Skoterkörning på jordbruks- och skogsmark

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

SOU I994:I6

O O . , . ä. g . v ..a . u; . .

på jordbruks

skogsmark

Kartläggning och åtgärdsförslag

BETÄNKANDE SKOTERUTREDNINGEN:

AV

KG ÖCC SOU

flm

w Statens offentliga utredningar

WW 19944216 w Miljöoch naturresursdepartementet

Skoterkörning på

j ordbruks- och

skogsmark

Kartläggning och åtgärdsförslag

Betänkande av Skoterutredningen Stockholm 1994

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag Regeringskansliets förvaltningskontor av

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 913813561_2 Stockholm 1994 ISSN O37525OX

Till statsrådet Görel Thurdin

Genom beslut den 24 juni 1993 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden planläggning, markanvändom ning och bebyggelse att tillkalla en särskild utredare med uppgift att kartlägga snöskotertrafikens skador för jordbruket och skogsbruket samt utreda åtgärder mot sådana skador. Med stöd detta bemyndigande av förordnade chefen för Miljö- och naturresursdepartementet, statsrådet Olof Johansson, den 28 juni 1993 departementsrådet Kjell Svensson som särskild utredare. Den 24 augusti 1993 förordnades utredaren Kerstin Hugne, Boverket och biträdande avdelningschefen Gunnar Zettersten, Naturvårdsverket som sakkunniga samt enhetschefen Jan Gustavsson, Jordbruksverket, skogsvårdsassistenten Leif Hemberg, Skogsstyrelsen och skogsmästaren Tom Teljer, Lantbrukarnas riksförbund experter. Vidare förordnasom l des den 15 september 1993 länsarkitekten Torsten Lundberg, Länsstyrelsen i Västerbottens län och planarkitekten Gunilla Rudehill, Sollefteå kommun som sakkunniga. Till utredningens sekreterare förordnades den l september 1993 David Andersson, Apoteksbolaget. Utredningen har antagit namnet Skoterutredningen. Den särskilde utredaren får härmed, i enighet med sakkunniga och experter beträffande de framlagda förslagen, överlämna sitt betänkande SOU 1994: 16 Skoterkörning jordbruks- och skogsmark, Kartläggning och åtgärdsförslag. Utredningens arbete är härmed avslutat.

Stockholm ijanuari 1994

Kjell Svensson David Andersson

SOU 1994: 16 Innehåll

Innehåll

Sammanfattning 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l Utrediingsiippdrage 11 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 1.1 Bakgrund 11

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l 1.2 Direktiv 12 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Utredningens arbete 13 l . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.4 Disposition av betänkandet 14 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Iälanrle UgSIilIIiIIg 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Allmänt 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Terrängkiârningslztgen 16 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Terrängkiârningsförordxiingen och terrängtrañk-

kungörelsen 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Naturvårdslzigett 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Brottsbalken 19 i . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.6 Allemansrätten 20 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Lagstiiningwi i Norge och Finland 23 . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Allmänt 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Regleringen i Norge 23 . . . . . . . . . . . . . , . . . . . . . . . 3.2.1 Motiv för bestämmelserna 23 . . . . . . . . . . . . . . 3.2.2 Utdrag ur lag och föreskrifter 25 . . . . . . . . . . . 3.2.3 Synpunkter på tillämpningen 26 . . . . . . . . . . . . 3.3 Regleringen i Finland 26 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.1 Motiv för bestämmelserna 27 . . . . . . . . . . . . . 3.3.2 Utdrag ur lagar och föreskrifter 28 . . . . . . . . . . 3.3.3 Synpunkter tillämpningen 29 . . . . . . . . . . . .

4 Kartläggning skador för jordbruket 31 av . . . . . . . . . . . . 4.1 Allmänt 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 LRF:s enkät 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utredningens enkät 33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll SOU 1994: 16

4.4 Slutsatser skador för jordbruket 34 om . . . . . . . . . . . . .

Kartläggning skador för skogsbruket 37 av . . . . . . . . . . .

Allmänt 37 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . LRF:s enkät 37 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utredningens enkät 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Slutsatser skador för skogsbruket 41 om . . . . . . . . . . . .

Metodstudle i västra Härjedalen 45 . . . . . . . . . . . . . . . Allmänt 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Planeringsunderlag 46 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Former för samråd 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Planeringsprinciper 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utredningens Izearirzg 49 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Problemformulering 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Allmänt 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Problem för jordbruket 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Problem för skogsbruket 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Problem kan uppkomma till följd av den nya som skogspolitiken 53 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Överväganden 57

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Allmänt 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Skadebilden 57 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Lagstiftningsfrågor 59 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3.1 Tillämpning gällande bestämmelser 59 av . . . . . . 9.3.2 Förbud mot körning på jordbruksmark 62 . . . . . . 9.3.3 Angående körning skogsbilvägar 63 . . . . . . . . 9.3.4 Leder över plant- och ungskog 65 . . . . . . . . . . . 9.3.5 Befogenhet för kommunen att förbjuda körning 66 . Informationsfrågor och förarbevis 66 . . . . . . . . . . . . . . Kommunal planering och skoterleder 68 . . . . . . . . . . . . . 9.5.1 Kommunal Översiktlig planering 68 . . . . . . . . . . 9.5.2 Ansvar för leder och terminaler 69 . . . . . . . . . . Skoteravgift finansiera leder 70 för att m.m. . . . . . . . . . .

9.6.1 Årlig avgift för terrängskotrar 70

. . . . . . . . . . . 9.6.2 Kostnader 73 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1994: 16 Innehåll 7

9.7 Rennäringen 74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.8 Turismen 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.9 Angående nordiska regler för terränggemensamma

skotrar 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.10 Ekonomiska och andra aspekter 77 . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Förslag 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.1 Allmänt 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.2 Kommunal planering och skoterleder 79 V . . . . . . . . . . . . . 1 10.3 Samrâdsskyldighet med länsstyrelse 80 . . . . . . . . . . . . . 10.4 Beslutanderätt för kommunen förbud terrängom mot

körning 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10.5 Förbud mot körning på jordbruksmark 81 m.m. . . . . . . . . 10.6 Obligatoriskt förarbevis och förbättrad information 83 . . . .

10.7 Årlig skoteravgift 83

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

BILAGOR 87

Bilaga l Utredningens direktiv M 1993:85

Bilaga 2 Terrängkörningslagen 1975:1313 och terrängl körningsförordningen 1978:594 ej bilaga l-12

Bilaga 3 Skrivelse 1992-11-27 från Lantbrukarnas Riks-

förbund till Miljö- och naturresursdepartemenelet

med framställning om ändring i terrängkörnings-

lagen m.m.

Bilaga 4 LRF:s enkät, sommaren 1993

Bilaga 5 Skoterutredningens enkäter skador för jordom bruket och skogsbruket

Bilaga 6 Planering snöskotertrañk, Metodstudie i västra av

Härjedalen, Ulf Alexandersson AB

Bilaga 7 Värdering snöskoterskador på växande ungskog. av

Sveriges Lantbruksuniversitet, Institutionen för

skogsekonomi

SOU 1994: 16 Sammanfattning 9

Sammanfattning

Skoterutredningen lägger i detta betänkande fram förslag till åtgärder som syftar till att minska skador för jordbruket och skogsbruket till följd av körning med silöskoter. . För att bedöma omfattningen och det ekonomiska värdet av de skador som orsakas av trafiken med snöskotrar har skadebilden kartlagts av utredningen. Kartläggningarna visar att de skador som drabbar jord- och skogsbruket totalt sett är förhållandevis små, men att skadorna i vissa fall kan orsaka betydande olägenheter för markägaren. Resultatet av kartläggningarna har varit avgörande för utredningens ställningstagande att det inte finns tillräckliga skäl att, som Lantbrukarnas Riksförbund har föreslagit, tillåta nöjeskörning med snöskoter bara på härför anvisade leder eller efter tillstånd av markägaren. Mot denna bakgrund är utredningens huvudförslag att frågor om lokalisering av leder m.m. för snöskoterkörning samt om områden med förbud eller föreskrifter beträffande snöskoterkörning lämpligen bör behandlas lokalt och i enlighet med metodiken för den kommunala översiktliga planeringen enligt plan- och bygglagen. Genom ett sådant beredningssätt kommer ett brett samrådsförfarande till stånd som gör det möjligt att bevaka olika enskilda och allmänna intressen. För att säkerställa att motstående allmänna intressen kan bevakas i samband med anläggning av leder föreslår utredningen att en samrädsskyldighet med länsstyrelsen skrivs i naturvårdslagen i anslutning till bestämmelserna i 20 § om samråd för vissa arbetsföretag. Ett sådant samråd med länsstyrelsen är överflödigt om leder och andra anläggningar för snöskotertrafik behandlas inom ramen för den process som gäller för den kommunala översiktliga planeringen. Länsstyrelsen bör därför kunna delegera samrådsansvaret till en kommun. Utredningen föreslår vidare att det i terrängkörningslagen införs ett förbud mot körning med skoter jordbruksmark, i allt väsentligt enligt samma modell som används för plant- och ungskog. Förslag

Sammanfattning SOU 1994: 16

lämnas också om förbud mot körning med skoter pá enskilda vägar, främst med avseende skogsbilvägarna. Utredningen anser emellertid att det skall vara möjligt att medge undantag från dessa nya förbud och även från det nu gällande förbudet mot körning på mark med plant och ungskog. En förutsättning härför skall vara att markägaren respekt tive väghållaren tillåter detta. l terrängkörningsförordningen finns reglerat att länsstyrelsen i vissa fall kan besluta om lokala förbudsområden för terrängskotrar liksom utfärda närmare föreskrifter angående terrängskoterkörning. Denna befogenhet anser utredningen att länsstyrelsen skall kunna överlåta till en kommitn. Utredningen konstaterar att kunskaperna hos många skoterförare om gällande bestämmelser bör kunna förbättras. Statens naturvårdsverk har relativt nyligen gett ut allmänna råd till terrängkörningslagen, men dessa har inte trångt ut tillräckligt. Det är därför angeläget att berörda myndigheter i samarbete med skoterklubbarna och liknande organisationer intensifierar informationsverksamheten om de regler och övriga förutsättningar som gäller vid snöskoterkörning. Utredningen framhåller att ett obligatoriskt förarbevis borde vara ett ändamålsenligt sätt att förbättra kunskapsöverföringen till skoterförarna och stöder därför det förslag om ett sådant som Rikspolisstyrelsen har iverlämnzit till Kommitnikationsdepartementet. För att skapa resurser för planering, anläggning och underhåll av snöskoterletler mm. föreslår utredningen att innehavare av terrängskoter skall betala en årlig avgift om 200 kronor. Skoterklubbar och liknande skall hos länsstyrelsen och efter tillstyrkan av kommunen kunna zinsökzi om bidrag från de medel som skapas av skoteravgiften. Utredningen har funnit att de åtgärder som här föreslås inte skulle förorsaka några olägenheter för turistverksamheten eller rennäringen. l stället torde många av förslagen vara till gagn för dessa näringar De överväganden som utredningen sålunda har gjort med hänsyn till snöskotertratikens konsekvenser för jord- och skogsbruket innebär alt utredningen inte att det finns motiv för att i Sverige införa anser likartade regler för snöskotertrañken som i Norge och Finland, vilket är en fråga som har rests i utredningens direktiv. Skillnaden mellan bestämmelserna i dessa länder och i Sverige är att man där som utgångspunkt har ett allmänt förbud mot snöskoterkörning medan de svenska bestämmelserna anger vad som är förbjuden körning.

SOU 1994: 16 Kapitel I l l

Utredningsuppdraget

1 Bakgrund

Lantbrukarnas Riksförbund LRF anförde i skrivelse till Miljö- och en naturresursdepartementet den 27 november 1992 att den omfattande snöskotertrafxken medför stora problem för jord- och skogsbruket som drabbas av skador. LRF hemställer i skrivelsen förbud mot nöjesom körning med snöskoter annat än på anvisade leder eller efter tillstånd av markägaren. LRF anser att det finns brister såväl i gällande lagbestämmelser som i tillämpningen av dessa. Vidare att menar man regeringen bör utreda möjligheterna att införa obligatorisk förarutbildning för att få köra snöskoter. LRF:s skrivelse redovisas i bilaga 3. Skrivelsen remissbehandlades i början år 1993. Remissvaren av från ett tjugotal myndigheter och organisationer visade att det inte fanns något entydigt stöd för LRF:s förslag ett förbud mot nöjesom körning med snöskoter. Vissa tillstyrkte LRF:s förslag, medan andra ansåg att gällande bestämmelser är tillräckliga. Flera av remissinstanserna ansåg att den körning med snöskoter

som sker jordbruksmark motiverar särskilda regler. i synnerhet vad

gäller såsom det uttrycks hävdadjordbruksmark. Vidare framförde - - Skogsstyrelsen att reglerna för snöskoterkörning oplogade skogsbilvägar bör skärpas. l remissvaren väcks bl.a. också frågor huom vudmannaskap och finansiering skoterleder samt att behandla av om utbyggnad av skoterleder i den övergripande planeringen markanav vändningen.

Kapitel 1 SOU 1994: 16

1 .2 Direktiv

Uppdraget är formulerat så att utredaren bör kartlägga typ, omfattning och effekter skador körning med snöskotrar medför för av som jordbruket och skogsbruket. Om utredaren finner det behövligt bör åtgärder föreslås för att begränsa sådana skador. Direktiven framgår av bilaga Utredaren bör i första hand undersöka i vilken utsträckning gällande lagstiftning kan tillgodose behovet av skydd för jordbruket och skogsbruket samt det finns brister i tillämpning m.m. Om kompletom terande föreskrifter till gällande lagstiftning bedöms nödvändiga för att komma tillrätta med skador för jordbruket och skogsbruket bör utredaren föreslå sådana åndringar. Reglerna för körning med snöskoter på hävdad jordbruksmark bör särskilt beaktas. Möjligheterna att åstadkomma likartade regler i Norden bör undersökas. Utredaren bör därför översiktligt beskriva hur snöskoterkörning på jordbruksmark och skogsmark regleras i Norge och Finland. Utredaren bör även ange vilka eventuella andra typer av åtgärder som; kan behöva övervägas, t.ex. planeringsinsatser, flera skoterleder, ytterligare föreskrifter och allmänna råd samt information och utbildning. Utredaren bör redovisa skilda organisatoriska lösningar för att anlägga och driva skoterleder samt finansieringsformer för detta. Skoterorganisationernas, liinsstyrelsernas, kommunernas och markägarroll i detta sammanhang bör belysas. Det är viktigt att ansvaret för nas snöskotertraftken förankras lokalt. Därigenom kan en god anpassning skotertrafiken till markanvändning åstadkommas samtidigt av annan som vissa miljöproblem bör kunna lösas. Föreslagna restriktioners inverkan andra intressen, som t.ex. renskötsel och turistverkszunhet, bör belysas. Utredaren bör i sitt arbete samråda med bl.a. Rikspolisstyrelsen. Boverket, Sametinget. Statens jordbrtiksverk, Skogsstyrelsen, Statens

naturvårdsverk och berörda länsstyrelser. Överläggningar hör hållas

med företrädare för berörda kommuner, intresseorganisationer och --branschintressen. Såväl företags- som samhällsekonomiska aspekter av förslag och åtgärder skall redovisas, liksom förslagens finansiering. Utredningen behandlar i detta betänkande frågan om obligatorisk förarutbildning. Det bör härvid uppmärksammas att utredningen enligt

sou 1994; l6 Kapitel 1 13

direktiven inte har haft som uppgift att lägga fram ett konkret förslag i denna fråga.

l Utredningens arbete

Kartläggningen av skador för jord- och skogsbruket på grund av körning med snöskoter har genomförts medels enkätundersökningar. Ett frågeformulär för vardera jordbruket och skogsbruket utarbetades med stöd utredningens experter från Jordbruksverket respektive av Skogsstyrelsen. Vad beträffar skador inom jordbruket tillskrev utredningen de sju länsstyrelserna i de s.k. skogslänen och inhämtade deras bedömningar. Uppgifter om skador för skogsbruket inhämtades från skogsvârdsstyrelsernas distrikt i de sju länen. Svarsfrekvensen på skogsbruksenkäten 95 %. vilket innebär att samtliga kommuner var i de sju skogslänen finns representerade i materialet. De resultat som utredningen fick fram detta sätt har jämförts med vad LRF har redovisat utifrån en undersökning bland sina länsförbund. V Lantbruksuniversitetets institution för skogsekonomi i Umeå har anlitats för att göra ekonomisk bedömning av det material som en utredningen samlat från skogsvârdsstyrelserna. Utredningen har genomfört samrädsmöten med tre av skogslänens

g

länsstyrelser, nämligen Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens,

i

varvid företrädare för respektive länsstyrelses ansvarsområden för

E .a.

I lantbruks-, miljö-, plan- och rennäringsfrágor har lämnat synpunkter och deltagit i breda diskussioner om snöskoterkörningens konsekveni ser. Utredningen har sammanträffat med företrädare för det under uppbyggnad varande Sametinget och för Svenska Samernas Riksförbund. Vidare har utredningen fört diskussioner med kommuner samt med ideella organisationer och privatpersoner med förankring inom olika miljöintressen. Samråd har också skett med de två riksorganisationer som företräder snöskoteråkarna, nämligen Nya Snofed och Svemo Snöskoter Touring. Under slutskedet av utredningsarbetet genomfördes ett brett samrådsmöte, en hearing, där olika myndigheter och organisationer var företrädda. Som komplettering till enkäterna om skador inom jord- och skogsbruket har utredningen under vistelse i fält studerat och diskuterat

Kapitel l SOU 1994: l6

uppkomna skador. Skador plantskog har utredningen sett i Vilhelminaområdet avseende svårföryngrad skog i nära anslutning till fjällnära skog och i Luleåtrakten beträffande ordinärt skogslandskap. Skador på jordbruksmark är av lätt insedda skäl svåra att identifiera under hösten, men utredningen har i närheten av Piteå sammanträffat med företrädare för lantbruket och i terrängen kunnat bilda sig en uppfattning om skotertrañkmönster och följdskador päjordbruksmark. Vid detta tillfälle besöktes också Lantbruksuniversitetets försöksgård

i Öjebyn varvid deras erfarenheter inhämtades.

Utredningen har anlitat arkitekt SAR Ulf Alexandersson. Ulf Alexandersson AB. för att genomföra en metodstudie om hur planering av leder och terminaler för snöskotertrañk kan inordnas i den kommunala översiktsplaneringen. Alexandersson har därutöver deltagit i flera av utredningens sammanträden och bidragit med värdefulla synpunkter. Två utrikes resor har genomförts. Den särskilde utredaren och utredningens sekreterare informerades om den norska lagstiftningen vid ett besök hos Direktoratet for naturforvaltning i Trondheim. Den finska regleringen presenterades vid ett besök hos Miljöministeriets miljövårdsavdelning i Helsingfors. Skrivelser från myndigheter. kommuner, organisationer och enskilda personer har dels kommit direkt till utredningen. dels överlämnats till utredningen frän regeringskansliet.

l .4 Disposition betänkandet

av

De sju första kapitlen i betänkandet är av redovisande karaktär. Kapitel 2 och 3 innehåller beskrivningar av gällande bestämmelser i Sverige respektive Norge och Finland. De därpå följande tre kapitlen redovisar utredningens kartläggningsarbete och den genomförda metodstudien i västra Härjedalen. l kapitel 7 sammanfattas de synpunkter som framfördes vid utredningens hearing. Mot denna bakgrund preciserar utredningen problembilden i kapitel 8 och gör i kapitel 9 sina överväganden om åtgärder m.m. Det avslutande kapitlet lO innehåller utredningens konkreta förslag till åtgärder.

SOU 1994: 16 Kapitel 2 15

2 Gällande

lagstiftning

2.1 Allmänt

Utredningen skall enligt direktiven enbart studera skador som orsakas snöskotrar. Begreppet snöskoter används inte i lagstiftningen, utan av snöskoter ingår i vad benämns terrängmotorfordon. Dessa delas som in i terrängskotrar, dit Snöskotrar räknas, och terrängvagnar. Det bör uppmärksammas att två- och trehjuliga motorcyklar kan registreras som terrängskotrar och att s.k. fyrhjulingar kan registreras som terrängmotorfordon eller traktor. När utredningen nedan talar om skoter menas snöskoter. Bestämmelser om körning med terrängskoter som i första hand har till syfte att skydda allmänna intressen finns i följande två lagar och två förordningar.

Terrängkörningslagen TKL SFS 1975:1313 Terrängkörningsförordningen TKF SFS 1978:594 Terrängtrafikkungörelsen TTK SFS 1972:594 Naturvårdslagen NVL SFS 1964:822

i TKL och TKF återfinns i bilaga 2 till betänkandet.

Naturvårdsverket har i Allmänna råd 9l:8 utfärdat tillämpningsanvisningar till terrängkörningslagen. Det finns vidare särskilda regler för trafik med vissa terrängmotorfordon i vägtrafikkungörelsen 1972:603 och en bestämmelse i körkortslagen 1977:477 om lägsta ålder 16 år för att framföra terrängskoter. Enligt regler i allmänna ordningsstadgan 1956:617 har kommunen möjligheter att utifrån det allmännas utgångspunkt reglera trañk med terrängskoter. Eftersom utredningen inte tar upp några problem som direkt berör dessa bestämmelser kommenteras de inte mera i betänkandet.

Kapitel 2 SOU l994: lö

Enskilda intressen som kan komma att trädas för när i samband med körning med skoter skyddas av bestämmelserna i l2 kap 4 § brottsbalken. De redovisningar av gällande författningar och tillämpningsanvisningar som lämnas i det följande tar enbart sikte på bestämmelser som rör körning med snöskoter.

2.2 Terrängkörningslagen

Terrängkörningslagen 1975: l3l3, prop 197576:67, J0U 19757628, rskr 130 är en förbudslag som syftar till att skydda allmänna intressen mot skador som orsakas av trafik med motordrivna fordon. Mark och vegetation skall skyddas mot skador och störningar fauna och friluftsliv skall minimeras. De förbud som lagen stadgar i l § är barmarkskörning och körning på snötäckt skogsmark med plant- eller ungskog det inte är om uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på skogen. Förbuden är inte absoluta utan innehåller undantag för samhällsviktiga funktioner samt för näringsverksamhet inom jord- och skogsbruket och för renskötsel. Mera om detta i det följande under respektive undantagsbestämmelse. Lagen ger vidare regeringen eller berörd länsstyrelse enligt terrängkörningsförordningen befogenhet att, om särskilda skäl föreligger, utvidga undantagen från förbud enligt bestämmelserna i terrängkömingslagens l l den första paragrafens sista stycke finns reglerat att det. inom de delar av fjällomrâdet som regeringen bestämmer, är förbjudet att köra i terräng med motordrivet fordon även mark det är som annars tillåtet att köra snöskoter de s.k. förbudsområdena inom fjällvärlden. Terrängkörningslagen innehåller vidare möjlighet för regeringen eller berörd länsstyrelse enligt terrängkörningsförordningen att ytterligare begränsa körning med snöskoter inom visst område det från om naturvårdssynpunkt eller annan allmän synpunkt medför olägenhet att skoterkörning förekommer. Ett dylikt beslut kan omfatta förbud eller att körningen endast får ske utifrån vissa förutsättningar. Det framgår uttryckligen i lagen att om regeringen eller länsstyrelse utfärdar ytterligare förbud så skall detta utformas så att det inte onödigtvis hindrar

SOU 1994: 16 Kapitel 2

ortsbefolkningens behöriga färdsel eller hindrar yrkesutövning eller annat nyttigt ändamål. Med uttrycket terräng avses, enligt förarbetena till terrängkörningslagen, åker, äng, park, obanat naturområde och icke allmänt befarna vägar. Skogsbilvägar är enligt Naturvårdsverkets Allmänna råd till terrängkörningslagen att hänföra till väg och därför faller de utanför terrängbegreppet oavsett om vägen är stängd för viss typ av trafik eller inte. Utredningen återkommer senare i betänkandet till ett resonemang om skogsbilvägarna. lsbelagda vattenområden är en form av terräng varför terrängkörningslagen i princip är tillämplig vid färd på is. är dock inte barmark vilket innebär att inget generellt förbud mot körning pá istäckta vattenområden föreligger enligt terrängkörningslagen.

2.3 Terrängkörnin gsförordnin och

gen

terrängtrafikkungörelsen

Terrängkörningsförordningen och terrängtrafikkungörelsen innehåller preciseringar av hur de skyddsintressen som terrängkörningslagen omfattar skall kunna tillgodoses, liksom hur undantag från de grundläggande bestämmelserna eller andra bestämmelser hanteras och av vem. Regleringen i l § terrängkörningsförordningen kommenteras inte då den omfattar körning barmark. Utredningen är dock medveten om att körning med snöskoter ett tunt snöskikt innebär risk för skada och därmed är att likna vid barmarkskörning. Beträffande snöskoterkörning i skogsföryngringar preciseras i 2 § förbudet enligt terrängkörningslagen till skog vars träd har medelen höjd som understiger tvâ meter över snötäcket. Vidare anges att myndighetsföreträdare och utövare av vissa i förordningen bestämda samhällsviktiga funktioner kan färdas utan hinder denna bestämmelse. av När det gäller de särskilda förbudsområdena i fjällvärlden som regeringen beslutat om är det reglerat att snöskoter får användas i av området fast bosatta, i jord- och skogsbruket och för vissa andra samhälls- och näringsviktiga funktioner. För körning med snöskoter i nationalparker eller i samband med försvarsmaktens utbildnings- och övningsverksamhet eller inspektionsverksamhet finns särskilda bestämmelser.

Kapitel 2 SOU 1994: 16

Av terrängkörningsförordningen framgår vidare att det är Statens naturvårdsverk meddelar erforderliga verkställighetsföreskrifter som till terrängkörningslagen. Naturvårdsverket har även till uppgift att bevaka att de beslut tas länsstyrelsen står i överensstämmelse som av med terrängkörningslagstiftningen. l terrängtrafikkungörelsen finns bestämmelser om att lokala trafikföreskrifter får lämnas så att körning med snöskoter inte stör andra intressen i samhället. Vidare innehåller kungörelsen bestämmelser om att föraren ett terrängmotorfordon skall ha tillfredsställande kunskap av trafikregler och tratikmiljö. l kungörelsen finns också en bestämom melse att snöskoter inte får köras den som inte fyllt 16 år. om av l 36 § sägs att den som färdas i terräng skall anpassa färdväg, hastighet och färdsätt i övrigt så att människor och djur störes i onödan och att skador på annans mark och växtlighet undvikes. l 57 § terrängtrafikkungörelsen finns bestämmelser om hur lokala trafikföreskrifter meddelas och vad dessa får omfatta. Det är kommufår utfärda lokal trafikföreskrift, vilken även kan gälla ternen som räng. En lokal trafikföreskrift kan avse förbud mot skoterkörning t.ex. inom detaljplanelagda områden och i friluftsområden om skälet för regleringen främst är ordnings- och säkerhetsskäl. Kungörelsen innehåller också följande definitioner som kan vara bra att känna till i detta sammanhang.

Motordrivet fordon T.ex terränginotorfordon se figur Motorfordon Motordrivet fordon men inte terräng

motorfordon se figur

Terrängskoter Terrängmotorfordon med en tjänstevikt av högst 400 Registrerat fordon Fordon är upptaget i Bilregistret som Terräng Område som är att anse som väg Väg Sådan väg, gata, torg och annan led eller plats som allmänt användes för trafik med motorfordon led är anordnad för cykeltrafik som gång eller ridbana invid led eller plats som avses under l eller

SOU 1994: 16 Kapitel 2

Motordrivna fordon

l

Motorfordon Traktor Motorredskap Tefrängmotorfordon

Bil MC oped Terräng- Terrängskoter vagn

2.4 Naturvårdslagen

l naturvårdslagen 1964:822 finns bestämmelser om hur terrängtrafik med motordrivna fordon regleras i nationalparken naturreservat och naturvårdsområden. Sålunda kan regeringen eller länsstyrelsen för en nationalpark meddela de föreskrifter om rätten att färdas inom nationalparken eller annars vistas där som behövs för att trygga ändamålet med nationalparken. För de områden som har avsatts till naturreservat har länsstyrelsen bemyndigats meddela föreskrifter om vad allmänheten har att iaktta för att ändamålet med reservatet skall tryggas. Motsvarande gäller för naturvårdsområden. Länsstyrelsen kan delegera rätten att inrätta naturreservat och naturvårdsområden till kommunen. Som komplement till det skydd för djurlivet som jaktlagstiftningen medger kan enligt naturvårdslagen vidare meddelas förbud mot att bl.a. färdas eller uppehålla sig inom visst område. Sådana förbud meddelas av länsstyrelsen.

2.5 Brottsbalken

Enskilda intressen skyddas mot skador som kan orsakas av trafik med snöskoter genom bestämmelsen tagande olovlig väg i 12 om av kapitlet brottsbalken om skadegörelsebrott. l den fjärde paragrafen heter det: Tager man olovlig väg över tomt eller plantering eller över annan äga, som kan skadas därav, dömes för tagande av olovlig väg till böter. Mot bakgrund av bl.a. denna bestämmelse framhöll jordbruksutskottet i förarbetena till 1972 års lag körning i terräng med motorom drivet fordon JoU 1972:52 följande: Det är sålunda enligt utskottet inte tillåtet att färdas så att skador mark eller gröda kan uppkomma eller så att hemfriden störs.

Kapitel 2 SOU 1994: 16

Förutom det klara beskedet att den som kör terrängskoter så att marken kan skadas gör sig skyldig till brott anses bestämmelserna i brottsbalken också avgränsa allemansrätten gentemot terrängkörning.

2.6 Allemansrätten

Allemansrätten är grundläggande för hur friluftsliv utövas i vårt land. Genom allemansrätten har den enskilde individen möjligheter att vistas och färdas i naturen oberoende äger olika mark- och av vem som vattenområden. Allemansrätten sedvana och den inte lagfäst. l naturvårdsär en är lagens 1964:822 första paragraf nämns emellertid allemansrätten: Naturen utgör en nationell tillgång som skall skyddas och vårdas. Den är tillgänglig för alla enligt allemansrätten. Allemansrätten innebär bl.a. att vi får ströva fritt om inte risk för skada föreligger och inte hemfriden störs. Allemansrätten är knuten till enskilda personer. Den ger inte möjlighet till organiserade ekonomiska aktiviteter. Fri- och rättighetskommittén har tagit upp frågan om allemansrätten i betänkandet SOU 1993:40 Fri- och rättighetsfrågor. Kommittén säger att alla skall ha tillgång till naturen enligt allemansrätten och önskar därvid framhålla att även de egendomslösa skall kunna en grundlagsskyddad rätt. Ett grundlagsskydd allemansrätten anses inte av stå i konflikt med EU-rätten, eftersom medlemsländernas egendomsordning inte är EU-fråga. Regeringen har i december 1993 lagt en en proposition som, om den antas av 199394 års riksmöte och ånyo blir antagen av riksdagen efter 1994 års val, innebär att allemansrätten kommer att bli skyddad i grundlagen. Allemansrätten har haft stöd i våra gamla landskapslagar. Det är en omständighet som är viktig att ha i minnet vid tolkningen av vad som ingår i denna rätt. Det måste härvid beaktas att allemansrätten har sitt ursprung i ett helt annorlunda samhälle än dagens. Allemansrätten har sålunda fått en delvis ny betydelse i våra dagar. Rätten att färdas i skog och mark har aldrig sträckt sig till trafik med motordrivna fordon, påpekar Naturvårdsverket i Allmänna råd till terrängkörningslagen. Vidare sägs att l2 kap. 4 § brottsbalken Hagunde av olovlig väg anses medföra att bara sådan trafik som är klart oskadlig för marken är tillåten utan markägarens tillstånd.

SOU l994: 16 Kapitel 2

l slutbetänkandet SOU 1993:51, Naturupplevelser utan buller en kvalitet att värna om, av Utredningen om åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar Fritidsbullerutredningen, finns s. 26m.m. 3l en redovisning om allemansrätten utifrån de aspekter som utredningen hade att beakta och grundar sig en promemoria av som justitierådet Bertil Bengtsson. Det framhålls i redovisningen att det saknas praxis till stora delar den behandlade frågeställningen och av att spörsmålet är sparsamt diskuterat i litteraturen. De synpunkter som framförs bygger därför på vissa allmänt hållna motivuttalanden där kan utläsa lagstiftarens inställning till frågorna. Nedan följer man några utdrag ur denna text som har relevans för frågan om körning med snöskoter.

Allemansrätten inte någon allmän rätt till motoriserad ger fárdsel i naturen och kan över huvud taget inte mot markägavilja åberopas till stöd för trafik. Det är en erkänd rättslig rens princip. som framgår bl.a. av att naturvårdslagens bestämmelrätt till stängselgenombrott inte kan åberopas för att se om i möjliggöra för motortrafik. passage

Hur långt allemansrätten sträcker sig följer till viss del av bestämmelserna i brottsbalken om skadegörelsebrott och hemfridsbrott, definierar allemansrätten främst i förhållande som till markägaren. För att undanröja sådana olägenheter

l som

l samhället inte vill acceptera kan allemansrätten vidare begrän-

i att i olika speciallagar anger vad som inte är sas genom man skett. Man kan emellertid inte

l

tillåtet, vilket också har utgå från att alla former vistelse i naturen, som inte har kriminaav liserats, är tillåtna. Allemansrätten måste anses vara snävare än lagstiftningens gränser för straffbara handlingar; att någonting inte är straffbart innebär inte att det är tillåtet.

Utifrån brottsbalkens bestämmelser kan allmänt sägas att allemansrätten inbegriper bara sådant som inte vållar nämnvärd olägenhet för markägaren. Sålunda är tagande av väg utan markägarens samtycke olovlig väg förbjuden på sådan - mark som kan ta skada. lnom det tillåtna faller inte heller störningar av hemfriden.

Kapitel 2 SOU 1994: 16

Sammanfattningsvis kan följande konstateras. Motoriserad trafik i naturen kan skada enskilda intressen och sålunda stå i strid med bestämmelserna i brottsbalken. Den kan också vara till skada för naturmiljön och den kan urholka allemansrättens värde för människor som vistas i naturen för att finna rekreation. Restriktioner mot motoriserad fárdsel i naturen står inte i strid med allemansrätten. Detta synsätt ligger väl i linje med lagstiftarens allmänna hållning. Naturvârdslagen och annan lagstiftning sålunda stöd ger för att meddela föreskrifter för att begränsa körning i naturen, vilket också har skett genom terrängkörningslagstiftningen. När restriktioner övervägs för snöskoterkörning i naturen måste avvägningar göras med hänsyn till sådana enskilda och allmänna intressen som kan motivera en viss trafik. Nyttotrafiken behöver härvid beaktas särskilt.

SOU 1994: 16 Kapitel 3 23

3 Lagstiftningen i Norge och

Finland

3.1 Allmänt

Den avgörande skillnaden i bestämmelserna om snöskoterkörning i terräng mellan Norge och Finland å ena sidan och Sverige å den andra år att våra grannländer utgår från ett generellt förbud medan de svenska bestämmelserna särskilt anger vad som är förbjuden körning. De två nordiska länderna behandlas här särskilt eftersom direktiven att utredningen skall beakta de möjligheter till likartade nordiska anger bestämmelser som kan föreligga.

3.2 Regleringen i Norge

Man skiljer i Norge konsekvent mellan nyttokörning med snöskoter och sådan körning som inte oundgängligen behövs. Tillåten snöskoterkörning är sådan som sker i direkt samband med vissa utpekade

näringars och myndigheters behov. Övrig körning är i princip för-

bjuden och med stor restriktivitet beträffande möjligheterna till undantag. Två undantag med generell giltighet tillämpas dock. Man får köra terrängskoter vissa leder till Fiskevatten. Vidare tillåts körning efter leder i norra Norge.

3.2.1 Motiv för bestämmelserna

Ända sedan snöskotern introducerades i Norge har tillämpat ett man mycket restriktivt regelverk för körning med snöskoter, vars utgångspunkt är att all motortrafik i terräng är förbjuden. Trots detta har snöskotertrafiken växt i en omfattning som lagstiftaren inte förutsett. I slutet av år 1975 fanns det ca 6.000 skotrar i Norge. För närvarande

Kapitel 3 SOU 1994: 16

rör det sig om ca 40.000. Antalet Snöskotrar ökade exempelvis under perioden 1985 till 1990 med över 40 %. För att skärpa förbudslagstiftningen, som funnits sedan år 1977, och med syftet att motverka tillväxten av antalet Snöskotrar infördes är 1988, med vissa ändringar år 1990, en särskild nationell föreskrift om regleringen av motortrafik i terräng och på isbelagda vattendrag och sjöar. De nya bestämmelserna anses ha blivit nödvändiga därför att man annars sikt skulle riskera att den restriktivitet, som trots allt kunnat upprätthållas ditintills, inte skulle vara möjlig framdeles. Problemen ökade med antalet snöskotrar och enligt Direktoratet for naturforvaltning ansågs det i slutet av åttiotalet att det var hög tid med en markering mot en utveckling som bara en mycket ringa minoritet önskade. De nya bestämmelserna infördes i syfte att åstadkomma en strängare och mer enhetlig praxis ute i kommunerna när det gäller undantag från förbudet mot snöskoterkörning. Avsikten med bestämmelserna är att värna om miljön och främja allmänhetens trivselmöjligheter i naturen utan att begränsa den för myndigheter och näringsidkare nödvändiga körningen. Bestämmelserna ger därför klara besked om vilken körning som kan godtas. Det erfordras inget speciellt tillstånd för myndighetsföreträdare att använda snöskoter i sitt arbete. Inte heller behöver jordbrukare. de som arbetar i skogsbruket eller samer i rennäringsverksaunheten några särskilda tillstånd. Vidare är det utan särskild ansökan härom tillåtet att använda snöskoter för att frakta större nedlagda byten från jakt samt för att preparera skidspår. En särskild regel finns för anläggning av skoterleder till fiskevatten. På förslag härom från en kommun kan fylkesmannen bestämma om sådana leder. En förutsättning är emellertid att Direktoratet for naturforvaltning gett sitt tillstånd utifrån allmän miljöskyddssynpunkt. Tillstånd kan vidare ges i särskilda fall, t.ex. för nödvändiga transporter till fjällstugor. Härvid kan nämnas att föreskrifterna ger utrymme för att lämna tillstånd för den fast boende lokalbefolkningen att inrätta taxirörelser med snöskoter. Härigenom begränsas möjligheterna för privat körning till egna hytter, eftersom detta bara tillåts om kollektivtransport är omöjlig. För de två nordligaste fylkena länen tillämpas särskilda, mindre stränga bestämmelser. Dessa särbestämmelser omfattar hela Finnmarks fylke och de norra delarna av Troms fylke. De gör det möjligt att anlägga snöskoterleder som tillåter annan körning än nyttokörning.

SOU l994: 16 Kapitel 3 25

3.2.2 Utdrag ur lag och föreskrifter

Nedan redovisas några detaljer lagstiftning och föreskrifter som kan ur värde för jämförelser med situationen i Sverige. vara av

Lag om motortraftk i terräng och vatten Lov motorferdsel i utmark vassdrag 10 juni 1977, Nr 82:. om og av

Syftet med den lag är att utifrån samhällets helhetssyn reglera motortrafik i terräng och i vatten med sikte att värna naturmiljön och främja trivsel. l § Lagen omfattar färdsel med motordrivet fordon varvid bl.a. snöskoter uttryckligen nämns. Med terräng utmark menas i lagen också sätervall, hustomt, äng, betesvall och skogsplantering. Väg som är under byggnad eller är fárdigställd men inte avsedd för allmän som bilkörning omfattas lagens generella förbud. Till vattendrag räknas av isbelagda sjöar och älvar. 2 § l terräng och isbelagda sjöar och andra vattendrag är motortrafik förbjuden det inte uttryckligen sägs annat i denna lag eller ges om möjlighet till annat beslut med stöd av lagen. 3 § Lagen innehåller bestämmelser om den tillåtna skoterkörning som sammanhänger med myndighetsarbete samt med näringsverksamhet. Där stadgas också att Mil jövärndepartementet eller fylkesmannen kan tillstånd till ytterligare skoterkörning. 4 § l ett tillägg sägs att ge snöskoterkörning skall ske sätt som tillgodoser av departementet utfärdade föreskrifter. Beträffande Finnmarks fylke och vissa kommuner i Troms fylke kan fylkesmannen efter förslag från berörd kommun ge tillstånd till körning vissa leder och vattendrag. Sådant tillstånd kan inte ges utan att markägaren har tillstyrkt. Om sådan snöskoterled kommer till stånd skall berörd kommun ansvarig för uppmärkning och invara formation om skoterlederna. 5 ä Om särskilda skäl föreligger kan kommun ge tillstånd till kören ning som inte omfattas av undantag i lagen eller annars har stöd i lagen. Ett sådant tillstånd gäller för ett bestämt behov eller bestämd tid. 6 § Det finns möjlighet för Miljövärndepartementet att emot både kommunen och fylkesmannen anser att ett tillstånd enligt om man bestämmelserna i 5 och 6 §§ skulle alltför besvärande konsekvenser

Kapitel 3 SOU 1994: 16

för värdefulla natur- och friluftsomräden. Detsamma gäller också för undantag enligt 4 7 §

Nationell föreskrift Nasjonal forskrift for bruk av motorkøretøyer i utmark og på isbelagte vassdrag.

Den tredje paragrafen i rubricerade föreskrift preciserar vilken form av snöskoterkörning som är tillåten. Det framgår bl.a. att det är tillåtet att använda snöskoter för transporter till turistanläggningar som saknar väg. att transportera byggmaterial, att preparera skidspår. att genomföra transporter som har samband med forskningsverksamhet samt att frakta ved till fasta boplatser i Finnmark. 3 § Efter ansökan härom hos kommunen kan tillstånd ges för taxikörning Lejekørning. Det framgår av 5 § att sådan verksamhet får bedrivas inom ganska vida ramar. Inom avlägsna umråden med goda fiskevatten och som ligger mer än 5 km från bruten vägen kan Direktoratet for naturforvaltning ge möjlighet till persontransport med snöskoter pâ särskilda leder. 8 §

3.2.3 Synpunkter på tillämpningen

Utredningen fick vid sitt besök hos Direktoratet for naturforvaltning veta att det föreligger samförstånd mellan olika intressegrupper i Norge om att inriktningen av förbudslinjen skall behållas. Emellertid kunde konstateras att ett mycket stort antal tillstånd till körning med snöskoter hade beviljats under senare år. Det nämndes också att de leder för körning till och från fiskevatten som blivit möjliga genom de nya tillämpniitgsföreskrifterna kommit att i inte obetydlig utsträckning användas för allmän nöjeskörning.

