paragraf 1 i artikeln innefattar erkännande av en adoption

erkännande det rättsliga föräldra-barnförhâllandet mellan barnet och dess

av a adoptivföräldrar, b adoptivföräldrarnas föräldraansvar för barnet samt c att det

128 Internationella frågor

tidigare rättsliga förhållandet mellan barnet och dess och far upphör, mor om adoptionen har denna verkan i den fördragsslutande stat där den genomfördes. I andra paragrafen föreskrivs att när adoption medför att ett tidigare en rättsligt föräldra-barnförhållande upphävs, skall barnet i den mottagande staten och i varje annan fördragsslutande stat, där adoptionen erkänns, åtnjuta samma rättigheter som dem som följer av adoptioner med denna verkan i varje sådan stat. I tredje paragrafen stadgas att första och andra paragraferna i artikeln inte skall inverka menligt på tillämpningen någon bestämmelse är av som mer gynnsam för barnet och som är i kraft i den fördragsslutande stat erkänner som adoptionen. I svensk rättsordning förkommer endast starka adoptioner adoptioner där det rättsliga förhållandet mellan barnet och dess biologiska och far upphävs, mor till skillnad från svaga adoptioner där adoptionen inte helt upphäver ett sådant rättsligt förhållande. Detta innebär att om adoptionen genomförs här blir den stark och ett erkännande av adoptionen i en annan fördragsslutande stat innebär erkännande vad beskrivs i första paragrafen under c. Om

av som a -

adoptionen däremot genomförs i ett land som har svaga adoptioner så blir

effekterna av ett erkännande vad som beskrivs under a och b. Andra

paragrafen blir då inte tillämplig. Det innebär att vi i Sverige blir tvungna att erkänna svaga adoptioner som skett inom för konventionen. En ramen svag adoption kan emellertid omvandlas till stark adoption under de föruten sättningar som beskrivs i artikel 27.

Artikel 27

När en adoption, som är beviljad i ursprungsstaten, inte medför att ett tidigare rättsligt föräldra-barnförhållande upphävs, det rör sig alltså - om en svag adoption kan denna, iden mottagande staten, omvandlas till stark adoption - en

a om lagstiftningen i den mottagande staten medger detta, och b om de samtycken som avses i artiklarna 4 c och d har givits eller för

ges en sådan adoption. I andra paragrafen av artikeln föreskrivs att artikel 23 skall tillämpas på det beslut som omvandlar adoptionen. En form av omvandling av svag adoption till stark sådan förekommer redan i Sverige. Om det utländska adoptionsbeslutet endast innebär att en svag adoption kommer till stånd eller det utländska beslutet endast innebär form en

av vårdnadsöverföring till adoptionsföräldrarna, brukar adoptanterna ansöka om

tillstånd till adoption vid svensk domstol. Domstolen skall då beakta det om skulle innebära avsevärd olägenhet för barnet, det svenska adoptionsbeslutet om inte blir gällande i ursprungslandet 2 § lagen [1971:796] internationella om

Internationella frågor 129

rättsförhållanden rörande adoption. I dessa överväganden ingår då det utländska rättssystemets inställning till svaga respektive starka adoptioner. Av betydelse är också huruvida de i ärendet förekommande medgivandena innefattar tillstånd till stark adoption. När det gäller medgivandena brukar

emellertid adoptionsorganisationerna med hänsyn till barnets bästa tillse att

dessa ger utrymme för stark adoption. Även det svenska systemet kan sägas likna det förutses i Haagkonom som ventionen när det gäller omvandling av adoptioner, är det enligt utredningens uppfattning nödvändigt att införa regler som närmare motsvarar vad som sägs i artikel 27. Med hänsyn till den kompetens som NIA redan har som det organ som prövar erkännanden av utländska adoptioner bör NIA också besluta om omvandling av

adoptioner enligt Haagkonventionen se avsnitt 9.4.

Genom att adoptioner genomförda utomlands inom Haagkonventionens ram blir automatiskt gällande i Sverige blir det i fortsättningen endast sådana ärenden inte omfattas av Haagkonventionen och sådana ärenden inom konsom ventionens ram där något adoptionsbeslut inte fattats i ursprungslandet som svensk domstol kommer att pröva.

Kapitel VI Allmänna bestämmelser - Kapitel VI innehåller artiklar, av vilka en del traditionellt förekommer i Haagkonventionerna, t.ex. sådana som handlar om stater med två eller flera

rättssystem artikel 36, förhållandet till andra konventioner artikel 39 samt möjligheten till reservationer artikel 40. Kapitlet innehåller också vissa

allmänna bestämmelser speciellt relaterade till internationella adoptioner såsom kontaktförbud i artikel 29 och regler som förbjuder otillbörlig vinning i

samband med internationell adoptionsverksamhet artikel 32.

Artikel 28 Konventionen inverkar inte på någon ursprungsstats lag som föreskriver att adoptionen av ett barn med hemvist i den staten skall äga rum i den staten eller som förbjuder barnets placering i eller överföring till den mottagande staten före adoptionen. Några sådana regler finns inte i svensk rätt.

Artikel 29 Någon kontakt mellan de blivande adoptivföräldrarna och barnets föräldrar eller någon annan person som har barnet i sin vård får inte förekomma förrän kraven

i artikel 4 a c och artikel 5 a har uppfyllts, om inte adoptionen sker inom

-

130 Internationella frågor

en familj eller om inte kontakten är förenlig med de villkor som uppställts av behörig myndighet i ursprungslandet. Denna regel har kommit till för att förhindra förfaranden som strider mot konventionens syften, särskilt köpslående i samband med att erforderliga samtycken ges. Det ankommer ursprungslandet att se till att denna artikel efterlevs. För det fall Sverige är ursprungsland finns det i svensk lagstiftning inget hinder mot kontakter som avses i artikeln. De fall av enskilda adoptioner som utredningen har föreslagit skall vara tillåtna i framtiden är situationer där det finns visst samband mellan barnet och de blivande adoptivföräldrarna. Det samband det här kan vara fråga om torde inte vara av den art som förbjuds i artikeln.

Artikel 3 0

I denna artikels första paragraf stadgas att varje konventionsstats behöriga myndigheter skall säkerställa att deras information om barnets ursprung bevaras, i synnerhet vad avser information om föräldrarnas identitet och medicinska bakgrund. I den svenska lagstiftningen finns allmänna regler om arkivvård i bl.a. arkivlagen. För socialnämndens del finns särskild regel i 62 § socialtjänsten lagen som begränsar rätten att gallra handlingar som kommit in eller upprättats i samband med en utredning om adoption. För domstolarnas del finns särskilda bestämmelser om gallring i protokollskungörelsen 1971:1066 för de allmänna domstolarna. Domstolsverket har också fastställt en arkivbildningsplan för tingsrätterna. Dessa regler innebär att domstolsärenden får gallras ut. I andra paragrafen föreskrivs att staterna skall säkerställa att barnet eller dess ombud har tillgång till information enligt första paragrafen, under lämplig vägledning, i den utsträckning som lagstiftningen i varje land medger detta. Rätten att ta del av information rörande adoption bestäms alltså av inhemsk lag. I svensk rätt har alla svenska medborgare enligt tryckfrihetsförordningen rätt att ta del av allmänna handlingar. Denna rätt får dock begränsas t.ex. med hänsyn till skyddet för enskildas personliga förhållanden. Sådana bestämmelser återfinns i sekretesslagen 1980: 100. De stadganden det här är fråga som om handlar om sekretess inom socialtjänsten 724, hos NIA 7229 samt hos domstol 9: 15. I 7 kap. 4 § finns själva bestämmelsen sekretess på om socialtjänstens område i första stycket. Sekretessen avgränsas med ett omvänt skaderekvisit. Uppgifterna får alltså inte lämnas ut, det inte står klart att om uppgifterna kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Sekretessen hos NIA är begränsad genom ett rakt skaderekvisit. Presumtionen vid en sekretessprövning är alltså för offentlighet. Samma gäller vid en sekretessprövning enligt 9 kap. 15 En förutsättning för sekretess enligt 9 kap. 15 § är dessutom att part har framställt begäran därom. Det torde vara

Internationella frågor 131

vanligt att ärenden adoption handläggs utan att parterna inställer sig. En om framställning sekretess måste göras senast innan domstolen skiljer ärendet om ifrån sig. Utredningen föreslår ändringar i dessa bestämmelser med hänsyn till

innehållet i artikel 31 se nedan. Ändringarna torde emellertid inte medföra att

barnets eller dess företrädares rätt inskränks i strid med artikel 30. I sekretesslagen infördes den l juli 1994 en rätt för enskilda som uppnått myndig ålder att inom socialtjänsten utan hinder av sekretess erhålla information förhållanden som är av betydelse för att de skall få vetskap om om vilka deras biologiska föräldrar är jfr 199394: 165. Bestämmelsen gör prop. ingen skillnad mellan adopterade barn och andra barn. Adopterade barn kan således med stöd bestämmelsen ta del uppgifter som är av betydelse för av av att få vetskap om de biologiska föräldrarna.

Artikel 31

Här förskrivs utan att stadgandet menligt skall påverka tillämpningen av att artikel 30 personuppgifter samlats in eller överlämnats enligt kon- - som ventionen, i synnerhet uppgifter i artiklarna 15 och 16, endast får som avses användas i de syften för vilka de samlats in eller överlämnats. I Sverige gäller enligt 2 kap. 14 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen att myndighet inte får kräva att den vill ta del allmän handling talar en som av en han eller hon är eller vad handlingen skall användas till, om det inte om vem krävs för att bedöma hinder föreligger mot att lämna ut handlingen. om Bedömer myndigheten att ett utlämnande av handlingen skulle leda till ett otillbörligt användande, skall den alltså besluta om sekretess. Systemet med ett rakt skaderekvisit i 7 kap. 29 § och 9 kap. 15 § sekretesslavilka bestämmelser närmare berörts under artikel 30, rimmar illa med gen, föreskrifterna i artikel 31. Huvudregeln bör vara att sekretess gäller men att handlingen kan lämnas ut då det står klart att uppgifterna kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Man får då vid skadeprövningen avgöra huruvida ett röjande ifrågavarande uppgifter skulle strida mot av regeln i artikel 31. Skaderekvisitet i 7 kap. 29 § och 9 kap. 15 § beträffande

adoption bör alltså göras till ett omvänt skaderekvisit. I 9 kap. 15 § se

om ovan under artikel 30 bör dessutom i adoptionsärenden sekretess gälla utan att part särskilt gör framställning därom. Det kan diskuteras om denna lösning till fullo uppfyller kraven i artikel 31. Utredningen finner dock att det med hänsyn till det nuvarande svenska regelsystemet om offentlighet inte finns -

möjlighet att längre vad avser sekretess beträffande personuppgifter som

samlats in eller överlämnats enligt konventionen.

132 Internationella frågor

Artikel 32

I artikel 32 föreskrivs i första paragrafen att ingen får göra otillbörlig ekonomisk eller annan vinst i samband med internationell adoptionsverksamhet. Vidare sägs i andra paragrafen att endast kostnader och utgifter, inbegripet rimliga arvoden till personer som medverkar vid adoptionen, får debiteras eller betalas. Slutligen sägs att ledning, kansli och anställda i de organ som medverkar vid en adoption inte får ta emot ersättning som är orimligt hög i förhållande till utförda tjänster. Med otillbörlig i första stycket avses enligt kommentaren till konventionen att uttrycka att alla tillbörliga vinster skall vara tillåtna. Som exempel tillbörliga vinster nämns inte bara ersättning för direkta och indirekta kostnader utan också rimliga arvoden till personer som har arbetat med adoptionen, inklusive advokater. Andra paragrafen är enligt samma kommentar att förstå extensivt. Personer som medverkar vid adoptionen kan således vara exempelvis advokater, psykologer och läkare. De krav som ställs enligt denna artikel överensstämmer i stort med de krav som ställs i Sverige i bestämmelserna i lagen om internationell adoptionshjälp och som nämnts vid artikel 10. Artikelns tillämpning behandlas också i betänkandets kapitel

Artikel 33

En behörig myndighet som konstaterar att en bestämmelse i konventionen inte har beaktats eller att det föreligger en stor risk att den inte kommer att beaktas, skall omedelbart underrätta den egna statens centralmyndighet. Denna centralmyndighet är ansvarig för att lämpliga åtgärder vidtas. Denna artikel är avsedd att täcka inte bara individuella fall utan också mönster av bristande respekt för konventionen. Artikeln är avsedd att läsas ihop med artikel 7 b som ålägger centralmyndigheterna att själva någon delegation till annan myndighet är i dessa fall inte tillåten enligt konventionen vidta alla lämpliga åtgärder för att hålla varandra informerade hur konventionen om används och, så långt möjligt, undanröja varje hinder mot dess tillämpning. Det betyder att centralmyndigheten är skyldig att agera när den får veta att någon bestämmelse i konventionen inte har beaktats eller att det föreligger allvarlig en risk därför. Självklart kan det uppstå situationer när NIA centralmyndighet som i Sverige inte själv kan ingripa mot missförhållandet. Det får då ankomma på nämnden att vidarebefordra informationen till den är behörig att vidta som åtgärder, exempelvis polis och åklagare det gäller misstanke brott. om om

Internationella frågor 133

Artikel 34 I denna artikel föreskrivs att om den behöriga myndigheten i ett land skall motta ett dokument från ett annat land och myndigheten begär en översättning handlingen, skall den ha rätt att få en bestyrkt översättning. Om inget annat av föreskrivs skall de blivande adoptivföräldrarna betala kostnaderna för en sådan översättning.

Artikel 35 I denna artikel, tillkommit på bl.a. svenskt initiativ, föreskrivs att de behösom riga myndigheterna skall iaktta en snabb handläggning av adoptionsfrågorna. Denna artikel motsvarar 3 kap. ll artikeln konventionen om de civila aspekterna internationella bortföranden av barn, en artikel som i det sammanhanget har visat sig ha stort värde.

Artikel 36-38 I dessa artiklar behandlas situationen att en stat har två eller flera rättssystem tillämpliga inom olika territoriella enheter eller beträffande olika befolknings- Artiklarna berör inte direkt det svenska rättssystemet och har grupper. utformats ett sätt som traditionellt förekommer inom Haagkonferensen.

Artikel 39 I första paragrafen sägs att konventionen inte inverkar något annat internationellt instrument de fördragsslutande staterna är parter i och som innehåller som bestämmelser om frågor som regleras av konventionen, såvida inte en motsatt förklaring har avgivits av de stater som är parter i ett sådant instrument. I andra paragrafen föreskrivs att en fördragsslutande stat får ingå överenskommelser med en eller flera andra fördragsslutande stater, i syfte att förbättra tillämpningen konventionen i sina ömsesidiga förbindelser. Emellertid får av dessa överenskommelser endast avvika från bestämmelserna i artiklarna 14-16 och 18-21. Stater som har ingått en sådan överenskommelse skall sända en kopia av överenskommelsen till depositarien av konventionen. Den första paragrafen blir tillämplig när både ursprungsstaten och den mottagande staten är parter i samma internationella överenskommelse. För Sveriges del är 1931 års nordiska konvention om äktenskap, adoption och förmynderskap ett exempel. Vid en internordisk adoption äger alltså den

nordiska konventionen tillämpning före Haagkonventionen under förutsättning

att Haagkonventionen ratiñcerats av de ifrågavarande länderna. Adoptioner, som genomförts i enlighet med en överenskommelse som nämns i andra paragrafen, skall enligt huvudregeln gälla i de fördragsslutande staterna

134 Internationella frågor

till Haagkonventionen. En begränsning följer dock av artikel 25 som ger en fördragsslutande stat rätt att förklara att den inte skall vara bunden att erkänna adoptioner som genomförts i enlighet med nu aktuella överenskommelser. Enligt kommentaren till konventionen avses med andra paragrafen inte sådana instrument som Haagkonventionen om internationella bortföranden barn, av 1965 års Haagkonvention om adoption eller 1984 års interamerikanska konvention om adoption av underåriga.

Artikel 40

Ingen reservation är tillåten enligt konventionen. Tillämpningsområdet för konventionen kan dock variera något beroende på de möjligheter som finns i artiklarna 22 och 25 att avge vissa deklarationer, se ovan under respektive artikel.

Artikel 41

Artikel 41 beskriver när konventionen skall börja tillämpas. Konventionen skall tillämpas på varje fall då en ansökan enligt artikel 14 har tagits emot efter det att konventionen har trätt ikraft för den mottagande staten och för ursprungsstaten.

Artikel 42

Enligt denna artikel skall generalsekreteraren för Haagkonferensen inom ternationell privaträtt med jämna mellanrum sammankalla en särskild kommission för att granska den praktiska tillämpningen av konventionen. Denna regel har kommit till efter de goda erfarenheter som finns beträffande Haagkonventionen om internationella bortföranden barn att betrakta av av konventionen inte som en slutprodukt i sig utan snarast som en utgångspunkt för utveckling av de förhållanden som regleras i konventionen. Artikeln skall bl.a. ses som bakgrund till det beslut, togs Haagkonferensens sjuttonde som av session, i vilket uttrycktes önskemålet att de experter samlas till den första som särskilda kommissionen skall utarbeta formulär för samtycken enligt artikel 4

c och för intyg enligt artikel 23 första paragrafen, i avsikt att främja riktig

en och enhetlig tillämpning dessa bestämmelser. av

Kapitel VII Slutbestämmelser - Kapitel VII, som består artiklarna 43 48, innehåller regler återfinns av - som i praktiskt taget alla Haagkonventioner. Dessa regler handlar underom

tecknande, ratifikation, godtagande eller godkännande artikel 43, anslutning

Internationella frågor 135

regler för med två eller flera territoriella enheter med olika

artikel 44, stater

rättssystem artikel 45, ikraftträdande artikel 46, uppsägning artikel 47 samt underrättelser skall depositarien artikel 48.

som göras av

5.2 FN:s konvention om barnets rättigheter

I november 1989 FN:s generalförsamling konvention om barnets

antog en rättigheter. Konventionens krav att barnets bästa skall komma i första rummet vid alla åtgärder rör barn, stämmer väl med det svenska synsättet på barn som och ungdom. Sverige också ett de första länderna ratificerade var av som

konventionen i juni 1990.

Enligt konventionen skall barnet och dess rättigheter respekteras och barnet

skall med stigande ålder och mognad ha rätt att ta allt större del i det som

en

rör barnet självt, också i det rör familjen och samhället i stort.

men som

Barnperspektivet skall prägla arbetet alla de samhällsområden där barns

intressen berörs.

I artikel 21 behandlar konventionen de frågor rör adoptivbarns särskilda

som

behov och intressen. I artikeln framhålls att barnets bästa skall vara styrande

vid alla överväganden som rör adoption. En konventionen bunden stat skall säkerställa att adoption endast får ske

av

efter beslut behörig myndighet och efter samtycke av berörda föräldrar,

av

anhöriga eller deras ställföreträdare. Härigenom garanteras att ett beslut om

adoption fattas utifrån tillförlitliga uppgifter och dessutom enligt de regler som

gäller i landet. I fråga internationell adoption konventionen att krav skall om anger samma tillämpas i barnets intresse vid inhemsk adoption och att obehörig - som -

vinning skall förhindras. En internationell adoption skall kunna övervägas som

alternativ form omvårdnad, barnet olika skäl inte kan få en en av om av tillfredsställande vård i sitt hemland.

De fördragsslutande staterna åtar sig att verka för att avtal kommer till stånd säkerställer placering barn i ett annat land handläggs av behörig

som att av

myndighet eller organisation. Frågor adoption berörs även till viss del i konventionens artikel 20. Där

om

barn skall ha rätt till särskilt skydd och bistånd från statens sida om

anges att ett barnet olika skäl har skilts från det hemmet, antingen för en längre av egna eller kortare tid. Det kan då frågan situationer då barnets hemförhålvara om landen sådana barnet för sitt eget bästa inte kan kvarstanna i sin är att - -

familjemiljö. Konventionsstaterna förbinder sig att genom sin egen nationella

säkerställa alternativ vårdnad för dessa barn. Fosterhem, kafala i

lagstiftning islamisk rätt, adoption eller, nödvändigt, placering i lämplig institution

om alternativ. Vid val lösning skall önskvärdheten kontinuitet i anges som av av

barnets uppfostran beaktas, liksom barnets etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund.

I september 1992 lämnade den svenska regeringen första den en rapport om svenska efterlevnaden konventionen. Rapporten har granskats av av FN:s kommitté för barnets rättigheter. Den har i samband därmed behandlats vid ett möte mellan kommittén och representanter för den svenska regeringen i Genéve i januari 1993.

Kommitténs granskning visar att den svenska lagstiftningen och de principer som gäller vid tillämpningen svenska lagar återspeglar konventionens beav stämmelser väl. Under mötet i Genéve framhölls särskilt Sverige i flera att av-

seenden kan betraktas ett föregångsland när det gäller barnets rättigheter.

som

Sverige får också lovord för sin strävan att- inom för bistándspolitiken

ramen söka förbättra barns situation världen över. Den svenska politiken i detta

avseende anser kommittén mycket väl kan tjäna mönster för andra som ett länder.

När det gäller de adopterades situation i vårt land påtalar FN kommitté :s att

Sverige saknar ett särskilt system för uppföljning hur det faktiskt

av gär för

adopterade från utlandet i svenska familjer. Kommittén rekommenderar åt-

att gärder vidtas för att närmare övervaka situationen för dessa barn. Utredningen

återkommer till denna fråga i avsnitt 7.4.2 Uppföljning.

