Översyn av naturvårdslagen m.m.

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Översyn

av

naturvårdslagen

111.111.

_

avfnäftjurvåtdslagsutrednihgen

:

Betänkande

Statens

offentliga utredningar

EWEE? 1990:38

g och

Miljö- energidepartementet

Översyn

av

naturvårdslagen

m.m.

Betänkande av

naturvårdslagsutredningen

Stockholm 1990

Allmänna över SOU och Ds som omfattar åren Förlaget har utgivit en bibliografi 1981 - 1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr 38-12078-X.

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8” - 12°° 08/763 10 05 12°° - 16°° (endast beställare inom regeringskansliet)

GRAPHIC SYSTEMS ISBN 91-38-10560-8 1990 ISSN 0375-250X Stockholm

Till statsrådet och chefen för miljö- och energidepartementet

Genom beslut den 9 juni 1988 bemyndigade regeringen chefen för miljö- och energidepartementet att tillkalla en särskild utredare att göra en översyn av naturvårdslagen. Med stöd av detta bemyndigande förordnade departementschefen samma dag generaldirektören Arne Kardell som särskild utredare.

Att som experter biträda utredningen förordnades den 22 september 1988 kammarrättsassessorn Per Bergman, departementssekreteraren Anders Bexell, högskoleadjunkten Ulla Björkman (fr.o.m. den 28 oktober 1988), byråchefen Erik Brasch, departementsrådet Erik Casten Carlberg, avdelningschefen Hans Ekelund, lantmätaren Bo Eliason, t.f. avdelningschefen Rune Frisén (fr.o.m. den 20 januari 1989), länsrådet Ulf Henricsson, avdelningschefen Bengt O.H. Johansson, sektionschefen Rolf A. Karlson, avdelningsdirektören Sverker Kärrsgård, ombudsmannen Kjell-Gösta Lundgren, departementssekreteraren Björn Lundin (t.o.m. den 31 augusti 1989), departementssekreteraren Stefan Malmberg (fr.o.m. den 1 september 1989), avdelningsdirektören Katrin Mehr, jur.kand. Gabriel Michanek (t.o.m. den 27 oktober 1989) och miljövårdsdirektören Bengt Taflin.

Till sekreterare åt utredningen förordnades den 1 september 1988 hovrättsassessorn Leif Persson. Till biträdande sekreterare förordnades departementssekre-

1989 och hovrättsteraren Olof Molin den 1 september fiskalen Lena Serrander den 1 oktober 1989.

har antagit namnet naturvårdslags- Utredningen utredningen.

får härmed överlämna betänkandet Översyn Utredningen av naturvårdslagen m.m. ( ). Utredningens är härmed slutfört. uppdrag

har beslutat att särskilda yttranden inte Utredningen får avges.

Stockholm i april 1990

Arne Kardell

/Leif Persson

Olof Molin Lena Serrander

INNEHÅLL Sid.

SAMMANFATTNING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15

INLEDNING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .55 . Utredningens uppdrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..55 Utredningens arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..56

BAKGRUND . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59 2.1 Naturvárdspolitiken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..59 2.1.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..59 2.1.2 Lagstiftning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..61 2.1.3 Naturvårdsadministrationen . . . . . . . . ..64 2.1.4 Olika skyddsformer enligt naturvårdslagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..66 2.1.5 Skyddade arealer m.m . . . . . . . . . . . . . . ..69

2.2 Skogs- och jordbrukets utveckling . . . . . . . . . ..74

UTREDNINGENS ÖVERSYN . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .79

Skyddet för kulturmiljön

3. överväganden och förslag . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..89 3. Livsmedelspolitiska arbetsgruppens förslag till en ny livsmedelspolitik. . . . . . . . . . . . . ..9l

3.4.2 Behov av ändringar i lagstiftningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..93

Skyddet för naturmiljön

3.5 Förstärkning av skyddet för arter och biotoper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..97 3.5.1 Bakgrund och gällande bestämme1ser..97 3.5.2 Vissa internationella förhållanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..109 3.5.3 Svenska naturskyddsföreningens förslag till nya regler om artoch biotopskydd . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..114 3.5.4 överväganden och förslag . . . . . . . . . ..l16 3.6 Täktverksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..131 3.6.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..131 3.6.2 överväganden och förslag . . . . . . . . . ..l38 3.6.3 Avverkning av för täktändamál skog

gällande lagstiftning och förslag

till ändring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..l45 3.7 Markavvattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..148 3.7.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..l48 3.7.2 Länsstyrelsernas tillämpning av 18 c § . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..155

Skyddsdikning . . . . . . . . . . ... . . . . . . . ..162 3.7.5 Förhållandet till miljöskyddslagen och vattenlagen . . . . . . . . . ... . . . . . . ..167 3.7.6 Skärpta krav för tillstånd till

3.7.7 Begränsning av tillstándens giltighetstid. . . . . . . . ... . . . . . . . . . . . . ..l76 3.7.8 Länsstyrelsernas resurser . . . . . . . . ..177 3.7.9 Tillstándsplikt för vägdiken . . . . . ..l78 3.8 Miljökonsekvensbeskrivningar . . . . . . . . . . . . . ..18l 3.8.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..181 3.8.2 Pågående utredningsarbete . . . . . . . . ..l88 3.8.3 överväganden och förslag . . . . . . . . . ..l90

B 3.l5.2 överväganden och förslag . . . . . . . . ..268 3.15.3 Tvångsmedel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..270 3.l5.4 överväganden och förslag . . . . . . . . ..275 3.15.5 Tillsyn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..278

Övriga frågor

3.16 Delgivning och överklagande . . . . . . . . . . . . . . ..28l 3.16.1 Utredningsuppdraget . . . . . . . . . . . . . . ..28l 3.l6.2 Delgivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..28l

3.16.4 överväganden och förslag . . . . . . . . . ..290 3.17 Naturvårdslagen och ädellövskogslagen . . . . ..298 3.l7.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..298 3.17.2 överväganden och förslag . . . . . . . . ..308 3.18 Ekonomiska bidrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..314 3.l8.1 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..314 3.l8.2 Något om bidrag till j0rdbruket...315 3.l8.3 Bidrag till skogsbruket . . . . . . . . . ..3l8 3.18.4 överväganden och slutsatser . . . . . ..325

4 SPECIALMOTIVERING . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 327

BILAGOR

I Direktiven II Remissyttrande III Rapport om barmarkskörning IV Studier rörande samernas rättigheter i nationalparker V Enkät angående strandskydd VI Naturvårdsverkets arbetsgrupps förslag till skyddsvärda biotoper

SAMMANFATTN I NG

Naturvårdslagsutredningens främsta uppgift har varit att undersöka om den nuvarande naturvårdslagen tar till vara naturvårdens intressen i tillräcklig omfattning och om lagstiftningen på ett effektivt sätt bidrar till att de riktlinjer för naturvårdspolitiken som statsmakterna har antagit kan genomföras.

Utredningen har vid sin översyn av lagstiftningen funnit att det främst är hotade arter och deras biotoper som behöver ett förstärkt skydd genom naturvårdslagen.

Utredningen föreslår att ett nytt skyddsinstitut för biotoger införs i lagen. Enligt en ny paragraf (21 S) får regeringen meddela föreskrifter om att arbetsföretag som kan skada naturmiljön inte får utföras inom sådana mindre mark- eller vattenområden (biotoper) som utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda på grund av ringa förekomst eller sällsynt beskaffenhet. Detta skydd kan komma att exempelvis omfatta mindre våtmarker, ängs- och hagmarker samt mindre skogsbiotoper. Naturvårdsverket föreslås få i uppdrag att tillsammans med lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen utarbeta förslag till vilka slag av biotoper som framledes skall skyddas enligt den föreslagna paragrafen.

Utredningen föreslår även en förstärkning av samrådsförfarandet enligt 20 § naturvårdslagen. Enligt nuvarande skall lydelse samråd ske med länsstyrelsen innan ett arbetsföretag utförs som kan komma att ändra väsentlig naturmiljön.

kan i samband med samrådet för Länsstyrelsen inte företaget eller hänvisa det närvarande förbjuda till annan Utredningen föreslår att sådana plats. nu införs. Dessutom föreslår utredningen möjligheter att öppnas att införa en samrådsskyldighet möjlighet alla som kan skada naturmiljön inom för arbetsföretag särskilt områden. Även i dessa fall skall skyddsvärda det vara möjligt att förbjuda arbetsföretaget.

eller beslut som meddelas med stöd av Om föreskrifter de i 20 § eller 21 § medför att pågående nya reglerna avsevärt försvåras skall markägaren markanvändning utredningen ha rätt till ekonomisk ersättning enligt enligt nuvarande ersättningsregler.

För att förbättra av växtarter föreslår utskyddet att en införs att meddela tillredningen befogenhet trädesförbud för att skydda känsliga växtarter på som nu finns för att djurlivet inom samma sätt skydda ett visst område. Till för såväl djur- som skydd växtarter föreslår utredningen vidare att det tydligt skall av att dessa kan framgå fridlysningsreglerna användas även för att arter som ännu inte är skydda akut hotade i landet.

En annan fråga som utredningen särskilt uppmärksammat är av våtmarker och olika dikningsföretags skyddet dessa. 1986 infördes en särskild tillpåverkan på i naturvårdslagen för markavvattningsföreståndplikt för att stärka av våtmarkerna. Trots dettag skyddet inom och jordbruket ett ta är markavvattning skogshot mot våtmarkernas fauna och flora inom påtagligt vissa delar av landet. Enligt utredningens uppfattbör vara mer restriktiv än ning tillståndsprövningen För att stärka skyddet av för närvarande. ytterligare de våtmarkerna föreslår utredningen därför känsliga

att en särskild bestämmelse införs (l8d 5) som ger möjlighet för regeringen att inom vissa delar av landet, till exempel i södra och mellersta Sverige, meddela föreskrifter om vilka särskilda skäl som skall föreligga för att tillstånd till markavattning skall kunna medges. Genom sådana föreskrifter kan t.ex. en nydikning av jord- eller skogsbruksmark förhindras. Dessutom föreslår utredningen att en särskild anmälningsskyldighet för skyddsdikning införs i samband med slutavverkning av skog.

Utredningen har också studerat om skyddet av ädellövskogarna är tillfredsställande enligt nuvarande lagstiftning. Utredningen har funnit att det finns skäl att förbättra skyddet av dessa skogar och föreslår en ändring i ädellövskogslagen. Förslaget innebär att andelen ädellövträd i ett skogsbestånd i de sydligaste landskapen bara skall behöva vara 50 procent, i stället för som nu 70 procent, för att lagen skall vara tillämplig.

Utredningen anser att behovet av att stärka naturvårdens ställning har accentuerats under de senaste decennierna. Detta har kommit till uttryck i riksdagens riktlinjer för naturvårdspolitiken men också i det dagliga naturvårdsarbetet. Påföljderna för brott mot naturvårdslagen har dock varit oförändrade sedan naturvårdslagens tillkomst. Utredningen anser att samhällets förändrade syn på naturvården också bör avspeglas i påföljderna för brott mot lagen. Av den anledningen föreslår utredningen att straffmaximum höjs från nuvarande sex månaders fängelse till två års fängelse. Detta får också till följd att preskriptionstiden förlängs från två år till fem år. Vidare förslår utredningen att den generella samråds-

enligt 20 § liksom den nya bestämmelsen om plikten särskilt skydd för biotoper straffsanktioneras.

har vidare lett fram till förslag om flera översynen andra skärpningar och förtydliganden i lagstiftningen. Här skall bland annat följande nämnas.

- Genom ett till 2 § naturvårdslagen framhävs tillägg att naturvärden även omfattar kulturmiljöer i landskaget.

- Genom en förändring av 6 § blir det möjligt att inskränka samernas rättigheter i nationalparkerna om det är av väsentlig betydelse för naturvärden. Dessutom föreslås en särskild bestämmelse om naturvårdshänsyn i rennäringslagen.

- Med till inom jordbruket och hänsyn utvecklingen till till ny livsmedelspolitik föreslås att förslaget naturreservat även skall kunna bildas för ett område i som är av väsentlig betydelse för odlingslandskaget landskapsbilden.

- Tillstånd till täktverksamhet föreslås endast få meddelas om sökanden ställt säkerhet för efterbehand- Tillstånd skall även kunna vägras den lingsåtgärder. som inte fullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd.

- Ett med stöd av 20 § meddelat förbud mot ett arföreslås enligt 39 § kunna förenas med betsföretag I dessa fall liksom vid överträdelse av föreyitg. skrifter som meddelas med stöd av 21 § om särskilt skall möjlighet finnas att meddela beslut biotopskydd om rättelse. Det skall också vara möjligt att åstadkomma rättelse när arbetsföretag utförts utan att

samråd skett enligt 20 § eller företaget utförts i strid med föreläggande om åtgärder som meddelats enligt 20 §. Om någon påbörjat utförandet av ett arbetsföretag som är samrådspliktigt enligt 20 § innan samråd skett, föreslås länsstyrelsen få meddela föreläggande vid vite att upphöra med verksamheten tills samrådsärendet avslutats.

- En kommun skall få att efter möjlighet delegation besluta om naturminnen samt ta över prövningen av ett enskilt samrádsärende.

- som skall vid Underlagsmaterial finnas en ansökan om tillstånd eller anmälan om samråd enligt naturvårdslagen måste vara så fullständigt att myndigheten med hjälp av detta material och sina egna kunskaper kan bedöma arbetsföretagets konsekvenser för naturmiljön. En bestämmmelse härom föreslås bli införd i lagen.

- bör särskilda Enligt utredningen tillsvnsmän utses för att sköta övervakningsugggifter inom naturvårdsobjekten och angående terrängkörningen.

FÖRFATTNINGS FÖRS LAG

Förslag till Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdslagen (1964:822) att 2, 6, 7, 14, 16, 18, 18 c, 20, 26, 31, 33, 37, 39, 40

dels

och 43 §§ skall ha följande lydelse, att det i skall införas sex nya paragrafer, 18 d §,

dels lagen

21 S, 36 a §, 36 b §, 37 a § samt 41 a S, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 S

Naturvården är en såväl Naturvården, som även omstatlig som kommunal an- fattar kulturmiljöer i gelägenhet. landskapet, är en såväl statlig som kommunal angelägenhet.

Länsstyrelsen har att verka för naturvården i länet.

Statens naturvårdsverk har överinseende över naturvärden i riket.

6 §

Enligt 5 § meddelade före- Enligt 5 § meddelade föreskrifter skola ej lända skrifter får ej inskränka till inskränkning i redan sådana rättigheter som uppkommen enskild rätt. tillkommer samerna enligt rennäringslagen (1971:437) i andra fall än när det är av väsentlig betydelse från naturvårdssynpunkt.

Nuvarande Föreslagen lydelse lydelse

heller skola sådana Ej föreskrifter föranleda inskränkning i samerna

enligt rennäringslagen (1971:437) tillkommande rättigheter till bete, skogsfång, fiske eller efter andra djur än jakt björn, lo, varg, järv, älg och örn eller innebära hinder för samerna att uppehålla sig inom eljest nationalparken eller att där medföra hundar för

bevakning av renhjordar.

som finnes böra Område, som finnes böra Område, eller särskilt skyddas eller särskilt skyddas be- vårdas grund av sin bevårdas på grund av sin på för kännedomen om tydelse för kännedomen om tydelse sin skönhet landets natur, sin skönhet landets natur, eller märkliga beeller eljest märkliga be- eljest emedan skaffenhet eller emedan skaffenhet eller är av området är av väsentlig området väsentlig allmänhetens betydelse för allmänhetens betydelse för friluftsliv, av läns-

friluftsliv, må av läns- kan

förklaras som styrelsen förklaras som styrelsen naturreservat. Ett område naturreservat. Länstyrelett i odlingslandskapet kan sen får inte avsätta också avsättas som naturområde till naturreservat, reservat, om det är av om syftet med åtgärden kan till- väsentlig betydelse för iallt väsentligt att området landskapsbilden. Länsstygodoses genom

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

i stället med stöd av 19 § relsen får inte avsätta förklaras som naturvårds- ett område till naturreområde. servat, om syftet med åtgärden i allt väsentligt kan tillgodoses genom att området i stället med stöd av 19 5 förklaras som naturvårdsområde.

Är fara att växtart Är fara att växtart

fär: kan

svinner eller utsättes för komma att försvinna eller plundring, äger regeringen utsättas för plundring, eller myndighet som eller rege- får regeringen mynringen bestämmer meddela som bedighet regeringen förbud att inom landet stämmer meddela förbud att eller del därav borttaga inom landet eller del däreller skada växt av den av eller skada borttaga arten där den växer vilt. växt av den arten där den växer vilt.

Är fara att djurart Är fara att

för: djurart kan

svinner, äger regeringen komma att försvinna, får eller myndighet som eller rege- regeringen myndighet ringen bestämmer meddela som bestämmer regeringen förbud att inom landet meddela förbud att inom eller del därav döda, ska- landet eller del därav da eller fånga vilt levan- skada eller döda, fånga de djur av den arten, då vilt levande av den djur det ej sker till försvar då det sker till arten, ej mot angrepp på person försvar mot angrepp på eller egendom, så ock att eller person egendom, så borttaga eller skada så- ock att eller borttaga dant djurs ägg, rom eller skada sådant djurs ägg,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

bo. Beträffande vars rom eller bo. Beträffande djur, dödande eller är djur, vars dödande eller fångande hänföra till fångande är att hänföra att jakt eller skall dock till jakt eller fiske, fiske, därom särskilt skall dock gälla vad därom gälla vad särskilt stadgas. stadgas.

Behövs utöver en- Behövs utöver förbud enfredning ligt första eller andra ligt jaktlagstiftningen särskilt för stycket eller fredning skydd djurliinom visst område, får enligt jaktlagstiftningen yet eller särskilt skydd för djurregeringen myndighet bestämmer eller växtart inom visst som regeringen meddela föreskrifter som område, får regeringen inskränker rätten till eller myndighet som regeeller allmänhetens ringen bestämmer meddela jakt eller rätt att föreskrifter som inskränmarkägarens inom områ- ker rätten till jakt eller uppehålla sig fiske eller allmänhetens det. eller markägarens rätt att sig inom områuppehålla det.

16 §

Inom får helt ny byggnad uppföras eller strandskyddsområde ej ändras för att ett väsentligen annat befintlig byggnad tillgodose än vartill tidigare varit använd, och ej ändamål det, byggnaden och andra förberedelsearbeten för heller utföras grävningssom nu heller får i annat fall inom bebyggelse sagts. Ej utföras anläggning eller anordning, varigenom strandskyddsområde i såsom tomt eller allmänheten på annat sätt mark tages anspråk eller avhålles från att beträda område där den eljest hindras skulle ägt att färdas fritt.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen eller myndigheten som regeringen bestämmer får meddela sådana föreskrifter om vad allmänheten har att iakttaga inom strandskyddsområde som behövas för att trygga ändamålet med strandskyddet.

Länsstyrelsen får medgiva Länsstyrelsen får medge undantag från bestämmel- undantag (dispens) från serna i första stycket, bestämmelserna i första när särskilda skäl fögg: stycket, när särskilda ligga. Medgives undantag, skäl föreligger. Om diskall länsstyrelsen be- skall länsspens medges, stämma i vilken utsträck- styrelsen bestämma i vilning mark får tagas i an- ken utsträckning mark får språk såsom tomt eller tagas i anspråk såsom tomt eljest användas för det eller eljest användas för avsedda ändamålet. det avsedda ändamålet.

Ett beslut om dispens upphör att gälla om den åtgärd som avses med dispensen inte har påbörjats inom två år eller avslutats inom fem år från dagen för beslutet.

Första stycket gäller inte Första stycket gäller inte anläggningar eller åtgär- lg anläggningar eller åtder som behövs för jord- gärder som behövs för bruket, fisket, skogssköt- jordbruket, fisket, skogsseln eller renskötseln och skötseln eller renskötej tillgodoser bostadsän- seln, och ej tillgodoser damál. Första stycket gäl- bostadsändamål, ler inte heller företag till vilka

gg företag

till vilka tillstånd har tillstånd har lämnats enlämnats enligt 4 kap. la- ligt 4 kap. lagen

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om hushåll- (1987:12) om hushållning gen (l987:12) med naturresurser med naturresurser m.m., ning vattenlagen (1983:291) m.m., vattenlagen eller miljö- eller miljöskyddslagen (1983:291) (1969:387), eller skyddslagen (1969:387). 3. byggnad eller anordning en tomtplats som utgör på komplement till befintlig

bebyggelse på tomtplatsen och som förläggs längre från stranden än huvud-

byggnaden.

lera, torv eller andra jordarter Täkt av sten, grus, sand, jord, markinnehavarens husbehov får ej ske utan för annat ändamål än Vad nu avser dock ej täkt i länsstyrelsens tillstånd. sagts vattenområde vartill tillstånd lämnats enligt vattenlagen fordras (1966:314) om kontinental- (1983:291) eller enligt lagen av torv vartill bearbetningskoncession har sockeln eller täkt meddelats (1985:620) om vissa torvfyndigheter. enligt lagen

får Länsstyrelsen får föreläg- Länsstyrelsen förelägtäkttill- ga den som söker täkttillga den som söker att stånd att, vid äventyr att stånd att, vid äventyr avvisas, ansökningen avvisas, lägga ansökningen lägga som fram utredning som belyser fram utredning belyser en behovet av täkten samt en behovet av täkten samt av täktplan av erforderlig täktplan erforderlig Tillstånd omfattning. Tillstånd omfattning.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall förenas med de vill- skall förenas med de villkor som behövs för att be- kor som behövs för att begränsa eller motverka fö- gränsa eller motverka företagets menliga inverkan retagets menliga inverkan på naturmiljön. Om ej sär- på naturmiljön. Täkttillskilda skäl föranleder an- stånd får beviljas endast nat, skall tillstånd för om sökanden ställt säkersin giltighet göras bero- het för de villkor som ende av att säkerhet skall gälla för tillstånställs för sålunda före- visar sig sådan sädet; skrivna villkor. Visar sig kerhet otillräcklig, får sådan säkerhet otillräck- länsstyrelsen föreskriva lig, får länsstyrelsen fö- att tillståndet skall gälreskriva att tillståndet la endast om ytterligare skall gälla endast om säkerhet ställs. Om särytterligare säkerhet skilda skäl föreligger, ställs. får länsstyrelsen befria sökanden från kravet på säkerhet. Staten, kommuner och landstingskommuner behöver ej ställa säkerhet.

Om fullgörande av föreskriven åtgärd ankommer på annan än markens innehavare, är innehavaren skyldig tåla att åtgärden vidtages.

Täkttillstánd får vägras den som inte fullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Har tio år förflutit från det täkttillstånd har vunnit laga får tillståndet helt eller delkraft, länsstyrelsen upphäva vis eller förena tillståndet med ändrade villkor. Visar det att föreskrivna villkor inte i den utsträckning som besig hövs eller motverkar företagets menliga inverkan på begränsar får före utgången av den angivna naturmiljön, länsstyrelsen tiden förena tillståndet med de ytterligare villkor som behövs.

18 c §

som utförs för Åtgärder som utförs för Åtgärder att avvattna för att att avvattna mark, för att mark, sänka eller ur en sänka eller tappa ur en tappa eller för att sjö eller för att skydda sjö skydda mot när med mot vatten, när syftet med vatten, syftet är att varaktigt åtgärden är att varaktigt åtgärden öka en fastighets lämplig- öka en fastighets lämplighet för något visst ända- het för något visst ändamål får mål (markavvattning), får (markavvattning), inte vidtas utan inte vidtas utan länsstylänsstyrelsens tillstånd. Ett relsens tillstånd. Ett tillstånd till markavvatt- tillstånd till markavvattskall förenas med de ning skall förenas med de ning villkor som behövs för att villkor som behövs för att eller motverka begränsa eller motverka begränsa inverkan natur- menlig inverkan på naturmenlig på av miljön av företaget. 5 miljön företaget. tillståndet skall anges inom vilken tid åtgärderna skall vara utförda.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

För detaljdränering genom täckdikning krävs tillstånd endast om det föreligger sannolika skäl att företaget medför menlig inverkan på naturmiljön. Tillstånd behövs inte för markavvattning som sker i samband med täkt av torv vartill tillstånd har lämnats enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter m.m. Tillstånd behövs inte heller för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge.

Om en markavvattning inte skulle medföra någon menlig inverkan på naturmiljön inom ett område, får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, länsstyrelsen beträffande detta område föreskriva undantag från skyldigheten att söka tillstånd enligt första stycket.

18 d §

Om det i fråga om viss del av landet är särskilt angeläget att våtmarker bevaras, får regeringen i fråga om den delen meddela föreskrifter om vilka särskilda skäl som skall föreligga för tillstånd till markavvattning.

20 S

Kan arbetsföretag, som ej Kan arbetsföretag, som ej omfattas av tillstånds- omfattas av tillståndstvång enligt 18, 18 c tvång enligt 18, 18 c, eller 19 § komma att vä- 18 d eller 19 § komma att sentligt ändra naturmil- väsentligt ändra naturmiljön, skall, innan företa- jön, skall, innan företa-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

get utföres, samråd ske get utföres, samråd ske med länsstyrelsen. Rege- med länsstyrelsen. ringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan Regeringen eller myndighet föreskriva att inom landet som regeringen bestämmer eller del därav anmälan får meddela föreskrifter för samråd alltid skall om att anmälan för samråd göras i fråga om särskilda alltid skall göras slag av arbetsföretag. 1. inom hela eller delar av landet i fråga om särskilda slag av arbetsföretag, 2. inom särskilt skyddsvärda områden i fråga om alla slag av arbetsföretag som kan skada naturmiljön.

Beträffande arbetsföretag Beträffande arbetsföretag som sägs i första stycket som sägs i första eller får länsstyrelsen före- andra stycket får länslägga företagaren att vid- styrelsen förelägga företaga de åtgärder som be- tagaren att vidtaga de hövs för att begränsa åtgärder som behövs för eller motverka skada på att begränsa eller motnaturmiljön. verka skada på naturmiljön eller, om sådana åtgärder inte är tillräckliga från naturvårdssynpunkt, meddela förbud mot företaget.

Bestämmelserna i denna paragraf omfattar inte företag till vilka tillstånd har lämnats enligt vattenlagen (1983:291) eller miljöskyddslagen (1969:387).

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att arbetsföretag som kan skada naturmiljön inte får utföras inom sådana mindre markeller vattenområden (biotqper) som utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda på grund av ringa förekomst eller sällsynt beskaffen- DJ;-

Medför föreskrifter enligt Medför föreskrifter enligt 8 eller 9 § att pågående 8, 9 eller 21 ÅL 5 eller markanvändning avsevärt föreläggande eller förbud försvåras inom berörd del 20 § att enligt pågående av en fastighet eller att avsevärt markanvändning mark tas i anspråk, är försvåras inom berörd del fastighetsägaren och inne- av en eller att fastighet havare av särskild rätt mark tas i är anspråk, till fastigheten berätti- och innefastighetsägaren gade till ersättning av havare av särskild rätt staten för den skada de till berättifastigheten

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lider. Har före- gade till ersättning av härigenom efter förord- staten för den skada de skrifterna 43 härigenom lider. Har förenande enligt § tredje beslutats av en skrifterna efter förordstycket kommunal skall nande enligt 43 § tredje myndighet, i stället stycket beslutats av en ersättningen av kommunen. kommunal myndighet, skall betalas ersättningen i stället betalas av kommunen.

Innebär föreskrift Innebär föreskrift enligt enligt 8 att vidta viss 5 eller 8 § förbud att § förbud utan vidta viss åtgärd utan åtgärd länsstyrelsens eller en kommunal länsstyrelsens eller en

tillstånd, kommunal myndighets myndighets ej ersättning i tillstånd, utgår ej utgår av den ersättning i anledning av anledning föreskriften om inte den föreskriften om inte eller tillstånd vägrats eller tillstånd vägrats förenats med särskilda förenats med särskilda villkor. villkor.

meddelats ll § och tillstånd som där Har förbud enligt vägras vad i första om föreskrifter enligt 8 avses, äger stycket stadgas eller 9 § motsvarande tillämpning.

31 S

26 skall bestämmas att utgå med Ersättning enligt § tredje stycket visst Ersättningen må, om särskilda skäl äro årligt belopp. avräknas å som sedermera kan komma att utgå därtill, gottgörelse 26 § första stycket eller 27 §. jämlikt

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om det finns särskilda skäl, kan jämväl 26 § ersättning enligt första stycket eller 30 § på begäran av staten, kommunen, fastighetsägaren eller annan sakägare fastställas att utgå med visst årligt belopp med rätt för staten eller kommunen samt den ersättningsberättigade att erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.

Utgår ersättning enligt 26 5 till följd av skada eller olägenhet för renskötseln tillämpas 28 5 andra stycket rennäringslagen (1971:437).

33 §

Har ej överenskommelse träffats om ersättning enligt 26 eller 30 eller om inlösen av fastighet enligt 27 § och har icke den, som vill göra anspråk på ersättning eller fordar inlösen, jämlikt 32 första stycket förlorat sin talan, åligger det honom att väcka talan hos fastighetsdomstolen mot staten eller kommunen inom ett år från det att beslutet på vilket anspråket har vunnit grundas laga kraft, vid påföljd att han annars förlorar rätten att kräva ersättning eller inlösen.

Staten eller kommunen får, Staten eller kommunen får, då fråga uppkommit om med- då fråga uppkommit om meddelande av föreskrifter delande av föreskrifter enligt 8 eller 9 §, vid enligt 8 eller 9 §, vid §, fastighetsdomstolen väcka fastighetsdomstolen väcka talan mot sakägare om talan mot sakägare om fastställande av de vill- fastställande av de villkor som, därest föreskrif- kor som, därest föreskrifterna meddelas, skall gäl- terna meddelas, skall gälla beträffande ersättning la beträffande ersättning

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller inlösen. Meddelas ej eller inlösen. Meddelas ej föreskrifter av det inne- föreskrifter av det inneháll, som förutsatts vid håll, som förutsatts vid inom fastighetsdomstolen, inom fastighetsdomstolen, ett år från det att målet ett år från det att målet har avgjorts genom laga- har avgjorts genom lagakraftägande dom, skall kraftägande dom, skall domen ej längre vara bin- domen ej längre vara bindande för parterna. dande för parterna.

36 a §

För tillsyn över efterlevnaden av förbud eller föreskrifter för områden och naturföremål för vilka förordnanden enligt denna lag har meddelats (naturvårdsobjekt), får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer utse tillsynsmän med de befogenheter som följer av andra och tredje styckena.

Om någon uppehåller sig inom naturvárdsobjekt, där han ej har rätt att vistas, får han avvisas från området av en tillsynsman.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Ertappas någon på bar gärning då han begår brott som avses i 37 § första stycket 1 får tillsynsman ta i beslag jakt- och fångstredskap, fortskaffningsmedel eller andra föremål som kan antas ha betydelse för utredning om brottet.

Har föremål tagits i beslag, skall anmälan om detta skyndsamt göras till polis- eller åklagarmyndigheten. Den som tar emot anmälan skall förfara som om han själv gjort beslaget.

36 b 5 Den som medgivits undantag från föreskrift för naturvårdsobjekt är skyldig att inom det område där undantaget gäller medföra beslutet härom och vid anfordran uppvisa det för en tillsynsman.

37 5

Till böter eller fängelse Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes i högst två år döms den den som uppsåtligen eller som uppsåtligen eller av av oaktsamhet oaktsamhet

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. mot förbud eller 1. bryter mot förbud eller bryter föreskrift som meddelats föreskrift som meddelats 11 eller enligt 5, 8, 10, ll eller enligt 5, 8, 10, 14 16 § andra 14 §, 16 § andra stycket, §, stycket eller 19 19 § eller 21 5, §,

2. mot 16 S första 2. bryter mot 16 § första bryter första stycket första eller andra stycket gunkten eller, om ej gärningen är punkten, ringa, mot 16 § första stycket andra punkten,

3. mot 17 § andra 3. bryter mot 17 § andra bryter stycket, om ej gärningen stycket, ar ringa,

4. utför täkt eller åtgärd 4. utför täkt eller åtgärd utan för markavvattning utan för markavvattning ha tillstånd att ha behövligt tillstånd att behövligt 18 eller 18 c § enligt 18, 18 c eller enligt eller mot villkor 18 d § eller bryter mot bryter eller föreskrift som har villkor eller föreskrift i samband med som har meddelats i meddelats sådant samband med sådant tillstånd, tillstånd,

5. underláter att 5. underlåter att fullgöra fullgöra som föreskri- skyldighet enligt 20 § skyldighet vits med stöd av 18 a § första stycket eller eller 20 skyldighet som föreskri- § första stycket, vits med stöd av 18 a § eller 20 § andra stycket,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6. bryter mot 22 5 första eller tredje stycket eller mot föreskrift som meddelats i samband med medgivande enligt tredje stycket,

7. åsidosätter stadgandet 7. åsidosätter stadgandet i 23 5, om ej gärningen i 23 §, om ej gärningen sker på plats, till vilken sker på plats, till vilken

allmänheten igkg äger allmänheten inte äger

tillträde eller har insyn, tillträde eller har insyn eller gärningen är ringa, eller eller

8. uppför vilthägn i strid mot 24 a § eller åsidosätter villkor som är förenat med tillstånd till vilthägn.

I ringa fall döms inte till ansvar.

Utbyte av brott som avses i första stycket 4 skall förklaras förverkat, om det ej är uppenbart oskäligt.

37 a §

Till böter högst ettusen kronor döms den som åsidosätter skyldighet enligt 36 b §.

39 §

Har någon överträtt beslut Har någon överträtt beslut eller föreskrift som avses eller föreskrift som avses i 37 § första stycket 1, i 37 § första stycket 1, 2, 4, 6 eller 8 får läns- 2, 4, 6 eller 8 får läns-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

honom styrelsen förelägga honom styrelsen förelägga att åstadkomma rättelse. att åstadkomma rättelse. Har i om en viss Föreläggande om rättelse fråga fastighet eller byggnad, får också meddelas när eller arbetsföretag har utförts anordning anläggning annans mark ägaren till utan att samråd har skett på överträ- enligt 20 § första eller egendomen begått delsen och andra stycket eller föreövergår egendomen till ägare, får taget har utförts i strid ny denne att vidta med föreläggande eller föreläggas rättelse, om det inte är förbud som meddelats enoskäligt. Är fråga om ligt 20 § tredje stycket. överträdelse av beslut Har i fråga om en viss eller föreskrift över vars fastighet eller byggnad, efterlevnad kommunal nämnd anordning eller anläggning med stöd av överlåtelse på annans mark ägaren till enligt 18 b § utövar till- egendomen begått överträsyn, tillkommer det i delsen och övergår egenstället nämnden att med- domen till ny ägare, får dela sådant denne föreläggas att vidta föreläggande. I beslut om föreläggande rättelse, om det inte är får vite sättas ut. Vidare oskäligt. Är fråga om får tingsrätten meddela överträdelse av beslut handräckning för att eller föreskrift över vars åstadkomma rättelse. efterlevnad kommunal nämnd Ansökan om handräckning med stöd av överlåtelse får göras av allmän åkla- enligt 18 b § utövar tillstatens naturvårds- syn, tillkommer det i gare, verk, den stället nämnden att medlänsstyrelsen, kommunala nämnd som hand- dela sådant föreläggande. har naturvårdsfrågor I beslut om föreläggande eller, i fall där kommunal får vite sättas ut. Vidare nämnd har att meddela fö- får tingsrätten meddela reläggande, av den nämn- handräckning för att

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den. Beträffande sådan åstadkomma rättelse. Anhandräckning finns be- sökan om får handräckning stämmelser i 17 § hand- av allmän göras åklagare, räckningslagen (1981:847). statens naturvårdsverk, länsstyrelsen, den kommunala nämnd som handhar naturvårdsfrågor eller, i fall där kommunal nämnd har att meddela föreläggande, av den nämnden. Beträffande sådan handräckning finns bestämmelser i 17 5 handräckningslagen (1981:847). Har någon påbörjat utförandet av ett arbetsföratag, som omfattas av samrádsskyldighet enligt 20 § innan samråd har skett, får länsstyrelsen meddela föreläggande vid vite att gpphöra med verksamheten till dess att samrådsärendet har avgjorts.

Vid meddelande av vid meddelande föreläg- av föreläggande enligt 17 5 första gande 17 § första enligt stycket, 20 § eller 22 § 20 22 stycket, § eller 5 andra stycket får andra eller länssty- stycket förbud relsen utsätta vite. 20 enligt § får länssty- Efterkoms ej sådant före- relsen utsätta vite. Efläggande, skall på anmodan terkoms sådant ej förelägav länsstyrelsen skall kronofog- gande, på anmodan av demyndigheten föranstalta länsstyrelsen kronofogdeom att åtgärden vidtages. myndigheten föranstalta om att åtgärden vidtages.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

får utsätta vite vid meddelande av föreläggande Byggnadsnämnden och hälsoskyddsnämnden får enligt 17 § tredje stycket. Miljövid meddelande av enligt 24 §. utsätta vite föreläggande vederbörande nämnd låta vidtaga Efterkommes ej föreläggandet, äger den försumliges bekostnad. åtgärder på

I beslut om föreläggande I beslut om föreläggande avses i andra som avses i denna garagraf som första, får får förordnas att beslutet eller tredje stycket skall utan hinder av förordnas att beslutet gälla hinder av att det inte har vunnit skall gälla utan att det inte har vunnit laga kraft.

laga kraft.

beslut enligt denna lag får överklagas En kommunal myndighets hos länsstyrelsen genom besvär.

av annan Beslut av annan statlig Beslut statlig i än regeringen i myndighet än regeringen myndighet 13 17 §, ärende enligt 13 §, lg_§, ärende enligt §, 20 22 §, 17 §, 20 § tredje stycket, § andra stycket, 22 §, 24 §, 24 a §, 39 § 24 §, 39 S såvitt avser såvitt avser annat än annat än handräckning får handräckning eller 47 § eller 47 5 överklagas be- får överklagas hos kamhos kammarrätten genom i en- marrätten genom besvär. svär. Beslut övrigt denna av annan Beslut i övrigt enligt ligt lag än denna lag av annan statlig statlig myndighet regefår hos myndighet än regeringen ringen överklagas besvär. får överklagas hos regeregeringen genom ringen genom besvär.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Statens naturvårdsverk får överklaga beslut denna eller enligt lag enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen.

Finner myndighet att den ej kan helt bifalla från framställning fortifikationsförvaltningen eller statens vägverk om undantag som avses i 16 § tredje stycket, hänskjutes ärendet till regeringens prövning.

41 a §

Ansökan om undantag enligt 16 5 tredje stycket eller om tillstånd enligt 17 § andra stycket, 18, 18 c, 18 d, 19, 22 eller 24 a § samt anmälan om samråd enligt 20 5 första eller andra stycket skall alltefter omständigheterna i det särskilda fallet vara åtföljd av karta, skiss eller ritning samt den ytterligare utredning som behövs för att företagets eller åtgärdens inverkan på det skyddade intresset skall kunna bedömas.

43 5

Innan länsstyrelsen fattar beslut om bildande av naturreservat eller naturvárdsområde eller annat naturvårdsärende av avgör vikt, skall länsstyrelsen samråda med kommunen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller myndighet Regeringen eller myndighet Regeringen som bestämmer som regeringen bestämmer regeringen får förordna att får förordna att befogenbefogenhet som enligt 16 § tredje het som enligt 16 § tredje 17 5 samt 39 § stycket, 17 ggh_39 § försstycket, första och andra styckena ta och tredje styckena ankommer gå länsstyrelse, tillkommer länsstyrelsen, skall ankomma kommunal skall tillkomma en gå myndighet kommunal myndighet

Regeringen eller myndighet Regeringen eller myndighet som bestämmer som regeringen bestämmer regeringen får förordna att de befo- får förordna att de befogenheter som enligt 7-9, genheter som enligt 7-9, 12 och 19 §§ tillkom- 19 och 20 §§ till- 11, 11:13, mer även kommer länsstyrelsen även länsstyrelsen skall tillkomma en kommu- skall tillkomma en kommunal myndighet. nal myndighet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

Bestämmelserna i 37 § tillämpas endast i fråga om överträdelser som skett efter bestämmelsernas ikraftträdande. Beträffande överträdelser som skett före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.

Förslag till förordning om ändring i naturvårdsförordningen (1976:484)

Härigenom föreskrivs i fråga om naturvårdsförordningen (1976:484)

dels att 20, 21, 23, 25, 28 a och 29 §5 skall ha

följande lydelse,

dels att det i förordningen skall införas en 27 c §,

ny paragraf av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

20 §

Länsstyrelsen meddelar Länsstyrelsen meddelar förordnande och föreskrift förordnande och föreskrift som avses i 15 § andra och som avses i 15 och § andra tredje styckena, 16 § and- tredje styckena, 16 5 andra stycket och 18 c § ra och 18 c § stycket tredje stycket samt till- tredje stycket samt tillstånd och föreläggande en- stånd och enföreläggande ligt 22 § naturvårdslagen 22 ligt § naturvårdslagen (1964:822). Länsstyrelsen (1964:822). Länsstyrelsen föreskriver också anmäl- meddelar också föreskrifningsskyldighet för samråd ter om anmälningsskyldigenligt 20 § första stycket het för samråd 20 enligt § samma lag i andra fall än andra samma i stycket lag som avses i 23 § denna andra fall än som avses i förordning. 23 § denna förordning.

När föreskrift enligt 18 c § tredje medstycket naturvårdslagen delas, skall beslutet snarast det sätt som är möjligt kungöras på föreskrivet beträffande författning i allmänhet. En avskrift av beslutet skall snarast möjligt sändas till statens naturvárdsverk, lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen.

Har länsstyrelen föreskrivit som avses i anmälningsskyldighet första stycket, skall föreskriften vars delges varje sakägare rätt beröres av beslutet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

21 §

Innan förordnande meddelas om utvidgning av strandskyddsområde en- 15 S andra naturvårdslagen (1964:822), skall, om förligt stycket ordnandet är avsett att gälla längre tid än sex månader, förslag till förordnandet ha hållits tillgängligt för granskning inom orten under viss tid, minst en månad, efter det kungörelse därom har införts i ortstidning eller tillkännagetts på annat lämpligt sätt. skall innehålla föreläggande för sakägarna att, om de Kungörelsen vill framställa erinran mot förslaget, göra detta hos länsstyrelsen inom granskningstiden.

I fråga om beslut om undantag från strandskydd eller utvidgning av strandskyddområde enligt 15 § andra eller tredje stycket naturvårdslagen tillämpas 12 § första och andra styckena denna förordning.

Kungörelse om upphävande av strandskydd inom detaljplaneområde behöver inte ske om motsvarande uppgifter kungörs i detaljplaneärendet.

23 §

Den som ämnar företa mark- Den som ämnar företa markberedning genom hygges- beredning genom hyggesskall snarast plöjning skall snarast plöjning och senast två möjligt och senast två möjligt månader i förväg anmäla månader i förväg anmäla detta till skogsvårdssty- detta till skogsvårdsstyrelsen. Denna skall, med relsen. Denna skall, med om företa- eget yttrande om företaeget yttrande gets skogliga lämplighet, gets skogliga lämplighet,

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

överlämna anmälan till överlämna anmälan till länsstyrelsen för samråd länsstyrelsen för samråd enligt 20 5 första stycket enligt 20 § naturvårdsnaturvårdslagen lagen (1964:822). (1964:822).

Den som enligt gällande Den som enligt gällande bestämmelser har underrät- bestämmelser har underrättat skogsvårdsstyrelsen om tat skogsvárdsstyrelsen om avverkning som skall äga avverkning eller om åtgärd rum på hans mark skall an- för att avvattna mark ses ha gjort anmälan för efter som skall avverkning samråd beträffande avverk- äga rum hans mark skall på ningen enligt 20 § natur- anses ha gjort anmälan för vårdslagen. samråd beträffande avverkningen eller åtgärden enligt 20 § naturvårdslagen.

Ansökan om undantag enligt 16 § tredje stycket eller om tillstånd enligt 17 § andra stycket, 18, 18c, 19, 22 eller 24a 5 samt anmälan om samråd enligt 20 § första stycket natur-

vårdslagen (1964:822)

skall alltefter omständigheterna i det särskilda fallet vara åtföljd av karta, skiss eller ritning

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

samt den ytterligare utredning som behövs för att företagets eller åtgärdens inverkan på det skyddade intresset skall kunna bedömas.

Har tillstånd lämnats till täkt av matjord enligt 18 5 naturvårdslagen och behövs tillstånd även enligt 4 s andra stycket lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark skall ärendet överlämnas till lantbruksnämnden för prövning.

överväger länsstyrelsen att i fråga om ett område som avses med en ansökan om tillstånd enligt 18 § naturvårdslagen meddela föreskrifter om skydd för grundvattnet enligt 9 kap. 2 § vattenlagen (1983:291), bör frågan om sådant tillstånd inte prövas förrän frågan om skyddet för grundvattnet har avgjorts.

Tillsynsmän

27 c §

Tillsynsman förordnas av länsstyrelsen i det län där han har sitt hemvist. Förordnandet får omfatta ett eller flera län.

Föreskrifter om förordnande och utbildning av tillsynsmän meddelas av rikspolisstyrelsen efter samråd med statens naturvårdsverk.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 a §

Länsstyrelsen får förordna att befogenhet som ankommer på länsstyrelsen enligt 16 § tredje såvitt avser stycket medgivande till annan åtgärd än byggande av eller allmän försvarsanläggning väg, 17 5 samt 39 5 första och andra styckena naturvårdslagen (1964:822) helt eller delvis skall tillkomma den kommunala nämnd som kommunfullmäktige bestämmer.

Länsstyrelsen får förordna att befogenhet som ankommer på länsstyrelsen enligt 7-9, 11, 12 och 19 §§ naturvårdslagen helt eller delvis skall tillkomma även den kommunala nämnd som kommunfullmäktige bestämmer. Efter ett sådant förordnande får den kommunala nämnden även meddela föreskrifter som avses i 10 § samma lag.

Länsstyrelsen får efter överenskommelse med en kommun överlämna ett visst ärende om samråd enligt 20 § naturvårdslagen för prövning till en kommunal nämnd.

I ärenden som efter för- I ärenden som efter förordnande enligt första ordnande enligt första, eller andra stycket andra eller prövas tredje stycket av en kommunal nämnd skall av en prövas kommunal även de uppgifter i övrigt nämnd skall även de uppsom enligt denna förord- i gifter övrigt som enligt ning ankommer på länssty- denna ankommer förordning relsen i stället ankomma i på länsstyrelsen stället på den kommunala nämnden. ankomma den på kommunala

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Samråd skall dock ske med nämnden. Samråd skall dock i stället ske med länsstyrelsen i länsstyrelsen för med statens natur- stället för med statens vårdsverk. naturvårdsverk.

Ett beslut som en kommunal Ett beslut som en kommunal nämnd meddelat efter för- nämnd meddelat efter förordnande första ordnande enligt första enligt skall eller tredje stycket skall stycket expedieras de föreskrifter som expedieras enligt de föreenligt när skrifter som gäller när gäller länsstyrelsen har meddelat ett beslut av länsstyrelsen har meddelat samma Dessutom skall ett beslut av samma slag. slag. en avskrift av beslutet Dessutom skall en avskrift sändas till av beslutet sändas till länsstyrelsen. länsstyrelsen.

Ett beslut som en kommunal nämnd meddelat efter förordnande andra skall länsstyrelsens försorg och enligt stycket genom på kommunens bekostnad kungöras i länets författningssamling så snart det kan ske. Beslutet skall genom kommunens försorg anslås och underrättelse om beslutet införas i ortstidning.

I naturvårdsärende åligger det länsstyrelsen att på statens söka träffa med sakägare som gör anspråk på vägnar uppgörelse ersättning eller fordrar inlösen av fastighet.

kan begäran förskjuta medel för ändamål som Länsstyrelsen på avses i 30 § naturvårdslagen (1964:822).

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vad som nu sagts om länsstyrelsen gäller i stället skogsvårdsstyrelsen i de fall en sakägare gör anspråk pá ersättning eller inlösen till följd av att bestämmelser enligt 21 § naturvårdslagen meddelats i fråga om skogsmark.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1991.

Förslag till Lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)

Härmed föreskrivs att det i rennäringslagen (1971:437) skall införas en ny paragraf, 65 a 5, av föjande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

65 a §

Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvárdens intressen vid renskötselns utövande såsom i fråga om skyddet av växt- eller djurlivet. Detta bemyndigande medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att avsevärd olägenhet för renskötseln uppkommer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

Förslag till Lag om ändring i (1975:1313) terrängkörningslagen

Härigenom föreskrivs att i terrängkörningslagen (1975:1313) skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 a §

För tillsyn över att bestämmelserna i denna lag efterlevs inom de delar av fjällområdet som regeringen med stöd av 1 § andra stycket bestämt, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer utse tillsynsmän med den befogenhet som följer av andra stycket.

En tillsynsman får avvisa den som kör i terräng med motordrivet fordon inom ett område som sägs i första stycket utan att ha rätt därtill.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

Förslag till Förordning om ändring i terrängkörningsförordningen (1978:594)

Härigenom föreskrivs i fråga om terrängkörningsförordningen (1978:594)

dels att 5 5 skall ha följande lydelse,

gglg att i förordningen skall införas två nya paragrafer, 5 a och b §5, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 S

Länsstyrelsen får föreskriva ytterligare undantag från bestämmelserna i 1 5 terrängkörningslagen (1975:1313), om särskilda skäl föreligger.

Den som medgivits undantag frán förbud som meddelats med stöd av 1 § andra stycket terrängkörningslagen är skyldig, att under körning i terräng med motordrivet fordon inom det område där undantaget gäller, medföra länsstyrelsens beslut härom och på anfordran uppvisa det för en tillsynsman.

Förbud eller föreskrift enligt 3 § terrängkörningslagen meddelas av länsstyrelsen. Beslutet skall delges markägaren.

I ärende av vikt skall samråd ske med kommunen.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

a

Tillsynsman förordnas av länsstyrelsen i det län där han har sitt hemvist. Förordnandet får omfatta ett eller flera län.

Föreskrifter om förordnande och utbildning av tillsynsmän meddelas av rikspolisstyrelsen efter samråd med statens naturvårdsverk.

5 b §

Till böter högst ettusen kronor döms den som åsidosätter skyldighet enligt 5 § andra stycket.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1991.

Förslag till Lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429)

föreskrivs att 17, 19 och 21 §§ skogsvårdslagen Härigenom (1979:429) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

är skogsmarkens ägare är skogsmarkens ägare att före- skyldig att enligt föreskyldig enligt skrifter som meddelas av skrifter som meddelas av eller regeringen eller myndighet regeringen myndighet som bestämmer som regeringen bestämmer regeringen underrätta skogsvårdssty- underrätta skogsvårdsstyrelsen om som relsen om avverkning skall rum hans 1. avverkning som skall äga gå mark. rum gå hans mark, aga 2. åtgärd för att avvattna mark i samband med avverkning, om krav på tillstånd för åtgärden inte gäller enligt naturvårslagen (1964:822).

I eller I svárföryngrad skog eller svårföryngrad skog får avverkning skyddsskog får avverkning skyddsskog inte ske utan skogsvårds- inte ske utan skogsvårds-

tillstånd. styrelsens tillstånd. ggg

styrelsens nu sagts gäller dock inte om avverkningen skall ske för att möjliggöra täktverksamhet, vartill tillstånd beviljats enligt naturvårdslagen (1964:822).

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I samband med att tillstånd ges kan skogsvårdsstyrelsen besluta om åtgärder för att begränsa eller motverka olägehet och trygga återväxten.

Tillstånd behövs inte för eller röjning gallring som främjar skogens utveckling.

21 §

Regeringen eller myndighet eller Regeringen myndighet som regeringen bestämmer som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall om den hänsyn som skall tas till naturvårdens in- tas till naturvårdens intressen vid skötseln av tressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om såsom i skog, fråga om hyggens storlek och ut- storlek hyggens och utläggning, beståndsanlägg- läggning, beståndsanläggning, kvarlämnande av ning, kvarlämnande av

trädsamlingar ggg skogsträdsamlingar, skogsbilvä-

bilvägars sträckning. gars och diksträckning

ningsåtgärder.

Bemyndigandet medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

Förslag till om ändring i skogsvårdsförordningen (1979:791) Förordning

Härigenom föreskrivs att 18-19 §5 skogsvårdsförordningen (1979:791) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall Skogsmarkens ägare skall skogsmarkens ägare som de föreskrifter som enligt de föreskrifter enligt efter samråd med staten efter samråd med staten av naturvårdsverk meddelas av naturvårdsverk meddelas till skogsstyrelsen till skogsskogsstyrelsen skogsanmäla vårdsstyrelsen anmäla vårdsstyrelsen som föranle- 1. avverkning som föranle- 1. avverkning der att der skyldighet att anlägga skyldighet anlägga ny skog, ny skog, som är för- 2. avverkning som är för- 2. avverkning anledd av att anledd av att skogsmark skogsmark skall tas i för skall tas i anspråk för anspråk ändamål än virkes- annat ändamål än virkesannat produktion. produktion, 3. åtgärder för att avvattna mark efter avverkning av skog, om åtgärdena inte omfattas av tillenligt 18 ståndsskyldighet c § naturvårdslagen (1964:822)

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §

Skogsvårdsstyrelsen skall skall Skogsvårdsstyrelsen översända en avskrift av översända en avskrift av anmälan enligt 18 § l till anmälan enligt 18 § 1 och länsstyrelsen i de fall i å till länsstyrelsen de anmälan avser fall anmälan avverkning avser en åtinom områden som inom länssty- gård områden som relsen anger. länsstyrelsen anger.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1991.

Förslag till om ändring i ädellövskogslagen (1984:119) Lag

(1984:119) skall ha föreskrivs att 3 § ädellövskogslagen Härigenom följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Med ädellövskog avses i denna lag:

i Ble- 1. Skogsbestánd som ut- 1. Skogsbestånd av lövträd till minst kinge, Kristianstad, görs Hallands län 70 procent och av ädla Malmöhus och ädla lövträd lövträd till minst 50 prosom utgörs av 70 och cent och vars areal är till minst procent är minst ett minst ett halvt hektar. vars areal halvt hektar. 2. Skogsbestánd i övriga delar av landet som utgörs av lövträd till minst 70 och av ädla lövprocent träd till minst 50 procent och vars areal är minst ett halvt hektar. betes- 2. Trädbestånd på betes- 3. Trädbestånd på är att marker, som inte är att marker, som inte om anse som jordbruksmark, om anse som jordbruksmark, av löv- beståndet utgörs av lövbeståndet utgörs 70 träd till minst 70 procent träd till minst procent till och av ädla lövträd till och av ädla lövträd Av de minst 50 procent. Av de minst 50 procent. minst ädla lövträden skall minst ädla lövträden skall ha en tio träd hektar ha en tio träd per hektar per minst 30 diameter av minst 30 diameter av

Nuvarande lydelse

Föreslagen lxdelse

centimeter på en höjd av centimeter på en höjd av 1,3 meter över marken. 1,3 meter över marken. Markens areal skall uppgå Markens areal skall uppgå till minst ett hektar. till minst ett hektar.

Har skogsvárdsstyrelsen enligt 7 § beslutat viss trädslagssammansättning vid föryngring av ädellövskog, skall skogen betraktas som ädellövskog även om andelen lövträd under en tid är lägre än som anges i första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

Förslag till förordning om ändring i nationalparksförordningen (1987:938)

Härigenom föreskrivs att det i nationalparksförordningen (1987:938) skall införas en ny paragraf 3 a S, av följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 a 5

Samernas enligt rennäringslagen (1971:437) tillkommande rättigheter till jakt gäller i nationalpark inte jakt efter björn, lo, varg, järv, älg eller örn.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1991.

l INLEDNING

1.1 Utredningens uppdrag

Enligt direktiven (Dir. 1988:36), vilka bifogas betänkandet som bilaga I, har utredningens huvuduppgift varit att göra en översyn av naturvårdslagen i syfte att kartlägga om den nuvarande lagstiftningen tar till vara naturvårdens intressen i tillräcklig omfattning. I tilläggsdirektiv (Dir. 1988:43) har utredningen fått i uppgift att beakta EG-aspekter i utredningsverksamheten.

Till utredningen har från regeringen överlämnats framställningar från myndigheter, organisationer och enskilda personer, vilka framställningar haft anknytning till utredningsuppdraget. B1.a. har överlämnats en promemoria med förslag till ändringar i plan- och bygglagen och naturvårdslagen utarbetad av plan- och bostadsverket i maj 1989 (P 1230/89) jämte de över promemorian avgivna remissvaren.

Utredningen har avgett remissyttrande över livsmedelspolitiska arbetsgruppens betänkande (Ds 1989:63) En ny livsmedelspolitik. Utredningen har i detta betänkande inte kunnat beakta regeringens proposition med anledning av förslaget.

Utredningen har också mottagit skrivelser från organisationer och enskilda personer med synpunkter på frågor som berört uppdraget.

1.2 Utredningens arbete

Utredningen påbörjade arbetet efter sommaren 1988. Det inledande arbetet bestod framför allt i att samla in material och hämta in synpunkter på naturvårdslagens tillämpning inom olika områden. I detta syfte har utredningen under hösten 1988 gjort studiebesök i Malmöhus län och på Själland i Danmark med besök på danska skov- och Naturstyrelsen i Hørsholm. Vidare har utredningen b1.a. i enkätform inhämtat upplysningar från länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser. Enkäterna har avsett frågor om strandskydd, markavvattning, samråd, ädellövskogen och ekonomiska bidrag.

Utredningen har haft fortlöpande kontakter med statens naturvårdsverk, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen samt berörda departement.

Skogsbrukets naturvårdsfrågor har på ett instruktivt sätt belysts för utredningen vid två exkursioner som anordnats, den ena av svenska naturskyddsföreningen till nordöstra Uppland och den andra av sveriges skogsvårdsförbund till Dalarna.

Utredningen har varit representerad vid flera konferenser som behandlat frågor med anknytning till utredningsuppdraget. I detta sammanhang kan nämnas miljöoch energidepartementets miljökonferens Miljöp01itiken inför 1990-talet i april 1989 och naturvårdsverkets årliga naturvårdskonferenser för länsstyrelserna i september 1988 och 1989, samt en hearing om miljö-

kcnsekvensbeskrivningar, som anordnats av naturvårdsverket øch plan- och bostadsverket.

Under arbetets gång har sammanträffat och utredningen fört givande samtal med företrädare för bl.a. Skogskommittên i Dalarna, Svenska svenska kommunförbundet, naturskyddsföreningen, Svenska samernas riksförbund och Sveriges skogsvårdsförbund.

Samråd har skett med andra bl.a. utredningar, miljöskyddskommittên.

Utredningens experter har tagit mycket aktiv del i arbetet och tillfört utredningen omfattande underlag och värdefulla synpunkter.

2 BAKGRUND

2.1 Naturvárdspolitiken

2.1.1 Allmänt

Centrala frågor för naturvärden har senast behandlats av statsmakterna år 1988 med av anledning prop. 1987/88:85 om miljöpolitiken inför 1990-talet, vari departementschefen beskriver de grundläggande målen för naturvärden. Ett av dessa mål är att säkerställa exempel på alla förekommande såväl naturnaturtyper, liga som kulturpräglade, och ett på sådant sätt att de långsiktigt kan bibehållas i stabilitet och ekologisk med bevarat artinnehåll. För att uppnå detta mål kan man enligt propositionen dels skydda särskilt värdefulla eller känsliga dels områden, främja en allmän varsamhet om naturtyperna inom alla samhälleliga verksamheter. Ett annat viktigt mål är att en rik och varierad fauna och flora bibehålls. Ytterligare ett mål är att tillgodose det från social synpunkt angelägna behovet att bevara naturområden för rekreation och friluftsliv. I propositionen också att sägs det är angeläget att vården och av utnyttjandet odlingslandskapet kan ske på ett sådant sätt att det finns möjlighet att förstå och uppfatta hur det moderna samhällets markutnyttjande vuxit fram och hur tidigare generationer utnyttjat om detta landskapet. Kunskapen finns enligt propositionen i odlingslandskapets sam-

med bebyggelse, olika ägoslag och andra mansättning element, såsom ängar, hägnader och gränslinjer.

ställde sig bakom nu redovisade uttalanden Riksdagen av målen för naturvårdsarbetet (JoU 1987/88:23, rskr.

373).

har vuxit fram etappvis sedan bör- Naturvårdspolitiken av detta århundrade. I denna utveckling har lagjan till skydd för naturvärden haft väsentlig stiftning I det (avsnitt 2.1.2) lämnas en betydelse. följande kort för tillkomsten av de viktigare deredogörelse larna av naturvårdslagstiftningen och annan lagstiftning av betydelse i sammanhanget.

Naturvården konkurrerar med flera andra intressen om naturresurserna. Stora områden har tagits i anspråk för industrianläggningar, vägar m.m. bebyggelse, har varit omfattande och till Vattenkraftutbyggnaden stort men för väsentliga naturvärden. Genom lagstiftmed naturresurserna har statsmakning om hushållning terna under senare decennier dragit upp riktlinjer för hur skall vägas mot naturexploateringsintressena vårdsintressena. Denna lagstiftning redovisas också i det följande avsnittet.

I avsnittet 2.1.4 för de möjligheter naturredogörs att skydda natur- och kulturmiljöer. vårdslagen ger av hittills skyddade mark- och vattenom- Omfattningen råden redovisas i avsnitt 2.1.5. Till naturvården hör inte bara att natur- och kulturmiljön från oliskydda ka av Dit hör också bl.a. att slag mänsklig påverkan. vårda de naturmiljöerna genom hävd. De kulturpräglade ekonomiska resurser som naturvården har för dessa ändamål redovisas i avsnitt 2.1.6.

2.1.2 Lagstiftning

Den nuvarande naturvårdslagstiftningen räknar sitt ursprung från lagen angående naturminnesmärkens fredande och lagen angáende nationalparker. Dessa lagar tillkom 1909 och samma år avsattes landets första nio nationalparker.

Genom 1909 års lagar skapades den första egentliga grunden för ett skydd av naturen utifrån vetenskapliga, estetiska och kulturhistoriska synpunkter. Lång tid dessförinnan hade lagstiftningsátgärder med ekonomiska motiv vidtagits för att skydda naturen framför allt genom jakt- och fiskelagstiftning för att trygga villebrådsstammen och fisktillgángen. Med liknande motiv hade lagstiftning tillkommit inom skogshushállningens och bergshanteringens områden.

1909 års lagar ersattes år 1952 med en naturskyddslag. I denna betonades ytterligare de nyssnämnda grundläggande syftena med naturvärden men därtill infördes även det sociala naturskyddsintresset och behovet av mark för friluftslivet. Institutet naturpark skapades för att tillgodose detta intresse. Några år dessförinnan hade även införts ett provisoriskt byggnadsförbud inom vissa strandområden för att skydda stränderna för bad och friluftsliv; ett byggnadsförbud som permanentades genom 1952 års strandlag.

1952 års naturskyddslag och strandlag ersattes 1964 med den nuvarande naturvårdslagen. Bakgrunden till denna utgör det principprogram som statsmakterna 1963 antog angående riktlinjerna för naturvårdsverksamheten (prop. 1963:71). I dessa riktlinjer underströks att det, med hänsyn till utvecklingen på olika områden inom samhället, bl.a. utbyggnaden av industrin och

kommunikationerna samt andra former av exploatering av naturområden, framstod som synnerligen angeläget att dels söka åstadkomma en rimlig avvägning mellan de olika kraven som dagens samhälle ställer på naturen, dels se till att dess tillgångar också bevaras åt kommande generationer. I riktlinjerna underströks också att den sociala naturvården helt skulle jämställas med den mer traditionella och vetenskapliga naturvården. Enligt riktlinjerna var det endast genom en aktiv naturvårdspolitik från samhällets sida som det var möjligt att åstadkomma den på lång sikt bästa hushållningen med naturvärdena.

I propositionen till naturvårdslagen (prop. 1964:148) anförde departementschefen att så länge det inte fanns någon generell lagstiftning rörande samhällsplaneringen, syntes det mest ändamålsenligt att de regler, vilkas syfte var att hindra från naturvårdssynpunkt olämplig bebyggelse sammanfördes till naturvårdslagen. Till lagen fördes därför bestämmelser om tillståndsplikt för täkter av grus m.m. samt strandskyddsbestämmelserna från strandlagen. I 1 § angavs också att naturen var en nationell tillgång som skall skyddas och vårdas och att envar skall visa hänsyn och varsamhet i sitt umgänge med naturen.

Införandet av miljöskyddslagen 1969 (1969:387) som hade till syfte att skydda den yttre miljön mot olika störningar medförde en ytterligare förstärkning av naturvårdens ställning.

I de riktlinjer för fysisk riksplanering som antogs av 1972 framhölls det angelägna i att en ekoloriksdagen gisk grundsyn tillämpades på alla planeringsnivåer. Detta innebar att samhällsutvecklingen skulle ske inom de ramar som naturresurserna och naturmiljön angav och

att mångformigheten inom naturliga ekosystem bevarades. Det var därför viktigt att samhällsutvecklingens störningar på dessa ekosystem hölls under kontroll. Genom propositionen med ändringar i naturvårdslagen (prop. 1974:166) och efterföljande riksdagsbeslut infördes det nuvarande generella strandskyddet samt bestämmelser om naturvårdshänsyn i skogsvårdslagen. Departementschefen anförde i samband därmed att en god miljö i allt högre grad framstod som en del väsentlig av vår totala levnadsstandard och att omtanken om miljövärdena därför ständigt måste påverka utvecklingen.

Under det senaste decenniet har miljödebatten i stor utsträckning koncentrerats kring frågor om miljöföroreningar och hot mot den globala miljön. Traditionella naturvårdsfrågor har dock också haft en framträdande plats. För naturvårdens del torde införandet av en ny plan- och bygglag (1987:l0) och en lag om hushållning med naturresurser m.m. (l987:l2) år 1987 få stor betydelse.

Tanken med denna lagstiftning är att all markanvändning även fortsättningsvis skall ske i former som godkänns av samhället men att en stor del av ansvaret för detta skall ligga på kommunerna.

I första hand skall naturresurslagen i samband med planering skydda olika naturområden mot exploatering av naturen. Naturresurslagens bestämmelser kan dock inte användas för att ingripa mot pågående användning av mark- och vattenresurser i de areella näringarna utan endast vid ändrad användning av dessa resurser.

Naturresurslagen och plan- och bygglagen får således stor betydelse för naturvårdsarbetet. Enligt 3 § första stycket naturvårdslagen skall naturresurslagen

tillämpas vid prövning av frågor som rör naturvård. I motiven till denna föreskrift framhålls att sådana markanvändningsbedömningar som föreskrivs i naturresurslagen skall göras främst vid prövning av frågor rörande naturreservat, naturminnen, strandskydd samt täkter och naturvårdsområden. Naturvårdslagens bestämmelser i nu aktuella fall kan ses som komplement till naturresurslagen genom att de kan tillgripas när naturresurslagens skydd mot exploateringsföretag på områden av betydelse för naturvård och friluftsliv inte är tillräckligt.

Ett annat för naturvärden betydelsefullt inslag i det senaste decenniets lagstiftning är de regler om hänsyn till naturvárdens intressen som införts i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark och skogsvårdslagen (1979:429). Dessa regler redovisas närmare i avsnitt 3.5.1.

2.1.3 Naturvårdsadministrationen

I 2 S första stycket naturvårdslagen slås fast att naturvärden är en såväl statlig som kommunal angelägenhet.

Den centrala förvaltningsmyndigheten för ärenden om naturvård är naturvárdsverket. Enligt instruktionen för naturvårdsverket åligger det verket bl.a. att arbeta för att verksamheten inom verkets förvaltningsområde ordnas och utvecklas ändamålsenligt från kulturella och vetenskapliga synpunkter samt med hänsyn till behovet av områden för rekreation och friluftsliv, utnyttja resultaten av naturvårdsforskning och undersökningsverksamhet inom verkets förvaltningsområde,

genom inventering och planering verka för att täktverksamhet får lämplig och lokalisering utformning, verka för att andra arbetsföretag planläggs och utförs med beaktande av deras inverkan kulpå miljön, följa turlandskapets utveckling och verka för att stränderna skyddas, leda arbetet med att inventera och planmässigt välja ut områden som bör avsättas särskilt, leda arbetet med planeringen av åtgärder för det rörliga friluftslivet.

Naturvårdsverket skall vidare sin instruktion enligt utarbeta allmänna råd till för ledning länsstyrelsernas verksamhet inom naturvárdslagens ram och biträda dessa i naturvårdsarbetet.

I naturvårdsverkets också uppgift ingår att leda och främja forsknings- och inom undersökningsverksamhet naturvårdsområdet.

Naturvårdsverkets arbete sker i samverkan med andra centrala förvaltningsmyndigheter som har sakspeciell kunskap inom olika sektorer av för naturbetydelse vårdsarbetet såsom lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, riksantikvarieämbetet och plan- och bostadsverket.

Det regionala naturvårdsarbetet ankommer i huvudsak på länsstyrelserna, som har befogenhet att de avgöra flesta naturvårdsärenden. De svarar också för den regionala inventerings- och planeringsverksamhet som krävs för att realisera de som riktlinjer ställts upp för naturvårdsarbetet. I sitt arbete samverkar länsstyrelserna med lantbruksnämnderna och skogsvårdsstyrelserna.

har även kommunerna ett ansvar Som anges inledningsvis Detta kommer bl.a. till uttryck i att för naturvärden. beslutanderätt i flera frågor enligt naturvårdslagen till kommunerna. De har t.ex. rätt att kan delegeras och naturvårdsområde samt att inrätta naturreservat i I dessa fall meddela dispens strandskyddsärenden. har kommunerna också ett ansvar för tillsynen.

för det kommunala ansvaret för En närmare redogörelse lämnas i avsnitt 3.12 och 3.13. naturvårdsarbetet

2.1.4 Olika skyddsformer enligt naturvårdslagen

innehåller som tidigare sagts bestäm- Naturvårdslagen som i flera former gör det möjligt att tillgomelser och kulturellt inriktade dose såväl den vetenskapligt som friluftslivets behov av att reglera naturvårdens markanvändningen i vissa områden.

I 4 § stadgas att staten tillhörig naturvårdslagen i syfte att bevara mark kan avsättas till nationalpark område av viss landskapstyp i större sammanhängande eller i väsentligen oförändess naturliga tillstånd

drat skick.

får länsstyrelsen förklara Enligt 7 5 naturvårdslagen för naturreservat som finnes böra särskilt område av sin betydelse för skyddas eller vårdas på grund om landets natur, sin skönhet eller eljest kännedomen eller emedan området är av vämärkliga beskaffenhet för allmänhetens friluftsliv. Mynsentlig betydelse får rätt att föreskriva inskränkdigheten därigenom över området, t.ex. förbud mot ningar i förfogandet av stängsel, täktverksamhet, bebyggelse, uppförande dikning, plantering, avverkning, jakt, uppodling, fiske och av bekämpningsmedel (8 § naturanvändning

vårdslagen). Om föreskrifterna medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastighet eller att mark tas i anspråk rätt uppkommer till ersättning för markägaren

Dessutom får området ställas i olika sätt. ordning på 9 S naturvårdslagen stadgar följande:

Erfordras för tillgodoseende av ändamålet med naturreservat att vägar, parkeringsplatser, vandringsleder, raststugor, tältplatser, badplatser, sanitära inrättningar eller liknande anordningar anläggas inom området eller att där företages gallring, röjning, slåtter, plantering, avspärrning eller dylik åtgärd eller att allmänheten beredes tillträde till mark inom området där den eljest skulle att fritt ej ägt färdas, må länsstyrelsen förplikta ägaren att tåla sådant intrång.