3.3 Regleringen i Finland

Uppbyggnaden av det finska författningsverket rör snöskoterkörsom ning överensstämmer med den svenska. Finland har en terrängtraftklag och en terrängtraftkförordning. Vidare regleras skoterkörningen i vägtrafiklagen genom lagens definition väg. av

SOU 1994: 16 Kapitel 3 27

Den viktigaste skillnaden mellan våra bestämmelser och de finska är att körning i terräng med motordrivna fordon är förbjuden utan markägarens eller markinnehavarens tillstånd, vilket framgår i 2 kap. 4 § terrängtrañklagen.

3.3.1 Motiv för bestämmelserna

Den första lagen som reglerade snöskoterkörning i Finland kom år 1977. År 1991 ansågs det att regelverket hade blivit föråldrat. Det anfördes då att en ny lag borde stiftas för att förebygga de olägenheter som orsakas av den ständigt ökande användningen av motordrivna fordon i terräng. Vid tillfället hade Finland uppemot 70.000 snöskotrar varav, ungefär hälften i Lappland. Den årliga tillväxten ligger på ca 5.000 skotrar. l Lagen från âr 1977 begränsade användningen av Snöskotrar såtillvi-

l da att det erfordrades markägartillstånd för körning. Undantag gjordes

l för de traditionella myndighetsuppgifterna samt visst yrkesñske och i viss skoterkörning hos den befolkning lever i avlägsna områden. som Efter det att lagen hade trätt i kraft avstannade terrängtrafikens tillväxt under några år och mängd tillstånd söktes hos markägare. en Det kunde snart konstateras att tillväxten av sålda snöskotrar ånyo blev kraftig utan att antalet markägartillstånd växte i motsvarande mån. Tvärtom minskade de tillstånd som finska skogsstyrelsen beviljade för

l körning, företrädesvis i Lappland, till hälften mot tidigare. Man kon-

l

staterade en ökande likgiltighet inför bestämmelserna, troligen orsakad

i

av att det inte gick att övervaka den olovliga körningen. l l förarbetena till de nu gällande finska bestämmelserna anförs att användningen av motordrivna fordon i terräng ökat märkbart sedan mitten av 1970-talet. Syftet med lagstiftning var att skydda en ny l naturen och miljön i övrigt, naturnäringarna, det allmänna rekreationsbruket av naturen samt andra allmänna intressen. Man önskade en dirigering av körningen till snöskoterleder i största möjliga utsträckning. Härigenom, menar man, borde de skador och olägenheter som orsakas av körning i terräng kunna förebyggas.

Kapitel 3 SOU 1994: l6

3.3.2 Utdrag ur lagar och föreskrifter

Nedan redovisas några detaljer i de finska bestämmelserna för jämförelse med förhållandena i Sverige.

Terrängtrafiklag Nr 670, Given i Helsingfors den 12 april 1991

Lagen skyddar de allmänna intressena och tillämpas snöskoterkörning såväl i terräng som på leder. l och 2 §§ Den fjärde paragrafen stadgar att Körning i terräng med motordrivna fordon är förbjuden utan markägarens eller markinnehavarens tillstånd. Här beskrivs vidare de undantag som gäller för myndighetsverksamhet, renskötsel, yrkesfiske och rörelsehandikappade samt för körningar som avlägset bosatta behöver göra. Regionala förbud och begränsningar kan förordnas av berörd länsstyrelse. Motiv för sådana regleringar är skydd för de allmänna intressen som lagen enligt sin l § är till för att skydda. Regeringen har motsvarande regleringsmöjligheter när det gäller markområden av riksintresse. Det kan inrättas två typer av leder för körning med snöskoter. Enligt den fjärde paragrafen kan markägare ge tillstånd till trafik på visst område eller utefter viss led pä hans mark. En sådan led bygger på avtal om markupplåtelse och den-.får ingen officiell status. Den andra typen av led för körning med snöskoter kallas officiellt för snöskoterled, enligt bestämmelserna i 12 En sådan led anläggs

efter genomförd ledförrättning en form lantmäteriförrättning

av varvid det skall finnas en plan för snöskoterleden som har godkänts av berörda kommuners miljövárdsnämnder och berörda länsstyrelser. Vederbörliga hänsyn skall därvid tas till bestämmelserna i lagen 60673 om friluftsliv. Om en 12 åâ-snöskoterled är lokal. är berörd kommun huvudman för leden. Staten skall vara huvudman om leden huvudsakligen går mark som ägs av staten eller om den har avsevärt allmän betydelse. Huvudmannaansvaret kan delegeras till samfund eller näringsidkare 18 §.

SOU 1994: [6 Kapitel 3 29

Terrängtrafikförordning Terrängtrafikförordning Nr 1141, Given i Helsingfors den l6 augusti l99l.

l terrängtrafikförordningen finns bl.a. regler om vad en plan för snöskoterled skall innehålla, hur trafikmärken skall se ut, hur terrängtrañk får ske i samband med renskötsel hastigheten för snöskosamt om att ter i terräng är begränsad till 60 kmtim. Enligt ett senare beslut får hastigheten på uppgå till 80 kmtinn.

3.3.3 Synpunkter på tillämpningen

Utredningens besök hos det finska Miljöministeriet gav vid handen att i i de bestämmelser som finns inte fungerar tillfredsställande. För närvarande pågår en omarbetning av terrängtrafiklagen med målet att en ny lag skall träda i kraft under år 1994. Det framkom vidare att den erforderliga ledförrättningen för en officiell snöskoterled enligt 12 § terrängtrafiklagen är en omfattande procedur. Inklusive de ersättningar som skall betalas till berörda markägare innebär det att kostnaden per ledkilometer uppgår till betydande belopp. Det finns bara enstaka leder av denna typ. En fråga som diskuteras är om man skall införa fri körning i Lappland. Det finns ett förslag om att motsvarigheten till det svenska Domänverket skall kunna använda marken i Lappland, som man äger till ca 90 %. för kommersiell verksamhet. Det råder dock delade meningar om det rätta i att ändra reglerna om skoterkörning i Lappland

till mera lika de som gäller i Sverige. Bland annat framfördes till

utredningen att företrädare för Lapplandskommunerna inte önskade att en ändring till friare former för snöskoterkörning kom till stånd.

Kapitel 4 31

4 skador för

Kartläggning av

jordbruket

4.1 Allmänt

Utredningen har via berörda expertmyndigheter samlat kunskaper om skador för jordbruket som har orsakats av snöskoterkörning. LRF hade dessförinnan under sommaren 1993 genomfört en enkät för att en uppfattning skadornas omfattning och deras ekonoom miska betydelse. Utredningen sammanfattar inledningsvis vad LRF kom fram till i sin enkät, som redovisas i bilaga När det i följande avsnitt talas otn skadad areal menas mark som till delar utsatts för skador.

4.2 LRF:s enkät

LRF:s enkät omfattade sex av de sju s.k. skogslänen Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs. Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Man vände sig inte till Värmlands län. Det var organisationens länsförbund som svarade frågorna. LRF anför att till följd av att körning med snöskoter pressar samman snötäcket, tränger tjälen betydligt djupare ner än vad som annars är fallet. Skadorna leder till att vårbruket och växtstarten försenas samt att täckdikningssystemen inte ger den avvattning av marken som är avsedd. Skadorna begränsas inte till själva skoterspåren utan även lurukniirgcn av övriga delar åkerskiftet påverkas många gånger. En av annan vanlig skada, säger LRF, är isbränna. Utöver försenad växtstart innebär skadorna jordbruksmarken att ogräsväxten gynnas av de ändrade växtbetingelserna och att skörden blir sämre. l svaren LRF:s enkät hänvisas till en analys av skadornas konse-

kvenser som har gjorts vid Lantbruksuniversitetets försöksgárd i Öje-

byn, med forskningsfält som drabbas av skador till följd av snöskoter-

Kapitel 4

körning. Man kom i denna analys fram till att en försenad vårsåtltl med 10 dagar kostade 950 kr per ha. l allra värsta fall kan ca grund den korta odlingssäsongen i Norrland en sådd helt omöjligav tjälen fått alltför djupt fäste. göras om LRF delade den skadade åkermarken i tre olika klasser utifrån bedömning skadans kostnad för lantbrukaren. I den högsta en av skadeklassen ingår fält där skadorna uppskattas till minst 500 kr per ha, medan den lägsta klassen avser skador som kostar mindre än 100 kr per ha. l nedanstående tabell redovisas en sammanställning av de resultat som LRF fick fram i sin enkät om skador åkermark.

Skador på åkermark enligt LRF:s enkät

LRF framhåller att det är förenat med svårigheter att göra uppskatt ningar förevarande slag. Till detta bidrar bl.a. att bedömningen av måste avse genomsnittet av en llerårsperiod eftersom det är stora variationer mellan åren grund snödjup och andra omständigav heter. Bedömningarna är emellertid gjorda av personer som är väl insatta i lokala och regionala förhållanden varför uppgifterna ändå kan antas ge en förhållandevis god bild av skadeläget.

Kapitel 4

Utredningens enkät

Med hänsyn till bl.a. de av LRF konstaterade svårigheterna att uppskatta de skador på jordbruksmark föranleds snöskoterkörning som av ansåg utredningen det som angeläget att statens expertorgan fick tillfälle att yttra sig utifrån eventuellt eget material och sina erfarenheter. Därför utarbetades inom utredningen och i samarbete med Jordbruksverket ett enkätformulär. Enkäten sändes till länsstyrelserna där det finns särskilda lantbruksexperter i de sju skogslänen, där snöskotertrafik av någon betydelse i sammanhanget bedömdes förekomma. Till skillnad från LRF:s enkät lämnades utredningens enkät alltså även till Värmlands län. Då utredningen kunde förutse att det inte skulle finnas tillgång till statistiska uppgifter konstaterade utredningen i följeskrivelse en att svaren till stor del torde komma att bygga på skattningar. Som ledning angavs att länsstyrelserna borde eftersträva att uppskatta ett normalår utifrån erfarenheter från de senaste fem åren. Den undersökning som LRF gjort delgavs länsstyrelserna. Samtliga länsstyrelser svarade. Ett av svarsalternativen att enkäten kunde återsändas blank var om uppgifter av det slag efterfrågades saknades. Värmlands län som svarade enligt detta alternativ vilket får anses följdriktigt då det under de senaste fem åren i Värmlands jordbruksbygder knappast har funnits snö som legat kvar någon längre tid. I bilaga 5 finns sammanställning de lämnades en av svar som av länsstyrelserna. Redan en översiktlig genomgång av de uppgifter länsstyrelsom serna lämnat visar att ligger lägre i bedömningen skadade man av arealer än LRF. Emellertid måste tydligt framhållas vilket också - LRF har gjort att föreliggande skattningar är behäftade med betydan- de osäkerheter. Särskilt länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län ställde sig tveksamma till den omfattning skador LRF föreav som anser kommer. För Västerbottens del menade att realistisk uppskattman en ning borde ligga någonstans kring hälften av de ca 30.000 ha som av LRF uppgetts vara utsatta för skador. I Norrbotten beräknades skadorna till 10-25 % de 43.000 ha den odlade arealen uppgår till, av som medan LRF har uppskattat den skadade åkerarealen till ca 20.000 ha, dvs. nästen hälften åkermarken i länet. Det bör observeras av att

2 14-0354

Kapitel 4 SOU 1994: 16

uppgifterna inte skadad areal utan arealer till viss del har avser som utsatts för skador. Man kan de redovisade typerna skador i allt väsentligt notera att av överensstämmer mellan de två undersökningarna. Av de olika typer av skador länsstyrelserna vill utredningen särskilt framhålla: som uppgett

beträffande jordbruksmark

Fördjupad tjäle lsbränna - Ökad ogräsförekomst - Försenat vârbruk - Försenad skörd - Ökad torkningskostnad - Stängselskador -

beträffande enskilda vägar som ingår i jordbruksrörelse:

lsbildning m.m. oplogade vägar lsbildning i diken och brunnar - Stängselgenombrott - Ökad kostnad för Snöröjning -

Utredningen konstaterar de skador betydenhet för jordbruket att av uppstår inte generell karaktär över ytor jordbrukssom är av stora mark. Skadorna är koncentrerade till vissa arealer men självklart

synnerligen besvärande för den jordbrukare som drabbas.

för

4.4 Slutsatser om skador jordbruket

Om snön packas. vid färd med snöskoter, går kylan längre neri som marken vilket ökar tjäldjupet. Ett ökat tjäldjup är regel negativt som för de övervintrande grödorna för Norrlands del nästan uteslutande

vallar och för etableringen vårsådda grödor. Med Norrland menas av landsdelen Dalälven. Ett ökat tjäldjup kan också medföra isnorr om i diken och dräneringsledningar proppar För vallarna innebär det ökade tjäldjupet att upptorkning och upp-

värmning marken våren blir Enkelt uttryckt blir vintern av senare. längre för vallväxterna. Fler plantor kommer därför att duka under för

vinterns påfrestningar. Beståndet kommer därmed att i många fall

SOU l994: l6 Kapitel 4

tunnas ut i sådan omfattning att kvarvarande plantor inte förmår att kompensera bortfallet. Följden blir skördeförluster och ökad ogräsförekomst. En ytterligare följd av ökat tjäldjup och snöskoterspâr är att ytavrinningen försvåras. Om ytvatten omväxlande fryser och tinar skadas vanligtvis växttäcket svårt isbränna. Ökat tjäldjup och försvårad ytavrinning innebär vârsådden att försenas. Följden blir lägre och försenad skörd samt ökade torkningskostnader. Vegetationsperioden i Norrland är kort för odling av spannmål till mognad. Effekten av försenat várbruk kan därför långtvara gående. Andra effekter av ökat tjäldjup är att rörlagda diken kan gå sönder av isens sprängverkan eller den rörelse som uppkommer i marken av tjälen. Av svaren enkäterna framgår att skadornas omfattning är förhållandevis störst i de delarna landet och att skadorna är norra av mest frekventa i närheten tätorter. av Det är mycket svårt att uppskatta värdet skadorna grödan. av Utifrån de båda enkäterna har Jordbruksverkets expert i utredningen gjort vissa jämförelser med uppgifter lantbruksstatistiken ur m.m. Utredningen har med stöd denna analys uppskattat att skadorna på av jordbruksmark ur skördeskadesynpunkt inte överstiger 10 miljoner kronor per år. Detta motsvarar l % skördevärdet på omkring l ca av miljard kronor i Norrland. Skadorna är dock ojämnt fördelade varför skadan i förhållande till skördevärdet kan betydligt större i det vara enskilda fallet. Även således de skador körning med snöskoter om som vållar inte kan anses utgöra ett generellt problem för det norrländska jordbruket vill utredningen understryka att skadorna kan ytterst vara besvärande och leda till ekonomisk skada för den jordbrukare som drabbas.

SOU 1994: 16 Kapitel 5 37

5 skador för

Kartläggning av

skogsbruket

5.1 Allmänt

För att bedöma omfattningen av de skador som drabbar skogsbruket till följd av körning med snöskoter utarbetade utredningen i samarbete med Skogsstyrelsen en enkät som kanaliserades ut till den lokala nivån; via Skogsstyrelsens organisation till skogsvárdsdistrikten i de sju skogslänen. Till utredningens enkät bifogades resultatet av en enkät till LRF:s länsförbund om skadorna skogsmark, som LRF genomförde samtidigt som enkäten om skadorna på jordbruksmark. Resultaten av LRF:s enkät sammanfattas i det följande och redovisas i sin helhet i bilaga

5.2 LRF:s enkät

Enligt LRFrenkäten utgörs skogsskadorna till följd snöskoterkör-

av ning så gott som uteslutande av skador på plant- och ungskog. Dessa typer av bestånd sammanfattats i begreppet skogsföryngringar. Av följande tabell framgår den uppskattning av skadorna skogsföryngringar som LRF sammanfattande har angett i sin redovisning till utredningen.

Kapitel 5 SOU 1994: 16

Skadade skogsföryngringar enligt LRF:s enkät

Län Andel skadade skogsföryngri ngar Norrbotten 5- 10 % Västerbotten ca 3 % Jämtland ca 3 % Västernorrland ca 2 % Gävleborg ca 2 % Kopparberg små skador

Enkäten avsåg också skador på skogsbilvägar. Skotertrafiken på oplogade vägar medför att ett istäcke frusen snö bildas i skoterspâren. av Detta försvårar och fördyrar vägens plogning. Av de kommentarer länsförbunden har lämnat kan följande som uppgifter vara värda att uppmärksamma. Skogsföryngringsytor i närheten samhällen och större byar med av hög skotertäthet är hårdare drabbade än ytor i glesbygden. Vid körning på oplogade skogsbilvägar kan skoterspåren bli så hårda det inte går att ploga med vanlig snöplog eller väghyvel utan att bandtraktor måste anlitas. Kostnaden för att använda bandtraktor uppskattar Västernorrlands länsförbund till 1.500 2.000 kronor per plogobjekt enbart för flyttningskostnaden bandtraktorn. Därtill av kommer kostnaderna för att plogningen går mycket långsammare än om hjultraktor använd. Diken och vägtrummor fryser ofta på grund av skoterkörning. Det kan medföra att vägkroppen utsätts för skador vid snösmältningen erosion grund att avrinningen inte kan ske smidigt. genom av

SOU l994: 16 Kapitel 5

5.3 Utredningens enkät

Utredningens enkät till skogsvårdsdistrikten i de sju skogslänen och svaren härpå framgår av bilaga 5. Enkätens utformning har gjort att utredningen har ett omfattande statistiskt material. Det är inte meningsfullt att här redovisa hela detta material, vissa men sammanställningar finns i bilagan. Materialet finns för framtiden tillgängligt inom Skogsstyrelsen. Av de berörda skogsvardsdistrikten svarade 95 %. Svar kom från distrikt inom alla kommuner i skogslänen. Av de 81 skogsvârdsdistrikt som svarade redovisade 55 att verifierat skador skogsmark man efter skoterkörning. Stambrott, toppskottskador, stamskador och barkskador är skadetyper som anges. Den beräknade omfattningen den av skadade arealen skogsmark framgår av den följande tabellen. Skador på skogsbilvåigzir orsakade av körning med snöskoter redovisades av 72 distrikt. De sju aktuella länen har 145.000 km skogsca bilväg. Olägenheter av större eller mindre omfattning till följd av körning med snöskoter har bedömts röra 8.000 km vägarna och ca av knappt 3.000 km vägdiken. Beträffande orsakerna till skador uppskattades att 70 % berodde på fritidskörning med skoter samt att körning inom skogsbruket för svarar 10 % och inom renniiringeii för 15 % och att 5 % berodde på övrig körning såsom myndighetsutövning. Som övriga problem för skogsbruket i samband med körning med snöskoter redovisades bl.a. stängselskador, nedskräpning, stölder, tjuvjakt och rågångspfilar som brutits av. Inom 12 skogsvårdstlistrikt kände man till 28 polisanmälningar av skador för skogsbruket som ansågs ha orsakats skoterkörning. Man av visste dock inte anmälningarna hade lett till åtal. om Med utgångspunkt i materialet från skogsvårdsdistrikten redovisas i följande tabell vilken areal ett normalår kan beräknas som vara skadad grund av snöskotertrziñk.

Kapitel 5 SOU 1994: 16 Beräknad skadad skogsmark enligt utredningens enkät

Förklaringar till förkortningar i tabellen Hkl Huggningsklass Kl Kalmark. där återväxtåtgärderna är utförda, medelhöjd lägre än 0,5m R1 Skog huvudtråitlslag har en medelhöjd mellan 0,5 och 1.3 m vars R2 Skog, huvudtráitlslag har en medelhöjd högre än 1,3 m vars Alt Alternativa skogsskötselmetoder såsom blädning eller luckhuggning

Sverige har totalt 23.5 miljoner ha skogsyta och 15 miljoner härav finns i de sju skogslänen. De ytor som i praktiken kan utsättas för skador är där det finns plant- och ungskog, d.v.s. skog yngre än 20 ar. uppgår till 2.6 miljoner ha. Vid sammanställningen av enkätsom visade det sig emellertid att summan för de olika huggningssvaren klasserna bara blev drygt 2 miljoner ha. För att undvika en undervärdering har därför de i enkälsvaren angivna uppgifterna för den areal kan berörd skador multiplicerats med 1,3 förhållansom vara av det 2.62.0. Andelen skadad areal skadeproeenten har beräknats utifrån enkätför varje skogsvilrtlstlistrikt, huggningsklass och berörd areal. svaren Ett medelvärde för alla distrikten i respektive huggningsklass anges i zivruntlzide hela proeenttzil i tabellen. Den beräknade skadade arealen har erhållits att applicera dessa procenttal uppgifterna för genom den areal kan vara berörd av skador. som Av sunnnaratleii i tabellen kan läsas ut att omkring 100 000 ha. eller 5 %. de sju skogslänens areal mark med skog under 20 år av av bedöms kunna för skador i eller utsträckning, vara utsatta en annan enligt de redovisningar utredningen har fått. Emellertid är det som endast 3.000 ha kan beräknas ha skadats. Det motsvarar geea som noinsnittligt räknat för de fyra angivna huggningsklasserna endast 3 % den skogsareal har bedömts kunna vara berörd av skador och av som

Kapitel 5 4l

0,15 % av den totala arealen skog än 20 år. Generellt sett yngre en försumbar siffra.

5.4 Slutsatser skador för

om skogsbruket

Utredningen har med hjälp olika beräkningsmetoder försökt att av översätta den redovisade skadebilden för skogsbruket till ekonomiska mått. En metod är att beräkna kostnaderna för att ersätta det bortfall av utvecklingsbara plantor, inklusive träd, orsakas unga som av skoterskador. För den till 3.000 ha beräknade skadade arealen har utredningen gjort en värdering av kostnaderna för tänkt total en

ersättningsplantering. Härvid antogs att 35 plantor ha är förstörda.

per dvs. totalt 105.000 plantor. och att kostnaden för ersättningsplantering är 4 kr per planta. Kostnaderna för total ersättningsplantering skulle en således bli 420.000 kronor. Förutsättningen för beräkningen med ett bortfall drygt 100.000 av plantor per år är att dessa plantor fram till avverkningsbar ålder. omkring 100 år, skulle ha utvecklats till huvudstammar i beståndet. Ett visst bortfall pâ ungefär 30 % plantantalet, normalt brukar av som vara 2.000-2.500 plantor ha, innan åldern 20 år är dock att förper vänta oavsett skoterskador. Utredningen har också vänt sig till Institutionen för skogsekonomi Hans Ekvall vid Lantbruksuniversitetet. Härifrån framfördes att man i princip kan tänka sig tre olika modeller för värdering de redoav visade skadorna, nämligen kostnadsvärdering, marknadsvärdering och avkastningsvärdering. Man menar att metoden med kostnadsvärdering inte är lämplig eftersom Skogsägarna i praktiken inte genomför någon ersättningsplantering efter skador på grund körning med snöskoter. av Inte heller metoden med marknadsvärdering bedöms rimlig att som använda då de värden skadas inte prissätts någon marknad. Det som finns heller inte några ersättningsfall att jämföra med. Den metod som man anser mest lämplig att använda är den som avser avkastningsvärdering. Beträffande värdering skador på av plant- och ungskog ansågs borde utgå från det värde att man som oskadad skog skulle ha vid slutavverkningstillfället 100-årig skog. jämfört med den skadade skogen. Genom att beräkna nuvärdet av

Kapitel 5 SOU 1994: 16

mellanskillnaden får man värdet av skadan vid skadetillfállet i ungskogen. Vid första överslagsmässi beräkning med denna metod uppskaten g tades, med utgångspunkt i utredningens underlag, kostnaderna för skador på skogsmarken till i storleksordning som utredningens samma beräkningar kostnaderna för ersättningsplantering, dvs, omkring av 400.000 kr om året. Pâ uppdrag utredningen har Hans Ekvall därefter gjort en mer av noggrann analys och värdering av underlaget från utredningens enkät- I slutrapporten från studien, Värdering av snöskoterskador på svar. växande ungskog, som redovisas i bilaga framhålls att avkastningsvärdering är ett område inom skogsekonomin där forskning och undervisning har bedrivits i decennier. Man har vid den skogsekonomiska institutionen arbetat med metod för värderingar i nästan 40 år. samma Det är med stöd denna värderingsmetod, PLAN-33, som kostnaderav na för snöskoterskador på ungskog har belysts. l det följande redovisas en sammanfattning av rapporten. De skador som uppkommer på skogen är av två huvudtyper, volymskador och kvalitetsskador. Volymskador drabbar granskogar hårdast, medan kvalitetsförsämringar i form av lägre andel s.k. os-timär vanligast i tallskogar. Med os-timmer avses sågtimmer av mer högsta kvalitet. Resultaten snöskoterskador på den framtida virkesproduktionen av är mycket svåra att förutsäga. Därför har fem olika skadekonsekvenserskadetyper redovisats, från halvering av andelen os-timmmer, dvs. sämre virkeskvalitet, till total avgång av all skadad skog. För att beräkna nuvärdet av kostnaderna för skoterskador har två alternativa diskonteringsräntor använts, 3 och 5 %. En sammanfattning av resultaten av beräkningarna framgår av följande tabell.

SOU 1994: 16 Kapitel 5

Beräknade kostnader för minskad avkastning hos avverkninzsmozen skog, på grund av skador orsakade av snöskoterkörning

Skadeklass Kostnad vid 3 5 % resp. kalkyränta 1 000 kr

Halvering av os-andelen 44260 .

Hälften av skadade träd dör

5. Alla skadade träd dör 6265954

Om man antar att och de i tabellen redovisade skadetyperna var en av skulle förekomma lika ofta, d.v.s. 20 % varje skadetyp, blir den av årliga kostnaden för skoterskador 400.000 kr vid 5 % ränta och ca 2.700.000 kr vid 3 % ränta. Olika räntor och olika kombinationer av skadetyper ger naturligtvis skilda ekonomiska resultat. Som framgår av bilaga 7 är spännvidden mellan dem mycket stor; mellan 60.000 och 6.000.000 kr. Några beräkningar faktiska tillväxtförluster och minskat sågtimav merutbyte har inte kunnat göras. Det skulle kräva ett omfattande utredningsarbete med provytor följs under lång följd år. som upp en av Utredningen bedömer dock att skogsskadorna till helt övervägande del rör skadetyperna 1 och 2 i tabellen. Utredningen vidare 3 % anser att diskonteringsränta bör ligga till grund för skadeberäkningarna. Det är den räntesats som man inom skogsbruket i praktiken använder i denna typ av beräkningar av värdet för skog med slutavverkningsålder på en 100 år. Om skadetyperna l och 2 antas förekomma lika ofta skulle den årliga kostnaden bli knappt 700.000 kronor. Beträffande skador på skogsbilvägar anlitade utredningen sakkunniga hos Skogsstyrelsen, SCA och skogägarföreningar, vilket ledde fram till följande bedömningar. Bolagens vägar kan antas använda vart 10:e år medan de vara privata skogsägarna troligen plogar sina vägar vart 3:e till 5:e år. upp För att inte undervärdera kostnaderna kan beräkningsgrund som användas vart 5 :e år, varvid således 20 % de i enkätsvaren angivna av 8.000 km skadade skogsbilvägarna skulle bli upplogade ett visst år. Med en uppskattad merkostnad för plogning 265 kr km skulle per

Kapitel 5

den totala kostnaden för skador på skogsbilvägar bli 420.000 kr per år 8.000 x 0.2 x 265 kr. snöskoterkörning enligt enkätsvaren berörda diken, omkring För av 3.000 km. antas också att 20 % 600 km behöver plogas varje år. Vid antagen kostnad 100 kr km skulle den totala kostnaden för en av per diskesplogning bli 60.000 kr per år. Den sammanlagda merkostnaden för plogning till följd av skadorna skogsbilvägar och diken skulle under dessa antaganden således bli knappt 500.000 kr per år. Med beaktande de osäkerheter föreligger tyder, enligt av som utredningen. de redovisade beräkningarna av olika slag att de totala kostnaderna för skador för skogsbruket på grund av körning med snöskoter ligger i storleksordningen l till 2 miljoner kr per år. Sett för näringen i sin helhet har denna kostnad inte någon större betydelse. Som jämförelse kan nämnas att det s.k. rånettot för skogsbruket i de berörda sju länen uppgår till 6 miljarder kr om året. Rånettovärdet ca är virkets leveransvärde minskat med drivningskostnaderna, dvs. kostnader för avverkning och transport till prissättningsstället. Liksom beträffande skadorna jordbruksmark vill utredningen understryka att skadorna för skogsbruket i det enskilda fallet kan vara till betydande ekonomisk skada för den markägare som drabbas.

SOU 1994: 16 Kapitel 6 45

6 Metodstudie i västra Härjedalen

6.1 Allmänt

Utöver överväganden lagstiftningsåtgärder för att komma till rätta om med de skador trafiken med Snöskotrar medför för jordbruket och som skogsbruket skall utredningen enligt direktiven överväga andra typer åtgärder, bl.a. planeringsinsatser och utbyggnad av flera leder för av snöskotrar. Vidare skall utredningen behandla skoterorganisationernas, länsstyrelsernas, kommunernas och markägarnas roll vad gäller skoterleder. Det framhålls att det är viktigt att ansvaret för snöskotertrafiken förankras lokalt, varigenom det kan åstadkommas en god anpassning skotertrafiken till annan markanvändning. av För att belysa dessa frågor beslutade utredningen att genomföra en metodstudie i västra Härjedalen. Västra Härjedalen valdes mot bakgrund att området nyligen i samband med den s.k. Fritidsbulav lerutredningen användes försöksområde för att belysa metoder och som förfaringssätt för att använda översiktliga planer bland annat i syfte att styra trafiken med snöskotrar. För området fanns härigenom tillgång till för den aktuella studien bra planeringsunderlag och fungeett nu en rande arbetsorganisation väl insatt i planeringsfrågorna. Detta som var goda förutsättningar att snabbt komma igång med arbetet, vilket gav nödvändigt med hänsyn till utredningens snäva tidsplan. Metodstuvar dien har genomförts ett särskilt projekt för vilket arkitekt SAR som Ulf Alexandersson har varit ansvarig. Avsikten med metodstudien att belysa om och hur metodiken var i den kommunala översiktliga planeringen kan användas för att överväga hur skotertrafiken skall styras så att skador på jordbruks- och skogsmark undviks samtidigt också andra intressen beaktas. som Genom kommunal planeringsprocess med medverkan av berörda en intressenter erhålls lokal förankring varvid hänsyn kan tas till de en

Kapitel 6 SOU 1994: 16

specifika förutsättningar och problem finns i ett område och som som i hög grad kan variera från område till område. Arbetet har bedrivits i en arbetsgrupp med företrädare för Härjedalens kommun och Tännäs LRF-avdelning samt den lokala polisen, naturskyddsföreningen, turistorganisationen och skoterklubben. En sammanfattning av metodstudien lämnas i de följande avsnitten. Studien redovisas i sin helhet i bilaga

6.2 Planeringsunderlag

Jord- och skogsbruket är tillsammans med rennäringen de traditionella slagen av markanvändning i området. Turismen och olika fritidsaktiviteter är exempel markanvändningsanspråk som har tillkommit genom åren. Snöskotertrafiken behöver således bedömas med hänsyn till även andra markanvändningsintressen än jord- och skogsbruket, exempelvis den allmänna naturvårdens och friluftslivets intressen. Metodstudien anlägger därför helhetssyn på markanvändningsen frågorna i området. Med hänsyn till utredningens uppdrag ligger dock tyngdpunkten på snöskoteråkningens konsekvenser för jordbruket och skogsbruket. Till kommunens översiktsplan med sina fördjupningar för bl.a. flera av orterna i västra Härjedalen hör ett omfattande underlagsmaterial. Detta planeringsunderlag utgör en bra grund för överväganden om snöskotertrafiken, men det fordras vissa kompletteringar för att kunna planera snöskotertrafiken i förhållande till andra intressen. I metodstudien har därför planeringsunderlaget kompletterats med redovisningar skador jordbruks- och skogsmark, markägarnas av inställning till skotertrafiken, behov styrning och reglering. befintav liga skoterleder samt anspråk leder, turismaktiviteter nya nya som tar mark i anspråk, områdets turismprofil, skotertrafikens inriktning i området med hänsyn till turismens inriktning Bland annat m.m. gjordes en enkät till alla markägare för att identifiera och geografiskt bestämma föreliggande skador jordbruks- och skogsmark. Vidare undersöktes behovet av styrning av skotertrafiken med hänsyn till rennäringens intressen.

SOU 1994: 16 Kapitel 6

3 Former för samråd

Under arbetet konstaterade arbetsgruppen att nya fritidsaktiviteter successivt utvecklas och medför nytt markutnyttjande. Detta kan skapa konflikter och problem gentemot markägarna om inte verksamheten först diskuterats med dem. Markägarna upptäcker först i efterhand att deras marker har börjat användas och får i denna situation bedöma om verksamheten kan innebära skador eller påverkan på deras mark. Mot bakgrund härav kom man fram till att det vore värdefullt att inrätta mer eller mindre permanenta samrådsgrupper där en dialog kan föras mellan markägarna och bl.a. berörda organisationer. Kommunens roll bör vara att bevaka olika allmänna intressen. I den mån olika aktiviteter kräver någon form av planmässiga överväganden beträffande markanvändningen, bör kommunen ansvara för erforderliga planeringsinsatser tillsammans med övriga berörda. l metodstudien visade det sig vara möjligt att lägga fram förankrade förslag för såväl skoterleder som för terminaler. Förslagen är av tidsskäl inte detaljstuderade, metoderna för planeringsarbetet har men visat sig vara ändamålsenliga och man har kunnat väga samman intressen av både lokal och riksövergripande karaktär.

6.4 Planeringsprinciper

Mot bakgrund av den genomförda metodstudien kan redovisas följande allmänt giltiga slutsatser om behovet av och formerna mera för att i den översiktliga planeringen behandla frågor om snöskotertratiken i ett område. Metodstudien visar att snöskotertrafiken behöver planeras med hänsyn till andra aktiviteter och intressen. Befintliga skoterleder har dock i huvudsak kommit till utan någon närmare koppling till användningen av marken i övrigt. Det är först genom en lokal kartläggning skadorna på jordbruks- och skogsmark, sammanställningar av olika av markanspråk, avstämning mot områdesvisa målsättningar, zoneringsdiskussioner, avvägningar mot andra intressen m.m. som det finns underlag att bedöma hur skotertrafiken kan ske inom ett område och hur skoterleder lämpligen placeras. Det är därför ändamålsenligt att föra överväganden om skotertrafiken i den översiktliga kommunala planeringsprocessen. Härigenom kan olika anspråk vägas mot Över-

Kapitel 6 SOU 1994: 16

gripande mål och tillsammans med lokal kunskap väl förankrade ge avvägningar mellan motstående intressen. Behovet av att styra snöskotertrañken och i en planeringsprocess väga önskemålen om snöskoterkörning mot andra intressen varierar från område till område. l vissa områden är förutsättningarna relativt komplicerade med många olika intressen och anspråk. I andra områden kan planeringsbehovet vara betydligt mindre. Olika områden, även inom samma kommun, kan ha skilda förutsättningar resulterar i som skilda prioriteringar. I exempelvis områden där flertalet bofasta är sysselsatta inom turismen, måste skoteråkningen vägas mot många andra aktiviteter och intressen. Andra områden kanske huvudsakligen används för rekreation lokalbefolkningen, ofta på användav som ser ningen av skotern på ett annat sätt än besökare utifrån. Skoteråkningen kring större tätorter kan ibland intensiv och medföra skador och vara vara allmänt störande. l en liten skogsby känner alla varandra och man kan trots flera skotrar på varje gård ofta komma överens hur om skotertrafiken skall ske. Planering av snöskotertrafiken inom områden med många olika intressen som skall vägas samman kan kräva fördjupad planeringsen process med deltagande av kommun och berörda parter. Inom andra områden med färre berörda intressen, t.ex. små byar i skogslandet, är sannolikt behovet planeringsinsatser betydligt mindre. Även inom av sådana områden är det dock viktigt att placeringen skoterleder, av förutom i samråd med markägaren, också sker med beaktande av naturvärden. rennäringen eller andra berörda allmänna intressen. Metodstudien har visat att planeringsarbetet bör bedrivas inom en arbetsgrupp med representanter för markägare. kommunen och olika lokala organisationer och intressegrupper. Det är först ett genom sådant arbetssätt, med en bred lokal förankring som ger olika parter insikt om betydelsen av en helhetssyn. fördjupad diskussion som en om skotertrafiken kan föras.

SOU 1994: 16 Kapitel 7 49

Utredningens hearing

I syfte att ge myndigheter och organisationer som är berörda av utredningens arbetsuppgift möjlighet att ge synpunkter direkt till utredningen arrangerades i slutskedet av arbetet en hearing i Umeå. Det var 23 myndigheter och organisationer inbjudna, varav 16 hade hörsammat inbjudan. Förutom utredningens ledamöter 30 var personer närvarande. Som bakgrund till överläggningarna redovisade utredningen resultaten från de genomförda enkäterna om skador på jordbruks- och skogsmarken samt den metodstudie som gjorts i västra Härjedalen. Skoterorganisationerna och skoterbranschen ansåg att det utifrån den skadebild som har redovisats borde det vara tillräckligt att få till stånd en ökad respekt för gällande reglering. Det borde inte behöva stiftas några nya lagar. Skoterbranschen förutsåg att tillväxten av antalet snöskotrar nu avstannar. Man kommer att redovisa en nedgång i försäljningen under år 1993 och prognosen för år 1994 är en ytterligare nedgång. Eftersom det nu sker en stor utskrotning av snöskotrar bedömer man att det inte finns mer än 130.000-l40.000 i trafik varje säsong. Skoterorganisationerna förordade en fortsättning av den frivilliga förarutbildning som sker i deras regi och ville inte göra förarutbildningen obligatorisk. Det rådde delade meningar om en särskild skoteravgift för att finansiera bl.a. utbyggnader av snöskoterleder. Från den ena av de två huvudorganisationerna, Svemo Snöskoter Touring, tillstyrktes en avgift medan det från andra företrädare för skoteräkarna redovisades den uppfattningen att samhället bör finansiera snöskoterleder. Det intryck som utredningen har fått under arbetet, att man på lokal nivå inte primärt förespråkar ett generellt snöskoterförbud vid sidan om upplåtna leder, förstärktes under hearingen. Det var problemen med skador av lokal art som diskuterades. För jordbruksmarken, som

Kapitel 7 SOU 1994: 16

ansågs vara det största problemet, efterlyste flera företrädare för LRF ett förbud mot att där köra med snöskoter. Rennäringens företrädare, som inte heller ansåg att det skulle införas ett generellt förbud mot fritidskörning med snöskoter, menade att det skulle till nytta för dem om en frivillig kanalisering av vara snöskotertrafiken kunde åstadkommas i större utsträckning. Snöskotern accepteras som både arbets- och fritidsredskap och samerna menade att de olika intresseinriktningarna borde kunna samsas. En kanalisering av skotertrafiken till leder genom en planeringsprocess som ansluter till den kommunala översiktsplaneringen, i enlighet med metodstudien i västra Härjedalen, mottogs med gillande av deltagarna.

Förteckning över deltagande myndigheter och organisationer

Rikspolisstyrelsen Jordbruksverket Skogsstyrelsen Boverket Lantbruksuniversitetet Länsstyrelsen i Västerbottens län Länsstyrelsen i Norrbottens län Sametinget Svenska Samernas Riksförbund Vilhelmina norra sameby Vilhelmina kommun Polismyndigheten i Vilhelmina Lantbrukarnas Riksförbund med länsförbund Sveriges Snöfordonleverantörer Snöfo Snöskoterorganisationerna Nya Snofed och Svemo Snöskoter Touring

SOU 1994: 16 Kapitel 8 51

Problemformulering

8.1 Allmänt

Lantbrukarnas riksförbund LRF har, som framgår kapitel av anfört att den omfattande snöskotertrañken medför stora problem för jord- och skogsbruket drabbas skador. LRF att det finns som av anser brister i såväl gällande lagbestäimnelser som beträffande tillämpningen av dessa. Som har framgått av kapitlen 4 och 5 råder det i stort sett enighet mellan utredningen och LRF om vilken typ av skador som inträffar vid körning med snöskoter. Även remissvaren över LRF:s skrivelse visar en samstämmig syn beträffande typen av skador. Skillnaden i bedömning ligger i att LRF anser problemen vara av större omfattning än vad såväl utredningen som remissinstanserna har kunnat bekräfta. En illustration av detta vid jämförelse mellan vad LRF uppgett ges beträffande skador på jordbruksmark i Västerbottens och Norrbottens län och vad länens respektive länsstyrelser anser. Länsstyrelserna menar att skadorna i Västerbotten rimligen inte kan omfatta mer än hälften av vad LRF fått fram och för Norrbottens del kan det röra sig om 10-25 % av den brukade arealen och inte hälften som LRF hävdat. Utredningen är väl medveten om att uppgifterna från den egna enkäten har stora osäkerheter och att detta har betydelse för de synpunkter som utredningen kan lägga andras uppgifter och antaganden. Ju osäkrare de egna kunskaperna är desto svårare är det att bedöma andras uppfattningar.

