Hållbar utveckling i landets fjällområden

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Hållbar

utveckling

fjällområden

i landets

1995:100 Betänkande av MILJÖVÅRDSBEREDNINGEN

Krim Cec

Statens offentliga utredningar 42 WW 1995; 100

w Miljödepartementet

Hållbar i

utveckling

landets

fjällomrâden

Betänkande av Miljövårdsberedningen Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskanslietsförvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställashos: Regeringskanslietsförvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

REGERINGSKANSLIETS QFFSETCENTRAL ISBN 91-38-20057-0 Stockholm 1995 ISSN 0375-250X

Till Regeringen

Genom beslut den 26 januari 1995 gav regeringen Miljövårdsberedningen Jo 1968:A genom tilläggsdirektiv l995:10 i uppdrag att göra en samlad analys miljösituationen och lämna förslag till åtgärder för en hållbar av utveckling i landets fjällområden. Genom departementsbeslut den 2 mars 1995 överlämnades skoterutredningarna för beredningens överväganden. Miljövårdsberedningens ledamöter har utgjorts av riksdagsman Björn von generaldirektör Rolf Annerberg, statskonsulent Åsa Sydow, ordförande, Domeij, biolog Stefan Edman, chefekonom Lars Heikensten, generaldirektör Kerstin Nibleus t.o.m. 950830, generaldirektör Maria Norrfalk, kommunalråd Elvy Söderström, högskolerektor Christina Ullenius, miljörevisor Marja Widell. Från Miljövårdberedningens kansli har kanslichefen Lars-Erik Liljelund, experten Kristina Bovin, biträdande sekreteraren Eila Larsson samt experten Johanna Pivén deltagit i utredningsarbetet. Vidare förordnades 950901 avdelningsdirektören Per Wallsten expert, samt för perioden 950901 050910 som kammarrättsassessorn Ulf Rehnberg som expert. Miljövårdsberedningen får härmed överlämna sitt betänkande. Detta är resultatet av uppdraget som därmed är slutfört.

Stockholm i oktober 1995

Björn von Sydow

Lars-Erik Liljelund

Hållbar utveckling i landets fjällområden

-

Miljövårdsberedningens slutbetänkande

Innehållsförteckning

Kapitel Sida

Sammanfattning Uppdraget och dess genomförande Hållbar utveckling Lägesbeskrivning 12 4.1 Inledning 12 4.2 Fjällens miljö och ekologi 12 4.3 Kulturmiljö 13 4.4 Skyddet av fjällmiljön 14 4.5 Miljöhot 15 4.5.1 Inledning 15 4.5.2 Slitage 16 4.5.3 Buller 17 4.5.4 Luftföroreningar 18 Planering i fjällområdet 20 5.1 Bakgrund 20 5.2 överväganden och förslag 21 5.2.1 Planering och nyttjande i fjällen 21 5.2.2 Dialog, samråd och samarbete 26 5.2.3 Mineralutvinning i tjällområdena 27 Rennäring 30 6.1 Omfattning och förutsättningar 30

6.2 överväganden och förslag 31

6.2.1 Miljömål m.m. för renskötseln 31 6.2.2 Stöd och rådgivning m.m. 33 6.2.3 Renantal och renbetesinventeringar 35 6.2.4 Stängsel m.m. 38 6.2.5 Markanvändningsredovisningar 40 6.2.6 Prisstöd och ersättningar 40 6.2.7 Barmarksköming i terräng 41 Snöskotem, snöskotertrañk och buller 45 7.1 Underlagsmaterial 45 7.2 Bestämmelser 45

7.2.1 Sverige 45 7.2.2 Andra länder 47 7.3 Skotems negativa och positiva sidor 49 7.3.1 Störningar 49 7.3.2 Skotems positiva värden 52 7.3.3 Skoterköming i fjällen 53

7.4 överväganden och förslag 53

7.4.1 Inledning 53 7.4.2 Körkort 54 7.4.3 Miljökrav 56 7.4.4 Hastighet 57 7.4.5 Medel för anläggande av leder 58 7.4.6 Fjällsäkerhet på skoterleder 60 7.4.7 Obligatoriskt samråd för skoterleder 61 7.4.8 Beslut om skoterleder i regleringsområden 61

7.4.l2 Skärpta bestämmelser för att förbättra efterlevnaden 80 7.4.13 Regler om hänsyn till natunniljön 81 7.4.14 Nya föreskrifter för verkställighet av TKL 82 Turism och friluftsliv 83 8.1 Bakgrund 83

8.2 Övervägningar och förslag 85

8.2.1 Skador på natur i samband med friluftsliv och turism 86 8.2.2 Turismen i en hållbar utveckling av fjällregionen 88

Bilagor

Utredningsdirektivet Tidsplan för förslagen Författningstexter Områdesvis redovisning av regleringsornråden Utredning rörande körkortskrav

l Sammanfattning

Vårt uppdrag är att utifrån en samlad analys av miljösituationen lämna förslag till åtgärder för hållbar utveckling i landets fjällområden. Vi har tolkat detta så att skall överväga åtgärder som är nödvändiga för att minska miljöproblemen i de svenska fjällen som ett geografiskt avgränsat område, men att där vi så finner nödvändigt även kan föreslå åtgärder som är mer generellt verkande. Vi har koncentrerat utredningsarbetet på planering, rennäring, skotertrafik och buller, turism och friluftsliv samt forskning, miljöövervakning och inventering. Vi har inte gjort några egna täckande inventerings- och kartläggningsinsatser i fjällområdet utan våra bedömningar har gjorts utifrån befintliga utredningar och betankanden, olika publicerade vetenskapliga artiklar, skrivelser från myndigheter och organisationer samt egna iaktagelser i samband med besök. l kapitel 3 som handlar om hållbar utveckling understryks att hållbar utveckling är en process som omfattar såväl ekologisk som social och ekonomisk utveckling. De som bor i fjällregionen måste ges möjlighet till arbete, utbildning, trygghet och livskvalitet inom ramen för vad naturen tål. Vi föreslår vad som bör vara övergripande miljömål för hållbar utveckling i fjällområdet. Kommunernas roll som initiativtagare till utvecklingen av ett näringsliv med miljöprotil diskuteras. Den problematik som finns kring å ena sidan decentralisering och lokalt inflytande och å andra sidan centrala beslut när det rör tjällområdet som är av nationellt intresse diskuteras. l kapitel 4 som handlar om miljötillståndet konstateras att fjällmiljön är långt i från opåverkad av människan men ändå hör till våra mest ursprungliga miljöer med såväl nationellt som internationellt sett mycket stora naturvärden. Vi diskuterar fjällmiljöns känslighet för olika fonner av mänsklig påverkan, vilket pågått under lång tid. Sammantaget och sett under en längre tidsperiod har miljökvaliteten successivt försämrats. Vi diskuterar slitaget av fjällnaturen och drar slutsatsen att tjällområdet i sin helhet inte är nedslitet men att det inom vissa avgränsade områden, framförallt i de södra fjälltraktema, finns påtagliga skador av överbetning. Vi konstaterar däremot att effekter av kanaliserat slitage, orsakat av tramp och bannarkskörning, finns över hela fjällområdet. Buller, i första hand från snöskotrar och luftfarkoster, utgör en stöming som framförallt skapar relationsprolulem med icke motoriserat friluftsliv samt rennäringcn. Försumingen av sjöar och vattendrag i de södra och mellersta fjälltraktema har orsakat omfattande biologiska förändringar. Fjällområdet tillförs också miljögifter genom atmosfäriskt nedfall. Fjällmiljöer är särskilt känsliga för denna påverkan varför kunskapen om halter och effekter måste förbättras. l kapitel 5 som handlar om planering föreslås att fjällplaneringen i högre grad blir målstyrd och syftar till att styra respektive verksamhet och anspråk till lämpligaste område för att minska intressekonflikter. För att stärka dialogen

mellan fjällänen och för att biträda centrala myndigheter och regering vid beslut rörande fjällområdet i sin helhet föreslås att en tjälldelegation inrättas. Delegationen bör utgöras av länsledningama i fjällänen. Länsstyrelserna bör ta initiativ till länsvisa fjällråd där kommunerna ingår. Kommunerna bör ta initiativ till att stärka den lokala dialogen och samrådet mellan olika intressen. Naturresurslagens områdesgränser i fjällen bör ses över så att större områden får starkare skydd mot exploateringar. Minerallagen bör ändras så att undersökningsarbete i de obrutna fjällområdena inte får ske utan regeringens medgivande. I kapitel 6 som behandlar rennänngen betonas betydelsen av att rennäringen tydligare accepteras som areell näring men också åläggs ett sektorsansvar när det gäller miljönhänsyn. Ett miljömål för rennäringen föreslås införas i rennäringslagen. Det centrala myndighetsansvaret för rennäringsfrågor föreslås förläggas till Glesbygdsverket. Rådgivningen bör stärkas i syfte att skapa ekonomiskt bärkraftiga rennäringsföretag och för att förebygga iniljöskador. Det är angeläget att den nya renbetsinventeringen genomförs skyndsamt och att hänsynskrävande faktorer inventeras samtidigt. Rennäringslagen anser vara tillräcklig för att åtgärda och förebygga skador på miljön. l områden där överbetning medfört skador bör länsstyrelsen i samråd med berörd sameby upprätta åtgärdsplaner i syfte att så snabbt som möjligt få en återhämtning av betesresursen. Behovet och dragning av stängsel bör ses över för att minska skadorna på miljön. Ett viktigt motiv för att omförhandla den norsk-svenska renbeteskonventionen är att till stånd en gränsdragning som naturli gare följer renens rörelsemönster. Markanvändningsredovisningama bör göras mer operativa genom att även känsliga områden för natur- och kulturminnesvård redovisas. Det bör närmare utredas hur en kombination av pris- och miljöstöd samt ersättningar kan utformas för miljöförbättrande åtgärder samt för att undvika negativ påverkan inom särskilt värdefulla områden. Rätten till barmarksköming på kalfjället föreslås regleras så att skadorna på mark och vegetation minimeras. Motorcyklar av den typ som används idag bör förbjudas att användas på kalfjället efter år 2000. Många frågor som rör rennäringen och dess framtid och som måste lösas för hållbar utveckling i tjällomrâdet kräver en helhetsavvägning inom ramen för en samlad rennäringspolitik. Vi anser att det ligger utanför vårt uppdrag att utreda detta och föreslår därför att regeringen tillsätter en särskild rennäringspolitisk utredning. I kapitel 7 som behandlar skotertrañk och buller diskuteras såväl störningar av skotertrañk som skotems betydelse. Det konstateras att regelverket rörande skotrar och skotertrafik inte är anpassat till omfattningen av trafiken, vilket inneburit betydande störningar av olika slag. Ett samlat åtgärdspaket föreslås därför. Genomförande av miljöklassutredningens förslag är mycket angeläget för att minska utsläppen och sänka bullemivån. För att framföra skoter skall krävas traktorkörkort eller körkort av annan befintlig klass. Dessutom bör krav

ställas på innehav obligatorisk skoterförarlicens som erhålls efter avlagt av För att bättre kanalisera trafiken till leder föreslås införande av ett 50prov. procentigt statsbidrag för anläggning leder. Vidare föreslås en högsta av hastighet om 50 kmtim och skärpta bestämmelser för att förbättra efterlevnaden. Regler hänsyn till naturmiljön föreslås i terrängkömingslagen om samt att det blir obligatoriskt samråd med länsstyrelsen vid anläggande av skoterleder utanför deltaljplanelagt område. Färdselrätten måste i väsentligt högre grad än idag regleras till leder inom såväl fjällområdet som i skogslandet. Begreppet förbudsområden föreslås ersättas med regleringsområden som delas

i tre klasser; i orörda, dvs. mycket starka begränsningar även för yrkestrafik,

ostörda, dvs. relativt starka begränsningar genom få eller inga skoterleder,

samt iii kanalisering, dvs. skotertrafik tillåten på leder. Som ett första steg att

nå målet föreslås att detta prövas till del genom ökat lokalt engagemang och ansvarstagande. För att säkra de mest angelägna riksintressanta områdena föreslås regeringen fatta beslut om nya och delvis utvidgade regleringsområden, delar föreslås bli orörda eller ostörda. Vid sidan av de möjligheter varav länsstyrelsen har för att avsätta regleringsområden och reglera skotertrañken nu i områden skyddade enligt naturvårdslagen föreslås nu också kommunerna få möjlighet att inrätta regleringsområden. Det är angeläget att det samlade arbetet på alla nivåer årligen följs upp och rapporteras till regeringen och efter 4 år utvärderas med avseende på syftet. Skulle det då visa sig att problemen i allt väsentligt kvarstår föreslår att regeringen fattar beslut om att göra hela fjällkedjan till ett regleringsområde. Länsstyrelsemas beslut om skoterleder i de av regeringen avsatta regleringsområdena föreslås fattas i samråd med Naturvårdsverket. För att minska störningar av flygbuller i vissa områden föreslås landningsförbud och att Luftfartsverket och Naturvårdsverket ges i uppdrag att se över föreslagna och gällande restriktioner för överflygning. Som skydd för näring föreslås allmänt förbud mot körning med snöskoter på snötäckt jordbruksmark om inte uppenbar risk för skada föreligger eller efter tillstånd av markägaren, samt på skogsmark med plant- eller ungskog om inte uppenbar risk för skada föreligger eller efter tillstånd av markägaren. I kapitel 8 som handlar om turism och friluftsliv diskuteras möjligheterna till utveckling av en mer miljöanpassad turism. Slutsatsen är att det behövs ett förtydligat ansvar för organisatörer av friluftsliv och turism. Länsstyrelsen föreslås ge möjlighet att meddela organisatörer av en viss aktivitet inom ett visst område anmälningsplikt. Information om hänsyn till miljön och rennäring bör stärkas. För att minska miljöstömingar av nya inslag, t.ex. cykling i fjällterräng, bör länsstyrelse eller kommun använda sig av möjligheterna till att bilda naturvårdsområde. Regeringen bör ge Turistdelegationen ett ansvar som sektorsmyndighet även med avseende på miljön och ge denna i uppdrag att utarbeta en handlingsplan för miljöanpassad turism. En regional utvecklingstrategi för en miljöanpassad turism bör upprättas och kommunerna

bör se över sina turistprogram. Initiativ till miljöanpassad sameturism bör uppmuntras och stödjas. Jakt och ñske i fjällomrâdet diskuteras. Kunskapsläget bör förbättras avseende de vilt- och ñskebestånd som skattas och nyttjandeplaner upprättas så att bestånden säkert inte skattas utanför ramen för vad de uthålligt tål. Kunskapen om den indirekta påverkan på annat djurliv måste också förbättras. För att utnyttja lokal kimskap och minska störning gentemot rennäringen bör möjligheterna övervägas att under länsstyrelsens övergripande ansvar ha en lokal administration för underupplåtelser. I kapitel 9 som handlar om forskning, miljöövervakning m.m. diskuteras behovet av att genom forskning mer generellt förbättra ktmskapunderlaget vad gäller natur- och miljöförhållanden i fjällområdet, utveckling av alternativa tekniker inom renskötsel, friluftsliv, turism och annan näringslivsutveckling. Behovet av opåverkade referensområden för forskningssyften måste tillgodoses vid planering. Utvecklingen av den regionala miljöövervakningen bör samordnas mellan fjällänen och fjälldelegationen bör se över behovet av att komplettera den tidigare fjällutredningen. I bilaga 3 redovisas en tidplan för de olika förslagen.

2 Uppdraget och dess genomförande

Genom beslut den 26 januari 1995 gav regeringen Miljövårdsberedningen Jo 1968:A genom tilläggsdirektiv 1995:l0 i uppdrag att göra en samlad analys av rniljösituationen och lämna förslag till åtgärder för hållbar utveckling i landets fjällonrråden bilaga Genom departementsbeslut har handlingar rörande snöskotertrafik och buller överlämnats till oss den 2 mars 1995. Vi har tolkat vårt uppdrag så att vår huvuduppgift är att överväga åtgärder är nödvändiga för att minska miljöproblem i de svenska fjällen som ett som geografiskt avgränsat område men att vi där så finner nödvändigt även kan föreslå mer generellt verkande åtgärder. Utifrån tilläggsdirektivet samt departementsbeslutet om överföring av skoterfrågoma har koncentrerat utredningsarbetet på planering, rennäring, skotertrañk och buller, turism och friluftsliv samt forskning, miljöövervakning och inventering. , Vi har inte ort några egna täckande inventerings- och kartläggningsinsatser i fjällområdet utan våra bedömningar har gjorts utifrån befintliga utredningar och betänkanden, olika publicerade vetenskapliga artiklar, skrivelser från myndigheter och organisationer samt egna iaktagelser i samband med besök. Professor Lars Emmelin, Nordplan, har utredningen ställt samman en rapport om planeringsmetodik. Denna publiceras som en egen rapport från Miljövårdsberedningen. Vi har i olika former samrått med många parter som är berörda av vårt arbete. Vi har under utredningstiden haft löpande samråd med en central samrådsgrupp bestående av Naturvårdsverket, Boverket, Riksantikvarieämbetet, Jordbruksverket, Sametinget, Styrelsen för Sverigebilden, företrädare för länsstyrelserna i fjällänen, Kommunförbundet, Svenska turistföreningen, Skid- och fiiluttsfrämjandet, Svenska Rese- och Turistindustrins Samarbetsorganisation, Svenska Samers Riksförbund, Naturskyddsföreningen, Världsnaturfonden WWF, Svenska fjällklubben, Snöskoterfederationen SNOFED, SWEMO, samt företrädare för forskningen. Vi har deltagit i konferenser och möten samt halt enskilda överläggningar med ett stort antal myndigheter och organisationer. Från myndigheter och organisationer har hämtat skriftliga synpunkter i olika frågor. Skrivelser från myndigheter, kommuner, organisationer och enskilda personer har dels kommit direkt till utredningen, dels överlämnats till utredningen från Regeringskansliet. Hållbar utveckling i fjällområdet kräver många aktörers engagemang, inte minst från dem som berörs lokalt. Beredningen har därför lagt ner ett betydande arbete på att ta del av lokala uppfattningar om såväl nriljösituationen som möjliga åtgärder. Vi har vid tre tillfällen arrangerat lokala hearings i

ljällområdet Storulvån, Kiruna, Vilhelmina dit företrädare för sarnebyar och

lokalbefolkning inbjudits. Vi har hañ särskilda överläggningar med länsledningama för fjällänen samt ledningarna i berörda kommuner.

3 Hållbar

utveckling

Hållbar utveckling innebär en utveckling som medger att dagens behov kan tillgodoses utan att kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov minskar. Kommissionen för miljö och utveckling 1986. Detta måste ske i ett helhetsperspektiv där olika anspråk avvägs så att naturen brukas, inte förbrukas. Detta innebär att utvecklingen i fjällområdet sker på ett sådant sätt att:

De speciella ekologiska förhållandena och karaktären av storslaget naturlandskap med stora sammanhängande ostörda områden vidmakthålla. Samtliga naturligt förekommande land- och vattenekosystem skall bevaras -

i sådan omfattning att de ingående organismerna kan fortleva under

naturliga betingelser i livskraftiga populationer. Alla naturligt förekommande växt- och djurarter skall inom hela sitt utbredningsområde ges förutsättningar att kunna fortleva under naturliga betingelser i livskraftiga populationer. Särskilt goda förutsättningar för fortlevnad och återinvandring skall ges samtliga sådana arter som är beroende av jjällmiljön för sin långsiktiga överlevnad sett i ett nationellt och internationellt perspektiv. Utnyttjandet av naturresurser får inte överskrida respektive resurs uthålliga produktionskapacitet.

Utvecklingen i fjällområdet måste också ta hänsyn till den samiska befolkningens kultur och traditioner, deras urminnes rätt till bruk och förvaltning av fjällområdet samt rennäringens möjligheter att bedrivas och utvecklas i ett modernt samhälle. Rennäringen intar en särställning genom att vara en integrerad del av fjällområdets miljö. Detta innebär att andra anspråk måste ta hänsyn till rennäringen, dess förutsättningar, krav och behov, samtidigt som rennäringen måste bedrivas så att antalet renar svarar mot det betestryck som uthålligt kan tålas av naturen och att driftsformerna inte medför irreparabla skador. Det är viktigt att inse att en hållbar utveckling omfattar såväl ekologisk, social som ekonomisk utveckling. De som bor i fjällregionen måste ges möjligheter till arbete, utbildning, trygghet och livskvalitet inom ramen för vad naturen tål. Vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992 antogs Agenda 21, en handlingsplan för global, hållbar utveckling. Fjällregionen berörs speciellt av de kapitel som tar upp hållbar utveckling i bergsområden samt kapitel 27 som behandlar ursprungsbefolkningar. I kapitel 28 uppmanas alla världens lokala myndigheter att ta fram en egen strategi för

hållbar utveckling, en lokal Agenda 21, i dialog med kommunens invånare, intresseorganisationer och näringsliv. Agenda 21 understryker vikten av ursprungsbefolkningars, kvinnors och ungdomars medverkan i beslutsprocesser. Idag har nästan alla kommuner i Sverige, inklusive fjällkommunerna, beslutat att ta fram en lokal Agenda 21. Riktlinjer och målsättningar för kommunens utveckling läggs fast i samarbete med invånarna, där alla verksamheter måste ses ur ett hållbarhetsperspektiv. Det är viktigt att identifiera resursbasen och hur den ska bevaras för nuvarande och kommande generationer. Eftersom naturen och naturupplevelser är en förutsättning för många näringar i fjällkommunerna måste den påverkan som olika verksamheter har på miljön vägas in. Agenda Zl-arbetet innebär möjlighet att skapa forum för diskussioner där alla grupper kan delta och komma med förslag på åtgärder för att en långsiktigt hållbar utveckling.

Hållbar utveckling och sysselsättning Att utveckla ett hållbart näringsliv är en viktig del av kommunernas Agenda ZI-arbete. När hårdare miljökrav ställs av myndigheter och framförallt konsumenter har de företag som anpassar sig till kraven eller försöker ligga före större förutsättningar att överleva och växa. En strategi för att utveckla ett näringsliv med miljöprofil, som omfattar både varu- och tjänsteproducerade företag, kan ge fler sysselsättningstillfällen både på kort och lång sikt. Kommunen kan spela en viktig roll som inititativtagare till en sådan strategi. Den kan omfatta åtgärder för att få till stånd en ökad efterfrågan på lokalt producerade varor och tjänster, vilket bättre ger förutsättningar för företag att etablera sig, samt satsning på kompetensutveckling på miljöområdet, riktad till företag. Det kan också betyda kunskapsstöd till mindre företag med information t.ex. om förändringar av miljölagstiftning i andra länder, vilket kan ge nya marknader för deras produkter och information om ny teknik med miljöproñl. Information om vilka produkter med miljöprofil som produceras i kommunen kan vara en hjälp för konsumenter, både enskilda och företag. En målsättning kan vara att övergå från en råvarubaserad ekonomi till ökad grad av förädling av lokala resurser, såväl råvaror kunskap. som Ett exempel på detta är Sorsele kommun i Västerbotten som har drivit projektet Ekologisk företagsutveckling vilket bland annat har som målsättning att öka miljökompetensen bland kommunens företag. Kommunen vill höja självförsörjningsgraden i kommunen genom förädling lokala av råvaror t.ex. mat- och trävaror och användning biobränslen för av energiproduktion. Ett annat mål för projektet är att varje företag i kommunen ska vidta en resursbesparande åtgärd som kan spridas som gott exempel till

andra företag. Ett delprojekt heter Ekoturism och syftar till att nå ut med miljöinformation till alla turistföretag i kommunen samt att definiera vad ekoturism innebär i Sorsele. Ekologisk företagsutveckling har lett till flera nyetableringar av företag och 45 nya arbetstillfällen. Ett viktigt led i arbetet är också att få en ökad konsumtion av lokalt producerade varor och tjänster. Kommunens offentliga upphandling står för en avsevärd del av den lokala konsumtionen och ökar efterfrågan på produkter med miljöprofil genom att ställa miljökvalitetskrav. Alla Ijällkommuner ingår i det s.k. mål 6-området. dvs. delar av Europa som EU har definierat som glesbygd. En fond har bildats för att tillhandahålla medel for näringslivsutveckling i dessa områden. Det är viktigt att bidragen inte går till projekt som direkt motverkar en hållbar utveckling. I riktlinjerna för mål 6-arbetet har Sverige slagit fast kriterier som ska användas när man prövar vilka projekt som man bör satsa på. Projekt som handlar om kompetensutveckling, miljö- och kulturarvsfrågor, jämställdhet, informationsteknologi och internationalisering. ska prioriteras. Andra projekt som sysslar med näringslivsfrågor är samarbetet i Barentsregionen. Detta inleddes för ett par år sedan och är ett samarbete mellan Norge, Sverige, Finland och Ryssland och från svensk sida ingår Norrbottens län. Barentssamarbetet syftar bland annat till att lägga grunden för bärkraftig social och ekonomisk utveckling i regionen. Aktiv natur- och resursförvaltning, ökad satsning på kunskapsuppbyggnad kring miljötillståndet och bidrag till ökat samarbete mellan företag i regionen är viktiga målsättningar.

Den fortsatta processen Hållbar utveckling är en process mot ett mål, det hållbara samhället. Våra förslag är, som ser det, bidrag till denna process. Samtidigt är de långt ifrån tillräckliga för att nå målet. Därtill krävs fördjupade insatser inom en mängd olika områden som berör mycket ytligt eller inte alls. Vi vill dock betona betydelsen av att väsentligt förstärka lokal dialog och samråd. Detta utgör ett av Agenda 21-processens grundläggande element. Att vi i vårt arbete sett betydande brister eller ibland till och med frånvaro av lokal dialog mellan olika grupper och intressen är en viktig orsak till att problem som rör fjällområdets nyttjande ofta hamnar för beslut hos centrala myndigheter, regering och riksdag. Kommunen, och då främst kommunstyrelsen som politisk församling, har inte ansvar bara för att denna dialog ska föras vid beslutfattande. Hänsyn ska tas också till alla kommuninvånares intressen också till dem som företräds av minoriteter.. Den lokala dialogen och samrådet har en viktig roll också när det gäller att öka förståelsen och insikten mellan olika intressen och medverkar därför till större respekt för

olika ställningstaganden. En av principerna för miljöarbetet i Sverige är decentralisering. Härigenom förs besluten närmare dem som berörs. Vi har dock erfarit att det ofta finns mer eller mindre påtagliga problem när det gäller decentralisering inom det gröna området, dvs. på vilken nivå skall frågor beslutas är relaterade till naturvård och bevarandeintressen. Å sidan som ena finns en viss tveksamhet till decentralisering från statens sida inom detta område, å andra sidan ser kommunerna detta som att beslut om förändringar eller inskränkningar i markanvändning fattas över huvudet på dem som berörs. Problemet kan enkelt beskrivas som att de områden kommunen ser som si.n närmiljö också kan vara av nationellt intresse att bevara intakta. Vi inser att såväl centrala som regionala myndigheter har en grund för sin inställning. Det finns exempel där kommunala ambitioner påtagligt skulle riskera naturvärden av nationell betydelse. Samtidigt förstår vi kommunernas reaktion, eftersom de i de flesta andra viktiga samhällsfrågor har en central roll när det gäller ansvar och avgörande beslut. Vi anser att det är avgörande för det fortsatta miljöarbetets framgång i allmänhet och för fjällområdet i synnerhet att den nuvarande situationen förändras. Till del är det en tidskrävande uppgift att bearbeta den rådande kulturen inom förvaltningar på olika nivåer. Kommunerna måste få men också ta ett större ansvar för naturvårdsfrågorna, vilket inte får leda till en situation där riksintressanta områden successivt förlorar i värde olika genom typer av ingrepp. Vi vill därför understryka vikten av att centrala och regionala myndighetern konkretiserar miljömålen inom naturvårdsområdet så att de är operativt användbara på kommunal nivå. Dessutom är det enligt vår uppfattning mycket angeläget att områden som anges som riksobjekt ges tydligare motiv och att en fördjupad dialog förs mellan förvaltningsnivåerna, med syfte att höja förtåelse och acceptans. Därmed förbättras möjligheterna för nationella intressen att kunna beaktas i den lokala planerings- och beslutsprocessen.

4 LÄGESBESKRIVNING

Inledning

Fjällomrádet har som alla delar av Sverige påverkats och påverkas fortfarande av mänskliga aktiviteter men hör ändå till våra, relativt sett, mest ursprungliga miljöer med såväl nationellt som internationellt sett mycket stora naturvärden. Detta medför att fjällområdet är mycket attraktivt för rekreation och friluftsliv i olika fonner, såväl för ortsbefolkningen som för besökare utifrân. Samtidigt brukas i princip hela fjällornrådet av rennäringen som bedrivs den samiska av befolkningen och grundas på urminneshävd. Den lägesbesknvning som här görs är en sammanfattning av de väsentligaste förhållandena som varit viktiga för våra överväganden och förslag. Den är sålunda långt ifrån fullständig vad gäller miljösituationen och läget i stort inom fjällområdet. Mer detaljerade lägesbeskrivningar återfinns i respektive åtgärdskapitel.

4.2 Fjällens miljö och ekologi

Fjällnaturen är mycket varierad. Det finns storskaliga klimat- och berggrundsgradienter från söder till norr och från öster till väster och det finns en tydlig zonering av vegetationen i höjdled. Där barrskogen slutar tar tjällbjörkskogen vid och ovanför denna en skoglös kaltjällregion som efter vegetationens sammansättning delas i låg-, mellan- och högalpina bältet. Lokala skillnader i topografi, utsatthet för för vind och nederbörd samt markfuktighet bidrar till uppkomsten av ett stort antal vegetationstyper. Vid sidan av närings- och vattentillstånd utgör snöfördelningen den viktigaste ekologiska faktom. Vintertid kan snödjupet, beroende på topografi, inom några tiotals meter variera från mer än en meter till i stort sett obefmtligt. Detta återspeglas sommartid i vegetationen som växlar från högvuxen och frodig ängsvegetation till enstaka krypande växtarter och lavar. Ett gemensamt drag hos tjällnaturen är dess känslighet for slitage. De lavdominerade hedama är lågprodulctiva och i torrt tillstånd mycket känsliga för mekanisk påverkan av t.ex. tramp. På friska till våta marker, t.ex. kärr och sluttningar, uppstår vid slitage lätt markskador. Kanaliserat slitage, t.ex. genom tramp eller körning med terrängfordon, kan på sluttningar på sikt leda till erosion, speciellt om det går vinkelrätt mot höjdkurvoma. Det kalla klimatet och den korta sommarperioden medför att såväl land- som vattenekosystemens produktionsfönnåga är låg. Under de intensiva sommarmånaderna måste såväl växter som djur klara av ett antal grundläggande fimktioner som tillväxt, reproduktion och näringsupplagring för att klara den långa vinterperioden. Generellt kan man säga att detta innebär att

fjällartema också är känsligare än låglandsarter för olika former av påverkan och störning under sommaren. Genom Naturvårdsverkets fjällutredning, som pågick mellan 1974-1984, finns ett mycket bra underlag som rör tjällens naturvärden, inklusive redovisning av särskilt värdefulla områden. Vi redovisar inte fjällutredningen närmare här utan hänvisar direkt till den sammanställning som gjorts av Naturvårdsverket Naturvård i Fjällen 1986 På kalljallet och i de övre delarna av fjällbjörkskogen förekommer sammanlagt 560 kärlväxtarter, 320 mossor och drygt 600 lavar, vilket utgör närmare en tredjedel av Sveriges totala artstock inom var och en av dessa grupper. Bland svamparna är endast ca 120 arter kända från fjällområdet, men den låga siffran beror sannolikt på att kunskapen är för dålig En faktor som bör beaktas i detta sammanhang är den generella betydelsen av renens bete och tramp för artsammansâttningen i olika växtsamhällen. Det är ont om vetenskaplig dokumentation rörande detta för just fjällonlrådet. Utifrån kunskap om betets betydelse för artsammansättningen på andra natunnarker är det sannolikt att det till en viss gräns finns en positiv korrelation mellan betestryck och biologisk mångfald, dvs. ett helt obetat område är artfattigare än ett måttligt betat, medan ett fortsatt ökat betestryck leder till en minskning av mångfalden. Av Sveriges närmare 70 vilda däggdjursarter uppträder minst 21 i fjällandskapet. l fjällen vistas också ett 70-tal av Sveriges ca 250 regelbundet häckande fågelarter. Av dem uppträder 18 nästan uteslutande i denna naturtyp. l 15 av de sistnämnda fallen utgör de svenska förekomstema väsentliga delar av Europas samlade bestånd. Flera av dessa är dock av outredd anledning på tillbakagång i Sverige. Enligt artdatabanken Lantbruksuniversitetet finns i dagsläget kunskap om följande rödlistade dvs. arter som anges sex i olika hotklasser från akut hotade till hänsynskrävande f jällberoeirde arter: ryggradsdjur 7 arter kärlväxter 23 arter mossor 50 arter - Kunskaper om hotet mot ryggradslösa djur, lavar och svampar i fjällmiljön är mycket ofullständiga.

4.3 Kulturmiljö

De äldsta kulturspårexi i fjällen består av lämningar efter tillfälliga jakt- och fiskeexpeditioner i anslutning till sjöar och vattendrag. De äldsta lämningama, stenåldersboplatser, utgörs av härdar och avfall efter redskapstillverkning. Trots den långa tidsrymd som förflutit är lämningarna oña täckta endast ett tunt av vegetationstäcke och därmed känsliga för slitage. Landskapets känslighet utgör även ett hot mot andra typer av

kulturlämningar, främst samiska fornlämningar; kåtatomter, rengärden, gravoch offerplatser, bengömmor och härdområden. Som exempel på icke samiska kulturlämningar från historisk tid kan nämnas pilgrimsleder, fäbodar och tjällägenheter. Känsligheten för slitage gäller inte bara kulturlämningama i sig utan också de kulturer som de representerar. Samtidigt som kulturlärnningar och kultunniljöer är mycket känsliga för slitage, bl.a. genom turism och friluftsliv, skapas de bästa förutsättningarna för att bevara dem genom information till en bred allmänhet. Utvecklingen av hållbar turism i fjällområdet är därför en positiv faktor. Under senare år har kunskapen om fäbodar förbättrats och mycket talar för att de allra äldsta fábodarna är belägna i fjällområdet. Fäbodarnas bebyggelse är kulturhistoriskt värdefull och uppvisar höga bevarandevärden. Trots fjällområdets rika historia har endast mindre områden blivit systematiskt inventerade, beroende på att Riksantikvarieämbetets RAÄ fomminnesinveteringar följer den ekonomiska kartan, vilken saknas för fjällområdet. För att öka krmskapsläget har RAÄ inom för sin FoUramen verksamhet initierat kunskapsöversikt beträffande samiska kulturmiljöer i en Sverige. Kunskapsbristema i fjällen omfattar också förhistoriska och historiska lämningar i allmänhet. Behovet av en allmän fomminnesinventering är därför stort, bl.a. som planeringsunderlag.

4.4 fjällmiljön Skyddet av

Skydd mark enligt NVL, vilket är det starkaste lagskyddet, har skett under av hela detta sekel, framförallt genom att nationalparker bildats. Skyddet idag av mark ovanför skogsodlingsgränsen är följande:

Ytterligare skyddsanprâk ovan skogsodlingsgränsen som idag är kända utgörs av:

l5

Nationalparker enligt Naturvårdsverkets nationalparksplan; 3 objekt om tillsammans 593 000 ha Domänreservat som skall överföras till naturreservat; 60 objekt om 1 100 - 000 ha Övriga naturreservat och kompletteringar av beñntliga; ca 25 000 ha. -

Sammantaget innebär detta att 2 468 841 ha är skyddat idag, ytterligare 1 718 000 ha planeras inom den närmaste tioårs perioden att skyddas, dvs. sammanlagt 4 186 841 ha. NRL kap 3 behandlar tre typer av områden som är aktuella i ijällregionen. 5 § ger en betydande del av tjällområdet skydd mot tyngre exploatering som t.ex. vattenkrañexploatering, gruvdrift och vägar. Dessa områden angavs tidigare i den fysiska riksplaneringen som obrutna fjällområden. 2 § pekar ut områden av särskilt värde för turism och rörligt ñiluñsliv. Detta skydd är i praktiken svagt och innebär att hänsyn skall tas vid olika typer av planering. 6 § innebär att utpekade älvar och älvsträckor är skyddade mot exploatering. Inom tolv större fjällområden har regeringen enligt 3 § Terrängkömingsförordningen TKF beslutat om förbud mot körning med motordrivna fordon inklusive snötäckt mark, dvs. snöskoter. Eftersom körning inom dessa områden är tillåten leder och efter dispens i samband med tillsyn, näringsutövning etc. innebär detta förbud mot fri nöjesåkning vid sidan av leder. Regeringen har givit fjällänen i uppdrag att se över gränsdragningama för förbudsområdena samt leddragningama inom områdena. Länen har rapporterat resultatet av översynen under sommaren 1995. För att minska stömingen för flygbuller gäller landningsförbud för vissa av de områden där det även råder skoterförbud.

Miljöhot

4.5.1 Inledning

Många anspråk ställs på fjällområdet. Vid sidan av rennäringen har det moderna samhället under 1900-talet ökat exploateringstrycket på fjällområdet vilket oña har skett på miljöns bekostnad. Intressekonfliktema mellan olika anspråk har stundtals varit betydande. Sedan lång tid tillbaka har röster höjts för att fjällmiljöns specifika värden är hotade. Motiven och därmed värderingarna varför man varnar har skiftat. För mer än 50 år sedan fördes en debatt om orördhet kontra fjällturism, som då i huvudsak var vandrings och skidturism. Vattenkrañsutbyggnad, mineralutvinning och fjällnära skogsbruk har också stått i centrum for olika debatter. Under senare år har rennnäringen och terrängkömingen, särskilt snöskotertrañken, varit i fokus. Man kan notera att det i stort alltid är samma naturvärden som anförs och som man är orolig för skall omintetgöras. Det är

inte sannolikt att varje enskild påverkan spolierar fjällnaturen och områdets betydelse för rennäring och rekreation. Däremot kan man påstå att sammantaget och sett under en längre tidsperiod har milj ökvaliteten successivt försämrats. Oåterkalleliga ingrepp i form av vattenreglering, gruvdriñ och vägdragningar har förändrat fjällandskapet och öppnat områden för andra former av exploatering. Fjällturismen med tillhörande anläggningar och leder har bidragit till ökad påverkan på mark och vatten. Det moderna skogsbruket har under de senaste femton åren verkat inom fjällskogsbältet. Motoriseringen i fjällområdet har påtagligt ökat vad gäller såväl Snöskotrar som terrängfordon. Renskötseln har blivit rationellare och därmed mer motoriserad. Renantalet har under vissa perioder och på vissa ställen överskridit vegetationens produktionsfönnåga. Till hotbilden hör också ett ökande yttre hot i form av nedfall av försurande och andra miljöskadliga ämnen. Det finns redan idag områden i fjällvärlden som av ovanstående orsaker uppvisar långt gångna miljöskador som kommer att ta lång tid att läka.

4.5.2 Slitage

Med slitage avser förändringar i mark- och vegetationstäcket som orsakats av mekanisk påverkan. Någon täckande inventering av mark- och vegetationsslitagets omfattning över hela fjällkedjan finns inte. Under den korta utredningstid som stått till vårt förfogande har inte heller kunnat genomföra någon egen kartläggning. Användning av satellitbilder har framstått som en möjlighet och har också använts i Nordnorge. Vi har dock förstått att det återstår en del utvecklingsarbete för att säkert kunna urskilja och klassificera olika vegetationstyper och påverkansgraden på dessa. Tillräckligt många delstudier och enskilda uppgifter finns dock för att påstå att slitageeffekter förekommer över hela fjällkedjan, om än mer eller mindre tydliga. Det är i detta sammanhang viktigt att skilja på ett areellt slitage som framför allt kopplas till rennäringen och ett kanaliserat, kopplat till körning med terrängfordon, tramp utefter stigar etc. Det förra slitaget är normalt mer diffust och behöver inte ge upphov till markskador om det är måttligt. Det senare leder lätt till att växttäcket försvinner, jorden friläggs beroende på topografiska- och hydrologiska förhållanden, risk för erosion uppstår. Slitageproblemen är enligt vår uppfattning tydligast i södra fjälltraktema där enskilda studier har visat på en mycket allvarlig situation på en del platser med i stort sett helt försvunna lavhedar med efterföljande markerosion. Studier vid Långfjället i Dalarna har visat på en snabb nedgång av lavtäcket under de senaste 10-15 åren. I Lövhögsornrådet i södra Härjedalen betecknas nu 90 % av lavheden som nedsliten. Att lavtäcket försvinner beror inte enbart på nedbetning utan också på renens tramp, något som alltså inte enbart beror på antalet renar utan också är beroende av faktorer som påverkar renens rörlighet,

t.ex. turism. Då betestrycket, men även intensiteten i trampet blir för stort försvinner lavmattoma och stadier med blottad jord uppträder. Vilken riktning den fortsatta förändringen kommer att ta beror på olika faktorer. Beroende på exponeringen för vatten och vind kan finmaterialet eroderas så mycket att förutsättningen för återkolonisation av lav blir mer eller mindre omöjlig under lång tid framöver. I gynnsammare lägen kan återkolonisationen ta 25 50 år under förutsättning att betestrycket minskar tillräckligt. Erfarenheter från Finland indikerar att i skyddade lägen invaderas de försvunna lavhedama mer av andra växtsamhällen som t.ex. artmässigt trivialare och gräs. mossor Effekter av det kanaliserade slitaget finns över hela fjällområdet. Vid sidan av stigama har under det senaste årtiondet spår efter körning i terräng med i första hand motorcykel blivit allt vanligare, men där terrängförhållanden så medger även andra terrängmotorfordon. Även dispens från det generella om ges förbudet mot barmarksköming är det vår uppfattning att det i första hand är användning av motorcykel i samband med renskötsel givit upphov till de som mest påtagliga effekterna. Störst problem uppstår vid körning rakt uppför sluttningar, vilket snabbt ger upphov till erosionsskador. Även felaktigt dragna stigar, t.ex. över fuktiga, våta marker, kan upphov till avsevärda ge markskador. En relativt företeelse i fjällområdet är cykling med s.k. ny mountainbike. Vi har dock inte funnit något underlag visar omfattningen som av detta. Det är rimligt att anta att cykling vid sidan av stigar ger upphov till mark- och vegetationsskador liknande dem vid körning med motorcykel. Vår samlade bedömning av läget när det gäller slitage utefter vandringsleder och i samband med terrängköming är att det förñilar och negativt påverkar fjällonrrådets specifika kvaliteter. Däremot bedömer inte att det på samma sätt som för högt renantal ger areell påverkan på mark och vegetation.

4.5.3 Buller

En allt viktigare aspekt av naturupplevelsen är tystnad och stillhet. Bullerutredningen har ingående diskuterat tystnaden naturkvalitet som en att värna om och konstaterat att rekreationsområden med låg bullemivå är en knapp naturresurs. Vi delar i allt väsentligt Bullerutredningens slutsatser. Användning av terrängfordon och flyg är nödvändigt inom såväl rennäringen som för tillsyn, Sjuktransporter, fjällräddning och försvarsmaktens verksamheter. Därtill kommer att såväl Snöskotrar flyg är värdefulla som transportmedel för såväl lokalbefolkning för turister. som Sammantaget tenderar buller från motortrafiken i väglösa fjällomrâden, framförallt från snöskotrar och luñfarkoster att bli ett allt större hot fjällområdets naturvärden i allmänhet och mot riksintressena för naturvård och friluftsliv syrmerhet. Det finns olika studier där försökt kvantiñera buller man inom olika delar av fjällområdet. Bullret sätter visserligen inga direkta och

synliga spår i miljön, även om faunan störs, utan upplevs i första hand av dem inte orsakar bullret. Detta är därför i första hand en kvalitetsaspekt i som fjällnaturen. Vi anser att det är oroande att utvecklingen så snabbt, under de Senaste 20-30 åren, har fört oss dit att det idag är svårt att finna bullerfria områden.

4.5.4 Luftföroreningar

Effekter i fjällmiljön av nedfallet av försurande ämnen har kunnat konstaterats sedan början av 1980-talet. De första tydliga effekterna av försurning uppträdde i vattendrag i Härjedalsfjällen i början av 1980-talet och har därefter konstaterats inom försumingskänsliga områden i Jämtland och Västerbotten. Hitintills har endast effekter i vattendrag kunnat fastslås. Nedfallet i fjällområdet sker förutom genom nederbörd även som s.k. dimdeposition, Denna deposition har först under senare år börjat mätas regelbundet och det har visat sig att denna tillförsel av försurande ämnen kan betydande på hög höjd samtidigt som mellanårsvariationen är stor. vara Mätningar i Härjedalsfjällen på 600 och 900 meters höjd visade t.ex. att depositionen enbart under augusti månad 1992 var 5 kg svavel per hektar, vilket är mycket högt även för de mest belastade områdena i sydvästra Sverige. En stor del av nederbörden, och därmed de försurande ämnena, kommer i fast form som snö vintertid. Detta ger upphov till s.k. surstötar vid snösmältningen då vattendragen under en kon period på våren är mycket sura, varefter förhållandena kan vara normala under resten av året. Försumingen vattendrag och sjöar har förändrat artsanunansättningen i av hela ekosystemet i riktning mot mer försumingståliga arter. Mest påtagligt är förändring av fiskfaunan. För att vidmakthålla biologin i försumingspåverkade vattendrag i fjällkedjan bedrivs inom alla fjällänen förutom Norrbotten en omfattande kalkningsverksamhet med bidrag från staten. Ofta sker detta genom markkallming, t.ex. av utströmningsområden eller på snön. Det kan ge upphov till stark påverkan på vegetationen och ifrågasätts därför ibland från naturvårdshåll. Vi anser att kalkningen, rätt utförd, är en viktig åtgärd för att uppehålla den biologiska mångfalden i försurningsdrabbade fjällvatten tills belastningen har minskat till den nivå där försumingen upphör. Däremot är det viktigt väga kalkningseffektenia på vegetationen mot effekterna i att noga vattendraget så att naturvårdsnyttan blir optimal. Försurningens effekter på vegetation i framförallt de södra fjälltraktema har diskuterats och anförs bl.a. orsak till att lavtäcket gått tillbaka. Samtidigt som kan det konstateras att lavtäcket på icke renbetesfjäll i Sverige Fulufjället och i Norge inte har förändrats under motsvarande tid. Även inte kan om man utesluta effekter på fjällvegetationen det nedfallet har inte funnit av sura några övertygande vetenskapliga bevis för att försumingen haft någon annat än

i ytvattnen. I vetenskapssamhället finns en diskussion huruvida de norrländska vattendragen är forsurade genom nedfall av försurande änmen, eller det rör om sig om naturligt sura vattendrag. Vi utesluter inte att metodiken att bestämma försumingsgraden kan ge felaktigt resultat under vissa omständigheter. Det är därför viktigt att Naturvårdsverket utvecklar försumingskriteriema för Norrlandsvattnen. Däremot har inte sett något övertygande underlag för att ifrågasätta försurnin gen av sjöar och vattendrag i södra och mellersta fjällområdet i stort. Fjällornrådet tillförs också miljögifter iform av timgmetaller och stabila organiska föreningar. Vi har än så länge mycket dålig kimskap om omfattning och elfekter, men vill betona betydelsen av att detta följs närmare. Generellt är lågproduktiva miljöer känsligare genom att utspädningseffekten i biomassan är lägre, dvs. halterna i levande organismer kan vara hög trots låg belastning.