5.3 EES och EU

5.3.1 EES, EU och

adoptionsfrågorna

Såväl EES som EU har till syfte att skapa hemmamarknad med fri rörlighet en för varor, personer, tjänster och kapital. Däremot berör varken EES-avtalet

eller EG:s rättsakter familjerättsliga frågor. Adoptionslagstiftningen förbe-

är hållen varje medlemsstats kompetens. Det bör dock anmärkas det såväl egen att inom EES-avtalets inom EU pågår samarbete mellan ram som länderna på civilrättens område. Frågor adoptioner har dock ännu inte varit föremål om för något sådant samarbete. Även adoptionsområdet om inte är direkt reglerat i EES-avtalet eller i EG-

rätten betyder det inte att en medlemsstat är helt fri att göra den vill i

som ett

adoptionsärende. Vid tillämpningen nationella av adoptionsregler kan det inte uteslutas att EES-avtalets bestämmelser eller EG-rättsregler indirekt

blir aktuella. Frågan har diskuterats vid utredningens kontakter med de övriga nordiska länderna. I samband härmed har från dansk sida framhållits att

verksamheten med adoptionsförrnedling kan tänkas omfattad

vara av EESavtalets bestämmelser och EG-rättens regler fri etableringsrätt och fri om

rörlighet av tjänster. Frågan har dock ännu inte varit föremål för EG-domstolens bedömning. En viktig princip i EES-avtalet och Romfördraget är etableringsfriheten för såväl fysiska som juridiska personer. Rätten till etablering vilar på principen om likabehandling av medborgare och företag från alla medlemsländer. Särbehandling grundad på nationalitet är förbjuden. Ett annat viktigt inslag i EES-avtalet och Romfördraget är den fria rörligheten av tjänster. I artikel 37 i EES-avtalet liksom i artikel 60 i Romfördraget definieras begreppet tjänster allmänt som prestationer som normalt utförs mot ersättning i den utsträckning de inte faller under bestämmelserna om fri rörlighet för varor, kapital och personer. Vidare stadgas att med tjänster skall särskilt avses verksamhet av industriell natur, av kommersiell natur, inom hantverk och inom fria yrken. Någon uttömmande definition finns inte men några av de tyngsta områdena gäller finansiella tjänster, dvs. banker och försäkringsbolag, samt transporter och audiovisuella tjänster, såsom radio- och TV-sändningar. Från reglerna om fri etableringsrätt och fri rörlighet av tjänster finns undantagsbestämmelser såväl i EES-avtalet som i Romfördraget. Reglerna är sålunda inte tillämpliga juridiska personer som drivs utan vinstintresse jfr Romfördragets artikel 52, 58 och 66 samt EG-domstolens avgörande i målet 26386 Humbel [1988] ECR s. 5365. I målet ansåg domstolen att kurser inom det nationella utbildningssystemet inte kunde anses som tjänster. Det faktum att studenterna betalade avgifter ändrade inte detta faktum eftersom syftet med utbildningen inte var att med vinst utan att uppfylla statens förpliktelser mot sin befolkning inom bl.a. de sociala och kulturella områdena. Verksamhet som är förenad med myndighetsutövning är också undantagen från reglerna om fri etableringsrätt och fri rörlighet. Härutöver finns en möjlighet att föreskriva särskild behandling av utländska medborgare om föreskrifterna grundas på hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet och allmän hälsa. AC har i en skrivelse till utredningen tagit upp frågan om EES-avtalets betydelse för adoptionsverksamheten i Sverige. I sin skrivelse förklarar AC att föreningen tidigare då och då har fått förfrågningar från sökanden bosatta i andra länder och som varit svenska medborgare om AC kunnat bistå dem i en adoption. Föreningen har hittills sagt nej till sådana förfrågningar med

hänvisning till auktorisationsvillkoren där det bl.a. sägs att internationell

adoptionshjälp endast får lämnas till personer som har ett medgivande från socialnämnden enligt reglerna i socialtjänstlagen. AC ställer sig frågan om EESavtalet påverkar föreningens verksamhet med förmedling av internationella adoptioner. Innebär EES-avtalet, undrar AC, att organisationen kan medverka i en adoption avseende personer i andra EES-länder om de sökande har medgivande m.m. enligt sitt hemlands lagar eller får organisationen inte göra detta med hänvisning till de svenska lagreglerna och auktorisationsvillkoren. AC

undrar också om verksamheten med adoptionshjälp skall uppfattas som vilken tjänst som helst i EES-avtalets mening. Utredningen överlämnade AC:s skrivelse till NIA som i ett brev till AC har redogjort för NIA:s uppfattning om EES-avtalets betydelse för adoptionsfrågoma. Av brevet framgår att NIA anser att EES-avtalets bestämmelser avseende tjänster inte omfattar verksamhet med adoptionsförmedling och att det därför inte finns någon anledning att ändra auktorisationsvillkoren så att en svensk adoptionsorganisation kan lämna adoptionsförmedling till utländska medborgare bosatta i ett annat EES-land.

5.3.2 överväganden

Som redan berörts är EES-avtalets och Romfördragets bestämmelser om fri etableringsrätt och fri rörlighet av tjänster inte tillämpliga på juridiska personer som drivs utan vinstintresse. Såväl i svensk rätt som i 1993 års Haagkonvention stadgas att adoptionsorganisationer inte får drivas med vinst. På grund av förbudet mot vinstintresse är det utredningens uppfattning att en svensk adoptionsorganisation inte kan åberopa reglerna om etableringsrätt och fri rörlighet för tjänster för att verka i ett annat medlemsland. Inte heller bör en utländsk adoptionsorganisation, som grund av sitt hemlands lagar är förbjuden att drivas med vinst, utan svensk auktorisation kunna etablera sig i eller fönnedla adoptioner till Sverige. Mot bakgrund av det som anförts torde de flesta organ som vill förmedla adoptioner falla utanför EES-avtalets och Romfördragets tillämpning. Det kan dock tänkas att det finns utländska fysiska personer och utländska juridiska personer som drivs med vinstintresse som vill etablera sig i Sverige eller vill förmedla adoptioner hit. Frågan blir då om detta är möjligt. Av bestämmelserna om etablering och om förmedling av tjänster i de båda aktuella fördragen följer att den som etablerat sig i eller tillhandahåller en tjänst till ett annat medlemsland är bunden av de villkor som uppställs för det andra medlemslandets egna medborgare och företag. Eftersom det enligt svensk lag endast är auktoriserade sammanslutningar utan vinstintresse som får syssla med adoptionsförmedling bör det inte vara möjligt för en annan typ av utländskt organ att agera i Sverige. Det är inte heller klart att förmedling av adoptioner överhuvudtaget kan betraktas som en tjänst i fördragens mening. Till detta kan också läggas det svenska synsättet att i viss utsträckning betrakta adoptionsförmedling som en myndighetsutövning som överlåtits till de auktoriserade organisationerna. Utredningen vill vidare peka den undantagsregel som beskrivits ovan, nämligen möjligheten att ha särskilda föreskrifter för utländska personer och bolag med hänsyn till allmän ordning, allmän säkerhet och allmän hälsa.

Sammanfattningsvis är det utredningens uppfattning att det i nuläget är svårt

att att adoptionsverksamheten i Sverige påverkas EES-avtalet och eller ett

se av medlemskap i EU. Avslutningsvis vill utredningen vad gäller förhållandet mellan lagen 1984:1096 särskilt bidrag till vissa adoptivbarn och EES-avtalet och ett om medlemskap i EU hänvisa till betänkandet SOU 1993: 115 Social trygghet och EES.

6 Olika

sammanslutningar inom adoptionssektorn

Utredningen att det finns förutsättningar för att förhållandet mellan de anser

auktoriserade adoptionsorganisationerna i stort skall fungera bra och föreslår därför i detta avsnitt ingen lagstiftningsâtgärd. Utredningen hänvisar i denna del till kapitel 4 i betänkandet om kostnader för internationella adoptioner m.m. Vad gäller andra ideella sammanslutningar är det utredningens slutsats att

deras kunskaper om adoptioner kan tas till vara särskilt reglerat sätt av

NIA och de auktoriserade adoptionsorganisationerna.

6.1 Förhållandet mellan de auktoriserade

adoptionsorganisationerna

Vad först gäller förhållandet mellan de olika auktoriserade adoptionsorganisationerna har utredningen redan berört denna fråga dels i kapitlet on1 organisationernas förhållande till NIA, dels i kapitlet om kostnader för internationella adoptioner Utöver vad framgår dessa kapitel har AC m.m. som av till utredningen framfört bl.a. att det är bra att de mindre organisationerna ibland får extra stöd. För att motverka att AC genom sin storlek får en alltför framträdande ställning när det gäller adoptionsfrågor i allmänhet sammarbetar AC med de andra organisationerna inom olika verksamhetsområden, t.ex. utbildning, bistånds- och rötter-projekt, regelbundna ordförangemensamma deträffar och etikgruppsmöten.

FFIA, BFA och SLBV numera BV har i sin tur till utredningen anfört att

viss konkurrens mellan organisationerna är nyttig och erbjuder fler valmöjligheter. Det har dock under åren visat sig att de mindre organisationerna har vissa svårigheter att skapa kontinuitet och stabilitet inom den egna organisationen. Därför, föreningarna, har flera organisationer försvunnit. De små menar organisationernas instabilitet kan negativ för förtroendet för dem. Vidare vara kan uppföljningsrapporteringen till utlandet falla bort. För de adopterade barnen i Sverige försvinner den länken till ursprunget. Följden kan bli att allt fler

142 Olika sammanslutningar inom adoptionssektorn

blivande adoptivföräldrar vänder sig till AC för att få någon slags garanti för adoptionen, menar de mindre föreningarna.

6.2 Andra ideella

sammanslutningars medverkan

i samband med internationella

adoptioner

Vad gäller andra ideella organisationer och sammanslutningar än de auktoriserade adoptionsorganisationerna har NIA i sin skrivelse till regeringen anfört att nämnden i ökad omfattning kontaktas av sammanslutningar som arbetar med hjälparbete och hjälpsändningar till andra länder, bl.a. Polen och Rumänien. Dessa sammanslutningar berättar då om sina kontakter med olika institutioner där det finns övergivna barn. De vill gärna ställa sina erfarenheter och resurser till förfogande för att förmedla adoptioner. NIA har vidare förklarat att nämnden kontaktas av grupper av adoptivföräldrar står utanför de som auktoriserade adoptionsorganisationerna. Föräldrarna har kanske adopterat barn från samma barnhem och knyts samman ett intresse för barnens av ursprung och välfärd. De upprätthåller ofta en nära och varm kontakt med dem som en gäng förmedlade deras adoption. Enligt NIA framhåller de att de olika skäl av inte vill integreras i arbetet inom de befintliga organisationerna. Föreningen Vietnambarnens Vänner och föreningen La Casa, båda stödorganisationer främst för föräldrar som adopterat enskilt, har till utredningen framfört att det är av stor vikt att möjligheten till enskild adoption finns kvar även i framtiden. Det måste, menar föreningarna, finnas utrymme för såväl enskilda adoptioner som adoption genom auktoriserade adoptionsorganisationer. Föräldraföreningarna framhåller att de blivande adoptivföräldrarna vid enskilda adoptioner själva har kontroll över ärendet i alla dess skeden och dessutom blir kostnaderna för en sådan adoption inte så höga som vid adoptioner genom auktoriserade organisationer. Vidare leder enskilda adoptioner till många adoptionskontakter i utlandet som den organiserade adoptionsverksamheten kan dra nytta av. För närvarande finns det dock tendens att prioritera de auktoen riserade organisationerna, hävdar föräldraföreningarna. Särskilda utbildningsoch informationsinsatser om enskilda adoptioner är därför nödvändiga. Föreningarna anser att det betydelsefullt NIA kunde utarbeta något vore om objektivt infonnationsmaterial om enskilda adoptioner som kunde delas ut till blivande adoptivföräldrar. NIA har även i övrigt viktig funktion när det en gäller de särskilda behov av kunskap och stöd de makar har ämnar som som

adoptera enskilt menar föräldraföreningarna.

Olika sammanslutningar inom adoptionssektorn 143

Överväganden

6.3 De auktoriserade organisationerna har en central roll i vårt system för internationella adoptioner. Varje organisation utför utifrån sina förutsättningar ett betydelsefullt arbete och utredningen har fått uppfattningen att samarbetet mellan organisationerna inom olika områden i stort fungerar bra. De balansproblem och andra problem som från tid till annan uppstår mellan organisationerna kan bara i begränsad omfattning lösas genom författningsreglering. I stället får dessa problem lösas mellan organisationerna inbördes. NIA har också central roll i detta sammanhang. Utredningen hänvisar även till sina förslag en i kapitel 4 Kostnader för internationella adoptioner m.m. som bl.a. syftar till att bidra till balans mellan organisationerna. Mångfalden inom adoptionsverksamheten är positiv och skapar valmöjligheter för de adoptivsökande. Då antalet adoptioner minskat i antal den senaste tiden och då orsakerna härtill inte verkar vara av helt tillfällig karaktär ser utredningen dock möjligheterna för fler organisationer att etablera sig som begränsade. De hjälporganisationer och liknande sammanslutningar som tar kontakt med NIA för att olika sätt hjälpa till med förmedling av adoptioner uppfyller inte kraven för att få auktorisation enligt gällande regler. För att deras egen kunskaper olika adoptionsmöjligheter inte skall till spillo vore det önskom värt de informella kontakter med NIA även i fortsättningen om genom vidarebefordrade den information de har om olika bamhem m.m. Denna information kan NIA sedan bearbeta och kontrollera och föra vidare till organisationerna. Någon lagstiftning angående denna fråga är inte påkallad. Vad slutligen gäller de föräldragrupper som står utanför de auktoriserade organisationerna har de självklart egna kunskaper och erfarenheter som bör tas till De aktuella föräldragruppemas engagemang och kunskaper bör kunna vara. tas till och spridas i större sammanhang genom NIA och adoptionsvara organisationerna. Utredningen vill dock här hänvisa till vad som sagts i kapitel 5 att möjligheten att adoptera enskilt minskar i framtiden om Sverige om ansluter sig till Haagkonventionen. Detta kommer då troligtvis att leda till att antalet föräldrar adopterar enskilt blir mindre. Dessa föräldrar kommer som dock till följd av konventionens bestämmelser att ha kontakt med centralmyndigheten, dvs. NIA, i flera frågor under adoptionsärendets gång.

7 Rådgivning och uppföljning

7.1 Râdgivningsverksamhet i vårt land

De flesta adoptivbarn i Sverige mår bra och utvecklas väl. Att det ñmrs ett behov av särskilt stöd och hjälp har dock bekräftats genom forskningsrapporter och av adoptivföräldrar, de adopterade själva och personal inom socialtjänst, psykiatri, barnomsorg och skola. Samhällets stöd till adoptivfamiljerna har successivt byggts ut i olika former sedan de internationella adoptionerna började i vårt land. I dag finns en rad resurser att tillgå för adoptivfamiljer i Sverige.

7.1.1 Verksamhetens utveckling

Som tidigare redovisats växte under 1960-talet intresset i Sverige för att adoptera barn från andra länder. De flesta barnen kom till vårt land genom förmedling av svenska medborgare som arbetat utomlands eller genom familjer som adopterat själva och som hjälpte vänner och släktingar att adoptera. Föreningar och andra sammanslutningar bildades där enskilda bistod varandra med råd om hur en adoption praktiskt kunde genomföras. Svenska myndigheter, såsom Utrikesdepartementet, Socialstyrelsen och barnavârdsnämnderna, kontaktades av allmänheten med frågor om vad som gällde för att adoptera ett utländskt barn. Behovet av service till myndigheter och enskilda växte snabbt. Reglerade arbetsformer inom området efterlystes. En offentlig utredning med uppgift att bl.a. lägga fram förslag om förbättrad service från samhällets sida tillsattes år 1964. Utredningen ledde fram till att Socialstyrelsen blev centralt serviceorgan i frågor om adoption av utländska barn.

146 Rådgivning och uppföljning

I början av 1970-talet inrättades en till Socialstyrelsen knuten rådgivande nämnd för frågor om adoption av utländska barn m.m. NIA. Nämndens uppgift bl.a. att svara för information om verksamheten med internationella var adoptioner och att lämna biträde myndigheter, organisationer och enskilda. Den första egentliga adoptionsorganisationen, Föreningen Adoptionscentrum AC, bildades år 1972. I samarbete med en folkhögskola arrangerade organisationen kurser för adoptivfamiljer, under vilka frågor om familjerelationer och barnpsykologi med betoning på adoptivbarn behandlades. I mitten 70-talet genomförde AC sin första utbildning för studiecirkelledare varefter av studiecirklar startades, som omfattade tio sammankomster för blivande adoptivföräldrar. Organisationens medlemmar erbjöds även kurser i spädbarnsvård samt vård av sjuka och undernärda barn. AC inrättade dessutom en kuratortjänst med uppgift att lämna information i adoptionsfrågor till psykolosocialsekreterare och lärare. I kuratorns arbetsuppgifter ingick även ger, särskild telefonrådgivning till adoptivföräldrar och blivande adoptivföräldrar. I samband med att lagen om internationell adoptionshjälp trädde i kraft är 1979 bildades, vid sidan om AC, ett antal nya adoptionsorganisationer. Ett informellt samarbetsorgan mellan organisationerna inrättades, som under 1980talet bl.a. diskuterade föräldrautbildning och andra behov av hjälp och stöd till adoptivfamiljerna. Som ett resultat av dessa diskussioner utökades bl.a. studiecirkelverksamheten kraftigt inom adoptionsorganisationerna. NIA anordnade under 1970- och 1980- talen ett flertal kurser och konferenser för de socialsekreterare som handlägger adoptionsärenden, liksom för socialnämndernas ledamöter. År 1982 nämnden särskild handbok för gav ut en socialnämnder om handläggningen av internationella adoptionsärenden. Som ett led i förberedelsearbetet för blivande adoptivföräldrar bedrev NIA vidare under åren 1981 och 1982 en särskild försöksverksamhet med adoptionsrådgivning i grupp i ett antal kommuner.

7.1.2 Verksamheten i dag

Innan en familj tar emot ett utländskt barn för adoption skall socialnämnden ha gett sitt medgivande till detta enligt 25 § socialtjänstlagen SoL. I samband med den hemutredning som görs inför ett sådant beslut åvilar det nämnden att försäkra sig att de blivande adoptivföräldrarna förbereds inför sitt nya förom äldraskap. Socialnämnden skall enligt 26 § SoL medverka till att barnet får god värd och uppfostran och i övrigt gynnsamma uppväxtförhällanden genom att lämna de blivande adoptivföräldrarna råd, stöd och annan hjälp de

behöver. Socialnämnden bör därför genom personliga besök av särskilt

utsedda representanter för nämnden och på annat lämpligt sätt fortlöpande hålla sig väl förtrogen med förhållandena i hemmen 39 § socialtjänstförordningen.

Rådgivning och uppföljning 147

Makar som överväger att adoptera ett utländskt barn kan vända sig till socialnämnden även innan de bestämt sig för att ansöka om medgivande om att ta emot ett barn för adoption. Ofta mognar deras slutgiltiga beslut efter flera samtal med en person som är väl insatt i vad det innebär att adoptera ett barn från ett annat land. Innan en hemutredning inleds lämnas ofta de sökande information i frågor som rör internationella adoptioner, då av mer allmän karaktär. Förutom de besked socialnämnden själv kan ge beträffande möjligheter att delta i gruppsamtal och studiecirklar adoption, väntetider m.m. överlämnas till de sökande om även diverse skriftligt material, såsom NIA:s broschyr Till er som går i adoptionstankar med bifogad förteckning över auktoriserade adoptionsorganisationer samt en lista över lämplig litteratur inom adoptionsområdet. För de makar som ännu inte genomgått sin hemutredning anordnar även vissa socialförvaltningar i landet särskilda gruppmöten, som leds av en socialsekreterare. Ett deltagande i dessa möten erbjuds utan krav ansökan om medgivande att ta emot ett barn för adoption. Mötena är således inte obligatoriska och därmed inte heller en förutsättning för att en utredning gjord eller frågan om medgivande prövad. Avsikten är att de presumtiva adoptivföräldrarna skall få möjlighet att, tillsammans med personer i samma situation och under sakkunnig ledning, diskutera frågor om barnlöshet, motiv för adoption, adoptivbarnets biologiska ursprung m.m. Ett exempel på sådana förberedande gruppmöten är den s.k. Stockholmsmodellen, som började praktiseras inom socialtjänsten i Stockholm år 1975. Modellen bygger på NIA:s modell för gruppsamtal och innebär att par som har börjat fundera på att adoptera erbjuds att delta i gruppsamtal om frågor kring adoption. En grupp består av fyra till fem par och två personer från socialtjänsten, varav en fungerar som gruppledare. Gruppen samlas vid tre olika tillfällen. Vid första mötet diskuteras frågan om barnlöshet. Därefter kommer samtalen in på det adopterade barnet och de vuxnas förväntningar inför det. Handläggarna inom socialtjänsten uppger att de par som deltagit i gruppsamtalen är bättre förberedda som adoptivföräldrar än de som inte varit med vid sådana samtal. I Uddevalla erbjuds blivande adoptivföräldrar, som redan har sin hemutredning klar, en föräldrautbildning i barnhälsovårdens regi, den s.k. Uddevallamodellen. Kursen varar i två dagar och består av föreläsningar och grupparbeten. De ämnen som behandlas är föräldraskap, barnavård och sjukdomar hos adoptivbarn. Efter barnets ankomst följs föräldrautbildningen upp med besök hos såväl läkare som psykolog. En utvärdering av Uddevallamodellen har visat att de familjer som fått barn under de senaste åren varit betydligt nöjdare med barnhälsovården än de som fick barn tidigare. En av socialtjänstens viktigaste uppgifter är den allmänt förebyggande verksamheten för barn och ungdom. I flera kommuner i landet har t.ex.

148 Rådgivning och uppföljning

inrättats särskilda samverkansgrupper kring dessa frågor. Adoptivfamiljernas speciella behov och intressen är för dem en viktig angelägenhet. Vid sidan om socialtjänsten tillhandahåller samhället adoptivfamiljerna liksom de biologiska familjerna en rad ytterligare stödmöjligheter såsom barnhälsovården, som även erbjuder förberedande föräldrautbildning, psykologkonsulenter som är verksamma inom mödra- och barnhälsovården samt

förskolepsykologer som är knutna till barnomsorgen. Barnpsykiatriker, barnpsykologer och kuratorer för rådgivning är även verksamma vid barn- och

ungdomspsykiatriska kliniker BUP och i Stockholm den psykiska barna- och ungdomsvården PBU.

Vidare erbjuder Adoptionsrådgivningen i Stockholm adoptivföräldrar och adopterade enskild rådgivning, gruppsamtal och terapi, huvudsakligen i postadoptiva frågor. Adoptionsrådgivningen har även kapacitet för handledning, information och utbildning i adoptionsfrågor för barnomsorgspersonal,

barnhälsovården, PBU, skola och socialtjänst. Även adoptionsorganisationema erbjuds stöd vid rådgivningsutbildning av studiecirkelledare. Verksamheten,

är avgiftsfmansierad, bedrivs genom frivilliga insatser vid sidan om

som ordinarie yrkesverksamhet av ett antal psykologer, en socialkonsult och en socionom. Arbetet startade i slutet av 1980-talet på privat initiativ av ett antal

personer, som i sin dagliga yrkesverksamhet kommit i kontakt med adoptivfamiljer i behov av stöd och hjälp, med speciell hänsyn tagen till att familjen

bildats genom adoption. Liknande verksamheter finns även i Jönköping, Göteborg och Karlstad. De auktoriserade adoptionsorganisationema gör en mycket betydelsefull insats när det gäller att informera och stödja adoptivföräldrar.

Blivande adoptivföräldrar som vänder sig till en sådan organisation får inledningsvis skriftligt informationsmaterial som behandlar dels adoptionsfrågan i

mer allmän bemärkelse, dels vad som gäller i det enskilda ärendet. Information

i adoptionsfrågor lämnas även genom de tidskrifter som organisationerna ger ut och sprider bland sina medlemmar. De blivande adoptivföräldrarnas behov av att tala med någon, som har egna erfarenheter av internationell adoption, tillgodoses inom organisationerna bl.a.

genom att föräldrarna ges tillfälle till samtal, direkt eller per telefon, med särskilda kontaktpersoner. Dessa är själva erfarna adoptivföräldrar, som arbetar

helt ideellt och som har tagit sig tystnadsplikt. Kontaktpersonerna anordnar

även inforrnationsmöten för nyanmälda sökanden. I samarbete med ett antal studieförbund, bl.a. Studiefrämjandet, driver vidare de auktoriserade organisationerna studiecirklar för blivande och nyblivna adoptivföräldrar över hela landet. Under de senaste åren har cirka 150 sådana cirklar arrangerats årligen. Studiecirklarna omfattar främst förberedande kurser inför adoptivföräldraskapet. Andra cirklar tar upp frågeställningar kring förskola, skola och tonår, några behandlar andra ämnen, såsom den colom-

Rådgivning och uppföljning 149

bianska eller indiska kulturen. Innan barnet anländer erbjuder även organisationerna de blivande föräldrarna kurser i barnavård. De förberedande studiecirklarna är mycket välbesökta. Cirka 90 % av dem adopterar för första gängen deltar i dem. Trots att cirklarna är öppna för som alla blivande och nyblivna adoptivföräldrar kommer emellertid sällan de peradopterar på enskild väg i kontakt med verksamheten. soner som

En annan form utbildning och rådgivning för blivande adoptivföräldrar och

av för dem redan har adopterat ett utländskt barn är de regelbundna möten som kring adoptionsfrågor anordnas flera adoptionsorganisationer. Under som av dessa möten adoptanterna tillfälle att komma i kontakt med andra familjer ges i liknande situation, så även under de särskilda Sommarkurser som organisationerna för föräldrar och barn. Barnen engageras i skilda aktiviteter arrangerar

medan föräldrarna tillfälle att lyssna till föreläsningar i adoptionsfrâgor och

ges diskutera gemensamma angelägenheter. Utformningen adoptionsorganisationernas studieverksamhet bygger i dag av ett avtal från år 1988 angående föräldrautbildning för adoptivföräldrar mellan Förbundet Adoptionscentrum AC, Föreningen Barnen Framförallt - Adoptioner BFA, Familjeföreningen för Internationell Adoption FFIA och

Sri Lanka Barns Vänner SLBV. Enligt avtalet skall organisationernas arbetsgrupp för etiska och praktiska frågor det forum, skall diskutera för organisationerna gemensamma vara som föräldrautbildningsfrågor och behov ändring eller utbyggnad av utbildningsav verksamheten. Enligt avtalet skall vidare AC vara den organisation som utformar och organiserar föräldrautbildningen. Innehållet i utbildningen AC centralt för medan det praktiska genomförandet åvilar organisaansvarar tionens lokala avdelningar i samarbete med och med hel eller delvis finansiering studieförbund och landsting. Statsbidrag för verksamheten av lämnas Studiefrämjandet för s.k. vanlig studiecirkelverksamhet, dock genom

inte för utbildning av blivande adoptivföräldrar.

