Rennäringen i Sverige

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

was

Rennäñngen

offentliga

utredningar

Sverige

I

1968:16

Jordbruksdepartementet

Betänkande avgivet av 1964 års Rennäringssakkunniga Stockholm 1968

Statens offentliga utredningar 1968

Kronologisk förteckning

I

1. Elonomisystem lör försvaret. Esselte. Fö. 2. Elonomisystem för försvaret. Bihan . Esselte. Fö. 3. Kreditmarknadens struktur och fun tionssått. Esselte. Fi 4. Hzndlåggningen av såkerhetsfrågor. Isaac Marcus. Ju. 5. Industrins struktur och konkurrenstörhållanden. Esselte. Fi. 6. Sirukturutvackling och konkurrens inom handeln. Esselte. Fi. 7. Ågande och inflytande inom det privata näringslivet. Esselte. Fi. 8. Stogsbrukets planläggningsfrågor. Svenske Reproduktions AB. Jo. 9. Vrkesbalanser 1967. Esselte. Jo 0. Säkerhetspolitik och försvarutgifter. Esselte. Fö. 1. 1358 år: utredning kyrka-stat. Xl. Svenska kyrkan och staten. Esselte. U. 2. Förvaltningen av kyrklig jord m.m. Berlingske Boktryckenat, Lund. 3. Fitidsfisket. Esselte. Jo. 4. Scolboksleverenser. Svenska Reproduktions AB. U. 5. Nusikutbildning i Sverige. Esselte. U. 6. Rannâringen i Sverige. Esselte. Jo.

Anm. Om särskild tryckort ej anges. ir tryckorten Stockholm.

Statens offentliga utredningar

1968:16

Jordbruksdepartementet

Rennärinigen

i

Sverige

Betänkande avgivet av 1964 års Rennäringssakkunniga

Stockholm 1968

Innehåll

Skrivelse till statsrådet och chefen för . 2.2.1 Rennäringens ekonomiska jordbruksdepartementet läge . . . . . . . . . . . 2.2.2 Rennäringens administration 52 Yttrande av utredningens experter 2.2.3 Rennäringens framtidsutsikter 53 Författningsförslag 2.2.4 Huvudpunkter i ett reform- Förslag till lag om rennäringen . . . program 55 Förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § expropriationslagen 28 Kap. 3 Kretsen av renskötselberättigade 59 Förslag till lag om ändring i lagen om

Förslag till kungörelse angående sta- 3.2 Rennäringssakkunnigas övervägan- 30 den och förslag . . . . . . . . . 59 tens rennäringsfond . . . . . . . till renmärkeskungörelse . . 33 3.2.1 Allmänna synpunkter 59 Förslag 3.2.2 De blandade äktenskapen . . 60 Motiv m. m. 3.2.3 Adoptivbarns rätt till renskötsel . . . . . . . . . . . . 62 Kap. I Utredningsuppdraget 35 3.2.4 Prövningen av frågor om ren- 1.1 Direktiven . . . . . . . . . . . 35 m. m. 63 skötselrätt 1.2 JO:s skrivelse den 24 januari 1966 36

1.3 Övriga till utredningen överlämnade

. . . . . . . . . . . 37 Kap. 4 Renskötselråttetz . . . . . . . 65 handlingar 1.4 Samråd m. m. . . . . . . . . . 38 4.1 Renskötselområdets omfattning och 1.5 Avgivna remissyttranden . . . . . 40 betestidens längd 65 4.1.1 Gällande bestämmelser . Kap. 2 Inledning: utgångsläge, reform- 4.1.2 Rennäringssakkunnigas överbehov, målsättning . . . . . . . . 41 och förslag. . . . 66 väganden 2.1 Översikt av rådande förhållanden . 41 4.2 Renskötselrättens innebörd . 67 2.1.1 Renskötselrätten . . . . . . 41 4.2.1 Gällande bestämmelser . . . 67 2.1.2 Birättigheter, sammanhängan- 4.2.2 Rennäringssakkunnigas överde med renskötsel . . . . . 43 väganden och förslag. . . . 67 2.1.3 Förhållandet till den bofasta 4.3 Inskränkningar i renskötselrätten . 68 befolkningen m. m. 44 4.3.1 Gällande bestämmelser . . . 68 2.1.4 Rennäringens omfång 44 4.3.2 JOzs framställning . . . . . 69 2.1.5 Driftsförhållanden . . . . . 46 4.3.3 Rennäringssakkunnigas över- 2.1.6 Den statliga administrationen 49 väganden och förslag. . . . 70 2.1.7 Finansieringsfrågor 49 a) Inskränkningar i rennärin- 2.2 Rennäringssakkunnigas övervägan- gens eget intresse . . . . 70 den . . . . . . . . . . . . . . 50 b) Inskränkningar till förmån

SOU 1968: 16

för jordbruk och fjällren- a) Jordbrukets skördeskade-

skötsel . . . . . . . . . 71 skydd . . . . . . . . . 136 c) Undantagande av mark b) Allmänt om skadeskydd

från begagnande för ren- för rennäringsidkare . . . 137

skötseländamål . . . . . 71 c) Skadeskyddets omfattning

4.4 Skydd mot markanvändning till m. m. . . . . . . . 142

skada för renskötseln . . . . . . 75

Kap. 7 Rennäringens regionala och cen- Kap. 5. Rennäringens lokala organisatio- trala administration . . . . . . . . 146

. . . . . . . - . . . . . . . 78 7.1 Nuvarande förhållanden . . . . . 146 5.1 Nuvarande samarbetsformer . . . 78 7.2 Rennäringssakkunnigas övervägan- 5.2 Driftsenheter, ägandestruktur och den och förslag . . . . . . . . . 148

Organisationsform 7.2.1 Allmänna synpunkter på den 5.3 Förslag till ny Organisationsform . administrationen 148 regionala 5.4 Vissa allmänna frågor rörande ren- 7.2.2 för den Organisationsförslag byarna . . . . . . . . . . . . administrationen 151 regionala 5.4.1 Uppgifter och befogenheter . a) Beslutande organ . . . . 151

5.4.2 Medlemskap . . . . . 0 . 152 b) Rådgivande organ 5.4.3 Rösträtt 154 c) Personalorganisationen 5.4.4 Ekonomiska förhållanden . . 7.2.3 Den centrala administrationen 156

5.4.5 Lån och fonder m. m. . . . m. m. . . 156 a) Arbetsuppgifter

5.4.6 Överklagande av renbys be- 156

b) Rådgivande organ slut . . . . . . . . . . . 157 c) Personalorganisation

Kap. 6 Rationalisering, städåtgärder, . . . . . . 159 Kap. 8 Finansieringsfrågør omställning 109 8.1 Statens lappfond . . . . . . . . 159 6.1 Översikt av det nuvarande närings- 8.1.1 Nuvarande förhållanden 159 stödet . . . . . . . . . . . . . 109 8.1.2 JO:s framställning . . . . . 160 6.2 Rennäringssakkunnigas övervägan- 8. l .3 Departementsutredningens den och förslag . . . . . . . . . 112 nr 78 . . . . . 160 promemoria 6.2.1 Inledning . . . . . . . . . 112 8.1.4 Uttalande av 1967 års riksdag 161 6.2.2 Rationaliseringsfrågor 113 8.1.5 Rennäringssakkunnigas övera) Planeringen av rationaliseväganden och förslag. . . . 162 ringsarbetet m. m. . . 113 a) Fondens bibehållande b) Allmänna grunder för m. m.; namnfrågan 162 rationaliseringsstöd 114 b) Fondens inkomster 162 c) Stöd till inköp av renar c) Fondens användningsomm. m . . . . . . . . . . 117 råde m. m . . . . . . . . 166 d) Stöd till fasta driftanlägg- m. m. 167 d) Fondens förvaltning ningar . . . . . . . . . 120

8.2 Övriga medelskällor . . . . . . . 169

e) Stöd till transportredskap 8.2.1 Budgetmedel . . . . . . . 169 och andra rörliga tekniska 171 8.2.2 Regleringsavgifter . . . . . hjälpmedel . . . . . . . 123 8.2.3 AMS-medel . . . . . . . . 171 6.2.3 Slakt-, förädlings- och mark-

nadsföringsfrågor 125 6.2.4 Gränsstöd 127 Kap. 9 Ersättning fär skada genom renar 172

6.2.5 Andra former av näringsstöd 128 9.1 Gällande bestämmelser . . . . . 172

6.2.6 Omställningsfrågor 128 9.2 Tidigare ändringsförslag m. m. . . 174

6.2.7 Rådgivnings- och upplysnings- 9.2.1 Renutredningen . . . . . . 174

verksamhet . . . . . . . . 134 9.2.2 Yttranden över Renutrednin-

6.2.8 Register över rennäringsföre- gens förslag . . . . . . . . 175

tagen 136 9.3 Rennäringssakkunnigas övervägan- 6.2.9 Katastrofskadeskydd för ren- den och förslag . . . . . . . . . 176

näringen m. m. . . . . . . 9.3.1 Ersättningsgilla skador . . . 176

SOU 1968: 16

9.3.2 Ansvarigheten för renarnas Kap. 12 Skattefrâgor . . . . . . . . 247 skadegörelse . . . . . . . 180 12.1 De enskilda . . 247 näringsutövarna 9.3.3 Ersättningsfrågornas prövning 181 12.2 Renbyarna . . . . . . 4248 9.3.4 Slutlig fördelning av ersätt- l2.2.l Inkomstbeskattning . 248 ningsskyldigheten 184 12.2.2 . . 249 Förmögenhetsskatt

12.7 Återbäring av bensinskatt . . . . 249

188 Kap. 13 Sammanfattning 251 Kap. 10 Renskötselns birâttigheter 10.1 Jakt och ñske . . . . . . . . . 188 Reservation av herr Lassinantti. . 261 10.l.1 Gällande bestämmelser . . 188 l0.1.2 Framställning från 1949 års jaktutredning . . . . . . 1 89 Bilagor 10.l.3 Rennäringssakkunnigas Bil. l Den renskötande befolkningen överväganden och förslag . 190 i Sverige 1965 . . . . . - . . . 265 a) Kretsen av rättsinneha- Bil. 2 Renskötselns avkastning vid vare . . . . . . . . . 190 varierande inre sammansättning hos b) Rättigheternas lokaliserenstocken . . . . . . . . . . 295 ring m. m . . . . . . . 192 Bil. 3 Exempel på tillämpning av det c) Upplåtelse av jakt- och föreslagna katastrofskadeskyddet . 301 ñskerätt 193 Bil. 4 Förslag till normalstadgar för

d) Ändringar i den allmän-

renby . . . . . . . . . . . . . 303 na jakt- och ñskelagstift- Bil. 5 Tabellbilaga . . - . . . . . 305 ningen . . . . . . . . 194 10.2 Skogsavverkning . . . . . . . . 195 10.2.1 Gällande bestämmelser . . 195 10.2.2 Rennäringssakkunnigas överväganden och förslag . 198 10.3 Stängsel 203 10.4 Flyttningsvägar 204 10.5 Byggnader m. m. 205 10.6 Getskötsel 206 10.7 Nyttjanderättsupplâtelser . . . . 206 l0.7.1 Gällande bestämmelser . . 206 10.7.2 Departementsutredningens promemorianr 95 . . . . 208 l0.7.3 Rennäringssakkunnigas överväganden och förslag . 209 a) Beslutsinstans i upplåtelsefrâgor m. m. . . 209 b) Förutsättningar för up låtelse av nyttjanderätt 211 c) Upplåtelsevillkor m. m. 212

Kap. 11 Specialmotivering till författningsfärslagen 213 11.1 Förslaget till lag om rennäringen 213 11.2 Förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 § expropriationslagen 245 11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen om ñskevårdsområden 245 11.4 Förslaget till kungörelse angående statens rennäringsfond 245 11.5 Förslaget till renmärkeskungörelse 246

SOU 1968: 16

3-..

Förkortningar

AMS = arbetsmarknadsstyrelsen Dnr = diarienummer _ EkFL :lagen den 1/6 1951 om ekonomiska för- 3 eningar Fl = föreslagen lydelse FlL :lagen den 19/6 1919 om flottning i allmän flottled JoU = jordbruksutskottets utlåtande (memorial) LOFO :lagen den 5/5 1960 om fiskevårdsomrâden L2U = andra lagutskottets utlåtande NJA : Nytt juridiskt arkiv. Avd. I NJA II = Nytt juridiskt arkiv. Avd. II Nl : nuvarande lydelse Prop. = proposition RBL :lagen den 18/7 1928 om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige i Rskr = riksdagsskrivelse SFS : Svensk författningssamling SOU = Statens offentliga utredningar SSR :Svenska samernas riksförbund VL = vattenlagen den 28/6 1918 1883 års förslag :betänkande den 25/8 1883 med förslag till förordning angående de svenska lapparne och de bofaste i Sverige samt till förordning angående renmärken 1896 års förslag = betänkande den 27/5 1896 med förslag till

lag om de svenska lapparnes rätt till ren-

bete i Sverige samt till lag om renmärken

6 SOU 1968: 16

Till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

Kungl. Maj:t bemyndigande den 20 mars Till betänkandet är fogad en reservation 1964 chefen för jordbruksdepartementet att av herr Lassinantti. tillkalla högst fem sakkunniga för att verk- De sakkunniga har den 22 januari 1965 ställa utredning och avge förslag rörande medgivits att låta utföra en särskild underrennäringen i Sverige och därmed samman- söknin-g rörande den renskötande befolkhängande frågor. ningen i landet. Resultatet av undersökning- Med stöd härav tillkallades den 21 maj en, vilken verkställts av Hyrenius, redovisas 1964 såsom sakkunniga vatten-rättsdomaren i bilagorna 1 och 2 till betänkandet. L. af Klintberg, tillika ordförande, numera Av ärenden, som Kungl. Maj:t under lantbruksdirektören N. Agerberg, ordnings- hand överlämnat till utredningen för övermannen A. Persson-Blind, numera lands- vägande eller beaktande, återstår ännu att hövdingen i Norrbottens län I. R. Lassinantti behandla dels vissa av domänstyrelsen i skrioch överinspektören L. Å. Wikman. Sam- velse den 11 september 1963 upptagna fråtidigt förordnades numera avdelningsdirek- gor om markbyten -m. m. berörande lapptören L. O. Ovegård att vara sekreterare åt -fondsskogarna, m. m. (överlämnade till renutredningen. De sakkunniga antog namnet näringssakkunniga den 29 april 1966), dels 1964 års rennäringsakkunniga. ock frågan om den framtida organisationen På därom gjord framställning entlediga- av den statliga renforskningen (överlämnad des Ovegård den 25 mars 1965. Samtidigt den 13 januari 1967). Därjämte har de sakförordnades numera departementssekretera- kunniga i anledning av remiss den 1 juni ren U. N. O. Hänninger till sekreterare. Den 1967 att före den 1 mars 1968 avge utlå- 31 januari 1966 entledigades Hänninger på tande över Länsförvaltningsutredningens bedärom gjord framställning, samtidigt som tänkande »Den statliga länsförvaltningen» numera avdelningsdirektören K.-E. H. Ryd- (SOU 1967: 20 och 21). berg förordnades att vara sekreterare åt de Stockholm den 13 februari 1968. sakkunniga. Att såsom experter biträda utredningen förordnades den 22 januari 1965 professorn L.

af Klintberg

vid Göteborgs universitet H. Hyrenius och den 28 februari 1966 revisionssekreteraren Persson-Blind Nils Agerberg Anders S. Ekberg. Utredningen får härmed vördsamt över- Ragnar Lassinantti Ä ke Wikman lämna sitt betänkande »Rennäringen i Sverige». Det åt de sakkunniga ursprungligen lämnade uppdraget är därmed avslutat. K .-E. Rydberg

SOU 1968: 16 7

Yttrande av

utredningens experter

Undertecknade, vilka som experter deltagit i utredningsarbetet, förklarar härmed, att vi ansluter oss till de i betänkandet framlagda grundprincipema.. Stockholm och Göteborg den 13 februari 1968.

Seved Ekberg Hannes Hyrenius

3 sou 1968:16

Förslag till

om rennärin

Lag gen

1 kap. Om rätt att idka rennäring renskötselberättigad som avses i första stycket. Renskötselrätten När särskilda skäl föreligger, kan läns- 1 §. styrelsen tillerkänna annan person som Rätt till renskötsel denna la-g med- avses i första ooh andra styckena rätt till enligt för befogenhet för rättighetshavaren att på renskötsel, om han är av samisk härkomst sätt nedan och vatten eller är adoptivbarn till person av samisk anges .nyt-tja land inom renskötselområdet till underhåll för sig härkomst eller avkomling till sådan-t adopoch renarna. tivbarn eller har varit gift med .renskötsel- Renskötsel-berättigad, som ej tillhör renby, berättigad enligt första stycket. äger endast i den omfattning som framgår av 3 kap. l § tredje stycket eller efter upp- Renskötselområdet låtelse enligt 12 § samma kap. utöv-a rätt, 3 §. vilken ä-r grundad på bestämmelse i denna Under hela âret får renskötsel idkas dels lag. Särskilda bestämmelser i Norrbottens och Västerbottens läns lappgäller i fråga om den i vilken enligt marker ovan odlingsgränsen, dels på krono-

omfattning befogenhet

mark och renbetesland inom de trakter i denna lag får utövas inom nationalpark. lappmarkerna nedom odlingsgränsen, där skogsrenskötsel av ålder förekommit under våren, sommaren eller hösten, dels ock på Renskötselberättigade renbetesfjällen i Jämtlands län samt inom 2 §. de delar av Jämtlands och Kopparbergs län Rätt till renskötsel enligt denna lag till- som särskilt upplåt-its till renbete. kommer av samisk om Under tiden den 1 oktober - den 30 person härkomst, hans fader eller moder eller någon av deras april eller den längre tid som kan vara avföräldrar såsom stadigvarande yrke idka-t talad få-r renskötsel också idkas inom övriga renskötsel inom riket eller biträtt därvid. dela-r av lappmarkerna nedom odlingsgrän- Adoptivbavms och dess avkoml-ingars rätt i sen samt inom sådana trakter utom lappdetta avseende bedömes efter adoptantens ma-rkerna och renbetesfjällen som efter gamhärkomst samt adoprtantens och dennes för- mal sedvana använts för renskötsel vissa tiäldrars befattning med rensakötsel. der av åre-t. Skulle otjänliga väderleks- eller Rätt till renskötsel till-kommer vida-re den betesförhållanden medföra att höstflyttning som gift med eller efterlevande make till måste företagas före den 1 oktober eller

SOU 1968: 16 9

vånflyttning efter den 30 april, omfattar i mankens nyttjande att avsevärd skada däri-

rätten till renskötsel inom nämnda områden genom Akan uppkomma för rennäringen i or-

den ytterligare tid som med hänsyn till ten.

omständigheterna oundgängligen erfordras. Förs-ta stycket gäller ej bebyggelse itn-

Om renskötsel efter särskilt tillstånd (kon- om område, :som ingå-r i fastställd general-

cessionsrenskötsel) ges bestämmelser i 7 plan, stadsplan eller -byggnadsplan, och ej

heller företag, vars tillåtlighet skall prövas kap. Om expropriation för renskötselns behov enligt vattenlagen.

stadgas i expropriationslagen.

4 §. 2 kap. Om renbyar

Om det finnes erforderligt för renbetets främ- Allmänna bestämmelse-r bevarande elle-r eljest för renskötselns

jande, kan lantbruksnämnden inom viss del 1 §.

av det i 3 § angivna vrenskötselområdet be- De trakter, där renskötsel enligt 1 kap. gränsa rätten att hålla renar på bete eller 3 § *första stycket får idkas under hela året, förbjuda betning under viss tid eller tills skall vara indelade i renbyområden. För vidare. skall finnas varj-e byområde en renby. In-

delningen göres av lantbruksnämnden med 5 §. beaktande av bete.stillgången, förekomman- Är visst område, där renskötsel jämlikt de hinder för renarnas strövning, -renägar- 3 § är tillåten, ou-ndgängligen erforderligt nas boplatser och övriga dvriftsekonomiska för ändamål av väsentlig betydelse för det omständigheter. allmänna, äger Konungen förordna att om- När så anses vlämpligt, äger :lantbruksrådet skall undantagas från .renskötsel och nämnden utvidga byområde till att även i samband därmed meddela de bestämmelser omfatta trakt, där renskötsel får äga rum angående åtgärder till förebyggande av oläendast under del av å-ret. genhet för *rennäringen i orten som på- Om .särskilda skäl föreligger, kan två eller kallas av undantagandet. fle.ra .renbyar tilldelas viss betestrakt som För skada och intrång, som genom ungemensamt byom-råde. dantagandet orsakas renná-ringen och ortens För varje renby skall lantbruksnämn-den renskötselberättigade, skall ersättning lämfastställa det högsta antal rena-r .som sam- -nas av den för vars räkning området undanmanlagt får hållas. tages. Ersättningen skall, enligt bestämmel- Bestämmelser-na ovan äger motsvaran-de ser som meddelas av Konungen, fördelas tillämpning vid ändring av gällande indelmellan statens rennzäringrsfond och den eller ning eller fastställt renan-tal. de renbyar vilkas medlemmar beröres av

undantagandet. I övrigt väger bestämmelser- 2 §. na i exnpropriationslagen om expropriationsoch dess fastställande motsvaran- Renbyn skall tillvarataga medlemmarnas ersättning ekonomiska intressen att i enlighet de tillämpning; och skall vad där är före- genom skrivet om den med denna inom den exproprierande gälla lag handuha .renskötseln byns betesom-råde, anskaffa och underhålla för vars räkning området undantages. därför erforderliga driftsanläggningar samt 6 §. av renarna orsakade skador. Renreglera Innan förordnande enligt 5 § första styc- byn bör även främja medlemmarnas övriga

ket meddelats, får .ägare eller brukare nav gemensamma intressen, men detta skall ske

mark, där renskötsel idkas och där den på annat :sätt än genom ekonomisk verk-

enligt 3 § första stycket -är tillåten under samhet.

hela året, ej vidtaga sådan väsentlig ändring Med renbys betesområde avses i denna

10 SOU 1968: 16

lag det enligt l § indelade byom-rådet jämte Kopparbergs -län, skall dock .registreras hos

övriga av byn utnyttjade betesmarker. länsstyrelsen i Jämtland län.

Renby får endast efter särskilt uppdrag Hos länsstyrelserna i Jämtlands, Väster-

ombesörja slakt av medlems renar och för- bottens och Norrbottens län skall föras re-

säljning av därvid utvunna produkter. gister för inskrivning av de uppgifte-r vilksa

Renby kan beslu-ta att märkningen av enligt denna la-g skall .anmälas för regist-

medlemmarnas renar icke skall utgöra ett -rering,

för byn gemensamt arbete utan skall an- När renby registrerats, kan byn förvärva

komma på de enskilda medlemmarna. Även rättigheter och ikläda sig skyldigheter.

om renmärkningen ingår bland de gemen-

samma arbetena, är medlem oförhindrad att

själv märka egna renar. Medlem-skap

5 §. 3 §. Medlem i renby är Renbyns medlemmar äger gemensamt a) renskötselberättigad, som del-tar i den

nyttja byns betesom-råde för renbete. Be-

inom byns betesområde bedrivna renskötslut angående nyttjandet fattas av byns stämseln; ma, styrelse och renförman, om annat ej b) renskötselberättiga-d, som inom byns föranledes av l5 § tredje stycket eller 4 kap. betesområde idkat eller såsom stadigvaran- 7 §. de yrke b-iträtt i rennäring och som ej över- Bystämma kan, för att hindra att det för gått till annat huvudsakligt förvärvsarbete; byn enligt 1 § fast-ställda renantalet överc) den som enligt 6 § beviljats medlemskrides eller för att eljest främja medlemskap i byn; samt marnas renskötsel, begränsa antalet rensköd) renskötselberättigad, vilken är make tande medlem-mar i byn eller fastställa visst eller hemmavarande barn till medlem, som antal renar, som medlem högst får äga, under a) - c) sägs, eller .är efterlevande maeller föreskriva annan begränsning av medke eller barn till avliden sådan omyndigt lemmarnas reninnehav. Den fortsatta driften medlem. av renskötselföretag *inom byn får dock ej Medlem, som med egna renar själv eller hä-rigenom omöjliggöras eller väsentligt förgenom sitt husfolk idkar rennäring inom svåras. byns betesom-råde, benämnes renskötande Renby äger avgöra, om renar som tillmedlem. hör annan än »renskötande medlem skall få Renskötande medlems dödsbo får under hållas på byns betesområde. Lämnas tilltre år från dödsfallet fortsätta de-n av medstånd, skall sådana renar (skötesrenar) vårlemmen bedrivna renskötseln. Ä-r dödsbodas av styrelsen eller den styrelsen utsett. delägare, som enligt 1 kap. 2 § äger rätt Som skötesrenar anses dock icke renar som till renskötsel, under 21 år, *räknas tiden tillhör renskötande medlems husfolk, utan från det han eller, om flera sådana dödssådana renar skall vid tillämpningen av denbodeläga-re finnes, den yngste av dem fyllt na lag räknas .till .den renskötande med- 21 år. lemmens egna renar. Den som enligt första stycket är medlem Om rätt för renby att förfoga över rena-r i renby anses h-a utträtt ur annan renby, med okänd ägare finns bestämmelser i 5 kap. som han förut tillhört. 13 §.

6 §.

4§. Medlemskap i renby kan på bystämma

Renby registreras hos länsstyrelsen i det beviljas utomstående -rensokötselbe-rättigad,

län där byns styrelse enligt stadgarna har som .avser att med egna renar idka rennä-

sitt säte. By, vars styrelse har sitt säte i ring inom byns betesområde.

SOU 1968: 16 ll

Vägras sökanden inträde, kan länsstyrel- byns myndiga medlemmar. Bestämmelserna sen bevilja honom medlemskap i byn, om ovan om registrering gäller även beslut om den av honom planerade renskötseln be- ändring av stadgar-na. dömes vara till väsentlig nyt-ta för »renn-äringen i byn samt ej medföra olägenhet av betydelse för byns medlemmar. Ekonomiska förhållanden

8 §. Renbys ut-gifter skall, om annat ej följer Stadgar av »andra stycket, betalas av byns sa-mt-liga 7 §. renskötande medlemmar och *fördelas mel- För renby skall finnas stadgar, som an- lan dem i förhållande till deras reninneger: hav. l. renbyns benämning; Bystämman kan besluta att utgifter för 2. den ort inom betesområdet, där byns renskötseln, som icke avser medlemmarnas styrelse ha-r sitt säte; samtliga renar, skall fördelas mellan ägarna 3. antalet styrelseledamöter och revisore-r, till de renar, för vilka utgifterna göres, tiden för deras uppdrag samt, om supplean- i förhållande till innehavet av dessa renar. ter finnes, motsva-rande uppgifter beträffan- Sådant beslut kan omfatta visst räkenskapsde dem; å-r eller gälla tills vidare men får ej avse 4. renbyns räkenskapsår; utgift som uppkommit före beslutet. 5. antalet årliga ordinarie bystämmor Medlemmarnas reninnehav »beräknas ensamt tiderna »för dessa; ligt gällande renIängd, om icke längden vid 6. hur kallelse till bystämma skall ske renräkning enligt 4 kap. 2 § .befunnits vara och andra meddelanden översändas -till med- felaktig eller renantalet på annat sätt visas lem-mama för kännedom samt när föreskriv- ha väsentligt förändrats, sedan längden uppna kallelseåtgärder senast skall vidtagas; rättades. Vid tillämpning av beslut, som 7. tid för betalnin-g av förlag, som -in- fattats enligt andra stycket, skall dock renfordrats enligt 9 eller 10 §; antale-t för medlem, vilken visar att del 8. den tid efter första ordinarie bystäm- av hans reninnehav ej föranlett utgift som man, då fordringar och :skulder som upp- avses med beslutet, i motsvarande mån nedkommit på grund av slutlig utgiftsfördel- sättas. ning enligt ll § förfaller till betalning; Renskötande medle-m, som utträtt ur ren- 9. vil-ka fonde-r byn skall ha, deras ända- byn eller upphört med renskötsel, är i förmål samt hur avsättning till dem skall ske; hållande til-l byn ansvarig för de utgifter och som belöper på hans rcninnehav och avser 10. de närmare föreskrifter om rensköt- tid, -då han var renskötande medlem. Beseln som anses erforderliga. stämmelsen äger motsvarande tillämpning stadgarna skall för registrering inges till på ny renskötande medlem. länsstyrelsen, som prövar .att stadgarna tillkommi-t i föreskriven och att de 9 §. ordning icke innehåller något som strider mot lag Till betalning av .renbyns utgifter är reneller författning. Innan registrering skett, skötan-de medlem skyldig att lämna nödi-gt äger stadgarna ej giltighet. förlag. Förlaget uttaxera-s genom att sty- Fråga om ändring av stadgarna skall be- relsen upprättar en debiteringslängd, upphandlas på bystämma enligt vad i 21-26 tagande det belopp som skall fördelas, vad §§ sägs. Beslut om ändring är ej giltigt, därav belöper på varje medlem och tiden med mindre det på stämman biträdes av för inzbetalningen. mins-t två tredjedelar av det på stämman Förlaget skall för envar renskötande medföreträdda *röstetalet samt av flertalet av lem bestämmas till belopp, som är skäligt

12 SOU 19268: 16

med hänsyn till hans reninnehav samt om- försälja så många av hans renar att ford-

fattningen av det »arbete han och *hans hus- ringen jämte uppkomna kostnader täckes.

folk beräknas komma att utföra för byn Kan bidrag, som påförts renskötande

under räkenskapsåret. medlem enligt bestämmelserna i 9-11 §§,

ej uttagas hos honom, fördelas bristen mel-

10 §. lan övriga renskötande medlemmar i för-

hållande till deras inbördes bidragsskyldig- Förslår ej tillgängliga medel till betalhet. Bristen uttaxeras genom debiteringsni-nug av klar och förfallen skuld, för vilken renbyn svarar, att oför- längd enligt 9 §. In-betalas bidraget senare åligger det styrelsen helt eller delvis av den som ursprungligen dröjligen infordra förlag enligt 9 §. påförts detsamma el-ler av någon som över- Försummar styrelsens ledamöter vad som dem enligt första stycket, är de soli- t-agit hans nrenhjord, skall det itnflutna belopåligger dariskt för skulden. Är försum- pet tillgodoräknas de medlemmar, av vilka ansvariga bristen täckts, i förhållande till vad som melsen uppenbar, skall länsstyrelsen på borförord-na a-tt utgått från envar av dem. genärens yrkande syssloman debitera Om ej länsstyrelsen eller Kon-ungen i samoch uttaga erforderligt belopp. Syssband med besvärstaulan förordna-r annat, får loman -äger -av renbyn uppbära arvode, som till betalning förfallet bidrag u-ttagas enbestämmes av länstyrelsen. ligt utsökningslagens bestämmelser om ford-

ran för vilken betalningsskyldighet ålagts gell §. nom dom som äger laga kraft. Slutlig fördelning av renbyns utgifter .för

varje »räkenskapsår verkställes enligt de i 13 §. 8 § angivna .grunderna i den förvaltnings- Lån får av renby upptagas endast under berättelse som styrelsen är skyldig att framförutsättning att lånet enligt en i förväg lägga vid första ordinarie bystämma unde-r uppgjord amorteringsplan skall återbetalas närmast följande räkenskapsår. Vid fördelgenom årliga uttaxerin-gar på byns samtliga ningen gottskrives renskötande med-lem tillrenskötande medlemmar. Lånetiden skall skjutet förlag samt värdet av arbete som uppgå till högst tio år eller den längre tid han och hans husfolk utfört för byn. Vad för vilken statlig kreditgaranti för lånet bemedlem enligt förvaltningsberättelsen med viljats. Uttaxeringarna skall vara så avvägda däri -av bystämman beslutade ändringar och att -lånebeloppet jämt-e ränta på oguldet katillägg har att ford-ra av byn eller är skyldig betalt under pital kan antagas bli till fullo att ut-ge till denna, förfaller till betalning å den beräknade tiden. tid efter stämman som anges i stadgarna. Beslut om upptagande av lån .är ej gil- Värdet för dag eller timme av arbete, som tigt, med mind-re det på bystämma .bit-rädes renskötande medlem och hans husfolk kan av minst två tredjedelar av det på stämman komma att utföra för byn, skall i förväg företrädda .röstetalet samt av flertalet av fastställas av byst-ämman att gälla till dess byns renskötande medlemmar. nytt sådant värde bestämmas. Denna § äger ej tillämpning på tillfälliga

lån, avsedda att återbetalas senast under 12 §. nästkommande räkenskapsår.

Un-derlåter renskötande medlem att inom

föreskriven tid erlägga infordrat förlag en- 14 §.

ligt 9 eller 10 § eller betala sådan skuld Av »renby uppburna intrångsersättningar till .renbyn som uppkommit på grund av och avgifter för nyttjanderättsupplåtelser

slutlig utgiftsförde-lning enligt ll §, äger skall avräknas från byns utgifter under året

styrelsen eller syssloma-nnen till säkerhet för eller tillföras någon av byns fonder. Om

byns fordran innehålla och efter tillsägelse sådan ersättning eller avgift till betydande

till medlemmen låta på offentlig auktion del utgör vederlag för ann-at än renbetes-

SOU 1968: 16 13

mark eller hinder i renskötsel, skall dock gor den mening som biträdes av ordföranbystämman verkställa sådan fördelning av den vid sammanträdet. beloppet att medlemmar, som tillskyndarts Styrelseledamot får ej taga befattning med särskild olägenhet genom intrånget eller upp- angelägenhet, vari han äger ett väsentligt låtelsen, erhåller skälig gottgörelse härför. intresse som strider mot renbyns.