Det bör framhållas att bestämmelserna om naturreservat också gör det möjligt att utfärda föreskrifter som inskränker allemansrätten i reservatet (10 S). Sådana inskränkningar torde främst ha när betydelse det gäller att skydda den och kulturelvetenskapliga la naturvårdens intressen.

7 § naturvårdslagen att område inte får avstadgar sättas till naturreservat om syftet därmed i allt väsentligt kan tillgodoses genom att området i stället förklaras som naturvårdsområde. Sådant kan enligt 19 § naturvårdslagen inrättas där särskilda åt-

gärder behövs för att skydda eller vårda naturmiljön om den begränsade av eller omfattningen åtgärderna andra omständigheter gör att området i inte fråga lämpligen bör avsättas som naturreservat. Även för naturvårdsområden kan länsstyrelsen föreskriva regler för markägarens över allmänförfogande fastigheten, hetens vistelse inom området och naturvårdsförvaltningen. Som en viktig vid av begränsning utformningen

föreskrifter dock att dessa inte förbud och gäller

får vara så ingripande att pågående markanvändning

försvåras. Det finns nämligen ingen rätt avsevärt

knuten till institutet naturvårdsomtill ersättning

råde.

naturvårdsområde får myndigheten meddela Även inom

föreskrifter som kan begränsa allemansrätten.

att om att skapa naturreservat I avvaktan på fråga

behandlas kan område under eller naturvårdsområde

sex år ett interimistiskt skydd (11 §). längst ges

öppnar vidare särskilda möjligheter Naturvårdslagen och av inom visst till skydd av naturminnen djurlivet

det i dessa fall är vanligen område. De ytor gäller

än i om naturreservat och nabetydligt mindre fråga

I motsats till vad som för de turvårdsområde. gäller

senare båda fallen får naturminne och djurskyddsområ-

inte avsättas för friluftslivets skull. de

I om naturminne stadgas bl. a.: fråga

hörande naturföremál, som finnes böra Till fastighet eller vårdas på grund av sin betysärskilt skyddas delse för kännedomen om landets natur, sin skönhet beskaffenhet, må jämte erforeller eljest märkliga område på marken av länsstyrelsen fridlysas derligt såsom naturminne. (13§).

I 145 naturvårdslagen sägs att om

bedet utöver fridlysning enligt jaktlagstiftningen särskilt för inom visst område, hövs skydd djurlivet eller som regeringen beäger regeringen myndighet meddela föreskrifter som inskränker rätten stämmer allmänhetens eller markägarens rätt till jakt eller att sig inom området. uppehålla

2.1.5 Skyddade arealer m. m.

I följande tabell finns uppgifter om storleken de på arealer som skyddas i form av naturnationalparker, reservat, naturvárdsomráden och djurskyddsomráden

(yta i kmz)

National- Naturre- Naturvárds- Djurskyddsparker servat områden områden

lagd yta av ca 7 kmz.

Ytuppgifterna ovan avser landyta. Till de avsatta områdena hör ofta även avsevärda vattenområden. Uppgifterna om dessa är ofullständiga.

Den mest anmärkningsvärda under 1980-taförändringen let är ökningen av naturreservatens yta. Ökningen har till en del bestått av att Sjaunja som tidigare redovisades som djurskyddsomráde har ombildats till naturreservat.

År 1989 köpte staten in 26 olika om urskogsområden

sammanlagt 160 kmz. Dessa är inte inräknade i tabel-

len ovan.

Möjligheten att bilda naturvårdsomráde infördes för att ge ett mjukare och för mindre markägaren ingri-

alternativ för att skydda naturmiljö än vad pande naturreservat vanligen innebär. Det kan noteras att antalet naturreservat som bildats under 1980-talet är nästan fem gånger fler än antalet naturvårdsområden.

Naturvårdsverket lade år 1989 fram ett förslag till nationalparksplan för Sverige. Verket förordar i denna att 20 nya nationalparker bildas. Fyra befintliga parker skulle därvid få uppgå i nya stora parker. Vidare förordar verket att tre befintliga parker utvidgas och att fyra befintliga parker upphävs helt eller delvis.

I fråga om 10 av de 20 nya parkerna innebär förslagen att befintliga naturreservat skall ombildas till nationalpark.

Om förslagen genomförs ökar antalet nationalparker

till 33 och arealen ökar till 22 578 kmz eller ca fem

procent av landets yta.

stora avsättningar av mark för naturvårdsändamål har även gjorts utan att naturvårdslagens regler tilläm- I dessa fall har markägaren frivilligt beslutat pats. att avstå från t.ex. normalt skogsbruk eller byggande. Flest och störst avsättningar har gjorts av domänverket med syftet att bevara urskog och naturskog. S.k. domänreservat har inrättats över hela landet. Antalet uppgår f.n. till 746 med en areal av

14 090 kmz. Vidare har i mindre omfattning mark av-

satts främst för friluftslivet av kommuner och stiftelser. Uppgifter om den totala storleken på dessa områden saknas.

Det finns vanligen inga rättsliga hinder för ägaren att ta mark i anspråk som avsatts på sådant frivil-

ligt sätt om denne av någon anledning senare skulle vilja det. När det gäller domänverkets beslut om avsättning av 71 s.k. fjällskogsreservat om sammanlagt

12 488 kmz, har verket förbundit sig att inte ta re-

servaten i anspråk utan regeringens tillstånd. I praktiken bör därför dessa avsättningar betraktas som lika säkra som naturreservat.

Sammanfattningsvis kan den totala areal som f.n. är skyddad för naturvårdsändamål med stöd av naturvårdslagen eller som domänreservat uppskattas till att motsvara ungefär nio procent av Sveriges landareal. Detta måste självfallet anses som en stor naturvårdsinsats sett ur hela landets synpunkt. Men man bör därvid betänka att de skyddade områdena till överväganden del är belägna i fjällen och Norrlands inland.

En redovisning av storleken av de områden som är skyddade av naturvårdsskäl bör för fullständighetens skull kompletteras med påpekandet att en hel del från kulturmiljösynpunkt värdefulla marker i odlingslandskapet skyddas genom avtal mellan staten och markägare. Genom stöd till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet, s.k. NOLA-stöd, som beskrivs i nästa avsnitt, kan staten lämna bidrag till en markägare när denne åtar att under avtalstiden - tre till sig vanligen fem år - hävden t.ex. en betesmark. upprätthålla på skyddet för ifrågavarande marker består följaktligen så länge avtalet gäller och det i sin tur beror på de ekonomiska resurserna som samhället i framtiden är berett att sätta av för detta ändamål. Hittills har stöd i denna form lämnats till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet som sammanlagt omfattar 30 000 hektar.

2.1.6 Statligt ekonomiskt stöd

Att skydda naturen från exploatering och andra former av icke önskvärd mänsklig påverkan med hjälp av naturvårdslagen är en viktig del av naturvårdspolitiken. En annan är att staten tillskjuter ekonomiska resurser bl.a. för att inköpa, vårda och förvalta avsatta områden och att underlätta för allmänheten att utnyttja dem. Till förvärv av särskilt värdefulla naturområden har budgetåret 1989/90 100 milj. kr. anslagits. vidare har för samma budgetår anslagits 52 milj.kr. till vård av naturreservat m.m.

Inom naturvårdsverket strävar man vidare efter att bevara kvarvarande slåtter- och betesmarker samt andra rester av ett äldre odlingslandskap. Det gäller här inte bara att förhindra att sådana marker tas i anspråk bl.a. genom uppodling eller skogsplantering utan också t.ex. att hålla ängs- och hagmarker öppna med fortsatt brukande genom slåtter och bete. Naturvårdens intressen sammanfaller i dessa delar med kulturmiljövårdens.

Betydelsefulla insatser har sedan slutet av 1960-talet genomförts som beredskapsarbeten för att vårda sådana värdefulla miljöer i odlingslandskapet. Insatser med detta syfte har sedan den 1 juli 1986 fått en mer permanent form i det s.k. NOLA-stödet. Det innebär att enskilda jordbruksföretag kan få ekonomiskt stöd till naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet med syftet att bevara bl.a. ett urval av värdefulla ängsoch hagmarker. För budgetåret 1989/90 utgår 10 milj. kr. Anslaget handhas av naturvårdsverket. Eftersom berörda marker ofta har ett kulturhistoriskt värde sker samråd med riksantikvarieämbetet vid urvalet. Ytterligare ett statligt stöd till naturvårdsåtgärder

i odlingslandskapet med 20 utgår milj. kr. för treársperioden den 1 1988 - den 30 juli juni 1991. Vidare utgår under anslaget Kulturmiljövárd 14,5 milj. kr. under budgetåret 1988/89 till vård m.m. av kulturlandskap och fornlämningar.

Vidare har den regeringen 6 april 1989 beslutat att 30 milj. kr. skall användas under en treársperiod för bidrag till åtgärder som minskar den spannmálsproducerande arealen och ökar variationsrikedomen i kulturlandskapet i framför allt slättbygder (NYLA). Beloppet tas av de medel som utgör statens delansvar

för spannmålsöverskottet.

I detta sammanhang bör slutligen nämnas att bidrag till vård av skyddade områden också lämnas av kommuner b1.a. i de fall när en kommun beslutat om naturreservat eller naturvårdsomráde.

2.2 Skogs- och jordbrukets utveckling

har under 1900-talet omskogsbruket och jordbruket sätt, som också varit vandlats på ett genomgripande från naturvårdssynpunkt. Denna av väsentlig betydelse bl.a. innburit en kraftig inverkan på utveckling som skall i korthet beodlingslandskapets naturmiljöer,

skrivas i detta avsnitt.

om vård av enskilda skogar etable- Genom 1903 års lag en hushållning i skogsrades principer om långsiktig skulle bedrivas på ett för skobruket. Avverkningar sätt. Vidare skulle gens reproduktion ändamålsenligt vidtas för att snarast få till erforderliga åtgärder stånd återväxt. För de statliga skogarna fullgod med syftet att tillförgällde redan tidigare regler säkra framtida bestånd och högsta avkastning. skogens

Vidare inrättades offentliga organ, skogsvårdsstyrelbl. a. att övervaka den enskilda serna, med uppgift Under 1900-talets första decenniskogshushållningen. i olika för att er skärptes lagstiftningen omgångar fortbestånd och säkra en tillgarantera skogarnas

fredsställande virkesavkastning.

var överavverkning av Bakgrunden till lagstiftningen

och en nästan total brist på áterväxtåtgärder skogen Sedan av 1900-talet har utunder 1800-talet. början Den tillväxten har ökat från vecklingen vänt. årliga under 1920-talet, då ca 57 miljoner skogskubikmeter inventeringar av hela landets skogstillsystematiska till 95 som gegångar inleddes, milj skogskubikmeter 1975-1985. Virkesförrådet har nomsnitt för perioden av 1920-talet t.o.m. år 1985 med ökat från mitten Den totala procentuella förrådsdrygt 50 procent.

tillväxten har varit större i Götaland än i övriga landsdelar. Den årliga som fram till avverkningen, 1950-talet låg pá 40-50 miljoner skogskubikmeter, har ökat och ligger för närvarande nivån 70 på miljoner skogskubikmeter.

Skogsmarken uppgår nu till ca 57 procent av Sveriges totala landareal och jordbruksmarken till ca nio procent.

Förklaringen till tillväxten är främst ett effektivare skogsbruk med konsekventa Säráterväxtátgärder. skilt betydelsefullt för áterväxten är bl.a. att slutavverkningen numera utförs som trakthyggen (kalhyggen). Tidigare avverkades enstaka uppvuxna träd eller trädgrupper (s.k. vilket i blädning), många fall visade sig hämma áterväxten.

Förutom förbättrad tillväxt medför det moderna skogsbruket också konsekvenser som är från naturnegativa vårdssynpunkt. Sålunda innehåller de benyanlagda stånden vanligen ett och samma med alla träd trädslag av ungefär samma ålder. I ett rationellt skogsbruk avverkas vidare skogen när den vuxit så att mycket den årliga tillväxten börjar avta, vilket minskar andelen äldre skog till nackdel för och växter djur som kräver sådan.

Att ett intensivt av och omfattanutnyttjande skogen de bete i Sverige under äldre tider i stort sett inte fått ödeläggande följder utan att skogens utveckling tvärtom har vänts i tillväxt är i givetvis grunden gynnsamt inte bara för landets välstånd i allmänhet utan också för naturvärden. Denna emellermissgynnas tid samtidigt av att de rationella skogsbruksmetoder-

medför att blir ensidigare och att na skogslandskapet dess flora och fauna blir artfattigare.

Vad kan ett ökat intresse noteras gäller skogsbruket att ta till naturvärden vid när det gäller hänsyn och slutavverkning. Omfattande utröjning, gallring spelar här en stor roll. bildningsinsatser

har med lövträd ökat sin relativa Vidare föryngring under vilket är positivt bl.a. för andel 1980-talet, i Omfattande skador av omväxlingen landskapsbilden. - och hare - har emellertid lett vilt älg, rådjur till att lövträdsandelen minskat under de senaste

ären.

av de naturvårdsproblemen vad gäl- Ett grundläggande är att skog inte ler skogsbruket avverkningsmogen stå kvar av ekonomiska skäl. Äldre skog som tillåts för naturvärden utvecklas därför inte är attraktivast i omfattning. Problemet kan lösas genom tillräcklig Sådana har också skett i betyreservatsbildningar. dande under de senaste decennierna. Under omfattning de senaste ären har vidare stora delar av de fjällnära och urskogsomräden säkerställts skogarna viktiga för naturvärden i olika former.

Ett annat inom skogsbruket, som naturvärdsproblem är av stor är den fortsatta utdikf.n. betydelse, ningen av våtmarker.

också har omvandlats väsentligt under jordbruket främst efter andra världskriget. Det har 1900-talet, rationaliserats och strukturomvandlats. Stora arealer har ned. Även i jordbruket har jordbruksmark lagts ökat väsentligt men i motavkastningen per ytenhet sats till vad på en krympande areal. gäller skogen

Handelsgödsel, bekämpningsmedel och nya utsäden har bidragit till denna utveckling. Nya grödor har införts. Genom mekanisering med allt effektivare maskiner har behovet av arbetskraft minskat radikalt. Antalet brukningsenheter har samsjunkit kraftigt tidigt som den arealen ökat. genomsnittliga Pá magrare marker särskilt i har skogslänen skogsplantering skett i betydande omfattning.

Denna utveckling har inneburit att äldre tiders odlingslandskap till största delen har försvunnit. För att effektivisera driften har som åkerodlingshinder holmar och odlingsrösen avlägsnats, våtmarker har eliminerats och öppna diken har lagts igen vid täckdikning. Naturliga och ogödslade betes- och slåttermarker är nästintill försvunna. arter av

Åtskilliga

växter och djur som anpassat till det äldre odsig lingslandskapet har fått sina försämlivsbetingelser rade, gått ned i antal och i en del fall försvunnit.

Till målen för naturvärden hör som tidigare nämnts bl.a. att säkerställa representativa områden av alla förekommande naturtyper.

Insatserna för att bevara naturtyper till en gällde början främst skogs- och fjällmarker. Den helt dominerande arealen av de nationalparker och reservat i andra former som avsatts sedan detta sekels begynnelse har varit områden av sådan karaktär.

Naturvården och kulturmiljövården satsar emellertid sedan några decennier tillbaka också att bevara på kvarvarande slåtter- och betesmarker samt andra rester av ett äldre med stor artrikedom odlingslandskap som åkerholmar, mindre våtmarker, och odlingsrösen mindre trädbestånd.

3 UTREDNINGENS ÖVERSYN

3.1 Några utgångspunkter

Naturvárdslagstiftningen är ett av de instrument som tillskapats för att uppnå de politiskt fastlagda målen för naturvårdspolitiken. Andra och minst lika viktiga medel utgörs av de ekonomiska och personella resurser som stat och kommun avdelar för naturvårdsarbetet. Finns det inte tillräckliga resurser för att t.ex. bilda och sköta naturreservat, kan knappast ändringar i lagstiftningen avhjälpa detta. Det är utredningens uppfattning att den otillfredsställelse med vad som hittills uppnåtts i naturvårdsarbetet som i många sammanhang uttalats av företrädare för såväl myndigheter som ideella naturvårdsorganisationer till allra största delen beror på att resurserna inte motsvarat ambitionerna.

Utredningen har inte sett som sin uppgift att vare sig ompröva målen för naturvårdspolitiken eller att undersöka huruvida tillgängliga resurser räcker för att uppnå dessa mål. Utredningens huvudsakliga uppgift är i stället att se över lagstiftningen i syfte att göra den till ett så effektivt instrument som möjligt i naturvårdsarbetet.

I detta sammanhang bör nämnas att om ambitiofrågor ner och resurser för naturvårdspolitiken f.n. behandlas av naturvårdsverket som på regeringens uppdrag

arbetar med att utforma ett aktionsprogram för naturvården.

har tagit sin utgångspunkt i vissa för utöversynen redningen självklara begränsningar. En är att naturvårdslagens roll i det system av lagar som syftar till att skydda och hushålla med naturen inte bör ändras utan fortsättningsvis vara i stort sett densamma som i dag. Det innebär bl.a. att de hot mot naturmiljön som orsakas av föroreningar av olika slag bör avvärjas i första hand genom tillämpning av miljöskyddslagen. Den tillståndsprövning som sker enligt naturvårdslagen av t.ex. täkt- eller markavvattningsföretag bör sålunda inte utvidgas till att omfatta också sådana störningar i form av buller resp. vattenförorening som sådana företag kan föranleda.

För markavvattningens del gäller det sist sagda även sådana storskaliga effekter som man misstänker att dikningen genom snabb utlakning av näringsämnen kan ha på miljön i våra kustvatten. Kort sagt menar utredningen att det inte gagnar miljön om lagarna i alltför stor utsträckning lappar över varandra, eftersom detta kan skapa oreda och problem vid tillämpningen.

Med anledning av att utredningen enligt direktiven bör pröva om samordningen mellan naturvårdslagen och naturresurslagen är lämpligt utformad har under överframförts önskemål om att utredningen borde synen att koppla loss naturvårdslagen från naturöverväga resurslagen och låta naturvårdslagen såsom det yttersta för naturmiljön bli en lag som är överskyddet ordnad de andra lagarna. Utredningen har inte givit in sådana överväganden bl.a. av det skälet att sig på erfarenheten av den nya ordningen som bara gällt se-

dan den 1 juli 1987, är alltför och inte begränsade tyder på några allvarliga problem för naturvårdens del. Vad som framkommit i denna överhuvudfråga ger taget inte några hållpunkter för att det f.n. skulle behövas någon ändring av samspelet mellan de nu aktuella lagarna.

Under utredningsarbetet har inte sådana påvisats principiella eller omfattande brister i naturvårdslagen som kan motivera att i sin helhet skrivs lagen om. Inte heller finns skäl av estetisk tillräckliga eller redaktionell karaktär som kan motivera en revision av hela lagen. I redaktionellt hänseende har lagen sålunda setts över bara i de delar som berörs av förslag till i materiellt avseende. ändringar

En ytterligare av naturbegränsning översynen gäller vårdslagens ersättningsbestämmelser. Företrädare för naturvärden har kritiserat den ändrade som utformning dessa bestämmelser fick i samband med av tillkomsten plan- och bygglagen år 1987. Man menar att markägarnas intressen fått en alltför stark i förställning hållande till naturvårdsintresset. till Ägare jordeller anses de beskogsbruksfastigheter enligt nya stämmelserna vara berättigade till i störersättning re utsträckning än när i tidigare inskränkning dispositionsrätten till en fastighet sker med stöd av naturvårdslagen. Även om kritiken vore vilket riktig, det inte går att på ett tillfredsställande sätt bedöma med hänsyn till den korta tid de bestämmelnya serna varit i kraft, följer därav inte att bestämmelserna borde omprövas. Om den mellan avvägning fastighetsägarnas och naturvårdens intressen som riksdagen gjort genom de nya ersättningsbestämmelserna skulle leda till att naturvärden kostar mer än tidigare, måste man enligt förutsätta att utredningen riksdagen

också är beredd att anslå mer medel för detta ändafinns således inte skäl att mål. Enligt utredningen låta översynen omfatta de nya ersättningsbestämmel-

serna.

naturvårdshåll framförs ibland uppfattningen att Från om skydd för friluftslivet naturvårdslagens regler bör ut från lagen och placeras i en särskild brytas anser att den nuvarande ordningen lag. Utredningen innebär att för den vetenskapliga, kultusom regler sociala naturvården samsas i en lag är både rella och fuktionell och i övrigt lämplig.

Enligt direktiven skall utredningen pröva möjligheterna att kommunernas ansvar för naturvärden. utvidga när det att lösa denna uppgift har funockså gällt nits vissa begränsningar. Den viktigaste gäller givna resurserna. Naturvårdsarbetet kräver tillgång till samt oftast betydande ekonomiska kompetent personal resurser för förvärv, och vård av mark. Förutskydd och resurser samt i sättningar vad gäller kompetens om vilja och ambition att ytterligare engagera fråga i naturvårdsarbetet varierar i hög grad från komsig mun till kommun. Med hänsyn till dessa omständigheter är det inte särskilt realistiskt enligt utredningen för närvarande att flytta nåatt överväga generellt del av det ansvaret för naturvård gon större statliga till kommunerna utan att samtidigt tillföra kommunerna resurser. Utredningen har därvid utgått behövliga inte har mandat att föreslå nåfrån att utredningen sådan av resurser från staten till gon överföring kommunerna.

Den väg som i stället bör är prövas att genom ytterligare delegering av naturvårdsärenden intresserage de kommuner att möjlighet frivilligt ta ett större ansvar för naturvårdsarbetet.

Skyddet för kulturmiljön

3.2 Bakgrund

I utredningens uppdrag ingår att överväga om natur-

várdslagens bestämmelser till skydd för kulturvärden

är ändamålsenligt utformade.

I propositionen 1987/88:104 om kulturmiljövården s.

127 f. betonades sambandet mellan olika former av

markutnyttjande

I ett kulturmiljövárdande är perspektiv dagens kulturlandskap eller odlingslandskap summan av hur marken i olika former i utnyttjats ekonomiskt av-

landskap har efter hand kommit att förändras i hög grad men har också ofta i bevarat sig viktiga grundelement från äldre markanvändningar. är Kulturlandskapet därmed en viktig del av det levande svenska kul-

turarvet. Kulturlandskapet, med dess mångfasetterade innehåll från skeden oss många ger möjligheter att förstå och uppfatta landskapets historiska utveckling. Därmed förmedlar det också insikter om hela vårt kulturella arv och om tidigare generationers villkor för liv och arbete. Det innefattar de kulturbetingade för växt och biotoper djurliv, som vi numera upfattar som och väsentliga ofta specifikt svenska värden i landskapsbilden.

Departementschefen avvisade i propositionen (s. 130)

tanken på att införa ett särskilt institut i kultur-

minneslagen till skydd för Han fann kulturlandskapet.

det dock angeläget att tillämpningsområdet för be-

stämmelserna om b1.a. naturreservat är uttydligt

tryckta i naturvårdslagen, särskilt mot av bakgrund

den revision som byggnadslagstiftningen undergâtt och

nya synpunkter på kulturlandskapets bevarandevärden.

De naturvårdande respektive kulturmiljövårdande mynhar i viss mån utvecklat var sina kompedigheterna tensområden i det äldre odlingslandskapet och närmar kultur- eller från delvis olika sig odlingslandskapet Naturvården utgår från flora och fauutgångspunkter. navärden som skapats av jordbrukshävd. Kulturmiljövårdens område är det av människan formade landskadär såväl vegetationen som morfologin i landskapet, har ett intresse som historiskt dokument. pet

Att skilda kulturarv samt att uppspegla gruppers rätthålla kontinuiteten i markanvändningen är två av målen för den kulturmiljöpolitiken. Det är statliga då bl.a. att en representativ bild av angeläget ge den agrarhistoriska utvecklingen. Kulturmiljövården inriktas dels på kulturmiljön i vidare bemärkelse, dels ett elitbestånd av speciellt värdefulla, ålpå derdomliga och vårdkrävande områden.

Stora kulturvärden är knutna till jordbruket. Det var som först tog landet i anspråk för_fast jordbrukare under förhistorisk tid. Jordbruket har mer bebyggelse än annan verksamhet format landskapet. någon

Utmärkande för det äldre jordbruket var självhushållsom förutsatte såväl kreatursskötsel som ningen, åkerbruk. Till hörde också t.ex. självhushållningen vass- eller ved- och virkestäkt till husbeagtäkt, och insamling av nötter och bär. hov, jakt, fångst Byväsendet medförde en speciell arbetsorganisation och en strikt indelning av marken.

Av kulturhistoriskt intresse i agrara miljöer är * kolonisation - när området i anspråk för bo togs sättning och odling,

* den rumsliga organisation och de spår den lämnat bebyggelselägen, vägar, hägnader, markslag * äldre markanvändningsformer * och byggnader anläggningar som hör samman med äldre markanvändningsformer.

odlingslandskapet har under nittonhundratalet förändrats i mycket hög grad. Många har brukningsenheter lagts ned. Den tidigare varierade av användningen marken har inskränkts till ett fåtal former. Gamla markanvändningsformer såsom ängsslåtter och betesdrift på skogsbeten och hagmarker och därmed sammanhängande fägator och hägnadssystem har i stor omfattning försvunnit. Även vissa - som markslag periodvis sanka marker och vatten - är numera synligt sällsynta i jordbrukslandskapet. De små rester av det kultiverade naturlandskapet som bevarats i åkerholbryn, mar, dikesrenar håller också på att försvinna.

Ytterligare exempel på hoten mot värdefulla kulturmiljöer utgör nedläggningar, strukturförändringar och rationaliseringar inom jord- och skogsbruket. Skogsbygderna i Svealand och Götaland är i våra utdagar satta för en snabb förvandling. har re- Torpkulturen dan försvunnit i hela landet. Vissa sent uppodlade områden i Norrland har lagts Nu risk igen. föreligger för att kulturmiljön från den medeltida kolonisationen på bl.a. sydsvenska kommer att höglandet utplånas genom att skog planteras över jordbruksmarkerna.

Även där marken i fortsättningen brukas kan strukturförändringar i jordbruket medföra att byggnader blir över. I vissa fall gäller det hela byggnadsbeståndet, i andra enbart ekonomibyggnaderna.

Äldre hägnader, odlingsrösen och fältindelningar, är exempel på kulturhistoriskt värdefulmärgelgravar la element i odlingslandskapet som hotas morfologiska rationalisering av jordbruksdriften. Vegetagenom tionsridåer i mellan ytor med olika markgränslinje enstaka träd, allêer m.m., som också ofta användning, har ett kulturhistoriskt värde riskerar även att försvinna vid rationalisering.

I propositonen till naturresurslagen (prop. 1985/86:3 s. 62f) framhöll departementschefen att bedömningen av vad som har har ändrats genom den omskyddsvärde av natur- och kulturmiljön som skett i vårt vandling land senare år. Numera anses ofta områden och milpå som tidigare betraktats som relativt vardagliga jöer ha stort allmänt intresse. I odlingslandskapet gäller det t.ex. och hagmarker, och i andra områden ängar olika våtmarker.

Bland de riksintressen enligt naturresurslagen som hittills har redovisats från kulturmiljövårdens sida den största gruppen i fråga om utgör agrara miljöer areal och variationsrikedom. I fråga om dessa antal, områden sammanfaller oftast naturvårdens och kulturintressen. Riksintressen med agrara kulmiljövårdens turvärden beräknas omfatta en areal av ca 400 000 ha i hela landet. Ca 50 000 ha anses kräva kvalificerad vård.

som av avsnittet 3.4 kommer behovet av att framgår och vårda värdefulla delar av odlingslandskaskydda pet att kraftigt öka, om det där redovisade förslaget till en ny livsmedelspolitik genomförs.

3.3 Överväganden och förslag

som framgått av föregående avsnitt finns det i vårt land stora behov av att skydda och aktivt vårda värdefulla kulturmiljöer i främst jordbrukslandskapet. Med hänsyn härtill är det givetvis att angeläget lagstiftningen på ett effektivt sätt kan medverka till att genomföra behövliga åtgärder. är också Uppenbart att det i många fall krävs omfattande ekonomiska resurser för att klara kulturmiljöerna i landskapet.

Smärre kulturmiljöelement i måste landskapet enligt utredningen i större utsträckning än hittills kunna bevaras inom pågående näringsverksamhet med stöd av de hänsynsregler som finns i för skötsellagarna jordoch skogsbruket. Det finns bedömenligt utredningens ning utrymme för en kraftfullare av dessa tillämpning regler från vederbörande myndigheters sida.

I fråga om vissa områden där det finns fornlämningar kan vidare tillfredsställande skydd ordnas med stöd av kulturminneslagen.

Huvuddelen av de insatser som behöver för kulgöras turmiljövården i odlingslandskapet kommer att ske i de rättsliga former som erbjuds i och naturvårdslagen genom avtal. I fråga om naturvårdslagen är det främst reglerna om naturreservat, naturminne och naturvårdsområde som kan användas. Behövs ingripande åtgärder för att långsiktigt bevara särskilt områskyddsvärda den, torde oftast naturreservat vara den lämpligaste skyddsformen.

Från kulturmiljövårdshåll har uttalats visst missnöje över att kulturmiljön inte nämns i uttrycklingen någ-

ra av naturvårdslagens bestämmelser. Den omständigheten att det i förarbetena både vid naturvårdslagens tilllkomst år 1964 och vid de ändringar i lagen som år 1974 särskilt framhållits att lagen skulle gjordes användas för och vård av kulturmiljön i landskydd skapet anses inte tillräckligt.

Även om det får anses att den natur som enuppenbart 1 § naturvårdslagen utgör en nationell tillgång ligt och som skall och vårdas också innefattar den skyddas natur som är av mänsklig odling, har utredpräglad förståelse för den nyss redovisade uppfattninningen Med till att utvecklingen inom främst gen. hänsyn leder till att kulturmiljöfrågorna blir jordbruket alltmera i naturvårdsarbetet kan det betydelsefulla av skäl anses motiverat att detta kommer pedagogiska till i text. Utredningen anser att en uttryck lagens ändring lämpligen bör göras i 2 § förförtydligande sta som bör få följande lydelse. Naturvårstycket, som även omfattar kulturmiljöer i landskapet, är den, en såväl statlig som kommunal angelägehet.

som har antytts kan man förutse ett ökande tidigare behov av att i framtiden avsätta områden i odlingstill naturreservat. Detta motiverar enligt landskapet att också 7 § i lagen förtydligas så att utredningen av klart framgår att ett område i odlingsparagrafen kan avsättas som naturreservat om det är landskapet av väsentlig beydelse för landskapsbilden.

3.4 Livsmedelspolitiska arbetsgruppens förslag till en ny livsmedelspolitik

3.4.1 Förslagets innehåll

Frågor om att bevara har odlingslandskapet nyligen aktualiserats i rapporten En ny (Ds livsmedelspolitik 1989:63), som har lagts fram av en arparlamentarisk betsgrupp tillsatt av chefen för jordbruksdepartementet. Rapporten har remitterats till naturvårdslagsutredningen, vars svar framgår av bilaga II.

Arbetsgruppen föreslår att prisregleringen på jordbruksprodukter avvecklas. Det innebär att den reglerande verksamhet bedriver avregleringsföreningarna vecklas och att de återkommande prisöverläggningarna upphör. Staten skulle därmed avstå från direkt inblandning i prisbildningen på kort sikt. Livsmedelssektorn får på samma villkor som råder i andra näringar träffa avtal om priser och kvantiteter. I rapporten föreslås även att vissa andra regleringar på jordbruksområdet än prisregleringar avvecklas. Några förändringar av gränsskyddet föreslås inte. Det antyds dock att gränsskyddet på sikt kan komma att sänkas som resultat av GATT-förhandlingar.

Enligt arbetsgruppen kommer en omfattande areal att frigöras vid en anpassning av jordbruksproduktionen. Arbetsgruppen anser det vara svårt att exakt bedöma hur stor denna kan bli men uppskattar nettominskningen till 350-400 000 ha. Landet åkermark år uppgick 1988 till 2 870 000 hektar.

att också förändringar av sättet att Gruppen pekar på använda marken är tänkbara som en följd av en förändrad Extensiv betesdrift, träda och jordbrukspolitik. torde enligt gruppen vara huvudalterskogsplantering nämner även produktion av innativen. Arbetsgruppen och - bland dessa energidustrigrödor energigrödor - som alternativ till produktion av livsmedelsskog råvaror.

diskuterar vidare effekterna av att av- Arbetsgruppen veckla de interna jordbruksregleringarna på odlingsflora och fauna. Gruppen menar att effeklandskap, kommer att variera över terna pá odlingslandskapet landet. I är den dominerande effekten slättbyggderna att minskande relativpris på mark så minskar p.g.a. markresursen och därmed incitamentet till trycket på av våtmarker och eliminering av ytterligare dränering av olika slag. Extensivare brukningsmeodlingshinder toder blir ekonomiskt intressantare. Effekten på och flora och fauna av denna förändring landskapsbild torde därmed bli gynnsam.

Vad slättbygderna bör enligt gruppen skogsgäller och generellt sett inte anses plantering energiskog vara alternativ som försämrar landskapsbilden.

I och mellanbygderna är situationen annorlunda skogs- Den uttalar att här är ett öppethålenligt gruppen. lande av marker ofta ett villkor för bevamarginella randet av värdefulla och en varierad landbiotoper En ren marknadsstyrning av markanvändningskapsbild. en skulle sannolikt innebära att dessa arealer inte i den som naturvårdsintresset kräbevaras omfattning ver. Detta för övrigt även vid en fortsättning gäller av nuvarande politik. Det är därför enligt gruppen med en av för landmotiverat expansion programmet

skapsvård, riktad mot de bygder där de kommersiella förutsättningarna för fortsatt brukande är för svaga för att hävden ska bedrivas i den omfattning som intresset av landskapsvárd kräver.

Därför föreslås ett väsentligt ökat anslag till landskapsvården, från dagens omkring 20 milj. kr. till 250 milj. kr., riktat mot såväl arealer av begränsade ängs- och hagmarkstyp som mer utbredda natur- eller kulturmiljöer som anses värda att bevara. Hävden föreslås i huvudsak ske pá kontraktsbasis i likhet med det nuvarande stödet till i odnaturvárdsåtgärder lingslandskapet (NOLA). Även möjligheten till reservatsbildning kan enligt gruppen bli aktuell i särskilt värdefulla områden. Intressanta markanvändningsalternativ i sådana områden torde förutom en fortsättning av nuvarande produktion framför allt bli olika former av extensiv djurhållning.

3.4.2 Behov av ändringar i lagstiftningen

Såsom utredningen framhållit i sitt remissyttrande (bilaga II) ger gällande bestämmelser om naturreservat och naturvårdsområde tillfredsställande rättsliga möjligheter att klara av de landskapsvårdande insatser som kan bli pákallade till av en livsmeföljd ny delspolitik. Därtill kommer att hittillsvarande praxis inom NOLA-stödet med avtal bör kunna utnyttjas i stor omfattning också i fortsättningen.

överväganden i dessa frågor har utredningen även redovisat i avsnitt 3.3. Där har utredningen bl.a. i förtydligande syfte lagt fram ett förslag till ändring av 7 § naturvårdslagen enligt vilket ett område i odlingslandskapet kan avsättas till naturreservat

också om det är av väsentlig betydelse för landskapsbilden.

Naturvårdslagsutredningen förordar liksom arbetsgruppen att nuvarande tillståndsprövning enligt skötsellagen för att få ta mark ur jordbruksproduktion upphävs. För att skapa möjlighet för naturvårdsmyndigheterna att hindra att jordbruksmark omförs till skog när det med hänsyn till natur- och kulturmiljövärdena framstår som olämpligt föreslår arbetsgruppen att det införs en anmälningsplikt enligt skötsellagen.

Utredningen anser att någon sådan anmälningsplikt inte behövs eftersom anmälningsskyldighet redan föreligger enligt 20 § naturvårdslagen. Däri föreskrivs

beträffande varje arbetsföretag som kan komma att

väsentligt ändra naturmiljön att samråd skall ske med länsstyrelsen, innan företaget utförs. Skogsplantering på jordbruksmark torde så gott som undantagslöst kräva samråd. En anmälan enligt skötsellagen bör av länsstyrelsen kunna handläggas som ett samrådsärende enligt naturvårdslagen.

20 § andra stycket naturvårdslagen kan läns- Enligt styrelsen i ett samrådsärende förelägga företagaren - att de som behövs för markägaren vidtaga åtgärder att begränsa eller motverka skada på naturmiljön. Någon befogenhet att förbjuda företaget har länsstyrelsen emellertid inte. Utredningen föreslår i avsnitt 3.5.4 en ändring i 20 § naturvårdslagen som skulle det möjligt för länsstyrelsen att meddela göra förbud mot att ett arbetsföretag utförs om andra åtgärder inte är tillräckliga från naturvårdssynpunkt. Genomförs denna ändring kommer markägaren att kunna hindras från att plantera skog på jordbruksmark utan att förordnande om naturreservat behöver tillgripas.

Om skogsplantering kan godtas från naturvårdssynpunkt blir det självfallet också att med stöd av möjligt 20 5 styra valet av trädslag.

Ett förbud mot skogsplantering bör enligt utredningens mening i princip medföra rätt till ekonomisk ersättning för mark- och innehavaren. där- Anledningen till är att om arbetsruppens det förslag genomförs inte längre kommer att finnas krav att på jordbruksproduktion skall upprätthållas på jordbruksmark. Om markägaren då vill övergå till skogsbruk men hindras av länsstyrelsen på av till grund hänsyn landskapsbilden är det inte rimligt att denne ersättvägra ning.

Den här framförda om rätt till ersättuppfattningen ning när föreskrifter meddelas som inskränker en fastighetsägares möjligheter att plantera skog på mark som dittills använts som åker, äng eller annan betesmark får konsekvenser för av 19 5 natillämpningen turvårdslagen. Inom ett naturvårdsomrâde har det hittills ansetts vara möjligt att hindra sådan plantering, eftersom åtgärden inte kunnat ses som en normal och naturlig rationalisering av markanvändpågående ning. (Se Jonzon-Delin-Bengtsson, Naturvårdslagen 1988 s. 166.)

Enligt utredningens uppfattning torde förutsättningarna för att använda 19 § i situationer som här är aktuella komma att vara om förmycket begränsade, slaget till ny livsmedelspolitik blir verklighet.

När det gäller storleken på vid hinder ersättningen mot skogsplantering torde det i flertalet fall vara tillräckligt med de belopp som kommer att erbjudas markägaren för landskapsvårdande insatser det enligt

stödet. Skulle man inte av arbetsgruppen föreslagna komma överens, finns ju från statens sida möjlighet inrätta naturreservat eller meddela förbud med att stöd av 20 § naturvårdslagen och därmed få ersätti de former som lagen tillhandaningsfrågan prövad håller.

vill nämna att den i sitt re- Utredningen slutligen över förslaget till ny livsmedelspolitik missyttrande att av till odlingslandskapet borde hävdat hänsyn inte skyldighet enligt skogsvårdslagen förelignågon att skog på mark som tagits ur jordbruksga anlägga drift. Utredningen föreslog därför följande tillägg till 2 5 andra stycket skogsvårdslagen (tillägget understruket).

Mark som helt eller i huvudsak outnyttjad ligger skall dock inte anses som skogsmark, om den på grund natur- eller kulturvärden, hänsyn till landav sina eller andra särskilda förhållanden inte skapsbilden bör tas i anspråk för virkesproduktion.

Skyddet för naturmiljön

3.5 av Förstärkning skyddet för arter och

biotoper

3.5.1 Bakgrund och gällande bestämmelser

Enligt direktiven bör utredningen närmare bedöma be-

hovet av och förutsättningarna för att införa en för-

stärkning av art- och biotopskyddet. som bakgrund an-

ges att bland annat Svenska

naturskyddsföreningen

framfört önskemål om någon form av särskilt skyddsinstitut för hotade arter och deras biotoper samt för

mer skyddsvärda naturtyper såsom strandängar, rik-

kärr, alvarmarker, m.m. samt områden som är särskilt

känsliga från ekologisk synpunkt. Skyddet för växtar-

ter skulle även kunna utvidgas med tillträdesförbud

av det som redan slag finns för att skydda djurlivet.

Skyddet skulle också kunna i genomföras förebyggande

syfte, det vill säga redan innan fara uppkommit att

arten skall försvinna. Ett

förslag i skisserad rikt-

ning skulle även kunna innebära att Sverige på ett

bättre sätt de fullföljer internationella åtaganden på naturvårdens område som av att följer Sverige an-

slutit sig till bland annat Bernoch våtmarkskonven-

tionerna.

Utredningen har också fått i att uppdrag överväga vilka förändringar i naturvårdslagen som behövs för

att göra det att möjligt förhindra att ett för natur-

miljön skadligt arbetsföretag kommer till stånd även i sådana fall där ett förbud inte skulle anses inne-

bära att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

§ällgnge_bgs§ämmgl§e5

finns särskilda bestämmelser I 14 § naturvårdslagen växt- och Såvitt avser till skydd för djurarter.

växtarter kan ansvariga myndigheter, länsstyrelsen

fridlysa en art om fara eller naturvårdsverket, att arten försvinner eller utsätts för föreligger innebär förbud att ta bort plundring. Fridlysning av arten där den växer vilt. eller skada exemplar

ger möjlighet att 14 § andra stycket naturvårdslagen förbud att döda, skada skydda hotade djurarter genom levande av en hotad art. Då bestämeller fånga djur avser som inte omfattas av melsen endast djurarter eller har den begränsad jakt- fiskelagstiftningen Den således i huvudsak kräl- och betydelse. gäller samt insekter och andra ryggradslösa djur. groddjur Vilda och fåglar är fredade enligt 3 § jakt: däggdjur med av vissa djur under (1987:259) undantag lagen

som regleras i jaktförord-

allmänna jakttider, något av fisk regleras i huvudningen (1987:905). Skyddet

sak av fiskeriförordningen (1982:126).

Målen för den svenska jakt- och viltvårdspolitiken

4 denna bestämmelse skall anges i § jaktlagen. Enligt och vårdas i syfte att bevara vilda däggdjur fåglar landets viltbestånd och att de viltarter som tillhör till allmänna och enskilda infrämja en med hänsyn

tressen utveckling av viltstammen. lämplig

till 1986/87:58) an- I förarbetena jaktlagen (prop. förde att i jaktförfattningarna departementschefen att alla vilda anges den grundläggande principen och är fridlysta om inte fridlysdäggdjur fåglar bestämmelser om allmänna ningen har upphävts genom

för vissa arter. Enligt departementschefen jakttider

markeras genom denna ordning tydligt att fredningen är ett led i den allmänna naturvärden. Han anförde även att de grundläggande bestämmelserna för viltvården finns i om lagstiftningen naturvård och miljöskydd och att av särskild stor betydelse är bestämmelserna om hänsyn till naturvárdsintressena i naturvårdslagen med

följdförfattningar samt i skogsvárds-

lagstiftningen och lagstiftningen om skötsel av jordbruksmark. Vad gäller målen för jakten borde enligt departementschefen samhällets insatser därutöver inriktas mot att ett främja tillvaratagande av dels de ekonomiska värden som viltet representerar, dels de möjligheter till rekreation och avkoppling som jakten ger.

I 36 5 jaktlagen regleras också omfattningen av rätten att sätta ut vissa av slag vilt i frihet eller hålla det i hägn. Föreskrifter härom har meddelats av regeringen i 41 § jaktförordningen. I förordningen

anges vilka djur som ej får sättas ut eller hållas i hägn. Förbudet omfattar ett antal uppräknade däggdjur samt övriga och däggdjur fåglar som vid utgången av 1987 inte genom naturlig utbredning tillhörde landets viltbestånd. Naturvårdsverket kan meddela undantag från dessa bestämmelser.

För djurlivets del gäller därutöver enligt 14 5 tredje stycket naturvárdslagen och 15 § naturvårdsförordningen en möjlighet för länsstyrelsen att meddela föreskrifter som inskränker rätten till jakt eller allmänhetens eller rätt att markägarens uppehålla sig inom ett för djurlivet känsligt område.

Om en utrotningshotad växt- eller djurart behöver ett starkare skydd än vad bestämmelserna i 14 § naturvårdslagen kan erbjuda därför att artens levnadsmiljö

att måste man i eller biotop håller på ödeläggas, de i naturvårdslagen som ger stället tillämpa regler att eller bevara bestämda geogramöjlighet skydda som då blir aktuella är 4 § fiska områden. De regler 7 naturreservat, 13 § om naom nationalparker, § om

turminne och 19 § om naturvårdsområde.

Även andra av naturvårdslagens regler skyddar djuroch deras biotoper. Således är regeller växtarter till markavvattning i 18 c 5 avlerna om tillstånd

sedda att skydda våtmarker.

I 15 att strandskyddsbestämmelsernas primära § anges tillgången till syfte är att åt allmänheten trygga för bad- och friluftsliv. Genom bestämmelsen platser också indirekt ett skydd för ekologiskt upprätthålls såsom strandängar och liknande känsliga naturområden och andra arbetsföretag i genom att nybyggnation är förbjudna inom strandskyddsomrádet. princip

av täkter enligt 18 § Genom tillståndsprövningen kontroll att de områden som är särskilt upprätthålls inte utsätts för känsliga ur ekologisk synvinkel

störningar genom täktverksamhet.

i 20 § innebär att arbetsföre- Samrådsbestämmelserna som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön tag skall anmälas till länsstyrelsen för samråd. först kan företagaren att vidtaga Länsstyrelsen förelägga som behövs för att begränsa eller motverde åtgärder Ett föreläggande får dock ka skada på naturmiljön. så inskränkningar att pågåinte innebära långtgående avsevärt försvåras men samrådet ende markanvändning tillfälle att ta frågan om bilger länsstyrelsen upp

dande av naturreservat.

Även i andra lagar som verksamheter som reglerar påverkar naturmiljön finns bestämmelser som skyddar särskilt känsliga naturområden eller I naturtyper. 6 a § lagen om skötsel av jordbruksmark (skötsellagen) anges att vid skötsel av jordbruksmark och vid annan markanvändning i jordbruket skall tas hänsyn till naturvårdens intressen. Enligt 5 S förordningen (1979:426) om skötsel av jordbruksmark att föanges reskrifter angående av 6 a § skötsellatillämpningen gen meddelas av lantbruksstyrelsen efter samråd med bl.a. naturvárdsverket. Av dessa föreskrifter framgår att omfattande krav på ávilar en hänsyn jordbrukare. Han är i stor att bevara bl.a. utsträckning skyldig ákerholmar och odlingsrösen, allêer stengärdsgårdar, samt våtmarker och mindre Han är vidare ytvatten. skyldig att ta stor hänsyn till naturvårdens intressen vid användning av kemiska medel samt vid markav-

vattning, bevattning, nyodling och anläggande av husbehovstäkt. Det åligger lantbruksnämnderna att i första hand komma tillrätta med försummelser genom råd och anvisningar. Om dessa inte har lantföljs, bruksnämnden befogenhet att enligt 9 a 5 skötsellagen meddela det föreläggande eller förbud som behövs för att hänsynskraven skall efterlevas. I samband därmed får nämnden även sätta ut vite. om en unmarkägare derlåter att följa ett föreläggande eller mot bryter ett förbud, kan lantbruksnämnden anmäla denne till åklagare för åtal. Markägaren kan 12 5 skötenligt sellagen dömas till böter.

Ett föreläggande eller förbud från lantbruksnämnden får inte vara så ingripande att markanvändpågående ning avsevärt försvåras. Detta innebär att normal och naturlig rationalisering av jordbruksdriften inte får hindras i avsevärd mån.

4 5 kan lantbruksnämnden vidare Enligt skötsellagen en tillstånd att ta jordbruksmark ur vägra markägare om produktionen bör fortgå med hänsyn produktion, till bl.a. natur- eller kulturvårdens intressen. Denna kan bidra till att bibehålla ett från befogenhet naturvårdssynpunkt särskilt värdefullt odlingslandtill ändringar i den svenska livsmeskap. Förslag har som tidigare nämnts nyligen framdelspolitiken förslaget som behandlas under avsnitt lagts. Enligt 3.4 kommer ansökan om tillstånd enligt skötsellagen att omföra åkermark till att ersättas med skogsmark en Myndigheterna ges genom anmälan anmälningsplikt. att träffa överenskommelse med brukaren att möjlighet fortsätta och hävd med hänsyn till landproduktion skapsvården mot ekonomisk ersättning.

I detta sammanhang bör något nämnas om skötsellagens 1 § skötsellagen avses med markklassificering. Enligt sådan åkermark och kultiverad betesmark jordbruksmark som i fastighet, som är taxerad som jordbruksingår Klassificeringen av olika ägoslag av mark fastighet. sker statistiska centralbyråns definition som enligt också används i lantbruksregistret, i fastighetstaxeoch vid tillämpning av skogsvårdslagen. Enligt ring denna delas marken in i åkermark, beklassificering tesmark, skogsmark och annan mark. Lantbruksstyrelsen har med från dessa begrepp och sköteselutgångspunkt förarbeten uppdelningar där lagens gjort ytterligare man mellan kultiverad betesmark och annan skiljer betesmark. mark som används eller lämpligen kan an-

åker utgör

vändas till växtodling eller bete och som är lämplig

att plöjas. Betesmark är mark som används eller lämpligen kan användas till bete och som inte är lämplig att plöjas.

Kultiverad betesmark är en underavdelning till ägoslaget betesmark och avser sådan betesmark som har förbättrats genom röjning, bearbetning med redskap, gödsling eller sådd av vallväxter. måste

Åtgärden

fortfarande ha betydelse för utnyttjandet av marken för att denna skall kunna klassificeras som kultiverad.

Hävdskyldigheten enligt nuvarande bestämmelser i skötsellagen omfattar endast jordbruksmark, dvs. åkermark och kultiverad betesmark. Bestämmelserna om naturvårdshänsyn enligt 6a § skötsellagen omfattar dock all markanvänding i jordbruket, dvs. även annan betesmark.

På naturbetesmarker, hagmarker och kan strandängar således inget brukningskrav ställas. Dessa marker utgör emellertid oftast de från naturvårdssynpunkt mest värdefulla då där återfinns den mest varierade floran och faunan. Enligt gällande kan de naskötselregler turvårdande myndigheterna inte kräva att denna mark skall brukas och hävdas om brukaren önskar omföra marken till exempelvis skogsmark.

I detta sammanhang kan också nämnas att det enligt ll S jordförvärvslagen i beslut om förvärvstillstånd är möjligt att ålägga förvärvaren av ett lantbruksföretag att vidta åtgärder som kan behövas med hänsyn till naturvärden. Förvärvaren kan t.ex. att åläggas uppfylla vissa skötselplaner för att bevara från naturvårdssynpunkt värdefulla hagmarker.

Bestämmelser om skogsbrukets hänsynstagande till naturvärden finns i 21 S skogsvårdslagen. Enligt paragrafens första stycke får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om den

hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om hyggens storlek och utläggning, beståndsanläggning, kvarlämnande av trädsamlingar och skogsbilvägars sträckning. Enligt andra stycket får bemyndigandet i första stycket inte utnyttjas för att meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Enligt 21 § skogsvårdsförordningen (1979:791) är det skogsstyrelsen som efter samråd med naturvårdsverket meddelar föreskrifter om den hänsyn som vid skötsel av skog skall tas till naturvårdens intressen. Av 22 § i förordningen framgår att särskilt naturvårdsinriktade skogsbruksplaner kan upprättas av skogsvårdsstyrelserna för områden som är av utpräglat intresse för naturvärden och det rörliga friluftslivet. Enligt föreskrifterna åläggs en skogsägare ett flertal hänsynskrav i fråga om slutavverkning, beståndsanläggning och beståndsvård, avverknings- och transportarbeten, skogsdikning och skogsvägbyggnad.

På samma sätt som i fråga om lantbruksnämnden finns möjlighet för skogsvårdsstyrelsen att meddela det föreläggande eller förbud jämte vite som behövs för att föreskrivna hänsynskrav skall efterlevas. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att iaktta föreläggande eller bryter mot förbud kan dömas till böter enligt 27 5 skogsvårdslagen.

Ädellövskogslagen (1984:119) har till syfte att bevara landets ädellövskogar för framtiden genom aktivt ädellövskogsbruk. Den innehåller därutöver inga särskilda bestämmelser om naturvårdshänsyn. Skogsvårdslagens hänsynsregler gäller nämligen också i fråga om skogliga åtgärder i ädellövskogar.

I som trädde i kraft den naturresurslagen, 1 juli 1987, finns grundläggande bestämmelser om hur landets mark- och vattenresurser skall användas samt hur avvägningen skall ske när konflikter mellan uppstår olika intressen. Lagens är grundläggande syfte att främja en användning av naturresurserna som är förnuftig för samhället vid en samlad bedömallsidig, ning, både i ett långsiktigt och i ett kortsiktigt perspektiv. Lagens hushållningsbestämmelser utgör en för olika lagar gemensam för att grund avgöra konkurrensfrågor i samband med beslut som rör ändrad användning av mark- och vattenresurserna. Naturresurslagen utgör däremot inte en grund för att mot ingripa pågående användning av mark- och vattenresurserna. De lagar som är knutna till är 1 naturresurslagen enligt kap. 2 S plan- och bygglagen (1987:10), vattenlagen (1983:291), miljöskyddslagen (1969:387), naturvårdslagen, lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter, väglagen (1971:948), lagen (1902:71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, lagen (1978:160) om vissa rörledningar och luftfartslagen (1957:297).

I 2 kap. de naturresurslagen anges grundläggande hushállningsbestämmelserna. I 2 kap. 3 5 anges att markoch vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt så långt som möjligt skall skyddas från åtgärder som kan skada sådana naturmiljön. områden kan vara - områden med instabila och ogynnsamma produktionsförhållanden och

ogynnsamma återväxtförutsättningar

- områden som inrymmer växt- och som är djurarter utrotningshotade - områden i övrigt som är särskilt och som ömtåliga samtidigt inrymmer särskilda ekologiska värden, har betydelse som genbank eller dylikt.

med 2 3 § naturresurslagen är Ett viktigt syfte kap. att slå vakt om den mångfalden i således genetiska av arter vilkas existens är hotanaturen genom skydd har man lagt grunden för ett de. Genom lagstiftningen för hotade växt- och djurarter och generellt skydd mot sådan ändrad markanvändning som deras biotoper kräver tillstånd.

Det torde normalt komma att framgå av kommunernas

Översiktsplaner och av länsstyrelsernas planeringsvilka områden inom län som bedöms material respektive särskilt från ekologisk synpunkt. Envara känsliga i och bygglagen skall kommunerna ligt reglerna plan- 1 1990 ha Översiktsplaner. De till den juli antagit som hittills har dock Översiktsplaner presenterats i mån sådana områden. Förklaendast ringa tagit upp härtill synes vara att naturresurslagens regringen ler ännu inte fått i den kommunala planegenomslag under senare delen av 1990-talet är det ringen. Först att räkna med att naturresurslagens berealistiskt stämmelser områden som är särskilt känsliga angående omfattas av den från ekologisk synpunkt regelmässigt som för tillämpningen av kommunala planeringen. hjälp 3 har naturvårdsverket i 2 kap. § naturresurslagen beslut 1988-09-05 fastställt listor över hotade, och och växtarter i sällsynta hänsynskrävande djur- Dessa som skall omprövas vart femte Sverige. listor, tillsammans med kommande förteckningar över år, utgör det basunderlag som behövs vid kommunal ekosystem och vid prövning av tillståndsfråöversiktsplanering som knutits till naturresurslagen. I gor enligt lagar föreskrivs att mark- och 2 kap. 6 § naturresurslagen vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt av områdenas naturvärden så långt som möjpå grund mot som påtagligt kan ligt skall skyddas åtgärder Sådant skydd skall också enligt skada naturmiljön.

paragrafens andra stycke ges åt områden som är av riksintresse för naturvärden.

Många geografiskt bestämda områden av riksintresse för naturvärden har utpekats i samband med den fysiska riksplaneringen under 1970-talet och avslugenom tade rikstäckande av bl.a. inventeringar urskogar. Härtill kommer pågående av bland annat inventeringar våtmarker och ängs- och hagmarker. För att klassa ett område som riksintresse krävs att området eller miljön i fråga skall ha få motsvarigheter i landet. Det kan gälla bl.a. områden som är orörda och en inrymmer mångfald av unika och hotade eller sårbara naturtyper, biotoper eller arter.

Utöver bestämmelser angående områden av riksintresse för naturvärden finns i 2 kap. benaturresurslagen stämmelser i fråga om riksintressen för bl.a. kulturminnesvården, friluftslivet, rennäringen, yrkesfisket, mineralfyndigheter, energiproduktion och totalförsvaret.

Naturvårdsverket har i länsvisa beslut under år 1987 t.o.m. 1989 tagit ställning till vilka områden som enligt verkets uppfattning är av riksintresse för naturvården samt dessa omrádens huvudsakliga avgränsning. Besluten föregicks bl.a. av sammanställningar som utförts av och remiss till berörlänsstyrelserna da myndigheter m.fl. verkets beslut omfattar också områden av riksintresse för friluftslivet. Riksantikvarieämbetet har på motsvarande sätt i länsvisa beslut den 5 november 1987 till vilka tagit ställning områden som enligt verkets är av riksinbedömning tresse för kulturminnesvården.

I fall sammanfaller områden av riksintresse för många friluftsliv och kulturminnesvård med varnaturvård, kan en samtidigt vara av riksandra. Exempelvis bygd intresse för kulturminnesvården och naturvärden, där för den kulturmiljö som naturvärderna utgjort grunden utvecklats. På motsvarande sätt är det i t.ex. skäratt områden av riksintresse för gårdsomrádena vanligt naturvården och friluftslivet sammanfaller. De områden som klassificerats som riksintresse enligt 2 kap. också i stor utsträckning kärnaturresurslagen utgör nor i de nedan behandlade områdena som enligt 3 kap. i sin helhet är av riksintresse. naturresurslagen

I 2 kap. 10 § första stycket naturresurslagen anges skall ske då riksintressen för flera hur avvägningen ändamål sammanfaller inom samma geograoförenliga fiska område. Det eller de ändamål som på lämpligaste sätt en hushållning med marken, främjar långsiktig vattnet och den miljön i övrigt skall ges fysiska företräde. Om ett område behövs för totalförsvaret skall detta intresse dock ges företräde framför andra. I andra stycke anges att avvägningen paragrafens första inte får strida mot hushållenligt stycket i tredje kapitlet naturresurslaningsbestämmelserna Detta innebär att den avvägning som olika myndgen. skall andra kapitlet naturresursigheter göra enligt i avseenden redan gjorts i tredje lagen grundläggande avseende vissa särskilt angivna områden. kapitlet Dessa är stora delar av våra kuster och skärgårdar, och större större skogs- och öland Gotland, sjöar, samt vissa älvdalar, älvstränder och vildmarksområden

fjällområden.

1 § naturresurslagen är de i kapitlet Enligt 3 kap. områdena i sin helhet av riksintresse med uppräknade sina natur- och kulturvärden. Ingrepp i hänsyn till

miljön till förmån för andra intressen får ske endast om de inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden. Bestämmelsen utgör inte hinder mot att utveckla befintliga tätorter, det lokala näringslivet och anläggningar för totalförsvaret samt, om särskilda skäl föreligger, utvinning av vissa mineralfyndigheter. Det ankommer på kommunen att i den obligatoriska översiktsplanen redovisa hur man avser att tillgodose riksintressena och därvid bl.a. göra de närmare områdesavgränsningar m.m. som kan behövas. Om länsstyrelsen och kommunen är oense i en fråga som rör ett riksintresse enligt skall naturresurslagen detta framgå av det granskningsyttrande som länsstyrelsen, i egenskap av företrädare för de samlade statliga intressena inom länet, skall lämna över översiktsplanen.

3.5.2 Vissa internationella förhållanden

Genom anslutning till vissa internationella konventioner har Sverige förbundit sig att skydda hotade växter och djur samt deras livsmiljöer. De i detta sammanhang viktigaste konventionerna är

- Konventionen om våtmarker av internationell betydelse i synnerhet såsom livsmiljö för våtmarksfåglar. Ramsar den 2 februari 1971. (Ramsarkonventionen eller vátmarkskonventionen).

- Konventionen om skydd av flyttande vilda djur. Bonn den 23 juni 1979. (Bonnkonventionen).

- Konventionen om skydd av europeiska vilda djur och växter samt deras naturliga miljö. Bern den 19 september 1979 (Bernkonventionen).

Härutöver är Sverige ansluten till vissa andra konventioner som har anknytning till naturvärden bland annat CITES/Washington-konventionen om internationell handel med utrotningshotade vilda djur och växter.

gamsgrkonvgntigngn

Konventionen, som för Sveriges del trädde i kraft år 1975, har till syfte att skydda betydelsefulla våtmarker för att därigenom bevara bestånden av flyttande Ramsarkonventionen är på så sätt våtmarksfåglar. unik att det är den för närvarande enda globala konvention som har till syfte att skydda och bevara en bestämd biotop och de arter som är beroende av biotopen.

Genom att ansluta sig till konventionen har Sverige förbundit sig att peka ut ett antal våtmarksomráden som är av internationell betydelse. Dessa förs sedan in en av konventionens sekretariat upprättad lispå ta. Sverige skall, såvitt är möjligt, främja bevarandet av de våtmarker som införts på listan och även i övrigt främja bevarandet av vátmarkerna inom sitt territorium. Sverige har hittills tagit upp cirka 30 områden 400 000 ha listan. Dessa omom sammanlagt på råden är naturvårdsverkets beslut angivna som enligt riksintressen 2 kap. 6 5 naturresurslagen. Inenligt till sommaren 1988 har knappt 50 länder tillträtt konventionen.

§°2“E°EVEEi2E“

Konventionen trädde i kraft för Sverige under 1983. Genom konventionen har Sverige åtagit sig att främja och stödja forskningen då det gäller flytgemensamt tande arter, att omedelbart försöka skydda de flyt-

tande arter som anges i bilaga I till konventionen samt att försöka träffa överenskommelser som behandlar skydd och vård av de flyttande arter som i anges bilaga II till konventionen. I bilaga I de anges flyttande arter som är akut hotade, dvs arter som är utrotningshotade över hela eller betydande del av utbredningsområdet. I Sveriges åtagande ingår, när så är möjligt och lämpligt, att återställa de biotoper för den flyttande arten som är av för att betydelse arten ej längre skall vara utrotningshotad.

I bilaga II till konventionen förtecknas de flyttande arter som har en ogynnsam skyddsstatus och kräver internationella överenskommelser för skydd och vård. När det gäller dessa arter har Sverige bland annat förbundit sig att försöka träffa överenskommelser om sådana arter samt för dessa arter upprätthålla lämpliga biotoper längs flyttningsvägarna samt, när så är önskvärt, tillhandahålla nya gynnsamma biotoper för arten.

§eE“E°2VE“Ei2nå“_

Konventionen, som tillkommit inom ramen för Europarådets verksamhet, trädde för Sverigs del i kraft under 1983. Den har som mål att skydda vilda djur och växter och deras naturliga miljö. I konventionen anges att särskild uppmärksamhet skall ägnas utrotningshotade och sårbara arter. har att ansluta Sverige genom sig till konventionen bland annat förbundit sig att vidta nödvändiga lagstiftande och administrativa åtgärder för att säkerställa det skydd som konventionen avser. I bilagorna I och II till konventionen räknas upp de växt- och djurarter som är mest i behov av skydd.

âigtgpäkxdéei i éaasä Qasusvâréslasssiâtaiag_

I den danska loven om naturfredning finns i 43 § en särskild bestämmelse till skydd för vissa naturtyper, såsom vattendrag, sjöar, mossar, hedar, strandängar och liknande våtmarker. Skyddet innebär att sådana områden, såvitt de överstiger viss storlek är generellt skyddade från varje form av ingrepp eller ändring av områdets nuvarande utformning utan särskilt tillstånd från ansvarig myndighet. Sålunda skyddas alla vattendrag som har en bottenbredd av minst 1,5 meter, alla sjöar över 500 kvm, mossar på mer än 1/2 hektar (5 000 kvm), hedar överstigande fem hektar samt strandängar och övriga våtmarker på över tre hektar. Markägaren kan få dispens från skyddsreglerna. Sådan dispens kan lämnas om det är fråga om ett område som saknar särskilt intresse från naturvårdssynpunkt eller att ett ingrepp inte medför någon avgörande förändring av tillståndet i området. Skyddet infördes 1984 med anledning av att allt större arealer av de nämnda naturtyperna försvann ur det danska jordbrukets rationalisering. Härilandskapet genom blev också en del växt- och djurarter alltmer genom sällsynta och i vissa fall utrotade.

Den danske miljöministern har under 1989 lagt fram ett förslag till skärpning av reglerna som bl.a. innebär att den minsta areal som krävs för att en naturtyp skall vara skyddad minskas. Förslaget som ännu inte behandlats av danska folketinget skall tas upp i samband med en pågående översyn och samordning av hela den danska miljölagstiftningen.

EG-rådet har godkänt en rad internationella natur-

skyddskonventioner. Bland dessa kan i detta samman-

hang nämnas Bern-, Bonn- och CITES/Washington-konventionerna.

Den tidigare nämnda Ramsarkonventionens bestämmelser

kompletteras av bl.a. EG:s direktiv av den 2 april 1979 nr 409/79 om av vilda skydd fåglar. Dessa direktiv innehåller i några princip indispensabla förpliktelser att skydda flyttfåglarnas biotoper. De områden som skall anges enligt Ramsarkonventionen omfattas även av EG:s fågelskyddsdirektiv som dessutom ålägger EG-länderna att utpeka ytterligare skyddsområden. EG:s krav är i flera avseenden hårdare än konventionens krav.

EG kommissionen har i augusti 1988 lagt fram förslag till direktiv om för skydd vilda djur och växter och

naturliga boplatser (dok. (88) 381 final). Detta för-

slag ansluter sig till Bernkonventionen men går på flera punkter längre. Det grundläggande målet är att senast år 2000 etablera ett europeiskt nätverk av fredade områden för att skydda hotade arter och bo-

platser i alla regioner inom EG.

För att uppnå detta mål kan det bli att nödvändigt avsätta mellan en till två procent av medlemsländernas yta som särskilt skyddsvärd. Detta kan komma att få betydelse för både jord- och skogsbrukets möjligheter att vissa utnyttja naturområden. Förslaget skall ses i samband med andra åtgärder såsom den gemensamma och jordbrukspolitiken nyorienteringen av

strukturfonderna dvs. stöd för regionalpolitiskt bl.a. uppfyllandet av miljömässiga målsättningar.

kommer medlemsland att Om förslaget genomförs varje att inom viss tid freda alla särskilt vara skyldigt och boplatser som tagits upp på skyddsvärda biotoper I till direktiven. Om medlemslänen särskild bilaga denna kommer EG-komderna inte fullföljer skyldighet de tio mest skyddsvärda områdemissionen att utpeka na. De områden som omfattas av Ramsar-konventionen

automatiskt förslaget. Medlemsländerna skyddas enligt att införa sådana bestämmelser i den förbinder sig och lokala och nationella, regionala planläggningsatt skador undviks på angivna utvecklingspolitiken samt att vilda djur och växter biotoper och boplatser utrotas. har efter att ha behandlats inte Förslaget återlämnats till experterna för av miljöministrarna då det för ambitiöst och vidare beredning, ansågs dessutom vissa länder ifrågasatte EG:s kompetens på

detta område.

förslag till 3.5.3 Svenska naturskyddsföreningens regler om art- och biotopskydd nya

har år 1986 i rapporten Bättre Naturskyddsföreningen till lagt fram naturskydd, Förslag ny naturskyddslag bestämmelser om av arter och förslag till nya skydd Föreningen har föreslagit grundläggande biotoper. annat för verksamheter som kan påkravregler bland samt för artskydd liksom ett system verka naturmiljön kritiska områden för artskyddet. Det med listning av som ett för de ma-

senare skall ses genomförandemedel

om som föreslås bland teriella bestämmelser artskydd skall enligt förekravreglerna. Utöver kravreglerna finnas bl.a. som ett ningens förslag områdesskydd, inom de kriinstrument för att genomföra artskyddet

tiska områdena.

Förutom de existerande instituten, nationalpark, naturreservat och vilka bör naturminnen, finnas kvar, föreslår föreningen att vissa nya institut införs,

nämligen avlysningsområden och hänsynsområden.

êvlyâninssgmzåáea

Detta institut motsvaras i nuvarande lagstiftning i

huvudsak av reglerna om tillträdesförbud till skydd för djurlivet 14 enligt § naturvårdslagen. Natur-

skyddsföreningen föreslår att motsvarande även regler skall gälla för av skydd växtarter eller växtsamhällen under känsliga perioder. Avsikten med avlysning är således att begränsa allmänhetens tillträde till

mark vissa tider året. på

âäasxnâomrédgn_

Detta omrádesskydd skulle enligt naturskyddsföreningens förslag ersätta naturvårdslagens regler om naturvårdsområden och samråd enligt 19 och 20 §5. Detta skydd skulle kunna över ett läggas mycket stort geo-

grafiskt område och kunna för olika anpassas arters och ekologiskt områdens känsliga behov. Inom områdena

skulle det vanligen endast finnas behov av special-

reglering av ett fåtal typer av I åtgärder. rapporten anförs som exempel införande av tillstånds- eller

samrådsplikt i fråga om skogsavverkning, täckdikning eller husbehovstäkt. får Hänsynskraven enligt förslaget inte gå så att långt pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Naturskyddsföreningen har också i till framställning utredningen lämnat ytterligare till förslag skydd för hotade djur- och växtarter. Bland förslagen kan nämnas ett om kritiska områden med följande innehåll.

5r1tis5a_°2rådsn_

Det finns ett stort behov av ett nytt skyddsinstitut att utfärda bestämmelser om som innebär en möjlighet m.m. inom avgränsasärskilda hänsyn, tillståndsplikt till för hotade växt- och djurarter. de områden skydd bör vara så konstruerat att en uppsättning Institutet för hotad art. Kritiska omregler kan utfärdas varje råden för olika arter ska kunna geografiskt överlappa till att få till stånd en varandra. Institutet syftar av om tillståndspliktiga åtgärder fördjupad prövning aktuella artens skydd liksom ett är förenliga med den till arten från de areella näutökat hänsynstagande kan därför i viss mån beringarnas sida. Institutet som en av de hänsynsregler enligt traktas påbyggnad som är särskilt skötsellagarnas hänsynsparagrafer inom det kritiska området och som viktiga att beakta måste med bindande verkan. därför gälla

3.5.4 överväganden och förslag

§tE §ä55Eilt_bl°E°E$EY§d_

tas till om nuvarande regler till Innan ställning för och växtarter och deras biotoper skydd djurbehöver förstärkas, är det lämpligt att analysera hot som skall skydda mot. Enligt vilka reglerna åtminstone tre olika slags utredningen föreligger

hot, nämligen miljöföroreningar

- ändrad markanvändning genom bebyggelseutveckling,

och förändrad jord- och exploateringsföretag skogsbrukspolitik samt - och som sker inom åtgärder inom jord- skogsbruket ramen för pågående markanvändning.