BFA, FFIA och Barnens Vänner tidigare SLBV har möjlighet att bland sina

medlemmar ta fram lämpliga cirkelledarkandidater erfarna adoptivföräldrar

och föreslå respektive AC-avdelning att ta upp dem bland organisationens cirkelledare för utbildning och ledare adoptionscirklar och barnavårdssom av kurser inom avdelningen. En förutsättning är dock att vederbörande blir

medlem i AC.

En växande grupp som vänder sig till adoptionsorganisationerna är ungdomar

eller adopterade, ställer frågor om sitt ursprung ocheller vill ha vuxna som hjälp med kontakta sitt barnhem. Även NIA och socialsekreterare i att kommunerna kan konstatera allt fler frågor från såväl de adopterade själva, deras föräldrar rötter, och möjligheter att resa tillbaka. NIA som - om ursprung har, mot bakgrund härav, utarbetat särskild broschyr som riktar sig till de en adopterade ungdomar, som vill veta mer om sitt ursprung. Råd och stöd lämnas

150 Rådgivning och uppföljning

även av adoptionsorganisationerna skilda sätt, bl.a. genom en särskild jourgruppsverksamhet, där medlemmarna kan få professionell, sekretessbelagd hjälp av utbildad psykolog. Medlemmarna i Adopterade Koreaners Förening AKF driver även egen telefonjour, för att möta de adopterades särskilda behov bl.a. i dessa frågor. Den ökade efterfrågan på kunskap från adoptivföräldrar och de adopterade själva möts, inom ramen för FN:s internationella familjeår 1994, ett genom särskilt projekt om identitet och vuxenroller för unga adopterade. Projektet, som bl.a. omfattar en ny telefonjour för och med adopterade, genomförs av AC, och skall öka förståelsen kring den adopterades bakgrund och behov sitt av biologiska ursprung och dessutom stimulera till nätverksbygge mellan adoptivföräldrar resp. unga adopterade.

7.1.3 Hemställan från de auktoriserade

adoptionsorganisationerna om obligatorisk

föräldrautbildning

I en gemensam skrivelse till utredningen har AC, BFA, FFIA och SLBV

numera BV framställt önskemål om hur utbildningen av adoptivföräldrar bör

utformas för framtiden. Av innehållet i skrivelsen kan nämnas: Alla adoptivbarn har oavsett förmedlingssätt rätt till föräldrar är väl - som förberedda på det annorlunda föräldraskap adoption innebär. Blivande som en adoptivföräldrar får i dag en del utbildning i samband med hemutredningen men den är långt ifrån tillräcklig. Utbildningen bör obligatorisk för alla vara som önskar erhålla medgivande. Den bör också helt fristående från vara adoptionsorganisationerna och helst också från kommunernas utredare. Den utbildning som redan finns i cirkelform är knuten till AC och är mycket bra en grund för medlemsrekrytering till den organisationen. Genom neutral en utbildning skulle snedrekryteringen upphöra och de mindre organisationerna

gynnas. Utbildningen skall vara förebyggande och koncentreras till tiden före barnets ankomst. Med denna uppläggning kommer sannolikt behovet stödåtgärder av från samhällets sida efter barnets ankomst att bli mindre. Med god beredskap en kommer adoptivföräldrarna att stå bättre rustade inför olika situationer och svårigheter som kan uppstå under barnets uppväxt.

Finansieringen bör kunna lösas så att kostnaderna till viss del täcks av

avgifterna från deltagarna.

Rådgivning och uppföljning 151

7.2 för blivande adoptivföräldrar i Rådgivning

Danmark

Rådgivnings- och utbildningsverksamheten för blivande adoptivföräldrar i

Danmark överensstämmer i delar med motsvarande förhållanden i vårt stora land. Samhällets stöd är differentierat och lämnas genom ett flertal instanser

inom adoptionsområdet. Såväl offentliga myndigheter, auktoriserade

som

adoptionsorganisationer och frivilliga intresseorganisationer m.fl. erbjuder de sökande delta i informations- och rådgivningsverksamheter av skilda slag.

att Blivande adoptanter möjligheter att under olika skeden i adoptionsprocessen ges förbereda sig för föräldraskapet. När barnet anlänt till sin nya familj åvilar rådgivningsarbetet det allmänna sociala systemet efter bistandslovens bestämmelser särskilt stöd till barn och och i skolsammanhang efter om unga folkskolelovens bestämmelser särskilda insatser. om offentliga myndigheterna lämnar i första hand rådgivning till blivande De

adoptivföräldrar i samband med den s.k. förundersökningen, som vanligen

utförs socialcentren. Förundersökningen, huvudsakliga syfte är att tjäna av vars

underlag för adoptionssamrådets ställningstagande till om de sökande kan

som godkännas adoptanter, emellertid även möjligheter till utbildning, som ger information och rådgivning. De blivande adoptivföräldrarna får tillfälle att diskutera sina adoptionsplaner med sakkunnig person, och får dessutom, en enskilt eller ställning till rad olika frågor som rör adoption. gemensamt, ta en Makarnas motiv för vilja adoptera, den oförmågan att få biologiska att egna barn, adoptivbarnet och dess bakgrund är några exempel de frågeområden behandlas i syfte förbereda adoptanterna för deras föräldraskap. I som att nya samband med förundersökningen har socialcentra också möjlighet att erbjuda de sökande samtal med specialister inom skilda områden, t.ex. specialläkare och

psykologer. Flera socialcentra även inledande informationsmöten för de arrangerar sökande, ännu inte genomgått sin förundersökning. Under dessa möten som

behandlas främst frågor allmän och praktisk karaktär, såsom gången i ett

av

samhällets stöd till adoptivföräldrar samt lagbestämmelser och adoptionsärende,

praxis inom området.

De auktoriserade adoptionsorganisationerna i Danmark har under de senaste åren inlett särskilt informationsprogram i adoptionsfrågor, som differentie-

ett

med avseende det skede adoptionsärendet som de blivande adop-

rats av tivföräldrarna befinner sig Deltagande i programmet, består av tre delar, som erbjuds utan kostnad. inleds med informationsmöten för dem överväger adoption. Programmet som Dessa mötens innehåll i första hand att material till eftertanke under avser ge övervägningsfasen, dvs. innan slutligt beslut att ansöka adoption fattas. Till om informationsmötena inbjuds även föräldrar, redan har adopterat ett eller som

152 Rådgivning och uppföljning

flera utländska barn, att dela med sig erfarenheter och upplevelser. Ett

av egna

adoptionsärendes förlopp redovisas. Adoptionsorganisationema beskrivs med

avseende på mål, arbetssätt och kostnader för sin verksamhet. Den andra delen programmet vänder sig till dem redan har beslutat av som sig för adoption. Under gruppmöten med endast ett fåtal deltagare diskuteras

frågor som rör möjligheter och begränsningar med hänsyn till särskilda önskemål och förhoppningar inför det kommande adoptivbarnet. Levnadsförhållande-

na i olika ursprungsländer och situationen för barn på institution i dessa länder belyses med tonvikt på den betydelse dessa förhållanden har för barnet som under dess uppväxttid.

Programmet avslutas med individuella rådgivningssamtal för dem har

som

godkänts av adoptionssamrådet adoptanter. Under dessa samtal diskuteras

som

bl.a. frågor som rör valet det land till vilket adoptionsansökan skall sändas.

av

Organisationernas löpande rådgivningsverksamhet hanteras i flera

fall av en

särskild socialrâdgivare, kompletterar den expertis organisationens

som som

övriga medarbetare besitter. Rådgivarens erfarenhet och kunskaper särskilda

ger

förutsättningar för att ge adoptionssökande det stöd de behöver i känsliga situationer, särskilt i krisperioder under och inför förmedlingstidpunlcten. De frivilliga intresseorganisationerna, främst Landsforeningen Adoption

og

Samfund, erbjuder sedan flera år tillbaka åtskilliga studiecirklar förberedande

av

och rådgivande karaktär för blivande adoptivföräldrar.

Dessa leds av personer som själva är erfarna adoptivföräldrar. Studiecirklarna omfattar främst

förberedande kurser inför adoptivföräldraskapet med temata såsom adoptionsmotiv, adoptionsproceduren och barnets första tid i familjen. Andra cirklar

tar

upp frågeställningar kring barnets uppväxttid, t.ex. det annorlunda barnet, diskriminering, identitet och barnets framtid i Danmark. För familjer redan

som har adopterat erbjuds även vissa kurser i ämnen särskilt intresse för av tonårsfamiljer.

Landsforeningen Adoption og Samfund har vidare en välutbyggd rådgivningsverksamhet med tillgång till såväl juridisk medicinsk expertis. Enskilda

som

medlemmar i föreningen, själva är erfarna adoptivföräldrar, arbetar också

som

ideellt såsom kontakt- och stödpersoner för blivande adoptanter.

7.3 Obligatorisk adoptionsrådgivning i

Nederländerna

I Nederländerna regleras förhållanden rör internationella adoptioner i lag som sedan juli 1989. I denna anges att makar för första gången anmäler de som att önskar adoptera ett utländskt barn, skall delta i särskilt

ett obligatoriskt rådgivningsprogram för blivande adoptivföräldrar. Ett sådant har, på

program uppdrag av det nederländska Justitieministeriet, utarbetats Centrum för av

förberedelse inför internationell adoption Voorlichting Interlandelijke Adoptie,

Rådgivning och uppföljning 153

VIA. Verksamheten inom detta centrum är inriktad såväl på information om internationell adoption, som på rådgivning för blivande adoptivföräldrar. Syftet med programmet är att förbereda makarna genom att så tidigt som möjligt i adoptionsprocessen informera dem om vad det innebär att vara föräldrar till ett barn från ett annat land. Makama skall efter att de deltagit i programmet, på så goda grunder som möjligt, kunna bestämma sig för om de vill fullfölja adoptionen eller Programmet är inte kostnadsfritt. Avgiften betalas fullt ut av deltagarna själva. Av de ca 700 makar som årligen deltar, återkallar ca 30 % sin ansökan. För att få adoptera måste makarna ha deltagit fullt ut i prograrmnet. Programmet består huvudsakligen av två delar; dels ett introduktionsmaterial för självstudium, dels fem gruppmöten då de blivande adoptivföräldrama tillsammans diskuterar olika aspekter internationell adoption.

7.3.1 Introduktionen

Introduktionsmaterialet som sänds ut ca fyra månader före ett inledande informationsmöte, är mycket omfattande och innehåller information om adoptionsprocessen i sin helhet, inkl. nederländsk lagstiftning inom området. Samtliga nio 1993 adoptionsorganisationer beskrivs med avseende på mål, arbetssätt och kostnader för sin verksamhet. Även möjligheten adoptera att enskilt redovisas, dock med betoning på de risker som anses vara förenade med ett sådant förfarande. Vidare diskuteras de tre parter den s.k. adoptions- triangeln som berörs av en adoption; de biologiska föräldrarna, den adopterade och adoptivföräldrama. Dessutom berörs olika stödmöjligheter och behov av särskilda hjälpinsatser som kan bli aktuella under barnets uppväxt. Introduktionsmaterialet ger makarna grundläggande kunskaper om adoptionsprocessen i sig och dessutom en uppfattning om hur det egna adoptionsärendet kommer att gestalta sig.

7.3.2 Fem gruppmöten

Avsikten med de följande fem gruppmötena, i vilka högst åtta par deltar samtidigt, är att göra makarna medvetna om känslor, önskemål och förväntningar inför det kommande barnet. Även föräldraskapet diskuteras med tonvikt på egna möjligheter och begränsningar. Personlig närvaro krävs under samtliga möten. Det första mötet behandlar främst de blivande adoptitföräldrarnas egen situation. VIA har erfarit ett starkt behov bland makar som drabbats av ofrivillig barnlöshet att tala med andra, som befinner sig i samma situation. Över 80 % dem hittills deltagit i rådgivningsprogrammet har inte av som kunnat få egna biologiska barn eller har haft barn som avlidit i tidig ålder. I

154 Rådgivning och uppföljning

programmet understryks att alternativet adoption skall väljas för barnets egen skull, inte för att fylla tomrummet efter ett annat barn. Motiven för att adoptera, såväl för paret gemensamt som för den enskilde maken, är därför en

central fråga under det första gruppmötet.

Under det andra mötet står adoptivbarnet och dess bakgrund i fokus. Levnadsförhållanden i olika ursprungsländer skildras med betoning den betydelse som dessa förhållanden har för barnet under dess uppväxt. Vikten av

att bevara så mycket information som möjligt om barnets ursprung betonas.

Även de biologiska föräldrarna och deras livssituation berörs.

Adoptivbarnets bakgrund behandlas även under det tredje gruppmötet, men

nu från ett annat perspektiv. De psykologiska effekterna av en tidig separation

från föräldrar och andra närstående och av att inte ha erfarit en positiv be-

stående relation med vuxna är exempel på frågor som nu diskuteras för att ge

en mer fullständig bild av vad barnet kan ha upplevt under sitt tidiga liv. Syftet

är att öka förståelsen för hur sådana erfarenheter kan påverka relationerna

mellan barnet och medlemmarna i dess nya familj. Till detta möte inbjuds även föräldrar som redan har adopterat ett eller flera utländska barn. Att på detta sätt

stimulera till kontakt och utbyte av erfarenheter mellan dem som avser att adoptera och dem som har adopterat är en central del av programmet. Det fjärde gruppmötet ägnas en diskussion om hur det adopterade barnet

kan reagera på sina tidiga upplevelser, sin nya hemmiljö, sina adoptivföräldrar

m.fl. Erfarenheten visar att de som deltar i râdgivningsprogrammet nu inser vidden av den betydelse som barnets ursprung i olika bemärkelser har dess vidare utveckling.

Det femte och avslutande gruppmötet behandlar det adopterade barnets egna känslor; vad det innebär att bli adopterad och att ha s.k. dubbla lojaliteter gentemot såväl biologiska föräldrar som adoptivföräldrar. Olika stödmöjligheter

och behov av särskilda hjälpinsatser som kan bli aktuella under barnens uppväxttid redovisas.

VIA poängterar vikten av att de par som deltar i râdgivningsprogrammet sätter sig in i barnets situation och själva söker uppleva vad det kan innebära att tvingas lämna en välkänd miljö och resa till en främmande familj i en annat land. Med denna kunskap är förhoppningen att programmet skall ha förberett

adoptantema för deras nya föräldraskap på ett sådant sätt att de skall förstå barnet och reagera så adekvat som möjligt på dess särskilda behov. Den helt övervägande delen av adoptionsplaceringarna i Nederländerna fungerar enligt holländsk uppfattning tillfredsställande. I återstående placeringar behövs professionell hjälp under längre eller kortare perioder. För att delvis täcka detta behov ger regeringen ekonomiskt stöd till Werkverband Adoptie Nazorg

WAN, en stiftelse för uppföljning av och rådgivning obligatorisk i

- -

adoptionsfall. Även de nederländska adoptionsorganisationerna erbjuder efter-

Rådgivning och uppföljning 155

vård, dock endast fram till dess att barnet adopterats officiellt enligt nederländsk lag.

7.4 överväganden

7.4.1 Rådgivning

När socialnämnd enligt de regler gäller i dag överväger om medgivande en som skall lämnas enligt 25 § socialtjänstlagen skall bedömningen koncentreras på hemmets och de blivande föräldrarnas lämplighet. En prognos skall göras om makarna allmänt sett antas kunna ett barn god vård och fostran och i övrigt ge

uppväxtförhållanden. Något uttryckligt krav på att föräldrarna skall

gynnsamma ha genomgått föräldrautbildning för att få ett medgivande finns emellertid en inte. I begreppet lämplighet ligger dock ett krav att föräldrarna måste ha viss kunskap barn och deras behov och att de är informerade om vad det innebär om att adoptera ett barn.

Enligt artikel 5 b i Haagkonventionen skall en behörig myndighet i mottagarlandet inte bara sitt medgivande till adoption utan också kontrollera att de

ge

blivande adoptivföräldrarna har erhållit den rådgivning som kan vara nödvändig

inför adoptionen.

För att de svenska reglerna efter konventionens krav föreslår anpassa utredningen att ett tillägg görs i 25 § socialtjänstlagen innebär att det som

ankommer socialnämnden att i varje enskilt fall innan medgivande ges bilda sig uppfattning föräldrarna kan sägas ha de kunskaper som är nödvändiga

en om

inför den förestående adoptionen. Personer som inte tidigare har några barn får vid behov informeras de olika utbildningsalternativ står till buds.

om som

Föräldrar som tidigare har adopterat eller som redan genomgått en utbildning, t.ex. studiecirkel om adoption, torde däremot i de flesta fall redan uppfylla

en kravet förberedelse.

Utredningen emellertid inte att det finns skäl att införa en obligatorisk

anser föräldrautbildning i offentlig regi. Som konstaterats i avsnitt 7.1.2 erbjuder

samhället redan i dag blivande adoptivföräldrar flera olika möjligheter att skaffa sig kunskap och information adoptioner, dels i speciella former såsom

om

Stockholms- och Uddevallamodellema, dels inom den vanliga barnhälsovården och socialtjänsten. Som också framgår avsnitt 7.1.2 är den utbildning som

av

organisationerna av central betydelse.

ges genom

Då det finns ett pågående samarbete angående föräldrautbildning mellan AC,

FFIA, BFA och BV utredningen vidare att detta samarbete kunde utanser

vecklas det sätt att det organisationernas försorg bildades en

t.ex. genom

stiftelse får till uppgift att göra utbildning tillgänglig för blivande adoptiv-

som

föräldrar, även för dem som adopterar enskilt.

156 Rådgivning och uppföljning

7.4.2 Uppföljning

Som framgått under 5.2 har FN:s kommitté för barnets rättigheter påtalat att Sverige saknar ett särskilt system för uppföljning hur det går för adopterade

av

barn i svenska familjer. Enligt 12 § socialtjänstlagen skall emellertid social-

nämnden i varje kommun verka för att barn och ungdom växer under trygupp ga och goda förhållanden. Detta allmänt formulerade ansvar för kommunen innefattar givetvis även adopterade barn. Socialtjänsten är en viktig resurs då det gäller att stöd och hjälp åt ge

adoptivbarn och föräldrar efter barnets ankomst. Då det kan vara svårt för en mindre kommun att tillgodose behovet specialkunskaper vad gäller de

av problem som kan uppstå i adoptivfamilj under barnets uppväxt är det en lämpligt att kommunerna samarbetar i dessa frågor. Som också framgått under 7.1.2 finns vid sidan av socialtjänsten andra hjälpresurser för adoptivbarn och deras föräldrar. N IA och adoptionsorganisa-

tionerna har en central roll. NIA har denna roll i sin egenskap central- och

av expertmyndighet på området när det gäller att förmedla infonnation om

adoptioner och därmed åstadkomma större insikt och medvetenhet hos berörda yrkesgrupper om de särskilda frågor som kan uppkomma vid ett adoptivbarns

uppväxt.

Mot bakgrund av det anförda anser utredningen inte att det finns behov att

av

inrätta något ytterligare organ för att följa upp de adopterade barnens situation och bistå barn och föräldrar under barnets uppväxttid. Utredningen dock

anser

att ett förtydligande bör göras i socialtjänstlagen när det gäller socialnämndens särskilda ansvar för de adopterade. Utredningen återkommer till denna fråga i kapitel 9 Författningskommentar.

8 Kostnadseffekter

m.m.

Utredningen har i det föregående lämnat rad förslag till åtgärder, som bör

en till för verksamheten med internationella adoptioner. Vissa förslag vara gagn

har vuxit fram i kontinuerlig dialog med olika aktörer inom adoptionsområdet, andra har varit direkt följd av den inverkan som Haagkonventionen om

en

skydd barn och samarbete vid internationella adoptioner har svensk

av

lagstiftning inom omrâdet. Med hänsyn till de begränsningar i direktiven, har utredningen

som anges strävat efter att inte föreslå några förändringar som innebär kostnadsökningar. Enligt utredningens mening kan dock de krav på det svenska adoptionssystemet

följer Haagkonventionens tillämpning i Sverige innebära att behovet av

som av hos NIA i egenskap central myndighet ökar. Utredningens förslag resurser av när det gäller redovisning och kostnadskontroll kan också få sådan, om än

begränsad, följd. Beträffande förslagen i övrigt gör utredningen den be-

dömningen att dessa inte kommer att medföra några nya kostnader.

9 Författningskommentar

9.1 Allmänna överväganden

Regler adoptioner återfinns i många svenska författningar. De grund-

om

läggande materiella reglerna adoptioner finns i 4 kap. föräldrabalken. Då

om det gäller adoptioner med utländsk anknytning finns i lagen 1971:796 om

internationella rättsförhållanden rörande adoption bestämmelser bl.a. om svensk domsrätt och erkännandeförfarandet vid utländska adoptionsbeslut. Till denna lag hör förordningen 1976:834 prövning utländskt beslut om adoption.

om av

Definitionen internationell adoptionshjälp och regler härom återfinns i lagen

av

1979:552 internationell adoptionshjälp. NIA:s funktioner regleras i

om

förordningen 1988:1128 med instruktion för Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor. Vidare är flera centrala regler adoption utländska barn

om av

intagna i socialtjänstlagen 1980:620 och dess förordning 1981:750. Bidragsregler angående adoption utländska barn återfinns i lagen 1988:1463 om

av bidrag vid adoption utländska barn jämte tillhörande förordning 1988:1464. av

Slutligen finns i andra författningar särbestämmelser angående adoptioner, t.ex. i sekretesslagen 1980:100 och i medborgarskapslagen 1950:382.