Planering i ijällomrâdet

5.1. Bakgrund

Lagen om hushållning med naturresurser NRL uttrycker samhällets grundläggande synsätt när det gäller vad som är god hushållning med mark, vatten och den fysiska miljön. Av bestämmelserna i NRL 2 kap framgår vilka intressen som samhället ser som riksintressen. I de kommunala översiktsplanema visas var dessa riksintressen är geografiskt belägna. Enligt plan- och bygglagen PBL och NRL är de centrala verken skyldiga att meddela anspråk på riksintressen till länsstyrelsen. Länsstyrelserna ska sedan diskutera med kommunerna och granska deras Översiktsplaner så att dessa tar tillräcklig hänsyn. INRL 3 kap anges geografiska områden där natur- och kulturvärdena är så stora att dessa områden som helhet är av riksintresse, vilket bl.a. gäller hela fjällområdet. Exploateringar eller andra ingrepp får inte komma till stånd i dessa områden, med undantag för utveckling av befintliga tätorter, totalförsvarets anläggningar och för utvinning av mineraler.

OMRÅDEN MED RIKTLINJER I NATURRESURSLAGEN

-Obrutna ijäilomráden 3 kap 5§

i Områden därturismochfriluftsliv skall beaktas miljöingrepp vid 3 kap 2§ A -

Figur: Karta över jjällområden som berörs av naturresurslagens kapitel 3

Fjällområdet är uppdelat i områden där turismens och det rörliga friluftslivets intressen särskilt beaktas när beslut ingrepp i miljön 2 § och i områden tas om som är förhållandevis orörda av exploateringsverksamhet och bebyggelse, dvs. de obrutna tjällområdena 5 l de obrutna tjallområdena får bebyggelse bara komma till stånd om det behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen, den vetenskapliga forskningen, det rörliga friluftslivet samt de undantag som nämndes i förra stycket. Kapitlet nämner också vattenområden och älvsträckor där förbud råder mot vattenkraftföretag mm, 6 §. Den kommunala översiktsplanen är till för att hantera frågor rör som bebyggelseutveckling och hushållning enligt NRL. Enligt PBL ska alla kommuner ha en antagen översiktsplan. Planen ska gmnddragen i ange användningen av olika mark- och vattenområden och ge rekommendationer för lämplig utveckling av bebyggelsen. Planeringsprocessen regleras i lag. Översiktsplanen ska i kommunfullmäktige och allmänheten ska antas ges möjlighet att ta del av och påverka planen innan beslutet tas. Av den anledningen ska planförslaget ställas ut och samråd genomföras med dem som berörs. Staten och kommunen ska också ha fört en dialog kring frågor rör som riksintressen och mellankommttnala intressen. Riksdagen kommer inom en nära framtid att ta ställning till förslagen i proposition 199495230 Kommunal översiktsplaneriitg enligt PBL mm. Propositionen betonar den fysiska planeringens roll i miljöarbetet. Förslagen innebär bl.a. att översiktsplanen även ska redovisa de miljö- och riskfaktorer som kommunen anser bör beaktas vid beslut användningen mark och om av vattenområden. Redovisningen av miljöfaktorer i översiktsplanen kan avse områden med särskilda miljöproblem som behöver beaktas vid planering, t.ex. områden som är särskilt känsliga för olika störningar eller bullerstörda områden. Denna redovisning kan ge vägledning för beslut rör den framtida som användningen, antingen det handlar om att förebygga miljöproblem, ta tillvara miljövärden eller att åtgärda tniljöhot.

5.2 överväganden och förslag

5.2.1 Planering av nyttjandet mark och vatten i fjällen av

Våra bedömningar och förslag En samordnad fysisk planering i fjällotnrådet kan bidra till hållbart nyttjande av naturresursema. Planeringssystemet enligt PBL bör utvecklas så att olika värden identifieras och intressen prioriteras grund för zonering och som kanalisering av aktiviteter och verksamheter. Vi föreslår därför utvecklad att en och samordnad fjällplaneriitg slås fast i de kommunala översiktsplanema som kontinuerligt uppdateras. Berörda länsstyrelser bör i uppdrag att ta fram ges aktuellt underlag för de tjällområden omfattas NRL 3 kap som av mot bakgrund av de bedömningar och förslag presenteras i detta betänkande. som Den fjälldelegation som föreslås i kommande avsnitt bör samordna

länsstyrelsemas arbete. Boverket ges i uppdrag att i samråd med Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet RAÄ utfonna vägledning for länsstyrelsemas arbete. Centrala och regionala myndigheter bör konkretisera miljömålen inom naturvårdsområdet så att dessa blir operativt användbara på kommunal nivå. I linje med detta bör Naturvårdsverket ges i uppdrag att förtydliga och precisera motiven till de områden som är klassade som riksobjekt för naturvård och friluftsliv.

Motiven för våra bedömningar och förslag Dagens planering har framför allt reglerat fysisk exploatering och bebyggelse. Fjällområdenas unika karaktär och orördhet kräver en planering som kan hantera motstridiga markanvändningsintressen av annan karaktär. Marken nyttjas av både enskilda och näringar med påverkan på såväl natur som på andra användare. En utvecklad, samordnad fjällplanering bör kunna tillgodose dessa syften. Kvaliteten måste säkras för det som är fjällberoende, dvs. resurser som är specifika för fjällen och for vilka hushållning krävs. Dessa resurser kan vara alltifrån djur eller växtarter, som är beroende av fjällen för sin överlevnad i landet, renbetet som en förutsättning för renskötseln, till upplevelser av ett vidsträckt fjällandskap med bara små tecken på civilisation. I 3 kap beskrivs hur utvecklingen i fjällområdet bör ske. Denna ram, inom vilken utvecklingen får ske, samt miljömål bör utgångspunkter for planeringen. Åtgärder vara som förändrar förutsättningarna för sådana fjällberoende resurser måste hanteras med nya metoder i planeringen. All form av nyttjande av fjällen påverkar förutsättningarna för de kvaliteter är specifika för fjällen. Åtgärder som som förändrar form eller grad av nyttjande måste därför också hanteras. Förändringar kommer oundvikligen att ske, men frågan är vilken förändring som är acceptabel inom olika delar av en kommun, ett län eller for ñällkedjan som helhet. Planeringen ska också kunna motverka att sådana ingrepp, som vart och ett för sig har liten negativ effekt, men som sammantaget hotar hållbar utveckling. Hänsyn måste också tas till att samhället inte har ett fullsltändigt kunskapsunderlag för vad naturen tål. Forskningen behöver därför få tillgång till referensområden. Vi bedömer att det behövs tydliga prioriteringar i områden där intressekonflikt råder. Särskilt ren- och turisrnnäring behöver veta under vilka förutsättningar de kan verka. Med prioriteringarna som grund bör områdena kunna förvaltas effektivt och flexibelt. Beslut om prioriteringar bör tas av länsstyrelse och kommun. Lokalbefolkning, samebyar, intressegrupper och näringsidkare bör får ökad insyn i och ökat intresse för planeringen. Vi anser också att den kommunala Översiktsplaner-ingen bör utvecklas och integreras med det lokala Agenda 21-arbetet. Planeringen behöver kompletteras med kontinuerlig dialog och samordning kring frågor som rör nyttjandet av naturresursema i ijällregionen helhet. Dialog måste föras mellan länen, som

mellan kommunerna samt mellan olika intressen i kommunerna. På uppdrag av Miljövårdsberedningen har Lars Emmelin, Nordplan, sammanställt en rapport som mer utförligt analyserar och beskriver behoven kring fjällplanering. Enligt vår bedömning finns en metod för planering och förvaltning av områden av vildmarkskaraktär, något som inte har tillämpats i tillräcklig utsträckning i Sverige. Metoden lägger stor vikt vid vad naturen i området tål och dess betydelse för ñiluñslivet. Planeringen är då ett medel för att ange:

1 vilka kvaliteter som olika delar eller zoner erbjuder, 2 hur mycket dessa får förändras, 3 vilka verksamheter som är förenliga med detta, 4 mätbara gränser för vad som kan accepteras inom olika zoner.

Till detta kopplas åtgärder för att bevara de önskade kvalitetema eller förändra dem i viss riktning. Denna metod kan användas för områden varierande av storlek eller för en eller flera sektorer. Metoden kan och bör användas inom ramen för kommunala Översiktsplaner enligt PBL. Rennäringens behov kommer att kunna belysas och hanteras med hjälp av denna metod, liksom naturvårdens och ñiluñslivets intressen. Vi beskriver nedan grunddragen i planeringsmetoden. En mer utförlig beskrivning finns i Fritidsnatur var och hur Modeller och begrepp för ñ-iluñslivets planering skriven av Per Wallsten och utgiven Sveriges av Lantbruksuniversitet, Institutionen för skoglig landskapsvård. I samband med en inledande inventering studeras området olika aspekter, ur dels av fysisk karaktär, t.ex. naturforhållanden, tillgänglighet för besökare eller renbetestillgången. Pågående verksamheter i området studeras, t.ex. antal personer som rör sig där, aktiviter som utförs samt behoven från renskötare, fjällboende, turister, m.fl. Slutligen studeras vad förvaltningen innebär för området, t.ex. restriktioner för besökare, preparerade leder eller anordningar för renskötsel. Samebyamas markanvändningsredovisningar bra grund i är en inventeringen när det gäller att beskriva rennäringens behov, men kompletteringar kan behövas. Inventeringar av värden för naturvård och ñiluñsliv i fjällen har genomförts behöver uppdateras. Metoderna för att men inventera friluftslivets behov och påverkan på omgivningen behöver utvecklas. Inventeringen ska t.ex. innehålla olika besökarkategoriers rörelsemönster i och förväntningar på området, liksom i vilken utsträckning deras förväntningar inñiades. Möjligheterna till olika upplevelser och aktiviteter i fjällområdet är många och varierar naturligtvis mellan olika områden. Dessa rekreationsmöjligheter finns inte inventerade. Vi vill gärna uppmärksamma en aspekt, nämligen fjällbesökarens krav på kvalitet: upplevelserna i ijällen. Denna är viktig av flera anledninganbesökama är rörliga och de ñrmer ett område om mindre attraktivt än det tidigare, förflyttar de sig, utövar sin aktivitet eller

skaffar de upplevelser som de söker på en annan plats. Denna förflyttning kan få effekter på både natur, rennäring och turistnäring. Inventeringen ligger sedan som grund för att hitta områden med konkurrerande intressen. Dessa områden behöver behandlas mer ingående och beslutsfattare behöver göra en prioritering av de olika intressena annars finns det risk att konflikten tilltar eller att områdets kvaliteter att överutnyttjas. Vi föreslår att zonering genomförs och att respektive zon förses med en kvalitetsmål, indikatorer på måluppfyllelse och gränsvärden. Inom respektive bör kvalitetsmålen uppfyllas, varför man bör överväga om det finns behov zon åtgärder. Både kommuner och länsstyrelser har redan idag tillgång till av styrmedel för att uppnå eller behålla kvalitetema i ett område: mjuka eller hårda, uppmuntrande eller begränsande, beroende på vilka kvaliteter som ska värnas. Närvaron av friluftsutövare behöver kanske begränsas i ett område som har identifierats som särskilt betydelsefullt för rennäringen. Det går inte alltid att förutsäga hur renama kan komma att förflytta sig och därför bör skyddet i den utsträckning det går följa renen. Med hjälp av information bl.a. via turistinformation och fjällstationer kan turismen under en viss tid kanaliseras bort från ett område till ett annat. Andra områden som är särskilt lämpade för skoterköming bör göras attraktiva med hänsyn till skoteråkarnas intressen - genom leddragningar och serviceanordningar. I en del fall kan det vara lämpligt med direkt styrning.. Naturreservat på kommunens eller länsstyrelsen initiativ, naturvårdsområden, fågelskyddsområden, etc. bör övervägas. Vi har också föreslagit att instrumenten för att kanalisera verksamheter bör kompletteras, t.ex.att anmälningsplikt införs för friluftslivs- och turistorganisatörer då det gäller vissa aktiviteter i vissa områden. Zonema och de åtgärder som behövs för att säkra kvalitetema i zonen bör slås fast. Information bör spridas till kommuninvånare, näringsidkare och besökare. Planeringen ligger till grund for förvaltning och konsekvensbedömningar. Information om planens innehåll bör spridas till allmänheten och användas i olika sektorers planering. Informationsteknik skulle kunna ha stor betydelse för att underlätta, förbättra och sprida intresse för planeringen. Planen kan också användas för att göra konsekvensbedömningar av planerade förändringar i de områden som zonerats. Zonema ska förvaltas på effektivt sätt inom ramar som länsstyrelsen sätter upp. Ansvar för tillsyn bör i högre utsträckning än i dag delegeras från länsstyrelser till personer som lever eller verkar i området. Tillsynen innebär också samråd och samarbete med de intressenter och under de former som länsstyrelsen har angett. Detta synsätt kan med fördel tillämpas i den kommunala översiktsplaneringen enligt PBL. En sådan inriktning i den kommunala planeringen kräver att såväl planeringsunderlag som metoder utvecklas. Berörda länsstyrelser bör i uppdrag att ta fram aktuella underlag för de tjällområden som omfattas av NRL 3 kap, mot bakgrund av de bedömningar

och förslag som presenterar i detta betänkande. Länsstyrelsemas roll är att förmedla aktuellt kimskapsunderlag till kommunerna, följa utvecklingen inom områdena och att föra en aktiv dialog med kommunerna. Berörda länsstyrelser bör ta initiativ till att arbetet genomförs i regionalt perspektiv och att det hanteras som en mellankommunal fråga. Den fjälldelegation föreslås i som kommande avsnitt bör samordna länsstyrelsemas arbete. Boverket i ges uppdrag att i samråd med Naturvårdsverket och RAÄ utforma vägledning för länsstyrelsemas arbete. I detta sammanhang bör påpekas att den femåriga utvecklingsplanen för målsom fastställs inom kort, troligen kommer att innehålla ett särskilt program med sikte på bl.a. planeringsåtgärder. Dessa skulle resurser med stor sannolikhet komma till nytta också i detta sammanhanget. De nationella intressena bör beaktas och integreras bättre i den lokala besluts- och planeringsprocessen. Vi föreslår att centrala och regionala myndigheter konkretiserar miljömålen inom naturvårdsområdet, så att dessa bli operativt användbara på kommunal nivå. I linje med detta bör Naturvårdsverket i uppdrag att förtydliga och precisera motiven till områden är klassade som som riksobjekt för naturvård och friluftsliv. I samband med detta bör en fördjupad dialog inledas mellan olika nivåer för bättre förståelse och acceptans för de nationella intressena. Flera försöksprojekt för planering i fjällen har genomförts de åren. senaste De har visat på brister i nuvarande planering och tillämpat några för landet nya planeringsmetoder. Erfarenheterna bör spridas och tas tillvara. Frivillig styrning av skotertrafrk var syftet med ett projekt beskrevs i betänkandet som Naturupplevelser utan buller kvalitet att värna SOU 1991:51. - en En grundläggande idé är att planeringen bör innehålla brett, lokalt samråd. Behovet av att kunna genomföra konsekvensbedömningar för rennäring och turism i fjällen har varit i fokus i Byggforskningsrådets rapport Konsekvensbeskrivningar i samhällsplaneringen rennäring och turism i översiktsplaneringen. Här beskrivs bl.a. med hjälp geografiska av informationssystem konsekvenserna för renäringen bäddkapaciteten för om turister skulle utökas i området. Den metod som har föreslår i detta kapitel,

Recreation Oppurtunity Spectrum eller ROS-planering har tillämpats för

kanoting i Rogens naturreservat i Härjedalen. Här är naturens bärkrañ och kanotistemas förväntningar och upplevelser av området i fokus. Denna beskrivs i Kommit-rapporten 1988:2 från Trondheims universitet. Planeringens inledningsskede var varit föremål för ett projekt i Hemavan. Där handlade det om vårda landskapet och karaktären jordbruksbygd, också som men att samtidigt bygga ut turismen i området. Ett projekt kallat Fjällagendan har inletts i bl.a. fjällkommunema Härjedalen, Berg och Åre i Jämtland samt Storuman i Västerbotten. Målet har varit att staten och kommunen tillsammans med dem som bor och verkar i fjällområdet ska inleda planeringsprocess. De en ska formulera hur olika verksamheter och aktiviteter till hållbar anpassas

användning resurserna i fjällen. Planeringen är en del av Agenda 21av och omfattar ren- och turismnäring, fjällboende m.fl. Stor vikt läggs processen vid förbättrat kunskapsunderlag och utveckling av planeringsmetoder.

5.2.2 Dialog, samråd och samarbete

Våra bedömningar och förslag En ijälldelegation inrättas som består av representanter från fjällänen och som behandlar frågor som rör fjällen i sin helhet. Länsstyrelser och kommunrepresentanter bör samlas med Norrbottens tjällråd som förebild. Fjällkommunema bör ta initiativ till kontinuerligt samråd med byalag, berörda samebyar, tiuism- och ñiluttlivsorganisatörer.

Motiven for våra bedömningar och förslag Dialogen bör intensifieras mellan olika nivåer, olika grupper och olika intressen. Denna dialog bör föras lokalt och regionalt för att kurma ligga som grund till åtgärder och beslut i kommuner och länsstyrelser. Frånvaron av lokalt samråd viktig orsak till frågor hamnar hos centrala myndigheter, är en att regering och riksdag. Vi bedömer också att staten behöver harmonisera hanteringen ett antal fjällspecifrka frågor. Det gäller t.ex. synen på och av behandlingen av riksintressen, tjällområdets nyttjande i hållbarhetsperspektiv samt hoten mot fjällornrådet. Vi bedömer det därför som angeläget att statens regionala organ, länsstyrelserna, på ett organiserat sätt samverkar kring fjällområdet. Vi föreslår därför att fjälldelegation inrättas. Delegationen ska vara en beslutande utan bör fungera komplement till det centrala som myndighetsarbetet och det regionala arbetet som länsstyrelserna bedriver. Delegationen bör bestå länsledningama för de fyra tjällänen. Detta sker av förslagsvis regleringsbreven till de berörda länen. Ordförandeskapet genom cirkulerar mellan länen och byts vart annat år. Delegationens arbetsområde skall fjällfrågor med inriktning mot hållbart nyttjande av fjällområdet. vara Delegationens uppgifter bör vara att:

föra kontinuerlig dialog mellan fjällänens länsstyrelser hållbart

a om

nyttjande av tjällområdena

b ta initiativ till utredningar, inventeringar, utvärderingar, åtgärdsplaner, etc.

c biträda regering och centrala myndigheter vid beslut som rör fjällområdet

d vara rådgivande till regeringen i tjällfrâgor

e samordna länsstyrelsemas arbete med planeringsunderlag enligt tidigare

avsnitt

t över behovet att komplettera Naturvårdsverkets fjällplanering.

se av

Det behövs också forum för dialog och samarbete mellan tjällkommunema och staten, dvs. länsstyrelse och central myndighet. Verksamheter i fjällområden sträcker sig över kommungränsema och gäller såväl renskötsel naturvård som och friluftsliv. Vi rekommenderar därför att kommunerna samlas på motsvarande sätt som i Norrbottens ñällråd, som består tre ledamöter från av länsstyrelsen, ledamot från vardera fjällkommun i länet två en samt representanter från Naturvårdsverket. Fjållenhetens chef fungerar som sekreterare. Både ñällråden och tjälldelegationen skulle också kunna bli ett forum att behandla frågor fjiillsäkerhet. om Kommunerna bör ta sitt ansvar för att skapa diskussionsforum för de grupper som brukar och bori fjållområdena. Det finns exempel då kommunstyrelsen har tagit initiativ till att samla kring frågor är viktiga för kommunen grupper som i form av ungdomsråd eller pensionärsråd. Vi uppmuntrar därför kommunerna att ta initiativ till ett råd med representanter från byalag, berörda samebyar, turism- och friluftslivsorganisarörer, lokala miljöorganisationer, m.fl. för kontinuerlig diskussion kring frågor rör fjällen. Diskussionerna bör leda som till förbättrad kunskap om behov och möjliga lösningar på problem om som uppkommer.

5.2.3 Mineralutvinning i ljällområdena

Våra bedömningar och förslag NRL:s områdesgränseri fjällen bör ses över så att större områden får starkare skydd mot exploateringar. Minerallagen bör ändras så undersökningsarbete att i obrutna fjällområden inte får ske utan regeringens medgivande. Regeringen bör därför Boverket i uppdrag att förslag till hur skyddet fjällområdena ge ge av kan förbättras så att de obrutna fjällområdena inte blir föremål för mineralutvinning. Detta kan ske del Boverkets uppsiktsansvar för de som en av områden som omfattas NRL 3 kap. av

Motiven for våra bedömningar och förslag Vår bedömning är att Gällområdena bör starkare skydd mot exploateringar. Verksamhet som turism och renskötsel belastar naturen i fjällområdena, men dessa verksamheter har möjlighet att bedrivas inom för hållbar ramen utveckling. Däremot är exploatering i tjällområdena inte önskvärd, eftersom det innebär omfattande och bestående skador i natur och landskap. Fjällområdena och särskilt de obrutna områdena växer i betydelse i ett europeiskt perspektiv, allt eftersom andra iraturområden exploateras. NRL ger inte det skydd som är motiverat för obrutna tjällområden, i synnerhet inte vad gäller utvinning av mineraler. Fjällområdena är ett de geografiska områdena berörs NRL 3 kap. av som av l detta kapitel samlas de bestämmelser de geografiska riktlinjerna som ersatte i den fysiska riksplaneringen. Samtliga områden har särskilt stora värden för

naturvård, kulturminnesvård och friluftsliv. Områdena är därför i sin helhet av riksintresse. Större miljöförändringar skadar dessa skyddsvärden bör enligt som riktlinjerna inte komma till stånd och de obrutna tjällområdena har särskilt lyfts fram skyddsvärda mot exploatering och andra ingrepp som påverkar deras som karaktär. Bestämmelserna i NRL innebär att tung exploatering i princip inte får tillåtas inom tjällområdena prop 1985863. Undantag från de grundläggande bestämmelser som uttrycks ovan görs bl.a. när det gäller mineralbrytning. Om det finns särskilda skäl utgör bestämmelserna i 3 kap inte hinder för mineralutvinning. Enligt förarbetena innebär särskilda skäl för landet mycket starka samhällsintressen som närings-, sysselsättningspolitiska skäl eller försörjningsberedskap prop 19858613, BoU be 198687:3. Väger brytningsiritresset mycket tungt accepteras också påtaglig skada följd av brytningen. Nya anläggningar som en för att utvinna ämnen eller material får inte utföras i de obrutna fjällområdena utan tillstånd från regeringen enligt NRL 4 kap l Minerallagen ändrades nyligen för att bidra till bättre förutsättningar för prospektering och gruvdrift i landet prop. 199293238 och för att attrahera utländska investerare till landet. l samband med lagändringen ville man stärka skyddet för nationalparker, naturreservat och obrutna fjällområden. Skyddet gällde i första hand undersökningsarbete som skulle kunna ha inverkan på naturmiljön. Minerallagen innebär att bergmästaren prövar tillstånd for undersökning utan att någon än sökanden får tillfälle att yttra sig. Hinder har införts, men annan med vissa dispensmöjligheter, mot undersökningsarbete i nationalpark, område statlig myndighet hos regeringen har begärt skall avsättas som som nationalpark, obrutna fjällområden samt i de fall då det strider mot föreskrifter för naturreservat. När det gäller nationalparker får dispens inte ges. Länsstyrelsen kan däremot meddela dispens för undersökningsarbete i obrutna fjällområden. Om det planerade undersökningsarbetet kommer i konflikt med reservatföreskrifter kan länsstyrelsen medge undantag från dessa enligt NVL 12 I dagsläget har bergmästaren i norra distriktet gett tillstånd för prospektering i såväl obrutna fjällområden i naturreservat. Vi gör bedömningen att de som obrutna fjällområdena behöver starkare skydd mot exploateringar. NRL ger idag mineralutvinningen särställning som påtagligt bryter mot de en grundläggande intentionerna med NRL 3 kap och då i synnerhet 5 § som avser obrutna fjällområden, När minerallagen ändrades med avsikt att ge bättre förutsättningar för mineralutvinning, stärktes samtidigt skyddet för nationalparker och naturreservat mot undersökningsarbete. Vårt förslag är att minerallagen ändras så att undersökningsarbete i obrutna fjällomrädena inte får ske utan regeringens medgivande. Hanteringen övri ga tillståndsprövningar av i synnerhet länsstyrelsens roll i dessa bör också klargöras och förtydligas. - I linje med detta bör också skyddet mot mineralbrytning stärkas, särskilt i

de obrutna fjällomrâdena. Regeringen bör Boverket i uppdrag att förslag ge ge till hur skyddet av fjällområdena kan förbättras så att de obrutna fjällomrâdena inte kan bli föremål för mineralutvinning. Detta kan ske som en del av Boverkets uppsiktsansvar för de områden som omfattas av NRL 3 kap. De områden som pekas ut av NRL att vara av särskilt stort värde för turism och tiiluñsliv har i praktiken ett svagt skydd mot exploateringar, jämfört med de obrutna fjällområdenas skydd. Det var ca tio år sedan gränserna i NRL drogs; därför bör ornrådesgränsema i fjällen ses över med syfte att större områden får starkare skydd mot exploateringar. Vi föreslår att regeringen ger ett uppdrag till förslagsvis länsstyrelserna att genomföra översynen.

6 Rennäring

6.1 Omfattning och förutsättningar

Rennäringen år en extensiv näring som är beroende av stora betesarealer. Renskötsel förekommer på ca 40 % av Sveriges yta som omfattar i stort sett i hela Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län samt delar av Kopparbergs och Västernorrlands län och bedrivs genom att renama strövar eller drivs mellan olika betesmarker. Bruttoarealen av de svenska samemas renbetesmarker uppgår till 165 000 km: ungefär 12 000 ligger i Norge ca varav tillgänglig Norsk-Svenska renbeteskonventionen. Nettorarealen, efter genom odlad mark, reduktion av vattenområden, högtjällsimpediment, bebyggelse och är 137 000 kmz ca två tredjedelar ligger nedanför kaltjället. Alla varav betesmarkerna har sina speciella egenskaper gör dem värdefulla vid olika som tider på året och kan därför inte ersätta varandra. För sina vandringar mellan olika marker utnyttjar bestämda vandringsleder, som kan vara gamla och renen känsliga för störningar. Utövning skötselrättenregleras i Rennäringslagen RNL 1971:437 och av beskrivs där en rätt för samerna att begagna mark och vatten till underhåll som för sig och sina renar. Relativt omfattande ändringar och kompletteringar i RNL

infördes 1993. Alla samer har renskötselrätt men för att utöva denna rätt krävs medlemskap i sarneby. En sameby är en ekonomisk och administrativ sammanslutning en enligt lag skall leda renskötseln inom ett visst område. Länsstyrelsen som beslutar den geografiska avgränsningen mellan samebyar där betesmarkerna om brukas kollektivt renskötselföretagen inom byn. Renskötselföretagen består av eller flera renägare och själv beslutar om sina renar, t.ex. hur av en som var en många som skall slaktas. Renskötsel bedrivs för närvarande i 51 samebyar 33 år fjällsamebyar. F jällsamebyama har sina åretnmtmarker ovanför varav odlingsgränsen och på renbetesfjällen i Jämtlands län och sina vinterbetesmarker nedanför denna gränsen eller utanför renbetestjällen. Riksdagen beslutade 1993 företagsregister för renäringen. Registret om bygger på de uppgifter finns i samebyamas renlängder. De uppgifter som som här redovisas 1994 och måste till vissa delar betecknas som preliminära. avser Enligt företagsregistret finns ungefär 4 700 renägare varav ca 3 700 är samer och 1 050 fastighetsägare i koncessionsområdet i Tornedalen, dvs. utanför det egentliga fjällonrrådet. Av de samiska renägama finns ca 90 % i Norrbottens län, 325 personer i Västerbottens och 250 i Jämtlands län. Det finns 915 företag 700 i Norrbotten och 100 vardera Västerbotten och Jämlandslän. varav Medelåldern är förhållandevis hög bland renägama. Cirka 30 % av renägama och 25 % de företagsansvariga är över 65 år. Renägama är dock yngre i av Västerbottens- och Jämtlands län.

Beroende på renskötselonrrådets storlek har det alltid uppstått och uppstår fortfarande konflikter mellan rennäringen och andra anspråk. Den extensiva driftsformen gör att samhället inte bedömt att olika ingrepp och typer av exploateringar i renskötselonrrådet skall medföra några väsentliga störningar. Varje betesområde har vart och ett egenskaper som gör det värdefullt under olika perioder av året och de kan inte ersätta varandra. Störningar och ingrepp i skogslandet kan därför ge följdverkningar i fjällområdet och vice Detta versa. förhållande i kombination med den sammantagna effekten av olika störningar i själva fjällonrrådet gör att kan tala om samverkanseffekter. Rennäringen har successivt trångts allt mer mellan olika fonner av exploatering och annan markanvändning i tid och rum, vilket inte bara ändrat förutsättningarna för näringen och utövningen av den utan också varit en bidragande orsak till de rniljöstömingar som idag kan konstateras. Förutsättningarna för rennäringen har också påverkats av andra orsaker än rnarkanvändningskonflikter. Samhällsutvecklingen i stort, omfattande såväl kostnader som levnadsstandard, har inneburit rationalisering och mekanisering av renskötseln for att kapa utgifterna samtidigt som antalet renar i varje företag har ökat för att kunna ge en försörjning. En faktor som på ett dramatiskt sätt påverkat rennäringen under senare år var Tjemobylolyckan 1987. Genom belastningen av radioaktiva ämnen uppstod mycket stora avsättningssvårigheter för renkött. Samtidigt innebar samhällets stödåtgärder till utfordring att renantalet steg.

6.2 Överväganden och förslag

6.2.1 Miljömål m.m. för renskötseln

Våra bedömningar och förslag Renskötseln måste tydligare areell näring och därvid accepteras som en jämställas med jord- och skogsbruk vad gäller såväl förutsättningar för dess bedrivande som dess hänsynstagande till miljön. Ett miljömål för rennäringen bör fastställas och införas i Rennäringslagen. Regeringen bör tillsätta en rennäringspolitisk kommitte i syfte att utforma en samlad rennäringspolitik. Behovet av utökad stimulans och stöd till binäringar inom rennäringen för att förbättra ekonomin inom rennäringsföretagen bör härvid särskilt utredas.

Motiven för våra bedömningar och forslag Samernas rättigheter enligt Rennäringslagen har i lagen fått den sammanfattande beteckningen renskötselrätt. Denna beskrivs som en kollektiv rätt som bygger på urminnes hävd att begagna mark och vatten för sig och sina renar. I rätten ingår bl.a rätt till renbete, jakt, fiske och visst skogsfång. I såväl Regeringsformen RF, l kap. 2 § fjärde stycket och förarbetena till denna, som i skilda lagstiftningar slås sambandet fast mellan den samiska kulturen och rennäringens fortlevnad. Det är sålunda viktigt att betona att den samiska

kulturen och rennäringen är starkt förenade med varandra. Av de rättigheter inryms i begreppet rennäring utgör renbetesdriften den som verksamhet som i olika sammanhang karakteriseras som en areell näring, även om det naturligtvis går att diskutera motsvarande for de andra rättigheterna. Vår uppfattning är att trots rennäringens formella status i olika författningar finns det en tendens ute i samhället att mera betrakta renbetesdriñen som en kulturyttring än som en areell näring. Skall renbetesdriften kunna bedrivas och utvecklas utifrån en ekonomiskt bärkrañig grund måste den tydligare areell näring och därvid jämställas med jord- och skogsbruk accepteras som en vad gäller förutsättningama för dess bedrivanden. Härigenom säkras enligt vår uppfattning också långsiktigt den samiska kulturen. Detta innebär samtidigt att kraven på hänsynstaganden till miljön vid renbetesdriñens bedrivande skall vara tydlig. Hänsynen gäller inte enbart själva renbetet utan också rennäringens anläggningar och driftsformer. NVLutredningen föreslog att RNL skulle kompletteras med bestämmelser härvidlag. I regeringens proposition 199293:32 om samema, samisk kultur m.m. anförde dåvarande jordbruksministern att rennäringen i likhet med andra areella näringar skall ta den hänsyn som är betingad av vad naturen faktiskt tål. Det föreslogs att RNL skulle kompletteras med föreskrifter om vilken hänsyn som skall tas vid renskötseln för att skydda naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Föreskrifterna föreligger ännu inte. För att ytterligare betona rennäringens jämställdhet med de övriga skötsellagama anser att RNL bör kompletteras med ett miljömål som också kan vara en utgångspunkt för föreskriftsarbetet. Vi har följ ande förslag till mål: Rennäringen skall bedrivas med hänsyn till naturbetesmarkemas långsiktiga produktionsfönnåga så att dessa uthålligt ger god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden bibehålls. Vi föreslår att denna målsättning inleder RNL 65 § . Det uppdrag som regeringen har givit oss har fokus på problematiken i fjällen som ett geografiskt avgränsat område. Våra överväganden och förslag är därför riktade mot de specifika problem som uppstår inom detta område. När det gäller rennäringen går det inte att frikoppla fjällen från förhållandena inom hela renskötselområdet. Företeelser och åtgärder inom såväl rennäringen som andra verksamheter inom en del av renskötselområdet har ofta återverkningar inom andra delar. Mer övergripande aspekter som gäller rennäringen kan inte heller läggas utan att beakta situationen inom hela renskötselområdet eller den samiska kulturen i stort. Vi har inte haft vare sig tid eller i uppdrag att göra denna typ helhetsawägningar eller lägga mer principiella förslag. Vi anser av också att detta mera hör samman med en samlad rennäringspolitik som innefattar rennäringens alla delar. Vi föreslår därför att regeringen tillsätter en kommitté med uppgift att utarbeta förslag till en rennäringspolitik. Vi anser att en sådan politik bl.a. bör utgå ifrån följande element:

Renbetesdriften är en areell näring - Förbättrad avkastning - Minskade kostnader - God betesförvaltning och markanvändning - Utveckling av samiska binäringar -

Vi anser också att frågan om samebyamas ställning och verksamhet bör belysas i skenet av detta. Frågan om bl.a. breddad sysselsättning inom samebyns ram har diskuterats i olika sammanhang under längre tid. Kostnadsutvecklingen och därmed den pågående rationaliseringen inom renskötseln driver utvecklingen mot allt färre, men större företag. Ett vidgat sarnebybegrepp skulle innebära att fler skulle kunna vara verksamma helt eller delvis inom olika binäringar men fortfarande inom ramen för samebyn. Förslaget skulle ha särskild betydelse för att behålla den yngre generationen kvar i samebyn. Samtidigt finns det med nuvarande lagstiftning en uppenbar risk att renskötselföretagen skulle kunna lida ekonomisk skada om binäringar inom t.ex. turism blir förlustbringande. En aspekt i detta sammanhang rör själva renbetesdriften, renantal etc. där kraven nu ställs på samebyn. Med den väntade utvecklingen mot allt färre företag borde det enskilda rennäringsföretagets ställning visavi samebyn i vissa angelägenheter belysas utförligare, t.ex. när det gäller tillsynsmyndighetemas verksamhet. En aktiv utveckling av de samiska binäringarna, oavsett samebyns roll, är av grundläggande betydelse för att den ekonomiska tryggheten inom rennäringen ska kunna säkras. De medel som tillförs från EU via det sk. mål-6 programmet utgör här en möjlighet när det gäller inledningsfasen. Vi därför att anser man inom en rennäringspolitisk kommité närmare bör utreda hur samiska binäringar långsiktigt kan utvecklas genom stimulansåtgärder.

6.2.2 Stöd och rådgivning

m.m.

Vårt förslag Det centrala myndighetsansvaret för rennäringsfrågoma bör överföras på Glesbygdsverket. Rådgivningen och stimulansåtgärder måste utvecklas och stärkas i syfte att skapa ekonomiskt bärkrattiga rennäringsföretag och för att förebygga miljöskador.

Motivet för vårt förslag Rennäringen bygger på förvaltning av naturresurser vilket är principiellt svårt med tanke på den naturliga dynamik alltid råder och därmed svårigheterna som att se eller förutsäga förändringar i betestillgång i tid. Katastrofer och andra yttre störningar försvårar ytterligare. Därutöver kommer faktorer som företagsfonn, ekonomiskt beroende och osäkerhet renskötselns framtid. om För att framöver kunna undvika rennäringens negativa påverkan på miljön

anser vi att man måste utgå ifrån förutsättningarna for själva näringen som sådan. Samhällets agerande måste syfta till att skapa förutsättningar för ekonomiskt bärkraftiga rennäringsföretag. Det är endast härigenom som det finns förutsättningar att skapa långsiktigt hållbara lösningar som innebär en renskötsel inom ramen för vad naturen tål. Detta skulle kunna ske genom att stärka och utveckla rådgivningen. Idag finns en rådgivare, knuten till Svenska Samernas Riksförbund, för hela renskötselområdet. Rennäringsenhetema har idag av resursskäl prioriterat tillsynsarbete och andra kontrollfunktioner. En viktig uppgift för rådgivningen är att skapa större ekonomisk och social trygghet hos rennäringsutövarna genom att renskötseln utvecklas inom ramarna för vad naturen tål och att brist på bete och miljöskador förebyggs. Vi anser att finansieringen av och ansvaret för rådgivningen bör ses över och härvid övervägas om inte detta bör förläggas till Sametinget. Jordbruksverket i Jönköping är idag central förvaltningsmyndighet för rennäringsfrågoma. Det betungande arbetet som denna myndighet har genom EU-anslutningen med avseende på jordbrukspolitiken i stort har medfört att rennäringsfrâgoma inte fått den prioritet önskvärt. Enligt vår som vore uppfattning är det angeläget att rennäringsfrågoma ges en större tyngd i myndighetsarbetet och har därför övervägt möjligheterna att flytta ansvaret från Jordbruksverket till en myndighet där frâgoma kan ges en större tyngd. I Norge finns ansvaret hos en enskild myndighet, rennäringsadministrationen. Liknande vore önskvärt för svensk del men har gjort den bedömningen att det samhällsekonomiska läget inte tillåter nya myndighetsbildningar. Vi har också övervägt om Sametinget skulle kunna ta över Jordbruksverkets uppgifter, något som man markerat ett starkt intresse av. Idag har Sametinget till uppgift 2 § STL att bl.a. medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjande av mark och vatten. Sametinget har sålunda en tydlig partsroll när det gäller rennäringsfrågoma och är tveksamma till om att denna roll bör ändras, vilket bedömer är nödvändigt om det centrala myndighetsansvaret förläggs dit. Under alla omständigheter bör Sametinget, en unik kombination av förvaltningsmyndighet och parlament, finna sina arbetsformer och rutiner innan uppgiitema ändras. Myndighetsarbetet skulle också kunna förläggas i anslutning till någon av länsstyrelserna i tjällänen, men vi anser dock att närheten till länsstyrelsens rennäringsadministration gör detta till en ur flera synpunkter sett mindre lämplig lösning, en bedömning som för övrigt delas av de berörda länsstyrelsema. Mot bakgrund ovanstående att Glesbygdsverket i Östersund av anser vore den lämpligaste förvaltningsmyndigheten för rennäringsfrågoma. Skälen till detta är flera. Glesbygdsverket är en förhållandevis liten myndighet, vilket skulle innebära att rennäringsfrågoma får en relativt sett stor tyngd i myndigheten. Verket har dessutom ett arbetsområde som i stort sammanfaller med renskötselområdet. Vi anser inte heller att vinsten med att

myndighetsutövningen förläggs till renskötselområdet skall underskattas. En övertlyttning av det centrala myndighetsansvaret förutsätter att de resurser som idag disponeras av Jordbruksverket i Jönköping överförs till Glesbygdsverket.

6.2.3 Renantal och renbetesinventeringar

Våra bedömningar och förslag Renbetesinventeringar, baserade på markens långsiktiga produktionsfönnåga samt hänsyn till andra intressen, skall utgöra grunden när högsta renantal fastställs. Det påbörjade arbetet med inventeringarna bör bedrivas med högsta prioritet men samtidigt se till att ta med de faktorer bestämmer hänsyn till som andra intressen. l områden där överbetning skett under längre tid bör länsstyrelserna upprätta särskilda åtgärdsplaner i syfte att så snabbt möjligt som en återhämtning av betesresursen. Individmärkning bör stimuleras för av ren att förbättra hjordstrukturen. Rennäringslagen är i sin nuvarande lydelse tillräcklig för att åtgärda och förebygga skador på miljön.

Motivet för våra bedömningar och förslag Ett av de områden som enligt direktiven särskilt skall överväga och lägga förslag till är åtgärder som rör renantalet. Orsaken är att renantalet i flera samebyar har överskridit det av länsstyrelsen beslutade och att det finns kopplingar mellan för högt renantal och slitage på mark och vegetation. Renantalet har av olika orsaker alltid varierat eftersom renen är beroende av de händelser och förutsättningar som gäller under naturliga förhållanden. I detta avseende uppvisar renen i stort sett samma mönster andra naturligt som förekommande djur. Födoresursens bärkraft och klimathändelser kan som påverka såväl renen i sig som tillgången på fördoresursen är de viktigaste orsakerna. Den fördröjning som finns mellan nedgång i födoresurs, beroende på överbetning, och därmed i renantalet utgör ett grundproblem för rennäringen. Trots överbete kan under en period renantalet fortsätta öka för att sedan mycket snabbt ner och eventuellt, i kombination med klimathändelser, eller mer mindre kollapsa. Beroende den relativt långa tid det tar för födoresursen att återhämta sig, kanske 25 50 år, kan det alltså ta mycket långt tid att åter bygga upp renantalet till hjordstorlekar tillräcklig ekonomisk som ger avkastning. Grundprincipen vid övertalighet blir då att snabbare renantalet kan dras ner snabbare kan rennäringen komma igen. Förutom de naturliga orsakerna finns det naturligtvis andra ingrepp inom eller utanför näringen som driver upp renantalet. Tjemobylolyckan, och därmed avsättningsproblem för renköttet har varit en viktig orsak. Vinterutfodring är en annan faktor. Renantalet inom en sameby, för enskilda rennäringsföretag och enskilda renägare kan variera dels beroende på de faktorer som bestämmer renantalet

i stort men också beroende på rovdjur, olyckor, ändrat slakturval etc. Renantalet för ett enskilt år kan därför vara missvisande och det finns också en osäkerhet i renräkningen som gör det svårt att ange det exakta antalet. I nedanstående tabell visas renantalets förändring under 1900-talet fram till idag värdena för 9394 är preliminära.

Summa Jämtland Västerbotten Norrbotten Högsta 280 000 47 000 49 000 183 000 renantal

källa SCBochJordbruksverket

I Sverige finns idag sammanlagt 279 900 renar vilket tangerar det högsta renantalet om 280 000 renar. Det är också klart att renantalet, angivet som 10 års medelvärden, ökat under 1900-talet men skillnaden mellan enskilda år kan vara betydande. Av de befintliga uppgiñema framgår att Jämtland och Västerbotten har ett för högt renantal medan Norrbotten ligger väl under gränsen. Enligt uppgift från rennäringsenheten i Jämtlands län har renantalet inom länet nu ytterligare minskats och att man i stort har nått ner till gränsen högsta renantal. Länsstyrelsen får enligt RNL 15 § besluta om det högsta renantalet, dvs. hur många renar som varje sarneby högst f°ar föra på bete. När detta bestäms skall, förutom betestillgången, hänsyn tas också till andra intressen. Skälen är dels att rennäringen utövas jämsides med armat markutnyttjande, dels att renbetesrätten inom samebyn är gemensam för flera näringsutnyttjare av vilka ingen kan anses ha rätt att utnyttja betesmarkema i större omfattning än någon Enligt 65 arman. § skall hänsyn tas till andra intressen och i 65 § a sägs att regeringen, eller myndighet som regeringen bestärmner, får meddela vilken hänsyn som skall tas till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Föreskriñema får dock inte vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Avsikten är att ställa krav på renskötseln så att den bedrivs på det sätt som naturen tål i ett långsiktigt perspektiv. Samtidigt får de inte vara så långtgående att det från en praktisk och ekonomisk synpunkt försvårar fortsatt rationell renskötsel med tillåtet antalet renar. I Jämtlands län gjordes på 1970-talet en renbetesinventering som har legat till grund för fastställande av högsta renantal. För de flesta samebyar är renantalet bestämt i byordningar från mitten i 1940-talet. I RNL, före 1993, och

i förarbetena till dessa angavs inte vilka faktorer som skall ligga till grund för att fastställa högsta tillåtna renantal i en sameby. I prop 19929332, bil. angav dåvarande departementschefen att det är angeläget att renantalet bestäms utifrån renbetesinventeringar som grund för bedömning av uthålligt utnyttjande av betesresursen och vad naturen tål för att den biologiska mångfalden skall kunna behållas samt med hänsyn till motstående intressen. I beslut 940407 uppdrog regeringen Jordbruksverket att utarbeta en plan för renbetsinventeringar. Jordbruksverket tilldelades extra medel för budgetåret 9596 i syfte att ta fram metodik för täckande renbetesinventering för hela renskötselornrådet. Vi har inte underlag för att bedöma om det nu fastställda renantalet i enskilda samebyar är för högt eller lågt. De effekter som kan härledas till för många renar, t.ex. överbetningen i de södra fjälltraktema, beror enligt vår uppfattning i första hand på att högsta renantalet vida har överskridits under följd år. en av Det är angeläget att en enhetlig grund för att fastställa högsta renantal inom olika delar av renskötselornrådet skyndsamt utarbetas. Norrnen skall då baseras på vegetationens långsiktiga produktionsfonnåga, bevarande av den biologiska mångfalden samt hänsyn till andra intressen som begränsande faktorer. En viktig faktor i detta sammanhang är vad som avses med vegetationens produktion. Olika utfall fås för produktionen vid ett givet tillfälle, produktionen under ett visst betestryck eller den potentiella produktionsfönnågan. Dessutom är det i denna typ av ekosystem en stor variation mellan åren i produktion beroende på klimatvariationer etc. Vi att vid de kommande anser man renbetesinventeringama skall så sakligt tillväga som möjligt, dvs. försöka uppskatta ett medelvärde under längre tid vad gäller olika vegetationstypers produktionsfönnåga med tanke på den del årligen kan skattas utan att som respektive vegetationstyp ändrar karaktär. Mycket talar för att markens produktionsfonnåga sätter den yttre gränsen för att fastställa renantalet, medan hänsyn till den biologiska mångfalden och andra intressen sätter en snävare gräns, dvs. leder till en reduktion av det renantal som produktionen kan bära. Detta innebär att vid renbetesinventeringama måste kvantiñeriering ske av andra gränssättande faktorer än växttäckets produktionsfönnåga. Vi tror inte att det går att finna det rätta och slutgiltiga svaret vad gäller högsta renantalet för varje sameby. Den kontinuerliga kunskapstillväxten kommer med all säkerhet att påkalla behovet revideringar i framtiden. Däremot är vi av övertygade om att en målinriktad metodutveckling kan ett väsentligt bättre ge beslutsunderlag än det finns idag. Sammantaget vill alltså betona som betydelsen av att renbetesinventeringama skyndsamt genomförs och att hänsynskrävande faktorer samtidigt beaktas. En aktuell fråga är hanteringen av situationen i de områden överbetats som under lång tid, t.ex. södra Jåmtlands- och Härjedalsfjällen. Utifrån grundläggande växtekologisk kunskap kan man anta att för att betesresursen så snabbt som möjligt skall karma återhämta sig bör i dessa områden under en

period betestrycket vara lägre ån vad fastställt högsta renantalet medför. Vi är samtidigt medvetna om att detta kan försätta de berörda samebyarna i en mycket besvärlig ekonomisk situation och vi vill därför inte nu ange hur renantalet skall förändras över tiden, bl.a. beroende på avsaknaden av uppdaterade renbetesinventeringar. Åtgärderna måste dessutom utformas efter de förhållanden som råder inom respektive samebys renskötselområde. Vi anser därför att ett åtgärdsprogram bör upprättas i samråd med berörd sarneby där länsstyrelsen så finner nödvändigt. Programmet skall ange kort- och långsiktiga mål vad gäller betestillgång för olika områden, nödvändiga åtgärder för att nå dessa mål och en årlig uppföljning och utvärdering. Vi menar att ett sådant program skapar väsentligt större flexibilitet och därmed anpassning till verkliga förhållanden än schablonmässiga neddragningar där inte känner vare sig utgångsläge eller effekter. Vi ser också att ett mer lokalt anpassat program ger förutsättningar för att kombinera olika åtgärder och finna alternativa lösningar till enbart minskning av antalet renar, t.ex. exaktare betesstyming. Vi kan inte bedöma vilka kostnader detta skulle medföra och vem som får kostnaderna. Vår utgångspunkt är dock att rennäringen själv har det största intresset av att betesresursen återhämtar sin bärkrañ. Möjligheterna att förbättra avkastningen utan att öka renantalet är viktigt för att förbättra rennäringsföretagens ekonomi, Vi har tagit del av information från försök som har bedrivits rörande individmärkning av ren. Härigenom skapas förutsättningar för att plocka bort djur med sämre avkastning vad gäller tillväxt och köttkvalitet vilket leder till att hjordstrukturen förbättras. Eftersom renskötseln är en mycket traditionsbunden näringsutövning anser inte att individmärkning skall vara ett krav utan i första hand stimuleras genom rådgivning. I övrigt anser att RNL, etter de ändringar som infördes 1993, är tillräcklig för att åtgärda och förebygga skador på miljön och därför inte behöver revideras på denna punkt.