17 §. Styrelsen företräder renbyn gentemot tred- Styrelse je man samt för byns talan inför domstolar 15 §. och andra myndigheter. För -renby skall finnas en på bystämma Styrelsen kan uppdraga åt särskild renvald styrelse, bestående av en eller flera le- vförmarn att under styrelsens öve-rinseende ledamöter. Styrelseledamot skall vara med- da renskötseln inom byns betesområde och lem av byn och får ej vara omyndig. Har anställa härför erforderlig arbetskraft. styrelsen flera ledamöter, skall en av dem Om ej annat beslutats på bystämma, äger vara ordförande. styrelsen utse särskild firmatecknare. Be- Styrelseledamot kan genom beslut på by- myndigavnde a-tt teckna firma kan av stystämma skiljas från uppdraget *före utgång- relsen återkallas när som helst. Styrelsen en av den tid fö.r vilken han blivit utsedd. skall till länsstyrelsen anmäla särskilt ut- Saknar renby beslu-tför styrelse, äger läns- sedd firmatecknare ooh återkallelse av bestyrelsen, på yrkande av någon vilkens -rät-t myndigande att teckna fi-rma. är beroende av att behörig styrelse fi-nnes, förordna syssloman attt antingen ensam eller 18 §. jämte de styrelseledamöter som kan finnas Det åligger styrelsen att över sin förhandha byns angelägenheter och företräda valtning och renbyns verksamhet föra orbyn såsom styrelse. Syssloman ä-ger av byn dentliga räkenskaper, som avslutas .för varje uppbära arvode som besatämmes -av länsräkenskapsår. Byns utgifter skall i räkenstyrelsen. skaperna fördelas mellan de renskötande Val av styrelseledamot, skiljande från stymedlemmarna enligt i denna lag angivna relseuppdrag och annan ändring i förhålgrunder. lande som tidigare anmälts skall anmälas Minst en månad före den första ordinatill länsstyrelsen för registrering. rie .bystämman under räkenskapsåret skall styrelsen till revisorerna avlämna en av sty- 16 §. relsens ledamöter underskr-iven förvaltnings- Det åligger styrelsen att i överensstämmel- berättelse, i vilken -redogöres för verksamse med medlemmar-nas på by-stämma fatta- heten under föregående räkenskapsår och de beslut, i den mån dessa icke strider mot för *byns ekonomiska ställning. lag eller mot renvbyns stadgar, leda ren- Av berättelsen skall särskilt framgå skötseln inom byns -betesområde, ombesörja ägarna t-ill de renar som under året hålarbete som fordras för byn, tillse at-t med- lits på byns betesområde och antalet renar lemmarnas gemensamma intressen tillvara- för varje ägare; ta-ges utan att någon medlem missgynnas, årets utgifter för arbetskraft i renskötuttaga de renskötande medlemmarnas bi- seln och för vård av renar hos annan rendrag till byns utgifter och i övrigt handha by; byns angelägenheter. vad under året utbetalats i anledning av Som styrelsens beslut gäller den mening skador genom renar och vad -i detta hänom vilken de f-lesta röstande förenar sig seende vid årets slut återstod att utkräva vid sammanträde. Vid lika röstetal avgöres av renäga-re inom byn eller av annan renval genom lottning och gäller i andra frå- by;

14 SOU 1968: 16

under året gjorda investeringar och sät- ligger eller icke. Föreligger anledning till tet för deras finansiering; anmärkning, skall den anges i -revisionsberenbyns övriga kostnader under året; rättelsen. Berättelsen s-kal-l innehålla särskilt vilka belopp som :under året influ-tit till uttalande huruvida ansvarsfrihet för styreloch utbetalats från envar av byns fonder; seledzamöterna tillsty-rkes eller icke. under året inträffade ändringar i byns Revisor, som ha-r en från de i revisionsupplånin-g; berättelsen -gjorda uttalandena skiljaktig mestorleken av de enligt 9 eller 10 § in- ning eller eljest finner särskilt uttalande erfordrade förlagen; forderligt, äger rätt att till revisionsberättel- -renvbyns övriga inkomster under året; sen foga yttrande i saken eller att avge vilket belopp envar renskötande medlem särskild revisionsberättelse. påförts i bidrag till byns utgifter under å-ret och vad han på grund av slutlig utgiftsvfördelning enligt ll § har att ford-ra Bystwämma av byn eller är skyldig att utge till denna; 21 §. samut Medlems rät-t att deltaga i handhavandet byns til-lgångar och skulder vid åre-ts börav renbyns angelägenheter utövas på byjan och slut. stämma. Den som underlåtit att i rätt tid fullgöra sin bidragsskynldighet får deltaga i förhand- Revision lingarna men äger ej rösträtt, innan han 19 §. fullgjort vad han eftersatt. Medlem eller -annan får icke, »själv eller Styrelsens förvaltni-ng och Irenbyns räkengenom ombud eller som ombud, deltaga skaper skal-l granskas av en eller flera revisorer. Revisor utses på bystämma. i behandling av angelägenhet, vari han äger ett väsentligt intresse .som strider mot ren- Om revisor entledigas, avgår eller avlider och suppleant ej finnes, åligger det sty- byns. relsen att ofördröjligen föranstallta om val 22 §. av ny revisor. Beträffande rösträtt och beslut på by- Styrelsen skall ge revisor tillgång till renbyn-s räkenskaper och andra *handlingar samt stämma gäller, om ej annat är bestämt i i övrigt det biträde som denne begär för denna lag, uppdraget. Styrelsen får ej vägra revisor 1. att varje myndig medlem äger en röst i fråga som rör .ändring av stadgarna eller begärd upplysning angående förvaltningen. som hos utseende av revisor eller beviljande av an- Medlem, styrelsen påkallar svarsfrihet för styrelsens ledamöter; granskning av renbyns böcker, räkenskaper 2. att i övriga frågor rösträtt tillkommer eller andra handlingar, äger få del av dessa sätt. endast renskötande medle-m, vilken därvid på lämpligt äger en röst för varje påbörjat hundratal 20 §. renar som enligt gällande renlängd innehas För varje räkenskapsår skall revisorerna av honom; avge en av dem undertecknad revisionsbe- 3. att medlems rösträtt kan utövas genom rättelse, som överlämnas till styrelsen se- annan medlem såsom ombud; nast två veckor före första ordinarie by- 4. att ingen får för egen eller annans del stämman under nästföljande räkenskapsår. rösta för sammanlagt mer än en femtedel Revisionsberättelsen skall innehålla redo- av det på stämman företrädda röstetalet; görelse för resultatet av revisorernas gransk- 5. att den mening som erhållit det högsta ning sa-mt uttalande huruvida anledning till röstetalet gäller som stämmans beslut; samt anmärkning beträffande förvaltningen före- 6. att vid lika röstetal val avgöres genom

SOU 1968: 16 15

lottning men i andra frågor den mening Revisor äger, om hans granskning förangäller som biträdes av de flesta röstande el- leder därti-ll, skriftligen med angivande av ler, vid lika antal röstande, av stämmans skäl begära att styrelsen skall utlysa extra ordförande. bystämma att hållas så snart det med iakttagande av föreskriven kavllelsetid kan ske. 23 §. Ext-ra stämma skall också utlysas av styrelsen, när det för uppgivet ändamål skrift- Bystämma öppnas av den styrelsen därtill utsett. Utser de närvarande ligen begäres av minst en femtedel av samtej enhälligt eft-er huvud- liga myndiga medlemmar eller det mindre ordförande, vä-ljes ordförande talet. antal som kan vara »bestämt i stadgarna. Ordföranden skall och till Finnes ej styrelse eller .underlåter .styrelupprätta godkännande av stämman en för- sen att i föreskriven ordning *kalla medframlägga över närvarande medlemma-r och lemmarna till ordinarie -bystämma eller till teckning ombud extra stämma, när sådan beslutats av Abymed uppgift om den rösträtt som tillkommer envar av dem. Sedan förteck- stäm-man eller skall hållas enligt tredje eller ningen enhälli-gt eller efter en på grundval fjärde stycket, är :länsstyrelsen skyldig att av densamma bland på anmälan av röstberättigad medlem eller företagen omröstning de renskötande medlemmarna med revisor ofördröjligen utlysa stämma. godkänts eller utan ändringar, gäller den som röst-

län-gd vid stämman. 26 §. Över beslut som fattas på stämman skall Kallelse till *vbystämma skall ske på sätt genom styrelsens försorg föras protokoll, föreskrives i stadgarna. vilket skall hållas tillgängligt för medlem- I kallelsen anges tid och plats för st-ämmarna senast tvâ veckor efter stämman. man samt de ärenden som skall förekomma på denna. De ärenden som enligt denna lag 24 §. eller stadgarna skall behandlas på ordinarie Styrelsens förvaltningsberättelse samt restämma behöver dock ej särskilt anges i visionsberättelsen för det senaste räkenskapskallelsen till denna. Skall på stämma beåret skall framläggas på första ordinarie by- handlas fråga om ändring av stadgarna, instämman varje räkenskapsår. På denna stämtages det huvudsakliga innehållet i ändringama skall avgöras frågorna om godkännande försla-get i kallelsen. av den i förvaltningsberättelsen verkställda Ärende, som ej angivits ikallelse till stämfördelningen av renbyns utgifter och om ma, får icke avgöras vid denna, om ej ärenbeviljande av ansvarsfrihet åt styrelseledadet enligt denna lag eller s-tadgarna s-kal-l möterna fö.r den tid berättelsen omfattar. förekomma på sstämman. Utan hinder av Förvaltningsberättelsen och revisionsbedenna bestämmelse kan dock -på stämma rättelsen skall under minst .t-io dagar före fattas beslut om utlysande av extra stämma. stämman hållas tillgängliga för medlemmarna hos styrelsens ordförande. Styrelsen är skyldi-g att på bystämma läm- Skadestånd

na de upplysningar om renbyns verksamhet 27 §. som medlem begär och som kan vara av Angående skyldighet *för styrelseledamot betydelse för medlemmarna. eller annan som ägt företräda rrenbyn eller revisor eller medlem att ersätta skada, som 25 §. han medlem eller t-illskyndat byn, t-redje Byns medlemmar »kallas .till ordinarie by- man, samt angående talan om sådan ersättstämma av styrelsen. ning äge-r vad som för motsvarande fall Styrelsen kan, när den finner lämpligt, är föreskrivet i fråga om ekonomisk förkalla medlemmarna till extra bystämma. ening tillämpning.

16 SOU 1968: 16

3 Om särskilda med renskötselrätten bränsle och slöjdvirke. Däri-jämte får tall-

kap. ” sammanhängande rättigheter och grantjur tagas till slöjdvirke. Växande barnträd får avve-rkas endast ef- Jakt och fiske ter anvisning eller utsyning av vederböranl§. de skogsrtjänsteman, om ej markens ägare Medlem elle.r brukare samtyckt till avverkningen. av renby är berättigad att under är tillåten Befogenhet enligt först-a el-ler andra styctid, då vrenskötsel -i trakten, jaga ket får utövas endast inom den egna byns och fiska inom de del-ar av lappmarkema benesområde. Medlem av renby äger dock och renbetesfjällen som tillhör *byns betesdock taga bränsle :till eget behov-,. »när han för område; gäller »rätten att jaga icke på renskilj-ning eller an-nat dylikt ärende tillin-ägor. Vanliga inskränkningar i fråga om fälligt vistas inom främmande -renbys benyttjande av jakt .och fiske skall iakttagas. Renskötande medlem tesområde. av renby är också berättigad att enligt bestämmelserna i första 3 §. stycket jaga och fiska för sitt uppehälle in- Förvivrke, som avve-rkas på kronom-ark om annan ren-bys rbetesom-råde, när han för

under kronans omedelbara disposition eller

renskiljning eller annat dylikt ärende till-

- på område som vid avvittring ut-lagts till

fälligt vistas där. allmänningsskog, behöver ersättning icke Den som ej är men -tidigare har vari-t medlem husbehov och lämnas. av renby får till jaga Vid avverkning på annan mark än som fiska inom byns betesområde enligt bestämavses i första stycket skall ersättning lämnas melserna i första :stycke-t intill dess tio år för värdet på rot av virke *från växande barrförflutit frå-n hans utträde -ur byn. Denna ävensom för rotvärdet av växande löv-

rätt gäller dock endast inom betesområdet träd

träd samt tall- och grantjur som tages utom för den renby han sist tillhörde.

lappmarkerna och ren-betesfjälrlen. Kan pan-

terna ej enas om ersättningen, skall den bestämmas av värderinagsman som länssty-

relsen utser.

Skogsavverkning 4 §. 2 §. Inom får lavbevuxna -renbys betesområde Inom lappmarker-na och »på renbetesfjäl- träd fällas, om det är oundgängligen .nödlen äger renby awerka skog för virkes an- vändigt för *att anskaffa foder till byns revändande i renskötseln, såsom till »renvaktar- nar. Härvid skall i första hand .torra eller stu-gor, förvaringsbodar, broar och stängsel. oväxtliga träd avverkas. Medlem av renby får därstädes taga virke Vederbörand-e skogstjänsateman, markägaför uppförande eller ombyggnad av annan re eller brukare skall såvitt möjligt underbyggnad än familjebostad, för underhåll av rättas, innan avverkning sker, och därvid

honom tillhöriga byggnader sam-t :till eget lämnas tillfälle att anvisa lämpliga träd. behov av bränsle och slöjdvirke. Om förhandsunderrättelse ej medhunnits, På mark utom lappmarkerna och ren- skall anmälan om utförd avverkning snabetesfjäl-len, där renskötsel enligt 1 kap. 3 § rast göras till någon av nämnda personer.

ä-r tillåten, får renby för vi-rkets användande i renskötseln 5 §. tillgodogöra sig torra t-räd, en- och videbuskar Konungen äger för viss tid förbjuda avvindfällen, skogsavfall, samt, för tillfälligt behov, på utmark växan- v-erkning enligt 2 § av växande vtall, gran de löv-träd. Samma .rätt :tillkommer med- eller björk inom område, där såd-an avverktill- för

lem av renby för underhåll av honom ning uppenbarligen kan medföraqfara Å samt till -av skogens bevaran-de eller

höriga byggnader eget behov återväxt,

SOU 1968: 16 v.17

Stängsel tarstuga, kåta, förvaringsbod eller liknande för renskötseln erforderlig byggnad. I fråga 6 §. om byggnad för stadigvarande bruk, som Inom renbys be-tesområde får -byn anlägga nedom odlingsgränsen och utom *renbetesanbetshagar och uppföra andra stängsel som fjällen uppföres på annan mark än kronoerfordras för -renarnas bevakning och hanmark under kronans omedelbara disposition terande. Om sådan anordning är avsedd för eller område som vid avvittring utlagts till stadigvarande bruk, skall dock platsen i förallmänningsskog, skall dock platsen för väg anvisas av markens ägare eller brukare. byggnaden i förväg anvisas av markens äga- Är -renbyn missnöjd med den anvisade platre elrler brukare. Är renbyn missnöjd med sen, äger lantbruksnäm-nden på begäran av den anvisade platsen, äger lantbruksnämnbyn bestämma var stängslet skall anläggas. den på begäran av byn bestämma var byggnaden ska-ll uppföras. Flyt-tningsvägar

7 §.

Renby är berättigad att låta byns renar Getskötsel flytta mellan skilda delar av byns betesområde. Vid flyttning skall väg tagas, där 10 §.

minsta skada vållas. Uppkommer tvist om På kronomark under k-ronans omedelläget av flybtningsväg, skal-l lantbruksnämn- bara disposition får medlem av -renby för den besluta dä-rom. fjällrenskötsel hålla under getter på bete För att få flyttningsvägs sträckning fast- tid, då renskötsel är tillåten i trakten. Anställd kan re-nby begära prövning av lant- talet fem för get-ter får dock ej överstiga bruksnämnden. Nämnden skall därvid höra hushåll. andra berörda renbyar ävensom kommuner och fastighetsägare om den sträck-ning som sökanden påstår gälla eller begär a-tt få Nytt janderätts upplåtel ser utlagd. Av lantbruksnämnden fastställd ska-ll utmärkas som ll §. sträckning på karta, hålles tillgänglig hos nämnden samt över- Renskötselberättigad eller renby får ej sändes till berörda renbyars och kommu- överlåta eller till anna-n upplåta rättighet, ners styrelser. som är grundad på bestämmelse i denna

lag. 8 §. Efter hörande av berörda renbyar kan Fastställd eller eljest gällande flyttnings- Konungen eller Konungen bemyndighet väg får ej avstängas, och ej heller får an- stämmer upplåta särskilda rättigheter i den nan åtgärd vidtagas på elle-r invid vägen, och som omfattning på de villkor anges varigenom dess framkomlighet .avsevärt ned- i 12 och 13 §§. sättes. Föreligger synnerliga skäl för ändring av flyttningsväg och kan ändring ske 12 §.

utan väsentlig olägenhet för renskötseln, äger På kronomark under kronans omedeldock -lantbruksnämnden efter framställning bara disposition inom lappmarkerna ovan av vederbörande markägare eller brukare odlingsgränsen och på renbetesfjällen får förordna därom. Samtidigt skall vid behov upplåtas rätt till jakt eller fiske, om uppannan lämplig flyttningsväg anvisas. låtelsen är förenlig med god jak-t- och fiskevård samt kan ske utan avsevärt men för Byggnader renskötseln och utan besvärande intrång för 9 §. dem som enligt 1 § första stycket är berätti-

På utmark inom renbys betesområde får gade att jaga och fiska inom området. När byn eller medlem därav uppföra renvak- särskilda skäl föreligger, kan upplåtelsen av-

18 SOU 1968: 16

se all .rätt till jakt eller fiske inom visst Vid renräkning skall skiljas mellan rena-r område. av olika kön .samt mellan kalvar under ett På *kronomark som avses i första stycket års ålder och äldre djur. Den som begärt får också upplåtas annan nyttjanderätt, om extra räkning skall beredas tillfälle att närupplåtelsen kan ske utan avsevärt men för vara vid sådan räkning och kontrollera dess renskötseln eller erfordras med hänsyn till utförande. den allmänna samfärdseln. Kostnaden för ordinarie renräkning är en gemensam utgif-t för renbyn. Kostnaden för 13 §. extra skall renräkning förskjutas av byn. Upplåtelse enligt 12 § skall ske mot av- Framgår av sådan räkning att renlän-gden gift, om ej särsk-ilda skäl föreligger för av- innehöll fel av väsentlig betydelse, är byn giftsfrihet. berättigad att återfå kostnaden av den eller Inflytande medel skall, enligt bestämmel- dem som kan antagas ha orsakat felet. Renser som meddelas av Konungen, fördelas byns utlägg för annan extra -renräkning skall mellan statens rennäringsfond och den eller återbetalas av den som begärde att räkning de renbyar *vilkas medlemmar beröres av skulle ske. upplåtelsen. 3 §. . Den till vilken upplåtelse *skett är pliktig att själv svara för uppkommande skada ge- För renby skall finnas en av styrelsen nom renar, om ej någon för renarntt an- upprättad renlängd, upptagande byns samtvållat skadan. liga renskötande medlemmar och det räknasvarig uppsåtligen de eller uppskattade antaler »renar för envar av dem. Om skötesrenar hålles i byn, skall 4 kap. Om renarnas fskömel m. m. också deras ägare upptagas i längden med angivande av renantal. Av längden skall för Allmänna bestämmelse-r varje ägare framgå antalet renar av olika l §. kön samt antalet kalvar under ett års ålder Renbys styrelse och renförmannen, om och antalet äldre djur. sådan finnes, skall »tillse att renskötseln inom Längden skall upprätt-as årligen på grundbyns betesom-råde bedrives på ändamålsen- val av ordinarie ren-räkning. Fel i längden, ligt sätt och med iakttagande av god ren- som påvisats vid extra -renräkning, skall vård. Renarna skall hållas under sådan be- ofördröjligen rättas. Styrelsen ansva-rar för vakning att de såvitt möjligt hindras från att renlängden överensstämmer med resultaatt göra skada och att komma in på annan tet av senast verkställda vrenräkning. renbys betesområde. När medlems eller renägares .rättigheter Renägare eller annan, som anställts för att och skyldigheter enligt denna lag .beror på biträda i renskötseln, skall följa de anvis- antalet renar, skall gällande »renlängd äga ningar :rörande skötseln som lämnats av sty- vitsord, om ej längden vid extra renräkning relsen eller renförmannen. befinnes vara felaktig eller det eljest visas att någon ägares reninnehav väsentligt förändrats, sedan uppgiften därom intogs i Renräkning och renl-ängd längden. 2 §. Främmande renar Ordinarie räkning av de till en renby hörande renarna skall verkställas årligen. 4 §. Den bör göras vid ungefär samma tid varje Renbys styrelse och renförmannen, om år. sådan skall tillse finnes, att utskiljning av Extraqenräkning skall företagas, om det främmande rena-r, som kommit in på byns begäres av renskötande medlem eller av betesområde, företages så snart ske kan. lantbruksnämnden. Underrättelse om tid och plats för utskilj-

SOU 1968: 16 19

lämnas till skriftlig överenskommelse, varigenom byn ning skall i god tid dessförinnan för envar till vilka erforderstyrelsen av de renbyar åtager sig att inom viss tid vidtaga för .att avhjälpa bristerna. Om ren-arna kan antagas höra. Sådan renby skall liga åtgärder överenskommelse ej kan träffas eller byn till ski-*ljnin-gen avdela erforderlig arbetsperunderlåter att fullgöra skall sonal för att biträda vid skiljningen och mot- gjort åtagande, renar. lantbruksnämnden utan dröjsmål anmäla taga .till byn hörande Uteblir -renby som underrättats om ren- :förhållandet till länsstyrelsen, som äger för-

i annan skiljni-ngen, äger ordna syssloman att omhänderha renskötseln skiljning by från sistnämnda erforderliga åtgärder inom betesområdet och förvalta byns-övriby vidtaga för återförande av renar som hör till den ga ekonomiska angelägenheter -intill dess

frånvarande renbyn. Om återföran-de ej kan bristerna blivit avhjälpta. får den by där om sysslom-ans förordnande eller ske utan väsentlig olägenhet, Uppgift och för- entledigande skall genast inskrivas i det reskiljningen äger rum slakta renarna sälja dem för ägarnas räkning. gister som avses i 2 kap. 4 §. äger av byn u-ppbära arvode Syssloman 5 §. som bestämmes av länsstyrelsen.

För renar, som inkommit på främmande

renbys betesområde, är den renby till vilken 5 kap. Om renmärken renarna hör skyldig att erlägga vårdavgift

till den andra by-n. 1 §. Vårdavgiften skall motsvara den främ- Ren som enligt denna lag vårdas av renby mande byns kostnader för nödigt arbete m-ed av 8-11 skall, om annat ej följer §§, vara qenarna samt av dessa föranledda utlägg märkt med ägarens av länsstyrelsen registrejämte värdet av det bete som .renarna tillrade märke, inskuret i renens öron. godogjort sig inom byns betesområde. Om storlek och :form av de snitt som in- H-ar mellan renbyar träffats särskild över- utformgår i renmärke och om renmärkes enskommelse om vårdavgifter, skall den gäl- särskilda av

ning i övrigt gäller Konungen

ia. meddelade bestämmelser. _ märke får användas för märk- Registrerat

den

ning endast vid renskötsel inom .renby Flyttningar som anges i registreringsbeslutet.

6 §. 2 §. Renbys styrelse och renförmannen, om Ansökan om registrering av renrnärke sådan finnes, skall tillse att flyttning av de skall innehålla uppgift om sökandens namn till byn hörande renarn-a sker i samlade flocooh hemvist och om den renby där märket kar under erforderlig bevakning samt med skall användas vid -renskötsel. Vid ansökan iakttagande av bestämmelsema i noggrant skall fogas avbildning av märket. 1 kap. 3 .§ andra stycket om betesatidens

längd inom delar av byns betesområde. 3 §.

Flyttning :genom ann-an -renbys betesområde Renmärke skall hos den länsregistreras skall ske utan onödigt dröjsmål. avstyrelse, vid vilken den med ansökningen

sedda renbyn enligt 2 kap. 4 § är registre-

vid bristfällig renskötsel rad. Åtgärder “Länsstyrelsenkkall föra register över ren- 7 §. . mä-rken och ägarna av dessa.

Är renskötseln inom renbys betesområde 4 §. _ _ bristfällig, skall lantbruksnämnden på be-

eller annan vilkens rätt är _Renmärke får registreras endast för renby

gäran av medlem beroende därav söka attgmed, byngträffa eller för renägare som är medlem i den -ren-

.SOU 1968: 16

by ansökningen avser eller som vi-sar sig äga 9§. rätt att -ha skötesrenar där. märken helt Är två eller flera registrerade Renägare får ej samtidigt inneha mer än ooh hållet lika eller så lika att de antingen ett -regist-rerat märke. lätt kan förväxlas eller lätt kan ändras så att de överensstämmer med varandra, och är 5 §. likheten t-ill skada för någon av märkes- Renmärke av gemensam grundtyp för viss havarna elle-r för renby, äger den skadelisläkt eller - släktmärke - får dande släktgren hos länsstyrelsen begära att ett eller icke utan särskilda skäl registreras för nå- flera av märken-a sk-all avlysas eller ändras. gon, som ej tillhör släkten eller släktgrenen. Avlyses eller ändras märke enligt första stycket, får det bibehållas oförändrat på 6 §. märkt ren under tid som länsstyrelsen bestämmer. För registrering av renmärke krävs, Första och andra styckena äger motsvaa) att märket tydligt skiljer sig från annat giltigt märke, som används eller får använ- rande tillämpning i-fråga om avbrottsmärke das på renar med vilka sökandens renar enligt 10 § och avlyst märke, som bibehållits kan sammanblandas, samt på -ren enligt 8 § andra stycket. I stället för avlysning skall dock föreskrivas förkortb) att märket har en form som såvitt möjligt skyddar mot olovlig ommärkning. ning av mävrket-s giltighetstid. Utan hinder av bestämmelsen under b) får släktmärke registreras, om registreringen 10 §. medges av sådan innehavare av äldre märke Byter märkt ren ägare, bör i första hand av samma grundtyp som kan lida skada ge- med den nye ägarens märke ommärkning nom registreringen. ske. För ommärkning fordras dock tillstånd av styrelsen i den renby där ommärkningen 7 §. skall skall

äga rum. Sker ej ommärkning,

Den som vid renmärkning vill begagna av det redan inskurna märket på -renen förses honom genom avtal eller annorledes för- med ett avtbrottsmärke, som skiljer renen värvad rätt att använda annans registrerade från andra renar med samma huvudmärke. -remmärke skall hos länsstyrelsen ansöka om För avbrottsmärkning fordras tillstånd av

märkets registrering för sin räkning. styrelsen i den renby som i fortsättningen

skall vårda renen. 8 §. Vid annat förvärv än på grund av giftorätt, arv el-ler testamente överlåta-

Registrerat ren-märke skall av länsstyrel- fordras

rens samtycke till ommärkning och avbrotvtssen avlysas, om a) märkesh-ava-ren hos länsstyrelsen an- märkning. Ommärkning och avbrottsmärkning får mäle-r a-tt han icke vidare ämnar använda endast ske i .närvaro av -renförmannen eller märket vid renmärkning; under annan av styrelse-n för den renby som skall b) märket tio år icke använts vid godkän-na märkningen utsedd person eller renmärkning; också inför två vittnen. c) märket efter flyttning av renar icke Avbrottsmärke får ej bibehållas på därvida-re skall användas i någon vid länsstymed märkt ren längre än tio år efter det relsen registrerad -renby; och d) rätt att *ha renar i ren-by icke längre styrelsens medgivande gavs. tillkommer märkeshavaren eller hans dödsbo. 11 §. Avlyses märke efter anmälan enligt a), Dödsbo efter avliden renägare får begagfår det behållas på därmed märkt ren under na det mänke som registrerats för den avlidtio år från dagen för avlysningen. ne.

SOU 1968: 16 21

12 §. l4 §. Renkalv skall märkas med ägarens .regist- Närmare föreskrifter om renmärkesärenrerade märke före utgången av det år då denas handläggning ooh för tillämpningen i kalven fötts. Märkning får dock ske även övrigt av detta kapitel meddelas av Konungefter denna tid intill Mn l maj, om märk- en. ningen utföresvi närvaro av renförrmannen eller annan av renbyns styrelse utsedd per- 6 kap. Om ersättning för skada genom son eller också inför två vittnen. renar Den som efter den 1 maj visar sig vara l§. ägare av omärkt fjolårskalv får märka kal- Skada, som orsakas av renar inom lappven med sitt .registrerade märke, om det markerna ovan odlingsgränsen eller på renmedges av renbyns styrelse eller domstol på betesfjällen, skall ersättas endast om skadan ha-ns talan lämnar tillstånd därtill. uppkommit inom trädgård, åker eller äng Anträffar den som märker egna renar anunder tiden juni-augusti. nans re-nko-med omärkt kalv, bör han märka Skada, som orsakas av renar nedom odkalven med moderns märke. Är detta avlingsgränsen och utom -renbetesfjällen under brottsmärke eller avlyst märke, skall i stället tid då renskötsel är tillåten i trakten, skall ägarens registrerade märke, om det är känt, ersättas endast om skadan uppkommit inom åsättas kalven. Den som sålunda märkt anträdgård, åker eller äng under tiden majnans k-alv äger få gottgörelse av ägaren. september. Orsak-ar renar skada inom trakt där renskötsel icke är tillåten vid tiden för skadans 13 §. uppkomst, skall den ersättas. Anträffas inom .renbys betesområde an- Ersättningsskyldighet .som ovan sagts förenan omärkt .ren än årskalv och märkes ej ligger icke, om skadan skett inom fastighet, vars innehavare vid upplåtelsen medrenen enligt 12 §, skall den omhändertagas enligt delade eller bestämmelser av renbyn och säljas levande eller slaktas eljest gällande renar. Ej och säljas. De medel som därvid erhålles själv skall sva-ra för skada genom tillfaller heller omfattar sådan ersättningsskyldighet renbyn. Anträffas inom betesområde »ren skada. som orsakats av att renar inkommit renbys med fÖrf-alsekat, »förstört eller okänt märke på väg, järnväg eller flygfält. eller med märke som icke överensstämmer Utan hinder av bestämmelserna i första, med de föreskrifter som givits om renmär- andra och fjärde styckena skall ersättning som uppsåtligen vålla-ts av kes utformning, skall den omhändertagas av utgå för skada, renbyn för slakt och försäljning. Beträffan- någon för -renarna ansvarig. de köpeskillingen äger första stycket motsvarande Den som inom två år 2 §. tillämpning. från försäljningsdagen hos renbyn visar sig För skada, som enligt l § skall ersättas,

vara ägare till renen har rätt att av byn er- ansvarar den renby vars medlemmar vid ti-

hålla ett belopp motsvarande köpeskillingen den för skadans uppkomst haft renar i trakminskad med de kostnader byn haft för om- ten. För skada inom område, som enligt 2 händertagandet, slakten och försäljningen. kap. l § tilldelats v-iss by som renbyom-råde, Anträffas inom område, där renskötsel får också denna sökas. Är två eller fle-ra rendå icke är tillå-ten, omärkt »ren eller ren med .byar ansvariga, äger den skadelidande söka ogiltigt märke, äger länsstyrelsen förordna en -av dem för hela skadan. att renen skall slaktas och säljas för ägarens Saknas styrelse för renby som enligt första räkning. Kostnaden för renens omhänder- stycket kan sökas för skada genom renar, tagande, sl-akt och försäljnin-g skall ersättas får den skadeli-dande kräva viss renskötande ur köpeskillingen. medlem av by-n med rätt för denne att, i den

22 SOU 1968: 16

mån han betalat mer än vad på honom en- Renby, som ersatt skada, för vilken två ligt 4 § belöper, återkräva beloppet av öv- eller flera byar är ansvariga, äger att för den riga för skadan ansvariga. del av ersättningen samt av kostnaderna å saken som belöper på skadegörelse av renar 3 från annan renby söka gottgörelse av denna. Fordrar någon ersättning för skada ge- Saknas styrelse för denna by, gäller bestämnom »renar och träffas ej uppgörelse, skall melserna i 2 § andra stycket. Kan det ej utredning om skadan verkställas genom en utrönas i vilken omfattning renar från skilav länsstyrelsen förordnad värderingsman, da byar bidragit .till skadans uppkomst, skall om det före talans anhängiggörande vid ansvarigheten delas-i förhållande till antalet domstol påkallas av den ersättningssökande renar från varje by, vilka vid tiden för skaeller någon för skadan ansvarig. dans inträffande fanns i trakten och som ej

Värderingsman-nen skall genom hörande visas ha stått under såda-n övervakning att

av parterna och syn på platsen där skadan de icke kunnat medverka till skadan. Har skett utreda frågan om ansvaret för skadan annan fördelnings-grund överenskommits samt uppskatta dess värde i pengar. Om det mellan byarna, skall den gälla. finnes lämpligt, bör han söka förlika parterna. Över förrättningen skall föras protokoll, 7 kap. Om koncessionsrenskötsel vari upptages redogörelse för värderingsmannens iakttagelser och slutsatser samt för 1 §. träffad förlikning. I rättegång om ersättning Renskötselberättigad kan av lantbruksför skadan får protokollet åberopas som nämnden :beviljas särskilt tillstånd (koncesbevis. Avsk-riift av protokollet skall tillställas sion) att i Norrbottens län nedanför lappenvar av parterna. marksgränsen driva -renskötsel inom visst Om förrättningen ej utförts av statlig be- område, där renskötsel av ålder förekommer fattningshavare som tj-änsteuppd-rag, skall under hela året. värderingsmannen enligt länsstyrelsens be- Ansökan om .koncession skall innehålla stämmande uppbära ersättning av allmänna uppgift om det område där renskötseln avses medel för arbete, -t-idsspillan och nödiga ut- skola bedrivas samt om antalet renar, som gifter i samband med förrätt-ningen. sökanden och hans husfolk vill inneha för egen räkning. Om sökanden avse-r att mot- 4 §. taga skötesrenar, skall även antalet sådana Vad renby ,nödgats utge i ersättning för renar Över skall uppges. ansökningen yttskada genom renar skall jämte gottgörelse rande inhämtas från den kommun där omför kostnadema å saken återbetalas av den rådet är beläget, varjämte ägare och brukare som uppsåtligen eller genom fel eller för- av fastigheter i trakten skall .beredas tillfälle summelse vållat skadan. Är flera vållande, att yttra sig i ärendet. skall beloppet fördelas mellan dem efter vad Om fortsatt renskötsel inom området är de bidragit till skadans uppkomst. Brist hos till gagn för ortsbefolkningen och hinder för någon vållande skall fördelas efter samma »bifall till ansökningen ej möter av hänsyn till grund. sökandens personliga förhållanden eller av Visas ingen vara på sätt i första stycket annan anledning, kan vkoncession meddelas sägs vållande till skadan eller kan av -renbyn sökanden för viss -tid, högst .tio år. utgivet belopp ej återfås hos den eller de skadevållande, skall beloppet, i den mån det 2 §. icke gottgöres av annan renby eller utgår Koncession skall innehålla av beskrivning ur fond för ers-ättande av skador »gen-om re- det område inom vilket renskötsel får benar, fördelas mellan byns renskötande med- drivas samt erforderliga bestämmelser om lemmar med tillämpning av de i 2 kap. 8 § flyttningsvägar, om antalet renar högsta angivna grunderna. inom koncessionsområdet, om antalet -renar

SOU 1968: 16 23

som och hans husfolk 3. Bestämmelserna i 3 kap. om särskilda

koncessionshavaren

ävensom med renskötselrätten sammanhängande rät-A

högst får inneha för egen räkning

om de särskilda villkor i övrigt under vilka tigheter skall icke gälla i vidare mån än att stängsel och uppföra renskötseln får äga rum. renby-n äger anlägga innefattar koncession rätt »för koncessions- byggnader inom koncessionsområdet enligt

havaren att mottaga skötesrenar, får den reglerna i 6 och 9 §§ nämnda kap. samt att som är bosatt inom *koncessionsområdet och koncessionshavaren och hans hus-folk är bebrukar ha at-t därstädes taga dels till bränsle,

där äger eller jordbruksfastighet rättigade

renar i» hos honom, dock högst tjugo tältstänger, bodar och förvaringsställniångar vård

för hushåll, oräknade. torra träd, vindfällen, skogsavfall, en- och

års- _och fjolårskalvar

ut-

renar

Andra än sådana, som tillhör konces- videbuska-r samt, för tillfälligt behov, på

sionshavaren och hans husfolk samt ägare mark växande lövträd, dels ock till slöjd-

inom virke tall- och På annan mark än

och; brukare av jordbruksfastigheter grantjur.

får hållas inom kronomark under kronans omedelbara dis-

koncessionsområdet, ej

detta. pmition eller område, som vid avvittring Har efter koncessions meddelande förut- utlagts till allm-änningsskog, får virke tagas sättningarna för renskötselns d-rivande inom endast under flyttning och mot betalning

området ändrats* eller finnes rä-ttighetens ut- enligt ortens pris. övande medföra oförutsedda olägenheter, Å. All som orsakas av renarna,

skada,

i återkalla koncessio- skall ersättas av renbyn. kan lantbruksnämnden

nen eller ändra de däri stadgade villkoren

eller föreskriva nya villkor.

Blir koncessionshavaren stadigvarande

den 8 kap. Övriga bestämmelser

förhindrad att utnyttja medgivnal rättig-

heten eller visar han sig olämplig att utöva Ofredande av renarna m. m. den, kan lantbruksnämnden överlåta konför 1 §.

cessionen på annan renskötselberättigad

Den som uppsåtligen eller genom vårdsåterstoden av tillståndstiden eller del därav. löshet dödar, skadar, skrämmer eller på

Detsamma skall gälla, om konoessionshava-

icke annat *sä-tt ofredar renar, medan de befinner ren

avlider

och .rättigheten lämpligen

sig på område där renskötsel då tillåten,

av

kan utövas dödsboet. skall ersätta därigenom uppkommen skada.

3 §. Detsamma skall gälla, om någon söker a-tt renskötseln inom koncessions- fördriva rena-r från sådant om-

I fråga om obelhörigen

bestämmelserna i 1-6 och 8 råde.

områdetskall

dock med föl- Om ersättning för skada, som orsakas av

kapi gälla i tillämpliga delar,

hund eller till följd av järnvägs drift, är särjande tillägg och undanta-g: 1. renbyområ- skilt stadgat.

Kohcessionsområdet utgör

Medlem-

de enIigtjZ kap. l § första stycket.

2 §. mar i renâbyn är lconoessionshavaren jämte andra ren- Den som inom avser malke och hemmavuara-nde barn, renbys betesområde

som biträder i renskötseln att företaga skogsavverkning vid tidpunkt, skötselberättigade som hålles inom då rena-r kaniantagas komma att uppehålla

samt *ägare av skötesrenar koncessionsområdet. Skötesrenägarna får ej sig i trakten, skall underrätta renbyn om tid i i

deltaga i överläggningar och beslut i andra och plats för den planerade avverkningen. än som rör deras rät-t som renägare. Dödas eller skadas ren vid skogsávverk:

frågor

som där renskötsel då är till- I dessa frågor räk-nas skötesrenägare ning inom område, renskötande medlem. låten, skall ersättning lämnas av den som är eller genom vårdslöshet vållat

2. Koncessionshavaren renförman, uppsåtligen skadan. Den för vars räkning avverkning

som avses i 2 kap. 17 § .andra stycket.