Utredningen har efter genomgång ovannämnda regler kommit fram till att av

flera dessa bör ändras såväl till sitt innehåll som språkligt. Det är vidare

av

utredningens uppfattning att del reglerna adoptioner med internationell

en av om med fördel bör kunna föras i författning. Därför föreslås

anknytning samman en helt lag, lagen om internationella adoptionsfrågor.

en ny

Den lagen består huvudsakligen regler som för närvarande har sin

nya av

motsvarighet i lagen internationell adoptionshjälp och lagen om internatio-

om

nella rättsförhållanden rörande adoption. Dessa båda lagar kan därför upphävas. lagen innehåller också för tydlighetens skull hänvisningar till social-

Den nya tjänstlagen angående de frågor socialnämnden skall ta ställning till. Lagen om

internationella adoptionsfrågor har försetts med underrubriker så att den

kronologiska gången i ett ärende internationell adoption lättare skall kunna om

följas. Under dessa rubriker är bestämmelserna grupperade efter i stort sett disposition i lagen om internationell adoptionshjälp och lagen om

samma som internationella rättsförhållanden rörande adoption. Till den nya lagen hör en

160 F örfattningskommentar

förordning. l övrigt föreslår utredningen ändringar i socialtjänstlagen och därtill hörande förordning, i förordningen med instruktion för NIA, i lagen bidrag vid

om

adoption av utländska barn och därtill hörande förordning, i sekretesslagen

samt

i medborgarskapslagen. Vidare föreslås lag i vilken Haagkonventionen

en ny

upphöjs till lag i Sverige. Nedan följer en genomgång författningsförslagen. För genomgången

av att

skall följa den kronologiska ordningen i ett adoptionsärende börjar utredningen med att kommentera förslagen i socialtjänstlagen. Den paragraf i socialtjänstlagen som kommenteras inledningsvis har dock aktualitet först när ett adoptivbarn anlänt till Sverige.

9.2 Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen

1980:620

12§

I denna paragraf behandlas socialnämndens ansvar för barn och ungdomar inom kommunen. De allmänt formulerade kraven innefattar även adoptivbarn. Som

utredningen tidigare noterat har FN:s kommitté för barnets rättigheter rekommenderat att åtgärder vidtas för att närmare övervaka situationen för utländska barn i adoptivfamiljer. Utredningen emellertid inte det finns

anser att

anledning att inrätta ett särskilt organ för uppföljning de adopterades

av

situation då detta ansvar redan ligger hos kommunerna. Däremot föreslås

ett

tillägg till 12 § socialtjänstlagen som lyfter fram och förtydligar detta

ansvar.

25§

De två första styckena i paragrafen, är oförändrade, behandlar de fall då

som

en underårig tas emot för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem

som

inte tillhör någon av hans föräldrar eller någon har vårdnaden

annan som om

honom. Dessa stycken är alltså inte enbart tillämpliga vid adoption utländska

av

barn. Enligt första stycket får inte den underârige i hemmet

tas emot utan att socialnämnden har gett sitt medgivande. I andra stycket stadgas socialatt nämnden inte får lämna medgivande utan att förhållandena i hemmet och

förutsättningarna för vård i hemmet är utredda.

I paragrafens övriga tre stycken finns särskilda regler för den situationen att ett utländskt barn adopteras. Dessa stycken är i Det tredje stycket stort sett nya. inleds dock på samma sätt tidigare. Där stadgas är det fråga som att om att ta

emot ett utländskt barn i syfte att adoptera det skall medgivande inhämtas innan

Författningskommentar 161

barnet lämnar hemlandet. Tredje styckets andra punkt är däremot ny. I den stadgas att innan socialnämnden beslutar i en fråga om medgivande skall nämnden inhämta huruvida de blivande adoptivföräldrama har tillräckliga kunskaper inför den förestående adoptionen. Något liknande krav har inte tidigare ställts i lagtexten. I socialnämndens prövning av de blivande adoptivföräldramas lämplighet får emellertid redan nu anses ingå en kontroll av att föräldrarna har viss kunskap när det gäller barn och deras behov och av att föräldrarna blivit informerade om vad det innebär att adoptera. I artikel 5 b i Haagkonventionen stadgas uttryckligen behörig myndighet i mottagarlandet skall säkerställa att de blivande adopatt en tivföräldrama har fått den rådgivning som kan vara nödvändig inför adoptionen. För att anpassa de svenska reglerna till konventionen föreslår utredningen att den nu beskrivna regeln införs. Enligt gällande regler upphör medgivandet att gälla om inte barnet har tagits emot i hemmet inom ett år från det medgivandet gavs. Det har i praktiken visat sig att denna tidsgräns är något snävt tilltagen då det inte så sällan tar drygt ett år innan de blivande adoptivföräldrama får kontakt med ett barn och det kommer till Sverige. Sökandena måste då nytt ansöka om medgivande och socialnämnden måste åter pröva frågan om lämplighet trots att det ofta inte har inträffat någon omständighet som föranleder en annan bedömning än tidigare. För att sökandena skall slippa denna andra omgång föreslår utredningen att medgivandet i fortsättningen skall gälla i två år. En regel härom föreslås i tredje stycket tredje punkten. Under tiden medgivandet gäller kan det emellertid inträffa omständigheter som innebär en väsentlig förändring av de blivande adoptivföräldramas förhållanden. En sådan förändring kan göra det nödvändigt med en kompletterande utredning och ibland ett upphävande av medgivandet. Utredningen föreslår därför att beslutet om medgivande förenas med en skyldighet för de blivande adoptivföråldrarna att till socialnämnden anmäla om omständigheterna mer väsentligt ändras under den tid beslutet om medgivande gäller. Förändringar som här kan bli aktuella är t.ex arbetslöshet, olika sjukdomar eller förändringar i familjebilden. En regel med nu berört innehåll föreslås i tredje stycket fjärde punkten. Den femte och sista punkten i tredje stycket innehåller också den en ny regel. Här föreskrivs att medgivandet kan återkallas om förutsättningarna för sådant inte längre föreligger. Det framstår som naturligt att socialnämnden skall ha en möjlighet att ändra ett beslut om medgivande i en sådan situation. En sådan regel skulle också harrnoniera med artikel 21 i Haagkonventionen där det stadgas att, om det innan adoptionen ägt rum, blir uppenbart att en fortsatt placering av barnet hos de blivande adoptivföräldrama inte är förenlig med barnets bästa, nödvändiga åtgärder skall vidtas t.ex. att barnet tas från de blivande adoptivföräldrama. I fjärde stycket föreslår utredningen en ny regel som gäller frågan om

162 Författningskommentar

förmedlingen är godtagbar. Enligt den nuvarande lydelsen av 25 § är det socialnämnden som prövar frågan om förmedlingssättets tillförlitlighet efter eventuellt hörande av NIA. Som utredningen konstaterat i avsnitt 2.2 talar NIA:s stora sakkunskap området för att NIA skall vara det organ som har beslutanderätt i frågan om förmedlingssättets tillförlitlighet. Utredningen därför att

anser beslutet om medgivande skall delas upp i två led. Först prövar socialnämnden

frågan om de blivande adoptivföräldrarnas lämplighet och därefter prövar NIA, då så erfordras, frågan om förmedlingssättets tillförlitlighet. Det är emellertid inte bara förmedlingssättets tillförlitlighet som NIA bör pröva i framtiden utan även frågan om den tilltänkta enskilda adoptionen står i överensstämmelse med

rekvisiten i 6 § lagen om internationella adoptionsfrågor. Uttrycket förmed-

lingssättet bör bytas ut mot förmedlingen i lagtexten. Vidare har uttrycket

tillförlitlig bytts ut mot godtagbar i enlighet med den terminologi som används i 4 § lagen om internationella adoptionsfrågor. Utredningen föreslår därför att det i fjärde stycket föreskrivs att när det gäller adoptioner, inte som

skall förmedlas av en auktoriserad adoptionsorganisation, gäller socialnämndens beslut om medgivande endast under förutsättning att NIA bedömer förmedlingen

som godtagbar. En erinran om detta bör göras av socialnämnden i dess beslut.

Den föreslagna lydelsen av det femte och sista stycket i 25 § har tillkommit mot bakgrund av artikel 17 c i Haagkonventionen. I denna artikel föreskrivs att

ett beslut i ursprungslandet om att ett barn skall överlämnas för vård hos

blivande adoptivföräldrar får fattas endast om centralmyndigheterna i de båda

staterna har samtyckt till att adoptionsförfarandet kan fortskrida. Konventionen kräver alltså inte bara att ett organ beslutar om medgivande till adoption, utan ett organ skall också pröva om adoptionsförfarandet får fortsätta. För att

uppfylla konventionens krav måste därför i Sverige införas en ny beslutsomgång

som blir aktuell när ett visst barn anförtros de blivande adoptivföräldrarna av ursprungslandets myndigheter. Enligt Haagkonventionen kan denna prövning göras av andra myndigheter än centralmyndigheten eller av auktoriserade

organisationer. Eftersom prövningen av frågan om adoptionsförfarandet skall fortsätta är nära besläktad med frågan om huruvida medgivande till

adoptionen skall lämnas enligt 25 § första stycket, framstår det enligt ut-

redningens uppfattning som lämpligt att låta socialnämnden vara det organ som

prövar även om adoptionsförfarandet får fortsätta.

30§

Ett beslut om medgivande meddelas av socialnämnden i de blivande adoptivför-

äldrarnas hemkommun. Samma Socialnämnd bör självfallet

pröva om adoptionsförfarandet skall fortsätta.

Författningskommentar 163

31§

Ändringen är en följdändring till förslaget till en ny lag om internationella

adoptionsfrågor.

73§ Socialnämndens beslut återkallande medgivande och om tillstånd till att om av adoptionsförfarandet får fortsätta skall, liksom medgivandebeslutet, kunna överklagas till länsrätten.

75§

Ändringen är en följdändring till förslaget till en ny lag om internationella

adoptionsfrågor.

9.3 Förslaget till förordning om ändring i socialtj änstförordningen 1981 :750

37a§ På grund Haagkonventionens krav att beslut skall fattas om att adoptionsav förfarandet skall få fortsätta då ett visst barn finns tillgängligt för adoption, införs bestämmelse ett sådant beslut i 25 § socialtjänstlagen. I 37 a § en om socialtjänstförordningen sägs att de blivande adoptivföräldrarna i sin ansökan om sådant beslut skall lämna personuppgifter om barnet.

9.4 Förslaget till lag med anledning av Sveriges

tillträde till Haagkonventionen om skydd av

barn och samarbete vid internationella

adoptioner

1§

Utredningen föreslår att 1993 års Haagkonvention inkorporeras, dvs. upphöjs till lag i Sverige. Uppgift om vilka länder som ratificerat konventionen och i förhållande till vilka länder lagen således skall tillämpas får på sedvanligt sätt anges i ett tillkännagivande av regeringen.

164 Författningskommentar

2§

I denna bestämmelse anges att NIA är centrahnyndighet och att nämnden fullgör de uppgifter som ankommer en sådan myndighet om inte annat är stadgat. I paragrafen anges särskilt vissa uppgifter som ankommer på NIA.

9.5 till

Förslaget lag om internationella adoptionsfrågor

1§

I en inledande bestämmelse anges att lagen är tillämplig frågor om internationella adoptioner. Vad som avses med detta uttryck torde normalt inte vara något problem. Den vanligaste situationen är naturligtvis att två svenska makar bosatta i Sverige adopterar ett utländskt bam. Det ñms dock flera andra situationer som också de får sägas utgöra internationella adoptioner. Någon uttömmande uppräkning här låter sig emellertid inte göra. Lagen gäller inte om något annat följer av inkorporeringslagen. För de nordiska länderna finns särskilda regler.

2och3 §§

För att lagtexten inte skall bli missvisande på det sättet att den ger intryck av att reglera alla frågor rörande internationella adoptioner, som inte är undantagna enligt 1 bör i lagens början hänvisas i vart fall till de första leden i beslutsprocessen i ett ärende om adoption, nämligen till reglerna i socialtjänstlagen om de beslut socialnämnden skall fatta.

4§

Här införs den nya regel rörande enskilda adoptioner som omtalas i 25 § socialtjänstlagen och som utredningen kommenterat i anslutning till den paragrafen. Som därvid sagts skall NIA:s prövning inte enbart omfatta själva förmedlingssättets tillförlitlighet utan även om adoptionen kan tillåtas utifrån vad som sägs i 6 § andra meningen lagen om internationella adoptionsfrågor. För att ge utrymme för en sådan mer allmän bedömning tillåtligheten adoptionen av av sägs i paragrafen att NIA skall pröva om förmedlingen kan godtagbar. anses

Författningskommentar 165

5§

Denna paragraf 1 § andra stycket lagen internationell adoptionsmotsvarar om

hjälp. En förändring gjorts i texten är att begreppet adoptionshjälp har

som

bytts adoptionsförmedling. Anledningen härtill är att utredningen erfarit

ut mot begreppet adoptionshjälp skapat förvirring och bl.a. många gånger uppfattas att term för ekonomisk hjälp i samband med adoptioner. Utredningen anser som en därför detta begrepp bör bytas ut mot ett annat som tydligare anger vad som att avses. En förändring gjorts är att uttrycket förmedla kontakt har bytts ut annan som skapa kontakt. Anledningen härtill är att utredningen önskar vidga mot

betydelsen internationell adoptionsförmedling på så sätt att härunder även

av

faller de situationer då blivande adoptivföräldrar själva utan att anlita en

organisation skapar kontakt med ett barn de vill adoptera. En förtydligande -

mening i detta syfte avslutar också paragrafen. I nästa paragraf anges att internationell adoptionsförmedling enligt huvudregeln får lämnas endast av en

auktoriserad organisation. Undantag görs dock för enstaka fall av adoption som släktingbarn eller där särskilda skäl föreligger för att tillåta sådan avser annars förmedling.

6§

Denna paragraf motsvaras delvis tidigare 1 § första stycket lagen om av

internationell adoptionshjälp. Utredningen föreslår en omformulering av para-

grafen så att endast vissa enstaka fall adoption förmedlade av de blivande av

adoptivföräldrarna själva i fortsättningen blir tillåtna. Motiven till lagändringen

och de närmare övervägandena bakom denna återfinns i avsnitt 5.1.3 i anslutning till artikel 15. Någon anledning att tillåta enskilda adoptioner i vidare omfattning utanför det konventionen reglerade området finns knappast. av

7§

Denna paragraf motsvaras i sak 2 § lagen om internationell adoptionshjälp.

av

8§

Innehållet i denna paragraf motsvaras innehållet i 3 § lagen om internationell av adoptionshjälp. Den enda ändring föreslås, förutom redaktionella besom arbetningar, är begreppet adoptionshjälp byts ut mot förmedla adoption. Se att närmare härom vid 5

166 Författningskommentar

9§

Första stycket har överförts från 4 § första stycket lagen internationell om

adoptionshjälp. Som konstaterats i kapitel 4 bör NIA ges en uttrycklig möjlighet

att föreskriva att organisationerna måste följa vissa principer rörande in-

betalning av avgifter samt redovisning. Föreskrifter härom får NIA ta in i

auktorisationsvillkoren. Andra stycket har också det flyttats över från 4 § nämnda lag. Tvá ändringar

har dock gjorts. Den första består i att ordet skäliga har lagts till framför avgifter. Denna markering beror att det i artikel 32 i Haagkonventionen föreskrivs att ingen får göra otillbörlig ekonomisk vinst i samband med

en

internationell adoptionsförrnedling. Den andra förändringen i det överflyttade stycket består i att termen adoptionshjälp bytts ut mot adoptionsförmedling. Se

närmare härom vid 5

10§

Innehållet i paragrafen har i sak överförts från 5 § lagen internationell om

adoptionshjälp. Den enda ändring som gjorts är att även här har begreppet adoptionshjälp bytts ut mot adoptionsfönnedling. Se närmare härom vid 5

11§

Denna paragraf motsvaras i sak av 6 § lagen om internationell adoptionshjälp.

12§

Denna paragraf motsvaras i sak av 7 § lagen internationell adoptionshjälp.

om

13§

En förändring som gjorts beträffande denna paragraf, överförts från 8 §

som

lagen om internationell adoptionshjälp, är att begreppet adoptionshjälp bytts

ut mot fönnedla adoption. Se närmare härom vid 5

En annan förändring som föreslås är att andra och tredje styckena i 8 § lagen om internationell adoptionsförrnedling angående omprövning

av sammanslutningens beslut utgår. I andra stycket i 8 § stadgas samhällsatt om en representant har en annan mening än sarrnnanslutningen i fråga adoptionsom

hjälp skall frågan överlämnas till tillsynsmyndigheten för avgörande. I tredje

F Örfattningskommentar 167

stycket paragraf stadgas sammanslutningen har vägrat adoptions-

samma att om i visst fall får tillsynsmyndigheten på begäran den som söker hjälp ett av uppdra sammanslutningen att ändå lämna hjälpen. Som

adoptionshjälp utredningen utvecklat i kapitel 3 bör besluten om adoptionshjälp i

ovan framtiden överprövas domstol. Utredningen har föreslagit att denna domstol av Är de sökande missnöjda med sammanslutningens beslut skall vara länsrätten. får de alltså överklaga detta till länsrätten. Vanliga principer för överklagande domstolsprövning gäller då, varför någon motsvarighet till 8 § andra och och tredje styckena i den nuvarande lagen inte krävs.

14 -18 §§

Dessa paragrafer 1 4 §§ och 6 § lagen om internationella rättsförmotsvarar -

hållanden rörande adoption. Vissa språkliga moderniseringar har gjorts.

I de fall adoption beslutats i ett land, anslutit sig till Haagkonen som ventionen, gäller adoptionen i Sverige enligt konventionens regler i enlighet

med inkorporeringslagen.

19§

I 10 § lagen internationell adoptionshjälp finns regel motsvarande första

om en

stycket första punkten i den nu aktuella paragrafen.

Regeln i första stycket andra punkten är överflyttad från 2 § förordningen om

prövning utländskt beslut om adoption. av andra stycket införs regel rätt att överklaga NIA:s beslut enligt 4 I en om Tredje stycket är följd att reglerna överprövning av besluten om en av om

adoptionsförmedling ändras. Se närmare härom vid 13 § denna lag. Som

utredningen anfört i kapitel 3 bör inte länsrättens beslut kunna överklagas. Utredningen erinrar innehållet i lagen 1986: l 142 om överklagande av beslut om enskilda med offentliga förvaltningsuppgifter. av organ

20§

Paragrafen 9 § lagen internationell adoptionshjälp. Liksom be-

motsvaras av om

träffande andra paragrafer i den lagen har begreppet adoptionshjälp bytts

nya förmedla adoption. Se närmare anledningen härtill under 5 ut mot om

Övergångsbestämmelser

När den lagen träder i kraft bör lagen om internationell adoptionshjälp och

nya

168 F örfattningskommentar

lagen om internationella rättsförhållanden rörande adoption upphöra att gälla.

Overgângsbestämmelsema till den sistnämnda lagen bör dock alltjämt gälla.

9.6 Förslaget till förordning om internationella

adoptionsfrågor

1§

Förordningen inleds med en bestämmelse säger att förordningen innehåller som tillämpningsföreskrifter.

2§

Denna paragraf motsvaras delvis 37 § andra stycket socialtjänstförordningen. av Tidigare prövade socialnämnden förmedlingssättets tillförlitlighet, varför uppgifterna om förmedlingssättet skulle finnas i ansökan till socialnämnden. I fortsättningen skall en sådan ansökan i stället lämnas till NIA. Den aktuella uppgiften kan dock i fortsättningen finnas med även i ansökan om medgivande till socialnämnden, varför någon ändring föreslås 37 § av socialtjänstförordningen.

3§

Detta stadgande motsvaras 3 § förordningen prövning utländskt beslut av om av om adoption.

9.7 Förslaget till förordning om ändring i förordningen 1988:1128 med instruktion för

Statens nämnd för internationella

adoptionsfrågor

1§

I denna bestämmelse har följdändringar gjorts i anledning av den nya lagen om internationella adoptionsfrågor och lagen om inkorporering av Haagkonventionen.

Författningskommentar 169

13§

Hänvisningen till anställningsförordningen upphör eftersom en ny anställningsförordning 1994:373 har ersatt den gamla. Någon bestämmelse motsvarande 13 § i instruktionen behövs inte längre grund av innehållet i 3 § i den nya förordningen.

9.8 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen

1980:100

7 kap. 29 §

I paragrafen har det tidigare raka skaderekvisitet bytts ut mot ett omvänt skaderekvisit. Uppgifterna får alltså inte länmas ut om det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider

men. Ändringen har tillkommit för att överensstämma med artikel 31 i

Haagkonventionen, se närmare kommentaren till artikel 31 i kapitel

9 kap. 15 §

I paragrafen har beträffande ärenden enligt 4 kap. föräldrabalken det raka skaderekvisitet bytts ut mot ett omvänt skaderekvisit för att överensstämmelse

skall uppnås med bestämmelserna i Haagkonventionen. Vidare har beträffande

adoptionsärenden tagits bort kravet på att part skall begära sekretess för att

sådan skall gälla. Som tidigare anförts i kommentarerna till artikel 30 i konventionen torde det vara vanligt att adoptionsärenden avgörs utan att det

hålls någon muntlig förhandling i ärendet. Enligt nuvarande regler gäller att part måste göra framställning sekretess innan domstolen skiljer ärendet från

om

sig. Denna regel rimmar illa med konventionens krav, varför utredningen

föreslår att kravet att part måste begära sekretess tas bort.

9.9 till ändring i 1950:382 Förslaget lag om lagen om svenskt medborgarskap

la§och13a§

Ändringarna är följdändringar på grund av den nya lagen om internationella

adoptionsfrågor och tillträdet till Haagkonventionen.

170 Författningskommentar

9.10 Förslaget till lag om ändring i lagen 1988:1463 om bidrag vid adoption av

utländska barn

2§

I denna paragraf görs ett tillägg som innebär att bidrag även skall utgå vid adoptioner där Haagkonventionen är tillämplig och adoptionsbeslutet fattas i ursprungslandet. Eftersom ett sådant adoptionsbeslut i framtiden automatiskt blir

gällande i Sverige utan att ytterligare beslut behöver fattas av domstolen eller

NIA bör denna regel införas för att bidrag skall kunna utgå i nu berörda fall.

4§ Lagrummet har behandlats i avsnitt 4.5.6.

5§

Denna paragraf upphör som en följd av att ett enhetligt bidrag införs.

9.11 Förslaget till förordning om ändring i förordningen 1988:1464 om bidrag vid

utländska barn

adoption av

1§

På grund att lagen bidrag vid adoption av utländska barn ändras så

av om

sätt att ett enhetligt bidrag utgår oavsett från vilket land barnet kommer, behövs inte längre de paragrafer i denna förordning som reglerar hur genomsnittskostnaden för olika ursprungsländer skall räknas fram. Den enda regel som behöver

kvar är den nuvarande 7 § som förslås bli ny 1 vara

Bilaga 1 171

Kommittédirektiv

Dir. 1992:69

Översyn av verksamheten med internationella adoptioner

Dir. 1992:69

Beslut vid regeringssammanträde 1992-05-27 Chefen för Socialdepartementet, statsrådet B. Westerberg, anför.

Mitt förslag Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att göra en översyn av verksamheten med internationella adoptioner.