Genom naturresurslagens tillkomst får naturvården anses ha getts möjlighet att fram sina flytta positioner. Beträffande hotet från innebär miljöföroreningar bestämmelserna om skydd för särskilt känsekologiskt liga områden i 2 kap. 3 § naturresurslagen att dessa områden fått ett starkare skydd än att tidigare genom dessa bestämmelser skall tillämpas vid av prövning miljöfarlig verksamhet enligt miljöskyddslagen. som tidigare sagts skall 2 kap. 3 5 naturresurslagen också tillämpas vid tillstándprövning bl.a. enligt plan- och bygglagen, vattenlagen, och torvväglagen lagen. Skyddsbestämmelserna gäller således i fråga om alla mark- och vattenkrävande exploateringsföretag som är tillståndspliktiga nu enligt uppräknad lagstiftning.

Såvitt utredningen kan bedöma får tillgällande ståndsbestämmelser anses i huvudsak för tillräckliga att skydda känsliga biotoper mot det hot som miljöföroreningar och exploateringsföretag kan anses utgöra. I vart fall bör ytterligare några års erfarenheter av naturresurslagens tillämpning avvaktas, innan behovet av ändringar i dessa delar Detövervägs. ta framstår som väl motiverat också med till hänsyn det arbete som pågår för att inventera ekologiskt känsliga områden. Därtill kommer att kommuner många ännu inte är klara med sina Översiktsplaner.

Vad som därefter skall diskuteras är om det finns tillräckliga skyddsregler för att möta det hot mot ekologiskt känsliga områden som åtgärder inom jordoch skogsbruket kan innebära.

Utredningens bedömning av de skyddsbestämmelser som står till buds och som redovisats - dels betidigare stämmelserna om naturvårdshänsyn i skötsellagstift-

och dels bestämmelningen skogsvårdslagstiftningen,

serna i 4, 7, 13, 14, 18, 18c, 19 och 20 ss natur-

vårdslagen

- vid handen att bestämmelserna i vart fall från ger

formell att upprätthålla det synpunkt ger möjligheter

art- och som behövs. Det är således i biotopskydd

möjligt att förutom att bilda nationalparker princip

eller naturreservat och vägra tillstånd för täkter

och markavvattning, genom samråd och föreskrifter

olika biotoper. Utredningen har emellertid skydda

den slutsatsen att det varit förenat med stora dragit

praktiska svårigheter att, bland annat med hänsyn

till bristande ekonomiska och personella resurser,

med av naturvårdslagens nuvarande regler samt hjälp

bestämmelserna om naturvårdshänsyn i skötsellagstift-

och skogsvårdslagstiftningen tillräckligt efningen

fektivt och skydda vissa små men frekvenlångtgående eller ta och mycket värdefulla naturtyper biotoper

rikkärr, klibbalskogar, våtmarker och exempelvis i - från att skamindre ytvatten jordbrukslandskapet

das eller förstöras av arbetsföretag som vidtas inom

eller skogsbruket. Vad nu sagts har understrujord-

kits också av Svenska Naturskyddsföreningen som till

utredningen i denna fråga framfört följande.

De olika institut för områdesskydd som naturvårdsladet - med tillgång på persogen erbjuder gör dagens och ekonomiska resurser - att konnella nödvändigt centrera till ett relativt beskyddsansträngningarna antal större reservat och nationalparker. För gränsat naturvårdshänsynen utanför dessa reservatsområden finns oftast annat att tillgå än hänsynsingenting i de areella näringarnas skötsellagar. Dessa reglerna regler är emellertid inte tillräckligt långtgående för att förhindra av de brukningsåtgärder och många hotar att förstöra de - ofta andra ingrepp som många var för små - områden som är nödvändiga för många sig växters och överlevnad och som också skapar den djurs i landskapet som många människor värdesättomväxling er. Det är föreningens mening uppenbart att enligt

det finns ett gap mellan de båda som regelsystemen måste överbryggas.

Enligt utredningens uppfattning finns det starka skäl att komplettera de existerande bestämmelserna och skyddet för naturmiljön i naturvårdslagen med ett särskilt skydd för värdefulla biotoper.

Inom naturvárdsverket har en för internt arbetsgrupp bruk tagit fram underlag med exempel på biotoper lämpliga för ett generellt biotopskydd (promemoria 1989-10-30). Promemorian har lämnats till utredningen. I promemorian lämnas till definitioner förslag på begreppet biotop samt vilka kriterier som kan uppställas för att en skall anses vara hotad. biotop Exempel på sådana biotoper är åkerholmar, våtmarker och mindre ytvatten i jordbrukslandskapet, naturliga betes- och sláttermarker, källor och klibbkällkärr, alskog och öppna rikkärr. En för delar av redogörelse promemorian lämnas i bilaga VI till betänkandet.

som framgår av dessa finns exempel skyddsvärda biotoper inom både jord- och skogsbruket. De framutgörs för allt av mindre områden som innehåller hotade djur- och växtarter vars antal under de senaste decennierna kraftigt har reducerats. De flesta av biotoperna torde ha ringa ekonomisk betydelse för jord- och skogsbruket.

Med hänsyn bl.a. till det stora antalet som biotoper behöver skyddas är det som anförts av tidigare praktiska skäl knappast möjligt att nuvarande utnyttja skyddsinstitut i naturvårdslagen för att åstadkomma det eftersträvade skyddet. I stället bör efter mönster från den danska i naturfredningsloven lagstiftningen införas bestämmelser, vari sägs att arbetsfö-

som kan skada naturmiljön inte får utföras inom retag sådana skyddsvärda biotoper som särskilt anges.

När det frågan om i vilken lagstiftning begäller stämmelserna skall införas, naturvårdslagen eller skötsellagarna måste vägas in att avsikten med bioär att det skall omfatta ett skydd för topskyddet alla arbetsföretag och således inte endast slags omfatta arbetsföretag inom jord- och skogsbruket. Det är av den anledningen knappast lämpligt att låta i skötsellagarna, även om biotoperna huskyddet ingå vudsakligen finns inom jord- och skogsbruket. Enligt är det därför bättre att placera ett geutredningen nerellt biotopsskydd i naturvårdslagen. Denna placering får emellertid inte minska betydelsen av bestämmelserna om naturvårdshänsyn som finns i skötsella- Dessa bestämmelser bör alltjämt utgöra den garna. på vilken naturvårdsarbetet inom de areella grund näringarna bör vila.

anser det inte möjligt att på grundval av Utredningen det nuvarande ta ställning till vilka biounderlaget som bör omfattas av ett generellt skydd. Utredtoper föreslår därför att naturvårdsverket efter ningen samråd med lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen får i att ta fram förslag till vilka biotoper som uppdrag bör omfattas av det föreslagna skyddet.

Med till det förda resonemanget föreslår hänvisning att en särskild bestämmelse tas in i nautredningen som bemyndigar regeringen eller myndigturvårdslagen het som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter att som kan skada naturmiljön inte får arbetsföretag utföras inom sådana som utgör livsmiljö för biotoper hotade eller växtarter eller som annars är särdjurskilt på grund av ringa förekomst eller skyddsvärda

sällsynt beskaffenhet. Bestämmelserna bör lämpligen tas upp efter 20 § som behandlar samråd arangående betsföretag i en ny paragraf som betecknas 21 S (paragrafen tidigare upphävd).

Sedan berörda myndigheter redovisat sitt uppdrag har regeringen därefter möjlighet att i naturvårdsförordningen ange vilka biotoper som skall skyddas.

som framgår av promemorian finns det biotoper, exempelvis källor och källkärr, åkerholmar samt våtmarker och ytvatten i vars jordbrukslandskapet, innebörd är så klar att skyddet för dem kan följa direkt av bestämmelser i Andra naturvårdsförordningen. biotoper, som klibbalskog, kräver av rättssäkerhetsskäl för att erhålla ett skydd att de och att avgränsas berörda ett beslut markägare delges om avgränsning. Arbetet med att avgränsa samt att utöva biotoperna tillsyn över att biotopskyddet efterlevs kan läggas antingen på länsstyrelsen eller på respektive sektorsmyndighet för jord- och skogsbruk

För jordbrukets del valet av spelar myndighet ingen roll eftersom den nya länsförvaltningsreformen kommer att medföra att lantbruksnämnderna och länsstyrelserna tillsammans kommer att bilda en ny myndighet.

För skogsbrukets del har och skogsstyrelsen skogsvårdsstyrelsen sedan lång tid arbetat med naturvårdsfrågor. Man har bl.a. utarbetat utförliga föreskrifter och allmänna råd om den som skall hänsyn tas till naturvärden i skogsbruket. Man har också sedan flera år arbetat med att ta fram register på hotade arters boplatser och växtplatser och arbetat med att få markägare att på särskilda frivillig väg tillämpa restriktioner inom sådana områden. Detta arbete har

intensifierats bland annat ökad information och genom för i naturvårdshänsyn. Man arutbildning skogsägare betar också med att ta fram tydligare skydd för skog- I senaste budgetpropositionen har liga impediment. föreslagits få i uppdrag att genomföra skogsstyrelsen särskild samt att inleda fören sumpskogsinventering söksverksamhet med inventering av särskilt skyddsvärda Skogsvårdsorganisationen har också småbiotoper. omfattande och fortlöpande kontakter med skogsägarna.

Med till dessa förhållanden och den av statshänsyn makterna vid flera tillfällen fastlagda principen att sektor i samhället tar sitt miljöansvar, framvarje står det utredningen som lämpligt att lägga enligt ansvaret för att skyddet av de skogliga genomföra Det måste förutbiotoperna på skogsvårdsstyrelsen. att ett nära samarbete sker i dessa frågor med sättas Det får dessutom förutsättas att nalänsstyrelsen. turvårdsverket får att meddela förebemyndigande skrifter om hur samarbetet skall ske.

Även om den här föreslagna lösningen från administrativ framstår som enklare än om befintliga synpunkt i naturvårdslagen skulle ha använts, skyddsinstitut kommer ändå att ta en del resurser i genomförandet hos berörda Dessa bör därför få anspråk myndigheter. tid att klara av uppgiften. Målet bör rimlig på sig vara att skall klaras av inom en femårspeuppgiften riod.

När hur avgränsningen av en myndigheterna överväger skall finns möjlighet att i viss utbiotop göras, beakta vilket hinder för pågående markansträckning som innebär. I motsats till vad som vändning skyddet vid bildande av naturvårdsområde enligt 19 § gäller naturvårdslagen bör självfallet föreslaget biotop-

skydd kunna införas, även om pågående markanvändning kommer att avsevärt försvåras. Den ordningen kräver i sin tur att en i fastighetsägare princip har rätt att begära och få av staten för sådana ersättning hinder i sin som han markanvändning enligt nuvarande ersättningsprinciper inte är skyldig att tåla.

Uppkommande ersättningsfall bör handläggas av den myndighet som enligt vad som förut har sagts ansvaret för biotopskyddet. Ersättningsfrågor gällande biotoper på skogsmark bör följaktligen av handläggas skogsvárdsstyrelsen. Detta kräver vissa konsekvensändringar i bl.a. 29 § naturvárdsförordningen.

Enligt 32 5 naturvårdslagen får eller länsstyrelsen kommunen innan beslut fattas som kan föranleda er-

sättningsskyldighet enligt naturvårdslagen, förelägga den, som vill göra anspråk på eller ersättning fordra inlösen av fastighet, att inom viss minst tid, två månader, göra anmälan därom hos eller länsstyrelsen kommunen vid påföljd att han annars skall ha förlorat sin talan.

Det skulle kunna att även ifrågasättas ge motsvarande befogenhet åt skogsvårdsstyrelserna. Eftersom här aktuellt skydd beslutas av och då regeringen dessutom skogsvårdsstyrelserna redan vid kan ta avgränsningen viss hänsyn till hinder i markanvändningen torde en befogenhet av nyss angivet inte bli aktuell. slag

De ökade utgifterna för ersättning till markägare som kan bli följden av här föreslaget biotopskydd bör enligt utredningen kunna tas inom ramar för befintliga anslag till naturvård. I om fråga skogsmarksbiotoper kan dessutom att övervägas finansiera ersättningen

som nu är till bidrag för olika med medel anslagna

skogliga åtgärder.

framgår att ett flertal Av den tidigare beskrivningen av de aktuella redan omfattas av skötselbiotoperna Med hänsyn härtill och till lagarnas hänsynsregler. av de varom här är fråga kan antas storleken biotoper att blir få till antalet. ersättningsfallen

Det har inte varit för utredningen att på möjligt detta stadium utarbeta bestämmelser för biotopskyddet

i naturvårdsförordningen.

naturvårdsverkets arbetsgrupp utgör naturliga Enligt betes- och slåttermarker biotoper som är särskilt vill dock påpeka att bland skyddsvärda. Utredningen i huvudsak är skapade av mänannat sådana biotoper niskan och en förutsättning för att de skall kunna bibehållas är att de hävdas. Av den anledningen är för dessa marker inte en ett generellt biotopskydd för att bevara dem för framtiden. tillräcklig åtgärd av dessa områden måste därför kompletteras Skyddet hävdavtal sluts med markägare eller brukagenom att förslag till re. Livsmedelspolitiska arbetsgruppens till insatser i samband med stöd landskapsvårdande av den svenska livsmedelspolitiken ger förändringar ekonomiska förutsättningar för att i förhållandevis hävd bland annat på här akstor skala upprätthålla tuella marker.

âamrådgmlig: z°_§_n2t2r2å:d§129sn_

I direktiven anges att utredningen skall överväga i som behövs för vilka förändringar naturvårdslagen att ett för skadligt aratt förhindra naturmiljön kommer till stånd även i sådana fall där betsföretag

ett förbud inte skulle anses innebära att pågående markanvändning avsevärt försvåras. som exempel härpå kan nämnas att länsstyrelsen i dag inte kan förbjuda en viss metod för markberedning och i stället kräva en annan. Länsstyrelsen kan inte heller kräva att en markägare skall bedriva ett visst arbetsföretag på en annan plats än den som markägaren har valt.

Det är visserligen så att en företagare i de flesta samrådssituationer rättar sig efter länsstyrelsens förslag till alternativt utförande. Men det kan anses som en brist i lagstiftningen att möjlighet saknas att meddela förbud för vissa arbetsföretag i undantagsfall. Det synes påkallat att länsstyrelsen erhåller en sådan möjlighet.

I tidigare avsnitt har vissa delar av naturresurslagen beskrivits. Bl.a. har redovisats att bestämmelserna i 2 kap. 3 5 lagen innebär att det införts ett generellt skydd för mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt mot sådan ändrad markanvändning som kräver tillstånd. Detta skydd omfattar emellertid inte arbetsföretag som sker inom ramen för pågående markanvändning inom jord- och skogsbruket. Även sådana företag kan komma att skada naturen inom områden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt.

som tidigare anförts åligger det kommunerna att i samband med planläggning enligt plan- och bygglagen ange de områden inom vilka särskild hänsyn behöver tas med tanke på markens och vattnets känslighet från ekologisk synpunkt. Det kommunala arbetet att peka ut ekologiskt särskilt känsliga områden i översiktsplanerna har emellertid endast påbörjats. På sikt kan man dock räkna med att ekologiskt särskilt känsliga

områden kommer att vara angivna och avgränsade genom de kommunala planerna.

anser att det ifråga om dessa områden bör Utredningen vara möjligt att införa en samrådsplikt för arbetsföretag som kan skada naturmiljön. Denna möjlighet bör också vara för andra mindre områden som kan anöppen ses vara särskilt skyddsvärda. Den nu föreslagna möjligheten bör införas i 20 § naturvårdslagen och utformas som ett bemyndigande för regeringen eller myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om att anmälan om samråd alltid skall göras inom särskilt skyddsvärda områden ifråga om alla arbetsföretag som kan skada naturmiljön.

Genom att utvidga institutet på sätt här föreslagits erhåller man ett flexibelt komplement till art- och ett skydd som också kan anpassas för biotopskyddet, varje områdes särskilda behov och förutsättningar.

som tidigare sagts medger inte den nuvarande utformav 20 § naturvårdslagen befogenhet för myndigningen heterna att föreskriva så långtgående åtgärder att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Med här föreslagen befogenhet att meddela förbud kan fall tänkas där av mark får sin markanvändning så ägaren att den kan anses avsevärt försvårad. Med begränsad hänsyn härtill måste i 26 § införas en rätt för markatt i sådana fall erhålla ersättning av staägaren ten. Kostnaderna för eventuella ersättningar bör utgå inom befintliga ramar för anslagen till naturvård.

I utredningens remissvar till livsmedelspolitiska arbetsgruppens förslag till ny livsmedelspolitik (redovisas i II till betänkandet) ifrågasatte utbilaga om det var nödvändigt med en särskild anredningen

mälningsplikt för att få omföra jordbruksmark till skogsmark eftersom all skogsplantering på jordbruksmark är att betrakta som ett aranmälningspliktigt betsföretag enligt 20 § naturvårdslagen. Med den nu föreslagna möjligheten att meddela förbud mot arbetsföretag ges tillräckliga möjligheter att förhindra skogsplantering med hänsyn till natur- och kulturmiljövärden.

För den händelse livsmedelspolitiska arbetsgruppens förslag om anmälningsplikt i skötsellagen genomförs bör övervägas att införa en bestämmelse i 23 § naturvårdsförordningen av innebörd att den som gjort en sådan anmälan även skall anses ha gjort anmälan för samråd enligt 20 § naturvårdslagen.

Utredningens tidigare redovisade förslag, att länsstyrelsen får möjlighet att i vissa undantagsfall förbjuda visst arbetsföretag i samband med samråd, blir tillämpligt även vid samråd i av anledning skogsplantering. Ett förbud mot skogsplantering i samband med samråd enligt 20 § naturvårdslagen måste i princip anses medföra rätt till ekonomisk ersättning för markinnehavaren. Anledningen därtill är att om arbetsgruppens förslag genomförs det inte längre kommer att finnas krav på att jordbruksproduktion skall upprätthållas på jordbruksmark. I framtiden måste man då räkna med att det blir en flytande övergång mellan jordbruk och skogsbruk, och man kan inte längre strikt hålla fast vid att omföring av öppen mark till skogsmark utgör ändrad För markanvändning. att markägaren skall vara till berättigad ersättning bör dock krävas att han vid den då en naturtidpunkt vårdsåtgärd aktualiseras redan vidtagit åtgärder för omföring eller att det finns objektiva belägg för att sådan omföring är förestående. Ett förbud mot att an-

lägga skog kan således, enligt utredningens uppfattning, i vissa fall komma att medföra att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Eö55EäEkEiE9_aX â“E55Y§dEt_

Enligt direktiven bör utredningen överväga frågan om att utvidga skyddet för växtarter med tillträdesförbud av det slag som finns för att skydda djurlivet. Ett sådant förbud skulle exempelvis innebära att allmänheten utestängdes från möjligheten att besöka en växtlokal under blomningstiden för den aktuella växtarten. Inom naturreservat kan enligt 10 § naturvårdslagen sådant förbud meddelas redan i dag. Det kan i många fall synas vara ett onödigt långtgående ingrepp att behöva bilda reservat för att kunna meddela ett tillträdesförbud. Det finns därför skäl att införa ett sådant skydd på ett smidigare sätt än genom naturreservat och som desutom inte medför så stora inskränkningar för markägaren. En regel som ger befogenhet att meddela tillträdesförbud till skydd för växtarter bör därför införas. Med hänsyn till allemansrätten bör tillämpningen vara restriktiv.

Enligt direktiven bör utredningen också överväga frågan om att ett skydd för arter skall kunna införas redan innan fara uppkommit att arten skall försvinna, dvs. i förebyggande syfte. I 14 5 naturvårdslagen finns regler om fridlysning av växt- och djurarter. Där anges att arter kan fridlysas om fara föreligger att arten försvinner. Enligt utredningens uppfattning ger 14 § redan enligt sin nuvarande formulering tillräckliga möjligheter att införa det skydd som behövs för växt- och djurlivet även om faran mot utrotning inte är akut, det vill säga i förebyggande syfte. Utredningen föreslår dock att man i förtydligande syfte

anger detta genom att ändra 14 § första stycket på följande sätt. Är fara att växtart (djurart) kan komma att försvinna eller utsättas för plundring, får

§v§lgtange_sXnpugkte5

Enligt direktiven har utredningen även att bedöma om en av nuvarande utveckling former av skydd för arter och biotoper även skulle innebära att Sverige på ett bättre sätt kan de fullfölja internationella åtaganden på naturvårdens område som följer av bl.a. Bernoch våtmarkskonventionerna. Dessutom skall utredningen undersöka vilken gemensam ordning som råder inom EG och ta tillvara de möjligheter till harmonisering som finns.

Enligt utredningens uppfattning är nuvarande utformning av de aktuella konventionerna sådan att Sverige med de förslag som utredningen lägger fram i detta

avsnitt väl lever upp till de internationella åtagandena och även har de instrument som behövs för att

fullfölja dessa.

Som framgår av det föregående det bygger gemensamma naturvårdsarbetet inom EG huvudsakligen på de inter-

nationella konventioner till vilka även Sverige är anslutet. Härutöver i vart fall har, hittills, inom EG frågor om naturvård ansetts vara en nationell an-

gelägenhet. De svenska naturvårdsbestämmelserna synes därför inte komma i konflikt med EG:s nuvarande be-

stämmelser.

Utredningen kan heller inte se att det skulle medföra några problem att i framtiden harmonisera med EG:s

lagstiftning.

De här lämnade förslagen till förstärkt biotopskydd

och utökade samrådsbestämmelser överbryggar enligt

mening det gap mellan naturvårdslagens utredningens bestämmelser om områdesskydd och skötsellanuvarande som Svenska naturskyddsföreninggarnas hänsynsregler

en påtalat.

av de som uppmärksammats vid tillämp- En del problem föreskrifter om naturvårdsningen av skötsellagarnas tillskrivas det förhållandet hänsyn kan uppenbarligen av bristande kunskap har att många markägare på grund på avsett sätt samt haft svårt att tillämpa reglerna att berörda varit förden omständigheten myndigheter det att hävda hänsynsreglerna mot siktiga när gällt I detta skall därför framhållas markägare. sammanhang 1989/90 anslagit 10 miljoatt regeringen budgetåret ner kronor till för naturvårdsutbildskogsstyrelsen Utbildningen skall pågå under ning av skogsbrukare. en med en, enligt skogsstyrelsens plan, treårsperiod 30 kronor. Med en mer sammanlagd satsning på miljoner av bestämmelserna jämte ökad stringent tillämpning och intensifierad information till markägare tillsyn och sida bör från både myndigheters organisationers hos att leva upp till viljan och förmågan markägarna krav naturvårdshänsyn kunna öka skötsellagarnas på Det är utredningen utan tvekan så betydligt. enligt de flesta och skogsbrukare har ett genuint att jordav att vårda naturen till framtida generaintresse

tioners fromma.

3.6 Täktverksamhet

3.6.1 Bakgrund

I utredningens en uppdrag ingår översyn av tillämpningen av naturvárdslagens bestämmelser om täktverksamhet. Enligt direktiven bör utredningen därvid behandla ett av naturvárdsverket framlagt förslag att 18 5 naturvårdslagen med kompletteras en bestämmelse som innebär att täkttillstánd får vägras den som inte fullgjort sina skyldigheter tillenligt tidigare stånd.

Antalet täkter i landet till uppgår omkring 5 900 (1988). De svarar för en av årlig produktion grus och andra material av 86 omkring miljoner ton (1987). Saluvärdet av produktionen är cirka 3,5 miljarder kronor, vilket motsvarar värdet av järnmalmsproduktionen i landet. Av den uttagna volymen används 51 procent till vägar, 14 till procent framställning av betong och 20 procent som fyllnadsmaterial. Den största delen av produktionen, 74 procent, avser naturgrus. Bergkrossmaterial svarar för 22 procent av produktionen, medan en procent av produktionen utgörs av morän. Antalet beslut som rör täktverksamhet uppgår årligen till 800. omkring I genomsnitt är en tjänst per länsstyrelse avsatt för täktärenden. Motsvarande siffra för naturvårdsverket är en halv tjänst.

§äll2née_129§tifsnin2

Täkt av grus och andra jordarter regleras i 18 § naturvårdslagen. Enligt paragrafens första stycke gäller att täkt av sten, grus, sand, lera, jord, torv eller andra jordarter inte får ske utan länsstyrel-

tillstånd. föreligger dock inte sens Tillståndsplikt täkt för innehavarens husbehov. Härmed beträffande enligt motiven till naturvårdslagen (prop. åsyftas s. den förbrukning som krävs för sköt- 1964:148 75) av en eller skogsfastighet men därseln jordbruksemot inte exempelvis ett cementgjuteris grusuttag vid för byggande eller från egen fastighet. grustäkt underhåll av en samfälld väg torde, enligt motiven, av sådan som svarar mot fastighetens uttag grusmängd delaktighet i vägen, få anses tillgodose fastighetens

husbehov.

erfordras inte hel- Tillstånd enligt naturvårdslagen för täkt i vattenområde om tillstånd har lämnats ler (1983:291) eller krävs enligt laenligt vattenlagen om kontinentalsockeln. Sedan 1985 gälgen (1966:314) för enligt naturler även undantag tillstándsplikt beträffande täkt av torv, till vilket bevårdslagen arbetningskoncession har meddelats enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter.

18 naturvårdslagen gäller att Enligt § andra stycket får den som söker täkttillstánd länsstyrelsen ålägga om behovet av täkten och en att presentera utredning innefattar en detaljplanering täktplan. Täktplanen och återställningsarbetena. Av beträffande brytningen 25 följer vidare att ansökan § naturvårdsförordningen om tillstånd till täkt skall alltefter omständigheterna i det enskilda fallet vara åtföljd av karta, eller den utredning som behövs för skiss ytterligare att bedöma täktens inverkan på naturmiljön.

Tillstånd till täkt skall enligt 18 § andra stycket förenas med de villkor som behövs för naturvårdslagen eller motverka menliga inveratt begränsa företagets kan Vidare gäller, om särskilda skäl på naturmiljön.

inte föranleder annat, att tillstånd för sin giltighet skall göras beroende av att säkerhet ställs för de villkor som beslutats. Om säkerheten senare visar sig otillräcklig kan länsstyrelsen föreskriva att tillståndet skall gälla endast om säkerytterligare het ställs.

I 18 § tredje stycket att om naturvårdslagen anges annan än markens innehavare skall en förefullgöra skriven åtgärd, är innehavaren att tåla att skyldig åtgärden utförs.

Genom lagstiftning 1973 infördes i i fjärde stycket 18 § naturvårdslagen för att möjlighet länsstyrelsen efter tio år helt eller delvis ett täkttillupphäva stånd eller att föreskriva ändrade villkor. Även före utgången av tioårsperioden får länsstyrelsen - för det fall det visar sig att föreskrivna villkor inte är tillräckliga för att eller motverka begränsa företagets menliga inverkan på - förena tillnaturmiljön ståndet med de ytterligare villkor som behövs.

Enligt 18 a § naturvårdslagen, som tillkom får 1982, regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer ålägga den som driver täktverksamhet eller stenkrossrörelse att lämna de uppgifter om verksamheten som behövs för naturvårdsplaneringen. Närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten finns i 27 a § naturvårdsförordningen. Där anges att den som driver tillståndspliktig täktverksamhet eller stenkrossrörelse skall varje år till lämna om länsstyrelsen uppgift produktionen av sten, grus, sand, morän och torv. Länsstyrelsen får medge undantag från uppgiftsskyldigheten om uppgifterna saknar för naturbetydelse vårdsplaneringen.

Genom 18 b § naturvårdslagen har länsstyrelsen möjatt efter av en kommun överlåta åt lighet åtagande kommunal nämnd att utöva tillsyn över täktverksamheten i kommunen.

förordning (1984:381) om täktavgift skall Enligt innehavare av täkttillstånd till staten betala en i samband med att tillstånd meddelas. täktavgift skall täcka statens kostnader för pröv- Täktavgiften och av täktverksamhet som är tillståndsning tillsyn naturvårdslagen eller för vilken tillpliktig enligt stånd erhållits enligt vattenlagen.

Matjordstäkter regleras förutom i naturvårdslagen även i lagen om skötsel av jordbruksmark (skötsella- 4 5 andra skötsellagen får på gen). Enligt stycket jordbruksmark som är lämplig för jordbruksproduktion täkt av för kommersiellt bruk inte ske utan matjord tillstånd av lantbruksnämnden. Samordningen av tillsker enligt 25 § andra stycket naståndsprövningen turvårdsförordningen så att om länsstyrelsen beviljar tillstånd 18 § naturvårdslagen skall ärendet enligt överlämnas till lantbruksnämnden för prövning enligt

skötsellagen.

Sedan den 1 juli 1989 är vidare miljöskyddslagstiftpå täktverksamhet. Genom miljö-

ningen tillämplig

(1989:364) gäller således tillskyddsförordningen (1969:387) för ståndsplikt enligt miljöskyddslagen större och torvtäkter. Tillstånd söks hos länsbergstyrelsen. För andra täkter gäller anmälningsskyldighet Sådan anmälan skall göenligt miljöskyddslagen. ras till miljö- och hälsoskyddsnämnden.

Iäktseslgraaâ sillämenina

För tillämpning av naturvårdslagens regler om täkt har naturvårdsverket ut allmänna (Täkt givit råd, allmänna råd 1979:4). Under 1960- och 1970-talet har grusinventeringar utförts. Syftet med inventeringarna har främst varit att från naturvårdssynpunkt klassificera de områden där grusfyndigheterna finns. Sedan rätten till ersättning vid vägrat tillstånd till täkt togs bort 1973, har täkterna i huvudsak kunnat styras bort från områden med stora naturvärden. De har också till stor del kunnat lokaliseras så att de inte blivit störande från vägar, friluftsområden, bebyggelse och stränder. De täkter som man alltjämt ser inom sådana områden är ofta äldre täkter, övergivna före naturvárdslagens tillkomst, eller täkter som tillátits fortsätta för att få en lämplig avslutning. Beträffande de senare täkterna har den minskade byggnadsverksamheten under senare år medfört att de inte kunnat avslutas så snart som man önskat.

samtliga täkter som tas ur bruk blir numera efterbehandlade. Naturvårdsverket har givit ut ett särskilt meddelande om hur efterbehandling bör göras. Den säkerhet som tillståndshavaren måste ställa utgör ett verksamt påtryckningsmedel för att få efterbehandling till stånd. Endast i ett fåtal fall har säkerheten behövt tas i anspråk.

Antalet täkter är stort. På flera håll i landet är antalet för stort i förhållande till behovet. Naturvårdsmyndigheterna strävar sedan fler år tillbaka efter att minska antalet täkter. Från 1982 till 1988 har antalet gått ner med omkring 2 100. Nedgången förklaras även av minskad byggnads- och anläggningsverksamhet under senare år.

I att förbättra samhällets möjligheter att hussyfte hålla med grus och annat täktmaterial genom främst en bättre av täktverksamheten vidtogs 1982 en planering del Sedan den 1 juli 1983 fölagstiftningsåtgärder. religger sålunda skyldighet för den som driver täktverksamhet att årligen lämna uppgifter om produktion, användning och kvarvarande mängd material i täkterna. Insamling av sådana uppgifter har skett sedan 1984. Genom att sammanställa uppgifter från flera år erhålls en relativt god bild av situationen.

En annan åtgärd som vidtogs var beslut om länsvisa inventeringar av naturgrus och alternativa material bl.a. Naturvårdsverket, som har bergkrossmaterial. det centrala ansvaret för inventeringarna, har utfärdat allmänna råd till länsstyrelserna om hur inventeringarna bör utföras. Råden tar upp inventering av naturgrus över och under grundvattenytan samt av berg och grov morän. Även användbara restprodukter inventeras.

Inventeringar pågår i alla län utom tre, där de är slutförda. Samtliga inventeringar beräknas vara avslutade 1994.

Genom inventeringarna ökar kunskapen om grusförsörjningsläget i landet. Uppgifterna datalagras hos Sveriges geologiska undersökning. Som bristregioner vad gäller naturgrus framstår Blekinge, sydvästra skåne, Göteborgs och Bohus län, delar av östergötland, Stockholms och Jämtlands län. Härutöver finns flera lokala bristområden. Möjligheterna att ersätta naturgrus med krossat berg är relativt goda, men tranoch de miljöstörningar i form av t.ex. sportavstånd buller och damm som verksamheten medför innebär begränsningar.

För att få ett bättre för underlag ställningstaganden i innan de tillstándsfrágor regionala inventeringarna har genomförts, infördes genom lagstiftning 1982 också möjlighet att av sökanden i ett täktärende kräva den utredning som behövs för att belysa behovet av den täkt ansökan avser. Sådan behovsutredning begärs i praktiken sällan eftersom länsstyrelserna vid sin prövning av behovet av täkterna utnyttjar resultaten av inventeringarna och års några produktionsuppgifter.

9rgshuâhâllninaselsngrins

Genom regionala inventeringar skapas förutsättningar för en regional

grushushållningsplanering. Det sker

genom att grusinventeringarna med kompletteras en genomgång av behoven av material för anläggnings- och byggnadsverksamhet. Naturvårdsverket arbetar med att förmå kommunerna att i regional samverkan upprätta grushushållningsplaner.

Verket har givit ut allmänna råd för sådan grushus-

hållningsplanering. I dessa tas hur

upp tillgångar och behov bör ställas mot varandra, hur materialet bör analyseras, planöverväganden göras och riktlinjer ställas upp. Råden ansluter väl till naturresurslagen och plan- och bygglagen.

I samband med länsstyrelsernas grusinventeringar har flera kommuner också beslutat att tillsammans komplettera inventeringarna till grushushållningsplaner. Sådana arbeten pågår i och

Östergötlands Blekinge

län. Härutöver har ett stort antal kommuner visat intresse för att upprätta grushushållningsplaner. Intresset delas av som dock länsstyrelserna, saknar resurser att själva utföra detta arbete.

Eä5tEil1§YE

av täkter är enligt naturvårds- Den löpande tillsynen eftersatt i hela landet. Orsaken verkets uppfattning saknar resurser för härtill är att länsstyrelserna verksamheten. Endast ett fåtal kommuner denna del av har formellt övertagit tillsynen från länsstyrelseremellertid att kommuner efter na. Det förekommer med hjälper till att överenskommelse länsstyrelsen utöva täkttillsyn genom särskilt anställda grustill- Mest utbredd är denna samverkan i Västersyningsmän. län. Kommunförbundet har dock rekommenderat bottens att ta över tillsynen först om ersättning kommunerna för arbetet kan påräknas.

Iâätâvaiât_

fungerar enligt naturvårdsverket Täktavgiftssystemet innebär ett merarbete för länsstybra men betungande relserna. Medlen, som för budgetåret 1987/88 uppgick in i statskassan. De till 11,6 miljoner kronor, går till att täcka kostnaderna för prövanvänds förutom och av täkter även till inventeringarna. ning tillsyn De naturvárdande och branschorganisamyndigheterna förväntat eller t.o.m. förutsatt tionerna hade sig av resurserna för bl.a. täkttillatt en förstärkning av att en infördes. En skulle bli följden avgift syn resurserna med två miljoner kronor förstärkning av

har skett.

3.6.2 överväganden och förslag

av täktbestämmelserna i naturvårdslagen De ändringar varvid bl.a. infördes möjlighet att som skedde 1982, och har

begära behovsutredning produktionsuppgifter,

numera beaktas i högre medfört att hushållningsfrågan

grad än tidigare och att antalet täkter minskat. Utifrån de årliga av sammanställningarna produktionsuppgifter kan också hushållningsmålen ett annat sätt på än tidigare relateras till siffror t.ex. om antalet täkter och andel alternativmaterial. Inventeringar och hushållningsplaner kommer, i takt med att de tas fram, också att styra verksamheten mot bättre hushållning med naturresurser och Det markant miljö. ökade intresset för berg istället för är naturgrus ett tydligt tecken på detta. 1982 har Ändringarna således inneburit att utvecklingen kortare tid på går åt rätt håll. Den fulla effekten av ändringarna uppnås dock inte förrän och inventeringar hushållningsplaner finns för alla de områden där de behövs.

Genom att naturresurslagen skall vid naturtillämpas vårdslagens täktprövning har förutsättningar skapats för att denna prövning skall bli mer Den allsidig. kritik om brist på allsidig som belysning tidigare med visst fog kunde riktas mot av täktprövningen verksamhet är därmed inte längre berättigad.

Den tillstånds- eller anmälningsplikt enligt miljöskyddslagen som numera föreligger för täktverksamhet kommer att bidra till att får en miljöskyddsfrågorna mer noggrann behandling. Detta är b1.a. nödvändigt med tanke på en förväntad av ökning bergtäkterna. Denna verksamhet är i hög grad att med annan jämföra industriell verksamhet.

Ändringarna angående täktverksamhet i miljöskyddslag-

stiftningen har också medfört att medborgarinflytandet har ökat i dessa frågor. De krav som ibland framförts i detta avseende har nu tillgodosetts genom miljöskyddslagens förfaranderegler, t.ex. bestämmelsen i 12 a 5 miljöskyddslagen, som föreskriver samråd

med bl.a. och enskilda innan ansökan organisationer om tillstånd till miljöfarlig verksamhet görs.

Eösslas silkäadziaggr_

som ovan nämnts har ändringar i såväl naturgenom som andra författningar täktverksamheten vårdslagen fått en bättre reglering än tidigare. Det betydligt främst med grus och andra täktgäller hushållningen material samt skyddet för miljön. Behovet av ändringar i bestämmelser om täktverksamhet naturvårdslagens är därför I det följande behandlas dock begränsat. fall där ändringar kan vara aktuella. några

Till har överlämnats en skrivelse från utredningen naturvårdsverket med förslag om införande av möjlighet för att vid prövning av fråga om länsstyrelsen täkttillstånd en sökande tillstånd, om han inte vägra sina enligt tidigare tillfullgjort skyldigheter stånd.

har behandlats vid naturvårdsverkets årliga Förslaget med länsstyrelserna om täktverksamhet överläggningar och av dessa bedömts som mycket angeläget.

Fördelen med förslaget anses bestå i att det skulle ett verksamt påtryckningsmedel för att få de skapa som söker förnyade eller ytterligare täkttillstånd att efterbehandla och ställa i ordning sina nuvarande täkter. För närvarande tvingas länsstyrelserna att ägna alltför mycket tid åt upprepade påminnelser, besiktningar, besvarande av remisser förelägganden, vid överklaganden m.m. för att få föreskrivna åtgärder utförda. Det upplevs vidare som otillfredsställande för personal att tvingas medlänsstyrelsernas

dela nytt täkttillstånd till en sökande som i många år misskött sin tidigare täkt.

Det är angeläget att effektivisera av handläggningen täktärendena för att därigenom spara länsstyrelsernas tid och resurser för annat naturvárdsarbete. viktigt Den föreslagna möjligheten att den täkttillvägra stånd som inte uppfyllt villkor tillenligt tidigare stånd måste utgöra ett inte incitament oväsentligt

för en täktinnehavare att sina

fullgöra skyldigheter. Därigenom skulle den medföra att länsstyrelserna besparades en del av sitt tillsynsarbete och att handläggningen således blev effektivare.

Mot bakgrund av det sagda finner att en utredningen bestämmelse av den innebörd naturvårdsverket föreslår bör införas i 18 § naturvårdslagen.

Från flera håll har framförts om att husbeförslag hovstäkter inte skall vara från tillundantagna stándsplikt. Det har därvid hävdats att dessa utgör ett allt större problem. I samband med inventeringarna har vidare påträffats att för naturvårexempel på den mycket värdefulla förstörts av husbehovsobjekt täkter. Den reglering av husbehovstäkterna som sker med stöd av 20 § naturvårdslagen anses inte tillräcklig eftersom verksamheten därvid inte kan förbjudas.

Krav på att även husbehovstäkter skall omfattas av det generella för täkter har framtillståndstvånget förts tidigare, bl.a. i naturvårdskommittêns betänkande Naturvård I, Förstrandskydd, Landskapsvård, valtning (Ds Jo 1974:1). I propositionen 1974:166 (s. 101) anförde departementschefen, att även hans enligt uppfattning kunde husbehovstäkter i många fall innebära från naturvårdssynpunkt i olämpliga ingrepp

instämde dock i relandskapet. Departementschefen missinstansernas att helt obetydliga utuppfattning inte rimligen kunde underkastas tillståndsplikt tag och att det var svårt att i lag bestämma en för hela landet kvantitativ gräns ovanför vilken gällande skulle föreligga. I stället hänvisade tillståndsplikt till möjligheten att reglera husdepartementschefen behovstäkterna bildande av naturvårdsområde elgenom ler bestämmelserna om samrådsskyldighet.

anser, i likhet med dåvarande departe- Utredningen att det skulle föra för långt att införa mentschefen, för husbehovstäkter. Om, såsom utredtillståndsplikt föreslår, 20 5 naturvårdslagen ändras så att ningen det blir att efter samråd förbjuda ett armöjligt bör det finnas tillräckliga instrument betsföretag, för att komma tillrätta med problemen med husbehovs-

täkter.

Som ovan nämnts för närvarande täkt av matjord prövas på produktiv jordbruksmark enligt såväl skötsellagen som naturvårdslagen. Vid prövning enligt skötsellagen skall tas till både och nahänsyn jordbruksintresset turvårdens intressen. Enligt det ovan nämnda förslatill en livsmedelspolitik kommer nuvarande get ny för att ta jordbruksmark ur produktillståndsplikt att ersättas med en anmälningsskyldighet. Tilltion för på jordbruksmark som ståndsplikten matjordstäkt är för föreslås dock lämplig jordbruksproduktion kvarstå.

Det kan i detta diskuteras huruvida det är sammanhang att avvara av matjordstäkter enmöjligt prövningen naturvårdslagen för att frigöra länsstyrelsernas ligt resurser för annat arbete.

Generell tillståndsplikt för matjordstäkt på jordbruksmark som är lämplig för injordbruksproduktion fördes genom skötsellagens tillkomst. Vid remissbehandlingen av förslaget till skötsellagen ifrågasattes frán några remissinstanser om inte bestämmelserna om täkt av matjord i borde naturvårdslagen lämpligen flyttas till den nya lagen. anför- Departementschefen de emellertid (prop. 1978/79:163 s. 16 att bestämf) melserna om matjordstäkt i till naturvårdslagen skydd för naturmiljön borde bibehållas.

Genom lagstiftning 1984 infördes den nämnda tidigare i 6 a § skötsellagen allmänna om hänintagna regeln syn till naturvårdens intresse vid bedrivande av jordbruk. I förarbetena till bestämmelsen angavs (prop. 1983/84:96 s. 6) att lagregleringen skulle fastställa de krav på hänsyn som mera bör generellt ställas på jordbrukarna, vid sidan av de situationer då naturvårdsintressena kräver särskilda eller strängare föreskrifter enligt naturvårdslagen.

Det torde måhända var att med stöd av skötmöjligt sellagen reglera frågor om lokalisering och utformning av matjordstäkter på i huvudsak samma sätt som med naturvårdslagen. En brist dock i synes föreligga det att skötsellagen inte är anknuten till naturresurslagen, varigenom dess hushållningsbestämmelser och avvägningsregler inte är uttryckligen tillämpliga vid prövning enligt skötsellagen. Möjligheterna att åstadkomma en godtagbar av täkterna efterbehandling torde vidare vara mindre med stöd av än skötsellagen enligt naturvårdslagen främst eftersom det inte är möjligt att enligt skötsellagen ställa krav ekonopå misk säkerhet för av fullgörande efterbehandlingen. Med hänsyn till det anförda och då det måhända kan förväntas ett ökat intresse för om matjordstäkter

åkerarealer från i enligfrigörs jordbruksproduktion het med om en livsmedelspolitik anser förslaget ny att det inte finns tillräckliga skäl att utredningen, tillståndsprövning av matslopa naturvårdslagens jordstäkter.

18 § naturvårdslagen gäller som huvudregel att Enligt täkttillstånd för sin skall göras beroende giltighet av att säkerhet ställs för föreskrivna villkor. Detta innebär att beslutet om täkttillstånd expedieras till den sökande, men att denne inte får ta det i anspråk förrän säkerhet ställts. Förfarandet medför risk för att täkten ändå utan att säkerhet ställs. påbörjas

Problemen för länsstyrelserna att från tillståndshavare infordra säkerhet för efterbehandlingsåtgärder föranledde naturvårdskommittên att i sitt betänkande och täktverksamhet (SOU 1979:14) föreslå en Naturvård bestämmelse i naturvårdsförordningen enligt vilken gavs rätt att hålla inne expeditionen länsstyrelsen av ett tillståndsbeslut tills sökanden i ärendet ställt den säkerhet som kunde godtas av länsstyrelsen.

Naturvårdskommittêns fick ett blandat mottaförslag av remissinstanserna (se prop. 1981/82:220 s. gande 88 den föreslagna åtgärden mindre ff). Många ansåg effektiv med till att en täkt, för vilken hänsyn tillstånd kunde påbörjas trots att tillbeviljats, ståndsbeslutet inte hade expedierats. En länsstyrelse hävdade att det förfarandet stred mot 18 § föreslagna expeditionskungörelsen (1964:618).

Den föreslagna bestämmelsen i naturvårdsförordningen återfinns inte i den angivna propositionen om ändring i Ett förfarande liknande det som naturvårdslagen.

naturvårdskommittên föreslog används dock av de flesta länsstyrelser att de genom ger sökanden tillfälle att inkomma med säkerhet i samband med att inkomna

yttranden, förslag till beslut och täktavgift kommuniceras enligt

förvaltningslagen.

En lämplig för att ordning förmå sökanden att inkomma med säkerhet för efterbehandlingsarbeten är att genom i 18 ändring 5 naturvårdslagen öppna möjlighet för

länsstyrelsen att kräva att säkerhet ställs innan

beslut om täkttillstånd meddelas. Det torde kunna ske så att efter länsstyrelsen, det att sökanden under-

rättats om de villkor som kommer att gälla för beslu-

tet, anmodar denne att inkomma med säkerhet.

3.6.3 av för - Avverkning skog täktändamål

gällande lagstiftning och förslag till

ändring

Av intresse vid av behandlingen naturvårdslagens be-

stämmelser om täktverksamhet är även reglerna i

skogsvårdslagen om anmälningsplikt respektive tillståndsplikt vid av avverkning skog.

På all mark som är skogsmark enligt skogsvårdslagen

gäller enligt 17 § denna lag och 18 § skogsvårdsförordningen (1979:791) vid

anmälningsskyldighet avverk-

ning som är föranledd b1.a. av att marken skall tas i anspråk för annat ändamål än virkesproduktion. Anmälan skall ske enligt bestämmelser som preciserats genom föreskrifter som skogsstyrelsen meddelar efter samråd med naturvårdsverket. I fråga om avverkning för täktändamål i sägs följande nu gällande före-

skrifter (SKSFS 1986:6). Anmälan erfordras inte om tillstånd till täktverksamhet erhållits av länssty-

relsen. Detta har motiverats undantag av önskemål om

nå förenklade för sökanden. Länsstyatt procedurer ta de kontakter som relsen förutsätts i sin beredning

kan erfordras med skogsvårdsstyrelsen.

som av med stöd av När det gäller skog regeringen

avsatts som svårföryngrad skog 18 5 skogsvårdslagen eller gäller enligt 19 § skogsvårdslagen skyddsskog, tillstånd skall inhämtas från skogsvårdsstyrelsen att för och gallring som för all avverkning, utom röjning

Tillstånd erfordras sålefrämjar skogens utveckling.

för som sker för att möjliggöra des även avverkning av avverkningsytans storlek. täkt och oberoende

Öland och Got- Svårföryngrad skog är all skogsmark på

hektar i Norrlands land samt omkring fyra miljoner

inland från län och norrut. Skyddsskog Kopparbergs länen och är avsatt som skydd finns i de fyra sydliga I de nämnda begreppen inmot sand- eller jordflykt. mark som inte används till annat går all skogsbevuxen således även impediment t.ex. flygsandfält. ändamål,

inte att här, som i Skogsstyrelsen har bemyndigande

om enligt 17 § skogsvårdsfråga anmälningsskyldighet

meddela föreskrifter om tillståndspliktens lagen, Den som vill öppna täkt närmare materiella innebörd. är således skyldig att och därför måste avverka skog för att få utsöka tillstånd hos skogsvårdsstyrelsen

föra avverkningen.

är täktverksamhet en sådan änd- I fråga om skyddsskog att en av av markanvändningen ingående prövning ring är befogad och nödvänrisken för sand- och jordflykt

likväl om prövning av ifrågadig. Det bör övervägas

ärenden skall behöva ske hos både skogsvårdsvarande bör vara styrelsen och länsstyrelsen. Utgångspunkten att den sökande vänder att det skall vara tillfyllest

sig till en statlig myndighet för att få en sådan fråga prövad. Det får ankomma på att myndigheterna tillgodose att en allsidig prövning blir gjord.

Mot bakgrund av det föreslår att sagda utredningen, 19 5 skogsvårdslagen ändras så att tillstånd från skogsvårdsstyrelsen inte behövs om tillstånd till täktverksamhet krävs av länsstyrelsen naturenligt vårdslagen. Ansökan bör således göras hos länsstyrelsen, som har att inhämta skogsvårdsstyrelsens yttrande om täktavverkningen skall ske inom svårföryngrad skog eller skyddsskog. om Länsstyrelsen bör, skogsvårdsstyrelsen anser risk föreligga för fjällgränsens nedflyttande eller för sand eller jordflykt, avslå ansökan på dessa utan att grunder skogsvårdsstyrelsen fattar särskilt beslut härom.

3.7 Markavvattning

3.7.1 Bakgrund

att utvärdera tillämp- I utredningens uppdrag ligger bestämmelsen i 18 c § naturvårdslagen om ningen av för markavvattning. Enligt utredningtillståndsplikt är det att få en belysning av ens direktiv angeläget har och om den har fått hur bestämmelsen tillämpats nämligen att bevara så många den avsedda effekten, som och att i samband med dikningsvåtmarker möjligt eller motverka skada på naturmiljön. företag begränsa

har till överlämnat framställ- Regeringen utredningen frán bl.a. om undantag från ningar skogsstyrelsen i 18 c det dikning som tillståndsplikten § när gäller till att dränera ett vägområde. Från bara syftar har utredningen mottasvenska naturskyddsföreningen behandlar efgit en skrivelse som dikningsföretagens

fekter på miljön.

behandlas inledningsvis behovet av ett I det följande för våtmarker samt bakgrunden till bestämmelsen skydd för markavvattning. Därefter redoom tillståndsplikt en enkät om tillämpningen som utredvisas svaren på ut till ett antal länsstyrelser. I ningen har skickat lämnas till vissa ändringar i avsnitt 3.7.4-8 förslag i som bl.a. innenaturvårdslagen och skogsvárdslagen i vissa rebär en skärpning av tillståndsprövningen och en anmälningsplikt för s.k. skyddsdikninggioner ar.

gehoyet gv_skygd_f§r_v§tmarkgr_

Våtmarker är en av de naturtyper där behovet av ett skydd mot exploatering särskilt har aktualiserats på senare år. Insikten har ökat om att våtmarkerna representerar betydelsefulla och med känsliga ekosystem delvis unika växt- och djursamhällen. Genom vátmarkskonventionen (Convention on Wetlands) har Sverige bl.a. åtagit sig att verka för bevarandet av de områden som anges i konventionens lista över våtmarksområden av internationell För del betydelse. Sveriges omfattar listan f.n. 30 områden. I prop. 1987/88:85 om miljöpolitiken inför 1990-talet betonas vikten av att bevara så många våtmarker som eftersom möjligt, de har stor betydelse för och för vattenhushållningen bibehållandet av ett levande landskap. Enligt departementschefen är det särskilt angeläget att översilningsvåtmarker, sumpskogar samt våtmarker i sydligaste Sverige, främst nära kusterna och Öland och på Gotland, bevaras. Därutöver är det angeläget att i samband med dikningsföretag begränsa eller motverka skada på naturmiljön (prop. s. 62).

Arealen våtmark i Sverige har beräknats till ca 8,4 milj. ha, varav två tredjedelar är belägen i Norrland. Av denna areal utgör 5,0 ha milj. impediment, dvs. improduktiv mark med en årlig skogsproduktion som

understiger 1 m3/ha. Resterande 3,4 milj. ha

utgörs av produktiv skogsmark som i sin (sumpskog), tur består av hälften torvmark (med ett som torvlager överstiger 30 cm) och hälften våt fastmark. Begreppet sumpskog innefattar många olika typer av växtsamhällen. Exempel på sådana är tallmossar, gransumpskog, glasbjörksumpskog, alkärr och högörtskog. Arealen dikad mark uppgår till ca 1,1 ha, varav milj. 0,7 milj. ha kan klassificeras som och 0,4 ha sumpskog milj.

eller icke våt fastmark. (källa: B som impediment Hånell, SLU Skogsfakta nr 8, 1985).

Våtmarker kan exploateras för användning exempelvis inom för och för torvjordbruket energiskogsodling täkt. är emellertid den mycket omfattande Viktigast som numera bedrivs inom skogsbrudikningsverksamhet dels i form av av nya områden för ket, avvattning och dels i form av s.k. skyddsdikning skogsproduktion att vidmakthålla på avi syfte produktionsförmågan områden. Som kan nämnas att ca 18 400 verkade exempel ha mark år 1987. Arealen skyddsdikad skogsdikades mark samma år kan beräknas till ca 35 000 ha.

har tidigare främst ansetts Våtmarkernas skyddsvärde att de en hotad biotop med unika växtbero på utgör Insikten har dock ökat att våtmarkerna och djurarter. har en betydelse även i ett vidare ekologiskt pervilket av det nyss nämnda uttalandet spektiv, antyds i den De utgör således miljöpolitiska propositionen. en del i kultur- och odlingslandskapet. Ett viktig sådant medför bl.a. att också mindre våtmarsynsätt ker utan individuellt skyddsvärde kan vara viktiga att bevara grund av deras betydelse för landskapet på som helhet.

har det alltmer att en Vidare börjat uppmärksammas kan leda till miljöstörningar av dikningsverksamhet Våtmarker har exempelvis en mycket stor olika slag. att binda kväveföreningar som släpps ut i förmåga Sådana utsläpp härrör i stor utsträckning vattendrag. eller Genom dikningar samt rätfrån jord- skogsbruk. och kulvertering av Vattendrag kan utsläppen ning direkt ut i havet, med överkomma att transporteras och bl.a. som följd, i stället gödning algblomning bindas i våtmarksområden. Enligt en undersökför att

ning avseende Laholmsbuktens tillrinningsområde (meddelande nr 1989:10 från länsstyrelsen i Hallands län) är en återställnig av våtmarker den mest kostnadseffektiva metoden för att reducera kväveutsläppen till Laholmsbukten och motverka övergödning av havsmiljön. Andra undersökningar har också visat på de negativa konsekvenser som dikningar kan leda till i form av urlakning av kväve, humusämnen, metaller m.m. (jämför statens naturvårdsverks rapport 3270, Skogs- och myrdikningens miljökonsekvenser, 1987).

Regeringen har nyligen anslagit medel för bidrag till jordbruksföretag som vidtar åtgärder som minskar den spannmálsproducerande arealen och ökar variationsrikedomen i kulturlandskapet i framför allt slättbygder. I riktlinjerna för detta s.k. NYLA-stöd anges anläggandet av våtmarker och avveckling av befintliga markavvattningsföretag som några av de åtgärder som bör var berättigade till bidrag.

Behovet av forskning när det gäller miljökonsekvenserna av dikningar måste alltjämt bedömas som stort. Särskilt gäller detta skogsdikningarna. I samband med att riksdagen år 1990 beslutat om en sänkning av ramen för bidrag till dikningar markerades behovet av att närmare studera olika skogsbruksåtgärders betydelse för läckage av näringsämnen m.m. från skogsbruk (jfr. prop. 1988/89:100 bil. 11 s. 48, JoU 12).

Eällenéejâssåämmslâes

Före tillkomsten av 18 c § och den nya vattenlagen (1983:291) fanns det för naturvårdens del inte några

skyddsregler speciellt tillämpliga på våtmarker.

Skyddet av våtmarker fick tillgodoses genom naturvårdslagens allmänna skyddsformer (naturreservat,

naturvårdsområde), genom samrådsskyldigheten enligt 20 5 naturvårdslagen och genom hänsynsreglerna i skötsellagen och skogsvårdslagen.

I den vattenlagen infördes bestämmelser om att nya vid dikningsföretag skall tas till allmänna hänsyn intressen, b1.a. naturvårdsintresset. En tillståndsför markavvattningsföretag även enligt naturplikt aktualiserades av jordbruksutskottet i vårdslagen samband med behandlingen av vattenlagsförslaget. Utskottet att det i viss mån var osäkert om naansåg turvårdsintressena kunde hävdas tillräckligt starkt exploateringsintressen m.m. vid den prövning gentemot av ett markavvattningsföretag som skall ske enligt Den nu gällande ordningen med en särvattenlagen. skild av avvattningsföretaget enligt 18 c § prövning naturvårdslagen infördes därför. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 juli 1986 (prop. 1985/86:l59, JoU 21, rskr. 269, SFS 1986:262).

Prövningen enligt 18 c § sker regelmässigt innan ett eventuellt prövningsförfarande enligt vattenlagen kommer till stånd, vilket medför att det senare förfarandet ofta kan förenklas. Naturvårdsverket har i december 1988 gett ut allmänna råd (88:6) om tillämpningen av 18 c §.

i 18 c § är detsamma som i Begreppet markavvattning Därmed avses enligt paragrafens första vattenlagen. för att avvattna mark, för att sänka stycke åtgärder eller ur en sjö eller för att skydda mot vattappa ten, när med åtgärden är att varaktigt öka en syftet lämplighet för något visst ändamål. Tillfastighets stånd behövs enligt andra stycket inte för rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge och inte heller för genom täckdikning, om det detaljdränering

inte föreligger sannolika skäl för att medföretaget för menlig inverkan på Motsvarande benaturmiljön. stämmelser finns beträffande tillståndsskyldigheten enligt vattenlagen. Tillstånd enligt 18 c § naturvårdslagen krävs inte heller för avvattning i samband med torvtäkt, om tillstånd till täkten har lämnats enligt lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter m.m.

De tillstånd som länsstyrelsen lämnar kan förenas med de villkor som behövs för att eller motverka begränsa menlig inverkan på naturmiljön av företaget. Länsstyrelsen får enligt 18 c § tredje och 20 § nastycket turvårdsförordningen för visst område föreskriva undantag från skyldigheten att söka tillstånd. En ansökan om tillstånd skall 25 § naturvårdsförordenligt ningen alltefter omständigheterna i det särskilda fallet vara átföljd av karta, skiss eller ritning samt den ytterligare som behövs för att utredning företagets inverkan på det skyddade intresset skall kunna bedömas.

Utanför 18 c § faller sådan som utförs

skyddsdikning,

på produktiv skogsmark för att hindra att grundvattnet stiger efter en Om en sådan dikslutavverkning. ning kan komma att väsentligt ändra omnaturmiljön, fattas den dock av 20 samrådsskyldigheten enligt § naturvårdslagen.

-Gränsdragningen mellan markavvattning och skyddsdikning är också betydelsefull med hänsyn till de ersättningsprinciper som gäller i anledning av åtgärder enligt naturvårdslagen. En inskränkning i rätten att utföra skyddsdikning kan medföra rätt till ersättning för markägaren, eftersom kan ses som ett ingreppet försvårande av pågående markanvändning. Ett markavvattningsföretag ses inte som ett led i pågående

varför ett tillstånd inte kan markanvändning, vägrat ersättningsskyldighet för staten. grunda

är en som en fastighetsägare kan Skyddsdikning åtgärd att utföra för vara skyldig enligt skogsvårdslagen i lagen efter en avatt uppfylla reproduktionskravet verkning. Han kan däremot inte enligt lagen åläggas

att utföra markavvattning (skogsdikning).

har till skogsdikning av våtmarker statsbidrag utgått 8 (1979:792) om statligt stöd enligt § förordningen till För budgetåret 1988/89 utbetalades skogsbruket. till av 12 283 hektar statliga bidrag skogsdikning för till dikning har dock för mark. Ramen bidragen minskats med nästan hälften (från budgetåret 1989/90 och i budgetpropositionen 1990 10 till 5,5 milj. kr.) att avvecklas helt (prop. föreslås dikningsbidraget 1989/90:100 bil. ll, s. 41).

också lämnas till återväxtåtgärder efter Bidrag kan som avses i avverkning av sådan lågproducerande skog Ett sådant bidrag kan bl.a. 5 § 3 skogsvårdslagen. avse kostnaden för skyddsdikning.

innehåller inte några be- Skogsvárdslagstiftningen direkt tar sikte våtmarker. Hur en stämmelser som på skall utföras beror dock bl.a. på vattenavverkning marken. På våta skogsmarker, dvs. halten i produktiva mark som skogsmark i skogsvårdslagens mening, utgör att endast får göras på sätt gäller slutavverkning för av ny skog. Kalsom är ändamålsenligt anläggning är av olika skäl sällan en sådan åtgärd. avverkning i fall sådana att ny skog inte Är betingelserna något kan förväntas inom rimlig tid är en slutavverkning 12 inte tillåten. Om tillenligt § skogsvårdslagen stånd till markavvattning inte har erhållits gäller

enligt skogsvårdslagstiftningen att marken efter en avverkning skall behålla sin status som fuktig/våt skogsmark.

På impediment, som inte utgör i skogsmark skogsvårdslagens mening, finns inte några regler om tillåtlighet eller prövning av en avverkning. I skogsstyrelsens föreskrifter till 21 § skogsvårdslagen sägs dock att slutavverkning på impediment i regel skall undvikas. Särskilda regler gäller för impediment som utgör skyddsskog eller svårföryngrad skog (2 § första stycket 2 skogsvårdslagen). För sådan skog gäller krav på tillstånd för Sådant tillslutavverkning. stånd skall inte medges om förhållandena är sådana att ny skog inte kan förväntas erhållas inom rimlig tid.

3.7.2 Länsstyrelsernas av 18 c § tillämpning

För att få en belysning av hur bestämmelsen om mark-

avvattning tillämpas har utredningen genomfört en en-

kät, som har besvarats av 15 länsstyrelser. Enkätens resultat redovisas i det följande.

êrsnéemäggáez

Av tabell 1 framgår hur många ärenden som har avgjorts under år 1988, fördelat på olika ändamål. Mängden ärenden varierar mellan olika länsstyrelser. som väntat dominerar särskogsdikningarna kraftigt, skilt i Norrlandslänen. Vid en med sifferjämförelse material från naturvárdsverket avseende det första året då 18 c § tillämpades (juli 1987) 1986-juni framgår att antalet beslut från länsstyrelserna i syd- och mellansverige är relativt oförändrat. I Norrlandslänen har antalet avgjorda ärenden däremot

ökat vilket kan bero på att kunskapen om påtagligt, bestämmelsen ökat hos skogsägarna.

Av svaren vidare att möjligheten att förena framgår tillstánden med villkor ofta utnyttjas. Några länstidsbegränsar tillstånd till fem år och styrelser förenar dem med generella villkor om vilka naturvårdshänsyn som skall tas.

Antalsmässigt dominerar ansökningarna från enskilda Den av länsstyrelserna uppskattade medelmarkägare. arealen för markavvattningsobjekten rör sig kring 20 hektar för skogsdikningarna.

Tabell 1: Antal avgjorda ärenden 1988

Antal skogs- jordbruk bruk övrigt TOTALT avslag gêg

Ostergötland

Norrbotten

Summa: 883 79 17 979 65

* helt eller delvis om meddelade tillstånd från övriga (uppgifter län kan innefatta ansökningar som delvis har avslagits).

äagdläggaigg_

Den genomsnittliga handläggningstiden för ärendena är kort, i flertalet fall mellan en och tre månader. Vid årsskiftet 1988/89 fanns en balans hos de aktuella länsstyrelserna på totalt 237 ärenden, dvs. mindre än en fjärdedel av det antal ärenden som avgjordes under år 1988.

När det gäller handläggningen i övrigt att framgår formella remisser till andra - t.ex. kommyndigheter muner - förekommer i liten omfattning. Några länsstyrelser anger att kommunernas intresse för dessa frågor är begränsat. I en del fall tas mera informella kontakter med exempelvis ideella organisationer eller kommunala tjänstemän. När det gäller skogsdikningarna kommer nästan samtliga ärenden till länsstyrelserna via skogsvårdsstyrelserna, som då bifogar yttranden om företagets lämplighet från skogsvårds- och ibland även från naturvårdssynpunkt. En del länsstyrelser anger att det är sällsynt att en individuell prövning av naturvårdsaspekten sker hos skogsvårdsstyrelserna. När det gäller dikningar för jordbruksändamål kommer ansökningarna i varierande omfattning via lantbruksnämnderna. Endast två länsstyrelser anger att nämnderna yttrar sig om naturvårdsintresset (antalet redovisade ärenden om dikningar i jordbruket är dock mycket begränsat).

Flera länsstyrelser anger att bristen på medel för resor hindrar att markavvattningsobjekten besiktigas i tillräcklig utsträckning. Hur ofta fältbesök sker varierar dock kraftigt mellan olika län. Totalt besiktigade de aktuella länsstyrelserna 166 skogsbruksobjekt och 21 jordbruksobjekt under 1988, vilket kan

med 883 79 ärenden under samjämföras resp. avgjorda ma tid.

âeâlgtâuadsrlas 2-9-

som får genom an- Det beslutsunderlag länsstyrelserna sökan om tillstånd, från myndigheter och yttranden eventuella av planer och besiktningar kompletteras av olika Exempel på sådana är nainventeringar slag. riksintressen för natur- och kulturturvårdsplaner, minnesvård naturresurslagen, kommunala överenligt sikts- och och sektorsinventeringar bedetaljplaner träffande olika Av särskild betydelse är naturtyper. de våtmarksinventeringar som har gjorts i givetvis samarbete mellan länsstyrelserna och naturvårdsverket. Sådana saknas dock ännu för några län och behöver i andra fall kompletteras. Flera länsstyrelser anför att det är ett problem att våtmarksinventeringarna inte omfattar mindre våtmarksområden. Genomgående också inventeringsunderlag för sumpskogar synes saknas. En del använder flygbilder IRlänsstyrelser bilder) som underlag för bedömningen.

som har svarat på enkäten har inte De länsstyrelserna i fall meddelat undantag för visst område ennågot 18 c från skyldigheten att söka ligt S tredje stycket tillstånd för markavvattning.

Euasäaesaixåa hos markägare m-§1;

I enkäten har ombetts redogöra för länsstyrelserna sin av kunskapsläget beträffande gällande uppfattning hos och andra som kommer i lagstiftning markägare kontakt med bestämmelserna. Behovet av utbildningsinsatser för enskilda jordbrukare och särmarkägare, för genomgående i enskilt entreprenörer understryks

kätsvaren. Beträffande tjänstemän med anknytning till skogsbruket resp. jordbruket anses i allmänhet att kunskapen om gällande lagstiftning är godtagbar eller att endast en kort vägledning krävs, medan behovet av utbildning anses vara större när det gäller vilka naturvårdshänsyn som bör tas i samband med dikningsföretagen.

§vriga_synpugkte5

Länsstyrelserna anser genomgående att begreppet skyddsdikning främst inom skogsbruket ofta felaktigt används för arbeten som egentligen är tillståndspliktiga. Flera länsstyrelser anser därför att även skyddsdikningar skall omfattas av tillståndsskyldigheten enligt 18 c §. Även möjligheten att utan att söka tillstånd utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge missbrukas enligt några enkätsvar. Andra åtgärder som föreslås är att närmare reglera skyddsdikningen genom skogsvårdslagstiftningen. Några länsstyrelser anser att markavvattning i princip bör vara förbjuden och att undantag endast skall medges om det finns särskilda skäl för åtgärden. Ett annat förslag är att all avverkning av sumpskog bör vara förbjuden innan tillstånd till markavvattning har meddelats.

I flera fall pekas på bristande resurser i förening med bristfälligt inventeringsunderlag, särskilt beträffande mindre våtmarker och sumpskogar, vilket leder till att hanteringen av 18 c S blir schablonmässig och ineffektiv. Några länsstyrelser understryker vikten av ett bättre kunskapsunderlag när det gäller de ekologiska effekter av dikningarna som uppstår genom utsläpp i vattendrag av humusämnen, metaller och försurande ämnen. Motsättningen mellan

naturvärden och statsmakternas ekonomiska stöd till skogsdikningar påpekas också.

3.7.3 Allmänt om behovet av åtgärder

Det finnns skäl att inledningsvis understryka behovet och av en reglering i naturvårdslagen av marknyttan för att uppnå ett effektivt skydd för avvattningen våtmarker mot exploatering. Systemet med en särskild tillståndsprövning ger en helt annan möjlighet att bevaka naturvårdsintressena än vad som förut gällde. I samband med utredningsarbetet har dock framkommit vissa i samband med tillämpningen av 18 c S. problem

När det gäller tolkningen av begreppet skyddsdikning har det bl.a. utredningens enkät framkommit att genom det finns avsevärda tillämpningssvårigheter. Även när det mellan naturvårdsintresset och gäller vägningen t.ex. intressen kan det ifrågasättas om skogsbrukets bestämmelsen alltid ett tillräckligt skydd. Den ger prövning som länsstyrelsen skall göra av ett markavinnefattar en avvägning mellan invattningsföretag tressen som kan vara motstridiga. Naturvårdshänsyn skall t.ex. mot intresset av att jordbruks- och vägas skall kunna skötas rationellt och ge en god skogsmark avkastning. Naturvårdslagen och dess förarbeten ger inte ledning för hur denna avvägning skall gömycket ras i Frågan om hur tungt naturvårdsinpraktiken. tresset skall väga när det gäller företag som påverkar och mindre våtmarksområden anses svårsumpskogar bedömd. Ett annat problem är i vilken utsträckning mera effekter på kringliggande områden storskaliga och vattendrag skall beaktas vid tillståndsprövningen. sådana effekter är utsläpp av kväve- Exempel på humusämnen, tungmetaller och försurande föreningar, ämnen.

Ett mycket litet antal ansökningar om tillstånd till markavvattning avslås av länsstyrelserna. Detta behöver i och för sig inte innebära att tillstånd normalt meddelas Förhandskontakter rutinmässigt. med skogsvårdsstyrelser eller länsstyrelser kan leda till att olämpliga sorteras bort projekt redan på förhand och inte leder till ansökan om tillstånd. Det kan

också inträffa att en ändrar sin

markägare ansökan med hänsyn till vad som framkommer i samband med beredningen av ärendet, så att ett inte avslagsbeslut behöver meddelas. Men även om man tar hänsyn till sådana faktorer måste utfallet av enkäten enligt utredningens mening leda till slutsatsen att 18 c 5 i många fall inte har den effekt som i anges utredningens direktiv, att bevara nämligen så många våtmarker som möjligt och att i samband med dikningsföretag begränsa eller motverka skada på naturmiljön.