24 sou 1968: 16

till den skadeli- för vilka beslutet eller åtgärden kan sker svarar i förhållande renbyar vållande. få betydelse lämnas tillfälle att dande för avverkares väsentlig Den som förestår skogsavverkning, vid yttra sig i ärendet. Är fråga om åtgärd som »ren blivit får dock provisoriskt beslut vilken dödad, skall genast anmäla ej tål uppskov, därom fattas innan det inträffade till renbyn eller, om det ej renbymedlemmarna är möjligt, till i orten. hörts. »polismyndigheten skall skyndsamt under- Yttrande enligt första stycket skall avges Polismyndigheten rätta samt vidtaga erforderliga åt- av renbyns styrelse, om ej annat bestämts renby-n gärder för det dödade djurets tillgodogö- på bystämma. ra-nde. Straffbestämmelser m. m. 3 §. för dödad eller skadad ren, 6 §. Ersättning vars ägare är okänd, skall utgå till den ren- Med dagsböter straffas renen befann sig. l. den som åsidosätter förbudet enligt by inom vars betesområde 3 kap. 8 § mot att avstänga flyttningsväg 4 §. eller väsentligt nedsätta sådan vägs fram- Anträffas hund, medan den jagar eller komlighet; an-norledes ofredar ren inom område där 2. den som vid renmärk-ning åsidosätter

renskötsel då är tillåten, får hunden dödas. bestämmelsen i 5 kap. 1 § tredje stycket

Detsamma skall gälla, om hund anträffas eller i andra fall än som medges i 10 och utan tillsyn omedelbart efte-r det .att den på 11 §§ samma kap. använder märke som ej sådant område jagat eller annorledes ofredat är registrerat för renägaren;

ren. Den som sålunda dödat »hund skall 3. den som verkställer ommärkning eller

därom göra anmälan till polis- avbrottsmärkning i strid mot 5 kap. 10 § ofördröjligen man i orten vid äventyr att eljest icke äga eller märker renkalv utan iakttagande av till sitt fredande åberopa förhålla-nde som bestämmelserna i 12 § första och andra

nyss sagts. styckena samma kap.;

Medan .renar befinner där 4. den som genom vårdslöshet vållar att sig på mark renskötsel då är tillåten, skall alla traktens ren dödas eller skadas i fall som avses i 1 §

hundar som icke användes i renskötseln hål- första stycketeller 2 § andra stycket detta

las i band eller instängda. Om det kan ske k›ap.;

utan skada för renskötseln, äger dock läns- 5. den som uppsåt-ligen eller genom vårdsstyrelsenmedge undantag härifrån för viss löshet ofredar ren ifall som avses i l § första

trakt eller för särskild-a fall. stycket detta kap.; samt med renar sker förbi 6. den som i strid- mot 4 §,andra eller När flyttning gård eller hus, där hund finnes, skall hunden tredje stycket detta kap. underlåter att hålla hållas i band eller instängd. Den som före- hund i band eller instängd. bör i förväg underrätta be-

står flyttningen

7 §. . rörda hundägare om tiden för renarnas Med- böter, ej över femhundra. kronor, passerande. straffa-s i

1.- renbymedlem, som »tager virke med

Bymedlemmarnas hörande åsidosättande av bestämmelserna i 3 rkap. 5 §. 2 eller 4 § eller i strid mot förbud som med- Innan länsstyrelsen, *lantbruksnämnden el- delats med stöd av 5 § samma kap.; ler annan meddelar beslut eller 2. den som uppsåtligen eller av grov myndighet

denna lag eller enligt vårdslöshet lämnar oriktig uppgift vid ren-

vid-tager åtgärd enligt bestämmelser, som utfärdats med stöd av räkning eller vid upprättande av renlängd; - denna lag, skall medlemmarna i den eller de samt

sou 1968: 16 25

3. den som underlåter att i behörig ord- denna lag föres hos lantbruksstyrelsen gening vgöra anmälan enligt 2 § tredje stycket nom besvär. Besvärsinla-gan skall inges till detta kap. eller i Sådan anmälan lämnar lantbruksnämnden inom tre veckor efter medvetet oriktig uppgift. det delgivning skett; dock skall besvärstiden för renby och annan menighet vara 8 §. fem veckor.

Förseelse, som avses i 6 § under 4. och 5. samt i 7 § under l. och som endast för- 12 §.

närmar enskilds rätt, *får åtalas av åklagare Mot beslut varigenom av renregistrering allenast om åtal av särskilda skäl finnes påmärke beviljats får talan ej föras. kallat från allmän synpunkt. Talan mot annat beslut av länsstyrelse Som målsägande i fråga om dödande, enligt denna lag eller mot lantbruksstyrelsens skadande eller ofredande av -ren a-nses för- beslut i ärende som avses i ll § föres hos utom renens ägare även renbyns styrelse. Konungen genom besvär, vilka s-kall ha in-

kommit rtill jordbruksdepatrtemenitet inom 9 §. tre veckor efter det delgivning skett; dock Renbyns styrelse är skyldig att i erforder- skall besvärstiden för renby och annan melig omfattning låta hopsamla till byn hörannighet vara fem veckor. de renar och verkställa renskiljning, om det

begäres av utmätningsman eller polismyn- 13 §. dighet för att möjliggöra utmätning eller lantbruks- Angår beslut, som länsstyrelse, spaning efter stulna renar eller annan laglig nämnd eller lantbrukssty-relsen meddelar enåtgärd. ligt denna lag, så många att avskrift av be- Tredskas styrelsen att lämna fordrad slutet kan tillställas ej lämpligen envar av handräckning, får sådan anskaffas på ren- skall beslutet översändas till dem, tenbyns byns bekostnad. styrelse för att hos denna hållas tillgängligt för medlemmarna. Meddelande om över- Talan mot vrenlbys beslut sändandet skall på statsverkets bekostnad 10 §. intagas i en eller »flera tidningar inom orten. Anser medlem att beslut, som fattats Delgivning anses -ha .skett den dag då medpå icke tillkommit delandet först infördes i sådan tidning. bystämma, i behörig ordning eller att det eljest strider m-ot lag eller för- 14 §. fattning eller mot vrenbyn-s stadgar eller kränker hans enskilda Avgörande i anledning av besvär mot .rätt, äger han föra talan hos länsstyrelsen genom besvär, vilka renbys bes-lut gäller även för medlem, som

skall hva inkommit inom två månader från ej fört talan men som beröres av beslutet.

dagen för beslutet. Motsvarande gäller be- 15 slut, som fattats av styrelsen enligt 2 kap. Om ej annorlunda förordnas, länder be- 9 § eller av syssloman enligt 10 § samma eller slut som avses i 11 § och 12 § andra stycket kap. 4 kap. 7 §. I dessa fall räknas till efterrättelse utan hinder av förd talan. dock besvärstiden från det medlemmen fått del av styrelsens eller sysslomannens beslut. Om ej länsstyrelsen annorlunda förord- Denna lag träder i »kraft den nar, länder -beslu-t som avses i första stycket Genom lagen upphäves lagen den 18 juli till efter-rättelse utan hinder av förd talan. 1928 (n-r 309) om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige och lagen den 5 maj Talan mot myndighets beslut 1960 (nr 144) om renmärken. ll §. Förekommer i lag eller författning hän- Talan mot lantbruksnämnds beslut enligt visning till eller avses däri eljest stadgande,

26 SOU 1968: 16

som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället tillämpas. Med avseende å införandet av den nya lagen skall följande iakttagas. 1. Den som vid nya lagens ikraftträdande äger rätt till renskötsel *bibehåller denna rät-t, även om han ej är renskötselberättigad enligt nya lagen. 2. Det åligger länsstyrelsen att tillse att länets lappbyar ombildas till renbyar från dagen för nya lagens ikraftträdande, att stadgar för renbyarna antages och fastställes samt att styrelser och revisorer för renbyarna utses, allt med iakttagande av bestämmelserna i nya lagen. 3. Talan. som enligt 9 § lagen den 5 maj 1960 om renmärken anhängiggjorts vid domstol före -nya lagens ikraftträdande, skall handläggas enligt äldre lag. 4. Märke, som enligt Övergångsbestämmelserna till 1960 års lag om ren-märken intagits i övergångs-föneckning, får bibehållas på därmed mänkt ren intill den 1 juli 1975, och skall vad i 5 kap. 9 § nya lagen stadgas om avlyst märke ä-ga motsvarande tillämpning på sådant märke. S. Vad i nya lagen stadgas i fråga om avlyst märke och av-brottsmärke skall i tilllämpliga delar gälla beträffande enligt äldre lag avlyst märke, som bibehålles på därmed märkt ren, samt enligt .äldre lag tillkommet avbrottsmärke. 6. Den i 5 kap. 10 § fjärde stycket nya lagen fastställda t-ioårstiden för avbmttsmärke skall beträffande märke, som anbragts enligt lagen den 18 juli 1928 (nr 310) om renmärken, »räknas från den 1 juli 1960. 7. I fråga om ersättningsskyldighet för skada genom renar, som inträffat före nya lagens ikraftträdande, skall .äldre lag tilllämpas i stället för bestämmelserna i 6 kap. 1. 2 och 4 §§ nya lagen.

SOU 1968: 16 27

Förslag till

om ändrad av l lagen den 12 maj 1917

Lag lydelse §

l

(nr 189) om expropriatiøn

Härigenom *förordnas att 1 § lagen den 12 ändrad lydelse pa sätt neda-n sägs.

1917 om skall erhålla r v . maj expropriation

1 §. Nl 1 §.1=1

Fastighet, som - - - - - - - - - - - - - - - för orten; s _ . _

14. för tillgodoseende av fjällrenskötselns 14. för »tillgodoseende av renskötselns be»

behov; hov; 15. för - - - - - - - - - - - - - - - nu nämnts. - - - Särskilt rätt - - - - - - - - - -- är sagt.

Denna lag träder i kraft den

28 SOU 1968: 16

Förslag till

:ändring i lagen den 5 maj 1960 Lag om

om ñskevårdsområden

(nr 130)

förordnas att l, 2 och 8 §§ lagen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan Härigenom den 5 maj 1960 om fizskevårdsom-råden sägs.

l §. Nl l §. Fl För samfällt - - - - - - - - - - - - - - - denna lag. Fiskevårdsområde må - - - - - - - - - främmande makt. Fiskevårdsområde må ej= heller avse fiske inom område som blivit anvis-at till lapparnas uteslutande begagna-nde. Genom bildande -av fiskevârdsområde må ej inskränkning ske i lapparnas rätt till fiske i vissa delar av riket enligt vad därom särövriga skilt är s-tadgat.

2 §. Nl 2 §. Fl - - - i omrâdet. Fiskevårdsomrâdets delägare Ägare av - - - - - - - - - - - - - - - som delägare. _ Innefattar servitut - - - - - - - - - motsvarande tillämpning. _ A fiskevårdsområde fiske i vatten-

Omfattar

område, där samerna enli-gt vad därom är

* stadgat äga rätt till fiske, skall som delägare fiskets ägare anses den renby, inom jämte vars betesområde vattenområdet är beläget.

8 Nl 8 §. Fl För varje - - - - › - - - - - - - - genom uppskattning. vattenområdena. › .- Beträffande fiske - - - - - - - - - skilda i I vatztenområde, varom -förmäles i 2 § stycket, skall samernas-fiskerätt anfjärde ses motsvara hälften av fiske, -som hör till kronomark-under kronans omedelbara disposition inom lappmarkerna -ovan odlingseller på renbetesfjällen, samt en gränsen fjärdedel av annat fiske.

Denna lag .träder i kraft den

sou 1968: 16 29

Förslag till

Kungörelse angående statens rennäringsfond

Kungl. Maj:t har, med stöd av 1 kap. 5 § vasttenlagen avsättes till främjande av renoch 3 kap. 13 § lagen den om näringen; rennäringen funnit gott förordna som följer. 7. försäljningsmedel; 8. viss av Kungl. Majzt bestämd gottl §. görelse för rovdjursrivna renar; samt För att främja rennäringen, den samiska 9. avgifter och andra belopp, som enligt kulturen och samiska organisationssträvan- tillfaller svenska staten lag e-ller konvention den skall finnas en fond kallad statens ren- för att användas till som står i åtgärder näringsfond. Den skall bildas av de .medel samband med renskötseln. som ingår i statens lappfond. Rennäringsfondens medel skall förvaltas 3 §. av Statskontoret såsom en särskild fond. Kungl. Majrt fastställer varje år storleken Fondens tillgångar skall placeras på sätt av den utdelning som skall äga rum ur renstatskontoret finner lämpligt. näringsfonden. Av utdelningen skall ett visst 2 §. av Kungl. Majzt årligen bestäm-t belopp tillföras en särskild del av fonden, kallad Rennäringsfonden tillföres i huvudsak samer-nas kulturfond, sam-t »resterande meföljande medel: del ställas till *lantbruksstyrelsens förfogande. l. ränta och vinst på fondens kapital; I fråga om utdelning utöver de enligt förs- 2. av Kungl. Majzt bestämt genomsnittsta stycket fastställda ramarna beslutar Kungl. värde för nettoavkastningen från de förut- Majzt. varande så kallade lappfondsskoga-rna, vilka förvaltas av domänstyrelsen; 3. tre fjärdedelar av de avgifter som ut- 4 §.

går för upplåtelser av rätt till fiske en-ligt De fondmedel som ställs till lantbruks- 3 kap, 12 § rennärin-gslagen och hälften av styrelsems förfogande skall av styrelsen ande avgifter som utgår för övriga upplåtelser vändas till enligt samma §; l. underhåll och förbättring av rensköt- 4. hälften av de ersättningar för skada selmark med tillhörande anläggningar av och intrång som utdömes enligt l kap. 5 § betydelse för rennäringen; rennäringslagen; 2. främjande av jakt ooh fiske som avses 5. andra ersättningar som enligt dom- i 3 kap. 1 § ren-näringslagen; stols beslut skall tillfalla fonden; 3. andra åtgärder till främjande av ren- 6. medel, som med stöd av 4 kap. 13 § näringen eller för förvaltning av de kronans

30 SOU 1958: 16

fastigheter, där -renskötsel enligt 1 kap. 3 § 9 §. rennäringslagen är tillåten; Kulturfondens styrelse sammanträder så 4. inköp och arrende av mark för ren- ofta ordföranden finner det behövligt eller skötseländamål; samt då minst .två ledamöter gör framställning 5. täckande av kostnaderna för rennä- därom. Vid sammanträde skall föras protoringens katastrofskadeskydd. koll, som justeras av ordföranden. Styrelsen kan inom eller utom sig utse sekretera-re, som förbereder ärendena och 5 §. föredrager dem i styrelsen. De fondmedel som enligt 3 § tillförts same-mas kulturfond skall i enlighet med 10 §. bestämmelserna i denna kungörelse använ- Ansökan om bidrag eller lån ur satmernas das till främjande av den samiska *kulturen kulturfond Bigöres till fondens styrelse. och samiska organisationssträvanden. d-rag eller lån kan beviljas även utan ansökan. 6 §. Lån får ej ges för längre tid än tio år. som tillfallit för Vid *beviljande av bidrag eller lån u=r fon- Medel, -rennäringsfonden den kan styrelsen uppställa de särskilda att användas till speciellt ändamål, får icke villkor som styrelse-n finner erforderliga. tag-as i anspråk för annat ändamål än det Har bidrag eller lån beviljats, skall styföreskrivna och skall hållas skilda från fonrelsen unde-rrätta statskontoret om beslutet. dens öv=riga tillgångar.

ll §.

7 §. Fondmedel utbetalas av statskontoret. Beslut om av medel, som Statskontoret skall före utbetalning av användni-ng tillförts samernas fattas av en bidrag eller lån ur kult-urfonden granska kulturfond, särskild av Kungl. utsedd att styrelsens beslut överensstämmer med Majzt styrelse. Styrelsen består av ordförande och fyra denna kungörelse. Lån u-r kul-turfonden får andra ledamöter. Tre av ledamöterna skall endast u-tbetalas mot skuldförbindelse. Har företräda rikets samer. För ledamot styrelsen ställt villkor för bidra-gs eller låns varje skall utses en personlig suppleant. erhållande, skall före utbetalandet styrkas ledamöter förordnas att villkoret Styrelsens för högst uppfyllts. tre år. De åtnjuter De medel som under ett år ställts till lantresekostnadsersättning och tnaktamente enli-gt gällande brukssty-relsens och kulturfondens förforesereglemente på sätt Kungl. Majzt förordnar samt gande fåvr disponeras även under nästfölarvode år. Därefter återstående oanvända till belopp Kungl. Majzt bestämmer. jande Kostnaderna för styrelsens Verksamhet ut- medel skall läggas till rennäringsfondens be-

går ur samernas kulturfond. hållning.

12 §. 3 §. Det åligger styrelsen för samernas kultur- Ku-lturfondens styrelse är beslutför, om fond att tillse att bidrag eller lån ur kulturordföranden och minst två andra ledamöter fonden användes för avsett ändamål. Anär närvarande. När ärende av större vikt vändes bidrag eller lån u-r kulturfonden till handlägges, bör om möjligt samtliga leda- annat ändamål än som avsetts ooh sker ej möter närvara. rättelse efter tillsägelse av styrelsen eller har Som styrelsens beslut gäller den mening sökanden genom oriktig uppgift föranlett varom de flesta förenar sig eller, vid lika bidrags eller låns beviljande, kan statskonröstetal, den mening som ordföranden bi- toret efter anmälan av styrelsen förklara träder. rätten till ännu ej utbetalat bidrag eller lån

SOU 1968: 16 31

förverkad även-som föreskriva att vad som

av sådant bid-rag eller lån ome-

uppburits delbart skall återbetalas till fonden.

13 §. för Samernas kulturfond kan Styrelsen helt eller delvis av styrelsen bevil- I efterge jat lån. _ Försummar låntagare att inom föreskriven tid inbetala lånebelopp jämte eventuell ränta, skall låntagaren på oguldet belopp från förfallodagen tills betalning sker erlägga dröjsmålsränta enligt de grunder som är bestämda i särskild ordning för lån från statens utlåningsfonder.

14 §. för samernas kulturfond skall Styrelsen

årligen till chefen för jordbruksdepartemen-

tet avge berättelse över styrelsens verksamhet under senast förflutna budgetår.

Denna kungörelse träder i kraft den

I samband med ikraftträdandet upphör

statens lappfond.

32 SOU 1968: 16

Förslag till

Renmärkeskungörelse

Kungl. Majzt har, med stöd av 5 kap. 1 § bladssystem och vara försett med lås. Till andra stycket och 14 § lagen den blad i registret skall användas blanketter enom rennäringen, funnit gott förordna som ligt härvid fogat formulär.

följer. 4 §. l §. Varje renmärke som registreras skall upp- I renmärke får endast ingå de snitt som tagas på särskilt upplägg i registret. På uppavbildas i bilaga till denna På avbildas kungörelse. lägget skall märket och anteckning sätt av bilagan framgår indelas snitten i ske om märkets om den renregisterformel, spetssnitt (1-20), stora kantsnitt (X och Y) by, där märket skall användas, och om och små kant-snitt (a och b). renäga-rens nam-n, födelsetid och hemvist. Kantsnitt får ej beröra örspetsen. bildas av de tal och bok- Regivsterformeln Snitt får ej utsträckas utöver en tredje- stäver med vilka snitten utm-ärkts i bilagan. del av örats längd. Ka-ntsnitt får icke gå Hel örspets betecknas med talet O. Snitten djupare än till e-n tredjedel av örats bredd anges i formeln särskilt för vänsterörat (V) vid snittet. och särskilt för högerörat (H) i ordning från På samm-a öra får icke finnas mer än ett in mot örats bas. Härvid beskrives örspetsen stort kant-snitt. spetsen med något av talen 0-20, varefter Avbrott, som avses i 5 kap. 10 § ren- kantsni-tten skrives -som ett bråk med framnä-ringslagen, skall åstadkommas genom till- kantens snitt i täljaren och bakkantens snitt

läg-g av ett eller flera små kantsnitt. i nämnaren.

2 §. 5 §.

Över renmärkesärenden skall vid länssty- skal-l ordnas efter Uppläggen i registret relsen föras särskild dagbok, vari ärendena vänsterörats V0-V20 spets i nummerföljd skall upptagas efter hand som de inkommer. ooh inom va-r och en av dessa grupper efter Ärendena skall numreras i löpande följd högerörats H0-H20. spets i nummerföljd för kalenderår, å-r- Inom Dagboksnummer jämte de grupper som på detta sätt bildas tal skall åsättas inkomna handlingar. av olika spetskomibinationer skall uppläggen Handlingarna i ett renmärke-sä-rende skall ordnas efter kantsnitten sätt. på lämpligt sammanföras i en akt. 6§. 3§. Till renmärkesregistret skall föras nam-n- Renmärkesregister skall inrättas enligt lös- register, upptagande i alfabetisk ordning

SOU 1968: 16

på upplägget den föregående innehavarems namnen på de renäga-re för vilkas räkning renmärke För varje renägare eller den tidigare renbyns namn överlinjerais registrera-ts. skall hans märkes med rött. i namnregistret anges Ändras märke enligt 5 kap. 9 § rennäiregisterfomiel. ringslagen skall i registret med rött utmärkas

7 §. den ändring i märkesbilden och .register-

avseende .renmärken som avlysts formeln som beslutet innebär. Upplägg skall förvaras i en särskild pärm, vari uppll §. ordnas efter märkenas registerformläggen Över ansökan om registrering *av renmärler. Upplägg får dock icke uxttagas ur renbibehålles ke skall länsstyrelsen höra den renby, där märkesregistret, så länge märket märket skall användas vid renskötsel. på renar enligt 5 kap. 8 § rennäringslagen som meddelats Länsstyrelsen skall, i den mån 5 kap. 6 § eller enligt föreskrift, jämlikt rennärin-gslagen därtill föranleder, sam-råda 9 § samma kapitel, ej heller så län-ge avbrott med annan länsstyrelse och med motsvarantill märket användes av någon som är därde registreringsmyndighet i Finland och till berättigad. Norge.

8 §. 12 §. Styrelse för renby skall föra förteckning och avbrottsmärk- Innan länsstyrelsen enligt 5 kap. 8 eller över de ommärkningar 9 § rennäringslagen avlyser eller ändrar till vilka den lämna-t medgivande. Om ningar renmärke eller förkortar dess -giltighetstid till avbrottsmärkning skall utan medgivande underrättas. Blanket- skall m-ärkeshavaren, om han är känd, benedröjsmål länsstyrelse-n das tillfälle att yttra sig. ter för sådan underrättelse skall tillhanda- Beslut om avlysning, ändring eller förhållas genom länsstyrelsens försorg. kortning skall delges märkesh-ava-ren, om Ha-r till länsstyrelsen inkommit underräthan är känd. telse om. avbrottsmärknin-g, skall på upp-

för det märke .som försetts med av» lägget 13 §. brott antecknas dagen, då medgivande gavs, Länsstyrelsen skall underrätta renbyn om av-brott-smär-kets utseende och den nye renbeslut, varigenom märke registrerats, avlysts ägare-ns namn och hemvist. eller ändrats, samt om beslut, varigenom

9 §. mä-rkes -giltighetstid förkortats.

Styrelse för renby skall, innan styrelsen

enligt 5 kap. 13 § andra stycket rennärings- Denna kungörelse träder i kraft den

lagen bedömer ett renmärke som okänt, råd- Genom kungörelsen upphäves kungörel-

göra med den länsstyrelse hos vilken byns sen den 5 maj 1960 (nr 146) angående till-

märken är registrerade. lämpniungen av lagen den 5 maj 1960 (nr

Styrelsen skall vidare till samma länssty- 144) om renmärken.

relse lämna uppgift om märken-a på de re-

nar, som enligt nämnda lagrum slaktats och

sålts.

Bilaga. 10 §. Oförändrad med undantag för att i for- I registret skall antecknas beslut som rör muläret ordet »Lappby» utbytes mot »Renregistrerat renmärke eller avlyst renmärke, by». som får bibehåll-as på därmed märkta renar,

eller i :registret antecknat avbrottsmärke.

Nä-r renmärke registreras för .ny innehava-

re eller *för användning i annan -renby, skall

34 SOU 1968: 16

l

Utredningsuppd raget

1.1. Direkliven som ett rådgivande organ har till styrelsen knutits en rennäringsnämnd samt för renforskningsfrågor en särskild vetenskaplig expertgrupp, Direktiven för utredningens arbete framgår renforskningsnämnden. För att regionalt handav chefens för jordbruksdepartementet anha rennäringsfrågoma finns i ettvart av Jämtförande till statsrådsprotokollet den 20 mars lands, Västerbottens och Norrbottens län en 1964: särskild organisation, benämnd lappväsendet. För befattningshavarna i denna organisation Utövandet av rennäringen i landet regleras har Kungl. Majzt den 31 augusti 1938 och den av lagen den 18 juli 1928 (nr 309) om de 21 december 1949 fastställt särskilda instruksvenska lapparnas rätt till renbete i Sverige tioner. Genom riksdagens beslut i anledning av (renbeteslagen). Rätt till renskötsel tillkommer prop. 1962: 68 har ej oväsentliga ändringar under vissa förutsättningar den som är av lapsk genomförts i de på lappväsendet ankommande härkomst. Renbeteslagen innehåller föreskrifter arbetsuppgifterna. Kostnaderna över statsbudangående rätt för lapparna att uppehålla sig geten för den här angivna centrala och regiomed sina renar på vissa områden, att flytta nala organisationen uppgår för innevarande med sina renar, att jaga och fiska, att använda budgetår till cirka 1 000 000 kr. skog, m. m. Till denna typ av bestämmelser i Särskilt stöd till rennäringen och dess utövare lagen torde vidare böra räknas vissa föreskrif- utgår i huvudsak av medel under statens lappter om de renskötande lapparnas förhållande fond. Denna fond tillförs som inkomst främst till den bofasta befolkningen. medel som inflyter vid vissa upplåtelser av Härutöver innehåller renbeteslagen ingående jakt och fiske, i särskild ordning bestämd avbestämmelser om renskötselns organisation. Så- kastning av skogsdriften på renbetesfjällen samt lunda finns i lagen föreskrifter om att lapparna ersättningar för skador på renbete m. m. Kungl. för renskötselns bedrivande skall vara indelade Maj:t äger disponera fonden för åtgärder till i lappbyar, för vilka länsstyrelsen skall utfärda gagn för lapparna och deras renskötsel. Fonbyordningar. Länsstyrelsen äger att i åtskilliga dens kapital inklusive vissa särskilda avgiftshänseenden meddela föreskrifter som rör ren- medel uppgick vid utgången av budgetåret skötselns organisation och bedrivande i övrigt. 1962/63 till omkring 6 800000 kr. Inkomster Sålunda bestämmer länsstyrelsen bland annat och utgifter uppgick nämnda budgetår till drygt rörande lapps inflyttning i lappby, om åtgärder 1 000 000 kr. i anledning av försumlighet i renskötseln, om I skrift den 4 oktober 1963 har Svenska minskning av renantalet i lappby och om för- samernas riksförbund bland annat anhållit om ordnande av ordningsman i lappby. översyn av bestämmelserna på renskötselns om- I fråga om de svenska renskötande lapparnas råde. I remissyttranden över skriften har kamrättigheter i Norge och Finland gäller särskilda markollegiet, lantbruksstyrelsen samt de bebestämmelser. rörda länsstyrelserna i princip förordat viss Den centrala statliga handläggningen av frå- sådan översyn. gor som rör rennäringen skall enligt beslut av Av vad jag anfört i det föregående framgår 1962 års riksdag (prop. 68, JoU 13, rskr 238) att rennäringen i Sverige regleras genom särväsentligen ankomma på lantbruksstyrelsen. Så- skild lagstiftning, som - förutom bestämmel-

SOU 1968: 16 35

ser om de renskötande samernas speciella rät- rennäringen, som hänger samman med samertigheter i förhållande till kronan och andra nas rättigheter enligt renbeteslagstiftningen. Å rättsinnehavare - innehåller tämligen detal- andra sidan anser jag naturligt, att frågor röjerade föreskrifter rörande rennäringens orga- rande rådgivning och statligt stöd till rennänisation. Syftet med lagens föreskrifter i sist- ringen handhas av berörda lantbruksnämnder nämnda del torde ha varit att till nytta för och hushållningssällskap. De sakkunniga bör samerna ge renskötseln en efter förhållandena därför undersöka förutsättningarna för en såvid lagens tillkomst lämplig organisation. Mer dan uppdelning av ärendehandläggningen. Härän trettiofem år har emellertid förflutit sedan av följer att det bör övervägas att upplösa den renbeteslagen utfärdades. Till följd av sam- nuvarande särskilda organisationen, lappväsenhällsutvecklingen har under denna relativt långa det, och att i stället förstärka länsstyrelser och tid betingelserna för rennäringen - liksom för lantbruksorgan med befattningshavare för renandra näringar - väsentligt ändrats. Detta näringsfrågorna. De sakkunniga bör klarlägga har, såsom närmare framgår av vad jag ut- de ekonomiska konsekvenserna för statens del talade vid anmälan av prop. 1962: 68 angående av en sådan organisationsändring rennäringens främjande, bland annat lett till I utredningens uppdrag bör härjämte ingå behov att ändra driftsformer och att vidta att ompröva formerna för det ekonomiska stöandra rationaliseringsåtgärder inom näringen. det till rennäringen. Vad jag förut anfört om Mot bakgrunden av det anförda anser jag i strävandena att så långt möjligt jämställa renlikhet med samernas egen organisation och de näringen med annan husdjursskötsel bör nämmyndigheter, som handhar rennäringsfrågor, ligen enligt min mening även återspegla sig i att en översyn av renbeteslagstiftningen och stödformerna. Statens lappfond torde emellerdärmed sammanhängande frågor är påkallad. tid böra behålla sin nuvarande ställning. De För att verkställa denna översyn bör särskilda sakkunniga bör undersöka förutsättningarna för sakkunniga tillkallas. att med utgångspunkt från vad som gäller be- Vad gäller renbeteslagstiftningen bör syftet träffande stöd till jordbrukets rationalisering i stort med den av mig förordade utredningen utforma regler för bidrag ur fonden. Likaså vara att - med utgångspunkt från att rennä- bör övervägas lämpligheten av att lämna komskall vara förbehållen samerna pletterande stöd i form av lån eller kreditringen alltjämt och från renbeteslagens huvudsakliga innehåll garanti till rationaliseringsåtgärder inom renrörande samemas särskilda rättigheter i för- näringen i de fall då lappfondens resurser hållande till kronan och andra rättsinnehavare framstår som otillräckliga. Jag vill understryka - samerna bör i all den utsträckning som är att vid dessa överväganden måste beaktas de rörande rensköt- speciella förhållandena inom rennäringen. Åtmöjlig äga själva bestämma selns rationella organisation. Detta innebär, att minstone övergångsvis torde det sålunda inte bör eftersträva att var möjligt att uppställa så kvalificerade krav jag anser att de sakkunniga med de begränsningar som jag nyss uttalat så på lönsamhet, som numera tillämpas i fråga långt möjligt bereda renskötseln samma för- om rationaliseringsstödet till jordbruksföretag. hållanden som gäller för annan husdjurssköt- Vidare bör beaktas det behov av stödåtgärder sel. Självfallet bör de sakkunniga vidare utgå som kan uppstå vid bristande tillgång till renfrån att samerna i samma utsträckning som bete. övriga svenska medborgare bör sköta sina egna Utredningen, som i övrigt bör vara förutekonomiska angelägenheter. Härjämte bör sättningslös, bör vara oförhindrad att till bebland annat uppmärksammas att lagstiftningen handling uppta frågor som hänger samman i fortsättningen inte, såsom nu är falleti 1 § ren- med förut berörda ämnen. Om utredningen bör innehålla bestämmelser om finner det angeläget, bör delbetänkanden kunna beteslagen, olika rättigheter för man och kvinna. - I sam- framläggas. manhanget bör beaktas de särskilda föreskrifter, som gäller för de svenska renskötande sa- 1.2 JO:s .skrivelse den 24 januari 1966 _memas rättigheter i Norge och Finland och som ej bör omfattas av utredningens arbete. I skrivelse till Konungen den 24 januari Den nuvarande statliga organisationen på 1966 hemställde justitieombudsriksdagens länsplanet för frågor rörande rennäringen är i man (JO) - efter redogörelse för vissa mot stor utsträckning avhängig av bestämmelserna statliga och kommunala myndigheter frami renbeteslagen och därmed sammanhängande författningar. Med hänsyn härtill bör i de sak- förda, av J0 utan åtgärd lämnade klagomål - om att ge de renskökunnigas uppdrag ingå att pröva den framtida åtgärder i syfte regionala organisationen för rennäringsfrågor- bättre tande samerna möjligheter att själva na. Enligt min mening talar skäl för att det tillvarataga sina av lagen erkända rättighealltjämt bör ankomma på länsstyrelserna att ter och att hindra att intrång däri göres handlägga de administrativa ärenden rörande

36 SOU 1968: 16

utan tillräckliga skäl och utan rimlig er- lagstiftningsarbetet och att en prioritering av anfördes här- aktuella uppgifter därför är nödvändig. Enligt sättning. Sammanfattningsvis min mening måste den rättssäkerhetsfråga, som vid följande: jag här aktualiserat, anses ha mycket hög prio- Samernas hävdvunna rätt att begagna vissa ritet. Vårt land understöder med allt fog sträfjällområden för renskötsel, att använda av ål- vandena att, utan hänsyn till ras och andra omder nyttjade flyttningsvägar för renarna, att ständigheter garantera en rättssäker tillvaro för idka jakt och fiske och att i övrigt på olika befolkningsgrupper i främmande länder. Det sätt använda markerna för sina behov har se- är då en självklar förpliktelse att vi själva värna dan länge uttryckligen erkänts i vår lagstiftning. om den lilla minoritet, som samerna utgöra, Den snabba sociala, ekonomiska och tekniska och tillse att lagstiftningen ger denna befolkutveckling som särskilt under de senaste de- ningsgrupp, som under tidernas lopp alltmer cennierna präglat samhället har på ett helt an- trängts samman och vars näringsfång hotas nat sätt än tidigare aktualiserat frågan om fjäll- av samhällsutvecklingen, medel att tillvarataga områdenas utnyttjande för industriella och and- och trygga de rättigheter, som sedan urminnes ra allmänna eller enskilda syften och därmed tider tillkomma samerna och som även tillockså frågor om djupgående ingrepp i samer- försäkrats dem i lag. Därmed bevaras också nas traditionella rättigheter. Som jag i det före- - om möjligt- för framtiden den kultur som gående närmare anfört och utvecklat framstår de renskötande samerna representera. Det är med hänsyn härtill regleringen av hithörande därför min förhoppning att den av mig nu spörsmål i nu gällande renbeteslag av år 1928 väckta frågan med all möjlig skyndsamhet med tillhörande författningar såsom i flera av- kommer att upptagas till behandling. seenden otidsenlig och bristfällig. Det är så- Med stöd av den befogenhet, som tillkommer lunda uppenbart att samemas intressen i rätts- mig enligt instruktionen för riksdagens omliga sammanhang icke kunna anses behörigen budsmän, får jag härigenom, med överlämtillvaratagna med rådande ordning i organisa- nande av handlingarna i det av mig handtoriskt hänseende. Processuella regler saknas lagda klagoärendet, framlägga ovanberörda rörande ärendenas handläggning, vilket bl. a. spörsmål och synpunkter för den åtgärd vartill synes medföra att samerna ofta icke i erforder- Eders Kungl. Maj:t må finna framställningen lig utsträckning ens höras i frågor som för dem föranleda. kunna innebära avsevärt intrång i renskötseln. Det bör icke längre få förekomma att för sa- Genom beslut den 11 februari 1966 förmerna viktiga beslut fattas utan att dessa själva ordnade Kungl. Majzt att skrivelsen skulle haft tillfälle att ge sin mening tillkänna. Man överlämnas till rennäringssakkunniga för att måste därför tillse att samerna få egna organ, beaktas vid fullgörande av utredningsuppsom kunna föra samemas talan och effektivt bevaka deras intressen i viktigare frågor. Detta draget. är icke en uppgift vilken såsom nu skall i första hand ankomma på statliga myndigheter. Även de viktiga materiella reglerna, efter vilka prövning skall ske om tillåtligheten av ifrågasatt 1.3 Övriga till utredningen överlämnade intrång, synas vara i behov av översyn och pre- handlingar cisering. De belopp, som utgå som ersättning Genom särskilda beslut av Kungl. Majzt för medgivna intrång, tillfalla icke de genom åtgärden skadelidande samerna utan användas nedannämnda dagar har till de sakkunniga för mera allmänna ändamål, vilket framstår för eller beaktande vid övervägande uppsom oegentligt och stötande. överlämnats dragets fullgörande handlingar- Ur synpunkten av samemas befogade krav na i de under a)-d) nedan angivna ärenatt deras urgamla rättigheter även i det moderna samhället dena. tillvaratagas och respekteras, synes därför i hög grad angeläget, att en utred- a) Den 29 april 1966: ärende ang. framning snarast kommer till stånd rörande nu an- den 11 september 1963 av domänställning givna och därmed sammanhängande spörsmål. styrelsen i fråga om lappfondsskogarna. Denna utredning torde böra syfta till att giva de renskötande samerna bättre möjligheter att Som bilaga till skrivelsen har fogats en prosjälva tillvarataga sina av lagen erkända rättig- memoria med förslag till bestämmelser om heter och att hindra att intrång i deras hävd- handläggningen av vissa ärenden rörande lappvunna näring göres utan tvingande skäl och fondsskogama. Förslaget, som upprättats i samutan rimlig gottgörelse. råd med kammarkollegiet, tar i första hand Jag har mig väl bekant att utvecklingen sikte på att fastställa de typer av markbyten, ställer stora krav på det statliga utrednings- och markinköp, markförsäljningar, upplåtelser