6.2.4 Stängsel m.m.

Vårt förslag Behovet och dragningen av befintliga renstängsel bör ses över så att skadorna på miljön minimeras. Den norsk-svenska renbeteskonventionen bör omförhandlas i syfte att nå gränsdragningar som följer renens rörelsemönster. Länsstyrelsen i Jämtlands län bör vidta vissa åtgärder för att minska miljöeffekterna vid Mittâkläppen.

Motivet för vårt förslag Problematiken med slitage är påtagligast utefter renstängsel. Renstängslen har naturligtvis en viktig funktion men måste bättre än idag avvägas mot skador som kan förutsägas i anslutning till dessa. Särskilt viktigt för att minimera

trampskadoma är att stängslen följer renens naturliga rörelsemönster i terrängen. Många stängsel är idag inte dragna med hänsyn till detta. Vi anser därför att länsstyrelsena såväl rennärings- som miljöenhetema får i uppdrag - att i samverkan med samebyama se över såväl behov som dragning av befintliga stängsel. Ett av de mer påtagliga exemplen på ur miljösynpunkt felaktigt draget stängsel är utefter riksgränsen mellan Sverige och Norge. För att minska miljöskadoma är det därför angeläget att Sverige begär omforhandling av Svensk-Norska renbeteskonventionen i syfte att få till stånd en ekologiskt anpassad stängseldragning. Vi vill i detta sammanhang kommentera den i olika sammanhang uppmärksammade situationen vid Mittåkläppen, som har besökt under utrediiingstiden. Mittåkläppen är ett sedan årtionden mycket välkänt fjäll, inte minst beroende på den rika floran som i sin tur beror på kalkförande berggrund och det är också ett välkänt turistiskt mål i denna delen av Härjedalsfjällen. Inhägnaden av Mittåkläppen som gjordes på 1980-talet för rennäringens behov har naturligtvis ändrat områdets karaktär då flera vistas här under tusen renar några veckor varje sommar. Videsnåren har betats ned och våtmarkema är starkt påverkade av trarnpet. I brantare sluttningar finns erosionsskador och tecken på begynnande skred. Vår bestämda uppfattning är att dessa effekter borde ha kunnat förutses då inhägnaden gjordes och att man då skulle ha vägt miljöpåverkan mot nytta för rennäringen. Vi anser inte att detta är kopplat till eventuellt för högt renantal. Det finns inte några möjligheter undvika effekter på mark och vegetation vid denna typ av anläggning, ett lägre renantal hade möjligen inneburit ett långsammare förändiingsförlopp. Besökstrycket från turister kan säkert också vara en bidragande orsak till de omfattande trampeffektema genom att renen störs i sin betesro. Vi inte att den anser anläggning som finns på Mittåkläppen skall flyttas till något annat ställe. Dels har vegetationen på Mittåkläppen nu genomgått förändringar tar lång tid som att återställa, dels skulle det innebära att problemen vad gäller miljöstömingama flyttades, även om det naturligtvis är möjligt att finna ett ur floristisk och topografisk synpunkt mindre känsligt område. Däremot anser vi att vissa åtgärder bör vidtas i den befintliga anläggningen. Särskilt känsliga vegetationstyper, t.ex. kärren, bör inhägnas för att förhindra fortsatt degeneration. Området bör avlysas för turism under den period då renen befinner sig innanför stängslet för att minska renamas rörlighet. Denna avlysning bör då inkludera själva anläggningen plus omgivande är zon som tillräckligt stor för att ge renen betesro. Vi att sådan avlysning borde anser en vara möjlig med tillämpade av 19 § NVL, eftersom regleringen av allemansrätten i detta fall sker för att skydda rriiljön.

6.2.5 Markanvändningsredovisningar

Vårt förslag Utökade markanvändningsredovisningar for respektive sarneby bör tas fram där förutom speciellt värdefulla respektive känsliga områden för renskötsel, naturoch kulturmirmesvård läggs in liksom rennäringens olika nyttjande av mark, vatten och fasta anläggningar.

Motivet för vårt förslag I flera län pågår arbete med att ta fram eller har färdigställts markanvändningsredovisningar for respektive sameby. I dessa redovisas känsliga områden för renskötseln, liksom rennäringens nyttjande av mark, vatten och fasta anläggningar under olika delar av renskötselåret. Redovisningarna används i första hand som underlag för diskussion och samråd med andra intressen: naturvård, skogsbruk etc. För att göra redovisningama mer operativa för samebyns egen planering av renbetesdriñ och hänsynstagande till andra intressen, men också för samråd som planering, bör redovisningama kompletteras med information om speciellt värdefulla respektive känsliga områden för natur- och kultunninnesvârd.

6.2.6 Prisstöd och ersättningar

Vårt förslag Regeringen bör ge i uppdrag den centrala rennäringsmyndigheten, Naturvårdsverket och Sametinget att utreda hur en kombination av prismiljöstöd och miljöersättningarstöd kan utformas för miljöförbättrande åtgärder i renskötseln samt for att undvika negativ påverkan inom särskilt värdefulla områden.

Motivet för vårt förslag Rennåringen har olika typer av stödbidrag och ersättningar. Riksdagens revisorer håller för närvarande på med en kartläggning och kommer att redovisa resultatet vid årsskiftet. Mot denna bakgrund har inte försökt göra någon egen kartläggning. Vi anser att det är viktigt att framförallt bidragen, t.ex. prisstöd, utformas med beaktande av miljönyttan. Behovet av milj for att undvika negativ påverkan inom särskilt värdefulla områden, där kraven kan kan antas utöver av vad som inryms inom normal hänsyn, anser bör utredas närmare. Vi föreslår därför att regeringen uppdrar den centrala rennäringsmyndigheten, Sametinget och Naturvårdsverket att utreda hur en kombination av bidrag och ersättningar kan utformas för miljöforbättrande åtgärder inom renskötseln samt för att undvika negativ påverkan inom särskilt värdefulla områden. En av utgångspunktema för denna utredning bör vara att utvärdera av prisstödssystemet som förändrades 1994 och att utifrån denna

utreda möjligheterna till att prisstödet blir ett ekonomiskt styrmedel för att undvika att det högsta renantalet överskrids.

6.2.7 Bannarksköming i terräng

Vårt förslag Barmarksköming på kalfjället regleras med avseende på fordonstyp från och med år 2000. Vi föreslår att Naturvårdsverket i samråd med Vägverket i ges uppdrag att utforma föreskrifter om högsta marktryck för terrängfordon. Striktare regler införs vad gäller antal och användning av terrängfordon inom rennäringen.

Motivet för vårt förslag Enligt TKL 1 § är köming i terräng med motordrivet fordon förbjuden på barmark om körningen sker för annat ändamål än jord- och skogsbruk. Enligt 2 § får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer föreskriva om undantag från förbudet i fråga om körning i bl.a. viss näringsutövning. Regeringen har i TKL l § bestämt att terrängfordon och motorfordon får användas på barrnark för bevakning samt drivning och samling av renar av renar inför omedelbart förestående märkning, slakt eller förflyttning. Särskild försiktighet skall iakttas vid barmarksköming på kalfjäll. I mars 1984 redovisade Naturvårdsverket ett regeringsuppdrag där verket föreslog att rätten till barmarksköming i rennäringen endast skulle få omfatta färd över barmarksfläckar. Undantag från förbudet borde enligt verket kunna ges om särskilda skäl föreligger och då i första hand för köming längs angivna stråk till särskilda mål. Motivet för förslaget var den då ökande trafiken med två- och trehjulingar och de skador dessa orsakade på mark och som vegetation. Föredragande statsråd anförde i skrivelse skr. 1984852203 till Riksdagen att sådan köming som är nödvändig för renskötseln liksom hitills inte bör omfattas av det allmänna förbudet. Föredraganden ansåg att problemet kunde lösas inom ramen för nuvarande lagstiftning och att de skador som uppstår vid barmarksköming beaktas vid utformning föreskrifter och av allmänna råd till TKL. Naturvårdsverket föreslog 1987 att rätten till barmarksköming begränsas till att avse annan mark än kaltjäll. Som skäl anförde verket utvecklingen av bannarkskömingen. Verket menade att detta stred mot de fastlagda syftena med terrängtrafiklagstiñningen där undantag till rennäringen för att gavs underlätta för den skoterköming sker under vårvintern, dvs. möjligheter till som färd över kalmarksfläckar. Verket hänvisade till att varje näring skall ta hänsyn till naturvårdens intressen och att det är orimligt att den pågående förändringen inom rennäringen, vad gäller användning av motorfordon på barmark skall kunna medföra sådana påtagliga olägenheter för naturvärden. Förslaget tillstyrktes i allmänhet. Lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i Jämtlands och

Norrbottens län samt Svenska Samernas Riksförbund avstyrkte förslaget. Motivet för att avstyrka var i princip att rennäringen skall tillåtas använda modern teknik såväl rationaliserings- som arbetsmiljöskäl. SSR ansåg av därutöver att förslaget byggde på förmodanden och lösa antaganden vad gäller skadomas omfattning och utbredning. NVL-utredningen tog i sitt betänkande SOU 1990:38 endast upp renskötselns barmarksköming i nationalparker. Utredningen farm då att det inte möjligt att inskränka denna rätt med hjälp av NVL. Den dåvarande var regeringen ansåg i rniljöpropositionen 199091:90 att NVL skulle ändras så att det möjligt att meddela föreskrifter, så att samma inskränkningar i var renskötselrätten kunde göras för såväl nationalparker som för naturreservat för att tillgodose ändamålet med nationalparken. Samtidigt föreslogs en rätt till ersättning föreskrifterna medför att utövandet av renskötseln väsentligt om försvåras. Riksdagen godtog förslaget bet. 199091 :JoU30, rskr. 199091:338. Barkmarksköming nästan alltid upphov till påtagliga effekter på mark ger och vegetation den än förekommer. Speciellt känslig är kalfjällsnaturen, var vilket beror på den mycket slitagekänsliga vegetation, som får till följd att också körskadoma blir bestående under mycket lång tid. Naturvårdsverket har i rapport 3598 Barmarksköming i fjällen redovisat de olägenheter från naturvårdssynpunkt kan orsakas av barmarksköming. Slitaget märks som framförallt i myrmarker, på s.k. vindblottor och i branta sluttningar. Den mest omfattande körningen pågår, enligt rapporten, i den lågalpina regionen där de slitagekänsligaste vegetationstypema har stor utbredning. Högre upp på kalrjället blir påverkan ofta av tillfällig och diffus karaktär genom att körningen där är spridd. Enstaka kömingar kan dock lämna synliga spår som kvarstår mer under mycket lång tid. Med nuvarande körning inom rennäringen kommer mark- och vegetationsskadomas omfattning enligt Naturvårds-verkets bedömning successivt att byggas upp. I den s.k. Samepropositionen 199293:32 övervägde den dåvarande jordbruksministem Naturvårdsverkets förslag om förbud mot barmarkskörning på kalñället. Även det allmän naturvårdssynpunkt skulle vara önskvärt om ur att genomföra ett förbud ansåg föredraganden att rennäringen måste ha likartade villkor andra näringar när det gäller möjligheter till rationalisering som och förbättring av arbetsförhållandena. Föredraganden förslog därför att TKF 1 § preciserades till ovan angiven lydelse. Vi har i vårt beredningsarbete vid ett flertal tillfällen haft anledning att diskutera barmarkskömingen inom renskötseln med såväl företrädare för lokala och regionala myndigheter och har också på plats tittat samerna som på områden där terrängfordon använts. Vi inser att barmarkskörning inom renskötseln har medfört betydande rationaliseringvinst. Vi har också fått många vittnesmål att färd med motorcykel i terräng kan ge upphov till om besvärliga yrkesskador. De försök med användning av häst som nu pågår inom olika sarnebyar uppfattar ett tecken på detta. Vi har också förstått att som

många renskötare själva upplever markskadoma som störande och att de därför söker andra tekniker. Vi har inget säkert underlag för att bedöma huruvida motorcykelanvändningen generellt ökar eller minskar men det kan inte uteslutas att det av ovanstående skäl finns ett vikande intresse. Däremot ser vi inte några tecken på minskad användning av fyrhjulingar för transporter och av personer material och för visst bevakningsarbete där terrängen så medger. Vi delar de bedömningar som bl.a. Naturvårdsverket har gjort vad gäller bannarksköming på grund av skador på mark och vegetation. Enligt vår uppfattning behövs det knappast några ingående studier for fastställa att ett sådant samband. Vi anser att det från vetenskaplig synvinkel vore mer anmärkningsvärt om körning med motorfordon på barmark inte upphov till gav några spår. Hur tydlig och bestående effekten blir beror på kombination en av underlag, frekvens och i viss mån typ av fordon. Det är uppenbart att våta till fuktiga marker är mycket känsliga. Problemet är dock att underlaget i fjällen är starkt skiftande och att det år nästan omöjligt att förflytta sig längre sträcka en utan att passera olika typer av mark- och vegetationstyper. Nästa frågeställning rör hur omfattande denna påverkan är. Vi har tidsskäl av inte haft möjlighet att genomföra någon kartläggning körskadomas av omfattning men ser inte några skäl att ifrågasätta Naturvårdsverkets redovisning. Beroende på att körskadoma består över så lång tid innebär pass en fortsatt barmarksköming en successiv ökning av skadoma, även trafiken om inte ökar. Enligt vår uppfattning kommer därför barmarkskömingen att medföra ett ständigt ökande hot mot fjällområdets natur- och rniljövärden med betydande skador som inte anser vara förenliga med långsiktigt hållbar utveckling. De regelsystem som finns idag kan enligt vår uppfattning inte förhindra en oönskad utveckling. Av skäl som ovan angivits är det svårt att vid bannarksköming på kalfjället ta sådan hänsyn att skador inte uppstår. Det är för oss dessutom uppenbart när det gäller såväl barmarksköming som snöskoteranvändning att överträdelser gällande bestämmelser sker, även av om det kan vara marginellt. Fjällområdets storlek gör kontrollen efterlevanden av mycket besvärlig for tillsynsmyndighetema i båda fallen. Vi har dock erfarit att kontrollen av efterlevnaden är särskilt svår när det gäller barmarksköming, eftersom denna är tillåten for bevakning av ren, något som i princip är omöjligt att motbevisa för tillsynsmyndighetema. Det är dessutom ofrånkomligt att barmarksköming ger upphov till väsentligt mer påtagliga direkta skador på mark och vegetation än snöskoterköming. Vi har tidigare betonat vikten av att rennäringen i högre grad än i dag accepteras som areell näring. Detta innebär bl.a. att den skall tillåtas rationaliseras genom användning av nya tekniker att den också skall ta ett men sektorsansvar för miljön. Utifrån detta anser det inte vara befogat att införa ett generellt förbud mot barmarksköming nedanför kalfjället. Rationaliseringsmöjligheter och arbetsmiljöförhållanden väger här enligt vår

uppfattning tyngre än skador på mark och vegetation. För kalijället att de effekter som barmarkskömingen medför inte är menar förenliga med naturvårdens intressen, dvs. att undvika miljöstömingar väger tyngre än nyttan. Att helt förbjuda barmarkskömingen innebär samtidigt att helikopter blir det enda realistiska altemativet. Detta skulle försätta de små och medelstora rennäringsföretagen i ekonomiskt besvärlig situation och kommer en ytterligare att driva på utvecklingen mot ett fåtal stora företag. Som tidigare angivits finns det ett intresse av att utveckla nya, alternativa tekniker för att komma ifrån de problem barmarkskömingen medför. Drivning med häst som är ett exempel, terrängfordon med väsentligt lägre marktryck än dagens är en möjlighet. För att driva på denna utveckling och för att förhindra att annan körskadoma når allt större omfattning föreslår därför att det från och med en år 2000 endast skall tillåtet att använda fordon som uppfyller särskilda vara krav vad gäller marktryck vid barmarksköming på kalfjället. Detta innebär att motorcyklar den typ som i dag används inte längre skall vara tillåtna. av Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att i samråd med Vägverket utforma särskilda föreskrifter avseende krav för att minimera körskador. Vi att det år angeläget att på ett väsentligt sätt minska omfattningen av anser terrängkömingen. Vi föreslår därför striktare regler vad gäller antalet terrängfordon och användningen av dessa. Utifrån lagens precisering när barmarksköming får ske vi inte att det finns skäl för att maximalt 5 ser

fordon används samtidigt inom byn beroende på renantalet. Vi föreslår därför

att regler införs i TKF som innebär att registeringsnumret på de terrängfordon byn disponerar för detta ändamål finns hos länsstyrelsen samt att anmälan som fordon och förare sker till länsstyrelsen varje gång de används och för vilket av Detta skulle innebära enklare övervakning av användningen, dvs. att det sker endast för tillåtet ändamål. Dessutom skulle körskadoma på miljön nedanför kalñ ället minska.

Snöskoter, snöskotertrañk och buller

7.1 Underlagsmaterial

Våra överväganden och förslagen till åtgärder grundar sig i första hand på de av Miljödepartementet till Miljövårdsberedningen överlämnade skoterutredningar Betänkandet Skoterköming påjordbruks- och skogsmark; kartläggning och åtgärdsförslag SOU 1994:16 i fortsättningen kallad skoterutredningen, rapporten Snöskotern i naturen Ds 1994:36 samt Rikspolisstyrelsens rapport 1993:5 Projekt för skotertrañken och översyn av till Miljödepartementet inkomna remissvar på dessa. Därutöver har beredningen tagit del av annat material rör skotertrafik, bl.a. utredningen som om åtgärder mot buller i fjällområden och skärgårdar m.m. Naturupplevelser utan buller en kvalitet att värna SOU 1993:51 i fortsättningen kallad - Bullerutredningen, rapporten Hushållning med knappa naturresurser; exemplen allemansrätten, fjällen och skotertrafik i naturen Ds 1995: 5, l samt rapporten Motor i natur fritid NMR TemaNord 1994:604. Dessutom har beredningen vid ett antal tillfällen genomfört lokala hearings samt centrala samrådsmöten där bl.a. skoterfrågoma behandlats.

7.2 Bestämmelser 7.2.1 Sverige

Begreppet snöskoter används inte i lagstiftningen utan ingår i vad som benämns terrängmotorfordoir. Dessa delas i terrängskotrar, dit Snöskotrar räknas, och terrängvagnar. I fortsättningen används begreppet snöskoter. Bestämmelser om körning med snöskoter i första hand har till syfte att som skydda allmänna intressen finns i följande lagar och förordningar: Terrängkönringslagen TKL 1975: 1313 är förbudslag syftar till att en som skydda allmänna intressen mot skador mark och vegetation och att minimera störningar på fauna, flora och friluftsliv. De förbud lagen stadgar är körning på snötäckt skogsmark med plant- eller ungskog, det inte är uppenbart om att körningen kan ske utan risk för skada på skogen. Vidare finns reglerat att det, inom de delar av fjällområdet regeringen bestämmer, är förbjudet köra som att i terräng med motordrivet fordon även på mark det är tillåtet som annars att köra snöskoter på de s.k. förbudsområdena. TKL innehåller undantag för samhällsviktiga funktioner samt för verksamhet inom de areella näringama. Vidare finns det möjlighet för regeringen eller berörd länsstyrelse enl. Terrängkönringsförordningen, TKF att ytterliggare begränsa körning med snöskoter inom visst område om det från naturvårdssynpunld eller allmän annan synpunkt medför olägenhet att skoterkönring förekommer. Det framgår uttryckligen i lagen att regeringen eller länsstyrelse utfärdar ytterligare om

förbud skall detta utformas så att det inte onödigtvis hindrar ortsbefollcningens behöriga färdsel eller hindrar yrkesutövning eller annat nyttigt ändamål. Naturvårdsverket har i Allmänna Råd 91 :8 utfärdat tillämpningsanvisningar till TKL. TKF och Terrängtrafrkkungörelsen TIK innehåller preciseringar av hur de skyddsintressen som terrängskömingslagen omfattar skall kunna tillgodoses, liksom hur undantag från de grundläggande bestämmelserna eller andra bestämmelser hanteras och av vem. Naturvårdslagen NVL 1964:822 innehåller bestämmelser om hur terrängtrañk med motordrivna fordon regleras i nationalparker, naturreservat och naturvårdsområden. Enligt NVL kan vidare, till skydd för djurlivet, meddelas förbud mot att bl.a. färdas eller uppehålla sig inom visst omrâde. Enskilda intressen skyddas mot skador som orsakas av trafik med snöskoter genom bestämmelser i brottsbalken. Det finns vidare särskilda regler för trafik med med vissa terrängmotorfordon i vägtrafikktmgörelsen 1972:603, bestämmelse i körkortslagen KKL 1977:477 lägsta ålder 16 år samt regler i allmänna ordningsstadgan om 1956:617 om kommunens möjligheter att utifrån det allmännas utgångspunkt reglera trafik med snöskoter. Enligt av Vägverket beslutad bullemorm 1985 är det tillåtna gränsvärdet för ljudtrycksnivån vid förbifart under acceleration 85 dBA på 7.5 rn avstånd. Enligt jaktförordningen f°ar skjutvapen inte medföras vid färd med motordrivet fordon i terräng. Enligt jaktlagen får jakt med skjutvapen inte ske från motordrivna fortskañhingsmedel. Allmänhetens bruk av snöskoter brukar ofta ske med referens till allemansrätten. I NVL 1 § nämns allemansrätten: Naturen utgör en nationell tillgång som skall skyddas och vårdas. Den är tillgänglig för alla enligt allemansrätten. Trots detta är allemansrätten inte lagfäst utan en sedvanerätt den enskilde möjlighet att vistas och färdas i naturen oberoende av som ger vem som äger mark- och vatten. När det gäller snöskotertrañk med stöd av allemansrätten har detta belysts i fler utredningar. I utredningen Naturupplevelser utan buller en kvalitet att värna om behandlas detta utifrån en promemoria av justitierådet Bertil Bengtsson. I denna konstateras att allemansrätten inte ger någon allmän rätt till motoriserad färdsel i naturen och kan överhuvudtaget inte mot markägarens vilja åberopas till stöd for trafik. Men eftersom snöskoterköming utan tillstånd markägaren inte är förbjuden i TKL kan allemansrätten ändå sägas ha haft av mycket stor indirekt betydelse för utvecklingen av ñitidsäkningen med en snöskoter.

7.2.2 Andra länder

Skillnaden mellan å ena sidan norska och finska bestämmelser om snöskoterköming i terräng och å andra sidan de svenska, är att grannländema

utgår från ett generellt förbud medan de svenska bestämmelserna vad anger som är förbjuden köming.

Norge

Norge Skiljer på nyttoköming med snöskoter och sådan körning som inte är nödvändig. snöskoterköming tillåts då den sker i direkt samband med vissa

näringars och myndigheters behov. Övrig körning är i princip förbjuden och

Stor restriktivitet ska iakttas vad gäller undantag. Två undantag med generell

giltighet tillämpas dock: Terrängskoter får framföras på vissa leder till Fiskevatten och därutöver tillåts körning efter leder i norra Troms fylke och

Finnmarks fylke i norra Norge.

Trots Norges mycket restriktiva lagstiftning för köming med snöskoter har

skoterantalet ökat i en omfattning lagstiftaren inte förutsåg. I slutet som av 1975 farms det cirka 6 000 Snöskotrar i Norge mot nu cirka 40 000. För att

skärpa den forbudslagsstiftning har funnits sedan 1977 i Syfte förhindra som att tillväxt av antalet Snöskotrar, infördes 1988 med vissa ändringar 1990 en särskild nationell föreskrift om reglering motortrafik i terräng och på av isbelagda vattendrag och sjöar. De bestämmelserna nödvändiga nya anses eftersom man annars på sikt Skulle riskera den restriktivitet, vilken allt trots hittills har upprätthållits, men som inte skulle möjlig i framtiden. vara Problemen ökade när antalet Snöskotrar steg och enligt Direktoratet for

naturforvaltning ansågs det i slutet åttiotalet hög tid hindra denna av vara att negativa utveckling.

Nya bestämmelser infördes för att strängare och enhetligare praxis i ute kommunerna då det gäller undantag från förbudet snöskoterköming. mot Avsikten var att väma om miljön och allmänhetens trivsel i naturen utan att myndigheter och näringsidkare hindras i nödvändig köming. Bestämmelserna

ger klart besked vilken körning kan godtas. Tillstånd krävs inte för om som följande yrkesgrupper och verksamheter då snöskoter används i arbetet:

Myndighetsföreträdare - Jordbrukare skogsbrukare - Samer i rennäringen - Frakt av större jaktbyten - Preparering av skidspår - Om kommunen föreslår en led till fiskevatten kan fylkesmannen genom en särskild regel besluta om anläggningen under förutsättning att Direktoratet for

naturforvaltning ger sitt tillstånd miljöskyddssynpunkt. Tillstånd kan också ur ges för nödvändiga transporter till fjällstugor. Föreskrifterna utrymme for ger

tillstånd till den fasta lokalbefolkningen att inrätta taxirörelser med snöskoter. Därigenom begränsas möjligheterna för privatköming till egna hytter, eftersom detta tillåts bara om kollektivtransport inte är möjlig. I de två nordligaste fylkena tillämpas särskilda, mindre stränga bestämmelser omfattar hela Finnrnarks fylke och de norra delarna av Troms fylke. De som gör det möjligt att anlägga snöskoterleder som tillåter annan körning än nyttoköming.

Finland Till skillnad från Sverige och Norge har Finland inga krav på registrering av Snöskotrar. Det är därför svårt att få fram en tämligen exakt siffra på hur många Snöskotrar som finns i trafik, men antalet Snöskotrar uppskattas till 80 000. För att fä köra snöskoter på annans mark krävs markägarens tillstånd. Högsta

tillåtna hastighet är 60 kmtim i terräng vilket inte är straffsanktionerat, medan

det är iii fart på sjön. På allmän väg gäller hastighetsbegräsningen 40 krntim för snöskotrar. Det finns inte några krav på förarbehörighet, förutom vid passage eller körning utefter allmän väg, då traktorkörkort krävs. Skyddshjälrn måste användas av såväl förare som medpassagerare, vilket inte är krav då snöskotem används vid skogsbruk eller renskötsel. Lägsta ålder för att få köra snöskoter i terräng är tolv år. Ägaransvar gäller föraren är än tolv år. om yngre I Lapplands län har skoterleder längs kraftledningar och gamla skogsvägar anlagts till sammanlagd sträcka av 4 400 km. Utbyggnad av leder till cirka en 7 000 km planeras. En proposition har lämnats till den finska riksdagen med förslag till ny terrängtrañklag. Det viktigaste syftet med lagen är att förebygga de men och olägenheter som uppkommer när motordrivna fordon framförs i terräng och längs snöskoterledema, men också att förbättra trafiksäkerheten. Isbelagda vattenområden likställs med markornråden på så sätt att länsstyrelsen får möjlighet att förbjuda eller begränsa trafik med motordrivna fordom på isbelagda vattenområden. Tillståndsplikt ska gälla för anordnande av tävlingar och övningar, brytande mot hastighetsbegränsningar. Polisen har uttrycklig rätt att avbryta tävling eller övning, där anordnarna inte har det lagstadgade tillstånd krävs. Den undre åldersgränsen för straffrättsligt ansvar i terrängtrafik blir som 15 år.

Kanada Varje kanadensisk provins har egen lagstiftning för användning av snöskotrar. Därigenom kan lagstiftning för begränsning av snöskotertrañken antas i speciella områden som nationalparker, vildmark och naturvårdsomrâden. Snöskotertrafiken anses inte vara något problem på nationell nivå. Däremot anses det finnas problem i vissa regioner där snöskotrar tillåts under förhållanden olagliga i tätbefolkade regioner. Åldersgräns för som skulle vara

skoterförare varierar från provins till provins, men för att köra utan övervakning måste föraren vanligtvis vara över 13 år. Vid lägre ålder måste vuxen person medfölja. Det är inte tillåtet att köra skoter på privat mark, om inte markägaren har givit tillstånd, Ett försökssystem provas med skyltade snöskoterleder som gör det möjligt att resa mellan olika regioner utan att göra intrång på privat egendom eller skyddsområden.

Skotertrañken inom EG Det är främst i Italien och Frankrike som snöskotertrafik förekommer. I Italien upplevs snöskotertrafken inte som något större problem, enligt information som Rikspolisstyrelsens har fått via italienska transportministeriet. Snöskotrama används i huvudsak för persontransporter vid olyckshändelser. 1 vissa kommuner krävs tillstånd för trafik med snöskoter. 1 Frankrike finns generellt förbud för fritidsköming med snöskoter i fri terräng, Endast särskilt angivna vägar får trafikeras med snöskoter. Inga bestämmelser om hastighet finns och det krävs inte körkort. Franska inrikesministeriet bedömer att snöskotertrafik utgör en säkerhetsrisk för dem som åker skidor eller i övrigt vistas i alpområdet.

7.3 Skoterns negativa och

positiva sidor

7.3.1 Störningar

l dag finns ca 190 OOOsnöskotrar registrerade i Sverige 16 500 är varav ca registrerade för yrkestrafik. Störningar från snöskotrar består främst buller av och utsläpp av luñföroreningar. Den första mer systematiska genomgången från 1975 Motoitrafik i terräng SNV PM 621 framhöll buller den största som miljöeffekten av snöskoteitrafik. När denna utredning gjordes fanns 28 500 ca registrerade fordon varav yrkestrafiken svarade för 30 procent. ca Bullerproblematiken var då i första hand relaterad till störning människan i av eller nära bebyggelse samt av djurlivet i fjällmiljön. Utredningen Naturupplevelse utan buller en kvalitet att vänta konstaterade 20 år - senare, då skoterantzilct var ca 170 000, att den ökade motonseringen fnluftslivet av har medfört bullerproblem i allt fler områden i fjällen. Problemen har främst ökat i relation till annat icke motoriserat friluftsliv. Snöskotem gör det möjligt att ta sig till svårtillgänglia områden och orsakar bullerstömingar i förut tysta områden. Störningama är störst i turistorternas närområden också i men anslutnig till attraktiva utflyktsmål och skoterleder. Hur buller uppfattas är i allra högsta grad något relativt. Den färdas på som skoter uppfattar rimligen stömingen som mindre negativ än den skidåkare som passeras. Kraven på en låg bullemivå är sannolikt högre i fjällmiljön än i en tätort och även ett enstaka fordon kan uppfattas som störning.

Vår slutsats är att bullerproblemen kvarstår och har blivit större i takt med att antalet Skotrar har ökat. Utvecklingen av skoteråkandet har effekter på andra kategorier friluftsliv kan uppleva bullerstömingama som av som betydande. Detta Skapar intressekonflikter eftersom såväl turålcning på skidor snöskoterköming är utryrmneskrävande och oña gör anspråk på samma som områden under samma tid. Vägverket har, efter ett förslag från utredningen Naturupplevelser utan buller kvalitet att värna SOU 1993:51, fått i uppdrag att utreda buller från - en Snöskotrar och andra terrängskotrar och lämna förslag till en skärpt bullemorm. Deras förslag irmebär att gränsvärdet sänks i två steg till 80 dB. Från 1998 sänks det till 82 dB och från år 2000 till 80 dB mätt på 7,5 m avstånd vid acceleration. Terrängskotrar förslag till bullemorm SP rapport 1995:35. - Förslaget ska nu remissbehandlas. för Vägverkets uppdrag låg också att undersöka möjligheterna Inom ramen de nordiska länderna. Finland har från l juli 1995 för gemensamma regler för beslutat att införa bullerlqav på Snöskotrar. Man kommer att använda den amerikanska SAE-mätmetoden med gränsvärdet 78 dBA. Undersökningar

visar det är skillnad på 7 dBA mellan den mätmetod Vägverket

att en ca föreslår och den amerikanska. Vägverkets arbete utgör underlag för miljöklassutredningens förslag till miljöklasser for Snöskotrar. Förslaget som Vägverket har lagt fram kan enligt vår uppfattning lösa en del av problemen, framförallt i anslutning till bebyggelse, räcker inte för att lösa men intressekonfliktema i fjällen.

Utsläpp från Skotrar Utsläppen från Snöskotrar består främst koloxid, koldioxid, kolväten och av paniklar. Naturvårdsverket beräknade de totala utsläppen från Snöskotrar 1988. Beräkningen baseras på 120 000 Skotrar i friluñstrañk och 10 000 i yrkestrañk. Snöskotrarna släppte ut 7 200 ton kolväten och 9 600 ton kolmonoxid. I fjällänen Jämtland, Västerbotten och Norrbotten stod Snöskotrarna för 30 % de totala kolväteutsläppen det året. Utsläppen kolväten från Snöskotrar av av har i dag sarmolikt ökat i förhållande till vägtrafiken, på grund av att kolväteutsläppen från vägtrafiken har minskat efter införandet av katalysatorer.

Yrkestrafiken 10 000 fordon står för hälften av utsläppen på grund av den

höga drifttiden. Detta betyder att de Skotrar som körs i yrkestrafik byts ut om Skotrar med högre miljöprestanda, t.ex. fyrtaktare, så skulle det ge Stora mot effekter på utsläppsnivåema. De lokala eñektema Skoteravgaser kan vara betydande. Mätningar som av gjordes Institutet för Vatten och luftvårdsforskning IVL i Krokoms av kommun i samband med skoterlräffen Skotems julafton 1995, visar halter kolväten och kväveoxider vida överskrider hårt belastade gaturum. av som Skoterträffar denna storlek är inte så vanliga, mätningar som IVL av men korsning mellan skidspår och skoterspår i Järpen 1995 i Åre gjorde i en ett ett

5l

kommun, visar att kolväteutsläppen tydligt påverkar luñkvaliteten, trots att

relativt skotrar passerade det aktuella mätstället ca 10 per dygn. Exempel

andra tillfällen som kan irmebära exponering för höga halter av kolväten och kolmonoxid är vid färd i pulka som kopplas efter skoter, vilket är mycket vanligt. Mätningar av föroreningshaltema i pulkan borde genomföras. Utsläppen från Snöskotrar utgör ett stort bidrag till de samlade utsläppen av luftforeningar i fjällänen, där alla utsläppsbegränsande åtgärder är nödvändiga. Hälsoeffektema av utsläppen från skotrar har inte studerats tillräckligt men de undersökningar som har genomförts tyder på att hälsoriskema har underskattats. Vi anser det nödvändigt att utsläppen från skotrar minskas.

Störningar för rennäringen Skotertrafiken kan störa rennäringen särskilt under våren då renen är känslig i samband med förflyttning och kalvning. Vi har uppfattat att detta problem accentueras allt längre norrut, vilket är naturligt med tanke på att snöperioden normalt sträcker sig längre fram under året. Det är uppenbart att stömingen för rennäringen inte bara åstadkoms då skotem passerar buller etc. utan också genom de spår som trafiken åstadkommer och som splittrar renhjorden. Renen avviker i terrängen, vilket i sin tur skapar ett väsentligt merarbete för renskötseln. För att minska stömingen under kalvningstiden kan länsstyrelsen meddela förbud mot skotertrafrk i kalvningslanden.

Störningar för mark, vegetation och djurliv Det finns olika uppfattningar om snöskotramas störande effekt för djurlvet. Någon enstaka snöskoter stör kanske bara under speciella omständigheter, men på många håll har snöskotertrafiken numera en sådan omfattning att risken för störningar på djurlivet är påtaglig. Troligen anpassar sig djurlivet i ett visst område lättare till ledbunden snöskotertrafrk, under förutsättning att den enskilda snöskoteråkaren inte stannar och lämnar skotem. Det förekommer också trots att det inte är tillåtet att skoteråkare följer spår djur för att - - av se hur det rört sig eller om ett djur är inom synhåll, kör närmare för att bättre. se Djur som lever i extrema klimat behöver under vissa tider all sin energi för att överleva och inte till att fly undan människor. - Dokumentationen om störningarna på djurlivet är dock I första hand svag. behandlas bullerproblem. I PM 621 från 1975 finns en systematisk studie över olika fågelarters flyktavstånd från en skoter. Det kortaste avståndet, till 100 upp meter, konstaterades för ripor medan jaktfalk hade det längsta 400 I denna - m. studie framhålls också risken att upprepade bullerstömingar kan tvinga vissa arter av rovdjur att flytta till andra, mindre bullerstörda områden men som ur ekologisk synpunkt kan vara sämre. I Rapporten Snöskotem i Naturen konstateras att påverkan på djurlivet är komplext. Enstaka störningar kan ha större effekt än mer kontinuerliga, dvs. vissa djurarter vänjer sig vid bullret. I rapporten konstateras dock att sammantaget har snöskotertrafiken sådan

omfattning att risken för störningar är påtaglig. Påverkan på mark och vegetation är avhängig det aktuella snödjupet

kombinerat med marken är tjälad eller inte. Terrängkömingslagen tillåter om inte trafik då snödjupet är så tunt att drivbandet kommer i kontakt med marken,

dvs. då mark och vegetation skadas. Skoterledema bör ha en dragning i

garanterar att snödjupet under säsongen är tillräckligt. Det terrängen som förekommer den fria skotertrafiken, inklusive nyttotrafiken kan komma i att kontakt med marken i anslutning till kalblåsta områden i fjälltraktema. nära Packningen snön under skoterleden kan tänkas ge upphov till åtminstone av effekter på vegetationen avsmältning. Körning på snötäckta genom senare otjälade kan påtagliga effekter. I SNV PM621 finns systematisk myrar ge en studie effekter på vegetation olika typer terrängköming. av av av Körning på skogsföryngringar och på jordbruksmark kan ge betydande

effekter. I Skoterutredningen redovisas dessa ingående. Rapporten Snöskotem i naturen pekar på de allvarligaste indirekta effekterna

snöskotertrafiken såsom nedskräpning, avverkning torrträd och annan av av skog samt illegal jakt. Några systematiska studier som kvantiñerar

omfattningen detta finns inte, att det förekommer i tillräcklig omfattning av men för uppmärksammas är helt klart. Enligt vår uppfattning intar i detta att sammanhang den illegala jakten särställning, eftersom den är en överlagd en olaglig handling. Såväl nedskräpning avverkning för att få brännved är som

problem dessvärre ofta följer människors vistelse i naturen beroende på

som kunskap och medvetenhet. Ett problem i detta sammanhang är att avsaknad av skotem möjlighet att med större last, dvs. med motorsågar och mer varor ger upphov till avfall, tränga längre in i opåverkade områden. som ger

7.3.2 Skotems positiva värden

Snöskotem har många positiva värden för stora i samhället som ofta grupper negligeras då olika begränsningar diskuteras.Den utgör ett viktigt typer av transportmedel i väglöst land och har halt stor betydelse for nyttotrañken inom

olika turism, för myndigheternas tillsyn, för fjällräddning etc.. För som många olika skäl inte kan ta sig fram på skidor, gamla, handikappade som av har skotem inneburit den enda möjligheten att komma ut och uppleva etc. Skotem har också medfört att småbarnsfamiljer har större möjligheter naturen. tillsammans komma ut i fjällvärlden. Skotem underlättar också att fritidsaktiviteter fiske, något är stor betydelse i fjäll- och som som av skogslandet. Skoterâlming är alltså viktig ñitidssysselsättning som ger glädje en och rekreation för många. Den är särskilt betydelsefullt för befolkningen i

fjällkommunema där möjligheterna till skoteråkningen intar en särställning.

uthyrning skotrar ett inslag i turismnäringen man vill Dessutom utgör av som lokalt. Också de positiva aspekterna på utnyttjandet av skotem är värna om något måste beaktas vid avvägningen mellan olika intressen. som noga

7.3.3 Skoterköming i fjällen

Användningen av snöskoter för fritid utvecklas successivt. Fritidsbruket av snöskoter var från början ersättning för skidor vid utflykter och ñske, medan det numera ofta gäller långfärdsturer under flera dagar eller höghastighetssafari där det gäller att köra så fort och så långt som möjligt. För att tänja gränserna körs i loopar så högt som möjligt upp på fjällsluttningama. Tävlingar som dragracing, skoterrallyn och långlopp förekommer. Vissa former kan ha sitt berättigande på rätt plats, vilket enligt vår mening inte alltid är i fjällen. Vi anser att skotertrañk i fjällen i första hand ska vara förbehållet målinriktad dagsturstrafik till utflyktsmål för naturupplevelser, fiske, mm. Sådan trafik kräver inga höga hastigheter eller särskilt kraftiga maskiner. Skotertrafiken bör snarare utgå från terminalpunkter intill väg än nyttja långa transportsträckor över fjället. Skotertävlingar eller höghastighetsåkning bör inte förekomma i fjällen. Vi ser heller ingen anledning att skapa nya behov av skoterköming genom att knyta samman skoterleder till långfärdsleder. Särskilt angeläget är att områden som skyddas enligt NVL: naturvårdsområden, naturreservat och nationalparker, samt enligt TKL: skoterregleringsområden, inte ingår i övergripande ledsystem som genomfartsområden.

7.4 överväganden och förslag

7.4.1 Inledning

Det regelverk har rörande skotrar och skotertrafik inte är anpassat till omfattningen av dagens skotertrafik utan är mer anpassat till de förhållanden som rådde i slutet av 70-talet. Det är framförallt den sk. nöjestrafiken har som expanderat, vilket naturligtvis återspeglar den positiva betydelsen av skoteranvändningen for många människor. Samtidigt har utvecklingen medfört olika störningar och andra negativa effekter på del platser är - som en allvarliga för olika näringar, miljön och det icke motoriserade ñiluñslivet. Det dåligt anpassade regelverket har dessutom medfört att regelöverträdelsema betydliga. Skoterintressena har under senare år själva arbetat med att försöka komma till rätta med problemen. Ett betydande fhvilligarbete har lagts ned av skoterklubbama i form av leddragning, information till medlemmar samt utbildningsinsatser for frivilligt förarbevis. Detta har givit positiva resultat. Det är vår uppfattning att konflikterna är mindre i de södra fjälltraldema, där skoterklubbama har varit aktiva en längre tid, än längre norrut. Det är alltså angeläget att frivilliginsatsema uppmuntras.

Våra överväganden och förslag till åtgärder rör tre områden där vi anser att skärpta krav bör ställas; skoterföraren, skotem och hur skotem får samt var framföras.

7.4.2 Körkort

Vårt förslag För att få köra terrängskoter skall krävas traktorkörkort eller körkort. För att få köra snöskoter skall dessutom krävas särskild licens för skoterförare. Utbildning och examination för förarlicens får genomföras efter auktorisation Naturvårdsverket. Naturvårdsverket i uppdrag att i samråd med bl.a. av ges skoterorganisationema ta fram föreskrifter och kursplaner för skoterlicensen.

Rikspolisstyrelsens förslag Rikspolisstyrelsen RPS har i rapport RPS 1993:5 föreslagit att en form en obligatoriskt förarbevis för skoter införs. Motivet för detta var i huvudsak av försöka bryta olycksfallsutvecklingen att öka kunskapsnivån hos att genom förarna. Efter att ha tagit del remissynpunktema föreslog RPS att lägst av traktorkörkoit bör krävas för att framföra terrängskoter. För att ytterligare höja skoterföramas kunskapsnivå vad gäller körning i terräng måste skoterklubbamas frivilliga utbildningsaktiviteter stödjas på ett bättre sätt. RPS:s förslag har fått stöd skoterutredningen SOU: 1994: l 6 som menar av att obligatorisk föranitbildning tillfredsställande kunskaper om gällande ger regler hos snöskoter-förarna också terrängens olika förutsättningar för men om körning. Utredningen Snöskoter i Naturen Ds 1994:36 föreslog att det i TKL införs krav på särskild licens erhålls efter genomgången obligatorisk som utbildning och tillhörande kunskapskontroll. Förslagen har remissbehandlats.

Motiven för vårt förslag Miljövårdsberedningen att samhällets krav på skoterföraren måste anser till faktiska förhållanden för att bryta icke önskad utveckling när anpassas en det gäller regelöverträdelser. Detta innebär att kraven på en skoterförare bör skärpas utöver vad gäller i dag 16 år eller äldre. Vår uppfattning är att som sådan skärpning skulle en tydlig signal från samhället att en ge snöskoterköming är något kräver såväl som kunskap. Dessutom blir som ansvar sanktionsmöjligheter vid regelöverträdelse tydligare genom att KKL regler om bl.a. återkallelse, varning kan tillämpas. Vi har övervägt 3 olika alternativ: mm.