Kapitel 8 SOU 1994: 16

8.2 Problem för jordbruket

De skador snöskoterkörning vållar jordbruket har främst sin som grund i det ökade tjäldjup och den försenade snö- och issmältning som orsakas den sammanpressade snön i skoterspåren. Dessutom kan av brukar kallas isbränna bildas markens ytskikt. Till detta vad som kan läggas att när snöskoter körs över täckdikade åkerfält går tjälen en lätt i rörsystemet och förhindrar en effektiv avrinning. ner l speciellt Norrbotten kan det ökade tjäldjupet och den försenade snö- och issmältningen påverka den drabbade jordbrukarens säsongplanering. Det är inte ovanligt med flera dagars försenat vårbruk med följdverkan för såväl växtstzirt skörd. Om det vill sig riktigt illa som kan i enskilda fall skörden ett visst åkerfält försenas så att den helt äventyras. Isbrånna och ökat tjäldjup leder typiskt sett till svårt skadade eller utglesade vallar omfattande ogräsförekomst. samt mer Olika typer av övervintrande odlingar av energiväxter. t.ex. rörflen. kan bli nerkörda, på samma sätt som skogsplantor. På enskilda tillhörjordbruket leder körning med snöskovägar som ter till att plogningsarbetet försvåras med ökade kostnader som följd. Den mest omdömeslösa körningen innebär att egendom och anordningar körs sönder såsom beträffande stängsel, vägrenar och även i vissa fall lagrat foder i form av ensilagebalar. Utredningen att det inte skulle tjäna något syftet att lägga ner anser stor möda att närmare bedöma hur omfattande arealer som kan vara påverkade skador. Det är enligt utredningen ändå tillräckligt klarav lagt att skador jordbruksmark som följd av snöskoterkörning inte är ett generellt problem för jordbruksnäringen i de undersökta länen. l stället vill inredningen slå fast att skadorna drabbar i första hand jordbrukare arealer är belägna i anslutning till samhällsbildningar vars där snöskoteranvändningen är omfattande. Skador som drabbar dessa jordbrukare är emellertid lika oacceptabla som om problemet hade varit allmänt utbrett. Särskilt besvärande, menar utredningen, är det faktum att vissa arealer årligen utsätts för upprepade körningar med snöskoter trots att det måste uppenbart för vederbörande skotervara förare vilka konsekvenser trafiken för med sig. Detta visar att det kan vara svårt att erforderlig respekt för lokala förbud som utgör undantag från huvudregel innebär att snöskoterkörning uttryckligen en som inte är förbjuden.

SOU 1994: 16 Kapitel 8

Utredningen konstaterar att körning med terrängskoter på jordbruksmark är ett betydande problem för den lantbrukare som utsätts för företeelsen. I icke obetydlig utsträckning drabbas vederbörande ekonomiskt de följdskador körningen leder till. Det är enligt av som utredningen uppenbart att gällande bestämmelser inte är tydliga nog för att uppfattas rätt vad gäller den respekt som måste visas för jordbruksmarken.

8.3 Problem för skogsbruket

Snöskoterkörning i skogslandskapet medför mycket små skador i förhållande till de arealer skulle kunna påverkas. l de fall som skasom dor på skog och anläggningar för skogsbruket redovisas, rör det sig körning på föryngringsytor i strid mot terrängkörningslagen och om - körning skogsbilvägar under den aktuella säsongen skall plogas som upp. Det uppkommer sålunda skador för skogsbruket som inte borde förekomma. Utredningen menar att dessa skador till stor del är en följd brister i kunskaperna lagstiftningen i kombination med av om stundom ett bristande omdöme hos skoterföraren. Utredningen att den skadebild som kunnat visas upp knappast anser kan utgöra något större problem för storskogsbruket. Det mesta anses pekar dessutom på att förevarande samverkan mellan skogsbolagen och skoterintressenterna skoterleder styr undan de problem som eljest om skulle kunna uppstå vid utpräglad fri körning. mera

För den enskilde skogsbonclen ter sig situationen annorlunda. För

denne kan det knappast anses vara rimligt att behöva tåla sönderkörda plantor på föryngringsytorna. Det är inte heller acceptabelt att avverkningsnettot skall reduceras kostnader för extra plogningsarbete eller av att han skall behöva vänta att vägen blir möjlig att använda.

8.4 Problem som kan uppkomma till följd av den nya skogspolitiken

I utredningens enkät ingick fråga det förekommer skador på en om skogsmark där alternativa skötselformer, såsom blädning, luckhuggning, skärmställning eller dylikt, har tillämpats där mark ligger under

Kapitel 8 SOU 1994: 16

föryngring. Svaren visade att skadorna på sådan mark försumbara, var troligen bara på en yta sammanlagt uppgår till omkring 100 som hektar. Med de förändringar i skogsvårdslagen SFS 1993:553 som gäller från den 1 januari 1994 kan förvänta sig att avverkningarna i man högre grad än tidigare kommer att ändras från trakthyggesbruk kalavverkning till någon form av föryngringshuggning. Detta kan innebära ytterligare svårigheter i samband med skoterkörning när det gäller att avgöra om terrängen tillåter körning med snöskoter. Innan utredningen beskriver den nya problembild som kan uppstå kan det vara av värde att kort redovisa innehållet i den skogspolitinya ken prop. 1992931226, JoU l99293zl5. Reglerna om miljövård har förstärkts. Regleringen produktionen av har däremot minskat. Det framhålls att skogsnäringen medverkar till att uppfylla flera av de övergripande samhällsmålen. För att skydda områden med höga naturvärden biotopskydd har Skogsvârdsstyrelsen enligt bestämmelser i naturvårdslagstiftningen möjlighet att ersätta markägaren om pågående markanvändning avsevärt försvåras. Områden med särskilt värdefulla biotoper kan omfatta mellan 10.000 och 15.000 lokaler i norrlandslänen. I den nya skogsvârdslagen lägger fast grundreglerna och man överlåter till skogsägaren att, inom ramen för dessa, i större utsträckning än tidigare välja skogsbruksmetoder. Förenklingarna och avregleringarna för skogsbruket kan exempliñe ras med följande förändringar av bestämmelserna. Kravet på röjning av ungskog upphör Gallringsskyldigheten upphör Skyldigheten att slutavverka skog slopas Lägre krav när det gäller restaurering glesa och lågproducerande av skogar

Avverkningsreglerna förenklas och andra metoder än trakthyggesbruk tillåts för föryngring av skogen. Avverkning skall antingen ändavara målsenlig för återväxt av ny skog eller främja skogens utveckling. Med avverkning som främjar skogens utveckling röjning eller avses gallring. Avverkning som är ändamålsenlig för återväxt skog av ny kan utföras som trakthuggning eller successiv utglesning som marker som är lämplig för naturlig föryngring. Ett nytt skogligt begrepp införs, nämligen föryngringsavverkning.

SOU 1994: l6 Kapitel 8 55

De nya avverkningsformerna kan innebära exempelvis följande. Naturlig föryngring av björk i fuktiga partier Föryngring med gran under kvarlämnad högskärm Röjd ungskog där en björkskärm sparats över föryngringen Olika former av blädning i granbestånd Flora- och faunalokaler samt värdefulla biotoper lämnas orörda

De nya avverkningsformerna kommer att innebära svårigheter för skoteråkarna. Det är enligt terrängkörningslagstiftningen förbjudet att köra skoter snötäckt skogsmark där medelhöjden på föryngringarna understiger två meter ovanför snötäcket. Skoteräkarna har förmodligen i allmänhet inga större problem med att bedöma om ett bestånd har kalavverkats och inte heller om fröträd av tall har lämnats. Då vet man att föryngring pågår. Frågan inställer sig hur man bedömer medelhöjden när ett stort antal äldre träd med en medelhöjd som klart överstiger två meter har lämnats kvar efter en avverkning. I och med att föryngringstider på i vissa fall till 20 år accepteras, förlängs upp föryngringsfasen, vilket också kan medföra mera skador vid skoterkörning. Detta ställer stora krav skoterförarna som inte kan utgå ifrån att skogen har gallrats när den i själva verket ligger under föryngring med risk för skador ungskogen vid skoterkörning. Att nu lämna rekommendationer om hur man bäst skulle lösa den situation kan uppkomma vid tillämpning de nya avverkningssom av former som nu har blivit möjliga samt beträffande biotopskyddet är svårt. Som tidigare har nämnts är det Skogsägarna som fått större frihet att bruka sin skog. Skogsvårdslagen ger möjligheter till ett delvis annorlunda skogsbruk för den skogsägare som så vill och kan. Först om några år framgår vilket genomslag dessa brukningsformer har fått. Vad man dock redan nu bör göra, är att informera skoteråkarna om vilka risker för skador som finns genom att köra i bestånd som brukas

på det nya sättet. Berörda myndigheter och skogsbrukets organisa-

tioner bör informera skoterklubbar och övriga intressenter om förutsättningarna i den nya skogsvårdslagen och om hänsyn till känsliga biotoplokaler enligt naturvårdslagen, för att minimera riskerna för skador till följd av snöskoterkörning.

sou 1994:16 Kapitel 9

överväganden

9.1 Allmänt

l detta och nästa kapitel redovisar utredningen sina överväganden och förslag till åtgärder. Under övervägandena återkommer utredningen till den skadebild som har beskrivits i kapitel 4 och Mot denna bakgrund diskuteras olika åtgärder som enligt utredningens uppfattning är relevanta för att begränsa de föreliggande problemen, såsom en förstärkt planeringsprocess och ändrade bestämmelser. l samband härmed diskuteras tillämpningen av befintliga lagar och förordningar för att förhindra skador till följd av körning med snöskoter. Utredningen berör också sambanden med rennäringen och turistverksamheten. Utredningen redovisar vidare sin bedömning av möjligheterna att samordna de svenska bestämmelserna om körning med snöskoter med motsvarande norska och finska bestämmelser.

9.2 Skadebilden

Det finns ca 530.000 ha jordbruksmark i de sju län som omfattas av utredningens kartläggningar. LRF behandlade inte Värmlands län i sin enkät och länsstyrelsen där har inte heller kunnat ange någon skadebild till utredningen. lnom Kopparbergs län är skadorna små; bedömbara skador förekommer i mindre utsträckning inom Orsa, Mora och Älvdalens kommuner. För de återstående fem länen utgör den samlade arealen åkermark 300.000 ha, LRF anser att knappt 70.000 ca varav ha i någon form har drabbats markskador som följd av snöskoterav körning. Utredningen har på grundval av sin enkät kommit fram till omkring hälften av denna areal. Noteras bör emellertid att LRF avseende de ekonomiska konsekvenserna anser att bara en tredjedel, eller

Kapitel 9 SOU 1994: 16

knappt 18.000 ha, har skador delar av ytan som värderas till 500 kr eller mer per ha. Utredningens slutsats är att högst 10 % av åkermarken i de sju berörda länen årligen kan anses vara påverkad av snöskotertrafik. Som framgår av avsnitt 4.4. har utredningen uppskattat att skadorna på jordbruksmark ur skördeskadesynpunkt inte överstiger lO miljoner kronor per år. Omfattningen av de skador som inträffar i de enskilda fallen kan inte redovisas med stöd övergripande bedömningar utan av måste analyseras utifrån de jordbruksföretag som i praktiken drabbas. Skadorna på skogsmarken berör små arealer. l de sju av utredningen studerade skogslänen finns drygt 15 miljoner ha skogsmark. Den yta som i praktiken kan utsättas för snöskoterskador skog yngre än 20 år uppgår till 2,6 miljoner ha. För den ytan har utredningen bedömt att skador på grund av snöskotertrafik årligen sker på ca 3.000 ha. Det motsvarar ca 3 % av den skogsareal som mot bakgrund av utredningens enkät har bedömts kunna vara berörd av skador och 0,15 % av den totala arealen skog yngre än 20 år. I de sju länen finns 145.000 km skogsbilvägar. Av dessa har i enkäten rapporterats skador på ca 8.000 km. Det är dock inte klarlagt vilka av dessa som under ett visst år skulle användas i skogsbruket. Som framgår av beräkningarna i avsnitt 5.4 har utredningen kommit fram till att kostnaderna för det norrländska skogsbruket som följd av skador orsakade av snöskoterkörning uppgår till storleksordningen 1-2 miljoner kronor per år. Enligt utredningen visar de kartläggningar och beräkningar som har gjorts att skadorna jordbruks- och skogsmark grund av körning med snöskoter inte är av sådan omfattning att det finns tillräckliga motiv för att som LRF har förordat införa ett allmänt förbud mot - snöskoterkörning utanför särskilt upplåtna leder eller områden. Ett allmänt förbud med hänsyn till jord- och skogsbruket skulle enligt utredningens uppfattning föra för långt i förhållande till de redovisade problemen. Av utredningens kartläggningar framgår dock att gällande bestämmelser inte alltid fungerar tillfredsställande. Skador som kan vara till betydande men för markägaren inträffar lokalt på såväl jordbruksmark som skogsmark och skogsbilvägar. Allmänt sett är problemen större för jordbruket än för skogsbruket och störst i tätortsnära och turistintensiva områden. Utredningens

SOU 1994: 16 Kapitel 9

erfarenhet är också att skadorna normalt är mindre i områden med väl utbyggda skoterleder än där leder saknas. Beträffande körning på jordbruksmark vill utredningen framhålla att det många gånger torde vara svårt för en skoterförare, som inte känner området, att med säkerhet kunna avgöra när någon risk för skada inte föreligger. Omständigheterna är ofta sådana att det finns risk för skador även när marken är snötäckt. Utredningen vill också peka på den bristande respekt för gällande bestämmelser visas då som snöskoterkörning sker jordbruksmark trots att där finns väl utmärkta leder. Utredningen har kunnat konstatera att jordbrukare år från år drabbas av markskador fastän skoteråkarna sannolikt är bekanta med terrängförhållandena och känner till de problem som markägaren utsätts för på grund av snöskoterkörningen. Särskilt uppseendeväckande har det varit att få kännedom om den körning som har skett mark som används för vetenskapliga försök vid Lantbruksuniversitetets

försöksgård i Öjebyn. Det är uppenbart att även vid bra informationen

och trots märkningar och leder så inträffar oacceptabla skador. Detta har lett utredningen frågan om att införa ett förbud som omfattar körning med terrängskoter på jordbruksmark. Mot den ovan beskrivna bakgrunden anser utredningen att övervägande skäl talar för att försöka komma tillrätta med huvuddelen av skadorna genom så långt möjligt lokalt anpassade åtgärder i form av kanalisering av snöskotertrafiken till leder och skärpt tillämpning av regelsystemet i kombination med förbättrad information. Utredningen anser det dock vara befogat med skärpningar av terrängkörningslagen vad gäller körning jordbruksmark och skogsbilvägar. Utredningen återkommer till dessa frågor i avsnitt. senare

3 Lagstiftningsfrågor

9.3.1 Tillämpning gällande bestämmelser

av

Beträffande körning med snöskoter jordbruks- och skogsmark är det främst följande fyra författningar är aktuella. som

brottsbalken 12 kap 4 § som ger de allmänna domstolarna möjlig- het att beivra brott mot enskilds rätt och egendom terrängkörningslagen l 975: 13 l 3 och terrängkörningsförordningen - 1978:594 som ger länsstyrelsen befogenheter

Kapitel 9 SOU 1994: 16

terrängtrafikkungörelsen 1972:594 kommunen eller i som ger brådskande fall polismyndigheten befogenheter allmänna ordningsstadgan 1956:617 som ger kommunen och länsstyrelsen befogenheter

Enskilda intressen skyddas av bestämmelser i brottsbalken som avgränsar allemansrätten i förhållande till markägarens intressen. Allmänt kan sägas att allemansrätten tillåter bara sådant som inte vållar nämnvärd olägenhet för markägaren. Sålunda är tagande av väg utan markägarens samtycke olovlig väg förbjuden på sådan mark som - kan ta skada. Det torde också ostridigt att allemansrätten inte kan vara åberopas för kommersiellt organiserade former av friluftsliv. Många snöskoteråkare att körning med snöskoter sker som anser del allemansrätten och att man därför kan köra snöskoter på snöen av täckt mark i relativt omfattande utsträckning. De kontakter som utredningen har haft med företrädare för snöskoteråkarna visar samtidigt att det förefaller gällande terrängtrafiklagstiftning i allt som om nu väsentligt accepteras. Vad som efterlyses från organisationer och klubbar är ett större från samhällets sida beträffande engagemang anläggning av skoterleder. l förarbetena till terrängkörningslagen har det framhållits att denna lag inte är avsedd att reglera allemansrättsliga frågor. Brottsbalkens bestämmelser inskränker möjligheterna att fritt färdas med terrängskoter oberoende om terrängkörningen är uttryckligen reglerad eller av inte. Terrängkörningslagstiftningen har instrument med vilka skoterkörning är eller kan bli reglerad för att skydda allmänna intressen. Enligt terrängkörningslagen TKL får, med vissa undantag, körning i terräng inte ske barmark och inte heller på snötäckt skogsmark med plant- eller ungskog skog med en medelhöjd under två meter över snötäcket. De regler gäller för körning på snötäckt skogsmark är enligt som utredningens uppfattning tillräckliga. Det är beträffande efterföljden det brister. Vad gäller för körning skogsbilvägar behandsom som las i avsnitt 9.3.3. Körning på snötäckt jordbruksmark är inte generellt reglerad på annat sätt än indirekt att körningen förutsätter erforderligt genom snödjup. Om snödjupet är för litet eller snön så lös att kontakt med

sou 1994:16 Kapitel 9 61

marken inträffar, räknas körningen som barmarkskörning och är då förbjuden. Länsstyrelsen kan förbjuda eller lämna föreskrifter för körning inom visst område om körning där kan medföra olägenhet från naturvårdssynpunkt eller annan allmän synpunkt 3 §TKL och 5 § terrängkörningsförordningen, TKF. Enligt utredningen kan länsstyrelsen med stöd härav förbjuda körning snötäckt åkermark inom t.ex delar av en kommun eller runt tätorter och andra bebyggelsesamlingar. Som stöd för denna tolkning hänvisar utredningen såväl till jordbruksutskottet som Naturvårdsverket. Jordbruksutskottet säger med anledning av regeringens proposition om terrängkörningslagen JoU 197576:28 ss 5 och 14 följande. Det förslag till lag om körning i terräng med motordrivet fordon som förelades riksdagen i propositionen avsåg att möjliggöra en reglering av snöskotertrañken med hänsyn till naturvärden, djurlivet, växtlivet, allmänhetens friluftsliv och andra allmänna intressen. Enligt lagförslaget skulle regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer ges befogenhet att införa förbud eller föreskrifter beträffande sådana områden där en reglering bedöms vara påkallad från naturvårdssynpunkt eller annan allmän synpunkt. Vidare säger utskottet: Enligt föredragandens mening. vilken utskottet ansluter sig till, måste det allmänna intresset av att skydda skogsföryngringar väga tyngre än skoterförarnas intresse av att fritt kunna välja kortaste och lättast framkomliga väg i terrängen. l Naturvårdsverkets Allmänna råd för tillämpningen av terrängkörningslagen sägs bl.a. följande: Regleringen enligt 3 § TKL av terrängkörningen får alltså ske av hänsyn till naturvårdsintresset. I första hand avser detta reglering av hänsyn till växt- och djurlivet och friluftslivet. Till annan allmän synpunkt hör rennäringen liksom även skogs- och jordbruket. Vidare sägs att beslut om förbudsområden på jordbruksmark bör gälla större sammanhängande områden. Det intryck som utredningen har fått är att länsstyrelserna förhållandevis sällan har utnyttjat möjligheten att införa lokala förbud. Utredningen har fått förklarat att man läser sådana begränsningar i lagstiftningen att det skulle vara möjligt att förbjuda snöskotertrafik bara i avgränsade områden som har utsatts för snöskoterskador. Vid de diskussioner som har förts med företrädare för länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län har man också pekat på svårigheterna att bevaka att förbuden efterlevs.

Kapitel 9 SOU 1994: 16

Sammanfattningsvis kan det konstateras att det finns bestämmelser och instrument är relevanta för de iakttagna problemen. Samtidigt som visar utredningens kartläggning av skador att gällande lagstiftning inte alltid fungerar tillfredsställande. En orsak till detta är enligt utredningen att länsstyrelserna inte fullt ut har nyttjat de möjligheter som lagstiftningen ger att införa lokala förbud, främst för att förebygga skadorna på jordbruksmark. En annan orsak är att kunskaperna om lagstiftningen många gånger är bristfälliga hos snöskoterförarna. För förmedling av dessa kunskaper har snöskoterldubbarna och andra organisationer stor betydelse. Hur bra än lyckas med detta informationsarbete går det dock inte man att undvika att problem uppstår. Även snöskoterföraren är medom veten om gällande bestämmelser är det lätt att göra felbedömningar och tro att körningen snötäckt mark kan ske utan risk för skador, medan konsekvensen av körningen visar sig vara en annan när skadan i samband med snösmältningen kan konstateras.

9.3.2 Förbud mot körning på jordbruksmark

Som utredningen har kommit fram till i avsnitt 9.2 finns det skäl att skärpa terrängkörningslagen vad gäller körningen med snöskoter på jordbruksmark. Utredningen föreslår därför att det införs ett förbud mot körning med terrängskoter på all jordbruksmark. Som motiv för att förbudet skall gälla all jordbruksmark, och inte bara vad som bl.a. i direktiven benämns hävdad jordbruksmark, vill utredningen framhålla svårigheterna för en skoterförare, som inte är väl hemmastadd i om-

râdet, att kunna avgöra vilken typ av gröda som finns under snötäcket.

Ett förbud mot körning jordbruksmark bör gälla på samma sätt förbudet mot körning i plant- och ungskog enligt 1 § TKL. Det som skulle bl.a. innebära att förbudet inte blir absolut utan att man skulle få köra snöskoter på snötäckt jordbruksmark, om snötäcket ger tillräckligt skydd mot skador marken. Att avgöra när körning kan ske utan risk för skada jordbruksmarken kräver stor försiktighet hos skoterföraren. Behovet av försiktighet kan beskrivas samma sätt som jordbruksutskottet gör i JOU 197576:28 s. 13 och 14 beträffande körning på snötäckt mark med plant- och ungskog. De enda fall då sådan körning är tillåten är då det är uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på skogen. Det är alltså inte tillräckligt att skoteråkaren har anledning anta att det

SOU 1994: 16 Kapitel 9

inte föreligger någon risk för skada. Det måste vara uppenbart att risk för skada inte föreligger. Som exempel på sådana situationer har i den allmänna motiveringen nämnts fall då skarsnön ligger hård eller då snötäcket är tjockt och skoteråkaren är väl förtrogen med trafiken och vet att plantorna är späda. Föraren måste förvissa sig om att fordonet inte kan komma i kontakt med plantorna. Kravet på förarens försiktighet framgår vidare av följande uttalande

får ske med mindre än att det är uppenbart för skoterföraren att körning medför risk för skada på växtligheten. Detta innebär att det ställs stora krav på skoterföraren vid dennes bedömning av skaderiskerna. Det får förutsättas att föraren så fort minsta tveksamhet råder väljer det säkrare alternativet och kör runt föryngringsytan. Till detta kan läggas att om skoterföraren är osäker på det är om jordbruksmark eller annan öppen mark så måste han utgå från att det är jordbruksmark för att vara säker på att risk för skada inte föreligger. Förutsättningarna för skoterkörning kan skilja sig avsevärt mellan olika områden med jordbruksmark. Ett förbud mot körning med terrångskoter över jordbruksmark bör därför inte vara utan möjlighet till undantag. I t.ex. en liten by som ligger vid sidan större turistomav råden torde man många gånger lätt kunna komma överens om att skoterkörning får ske över viss jordbruksmark. Då det i områden som det här är fråga knappast föreligger om några väsentliga allmänna intressen att beakta när det gäller skador som trafik med snöskoter kan medföra bör rätten att tillåta körning på jordbruksmark kunna ligga hos markägaren. Ett förbud för körning snötäckt jordbruksmark skall i tillämpliga delar inte gälla för sådana verksamheter som avses med undantagsbestämmelserna i 1 § terrängkörningsförordningen.

9.3.3 Angående körning på skogsbilvägar

Hur terrängkörningslagen skall tolkas vad gäller skogsbilvägar är inte helt tydligt. Att en snöfri skogsbilväg, är allmänt befaren inte är som terräng är klart, men det är oklart vad som gäller för skogsbilväg som inte är allmänt befaren och om det är någon skillnad den är snöom täckt eller inte.

Kapitel 9 SOU 1994: 16

Naturvårdsverket skriver i sina Allmänna råd för tillämpning av terrängkörningslagen: Skogsbilvägar är att hänföra till väg och därför faller de utanför terrängbegreppet oavsett om vägen är stängd för viss typ av trafik eller ej. Frågan enskilda vägars t.ex. skogsbilvägar status i förhållande om till körning med terrängmotorfordon behandlades i proposition 1972:99 inför lagen körning i terräng med motordrivet fordon s. 20 om varvid det anfördes att lagen skulle gälla körning i terräng varmed i detta sammanhang helt allmänt avsågs område i och på väg naturen allmänt nyttjas för samfardsel. I specialmotiveringen till lagens som förbudsparagraf används samma definition terräng som fortfarande återfinns i vägtrafikkungörelsen och även används i förarbetena som till 1975 års terrängkörningslag. När jordbruksutskottet i betänkandet J0U l97576:28 s. 5 kommenterade lagen körning i terräng från 1972, uttalade man att om lagen ansågs gälla körning i terräng och väg som inte allmänt nyttjades för samfärdsel. l sina kommentarer till vägtrafiklagstiftningen Vägtrafiklagstiftningen 1973, 24-27, Norstedts Gula bibliotek utvecklar författarna s. HolmqvistJohnsson frågan vad är väg och vad som inte är om som väg utan form färdled. Bland annat konstateras att begreppet annan av väg avgränsas från begreppet terräng främst utifrån aspekten vilka trafikregler skall gälla. Vägtrafikreglerna avviker från terrängtrasom fikreglerna bl.a. att de förra primärt tar hänsyn till den allmängenom samfärdseln. En fråga som fått ökad aktualitet gäller de leder som na kan användas för trafik med motorfordon endast viss årstid, skriver författarna. Vissa mindre vägar är inte öppna för sådan trafik under vintern på grund snöliinder. Det måste därvid accepteras att vissa av regelmässigt inte kan trafikeras med motorfordon vintertid, vägar, som vägar endast då de är öppna för motorfordonstrafik. anses som

l förarbetena till 1975 års terrängkörningslag prop 197576:67

sägs följande: Med inte endast obanat naturområde terräng avses utan även åkrar och ängar. Även körning väg inte är allmänt t.ex som nyttjad för samfärdsel faller under lagens tillämpningsområde. Vidare specialmotiveringen till l § i TKL finna följande kan man i uttalande: Sålunda med uttrycket terräng område som inte är att avses som väg, d.v.s. i första hand åker, äng, park, obanat naturomanse råde inklusive och icke allmänt befarna vägar. - -

SOU 1994: 16 Kapitel 9

Av dessa uttalanden borde enligt utredningens mening kunna man dra slutsatsen att terräng är all mark inte är väg. På väg för som allmän samfärdsel får inte snöskoter framföras, med vissa i vägtrafikkungörelsen bestämda undantag. Enskild väg, t.ex. skogsbilväg, trafikeras för det mesta inte allmänt och tillhör därmed begreppet terräng enligt terrängkörningslagen. Med detta skulle snöskoterresonemang körning snötäckt enskild väg vara tillåten då vägen inte är avstängd av väghållaren. Naturvårdsverkets Allmänna råd är inte tillräckligt tydliga vad gäller skogsbilvägar. Utredningen därför att de måste förtydligas anser i detta avseende, om inte den av utredningen i det följande föreslagna ändringen av terrängkörningslagen genomförs. Med gällande ternu rängkörningslag utredningen, att det klart bör framgå Naturanser av vårdsverkets Allmänna råd att skogsbilvägarna kan användas för snöskoterkörning om markägaren inte förbjuder detta och risk för skada inte föreligger. Med hänsyn till de olägenheter som inträffar när skoterkörning sker snötäckta skogsbilvägar. som framgår den tidigare redovisningav en. finns det enligt utredningens uppfattning skäl att lagstifta ett om förbud mot sådan körning. Ett förbud bör dock inte utan undantagsmöjligheter. Utredvara ningen vill särskilt peka att körning på snötäckt skogsbilväg minskar risken för att skador känslig skogsterräng inträffar. Det borde många gånger enligt utredningens uppfattning till fördel vara om en skoterled efter tillstånd från väghållaren dras längs skogsbilväg och inte i angränsande terräng. Utredningens förslag är att det skall förbjudet att köra tervara rängskoter snötäckt enskild väg om inte väghållaren tillstånd till ger körning. Sådant tillstånd bör kunna förutsättas under de vintrar som vägen inte skall snöröjas. Ett förbud för körning på snötäckt enskild väg skall i tillämpliga delar inte gälla för sådana verksamheter som avses med undantagsbestämmelserna i l § terrängkörningsförordningen.

9.3.4 Leder över plant- och ungskog

När det gäller förbudet mot körning med terrängskoter över plant- och ungskog sägerjordbruksutskottet i betänkandet JoU 197576:28 s. 13

3 14-0354

Kapitel 9 SOU 1994: 16

bl.a. följande under rubriken körning i skogsföryngringar: Föraren måste förvissa sig fordonet inte kan komma i kontakt med om att plantorna. Förbudet omfattar inte körleder går fram genom skogssom föryngring. Utredningen har det förekommer att skoterleder, efter noterat att överenskommelse med markägaren, läggs i plant- och ungskog. Detta görs i syfte begränsa den otillåtna körning sker i skogsföratt som yngringar, dvs. sådan körning skadar skogen. Det har nämligen som visat sig när leder dras föryngringsyta så sker ändå körning att runt en den vägen rakt över området även detta innebär risk för genaste om skada. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att det av lagstiftningen uttryckligen skall framgå att det skall möjligt att, efter medgivanvara de från markägaren, tillåta körning på led över mark med plant- och ungskog. Med hänsyn till de allmänna intressen som kan behöva beaktas beträffande skogsmarken bör sådan möjlighet att ge undantag från en bestämmelserna i l § TKL lämpligen ligga på kommunen.

9.3.5 Befogenhet för kommunen att förbjuda körning

Enligt 5 §terrängkörningsförordningen kan länsstyrelsen förbjuda eller lämna föreskrift för körning inom visst område om körning där kan medföra olägenhet från naturvårdssynpunkt eller annan allmän synpunkt. Denna möjlighet bör kunna kommun i de fall kommunen i ges en sin planering behandlar frågor om skoterkörning får ske på det sätt var föreslås utredningen i avsnitt 9.5. som av Det bör ankomma länsstyrelsen att avgöra när förutsättningar finns att denna befogenhet till en kommun. ge

9.4 och förarbevis

Informationsfrågor

Som framgår den tidigare redovisningen är den information om av förutsättningarna för körning med snöskoter som lämnas av både myndigheterna och skoterklubbarna inte tillräcklig för att undanröja skadorna på jordbruks- och skogsmark. Snöskoterförarna tycks många

Kapitel 9

gånger inte ha tillräcklig kunskap bestämmelserna och förutsättom ningarna för körning på olika typer markunderlag. Utredningen av anser därför att det behövs aktiv information från berörda en mera myndigheter om de bestämmelser rör körning med snöskoter. som Utredningen anser det befogat med striktare på förarutbilden syn ningen, väl medveten det förtjänstfulla arbete med frivillig förarutom bildning som skoterorganisationerna arrangerat och innebär att som omkring 30.000 för förarbevis har avlagts. prov I en utredning som har gjorts Rikspolisstyrelsen, Projekt för av översyn av skotertrafiken RPS Rapport 1993:5, har lämnats ett förslag om ett obligatoriskt förarbevis för skoterförare. Utredningen är hösten 1993 överlämnad till Kommunikationsdepartementet. Skoterutredningen har upplysts om att beredningen ärendet kan påbörjas av under våren 1994. Mot bakgrund av vad utredningen har anfört behovet bättre om av kunskaper hos skoterförarna utredningen det befogat anser att vore med ett obligatoriskt förarbevis och stöder därför Rikspolisstyrelsens förslag. Ett obligatoriskt förarbevis skulle möjlighet att i förarutge bildningen till snöskoterförarna föra ut kunskaper lagstiftningen om och vilka risker för markskador är förknippade med skoterkörsom ning. Det skulle också ge möjlighet att sanktion dra förarbevisom set om körning sker i strid mot gällande bestämmelser. I sammanhanget vill utredningen peka på möjligheterna att vid en obligatorisk förarutbildning ta till de erfarenheter och den kompevara tens som finns hos de många skoterklubbar är engagerade i den som nuvarande frivilliga förarutbildningen. Utredningen har tidigare framhållit att länsstyrelsen med hänsyn till olägenheter från allmän synpunkt kan förbjuda snöskoterkörning inom större sammanhängande områden med jordbruksmark. Utredningen har samtidigt kunnat konstatera att denna möjlighet är dåligt utnyttjad. Om det av utredningen tidigare föreslagna förbudet mot körning på jordbruksmark inte införs bör Naturvårdsverket i samråd med Jordbruksverket ta initiativ till överläggningar med länsstyrelserna hur de om nu gällande bestämmelserna kan tillämpas för effektivt skydda att mer jordbruksmarken från skador.

Kapitel 9 SOU 1994: 16

9.5 Kommunal planering och skoterleder

9.5.1 Kommunal översiktlig planering

Under de diskussioner utredningen har fört med myndigheter, som organisationer och enskilda beträffande skoterkörning och följdverkningarna denna har det rått samstämmig uppfattning om att av en snöskoterleder, är väl utmärkta i terrängen, är ett effektivt sätt att som förebygga olägenheter för andra intressen, bl.a. vad gäller skador pâ jordbruks- och skogsmark. Ett väl planerat skoterledsnät leder till en kanalisering skotertrafiken och därigenom minskning av den av en fria âkningen. l anslutning till snöskoterledsnät behöver anläggas terminaler för omlastning skotrar så att parkeringsproblem med av bilar och släpvagnar kan undvikas. Utredningens överväganden problembilden och erfarenheterna om från metodstudien i västra Härjedalen har lett utredningen till slutsatfrågor lokalisering leder och terminaler för snöskoteråksen att om av ning liksom frågor områden där lokala förbud mot skoterkörning om bör införas, lämpligen behandlas i enlighet med metodiken för den kommunala översiktliga planeringen enligt plan- och bygglagen l987:l0 PBL. Härigenom goda förutsättningar att kanalisera ges skotertrafiken så att konflikter med motstående intressen kan undvikas. Detta synsätt överensstämmer med det redovisades i Fritidsbullersom utredningens slutbetänkande SOU 1993:51 och som har fått ett brett stöd i samband med remissbehandlingen av detta. Kommunerna har det primära ansvaret för planeringen av marken för lokala miljön. l PBL stadgas att varje kommun och vattnet och den skall ha aktuell översiktsplan omfattar hela kommunen. Planen en som skall i hur mark- och vattenområden är avsedda att användas stort ange och hur bebyggelseutvecklingen bör ske. I översiktsplanen skall redo-

visas allmänna intressen bör beaktas vid beslut om användningen

som mark- och vattenområden. Hur kommunen avser att tillgodose av riksintressen enligt naturresurslagen skall också framgå. I kommunens planeringsarbete skall samråd ske med länsstyrelsen. Det finns också regler för hur medborgarnas och olika organisationers insyn och inflytande skall tillgodoses. Behovet formalisera ställningstaganden rörande skotertrañken att i översiktsplan kan variera. Det viktiga enligt utredningen en antagen frågorna hanteras inom och enligt formerna för det överär att ramen siktliga planeringsarbete fortlöpande sker i kommunen. Det är i som

SOU 1994: 16 Kapitel 9

själva förfarandet värdet ligger. Olika kommunala intressen som som är berörda kan beaktas och länsstyrelsen möjlighet att bevaka de ges statliga och regionala intressena. Genom samråd, utställningar m.m. ges en bred insyn i arbetet. Länsstyrelserna bör i sina samråd med kommunerna frågan ta upp om att i den översiktliga planeringen behandla snöskotertrañken på det här föreslagna sättet. Med stöd i en kommunal planering bör det uppgift för vara en kommunen att godkänna lokaliseringen leder och terminaler. Skoav terklubbar och andra intressenter får förutsättas för det praktiska svara arbetet vad gäller överenskommelser med markägare samt anläggande och underhåll av leder och terminaler. Att regel lägga sådana som uppgifter en kommun iir inte rimligt. För att ytterst garantera att de allmänna intressena beaktas vid anläggande av skoterleder, så att detta inte bara blir fråga mellan en markägaren och t.ex. skoterklubb, utredningen att det måste en anser finnas en formell kontrollmöjlighet för samhället. Ett sätt att lösa den frågan är att införa skyldighet att samråda med länsstyrelsen, i en likhet med de samrâdsregler som gäller för vissa arbetsföretag enligt 20 § naturvårdslagen. Genom den knytning som härigenom sker till hushållningsbestämmelserna i naturresurslagen skulle det skapas möjligheter för samhället att kunna planerad led den bedöms stoppa en när vara olämplig med hänsyn till olika allmänna intressen. En sådan samrâdsskyldighet skulle också ge en tydlig signal till de som arbetar med anläggning av leder att denna verksamhet innebär ett betydande ansvar. l de fall som kommunen hanterar planeringen skoterleder det av sätt som utredningen har förordat bör länsstyrelsen kunna delegera samrådsansvaret till kommunen, eftersom planeringsprocessen i sig bör ha inneburit att samråd i de flesta fall redan har skett med länsstyrelsen.

9.5.2 Ansvar för leder och terminaler

Det vanliga sättet att anlägga snöskoterleder har varit genom frivilligt arbete i snöskoterklubbarnas regi. Klubbarna har efter överenskommelse med berörda markägare genomfört de arbeten med ledmarkeringar m.m. som krävs för att fungerande leder skall komma till stånd.

Kapitel 9 SOU 1994: 16

Flera kommuner har påbörjat medveten styrning av snöskoen mer terkörningen samverka med snöskoterklubbarna vid planegenom att ringen snöskoterleder. Utredningen har tagit del av rapporter om av arbete bedrivs i Krokoms och Åre kommuner. I det som samman hanget kan också nämnas att det i Jämtlands län pågår ett samarbete mellan länsstyrelsen och Kommunförbundets länsavdelning som syftar till tillsammans med kommuner, skoterklubbar m.fl. skall att man utarbeta förslag till sammanhängande regionalt ledsystem. Vid ett ett den redovisning utredningen fick projektet påpekades det att som om arbetet med fá ordning pá skotertrañken måste vara en underifrånatt planering där markägare, byutvecklingsgrupper och skoterklubbar

samarbetar. Vetskapen den förmåga skoterklubbarna har visat att ta om som för skoterleder har bidragit till att utredningen lägger stor vikt ansvar vid frivillig kanalisering skotertrañken grundad på en planeen av ringsprocess det slag har förordats i det föregående avsnittet. av som Som där har är det inte rimligt att kommunerna som regel skall sagts för skoterlederna. Enligt utredningen bör det vara skoterklubbsvara eller motsvarande normalt är huvudmän för snöskoterlederna arna som när de har blivit anlagda. Detta skall naturligtvis inte gälla för de statliga lederna i fjällomrâdet. Snöskoterklubbarnas och liknade ideella organisationers möjligheter att ta på sig ett sä stort för skoterleder som utredningen har ansvar förutsatt kan i vissa fall bli ekonomisk fråga. Omkostnader för en omfattande ledutbyggnader kan behöva finansieras annat sätt än huvudsakligen frivilliga insatser. Hur resurser för detta skall genom kunna tillskapas behandlas i nästa avsnitt.

9.6 Skoteravgift för att finansiera leder m.m.

9.6.1 Årlig avgift för terrängskotrar

För att förbättra de ekonomiska förutsättningarna för att ge resurser snöskoterklubbar och liknande organisationer att ta ett betydande i planering, anläggning och skötsel av leder och terminaler ansvar föreslår utredningen att det införs årlig avgift för innehav av teren rängskotrar. De medel skulle skapas sådan avgift bör också som av en

Kapitel 9

kunna användas för att finansiera informationsinsatser vad om som gäller för snöskotertrafiken. Medel från skoteravgiften bör däremot inte användas för att ersätta skador som är förorsakade av skoterkörning. Enligt utredningen bör ersättning för sådana skador bestridas den trafikförsäkring genom som snöskotern obligatoriskt skall ha. I de fall skada har orsakats en av ett okänt fordon, vilket kan antas vanligt när det gäller snöskovara terskador på jordbruks- och skogsmark, övertar Trafikförsäkringsföreningen ansvaret. Länsstyrelsen i Jämtlands län har lämnat ett principförslag om en skoteravgift i skrivelse, 1993-08-30, till Miljö- och naturresursen departementet. Skrivelsen har departementet överlämnats till utav redningen. I länsstyrelsens skrivelse görs bedömningen att avgiften behöver uppgå till 200 kronor skoter för att kunna få till stånd ett per väl fungerande nät skoterleder. Utredningen avgift av anser en av denna storleksordning som rimlig. En sådan avgift skulle totalt inbringa omkring 30 miljoner kronor år. per För att en skoteravgift skall accepteras merparten bland snöav skoterägarna anser utredningen att det är nödvändigt att finna sådana administrativa former för insamling och utbetalning medlen av som gör det möjligt att återföra pengarna till snöskoterintressenterna utan stora omkostnader. Utredningens undersökningar har visat att det skulle möjligt vara att utveckla en enkel rutin för inbetalning skoteravgifterna inom av ramen för Bilregistrets ADB-system. Terrängskotrar, till vilka snöskotrar räknas, är registreringspliktiga enligt bestämmelserna i bilregisterkungörelsen 1972:599 och fordonets ägare är skyldig att ansöka om registrering. Till skillnad mot vad gäller för t.ex. bilar och motorcyklar som betalas inte någon ärlig fordonsskatt för terrängskotrar. För terrängskotrar betalas inte heller den årliga registerhållningsavgiften som f.n. uppgår till 45 kronor utan i stället engångsavgift på 80 krotas ut en nor. En obligatorisk årlig avgift för ägare till terrängskoter bör enligt utredningen kunna knytas till registreringsbestämmelserna genom ett tillägg i avsnittet avgifter. Bilregistret skulle härigenom kunna om administrera terrängskoteravgiften automatisk databehandling genom enligt vad som sägs härom i bilregisterkungörelsen 70 § .