Det kan finnas flera förklaringar till detta. Bristen på resurser och hos

inventeringsunderlag länsstyrel-

serna kan leda till att prövningen blir ineffektiv och att tillstånd meddelas schablonmässigt i svårbedömda fall. Vidare det finnas en synes oklarhet om vilka faktorer som skall beaktas vid tillståndsprövningen. Särskilt gäller detta våtmarkernas betydelse för naturmiljön i stort och de effekter av markavvattningsföretag som inte direkt kan med förknippas naturvård i gängse mening.

Från naturvårdssynpunkt är av skyddet våtmarker en mycket viktig fråga. Särskilt gäller detta kvarvarande våtmarker i och syd- mellansverige. Mot den bakgrunden är de problem som framkommit vid tillämpningen av 18 c § oroväckande. Problemen kan säkert till en del förklaras med den relativt korta tid som har förflutit sedan bestämmelsen om tillståndspröv-

Det kan antas att de kommer att minska ning infördes.

allteftersom länsstyrelsernas erfarenhei omfattning

och utvecklas genom beslut av regeter ökar praxis ärenden. utredningens meringen i överklagade Enligt

skäl att i avseenden redan ning finns det dock några

nu skärpa bestämmelserna.

I det diskuteras åtgärder för att följande

- motverka ett missbruk av skyddsdikningsbegreppet,

- en effektivare prövning av dikningarnas åstadkomma

miljöskadliga effekter,

- tillståndsprövningen i känsliga regioner, skärpa

- förbättra länsstyrelsernas beslutsunderlag.

3.7.4 Skyddsdikning

I den tillämpningen av 18 c § har gränspraktiska - markmellan tillståndspliktiga företag dragningen - och ej tillståndspliktiga skyddsdikavvattningar vållat Det har framningar inom skogsbruket problem.

kommit att betecknas som skyddsdikdikningsföretag

och därför inte prövas enligt naturvårdslagen, ningar att det i verket rör sig om tillståndstrots själva mening är det åtgärder. Enligt utredningens pliktiga att förbättra samhälmot den bakgrunden nödvändigt

lets kontroll över skyddsdikningarna.

När det gränsdragningen mellan markavvattning gäller anförs i 1985/86:l59 s. 11 och skyddsdikning prop.

följande:

är en som vidtas för att S.k. skyddsdikning åtgärd hindra att stiga efter en skogsavverkgrundvattnet och som därför underlättar återväxten. Skyddsning inte omfattas av vattenlagens definidikning torde tion av markavvattning i 1 kap. 3 § första stycket

punkt 4, eftersom kravet på att skall åtgärden varaktigt öka en fastighets för lämplighet något visst ändamål inte kan anses vara Till uppfyllt. skyddsdikning är givetvis inte att hänföra sådan dikning av ett avverkat område som, om den hade skett före avverkningen, hade varit Från

förprövningspliktig. na-

turvårdssynpunkt torde i sakna skyddsdikning regel betydelse. Skyddsdikning bör alltså inte omfattas av

naturvårdslagens regler om tillstándsplikt.

Vad som avses med har skyddsdikning härefter behand-

lats i naturvårdsverkets allmänna råd om tillämpning-

en av 18 c 5, som utarbetats i samråd med bl.a.

skogsstyrelsen. Enligt naturvárdsverket är det inte

fråga om skyddsdikning om en varaktig ökning av mar-

kens erhålls som produktionsförmåga en direkt följd

av dikningen. Om det avvattnade området innehåller

våtmark som är markerad den ekonomiska på kartan, kan

detta enligt verket vara ett stöd för att bedöma en

grundvattensänkning inom våtmarksområdet som en mark-

avvattning och inte som en skyddsdikning. Om sänkning

av grundvattnet inom vátmark, som ej är markerad på

den ekonomiska kartan, inte kan undvikas vid skydds-

dikning och våtmarken endast utgör en ringa del av

det skyddsdikade området, kan skyddsdikningen omfatta

även denna del. det schema för Enligt bedömning av

tillståndsplikten som finns i de allmänna råden görs

skyddsdikning i regel på produktiv frisk skogsmark,

på tidigare markavvattnad skogsmark samt på fuktiga

odikade fastmarker som ej är sumpmosslokaler. Dikning

inom skogsbruket kan råden enligt klassas som markav-

vattning på följande marker:

våtmarksimpediment,

- blöta marker,

fuktiga ej tidigare dikade torvmarker,

fuktiga odikade fastmarker som utgör sumpmosslo-

kaler.

naturvårdsverkets allmänna råd Utredningen finner att en klar av innebörden av begreppinnebär precisering Om råden bör detta leda till et skyddsdikning. följs, i framtiden kommer att tillstånd för dikningsföretag i ökad utsträckning och att den dikningsatt sökas är av störst betydelse från naturverksamhet som kommer under länsstyrelsernas prövning. vårdssynpunkt detta område är dock så Tillämpningssvårigheterna på stora att även andra åtgärder är motiverade.

êngälninssâkxléishst_fär_s5yéd§dik2i292r_

som har föreslagits av några länsstyrelser En åtgärd enligt 18 c § är att utvidga tillståndsskyldigheten Detta föreslås också till att omfatta skyddsdikning. i skrivelse till utredningen. naturskyddsföreningens Mot detta kan anföras flera skäl. En sådan utvidgning

införs för åtgärder som innebär att tillståndsplikt led i markanvändning och som skogsägautgör pågående re är att utföra enligt skogsvårdslagstiftskyldiga tillståndsärenden och därmed också ningen. Antalet knappa resurser belastningen på länsstyrelsernas skulle öka kraftigt. Dessutom synes problemet mycket främst bero avgränsningen i med skyddsdikning inte på att den tillämpningen inlagtexten utan på praktiska överens med genom att tillstånd te stämmer lagtexten, inte söks även om rör sig om ett tillståndsplik-

det

den verkar det inte helföretag. Mot bakgrunden tigt motiverat att föreslå att en ändrad definiler vara av införs i naturvårdslagen tion dikningsbegreppet

eller i skogsvårdslagstiftningen.

bör i stället vara att förbättra möjlig- Det viktiga

heten till kontroll av att skyddsdikningsbegreppet

Detta kan ske att en anmälinte missbrukas. genom för de som ningsskyldighet införs dikningsföretag

inte omfattas av krav på tillstånd. Vidare bör man vidta åtgärder för att sprida kunskaper om de naturvårdshänsyn som bör tas vid skyddsdikningar till skogsägare och entreprenörer.

Bestämmelser om anmälningsskyldighet finns i 20 5 naturvårdslagen. Enligt paragrafen kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att inom landet eller del därav anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskilda slag av arbetsföretag. Detta har tillämpats i fråga om hyggesplöjning, som enligt 23 § naturvårdsförordningen alltid skall anmälas till länsstyrelsen via skogsvårdsstyrelsen för samråd enligt 20 S naturvårdslagen. Länsstyrelsen har vidare genom 20 § första stycket naturvårdsförordningen bemyndigats att föreskriva om anmälningsskyldighet för andra typer av företag. Om en länsstyrelse anser att skyddsdikning inom länet sker på ett sätt som medför skador på kan naturmiljön en sådan generell anmälningsskyldighet föreskrivas för hela eller en del av länet. Såvitt känt har denna möjlighet inte utnyttjats.

En anmälningsskyldighet för skyddsdikningsföretag skulle kunna konstrueras med 23 s naturvårdsförordningen som förebild. Det kan dock ifrågasättas om det är nödvändigt att länsstyrelserna i samtliga fall får del av sådana anmälningar. Det är inom skogsbruket som skyddsdikningarna sker. Den mest effektiva kontrollen av skyddsdikningarna bör kunna utövas av skogsvårdsstyrelserna, som har den bästa lokalkännedomen om skogsbruket och en nära kontakt med skogsägarna. En lämplig arbetsfördelning bör vara att länsstyrelserna har ansvaret för de dikningar som är av störst betydelse från naturvårdssynpunkt, dvs. markavvattningarna, medan skogsvårdsstyrelserna med stöd

av 21 det primära ansvaret för § skogsvárdslagen ges att beaktas i samband med naturvárdssynpunkterna skyddsdikningar.

om bör således i första Anmälningar skyddsdikningar hand till dock med en möjgöras skogsvårdsstyrelsen, för länsstyrelsen att få del av anmälningarna lighet för särskilt områden. Man undviker därmed att angivna länsstyrelserna överlastas med anmälningar samtidigt som kontrollen över känsliga områden kan behållas. Anmälan bör ske i samband med att den obligatoriska anmälan om slutavverkning görs.

föreslår att bestämmelser om anmälnings- Utredningen införs i 17 § skogsvårdslagen och i 18 S skyldigheten En möjlighet för länsstyrelskogsvårdsförordningen. sen att få del av anmälningarna bör införas i 19 S krävs en mindre ändring i förordningen. slutligen 23 § naturvårdsförordningen.

Det är att anmälningarna sker i god tid före viktigt så att ges tid att reageavverkningen, myndigheterna ra om det skulle visa sig att den planerade skyddsdikningen i själva verket är en tillståndspliktig Det ankommer skogsstyrelsen att i markavvattning. på samråd med naturvárdsverket utarbeta föreskrifter om

anmälningsskyldigheten.

göreskriftgr_ogh_allmägng råd

är det mycket viktigt att Enligt utredningens mening om de naturvårdshänsyn som bör tas vid dikkunskaper sprids till skogsägare och entreprenörer på ningar ett effektivare sätt än vad som hittills skett. Det närmast till hands att detta sker genom skogsligger För närvarande pågår ett várdsstyrelsernas försorg.

omfattande utbildningsprogram för att sprida naturvårdskunskaper hos skogsägarna. Det framstår dock som en brist att i naturvårdssynpunkter på dikningar stort sett inte alls berörs i skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om tillämpningen av skogsvårdslagen.

För att motverka tillämpningsproblemen området är på det enligt utredningens mening att lämpligt gränsdragningen mellan skyddsdikning och markavvattning behandlas i skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd. Naturvårdsverkets allmänna råd kan användas som förebild. Vidare bör föreskrifter meddelas om de naturvárdshänsyn som bör tas vid I och skyddsdikning. för sig är det möjligt för skogsstyrelsen att meddela sådana föreskrifter med stöd av 21 5 skogsvårdslagen i nu gällande lydelse. Utredningen förordar dock att paragrafen kompletteras för att göra detta tydligare. Det bör i paragrafen särskilt anges att föreskrifter får meddelas om de naturvårdshänsyn som skall tas vid dikningsåtgärder.

3.7.5 Förhållandet till miljöskyddslagen och vattenlagen

§a59E“Ed_

som framgår av rubriken till 18-22 §5 naturvårdslagen skall prövningen enligt 18 c § avse för naskyddet turmiljön. Begreppet naturmiljön infördes i lagtexten år 1974. Tidigare talades i om naturvårdslagen skyddet för landskapsbilden. Ändringen har medfört en utvidgning av skyddsobjektet till att omfatta inte bara landskapets utseende utan kultur- och odlingslandskapet i sin helhet samt även havsmiljön (prop. 1974:166 s. 98 f). I förarbetena till 18 c § talas om

att avvattningsföretag måste noga prövas med varje hänsyn till dess långsiktiga effekter på naturmiljön (prop. 1985/86:159 s. 79). Också genom anknytningen till har perspektivet vidgats när naturresurslagen det de hänsyn som skall tas vid tillståndsgäller prövningen.

Prövningen enligt 18 c 5 omfattar dock inte alla tänkbara effekter. som tidigare har slags negativa nämnts har konsekvenser i form av dikningarnas exempelvis läckage av näringsämnen alltmer börjat Tillståndsprövningen enligt naturuppmärksammas. omfattar inte störningar i form av vatvårdslagen tenföroreningar (jfr 3 a 5 naturvårdslagen). Sådana störningar behandlas i stället i miljöskyddslagen, som är på markanvändning som kan medföra tillämplig förorening av mark, vattendrag, sjö eller annat vattenområde eller av (1 S första stycket 2 grundvatten Markavvattningsföretag som medför miljöskyddslagen). av t.ex. kväveföreningar utgör således miljöutsläpp farlig verksamhet i miljöskyddslagens mening.

krävs tillstånd för Enligt miljöskyddsförordningen vissa miljöfarliga inrättningar eller verksamheter, som finns uppräknade i bilagan till förordningen. Vissa verksamheter skall i stället anmälas till miljö- och hälsoskyddsnämnden. Markavvattningsföretag omfattas inte av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt miljöskyddslagen. (Däremot gäller anmälningsför täktverksamhet, för vilken tillstånd skyldighet dessutom krävs enligt 18 § naturvårdslagen.)

Markavvattningsföretag omfattas också av vattenlagen, och kan vara tillståndspliktiga enligt den lagen. sker i så fall vid en särskild förrätt- Prövningen som handläggs av en av länsstyrelsen utsedd ning,

förrättningsman. Miljöskyddet är ett sådant allmänt intresse som skall beaktas vid tillstándsprövningen (jfr 4 kap. och 12 kap. vattenlagen).

När det gäller markavvattningsföretag är således både miljöskyddslagens och vattenlagens regelsystem i princip tillämpliga. De särskilda regler som finns för undvikande av dubbelprövning gäller inte för sådana företag (jfr. 4 kap. 1 a § vattenlagen och 4 S miljöskyddsförordningen). Skälet till att tillståndseller anmälningsplikt enligt miljöskyddslagen inte gäller torde vara att miljöeffekterna av företagen skall beaktas vid den prövning som skall ske enligt vattenlagen (prop. 1984/85:10 s. 27). En konsekvens av denna dubbelreglering är att regeringen i ett ärende angående Emåns vattenavledningsföretag godtog att länsstyrelsen meddelade föreskrifter enligt miljöskyddslagen som var strängare än de föreskrifter som tidigare hade meddelats i tillståndet enligt vattenlagen (beslut 1989-04-13, dnr. 2789/88).

Iäakäasêuåågärées

Man kan således konstatera att en betydelsefull del av de negativa effekterna av markavvattningsföretagen faller utanför naturvárdslagens tillämpningsområde. Det bör dock ändå finnas skäl att i detta sammanhang något beröra hur kontrollen av miljöeffekterna av företagen skulle kunna effektiviseras. Utredningen har dock valt att inte lägga fram några särskilda förslag till åtgärder, eftersom det ankommer kompå mittén för en översyn av miljöskyddslagstiftningen (Dir. 1989:32) att behandla dessa frågor.

Det kan enligt utredningens mening om ifrågasättas vattenlagens regler om tillståndsprövning av markav-

vattningsföretag är tillräckliga från miljöskyddssynpunkt. Någon obligatorisk tillståndsprövning gäller inte. I praktiken torde det exempelvis vara ovanligt att som inte berör flera fastighetsskogsdikningar ägare prövas enligt vattenlagen. Något kontrollsystem för i form av utsläpp av dikningarnas miljöeffekter finns inte alls i sådana fall. Med vattenföroreningar till att en särskild prövning enligt naturhänsyn av naturvårdsaspekterna har ansetts nödvårdslagen kan man vidare fråga sig varför inte också vändig, bör prövas särskilt. miljöskyddseffekterna

En åtgärd skulle kunna vara att införa obligamöjlig torisk enligt miljöskyddslagen för tillståndsprövning med länsstyrelsen som tillmarkavvattningsföretag, ståndsmyndighet. Vid en eventuell prövning enligt skulle det allmänna intresse som miljövattenlagen anses vara tillgodosett om tillstånd skyddet utgör miljöskyddslagen hade meddelats. enligt

En sådan ordning skulle medföra att miljöeffekterna även av mindre företag alltid kom att prövas särskilt. De krav som ställs i 13 S miljöskyddslagen på att en ansökan om tillstånd skall innehålla en beav miljöeffekterna och förslag till behövskrivning och försiktighetsmått skulle ge liga skyddsåtgärder en viss för att sakfrågorna blev grundligt garanti belysta.

Mot en sådan lösning talar det faktum att tillståndsnu föreligger främst plikt enligt miljöskyddslagen beträffande större som typiskt sett är anläggningar betydligt miljöfarligare än ett markavvattningsföretag, åtminstone om detta är av begränsad omfattning. Vidare skulle tillståndsprövningen kunna upplevas som komplicerad. Man kan dock säga att avvattonödigt

ningsföretagen utgör ett särfall, eftersom de redan tillståndsprövas av länsstyrelsen enligt naturvårdslagen. En prövning av både naturvårds- och miljöskyddsaspekterna kan därför ske samtidigt och i ett sammanhang hos länsstyrelsen.

En annan möjlighet är att i 18 c S särskilt ange att prövningen enligt naturvårdslagen skall avse även störningar i form av vattenföroreningar från markavvattningsföretaget. Tillämpningsområdet för miljöskyddslagstiftningen bör då begränsas i motsvarande mån. Denna lösning kan från praktisk synpunkt verka tilltalande. Den medför dock vissa problem. Man förlorar möjligheten att genom omprövning eller tillsyn enligt miljöskyddslagen motverka eventuella framtida miljöskadliga effekter. Vidare måste det principiellt sett vara tveksamt att för en viss typ av verksamhet tillämpa en gränsdragning mellan miljöskyddslagen och naturvårdslagen som avviker från den som annars gäller.

3.7.6 Skärpta krav för tillstånd till markavvattning

som tidigare konstaterats är det ett mycket litet antal ansökningar om tillstånd till som markavvattning avslås. Detta gäller även i de delar av Sverige där det är särskilt angeläget att kvarvarande våtmarker bevaras. Länsstyrelserna synes ha svårt att hävda naturvårdsintresset gentemot intresset av att exploatera vátmarkerna. Ett skäl till detta är säkert bristande resurser. Andra skäl kan vara bristen på beslutsunderlag och det faktum att lagtexten inte ger uttryck för hur prioriteringen mellan olika intressen i praktiken skall gå till. Utredningen föreslår i det följande en lagändring som medför att särskilt strän-

ga krav får ställas för tillstånd till markavvattning i känsliga områden eller regioner. Inledningsvis behandlas dock möjligheten till en skärpning av praxis vid tillämpning av redan gällande regler.

lEE5âeâVXä3nl“HeE Xiå 2r§V2iE9_

Genomgående gäller att naturvårdslagen inte innehåller några närmare materiella regler om hur vägningen mellan olika intressen i ett enskilt naturvårdsärende skall gå till, utöver de grundläggande bestämmelserna i 1 och 3 §§ i lagen. Enligt 3 S skall vid prövningen tas till övriga allmänna och entillbörlig hänsyn skilda intressen. Naturresurslagen skall därvid tillvilket bland annat innebär att mark- och vatlämpas, tenområden som är särskilt känsliga från ekologisk så möjligt skall skyddas mot åtgärder synpunkt långt som kan skada naturmiljön (2 kap. 3 § naturresursla- För de områden av riksintresse som särskilt angen). i 3 kap. naturresurslagen får ingrepp i miljön ges endast komma till stånd om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden (3 kap. 1 § naturresurslagen). Även andra områden som är av riksintresse för naturvärden skall enligt 2 kap. 6 5 naturresurslagen så långt möjligt mot som kan påtagligt skada naturskyddas åtgärder eller kulturmiljön.

För att en länsstyrelse vid sin prövning i ett enskilt fall skall kunna beakta konsekvenserna för naturmiljön i vid mening av ett markavvattningsföretag, krävs att det finns någon form av beslutsunderlag utöver det som tillhandahålls i ansökan. Framför allt är det viktigt att det av ett sådant underlag framgår hur naturresurslagens hushållningsprinciper skall tillämpas i praktiken.

För de områden av riksintresse som finns särskilt angivna i 3 kap. naturresurslagen bör en restriktiv tillämpning av 18 c 5 vara självklar. Detsamma bör gälla områden som enligt 2 kap. 6 § naturresurslagen utpekats som riksintressen. Till dessa hör de svenska våtmarker som tagits upp i våtmarkskonventionens lista över våtmarksområden av internationell betydelse. Bestämmelsen i 2 kap. 3 § naturresurslagen om ekologiskt känsliga områden borde också kunna åberopas av länsstyrelserna som grund för att vägra tillstånd. De saknar dock ett bra planeringsunderlag för tillämpningen av denna bestämmelse. Det ankommer på naturvårdsverket att ställa samman sådant underlag, som sedan bl.a. kan användas vid utformningen av naturvårdsplaner och kommunala Översiktsplaner (jfr prop. 1985/86:3 s. 199). Arbetet med att ta fram planeringsunderlag pågår, men det är inte troligt att detta arbete inom en nära framtid kommer att leda till något resultat som medför en ändrad tillämpning av 18 C S.

är att - om Utredningens bedömning naturresurslagen man bortser från riksintressena - ännu inte har någon stor inverkan på prövningen av markavvattningsärendena.

I flertalet län finns underlag i form av våtmarksinventeringar och planer av olika slag, främst naturvårdsplaner. Dessa är givetvis av stor betydelse vid prövningen av markavvattningsärenden. De har emellertid inte visat sig tillräckliga för att generellt sett få till stånd en restriktiv tillämpning av 18 c 5 i känsliga områden. Beträffande våtmarksinventeringarna gäller att de dels inte är heltäckande när det gäller mindre våtmarker (mindre än 10 ha i sydsverige resp. 50 ha i norra Sverige), dels att de är

inriktade på de enskilda objekten och inte på naturmiljön i sin helhet. Naturvårdsplanerna är ofta gamla och har inte uppdaterats sedan naturresurslagens tillkomst.

En annan brist vad gäller beslutsunderlag som påpekas i utredningens enkät gäller förekomsten av sumpskogar. Som tidigare nämnts föreligger dock nu ett förslag om att inleda arbetet med en inventering av sumpskogarna.

Enligt utredningens åsikt är dessa brister i beslutsunderlaget en förklaring till länsstyrelsernas liberala praxis vid tillstándsprövningen. En annan förklaring synes vara att det finns en osäkerhet om i vilken utsträckning naturmiljön i vid mening kan beaktas vid prövningen.

Utredningen vill i det sammanhanget understryka att det inte finns något som hindrar att länsstyrelserna vid sin av markavvattningsärendena tar hänprövning syn till negativa effekter för naturmiljön som uppstår utanför det område som direkt omfattas av avvattningsföretaget. Av förarbetena till naturvårdslagen framgår tvärtom att en sådan hänsyn alltid skall tas. Det framstår t.ex. som självklart att man i områden i sydsverige med få våtmarksområden tillämpar en betydligt strängare praxis vid tillståndsprövningen än i ett Norrlandslän med ett intensivt skogsbruk och många våtmarker (jfr. det ovan citerade uttalandet ur prop. 1967/88:85). Även ett litet våtmarksområde utan individuellt skyddsvärda bör skyddas mot om det är beläget i en region med ett lidikning tet antal våtmarker av samma typ. Det finns exempel på beslut av regeringen i överklagade ärenden där sådana bedömningar har gjorts.

âkåreta 5r2v_f§r_ti1lsså2d_i2°5 xiâsâ gmsåéea

Utredningen anser att det är motiverat med en ändring i bestämmelsen om tillståndsplikt för att förstärka skyddet av våtmarkerna. Ett förslag som framförts av några länsstyrelser är att markavvattning generellt skall vara förbjuden om inte särskilda skäl föreligger. Från förbudet skulle länsstyrelserna kunna meddela undantag för områden där avvattning allmänt sett inte medför skada.

Enligt utredningens bedömning är en bättre lösning att införa en skärpt kravnivå i de delar av landet där behovet att bevara vätmarkerna är störst, dvs. främst i södra och mellersta Sverige. Lagtekniskt kan detta utformas så att markavvattning i angivna känsliga områden bara får ske om särskilda skäl föreligger. Bestämmelser om vilka områden som skall omfattas

ocn vilka särskilda skäl som bör föreligga för att

tillstånd undantagsvis skall medges bör meddelas av regeringen. Utredningen föreslår att en ny bestämmelse av den innebörden införs i naturvårdslagen.

Det kan diskuteras om de strängare kraven bör gälla stora områden, exempelvis hela län eller bara för mindre, särskilt utsatta områden. Utredningen anser att bestämmelsen bör tillämpas i fråga om större områden t.ex. delar av landet. Många mindre områden åtnjuter redan skydd genom att de utgör riksintressen enligt 2 kap. 3 § naturresurslagen.

Det har inte varit möjligt för utredningen att utarbeta förslag till avgränsningar av de delar av landet som bör omfattas av de skärpta kraven. Utredningen anser det lämpligt att naturvårdsverket ges i uppdrag att lämna förslag i den delen. Utredningen har mot

den bakgrunden valt att inte heller lämna förslag till de ändringar i naturvårdsförordningen som bör vidtas som en följd av den nya bestämmelsen i naturvårdslagen.

Den föreslagna ändringen bör träda i kraft snarast möjligt. Det är därför viktigt att arbetet med avgränsningen av de områden där de strängare kraven skall gälla påbörjas snarast möjligt.

3.7.7 Begränsning av tillståndens giltighetstid

Det finns inte någon bestämmelse som begränsar giltighetstiden för ett tillstånd till markavvattning. Av utredningens enkät framgår dock att vissa länsstyrelser förenar tillstånden med villkor att arbetet skall vara slutfört inom en femårsperiod. Enligt naturvårdsverkets allmänna råd om markavvattning bör beluten alltid innehålla en begränsning av giltighetstiden.

Om prövning av ett markavvattningsföretag sker enligt vattenlagen gäller att i beslutet enligt den lagen skall anges inom vilken tid arbetena för vattenföretaget skall vara utförda (12 kap. 31 § sista stycket Tillstånd enligt lagen förfaller om invattenlagen). te denna tid iakttas, förutsatt att förlängning av tiden inte medges (15 kap. 2 5).

Bestämmelser om tidsbegränsning tillämpas även i andra sammanhang. Exempelvis gäller enligt 8 kap. 33 § plan- och bygglagen att bygglov upphör att gälla, om åtgärden inte har påbörjats inom två år och avslutats inom fem år från dagen för beslutet om lov. Tillstånd till miljöfarlig verksamhet enligt miljöskyddslagen

kan omprövas efter en Detsamma tioårsperiod. gäller för täkttillstånd 18 enligt § naturvårdslagen.

Det är inte rimligt att ett tillstånd till markavvattning enligt naturvårdslagen skall ha en i princip obegränsad giltighetstid. Liksom för övriga tillstånd av liknande slag bör gälla att tillståndet förfaller om det inte utnyttjas inom en bestämd tid. Med hänsyn till vad som sägs i de allmänna råden kan det antas att tillstånden i framtiden kommer att tidsbegränsas, något som tidigare inte alltid har skett. För tydlighets skull bör dock en bestämmelse om tidsbegränsning också tas in i föreförfattningstexten. Utredningen slår att en bestämmelse om detta tas in i 18 c S första stycket naturvårdslagen.

En lämplig begränsning i normalfallet kan vara att tillståndet gäller under en femårsperiod. För större markavvattningsföretag kan det finnas behov av en längre tid. Om prövning sker både naturvårdsenligt lagen och vattenlagen synes det lämpligt att i tillståndsbeslutet anknyta till den giltighetstid som gäller enligt den senare lagen.

3.7.8 Länsstyrelsernas resurser

Bl.a. av utredningens enkät har framkommit att resurserna hos länsstyrelserna ofta inte är tillräckliga för att bedriva en aktiv verksamhet till för skydd våtmarksområdena.

Frågan om länsstyrelsen har tillräckliga resurser för det arbetet omfattas inte av I utredningens uppdrag. sammanhanget bör dock påpekas att sökanden enligt 25 § naturvårdsförordningen tillsammans med ansökan är skyldig att inge den utredning som behövs för att

företagets inverkan på naturvårdsintresset skall kunna bedömas. Utredningen föreslår (avsnitt 3.8.3) att denna bestämmelse ges ökad tyngd genom att den överförs till naturvårdslagen. Det är utredningens bedömatt länsstyrelserna i större utsträckning än som ning nu sker bör kunna ställa krav på sådan utredning som avses i paragrafen och i sista hand vägra tillstånd om inte kommer in. En annan möjlighet som utredningen bör kunna är att för vissa områden meddela utnyttjas från tillståndsplikt enligt 18 c § tredje undantag naturvårdslagen. Länsstyrelsernas resurser stycket för tillståndsprövningen kan då koncentreras till de områden som är särskilt känsliga från naturvårdssyn-

punkt.

3.7.9 Tillstándsplikt för vägdiken

âakgzunâ_

Svenska cellulosa- och pappersbruks- Skogsstyrelsen, samt Skogsägarnas riksförbund har i framföreningen ställningar som överlämnats till utredningen begärt att 18 c § ändras, så att dikning som syftar till att dränera ett vägområde undantas från tillståndsplikt. framställningarna medför vägdikena inte någon Enligt risk för inverkan på naturmiljön. En tillmenlig av alla vägdiken skulle däremot inneståndsprövning bära en stor och onödig arbetsbelastning hos skogsägarna, skogsvårdsstyrelserna och länsstyrelserna.

om av tillståndsplikten verkar ha Frågan begränsning kommit i samband med arbetet att utarbeta allmänupp na råd för tillämpningen av 18 c §. Enligt de allmänna råden 1.4.3) gäller krav på tillstånd vid (punkt av omgivande mark i samband med byggande avvattning av t.ex. vägar, järnvägar och flygplatser.

Framställningarna har remissbehandlats. Remissutfallet är blandat. Vägverket anser att av omgrävning ett vattendrag i samband med också skall unvägbyggnad dantas, om syftet inte är att ändra avvattningsförhållandena. Enligt verket meter läggs vägdiken 0,3 under (väg)terrass resp. mark.

omgivande Dikenas upp-

gift är att avvattna eventuellt vatten nedträngande till terassytan och avrinnande vatten från vägytan.

Några länsstyrelser som i sina tillremissyttranden styrkte förslaget var tveksamma om vägdiken över huvud taget omfattas av tillståndsplikt enligt gällande regler. Några länsstyrelser som avstyrkte förslaget påpekade vikten av att kunna kontrollera avvattningar som görs för skogsbilvägar som dras våtmarksomgenom råden. Naturvårdsverket, som avstyrkte förslaget, pápekade att man vid tillkomsten av 18 c § var medveten om att många företag med liten inverkan på naturmiljön skulle komma att omfattas av tillståndsplikten. Detta var en följd av att man följde vattenlagens avgränsning av det området. Verket tillståndspliktiga underströk också att erfarenheter inte tillräckliga har vunnits av 18 c § för att kunna bedöma om en ändring borde ske.

Av svaren på enkät utredningens framgår inte att vägdikena allmänt utgör en problematisk vid tillgrupp lämpningen av 18 c §. Antalet sådana ärenden verkar också vara mycket litet (sex ärenden En redovisas). länsstyrelse tar särskilt och upp skogsbilvägarna påpekar att tillstånd för diken och i samband avlopp med byggandet av inte söks även när vägarna det är uppenbart att 18 c § är Dikena redovisas tillämplig. normalt inte heller i de som vägplaner länsstyrelsen får tillgång till.

&

är i vilken utsträckning vägdiken om- En första fråga för markavvattning. Om fattas av tillståndsplikten inte innebär att vattenhalten i anläggande av diket mark kan åtgärden inte vara omkringliggande minskar, Det är då närmast fråga om en form tillståndspliktig. diket läggs t.ex. i kanav skyddsdikning. Om däremot så att vattennivån i omkringligganten av våtmarker, bör gälla. Detta är de mark påverkas, tillståndsplikt i naturvårdsverkets allmänna råd. också vad som sägs verkar i sin framställning utgå från Skogsstyrelsen krävs för alla former av vägdiken. Detatt tillstånd en av omfattningen av ta måste vara överskattning Av enkätsvaren framgår ju också tillståndsplikten. tillstånd för i praktiken nästan aldrig att vägdiken

söks.

konstaterar att några rent administrativa Utredningen område inte verkar existera i prakproblem på detta finns med vägdikena från tiken. Om det något problem bör det snarast vara att för få naturvårdssynpunkt,

diken tillståndsprövas.

åsikt att den bedömning av Det är vidare utredningens av det området som omfattningen tillståndspliktiga allmänna råd är både sakligt görs i naturvårdsverkets från naturvårdssynpunkt. Utredriktig och lämplig därför att ändring av naturningen föreslår någon inte vidtas med anledning av framställvårdslagen

ningarna.

3.8 Miljökonsekvensbeskrivningar

3.8.1 Bakgrund

I direktiven anges att en viktig fråga som närmare bör är behovet av att i lagstiftningen inövervägas föra krav på miljökonsekvensbeskrivningar i samband med tillståndsprövning enligt naturvårdslagen av arbetsföretag som påverkar naturmiljön. Departementschefen anför vidare.

Från naturmiljösynpunkt är det naturligtvis särskilt att miljökonsekvenserna av ett planerat arviktigt betsföretag blir belysta på ett så tidigt stadium som möjligt, framför allt i områden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt eller som i övrigt har särskilda naturvärden. Om sådana områden utpekas i förväg i den kommunala planeringen enligt intentionerna i naturresurslagen, finns i allmänhet möjligheter att vidta effektiva åtgärder till skydd för naturmiljön. så t.ex. bör möjligheterna att påverka ett företags lokalisering vara jämförelsevis större i ett planeringsskede. I den mån förslag läggs fram tidigt om krav på mi1jökonsekvensbeskrivningar bör också anges vem som skall utföra och bekosta sådana beskrivningar. En utgångspunkt skall därvid vara att exploatören skall stå för kostnaderna.

Frågan om miljökonsekvensbeskrivningar har tidigare varit föremål för diskussion i samband med lagstiftning. Krav på olika former av sådana beskrivningar eller utredningar finns i flera lagar med nära anknytning till naturvårdslagen, såsom miljöskyddslagen, väglagen och vattenlagen.

I samband med naturresurs- och miljökommittêns arbete i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet gjordes omfattande studier av bl.a. lagstiftningen i USA. Där förekommer ett generellt krav på miljökonsekvensutredningar. Den svenska lagstiftaren har avstått

från att införa ett sådant generellt krav och har i stället i vissa särskilt angivna fall infört krav på utredningar som till sin karaktär kan liknas vid mil-

jökonsekvensbeskrivningar.

I miljöskvddslagen 13 § anges att ansökan om tillstånd enligt lagen skall vara skriftlig och innehålla vissa i paragrafen särskilt uppräknade uppgifter. I 13 5 2 p. anges att en ansökan skall innehålla en beskrivning av miljöeffekterna såsom arten, styrkan och räckvidden av de störningar som verksamheten kan medföra.

Detta krav på miljöeffektbeskrivning infördes 1981 (SFS 1981:420). Till grund för lagstiftningen låg miljöskyddsutredningens betänkande (SOU 1978:80) Bättre miljöskydd I. Utredningen skriver bl.a. följande på s. 111.

I 13 S ML stadgas att en ansökan om tillstånd enligt ML skall innehålla de uppgifter, ritningar och tekniska beskrivningar som erfordras för att den miljöfarliga verksamhetens beskaffenhet, omfattning och verkningar skall kunna bedömas. Tyngdpunkten i ansökningarna har emellertid ofta kommit att ligga på det tekniska planet medan verkningarna har fått utredas genom det remissförfarande som sker vid koncessionsnämnden. I 1 § ML stadgas vidare att koncessionsnämnden skall svara för fullständig utredning av ärende som kommer under dess prövning. Även denna utredning kan lätt mer ta fasta på tekniska och mer kortsiktiga problem än den vidare ram som ryms inom ett krav på miljöeffektbeskrivningar.

När det gäller själva förfarandet har också kritik riktats mot allmänhetens begränsade möjligheter att på sådant sätt kunna ta del av ett miljöskyddsärende att den kan påverka beslutet i ärendet. Även om ansökningar om tillstånd eller dispens kungörs i ortspressen och även om ett exemplar av ansökningshandlingarna finns tillgängligt hos en aktförvarare på platsen lägger ofta ansökningshandlingarnas starkt tekniskt inriktade utformning hinder i vägen för den som önskar tränga djupare in i ärendet. Även denna

problematik skulle, har det sagts, kunna få sin lösning genom ett genomförande av ett miljöeffektbeskrivningssystem. Utredningen har haft tillfälle att ta del av några environmental impact statements som gjorts i USA. Dessa är ofta mycket omfattande och behandlar ingående de effekter som kan förväntas. Det har emellertid sagts utredningen att de i viss utsträckning blivit självändamål och uppbyggts efter en formaliserad ordning. Konsultfirmor har inriktat sig på att påvisa ofta självklara effekter. av det Mycket material som finns i dem är emellertid av självfallet stort värde. För svensk del finns det anledknappast ning att kopiera det amerikanska systemet. Här bör man i stället bygga vidare på vår ordning att strikt inrikta utredningen på det tillämnade och företaget de verkningar för miljön som det kan få. Det finns dock anledning att ta tillvara den framförda kritiken. En mera utförlig beskrivning än som f.n. ofta ges om verkningarna pá miljön av företaget är önskvärd. Vidare bör ansökningshandlingarna avfattas på ett för allmänheten mera begripligt sätt. Det är naturligtvis inte lätt att enkelt uttrycka komplicerade tekniska förhållanden. Ofta kan det därför, utöver vad som sägs i de tekniskt inriktade handlingarna, vara lämpligt att avfatta ett för allmänheten mera begripligt sammandrag. Mot bakgrund av vad nu sagts har utredningen sett över de nuvarande bestämmelserna i 13 5 ML, som bl.a. behandlar vad en ansökan skall innehålla. Utredningen föreslår härvid gemensamma bestämmelser för ansökan till koncessionsnämnden och anmälan till länsstyrelsen. Vidare föreslås en utvidgad skyldighet att beskriva de miljöeffekter som verksamheten medför eller kan befaras medföra. Utredningen föreslår också en skyldighet för utövare av miljöfarlig verksamhet att lämna förslag till skyddsåtgärder, begränsningar av verksamheten m.m. för att förebygga eller avhjälpa olägenheter av verksamheten.

I prop. 1980/81:92, vilken till för den ligger grund nuvarande lydelsen av 13 § 2 p. miljöskyddslagen, anför departementschefen bland annat följande s. 31 f.

Syftet med tillståndsprövningen är att samhället skall ges tillfälle att på förhand bedöma om effekterna av en planerad miljöfarlig verksamhet är sådan att verksamheten kan tillåtas. För den skull måste utredningen i tillståndsärenden så långt som möjligt klarlägga den inverkan på miljön som den aktuella ankan medföra. - - - bör läggingen miljöskyddslagen kompletteras med bestämmelser som ålägger sökanden en

skyldighet att som beslutsunderlag i ett tillståndsärende förebringa en beskrivning av miljöeffekterna och att lämna förslag till skyddsåtgärder och andra Hur långt sökandens skyldighet i försiktighetsmått. dessa hänseenden bör sträcka sig i det enskilda fallet kan emellertid inte anges på förhand i författningsbestämmelser utan den frågan måste avgöras av prövningsmyndigheten med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall i enlighet med vad som f.n. gäller på miljöskyddslagens område.

underströk särskilt att det var Departementschefen angeläget att både sökanden och tillståndsmyndigheten söker beakta allmänhetens intressen när ställning tas i frågor om att lägga fram utredning i ett tillståndsärende. Strävan borde vara att lämna en öppen och för allmänheten begriplig redovisning av miljökonsekvenserna av en planerad miljöfarlig verksamhet, vilket på ett enklare sätt skulle tillgodose allmänhetens intressen än om ett obligatoriskt system med formaliserade efter ameri-

miljöeffektbeskrivningar

kanskt mönster genomfördes. Angående frågan om det skulle ställas särskilt krav på sökanden att ange alternativa placeringar av verksamheten anförde departementschefen att möjlighet för tillståndsmyndigheten till att ställa sådana krav redan fanns enligt gällande miljöskyddslagstiftning varför något sådant krav inte ansågs erforderligt.

I väglagen anges i 15 § att en arbetsplan skall upprättas för byggande av väg. Planen skall bland annat innehålla en miljökonsekvensbeskrivning. Denna skall innehålla en redovisning av de väntade miljöeffekerna samt förslag till erforderliga skyddsåtgärder eller andra försiktighetsmått som behövs för att förebygga störningar eller andra olägenheter från trafiken.

Denna bestämmelse trädde i kraft den 1 juli 1987. Till grund för den låg miljöskyddsutredningens

slutbetänkande (SOU 1983:20) Bättre mijöskydd II samt prop. 1986/87:35.

I propositionen anförde departementschefen bland annat att det från miljösynpunkt är särskilt viktigt att miljökonsekvenserna av ett planerat vägbyggnadsföretag blir belysta på ett så tidigt stadium som möjligt, eftersom det då i allmänhet finns störst möjligheter att vidta effektiva åtgärder till skydd för miljön. Så t.ex. borde möjligheterna att ändra vägens sträckning fortfarande vara ganska stora i de tidiga planeringsskedena. Erfarenheterna visar också att rena skyddsåtgärder vid utformningen av vägen måste övervägas på ett tidigt stadium om bästa resultat skall uppnås. Är redovisningen av miljöeffekterna bristfällig, försvårar det också för miljövårdsmyndigheterna att tillvarata miljöskyddsintressena.

Mot bakgrund av vad som anförts ansåg departementschefen att det fanns skäl att komplettera bestämmelserna i väglagen med regler som innebär att väghållaren redovisar miljöeffekterna, vilket innefattar även effekterna på naturmiljön, av aktuella vägåtgärder samt förslag till skyddsåtgärder för att förebygga eller avhjälpa olägenheterna från trafiken. Redovisningen av miljöeffekterna borde enligt departementschefen självfallet innehålla uppgifter om vilka förbättringar i miljön kring befintliga vägar som kan uppnås genom att den nya vägen byggs och tas i anspråk för trafik. Väglagen torde vidare kompletteras med uttryckliga krav på samråd med de naturvårdsmyndigheter som berörs vid upprättandet av arbetsplanen. Den omständigheten att naturvårdsintresset starkare markeras i lagtexten innebar enligt departementschefen naturligtvis inte att andra viktiga sektorsintressen, t.ex. kulturminnesvården, fick eftersättas.

Den nuvarande trädde i kraft den 1 januavattenlagen ri 1983. I 3 kap. 1 5 anges bl.a. att ett vattenföreinte får komma till stånd om hinder möter från tag allmänna Vidare skall vid tillplaneringssynpunkter. naturresurslagen tillämpas. I 3 kap. ståndsprövning 2 S anges bland annat att vattenföretag inte får utföras som motverkar särskilda bestämmelser för anav ett mark- eller vattenområde. Härvid unvändning dantas dock reglerna i 16, 18 och 20 §5 naturvårdslagen. Vidare anges i 3 kap. 3 § att ett vattenföretag huvudregeln inte får komma till stånd om det enligt uppkommer skada eller olägenhet av större betydelse för allmänna intressen.

Tillstånd enligt vattenlagen ges enligt huvudregeln av vattendomstol efter särskild prövning. Angående förfarandet anges i 13 kap. 19 § 2 att en ansökan skall innehålla uppgifter som behövs för att bedöma om hinder möter mot företaget från allmänna planesamt uppgifter om alternativ lokaliringssynpunkter sering av företaget. Ansökan skall även när det gäller företag vars tillåtlighet kan komma under regeringens prövning innehålla uppgift om de åtgärder sökanden har vidtagit enligt 11 kap. 7-11 §§. I dessa fall skall sökanden innan ansökan underrätta vissa berörda statliga och kommunala myndigheter om den föreslagna verksamheten samt lämna dessa myndigheter om företaget. I 11 kap. 10 S anges bland upplysning annat att naturvårdsverket kan förordna om den utredsom behövs angående företagets utförande från ning allmänna naturvårdssynpunkter. Vidare skall ortsbefolkningen lämnas möjligheter att vid sammanträde erhålla information om företaget.

Av det framgår att vid prövning enligt vattensagda lagen bland annat hänsyn skall tas till naturvårdens

intressen och att prövningen inför vattendomstolen innehåller moment av miljökonsekvensbeskrivningar. Även när en faller under tillståndsfråga regeringens prövning sker motsvarande prövning.

Även andra lagar med till anknytning naturmiljön innehåller bestämmelser som innehåller form av någon miljökonsekvensbeskrivningar om än i begränsad omfattning. som exempel härpå kan nämnas 5 kap. 1 5 naturresurslagen vari anges att planer enligt planoch bygglagen och sådant som är planeringsunderlag erforderligt för att belysa en fråga husangående hållning med naturresurser skall finnas tillgängligt i varje ärende där skall naturresurslagen tillämpas.

I finns bestämmelser om

naturvårdslagen tillstånds-

prövning för vissa arbetsföretag. I 18 täkt- § prövas verksamhet och i 18 c 5 åtgärder för markavvattning. I bestämmelsen om för tillståndsprövning täktverksamhet anges att sökanden skall som kan inge utredning utgöra underlag för en bedömning av ett tillstånds inverkan på skyddade intressen och i tillsjälva ståndsbeslutet kan anges de föreskrifter som behövs för att begränsa och motverka skada på naturmiljön. Härav följer att en ansökan måste vara utformad och innehålla den utredning som är för att nödvändig tillståndsmyndigheten skall kunna bedöma hur en framtida täkt kan komma att och för påverka naturmiljön att kunna bedöma vilka föreskifter och villkor som kan anses nödvändiga.

I 25 § första stycket naturvårdsförordningen anges vidare, att ansökan om undantag från byggnadsförbudet i strandskyddsbestämmelser eller tillstånd till bland annat täktverksamhet, samt anmälan om markavvattning samråd enligt 20 § skall efter i det omständigheterna

särskilda fallet vara åtföljd av karta, skiss eller samt den ytterligare utredning som behövs för ritning att företagets eller åtgärdens inverkan på det skyddade intresset skall kunna bedömas. Härtill kommer att 42 § naturvårdslagen länsstyrelsen kan enligt föreskriva att ett arbetsföretag skall bekosta särskild av det berörda området. Detta avundersökning ser framför allt vetenskapliga undersökningar och dokumentationer av från naturvårdssynpunkt värdefulla

naturobjekt.

3.8.2 Pågående utredningsarbete

I regeringens miljöpolitiska proposition (prop. bl.a. vikten av att olika verksam- 1987/88:85) anges heters resursanvändning och miljöpåverkan analyseras för att mera långsiktigt skall kunna miljöproblemen ett framgångsrikt sätt. Sådana beskrivangripas på av olika konsekvenser för natur och miljö bör ningar innan större förändringar av Verksamhetsinriktgöras eller policy inom en viss sektor beslutas. På så ning sätt kan de sannolika följderna av en viss aktivitet liksom tänkbara alternativa lösningar åskådliggöras och beaktas i ett tidigt skede av samhällets planerings- och beslutsprocesser.

har med av propositionen beslu- Regeringen anledning tat att redovisningar av olika miljökonsystematiska sekvenser skall av de olika trafikverken i angöras till deras verksamhet. Statens industriverk slutning och för teknisk utveckling (STU) har (SIND) styrelsen fått i att redovisa vissa ekonomiska resp. uppdrag tekniska konsekvenser för industriföretag och branscher av I propositionen anges att miljövårdsarbetet. dessa kan viktiga erfarenheter för andra uppdrag ge sektorer.

Regeringen har den 9 februari 1989 uppdragit åt vägverket att i samråd med naturvårdsverket och Svenska kommunförbundet redovisa en utvärdering av de nya bestämmelser om miljökonsekvensbeskrivningar som har införts i väglagen. Därefter kan ställning tas till frågan om tillståndsprövning enligt miljöskyddslagen av vägbyggen.

Riksdagen har med anledning av regeringens miljöpolitiska proposition anfört, att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till hur miljökonsekvensanalyser systematiskt kan infogas i den svenska planeringsprocessen. Syftet skall enligt jordbruksutskottet vara att minska de negativa miljöeffekterna när ett projekt är på väg att genomföras eller beslut som innebär miljöpåverkan är på väg att fattas. Omfattningen av miljökonsekvensanalysen bör härvid stå i rimligt förhållande till det beslutet avser men ett minimikrav måste enligt utskottet vara att miljökonsekvenserna av ett beslut redovisas på samma sätt som sker för de ekonomiska konsekvenserna.

Regeringen har i anledning härav genom beslut den 23 februari 1989 gett i uppdrag åt naturvårdsverket och plan- och bostadsverket att utreda förutsättningarna och formerna för en mer systematisk användning av miljökonsekvensbeskrivningar som beslutsunderlag i sådana beslutsärenden där en viss åtgärd eller verksamhet får en väsentlig inverkan på miljöförhållanden och hushållningen med naturresurser. särskilt bör övervägas i vilken utsträckning som ändringar i berörda lagregler kan behöva vidtas. En lägesrapport har lämnats i december 1989 och uppdraget skall slutredovisas till regeringen senast den 1 juni 1990.

Regeringen har i sitt beslut tillagt bland annat

följande.

Det är att ett bättre beslutsunderlag föangeläget inför beslut som är av större betydelse med religger hänsyn till inverkan på omgivningen och där en tilllämpning av naturresurslagens hushållningsbestämmelser är aktuell. Det bör därför övervägas i vilken utsträckning sådana beslut skall föregås av en beskrivning av átgärdens konsekvenser för miljön och hushållningen med naturresurser. Hur en sådan beskrivbör utformas i olika situationer bör övervägas i ning anslutning till frågan om miljökonsekvensbeskrivningarna.

I likhet med miljöskydds- och naturvårdsintressena beror effekterna på kulturmiljön av olika exploateringsprojekts inverkan. Det är därför angeläget att konsekvenserna för kulturminnesvården uppmärksammas i detta sammanhang.

Verkens arbete bör ske i nära samarbete med riksantikvarieämbetet. Samråd bör under utredningsarbetets gång ske med berörda myndigheter samt med naturvårdsoch Svenska kommunförbundet. Samråd lagsutredningen bör vidare fortlöpande ske med en inom regeringskansliet särskilt bildad referensgrupp. Naturvårdsverket och och bostadsverket bör slutligen följa det planinternationella utvecklingsarbetet på området.

3.8.3 överväganden och förslag

Naturvårdslagens syfte är att på olika sätt vårda och skydda naturen mot bland annat olika arbetsföretag som kan skada naturmiljön. I lagen finns bestämmelser som reglerar möjligheten att utföra vissa arbetsföretag. Således krävs tillstånd enligt 18 § för täkt och enligt 18 c § för markavvattning. Inom ett naturvårdsområde enligt 19 § kan förbud och föreskrifter meddelas mot arbetsföretag. Vidare krävs enligt 20 § samråd med länsstyrelsen för övriga arbetsföretag som väsentligen kan komma att ändra naturmiljön innan

dessa får utföras.

Vid prövning eller samråd är det en förutsjälvklar sättning att ansökan om tillstånd eller anmälan om samråd innehåller så mycket underlagsmaterial att myndigheten har möjlighet att med hjälp av detta material och myndighetens egna en fullkunskaper göra ständig prövning och därigenom kunna bedöma ett arbetsföretags eventuella inverkan på naturmiljön. Detta framgår även av 25 5 första stycket naturvårdsförordningen. Om en ansökan inte uppfyller dessa krav eller sökanden trots påminnelser inte förmår inge tillräckligt underlag utgör detta självfallet skäl för avslag, om det gäller ett tillstándsärende. I ett samrådsärende enligt 20 § naturvårdslgen bör samrådsskyldigheten inte anses fullgjord, om underlaget är otillräckligt.

Enligt utredningens uppfattning utgör de ovan angivna kraven på underlag en form av miljökonsekvensbeskrivningar, i vart fall om man med detta menar en beskrivning av effekterna på naturmiljön av ett arbetsföretag inom ett visst begränsat område. Med den utgångspunkten utgör ett införande av krav på miljökonsekvensbeskrivningar i naturvårdslagen närmast en komplettering av existerande regler.

En ytterligare formalisering av kravet på underlag i naturvårdsärenden har, som tidigare beskrivits, diskuterats vid flera tillfällen. För naturvårdslagens del skulle en noggrannare beskrivning av vad som skall ingå i ett underlagsmaterial eventuellt kunna utgöra ett ytterligare hjälpmedel för myndigheterna vid prövningen. Det skulle även kunna underlätta för sökanden att bedöma vilka krav som ställs en fullpå ständig ansökan eller anmälan. samtidigt föreligger en risk att sökanden då endast strävar efter att uppfylla lagens minimikrav. Det kan också vara svårt att

i en sådan bestämmelse lägga in alla de krav som kan ställas på de skiftande arbetsföretag som kan prövas enligt naturvårdslagen.

Med hänsyn till nu gjorda överväganden och till det i att en ansökan enligt lagen skall innesjälvklara hålla det underlag som krävs för att en allsidig prövning skall kunna ske, synes det inte behövligt att i naturvárdslagstiftningen införa ytterligare och detaljerade krav på miljökonsekvensbeskrivningar utöver vad som redan anges i 25 § första stycket naturvårdsförordningen. För att ge mer eftertryck åt det utredningskrav som ställs på sökande i naturvårdsärenden bör dock denna betämmelse flyttas från förordningen till lagen och tas in som en ny paragraf, 41 a §.

De som i övrigt krävs för en eventuellt överväganden systematisering och formalisering av unytterligare derlagsmaterialet i form av miljökonsekvensbeskrivningar bör lämpligen göras inom ramen för den utredsom naturvárdsverket och plan- och bostadsverket ning har fått regeringens uppdrag att genomföra.

3.9 Samernas rättigheter i m.m. nationalparkerna

3.9.1 Bakgrund

Föreskrifter för nationalpark får 6 § naturenligt vårdslagen inte medföra i bl.a. vissa inskränkningar uppräknade rättigheter som enligt rennäringslagen (1971:437) tillkommer samerna. Då det vid tillämpningen av paragrafen har funnits olika uppfattningar hos berörda myndigheter har fått i utredningen uppdrag att närmare belysa denna fråga.

Eällânéejätå

4-6 §§ innehåller

naturvårdslagen särskilda bestäm-

melser om nationalparker.

I 4 § anges att mark som tillhör staten kan avsättas till nationalpark i att bevara större syfte sammanhängande område av viss i dess landskapstyp naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick.

I 5 § anges att eller regeringen myndighet som regeringen bestämmer förordnar om vård nationalparkernas och förvaltning samt meddelar de föreskrifter beträffande rätten att färdas över eller nationalparken annars vistas där och beträffande i ordningen övrigt inom området som behövs för att tillgodose ändamålet med nationalparken.

I 3-5 §5 nationalparksförordningen (1987:938) anges att närmare föreskrifter för vården och förvaltningen av nationalparker och föreskrifter enligt 5 § andra stycket naturvårdslagen samt undantag därifrån meddelas av naturvårdsverket.

de som ligger inom ren- Beträffande nationalparker naturvárdsverket kunskötselomrádet gäller enligt föreskrifter för nationalparker att det görelse med att bland annat förstöra eller skada är förbjudet eller fast naturföremál eller att uppföra markens yta

byggnad.

6 5 naturvårdslagen får föreskrifter enligt Enligt i redan uppkommen en- 5 § inte medföra inskränkningar skild rätt eller i samernas enligt rennäringslagen till bete, skogsfång, fiske tillkommande rättigheter eller efter andra djur än björn, lo, varg, järv, jakt eller innebära hinder för samerna att anälg och örn inom eller där mednars uppehålla sig nationalparken föra hundar för bevakning av renhjordar.

är renskötselrätt en rätt Enligt 1 § rennäringslagen av samisk härkomst att begagna mark och för personer för och sina renar. I 3 § vatten till underhåll sig delar av landet som renskötsel får beanges i vilka I 15-25 renskötselns närmare drivas. §5 regleras således att en sameby får beinnebörd. I 15 S anges betesområde för renarbete. I 16 § anges gagna byns att inom betesområdet får uppföra arbetshagar samebyn för renarna, renslakteri eller eller annat stängsel som behövs för renskötseln. Vidare annan anläggning under vilka förhållanden tillfälanges i paragrafen byggnader får uppföras liga respektive permanenta betesområdet. I 17-20 ss omnämns rätten att inom för att vid byggande av anavverka skog utnyttjas eller enligt 16 § samt som bränsle läggning byggnad åt renarna. 23-24 §§ innehåller regler om och mat renar inom arbetsområdet och samernas rätt att flytta om rätten till jakt och fiske. i 25 § finns regler

I 26-34 ss finns bestämmelser om renrennäringlagen skötselrättens upphörande. Enligt 26 § kan regeringen förordna om upphävande av renskötselrätten för visst markområde, när området behövs för ändamål som avses i 2 kap. (1972:719) eller för anexpropriationslagen nat ändamål av väsentlig betydelse från allmän synpunkt. Bärav följer att renskötselrätten kan upphävas för att bevara ett område som eller nanationalpark turreservat. Sådant upphävande kan begränsas till att avse viss tid eller vissa i renskötseln beingående fogenheter. Om renskötselrätten upphävs och detta medföra skada eller olägenhet för renskötseln utgår ersättning. I fråga om upphävande av renskötselrätten och ersättning med anledning därav gäller även i tillämpliga delar bestämmelserna i expropriationslagen om expropriation av särskild rätt till fastighet.

l § första Enligt stycket 5 terrängkörningsförordningen (1978:594) är samerna undantagna från det förbud mot barmarkskörning med eller moterrängfordon torfordon som gäller enligt l 5 terrängkörningslagen (1975:1313), om körningen sker i direkt samband med renskötsel.

Lantbruksstyrelsen är central myndighet för rennäringsfrágor. I de tre nordligaste länen är det lantbruksnämndernas uppgift att förvalta statens mark ovan odlingsgränsen och inom handrenbetesfjällen, lägga ärenden enligt rennäringslagen såsom upplåtelser, det ekonomiska stödet till rennäringen, rådgivning till samebyarna samt administration och arbetsledning vid byggande och underhåll av anläggningar.

Frågor om samerna och deras rättigheter har utretts av samerättsutredningen som 1989 sitt huvudavgivit betänkande Samerätt och sameting (SOU 1989:41). I

detta föreslås bl.a. sådana ändringar i rennäringssom till att framhäva och stärka renlagen syftar skötselrättens civilrättsliga karaktär. Enligt försom här på högsta domstolens uttalanden slaget bygger i (NJA 1981 s. 1), utgör renskötskattefjällsmálet selrätten en urminnes hävd grundad särskild rätt på till fastighet.

Eee zkgugllêukgnâlikseg

Från naturvårdshåll har ifrågasatts huruvida berörda samer för renskötselns behov inom bl.a. Padjelanta, Sareks och Stora nationalparker har rätt Sjöfallets att broar och andra anläggningar och att där uppföra på barmark använda motorcyklar.

från som kan orsa- De olägenheter naturvårdssynpunkt kas av med terrängfordon och motorbarmarkskörning fordon har studerats av naturvårdsverket. I bilaga detta betänkande sammanfattas verkets rapport nr till 3598, Barmarkskörning i fjällen. Effekter av körning med terränghjulingar på mark och vegetation.

Naturvårdsverket har hävdat att samernas rätt inom nationalparker är begränsad till de olika befogenheter i 6 5 andra nasom uttryckligen angetts stycket turvårdslagen, nämligen rätten till bete, skogsfång, fiske och viss jakt samt rätten att uppehålla sig inom och där medföra hundar för benationalparkerna vakning av renhjordar. Enligt naturvårdsverkets upphar samerna inom nationalparkerna inte den fattning rätt som tillkommer dem enligt rennäringslagen att broar och andra De måste i såuppföra anläggningar. dana fall begära undantag från nationalparksföreskrifterna i enlighet med 5 § nationalparksförordningen.

Rennäringsmyndigheterna har á sin sida ansett att befogenheten att bygga olika anläggningar, bland annat broar, utgör ett naturligt led i renskötselns utövande och omfattas av bestämmelsen i 6 § andra stycket naturvårdslagen. Man har vidare i fråga om barmarkskörningen ansett att rennäringen måste ha rätt att använda sig av dagens teknik liksom andra näringar. Om det inte tillåts, bör näringsutövarna kompenseras enligt de grunder som gäller för ersättning vid expropriation.

3.9.2 överväganden och förslag

Utedningens överväganden i detta avsnitt tar sin utgångspunkt i bedömningen att det för att tillgodose ändamålet med berörda nationalparker kan finnas ett behov av att i vissa fall kunna det sätt begränsa på vilket renskötseln utövas inom parkerna. Enligt utredningen bör det således i naturvårdens intresse vara möjligt att förhindra olämpliga anläggningar och sådan barmarkskörning som medför olägenheter. Ett studium av förarbetena till såväl äldre lagstiftning som till naturvårdslagen och rennäringslagen ger enligt utredningens uppfattning inte något stöd för uppfattningen att de befogenheter som tillkommer samerna enligt 6 § andra stycket - med naturvårdslagen för viss - skulle vara undantag jakt inskränkta jämfört med de befogenheter som ingår i renskötselrätten enligt rennäringslagen. (I bilaga IV till detta betänkande redovisas en studie över nämnda förarbeten). I detta sammanhang måste också beaktas att renskötselrätten genom domskälen i skattefjällsmålet kan an-

ses ha fått en starkare rättslig ställning än man ut-

frán vid naturvårdslagens tillkomstl.

gick

vad nu har leder till slutsatsen att det inte sagts är att i sådana föreskrifter för nationalpark lagligt som meddelas med stöd av 5 § naturvårdslagen inskränka renskötande samers rättigheter enligt rennäringsatt bygga broar eller utföra andra anläggningar lagen eller färdas med motorcykel på barmark. Detta förhållande kan anses som inkonsekvent med hänsyn till att inskränkande föreskrifter för renskötselns bedylika drivande å mark som inte utgör nationalpark kan meddelas i om naturreservat med stöd av 8 5 naturfråga vårdslagen.

nämnts har i 26 § rennärings- Som tidigare regeringen att för visst markområde upphäva lagen bemyndigats renskötselrätten eller begränsa vissa i renskötselrätten ingående befogenheter, när expropriationsskäl eller det behövs för annat ändamål av väföreligger från allmän synpunkt. Då rennäsentlig betydelse ringslagen inte gör något undantag för nationalparker, synes regeringen få inskränka samernas rättigheter i med stöd av denna lag. Detta står i parkerna strid med 6 § andra stycket naturvårdslagen som inte medger regeringen att göra motsvarande inskränkningar. Denna konflikt mellan lagarna bör biläggas.

1 Se Jonzon-Delin-Bengtsson, Naturvårdslagen (1988) s. 67-68. Se också Samerättsutredningens förslag till i (SOU 1989:41, s. lag om ändring rennäringslagen 328).

Den nu påtalade motsägelsen i lagstiftningen löses enligt utredningen enklast på så sätt att nuvarande föreskrift i 6 5 andra stycket naturvårdslagen ersätts med en föreskrift som innebär att nationalparksföreskrifter ej får inskränka sådana rättigheter som tillkommer samerna enligt rennäringslagen i andra fall än när det är av väsentlig betydelse från naturvårdsssynpunkt. Samtidigt bör naturvårdslagens ersättningsbestämmelser kompletteras så att ersättning kan utgå, när nationalparksföreskrifter medför skada eller olägenhet för renskötseln.

Den del av nuvarande föreskrift som inskränker samernas jakträtt i nationalparkerna bör lämpligen flyttas till nationalparksförordningen som en ny paragraf 3 a §.

I detta sammanhang förefaller det konsekvent att också pröva om det finns behov av att ha kvar förbudet mot att inskränka redan uppkommen enskild rätt genom nationalparksföreskrifter (6 § första stycket naturvårdslagen). som motivering för detta stadgande som härrör från 1909 års lag om nationalparker, anfördes i det år 1907 avgivna betänkandet rörande åtgärder till skydd för vårt lands natur och naturminnesmärken följande.

Finnes t.ex. en nybyggesanläggning, en rätt till bete eller fiske å område, som afsättes till nationalpark, bör man, då man icke för parkens afsättande fordrar medgifvande af dessa rättsägare, i stället tillgodose deras rätt genom att lämna denna oförkränkt. I regel lära väl dylika rättigheter icke vara af den beskaffenhet, att deras fortsatta utöfvande kan i någon väsentlig grad menligt inverka på naturlifvet inom parken i sin helhet.

Det kan ifrågasättas om den aktuella bestämmelsen har någon praktisk funktion beträffande existerande na-

tionalparker. Det sociala skyddsbehov som bestämmelsen tar sikte på får anses mycket mindre uttalat i våra dagar än i gången tid. Med hänsyn härtill kan det inte anses att staten - såsom nu är falrimligt let - skall vara förhindrad att mot ersättning upphäva eller begränsa sådana enskilda rättigheter i nationalpark vars utövande medför olägenheter från naturvårdssynpunkt.

I fråga om framtida nationalparker synes bestämmelsen ge innehavare av nyttjanderätter eller andra särskilda rättigheter till fastigheter en omotiverat stark ställning.

Sammanfattningsvis anser utredningen att klara naturvårdsskäl talar för att 6 S första stycket naturvårdslagen bör tas bort. Enskilds rättssäkerhet får anses tillgodosedd om en rätt till ersättning införs i 26 § naturvårdslagen, när en rättighet som här är aktuell upphävs eller inskränks. Självfallet får vid ett sådant beslut liksom annars tillbörlig hänsyn tas till den enskildes intressen enligt 3 5 naturvårdslagen.

När det gäller renskötselns utövande på andra marker än nationalparker kan det också förekomma konflikter med naturvårdens intressen särskilt med hänsyn till den rationalisering och mekanisering som skett inom rennäringen under de senaste decennierna. Därtill kommer att renskötseln i stor utsträckning bedrivs på marker som är särskilt känsliga för påverkan. Enligt uppfattning finns skäl att i fråga om utredningens naturvärden utveckla och förtydliga den skyldighet som rennäringen liksom andra näringar har att ta skälig hänsyn till andra intressen (se 65 § rennä- Detta bör ske att det i ringslagen). genom lagen

efter förebild från lagen om skötsel av jordbruksmark och - införs en 65 a skogsvárdslagen ny paragraf, S, som ger regeringen eller som bemyndighet regeringen stämmer bemyndigande att meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen vid renskötselns utövande såsom i fråga om av skyddet växt- eller djurlivet. Detta bör dock bemyndigande inte få medföra befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att avsevärd för renolägenhet skötseln uppkommer.

Enligt utredningen torde det vara lämpligt att det föreslagna bemyndigandet delegeras till lantbruksnämnden/länsstyrelsen.

Skyddet för friluftslivet

3.10 Friluftsliv och närrekreation

3.10.1 Bakgrund

direktiven bör utredaren överväga hur behovet Enligt av natur för närrekreation och övrigt friluftsliv skall beaktas i naturvårdslagstiftningen.

I för naturvården fastlades år 1964 (prop. riktlinjer 1964:128) att naturvärden har två sidor, en vetenoch kulturell sida och en social. Det är enskaplig utomordentligt viktigt från social ligt riktlinjerna att behovet av mark för rekreasynpunkt tillgodose tion och friluftsliv med att bevara vetenjämsides och kulturellt värdefulla naturområden. skapligt

Friluftslivet stöds såväl lagstiftning som med genom ekonomiska insatser av stat och kommun.

Allemansrätten är det viktigaste rättsliga stödet för friluftslivet att den i stor utsträckning tillgenom låter allmänheten att vistas i naturen utan markäga-

rens medgivande.

I intar friluftslivets intressen en naturresurslagen framträdande Naturresurslagen stadgar i 2 kap. plats. 6 § att mark- och vattenområden som har betydelse från allmän synpunkt med hänsyn till friluftslivet skall så skyddas mot åtgärder som pålångt möjligt kan skada natur- eller kulturmiljön. Behovet tagligt av områden för friluftsliv i närheten av tätorter skall särskilt beaktas.

Naturresurslagens riktlinjer till stöd för friluftslivet skall komma till uttryck i kommunernas planering av markanvändning. En expanderande kommun måste emellertid också beakta behovet av nya bostäder, arbetsplatser, vägar m.m. I synnerhet de mer centrala av de för friluftslivet särskilt viktiga områdena har ett högt ekonomiskt värde. Exploateringstrycket på dem blir därför stort.

Beslut om markanvändning är i princip en angelägenhet för kommunen. Staten kan ändra kommunala beslut endast under vissa omständigheter, bl.a. om det gäller att tillgodose ett riksintresse enligt naturresurslagen eller om det finns delade meningar mellan kommuner som berörs av en eventuell åtgärd.

Vad gäller naturvårdslagen har bestämmelserna om naturreservat och naturvårdsomráde stor betydelse i sammanhanget genom att områden med deras stöd kan avsättas för bl.a. friluftsliv och skötas på ett sätt som är anpassat till friluftslivets behov. Dessa bestämmelser har behandlats i avsnitt 2.2.

Vidare har reglerna om strandskydd (se avsnitt 3.11.1) tillkommit för att tillgodose friluftslivets intressen.

En annan bestämmelse i naturvårdslagen till förmån för friluftslivet gäller s.k. stängselgenombrott (17 §). Om stängsel hindrar eller försvårar tillträde till mark inom område där allmänheten annars ägt att fritt färdas får länsstyrelsen (eller kommunen efter delegering) förelägga stängselhållaren att ordna grind eller annan genomgång. Om det är uppenbart att stängslet endast avser att utestänga allmänheten, får stängselhállaren föreläggas att ta bort det. Motsva-

rande möjligheter till ingripande mot markinnehavaren gäller också beträffande dike.

När det lagstiftning av betydelse för naturgäller värden bör även skogsvárdslagen och lagen om skötsel av jordsbruksmark nämnas. Enligt 1 § skogsvårdslagen skall vid skötseln av skogsmark hänsyn tas till naturvárdens och andra allmänna intressen. Skogsstyrelsen har med stöd av skogsvárdslagen meddelat föreskrifter om vilka hänsyn som skall tas. Föreskrifterna berör bl.a. hyggesstorlek, hyggesform samt bibehållande av trädgrupper, ridåer och marker med liten betydelse för virkesproduktionen.

om skötsel av jordbruksmark stadgar att hänsyn Lagen skall tas till bl.a. naturvårdens intressen vid skötsel av och vid annan markanvändning i jordsbruksmark jordbruket. Lantbruksstyrelsen har efter bemyndigande meddelat föreskrifter bl.a. om skyddet av odlingsoch kulturlandskapet samt växt- och djurlivet.

För föreskrifter enligt skogsvårdslagen och lagen om skötsel av jordbruksmark gäller att de inte får vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Ereble-E Sö: Erilgfsslixeå

Vidsträckta mark- och vattenområden i nästan hela landet kan utnyttjas för friluftsliv, bl.a. för promenader, vandringar, bärplockning, båtutfärder, skidoch skridskoturer. Betydande områden av lanåkning dets har dessutom särskilt säkerställts för nayta turvård och friluftsliv som nationalparker, naturreservat eller naturvárdsområden. Stat och kommun bidrar till friluftslivet genom att stödja anläggning

och drift av vandringsleder, småbåtshamrastplatser, nar, motionscentraler, friluftsbad m.m.

Vissa problem av betydelse i sammanhanget finns dock. I tätorter med större ställs som bebyggelsetryck nämnts ibland krav på att använda mark för lämpad friluftsliv till bebyggelse, vägar m.m. Ett annat problem är att dagens metoder inom skogsbruket kan leda till att skogen inte blir särskilt tilltalande eller lättframkomlig för allmänheten. Inom jordbruket minskar de få kvarvarande ängs- och som är hagmarker av betydelse för friluftslivet till av följd skogsplantering eller igenväxning.

Vidare finns problem för friluftslivet av mer allmän karaktär. Utsläppen i naturen av ämnen är skadliga ett miljöpolitiskt problem som har givetvis betydelse även för friluftslivet. Ett annat generellt problem är motorbuller som stör naturupplevelsen. Det gäller buller såväl från vägtrafik som från terrängfordon, motorbåtar, helikoptrar och flygplan.