Skoterkörkort, dvs. körkortsklass införs. Motivet för detta skulle en egen att utbildning i gällande regler, hänsynstagande och säkerhet får en vara obligatorisk koppling till körkortet. Krav på lägst traktorkörkort

Krav på lägst traktorkörkort i kombination med skoterlicens som är en utbildning som ges av skoterklubbama.

Vi har tillkallat en särskild expert, kammarrättsassessor Ulf Rehnlund, att utreda dessa alternativ bilaga 5. Beträffande alternativ 1 är olikhetema mellan att köra i terräng och på väg inte tillräckligt stora för att motivera särskild förarbehörighet för Snöskotrar och andra terrängskotrar i KKL. Sedan lagens tillkomst har behovet av behörighetskrav på förare av andra fordon än personbil, buss, MC och lastbil, lösts inom ramen för gällande förarbehörigheter. Så är t.ex. den som har Bkörkort behörig att köra terrängvagn liksom vissa tyngre motorredskap. Kraven på förare av sådana fordon borde vara större än de som ställs på förare av snöskoter, men de kräver ändå ingen egen körkortsklass. Utifrån KKL kompetenskrav är det omotiverat att särskilja just terrängskotrar och införa en särskild förarbehörighet för detta fordonsslag. Problemen med terrängkömingen löses inte heller genom att införa särskild förarbehörighet, utan främst till reglering och övervakning av terrängköming. Vi föreslår därför att KKL ändras till lydelsen att terrängskoter får föras endast av den som har körkort eller traktorkörkort. Detta kräver vissa justeringar av befintliga 3 § KKL samt i 3 § i lagen om straff för vissa trañkbrott TBL, for att bestämmelsema om olovlig körning ska bli tillämpliga vid brott mot den nya behörighetsregeln. Vi inser svårigheterna att kräva tilläggsutbildning för skotrar i KKL. Men det är vår uppfattning att snöskoterköming ställer påtagliga krav på särskilda kunskaper för att öka säkerheten och minska de problem beror på som okunnighet. Bland annat ställer de nya regler som föreslår om skoterförbud på jordbruksmark och viss skogsmark krav på ökade kimskaper hos förarna. Det gäller t.ex. att kunna bedöma vad som är jordbruksmark, vad är skog som under föryngring nu när nya föryngringsmetoder används i skogsbruket. Det är rimligt att samhället både får en garanti och tar för att alla kör ansvar som skoter vet vad som gäller i TKL och har utbildning i miljöhänsyn Frågan mm. är snarare var och hur detta ska säkerställas än om det behövs. Vårt förslag är att krav på snöskoterlicens skrivs i terrängkungörelsen som en egen bestämmelse på motsvarande sätt som jägarexamen rättsligt regleras i 5a § vapenkungörelsen: För tillstånd till innehav av jaktvapen krävs att sökanden avlagt prov som visar att han har grundläggande kännedom om jakt och viltvård... Därmed är kravet direkt knutet till den lagstiftning som behandlar terrängköming i övrigt. Vi anser att kravet på licens inte ska behöva gälla deltagare i organiserade skoterfärder skotersafaris, men att alla sådana förare måste ha körkort. Däremot måste färdledaren, för att som ansvarar deltagarna följer de hänsynsregler som gäller, ha snöskoterlicens. Detta bör framgå i författningstexten. Vi föreslår att Naturvårdsverket får i uppdrag att i samråd med SNOFED och

berörda aktörer i övrigt fram kursplaner, föreskrifter och allmänna råd för ta obligatoriskt förarbevis med jägarexamen förebild. Utbildning och som examination föreslås skötas skoterorganisationer, bildningsforbund och av andra sammanslutningar befinns lämpliga efter auktorisation av som Naturvårdsverket.

7.4.3 Miljökrav skotem

Vårt förslag Förslaget från miljöklassutredningen Ovliljöklassning Snöskotrar, SOU av införas. Förslaget innebär system med tre miljöklasser 1995:97 bör snarast ett för Snöskotrar successivt skärps. Miljöklass 3 motsvarar dagens nya som bullerkrav. Avgas- och bullerkrav skall börja tillämpas från år 1999 med nästa skärpning år 2002. En försäljningsskatt på 8 000 kronor införs l juli 1996 för redan tillvara möjliga miljövinster. Skotrar då klarar kraven för att nu ta som miljöklass 2 och 1 befriade från skatten. Från 1999 motsvarar miljöklass 2 är obligatoriska krav och år 2002 blir miljöklass 1 obligatorisk. Vid denna tidpunkt skall krav ñnnas definierade for en ny miljöklass

Motivet för vårt förslag Sverige säljs årligen 6000 skotrar, i världen 200 000. Det finns idag I ca ca ingen svensk tillverkning snöskotrar. De största marknaderna for Snöskotrar av USA och Kanada. Inte i något dessa länder verkar miljökrav vara på väg. är av Gemensamma krav på bullemivåer liksom att införa gemensam mätmetod en ny inom Norden har diskuterats i samband med Vägverkets utredning om förslag till bullemorm. Myndigheterna i Finland och Norge ser positivt på

gemensamma bullerkrav. Inga utsläppskmv har ställts Snöskotrar varför motorutvecklingen har varit helt inriktad på prestanda. De högeifektiva tvåtaktsmotorema är ofta mycket kraftfulla i förhållande till fordonets låga vikt. Utsläppstester gjorda av Motortestcenter 1994 visar att den nyaste och motorstarkaste maskinen i hade de största utsläppen. Under de värsta driñsförhållandena passerade testet än hälften av bränslet motorn oförbränt. mer Idag finns ingen tillverkare gör Snöskotrar med fyrtaktsmotorer, vilka som och har effektivare förbränning jämfört med tvåtaktsmotorer. Det är tystare finns dock svensk återförsäljare har byggt om ett antal skotrar genom en som byta tvåtaktsmotom mot fyrtakts flygplansmotor. Bullernivån från den att ut en ombyggda skotem är 81 dB jämfört med orginalskotems 87 dB. På båtrnotorsidan har utvecklingen däremot gått snabbare mot miljöanpassade mer fyrtaktsmotorer. Kriterier för miljömärkning båtmotorer har fastställts för av den nordiska miljömärkningen Svanen och ett par märken har kunnat Svanmärka sina fyrtaktsmotorer. En liknande utveckling bör kunna ske på

snöskotersidan.

För att driva på utvecklingen av mer miljövänlig teknik har regeringen gett Utredningen om vidareutveckling av systemet med miljöklassning av bilar m.m. M1993:08 lvliljöklassutredningen ett tilläggsdirektiv M1994:101 med uppdrag att ta fram förslag på miljöklassning av snöskotrar. Indelningen i miljöklasser ska göras med avseende på buller och avgaser. Ivfiljöklassutredningens förslag baseras på Luleå Tekniska Högskolas LTH utredning om avgasnorm för Snöskotrar F orskningsrapport TULEA 1995:26 samt Vägverkets förslag om nya gränsvärden för buller. Utredningen föreslår dock att bullemivåema bestäms SAE-mätmetoden istället. Avgaskravet omfattar kolrnonoxid, kolväten, kväveoxider och partiklar och gäller nya snöskotrar. Dagens bullerkrav motsvarar miljöklass Både LTHs och Vägverkets utredningar har bedömt att en skärpning av kraven bör införas i två steg. Miljöklassutredningen ser 1999 som lämplig tidpunkt att införa miljöklass 2 eñersom tillverkarna behöver tid på sig att anpassa sin produktion till de skärpta bestämmelserna. Miljöklass 1 bör införas år 2002. En försäljningsskatt på 8 000 kronor ska införas på skotrar från 1 juli 1996 enligt förslaget. De skotrar som redan då uppfyller kraven för miljöklass 2 och 1 befrias från skatt. Miljöklassystemet genomförs fullt ut och fr. o. m. 1999 års modeller blir miljöklass 2 obligatoriska krav. Då ska endast skotrar i miljöklass 2 och 1 finnas tillgängliga på den svenska marknaden. År 2002 blir kraven för miljöklass 1 obligatoriska krav. Vid denna tidpunkt skall krav finnas definierade för en ny miljöklass Utredningens betänkande Nüljöklassning av snöskotrar SOU 1995:97 beskriver förslaget. Vår bedömning är att det är nödvändigt att övergå till skotrar med högre miljöprestanda för att minska problemen med buller och utsläpp av föroreningar i fjällmiljön. Därför bör förslaget från miljöklassutredningen snarast införas.

7.4.4 Hastighet

Vårt förslag En generell hastighetsbegränsning på 50 kmtim för Snöskotrar bör införas och regleras i terrängtrañkförordningen.

Rikspolisstyrelsens förslag RPS:s har föreslagit att en generell hastighetsbegränsning om 70 kmtim bör införas av främst säkerhetsskäl. Förslaget har renrissbehandlats. Flera remissinstanser föreslår en hastighetsbegränsning bl.a. av nriljö- och säkerhetsskäl.

Motivet lör vårt förslag Redan 1975 föreslogs i rapporten Motortrañk i terräng generell hastighetsbegränsning, framförallt för att minska buller. Den tekniska utvecklingen skotrama har medfört att de under gynnsamma betingelser när av det gäller underlag kan nå betydande hastighet, långt över 100 kmtim. Tidigare fanns en frivillig överenskommelse mellan Kommunikationsdepartementet och Svenska Snöskoterlevereantöremas Branschorganisation SNÖFO, att begränsa snöskotramas effekt genom att om inte importera starkare maskiner än 50 hk. Detta hade återhållande verkan också på hastigheten. Även den psykologiska effekten av reklam som betonade utflykter och famljeanvändning i stället för kraft och fart, påverkade körstil och hastighet. Överenskommelsen skrevs 1981 men frångicks definitivt 1992, då allt fler starka maskiner imponerades. Dagens marknadsföring betonar åter effekt och muskelmaskiner. Vi att det miljöskäl inklusive omtanke om övrigt ñiluñsliv är anser av - befogat att införa generell hastighetsgräns och det gäller i synnerhet när ingen frivillig eifektbegränsning ñnns. Såväl buller som utsläpp av föroreningar har samband med hastigheten och de säkerhetsmässiga aspekterna gäller såväl föraren friluñsverksamhet. Vi har övervägt olika alternativ och anser som annan att 50 kmtim är rimlig hastighet. Bestämmelser om hastighetsbegränsningen en bör införas i TKK. Därutöver har kommunen möjlighet att införa lokala regler lägre hastighet i tättbebyggt område och länsstyrelsen inom förbudsområden om och områden enligt NVL.

7.4.5 Medel för anläggning av skoterleder m.m.

Vårt förslag För att anlägga och underhålla leder och andra anläggningar för skotertrañk införs ett 50-procentigt statsbidrag fördelas länsvis av Naturvårdsverket som etter ansökan från länsstyrelsen.

Skoterutredningens förslag För att skapa för planering, anläggning och underhåll av skoterleder resurser och andra anläggningar for skotertrañken föreslog skotemtredningen att en årlig avgift på 200 kr införs. Utredningen föreslog att bestämmelser om årlig skoteravgift för registrerade terrängskotrar skulle införas i bilregisterktmgörelsen samt en ny lag för att reglera medel för finansiering av leder, terminaler och information med en kompletterande förordning som anger bestämmelsema för ansökan medel m.m. Utredningens förslag var ämnade om att tillföra länsstyrelserna i fjällänen medel från vilka bidrag kunde ges, efter ansökan, till skoterklubbar och andra föreningar. Riksskatteverket, RSV, och Riksrevisionsverket, RRV, ställde sig avvisande på följande grunder:

RSV finner att den föreslagna avgiften har karaktär av specialdestinerad skatt och bör därför om den införs regleras i lag. RSV föreslår, för att - förenkla administrationen, att skatten tas ut som punktskatt vid nyregistrering. RRV finner att den föreslagna skoteravgiften inte kan betraktas som avgift i avgiftsförordningens l 992: l 9 l bemärkelse då: l varan eller tjänsten inte skall produceras av statlig myndighet utan av skoterklubbama, 2 det inte finns något samband mellan kollektivet skoterägare och någon statligt bedriven verksamhet, samt 3 det finns inte något fastställt eknomiskt mål för verksamheten.

Motivet for vårt förslag Vi anser att det är angeläget med en mer kanaliserad skotertrafik för att minimera stömingama. De skärpningar av regelverket som föreslår syftar till att styra skotertrafiken utefter särskilda leder i väsentligt större omfattning än idag. Detta kräver utbyggnad av lednätet och därmed ökade Tanken resurer. med den föreslagna avgiften är att bygga vidare på det arbete som har påbörjats av många skoterklubbar, något som beredningen anser är en mycket viktig aspekt men där inser de problem som såväl RSV som RRV pekat på. Vi har därför övervägt möjligheterna att skattefinansiera ledema med det statliga kalkningsbidraget som förebild Argumentet för en sådan finansiering är att vi anser det vara ett allmänt samhällsintresse att till stånd bättre en kanalisering av skotertrafiken på samma sätt som det är ett samhällsintresse att skapa anläggningar och åtgärder för kanalisering av annan verksamhet, t.ex. fritidsbåtar. Eftersom specialdestinerade skatter inte tillämpbara måste anses finansieringen av skoterleder ske över budgeten. Vi anser att detta bör ske genom prioritering inom befintliga budgetramar. Vi anser dock att det finns flera skäl för att inte staten skall stå för hela kostnaden. En skärpning av reglerna för att framföra skoter, som skulle innebära att endast anlagda leder får utnyttjas i långt högre grad än i idag, skulle skapa stora problem i de flesta fjällkommuner, om staten ensam skulle bestämma takten på utbyggnad av lednät, tenninaler etc. Det finns därför ett egenintresse hos kommuner och lokala skoterklubbar att bidra till detta arbete. Ett annat skäl att låta staten stå för endast en del av kostnaden är att de som i första hand utnyttjar lednätet mm. bidrar till uppbyggnad och underhåll. Därigenom menar att en av grundtankama bakom skoterutredningens avgiftsförslag uppfylls. Vi tycker det är angeläget att bygga det frivilliga arbete som skoterklubbama utför redan idag. Ett fullständigt statligt finansiellt skulle enligt vår engagemang uppfattning motverka det ansvarstagande som bör uppmuntras. Vi stödjer också de synpunkter som framkom vid remissbehandligen som rörde den administrativa hanteringen som kan bli onödigt stor i förhållande till de relativt små belopp det rör sig om. Till sist ser risken med att avgifter i ett

långsiktigt perspektiv tvingar fram leder mm. som överstiger det faktiska behovet. Vårt förslag är därför att staten över budget avsätter medel som används som bidrag till uppbyggnad och underhåll av leder, terminaler och information. Statsbidraget föreslås vara 50 % och fördelas av länsstyrelsen efter ansökan från kommun. Länsvis fördelning görs av Naturvårdsverket efter länsstyrelsemas ansökan. Medel ges endast till leder och andra anläggningar angivits i läns- eller kommunvisa planer. Prioritet ska ges till skoterleder som som:

l ingår i områden där färdselrätten regleras till leder 2 syftar till att lösa konflikter mellan olika intressen.

Vi vill här framhålla de möjligheter som kommunerna har att skapa sådana områden och härigenom ta ansvar för skotertrañken på lokal nivå: regleringsområden som kommunerna enligt vårt förslag ska kunna avsätta enligt TKF 5 genom lokala trafikföreskriñer nära tätorter och genom kommunala naturreservat.

7.4.6 Fjällsäkerhet skoterleder

Vårt förslag Naturvårdsverket får i uppdrag att i samverkan med Fjällsäkerhetsrådet ange hur ijällsäkerheten ska tillgodoses på skoterleder som anläggs med statsbidrag utanför det statliga ledsystemet.

Motiv för vårt förslag Vinterleder i fjällen är viktiga för ljällsäkerheten. En förutsättning är att de är god kvalitet vad gäller lokalisering, utmärkning, skyltning och underhåll. av Leder som inte uppfyller dessa krav kan ur fjällsäkerhetssynpunkt vara sämre än inga alls. Den som färdas på en skoter- eller skidled måste kunna lita på att leden är säker. För ledema i det statliga ledsystemet ansvarar staten för fjällsäkerheten. Övriga leder kan ha varierande huvdmän, från skoterklubbar till turistföretag och kommuner. Många av dessa leder håller en hög standard, dock inte alla. Det är angeläget att säkerheten tillgodoses på de leder som enligt vårt förslag ska byggas med statsbidrag utanför det statliga ledsystemet. Det förutsätter ett klart huvudmannaskap med tydligt ansvar. Vi ser också fördelar att i fält och på karta kunna skilja mellan leder med olika huvudmän. Fjällsäkerhetsrådet är Naturvårdsverkets rådgivande organ för att samordna tjällsäkerhetsarbetet i landet. I rådet ingår representanter från polis, länsstyrelser, Lantmäteriverket, m Vi föreslår att verket får i uppdrag att i samverkan med Fjällsäkerhetsrådet ange hur fjällsäkerheten ska tillgodoses på

de icke-statliga ledema. I arbetet bör också företrädare för kommuner och skoterorganisationer delta.

7.4.7 Obligatoriskt samråd för skoterleder

Vårt förslag Regeringen inför ett obligatoriskt samråd med länsstyrelsen för fast anordnade snöskoterleder utanför detaljplanelagt område. Samrådet ska kunna delegeras till kommun utom på statens mark. Effekterna av sådan delegation ska utvärderas.

Förslag av utredningen Skotern i Naturen Snöskoterutredningen föreslog att regeringen enligt NVL 20 § föreskriver om anmälan för samråd med länsstyrelsen för fast anordade snöskoterleder utanför detaljplanelagt område. Förslaget har remissbehandlats.

Motiven för vårat förslag Den skärpta regleringen av skotertrañken föreslår medför ökat behov som ett av att bygga ut lednätet. Det är viktigt dragningen ledema att av sker med hänsyn till naturmiljön och allmänna intressen, rennäringen. Vi t.ex. delar därför utredarens uppfattning att obligatorisk anmälan för samråd enligt NVL 20 § bör Flera remissinstanser har pekat på betydelsen av att samrådet skall kunna delegeras till kommunerna. Vi vill generellt betona betydelsen av det lokala planeringsarbetet och därmed samrådet. Det bör också gälla skoterleder utanför detaljplanelagt område. Vi anser därför att länsstyrelsen skall kunna delegera samrådet till kommun med undantag för statens mark. Effektema eventuell delegering till kommunerna av bör årligen utvärderas av länsstyrelsen och redovisas till regeringen. Vi vill betona vikten att ledutbyggnaden av sker planlagt utifrån en helhetssyn på en kommun eller region. Som diskuteras i avsnittet om planering bör ledutbyggnad behandlas i samband med kommunernas översiktsplanering. I översiktsplanen kan avvägning av en sektorsplan för skoter ske allmänna mot intressen, samtidigt som förutsätter samråd med länsstyrelsen processen enligt PBL.

7.4.8 Beslut skoterleder i regleringsområden

om

Vårt förslag Länsstyrelsemas beslut om skoterleder i regleringsområden bör fattas i samråd med Naturvårdsverket. Skälen för att medge undantag från regleringama bör skärpas. Naturvårdsverket bör till regeringen kunna överklaga beslut enligt TKF.

Motiv för vårt förslag Regeringen kan avsätta områden i fjällen enligt TKL 1 § andra stycket, i vilka all terrängköming då förbjuds. Länsstyrelserna får med stöd av TKL 2 § och TKF 5 § medge undantag från förbudet för individuella dispenser och för skoterleder. Naturvårdsverket kan överklaga länsstyrelsemas beslut till kammarrätten. Regeringens beslut om att inrätta förbudsområde innebär enbart en geografisk avgränsning. Kvaliteten i området, dvs. hur bullrigt eller tyst det kommer att vara, bestäms av i vilken mån länsstyrelsen bygger skoterleder och beviljar dispenser. Systemet bygger på att länsstyrelsen intar en restriktiv hållning gentemot skoterköming för att syftet med förbudsornrådena ska uppfyllas och riksintressena tillgodoses. Enligt länsstyrelsemas tidigare nämnda redovisning av regeringens uppdrag utifrån Bullerutredningen, ansåg vissa lekmannastyrelser att inga eller begränsade åtgärder behövdes för att komma tillrätta med de enligt vår mening uppenbara problem som Bullerutredningen angav i riksintressanta områden för friluftsliv och naturvård. För att kunna garantera kvaliteten i de blivande och befintliga regleringsomrâdena som föreslår i vårt betänkande anser det därför nödvändigt att stärka det centrala myndighetsansvaret vad gäller beslut om

skoterleder i regleringsområden. Överklagandevägen osäker, osmidig och

är en dyrbar process. Vi föreslår därför ett tillägg till TKF med innebörden att beslut om undantag för skoterleder i förbudsområden ska fattas i samråd med Naturvårdsverket. Det innebär att alla beslut om skoterleder ska godkännas av verket. Naturvårdsverket är huvudman för det statliga ledsystemet i fjällen. Huvudmannaskapet innebär enligt regeringens beslut 1978 att verket har det centrala ansvaret för planering och samordning av det statliga ledsystemet, i vilket alla skoterleder i regleringsomrâdena ingår. Verket fördelar medel för investeringar och skötsel ledsystemet efter äskanden från länsstyrelserna. Vi av ser det som en fördel med samrådskravet att möjligheten att avgöra om skoterleder ska byggas, tydligt knyts till huvudmarmaskap och ekonomiskt ansvar. Vi anser att det bör ställas mycket höga krav på motiv för att medge undantag för terrängköming i de avsatta fjällomrädena. Bland annat mot bakgrund av ovan närrmda problem föreslår vi därför en ändring i TKL 3 § så att det krävs synnerliga skäl för sådana undantag. Idag anger TKF 11 § att Naturvårdsverket får föra talan mot länsstyrelsens beslut. Vi anser att förordningen ändras så det framgår att verket kan överklaga länsstyrelsens beslut direkt till regeringen i likhet med bestämmelserna för beslut enligt naturvårdsförordningen.

7.4.9 Reglering av färdselrätten

Vårt förslag Färdselrätten med skoter regleras ytterligare inom särskilda områden. Dagens förbudsområden ska benämnas regleringsområden. Genom beslut av regeringen avsätts fyra nya regleringsområden och tre befintliga får utökade gränser. För att möjliggöra ett större kommunalt ansvarstagande kommunerna möjlighet ges att avsätta regleringsområden. För att minska bullerstömingarna skärps

restriktionema i vissa befintliga regleringsområden enligt TKL och i områden

som är skyddade enligt NVL. I sex områden begränsas rätten till generella undantag och anmälningsplikt införs.

Områdesvisa förändringar genom regeringsbeslut områden enl. bilaga 4 Nya regleringsområden: BD1 Kebnekaise, BD2 Sulitelma, BD4 Tjuoltadalen, W2 Transtrandsfjällen. Utökningar av befintliga regleringsområden: BD 5 Dellikälvens dalgång införs i AC1 Vindeln-Laisfjällen, Z2 Frostviken, W3 Långfjället. Områden med begränsningar även för yrkestrafiken: BD2 Sulitehna, BD3 Norr Tometräsk, AC2 Artfjället, delar av Z2 Frostviken, Z3 Hotagen, ZS Skäckerfjällen. I dag finns totalt 23 000 km2 regleringsområden enligt ca avsatta regeringsbeslut. Areellt innebär vårt förslag att regeringen beslutar om en ökning med ca 3 000 km2. Dessutom innebär förslaget 3 000 km2 att ca av nya och befintliga regleringsområden får särskilt starka restriktioner mot buller genom att även yrkestrafiken begränsas. Dessutom förväntar oss regleringar skotertrafiken inom ytterligare av en betydande areal, som resultat av den planering som pågår på olika nivåer och det som beredningen föreslår. Det gäller såväl för nationalparker och naturreservat som för nationella, regionala och kommunala regleringsområden

Skoterutredningarnas förslag Skoterutredningarna lade flera förslag skärpt reglering skotertrañken: om av Förbud mot snöskotertrañk på jordbruksmark - Snöskotertrañk på skogsmark - Förbud mot snöskotertrañk på enskilda vägar - Snöskotertrafrk i kust- och skärgårdsområden Särskild hänsyn till naturmiljön Reglerad tid för snöskotertrafik Ingen av utredningarna förordade ett sk. generellt förbud mot snöskotertrafik.

Motivet för våra förslag För att minska stömingama av skoteråkning bör skärpta regler införas som medför ökad kanalisering av trafiken till leder inom områden där konflikter med andra intressen minimieras. Det finns ett antal olika möjligheter att reglera skotertrafiken för att nå detta syñe. Eftersom behovet av skoter för såväl nytta som nöje är så starkt uttalat i framförallt fjällbygdema har en viktig utgångspunkt för våra överväganden varit att en skärpt reglering skall ge avsevärda och väl motiverade förbättringar gentemot dagsläget. En skärpt reglering skall också ses mot bakgrund av de övriga förslag lagt som syftar till -att undanröja en del av de problem som finns med den fria skotertrañken. Inledningsvis har övervägt möjligheterna att reglera skotertrafiken utifrån det faktum att motoriserad färd i terräng inte kan ske med stöd av

allemansrätten se avnitt 7.2. En möjlighet skulle vara att i

terrängkömingslagen ange att färd med motoriserat fordon skulle vara förbjudet utan markägarens tillstånd. Detta har bl.a. framförts som ett sätt att komma till rätta med skoteråkning på skogs- och jordbruksmark. Av remissvaren på skoterutredningen framgår också att många markägare gäma skulle se en sådan reglering eftersom de upplever den fria skotertrafiken på sina fastigheter som ett stort problem. Samtidigt definierar brottsbalkens bestämmelser om skadegörelse och hemñidsbrott allemansrätten i förhållande till markägaren. Detta innebär att allemansrätten inbegriper bara sådant som inte vållar nämnvärd olägenhet för markägaren. Det finns alltså i princip ett lagskydd för markägaren om skotertrañken skapar olägenheter. Om skotertrafik endast skulle få ske efter markägarens tillstånd skulle det i stort inte innebära någon förändring av läget när det gäller fjällområdet. Staten har kvar att ta ställning till formerna för reglering på kronomarken, vilket inte ser som någon påtaglig skillnad gentemot dagsläget. Ett starkt skäl som talar emot att markägarens tillstånd skall inhämtas är att om en markägare väljer att exploatera sin fastighet för skotertrafik, eventuellt mot betalning, påverkas statens möjligheter att reglera skotertrafiken för att minska effekter på miljön och för dem som i övrigt vistas i området. Denna form av regler skulle sålunda kunna urholka allemansrätten. Lars Hultkranz har i ESO-rapporten, bland annat mot bakgrund av den fria snöskotertrañken, diskuterat olika modeller av regleringar utifrån allemansrätten. Han anser bl.a. att det finns en betydande oklarhet om var allemansrättens gränser går, vilket har haft betydelse för lagstiftningens utveckling och bidragit till en svag efterlevnad av de förbud som faktiskt råder, t.ex. körning i naturen med motorcykel. Han menar också att allemansrättens skadeförbud är oklart när det gäller andra intressen än markägarens, t.ex. naturvårdens. Den slutsats Hultkranz drar är därför att allemansrätten skulle behöva förtydligas i lag för att bl.a. precisera vad som ingår i allemansrätten, på vilka villkor det gäller samt allmänhetens möjligheter att påverka

rnarkskötsel som den berörs av som användare allemansrätten. Detta skulle av kunna ske antingen genom en särskild lagstiftning, som fallet är i Norge, eller

genom tillägg i befintliga lagar inom naturvårds- och miljöområdet. Vi delar uppfattningen att det behövs preciseringar allemansrätten för att av precisera såväl markägarens intressen men också för att skydda de värden i

naturen som allmänheten har möjlighet att ta del och uppleva att just av genom använda allemansrätten. Vi att detta i första hand skall ske anser genom preciseringar i framförallt NVL, även andra berörda lagstiñningar men beroende på frågans karaktär. Vi utesluter dock inte att utvecklingen kan tvinga

fram behovet av en egen allemansråttslag. Enligt vår uppfattning är förändringar

i befintliga lagar ett flexiblare system som bygger vidare på den tradition som omgärdat allemansrättens ställning. Ett aktuellt exempel på detta är det förslag

till förändringar i NVL Naturvårdsverket angående som presenterat kommersiellt utnyttjande av allemansrätten. Då aktiviteter i naturen dyker nya upp kontinuerligt bör Naturvårdsverket i löpande över lagstiftningen. upp se Sammanfattningsvis är vår slutsats densamma bullerutredningen, dvs. som att regler inte bör införas som innebär att skoterlrañk endast får ske eller

markägarens tillstånd att allemansrätten inte lägger några hinder för via men att arman lagstiftning skärpa regleringen skotertrañk. av När det gäller regleringar skoterañken har övervägt följande alternativ: av

Skotertrañken i hela landet är generellt endast tillåten på leder

Skotertrañk i fjällområdet är generellt endast tillåten på leder och i vissa

områden

Utökning av dagens förbudsområden.

Skotertrañk generellt endast tillåten Då leder i hela landet

Alltsedan slutet av 60-talet har diskuterats regler for att begränsa den sk. ñia skotertrafiken som inte klassas nyttotrafrk. Den starkaste begränsningen som som föreslagits har inneburit att snöskotem endast får framföras på särskilt

anvisade leder. Detta brukar ofta kallas generellt förbud då sådan en begränsning rent lagtekniskt utformas ett generellt förbud med dispens för som färd utefter leder etc. Det är dock inte fråga något absolut förbud. Ingen om av de statliga skoterutredningarna har föreslagit något generellt förbud. Däremot finns förslag, med dispensmöjligheter, i såväl NMR- ESO-rapporten. som Miljövårdsberedningen har fått i uppdrag Miljödepartementet utreda av att konsekvenserna övergång till ett regelsystem med generellt förbud av en mot körning på snötäckt mark i kombination med bestämmelser undantag för om körning på skoterleder och i vissa områden.

Motivet för att endast tillåta skotertrañk på leder har vanligen varit mark-

och vegetationsskador, inkl. de på jord- och skogsbruksmark, samt de

relationsproblem som uppstått med övrigt fiiluttsliv.

Vi eftersträvar begränsning trafiken för minska konfliktema en av att med

andra intressen. Vid sidan av yrkesmässig användning inom näringar, tillsyn, fjällräddning etc. skall alltså dispens kunna ges för annan trafik inom särskilda områden och utefter anvisade leder. Det är härvidlag viktigt att dispensreglema utformas och tillämpas så att stömingama väsentligt minskas gentemot dagsläget. Utan att behöva upprepa det som tidigare anförts så anser vi att en generell reglering som endast tillåter skotertrafik på leder skapar förutsättningar för att lösa de flesta de problem som finns idag när det gäller störningar, konflikter av och tillsyn. Även problematiken kring jordbruksmark och skogsplanteringar skulle lösas. Det finns sålunda mycket starka principiella skäl som talar för införandet av en generell reglering. Samtidigt flera negativa konsekvenser. Vi har påtagligt erfarit hur ser starkt och känslomässigt förankrad möjligheten till fri skoteråkning är hos många människor i norra Sverige. En generell reglering skulle uppfattas som ett mycket stort frihetsberövande och orättvisa jämfört med möjligheterna en till användning ñitidsbåt i t.ex. Östersjöns skärgårdar. Många människor har av också utformat sitt ñitidsboende och utvecklat fritidsaktiviteter, t.ex. fiske, som ofta utgår från eller mindre iii användning av snöskoter vintertid. mer Ett annat problem är systemet med dispenser. Enligt den norska modellen läns- och kommunnivå. Eftersom Norge har haft ligger rätten att ge dispens på sin reglering under relativt lång tid präglas stora delar av samhället av en restriktiv grundsyn. Synen på skoteråkning inom berörda kommuner i Sverige är däremot normalt positiv, i några fall mycket positiv till fn skoteråkning. Detta återspeglas bl.a. i remissvaren på skoterutredningama. Skall en generell reglering väsentliga förbättringar gentemot dagsläget måste därför, enligt vår ge uppfattning, dispensmöjligheterna strängare i Sverige än i Norge och de vara flesta besluten i stort sett tas på regional nivå, eventuellt nationell nivå. Detta skulle dels innebära centralisering, dels en sannolikt mycket omfattande en

handläggning dispensärenden. Ett generellt förbud mot fri åkning måste

av självfallet fungera i praktiken. Förutsättningar är att samhället har goda möjligheter och vilja till kontroll efterlevnad, att reglerna är tydliga och av begripliga samt att det finns acceptans och förståelse för dem. Vi ser flera svårigheter att uppfylla detta. Även avsevärda for bevakning skulle om resurser tillföras vilket bedömer osannolikt bedömer att det generella - som förbudet kommer att leda till omfattande olovlig köming utanför ledema. Detta gäller i synnerhet i skogslandet: dels är övervakningsmöjlighetema där ännu mindre än i fjällen, dels finns där många andra bullerkällor förutom skotrama, vilket ytterligare torde minska motiveringen att bara köra på leder för att minska bullret. Sammanfattningsvis bedömer att ett generellt förbud i hela landet riskerar att till väsentliga delar bli ett slag i luften. Även generell reglering införs mot fri skotertrafik återstår ett om en volymproblem. Att tillåta färd endast utefter anvisade leder, behöver inte automatiskt medföra minskad intensitet. Stömingen kan vara betydande även

om den är mer koncentrerad. Utvecklingen vägtrafiken är ett exempel på av detta. I ESO:s rapport har författarna föreslagit områden med fn ett system av skoterköming, områden med totalförbud och områden med tillåten trafik på leder varav vissa i kombination med fardkort, dvs. tidsbegränsat firdkort som gäller dag, vecka, säsong; tillstånd, som tillåter fard på ocheller utanför leden. Den principiella skillnaden gentemot dagsläget är att det alltså skulle finnas en möjlighet att tillåta att viss mängd skotrar färdas på eller vid sidan led en av inom vissa områden under en viss tidsrymd. Systemet skulle ha principiella fördelar gentemot en generell reglering diskuterats. Beroende på hur som ovan systemet tillämpas skulle det kunna vara en mjukare reglering. Samtidigt ser avsevärda praktiska problem när det gäller tillsynen regeleñerlevnaden, dvs. av att över stora områden kunna skilja ut dem som eventuellt inte har fardkort från dem som har. Denna typ licensiering är alltså inte praktiskt tillämpbar. av

.Skotertrafik i fjällen bara tillåten i vissa områden eller på leder Som ett alternativ till generell reglering har övervägt konsekvenserna av att tillåta skotertrafik endast på leder och i vissa områden inom fjällornrådet. Vi ser två möjligheter att avgränsa detta område österut

se karta Avgränsning av

fjällområdet, bilaga 4. Det första alternativet utgörs odlingsav skogsodlingsgränsen och det andra gräns går väster denna och av en som om som i huvudsak avgränsar det egentliga kalfjällsornrådet i kombination med gränser för obrutna fjällområden. Vi anser att den västligare dessa två av gränser skulle räcka för att uppnå syftet med den föreslagna regleringen. Vår bedömning är att denna reglering på ett påtagligt sätt skulle minska konfliktema där har uppfattat att de är störst. Dessutom skulle tillsynen som underlättas samtidigt som det ur skoterforarens synvinkel inte skulle råda någon tveksamhet om var skoter får framföras. Med detta förslag skulle stömingama av den ñia skotertrafiken nedanför fjällområdet kvarstå. Vi bedömer dock att stömingama skall kunna åtgärdas med lokala regleringar och med föreskrifter för områden skyddade enligt NVL. All snöskotertrañk i fjällen ska enligt detta alternativ förbjuden utom vara där det finns skäl att tillåta den. Detta innebär dagens, ett motsatt synsätt mot där TKL i princip anger att skoterköming är tillåten överallt där den inte är förbjuden. Vi tänker oss en grov zonindehiing med områdesvisa regleringar i tre grader: 1 Områden där skotertrafiken är fri 2 Områden där skotertrafik är hänvisad till leder 3 Områden där skoter-trafik inte får ske. För att skotertrafik ska vara tillåten i ett område på eller utanför leder, måste konflikterna för naturvård, friluftsliv och rennäring godtagbara, vara armars gäller det generella förbudet. Möjligheter till generella undantag och individuella dispenser ska finnas. Det är lämpligt att kommunerna i sin översiktliga planering i nära samråd

med olika intressenter områden med olika grad av restriktivitet för anger skoterköming. Bedömningen lämpliga områden skulle ske efter kriterier som av föreskrifter till TKF. Dessa kriterier skulle formuleras förslagsvis lämnas som i motsatt riktning än dagens, dvs. under vilka förutsättningar ange förbudsreglema kan mjukas Det skulle alltså åligga kommunen att visa att upp. ingen skada eller störning sker dispens ges för leder eller fri skotertrafik om inom ett område. Ett lämpligt medel för detta är en miljökonsekvensanalys av alternativa förslag. Därefter kan länsstyrelsen bevilja dispenser från totalförbudet för hela områden eller för leder. Vi menar att denna planeringsmodell ska kombineras med att regeringen fortfarande kan fatta beslut att bibehålla värdefulla kärnområden av riksintresse där skotertrañk om inte f°ar ske. Vi att detta alternativ staten möjligheter att tillgodose riksintressen anser ger och övriga allmänna intressen, samtidigt kommunerna ges möjlighet att som aktivare arbeta med och ta ett större för helheten när det gäller planering ansvar skotertrafik än då huvudparten restriktionema sätts regionalt eller av av centralt. Vi inser att denna modell delvis motsäger vad som tidigare anförts angående restriktiv grundsyn. Samtidigt ser fördelen med att involvera en kommunerna än i dag och ge dem större ansvar för att avväga mera intressekonfliktema mellan skotertrafik och andra intressen. Denna avvägning sker idag i ringa omfattning på kommunal nivå. eftersom restriktionema mot skotertrafik i allt väsentligt hanteras regionalt och centralt.

Regleringsområden, inkl. bullerfria zoner. Enligt detta alternativ beslutar regeringen att bestämma vissa särskilt värdefulla riksintressanta områden i fjällen där skotertrañken ska regleras. I övriga fjällem regleras skotertrañken regionala och kommunala beslut, förutom i genom nationalparker där Naturvårdsverket beslutar. De områden i fjällen där skotertraflken för närvarande är reglerad wa TKL tillkom finns tolv sådana områden de i slutet av 1970-talet. Det utöver nationalparker och naturreservat där föreskriftema förbjuder fri skotertrañk. Sedan dessa skapades har förhållandena inom och utanför dem ändrats. Vi att benämningen förbudsområden som används för dessa områden menar är missvisande. Den leder tanken till stora totalt skoterfria områden, vilket också präglat debatten. Eftersom staten byggt ca 200 mil skoterleder i dessa områden, finns där bitvis omfattande skotertrafik. Skotertrafiken i nu en förbudsomrâdena reglerad eller kanaliserad än förbjuden. För att är snarare tydliga föreslår därför att termen regleringmmráden används om dessa vara områden. Resonemanget kan jämföras med luftfartsbestämmelsema, där områden med skilda begränsningar för flygtrafiken l Luftfartsverkets bestämmelser betecknas som restriktionsområden. Bullerutredningen presenterade i sitt betänkande ett förslag, utarbetat av Naturvårdsverket, skärpta restriktioner för motoriserade fardmedel i 15 om

fjällområden. Förslaget år en revidering av ett tidigare remissbehandlat första förslag. Regeringen gav 1994-06-09 fjälläncit i uppdrag att utifrån Bullerutredningens förslag dels lämna förslag till revidering av avgränsning och bestämmelser för de områden som redan har restriktioner för terrängköming, dels lämna förslag till precisering gränser och bestämmelser för de föreslagna tillkommande av områdena. Avgränsningen av områdena med restriktioner skulle även över ses med hänsyn till vad som föreslogs i utredningen Snöskotern i naturen angående eventuellt ytterligare områden samt detaljavgränsning befintliga. av Dessutom skulle länen beakta ltastighetsbestämmelser med anledning av förslagen i Rikspolisstyrelsens rapport Projekt för skotertrafiken. översyn av Länsstyrelserna redovisade sina förslag till regeringen under perioden l juli till den l september 1995. Då förslaget om bullerfria områden ocl1 uppdraget översynen om av förbudsområdeita till stor del sammanfaller har valt att hantera bägge dessa ett i ett sammanhang. Länsstyrelsemas svar till regeringen är blandade till sin karaktär och formella status. Genom depanementsbeslut har de förts över till Miljövårdsberedningen. l Norrbotten beslöt lekmannstyrelsen att inte föreslå några förändringar av dagens förbudsotnråden. Tjänstemännen anmälde skiljaktig mening till förmån för föredraget tjanstemannaförslag. l Västerbotten förelades inte tjänstemännens förslag för beslut. I Jämtland föreslogs begränsade åtgärder: styrelsen menade att nuvarande reglering av terrängköming i fjällen fungerar väl. Tjånstemannaförslaget med omfattande åtgärder såg länsstyrelsen ett som underlag att anpassa trafiken i framtiden. l Kopparberg antog styrelsen tjänstemannaförslaget med vissa justeringar. Miljövårdsdirektören angav skiljaktig mening rörande ett område: Transtrandsfjällen. Det är sålunda uppenbart att det finns mer eller mindre stora problem med att fullgöra regeringsuppdragen för att tillgodose skyddet särskilt riksintressanta av områden i fjällen. Detta får bland annat konsekvenser för vår redovisning av områdesvisa åtgärder i detta avsnitt, för andra förslag samt för diskussionen om hur staten ska kunna säkra hållbar utveckling i fjällen. en l det moderna samhället är buller del vardagsmiljön. En allt viktigare en av aspekt av naturupplevelsen kan antas tystnad och stillhet. vara Bullerutredningen har ingående diskuterat tystnaden naturkvalitet som en att värna om och konstaterat att rekreationsområden med låg bullemivå är en knapp naturresurs. Vi delar i allt väsentligt Bullerutredningens slutsatser. Stömingama och buller från motortrafiken i väglösa fjällområden, framförallt från snöskotrar och luftfarkoster, tenderar att bli ett allt hot större mot riksintressena för naturvård och friluftsliv. Samtidigt utgör såväl snöskotrar som flyg värdefulla transportmedel. Snöskoteråkningens betydelse för stora framförallt lokalbefolkningens rekreation har redan berörts. Flyget har stor betydelse som transportmedel, inte minst inom turismnäringen. Därutöver är

användning terrängfordon och flyg nödvändiga inom såväl rennäringen som av tillsyn, Sjuktransporter, fjällräddning och försvarsmaktens verksamheter. I såväl inkomna yttranden på Bullerutredningens och skoterutredningarnas förslag vid våra samråd har kraven på minskad störning från buller och som önskan ostördhet ofta tillskrivits mindre grupp av fnluñsmänniskor, som om en oftast härrör från andra delar landet än den norra, som på sin semester inte av vill bli störda. sällan framförs denna uppfattning med starkt känslomässiga inslag. På sitt sätt är detta begripligt. Det är självklart att de som färdas med motorfordon inte är de störs. Det är också rimligt att starka känslor väcks som inför bilden att ett fåtal, inte tillhör lokalbefolkningen, skulle begränsa som majoritetens utnyttjande det område de uppfattar som sitt.. av som Så enkel är dock bilden inte. För det första har såväl vi som Miljödepartementet under utredningstiden erfarit ett starkt lokal engagemang för skärpt reglering för att minska stömingama av motoriseringen. För det en andra är det ett klart nationellt intresse att vissa områden är ostörda även med avseende på buller. För många områden i fjällen är avsaknaden av buller en betydande del deras karaktär som inte får riskeras. Stöd för detta av finns i fysiska riksplaneringens sk. obrutna fjällområden prop. resonemang 197778:33 och 198081 :7l samt NRL 2 kap. där betydande områden angetts riksintresse for naturvärden och ñiluftslivet. Regering och riksdag samt vara av centrala myndigheter har alltså redan lagt fast riktlinjerna för förslagen till en skärpt reglering. Vi de föreslagna regleringama för att minska ser bullerstömingar åtgärder för att hindra främst en oönskad utveckling och som endast i mindre grad inskränkningar pågående verksamheter. Man bör som av medveten att motoriseringen i fjällen först under de senaste 15-20 åren vara om har tagit fart och att de ostörda områdena snabbt har minskat i storlek. Förslagen tysta områden visar vilka miljökvalitéer anser bör erbjudas nu om och i framtiden. Det är näst intill omöjligt att inom ett och samma geografiskt avgränsade område åstadkomma bra avvägning mellan olika intressen, dvs. de som en använder motoriserade färdmedel och de åker skidor, hundsparm eller som vandrar till fots for att uppleva tystnad och stillhet. Det är ofrånkomligt att såväl flyg snöskotrar åstadkommer bullerstömingar. Enda sättet att lösa som problemet är därför enligt vår uppfattning att dela upp fjällområdet i zoner med differentierade krav på restriktioner. Vi därför att områdesvisa åtgärder bygger på Naturvårdsverkets anser som förslag i Bullerutredningens betänkande bör genomföras. Verkets förslag innebär införande tio s.k. vildmarkszoner, där i princip förbud mot all av motortrañk och landning med luñfartyg råder och fem s.k. friluftszoner med ett fåtal skoterleder, separerade från skidleder. Med denna utgångspunkt skulle låg bullemivå och därmed minsta möjliga störning prioriteras inom vissa en särskilt känsliga och attraktiva områden för skidåkning och vandring. När det gäller placeringen och avgränsningen av de bullerskyddade

7l

områdena måste en viktig utgångspunkt att säkra riksintressena. vara Naturvårdsverkets förslag möter på ett väl avvägt sätt detta alla genom att områdena ligger inom obrutna fjällområden och inom sådana delar av fjällen som angetts vara av riksintresse för friluftslivet enligt NRL och för vildmarkszonema i allt väsentligt också riksintresse för naturvärden. - av Invändningarna mot förslaget kommer framförallt från dem företräder som flyget men också vissa områden även försvarsmakten. Vi inser att försvarets behov av utbildning och övning i den terräng skall försvaras viktiga som är aspekter. Detta skall dock inte behöva hindra att förslaget genomförs, utan borde kunna lösas planering och eventuella dispenser. Även genom noggrann försvarsmakten bör ta sitt miljöansvar så långt det är möjligt. Det är självklart att där väder- och andra säkerhetsmässiga förhållanden så kräver skall det också firmas möjlighet att av flygsäkerhetsskäl avvika från lägsta flyghöjd, kunna göra överflygningar och att landa där så är förbjudet. Nyttotrañken till lands och till sjöss kommer också i fortsättningen att vara tillåten inom vissa av Bullerutredningens vildmarkszoner på sätt samma som den idag är tillåten utanför ledema i förbudsområdena. Erfarenheten från förbudsområdena säger att denna nyttotrafik kan betydande. Många vara av dem som är utestängda från förbudsområdena ifrågasätter ofta med nyttan denna trafik. Denna reaktion är förståelig och generellt bör naturligtvis även nyttotrañken ålägga sig restriktivitet för att allmänheten skall uppfatta förbudet som meningsfullt. Detta gäller även landning med luñfarkoster inom områden där förbud råder, t.ex. vissa nationalparken Landningar sker i dag för annat än rena bevakningsuppdrag, t.ex. for representation och information till utländska besökare. Vår uppfattning är att lånsstyrelsema skall mycket restriktivt på se dispensgivning i sådana fall. Något eller eller helst några vildmarksområden bör vara avmotoriserade med undantag för räddning, bevakning och renskötsel. Generellt sett anser att det bör råda restriktivitet när det gäller skoterleder inom såväl reglerade områden enligt TKL som områden skyddade enligt NVL, även om skoterleder kan behövas också inom dessa områden. Nationalparker har här en särställning. Enligt både internationella och svenska kriterier ska de bevaras i sitt naturliga tillstånd och skyddas mot mänsklig påverkan. Detta utesluter princip all skotenrañk i nationalparker. Endast begränsade undantag kan göras för att tillgodose lokalbefolkningen. Eftersom syftet med skoterledema är att begränsa och styra skoteråkandet för att minska intressekonfliktema bör de så långt möjligt dras separerade från skidleder. I nationalparker och regeringen avsatta regleringsomrâden enligt av TKL skall alla skoterleder vara under statligt huvudmarmaskap, dvs. staten har finansierat anläggning och underhåll, och skall därmed del det utgöra en av statliga lednätet. I naturreservat kan även andra leder få förekomma. Förutom Bullerutredningen bygger vårt förslag de tidigare nämnda redovisningama från lånsstyrelsema regeringens uppdrag. av Där lekmannastyrelsema inte har tagit ställning eller anser att det inte behövs några

åtgärder, utgår delvis från tjänstemannaförslagen.