Kapitel 9 SOU 1994: 16

Terrängskoter definieras enligt vägtrafikkungörelsen som terrängmotorfordon med tjänstevikt högst 400 kg. Bland terrängskotraren av finns även andra fordon än Snöskotrar, främst s.k. fyrhjulingar, na är form motorcykel med fyra hjul och med mycket god som en av framkomlighet i terräng. l lagstiftningen görs ingen skillnad mellan olika typer av terrängskotrar. Utredningen har övervägt skoteravgift bara skall avse snöom en .skotrar och härvid, främst administrativ skäl, kommit fram till att av den bör omfatta även andra terrängskotrar. Utredningen utgår ifrån att dessa, kan uppgå till mellan 13.000 och 15.000, merparten av som används i näringsverksamhet liksom många av de snöskotrar som kommer omfattas avgiften. Det kan vidare. antas att de fyrhjuatt av lingar brukas enbart för fritidskörning, och således bara får ansom vändas snötäckt mark, många gånger framförs på leder. Beträffande rutinerna för att ställa medel till förfogande för snöskoterklubbar m.fl. utredningen att det skulle mest lämpligt anser vara anlita länsstyrelserna. Länsstyrelserna har god överblick över var att det finns behov leder och kan härigenom göra ändamålsenliga av avvägningar hur tillgängliga medel skall fördelas. Vidare bedömer om utredningen att de berörda länsstyrelserna har för ändamålet lämpliga administrativa rutiner att de redan har liknande uppgifter, t.ex. genom fördelning s.k. bygdemedel föreskrivs i samband med vattenav som domar. De till Bilregistret inbetalda avgifterna bör på enklaste sätt överfötill länsstyrelserna i Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, ras Västerbottens och Norrbottens län, har flest antal snöskotrar. som Huvudprincipen skall Bilregistret överför medel till respektive vara att länsstyrelse i proportion till zmtalet registrerade skotrar. De medel som härvid förblir outbetalda. att skotrar är registrerade även i genom andra län än de nämnda, bildar en fond hos Naturvårdsverket. ovan Dessa medel skall fördelas utifrån bedömning om var det finns en särskilda behov att bygga leder, exempelvis till följd av en omfatav tande turism. Det kan gälla dels områden i de län skall få medel som direkt via Bilregistret och där antalet utifrån kommande besökare är stort, dels andra områden där snöskotertrafiken och behovet av skoterleder är omfattande. Naturvårdsverket bör få i uppgift att utfärda närmare bestämmelser härom. Medel skall också kunna användas för centralt framtaget informationsmaterial efterfrågas av skoterklubsom bar och liknande.

SOU 1994: 16 Kapitel 9

Uänsstyrelsen skall ansökan från skoterklubb eller liknande organisation pröva frågan om utbetalning av medel. Av ansökan bör framgå att den är tillstyrkt kommunen. Genom krav på tillstyrkan av från kommunen uppnås en koppling till den planering snöskotertraav fiken som utredningen har förordat. Utredningen lämnar förslag till erforderlig lagstiftning i avsnitt 10.7.

9.6.2 Kostnader m.m.

Enligt uppgift till utredningen skulle avisering från Bilregistret till en skoterägaren om skoteravgiften kosta 15 kronor för staten, varvid

förutsätts att portot är betalt av inbetalaren. Övriga administrativa

kostnader för Bilregistret för de utredningen föreslagna rutinerna av för hanteringen av en skoteravgift har inte kunnat uppskattas, men utredningen bedömer att de inte kan bli särskilt höga terrängforper don. Bilregistret får förutsättas gottgöra sig för sina kostnader ur de inbetalda avgifterna. Såväl kommunerna som länsstyrelserna och Naturvårdsverket kommer att kostnader som följd av den ärendehandläggning som erfordras. Vad gäller länsstyrelserna och Naturvårdsverket bedömer utredningen att det inte blir fråga några särskilt betungande uppgifom ter som skulle motivera särskilda resurstillskott. För de berörda kommunernas del kan. det främst komma att innebära krav pâ en höjd ambitionsnivå i planeringen. Utredningen bedömer situationen så att en bättre planering kommer att undanröja många av de frågor och problem kring skotertrañken som nu måste behandlas av kommunerna. Utredningen anser därför att några särskilda ersättningar inte heller behöver betalas till de berörda kommunerna. Enligt utredningens uppfattning behövs någon form bevis på att av terrängskoteravgiften har erlagts och en regel om att detta skall medföras vid körning för att kunna visas upp för behörig myndighetsperson. För närvarande utfärdas inte något kontrollmärke för terränggskoter som skulle kunna användas även för detta ändamål. Om det inte skulle anses vara lämpligt att införa ett särskilt kontrollmärke som visaratt skoteravgiften är erlagd bör det enligt utredningen ett möjligt vara alternativ att kvitto betalningen anbringas avskiljbar del av inbetalningsblanketten.

Kapitel 9 SOU 1994: 16

Det bör ankomma på Bilregistret att utarbeta de bestämmelser som behövs i detta avseende.

9.7 Rennärin gen

Utredningen skall enligt direktiven belysa hur föreslagna restriktioner kan inverka på renskötseln. Snöskotern är till stor nytta i renskötseln, där man använder snöskotern i princip dagligen under snöperioden. Terrängkörningslagen och terrängkörningsförordningen är så utformade att regleringar av trafiken med terrängskotrar i allt väsentligt inte skall påverka förutsättningarna för renskötseln. Rennäringen är beroende förhållandevis stora arealer eftersom av renbetesväxterna bara finns i mycket begränsad omfattning per en arealenhet. Renarna rör sig mellan olika betesomrâden och varje område har egenskaper är beroende under olika perioder som renen av av året. Under förvintertiden november-december är samebyarna på väg till renskötselns vinterbetesland, den s.k. odlingsgränsen ner öster om och ända mot kusten. Här finns under hela vintern inom ner renarna olika betesområden. Under vårvintern mars-april förflyttar sig renarmot fjällområdet för att under våren april-maj finnas i fjällomna rådet ovan odlingsgränsen. En renhjord behöver lugn och ro för att kunna nyttja betet. Skoterkörning i närheten betande kan orsaka att de blir skrämda av renar

och lämnar området eller orsaka rörelser i en renhjord så att snön

trampas ned och åtkomligheten marklaven minskar. Packad och av fryst snö kan göra att betet i ett område blir oåtkomligt under resten vintern. Vid dåligt bete och mycket störningar kan renarna spridas av över stora områden med svårigheter för renskötarna att hålla ihop hjorden. Ett annat problem är att gärna förflyttar sig längs renarna skoterspâr, vilket försvårar arbetet med att hålla renarna samlade inom ett område. Utredningen har haft överläggningar med företrädare för Svenska Samernas Riksförbund. Utredningen och samerna är överens om att det inte skulle innebära några hinder för rennäringen om utredningens syfte nås att bättre styra skotertrafiken till leder. Det skulle tvärtom

SOU 1994: 16 Kapitel 9 75

innebära mindre störningar då ledutbyggnader i de former utredningen föreslår kan beakta rennäringens intressen. Utredningen anser vidare att den föreslagna årliga avgiften för terrängskotrar, som syftar till att ge resurser för ledutbyggander, inte får någon märkbar ekonomisk betydelse för rennäringen. Inte heller i övrigt torde utredningens förslag få någon inverkan betydelse för av renskötseln.

9.8 Turismen

Utredningen skall också belysa hur föreslagna restriktioner kan inverka på turistverksamheten. Det finns ca 180.000 registrerade Snöskotrar; omkring varav 30.000 till och från är anmälda avställda eller på annat sätt tagna som ur trafik. En övervägande del snöskotrarna används främst i av samband med friluftsliv, enskilt eller kommersiellt organiserat i form av hyrskoterverksamhet och olika aktiviteter med snöskoter. För många människor är snöskotern och de möjligheter den till långväga ger utflykter en viktig del friluftslivet under vintern. av I områden med vinterturism förekommer olika slags friluftsaktiviteter bland besökarna; å ena sidan vistelse i naturen i traditionella mer former och å den andra motoriserade aktiviteter, främst körning med snöskoter. För turistnäringen i många områden är det viktigt att kunna tillfredsställa olika kategorier besökare. Samtidigt måste också av vägas in att ortsbefolkningens fritidsaktiviteter i hög grad är förknippade med användningen av snöskoter. För att konflikter mellan snöskoterkörning och andra aktiviteter skall undvikas i turistområdena behöver trafiken med snöskotrar kanaliseras. Utredningens förslag, med hänsyn till jord- och skogsbruket, som skulle medföra en styrning av snöskotertrafiken till leder som planeras med beaktande olika intressen, utredningen därför av menar skulle vara till gagn för turistnäringen. Vad gäller kommersiellt organiserad snöskoterkörning. exempelvis s.k. snöskotersafari, påverkas denna inte av dessa förslag eftersom sådan körning inte kan anses vara tillåten utanför leder eller utan tillstånd från markägaren. De verksamheter som har egna snöskotrar kommer naturligtvis som alla andra att omfattas den utredningen föreslagna årliga skoterav av avgiften. Det kan knappast någon ekonomisk betydelse för verksam-

Kapitel 9 sou 1994:15

heten samtidigt den ger resurser för utbyggnad av skoterledsnät, som som allmänt sett skulle gynna turistnäringen. De ändringar terrängkörningslagstiftningen som utredningen av föreslår torde inte ha någon betydelse för turistverksamheten.

9.9 nordiska regler för Angående gemensamma terrängskotrar

Utredningens sakkunnige Gunnar Zettersten, Naturvårdsverket, har varit engagerad i ett projekt inom Nordiska Ministerrådet, Motor i natur på fritid, har tagit fram förslag till harmoniserade bestämsom melser för bruk motordrivna firdmedel i terräng, alltså bl.a. för av snöskotertrafik, för- att begränsa konflikter och skador och för att främja utveckling mot ett bärkraftigt samhälle. Resultaten av arbetet en har ännu inte lett till något ställningstagande av Nordiska Ministerrådet. I rapporten från projektet sammanfattningsvis följande åtgärder anges som angelägna.

att det i samtliga nordiska länder skall finnas ett generellt förbud för körning på snötäckt mark. och att det för att tillstånd krävs beslut av miljömyndighet och medgivande av markägare.

generell högsta hastighet 50 kmtim vid färdsel på snö att en införs. I friluftsområden, i områden nära tätorter och fritids-friluftsanläggningar bestämmelser lägre hastigbör genom särskilda heter än 50 kmtimme gälla som max. hastighet.

att lägsta ålder införs i de nordiska länderna för att få köra i terräng; snötäckt mark, 16 år bör gälla för lätt snöskoter 350 cc och mindre och 18 år för tung snöskoter över 350 cc.

att det i de nordiska länderna införs bestämmelser som begränsar maximal ljudnivå för snöskotrar. Max.ljudnivå bör begränsas till

80 dBA LpA mätt på 7,5 meters avstånd. På något längre

max, sikt bör max. ljudnivå begränsas till 75 dBA.

att det för Snöskotrar införs en kontrollbesiktning.

Kapitel 9 77

obligatorisk förarutbildning för snöskoterförare bör införas. att en

att i de nordiska länderna fysisk planering på olika man genom nivåer arbetar fram områden där snöskoterkörning kan vara tillåten på särskilda leder.

Av åtgärderna är det endast den första och de två sista stjärnsatsema berör utredningen. Det bör poängteras att den nordiska utredsom ningen även berör frågor om naturvård och friluftsliv. Som alltid när det gäller samordning på nordisk nivå handlar det att vinna gehör hos de berörda länderna för att beakta så mycket om möjligt i den nationella normgivningen. Förslagen är alltså inte som sanktionerade av respektive land. Utredningen har i kapitel 3 redovisat de närmare bestämmelserna för körning med snöskoter i Norge och Finland. Norge tillämpar ett generellt förbud för körning med snöskoter andra ställen än på av fylkesmannen godkända leder. med undantag för vissa ändamål. För körning i terräng krävs markägarnas medgivande. Den grundläggande bestämmelsen i den finska terrängtrañklagstiftningen innebär att körning i terräng med motordrivna fordon är förbjuden utan markägarens tillstånd. Undantag görs liksom i Norge för vissa ändamål. Länsstyrelsen kan för ett visst område besluta om skärpningar den generella förbudslagstiftningen, t.ex. beträffande av de undantag som finns i lagen. Utredningen sig eller diskussioner med myndighetsföretrádare anser i Norge och Finland kunna konstatera att det inte i något av de nordiska länderna finns reglering snöskotertrafiken som är problemen av fri. Som framgår de tidigare redovisade övervägandena är det enligt av utredningen för svensk del inte någon lämplig lösning på de problem här har identifierats vad gäller skotertrafikens effekter på jordsom och skogsbruket att införa någon generell förbudsmodell av samma typ som i Norge eller Finland.

9.10 Ekonomiska och andra aspekter

Utredningen skall, gäller för alla kommittéer och särskilda som utredare, beakta eventuella EG-aspckter samt regionalpolitiska konse-

Kapitel 9 sou 1994:16

kvenser. Förslagens finansiering skall redovisas liksom företags- och samhällsekonomiska aspekter. Frågor om finansiering av utredningens förslag rör skotersom en avgift redovisas i avsnitt 9.6.2. Utredningens förslag berör inte förhållandet till EG och inte heller EES-avtalet. Utredningens förslag ger inte heller några regionalpolitiska konsekvenser av betydelse. Det skulle enligt utredningens bedömning inte uppstå några negativa företags- eller samhällsekonomiska konsekvenser betydelse till av följd av utredningens förslag. Utredningen vill tvärtom framhålla att de förslag som läggs fram skulle till nytta för såväl jordbruket vara som skogsbruket samtidigt som det allmänna skulle vinna på allen mänt bättre ordning beträffande snöskotertrafiken.

SOU 1994: 16 Kapitel 10

10 Förslag

10.1 Allmänt

I detta kapitel lägger utredningen fram de konkreta förslag som betingas övervägandena i kapitel Det gäller bl.a. en förstärkt av planeringsprocess, ändringar av gällande lagstiftning, en ny lag om avgift på terrängskoter och åtgärder av informationskaraktär.

10.2 Kommunal planering och skoterleder

Utredningen förordar att samhället verkar för en kanalisering på frivillig väg snöskotertrafiken till anlagda leder. Det är härvid av stor av betydelse att planering och anläggning av leder kan ske mot bakgrund de olika förutsättningar och intressen som finns i skilda områden av och så att utrymme ges för samråd med berörda intressegrupper. Förutsättningar för detta finns inom ramen för den kommunala översiktsplaneringen enligt plan- och bygglagen 1987:10 PBL. Utredningen har i sina överväganden kommit fram till att frågor om lokalisering leder och terminaler för snöskotertrañk liksom också av frågor områden med direkta förbud mot skoterkörning bör behandom las i enlighet med metodiken för den kommunala översiktliga planeringen enligt PBL. Huruvida överväganden om skotertrafiken har den komplexiteten och tyngden att de bör arbetas in i den formella översiktsplanen avgör kommunen själv. Det är i det planerings- och samrådsförfarande som tillämpas som det stora värdet ligger och någon administrativt betungande formell knytning till PBL-systemet behövs inte. Det är dock viktigt med ett nära samarbete med länsstyrelsen, bl.a. för att de statliga intressena skall kunna bevakas.

Kapitel 10

10.3 Samrådsskyldighet med länsstyrelse

För de fall då den av utredningen förordade planeringsprocessen för skoterleder inte kommer till stånd har utredningen funnit att det är angeläget att finna en form för att garantera att motstående allmänna intressen kan bevakas vid ledutbyggnader. Utredningen föreslår därför att en särskild samrådsskyldighet införs för anläggning av snöskoterleder. Med hänsyn till att det här handlar om frågor som till stor dlel rör naturen bör en sådan samrådsskyldighet tas in i naturvårdslagen. Genom den koppling som finns till hushållningsbestämmelserna i N RL möjliggörs härigenom också att olika motstående intressen beaktas. De gällande bestämmelserna om samråd i 20§ naturvårdslagen 1964:822 är av liknande karaktär som den bestämmelse som här föreslås. Enligt dessa skall arbetsföretag inte omfattas tillsom av ståndstvång enligt lagen men som väsentligt kan komma att ändra naturmiljön anmälas till länsstyrelsen för samråd. Leder för körning med snöskoter innebär normalt inte en sådan påverkan som de arbetsföretag som avses i 20 § NVL. De arbetsföretag som det är fråga om när det gäller leder medför i princip bara begränsade och tillfälliga intrång i naturmiljön. Det förefaller därför mindre lämpligt att införa det föreslagna samrådskravet i denna paragraf. Utredningen föreslår i stället att det införs en ny paragraf, förslagsvis 20 b Samrådsansvaret bör av länsstyrelsen kunna delegeras till kommunen i sådana fall då man tillämpar den av utredningen förordade planeringsprocessen för att kanalisera trafiken med snöskotrar och som innebär att planeringsarbetet till stor del skulle ligga på kommunal nivå.

20 b § Arbetsföretag som omfattar planering och anläggning led av som används för körning med terrängskoter och terminal i anslutning till sådan led skall anmälas till länsstyrelsen för samråd. Länsstyrelsen får förelägga om åtgärder för att motverka skada på naturmiljön och för att tillgodose allmänna intressen. Länsstyrelsen får lämna denna befogenhet att samråda till komen mun.

sou 1994: 16 Kapitel 10

10.4 Beslutanderätt för kommunen förbud

om

mot terrängkörning

Utredningen föreslår att den befogenhet länsstyrelsen har enligt som 5 § terrängkörningsförord ningen att meddela förbud eller föreskrift om körning i terräng inom visst område skall kunna delegeras till en kommun. Vid sina överväganden har utredningen funnit sådan delegaatt en tion bör kunna vara ändamålsenlig i de fall då tillämpar den man av utredningen förordade kommunala planeringsprocessen för trafiken med snöskotrar. Utredningen föreslår att 5 § i terrängkörningsförordningen ändras till följande lydelse.

5 § Länsstyrelsen får föreskriva undantag har medgetts. Förbud eller föreskrift enligt 3 § terrängkörningslagen meddelas av länsstyrelsen eller kommunen länsstyrelsen lämnat denna beav om fogenhet till kommunen. I ärendet av med kommunen

10.5 Förbud

mot körning på jordbruksmark m.m.

Utredningen har kommit fram till att terrängkörningslagen bör ändras tre punkter, nämligen vad gäller körning med terrängskoter på jordbruksmark, enskilda vägar och i plant- och ungskog. Vad gäller körning med terrängskoter snötäckt jordbruksmark föreslår utredningen att det införs ett allmänt förbud mot detta. Körning skall dock kunna ske efter tillstånd av markägaren. Utredningen anser att körning med snöskoter på snötäckta skogsbilvägar skall vara förbjuden utan medgivande till körning från väghållaren. Lagen är inte tydlig vad gäller i dag varför utredom som ningen föreslår att det uttryckligen lagen skall framgå att körning av

Kapitel 10 sou 1994: 16

på snötäckta enskilda vägar är förbjuden om väghållaren inte har gett sitt tillstånd. Vad gäller det gällande förbudet mot körning på snötäckt skogsmark med plant- eller ungskog föreslår utredningen att sådan körning uttryckligen skall få ske efter tillstånd från kommunen och markäga- Syftet är att göra det möjligt att lägga skoterleder på sådan mark ren. där trafik med snöskoter kan förbjuden med hänsyn till de annars vara rådande omständigheterna. Utredningen lämnar följande förslag till ändrad lydelse av l § terrängkörningslagen 1975:1313.

1 § Körning i terräng med motordrivet fordon för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk är förbjuden i hela landet på barmark på snötäckt skogsmark med plant- eller ungskog, om det inte är uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på skogen eller efter tillstånd från markägare och kommun på snötäckt jordbruksmark, det inte är uppenbart att körningen om . kan ske utan risk för skada på jordbruksmarken eller efter tillstånd från markägaren på snötäckt enskild väg om inte väghållaren gett tillstånd .

Inom de delar av fjällområdet

De föreslagna möjligheterna till undantag från förbuden angående plant- och ungskog, jordbruksmark samt enskilda vägar är utformade på olika sätt för att inte lägga beslutsnivån högre än vad som kan anses befogat. Anledningen till att kommunen bör vara beslutande efter vara det att markägaren gett sitt tillstånd när det gäller plant- och ungskog de allmänna intressena normalt gör sig gällande här än i är att mera de två andra fallen.

SOU 1994: 16 Kapitel 10

10.6 Obligatoriskt förarbevis och förbättrad in-

formation

Det förslag som har lagts fram Rikspolisstyrelsen obligatoav om ett riskt förarbevis för att köra snöskoter stöds utredningen. Vid av en obligatorisk förarutbildning skulle det bli möjligt här att trygga att snöskotrar framförs förare äger tillfredsställande kunskaper av som om gällande regler och om terrängens olika förutsättningar för körning. Utredningen har vidare funnit det angeläget Naturvårdsverket att och länsstyrelserna aktivt för ut information vad gäller för om som körning med snöskoter. Naturvårdsverket bör också initiativ till ta överläggningar med berörda länsstyrelser för att diskutera tillämpningen av gällande regler rör körning med snöskoter. Tolkningar som och erfarenheter kan på så sätt samlas och bearbetas vidare för upp utveckling av verkets Allmänna råd. Enligt utredningens uppfattning finns det vidare anledning att Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen i lämpliga former informerar om vad snöskoterföraren har att ta hänsyn till följd den skogssom av nya politiken. Det kan bl.a. bli svårt att avgöra vad är tillåten terrängsom körning enligt bestämmelserna i terrängkörningslagen. Skoterklubbarna och andra liknande organisationer har viktig en uppgift att informera skoterförarna förutsättningarna för körning om med snöskoter. Utredningen föreslår den utredningen föreatt om av slagna skoteravgiften införs bör det möjligt att bidrag från de vara medel som härigenom skapas för denna uppgift och för bekosta att centralt utarbetat informationsmaterial.

10.7 Årlig skoteravgift

Utredningen har kommit fram till för utbyggnad att resurser av skoterleder m.m. behöver tillskapas. Utredningen föreslår årlig att en avgift skall införas för terrängskoter i syfte skapa medel för bl.a. att planering, anläggande och underhåll snöskoterleder. av För att reglera dessa frågor föreslår utredningen följande bestämmelser.

Kapitel 10 SOU 1994: 16

Bestämmelser skoteravgift i bilregisterkungörelsen. om

69 § För registrerad terrängskoter utgår årlig avgift med 200 a en en kronor. Betalningsskyldig är den i bilregistret är antecknad som som ägare vid utgången månad varje år. Denna terrängskoteravgift av mars påförs Vägverket automatisk databehandling utan att särskilt av genom beslut meddelas. Avgiften tas ut i den ordning som Vägverket bestäm- Vad föreskrivs i uppbördslagen 1953:272 om indrivning, mer. som avkortning och avskrivning skatt skall i tillämpliga delar gälla för av terrängskoteravgiften. Vägverket utfärdar de verkställighetsföreskrifter erfordras för betalning terrängskoteravgift. som av

En lag skall reglera medel för finansiering av leder och terminy som naler föreslår utredningen utformas följande sätt.

Lag 1994:000 finansiering av leder m.m. för körning med terom rängskoter. 1 § Denna lag innehåller bestämmelser hur medel som har inbeom talts terrängskoterägare enligt 69 § i bilregisterkungörelsen skall av a ställas till länsstyrelsernas i Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens läns förfogande för finansiering av leder och terminaler för körning med terrängskoter samt för information av betydelse för sådan körning. 2 § Terrängskoteravgifter har inbetalats till Bilregistret för som terrängskoter registrerad i de i l § angivna länen överförs till respektilänsstyrelse senast under juni månad samma år som avgifterna har ve betalts. 3 § Terrängskoteravgifter har inbetalats till Bilregistret för som terrängskoter registrerad i andra län än de i l § angivna överförs till Statens naturvårdsverk för fördelning till länsstyrelser i län där särskilda behov finns och för framtagande informationsmaterial. av

SOU 1994: 16 Kapitel 10 85

4 § Bilregistret äger gottgöra sig för egna administrativa kostnader terrängskoteravgifterna enligt den norm som gäller för utsändning ur m.m. av avier för fordonsskatt. 5 § De ytterligare föreskrifter erfordras för verkställigheten av som denna lag meddelas Statens naturvårdsverk. av

En kompletterande förordning som anger de närmare bestämmelserna för ansökan medel m.m. föreslår utredningen får följande lydelse. om

Förordning 1994:000 bestämmelser om medel för finansiering av om leder m.m. för körning med terrängskoter. 1 § Lagen 1994:000 finansiering leder m.m. för körning om av med terrängskoter innehåller bestämmelser om hur terrängskoteravgifter ställs till vissa i lagen angivna länsstyrelsers förfogande. 2 § Behörig att hos länsstyrelse ansöka om bidrag för finansiering sådant arbete planering, anläggning och underhåll av av som avser leder och terminaler för körning med terrängskoter samt för vissa informationsátgärder är snöskoterklubb eller annan liknande förening. 3 § Bidrag enligt 2 § får avse utgifterför av momsregistrerad firma fakturerade kostnader för planering, anläggning och underhåll av snöskoterleder, inklusive utgifter för erforderligt ombud i samband med avtalsförhandlingar med markägare, och för tryckning och distribution informationsmaterial om regler och andra förutsättningar av för körning med snöskoter. Om det föreligger särskilda skäl får för visst fall bidrag lämnas också för andra kostnader. 4 § Frågor bidrag prövas av länsstyrelse som angivits i l § om lagen 1994:000 finansiering leder m.m. för körning med om av terrängskoter. 5 § Länsstyrelsen får inte till prövning ta upp ansökningar om bidrag för bestridande av kostnaderna för arbetsföretag som inte har godkänts av berörd kommun. 6 § Länsstyrelsens beslut överklagas hos Statens naturvårdsverk genom besvär. Naturvårdsverkets beslut får inte överklagas. 7 § Föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av Statens naturvárdsverk.

SOU 1994: 16 Bilageförteckning

Bilageförteckning

Bilaga l Utredningens direktiv M 1993:85 Bilaga 2 Terrängkörningslagen 1975:1313 och terrängkörningsförordningen 1978:594 bilaga 1-12 Bilaga 3 Skrivelse 1992-11-27 från Lantbrukarnas Riksförbund till Miljö- och naturresursdepartemenetet med framställning om ändring i terrängkörningslagen m.m. Bilaga 4 LRF :s enkät, sommaren 1993 Bilaga 5 Skoterutredningens enkäter om skador för jordbruket och skogsbruket Bilaga 6 Planering av snöskotertrañk, Metodstudie i västra Härjedalen, Ulf Alexandersson AB Bilaga 7 Värdering av snöskoterskador på växande ungskog, Sveriges Lantbruksuniversitet, Institutionen för skogsekonomi

SOU 1994: 16

Kommittédirektiv

Dir. 1993:85 Konsekvenser for jordbruket och skogsbruket av användning av Snöskotrar

Dir. 1993:85

Beslut vid regeringssammanträde1993-06-24

StatsrådetThurdin anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att kartlägga vilka skador som Snöskotraråstadkommer för jordbruket och skogsbruket samt. om utredaren anser det befogat, lämna förslag till åtgärder för att begränsa skadornas omfattning.

Bakgrund

Lantbrukarnas riksförbund LRF har, bl.a. mot bakgrund av arbetet inom Utredningen om åtgärder mot buller i tjällområden och skärgårdar m.m. M 1991:02, i skrivelse till Miljö- och naturresursdepartementet anfört att den omfattande snöskotertrañken medför stora problem för jordoch skogsbruket som drabbas av skador. LRF har i skrivelsen hemställt om förbud mot nöjeskörning med snöskoter annat än anvisade leder eller efter tillstånd av markägaren. LRF anser att det finns brister i såväl gällande lagbestämmelser som tillämpningen av dessa.LRF anser vidare att regeringen bör utreda möjligheterna att införa obligatorisk förarutbildning för att köra snöskoter. Bestämmelser för körning med motordrivna fordon finns i terrängkörningslagen 1975: 1313, terrängkörningsförordningen 1978:594 och terrängtrafikkungörelsen 1972:594. Ytterligare bestämmelser finns i körkortslagen 1977:477, naturvårdslagen.1964:822 och i 12 kap. brottsbalken.

Bilaga I SOU 1994: 16

LRF:s skrivelse har remissbehandlats. Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och Sveriges lantbruksuniversitet samt bl.a. Länsstyrelsen i Kopparbergs län och Borlänge kommun delar i allt väsentligt riskerna för LRF:s syn skador inom jordbruket och skogsbruket. Det finns dock inte något entydigt stöd för LRF:s förslag om ett generellt förbud mot nöjeskörning med snöskoter utanför anvisade leder. Bl.a. tillstyrker Länsstyrelsen i Kopparbergs län, Skogsägarnasriksförbund och Robertsfors kommun ett generellt förbud. Statens naturvårdsverk, Länsstyrelsen i Norrbottens län och Bergs kommun anser däremot att gällande regler och bestämmelserär tillräckliga. Flera remissinstanser anser att skoterkörning över jordbruksmark motiverar särskilda regler, i synnerhet vad gäller hävdad jordbruksmark. Skogsstyrelsen föreslår att reglerna för snöskoterköming i skogen och oplogade skogsbilvägar skärps. Några instanser framhåller svårigheternaatt kontrollera efterlevnaden av förbud. Länsstyrelsen i Västerbottens län har bl.a. framfört behov av att utreda skoterkömingens effekter flora och fauna samt på fjällen och andra större relativt opåverkade områdens ekologi. Skoterorganisationema är negativa till LRF:s förslag. Naturvårdsverket har i sina allmänna råd AR 91:8 för tillämpningen av terrängkörningslagen bl.a. pekat på länsstyrelsernasmöjlighet att med stöd av 3 § terrängkörningslagen förbjuda trafik med motordrivet fordon även snötäckt åkermark. Förbud mot skoterkörning på skogsbilvägar är enligt verket möjligt att införa redan i dag. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller att det i samband med en översyn av terrängkörningslagen underströks att bestämmelsernai lagen ger länsstyrelsenmöjlighet att lokalt reglera snöskotertrañken, bl.a. med hänsyn till jordbrukets intressen. l remissvaren väcks bl.a. frågan om ansvar och huvudmannaskap för snöskoterleder. Inför en framtida utveckling av snöskoterturismen i norra Sverige efterlyses ett övergripande planeringsarbete. Mot bakgrund av vad som har framkommit i ärendet bör en särskild utredare nu tillkallas för att kartlägga snöskotertrafikens skador för jordbruket och skogsbruket.

Uppdraget

Utredaren bör kartlägga typ, omfattning och effekter av skador som körning med Snöskotrar medför för jordbruket och skogsbruket. Om utredaren finner det behövligt bör åtgärder föreslås för att begränsasådana skador. Utredaren bör i första hand undersöka i vilken utsträckning gällande lagstiftning kan tillgodose behovet av skydd för jordbruket och skogsbruket samt om det finns brister i tillämpning m.m. Om kompletterande föreskrifter till gällande lagstiftning bedöms nödvändiga för att komma till

SOU 1994: 16 Bilaga 1

rätta med skador för jordbruket och skogsbruket bör utredaren föreslå sådana ändringar. Reglerna för körning med snöskoter hävdad jordbruksmark bör särskilt beaktas. Möjligheterna att åstadkommalikartade regler i Norden bör undersökas. Utredaren bör därför översiktligt beskriva hur snöskoterkörning på jordbruksmark och skogsmark regleras i Norge och Finland. Utredaren bör även ange vilka eventuella andra typer av åtgärder som kan behöva övervägas, ex. planeringsinsatser, flera skoterleder, ytterligare föreskrifter och allmänna råd samt information och utbildning. Utredaren bör redovisa skilda organisatoriska lösningar för att anlägga och driva skoterleder samt ñnansieringsformer för detta. Skoterorganisationernas, länsstyrelsemas, kommunernas och markägamas roll i detta sammanhangbör belysas. Det är viktigt att ansvaret för snöskotertrañken förankras lokalt. Därigenom kan en god anpassning av skotertrañken till annan markanvändning åstadkommassamtidigt som vissa miljöproblem bör kunna lösas. Föreslagna restriktioners inverkan andra intressen, som t.ex. renskötsel och turistverksamhet, bör belysas. Vad gäller frågan om obligatorisk förarutbildning kan Rikspolisstyrelsen väntas lämna förslag om förarutbildning m.m. för snöskoterkörning. När det gäller snöskotertrañkens effekter naturmiljön kommer att ges ett särskilt uppdrag till Länsstyrelsen i Västerbottenslän.

Tidsplan, arbetsformer m.m.

Utredaren bör i sitt arbete samråda med bl.a. Rikspolisstyrelsen, Boverket, Sametinget, Statensjordbruksverk, Skogsstyrelsen,Statensnaturvärdsverk och berörda länsstyrelser. överläggningar bör hållas med företrädare för berörda kommuner, intresseorganisationer och branschintressen. Såväl företags- som samhällsekonomiskaaspekter av förslag och åtgärder skall redovisas, liksom förslagens finansiering. Uppdraget skall redovisas senast den 1 februari 1994. För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning dir. 1984:5, EG-aspekter i utredningsverksamhetendir. 1988:43 samt redovisning av regionalpolitiska konsekvenserdir. 1992:50.

Bilaga 1 SOU 1994: 16

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om planläggning, markanvändning och bebyggelse att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittéförordningen - 1976:119 med uppgift att kartlägga snöskotertrañkens skador för jordbruket och skogsbruket samt utreda åtgärder mot sådanaskador, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträda kommittén. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnadernaskall belasta fjortonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller henneshemställan.

Miljö- och naturresursdepartementet

REGERINGSKANSLIETSOFFSETCENTRAL Stockholm1993

SOU 1994: 16 Bilaga 2

SFS 1975: 1313 Terrängkömingslag; Utkom från trycket utfärdad den 15 december 1975. den 29 dec. 1975 Enligt riksdagens beslut föreskrives följande.

1 § Körning i terräng med terrängfordon och motorfordon är förbjuden i hela landet på barmark, 2. på snötäckt skogsmark med plant- eller ungskog, om det är uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada skogen. Inom de delar fjällområdet som regeringen bestämmer är körning i av terräng med terrängfordon och motorfordon förbjuden även på annan mark än som anges i första stycket.

2 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva undantag från förbud enligt l § i fråga om körning i räddningstjänst eller viss näringsutövning eller när det annars föreligger särskilda skäl.

3 § Kan i annat fall än som avses i 1 § körning i terräng med motordrivet fordon inom visst område medföra olägenhet från naturvårdssynpunkt eller annan allmän synpunkt, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förbjuda körningen; eller meddela föreskrifter för den. Vid meddelande av förbud eller föreskrift enligt första stycket skall iakttagas att körning som är till gagn för ortsbefolkningen eller som behövs för yrkesutövning eller annat nyttigt ändamål onödigtvis hindras. 4 § Den uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 § första som stycket 1 eller 2 eller mot förbud eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen dömes till böter, om gämingen är ringa.

Denna lag träder i kraft den l januari 1976. Beslut om förbud eller föreskrift eller om undantag därifrån som har meddelats med stöd av lagen 1972: 606 om körning i terräng med motordrivet fordon skall, om beslutet avser körning på barmark, anses meddelat med stöd av denna lag och skall äga fortsatt giltighet i den mån regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer förordnar annan

På regeringensvägnar

OLOF PALME SVANTE LUNDKVIST Jordbruksdepartementet

1Prop. 197576:67, JoU 197576: 28, rskr 130.

Bilaga 2

SFS 1991:642 Lag Utkomfran trycket om ändring i terrängkörningslagen 1975: 1313; dcn l7juni l99l utfärdad den 6juni l99l.

Enligt riksdagens beslut föreskrivs att det i terrängkörningslagen 1975: 1313 skall införas en ny paragraf. 3a av följande lydelse.

3a § För tillsyn över att bestämmelserna i denna lag efterlevs inom de delar av fjällomradet som avses i l §andra stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utse naturvårdsvaktcr. En naturvárdsvakt får avvisa den som utan att ha rätt till det kör i terräng med motordrivet fordon inom ett omrâde som sägs i första stycket.

Denna lag träder i kraft den l augusti l99l.

På regeringens vägnar

BIRGITTA DAHL

Ulf Andersson Miljödepartementet

Prop. l990l9lz90.J0U30. rskr. 338,

Bilaga 2

SFS 1978: 594 Terrängkörningsforordning; Utkomfråntrycket den29juni l978 utfärdad den ISjuni l978.

Regeringen föreskriver följande.

Körning på barmark l § Utan hinder av l §första stycket l terrängkörningslagen l975: l3l3 t får terrängfordon och motorfordon användas av statlig eller kommunal tjänsteman i tjänsteärende. av läkare. distriktssköterska. barnmorska eller veterinär i yrkesutövning eller för att föra sjuk person till läkare eller sjukvårdsanstalteller i annatjämförligt trängande fall. av statlig brandkår eller kommunal brandstyrka vid räddningstjänst. vid installation eller reparation av elektrisk ledning eller radio- eller teleanläggning, ijordbruk eller skogsbruk, 6. i direkt sambandmed renskötscl. på enskild utfartsled eller annan sådanenskild led i terrängen som är avsedd för motorfordonstrañk. inom tomnjämvägs- eller fabriksområde eller annan arbetsplats. särskilt anordnat tävlings- eller övningsområde eller annat liknande område. Utan hinder av l § första stycket l terrängkörningslagen får fordon ställas upp eller parkeras i anslutning till väg.

Körning i skogsforyngringar 2 ä Förbudet i l § första stycket 2 terrängkörningslagen l975: l3l3 gäl- t ler om skogeninom området har en medelhöjd över snötäcket som är två meter eller mera. Förbudet gäller heller i fall somavses i l § första stycket l-3 denna förordning eller när fordon används för skogsvârdsändamål.

Körning i fjällområden 3 5 Förbud som avses i l § andra stycket terrängkörningslagen 1975: I3 gäller inom de tjällomráden i Kopparbergs. Jämtlands. Västerbottens och Norrbottens län somanges i bilaga l- 12till dennaförordning. Närmare beskrivning av områdenas avgränsning finns tillgänglig hos länsstyrelsen.

4 § Utan hinder av 3 § får terrängfordon och motorfordon användas av den som är fast bosatt inom området eller i fall som i l § första stycavses ket l-6.

Gemensammabestämmelser 5 § Länsstyrelsen får föreskriva ytterligare undantagfrån bestämmelsernai l §terrängkömingslagen l975: l3l3. om särskilda skäl föreligger. Förbud eller föreskrift enligt 3 §terrängkömingslagen meddelas av länsstyrelsen. Beslutet skall delges markägaren. l ärende av vikt skall samråd ske med kommunen.

Bilaga 2 SOU 1994: 16

6 5 l fråga om körning i terräng med fordon som brukas av försvarsmakten eller civilförsvaret finns särskilda bestämmelser. 7 § Trañkregler för terräng finns i terrängtrañkkungörelsen t l972: 594. s § Om förbud mot trafik med motordrivet fordon inom nationalpark finns bestämmelseri reglementenför nationalparken 9 9 Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av terrängkömingslagen 1975:1313 meddelas av statens naturvardsverk. 10 § Talan mot länsstyrelsensbeslut enligt denna förordning förs hos regeringen genom besvär. ll § Statens naturvårdsverk får föra talan mot länsstyrelsens beslut enligt denna förordning. Sådan talan är inskränkt till viss tid. Denna förordning träder i kraft den ljanuari 1979. Lokal trafikföreskrift som före ikraftträdandet av denna förordning har meddelats enligt S7§ tredje stycket terrängtraftkkungörelsen 1972: 594 skall anses meddeladmed stöd av dennaförordning och äga fortsatt giltighet i den man länsstyrelsen förordnar annat. På regeringens vägnar ANDERS DAHLGREN Olof Köhl Jordbruksdepartementet

SOU 1994: 16 Bilaga 2

SFS 1991: 1103 Förordning Utkom från trycket om ändring i terrängkörningsñrordningen 1978: 594;

den Ijuli l99l utfärdad den 20juni 1991.

Regeringenföreskriver i fråga om terrängkömingsförordningen dels att Soch IO skall ha följande lydelse. dels att det i förordningen skall införas en ny paragraf, 5 följande a av lydelse.

S § Länsstyrelsen får föreskriva ytterligare undantag från bestämmelserna i I §terrängkörningslagen 1975: 1313. om särskilda skäl föreligger. Den som medgetts undantag från förbud meddelats med stöd l § som av andra stycket terrängkörningslagcn är skyldig att inom det område där undantagetgäller på uppmaning av en naturvårdsvakt eller en polis uppvisa beslutet eller på annat sätt visa att undantag har medgetts. Förbud eller föreskrift enligt 3 § terrängkörningslagen meddelas av länsstyrelsen. Beslutet skall delges markägaren. l ärende av vikt skall samråd ske med kommunen.

5 a § Naturvårdsvakt som avses i 3a § terrängkömingslagen 1975: I3l3 förordnas av länsstyrelsen i det län där naturvårdsvakten har sitt hemvist. Föreskrifter om förordnande och utbildning av naturvårdsvakter meddelas av rikspolisstyrelsen efter samråd med statens naturvárdsverk.

10 § Länsstyrelsensbeslut om undantag i ett särskilt fall från bestämmelserna i denna förordning får överklagas hos kammarrätten.

Denna förordning träder i kraft den l augusti l99l. l fråga överklaom gande av beslut som avses i l0§ gäller äldre föreskrifter. om beslutet meddelats före ikraftträdandet.

På regeringens vägnar

BlRGlTTA DAHL

Ulf Andersson Miljödepartementet

14-0354

Bilaga 3

$

LANTBRUKARNAS -

RIKSFORBUNI y Damm Beteckning

1992-11-27 Dnr 92771

Hannigan: Endatum Erbclcckning Näringspolitiska sektorn

Tom Teljer

Miljö-och naturresurs-

departementet

103 33 STOCKHOLM

Framställning om ändring 1 terrängkörningslagen mm

Antalet snöskotrar har under senare år ökat lavinartat. Från att ha varit i första hand ett arbetsredskap har skotern i stor utsträckning övergått till att bli ett fordon avsett för fritidsändamål. Denna nya användnig sker många gånger i tämligen oordnade former.

Den omfattande trafiken med snöskotrar medför i berörda delar av landet stora problem för jordoch skogsbruket. Förutom i Norrland är konflikter vanliga också i norra delarna Svealand. av

skador på jord-

och skogsbruk

vid skoterkörning över jordbruksmark pressas snötäcket samman. Detta får till följd att tjälen tränger betydligt djupare än under normala omständigheter. Detta medför försenat várbruk, senare växtstart och i många fall också att täckdikningssystemen inte fungerar och därmed inte avvattningen. En annan vanlig skada till följd av skoterkörning är isbränna. Förutom att de nämnda skadorna förorsakar lägre skörd medför de också ett ökat behov av bekämpningsmedel genom att ogräsen gynnas av de ändrade växtbetingelserna.

I skogen uppstår skador främst på plantoch ungskog.

Skotertrafik på oplogade vägar medför att ett istäcke av frusen snö bildas i spåren. Detta försvårar och fördyrar avsevärt vägens plogning. I stället för att snöröjningen i normala fall utförs med jordbrukstraktor kan det många gånger bli nödvändigt att använda bandtraktor vilket medför mångdubbelt högre kostnader.