Eagkåillaâsg

som ett exempel på ett expansivt tätortsområde där behovet av mark för friluftsliv kommer i konflikt med andra intressen kan Stockholmstrakten nämnas. Trots markanspråken för växande bebyggelse, kommunikationsutbyggnader m.m. är det knappast frågan om att det skulle bli någon brist på friluftsmark i i regionen dess helhet. Däremot hotas ofta mindre områden som ligger inom gångavstånd från bostadsbebyggelse av exploatering. Sådana lättillgängliga områden saknar nämnvärd betydelse för jord- och skogsbruket men har ofta stort värde för promenader och annat friluftsliv i vardagsslag, även om deras kvaliteter när det gäl-

ler naturvärde och skönhet är begränsade. Eftersom de så ofta är det minst lika angeläget att utnyttjas dem som sådana större områden av högre kvaliskydda tet i tätorterna som lämpar sig för något längre

dagsutflykter.

Stockholms läns regionalplanekontor har landstings fram en rapport (198521) med titeln En skogslagt backe i handen är bättre än tio i skogen, som tar upp denna I den ett förslag till riktfråga. presenteras för Stockholmsregionen om lägsta standard för linjer till En utgångspunkt för förtillgång grönområden. är att alla bör ha möjlighet till utomhusreslaget kreation i inte alltför långt från bogod naturmiljö staden eller skolan. Kan man på tio minuter i gångca en km i avstånd, nå promenadområden på mellan tid, 30 och 100 hektar och dessutom strövområden på mellan 300 och 1 000 hektar inom en halvtimme, bor man enförslaget i ett område som uppnår basstandard. ligt När det strövområden skall de inte bara vara gäller stora till ytan utan också erbjuda ostördhet och speciella naturkvaliteter.

I om strövområden betraktas en halvtimmes avfråga stånd som även om man inte kan nå området acceptabelt till fots inom den tiden utan behöver utnyttja kollektivtrafik. också gångtid och väntetid skall då räknas in. Bil skall inte behövas för att nå fram inom en halvtimme.

Utan att in enskildheterna i förslaget vill gå på även betona att det är angeläget att komutredningen munerna beaktar behovet av båda de nämnda slagen av tätortsnära mark för friluftsliv. Utredningen vill också framhålla att förslaget gäller Storstockholms-

området. I andra delar av landet kan det vara aktuellt med högre krav.

3.10.2 överväganden och slutsatser

Avgörande för hur friluftslivets behov av mark beaktas är vilka avvägningar mot andra intressen kommunerna gör i sin planering och vilka ekonomiska insatser de är beredda att göra. Den nuvarande lagstiftningen om markanvändning är enligt utredningens mening fullt tillräcklig för att kommunerna skall kunna tillgodose friluftslivets intressen.

I detta sammanhang finns särskild anledning att belysa möjligheterna till att anpassa skogsbruket till friluftslivets behov. Marken indelas efter sin användbarhet för de areella näringarna i skogsmark, jordbruksmark och impediment. I fråga om jordbruksmark får friluftslivets intressen stå tillbaka under vegetationssäsongen. Impedimenten, som utgörs av bl.a. myrar och hällmarker, står däremot utan konkurrens från de areella näringarna till friluftslivets förfogande året om. Detsamma gäller vattenomrádena.

I fråga om skogsmarkerna förutsätts bl.a i förarbetena till naturvårdslagen att skogsbruket och friluftslivet skall kunna samsas om att utnyttja dessa. För att skogsmark skall bli tilltalande för friluftsliv måste emellertid skogsbruket anpassas på olika sätt.

En viktig faktor i sammanhanget är att nyanlagd skog växer tätt och är svårframkomlig. Efter bortåt 60 år med sedvanliga röjningar och gallringar har skogen blivit betydligt lämpligare för fritidsbruk. Den har då blivit något öppnare, underväxt har kommit upp och bär- och svampskördarna börjar bli goda. Skogen blir

vid ca 90 år i Mellansverige, men avverkningsmogen trädens livslängd är flera hundra år. I en möjliga normalfördelad skog med 90 års omloppstid utgör andelen över 60 år endast en mindre del, varför hela skog området blir svårutnyttjat för friluftsliv. Det är därför från friluftslivets synpunkt önskvärt att omloppstiden förlängs med helst nagra decennier.

Andra önskvärda åtgärder än att förlänga omloppstiden är bl.a. att lämna kvar ett inslag av lövträd för att skapa omväxling, att undvika större regelbundna hygatt ta hand om ris och avfall som inte bör lämgen, nas kvar av biologiska skäl, att hålla stigar öppna, att inte äldre kvarlämnade ängs- och skogsplantera hagmarker samt att undvika dikning och gödsling.

Den ekonomiskt betydelsefullaste av de nämnda åtgär-

derna är att förlänga omloppstiden genom att överhålla Tillväxten under tiden kan inte väntas skogen. kompensera ränteförlusterna.

När det gäller legala medel att anpassa skogsbruket till friluftslivets behov föreskrivs i skogsvårdslagen att vid skötseln skall hänsyn tas till naturvårdens och andra allmänna intressen. vissa önskvärda eller underlåtenheter går dock längre än sååtgärder dan hänsyn till friluftslivet som kan krävas med stöd av denna bestämmelse, främst då överhållning av skog. Om området avsätts till naturreservat kan föreskrifter ges i alla önskvärda avseenden. Om överhållning föreskrivs torde emellertid pågående markanvändning försvåras avsevärt, vilket medför rätt till ersättning för markägare enligt 26 § naturvårdslagen. Detta medför också att naturvárdsområde enligt 19 § naturvårdslagen inte alltid är ett användbart alternativ till naturreservat.

Utredningens slutsats är att de rättsliga möjligheterna är tillräckliga för att anpassa skogsbruket till friluftslivets behov. Om skyddet för friluftslivets intressen skall bli krävs dock effektivt, att naturvärden får tillräckliga ekonomiska resurser. Det är i första hand en kommunal att uppgift tillgodose behovet av lämpliga för skogsmarker tätortsinvánarnas friluftsliv.

3.11 Strandskyddet

3.11.1 Bakgrund

bör utredaren undersöka i vad mån Enligt direktiven de nu strandskyddsbestämmelserna tillgodoser gällande och om så behövs lägga fram fördet avsedda syftet till sådana av lagstiftningen som slag förändringar kan medföra att av de värdefulla strandområskyddet dena så effektivt som möjligt. upprätthålls

Till har överlämnats en promemoria upputredningen rättad av och bostadsverket och lantmäteriverplantil i bland annat strandket med förslag ändringar Promemorian redovisas i avsnitt skyddsbestämmelserna. 3.l1.4.

är i avseenden unik för Sverige Allemansrätten många hos befolkningen. Den och har också djup förankring den grunden för att tillförsäkra utgör huvudsakliga att komma ut i naturen. En av människor möjligheter bestämmelserna för att ge människor de fundamentala är om strandskydd i naturdenna möjlighet reglerna Sedan tid är det strandområdena som vårdslagen. lång vårt lands förnämsta tillgång för friluftsliutgjort områden är emellertid av många skäl utsatvet. Dessa ta för exploatering och strandskyddsreglernas uppgift motverka okontrollerad bebyggelse och annan är att av för friluftslivet värdefulla stränder exploatering och kustområden.

för allmänhetens friluftsliv Strändernas betydelse redan 1930-talet i riksdagen men aktualiserades på föranledde då ingen lagstiftning. Frågan togs ånyo efter andra världskriget då fritidsbebyggelsen upp

åter började öka vid flera attraktiva strandområden. 1950 infördes de första för att bevara värreglerna defulla strandområden som åt allrekreationsplatser mänheten genom lagen (1950:639) om tillfälligt byggnadsförbud inom vissa strandområden. Denna provisoriska lag följdes 1952 av strandlagen (1952:382) genom vilken länsstyrelserna erhöll möjlighet att förordna om tillståndsplikt för inom vissa bebyggelse strandområden. Denna möjlighet sträckte intill sig 300 meter från men omfattade inte områstrandlinjen den som ingick i vissa fastställda och planer fick dessutom inte utgöra hinder för som behövbebyggelse des för försvaret, jordbruket, fisket, skogsskötseln eller den allmänna samfärdseln.

I propositionen till lagen (prop. 1952:187) angav

departementschefen (s. 48) angáende de närmare syftena med en sådan att den så det lagstiftning långt befanns nödvändigt och lämpligt borde söka bevara den

möjlighet till bad och friluftsliv inom strandområdena som allmänheten hade enligt allemansrättsliga grundsatser. Han poängterade att lagstiftningen avsåg att bevara de rådande förhållandena i om fråga allmänhetens tillgång till stränderna men inte att öppna nya möjligheter för allmänhetens friluftsliv. Han tillade att om man lyckades detta vann uppnå syfte, man därigenom tillika ett för skydd betydelsefulla estetiska värden genom att det blev att hindmöjligt ra utbredningen av en förfulande och olämpligt placerad bebyggelse inom natursköna strandområden och därmed bevara utblicken över vattnet och överhuvudtaget den lantliga prägeln hos dessa områden. Avslutningsvis angav departementschefen att det inte var riktigt att i strandskyddslagstifningen markera naturskyddsintresset utan att detta intresse skulle beaktas på annat sätt.

Bestämmelser till för naturen infördes samma år skydd i (1952:688). Dessa bestämmelser naturskyddslagen överfördes till 1964 års naturvårdslag tillsammans med bestämmelser. I 1964 års nastrandskyddslagens på så turvårdslag skärptes strandskyddsbestämmelserna vissa såsom bryggor, väsätt att anläggningsåtgärder och liknande också kom att omfattas av tillgar ståndsplikten. Undantaget för vissa näringar utvidgades á andra sidan till att även avse renskötseln.

Från och med 1972 den möjlighet som tidigare upphörde funnits för markägare att erhålla ekonomisk kompensation för att han hindrats att bebygga strandskyddsområde.

Genom lagändring 1975 skärptes strandskyddsbestämmelserna genom att det nu gällande generella ytterligare infördes. Som skäl för en skärpning av strandskyddet hänvisade departementschefen i propolagstiftningen 1974:166 s. 94 till naturvårdskommittêns besition tänkande Ds Jo 1974:1. Av de däri redovisade undersökningarna framgick att de tidigare strandskyddsförordnandena inte kommit till stånd i sådan omfattning tillträdet till de från friluftslivssynpunkt väratt stränderna i önskvärd omfattning kunnat bevadefulla ras för den befolkningen. Vidare hade ej strandägande för bebyggelse inom strandskyddsområden getts dispens i förhållandevis stor utsträckning. Han fann det därför nödvändigt att som naturvårdskommittên föreslagit bestämmelserna införande av ett geneskärpa genom rellt strandskydd.

I samband med införandet av plan- och bygglagen 1987 diskuterades att föra över strandskyddsbestämmelserna från till och bygglagen. Det naturvårdslagen planinnebära att att utvidga eller skulle befogenheten

inskränka strandskyddet generellt skulle överföras till kommunala myndigheter. I förarbetena till planoch bygglagen (prop. 1985/86:1 s. 104) underströk emellertid departementschefen att grunden för strandskyddet är allemansrätten och eftersom allemansrätten är en tillgång som det ligger i hela landets intresse att slå vakt om, skulle en sådan överföring av befogenheterna kunna uppfattas som en förändring av strandskyddets styrka vilket skulle vara olyckligt.

Resultatet blev att strandskyddsbestämmelserna skulle vara kvar i naturvårdslagen och att länsstyrelserna även fortsättningsvis i princip skulle fatta beslut i strandskyddsfrágor.

åtåaâdâkldåsleilå “E55 2111353252 Etfåämâiüg_

Strandskyddets syfte och omfattning anges i 15 § naturvårdslagen. För att åt allmänheten trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv råder strandskydd vid havet, insjöar och intill vattendrag 100 meter från strandlinjen. kan för- Länsstyrelsen ordna att strandomráde som uppenbarligen saknar betydelse för bad och friluftsliv inte skall omfattas av strandskydd eller också, när det behövs för att tillgodose syftet med strandskyddet, utvidga strandskyddsområdet, dock högst intill 300 meter från strandlinjen.

Länsstyrelsen kan vidare, om det finns särskilda skäl, förordna att ett strandområde som avses ingå i en detaljplan eller omfattas av områdesbestämmelser inte skall omfattas av strandskydd.

Av bestämmelsen framgår att det huvudsakliga syftet med strandskyddet är att trygga allmänhetens tillgång

till för bad och friluftsliv. Avsikten är såplatser ledes som nämnts inte att tillvarata rena tidigare även om bestämmelserna också naturskyddssynpunkter kan få sådana effekter. Om man önskar att skydda vissa strandområden på grund av deras särskilda naturvärden får detta ske genom naturvårdslagens övriga bestämmelser om områdesskydd, framför allt naturreservat eller naturvårdsområden.

I 16 § naturvårdslagen klargörs strandskyddets närmare innebörd. Där anges att det inom strandskyddsområde inte är tillåtet att uppföra helt ny byggnad eller ändra befintlig byggnad för att tillgodose ett väannat ändamål än tidigare eller att utföra sentligt och andra förberedelsearbeten för sådan grävnings- Det är inte heller tillåtet att i annat bebyggelse. fall inom området utföra anläggning eller anordning, mark tages i anspråk som tomt eller allmänvarigenom heten annat sätt hindras eller avhålles från att på beträda område där de annars skulle få färdas fritt.

kan meddela de föreskrifter om vad all- Länsstyrelsen mänheten har att iaktta inom området som behövs för att ändamålet med strandskyddet och länsstytrygga relsen kan också medge undantag från bestämmelserna i första när det föreligger särskilda skäl. stycket

Den befogenhet länsstyrelsen har att medge undantag från bestämmelserna om bebyggelseförbud och rätten att utföra grävnings- och andra förberedelsearbeten eller utföra andra och anordningar, kan anläggningar 43 5 naturvårdslagen delegeras till en kommuenligt nal Sådan delegation har skett i stor utmyndighet. och frågor om detta berörs i det följande sträckning avsnittet.

Det principiella förbudet att utföra och anläggningar åtgärder gäller enligt 16 5 fjärde stycket inte om dessa behövs för jordbruket, fisket, skogsskötseln eller renskötseln och inte tillgodoser bostadsändamål. Förbudet för bebyggelse och anläggningar i övrigt gäller inte heller företag till vilka tillstånd har lämnats enligt 4 kap. naturresurslagen (avseende vissa större industrianläggningar), vattenlaenligt gen eller miljöskyddslagen.

överträdelser av byggnadsförbudet är straffbart enligt 37 S andra punkten naturvårdslagen och länsstyrelsen kan även meddela vite och begära handräckning för att få rättelse till stånd.

H“Qa2tE9_fEåE âtiaüdâkld§säeâtämüelsårâa_

Syftet med strandskyddsbestämmelserna är som tidigare angivits att skydda allmänhetens tillgång till stränderna för bad och friluftsliv. Bestämmelserna gäller dock inte undantagslöst. Enligt 15 5 kan länsstyrelsen besluta om att undanta strandområden som uppenbarligen saknar betydelse för bad och friluftsliv från strandskyddsbestämmelserna eller, när särskilda skäl föreligger, strandområde som avsetts ingå i detaljplan eller omfattas av områdesbestämmelser. Länsstyrelsen, eller kommunen efter delegation, kan även enligt 16 § tredje stycket medge undantag från byggnadsförbudet om särskilda skäl föreligger. Denna regel fick sin nuvarande 1974. I motiven utformning till lagändringen anges att bör dispensmöjligheten tillämpas restriktivt (prop. 1974:166 s.97). Vad som skall anses utgöra särskilda skäl har dock inte preciserats i propositionen. I Naturvårdskommittêns betänkande (Ds Jo 1974:1 s. 197) angavs att bedömningen av vad som skulle betraktas som särskilda skäl borde

ske dels mot bakgrund av den avsedda inskränkningens

dels med beaktande av områdets värde för rekreaart,

tiva ändamål. I fråga om område av betydelse för fri-

luftslivet borde kraven för undantag enligt kommit-

têns mening ställas mycket högt. I naturvårdsverkets

rekommendationer till länsstyrelserna (publikationen

1976:4) om tillämpningen av bl.a. 16 S naturvårdsla-

att särskilda skäl bör kunna föreligga i gen anges

framför allt följande fall.

1. Då det allemansrättsliga utnyttjandet av ett

inte inskränks av en tilltänkt strandskyddsområde eller anläggning.Detta kan inträffa vid kombyggnad av befintlig bebyggelse inom etablerad plettering Det kan också inträffa vid uppförande av tomtplats. inom område som inte är allemansrättsanläggningar ligt tillgängligt av andra skäl (militära områden,

industriomráden etc.). 2. Då där byggnad eller anläggning avses plaplatsen neras är väl avskild från strandmiljön. Det kan bl.a.

bero att vissa anläggningar har uppförts. Exempel på anläggningar är vägar och järnvägar. på avskiljande Det kan också vara befintlig bebyggelse som avskiljer

den tilltänkta byggnadsplatsen från strandmiljön. 3. Då den sökta anläggningen skall uppföras för det

friluftslivets behov. Ansökan kan t.ex. avse rörliga eller någon annan anordning som badplatsanläggning friluftslivet och som allmänheten har fri främjar tillgång till. 4. Vissa som allmänheten i och för sig anläggningar, inte har till, måste ovillkorligen ligga vid tillgång t.ex. småbåtshamnar och båtbryggor. Här måsvattnet, te i vissa fall medges. Allmänhetens intresundantag se bör beaktas t.ex. i form av passervägar.

I naturvårdsverkets anges att man i de anvisningar

inre delarna av Norrland, där stor del av det rörliga

friluftslivet baseras på jakt och fiske, ofta uppför

enkla och intill stränderna. För jakt- fiskekojor

bör kunna om övrigt friluftsliv indessa dispens ges

te störs eller påverkas.

I detta kan nämnas att redan i samband med sammanhang

det infördes 1975 fick att generella strandskyddet

länsstyrelserna i uppdrag av regeringen att närmare precisera omfattningen av strandskyddet inom respektive län. I huvudsak medförde det att samtliga sjöar och vattendrag som redovisades den på topografiska (gröna) kartan i skala 1:50 000 kom att omfattas av det generella strandskyddet. I Västerbottens och Norrbottens län har dock omfattningen av strandskyddet differentierats på så sätt att i strandskyddet kustkommunen preciserats på kartan i skala 1:50 000 medan strandskyddet i länens inland redovisas röda pá kartan i skala 1:250 000. Sedan naturvårdsverket överklagat länsstyrelsernas beslut om avgränsning av strandskyddet såvitt avser inlandet, har regeringen genom beslut den 14 september 1989 fastställt besluten med motivering att de har gjorda avgränsningarna gällt i drygt tio år och är väl inarbetade i den kommunala planeringen. Regeringen tillade att besluten kan prövas på nytt om

naturvárdslagsutredningens

översyn av strandskyddsbestämmelserna ger anledning till det.

Naturvårdsverket har omarbetat de tidigare anvisningarna för tillämpning av strandskyddsbestämmelserna, vilka för närvarande remissbehandlas. I de anvisnya ningarna ges en beskrivning av strandskyddsreglernas utveckling och syfte samt reglernas förhållande till närliggande lagstiftning såsom plan- och bygglagen och I texten lämnas också naturresurslagen. redogörelse för flera väsentliga regeringsavgöranden angående till exempel vad som skall anses vara särskilda skäl för dispens enligt 16 § tredje naturstycket vårdslagen. Vidare innehåller de nya råden en beskrivning av administrativa rutiner vid handläggning av strandskyddsärenden samt hur beslut bör exempel på utformas.

3.11.2 Undersökningar angående strandskyddsreglernas tillämpning

lnleérlini

Sedan de nuvarande reglerna om strandskydd trädde i kraft 1975 har ett flertal studier gjorts för att undersöka hur bestämmelserna tillämpats. Utredningen har tagit del av bl.a. följande undersökningar.

- En av stu-

gekniska_h§g§kglgn_i_Stogkholm_genomfÖrd

die om strandskyddsbestämmelsernas tillämpning och funktion under åren 1975-80 publicerad 1983 i högskolans Meddelande 4:37. I denna studie redovisas som en sammfattande slutsats att nuvarande regler i stort fungerar tillfredsställande.

- har en studie

gägsstyrglâeg 1 §rgb5o_l§n genomfört

av strandskyddsprövningarna i länet under perioden 1976-85 1986:14). Av denna framgår att (publikation i i kommunerna 95 procent av dispensansökningarna skälen anslutit sig till naturvårdsverkets anvisningar och att även huvuddelen av resterande fall med enstaka undantag kunde godtas med hänsyn till lagens strandskyddsbestämmelser.

- gjorde en studie un-

gägsgtyrglgen i §tgckhglms_l§n

der perioden 1983-1985 av bebyggelse utanför detaljoch studerade därvid prövningen av standskyddsplan dispenser. Av studien framgår att beslutsmotiveringarna varit bristfälliga och att kommunernas restriktivitet varit varierande.

- Även har i en studie

länsstyrelsen i gämtlands län

(1985:l) undersökt länsstyrelsens egna och de kommunala besluten om undantag från strandskyddsbestämmel-

serna under perioden juli 1975-1982. Studien visar att över 90 procent av 523 beviljade dispenser angav särskilda skäl som överensstämde med naturvårdsverkets anvisningar samt att fem procent saknade motiverade beslut.

äasurvêréSlass2t5e9n1n2e2s_e2kät_°5 stsagdskxdé

För att få en uppfattning om hur strandskyddsbestämmelserna tillämpas idag har utredningen i enkätform inhämtat uppgifter och synpunkter från sexton länsstyrelser.

Av enkäten framgår sammanfattningsvis att 75 drygt procent av landets kommuner efter fullständig eller partiell delegation fått befogenhet att besluta om undantag från byggnadsförbudet inom strandskyddsområde. Det har också framkommit att de kommunala myndigheterna regelmässigt sänder sina dispensbeslut till länsstyrelserna men att flera länsstyrelser inte rutinmässigt för statistik över de kommunala besluten eller ens granskar dem, huvudsakligen av på gund bristande ekonomiska och personella resurser. Huvuddelen av länsstyrelserna anser dock att kommunerna i sin dispensgivning följer naturvårdsverkets anvisningar, att kommunerna tillgodoser strandskyddsintressena enligt lagens intentioner samt att det går att hävda strandskyddet effektivt mot kommunala önskemål att nyttja stränderna för andra ändamål. Vissa länsstyrelser har dock noterat att det förekommer skillnader i mellan kommuner, att tillämpningen några kommuner är betydligt mindre restriktiva eller mer liberala i sin tillståndsgivning. Med anledning härav har bland annat efterlysts mer information från centrala myndigheter angående utformning och tillämpning.

Svaren redovisas mer utförligt i bilaga V till betänkandet.

3.ll.3 Golfbanor och strandskydd

Under de senaste åren har antalet golfspelare ökat markant och önskemålen om nya golfbanor framför allt i närheten av större städer har accelererat. Dessa önskemål har ibland kommit i konflikt med både naturvårdens intressen och det övriga friluftlivets behov. Banorna och i stor utsträckning i naplaneras läggs tursköna områden och i omedelbar närhet av vattenoch havsstränder. I landet finns för närdrag, sjöar varande att bygga i vart fall ett par hunplaner på dra I stor utsträckning sker planenya golfbanor. ringen i samarbete mellan privata företag, golfklubbar och kommuner. Det förekommer att kommuner antar med golfbanor placerade inom stranddetaljplaner men även att kommuner och länsstyrelser skyddsområden lämnar från strandskyddsbestämmelserna för dispens av golfbanor inom strandskyddsområden. anläggande Flera sådana beslut har under senare tid överklagats av naturvårdsverket till regeringen. Under våren och sommaren 1989 har meddelat beslut i dessa regeringen ärenden och därvid upphävt kommuners och länsstyrelsers och uttalat att anläggande av dispensbeslut inte särskilda skäl för att medge digolfbanor utgör spens från strandskyddsbestämmelserna.

3.l1.4 Förslag till ändringar i naturvårdslagen utarbetat av plan- och bostadsverket och lantmäteriverket i maj 1989

âakgsuad_

Plan- och bygglagen, naturresurslagen och lagen (l987:11) om exploateringssamverkan trädde i kraft den 1 juli 1987. Samma höst inleddes ett projekt som avsåg att under tre år utvärdera lagstiftningen. I februari 1989 redovisades det första årets erfarenheter i rapporten Praktikernas erfarenheter av PBL, NRL, och ESL. I den redovisningen angavs behovet av lagändringar, utvecklingsarbete och utbildning.

I anslutning till utvärderingen har plan- och bostadsverket och lantmäteriverket utarbetat ett förslag till lagändringar i överensstämmelse med de intentioner som framförts i rapporten. Förslagen syftar i första hand till att förenkla plan- och bygglovprocessen och därmed underlätta för kommuner och allmänhet att genomföra angeläget byggande men berör även frågor med anknytning till strandskyddsbestämmelserna. Förslaget har remissbehandlats och har jämte remissyttrandena överlämnats till utredningen i de delar som berör strandskyddsbestämmelserna.

Res semistsrsds âösslases 1 âaümânâaåtniag_

Förslaget innebär att kommunerna erhåller rätt att besluta om strandskyddets omfattning inom detaljplanelagda områden samt rätt att medge dispens från strandskyddet inom dessa områden. Vidare föreslås att kravet på dispens från strandskyddsreglerna vid uppförande av komplementbyggnader inom strandskyddsområden tas bort. Dessutom föreslås att länsstyrelsen

skall få rätt att enligt bestämmelserna i 12 kap. 1 § och pröva ett detaljplanebeslut som plan- bygglagen inte syftet med bestämmelserna om strandtillgodoser skydd i naturvårdslagen.

I syfte föreslås även att i Övergångsbeklargörande stämmelserna till 1975 års ändringar skall anges att de skall gälla även sådana äldre planer nya reglerna och bestämmelser som gäller som detaljplaner enligt 17 kap. 4 5 plan- och bygglagen. Härigenom undanröjs tveksamheter angående vad som gäller när äldre planer ändras eller upphävs.

I plan- och bostadsverkets och lantmäteriverkets promemoria att erfarenheten har visat att de nu anges reglerna angående strandskydd inom detaljgällande områden har inneburit en omfattande byråplanelagda kratisk omgång.

Med plan- och bygglagen har nämligen den principen införts att en detaljplan vinner laga kraft genom det kommunala antagandebeslutet om beslutet inte överkla- Beslutet huruvida strandskyddet skall upphöra gas. eller inte dock kvar på länsstyrelsen och denligger na kan inte delegera sin beslutsbefogenhet till kommunen. i till Om länsstyrelsen anslutning planläggskall strandskyddet, förutsätts att ningen upphäva detta sker innan antas. För att inte strandplanen skall upphöra även i det fallet att planen skyddet inte vinner kraft, måste länsstyrelsen villkora laga beslutet med det skall gälla endast om så sker. att 21 § naturvårdsförordningen skall samtliga Enligt och länsstyrelsens beslut kungöras, sakägare delges ett som löper parallellt med kungörelseförfarande kommunens förfarande enligt 5 kap. plan- och bygglaom inte upphäver strandskyddet i gen. länsstyrelsen

samband med planläggningen, måste varje bygglov från kommunen inom strandskyddsområdet i planen kompletteras med särskild strandskyddsdispens från länsstyrelsen. Även en friggebod på en tomt måste ha dispens. Sannolikt kommer i stort sett samtliga ansökningar om dispens för planenliga åtgärder att bifallas.

Promemorian pekar på ett särskilt problem som finns för områden med planer som har fastställts redan före 1975. Om man vill här - kanske upphäva detaljplaner för att bevara oexploaterade delar av planerna obe- - inträder inte byggda något strandskydd automatiskt.

Övergångsbestämmelserna i naturvårdslagen är nämligen

så utformade att samtliga strandområden, som vid utgången av juni 1975 ingick i fastställda generalplaner, stadsplaner eller byggnadsplaner, är undantagna från det generella strandskyddet. För att införa strandskydd måste enligt den tolkning som görs i promemorian länsstyrelsen fatta ett särskilt förordnandebeslut med kungörelser, kallande av sakägare m.m.

Ett annat problem som också berörs i promemorian är den situationen att en kommun trots motstånd från länsstyrelsen vill få strandskyddet inom ett föreslaget detaljplaneområde upphävt. Härvid kan uppstå direkta konflikter mellan kommunen och länsstyrelsen, konflikter som den nuvarande lagstiftningen inte är anpassad för. Gällande bestämmelser i 12 kap. 1 S plan- och bygglagen ger inte länsstyrelsen befogenhet att ingripa mot själva detaljplanen utan länsstyrelsen kan endast i den uppkomna situation låta strandskyddet ligga kvar och avslå alla

dispensansökningar,

Med bland annat det anförda som bakgrund föreslår plan- och bostadsverket och lantmäteriverket ett an-

tal som berör strandskyddet i detaljplaförändringar ner.

För att kunna kontrollera att strandskyddsintressena ett rimligt sätt föreslås sålunda att tillgodoses på i 12 kap. 1 5 plan- och bygglagen ges länsstyrelsen att pröva kommunens beslut angående detaljmöjlighet om beslutet innebär att syftet med strandskyddsplan bestämmelserna i inte tillgodoses. I naturvårdslagen härmed föreslås också att länsstyrelsen i konsekvens sitt över ett förslag till övergranskningsyttrande skall om förslaget till plan inte siktsplan ange med strandskyddsbestämmelserna i tillgodoser syftet naturvårdslagen.

innebär vidare att det ankommer på kommunen Förslaget att vid av ett strandområde bestämma om planläggning omfattning i detaljplanen. strandskyddets geografiska Om en bestämmelse om strandskydd saknas i planen gäl-

ler strandskyddet oförändrat. Upphävs detaljplanen det automatiskt. Geinträder generella strandskyddet nom detta förfarande behöver särskilda underrättelser inte angående förändringar i strandskyddets göras innehåll utöver dem som görs i detaljplaneärendet.

innebär också att det blir kommunens bygg- Förslaget nadsnämnd som skall besluta om undantag från bestämmelserna i 16 S första stycket naturvårdslagen inom ett område. Härigenom samordnas tilldetaljplanelagt och bygglagen och naturståndsgivningen enligt plan-

várdslagen.

att att söka dispens

Slutligen föreslås skyldigheten

för friggebodar och för komplementbyggnader slopas till en- och tvåfamiljshus utanför samlad bebyggelse. Dessa byggnader är enligt 8 kap. 4 § första stycket

6 p. plan- och bygglagen fria från bygglovsplikt då de uppförs i omedelbar närhet av bostadshuset och kan därför också så gott som alltid påräkna från dispens strandskyddsbestämmelsernas byggnadsförbud.

I förslaget till för 15 och Övergångsbestämmelser 16 §5 naturvårdslagen har angetts att de bestämnya melserna skall avse även äldre planer. un- Härigenom dviker man de tveksamheter som om vad som uppstått gäller när äldre planer ändras eller upphävs.

3.1l.5 överväganden och förslag

êllmänaêuöxesvägânéea

En naturlig utgångspunkt för att undersöka om de nu gällande strandskyddsbestämmelserna tillgodoser det avsedda syftet är att studera om att möjligheterna medge undantag eller dispens från bestämmelserna på något avgörande sätt medfört en ökning av bebyggelsen längs stränderna till men för allmänhetens tillgång till dem.

De enkätsvar utredningen erhållit från länsstyrelserna samt övrigt material tyder på att bestämmelserna i huvudsak efterlevs tillfredsställande. Det bör dock påpekas, vilket också framkommit i att enkätsvaren, dispensmöjligheterna i vissa fall ges en alltför generös och ibland felaktig av tolkning dispensmyndigheterna. Detta tyder också en förhållandevis stor ändringsfrekvens av beslut hos regeringen Det är på. därför av stor vikt att sådana fall av uppmärksammas länsstyrelsen och naturvårdsverket så att praxis och tillämpning kan utvecklas i lämplig Också riktning. kommunerna har anledning uppmärksamma dessa frågor. Det bör även understrykas att en för en förutsättning

effektiv av att lagstiftningen efterlevs övervakning är att har tillräckliga resurtillsynsmyndigheterna enkätsvaren anser många länsstyrelser att ser. Enligt de ekonomiska och resurserna för närvaranpersonella är I detta sammanhang bör särskilt de otillräckliga. de och betydligt utvidgade allmänna uppmärksammas nya för närvarande utarbetar. I desråd naturvårdsverket råd och utförliga beskrivningar av sa ges tydliga och omfattning. Dessutom klarstrandskyddets syfte ett sätt i vilka fall det kan föregörs på utförligt särskilda skäl att medge dispens från byggnadsligga förbudet i Dessa allmänna strandskyddsbestämmelserna. råd bör förutsättningar för en mer enhetlig skapa vid såväl kommuner som länsstyrelser. praxis

äosmgnâla Qiåpgnâbâfgqgnhese: my_

I utredningens direktiv ingår att pröva möjligheten av ärendegrupper till komav ytterligare delegation Önskemål härom har också väckts från kommumunerna. håll. Eftersom tre fjärdedelar av landets nalt drygt fullständig eller partiell delekommuner idag genom har att medge dispens från strandgation befogenhet kan det finnas skäl att diskutera huruvida skyddet, att ändring i lagen låta alla det vore lämpligt genom erhålla utan delegation från kommuner dispensrätt

länsstyrelsen.

skulle i viss utsträckning för- En sådan lagändring för länsstyrelser och kommuenkla ärendehanteringen Mot en sådan talar att vissa kommuner ner. nyordning har visat intresse för att erhålla rätt att beinte Flera länsstyrelser har också i ensluta om dispens. för att kommunerna i alltför kätsvaren hyst farhågor ser strandskyddet som ett av flera stor utsträckning i som skulle kunna instrument planprocessen, något

förstärkas om kommunerna fick generellt möjlighet besluta i dessa frågor. En sådan skulle åtgärd enligt utredningen kunna som uppfattas en minskning av strandskyddets styrka.

Enligt utredningens uppfattning talar övervägande skäl för att nuvarande bör bestå. ordning

I detta sammanhang bör också diskuteras ett påpekande från naturvårdsverket att det i

gällande bestämmelser

inte finns något stöd för uttryckligt att göra ett dispensbeslut beroende av att det inom viss utnyttjas tid för att utföra ett eller en arbetsföretag byggnation, trots att sådana beslut ofta är knutna till beslut om bygglov. Beslut om bygglov däremot, tidsbegränsas enligt 8 kap. 33 § plan- och så bygglagen på sätt att arbetena skall vara inom påbörjade två år och avslutade inom fem år.

Naturvårdsverket har i sitt förslag till allmänna nya råd för rekommenderat att strandskydd dispensbeslut skall utformas så att de förfaller om de inte utnyttjas inom viss tid och att om det är tiden lämpligt bör knytas till giltighetstiden för bygglov. Verket har också till framfört ett utredningen önskemål om att denna möjlighet i uttryckligen anges naturvårdslagen.

Enligt utredningens uppfattning torde det redan enligt gällande bestämmelser vara möjligt att inom ramen för dispensrätten både ge temporära beslut, t.ex. försöksvis eller under den tid en verksamhet pågår, och tidsbegränsade beslut, t.ex. under den tid ett bygglov gäller, och att beslutet förfaller om det inte utnyttjas inom den tiden.

att en bestämmelse om Utredningen anser uttrycklig är bör införas i förtydatt ett beslut tidsbegränsat såtillvida att 16 5 tredje stycket naligande syfte med en bestämmelse med i turvårdslagen kompletteras huvudsak samma utformning som i plan- och bygglagen, den som föranlett beslut om dispens dvs. att åtgärd i 16 5 första stycket måste påfrån byggnadsförbudet två år eller avslutas inom fem år från börjas inom beslutet om dispens.

Elsn: sea êvsr2äsa2dsn_°sh_fär§129_a29âe2ds

2il1_ä2d5i292r_i_n2t2rzå5d§129sn_

I det poängteras att strandframlagda förslaget i bör finnas kvar skyddsreglerna även fortsättningen i Förslagsställarna anger naturvårdslagstiftningen. att förenklingar i handläggningsockså ytterligare är önskvärda men att viktiga rättssäkerprocessen inte får och att det grundhetsintressen äventyras inte får läggande syftet med strandskyddsreglerna Dessa är viktiga att åsidosättas. uppfattningar

understryka.

I berörs emellertid frågor om strandskydförslaget och nuvarande utformning endast dets syfte reglernas det aktuella förslaget skall komkortfattat. Enligt i alltid besluta om strandmunerna fortsättningen inom område varvid uttrycket skydd detaljplanelagt fått ur På så sätt särskilda skäl utgå lagtexten. sträcka än till att enbart synes förslaget sig längre av bestämmelserna för att förenkla avse ändringar Av kan man få uppfatthandläggningen. redogörelsen de att låta kommuningen att föreslagna ändringarna nerna besluta om strandskyddet inom detaljplanelagt

område får till följd att strandskyddet så gott som alltid skall upphävas när en detaljplan upprättas.

Enligt nuvarande bestämmelser skall strandskyddet i princip gälla även inom planlagt område. Anledningen härtill var ursprungligen bland annat att göra det möjligt att kontrollera olika åtgärder som inte omfattades av plan- och bygglagstiftningen och för att kunna meddela föreskrifter om vad allmänheten har att iaktta inom strandskyddsområde (prop 1974:166 s 95). Någon förändring av bestämmelserna i det avseendet skedde inte i samband med ändringarna i anslutning till plan- och bygglagens och naturresurslagens tillkomst. Departementschefen utgick då från att kommunerna vid sin planering skulle göra de överväganden som föreskrevs i naturresurslagen och därigenom tillvarata naturvårdens och friluftslivets intressen, och att det åligger kommunerna att följa den restriktivitet i fråga om ianspråktagande av stränder som gäller enligt naturvårdslagens strandskyddsregler (prop 1985/86:90 s 109-111).

I lagstiftningen har denna restriktiva inställning kommit till uttryck på så sätt att det enligt 15 S tredje stycket naturvårdslagen krävs särskilda skäl för att förordna att ett strandområde som avses ingå i en detaljplan eller omfattas av områdesbestämmelser inte skall omfattas av strandskydd. Beslut om upphävande av strandskydd skall således fattas med återhållsamhet och huvudsakligen i fall då den föreslagna användningen av området utesluter att det ens på längre sikt får något intresse för friluftslivet.

Med hänsyn till vad som nyss sagts och vikten av att upprätthålla strandskyddets styrka är det enligt utredningen inte lämpligt att överflytta beslutsrätten

om strandskydd inom detaljplaneomráde till kommunerna. Däremot bör naturvárdsverkets förslag om ändring av naturvårdsförordningen med innebörd att upphävande av strandskydd inom detaljplanelagt område inte skall behövas kungöras i särskild ordning då motsvarande information kungörs i detaljplaneärendet medföra en förenklad handläggning. Utredningen tillstyrker därför detta förslag.

Hnéaatgafzâa âtsagdåkxdésäeåtämselssreajâr

äygqloxfsis åomplegeatäyggaaéez 52-_

Möjligheten att uppföra friggebodar i omedelbar närhet av bostadshuset utan bygglov infördes 1980 i dåvarande 54 5 2 momentet byggnadsstadgan (1959:612) och överfördes till 8 kap 4 § första stycket 6 planoch bygglagen. Departementschefen angav i propositionen 1978/79:11l bilaga 12 s 22) att tanken med (prop uttrycket i omedelbar närhet av bostadshuset var att ytterligare markera avsikten med förslaget att det skall vara en byggnad som kompletterar bostadsoch att den inte skall vara avsedd som bobyggnaden stad och att en bastubyggnad eller en sjöbod som uppförts vid strand inte kan hänföras under bestämmelsen med mindre bostadsbyggnaden på fastigheten finns helt nära stranden. Detta uttalande innebär enligt utredningens mening att ett generellt undantag från strandskyddsreglernas byggnadsförbud för friggebodar inte borde utgöra något hot mot strandskyddsreglernas En sådan byggnad kan uppföras nära syfte. stranden endast om bostadsbyggnaden redan finns där och utsläckt strandskyddet och allmänhetens möjlighet att utnyttja stranden.

När det andra komplementbyggnader till en- och gäller tvábostadshus utanför detaljplan inom områden som

inte ingår i samlad bebyggelse uttalade chefen för bostadsdepartementet i samband med att bygglovsbefrielse för dessa byggnader nyligen infördes bl.a. följande:

För att vara bygglovsbefriade skall komplementbyggnaderna enligt förslaget uppföras i omedelbar närhet av bostadshuset, vilket innebär att det inte är möjligt

att i någon nämnvärd utsträckning utöka hemfridszonen

genom att uppföra sådana. Bygglovsbefrielsen innebär inte att tillståndsplikt enligt annan lagstiftning som tillvaratar allmänna intressen upphör. (Prop. 1989/90:37 s. 48 f).

I specialmotiveringen hänvisar departementschefen uttryckligen till bl.a. strandskyddsbestämmelserna.

Naturvårdsverket har föreslagit att ett tillägg bör görs till 16 § naturvårdslagen av innebörd att bestämmelserna inte gäller kompletteringsåtgärder inom etablerad tomtplats om åtgärderna förläggs längre från stranden än huvudbyggnaden. Utredningen ansluter sig till detta förslag, som innebär en förenkling av reglerna, och föreslår därför att 16 § tredje stycket naturvårdslagen kompletteras med en bestämmelse av innebörd att byggnadsförbudet enligt första stycket inte gäller byggnad eller anordning som utgör komplement till befintlig bebyggelse på en tomtplats och som förläggs längre från stranden än huvudbyggnaden.

Ziâsâ ;övsraáagâfsásos

I samband med att det generella strandskyddet infördes l974 angavs i punkt 4 i övergångsbestämmelserna att strandomráde som vid utgången av juni 1975 ingår i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan inte skall omfattas av strandskydd enligt nya lagen, om ej annat förordnas. Detta har föranlett

vad som händer med strandskyddet när man uppfrågan häver som tillkommit före 1975. planer

Det har från bland annat plan- och bostadspåpekats verket och lantmäteriverket att konsekvensen av be-

stämmelsen blir att om sådana äldre planer upphävs därefter inte längre gäller inom något strandskydd dessa områden. Detta medför att länsstyrelserna på måste förordna om strandskydd om så behövs med nytt vad det innebär av kallelser och kungörelser. Verken vidare att i och med plan- och bygglagen gör gällande förväntas detaljplaner upphävas i större utsträckning än varför en regel som säger att strandtidigare, automatiskt inträder då planer upphävs skulle skyddet underlätta den framtida handläggningen och frigöra

resurser på länsstyrelserna.

naturvårdsverkets tolkning däremot inträder Enligt strandområdet den regeln i skydd av enligt generella 15 i det ögonblick den gamla de- § naturvårdslagen upphävs eller ändras. Enligt verkets upptaljplanen sammanfaller denna tolkning med lagstiftafattning rens intentioner att åstadkomma ett allmänt verkande och skulle en motsatt tolkning innebära strandskydd från det automatiskt vid att generella strandskyddet undantas enklaver av strandområden. planupphävande

denna fråga följande övervä- Utredningen gör angående vid införandet av det generella strandskyddet ganden. ändrades som tidigare 1975 strandskyddsbestämmelserna från att ha varit tillståndsregler för bebeskrivits till att bli förbudsregler. Bakbyggelse generella härtill var att de tidigare strandskyddsbegrunden stämmelserna inte ansågs tillräckliga för att skydda

strandområden från exploatering. Reglerna skärptes därvid även vad områden på så sätt avsåg planlagda

att dessa inte längre undantogs från tillämpningen. Istället infördes en möjlighet för länsstyrelsen att, om särskilda skäl föreligger, förordna att område som skall ingå i vissa planer inte skall omfattas av strandskyddet. Samtidigt undantogs generellt äldre planer som fastställts före den 1 juli 1975. I specialmotiveringen till övergångsbestämmelserna angav departementschefen (prop. 1974:166 s. 122) att länsstyrelserna fick tid till dess bestämmelsen trädde i kraft den 1 juli 1975 för att bland annat hurupröva vida strandområden som ingick i då gällande generalplan, stadsplan eller byggnadsplan borde omfattas av strandregleringen.

Dessa uttalanden visar att man att avsåg strandskyddet skulle vara utsläckt inom de äldre planområdena efter det att övergångsbestämmelsen trätt i kraft. Bestämmelsens ordalydelse ger inte heller stöd för någon annan slutsats.

Utredningens uppfattning är således att strandskyddet inte automatiskt inträder när planer fastställda före den 1 juli 1975 upphävs. Detta kan vara en synas brist i lagstiftningen. En förutsättning för att idag införa en särskild bestämmelse med innebörd att strandskyddet återinträder när dessa planer upphävs är att det finns påtagliga med de nuvaolägenheter rande bestämmelserna och att dessa är olägenheter svåra att rätta till inom ramen för nuvarande lagstiftning.

Enligt utredningens mening utgör de från plan- och bostadsverkets och lantmäteriverkets sida uttalade farhågorna inte tillräckliga skäl för införande av en ny lagregel. Man måste utgå från att man i de äldre planerna och i samband med införande av de nya be-

stämmelserna i huvudsak gjorde de avvägningar och bedömningar av strandskyddsbehovet som förutsattes av lagstiftaren. Härtill kommer att det enligt överordalydelse är fullt möjligt för gångsbestämmelsens länsstyrelsen att åter förordna om strandskydd om det visar sig att ett område där en plan upphävs fortfarande innehåller strandområde som borde omfattas av strandskyddet. Detta kräver visserligen en viss administrativ omgång, men den omständigheten utgör inte så påtagliga olägenheter att det påkallar en ny lagregel i nu aktuellt avseende. Utredningen anser således att den föreslagna lagändringen för närvarande inte är nödvändig.

Utredningen vill i detta sammanhang även påpeka att om strandskydd upphävts inom områden med planer upprättade efter 1975, det är möjligt för länsstyrelsen att på samma sätt som nyss angetts återinföra strandskydd om planen ändras eller upphävs.

êvâlätânåejilnBuâkåeä

Som framgår av de allmänna övervägandena är det utredningens uppfattning att strandskyddsbestämmelserna i huvudsak tillgodoser det avsedda syftet. Det föresåledes inte skäl att för närvarande införa ligger några större förändringar i bestämmelsernas utformtill fram ning. De förslag ändringar utredningen lagt syftar närmast till att förtydliga bestämmelserna och förenkla handläggningen när så kan ske utan att strandskyddets syfte träds förnär.

kommune rna OCh naturvärden

3.12 Kommunernas ansvar

Plan- och bygglagen samt behandlar i naturresurslagen allmänna och övergripande termer det kommunala ansvaret för naturvärden.

I plan- och bygglagen stadgas bl.a. att det är en kommunal angelägenhet att av planlägga användningen mark och vatten. Det sker genom överdetaljplan, siktsplan och s.k. områdesbestämmelser. Om planläggning sägs att den skall ske så att den en främjar från allmän synpunkt lämplig och förutveckling ger utsättningar bl.a. för en från social synpunkt god fritidsmiljö (2 kap. 1 §). vidare sägs i plan- och bygglagen att naturresurslagen skall vid tillämpas planläggning (2 kap. 2 §). När det gäller översiktsplan stadgas att av den skall framgå bl.a. hur kommunen avser att tillgodose riksintressen naturenligt resurslagen.

vad kommunen har att beakta enligt naturresurslagen vid planläggningen är bl.a. (2 6 5): följande kap.

Mark- och vattenområden som har från allbetydelse män synpunkt på grund av områdenas naturvärden eller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långt möjligt skyddas mot som kan åtgärder påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Behovet av områden för friluftsliv i närheten av tätorter skall särskilt beaktas.

Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturminnesvården eller friluftslivet skall skyddas mot

åtgärder som avses i första stycket.

Plan- och och naturresurslagen har sam-

bygglagen i

karaktär av Vid beslut om manhanget ramlagstiftning. tillstånd naturvårdslagen skall naturresurslaenligt bestämmelser om hushållning tillämpas. Naturgens och dess förarbeten konkretiserar i viss vårdslagen mån kommunernas ansvar och befogenheter i fråga om

naturvård.

I 2 5 naturvårdslagen sägs att naturvärden är en såväl som kommunal angelägenhet. Av förarbetena statlig att för kommunernas del ligger i framgår tyngdpunkten att tillvarata friluftslivets intressen (jmf. avsnitt 3.10). Kommunernas befogenhet att inrätta naturreservat och naturvårdsområden har i första hand skapats för att förbättra kommunernas möjligheter att sörja

för friluftslivet.

har övervägt om det finns anledning att Utredningen det kommunala ansvaret i 2 S naturvårdslaprecisera att där exempelvis att det främst är gen genom ange friluftslivets behov som kommunerna har att tillgodo-

se.

Flera skäl talar dock utredningens mening emot enligt ett sådant Ett är att kommunerna i sin plantillägg. och bygglagen också har att beläggning enligt planakta naturvårdsintressen. Vidare har utredövriga noterat att flera kommuner engagerar sig i naningen bl.a. att anställa personal särturvårdsfrågor genom skilt för Detta ökande kommunala naturvårdsuppgifter. bör enligt utredningens mening utvecklas. engagemang

Det diskuterade tillägget skulle kunna få motsatt verkan.

Kommunerna skall enligt propositionen 1985/86:90 om följdlagstiftning till plan- och bygglagen ha det ekonomiska ansvaret för egna reservatsbildningar. Detta avspeglas i 26 § naturvårdslagen, som stadgar att kommunerna svarar för ersättning till markägare, när kommunen avsatt ett naturrservat. I prop. 1987/88:85 om miljöpolitiken inför 1990-talet uttalas att kommuner och landsting bör ha ett särskilt ansvar för säkerställande av områden för friluftslivet samt driften av anläggningar för friluftslivets behov.

Utredningen har övervägt men inte funnit tillräckliga skäl att i lagstiftningen ytterligare konkretisera det kommunala kostnadsansvaret på naturvårdsområdet.

3.13 Delegering till kommunerna

3.13.1 Gällande bestämmelser

Enligt direktiven till utredningen bör möjligheten till ytterligare delegering av ärendegrupper till kommunerna prövas.

43 § andra och tredje styckena naturvårdslagen ger möjlighet för regeringen eller länsstyrelsen att delegera beslutanderätten i vissa ärenden till kommunal myndighet. Delegationen enligt andra stycket avser beslut om undantag från strandskyddsbestämmelser och om stängselgenombrott samt om rättelseföreläggande och vite. Vid delegeringen blir den kommunala myndigheten ensam behörig. Dess beslut kan överklagas till länsstyrelsen.

Från början avsåg delegationen sådana beslutsfunktioner som hade nära samband med byggnadsnämndens befobyggnadslagstiftningen eller där angenheter enligt nars rent lokala intressen stod i förgrunden. som ett led i strävandena mot decentralisering har emellertid delegationsmöjligheten nu utvidgats betydligt. Genom tillägg år 1987 av tredje stycket av paragrafen omfattar delegationsmöjligheterna nu även beslut att bilda naturreservat och naturvárdsområden samt att meddela föreskrifter för dessa. När ärenden har delegerats till kommunen enligt denna bestämmelse kvarstår länsstyrelsens möjlighet att besluta i samma frågor.

I det följande ges en översikt över nuvarande delegering av olika ärendegrupper i naturvårdslagen.

- bildande av naturreservat m.m. enl. 7 5, 8 5 2 st., 9 §, ll 5 och 12 S,

- tillstånd till byggande m.m. inom strandskyddsomráde enligt 16 § 3 st,

- vite för förelägga stängselhállare att ordna grind eller att ta bort stängsel samt motsvarande förelägganden beträffande diken enligt 17 5 1 st.,

- tillstånd till skylt ang. tillträdesförbud och föreläggande att ta bort sådan skylt 17 § 2 och enligt 3 st.,

- över tillsyn grustäkter och andra täkter enligt 18 § b,

- bildande av naturvårdsområde m.m. enligt 19 5,

- tillstånd till tavla o.d. utomhus och föreläggande om avlägsnande m.m. 22 5, enligt

- att föreläggande t.ex. ställa i ordning nedskräpad plats m.m. enligt 24 § samt

- om föreläggande rättelse och om vite m.m. enligt 39 §.

3.13.2 överväganden och förslag

För närvarande kan följande slag av ärenden inte delegeras till en kommmun:

- bildande av nationalpark enligt 4 och 5 ss,

- beslut om naturminne enligt 13 S,

- beslut om särskilda bestämmelser till skydd för växter och samt om inskränkning av jakt och rätt djur att sig i område enligt 14 S, uppehålla

- förordnande 15 S, att strandområde ej skall enligt ha strandskydd,

tillstånd till täkt enligt 18 S

tillstånd till markavvattning enligt 18 c 5,

samråd i om arbetsföretag enligt 20 5 samt fråga

tillstånd till vilthägn m.m. enligt 24 a s.

Naturföremål med erforderligt markområde kan enligt 13 av länsstyrelsen som s naturvårdslagen fridlysas naturminne samma grunder som bildande av naturrepå servat, dock med den skillnaden att ett naturföremál inte kan därför att det är av väsentlig befridlysas för allmänhetens friluftsliv. som exempel på tydelse fridlysningsbara naturföremål kan nämnas märkliga klippformationer, flyttblock, raukar, åsgropar, jättegrytor och märkliga träd.

Den 30 juni 1989 var antalet naturminnen 1 316 med en total yta av 713 ha. Numera tillkommer årligen endast några få naturminnen.

När länsstyrelserna år 1987 genom lagändring fick befogenhet att delegera att besluta om namöjligheten turreservat och naturvårdsområden till kommunerna, var det främst för att dessa skulle kunna tillgodose friluftslivets intressen. Bestämmelsen i 43 S tredje stycket naturvårdslagen begränsar dock inte delegationen till att enbart avse dessa intressen. En kommun kan alltså erhålla att befogenhet inrätta naturreservat av t.ex. skäl. vetenskapliga

När kommunerna anses vara att kapabla hantera frågor om att bilda naturreservat och om deras skötsel måste de också antas vara i stånd att besluta om naturminnen, även om andra motiv än friluftslivets intressen föreligger i sådana fall. kan inte Utredningen finna några avgörande skäl som talar mot att kommunerna får besluta i frågor om fridlysning av naturminnen och förordar därför att länsstyrelsen skall få den ge kommun som så önskar den befogenheten.

20 § naturvårdslagen b1.a. att om stadgar ett arbetsföretag, som inte omfattas av tillståndstvång enligt 18, 18 c eller 19 5, kan komma att väsentligt ändra naturmiljön, skall samråd ske med länsstyrelsen, innan företaget uföres. Samråd beträffande arbetsföretag kan exempelvis avse husbehovstäkter, markberedning genom hyggesplöjning, utförande av större vägar, schaktningar och dräneringar, av upptagande ledningsgator, förvandling av åkermark till skogsmark, omföring av löv- till barrskog, av uppförande tele/radiomaster, tippning av massor och av renuppförande stängsel.

av avsnitt 3.5.4 så föreslår utredningen Som framgår

av Bl.a. förebetydande ändringar samrådsparagrafen.

att förbjuda det arbetsslås att möjligheter öppnas

Mot denna bakgrund och med företag samrådet gäller.

samrådsbestämmelserna omfattar ett hänsyn till att

av sinsemellan olika karakstort antal ärendegrupper

konsekvenserna av en delegering är tär, i följd varav

är det utredningen inte svåra att överblicka, enligt

att låta en kommun ta över länsstyrelsens lämpligt

i sin helhet inom kommunen. samrådsuppgifter

vara praktiskt för Däremot kan det enligt utredningen

och en berörd kommun att det öppbåde länsstyrelsen

att enskilda ärenden om nas en möjlighet delegera

kommuner. Som det nu är remitterar länssamråd till

vissa ärenden till kommunen. Sedan länsstystyrelsen

remissvaret och i övrigt berett ärendet relsen fått

beslut. föreslår att fattar länsstyrelsen Utredningen

skall kunna överlämna ett visst ärende länsstyrelsen

för samråd med företagaren och för betill kommunen

samråd, när kommunen har den slut efter genomfört

och samtycker till överlämnandet. sakliga kompetensen

har övervägt frågan att öppna möjligheter Utredningen

ärendegrupper till kommuneratt delegera ytterligare

att detta av olika skäl inte vore lämpna men funnit

ärenden om för växter och ligt. Så har t.ex. skydd

och ärenden om tillstånd till täkter djur (14 §),

eller (24 a §) inslag av regionala (18 §) vilthägn

som en kommun inte bör ansvara för. bedömningar

har kommunerna redan möj- När det gäller strandskydd

att meddela undantag från förbudet mot bygganlighet

inom (16 § 3 st.). Därför de m.m. strandskyddsområde

till kommunerna av möjlighebehövs ingen delegering

15 att förordna att ten enligt § naturvårdslagen

strandområde som uppenbarligen saknar för betydelse bad och friluftsliv inte skall omfattas av strand-

skydd.

När det gäller tillstånd 18 c S naturvårdslaenligt gen till markavvattning finns med enligt utredningen hänsyn till de överväganden i denna som redovifråga sas i avsnitt 3.7 inte skäl att deleöverväga någon gering till kommunerna av sådana ärenden.

sammanfattningsvis föreslår utredningen att 43 § na-

turvårdslagen kompletteras så att i tredje stycket införs en hänvisning till 13 S och (naturminne) 20 § (samråd). Vidare bör i 28 a S naturvårdsförordningen ett nytt tredje stycke läggas till, enligt vilket länsstyrelsen skall kunna överlämna enskilda ärenden om samråd till kommunal myndighet.

Med de delegeringsmöjligheter som nu föreligger och här föreslås har kommunerna erhållit förutsättningar att i stor omfattning ta över och ärenden handlägga enligt naturvårdslagen. För att öka det kommunala engagemanget i naturvárdsarbetet är det att angeläget dessa möjligheter i större utnyttjas utsträckning än hittills.

Tillsyn och sanktioner

3.14 Bevakning och tillsyn

3.14.1 Bakgrund

Naturvårdsverket har år 1984 föreslagit regeringen att vidta vissa ändringar i och ternaturvårdslagen rängkörningslagen (1975:1313) för att förbättra möjligheterna till bevakning och tillsyn av naturvårdsobjekten respektive terrängkörningen. Utredningen bör enligt direktiven behandla förslaget.

Med stöd av kan föreskrifter meddelas naturvårdslagen för olika naturvårdsobjekt. Sålunda kan regeringen eller myndighet som bestämmer för regeringen varje nationalpark meddela de föreskrifter beträffande rätten att färdas över nationalparken eller annars vistas där och beträffande i inom områordningen övrigt det, som behövs för att tillgodose ändamålet med nationalparken (5 § andra stycket). För de områden som avsatts till naturreservat har länsstyrelsen bemyndigats meddela föreskrifter om vad allmänheten har att iaktta för att ändamålet med reservatet skall tryggas (10 5). Motsvarande gäller för naturvårdsområden och i tillämpliga delar även för naturminnen. Utöver det skydd för djurlivet som kan jaktlagstiftningen medger länsstyrelsen vidare meddela förbud mot att bl.a. färdas eller uppehålla sig inom visst område (14 § tredje stycket). De meddelade förbuden och föreskrifterna kan t.ex. avse förbud mot i med körning terräng motordrivet fordon, förbud att beträda visst område, tälta, göra upp eld, plocka blommor eller föra med okopplad hund. Bestämmelserna är straffsanktionerade

att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet genom mot dem döms till böter eller fängelse i högst bryter sex månader (37 §).

i med motordrivet fordon regleras i Körning terräng Enligt 1 S är sådan körning för terrängkörningslagen. annat ändamål än och skogsbruk förbjuden i jordbruk hela landet barmark och på snötäckt skogsmark med på eller om det inte är uppenbart att plant- ungskog, kan ske utan risk för skada på skogen. Med körning stöd av 1 § andra har regeringen vidare förstycket i med motordrivet fordon även bjudit körning terräng snötäckt mark inom 12 fjällområden i Kopparbergs, på Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Dessa områden omfattar 22 900 kvadratkilometer. Undantag från förbuden för bl.a. viss nyttotrafik, vargäller får föreskriva ytterligare undanjämte länsstyrelsen om särskilda skäl Med stöd härav har tag föreligger. färd med skoter längs vissa länsstyrelsen medgivit leder inom förbudsområdena. Det finns omkring 200 mil sådana leder inom förbudsområdena. Med stöd av 3 § har vidare att för det fall länsstyrelsen bemyndigats att terrängkörning inom visst område medför olägenhet från naturvårdssynpunkt eller annan allmän synpunkt eller meddela föreskrifter för den. förbjuda körning Den som mot terrängkörningslagen eller mot bryter förbud eller föreskrift som meddelats med stöd av döms till böter, högst ettusen kronor, om ej lagen gärningen är ringa (4 §).

Easusvårésxezkstâ gpedsaa

Genom beslut den 4 mars 1982 gav regeringen naturvårdsverket i att företa en översyn av erfauppdrag renheterna av översynen redoviterrängkörningslagen. sades i en den 20 februari 1984. I denna promemoria

anges, att det framkommit, att överträdelserna av gällande regler för terrängkörning är betydande och att detta i första hand gäller snöskotertrafiken. Enligt naturvårdsverkets uppfattning tyder mycket på att överträdelser sker dels inom områden med förbud mot snöskoteråkning, dels genom att gällande regler för körning på vägar inte iakttas. Det har också framkommit att det i kustområdena sker körning på stränderna under barmarksförhållanden. som sannolik orsak till överträdelsernas omfattning anges bristen på tillsyn. Naturvårdsverkets uppfattning är att man inte kan komma till rätta med olägenheterna med snöskoterkörningen enbart genom information utan att övervakning också är nödvändig. I detta sammanhang konstaterar naturvårdsverket, att polisens resurser för övervakning av trafiken med terrängfordon är mycket begränsade och att någon utökning av tillsynsverksamheten inte kan påräknas. Naturvårdsverket anger, att det mot denna bakgrund framförts förslag om att överlåta vissa tillsynsfunktioner på annan personal. Eftersom sådana förslag enligt verkets uppfattning också sammanhänger med frågan om ökad tillsyn över t.ex. förbud som utfärdats med stöd av naturvårdslagen, ansåg naturvårdsverket att frågan skulle ses i ett vidare sammanhang. Naturvårdsverket påpekade därvid att överläggningar i ämnet påbörjats med rikspolisstyrelsen och tullverket och att förslag eventuellt skulle framläggas senare.

Hasuzvårésxeskstâ âösslas

I en promemoria till regeringen den 16 november 1984 och ett tillägg därtill den 14 juni 1985 redovisar naturvårdsverket förslag till åtgärder för att förbättra tillsynen av trafiken med snöskoter och tillsynen inom naturvårdsobjekten. Naturvårdsverkets upp-

är därvid att de nuvarande förhållandena befattning träffande denna tillsyn inte är tillfredsställande. de diskussioner som naturvårdsverket fört med fövid reträdare från har framkommit, att rikspolisstyrelsen att utföra kontroller av terpolisens möjligheter och sköta tillsynen inom naturvårdsrängtrafiken är begränsade. Anledningen härtill objekten mycket bl.a. vara att antalet polisskotrar är litet anges och resurser små i förhållande övriga jämförelsevis till den inom vilken övervakning är erforderlig. yta Det vidare av att någon ökad poframgår promemorian inte kan förväntas komma till stånd lisövervakning utan att resurser för tillsyn tvärtom kommer polisens att minska. punktvisa insatser t.ex. i Sporadiska form av räknar man dock med att nykterhetskontroller kommer att kunna genomföra även i framtiden. polisen

Naturvårdsverket därefter i promemorian för redogör olika som uppehåller sig i skoterpersonalkategorier förbudsområdena i och inom naturvårdsobfjällvärlden Det är därvid fråga om av naturvårdsförvaltajekten. eller naturvårdsverket särskilt anre, länsstyrelse ställda tillsynsmän eller fältpersonal och tillsynsmän för och fiskelagstiftningen. Även tullverjaktket har ett antal snöskoterpatruller som bedriver inom en zon längs gränsen mot Norge gränsbevakning och Finland. Denna personal har också andra uppgifsåsom att utöva över efterlevnaden av ter, tillsyn bestämmelser om och fiske. Deras verksamvissa jakt het till stor del rum inom befintliga skoterföräger men de har befogenheter att utöva budsområden, inga av skotertrafiken inom områdena. tillsyn

Naturvårdsverket konstaterar, att de nu nämnda perso-

nalkategorierna inte har längre gående befogenheter vid överträdelser mot förbud och föreatt ingripa

skrifter enligt naturvårdslagen eller terrängkörningslagen än som tillkommer varje enskild person.

För att förbättra och effektivisera kontrollen av efterlevnaden av gällande föreskrifter inom områden som skyddas med stöd av naturvårdslagen och terrängkörningslagen föreslår naturvårdsverket, att i naturvårdslagen och terrängkörningslagen införs en bestämmelse som gör det möjligt att förordna lämplig person som tillsynsman med vissa begränsade befogenheter. De personalkategorier som därvid skall kunna komma ifråga för sådant förordnande är de ovan nämnda tillsynsmännen eller fältpersonalen samt även enskilda tulltjänstemän. De befogenheter som tillsynsmännen föreslås få är möjlighet att kontrollera rätten att uppehålla sig eller köra i terräng med motordrivet fordon inom vissa områden där inskränkningar i dessa avseenden föreligger och att avvisa den som vistas eller kör i terrängen inom området utan tillstånd. Vidare föreslås rätt för tillsynsman inom naturvårdsobjekt att ta sådan egendom i beslag som har betydelse för utredning om brott mot naturvårdsföreskrifter, främst jakt- och fiskeredskap.

Enligt naturvårdsverkets förslag skall rikspolisstyrelsen, efter samråd med verket, utfärda instruktioner för hur bestämmelserna skall I tillämpas. praktiska frågor om t.ex. utbildningskrav och utbildningstid förutsätts också viss medverkan av rikspolisstyrelsen.

Naturvårdsverket har gjort den bedömningen att omkring 200 personer skulle behöva förordnas som tillsynsmän med de föreslagna befogenheterna för att på ett meningsfullt sätt kunna övervaka och mot ingripa överträdelser av bestämmelser som meddelats för na-

och med stöd av terrängkörningslaturvårdsobjekten Bland dem ingår även personal från tullverket. gen. aktuella föreslås tilldelas endast De befogenheterna viss helårsanställd samt tillsynsmän med fältpersonal deltidstjänstgöring inom t.ex. känsliga flerårig skärgårdsområden.

§ällgnge_r§tt

Såsom naturvárdsverket konstaterat har den fältpersonal som finns i naturvårdsobjekten eller skoteridag inte större befogenheter än som tillförbudsområdena kommer varje enskild person.

dessa är huvudsakligen av Vilka befogenheter regleras (RB). Enligt 24 kap. 7 § andra rättegångsbalken RB får envar den som begått brott, varstycket gripa kan om han påträffas på bar gärpå fängelse följa, eller fot. Den gripne skall därefter ning flyende överlämnas till närmaste polisman. Den som skyndsamt sålunda med stöd någon får enligt 23 § laga griper använda våld om den misstänkte polislagen (1984:387) försöker undkomma eller för att förhindra motstånd mot Våld får dock endast användas i den gripandet. mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn

till omständigheterna är försvarligt.

som med rätt någon får enligt 27 kap. Den laga griper 4 även föremål som påträffas vid 5 RB lägga beslag på Anmälan om beslaget skall skyndsamt göras gripandet. hos undersökningsledaren eller åklagaren.

För brott naturvårdslagen ingår fänsamtliga enligt i straffskalan. De nu nämnda befogenheterna gelse tillkommer därför tillsynsmän och övrig fältpersonal

när det gäller brott mot förbud eller föreskrifter för naturvárdsobjekt.

Eftersom det endast stadgas böter för överträdelse av terrängkörningslagens bestämmelser eller av förbud eller föreskrifter som meddelats med stöd av nämnda lag saknas möjlighet till nu berörda ingripanden inom detta område.

Större befogenheter föreligger för vissa kustbevakningstjänstemän enligt lagen (1982:395) om kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning, som trädde i kraft den 1 juli 1983. är när Lagen tillämplig kustbevakningen bedriver övervakning till havs och i kustvattnen samt i Vänern och Mälaren för att förhindra brott mot författningar som gäller bl.a. naturvård. Om anledning förekommer att brott har förövats mot föreskrift i sådan författning har vissa kustbevakningstjänstemän samma befogenheter som tillkommer polisman att 1) hålla förhör och vidta annan med stöd av 23 åtgärd kap. 3 § fjärde stycket RB 2) ta med någon till förhör med stöd av 23 8 S kap. RB 3) gripa någon med stöd av 24 kap. 7 5 första stycket RB 4) företa husrannsakan med stöd av 28 kap. 5 § RB, om åtgärden har till syfte att eftersöka den som skall gripas eller att verkställa beslag (2 S). För att befogenheterna skall kunna utövas får kustbevakningstjänsteman, om det uppenbart behövs, stoppa och visitera fartyg eller inbringa det till svensk hamn (4 §).

Befogenheterna tillkommer förutom chefen för kustbevakningen och chefen för regional vid kustbeledning

även annan tjänsteman vid kustbevakningen vakningen, som handhar övervakningsuppgifter. De nämnoperativa da skall dock ha genomgått särskild uttjänstemännen bildning för ändamålet.

förekom att förordnades som ord- Tidigare personer för att utöva tillsyn över nationalparningsvakter naturreservat och andra friluftsområden. Med ker, förordnandet som följde i allmänhet särordningsvakt skilda befogenheter såsom att göra omhändertaganden den då lagen om tillfälligt omhänderenligt gällande I motiven till lagen (1980:578) om ordningstagande. vakter att begreppet ordningsvakt till skillanges, nad mot i fortsättningen skall reserveras tidigare för som förordnas för att medverka till att personer allmän I fråga om tillsyn över ordning upprätthålls. naturreservat och andra naturvårdsnationalparker, objekt uttalade departementschefen (prop. 1979/80:122 s. att som utövar sådan tillsyn som 31), personal inte har behov av de särskilda befogenheter som regel med förordnande som ordningsvakt. De generella följer om nödvärn och bör normalt ge en reglerna gripande tillfredsställande reglering av personalens befogenheter. Det bör således endast i undantagsfall förekomma att den som avses nu förordnas till personal Förordnandet bör i så fall i möjlig ordningsvakter. mån till att avse ordningshållning inom begränsas viss avgränsad del av ett naturvårdsobjekt.

Det torde således endast i mycket begränsad omfattkomma att förordna tillsynsmän inom naning ifråga turvårdsobjekt som ordningsvakt.

Iillâvasmâa snliatfisäe: 20h iaåtlassgiâtaiasgn_

För tillsynen över efterlevnaden av bestämmelser för jakt och fiske får länsstyrelsen utse tillsynsmän. Sådana tillsynsmän kan efter förordnande tilldelas vissa befogenheter. Enligt 37 a 5 lagen (1950:596) om rätt till fiske får därtill förordnad fisketillsynsman sålunda ta egendom i beslag då han anträffar någon på bar gärning som bryter mot lagen eller anträffar redskap, som använts vid sådant brott, utsatt i vattnet.

Vad som får tas i beslag är fångst, redskap samt fiskefartyg eller annat som kan antas ha betydelse för utredning om brottet eller bli föremål för förverkande. Fisketillsynsman får vidare undersöka fisk, fiskeredskap, fisksump eller fiskefartyg som använts vid fisket för att kontrollera efterlevnaden av lagen om rätt till fiske.