Inledning Det år tretton år sedan det nuvarande systemet för att förmedla internationell adoptionshjälp infördes och drygt sju år sedan Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor NIA álades att pröva förmedlingssåttets tillförlitlighet vid s.k. privata adoptioner, dvs. sådana adoptioner där föräldrarna själva finner ett barn för adoption och genomför adoptionen utan hjälp av någon adoptionsorganisation. Det nuvarande systemet för internationella adoptioner inrymmer dels adoptioner förmedlade av de auktoriserade adoptionsorganisationema, för närvarande fem olika, dels privat genomförda adoptioner. Organisationerna utför ett mycket värdefullt och kompetent arbete. Adoptivbamen är en värdefull tillgång ñr Sverige och adoptionsverksamheten har samhällets fulla stöd. Antalet adoptioner har emellertid minskat framför allt genom att adoptionsorganisationema möter problem i utlandet. Detta har givit upphov till problem inom organisationerna. Enligt 25 § socialtjänstlagen 1980:620 är det socialnämndema, som utövar kontroll över sättet att förmedla de privata adoptionema och som skall vägra medgivande om törmedlingssättet kan befaras inte vara till-

172 Bilaga 1

ñrlitligt. Till sin hjälp vid denna bedömning skall nämnderna nonnalt ha ett yttrande i frågan från NIA. Nämndema skall i sitt beslut ange förmedlingssättet. Det förekommer att privata adoptioner genomförs med ett medgivande som avser en auktoriserad organisation vilket inte är tillåtet enligt reglerna. Det händer också att socialnämnder ger medgivande för ett ñrmedlingssätt mot NIA:s utförligt motiverade avstyrkande eller helt underlåter att inhämta ett sådant yttrande. Utfommingen av medgivandebeslutet är ofta bristfällig i förhållande till lagens krav. NIA har tillsynsansvaret över de auktoriserade adoptionsorganisationema medan länsstyrelserna och Socialstyrelsen har tillsynen över socialtjänsten. De senare utövar således tillsynen över socialnänmdemas handläggning av internationella adoptionsfrågor inte bara när det gäller sökandenas lämplighet utan också då det gäller om förmedlingen skall tillåtas. NIA:s roll är däremot endast rådgivande. Förrnynderskapsutredningen har i sitt betänkande SOU 1989: 100 Adoptionsfrågor bl.a. föreslagit att utländska adoptionsbeslut i regel skall godtas i Sverige. Vidare föreslår man att barns rättsliga ställning stärks i situationer när de vistas i Sverige, i avvaktan på adoption, men där adoptionen ännu inte är genomförd. Förslagen från Förrnynderskapsutredningen bereds för närvarande inom Justitiedepartementet. Inom Konferensen för internationell privaträtt i Haag pågår för närvarande ett arbete med att utarbeta en konvention med regler för hanteringen av internationella adoptioner. Detta arbete kan få betydelse för verksamheten i Sverige med internationella adoptioner.

Utredningsarbetets inriktning Jag finner, mot bakgrund av den inledande beskrivningen, att en översyn nu bör göras av verksamheten med internationella adoptioner, av lagen 1979:552 om internationell adoptionshjålp och socialtjänstlagens bestämmelser angående adoptionsverksamhet. Som jag tidigare framhållit är adoptionsverksamheten en positiv företeelse. Utredaren har möjlighet att lämna de förslag som kan vara till gagn för verksamheten och som kan ge adoptionsorganisationema möjlighet att öka antalet adoptioner. Utredningen bör pröva NIA:s roll i adoptionsverksamheten, såväl i Sverige som i förhållande till de länder där barn adopteras. Inriktningen bör vidare vara att, med bibehållande av den enskildes möjligheter att adoptera utan medverkan av en auktoriserad organisation, stärka NlA:s

Bilaga 1 173

kontroll när det gäller att upprätthålla en verksamhet med korrekta internationella adoptioner hög etisk nivå till barnens bästa. Utredaren bör vidare överväga olika möjligheter att begränsa kostnaderna för internationella adoptioner utan att adoptionsorganisationemas arbetsmöjligheter begränsas. Frågan om hur de små adoptionsorganisatienernas kan stödjas bör därvid belysas. Vidare bör utredaren undersöka hur, vid sidan av adoptionsorganisationema, olika hjälporganisationer och andra ideella sammanslutningar kan medverka i samband med internationella adoptioner. Utredaren bör ta del av den rådgivningsverksamhet i samband med internationella adoptioner som finns t.ex. i Nederländerna i olika former i Sverige. Utredaren bör vidare i sitt arbete beakta samt - - FN:s barnkonvention liksom resultatet av arbetet vid Konferensen för internationell privaträtt i Haag. I den mån en konvention behov ger av ändringar i svensk lagstiftning bör utredaren lämna erforderliga törslag. De frågor som behandlats i Förmynderskapsutredningens betänkande Adoptionsfrågor finns det dock inte skäl för utredaren att behandla. Utredaren bör under arbetets gång samråda med NIA, Socialstyrelsen, Svenska kommunförbundet och de auktoriserade adoptionsorganisationerna. Formerna för detta samråd får utredaren själv utforma. För utredaren gäller direktiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning Dir. 1984:5 och om beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten Dir. 1988:43. Utredaren skall redovisa resultatet av sitt arbete senast den 1 oktober 1993.

Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för Socialdepartementet att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittéförordningen - 1976:119 med uppgift att göra en översyn av verksamheten med internationella adoptioner, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta femte huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

174 Bilaga 1

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. Socialdepartementet

Bilaga J 175

Kommittédirektiv

Dir. 1994:50

Tilläggsdirektiv till utredningen S 1992:08 översyn

om av

verksamheten med internationella adoptioner

Dir. 1994:50

Beslut vid regeringssammanträde 1994-05-19

Sammanfattning av uppdraget Utredningen om översyn av verksamheten med internationella adoptioner skall även behandla erkännanden av utländska adoptionsbeslut m.m.

Bakgrund Regeringen bemyndigade den 27 maj 1992 dir. 1992:69 chefen för Socialdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att se över vissa frågor som rör verksamheten med internationella adoptioner. I uppgiften ingår bl.a. att lämna förslag till ändringar i svensk lagstiftning i den mån så erfordras till följd av Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationell adoption. l direktiven anges dock att det inte finns skäl för utredaren att behandla de frågor som Förmynderskapsutredningen behandlat i sitt betänkande Adoptionsfrågor SOU 1989: 100.

Uppdraget Haagkonventionen innehåller bestämmelser om erkännande av utländska adoptionsbeslut, något som Förmynderskapsutredningen också behandlat. Denna utredning kunde dock, eftersom konventionsarbetet ännu pågick, inte lämna förslag till ändrad svensk lagstiftning i frågan. Det är önskvärt

176 Bilaga 1

att samtliga lagförslag i anledning av Haagkonventionen utreds och behandlas i ett sammanhang. Utredningen om översyn av verksamheten med internationella adoptioner skall därför pröva i vad mån Haagkonventionen och samarbete vid internationell adoption bör föranleda om skydd av barn ändringar i svensk lagstiftning även beträffande erkännanden av utländska adoptionsbeslut och därmed sammanhängande frågor. Utredaren skall redovisa resultatet av sitt samlade arbete senast den l oktober 1994.

Socialdepartementet

Bilaga 2 177

D

n n

Statens nämnd för internationella adoplionsfrágor Dum Beiookmng 1991-05-29 dnr 1:17891 Endatum Evbmecknwug

Regeringen Socialdepartementet 103 33 STOCKHOLM

H1] i. .n 1.5.

Statens nämnd för internationella adoptionsfrágor vill med denna skrivelse och till skrivelsen fogad promemoria visa på de senaste årens utveckling betr de internationella adoptionerna och de problem som denna utveckling inneburit.

Nämnden anser med hänvisning till vad som anförs i pro- memorian och det följande i denna skrivelse att en översyn av verksamheten behöver göras snarast.

Det är tolv år sedan det nuvarande systemet för att förmedla internationell adoptionshjälp infördes och drygt sex år sedan NIA ålades att pröva förmedlingssättets tillförlitlighet vid s k privata adoptioner. Verksamheten med internationella adoptioner har förändrats under dessa år.

Av promemorian framgår att NIAS roll behöver stärkas, att tillsynsansvaret är splittrat och att det svenska systemet för internationella adoptioner är svårt att förstå redan för svenskar och än mer utomlands. Det framgår vidare att stödet till adoptionsorganisationerna kan behöva stärkas, attvillkoren för deras verksamhet behöver ses över och att möjligheterna att begränsa kostnadsutvecklingen bör undersökas.

Nämnden vill också peka på att ett arbete på området pågår inom konferensen för internationell privaträtt i Haag. Avsikten är att utarbeta en konvention med regler för hanteringen av internationella adoptioner. Detta arbete är ytterligare ett skäl till en översyn.

Nämnden hemställer att regeringen låter göra en översyn av verksamheten med internationella adoptioner. Nämnden anser översynen vara ett nödvändigt led i arbetet på att upprätthålla en verksamhet med korrekta internationella adoptioner på etisk hög nivå till barnens bästa och till rimliga kostnader.

Postadress Besöksadress Telefon Box1347 Pipers väg.2 Bergshamra 17126 SOLNA SOLNA 08:850380

178 Bilaga 2

Beslut

Beslut i detta ärende har fattats vid nämndens sammanträde 1991-05-29 ordföranden Åke Gustavsson och av ledamöterna Christer Eirefelt, Lena Jarnbring, Kersti Johansson, Inga Lantz och Anita Sundin

Föredragande har varit kanslichef Ulla Fredriksson. Ö Ö z r r

xZ/f

4 ,,

cec-Mmm

,

° Lou;

Åke . Ulla Fredriksson Gu avsson

Bilaga 2 179

Statens nämnd för internationella 1991-03-18 Dnr 1:17891 adoptionsfrágor, NIA Ulla Fredrikssonkå

P ll

Probleminventering samt förslag för att underlätta internationella adoptioner

INLEDNING

Den 1 juli 1979 trädde lagen om internationell adoptionshjälp LIA i kraft. Syftet att kanalisera den var förmedlingsverksamhet, som då bedrevs, till organisationer som stod under insyn och kontroll av det allmänna. NIA skulle ha en övergripande funktion med uppgifter främst som rör information, tillsyn och kontroll samt kontaktskapande verksamhet.

Den 1 juli 1985 trädde en ändring i socialtjänstlagen i kraft som syftade till att göra den förmedling föregår som en adoption och som sker utan medverkan av auktoriserad organisation säkrare.

Den 1 januari 1989 trädde lagen om bidrag vid adoption av utländska barn i kraft. Syftet var att förhindra att ekonomiskt svaga grupper utestängs från möjligheten att adoptera och att underlätta att adoptivbarn får syskon.

Antalet adoptioner

180 Bilaga 2

Det minskade antalet adoptioner torde främst bero på att länder som t ex Korea och Indien vidtagit åtgärder för att bättre själva ta hand om sina barn och få bättre egen kontroll över adoptionerna till andra länder.

De instrument som antagits t ex av FN om riktlinjer för och kontroll av internationella adoptioner torde också ha hjälpt länder att utveckla adoptionstanken och t ex främja inhemska adoptioner.

Agralet adoptionsorganisationer i Sverige har minskat från att vid något tillfälle i början av 1980-talet ha varit åtta stycken till idag fyra stycken.

1 NIAs roll vid adoptioner utan medverkan av svensk

Vårt nuvarande system för internationella adoptioner inrymmer dels adoptioner förmedlade av de auktoriserade adoptionsorganisationerna, dels privata adoptioner.

Kontrollen beträffande förmedlingssättet vid de privata adoptionerna utövas enligt 25 § socialtjänstlagen av socialnämnderna, vilka skall vägra medgivande om förmedlingssättet kan befaras inte vara tillförlitligt. Till sin hjälp vid denna bedömning skall socialnämnderna normalt ha ett yttrande i frågan från NIA. Socialnämnderna skall vidare i ett beslut om medgivande ange för vilket förmedlingssätt det gäller, varigenom medgivandets giltighet begränsas.

Detta system är komplicerat och fungerar inte alltid tillfredsställande.

Det förekommer exempelvis inte så sällan att privata adoptioner genomförs med medgivande för auktoriserad organisation. Det händer också att socialnämnder ger medgivande för ett förmedlingssätt mot NIAS utförligt motiverade avstyrkande och att socialnämnder ibland efter påtryckningar från de sökande underlåter att inhämta NIAs yttrande i fall då detta enligt lagen hade bort ske. Sådana inslag har blivit särskilt märkbara de två senaste åren, då adoptionsorganisationernas möjligheter att förmedla adoptionshjälp minskat avsevärt.

Även utformningen av medgivandebeslutet är viktig, eftersom detta ju gäller endast för det förmedlingssätt som angetts. Härvidlag har det i de olika socialnämnderna utvecklats en tämligen vildvuxen flora av formuleringar som i mycket varierande grad uppfyller lagens krav.

Erfarenheterna under de drygt fem år som gått sedan kravet på prövning av förmedlingssättet infördes har visat att frågan om förmedlingssättets tillförlitlighet till sin natur är sådan att prövning och beslut inte bör ligga på det lokala kommunala planet utan i stället anförtros NIA i egenskap av central statlig myndighet med övergripande ansvar för de internationella adoptionsfrågorna. En större

Bilaga 2 181

likformighet med avseende på utformningen av besluten skulle då också uppnås. NIAS för närvarande rätt begränsade möjligheter till uppföljningen av och överblick över de privata adoptionerna skulle väsentligt ökas.

I varje utredning rörande förmedlingssättet är åtminstone tre parter inblandade sökandena, socialnämnden och NIA vilket ibland gör handläggningen något tungrodd. Den här föreslagna förändringen skulle innebära en förenkling därvidlag och kanske även medföra att utrymmet för felaktigheter och missförstånd på olika stadier skulle minska.

NIA har tillsynsansvaret över de auktoriserade adoptionsorganisationerna medan länsstyrelserna och socialstyrelsen har tillsynen över socialnämnderna. De utövar således tillsynen över socialnämndernas handläggning av internationella adoptionsfrågor inte bara när det gäller sökandenas lämplighet utan också när det gäller om förmedlingen skall tillåtas och där NIAs roll endast är rådgivande. Systemet ter sig för många svårbegripligt såväl i Sverige som framförallt utomlands.

Det är viktigt att möjligheten att adoptera utan medverkan av adoptionsorganisation bevaras. NIAs roll i medgivande: prövningen vid de privata adoptionerna bör därför förstärkasi

Organisationerna utför ett mycket värdefullt och kompetent arbete.De möter emellertid växande svårigheter.De färre adoptionerna innebär längrey§ntetider och därför ofta missnöje hos organisationernas medlemmar. Många av medlemmarna försöker sig därför på att adoptera privåt.En annan orsak till att så många blivande adoptivföräldrar väljer att adoptera privat är att en adoption förmedlad genom en organisation blir så ekggomi§kt kostggmgOrganisationernas kostnader ökar kontinuerligt; Vissa organisationer försöker begränsa ökningarna genom att minska antalet anställda, vilket i sin tur innebär bl a sämre möjligheter att bedriva utvecklingsarbete. Obalansen i resurser organisationerna emellan torde också inverka menligt på utvecklingsmöjligheterna.

De som söker sig till organisationerna för att få adoptionshjälp tycks i ökande grad känna maktlöshet inför bl a de långa väntetiderna. De ställer sig också ofta frågande inför de kostnader adoptionshjälpen medför och det berättigade i dessa.

Det är frivilligt att vända sig till adoptionsorganisation. Syftet med reformen 1979 var emellertid att ideella organisationer skulle ha en framträdande roll i förmedlingsarbetet. De fick därför överta vissa uppgifter från

182 Bilaga 2

socialstyrelsen och NIA. För detta erhåller de statsbidrag men måste i huvudsak finansiera sin verksamhet med avgifter.

Omfattningen av det nuvarande ekonomiska bidraget från staten bör prövas. Likaså bör det prövas om bidraget kan omformas så att det ger organisationerna ett mera ändamålsenligt stöd och även bättre möjligheter till utvecklingsarbetet.

tet ingår i NIAs uppgifter att följa utvecklingen av kostnaderna för adoption av utländska barn. NIA följer denna utveckling detaljerat. Nuvarande regelsystem ger emellertid inga reella förutsättningar för ingripande om uppföljningen skulle tyda på att sökande påförs kostnader vars anknytning till adoptionshjälp är svag.

Bättre möjligheter att begränsa kostnaderna för den enskilda bör införas. Syftet med adoptionskostnadsbidraget kan annars komma att urholkas.

3. Andra ideella organisationer; kunskaper och engagemang hos grupper av adoptivföräldrar utanför de auktori-

NIA kontaktas i ökande omfattning av sammanslutningar som arbetar med hjälparbete och hjälpsändningar till andra länder, bl a till Polen och Rumänien.

Dessa sammanslutningar berättar om sina kontakter med olika institutioner där det finns övergivna barn. De vill gärna ställa sina erfarenheter och resurser till förfogande för att förmedla adoptionshjälp. Förutsättningar att få auktorisation enligt nuvarande regler föreligger inte och sammanslutningarna har knappast varken skäl eller möjligheter att förändra sin verksamhet i sådan riktning.

Det bör undersökas hur de nämnda organisationerna skall kunna bidra till förmedling av adoptionshjälp. En möjlighet är att de på lämpligt sätt kan bidra till redan auktoriserad organisations arbete. En annan möjlighet kan vara att se över reglerna för auktorisation för att få förmedla adoptionshjälp.

NIA kontaktas också av grupper av adoptivföräldrar utanför de auktoriserade organisationerna. Föräldrarna har kanske adopterat från samma barnhem eller organisation. De knyts samman av ett intresse för barnens ursprung och välfärd och för förhållandena i barnens ursprungsland. De upprätthåller ofta en nära och varm kontakt med dem som en gång förmedlade adoptionshjälp till dem. De framhåller emellertid ofta att de av olika skäl inte vill integreras i arbetet inom de befintliga organisationerna. Det är viktigt att erfarenheternahg§grgppgrgy_adoptivföräldrar utanför d§auktoriserade organisationerna kan tas till vara.

Bilaga 3a 183

Final Act of the Seventeenth Session

The undersigned, Delegates of the Govemments of Argentina, Australia,

Austria, Belgium, Canada, Chile, China, Cyprus, the Czech Republic,

Denmark, Egypt, Finland, France, Germany, Greece, Hungary, Ireland, Israel,

Italy, Japan, Luxembourg, Mexico, the Netherlands, Norway, Poland,

Portugal, Romania, Slovenia, Spain, Sweden, Switzerland, Turkey, the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland, the United States of America, Uruguay and Venezuela, Member States, as well as the Delegates of the Govemments of Albania, Belarus, Benin, Bolivia, Brazil, Bulgaria, Burkina Faso, Colombia, Costa Rica, El Salvador, Ecuador, Haiti, the Holy See, Honduras, India, Indonesia, Kenya, the Republic of Korea, Lebanon,

Madagascar, Mauritius, Nepal, Panama, Peru, the Philippines, the Russian Federation, Senegal, Sri Lanka, Thailand and Viet Nam participating as

Invitees, convened at The Hague on 10 May 1993, at the invitation of the Government of the Netherlands, in the Seventeenth Session of the Hague Conference on Private International Law.

Following the deliberations laid down in the records of the meetings, have decided to submit to their Govemments -

A The following draft Convention

-

Convention on protection of children and cooperation in respect of intercountry adoption

The States signatory to the present Convention,

Recognizing that the child, for the full and hannonious development of his or

her personality, should grow up in a family environment, in an atmosphere of happiness, love and understanding, Recalling that each State should take, as a matter of priority, appropriate measures to enable the child to remain in the care of his or her family of

origin,

Recognizing that intercountry adoption may offer the advantage of a permanent family to a child for whom a suitable family cannot be found in his or her State of origin,

Convinced of the necessity to take measures to ensure that intercountry

adoptions are made in the best interests of the child and with respect for his or

184 Bilaga 3a

her fundamental rights, and to prevent the abduction, the sale of, or traffic in

children,

Desiring to establish common provisions to this effect, taking into account the principles set forth in international instruments, in particular the United Nations

Convention on the Rights of the Child, of 20 November 1989, and the United

Nations Declaration on Social and Legal Principles relating to the Protection and Welfare of Children, with Special Reference to Foster Placement and

Adoption Nationally and Internationally General Assembly Resolution 4185,

of 3 December 1986,

Have agreed upon the following provisions

-

Chapter I Scope of the Convention

-

Article 1

The objects of the present Convention

are -

a to establish safeguards to ensure that intercountry adoptions take place in

the best interests of the child and with respect for his or her fundamental rights as recognized in international law; b to establish a system of co-operation amongst Contracting States to ensure

that those safeguards are respected and thereby prevent the abduction, the sale

of, or traffic in children;

c to secure the recognition in Contracting States of adoptions made in

accordance with the Convention.

Article 2 1 The Convention shall apply where a child habitually resident in one

Contracting State the State of origin has been, being, or to be moved

to another Contracting State the receiving State either after his or her

adoption in the State of origin by spouses or a person habitually resident in the receiving State, or for the purposes of such an adoption in the receiving State or in the State of origin.

2 The Convention covers only adoptions which create a permanent parentchild relationship.

Article 3

The Convention ceases to apply the agreements mentioned in Article 17, sub-

paragraph c, have not been given before the child attains the age of eighteen years.

Bilaga 3a 185

Chapter -Requirements for intercountry adoptions

Article 4 An adoption within the scope of the Convention shall take place only the competent authorities of the State of origin a have established that the child adoptable; b have determined, after possibilities for placement of the child within the

State of origin have been given due consideration, that an intercountry adoption

the childs best interests; c have ensured that 1 the persons, institutions and authorities whose consent for necessary

adoption, have been counselled as may be necessary and duly informed of the effects of their consent, particular whether not adoption will result in

or an

the termination of the legal relationship between the child and his her family

or of origin,

2 such persons, institutions and authorities have given their consent freely, in the required legal form, and expressed evidenced in writing,

or 3 the consents have not been induced by payment compensation of or any kind and have not been withdrawn, and

4 the consent of the mother, where required, has been given only after the

birth ot the child; and

d have ensured, having regard to the and degree of maturity of the

age child, that

1 he or she has been counselled and duly informed of the effects of the adoption and of his or her consent to the adoption, where such consent required,

2 consideration has been given to the childs wishes and opinions,

3 the childs consent to the adoption, where such required, has

consent

been given freely, in the required legal form, and expressed evidenced in

or

writing, and

4 such consent has not been induced by payment compensation of or any kind.

Article 5

An adoption within the of the Convention shall take place only the

scope

competent authorities of the receiving State

-

a have determined that the prospective adoptive eligible and

parents are

suited to adopt; b have ensured that the prospective adoptive have been counselled

parents as may be necessary; and

186 Bilaga 3a

have detennined that the child will be authorized to enter and reside c or permanently that State.

Chapter III Central Authorities and accredited bodies

-

Article 6 1 A Contracting State shall designate Central Authority to discharge the a duties which imposed by the Convention upon such authorities. are 2 Federal States, States with than system of law or States having more one territorial units shall be free to appoint more than one Central autonomous Authority and to specify the territorial or personal extent of their functions. Where State has appointed than Central Authority, shall designate a more one the Central Authority to which communication may be addressed for any transmission to the appropriate Central Authority within that State.

Article 7 l Central Authorities shall co-operate with each other and promote cooperation amongst the competent authorities in their States to protect children and to achieve the other objects of the Convention. 2 They shall take directly all appropriate measures to provide information to the laws of their States concerning adoption and a as other general information, such as statistics and standard forms; b keep another infonned about the operation of the Convention and, as one far possible, eliminate any obstacles to its application. as

Article 8 Central Authorities shall take, directly through public authorities, all or appropriate to prevent improper financial or other gain connection measures with adoption and to deter all practices contrary to the objects of the an Convention.