SOU 1968: 16 37

m. m., vilka bör handhavas av domänstyrelsen tesmark föreslås att länsstyrelsen skall vara beeller kammarkollegiet eller av dessa myndig- slutande myndighet utom då fråga är om rätt heter i samråd. att undersöka och bearbeta vissa icke inmutningsbara mineraler på renbetesfjällen eller på b) Den 13 januari 1967: ärende ang. för- mark ovan odlingsgränsen, vilka ärenden bör

slag av lantbruksstyrelsen rörande den fram- avgöras i första instans av domänstyrelsen, samt beslut om upplåtelser av norrländska tida organisationen för statens renforskning. fjällägenheter, vilka föreslås skola åvila lant- Förslaget innebär att ansvaret för den av förebruksstyrelsen. Departementsutredningen staten bedrivna renforskningen överflyttas på slår slutligen att Kungl. Majzt förordnar om lantbrukshögskolan, dock med det undantaget överlämnande av promemorian till rennäringsatt den s. k. renkonsulenten fortfarande skall sakkunniga att övervägas av dem med sikte lyda under statens veterinärmedicinska anstalt. en sådan delegering av ärenpå att genomföra 1 anslutning härtill föreslås inrättandet av en den om överlåtelse och upplåtelse av renbetesbefattning vid lantbrukshögskolan som stats- mark som föreslås i promemorian. agronom i rennäringsfrågor (tillika platschef Medel Vidare har Kungl. eller chefen för för renforskningsstationen Kuolpavare). Maj:t för den statliga renforskningen föreslås skola jordbruksdepartementet angivna dagar beanvisas på riksstaten. Vidare föreslår lantbruks- slutat om överlämnande till rennäringssakstyrelsen att renforskningsnämnden ersätts med kunniga av handlingarna i de ärenden som ett organ, benärnnt rennämnden, som har att som rådgivande nämnd till lantbruksstyrelsen framgår av förteckningen på sid. 39.

och under ledning av ämbetsverkets chef taga Direkt till de sakkunniga har under ut-

befattning med alla frågor rörande rennäringen, redningsarbetet inkommit åtskilliga framvilka är av principiell natur eller eljest av ställningar från myndigheter, sammanslutstörre vikt. ningar och enskilda. I den mån handlingar-

c) Den 12 maj 1967: ärende ang. fram- na rört frågor som omfattas av utrednings-

ställning av markägare inom Jörns kom- har hänsyn till skrivelsernas inuppdraget, mun, Västerbottens län, om åtgärder för att nehåll tagits vid uppdragets fullföljande.

förhindra renbetning under otillåten tid

inom områden nedom lappmarksgränsen 1.4 Samråd m. m.

m. m. har under arbetets Utredningen gång sam- I framställningen framhåller markägarna att rått med lantbruksstyrelsen och domänstyförekomsten av strövrenar sommartid å trak- relsen samt och föremed länsstyrelserna terna nedom lappmarksgränsen, bl. a. inom trädare för lantbruksnämnderna i Jämt- Jörns kommun, utgör en inte oväsentlig nacklands, Västerbottens och Norrbottens län. del och medför förluster för jord- och skogstilltar med Härutöver har särskilda överläggningar ägt ägare, att risken för trafikolyckor den växande biltrafiken och att jakt på såväl rum med förste konsulenterna vid lappväsmåvilt som högvilt försvåras, bl. a. som följd sendet i de tre nordligaste länen. av att jakt med drivande hund ej kan äga rum. har vidare överläggning ägt rum angåen- I framställningen yrkas på revision av gällande bestämmelser till förmån för den fastboende de den av Rödingsträskgruppen i Udtja

befolkningen. skogslappby bedrivna renskötseln nedanför

lappmarksgränsen med representanter för d) Den 27 oktober 1967: ärende ang. renägarna i området och företrädare för Departementsutredningens promemoria 95 lappväsendet i Norrbottens län, domänverrörande befogenheten att besluta om uppket, Edefors kommun, Älvsby landskommun låtelse av renbetesmark m. m. och Bodens stad. I fråga om marks undanragande från samer- Företrädare för Svenska samemas riksnas begagnande föreslår Departementsutredäven i fort- förbund (SSR) har deltagit i överläggningar ningen att sådana förordnanden sättningen meddelas av Kungl. Majzt som första med utredningen, i första hand för att klarinstans. Även beslut om överlåtelser av renbe- till olika bestämmelser i göra inställningen tesmark bör i princip åvila Kungl. Majzt, ehum Även i andra gällande lagstiftning. frågor länsstyrelse föreslås få bemyndigande att väl av betydelse för rennäringen har SSR:s synavslå ansökan om överlåtelse men ej bifalla punkter inhämtats. sådan ansökan. Vad gäller upplåtelse av renbe-

38 SOU 1968: 16

Dag för överlåmnandet Ärendet anhängiggjort av Ärendet avser

20/3 1964 Svenska samernas riksförbund Åtgärder för rennäringens främjande m. m. 20/3 1964 » » » kad medbestämmanderätt för samer vid disposition av till renbete upplåtna områden m. m. Allmänna verksstadgans tillämplighet i avseende å 20/3 1964 Länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens lappväsendet m. m. län 20/3 1964 Länsstyrelsen i Västerbottens Utredning rörande storleken av gottgörelse enligt län 5 § renbeteslagen 20/3 1964 Domänstyrelsen Tillstånd att framdraga väg över mark ovan odlingsgränsen. 20/ 3 1964 Karin Stenberg, Arvidsjaur Renskötselförhållandena i skogslappby. 20/3 1964 Länsstyrelsen i Norrbottens län Utredning rörande storleken av gottgörelse enligt 5._§ renbeteslagen. 20/3 1964 L. Kitti, Parkalombolo, Andring av 57 och 58 §§ renbeteslagen. Kangosfors __ 20/3 1964 A. I. Eriksson, Balkovare Andring av 3 § renbeteslagen. Svenska samernas riksförbund Reformcring och modernisering av instruktioner 20/3 1964 för lappfogdar och lapptillsyningsmän, m. m. 20/3 1964 Länsstyrelsen i Norrbottens län Bidrag till inköp av renfoder. 4/6 1964 1949 års jaktutredning Jakt ovan odlingsgränsen m. m. 9/10 1964 Länsstyrelsen i Västerbottens Upprensning och utmärkning av odlingsgränsen län m. m. Bidrag till en demograñsk undersökning av samer- 11/2 1965 Sveriges sektion av Nordiska samerádet na. 5/11 1965 Domänstyrelsen Tolkning av 49 § renbeteslagen. 18/3 1966 Länsstyrelsen i Västerbottens Tillstånd att till ñskevård avsätta intäkter från vissa län kronan tillhöriga vatten ovan odlingsgränsen, m.m. 18/3 1966 Fritidsñskeutredningen Skrift från ordningsmännen i åtta lappbyar i Jämtlands län rörande vissa kortñskeinkomster m. m. 15/4 1966 Renbetesmarksutredningen Betänkandet »Renbetesmarkernzm (SOU 1966: 12). 29/4 1966 Kammarkollegiet lgiruna-observatoriets markförhållanden. Svenska samernas riksförbund Andringar i vattenlagstiftningen m. m. 24/2 1967 9/6 1967 » » » Importskydd för renkött m. m. 1967 Aktiebolaget Sameprodukter » » » » » 9/6

Ledamöter dess den 22 januari 1965 av utredningen och/eller bruksdepartementet sekreterare har vidare med före- har en särskild undersökning företagits av överlagt trädare för arbetsmarknadsstyrelsen, kam- utredningens expert, professor H. Hyrenius, och Statskontoret avseende den renskötande befolkningen. Remarkollegium angående skilda som har samband med ren- sultatet av denna undersökning, som redoproblem visas i bilagorna 1 och 2 till detta betännäringen. Utredningen har företagit resor till de av kande, har legat till grund för utredningens berörda länen samt till Finland bl. a. i vad avser arbetsrennäringen överväganden, och den framtida lönsamheten och Norge, där överläggningar ägt rum med kraftsfrâgor representanter för rennäringsorganisationer inom rennäringen. I Kungl. brev till statskontoret den och med lokala myndigheter. Maj:ts särskilda har de rörande er- Genom frågeformulär 16 juni 1966 ang. bestämmelser inhämtat uppgifter från befatt- sättning för vissa av rovdjur förorsakade sakkunniga ar- skador åt utredningen och statens ningshavama vid lappväsendet rörande uppdrogs betstidens fördelning på olika slags ären- naturvårdsnämnd att i samråd se över grunden m. m. Det inkomna materialet har ef- derna m. m. för bestämmande av ersättter systematisk bearbetning lagts till grund ning för skador på tamdjur av björn, järv, för övervägandena inom utredningen om lo, varg eller örn samt inkomma till Kungl. den framtida administrationen för med därav föranledda förslag. I anregionala Maj:t rennäringsfrågor. ledning härav överlämnade rennäringssak- Efter av chefen för jord- kunniga och naturvårdsnämnden den 15 medgivande

SOU 1968: 16 39

april 1967 en promemoria innefattande för- ringsgrupp upprättade promemorior, beteckslag till bestämmelser i angivet hänseende nade nr 78-81, angående befogenheten att jämte motiv. Såvitt rör skadade renar före- besluta i vissa ärenden avseende renskötseln. slogs härvid att speciella skadereglerings- 10) Den 20 april 1967 i anledning av regler skulle gälla intill dess ett katastrof- en av markägare inom Jörns kommun, Vässkydd för rennäringen införts. terbottens län, gjord framställning om åtgärder mot olaga renbetning m. m. 11) Den 24 april 1967 i anledning av ett av lantbruksstyrelsen upprättat förslag till driftsplan för rennäringen inom Vapstens 1.5 Avgivna remissyttranden lappby. Efter remiss har utredningen avgivit följan- 12) Den 14 juni 1967 i anledning av åtde yttranden: skilliga av Svenska samernas riksförbunds l) Den 15 oktober 1964 i anledning av ordförande vid uppvaktning den 24 april en ansökan av Sveriges sektion av Nordiska samma år åberopade resolutioner och andra samerådet om bidrag till en demografisk viljeyttringar. undersökning av samerna i Sverige. 13) Den 22 september 1967 i anledning 2) Den 10 juni 1965 i fråga rörande me- av en av länsstyrelsen i Jämtlands län gjord del för tryckning och utgivande av hand- framställning om bidrag och lån för rabok för ordningsmän och övriga lappby- tionalisering av renskötseln på Ottfjället funktionärer m. m. m. m. 3) Den 6 maj 1966 angående dispositio- 14) Den 29 september 1967 i anledning nen av arrendeavgälden för viss mark i av två den 13 juli och 8 augusti samma Kiruna stad och Gällivare socken. år dagtecknade framställningar från läns- 4) Den 14 oktober 1966 i anledning av styrelsen. i Norrbottens län rörande anslag 1965 års lantbruksorganisationsutrednings och lån för inköp av renfoder m. m. betänkande »Lantbruksnämndernas nya or- 15) Den 13 oktober 1967 i anledning ganisation m. m.» (SOU 1966: 49). av en av länsstyrelsen i Norrbottens län 5) Den 31 oktober 1966 i anledning av gjord framställning med förslag angående 1949 års jaktutrednings betänkande »Jakt- särskild försöksverksamhet i länet för att stadgan m. m.» (SOU 1966:46). underlätta en allmän strukturomvandling 6) Den 31 oktober 1966 i anledning av inom rennäringen. en inom lantbruksstyrelsen upprättad, den 16) Den 13 oktober 1967 i anledning 1 september 1966 dagtecknad promemoria av fyra särskilda framställningar av renmed förslag rörande den framtida organi- ägare om ersättning för rotvärdet av insationen för statens renforskning. köpt förädlat virke, som använts för bygg- 7) Den 18 januari 1967 i anledning av nadsändamål. två den 25 november och den 13 december 17) Den 13 oktober 1967 i anledning 1966 dagtecknade skrifter från Svenska sa- av en skrift från Svenska Samernas riksmernas riksförbund och Aktiebolaget Sa- förbund med anhållan om anslag till en meprodukter med anhållan om importskydd reklamkampanj för renkött i Sverige. för svenskt renkött m. m. 18) Den 13 oktober 1967 i anledning 8) Den 9 mars 1967 i anledning av av bilskatteutredningens betänkande om Svenska samernas riksförbunds framställ- kompensation i vissa fall för bensinskatt ning den 21 april 1966 om åläggande för (SOU 1967: 34), såvitt detsamma gäller snöförste konsulenterna vid Iappväsendet samt skotrar. ombudet i Tromsö för svenska samer att 19) Den 15 december 1967 i anledning avlämna årsberättelser. av ett i Nordiska rådet väckt medlemsför- 9) Den 9 mars 1967 i anledning av fyra slag om inrättande av ett nordiskt sameav Departementsutredningens decentralise- institut.

40 SOU 1968: 16

2 Inledning: utgångsläge, reformbehov, målsättning

2.1. Översikt av rådande förhållanden* till kusten av Bottenviken. Bruttoarealen av samtliga betesområden i Sverige (större sjöar 2.1.1 Renskötselrät-ten ej medräknade) uppgår till drygt 150 000 Rättsinnehavare. Renskötseln är i Sverige km2. förbehållen samerna. Den grundläggande Enligt bestämmelser i RBL gäller vissa bestämmelsen härom finns i 1 § lagen den inskränkningar i rätten till renbete; i vissa 18 juli 1928 om de svenska lapparnas rätt trakter får läpparna sålunda uppehålla sig till renbete i Sverige, den s. k. renbetesla- endast under en del av året. Olika rättiggen (RBL). I nämnda lagrum stadgas så- heter gäller dessutom för fjällappar och lunda bl. a. att rätt till renskötsel tillkom- skogslappar. mer den som är av lapsk härkomst, sâframt Av stor betydelse för betesrättens terrihans fader eller moder eller någon av des- toriella omfattning är odlingsgränsen. Densas föräldrar såsom stadigvarande yrke dri- na gräns, som första gången beröres i 1867 vit renskötsel eller biträtt däri ock och 1868 års Kungl. brev till länsstyrelser-

eller

länsstyrelsen medger honom rätt därtill. Be- na i Norrbottens och Västerbottens län, är rättigad att utöva renskötsel är dessutom upphuggen i terrängen som en rågång från kvinna, som är eller varit gift med man, Karesuando i norr till Jämtlands län i söder. som har eller haft sådan rätt. Renskötsel- Syftet med odlingsgränsen var att åt saberättigad kvinna förlorar emellertid i re- merna förbehålla trakterna ovanför dengel sin renskötselrätt, om hon ingår äkten- samma. Detta har ej helt kunnat förverkskap med man som saknar sådan rätt. ligas. Bortsett från de stora bebyggelsecentra som vuxit upp i anslutning till gruv- Renskötselområdet. Rätten till renskötsel fyndigheterna i Lappland har ett ganska innefattar i princip befogenhet för lapp att stort antal spridda bosättningar kommit till begagna vissa områden till underhåll för stånd även ovan odlingsgränsen. sig och renarna. Den territoriella omfatt- Enligt RBL är lappar som driver fjällningen av dessa områden regleras i huvudrenskötsel (fjällappar) berättigade att under sak genom bestämmelser i RBL, varigenom varje tid av året uppehålla sig med sina mycket betydande arealer är »till lapparnas uteslutande begagnande anvisades. Ren- 1 I detta kapitel ges endast en översiktlig redogöbetesmarkerna är väsentligen belägna i norra och västra Norrland samt nordvästligas- relse för de rådande förhållandena inom rennäringen. En mer detaljerad beskrivning av vissa te delen av landskapet Dalarna. Renskötselsidor av frågekomplexet lämnas ianslutning till området når dock på flera ställen ända ned förslagen i olika delfrågor i de följande kapitlen.

SOU 1968: 16 41

renar dels inom Norrbottens och Väster- avgivits den 24 februari 1967 av svenskbottens läns lappmarker på trakter ovan norska renbeteskommissionen. dels i Jämtlands län på ren- Jämväl mellan Sverige och Finland föreodlingsgränsen, betesfjällen. Fjällsamerna har dessutom un- ligger en konvention angående renar i gränsder månaderna rätt att up- områdena. Genom konventionen, som är oktober-april renar i lappmarker- av den 9 maj 1925, har de svenska sapehålla sig med sina na nedom odlingsgränsen samt på sådana merna medgivits rätt att vid de årliga flytttrakter utom lappmarkerna och renbetes- ningarna till och från beteslanden i Norge som samerna efter gammal sedvana begagna sig av flyttningsvägar över finskt fjällen besökt med sina renar. område. Samerna är i renbeteslagen tillförsäkrade Skogslappanzcz, som för ett mer stationärt rätt att flytta mellan olika betesområden liv, har rätt att hela året driva renskötsel och därvid fortfarande använda flyttningsinom Norrbottens och Västerbottens läns väg som de av ålder nyttjat. Länsstyrelsen iappmarker ovan odlingsgränsen samt på kan i undantagsfall förordna om ändring sådan mark nedom odlingsgränsen som an- av flyttningsväg. tillhör kronan eller - ehuru Bestämmelser om betingen upp- nationalparkemas låten till enskild - vid för- av samerna finns i naturvårdsavvittringen gagnande klarats utgöra renbetesland eller av ålder lagen den 11 december 1964 och i naturanvänts som sådant land. Skogslappama har vårdskungörelsen samma dag samt i det av dessutom rätt att under månaderna okto- Kungl. Majzt för varje nationalpark utfärmed sina renar vistas dels på dade reglementet. Dessa bestämmelser inneber-april annan än nyss angiven mark inom Norr- bär i stort att renskötseln får bedrivas utan bottens och Västerbottens läns lappmarker, särskilda inskränkningar. under förutsättning att den ifrågavarande Renbetesmark kan antingen undantagas marken av ålder nyttjats för skogsrenskötsel, från samernas begagnande, överlåtas eller dels utanför lappmarkerna på de trakter som upplåtas, i sistnämnda fallet för ändamål efter sedvana vin- som är angivna i 56 § RBL. Förordnande skogslapparna gammal tertid besökt med sina renar. om undantagande meddelas av Kungl. Majzt. I detta sammanhang må även nämnas Är området beläget ovan odlingsgränsen elatt den form av skogsrenskötsel (s. k. kon- ler på renbetesfjällen, skall skälig gottgörelcessionsrenskötsel), som bedrivs i Torneda- se lämnas för det intrång som orsakas för len och Kalix älvdal, sär- renskötseln. Gottgörelsen skall användas till regleras genom skilda bestämmelser i RBL. Rätten att inom förmån för samerna. Den tillföres i praxis nämnda områden driva renskötsel är be- statens lappfond. - De vanligast förekomroende av länsstyrelsens tillstånd, som på mande överlåtelseärendena gäller begäran vissa villkor kan lämnas för en tid av högst att få köpa område på renbetesfjällen eller tio år i taget. ovan odlingsgränsen eller att få friköpa på En del av de svenska renskötande sa- sådan mark belägen, till sökanden upplåten merna har av ålder under sommartid flyt- kronolägenhet. Ärenden härom kan endast - Även vissa tat med sina renar till Norge, liksom norska avgöras av Kungl. Maj:t. samer vissa tider flyttat till Sverige. För att upplåtelseärenden prövas av Kungl. Majzt. lösa de problem som uppstår i samband Flertalet dylika ärenden avgörs emellertid med att renama överskrider riksgränsen har av länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbotsärskild överenskommelse träffats mellan tens och Norrbottens län, som bemyndi- Sverige och Norge. Konventionen, som till- gats att pröva och avgöra ärenden om uppkom den 5 februari 1919, är emellertid upp- låtelse för bete och slåtter m. m., för jakt sagd och har därför endast provisorisk gil- och fiske, för säkerhetstjänsten i fjällen och tighet i avbidan på att ny konvention blir den allmänna samfärdseln, för uppförande antagen. Ett betänkande i denna fråga har av mindre stuga och koja, som skall nyttjas

42 SOU 1968: 16

i samband med slåtter, jakt eller fiske, samt samma lappby, jämväl annan lapp som ej för fritidsbebyggelse inom särskilt angivna tillhör lappby men som har sitt hemvist områden. De medel som flyter in på grund inom lappmarkerna eller inom Jämtlands av upplåtelser av mark m. m. som avsatts län eller Idre socken av Kopparbergs län. till samemas uteslutande begagnande till- Icke lapsk person får inneha skötesrenar föres i allt väsentligt endast om han har sitt hemvist inom Norrlappfonden. Renbetesmarkerna är indelade i smärre bottens läns lappmarker och där äger eller områden, varigenom varje lappby (se nedan brukar jordbruksfastighet. Innehavet av anunder 2.1.5) tilldelats ett eget betesområde. talet skötesrenar är begränsat - utom för fastställer mellan lapp som tillhör samma lappby - till i re- Länsstyrelsen gränserna dessa områden. Detta är dock obligatoriskt gel högst 20 per hushåll, års- och fjolårsendast beträffande de områden där rensköt- kalvar icke inräknade. sel får bedrivas under varje tid av året, alltså ovanför och inom ren- Renräkning. För att möjliggöra kontroll odlingsgränsen bl. a. av att de fastställda antalen renar betesfjällen. Jämlikt RBL ankommer icke överskrides finns särskilda bestämmeldet på länsstyrelsen att i byordning för lappby bestämma ser om renlängd och renräkning. För varje skall sålunda en renlängd det antal renar som må föras pâ bete inom lappby upprättas visst betesområde. med om renskötande Av gällande byordningar uppgifter byns lapframgår att länsstyrelserna i Norrbottens par, ägare till skötesrenar i byn och an-talet och Västerbottens län för varje lappby an- renar där. Längden har vissa rättsverkningar. I de fall då lapparnas och givit ett högsta renantal (exklusive årskal- rättigheter var) som må föras på bete i lappbyn. och skyldigheter, t. ex. ersättningskyldighet, att länsstyrelsen i Jämtlands län för skall bestämmas efter antalet renar, länder varje i länet ett normalt renantal, sålunda renlän.gden till efterrättelse. Om det lappby angivit exklusive årskalvar. finns grundad anledning misstänka att renlängd är felaktig kan länsstyrelse förordna Begränsning av antalet renar. Om renan- om renräkning i erforderlig omfattning. talet inom Dessutom kan förordna om en lappby blir så stort att betet Kungl. Maj:t kan befaras bli otillräckligt eller svårighe- att allmän renräkning skall hållas. ter eljest uppkommer för byns renskötsel har länsstyrelsen befogenhet att vidta åtgär- 2.1.2 Birättigheter, sammanhängande med der för minskning av renantalet, t. ex. gerenskötsel nom att hänvisa en eller flera lappar till annan lappby eller förordna om nedslakt- Som tidigare nämnts innebär rätten till renning, tvångsförsäljning o. dyl. skötsel befogenhet för lapp att begagna sig Genom ett tillägg år 1944 har i RBL in- av land och vatten till underhåll för sig och förts begränsning jämväl av det antal renar renarna. Denna befogenhet innefattar, försom renskötande får inneha. utom rätt till bete, bl. a. rätt att uppföra varje lapp Utan tillstånd får innehavet kåtor, stängsel och andra anordningar, rätt länsstyrelsens inte överskrida 600 renar eller, för gift till skogsfångst för husbehov samt rätt att får dock läggas visst an- jaga och fiska. Ringgärden, dvs. gärden lapp, 800. Härtill tal för varje annan hushållsmedlem. Härige- för mjölkning, märkning och skiljning, ävensom annat mindre för tillfälligt benom kan en familjs totala maximiantal bli stängsel hov, får läpparna utan vidare uppföra, dock tämligen betydande. att nedom odlingsgränsen och utom ren-

skötesrenar. Särskilda bestämmelser gäl- betesfjällen i vissa fall krävs anvisning av

ler rörande rätt att ha renar i vård hos markens ägare eller brukare. För uppförenskötande lapp (s. k. skötesrenar). Sådan rande av annat stängsel erfordras särskilt rätt tillkommer, förutom lapp som tillhör tillstånd av länsstyrelsen. Inom trakt där

SOU 1968: 16 43

renskötsel får bedrivas har lapp i viss om- i större omfattning kan av Kungl. Majzt författning rätt att åt sig inrätta kåta, förva- klaras som skadeersättningsområde. Inom ringsbod o. dyl. Inom lappmarkema och ett sådant är lapparna gemensamt ansvariga renbetesfjällen äger han även viss rätt att för inträffade skador, där det icke kan ut-uppföra stuga. På kronomark inom lapp- rönas genom vilkens renar skadan uppkommarkerna eller renbetesfjällen kan lapp un- mit. Även i andra fall då skada vållas av der vissa förutsättningar få särskilt tillstånd renar som är blandade i en hjord kan geatt uppta mindre odling. mensam ansvarighet för renarnas ägare ifrå- För rätt till skogsfångst gäller detaljera- gakomma. de bestämmelser, olika för kronomark och Samerna är enligt lagen tillförsäkrade allmänningsskogar, å ena, samt övrig mark, skydd mot ofredande av renarna. Den som å andra sidan, och dessutom differentiera- skadar eller eljest ofredar renar är ersätt-de efter markens belägenhet. I vissa fall ningsskyldig gentemot renarnas ägare. Särskall ersättning för virket erläggas. skilda regler gäller beträffande skada vid Då det är oundgängligen nödvändigt för skogsavverkning. Om ren dödas eller skarenarnas uppehälle, får lavbevuxna träd, i das genom fällning av träd, skall sålunda första hand torra eller oväxtliga, fällas. skadan ersättas av den som uppsåtligen el- Såväl fjällapp som skogslapp har rätt att ler genom vårdslöshet orsakat skadan eller jaga och fiska å utmark inom lappmarker- av den för vars räkning avverkningen sker. na och renbetesfjällen under tid då han Ägare av hundar inom trakter där renar har betesrätt där. uppehåller sig åligger att tillse hundarna så att de ej skadar renarna. Hund som påträffas jagande ren å lovlig uppehållsplats för 2.1.3 Förhållandet till den bofasta enar får omedelbart dödas. befolkningen m. m. RBL innehåller vissa föreskrifter om de 2.1.4 Rennäringens omfång renskötande samernas förhållande till den bofasta befolkningen och annan tredje man. Antalet i renskötsel sysselsatta personer jäm- Reglerna om ersättningsskyldighet för te familjemedlemmar har enligt föreliggande skada genom renar innebär att rätten till statistik kontinuerligt minskat alltsedan slugottgörelse för uppkomna skador är be- tet av 1800-ta1et. Förändringarna under peroende av ett flertal faktorer, såsom platsen rioden 1880-1965 framgår av följande och tiden för skadans inträffande, skadans tabell! beskaffenhet och vilket slag av renskötsel Mellan 1940 och 1960 har antalet försom det är fråga om. Om uppgörelse ej träffas i skall skadan vär-

ersättningsfråga,

De statistiska uppgifterna är, i den mån inte anderas av en synenämnd. nat anges, hämtade från bilaga 1 till betänkan- Trakt som regelbundet drabbas av skada det.

3 Saknar gruppen »övriga» (andra än husmödrar samt barn under 16 år). 44 SOU 1968: 16

värvsarbetande av båda könen undergått en här från 218 i Norrbottens norra distrikt tämligen obetydlig minskning (från 1142 (med ett lägsta antal i en lappby av 159) till 1 059). Under de allra senaste åren har till 481 i Västerbotten (med ett högsta anminskningen däremot varit starkare (904 år tal av 875 ien av lappbyarna). 1965). Minskningen har huvudsakligen gått Det genomsnittliga antalet renar per faut över kategorin »medhjälpande familje- milj (med utgångspunkt från ett skattat tomedlemmar». talt antal renar om 224 000) uppgår till 335 Att märka är att folkräkningens uppgif- (koncessionsområdena ej inräknade). ter avser näringsgrenstillhörighet. Detta in- Fördelningen av antalet renar per husnebär att antalet fullsysselsatta årsarbetare håll av olika storlek är synnerligen sned. inte överensstämmer med folkräkningens Enligt renlängdernas uppgifter om antalet uppgifter. För rennäringens del är det sär- egna renar hade inte mindre än 239 av skilt markant att sysselsättningen för många de 669 hushållen, dvs. över en tredjedel, endast innebär arbete under viss del av mindre än 100 redovisade egna renar per året. hushåll. Inom denna grupp består 31 hus- För den förvärvsarbetande befolkningen håll av mer än 5 personer. 177 hushåll, ger 1965 års folkräkning en fördelning på varav 28 har mer än fem medlemmar, rekön och ålder. Av ett totalt antal yrkes- dovisar 101-200 egna renar. utövare och medhjälpande familjemedlem- Det kapital som är bundet i renhjordarmar om 904 var endast 42 kvinnor (ca 5 %). na uppgår till närmare 50 milj. kronor. Antalet årsarbetare som icke var familje- Värdet av investeringar i fasta driftsanläggmedlemmar uppgick år 1965 till 98 (ca ningar för renskötselns underlättande kan 11 %). uppskattningsvis sättas till mellan 15 och Enligt den särskilt utförda inventeringen 20 milj. kronor. år 1965 uppgick den manliga renskötselbe- Skogsrenskötseln och fjällrenskötseln i de folkningen mellan 20 och 60 år till ca 820. sydligare delarna av renskötselområdet läm- Antalet män under 20 år var drygt 400 och nar i allmänhet högre avkastning än den över 60 år i det närmaste 200. Under an- nordligare fjällrenskötseln. Detta kan bero tagande av att ingen avflyttning äger rum, på att flyttningarna sker över kortare sträc- .skulle år 1975 den manliga renskötselbe- kor och att miljön är gynnsammare. Lokalt folkningen i åldrarna 20-59 år uppgå till kan vidare renrasens storlekstyp vara av be- .ca 860. tydelse vad beträffar den relativa mängden Det totala antalet renar i riket uppgick frambringade produkter. Variationerna i avvenligt 1965 års renlängder till 188 000 djur, kastningen beror emellertid också på ren- .av vilka inte fullt 40000 eller 20% ut- stockens skiftande inre sammansättning. gjordes av skötesrenar. Återstående ca Med ledning av viktuppgifter och data om 150000 djur ägdes av »renskötande hus- renstockens inre sammansättning har årshålb. Mot dessa uppgifter står ett beräk- produktionen av kött beräknats utgöra in- -nat genomsnittligt totalt antal under åren emot 700 kg per 100 renar i nettostocken 1945-1960 av 234 000. Ungefär samma inom fjällrenskötseln. Inom skogsrenskötantal framkommer enligt de skattade fak- seln synes 800 â 850 kg vara ett relativt tiska förhållandena år 1966. Det av Ren- vanligt värde. ”betesmarksutredningen (SOU 1966: 12) fö- Den samlade årsproduklionen av kött på reslagna »normala» renantalet ligger något en normal renstock beräknas utgöra omhögre, nämligen vid 260 000. kring 2200 ton, varav inom Norrbottens Om renantalet fördelas på antalet man- län omkring 1 300 ton, inom Västerbottens liga samer i åldrarna 20-59 år, får man län något över 400 ton och inom Jämtlands enligt de skattade renantalen i genomsnitt län ca 500 ton.1 Vidare erhålls drygt 50 000 283 renar per arbetande (koncessionsområdena ej inräknade). Variationen sträcker sig Se not s. 46

SOU 1968: 16 45

renhudar årligen. Med gällande priser på läns lappmarker, hålla visst antal renar

renkött och andra kan man s. k. skötesrenar - i vård hos renskötanrenprodukter

för närvarande uppskatta bruttovärdet av de same.

rennäringens avkastning i producentledet För varje lappby skall finnas en byord-

till ca 13 milj. kr. om året. Bruttointäkning som utfärdas av länsstyrelsen efter sa-

ten av exempelvis 150 renar utgör ungefär mernas hörande. Byordningen skall innehål-

6000 kr. per år, medan ett reninnehav av la föreskrifter om för renskötordningen 600 renar ger ca 24 000 kronor. selns drivande inom lappbyn och angående

förhållandet i övrigt mellan lapparna inbör-

des, såsom beträffande fördelning av betet

inom byn, flyttningar, renhjordarnas *bevak- 2.1.5 Driftsförhållanden ning, samlingar för kalvmärkning, skiljning-

samarbetsorgan m. m. För renskötseln be- ar o. dyl., förfarandet vid märkning och

drivande skall lapparna vara indelade i slakt, förvaltning av lappbyns gemensamma lappbyar. Beteckningen lappby har i lag- kassa m. m.

stiftningen dubbel betydelse. Ibland avses I lappby skall vidare finnas en ordningsdärmed det område, inom vilket till byn samer utser inman som byns renskötande hörande lappar får utöva sin betesrätt. Men om sig. Ordningsmannen förordnas av läns-

ibland syftas även på den enhet av lappar för en tid av sex år och har att styrelsen som tillhör byn. I sistnämnda bemärkelse vaka över efterlevnaden av gällande lagar är lappbyn i vissa hänseenden juridisk per- rörande renskötseln och av byordningen.

son (NJA 1961 s. 444). utfärdar instruktion för ord- Länsstyrelsen Till hör - förutom de renskölappby som åtnjuter det skydd och ningsmannen, tande samerna - även samer som biträder är underkastad det ansvar som i lag stadi renskötseln inom byn samt hustru och gas beträffande tjänsteman. Utöver skyldighemmavarande barn till den som tillhör heten att fullgöra de i författningsväg ålaglappbyn. Med renskötande same jämställs da arbetsuppgifterna har på ordningsmänockså same, som inom lappbyn drivit ren- nen i ökande ankommit att föomfattning skötsel eller på stadigvarande sätt biträtt i reträda sina lappbyar vid allmänna sammanrenskötsel men upphört därmed och inte träden inför statliga myndigheter och komvaraktigt ägnat sig åt annat yrke, ävensom munala organ och därvid tillhandagå med änka och omyndigt barn till avliden renallehanda upplysningar om förhållandena i skötare. Även same, som efter särskilt anlappbyarna samt att biträda myndigheterna sökningsförfarande av länsstyrelsen medvid exempelvis utredningar angående rengetts rätt att inflytta till lappby, blir att be- skötseln och samernas förhållanden i öv-

trakta som renskötande same. rigt. En same, som ej hör till lappby, får inte Vid sidan om den obligatoriska lappbyutöva någon av de i renskötselrätten inindelningen förekommer frivilliga organisagående befogenhetema. Om han är bosatt tioner, vilkas uppgift är att främja saminom renskötselområdet, äger han dock, i verkan mellan renägama inbördes. Sedan likhet med icke samiska ägare och brukare gammalt finns renägarföreningar i de s. k. av jordbruksfastigheter inom Norrbottens koncessionslappbyama nedanför lappmarks-

gränsen i Norrbottens län. Till en sådan

1 De angivna kvantiteterna är uppskattade, efter- förenings uppgifter hör att svara för an-

som en tillförlitlig statistik saknas, främst avse- ställande och avlönande av arbetsmanskap, ende konsumtionen inom renbetesområdet. Det må anmärkas att den beräknade storleken av skadors ersättande, uppförande av slaktha-

årsproduktionen, mätt i antal kg per reninetto- gar, m. m. Erforderliga medel uttaxeras årstocken, jämfört med den totala årsproduktioligen från medlemmarna. För den löpande nen av renkött antyder att det totala renantalet kan vara större än det uppskattade antalet. verksamheten svarar föreningens styrelse el-