Även jakttillsynsman kan förordnas att ta egendom i beslag. Förutsättningarna härför anges i 47 5 jaktlagen (1987:259). Enligt stadgandet gäller att om någon ertappas på bar gärning då han begår jaktbrott får vilt och sådan egendom som kan antas bli förverkad enligt jaktlagen eller som kan antas ha betydelse för utredning om brottet tas i beslag av därtill förordnad jakttillsynsman.

Enligt båda lagarna gäller att anmälan om beslaget skyndsamt skall göras till polis- eller åklagarmyndigheten.

3.14.2 överväganden och förslag

måste vara att kontrollen över att Utgångspunkten föreskrifter som för naturvårdsobjekten och gäller bestämmelser inom terrängkörningslagstiftningen efterlevs är en som i första hand ankommer på uppgift Polisen har emellertid inte tillräckliga repolisen. surser för att ett effektivt sätt övervaka att föpå reskrifter och bestämmelser följs inom de geografiskt vidsträckta områden som det här ofta är fråga om. Det kan inte förväntas ökning av resurserna för någon detta ändamål inom den närmaste framtiden.

För att respekten hos allmänheten för upprätthålla och bestämmelser som gäller naturvärden måste lagar det vara att ingripa vid överträpraktiskt möjligt delser av lagarna och bestämmelserna.

Om kontrollen av efterlevnaden av föreskrifterna för och således skall naturvårdsobjekten terrängkörningen blir det mot den bakgrund som ovan anförbättras, att söka andra lösningar än att utegetts nödvändigt slutande lita till polisens verksamhet. Den lösning därvid förordar är att man, såsom nasom utredningen turvårdsverket föreslagit, utnyttjar den personal från och andra myndigheter, som verket, länsstyrelser mer eller mindre befinner sig i de aktuella dagligen områdena att de i mån av behov ges ökade befogenom genheter till ingripanden.

Beträffande torde behoterrängkörningslagstiftningen vet av av vara störst inom de förstärkning tillsynen 12 som med stöd av 1 § andra fjällområden regeringen förordnat som skoterförstycket terrängkörningslagen budsområden. Med härtill och i syfte att behänsyn det totala antalet tillsynsmän bör, såvitt gränsa

gäller terrängkörningslagstiftningen, tillsynsmän endast få förordnas för att kontrollera terrängtrafiken inom de av regeringen bestämda skoterförbudsområdena.

De befogenheter som tillsynsmännen bör tillerkännas är i enlighet med naturvårdsverkets förslag möjlighet att avvisa personer från områden där de har rätt ej att vistas eller att på motsvarande sätt avvisa den som kör snöskoter eller annat motordrivet fordon i terräng där det inte är tillåtet för honom. För att tillsynsmännen skall kunna fullgöra sina uppgifter i detta avseende bör den som erhållit tillstånd eller medgetts undantag från förbud eller föreskrift för naturvårdsobjekt eller enligt terrängkörningslagen vara skyldig att medföra beslutet och på visa begäran upp det för tillsynsmannen. Denna skyldighet föreslås bli straffsanktionerad.

Utredningen föreslår vidare, att tillsynsman som förordnats enligt naturvårdslagen skall ha befogenhet att beslagta egendom som kan antas ha betydelse för utredning om brott mot föreskrifter för naturvårdsobjekten. Föreskrifterna för nationalparkerna och naturreservaten innehåller ofta förbud t.ex. mot att bryta kvistar, fälla träd och buskar, plocka eller gräva upp växter, fånga insekter eller andra djur, bortföra stenar eller andra naturföremål, jaga eller fiska. Vid överträdelse av sådana föreskrifter finns inte sällan behov av att ta egendom i beslag för utredning om brottet. Sådana befogenheter föreligger redan för jakt- och fisketillsynsmännen.

Med befogenhet att avvisa någon från ett visst område eller att verkställa beslag 23 följer enligt § polislagen möjlighet att tillgripa våld för att genomföra tjänsteåtgärden. Förutsättningarna för användandet av

våld är att andra medel är otillräckliga och att det med till är försvarligt. Våld hänsyn omständigheterna får vidare endast komma till användning om mot person den som skall åtgärden möts av motstånd. genomföra

Det bör starkt understrykas att bevakning och tillsyn inom de nu aktuella områdena är normala polisuppgifter, som således i första hand skall upprätthållas med Den möjlighet som nu öppnas att polispersonal. förordna bör mot denna bakgrund användas tillsynsmän med stor restriktivitet. Det bör i varje särskilt fall ske en prövning av behovet av tillsynsnoggrann män. Det totala antalet tillsynsmän enligt naturoch får således inte vårdslagen terrängkörningslagen bli för stort. I detta syfte bör även tillsynsmännens förordnanden tidsbegränsas.

som föreslås få stäl- De befogenheter tillsynsmännen stora krav kunskap och omdöme hos ler naturligtvis på den enskilde vid ingripanden mot övertillsynsmannen trädelser. Allmänhetens anspråk på rättssäkerhet och rättsskydd måste beaktas.

Med härtill bör kraven på den som skall förhänsyn ordnas som vara höga både vad gäller lagtillsynsman och allmän lämplighet. Det är också viktigt lydnad erhåller den utbildning som uppgiftens beatt denne kräver. Föreskrifter om förordnande och skaffenhet bör meddelas av efter utbildning rikspolisstyrelsen samråd med naturvårdsverket. I enlighet med vad som för och föreslår utgäller jakt- fisketillsynsmännen att nu tillsynsmän förordnas redningen ifrågavarande av länsstyrelsen.

3.14.3 Nöjesflygning i fjällomrádena

Utredningen har under sitt arbete från olika håll uppmärksammats på den ökning av den civila luftfarten i fjällområdena som skett under senare år och de problem detta ger upphov till. Det som främst tilldragit sig intresse är därvid Denna helikopterskidåkningen. tillgår så att skidåkare transporteras upp på höga toppar med helikopter för att sedan åka nedför branten. För helikopterskidákning i allmänhet områväljs den som har stor vilket innebär att fallhöjd, flygning och landning allt oftare sker i områden där flygning inte tidigare skett.

Helikopterskidåkning förekommer idag på sex-sju platser längs fjällkedjan från i söder till Härjedalen Riksgränsen i norr. Eftersom helikopterskidákning förbjudits i en del länder, t.ex. i och Frank- Norge rike, kan intresset för att bedriva sådan verksamhet i Sverige väntas öka.

Vid sidan av för förehelikopterlandning skidåkning kommer också sommartid med och flygturer landning korta uppehåll på fjälltoppar, och liknande glaciärer platser för den form av som en naturupplevelser vacker utsikt kan ge.

De nu beskrivna verksamheterna upplevs på många håll inom fjällvärlden som störande med till det hänsyn buller flygningen ger upphov till. Det konuppstår flikter mellan å ena sidan naturvårdens intressen och människors önskan att få uppleva orörd och ostörd natur samt å andra sidan intresset av till möjligheter avancerad skidåkning och korta intensiva naturupplevelser.

i lufttrafiken i fjällområdena förekom- Begränsningar mer med stöd av naturvårdslagen. Naturvårdsveridag ket har således i föreskrifterna för vissa nationaleller förbjudit landning med luftfparker begränsat Liknande regleringar av luftfarten förekommer artyg. också i föreskrifter för vissa naturreservat.

Naturvårdsverket ser med oro på den ökande motoriseav och anser det angeläget med en ringen fjällvärlden och av luftfarten inom dessa områreglering styrning den. naturvårdsverkets uppfattning bör sådan Enligt verksamhet som t.ex. helikopterskidåkning lokaliseras till där störningen är mindre. platser

Naturvårdsverket utreder för närvarande hur en regleav lufttrafiken i fjällområdena skall utformas. ring större områden med förbud för alla mosammanhängande torfarkoster båt, skoter) bör enligt natur- (flyg, vårdsverket skapas. Vidare är avsikten att om möjligt med stöd av luftfartslagstiftningen begränsa rätten att landa med luftfartyg inom vissa områden. Enligt 64 § luftfartsförordningen (1986:171) är det nämligen luftfartsverket, som efter samråd med länsstyrelsen, medddelar förbud att landa inom ett visst område om det behövs av till bl.a. naturvärden. Med hänhänsyn till de tänkta områdenas storlek är det tveksamt syn om kan användas, utan förmodluftfartslagstiftningen behövs en särskild reglering av dessa frågor. ligen Naturvårdsverket avser att utarbeta ett förslag med av de områden inom vilka landningsförbud angivande bör gälla och tillställa regeringen frågan.

Det är inte heller enligt utredningens uppfattning klart att man med gällande lagstiftning kan reglera luftfarten i på ett så omfattande sätt fjällområdena som naturvårdsverket avser att föreslå. Utredningen

finner det dock att naturvárdsverket angeläget fortsätter arbetet med att ta fram till förslag bullerfria områden i fjällomrádet och underställa regeringen förslag för beslut.

3.15 Påföljder och tvångsmedel

3.15.l Bakgrund

direktiven bör utredningen behandla frågan om Enligt för brott mot naturvårdslagen och de påföljdssystemet som har meddelats med stöd av lagen är föreskrifter samt därvid särskilt överväga om regändamålsenliga lerna om för att förhindra skada eller tvångsmedel återställa skadad naturmiljö är effektiva.

ansvarsbestämmelser återfinns i Naturvårdslagens 37 Punkt 1 straffbelägger överträdelser av medde- §. lade förbud eller föreskrifter angående nationalpark, naturreservat, naturminne, skydd för växt- och djursamt naturvárdsområde. I liv, strandskyddsområde för otillåtna inom punkt 2 stadgas ansvar åtgärder såsom uppförande av ny byggnad, strandskyddsområde, av och förberedelsearbeten för bebygändring byggnad När det gäller utförande av annan anläggning gelse. som inte avser uppställs som eller anordning byggnad, för ansvar att gärningen inte är ringa. förutsättning som motiv härtill att brottsrekvisiten har samanges band med frågan om allemansrätt råder (se prop. 1974:166 s. 120). Eftersom tomtbegreppet är ganska oklart kan det vara svårt för en markägare att avgöra stort område som han får ta i anspråk och om en hur innebär att allemansrätten inskränks. vidtagen åtgärd den straffas som mot Enligt punkt 3 gäller att bryter i 17 § andra stycket. Även här gäller skyltförbudet att ej är ringa. Skälen förutsättningen gärningen härför är desamma som beträffande gärningarna under 2. Punkt 4 straffbelägger utförande av täkt punkten eller markavvattning utan erforderligt tillstånd i strid med villkor eller föreskrift som meddeeller

lats i samband med tillstånd. straffbestämmelsen omfattar även det fallet att ett redan tillstånd givet förenas med ytterligare villkor. Punkt 5 gäller underlåtenhet att fullgöra uppgiftsskyldighet vid täktverksamhet eller stenkrossrörelse eller sådan skyldighet att göra anmälan för samråd som föreskrivits med stöd av 20 § beträffande visst av arbetsföslag retag. I enlighet med den allmänna straffrättsliga principen att villfarelse rörande gällande rättsregler inte fritar från straff, torde om okunnighet skyldigheten att göra anmälan för samråd i allmänhet ej frita från ansvar. Enligt 6 straffas den som punkt inte iakttar tillstándplikten för i reklamanordningar 22 S första stycket och att skyldigheten avlägsna affisch eller liknande anordning i 22 5 tredje stycket. Den senare skyldigheten torde den som åligga anbringat eller låtit anbringa anordningen. an- Någon nan t.ex. den som äger den där egendom anordningen satts upp lär inte kunna dömas för underlåtenhet i detta avseende. I punkt 7 stadgas ansvar för den som gör sig skyldig till nedskräpning. för Undantag görs nedskräpning på plats dit allmänheten inte äger tillträde eller har insyn eller när är gärningen ringa. Punkt 8 avser överträdelse av tillstándsplikt för vilthägn eller villkor som meddelats i samband med sådant tillstånd eller i efterhand enligt 24 a § tredje stycket.

Straffansvar enligt 37 S förutsätter i fall samtliga uppsåt eller oaktsamhet. Påföljden för överträdelserna är böter eller fängelse i sex månader. Med högst hänsyn till straffskalan är preskriptionstiden för naturvárdsbrotten enligt brottsbalkens bestämmelser två år från den dag brottet begicks.

37 § andra stycket skall utbyte av straffbar Enligt täktverksamhet eller otillåten markavvattningsåtgärd § första p. 4) förklaras förverkat, om (37 stycket det inte är uppenbart oskäligt.

Denna bestämmelse infördes 1974. Naturvårdskommittên hade en bestämmelse om förverkande vid föreslagit alla brott mot naturvårdslagen. Motivet till förslavar en från en länsstyrelse, vari get framställning hävdades att böter eller frihetsstraff inte alltid var en tillräcklig reaktion vid olaga grusexploatemed till de stora ekonomiska vinster som ring hänsyn kunde förväntas vid sådant företag.

menade dock (se prop. 1974:166 s. Departementschefen 120) att man beträffande flera av de i 37 § strafft.ex. uppsättande av utomhusrebelagda gärningarna klam eller inte kunde tala om någon vinnedskräpning förseelsen samt att det i andra fall t.ex. ning genom av utan tillstånd skulle vara uppförande byggnad svårt att tillämpa en regel om förverkande. Enligt mening borde därför förverkandedepartementschefens till olaga täktverksamhet där den regeln begränsas kunde fylla en praktisk funktion. uppenbarligen

Sedan det 1986 införts en bestämmelse om krav på tillstånd för markavvattningsföretag omfattar regeln om fözverkande även utbyte av otillåten markavvatt-

ningsåtgärd.

Med utbyte av brott avses i straffrätten nettoutbytet efter för omkostnader. Vid beräkning av utbyavdrag tets storlek vid t.ex. olaga täktverksamhet får säledes bl.a. för kostnader som exploatören avdrag göras fått vidkännas för återställningsåtgärder.

âtâtlsåiä

Antalet fällande domar i första instans för brott mot naturvårdslagen var 1988 60 stycken. Samma år godkändes ll3 strafförelägganden för sådana brott. I 18 fall beslutade åklagaren om åtalsunderlåtelse. De flesta fallen av lagföring brott mot bestämmelavsåg sen i 23 S om Den därnäst nedskräpning. vanligaste förseelsen förefaller vara brott mot 14 § tredje stycket, som ger möjlighet att meddela föreskrifter till skydd för djurlivet.

EÖEeEaSaEaESXÖE

En del av de överträdelser som straffbelägges enligt 37 § kan begås i näringsverksamhet. Det t.ex. gäller åsidosättande av tillståndsplikt för täkt eller brott mot villkor som har meddelats i samband med att tillstånd till täkt har lämnats. Därvid aktualiseras reglerna om företagaransvar. sådant ansvar anses kunna drabba företagaren i denna sin egenskap för förseelser, som har anknytning till hans rörelse, d.v.s. som har inräffat i samband med drift. Han företagets straffas därvid inte endast när han själv en i begått en författning beskriven straffbar eller handling givit order om att en sådan skall utan även utföras, då det straffbara handlingssättet närmast ligger någon av hans anställda eller underordnade till last. Ofta drabbas företagaren av sådant ansvar trots att de författningar som i olika avseenden reglerar näringslivet och som stadgar straff för överträdelser av sina regler inte direkt riktar mot sig företagare.

Det torde kunna komma att t.ex. när det ifråga gäller överträdelse av villkor för täkttillstånd tillämpa principen om företagaransvar. Därvid kan nämnas att i

inträtt - i fall där oaktsamhet rättspraxis ansvar för straff - redan då oaktkrävs som förutsättning samheten är För det fall en lagöverträmycket ringa. delse i en persons verksamhet, har begåtts juridisk domstolarna i sin lagt företagaransvaret på en praxis eller flera ledamöter i den personens förejuridiska tagsledning.

êkgdgsságd_

Till i 37 5 är kopplat en bestämmelse ansvarsreglerna 38 § gäller således om skadeståndsskyldighet. Enligt som till som sägs i att den gjort sig skyldig gärning 37 kan att ersätta kostnad som förorsa- § förpliktas kats av överträdelsen. Denna regel, som överfördes från 1952 års naturskyddslag, infördes mot bakgrund av att det tveksamt om den som förövat skadeansågs objekt kunde enligt allmänna görelse på naturskyddade att ersätta sådana kostskadeståndsregler förpliktas nader som enbart avser att återställa ett ideellt

värde.

om principalansvar i 3 kap. 1 § ska- Enligt reglerna deståndslagen (1972:207) kan skadevållarens arbetsgivare bli att ersätta kostnad för egendomsskaskyldig den anställde vållat i liksom också da som tjänsten, ren förmögenhetsskada som vållats genom brottslig

gärning.

zöresagsgos

vid av för Av intresse behandlingen påföljdssystemet mot är även bestämmelserna om brott naturvårdslagen den särskilda rättsverkan av brott som företagsboten

utgör.

Enligt 36 kap. 7 § brottsbalken (BrB) kan under vissa förutsättningar, på yrkande av åklagare, företagsbot åläggas näringsidkare för brott som begåtts i utövningen av näringverksamhet. Med näringsidkare avses i detta sammanhang såväl fysiska som juridiska personer.

En första förutsättning för åläggande av företagsbot är att ett brott har begåtts i verksamheten. Såväl de objektiva som de subjektiva rekvisiten i ett straffstadgande måste således vara uppfyllda. Det är emellertid inte nödvändigt att gärningsmannen åtalas för brottet eller ens identifieras, men det måste stå klart att ett brott blivit begånget.

Brottet skall vidare vara begånget i näringsverksamheten. så anses enligt förarbetena (prop. 1985/86:23) vara fallet om det ingår som ett led i en näringsidkares verksamhet. Brottet skall typiskt sätt ha en klar anknytning till den verksamhet som bedrivs av näringsidkaren. sådan anknytning anses i allmänhet föreligga när det gäller lagstiftning som näringsidkaren är satt att följa i sin egenskap av företagare. Därmed åsyftas såväl författningar som innehåller allmänna bestämmelser för näringslivet i dess helhet som sådana som reglerar viss typ av verksamhet.

Om således ett brott begåtts vid utövningen av näringsverksamheten kan företagsbot förekomma dels om brottsligheten har inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med verksamheten och dels om brottet är av allvarligt slag.

Med särskilda skyldigheter som är förenade med verksamheten avses sådana förpliktelser som följer av ut-

präglat näringsreglerande bestämmelser vare sig dessa är av allmän eller speciell natur t.ex. arbetstidslagen, arbetsmiljölagen, livsmedelslagen.

Enligt bestämmelsen skall brottet ha inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är förenade med verksamheten. I förarbetena sägs (a prop. s. 64) att så torde ofta få anses vara fallet då näringsidkaren i verksamheten bryter mot författningar som direkt riktar sig till honom. Lindriga överträdelser är dock undantagna. Det förhållandet att en strängare påföljd än böter inte skulle utdömas innebär inte utan vidare att företagsbot inte kan komma ifråga.

Den andra situationen i vilken företagsbot kan utdömas är när brottsligheten annars är av allvarligt slag. Härmed avses i första hand överträdelser av centrala straffbestämmelser som begåtts i utövning av näringsverksamhet. Hit torde också kunna hänföras gärningar som har varit ägnade att vålla betydande skada eller som innebär åsidosättande av viktiga samhällsintressen t.ex. brott mot miljöskyddslagen.

Det är inte bara brottslighetens art som är avgörande utan av betydelse är också dess omfattning, såsom om brottsligheten satts i system eller förekommer i stor omfattning.

som en ytterligare förutsättning för att ålägga företagsbot föreskrivs, att näringsidkaren inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Enligt förarbetena (a prop. s. 33 f och 67 f) kan utdömande av företagsbot underlátas när en anställds brott har begåtts i strid mot uttryckliga order eller instruktioner. Det bör därvid krävas

att föreskrifterna framstår som allvarligt menade och att de har varit ändamålsenliga med hänsyn till deras syfte. Oberoende av om några särskilda föreskrifter eller instruktioner finns måste man för ansvarsfrihet kräva att verksamheten är så organiserad att en rimlig kontroll kan utövas av att verksamheten bedrivs lagenligt. Departementschefen uttalar att kraven på företagen generellt sätt bör kunna ställas ganska högt.

Även om de nu nämnda förutsättningarna för utdömande av företagsbot föreligger skall företagaren enligt paragrafens andra stycke undgå företagsbot om brottsligheten varit riktad mot näringsidkaren eller om det annars skulle vara uppenbart oskäligt att álägga företagsbot.

företagsbot skall enligt 36 kap. 8 § BrB fastställas till lägst tio tusen kronor och högst tre miljoner kronor. Bestämmande för företagsbotens storlek skall enligt 36 kap. 9 s BrB vara brottslighetens art, omfattning och förhållande till näringsidkaren. Därvid kan sådana faktorer som uppkomna eller tänkbara förtjänster av handlandet beaktas.

Företagsboten kan i vissa fall efterges eller jämkas. Det kan enligt 36 kap. 10 § BrB ske om påföljd för brottet ådöms näringsidkaren eller företrädare för denne, om brottet medför annan betalningsskyldighet eller särskild rättsverkan för näringsidkaren eller om det annars är pákallat av särskilda skäl.

De nu beskrivna reglerna om företagsbot torde kunna tillämpas även vid brott mot naturvårdslagen. En tänkbar situation skulle kunna vara att en företagare bedriver täktverksamhet utan tillstånd.

3.15.2 överväganden och förslag

Under de år naturvárdslagstiftningen funnits har synen av naturvärden förändrats. När de på betydelsen första nationalparkerna bildades i början av seklet var det för att bevara ett för folket avsett fosterländskt áskådningsmaterial. Naturvårdslagens tillkomst 1964 innebar en annan inriktnig, man skulle bl.a. och vårda värdefulla naturområden. Sedan skydda dess har ca 1 000 naturreservat bildats.

Allt eftersom vår tids verksamheter i allt högre grad har in de kvarvarande naturmarkerna och expanderat på resterna av ett tidigare kulturlandskap, har naturvården ökat i betydelse. För att klara uppställda räcker det inte med att skydda vissa områmiljömål den. Det är än mer väsentligt att i vardagslandskapet bevara naturtyper och arter. Ädellövskogslagen, i skogsvårdslagen och i lagen om hänsynsreglerna skötsel av samt tillståndpslikten för jordbruksmark och torvtäkt och markavvattning enligt naturgrusvårdslagen är uttryck för detta synsätt.

Det finns skäl att låta den förändrade inriktningen av naturvårdsarbetet återspeglas i en skärpt syn från samhällets sida brotten mot naturvårdslagen. Pápå för dessa brott stannar i dag regelmässigt följden vid böter. För att hos såväl allmänheten som domstolarna åstadkomma en uppvärdering i straffvärdehänseende av naturvårdsbrotten, bör det övervägas att höja straffmaximum för dessa brott så att det kommer i nivå med miljöskyddslagens straffbestämmelser med fängelse högst två år som strängaste påföljd.

En av straffmaximum för brotten mot naturhöjning till fängelse två år skulle även medföra vårdslagen

en preskriptionstid på fem år mot nuvarande två år. En sådan förlängning av anses från preskriptionstiden de naturvårdande myndigheterna som mycket angelägen.

Regeringen har under hösten 1989 tillkallat en kommitté som skall se över miljöskyddslagstiftningen. Enligt direktiven bör kommittén arbeta för att åstadkomma skärpningar av de regler som för närvarande gäller enligt och en samordmiljöskyddslagen ning av all anknytande lagstiftning vad kravet gäller på skärpt miljöhänsyn. Beträffande sanktionssystemet bör kommittén, enligt direktiven, särskilt överväga hur samspelet bör vara mellan de miljörättsliga reglerna och sanktionsreglerna för att insatserna mot överträdelser skall kunna göras bättre.

Utredningen anser det så angeläget att åstadkomma en skärpning av påföljderna för naturvårdsbrotten att det finns skäl att, trots den pågående av översynen miljöskyddslagstiftningen, föreslå en höjning av straffmaximum för brotten till fängelse två år.

För att från det straffbara området undanta obetydliga förseelser, bör lagens straffbestämmelser kompletteras med en allmän föreskrift som innebär att ansvar för brott mot naturvårdslagen inte skall ådömas i ringa fall. Detta tillägg är bara tänkt som en teknisk förenkling och är inte avsedd att ändra rättsläget i de fall där ansvarsfrihet för ringa gärningar hittills inte gällt.

Utöver vad ovan behandlats har till inte utredningen framförts några synpunkter på naturvårdslagens ansvarsbestämmelser. Kanske kan man därav dra den slutsatsen att de i stort är väl utformade och fyller sitt syfte.

I ett avseende finns måhända anledning att överväga en ändring. Som ovan nämnts straffas den som underlåter att göra anmälan för samråd som föreskrivits med stöd av 20 § första stycket andra punkten beträffande visst slag av arbetsföretag. Den generella som 20 § första stycket första samrádsplikten enligt föreligger för arbetsföretag som kan komma punkten att ändra naturmiljön är däremot inte väsentligt straffsanktionerad. anser, att det inte Utredningen finns skäl att skillnad mellan de olika bestämgöra melserna om samrådsskydlighet och föreslår därför att i 37 § även straffbelägges underlåtenhet att fullgöra den generella samrådsplikten enligt 20 5.

Även den ovan under avsnittet om förstärkning av för arter och biotoper föreslagna bestämmelskyddet sen som eller myndighet som regemedger regeringen bestämmer rätt att inom särskilt skyddsvärda ringen arbetsföretag som kan skada naturbiotoper förbjuda miljön bör vara straffsanktionerad.

3.15.3 Tvångsmedel

för naturvårdande myndigheter att ingripa Möjligheten med för att förmå den som handlat i strid tvångsmedel mot att vidta rättelse eller för att naturvårdslagen förmå någon att följa myndighets föreskrift regleras i 39 5 naturvårdslagen.

första stycke får länsstyrelsen Enligt paragrafens meddela vid vite för att få rättelse föreläggande till stånd vid överträdelse av förbud eller föreskrift som nationalpark, naturreservat, naturgäller minne, skydd för växt- och djurliv, strandskydd, täkt, markavvattning, naturvårdsområde, reklamanordoch vilthägn. Efter delegation av täkttillsyn ning

till kommunal nämnd 18 b 5 får även enligt nämnden meddela föreläggande om rättelse mot den som bedriver olaga täkt eller åsidosätter villkor.

Vitesföreläggande kan i första hand riktas mot den som begått överträdelsen. Sådant föreläggande kan enligt lagtexten meddelas även om gärningsmannen inte kan fällas till straffansvar t.ex. av att på grund överträdelsen är ringa eller det brister i subjektivt hänseende. Det förutsätts endast att sett objektivt en överträdelse av lagrummen har skett.

Genom en lagändring, som trädde i kraft den 1 juli 1983, har införts möjlighet att, för det fall en överträdelse har begåtts av ägaren till en fastighet eller byggnad, eller anordning anläggning på annans mark och egendomen övergått till rikta ny ägare, föreläggandet om rättelse mot denne. En förutsättning härför är dock att det inte är att vända oskäligt sig mot den nye ägaren.

I det till remitterade lagrådet förslaget till ändring av paragrafen s. 23 (prop. 1981/82:220 f) angavs inte mot vem ett föreläggande kunde riktas utan det lämnades öppet. Myndigheten skulle därigenom ha möjlighet att rikta föreläggandet mot den som hade sådan rådighet över egendomen att han hade faktiska och juridiska möjligheter att utföra den förelagda åtgärden. Lagrådet förordade att bestämmelsen skulle få stå sakligt oförändrad i avvaktan en närmare utpå redning och analys av de situationer som berörs. I vart fall borde, enligt i rättssälagrådets mening, kerhetens intresse och även med till de besluhänsyn tande myndigheterna när det valmöjligheten gäller adressat för rättelseföreläggande så långt möjligt inskränkas och preciseras (a s. 134). Invändprop.

från medförde att paragrafen ändraningarna lagrådet des.

En får som ovan angivits inte föreläggas ny ägare vidta rättelse om det är oskäligt. Enligt motiven (a s. 138) bör möjligheten till sådana förelägganprop. den med urskillning. En avvägning måste göutnyttjas ras mellan naturvárdens intresse och den enskildes intresse av att inte drabbas av oskäliga kostnader. sistnämnda intresse bör dock inte väga särskilt tungt det finns sannolika skäl för att överlåtelsen har om skett för att förhindra ingripanden från samhällets sida.

Föreläggande mot ny ägare får enligt Övergångsbestämmelserna till inte tillämpas när överlagstiftningen trädelsen rum före bestämmelsens ikraftträdande ägt den 1 juli 1983.

Ett alternativ till vitesföreläggande enligt första stycket är handräckning enligt handräckningslagen Ansökan om handräckning för att åstadkom- (1981:847). ma rättelse får göras av åklagare, naturvårdsverket, och vissa kommunala nämnder. länsstyrelsen

I 39 5 andra ges bestämmelser om tvångsmedel stycket för att framtvinga vissa åtgärder i naturvårdens intresse. Det är därvid inte fråga om att undanröja resultatet av en straffbar handling. Enligt stadgandet kan sätta ut vite vid föreläggande länsstyrelsen som stängselgenombrott (17 § första stycket), gäller 20 § och vanprydande reklamanarbetsföretag enligt ordning (22 § andra stycket). Om inte föreläggandet har effekt, kan på anmodan av länsstyrelsen kronofogombesörja att åtgärden vidtas. Tvångsdemyndigheten

utförande är möjligt även om inte var föreläggandet förenat med vite.

Såväl rättelseföreläggande 39 5 första enligt stycket som föreläggande enligt paragrafens andra kan stycke efter delegation enligt 43 § andra stycket av göras kommunal myndighet.

Enligt 39 5 tredje stycket får byggnadsnämnd utsätta vite vid meddelande av föreläggande 17 § tredenligt je stycket att ta bort privat förbudsskylt. Möjlighet till vitesföreläggande har också och hälsomiljöskyddsnämnden för städning efter i natunedskräpning ren (24 §). Om inte föreläggandet resultat kan ger tvángsutförande ske genom vederbörande nämnd den på försumliges bekostnad.

I 39 § fjärde stycket föreskrivs att vid föreläggande enligt paragrafen kan förordnas att beslutet skall gälla trots att det inte har vunnit kraft. Denna laga bestämmelse, som tillkom i samband med införandet av lagen (1985:206) om viten, gäller enligt motiven även i fråga om föreläggande med hot om tvángsutförande. Om föreläggandet överklagas kan dock högre instans förordna om inhibition, dvs att inte verkställighet får ske.

Allmänna bestämmelser om vite finns i den nämnda lagen om viten. Av lagen framgår att kan föreläggande riktas såväl till fysisk person som till juridisk person. Detta har ansetts vara möjligt även före viteslagens tillkomst (se bl.a. RÅ 1982 2:78 som gällde vitesföreläggande enligt naturvårdslagen). Vite får inte föreläggas om adressaten kan antas sakna faktisk eller rättslig möjlighet att följa När föreläggandet. vite har förelagts, får nytt vite mot adressaten i

samma sak inte föreläggas förrän det tidigare förevunnit kraft (2 §). Möjlighet finns läggandet laga om det med till omständigheterna är dock, hänsyn att i föreläggande utsätta löpande vite. lämpligt, Vitet bestäms då till ett visst belopp för varje av viss längd som föreläggandet inte tidsperiod eller, om det avser en återkommande förplikföljts telse, förpliktelsen inte fullgörs (4 S). varje gång om utdömande av vite prövas av länsrätt (6 S). Fråga vite bortfaller om talan om vitets utdömande inte adressaten inom två år från det att vitet delgetts försuttits (9 5).

För att mer effektiva infördes 1983 göra tvångsmedlen i 39a att låta ett som meds möjlighet föreläggande delats i egenskap av fastighetsägare, tomtnågon rättshavare eller ägare av byggnad, anläggning eller annans mark gälla mot ny ägare till anordning på Om föreläggandet innehåller föreskrift om egendomen. övergår också hotet härom på den nye tvångsutförande ägaren. Detsamma gäller dock inte vite som förelägär förenat med. får istället sätta gandet Myndighet ut vite mot den Genom lagändring i nytt nye ägaren. samband med viteslagens tillkomst gäller dock att om fastigheten eller tomträtten genom köp, byte eller gåva gäller övergått vite som utsatts i föreläggandet mot den nye löpande räknat från tiden för överlåtelsen. En förutägaren sättning härför är att anteckning om vitesföreläggandet dessförinnan i fastighetsboken eller tomtgjorts rättsboken. Vitet för den då löpande perioden får emellertid bara tas ut av den tidigare ägaren.

Genom en bestämmelse i 5 § viteslagen ges myndighet att förelägga ägare eller innehavare av möjlighet viss eventuellt vid vite, att om hans rättsegendom,

ställning upphör lämna myndigheten om den uppgift nye ägarens eller innehavarens namn. Därigenom bereds myndigheten möjlighet att direkt efter överlåtelsen utfärda ett nytt mot den vitesföreläggande nye ägaren.

Enligt 39 b § skall föreläggande 39 a S inenligt skrivas i fastighetsboken respektive tomträttsboken. Även uppgift om löpande vite skall antecknas. Om annan person än adressat föreläggandets senast sökt lagfart eller av förvärv av inskrivning tomträtt, skall han underrättas av inskrivningsmyndigheten. Anskall också ske teckning om vitesföreläggandet upphört att gälla.

3.15.4 överväganden och

förslag

Vitesförelägganden torde främst komma vid ifråga täktföretag, markavvattning och vid bearbetsföretag träffande vilka samrádsplikt De är gäller. också vanliga för att åstadkomma vid städning nedskräpning i naturen och för att komma tillrätta med olika slags skyltar.

Det är med utgångspunkt från lagreglerna om tvångsmedel svårt att bilda sig en uppfattning om dessas effektivitet i den praktiska tillämpningen. Det har till utredningen endast framförts ett fåtal synpunkter i detta avseende. Från håll något har hävdats att personalen på länsstyrelserna inte har tid att sätta sig in i reglerna, som de som upplever svåra och otillgängliga. För att råda bot krävs ökade härpå utbildningsinsatser frán naturvárdsverkets sida.

En del av de synpunkter på tvångsmedlens effektivitet som framkommit samman med hänger att ett föreläggande

20 vidta åtgärder för att enligt § att erforderliga eller motverka skador naturmiljön av arbegränsa på inte kan innefatta förbud mot att utföra betsföretag Det kan därvid spörsmål om arbetsföretaget. uppkomma hur en föreskriven åtgärd kan vara innan långtgående den motsvarar ett förbud att genomföra arbetsföretasåsom föreslår, 20 S ändras så get. Om, utredningen att det blir att i samband med samråd förbjumöjligt da ett torde dessa problem inte upparbetsföretag, komma. Ett med stöd av 20 5 meddelat förbud mot ett bör kunna förenas med vite på motsvaarbetsföretag sätt som om åtgärder enrande gäller förelägganden 20 §. Om förbudet överträds kan det föreligga ligt av att kunna återställa marken eller det område behov där Utredningen föreslår därför, åtgärden vidtagits. att den har enligt 39 5 förmöjlighet länsstyrelsen att för att få rätsta stycket ge vitesföreläggande till stånd vid överträdelser av där nämnda telse skall till att omfatta också det fall slag, utvidgas att överträdelse skett av ett med stöd av 20 § medförbud mot ett arbetsföretag. Den alternativa delat i form av bör också finnas i möjligheten handräckning dessa situationer. Även i de fall ett arbetsföretag i strid med om åtgärder som medutförts föreläggande 20 § eller vid överträdelse av föredelats enligt som meddelats med stöd av den föreslagna 21 s, skrift bör rättelseföreläggande kunna användas alternativt

handräckning erhållas.

förekommer att arbetsföretag för vilka samråds- Det innan anmälan för samskyldighet föreligger påbörjas råd har Med den utformning de nuvarande reggjorts. har är det inte möjligt att inlerna om tvångsmedel för att arbetsföretaget. Om 20 S ändras gripa stoppa med vad ovan blir det möjligt att i enlighet sagts, tillrätta med detta genom att införa en komma problem

bestämmelse enligt vilken länsstyrelsen vid vite får förbjuda fortsatt utförande av ett som arbetsföretag, kan komma att väsentligt ändra innan annaturmiljön, mälan för samråd har skett och de villkor som skall gälla för arbetsföretaget har bestämts. Utredningen anser att en sådan bestämmelse har så uppenbara fördelar att den bör införas. Det bör även i dessa fall öppnas möjlighet att åstadkomma rättelse genom vitesföreläggande eller handräckning.

Utöver vad nu behandlats torde de som svårigheter uppgivits förekomma vid tillämpningen av bestämmelserna om tvångsmedel inte ha så mycket med utformningen av dessa regler att göra utan ha sin grund i andra orsaker t.ex. bristfälliga resurser.

Vissa ändringar i regelsystemet om tvångsmedel som företagits på senare år har sannolikt bidragit till att göra bestämmelserna mera effektiva. Det gäller t.ex. möjligheten att rikta ett föreläggande om rättelse mot en fastighetsägare för försummelser som en tidigare fastighetsägare gjort sig skyldig till, möjligheten att använda löpande vite och att förordna om att beslut om föreläggande skall gälla även om det inte vunnit laga kraft.

Det finns kanske mot bakgrund av vad som ovan framhållits anledning att antaga att de nuvarnde reglerna om tvångsmedel, efter de ändringar de genomgått på senare år och med de förslag utredningen nu presenterar, kommer att fungera i stort sett väl och att något starkt behov av ytterligare reformer på detta område för närvarande inte föreligger. som ovan sagts föreligger dock ett behov av ökade utbildningsinsatser för att länsstyrelsernas skall kunna personal hantera regelsystemet på ett effektivt sätt.

3.15.5 Tillsyn

Med reglerna om tillståndsprövning samt straffansvar och tvångsmedel sammanhänger också frågan om tillsynen över att tillstånds- eller samrådspliktiga verksamheter inte påbörjas utan att tillstånd erhållits eller samråd skett och att villkor som gäller för olika verksamheter följs.

innehåller med något undantag inte -,.urvårdslagen närmare reglering rörande tillsynen över lagens någon efterlevnad. En sammanställning av olika bestämmelser i lagen ger dock vid handen att tillsynsbefogenheter för statliga och kommunala organ. Av föreligger betydelse är därvid stadgandet i 2 § grundläggande naturvårdslagen, som slår fast att naturvärden är såväl en statlig som kommunal angelägenhet.

I bestämmelser om tillståndsplikt för olika lagens verksamheter eller åtgärder anges vem som meddelar tillstånd för verksamheten eller åtgärden. Med befoatt meddela sådant tillstånd får också anses genheten följa ett ansvar för att se till att föreskrivna villkor och att tillstånd begärs när så krävs. följs Detsamma gäller föreskrifter om samrådsskyldighet.

Även bestämmelserna om tvångsmedel i 39 s naturvårdslagen förutsätter att tillsyn utövas över att beslut och föreskrifter meddelade enligt naturvårdslagen följs.

Med andra ord föreligger det skyldighet för den stateller kommunala myndighet, som enligt naturliga eller med stöd av delegation meddelar vårdslagen tillstånd och föreskrifter för en verksamhet eller att kontrollera att tillståndet eller föreåtgärd

skrifterna efterlevs samt att även verka för att överträdelser av naturvårdslagen beivras. Detta gäller t.ex. i ärenden länsstyrelsen om markavvattning eller byggnadsnämnden såvitt avser enskyltförbudet ligt 17 s andra stycket naturvårdslagen.

Övriga frågor

3.16 Delgivning och överklagande

3.16.1 Utredningsuppdraget

Enligt direktiven bör utredningen överväga om den nuvarande ordningen vad gäller prövningsförfarande och överklagande kan förenklas.

3.16.2 Delgivning

Ett problem vid länsstyrelsernas prövning av naturvárdsärenden uppges vara förhållandet mellan delgivningsbestämmelserna i naturvårdslagen och delgivningslagens (1970:428) bestämmelser om hur delgivning skall ske. Det råder därvid osäkerhet om huruvida kungörelsedelgivning kan användas vid delgivning av olika naturvárdsförordnanden.

Enligt 1 5 första stycket delgivningslagen skall delgivning ske enligt denna lag om i enlighet med föreskrift i lag eller annan författning delgivning skall ske i mål eller ärende hos domstol eller annan myndighet. I 1 § andra stycket föreskrivs dock att om det beträffande delgivning i visst slag av mål eller ärende i annan författning meddelats bestämmelser som avviker från delgivningslagen, gäller de bestämmelserna.

Det normala förfarandet är personlig delgivning med den sökte enligt 7 § delgivningslagen. I vissa fall får delgivning ske genom att handling lämnas till

annan än den sökte s.k. surrogatdelgivning. Handling får därvid t.ex lämnas till medlem av den söktes hushåll eller hyresvärd (12 5).

Delgivningslagen innehåller också bestämmelser om att delgivning får ske genom kungörelse. Enligt 15 § gäller det om den sökte saknar känt hemvist och det inte kan klarläggas var han uppehåller sig. Har den sökte känt hemvist inom riket, men kan han varken delges personligen eller genom surrogatdelgivning och kan det inte klarläggas var han uppehåller sig, får enligt paragrafens andra stycket kungörelsedelgivning användas om det finns anledning anta att han avvikit eller håller sig undan.

Delgivning med en obestämd krets personer sker enligt 16 S första stycket första punkten delgivningslagen också genom kungörelse. Enligt 16 § första stycket andra punkten får kungörelsedelgivning även användas om ett stort antal personer skall delges och det skulle innebära större kostnad och besvär än som är försvarligt med hänsyn till ändamålet med delgivningen att överbringa handlingen till envar av dem.

Kungörelsedelgivning sker enligt 17 s delgivningslagen genom att handlingen hålls tillgänglig viss tid hos myndigheten eller på plats som myndigheten bestämmer och genom att meddelande om detta och handlingens huvudsakliga innehåll införs i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstidning eller endera av dessa inom tio dagar från beslutet om kungörelsedelgivning. Enligt 17 § andra stycket delgivningslagen gäller vidare att meddelande skall sändas med posten till någon eller några av de personer som söks för

delgivning under deras vanliga adresser för att vara tillgängligt för alla dem som avses med delgivningen.

Regler om när delgivning skall ske i ärende enligt

naturvårdslagen finns i naturvårdsförordningen. En-

ligt 11 § skall således länsstyrelsen innan den fattar beslut om bildande av naturreservat, beslutar ny grund för reservat eller ytterligare i inskränkningar förfoganderätten över fastighet förelägga sakägare att inom viss tid framställa erinran om samt åtgärden delge sakägarna föreläggandet. Vidare skall enligt

12 5 naturvårdsförordningen när beslut om olika före-

skrifter enligt 8-10 §§ som naturvårdslagen, gäller naturreservat, eller interimistiskt skydd för ett område enligt 11 S naturvårdslagen ändras meddelas, eller upphävs varje sakägare som berörs av beslutet delges detta.

Bestämmelserna i 11 och 12 §5 naturvárdsförordningen om föreläggande och delgivning gäller också vid förordnande om naturvårdsområde samt under vissa förutsättningar vid meddelande av förbud eller föreskrifter enligt 14 5 naturvårdslagen till för växtskydd och djurarter. Delgivning med skall sakägare enligt 20 5 naturvårdsförordningen ske när länsstyrelsen föreskriver anmälningsskyldighet för samråd enligt 20 S naturvårdslagen och enligt 21 5 naturvårdsförordningen ifråga om beslut om undantag från strandskydd eller utvidgning av strandskyddsområde.

Före den nu gällande naturvårdsförordningen krävdes inte delgivning av sakägare vid beslut om undantag från strandskyddd eller utvidgning av strandskyddsomráde, förordnande om naturvårdsområde eller föreskrift om anmälningsskyldighet för samråd. I dessa

fall var det tillräckligt att underrätta sakägarna kungörande av besluten. genom

Den av delgivningsbestämmelserna som således ändring skedde 1976 års naturvårdsförordning har skapat genom osäkerhet hos om huruvida bestämmellänsstyrelserna serna om kungörelsedelgivning i 16 S delgivningslagen är tillämpliga vid delgivning enligt förordningen.

som ovan är tillämplig när angivits delgivningslagen särskild föreskrift om att delgivning skall ske meddelats i eller annan författning. I förarbetena lag till (prop. 1970:13 s. 95) yttrade delgivningslagen Lagstiftningen bör vidare i endepartementschefen med få sådan utformning att det lighet förslaget att skall ske på sätt som föreframgår delgivning skrivs i utan att det i den författdelgivningslagen som förfarandet på ett visst område ning reglerar skall behöva göras uttrycklig hänvisning till delgiv- Det blir tillräckligt att berörd författningslagen. inneháller föreskift om att en handling skall ning delges.

Av det sagda kan alltså utläsas att delgivningslagen i är tillämplig så snart det i en författning princip att skall ske. Delgivningslagen är anges delgivning således i de fall som ovan berörts där natillämplig turvårdsförordningen föreskriver delgivning.

Nästa är då om 16 § delgivningslagen, som medfråga även är tillämplig på de ger kungörelsedelgivning, nämnda besluten enligt naturvårdsförordningen, t.ex. ett beslut om utvidgning av strandskyddsområde som berör ett hundratal markägare.

I förarbetena till delgivningslagen konstaterades (a prop. s. 118) att det i ett flertal författningar fanns speciella delgivningsföreskrifter för vissa slag av mål eller ärenden. Avsikten angavs inte vara att upphäva sådana delgivningsföreskrifter delgenom givningslagen utan denna skulle tillämpas endast i den mån delgivningsförfarandet inte är reglerat i annan ordning. De avvikande bestämmelserna i andra författningar kunde enligt förarbetena ha den innebörden att delgivning måste ske med den sökte personligen och att följaktligen eller surrogatdelgivning anslagsdelgivning (numera kungörelsedelgivning) inte fick användas. Vid lagstiftningsarbetet omprövades inte sådana bestämmelser i sak utan anpassades endast formellt till delgivningslagens bestämmelser.

Departementschefen anförde vidare (s. 118 f) att det kunde förekomma mål och ärenden av sådan natur att det inte var lämpligt att använda surrogatdelgivning eller kungörelsedelgivning även om det inte uttryckligen angavs i vederbörande författning. Med tanke på sådana mål eller ärenden föreslog departementschefen en bestämmelse av innebörd att även om så ej uttryckligen föreskrivs i annan författning, skall 12-15 §§ delgivningslagen inte tillämpas om myndigheten finner att det på grund av málets eller ärendets beskaffenhet föreligger särskilda skäl mot i den delgivning ordning som anges i nämnda paragrafer (1 § andra stycket andra punkten delgivningslagen).

Avsikten var enligt departementschefen inte att bestämmelsen skulle behöva finnas på lång sikt. Vid den översyn av förvaltningsrättsliga specialförfattningar som successivt sker, skall det istället bedömas om personlig delgivning skall krävas beträffande vissa handlingar eller i vissa situationer och i så fall

skall en uttrycklig bestämmelse härom skrivas in i författningen.

Den lämplighetsbedömning som enligt 1 § andra stycket andra punkten delgivningslagen skall göras omfattar endast 12-15 §5 delgivningslagen och inte 16 5, som är den bestämmelse som kan vara aktuell att tillämpa vid förordnanden enligt naturvårdslagen. Med hänsyn härtill och då naturvårdsförordningen inte innehåller något uttryckligt stadgande om att delgivning skall ske med den sökte personligen eller att kungörelsedelgivning enligt 16 § delgivningslagen inte får användas, torde nu nämnda bestämmelse om kungörelsedeli princip vara tillämplig i de fall naturgivning vårdsförordningen anger att delgivning skall ske.

Den utformning bestämmelsen i 16 5 första stycket andra punkten delgivningslagen har innebär emellertid att en bedömning skall göras om det i det enskilda fallet är lämpligt att använda kungörelsedelgivning. Vid denna bedömning skall hänsyn tas till sakens betydelse objektivt sett. Om ett ärende t.ex. berör en obetydlig del av en samfällighet bör delgivnig med alltså kunna ske genom kungörelse. Är det delägarna däremot fråga om mera betydande värden kan bedömningen leda till att kungörelsedelgivning inte får använ-

das.1

16 s första stycket andra punkten delgivningslagen tar vidare, i motsats till första punkten i 16 § om med en obestämd krets personer, sikte på delgivning de fall då är bestämd men mycket vid. personkretsen

1. se B. Werner, Delgivning (andra uppl. 1980) s. 68

Det torde innebära att är kända sakägarna eller att kännedom om dem kan erhållas genom register eller liknande. vid av ett förordnande delgivning enligt naturvårdslagen som berör ett stort antal fastigheter, bör således dessa identifieras och i anges det meddelande som skall annonseras så att det är möjligt för t.ex. ägaren av en som fastighet berörs av förordnandet att direkt förstå att meddelandet gäller honom.

3.16.3 Överklagande

Buzagaads seslsr_

Bestämmelser om överklagande av i myndighets beslut naturvårdsärenden finns i 40 5 naturvårdslagen. Enligt första stycket gäller att beslut av kommunal

myndighet överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut, som första eller andra instans, överklagas enligt andra stycket antingen till förvaltningsdomstol, dvs. kammarrätt och därifrån till regeringsrätten, eller till regeringen.

De ärenden som till överklagas förvaltningsdomstol är beslut om naturminne, och stängselgenombrott skyltar enligt 17 S, förelägganden om vid åtgärder samråd enligt 20 §, beslut i ärende om reklamanordning enligt 22 5, städningsföreläggande enligt 24 S, beslut om tvångsmedel enligt 39 5 utom samt förehandräckning läggande om avlägsnande av reklamanordning enligt 47 5 och i samband därmed. ersättningsfrågor Beslut i övriga ärenden överklagas till Det regeringen. gäller således ärende om nationalpark, naturreservat, interimistiskt förordnande 11 ärende om enligt §, skydd för växt- och djurarter 14 enligt S, strandskydd, täkt, markavvattning, ärende om naturvårdsområde,

om för länsstyrelsens förskrift anmälningsskyldighet 20 första samt ärende om samråd enligt 5 stycket

vilthägn.

får 40 S andra stycket över- Naturvårdsverket enligt naturvårdslagen eller enligt beklaga beslut enligt meddelats med stöd av lagen. Det gälstämmelser som i ärenden som överklagas till regeler såväl beslut i ärenden som överklagas till förringen som beslut

valtningsdomstol.

Eösdglaiaegrgax Qeâvêrâäregdgrumsllaa regerinsgmosh

ÃÖEVâ1E“Å“3$Q°E5E°l

det mellan regering- När gäller kompetensfördelningen är att sådana en och förvaltningsdomstol, principen som innefattar rättsfråbesvärsärenden huvudsakligen av förvaltningsdomstol och att gor skall handläggas besvärsärenden i vilka ändamåls- och lämplighetsfråav Denna gor dominerar skall avgöras regeringen. inte ensam ledning eftersom det inom kan ge princip inte finns någon klar skilförvaltningsverksamheten mellan rättsfrågor och lämplighetsfrågor. jelinje att det ofta finns ett så starkt sam- Därtill kommer rättsfrágor och lämplighetsband mellan föreliggande inte lämpligen kan delas upp frågor att avgörandet måste hos en och samma instans (se prop. utan ligga års m.m., 1971:30 s. 88). till 1971 förvaltningslag

funnits en strävan att avlasta Det har sedan länge av art så att statsråden regeringen ärenden löpande får bättre tid för större och överoch departementen Ett led i denna strävan är att begripande frågor. fria regeringen från besvärsärenden.

Våren 1984 antog riksdagen för en riktlinjer systematisk översyn av möjligheterna att överklaga myndighetsbeslut till regeringen (prop. 1983/84:120, KU 1983/84:23, rskr 250). Syftet med översynen skall bl.a. vara att begränsa antalet hos överklaganden regeringen.

Regeringen bör, enligt de riktlinjer som antogs, inte vara överinstans annat än när det behövs en politisk styrning av praxis. I sådana fall då besvärsprövningens huvudsakliga funktion är att ett tillgodose rättsskyddsbehov bör prövningen normalt läggas repå geringen bara om det inte går att ordna en tillräckligt kvalificerad besvärsprövning på lägre nivå.

I riktlinjerna anvisas olika sätt att befria regeringen från besvärsärenden. Ett sådant sätt kan vara att normalt inte medge besvärsrätt till i regeringen ärenden som kan prövas i två eller flera instanser under regeringsnivå. Ett därmed sätt sammanhängande är att flytta ner beslutanderätten i första instans t.ex. från länsstyrelsen till en kommunal nämnd så att man skapar utrymme för en under besvärsprövning regeringsnivå samtidigt som rätten att fullfölja talan till regeringen slopas. Genom att de utnyttja möjligheter som finns att låta centrala myndigheter under regeringen överta som beregeringens uppgift svärsinstans skulle regeringen också avlastas. Vidare nämns i riktlinjerna möjligheten att besvärsflytta ärenden från regeringen till domstolarna.

Av intresse i detta är också sammanhang lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut. Den innebär en möjlighet till av överprövning vissa beslut som regeringen och andra myndigheter meddelar i förvaltningsärenden. med är Syftet lagen

att säkerställa att svensk rätt motsvahuvudsakligen rar det krav på tillgång till domstolsprövning som ställs i den konventionen om skydd för upp europeiska de och grundläggande frihemänskliga rättigheterna terna. I förarbetena till lagen framhålls (prop. 1987/88:9 s. 18), att “en riktlinje för utvecklingen sikt bör vara att man områdesvis överväger i på lång vilken mån det är ändamålsenligt att ersätta den som i dag sker i administrativ ordning överprövning med En översyn av aktuella fördomstolsprövning. fattningar förordas.

3.l6.4 överväganden och förslag

När det de olika möjligheterna att befria regäller från besvärsärenden kan, såvitt gäller nageringen turvårdsärendena, till en början konstateras att, i med de överväganden utredningen gör när det enlighet kommunal delegation, utrymmet för Ökad kommugäller nal inte är så stort. Möjligheten att avdelegation lasta besvärsärenden genom att flytta ner regeringens beslutanderätten från länsstyrelsen till en kommunal nämnd är således begränsad. I de fall det remycket dan finns för länsstyrelsen att deleidag möjlighet till kommunerna utnyttjas den inte gera befogenheter av länsstyrelser. Det är således inte möjsamtliga att detta sätt generellt slopa besvärsrätten ligt på till regeringen för vissa ärendegrupper.

Vad därefter alternativet att låta den centragäller la under i detta fall naturmyndigheten regeringen, överta befattning med bevårdsverket, regeringens svärsärenden, torde inte heller detta vara en framtill att naturvårdsverket har komlig väg med hänsyn rätt att beslut i naturvårdsärenden. Det är överklaga att naturvårdsverket har denna besvärsrätt. angeläget

som skäl mot att låta centrala överta remyndigheter geringens uppgift som besvärsinstans nämns i de ovan angivna riktlinjerna (prop. 1983/84:l20 s. 21 f) också att de centrala myndigheterna i allmänhet är mer sektorinriktade än länsstyrelserna, vilket innebär en risk för att blir mindre besvärsprövningen allsidig än prövningen i lägre instans. Dessa skäl kan tillmätas betydelse även vad gäller naturvårdsärendena.

Den enda framkomliga att antalet övervägen begränsa klaganden hos regeringen synes således vara att undersöka möjligheten att låta förvaltningsdomstolarna överta uppgiften att pröva vissa besvärsärenden som nu prövas av regeringen.

Som ovan nämnts prövas beslut som gäller nationalparker av regeringen. Någon att överföra dessa möjlighet ärenden till förvaltningsdomstol inte synes föreligga.

Beslut i ärenden om bildande av naturreservat och na: turvárdsområde samt meddelande av föreskrifter för dem överklagas i sista hand till Vid regeringen. tillkomsten av institutet naturvårdsomráde framställdes från en del håll krav om att beslut om bildande av naturvárdsområde skulle kunna till kamöverklagas marrätten. Departementsçhefen anförde i propositionen (prop. 1974:166 s. 109), att även om beslut om bildande av naturvårdsområde har av inslag rättstillämpning är sådana beslut och beslut om meddelande av föreskrifter framför allt en ändamåls- och lämplighetsfråga. Departementschefen fortsatte med hänsyn till det nya institutets för samhällets naturbetydelse vårdsverksamhet och sambandet med den fysiska planeringen i övrigt bör som kommittén besvärsprövningen föreslagit uteslutande ankomma på Kungl. Maj:t..

I konstitutionsutskottets ovan nämnda betänkande om regeringens befattning med besvärsären- 1983/84:23 den uttalade utskottet (s. 7), att det var viktigt att kvarstår som besvärsinstans när det regeringen behövs en politisk styrning av praxis. I begreppet utskottet därvid inte bara politisk styrning lägger regeringens rätt att låta sin politiska inriktning påverka praxis i vissa grupper av förvaltningsärenden, utan också den vikt från allmänna demokratiska och för rättssäkerheten som kan tillutgångspunkter mätas befattning med sådana ärenden. Detregeringens ta utskottets mening, särskilt i ärengäller, enligt den där det inslaget i bedömningen är skönsmässiga Till där regeringens medverbetydande. ärendegrupper kan i dessa bemärkelser framstår som särskilt betydelsefullt nämner utskottet bl.a. plan- och byggärenden.

Vid bildande av naturreservat och naturvårdsområde har eller kommunen att utgå från nalänsstyrelsen och hur denna återspeglas i den komturresurslagen munala översiktsplaneringen. Beslut ifråga om överkan enligt 13 kap. 1 S plan- och bygglagen siktsplan endast kommunalbesvär, vilket bl.a. överklagas genom innebär att prövningen är begränsad till rättsfrågor medan en av beslutets lämplighet inte kan prövning ske. Orsaken härtill är enligt förarbtena till planoch 1985/86:1 s. 357) att översiktsbygglagen (prop. enbart är avsedda att vara vägplanernas riktlinjer ledande.

Beslut om detaljplan, områdesbestämmelser och ifråga överklagas däremot hos länsstyrelsen fastighetsplan och därefter hos regeringen. Beslut i alla slags ärenden om lov och i ärenden om förhandsbesked överenligt plan- och bygglagen hos länsstyrelsen klagas

samt därefter antingen hos förvaltningsdomstol eller regeringen beroende på om besvären rör rättsfrágor eller lämplighetsfrågor.

Enligt utredningens uppfattning har beslut angående naturreservat och naturvårdsområde ett så nära samband med planfrågor och de som lämplighetsfrågor uppkommer i sådana sammanhang att det framstår som naturligt, inte minst för att upprätthålla en konsekvent praxis, att alla dessa frågor prövas av samma instans. Eftersom planärenden bör lämpligen avgöras av regeringen bör således nu ifrågavarande ärenden ligga kvar hos regeringen.

Vad därefter gäller beslut i ärende om av fridlysning växt- eller djurart eller föreskrifter som till skydd för djurlivet inom visst område meddelas om inskränkning i rätten till jakt eller rätten att uppehålla sig i området, överklagas sådana ärenden till regeringen. Till grund för prövningen av ärendena ligger speciell sakkunskap i fråga om förekomsten av växter och djur och deras livsbetingelser. Detta förhållande torde inte vara ett skäl för att överprövningen av ett beslut inte skulle lämpa sig för förvaltningsdomstol. En del beslut i ärenden enligt 14 § torde också vara sådana att europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning kan aktualiseras. Med hänsyn till vad sålunda anförts anser att utredningen, prövningen av överklaganden av beslut som rör för skydd växt- och djurarter bör flyttas från regeringen till förvaltningsdomstol.

Till regeringen överklagas också beslut i strandskyddsärenden. Sådana beslut gäller undantag från strandskydd eller utvidgning av strandskyddsområde enligt 15 § andra eller tredje stycket. Det kan också

avse tillstånd till byggande m.m. inom strandskyddsområde 16 § tredje stycket. Det har ansetts enligt att en styrning av praxis har behövts i despolitisk sa ärenden. Även om det numera utvecklats en praxis på området torde behov av politisk styrning alltjämt Det föreligger också behov av konsekventa föreligga. i dessa ärenden. Av betydelse för ställningstaganden frågan om besvärsordningen för strandskyddsärendena är också deras nära samband med planfrågor samt bestämmelserna i och bygglagen om överklagande av planbeslut om bygglov. Bortsett från beslut om bygglov eller förhandsbesked inom område med detaljplan överi allmänhet till regeringen. I klagas bygglovsärenden de fall där det kan vara aktuellt att tillåta byggande inom strandskyddsområde enligt 16 5 tredje stycket torde det vara fråga om naturvårdslagen regelmässigt område som inte omfattas av detaljplan. Det förefaller vara att ha samma besvärsordning för de lämpligt båda nu nämnda övervägande skäl talar prövningarna. således för att behålla regeringen som slutinstans i

strandskyddsärenden.

När det beslut i ärenden om täkt är frågor om gäller av täkterna av stor betydelse. Detta lokalisering kommer att även efter det att inventeringarna gälla är avslutade. Det kan vidare förväntas en brist på varför intresset för de kvarvarande grusfyndiggrus, heterna kan väntas öka. Det blir således fråga om en av i stort, ofta långt utöver avvägning grusbehovet samt ett ställningstagande till naturlänsgränserna, av den typen som bäst sker av regeringresursfrågor en. Med hänsyn till nu nämnda förhållanden lämpar sig ärenden om täkt inte så väl för prövning av förvaltändring i besvärsordningen för nigsdomstol. Någon dessa ärenden föreslås således inte.

Genom ändring i naturvårdslagen 1986 infördes tillståndsplikt för markavvattningsföretag. Beslut i sådana ärenden överklagas till regeringen. Eftersom besluten rör ett nytt område och det kan finnas anledning att låta regeringen styra praxis, bör regeringen även i fortsättningen vara den myndighet som prövar ärendena i sista instans.

Enligt 20 5 första stycket andra punkten kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva att inom landet eller del därav anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskilda slag av arbetsföretag. Sådana föreskrifter meddelas av länsstyrelsen och överklagas till regeringen. Naturvårdsverket har utfärdat anvisningar för förordnande om samrådsplikt. Dessa ärenden har nära samband med planärenden och rör till stor del lämplighets- eller ändamålsfrågor. De bör därför inte överprövas av förvaltningsdomstol utan prövningen göras av regeringen i sista instans. Detsamma gäller ärenden enligt den under avsnitt 3.5.7 föreslagna bestämmelsen i 20 § andra stycket 2 om samrådsplikt inom särskilt skyddsvärda områden för arbetsföretag som kan skada naturmiljön. Den under samma avsnitt föreslagna möjligheten att enligt 20 5 tredje stycket meddela förbud mot arbetsföretag, bör däremot i överensstämmelse med vad som gäller förelägganden om åtgärder enligt samma stycke överklagas till förvaltningsdomstol.

Enligt 24 a § får vilthägn inte utan länsstyrelsens tillstånd uppföras på områden där allemansrätten gäller. Vid sin tillståndsprövning skall länsstyrelsen beakta såväl behovet av skydd för friluftslivet som för naturmiljön. Tillstånd får förenas med villkor. Av förarbetena till bestämmelsen framgår (prop. 1981/82:220 s. 25), att vid prövningen av områdets

för friluftslivet bör de kommunala överbetydelse siktsplanerna kunna utgöra underlag för ställningsframhöll (a. prop. s. tagandena. Departementschefen 25) att tillståndsgivningen bör vara restriktiv.

24 a 5 får vid oförutsedda olägenheter villkor Enligt ändras eller, om olägenheten inte kan avhjälpas och den är betydande, tillståndet återkallas. Tillstånd får också återkallas om behov av vilthägnet inte föreligger. Länsstyrelsens beslut i ärenden om längre överklagas till regeringen. Enligt utredvilthägn är sådana ärenden om vilthägn som ningens uppfattning avser ändring av villkor vid oförutsedda olägenheter eller återkallelse av tilstånd av sådan karaktär att det finns skäl att från rättsskyddssynpunkt låta ärendena av förvaltningsdomstol. Om beöverprövas svärsprövningen av dessa ärenden således överflyttas till förvaltningsdomstol, bör detta också gälla övärenden om vilthägn. Utredningen anser med andra riga ord att ärenden som rör vilthägn bör få samtliga överklagas till förvaltningsdomstol.

Utredningen föreslår under avsnitt 3.5.4 en förstärkav art- och biotopskyddet. Det sker bl.a. genom ning en i 21 S naturvårdslagen om möjlighet för ny regel eller myndighet som regeringen bestämmer regeringen att föreskriva att arbetsföretag som kan skada naturinte får utföras inom sådana biotoper som utmiljön för hotade eller sällsynta djur- eller gör livsmiljö växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda på av sin ringa förekomst eller sällsynta beskafgrund fenhet. När det gäller instansordningen för ärenden om 21 5 torde det, med hänsyn till biotopskydd enligt ställningstagande när det gäller ärenden utredningens om naturreservat, naturvårdsområde och samrådsområde beträffande arbetsföretag, vara konsekvent att de

närliggande ärendena om biotopskydd prövas av regeringen i sista instans för att få enhetlighet i praxis. Härtill kommer att ärendena berör ett nytt område där naturvårdskraven måste vägas mot andra intressen.

3.17 Naturvårdslagen och ädellövskogslagen

3.17.1 Bakgrund

Enligt direktiven har utredningen i uppdrag att närmare studera i vilken omfattning naturvårdslagen har för att ge värdefulla ädellövskogar ett tillämpats tillfredsställande skydd samt föreslå de åtgärder som översynen ger anledning till.

skötseln av ädellövskog regleras i ädellövskogslagen. med lagen är enligt l 5 att bevara landets Syftet ädellövskogar för framtiden genom aktivt ädellövskogsbruk. I lagen finns dock inte några bestämmelser om naturvårdshänsyn. Angående denna fråga samt frågor om bl.a. och anläggning av ny skog är i avverkning stället bestämmelser tillämpliga. I skogsvårdslagens finns inte heller några bestämmelser som medger lagen så i naturvårdens intresse ingripande skyddsåtgärder att ett rationellt ädellövskogsbruk avsevärt försvåras. Om sådana behövs för att bevara säråtgärder skilt skyddsvärda bestånd av ädellövskog måste lösas genom naturvårdslagens regler om skyddsfrågan naturreservat.

Med ädla lövträd avses enligt 2 § alm, ask, avenbok, ek, lind och lönn. Ädellövskog är enbok, fågelbär, 3 § i Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och ligt Hallands län definierat som skogsbestånd som utgörs av ädla lövträd till minst 70 procent, i övriga landet är ädellövskog skogsbestånd som utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 Arealen skall i hela landet vara minst en procent. halv hektar. Trädbestånd på betesmarker, som inte är att anse som jordbruksmark, är också att anse som

ädellövskog om beståndet utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent.

Markarealen skall på dessa betesmarker uppgå till minst en hektar för att omfattas av lagen, och av de ädla lövträden skall minst tio träd per hektar ha en diameter av minst 30 centimeter på en höjd av 1,3 meter över marken.

I 5 s anges att ny ädellövskog skall omanläggas på rådet efter slutavverkning. om särskilda skäl finns kan länsstyrelsen medge undantag från denna bestämmelse. Således är det möjligt att i vissa fall byta till annat trädslag och anlägga ädellövskog på annan plats. Enligt 7 S första stycket får slutavverkning inte påbörjas utan skogsvårdsstyrelsens medgivande. Skogsvårdsstyrelsen får även enligt 7 § andra stycket meddela särskilda föreskrifter angående exempelvis sättet för slutavverkning och hur anläggning av ny ädellövskog skall genomföras. I samband därmed får vite sättas ut och får skogsvårdsstyrelsen även, om föreskriften inte följs, förordna att däri angiven åtgärd skall vidtas på den försumliges bekostnad.

Enligt 9 S kan den som uppsåtligen eller av oaktsamhet genom avverkning eller andra åtgärder bryter mot 5 5 första stycket första meningen, 7 5 första stycket eller mot föreskrift om avverkning som meddelats med stöd av 7 s andra stycket dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Preskriptionstiden för brott mot ädellövskogslagen är två år.

Jämsides med ädellövskogslagen gäller som tidigare sagts för den ädla lövskogen även

skogsvårdslagens

bestämmelser i tillämpliga delar. Bland dessa bestämmelser i är 21 skogsvårdslagen § om naturvårdshänsyn

av intresse. Med stöd av 21 S skogsvårdslagen har efter samråd med naturvárdsverket medskogsstyrelsen delat föreskrifter och allmänna råd om den hänsyn som skall tas vid bedrivande av skogsbruk. Reglerna är detaljerade och utförliga. De har dock i sin nuvarande utformning inte särskilt anpassats till de villkor och förutsättningar som föreligger i de fall skogsbruksátgärder är aktuella i ädellövskog.

I samband med att skogsvårdsstyrelsen prövar tillstånd till slutavverkning får skogsvårdsstyrelsen som tidigare sagts föreskriva sättet för slutavverkning och de särskilda åtgärder som behövs för vård och av viss ädellövskog. Detta innebär att skogsskydd várdsstyrelsen i beslut om avverkning kan föreskriva den som skall tas till naturvárdsintresset i hänsyn samband med avverkningen.

I olika handböcker m.m. har skogsstyrelsen pekat på vilka som kan vara aktuella vid hänsynssituationer ädellövskogsskötsel. Det kan röra sig om att ta vara trädsamlingar och plantor av de mindre vanliga på - - och låta ädla lövträden lind, alm, lönn, fágelbär dem i det kommande beståndet. Det handlar om ingå varsamhet och sparande av för ädellövskogen karaktäristiska buskar och träd; olvon, hassel, vildapel, m.fl. olika arter. Ädellövskogsbiotopens flora hägg bör också bl.a. bör inte sådan markbehandskyddas, väljas att känsliga arter hotas. Gamla ekar och ling andra träd med stor betydelse för fauna och flora bör sparas. Det finns även betydelsefulla landskapsbildshänsyn att ta vid ädellövskogsskötseln. Inte mässiga sällan finns olika kulturminnen som stengärdesgårdar och källor vilka kräver sin särskilda hänsyn.

§dgllöyskogens_tgtgla gmfattning_

För att få en uppfattning om hur mycket ädellövskog som finns i landet har inhämtat vissa utredningen statistiska uppgifter från samt tillskogsstyrelsen ställt ett antal länsstyrelser och skogsvárdsstyrelser en enkät med frågor om Svaren reädellövskogen. dovisas nedan i den löpande texten.

Innan nuvarande fastställdes och ädellövskogspolitik ädellövskogslagen meddelades 1984 utreddes olika frågor som grund för riksdagsbeslutet. Av utredningsrap- - SNV PM 1587-1982 porten framgår bl.a. ädellövskogarnas totala omfattning och i landet. utbredning Siffrorna grundas på material riksskogstaxeringens från senare delen av 1970-talet.

Skogen där andelen ädla lövträd minst 70 utgjorde procent av stamgrundytan uppgick då till 110 000 hektar varav 50 000 hektar vardera bokrespektive ekdominerad skog och 10 000 hektar där andra ädla lövträd, främst ask, dominerade.

De ädla lövträden och då i ek växer ofta synnerhet tillsammans med andra trädslag som inte betraktas som ädla t.ex. björk, asp och gran. Riksskogstaxeringen redovisade en för hela landet areal om sammanlagd 200 000 hektar där bok och ek tillsammans utgjorde mellan 10 och 70 procent av stamgrundytan.

Som framgått ovan sammanfaller ädellövskogslagens definition för de fyra sydliga länen med det nämnda 70 procent-kriteriet. Till den ädla lövskogen räknas också den s.k. ädellövhagmarken som i utredningsrapporten beräknades uppgå till omkring 10 000 hektar.