Article 9 Central Authorities shall take, directly through public authorities or other or bodies duly accredited in their State, all appropriate measures, in particular

to collect, and exchange information about the situation of the child a preserve and the prospective adoptive parents, so far as necessary to complete the adoption; b facilitate, follow and expedite proceedings with a view to obtaining the adoption;

Bilaga 3a 187

c promote the development of adoption counselling and post-adoption services in their States; d provide each other with general evaluation reports about experience with intercountry adoption; e reply, in so far as pennitted by the law of their State, to justified requests from other Central Authorities or public authorities for information about a particular adoption situation.

Article 10 Accreditation shall only be granted to and maintained by bodies demonstrating their Competence to carry out properly the tasks with which they be may entrusted.

Article 11 An accredited body shall a pursue only non-profit objectives according to such conditions and within such limits as may be established by the competent authorities of the State of accreditation; b be directed and staffed by persons qualiñed by their ethical standards and by training or experience to work in the field of intercountry adoption; and c be subject to supervision by competent authorities of that State as to its composition, operation and financial situation.

Article 12 A body accredited in one Contracting State may act in another Contracting State only the competent authorities of both States have authorized to do so.

Article 13 The designation of the Central Authorities and, where appropriate, the extent of their functions, as well as the names and addresses of the accredited bodies shall be communicated by each Contracting State to the Permanent Bureau of the Hague Conference on Private International Law.

Chapter IV Procedural requirements in intercountry adoption

-

Article 14 Persons habitually resident in a Contracting State, who wish to adopt a child habitually resident in another Contracting State, shall apply to the Central Authority in the State of their habitual residence.

188 Bilaga 3a

Article 15 1 the Central Authority of the receiving State satisñed that the applicants eligible and suited to adopt, shall prepare a report including are

information about their identity, eligibility and suitability to adopt, background, family and medical history, social environment, reasons för adoption, ability to undertake intercountry adoption, as well as the Characteristics of the children

an

for whom they would be qualiñed to care.

2 shall transmit the report to the Central Authority of the State of origin.

Article 16 1 the Central Authority of the State of origin satisñed that the child adoptable, shall report including information about his or her identity, a prepare a

adoptability, background, social environment, family history, medical history

including that of the childs family, and any special needs of the child;

b give due consideration to the childs upbringing and to his or her ethnic, religious and cultural background;

that consents have been obtained in accordance with Article and c ensure

d determine, the basis in particular of the reports relating to the child

on

and the prospective adoptive parents, whether the envisaged placement the

best interests of the child.

2 shall transmit to the Central Authority of the receiving State its report the child, proof that the necessary consents have been obtained and the

on reasons for its determination on the placement, taking care not to reveal the

identity of the mother and the father in the State of origin, these identities

may not be disclosed.

Article 1 7 Any decision in the State of origin that a child should be entrusted to

prospective adoptive parents may only be made

-

a the Central Authority of that State has ensured that the prospective adoptive parents agree; b the Central Authority of the receiving State has approved such decision, where such approval required by the law of that State or by the Central

Authority of the State of origin;

the Central Authorities of both States have agreed that the adoption may

c

proceed; and d has been determined, in accordance with Article that the prospective adoptive parents are eligible and suited to adopt and that the child or will be authorized to enter and reside perrnanently in the receiving State.

Bilaga 3a 189

Article 18 The Central Authorities of both States shall take all necessary steps to obtain permission for the child to leave the State of origin and to enter and reside pennanently in the receiving State.

Article 19 l The transfer of the child to the receiving State may only be carried out the requirements of Article 17 have been satisñed. 2 The Central Authorities of both States shall ensure that this transfer takes

place in secure and appropriate circumstances and, possible, in the company

of the adoptive or prospective adoptive parents. 3 the transfer of the child does not take place, the reports referred to in Articles 15 and 16 are to be sent back to the authorities who forwarded them.

Article 20

The Central Authorities shall keep each other informed about the adoption

process and the measures taken to complete as well as about the progress of the placement a probationary period required.

Article 21

1 Where the adoption to take place after the transfer of the child to the receiving State and appears to the Central Authority of the State that the continued placement of the child with the prospective adoptive parents not in the childs best interests, such Central Authority shall take

the measures necessary to protect the child, in particular a to cause the child to be withdrawn from the prospective adoptive parents and to arrange temporary care; b in Consultation with the Central Authority of the State of origin, to

arrange without delay a new placement of the child with a view to adoption or, this not appropriate, to arrange alternative long-tenn care; an adoption

shall not take place until the Central Authority of the State of origin has been

duly informed concerning the new prospective adoptive parents;

c as a last resort, to arrange the return of the child, his or her interests so require. 2 Having regard in particular to the age and degree of maturity of the child, he or she shall be consulted and, where appropriate, his her consent or obtained in relation to measures to be taken under this Article.

Article 22

l The functions of a Central Authority under this Chapter be

may performed by public authorities or by bodies accredited under Chapter III, to the extent pennitted by the law of its State.

190 Bilaga 3a

2 Any Contracting State may declare to the depositary of the Convention that the functions of the Central Authority under Articles 15 to 21 may be performed in that State, to the extent permitted by the law and subject to the supervision of the competent authorities of that State, also by bodies or persons who a meet the requirements of integrity, professional Competence, experience and accountability of that State; and b are qualified by their ethical standards and by training or experience to

work in the field of intercountry adoption.

3 A Contracting State which makes the declaration provided for in paragraph 2 shall keep the Permanent Bureau of the Hague Conference on Private International Law infonned of the names and addresses of these bodies and persons.

4 Any Contracting State may declare to the depositary of the Convention that adoptions of children habitually resident in its territory may only take place the functions of the Central Authorities are perfonned in accordance with

paragraph 5 Notwithstanding any declaration made under paragraph the reports

provided for in Articles 15 and 16 shall, in every case, be prepared under the

responsibility of the Central Authority or other authorities or bodies in

accordance with paragraph

Chapter V Recognition and effects of the adoption

-

Article 23 l An adoption certified by the competent authority of the State of the

adoption as having been made accordance with the Convention shall be recognized by operation of law the other Contracting States. The Certificate shall specify when and by whom the agreements under Article 17, subparagraph c, were given.

2 Each Contracting State shall, at the time of signature, ratiñcation, acceptance, approval or accession, notify the depositary of the Convention of the identity and the functions of the authority or the authorities which, in that State, are competent to make the Certification. shall also notify the depositary

of any modiñcation in the designation of these authorities.

Article 24 The recognition of an adoption may be refused in a Contracting State only the adoption manifestly contrary to its public policy, taking into account the best interests of the child.

Bilaga 3a 191

Article 25

Any Contracting State may declare to the depositary of the Convention that

will not be bound under this Convention to recognize adoptions made in accordance with an agreement concluded by application of Article 39, paragraph

Article 26 1 The recognition of an adoption includes recognition of a the legal parent-child relationship between the child and his or her adoptive parents;

b parental responsibility of the adoptive parents for the child;

c the tennination of a pre-existing legal relationship between the child and his or her mother and father, the adoption has this effect in the Contracting State where was made. 2 In the case of an adoption having the effect of tenninating a pre-existing legal parent-child relationship, the child shall enjoy in the receiving State, and

in any other Contracting State where the adoption recognized, rights

equivalent to those resulting from adoptions having this effect in each such State. 3 The preceding paragraphs shall not prejudice the application of any provision more favourable for the child, in force in the Contracting State which recognizes the adoption.

Article 27 l Where an adoption granted in the State of origin does not have the effect

of terrninating a pre-existing legal parent-child relationship, may, in the receiving State which recognizes the adoption under the Convention, be converted into an adoption having such an effect

-

a the law of the receiving State so perrnits; and b the consents referred to in Article sub-paragraphs c and have

been or are given for the purpose of such an adoption.

2 Article 23 applies to the decision converting the adoption.

Chapter VI General provisions

-

Article 28 The Convention does not affect any law of a State of origin which requires that the adoption of a child habitually resident within that State take place in that

State or which prohibits the childs placement in, or transfer to, the receiving

State prior to adoption.

192 Bilaga 3a

Article 29 There shall be no contact between the prospective adoptive parents and the childs parents other person who has care of the child until the or any requirements of Article sub-paragraphs a to c, and Article sub-paragraph have been met, unless the adoption takes place within a family or unless the a, contact in compliance with the conditions established by the competent authority of the State of origin.

Article 30 l The competent authorities of a Contracting State shall ensure that informaton held by them concerning the child s origin, in particular information concerning the identity of his or her parents, as well as the medical history, preserved. 2 They shall ensure that the child or his or her representative has access to such information, under appropriate guidance, so far as permitted by the law of that State.

Article 31 Without prejudice to Article 30, personal data gathered or transmitted under the Convention, especially data referred to in Articles 15 and 16, shall be used only for the purposes for which they were gathered or transmitted.

Article 32 1 No shall derive improper financial other gain from an activity one or related to an intercountry adoption. 2 Only costs and expenses, including reasonable professional fees of persons involved in the adoption, may be charged or paid. 3 The directors, administrators and employees of bodies involved in an adoption shall not receive remuneration which unreasonably high relation to services rendered.

Article 33 A competent authority which finds that any provision of the Convention has not been respected or that there a serious risk that may not be respected, shall immediately inform the Central Authority of its State. This Central Authority shall be responsible for ensuring that appropriate measures are taken.

Article 34 the competent authority of the State of destination of a document so requests, a translation certified as being in conformity with the orginal must be furnished. Unless otherwise provided, the costs of such translation are to be bome by the prospective adoptive parents.

Bilaga 3a 193

Article 35

The competent authorities of the Contracting States shall act expeditiously the

process of adoption.

Article 36 In relation to a State which has two systems of law with regard or more to adoption applicable in different territorial units a any reference to habitual residence in that State shall be construed as

referring to habitual residence in a territorial unit of that State; b any reference to the law of that State shall be construed referring

as to the law in force in the relevant territorial unit; c any reference to the competent authorities to the public autorities of or

that State shall be construed as referring to those authorized to act in the

relevant territorial unit; d any reference to the accredited bodies of that State shall be construed as

referring to bodies accredited in the relevant territorial unit.

Article 37 In relation to a State which with regard to adoption has two or more systems

of law applicable to different categories of reference the law of

persons, any to

that State shall be construed as referring to the legal system specified by the

law of that State.

Article 38 A State within which different territorial units have their rules of law own

respect of adoption shall not be bound to apply the Convention where State

a with a unified system of law would not be bound to do so.

Article 39 1 The Convention does not affect international instrument which any to

Contracting States are Parties and which contains provisions matters

on governed by the Convention, unless contrary declaration made by the States a Parties to such instrument.

2 Any Contracting State enter into agreements with other

may one or more

Contracting States, with a view to irnproving the application of the Convention in their mutual relations. These agreements derogate only from the

may provisions of Article 14 to 16 and 18 to 21. The States which have concluded

such an agreement shall transmit to the depositary of the Convention.

a copy

Article 40

No reservation to the Convention shall be permitted.

194 Bilaga 3a

Article 41

The Convention shall apply in every case where an application pursuant to

Article 14 has been received after the Convention has entered into force in the

receiving State and the State of origin.

Article 42 The Secretary General of the Hague Conference Private International Law on intervals Special Commission in order to review the shall at regular convene a

practical operation of the Convention.

Chapter VII Final clauses

-

Article 43 1 The Convention shall be for signature by the States which were open Members of the Hague Conference Private International Law at the time of on

its Seventeenth Session and by the other States which participated in that

Session.

2 shall be ratified, accepted approved and the instruments of

or

ratiñcation, acceptance approval shall be deposited with the Ministry of

or

Foreign Affairs of the Kingdom of the Netherlands, depositary of the

Convention.

Article 44 1 Any other State accede to the Convention after has entered into may

force in accordance with Article 46, paragraph

2 The instrument of accession shall be deposited with the depositary. 3 Such accession shall have effect only regards the relations between the as

acceding State and those Contracting States which have not raised an objection its accession in the six months after the receipt of the notiñcation referred

to

to in sub-paragraph b of Article 48. Such an objection may also be raised by

States at the time when they ratify, accept approve the Convention after an or

accession. Any such objection shall be notiñed to the depositary.

Atricle 45 1 State has territorial units in which different systems of a two or more

law applicable in relation to matters dealt with in the Convention, may

are

the time of signature, ratification, acceptance, approval or accession declare

at that this Convention shall extend to all its territorial units or only to one or

of them and modify this declaration by submitting another declara-

more may tion at any time.

Bilaga 3a 195

2 Any such declaration shall be notified to the depositary and shall state

expressly the territorial units to which the Convention applies. 3 a State makes no declaration under this Article, the Convention to extend to all territorial units of that State.

Article 46 The Convention shall enter into force on the first day of the month

following the expiration of three months after the deposit of the third instrument

of ratification, acceptance or approval referred to in Article 43. 2 Thereafter the Convention shall enter into force -

a for each State ratifying, accepting or approving subsequently,

or

acceding to on the first day of the month following the expiration of three

months after the deposit of its instrument of ratification, acceptance, approval or accession; b for a territorial unit to which the Convention has been extended in

conformity with Article 45, on the first day of the month following the

expiration of three months after the notification referred to in that Article.

Article 47 1 A State Party to the Convention may denounce by notification in a

writing addressed to the depositary.

2 The denunciation takes effect on the first day of the month following the

expiration of twelve months after the notification received by the depositary. Where a longer period for the denunciation to take effect specified in the

notification, the denunciation takes effect the expiration of such longer

upon

period after the notification received by the depositary.

Article 48

The depositary shall notify the States Members of the Hague Conference

on Private International Law, the other States which participated the Seventeenth Session and the States which have acceded in accordance with Article 44, of the

following

-

a the signatures, ratifications, acceptances and approvals referred to in

Article 43; b the accessions and objections raised to accessions referred Article to 44; c the date on which the Convention enters into force in accordance with Article 46; d the declarations and designations referred to in Articles 22, 23, 25 and 45; e the agreements referred to in Article 39;

f the denunciations referred to in Article 47.

196 Bilaga 3a

In witness whereof the undersigned, being duly authorized thereto, have signed

this Convention.

at on French languages, both texts being equally authentic, in single copy which a

shall be deposited in the archives of the Government of the Kingdom of the Netherlands, and of which certified copy shall be sent, through diplomatic

a channels, each of the States Members of the Hague Conference on Private to International Law at the date of its Seventeenth Session and to each of the other

States which participated in that Session.

Bilaga 3b 197

Konvention om skydd av barn och samarbete vid

internationella adoptioner utkast till svensk översättning

De stater, som undertecknat denna konvention, som erkänner att barnet, för att kunna uppnå en fullständig och harmonisk utveckling av sin personlighet, bör växa upp i en familjemiljö, i en omgivning av lycka, kärlek och förståelse,

som erinrar om att varje stat, som ett prioriterat mål, bör vidta lämpliga åtgärder för att göra det möjligt för barnet att stanna kvar i sin ursprungsfamiljs

vård, som erkänner att ett barn som inte kan erhålla en lämplig familj i sin ursprungsstat genom internationell adoption kan erbjudas fördelen av en varaktig familj, som är övertygade om nödvändigheten av att vidta åtgärder för att säkerställa att internationella adoptioner genomförs med beaktande av barnets bästa och med hänsyn till dess grundläggande rättigheter, och för att förhindra bortförande, försäljning av eller handel med barn,

som önskar utarbeta gemensamma bestämmelser i detta syfte, varvid hänsyn skall tas till de principer som finns upptagna i internationella instrument, i

synnerhet i Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter av den 20 november 1989 och Förenta Nationernas förklaring om sociala och rättsliga

principer rörande skydd av och omsorg om barn, särskilt med hänsyn till nationell och internationell placering i fosterhem och adoption Generalförsamlingens resolution nr 4185, av den 3 december 1986,

har kommit överens om följande bestämmelser -

Kapitel

I Konventionens

- tillämpningsområde

Artikel 1 Ändamålet med denna konvention är att

a upprätta garantier för att säkerställa att internationella adoptioner sker med

beaktande av barnets bästa och med respekt för dess grundläggande rättigheter

såsom dessa erkänns i internationell rätt,

b upprätta ett system för samarbete bland de fördragsslutande staterna för att

säkerställa att dessa garantier beaktas och därigenom förhindra bortförande,

försäljning av eller handel med barn,

c säkerställa att de adoptioner som genomförs i enlighet med konventionen

erkänns av de fördragsslutande staterna.

Artikel 2

Denna konvention skall tillämpas då ett barn med hemvist i en fördragsslu-

tande stat ursprungsstaten har övertlyttats, överflyttas, eller kommer att

198 Bilaga 3b

överflyttas till fördragsslutande stat den mottagande staten antingen

en annan efter adoption i ursprungsstaten makar eller av en person med hemvist i den av

mottagande staten, eller för sådan adoption i den mottagande staten eller i

en ursprungsstaten.

Konventionen omfattar endast adoptioner som leder till ett varaktigt

föräldra-barnförhållande.

Artikel 3

Denna konvention upphör att gälla de samtycken som anges i artikel 17c

om inte har givits innan barnet uppnår arton års ålder.

Kapitel Villkor för internationella adoptioner

-

Artikel 4

En adoption skall, inom konventionens tillämpningsområde, endast genomföras om de behöriga myndigheterna i ursprungsstaten har

-

a fastställt att barnet kan adopteras,

b beslutat att en internationell adoption är till barnets bästa, efter det att möjligheten att placera barnet inom ursprungsstaten vederbörligen har beaktats,

c säkerställt att

1 de institutioner och myndigheter som skall ge sitt samtycke till personer,

adoption, har fått den rådgivning som behövs och vederbörligen underrättats om verkningarna av sina samtycken, framför allt om huruvida en adoption kommer att leda till att det rättsliga förhållandet mellan barnet och dess ursprungsfamilj upphör eller inte,

2 sådana institutioner och myndigheter frivilligt har givit sitt

personer, samtycke, i föreskriven rättslig form och uttryckt eller bestyrkt i skrift, 3 samtyckena inte har åstadkommits genom betalning eller genom ersättning av något slag och inte har återkallats och, 4 moderns samtycke, där sådant krävs, har givits först efter barnets födelse och,

d med hänsyn till barnets ålder och mognad, säkerställt att l barnet har erhållit rådgivning och vederbörligen informerats om verk-

ningarna av adoptionen och av sitt samtycke till adoptionen i de fall då sådant samtycke krävs,

2 hänsyn har tagits till barnets önskemål och mening,

3 barnets samtycke till adoptionen, där sådant samtycke krävs, har givits frivilligt i föreskriven rättslig form och har uttryckts eller bestyrkts i skrift, 4 sådant samtycke inte har åstadkommits genom betalning eller ersättning av något slag.

Bilaga 3b 199

Artikel 5

En adoption skall, inom konventionens tillämpningsområde, endast ske om den

mottagande statens behöriga myndigheter har

a fastställt att de blivande adoptivföräldrarna är behöriga och lämpade att

adoptera,

b säkerställt att de blivande adoptivföräldrarna har erhållit den rådgivning

som kan vara nödvändig, och

c fastställt att barnet har eller kommer att erhålla tillstånd att resa in i och

stadigvarande bosätta sig i den staten.

Kapitel

III

- Centralmyndigheter och godkända organ

Artikel 6

En fördragsslutande stat skall utse en centralmyndighet som skall ha till uppgift att fullgöra de skyldigheter som åläggs sådana myndigheter enligt denna

konvention. Federala stater, stater med mer än ett rättssystem eller stater som har autonoma territoriella enheter har möjlighet att utse fler än en centralmyndighet och att ange den territoriella eller den personliga omfattningen av deras befogenheter. Om en stat har utsett fler än en centralmyndighet skall den ange den centralmyndighet till vilken meddelanden kan sändas för vidarebefordran till behörig centralmyndighet inom den staten.

Artikel 7

Centralmyndighetema skall samarbeta med varandra och främja samarbetet

mellan de behöriga myndigheterna i sina stater för att skydda barn och för att uppnå de övriga målen i konventionen. De skall själva vidta alla lämpliga åtgärder i syfte att -

a tillhandahålla infonnation om de lagar i sina stater som behandlar adoption

samt annan allmän information, såsom statistik och standardformulär,

b hålla varandra underrättade om hur konventionen fungerar och, så långt

möjligt, undanröja varje hinder mot dess tillämpning.

Artikel 8 Centralmyndigheter skall, direkt eller genom offentliga myndigheter, vidta alla

lämpliga åtgärder för att förhindra otillbörlig ekonomisk eller annan vinst i samband med en adoption och för att förhindra tillvägagångssätt som strider

mot målen i denna konvention.

Artikel 9 Centralmyndighetema skall, direkt eller genom offentliga myndigheter eller andra godkända organ, vidta alla lämpliga åtgärder, för att framför allt -

200 Bilaga 3b

a samla in, bevara och utbyta information om barnets och de blivande

adoptivföräldramas situation, i den omfattning som krävs för att fullfölja adoptionen, b underlätta, följa och verka för en snabb behandling av ärendet i syfte att genomföra adoptionen,

c främja rådgivning i adoptionsfrågor och möjligheter till hjälp och stöd efter

adoption i sina stater, d förse varandra med allmänna utvärderingsrapporter om erfarenheterna av internationell adoption,

e så långt deras staters lagstiftning medger, besvara framställningar från

andra centralmyndigheter eller offentliga myndigheter om att erhålla information i en viss adoptionsfråga.

Artikel 10 Ett godkännande får endast beviljas och innehas av organ som kan uppvisa att de besitter erforderlig kompetens inom de områden som kan komma att anförtros dem.

Artikel 11 Ett godkänt organ skall -

a endast bedriva icke vinstgivande verksamhet i enlighet med de villkor och

inom ramen för sådana begränsningar som fastställs av de behöriga myndigheterna i den stat som utfärdat godkännandet, b ledas och bemannas av personer som genom sina etiska normer och utbildning eller erfarenhet är kvalificerade att arbeta inom området intemationell adoption och

c vara föremål för tillsyn av statens behöriga myndigheter vad gäller dess

uppbyggnad och sammansättning, verksamhet och finansiella situation.

Artikel 12 Ett organ som godkänts i en fördragsslutande stat kan endast verka i en amian fördragsslutande stat om de båda staternas behöriga myndigheter har gett sitt tillstånd.

Artikel 13 Varje fördragsslutande stat skall lämna uppgift till Haagkonferensens om internationell privaträtt permanenta byrå om utsedda centrahnyndigheter och, där så är lämpligt, omfattningen deras befogenheter samt och adress av namn de godkända organen.

Bilaga 3b 201

Kapitel

IV

- Procedurregler vid internationell adoption

Artikel 14 Personer med hemvist i fördragsslutande stat, önskar adoptera ett barn en som med hemvist i en annan fördragsslutande stat, skall ansöka hos centralmyndigheten i den stat där de har sin hemvist.

Artikel 15 Om centralmyndigheten i den mottagande staten är övertygad att de om sökande är behöriga och lämpade att adoptera, skall den sammanställa en rapport som innefattar upplysningar om deras identitet, behörighet och lämplighet att adoptera, bakgrund, familjeförhållanden och sjukdomshistoria, sociala miljö, motiv till adoption, förmåga att ikläda sig ansvaret för en internationell adoption, samt uppgifter om de barn de skulle lämpliga som vara att ta hand om. Den skall överlämna rapporten till centralmyndigheten i ursprungsstaten.