IDEELL FÖRENING FÖRENINGU PA - EKONOMI-AB

postadress Bcsöksadmss Telefon Telegram Tclcx Tema 10533STOCKHOLM Klara Östra Kyrkngala 12 08-7875000 Lanlforbundcl l 1098 Lamck S 08410193

Bilaga 3 SOU 1994: 16

Gällande lagstiftning

Bestämmelser för körning med motordrivna fordon finns i terrängkörningslagen TKL. Av TKL framgår att körning för annat ändamål än jord- och skogsbruk på snötäckt skogsmark är förbjudet om det inte är uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada på skogen. I terrängkörningsförordningen att förbudet inte gäller om skogen inom anges området har medelhöjd som är två meter eller en mera. Det finns i TKL inget förbud mot körning på snötäckt jordbruksmark. Av Naturvårdsverkets allmänna råd framgår att körning som innebär att fordonet kommer i kontakt med underlaget räknas som barmarkskörning vilket innebär att den är förbjuden.

Länsstyrelsen kan med stöd av TKL förbjuda trafik med motordrivet fordon också på snötäckt åkermark då skäl talar härför. Det har i praktiken visat sig svårt att få till stånd sådana förbudsområden.

Vi har i Sverige allemansrätt men däremot ingen motsvarande rätt för motorfordon. Detta framgår också av Naturvårdverkets allmänna råd som just påpekar att det finns ingen allebilsrätt. I 12 kap 4 § brottsbalken sägs att tager man olovlig väg över tomt eller plantering eller annan äga som kan taga skada därav, dömes för tagande av olovlig väg till böter. Detta torde innebära att endast sådan trafik som kan ske helt utan risk för skada är tillåten utan markägarens tillstånd.

Lagstiftningen och verkligheten

I och med att det i TKL inte stadgas något förbud mot att köra på snötäckt jordbruksmark bibringas skoterförarna den uppfattningen att det är tilllåtet att köra på sådan mark. I bästa fall finns insikten att det är förbjudet om skotern kommer i kontakt med underlaget. Det säger sig själv att markägaren under sådana omständigheter har svårt att förhindra skoterkörning även om risken för skada är uppenbar och att den därmed står i strid med brottsbalkens bestämmelser.

Eftersom eventuella skador i allmänhet uppträder först efter lång tid blir de inte synliga för dem orsakat dem. Att det förflyter så lång tid som mellan körningen och det att skadan blir uppenbar får också till följd att det är näst intill omöjligt att binda någon enskild skoterförare vid en skada.

Inom skoterförarnas organisationer arbetas för att kanalisera skoterkörningen till särskilda leder och att förmå förarna att visa större hänsyn. Det

SOU 1994: 16 Bilaga 3

är ett förtjänstfullt arbete som utförs dessmen värre helt otillräckligt.

Bestämmelser för snöskoterkörning i våra grannländer

I såväl Norge som Finland är bestämmelserna för snöskoterkörning strängare än i Sverige.

I Norge kan markägare i princip neka färdsel med motorfordon på sin egendom. Det gäller även snötäckt mark. också i Finland är körning med motordrivet fordon förbjuden utan markägarens till- ; stånd. Anläggning snöskoterled kan dock i av vissa 2 fall ske utan markägarens samtycke. Snöskoterleder kan anläggas antingen vid en ledförrättning eller genom skriftliga avtal med markägarna. Markägare skall ersättas för den skada leden åsamkar fastigheten.

Förarutbildning

Den frivilliga förarutbildning för skoterförare som finns är enligt LRFs uppfattning helt otillräcklig. Dels är de krav som ställs på deltagarna alltför låga, dels är det alltför liten andel av skoterförarna som deltar i utbildningen. Den frivilliga utbildningen bör ersättas av obligatorisk utbildning som avslutas med någon form av examination.

Hemställan

Lantbrukarnas Riksförbund hemställer att regeringen i den nu pågående översynen terrängkörav ningslagen förbjuder nöjeskörning med snöskoter annat än på därtill anvisade leder eller efter tillstånd av markägaren. Regeringen bör vidare utreda möjligheterna att införa obligatorisk förarutbildning för att få köra snöskoter.

LANTBRUKARNAS RIKSFÖRBUND

L f Z tterberg

êøcá

n de Woul

SOU 1994: 16 Bilaga 4

0%

LANTBRUKARNAS

RI F Datum Beltckning

1993-09-10 Handläggare Endamm Erbeleckmng Näringspolitiska sektorn

Kjell Svensson Skoterutredningen Östra Järnvägsgatan 10, 7 tr

103 33 STOCKHOLM

Översänder här LRFs länsförbunds svar på enkäten ang skador till följd av snöskoterkörning. Flera länsförbund har i sina svar frángátt enkätformuläret och gjort en utförligare redovisning, det men är som jag ser det ingen nackdel.

Det är naturligtvis oerhört svårt att i efterhand göra en sådan här uppskattning. Uppskattningen skulle varit svår att göra även under försommaren då skadorna var mest synliga och aktuella. Att uppskattningen dessutom måste avse flerårsperiod en gör den ännu mer komplicerad. Det finns á andra sidan knappast något alternativ. En mer objektiv metod skulle bli både utdragen i tiden och mycket kostsam.

Länsförbundens svar bygger i regel på underenkäter. Det har ingått i länsförbundens uppgift att bedöma de lokala bedömningarnas generaliserbarhet och göra eventuella korrigeringar.

Jag bifogar också en sammanställning av länsförbundens uppskattningar skadorna pá av jordbruksmark och skogsföryngringar samt en kommentar till enkäten där jag redogör för syfte och uppläggning.

Hälsningar a.|. T

l R I v

Telger g. Tom .

IDEELL FÖRENING FÖRENINGU PA EKONOMI AB - Postadress Besöksadress Telefon Telegram Telex Telefax 10533STOCKHOLM Klara Östra Kyrkogata l2 0S-78l7 5000 Lamlörbundcl l 1098LanlckS 08-110198

2 Bilaga 4 sou 1994:16

LRF Näringspolitiska sektorn 1993-09-06 Tom Teljer

Enkät skador till följd av snöskoterköming

ang

syfte och uppläggning

-

snöskoterköming medför skadoroch olägenheter för jord- och skogsbruket år ... Att välkänt faktum. Enkätens syfte att ge en samlad bild av skadomas ett var omfattning och i viss mån ocksåderas ekonomiska betydelse. Förutom omfattning skulle enkäten också upplysning om kartläggningenav skadomas ge vilka skador förekommer och vilka som bedömts som allvarligast. typer av som

sändes till LRFs länsförbund i norrlandslänenoch Kopparbergs län, dvs Enkäten den del landet där de allra flesta skador inträffar. Länsförbundenhar därefter av låtit frågorna vidare till lokalavdelningar eller kommungrupper.

Det är naturligtvis förenat med svårigheter att göra sådanahår uppskattningar. Till detta bidrar bl att bedömningen måste avse genomsnittet av en flerårsperiod a variationer mellan åren grund av snödjup och andra eftersomdet år stora omständigheter. Bedömningamaär emellertid gjorda av personer som är väl insatta i lokala och regionala förhållandena varför uppgifterna trots den osäkerhet som ligger i uppskattningsmetoden ändåkan antas ge en förhållandevisgod bild av skadelåget.

Kommentarer till enkätens olika delar

Jordbruksmark

Snöskoterskador jordbruksmark är många gångerinte är begränsade till själva skoterspåren de påverkar också brukningen övriga delar av åkcrskiftet. För utan uppfattning dels hur stora arealer som berörs dels det ekonomiska att en av skadornahar den skadade åkermarkenindelats i olika skadeklasser. värdet av Därefter har den berördaarealen fördelats respektive skadeklass.

Skogsföryngringar

Skogsskador till följd snöskoterkömingutgörs så gott som uteslutande av skador av plant-och ungskog. I enkäten har dessa typer av bestånd sammanfattatsi föryngringar. Därutöver fanns det möjligt att notera andra eventuella begreppet skogsskador.

Skogsbilvâgar

Skador skogsbilvägar, dvs i första handfördyrad Snöröjning,är ett omfattande problem. Denna skadetyp har därför skilts från de rena skogsskadoma.

Upplysningar om enkätsvaren

Ytterligare upplysningar enkätema kan lämnas av LRFs Länsförbundi om respektivelän.

SOU 1994: l6

o

. . .n A

| . . . m a m l

. . . v a m v G .

Bilaga 4 SOU 1994: 16

LRF Näringspolitiska sektorn

Enkät skador till följd

ang av snöskoterkörning

Lânsförbundkommunlokalavdelning:

Jordbruksmark A Exempel på skador som kan förorsaka inkomstbortfall är isproppar i täckdiken, försenat vårbruk, isbrânna, ökad ogrâsförekomst med påföljande besprutning samt ökade torkningskostnader på grund av grönskott och senare skörd. Finns det andra skador och följdverkningar av snöskoterkörning pá jordbruksmark

Vilka skador medför störst problem

Bedöm hur många hektar jordbruksmark alternativt hur stor andel av jordbruksmarken som ligger inom respektive skadeklass sett under en längre tidsperiod. I skadeklass 1 ingår fält där skadorna kan uppskattas till minst 500 krha. För övriga skadeklasser görs motsvarande bedömningar. gg procent 1 Skador S00 krha eller mera 2 Skador 100 500 krha - 3 Skador mindre än 100 krha 4 Inga skador

Övrigakommentarer, vissa delar området t ex om av är särskilt drabbat eller om enskilda fall med stora skador

skogsmark D Bedöm hur stor del av föryngringarna som skadas av snöskoterkörning E Andra skogsskador

F Övriga kommentarer

SOU 1994: 16 Bilaga 4

Vågar G Hur vanligt är det att körning med snöskoter på skogsbilvågar medför ökade kostnader för snöröjning

H Hur stor blir kostnadsökningen per km i normalfallet i extremfallen - Andra olägenheter Exemplifiera

snoskot.enk 1993-07-29

Bilaga 4 SOLJl994J6

Enkät skador till följd av snöskoterkörning

ang

Länsförbundkømmunziøkaåaxdekning: Norrbotten

Qgrgeruksmark

A Exempel på skador som kan förorsaka inkomstbortfall är isproppar i täckdiken, försenat várbruk, isbránna, ökad ograsförekomst med påföljande besprutning samt ökade torkningskostnader på grund av grönskott och senare skörd.

Finns det andra skador och följdverkningar av snöskoterkörning på jordbruksmark

Se bilaga Vilka skador medför störst problem Isbränder, skador på inventarier och påverkan

påtjälen gch boctenfrysning av diken.

Bedom hur m nga hektar jordbruksmark alternativt hur stor andel jordbruksmarken som ligger inom av respektive skadeklaas sett under en längre tidsperiod. I skadeklass 1 ingår fält där skadorna kan uppskattas till minst 500 krha. För övriga skadeklasser görs motsvarande bedömningar.

ha present 12.000 1 Skador 500 krha eller mera 35°° 2 Skador 100 500 krha - 4.000 3 Skador mindre än 100 krha

4 Inga skador

Övriga kommentarer, t vissa delar av området ex om år särskilt drabbat eller om enskilda fall med stora skador Kustområdet pga stor befolkningskoncentration Luleå älvdal pga markens beskaffenhet Skogsmark

Bedöm hur stor del föryngringarna som skadas av D av snöskoterkörning S-10 Z E Andra skogsskador Se bilaga F Övriga kommentarer

sou 1994:16 Bilaga 4 7

Våga; G Hur vanligt år det att körning med snöskoter på akogabllvagar medför ökade kostnader för snöröjning Vid minst 40 Z av snöröjningstillfällena. H Hur stor blir koatnadaökningen km per - i normalfallet Ca 100:- - 1 extremfallen Ca 300:-

Exemplifiera

snoskoc.enk 1993-07-29

Bilaga 4 SOU 1994216

SKADOR JORDBRUK

1.1 Isbrånder

När skotertrafik kompakterar snön uppstår ofta fysskador på grödor, vilken innebär skördebortfall och en ökad uppkomst av ogräs. Dett kan också leda till ökad användning av bekämpningsmedel.

1.2 Ökat tjäldjup

Eftersom snöns isolerande förmåga försvinner där skotern framförs, tränger tjälen väldigt djupt, främst på tunga jordtyper, lera, mjäla. Detta orsakar försenad upptorning av markerna på våren genom uppfrysning på marken och igenfrysta täckdiken. Täckdiken kan även frysa sönder, varvid jordbrukaren åsamkas stor ekonomisk skada. Täckdikningskostnaden är idag ca 12 000 kronor per ha vid nyanläggning.

En försenad vårsådd pga ovanstående orsaker kostar ca 950 kronorha 10 dagar, enligt beräkningar gjorda vid Försöksgården i Öjebyn. På grund den av korta odlingssäsongen i norra Sverige kan i värsta fall sådd omöjliggöras. kostnad ca 5000 krha.

1.3 Bottenfrusna diken

Vid körning i laggdiken och huvudavlopp packas snön under vintern och vid snösmältningen flyter vattnet ovanpå denna packade snöbädd, varvid översvämning av diken uppstår. Detta innebär sedan frysskador och jorderosion samt en försenad upptorkning av markerna.

1.4 Skadegörelse på inventarier

Skotertrafiken medför skador på ex vis stängsel, täckdikningsbrunnar av PVC etc.

SKADOR SKOGSBRUK

2.1 Skador på ungskog

Skotertrafik är förbjuden på föryngringsytor på kalhyggen när plantornas längd understiger 2 m. Detta framgår tydligt i nuvarande lagstiftning.

Granskog föryngras normalt i blandskog av björk. Eftersom granen är ett skuggföredragande träslag, växer granplantorna upp i höga bestånd av björk. Granen är dessutom särskilt känslig för stormskador. Skotertrafik måste tydligt förbjudas även i dessa bestånd.

SOU 1994: 16 Bilaga 4

skogsbruket i Sverige är för närvarande under stor förnyelse. Ett mer naturinriktat skogsbruk krävs, vilket inneburit att storskogsbruket i möjligaste mån undviker föryngrint på stora kalhyggen. Blädning som avverkningsmetod får en ökad omfattning, vilket innebär att man avverkar de storsta träden och föryngrar i bestånden utan kalavverkning. Denna utveckling kräver en utvecklad lagstiftning med reglering av skotertrafiken.

2.2 Försvårad framkomlighet

Pga skotertrafik efter skogsbilvägar och körvägar försvårar framkomlighet i skogsbruket.

Skotertrafik efter oplogade skogsbilvägar omöjliggörförsvárar plogning med mindre maskiner. Bandtraktor kan krävas, vilket kraftigt fördyrar plogningen.

Hárdpackade skoterspár efter körvägar vid stort snödjup omöjliggör användandet av mindre skogsmaskiner och jordbrukstraktorer för skogskörslor.

Körning i vägdiken kan medföra stora skador på vägkroppen genom erosion vid snösmältningen.

2.3 Julgransstölder

Den fria skotertrafiken har inneburit att stöl- derna av julgranar har ökat i tätortsnära områden

2.4 Försvårad avrinning av smältvatten.

Skotertrafik i skogsdiken och huvudavlopp under vintern innebär att diken bottenfryser och att snön packas, vilket innebär att diken översvämmas under snösmältningen. Om vädret därefter blir kallt så uppstår frysskador på skogen.

2.5 Skadegörelse och stölder

På grund av den ökade framkomligheten i skog och mark, som skotern inneburit, har frekvensen av skador och stölder på skogsbruksinventarier ökat i omfattning.

10 Bilaga 4 sou 1994:16

LRF Näringspolitiska sektorn .

Enkät ang skador till följd av snöskoterkörning

Lânsförbund vâskrs one

Jordbruksmark

A Exempel på skador som kan förorsaka inkomstbortfall år isproppar i tåckdiken, försenat várbruk, isbránna, ökad ogrâsförekomst med påföljande besprutning samt ökade torkningskostnader på grund av grönskott och senare skörd.

Finns det andra skador och följdverkningar av snöskoterkörning på jordbruksmark

. Vilka skador medför störst problem

B Bedöm hur många hektar jordbruksmark alternativt hur stor andel av jordbruksmarken som ligger inom respektive skadeklass sett under en längre tidsperiod. I skadeklass 1 ingår fält där skadorna kan uppskattas till minst 500 krha. För övriga skadeklasser görs motsvarande bedömningar.

gg procent

Skador 500 krha eller .E900 1 mera 2 Skador 100 500 krha ILWO -

mindre krha |2§§o

3 Skador än 100

4 Inga skador

C Övriga kommentarer, t ex om vissa delar av området år särskilt drabbat eller om enskilda fall med stora skador

Skogsmark

D Bedöm hur stor del av föryngringarna som skadas av snöskoterkörning CR Yu E Andra skogsskador

F Övriga kommentarer

SOU 1994: 16 Bilaga 4 1 1

Vågar G Hur vanligt år det att körning med snöskoter på skogsbilvâgar medför ökade kostnader för snöröjning

H Hur stor blir kostnadsökningen per km i normalfallet - oo 7: -

i extremfallen oog7Q

-

Andra olägenheter Exemplifiera

snoskot.enk 1993-07-29

12 Bilaga 4

Q

LéNTBgUKARNAs

Op

LANSFORBUND

I VÃSTERBOTTEN 1993-08-17

Tom Teljer LRF NPS

Sammanställning, skoterenkät.

Zötánkomna

Sammanställning av svar 69 möjliga. Dessa lokalavdelningar motsvarar 21 126 ha, av + 9 avd länets 77 338 ha 27% . ca k°“.“ 1. Förekommer okontrollerad snöskoterkörning inom Soua avdelningens område . ç Ja 24 st, Ringa omfattning 1 st, -- 1 - - °° V ej 1 st svar exam-

q

2. Hur stor del av åkermarken omfattas b | 1 Ck

ALL - 1 st 23 - 3 st 12 7 st - 14 11 st - 10 15 % 3 st - - Ej svar - 1 st

3. Hur stora är skadorna på den åkermark som berörs av skoterkörning

Mer än 500 krha: 6 st, 804 ha 4 % av areal 100 - 500 krha: 16 st, 4 363 ha 21 % av areal - 100 krha: 9 st, 3 370 ha 16 % av areal ej svar: 5 st verbalt: 2 st

41 % av areal har skador som kan värderas till 1 862 250 kr, motsv 88 krha på all åkermark dessa lokalavdelningar har.

4. Vilka skador uppstår Alla angivna svarsalternativ, + försenat várbruk, nedkörda stakpinnar och skadade rörflensodlingar OBS: de ska várskördas.

5. Hur stor skördenedsättning bedömmer Du att det blir på en vall efter att skoterkörning förekommit

2 - 5%: 7 st 10 %: 6 st mer än 10 %: 7 st högst angivet 10 50,60% ej svar 6 st

LRFSERVICENORD AB LANTBRUKARNAS 0 LÄNSFÖRBUND

puslmlrcn Telefon - Tclchx Döbelnsgatan I7 Expedition 090-14 H I: C90Il 73v6 v: s: UMEÅ

SOU 1994: 16 Bilaga 4 13

6. Hur stor del av skogsföryngringarna berörs

Alla: 0 st 23: 1 st 12: 7 st 14: 15 st inga: 1 st ej svar: 2 st

7. Hur stor del av berörda skogsföryngringar skadas

1 5 %: 11 st - 10 %: 6 st 15 20 % 5 st ej svar 4 st

8. Vilka är skadorna pá skogsmark

Angivna, + samernas körning med motorcyklar och andra fordon, tilltrampade skogs och drivningsvägar är största bekymret. Planteringa kan på utsatta lägen få betydande skador, försämrade jaktmöjligheter.

9. Hur vanligt är det att skoterkörning medför ökade kostnader vid uppplogning av skogsvägar

15 50 % samt ganska vanligt: 3 st - 75 80 %, vanligt, mkt vanligt, alltid: 17 st ej svar: 6 st

Hur stor kan kostnadsökningen bli

10 50 %: 7 st - 100%, fördubbling: 5 st 100 500 %: 4 st - 1 000%, 10 ggr: 3 st 2 000 krkm: 1 st 1 000 5 000 kr: 1 st kraftig fördyring: 1 st ej svar: 3 st.

Övrigt: Genom dragning av skoterled har problemet minskat. stor del av skadad skog beror på renskötande samer. Hur påverkar oljespill och utsläpp av skoter vara grödors innehåll av föroreningar För mer info kontakta Göran B. 090 611 23. -

Bilaga 4 SOU 1994: 16

Kommentar: svaren har inkommit från lokalavdelningar i kust, inland, fjälltrakter och norra och södra länsdelarna. Svar finns både från avdelning med ringa problem och de som upplever större problem.

Som totalareal för länet har använts länsstyrelsens sammanställning, vilket även omfattar ca 10 000 ha obrukad åker. 4,

Med vänlig hälsning

bl...

Solveig Larsson

16 Bilaga 4 SOU 1994: 16

LANTBRUKARNAS LÄNSFORBUND 1993-09-10 sida 1 5 1 Jämtland Rådhusgatan 46 331 34 Östersund Tal: 063 - 14 58 OO Fax: 063 14 58 08 -

Till Tom Teljer, NPS

svar från Länsförbundet i Jämtland på enkäten skador ang. till följd av sngskgterkörninq,

Nedan redovisas till att börja en fråga i Länsförbundets enkät, därefter svarar vi pá din enkät. Alla procentsatser kommer från var enkät. svarfrekvensen delat med antalet svarande avdelningar.

svarande avdelningar: 33 st 930906 av 43 st.

Förekommer okontrollerad snöskoterkörning inom avdelningens område

Ja: 27st 81,8% Nej: 3st 9,1% Inget svar: 3st 9,1%

Nästan 82% av avdelningarna anser att det förkommer okontrollerad snöskoterkörning inom deras område. En mycket hög siffra.

ggrgbggksmgrk

A Sammanställning av frågan nr 4 i var enkät som bifogas. Avdelningarna har svarat med egna formuleringar och med stor spridning av av svarsalternativen.

Fråga 4. Vilka skador uppstår Bokstavsordningen här nedan står inte i frágeformuläret.

A. Isbränna Gräset kvävs och dör Berg, Klövsjö, Tännäs, Hogdal, Offerdal, Kaxás, Alsen, Västjämtlands snöskotergrupp, Stugun, Are-Undersåker, Mattmar-Mörsil, Sunne-Norderö, Brunflo-Marieby, Häggenås, Frösön, Hede, Ragunda, Näs, Aspás, Kälarne, Rödön.

Summa: 21st avd 63,6%.

B. Djupare tjäle och försenad växtlighet Berg, Revsund, Tännäs, Hogdal, Föllinge, Offerdal, Kaxas, Alsen, västjämtlands snöskotergrupp, Stugun, Frostviken, Are-Undersåker, Mattmar-Mörsil, Frösön, Hede, Ragunda, Hallen, Näs, Aspás, Rödön, Kälarne.

Summa: Zlst avd 63,6%.

SOU 1994: 16 Bilaga 4

C. Igenfrusna täckdiken Myssjö, Revsund, Tännäs, Kaxås, Alsen, Västjämtlands snöskotargrupp, Sunne-Norderö, Hede, Ragunda, Aspås, Rödön.

Summa: llst avd 33,3%.

D. Nerkorda stängsel Berg, Tännäs, Hogdal, Föllinge, Offerdal, Kaxås, Alsen, västjämtlands snöskotergrupp, Are-Undersåker, Mattmar- Mörsil, Sunne-Norderö, Brunflo-Marieby, Häggenås, Frösön, Hede, Ragunda, Hallen, Näs, Aspås, Rödön.

Summa: 20st avd 60,6%.

Jämför nedanstående, E, med frågan Finns det andra skador och följdverkningar av snöskoterkörning på jordbruksmark.

E. Andra skador, vilka Berg, nedskräpning tomglas, burkar. Hogdal, t ex har plastbåt körts över. Ström-Alanäs, giftutsläpp. Areen Undersåker, körning vid snösmältning. Mattmar-Mörsil, rotskador samt uppluckring pga körning under barmarksförhållanden eller för tunt snötäcke. Kyrkås, Det finns risk för alla dessa ovanstående A-D skador vid olyckliga samverkande omständigheter. Näs, svårare för klövern att övervintra.

vilka skador medför störst problem Av ovanstående avdelningars svar och kommentarer kan man konstatera att isbränna, djupare tjäle och försenad växtlighet och nerkörda stängsel är de största problemen.

B På vår fråga om hur stor del av åkermarken som berörs av snöskoter-körning kan man med hjälp av avdelningen-noe evo: hävda att

26,9% åkermarken i Jämtland berörs av snöskoterkörning. av

11 579 ha av 43 072 ha.

Hur stora är skadorna på den åkermark som berörs av skotertrafiken7

x Mer än 500 krha antal ha ca 1700, ca 4% , 10% skördebortfall

X 100 500 krha, antal ha ca 1000, ca 2,4% - X Upp till 100 krha, antal ha ca 200, ca 0,48%

Avdelningarna har upplevt det svårt att kostnadsbestämma skadorna till 500 krha därför att där de uppträder är upp de svåra att upptäcka. Det är lättare att se de stora skadorna på åkern och då speciellt på vallen. Se vidare nedan.

Büaga 4 SOLJl994J6

C Hur stor skördeskadenedsättning bedömer Du att det blir på en vall efter att snöskoterkörning förekommit

1%: lst 3% 2%: lst 3%: 0

4%: 2st 6% 5%: 2st 10%: 6st 18,1%

15%: 2st 20%: 3st 9,1% Annat svar: 6st 18,2% Inget svar: lost 30,3%

I Jämtlands län är vallens andel av åkermarken ca 26 000 ha, ca 60%. Av avdelningarnas svar ser man att 23 at, 69,7% anser att det blir skördeskadenedsättningar på vallen. l4st avdelningar, 42,4%, varav tre återfinns i gruppen Annat svar, svarar att mellan 10 20 % skördeskadenedsättning uppkommer på vallen pga snöskoterkörning. Snöskoterkörandet har i Jämtlands län den karaktären att det körande som förekommer till ca 90% är på den släta och plana vallen. Snöskoterföraren drar sig för att köra på en plöjd åker. som nämnt ovan är det svårare att bedöma skador som har en liten omfattning än skador som är tydliga och lätta att konstatera.

skogsmark

D Hur stor del av skogsföryngringarna berörs

Alla: 2st 6% 23: lst 3% 12: lst

14: llst 33,3% Inga föryngringar berörs: 4st 12,1%

Inget svar: 8st 24,2% Annat svar: 3st 9,1% 110: 2st 6%

Bedömningen av ovanstående blir att det är svårt att göra någon för länet samlad analys av hur stor del av skogsföryngringarna som berörs. Nedan görs ett försök. Det kan nämnas att föryngringsytor 1 närhet av samhälle och större by med hög skotertäthet är hårdare drabbat än ytor ute i glesbygd.

Hur stor del av berörda föryngringar skadas

1%: 3st 9,1% 2%: 4st 12,1% 3%: 0

4%: 0 5%: lst 3% 10%: 2st 6%

15%: 2st 6% 20%: 2st Annan % 30% lst.

Inget svar: 14st 42,4% Annat svar: 4st 12,1%

som 1 ovanstående kommentar är det svår att säga hur mycket som skadas. En försiktig bedöming om man gör en sammanvägning av ovanstående blir att ca 3% av föryngringarna skadas.

Bilaga 4 19

E Vilka ar skadorna på skogsmarken Bokstavsordningen här nedan står inte 1 frágeformularet.

A. Tillpackade skogsvägar Myssjö, Berg, Revsund, Tännas, Hogdal, As, Föllinge, Offerdal, Kaxás, Alsen, Stugun, Mattmar-Mörsil, Sunne- Norderö, Brunflo-Marieby, Kyrkás, Häggenås, Frösön, Hede, Hallen, Näs, Kälarne, Rödön, Aspás.

summa: 23st avd 69.7%.

B. Förstörda föryngringsytor Skador på plant och ungskog Tannäs, Hogdal, Föllinge, Offerdal, Kaxás, Alsen, Stugun, Are-Undersåker, Mattmar-Mörsil, Sunne-Norderö, Brunflo-Marieby, Häggenås, Frösön, Hede, Ragunda, Hallen, Näs, Kälarne, Rödön, Frostviken.

Summa: 20st avd 60,6%.

F Andra skador, vilka Västjämtlands snöskotergrupp, frostskador på plantor som står i närheten av eller i direkt anslutning till spåren. ström-Alanas, Svallis och försenad källossning. Tásjö, än så länge mycket små.

Vågar

G Hur vanligt är det att snöskoterkörning medför ökade kostnader vid upplogning av skogsvägar

28st, 84,8%, avdelningarna skriver att det är mycket av vanligt och en regel än ett undantag att det körs snarare snöskoter pa skogsvagarna. Detta körande resulterar i de flesta fallen i ökade kostnader. Man tvingas hyra in större maskiner, köra längre tid med sina egna maskiner, slitaget på den egna maskinparken ökar, man måste köpa in dyrare utrustning för att klara av upplogningen osv. Resterande 5 avdelningar, 15,1%, svarar inte pá frågan eller har egna kommentarer, delvis redovisade ovan.

Hur stor kan kostnadsökningen bli Antal gånger dyrare:

1 gång: 3st 9,1% 2-3 ggr: lst 3%

3-4 ggr: 5st 15,1% Annat svar: l9st 57,6%

Inget svar: 5st 16,6%

Bilaga 4 sou 1994:16

Avdelningarnas kommentarer:

Av avdelningarnas kommentarer, delvis redovisade ovan, kan man utläsa att en fördyring pá 3 4 gånger inte - är ovanligt nar man plogar skogsvagarna. upp En kommentar är att skogsvägarna måste snöröjas efter varje snöfall, för att inte snön skall packas ihop snöskoterákarna. av Kostnaden beror då på hur mycket det snöar. Brunflo-Marieby och Hallens avdelningar påpekar problemet med frusna vågtrummor. Detta påverkar aven, i mindre mån, åkermarken och avrinningen på våren från dessa.

n ta nhet r

snöskoterkörande över gårdsplaner, skotrarna stör djur som vistas i en kall lösdrift, den osäkerhet det innebär att inte riktigt veta om det innebär några skador, det kan man inte kontrollera förrän snön har smalt bort, osv.

ri slut t er

De avdelningar som inte har svarat på enkäten uppgår till tio stycken. Man kan dock dra den slutsatsen deras att eventuella svar inte skulle skilja sig så mycket från de svar som inkommit till dags dato. Antalet svarande

avdelningar ar 33 stycken, 76,7%.

Wøyáâl

Pär Vikström, eu

I: utcziawrsiuonnsvuram. In

sou 1994:16 Bilaga 4

LRF Náringspolitiska sektorn

Enkät ang skador till följd av snöskoterkörning

LånsförbundHNNXXXQHNKKKKKXHXNKK Västernorrland

Jordbruksmark

A Exempel på skador som kan förorsaka inkomstbortfall år isproppar i tåckdiken, försenat vårbruk, isbrânna, ökad ogrâsförekomst med påföljande besprutning samt ökade torkningskostnader pá grund av grönskott och senare skörd.

Finns det andra skador och följdverkningar av snöskoterkörning på jordbruksmark Skador på vattenledningar, avklippta stängsel

Vilka skador medför störst problem Isbränna, vallskador, försenat vârbruk, stopp i diken

Bedöm hur många hektar jordbruksmark alternativt hur stor andel av jordbruksmarken som ligger inom respektive skadeklass sett under en längre tidsperiod. I skadeklass 1 ingår fält där skadorna kan uppskattas till minst S00 krha. För övriga skadeklasser görs motsvarande bedömningar.

ga procent

1 Skador S00 krha eller mera

2 Skador 100 500 krha - 3 Skador mindre än 100 krha

4 Inga skador

C Övriga kommentarer, t ex om vissa delar av området âr särskilt drabbat eller om enskilda fall med stora skador Problem särskilt i närhet av tätorterna.

skogsmark

D Bedöm hur stor del av föryngringarna som skadas av snöskoterkörning ca 2 % E Andra skogsskador

F Övriga kommentarer

Bilaga 4 SOU 1994: 16

Vä ar

G Hur vanligt är det att körning med snöskoter på skogsbilvägar medför ökade kostnader för snöröjning Mycket vanligt

Hur stor blir kostnadsökningen per km

i normalfallet Dubbel kostnad i extremfallen Tredubbel kostnad eller ännu mer Andra olägenheter

Exemplifiera

Diken och vägtrummor fryser ofta på grund av skoterkörning. Vid första snöfall är det vanligt att man kommer med sina skotrar och kör mitt i de oplogade skogsbilvägarna. När skoterspåren fryser till blir spåren så hårda att det ej går att ta upp vägen med snöplog eller väghyvel. Då måste det till en bandtraktor och enbart flyttningskostnaderna för den ligger på 1500-2000 kronor per objekt. Kostnaden för bandtraktor blir dessutom det dubbla per km, genom att den arbetar långsammare och man får inte ut snökanten utanför diket, vilket ytterligare fördyrar i förlängningen.

snoskot.enk 1993-07-29

SOU 1994: 16 Bilaga 4

® LANTBRUKARNAS LÄNSFÖRBIIND

l GÃVLEBORG 1993-08-18

Bengt Andersson

Tom Teljer Näringspolitiska sektorn Lantbrukarnas Riksförbund 105 33 Stockholm

Enkät ang. skador till följd av snöskoterkörning.

Länsförbundet i Gävleborg har ombett de 36 lokalavdelningarna att göra en bedömning hur det står till i deras omrâde. Naturligtvis har vi inte fått hundraprocentig täckning av inkomna svar men det har ändå gett en så långt möjligt, någorlunda säker bild av hur man uppfattar skadorna i olika delar av länet.

De senaste årens vintrar har ju varit snöfattiga även i vårt län, vilket troligen har påverkat bedömningen av skadeläget ganska mycket, i varje fall i Gästrikland, även om uppdraget sträckte sig över en längre tidsperiod är det ju det mera näraliggande man minns. Ganska klart, men inte oväntat är att frekvensen av snöskoterkörning och skador därav, verkar vara störst i de norra och västra delarna av Gävleborgs län.

Länets åkerareal uppgår till c:a 76 000 hektar. Skogsarealen är c:a 1 471 000 hektar produktiv mark, varav c:a 20 % eller c:a 29 400 hektar i åldersgruppen 3-20 år. Har också tagit reda på ungefärliga plogningskostnader och de verkar ligga på ungefär 100 kr per km under normala förhållanden. Maskinringstaxan i vårt län ligger pá 231-291 kr per timme inkl. förare och bränsle, beroende på vilken utrustning man har. Den taxan är c:a 20 % under lantbruksenhetens rekommendationer. På följande sida redovisas en sammanvägning av inkomna svar från lokalavdelningarna.

Med vänlig hälsning

Kg øhVzäf

Bengt Andersson

LABHBRUKARNASLÅNSHORBUND LANTBRUKARNAS EKONOMI-AB Servicemialen

Postadress Telefon Länskonxorex: Länskomorcx 0290-380 40 Herrgårdsvagcn l2 Fax. nr. 0290376 92 81293Kungsgården

Bilaga 4 SOU 1994: 16

Sammanställning av enkätsvar om skador förorsakade av snöskoterkörning i Gävleborgs län.

A. Jordbruksmark.

Exempel på andra skador utöver de uppräknade på frågeformuläret är:

Nedkörda stängsel, djur som går ute även pá vintern kan ta sig ut. Nedskräpning av vallar och betesmarker med föremål som kan ge allvarliga skador på djur och maskiner om de hamnar i fodret. De skador som upplevs ge de största ekonomiska bortfallet är de som förorsakas av det ökade tjäldjupet i spåren och de olägenheter som följer av detta.

B. Skadorna har bedömts fördelas sålunda:

Baserat på länets åkerareal blir detta 1 710 OOO kronor.

C. Stora variationer, största olägenheterna i de norra delarna av länet och i närheten av större tätorter.

skogsmark.

D. Andel av föryngringarna som skadats. Cirka 85 % av arealen bedöms oskadad. Cirka 10 % av arealen eller 2940 ha uppvisar skador pá upp till 10% av plantorna. Cirka 5% av arealen eller 1470 ha uppvisar mellan 10-30% skador.

Vägar.

G. Körning med snöskoter på oplogade skogsbilvägar anses vara ofta eller mycket ofta förekommande.

H. Kostnadsökningen för snöröjning bedöms i normalfallet öka med cirka 50% och i ogynnsamma fall med 100-500%. I extrema fall kan den uppgå till mellan 500-lO0O% och kan ibland vara helt omöjlig.

Sammanfattningsvis tycks körning på oplogade vägar vara det som vållar mest problemen och irritation bland lantbrukarna, även om skadorna på åkermark och skogsföryngringar rent ekonomiskt kan större. vara

SOU 1994: 16 Bilaga 4

Enkät ang skador till följd av snöskoterkörning

LRFs Länsförbund i Dalarna

Från Kopparbergs län rapporteras att skadorna är av mycket begränsad omfattning. Vissa skador förekommer dock, bl a nämns fördyrad snöröjning av skogsbilvägar.

Bedömingarna kan ha påverkats av att de se senaste årens vintrar varit snöfattiga inom de delar av länet där jordbruket är av någon omfattning.

SOU 1994: 16 Bilaga 5

koteru rednin ens enkäter om k d r fr r ruk hkobke Enkäterna och de svar som utredningen ñck redovisas i sammanställd form i denna bilaga. Kartläggning av skador inom jordbruket Svar på ovanstående Kartläggning av skador inom skogsbruket Svar på ovanstående

5 14-0254

sou 1994:16 Bilaga 5

Skoterutredningen ENKÄT David Andersson, sekr 1993-09-17

Sändlista

Utredningen om konsekvenser för iordbruket och skogsbruket av användning Snöskotrar av lM 1993:1l 1

I direktiven till rubricerade utredning bifogas har den särskilde utredaren undertecknad - Kjell Svensson bl.a. fått i uppdrag att kartlägga typ, omfattning och effekter av skador som körning med snöskoter medför for jordbruket.

Skoterutredningen hemställer härmed om att länsstyrelsenbedömer skador påjordbruket som följd av snöskoterkörning genom att fylla i bifogade frågeformulär. Utredningen är medveten om svårigheten att uppskatta skadornas omfattning. Trots de osäkerheter skattningarna som kommer att vara behäñade med fâr de ändå stor betydelse for utredningens fortsatta arbete avseendebedömningen av erforderliga åtgärder.

Förekommer inga skador påjordbruksmark inom länet skall formuläret ändå sändas till utredningen med identiñeringsuppgiñerna ifyllda,

I frågeformulärets huvud finns uppgiñer om vart svaret skall skickas och inom vilken tid. Som framgår där har en av utredningens experter Jan Gustavsson, Jordbruksverket åtagit - sig att svara eventuella frågor som kan komma vid handläggningen. upp

Lantbrukarnas riksförbund LRF har i en skrivelse 1992-11-27 till Miljö- och naturresursdepartementet beskrivit olika typer av skador. I enkät till länsförbunden har LRF hämtat en uppgifter om skadornas omfattning. LRF:s material bifogas denna skrivelse. Det bör observeras att Värmlands län inte ingår i LRF:s undersökning.

Med vänlig hälsning

Kjell Svensson KM Särskild utredare

L

David dersson Enligt uppdrag Sändlista Lantbruksenheten vid länsstyrelsernai W, X, Y, AC, BD län

Bilagor: Skoterutredningens direktiv Dir 1993:84 Underlag från LRF Enkät om skador jordbruksmark och jordbrukslandskap i följd skoterkörning som av

Bilaga 5 sou 1994:16

2 s

Skoterutredningen SeptOkt -93 Jan Gustavsson, expert 036-15 51 60 David Andersson, sekr 08-666 70 19

Enkät om skador jordbruksmark och i jordbrukslandskap som följd av körning med snöskoter Svaret skall senast 1993-10-15 sändastill: §koterutredningen Ostra Järnvägsgatan 10 103 33 STOCKHOLM Frågorna besvaras med vad som kan anses känneteckna ett normalår, tex. genom att skatta ett snitt för den senaste S-årsperioden. Jan Gustavsson, Jordbruksverket tel. 036-15 51 60, svarar frågor kring enkäten. Utredningen tackar förhand for länsstyrelsens medverkan

IDENTIFIERINGSUPPGIFTER

Län: Uppgiñslämnare: Tel: Fax:

Bilaga 5 SOU 1994: 16 4 s Andra skador inom jordbruket i länet: Beskriv andra skador: Omfattning: Effekter: Kostnader:

Förekommer skador på känslig natur i jordbruksbygd Beskriv dessaskador:

Omfattning:

Effekter:

Får länsstyrelsen årligen synpunkter ocheller förfrågningar från jordbrukare rörande . snöskoterkörning och uppkomna skador JA NEJ Omja, antal förfrågningar: Känner länsstyrelsen till om några jordbrukare polisanmält skador . JA NEJ Om antal polisanmälningar: . Är det enligt länsstyrelsens uppfattning möjligt att närmare precisera var inom länet skadorna efter suöskoterkörning är som mest omfattande och frekventa. Ange i så fall det geografiska området:

Länsstyrelsens synpunkter på vilka åtgärder kanbör vidtas för . som att minska skador i jordbruket som följd av körning med snöskoter.

Bilaga 5 SOU 1994: 16 6 6

SOU 1994: 16

SKOTERUTREDNINGEN SAMMANSTÄLLNING M 1993:1 l av enkätsvar David Andersson, sekr. 1993-11-08 Tel. 08-666 70 19 Fax. 08-661 79 l0

Sammanställning av svar som avgetts av länsstyrelserna i de sju skogslänen angående skador på jordbruksmark och i skøgslandskap som följd av körning med snöskoter

Rubricerade enkät tillställdes 1993-09-17 lantbruksenheten vid länsstyrelserna i Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Formuläret bifogas dema sammanställning. Utredningen konstaterade i missivskrivelsen att länsstyrelsemas svar skulle behandlas som skattningar då det kunde förutses att några statistiska uppgifter inte skulle finnas tillgängliga. Den undersökning som LRF gjort hösten 1993 delgavs länsstyrelserna som underlag för jämförelser. Samtliga länsstyrelser svarade.

Nedan följer en sammanställning av svaren.