Utgångspunkter för vårt förslag enligt altemativ 3 En zonindelning utgår från Naturvårdsverkets förslag i Bullerutredningens som bilaga ska genomföras. Det finns starka skäl att utveckla detta förslag. Tystnad ska självklar kvalitet i mer eller mindre avlägsna fjäll med vara en vildmarkskaraktär. Men den ska också erbjudas besökare i områden som är lättillgängliga från väg eller jämväg, liksom i sådana som är mer eller mindre tillrättalagda med leder och övemattningsstugor. Med bättre förutsättningar för mindre ansträngande och säkare vistelse i fjällen än i avlägsna ödemarksornråden, sådana områden också ovana och inte så starka passar ijällfarare. Med vårt förslag vill därför skapa ett spektrum av bullerfria fjäll olika karaktär längs hela fjällkedjan, för att tillgodose besökare med olika av krav, behov och möjligheter. I de nordligaste länen finns tre områden med spektakulära och lättillgängliga fjäll delvis är vålförsedda med leder och stugor. Med nämnda som utgångspunkter det vara särskilt angeläget att minska anser bullerstömingama där. Områdena utgör landets mest klassiska fjäll för vandrings- och längdskidturism: Abisko-Kebnekaise-Kungsleden i Norrbotten, Norra Storfjallet-Syterskalet-Kungsleden i Västerbotten, samt Jämtlandsfjällen från Anarisfjållen i öster till Skars- och Bunnerfjällen i väster. Det mindre kända Fulufjållet i Kopparbergs län har goda förutsättningar att bli ett motsvarande lättillgängligt tyst område i sydligaste fjällen. Samtliga fyra fjållområden är utpekade som vildmarks- eller friluftszoner i Bullerutredningen och är riksintressanta for friluftsliv och naturvård. Dessutom är de antingen nationalparker Abisko eller planeras avsättas som sådana enligt Naturvårdsverkets nationalparksplan. Samtidigt finns det i främst de tre förstnämnda områdena starka konflikter mellan skoterköming och sådana aktiviteter är mer eller mindre som tystnadsberoendeför nöjda utövare, i första hand turåkning på skidor. att ge Vid samlad bedömning de fyra områdenas värden anser att de har så en av goda förutsättningar att erbjuda tysta, lättillgängliga och för det ickemotoriserade friluftslivet attraktiva och tjällsäkra vinterfjäll, att kravet på förutsättning för riksintresset. För uppnå bullerfrihet utgör en grundläggande att detta föreslår vissa skärpningar av Bullerutredningens förslag. Några helt regleringsområden föreslås beslutas av regeringen. I övrigt nya föreslår att regeringen beslutar utvidgningar av vissa befintliga regleringsområden samt att länsstyrelsena justerar leder inom dessa områden. Förslagen baseras på Bullerutredningens förslag samt länsstyrelsemas redovisningar regeringens uppdrag i form av styrelsebeslut och av tjänstmannaförslag. Befintliga områden med terrängkömingsregleringar enligt TKL där varken Bullerutredningen eller föreslår några förändringar, redovisas inte i vårt

betänkande. I naturreservat som inte utgör regleringsområden enligt TKL tar inte ställning till länsstyrelsemas föreslag till ändrade leddragningar. Eftersom vissa länsstyrelser inte vill godta några förändringar respektive inte har tagit ställning till tjänstemannaförslagen, vi nödsakade att för några ser oss särskilt konfliktfyllda områden göra detaljerade förslag till åtgärder detta mer för att vara säkra på att riksintressena där ska tillgodoses. För andra områden anser det tillräckligt att ange mer allmänna synpunkter. I några fall ger riktlinjer för fortsatt lokalregional planeringsprocess, där länsstyrelsen i samråd med kommuner och föreningar ser över regleringar och avgräsningar. Några områden särskilt lämpliga då det gäller ser som att pröva ett mer lokaltkommunalt ansvar för skoterplaneringen. För de blivande nationalparkerna Jiimtlzndstjällen och Fulutjället riktlinjer för den anger pågående planeringen under Naturvårdsverkets ledning. Vi föreslår riktlinjer för restriktioner mot överflygning i vissa områden. Principema för detta anges närmare i avsnitt 7.4. 10. För vissa naturreservat, i första hand tjällnära urskogsreservat, rekommenderar översyn reservatsbestämmelsema. Utgångspunkten ska av vara förbud mot skotertrañk, vid behov kombinerat med skoterleder och lokala dispenser. Motsvarande gäller vid planeringen av de fd. domånreservaten som nu ska bli naturreservat I många skogsreservat finns stora biologiska värden. Vi ser det angeläget att utfrån skydd biologisk mångfald reglera som av skotertrafiken också i det fjällnära skogslandet. Länsstyrelsen beslutar efter samråd med Naturvårdsverket om åtgärder i naturreservaten med stöd NVL. av Regeringen kan inte styra detta, annat än efter överklagande av Naturvårdsverket. Vi förutsätter att länsstyrelsen tillgodoser och naturfriluftsvårdena i befintliga och blivande vid sin hantering reservat av terrängkömingen i reservatsföreskrifter, vid dispensgivning och dragning av leder. I bilaga 4 finns kartor över de områden för vilka föreslår beslut av regeringen om nya eller ändrade avgränsningar enligt TKL.

Nomenklatur Bullerutredningen har använt tennema vildmarks- och friluftszon för att beskriva områden med olika krav på regleringar av bullrande trafik. Regeringen säger i sin skrivelse 1993941175, ligger till grund för länsstyrelsernas som uppdrag, att några nya begrepp såsom vildmarks- och friluñszon inte skulle införas. Vi menar dock att hanteringen fysiska områden med olika regler blir av tydligare genom anpassad tenninologi. I skala från kraftigast reglerad en bullrande trafik till helt ñi trafik, föreslår fyra slag områden enligt nedan. av De tre förstnämnda utgör olika slag regleringsområden enligt av TKF. Beteckningarna kommer att användas i den fortsatta beskrivningen mål för av olika regleringsområden:

Orört omrâde. Mycket hög sannolikhet att uppleva tystnad. Mycket liten påverkan av terrängköming på naturmiljön. Starka begränsningar för skotrar och flyg, inklusive polisiära och militära övningar. Där ska bara tillåtas motortrañk för nödvändig räddnings- och bevakningstjänst samt för renskötsel, efter anmälan till länsstyrelsen. Få anordningar för det rörliga ñilufislivet. Innefattar bullerutredningens vildmarkszon. Ostört område. Hög sannolikhet att uppleva tystnad. Liten påverkan av terrängköming på naturmiljön. Relativt starka begränsningar för skoter och flyg. Få eller inga skoterleder. Ofta omfattande lednät med stugor. Innefattar Bullerutredningens ñiluñszon. Kanaliseringsområde. Omväxlande tysta partier och mer bullriga stråk. Begränsad påverkan av terrängköming på natunniljön. Skotertrañk på särskilda leder. Kan vara gott om skoterleder. Viss begränsning för flygets landning. Friområde. Låg till hög sannolikhet att höra buller och möta skotrar. Inga säkra bullerfria partier. Inga områdesvisa restriktioner för skoteråkning eller flygtrañk. Omfattar all oreglerad mark.

Dagstursområden Diskussionen om buller i fjällen fokuseras ofta på problemen för långfärdsturismen på skidor. Flera av de befintliga och föreslagna regleringsområdena har förutsättningar för sådan turism. Men fjällen är en också en källa för närrekreation och dagstursturism för olika kategorier, från närboende till öviga kommuninvånare och mer långväga turister. Vi har erfarit att relationsproblemen mellan skid- och skoteråkare kan vara betydande även i områden för dagsutflykter. Regleringar av skotertrañken är oña en förutsättning för att behålla deras attraktivitet. Flera utpräglade sådana områden finns med i vårt förslag tack vare deras nationella betydelse: Västra Härjedalen, Transtrandsñällen och Riksgränsen. Dagsturer ingår som en viktig del av utnyttjandet även av Vindelfjällen, Jämtlandsfjällen och Långfjället. Vi anser att det finns många andra områden också av mer kommunalt och regionalt intresse där bullerfrihet för dagsturer behöver säkras. Det är rimligt att det i varje ijällkommun finns åtminstone något eller några sådana områden tillräcklig storlek och kvalitet. Vi föreslår därför att kommunerna säkerställer av tillgången på lättillgängliga, ostörda områden som: har tillräcklig storlek för en heldagstur på skidor, har sådan form att alternativa färdvägar och rundturer är möjliga, - en

har ett sådant innehåll variation, naturskönhet etc att de är attraktiva,

är lätta att angöra från väg eller järnväg, samt ligger såväl i fjällen som i skogslandet.

Begränsningar av generella undantag för motortrañk Vi har erfarit att det i vissa förbudsområden sker omfattande terrängtrañk en med skoter och barmarksfordon på grund av generella undantag eller dispenser. Vi ansluter oss till Bullerutredningens förslag att det i vissa regleringsområden av utpräglad vildmarkskaralctär bör kunna ställas särskilt höga krav på bullerfiihet. Dessa motsvarar vissa av bullerutredningens vildmarkszoner och de orörda områden vi beskriver ovan. I sådana områden bör bara den mest oundgängliga trafiken tillåtas, och då etter anmälan till länsstyrelsen. Vi föreslår att regeringen ska kunna avsätta särskilda regleringsområden med sådana starka restriktioner genom tillägg till TKL och TKF. Regler för anmälan finns idag för flera av nationalparkema i fjällen. En motsvarighet är kravet i skogsvårdslagen om anmälan till skogsvårdsstyrelsen före awerkning. Vi ser flera fördelar med anmälningsplikt. Det bör kunna verka avhållande från att generell undantagsrätt missumyttjas. Länsstyrelsen kan samtidigt följa upp hur stor undantagstrafiken är och vilka står för den. Det kan undanröjamisstro som mellan grupper som har och inte har generell dispens. Vi föreslår två nivåer i likhet med nationalparksföreslqiñema för bl.a Padjelanta: 1 Tjänsteman i tjänsteärende angående rennärings-, polis-, eller naturförvaltningsärende samt i samband med renskötsel ska anmäla till samer länsstyrelsen innan genomförandet. 2 Tjänsteman i tjänsteärende angående sjukvårds- eller räddningsärende ska anmäla till länsstyrelsen möjligt före genomförandet, efter om armars snarast utfört uppdrag.

Övrig trafik militära och polisiära övningar, forskningstransporter och

som samemas ñitidstrafrk bör vara förbjuden dispens ska kunna Hög men ges. restriktivitet vad gäller länsstyrelsemas dispensgivning förutsättning är en för att bibehålla områdenas kvalitet. Rutiner för anmälan bör efter de anpassas lokala förutsättningarna. Vi föreslår att undantaget i nytt andra stycke till TKF anges 3 § varför vi i fortsättningen , kallar sådana område för 3:2-0mråden. Förslaget kräver ett tillägg till TKL. Vi föreslår att följande områden med beteckningar enligt den områdesvisa redovisningen i bilaga 4 ska omfattas särskilda restriktioner enligt - av regeringens beslut: BD2 Sulitelma BD3 Norr Tometräsk AC2 Arttjället Z2 Frostviken Mellanskogstjäll Z3 Hotagen ZS Skäckertjällen

Vi föreslår även att delar av befintliga nationalparker BD2 Västra Padjelanta

och BD6 centrala Sarek får motsvarande bestärmnelser. Justeringar

behövs av nationalparksbestämrnelsema vad gäller samemas trafik. Andringama beslutas av Naturvårdsverket.

Diskussion med kommunerna De slutliga principerna för våra förslag har diskuterats på ett möte med företrädare för fjällkommunema. Vid detta tillfälle kom vi överrens med berörda kommuner att de skulle få lämna synpunkter på förslaget till områdesvisa regleringar, även om tiden för detta var mycket kort. Syftet var att vi skulle få en uppfattning av kommunernas allmänna inställning än snarare detaljerade kommentarer. Utfallet av dettaa är blandat. Den mycket korta tiden har gjort att vissa kommuner inte hunnit ta ställning. För vissa områden ser vi klara problem att få gehör för de regleringar som vi bedömer nödvändiga för att säkra riksintresset. I andra områden har har gjort vissa justeringar i våra förslag för att tillmötesgå kommunerna. Några särskilt kontroversiella områden som vi fått synpunkter på är BD4 Tjuoltadalen, BD5 Dellikälvens dalgång, AC1 Vindelfjällen och Zl Jämtlandsfjällen. Kommuner och andra berörda kommer att kunna lämna mer omfattande synpunkter på våra förslag under remissbehandlingen. Helhetsintrycket är att de flesta kommunerna visar en ambition att ställa upp och ta ansvar för den lokala planering av terrängkömingen som är nödvändig utanför de riksintressanta regleringsornråden som regering och länsstyrelse beslutar om. Sådant arbete pågår redan idag i flera kommuner, däribland Kinma, Krokom, Malung, Sorsele, Storuman, Vilhelmina mfl.

Sammanfattande bedömning av alternativ 1-3 och förslag Vi har hañ följande utgångspunkter vid en samlad bedömningen av tre olika alternativ till en reglering av skotertrafiken.

ällmiljöns stora värden får inte spolieras. Vi bedömer att det är särskilt angeläget att bullerfrågan och därmed relationsproblemen mellan olika former av rörligt fiiluñsliv kan minimeras. Regleringen av färdselrätten måste ses mot bakgrund av andra skärpta krav som föreslår när det gäller skotrar och deras framförande. Skoterns betydelse som transportmedel och för rekreation, särskilt i fjällkommunema, är en aspekt som måste beaktas. Den grad av restriktivitet mot skotertrañk som en reglering innebär skall vara väl motiverad utifrån avvägningen mot andra intressen som naturvård, friluftsliv och rennäring. Den skall också vara möjlig att genomföra i praktiken och därmed övervaka. Rennäringen skall kunna bedrivas utan att åsamkas ekonomisk skada - av skotertrañken. Liksom annat miljöarbete har kommunerna ett stort ansvar för att tillgodose -

behovet av bullerfria områden. Lokala intressen, såväl skoterklubbar som den ideella naturvärden, bör vara vara delaktiga i kommunala beslut rör som fardselrätten. Eifektema av en lokal planeringsprocess bör prövas innan mer omfattande generella restriktioner införs. Alla områden kan inte användas för samma form av utnyttjande. De områden som är av särskilt intresse för naturvård och friluftsliv skall säkras. Det innebär att i dessa områden skall känsliga djurarter och biotoper inte störas och att det skidbuma friluftslivet skall kunna bedrivas utan påtagliga bullerstömingar.

Utifrån dessa utgångspunkter förespråkar inte alternativ Att t.ex. reglera all trafik i Norrlands inland till enbart färdsel på leder skulle kräva betydande insatser i form av leddragning, tenninaler etc. Genom att skoteranvändningen här också är ett viktigt transportmedel vintertid skulle de individuella dispensema bli så många att bedömer att kontrollen efterlevnaden blir näst av intill omöjlig. Dessutom skulle ett sådant beslut inte kunna träda ikraft förrän efter flera år, bl.a. för att invänta ledutbyggnad etc. Vi anser att de förslag vi lägger i övrigt, samt de möjligheter till reglering lagstiftningen redan som nu erbjuder, kan lösa de problem som uppstår nedanför kalfjället. Alternativ 2 fokuserar på att lösa problemen i fjällområdet. Dessutom involverar denna modell kommunerna och därmed lokalt och ansvar engagemang, även om utgångsläget är en av regeringen beslutad generell reglering av färdselrätten i hela fjällområdet. Även denna modell tar dock ett antal år för att den lokalaregionala planeringen ska genomföras. Vi föreslår därför att vårt altemativ 3 genomförs utifrån följande motiv. Vi anser inte att det krävs någon särskild tid för att genomföra detta alternativ. Beslut om avsättande av regleringsområden i fjällen fattas regeringen med av motivet att skydda fjällområden, i första hand obrutna sådana, som är av särskilt stort riksintresse för naturvård och rörligt friluftsliv. Motiven för de av regeringen beslutade regleringsområdena måste också därför mycket vara starka och kunna motiveras utifrån ett nationellt perspektiv. Vi därför att anser de områden som ingår i alternativ 3 skall ha form reglering även i samma av alternativ Vi har i andra sammanhang i vårt betänkande betonat betydelsen det av lokala inflytandet och vill även gör det i detta sammanhang. Vår utgångspunkt är dock att det i detta fall är regeringen beslut skall säkra som genom bevarandet av de mest angelägna riksintressanta områdena, vilket är syftet med den regel som ñnnsi § 1 iTKL.. Eftersom hela fjällkedjan är av riksintresse enligt naturresurslagen är det därutöver angeläget att tillskapa ytterligare regleringsområden för att såväl åtgärda problem för att förhindra att uppstår. Detta är direkt relaterat som nya till våra bedömningar och förslag rörande turism och ñiluftslivplanering. Det måste i varje kommun också ñnnas helt skoterfria områden som är

lättillgängliga från väg eller jänrväg i såväl högljällsområdet som i skogslandet. Kvaliteten på områdena ska vara hög när det gäller såväl natur- som skidupplevelser. Det skall finnas områden som är tillräckligt stora för helgturer med flera alternativa vägar för kunna göra rundturer. Här finns det nu en möjlighet för ett väsentligt ökat lokalt engagemang och ansvarstagande som förutsätter aktivt arbete på såväl regional som lokal nivå. Vi har uppfattat en förståelse från de berörda kommunerna för principen att införa områden där skotertrañken är reglerad men att man vill ta ett eget ansvar. Vi att det är viktigt att pröva detta genom de möjligheter som anser nu länsstyrelserna har idag, förutom föreskrifter till områden skyddade enligt NVL, att avsätta regleringsområden enligt TKF 5 § samt motsvarande möjligheter för kommunerna som nu föreslår. Det bör i detta sammanhang framhållas att kommunerna hitintills inte haft möjlighet att ta detta ansvar när det gäller reglering fardselrätten. Därutöver har kommunerna sedan tidigare av möjlighet att reglera färdselrätten genom att avsätta kommunala naturreservat samt att genom lokala trafikföreskrifter reglera trafiken runt tätorter. För att säkra rennåringens intressen föreslår vi att länsstyrelserna i samråd med samebyama aktivare arbetar med tillfälliga förbudsområden. Sammantaget anser att våra förslag när det gäller en reglering av färdselrätten innebär en väsentlig förändring gentemot dagsläget vilket tidigare motiverat betydelsen av att åstadkomma. Samtidigt ställer förslagen stora krav, men även förväntningar på att berörda länsstyrelser och kommuner aktivt bidrar till denna förändringsprocess inte bara i fjällområdet utan även i inlandet. Vi vill understryka betydelsen av att det samlade arbetet på alla nivåer när det gäller reglering av färdselrätten följs upp och utvärderas med avseende på Vi föreslår därför att de berörda länsstyrelserna ges i uppdrag att i samråd med Naturvårdsverket genomföra en årli g uppföljning av utvecklingen. Ett viktigt uppföljningskriterium är kommunernas arbete med bildande av regleringsområden och kvaliteten på dessa. Vi föreslår att det görs lägesrapportering två år som en kontrollstation avseende arbetet på en om regional och lokal nivå, och att det om fyra år görs en samlad utvärdering. Skulle det då visa sig att problemen i allt väsentligt kvarstår anser vi att alternativ 2 skall genomföras genom regeringsbeslut.

7.4.10 Reglering av flygtrafik i luñrummet

Vårt förslag Luftfartsverket och Naturvårdsverket ges i uppdrag att i samråd se över föreslagna och gällande restriktioner för överflygning. Restriktionema beslutas sedan av Luftfartsverket. Sambandet mellan NRL och luñfartsförordningen behandlas av berörda departement.

Motiv till vårt förslag Bullerutredningen föreslår regleringar av flygtraiiken i fjällen. Landningsförbud kan utfärdas med stöd av NVL länsstyrelse eller Naturvårdsverket. av Reglering av överflygning beslutas, enligt Luñfartsverkets skrivelse till länsstyrelserna, genom föreskrifter Luftfartsverket med stöd 3-4§§ i av av luñfartsforordnmgen. Bestämmelserna tillkännages i verkets AIP, Aeronautical Information Publication. Myndigheter som vill reglera överñygning och landning begär hos Luftfartsverket att bestämmelser införs, varefter verket gör en bedömning utifrån LFF. För nationalparker står bestämmelserna även i nationalparksföreslcrifterna, enligt Luftfartsverket dock utan någon rättsverkan. I LFF 4§ anges att restriktionsområden för flyget inte får utformas så att de hindrar den luftfart som behövs med hänsyn till ortsbefokningens intresse. Lufrfartslagen är knuten till NRL. Detta innebär enligt vår mening ett visst motsatsförhållande vad gäller NRL:s krav på riksintressenas hantering i fjällen och LFL:s starka betoning på företräde för lokala intressen. Vi att anser förhållandena behöver klarläggas inför hanteringen överflygningsforbud. av Vi anser att även flygtrañken ska ta för att skapa tystare fjäll. ansvar

Överflygningarna bör därför regleras i flera områden. För att fastställa vilka

lägsta flyghöjder eller totala överflygningsförbud ska gälla inom olika som områden, förslår vi samråd mellan Luñfarts- och Naturvårdsverket och vissa länsstyrelser. Utgångspunkten ska Bullerutredningens förslag och de vara förslag lägger i föregående avsnitt. De aktuella områdena BD3

som är: norr

om Tometräsk, BD2 Västa Padjelanta -Sulitelrna och BD6 centrala Sarek.

För Wl Fulufjället och Zl Jämtlandsfjällen behandlas frågan om överflygningsrestriktioner i samband med nationalparksplaneringen. Luftfartsverket beslutar sedan regleringama. Även redovisningen om av regleringar i AIP och där angivna gällande överilygningsförbud för nationalparker bör ses över i detta sammanhang. Nationalparksbestärnmelsema vad gäller överflygning bör ses över av Naturvårdsverket.

7.4.11 Skotertrañk på jordbruksmark, skogsmark, enskilda vägar samt skärgårdsområden.

Våra förslag och bedömningar Det bör införas ett allmänt förbud mot körning med terrängskoter på snötäckt jordbruksmark om det inte är uppenbart att ingen risk för skada föreligger eller utan tillstånd av markägaren. Det bör införas ett allmänt förbud mot köming på skogsmark med plant- och ungskog det inte uppenbart att ingen risk för om skada föreligger eller utan tillstånd av markägaren. Länsstyrelserna bör ges i uppdrag att bilda regleringsonrrâden i känsliga skärgårdar. Bofast skärgårdsbefolkning bör undantas frän förbudet. Färd bör också medges till fritidshus.

Vidare anser att körning på snötäckta skogsbilvägar är förbjuden, såvida inte väghållaren har givit sitt tillstånd till körning.

Skoterutredningens förslag Stämmer överens med våra förslag, med undantag för dels skärgårdarna dels trafik på enskild väg. Förslagen har remissbehandlats.

Motiven för våra förslag Förbudet mot körning på jordbruksmark och skogsmark med plant- och ungskog är inte motiverade av miljöskäl utan av hänsyn till näringen. Förslagen har i allmänhet tillstyrkts av remissinstansema och för därför dessa vidare. Vi dock att det inte räcker med tillstånd av markägare i bägge fallen. Vi anser föreslår i annat sammanhang sarnrâdsplikt med länsstyrelse eller kommun vid dragning av skoterleder. Vi vill dock peka på behovet av att i TKF införa en definition när uppenbar risk för skada på jordbruksmark inte föreligger. om Sådan finns för skogsmark där risk för skada anses föreligga då planthöjden nu understiger tvâ meter. Vi föreslår att Jordbruksverket ges i uppdrag att utforma definitionen för jordbruksmark. Skotertrafik på öar utmed kusten och i skärgårdama kan medföra betydande störningar för djurlivet, t.ex. havsöm. I norrbottens län beslutade länsstyrelsen med stöd terrängkömingslagen redan 1975 att förbjuda snöskoterköming på av alla öar utmed kusten och i skärgården. Erfarenheterna av detta är positiva och motiv finns därför att sådan reglering också införs inom andra kust- och skärgårdsområden där snöskotertrafrk förekommer. Länsstyrelserna bör ges uppdrag att genomföra detta.. Skoterutredningen föreslog att det i TKL skulle införas allmänt förbud mot skotenrafik på snötäckt enskild väg om inte väghållaren givit sitt tillstånd. Så vitt kan bedöma är enskild väg, t.ex. skogsbilvägar att hänföra till väg och faller därför utanför terrängbegreppet oavsett om vägen är stängd för viss typ trafik eller inte. Därav följer att snöskotertrafik inte är tillåten på av skogsbilvägar, såvida inte tillstånd ges av väghållaren. Mot den bakgrunden därför inte att man bör införa regler om detta i TKL. anser

7.4. 12 Skärpta bestämmelser för att förbättra efterlevnaden

Vårt förslag Reglerna för påföljd av överträdelser av TKL ändras så att den som med avsikt eller oaktsamhet kör snöskoter inom av regeringen, länsstyrelsen eller av kommunen meddelat regleringsområde döms till böter eller fängelse i högst 6 månader.

Förslag av utredningen Snöskotern i naturen Utredaren anser att påföljden för den som överträder TKL:s bestämmelser ska skärpas. Den som med avsikt eller av oaktsamhet kör snöskoter i regleringsområden ska dömas till böter eller till fängelse i högst sex månader. För andra typer av bestämmelserna i TKL ska liksom tidigare penningböter vara tillräckligt. Förslaget har remissbehandlats.

Motiv till vårt förslag Vi stöder förslaget från utredningen Snöskotem i naturen. Påföljden för överträdelse av terrängkömingslagens bestämmelser är idag penningböter enligt TKL 4 § För ringa gärning ska inte dömas till ansvar. Bötesbeloppet är lågt. . Vi har erfarit att endast ett begränsat antal fall anmäls och ännu färre döms. Enligt vår mening är efterlevnaden av förbuden att köra med snöskoter i förbudsområden inte tillfredsställande. Påföljden bör därför skärpas. Även tillsynen bör förbättras. I områden som är naturreservat och har reglering av terrängköming med stöd av NVLIO § finns ansvarsbestämmelser i NVF 37 § Enligt denna döms den . som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot förbudet till böter eller till fängelse i högst sex månader. Vi anser att påföljden för olovlig snöskoterköming i områden med reglerad trafik ska vara densamma oavsett om förbudet är meddelat med stöd av NVL eller TKL. Detta gäller inte minst eftersom vissa områden omfattas av båda lagama, t ex Hotagens naturreservat och tillika regleringsområde.

7.4.13 Regler om hänsyn till naturmiljön

Vårt förslag TKL bör kompletteras med regler om hänsyn till naturmiljö och andra allmänna intressen. Terrängkömingskungörelsen bör kompletteras med en bestämmelse att det är förbjudet att med snöskoter följa efter spår av djur.

Förslag av utredningen Skotern i Naturen Utredningen Skotern i Naturen har föreslagit att TKL kompletteras med en ny paragraf 4 § enl. förslaget med regler om hänsyn till naturmiljön och andra allmänna intressen samt att det med stöd av dessa regler i TKF införs en särskild bestämmelse om att det är förbjudet att med snöskoter följa spår efter djur. Dessutom förslår utredningen att det i TKL 1 § avseende förbud mot barrnarksköming läggs till begreppet och mark som inte är väl snötäckt. Förslaget har remissbehandlats.

Motivet för vårt förslag I 36 § terrängkömingsktmgörelsen sägs att den färdas i terräng skall som färdväg, hastighet och färdsätt i övrigt så att människor och djur anpassa störes i onödan och att skador på mark och växtlighet undvikes. Några annans remissinstansema att detta är tillräckligt Vi delar dock utredarens av anser uppfattning att det finns behov att särskilt markera hänsynen till naturmiljön av och andra intressen i TKL. Hänssynsregler rörande miljön och andra intressen har blivit vanligare i lagstiftningen vilket ser som en markering av ansvaret för och verksamhet. Detta bör enligt vår uppfattning var en som utövar en naturligtvis även gälla terrängkörning. Eftersom delar uppfattningen att körning med snöskoter inte kan hävdas utifrån allemansrätten bör TKL dessutom tydlig när det gäller krav på hänssyn. En sådan hänsynsregel får vara också giltighet för dem undantagsbestämmelser har rätt att färdas som genom på barmark, t.ex. i samband med renskötsel. Mot denna bakgrund anser vi att det inte finns skäl att införa begreppet väl snötäckt mark eftersom skälen för detta täcks hänssynsregeln. Vi delar också flera remissinstansers uppfattning av angående problematiken kring att tolka detta innebörden av detta begrepp. Naturvårdsverket föreslås att i samråd med berörda myndigheter utfärda föreskrifter för hur reglerna hänsyn till miljön och andra intressen skall om tillämpas. Enligt jaktlagstifmingen är det förbjudet att spåra vilt med snöskoter om syftet är jakt. Vi inser tillämpningsproblemen när det gäller att avgöra om detta varit syftet eller inte. Vi stödjer därför utredarens förslag att i TKF införa en särskild bestämmelse att det är förbjudet att med snöskoter följa spår efter om djur.

7.4. 14 Nya föreskrifter för verkställighet av terrängkömingslagen

Vårt förslag: Naturvårdsverket bör få i uppdrag att utarbeta föreskrifter och allmänna råd nya för hur TKL och följdförfattningar ska tillämpas.

Motiv för vårt förslag Flera lydelser såväl TKL -förordningen och kungörelsen föreslås nya av som i detta betänkande. Föreskrifter och alhnärma råd för hur dessa nya bestämmelser ska verkställas är nödvändiga. Regeringen bör med stöd av TKF 9 Naturvårdsverket i uppdrag utarbeta sådana. § ge att [föreskrifterna bör särskilt regleringsområdena enligt TKL 1 § och TKF3§ beaktas. I dagens föreskrifter finns inte angivit sylten för områdena eller riktlinjer för dispensgivning och leddragning i dem, vilket ger en oklar grund för lånsstyrelsemas arbete. Även det förslaget en hänsynsregel till nya om naturmiljön vid terrängköming behöver utvecklas i föreskriñema för att bli operationell. Skoterorganisationemas krmskaper kan här spela viktig roll. en

8 Turism och friluftsliv

Bakgrund

[proposition 199495:177 presenterar regeringen förslag till mål, strategi och organisation för turistpolitiken. Enligt propositionen är målet för turistpolitiken att Sverige ska ha hög attraktionskraft som turistland och en långsiktigt konkurrenskraftig turismnäring. Näringens konkurrenskraft ska utvecklas inom ramen för en långsiktigt hållbar turistpolitik beaktar näringens som regionalpolitiska betydelse. Tillgången på förhållandevis orörd natur har varit och kommer fortsättningsvis att vara en viktig faktor för att utveckla näringen. Propositionen vidhåller att, eftersom naturen är unik tillgång för Sverige, sett en ur turismens synvinkel, är det av avgörande betydelse för framtiden att denna resur s vårdas. Vidare anförs att staten som ansvarig för naturvård och miljöskydd har det övergripande ansvaret för skydd av skog, fjällvärld och andra marker mot överutnyttjande. Som en följd av propositionen har myndighet inrättats, en ny Turistdelegationen, i syfte att stärka samordningen mellan de samhällssektorer som har stor betydelse för turismen. Turistdelegationen bör lägga särskild vikt vid samordning av turist- och miljöpolitiken och de åtgärder som staten vidtar inom ramen för närings-, arbetsmarknads-, regional-, kultur-, utbildnings- och forskningspolitiken. Myndigheten bör i samverkan med berörda statliga och kommunala organ särskilt verka for att skapa ökad förståelse för rniljöskyddets och naturvårdens strategiska betydelse för den svenska turistnäringen. Myndigheten ska också ha beställaransvaret för den statliga statistiken. I strategin framförs att staten ska ha ett visst för den övergripande ansvar internationella marknadsföringen. Verksamheten bör drivas i bolagsfonn och företagen i näringen förutsätts medverka som delägare och med finansiering av olika insatser. Marknadsföringen bör inriktas på att framhålla de strategiska fördelar Sverige har i form som av vidsträckt, orörd natur. EU:s handlingsplan för stöd till turismen syftar bl.a. till att säkerställa att större hänsyn tas till miljön. Ett europeiskt miljöpris har införts för att göra turister och företagsledare inom branschen medvetna om samspelet turism och miljö. Stöd har getts till pilotprojekt som syftar till att sammanjämka turismoch naturskyddsintressen på det lokala och regionala planet, särskilt i kust- och bergsområden, nationalparker och naturreservat. Handlingsplanen syftar också till att uppmuntra initiativ som främjar miljövänliga former turism samt till av nätverk för erfarenhetsutbyte om miljöproblem och hur dessa kan lösas inom ramen för turismplanering och tillsyn. EU:s femte miljöhandlingsprogram framhåller att det är nödvändigt att utveckla nationella och regionala strategier för hållbar turism i bergs- och

kustområden. Inslagen i sådana strategier är kontroll över markanvändningen, strikta regler för byggande, hantering motortrañk till och i turistområden, av strikt genomförande nriljönonner för buller, dricksvatten, avlopp och av luftföroreningar, buffertzoner runt känsliga områden t.ex. våtmarker samt som utbildning och lokalbefolkning och berörd personal. av Europarådets miljövårdskommitté har tillsatt expertgrupp för att utarbeta en rekommendationer for staternas turism inom skyddade orrrråden.

Expertgmppens rekommendationer är bl.a.att stater bör:

bibehålla strikt skyddade områden underlag för vetenskaplig

a som

forskning och utbildning, b i övriga skyddade områden vidta lämpliga åtgärder för att uppmuntra miljöanpassad turism med hänsynstagande till naturvärdena, lägga fast policy för utveckla turismen enligt de principer och

c en att

riktlinjer som redovisas från arbetsgruppen.

Trendema i turismnäringen år tydliga. EU förutspår i sitt femte miljöhandlingsprogam kraftigt ökad turism under nästa årtionde grund av en ökade inkomster och fritid. Ökningen i efterfrågan kommer främst att mer märkas i kust- och bergsområden. Turismens karaktär förväntas också förändras. Enligt World Tourism Organisation innebär den kommande trenden fler och korta semestrar innehåller någon form av natur- och som kulturupplevelse. Massturism kommer fortsättningsvis att efterfrågas men fler från de utpräglade turistortema och efterfråga individuellt kommer att söka sig anpassade aktiviteter. Krav ökar också på miljöanpassning av boendet, av och aktiviteter i samband med turism och friluftsliv. transporter Turismen i den svenska fjällvärlden växer. Styrelsen för Sverigebilden uppskattade bäddkapaciteten i fjällonrrådena till 200 000, varav hälften hyrs ut i privat regi. I bakgrundsdokument tagits fram i samband med arbetet med som utvecklingsplan för mål 6-området konstateras att turismutvecklingen, i synnerhet i vissa områden, har varit mycket kraftig. Man kan se ett kontinuerligt växande antal besökare i de tre nordligaste fjällänen under senare

ar. De populära aktiviteterna är skidåkning, fiske, jakt, fjällvandringar, kanoting och naturturism. I takt med att arbetstillfällena minskat i basnäringama annan i området har intresset för satsningar på turism växt. De flesta turistföretag som finns i mål-6-området finns i fjällvärlden. Det konstateras också att det råder överkapacitet på turistanläggningar och att infrastrukturen är väl utbyggd. En svaghet är att beläggningen är starkt koncentrerad till högsäsong. [kapitel bedömning läget i fjällen, vill framhålla att det 4 görs en av men inte finns någon samlad bild hur turismen påverkar fjällområdena. Riskerna av med turism och ñiluñsliv i fjällmiljön är mångfacetterad: Markslitage kan hota biologisk mångfald i samband med vildmarksturism, vilket naturligtvis är t.ex.

särskilt känsligt i områden med stora naturvärden. Attraktiva miljöer utsätts för slitage, avfall lämnas kvar i naturen och det finns ofta en viss brandrisk; kultunniljöobjekt i form av byggnader eller fornlämningar utsätts för slitage och vandalisering. Under högsäsong kan anläggningar överbelastas och förorena vattnet. Risken är störst i fjällanläggningar med små vattenrecipienter. Naturutnyttjandet kan bli ohållbart på grund av jakt, fiske, bärplockning och mineralletning. Fler resenärer och ökade transporter innebär buller och mer föroreningar, och som exempel kan skotersafaris och flygturer. En viktig anges aspekt är att områden som tidigare svåra att nå har blivit lättillgängliga, var även for grupper av besökare. Jakthundar och hundspannsköming kan påverka övriga djurlivet negativt. Exploateringar har också ofta negativ inverkan på miljö ocl landskap och som exempel på sådana anläggningar motiveras sorr av turismens och friluftslivets behov kan nämnas boendeanläggningar, skidlifrar, vägar, järnvägar, rastplatser, förberedda rastplatser, etc.

Övervägningar

8.2 och

förslag

Vår bedömning är att nuvarande trender i huvudsak är positiva för fjällvärlden, en miljö som kommer att locka besökare från övriga Europa. Det ökade naturoch kulturintresse hos turisterna är positivt, eftersom det ökar förståelsen och stärker respekten för värdefull natur och naturlandskap. Företag som erbjuder besökare en genuin insyn i kultur- och naturrniljöer kan kommer att växa och öka i antal. Spridning av turismen kan också innebära att ge fler orter inkomster och sysselsättningstillfillen. Ökade miljökrav från turisterna turisrrmäringen ger en större chans att ekonomiska fördelar av intensifierat miljöarbete. Vi kommer också att se negativa effekter och parallella trender hotar som natur, som skapar konflikter med andra näringar och som minskar fjällvärldens attraktivitet ur turismsynvinkel. Nya former aktiviteter i fjällnaturen av utvecklas snabbt och kan innebära störningar för såväl natur och rennäring som andra besökare. Motorbaserad turism som t.ex. skotersafari och skidåkning med hjälp av helikopter är exempel på detta. Mountainbike-åkning på känslig mark är en annan form av aktivitet som ökar slitaget kring vandringsleder eller förstärker de spår gjorts i samband med renskötselns terrängköming på som barmark. Ökad turism i tid och kommer också påverka förutsättningarna rum att for att bedriva rennäring. Generell ökning turismen kommer naturligtvis att av öka det lokala slitaget på den känsliga fjällvegetationen och eventuellt också på faunan. Det geografiska avståndet till kontinenten och södra Sverige har betydelse när ökade miljökrav ställs på transporter. Bristande tillgång på smidiga och miljöanpassade ressätt till den svenska fjällvärlden kan på sikt begränsa antalet besökare. Infrastrukturen för tågresor med anslutande transporter med kollektivtrafik och paketresor är inte tillräckligt utbyggd. Vår slutsats är att det behövs ett förtydligat för organisatörer ansvar av friluftsliv och turism att ta hänsyn till natur och miljö. Vid behov ska

fhluñslivet, främst det organiserade, kunna kanaliseras till de områden som är bästa lämpade. Dessutom behövs strategier på flera nivåer för att på lång sikt skydda utgör basen för hela näringen och samtidigt möta den naturen som ökade efterfrågan på miljöanpassad semester-, konferens- eller affärsresa rik en på natur- och kulturupplevelser.

8.2.1 Skador på natur i samband med friluftsliv och turism

Våra bedömningar och förslag Vi föreslår turismen f°ar ett förtydligat sektorsansvar för miljö. att Turistdelegationens instruktion bör ändras så att myndighetens sektorsansvar för miljön framgår. Delegationen bör också formulera ett miljömål för sektom. Organisatörer friluftsliv och turism bör få ett lagstadgat ansvar för hänsyn av till natur och kulturmiljö. Länsstyrelserna ska kunna meddela organisatörer av viss aktivitet i ett visst område anmälningsplikt. Infonnationsinsatser riktad en till turister och fiiluftslivsutövare bör ske i betydligt högre utsträckning än i dag.

Motiven för våra bedömningar och förslag Risken för skador på miljön är ibland så allvarliga att fiiluñlivet behöver regleras. Naturvårdsverket rekommenderar i sin utredning Allemansrätten och kommersen att länsstyrelserna ska använda sig nuvarande bestämmelser i av NVL för att hantera friluftslivets konflikter med markägaren och naturvårdsintressen samt mellan olika friluñslivsutövare. Länsstyrelsen kan enligt NVL 19 § besluta att avsätta ett naturvårdsområde för att reglera om fiiluftslivet. Länsstyrelsen kan också med stöd av NVL 43 § delegera till kommunal myndighet att besluta om naturvårdsområde. Inom naturvårdsområdet f°ar länsstyrelsen eller kommunen meddela föreskrifter om vad allmänheten har följa inom ett sådant område. Även inom att strandskyddsområden kan länsstyrelsen meddela föreskrifter för att säkra syftet med strandskyddet NVL 16 I vissa fall bör länsstyrelse eller kommun överväga att ett område avsätts till naturreservat i stället. Vi gör bedömningen att länsstyrelserna redan idag borde inrätta naturvårdsområden det finns behov att skydda områden från t.ex. om av mountainbike-cykling eller andra skador. omfattande slitage av Många de problem turismen medför på miljön kan begränsas med av som hjälp information allemansrättens praktiska innebörd och kunskap om av om fjällmiljön. Enskilda individer får inte skada eller störa enligt allemansrätten och är därmed skyldiga att veta hur ska bete sig. Länsstyrelserna bör man intensifiera det arbete görs med att infonnera allemansrättens innebörd som om skyltar och anslag längs med populära leder och Samlingsplatsen genom Turismen och ñiluftslivet påverkar natur- och kulturmiljö precis som annan markanvändning. Vi föreslår att turismen f°ar ett förtydligat sektorsansvar för

miljö på samma sätt jord- och skogsbruket och så föreslås i som som rennäringsavsnittet. Den samordningsmyndigheten för turism, nya Turistdelegationen, bör få detta sektorsansvar. Vi föreslår därför att instruktionen ändras så att myndighetens sektorsansvar för miljön framgår. Delegationen bör också formulera ett miljömål för sektom. Vi föreslår att en hänsynsregel för organiserat fi-iluñsliv och turism förs in i NVL 20 § enligt följande: Vid organiserat friluftsliv och turism ska hänsyn tas till naturvårdens och kulturmiljövärdens intressen. Regeringen eller den myndighet regeringen som bestämmer får meddela bestämmelser anmälningsplikt för vissa om organiserade aktiviteter i ett visst område. Medför verksamheten risker för miljön eller andra väsentliga missförhållanden får länsstyrelsen meddela särskilda föreskrifter rörande verksamhetens bedrivande eller förbjuda den. Hänsynsregeln avser juridiska organiserar turism ocheller personer som friluftsliv. Detta inbegriper såväl ideella organisatörer näringsidkare. Vi som gör också bedömningen att det kan motiverat att kunna styra organiserade vara aktiviteter utan att enskilda utövare berörs. Organisatörer skulle med hjälp denna lagändring kunna meddelas av anmälningsplikt, begränsat till vissa områden och till vissa organiserade aktiviteter. Syftet med förslaget anmälningsplikten är för det första i om att känsliga områden få en mer komplett bild organiserade aktiviteter någon av av typ, t.ex. klättring, cykling med mountainbike, snöskoterköming, kanoting, etc. De aktiviteter som ska anmälas kan ändras allt eftersom typer aktiviteter nya av introduceras. För det andra ger länsstyrelsens befogenhet att meddela särskilda föreskrifter och förbud mot aktiviteten möjlighet att relativt snabbt kontrollera framväxande verksamheter medför risk för miljön. Införs anmälningsplikten för viss som en organiserad aktivitet i ett område är det troligt att organisatör väljer att en utföra aktivitetema på annan plats och har därmed en viss styrande verkan utan att vara direkt tvingande. Vi ser alltså anmälningsplikten möjlighet att som en kanalisera organiserad verksamhet och i vissa fall begränsa den. Samhället kan också påverka vissa verksamheter till bättre miljöanpassning genom att sätta krav på hur de får bedrivas i känsliga områden. Länsstyrelsen bör i beslut anmälningsplikt beakta riksintressen för om naturvård, rennäring och friluftsliv samt kommunens översiktsplan. Genomförs den frilufrslivsplanering och zonering på det vi förespråkar finns det sätt som vägledning för vilka aktiviteter kommunen föredrar i vissa områdenzoner. Beslutet om översiktsplanen föregås ett samråd där av friluñlivsorganisationer och turistföretag och andra intressenter har möjlighet att framföra synpunkter. Dessutom ska markägama kunna lägga fram synpunkter på om det finns behov av markägaravtal för organisatörer i vissa områdenzoner. Länsstyrelsens hantering av anmälningar underlättas också zoneringen. av

föreskrifter de kan tänkas få i vissa områden och Organisatörer vet vilka som förhoppningsvis inte in aktiviteter är olämpliga för området. planerar som

8.2.2 Turismen i hållbar utveckling av fjällregionen

en

Våra bedömningar och förslag bör Turistdelegationen i uppdrag att utarbeta en Regeringen överväga att ge handlingsplan for miljöanpassad turism. En regional utvecklingsstrategi för en miljöanpassad turism bör upprättas. Kommunerna bör se över sina

turistprogram.