Artikel 16 Om centralmyndigheten i ursprungsstaten är övertygad om att barnet kan adopteras skall den -

a sammanställa en rapport innefattande upplysningar om barnets identitet,

dess tillgänglighet för adoption, bakgrund, sociala miljö, familjehistoria, sjukdomshistoria inbegripet dess familjs, samt barnets särskilda behov,

b ta vederbörlig hänsyn till barnets uppväxt samt till dess etniska, religiösa

och kulturella bakgrund,

c säkerställa att samtycken har erhållits i enlighet med artikel 4 och,

d fastställa, framför allt på grundval rapporterna rörande barnet och de

av blivande adoptivföräldrarna, huruvida den tänkta placeringen är till barnets bästa. Den skall till centralmyndigheten i den mottagande staten överlämna sin rapport om barnet, bevis på att nödvändiga samtycken har erhållits och anledningen till sitt beslut om placering, och därvid med att inte vara noga avslöja moderns och faderns identitet, deras identitet inte får röjas i om ursprungsstaten.

Artikel 17 Ett beslut i ursprungsstaten om att ett barn skall överlämnas för vård hos blivande adoptivföräldrar får endast fattas om -

a centralmyndigheten i den staten har säkerställt att de blivande adoptivför-

äldrarna samtycker,

202 Bilaga 3b

b centralmyndigheten i den mottagande staten har godkänt sådant beslut, då

den statens lag eller centralmyndigheten i ursprungsstaten kräver sådant godkännande, Centralmyndigheterna i de båda har samtyckt till att adoptionsför-

c staterna

farandet kan fortskrida, och,

d det, i enlighet med artikel har fastställts att de blivande adoptivföräldrar-

är behöriga och lämpade att adoptera, och att barnet har eller kommer att na erhålla tillstånd in i och stadigvarande bosätta sig i den mottagande att resa staten.

Artikel 18 Centralmyndigheterna i de båda staterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för barnet skall erhålla tillstånd att lämna ursprungsstaten och att in i och att resa stadigvarande bosätta sig i den mottagande staten.

Artikel 19 Barnets överflyttning till den mottagande staten får genomföras endast om kraven i artikel l7 har uppfyllts. Centralmyndigheterna i de båda staterna skall säkerställa att överflyttningen sker ett säkert och lämpligt sätt och, möjligt, i sällskap med adoptivom eller de blivande adoptivföräldrarna. Om barnets överflyttning inte sker, skall de rapporter som avses i artiklarna 15 och 16 återlämnas till de myndigheter varifrån de kom.

Artikel 20

Centralmyndigheterna skall hålla varandra underrättade om adoptionsförfarandet

och de åtgärder har vidtagits för att avsluta det, samt om placeringens som utveckling i dc fall då prövotid krävs.

Artikel 21 I de fall då adoptionen skall efter barnets överflyttning till den äga rum mottagande staten och det blir uppenbart för centralmyndigheten i den staten att fortsatt placering barnet hos de blivande adoptivföräldrarna inte är till en av barnets bästa, skall centralmyndigheten vidta nödvändiga åtgärder för att skydda barnet, i synnerhet till barnet från de blivande adoptivföräldrarna och ombesörja

a se att tas

tillfällig vård,

b att i samråd med centralmyndigheten i ursprungsstaten utan dröjsmål

ombesörja placering barnet med sikte på adoption eller, om detta inte en ny av är lämpligt, att ombesörja alternativ långsiktig vård; en adoption skall inte en genomföras förrän centralmyndigheten i ursprungsstaten vederbörligen har informerats de nya blivande adoptivföräldrarna, om

Bilaga 3b 203

c att, som sista utväg, ombesörja att barnet återlämnas, om det krävs för

barnets bästa. 2. Med hänsyn till framför allt barnets ålder och mognad, skall det höras och, när så är lämpligt, skall barnets samtycke inhämtas i samband med

åtgärder som skall vidtas enligt denna artikel.

Artikel 22 En centralmyndighets uppgifter enligt detta kapitel får utföras av offentliga myndigheter eller av organ som är godkända enligt kapitel III, i den ut-

sträckning som lagstiftningen i den staten medger detta.

2. En fördragsslutande stat får, i en förklaring ställd till depositarien för denna konvention, förklara att centralmyndighetens uppgifter enligt artiklarna 15 till 21 får utföras i den staten, i den utsträckning som lagstiftningen medger och under den statens behöriga myndigheters tillsyn, även av organ eller personer som -

a uppfyller den statens krav på integritet, yrkeskompetens, erfarenhet och

ansvarighet, och

b är, genom sina etiska normer och genom utbildning eller erfarenhet, kvalificerade att arbeta inom området internationella adoptioner. En fördragsslutande stat som avger förklaringen i punkt 2 skall hålla

Haagkonferensens om internationell privaträtt permanenta byrå underrättad om namn och adresser dessa organ och personer.

4. En fördragsslutande stat kan, i en förklaring ställd till depositarien för denna konvention, förklara att adoptioner av barn med hemvist på dess territorium endast får genomföras om centralmyndigheternas uppgifter utförs

i enlighet med punkt 5. Oavsett om någon deklaration har avgivits enligt punkt skall de rapporter som avses i artiklarna 15 och 16, i samtliga fall, sammanställas i överensstäm-

melse med det ansvar som enligt punkt l ankommer centralmyndigheten

eller andra myndigheter eller organ.

V Erkärmande

Kapitel - och verkan av adoption

Artikel 23

När den behöriga myndigheten, i den stat där adoptionen har ägt har

rum,

intygat att adoptionen har genomförts i enlighet med denna konvention skall den erkännas i andra fördragsslutande stater i enlighet med deras lagstiftning. Intyget skall innehålla uppgifter om när och av vem samtycken givits enligt

artikel 17c.

2. Varje fördragsslutande stat skall, vid tiden för undertecknande, ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning underrätta depositarien för denna konvention om vilken myndighet eller vilka myndigheter har behörighet att

som

204 Bilaga 3b

utfärda intyg samt om sådan myndighets eller sådana myndigheters befogen-

heter. Den skall även underrätta depositarien varje förändring vad gäller om utseendet av dessa myndigheter.

Artikel 24

En fördragsslutande stat kan vägra att erkänna en adoption endast om adoptionen uppenbarligen strider mot den allmänna rättsordningen varvid

barnets bästa skall beaktas.

Artikel 25

En fördragsslutande stat kan i en förklaring ställd till depositarien för denna

konvention att den inte, enligt denna konvention, skall vara tvungen att ange

erkänna adoptioner genomförts i enlighet med en överenskommelse som

som

ingåtts genom tillämpning av artikel 39, punkt

Artikel 26

Erkännande av en adoption innefattar erkännande av det rättsliga föräldra-barnförhållandet mellan barnet och dess adoptivföräld-

a

rar,

b adoptivföräldramas föräldraansvar för barnet,

c att det tidigare rättsliga förhållandet mellan barnet och dess mor och far

upphör, adoptionen har denna verkan i den fördragsslutande stat där den

om ägde rum.

2. När adoption medför att ett tidigare rättsligt föräldra-barnförhållande

en upphör, skall barnet i den mottagande staten, och i varje annan fördragsslutande

stat där adoptionen erkänns, åtnjuta samma rättigheter som de som följer av

adoptioner med samma verkan i varje sådan stat. Ovanstående punkter skall inte inverka menligt på tillämpningen av någon bestämmelse som är mer gynnsam för barnet och som är i kraft i den

fördragsslutande erkänner adoptionen.

stat som

Artikel 27

När adoption är beviljad i ursprungsstaten inte medför att ett tidigare

en som

rättsligt föräldra-barnförhållande upphör, kan denna, i den mottagande stat som erkänner adoptionen enligt konventionen, omvandlas till en adoption med sådan

verkan -

lagstiftningen i den mottagande medger detta, och

a om staten

b de samtycken avses i artikel 4c och har givits eller ges för en

om som

sådan adoption. Artikel 23 skall tillämpas på det beslut som omvandlar adoptionen.

Bilaga 3b 205

Kapitel VI Allmänna bestämmelser

- Artikel 28 Denna konvention inverkar inte på någon ursprungsstats lag som föreskriver att adoptionen av ett barn med hemvist i den staten skall äga rum i den staten eller som förbjuder barnets placering eller överföring till, den mottagande staten före adoptionen.

Artikel 29 Någon kontakt mellan de blivande adoptivföräldrarna och barnets föräldrar eller någon annan person som har barnet i sin vård får inte förekomma förrän kraven i artikel 4a till c, och artikel 5a, har uppfyllts, om inte adoptionen sker inom en familj eller om inte kontakten är förenlig med de villkor som uppställts av behörig myndighet i ursprungsstaten.

Artikel 30 En fördragsslutande stats behöriga myndigheter skall säkerställa att deras information om barnets ursprung bevaras, i synnerhet vad avser information om föräldrarnas identitet och sjukdomshistoria. De skall säkerställa att barnet eller dess ombud har tillgång till sådan information, under lämplig vägledning, i den utsträckning som lagstiftningen medger detta.

Artikel 31 Utan att inverka menligt på tillämpningen av artikel 30, skall personuppgifter som samlats in eller överlämnats enligt denna konvention, i synnerhet uppgifter som avses i artiklarna 15 och 16, endast användas i de syften för vilka de samlats in eller överlämnats.

Artikel 32 Ingen får göra otillbörlig ekonomisk eller annan vinst i samband med internationell adoptionsverksamhet. 2. Endast kostnader och utgifter, inbegripet rimliga arvoden till personer som medverkar vid adoptionen, får debiteras eller betalas. Ledning, kansli och anställda i de organ som medverkar vid en adoption får inte ta emot ersättning som är orimligt hög i förhållande till utförda tjänster.

Artikel 33 En behörig myndighet som konstaterar att någon bestämmelse i denna konvention inte har beaktats eller att det föreligger en stor risk att den inte kommer att beaktas, skall omedelbart underrätta den egna statens centralmyndighet. Denna centralmyndighet är ansvarig för att lämpliga åtgärder vidtas.

206 Bilaga 3b

Artikel 34 Om den behöriga myndigheten i den stat som är mottagare av ett dokument kräver detta, skall en översättning som är bestyrkt att den överensstämmer med originalet företes. Om inget annat föreskrivs, skall de blivande adoptivföräldrarna betala kostnaderna för en sådan översättning.

Artikel 35 De fördragsslutande staternas behöriga myndigheter skall iaktta en snabb

handläggning av adoptionsfrågorna.

Artikel 36 I förhållande till en stat som i fråga om adoption har två eller flera rättssystem

tillämpliga inom olika territoriella enheter skall

-

a varje hänvisning till hemvist i den staten avse hemvistet inom en territoriell

enhet inom den staten,

b varje hänvisning till lagen i den staten avse gällande lag i den berörda

territoriella enheten,

c varje hänvisning till behöriga myndigheter eller till offentliga myndigheter

i den staten avse sådana som är bemyndigade att verka inom den berörda territoriella enheten,

d varje hänvisning till godkända organ i den staten avse organ som är

godkända i den berörda territoriella enheten.

Artikel 37 I förhållande till en stat som i fråga om adoption har tvâ eller flera rättssystem beträffande olika befolkningsgrupper skall varje hänvisning till lagen i den staten avse det rättssystem som anges i den statens lag.

Artikel 38

En stat inom vilken olika territoriella enheter har sina egna adoptionslagar, skall inte vara förpliktad att tillämpa denna konvention, om en stat med ett enhetligt

rättssystem inte skulle vara förpliktad till det.

Artikel 39 Denna konvention inverkar inte på något internationellt instrument som de fördragsslutande staterna är parter i och som innehåller bestämmelser om frågor som regleras av konventionen, såvida inte en motsatt förklaring har avgivits av de stater som är parter i sådant instrument. 2. En fördragsslutande stat får ingå övrenskommelser med en eller flera andra fördragsslutande stater, i syfte att förbättra tillämpningen av denna konvention vid sina ömsesidiga förbindelser. Dessa överenskommelser får endast begränsa

bestämmelserna i artiklarna 14 till 16 och 18 till 21. Stater som har ingått en

Bilaga 3b 207

sådan överenskommelse skall sända en kopia till depositarien för denna konvention.

Artikel 40 Inget förbehåll skall tillåtas till denna konvention.

Artikel 41 Denna konvention skall tillämpas varje fall då en ansökan enligt artikel 14 har mottagits efter det att konventionen har trätt i kraft i den mottagande staten och i ursprungsstaten.

Artikel 42 Generalsekreteraren för Haagkonferensen om internationell privaträtt skall med jämna mellanrum sammankalla en särskild kommission för att granska den praktiska tillämpningen av denna konvention.

VII Slutbestämmelser

Kapitel -

Artikel 43 Konventionen är öppen för undertecknande av stater som var medlemmar i Haagkonferensen för internationell privaträtt vid tidpunkten för dess sjuttonde möte, och av andra stater som deltog i detta möte. Den skall ratificeras, godtas eller godkännas och ratifikations-, godtagandeeller godkännandeinstrumenten skall deponeras hos Utrikesministeriet i Konungariket Nederländerna, som är depositarie för konventionen.

Artikel 44

Varje annan stat kan ansluta sig till denna konvention efter dess ikraftträdan-

de i enlighet med artikel 46, punkt

2. Anslutningsinstrumentet skall deponeras hos depositarien. Sådan anslutning får verkan endast i förhållandet mellan en anslutande stat och de fördragsslutande stater som inte har gjort någon invändning mot dess anslutning inom sex månader efter det att underrättelsen som avses i artikel 48b

har mottagits. Stater kan även göra en sådan invändning när de ratificerar, godtar eller godkänner denna konvention efter en anslutning. Depositarien skall underrättas om varje sådan invändning.

Artikel 45 En fördragsslutande stat som består av två eller flera territoriella enheter

med olika rättssystem i frågor som regleras i denna konvention kan vid

undertecknande, ratificering, godtagande, godkännande eller anslutning förklara att denna konvention skall utsträckas till att omfatta alla dess enheter eller

208 Bilaga 3b

endast eller flera av dem och kan när som helst ändra sin förklaring genom en att avge en ny förklaring.

Depositarien skall underrättas om varje sådan förklaring i vilken det

uttryckligen skall anges vilka territoriella enheter denna konvention skall

tillämpas.

Om en stat inte avger någon förklaring enligt denna artikel, skall konventionen utsträckas till alla dess territoriella enheter.

Artikel 46 Denna konvention träder i kraft den första dagen i den månad som följer

efter utgången av tre månader efter det att det tredje ratifikations-, godtagande-

eller godkännandeinstrumentet som avses i artikel 43 har deponerats. Därefter träder konventionen i kraft

a i förhållande till varje stat som sedan ratiñcerar, godtar eller godkänner

den, eller ansluter sig till den, den första dagen i den månad som följer efter

utgången av tre månader efter den dag då dess ratiñkations-, godtagande-,

godkännande- eller anslutningsinstrument deponerades, b i förhållande till en territoriell enhet som konventionen har utsträckts till enligt artikel 45, den första dagen i den månad som följer efter utgången av tre

månader efter den underrättelse som avses i den artikeln.

Artikel 47 En stat som är part i en konvention får säga upp den genom en skriftlig

underrättelse ställd till depositarien. Uppsägningen gäller från den första dagen i den månad som följer efter utgången av tolv månader efter det att depositarien har mottagit underrättelsen.

Då en längre uppsägningsperiod anges i underrättelsen, träder uppsägningen i kraft efter utgången av en sådan längre period efter det att depositarien har

mottagit underrättelsen.

Artikel 48

Depositarien skall underrätta de stater som är medlemmar i Haagkonferensen om internationell privaträtt, andra stater som deltog i det sjuttonde mötet samt de stater som har anslutit sig i enlighet med artikel 44, om följande

-

a undertecknanden, ratifikationer, godtaganden och godkännanden som avses

i artikel 43,

b anslutningar samt de invändningar som har avgivits mot anslutningar som

avses i artikel 44,

c dagen för konventionens ikraftträdande enligt artikel 46,

d förklaringar och utseenden av sådana myndigheter och organ som avses i

artiklarna 22, 23, 25 och 45,

e de överenskommelser som avses i artikel 39,

Bilaga 3b 209

f uppsägningar som avses i artikel 47. Till bekräftelse härav, har undertecknade, därtill vederbörligen befullmäktiga-

de, undertecknat denna konvention.

Upprättad i Haag, den 19 på engelska och franska språken, , vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar skall deponeras i som Konungariket Nederländernas regerings arkiv, och vilken bestyrkt kopia, av en på diplomatisk väg, skall sändas till och de stater är medlemmar var en av som i Haagkonferensen vid tiden för dess sjuttonde möte samt till och de var en av andra staterna som deltog i det mötet.

Bilaga 4 211

ALU 1993-02- 16 Adoptionslagstifmingsutredningen S 1992:08 ENKÄT TILL AUKTORISERADE ADOPTIONSORGANISATIONER Organisationens namn Adress Telefon Kontaktpersoner Svaren på frågorna anges för åren 1990 och 1992. Svaren frågorna 18.5, 18.6, l8.7.1, 18.9, 19.3, 21.3 och 22-24 är mer deskriptiva och avser det senaste redovisningsåret 1992. Samtliga frågor avser adoptionsverksamhetcn. Frågor i anslutning till enkäten besvaras av Susanne Lindstedt, på telefon 08-7864992 eller på telefax 08-201851.

1990 1992

1 Antal förmedlade barn resp. år 2 Antal länder som organisationen har st auktorisation för resp. år 3 Antal länder från vilka det förmed- st lades barn resp. år 4 Antal anställda helår resp. år V

5 RÖRELSENS INTÄKTER RESR-ÅR 5.1 Avgifter 5.2 statsbidrag genom NlA 5.3 Övriga rörelseintäkter 5.4 Totala rörelseintäkter

6 RÖRELSENS KOSTNADER RESP. ÅR l Personalkostnader 5 6.2 Kontorskostnader 5 material, porto, kopiering etc. 6.3 Lokalhyra tkr

Bilaga 4

1990 1992 6.4 Övriga kostnader, totalt du ange de 5 största kosmadspostema 1992

6.5 Totala rörelsekostnader tkr

7 Rörelseresultat före avskrivningar tkr resp. år 8 AVSKRIVNINGAR RESP. ÅR 8.1 Maskiner och inventarier tlcr 8.2 Övriga avskrivningar anges tic

8.3 Totala avskrivningar tkr 9 Rörelseresultat efter avskrivningar tkr resp. år 10 FINANSIELLA INTÄKTER OCH KOSTNADER RESP. ÅR 10.1 Ränteintäkter Llcr 10.2 Räntekostnader tkr 10.3 Övriga ñn. intäkterkostnader+ eller -

II:ÃÄIÃÅIÃIÄIIÃÄÃÄÃÄÄIÃÄÃÃÄÃÄÃÄÃZÃÄIÃÄlÅiÄÃ tkr

11 Resultat efter finansiella intäkter och kostnader resp. år tlcr 12 EXTRAORDINÄRA INTÄKTER OCH KOSTNADER RESP. ÅR 12.1 Intäkter anges

214 Bilaga 4

1990 1992 18 FÖRÄLDRAFÖRS KOTI

18.1 Ange totala antalet föräldraförskott som inbetalades resp. år 18.2 Ange den genomsnittliga storleken på föräldraförskotten resp. år

18.3 Ange den sammanlagda summan av totalt inbetalda föräldraförskott nesp. år

18.4 Ange de totala ränteintäktema summan av föräldraförskotten enligt 18.3 resp. år

18.5 När under förmedlingsarbetet betalar föräldrarna in föräldraforskottet Lex. när handlingarna sänts till barnets hemland etc. Beskriv

18.6 När sker slutredovisning till föräldrarna t.ex. när adoptionen är genomförd i Sverige etc. Beskriv

18.7 Hur lång tid löper i regel från att föräldraförskotten betalts in och till dess slutredovisning har skett dvs.tiden mellan 18.5-18.6 Ange antalet månader i genomsnitt för resp. år. mån l8.7.l Återbetalas i regel till pengar föräldrarna vid slutredovisning av föräldraförskotten Ringa in rätt alternativ JA alltid JA ibland Nej aldrig

18.72 Om JA Hur stor är den återbetalda summan i genomsnitt

Bilaga 4 215

1990 1992 18.8 Betalar föräldrarna in föräldraförskott mer än en gång under förmedlingsarbetet med samma bam Ringa in rätt alternativ JA NEJ Om Nej till fråga 18.9

18.81 Ange antalet av dessa inbetalade foräldraforskott för resp. år st

18.82 Ange den genomsnittliga storleken kr av dessa föräldraforskon för resp. år

18.83 Ingår dessa inbetalda föräldraforskott i redovisningen i frågorna 18.1-18.4 Ringa in rätt alternativ lcr JA NEJ

18.9 Vilka kostnader avser föräldraförförskotten att täcka Ringa in rätt alternativ Organisationens adm. avgift JA NEJ Organisationens medlems- och registeravgift JA NEJ Uppfoljningsrapponer JA NEJ Översättnings- och legaliseringsavgifter JA NEJ Barnets vård och uppehälle iursprungslandet JA NEJ Advokatkostnader i ursprungslandet JA NEJ Övriga adm. kostnader för barnet i ursprungslandet JA NEJ Övriga kostnader anges

19 FONDERNA

19.1 Ange storleken organisationens fonder for internationell adoptionshjälp för resp. år

Bilaga 4 217

21 AVGIFTER 1990 1992

21.1 Ange för år organisationens resp. medlemsavgift 1G registreringsavgift kr annan årlig avgift anges kr

21.2 Ange for resp. år organisationens administrationsavgift lcr

21.3 I admavgiften ingår kostnader för ringa in rätt alternativ adm. i Sverige JA NEJ adm. i utlandet JA NEJ utvecklingsarbete JA NEJ annat anges

22 ADOPFIONSLÅN

22.1 Har Ni möjlighet att hjälpa föräldrarna med s.k. adoptionslân ringa in rätt alternativ JA NEJ

22.2 Om JA Utnyttjas denna möjlighet av föräldrarna ringa in rätt alternativ ALLTID OFTA IBLAND SÄLLAN

218 Bilaga 4

1 990 1992 23 Vilka möjligheter anser Ni att det finns att begränsa kostnaderna för internationella adoptioner utan att Era arbetsmöjligheter begränsas

24 Kommentarer eller kompletteringar till ovanstående frågor. OBS Glöm inte att ange vilken fråga som kommentaren eller kompletta-ingen avser.

Bilaga 5 219

Genomsnittliga adoptionskostnader vid adoption av barn

från ett antal länder år 1992

Tabell 5.3. 1 Genomsnittliga adoptionskostnader vid adoption ett barn från Brasilien av år 1992, kr.

Kostnadsslag AC FFIA Enskild adoption 1

Organisationens administrations- 30 480 19 315 5 400 2 kostnader

Kostnader för barnet i Brasilien vårda advokatkostnader m.m. 13 900 24600 22000

Översättnings-, och

legaliseringskostnader 6 000 6000 4500

Föräldrarnas kostnader för resa och uppehälle 48 000 39000 42 300 alt. eskortkostnad - Total kostnad vid hämtning 98 380 88 915 74 200 eskort -

Fem observationer z Föräldrarnas administrativa kostnader m.m.

220 Bilaga 5

Tabell 5.3.2 Genomsnittliga adoptionskostnader vid adoption av ett barn från Chile år 1992, kr.

Kostnadsslag AC Organisationens administrationskostnader 16 700 Kostnader för barnet i Chile vårda advokatkostnader m.m. 19 600

Översättnings-, och legaliserings-

kostnader 6 000 Föräldrarnas kostnader for resa och uppehälle alt. 40 000 eskortkostnad - Total kostnad vid hämtning 82 300 eskort -

Tabell 5.3.3 Genomsnittliga adoptionskostnader vid adoption av ett barn från Colombia år 1992, kr.