FRÅGA Nr 1 Vilken typ av skador förekommer på grödajordbruksmark i länet

Vanligt Mindre Förekommer LRF:s bedömning vanligt inte Isbrännor W, Y, Z, BD X, AC S BD, AC, Z, Y, X

Isproppar i Y X, Z, AC, BD, AC, Z, Y, X, täckdiken BD Försenat X, Y, BD BD, AC, Y vårbruk Ökad ogräs- BD, AC förekomst Försenad AC, Z skörd Ökade AC torkningskostnader Andra skador BD djup tjäle AC rörflensodlingar Z djup tjäle stängselskador

Anmärkningar: Såsom andra skador exemplifieras: utvintring på vallar, stängselskador.

l0 Bilaga 5

FRÅGA Nr 2 Bedöm skadomas omfattning räknat i ha

S W X Y Z AC BD LRF

Länets totala 62.000 75.000 43.000 77.000 43.000 areal i ha Skador om 1.000 BD 12.000 500 krha AC 3.000 eller mer Z 1.700 Y 500 X 760

Skador om 9.000 BD 3.500 100-500 AC16.000 krha Z 1.000 Y - 600 X 3.04O

Skador 6.000 BD 4.000 mindre än AC 12.000 100 krha Z 200 Y 1.500 X 8.400

Inga skador

Delar LRF:s Ia Ja Ja Ja Tvekar nickar bedömning

Anmärkningar: AC län anser att skadorna uppgår till ca hälften av LkFzs bedömning. BD lån anser att skadorna omfattar ca 10-25 % av total areal. S lån har inte anmält några skador.

FRÅGA Nr 3 Uppskatta värdet av skadorna på gröda i lånet

W X

W län har inte lämnat någon uppgift. BD län har inte lämnat någon uppgift. AC län säger att 3,5 milj. kan vara +- 2 milj., alltså mycket svårt at skatta. S län har inte anmält några skador.

FRÅGA Nr 4 Andra skador inom jordbruket i länet

W lån: skador på ungskogsplanteringar och oplogade skogsbilvägar. X län: stängsel och nedskräpning av vallar och betesmarker. Y län: stängsel, försvårad Snöröjning på skogsbilvågar 200.000 kr. Z län: försvårad snöröjning på skogsbilvågar. AC län: nedköming av rörflensodlingar, skador på skogsplantering på tidigare jordbruksmark, brunnar och stängsel. BD län: vågar och planteringar i skogsbruket, stångselskador, nedskräpning och okynnesköming på ensilagebalar.

FRÅGA Nr s Förekommer skador på känslig natur i jordbruksbygd

X län: kan förekomma men länsstyrelsen kan inte belägga dessa. Y län: bullerstömingar som skadar naturupplevelser, igenisning av diken och brunnar som orsakar översvämningar och erosion. BD län: kan förekomma men inga studier har gjorts.

SOU 1994: 16

FRÅGA Nr 6 Får länsstyrelsen årligen synpunkter ocheller förfrågningar från jordbrukare rörande snöskoterköming och uppkomna skador

W X

Ja

Nej

FRÅGA Nr 7 Känner länsstyrelsen till om polisanmälan gjorts

W X

10-12

FRÅGA Nr 8 Var inom lånet år skadorna mest frekventa och omfattande

W län: låg skadefrekvens förekommer i Orsa, Mora och Älvdalen. men X län: norra och västra delarna av länet samt runt tåtorterna. Y län: runt tätorter. Z län: i närheten av tåtbebyggelse. AC län: problemen störst nära byarna och utefter kusten som följd av det begränsade snödjupet. BD län: södra länsdelen och Kalix-området omfattar 73 % av den totala åkerarealen samt i närheten av större byar.

Bilaga 5 SOU 1994: 16

FRÅGA Nr 9 Förslag till åtgärder som kan förebygga skador:

samarbete mellan skoterklubbar, enskilda jordbrukar och LRF anläggning av leder förbud körning utanför leder annat än för nyttouafik Y län mot förbud skoterköming på jordbruksmark utan markågarens tillstånd Z lån generellt mot inte generellt förbud för körning på åkermark markägare borde kunna utfärda men tillfälliga förbud AC lån kommunal markanvändningsplanering, möjlighet till tillfälliga förbud där markägaren kan råda, visst snödjup förutsättning för körning utanför leder samt som föramtbildning.

1994:16 Bilaga 5 sou

1 s

Skoterutredningen ENKÄT David Andersson, sekr 1993-09-17

Sändlista

Utredningen konsekvenser for jordbruket och skogsbruket av användning av Snöskotrar om M 1993:111

I direktiven till rubricerade utredning har den särskilde utredaren undertecknad Kjell Svensson - bla, fått i uppdrag att kartlägga typ, omfattning och effekter av skador som körning med snöskoter medför för skogsbruket.

Skoterutredningen hemställer härmed om att distriktet bedömer skador skogsmark och skogsbilvägar följd snöskoterkörning genom att fylla i bifogade frågeformulär. Frågorna som av omfattar skogsmark för alla ägarkategorier inom skogvårdsdistriktet. Det gäller alltså inte bara enskilda skogsägare, utan även mark som tillhör exempelvis bolag, kyrkan eller kommun.

Förekommer inga skador skogsmark eller skogsbilvägar eñer snöskoterkörning inom skogsvårdsdistriktet skall formuläret ändå sändas till utredningen med identifieringsuppgiñema ifyllda.

Utredningen är medveten om svårigheten att uppskatta skadornas omfattning och värde. Trots de osäkerheter uppskattningama kommer att vara behäñade med får de ändå stor betydelse för som utredningens fortsatta arbete avseendebedömningen av erforderliga åtgärder.

I frågeformulärets huvud finns uppgifter om vart svaret skall sändasoch inom vilken tid. Som framgår där har av utredningens experter Leif Hamberg, Skogsvårdsstyrelsen Vilhelmina i en - åtagit sig att samla och bearbeta Han svarar också eventuella frågor som kan komma svaren. upp vid handläggningen.

Lantbrukarnas riksförbund LRF har i en skrivelse 1992-11-27 till miljö- och naturresursdepartementet beskrivit olika typer av skador. I en enkät till länsförbunden har LRF hämtat uppgifter om skadornas omfattning. LRF:s material bifogas denna skrivelse. Det bör observeras att Värmlands län inte ingår i LRF:s undersökning.

Med vänlig hälsning

Kjell Svensson Särskild utredare

Enligt uppdrag Bilagor: Skoterutredningens direktiv Dir 1993:8 Underlag från LRF Enkät om skador skogsmark som följd av snöskoterkörning Sändlista Skogsvårdsstyrelsernas distrikt inom S,W,X,Y,Z,AC, BD län

Bilaga 5 sou 1994:16

6 3 Hur stor blir kostnadsökningen för dessa åtgärder räknat i kronorhektar för berörda skogsägare

Förekommer skador efter snöskoterkörning utförda våtmarksdikningar JA Om ja, ge exempel:

Har några åtgärder gjorts for att restaurera dikena Vilka: Omfattning, areal: hektar Hur stor blir kostnadsökningen for dessa åtgärder räknat i kronorhektar för berörda skogsägare

SOU 1994: 16

SKOGSBILVÅGAR med snöskoter oplogade skogsbilvägar medför olägenheter för Förekommer körning som markägarna JA NEJ Om ja, fortsätt frågorna 7 och 8 med underpunkter svara Medför skoterkömingen ökade kostnader vid plogning av skogsbilvägar JA NEJ Hur många kilometer skogsbilväg berörs i genomsnitt per år blir kostnadsökningen räknat i kronorkilometer för försvårad plogning Hur stor

Förekommer skoterkörning i snöfyllda diken i anslutning till skogsbilväg. JA NEJ Medför detta skador skogsbilvägar och diken i form av: Försämrad avrinning Erosion

Hur många kilometer diken berörs i genomsnitt per år kostnadsökningen räknat i kronorkilometer för försvårad snödikning Hur stor är

SOU 1994: 16

8 8 AVSLUTANDE ALLMÄNNA FRÅGOR Förekommer andra skador eller olägenheter for Skogsägarnai sambandmed snöskoterköming inom distriktet Ge exempel:

Får Skogsvårdsstyrelsen årligen synpunkter ocheller förfrågningar från skogsägarerörande snöskoteråkning och uppkomna skador JA Om ja, antal förfrågningar : Känner Skogsvårdsstyrelsen till någon skogsägarepolisanmält någon skada om JA Om ja, antal polisanmälningar:

Hur stor del av skadorna skogsmark och skogsbilväg uppkommer i sambandmed: Körning i sambandmed skogsbruk % Körning i sambandmed renskötsel % Körning i sambandmed fritidsaktiviteter Övrig körning % t.ex. SUMMA 100 % Förekommer skador känslig natur inom skogsmark Ge exempel:

Har Skogsvårdsstyrelsen synpunkter åtgärder kan begränsaskadorna skogsmark som och skogsbilväg som en följd av okontrollerad snöskoterkörning inom distriktet Ange i så fall dessanedan:

SKOTER UTREDNINGEN M 1993:111

SOU 1994: 16

55 kommuner där det förekommer skador på skogsmark efter snöskoterkörning

Bilaga 5 25

26 kommuner där det inte förekommer skador på skogsmark efter snöskoterkörning

å x .

å

Bilaga 5 SU 1994:16

7 kommunerdär skadorpåskogsmark är ringapga fungerande skoterleder STRÖ

SOU 1994: 16 Bilaga 5 27 Värmlands län

SOU 1994: 16

D 030 O C H

,o ,

W E mo E . H . H o wo ,c

miwimiwlwiwiw-miüñmim miwiwiwim m

SOU 1994: 16 O O 7D O . a O 1010 io o :O :o O .

. . . W Wo

. o

SOU 1994: l6

O OWOOOC å a i E

6 n m

Bilaga 5

k Kopparbergs län

V

ÄLVDALEN

X

6 14-0254

0:0 Ö 1 5 . ,a

, .

.

.m

m

SOU 1994: 16

3 o OOO' å m a 5 o

O

8 å E .

,n m m 2 m

SOU 1994: 16 .

SOU 1994: 16 Bilaga 5 39

Gävleborgs län

V

LJUSDAL DIKSVALL

I K

ANÅKER 5 B LLNÄS SOD RHAM

u mo 6

. 5 o n.. ,o . o ... o .oo. 5 : W

M o mo mo

mo

SOU 1994: 16

mc a

.

. .o . . . .o .o a

SOU 1994: 16

.o å .o m.. m..

. W S . 6 .o

h o .M o o. o. o. o.

m

u

N

6 ö

SOU 1994: 16 .

Bilaga 5 SOU 1994: 16

Västernorrlands län g

i

Ä ÖRNSKÖLDSVIK SOLLEFTEÅ

SOU 1994: 16

O O .. mo .o ö

o ..o

SOU 1994: 16

. a 5 . . . m . . s a . . . d. ö

SOU 1994: 16 å..

C W m E O OZDZOIOIOZOZOZOIO1OZO{O O

SOU 1994: 16 m

SOU 1994: 16 Bilaga 5 Jämtlands län

SOU 1994: 16

m ° °§°§°§§§°§°§°§§§3§°§

6 S .

m . u

. O O O

m Å N:N:N:N5N5N5NN:N7N7N5N7N:N

SOU 1994: 16 OIOID O O ,u m ,mo ,a M

.

.o

m.

. O O

SOU 1994: 16

E 8 mo W

. m s m.. ., 1 ,

SOU 1994: 16

Västerbottens län SORSELE STORUMAN VILHELMINA LYCKSELE

SOU 1994: 16

ö

o

. m e m o

SOU 1994: 16 C O O O 0:020

mo o

a .

SOU 1994: 16

m u .

m : n

6 1

. O

SOU 1994: 16

... ... . 4 ... .,

m

SOU 1994: 16 Bilaga 5

Norrbottens län KIRUNA GÄLLIVARE JOKKMOKK ARJEPLOG

SOU 1994: 16 O O c:o:c OZOIC , d a . m

., m

u m...

. . o . ., .

i Härjedalen västra Metodstudie Underlag för snöskoterutredningen

thøgaøbnü-axmñn

SOU 1994: 16 Bilaga 6

InnehåH

Bakgrund Statlig utredning Metodstudie i västra Härjedalen Naturmiljön Regionala erfarenheter

Områdesbeskrivning Områdesavgränsning Skogsbruk Jordbruk Turism Rennäringen

Allmän problembeskrivning Lagstiftningen Skador jord- och skogsbruksmark Aktiviteter som kräver leder, stigar och vägar Snöskoterleder

Planeringsunderlag Översiktsplanens planeringsunderlag Skador jord- och skogsbruksmark mm Turismens inriktning Naturvård och friluftsliv Snöskoterleder med terminaler Områden där skoteråkning utanför led är möjlig Cykelleder Rennäringen

Planeringsprinciper mm Översiktlig planering, planeringsprocessen Lokal förankring Varierat planeringsbehov Styrning och reglering av skotertrafik m h jord- och t skogsbruksmark Nationella och regionala mål mm Kommunala och lokala mål Principer för översyn av skoterledsnätet Skoterledernas status Planlagda områden

Planförslag Skogs- och fjällmark alternativa lösningar - Skogsbilvägar jordbruksmark Skoterleder och terminaler

Bilaga 6 SOU 1994: 16

Övriga förslag Skoterledsavgift Huvudmannaskap, planeringsansvar Nyttjanderättsavtal Planlagdaområden Information och skyltning, tidsplan Obligatoriskt förarbevis. sanktioner Märkning av skoterleder Nya aktiviteter, samrådsgrupp Fortsatt planeringsarbete

SOU 1994: 16 Bilaga 6

Bakgrund

Statlig utredning LRF har i skrivelse till regeringen hemställt om förbud mot nöjeskörning med snöskoter annat än anvisade leder eller efter tillstånd av markägaren. LRF anser att det finns brister i såvälgällande lagbestämmelser som tillämpningen av dessa. LRF anser vidare att regeringen bör utreda möjligheten att införa obligatorisk förarutbildning för att köra snöskoter.

Regeringen tillsatte mot bakgrund av detta sommaren l993, en utredning som fick till uppgift att kartlägga typ. Kommittédirektiv omfattning och effekter av skador som körning med snöskoter medför för jordbruket och skogsbruket Konsekvenser nsrjordbruket och skogsbruketanvändning av samt att om det är behövligt, föreslå åtgärder för att begränsa sådana skador. Reglerna för körning hävdad jordbruksmark skall särskilt beaktas enligt direktiven. Utredaren skulle också ange vilka eventuella andra typer av åtgärder som kan behöva övervägas, t ex planeringsinsatser, fler skoterleder, ytterligare föreskrifter och allmänna råd samt information och utbildning.

Dessutom skall utredaren redovisa skilda organisatoriska lösningar för att anläggaoch driva skoterleder samt finansieringsformer för detta.

l direktiven påpekas också att ansvaret för skotertrafiken bör förankras lokalt. Därigenom kan en god anpassning av skotertrañken till annan markanvändning åstadkommas samtidigt som vissa miljöproblem bör kunna lösas.

Metodstudie i västra Härjedalen För att belysa hur snöskotertrafiken kan styras och vägas mot andra intressen, a jord- och skogsbruket, beslutade utredaren att genomföra en metodstudie i västra Härjedalen. Avsikten var att utröna om den översiktiga planeringen kan användasför att lokalt styra skotertrafiken och föreslå andra erforderliga restriktioner så att skadorna jord- och skogsbruksmark minskar. Genom en kommunal planeringsprocess där företrädare för alla berörda deltar, erhålls en lokal förankring. Lokala skador jordbruksmark och skogsbruksmark kan kartläggas och tillsammans med andra intressen ligga till grund för styrning och anpassning av skoteråkningen med tillhörande leder och terminaler.

Då västra Härjedalen nyligen användes som försöksområde för planeringsinsatser i samband med fritidsbullerutredningen Naturupplevelser utan buller en resurs att värna SOU l993z5 fanns därmed goda förutsättningar att snabbt komma igång med fortsatta studier kring skoteråkningen. Den tidigare lokala arbetsgruppen kunde omgående återuppta sitt arbete och var väl insatta i planeringsproblematiken. Förutsättningarna i västra Härjedalen är relativt komplicerade med många intressen berörda. vilket

Bilaga 6 SOU l994: 16

inneburit att metodstudien är omfattande med många vägningar mellan olika intressen. Därför poängteras redan inledningsvis att planeringsinsatserna måste efter anpassas behovet, se denna metodstudie som en sorts checklista.

Metodstudien har bedrivits av en arbetsgrupp med nedanstående sammansättning:

Roger Nääs, ordf byggnadsnämnden Tage Fjellner. kommunstyrelsen Bror Norberg. I:e byggn insp Per Norlinder, Tännäs LRF avdelning Kristian Olofsson, - - Bengt Erik Westholm, Team Walles skoterklubben Sten Olof Hoflin, Funäsdalsfjäll AB lokala turistorganisationen Bengt Warensjö, Naturskyddsföreningen Christer Ramsell, polisen Ulf Alexandersson, Stadsarkitekt och projektledare

Länsstyrelsen har givits möjligheter att medverka. men inte kunnat tidsskäl. p g a Samråd har dock skett underhand.

Arbetsgruppen har genomfört fyra sammanträden under hösten l993. Dessutom har de olika organisationerna och föreningarna tagit fram ett omfattande planeringsunderlag som varit nödvändigt för planeringsarbetet.

jord- och skogsbruket utgör tillsammans med rennäringen den traditionella markanvändningen inom området. Genom turismen, olika fritidsaktiviteter, vattenkraftsutbyggnader osv, har successivt ytterligare markanvändningsanspråk tillkommit genom åren. För att belysa hur snöskotertrafiken vägs mot andra intressen i en planeringsprocess har metodstudien breddats till att inte enbart behandla frågor om snöskoteråkning kontra jord- och skogsbruket. Metodstudien behandlar snöskoteråkningen som en av mångaaktiviteter i området och stävar efter att anlägga en helhetssyn problemen. Mot bakgrund av direktiven ligger dock självklart en viss tyngdpunkt snöskoteråkningens konsekvenser för jord- och skogsbruket.

Planeringsarbetet har bedrivits pådetaljerade kartor i skala l:lOO 000, men av trycktekniska skäl redovisas resultatet kartor i skala l:250 000.

Naturmiljön l metodstudien ingår naturvårdens intresseområden som en del av det samlade planeringsunderlaget. Däremot har inte några djupare bedömningar av snöskotertrafikens effekter naturmiljön genomförts. Regeringen har givit länsstyrelsen i Västerbotten i uppdrag att studera detta.

Regionala erfarenheter Som underlag för metodstudien har i ett särskilt delprojekt hittillsvarande erfarenheter, synpunkter och pågåendearbete rörande planering och reglering av skotertrafik inhämtats från länsstyrelserna Norrbotten, Västerbotten, i Jämtland, Västernorrland,

SOU 1994: 16 Bilaga 6

Dalarna, Gävleborg och Värmland. Förutom insamlandet av utredningar, promemorior, skrivelser, beslut mm har också synpunkter inhämtats a rörande planeringsmetoder vid besök hos länsstyrelserna i Norrbotten, Västerbotten och Jämtland.

l Norrbotten är problemen rörande jord- och skog koncentrerade till kustområdena samt i viss omfattning till inlandstätorterna. Utanför Luleå har ett lokalt förbudsområde införts för att minska skador jordbruksmark. för andra områden övervägs liknande åtgärder.

Ledsystem är under utbyggnad a i jordbruksområdena vid kusten. De har medfört viss minskning av körning jordbruksmark, men många platser brister det i viljan att följa lederna. man åker ändå över åkrarna.

l Norrbotten har länsstyrelsen uppmanat alla kommuner att bilda kommunala skotergrupper med deltagande av kommun, markägare och skoterklubbar. Skotergrupperna kan lokalt diskutera behov av regleringar, skoterleder mm.

l Västerbotten poängteras behovet av bra ledsystem tillkomna via lokal planeringsprocess. Ledsystem byggs successivt ut med a kommunalt stöd. Kring gårdar tas ofta allt för liten hänsyn till behovet av en väl tilltagen hemfridszon.

Enligt länsstyrelsen i Västerbotten är det angeläget att också beakta rennäringen i en planeringsprocess skotertrañken. Allmänt är leder bra för rennäringen om de plaom med hänsyn tagen till renskötselns viktiga intresseområden. ceras

ljämtlands län har kommunförbundet initierat en samlad regional planering för skoterleder i länet. Arbetet, som även innefattar frågor rörande huvudmannaskap, underhåll och finansiering, samordnad märkning mm pågår under länsstyrelsens ledning. Målet är att i samråd med kommuner, skoterklubbar m utarbeta förslag till ett sammanhängande, regionalt ledsystem. Arbetet skall ses som ett planeringsunderlag, som resp kommun därefter kan använda i sin översiktliga planering. Behovet av ett sammanhängande ledsystem motiveras av ökad långfärdsåkning skoter och ökande kommersiella inslag.

Länsstyrelsen i Jämtland betonar behovet av att föra skoterfrågorna i den översiktliga planeringsprocessen för att kunna göra vägningar mot andra allmänna intressen och utarbeta lokalt förankrade förslag.

Områdesbeskrivning

Områdesavgränsning Metodstudien omfattar västra Härjedalen T ännäs socken, se karta sid 20, men vissa utblickar har också gjorts längre österu,t för att belysa skador jord- och skogsbruksmark av snöskoteråkning inom en del av kommunen som inte är lika intensivt utnyttjad för turismen som västra Härjedalen. Det är dock inom Tännäs socken som fördjupad kunskap om skadebilden inhämtats och en mer sammanhållen planeringsdiskussion genomförts. Utblicken österut inskränker sig huvudsakligen till

Bilaga 6 SOU 1994: 16

samtal med enskilda markägarrepresentanter från byarna Långå,Hedeviken, Hede, Vemdalen och Vemhån.

Skogsbruk Skogsbruket området bedrivs främst i runt regleringsdammen Lossen och i dalupp gångarna mot fjället. Av socknens 240 000 ha utgör ca l9 500 ha privatägd produktiv skogsmark. Delar av skogsmarken omfattas av sk fjällnära skog. Marken mellan Tännåns och Ljusnans dalgångar är huvudsakligen privatägd. Marken Lossen och norr om Ljusnans dalgång ägs av staten liksom huvudddelen marken Rogenområdet. i Skogsav bruket är för mångafjällbönder en väsentlig del kombinationsverksamheten. i

jordbruk Jordbruket bedrivs huvudsakligen byarna Tännäs, i Ljusnedal, Funäsdalenoch Bruksvallarna. Dessutom hålls djur bete sommartid några fäbodvallar. Det är endast några brukare inom området som bedriver större rationella jordbruk, men flera har ett mindre antal djur i kombination med annan verksamhet. Sammanlagt brukas ca l70 ha jordbruksmark inom Tännäs socken.

Turism Västra Härjedalen är ett av de stora vinterturistområdena i Sverige, området har men också en relativt bra sommarsäsong med ett brett utbud olika typer av av arrangemang och aktiviteter. Här bor drygt 2 000 bofasta med tyngdpunkten i Funäsdalen men även med många boende byarna Tännäs, i Ljusnedal. Bruksvallarna, Ramundberget, Mittådalen, Messlingen och Tänndalen. Turismen är relativt småskalig men sammantaget av stor betydelse för bygden. Huvuddelen av de bofasta området i är direkt eller indirekt beroende av turismen för sin sysselsättning och sina möjligheter att bo kvar i fjällbyarna. området l finns ca 25 000 turistbäddar med en koncentration till området mellan Funäsdalenoch Fjällnäs, men också i stor omfattning i och kring de övriga byarna.

Turismen är en mångfasetterad näring, men sysselsättningför de bofasta skapasfrämst genom boende olika turistanläggningar i och fritidshus, genom utförsåkning och andra aktiviterer samt service i olika former, vilka tillsammans ger intäkter till företag och näringsidkare området. Det renodlade, i rörliga friluftslivet genererar betydligt mindre pengar till bygden. Därför är det angeläget att den del av turismen som är inriktad boende anläggningar i mm och aktiviteter som ger intäkter, kan utvecklas och förbättras i bygder där inga andra utkomstmöjligheter finns.

Rennäringen Inom området bedrivs renskötsel av Idre, Tännäs och Mittådalens samebyar. Området norr om Ljusnans dalgång är åretruntmarker liksom Rogenområdet med kringliggande fjällområden. Övrig mark inom metodstudieområdet enligt länsstyrelsens utgör markanvändningsredovisning områden där renskötsel får bedrivas under vinterhalvåret.

Bilaga 6 sou 1994:16

problembeskrivning

Allmän

Lagstiftningen l betänkandet Naturupplevelser utan buller en kvalitet att värna, SOU l993:5l framgår allemansrätten inte någon allmän rätt till motoriserad färdsel i naturen att ger kan huvud inte markägarens vilja åberopas till stöd för trafik Det och över taget mot erkänd rättslig princip, framgår a av att naturvårdslagen: bestämmelse om är en som till stängselgenombrott inte kan åberopas för att möjliggöra passage för motortrarätt fik. Hur långt allemansrätten sträcker sig följer till viss del av av bestämmelserna i brottsbalken skadegörelse brott och hemfridsbrott. som definierar allemansrätom främst i förhållande till markägaren. För att undanröja sådana olägenheter som ten samhället inte vill kan allemansrätten vidare begränsas genom att man i olika acceptera speciallagar vad inte är tillåtet, vilket också har skett. anger som

Utifrån brottsbalkens bestämmelser kan allmänt sägas att allemansrätten inbegriper bara sådant inte vållar nämndvärd olägenhet för markägaren. Sålunda är ett tasom markägarens samtycke olovlig väg förbjuden sådan mark som gande av väg utan - skada. Inom det tillåtna faller inte heller störningar av hemfriden. kan ta

den enskilde individen möjligheter att vistas i naturen oberoende Allemansrätten ger äger olika mark- och vattenområden. Allemansrätten kan däremot inte av vem som åberopas för kommersiellt organiserade former av friluftsliv.

Terrängkörningslagen T KL innehåller ett generellt förbud mot körning med a motordrivet fordon för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk barmark samt snötäkt skogsmark med plant och ungskog om det inte är uppenbart att körningen kan ske risk för skada skogen. Som barmarkskörning räknas också sådan körutan innebär fordonet kommer i kontakt med underlaget, något som ofta ning som att inträffar vid körning med litet snödjup eller i lös snö.

Länsstyrelsen får förbjuda körning med motordrivna fordon snötäkt mark inom ett visst område om körningen medför olägenheter från naturvårdssynpunkt eller annan allmän synpunkt. Förbudet kan omfatta snötäkt åkermark då skäl talar härför.

Snöskoteråkning förhindras inte enligt brottsbalkens bestämmelser under förutsättning att trafiken inte skadar marken eller, som det står i terrängkörningslagen, att körningen kan ske utan risk för skada skogen. För körning jordbruksmark räcker det således inte t ex med fordonet inte kommer i kontakt med att marken eller vegetationen. den enskilde måste dessutom alltid försäkra sig om att körningen inte skadar marken.

Otillåten skoterkörning

10 Bilaga 6 sou 1994:16

Många av de problem som idag sammanhängermed snöskotertrafiken uppkommer genom att den enskilde skoterföraren bryter mot gällande lagar och regler. l vissa stycken har t o m felaktiga vanor utvecklats så att de uppfattas praxis. som trots att man uppenbart bryter mot lagen.

Skador på jord- och skogsbruksmark Jordbruksmarken och skogen är en produktionsresurs som markägaren skall leva utav helt eller delvis. Markägaren bör, liksom inom annan yrkesmässig verksamhet, kunna kräva att inga andra aktiviteter bedrivs marken som kan skada jordbruket eller skogsbruket. Detta innebär att jord- och skogsbrukaren inte skall behöva tåla skador t ex från olämplig snöskoteråkning. Trots detta upplever många markägare sig ibland helt maktlösa när det gäller att stävja olämplig skoteråkning. Maktlösheten medför också att de känner sig kränkta.

De skador och störningar som förekommit eller befaras kan illustreras med följande teoretiska principbild. Observera att principbilden beskriver ett koncentrat föreav kommande skador och störningar utan någon förankring till ett verkligt område. Kommentarer till illustrationen redovisas nästa sida.

f

mmm skoieromarg utanförled PINCPSMSS FÖR PROBLEMBESKIWWING

1994:16 Bilaga 6 sou

Skoteråkning oplogad skogsbilväg kan innebära högre plogningskostnader om vägen senare under vintern skall brytas upp för virkestransporter eller medföra försening av vägbanans upptorkning våren. Dessutom kan skoteråkning i diken orsaka igenfrysning av trummor mm.

Trots förbud så sker ändå viss skoteråkning skogsföryngringsytor. Toppar bryts av och resulterar i flerstammiga träd med sämre kvalitet.

Ungskog meddeladtopp inom skogsbruket i allmänhet och kanske främst fjällnära orsakad skoterskador av skogsområden pågår för närvarande förändringar mot ett mer naturvårdsinriktat skogsbruk med a successiv utglesning. Inom sådanaområden kan det vara mycket svårt att avgöra var skogsföryngring pågår, vilket ökar risken för skador från skoteråkning. De konventionella metoderna med hyggen och återplantering kommer dock fortsättningsvis att dominera även skogsbruket i fjällnära områden.

Skoteråkning hävdad jordbruksmark innebär att snöns isolerande förmåga minskar, vilket resulterar i ett större tjäldjup. Undersökningar vid SLU:s försöksgård i Piteå visar att tjäldjupet fördubblas inom områden där skotertrafik tryckt ihop snötäcket. Ett ökat tjäldjup innebär att vårbruket och växtperioden försenas vilket i sin tur försämrar skördeutfallet hösten.

Skoteråkning tunnt snötäcke kan också medföra isbränna vilket kraftigt minskar skördeutfallet och ökar risken för ogräsinslag. t .,y . A4 Alltför tunt snötäcke för skoterdkning Vid skoteråkning förekommer att inte tillräcklig hänsyn tas till hemfridszonen, man åker för nära gårdar och bostadsbebyggelse. Därvidlag bör också beaktas att antalet djur som går ute även vintern ökar, framför allt i när-zonen kring djurstallar och ladugårdar. Närgången skoteråkning kan i sådanafall innebära kontinuerliga störningar för djuren.

Den fjällnära björkskogsregionen är en känslig viltbiotop. viktig för t ex ripreproduktionen. Omfattande skoteråkning kan innebära minskad återväxt. l de fall anordnande av jakt eller utarrendering av jakt är en del av markägarens kombinerade näringsverksamhet vanlig i fjällområdena påverkas således indirekt även denna del av markägarens produktionsresurs.

Bilaga 6 SOU 1994: 16

Aktiviteter som kräver leder, stigar och vägar Inom områden med omfattande turismverksamhet samt nära större tätorter kan anspråken olika typer av vägar, leder och stigar omfattande. Nya vara fritidsaktiviteter växer också ständigt fram. vilket kan innebära nya anspråk leder eller dyl. illustrationen här intill visar hur skogsskiften kan korsas av fiera oüka leder, stigar och vägar som var och en innebär ett visst anspråk utrymme som kan påverka den sammanlagda skogsproduktionen.

Där så är möjligt bör därför olika stigar och leder samordnas för att minska intrånget för den enskilde markägaren, t ex kan en snöskoterled eller vinterled för skidor, också sommartid används som cykelled eller ridstig. Det bör dock påpekas att man som regel strävar efter att läggasnöskoterleder längs myrar och över annan impedimentmark, medan ridstigar, sommarleder och cykelleder oftast måste ligga fast Mångafärdvägar, lederoch mark stigar kan korsaskiñena

Snöskoterleder Inom stora delar av Norrland finns redan idag omfattande skoterledsnät, ett som huvudsakligen byggts ut av de olika skoterklubbarna. Utbyggnaden har regel skett som med ideellt arbete kombination i med visst samhällsstöd. Enbart ijämtlands län finns för närvarande ca 600 mil skoterleder. l västra Härjedalen uppskattas skoterledsystemet omfattas ca 30 mil.

Allmänt innebär ett välfungerande skoterledsnät kanalisering en av skotertrañken och en minskning av den fria åkningen, vilket i sin tur minskar risken för skador jordoch skogsbruksmark. Dessutom innebär en kanalisering av skotertrañken minskade konflikter med andra intressen, om lederna tillkommit ett planerat sätt. Hittills har dock huvuddelen av skoterledsnätet anlagts större hänsyn till andra allmänna utan intressen. Skoterklubbarna har som regel endast träffat muntliga eller skriftliga avtal med respektive markägare utan att kommunen eller andra myndigheter deltagit i ledens placering. l olyckliga fall kan skoterleden därmed påverka känsligaområden för flora och fauna eller vara olyckligt placerade med hänsyn till friluftsliv eller andra turismaktiviteter.

SOU 1994: 16 Bilaga 6

Planeringsunderlag

Översiktsplanen: planeringsunderlag Till kommunens översiktsplan och de fördjupade översiktsplanerna för a flera av

i västra Härjedalen hör ett omfattande underlagsmaterial. Detta orterna planeringsunderlag utgör bra grund även för överväganden om snöskotertrañken. en det fordras vissa kompletteringar för att kunna planera snöskotertrafiken i förhålmen lande till andra intressen.

för metodstudien har därför planeringsunderlaget kompletterats med Inom ramen skador jord- och skogsbruksmark i området, markägarnas inställning redovisning av skoter-trafiken, behov styrning och reglering, befintliga skoterleder samt anspråk till av leder, turismaktiviteter tar mark i anspråk, områdets turismproñl. nya nya som skotertrafikens inriktning i området m h t turismprofilen. ev anpassningar mm. Kompletteringarna har inriktats mot att underlag för en helhetbedömning av ge skotertrafikens inriktning i området utifrån vissa övergripande mål.

Områden inte alls eller endast obetydligt är påverkade av exploatering samt som ekologiskt känsliga områden bör också utgöra planeringsunderlag vid överväganden om hur skotertrafiken skall i ett område. Då denna typ av områden inte har invenstyras i Härjedalen. är det dock inte möjligt att beakta dessa intressen inom ramen för terats metodstudien.

I det följande redovisas del befintligt planeringsunderlag och de kompletteringar en av bedömts betydelse för planeringen snöskotertrafiken i området. som vara av av

Skador på jord- och skogsbruksmark mm Tännäs LRF-avdelning har enkät till alla markägare i området kartlagt genom en skadebilden samt markägarnas inställning till skoterturism, skoterleder mm. Nedan

följer ett sammandrag av inkomna svar.

Svarsfrekvensen har varit relativt god och enkäten framgår att huvuddelen av de av inkomna 90 % förordar LRF:s modell för reglering av nöjestrafik med snöskosvaren endast åkning efter anvisade leder och områden eller efter överenskommelse med ter markägare.

Omfattande störningar förekommer idag vid gårdar och bebyggelse samt vid fäbodar och rekreationsplatser och många markägare anser att nuvarande skotertrafik egna inte är förenlig med allmän naturhänsyn, omsorg om djur och växter, viltvård mm.

Utöver de leder idag finns i området ca 30 null är ca hälften av markägarna villiga

som upplåta ytterligare mark för snöskoterleder. Ovriga anser att nuvarande ledsystem att är tillräckligt.

Cirka l5% markägarna skador hävdad jordbruksmark, företrädesvis av uppger isbränna och djupare tjäle. Några aktiva brukar merparten av jordbruksmarken i

området och sammanlagt är hälften den brukade arealen berörd av ca av snöskoterkörning. Skördenedsättningen uppskattas till i snitt ca l0%, men det finns

exempel högre skördenedsättning, ända till 30%.Dessutom är det vanligt med upp skador stängsel. Vissa skador skogsbetesmarkförekommer också huvudsakligen skador stängsel.

Knappt 200 ha skogsmark inom socknenfinns det ca 20 000 ha privatägd skogsmark berörs av skador främst plantor och ungskog.Skadorna föryngringar uppgår sannolikt till minst ca I 500 skadadeeller förstörda plantor år. per

Cirka 20% av markägarna redovisar skador eller olägenheter snöskoterkörning av skogsbilväg form i av snöpackning och djupare tjäle.

Muntliga avtal om leder är vanligast i området, men många markägare redovisar att inga överenskommelser träffats. De flesta efterlyser skriftliga avtal. Vissa önskemål om förändringar av befintliga leder har också redovisats.

Ca 80 % anser att någon form av ersättning för markupplåtelse bör införas med tanke omfattningen av skotertrañk och ökande kommersialisering.

Få markägare IO % är beredda att upplåta områden sk friåkningsområden, även som mot ersättning.

Så gott som alla markägare förordar att en markanvändningsplanering rörande olika aktiviteter i området bör ske i samverkan mellan alla berörda parter.

Jord- och skogsbruksmarkens omfattning redovisas kartan nästa sida.

jord- och skogsbruksmark i västra Härjedalen är troligtvis för skador mer utsatt p g a den intensiva turismen än andra delar av kommunen. Detta bekräftas också genom samtal med enskilda markägare från byarna Långå,Hede, Hedeviken, Vemdalen och Vemhån, alla belägna inom den mer centrala delen av kommunen. Inom dessa områden har man i princip inga problem med skador jordbruksmark eller skogsmark. Några stora problem beträffande oplogadeskogsbilvägarföreligger hellre inte. I detta Område finns ett relativt bra skoterledsystem och de flesta håller sig till dessa leder. Någon större omfattning av friåkning jordbruksmark förekommer inte. Förändringar i växtligheten kan dock iakttas där skoterleder går över åkermark. Även inom den här delen av kommunen efterlyser dock markägarnamöjligheten själva högre i att grad än idag bestämma hur skoteråkningen över hävdad jordbruksmark skall ske. Principiellt bör man själv bestämma över sin produktionsresurs och avgöra i vilken omfattning det kan vara lämpligt att upplåta åkermarken för leder eller friåkning.

Ovanstående redovisning av skador och andra problem inom området öster om Tännäs socken grundar sig inte någon noggrann enkät till varje markägare och utgör hellre inte någon officiell redovisning från LRF-avdelningen inom detta område. Synpunkterna speglar ett antal enskildamarkägaresuppfattning, men det belyser ändå att skador och andra problem sammanhängandemed snöskotertrañken kan variera avsevärt från område till område, främst beroende mängden skoteråkare. Värdet av ett bra samarbete mellan skoterklubbarna och markägarnahar också en väsentlig betydelse.

sou 1994:16 Bilaga 6 15

A593 Mä, m1 fy] -khkdd Olvallan

Skasljällel V 625 -

1 . . V 1 hä i a i .wa- 4 . ä .1013 yddsjön - . , 577mm: . a -,v r a rsslöten Mieskenlja kke

I GrönvAcn l 1000

.F amundbarl . , .

Grönljäilel

Z . i eat; :

. Ra undêerget ,

allanEller A9 P h kakpruer { UÅ hä.. h v. | ,Å , n; .

çxenägis;äiøcivv 0

6 J W 1

i

-. Jordbruksmark . , . men a

Q

1 i av; | 332

I A n i ÅQQÖaâå I Ånå-fnweL

. . I

. . b L . Hjortvnken f$ i .man t---ê---Rç.drzällsz 4

1i24 nukk

1 1145 .

i .

;

:§3 4534x0145; m1

ar U°â

d skador på . jord- och skogsbruksmark samt störningar vid gårdar och föbodar.

ha i

AIIm störningar pa djurliv. LRF vill

i skoterförbud utanför led samt

möjligheter för markägaren att

W

° körning utanför led

sjöiv medge

i

kw

ja B . .14:.-

- ä i

.,. :in : . o 7 é , Emin

sför produktiv skogsmark

t Hl ATM övále i . , U 1 . | a -993 i - . n arna ; 1 . á m änchrigsvullen - 73° 4 s.:7 , f fr; . .

... .z F5 c F nr§°f§ l 10

i a. 932 orslären 1 024 9 Rändmgsu ø vålen H :Lilfjället - i Övre §- ssW .. .. i q Färsön n : g: V. A . A V:

JORDBRUKSMARK, SKOGSBRU

Bilaga 6 SOU 1994: 16

Turismens inriktning Västra Härjedalen är idag ett välbesökt turistmål, produktutveckling men och kunskapen om vad som lockar besökaren till området blir allt viktigare ökad genom konkurens. Turismens inriktning, bredden aktivitetsutbudet, möjligheterna att tillfredsställa flera besökarkategorier är några alla de faktorer påverkar hur av som välbesökt ett område blir. Ett turistomrâdes karaktär och miljö kvaliteten samt upplevelser och aktiviteter blir allt viktigare. Områdets gemensamma lokala turistorganisation, Funäsdalsfjäll AB. har därför i sitt framtidsprogram lagt fast planering och att aktiviteter i området, i första hand måste bygga de övergripande begreppen natur, kultur och miljö samt att alla verksamheter och aktiviteter måste präglas av ett kvalitetstänkande.

All turism i området bygger naturvärden och dessaär ändlig Alla aktiviteen resurs. ter måste bygga att grundläggande värden inte förbrukas enligt FunäsdalsfjällAB. Skoterturismen bidrar med ett värdefullt tillskott till turistnäringen. Samtidigt den som är värdefull kan den dock hota andra viktiga delar turismen, främst då och av naturen orördheten samt stillheten fjället.

Med detta synsätt som grund utarbetades under I992 ett förslag till bullerfria områden delar av fjällområdet mellan Ljusnan och Tännåns dalgångar befintliga samt förbudsområden för terrängfordon inne statens mark. Dessa områden. som möjlig-

gör naturupplevelser utan buller, redovisas tillsammans med turismens intresseområden kartan nästa sida.

Enligt FunäsdalsfjällAB:s uppfattning måste också snöskotertrafiken i sin helhet med

tillhörande ledsystem och anläggningarformas utifrån områdets övergripande mål beträffande turismens inriktning. Nöjesåkning med snöskoter skall vara en del av de samlade turismaktiviteterna i området, men FunäsdalsfjällAB det generellt anser att behövs en hårdare styrning till skoterleder inom området. Det bör i första hand åstadkommas genom frivillig styrning. förbättrad skyltning och information och inte genom att införa formella förbudsområden.

FunäsdalsfjällAB förordar att hela skoterledssystemet skall över med avseende ses den roll skotern skall ha området. i Turismprofilen och de grundläggande värdena som bygger områdets natur, kultur och miljö skall vägledaarbetet med översynen.

Om pågåendeförbättringsarbete och nuvarande skoterledsnät mot förmodan skulle

upphöra, skulle troligtvis kaosliknande situationer uppträda och konflikter mellan olika aktiviteter öka väsentligt. Enligt FunäsdalsfjällAB:s uppfattning skulle också ett totalt skoterförbud inom området innebära ett väsentligt inkomstbortfall och medföra att den olagliga skoteråkningen ökar. En bättre styrning av skotertrafiken och tillskapandet

av ett bra skoterledsnät anpassat till turismprofilen är således betydelse för av stor hela områdets framtida turismutveckling och områdets förmåga att förbli ett attraktivt område.