Motiven fdr våra bedömningar och förslag och friluftsliv i huvudsak positivt för människors välbefinnande och Turism är ofta till ökad medvetenhet natur och miljö. Vår mening är därför bidrar en om turismnäringen i vissa delar fjällen kan växa och skapa sysselsättning, att av samtidigt krävs det att alla delar sektorn miljöanpassas och att större men av naturvård och rennäring. Stärkt kompetens och marknadsföring hänsyn tas till utbud behövs for att den svenska fjällvärlden ska kunna ta tillvara liksom större den ökade efterfrågan på natur- och kulturorienterade arrangemang. Aktiv samordning, planering och styrning behövs på alla nivåer för att och miljö. Sverige har jämfört med andra länder liten erfarenhet skydda natur Australien har tagit fram nationell strategi för ekoturism, där av detta. t.ex. en fastställer ramverk för planering, utveckling och hantering av de ett Regeringen har ställt 10 miljoner dollar till förfogande för att ekoturismen. genomföra strategin, innehåller åtgärder som rör planering, som naturresurshushållning, lagstiftning, infrastruktur, miljöövervakning, marknadsföring, utbildning, ackreditering och ursprungsbefolkningens

medverkan. Utvecklingsplan för mål-o-området under åren 1995-1999 innehåller ett särskilt delprogram för utveckling turism. En strategi ska tas fram för den av långsiktiga utvecklingen branschen. Det centrala i strategin är av marknadsföring, produktutveckling och kompetens. Rollfördelningen mellan näringsutövare och offentliga ska läggas fast. I alla turistiska sektorns organ satsningar ska hänsyn tas till den unika natur- och kulturmiljön. stor lokala planerare har World Tourism Organisation publicerat en guide för För hållbar turism. Guiden innehåller checklistor och förslag till uppläggning for planering, genomförande och uppföljning hållbar turism i en stad eller av Utgångspunkten hållbar turism kan leda till ökad sysselsättning, kommun. är att marknader för lokala produkter, förbättrad infrastruktur ökade inkomster, nya kommunal service, ökad kompetens och ökad medvetenhet och skydd och om miljö och kultur. Guiden förespråkar detaljerad planering av turismen, av särskilt för områden med utförsåkning med skidor, sett i ett miljöperspektiv. Svenska Kommunförbundet har genomfört en enkätundersökning om

kommunernas arbete med turism mot bakgrunden att rese- och turistindustrin är den näringsgren som ger mest tillbaka till samhället i form skatter och av

andra avgifter ca 62 % av omsättningen 1993. Det visade sig att 40 %

ca av de svenska kommunerna har upprättat ett turistpolitiskt program där man anger hur rese- och turistindustrin ska utvecklas. Kommunförbundet har satt upp kriterier för att bedöma kommunernas i turismen. Kriterierna är att engagemang kommunerna har en turistbyrå, en särskild turistbudget, minst en heltidsanställd, ett turistpolitiskt program och att beräkningar görs turistekonomiska av effekter. Undersökningen visar att tjällkommunema överlag kommer högt upp på engagemangslistan.

Ver i utvecklin en av en milöan assad turism Nedan beskrivs exempel på verktyg kan användas i miljöanpassad som utveckling av turismen, d.v.s. planering, kompetensutveckling, stöd till nya företag, marknadsföring, nätverk och miljömärkning.

Planeringen bör ge näringsidkare försäkran att de kan utveckla en om en turistprodukt som bygger på vistelse i naturen och de naturupplevelser som ger som kunderna har utlovats. Skogsavverkning, mineralutvinning eller kraitutbyggnader vid vattendrag minskar eller kan t.0.m. omintetgöra eller en flera orters turismnäring under lång tid framöver. sträckningen en av en skoterled kan påverka ett ornrådes karaktär, än under kortare tidsperiod. om en

Näringen bör aktivt medverka i planeringen beskrivs i kapitel

som

Kompetensutveckling för servicepersonal, produktutvecklare och turismplanerare är centralt för förutsättningarna att bedriva hållbar turism. en Servicepersonal ska kunna ge gäster information vilken miljöpåverkan om deras produkt medför och ska dessutom kunna fungera som förmedlare av information om vilken hänsyn bör tas besökaren för både miljö, som av naturvård och andra intressen, särskilt rennäringen. Produktutvecklare bör kunna utforma både aktiviteter och hela koncept som har minimal inverkan på miljön och som samtidigt höjer kvaliteten. Turismplanerare ska kunna skapa förutsättningar för miljöanpassad turism på destination, inklusive en transporten dit. Utvecklingsplan för mål 6-området lägger stor tonvikt vid kompetensutveckling inom turismnäringen.

Utvecklingsstöd för företag bör leda till att utveckla och marknadsföra turistiska produkter som är långsiktigt hållbara och attraktiva. Service som guidning bör prioriteras eftersom guidningen garanterar att kunskapen om natur och kultur ökar, liksom möjligheterna att informera besökare. Företag som bedriver äventyrsturism har oftast guide med under sina en arrangemang. Det ger enligt arrangören garanti för att de lämnar området på samma sätt som när de kom dit. Hänsynen till samerna och rennäringen kräver

ingående kunskap hur och när det finns minst risk att störa. om

lokalproducerade produkter och tjänster bör ñrmas Nätverk för avsättning av för turismen på bästa sätt ska regionen. Nätverket kan stimulera att gynna efterfrågan och utbudet miljöanpassade livsmedel, byggmaterial, transporter, av design och material för marknadsföring, guidning, etc. Nätverket bör också användas för att utbyta information miljöanpassning av produkter och om tjänster och eventuellt forum för att öka miljökompetensen. Västra vara Härjedalens och Jämtlands byalags samarbetsorganisation har gemensamt kanaliserat turismen. De har bl.a. ordnat leder med spänger av stockar och tillverkat skyltar trä från området med gamla kulturella symboler från orten. av

Marknadsföringen påverkar besökare kommer till en destination. som Marknadsföring såväl internationellt, regionalt och nationellt och lokalt bör locka den typ turism är önskvärd och locka fram det beteende som av som önskas. Det marknadsföringsbolaget aviserats i prop. 199495: l 77 ska nya som i den internationella marknadsföringen framhålla en vidsträckt och orörd natur. Det är därför centralt att verkligen kunna erbjuda upplevelsen av orörd All motorbaserad vistelse i ett tjällområde påverkar andra besökares natur. upplevelse naturen. Det som har varit unikt med svensk tjällvärld är att en av önskar, finna tystnad och enskildhet. Negativa besökare kan, om de så upplevelser spridda muntligt kan effektivt motverka marknadsföringsâtgärder. Därför bör visa försiktigthet med att marknadsföra motorbaserad turism, man t.ex. skoterâkning, helikopter och tlygåkning.

Miljömärkning och omfattande miljöhänsyn i de branschvisa en mer ackrediteringssystemen bör utvecklas branschen i samverkan med av miljöorganisationer. Föreningen för ekoturism har nyligen startats med syfte att

utveckla ett ackrediteringssystem.

Handlingsplan för miljöanpassad turism Turistdelegationen bör utarbeta handlingsplan för miljöanpassad turism, en gärna inom för nationell handlingsplan. Med miljöanpassad turism ramen en används på ett uthålligt sätt, att föroreningar minskar, att avses att resurserna biologisk och kulturell mångfald bevaras, att det lokala näringslivet och sysselsättningen att samarbete sker med lokalbefolkningen och gynnas, intressegrupper, att personalen får ökad miljökompetens och att marknadsföringen och information bidrar till respekt för natur och kultur. Syftet är att planen ska leda till utveckling som samtidigt minskar en turismens effekter på natur, miljö och rennäring, ökar turistens bidrag till sysselsättningen och det lokala näringslivet samt ökar turismnäringens konkurrenskraft Handlingsplanen bör ange de riktlinjer som behövs för att

turismsektom ska ta sitt miljöansvar och uppnå miljömålen, att inleda ett samordnat turism- och miljöarbete i fjållområdena, att identifiera olika aktörers roller i detta arbete samt att beskriva potentialen för miljöanpassad turism. Metoder och åtgärder som bör penetreras är:

a planering och styrning turismen.

av b samråd och infonnation mellan turism, naturvård och rennäring.

c stimulanser för ökat lokalt utbud av och efterfrågan på miljöanpassade

produkter och tjänster. d utbildningsinsatser om turism och miljö, främst för befolkningen i området.

e insatser for kvalitctshöining och differentiering av utbudet med

utgångspunkt från miljöansvaret. f miljömärkning och auktorisation. g relevant statistik och forskning. h prognoser om utvecklingen av miljökrav och efterfrågan. i marknadsundersökningar.

En regional utvecklingsstrategi för miljöanpassad turism bör upprättas och utgöra fjällområdenas bidrag i delprogrammet för turism i utvecklingsplanen för inål-Ö-området 1995- l 999. Länsstyrelserna och de länsvisa genomförandegrupperna för utvecklingsplan för mål ö-området har ett betydande ansvar för att utforma, genomföra och utvärdera planen så att den verkar i enlighet med strategin. Kommunerna bör se över sina turismprogram för att miljöanpassa dessa. Initiativ för att stärka lokal ekonomi och utveckling genom en miljöanpassad turism bör tas, t.ex. inom ramen för lokala Agenda 21processer. Turismnäringen bör intensifiera miljöarbetet inom företagen och axla sektorsansvaret för miljön. Miljöpolicies bör upprättas, miljöledningssystem införas och miljörevision utföras. Möjligheterna till miljömärkning bör undersökas. Frivilligorganisationerna har som en verksamhet som inbegriper vistelse i naturen har på sätt näringen samma som ett ansvar att upprätta miljöpolicy med tillhörande genomförandeorganisation. De individer som nyttjar allemansrätten i fjällområdena har det slutgiltiga ansvaret att veta vad detta innebär och följa detta. Individen har som konsument och tjänster logi, livsmedel, av varor som resor, äventyrsarrangemang, m.m stora möjligheter att påverka utvecklingen. Universitet och högskolor har i såväl forskning som utbildning ett stort ansvar att samarbeta med turismsektom.

8.2.3 Sameturism och turismens hänsyn till rennäringen

Vår bedömning Initiativ till miljöanpassad sarneturism bör uppmuntras och stödjas. Ansvaret för informationsspridning de hänsyn behöver tas för renskötseln i om som samband med vistelse på renbetesmark delas samebyn, kommuner och av trnismnäring.

Motivet för vår bedömning Turism har sin utgångspunkt i samiska värderingar och som har en samisk som ledning kan kallas for samisk turism. I dag finns ca 80 samiska turistforetag. De erbjuder upplevelseturism bygger på samekultur, fiske och jakt. Vidare har som de försäljning av bl.a. sameslöjd och renkött. 1992 bildades den ekonomiska föreningen Samisk turism i Sápmi, med syftet att stödja de samiska turistföretagen genom att bedriva samordning, marknadsföring och produktutveckling. Medlemsskap beviljas av föreningens styrelse och innebär att medlemmen får rätt att utnyttja organisationens symbol

i bl.a. marknadsföring. Turismen har fått växande betydelse ett komplement till renskötslen, som likväl är potentialen avsevärt större. Verksamheten bör lämpligen växa successivt och på stärker den samiska kulturen och håller ett sätt som som kvaliteten i turismprodukten på hög nivå. Fördelarna med sameturismen är en flera, bl.a. att turismen är ett verktyg att sprida kunskap om samer och kultur förmedlat själva. Egen turism gör det möjligt för samemas av samerna samebyn så att inte besökarna stör renskötseln. Dessutom ger det att styra samebyn ytterligare kontaktytor för att informera om besökares och turismföretags hänsyn till renskötseln. Betydelsen för sysselsättning för inte minst ungdomar kan bli betydande. Trendema i turismen är positiv för sameturismen eftersom de kan erbjuda unik kulturupplevelse. Miljökraven en ställs från kunder kan förväntas ännu högre på sameturismen än på som vara andra former turism. Utvecklingsplan för mål 6-området innehåller ett av samiskt näringsliv. Ansvaret for genomförande ligger program om utveckling av på Sametinget. Vi bedömningen att initiativ till miljöanpassad Sameturism bör gör uppmuntras och stödjas. Sametinget som ansvarar för genomförandet av programmet för samiskt näringsliv inom för utvecklingsplan för mål 6ramen området bör särskilt beakta ungdomars möjligheter att bidra i samisk turism. I områden med intensiv turism har problem uppstått mellan rennäring, turism och liiluñsliv. Problemen har först och främst förekommit i samband med jakt och snöskoterköming vilket behandlats i andra delar. Andra former av störning på rennäringen är bebyggelse och anordningar för turism samt närvaro av människor i för och renskötselns känsliga skeden. Betesro och ro i renar samband med kalvning är för viktig produktionsfalctor i renskötseln, renarna en

liksom ro i samband med kalvning. Flyttning och insamling är andra av renar känsliga tillfällen. Enligt samebyama är de ökade stömingsmomenten anledningen till motoriseringen av renskötseln. Vår bedömning är att det är viktigt att kunna uppskatta effekten ytterligare av besökare, ett ändrat beteende eller nya former av aktiviteter följd som en av utökad service eller bäddkapacitet. De konsekvensbeskrivningar har som genomförts bedömer som värdefulla. De beskrivs i Byggforskningsrådets rapport R22:l994 Konsekvensbeskrivningar i samhällsplaneringen Rennäring och turism i översiktsplaneringenplaneringen. Ansvaret för informationsspridning om de hänsyn som behöver tas för renskötseln i samband med vistelse på renbetesmark borde delas av samebyn, kommuner och turismnäiing. Samråd och information är viktiga verktyg för att styra besökarnas beteende i fjällvärlden. Renarnas rörelser och behov är svåra att förutsäga varför infonnationsutbytet måste ske kontinuerligt. Med de begränsade personella resurserna som finns i samebyarna år det nödvändigt att kommunen, bl.a. i form turistbyrån, turistföretag och andra aktörer av som kommer i kontakt med besökare delar ansvaret för informationsspridningen om vilka hänsyn måste tas. Ökad användning informationsteknologi kan som av ge möjlighet till kontinuerligt informationsflöde om var och när hänsyn bör tas till renskötseln. Massmedia bör också användas i informationssyfte. Förutsättningarna för utbyte av information ökar då sarnebyn deltar aktivt i turismen på orten.

8.2.4 Jakt och fiske

Vår bedömning Länsstyrelserna bör fortsättningsvis ha det övergripande ansvaret för upplåtelser. Nyttjandeplaner med sarnebyn som indelningsgrund bör upprättas av länsstyrelserna efter samråd med berörd sameby. Lokala samrådsgrupper kan lägga förslag på nyttjandeplan till länsstyrelsen. Länsstyrelsen bör ha det övergripande ansvaret men bör överväga lokal administration av underupplâtelser.

Motiven för vår bedömning Jakt och fiske har stor betydelse för samebyamas medlemmar och områdets övriga befolkning. Dessutom lockar jakten och fisket många turister till fjällområdena. Från turismens sida finns det å sidan ett intresse att ena av ökade möjligheter att jaga och fiska, å andra sidan är det största vikt att det av finns god tillgång på småvilt och ñsk. Kvalitetskraven ökar också, t.ex. på att det ska vara vild och inte odlad fisk i vildmarkens vatten. Flera gör bedömningen att turistfiske med hög kvalitet kräver begränsning en av fiskeuttaget. Ett hållbart nyttjande jakt- och fiskeresursema är av en förutsättning för denna del turistnäringen. av

för upplåtelse till småviltjakt och handredskapsfiske Ett nytt system av rätt på statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen infördes hösten 1993. Det systemet syftar till att småviltjakt och fiske ska upplåtas i nya betydligt större omfattning än tidigare var fallet. Det innebär att som upplåtelsema omfattar all mark där inte någon olägenhet av betydelse uppkommer för rennäringen eller där samebymedlemmarnas rätt till jakt eller

fiske träds för när prop 199293:32, bet 199293:BoU 8. Tidigare gällande

lagstiftning innebar att länsstyrelsen hade möjlighet, dock inte skyldighet, att upplåta jakt eller fiske när det inte farms något hinder mot upplåtelse. Upplåtelse skedde antingen direkt länsstyrelsen eller genom genom underupplåtelser från samiska eller andra jakt- och ñskevårdsforeningar. Det systemet med upplåtelser innebär att sportfiske kan ske i större omfattning nya än tidigare. De vatten samebyarna har haft reserverade för sitt eget behov, som .s.k. undantagsvatten, har minskat. Jordbniksverkets föreskrifter SJVF S 1993:95 upplåtelser trädde i kraft om den 16 augusti 1993. Regeringen uppdrog åt Jordbruksverket och Sametinget gemensamt och efter samråd med berörda länsstyrelser och att

jägarorganisationer genomföra utvärdering av det nya systemet rskr

199293:ll5. Utvärderingen det upplåtelsesystemets effekter på avser nya renskötselrätt, viltvård, fiskevård och naturvård. En första utvärdering samemas redovisades till regeringen i april 1994. En utvärdering redovisas i april ny 1996.

Hållbart nvttiande av vilt- och fiskebestånden Vi bedömer att det finns ett behov systematiska och återkommande av inventeringar såväl jaktbara som fredade arter. Kunskap om resursbasen är av förutsättning för att kunna bedöma om beskattningen är hållbar eller inte. en inventeringar ripa genomförs idag på ett 10-tal platser i fjällområdena. De av genomförs Svenska Jägareförbundet och dess länsföreningar. av Vi utesluter inte att den utökade småviltsjakten och fiskeupplåtelsen kan få negativa effekter på andra arter. Det gäller särskilt de rovdjursfåglar som livnär sig helt eller delvis på ripa eller andra stömingskänsliga fåglar eller däggdjur. Jaktfalk, kungsöm, järv och fjällräv är hotade arter enligt Databanken för hotade arter på Lantbruksuniversitetet och är beroende fjäll och üällnära av skogar för sin långsiktiga överlevnad i landet. Jaktfalken starmar i huvudsak hela året i fjällen och har dalripa och fjällripa huvudsaklig föda. som Universitetet i Trondheim visar i studier att ett minskat bestånd av ripor har gett sämre produktion jaktfalksungar. Störningar vid häckningsplatser är av ytterligare problem. En stömingskänslig art är järven som redan i ett annan månadsskiftet februarimars föder sina ungar. Järvlyan ligger vanligtvis i en fjällsluttning i fjällbjörkskogen. J ärven är utomordentligt stömingskänslig under den tid är i lyan, normalt lämnas i månadsskiftet aprilmaj. ungarna som Småviltjakt är idag tillåten till 15 mars och handredskapsñske tillåten i större

sjöar hela året men i mindre sjöar vanligtvis en vecka i maj, då normal även snösmältningen omöjliggör snöskoter som färdmedel. Fjällräven lever bl.a. av ripa under år då näringstillgången är dålig. Den störning som jakthundar innebär kan få allvarliga konsekvenser, i synnerhet under jaktens början då valparna är beroende sina föräldrar. Den svenska fjällrävsstammen består av i dag av ca 70 vuxenrävar och ska motverka inavel i vild stam om man en rekommenderas 500. Enligt Sveriges Lantbruksuniversitet kan det systemet nya för småviltjakt innebära att kungsömens hackning uteblir på grund födobrist. av Häckningen kan också misslyckas om kimgsömen störs under den känsliga perioden 15 februari till 15 juni. Havsöm förekommer i en isolerad population i delar av Norrbottens fjällskogar. Naturskyddsföreningens projekt havsöm, som ingår i miljöövervakningsprogrannnet redovisar 35 i länet. ca par Häckningsplatsema ligger alla nära fiskrika sjöar. Ömama påbörjar häckningen i månadsskiftet februarimars och den stömingskänsliga tiden till 1 juni varar och sammanfaller helt med den intensivaste perioden med isfiske i området.

Upplåtelsesystemet för jakt

Systemet för upplåtelser innebär att alla får lösa jaktkort för småviltjakt.

Kommuninnevånama har rätt att mot en avgift lösa årstillstånd. Övriga kan lösa

dygnstillstånd. Utomnordiska jägare önskar jaga i Norrbotten måste ha som auktoriserad jägare med sig under jakten. I föreskrifterna från Jordbruksverket länsstyrelserna möjlighet att avlysa ges ett särskilt område från jakt for att förhindra störningar i renskötseln. Ett sådant område får vara avlyst i högst 14 dagar under ett jaktår. Vidare får länsstyrelsen med hänsyn till bl.a. ett förväntat stort jakttryck begränsa antalet jägare inom vissa områden. Så har också skett bl.a. i vägnära områden i Norrbottens län. I nationalparker är jakt förbjuden med undantag för samebymedlemmar även som där äger rätt till småviltjakt. I flera naturreservat ñnns föreskrifter fredar som området från jakt eller begränsar jakten till vissa viltarter. Jaktbegränsningar av naturvårdsskäl kan bara införas med stöd av naturvårdslagstiñningen. Det bör dock påpekas att områden är skyddade som med stöd av NVL kom till under de förutsättningar gällde före tiden för som beslutet om nytt upplåtelsesystem för småviltjakten. Därför har inte alla de skyddade områdena reservatsföreslqifter som förbjuder jakt. Naturvårdsverket hävdar att det systemet äventyrar syñet med flera redan existerande nya reservat och det är tidskrävande och dyrt att ändra reservatsföreskriftema. Såväl dygns- som årstillståndsinnehavare har skyldighet att skicka en en viltrapport till länsstyrelsen. Enligt uppgift från länsstyrelserna är antalet inlämnade viltrapporter från de jägare med dygnstillstånd 30 % för Jämtlands län och 35 % för Norrbottens län för jaktåret 9495, medan alla som önskar förnyat årstillstånd måste lämna viltrapport. Vår bedömning är att den vetenskapliga osäkerhet råder kring jaktens som påverkan faunan i fjällen bör leda till aktsamhet. Idag innehåller alltså

Jordbruksverkets föreskrifter möjligheten att undanta områden från upplåtelse viltvårdsskäl eller renskötselskäl. Det är dock inte möjligt att utifrån p. g.a. föreskriñema avlysa områden naturvårdsskäl. Det ger inte den flexibilitet av naturvärden kräver. Länsstyrelserna ska ha möjlighet att med stöd av som Jordbruksverkets föreskrifter besluta förbud mot att bedriva småviltjakt om inom vissa naturvårdsområden samt även inom områden som inte naturreservat, skyddade med stöd naturvårdslagstiftningen. Förbudet bör kunna gälla är av under den tid länsstyrelsen bedömmer det nödvändigt. Områden i närheten av ex.vis järv- och fjällrävslyor och häckningsplatser för havsöm, kungsöm och jaktfalk områden fungerar referensområden ska vara fredade från samt som som jakt. All jakt ska utgå ifrån vad naturen tål. Idag har ingen tillräcklig kunskap om vetenskapligt belägg för framför allt beståndet av småvilt, däremot finns att ripoma har avsevärd betydelse för att hotade arter ska kunna överleva på lång sikt i Sverige. Det ska möjligt att utifrån naturvårdssynpunkt fördela och vara vid behov begränsa jakttrycket. Om det finns risk för minskad resursbas - en bör länsstyrelserna ha skyldighet att sprida eller begränsa jakttrycket, exempelvis att maximera antalet fällt vilt av en viltart. genom minska störningar från jakten måste områden kunna fredas under så För att lång tid behövs efter länsstyrelsens bedömning. Det ska också finnas som så att effektiv kontroll jakten och fiskeupplåtelsen kan ske. resurser en av

Möjliga förändringar i upplåtelsesystem Jordbruksverket beskriver i den första utvärderingen en s.k. öppnastängamodell vilken innebär att kommunerna delas in i mindre områden. Dessa områden skulle kunna avlysas under olika perioder med hänsyn till jakttryck, renskötsel, har jaktkort skulle alltså ha möjlighet att jaga m.m. Den som överallt utom i de stängda områdena. Information om vilka områden som är stängda skulle via kortförsäljama. Modellen skulle kunna införas inom ges för det nuvarande systemet. Jordbruksverket överväger också att ramen förlänga den period länsstyrelsen har möjlighet att avlysa, dvs. stänga ett som område. Sametinget föreslår i sin del utvärderingen ett system som under ett antal av år har tillämpats på försök i Jämtland. De vill att det övergripande ansvaret ligger kvar hos länsstyrelserna. Samebyama skulle sedan administrera upplåtelsema enligt den s.k. Tåssåsen-modellen. Samebyns jaktförening skulle tillsammans med länsstyrelsen göra uppdelning samebyn. Efter det en av att områden skulle undantas med hänsyn till renskötsel, naturvård samt ortsbomas jakt, delas samebyn i jaktområden på ca 2 500 ha.. Ett upp jaktsällskap med högst fyra jägare skulle få jaga under maximalt fem dagar. De anmält intresse för jakt skulle under överinseende få ett könummer genom som lottning och samtliga intresserade skulle sedan ringas upp i tur och ordning förutbestämd dag. De skulle få välja jaktområde och tid för jakt. När under en

intresset minskat i jaktområdena får jägare tillstånd att jaga utan förhandsbokning om tillgången på ripa är god. Det behövs en plan för nyttjandet av ñskeresursema som tar hänsyn till naturvård och renskötsel för att vara säker på att uttaget är hållbart. I ESOrapporten om Hushållning med knappa naturresurser exemplet sportfiske - Ds 1995:47 föreslår Dan Jonasson från Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbundet att en fjällñskegnrpp bildas. Den skulle fungera som en resurs för samebyama vad gäller kimskapsunderlag kring och planering av ñskeresurser. Fjällñskegmppen bör bestå av representanter för länsstyrelsens rennärings- och miljövårdsenhet, samebyar och Sportfiskarna. F ällñskegruppen j bör ta fram ett underlagsmaterial och ett förslag till nyttjandeplan för samebyama. Förslagen bör sedan ligga till grund för länsstyrelsemas nyttjandeplan för rennäringen. Innan beslutet planen bör tas om samebyama få möjlighet att yttra sig. För att planen ska kunna genomföras behövs utbildningsprogram med samebyama som målgrupp. Denna skulle innehålla utbildning kring ñskevård, miljövård, sportñsketurism och tillsynsuppgifter. Detta skulle leda till att ett nätverk av ñsketillsynsmän bildas. Vi stödjer förslaget från Sportfiskarna.

Utvärderingen av de nya upplåtselsesystemen När det nya systemet för upplåtelser rätt till jakt och fiske på statens mark av ovanför odlingsgränsen och på renbetetsfjällen utvärderas regeringen vi av ser gärna att de bedömningar som framför beaktas. Vi att länsstyrelserna anser fortsättningsvis bör ha det övergripande ansvaret för upplåtelser. Nyttjandeplaner med Samebyn som indelningsgrund bör upprättas av länsstyrelserna efter samråd med berörd sameby. Lokala samrådsgrupper kan lägga förslag på nyttjandeplan till länsstyrelsen. Länsstyrelsen bör ha det övergripande ansvaret, bör överväga lokal administration men en av underupplåtelser, t.ex. med den s.k. Tåssåsemnodellen förebild. som Modellen har förespråkats såväl Sametinget och Naturvårdsverket mfl. av Fördelarna är flera. Samebyarna vet vilka jagar och får med hjälp som var av viltrapportema kunskap om var tillgången är stor eller låg. Både Samebyn och jaktsällskapen har ett egenintresse i någon otillbörlig jagar. att notera om Jakttrycket kan begränsas, vilket är till fördel för såväl jägare naturvård. som En systematisk och kontinuerlig utvärdering av jakten och fisket i fjällområdena bör bygga på inventeringar både jaktbara och fredade arter i områden där av småviltjakt och ñske är tillåten och i områden där upplåtelse tillåts. J aktstarten på ripa lyfts ibland fram ett problem. För det första som sammanfaller den första intensiva jakttiden med sarvslakten och med älgjakten. För det andra är oña ripkycklingarna för dåligt utvecklade vid jaktstarten den 25 augusti. Slutligen blir jaktrycket stort när norrmän lockas till Sverige för att jaga. Norge har nämligen jaktstart på ripa den 10 september. Många markägare tillåter inte ripjakt förrän den 20 september och i många områden gäller också

hundförbud. Jordbruksverket framförde i samband med den första utvärderingen att länsstyrelserna borde ha möjlighet att senarelägga tidpunkten för när jakttillstånden börjar gälla. Naturvårdsverket föreslår i sitt yttrande att småviltjakten bör starta först den 10 september. Då kan en senareläggning med fördel begränsas till att endast gälla andra än ortsbor. Vi delar denna bedömning.

9 Forskning, miljövervakning m.m.

Vår bedömning Kunskapsunderlaget behöver förbättras vad gäller natur- och rniljöförhållanden, renforskning och utveckling av alternativa tekniker inom renskötsel, fiiluñsliv, turism och annan näringslivsutveckling. Naturvårdsverket bör i samverkan med Turistdelegationen och den föreslagna Fjälldelegationen se över behovet av forskning och utveckling inom detta område. Behovet opåverkade av referensområden måste tillgodoses vid planering. Utbyggand av miljöövervakningen i fjällen bör samordnas mellan fjällänen för att ge en tillräckligt täckande bild miljötillståndet och dess utveckling underlag av som för beslut om åtgärder. F jälldelegationen bör se över behovet av att komplettera den tidigare fjällplaneringen.

Motivet för vår bedömning Miljörelaterad forskning Skall målet om det hållbara samhället kunna förverkligas krävs bl.a. insikt och kunskap om vilka effekter olika åtgärder och aktiviteter har. För fjällnaturen, som i allt väsentligt är och skall vidmakthållas som naturlandskap, är det särskilt angeläget att kan förutsäga konsekvenserna i miljön mänskligt av handlande. Trots än sekellång naturvetenskaplig forskningsverksamhet i mer det svenska ijällområdet är ktmskapsluckoma betydande. Det går inte att med tillfredsställande säkerhet ange vad fjällnaturen tål när det gäller olika former av påverkan. Det finns stora brister när det gäller kunskapen olika om resurser som skattas, t.ex. fisk och viltbestånd. Skeenden i fjällrniljön kan konstateras men inte förklaras på ett godtagbart sett, t.ex. uteblivna lärnrnelår. Det går inte att säkert identifiera naturlig dynamik från effekter stöming. av Ur förvaltnings- och beslutsperspektiv anser därför att det finns behov av att generellt förbättra vår kunskap om natur- och miljöförhållanden samt att öka vår insikt om grundläggande ekologiska i fjällområdet. Särskild processer tonvikt bör härvid läggas vid att förbättra kunskapsunderlaget integrerad av påverkan, dvs. hur de olika anspråk finns idag samverkar vad gäller som effekter. Ett led i att öka denna förståelse att ornrådesvisa beslut vore se om åtgärder som kontrollerade experiment där effekter av genomförda åtgärder jämförs med förhållanden i områden där inga åtgärder genomförts. Detta kräver att kontaktema mellan beslutande myndigheter och forskarsamhället väsentligt stärks. Delar av fjällområdet utgör den relativt sett mest ostörda referensen för den naturvetenskapliga forskningen, inte bara i Sverige utan också i Europa. Det är angeläget att denna funktion kan vidmakthållas inför framtiden. Vi har erfarit att man gärna beskriver detta som forskarnas eller forskningens behov. Vi tycker dock att det är mera relevant att tala om samhällets behov av kimskap. Vid planering och beslut måste därför detta behov tillgodoses på

tillfredsställande sätt. Vi vill i detta sammanhang särskilt peka på den klimatrelaterade forskningen bedrivs i ljällomrâdet och dessutom behovet av ostörda referenser som norra för att kunna säkerställa eventuella effekter av förändrat klimat.

Renforskning I den forskningspolitiska propositionen 1990 redovisade regeringen ett samlat renforskningsprogram. SJFR har samordningsansvaret. En professur i renskötsel tillsattes i år. De insatser görs och planeras inom ramen för som bra grund för sammanhållen forskning. Vi vill i detta programmet ger en sammanhang betona vikten forskning och utvecklingsinsatser kring av alternativa tekniker inom renskötseln i syfte att öka miljöanpassningen.

Turism och näringsliv Grundförutsätmingen for hållbar utveckling i tjällområdet är att människor kan försörja sig inom olika näringar. sysselsättningen inom tidigare näringar som vattenkraftsutbyggnad, mineralutvinning och skogsbruk har minskat genom att de antingen har upphört eller kraftigt rationaliserats. Det är viktigt att nya sysselsättningstillfällen inom for hållbart näringsliv. Nya möjligheter ges ramen inom tjänstesektom att kunna använda modem informationsteknologi är ett exempel på detta. Fjällnaturen har stor potential for fortsatt utveckling inom en turismnäringen. Det finns dock flera exempel på problem med att skapa såväl fler arbetstillfällen för lokalbefolkningen att trygga ekonomiskt som en bärkraftig grund. Vi därför att det är viktigt att framförallt stärka anser forskningen kring turismnäiingens betydelse för sysselsättning och lokal

ekonomi.

Friluftsliv Ett generellt problem vid planering och förvaltning naturområden är att av kunskapen friluftsutövama är begränsad. Därmed saknas oña ett reellt om underlag for att få uppfattning nuläge och problem samt för att fatta en om beslut framtida åtgärder. Det saknas uppgifter allt från antal besökare, om om vad de hur de sig, vilka de varifrån de kommer, varför de är ute, vad gör, rör de tycker och varför de gör det, till hur de påverkar varandra och omgivningen. Bristerna blir särskilt påtagliga i fjällen, där friluñsliv och naturupplevelser huvudprodukt. Dessutom utgörs stor del konfliktema i fjällen är en en av relationsproblem mellan olika kategorier besökare. Bättre underlag ökar möjligheterna att hantera dessa problem och planera fjällen på ett målinriktat Sådant underlag är också förutsättningarna för att kunna utvärdera sätt. en av våra förslag till reglering skotertrafik lvliljöövervakning av fjällen bör av m.m. enligt vår mening också innefatta hur friluftslivet påverkas. Vi klart behov forskning och metodutveckling för att åtgärda ser ett av bristerna och planerare och förvaltare medel att hantera friluftslivet på ett ge

systematiskt sätt. Angelägna uppgiñer är att ta fram metoder för att mäta besöksfrekvens och rörelsemönster samt för att analysera besökamas attityder. Forskningfältet är tvärsektoriellt, från beteende- till naturvetenskap, och förutsätter samverkan mellan olika discipliner.

Miljöövervakning Ett grundläggande moment i miljöarbetet är miljöövervakning. Riksdagen fattade 1991 beslut om revision av det befintliga miljöövervakningssystemet i riktning mot en ändamålsanpassad och åtgärdskopplad miljövervalcxiing. Under Naturvårsverkets ledning pågår idag en uppbyggnad av ett nationellt respektive regionala miljöövervakningsprogram med länsstyrelsen som ansvarig. Täckande miljöövervakning av fjällmiljön har hitintills saknats och det är mycket angeläget att en sådan nu kommer till stånd. Det är viktigt att miljöövervakningen i fjällen samordnas mellan fjällänen och att de olika delprogxammen syftar till att ge en tillräckligt täckande bild av miljötillståndet och dess utveckling som underlag för beslut om åtgärder. Miljöövervakningsprogrammen bör utformas som komplement till forskningsinsatser där enskilda områden detaljstuderas. Vi anser att fjälldelegationen kan spela en viktig samordningsroll i detta avseende.

Inventeringar I samband med den sk. fjällplaneringen på 1970-talet genomfördes ett omfattande inventeringsarbete. Mot bakgrund av de problemställningar som idag är prioriterade behöver detta underlag kompletteras. Vi anser att fjälledelgationen bör se över detta behov.

10 Konsekvensredovisning

Enligt utredningsdirektivet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare redovisning regionalpolitiska konsekvenser, att om av pröva offentliga åtaganden och att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser. Avseende regionalpolitiska- och jämställdhetskonsekvenser finns de i förekommande fall behandlade i anslutning till respektive förslag. Vi menar att flera förslagen syftar till stärkt lokal sysselsättning och ekonomisk av en utveckling samt ökad jämställdhet mellan såväl olika befolkningsgrupper som kön. Avseende offentliga åtaganden finns de också redovisade i anslutning till respektive förslag. Vi att de flesta förslagen rörande myndighetsarbete menar inryms inom för respektive myndighets normala uppgifter. Förslaget som ramen miljöavgiñsutredningen rörande miljöklasser för Snöskotrar kommer läggs av att intäkt för staten. Förslaget om statsbidrag för anläggande av ge en skoterleder syftar till att lösa ett samhällsproblem rörande bullerstömingar och bör därför enligt vår uppfattning prioriteras inom ramen för budgetarbetet. För övriga förslag kan medföra ekonomiskaåtaganden har inte tagit som ställning till hur finansieringen skall ske utan föreslagit utredningsuppdrag till berörd myndighet.

1 1

Förkortningar

FÖRKORTNINGAR

ESO Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi FoU Forskning och utveckling IVL Institutet för Vatten- och Luñvårdsforskning KKL Körkortslagen NMR Nordiska ministerrådet NNIR Nordiska ministerrådet NP nationalpark NR naturreservat NRL Naturresurslagen NVL Naturvårdslagen PBL Plan- och bygglag Prop. Proposition RAÄ Riksantikvarieämbetet RF Regeringsformen RNL Rennäringslagen RPS Rikspolisstyrelsen RRS Riksrevisionsverket Rskr Riksdagsskrivelse RSV Riksskatteverket SJFR Skogs- och Jordbrukets Forskningsråd SNV Naturvårdsverket SOU Statens offentliga utredningar SSR Svenska Samers Riksförbund STL Sametingslagen TKF Terrängkömingsförordningen TKL Terrängkömingslagen dB Decibel

Bilaga 1 : sid l

Kommittédirektiv

Filläggsdirektiv om en hållbar utveckling i

Dir.

landets ijällomrâden

1995 10 :

Beslut vid regeringssammanträde den 26 januari 1995

Sammanfattning av uppdraget

Miljövårdsberedningen Jo l968:A får genom tilläggsdirektiv

i uppdrag att göra samlad analys miljösituationen och en av lämna förslag till åtgärder för en hållbar utveckling i landets ijällområden.

Den känsliga ljällmiljön kräver aktsamhet

Fjällområdet har som alla andra områden i vårt land påverkats

av mänsklig verksamhet men hör ändå till våra mest

ursprungliga miljöer. Sedan mycket lång tid har den samiska befolkningen bedrivit renskötsel i ljällkedjan. Området har ett stort nationellt och internationellt attraktionsvärde för turism och friluftsliv i olika former. Området har också stor betydelse för ortsbefolkningens rekreation. Fjällkedjan har utefter hela sin sträckning mycket höga naturvårdsvården. Förekomsten av ett stort antal växt- och djurarter innebär att naturvårdsvärdena är stor internationell av betydelse. Vissa arter, t.ex. bland de stora rovdjuren, förekommer nästan enbart i tjällekosystemen. Fjällområdet, särskilt ovanför trädgränsen, karakteriseras av låg produktionsförmåga betingat av klimat- och markförhållanden. Detta medför att vegetationen är mycket

Bilaga l : sid 2

Redan måttligt slitage kan upphov till att slitagekänslig. ett ge

vind och förstärker erosionen.

marken blottläggs och att vatten

känslig för störningar t.ex. buller och

Fjällfaunan är genom vägdragningar skär vistelseområden.

som genom

medför mänsklig påverkan utgör Fjällmiljöns känslighet att

allvarligt hot de höga naturvärdena. eller kan utgöra ett mot

Sedan länge har utbyggnad vattenkraft och basnäringar som

av

och mycket påtagliga spår i skogsbruk gruvindustri satt har också bidragit till att området gjorts

fjällmiljön. De

vägdragningar Under väsentligt mer tillgängligt genom m.m. det decenniet har rennäringen, främst på grund av

senaste

överbetning, terrängköming, jakt och turism nått en sådan

samt

nivå naturvärdena hotas. Dessutom har olika typer av

att till konkurrens och konflikter under markanvändning lett större

senare år. hållbar utveckling i regionen kräver många aktörers En och former samarbete. Program för engagemang nya av medel till Sverige från EG:s användningen av norra utarbetas för närvarande. Stödet via strukturfonder

strukturfonderna skall så långt möjligt ta hänsyn till miljön i

enlighet med EU:s femte miljöhandlingsprogram.

skrivelse till riksdagen i december 1994

Regeringen har i en

det miljöpolitiska arbetet dels

redovisat, dels inriktningen av

skr. 1994952120. I skrivelsen anförs

tillståndet i miljön

tillhör våra skyddsvärda områden och

följande. Fjällen mest få starkare skydd mot olika slags störningar.

måste ett

Markskador och andra olägenheter på grund av terrängköming har på grund överbetning och

bör begränsas. Rennäringen av

främst barmarksköming, negativa effekter på

terrängköming,

kalfjället. Rennäringen måste

bl.a. vegetationsutvecklingen på

verksamhet till förutsättningar. Inom anpassa sin naturens dock näringen få

för dessa förutsättningar måste

ramen rationalisera sin verksamhet.

har beslutat strategi för biologisk

Riksdagen om en behandlar bl.a. frågan högsta renantal.

mångfald som om

Strategin antalet inte får överskrida vad naturen anger att renar

i form betestryck prop. 199394130, bet.

kan bära av

Bilaga l : sid 3

199394:J0U9, rskr. 199394:87. Regeringen har uttalat att renbetesinventeringar även i

fortsättningen bör ligga till grund for att fastställa högsta

tillåtna renantal i en sameby prop. 199495:lO0 bilaga 10 s. 51. Regeringen anför att renbetesinventeringarna bör tillgodose sektorns behov underlag for bedriva av att en bärkraftig och långsiktigt uthållig rennäring. Inventeringarna kan också behövas för

bedömningar i frågor som rör den

hänsyn som skall tas vid renskötseln till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Jordbruksverket bör i samarbete med Naturvårdsverket, Sametinget och berörda länsstyrelser fortsätta sitt utvecklingsarbete med metod för en

renbetesinventeringar.

Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret 199495 givit Statens naturvårdsverk i uppdrag utarbeta förslag till att praktiska lösningar vad gäller kommersiellt ytnyttjande av allemansrätten. Uppdraget skall redovisas 1 juli 1995.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har i rapporten Ds

1994:36 Snöskotern i naturen kartlagt snöskotertrañkens effekter på naturmiljön och lämnat förslag till åtgärder. I

betänkandet Skoterköming på jordbruks- och

skogsmark -

kartläggning och åtgärdsförslag SOU 1994:16 har redovisats

förslag som har samband med dessa frågor. Utredningarna har remissbehandlats och övervägs för närvarande i regeringskansliet. Regeringen har vidare i skrivelse 199394: 175 till riksdagen om åtgärder mot buller i tjällområden och skärgårdar m.m. redovisat olika bullerbegränsande åtgärder. Regeringen har med anledning härav lämnat vissa utredningsuppdrag, såsom, åt länsstyrelserna i Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län att göra en översyn om utökat skydd mot buller från Snöskotrar och

m.m. luftfartyg i vissa ñällområden,

den särskilde utredaren i Utredningen M1993:08 om

vidareutveckling av systemet med miljöklasser för bilar

m.m. att utreda och lämna förslag till ett system för miljöklassning av Snöskotrar, åt Boverket att utarbeta råd och goda exempel för bullerfrågornas behandling i översiktplaneringen,

Bilaga l : sid 4

utreda och lämna förslag en skärpt

Vägverket att om för Snöskotrar och andra terrängskotrar.

bullernorm m.m.

Uppdraget

både kulturella skäl Renskötsel och turism är näringar som av utvecklas. Den bofasta

och sysselsättningsskäl bör kunna befolkningen bör ha möjlighet till meningsfull sysselsättning

i fjällvärlden får dock inte

och rekreation. Markanvändningen effekterna blir större än vad naturen ske på ett sådant sätt att återverkningar på näringarna i sig. tål. Detta skulle också ge utifrån samlad

Miljövårdsberedningen får i uppdrag att en

förslag till åtgärder för en hållbar

lägesbeskrivning lämna

Förslagen bör hur olika

utveckling inom fjällområdet. ange

till vad naturen

anspråk på landets tjällområden kan anpassas

tål.

redovisa hur tjälltraktema kan Miljövårdsberedningen bör

och hur rennäringen,

utnyttjas i ett mångbruksperspektiv

ortsbefolkningens och övrig turismen, forsvarsintressen,

verksamhet kan utvecklas inom för ett hållbart nyttjande

ramen av naturresursema.

Rennäringens påverkan pá naturen

utreda hur naturvårdsaspekter skall

Miljövårdsberedningen bör

tillåtna renantal. Vidare bör beaktas vid fastställandet av högsta överbetning och slitage känsliga

behovet av åtgärder mot av

åtgärder vid för höga renantal områden analyseras. Ytterligare Möjligheter till minskad barmarksbör dessutom övervägas. körning i samband med renskötsel bör analyseras.

Ilzrismens och frilufislivets miljöpåverkan

hur turistnäringen kan

Miljövårdsberedningen bör analysera vidareutveckla sitt för ett hållbart nyttjande av

ansvar förbudet mot

naturresursema. Åtgärder för att upprätthålla

Utveckling användningen barmarksköming bör övervägas. av

Bilaga 1 : sid 5 av fyrhjulingar och andra fordon, t.ex. cyklar, bör som analyseras.

Tidsplan och arbetsformer

Miljövårdsberedningen bör senast den 15 oktober 1995 redo-

visa resultatet av sitt arbete.

Miljövárdsberainingen har möjlighet att pröva också andra

frågor som har samband med dem aktualiseras här. som

Miljövårdsberedningen bör i sitt arbete samråda med bl.a.

Statens naturvårdsverk, Statens jordbruksverk, Riksantikvarieämbetet, Försvarsmakten, berörda länsstyrelser, Sametinget, Styrelsen för Sverigebilden, berörda kommuner, Svenska Samernas Riksförbund, Svenska Turistföreningen, Friluftsfrämjandets Riksorganisation och Svenska Rese- och

lhristindustrins Samarbetsorganisation.

För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare redovisning om av regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23 och att redovisa

jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124.

Miljödepartementet

Bilaga 2 : sid 1

F örfattningsförslag

Förslag till Lag om ändring i terrängkömingslagen 1975:1313

Härigenom föreskrivs att i fråga om terrängkörningslagen 1975:1313 dels att 3 a § skall upphöra att gälla dels att 2 och 4 §§ skall ha följande lydelse dels att det skall införas tre paragrafer, 6 och 7 §§, följande lydelse. nya av

Gällandelydelse Föreslagenlydelse

l § Körning i terräng med motordrivet l § Körning i med motordrivet terräng fordon för annat ändamål jordbruk eller än fordon för annat ändamål jordbruk eller än skogsbruk är förbjudet i helalandet skogsbruk är förbjuden i hela landet

barmark barmark snötäckt skogsmarkmed plant- snötäckt skogsmarkmed plantellerungskog, om det inte är uppenbart ellerungskog, det inte om är uppenbart att körningen kan ske utan risk för att körningen kan ske risk för utan skadapå skogen. skada skogen,eller tillstånd utan från markägare. Inom delar av fjällområdet på snötäktjordbruksmark, inte är uppenbart att körningen kan ske utan risk för skadapå jordbruksmarken,eller utan tillstånd från markägaren.