46 SOU 1968: 16

ler en verkställande ordförande. Rensköt- vis helt nära norra kusten av Bottenviken. seln inom föreningens verksamhetsområde Fram till 1920-talet förekom i Sverige förestås av en samisk renvårdare, som i allmänt s. k. intensiv renskötsel. Den känegenskap av koncessionsinnehavare är an- netecknades av att renarna hela året hölls i svarig för ordningen i renskötseln. små hjordar. Förutom till slakt nyttjades I skogslappbyarna i Pite lappmark i Norr- renen vid denna driftsform i stor utsträckbottens län finns sedan början av 1950-talet ning som dragdjur och klövjedjur. Det fösärskilda s. k. renskötarföreningar för främ- rekom också allmänt att renarna mjölkades. jande av samarbetet mellan renägarna in- Renskötarens familj åtföljde vanligtvis renbördes. En sådan förening svarar för ar- hjorden vid flyttningar mellan olika betesbetsledning i renskötseln, ombesörjer kost- land. nadsutjämning mellan renägarna inom lapp- Utmärkande för den arbetsextensivare byn och handhar även andra för rensköt- drift som numera oftast tillämpas är främst seln i byn gemensamma frågor. Föreningen att renarna - särskilt under barmarkstiden har en särskild kassa, som inte samman- - hålls i stora hjordar, som inte är föreförs med lappbyns kassa. mål för kontinuerlig tillsyn. Man tillgodo- Lokala sameföreningar, vilkas ändamål gör sig renen väsentligen endast som slaktfrämst är att befrämja samekulturen och djur. Vid renhjordens flyttning mellan skilstärka sammanhållningen mellan samer, da betesmarker medföljer regelmässigt enfinns över praktiskt taget hela renskötsel- dast särskilt avdelade vaktare. området samt i Stockholm. Som central- Renskötsel drivs antingen såsom familjeorganisation för tillvaratagande av samer- företag eller i form av enpersonföretag. nas intressen, särskilt i rättsliga och ekono- De enskilda företagen är oftast samlade i miska frågor, tjänstgör Svenska samernas grupper. Vanligt är sålunda att skilda föreriksförbund (SSR). Till SSR, som bildades tagare håller samman i en s. k. sita, som år 1950, är sameföreningarna och flertalet är en sorts familje- eller släktgrupp. Släktlappbyar anslutna. En annan riksorganisa- skap är dock ej nödvändig inom en sita, tion, Sällskapet Sameätnam, har sin verk- eftersom sammanhållningen främst är besamhet inriktad huvudsakligen på det sa- tingad av de praktiska förhållandena. Sitamiska språkets och samekulturens bevaran- indelningen är vanlig på vintern, då rede. narna måste hållas i smärre, lätthanterliga För att underlätta samarbetet över grän- grupper. Den sitan tillhöriga renmassan kan serna i rennärings- och andra samefrågor utan större uppbåd av arbetsmanskap förverkar det av regeringarna i Sverige, Fin- flyttas från en betesplats till en annan och land och Norge tillsatta Nordiska samar- även sammanföras för slakt utan större ombetsorganet för .samespörsmål och rensköt- gång. selfrågor. Sitaindelning såsom driftsform upprätthålls ej under barmarkstiden. Under hela Driftsform. Eftersom betingelserna för sommarhalvåret, dvs. från vårflyttningens renbete växlar mellan olika årstider måste slut intill tiden för höstskiljningarna, brurenhjordarna - som redan antytts - flytta kar renarna få beta fritt inom ett större mellan olika regioner. Fjällrenarna hålles område för en lappby eller en storgrupp. sålunda sommartid i huvudsak i högfjällen En lappby kan bestå av en eller flera storsamt vår och höst i lågfjällen. Skogsrenar- grupper. I lappbyar som består blott av en na har sina sommarbeten i skogsområdena storgrupp hålls renarna under hela barnärmast öster om fjällregionen. Såväl fjäll- markstiden inom det lappbyn tilldelade berenar som skogsrenar hålles på vinterbete tesområdet utan någon indelning i underi lavrika skogsområden i inlandet och kust- grupper. I några av skogslappbyama i Norrbygden. Skogsrenama inom koncessionsom- bottens län ävensom i några lappbyar i rådena hålles även sommartid på bete del- Jämtlands län är hela byns samlade ren-

SOU 1968: 16 47

massa inte större än att den året om kan slakt. Sådana gården finns numera i stort hållas i en enda hjord. antal över hela renskötselområdet. Gärdena Denna gruppindelning tillämpas vid be- byggs merendels som permanenta anläggvakningen av renarna under betesgången, ningar, och till deras uppförande och unvid renarnas samlande för märkning, skilj- derhåll utgår i de flesta fall bidrag från ning och slakt ävensom vid flyttning. Här- lappfonden eller av vattenregleringsavgifter. vid betraktas gruppen som driftsenhet och Under den extensiva renskötselns tid har arbetet fullgörs av det inom gruppen till- särskilda renstängsel uppförts för att avarbetsmanskapet. När det däremot gränsa skilda lappbyars betesområden och gängliga är fråga om åtgärder med de enskilda dju- för att hindra att renar strövar från eget ren, träder gruppindelningen i bakgrunden. betesområde och sammanblandas med främ- Endast den enskilde företagaren fullgör så- mande lappbyars renhjordar. Även till rendana arbetsmoment, antingen själv eller ge- stängsel har bidrag utgått på sätt nyss nom egna skötare. Denna ordning tillämpas nämnts. vid genomförande av märkning och kastra- På senare tid har skyddsstängsel uppförts tion av renar samt framför allt vid slakt- utefter järnvägslinjer. Dessa har bekostats djursuttagen. av Statens Järnvägar eller av AMS-medel. Sedan gammalt har samerna haft för sed För renskötarnas räkning har kåtor, stuatt, för att trygga sin ägande-rätt, märka re- gor och bodar uppförts på lämpliga platnarna med snitt i öronen. Varje ren-ägare har ser inom betesområdet. Under senare år har sitt märke som skyddas genom offentli-g re- bidrag utgått även för sådana anläggningar. tidigare hos häradsrätterna men Till anläggningar för renskötselns underlätgistrering, numera De rättsfrågor, tande kan vidare räknas broar över svårhos länsstyrelserna. som sammanhänger med förvärv, innehav vadade bäckar, båtar och båthus, röjda och och registrering av renmärken, har sedan utprickade färdleder samt telefonledningar. slutet av 1800-talet i särskilda för- Numera är det vanligt att lappfonden svareglerats senast i lagen den 5 maj 1960 rar för praktiskt taget alla kostnader för fattningar, om renmärken. detta slag av anläggningar. De renskötande samerna ombesörjer själ- Av stor betydelse för renskötseln är föreva normalt endast sin husbehovsslakt. Av- komsten av goda kommunikationsmöjlighesaluslakten omhänderhas på många håll av ter. I samband med vägnätets utbyggnad har renuppköpare, vilka oftast har renhandel näringen kunnat tillgodogöra sig billigare som bisyssla vid sidan av annan verksam- och snabbare transporter, både av arbetshet. På senare år har några storföretag bör- kraft, hjälpmedel av olika slag och slaktjat intressera sig för renslakt. Bland dessa produkter. Vissa vägar och andra transportmå nämnas slakteriföreningarna i Norrland leder har anlagts med särskilt beaktande av och AB Sameprodukter i Harads. renskötselintresset. Näringsutövarna använ- Frågan om att underkasta renköttet obli- der sig i dag av järnväg, person- och lastgatorisk veterinärbesiktning har under lång bilar, motorbåtar, snöskotrar och flyg. tid varit föremål för överväganden. I lagen Under senare år har även radiotelefoni taden 20 mars 1959 om köttbesiktning m. m. gits i anspråk (bärbara radiosändare/motär intagna bestämmelser angående kött av tagare). Detta har visat sig mycket ratioren, vilka skall äga tillämpning från den nellt, speciellt för att underlätta samarbetet 1 juli 1968. mellan vaktmanskapet under samlingsarbeten o. dyl. Anläggningar och andra hjälpmedel. För Trots att kommunikationsmöjligheterna att underlätta driften används skilda slag förbättrats och tekniska hjälpmedel i allt av anläggningar inom renskötseln. Till des- större omfattning kommit till användning, sa är bl. a. att räkna de gärden, inom vilka är betydelsen av goda renvallarhundar fortrenarna samlas för märkning, skiljning och farande stor inom renskötseln.

48 SOU 1968: 16

Renslakterier och andra hjälpmedel för ytterligare ett distrikt. har ut- Lappväsendet slakt utgör den utan jämförelse viktigaste ökats i olika omgångar också att genom nya typ av anläggningar på renskötselns lappfogdeassistenter (numera benämnda asområde som under senaste decennium ta- sistenter) och särskilda tillsynsmän (numera gits i bruk. Från en ringa början i mitten instruktörer) anställts. För närvarande är av 1950-talet har ett aktningsvärt bestånd anställda tre förste en extra konsuvlenter, av sådana slakthjälpmedel blivit utbyggt. förste konsulent, en assistent och sju in- Olika typer av hjälpmedel förekommer: sta- struktörer i Norrbottens län, en förste kontionära slakterier, flyttbara fältslakterier, sulent, en assistent och tre instruktörer i transportabla slakthjälpmedel och bilburna Västerbottens län samt en förste konsulent, slaktanordningar samt fasta slaktställningar. en assistent och tre instruktörer i Jämtlands Dessutom har byggts transportvägar till stör- län. re slaktplatser samt beteshagar, raststugor, Lantbruksstyrelsen svarar även för en omförvaringsbodar för slaktutrustning m. m. fattande kurs- och rådgivningsverksamhet i Anordningama har hittills endast i begrän- De rön, som framkommit rennäringsfrågor. sad utsträckning bekostats av medel till- genom forskning, försöksverksamhet och erskjutna direkt från de berörda renägarna, farenheter, förmedlas till renägarna genom utan istället betalats av lappfonden (inkl. bl. a. skrifter och meddelanden. Dessutom s. k. 4: 13-medel) eller med 4: l4-medel1 el- ger styrelsen varje månad ut en tidning, ler med AMS-medel. I vissa fall har kom- som distribueras till bl. a. »Rennäringsnyttny muner bekostat slaktanläggningar. Slaktesamtliga renägare. rierna tillhör till del lappväövervägande Vid sidan om den rådgivningsverksamhet, sendet (se nedan). som bedrives i lantbruksstyrelsens regi, sker

rådgivning även av lappväsendet i de tre rennäringslänen. Vid de sammanträden, som 2.1.6 Den statliga administrationen äger rum med lappbyarna, fullmäktige eller Den centrala statliga handläggningen av frågrupper av renskötare, sker sålunda rådgor som rör rennäringen ankommer på lant- givning i alla de frågor som har samband bruksstyrelsen. Till styrelsen är knutna två med rennäringen, bl. a. planläggning av inrådgivande nämnder, nämligen dels en ren- och ordnande vesteringar av det praktiska näringsnämnd, som består av samerepresen- samarbetet mellan olika grupperav renskötanter, dels en renforskningsnämnd, ,vari hu- tare och olika lappbyar. Ett normalt inslag vudsakligen ingår forskare. I principiellt be- i lappväsendets verksamhet är vidare den tydelsefulla ärenden hörs dessutom Svenska service i olika som lämnas angelägenheter samernas riksförbund. av lappväsendets befattningshavare vidper- För att utöva den regionala tillsynen över sonliga sammanträffanden samt vid telefonrenskötseln och handha andra administrativa och brevkontakter med Denna renägarna. göromål, som har samband med rennäring- form av .personlig rådgivning kan avse de en, har staten inrättat en särskild under ve- mest skilda oftast ting men sammanhänger derbörande länsstyrelse lydande organisa- med att enskilda vill ha diverse personer tion, benämnd lappväsendet. Denna samt orga- upplysningar råd och hjälp i ekononisation började växa fram i sin nuvarande miska angelägenheter. form under 1800-talets två sista årtionden. Sålunda har lappfogde (fr. o. m. år 1962 2.1.7 Finansieringsfrågor benämnd förste konsulent) funnits anställd

i Jämtlands av stödet åt rennäringen och

län sedan år 1885, i Norrbottens Finansieringen län sedan 1890 och i Västerbottens län se- de därmed sammanhängande administrativa dan mitten av 1890-talet. År kostnaderna har skett dels genom budget- 1916 uppdelades Norrbottens län i två lappfogdedistrikt, l Beträffande innebörden av uttrycken 4: 13- och och på 1930-talet inrättades i samma län 4: 14-medel hänvisas till kap. 6, avsnitt 6: l.

SOU _1968: 16 49

medel, dels genom statens lappfond, dels inkomster är i stort sett proportionella mot genom regleringsavgifter enligt 4 kap. 14 § reninnehavet, beroende på att de enskilda vattenlagen, dels med AMS-medel, dels ock näringsidkarna väsentligen arbetar endast genom Norrlandsfonden. Det sammanlagda med sina egna renar (inkl. av dem innehavstöd- och kostnadsbeloppet har ökat från da skötesrenar). Härtill kommer att de akti- 2,5 milj. kr. budgetåret 1962/63 till 8,5 va renskötarna har svårt att genom annat milj. kr. 1966/67. Av stödbeloppen har arbete skaffa sig extrainkomster, då även en AMS-medel svarat för en betydande del, renägare med litet antal djur långa tider är under de tre senare budgetåren för mellan mer eller mindre bunden vid sin hjord. Med 40 och 50 procent. Att märka är att det nuvarande organisation av renskötseln torde stöd- och kostnadsbeloppet för det därför, med någon generalisering, kunna sammanlagda - av de för att en aktiv renbudgetåret 1966/67 på grund sägas att första villkoret i vissa trakter särdeles ogynnsamma betes- skötare skall kunna uppnå en under rådande förhållandena och därmed sammanhängan- förhållanden godtagbar levnadsstandard är - inte att han innehar de stora anslag för nödutfodring ett tämligen stort antal renar. kan anses utgöra ett normalt mått på kost- Särskilt i vissa delar av Norrbottens län Den finns det emellertid talrika som naden för det årliga stödet åt näringen. familjer normala kostnaden torde i stället ligga i måste livnära sig på ett litet antal renar, och storleksordningen 6 å 6,5 milj. kr. per år. bland dem finns åtskilliga som lever på en nivå vid eller under existensminimum. I Jämtlands och Västerbottens län samt i de 2.2 Rennäringssakkunnigas överväganden flesta av skogslappbyarna, där ägandestrukturen är annorlunda, ligger inkomstnivån i 2.2.1 Rennäringens ekonomiska läge regel betydligt högre. Inom stora delar av renskötselområdet är De i nästföregående stycke påtalade förnettoinkomsten av ett dagsverke, som äg- hållandena visar enligt vår uppfattning att nas åt renskötsel, genomsnittligt sett mycket rennäringsidkarnas ofta påfallande låga levlåg i förhållande till den arbetsinkomst som nadsstandard främst beror på att så många normalt erhålles i andra näringar. Rennä- av de i näringen yrkesverksamma är underringen är med andra 0rd, såsom näringen sysselsatta i den meningen att alltför många för närvarande bedrives, otillräcklig som utför ett arbete som lika väl kunde skötas av försörjningsunderlag för åtskilliga av dem väsentligt färre personer. En renskötare som har renskötsel som huvudsakligt för- ägnar exempelvis sin huvudsakliga arbetsvärvsarbete. Detta förhållande kan uppen- tid åt en hjord på 100 ä 150 renar, trots att barligen inverka menligt på rennäringens han under större delen av året kunde klara fortbestånd och utveckling i vårt land. På en betydligt större hjord. Följden av en dylängre sikt måste det vara svårt att rekry- lik, ekonomiskt sett orationell, användning tera arbetskraft till en näring som ej är av arbetskraften är att arbetsinkomsten i i stånd att ge alla eller åtminstone det över- renskötseln på många håll blir onödigt låg. vägande flertalet av sina utövare en lev- För att råda bot härpå måste i första hand nadsstandard som är någorlunda likvärdig tillgripas en omorganisering av renskötseln i med andra jämförliga yrkesgruppers. syfte att få fram rationella, dvs. i regel stör- Ehuru rennäringens ekonomiska svårig- re, driftsenheter. Vilka olika möjligheter heter säkerligen inte har en enda orsak utan som härvidlag står till buds skall diskuteras beror på många samverkande faktorer, är nedan under 2.2.4. det en omständighet som särskilt faller i Vid sidan av den form av rationalisering ögonen vid en granskning av de nuvarande som övergången till större driftsenheter inneförhållandena, nämligen det nära sambandet bär finns inom rennäringen stort utrymme mellan ägandestruktur och försörjningsun- också för vad som på jordbrukets område derlag inom rennäringen. Företagarnas års- brukar benämnas inre rationalisering och

50 SOU 1968: 16

driftsrationalisering. Med inre rationalise- hämta in eftersläpningen inom rimlig tid, ring inom rennäringen avses då i första bör det allmänna - förutsatt att rennäringhand sådana åtgärder som förbättring av en anses ha en framtid i vårt land; jfr härbetesmarkerna och samt om nedan under 2.2.3 - träda emellan. flyttningsvägarna anordnande av arbetsbostäder, arbetshagar, Till frågan om vilka stödåtgärder som i så slaktplatser m. m. Även byggande av gräns- fall bör tillgripas återkommer vi under stängsel för att underlätta sammanhållning- 2.2.4. en av renarna samt tillskottsutfodring som I anslutning till vad ovan sagts om renmedel att komma över tillfälliga perioder av näringens ekonomiska svårigheter må frambetesbrist m. m. bör kunna räknas till inre hållas ett par omständigheter, som torde ha - till att denna sett rationalisering. Driftsrationaliseringen bidragit näring generellt inom rennäringen kan, liksom inom jord- utsatts för ett hårdare tryck än det egentliga bruket, avse i huvudsak två områden, näm- jordbruket. Rennäringen har sålunda i ligen dels en mekanisering, dels forsknings- väsentligt mindre utsträckning än det egentoch utvecklingsarbete rörande driftmetoder- liga jordbruket kunnat motverka höjningar na. Till det senare området kan även räknas av produktionskostnaderna (främst lönerna) rådgivnings- och upplysningsverksamheten. genom rationaliseringar. Eftersläpningen har l fråga om mekaniseringen kan rennäringen gällt såväl struktur- som driftsrationaliseringtroligen tillgodogöra sig avsevärt mindre en (mekanisering etc.). Eftersom priset på rationaliseringsvinster än jordbruket. Vissa avsättningsprodukterna i hög grad är beroenförbättringar bör dock kunna åstadkommas, de av priset på motsvarande jordbruksproexempelvis genom ökat användande av snö- dukter har följden blivit en successiv förskotrar och införande av speciella transport- sämring av lönsamheten inom rennäringen i fordon för underlättande av slakten och av förhållande till jordbruket. Detta torde renarnas flyttningar. Även på slaktens om- främst ha drabbat de mindre företagen. Härråde i övrigt torde åtskilligt vara att vinna till kommer att det inom rennäringen ej föregenom en rationalisering av nuvarande me- kommit någon fullständig motsvarighet till toder. De största framstegen bedöms emel- den höjning av jordbrukets lönsamhet som lertid kunna uppnås genom forskning, råd- varit en :följd av förbättrade *brvuzkningsgivning och upplysning; i dessa hänseenden metoder och inriktningen på nya eller mer må särskilt framhållas värdet av en förbätt- förädlade m. m. För rennäringsprodukter rad renavel samt av att slaktuttagen mål- idkarna gäller vidare att näringslivet i allmedvetet inriktas på att få till stånd en med mänhet är så outvecklat och föga differenhänsyn till djurens ålder och kön optimal tierat i de trakter där renskötsel bedrives, sammansättning av renhjordarna. att alternativa sysselsättningar icke står till Det innebär icke någon underskattning av buds i den utsträckning som skulle behövas det värdefulla arbete som särskilt under för att i hemorten den vid en suga upp senare år utförts för att rationalisera ren- eller ändrad rationalisering ägandestruktur näringen, om man konstaterar att en bety- friställda arbetskraften. Härtill bidrar icke dande eftersläpning på många håll förekom- minst den på senare tid mycket betydande mer i fråga om såväl inre rationalisering som rationaliseringen inom skogs- och jordbruket driftsrationalisering samt att detta starkt bi- samt i gruvdriften. De som lämnar rendragit till rådande ogynnsamma lönsamhets- näringen riskerar därför att behöva bryta förhållanden. De främsta orsakerna härtill upp från sin invanda och från sin miljö - vid sidan av en viss konservamöjligen bostad och flytta till många gånger avlägsna tism hos åtskilliga - delar av landet näringsutövare synes med nya och främmande vara kapitalknapphet och bristande känne- förhållanden. - Det är med hänsyn härtill dom om andra metoder och hjälpmedel än men även på grund av den traditionalism de traditionella. Då rennäringen icke torde som en säregen yrkes- och levnadsform gärvara. i stånd att med enbart egna resurser na för med sig - troligt, att bundenheten

SOU 1968: 16 51

lenterna att av eget initiativ och vid näringen i allmänhet är ännu större hos är skyldiga

än hos den undersökningar övervaka att den renskötande befolkningen genom egna

Detta inne- bestämmelser efterleves och söka

egentliga jordbruksbefolkningen. gällande

åstadkomma rättelse, när överträdelse skett. bär bl. a. att årsikomsten för den enskilde

l åtskilliga frågor, också sådana som endast renskötaren många gånger måste nedgå till

inbördes förhållanden en mycket låg nivå innan han lämnar näring- rör näringsutövamas

(se exempelvis 4, 9, 10 och ll §§ RBL), saken, ett förhållande som på vissa orter visat

problem. - En annan nar dessa enligt lagen rätt att själva bestämsig skapa stora sociala över- utan har överlämnats till omständighet som sannolikt försvårat ma, avgörandet

är den även om samerna skall höras till modernare driftmetoder länsstyrelserna, gången sett känne- i saken. De av länsstyrelserna utfärdade kapitalknapphet som generellt

från vad innehåller även ett flertal betecknar rennäringen. Till skillnad byordningarna

stämmelser, enligt vilka länsstyrelsen och som är fallet i fråga om egentligt jordbruk

icke till tjänstemän har att besluta röstår den allmänna lånemarknaden lappväsendets

rande inre angelägenheter. såen rationa- lappbyarnas buds, när det gäller att finansiera i betestrakter och av renskötseln; renarna, som utgör som byområdes indelning lisering betesland, betestrakternas fördelnin-g mellan huvudsakliga och ofta enda realrenägarnas med bibe- bymedlemmarna och användningen av bytillgång, kan inte pantförskrivas

för och de kassorna. hållen besittningsrätt ägarna, för kredit- Ovan angivna förhållanden, i förening kan därför ej tjäna som grund

bör också att med att länsstyrelserna och lappväsendets givning i större skala. Beaktas

från »intensiw -till »extensiw befattningshavare i åtskilliga sammanhang övergången för att tillvarataga rennäringsrenskötsel varit förenad med betydande kost- uppträder

idkarnas intressen i förhållande till utomnader för renägarna, särskilt därigenom att

med stående, har från samernas sida åberopats flertalet renskötare upphört familje-

till stöd för åsikten att rennäringen och dess nomadismen och skaffat sig fasta bostäder

utövare för närvarande står under statligt - låt vara att dessa i vissa fall ännu är av

SSR har med hänsyn härbeskaffenhet. Närings- förmynderskap. föga tillfredsställande avskaffande samt utövarnas torde där- till påyrkat lappväsendets egna kapitaltillgångar av alla föreskrifter som inför i stort sett redan vara bundna och inte upphävande

rationa- skränker - samernas självbestämmanderätt. stå till förfogande för den önskvärda Från förbundet har också riktats viss kritik liseringen av näringen. mot i dess egenskap av lantbruksstyrelsen

central myndighet för rennäringen.

2.2.2 Rennäringens administration I J0:s skrivelse till Kungl. Majzt den 24

torde 1966 har bl. a. ifrågasatts, om man Jämte de ekonomiska svårigheterna januari

inte borde boskillnad mellan å ena om de administrativa frågorna göra lagstiftningen av att tillvarataga samernas inha gett upphov till de flesta yttringar sidan uppgiften

som under tressen och föra deras talan samt å den andmissnöje med gällande ordning ra de allmänna administrativa uppgifter i senare tid framkommit, bl. a. från samernas

och den un- om lappbyarnas organisation m. m. organisationer. Länsstyrelserna fråga

administrationen och vissa nyttjanderättsupplâtelser som nu

der dem lydande särskilda har i RBL åvilar eller framdeles kunde komma att åvila för rennäringen, lappväsendet, med av- och lappväsendet. Den försttillerkänts vittgående befogenheter länsstyrelsen

förste nämnda borde i så fall enligt seende å renskötseln. Lappväsendets uppgiften

åt en särskild, av staten konsulenter - i RBL fortfarande benämnda JO:s åsikt anförtros

- en bekostad ombudsmannaorganisation för de utgör sålunda ej blott lappfogdar till vilken renskötande samerna. skiljeinstans, rennäringsidkarna

eller Den -kritiksom sålunda förekommit mot kan vända sig när de är oense inbördes

bl. a. lappväsendet har i huvudsak icke varit vid konflikter med tredje man, utan konsu-

SOU 1968: 16

riktad mot de enskilda befattningshavarna inverka menligt på näringens fortbestånd utan har gällt de principer som kommit till och utveckling. En grundläggande förutsättuttryck i RBL, byordningarna och instruk- ning för att det från allmän synpunkt skall tionerna för lappväsendets personal. Dessa framstå som motiverat att verksammare än stadganden tillkom i huvudsak vid en tid- hittills stödja själva. rennäringen och icke punkt, då samernas möjligheter att själva endast söka lindra svårigheterna för de nutillvarataga sina intressen var väsentligt säm- varande näringsutövarna måste därför vara, re än de nu är, och de avspeglar därför upp- att en väsentlig förbättring av inkomstnivån fattningen att en stark administration erford- ligger inom räckhåll med rimliga insatser ras bl. a. för att skydda samerna i förhållan- från det allmännas sida. de till motstående grupper med större möj- Vid bedömningen av möjligheterna att ligheter att göra sina intressen gällande. förbättra det ekonomiskautbytet av ren- Emellertid måste framhållas att tillämpning- näringen: bör stor vikt fästas vid_ det förhålen av de olika författningsbestämmelsema landet :att det enligt samstämmiga_ erfarenunder. senare år skett mindre bundet av före- heter från skilda delar.avirenskötselområdet

skrifternas formella- innehåll och med ökat är möjligt. att redan nttbedriva-rennäringzi

hänsynstagande till samernas egen up.pfatt- vårt-land med fullt tillfredsställande eller ning samt att det i›st0rt sett förekommit ett t. 0-. m. god. lönsamhet. J; i åtskilliga, lappbyar

förtroendefullt samarbete mellan närings- ligger antalet* renar pers årsagbetareomkring

utövarna och lappväsendets befattningshava- eller-över 5.00, innebärzandeen genomsnittlig re. Dessa har också -. i långt större ut- bruttoavkastning.. per .heltidssysselsatt om sträckning än som ålegat dem- enligt instruk- minst. 20 000 krpom året. I sådana. byar är tioner och författningar »- inriktat sitt arbe- rennäringsföretagçnsutbyte i form, av arbetste på att få till stånd. en verklig självstyrelse lön och företagarvinst fullt jämförligt med i lappbyarna.. Att detta hittills lyckats endast vad andra livskraftiga .företag kan bereda i begränsad omfattning sammanhänger med sina utövare. Att i- flertalet lappbyar renlagstiftningen, som: icke utrustat rennäring- antalet per- årsarbetare är väsentligt lägre än ens egna organisationer, =lappbyarna, med i nyssnämnda byar .torde inte huvudsakligen sådana maktbefogenheter att de kan från bero på att de naturliga förutsättningarna lappväsendet och andra myndigheter över- för renskötsel- skiljer : sig :på ett. avgörande taga huvudansvaret för rennäringens. utveck- sätt. -Differenserna i fråga om-arbetsinsatsen ling. Om den i utredningsdirektiven förut- - och därmed utbytet för den enskilde föreskickade för samer- - kunna självbestämmanderätten tagaren synes i stället väsentligen na med avseende å renskötselns organisation hänföras till driftsenhetennas växlande storoch deras egna ekonomiska angelägenheter lek. Rennäringens framtida konkurrensförskall bli förverkligad, måste det emellertid måga i förhållande till annan sysselsättning sörjas för erforderlig förstärkning av ren- är därför i första hand avhängig av möjlignäringens lokala organ, varvid den nuvaran- heten att genomgående få till stånd tillräckde ordningen med tyngdpunkten förlagd till ligt stora och även iövrigt rationella driftsmyndighetsavgöranden kan avlösas av en enheter och därav följande minskning av tidsenlig självstyrelse för rennäringens ut- undersysselsättningen. ; övare. Huvudprinciperna för en dylik om- Med nuvarande. renskötselmetoder beläggning skisseras nedan under 2.2.4. stäms driftsenhetens storlek i det särskilda fallet, åtminstone under vissa delar av året, av renarnas. fördelning på skilda ägare. Åt- 2.2.3 Rennäringens framtidsutsikter brukar

skilliga momenti renskötselarbetet Ovan har framhållits att den i Sverige för nämligen utförasgav. varje renägare för sig

närvarande bedrivna renskötseln är .otill- utan egentligt samarbete» andra före-

med räcklig som försörjningsunderlag för åtskil- tagare. Såsom närmare skall utvecklas ne-

liga av näringsutövarna samt att detta kan dan under 2.2.4; samt i kap; 5, anser vi

SOU 1968: 16 5.3

det emellertid vara genomförbart att få till till ca 75-80 kr. eller med drygt 60 % ligstånd en sådan ändring av renskötselmeto- ger inom räckhåll. - Även djurmaterialets

derna at: det nuvarande sambandet mellan beskaffenhet spelar en stor roll för det ekodriftsenheternas storlek och nomiska Icke obetydliga vinster toräganderätten utbytet. till renarna brytes. Redan härigenom bör de kunna erhållas enbart genom ett konsekdet vara att inom taget vent genomfört urval av avelsdjur och därmöjligt praktiskt hela renskötselområdet med sammanhängande hård utgallring av uppnå en lönsamhet de de vinster som ligger i nivå med den som utmärker olämpliga djur. Till detta kommer bättre av de nuvarande lappbyarna. som kan uppnås genom det pågående forsk- Att rennäringen i Sverige för närvarande ningsarbetet, som bl. a. syftar till att förbätthåll som försörj- ra djurmaterialet ökad motpå många är otillräcklig (större djur, för beror ståndskraft mot påfrestningar och sjukdoningsunderlag näringsutövarna emellertid inte bara på att driftsenheterna i mar, m. m.). regel är alltför små. Beaktas bör också att Som framgår av vad ovan sagts anser vi det inom rennäringen föreligger stora, hit- att det föreligger mycket stora möjligheter tills att att öka rennäringens såväl brutto- som nettoofullständigt utnyttjade möjligheter rationalisera renskötselarbetet och att genom avkastning och därmed också dess förmåga öka att ge sina utövare en tillfredsställande förändrad sammansättning av renhjordarna Vid en realistisk bedömning av bruttoavkastningen från ett givet antal djur. sörjning. Stora torde gå att rennäringens framtidsutsikter måste emellerrationaliseringsvinster förbättrade slakt- och avsätt- tid hänsyn tagas även till de kostnader för uppnå genom En av det allmänna som är förknippade med en ningsförhållanden. koncentrering ökad höst- fortsatt renskötsel. Dessa kostnader kan slakten, både tidsmässigt genom slakt och geografiskt till ett mindre antal väl sägas vara av två principiellt skilda slag: dels utrustade *bedömes kunna vä- direkta utgifter för administration och för slak-tplatser, förbättra det ekonomiska nödiga stödåtgärder till näringen, dels försentligt utbytet. förhindrar eller Införandet fr. o. m. den 1 juli 1968 av -be- luster genom att rennäringen för renkött kan antagas verk- försvårar renbetesmarkernas användande siktningstvång för andra, eventuellt mer lönsamma eller ur samt främja en utveckling i denna riktning. ökas förutsättningarna för att få andra synvinklar mer önskvärda ändamål. Samtidigt samverkan Det allmännas för rennäringen är till stånd en organiserad på av- utgifter sättningsområdet, varigenom det bör bli möj- otvivelaktigt höga i förhållande till näringens

ligt att å-t renköttet förvärva en i förhållande produktionsvärde. Administrationskostnatill andra köttvaror självständigare ställning derna, i form av avlönings- och omkostnadsbl. a. i prishänseende än det nu intar. anslagen till lappväsendet, uppgår för närvafrån en renhjord av rande till cirka 1,25 milj. kr. om året. Där- Bruttoavkastningen viss storlek emot har kostnaderna över statsbudgeten för är i hög grad beroende av hjordens ålders- och könssammansättning. Ge- stödåtgärder hittills varit mycket låga, främst under en följd av beroende åtgärder i stort sett nom lämpliga slaktuttag på att dylika att få till stånd och finansierats av statens och icke år bör det vara möjligt lappfond bibehålla en sådan av renarna budgetanslag (se härom närmare i fördelning genom ålders- att ett i av kostnaderna på olika och könsgrupper kap. 8). Någon minskning huvudsak för administration och stödåtgärder torde optimalt utbyte per djur uppnås. Den som på detta sätt inte kunna ske, om rennäringen skall fortavkastningsökning kan vinnas Vi hänvi- leva; tvärtom insatser vara erär mycket betydande. synes ökade till den i bilaga 2 till detta be- bl. a. såvitt gäller rådgivning, sar härvidlag forderliga, tänkande redovisade undersökning av pro- forskning och rationalisering (se kap. 6 och bör det allmännas kostnader fessorn H. Hyrenius, enligt vilken en ökning 7). Emellertid från för när- för rennäringens icke enbart av den årliga bruttointäkten upprätthållande varande ca 45-50 kr. per ren inettostocken betraktas från ekonomiska utgångspunkter.