Vinteraktiviteterna har tonvikten längdåkning,utförsåkning och turåkning samt en viss inriktning mot familjeturism. Mångabesökare väljer under sin vistelse i västra Härjedalen att blanda olika aktiviteter och skoteråkningen skall flera ses som en av aktiviteter som vintertid skall finnas området, i den måste och kanaliseras men styras så att inte områdets huvudaktiviteter påverkas och försämras.

Bilaga 6 17 sou 1994:16

131594: n.. J utgivna: ..

Skamü-äuel . Hdmi-jäø

I F f V . r

m Forslog hII bullerfrm område e 5 H1 ° m me

-. i - i I n :stolen j . x og Mieskenrjakke f .1 - - 1 .

Gösjälen l 1000 l l l . , 12 . läppe .

nkev Tunsmens kornomrodensn ..

l n .-. .

o mi. .im . j: i 50

: V 4 4 Öst 4 . | I A amuner . S an . , illádaln;. Lu . M ådalsvallnr q j GIonlale J H . z 9 , å L Q n i . 31.. . m d dbe t 1 J q, a I 5 Sor. . 4 Gli | 7055, n na Agyqá K l g . I - 1 . 94 uk allagng 01° ka . t me, u-Av.

r Sáåiâüna

. - j [ken . . vn gm . .

Flora Ma, . I Lamm : rorá e n Ann.. 9 3 et Vi S Ormmal 1 I ; \\ ; iSka h I P O q ,agmø l . n

l . el B

. - :I Skena d - . - . Viltrga- - 7 LII III .. -- -- - a a/LeL. , i Ä lmRödsiönlna 1100 . - . näsd | -r , , 959 . , - Helo socknen voster -- , .A u., om Holmuämän A

V W ö denna linje ör

ov A z j _: , . . ..Hjonviken s ha . 4 bygget mtresse for turismen. u -l-R_ödlället n ,www .

Boendeområdenå

Tot 25 000 böddor i a, . : - 5

: hotell, stugbyar,

.s . b,

V W s

o n camping och fritidshus -

y ezâzan : n kyxk . . i 5 g--v orv--len-w--j ä -x WWF f c r v- : .o BålZe Flskbäcksvájeüua F m. 7 . M ;logon I m

. ø A . 4 . s Dalsle s - goa .- 4

I kilg-igkbåcksvallbn . WN

\ sseqbroüäue f Venbmånfko m °

n.. el

c .. .

q

l aan 9 uqan ..

V I n 2 n å 024 -

.väe 65 i 93 a å. v O v. - . f H T : - u o . .V l i x I 54 Bre ålar f - L,- Vøn I Z KR Arggg; . v 2 l V l 04 f Tan övå 93 Ö n :Ina O, l . Ra Vvnsmen v g 18 . å v07 ändirfgsvnllen cb l i l å 9 min. :a . -i g . v. f i . 10.932 i ,95 ars

Q o lära 024 I Räziiings-

j elle - v en . f Que i 735 - .11 . ...n q l 339 5 sp FP-Vö A . . ,. .P24 v. n1 7 . - - . 9 L- Kolsjö .. Ile . B54 0 O km guson | : ARJ N ALEN . I änglar, s .

u nawrresewra

angJa . s 10 7 -

D ALA 2 ä

. , t.- 57 frysen 1 7 4 . 2

URISMENS INTRESSEOMRÅDEN

Bilaga 6 SOU 1994: 16

l området finns flera utförsåkningsanläggningar hög kvalitet av samt ett sammanhängande spårsystem för längdåkning Nordic Ski-systemet som omfattar 30 mil ca preparerade spår, ett av de längsta i världen. För dessaspårsystem har skriftliga avtal träffats med varje markägare och nyttjanderättsersättning reglerats.

Befintliga skidspår Nordic Ski-systemet i och de viktigaste skidlederna området i samt utföråkningsområdena redovisas sid l7.

LlNGEN ANuFJAljLET LILKVALLEN ouqnsvAtLen Eürliasoai W guiggmøsnc; i DNAsáÅLEN j h .Z t.ba... . BYSLLLNQÅÄN

RÖSTBER§SSLlNGAN

FJÄLLSLlNGAN

NordicSki systemet innehåller 30 preparerade skidspår

Naturvård och friluftsliv Stora delar av västra Härjedalen är klassificerat som riksintressant för friluftsliv och naturvård. Vissa delar av området är mycket intensivt utnyttjat för friluftsliv tack vare att det ligger relativt nära de bebyggda områdena med omfattande turistanläggningar, fritidshus, campinganläggningar samt permanentboende. Andra områden, är som av mer orörd vildmarkskaraktär, ligger längre ifrån de bebyggdaområdena och genomkorsas delvis av de statliga ledsystemet. Flera områden har mycket höga naturvärden och är dessutom känsligaför slitage eller störningar p g a myskoxar, häckande fåglar mm i området.

De områden som utgör riksintressen för naturvärden och friluftslivet redovisas kartan sid l8.

De befintliga bullerfria områdena kring Rogen och norrut mot Helags samt det tidigare föreslagna området mellan Ljusnansoch Tännåns dalgångar också är viktiga kvaliteter för det rörliga friluftlivet i området.

SOU 1994: 16 Bilaga 6

m x EZZQMÃ v

-- öv I , kk

° Uñorsåknnngsomrdden u . .gu

S181 8 1 2 .MimIippe 75 :m:

atruel f

. .

92 am- R qnd ige. l V

. n on na

. 5 x

. I 7 ñ . inus u F l r :;.

ggåjáléen :LIHAsva en Anniå.,

9 3 I Gimme 1 . | 7 540 Lill-skalv g g

I ak . Hamhlji I a I

Natu v35 t g g

SI alen i . V a- x -- ä il 1 ..,I_.Iet - - - a Sámi: âLA 70 1 100 . jusneda|._%_ 316mm _, Jrüp glss, - 959 7 7 nisdnls a f°]mä, odszavålen n .

Preparerode Iangdåknungsspår n i

i

N skin Skl systemet 30 samt

°°" . . -- Nordic u . mil .

--- N m. igelskafle á 4.24 k rysse l d er 5 .19;145 x. . w N sas aåsmsborge ng A Urgnxa WW

y elåjon I H n 1.800 . I ° Ä . | . -r - ,I u l -1123 2-. o Snacks .. 57 M skogen Emmie m. . t - A127s .. 1- Dnlsve . 4 . s ao

godhánxx

Sko . nal . : mät cbygen

$:e1l:r1o:;IleI§ 6 iskbucksnufn R. u

l

L i aina-uppg. .9056- x . x Hd5ki" .Rislsallan . . .Nnganl 9 -. n ° k 1024 ; - .B.uislvlle S755 mm a stön -20 - 727 r u rc l Viq a j

x q h

é 5

i r J

s z 7 34

Bredåv lama i- % L; V v KRATYVOLA V .

Äçngna änålen I låçl

A 1078 O n O, g Ra 9 Yo V VI-Wen VMUSIÖ B 1a ändufgsvnllen J Q2 °°7 m 5 79° o, 947 . ,I Iran.. d, .-| 10 Am V län. m 932 a: orstölen 1024 FÅ

v; .

Å LIIIfaIelq 755

. H W175 . - Slag zu., §53 i v24 ø w v 954 | s x Kölsöällel I |° km ma EN i u Näsfi ARJ AL u s .4 E5 Fjilsiöliel 3 15. ángfjalñçts

nawrreser aim mx

DALA §. EH X J 8 -7 vger I %

NGDÅKNINGÃSS PÅR, sKlDLEDER,

TFÖRSÅKNINGSOMRÅDEN

20 Bilaga 6

Skazsljâner 131594 i 5 H

. Hwmsáw 1

ra

i hhágen MieskenIakke A

hotade djurarter °

,. . flora fauna . - -.

i éu - Käpbr ei . u-.nkrñjllfn5

w

i t

vildmark

hotade djurarter

. .i y

rånnaarau I geologi

3 . r

X Tnrhvnruu

Natungard, riksintresse

81 T berget

, Måqikogen geolog svdvöxtber urskog -

.- .

,hotade djurarter

mm

Området vöster om

u denna gröns ör av

riksintresse för friluftslive

a

w ro km ,

ángfjättäts

I zvågen. 1

NATURVÅRD, FRILUFTSLIV

SOU 1994: 16 Bilaga 6

snöskoterleder med terminaler De större sammanhängande vildmarksområdena söderut mot Rogenområdet samt Skarsfjället, Helags mm är förbudsområden för terrängfordon. De genomnorrut mot korsas fåtal skoterleder. där främst leden mot Helags är flitigt använd i samband av ett med längre utflykter.

Inom den övriga delen området har under senare år en av omfattande utbyggnad skett av skoterleder. l många fall är lederna separerade från preparerade skidspår och kryssleder för att undvika störningar och konflikter, men huvuddelen av skoterledsnätet har tillkommit utan någon mer genomtänkt

anpassning till områdets turistprofil och andra aktiviteter inom området. Skoterlederna har huvudsakligen anlagts där funnit ett behov a omfattande skotertrafik. man p g

Skoterklubben m inom området har under senare år intensivt arbetat med en utbyggnad av det befintliga ledsystemet med information om de regler som gäller och den samt bör iaktta. Konflikterna mellan skoteråkare och hänsyn man andra besökare i området har minskat något och införandet snöskoterleder har minskat den fria och vilda åkningen. av del skotertrafiken har kanaliserats till En stor av skoterledsnätet, det förekommer fortfarande omfattande åkning utanför detta men en ledsystem. Som framgått redovisningen skador jord- och skogsbruksmark av av omfattande åkning jordbruksmark och skogsmark utanför led. ovan. sker en

Snöskoterklubben i området, Team Walles, har redovisat önskemål om ytterligare

snöskoterleder i området samt föreslagit lägen för terminaler. Terminaler är större parkeringsplatser belägna i anslutning till skoterledsnätet där besökaren kan ställa upp

sin bil med släpvagn. Idag sker stundtals omfattande parkering av skoterledssläp en vanliga parkeringsplatser. vilket innebär att de snabbt blir fyllda då skotersläpen är

utrymmeskrävande.

På kartan nästa sida redovisas det befintliga skoterledsnätet i området, skoterklubbens önskemål leder och terminallägen samt gällande om nya förbudsområden för terrängfordon. För närvarande finns ingen anledning att ta ställning till önskemålen leder då hela skoterledsystemet bör ses över enligt om nya turisorganisationen, naturskyddsföreningen och markägarna. En ny led från Tänndalen till Rogen avstyrks dock redan länsstyrelsens miljöenhet. Däremot är de beredda nu av medverka i lederna förbi Ramundberget och Klinken, inkl ny led norr att en översyn av om Ramundberget.

l länet pågår under ledning länsstyrelsen och kommunförbundet ett övergripande av arbete syftar till utveckla ett regionalt skoterledsnät med tillhörande terminasom att ler. Arbetet skall ett för länet samordnat planeringsunderlag, som respektive ses, som kommun därefter kan använda i sin detaljerade kommunala översiktliga planering. mer Målet är åstadkomma inom länet sammanhängande skoterledsnät som kan möta att ett den ökade skoterturismen och tillgodose intresset av att färdas långa stäckor sko- Dessutom pågår också ett arbete syftar till att etablera en riksled eller ter. som inlandsled från Sälen till Kiruna. På det regionala skoterledsnätet och längs upp

22 Bilaga 6 SOU 1994: 16

I um l v U ,w un

a 1- :slöen r l

E i Mieskenljakke - a - . - 912

I . - S 6 i : u I , - k 77,5 . N - alkvá . :V v i e . z

-60

Å

j , Grönljillel ü -

Ni ngo1l.

i 1 s

Krysse I er anvön s -

i

kocksa

skoterleder. i i som -- i

.

Kryssiederanvönds

-

i qçigga

skoterleder

r

53m

, ...l -

SkaqbIoIjiIe r Q cksnnr . . u 1148 - . 1 cum -. .

4 .35,

at;

i

1094q i - Buslvdle

omslirnorrä 7 I x .

Befintliga skoterleder Nya leder föreslagna av skoterklubben

- - - - -

o Föreslagna terminaler

Gröns för forbudsomrade

---- - - -

4 s rusa q - i orslövenjon P Rändingr - P ] m z 1Lillliället - ..

:m: m .m I vastra Härjedalen finns 30 mil skoteried

, . ca . , B54 1 . ,. Ä Köl Ilel

i |°km 777. äs . ÄRJALEiN

.i ángfjalits Fjhjöliel : . n urrese a 2 v5: v 10 DAL I ä. 1:19 :i ,x I x i

TERMINALER,

SKOTERLEDER,

i

FORBUDSOMRÅDEN

1994:16 Bilaga 6 sou

riksleden bör kommersiell skoterturism kunna bedrivas. vilket innebär att upplåtelsefrågor och ersättningsfrågor gentemot markägama måste vara lösta.

Riksleden bör. enligt de regionala utredarna, inte dras igenom de centrala fjällområdena eller genom de större turistområdena. Leden bör placeras strax öster fjällkedjan, men fortfarande inom snösäkra zoner. Därigenom kan riksleden sikt om generera ett visst tillskott till serviceanläggningar boendeanläggningar, bensinstationer,

affärer osv även inom de mer perifera delarna av turistområdena.

Genom Härjedalen kan riksleden placeras i två alternativa lägen.Antingen genom västra Härjedalen. förbi Tännäs och Messlingen eller i ett östligare läge förbi Lofsdalen, Hede och Särvsjö. FunäsdalsfjällAB anser att en placering av leden genom Tännäs och Messlingen är förenlig med områdets turismprofil och de övergripande målen som redovisats ovan. Orterna Tännäs och Messlingen behöver fler besökare och den östliga placeringen inom turistområdet anses inte innebära någon risk att skotertrafiken skulle öka väsentligt inom de mer centrala turistområdena, främst i området mellan Tännån och Ljusnans dalgångar.

Inom andra delar av Härjedalens kommuns strävar man för närvarande efter att utveckla snöskoterturismen. Det handlar främst om områden som saknar andra förutsättningar och där konflikten med det traditionella rörliga friluftslivet är betydligt mindre. Ur kommunal synvinkel kan det således finnas skäl att styra Iokaliseringen av sk riksled närmare dessa områden. än nära västra Härjedalen som ändå måste anses en ha mycket goda förutsättningar att utveckla sin turism.

De slutgiltiga övervägandena om riksledens placeringen görs inom ramen för denna metodstudie, men det kan konstateras att oberoende av vad den kallas. finns det behov att etablera nord sydlig skoterled genom västra Härjedalen för att kanaliav en sera den trafik som under alla förhållanden ändå kommer att uppstå. Den lämpligaste sträckningen med beaktande av de övergripande målen, är förbi Tännäs och Messlingen. De alternativa lägena för den sk riksleden redovisas karta här intill. sträckningen har också illustrerats V , karta HÄRjEDALENSKOMMUN I föregående .. v sida, men det

Tännässocken

Alternativa lägenför sk riksledför snöskoter

Bilaga 6 sou 1994:16

bör påpekas att förslaget är detaljstuderat samt att inga markägarkontakter hittills genomförts. Leden kan därför en annan detaljsträckning än vad som redovisats kartan.

Områden där skoteråkning utanñir led är möjlig Om de övergripande målen för områdets turisminriktning innebär krav en hårdare styrning av snöskotertrafiken inom vissa områdena, behövs också områden där skoteråkning utanför led är möjligt, för att tillfredställa den som vill åka skoter. Lämpliga områden kan utgöras av impedimentmark, t ex större sammanhängande myrområden eller kalfjällsområden som inte är väsentligaför friluftslivet, rennäringen eller innehåller naturvärden som kan skadas.I skogsmark bör åkning utanför led undvikas p g a skaderisken.

Området kring sjön Bolagen mot riksgränsen samt området mellan Långbrottstugan och riksgränsen har diskuterats som tänkbara områden med hänsyn till turismen och friluftslivet i området. Inom en sammanhållen översyn av markanvändningen bör det vara möjligt att även diskutera förändringar av gällandeförbudsområden för terrängfordon eller placeringen av skoterleder inom förbudsområdena. Bolagenområdet omfattas idag av förbudsområde för terrängfordon utom sjön med tillhörande led. Sjön besöks flitigt av fiskare med skoter. Området är särskilt välbesökt av skidåkande turister i övrigt. Rennäringen utnyttjar området först under senare delen av april. Möjligheterna att ändra förbudsområdet har därför diskuterats med länsstyrelsens miljöenhet, som påpekar att området utgör en viktig skydds- och buffertzon mot Rogenområdet naturreservat samt vissa tider är uppehållsområde för myskoxarna. Länsstyrelsen är därför negativ till att upplåta området även kring sjön för skoteråkning, det räcker med sjön.

Området mellan Långbrottsstugan och riksgränsen kan användasför skoteråkning även utanför led enligt länsstyrelsen. här finns inga allmänna intressen motiverar som en styrning av skoteråkningen.

Cykelleder Terrängcykling med mountainbike är framväxt både som sportgren och som en ny aktivitet i turistområden. För att studera samordningsmöjligheterna med a snöskoterleder har anspråken Cykelleder kartlagts med hjälp av cykelklubben i området. De föreslagna cykellederna redovisas kartan nedan. Även cykelledernas placering bör bli föremål för en pröving mot de övergripande målen för området. - -r i 7: : . v-:* r

kelleder föreslagna av cykelklubben

Å... Slor-S W305 . 1332 " v I i ..

- Alnáljälçz

Li

áw-

;CYKELLED

ñdsjövblen -k [än

SOU 1994: 16 Bilaga 6

Rennäringen Stora delar av Tännäs socken den statligt ägda marken utgörs av åretruntmarker för renskötseln. De befintliga förbudsområdena för terrängfordon har delvis tillkommit för att skydda renskötseln och främst den känsliga kalvningsperioden under vårvintern. Desutom finns ett särskilt kalvningsområde nordväst om Bruksvallarna, där förbud för terrängfordon gäller efter 20 april.

Rennäringens årstidscykel innebär dock att renarna vintertid befinner sig betydligt längre österut i kommunen. i det omfattande skogslandet. Renarna återkommer till liällområdena i västra Härjedalen princip i först i den senare delen av april då turistsäändå håller att ta slut. Skoteråkningen inom området innebär därför inte songen någon påtaglig konflikt med rennäringen, men allmänt är en styrning av skotertrafiken till leder positivt för rennäringen. Rennäringens intresseområden redovisas kartan nästa sida.

Bilaga 6

Skarsljälel ATSM . .

ka

u 4

l i

dS.ön .1o1a

nöfqrsstölen . - I :Puma

- j. .

Mieskenlakke

. 75 F V alruátf-:ÃW-j

...Angunåi - Skenöáêljillok. - ,

x... . .m :o

r Grans for åretruntmarke

ff°

: s dalsbergel g

a v x .gen

. . Z oc

411m AIIm ör österut i kommunens renarna

skogsmarker under vintern. Fran den 204 ör fjöllen i vöster intresse för

av rennöringen

u

med undantag för omradet mellan Ljusnans och Tönnans dalgangar

fram till

-J Langbrottssjöarna

I s L. :JL: r. 18071 L - a vi. ..,;;..V$Ev V

%.°..f57.

ä z . ro km . ángüálkls 4 . . Gå,

nawrreser av

2 v . - r [än .,- .il.9° -t - 1 - I

RENNÄWIMQINGENS INTRESSEOIMVIEÅLEN

SOU 1994: 16 Bilaga 6

Planeringsprinciper mm

Översiktlig planering, planeringsprocessen Metodstudien visar, liksom den pågående regionala skoterplaneringen inom Jämtlands län, behovet av att planera skoteråkningen m h andra aktiviteter och intressen- t Som framgått har skoterleder hittills i huvudsak tillkommit utan någon närmare koppling till användningen av marken i övrigt. Det är först genom kartläggning av lokala skador jord och skog, sammanställningar av olika anspråk, avstämning mot områdesvisa målsättningar, zoneringsdiskussioner, Vägning mot andra intressen riks, regionala, lokala mm, som underlag finns att bedöma hur skoteråkningen kan ske inom ett område och hur skoterlederna lämpligen placeras.

Kommunerna har det primära ansvaret för planeringen av mark och vatten och skall enligt plan- och bygglagenPBL ha en aktuell översiktsplan där grunddragen i markanvändningen redovisas. l översiktsplanen, som kan fördjupas för vissa områden, behandlas inte bara bebyggelsefrågor utan även andra verksamheter som påvekar Översiktplaneringen markanvändningen, miljön. hushållningen med naturresurser mm. kan också behandla vissa temaområden såsom grustäkter. vattenområden, miljöfrågor, skotertraflk m som genom att handläggasenligt PBL:s förfaranderegler blir en del av kommunens Översiktplan. Därigenom får kommunens ställningstaganden en större tyngd, a vid efterföljande tillståndsbeslut mm enligt andra lagar.

Kommunens översiktliga planering behandlar både utvecklingsfrågor. behovet av skydd för naturresurser och vägningen mellan olika allmänna intressen, dit a turism, olika friluftslivsaktiviteter, naturvård, jord- och skogsbruk hör. l planeringen skall kommunen tillämpa hushållningsbestämmelserna naturresurslagen i NRL och visa hur riksintressena tillgodoses. Jord- och skogsbruket är enligt NRL nationellt näringar av intresse och f o m l juli I993 skall enligt NRL beslut i anges om den prövade anläggningen eller åtgärden går att förena med en från allmän synpunkt lämplig användning av mark- och vattenresurserna. Länsstyrelsen har ett särskilt ansvar at: bevaka riksintressena medan kommunerna ansvarar för avvägningarmellan andra intressen.

Behovet av regleringar av skotertrafiken till skydd för jord- och skogsbruket. skotertrafikens omfattning kontra naturvård, friluftsliv och resp områdes turimsprofil, skoterledernas placering mm, innebär vägningar mellan olika allmänna intressen, hänsynstagandetill lokala förhållanden och ställningstaganden om markens användning. Det är därför lämpligt att föra överväganden om skotertrafiken i den översiktliga kommunala planeringsprocessen det sätt som denna metodstudie visar. Behovet av att därefter formalisera ställningstagandenarörande skotertrafiken i en antagen Översiktplan kan variera från kommun till kommun.

Med stöd i den översiktliga planeringen bör det således vara en uppgift för kommunen att föreslå och godkänna lokaliseringen av skoterleder och terminaler samt överväga behovet av regleringar frivillig väg eller med stöd av formella beslut om förbud mot snöskoterkörning.

Bedrivs arbetet enligt PBL:sregler för översiktsplanering får länsstyrelsen och andra berörda myndigheter delaktighet arbetet och kan peka i vad som är viktigt för att

28 Bilaga 6 sou 1994: 16

tillgodose allmänna intressen. Dialogen om hur de nationella och regionala intressena skall säkerställas t ex skyddsvärda naturområden eller utvecklas t ex turismen blir därmed en naturlig del av planeringsprocessen. Länsstyrelsen ansvarar också för att erforderlig samordning kommer till stånd över kommun- och länsgränser.

Lokal förankring PBL:sregler anger också hur medborgarnas och olika organisationers insyn och inflytande skall tillgodoses genom information och samråd. Vid planering av skotertrafik är den lokala förankringen mycket betydelsefull.

Metodstudien har bedrivits i en bred arbetsgrupp med representanter för markägare, kommun och olika lokala organisationer och intressegrupper. Den breda lokala förankringen och den området allt ökande insikten i om betydelsen av en helhetssyn utifrån de övergripande målen för området, har inneburit att det är först nu i samband med metodstudien, som en mera omfattande diskussion om skotertrafikens roll i området kan fördjupas. Olika anspråk kan avvägasmot de övergripande målen och tillsammans med lokal kunskap ge väl förankrade avvägningar mellan motstående intressen. På grund av metodestudiens tidplan har det inte funnits utrymme att föra ut idéer och förslag till diskussioner och heller till ett bredare samråd med de boende området, i vilket självklart ingår i en bra översiktlig planeringsprocess. Dialogen med de berörda är avgörande för resultatet Som redovisas slutet i av denna rapport är avsikten att fortsätta arbetet i området.

Variera: planeringsbehov Behovet av att styra snöskotertrañken och i en planeringsprocess väga den mot andra intressen varierar från område till område. l västra Härjedalen är förutsättningarna relativt komplicerad med många olika intressen och anspråk. l andra områden kan planeringsbehovet vara betydligt mindre. Olika områden, även inom samma kommun, kan ha skilda förutsättningar, som i sin tur resulterar i varierade prioriteringar. l turistområden, där flertalet bofasta är sysselsatta inom turismen måste skoteråkningen vägas mot många andra aktiviteter och intressen. Andra områden kanske huvudsakligen används som rekreationsområden för lokalbefolkningen, som ofta prioriterar användningen skotern sätt än besökare utifrån. Den utgör för många del av ett annat en av livsstilen.

Skoteråkningen kring större tätorter kan ibland vara mycket intensiv och ske i oreglerade former som både skadar och är störande. l en liten skogsby känner alla varandra och man kan trots flera skotrar varje gård ofta komma överens om hur skotertrañken skall bedrivas med hänsyn till a jord- och skogsbruket.

Planering av snöskotertrafiken inom områden med många olika intressen som skall vägassamman, kan således kräva en fördjupad planeringsprocess med deltagande av kommun. markägare, olika intresseorganisationer m Inom andra områden med färre berörda intressen, t ex små byar skogslandet, i är sannolikt behovet av planeringsinsatser betydligt mindre. Även inom sådanaområden är det dock viktigt att placeringen av skoterleder, förutom i samråd med markägaren, också sker med beaktande av naturvärden, rennäringen eller andra berörda allmänna intressen. å 2 l i

SOU 1994: 16 Bilaga 6

Styrning och reglering av skotertrafik m h jord- och skogsbruksmark t

jordbruksmark Det relativt omfattande problemet med skoteråkning hävdad jordbruksmark i området med efterföljande risk för skördenedsättning och skador motiverar åtgärder. De kan antingen bestå av ett generellt förbud att åka snöskoter hävdad jordbruksmark utanför upplåten led eller att lokala förbudsområden införs med stöd av gällande lagstiftning. l bäggealternativen stärks jordbrukarens inflytande över sin egen produktionsresurs, men ett generellt förbud kräver mindre administration och kan smidigt klara förändringar av hur marken används utan att beslut behöver nya fattas.

l områden där problemen inte är så omfattande kan även andra åtgärder övervägas, som t ex utbyggnad av leder i kombination med frivillig styrning till leder.

Ett generellt förbud kan kombineras med att markägaren själv skall kunna lämna tillstånd för annan att åka sin egen jordbruksmark om han bedömer det möjligt med hänsyn till skaderisken mm. Därigenom läggsgrunden för ett smidigt sätt att skydda jordbruksmarken mot skoteråkning samtidigt som flexibilitet kan uppnås t ex i mindre byar eller mark som inte brukas så intensivt. l praktiken innebär förslaget att generellt skoterförbud råder inom bytäkten så länge den enskilde skoteråkaren inte skaffat sig information och kunskap om vilka delar som utgör hävdad jordbruksmark, områden träda, i nya skogsplanteringar osv. Om det finns starka allmänna intressen inom ett visst område, kan markägarens möjlighet till undantag behöva röjas undan. Som regel handlar det dock oftast om enskilda intressen för markägaren.

Idag är det accepterat och betraktas som helt legitimt att man i mindre byar utan planlagda områden och ute landsbygden skall kunna åka skoter från sitt bostadshus och ut i omgivande terräng. Som regel är också markägarna positiva till att upplåta lämpligt placerade skoterleder, även över hävdad jordbruksmark där så erfordras, för att man skall kunna åka från sin bostad och ut i terrängen. För att även i framtiden säkerställa den här möjligheten kan övervägas om ett generellt förbud behöver kombineras med en rätt att även mot en markägares vilja anläggaled lämpligt ställe över hävdad jordbruksmark. jfr ledningsrättslagen. l annat fall kan en enstaka markägare t ex av helt andra skäl än sakliga,spoliera ett lämpligt uppbyggt Iedsystem alla som övriga i byn kan vara överens om. En sådan lagstiftning kan dock bli komplicerad och tungadministrerad, varför man sannolikt måste utgå från att markägarna är positiva till att upplåta erforderliga, lämpligt placerade leder. Ett generellt förbud omfattande enbart hävdad jordbruksmark, innebär också att skoterleder som regel kan anläggas med en viss omväg förbi enstaka jordbruksmarker ut i omgivande skogsterräng.

Grannens rått att ta sig iväg till sin egen mark för att t köra ut virke med skoter ex måste också beaktas.

ldag förekommer störande skoterkörning allt för nära bostäder och gårdar. Respekten för hemfridszonen förefaller vara mindre då man sitter en skoter än då man sommartid rör sig i jordbrukslandskapet. Snabbheten och anonymiteten påverkar troligen skillnaden. Därför bör respekten för hemfridszonen tydliggöras.

8 14-0254

Bilaga 6 SOU 1994: [6

Skogsbruksmark, üällmark mm LRF:senkät i området visar att skador skogsföryngringar orsakade av skoteråkning omfattar ca l% av den privata skogsbruksarealen i Tännäs socken. Utöver dessa skador redovisas också andra negativa effekter såsom nedsatt tillväxt, uppfrysning av plant, igenfrusna diken, försvårad körning med hästtraktor mm. Dessutom redovisas skador eller olägenheter p g a snöskoteråkning oplogad skogsbilväg samt störningar kring fäbodar mm.

Skadorna och störningarna är generellt inte så omfattande. men drabbar enskilda markägare huvudsakligen inom området mellan Ljusnan- och Tännåns dalgångar från Tännäs och västerut mot fjället. Utöver skador skogen har också påpekats att den idag ibland intensiva fria skoteråkningen björkskogszonen i mot kalfjället kan skada viltföryngringen. t ex ripa, som i sin tur får ekonomiska konsekvenser för den markägare som bedriver jakt eller arrenderar ut jakt som en del av sin kombinerade verksamhet.

Mot bakgrund av ovanstående anser markägarna i området att ett generellt skoterförbud utanför led bör införas området i mellan dalgångarna från Tännäs och västerut till i höjd med Långbirottstugan. l områdena söder och öster om Tännäs är skotertrafiken av betydligt mindre omfattning, varför någon ytterligare reglering utöver befintliga skoterleder inte behövs i dettaområde. Samtal med enskilda markägare öster om Tännäs socken visar, som tidigare redovisats, hellre inte något behov av ytterligare regleringar av skoteråkning skogsmark i inom dessa områden.

Vid överväganden om lokala förbudsområden för snöskoteråkning bör man sträva efter naturliga avgränsningar samt att inte göra förbudsområdena för små och för många. Regleringen riskerar då att bli oöverskådlig.

Som alternativ till ett lokalt förbudsområde kan övervägas en frivillig styrning till leder i kombination med förbättrad information samt ev införande av obligatoriskt förarbevis.

Ett förbud innebär tydliga regler och lagliga möjligheter att beivra otillåten och störande körning utanför upplåtna skoterleder. En frivillig styrning kan uppfattas som mera sympatisk och mindre av myndighetsingripande, men ger inga lagliga möjligheter att ingripa mot den som ändå väljer att åkafritt och struntar i en frivillig styrning. En frivillig styrning kräver större informations- och upplysningsarbete samt förutsätter en god moralisk efterlevnad för att fungera.

Oberoende av vilket alternativ som väljs för att styra och reglera skotertrafiken kvarstår behovet av ett välfungerande skoterledsnät och lämpligt placerade terminaler. Ett välfungerande skoterledsnät innebär alltid en kanalisering av skotertrafiken och därmed en minskning av åkning utanför led som kan skada skogsbruksmark.

Oplogadeskogsbilvägar Skoteråkning oplogade skogsbilvägar innebär en hårdpackning av snön som sedan ökar kostnaderna för plogning då skogsbilvägen skall användas för utkörning av virke.

SOU 1994: 16 Bilaga 6

Därför finns det skäl att överväga ett generellt förbud att åka snöskoter oplogad skogsbilväg om det inte redan redan råder ett sådan förbud enligt gällande lagstiftning såvida vägsamfalligheten eller markägaren i de fall vägen inte är samfälld inte har medgivit skoteråkning längs vägen. Ibland kan det många år mellan behovet att av vintertid ploga skogsbilvägen, sådana vintrar kan den oplogade skogsbilvägen skyltas ev upp som skoterled.

Nationella och regionala mål mm I NRL har nationella mål om hushållningen med naturresurser formulerats, liksom skyddsföreskrifter för naturvärden och vissa näringar. Vid överväganden om skotertrafikens inriktning och lokalisering av leder och terminaler måste hänsyn till tas dessa övergripande mål och regler. Dessa finns som regel redovisade kommunernas i översiktplaner och kan vid behov preciseras ytterligare i samråd med länsstyrelserna.

l västra Härjedalen har skotertraiiken i viss omfattning redan reglerats h de natiom t nella intressena genom förbudsområdena kring Rogen- och Helagsområdet.

De övergripande målen rörande frilutsliv och turism samt jord -och skogsbruket bedöms bli beaktade genom de förslag till styrning av skotertrafiken och den översyn av skoterledssystemet som föreslås metodstudien. i

Kommunala och lokala mål Planeringen av skotertrafiken samt eventuella restriktioner bör förutom skaderisken jord- och skog utgå från kommunalt och lokalt formulerade mål. Uttalade miljömål, turismprofil, prioritering mellan olika aktiviteter, näringslivsstruktur, lokal livssyn osv. kan innebära olika synsätt.

l vissa områden kan det resultera i en medveten satsning organiserad skoterturism. Andra vill utveckla en profil där skoteråkningen är en av många aktiviteter måste som underordna sig de lokala övergripande målen så att t ex inte de viktigaste delarna av turismen blir hotande eller får en sämre kvalitet. Det är därför angeläget att varje område som har ambitioner att utveckla någon form turism diskuterar vilken profil av man vill ha området och formulerar gemensamma lokala mål, som sedan kan vägleda arbetet med planeringen av skoterledsystemet eller översynen befintligt av skoterledsnät.

Inom västra Härjedalen har de som är verksamma med turism via Funäsdalsfjäll AB enats om att utveckla en turismprofil som bygger att grundläggande naturvärden inte förbrukas och utgår från begreppen natur, kultur och miljö. Dessutom betonas att kvalitetsbegreppet skall vara vägledande vid utvecklandet av olika aktiviteter. Detta innebär att skotertrañken i området måste underordna sig de övergripande målen både vad avser principerna för körning utanför led och ledsystemets placering.

Principer för översyn av skoterledsnätet Som tidigare nämnts bör hela skoterledssystemet i västra Härjedalen över med ses avseende den roll skotern skall ha området, i vilket också stämmer överens med markägarnas krav en bättre anpassning av skoteråkningen till områdets naturresurser och lokala förutsättningar.

Bilaga 6 SOU 1994: l6

Samtidigt som skotertrafiken och ledsystemet underordnar sig de övergripande målen och skaderisken för jord- och skog minimeras, är det viktigt att skoterleder, terminaler, målpunkter, serviceanordningar osv också får en hög kvalitet, För översynen av skoterledsnätet innebär detta sammantaget följande:

Skoterlederna bör placeras så att dess inverkan blir minimal natur. kultur och miljö vilket innebär att lederna skall placeras så att de medför markslitage, påverkar viktiga naturvärden och stör värdefulla viltbiotoper

Placera skoterledsnätet så att skador jord- och skogsbruksmark undviks

Placera skoterlederna tillräckligt avstånd från gårdar och bebyggelse så att trafiken inte bli störande

Inom turismens kärnområde bör i huvudsak all skoter-trafik kanaliseras till skoterleder. Detta kan åstadkommas med formella förbud eller via frivilig styrning i kombination med information och skyltning

Utforma skoterledsystemet så att orördheten och stillheten bibehålls inom attraktiva, närbelägna fjällområden samt i viktiga zoner i den fjällnära skogsterrängen naturupplevelser utan buller

Ange områden utanför turismens kärnområde som är lämpliga för skoteråkning utanför led, placerade så att inga skador uppstår skogsmark eller negativt påverkar viktiga naturvärden eller andra allmänna intressen

Placera skoterlederna så att de separeras från skidspår och skidleder, åtminstone inom det turistiska kårnområdet

Placera skoterleder så att färder längsdessa ger fina upplevelser både skog i och fjäll

Utforma skoterledsystemet så att det möjliggör rundkörning och besök av attraktiva målpunkter och så att man lätt kommer åt service och bensin. Ta tillvara kulturella sevärdheter som t ex fäbodar vid leddragning om det inte kolliderar med andra intressen eller markägarens vilja att freda fäboden från störningar.

Sträva efter att placera skoterlederna intill redan bullerstörda områden och stråk

Utnyttja samordningsmöjligheter där så är möjligt. Ofta placeras skoterleder myrar eller impedimentmark men då skoterleder passerar genom skogsmark bör en samordning eftersträvas med främst sommaraktiviteter såsom cykelleder och ridstigar Lokaluthyrning ochförsäljning

SOU 1994: 16 Bilaga 6

Placera skoter-terminaler strategiska ställen och sträva efter att samordna dessa med t ex någon sommaranvändning. Campingplatser som huvudsakligen användssommartid kan fungera som skotenermimüer Vintertid Risnäset tänkbartläge för terminal Folbollsplaner med grus kan användas som skoterterminaler vintertid osv.

Planering av skoterleder och terminaler mm bör alltid ske genom samverkan med berörda markägare och hänsynstagandetill olika markägarintressen samt med deltagande av lokala berörda organisationer och intressegrupper. Kommunen bör stå som ansvarig för planeringen inom kommunen. Behovet av planeringsinsatser kan som tidigare beskrivits, dock variera från område till område, beroende intensiteten i skoteråkningen och olika motstående intressen.

Skoterlederna: status Hittills har skoterleder huvudsakligen upplåtits av enskilda markägare utan ersättning. Motivet har främst varit att ett bra skoterledsystem kanaliserar trafiken så att åkning utanför skoterled minskar, vilket i sin tur minskar risken för skador jord- och skogsbruksmark. Skoterlederna kan ses som ett sätt att kanalisera den skoteråkning som sker allemansrättsliga grunder enligt reglerna brottsbalken och i terrängkörningslagen.

lnom vissa områden ökar nu de kommersiella inslagen skoterturismen i genom olika uthyrningsföretag och arrangörer av skotersafaris mm. Därigenom etableras kommersiellt organiserade former av motoriserat friluftsliv som sannolikt inte kan bedrivas med stöd av allemansrätten. Där en mer omfattande kommersiell skoterturism beräknas utvecklas är det angeläget att skoterledsystemet medger detta, vilket i sin tur kan innebära krav från markägarna någon form av nyttjanderättsersättning. lnom områden där kommersiell verksamhet bedrivs ledsystemet eller eljest enskild mark eller kan komma att utvecklas, bör därför skoterlederna ges en status som medger sådan verksamhet säkerställd via nyttjanderättsavtalen med markägarna.

Inom andra områden, behöver frågan om kommersiell verksamhet sannolikt inte beaktas i samma utsträckning som t ex inom de mer turistintensiva områdena. Här utgör skotertrañken huvudsakligen enskilt färd utan kommersiell huvudman.

Ovanstående resonemang pekar behovet av två olika typer av skoterleder, dels sådana som medger kommersiell verksamhet och dels sådana som i första hand innebär en kanalisering av det enskilda skoteråkandet. lnom den första typen av områden kan ersättningsfrågor i samband med tecknandet av nyttjanderättsavtal bli aktuella. lnom övriga områden, vilket troligtvis omfattar huvuddelen av landets snöskoterleder, kan som hittills nyttjanderättsavtal tecknas för skoterleder utan ersättning till markägaren.

Bilaga 6

Skoterlederna placeras som regel impedimentmark, längsgamla outnyttjade stigar och vägar osv. Ibland måste dock produktiv skogsmark tas i anspråk vilket då kan innebära krav ersättning för intrånget.

Hela skoterledsystemet i västra Härjedalen bedöms bli använt för kommersiell verksamhet i framtiden. I området finns både organiserad uthyrning av skotrar, organiserad skotersafariverksamhet samt planer passerande långfärdsturism med skoter. Dessutom innehar många fritidshusägare och husvagnscampare området skoter. i som nyttjas av både ägarna och hyresgäster. Området besöks också hög grad i av skoteråkare från grannlänen och Norge.

Planlagda områden ldag förekommer störande skoteråkning inom planlagda områden, främst i fritidshusområden men också i tätorter. Det råder inte något automatiskt förbud att köra skoter inom sådanaområden. Förbud mot skotertrafik inom planlagdaområden måste beslutas av kommunen med stöd av lokala trafikföreskrifter T errängtrafikkungörelsen.

Många husägare vill dock kunna åka skoter från huset och ut i terrängen, varför det ofta är lämpligt att lägga en lokal skoterled stickled ut till det allmänna skoterledsnätet. Påden lokalaenskilda skoterleden kan både fartbegränsningar och nattförbud övervägas då denna led oftastblir tvungen att passera relativt nära befintlig bebyggelse.

Planförslag

Förslagen bygger de planeringsprinciper med tillhörande resonemang som redovisats l föregående avsnitt.

Skogs- och fjällmark alternativa lösningar - Skoteråkningen är intensivast i området mellan Tännån och Ljusnans dalgångar, från Tännâs och västerut mot Långbrottstugan. Skador och störningar jord- och skogsbruksmark samt fjällmark är därmed också mest omfattande i detta område och de är av sådan omfattning att de motiverar någon form av reglering av skotertrafiken. Inom detta område förordar huvuddelen av markägarna att skotertrafik endast får ske upplåtna skoterleder eller efter markägarens tillstånd.

lnom i huvudsak samma område förordar också FunäsdalsfjällAB att skoteråkning styrs till skoterleder som är placerade så att de överensstämmer med den övergripande turismprofilen och målen för området. Översynen skoterledsnätet bör av dessutom enligt FunäsdalsfjällAB inte omfatta enbart området mellan dalgångarna utan alla skoterleder inom socknen.

SOU 1994: 16 Bilaga 6

Arbetsgruppen har diskuterat två alternativa metoder att uppnå önskvärd kanalisering och styrning av skoteråkning inom skog och fjäll mellan dalgångarna:

Alt Bildande av ett lokalt skoterförbudsområde med stöd av terrängkörningslagen kombinerat med ett bra ledsystem. Endast åkning led är tillåten med undantag för markägare samband med jord- och skogsbruk, i nyttotrafik mm. Området redovisas kartan sidan 35.