Inom delar av fjällonrrâdet

2 Regeringeneller den myndighet § rege- 2 § Regeringeneller denmyndighet regeringenbestämmerför föreskriva undantag ringenbestämmerför föreskriva undantag från förbud enligt l § i fråga om körning frånförbud enligt §första l stycket, eller i räddningstjänstellervissnäringsutövning i särskilda fall medge undantag från eller när det annars föreligger särskilda förbud eller föreskrifter, i fråga om körskäl. ning i räddningstjänsteller viss näringsutövning eller när det annars föreligger särskildaskäl.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddelaföreskrifter om undantagfrån förbud enligt l § andra stycket,eller isärskilda fall medge undantagfrån förbud eller föreskrifter, om synnerliga skälföreligger.

Bilaga 2 : sid 2

4 § med uppsåt eller oakt- 4 § Vid körning i terräng med motor- Den som av samhetbryter mot första stycket 1 eller drivet fordon skall hänsyn och varsamhet 2 eller mot förbud eller fireskriñ har visas mot naturen och miljön så att skada som meddelats med stöd lagen döms till inte uppkommer och olägenhet motverav penningböter.Om gärningen är ringa skall kas. tas till naturmiljön liksom till andra dock dömas till ansvar. intressen.

5 § Regeringen får föreskriva om krav i fråga kunskaper, utbildning samt de om villkor i övrigt som skall vara uppjâillda för att få köra motorfordon i terräng.

Regeringen får föreskriva att sammanslutning anordnar prov och utfärda bevis om avlagda prov enligtförsta stycket.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva om skyldighetatt betala avgiftför prov enligt andra stycket.

6 § För tillsyn över att bestämmelsernai denna lag efterlevs får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer utse naturvårdsvakter.

En naturvårdsvakt får avvisa den som utan att ha rätt till det kör i terräng med motordrivet fordon.

7 § Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot förbud eller föreskrift som meddelats med stöd av 1 § andra stycketeller § denna 3 lag döms till böter eller fängelse högst i sex månader.

Den som meduppsåt eller av oaktsamhet bryter mot annan föreskrift eller förbud som meddelats med stöd av denna lag döms till penningböter.

Bilaga 2 sid 5

:

Förslag till förordning om statsbidrag till skoterleder.

Regeringenföreskriver följande

l § Enligt dennaförordning kani mån av tillgång medellämnasstatsbidragtill anläggning av skoterleder.

2 Bidrag § får lämnasför inköp av material för ledmärkning samt anläggande leder och av terminaler för körning medterrängskoter.

3 § Bidrag får lämnas med högst 50% av de kostnader som prövningsmyndigheten godkänner, om det inte finns särskildaskäl föranleder annat. som

4 § Vid prövning av frågor om bidrag skall hänsyn tas till natur- och kulurminnesvårdens-, rennäringens-och det rörliga friluftlivets intressen.

5 Har § anläggandet av skoterlederochterminalerpåbörjats utan särskilt medgivandeinnan bidragsfråganhar avgjorts, får bidrag endastlämnas om det finns särskildaskäl,

6 § Frågor om bidrag prövas av länsstyrelsenefter framställan från kommun. Anser prövningsmyndigheten bidragbör lämnasmed att mer än 50% procent av kostnaderna,skall ärendet avgöras av naturvårdsverket.

7 § Prövningsmyndighetenskall med eget yttrande till naturvårdsverket överlämna de ärenden som enligt 6 § skall avgöra av naturvårdsverket.

8 § I beslut om vilka bidrag beviljasskall ställas villkor att sökanden upp som

inom viss tid påbörjaroch slutför arbetet underkastarsig denkontroll i fråga om arbetetsutförande som prövningsmyndigheten bestämmer iakttar de villkor i övrigt som prövningsmyndighetenbestämmer

9 Prövningsmyndigheten § får upphäva ett beslut bidrag och, i fråga ett bidrag om om som har lämnats ut, kräva att det helt eller delvis betalastillbaka, bidraget har beviljats om grund av någon oriktig uppgift från bidragstagareneller dennebryter mot något villkor för bidraget.

10 Föreskrifter för verkställighet § dennaförordning meddelas naturvårdsverket. av av

11 § Prövningsmyndighetensbeslut enligt dennaförordning överklagas hos regeringen genom besvär.

Bilaga 2 : sid 6

Förslag till ñrordning ändring i terrängtrafikkungörelsen 1972:594 om

Regeringen föreskriver i fråga om terrängtrafikkungörelsen 1972:594

dels att 56 § skall ha följande lydelse, dels att det i kungörelsen skall införas en ny paragraf, 48 a av följande lydelse

Gällandelydelse Föreslagenlydelse

56 § Bestämmelsernai 36 § 1 st, 38 § 2 56 § Bestämmelsernai 36 § l st, 38 § 2 st, 40-42 §§, 44 § 2 st, 45-47 §§ och 49- st, 40-42 §§, 44 § 2 st, 4547 §§, 48 a 55 gäller trafik inom inhägnat och 49-55 gäller trafik inom inhägjämvägs-eller fabiiksområdeeller inhäng- nat järnvägs- eller fabriksområde eller nat tävlingomrâde ellerannat dylikt inhäg- inhängnat tävlingområdeeller annat dylikt nat område. inhägnat område

§ T errängskøter får inte föras med 48 a högre hastighet än 50 kilometer i timmen. Det gäller dock inte defall som avses i 1 § första stycket 3 och 9 terrângkörningsfärørdningen 1978:594.

Förslag till Lag om ändring i körkortslagen 1977:477

Härigenom föreskrivs i fråga om körkortslagen 1977:477 dels att 33 § skall upphöra att gälla, dels att 3 och 34 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a §

Gällandelydelse Föreslagen lydelse

3 § Moped får föras endast av den som 3 § Moped får föras av endastden som har fyllt 15 år. har fyllt 15 år.

Terrängskoterfår föras endast av den Utan hinder av 2 § harja! 16 år. jämförlig handling.

Utan hinder av 2 § jämförlig handling. 3 a § Terrängskoter får endast föras av den som har körkort eller traktorkørt.

Bilaga 2 :sid 7

34 § Föres moped eller terrängskoter av 34 Föres § moped av barn som har fyllt barn som har fyllt 15 år, dömes den 15 år, dömesden som har vårdnaden om som har vårdnaden om barnet eller, om barnet eller, om förseelsenhar begåtts av förseelsen har begåtts av barnet i anställ- barnet i anställningsforhållande,arbetsningstörhållande,arbetsgivarentill böter, givaren till böter, om hanhar underlåtit att om han har underlåtit att göra vad som göra vad som ankommit honom for att ankommit honom for att hindra forse- hindraforseelsen.Till samma strat dömes elsen. Till samma strañ dömes även den även den som i annat fall tillåter barn som som i annat fall tillåter barn som har har fyllt 15 år att föra moped. fyllt 15 år att föra moped eller terrängskoier.

Bilaga 2 : sid 8

Förslag till Lag om ändring i lagen 1951:649 om straff för vissa trafikbrott

Härigenom föreskrivs fråga i om lagen1951:649 om straff för vissatrañkbrott

att 3 § skall ha följande lydelse.

Gällande lydelse Föreslagen lydelse

3 § För någon körkortspliktigt fordon 3 § För någon körkortspliktigt fordon utan att vara berättigad att föra sådant utan att vara berättigad att föra sådant fordon, dömes för olovlig körning till fordon, dömes for olovlig körning till böter. Har han tidigare innehaft körkort böter. Har han tidigare innehañ körkort som blivit återkallat eller har brottet skett som blivit återkallat eller har brottet skett vanemässigteller är det eljest att ansesom vanemässigteller är det eljest att anse som grovt, må dömastill fängelsei högst sex grovt, må dömastill fängelsei högst sex månader. månader.

För någon körkortspliktigt fordon med För någon körkortspliktigt fordon med åsidosättande av föreskrift, som medde- åsidosättande av föreskrift, som meddelats i fråga om rätten att föra sådantfor- lats i fråga om rätten att föra sådant fordon, dömestill böter. don, dömestill böter,

Anställer och brukar någonsåsomförare Anställer och brukar någonsåsomförare av körkortspliktigt fordon den, som icke av körkortspliktigt fordon den, som icke äger rätt att föra fordonet, eller tillåter äger rätt att föra fordonet, eller tillåter någoneljest annan att föra sådantfordon någon eljest annan att föra sådantfordon utan att denne berättigad därtill, dömes är utanatt denne är berättigad därtill, dömes likaledestill böter. likaledestill böter.

Första, andra och tredje styckena äger Första, andra och tredje styckena äger motsvarande tillämpning förare av motsvarande tillämpning förare av traktor, motorredskapeller spårvagn och traktor, terrängrkoter, motorredskap eller den som anställer eller brukar sådan spårvagn och den som anställer eller förare eller eljest tillåter någon att föra brukar sådan förare eller eljest tillåter traktor, motorredskap eller spårvagn. någon att föra traktor, Ierrängskoter, motorredskapeller spårvagn.

Bilaga 2 : sid 9

Förslag till lag om ändring i rennäringslagen 1971:437

Härigenom föreskrivs i fråga om rennäringslagen1971:437

att 65 a § skall ha följande lydelse

Gällandelydelse Föreslagenlydelse

65 a § Regeringen eller den myndighet 65 a § Rennäringen skall bedrivas med regeringen bestämmerfår meddelaföre- bevarande naturbetesmarkernaslång- av skrifter om den hänsyn som vid rensköt- siktiga prøduktionsförmåga så att dessa seln skall tas till naturvårdensoch kul- uthålligt god avkastning samtidigt ger en tunniljövårdens intressen.Föreskriñema som den biologiska mångfalden behålls. får dock inte Regeringeneller denmyndighetregeringen bestämmer

Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen 1964:822

Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdslagen1964:822

att det i lagen skall införas en ny 20 b § medföljande lydelse

Föreslagenlydelse

20 b § Vid organiserat friluftsliv och turism skall hänsyn tas till naturvärden; och kulturmiljövårdens intressen. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddelabestämmelserom anmälningspliktför vissa organiserade i ett visst område. Medför verksamheten risker för miljön eller andra väsentliga missförhållandenfår länsstyrelsenmeddela särskildaföreskrifter rörande verksamhetensbedrivandeeller förbjuda den.

Bilaga 2 : sid 10

Förslag till lag om ändring i minerallagen l991:45

Härigenom föreskrivs i fråga om minerallagenl991:45

att 6 § skall ha följande lydelse

Gällande lydelse Föreslagenlydelse

6 § Undersökningsarbete får inte äga rum 6 § Undersökningsarbete får inte äga rum inom nationalpark eller område som stat- inom nationalpark eller område som statlig myndighet hos regeringenhar begärt lig myndighet hos regeringen har begärt skall avsättas till nationalpark eller i strid skall avsättas till nationalpark eller strid med föreskriñer som har meddelatsbe- med föreskrifter som har meddelatsbeträffande naturreservat medstöd av natur- träffande naturreservat med stöd av naturvårdslagen1964:822 vårdslagen1964:822

Undersökningsarbete får inte heller, utan Undersökningsarbete får inte heller, utan medgivande länsstyrelse, av äga rum inom medgivande av regeringen, äga rum inom område som avses i 3 kap. 5 § lagen befastningsområde och sådantområde 198 7:12 om hushållning med naturreutanför detta som regeringenbestämmer, surser m.m. kyrkogård och annan begravningsplats, område som avses i 3 kap. 5 § lagen Undersökningsarbete får inte heller, utan 1987:l2 om hushållning med naturre- medgivande av länsstyrelse, äga rum surser m.m. inom.

befástningsontråde och sådant område utanför detta som regeringenbestämmer, kyrkogårdoch annan begravningsplats.

Bilaga 3 : sid l

Sammanställning av förslag med tidpunkter för ikraftträdande, redovisning m.m.

Förslag Åtgärd Tidpunkter

1 Inom ramen för PBL Uppdrag till Boverket Klart 990101 målstyrd planering med i samråd med SNV och zonering för bättre styr- RAA att utforma vägledning ning. 2. Uppdrag till lst. att ta fram aktuellt underlag för områden enl. 3 kap NRL 2 Fjälldelegation Uppdrag till lst. gm reg- start 970101 Ieringsbrev 3 Länsvisa tjällråd Gm. initiativ av lst. start 970101 4 Förstärkt lokalt sam- Rekommendation till råd kommunerna 5 Ändringar i NRL för Uppdrag till Boverket Klart 990101 stärkt skydd mot ex- om stärkt skydd mot ploateringar mineralutvinning samt att se över områdesgânser 2 och 5 §§ 6 Ändring av mineralla- Riksdagsbeslut f.o.m. 970101 j 7 Översyn av tjällplane- Uppdrag till tjälldelega- löpande ringen tionen 8 Operationalisering av Uppgift för SNV och löpande nationella och regiona- länsstyrelser miljömål för naturvård 9 Förtydliga motiven för Uppdrag till SNV klart 980101 områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv

10 Miljömål i rennä- Riksdagsbeslut f.o.m. 970101 ringslagen 11 Glesbygdsverket Regeringsbeslut f.o.m. 970101 rennäriggsmyndighet 12 Stärkt rådgivning Uppdrag till sametinqet f.o.m. 970101

Bilaga 3 : sid 2

13 Åtgärdsplaner för Uppdrag till lst. klart 970601 nedbetade områden 14 Översyn av stängsel Uppdrag till lst. klart 980101 m.m. 15 Komplettering av Uppdrag till lst. klart 980101 markanvändningsredovisningarna 16 Utredning rörande Uppdrag till rennärings- klart 980101 stöd och ersättningar myndigheten, Sametinget och SNV 17 Reglering av bark- Regeringsbeslut. Upp- f.o.m. 2000 markskörning på kaltjäll drag till SNV och vägverket 18 Rennäringspolitisk Regeringsbeslut

utredning

19 Miljöklassning av Riksdagsbeslut f.o.m. 1999 respektive skotrar 2002 20 Körkortskrav Riksdagsbeslut f.o.m. 980101 21 Obl. förarlicens Regeringsbeslut f.o.m. 990701 22 statsbidrag till leder Regeringens budget- f.o.m. 970101 beslut 23 Obligatoriskt sam- Regeringsbeslut f.o.m. 970101 råd för leder 24 Högsta hastighet Regeringsbeslut f.o.m 970101 25 Fjällsäkerhet på Uppdrag till SNV klart 980101 skoterleder 26 Regler om hänsyn Riksdagsbeslut f.o.m 970101 till miljön i TKL 27 Reglering av färds- Regeringsbeslut om f.o.m. 970101 elrätten regleringsområden i TKF 28 Kommunerna ges Regeringsbeslut f.o.m. 970101 möjlighet att inrätta regleringområden 29 Uppföljning av be- Uppdrag till lst. årligen slut om reglering av färdselrätt

Bilaga 3 : sid 3

30 Utvärdering av reg- Uppdrag till SNV klar 2000 Iering av färdselrätten och andra åtgärder

31 Samrådskrav med Regeringsbeslut f.o.m. 970101 SNV för leder i av regeringen beslutade regleringsområden samt överklagande till regeringen

32 Reglering av flygtra- Uppdrag till luftfartsver- redovisas 980101 fik i Iuftrummet ket och SNV

33 Utökat skydd mot Riksdagsbeslut f.o.m. 970101 jord- och skogsbruk i TKL

34 Reglering i känsliga Uppdrag till lst. känsliga skärgârdsområden

35 Planering av Vindel- Uppdrag till lst. AC redovisa 970101 fjällens regleringsområde

36 Skärpta bestämmel- Riksdagsbeslut f.o.m. 970101 ser för att förbättra efterlevnaden

37 Nya föreskrifter för Uppdrag till SNV klart 970701

verkställighet av TKL

38 Anmälningsplikt för Riksdagsbeslut f.o.m. 970701 organisatörer av viss friluftsaktivitet inom visst område

39 Turistdelegationen Regeringsbeslut f.o.m. 970101 sektorsmyndighet

40 Stärkt information- Gm. initiativ av SNV löpande sarbete om allemans- och lst. rättens innebörd

41 Program för miljöan- Uppdrag till Turistde- redovisas 980701

passad turism legationen Rek. till kommunerna

Bilaga 4: sid 1

Områdesvis

redovisning av förslag

Sammanfattning

NLa regleringsområden; beslut av regeringen BDl Kebnekaise BD2 Sulitehna BD4 Tjuoltadalen W2 Transtrandsfjällen

Utökningar i befintliga regleringsonlråden; beslut av regeringen AC1 Vindeln-Laisfjällen BD 5 Dellikälvens dalgång införs ZZ Frostviken Z3 Hotagen W3 Långfjället

Nya områden med begränsningar även för yrkestrafiken; beslut av regeringen BD2 Sulitelma BD3 Norr Tometräsk AC2 Artfjället Z2 Frostviken Mellanskogsfjäll Z3 Hotagen ZS Skäckertjällen

Förändrade nationalparksbestämmelser; beslut av naturvårdsverket BDl Abisko: skoterleder tas bort BD2 Västra Padj elanta: restriktioner för sametrañken BD6 Centrala Sarek: restriktioner för sametrañken

Vidare process enligt riktlinjer BD5 Dellikälvens dalgång; lokaltregionalt BD7 Riksgränsen, lokaltregionalt AC1 Vindelfjällen med Giensbäcksdalen och Kirjesålandet, lokaltregionalt AC3 Södra Gardfjället; blivande naturreservat, lokaltregionalt Zl Järntlandsfjällen; blivande nationalpark Z6 Västra Härjedalen, lokaltregionalt W1 Fulufjället; blivande nationalpark W4 Vedungsijällen, till del blivande naturreservat, lokaltregionalt

Bilaga 4: sid 2

Landningsförbud, beslut av länssggelsen BDl Kebnekaise BD2 Sulitelrna AC2 Artfjället Z2 Frostviken Z3 Hotagen Z4 Svenskådalen Z5 Skåckerfjällen

Förordnande enligt naturvårdslagen, beslut av länssggelsen BDl Kebnekaise, nytt naturvårdsornråde § 19 BD2 Sulitelma, nytt naturvårdsområde § 19 Zl Frostviken, utökat naturreservat

Justering av skoterleder. beslut av länsstyrelsen ZZ Frostviken Z4 Svenskådalen W3 Långfjället

Områdesvisa åtgärder

Norrbottens län Inom länet är snöskoterköming reglerad i sju områden varav fyra är permanenta regleringsområden beslutade av regeringen. Länsstyrelsen meddelar dessutom årligen tillfälliga skoterregleringar för att tillgodose rennäringens intressen. Samma områden återkommer år efter år. Av kalljällsarealen inom länet är ca hälñen regleringsområden för skotertrañk. Vi föreslår att utöver befintliga regleringar bör följande gälla:

BDl. Abisko-Kebnekaise-Kungsleden Värden: Området inkluderar Abisko nationalpark, Kebnekaise- Mårma- och Sälkaamassiven samt Kungsledens omgivningar ned till Vakkotaavare vid Akkajaure. Området år av riksintresse för naturvård och rörligt friluftsliv. Det är sammantaget ett av de mest skyddsvärda naturområdena i Sverige. Kebnekaise med omgivningar ingår långsiktigt i Naturvårdsverkets nationalparksplan. Området är lättillgängligt från väg och järnväg, ledsysternet är välutbyggt. Områdets höga värden kombinerat med starka konflikter mellan olika intressen, motiverar en utförlig redovisning av vårt förslag. Bullerutredningens förslag: Reglering av skotertrañken med vissa skoterleder, landningsförbud med vissa landningsplatser. Separerade leder i Abisko.

Bilaga 4: sid 3

Länsstyrelsens förslag: Lekmannastyrelsen föreslår inga åtgärder. Tjänstemannaförslaget innebär skoterförbud med trafik längs leder samt att Kungsleden i centrala området för skotrar eller 7 april. Viss stängs av

separering av skoter- och skidleder. Ny skoterled i Vistasdalen. Överflygnings-

och landningsförbud. Förslaget är genomarbetat och framtaget efter omfattande samråd med berörda kommuner, samebyar mm. Vi anser dock att förslaget är otillräckligt för att uthålligt säkra riksintressena och tillgodose kraven på bullerüihet i området. Vårt förslag: @z Ostört område. Åtgärder: Ingen skoterköming i Abisko nationalpark söder om järnvägen. En tvärande led i anslutning till vägenjärnvägen i norr. Naturvårdsverket ändrar nationalparksbestämmelser och skötselplan. Resterande område söder om nationalparken avsätts som nytt regleringsområde benämnt Kebnekaise. Avgränsning i länsstyrelsens som förslag men med förlängning söderut längs Kungsleden till Vakkottavare enligt Bullerutredningens förslag. Regeringen beslutar avgränsningen. om Ingen skotertrañk i regleringsområdet förutom på korsande leder i norr och söder. Ingen skotemañk på leden Unna Allakas-Alesjaure. Nord-sydlig skoteitrañk från Katteijåkk kan ledas öster om regleringsområdet på leden från Årosjokk. Denna led justeras då enligt länsstyrelsens förslag korsa att Kungsleden och förlängs att möta befintlig led vid Råwetiewa. Korsande skotertrañk kan tillåtas på skoterled Kebnekaise-Ladtj ovagge-Tsutsuvagge och västerut på delvis ny led enligt länsstyrelsens förslag. Leden separeras då från Kungsleden. Kebnekaise regleiingsområde förordnas till § 19 naturvårdsområde. - Landningsförbud för flyget utfärdas enligt Bullerutredningens förslag. Landningsplatser bara i anslutning till vissa stugor längs Kungsleden.

Övertlygningsförbud under 3000 utfärdas for de centrala delarna

- m av Kebnekaisemassivet. Beslutas av Luftfartsverket enligt 3 § Luñfartsförordningen.

BD2. Sulitelma-västra Padielanta Värden: Av riksintresse för naturvård och friluñsliv. Sulitelma föreslås ingå i Padjelantas nationalpark enligt Naturvårdsverkets nationalparksplan. Bullerutredningens förslag: Vildmarkszon med skoter- och landningsförbud

i Sulitelma. Överflygningsförbud i hela området.

Länsstyrelsens förslag: Inga åtgärder. Tjänstemannaförslaget innebär reglering av skotertrafiken och förordnande med § 19 NVL med

landningsförbud i Sulitelma. Överllygningsförbud till 2400 gäller för

upp m Padjelanta idag.

Bilaga 4: sid 4

Vårt förslag: MTåI: Orört område. Åtgärder: Sulitelm blir nytt skoterregleringsornråde enligt TKF 3 Regeringen eslutar om avgränsningen. Inga skoterleder i området. Sulitelma blir även nytt särskilt regleringsområde enligt vårt föslag till TKF - 3:2. Därmed införs generella undantag för trafik utanför leder fter anmälan till länsstyrelsen endast för renskötsel, bevakning, sjukvård och rddning. Stor restriktivitet vad gäller dispenser. Regeringen beslutar om avgränsningen. Sulitelma förordnas länsstyrelsen naturvårdsområc § 19 med av som bestämmelser landningsförbud. Överflygningsförbud under 400 som om m, beslutas av Luftfartsverket. I västra Padjelanta, avgränsat enligt Bullerutredningen, införsnotsvarande begränsningar för trafik för övrig med generella disenser. Detta Samernas som innebär anmälningsplikt innan färd. Naturvårdsverket ändrar i nationalparksföreskritterna. Det befintliga övertlygningsförbudt ses över av Naturvårdsverket och Luftfartsverket. förbud bör gälla under 2 00 meter.

BD3. Norr om Tometräsk Värden: Del Råstojaures skoterregleringsområde enlig 3 § TKF. av Biosfárreservat under UNESCO. Bullerutredningensförslag: Övertlygningsförbud under 300m ö Länsstyrelsens förslag. Inga åtgärder. Tjänstemannaförsrget föreslår överflygningsförbud under 2 400 möh.. Vart förslag: Mä: Orört område. Åtgärder: Överflygningsörbud under 3 000 rn.ö.h. beslutas Luftfartsverket. Särskilt regleringsomrde enligt vårt av förslag till TKF 3:2. Därmed generella undantag för trafik utanfr leder efter anmälan till länsstyrelsen bara för renskötsel, bevakning, iukvârd och räddning. Stor restriktivitet vad gäller dispenser. Regeringenbeslutar om avgränsningen.

BD4. Tjuoltadalen Värden: Riksintresse för naturvård. Höga naturvärden, Sareks kartke viktigaste viltbiotop. Föreslås att ingå i Sareks nationalpark enligt Nattvårdsverkets nationalparksplan. Bullerutredningens förslag: Området behandlades Länsstyrelsens förslag: Inga åtgärder. Tjänstemannaförsrget innebär skoterförbud med skoterleder. Vårt förslag: Mä: Orört område. Åtgärder: Nytt skoterregaingsområde enligt 3 § TKF i avvaktan på ändring Sareks avgränsning. Ina skoterleder av i onrrådet. Skoterköming kommer inte att tillåtas när omidet ingår i nationalparken. Regeringen beslutar om avgränsningen.

Bilaga 4: sid 5

BD5. Dellikälvens dalgång Värden: Delvis naturreservat, riksintresse för naturvärden. Området orörd är en dalgång med fjällnära urskog och stort faunistiskt värde. Bullerutredningens förslag: Området behandlades Länsstyrelsens förslag: Inga åtgärder. Tjänstemannaförslaget innebär att området ingår i Vindeln-Laisälvens förbudsområde enligt 3 § TKF på Västerbottensidan. Vissa leder upplåts för skotertrañk. Vårt förslag: Mål: Kanaliseringsområde. Åtgärder: Utökat Vindeln- Laisälvens regleringsområde. Beslut avgränsning görs regeringen. om ny av Dragning av leder, principer för lokala dispenser mm. görs eñer samråd med lokala intressenter.

BD6. Centrala Sarek Värden: Sveriges mest utpräglade vildmarksområde avgränsas enligt Bullerutredningen och omfattar Rapadalen och Sarvesvagge med kringliggande ljällmassiv Piellorippe, Ålkatj och Skårki. Natur- och friluñsvärden högsta av internationella klass.

Bullerutredningens förslag: Överflygningsförbud oavsett höjd.

Länsstyrelsens förslag: Inga åtgärder, gällande flygrestriktioner för överflygning är tillräckliga. Vårt förslag: @z Orört område. Åtgärder: Motsvarande begränsningar nfors for sarnemas trafik för övrigt med generella dispenser. Detta innebär som anmälningsplikt före färd. Naturvårdsverket ändrar i

nationalparksföreslcriñema. Överflygningsforbud införs under mycket hög eller

obegränsad höjd. Beslutas av Luftfartsverket.

BD7 Riksgänsen Värden: Området sträcker sig från Riksväg E10 mellan Abisko och Riksgränsen, längs norska gränsen ned till Alesjaure. Av riksintresse för friluftslivet, i synnerhet de lättillgängliga delarna där betydande norra en dagstursturism inklusive sommarskidåkning förekommer. Bullerutredningens förslag: Området behandlades Länsstyrelsens förslag: Området behandlades Vårt förslag: Mål: Kanaliseringsområde längs järnvägen, samt ostörda områden särskild betydelse för dagturism. Åtgärder: I området finns bitvis av stora relationsproblem mellan skoter- och skidåkning. Det gäller särskilt längs skoterstråket vid norska gränsen, vilket är välbesökt norska även av skoteråkare, samt i de nordliga dalgångama. Även helikopterskidålmingen orsakar intressekontlikter. Problemen kan förväntas öka i framtiden, som en konsekvens av läget som ett ñiområde mellan ett nytt Kebnekaise

Bilaga 4: sid 6

regleringsonnåde i öster och det skoterförbjudna Norge i väster. Sammantaget anser vi att den motoriserade färdseln behöver regleras. Det är lämpligare att området planeras på lokalregional nivå i sanråd med berörda intressenter, än att regeringen avsätter det som ett regleringsområde. nu Här bör länsstyrelse och kommun kunna tillämpa principerna om lommunala eller regionala regleringsområden för att tillgodose behovet av bullcrñihet.

Naturreservat Flera ljällnära urskogsreservat redovisas i länsstyrelsens tjänstemamaförslag för att begränsa skoterkömingen. Vi ser det som viktigt att få områden ostörda skotertrafik också i det fjällnära skogslandet. Vi anser att av reservatsbestämmelsema ska över for att reglera skotertrañkeni följande ses reservat: Rautusakkara, Stubba, Kartevare, Pärlälven, Bårgå, Långsjön, Nalovardo-Storgidna, Dellikälven, Nirntek, Blassa och Tjadiesvare. I översynen behandlas eventuella leder och särskilda disptnser för lokalbefollcningen. Den förutsätts ske efter samråd med berörda aktörer och så att riksintressena i reservaten tillgodoses. Vi stöder Jokkmokks kommuns särskilda önskemål god lokal förankring vid beslut om regleringar i om Pärlälvens naturreservat.

Västerbottens län Inom länet råder reglering av skotertrafiken i 5 områden, varav 4 är regleringsornråden beslutade regeringen enligt TKL. Länsstyrelsen har av utfärdat ett regleringsomrâde enligt TKL. Länsstyrelsen meddelar dessutom årliga tillfälliga regleringar för att tillgodose rennäringens intre;sen. Inga naturreservat utanför regleringsornrådena har begränsningar för skoertrafiken. Vi föreslår att utöver befintliga regleringar bör följande gälla:

AC1. Vindelñällen Värden: Vindelfjällens naturreservat riksintresse för frihñsliv och är av naturvård. Området innehåller många högt värderade naturvårdsobjzkt. Det är lättillgängligt angöringspunkter vid väg, via leder och stugor och är genom sedan länge stort värde för rörligt friluftsliv. Vindelfjällen och argränsande av naturreservat ingår i Naturvårdsverkets nationalparksplan i syfte at avsättas Europas största nationalpark. Huvuddelen av Vindelfjällen utgår Vindelnsom Laisfjällets förbudsornråde för terrängköming. Artfjället, som också ingår i reservatet, behandlas som separat område AC2. Bullerutredningens förslag: Kungsleden mellan Ammarnäs ochHemavan för skidåkning. Norra Storfjället ñiluftszon. Ändrade skoterleder, reserveras ökad areal tysta områden.

Bilaga 4: sid 7

Länsstyrelsens förslag: I tjänstemarmaförslaget justeras gränser för regleringsområdet så de till stor del sammanfaller med Vindelfjällens och angränsande reservats gränser. Indragning vissa skoterleder, av landningsförbud i delar av området, begränsningar skoterköming på av Tämasjön. Vårt förslag: Mål: Zonering med såväl ostörda orörda områden och som kanaliseringsområden. Åtgärder: Många olika aktörer på olika planeringsnivåer gör anspråk på Vindelfjällen, med intressekonflikter följd. som Lokalbefolkningens och turistnäringens önskemål står mot riksintressena. Goda möjligheter finns för att utveckla miljöanpassad turism. Vi här en ser förutsättningar att utvecklad planeringsprocess där tillvara det prova en man tar lokala engagemanget. Vi föreslår därför att länsstyrelsen utvecklar sitt förslag och behandlar områdesavgränsning, skoterleder, lokala dispenser efter närmare samråd m.m.

med berörda lokala intressenter och kommuner. Regeringen fattar därefter

beslut om avgränsningen regleringsområdet. Regeringen bör uppdra åt av länsstyrelsen att genomföra sådan planering utifrån de riktlinjer vi här en föreslår. Riksintressena ska tillgodses. Skoterköming och landning med flygplan i Vindelfjällen bör därför i princip bara tillåtas där konflikterna med riksintressena i fonn friluftsliv i tysta fjäll och bevarande biologisk av av mångfald är godtagbara. Detta gäller särskilt mot bakgrund området av som blivande nationalpark. Hänsyn bör tas till rennäringen, till lokalbefolkningens behov av fårdsel samt till miljöanpassad lokal turism. I övrigt bör följande gälla som riktlinjer. Gränser för regleringsområdet enligt TKL bör sammanfalla med naturreservatsgränsema. Problem och möjligheter i anslutning till samhällen och byar intill reservatet bör beaktas i samband med gränsdragningen. Möjligheter till kommunala regleringar bör utnyttjas i anslutning till regleringsområdet. - Ingen skotertrañk bör förekomma i Syterskalet eller Kungsleden i övrigt. Norra Storijället i huvudsak ostörd zon. Begränsad skotertrafik på Tämasjön. Konsekvenser för olika intressen av föreslagna eller uteblivna åtgärder bör redovisas grund för beslut. som en

AC2.Artf1ället Värden: Ingår i Vindelfjällens naturreservat. regleringsornråde enligt TKL. Riksintresse för naturvård och ñiluñsliv. Opåverkad karaktär, inga skoterleder eller andra anordningar för friluftslivet finns. Buller-utredningens förslag: Vildmarkszon med landningsförbud. Länsstyrelsens förslag: Landningsförbud.

Bilaga sid 8

Vårt förslag: §2 Orört område. Atg§ard_eç Särskilt regleringsområde enligt vårt förslag till TKF 3:2. Därmed generella undantag för trafik utanför leder efter anmälan till länsstyrelsen bara för renskötsel, bevakning, sjukvård och räddning. Stor restriktivitet vad gäller dispenser. Regeringen beslutar om avgränsningen. Landningsförbud utfärdas av länsstyrelsen. Inga skoterleder. som

AC3. Södra Gardñället och Granåns dalgång Värden: Domänreservat, blivande naturreservat. Riksintresse för friluñslivet, Stömingskänsligt djurliv. Länsstyrelsens förslag: Nytt forbudsområde enligt 3§ TKF, avgränsat enligt Domänreservatsgränsen. Skoterleder. Vårt förslag: MÅ: Kanaliseringsornråde. : Det är inte nödvändigt att regeringen förordnar området enligt TKL. Skoterkomingen bör i stället nu kunna regleras i reservatsbestämmelser vid planeringen av det blivande naturreservatet efter samråd med lokala intressen, eller via lokala regleringsområden. Vi här möjligheter att prova ett lokalt ansvar for att ser planera skotertrañken och säkra värdena i omrâdet.

Naturreservat Flera reservat redovisas i länsstyrelsens tjänstemarmaförslag för att begränsa skoter-kömingen. Vi att reservatsbestämmelsema ska ses över för att anser säkra riksintressena och på lämpligt sätt reglera skoteitrañken i följande reservat: östra delen av Marstjällets naturreservat - Nalovardo naturreservat. - I översynen behandlas eventuella skoterleder och lokala dispenser. Den förutsätts ske efter samråd med berörda aktörer.

Jämtlands län Inom länet råder förbud i 7 områden varav 5 permanenta skoterregleringsomrâden beslutade av regeringen. Vi föreslår att utöver befintliga regleringar bör följande gälla:

Zl. Jämtlandsfjällen Värden: Området har mycket höga friluñslivs- och naturvärden av riksinüesse. Flera naturreservat ingår. Det utgör ett klassiskt område för skid- och vandringsturism med ett väl utbyggt lednät, stugor och tjällstationer. Det är lättillgängligt från väg och järnväg och attraherar även mindre ijällvana besökare. Området utgör Sylama-Helags-Oviksijällens regleringsområde enligt

Bilaga 4: sid 9

3§ TKF, delar är naturreservat. Det planeras nationalpark att avsättas som enligt Naturvårdsverkets nationalparksplan. Bullerutredningens förslag: Föreslås friluñszon med mycket som en begränsad skoter- och flygtrañk. Flera skoterleder dras in. Länsstyrelsens förslag: Styrelsen hänsvisar till pågående nationalparksplanering. Den poängterar behovet vissa genomgående av skoterleder.

Vårt förslag: Mål: Zonering med orörda och ostörda områden. Åtgärder:

Planering av Jämtlandsfjällens nationalpark pågår i arbetsgrupp med en representanter från Naturvårdsverket, länsstyrelsen, kommuner m fl. Vi anser att detta arbete inte ska foregnpas, utan anger enbart riktlinjer för arbetet. Inga nya leder eller andra åtgärder ska därför vidtas innan det är förankrat i en skötselplan för nationalparken. När nationalparken är avsatt enligt riksdagens beslut bör regeringen besluta om att området utgår förbudsomrâde enligt som 3§ TKF, Jämtlandsñällen har stora förutsättningar att bli attraktiv nationalpark med en lättillgängliga tysta fjäll. Riktlinjer för nationalparksplaneringen ska vara utforming av parken som en till stora delar ostörd Det innebär bland zon. annat: Skotertrañken begränsas. Skotertrañk bör ledas så konflikterna med naturvårdsvärden, skidturism och rennäring minimeras. Skoterleder dras utanför stugplatsema. Eventuell skotertrañk bör enbart sylta till att tillgodose visst behov av måltrañk för lokalbefolkningen. Vi att skoterturism och anser långfärdsköming inte hör hemma i nationalpark. en Ett begränsat antal landningsplatser upplåts För flyget, i övrigt landningsförbud.

Z2. Frostviken Värden: Riksintresse för naturvård och ñiluftsliv. Regleringssområde enligt TKF, Delar är naturreservat. Bullerutredningens förslag: I de tvâ vildmarkszonema Daimadalen och Mellanskogsfjäll föreslås landningsförbud. Länsstyrelsens förslag: Utvidgat terrängkömingsreglering, omläggning av skoterleder. Tjänstemarmaförslaget förslår landningsforbud och indragning av ytterligare skoterleder i anslutning till Daimaplatån-Siepmekeområdet och Mellanskogstjäll. Vårt förslag: Målz Daimaplatån-Siepmeke och Mellanskogsfjäll orörda

områden. Resterande kanaliseringsområde. Åtgärder: Vi delar länsstyrelsens

förslag att det beñntliga regleringssområdet Frostviken utökas i norväst med Sipmekefjällen. Regeringen föreslås besluta gräns. Viss justering om ny av ledsystemet for att säkra riksintressena och tillgodose kravet på bullerfrihet i de orörda områdena, efter samråd med berörda intressen.

Bilaga 4: sid 10

Landningsförbud enligt tjänstemannaförslaget, vilket kräver att ytterligare delar området förordnas till naturvårdsområde eller naturreservat av av länsstyrelsen. Särskilt regleringsomrâde enligt vårt förslag till TKF 3:2. Därmed generella undantag för trafik utanför leder etter anmälan till länsstyrelsen för - renskötsel, bevakning, sjukvård och räddning. Stor restriktivitet vad gäller dispenser. Regeringen beslutar om avgränsningen.

Z3 Hotagsfjällen Värden: Naturreservat. Riksintresse för naturvård och friluftsliv. Regleringsomrâde enligt TKF. Bullerutreciøiingens förslag: Vi ldmarkszon. Landningsförbud i större delen. Länsstyrelsens förslag: Ny skoterled som möjliggör genunfartstrafik. I övrigt inga åtgärder. Vårt förslag: §2 Orört område. I södra delen kanaliseringsornråde.

Åtgärder: Inga nya skoterleder. skotertrafiken bör hänvisas till förbifarter

utanför regleringsområdet. Utökning befintliga regleringsområdet för att av gränsen ska sammanfalla med reservatsgränsen. Regeringen beslutar om avgränsningen. Landningsförbud införs enligt Bullerutredningen. Huvuddelen förordnas som särskilt regleringsomrâde enligt vårt förslag till - TKF 3:2. Därmed generella undantag för trafik utanför leder efter anmälan till länsstyrelsen bara för renskötsel, bevakning, sjukvård och räddning. Stor restriktivitet vad gäller dispenser. Regeringen beslutar om avgränsningen.

Z4 Svenskådalen Värden: Naturreservat. Riksintresse för naturvärden. Ingår i Burvattnets förbudsområde enligt TKF. Skoterled, tillåten trafik på sjöar. Bullerutredningens förslag: Vildmarkszon. Landningsförbud. Länsstyrelsens förslag: Ingen förändring. Vårt förslag: lIål: Orört område. Åtgärder: Landningsförbud utfärdas av länsstyrelsen. Den befintliga skotertrafiken på sjöarna centralt i området är oförenlig med kravet på bullerfrihet och bör upphöra.

ZS Skäckerfjällen Värden: Naturreservat. Riksintresse för naturvård och friluftsliv. Bullerutredningens förslag: Vildmarkszon. Landningsförbud. Länsstyrelsens förslag: Ingen förändring.

Vårt förslag: Mä: Orörd Åtgärder: Landningsförbud. Beslutas av

zon. länsstyrelsen. Särskilt regleringsomrâde enligt vårt förslag till TKF 3:2. Därmed generella undantag för trafik utanför leder efter anmälan till länsstyrelsen - bara för renskötsel, bevakning, sjukvård och räddning. Stor restriktivitet vad

Bilaga 4: sid ll

gäller dispenser. Regeringen beslutar om avgränsningen.

Z6. Västra Härjedalen Värden: Lättillgängligt välfrekventerat fjällområde mellan Fjällnäs och Ramundberget med utbyggt nät av turistanläggningar, skidspår och fritidshus. Del av större område av riksintresse for friluftsliv. Hamrafjället är naturreservat av riksintresse för naturvärden. Bullerutredningens förslags I en del av området Tännäs socken genomfördes en försöksplanering för att belysa planeringsmetoder och arbetssätt med lokal förankring. Projektet syftar till att ange metoder för frivillig styrning av snöskotertrafiken för att undvika konflikter med andra intressen. Länsstyrelsens förslag: Inga konkreta åtgärder. F örsöksplaneringen utvärderad eller genomförd fullt ut. Vårt förslag: MTåI: Kanaliseringsområdefnområde. Åtgärder: Försöksplaneringen bör utvärderas och tillämpas på lämpligt sätt för att minska problemen och säkra riksintressena i området, utvidgat utanför Tännäs socken. Här bör goda möjligheter finnas att tillämpa ett lokalt ansvar för skoterfrågan via kommunala regleringsområden och andra stymiedel. Kommentar: Kommunen har till beredningen redovisat sin avsikt att utvärdera och tillämpa försöksplaneringen. Skotenrañk kommer också att behandlas i arbete med lokal tjällagenda.

Z7. Vedungsñällen Del av området ingår i Kopparbergs län. Det behandlas som en helhet under W4 nedan.

Kopparbergs län Inom länet råder förbud i fem områden ett permanent varav skoterförbudsområde beslutade av regeringen. Vi föreslår att utöver befintliga regleringar bör följande gälla:

Wl. Fulufjället Värden: Fulufjället är naturreservat och av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Det går att nå från flera angöringspunkter vid väg. Fulufjället är det enda betesbara fjället som inte används för renbete. Det har därför ett stort värde bland annat som referensområde för studier av renbeteseffekter. Området planerar att avsättas som fjällens sydligaste nationalpark enligt Naturvårdsverkets nationalparksplan. Bullerutredningens förslag: Föreslås som en vildmarkszon med starka restriktioner för skoter och flyg.

Bilaga sid 12

Länsstyrelsens förslag: Förbudsområdets gränser anpassas till den blivande nationalparksgränsen. Vissa skoterleder anläggs, vissa upphävs, nya skotertrafrk på sjöar, dispensabelt landningsförbud och hastighetsbegränsning införs. Vårt förslag: §1 Zonering med orörda och ostörda områden. Åtgärder: Planering Fulufjällets nationalpark pågår i arbetsgrupp med av en representanter från naturvårdsverket, länstyrelsen, kommuner m fl. Vi anser att detta arbete inte ska töregripas, utan anger enbart riktlinjer för arbetet. Inga nya leder eller andra åtgärder ska vidtas innan det är förankrat i en skötselplan för nationalparken. När nationalparken är avsatt enligt riksdagsbeslut, kan Fuluijället utgå regleringsornråde enligt TKF efter beslut av regeringen. som Eftersom renskötsel inte förekommer i Fulutjället, har det förutsättningar att kunna bli i allt väsentligt avrnotoriserad nationalpark och därmed Sveriges en tystaste fjäll. Det skulle därmed bli södra fjällkedjans mest lättillgängliga tysta område. Riktlinjer för nationalparksplaneringen bör vara: Skotertrañken begränsas. Enstaka leder för att tillgodose lokala behov i Ingen genomfartstrañk. norr. Hög restriktivitet även för yrkestrafrk med skoter. Hastighetsbegränsrung till 30 kmh för skotertrañk. Landningsförbud med restriktiv dispensgivning. Överflygningsförbud i huvuddelen av området.

W2. Transtrandsfjällen Värden: Området är riksintresse för friluñslivet. Naturreservat av av riksintresse för naturvärden ingår. Med begränsad yta, omfattande fritidsbebyggelse och utvecklad turistnäring, utgör området vintertid det kanske mest intensivt utnyttjade fjällområdet i landet. Bullerutredningens förslag: Området avsätts som regleringsområde med skoterleder enligt 3§ TKF. Länsstyrelsens förslag: Nytt regleringsområde föreslås i tjänstemannaförslaget. Dessutom fri åkning i vissa delar, nya leder samt landningsförbud i blivande naturreservat inom området. Förslaget innebär i princip att riktlinjerna för ett flerårigt frivilligt försöksarbete permanentas. Styrelsen vill fortsätta försöksverksamheten utan skoterregleringar enligt TKL. Vårt förslag: g: Kanaliseringsområde. Åtgärder: Vi försöksarbetet som ser ett bra sätt att hantera skoterproblemen, men stöder tjänstemarmaförslaget att det är nödvändigt att fonnellt reglera trafiken. Vi föreslår att området nu mer avsätts nytt skoterregleringsområde benämnt Transtrandsfjällen. som Omfattningen beslutas regeringen. Gränser och leddragningar för skoter av och skidor enligt tjänstemannaförslaget.

Bilaga sid 13

W3. Långfjället Värden: Långtjället är naturreservat och är av riksintresse för naturvård och ñiluñsliv. Det ingår Rogen-Långljällets skoterregleringsområde. En utvecklad turistnäring, lättillgängligheten och den relativa närheten till större tätorter gör att många besöker fjällområdet för dags- och längre turer. Det ingår i naturvårdsverkets nationalparksplan att avsättas som nationalpark tillsammans med reservaten Rogen och Juttulslätten. Bullerutredningens förslag: Utredningen koncentrerade sig på utmed zonen den mest frekventerade skidleden och föreslog där separering skoter- och av skidtrañk. Länsstyrelsens förslag: Regleringsornrådet utökas med Juttulslätten och Grövelsjön. Ledema justeras, vissa undantag för markägarrras trafik. Hastighetsbegränsning på vissa välfrekventerade leder och på leder nära bebyggelsen till 30 kmh. Ny skotertemrinal i Grövelsjön. Vårt förslag: lyjlz Kanaliseringsområde, delar ostörda. Åtgärder: Vi stöder länsstyrelsens förslag till avgränsning nytt regleringsområde enligt 3§ TKF, av med justerade leder och hastighetsbegränsning till 30 kmtim. Regeringen beslutar om den nya avgränsningen regleringsområdet. av

W4 Vedungsfjällen Värden: Riksintresse för friluftsliv och naturvård. Länsstyrelsens beslut att bilda naturreservat överklagat till regeringen. Området fortsätter i Jämtlands län Z7 men behandlas här som en helhet. Det är relativt lättillgängligt från väg och gränsar i norr mot Lofsdalens fjällanläggningar med intensiv turism. mer Bullerutredningens förslag: Området behandlades Länsstyrelsen iKopparbergs förslag: Reservatsbestärnrnelser fastställs. Ett omfattande skoterlednät har byggts Säma snöskoterklubb. Nätet bör upp av kvarstå under en treårig försöksperiod med skoterklubben huvudman. som

Vårt förslag: Mä: Zonering i ostört och kanaliserat område. Åtgärder:

Vedungstjällen bör bli tystare. För att tillgodose riksirrtresset bör skoterledsystemet ses över och begränsas. Större ostörda områden bör finnas även i anslutning till de mer kuperade och dramatiska delarna. Skotertria pass och leder bör tillskapas. Fjällområdet på ömse sidor länsgränsen bör ses som en helhet. Vi anser att här bör finnas förutsättningar för att pröva lokal en planeringsprocess med intressenter från två län och kommuner.