SOU 1968: 16

Beaktas bör också att rennäringen utgör en anvisade» och (31 § i 1898 års renbeteslag viktig, måhända nödvändig, förutsättning 56 § RBL). När fråga uppkommer om renför fortlevnaden av en speciell samisk kultur betesmarks för annat ändamål upplåtande i vårt land. Endast i begränsad omfattning än renskötsel, bör således även i fortsätttorde det vara möjligt för samerna att i en ningen utgångspunkten vara att renbetesrätannan arbetsmiljö hålla sitt språk, sin slöjd ten ej skall behöva vika annat än i vissa i laoch övriga kulturyttringar levande under gen särskilt angivna fall, varvid ersättning tid. Från längre kulturskyddssynpunkt skall lämnas för uppkommande intrång. och även med hänsyn till samekulturens på- Som sammanfattning av det ovan sagda tagliga ehuru svårvärderade betydelse för vill vi framhålla, att det torde vara möjligt turistnäringen - är det därför i hög grad att genom rationalisering av den för närvaönskvärt att rennäringen kan fortleva i kon- rande inom landet bedrivna renskötseln uppkurrensen med andra näringar. Enligt vår nå en tillfredsställande och i förhållande till mening är det på grund härav befogat att andra jämförliga näringar konkurrenskraftig räkna en icke oväsentlig del av det allmän- lönsamhet hos rennäringen samt att detta nas kostnader för rennäringen som en insats bedömes kunna ske med stöd av insatser för främjande av samekulturen som en del från det allmännas sida som - om hänsyn av det svenska kulturarvet. Med detta syn- tages även till rennäringens betydelse för - inte överstiger sätt torde den del av nämnda kostnader som samekulturen vad som i bör hänföras till rennäringen i dess egen- andra jämförliga fall anses godtagbart. På skap av ekonomisk verksamhet inte över- grund härav och då samernas rätt att för stiga vad som anses godtagbart i fråga om renskötsel utnyttja de nuvarande renbetesandra jämförliga näringar, såsom jordbruk markema i princip bör bibehållas, förordar och fiske. vi att det allmänna genom administrativa inl vad mån renskötseln förhindrar eller satser och ekonomiskt stöd medverkar till försvårar renbetesmarkernas användande för den förbättring av rennäringen som erfordandra ändamål, främst turism och fritids- ras för att renskötselföretagen skall kunnna bebyggelse, är svårbedömbart. Onekligen lämna ett tillfredsställande utbyte. måste dock av hänsyn till rennäringen stor försiktighet iakttagas vid upplåtelse av mark, 2.2.4 Huvudpunkter i ett reformprogram fiske och jakt (jfr 56 § RBL), och det ärdärför inte uteslutet att samernas renbetesrätt Ny Organisationsform för nâringsutövarna. i viss mån verkat hämmande på exempelvis Såsom framgår av det förut sagda, anser vi turismens utveckling i Norrlands inland och den främsta orsaken till att många renfjälltrakter. Med den pågående intensifie- näringsidkare för närvarande har ett otillringen av såväl den inhemska som den inter- fredsställande utbyte av sin renskötsel vara, nationella turismen är det även sannolikt att att driftsenhetema ofta är alltför små för att renskötselområdets värde som fritidsreservat möjliggöra en rationell användning av arkommer att stiga. Emellertid är det enligt betskraften. Då driftsenhetemas storlek med vår mening inte berättigat att vid uppskatt- gängse renskötselmetoder är i hög grad beningen av rennäringens nuvarande och fram- roende av renarnas fördelning på skilda tida möjligheter att konkurrera med andra ägare, finns det två principiellt olika vägar näringar låta hänsynen till renbetesmarker- att öka storleken på driftsenhetema: antingnas värde vid användning för annat ändamål en kan man förändra ägandestrukturen, så spela in. Enligt de renbeteslagar som sedan att företagarnas reninnehav regelmässigt ut- 1880-talet reglerat samernas rättigheter ut- gör lämpliga driftsenheter, eller också kan gör huvuddelen av de marker varom här är man genom omläggning av renskötselmeto- .fråga för »läpparna avsatta land» (22 § i derna bryta eller åtminstone försvaga sam- 1886 års renbeteslag) resp. »områden som bandet mellan reninnehav och driftsenheter. blivit till lappamas uteslutande begagnande Mot utvägen att förändra ägandestruktu- SOU 1968: 16 55

ren talar främst att härför skulle erfordras händer att med bortseende från äganderättsmycket vittgående ingrepp i den enskilda förhållandena indela medlemmarnas renoch . _ äganderätten till renarna. Inom de olika hjordar i driftsenheter, vilkas storlek lappbyarnas områden är utrymmet för en på sammansättning kan” anpassas efter årstid, längre sikt lönsam renskötsel alltid begränsat betestillgång och övriga föreliggande omtill det antal djur som uthålligt - även un- ständigheter. Byama skall också äga besluta der sämre betesår - kan finna föda på de om anställande av den arbetskraft som er”tillgängliga betesmarkema. I flertalet lapp- fordras för renskötseln; reninnehavet i och byar är detta utrymme för närvarande helt för sig avses icke skola medföra en ovillkoreller i huvudsak ianspråktaget. Det går där- lig rätt för medlemmarna att erhålla anställför inte att enbart genom en allmän ökning ning som renskötare. Härigenom bör det vaav de små företagarnas reninnehav höja den ra möjligt att avpassa arbetsstyrkan efterfögenomsnittliga storleken av de nuvarande religgande behov och väsentligt öka det gedriftsenhetema. I stället skulle en betydande nomsnittliga antalet renar per årsarbetare.

minskning avantalet driftsenheter behöva Samtliga kostnader för renarnas handhavan-

genomföras, innebärande att renägarna fri- de och renbyns “verksamhet - arbetslöner, villigt eller tvångsvis överförde djuren till ett utgifter för driftsanläggningar, ersättningar

begränsat antal ägare eller gjorde dem till för de av renarna orsakade skadorna, m. m.

föremål för en kollektiv - föreslås äganderätt. i princip bli fördelade mellan Den alternativa utvägen att söka tillskapa renägarna i proportion till antalet innehavda i

lämpliga driftsenheter, som i huvudsak är renar.

oberoende av de olika företagarnas ren- Då vårt organisationsförslag radikalt skilinnehav, överensstämmer i princip med det jer sig från gällande ordning i renskötseln, förslag som framlades av Renutredningen i enligt vilken ansvaret för renarna genomdess år 1960 avgivna betänkande »Rensköt- gående åvilar den enskilde innehavaren, tor-selns organisation och renprodukternas de det nya systemet böra införas endast om marknadsförande» (stencilerat). Kärnpunk- en betydande majoritet bland näringsidkarna ten i detta förslag var att lappbyarna skulle önskar det. För kunna inhämta de ren-

att

omvandlas till självständiga juridiska perso- skötande samernas uppfattning om förslaget ner med. uppgift att handha gemensamma bör Svenskasamernas riksförbund beviljas

frågor rörande den av bymedlemmarna be- ett särskilt engångsanslag för upplysnings-

s drivna renskötseln. Förslaget accepterades verksamhet. i princip av flertalet remissinsatser, däribland 4 Den SSR och majoriteten av lappbyarna. Strukturomläggnin-g. organisatoriska. I huvudsaklig överensstämmelse med omläggningen syftar till att få till stånd en i Renutredningens förslag har rationell renskötsel, även om de renskötande grundtanken vi - på sätt närmare utvecklas i kap. 5 av medlemmarna är fler än som motsvarar bedetta betänkande - ansett bästa sättet att få hovet av årsarbetare. Det torde dock inte till stånd lämpliga driftsenheter vara att kunna undvikas att svårigheter uppkommer överlämna renskötselns handhavande till sär- för sammanhållningen i byn och därmed skilda lokala organisationer, i förslaget be- också för renskötseln, om vissa renägarenämnda renbyar, med näringsutövarna som utesluts från arbete. Intresset för vården av medlemmar. Renbyarna, vilka även skall an- renarna kan försvagas, om en stor del av skaffa och underhålla huvuddelen av de dessa tillhör personer som inte deltar i arbeoch tekniska hjälpmedel tet. Detta kan medföra svårigheter att få till driftsanläggningar som erfordras för renskötseln, avses* få be- stånd en rationell ordning för renskötseln hörighet att i medlemmarnas ställe bestäm- inom byarna. Då möjligheterna till kompletma i frågor, som rör nyttjandet av de betes- terande sysselsättningar dessutom är begränmarker, där renbetesrätt tillkommer med- sade, talar starka skäl för att inte bara anta-lemmarna; Renbyarna får därigenom fria let irenskötseln sysselsatta utan även antalet

56 SOU 1968: 16

renägare reduceras. Vid sidan om förslaget upplösning, kommer att diskuteras i betänktill en organisatorisk omläggning av ren- andets kap. 7.

skötseln framlägger vi därför förslag till Såsom tidigare nämnts, har JO ifrågasatt,

åtgärder, varigenom de som lämnar rensköt- om ej en särskild av staten bekostad ombudsseln bereds möjlighet att få annan för dem mannaorganisation borde inrättas med upplämplig sysselsättning samt visst avgångs- gift att tillvarataga samernas intressen och vederlag, på sätt närmare utvecklas i kap. 6. föra deras talan. Enligt vår mening talar emellertid starka skäl emot en dylik anord- Ändrad regional administration. Den special- innebära att en ning. Denna skulle nämligen administration för rennäringen och den ren- ny specialadministrätion efterträdde lappskötande befolkningen som lappväsendet ut- väsendet. Det bör emellertid undvikas - så gör är knappast förenlig med nutida upp- långt det med hänsyn till de särskilda förom förvaltningsmyndigheternas ar- hållandena inom fattning rennäringen är möjligt betsuppgifter och befogenheter. Att lapp- att i fråga om samerna och rennäringen biväsendet likväl ännu består och fortfarande behålla eller tillskapa speciella institutioner har stor praktisk betydelse torde åtminstone och bestämmelser, som skiljer sig från vad delvis förklaras av att rennäringsutövarnas som anses erforderligt för andra medborgaegna lokala organisationer, lappbyarna, har re och näringsgrenar. Samernas och renen alltför svag ställning såväl inåt som utåt näringsutövarnas behov av egna företrädare för att kunna fullgöra uppgiften att få till i gemensamma kan, såsom skett i frågor stånd en långsiktig och ordnad samverkan i samfråga om andra jämförliga grupper mellan renägare med gemensamma betes- hället, bäst fyllas genom privata, av staten områden. Bristen på en verkligt beslutmässig oberoende intresseorganisationer. Vi har företrädare för alla renägare inom en lappby därför ansett oss icke böra framlägga något har med andra ord medfört att avgörandena om en sådan ombudsmannaorganisaförslag i viktiga frågor överlämnats till de admi- tion som åsyftas i J0:s skrivelse. nistrativa myndigheterna. Därest vårt ovan skisserade förslag med Ökat stöd till rennäringcn. Även om renrenbyar som lokala organisationer för ren- näringens nuvarande ekonomiska svårigheskötselns handhavande blir genomfört, torde ter till s-tor del, kanske huvudsakligen, beror* i huvudsak samma synpunkter på admi- på att den däri sysselsatta arbetskraften som nistrationen böra anläggas som då fråga är följd av driftsenheternas alltför ringa storlek om annan näringsadministration. Avsikten är dåligt utnyttjad, har läget med säkerhet är att en renbys medlemmar själva inom avsevärt förvärrats genom att näringen släbyns ram skall äga bestämma om sättet pat efter andra näringsgrenar i rationaliseför renskötselns utövande samt att byns ringshänseende. I sammanhang med förestyrelse skall ha behörighet att i gemensam- slagen övergång till en ny Organisationsform ma angelägenheter företräda medlemmarna för rennäringsutövarna, varigenom möjliggentemot myndigheter och andra utomståen- göres att renihjordarna indelas i lämpliga de. Vid sådant förhållande anser vi anled- driftsenheter, bör enligt vår mening en krafning saknas att bibehålla en särskild admi- tig insats göras för att även på annat sätt nistration för rennäringsfrågor. De admini- främja rennäringens rationalisering. Såsom strativa uppgifter som även i fortsättningen i utredningsdirektiven framhållits, bör målkommer att finnas på detta område bör sättningen därvid vara att rennäringen såkunna övertagas av de vanliga länsmyndig- långt möjligt skall bli jämställd med annan heterna, såsom länsstyrelse, lantbruksnämnd, husdjursskötsel. Med utgående från de stödlänsarbetsnämnd och länsbostadsnämnd. former som enligt 1967 års jordbruksbeslut Hur arbetsuppgifterna bör fördelas mellan (se prop. 1967: 95, JoU 25, 30 och 31, rskr dessa myndigheter och i vad mån de behö- 280) skall tillämpas i fråga om det egentliga ver förstärkas i anledning av lappväsendets jordbruket, har vi i kap. 6 av betänkandet

SOU 1968: 16 57

framlagt förslag till vissa efter rennäringens härvid varit att till en författning sammanspeciella förhållanden anpassade stödåtgär- föra, såvitt möjligt, alla de särregler rörande der, såsom stöd till inköp av renar, till fasta rennäringen och den renskötande befolkdriftanläggningar i renskötseln samt till ningen som är av beskaffenhet att böra uttransportredskap och andra rörliga tekniska färdas i form av lag. Med hänsyn till de tidigare (se I fortsättningen av betänkandet behandlas hjälpmedel. ovan under 2.21. berörda för frågorna om rationalisering, omställning och svårigheterna att på den allmänna låne- stödåtgärder samt om den regionala och rennäringsidkarna marknaden erhålla krediter har de föreslag- centrala administrationen av rennäringen i kapitlen 6-8. na stödåtgärderna till stor del getts formen jämte finansieringsfrågorna åt olika av statliga lånegarantier. Med förslagen Övriga kapitel ägnas huvudsakligen åsyftas att samhällets stöd till rennäringen rättsfrågor, avsedda att regleras i den föremed det stöd Denna så långt möjligt blir jämförbart slagna rennäringslagen. uppdelning som tillkommer annan husdjursskötsel enligt av frågorna har skett för vinnande av ökad de år 1967 för överskådlighet. Vi vill emellertid starkt unantagna riktlinjerna jordbrukspolitiken. derstryka, att de med rennäringen förknipadministrativa och rättsli- Vid sidan av de i egentlig mening rationa- pade ekonomiska, liseringsfrämjande stödåtgärdema har vi an- ga spörsmålen står i mycket nära samband med varandra och att det därför är nödsett angeläget att för rennäringens del få till stånd till att i de olika försöka en motsvarighet jordbrukets vändigt delfrågoma skördeskadeskydd. Det framlagda :förslaget komma fram till lösningar som ger det för till för förut- hela problemkomplexet gynnsammaste totalkatastrofskydd rennäringen sätter i princip, att kostnaderna delas mel- resultatet. lan statsverket och näringen på liknande sätt som gäller i fråga om skördeskadeskyddet.

Ny rennäringslag. De ovan omnämnda förslagen till ändrad Organisationsform för rennäringsutövarna och till upplösning av lappväsendet som specialadministration för rennäringen och de renskötande samerna innebär ett frångående i väsentliga delar av två för RBL grundläggande principer, nämligen om varje enskild renägares ansvar för och sysslade med sina egna renar samt om myndigheternas befogenhet och skyldighet att träffa avgöranden i ett flertal frågor som rör näringsidkarna enskilt. Härav nödvändiggöres omfattande ändringar i nämnda lag. Då denna även i andra hänseenden än sådana, som direkt sammanhänger med rennäringens lokala organisation och med den regionala administrationen, är i starkt behov av översyn, har vi funnit det vara mest ändamålsenligt att utarbeta förslag till en helt ny lagstiftning. I det framlagda förslaget till lag om rennäringen har därvid inarbetats såväl associationsrättsliga bestämmelser om de tilltänkta nya renbyarna som innehållet i gällande la-g om renmärken. Avsikten har

58 SOU l968: 16

3 Kretsen av renskötselberättigade

3.1 Gällande bestämmelser några begränsningar i fråga om tid och renantal bör föreskrivas för hennes fortsatta Enligt l § l mom. i 1928 års renbeteslag renskötsel. (RBL) tillkommer rätt till renskötsel auto- Enligt uttalande i förarbetena (prop. matiskt den som är av lapsk härkomst, så- 1928: 43 s. 65) skall adoptivförhållande icke framt någon av hans föräldrar, farföräldrar likställas med släktskap mellan föräldrar och eller morföräldrar såsom stadigvarande yrke barn; en man som adopterats av renskötande drivit renskötsel eller biträtt däri. Kvin- samer utan att själv vara av samisk härkomst na med rätt till renskötsel förlorar dock sin torde därför inte för närvarande kunna errätt, om hon ingår äktenskap med man som hålla rättighet att driva renskötsel. sa-knar dylik rätt. Å andra sidan förvärvar kvinna, som ej förut ägt rätt till renskötsel, 3.2 Rennäringssakkunnigas överväganden sådan rätt genom äktenskap med man med och förslag dylik rätt; och denna rätt bibehåller hon 3.2.1 Allmänna även om äktenskapet upplöses genom man- synpunkter nens död eller genom återgång eller skils- Mot de genom 1928 års lagstiftning efter mässa, såvida hon ej gifter om sig med man ingående diskussioner fastslagna huvudprinutan rätt till renskötsel. för bestämmande av kretsen av de ciperna l två fall är rätten till renskötsel beroende renskötselberättigade har efter lagens anta- .av medgivande av länsstyrelsen. Sålunda gande inte veterligen förekommit någon krikan, om särskilda skäl anses vara för handen, tik, och vi har ej funnit anledning att av eget länsstyrelsen medge den som är av lapsk initiativ frångå dem. Renskötselrätten bör härkomst rätt att bedriva renskötsel, trots sålunda även i fortsättningen principiellt att ingen bland hans eller hennes föräldrar, vara beroende av två förutsättningar: vederfarföräldrar och morföräldrar haft rensköt- börande skall tillhöra den samiska folkgrupsel till stadigvarande yrke. Och vidare kan pen samt vara medlem av en familj, som en kvinna, som på grund av sin härkomst under åtminstone någon av de närmast föreeller till följd av tidigare äktenskap innehar gående två generationerna stadigvarande och rätt till renskötsel men som riskerar att för- yrkesmässigt utövat renskötsel. I förslaget lora sin rätt genom äktenskap med en man till rennäringslag har huvudstadgandet om utan renskötselrätt, bibehållas vid rättigheten vem som skall anses vara renskötselberättigenom tillstånd av länsstyrelsen, om synner- gad (1 kap. 2 § första stycket första punkliga skäl härför föreligger. I sistnämnda fall ten) utformats i överensstämmelse med det skall dock länsstyrelsen samtidigt pröva, om nu sagda. Såsom framgår av förarbetena till

SOU 1968: 16 59

RBL 1928: 43 s. 54-65), bör kravet prövningen av frågor om renskötselrätt samt (prop. på tillhörighet till den samiska folkgruppen av ärenden angående dispens från de noranses uppfyllt av envar som i något, om än malt gällande förutsättningarna för sådan avlägset, led kan visa sig vara av samisk rätt.

härkomst. Den viktigaste begränsningen ligger därför i villkoret att någon av föräldrar- 3.2.2 De blandade äktenskapen na eller någon av dessas föräldrar haft till att driva renskötsel Enligt RBL blir rätten till renskötsel, när en »stadigvarande yrke» eller biträda i denna näring. I det citerade renskötselberättigad gifter sig med en icke beroende av om det är mannen uttrycket får anses ligga dels att någon av de berättigad, nämnda befattning med ren- eller hustrun som före äktenskapet ägt rätt generationernas skötsel förekommit under en in-te alltför kort till renskötsel. Är det mannen, blir båda av år, dels ock att renskötseln makarna renskötselberättigade, men är det följd utgjort en väsentlig del av vederbörandes sysselsätt- hustrun, blir i princip båda utestängda. Sisti syfte att lämna bidrag till nämnda regel har enligt motiven (anf. prop. ning och utövats hans eller hennes försörjning. Kravet på s. 67) till syfte att förebygga att män utan

»stadigvarande» befattning bör dock inte samisk härkomst yrkesmässigt skall driva drivas i renskötseln renskötsel; viss kontroll i detta hänseende

så långt att ett avbrott

under enstaka år skulle inverka på? bedöm- ansågs välbehövlig, därest rennäringen fort-

V på yrkes- farande skulle förbehållas samerna. ningen. Ej heller bör i fordringen

att renskötseln nödvän- Lagstiftarens tidigare inställning bör ses

mässighet inläggas

enda mot den bakgrunden att renskötsel alltid

digtvis skall ha utgjort vederbörandes

eller ens huvudsakliga sysselsättning eller betraktats som ett utpräglat »manligtáa yrke, inkomstkälla; sålunda bör idkande av jord- varför egentligen endast mannens härkomst

bruk vid sidan av inte utesluta ansetts vara av betydelse i sammanhanget. renskötsel

från att nu ägna är emellertid. om inte detta synsätt

avkomlingarna möjlighet Fråga

näring (jfr anf. prop. s. är moget att revideras. Väl kan det icke för-

sig åt sistnämnda 62). - Att. det är i Sverige som den-ifråga- nekas att många moment i själva renskötselvarande kvalificerande renskötseln skall ha arbetet fortfarande är av sådan beskaffenbedrivits het att det är svårare för kvinnor än förmän får väl anses ligga i sakens.natur.

För att undgå tvekan på denna punkt har att klara dem. Rennäringen, rätt skött, inne-

fattar emellertid mer än det fysiska

dock en uttrycklig föreskrift härom i intagits i åtskilligt

i den handhavandet (av renarna och annat hårt

föreslagna lagtexten. ,

I vissa mera speciella hänseenden har utearbete, bl. a. den viktiga företagsledning-

efter RBL:s en med planering, bokföring och försäljsamhällsutvecklingen antagande

medfört att de i denna lag tillämpade prin- ningsverksamhet. Dessa arbetsmoment torde

ciperna numera framstår som föråldrade i framtiden - särskilt om vårt förslag nedan

eller eljest mindre ändamålsenliga. Såvitt i kap. 5 att lappbyarna skall omorganiseras

här aktuella torde detta vara till s. k. renbyar med väsentligt ökade befogäller frågor blir - få än större befallet i fråga om den rätt att drivalrenskötsel genheter genomfört som tillkommer dels makar i ett s. k .blandat tydelse än de för närvarande har. Anledäktenskap, äktenskap där endast en av ning saknas uppenbarligen till antagande att

dvs.

makarna före giftermålet innehade rensköt- kvinnorna, generellt sett. skulle vara mindre

dels ock den som adopterats av nå- väl ägnade än männen att handha dylika

selrätt, gon som i fråga om renskötselrätten tillhör arbetsuppgifter, som inte på något avgöran-

en annan kategori än den adopterades biolo- de sätt skiljer sig från motsvarande sysslor

Dessa två frågor tas därför inom annat jordbruk, där ju likställighet

giska föräldrar. nedan under 3.2.2 resp. 3.2.3 upp till sär- sedan länge råder mellan könen. Vad särskilt skilt Sist under torde det dessutom för-

övervägande_ i kapitlet, angår rennäringen

3.2.4, diskuteras vissa spörsmål rörande hålla sig så att det i många fall är svårare att

60 SOU 1968: 16

få kvinnorna, särskilt de unga, att kvarstan- ingifta kvinnornas nuvarande rättsställning, na i lappbyarna än männen; en lagregel som men för den andra kategorien av blandade i viss utsträckning innebär att samekvinnor äktenskap skulle olägenhetema kvarstå, varmot sin vilja måste överge rennäringen får till kommer att den olikhet i de båda äktendärför betraktas som föga rationell från all- skapskategoriernas rättsställning som anordmän synpunkt. Några egentliga olägenheter ningen innebure kan framstå som godtycklig torde inte heller uppkomma om det i något och orättvis. Vi har därför i 1 kap. 2 § andfall inträffar att en ingift icke samisk man ra stycket förslaget till rennäringslag stannat blir den som i praktiken driver familjens för att förorda det alternativ som innebär renskötsel. Vi anser på grund härav att tiden att båda makarna i ett blandat äktenskap nu är inne att inom rennäringen genomföra tillerkännes rätt till renskötsel, varvid den full rättslikställighet mellan könen. genom äktenskapet förvärvade rättigheten Den sålunda eftersträvade likställigheten skall bestå även om äktenskapet upplöses kan genomföras olika sätt: genom den ursprungligen renskötselberättipå två principiellt med och utan renskötselrättens utsträckande gade makens död. - Beträffande förhållantill den som gifter sig med en renskötsel- dena vid äktenskapets upplösning genom man eller kvinna. Till stöd för återgång eller skilsmässa återkommer vi neberättigad det senare alternativet, dvs. renskötselrättens dan. till den av makarna som var be- Om en änka eller änkling, som förvärvat begränsning före äktenskapets ingående, kan renskötselrätt -genom giftermål med renrättigad angelägenheten av att förbehålla skötselberättigad av samisk börd, sålunda åberopas renskötseln åt samerna Detta motiv avses få behålla rättigheten efter makens själva. torde dock inte vara tillräckligt för att upp- död, uppkommer frågan huruvida rätten bör de praktiska som är för- bestå, även efter ett eventuellt omgifte. Enväga olägenheter knippade med en dylik lösning av frågan. ligt gällande lag -går en renskötselberättigad bestånd som i hän- änka rätten vid med Såväl under äktenskapets förlustig äktenskap -delse av den ursprungligen renskötselberätti- man som saknar renskötselrätt; dock finns blir den andra makens möjlighet att söka dispens hos länsstyrelsen. gade makens_ död - inte stå i överensstämmelse ställning mycket ömtålig, om han ej är rätts- Det torde med övriga medlemmar av med numera rådande rättsuppfattning att ligt sett likställd den lappby som makarna tillhör. Härvid bör låta ingående av nytt äktenskap få till följd beaktas inte bara själva renskötselrätten utan förlust av en tidigare förvärvad rättighet. :även de med denna förenade särskilda rättig- Vi anser därför - med beaktande jämväl och fiskerätt. Finns av att den ifrågavarande rättsförlusten skulle heterna, såsom .jaktkan det också från deras kunna undvikas samboende utan barn i äktenskapet, genom - att den efterlevande makens synpunkt vara av största värde att familjens äktenskap kan fortsätta att drivas av omgifte inte bör inverka på hans rätt till renskötselföretag den efterlevande maken, även om denne renskötsel. Det nya äktenskapet bör dock inte föranleda en ytterligare utsträckning av inte är av samisk börd eller han eljest sakna-t renskötselrätt som ogift. Givetvis vore det i renskötselrätten till den nye maken, om han och för sig tänkbart att för detta fall införa eller hon ej förut innehaft sådan rätt; och en dispensmöjlighet, men därigenom elimi- ej heller bör barnen i detta nya äktenskap bli renskötselberättigade, såvida de inte är nerades inte de ovan antydda olägenheterna av att endast den ene av makarna under av samisk härkomst. En annan ståndpunkt i äktenskapets bestånd betraktades som full- sist angivna frågor skulle enligt vår mening Inte heller anser vi i alltför hög grad frigöra renskötselrätten värdig lappbymedlem. oss kunna förorda från det principiellt betydelsefulla sambanatt frågan löses på sådant sätt att renskötselrätten utsträckes till ingift det med den samiska folkgruppen. kvinna men inte till ingift man. Visserligen När ett blandat äktenskap upplöses geförhindrades en försämring av de nom_ återgång eller skilsmässa, aktualiseras därigenom

SOU 1968: 16 61

frågan, huruvida den av makarna som före Vad tidigare anförts rörande verkningaräktenskapet saknat renskötselrätt bör få be- na av en änkas eller änklings omgifte, torde hålla denna genom giftermålet förvärvade äga giltighet även beträffande nytt gifte av rättighet. Problemet torde inte kunna lösas den som till följd av dispens innehar rengenom en entydig lagregel. Stundom kan skötselrätt, sedan ett blandat äktenskap uppomständigheterna säkerligen vara sådana att lösts av annan anledning än makens död. det för samebefolkningen skulle framstå som stötande om exempelvis en man utan renskötselrätt som gift sig med en samekvinna skulle få fortsätta att driva rensköt- 3.2.3 Adoptivbarns rätt till renskötsel se] efter äktenskapets upplösning. I andra Efter den i samband med nya ärvdabalkens fall kan det vara väl motiverat, t. ex. av hän- antagande år 1958 genomförda ändringen syn till barnen, att den ingifte maken full- av den svenska adoptionslagstiftningen står följer familjeföretaget. Vi anser därför att ett adoptivbarn i princip, sett. i samrättsligt rätten till renskötsel i detta fall bör, såvitt ma förhållande till och dennes adoptanten gäller den av makarna som före äktenskasläkt som ett adoptantens eget barn, samtipet saknat renskötselrätt, bli beroende av bandet mellan digt som det familjerättsliga särskild prövning. och dess släkt avskurits. adoptivbamet Vidkom-mande prövningsmyndigheten i RBL:s ståndpunkt i fråga om ett adoptivsist angivna fall må följande framhållas. Det barns rätt till renskötsel - innebärande att vore givetvis i och för sig möjligt att över- denna rätt är beroende av de biologiska lämna avgörandet åt den domstol som har släktingarnas förhållanden, ej av adoptivatt besluta om äktenskapets upplösning. Mot föräldrarnas och deras föräldrars härstamen sådan anordning talar emellertid att ären- ning och befattning med rennäringen - sydet inte bör bedömas huvudsakligen från nes inte vara förenlig med den nya uppfatträttslig synpunkt utan som en lämplighets- ningen av adoptivbarnens ställning, vilken fråga med beaktande av familjens ekonomis- uppfattning torde vara förhärskande även ka ställning och uppfattningen inom den bland samerna. På grund härav föreslår vi renby som makarna tillhört. Härtill kommer sådan ändring av reglerna om rätt att driva att frågan om renskötselrätten får en påtag- renskötsel, att ett adoptivbarns och dess avlig betydelse endast för en mindre del av komlingars rätt i nämnda hänseende blir att den renskötselberättigade befolkningsgrup- bedöma efter adoptantens härkomst samt pen, nämligen för renbymedlemmarna. Det dennes och hans föräldrars befattning med är därför mindre lämpligt att frågan avgöres renskötsel (se första stycket andra punkter: i samband med äktenskapets upplösning, nyssnämnda §). Innebörden härav är, å ena utan den bör prövas självständigt i den mån sidan, att ett barn som adopteras av en renett avgörande påkallas av ett aktuellt behov. skötande familj erhåller rätt till renskötsel Att för dessa, säkerligen sällsynta, fall införa även om det ej är av samisk börd eller dess en ny typ av domstolsärenden synes knap- egen släkt saknar den förutsätta kontakten past motiverat. Vi anser i stället övervägan- med rennäringen samt, å andra sidan, att ett de skäl tala för att prövningen sker i admi- barn från en renskötarfamilj förlorar sin nistrativ ordning, lämpligen på det sätt att rätt att driva renskötsel, om det adopteras av frågan om fortsatt renskötselrätt för den någon som saknar sådan rätt. som förvärvat sådan rätt genom ett äkten- Då det är tänkbart att ett barn av samisk skap, vilket upplösts av annan anledning än härkomst, vilket adopterats av person utan makens frånfälle, göres beroende av särskild renskötselrätt, i något fall kan vilja återvändispens (se 1 kap. 2 § tredje stycket i lag- da till den samiska miljön, anser vi lämpligt förslaget). Till frågan om dispensmyndighet att för detta fall införa möjlighet till dispens. och om skäl för meddelande av dispens Dispensfrågan behandlas närmare nedan återkommer vi nedan under 3.2.4. under 3.2.4

62 SOU 1968: 16

renskötselberättigade skall få möjlighet att 3.2.4 Prövningen av frågor om renskötselrätt m. m. utnyttja sina befogenheter genom att erhålla medlemskap i viss renby, är en helt annan särskild för av vilken - - i Någon ordning prövning fråga, på sätt ovan antytts frågan, huruvida en viss person är direkt på första hand avses skola prövas av bystämgrund av lagstadgande (dvs. utan dispens) man. - Vad nyss sagts om att dispensfrårenskötselberättigad eller ej, finns inte för gan skall gälla hela renskötselområdet utenärvarande föreskriven. En dylik fråga torde sluter givetvis inte att dispensmyndigheten därför i praktiken kunna avgöras endast i bör lämna den eller de renbyar, som närsamband med annan fråga, för vilken ren- mast kan beröras av det aktuella dispensskötselrätten eller avsaknaden därav har be- ärendets utgång, tillfälle att yttra sig i fråtydelse, dvs. i huvudsak genom beslut i mål gan. Bestämmelser-härom har upptagtis i 8 eller ärende som rör medlemskap i eller in- kap. av förslaget till lag om rennäringen. flyttning till lappby eller utnyttjande av de Till dispensmyndighet i frågor rörande med dylikt medlemskap förenade rättighe- rätt att driva renskötsel föreslår vi vederterna. börande länsstyrelse, som torde vara den Några egentliga olägenheter torde denna administrativa myndighet med erfarenhet av brist på prövningsmöjlighet inte ha inne- rennäringsfrågor som är mest lämpad för burit. Tillräckliga skäl synes därför ej före- den ifrågavarande judiciella prövningen. Beligga att genomföra någon ändring i detta svär över länsstyrelsens beslut i sådan fråga hänseende, detta så mycket mindre som den bör upptagas av regeringsrätten. Härför erenda självständiga betydelsen av renskötsel- fordras viss ändring i 2 § lagen den 26 maj rätten såsom sådan (se l § 2 mom. och 14 § 1909 om Kungl. Majzts regeringsrätt. 2 mom. RBL) skulle försvinna vid bifall till De fall då enligt I kap. 2 § tredje stycket vårt i kap. 5 av detta betänkande framlagda förslaget till rennäringslag dispens från de förslag med avseende å rätten att hålla skö- normalt gällande förutsättningarna för rentesrenar. Det bör emellertid framhållas att skötselrätt skall vara möjlig kan indelas i ett genomförande av förslaget om lappbyar- fyra grupper, avseende följande personkatenas ombildande till renbyar skulle få till gorier: följd en betydelsefull ändring av förfarandet l) personer av samisk härkomst, vilkas vid prövning av uppkommande frågor om släktingar i tidigare led inte på förutsatt sätt medlemskap i byarna och om inflyttning i sysslat med renskötsel; dessa. Sagda prövning, vid vilken ställning 2) adoptivbarn till personer som under l) måste tagas till frågan om medlemmarnas sägs och avkomlingar till sådana adoptivresp. sökandenas rätt att driva renskötsel, barn; avses nämligen skola i första hand verk- 3) personer av samisk härkomst, vilka ställas av renbyarnas medlemmar själva ge- adopterats av personer som inte tillhör den nom beslut på bystämmorna. samiska folkgruppen; samt I de fall då rätt att driva renskötsel inte 4) personer, vilka förvärvat renskötselföljer omedelbart av lagens bestämmelser rätt genom äktenskap som upplösts genom utan är beroende av särskilt medgivande återgång eller skilsmässa. (dispens) är det enligt vår mening nödvän- I fråga om samtliga fyra grupper föreslås digt att dispensförfarandet, såsom för när- att dispens skall kunna lämnas, »när särskilvarande är fallet, handhas av offentlig myn- da skäl föreligger» Någon skärpning av dighet. Att överlämna dispensprövningen till dispensförutsättningarna - såsom för närrenbyama synes vara ogörligt redan av den varande gäller beträffande renskötselberättianledningen att dispensen tbör avse frågan gad kvinna, som ingår äktenskap med man om rätt att bedriva renskötsel inom rensköt- utan renskötselrätt, i vilket fall för dispens selområdet i dess helhet inom viss krävs skäl» - har inte ansetts ej blott »synnerliga renbys betesområde. Frågan huruvida den erforderlig i fråga om någon av grupperna.

SOU 1968: 16 63

Ej heller har det befunnits möjligt. att närmarevdefiniera dispensskälen. Uppenbart är att stor hänsyn måste tagas till vederbörandes personliga förhållanden, särskilt hans eller hennes tidigare sysslande med renskötsel samt större eller mindre svårigheter att vinna sin utkomst i annan näring. Dispensbör emellertid vara oförmyndigheten hindrad att också beakta i vad mån det för rennäringen eller eljest från allmän synpunkt är av intresse att uppmuntra eller begränsa tillströmningen av näringsidkare; härvid bör stort avseende fästas vid uppfattningen inom den renby där sökanden avser att i händelse av dispens fortsätta eller påbörja sin ren- skötsel. Vad särskilt angår gruppen 4) vissa frånskilda m. fl. - måste de eventuella barnens intressen tillmätas en ofta avgörande betydelse; därest i enrenskötarfamilj den av föräldrarna som är av samisk börd inte avser ,att fortsätta med renskötseln, torde möjligheten för barnen att i _framtiden ägna sig åt denna näring i praktiken bli beroende av att den andre av föräldrarna ges tillfälle att efter skilsmässan ensam driva familje-

företaget. Någon motsvarighet till den nu

föreliggande befogenheten för länsstyrelsen att i visst- .fall förknippa en meddelad dispens med lämpliga begränsningar i fråga om tid och renantal har vi inte funnit erforderlig;

dylika frågor synes i stället böra regleras

genom beslut av vederbörande renby (se 2

kap..3 § i förslaget .till lag om rennäringen). _Ingen som enligt nu_ gällande lag äger rätt till renskötsel bör mista denna rätt till följd

av den föreslagna nya lagstiftningensikraft-

trädande. Ett av denna innebörd

stadgande

har intagits i den föreslagna rennäringslagens övergángsbesvämmelser.