Kostnadsslag AC AC statlig kontakt privat kontakt Organisationens administrationskostnader 18 730 18 730 Kostnader för barnet i Colombia vård-, advokatkostnader m.m. 8 500 25 400

Översättnings-, och legaliserings-

kostnader 6 000 6 000 Föräldrarnas kostnader för resa

Bilaga 5 221

Tabell 5.3.4 Genomsnittliga adoptionskostnader vid adoption av ett barn från Guatemala år 1992, kr.

Kosmadsslag FFIA Kostnader för barnet i Guatemala várd-, advokatkostnader m.m. 46 700

Översättnings-, och legaliserings-

kostnader 6 000 Föräldrarnas kostnader for resa och uppehälle alt. eskortkostnad 13 000 Total kostnad vid hämtning eskort 83 965

Tabell 5.3.5 Genomsnittliga adoptionskostnader vid adoption ett barn från Indien av år 1992, kr.

Kostnadsslag AC BFA-A FFIA Organisationens administrationskostnader 23 940 28 000 20 455 Kostnader för barnet i Indien vård-, advokatkostnader m.m. 18 400 23 000 16 300

Översättnings-, och legaliserings-

kostnader 5 000 5 000 5 000 Föräldrarnas kostnader för resa

222 Bilaga 5

Tabell 5.3.6 Genomsnittliga adoptionskostnader vid adoption av ett barn från Korea år 1992, kr.

Kostnadsslag AC - Organisationens administrationskostnader 17 200 Kostnader för barnet i Korea vård-, advokatkostnader m.m. 35 100

Översättnings-, och legaliserings-

kostnader 5 000 Föräldrarnas kostnader for resa

Tabell 5.3.7 Genomsnittliga adoptionskostnader vid adoption av ett barn från Sri Lanka år 1992, kr.

Kostnadsslag BFA-A FFIA SLBV

Organisationens administrations- 28 000 19 805 19 400 kostnader Kostnader för barnet i Sri Lanka várd-, advokatkostnader m.m. 2 000 15 300 ll 250

Översättnings-, och legaliserings-

kostnader 5 000 5 000 5 000

Föräldrarnas kostnader för resa och uppehälle alt. 30 000 30 000 22 000 eskortkostnad

-

Bilaga 5 223

Tabell 5.3.8 Genomsnittliga adoptionskostnader vid adoption av ett barn från Thailand år 1992, kr.

Kostnadsslag AC

Organisationens administrations- 20 300 kostnader Kostnader for barnet i Thailand vård-, advokatkostnader m.m. 4 200 Översättnings-, och legaliseringskostnader 5 000

Föräldrarnas kostnader för resa och uppehälle alt. 37 500 eskortkostnad - Total kostnad vid hämtning 67 000 eskort

Tabell 5.3.9 Genomsnittliga adoptionskostnader vid adoption av ett barn från Vietnam år 1992, kr.

Kostnadsslag AC Enskild adoption

Organisationens administrationskostnader 19 640 400 2

Kostnader för barnet i Vietnam várd-, advokatkostnader m.m. 9 200 2 100

Översättnings-, och legaliserings-

kostnader 5 000 5 000

Föräldrarnas kostnader för resa och uppehälle alt. 35 000 34 800 eskortkostnad - - Total kostnad vid hämtning 68 840 42 300 eskort

Två observationer. 2 Föräldrarnas administrativa kostnader m.m.

224 Bilaga 5

Tabell 5.3.l0 Genomsnittliga adoptionskostnader vid adoption av ett barn från Etiopien år 1992, kr.

Kostnadsslag AC Organisationens administrationskostnader 21 090 Kostnader for barnet i Etiopien vårda advokatkostnader m.m. 11 500

Översättnings-, och legaliserings-

kostnader S 000 Föräldrarnas kostnader for resa

Tabell 5.3.1] Genomsnittligt: adoptionskostnader vid adoption av ett barn från Polen år 1992, kr.

Kostnadsslag AC Enskild adoption 1

Organisationens administrationskostnader 22 440 4 200 2

Kostnader for barnet i Polen vård-, advokatkostnader m.m. 5 150 5 100

Översättnings-, och legaliserings-

kostnader 2 000 ll 500

Föräldrarnas kostnader for resa och uppehälle alt. 18 000 24 100 eskortkostnad - - Total kostnad vid hämtning 47 590 44 900 eskort - -

20 observationer 2 Föräldrarnas administrativa kostnader m.m.

Bilaga 5 225

Tabell 5.3.12 Genomsnittliga adoptionskostnader vid adoption av ett barn från Rumänien år 1992, kr.

Kostnadsslag AC FFIA

Organisationens administrationskostnader 22 250 19 265 Kostnader för barnet i Rumänien várd-, advokatkostnader m.m. 31 500 20 400

Översättnings, och legaliserings-

kostnader 2 000 2 000

Föräldrarnas kostnader för resa och uppehälle alt. 21 000 15 000 eskortkostnad - - Total kostnad vid hämtning 76 750 56 665 eskort

1994 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Ändrad ansvarsfördelning för den statliga 35. Vår andes och andras. . stämma-

statistiken. Fi. Kulturpolitik ochinternationalisering.Ku.

Kommunerna,Landstingen och Europa 36. Miljö och fysisk planering.M. . + Bilagedel. C. 37 Sexualupplysningochreproduktivhälsa under . Mäns föreställningarom kvinnor och Chefskap.S. 1900-taleti Sverige.UD. . Vapenlagen och EG. Ju. 38. Kvinnor, bam och arbete i Sverige [850-1993. UD. . Kriminalvård och psykiatri. Ju. 39. Gamla är ungasom blivit äldre.Om solidaritet . Sverigeoch Europa. En samhällsekonomisk mellangenerationerna.Europeiskaäldreåret1993. . konsekvensanalys.Fi. 40. Långsiktig strålskyddsforskning. M.

EU, EESoch miljön. M. 4l Ledighetslagstiñningen en översyn. A. . . trossamfunden. Historiskt vägval - Följdernaför Sverige i utrikes- 42. Statenoch C. . och säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, 43. Uppskattadsysselsättning om skattemasbetydelse respektiveinte bli medlem i Europeiskaunionen.UD. för denprivatatjänstesektom. Fi.

Förnyelseoch kontinuitet- om konstoch kultur 44. Folkbokföringsuppgiñemai samhället.Fi. . i framtiden. Ku. 45. Grundenför livslångt lärande.U.

Anslutning till 46. SambandetmellanSamhällsekonomi, transfereringar EU - Förslagtill övergripande . lagstiftning. UD. ochsocialbidrag.

Om kriget kommit... Förberedelserför mottagande 47. Avveckling av den obligatoriska anslutningen . av militärt bistånd 1949-1969+ Bilagedel.SB. till Studentkåreroch nationer. U.

Suveränitetoch demokrati 48. Kunskapför utveckling + bilagedel.A. . + bilagedelmed expertuppsatser. UD. 49. Utrikessekretessen. Ju.

13.JIK-metoden, m.m. Fi. 50. Allemanssparandet en översyn. Fi. - 14 Konsumentpolitik i enny tid. C. 51. Minne och bildning. Museernas uppdrag och . 15. På väg. K. organisation + bilagedel.Ku.

16.Skoterköming jordbruks- och skogsmark. 52. Teaternsroller. Ku.

Kartläggning och åtgärdsförslag.M. 53. Mästarbrevför hantverkare.Ku.

17. Års- och koncemredovisningenligt EG-direktiv. 54. Utvärdering praxis i asylärenden. Ku. av Del och l Il. Ju. 55. Rättentill reformeratbilstöd. S. ratten-

Kvalitet i kommunalverksamhet- nationell 56 .Ett centrum för kvinnor som vâldtagitsoch . uppföljning och utvärdering.C. misshandlats.

Rena roller i biståndet- styrning och arbetsfördelning 57. Beskattning av fastigheter,del Principiella . i en effektiv biståndsförvaltning. UD. utgångspunkterför beskattning av fastigheter m.m.

20. Reformeratpensionssystem.S. Fi.

21. Reformeratpensionssystem.Bilaga A. 58. Juni Nationaldagen.Ju. 6

Kostnaderoch individeffekter. 59. Vilka vattendrag skall skyddas Principer och

22. Reformeratpensionssystem.Bilaga B. förslag. M.

Kvinnors ATP och avtalspensioner. 59. Vilka vattendragskall skyddas Beskrivningar av

23. Förvalta bostäder.Ju. vattenområden.M.

24. Svenskalkoholpolitik en strategiför framtiden. S. 60. Särskildaskäl utformning och tillämpning av - - 25 Svenskalkoholpolitik bakgrundoch nuläge. 2 kap. 5 § och andra bestämmelser i . - 26. Att förebyggaalkoholproblem. utlänningslagen.Ku.

27 Vård av alkoholmissbrukare. 61. Pantbankernas kreditgivning. N. . 28. Kvinnor och alkohol. 62. Rationaliseradfastighetstaxering,del Fi.

29. Barn Föräldrar Alkohol. 63. Personnummer integritet och effektivitet. Ju. - - - 30 Vallagen. Ju. 64. Med raps i tankarna M. . 3 Vissamervärdeskattefrågor lll- Kultur m.m. Fi. 65.Statistik och integritet, del 2 Lag om - 32 Mycket Under SammaTak. C. personregisterför officiell statistik m.m. Fi. . 33. Vandelnsbetydelsei medborgarskapsärenden, m.m. 66. Finansiella tjänsteri förändring. Fi.

Ku. 67.Räddningstjänsti samverkan och entreprenad.

34. Tekniskt utrymme för ytterligareTV-sändningar.Ku. Fö.

68. Otillbörlig kurspåverkanoch vissainsiderfrâgor. Fi.

Statens offentliga utredningar 1994

Kronologisk förteckning

69.On the GeneralPrinciples of Environment 99. Domareni Sverigeinför framtiden

Protection.M. utgångspunkterför fortsattutredningsarbete. - 70. lnomkommunalutjämning. Fi. Del A +B. Ju.

71.Om intyg och utlåtanden som utfärdas av hälso- 100.Beskattningenvid gränsöverskridande

och sjukvårdspersonal i yrkesutövningen.S. omstruktureringarinom EG, m.m. Fi.

72. sjukpenning,arbetsskada och förtidspension lOl. Höj ribban

förutsättningaroch erfarenheter.S. Lärarkompetensför yrkesutbildning. U. - 73. Ungdomarsvälfärd och värderingar en under- 102.Analys och utvärdering av bistånd.UD. sökning om levnadsvillkor, livsstil och attityder. C. 103.Studiemedelsfinansierad polisutbildning. Ju.

74. Punktskattema och EG. Fi. 104.PVC en plan för att undvikamiljöpåverkan. M. - 75 Patientskadelag.C. 105.Ny lagstiftning om radio och TV. Ku. . 76. Trade and the Environment towards a 106.Sjöarbetstid.K. sustainableplaying field. M. l07.Säkrare finansiering av framtida kämavfalls - 77.Tillvarons trösklar. C. kostnader.M.

78.Citytunneln i Malmö. K. 108.Säkrarefinansiering av framtida kärnavfalls-

79. Allmänhetensbarikombudsman.Fi. kostnader Underlagsrapporter.M. - 80. lakttagelser under en reform Lägesrapportfrån 109 Tågetkommer. K. - . Resursberedningens uppföljning vid sex universitet 110.Omsorg och konkurrens. S.

och högskolor av det nya resurstilldelningssystemet lll. Bilars miljöklassning och EG. M.

för grundläggandehögskoleutbildning.U. 112.Konsumenterna och livsmedelskvaliteten.

81. Ny lag om skiljeförfarande.Ju. En studie av konsumentupplevelser.Jo.

82. Förstärktamiljöinsatser jordbruket i 113.Växanderåvaror. M.

svensktillämpning av EG:s miljöprogram. Jo. 114 Avfallsfri framtid. M. - . 83. Övergång verksamheteroch kollektiva 115.Sjukvårdsreformeri andraländer. S. av uppsägningar.EU och den svenskaarbetsrätten.A. 116.Skyldighet att lagra olja och kol. N.

84.Samvetsklausulinom högskoleutbildningen.U. 117. Domstolsprövning av förvaltningsärenden.Ju.

.Ny lag om skatt energi. 118. lnformationsteknologin-Vingar människans

En teknisk översyn och EG-anpassning. förmåga. SB.

Motiv. Del 119.Livsmedelspolitikför konsumenterna. Reformen - - Författningstext och bilagor. Del 11.Fi. som kom av sig. Jo. - 86.Teknologi och vårdkonsumtioninom sluten 120.Finansiellleasing av lös egendom.Ju.

somatiskkorttidsvärd 1981-2001.S. 121.Bosparande.Fi.

87. Nya tidpunkter för redovisningoch betalning av 122.Trygghet mot brott i lokalsamhället.Kartläggning,

skatter och avgifter. Fi. principiella synpunkter och förslag. Ju.

88. Mervärdesskattenoch EG. Fi. 123. Miljöombudsman. M.

89.Tullagstiftningen och EG. Fi. 124 Varu- och personkontrollvid EU:s yttre gräns. Ju. . 90 Kart- och fastighetsverksamhet 125.Samordnadinsamling av miljödata. K. . finansiering,samordningoch 126. Husläkarreformens första halvår. S. författningsreglering.M. 127.Kronan Spiran Äpplet. En ny universitetsstruktur 91.Trafiken och koldioxiden Principer för att minska i södraStockholmsområdet.U. trafikenskoldioxidutsläpp.K. 128.Lokal Agenda21 en vägledning.M. - 92.Miljözoner för trafik i tätorter. K. 129.Företagaresarbetslöshetsersättning. A.

93 Levandeskärgårdar.Jo. 130.Försäkringunderkrigsförhállanden.Fi. . 94. Dagspresseni 1990-taletsmedielandskap.Ku. 131.Skyddetvid den inre gränsen. Ju.

95 En allmänsjukvårdsförsäkring offentlig i regi. S. 132.Landstingens ansvar för kliniskt forsknings- och . 96.Följdlagstiftning till miljöbalken. M. utvecklingsarbete.S.

97.Reglering av Vattenuttag ur enskildabrunnar. M. 133.Miljöpolitikens principer. M.

98.Beskattning av förmåner. Fi. 134.Overprövning av besluti plan-och byggärenden. M.

Statens 1994

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

135.The Key to Europe a comparativeanalysisof entry andasylumpoliciesin Westerncountries.Ku. 136.Statliga myndigheters avtal. Fi. 137.internationellaadoptionsfrágor.1993års Haagkonventionm.m.

Statens offentliga utredningar 1994

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Kostnaderoch individeffekter. [21]

Refonneratpensionssystem.Bilaga B. Om kriget kommit... Förberedelserför mottagandeav KvinnorsATP och avtalspensioner.[22] militärt bistånd 1949-1969 Bilagedel. + Svenskalkoholpolitik en strategiför framtiden.[24] Informationsteknologin - Svenskalkoholpolitik bakgrundoch nuläge.[25] -Vingar människansförmåga.[l 18] - Att förebyggaalkoholproblem. [26]

Justitiedepartementet Vård av alkoholmissbrukare.[27]

Kvinnor ochalkohol. [28] vapenlagenoch EG [4] Barn Föräldrar Alkohol. [29] Kriminalvård och psykiatri. [5] - - Gamla är ungasom blivit äldre. Om solidaritetmellan Års- och koncemredovisningenligt EG-direktiv. generationerna.Europeiskaäldreåret1993.[39] Del och 1 Il. Ju. [17] SambandetmellanSamhällsekonomi,transfereringar Förvaltabostäder.[23] och socialbidrag. [46] Vallagen. [30] Rättentill reformerat bilstöd. [55] Utrikessekretessen.[49] ratten- Ett centrum för kvinnor som våldtagitsoch 6 Juni Nationaldagen.[58] misshandlats.[56] Personnummer integritet och effektivitet. [63] - Om intyg och utlåtanden utfärdas hälso- Ny lag skiljeförfarande. [81] som av om och sjukvårdspersonali yrkesutövningen.[71] Domareni Sverigeinför framtiden sjukpenning,arbetsskadaoch förtidspension utgångspunkterför fortsatt utredningsarbete. - förutsättningaroch erfarenheter. [72] Del A+B. [99] - Teknologi och vårdkonsumtioninom sluten Studiemedelsfinansierad polisutbildning. [103] somatiskkorttidsvård 1981-2001.[86] Dornstolsprövning av förvaltningsärenden.[117] En allmän sjukvårdsförsäkring i offentlig regi. [95] Finansiellleasing av lös egendom.[120] Omsorgoch konkurrens.[110] Trygghet mot brott i lokalsamhället.Kartläggning, Sjukvárdsreformeri andraländer. [115] principiella synpunkter och förslag. [122] 1-lusläkarreformens första halvår. [126] Varu- och personkontrollvid EU:s yttre gräns. [124] landstingens ansvar för kliniskt forsknings-och Skyddetvid den inre gränsen. [131] utvecklingsarbete.132] [

Utrikesdepartementet Internationellaadoptionsfrågor.1993års

Haagkonvention m.m. [137] Historiskt vägval Följdemaför Sverigei utrikes- och säkerhetspolitiskthänseende av att bli, respektiveinte bli

Kommunikationsdepartementet

medlemi Europeiskaunionen.[8] På väg. [15] Anslutning till EU Förslag till övergripande - Citytunnelni Malmö. [78] lagstiftning.[ l Trafiken och koldioxiden Principer för att minska Suveränitetoch demokrati trafikenskoldioxidutsläpp.[91] + bilagedelmed expertuppsatser. [12] Miljözoner för trafik i tätorter. [92] Renaroller i biståndet styrningocharbetsfördelning - Sjöarbetstid.[106] i en effektiv biståndsförvaltning.[19] Tågetkommer. [109] Sexualupplysningochreproduktivhälsaunder 1900-talet Samordnadinsamling av miljödata. [125] i Sverige.[37]

Kvinnor, barnoch arbetei Sverige1850-1993.[38] Finansdepartementet Analysoch utvärdering av bistånd.[102] Ändradansvarsfördelningför den statligastatistiken. [l]

Försvarsdepartementet Sverigeoch Europa.En samhällsekonomisk

konsekvensanalys. [6] Räddningstjänsti samverkanoch entreprenad.[67] JIK-metoden, m.m. [13]

Socialdepartementet VissamervärdeskattefrågorIII - Kultur m.m. [31]

Uppskattadsysselsättning om skattemasbetydelse Mänsföreställningar om kvinnor ochchefskap.[3] för denprivatatjänstesektom.[43] Reformeratpensionssystem.[20] Folkbokföringsuppgiftemai samhället.[44] Refonneratpensionssystem.BilagaA. Allemanssparandet en översyn. [50] -

Statens 1994

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Beskattning av fastigheter,del Principiella Kulturdepa - rtementet utgångspunkterför beskattning av fastigheter m.m. [57] Förnyelseochkontinuitet- om konstoch kultur Rationaliseradfastighetstaxering,del Fi. [62] i framtiden.[9] Statistikoch integritet, del 2 Vandelnsbetydelsei medborgarskapsärenden, m.m. [33] Lag om personregisterför officiell statistik m.m. [65] - Tekniskt utrymme för ytterligareTV-sändningar.[34] Finansiellatjänsteri förändring. [66] Var andes och andras. Otillbörlig kurspåverkanoch vissainsiderfrágor. [68] stämma-

Kulturpolitik och internationalisering.[35] Inomkommunalutjämning. [70] Minne och bildning. Museernasuppdragoch Punktskattemaoch EG. [74] organisation + bilagedel. [51] Allmänhetensbankombudsman.[79] Teaterns roller. [52] Ny lag om skattpå energi. Mästarbrevför hantverkare.[53] En teknisk översyn och EG-anpassning. Utvärdering av praxis i asylärenden.[54] Motiv. Del - Särskilda skäl utformning och tillämpning 2 kap. - av Författningstext och bilagor. Del Il. [85] - 5 § och andrabestämmelseri utlänningslagen.[60] Nya tidpunkterför redovisning och betalning av Dagspresseni1990-taletsmedielandskap.[94] skatter och avgifter. [87] Ny lagstiftning om radio och TV. [105] Mervärdesskatten och EG. [88] The Key to Europe a comparativeanalysisof entry Tullagstiftningenoch EG. [89] andasylumpoliciesin Westerncountries.[135] Beskattning av förmåner. [98]

Beskattningen vid gränsöverskridande Näringsdepartementet

omstruktureringar inom EG, m.m. [100] Pantbankernas kreditgivning. [61] Bosparande.[121] Skyldighet att lagra olja och kol. [116] Försäkringunderkrigsförhållanden.[130]

Statligamyndighetersavtal.[136]

Arbetsmarknadsdepartementet Utbildningsdepartementet Ledighetslagstiftningen en översyn [41]

- Kunskapför utveckling + bilagedel. [48] Grundenför livslångt lärande. [45] Övergång av verksamheteroch kollektiva upp- Avveckling av den obligatoriskaanslutningentill sägningar.EU och den svenskaarbetsrätten.[83] studentkåreroch nationer. [47] Företagaresarbetslöshetsersättning. [129] iakttagelser under en reform Lägesrapportfrån - Resursberedningens uppföljningvid sex universitet

Civildepartementet

och högskolor av det nya resurstilldelningssystemet för grundläggandehögskoleutbildning.[80] Kommunerna, Landstingen och Europa.

Samvetsklausulinom högskoleutbildningen.[84] + Bilagedel.[2]

Höj ribban Konsumentpolitiki en ny tid. [14]

Kvalitet i kommunalverksamhet nationell Lärarkompetensför yrkesutbildning.[101] - Ãpplet. uppföljning ochutvärdering. Kronan Spiran En ny universitetsstruktur Mycket UnderSammaTak. [32] i södraStockholmsområdet.[127] Staten och trossamfunden.[42]

Jordbruksdepartementet Ungdomarsvälfärd och värderingar - en under-

sökning om levnadsvillkor, livsstil och attityder. ]73] Förstärktamiljöinsatserijordbruket Patientskadelag.[75] svensktillämpning av EG:smiljöprogram. [82] - Tillvarons trösldar. [77] Levandeskärgårdar. [93]

Konsumenternaoch livsmedelskvaliteten. Miljö- och naturresursdepartementet En studie av konsumentupplevelser. 12] Livsmedelspolitikför konsumenterna. EU, EES och miljön. [7]

Reformen Skoterköming jordbruks- och skogsmark. - som kom av sig. [119] Kartläggningoch åtgärdsförslag. [16]

Miljö och fysisk planering. [36]

Långsiktigstrålskyddsforskning.[40]

Statens offentliga utredningar 1994

Systematisk förteckning

Vilka vattendrag skall skyddas Principer och förslag. [59] Vilka vattendragskall skyddas Beskrivningarav vattenområden.[S9] Med raps i tankarna [64] On the GeneralPrinciples of Environment Protection. [69] Trade and the Environment towardsa sustainableplaying field. [76] Kart- och fastighetsverksamhet finansiering. samordning och författningsreglcring. [90] Följdlagstiftning till miljöbalken. [96] Reglering av Vattenuttag ur enskildabrunnar. [97] PVC en plan för att undvika miljöpåverkan.[104] - Säkrare finansiering av framtida kämavfallskostnader. [107] Säkrarefinansiering av framtida kämavfallskostnader Underlagsrapporter.[108] - Bilars miljöklassningoch EG. 1 Växanderåvaror. [113] Avfallsfri framtid. [114] Miljöombudsman. [123] Lokal Agenda21 en vägledning.[128] - Miljöpolitikens principer. [133] Överprövning av besluti plan-ochbyggärenden.[134]