Bilaga 4: sid 14

Naturreservat Drevdagens naturrservat torde ha det utan konkurrens tätaste skoterlednätet i något naturskyddat område. Vi stöder länsstyrelsens förslag att genomföra en försöksverksamhet med att skoterklubbama ansvar för huvudmarmaskap och ge drift skoterleder reservatet. Detta förutsätter att riksintressena tillgodoses av och att försöksverksamheten följs och utvärderas av länsstyrelsen. upp

Bilaga 4: sid 15

Avgränsning av fjällområdet

Områdemed skoterregleringar

OdlingsgrânsBD och få y äf

f

AC län samt skogs-

odlingsgränsZ och l r

w län

s:

f

i Föreslagen gräns för

generell reglering J av skotertrañk

Grundkarla Sveriges . . ur

x

Nauonalallas: . Mrljön . .

sh

z V

Bilaga 4: sid 16 Översiktskarta

@ Områdemedexisterandeskoterregleringar W1

o

Område som Miljövårdsberedningenbehandlar

50 km .V4 .

q Grundkana frånBullerulrcdningen SOUI993:5I

w

, .H .

,

.

, ,

Å

|

. .Q X .

pNlq r r m t m.. n

. ,, x

| p NLW . ,g

Bilaga 4: sid 17 Oversiktskarta N

@ Områdemedexisterandeskoterregleringar W1 Område som Mnljövårdsberednnngen , behandlar

0 S0 km dä; Grundkarta frånBullerutredningen SOU1993:51

Bilaga 4: sid 18 Översiktskarta

@ Område med existerandeskoterregleringar W1

O Område som Miljövårdsberedningen behandlar

O 50 km

L_______.__n

Grundkana frånBullerutrcdningen SOU1993:51

W

Fulu- 3 fjället 3 9 y x

i gpparbergdsxlänzde

r

o

n ALVDALEN

Tranilrands V..- :§3: 4

Na° så RSV AT I . .. C V :x . r I G Moñ o

Bilaga 4: sid 19

Regleringsområde BD1, Kebnekaise

Förslag till nytt regleringsorttrådc att bestämmas av regeringen enligt TKL andra stycket.

Z°§nINy för regleringsområdeenligt TKL andra stycket

gräns

S3 V Salmineüvhkat+s$$ y. .

|bdtlnøon

autumn ugmmu - - ,.05 L - , Váwvancohkka 1359

Gohpaséortu -

vsst 4,.,Mr. . toustinr ársavagge , . , - , mn es 1559s v sn g l . Abnsko I Sxmnaxm Tornetrask x ,-,; natio JIpark v m

Svuor v59 .t , . . earbrl plan , ,j Klrmpakfu x e coh A, se;

xtovl5. Sm . mas ugol t a L:;::ñb55 stone

4 öláWhas A Oalfigfås A . Bominéohkke Nmñblm v 1 1 :noelet 1231 .1297 guovázri

vad .

- x Ruohfahakéonu Llall

Ahp

Vexlehnr

.v v

7x Máammmäeohka . i 4 :vara

my . 74. V°á''j , p Rassepávttastohkka Höhopp a [ Vássáçönu . 1067 -,, e taao §4 x gös .. Ceamldohkka åmstpgovni 4 + Tuopmatákka n Tfn ma D , . iv | t .tssr ,- - -

. f J Gahkastoh

h? få z - 5a a 3 97 .-.ca a -

G°9°.;;6-.

v ma Ja -., , e

.Aø.Y 3Vetenskaplig Tarm; xx

am 151V ,Kebnekaiseq , Greb;anna

åaiemwiâi uisewscauio

x. nu

J 3 #64

Ceabetcahkka Nulp éohkka x- . , Ãxapak

sym f t

Jaa-MQ

Klilump stugor V Ramavá G005 i: 1203 L Ae MF K øçlf N o k J Goryaéohkka .. gbg e 9 6. 4 3 j ,. 5,009.r f ofeun realugorna h. v : rWnfÅV åk §30 .Kårsatjákka . ;;;;°°**°. -

r;.Gorsaöohkka

o 73A .Mk

uppmana

x

I§

Dulbl

Bilaga 4: sid 20

Regleringsområde BD2, Stllitellna

Förslag till nytt regleringsområde att bestämmas av regeringen enligt 1§ TKL andra stycket.

Förslag även till nytt regleringsotnråde:ned särskilda bestämmelser att bestämmas av

regeringen enligt 3§ TKF andra stycket.

,in Ny gräns för regleringsområde enligt TKL andra stycket, samt för för särskil

o .f reglenngsområde enligt 3§ TKF andra stycket

lparkvpñkülÅfkü ; 1 . ,L g 747 . ,Mek 5 - , . , ,

Manaii

I lake VV,,,,,..,,, I aAr __ 3 . i . x 55° oAlvasluoklar k -x , . m5 x wugl s ugoma 4 i GC . j LaneHlkkl g

Pedjaanta nationalpark k x:;'°Jy;øfj

, . ma, w k. x scsiäthouaa l -kâsuiwa 7 l q

x ., .. sazgesi.ákkáfái O .

l SHM i :takia J s s . -w . , . ,. mannsisen K 1 Kføasaim x é l . J F §ád5,k 1559 Kie-Ikevae 7 ; stugorna

f lekt-ialla

V5

.i Sulitielma V

om .mwf-Såmmar- ;Qappaslugan ., . ä Jb

-- - Tanekatse. .

___ .4,, JaniJ 4 VL x {. i 4- _ Slaika x - VUOpmEkiEj . . i s V x Akeis - Åk

i X 110A x . .

0 10 20 km

Bilaga 4: sid 21

Regleringsområde BD3, Norr Tometräsk del av befintliga regleringsområdet

Tometräsk-Råstojaure

Förslag till nytt mgleringsomrâdemed särskilda bestämmelser att bestämmas av regeringen

enligt § l TKL andra stycket.

F Ä Gräns för befintligt regleringsområde enligt TKL andra stycket

- ° h Gräns för befintligt regleringsområde enligt TKL andra stycket

samt ny gräns för särskilt regleringsområde enligt 3§ TKF andra stycket

s i ,Bones r , l Jag K. . 4 e. i c .-- K l k J Bendna

- KzstêqeIol v \ G rvvølvn 1 ,7 __ f

V Rokkombqrre K, V 1659 o . . A. n tK9 50

. , -z 9 J x r

Nu. i i i .1 . ,

at - z . . .

RutsgrdmséJoi salmmewknâ I - -

. .mn-n- Våg t vamguuå f n kålglupkha i .uos xüoø Gahpasöanu Valvvanéohkka L759 A t i Vuoskojauve - . så . ,

:§91 - .

7 t N øh .. x elen Y z t m, S um ...øw

.ârsavag e - - l ., t , .

.äz V w t

iáyiâpalk

A ä-p NU 355 . Dr .11 o f E i .

- z. ,4aq.-1 i w smnsöonb tu ;AI-bäforüleslugorha , . Roweoniw t. , 4 g M , 4-7015 L 5 Ijânphas Lappn porten 55 u . Coapmhas .- , Ráyesi m Slonblckan - 55U n nu N sun 2,3%.: Bonrntohkka

+ :mentalt + vx f eov l v h êeöw: Jâldnp 1231 - r . 404 { I m-

0 l0 20 km

Bilaga 4: sid 22

Regleringsotnråde BD4, Tjuoltadalen

Förslag till nytt mgleringsmtttåde att bestämmas av regeringen enligt l § TKL andra stycket.

Ny gräns för regleringsområde enligt 1§ TKL andra stycket p o 5

stugan ,\J - m . t M-M Nnke

.Vä ..7 y . , h Ansluoktn- t WG t +2 ;am me.

A1 1 r L 10 e ;j . . -

LonaIpark;_Äá ;yyáw-Ãwg AJ; giantw . , ut

w

E 5 l

- v 7 J ute. gå- .bgim Ttlaksjnjunfe °°n

Ä S, arek J WU ;§1 v v tous rakar :a . 7 i . i - , - x ,x .tvhonan a tona ...v Tumurnu ...l ; 5 . om: Pa . F V om . [Igllltts vms U°° - z Sirlojnutef tjlkld RJK-f jNMG J g° m . x llüqotnn rr; r. ns x 4 ts79 x I KItokyIkkl suoma,n,un,a, , Luangtako J, w k . t .. ,w - g

Yutn , %e 1 ,_ r

° 5 AI jatkantjákkå x Pamupm 4 ,. o. Manx - .Mos , . - ° I

jL-i-kkgrzrgiááiämw

l r Tkvm . v x Plnekteljo L 5

. w999737-- éen, sfäkkok I . x . V : nu z .. v -I - ,nog54mm o . ,z r.IkIj-ljihtlel ,Låaøpasluean . l massa äsu A k - w 7 -i

. ,tue .Vattespikem Tarekaisa Kabla mk gg Kabl x x 134::

A Lntatve x . 95° d J... .M91 . , .

0 10 20 km

Bilaga 4: sid 23

Regleringsområde BD5, Dellikälvens dalgång del Vindeln-laistjällens av regleringsområde, AC1

Förslag till utökning av befintligt regleiingsområde att bestämmas regeringen enligt l § TKL av andra stycket.

få Gräns för befintligt regleringsområdeenligt TKL andra stycket

f f Ny gräns för regleringsområde enligt TKL andra stycket

Ktappesvaie 7076 u I l Å.H

i W491 n uepswx få-gär932 9t8 i i i i suiaasägnuy x J xq

Deli ns naureseva { N 7 Vedåeâxss: .m

zaitisTask 1dOnMVIES CD2 v ,

x i t X 0 T

J, 3 x 3,, M , sz. v . x xgg . olkllden l,- ,, .. Gratismur n x ,, ,x x 1457 . , v x x . E3611 7 Bezwaâ; . -Q - 3 l Laisåvens n x domäniesâ:

Ä SORSELE i gta Guveziaei../-

0 10 20 km

Bilaga 4: sid 24

Regleringsomrâde AC2, Artfjället

Förslag till nytt regleringsområde med särskilda bestämmelser att bestämmas av regeringet enligt 3§ TKF andra stycket.

p. Gräns för befintligt regleringsområde enligt TKL andra stycket samt ny gräns för särskilt regleringsområdeenligt 3§ TKF andra stycket

Au:ot,aue1.;§o

4 x Q C. 525 m8 Bøhçt-tslbttairç 539991387 - Mmsbken r , . I und tat Tlükn vn

VmdeIIällens i r . nalurresetva Artljäller Gm . i Snlákka ,z z 7 ,Å 1392 i kiaøefavlglâeø. .

2 JLngejêlletxsgâi inte

; l

uuiåötWQsjället

J . . w oRaullz Máskosiakke å

Qf:vuoe ,oBakljelun i amnesk

0 10 20 km

Bilaga 4: sid 25

Regleringsområde Z2, Frostviken

Förslag till utökning av befintligt iegleringsområde att bestämmas regeringen enligt § l TKL av andra stycket. Förslag till nytt regleringsontrådemed särskilda bestämmelser att avsättas av regeringen enligt 3§ TKF andra stycket deområde Mellanskogsfjäll.

g g., Gräns för befintligt regleringsområdeenligt TKL andra stycket

§0. .p Ny gräns för regleringsområdeenligt TKL andra stycket

7. I Ny gräns för särskilt regleringsområde enligt 3§ TKF andra stycket

30 ö D

Gl vcrunuiorx i

vegantell 59 . . ,x -r x L740 v jzaspnalpak .. , Böigeljell i i l ms. Murano. xurtsján §03

Nursaêøei B62 usa änäWorra Borgaijällen. -

gjerigqølnemey . . - -1471 k . N BergetEllen . e sárgamu

t 1-95 V1Ilniñn

Z unlskluln n H63

llünsu n S Rnsedanlf. k. w Å:tingen-salg r STRO MSUNDS KN ° q ,N u rç iooâx 595 0 10 20 km

Bilaga 4: sid 26

Regleringsområde Z3, Hotagen

Förslag till utökning av befintlig mgleringiyomráde att bestämmas av mgerngen enligt § I

andra stycket.

Förslag till nytt re rleringsonttäde med särskilda bestämmelser att bestämnta av regeringen

enligt § 3 TKF andra .stycket

;in g Gräns för befintligt regleringsområde enligt TKL andra stydetz

g Gräns för befintligt regleringsområde som utgår

f i g Ny gräns för regleringsontråde enligt TKL andra stycket

f i Ny gräns för särskilt regleringsområde enligt 3§ TKF andra stycket

Ftol-Joayaars a

5.á'å'á' .e z . . I out. Kiimnou FtsKAlaIet 7 ;z mn 1 .

g ssgenbeiåác OJ-rtxa STRÖ 1:26 muner595 l x 4

G90

S Harlkyälen

d. nns. .in 4 l Dengen . , g T S tenljâllet . J au, - - . , i t v ÄQN . . v i i

m- s r m. 0Åñ

x e . w g l L a MJ z .. x4stw- . 1 mig A lix.'vul r

i Gunnarn n .

Nvnklumpan §1 etany V ,

. k Å x:

. , a r .Jag Käll

V; k SIOIÅDS :lgh: °

HI W316: - w.

,l rgi Halnáajlnelo

i i l .-gH°nn Wu MW Ttivaunet FJYÃW ..

miaga 4: sm u

Regleringsområde ZS, Skäckertjällen

Förslag till nytt regleringsområciemed särskilda bestämmelser att bestämmas regeringen av enlig 3§ TKF andra stycket.

J Gräns för befintligt regleringsområdeenligt TKL andra stycket

samt ny gräns för särskilt regleringsområde enligt 3§ TKF andra stycket

g. Siaule N Eli oss de xxiw. II

,md ll37 Gaundaleno xxx x { pt, 3-- ,v5 I;m1 I . W .

-v v- .vm-laulnlad x . 1 1 ç . l | si. i man 4 Nñüriesel . . I I . .mm Tims-ey-

i . m3 g Sandviken m l-i

971 O x Il 406 m, ma . r ü6

l

i

Stonensiön° Dngemå

K K ass vme onäso i Rensjøuandei . 545 4- . .-- Done Konås + Skalslttgan + u. ,K,SÃVWEÃW :uttalat: Kall-Ro L °

10 20 km

Bilaga 4: sid 28

Regleringsolnrâde W2, Transtrandsfjällen

Förslag till ny mgleringsonzråøle bestämmas att av regeringen enligt 1§ TKL andra stycket

p. 0.4 Ny gräns för regleringsområdeenligt TKL andra stycket

.5 . , ,r i ä un. v vv w. . S , än: .o sann..., mm W ,ana f 3 Å Lâmuøn.1 kl wanna . h r äxGLMI ...u - V J un .n.

0 10 20 km

Bilaga 4: sid 29

Regleringsotnråde W3, Långüället del Långfjället-Rogetts regleringsområde av

Förslag till utökning av befintligt mgleringsøtttråde att bestämmas regeringen enligt l § TKL av andra stycket.

f 1 Gräns för befintligt regleringsområdeenligt TKL andra stycket

% Gräns för befintligt regleringsområde utgår som

ao j Ny gräns för regleringsområde enligt TKL andra stycket

,.lå\ udüän..

W ut

S loåsltama

pñasfonalpatk m;Svuku . n, k k t. 14 15 1024 . . Svukuruse Luta; . - , I 1401 vGüzhøgnaf - 1 l Sylen . . ,.39 I ° . smggâlens . nmarvallen vf, na nn ark z. LáIgÃIäIet: natur t 1 i 1204 i Slotvälteshbgn: .

X

teshlgnen S x

, -0oman Eiioå atsvatuñn kesma, t i x .i

0 10 20 km

Bilaga 5 : sid l

F örarbehörighet för terrängskoter

Förkortningar: KKL Körkortslagen 1977:477 KKF Körkortsförordningen 1977:722 TBL Lag 1951:649 om straff for vissatrafrkbrott RÅ Regeringsrättensårsbok

Inledning När det gäller frågan om att införa krav på behörighet för att föra terrängskoter har lvliljövårdsberedningen angett tre olika alternativ.

Krav på särskilt skoterkort. Krav på innehav av minst traktorkort i kombination med skoterlicens. Krav på innehav av minst traktorkort.

De alternativa kraven på behörighet för att föra terrängskoter innefatta synes två syften. Dels att mer effektivt kunna ingripa mot missskötsam terrängsen koterförare med tillämpning av bl.a. KKL:s regler körkortsingripande. om Dels att skapa garantier för att den för terrängskoter besitter nödvändiga som kunskaper och färdigheter for att föra sådant fordon. Miljövårdsberedningen önskar besked om vilket av alternativen kan som förordas utifrån gällande regler i körkortsförfattningama och skälen härför. Beträffande det alternativ som förordas önskas också förslag till författningstext, inklusive eventuella Övergångsbestämmelser.

Allmänt om körkort och traktorkort I korthet gäller vid utfardande av körkort och traktorkort följande. Körkort kan i princip endast erhållas av den som har bedömts uppfylla de krav som anges i KKL. En blivande körkortshavare skall dels vara lämplig förare som av körkortspliktigt fordon med hänsyn till sina personliga och medicinska förhållanden, dels besitta vissa kunskaper trañkreglerna, trafiksäkerhet om m.m. och ha tillräcklig färdighet att köra motorfordon i trafik. Prövningen av de personliga och medicinska förhållandena görs av länsstyrelsen efter en ansökan om körkortstillstånd. Prövningen sökandens kunskaper och av färdigheter sker vid ett förarprov. Ett föraiprov består av ett förhör och ett körprov. För att få avlägga förarprov måste sökanden uppnått den ålder som föreskrivs för behörigheten och som regel också ha gällande körkortstillstånd. Eñer godkänt forarprov utfärdas körkort.

Bilaga 5 : sid 2

Körkort utfärdas med följande förarbehörigheter.

A motorcykel B personbil, lätt lastbil och ett till sådan bil kopplat lätt släpfordon, terrängoch motorredskap klass I vagn C tung lastbil och ett till sådan bil kopplat lätt släpfordon D buss E släpfordon, oavsett antal och vikt

För att föra de nämnda fordonsslagen krävs att föraren innehar körkort ovan för fordonet 2 § KKL. Vid utfárdande traktorkort tillämpas bestämmelserna om körkort på av motsvarande sätt, dock med den skillnaden att körkortstillstånd inte meddelas och att forarprovet endast omfattar ett kunskapsprov. Traktorkort får utfärdas endast för den har fyllt 16 år eller, om särskilda skäl föreligger, for den som har fyllt 15 år 29 § KKL. Traktorkort ger innehavaren behörighet att på som väg föra traktor och motorredskap klass II. Ett traktorkort skall återlämnas om innehavaren avlägger godkänt förarprov for körkort, oavsett körkortsbehörighet. Traktorkortet således inte någon behörighet utöver vad ett körkort ger Det innebär i stället möjlighet för den som inte har körkort att få föra ger. en traktor och motorredskap klass på väg. Ett körkort eller traktorkort skall återkallas vid vissa i 16 § KKL närmare angivna förhållanden. Bl.a. skall återkallelse ske när körkortshavaren brutit mot bestämmelser i TBL, t.ex. rattfylleri. Vid återkallelse av körkort med anledning sådana brott skall späntid minst månad och högst tre år av en - en bestämmas 21 §. Ett körkort gäller inte medan det är återkallat 15 I stället för att ett körkort återkallas kan i vissa fall varning meddelas körkortshavaren, det finns särskilda skäl för att anse varning vara en tillräcklig om åtgärd.

Bestämmelser om terrängskoter Terrängskoter är fordon betraktat en undergrupp till fordonskategorin som terrängmotorfordon. Behörigheten att föra terrängskoter regleras således i KKL 1 § . Ett terrängmotorfordon betraktas som en terrängskoter om fordonets tjänstevikt inte överstiger 400 kg. Om tjänstevikten är högre än 400 kg är fordonet terrängvagn 4 § KKF. Något krav på körkort eller att anse som en liknande för att vara behörig att föra terrängskoter finns inte. Däremot krävs det innehav körkort med behörigheten B för att föra terrängvagn 1 och 2 § av KKL .

1 Motorredskap är indelade i klass l ochklassH. Till klass I hänförs motorredskap med en konstruktiv hastighet som överstiger 30kmtim.Till klass Hhänförs motorredskap vars konstruktiva hastighet inteöverstiger 30kmtim.

Bilaga 5 : sid 3

Enligt 3 § andra stycket KKL gäller att den som har fyllt 16 år är behörig att föra terrängskoter. Den som för terrängskoter innan dess skall dömas till böter 33 §. Om föraren inte har fyllt 15 år kan den som är vårdnadshavare dömas till ansvar 34 §. Det straffrättsliga ansvaret vad gäller behörigheten att föra körkortspliktiga fordon eller sådana fordon som kräver viss behörighet enligt KKL, regleras i 3 § TBL. Bestämmelserna i TBL om vårdslöshet i trafik l §, rattfylleri 4 och 4 a §§ och smitning 5 § gäller vid färd med motordrivet fordon, även om färden inte äger rum på väg. Bestämmelserna omfattar således också förande av terrängskoter. Ett brott mot dessa bestämmelser kan medföra att förarens körkort återkallas enligt 16 § KKL. En återkallelse påverkar emellertid inte körkortshavarens möjligheter att föra terrängskoter eftersom ett sådant förande inte kräver någon form av behörighet. Den som tex gör sig skyldig till rattfylleri vid färd med terrängskoter och på grund därav får sitt körkort återkallat kan således utan hinder av återkallelsen fortsätta att köra terrängskoter. Bestämmelser om terrängskoter finns också i terrängtrañkkungörelsen 1972:594 avseende terrängfordonens beskaffenhet och utrustning samt trafikregler för körning i terräng. Bestämmelser om körning i terräng finns även i terrängkömingslagen 1975:1313 och terrängkörningsförordningen 1978:594 där det särskilt regleras var och under vilka förhållanden terrängkörning är tillåten.

EG-direktivet om körkort 91439EEG innehåller inte några bestämmelser

som rör en eventuell behörighet att föra terrängskoter.

Särskild skoterbehörighet Ett krav på att föraren av en terrängskoter skall inneha en särskild terrängskoterbehörighet typ skoterkort skulle innebära att endast den som innehar ett - sådant kort skulle vara behörig att föra terrängskoter, på samma sätt som att endast den som har t.ex. A-körkort är behörig att föra motorcykel. En särskild förarbehörighet för terrängskoter har utifrån kontrollsynpunkt klara förtjänster i förhållande till vad som gäller i dag. Det ger möjlighet att ställa de särskilda krav på kunskap och kompetens hos föraren som specifikt bör gälla för förare av terrängskoter. Körkortslagens bestämmelser om körkortsingripande skulle också kunna bli tillämpliga. Detsamma gäller bestämmelserna i TBL om olovlig körning. I dag ställs inget särskilt krav på förare av terrängskoter utöver att föraren skall ha uppnått en viss ålder. Något särskilt krav ställs inte heller på den som för moped eller traktor och motorredskap klass i terräng. För att föra de sistnämnda slagen av fordon i terräng krävs inte ens att föraren har uppnått en viss ålder. Den första fråga man måste ställa sig när det gäller att införa ett behörighetskrav för att föra terrängskoter är ett sådant krav kan inordnas om inom ramen för gällande körkortsbehörigheter. Motivet för att införa sären skild skoterbehörighet, och således inte inordna behörighetskravet inom ra-

Bilaga 5 : sid 4

för körkortsbehörighetema, bör rimligen ha sin grund i att förandet av men terrängskoter ställer andra krav på kunskap och färdighet hos öraren än vad som gäller för körkortspliktiga fordon. Den avgörande fråganär således om de krav bör ställas på förare av terrängskoter skiljer sig i ådan utsträcksom ning från vad gäller för att föra körkortspliktiga fordor, att det finns som behov av en särskild behörighet för terrängskoter. Vad gäller denna fråga kan utifrån körkortssynpunkt följande anföras. Många likheter finns mellan att föra terrängskoter och körkortsililctiga fordon i trafik. Trafikreglema i terräng är i huvuddrag desamma son i trafiken på väg. Körtekniken skiljer sig i viss utsträckning från vissa kirkortspliktiga fordon men är i grunden densamma. Den påminner kanske ner om att köra motorcykel än om att köra personbil. Den avgörande olikheten är att terrängskotrar förs i terräng. Vid terrängkörning är säkerhetsaspektema andra än i trafiken på väg. I terräng torde bl.a. risken för kollision med människor eller andra fordon vara liter i förhållande till vad som gäller i trafiken. I första hand torde det vara fönren själv som utsätter sig for en olycksrisk. Vid terrängkörning har också hänsynen till djurlivet och naturen annan betydelse. Frågan är om dessa olikheter är tillräcken ligt stora för att motivera en särskild förarbehörighet för terrängskoter. I vart fall sedan KKLzs tillkomst har behovet av behörighetskrav på förare av andra fordon än motorcykel, personbil, lastbil och buss löss inom ramen för gällande förarbehörigheter. T.ex. är den som har B-körkort behörig att föra terrängvagn. Detsamma gäller för vissa motorredskap. De olikheter som finns mellan att föra tyngre terrängmotorfordon, och även motorredskap, och föra andra motordrivna fordon på väg har således hittills inte ansetts motivera någon särskild behörighet för att föra dessa fordon. Måhänslakan det ha sin grund i att problemen med framförandet av dessa fordon inte ippfattats som tillräckligt stora. Emellertid torde det allmänt sett ställa högre krav på föraren: färdighet och kunskap när det gäller att föra terrängvagn än när det gäller anföra terrängskoter. De krav som bör ställas på förare av motorredskap klass I torde också större än de som bör ställas på förare av terrängskoter. Utifrån KKLzs vara kompetenskrav för respektive körkortsbehörighet synes det därför vara omotiverat att i detta sammanhang särskilja just terrängskotrana och införa en särskild förarbehörighet för detta fordonsslag. I vart fal gäller det om körkortsbehörigheten B även i fortsättningen ger behörighe at föra terrängvagn och motorredskap klass Med visst fog kan också hävdas att den som anses ha tilräckliga kimnog skaper och färdigheter att föra körkortspliktiga fordon i tafk i allmänhet också får anses vara kapabel att föra fordon i terräng, Lex. terrängskoter. Detta torde gälla även om förarens kunskaper om vad som sirsÖciltbör iakttas vid körning i terräng i viss mån kan bedömas som ofullstäidga. Därutöver kan hävdas att de problem som är förknippade med körning terrängskoter

Bilaga 5 : sid 5

inte främst är hänförliga till bristande kunskap och färdighet hos föraren utan till regleringen och övervakningen terrängköming. Möjligheten att minska av dessa problem torde inte vara beroende av att en särskild förarbehörighet för terrängskoter införs. Att införa ett krav på särskild förarbehörighet för terrängskoter kan därför inte förordas.

Krav på innehav av minst traktorkort Om ett krav på körkort eller traktorkort införs för att föra terrängskoter innebär det att man uppnår många av de fördelar är förenade med att ha som en särskild terrängskoterbehörighet. Det skulle innebära att man får prövning en av förarens personliga och medicinska lämplighet samt garantier för att han besitter vissa grundläggande trañkkunskaper. En körkortsåterkallelse skulle också omfatta behörigheten att föra terrängskoter, vilket möjlighet till ger effektivare sanktioner mot olämplig terrängskoterförare fortsätter att en som köra skoter. Nackdelen med denna lösning, i jämförelse med en särskild förarbehörighet för terrängskoter, är att någon bedömning förarens kimskaper, specifikt av hänförliga till körning i terräng, inte kommer att göras. Å andra sidan gäller detta i dag även beträffande terrängvagnar. Att generellt lägga ett sådant kunskapsmoment inom ramen för den nuvarande förarutbildningen för körkort torde inte vara ändamålsenligt med tanke på det troligtvis stora antal körkortshavare som aldrig kommer att föra fordon i terräng. Det bör noteras att traktorkort kan utfärdas för den har fyllt 15 år, som om det föreligger särskilda skäl. Om nuvarande ålderskrav för terrängskoter slopas i samband med införandet av ett krav på innehav av minst traktorkort kommer åldersgränsen för att föra terrängskoter i stället den gäller vara som för att utfärda traktorkort. I sådant fall kan debuten förare terrängskosom av ter komma att ske tidigare än nu. Emellertid är de totalt 14 608 utfärdade av traktorkort Vägverkets körkortsstatistik februari 1995 endast 179 traktorkort utfärdade för inte har fyllt 16 år. Debutåldem skulle således personer som sänkas endast i mycket fâ fall. Bestämmelsen att utfärda traktorkort för om 15-åringar skall enligt förarbetsuttalanden 2 LU 1951:30 101 tillämpas s. restriktivt. Jämför också RÅ 1980 2:25 I och Å andra sidan kommer ett krav på traktorkort eller körkort troligtvis medföra att de yngsta förarna blir färre än i dag. Det finns enligt Vägverkets kör-

kortsstatistik för närvarande februari 1995 omkring 5 200 traktorkort utfär-

dade till förare som är yngre än 18 år. Motsvarande antal körkort är drygt 2 000. Utfärdade körkort bland de är 18 och 19 år uppgår däremot till som över 100 000. Bland åldersgruppen 20 24 är är över 400 000 körkort utfär- dade. Om ett minsta krav på traktorkort för att föra terrängskoter införs kommer troligtvis en del av dem är mellan 16 18 år att vilja ta traktorkort. som - Antalet traktorkort bland personer i denna åldersgrupp kommer därför troligtvis att öka. Det övervägande antalet inom åldersgruppen kommer däremot

Bilaga 5 : sid 6

troligen vänta med att köra terrängskoter tills de kan körkort. Vid dessa antagandena måste dock beaktas att det är relativt enkelt och inte särskilt kostsamt att ta traktorkort. Det kan därför vara svårt att förutse vilken betydelse ett krav på minst traktorkort får när det gäller åldern på förarna. Ett krav på innehav av körkort eller traktorkort torde innebära att de av Miljövårdsberedningen angivna syftena med att införa behörighetskrav för terrängskoterförare i stora drag uppnås. En sådan ordning synes både vara ändamålsenlig och väl förenlig med de behörighetskrav som enligt KKL gäller för olika slag fordon. Körkortsförfattningama kommer inte heller att behöav va tyngas av olika särbestämrnelser. De nackdelar en sådan ordning har i jämförelse med en särskild terrängskoterbehörighet torde inte vara så stora att en särskild behörighet i stället bör förordas. Om de krav som ställs för att få traktorkort skulle anses vara otillräckliga i detta avseende skulle ett krav på innehav av körkort kunna vara ett alternativ. Av Miljövårdsberedningen angivna alternativ förordas dock det alternativ som innebär ett krav på minst traktorkort för att framföra terrängskoter. Huruvida detta krav kan och bör förenas med någon form av skoterlicens återkommer jag till. Lagtekniskt bör ett krav på minst traktorkort för att föra terrängskoter lösas genom att det i KKL föreskrivs att terrängskoter endast får föras av den som har körkort eller traktorkort. Den angivna åldersgränsen bör utgå. Att den lägsta åldern för att föra terrängskoter i fall då särskilda skäl föreligger kan bli 15 år torde mindre betydelse. Åldersgränsen för utfardande traktorvara av av kort bör i stället vara avgörande. Behörighetsbestärmnelsema för terrängskoter bör av tydlighetsskäl införas i en ny paragraf- 3 a En sådan reglering innebär inte att en terrängskoter blir att betrakta som ett körkortspliktigt fordon. Ett tillägg i 3 § fjärde stycket TBL måste därför göras avseende terrängskoter för att bestämmelserna om olovlig körning skall bli tillämpliga vid brott mot behörighetsregeln i KKL. Ansvarsbestärnrnelsema i KKL beträffande förande av terrängskoter blir i sådant fall överflödiga. Några särskilda Övergångsbestämmelser torde inte vara nödvändiga.

Krav på minst traktorkorti kombination med skoterlicens De fördelar som nämnts i samband med en särskild förarbehörighet för terrängskoter uppnås också om detta alternativ införs. Med krav på skoterlicens menar Miljövårdsberedningen att föraren måste genomgå en utbildning som ges av skoterklubbarna för att uppnå behörighet att föra terrängskoter. En sådan ordning skulle innebära att prövningen av förarens personliga och medicinska lämplighet sker inom ramen för körkortsgivningen. Detsamma skulle gälla prövningen av förarens grundläggande trafrkkunskaper och, om det är fråga om körkort, hans färdigheter att föra motordrivet fordon i trafik. När väl denna prövning är avklarad skulle det därutöver krävas att föraren genomgår en utbildning i privat regi för att bli behörig att föra terrängskoter.

Bilaga 5 : sid 7

Motiven för att införa en sådan ordning torde i grunden vara desamma som gäller för en särskild skoterbehörighet. Den avgörande frågan torde således vara hur angeläget det är och vilket behov som finns att höja kunskaps- och färdighetsnivån hos förare av terrängskoter, utöver de krav som ställs på honom för att han skall få traktorkort eller körkort. Som sagts tidigare synes det med utgångspunkt från KKL:s bestämmelser om vilka fordon som får föras med respektive körkortsbehörighet inte vara motiverat att kräva särskild en utbildning av förare av terrängskoter, Därmed inte sagt att det kan vara motiverat att kräva särskild utbildning av terrängskoterförare andra skäl. av I och med att licensgivningen skulle ske i privat regi innebär det ett nyskapande i körkortslagstiftningen. Det medför att regleringen behörigheten att av föra terrängskoter kommer att skilja sig från den reglering förarbesom avser hörigheten för andra fordonsslag. En sådan lösning kan därför ha negativ en inverkan på förståelsen av körkortsreglema och vilken behörighet krävs som för att föra olika slag av motordrivna fordon. Att pröva om generella krav för att föra fordon är uppfyllda torde också lämpligen åligga staten. Om det finns behov av att kräva en särskild utbildning för att föra terrängskoter, utöver den som behövs för att erhålla traktorkort eller körkort, förordas att det i så fall sker genom att en särskild skoterbehörighet införs.

Statens offentliga utredningar 1995

Kronologisk förteckning

Ettrenodlatnäringsförbud. N. 40. Älvsâkerhet. K. . ArbetsföretagEn ny möjlighetför arbetslösa. A, 41.Allmänbehörighet för högskolestudier. U. . - Gröndiesel miljö-ochhälsorisker.Fi. - 42.Framtidsanpassad Gotlandstrafik. K. . lángtidsutredningen 1995.Fi. 43.Sambandet RedovisningBeskattning. Ju. . - Vårdenssvåraval. 44.Aktiebolagets organisation. Ju. . slutbetänkande Prioriteringsutredningen. av S. 45.Grundvattenskydd. M.

Muskövarvets framtid.Fö. 46.Effektivarestyrningochrättssäkerhet . Obligatoriska arbetsplatskontakter för arbetslösa. A. i asylprocessen. A.

Pensionsrâttigheter ochbodelning.Ju. 4l .Tvángsmedel enligt27och28kap.RB . Fulltekonomiskt arbetsgivaransvar. Fi. samt polislagen. Ju. ..Översyn skattebrottslagen. av Fi. 48.EG-anpassade körkortsregler. K.

Nyakonsumentregler. Ju. 49.Prognoser över statens inkomster ochutgifter.Fi. . 12 MervärdesskattNyatidpunkterför - 50.Kunskapslägetkärnavfallsomrádet 1995.M. . redovisning ochbetalning.Fi. 5l. Elförsörjningiofred.N.

13.Analys Försvarsmaktens av ekonomi.Fö. 52.Godtrosförvärv stöldgodsJu. av 14.Ny Elmarknad Bilagedel.N. + 53.Samverkan för fred.Denrättsligaregleringen. Fö.

l5.Könshandeln. S. 54 Fastighetsbildning uppgiftför . - engemensam stat 16.Socialtarbete mot prostitutionen i Sverige.S. ochkommun. M.

17.Homosexuell prostitution,S. 55.Ettsamlatverksamhetsansvar för asylärenden. A.

18.Konsti offentligmiljö.Ku. 56.Förmånerochsanktioner

l9. Ettsäkraresamhälle.Fö. utgifterför administration. Fi. - 20.Utan stannar Sverige.Fö. 57.Förslag om ett internationellt flygsäkerhets-

21.Staden på vatten utanvatten. Fö. universiteti Norrköping-Linköping. U.

22.Radioaktiva ämnenslår jordbruki Skåne.Fö. ut 58.Kompetens ochkunskapsutveckling yrkes- - om 23.Bristpåelektronikkomponenter. Fö. rollerocharbetsfältinomsocialtjänsten. S.

24. Gasmoln lamslárUppsala.Fö. 59.Ohälsoförsäkring ochSamhällsekonomi

25.Samordnad ochintegrerad tågtrafikpå olikaaspekter pámodeller,finansiering - Arlandabanan ochi Mälardalsregionen. K. ochincitament.S.

2 Underhállsbidrag O ochbidragsförskott, 60.Kvinnofrid.DelA+B. S. . DelA ochDelB. S. 61.Myndighetsutövning vid medborgarkontor. C.

27 .Regional framtid bilagor.C. + 62 renat Skåne.M. . 28.Lagen om vissainternationella sanktioner 63.Översyn av skattereglerna för stiftelser och ideella

- en översyn.UD. föreningar. Fi.

29.Civilt bruk av försvarets 64.Klimatförändringar resurser- i trañkpolitiken. K. rcgelverken, erfarenheter, helikoptrar.Fö. 65.Näringslivets tvistlösning. Ju.

30.AlkylatochMiljöklassning bensin.M. av 66.Polisensanvändning övervakningskameror av vid

31.Ettvidareutvecklat miljöklassystem i EU. M. förundersökning. Ju.

32.IT ochverksamhetsfömyelse inomrättsväsendet. 67.Naturgrusskatt, m.m. Fi.

Förslagtill nya samverkansformer. Ju. .IT-kommissionens arbetsprogram 1995-96,SB.

33. Ersättning för ideellskadavid personskada. Ju. 69.Betaltjänster. Fi.

34.Kompetens för strukturomvandling. A. 70.Allmännakommunikationerför alla K. - 35. Avgifter inomhandikappomrâdet. S. Behörighet Urval. och Förslagtill reglerför . nya 36. Förmåner ochsanktioner en samladredovisning. antagning till Universitet ochhögskolor.U. - Fi. 72.Svenskainsatserför internationell katastrof-och

37. Vårt dagligablad stödtill svenskdagspress. Ku. tlyktinghjälp.Kartläggning, analysochförslag. - 38, Yrkeshögskolan Kvalificeradeftergymnasial Fö. yrkesutbildning. U. 73. Ett aktiebolag för servicetill universitetoch

39.Somereflections SwedishLabourMarket on högskolor m.m. U.

Policy.A. Ligenhetsdata. Fi. Någrautländska . forskares syn svensk 75.Svenskflyktingpolitiki globaltperspektiv. A.

arbetsmarknadspolitik. A. 76. Arbetetill invandrare. A.

Statens offentliga utredningar 1995

Kronologisk förteckning

7I Röster om EU:sregeringskonferens . hearingmedorganisationsföreträdare, debattörer ochforskare.UD. 78.Den svenskarymdverksamheten. N. Vårdnad,boendeoch umgänge. JU. . 80.EU om regeringskonferensen 1996 - institutionernas rapporter - synpunkter i övriga medlemsländer. UD. .Ny rättshjälpslag ochandrabestämmelser om rättsligtbistånd.Ju. .Finansieringslösningar för Göteborgs- och Dennisöverenskommelsema. K. EU-kandidater12länder - som kanbli EU:s . nya medlemmar. UD. .Kulturpolitikens inriktning.Ku. .Kulturpolitikens inriktning i korthet.Ku. - .Tjugoårskulturpolitik1974-1994. Ku. Dokumentation ochsocialtjänstregister. S. . .Försäkringsrörelse i förändring Fi. Denbrukademångfalden. Del 1+2. Jo. . Svenskar i EU-tjänst.Fi. . .KärnavfallochMiljö. M. .Ett reformeratstraffsystem. DelI-Ill. Ju. EG:sarbetstidsdirektiv ochdesskonsekvenser för . detsvenska regelsystemet. A. 93.Omprövning statligaåtaganden. av Fi. 94.Personalavveckling, utbildningochbeskattning. Fi. 95.Hälsodataregister Vârdregister. S. - 96.Jordensklimatförändras. Enanalys hotbild av ochglobalaätgärdsstrategier. M. 97.Miljöklassning snöskotrar. av M. 98.1990-talets bostadsmarknad en förstautvärdering. N. - 99.SMHl:sverksamhetsform K. 100.Hållbarutvecklingi landetsijällomráden.M.

Statens offentliga utredningar 1995

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Socialdepartementet lT-kommissionens arbetsprogram 1995-96.[68] Vårdenssvåraval. slutbetänkande Prioriteringsutredningen. av [5] Justitiedepartementet Könshandeln. [15] Pensionsrättigheter ochbodelning. [8] Socialt arbete mot prostitutionen i Sverige. [16] Nyakonsumentregler. [ll] Homosexuell prostitution. [17] lT och verksamhetsförnyelse inom rättsväsendet. Underhâllsbidrag ochbidragsförskott, Förslagtill nya samverkansformer. [32] Del A ochDel B. [26] Ersättning för ideell skadavid personskada. [33] Avgifterinom handikappomrádet. [35] Sambandet RedovisningBeskattning. [43] Kompetens ochkunskapsutveckling om yrkes- - - Aktiebolagets organisation. [44] roller ocharbetsfält inomsocialtjänsten. [58] Tvángsmedel enligt27och28kap. RB Ohälsoförsäkring ochsamhällsekonomi samt polislagen. [47] olika aspekter modeller,finansiering - Godtrosförvärv av stöldgods[52] ochincitament.[59] Näringslivets tvistlösning. [65] Kvinnofrid. DelA+B. [60] Polisens användning av övervakningskameror vid Dokumentation och socialtjänstregister. [86] förundersökning. [66] Hälsodataregister Várdregister. [95] - Vårdnad,boendeochumgänge.[79] Ny rättshjälpslag ochandrabestämmelser om rättsligtbistånd.[81] Kommunikationsdepartementet Ettreformerat straffsystem. Dell-lll. [91] Samordnad integrerad och tågtrafik Arlandabanan ochi Mälardalsregionen. [25] Utrikesdepartementet Ãlvsäkerhet.[40] Lagen om vissainternationella sanktioner Framtidsanpassad Gotlandstrañk. [42] en översyn.[28] EG-anpassade körkortsregler. [48] - Röster om EU:s regeringskonferens Klimatförändringar i tralikpolitiken. [64] hearing medorganisationsföretrâdare, debattörer Allmännakommunikationer för alla [70] - ochforskare. [77] Finansieringslösningar för Göteborgsoch EU om regeringskonferensen 1996 Dennisöverenskommelsema. [82] - institutionernas rapporter SMHI:sverksamhetsform [99] - synpunkter i övrigamedlemsländer. [80] EU-kandidater12länder kanbli EU:s Finansdepartementet - som nya medlemmar. [83] Gröndiesel miljö-ochhälsorisker.[3] - Lângtidsutredningen 1995.[4] Försvarsdepartementet Fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar. [9] Muskövarvets framtid. [6] Översyn av skattebrottslagen. [10] Analys av Försvarsmaktens ekonomi.[13] Mervärdesskatt Nyatidpunkterför - Ettsäkraresamhälle. [19] redovisning och betalning.[12] Utan stannar Sverige.[20] Förmåner ochsanktioner en samlad redovisning. [36] - Staden vattenutanvatten. [21] Prognoser över statens inkomster och utgifter.[49] Radioaktiva ämnen slår jordbruk ut i Skåne.[22] Förmåneroch sanktioner Brist elektronikkomponenter. [23] - utgifterför administration. [56] Gasmoln lamslâr Uppsala. [24] Översyn av skattereglema för stiftelser ochideella Civilt bruk av försvarets föreningar. [63] resurserregelverken, erfarenheter, helikoptrar. [29] Naturgrusskatt, m.m. [67] Samverkan för fred. Denrättsliga regleringen. [53] Betaltjänster. [69] Svenska insatser för internationell katastrof och Lägenhetsdara. [74] tlyktinghjälp. Kartläggning, analysochförslag. [72] Försäkringsrörelse i förändring [87] Svenskar i EU-tjänst.[89] Omprövning statligaåtaganden. av [93] Personalavveckling, utbildningochbeskattning. [94]

Statens 1995

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Utbildningsdepartementet Miljödepartementet YrkeshögskolanKvalificeradeftergymnasial AlkylatochMiljöklassniig av bensin.[30] yrkesutbildning. [38] Ettvidareutvecklar miljöklassystem i EU. [31] Allmän behörighet för högskolestudier. [41] Grundvattenskydd, [45] Förslag nm ett internationellt flygsäkerhets- Kunskapsläget kärnavallsomrádet 1995.[50] universitet i Norrköping-Linköping. [57] Fastighetsbildning en gemensam uppgiftför stat - Behörighet och Urval. Förslagtill nya regler för ochkommun.[54] antagning till Universitetochhögskolor.[71] Ett renat Skåne.[62] Ett aktiebolag för servicetill universitet och Kämavfall och Miljö. [90] högskolor m.m. [73] JordensklimatförändrasEnanalys av hotbild ochglobalaátgärdsstraiegier. [96] Jordbruksdepartementet Miljöklassning snöskttrar. [97] av Den brukademångfalden. Del 1+2. [88] Hållbarutvecklingi1and:ts tjällomráden. [100]

Arbetsmarknadsdepartementet Arbetsföretag Enny möjlighetför arbetslösa. [2] - Obligatoriska arbetsplatskoutakterarbetslösa. för [7] Kompetens för strukturomvandling. [34] Some reflections SwedishLabourMarket on Policy. [39] Några utländska forskares pâsvensk syn arbetsmarknadspolitik. [39] Effektivarestyrningochrättssäkerhet i asylprocesseii. [46] Ett samlatverksamhetsansvar för asylärenden. [55] Svenskflyktingpolitiki globalt perspektiv. [75] Arbete till invandrare.[76] EG:s arbetstidsdirektiv ochdess konsekvenser för det svenska regelsystemet. [92]

Kulturdepartementet Konst i offentligmiljö. [18] Vårt dagliga blad Pstödtill svenskdagspress.[37] - Kulturpolitikens inriktning.[84] Kulturpolitikens inriktning i korthet.[84] - Tjugo årskulturpolitik1974-1994. [85]

Näringsdepartementet Ett renodlatnäringsförbud. [1] Ny Elmarknad Bilagedel.[14] + Elförsörjningofred. i [51] Den svenska Rymdverksamheten. [78] 1990-talets bostadsmarknad en första utvärdering. [98] - Civildepartementet Regional framtid bilagor.[27| + Myndighetsutövning vid medborgarkontor. [61]