Huruvida den totala ädellövskogsarealen förändrats av 1970-talet fram till dags dato låter från slutet inte bestämmas jämförelser med aktuella sig genom från Det beror på att uppgifter riksskogstaxeringen. är en stickprovsundersökning som riksskogstaxeringen har ett medelfel av den för den aktuella skogstypen - 10 - att det i sig storleksordningen 5 till procent än vad en eventuell verklig förändkan vara större ring behöver vara.

förändring får således Frågan om ädellövskogsarealens i annat material än riksbesvaras med utgångspunkt En sådan källa är skogsvårdsstyrelskogstaxeringen. (ÖSI). Under pesernas översiktliga skogsinventering till 1988 (4 år) har 29 procent av pririoden 1985 beståndsindelats varvid ädellövskogsvatskogsmarken Räknas den då erhållna ädellövbestånd avskiljts. till att hela arealen för skogsarealen upp gälla erhålls 140 000 hektar. samtliga ägarkategorier drygt är behäftad med fle- En sådan uppräkning naturligtvis ra felkällor. Bl.a. kan inte det statistiska medelfebestämmas. Vidare utförs ÖSI, som nyss lets storlek mark. Med dessa sagts, bara på privata skogsbrukets i beaktande kommer dock skogsvårdsstybegränsningar ÖSI-verksamhet att ge allt bättre uppgifter relsernas om ädellövskogens omfattning.

förändras av olika skäl. skog kan Ädellövskogsarealen sätt förändra sin trädslagssammansättpå naturligt in och ut ur den definition som ning så att den växer för ädellövskog. Den kan också givetvis upphögäller ra att vara ädellövskog eller bli ädellövskog genom insatser. storleken av dessa aktiva aktiva skogliga insatser är väl känd genom en relativt detaljerad av ädellövskogslagens tillämpstatistikuppföljning

ning.

§vve5knigg_ogh_f§rxngrings§tgä5dgr_m;m;

Sedan ädellövskogslagen trädde i kraft den 1 juli 1984 har t.o.m. 1988 tillstånd lämnats till slutavverkning på följande areal. Hektar.

Bok §5 övr. ädla lövträd Totalareal

816,6 240,6 91,3 1148,5

Den redovisade arealen är till 72 procent belägen i Kristianstad och Malmöhus län.

Den skogliga aktiviteten i ädellövskog, mätt som andelen slutavverkning, i relation till aktiviligger teten i all svensk en nivå som är skog på ungefär två till tre gånger lägre.

I samband med att tillstånd lämnats till slutavverkning på de ovan angivna arealerna har förxngringsåtgärder föreskrivits enligt följande (arealen i anges hektar).

Naturlig föryngring Plantering Summa areal

852,6 31,9 884,5

Av den areal där har slutavverkning medgetts vidare 155,5 hektar tillåtits att efter slutavverkning planteras med andra än de ädla. hektar trädslag 59,6 har fått överföras till annat ändamål än skogsbruk. (Av sistnämnda areal har merparten omförts till ädellövhagmark.)

Under samma tid som för de ovan gällt redovisade uppgifterna om avverkning och föryngringsåtgärder har

Vanligen har 387,7 hektar ny ädellövskog uppstått. eller gallrats fram ur blandskog ädellövskogen röjts - senaste åren - ädeleller har särskilt under de ny på mark där det lövskog uppkommit genom plantering tidigare inte vuxit ädellövskog.

stödet till ädellövskogsbruk, som ökat Det statliga har hela tiden efterfrågats och beviljats kraftigt, ut. Det 1984/85 till 4,0 fullt uppgick budgetåret 1989/90 till 13 miljoner miljoner kronor, budgetåret och föreslås för budgetåret 1990/91 uppgå till kronor 14 miljoner kronor.

“Qkeaigtreâsg §5: 929509193 meg löxtsäé

Under de två till tre senaste åren har ett starkt intresse att ädla lövträd på ökat uppkommit plantera åker. har anpassats till nedlagd Plantproduktionen det förhållandet varför intresset framöver enligt nya bör kunna tillgodoses. Skogsstyrelsen skogsstyrelsen även inventerat och fastställt frötäktsbestånd i har där inhemskt frö kan plockas. Frö- Sverige lämpligt dessa bestånd sker i full skala under somtäkt från 1989. har ett starkt ökat intresse maren Samtidigt över huvud förmärkts både hos poliför lövskog taget och allmänhet. Olika naturvårdsortiker, skogsägare arbetar också aktivt för ökad lövskog. ganisationer olika skäl bakom detta ökade intresse. Flera ligger

- naturvårdsmedvetande där lövskogens värde Ett ökat fått en har verkat starkt pådrivanframskjuten plats de.

- Inriktningen mot ett mer ståndortsinriktat skogsinräknat de som skogligt sett kan vidbruk, åtgärder i mån de negativa effektas för att någon kompensera

terna av det atmosfäriska får nedfallet, som resultat att lövskogen ökar i vissa fall.

- Den kraftigt ökade efterfrågan på lövskogsvirke med priser på i stort sett samma nivå som barrvirke har gett lönsamhet åt lövvirkesproduktion.

- Den påbörjade nedläggningen i stor skala av bördig inägomark har påkallat behov av flera alternativ än tall och gran.

- har Slutligen den ökade kunskap som har börjat växa fram om lövskog inom skogsbruket också gett som resultat ett ökat intresse för att anlägga och sköta sådan skog.

Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna har vidtagit flera olika åtgärder för att det ökade intresset för lövskog också skall kunna omsättas i praktiken. Skogsstyrelsen har i detta till sammanhang utredningen framfört b1.a. följande.

Man har så snabbt som sökt möjligt tillgodose det mycket stora kunskapsbehov som finns när det gäller lövskog. Det rör sig om att ta fram och ut ge läroböcker, att utbilda personal och skogsägare, att följa upp planteringar och därvid ta reda på varför

planteringar lyckas eller misslyckas och föra ut dessa erfarenheter. Man försöker också att sammanföra skogsbrukets folk med förädlingsindustrins och därmed skapa en brygga mellan rávaruproduktion och marknad.

Man har också så snabbt som sökt möjligt tillgodose skogsägarna med det plantmaterial som efterfrågas. Hit hör att man som nämnts tidigare inventerat och fastställt godkända frötäktsbestánd för i stort sett

alla inhemska lövträdslag i Sverige. Man har igångsatt frötäkt från dessa bestånd och producerat olika lövträdsplantor i plantskolor.

Produktion och av lövträdsplantor från försäljning plantskolor har totalt för skogsvårdsorganisationens alla arter varit följande.

1985 och 1986, Ca 1 milj. plantor per år 1984, 1987 1,7 milj. plantor 1988 3,6 milj. plantor 1989 4,2 milj. plantor

Ca 75 procent av plantorna är vårtbjörk. Efterfrågan har också ökat ek, al och övriga arter av lövträd på utom bok (boken självföryngras vanligen).

Under 1988 var det inte möjligt att tillgodose efterhade kommit till så frågan. omställning 90-programmet snabbt att inte kunde hålla jämna plantproduktionen steg med efterfrågan. Under 1989 förelåg uppenbara att avsätta de producerade plantorna svårigheter att det “restbeställningar från företrots förelåg år. Detta gällde i flertalet län. gående

för de närmaste fem Skogsvårdsstyrelsernas prognoser åren har ett år förbytts från fem milj. lövplantor på tre Prognosen pekar på att eftertill milj. plantor. kommer att vika trots att god mark står till frågan ett bra inhemskt plantmaterial finns att förfogande, samt olika bidrag och omställningsersättningar tillgå erbjuds.

helt erfarenhet är det de omfat- Enligt en samstämmig viltskadorna som är orsaken. Har- och rådjurstande till av den rävstammen och de stammarna är följd låga

gångna milda vintrarna rekordstor. Sverige har dessutom en stor älgstam, som medför svåra skador på nyplanterade lövskogar.

Från skogsvårdsháll framhålls att det får anses vara nära nog omöjligt att anlägga utan att ha lövskog stängsel eller andra former av viltskydd. Detta har också skogsbrukarna snabbt fått lära sig. Stängsel för med sig sådana kostnader och sådant behov av tillsyn att intresset för att svalanlägga lövskog nat, vilket alltså visat sig i vikande efterfrågan på plantor.

Det finns observationer från flera län som pekar på att viltstammen på sina håll är så stor att betestrycket medför att den naturliga föryngringen av vissa lövträdsorter inte förmår utveckla utan hålls sig tillbaka.

Svaren på utredningens enkät också klart att pekar på viltskadorna i ädellövskogsföryngringarna är stora och att viltstängsel ofta är nödvändiga.

Enligt utredningens uppfattning måste således viltstammen minskas om ny lövskog genom beståndsanläggning skall erhållas.

âkxdé atväréeâulla ädsllöxshoaaz 26202

aasugvêréslaaea

De i enkäten insamlade uppgifterna tyder på att en förhållandevis liten areal - l 000 hektar drygt ädellövskog skyddats genom att den avsatts som naturreservat eller annat skyddsobjekt naturvårdsenligt lagen. Uppgifterna är dock osäkra i denna del. Ambitionen att framöver genom naturvårdslagen säkra

får också anses låg. I flera län ytterligare skogar saknas mål och plan för detta ändamål. Otillräcklig om ädellövskogen samt brist på personal och kunskap anges som skäl till att den med naturvårdslapengar gen skyddade arealen är så begränsad.

3.17.2 överväganden och förslag

Gällande definition för ädellövskog i lagen har i huvudsak sin i definitionen av bokskog i den tidgrund Ädellövskogsutredningen (SNV PM igare bokskogslagen. visade dock att bokskogslagens krav på minst 15/87) 70 bokandel i bokskog inte kunde överföras procent till att gälla även för ädla lövträd i ädellövskog. Anledningen var vissa biologiska, kulturhistoriska och skillnader som främst märks i skogsskötselmässiga området utanför bokskogens huvudsakliga utbredningsområde dvs. utanför Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län. Ädellövskogen är här betydligt mer och än i de sydliga länen och en splittrad heterogen definition som täcker den värdefulla ädellövskogen måste ha en vidare ram och ge utrymme för ett större inslag av andra lövträd än de ädla.

Denna slutsats har visat sig vara i huvudsak riktig. Det har emellertid också visat sig att länsgränser är mindre att utgöra gränser för skilda definilämpliga tioner av ädellövskog. Övergången mellan de traditionellt skötta och bok-ekskogarna i tämligen enhetliga Skåne, Halland, Blekinge och de mera varierade skolängre in i landet sker gradvis. Detta märks garna i bl.a. Hallands län där de rena ädellövsko- _tydligt slättlandet övergår i allt mer vagarna på gradvis rierade skogar upp mot det småländska höglandet.

För att åstadkomma ett förbättrat för skydd ädellövskogen i bl.a. nämnda och få en enhetövergángszoner lig och biologiskt mer lämpad är det lagtillämpning angeläget att definitionen av enhetädellövskog görs lig för hela landet.

Av den anledningen föreslår att utredningen första och andra punkten i 3 § första slås stycket samman till en bestämmelse med följande innehåll.

3 5 Med avses i denna ädellövskog lag:

skogsbestånd som utgörs av lövträd till minst 70 procent och av ädla lövträd till minst 50 procent och vars areal är minst ett halvt hektar.

Som tidigare angetts kan ädellövskogslagen i sin nuvarande utformning inte ett som innebär skapa skydd att normalt ädellövskogsbruk inte får bedrivas. Kräver naturvárdsintresset ett som innebär att skydd skogen skall få utvecklas fritt eller får föryngringshuggning inte genomföras måste naturvårdslagens regler i stället användas. Detta har också uttryckligen angetts i 1 S tredje stycket ädellövskogslagen. Däremot är skogsvårdslagens bestämmelser om naturvårdshänyn tillämpliga även på ädellövskogsbruk. Dessa är dock i sin nuvarande mer inriktade utformning på tall- och även granskogsbruk om skogsvárdsmyndigheterna i handböcker pekar olika på hänsynssituationer som kan vara aktuella vid ädellövskogsskötsel.

I utredningens enkäter har framkommit att det föreligger ett behov av för mer diädellövskogsbruket rekta hänsynsföreskrifter. Behovet av sådana bestämmelser har också understrukits av Utskogsstyrelsen. redningen delar denna uppfattning. Sådana hänsynföre-

skrifter bör utarbetas inom ramen för nuvarande hän- 21 och ha samma synsregler enligt § skogsvårdslagen räckvidd. Av skäl bör de dock återfinnas pedagogiska i ett särskilt avsnitt som direkt handlar om ädellöv- De bör alla åtgärdssituationer i ädelskogen. gälla - inte bara den tillståndspliktiga slutavlövskogen - utan även gallring och röjning. verkningen

Parallellt med dessa föreskrifter om hänsyn till

ädellövskogsskötseln bör skogsvárdslagens hänsynföreskrifter i ut så att trädsamlingar av övrigt byggas ädla lövträd och små ädellövskogsbestånd som ingår i annan tydligare. Detta är särskilt skog uppmärksammas beträfffande de mindre vanliga ädla lövträviktigt den. Ett tillvaratagande av sådana avvikande biotoper och därmed naturvårdskvaliteten i ett ökar mångfalden område.

I detta sammanhang bör nämnas att naturvårdsverket när det biotoper lämpliga för ett generellt gäller att även vissa ädellövskogar kan biotopskydd angett komma för ett sådant skydd eller alternativt ifråga för särskilt enligt naturresurslagens 2 kap. skydd särskilt områden. Denna 3 S såsom ekologiskt känsliga behandlas i detta betänkande i avsnittet om fråga av skyddet för arter och biotoper. förstärkning

En annan som uppmärksammats på är fråga utredningen av Dessa betesmarker omskyddet ädellövhagmarker. fattas av om de inte är att anse ädellövskogslagen De skall även kraven ensom jordbruksmark. uppfylla ligt 3 § första stycket 3 punkten ädellövskogslagen. Utanför bestämmelser faller kultiverade beteslagens marker. Dessa av betesmarker som förbättrats utgörs bearbetats med redskap eller besåtts genom röjning, med vallväxter och som kan brukas med moderna maski-

ner. Sådana betesmarker kan omfatta ofta äldre ekbestånd och utgör då tillsammans med de icke kultiverade betesmarkerna ett i det mellanviktigt inslag svenska jordbrukslandskapet. Dessa markers betydelse för faunan och floran är stor. De kultiverade betesmarkerna omfattas av skötsellagens hänsynsregler. Dessa kan dock inte hindra att sådana marker omförs till åker.

De betes- och hagmarker med som inte är ädellövskog kultiverade omfattas visserligen av ädellövskogslagen om de uppfyller lagens övriga krav. Områden med glesare ädellövbestánd än vad som anges i lagen eller mindre areal än en hektar omfattas dock endast av skötsellagens hänsynsregler.

Om en brukare önskar omföra ädellövhagmarker, dvs. de marker som omfattas av ädellövskogslagen, till skog kan ädellövskogslagen emellertid inte hindra honom från detta. Det enda krav som kan ställas är att marken skall beskogas med ädellövträd. Om betet upphör övergår ädellövskogmark av sig självt till ädelövskog.

Det har framförts önskemål om att för ädelskyddet lövhagmarkerna, oavsett om de är kultiverade eller ej, måste stärkas med hänsyn till den stora betydelse de har för fauna och flora. delar den Utredningen uppfattningen.

Eftersom alla ädellövhagmarker, oberoende av om de är kultiverade eller ej, omfattas av skötsellagens hänsynsregler bör övervägas att i dessa regler införa ett särskilt avsnitt om naturvårdshänsyn. Utredningen vill också peka på att en av avverkning exempelvis ett ekbestånd på ädellövhagmark måste anses vara ett

arbetsföretag som väsentligt kan ändra naturmiljön och därför omfattas av samrådsbestämmelserna i 20 § Om utredningens förslag i avsnitt naturvårdslagen. 3.5.4 om en av samrådsskyldigheten med förstärkning en att meddela förbud mot arbetsföretag gemöjlighet nomförs, kommer det att även omfatta sådana avverk- Lantbruksnämnderna/länsstyrelserna har också ningar. att träffa avtal med en brukare att fortmöjlighet sätta hävden av ädellövhagmark eller, om detta i enstaka fall inte är möjligt och markerna anses särskilt värdefulla, besluta om att inrätta naturreservat.

Enligt utredningens uppfattning är det också angeläatt göra en särskild inventering av ädellövhagget markerna. Inom ramen för den pågående ängs- och hagvisserligen även marksinventeringen uppmärksammas dessa marker i viss utsträckning. Det är emellertid att materialet i ängs- och hagmarksinvenangeläget bearbetas och kompletteras även med sikte på teringen att erhålla en fullständigare översikt över ädellöv-

hagmarkerna.

Med hänsyn till den ringa areal av ädellövhagmarker och som för närvarande skyddas genom naädellövskog turvårdslagens regler om naturreservat eller naturvårdsområde vill utredningen också särskilt poängtera att framöver på ett mer aktivt sätt länsstyrelserna bör beakta och inarbeta de särskilt skyddsvärda ädeloch ädellövskogarna i sina naturvårdslövhagmarkerna med sikte att en större areal än för planer på skydda närvarande med stöd av naturvårdslagen.

Sammantaget finns det enligt utredningen goda möjligheter att i framtiden bevara den flora och fauna som är beroende av ädellövskogen som biotop.

Till utredningen har bl.a. i enkätsvaren framförts önskemål om att preskriptionstiden för brott mot ädellövskogslagen bör utsträckas. Denna är för närvarande två år. Skälen för en förlängning av preskriptionstiden tyder emellertid mer på att tillsynsmyndigheterna inte hinner upptäcka brott mot ädellövskogslagen och utreda dessa innan preskriptionstiden gått till ända än att man anser att brotten i sig är så grova att de kräver hårdare straff. Att av utredningstekniska och resursmässiga skäl förlänga preskriptionstiden för brott mot ädellövskogslagen är enligt utredningens uppfattning inte lämpligt. Frågan om att höja straffmaximum för brott mot naturvårdslagen och angränsande lagstiftning diskuteras i detta betänkande under avsnittet 3.15.2

I enkätsvaren och från annat håll har till utredningen också framförts påståenden om att rättelse av otillåten åtgärd inte kan göras enligt ädellövskogslagen vilket var möjligt enligt den tidigare gällande bokskogslagen.

Enligt utredningens uppfattning framgår det av förarbetena till ädellövskogslagen (bl.a. uttalanden av lagrådet prop. 1983/84:94 s. 58 f) att det är fullt möjligt att enligt gällande lagstiftning vid vite förelägga den markägare som utan tillstånd avverkat ädellövskog att anlägga ny ädellövskog samt även, om föreläggandet inte efterlevs, på den försumliges bekostnad anlägga ny ädellövskog.

3.18 Ekonomiska bidrag

3.l8.l Bakgrund

I direktiven att ekonomiska bidrag och stöd inanges te sällan utgår till verksamheter och arbetsföretag som påverkar naturmiljön. I områden som är särskilt från ekologisk synpunkt eller har särskilda känsliga naturvärden kan detta förhållande i vissa fall medföra svåra Konsekvenserna härav för avvägningsproblem. naturvårdsintressena bör närmare belysas.

Ekonomiska bidrag och stöd till arbetsföretag kan utav flera skäl. Bidragen kan således vara utformade gå som regionalpolitiska eller sysselsättningspolitiska stöd. De kan också vara riktade till en viss bransch som stöd eller för att kanalisera verksamheantingen ten ett visst sätt. För naturvårdens del förekompå mer det att bidrag ges till verksamheter som kan skada men där bidraget är avsett att om möjnaturmiljön kontrollera att verksamheten bedrivs på ett för ligt skonsamt sätt t.ex. genom styrning av arnaturmiljön betsmetoder och lokalisering.

till den och stöd som Med hänsyn mängd bidrag ges till olika verksamheter vilka direkt eller indirekt kan skada har utredningen funnit det nödnaturmiljön att i någon mån begränsa behandlingen av desvändigt sa Utredningen har således inte funnit det frågor. att inom ramen för uppdraget behandla sådana möjligt och stöd som ges till verksamheter som på olibidrag ka sätt medför och således även påmiljöföroreningar verkar naturmiljön negativt.

Utredningen har emellertid särskilt uppmärksammats på vissa bidrag inom jord- och skogsbruket, särskilt bidrag till dikningsföretag och skogsbilvägar. Med hänsyn till att uppdraget i övrigt i huvudsak är koncentrerat till verksamheter inom dessa områden har utredningen funnit det lämpligt att begränsa genomgång- H en till dessa bidrag.

För att få ett underlag för en diskussion om det statliga stödet till dessa verksamheter har utredningen tillställt ett flertal länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser en enkät rörande stödet och dess påverkan på naturvårdsintresset. Frågorna har i huvudsak berört hur myndigheterna hanterar ansökningar om ekonomiska bidrag, vilket underlagsmaterial som krävs, hur samråd sker mellan olika myndigheter, hur hänsynen till naturvårdsintressena vägs in och vilka problem som i övrigt finns vid bidragshanteringen. Enkätsvaren behandlas i den löpande texten.

3.18.2 Något om bidrag till jordbruket

De bidrag och stöd som utgår till jordbruket är av liten omfattning. Följande bidrag och stöd skall dock nämnas.

Lånegarantier kan utgå som lån för inre rationalisering till nybyggnad eller förbättring av ekonomibyggnad samt till dikning, täckdikning och andra markanläggningar. Lånegarantierna för markavvattning och markanläggning har under de senaste budgetåren haft följande omfattning.

Huvudavvattning

86/87 2 st sammanlagt 81 000 4 st -- 369 000 87/88 0 st -- 0 88/89

(oftast - täckdikning) Detaljavvattning

29 st -- 2 460 000 86/87 14 st -- 1 163 000 87/88 1 st -- 193 000 88/89

Övriga markanläggningar

7 st -- 100 000 86/87 3 st -- 93 000 87/88 0 st -- 0 88/89

kan utgå för bland annat gemensamhetsanlägg- Bidrag ningar och större vattenhushållningsföretag. Årligen brukar ett par större och ett par mindre avvattningsföretag (omdikning) stödjas till ett sammanlagt beom 500 000 - 1 000 000 kronor. Till detta kommer lopp Emåprojektet som stöds genom ett särskilt regeringsbeslut. Under budgetåret 1988/89 uppgick det stödet till endast 16 000 kr.

För de sju nordliga länen finns ett särskilt statligt regionalt stöd till jordbruks- och trädgårdsföretag. Stödet kan lämnas bl.a. till investeringar i byggnader eller andra anläggningar samt köp av vissa inventarier. Det kan också omfatta vägar och diken, dammar för bevattning eller kräftodling m.m. Under de senaste budgetåren har stödet för markavvattning och markanläggning haft följande omfattning.

Huvudavvattning

86/87 36 st 2 934 000 87/88 74 st 4 713 000 88/89 10 st 1 520 000

Detaljavvattning

86/87 126 st 6 569 87/88 103 st 3 548 88/89 32 st 1 267

Övriga markanläggningar

86/87 31 st 561 000 87/88 111 st l 396 000 88/89 2 st 10 000

Härtill kommer ett regionalt stöd av tillfälliga medel påbörjat 1987/88, det s.k. åtgärdsprogrammet för jordbruket i norra Sverige, som totalt tillförts 245 miljoner kronor för en treårsperiod. Budgetáret 1989/90 är det sista året i programperioden. Budgetåret 1988/89 har átgärdsprogrammet för markavvattning och övriga markanläggningar haft följande omfattning.

Huvudavvattning 67 st 5 869 000 Detaljavvattning 139 st 5 022 000 Övriga markanl. 31 st 477 000

Utöver dessa bidrag utgår ett särskilt glesbxgdsstöd som efter delegation handläggs av lantbruksnämnderna vad gäller stöd till jordbruk för att bl.a. sätta istánd åkermark. Några statistiska uppgifter har inte varit tillgängliga för utredningen men omfattningen torde vara marginell i detta sammanhang.

Inom ramen för det särskilda programmet för begränsav spannmålsodlingen (omställning 1990) utgår ning ett för på åker för jordbrukabidrag skogsplantering re som samtidigt minskar sin spannmålsareal. Programi och med av odlingsåret 1990. met upphör utgången krävs även tillstånd enligt sköt- För skogsplantering har betalats ut. sellagen. Följande ersättningar

1988 ll 400 000 kr 3 822 ha 1989 11 200 000 kr 3 533 ha

3.18.3 Bidrag till skogsbruket

av skogligt statligt stöd Det sammanlagda beloppet under 1989/90 får förmedlas till som budgetåret till cirka 260 miljoner kronor. skogsägarna uppgår särskilda som landets skogsägare Den skogsvårdsavgift betalar till ett belopp som överstiger årligen uppgår Den totala bidragssumman har i detta bidragsbelopp. 1980-talet varit betydligt högre, under början på stödramen till i det närbudgetåret 1982/83 uppgick kronor. Minskningen har framför maste 430 miljoner stödet till återväxtåtgärder efter avverkallt rört ning av lågproducerande skogar.

har stödet fördelats på föl- För budgetåret 1989/90 jande sätt.

Belopp milj. kr. Stödform per år

återväxtåtgärder 65,2 1. Fullständiga i det skogliga stödområdet - varav för intensifierad skogsvård i Västerbottens inland minst 7,2 milj. kr. sammanlagt

(Dessutom som en särskild satsning under en treársperiod t.o.m. 1990/91 om sammanlagt 57 milj. kr. till intensifierad skogsvård i Västerbotten och Norrbotten).

2. Skogsodling efter avverkning av 100,0 lágproducerande bestånd samt vissa natur- och kulturvårdande åtgärder, - varav minst 3 milj. kr. till skogsodling med annan lövskog än ädellövskog på mark som tagits ur jordbruksproduktion före 1986, - varav högst 5,8 milj. kr. för inventering av naturvärden och för rådgivning om naturvård i samband med bidragsgivning, - varav ett ej begränsat belopp till fortsatt försöksverksamhet med aktiva natur- och kulturvårdande åtgärder i skogsbruket.

3. Dikning 5,5

4. Ädellövskogsbruk 13,0

5. Skogsbilvägar 60,0

Stöd till återväxtátgärder efter av avverkning lågproducerande skogar (punkt 2 ovan) har mellan budgetåren 1988/89 och 1989/90 minskats med 11 miljoner kronor. Medlen har i allt väsentligt förts över att användas för att utbilda skogsägare i naturvård och skogsekologi. Målet är att skogsvårdsstyrelserna under tre år skall utbilda 60 000 skogsägare för ett belopp om sammanlagt högst 30 miljoner kronor. Stöd

till bestånd får inte lämnas för åtlågproducerande som berör marker av hagmarkstyp, glesa äldre gärder och medelålders lövträdsbestånd eller lågproducerande bestånd i det fjällnära skogsområdet.

till dikning 5,5 miljoner kronor Bidragsbeloppet innebär att beloppet från föregående år i det närmaste har halverats av statsmakterna. Medlen har förts över för att möjliggöra en ökning från 8 till för närvarande 13 miljoner kronor på ädellövskogsanslaget.

Den av riksdagen godkända budgetpropositionen för budgetåret 1990/91 (prop. 1989/90:100 bilaga ll, JoU 14, rskr 134) innebär att bidraget för skogsodling efter avverkning av lågproducerande bestånd minskas med ytterligare fyra miljoner kronor, att bidraget till dikning helt slopas, att bidraget till ädellövskogsbruk höjs med en miljon kronor till 14 miljoner kronor samt att bidraget till skogsvägar förblir oförändrat.

Res _âkgsliszaj-söéess-_Påvsräag raågngtâtåeads insrssâea

Statligt stöd kan påverka ett motstående intresse t.ex. naturvård på i princip två sätt. Dels kan stödet utlösa att som annars inte skulle utföåtgärder ras kommer till stånd, dels kan åtgärden när den utförs annat sätt än vad som skulle ske om göras på stöd inte varit aktuellt.

I förstnämnda fall kan - om utförandet är till men - att helt ta bort för naturvårdsintresset väljas stödet, antingen för vissa åtgärder eller för vissa områden eller Ett sådant arrangemang får skogstyper. effekt om därmed förblir ogjord. Är det sanåtgärden

nolikt att åtgärden ändå kommer till stånd oberoende av ett eventuellt stöd statligt kan det vara lämpligt att välja en metod som innebär att stödet förenas med villkor som garanterar en god anpassning och avvägning till det motstående intresset.

Den nuvarande av det utformningen skogliga stödet har fortlöpande anpassats och inriktats så att effekter av båda de här nämnda ska slagen uppnås. Exempel härpå är de från den 1 1989 juli gällande tillämpningsföreskrifterna för stöd till statligt dikning, som innebär att bidrag normalt för utgår att täcka kostnaderna för av planläggning dikningsföretagen. Bidrag till grävningskostnader m.m. utgår endast om det finns särskilda skäl t.ex. om kostnaderna för naturvårdsanordningar är särskilt höga. Genom förändringen har bidragets direkta stimulanseffekter

tagits bort.

Stödet inriktas forsättningvis mot att åstadkomma en riktig avvägning mellan skogsproduktions- och naturvårdsaspekter vid val av dikningsobjekt samt att valda objekt ska få en omsorgsfull planläggning där möjligheterna till och naturvårdshänsyn naturvårdsanordningar tillvaratas väl. för Budgetpropositionen 1990/91 innebär som tidigare nämnts att bidraget till dikningsföretag helt slopas med till att dikhänsyn ning numera omfattas av tillståndskrav enligt naturvårdslagen och att betydelsen av statsbidrag därför väsentligt minskat samt att det är från väsentligt naturvárdssynpunkt att vara återhållsam med dikning.

Vad gäller dikning föreslog skogsstyrelsen i sin anslagsframställning för 1990/91 att medel ställs till förfogande så att en kan sumpskogsinventering genomföras. Skogsstyrelsen anförde, att den ökade belastningen av luftföroreningar som medför ökad risk för läckage från skogsmarker har understrukit behovet av

om skogsstyrelsen föen samlad kunskap sumpskogarna. och efter kontakt med nareslog mot denna bakgrund turvårdsverket att en sumpskogsinventering genomförs under de närmaste tre till fem åren fr.o.m. budget- För 1990/91 innebär också året 1990/91. budgetåret beslut med bifall till budgetpropositionen riksdagens skall erhålla tre miljoner kronor att skogsstyrelsen samt två kronor för för sådan inventering miljoner inventering av s.k. småbiotoper.

Här kan också nämnas att riksdagen givit regeringen känna att det torde finnas anledning att se över till av till skogsbruket och strukturen bidragsgivningen ske i samband med den utvärdering av att detta bör mål och medel som aviserats i regeskogspolitikens En utgångspunkt bör ringsförklaringen. principiell vara att bidragen till skogsdärvid enligt riksdagen efter av lågproducerande bestånd odling avverkning till den del som inte används till naturutmönstras vårdande Riksdagen förordar att avvecklingåtgärder. under ett års tid samt att de meen sker stegivs par som därvid bör föras över till anslaget del frigörs för inom det skogliga stödområdet (jordåtgärder betänkande 1989/90:JoU 14 s. 28 f. bruksutskottets och s. 43).

Easurvåréshäasxruvid_ssöégivaiag_

till det I skogsstyrelsens tillämpningsföreskrifter finns i 4 S närmare angivet de villstatliga stödet beträffande mot andra inkor som gäller avvägningar än Bestämmelsen har följantressen virkesproduktion. de lydelse:

till som påtagligt ska- Stöd får inte beviljas åtgärd dar särskilda värden för natur- eller kulturminnes-

vården. Detsamma skall gälla för område som är av särskild betydelse för såsom rennäringen flyttled eller nattbetesplats eller för annat dokumenterat allmänt intresse. Inte heller får stöd till beviljas följdátgärd om föregående åtgärder skadat påtagligt eller skadar sådant värde eller intresse.

Stöd får inte heller beviljas till återväxtåtgärd på område som före avverkning haft karaktär av lövträdsdominerad hagmark. Lövträdsdominans skall anses föreligga då virkesförråd till minst sex tiondelar består av lövträd.

vid sidan av att vissa marker med gemensamma karaktärer helt undantages finns denna stödgivning bestämmelse som skall garantera att särskilt skyddsvärda objekt alltid undantas från I enkätsvastödgivning. ren från skogsvárdsstyrelserna och länsstyrelserna har berörts vilken denna bestämmelse har betydelse och hur den tillämpas. Bl.a. att bestämmelframgår sens innehåll förs på tal i en tidigt rådgivningssituation när skogsmarkens ägare och skogsvårdsstyrelsen diskuterar den framtida skötseln av ett objekt.

Skogsstyrelsen har på uppdrag av under regeringen försommaren 1989 utrett och lämnat om fortförslag satt skoglig verksamhet i den I fjällnära skogen. det sammanhanget har föreslagits att 4 5 i skogsstyrelsens stödföreskrifter skall till flyttas regeringens förordning. Skogsstyrelsen har med detta veförslag lat understryka betydelsen av att sker avvägningar mot andra viktiga intressen i situationer där stödfrågor blir aktuella.

När det gäller det statliga stödet till skogsbilvägar finns utöver den ovan citerade bestämmelsen om avvägning mot naturvård och andra allmänna intressen ytterligare regler som är avsedda att minimera en onödig och från olika utgångspunkter olämplig vägutbyggnad. Bl.a. krävs för att skall att bidrag utgå vägen

har dvs. att den ska vara lönsam att bygga båtnad, ut. Detta krav skall medföra att ett onödigt tätt i inte kommer till stånd. Ett yttervägnät terrängen krav som är för att bidrag skall utligare uppställt är att skall kunna inpassas i gå skogsbilvägen ifråga en Med ungefär 10 års mellanrum skoglig vägnätsplan. fastställs för hela landet sådana översiktliga vägför Dessa planer behandlas nätsplaner skogsbruket. också av för att därigenom få en bredalänsstyrelsen re av olika intressens nytta och olägenhet prövning av skogsbilvägar.

När skall pröva olika bidragsskogsvårdsstyrelserna är det att de myndigheter som bevakar frågor viktigt har över t.ex. naturvårdsintressen får ha och tillsyn i beslutsprocessena. Av enkäten framgår inflytande att det finns ett väl utbyggt samarbete mellan skogs-

vårdsstyrelser och länsstyrelser.

âkggliskszöé §02 âkggâpglitisähmsdel_

Det statliga stödet är tillsammans med skogsvårdslatill samt inventering och gen, rådgivning markägarna ett av de skogspolitiska medlen. Skogsplanläggning har senast i en Samhällets investyrelsen rapport i 1986 redovisat en utvärsteringar skogsproduktion av hur det statliga stödet fungerar. sammandering framkommer i rapporten att ett statligt fattningsvis ett enkelt sätt, en ökad aktivitet och stöd ger, på en i samtidigt som kvaliteten tillväxtökning skogen på åtgärderna genomgående höjs. Kvalitetshöjningen rör både de rent insatta åtgärderna samt anskogligt och mot motstående intressen passningar avvägningar som naturvård eller rennäring. Av utredningen framgår också, att jämförelser med våra nordiska grannländer visar att det statliga stödet i Sverige räknat både

per hektar och per avverkad kubikmeter en ligger på väsentligt lägre nivå än i Norge och Finland.

3.l8.4 överväganden och slutsatser

De olika skogliga stöden har under statliga 1980-talet alltmer anpassats så att och hänsyn avvägningar till motstående intressen in i byggts tillämpningen. Samråd mellan och skogsvárdsstyrelser länsstyrelser har utvecklats på ett sätt. Fortfarande positivt tycks dock, enligt vad som framkommer ur enkäten, tillräckligt underlagsmaterial saknas i vissa situationer.

Underlagsmaterialet för att pröva skogliga ansökningar bör dock allteftersom den översiktliga skogsinventeringen fortskrider bli allt mer heltäckande. Kommer den av regeringen i för budgetpropositionen 1990/91 föreslagna sumpskogsinventeringen att genomföras förbättras underlaget för av våtmarkernas bedömningar värde väsentligen. För närvarande dessutom ett pågår arbete med en skogsbilvägplan 1990. 90 komvägplan mer att ge olika intressen ett allt bättre underlag för ställningstaganden ifråga om utbyggnad av skogsbilvägar. Skogsvårdsstyrelserna har vidare, som framgått av det tidigare redovisade, att idag möjlighet av anslagsmedel sätta av som behövs för att belopp genomföra inventeringar av aktuella bidragsobjekt. Hur dessa medel används är, som också i sägs skogsstyrelsens anvisningar, viktigt att diskutera mellan länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser b1.a. mot bakgrund av redan befintligt som inventeringsmaterial kan finnas hos endera svaren från enkämyndigheten. ten tyder inte på att det för närvarande finns anledning till centrala direktiv beträffande formerna för samråd mellan länsstyrelse och men skogsvárdsstyrelse

förefaller att länsstyrelsen alltid är det naturligt till skogsvårdsstyrelsen när de aktuella remissorgan inom områden som är av riksinstödobjekten ligger tresse för naturvård eller kulturmiljövárd.

också att naturvårdsfrågor som Av enkätsvaren framgår ett stadium förs in i diskusregel på mycket tidigt en skall med statliga bisionerna om åtgärd stödjas eller Detta är också avsikten badrag ej. självklart kom 4 § i skogsstyrelsens tillämpningsföreskrifter. kan särskilt om regeringen väljer att Det övervägas, i att föreslå att det ta in regeln stödförordningen, i uttalas att stöd till en återäven förordningen skall innan föregående slutavverkväxtåtgärd prövas

ning genomförs.

finner mot bakgrund av vad som Utredningen slutligen att det för framtiden, när nya skogliga statanförts stöd kan bli aktuella, redan från början överliga mot motstående intressen som navägs hur avvägningar skall Konsekvenserna för naturvårdsintresset göras. skall alltså vara klara innan ett nytt turvärden stöd tas i bruk. Detta kan närmast betraktas statligt om vilket

som en fråga mi1jökonsekvensbeskrivningar,

annan i detta betänberörs av utredningen på plats kande. om sådana beskrivningar innan statliga Frågor eller stöd sätts in och hur beskrivningarna bidrag kräver överväganden. Förbör utformas ytterligare kan detta ske av den av regeringen tillsatta slagsvis inom naturvårdsverket och plan- och boutredningen där åtagit sig att utarstadsverket, skogsstyrelsen

beta en strategi för miljökonsekvensbeskrivningens

tillämpning m.m. inom skogspolitiken.

4 SPECIALMOTIVERING

Lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)

I bestämmelsen anges i förtydligande syfte att naturvård även omfattar vård av kulturmiljöer i landskapet. som framgår av paragrafen är det naturvárdsverket som har överinseende över naturvärden i riket. Detta betyder dock inte att naturvårdsverket har ensamt ansvar för kulturminnen och kulturmiljöer i landskapet. Som framgår av kulturminneslagen (1988:950) är det riksantikvarieämbetet som har överinseende över kulturminnesvárden i landet. Det här gjorda tillägget avser inte att rubba ansvarsfördelningen mellan de båda myndigheterna. Det är således vad gäller kulturmiljöerna, självklart att naturvårdsverket skall utföra sitt arbete i nära samarbete med riksantikvarieämbetet. har närmare be- Förslaget handlats i avsnitt 3.3.

6 S

överväganden angående ändringen i paragrafen finns i den allmänna i avsnitt 3.9.2. motiveringen I princip gäller nu liksom tidigare att samernas rättigheter att utöva renskötsel inom nationalparker inte får in-

skränkas genom nationalparksföreskrifter. Endast om det är av väsentlig betydelse från naturvårdssynpunkt får ske i samernas rättigheter i natiobegränsningar Det innebär att inskränkningar endast nalparkerna. får göras i en rättighet när utövningen är särskilt olämplig från naturvårdssynpunkt.

Från naturvårdsmyndigheterna har framförts synpunkter på bl.a. byggande av olika anläggningar såsom broar och stängsel samt viss barmarkskörning. Med den här föreslagna lydelsen av 6 5 blir det möjligt för regeatt meddela föreskrifter om att broar och renringen stängsel inom nationalparker inte får uppföras utan tillstånd. Till skillnad från tidigare myndigheternas blir det även möjligt att förbjuda tillkomsten av sådana anläggningar. Det blir också möjligt att meddela föreskrifter om att inom vissa områden och under viss tid eller förbjuda samernas möjligheter att begränsa använda motorfordon.

Medför föreskrifter enligt 5 S denna lag eller beslut som meddelas med stöd av sådana föreskrifter sådant intrång i samernas renskötsel att dessa åsamkas avsevärd kan ersättning utgå enligt vad som olägenhet framgår av 26 5 detta lagförslag.

också förslaget om upphävande av första stycket kan leda till att ersättningsrätt uppkommer för den som är innehavare av enskild rätt t.ex. jakt- eller fiskerätt inom nationalparker, om föreskrifter meddelas som tar bort eller väsentligt inskränker denna rätt.

Den nuvarande föreskriften i 6 § andra stycket om bei samernas i nationalparker har gränsningar jakträtt till som en ny flyttats nationalparksförordningen

3 a S. Självfallet kan denna föreskrift i nationalparksförordningen inte grunda rätt till ersättning för samerna med hänsyn till att det är fråga om en inskränkning som gällt sedan lång tid.

I paragrafen anges att naturreservat även kan avsättas för att skydda ett område i odlingslandskapet om det är av väsentlig betydelse för landskapsbilden. Motiven för paragrafen finns redovisade i avsnitt 3.3. Även om ett område i och för sig inte innehåller särskilda natur- eller kulturvärden bör bestämmelsen kunna användas för att bevara ett mångformigt, varierat och växlingsrikt landskap. odlingslandskapet skall således i detta sammanhang anses omfatta ett vidare begrepp än endast jordbruksmark i den betydelse som anges i lagen om skötsel av jordbruksmark.

14 S

I första och andra stycket tilläggs i förtydligande syfte att djur- och växtart kan fridlysas även om fara endast föreligger att arten kan komma att försvin-

na dvs. i förebyggande syfte. Detta förtydligande har

gjorts för att klargöra att fridlysning kan tillämpas även om risken för utrotning inte är akut. Är en djur- eller växtart utrotningshotad inom hela sitt utbredningsområde t.ex. i Nordeuropa, men finns i Sverige en livskraftig stam, kan fridlysning enligt denna paragraf tillgripas under förutsättning att utrotningshotet långsiktigt också föreligger i sverige.

Ändringen i tredje stycket innebär att nu kan meddelas föreskrifter som inskränker allmänhetens eller markägarens rätt att uppehålla sig inom ett område som innehåller fridlysta växtarter. I allmänna motiveringen i avsnitt 3.5.4 har understrukits att bestämmelsen skall tillämpas restriktivt med hänsyn till allemansrätten.

16 S

I tredje stycket har ordet dispens införts för att lagtexten till gällande språkbruk. Motiven anpassa till tidsbegränsning av dispens har redovisats i avsnitt 3.l1.5. Det bör anmärkas att bestämmelsen skilsig något från motsvarande regel i plan- och jer bygglagen. För att dispensen skall upphöra att gälla krävs endast att en av tidsgränserna inte uppfyllts. Detta får antas också vara den avsedda innebörden av plan- och bygglagens regel.

Genom ett tillägg i fjärde stycket undantas vissa kompletteringsátgärder inom etablerad tomtplats från det generella bygnadsförbudet i 16 5 första stycket. avser - t.ex. av en Undantaget åtgärder uppförande - som inte allmänhetens tillgång friggebod påverkar till stränderna och förläggs längre från stranden än huvudbyggnaden. Även om inte avståndet från stranden alltid är avgörande för tomtens utsträckning, bör i praktiken en byggnad med detta läge inte inverka på allmänhetens rörelsefrihet vid stranden. Avsikten är således inte att bestämmelsen skall ge möjlighet att nytillkommande byggnader avskära existerande genom gångstråk ner till stranden. Av detta skäl har angivits att undantaget bara gäller byggnad eller anordningen som utgör komplement till befintlig bebyggelse

på en På sådan plats finns allemanstomtglats. ingen rätt. Det bör anmärkas att dispensprövningen inte, lika litet som tidigare, omfattar till- eller ombyggnader som inte avser att ändra av användningen byggnaden.

18 S

I andra stycket har den att länsändringen vidtagits styrelsen får bevilja en sökande täkttillstånd endast om denne ställt säkerhet för Beefterbehandlingen. stämmelsen fár som konsekvens att om sökanden, trots föreläggande om att inom viss tid inkomma med säkerhet, underlâter att ställa säkerhet, skall länsstyrelsen meddela avslagsbeslut med denna De motivering. överväganden som ligger bakom den föreslagna bestämmelsen redovisas i avsnitt 3.6. Eftersom och statliga kommunala myndigheter regelmässigt befrias från att ställa säkerhet för áterställningsåtgärder införs detta undantag direkt i lagtexten.

Ett nytt stycke har skjutits in mellan de nuvarande tredje och fjärde styckena. Genom detta nya stycke har länsstyrelsen tillagts möjlighet att avslå en ansökan om täkttillstánd på den att sökanden grund inte uppfyllt de villkor, t.ex. såvitt avser efterbehandling, som gäller för ett tidigare meddelat täkttillstånd.

18 c 5

Genom tillägget till paragrafens första stycke klargörs att ett tillstånd till markavvattning skall tidsbegränsas. Bakgrunden till ändringen behandlas i avsnitt 3.7.7.

Bestämmelsen har en motsvarighet i 12 kap. 31 § tredje stycket vattenlagen. Om företaget inte utförs inom föreskriven tid förfaller tillståndet i sin helhet, även beträffande de delar som har hunnit utföras. Liksom vid tillämpningen av vattenlagen bör dock gälla att arbetstiden anses iakttagen, om endast obetydliga delar av företaget kvarstår att utföra.

18 d §

Genom den nya paragrafen ges regeringen bemyndigande att utpeka vissa delar av landet där en särskilt restriktiv tillämpning av 18 c § är motiverad. För sådana delar skall regeringen också föreskriva vilka särskilda skäl som skall vara uppfyllda för att tillstånd till markavvattning skall kunna medges. Frågan behandlas i avsnitt 3.7.6 i den allmänna motiveringen.

En förutsättning för att paragrafen skall vara tilllämplig är att det är särskilt angeläget att våtmarkerna i den aktuella delen av landet skall bevaras med hänsyn till skyddet för naturmiljön. Så kan exempelvis vara fallet om det totala antalet kvarvarande våtmarker inom ett större område är litet. Som framgått av den allmänna motiveringen bör bestämmelsen kunna tillämpas på relativt stora områden. I princip bör ett helt län eller större delen av ett län kunna

omfattas, om det särskilda bevarandeintresset gäller för hela området.

Inom del av landet som avses i paragrafen skall tillstånd till markavvattning endast medges om sådana särskilda skäl föreligger som angetts av regeringen. Tillstånd bör t.ex. kunna medges i en del fall då det är fråga om begränsade åtgärder inom områden som redan är dikade. Avvattningar i samband med byggnadsföretag eller anläggande av vägar är andra exempel på åtgärder som ofta bör kunna tillåtas. Däremot bör nydikning av våtmarker för jord- eller skogsbruksändamål bara tillåtas i rena undantagsfall. För att tillstånd skall kunna medges bör självfallet krävas att det av den utredning som sökanden är att skyldig ge in i samband med ansökningen att de särskilda framgår skälen föreligger.

20 §

I 20 S finns redan en möjlighet för att regeringen utöver den generella samrádsplikten införa en samrådsplikt för särskilda slag av arbetsföretag som väsentligt kan ändra naturmiljön i hela eller delar av landet. I andra stycket andra punkten införs även en möjlighet för regeringen att inom vissa särskilt skyddsvärda områden införa samrådsplikt för alla arbetsföretag som kan skada naturmiljön. Genom tillägget vidgas möjligheten till samrådsskyldighet inom exempelvis sådana ekologiskt särskilt känsliga områden som i 2 kap. anges 3 § naturresurslagen, till att avse inte endast arbetsföretag som kan komma att yä: sentligt ändra naturmiljön utan även sådana arbetsföretag som endast i mindre mån kan komma att skada naturmiljön. Det bör anmärkas att arbetsföretag som

överhuvud taget inte skadar naturmiljön inte omfattas av bestämmelsen i andra stycket andra punkten.

i allmänna avsnitt 3.5.4 torde Som anges motiveringen det år innan kommunerna arbetat in ekolodröja några särskilt känsliga områden i sina Översiktplagiskt ner. Men bestämmelsen öppnas möjlighet att efgenom terhand om så sker även förskriva att samråd skall ske inom dessa områden. Samrádsplikten kan i princip omfatta alla arbetsföretag inom exempelvis jordbruket. Tanken är dock inte att införa en anmälningsplikt för sedvanliga åtgärder i jordbruksdriften.

I införs en möjlighet att även meddela tredje stycket förbud mot ett samrådspliktigt arbetsföretag. Ett sådant förbud skall kunna meddelas även om pågående avsevärt försvåras. som en följd härav markanvändning har till 20 § införts i 26 §. Vid övervähänvisning om ett förbud skall användas måste den eventugande ella kostnaden för ett förbud vägas mot naturvårds- Bestämmelsen i detta stycke är i första hand nyttan. avsedd att användas för att föreskriva alternativa arbetsmetoder eller flytta arbetsföretag utan att för den skull avsevärt försvåra pågående markanvändning.

21 S

är och innehåller ett bemyndigande för Paragrafen ny att förskriva om skydd för särskilda bioregeringen I den allmänna motiveringen har frågan behandtoper. lats i avsnitt 3.5.4. För att det nya biotopskyddet skall för ett område förutsätts att området gälla inte skydd eller att det med hänsyn tidigare åtnjuter till sin storlek eller andra omständigheter inte kan annat sätt. Det bör noteras lämpligare skyddas på

att skyddet endast gäller som kan hota arbetsföretag biotoperna och de arter som har dessa biotoper som livsmiljö. Föreskrifter som inskränker jakt- och fiskerätten kan således inte meddelas med stöd av paragrafen. Om det behövs ett starkare skydd för enskilda djur- eller växtarter, får fridlysningsreglerna i 14 § tillämpas.

Då föreskrifter enligt denna paragraf i vissa fall kan medföra att pågående avsevärt förmarkanvändning svåras, har det genom ändring i 26 s öppnats möjlighet för fastighetsägare att erhålla ersättning.

26 §

I paragrafen har införts en till 5 §. Det hänvisning innebär att en rätt införs till ekonomisk ersättning om nationalparksföreskrifter enligt 5 § medför att samernas rätt till renskötsel i nationalparker blivit så inskränkt att kan anses pågående markanvändning avsevärt försvårad. Vid tillämpningen av denna paragraf måste samernas renskötselrätt anses göra dem till innehavare av särskild rätt till nationalparksfastigheterna. som framhållits i specialmotiveringen till 6 5 kan nationalparksföreskrifter medföra att samernas möjligheter att bygga anläggningar inskränks eller förbjuds. Vidare kan barmarkskörning med motordrivna fordon för renskötseländamål inskränkas. Vid bedömande av ersättningsfrågan får beaktas de extra kostnader eller olägenheter av annat som åsamkas slag renskötseln genom att den inte får bedrivas på det mest effektiva sättet. Den särskilda hänsynsregel som intagits i 65 a 5 rennäringslagen medför å andra sidan att ett renskötselföretag måste tåla visst

in-

för att tillgodose naturvårdens intressen utan trång att rätt till ersättning uppkommer.

I enlighet med vad som nyss sagts i specialmotivetill 20 och 21 5 införs i denna paragraf även ringen en rätt till ekonomisk ersättning, om pågående markanvändning avsevärt försvåras genom föreskrifter en- 21 5 eller förbud enligt 20 5. Tillämpningen av ligt denna paragraf i nu angivna fall torde bli av begränsad omfattning med hänsyn till att förbud enligt 20 5 i första hand skall användas i situationer, då pågående markanvändning inte avsevärt försvåras, och till att flertalet av de biotoper som kan komma att omfattas av biotopskyddet enligt 21 5 redan i dag omfattas av skötsellagarnas hänsynregler.

31 §

Enligt 28 § första stycket rennäringslagen kan ersättning utgå när renskötselrätt upphävs eller skada eller olägenhet för renskötseln därigenom uppkommer. Enligt andra stycket gäller att ersättning för sådan skada eller olägenhet som ej drabbar bestämd person tillfaller till hälften sameby som berörs av upphävandet och till hälften samefonden, om ej särskilda skäl föreligger.

I förevarande paragraf har som ett nytt stycke stadgats att 28 § andra stycket rennäringslagen skall också på ersättning som utgår enligt 26 § tillämpas naturvårdslagen.

36 a 5

I denna paragraf, som är har bestämmelny, upptagits ser om tillsynsmän och deras befogenheter. De allmänna motiven till bestämmelserna återfinns i avsnittet 3.14.2.

Enligt första stycket får tillsynsmän utses för att utöva tillsyn över att förbud och föreskrifter som gäller inom nationalparker, naturreservat och andra naturvårdsobjekt efterlevs. Vad som förstås med naturvårdsobjekt anges direkt i lagtexten.

Tillsynsmannens befogenheter regleras i andra och tredje styckena. I andra stycket upptas en bestämmelse om rätt för en tillsynsman att avvisa som personer uppehåller sig inom områden där de ej har rätt att vara. Sådana områden kan t.ex. vara vissa områden inom nationalpark eller områden som med stöd av skyddas 14 § tredje stycket naturvårdslagen.

Tredje stycket behandlar de förutsättningar för beslag som gäller för tillsynsmännen. Bestämmelsen går längre än rättegångsbalkens allmänna om bestadgande slag i 27 kap. 4 §, som ger för den som befogenhet med laga rätt griper någon att förelägga beslag på mål som påträffas vid gripandet, genom att rätten att ta egendom i beslag inte görs beroende av att gripande sker. Beslag får dock endast göras för utredning om brottet. som en förutsättning för krävs att beslag någon ertappas på bar gärning då han bryter mot förbud eller föreskift som meddelats för naturvårdsobjekt. Detta innebär att beslag skall ske i omedelbart samband med anträffandet.

innebär att den som tagit Paragrafens fjärde stycke emot anmälan om beslag skall pröva om angivna förut-

för beslag föreligger samt iaktta bestämsättningar melserna i 27 rättegångsbalken om bl.a. viss kap. och skyldighet att upprätta underrättelseskyldighet

protokoll.

36 b 5

denna skall den som beviljats undan- Enligt paragraf frán föreskrift som gäller för naturvárdsobjekt tag vara att ha med sig detta beslut när han beskyldig inom det område där undantaget gäller och finner sig att det för tillsynsmannen när denne begär uppvisa det.

37 S

har den ändringen genomförts att I första stycket till två års fängelse. Skälen för straffmaximum höjts har redovisats under avsnittet 3.15. denna höjning införs i 2 straffbestämmelser för Vidare punkten mot föreskrift som meddelats med stöd av 21 §. brott en konsekvens av av nuvarande 18 c S som uppdelningen 18 c och 18 d, straffbelägges i i två paragrafer, 4 även markavvattningsåtgärd utan tillstånd punkten 18 d §. Genom ett tillägg i punkten 5 stadgas enligt straffansvar för den som åsidosätter skyldighet att anmälan för samråd för arbetsföretag som kan göra komma att ändra naturmiljön. Med detta väsentligt kommer samtliga fall av brott mot samrådstillägg enligt 20 § att vara staffbelagda. plikten

I ett nytt stycke mellan det nuvarande första och andra stycket införs en bestämmelse om straffrihet för ringa fall. Härmed åsyftas, såvitt de fall angår då straffrihet för ringa gärningar inte förelegat, huvudsakligen sådana bagatellartade överträdelser som hittills inte medfört åtal. På grund av denna bestämmelse har stadgandena om från straffansvar undantag för ringa gärningar i första 3 stycket punkterna 2, och 9 slopats.

37 a S

I denna paragraf stadgas böter om 1 000 kronor högst för den som åsidosätter skyldigheten att medföra beslut om undantag eller att uppvisa det.

39 S

Genom de föreslagna ändringarna i första komstycket mer möjligheten att vidta rättelse även att stå till buds vid brott mot föreskrift som meddelats med stöd av 21 5. Föreläggande om rättelse eller handräckning för att åstadkomma rättelse skall också kunna meddelas i de fall då någon påbörjat ett som arbetsföretag är samrådspliktigt utan att ha anmälan för samgjort råd eller innan samrådsärendet avslutats. Av 4 och 7 §5 förvaltningslagen (1986:223) får anses att följa länsstyrelsen utan dröjsmål bör kontakta den som gjort anmälan för samråd. Kan ärendet därvid inte avslutas, bör länsstyrelsen självfallet lämna besked om vilken ytterligare beredning av ärendet som behöver ske. Detta är viktigt för att skall veta företagaren om och när han kan påbörja utan att arbetsföretaget drabbas av ansvar. Även då ett utförts arbetsföretag

i strid med ett av länsstyrelsen meddelat föreläggande om eller förbud mot arbetsföretaget, åtgärder om rättelse eller handräckning för skall föreläggande att åstadkomma rättelse kunna meddelas.

av bestämmelserna om Med den föreslagna utformningen rättelse kommer de att få ett vidsträckt tillämpskall dock föreläggande om ningsområde. självfallet meddelas i den mån det är möjligt att rättelse endast naturen. skall vidare innan återställa Länsstyrelsen rättelse ta ställning till om arbetsföretaget begärs Om arbetsföretaget utförts på annat kan accepteras. sätt än som föreskrivits, men det likväl är godtagbart från skall rättelse inte naturvårdssynpunkt, behöva ske. Det är endast när arbetsföretaget inte kan från naturvårdssynpunkt som rättelsemöjgodtas ligheten bör tillgripas.

ett andra mellan det nuvarande första I nytt stycke införs en bestämmelse som tar sikte och andra stycket de situationer då någon påbörjat ett arbetsföretag på utan att ha anmälan för som är samrådspliktigt gjort eller innan samrådsärendet avslutats. I dessa samråd skall ha befogenhet att meddela fall länsstyrelsen vid vite att upphöra med verksamheten föreläggande tills samråd har skett. Samrådsärendet får anses av-

slutat när länsstyrelsen muntligen eller skriftligen underrättat vederbörande markägare eller företagare

om detta.

I femte det tillägget att där upptagen stycket görs att förordna att beslut skall gälla även om möjlighet det skall omfatta också belut om förelägöverklagas det andra stycket. I övrigt är ändgande enligt nya i femte föranledd av det nya andra ringen stycket styckets införande.

40 §

I andra stycket har den att beändringen vidtagits slut i ärende enligt 14 § om skydd för växt- och djurarter samt enligt 24 a S om vilthägn skall överklagas till kammarrätten i stället för som tidigare till regeringen. De överväganden som bakom ligger denna redovisas i avsnitt 3.16.4. ändring I övrigt är ändringen i andra stycket föranledd av att 20 § fått ny utformning.

41 a S

Paragrafen är ny. Den överensstämmer med 25 5 första stycket naturvárdsförordningen och är överflyttad för att understryka kravet på fullständig vid utredning en tillståndsansökan eller anmälan om samråd enligt naturvårdslagen. Paragrafen omfattar efter tillägg även 20 § andra stycket naturvårdslagen i vilken nya bestämmelser om samråd införts.

43 S

Ändringen i andra stycket är en följd av att i 39 5

införts ett nytt andra stycke.

I bestämmelsen har kommunernas att efter möjlighet delegation besluta i vissa naturvårdsärenden utvidgats vad avser naturminnen enligt 13 § och samråd enligt 20 § naturvårdslagen. Dessa har befrågor handlats i avsnittet 3.13. som där är önskvärt sagts att länsstyrelsen skall kunna överlämna handläggning och beslut i ett visst samrådsärende 20 S till enligt en kommun där det är och om kommunen så önlämpligt

skar. Förslag om utnyttjande av denna delegationsmöjredovisas i ett tredje stycke i 28 a 5 lighet nytt Om framtida erfarenheter monaturvårdsförordningen. tiverar att bör utsträckas till att gäldelegeringen la vissa slag av ärenden enligt 20 5 naturvårdslagen, kan det med denna lösning ske lagstiftningstekniska utan att riksdagen behöver besluta på nytt.

Förordning om ändring i naturvårdsförordningen (1976:484)

20 S

avser hänvisning till 20 § andra och Ändringarna naturvårdslagen och är en konsekvenstredje stycket i anledning av ny utforming av den paragraändring fen.

21 §

Genom ett i andra uppnås den adminitillägg stycket strativa att om beslut om upphävande av förenklingen meddelats i anledning av upprättande av strandskydd behöver kungörelse inte ske av upphävandet detaljplan om motsvarande information kungörs i detaljplaneären-

det.

23 5

i andra motiveras i avsnitt 3.7.4. Ändringen stycket

25 S

Bestämmelsens första stycke har flyttats till naturvårdslagen som en ny 41 a §.

27 c 5

Första stycket i paragrafen innehåller föreskrifter om vem som utser tillsynsmän och den geografiska omfattningen av deras förordnande.

Enligt andra stycket skall närmare föreskrifter om förordnande av tillsynsmän och deras utbildning meddelas av rikspolisstyrelsen efter samråd med naturvárdsverket.

28 a §

I bestämmelsen införs ett nytt tredje stycke i vilket länsstyrelsen får möjlighet att överlämna ett enskilt ärende om samråd enligt 20 S naturvårdslagen till kommunal nämnd för prövning under förutsättning att kommunen samtycker till detta. I bestämmelsen har i övrigt gjorts konsekvensändringar i anledning av det nya stycket. En närmare redogörelse för motiven finns i avsnitt 3.13.2.

Lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)

65 a §

Motiv för bestämmelsen finns redovisade i den allmänna motiveringen avsnitt 3.9.2. Bestämmelsen måste med föreskrifter och allmänna råd utfärkompletteras dade av lantbruksstyrelsen efter samråd med naturvårdsverket. Enligt vad som sagts i specialmotivetill 26 5 naturvårdslagen får bestämmelsen ringen också konsekvenser för samernas ersättningsrätt när inskränker deras rätt till nationalparksföreskrifter renskötsel. Bedömningen av om en föreskrift medför avsevärd för renskötseln bör göras med samolägenhet som bedömningen av huruvida en föma utgångspunkter reskrift medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Lag om ändring i terrängkörningslagen (1975:1313)

Enligt denna paragraf, som är ny, skall tillsynsmän kunna utses för att utöva tillsyn över att det förbud mot körning i terräng med motordrivet fordon som gäller inom de delar av fjällområdet som regeringen bestämt efterlevs. Tillsynsmannens verksamhetsområde har inskränkts till de av regeringen bestämda förbudsomrádena och omfattar således inte de områden där beslutat om förbud för att undvika olälänsstyrelsen ur naturvárdssynpunkt eller annan allmän syngenhet

punkt. Anledningen till denna begränsning är att det är inom de förstnämnda områdena som behovet av ökad tillsyn huvudsakligen gör sig gällande. Motiven till bestämmelsen redovisas i avsnitt 3.l4.2.

Genom andra stycket har tillsynsman tillagts befogenhet att avvisa den som kör i terräng med motordrivet fordon inom de områden som omfattas av regeringens förordnande om förbud mot terrängkörning och som inte har rätt att köra där. Regeringen har bemyndigat länsstyrelsen att besluta om undantag från förbudet för leder genom förbudsområden. Länsstyrelsen kan även i annat fall medge undantag från förbudet.

Förordning om ändring i terrängkörningsförordningen (1978:594).

5 S

Denna paragraf stadgar i ett nytt andra stycke skyldighet för den som beviljats undantag från förbud som meddelats med stöd av 1 § andra stycket terrängkörningslagen, att när han kör i terräng inom det område där undantaget gäller ha med sig beslutet härom och visa det för en tillsynsman, som begär att få se det.

Denna paragraf innehåller föreskrifter om vem som utser tillsynsmän och den geografiska omfattningen av deras förordnande.

andra skall närmare föreskrifter om Enligt stycket förordnande av tillsynsmän och om deras utbildning meddelas av efter samråd med narikspolisstyrelsen turvårdsverket.

I stadgas straffansvar för den som åsidoparagrafen sätter att medföra beslut om undantag från skyldighet förbud som meddelats med stöd av 1 § andra stycket och uppvisa det för en tillsynsterrängkörningslagen man.

Lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429)

17 §

av medför att regeringen eller Ändringen paragrafen som bestämmer får meddela föremyndighet regeringen skrifter om anmälningsplikt för skyddsdikningsföretag (jämför avsnitt 3.7.6 i den allmänna motiveringen). Bestämmelser om har införts i 18 5 anmälningsplikten skogsvårdsförordningen (1979:791).

19 §

Motiven till i paragrafen har redovisats i ändringen avsnitt 3.6.3.

i första stycket avser de fall då avverk- Ändringen av skog eller skyddsskog skall ske ning svårföryngrad

för att täktverksamhet skall komma till stånd. För dessa fall skall tillstånd av skogsvárdsstyrelsen för avverkningen inte krävas.

Den prövning av risken för sand- eller jordflykt eller för att fjällgränsen flyttas ned som skogsvårdsstyrelsen idag gör i ärenden om avverkning, kan göras av länsstyrelsen i samband med avgörandet i täktärendet. Detta kan inte anses innebära någon utvidgning av naturvárdslagens tillämpningsområde, eftersom de omständigheter som skall prövas gäller skydd av naturen. Det förutsätts dock att länsstyrelsen samråder med skogsvårdsstyrelsen i dessa frågor och att skogsvårdsstyrelsens synpunkter därvid tillmäts stor betydelse.

21 §

Paragrafen innehåller ett bemyndigande att meddela föreskrifter om naturvårdshänsyn i samband med skötseln av skog. Genom ändringen i första stycket klargörs att sådana föreskrifter får meddelas om hänsyn i samband med dikningar inom skogsbruket. Därmed avses främst skyddsdikningar, men även diken vid skogsbilvägar omfattas. Föreskrifter behövs inte när det gäller åtgärder som är tillståndspliktiga enligt 18 c § naturvårdslagen.

Förordning om ändring i skogsvårdsförordningen (1979:791)

18 S

I bestämmelsen anges att markägaren enligt föreskrifter utfärdade av skogsstyrelsen till skogsvårdsstyrelsen skall anmäla skyddsdikningsföretag. De närmare motiven för bestämmelsen redovisas i avsnitt 3.7.6.

19 S

I bestämmelsen har konsekvensändringar gjorts med hänsyn till ändringen i 18 S.

Lag om ändring i ädellövskogslagen (1984:119)

I har en enhetlig definition införts av paragrafen ädellövskog. Genom ändringen utökas den begreppet areal som skall anses utgöra ädellövskog i de sydligaste länen. I dessa delar av landet finns många lövskogar med en ädellövandel av mellan 50 och 70 Sådan skog utgöres ofta av biologiskt värprocent. defulla och skogligt utvecklingsbara bestånd och är inom en mellan slättbygd och det vanlig övergángszon småländska höglandet. Även de mer sällsynta ädellövträden, bl.a. lind, ask, lön och fågelbär växer ofta i sådana blandbestánd. Genom ändringen kommer en

större andel av den från naturvårdssynpunkt värdefulla lövskogen att omfattas av lagen.

Förordningen om ändring i nationalparksförordningen (1987: )

3 a §

Bestämmelsen ersätter den upphävda föreskriften i 6 § andra stycket naturvårdslagen om begränsningar i samernas jakträtt i nationalparker. Motiven för bestämmelsen redovisas i avsnitt 3.9.2 samt i specialmotiveringen till 6 § naturvårdslagen.

Ikraftträdande och Övergångsbestämmelser

Utredningen förordar att de föreslagna författningarna bör träda i kraft den 1 juli 1991. På grund av regeringsformens förbud mot retroaktiv strafflagstiftning skall de nya bestämmelserna i 37 § naturvårdslagen tillämpas endast på överträdelser som begås efter ändringarnas ikraftträdande, medan äldre bestämmelser skall gälla för överträdelser som skett dessförinnan. Några övergångsproblem i övrigt torde inte uppstå varför utredningen inte har funnit behov av ytterligare Övergångsbestämmelser.

NATURVÅRDSLAGS- REMISSYTTRANDE

UTREDNINGEN 1999-02-19

(ME: 1988:04)

Till statsrådet och

chefen för jordbruksdepartementet

En ny livsmedelspolitik

Rapport Ds 1989:63.

som anmodats yttra sig över Naturvárdslagsutredningen, den rapporten, får härmed anföra följande. angivna

8.5 Miljö

När det att i rättsliga former hantera det gäller stödet till landskapsvárdande insatser vill föreslagna framhålla att naturvárdslagens bestämmelser utredningen om naturreservat och naturvårdsområde kan användas. kan visserligen vara en administrativt Reservatbildning tungrodd metod; men den kan ha sitt berättigande ganska när ett särskilt värdefullt område bör bevaras och vårdas

för all framtid.

De för att förklara ett område som förutsättningar naturreservat som i 7 § naturvårdslagen kan enligt anges av skäl behöva förtydligas, om utredningen pedagogiska större områden i odlingslandskapet i framtiden bör

avsättas som reservat. Utredningen överväger att föreslå i sitt betänkande som kommer att att sådant förtydligande lämnas senare i vår.

Det bör beaktas att beslut om att bilda naturreservat

numera kan fattas av en kommun efter delegation enligt 43 naturvårdslagen. Utnyttjas denna S tredje stycket svarar kommunerna också för kostnaderna för befogenhet, Om det finns ett lokalt intresse av att visst reservatet. i skall hållas öppet, finns omrâde odlingslandskapet de möjligheterna för kommunerna följaktligen rättsliga detta. Det kan ifrågasättas om befogenatt åstadkomma att i nu aktuella fall inrätta naturreservat i heten bör vara beroende av en delegation från fortsättningen

länsstyrelsen.

och ingår redan i dag Lantbruksnämnderna länsstyrelserna avtal med om ersättning för naturvårdsåtjordbrukare i (bl.a. det s.k. NOLA-stödet). gärder odlingslandskapet

En liknande ordning bör såsom arbetsgruppen förordar kunna användas också för huvuddelen av det nya stödet till landskapsvårdande insatser. Ett avtal kan innebära att brukaren mot ersättning åtar sig att genom bete eller slåtter hävda ett markområde under en viss tid. Det kan också innebära att markägaren upplåter ett visst område till 1antbruksnämnden/länsstyrelsen, som får svara för dess skötsel. En sådan upplåtelse av nyttjanderätt kan genom inteckning göras giltig mot ny ägare till fastigheten.

Utredningen anser sammanfattningsvis att gällande rätt ger de möjligheter som behövs för att klara av det föreslagna stödsystemet för landskapsvård.

Arbetsgruppens förslag till ny livsmedelspolitik kommer med stor sannolikhet leda till en omfattande beskogning av jordbruksmark. valet av trädslag får då stor betydelse för landskapets framtida karaktär. I åtskilliga fall torde naturvårdsskäl tala för att lövskog bör anläggas i stället för barrskog. Enligt utredningens uppfattning borde det därför vara möjligt att som ett inslag i de landskapsvårdande insatserna lämna stöd till plantering av lövskog.

Med hänsyn till att statens naturvårdsverk i samråd med lantbruksstyrelsen och riksantikvarieämbetet på regeringens uppdrag f.n. arbetar med att ta fram ett förslag till hur ifrågavarande stödsystem närmare bör vara utformat avstår utredningen från att anlägga ytterligare synpunkter på denna fråga.