Därutöver framför markägarna önskemål om att själva kunna lämna dispens till enskild för skoteråkning inom förbudsområdet. En sådan enskild dispensrätt är idag inte möjlig enligt gällande lagstiftning, men skulle och för i sig vara tänkbar, åtminstone inom områden där inga andra allmänna intressen finns t ex bullerfria områden eller skyddsvärda naturområden. Motiven är att uppnå en flexiblare styrning av skoteråkningen och föra ner avgörandet till den enskilde markägaren, som kan hävdas är den som ytterst bör avgöra om skoteråkning är möjlig sin fastighet om inga allmänna intressen i övrigt finns. Mot förslaget talar risken för godtyckliga markägardispenser samt att syftet urholkas, får han åka kan väl jag också åka. Möjligheten att åka efter tillstånd av markägaren ingick LRF:s hemställan i om förbud mot nöjeskörning med snöskoter till regeringen, vilket innebär att utredaren förväntas ta ställning till lämpligheten av en sådan lagteknisk konstruktion i sitt betänkande.

Planmässigt torde det vara fullt möjligt att dela upp ett förbudsområde i ett mindre antal delområden, dock för många, samt att inom delområdena variera möjligheterna för markägaren att själv lämna tillstånd till skoterâkning utanför led.

Alt Detta alternativ innebär att man inom samma område som i alternativ I första i hand åstadkommer en styrning till skoterleder byggt frivillighet. Detta förutsätter en omfattande information samt uppskyltning både i terrängen samt strategiska platser som t ex skoterterminaler.

l bäggealternativen kvarstår enligt tidigare utredning, behovet av att införa ett bullerfritt område inom det centrala fjällområdet mellan Tänndalen och Bruksvallarna Ramundberget.

Bäggeförslagen innebär att skotertrafiken inom det mest turistintensiva området helt kanaliseras till skoterleder. Inom den övriga delen av socknen motiverar inte skador jord- och skogsbruksmark eller turismens inriktning och prioritering av aktiviteter någon styrning till enbart skoterleder. Även inom dessa områden kommer dock sannolikt huvuddelen av skoteråkningen att ske längsskoterleder, men här ges också möjligheter till åkning utanför led samma sätt som idag och med beaktande av gällande regler.

Det här innebär att åkning utanför led blir möjlig t ex inom området mellan Långbrottstugan och riksgränsen, norr om Bruksvallarna Ljusnedal fram till 20 april, samt söder och sydöst om Tännäs.

Bilaga 6 SOU 1994: 16

Arbetsgruppens förslag Arbetsgruppen föreslår att en frivillig styrning av nöjestrafik med snöskoter till enbart leder området i mellan Tännåns- och Ljusnans dalgångar från Tännäs till Långbrottet, prövas under försöksperiod tre år. Även LRF tillstyrker. enligt sin ordförande, en av att man i första hand prövar en frivillig styrning. Efter försöksperioden genomförs en utvärdering med deltagande av länsstyrelse, kommun, FunäsdalsfjällAB. markägare, naturvårdsföreningen, skoterklubben och andra intressenter. Kommunen föreslås ansvara för att erforderlig dokumentation och uppföljning genomförs under försöksperioden samt att utvärderingen genomförs.

Visar utvärderingen att det gemensamma målet skoteråkning i området mellan dal- gångarna endast skoterleder inte uppnåtts, förslår arbetsgruppen införandet av ett formellt förbud att åka utanför upplåtna leder med stöd av gällande lagstiftning. Införandet av lokala förbudsområden bör kunna ske genom kommunala beslut, vilket fordrar ändringar i gällande bestämmelser.

Inom området med frivillig styrning kan markägaren nyttja snöskoter i samband med jord- och skogsbruk och vid färd till egna stugor och fiskevatten inom området, eller i övrigt i samband med nyttjandet av egen mark. Motsvarande föreslås också gälla för renskötare i direkt samband med renskötsel. l samband med annan direkt yrkesutövning inom detta område, såsom ledunderhåll. transporter till och från raststugor mm tillåts självklart också skoterkörning.

För att uppnå det eftersträvade målet är det dock viktigt att markägare, renskötare och andra som får köra i området, iakttar stor återhållsamhet med skoteråkning utanför led. Annars kan det bli svårt att uppnå den frivilliga kanaliseringen till enbart skoterleder. Likaså är det också angeläget att skoteråkning av markägare, renskötare och andra minimeras inom det särskilda område mellan dalgångarna där en låg bullernivå eftersträvas.

Genom att kanalisera skoteråkningen till enbart leder inom området mellan dalgångarna minimeras risken för skador skogsbruksmark, inom fjällbjörkszonen

viltbiotoper mm samtidigt som den önskvärda turismproñlen uppnås. Området kan

a i sin marknadsföring redovisa den helhetssyn som präglar området och de olika aktiviteter utifrån de övergripande-målen rörande natur, kultur och miljö.

skogsbilvägar Arbetsgruppen förordar att generellt förbud mot nöjestrafik med snöskoter införs

om det inte redan redan råder ett sådanförbud enligt gällande lagstiftning

oplogade skogsbilvägar som inte särskilt upplåtits som skoterled av berörda markägare eller vägsamfälligheten.

jordbruksmark Med hänsyn till den omfattande skoteråkningen som sker hävdad jordbruksmark föreslår arbetsgruppen att förbud införs mot nöjeskörning med snöskoter hävdad jordbruksmark annat än anvisade leder. Förbud mot nöjeskörning med snöskoter hävdad jordbruksmark kan beslutas med stöd av terrängkörningslagen om inte ett

Bilaga 6 37

Skarsrjñlle A159 Holmfm

W

i - 4

°

Q

35 s

K 3-55 TOmrade med intensiv skotertrafik

i

iskogsburk i dalgöngarna m

4 på skog

.°-'.33o 3 .Nagu Risk för skador ,ø-J .

.

.PÃAN Manga föbodar

;

g N 4 Völfrekventerat skidturer

y fi, f i för friluftsliv, mm 97

kr.

-MLdW

ö .g och nörbelögetfran boendeanlöggningar

den, cl

f

rann . 6 och ffmdShUS - suv 1 Ra ujtd§ergel

ngn i 3: 4

. i vi :x . i i yksvnllnmr

- â skenoáøm . ; vä . i i I a .k v .x.- . . i

wings, I . Fiori ,, ,atg

J E sg-;gguáen Förslag till förbud aftåka snöskoter

3 m.,

g s 21%

gnavdjadgrardbrulssmaric

i

: X x A LQÃHJÅQ u i

.j7.m.,-:i.t °

Fk

°% m if

. way: ;es v - k 1 Lñ . ..d me, ,,

51 srknnaaisn ;O . Ät

Våtla- v . 7 u.. . . .. .- - ., i a Fun .II. nIll

,---, mi: 5, P_ . MxsFfnrådrt A j :jämn

953 . jusnedarf m

Holmzimgn h . ödsjávllen . sson . , 41031 x Flf7l1Ila 4 e - 732,, Torbyggel ..

:gelskahe 1 X n H J w

Iyllfirgran. i

81% .

ass - Ling . Yrmsberge . å

m s bem v i

u .. i U min em 1 w - - u.: V. á e . -. R 9 . .

K

. . Q . M skogen

. x 17 ,-S9

f Sk° 755m - 4 L s

vx shadowmixar .; Mr oz. . Ön

Förslag hll rade E

I o med frivillig l I I stymrng I -s . u

av nöiesåkning med snöskoter.

..

Endast åkning längs led. Trearig försöksperiod, sedan utvärdering,

. -

fungerar inte styrningen införs formellt förbud i -

V Nu - r-:g y . . u.. | . alumnnian . ,r n Q , i . . u. - 7 , A-- s: V Å 737 Stör-Sic - . z s; . 1 l. Van. - y . . vi, 4 -. t;. _, 349 .I ,v i: ,q 579 urrvou i i j. x

1078 ÄTgan - ärMen i . n :m:

x f 5 l ; ändavfgsuile I . 4 men R

M 3 .947 4 760 r ;CL-B - -det Vis, .10ä

orsrörenjou W t Randi t i .. - . vale w öm 2 ssjön Feiâön 5 grisön . I0km

náwvmâeiaxr

.. .ü

o r

TILL REGLERING AV

lgsLAe

OSKOTERTRAFIK

9 l4-0254

Bilaga 6 SOU 1994: 16

generellt förbud införs av uutredaren. Jordbruksmarken utgör en mycket begränsad del, ca 0.| % av områdets totalala areal.

Arbetsgruppen förordar etztt generellt förbud i kombination med att markägaren själv kan lämna tillstånd att passtsera över jordbruksmarken.

Möjligheterna för en orirten okänd att avgöra vad som omfattas av hävdad jordbruksmark eller inte. irinnebär i praktiken att förbudet omfattar hela bytäkterna den öppna marken så Iännge inte införskaffat mer information om förhållandena man från respektive markägare.

Förbudet åka skoter påå hävdad jordbruksmark föreslås kombineras med leder som att möjliggör för den som bor r omgiven av hävdad åkermark att ta sig ut till omgivande skoterledsnät.

skoterleder och terminaliler Enligt arbetsgruppen bör dde grundläggandevärderingarna rörande natur, kultur och miljö. präglar turismporofilen, vägleda en total översyn av det befintliga som skoterledsystemet inkl de 2 av skoterklubben förslagna nya lederna. Detta har, som tidigare nämnts i huvudsakk tillkommit genom att leder anlagts där skoteråkning sponetablerats några närmare vägningar mot andra intressen eller andra aktivitetant utan ter.

Översynen bör genomföraas med de utgångspunkter som redovisats i avsnittet om planeringsprinciper tidigarcre. Denna revision av skoterledsnätet inom området bör omfatta hela västra Härjeddalen och inte endast området mellan dalgångarna. Översynen kan resultera i i att vissa leder tas bort, nya tillkommer samt detaljkorrigeringar befirintlig placering. Förutom en anpassning till de övergripande av målen och turismprofilen skall också markägarnas synpunkter skoterledsnätets s nuvarande placering beakntas. Arbetet bör genomföras i samverkan mellan alla berörda intressen samt kommun oêçh länsstyrelse. P g a tidsskäl hinner inte översyn genomföras inom ramen för dennna metodstudie.

Arbetsgruppen föreslår OGckså att en ny skoterled anläggsfrån Tännäs, över dammen vid Ljusnedalssjön. längs Baackvallsvägen upp till Messlingen samt vidare mot Storsjö. Denna led behövs oberoeende om den klassificeras som riksled eller inte för att av kanalisera den nordsyd gåående skotertrafiken till lämplig plats genom västra Härjedalen. En sådan led är. även den får riksled, enligt Funäsdalsfjäll AB förenom statusen av med områdets turismporofil i övrigt. Leden berör kärnområdena för turismaktiviteter och kan medföbra visst tillskott till befintliga serviceanläggningari Tännäs ett och Messlingen. Leden fönrläggs botten i dalgångenlängs befintlig skogsbilväg och medför därför inga påtaglijiga störningar inom Anåüället Lillåfjället. som är av riksin- för naturvården. Leedens sträckning har inte detaljstuderats inom ramen för tresse metodstudien och måste :självklart utredas ytterligare i samråd med berörda markagare.

Mot bakgrund den omfwfattande skotertrafiken i området, att flera företag bedriver av kommersiell verksamhet i i form skoteruthyrning, safaris mm samt den förväntade av

SOU 1994: 16 Bilaga 6

ökningen av kommersiell verksamhet, bör alla skoterleder inom området upplåtna vara för kommersiell skotertrafik.

Arbetsgruppen bedömer att de föreslagna Iägenaför skoterterminaler i Fjällnäs. Funäsdalen Risnäset, Bruksvallarna fotbollsplanen, Tännäs fiskecentrum med eventuell camping och Messlingen är lämpliga lägen, men det bör slutgiltigt prövas i samband med översynen av skoterledsnätet i övrigt.

Övriga förslag

SkoterIedsavgift Arbetsgruppen förordar att en allmän skoterledsavgift tas ut i princip enligt det förslag som utarbetats av länsstyrelsen Jämtlands län. Avgiften i behövs för att kunna anlägga och underhålla befintligt och tillkommande skoterledsnät med tillhörande terminaler. Avgiften skall också inom vissa områden kunna användas som ersättning till markägare för led som upplåtes för kommersiell skoterturismverksamhet.

Huvudmannaskap, planeringsansvar Hittills har de varit vanligt att de olika skoterklubbarna står som huvudman för skoterleder. l vissa fall kan också kommuner vara huvudman, men det hör till mer undantagen. Kommunerna strävar som regel idag mot att endast ansvara för sådant som är absolut nödvändigt och stället låta föreningar i och organisationer ta ett större ansvar för t ex olika fritidsanläggningar. l västra Härjedalen är skoterklubben ansvarig för skoterlederna.

Ev införande av en obligatorisk skoterledsavgift medför sannolikt att de olika skoterklubbarnas arbete blir stabilare och ger utrymme för en mer kontinuerligt fungerande organisation. vilket i sin tur medför en stabilare avtalspart gentemot de enskilda markägarna. Ansvarsfördelningen fordrar ett förtroendefullt samarbete mellan markägare och skoterklubbarna.

Det är angeläget att tydligt skilja frågan om huvudmannaskap och planeringsansvar. Dessa behöver hängaihop och det bör alltid vara kommunen har det övergrisom pande ansvaret för planeringen av skotertrafiken och skoterleder

Nyttjanderättsavtal Efter det att översynen av skoterledsystemet i området genomförts föreslås att skriftliga nyttjanderättsavtal tecknas mellan respektive markägare och huvudmannen för skoterlederna. Inom området föreslås att skoterklubben i första hand står som huvudman för skoterlederna utom de som är belägna inom förbudsområdena där staten är huvudman. En samverkan vad beträffar drift och underhåll bör eftersträvas.

l nyttjanderättsavtalen förslås att det kommersiella nyttjandet lederna säkerställs, av vilket innebär att ersättning till markägama måste regleras avtalen. Ersättningen i finansieras via den tilltänkta skoterledsavgiften.

SOU 1994: 16

Tillståndsplikt för skoterled En skoterled innebär som regel att några mer omfattande markarbeten inte behöver vidtagas. Förutom tillstånd från markägaren inskränkes åtgärderna huvudsakligen till röjning och uppmärkning. Däremot kan skoterleden skada en värdefull växtlokal, vara störande för hotade djur- ocheller fågelarter vid felaktig placering eller negativt påverka värdefulla friluftslivs- eller rekreationsområden. Hittills har skoterledsnätet i huvudsak tillkommit genom att man anlagt leden där skoteråkningen spontant etableatt undersöka det finna andra allmänna intressen som bör beaktas. Det är rats utan om inte givet att markägaren bevakar eller ens alltid har kännedom om de allmänna intressena.

En enkel form samrådsförfarande enligt 20 § naturvårdslagen NVL för anläggande av skoterled bör därför övervägas. Samrådet bör ske med kommunen och med av länsstyrelsen, vilket troligtvis förutsätter att en ändring i gällande bestämmelser så att länsstyrelsen kan delegera samrådsskyldigheten till kommunen.

Ett alternativ är att införa krav marklov enligt PBL för anläggande av skoterled annat Handläggningen kan förenklas genom delegation till kommunal tjänsteman som snabbt kan undersöka den planerade skoterleden berör allmänna intressen och så fall i om diskutera eventuella förändringar med respektive skoterklubb. Jämfört med andra motsvarande ärenden bör avgiften enligt PBL-taxan bli relativt låg för denna typ av tillstånd.

Skillnaden krav i handlingar eller omfattningen av erforderlig handläggning torde inte i praktiken vara så stor mellan marklov eller samråd enl 20 § NVL.

Planlagda områden Arbetsgruppen föreslår att byggnadsnämnden inför skoterförbud inom alla planlagda områden. Inom varje område upplåtes där så är lämpligt en eller flera skoterleder som anslutes till de övergripande skoterledsnätet. Placeringen av skoterlederna inom planområdet utarbetas av stugägarförening eller samfällighetsförening och redovisas därefter till byggnadsnämnden för beaktande samband i med beslut om skoterförbud inom respektive omrâde. Dessutom kan där så erfordras övervägas hastighetsbegränsning och nattförbud samt anvisning om lämplig skoterparkering inom respektive område. En sådan skoterparkering behövs t ex då enskilda stugägare vill ge sig iväg fiske tidigt morgonen utan att störa grannarna.

information och skyltning, tidsplan För att kunna genomföra förslaget med frivillig styrning av skotertrañken erfordras flera informationstavlor och uppskyltning längs befintliga skoterleder. Dessutom fordras enkel och lättbegriplig broschyr, en sorts bruksanvisning för skoteråkning en inom området. Broschyren bör spridas till alla besökare i området. både via bokningsmaterial, samt direkt till de som befinner sig i området.

Arbetsgruppen föreslår att kommunen diskuterar genomförandet med länsstyrelsen med målet att den frivilliga styrningen kan träda i kraft vintersäsongen l99495.

SOU 1994: 16 Bilaga 6

Obligatoriskt förarbevis, sanktioner Arbetsgruppen förordar att ett obligatoriskt förarbevis eller körkort införs för snöskoter. Körkortet kan vara klassindelat motsvarande sätt som för lätt och tung motorcykel.

I kombination med skärpta sanktioner höjda böter och möjligheter att dra förarbevisetkörkortet bedömer arbetsgruppen att ett obligatoriskt förarbevislkörkort för snöskoter kommer att bidra till en bättre efterlevnad gällande regler av som indirekt också medför mindre konflikter och minskade skador för jord-och skogsbruket.

Märkning av skoterleder l den regionala utredning som länsstyrelsen f n utarbetar kommer detaljerade förslag till hur märkning av skoterleder att redovisas, Enligt denna utredning behövs en samordning och gemensam skyltstandard införas för alla skoterleder i landet. Därigenom kan en enhetlig märkning av skoterleder uppnås,vilket behövs för både öka säkeratt heten samt undvika att man av misstag kommer ifrån leden. I utredningen redovisas

också förslag hur terminaler bör utformas se bilden nedan.

Informationulskotaülzore: own-aubergine:nunnan ct 1 :tu aiunnqnuøl omv

Den regionala utredningen kommer under våren att sändas ut remiss till kommuner, skoterorganisationer m Efter bearbetning förväntas standard för en gemensam leder mm kunna läggasfast, åtminstone för Jämtlands län. Lederna i västra Härjedalen föreslås därefter successivt anpassas till den gemensamma standarden.

Bilaga 6 SOU 1994: 16

Nya aktiviteter, samrådsgrupp Inom de större turistområdena introduceras successivt nya aktiviteter som ofta innebär ett utnyttjande av naturen. Senast raden i i västra Härjedalen är terrängcykling och bergsklättring samt för några år sedan ridning. Hittills har enskilda initiativtagare och aktörer agerat självständigt vid etableringen av nya aktiviteter, vilket skapar konflikter och problem gentemot markägarna om inte aktiviteten först diskuterats med berörda. Markägarna upptäcker först i efterhand att deras marker börjat användas för helt nya aktiviteter som ibland också kan vara av kommersiell art.

Gränserna mellan vad som är aktiviteter som ryms inom allemansrätten eller inte kan ibland vara svår att avgöra. Traditionella färdledda skidturer eller utflykter sommartid längs stigar och leder samt andra organiserade eller oorganiserade aktiviteter där man färdas till fots har traditionellt ansetts ligga inom allemansrätten så länge man iakttar de grundläggande reglerna som sammanhänger med denna. Nya aktiviteter har idag en tendens att bli allt mer teknikberoende, mekaniserade och ibland motoriserade vilket ibland kan innebära att aktiviteterna hamnar i en gråzon beträffande allemansrätten. Som situationen är idag får markägarna hela tiden i efterhand bedöma om aktiviteten kan innebära skador eller påverkan deras mark och då föra diskussioner om huvuvida aktiviteten ryms inom allemansrätten eller inte.

Därför föreslås permanent samrådsgrupp bildas området i med representanter att en för markägare. FunäsdalsfjällAB, Naturskyddsföreningen och byasamrådsgruppen. Enskilda som funderar att etablera nya aktiviteter som kräver ianspråktagande av naturen presenterar sina idéer för denna samrådsgrupp som därefter kan diskutera om det är verksamhet som kan tillföras till området, diskuterar huruvida aktiviteten kan en inom allemansrätten eller om det behövs någon form av avtal med anses rymmas markägarna. Det är viktigt att denna dialog sker direkt mellan markägarna och berörda organisationer inom området Kommunens roll i frågor om nya aktiviteter bör vara att bevaka så att inte aktiviteterna negativt påverkar allmänna intressen, skyddsvärda naturområden osv. l den mån nya aktiviteter också kräver någon form av planmässiga övervägande beträffande markanvändningen bör kommunen självklart ansvara för erforderliga planeringsinsatser tillsammans med övriga berörda.

Fortsatt planeringsarbete Denna metodstudie har utförts under relativt kort tid, varför bredare samråd med organisationer och invånare i området inte har kunnat genomföras. Som också framgått har inte något konkret förslag till översyn av skoterledsnätet inom området hunnit utarbetats.

De redovisade principerna bör dock ge som resultat en planering av skoterleder som tydligare tar hänsyn till områdets naturresurser, markägarnas synpunkter och den övergripande turismprofil som man enats om i västra Härjedalen.

Arbetsgruppen föreslår att kommunen ansvarar för att det kvarvarande planeringsarbetet blir genomfört under våren l994 samt att förslaget blir föremål för ett brett samråd med invånarna området i innnan ett genomförande påbörjas. Det kvarvarande planeringsarbetet bedöms vara så metodmässigt intressant och användbart även inom andra områden, att kommunen förslås överlägga med länsstyrelsen om deltagande och ñnansiering.

SOU 1994216 Bilaga 7 Sveriges lantbruksuniversitet Institutionen för skogsekonomi Hans Ekvall Umeå 1994-01-18

RAPPORT Värdering av snöskoterskador på växande ungskog på uppdrag av Skoterutredningen

Bilaga 7

Inledning

Uppdragets omfattning Undertecknad har på uppdrag Skoterutredningen beräknat de årliga av kostnaderna för snöskoterskador i áldersklasserna K2, R1, R2 samt i blädningsskog, BL, i länen S, W, X, Y, Z, AC och BD.

Kontaktman i skoterutredningen har varit skogvárdskonsulent Leif Hemberg, Vilhelmina.

§ggr§nsQiggar I denna rapport har kostnaderna för snöskoterskador beräknats som nuvärdet av normal skogsproduktion minus nuvärdet av skogsproduktionen i snöskoterskadad skog. Då storleken pá skadan år uttryckt i värdetermer, skatter och avgifter är redan avdragna, bör rapportens kalkylresultat ej ligga till grund för bedömning av eventuella ersättningsbelopp.

Rapportens kalkylerade nuvärden för blädningsskog är osäkra. Forskning blådningsskogsbruk har för närvarande, när det om gäller svenska förhållanden, ej kommit tillräckligt långt.

SOU 1994: 16 Bilaga 7

I rapporten har kostnaderna för snöskoterskador beräknats enligt nuvärdemetoden. Kalkylräntorna 3 och 5 % har använts. Kalkylräntan 5 % rekommenderas för beräkning av förmögenhetsförändringar kostnad för skadan. I eventuella ersättningar till skogsägarna skall också skatter och avgifter ingå. Ersättningen blir större än förmögenhetsförändringen. Förmögenheten beräknas alltid efter avdrag för skatter och avgifter. I denna rapport har förmögenhetsförändringen beräknats, ej ersättningsnivån.

Skadorna är av 2 huvudtyper, volymskador och kvalitetsskador. Kostnaderna för volymskador drabbar granskogar hårdast, medan kvalitetsförsâmringar lägre andel OS-timmer kostar mest i tallskogar. Resultaten av snöskoterskador på den framtida virkesproduktionen är mycket svåra att förutsäga. Därför har fem olika skadekonsekvenserskadetyper presenterats, från halvering av virkeskvaliteten till total avgång all skadad skog. av

Skada på avverkningsmogen skog Kostnad tkrår län BD S - 1. Halvering av OS-andelen 60

Ingen OS-andel

Ingen timmerandel

Ingen timmerandel, hälften av skadade träd dör

Alla skadade träd dör

om man antar att sannolikheten för varje skadetyp att inträffa är 20 %, blir den årliga kostnaden för skoterskador i län BD - S : 60 0.20 + 121 0.20 + 244 0.20 + 599 0.20 + 954 0.20 396 tkrår, vilket avrundas till 400 000 krâr.

snöskoterskador i län BD S kostar 400 000 krår -

Bilaga 7

Metodval Vid värdering kan i princip 2 huvudmetoder komma ifråga.

1. marknadsundersökning, exempelvis ortprismetoden 2. kalkyler a. kostnadsvärdering b. avkastningsvärdering

Marknadsundersökning är i detta fall omöjlig, då det nästan helt saknas material från verkliga ersättningsfall.

Kostnadsvärdering kännetecknas av att ersättningen beräknas på faktiskt nedlagda och styrkta kostnader. Fördelen med kostnadsvärdering är att den är lätt att kalkylera. Den stora nackdelen med kostnadsvärdering är att den ej korrekt skattar de värden efterfrågas. Från LRF m fl har kostnadsvärderingar som presenterats. Dessa kalkyler utmärker sig bl a genom att beräkna kostnader som aldrig uppstår. I detta fall tänker jag på kostnaden för hjälpplantering som har medtagits i kalkylen men som i verkligheten sällan utförs. I verkliga skadefall torde naturligtvis styrkta kostnader för hjälpplantering kunna ligga till grund för ersättning.

Avkastningsvärdering kännetecknas av att endast framtida intäkter och kostnader ingår i kalkylen. Metodens stora nackdel är att framtidens priser liksom räntor är okända. Metodens fördel är att den svarar på frågan : Vad kostar skadan Vid avkastningsvärdering diskonterar räkna ränta på ränta baklänges genom tiden man intäkter och kostnader till nutid, man erhåller ett s k nuvärde.

Ett exempel : En tallungskog på 7 år tänkes få växa till 111 år utan skador snöskoter. Vid slutavverkningen är virkesförrådet av 226 m3skha och 29 % av timret håller högsta kvalitet, OS-andelen är 29%%. Detta ett rotnetto på 45 200 krha. Nuvärdet idag av ger dennaproduktion är vid 5 % ränta 283 krha. Om en snöskoter skadar topparna så att slutaverkningen vid 111 år innehåller 0 % 0S, blir nuvärdet 215 krha. Skillnaden i avkastning, 283 - 215 68 krha, är ett mått på skadans storlek. vid 3 % kalkylränta blir nuvärdet av skadan 506 krha.

observera att skadan i fallet ovan är av engångsnatur. Jag antar att skadade träd kommer att fortsätta sin tillväxt men med en kvalitetsskada som gör att endast kvintatimmer sämre kvalitet, kan tas ut vid slutavverkningen. Om skadan upprepas eller att skadan är så allvarlig att den leder till trädets död kommer värdet av skadan att öka. Vid 100 % avgång kostar skadan vid 5 % ränta 282 krha och vid 3 % ränta 2090 krha.

Avkastningsvärdering är ett område inom skogsekonomin där forskning och undervisning har bedrivits i decennier. Vid institutionen för skogsekonomi har vi kontinuerligt arbetat med projekt PLAN-33 i snart 36 år. PLAN-33 är ett planeringsinstrument för skogsbruket. I PLAN-33 ingår mycket avancerade och kraftfulla värderingsmöjligheter. Med hjälp av PLAN-33 skall kostnaderna för snöskoterskador på ungskog belysas. Därvid skall, Leif Hamberg överlämnat, bakgrundsmaterial av och enkätsvar utnyttjas.

SOU 1994: 16 Bilaga 7 7

5 skadetyperskadekonsekvenser skall belysas : 1. Alla träd överlever snöskoterskadorna. I den framtida slutavverkningen är andelen 0S-timmer halverad jämfört med dagens medel-OS. 2. Alla träd överlever snöskoterskadorna. Den framtida slutavverkningen saknar 0S-timmer, d v s sågtimmerutbytet innehåller endast kvinta-timmer. 3. Alla träd överlever snöskoterskadorna. Den framtida slutavverkningen saknar timmer, d v s endast massaved kan huggas. 4. Hälften av träden dör av snöskoterskadorna. Den framtida slutavverkningen saknar timmer. 5. Alla snöskoterskadade träd dör. Varje skadetyp beräknas till 3 respektive 5 % ränta.

8 Bilaga 7 SOLJ1994Å6

Kalkyler Förutsättningarna för kalkylerna visas i tabell 1. Tabell 1. Förutsättningar för avkastninqskalkvlerna Län BD AC Z Y X W S TALL

, R2 13 11 11 10 10 11 10 , slutálder, år 118 114 114 111 107 112 109 Vf vid slutålder, m3skha 181 198 214 226 238 221 229 OS, normal, % 22 31 29 29 37 37 28 Rotnetto, normal 175 193 194 200 219 208 200 krm3sk, endast kvinta 145 148 150 152 154 150 152 endast massaved 123 125 126 128 130 126 128 , GRAN

TRAKTHYGGESBRUK Vf vid slutálder, m3skha 161 200 275 309 334 334 358 Rotnetto, normal 106 118 125 133 140 143 147 krm3sk endast kvinta 105 114 119 126 129 131 134 endast massaved 91 99 102 107 109 111 113 , BLÄDNINGSSKOGSBRUK

Areal skadad, ha

SOU 1994: 16 Bilaga 7

Lngångsvariabler

Ståndortsindex har valts som medianvärdet för tall- respektive granskogar i de olika länen. Om medianvärdet är T19 så har den ena hälften av tallskogarna i länet sämre ståndortindex och den andra hälften bättre ståndortsindex. Medianboniteten har kalkylerats fram med hjälp av data från Riksskogstaxeringen.

Åldern för huggningsklass K2 bestäms när träden når 0.5 m höjd. För huggningsklass R1 gäller 1.0 m och för R2 1.5 m. Värden har hämtats från Skogshögskolans boniteringssystem.

Slutåldggr har bestämts med hjälp av skogsstyrelsens produktionsmall. Därvid har växttiden för tall multiplicerats med 1.15 för att efterlikna värdeprodutionen i äldre tallbestånd. växttiden för gran har multiplicerats med 0.9 för att efterlikna faktiska hänsynstaganden till rotröta och problem att få avsättning för övergrova grandimensioner.

Virkesförrådet i m3skha i slutavverkningarna har erhållits från produktionsmallen. Medeldiametrar och medelhöjder har framkalkylerats med hjälp av anvisningar för värdering med hjälp av beståndsmetoden. För blädningsskog har virkesförrådet bestämts till 70 % av virkesförrådet för trakthyggesbrukets slutförråd. Uttaget vid blädning är 25 % av stående förråd.

OLS-3 har erhållits från skogsstatistisk årsbok. Jag antar att slutavverkningarna i respektive län även i framtiden får dagens medelkvalitet.

Rotnettots storlek är framtagen med hjälp av PLAN-33.

Areal tall 3 och areal gran 3 är hämtade från skogsstatistisk årsbok och visar den procentuella medelarealen i respektive län av H100 för tall och gran

Den skadade arealen har erhållits från Leif Hembergs enkätundersökning. I enlighet med direktiv från Leif Hemberg har alla redovisade arealer, på grund av fel i grundmaterialet, multiplicerats med 1.3 vid kalkylarbetet.

Den kalkylräntg som skall användas är alltid svår att bestämma. I regel har räntan 5 % använts för att bestämma fastighetsvärden medan lägre räntesatser har använts vid exempelvis värdering av kostnaderna för intrång. Kraftledningsintrång värderas i regel efter 3.75 % ränta. I detta fall görs kalkyler till både 3 % och 5 % ränta. Den lägre räntan vid intrángsvärdering avser att uppfånga ersättningsbeloppet före skatt och avgifter. Den högre räntan vid fastighetsvärdering gör att framkalkylerade värden mer överensstämmer med tänkta marknadsvärden som alltid skall vara beräknade efter avdrag för skatter och avgifter.

Bilaga 7 SOU 1994: 16

Kalk - xem el Nuvärdet av rotnettot år beräknad enligt formeln : Nuvärdet Rotnetto 1 + Ränta 100 Huggningsklassálder - Slutålder Exempel : Tag tallskog i AC län, huggningsklass R1, 5% ränta Nuvärde 38200 1 + 5 100 8 - 114 Nuvårde 217 krha

Tabell 2 nedan, sammanfattar tabell 4 8 i bilagor. - Tabell 2. Sammanfattning Skada pá avverkningsmogen skog Kostnad tkrår lån BD S - 1. Halvering av 0S-andelen 442 60 Ingen OS-andel 885 121 Ingen timmerandel 1687 244

I Tabell 2 är tall och gran vågda med medelvården för de olika länenn Om man räknar med rena tall- eller granbestånd upptäcker man stora skillnader mellan trädslagen. se tabell 3 nedan.

Bilaga 7 ll

Tabell 3. Nuvårdet kr ha av skador i na ta - o e Län X. 100 % tall 100 % gran Skada pá avverkningsmogen skog Ränta X2 R1 R2 K2 R1 R2

5 % 343 397 460 777 899 1041

Av tabellen kan man tydligt se att skador som i första hand drabbar kvaliteten påverkar kostnaden för tallskogar mest. Se de två första skadetyperna. När tråd dör och volymförluster uppstår påverkas granbestánden mest. se skadetyp 4 och 5.

Bilaga 7 SOU 1994: 16

Referenser

Hemberg L : Enkät om skador på skogsmark och skogsbilvägar som följd av körning med snöskoter, Skoterutredningen 1993-09-17

Hägglund B, Lundmark J-E Handledning i bonitering : med Skogshögskolans boniteringssystem, del 1 - 3, Skogsstyrelsen 1982

JordbruksverketLantmäteriverket BESTÅNDSMETODEN för : skogsvärdering, Rapport 1988:1, 1988:2, 1988:3

SLU, Inst f skogsekonomi, Ekvall H PLAN-30. : Kalkyl, Värde, Plan, Rapport 1990 : 94

SLU, Inst f skogsekonomi, Ekvall H PLAN-33 Manual, : 1993

SLU, Inst f skogsekonomi, Ekvall H Skogsekonomisk teori : och dess tillämpning, Rapport 1983 43 :

Skogsstatistisk årsbok 1993, Skogsstyrelsen

sou 1994:16 Bilaga 7

BILAGOR 4. 11a v ever s a o I e amt s uta - . verkningen år 918-and§;gn §ågtimmer gg;vg;gd Län AC z Y Ränta 3.0 % Nuvärde, krha

tkr R1 R2 BL Totalt tkr

Län Ränta 5.0 % Nuvårde, krha

Kostnad, tkr

Totalt tkr

14 Bilaga 7 SU 1994:16

Tabell 5. Alla träd överlever skoterskador. I den framtida slutavverkninqen är OS-andelen sáqtimmer 0 %

Län BD AC X W Ränta 3.0 % Nuvärde, krha

Kostnad, tkr K2 97 R1 176 R2 29

Ränta 5.0 % Nuvärde, krha

Kostnad, tkr

Bilaga 7 l5

Tabe 6. t äd ver v r s a - . verkgingen är angelen ságtigggr Q 3

Län BD AC Z Y X W S Ränta 3.0 % Nuvärde, krha

R2 BL 28 52 94 117 174 174 233

Kostnad, tkr 188 80 65 4 38 1 0 X2 343 110 57 12 42 2 0 R1 R2 58 578 47 15 38 1 0 1 5 0 0 0 0 0 BL

590 773 170 31 119 5 0 summor -

Summa K2 377 tkr R1 567 R2 737 BL 6

Totalt tkr 1687

Län BD AC Z Y X W S Ränta 5.0 % Nuvärde, krha 35 55 75 104 154 124 195 K2 R1 43 67 91 120 179 147 226 52 78 105 139 207 170 261 R2 BL 5 9 18 23 37 37 54

Kostnad, tkr

R2 BL 0 1 0 0 0 0 0

75 116 27 5 21 1 0 summor :

Bilaga 7

Tab 11 0 av la k d t d ida . . en am lutavverkningeg är angelen gågtimger 0 3

Län BD AC Z Y W Ränta 3.0 % Nuvärde, krha

Summa K2 tkr R1 R2 BL

Totalt tkr

Län Ränta 5.0 % Nuvärde, krha

tkr R1 R2 BL

Totalt tkr

Bilaga 7 l7

Tabe 1 8. 00 av alla skadade träd dö . Lån BD AC Z Y X W S Ränta 3.0 % Nuvårde, krha K2 1102 1510 2042 2612 3111 2643 3851 R1 1248 1700 2298 2855 3400 2928 4208 R2 1414 1858 2511 3119 3715 3200 4598 BL 99 162 305 410 540 558 742

Kostnad, tkr

Ränta 5.0 % Nuvärde, krha

Kostnad, tkr

18 Bilaga 7 SOU 1994: 16

Timmerpriser krm3to, när sortimentets medeltoppdiameter är : cm i topp ub 13 15 17 19 21 23 25 27 29

Bokvirke 241 Ekvirke 241

Träddelar 200

1994:16 Bilaga 7 sou

Kostnader

Huggning, manuell krtim Skördare, gall krtim Skördare, slutavv krtim Skotare, gall krtim Skotare, slutavv krtim Indirekt avverkning krtim Hyggesrensning krtim Markberedning krtim Plantering krtim Röjning krtim Avverkning träddelar krm3fpb Gödsling krha Dikning krha Återväxtkontroll krha Lövbekâmpning krha Gråsbekämpning krha Stamkvistning krha Dikesrensning krha

20 Bilaga 7 SOU 1994: 16

ordförklaringar

Blådgingsskogsbguk. Skogen består i av granar alla åldrar. Vid avverkning, som utgör 15 30 % stående förråd, - av sker uthuggning i alla åldrar. Vid behov bortröjes klena träd och lämnas kvar på marken medan grövre träd borttransporteras och säljs.

gg. Hektar. 1 ha 10 000 m2. Vanligaste arealmåttet i skogsbruket.

Kvigtg. Se OS.

m3§pg. Kubikmeter fast på bark. Vanligt mått på massaved i södra och mellersta Sverige.

m3fub. Kubikmeter fast under bark. Mått på massaved i norra Sverige.

m3sk. Skogskubikmeter, innehållet allt av stamvirke på bark ovan stubbe.

3to. Kubikmeter toppmätt. Mått på timmervolym i hela Sverige.

Nuvägdetoden. Den vanligaste metoden vid bedömning av exempelvis investeringar, när intäkter och kostnader utfaller i framtiden. De framtida intäkterna och kostnaderna diskonteras räkna ränta på ränta baklänges till nutid, där det summerade nettot utgör nuvärdet.

ogs. uttalas o-ess Exportbenämning på hög kvalitet av tall- och granságtimmer. 0S indelas i 4 klasser, I - IV. Klass V kallas för kvinta och är alltså sämre än OS. Klass VI, utskott, är det sämsta timret.

015-andel, 018-%. Volymen0STimmer VolymenTimmer

Rotnetto. Försäljningspriset på virket - Avverkningskostnaderna

Slutálder. Trädens medelålder vid slutavverkning.

Ståndortsindex. Kod skogsbeståndens som anger produktionsförmága. Metoder att skatta stándortsindex har utvecklats vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Timmerandel. Ett träd eller träden i ett bestånd kan uppdelas i ett antal huvudsortiment. De vanligaste sortimenten är sågtimmer, massaved, toppar, grenar och bark.

Timmerandel Volymságtimmer volymnassaved + Volymsågtimmer

Trakthyggesbruk. Den vanligaste formen av skogsbruk i Sverige. Skogen är indelad i bestånd, består i som av stort sett jämnåriga träd. Vid slutavverkningen hugger ut huvuddelen man av träden.

gg. Virkesförråd.

Bilaga 7 21 SOU 1994: 16

Alggggglggggg. I skogsbruket vanlig indelningsgrund.

Medelhöjd i rapporten Åldersklass

K2 átervåxtåtgârder utförda 0.5 m plantskog 1.3 m 1.0 m R1 R2 ungskog 1.5 m blädningsskog alla höjder 0.5, 1.0, 1.5 m BL

Statens offentliga utredningar

1994 Kronologisk förteckning

Ändradansvarsfördelningför denstatliga . statistiken.Fi.

h Kommunerna,Landstingenoch Europa . + Bilagedel. C.

Mänsföreställningar om kvinnor ochChefskap. . Vapenlagenoch EG. Ju. . Kriminalvård ochpsykiatri. Ju. . Sverigeoch Europa.En samhällsekonomisk . konsekvensanalys. Fi.

EU, EESochmiljön. M. . Historisktvägval Följdemaför Sverigei utrikes- - . ochsäkerhetspolitiskthänseende av att bli,

respektiveinte bli medlemi Europeiskaunionen.UD.

Förnyelseoch kontinuitet- om konstochkultur . i framtiden.Ku.

Anslutningtill EU Förslagtill övergripande - . lagstiftning.UD.

. Omkriget kommit... Förberedelserför mottagande

av militärt bistånd1949-1969 Bilagedel.SB. +

12.Suveränitetochdemokrati

+ bilagedelmed expertuppsatser. UD.

13.JIK-metoden, m.m. Fi.

14 Konsumentpolitiki enny tid. C. . 15.På väg. K.

16.Skoterköming jordbruks- ochskogsmark.

Kartläggningochåtgärdsförslag.M.

1994 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Om kriget kommit... Förberedelserför mottagande av militärt bistånd 1949-1969 + Bilagedel.

Justitiedepartementet Vapenlagen och EG [4] Kriminalvård och psykiatri. [5]

Utrikesdepartementet Historiskt vägval Följdema för Sverige i utrikes- och säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, respektive inte bli medlemi Europeiska unionen. [8] Anslutning till Förslag till övergripande EU lagstiftning. [10] Suveränitet och demokrati + bilagedel med expertuppsatser. [12]

Socialdepartementet Mäns föreställningar om kvinnor och chefsskap. [3]

Kommunikationsdepartementet På väg. [15]

Finansdepartementet Ändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken. [1] Sverigeoch Europa. En samhällsekonomisk konsekvensanalys. [6] JIK-metoden,m.m. [13]

Kulturdepartementet Förnyelseoch kontinuitet om konst ochkultur i framtiden. [9]

Civildepartementet Kommunerna, Landstingen och Europa. + Bilagedel. [2] Konsumentpolitiki enny tid. [14]

Miljö- och naturresursdepartementet EU, EES och miljön. [7] Skoterköming påjordbruks- och skogsmark. Kartläggning och åtgärdstörslag.[16]