64 SOU 1968: 16

4 Renskötselrätten

4.1. Renskötselområdets omfattning och ovan samt nedom odlingsgränsen odlingsbetestidens längd gränsen på mark som antingen tillhör kronan eller utgör s. k. renbetesland. Betesrät- 4.1.1. Gällande bestämmelser ten dock gäller endast på trakter, »där I RBL återfinnes regler rörande renskötsel- skogsrenskötsel av ålder förekommer under områdets omfattning och betningstidens våren, sommaren eller höstem. Med renbeoch tesland avses i lagen mark som »vid avvittlängd i 2 §, såvitt gäller fjällrenskötsel, i 3 §, vad angår skogsrenskötsel. ringen förklarats utgöra renbetesland eller F jällrenskötsel får under hela året drivas av ålder varit såsom sådant land används. dels inom Norrbottens och Västerbottens skogsrenskötsel också äga rum på annan läns lappmarker ovan odlingsgränsen, dels mark inom lappmarkerna som av ålder anock på renbetesfjällen i Jämtlands län ( 2 § vändes för skogsrenskötsel och därjämte på 1 mom.). Med renbetesfjällen de trakter utom förstås härvid lappmarkerna som skogs- »såväl de vid avvittringen för läpparna av- lappar från lappmarkerna »efter gammal satta renbetesfjällen som ock de till utvidg- sedvana vissa tider av året besöka med sina ning av dessa fjäll sedermera upplåtna om- renar» (3 § 2 mom.). Rätt till utsträckt berâdena›. - Under en begränsad del av året, testid föreligger i vissa fall enligt samma normalt månaderna oktober-april, får fjäll- regler som gäller för fjällrenskötseln. lapparna uppehålla sig med sina renar också Med uttrycket »odlingsgränsem avses den nedanför odlingsgränsen i lappmarkerna gränslinje som enligt Kungl. brev den 13 samt på de trakter utom lappmarkerna och december 1867 och den 8 maj 1868 uppdrarenbetesfjällen som »läpparna efter gammal gits mellan den egentliga fjällbygden och sedvana besökt m-ed sina renar› (2 § 2 den till odling tjänliga delen av Norbottens mom.). Tiden för betesrätten i dessa vinter- och Västerbottens läns lappmarker. Avsikten betesland utsträckes om dock, »otjänliga med odlingsgränsens bestämmande var att väderleks- eller betesförhållanden nödga till trakterna ovanför densamma skulle utgöra tidigare flyttning om hösten eller hindra ett åt samerna förbehållet område. Denna återfiyttning om våren» Vidare förutsättes avsikt har dock ej helt kunnat genomföras. i lagen att avtal kan ha träffats med veder- Redan vid gränsens uppdragande låg en del börande jordägare eller brukare om betesrätt hemman och nybyggen ovanför odlingsgränunder annan tid än oktober-april. sen, och senare har åtskilliga bosättningar skogsrenskötsel får enligt 3 § 1 mom. tillkommit i dessa trakter 1928:43 (prop. RBL bedrivas året om inom lappmarkerna s. 48). - Inom Jämtlands län, där någon

SOU 1968: 16

erritoriellt bestämd lappmark inte funnits, rådande skillnad i rättsställning mellan fjällmed avvittringen och avskaffas (se härom tar i sammanhang jämlikt skogsrenskötsel brev av den 20 april 1841 vissa nedan under 4.3.3 b). I 1 kap. 3 § av förvå Kungl. avsatts för samemas ute- slaget till lag om rennäringen har därför l. k. renbetesfjäll har regler om renskötselområdets om- ;lutande begagnande. Renbetesfjällen upptagits .lärefter med stöd av ett Kungl. brev den fattning och betestidens längd som är gemenatt ett antal samma för de båda renskötseltyperna. För- 13 juli 1887 utvidgats genom i huvudsak en kombination av .lV kronan inköpta hemman och lägenheter slaget innebär för renskötsel. de bestämmelser som stadgas i 2 och 3 §§ Jpplåtits Vid sidan om renbetesfjällen har inom RBL. Någon väsentlig vare sig inskränkning lämtlands län vissa upplåtits eller utvidgning av de nuvarande rättigheterkronoparker för renbete året om enligt bemyndigande i na, vilka lagfästs efter ingående överväganfrån den och numera får betraktas som hävd- :n ämbetsskrivelse finansdepartemenvunna, har inte ansetts böra vidtagas. Teorezet den 23 september 1886. Vidare har inom län (området mellan tiskt sett innebär förslaget visserligen en uten del av Kopparbergs - Storån av samernas rättigheter. eftersom Härjedalsgränsen, 5:e parallel-len vidgning skall få utöva - Grövelån - Olån och riksgränsen mot fjällsamerna i viss omfattning rätt till renbete året om upp- som hittills tillkommit allenast Norge) särskild rättigheter och vice versa. Praktiskt sett låtits genom Kungl. brev den 31 december skogssamerna 1888 och den 7 april 1899. I övrigt gäller blir dock skillnaden inte så stor. då en uppmark utanför och mellan de olika byarna avses skola beträffande lappmarkerna delning ske av all mark där renskötsel får idkas unrenbetesfjällen att renskötsel i princip är tilllåten endast vintertid och bara inom sådana der hela året (se 2 kap. l § i lagförslaget). områden- där sedvanerätt Från markägarnas synpunkt torde det sakna föreligger. Någon för sedvanerättens större betydelse, om- betningsrätten utövas

nedre gräns utbredning

kan enligt RBL:s förarbeten av fjällsamer eller av skogssamer.

inte angivas;

s.i 69 ff) rätten-inom I formellt hänseende uppvisar förslaget (anf. prop. gäller större delen av Norrland utanför vissa ytterligare avvikelser från gällande lag. lappmar-

och och Sålunda har den i 2 § 1 mom. RBL före-

kerna ”renbetesfjvällen därjämte län. I kommande definitionen av uttrycket »reninom vissas områden av Kopparbergs tvistiga fall förutsättesfrågan om sedvane- betesfjällen» ansetts kunna utgå ur lagtexten. Även därmed rättens” tillämplighet bli prövad av domstol i vårt förslag avses emellertid för samerna avsatta på grundval av sådanbevisning som enligt både de vid avvittringen av urminnes och de till utvidgning av allmän lag krävs för styrkande renbetesfjällen dessa fjäll sedermera upplåtna områdena.

hävd (anf. prop. s. 71)-.

- Också den i 3 § 1 mom. RBL lämnade definitionen av uttrycket »renbetesland» har 4.1.2 Rennäringssakkunnigas överväganden uteslutits ur lagtexten utan att någon förändoch förslag ring är åsyftad; därmed avses sålunda mark, som vid avvittringen förklarats utgöra ren-

I fråga om betesrättens innehåll enligt gäl-

skillnaden mel- betesland eller av ålder varit använd som lande lag är den viktigaste att fjällsamer- sådant land. - Slutligen har bland områden, lan de “båda renskötseltyperna året där renskötsel får bedrivas under hela året, na inom lappmarkerna har betningsrätt om endast ovanför odlingsgränsen, medan upptagits de delar av Jämtlands och Kopparhela året får vistas upplåtits till renbete. skogssamema på vissa bergs län som särskilt nedanför Härmed de marker som upplåtits marker denna gräns, under förut- åsyftas där av ålder för detta ändamål enligt ovannämnda ämsättning att skogsrenskötsel förekommer under sommaren eller betsskrivelse den 23 september 1886 samt våren, hösten. Kungl. breven den 31 december 1888 och

vår mening är det angeläget att den 7 april 1899. Enligt

SOU 1968: 16

I tredje stycket av ifrågavarande § har in- deståndsskyldighet (36 §) och straffansvar tagits en hänvisning till de särskilda regler (59 § l mom. e/). Särskilda genom straff som enligt lagförslagets 7 kap. avses skola sanktionerade förbudsbestämmelser gäller gälla beträffande s. k. koncessionsrenskötsel. därjämte till skydd mot ofredande genom Sådan renskötsel förutsättes nämligen även hundar (36-38 §§), mot skadande av flytti framtiden kunna bedrivas inom vissa om- ningsväg (23 §) samt mot visst intrång i råden, där betningsrätt året om inte följer samemas rätt till skogsfång (52 §). av de allmänna bestämmelserna i förslagets 1 kap. 3 § första och andra styckena. 4.2.2 Rennäringssakkunnigas överväganden Hänvisningen till expropriationslagen i avser närmast och förslag §zens fjärde stycke stadgandet i 1 § 14. av denna lag, enligt vilket Omfattningen och beskaffenheten av de lagrum expropriation kan ske för tillgodo- renskötande samemas ursprungliga rättigheseende av .fjällrenskötselns behov. Då inte ter inom renskötselområdet utgör sedan heller i detta hänseende skillnad bör göras gammalt en omtvistad fråga. Meningsskiljmellan fjäll- och skogsrenskötsel, bör stad- aktigheterna mellan samer och andra rättsgandet ändras så att expropriation kan ske ägare har nyligen aktualiserats genom vissa till förmån för all renskötsel och inte bara rättegångar som av företrädare för samerför fjällrenskötseln. Förslag till sådan änd- na an-hängiggjorts mot kronan. För utredring ingår bland de av oss framlagda för- ningens vidkommande bör emellertid fastfattningsförslagen. slås att vi enligt direktiven har att utgå från RBL:s huvudsakliga innehåll rörande samernas särskilda rättigheter i förhållande till 4.2 Renskötselrätterzs innebörd kronan och andra rättsinnehavare (se kap. 4.2.1 Gällande bestämmelser 1 ovan, avsnitt 1.1). Det klarläggande av sa- Det grundläggande stadgandet om rensköt- memas rättsställning som behöver ske i selrättens innebörd återfinnes i l § 2 mom. förevarande sammanhang skall således ske första stycket första punkten RBL, där det på grundval av den nu gällande lagstiftsägs att rätt till renskötsel innefattar befo- ningen. Med denna begränsning av utredför - varmed den anser vi oss..sakna anledgenhet »lapp» åsyftas ningsuppdraget som enligt RBL är renskötselberättigad ning att ingå i bedömning av frågan om att enligt vad i lagen sägs på de trakter där innebörden av de rättigheter som de renhan äger uppehålla sig med sina renar »be- skötande samerna av ålder haft inom skilda gagna sig av land och vatten till underhåll delar av det nuvarande renskötselområdet. för sig och renarna». RBL innehåller vi- Ända sedan antagandet av den första egentdare ett flertal stadganden, varigenom den liga renbeteslagen, utfärdad den 4 juni 1886, allmänna renskötselrätten exemplifieras och har i lagstiftningen konsekvent hävdats att kompletteras: om rätt att flytta med renarna samemas rätt är inskränkt till sådant nytt- (21-24 §§), att uppföra stängsel (25 §), jande av land och vatten som erfordras att anlägga vissa byggnader och upptaga för renskötselns bedrivande. Åt denna ståndodlingar (41-43 §§), att hålla getter (44 §), punkt gavs klart uttryck redan av särskilda att företaga .skogsavverkning (45-54 §§) utskottet vid 1886 års riksdag (utlåtande samt att jaga och fiska (55 §). Till skydd nr 1, s. 31), när frågan om befogenhet för för renskötselrätten stadgas i 36 § förbud samerna att upplåta inom de nyttjanderätt mot ofredande - eller uppsåtligen genom för dem anvisade områdena behandlades: vårdslöshet - av renar, medan de befin- »Ehuru laprparnes befogenhet att till underner sig på område där renar då må föras håll för sig och sina renar betjena sig af land på bete, samt mot obehörigt fördrivande och vatten å de trakter, der de ega att vistas, av renar från sådant område. överträdelse är grundad på deras naturliga rätt till de för av förbudet att ofreda renar föranleder ska- deras existens nödiga förutsättningar, så är

SOU 1968: 16 67

med afseende å dessas beskaffenhet denna rätt satt begagnande för skogsrenskötsel av visst likväl icke ens inom de för lapparne afsatta vars för detta ändamål omrâde, nyttjande land att anse såsom en eganderätt. Den är är i synnerlig mån betungande för den jordendast en nyttjanderätt till det omfång, som brukande befolkningen eller hinderligt för bestämmes af vilkoren för renskötselns bedrifvande. Hvad dertill icke erfordras, bör så- odlingens fortgång eller medför väsentligt ledes falla utom gränsen för denna rätt.» hinder eller avsevärd skada för fjällrensköt- I de olika renbeteslagarna har, i över- seln); ensstämmelse med det återgivna motivutta- 4 § (angående betesrättens inskränkning landet, de renskötande samernas rättighe- eller upphörande inom viss trakt, om det ter beskrivits som en att »be- prövas nödigt med hänsyn till renbetets bebefogenhet af land ooh vatten till underhåll varande eller eljest för renskötselns behov); tjena sig för sig och sina renar» (l § i 1886 års 5 § (angående undantagande av visst omatt och vat- råde från lapparnas begagnande, om det lag) resp. »begagna sig av land ten till underhåll för sig och renarna» (1 § finnes oundgängligen erforderligt för säri 1898 och 1928 års renbeteslagar). skilt ändamål av större betydelse); samt I I kap. 1 § första stycket av vårt förslag 6 § (angående begränsning av betningen till rennäringslag förklaras innebörden av inom visst område, om det prövas nödigt renskötselrätten vara att den medför befo- för samfärdselns uppehållande). för rättighetshavaren att på sätt i Vidare finns i RBL särskilda bestämmelgenhet lagen anges nyttja land och vatten inom ser om befogenhet för myndighet att förrenskötselområdet till underhåll för sig och ordna om ändring av lapparnas flyttningsrenama. Någon ändring i sak i förhållande vägar (23 §) samt att inom delar av rentill lag är ej åsyftad med denna skötselområdet upplåta vissa nyttjanderätgällande formulering. ter (56 §). Härmed sammanhängande frågor Frågan om omfattningen och beskaffen- behandlas dock inte i förevarande kapitel heten av de med renskötselrätten förenade utan i betänkandets kap. 10, avsnitt 10.4 birättighetema behandlas i betänkandets resp. 10.7. till mot Gemensamt för de ovan omnämnda stadkap. 10. Stadganden skydd intrång i renskötselrätten återfinnes i 8 kap. l-4 gandena är att de är tillämpliga helt obe- §§ i förslaget till rennäringslag. roende av försumlighet från renägarnas sida samt att ett med stöd av dem utfärdat förbud eller annan inskränkning inte riktar 4.3. Inskränkningar i renskötselrätten sig mot viss renskötselberättigad utan drab- 4.3.1 Gällande bestämmelser bar envar som driver eller avser att driva Vid sidan om renskötsel inom det berörda området. de ingrepp i rättsutövningen som kan göras jämlikt expropriationslagen Förordnanden enligt 2 § 3 mom., 3 § 3 och andra på fastigheter i allmänhet till- mom. och 5 § RBL kan meddelas endast lämpliga författningar, såsom vattenlagen, av Kungl. Majzt. Tillämpningen av stadganväglagstiftningen och gruvlagen, kan rät- dena i 4 och 6 §§ RBL ankommer därtigheten att driva renskötsel inskränkas el- emot på vederbörande länsstyrelse. ler genom avgöranden I fråga om rätten till ersättning eller anpartiellt upphävas såvitt nu är - för i renskötselmed stöd av - i fråga ne- nan kompensation intrång dannämnda i RBL intagna speciella före- rätten som sker med stöd av ovannämnda skrifter: stadganden i RBL gäller för närvarande 2 § 3 mom. (angående förbud mot fort- följande: satt begagnande för fjällrenskötsel av visst Förordnas jämlikt 2 § 3 mom. att visst område, vars nyttjande för detta ändamål område ej vidare må begagnas för fjällrenär i synnerlig mån betungande för den skötsel, skall annat lämpligt område anvijordbrukande bef0lkningen); sas lapparna. 3 § 3 mom. (angående förbud mot fort- Undantages jämlikt 5 § visst område från

68 SOU 1968: 16

lapparnas begagnande, skall skälig gottgö- dantagande enligt 5 § RBL, av förframgår relse lämnas för det som arbetena intrång genom (anf. prop. s. 86 f) att vederlaget

undantagandet orsakas renskötseln. Gottgö- inte avsetts skola omfatta all den avkast-

relse lämnas dock inte i annat fall än om som kan utvinnas ning av det undantagna det undantagna området är beläget ovan området utan skall till begränsas »skälig odlingsgränsen eller Utpå renbetesfjällen. ersättning väsentligen för intrång, som förgående gottgörelse skall användas till för- orsakas för renbetet». - skall Ersättning mån för lapparna. utgå endast i den mån fråga är om mark

Såvitt gäller förordnanden jämlikt 3 § 3 ovan odlingsgränsen eller inom renbetes-

mom. samt 4 och 6 §§, saknas bestämmel- fjällen men oberoende av om området är

ser om ersättning eller annan kompensa- upplåtet för fjäll- eller skogsrenskötsel. Ortion för eventuellt intrång. saken till att gottgörelse skall lämnas för

sådan mark har angivits vara, att nämnda

trakter i första hand är avsedda för de ren- Den mest långtgående - och mest om- skötande samt lapparna att undantagandet diskuterade av de enligt RBL möjliga innebär att »lapprivilegiet göres obrukbart»

inskränkningarna i renskötselrätten är otvi- det området. - För erpå undantagna velaktigt befogenheten enligt 5 § att unsättningsfrågans bedömning synes det sakdantaga visst område »från lapparnas bena betydelse, huruvida intrånget åstadkomgagnande». Denna befogenhet, som saknar mes genom ett allmänt eller et-t enskilt föremotsvarighet i äldre renbeteslagstiftning, fö- tag samt om området utgöres av krono-

reslogs ursprungligen av 1919 års lappkom- mark eller enskild mark. Utgående gottgö-

mitté med motiveringen (se SOU 1923: 51 s. relse skall erläggas av den till vars förmån

105), att visst område borde kunna undan- inte undantagandet sker; vederlaget utgår tagas från lapparnas begagnande även i an- direkt till de berörda samerna utan ingår nat fall än då betesrättens vore utövning i statens lappfond. betungande för den jordbrukande befolk-

ningen. Kommittén tillade att den närmast

tänkt på sådana företag som gruvdrift, järn- 4.3.2 JO:s framställning

vägsanläggningar, uppdämningar i vatten- I sin skrivelse till Konungen den 24 januari drag o. dyl., för vilkas tillkomst, om de

1966 (se kap. l ovan, avsnitt 1.2) anförde

kunde tillmätas större betydelse, lapparnas JO - såvitt nu är i _fråga - i huvudsak intressen icke gärna finge utgöra hinder. - följande: Enligt vad departementschefen framhöll I likhet med andra sakägares rätt med avvid remiss till lagrådet av kommitténs överseende å fast egendom kan samerna tillkomarbetade (se prop. 1928:43 s. 86)

förslag mande rätt i vissa situationer få ge vika för

avses med stadgandet att »uttala den grund- intressen, som genom särskilda lagbestämmel-

satsen att de renskötande lapparna icke, så- ser av expropriationsrättslig natur tillerkänts prioritet i förhållande till bestående rättigheter. som på sina håll ännu göres gällande, äga Som exempel på sådan lagstiftning kan nämnas anspråk på oinskränkt förfoganderätt över förutom expropriationslagen gruvlagen de åt dem upplåtna område-na, utan att de- och vattenlagen. För sådana ingrepp är före-

ras liksom andras intressen böra stå till- skrivet visst rättsligt förfarande - hos ad-

baka, då det gäller det allmännas bästa». ministrativ myndighet eller domstol eller i kombination av båda - i avsikt att garantera såväl Förslaget förklarades dock innebära att saatt berörda rättsinnehavare få tillfälle att frammernas intressen inte borde vika annat än föra sina synpunkter på frågan huruvida laga då det förelåg ett trängande behov att till- förutsättningar för expropriation föreligga, som

godose ett särskilt ändamål av större bety- ock att ersättning och annan kompensation för delse. mistad rätt samt skada och intrång i övrigt

utgår enligt gällande bestämmelser. Såvitt gäller grunderna för bestämmande Vid sidan av sådana expropriationsrättsliga av gottgörelse för intrång till följd av un- förfaranden - vilka ur rättssäkerhetssynpunkt

SOU 1968: 16 69

- kunna att ge de tillämpande myndigheterna erfordersynas tillfredsställande reglerade för deras för visso vanskliga och emellertid beslut och åtgärder i annan ordning lig ledning in- maktpåliggande prövning av uppkommande fråförekomma, som i väsentlig mån medföra eller eljest gor. Spörsmålet om de materiella reglernas trång i samernas speciella rättigheter orsaka dem avsevärda olägenheter. Enligt 5 § innebörd och tillämpning - och jag vill under-

stryka detta - är av essentiell betydelse för renbeteslagen äger sålunda Eders Kungl. Majzt, för sär- frågan om samerna skola kunna fortsätta sitt om så är oundgängligen erforderligt visst område från urgamla näringsfång eller om de efter hand skilt ändamål, undantaga skola undanträngas till allt mindre reservat för samernas begagnande. Är området beläget ovan att till slut upphöra att existera som speciell odlingsgränsen, skall i så fall skälig gottgörelse lämnas för det intrång som genom områdets befolkningsgrupp med säreget kulturarv.

orsakas renskötseln. l anslutning till det nu anförda vill jag tillundantagande Vid antagandet av 1928 års renbeteslag har lägga, att en översyn jämväl synes böra ske av frågan om grunderna för den ersättning som i man alltså förutsatt, att det i vissa fall kunde fall av intrång bör utgå. Detta är också en vara ur allmän synpunkt befogat att inskränkmateriell fråga, som i vissa fall torde kunna ning i annan ordning än genom expropriationsvara av väsentlig betydelse för vederbörande rättsliga förfaranden ägde rum i samernas samers möjligheter att fortsätta sin näring. hävdvunna rättigheter att för sig och sina renar

begagna fjällmarkerna, t. ex. genom att vissa

områden undantoges deras begagnande, genom att flyttningsvägarna ändrades, genom att upp- 4.3.3 Rennäringssakkunnigas överväganden

låtelse av jakt och fiske åt andra skedde å och förslag

deras marker m. m. Under tiden efter lagens a) inskränkningar i rennärirzgens* antagande ha samhällsförhållandena i många

avseenden radikalt förändrats. Den snabba so- eget intresse

ciala, ekonomiska och tekniska utveckling som 4 § RBL äger länsstyrelsen förordna Enligt särskilt efter andra världskriget präglat samom vissa inskränkningar i betningsrättens uthället har helt naturligt icke kunnat undgå att

få återverkningar även med avseende å samer- övande. när det prövas nödi-gt med hänsyn

nas förhållanden. Som framhållits och med till renbetets bevarande eller eljest för ren-

vissa exempel illustrerats i förevarande klago- Även i framtiden torde utskötselns behov. ärende har en exploatering av fjällvärlden pårymme komma att finnas för ett stadgande börjats, som man vid lagens antagande helt visst icke kunde förutse. ut- som möjliggör ingripande till skydd mot alltindustriföretag för hårt utnyttjande av befintliga betesrebyggas eller tillkomma. nya kommunikationsleder genom hittills orörd mark anläggas, bo- surser. I I till renkap. 4 § av förslaget stads- och fritidsbebyggelsen expanderar, tunäringslag har därför intagits bestämmelser rismen söker sig i ökad utsträckning till fjällsom i sak överensstämmer med 4 § RBL. världen o. s. v. Genom denna utveckling - Vad angår frågan, huruvida de i nysssom väl får antagas komma att i stegrat tempo fortsätta - aktualiseras på ett helt annat sätt nämnda § förutsatta befogenheterna bör ut-

än tidigare de spörsmål rörande samernas rätt övas av offentlig myndighet eller av de ren.-

att i möjligaste mån bibehållas vid sitt hävdskötselberättigade själva, vill vi framhålla vunna näringsfång, som reglerats i 1928 års Risk för överdrivet eller eljest lag. Den frågan anmäler sig därför om denna följande.

reglering numera på ett ändamålsenligt sätt olämpligt utnyttjande av *betesmarkerna sy-

tillgodoser samernas rätt och intressen. nes föreligga främst med» avseende åsådana

Med hänsyn till de förändrade förhållanden trakter som begagnas av två eller flera lappsom tidsutvecklingen medfört i fråga om fjällt. ex. trakter där fjäll- och skogsvärldens utnyttjande och till beskaffenheten och byar,

av de intressekollisioner mellan renskötsel tidvis konkurrerar om betestillomfattningen samernas och andra intressen som med tidens uppgift har därvid förekomgången. Enligt gång kunna förväntas uppkomma, synes önsk- från den ena byn missmit att renägarna värt att en översyn och precisering nu sker av bete som vid senare hushållat med sådant de materiella regler efter vilka dessa intresseskulle varit av stort värde för den kollisioner skola bedömas och av de allmänna tidpunkt reglerna vila. En sådan andra renägare. I dylika fall synes grundsatser på vilka byns

med hänsyn till tidsutvecklingen betingad över- det vara fördelaktigt för båda sidor att kun-

syn synes påkallad för att klarlägga samernas na få uppkommande stridigheter bilagda gerättsliga ställning i dagens och morgondagens - nom av en opartisk och frisamhälle och också - och icke minst för avgörande

SOU 1968: 16

stående myndighet. Att komplicera förfa- jordbruket samt - såvitt angår det senare randet att införa en särskild ord- - Med den utgenom lagrummet fjällrenskötseln. ning för prövningen av de säkerligen säll- veckling som under senare tid kännetecknat synta fall, då inskränkningar i betesrätten det norrländska jordbruket förefaller det kan visa sig påkallade i fråga om betes- överflödigt att för dess främjande i konområden som begagnas av endast en by, kurrens med renskötseln bibehålla särskilda har vi inte ansett tillräckligt motiverat. stadganden vid sidan om det generella. Beslutanderätten i hithörande frågor bör Anmärkas må att allvarligare konflikter tillkomma den regionala myndighet som mellan jord-bruk och renskötsel torde behöva skall handlägga ärenden rörande rennäring- befaras i huvudsak endast inom de områden ens främjande. I kap. 7 av betänkandet fö- där renskötsel får bedrivas året om samt reslår vi att dessa ärenden i fortsättningen att dessa områden numera i allt mindre skall ankomma på vederbörande lantbruks- omfattning anses ägnade för jordbruk. Det nämnd. Att lantbruksnämnden sålunda ges kan också påpekas att ifrågavarande stadbefogenhet att vid behov ingripa mot över- ganden, såvitt vi känner till, aldrig tillämpats betning skall dock ej medföra skyldighet i praktiken. för nämnden att fortlöpande utöva uppsikt Föreskrifterna i 3 § 3 mom. RBL om att över renbetesmarkernas utnyttjande. Avsik- skogsrenskötseln vid svårare intressekonflikt ten är i stället att tillämpning av lagrum- med fjällrenskötseln skall stå tillbaka för met regelmässigt skall ske först efter fram- denna sammanhänger med den av de lagställning från någon av de berörda byarna. stiftande myndigheterna ännu vid tiden för RBL:s antagande omfattade meningen att fjällrenskötseln hade större framtidsutsikter 6 § RBL har enligt motiven (prop. 1928: än skogsrenskötseln och avgjort större be- 43 s. 87) tillkommit för att i trakter, där tydelse än denna (anf. prop. s. 85). Erfarensamfärdsel äger rum efter renskjuts, tillgodo- heterna under den tid RBL varit gällande se dragrenarnas behov av föda under färd stöder dock inte de tidigare gängse förutsamt vid besök på kyrkplats, tingsställe, om en framtida ökad övervikt sägelserna marknadsplats eller annan därmed jämför- för och tillbakagång för fjällrenskötseln lig ort. Utvecklingen av kommunikationer- snarare torde den senare skogsrenskötseln; na har medfört att stadgandet numera tor- vara den som hävdat näringsgrenen sig bäst de sakna betydelse för sitt egentliga syfte. såväl drifttekniskt som ekonomiskt. Då häl- - Då kunnat tillämstadgandet möjligen till kommer att gränsen mellan de båda pas för att underlätta renhjordarnas flytt- rendriftsformerna anär tämligen flytande, ning, må framhållas att bestämmelserna i ser vi att tiden nu är mogen för att helt

1 kap. 4 § förslaget till renvnärinvgslag (mot- - utom såvitt gäller rätten till getskötsel;

svarande 4 § RBL) innebär att lantbruks- avsnitt se betänkandets kap. 10, 10.6 nämnden erhåller befogenhet att ingripa mot avskaffa skillnaden i rättsställning mellan olämplig utnyttjande av marker i anslutning i . fjäll- och skogsrenskötsel. V till flyttningsvägarna. På grund av vad sålunda anförts inne- På grund härav har i vårt lagförslag inte håller förslaget till. lag om .rennäringen inte upptagits någon motsvarighet till 6 § RBL. till de särskilda stadnågon motsvarighet om inskränkningar i rätten till renganden b) inskränkningar till förmån för jordbruk i skötsel ,som för närvarande återfinns i 2 § och fjällrenskötsel 3 mom. och 3 § 3 mom. RBL.,

Medan 5 § RBL utgör det generella stad-

gandet, vilket gäller till förmån för varje c) Undantagande av mark från begagnande

»särskilt ändamål av störrevbetydelse», kan för renskötseländamål

2 § 3 mom. resp. 3 § 3 mom. RBL åberopas Förutsättningar för_ undantpagangde. Beska-fendast för vissa speciella intressen, nämligen fenheten av deändamål tillvilkas förmån

SOU 1968: 16 71

renskötselrätten i händelse av intressekon- tagande av mark från renskötsel. Varje förflikt måste vika har i 5 § RBL inte an- sök till närmare definiering av ändamålen givits på annat sätt än att det skall vara skulle med säkerhet ganska snart framstå fråga om »särskilt ändamål av större .bety- som föråldrat. Det bör därför överlämnas delse›. Av förarbetena (se ovan under 4.3.1) åt rätts-tillämpningen att med beaktande av får dock anses framgå, att det skall vara frå- de från tid till annan skiftande förhållandena ga om ett företag vars genomförande fram- bedöma, i vilka fall det allmännas bästa står som angeläget från allmän synpunkt; motiverar att intrång sker i renskötselrätten. att för ett företag av enbart privat intresse Uppenbarligen skall därvid tillses, att det i låta intrång ske i renskötselrätten torde inte varje särskilt fall undantagna området inte ha varit avsett. Stadgandets sålunda åsyf- göres större än som för ändamålets vinnande tade innebörd skulle enligt vår mening är oundgängligen erforderligt samt att vid framkomma om - i områdets och all tydligare, lagtexten lokalisering utformning anslutning till beskrivningen av expropria- möjlig hänsyn tages till renskötselns intionsförutsättningama enligt 1 § första tressen. 6 expropriationslagen - änd- för att förordnande skall stycket punkt En förutsättning ras så att det som villkor för ett områdes kunna meddelas om visst områdes undanundantagande från renskötsel uttryckligen tagande från renskötsel är, att det med renstadgas att det konkurrerande ändamålet skötseln konkurrerande företaget disponerar äger »väsentlig betydelse för det allmänna». all den mark som erfordras för ändamålet. 1 kap. 5 § första stycket i förslaget till i och för inte Undantagandet sig innebär rennäringslag, vilken § motsvarar 5 § RBL, tillskapande av sådan dispositionsrätt utan har utformats i enlighet med det nu sagda. medför endast att den nyttjanderätt som - Till undvilkande av missförstånd må tillkommer de renskötselberättigade upphör påpekas, att ett företag givetvis kan äga inom området. Skall det företag för vars betydelse för det allmänna även om det ifrågasättes utföras räkning undantagandet tillkommit på enskilt initiativ och genom- av annan än områdets ägare, måste det föres utan vare sig ekonomiskt eller annat visas således att markägaren genom uppstöd från statlig eller kommunal myndighet. låtelse av erforderliga nyttjande- eller ser- Det är sålunda företagets sakliga innebörd, medgivit företagaren att vitutsrättigheter inte den form i vilken det framträder, använda området det avsedda ändamålet.

för

som skall beaktas vid bedömningen av om - Är företaget en planerad gruvdri-ft synes ett visst ändamål är av betydelse för det om böra i princip begäran undantagande allmänna eller ej. Även ett privatekonomiskt ske först sedan inmutningsrätt beviljats. Blir företag, exempelvis för gruvbrytning eller av sådan begränsad omfattprovbrytningen turism, bör därför kunna göra anspråk på ning att verksamheten ej strider mot l kap. att mark undantages från renskötselrättens 6 § förslaget till rennäringslag (se nedan utövande, förutsatt att företagets verkningar under 4.4), torde dock begäran om undant. ex. från sysselsättningssynpunkt bedömes tagande enligt 5 § kunna uppskjutas till vara sådana att företagets genomförande dess utmål blivit utla-gt och gruvdriften skall även med beaktande av de olägenheter som på allvar. Valet av tidpunkt torde igångsättas det innebär för renskötseln och andra even- många gånger bero på storleken av de kosttuellt motstående intressen - framstår som nader som läggs ned på provdriften. ett väsentligt allmänt intresse. Beslut om undantagande bör, såsom för I vidare mån än genom uppställande av närvarande är fallet, kunna meddelas bekravet på att företaget äger väsentlig be- träffande alla slags områden där renskötsel tydelse för det allmänna anser vi det inte är tillåten, således ej blott med avseende å vara möjligt att i lagtexten ange beskaffen- trakter där renskötsel får bedrivas året om. heten av de företag som skall kunna för- Även om behovet av undantagsförordnanden anleda tillämpning av reglerna om undan- torde vara mest framträdande för sistnämn-

72 SOU 1968: 16

da trakter, förekommer det flerstädes inom Beslut om undantagande torde i regel lappmarkerna nedom odlingsgränsen samt avse all framtid. Om det med renskötseln inom sedvanerättsområdet at-t renskötseln konkurrerande intresset kan -förutsägas vara bedrives på sådant sätt att den inte går att bör hinder dock inte möta tidsbegränsat, förena med företag av här avsedd beskaffen- mot att förordna om undantagande allenast et. Givetvis bör dock befogenheten att förpå viss tid, efter vars förlopp området åter ordna om mar-ks undantagande utnyttjas en- får användas för renskötseländamål. - Utan dast i fall då verkligt behov därav föreligger. särskilt stadgande torde det vara klart att ett från renskötsel område undantaget Verkningarna av undantagandet. Genom blir på nytt tillgängligt för sitt ursprungliga ett förordnande om visst områdes undanändamål, om det företag helt nedlägges till tagande från renskötsel upphör i första vars förmån undantagandet skett. hand rätten för ortens renskötselberättigade att nyttja området för renbete. Följden härav blir givetvis att det lagstadgade skyddet mot Ersättningsregler m.m. Den i 5 § RBL renamas ofredande och fördrivande samt rätten till stadgade gottgörelse för olägenmot skadande av flyttningsväg inte vidare heter i samband med områdes undantagäller inom det undantagna området. Därgande från lapparnas begagnande är, såsom emot bör undantagandet inte få till följd tidigare i olika hänangivits, begränsad att i fortsättningen blir ersättrenägarna seenden. Dels utgår ersättning endast i den ningsskyldiga för skador som renama or- mån det ifrågavarande området är beläget sakar inom området. Den till vars förmån ovan odlingsgränsen eller på renbetesfjällen, undantagandet sker bör nämligen vara plik- dels lämnas gottgörelse endast för det intig att på sin bekostnad hålla effektivt trång som genom undantagandet orsakas stängsel kring området, i den mån renama för renskötseln. Måhända bör därjämte i där kan åstadkomma skador av någon be- uttrycket »skälig att gottgörelse» inläggas tydelse. Ersättning bör därför utgå endast någon rätt till full ersättning ens för skadan för uppsåtligen orsakade skador (se 6 kap. i renskötselhänseende inte föreligger utan att 1 § i förslaget till rennäringslag). det är tillräckligt med ett efter förhållandena En sekundär verkan av renbetesrättens för avpassat vederlag en del av de uppupphörande är att de renskötselberättigade kommande olägenheterna (jfr prop. 1928: 43 inte vidare äger att inom området utnyttja s. 86 f). de särskilda förmåner som enligt lag åt- De sålunda gällande ersättningsreglerna följer själva renskötselrätten: att flytta med torde delvis vara mer restriktiva gentemot renarna, att uppföra stän-gsel, att anlägga de skadelidande_ än motsvarande bestämbyggnader och upptaga odlingar, att hålla melser i andra jämförbara sammanhang, där getter, att företaga skogsavverkning samt att principen genomgående är att gottgörelse jaga och fiska. Vad nu sagts bör dock inte skall lämnas åtminstone för alla uppkomutgöra hinder för att i sådana fall, då un- mande sa-kskador av ekonomisk natur och dantagandet inte behöver vara totalt, veder- detta oberoende av om skadan drabbar börande samer förbehålles rätt att även i skadeföremålets av ägare eller innehavaren fortsättningen utöva vissa av de i renskötsel- en begränsad rätt till föremålet. Anledning rätten ingående befogenheterna att vid (jfr Kungl. synes inte föreligga ersättningsfrå- Majzts beslut den 11 juni 1964, nr 41, an- gans bedömning anse de renskötselberättigående linibana m. m. inom Abisko national- gades i lagstiftningen grundade nyttjanderätt park, enligt vilket beslut samerna skulle äga som mindre värdefull än en motsvarande utnyttja det undantagna området i den om- nyttjanderätt tillkommen genom privaträttsfattning vederbörande myndighet fann ut- lig upplåtelse. nyttjandet kunna ske utan med Det nyss anförda olägenhet leder enligt vår mening hänsyn till syftet med företaget). till att ersättningsrätten i förevarande fall