8.6 Markanvändningsfrågor

Utredningen instämmer i arbetsgruppens slutsats att det ökade ekonomiska ansvar för jordbruksmarkens användning som den föreslagna reformeringen av livsmedelspolitiken medför för markägarna måste motsvaras av en ökad frihet för dem att använda sin mark. Detta får konsekvenser för gällande lagstiftning om jordbruk, skogsbruk och naturvård. En uppenbar sådan är som arbetsgruppen uppmärksammat att nuvarande tillståndsprövning enligt skötsellagen för att få ta mark ur jordbruksproduktion måste tas bort.

För att skapa möjlighet för naturvårdsmyndigheterna att hindra att jordbruksmark omförs till skog när det med hänsyn till natur- och kulturmiljövärdena framstår som olämpligt föreslår arbetsgruppen att det införs en anmälningsplikt enligt skötsellagen.

Utredningen vill ifrågasätta om denna anmälningsplikt behövs med hänsyn till den anmälningsskyldighet som redan föreligger enligt 20 5 naturvårdslagen. Däri föreskrivs

- t.ex. beträffande varje arbetsföretag skogsplantering som kan komma att ändra naturmiljön att samråd väsentligt skall ske med länsstyrelsen, innan företaget utförs.

torde så gott som Skogsplantering på jordbruksmark kräva samråd. Beaktas bör att ett samrådsundantagslöst arbetsföretag inte får påbörjas, innan samrådspliktigt förfarandet har avslutats. Naturvårdslagens samråd kan

längre rådrum än de tre följaktligen ge myndigheterna månader arbetsgruppen föreslagit.

20 § andra stycket naturvårdslagen kan Enligt länsstyrelsen i ett samrådsärende förelägga företagaren - - att de åtgärder som behövs för att markägaren vidtaga begränsa eller motverka skada på naturmiljön. Någon

befogenhet att förbjuda företaget har länsstyrelsen

emellertid inte. Utredningen ämnar i sitt kommande

föreslå en i 20 5 naturvårdslagen som betänkande ändring det för att meddela förbud mot gör möjligt länsstyrelsen ett utförs om andra åtgärder inte är att arbetsföretag från Genomförs detta tillräckliga naturvårdssynpunkt. kommer att kunna hindras från att plantera markägaren Självfallet blir det också möjligt skog på jordbruksmark. att styra valet av trädslag vid skogsplantering.

Ett förbud mot måste i princip anses skogsplantering medföra rätt till ekonomisk ersättning för markinne-

havaren. Anledningen därtill är att om arbetsgruppens

det inte längre kommer att finnas krav förslag genomförs att skall upprätthållas på på jordbruksproduktion I framtiden måste man då räkna med att det jordbruksmark. blir en övergång mellan jordbruk och skogsbruk, flytande man kan inte strikt hålla fast vid att och längre av mark till skogsmark utgör ändrad omföring öppen För att markägaren skall vara berättigad markanvändning. till bör dock krävas att han vid den tidpunkt ersättning då en aktualiseras redan vidtagit naturvårdsåtgärd för eller att det finns objektiva åtgärder omföring för att sådan är förestående. Ett förbud belägg omföring för att naturvårdsmyndigheterna av mot att anlägga skog naturvárdsskäl vill att jordbruksproduktionen skall

fortsätta kan således, enligt utredningens uppfattning, komma att medföra att markanvändning avsevärt pågående

försvåras.

betesmarker ur drift omfattas inte av Att ta naturliga den av arbetsgruppen föreslagna anmälningsplikten enligt

kan förväntas bli ett vanligt skötsellagen. Skogsbruk de nuvarande betesmarkerna, vilka brukningsalternativ på fall karakteriseras av höga natur- och kulturi många

miljövärden.

Med till vad som nu har sagts vill utredningen hänsyn att man i skötsellagen i stället för bestämförorda

melserna om anmälningsplikt inför en hänvisning till

bestämmelserna om samråd enligt 20 § naturvårdslagen.

Nuvarande generella samrådsplikt hela gäller landet. Eftersom man i stora delar av landet inte kommer att ha anledning att från naturvårdssynpunkt - vari inbegripes kulturmiljön - motsätta sig att kan skogsplantering sker, det visa sig bli onödigt för betungande markägarna och myndigheterna att upprätthålla en geografiskt heltäckande

anmälningsplikt. Utredningen överväger att föreslå en ändring i 20 S naturvårdslagen som ger eller regeringen myndighet som regeringen bestämmer att bemyndigande geografiskt begränsa samrådsplikten t.ex. i fråga om skogsplantering. Det får förutsättas att för att underlag göra sådana avgränsningar kan tas fram av naturvårds-

verket.

I fråga om skogsvårdslagen pekar att den arbetsgruppen på lagen innehåller en skyldighet att anlägga mark skog på som är lämpad för skogsbruk och som inte för nyttjas annat ändamål. Arbetsgruppen anser att, för det fall att

skötsellagens generella brukningsskyldighet upphävs, marken även om den tillfälligt tas ur drift ska anses

vara åkermark, om det kan förutses att den åter kan komma

att tas i drift för jordbruksändamål.

Naturvårdslagsutredningen, som delar detta synsätt, vill

framhålla att det av skogsstyrelsens allmänna råd för

tillämpningen av skogsvårdslagen framgår att det inte

föreligger någon skyldighet att anlägga skog, om marken

p.g.a. tillfälliga driftsförhållanden ligger outnyttjad.

Vidare vill utredningen peka på att enligt nyssnämnda allmänna råd mark inte skall räknas som skogsmark enligt skogsvårdslagen, om t.ex. skogsbruk skulle påtagligt skada särskilda naturvårdsintressen. som exempel på sådana marker nämns - flora- eller faunalokaler med hög artrikedom eller

raritet, ljunghedar och nedlagda betes- eller

slåttermarker, lågproducerande ädellövskogar, - mark intill fäbodar, 4 - smärre områden av stor betydelse för viltet, - mark av hagmarkskaraktär i omedelbar anslutning till bebyggelse.

såvitt utredningen förstår hör inte behov av att skydda landskapsbilden till de särskilda förhållanden som gör att mark inte skall anses som skogsmark. Utredningen anser för sin del att någon skyldighet att anlägga skog inte bör föreligga på sådan mark där det är av olämpligt hänsyn till odlingslandskapet.

naturvårdsintressena som bör tas vid De hänsyn till bör komma till klart uttryck i klassificeringen av mark föreslår därför att 2 S skogsvárdslagen. Utredningen andra får följande lydelse. stycket skogsvárdslagen

Mark som ligger helt eller i huvudsak outnyttjad skall dock inte anses som skogsmark, om den på grund natur- eller kulturvärden, hänsyn till av sina eller andra särskilda förhållanden landskapsbilden inte bör tas i anspråk för virkesproduktion.

Arne Kardell

Olof Molin

@

Kommittédirektiv

WE?

få!

Dir. 1988:36

Översyn av naturvårdslagen m. m.

Dir. 1988:36

Beslut vid regeringssammanträde 1988-06-09.

Chefen för miljö- och energidepartementet. statsrådet Dahl. anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att göra en översyn av

naturvårdslagen (1964:822). Översynen skall syfta till att kartlägga om den

nuvarande lagstiftningen tar till vara naturvårdens intressen i tillräcklig omfattning. Utgångspunkten skall därvid vara att ge naturvårdslagen ökad tyngd i förhållande till annan lagstiftning på området liksom att skapa förutsättningar för en bättre samordning av de aktuella regelsystemen.

Bakgrund Vid min föredragning till prop. 1987/88:85 om miljöpolitiken inför 1990talet anmälde jag att jag ansåg att en samlad översyn av naturvårdslagstift- i ningen borde ske. Jag vill nu ta upp denna fråga. Den nu gällande naturvårdslagen trädde i kraft den 1 januari 1965 och ersatte då naturskyddslagen (1952:688) och strandlagen (1952:382). Genom naturvårdslagen fick naturvärden en starkare ställning än tidigare. Strandskyddet förstärktes, samhällets möjligheter att avsätta mark för friluftsändamål förbättrades avsevärt och krav på tillstånd infördes för täkt av grus och annat material. Naturvårdslagen har bidragit till att naturvårdsarbetet har kunnat bedrivas enligt de av statsmakterna år 1963 antagna riktlinjerna för naturvårdspolitiken. l dessa riktlinjer har säkerställandet av naturvärden i områden som bedöms ha särskild betydelse från naturvårdssynpunkt intagit en framträdande plats. Behovet av att kunna slå vakt om värdefulla naturområden kan enligt lagen tillgodoses genom olika skyddsinstitut, såsom nationalpark, naturreservat. naturvårdsområde och naturminne. Därutöver ñnns särskilda

till skydd för friluftslivet och bestämmelser till skydd för växt- och djurarter. naturmiljön samt till skydd mot nedskráipning och reklam. Med stöd av lagen säkmts och genom insatser av statliga medel har betydande markomräden och rekreation men också för vetenskapliga och kulturella änför friluftsliv damål. l vårt land finns i dag 20 nationalparker. över l 200 naturreservat. naturvärdsområden. 600 djurskyddsområden och 1 300 ett 70-tal drygt dvs. mer än 3 000 naturvårdsobjekt omfattande en totalareal naturminnen. av ca 2 milj. ha. Naturvårdslagen har ändrats flera gånger under 1970- och 1980-talen. År 1974 infördes det generella strandskyddet. Vidare markerades allemansrättens betydelse i lagens inledande bestämmelser, infördes den nya skyddsformen naturvårdsomräde samt utökades samrådsskyldigheten vid arbetsföretag som kan förändra naturmiljön (prop. 1974: 166, JoU 52. rskr. 405). Möjligheter till omprövning av äldre täkttillstånd samt behovsprövning av nya tillstånd har också Vidare har bestämmelser om naturvårdshänsyn

införts.

införts i skogsvårdslagen (1979:429) och lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark. De senaste ändringarna av betydelse i naturvårdslagen är de bestämmelser om krav på tillstånd av länsstyrelsen för markavvattningsföretag som trädde i kraft den 1 juli 1986 och följdändringarna i anledning av planoch bygglagen (1987:l0) och lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser, m.m.. naturresurslagen. Den sistnämnda lagstiftningen har principiell betydelse bl. a. när det gäller ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna och samordningen mellan de olika myndigheter som prövar frågor om markens och vattnets användning för olika ändamål.

Skäl för en översyn

Trots de ändringar som genomförts under de senaste två decennierna är naturvårdslagen i sina huvuddrag i princip oförändrad sedan den infördes år 1965. Utvecklingen har medfört att lagen nu är delvis föråldrad. förutsätt- Under den tid lagen har funnits har de tekniska och ekonomiska förändrats vad gäller utnyttjandet av naningarna för många verksamheter Under efterkrigstiden har stora förändringar skett i odlingslandturmiljön. har inneburit bl. a. sammanläggningar av mindre skapet. Denna förändring minskning av betesmarksarealer, främst naturliga jordbruk. nedläggning. av antalet nötkreatur. av odlingshinder, inbeten. minskning borttagande l samband med nedläggningen av jordbruk har stora vallning och utdikning. arealer åkermark kommit att planteras med skog eller vuxit igen på naturlig väg. Från naturvårds- och kulturmiljösynpunkt utgör den beskrivna förändringen ett problem genom att vissa biotoper. växt- och djurarter samt kulturmiljöer hotas.

Den svenska skogsindustrin förutsätter ett rationellt bedrivet skogsbruk. Dagens högmekaniserade skogsbruk påverkar naturmiljön, t. ex. genom ökad utdikning av våtmarker och sumpskogar. Expansionen av våra tätorter och utbyggnaden av större allmänna vägar, flygplatser, hamnar m. m. samt byggandet av kraftverksanläggningar och större kraftledningar kan ha betydande konsekvenser för naturmiljön. l olika sammanhang har det påtalats att de nuvarande i naturreglerna vårdslagen, som ställer krav på att hänsyn skall tas vid utnyttjandet av naturmiljön och kravet vid arbetsföretag. på naturvårdshänsyn ofta har visat sig otillräckliga. Det är angeläget att lagstiftning som reglerar arbetsföretag som utnyttjar naturmiljön ger ett fullgott skydd för viktiga naturvårdsintressen samtidigt som tillbörlig hänsyn tas till övriga allmänna och enskilda intressen. Statens naturvårdsverk och Svenska naturskyddsföreningen har till regeringen framfört krav på en översyn av naturvårdslagen. Den nya naturresurslagens bestämmelser bl. a. om skydd för ekologiskt särskilt känsliga områden och områden som har särskilda natur- och kulturvärden ger anledning att överväga behovet av ytterligare mellan samordning denna lag och naturvårdslagen. Slutsatsen av min redovisning är att jag anser det motiverat att en samlad översyn görs av naturvårdslagstiftningen. En särskild utredare bör tillkallas för detta ändamål.

Riktlinjer för_ en översyn Den allmänna utgångspunkten för översynen bör i enlighet med naturresurslagens inledande bestämmelser vara att användningen av marken och vattnet och av den fysiska miljön i övrigt skall syfta till en god hushållning från ekologisk. social och samhällsekonomisk synpunkt. Målet för det fortsatta arbetet med att bevara naturtyper bör. såsom det anges i prop. 1987/88:85 om miljöpolitiken inför 1990-talet. vara att säkerställa exempel på alla förekommande naturtyper. såväl naturliga som kulturpräglade. och på ett sådant sätt att de långsiktigt kan bibehållas i ekologisk stabilitet och med bevarat artinnehåll. För att uppnå detta mål kan man dels skydda särskilt värdefulla eller känsliga områden. dels främja en allmän varsamhet om naturtyperna inom alla samhälleliga verksamheter. Ett annat viktigt mål är att en rik och varierad fauna och flora bibehålls. lnom ramen för rimliga krav på hänsyn och resursinsatser bör förutsättningar skapas för att de naturligt förekommande växt- och djurarterna kan bevaras i livskraftiga och reproducerande populationer.

Ett annat viktigt mål för naturvårdsarbetet är att tillgodose det från social behovet av mark för rekreation och friluftsliv. l den nusynpunkt angelägna varande naturvårdslagen är den sociala sidan av naturvärden helt jämställd med den kulturella och vetenskapliga sidan. Också i framtiden måste ett av huvudsyftena med naturvårdslagstiftningen vara att tillräckliga naturområden kan bevaras för rekreation och friluftsliv. Jag räknar med att allmänhetens behov och intresse av att få tillträde till kuster, sjöstränder och andra värdefulla natur- och rekreationsområden kommer att öka ytterligare som en följd av bl.a. ökad fritid och ökat intresse för naturen och för miljöfrågor. Som jag mer utförligt beskriver i det följande är det viktigt att kommunerna här tar ett ansvar. Allemansrätten bör liksom hittills vara den huvudsakliga grunden för att tillförsäkra människor möjligheter att komma ut i naturen. Härutöver behövs emellertid dels insatser för att bl.a. genom bildande av naturreservat avsätta områden av särskilt intresse för friluftslivet. dels regler för att motverka okontrollerad bebyggelse eller annan exploatering av bl.a stränder och kustområden. är av fundamental betydelse i Strandskyddsbestämmelserna detta sammanhang. Utredaren bör undersöka i vad mån de nu gällande tillgodoser det avsedda syftet och om så bestrandskyddsbestämmelserna hövs lägga fram förslag till sådana förändringar av lagstiftningen som kan medföra att skyddet av de värdefulla strandområdena upprätthålls så effektivt som möjligt. Utredaren bör också i övrigt överväga hur behovet av natur för närrekreation och övrigt friluftsliv skall beaktas i naturvårdslagstiftningen. Frågor om naturvärden och dess mål måste bedömas långsiktigt. En lagsom i ett modernt tekniksamhälle skall värna skyddsvärda naturmilstiftning måste ges en ökad tyngd. För att bevara mångfalden av jöer mot utarmning naturområarter och naturtyper räcker det inte att skydda särskilt värdefulla den som naturreservat eller motsvarande. Det är lika väsentligt att en allmän varsamhet och hänsyn visas vid användningen av våra naturresurser och att i “vardagslandskapet bevara viktiga miljöer för växter och djur samt för människors friluftsliv och rekreation. Detta synsätt kommer till uttryck i lagen om skötsel av jordbruksmark och i skogsvårdslagen. verksamheter ställs numera kra- När det gäller åtskilliga tillståndspliktiga ven på miljöhänsyn i naturresurslagen. l fråga om jord- och skogsbruket finns som jag nyss nämnt bestämmelser om hänsynstagande i lagen om skötsel av jordbruksmark och i skogsvårdslagen. Vad åter gäller naturvårdslagen bör närmare undersökas hur kravet som på hänsyn från olika verksamheter påverkar naturmiljön skall formuleras så att det ger uttryck för ett långsiktigt ekologiskt synsätt. En viktig fråga som närmare bör övervägas av utredaren är behovet av att

i lagstiftningen införa krav på miljökonsekvensbeskrivningar i samband med tillståndsprövning enligt naturvårdslagen av arbetsföretag som påverkar naturmiljön. Från naturmiljösynpunkt är det naturligtvis särskilt viktigt att miljökonsekvenserna av ett planerat arbetsföretag blir belysta på ett så tidigt stadium som möjligt. framför allt i områden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt eller som i övrigt har särskilda naturvärden. Om sådana områden utpekas i förväg i den kommunala planeringen enligt intentionerna i naturresurslagen, finns i allmänhet möjligheter att vidta effektiva åtgärder till skydd för naturmiljön. Så t. ex. bör möjligheterna att påverka ett företags lokalisering vara jämförelsevis större i ett tidigt planeringsskede. l den mån förslag läggs fram om krav på miljökonsekvensbeskrivningar bör också anges vem som skall utföra och bekosta sådana beskrivningar. En utgångspunkt skall därvid vara att exploatören skall stå för kostnaderna. Bestämmelserna i naturresurslagen om användning av och hushållning med marken. vattnet och_den fysiska miljön i övrigt skall som tidigare fram-

hållits tillämpas vid prövning av mål och ärenden enligt flertalet av de lagar

som reglerar förändringar i nyttjandet av mark och vatten. De skall också tillämpas i den kommunala planeringen enligt plan- och bygglagen. I samband med tillkomsten av naturresurslagen infördes en bestämmelse i naturvårdslagen att naturresurslagen skall tillämpas vid prövning av naturvårdsfrågor. Behovet av en ytterligare samordning mellan naturresurslagen och naturvårdslagen bör belysas av utredaren. Naturvården är en såväl statlig som kommunal angelägenhet. Under de senaste åren har kommunerna i ökad utsträckning sökt tillgodose kommuninvånarnas behov av mark för friluftsliv och naturvård. Genom ändringar i naturvårdslagen i samband med den nya plan- och bygglagen har kommunerna fått möjlighet att själva besluta om naturreservat och naturvårdsområden för i första hand det tätortsnära friluftslivets intressen. I förarbetena till den nya lagen beskrivs den roll kommunerna förväntas spela i naturvårdsarbetet. l de fall då kommunerna inrättar kommunala naturreservat eller naturvårdsområden tar kommunerna också på sig det ekonomiska ansvaret för sådana objekt. Om kommunerna skall ta på sig kostnader för skötsel m. m. av naturvårdsobjekt som beslutas av staten kan detta däremot endast ske genom frivilliga avtal. Det är viktigt att varje kommun medverkar i naturvården inom sina kommungränser. Detta bör gälla särskilt kommuninvånarnas behov av mark för friluftsliv. Mot bakgrund av såväl naturresurslagen och plan- och bygglagen som delegationsbestämmelserna i naturvårdslagen bör utredaren belysa behovet av ett förtydligande av det kommunala ansvaret i naturvårdslagen. Jag vill i detta sammanhang även ta upp ädellövskogslagen (1984: 1 12), vil-

ken syftar till att bevara landets ädellövskogar för framtiden. Enligt lagen. som trädde i kraft den l juli 1984, skall huvuddelen av landets ädellövskog bevaras genom ett aktivt ädellövskogsbruk. l lagen finns inte några bestämi naturvårdens intresse att melser som medger så ingripande skyddsåtgärder ett rationellt ädellövskogsbruk avsevärt försvåras. Om sådana åtgärder behövs för att bevara särskilt skyddsvärda bestånd av ädellövskog måste regler om naturreservat. Detta skyddsfrågan lösas genom naturvårdslagens till ädellövskogslagen. Utredaren bör närmare framgår också av förarbetena studera i vilken omfattning naturvårdslagen har tillämpats för att ge värdefulla ädellövskogar ett tillfredsställande skydd samt föreslå de åtgärder som översynen ger anledning till. Bestämmelserna om täktverksamhet har. som jag tidigare nämnt, varit föremål för översyn vid olika tillfällen. Senast skedde detta år 1983 då en bestämmelse infördes om rätt för länsstyrelsen att - i samband med ansökan om täkt- ålägga sökanden att lägga fram en utredning som belyser behovet att lämna av en täkt samt ålägga den som bedriver täkt- eller stenkrossrörelse om verksamheten som behövs för naturvårdsplaneringen. Det är uppgifter viktigt att täktverksamhet, främst grus- och bergtäkter men även täkter av

torv. kan ske på ett för naturmiljön acceptabelt sätt. Översynen bör därför

även omfatta tillämpningen av de bestämmelseri naturvårdslagen som reglerar täktverksamhet. Naturvårdsverket har tidigare i år föreslagit regeringen med en bestämmelse som innebär att att 18 § naturvårdslagen kompletteras täkttillstånd får vägras den som inte fullgjort sina skyldigheter enligt tidigare tillstånd. Förslaget bör behandlas inom ramen för utredningsuppdraget. har bl. a. av Svenska naturskyddsföreningen förts I olika sammanhang fram behovet av någon form av särskilt skyddsinstitut för hotade arter och deras biotoper samt för mer skyddsvärda naturtyper, såsom strandängar, rikkärr, alvarmarker m.m. Områden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt bör kunna skyddas på ett bättre sätt än för närvarande. Skyddet för växtarter bör också kunna utvidgas med tillträdesförbud av det slag som finns för att skydda djurlivet. Vidare bör skydd kunna genomföras redan innan fara uppkommit att arten skall försvinna, dvs. i förebyggande syfte. En utveckling av nuvarande former av skydd för arter och biotoper skulle även innebära att Sverige på ett bättre sätt kan fullfölja de internationella åtaganden på naturvårdens område som följer av bl.a. Bern- och våtmarkskonventionerna. Utredaren bör närmare bedöma behovet av och förutsättningarna för att införa en sådan förstärkning av biotop- och artskyddet som jag nu har nämnt. Bestämmelserna i 20 § naturvårdslagen innebär att den som avser att utföra ett arbetsföretag i vissa fall har skyldighet att samråda med länsstyrelsen. Detta förfarande har i praktiken visat sig vara av begränsat värde för

naturvärden. Ett arbetsföretag. som inte är tillstandspliktigt och som har anmälts för samråd. har enligt rättspraxis aldrig ansetts kunna hindras även om det bedömts vara skadligt för naturmiljön. Länsstyrelsen har inte heller ansetts kunna föreskriva att ett sådant arbetsföretag skall bedrivas på en annan lämpligare plats på fastigheten än den som anmälan avser. Detta är inte ett tillfredsställande förhållande. Utredaren bör därför överväga vilka förändringar av naturvårdslagen som behövs för att. i den mån det inte kan ske med stöd av annan lagstiftningförhindra att ett för naturmiljön skadligt arbetsföretag kommer till stånd även i sådana fall där ett förbud inte skulle anses innebära att pågående markanvändning avsevärt försvåras och därmed kräva reservatsbildning eller annan form av reglering. Föreskrifterna för nationalpark får enligt 6 § naturvårdslagen inte medföra inskränkningar i bl. a. vissa uppräknade rättigheter som enligt rennäringslagen (1971:437) tillkommer samerna. Vid tillämpningen av nämnda paragraf har det olika hos berörda

funnits uppfattningar myndigheter.

Denna fråga bör belysas närmare av utredaren. Ekonomiska bidrag och stöd utgår inte sällan till verksamheter och arbetsföretag som påverkar naturmiljön. I områden som är särskilt känsliga från ekologisk synpunkt eller har särskilda naturvärden kan detta förhållande i vissa fall medföra svåra avvägningsproblem. Konsekvenserna härav för naturvârdsintressena bör närmare belysas. Bestämmelsen i 18 c § naturvårdslagen om skyldighet att inhämta länsstyrelsens tillstånd till markavvattning trädde i kraft den l juli 1986. Det är angeläget att få en belysning av hur bestämmelsen har tillämpats och om den har fått avsedd effekt. Jag får här erinra om vad jag i prop. 1987/88:85 om miljöpolitiken inför 1990-talet anfört om vikten av att bevara så många våtmarker som möjligt och att i samband med dikningsföretag begränsa eller motverka skada på naturmiljön. Utredaren bör utvärdera tillämpningen av nämnda bestämmelse. Naturvårdsverket har år 1986 föreslagit regeringen att vidta vissa ändringar i naturvårdslagen och terrängkörningslagen för att förbättra möjligheterna till bevakning och tillsyn av naturvårdsobjekten resp. terrängkörningen. Förslaget bör behandlas inom ramen för utredningsuppdraget. Jag vill i detta sammanhang också erinra om att regeringen i propositionen 1987/881104 om kulturmiljövård lämnat förslag till lag om kulturminnen m. m. Förslaget har nyligen antagits av riksdagen (KrU 1987/8821, rskr. 390). 1 propositionen anges (s. 130) att utformningen av lagen är beroende av angränsande lagstiftning på det aktuella området, särskilt naturvårdslagen som också innehåller regler som möjliggör skydd av kulturlandskapsmiljöer. Utredaren bör överväga om naturvårdslagens bestämmelser till skydd för kulturvärden är ändamålsenligt utformade.

Ytterligare frågor som hör behandlas är om piiföljtlssystemet för brott mot naturvårdslagen och de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen iir ändamålsenliga. Särskilt behöver (ivervåigas om reglerna om tvångsmedel för att förhindra skador eller återställa skadad naturmiljö är effektiva. Dessa tillämpas t. ex. vid skador på naturmiljön i samband med arbetsföretag. täktverksamhet etc. som kräver tillstånd men där sådant saknas. Vidare bör övervägas om den nuvarande ordningen vad gäller prövningsförfarande och överklagande kan förenklas. Det är viktigt att reglerna för handläggning av naturvårdsärenden är enkla och rationella. Möjligheten till ytterligare delegering av ärendegrupper till kommunerna bör prövas. l den mån utredaren finner det lämpligt bör förslag till ändringar i naturvårdsförordningen (1976:484) också läggas fram. Utredaren är oförhindrad att inom ramen för översynens syften ta upp andra frågor än dem jag har nämnt i det föregående. Utredaren bör i den utsträckning som kan anses motiverad beakta lagstiftningen i andra länder. särskild i våra närmaste grannländer. Utredaren bör vid utredningsuppdragets fullgörande samråda med berörda intressenter. Utredaren skall beakta regeringens direktiv (Dir. 1984:5) till statliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning. Utredningsarbetet bör bedrivas så att det kan redovisas före den l april 1990.

Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för miljö- och energidepartementet att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - med uppdrag att göra en översyn av nuvarande naturvårdslagstiftning m.m. och utarbeta förslag till ny lagstiftning. att besluta om sakkunniga. experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta fjortonde huvudtitelns anslag Utredningar m. m.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

(Miljö- och energidepartementet)

BILAGA III

Barmarkskörning i fjällen. Effekter av körning med terränghjulingar på mark och vegetation. Naturvårdsverket, Rapport 3598, april 1989

Under våren 1987 påbörjades på uppdrag av statens naturvårdsverk projektet Barmarkskörning i fjällen. Anledningen var att verket under senare år noterat en kraftig ökning av barmarkstrafiken i fjällen med s.k. terränghjulingar. Dessa fordon utgörs av motorcyklar, mini-jeepar och mini-traktorer. Klagomål om störningar och skador på fjällnatur hade inkommit från enskilda personer och föreningar. Dessutom hade verkets anställda naturbevakare i Norrbottens län rapporterat om olika olägenheter med terränghjulingar.

Enligt verkets direktiv bestod uppdraget i att försöka överblicka problemet och särskilt kartlägga var och i vilken omfattning mark- och vegetationsskador uppkommer till följd av körning med terrängfordon.

Av rapporten framgår att det idag torde finnas cirka 5 000 fordon i trafik, de allra flesta i Norrland. Den största ägarkategorin utgörs av samer som 1989 beräknas inneha cirka 500 fordon varav cirka 80 procent motorcyklar. Under senare år har terränghjulingar, i huvudsak fyrhjulingar, även börjat användas av bland annat kraftbolag, skogsbolag, armén, fjällräddningen och vid alpina anläggingar och fjällhotell. I rapporten håller man utan tvekan med om att fordonen har sin givna plats inom flera områden t.ex. i småskaligt och ståndsortsanpassat skogsbruk och i jordbruket. Rapporten anger också att barmarksfordonen har fått stor betydelse för samerna vid och samling

av renar i samband med kalvmärkning, slakt drivning och skiljning samt för bevakning. Främst används motorcyklar då dessa medger snabb och smidig förflyttär det fysiskt påfrestande att framning. Samtidigt föra dessa fordon i obanad terräng och samerna anför att man därför använder motorcyklarna mer än ogärna när det verkligen är nödvändigt. En av fördelarna med är enligt samerna, att man kan samla motorcyklarna och driva renarna i mindre grupper. Med motorcykel kan man snabbt åka ut på fjället och hämta nya renar och inte som tidigare tvingas driva en enda stor hjord. Helikopterdrivning av renhjordar förekommer ofta, men samerna föredrar alltmer motorcykeldrivning då den senare metoden blir betydligt billigare. Fyrkan användas vid annat än renskötsel. Förhjulingar sedda med släpvagn kan man med dessa fordon transportera förnödenheter till sommarvisten, frakta materiel till underhåll och byggande av stängsel m.m. men också använda fordonen i andra sammanhang, t.ex. vid jakt och fiske.

anger att naturvårdsverket har bedömt att Rapporten av barmarksfordon inom renskötseln komanvändningen mer att öka markant. De överläggningar som verket haft med företrädare för rennäringen i dessa frågor har inte gett anledning till att anta att barmarkstrafiken inom kommer att dämpas på frivillinäringen ga grunder.

koncentrerar sig, efter inledande defini- Rapporten tioner och diskussioner kring problemen med barmarksi på en beskrivning av hur markslikörning fjällen, vilken omfattning slitaget har och i tage uppkommer, vilken skadorna läks av naturen. Då det utsträckning i rapporten i huvudsak är samerenligt uppfattningen na som står för den dominerande barmarkskörningen i

fjällnatur diskuteras körningen fr.a. ur den synvinkeln. I rapporten slås fast att frekvent har körning destruktiv påverkan på alla i vegetationstyper fjällen. De största skadorna påträffades i generellt fjällbjörkskog och i den lågalpina vegetationsregionen. Den vegetationstyp som drabbades mest av körskador var blandade myrar. att de kör- Rapporten anger ningarna för de areella näringarnas behov i de undersökta områdena idag inte är av sådan att omfattning man med regelbundenhet kan hitta körskador eller ens spår i terrängen. Man kan att är säga på kalfjället körskadorna av mer diffus karaktär. Däremot skasyns dor mer frekvent i och sluttningar på kärrytor.

I en avslutande diskussion med till förslag åtgärder anger rapporten att barmarkskörningen har ökat kraftigt under senare år och att att ingenting tyder på körningen kommer att minska. Rapporten konstaterar att ur ekologisk är i nuvasynpunkt barmarkskörning rande omfattning inte så att den leder till allvarlig storskaliga kvantitativa och/eller kvalitativa förändringar av ekosystemet. Inte heller kan nuvarande påvekan leda till att enskilda arters existens hotas eller att en vegetationstyp helt förändras. Det är emellertid mycket svårt att konsekvenserna förutsäga i framtiden för av fjällmiljön barmarkskörningen. Generellt kan dock sägas att det är förutsättdåliga ningar för barmarkskörning i fjällen i största allmänhet och i den lågalpina regionen i synnerhet.

Ur naturresursbevarande får barmarkskörsynvinkel ningen redan i nuvarande anses befinna omfattning sig i stark konflikt med bevarandeintressena. Körningen kommer således i konflikt med bestämmelserna om skydd av fjällområdena enligt naturresurslagens 3 kap. 1, 2 och 5 §5. Frekvent barmarkskörning i pågår nämligen

flera av de obrutna fjällområdena. Ur rekreativ syn-

vinkel kan sägas att barmarkskörningen skadar upple-

velsevärdena i dels genom att marken skadas fjällen;

och inte som orörd och dels genom det längre upplevs

buller som fordonen avger. Detta buller kan höras på

mycket långt avstånd på kalfjället.

Ur sker enligt rapporten en omfaträttslig synvinkel

tande körning, körningar som inte har direkt olovlig

samband med näringsverksamhet och renskötsel.

I föreslås avslutningsvis ett totalförbud rapporten mot med till dispenser för barmarkskörning möjlighet

vissa framför allt anges rennäringen, till näringar,

vissa områden som ett alternativ till ett totalförbud

tillträdesförbud för fordon till vissa områden. Rap-

porten avslutas på följande sätt.

har säkerligen kommit för att stanna Terränghjulingar och bli värdefulla i olika näringar. Forhjälpmedel donen kan dock inte få bli var mans egendom och bli brukade i samma omfattning som snöskopå kalfjället tern. finns det alltför stora skillnader Därvidlag mellan effekterna av körning på barmark respektive snötäckt mark. om fordonen tillåts användas vid nät.ex. renskötsel, måste körningens ringsutövning, ändå hållas under kontroll så att inte omfattning fordonen används i samband med bisysslor eller fritidskörning. Det är nämligen utredarens bestämda uppfattning att de två sistnämnda användningsområdena dominerar flera håll fjällkedjan och orsakar på längs mellan olika änoacceptabelt slitage. Avgränsningen damål för körningen är dock ofta svår att fastställa och kontrollera, eftersom inte sällan kombinesyften ras. vad beträffar rennäringen borde särskilda hänutformas där renskötseln t.ex. vad gäller synsregler har att ta hänsyn till naturvårbarmarkskörningen, dens intressen. Sådana regler finns redan för de andra areella jord- och skogsbruk. Naturvårnäringarna den intressen är i mångt och mycket även rennäringens intressen, men konflikterna börjar bli alltmer påtagvilket inte minst barmarkstrafiken visar. liga,

BILAGA IV

Studie över förarbetena till äldre och gällande lagstiftning rörande samernas rättigheter i nationalparkerna

För att kunna bedöma den för utredningen aktuella frågan om tolkningen av 6 S andra naturvårdsstycket lagen och vilken rätt samerna har att vissa uppföra anläggningar i nationalparker bör en lämplig utgångspunkt vara att studera de bestämmelser som reglerade samernas rättigheter vid tiden för tillkomsten av den första lagen om nationalparker 1909.

Dessa rättigheter är av skilda och av olika omslag fattning. Vissa av dem är direkt knutna till renskötseln medan andra är av mer natur. Exemsjälvständig pel på de rättigheter som omnämns i det är följande rätten att ha renarna på bete, samt rätten till skogsfång, jakt och fiske. Härtill kommer rätten att uppföra olika anläggningar och som behövs byggnader för renskötseln såsom stängsel och broar samt bodar, kåtor och av mer renvaktarstugor tillfällig karaktär. Rätten att uppföra permanenta för framför byggnader allt bostadsändamål omnämns också.

Vid tillkomsten av 1909 års om lag nationalparker gällde 1898 års lag om de svenska rätt till lapparnas renbete i I samernas Sverige. lagen reglerades rätt att begagna sig av mark och vatten till underhåll för sig och sina renar samt inom vilka områden samerna fick föra sina renar bland annat på bete, Norrbottens lappmarker, men även de renskötande samernas rätt att ta bränsle och annat virke som var för nödvändigt bostäder, visthus och stängsel (rätten till skogsfång)

samt samernas rätt att för sitt livsuppehälle jaga och fiska.

I 2 § i 1909 års lag angáende nationalparker angavs syftet med nationalparkerna samt vilka inskränkningar som i Bland annat angavs att det var gällde parkerna. att fälla eller skada träd, att jaga och förbjudet döda djur, att uppföra byggnad eller stadigvarande bostad och att låta kreatur beta.

Från dessa förbud undantogs i 3 S bland annat de rättill bete, skogsfång, jakt och fiske som var tigheter samerna med undantag för jakt på björn. Vimedgivna, dare skulle samerna inte vara förvägrade att medföra hundar för bevakning av renhjordar.

I det betänkande som låg till grund för lagen (betänkande rörande till skydd för vårt lands naåtgärder tur och naturminnesmärken, avgivet av sakkunniga i Stockholm 1907) anfördes ifråga om samernas rättigheter inom nationalparker bland annat följande (s. 49).

Om ligger inom områden, där lapparna nationalparken med sina renar, böra lapparnes rätäga uppehålla sig lämnas i hufvudsak oförkränkta. Dessa rättigheter utöfvande har hittills icke ägt märkbart tigheters på naturlifvet, och lappbefolkningen är så inflytande intimt förenad med naturen inom sitt territorium, att den så att säga kompletterar denna. Det skulle utan tvifvel vara olämpligt att företaga något, som kunde beröfva en nationalpark det särskilda inlappländsk tresse, som förlänas densamma genom det lappska folkelementets närvaro.

De sakkunnigas slutsats blev att den enda rättighet som kunde möta betänkligheter inom nationalparker var varför man i betänkandet föreslog att sajakträtten merna inte skulle ha rätt att jaga inom nationalparker. till emellertid att I propositionen lagen angavs

samerna skulle bibehállas även denna rätt med undantag för jakten på björn. Lagen fick också den lydelsen.

1928 ersattes 1898 års lag om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige med en I ny renbeteslag. 1928 års renbeteslag preciserades samernas rättigheter i olika avseenden. I lagen angavs sålunda var samerna ägde uppehålla sig med sina renar, i vilken omfattning de fick uppföra olika anläggningar och byggnader samt deras rätt till jakt och fiske.

1919 års lappkommittê, vilkas slutsatser bland annat låg till grund för 1928 års renbeteslag, diskuterade omfattningen av samernas rätt att uppföra olika an: läggningar och byggnader såsom kátor, bodar, stängsel och bostadshus. Man skiljde därvid mellan á ena sidan byggnader av mer tillfällig karaktär för renskötselns utövande, även om de var fasta, såsom kåtor och bodar och á andra sidan permanenta bostadshus och stugor, (se närmare härom prop. 1928:43 s. 103 ff).

Enligt samstämmiga uttalanden till kommittén hade samerna rätt att uppföra fasta kátor och bodar för att kunna utöva renskötseln. Däremot skiljde sig uppfattningarna åt angående rätten att bygga bostäder av mer permanent art.

I 1928 års samernas rätt att renbeteslag angavs uppföra ringgärden och andra stängsel i 25 §, rätten att uppföra kåtor och bodar i 41 §, medan rätten att bygga bostadshus reglerades i 42 §. Rätten till skogsfáng reglerades i 45-54 §5.

Rätten till kåtor och bodar var oinskränkt ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen medan rätten till bostadshus var begränsad.

I det ursprungliga förslaget till proposition angavs i 22 § (sedermera lagens 42 §) att samerna hade rätt att om det behövdes för renskötseln inom lappmarkerna och på renbetesfjällen uppföra stugor och jämförliga bostadsbxggnade . Denna rätt föreslogs begränsad bland annat på så sätt att det i vissa fall krävdes markägarens tillstånd angående var byggnaden skulle placeras samt att sådana byggnader inte fick uppföras inom nationalparkerna. Efter att lagrådet påpekat att en sådan bestämmelse inte behövdes avseende nationalparkerna då detta framgick av 1 och 2 §§ i 1909 års lag om nationalparker togs begränsningen bort i lagtexten. Istället infördes på lagrådets förslag i 1928 års renbeteslag 1 § en bestämelse som angav Rörande den omfattning, i vilken lapp må inom nationalpark utöva nu nämnda rätt, är särskilt stadgat. Begreppet nämnda rätt avsåg renskötselrätten.

Angående rätten att uppföra ringgärden och andra stängsel anförde 1919 års lappkommittê följande, vilket också citerades i propositionen till 1928 års renbeteslag (prop. 1928:43 s. 122).

1898 års renbeteslag skiljer icke mellan olika slag av stängsel och innehåller ej heller något stadgande om platsen där stängsel av det ena eller andra slaget må uppföras. Lapparna äro således enligt nämnda lag, teoretiskt sett, berättigade att inom de trakter, där de rätt till renbete, uppföra stängsel av vilket äga slag som helst vare sig å kronan eller enskild tillhörig mark. Emellertid torde deras rätt härtill praktiskt taget, särskilt vad angår stängsel för stadig-

varande bruk, vara begränsad till lappmarkerna och renbetesfjällen på grund av de bestämmelser rörande lapparnas rätt att taga virke, som meddelas i 3 5 renbeteslagen.

Kommittén drog därefter följande slutsats.

Kommittén har sålunda vad angår trakterna ovan odlingsgränsen och inom renbetesfjällen, enär egentliga olägenheter icke försports ifråga om lapparnas kringgärden, bibehållit dem vid rätten att där fritt välja platsen för dylika gården, vare sig de äro avsedda för stadigvarande bruk eller för tillfälligt behov.

Denna slutsats accepterades av departementschefen och riksdagen. I 1928 års renbeteslag gjordes därför inga inskränkningar i stängselrätten i lappmarkerna och på renbetesfjällen utöver vad rätten till skogsfáng medförde.

Angående rätten till skogsfång gällde före 1928 års renbeteslag, dvs. enligt 1898 års lag, att samerna hade rätt att fritt ta virke för behov ovanför eget odlingsgränsen och inom renbetesfjällen. I 1928 års lag reglerades samernas rätt till skogsfáng på så sätt att på kronomark ovan odlingsgränsen inskränktes rätten att ta virke för bostadsbyggnader och annat stängsel än ringgärde till att gälla efter anvisning.

Bestämmelsen om samernas rättigheter i 1909 års lag angáende nationalparker överfördes till 1952 års naturskxddslag och sedan till 1964 års naturvárdslag; Genom lagändring 1975 fick den sin nuvarande utformning i 6 5 andra stycket. I denna utformning knyter paragrafen nära an till äldre lydelser. Numera sker

dock hänvisning till gällande rennäringslag (1971:437), dessutom undantas från samernas rätt till jakt ytterligare djur.

I betänkandet med förslag till naturskyddslag (SOU 1951:5) uttalades följande angående införandet av bestämmelsen om skydd för samernas rättigheter i nationalparker.

Paragrafen motsvarar stadgandet i 2 § första styckt nationalparkslagen. Den i berörda stadgande fastslagna principen om respekterandet av enskild rätt, som uppkommit innan området avsatts till nationalpark, bör alltjämt gälla. Ej heller får vad om nationalparker föreskrives leda till inskränkning i de särskilda rättigheter, som äro tillförsäkrade lapparna. Skulle begränsning av sådan rätt, exempelvis till jakt eller fiske inom viss nationalpark finnas erforderlig ur naturskyddssynpunkt, torde frågan böra upptagas i form av ändring i lagen den 18 juli 1928 om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige. Det torde ankomma främst på naturvårdsmyndigheten att, därest efter verkställd undersökning ett behov av dylik begränsning skulle visa sig vara för handen, taga initiativ till erforderliga åtgärder.

I propositionen till naturskyddslagen (prop. 1952:188 s. 37) relateras utredningsförslaget helt kortfattat på följande sätt.

I 6 § har i anslutning till gällande rätt föreskrivits att bestämmelser som meddelas med stöd av 5 5 ej skola lända till inskränkningar i redan uppkommen enskild rätt eller i vissa lapparna tillkommande rättigheter.

Både lagrådet och föredragande departementschef angav att förslaget såvitt avsåg nationalparkerna inte innebar några egentliga sakliga nyheter.

I den utredning som föregick 1971 års rennäringslag (SOU 1968:16) sammanfattades bestämmelserna om nationalparker på följande sätt (s. 42).

Bestämmelser om nationalparkernas begagnande av samerna finns i naturvårdslagen den ll december 1964 och i naturvårdskungörelsen samma dag samt i det av Kungl. Majzt för varje nationalpark utfärdade reglementet. Dessa bestämmelser innebär i stort att renskötseln får bedrivas utan särskilda inskränkningar.

I utredningens förslag till ny rennäringslag bibehölls i 1 kap. l § den i 1 5 1928 års renbeteslag gjorda hänvisningen till annan lagstiftning angående samernas rättigheter i nationalparker. Man angav i tredje stycket att särskilda betämmelser gäller i fråga om den omfattning i vilken befogenhet enligt denna lag får utövas inom nationalpark.

I utredningens förslag till specialmotivering anfördes följande.

Den i 1 5 tredje stycket förekommande hänvisningen till särskilda regler rörande nationalparker avser 5 och 6 §5 naturvårdslagen den 11 december 1964, enligt vilka lagrum Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger utfärda föreskrifter för nationalpark, varigenom samernas rättigheter i viss mån inskränkes. - Av de i omnämnda lagförslaget rättigheterna torde jakträtten enligt 3 kap. 1 §, såvitt gäller björn, lo, älg och örn, samt rätten enligt 9 S samma kap. att uppföra vissa byggnader kunna beröras av dylika föreskrifter.

I propositionen och i den av riksdagen slutligen antagna lagen utelämnades den av utredningen föreslagna hänvisningen till naturvårdslagen. Denna åtgärd kommenterades inte närmare i propositionen. Av sammanhanget kan dock utläsas att man ansåg att det inte förelåg någon konflikt mellan samernas och naturvårdens intressen. Avsikten var dessutom att rennärings-

lagen skulle reglera omfattningen av samernas rättigheter. I detta sammanhang är också av betydelse att man i rennäringslagen införde en bestämmelse (30 §) om förbud för markägare, innefattande även staten, att ändra markanvändningen på sådant sätt att det medförde avsevärd olägenhet för renskötseln utan att tillämpa bestämmelserna om upphävande av renskötseln och därigenom aktualisera frågan om ekonomisk ersättning. I 30 5 undantogs markanvändning inom planområden samt företag vars tillåtlighet prövas i särskild ordning enligt vattenlagen, gruvlagen och väglagen, lagar som redan innehåller expropriationsrättsliga ersättningsregler. Härigenom undvek man dubbelprövning av ersättningsfrågan.

I 1971 års rennäringslag, anges i 16 § gällande regler angående omfattningen av samernas rättigheter att uppföra olika anläggningar för renskötseln på följande sätt.

Sameby får inom byns betesområde utföra arbetshage eller annat stängsel för renarna, renslakteri eller annan anläggning som behövs för renskötseln. eller medlem i byn får på utmark inom byns Sameby betesområde uppföra renvaktarstuga, kåta, förvaringsbod eller annan byggnad som behövs för renskötseln. Är anläggning som anges i första stycket avsedd för stadigvarande bruk, skall den förläggas till plats som anvisas av markens ägare. Detsamma gäller i fråga om som anges i andra stycket, om den skall byggnad uppföras för stadigvarande bruk nedanför odlingsgränsen eller utanför renbetesfjällen på annan mark än kronomark under statens omedelbara disposition eller mark som vid avvittring utlagts till allmänningsskog. Vill sameby eller, om byggnad skall uppföras av medlem i denne icke godtaga anvisad plats, bestämbyn, mer lantbruksnämnden platsen.

I samband med vissa lagändringar i naturvårdslagen 1975 diskuterades i propositionen 1974:166 s. (prop. 116) bland annat ett förslag från naturvårdsverket om

inskränkningar i samernas rättigheter i nationalpar-

kerna. I till specialmotiveringen 6 S naturvårdslagen

anförde departementschefen bland annat följande.

Naturvårdsverket föreslår att nuvarande undantag för dessa rättigheter och för enskild rätt som uppkommit innan nationalpark avsätts utgår och ersätts med bestämmelser om rätt till i fall då ersättning pågående markanvändning avsevärt försvåras. Jag vill med anledning härav erinra om att nuvarande bestämmelser innebär att nationalpark endast kan avsättas stapå ten tillhörig mark och att de inte till ger möjlighet tvångsátgärder mot t.ex. före avsättandet uppkomna enskilda servitutsrättigheter eller mot rättigheter som enligt rennäringslagen tillkomer samerna. Däremot kan enligt expropriationslagen (1972:719) expropriation ske såväl av enskild mark för bevarande som nationalpark som av enskilda rättigheter inom nationalpark, varjämte samerna tillkommande rättigheter kan upphävas eller inskränkas med stöd av rennäringslagen. Införande av möjlighet att inom nationalparksinstitutets ram vidta tvångsåtgärder mot enskilda rättigheter och samernas särskilda rättigheter skulle aktualisera förhållandet till naturreservat och över huvud innebära en av institutet som omgestaltning jag inte är beredd att lägga fram om utan föreförslag gående utredning och remissförfarande.

B I LAGA V

Naturvårdslagsutredningens enkät om strandskydd

Av svaren framgår att en stor inledningsvis majoritet (12 st) av länsstyrelserna har att det är angivit planenheten på länsstyrelsen som ansvarar för handläggningen av strandskyddsärenden avseende byggnader samt miljövårdsenheten avseende övriga anläggningar. Samtliga länsstyrelser har dessutom angett att övriga enheter regelbundet deltar i i vart handläggningen, fall när de direkt berörs.

I enkäten har också ställts i vilken frågan utsträckning strandskyddet utvidgats eller upphävts. En stor majoritet av länsstyrelserna (12 st) att anger strandskyddet har utvidgats i betydande omfattning, från 150 till 300 meter, särskilt i områden av riksintresse eller av särskilt intresse för friluftslivet. Det generella har strandskyddet däremot upphävts endast i liten omfattning och då endast inom detaljplanelagt område, inom områden som är otillgängliga för friluftslivet eller vid bostadsområden och industrier samt vägar.

I enkäten har frågan ställts i vilken utsträckning fullständig eller partiell skett. Av svadelegation ren framgår att endast tre har länsstyrelser gett fullständig delegation till samtliga kommuner medan sju länsstyrelser angett att så gott som samtliga kommuner har partiell delegation. Därutöver har ett

par länsstyrelser angivit att elva av sjutton respektive åtta av tjugo kommuner har form av någon delegation. Av materialet framgår således att en mycket stor del av kommunerna har till fått sig delegerat

att besluta om dispens från byggnadsförbefogenheten budet i 16 § första stycket naturvårdslagen. (Enligt en inom naturvårdsverket i november 1986 upprättad av beslut om delesammanställning länsstyrelsernas av beslutsrätten enligt 16 S naturvårdslagen gering tre av landets kommuner erhålhar drygt fjärdedelar eller delegation.) I de fall lit fullständig partiell har meddelats har så gott som partiell delegation att områden som är av samtliga länsstyrelser angett riksintresse undantagits från delegationen.

till om delegation har utredsom komplement frågorna hur bevakar de ningen även frågat länsstyrelserna kommunala och om man för statistrandskyddsbesluten över och kommunala bifalls respektive avstik egna anger att man slagsbeslut. Samtliga länsstyrelser och länsstyrelsens beslut. Drygt erhåller registrerar hälften av anger samtidigt att någon länsstyrelserna inte sker, närmast beroende på renärmare granskning Tretton av anger att någon sursbrist. länsstyrelserna statistik inte förs över bifalls- och avslagsbeslut. i fall redovisas besluten på den ekono- Endast några miska kartan.

om märkt någon skillnad mel- På fråga länsstyrelserna lan olika kommuner i deras tillämpning av 16 5 naturhar svarat nekande, två vårdslagen sju länsstyrelser och resterande anger att det säger sig sakna underlag att kommuner är betydligt mindre förekommer några restriktiva eller mer liberala i sin tillståndsgiv- I materialet förekommer dock regionala skillnaning. ett norrlandslän att kommunerder; således anger par i och inland än i na är mindre restriktiva glesbygd skärgårdsområden och fjällområden.

så gott som samtliga länsstyrelser har angett att naturvårdslagens strandskyddsbestämmelser får genomslag i fastighetsbildningsärenden även om någon enstaka länsstyrelse misstänker att prövningen enligt fastighetsbildningslagen inte är lika restriktiv som prövningen enligt naturvárdslagen. Endast ett fåtal fastighetsbildningsärenden som berör strandskyddsområden har överklagats sedan 1980.

Enligt 15 S tredje stycket naturvårdslagen krävs särskilda skäl för att upphäva strandskyddet inom detaljplanelagt omráde. På fråga härom har de flesta länsstyrelser angivit att naturvárdsverkets anvisningar angáende särskilda skäl följs och att strandskyddet endast upphävs under förutsättning att friluftslivets/allemansrättens intressen tillgodoses.

Enligt 3 § naturvårdslagen skall vid tillämpning av lagen hänsyn tas till övriga allmänna och enskilda intressen i enlighet med naturresurslagens bestämmelser. På fråga om kulturmiljöintressen hävdats med stöd av naturresurslagens bestämmelser vid tillämpning av strandskyddsbestämmelserna har huvuddelen av länsstyrelserna (11 st) svarat nej eller att situationen ännu inte uppkommit. Något exempel, såsom miljöanpassad bebyggelse i anslutning till Göta Kanal, har dock angetts.

Avslutningsvis har utredningen frågat om länsstyrelserna anser att kommunerna tillgodoser strandskyddsintressena i enlighet med lagens intentioner och om det går att hävda strandskyddet effektivt mot kommunala önskemål att nyttja stränderna för andra ändamål.

Huvuddelen av länsstyrelserna (12 st) har svarat ja på dessa frågor, ibland med vissa reservationer. Några länsstyrelser har svarat nej eller att strandendast kan hävdas med svårighet. skyddsintressena efterlyser mer information från Någon länsstyrelse centrala då politiker glömmer att strandmyndigheter är lag som skall följas. skyddsbestämmelserna

BILAGA VI

Utdrag ur promemoria framtagen av en inom arbetsgrupp statens naturvårdsverk som för underlag utredningens arbete att utreda förutsättningarna för införande av ett generellt biotopskydd.

Arbetsgruppen har föreslagit en definition på begreppet biotop och vilka kriterier som en skall biotop uppfylla för att anses hotad enligt följande.

En är ett landskapselement, dvs en del av ett biotop landskap, i motsats till En är landskapstyp. biotop en miljö som svarar mot ekologiska krav från en eller flera biologiska arter. En biotop är till kopplad specifika omvärldsfaktorer som t.ex. hydrologi, geologi, klimat och mänsklig påverkan (hävd). En biotop är i många fall detsamma som en naturtyp.

En anses hotad om den ett eller biotop uppfyller flera av följande kriterier.

1. Biotopen har en areellt sett så svag utbredning eller liten förekomst att i densamma sannoingrepp likt orsakar ekologiska krascher eller av utrotning arter/raser.

2. Biotopens areal har minskat i historisk kraftigt tid, riskerna är desamma som under punkt 1.

3. Biotopen håller på att försvinna p.g.a. mänsklig inverkan antingen genom ingrepp, t.ex. markavvattning, genom luft och vattenburna eller föroreningar genom utebliven hävd.

4. innehåller hotade djur- eller växtarter. Biotopen

har vidare ansett att det bland annat Arbetsgruppen

är av biotoper som behöver ett bättre följande slag

mjukbottnar i havet, klibbskydd, nämligen grunda

alskog, källor och källkärr, naturliga betesmarker,

sláttermarker, rikkärr samt våtmarker naturliga öppna

och mindre åkerholmar och stenmurar i jordytvatten,

brukslandskapet.

Arbetsgruppen har angående dessa biotoper föreslagit

definitioner på dem samt angett hur varje biotop upp-

kriterierna för att vara hotad enligt följanfyller

de.

Grunda definieras som havsbottnar med mjukbottnar lersubstrat och öppen vattenyta, från strandlinjen till sex meters och kriterierna för djup uppfyller att vara en hotad biotop enligt följande. De grunda i vikar och fjärdar är täckta mjukbottnarna skyddade av näringsrik gyttja och har en hög biologisk produktion. De stora bottnarna bevuxna med sammanhängande i Bohuslän och Halland har en särställning. ålgräs Den rika näringsämnen ger goda föruttillgången på för och uppväxt av viktiga sättningar reproduktion fiskarter, bl.a. ål och plattfisk. Den rika produkav marina och fröproducerande växter tionen smådjur och ett rikt fågelliv. Denna som nating ålgräs gynnar naturtyp är mycket sårbar. biologiskt betydelsefulla

definieras som som innehåller minst Klibbalskog skog 70 % löv och minst 50 % klibbal av den totala träd-

Kriteriet för skog är att träden sammansättningen. ha en av minst tre meter och skall genomsnittlig höjd en av minst 30 %. Då även små fragment krontäckning med endast 10-20 fullvuxna träd är av av klibbalskog stor bör en nedre areell gräns ekologisk betydelse ha. samtliga kritevara 0,1 Klibbalskogen uppfyller rier för att vara en hotad biotop. Den utgör endast

3-4 av den svenska skogsarealen, den var promille förr mer utbredd än nu eftersom vidsträckta områden i för uppodling, den av klibbalskog tagits anspråk fortfarande i viss utsträckning, cirka 40 avverkas 1-4 rikshotlistan är arter från hotkategori enligt helt eller delvis knutna till klibbalskog.

Källa är ett mindre område i terrängen (normalt max

nägra kvadratmeter) där grundvatten koncentrerat

strömmar ut. Det utströmmande vattnet är normalt synligt men kan ibland vara övervuxet av vissa specialiserade mossarter. I vissa sällsynta fall bildas s.k. källkupoler. Torv tillsammans med utfällda ämnen från grundvattnet lagras runt källan. Dessa lager växer i höjden och bildar med tiden en kupolliknande upphöjning.

Källkärr förekommer i eller runt själva källan samt omedelbart nedströms källan, ibland, då källan utgör upprinningsområde för en bäck, längs kanten av källbäcken. Ett källkärr är ett kärr (se definition av kärr) med starkt inflytande från källvatten. Källkärret har en starkt specialiserad vegetation, framför allt av olika mossarter. Ett källkärr kan samtidigt utgöra ett rikkärr. Skyddet bör då omfatta källan, en skyddszon på 5 m runt denna samt anslutande och nedströms liggande kärr.

Källor och källkärr är hotade då de omfattar en extremt liten areal i landet. De förekommer ofta i mycket små enheter: ett par till maximalt några hundra kvadratmeter. Deras ekonomiska värde är försumbart, trots detta förstörs i dag källor och källkärr genom dikning i samband med markavvattningsföretag eller körskador och markberedning i skogsbruket. De har haft en större förr men bl.a. tautbredning gits i anspråk för vattentäkter. I källor och källkärr växer starkt specialiserade växter. I stora delar av landet ligger källorna mycket glest, en liten källa på några kvadratmeter kan hysa en viss art som inte återfinns milsvida omkring.

Med naturliga slåtter- och betesmarker avses här alla de olika vegetationstyper som hävdas som fodermarker genom slåtter eller bete och som inte utsatts för upplöjning, vallinsådd eller konstgödsling, Genom en kontinuerlig hävd har en grässvål utvecklats som allt efter markfuktighet och jordartsbeskaffenhet hyser olika växtsamhällen. Dessa senare kan klassificeras efter näringsstatus i ängs- resp hedserien (Sjörs 1973). Hävdformerna med rötter i förhistorisk tid har varit förutsättningen för utvecklingen av de artrika och ekologiskt komplicerade biotoper som idag hyser huvuddelen av de utrotningshotade och sårbara växtoch insektsarterna. Hävdens kontinuitet i tiden har varit en förutsättning för utbildningen av dessa biotoper. I vissa fall kan direkt hävdkontinuitet ända till stenåldern beläggas. Huvuddelen av kvarvarande biotoper av denna typ har hävdkontinuitet åtminstone till senare delen av 1800-talet.

betesmark är all mark som hävdas genom bete Naturlig av företrädesvis tamdjur. Konstgödsel och vallinsådd förekommer ej. Ett inslag av träd och buskvegetation kan förekomma. Åkermark som använts som betesmark under en längre tid ( 25 år) och som inte konstgödslats eller vallinsåtts under denna tid, kan om övriga ekologiska betingelser varit gynnsamma, ha utvecklat en flora som i många avseenden har likheter med den på naturliga betesmarker med längre hävdkontinuitet.

Under rubriken naturlig betesmark kan även införas marker som under en kortare tid lämnats utan hävd, men där igenväxningen ännu inte framskridit mer än att träd och buskar täcker mindre än 50 % av markytan. Under rubriken ryms ett stort antal vegetationstyper.

Under beteckningen slåttermark ryms ett stort antal vegetationstyper och biotoper. Gemensamt för dem alla är slåtterhävden, frånvaron av konstgödsling och vallinsådd. Bete efter sláttern förekom nästan alltid i den traditionella ängshävden och medverkade till att bibehålla en artrik grässvål. Ett inslag av träd och buskarter kan förekomma.

Av den inledande definitionen av naturliga slåtteroch betesmarker framgår att det fjärde kriteriet för att dessa biotoper skall vara hotade är väl uppfyllt.

Angående övriga kriterier har arbetsgruppen angett

följande.

Naturliga betesmarker.

1. Nuvarande utbredning är mycket liten. Jämfört med arealen av naturlig slåttermark är dock omfattningen av naturlig betesmark större. Dess exakta omfattning klarläggs f.n. via en nationell inventering initierad av naturvårdsverket. Inventeringen skall vara slutförd 1990 i södra och mellersta sverige, 1991 i de norra delarna.

2. Historisk utveckling. Biotopens utbredning var betydande fram till början av 1950-talet. I takt med krav effektivare och högre foderproduktion och med på ett förändrat foderbehov hos högavkastande mjölkraser har naturliga fodermarker successivt omförts till konstgödslad betesmark med starkt förändrad vegetation, eller ersatts av vallodling på åkermark. stor andel av ytan av naturlig betesmark har under senare

delen av 1900-talet överförts till skogsodlingsmark via skogsplantering, eller lämnats för spontan igenväxning. Aktuellt hot är ett utnyttjande av naturlig betesmark för odling av energiskog.

3. Mänsklig inverkan. Förutom annan hävd utsätts

biotopen för stora ekologiska via dräförändringar nering av betade våtmarker (bl.a. och strandängar kärrmarker). Ändrad markanvändning på angränsande

ytor medför dels en modifikation av lokalklimatet och

indirekta floraförändringar, vilka också sker via inflöde av nya frön o.d. från omgivningen. Kvävedeposition via luften liksom andra luft- och vattenburna

föroreningar påverkar negativt biotopen. Detta gäller i synnerhet kvävefaktorn, eftersom växtsamhällen i de

flesta av de ingående är vegetationstyperna anpassade till naturligt låga kväveniváer.

Naturliga sláttermarker

1. Nuvarande utbredning är liten. Dess exakta mycket omfattning kartläggs f.n. via en nationell inventering initierad av naturvårdsverket.

2. Historisk utveckling. var Biotopens utbredning betydande fram till början av 1900-talet. I takt med att fodertäkt på fodermarker ersatts av naturliga vallgrödor har biotopen omförts dels till betesmark, dels till åkermark, samt till via skogsodlingsmark skogsplantering, eller lämnats för spontan igenväxning.

3. Mänsklig inverkan. Se punkt 2. Förutom förändrad

hävd utsätts biotopen för stora föränekologiska dringar via dränering av tåtslåttermarker (bl.a. strandängar och kärrmarker). Ändrad markanvändning på angränsande ytor medför dels en modifikation av lokalklimatet och indirekt vilka också floraförändringar, sker via inflöde av nya frön o.d. från omgivningen. Kvävedeposition via luften liksom andra luft- och

vattenburna föroreningar påverkar negativt biotopen. Detta gäller i synnerhet kvävefaktorn, eftersom växt-

samhällen i de flesta av de ingående vegetationstyperna är anpassade till naturligt kvävenivåer. låga

Oppna rikkärr

En klar definition av begreppet rikkärr saknas i

dagsläget. Rikkärr är egentligen ett sammanfattande

begrepp på ett stort antal Nedan vegetationstyper. sammanfattas de generella dragen i en definition av

rikkärr.

krävs en definition av kärr. Kärr är en Inledningsvis av där vattnet delvis består av fastmarksvattyp myr ten. är en som bildas då överskott av Myr naturtyp vatten finns och bildar torv. Öppna rikvegetation kärr är sådana rikkärr där eventuella träds krontäck-

ning inte överskrider 30 %.

1. Rikkärren mot fattiga och intermediära avgränsas kärr att rikkärren innehar en eller flera av genom ett antal indikatorväxter. Söder om limes norrlandiatt förekomst av endast en av arterna medggs gäller för att kärret definieras som rikkärr. Norr om denna

krävs i de flesta fall minst två av indikatorgräns arterna.

2. Rikkärren kan även mot övriga kärr med avgränsas avseende på vattenkemiska förhållanden.

rik förekomst av kalk medför alltid rikkärr, oava) sett om tillgången på växtnäringsämnen är låg.

b) är relativt hög-högt, normalt över pH 6,5. pH

är alltid relativt hög. c) Neutraliseringsgraden

kan ge en hög koncentration d) Hög vattenomsättning av och syre per tidsenhet och däriväxtnäringsämnen, till rikkärr, även om ämnenas koncengenom ge upphov tration per volymenhet är relativt låg.

Rikkärren en mycket liten del av myrarealen i utgör Denna har minskat under historisk tid genom sverige, anspråkstagande för jordbruksändamål. skogsbrukets innebär i ett starkt hot mot biomarkavvattning dag Rikkärren biotop för hotade arter. topen. utgör

Åkerholmar och stenmurar

Åkerholmar utgörs av förhöjningar av moränmark, berghällar eller moränryggar som sticker upp ur blockiga och som inte har kunnat odlas. De kan sedimentjorden även av rester från stenröjning av åkrarna. utgöras De bildar öar i åkerlandskapet.

Stenmurar torde inte kräva någon särskild definition.

Genom de förändringar som har skett i genomgripande inom jordbruket har förekomsten av markanvändningen åkerholmar och liknande minskat dralandskapselement stiskt. försvinner idag i snabb takt genom Biotopen fortsatta i Åkerrationaliseringar jordbruksdriften. holmarna och föda till många växter och ger skydd De är dessutom ett positivt inslag i landskapsdjur.

bilden. Stenmurar är viktiga boplatser för t.ex. småvessla, hermelin och huggorm och kan också utgöra substrat för lavar och mossor. Av de ca 400 kärlväxter som är mer eller mindre hotade i Sverige tillhör ca 300 jordbrukslandskapet. En del av dessa är mer eller mindre knutna till ovan nämnda miljöer.

Mindre ytvatten och våtmarker i jordbrukslandskapet

Market i och nära jordbruksmarken som permanent håller ytvatten eller en fuktig markyta. som exempel kan nämnas kärr, gölar, översilningsmarker, kallkällor, märgelgravar, stränder, bäckar, öppna diken och dammar.

Denna biotop är utsatt för samma hot som åkerholmar. I övrigt kan tilläggas att biotopen ger tillgång till vatten, foder och skydd för flera djurarter. Särskilt stor betydelse har den för groddjuren.

Arbetsgruppen har förutskickat att det pågående arbetet att fastställa kriterier för skyddsvärda biotoper också kan medföra att ytterligare biotoper kan komma att anses lämpliga för ett generellt biotopskydd eller för att skyddas som ekologiskt särskilt känsliga områden enligt 2 kap. 3 § naturresurslagen. Gruppen har lämnat följande exempel på sådana hotade bioto-

per.

- Allêer - Asksumpskogar - Deltan - Dyner - Estuarier - Gråalskogar - Lindskogar - ostörda sandstränder - Sjöstränder - i Stengärdesgårdar odlingslandskapet - Sydväxtberg - Ädellövurskogar - Örtrika sumpskogar

Statens 1990

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

l. Företagsförvärv i svenskt näringsliv. I. 2. Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. S. 3. En idrottshögskola i Stockholm - struktur, organisation och resurser för en självständig högskola på idrottens omrâde. U. Transporträdet. K. Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. Fö.

°°*.°*.V:'*

Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. UD. . Lagstiftning för reklam i svensk TV. U. . Samhällsstöd till underhällsbidragsberättigade bam. ldéskisser och bakgmndsmaterial. S. 9. Kostnader för fastighetsbildning m. m. Bo. 10. Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. SB. 11. Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. U. 12. Meddelarrätt. Ju. 13.Översyn av sjölagen 2. Ju. 14. Lângtidsutredningen 1990. Fi. 15. Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. Fö. 16. Storstadstrañk 5 - ett samlat underlag. K. 17. Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbistånd. UD. 18. Lag om folkbokföringsregister m.m. Fi. 19. Handikapp och välfärd? - En lägesrappon. S. 20. Välfärd och segregation i storstadsregionerna. SB. 21. Den elintensiva industrin under kärnkraftsavvecklingen. ME. 22. Den elintensiva industrin under kärnkraftsavvecklingen. Bilagedel. ME. 23. Tomträttsavgäld. Bo. 24. Ny kommunallag. C. 25. Konkurrensen inom livsmedelssektom. C. 26. Förmånssystemet för värnpliktiga m. fl. Fö. 27. Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt ansvar. K. 28. Att följa upp kommunal verksamhet- En internationell utblick. C. 29. Tobakslag. S. 30. Översyn av upphovsrättslagstiftningen. Ju. 31. Perspektiv på arbetsförmedlingen. A. 32. Staden. SB. 33. Urban Challenges. SB. 34. Stadsregioner i Europa. SB. 35. Storstädemas ekonomi 1982-1996. SB. 36. Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. SB. 37. Författningsreglering av nya importrutiner m.m. Fi. 38. Översyn av naturvårdslagen m.m. ME.

“nu

KUNGL. eTäET

1990 -PB -O 5 SIQQKHQL-M

Statens

offentliga

utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Utbildningsdepartementet

Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. [10] En idrottshögskola i Stockholm - struktur, organisation Välfärd och segregation i storstadsregionema. [20] och resurser för en självständig högskola på idrottens Staden. [32] omrâde. [3] Urban challenges. [33] Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7] Stadsregioner i Europa. [34] Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. [l 1] Storstädemas ekonomi 1982-1996. [35] Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. [36]

Arbetsmarknadsdepartementet Justitiedepartementet Perspektiv på arbetsförmedlingen. [31]

Meddelarrätt. [12]

Översyn av sjölagen 2. [13] Bostadsdepartementet

Översyn av upphovsrättslagstiftningen. [30] Kostnader för fastighetsbildning m. m. [9] Tomträttsavgäld. [23]

Utrikesdepartementet

Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6] Industridepartementet

Organisation och arbetsformer inom bilateralt Företagsförvärv i svenskt näringsliv. [1] utvecklingsbistånd. [l7]

Försvarsdepartementet Civildepartementet

Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] Ny kommunallag. [24] Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. [15] Konkurrensen inom livsmedelssektom. [25] Att följa upp kommunal verksamhet- En Förmânssystemet för värnpliktiga m. fl. [26] internationell utblick. [28]

Socialdepartementet Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning Miljö- och energidepartementet

inom socialtjänsten. [2] Den elintensiva industrin under kämkraftsavvecklingen. Samhällsstöd till underhållsbidragsberättigade bam. [21] . Idéskisser och bakgrundsmaterial. [8] Den elintensiva industrin under kämkraftsavvecklingen. l Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. [19] Bilagedel. [22] Tobakslag. [29] Översyn av naturvårdslagen m.m. [38]

Kommunikationsdepartementet

Transportrádet. [4] Storstadsuafik 5 - ett samlat underlag. [16] Post & Tele - Affarsverk med regionalt och socialt ansvar. [27]

Finansdepartementet

Lángtidsutredningen 1990. [14] Lag om folkbokföringsregister m.m. [18] Författningsreglering av nya importrutiner m.m. [37]