SOU 1968: 16

bör omfatta hela den genom undantagandet t. ex. anläggande av stängsel omkring det åstadkomna av nyttjanderättens undantagna området. minskningen uppskattade värde vid tiden för ingreppets Enligt vår mening bör skadeförebyggande företagande. Gottgörelse bör sålunda utgå åtgärder i regel vid-tagas, när ett område som är hänförliga till från renskötsel. Den verksamhet även för olägenheter undantages mark nedanför och utanför som föranlett undantagandet är nämligen i odlingsgränsen Vidare allmänhet av sådant bör renbetesfjällen. bör den begränsning slag att renarna hindras från att ströva in i området, och av ersättningsrätten som kan ligga iuttrycket och i stället detta bör rimligen åstadkommas utan att ren- »skälig gottgörelse» upphävas utsägas att skada och intrång, som genom ägarna betungas genom ökat bevakningsarorsakas rennäringen och or- bete. Det bör därför normalt ankomma på undantagandet tens renskötselberättigade, skall ersättas av den i vars intresse undantagandet sker att den för vars räkning undantagande sker. ombesörja därigenom erforderlig stängsel- I stycket första punkten i hållning. Även andra åtgärder, t. ex. ankap. 5 § andra till har utformats i ordnande av nya flyttningsvägar, kan visa förslaget rennäringslag enlighet med de nu anförda synpunkterna. sig lämpliga för att minska de genom undan- - Det bör understrykas att den i lagrummet tagandet uppkommande olägenheterna för är begränsad till renskötseln. Med hänsyn till frågans beföreslagna ersättningsrätten skada på och intrång i den nyttjanderätt som tydelse för renägarna har i I kap. 5 § första tillkommer de renskötseliberättigade, dvs. stycket av lagförslaget införts en erinran om och de med denna för- att i samband med förordnande om undansjälva renbetesrätten särskilda av vilka i tagande skall meddelas därav påkallade beknippade rättigheterna, förevarande endast rätten att stämmelser angående åtgärder till förebygsammanhang och fiska samt rätten till gande av olägenhet för rennäringen i orten. jaga skogsfång torde vara av större intresse. Det särskilda värde som det undantagna området kan äga Prövningsmyndighet i frågor om undantaav förekomsten av gande. Enligt nuvarande lagstiftning ankomexempelvis på grund mer såväl förordnande om områdes undanvattenkraft, gruvfyndighet eller tomtförsäljomfattas som *bestämmande av eventuellt utningsmöjligheter inte av nyttjande- tagande rätten 4.2) och det bör där- gående gottgörelse härför på Kungl. Maj:t (se ovan under för inte till de ren- i statsrådet. påverka ersättningen - Har ersättning Såvitt gäller frågan, huruvida undantaskötselberättigade. utgått för intrång i renskötsel- gande bör ske eller ej, synes någon tvekan enligt gruvlagen inte kunna råda om att den nuvarande rätten, skall detta givetvis beaktas vid ersättordningen bör bibehållas även i framtiden. ningsprövningen. bör Ett dylikt beslut har samma karaktär som Frågan, huruvida utgående ersättning

tillkomma berörda .renskötselberättigade de på Kungl. Maj:t ankommande avgöran-

bör tillföras en dena om tillstånd till

eller renbyar eller om .den tvångsförvärv enligt

fond, nedan i betänk- den allmänna expropriationslagen m. fl. för-

gemensam behandlas

I 1 kap. 5 § första stycket förandets kap. 8. fattningar. Med sammanhänger slaget till rennäringslag har därför befogenersättningsreglerna nära frågan, .om .vid ett områdes undanta- heten att förordna om undantagande, liksom gande från renskötsel föreskrift .bör med- i 5 § RBL, tillagts Konungen.

delas om särskilda åtgärder till minskande Frågan i vad mån skadeförebyggande åt-

av de genom undantagandet uppkommande gärder erfordras i anledning av ett begärt

olägenheterna .för rennäringen i orten. Ehuru undantagande bör om möjligt avgöras sam-

RBL inte innehåller några bestämmelser digt med att ställning tages i huvudfrågan, härom, är det ej ovanligt att Kungl. Maj:t och den bör därför prövas av samma mynsom villkor för undantagande föreskriver dighet som denna. utförande av skadeförebyggande åtgärder, Vad däremot angår ersättningens be-

74 SOU 1968: 16

stämmande framstår valet av prövningsmyn- äga motsvarande tillämpning i detta fall dighet som betydligt tveksammare. Beak- samt att den företagare för vars räkning tansvärda skäl kan åberopas för att även undantagandet sker skall jämställas med en ersättningsfrågan fortfarande skall avgöras exproprierande. Det sagda innebär bl. a. att av Kungl. Maj:t i statsrådet, bl. a. att det initiativet till ersättningens fastställande är förenat med minst omgång att låta frågan måste tagas av företagaren, som blir skyldig om undantagande och därigenom uppkom- att inom viss av Kungl. Maj:t i beslutet mande ersättningsspörsmål prövas i ett sam- om undantagande fastställd tid anhängiggöra manhang. Då lägre administrativ myndighet ersättningsfrågan vid vederbörande exprointe torde kunna ifrågakomma för ersätt- priationsdomstol. Bland övriga regler i exningsavgörandena, är alternativet till pröv- propriationslagen som härvid blir tillämpliga ning av Kungl. Maj:t att frågan överlämnas må särskilt omnämnas bestämmelserna om till domstol. Det kan dock inte förnekas att förhandstillträde och om rättegångskosten domstolsprövning av dessa ersättnings- nader. frågor innebär en risk för tidsutdräkt och väsentlig ökning av kostnaderna för förfa- 4.4 Skydd mot markanvändning till skada randet. Å andra sidan finns som talar för renskötseln åtskilligt för domstolsprövning i detta fall. Om det RBL innehåller inte några regler som genefastslås att full ersättning, inte bara »skälig rellt hindrar markägare och andra från att skall utgå för uppkommande använda den av renskötselrätten besvärade gottgörelse», minskning av renskötselrättens värde, får marken på sådant sätt att renägarna i prakden i ett ärende om marks undantagande tiken blir förhindrade att utnyttja sin betes-

från renskötsel aktuella ersättningsfrågan i rätt. Gällande inskränkningar i fastighets-

huvudsak samma karaktär som i ett expro- brukares i för-

ägares och handlingsfrihet

till - främst priationsmål, där tillståndsfrågan avgöres av hållande rennäringsutövarna Kungl. Maj:t men domstol fastställer expro- förbuden i RBL mot att skada flyttningsväg med hänsyn (23 §) samt att ofreda eller fördriva renama priationsersättningen. Ej minst till att kronan är den största markägaren (36 §) - berör endast vissa förfaranden, inom renskötselområdet och därför i regel är som ansetts innebära särskilda risker för ren- -engagerad i de företag för vilkas räkning skötselns bedrivande, men utgör inte hinder av mark från renskötsel på- för att marken göres improduktiv som renundantagande kallas. synes det vara av värde att fast- betesmark. ställandet av ersättningen till rennärings- Den lagstiftaren sålunda in-

ståndpunkt

intressenterna ankommer på organ utan an- tagit kan måhända anses ha varit den natur-

knytning till de berörda administrativa myn- liga med hänsyn till de förhållanden som

digheterna. Enligt vår mening är värdet tidigare varit rådande i huvuddelen av de

från ,principiell synpunkt av att rennäringen trakter där renskötsel förekommer. I betrakblir jämställd med andra av tvångsingripan- tande av de mycket stora arealer som stod den hotade intressen så stort att de praktiska till förfogande för renskötseln och de vid fördelarna av en bedömning i administrativ denna tid begränsade möjligheterna att förordning _bör få komma i andra hand. ändra naturen kunde det icke utan fog anses härav föreslår vi att ersätt- att inskränka för- På ,grund överflödigt markägarnas i anledning av att mark foganderätt genom ett generellt förbud mot ningsbestämmandet undantages från renskötsel från åtgärder till skada för renskötseln. Numera överflyttas Maj:t till expropriationsdomstol. I är läget delvis ett annat, och i allt fall har en

Kungl;

1 kap. 5 § andra stycket tredje punkten av utveckling påbörjats som, om den får fortgå vårt lagförslag stadgas därför att bestäm- ohämmat, kan leda till att vidsträckta för melserna i expropriationslagen om expropia- renskötsel upplåtna marker förlorar sin antionsersättning och dess fastställande skall vändbarhet för detta ändamål. Främst är det

SOU 1968: 16 75

turismen och den därmed sammanhängande ningens eget intresse, har dock stadgandet fritidshusbebyggelsen i fjälltrakterna som ut- försetts med vissa ganska betydande ingör en nytillkommen och i lagstiftningen skränkningar. Sålunda förordas att regelns hittills obeaktad faktor. tillämpningsområde begränsas till de trakter Något effektivt skydd mot att markägaren där renskötsel är tillåten under hela året. genom bebyggelse eller annan ändring av Vidare bör förbudet mot ändrad markanmarkens användningssätt skadar renskötseln vändning gälla endast i fråga om sådan innehåller RBL inte. Varken förbudet mot mark som faktiskt nyttjas för renskötsel; ofredande av renarna eller stadgandet till om marken redan tidigare övergivits av renskydd för flyttningsvägar kan förebygga att näringsidkarna, saknas anledning för renmarkens avkastning inom delar av rensköt- skötselns målsmän att motsätta sig en från selområdet inte längre blir tillgänglig för andra synpunkter lämplig användning därav. renarna. Härigenom åstadkommes i prakti- Slutligen bör, till förhindrande av okynnesken samma resultat som om det ifrågavaran- processer, förbudet drabba endast åtgärder de området undantagits från renskötsel, av påtagligt betydelsefull karaktär; varken dock utan att de berörda näringsidkama smärre ändringar i användningssättet, t. ex. tillförsäkras sådan gottgörelse som i vissa införande av modernare metoder vid skogsfall skall lämnas för intrång genom undan- avverkning, eller mindre väsentliga olägentagande enligt 5 § RBL. heter för renägama bör därför omfattas av Gällande rätts innehåll förbudsbestämmelsen. Denna har därför utpå denna punkt är enligt vår mening knappast tillfredsstäl- formats så att den bara drabbar sådan välande. Den rätt till renbete och annat nytt- sentlig ändring i markens nyttjande varigenom avsevärd skada kan uppkomma för jande av land och vatten som enligt lag tillkommer de renskötselberättigade bör inte rennäringen i orten. kunna omintetgöras genom ett ensidigt hand- Avsikten med den föreslagna lagregeln är lande av markägarna. Häremot synes icke endast att förhindra att mer ingripande ändmed fog kunna åberopas att huvuddelen av ringar i användningen av mark, som är särde ifrågavarande markerna tillhör kronan skilt värdefull för rennäringsutövama, komoch att risken därför är ringa för sådana mer till stånd genom ensidigt handlande av markdispositioner som kan innebära allvar- markens ägare eller brukare. Undantag bör liga olägenheter för renskötseln. I en fråga därför göras i fråga om sådana områden av förevarande karaktär bör nämligen ingen som med stöd av 1 kap. 5 § i lagförslaget skillnad -göras mellan kronan och andra undantagits från renskötsel. Vid den prövmarkägare, och för övrigt är det - inte ning som skall ske jämlikt detta lagrum fatminst ur psykologisk synvinkel - av stor tas beslut om markanvändningen på objekbetydelse för de renskötselberättigade att tiva grunder och efter hörande av de olika även i förhållande till kronan äga uttryckligt berörda rättsägarna. Rennäringsidkama är stöd i lag för sina befogenheter inom ren- också i dessa fall tillförsäkrade ersättning skötselområdet. för de olägenheter som kan uppkomma ge- För att fylla den sålunda föreliggande nom markens undantagande. Det föreslagna bristen i nuvarande lagstiftning föreslår vi förbudet skall därför gälla endast innan för- - i 1 6 § till ordnande kap. förslaget rennärings- enligt 5 § första stycket meddelats. lag - bestämmelser som i princip hindrar Såvitt gäller företag som är underkastade ägare och brukare av mark, som omfattas tillståndsprövning enligt vattenlagen, torde av renskötselrätten, från sådant ändrat ut- det inte föreligga något behov av att därav nyttjande av marken som skulle skada ren- berörd mark i förväg undantages från renskötseln. Till förebyggande av att utveck- skötsel. Vattendomstolens eller synemännens lingen inom renskötselområdet hämmas ge- handläggning av dylika ärenden innebär nom en dylik regel, något som uppenbarli- nämligen såväl att rättsägarna, däribland gen måste undvikas ej minst i samebefolk- rennäringens målsmän, får komma till tals

76 SOU 1968: 16

innan tillståndsfrågan avgöres som att ersättningsfrågorna blir nöjaktigt behandlade. Också i samband med fastställande av generalplan, stadsplan och byggnadsplan sker sådan prövning av markanvändningen som bör vara till fyllest från förevarande synpunkt. Till undvikande av en onödig extra prövningomgång med åtföljande risk för kompetenskonflikter bör företag av nu angivna slag inte vara underkastade det föreslagna stadgandet om förbud mot ändrat utnyttjande av mark till skada för rensköt- :seln (jfr 20 § naturvårdslagen den ll december 1964). I andra stycket av ifrågavarande § har därför undantag gjorts beträffande företag, vars tillåtlighet skall prövas enligt vattenlagen, samt i fråga om bebyggelse inom fastställt planområde. I viss mån liknande synpunkter kan läggas på andra företag för vilka tvångsrätter tillskapas genom beslut av administrativa eller judiciella myndigheter. I dessa fall är dock prövningen av såväl tillstånds- som ersättningsfrågan mer begränsad till de direkta verkningarna av den ifrågasatta tvångsrätten än vad fallet är i nyssnämnda mål och ärenden. Det torde därför för närvarande inte vara motiverat att undantaga ytterligare företag från den bedömning av hela företagets samlade inverkan på rennäringen som -vi genom förbudsbestämmelsen i lagförslagets l kap. 6 § vill få till stånd. Tillämpningen av den föreslagna förbudsregeln i l kap. 6 § avses skola ankomma på allmän domstol efter talan av renby, vars område beröres av en vidtagen eller tillämnad ändring i markanvändningen.

SOU 1968: 16 77

5 lokala organisationer Rennäringens

fullmäktige beslutad ordning, som han fin- 5 .l Nuvarande samarbetsformer ner olämplig. RBL till- Inom lappbyarna samarbetar rennäringsutgår från att rätten till renskötsel kommer vissa enskilda personer, vilka förut- idkarna regelmässigt i sitor eller storgrupper sättes driva renskötseln individuellt, envar beträffande vissa moment i renskötselarbe-

med personligt ansvar för sina renar (se 1 § tetv, såsom vid renarnas bevakning, skiljning l mom., 10 §, 21-24 §§, 26-29 §§). Sam- och flyttning (jfr kap. 2 ovan, avsnitt 2.1.5). att lappama för ren- Samarbetet sker formlöst genom att de olika tidigt stadgas emellertid skötselns drivande skall vara indelade i lapp- företagarna ställer sin arbetskraft till förbyar (7 §), för vilka skallnfinnasbyordningavr fogande, varvid en av dem - vanligen ägainnehållande an- ren av den största - som erforderliga föreskrifter hjorden tjänstgör gående ordningen för renskötselns drivande ledare och dirigerar arbetet. Någon genommellan förd av arbetskostnader och andra och angående förhållandet lappama delning inbördes (ll §). Enligt de av länsstyrelserna utgifter i form av utdebitering efter renantal fastställda äger lappama e. dyl. förekommer icke utom vid s. k. förebyordningarna I stället skall arinom en lappby att besluta bl. a. rörande de ningsrenskötsel (se nedan). med renskötseln samt lapparnas näring i betskraften i princip tillhandahållas i ungei den mån färlig proportion till renantalet. Gällande övrigt sammanhängande frågorna, ärendena härom innebär dock att de mindre icke skall regleras genom myndig- regler heternas Beslutanderätten i sådana renägarna i viss mån missgynnas i förhållanförsorg. åt full- de till de större. En renvaktare skall nämlifrågor må av lappama uppdragas mäktige. I vissa viktigare frågor (angående gen hållas även för små hjordar (upp till 200 i betestrakter och renar), vartill kommer att det vid renantal byområdets indelning över 400 räcker med två vaktare en betesland; om anvisning av del av betestrakt jämte för av enskild husbonde eller för varje påbörjat 300-tal renar över 400. användning mindre beträffande an- Den som innehar exempelvis 100 renar skall grupp av husbönder; visst belopp således hålla en vaktare, medan den som har slag ur bykassan överstigande eller för annat ändamål än de i byordningen l 000 renar kommer undan med fyra vaktauppräknade) tillkommer dock beslutande- re. rätten enligt byordningarna i sista hand läns- Inom de s. k. koncessionslappbyarna styrelserna eller lappväsendets förste konsu- nedanför lappmarksgränsen i Norrbottens lenter. Vederbörande konsulent har även län samt i skogslappbyarna i Pite lappmark tillerkänts behörighet att ändra av förekommer en längre gående samverkan generell

78 SOU 1968: 16

ren- vid vissa arbetsmoment - kastremellan rennäringsintressenterna. Genom märkning, i koncessionsområdena och slakt ägarföreningarna ring, skiljning varje företagaoch renskötarföreningama i Pite lappmark res renar bildar en driftsenhet. sker en kostnadsfördelning efter renantal, Rörande rendriftsenheternas optimala och föreningarnas styrelser svarar också för storlek m. m. anfördes i Renutredningens arbetsledningen och andra för renägarna betänkande (s. 61) bl. a. följande: gemensamma uppgifter. - Försök att inom Uppgifter från södra Norge och från Sovjetandra trakter övergå till föreningsrenskötsel unionen, där frågan om driftsenhetens ratiohar icke lett till bestående resultat. nella omfång uppmärksammats, tyder på att förordade i sitt år 1960 den rationella enheten är cirka 3 000 djur. För Renutredningen betänkande hjordens bevakning i nödig omfattning fordras avgivna en särlagstiftning i syfte 6-8 man året om. Dessa uppgifter bekräftas bl. a. att ge lappbyarna vidgade befogen- av de svenska förhållandena, sådana dessa i heter gentemot sina medlemmar. I prop. det praktiska livet gestaltat sig. En hjord om 1962: 68 angående rennäringens främjande 3 000 djur är också tillräckligt stor för att balansen i dess inre sammansättning icke alluttalade emellertid departementschefen (s. varligt skall rubbas av oförutsedd avgång. 58) att han ej funnit skäl föreligga för sådan Den svenska renskötseln skulle från denna lagstiftning. I stället borde de renskötande synpunkt kunna uppdelas i ett 80-tal hjordar, lappbymedlemmarna på olika sätt stimuleras för vilkas skötsel skulle fordras 480-640 man. att - inom ramen Uppdelningen torde för närvarande vintertid för gällande lagstiftning vara ett ZOO-tal och sommartid ett 60-tal hjoroch genom samverkan i lämpligt avpassade dar, vilka skötes av omkring 1000 man. De drift-senheter - söka åstadkomma effeksvenska renhjordarna är emellertid inga homotivast möjliga driftsformer för renskötseln. gena driftsenheten eftersom renarna i de olika Sitt behov av ett särskilt för ekono- hjordarna icke tillhör en och samma ägare elorgan ler står under tillsyn av en och samma föremiska och andra frågor ansågs lappbyn kuntagare. Då renmassan i Sverige är fördelad na tillgodose genom att utse fullmäktige. på ej mindre än cirka 850 företagare, kan lämp- Departementschefen hänvisade i detta sam- utan samliga driftsenheter ej åstadkommas manhang till Högsta domstolens beslut den verkan mellan flera företagare. 3 juni l96l (NJA 1961 s. 444), vari bl. a. uttalats kan förvärva Till vad Renutredningen sålunda uttalat att lappbyn rättigheter och ikläda samt alltså vara kan vi i huvudsak ansluta oss. Vi vill dock sig skyldigheter part i rättegång. understryka, att det icke är möjligt att ge något för hela renskötselområdet eller för längre tid gällande svar på frågan om drifts- 5.2 Drifzsenlzetcw, ägandestrzcktur och enhetens storlek. Härför är förlämpligaste Organisationsform hållandena alltför växlande mellan och fjäll- Med driftsenhet inom renskötseln avses i det skogsregioner och mella-n olika delar av reden renmassa - oberoende av och vidare följande gionerna, är den optimala storleäganderättsförhållandena - som är föremål ken på längre sikt starkt beroende av den

för en-hetligt planerade arbetsinsatser i syfte tekniska och organisatoriska utvecklingen att vårda renarna och utvinna avkastning av inom renskötseln. Man torde därför i dagsdem. Vid en helt genomförd individuell ren- läget få nöja sig med en allmän strävan mot skötsel består driftsenheten av de renar som större enheter än som nu i regel förekommer, varje enskild företagare innehar. Med nu- samtidigt som man med uppmärksamhet varande inhemska renskötselmetoder växlar måste följa den framtida utvecklingen inom driftsenheterna normalt med årstiderna; un- näringen. der barmarkstid är vanligen storgruppens Den nuvarande ägandestrukturen inom eller lappbyns alla renar en driftsenhet, vil- rennäringen har undersökts på grundval av ken vintertid brukar delas upp på flera, var 1965 års renlängder; se bilaga l till detta och en bestående av de renar som tillhör betänkande. Av undersökningen framgår att medlemmarna av en sita. Vidare gäller att antalet renskötande hushåll sagda år utgjor-

SOU 1968: 16 79

de närmare 700. Dessa ägde enligt renläng- bild av den nuvarande ägandestrukturen. derna tillsammans ca 150 000 renar. Medel- Även efter en sådan höjning kan man dock antalet egna renar för hela landet (exkl. enligt vår mening draga vissa bestämda slutkoncessionsområdena) utgjorde 221 per hus- satser av siffermaterialet. Dels att antalet håll. Det sammanlagda antalet omhänder- företagare för närvarande är icke oväsentligt /zavda renar uppgick enligt 1965 års ren- högre än det antal årsarbetare som erford-

längder till 188 000. Medelantalet vårdade ras i renskötseln vid en rationell driftsenhets-

renar utgjorde 262 per hushåll (exkl. kon- indelning. Dels att en betydande del av de cessionsområdena). nuvarande renskötselföretagen är utpräglade Av stor betydelse för en bedömning av småföretag (mindre än 200 renar). Dels rennäringens lönsamhet är antalet renar per slutligen att bildandet av rationella driftsårsarbetare (egna renar och skötesrenar). enheter i regel förutsätter att ett flertal en- Detta antal kan enligt bilaga 1 uppskattas skilda renskötselföretag av varierande stortill 283 för år 1966 (exkl. koncessionsområ- lek blir sammanförda under gemensam leddena). Stora skiljaktigheter föreligger mel- ning. lan olika regioner; sålunda var det uppskat- Vid bedömandet av frågan om lämplig tade medelantalet renar per årsarbetare en- Organisationsform för rennäringen måste dast 218 i norra delen av Norrbottens fjäll- hänsyn tagas till de speciella förutsättningar mot 481 i Västerbottens - driftsekonomiska region fjällregion naturliga, och rättsliga och 315 i skogsregionen. - Observeras bör - under vilka näringsidkama arbetar. Till att de nu nämnda siffrorna utgör medeltal de naturliga förutsättningarna hör givetvis för större områden; mellan de olika lapp- betestillgången under olika delar av året, byarna är skillnaderna givetvis ännu mer men även t. ex. förekomsten av sådana hinbetydande. der mot en okontrollerad spridning av renar- Antalet renskötselföretag inom olika stor- na att dessas övervakning och sammanhållleksgrupper, ordnade efter renantal (egna ning underlättas. De driftsekonomiska förutrenar+skötesrenar) per hushåll, framgår sättningarna för rennäringen har under detta av följande sammanställning, likaledes grun- århundrade undergått mycket stora föränd-

Skogsregionen (exkl. konces-

Samtliga regioner utom koncessionsområdena 352 197 59 34 27 669

De i det föregående uppgivna renantalen i samband med en allmän övergång till penär tämligen osäkra, eftersom renlängdemas ningshushållning och därmed förknippade siffror över reninnehav erfarenhetsmässigt krav på delaktighet i välståndsutvecklingen, brukar vara alltför låga. En viss höjning av måste åsättas ett helt annat värde än tidigarenantalen uppskattningsvis i genomsnitt re. Betydande förändringar i rennäringens ca 30 % - torde därför vara motiverad driftsekonomi har emellertid även föranletts för att komma fram till en mer realistisk av nya bosättningsvanor samt av nya kom-

80 SOU 1968: 16

munikationsmedel såsom Snöskotrar vara grundläggande bilar, vid bedömningen av den och -. på sista tiden - flyg. Till de rättsliga framtida organisationsformen, följer därav förutsättningarna för den svenska rennäring- inte att lappbyn i sin nuvarande form utgör en hör i första hand att den samerna för- en lokal vilken renskötselorganisation, behållna renbetesrätten är att anse som sam- utan fortlöpande övervakning och ingripanfälld för särskilda grupper av samer - f. n. den från sida myndigheternas fungerar de renskötande samerna inom de olika lapp- tillfredsställande också i sådana fall då enigbyarna - och att således den enskilde före- het mellan intressenterna Den ej föreligger. tagaren inte äger rätt till någon viss del av nuvarande regleringen av lappbyamas interrenskötselområdet (se nedan s. 85). Beak- na problem förutsätta bygger på det i RBL tas bör också att renarna individuella ansvaret genomgående för renhjordarna. Det ägs av de enskilda företagarna och inte av är med hänsyn härtill i praktiken knappast deras sammanslutningar; någon bolags- eller möjligt att inom en lappby - utan bildande

föreningsrenskötsel i den meningen att re- av renskötar- eller renägarförening eller liknarna tillhör juridiska personer (bortsett nande - få till stånd ett sådant på längre från dödsbon) förekommer sålunda icke i sikt planerat gemensamt utnyttjande av byns vårt land. betesresurser som torde vara förutsättningen Vad nu sagts om förutsättningarna för för renarnas sammanförande till lämpliga den i Sverige bedrivna renskötseln synes ge driftsenheter. Till svårigheterna i detta hänvid handen att rennäringens driftsenheter seende bidrar utan tvivel att regler nästan och därmed också näringsutövarnas lokala helt saknas rörande fördelningen mellan organisationer bör utformas med nära an- av kostnaderna renägarna för en gemensam knytning till de nuvarande lappbyarna. Des- rendrift. Bland företagarna råder därför stor sas bet-esområden är i allmänhet tillräckliga osäkerhet om på vad sätt deras ekonomi för att uthålligt ge föda åt det antal renar skulle om påverkas, de genomförde den som erfordras för en eller flera

driftsenheter ökning av driftsenheternas storlek som i och

av den storlek som enligt ovan kan anses för torde sig allmänt anses önskvärd och lämplig. Lappbyindelningen har också i Inte minst nödvändig. föreligger ii denna många fall gjorts i anslutning till sådana fråga vissa motsättningar mellan större och naturliga gränser (älvar, fjällkedjor) som mindre vilket renägare, ofta gör det omöjligt underlättar bevakningen av renama; och att utan stöd av lag få till stånd en frivillig där naturliga strövningshinder saknas, har - Det nu reglering av utgiftsfördelni-n-gen. flerstädes renstängsel uppförts för att hindra sagda torde förklara, varför den i 1962 års sammanblandning av renar från angränsan- proposition uttalade förhoppningen om ökad de lappbyar. De under senare tid tillkomna samverkan mellan de renskötande lappbybosättningscentra för den renskötande be- medlemmarna inom ramen för gällande lagfolkningen har lokaliserats med beaktande stiftning ej i större omfattning gått i uppbl. a. av lappbyindelningen. Detsamma gäl- fyllelse. ler i viss utsträckning beträffande framdra- Innan vi ingår på frågan, hur den lokala

gandet av nya vägar inom renskötselområ- renskötselorganisationen bör vara utformad, det. Slutligen är renbetesrätten för närvaran- skall först i korthet för anges målsättningen de förenad med lappbytillhörigheten, vilket en eventuell lagstiftning om en dylik orgainnebär att förhållandet mellan nisation. markägare Såsom torde framgå av det förut och renskötselberättigade och mellan de sist- sagda, framstår det som ytterst angeläget att nämnda inbördes kan bibehållas i huvudsak och det är vår rennäringen effektiviseras, oförändrat, om lappbyindelningen lägges till uppfattning att härför krävs en planerad

grund vid utformningen av de nya företagar- samverkan mellan alla företagare de

inom»

organisationer som må finnas påkallade av särskilda gemensamma betesområdena, dvs. driftsekonomiska eller andra orsaker. de nuvarande lappbyarna. I praktiken torde Även om lappbyindelningen sål-unda bör detta innebära att driftsenheternai regel bör

SOU 1968: 16

av de nuvarande eller Sammanslutningar med sådant ändamål utgöras lappbyamas samlade renmassor. Emel- utgör inte någon nyhet för rennäringens del; storgruppernas lertid av renskötsel- och renskötarföreningar. vilka möjbör denna omläggning renägaren längre gående samverkan mellan metoder och driftsenhetsindelning icke göras liggör till föremål för lagstiftning och ej heller för företagarna än som utmärker lappbyarna, administrativ såsom i utred- existerar redan inom vissa delar av rensköttvångsreglering; uttalats, bör samerna själva selområdet. Erfarenheten har emellertid ningsdirektiven i all den utsträckning som är möjlig bestäm- visat att denna föreningsrörelse inte av sig ma rörande renskötselns rationella själv kommer att vinna utbredning inom organisation. Av lagstiftningen måste däremot krävas hela området. I avsaknad av laglig reglering intrument för nä- är föreningarna för närvarande helt beroenatt den utgör ett tjänligt när de skall den de av frivillig anslutning såväl vid bildandet ringsidkarna, genomföra önskade Då den i RBL som för sitt fortsatta bestånd. De kan därrationaliseringen. för - såsom även bekräftas av erfarenheten valda metoden att låta myndighetsavgöran- - under rådande förhållanden väntas fungeden ersätta företagarnas egna beslut i bety- - särskilt sådana där mot- ra endast där speciella förutsättningar finns delsefulla frågor kan förväntas - inte för ett friktionsfritt samarbete. Eftersom en stridiga meningar vidare bör komma till användning, måste effektiv samverkan mellan rennäringsidkarav sådana kunna ske na uppenbarligen är ännu mer angelägen, avgörandet frågor Innebörden härav när dylika förutsättningar saknas, torde det genom majoritetsbeslut. från de enskil- vara nödvändigt att genom lagstiftning unsynes vara att organisationen da renägarna - och från myndigheterna derlätta samarbetssträvandena. ansvaret för den Såsom ovan under 5.2 uttalats bör reni viss utsträckning övertar inom dess verksamhetsområde bedrivna ren- näringens driftsenheter och de lokala renskötseln. skötselorganisationerna utformas med nära anknytning till de nuvarande lappbyarna. 5.3 Förslag till ny Organisationsform Med hänsyn härtill och för att bevara den

Ett fullt effektivt samarbete mellan renägar- historiska kontinuiteten anser vi - i likhet åstad- med - att i na inom ett betesområde torde kunna Renutredningen lappbyarna kommas endast genom deras sammanslutan- princip bör bibehållas men att deras struktur som omhänderhar i erforderlig mån bör ändras att de de i en enda organisation genom de viktigaste frågorna rörande renskötseln utrustas med vidgade befogenheter i gemen-

och de för denna erforderliga gemensamma samma frågor såväl gentemot myndigheterna På en dylik organisa- som i förhållande till de egna medlemmarna driftsanläggningarna. tion bör ställas kravet att den utgör en funk- och till tredje man. som kan ombesörja I namnfrågan anser vi emellertid skäl tionsduglig driftsenhet, verksamheten ett föreligga att frångå den nuvarande, av Renpå företagsekonomiskt och rationellt sätt och är i stånd utredningen bibehållna beteckningen »lappframsynt även i de är nära förbunden att lösa uppkommande spörsmål by». Denna benämning enskilda bortovaro. Emellertid med de hittillsvarande renbeteslagarna och renägarnas bör renägarna med lappväsendet. Det kan därför föreligga själva besluta om utformningen av riktlinjerna drif- risk för att skillnaden mellan den gamla och för den gemensamma ten och ekonomin. Vid ett bibehållande av den nya organisationsformen inte framträder till renarna om den hittillsvarande den privata äganderätten synes tillräckligt tydligt, nämnda syften bäst tillgodoses genom en benämningen användes i fråga om den nya

av den typ som regleras lokalorganisationen. Vi anser det också i och Organisationsform före- för sig önskvärt att redan av namnet framilagen den 1 juni 1951 om ekonomiska (EkFL), närmast då en motsvarighet går den huvuduppgift - att svara för renningar skötseln inom ett visst område - som avses till det egentliga jordbrukets producentkooskola tillkomma organisationen. På grund perativa föreningar.

SOU 1968: 16

härav har vi, efter övervägande av olika 5.4 Vissa allmänna frågor rörande alternativ, stannat för att föreslå benämrenbyarna ningen renby på renskötselns tilltänkta fram- 5.4.1 Uppgifter och befogenheter tida lokalorgan. Av det tidigare sagda följer att den rätts- Renbyns ändamål skall i första hand vara liga regleringen av renbyarnas verksamhet att genom samverkan mellan alla innehavare enligt vår mening i huvudsak bör ske enligt av renar inom byns verksamhetsområde få de principer som ligger till grund för EkFL. till stånd ett rationellt utnyttjande av betes- Tydligt är emellertid att de speciella för- marker och tillgänglig arbetskraft med ett hållanden som gäller för rennäringens be- minimum av skadegörelse för tredje man. drivande i vårt land nödvändiggör särbe- För detta ändamål skall byn bl. a. handha stämmelser i vissa frågor, varför nämnda lag skötseln av medlemmarnas renar, planera, inte utan modifikationer kan tillämpas på bygga och underhålla för renskötseln nödiga renbyarna. Antalet frågor som kräver en gemensamma anläggningar, betala och melsärskild reglering är i själva verket så stort lan renägarna fördela utgifterna för renatt det befunnits lämpligast att göra ren- skötseln och för de gemensamma anläggbyarna till föremål för en i h-uvudsak full- ningarna, uppbära de intrångsersättningar

ständig särlagstiftning, vilken dock utgår och arrendeavgifter m. m. som utgår i an-

från de i EkFl tillämpade grundprinciperna. ledning av att renbetesmark användes för Att denna lagskrivningsmetod valts beror annat ändamål än renskötsel samt ombesörja delvis på att den praktiska tillämpningen av reglering av de skador som vållas av medde associa-tionsrättsliga reglerna för renbyar- lemmamas renskötsel. För att sammanfatta na måste bli väsentligt underlättad, om reg- vad sålunda avses vara renbyns huvudupplerna finns samlade i en lag och inte medde- gifter uttalas i 2 kap. 2 § första stycket i förlas i form av tillägg till och undantag från slaget till rennäringslag att byn skall tillvarabestämmelserna för ekonomiska föreningar. taga medlemmarnas ekonomiska intressen Vissa viktigare frågor, där särskilda från genom att i enlighet med nämnda lag handbestämmelserna i EkFL avvikande regler ha renskötseln inom byns betesområde, anansetts motiverade i fråga om renbyama, skaffa och underhålla därför erforderliga behandlas nedan under 5.4. Övriga väsent- samt reglera av renarna

driftsanläggningar

liga avvikelser från EkFL framgår av spe- orsakade skador (angående renbys betescialmotiveringen i betänkandets kap. l l. område, se §zens andra stycke och special- De associationsrättsliga reglerna om ren- motiveringen därtill). byar kan givetvis i och för sig meddelas i En omstridd fråga är om gemenskapen i form av en fristående lag (jfr Renutredning- renskötseln bör omfatta även slakt av de enens förslag till lag om lappbys förvaltning). skilda renägarnas djur och saluförande av Emellertid har en stor del av dessa regler ett deras renprodukter. Uppenbart är att stora så nära samband med övriga rennäringsfrå- fördelar står att vinna genom samgående att även i dessa led av

gor att det ansetts mest ändamålsenligt rennäringen; hopsam-

låta de associationsrättsliga bestämmelserna lingen av renarna för slakt, utnyttjandet av inflyta som ett särskilt kapitel (nr 2, med slaktanordningarna samt framför allt plane-

rubriken »Om renbyar») i förslaget till lag ringen av slaktuttaget och kontrollen av ren-

om rennäringen. Över huvud taget måste det hjordens storlek och sammansättning underenligt vår mening vara bättre, inte minst lättas och effektiviseras i hög grad därfrån överskådlighetssynpunkt, ju fler frågor igenom. Vidare intar säljarsidan en väsentav särskild betydelse för rennäringen och ligt starkare ställning i förhållande till köparden renskötande befolkningen som blir be- na, när den uppträder med ett samlat utbud handlade i ett sammanhang i stället för att än när marknadsföringen sker splittrat. uppdelas på skilda författningar. Emellertid torde det inte vara tillrådligt att i dessa frågor införa någon tvångsrätt. ej

SOU 1968: 16 83

ens i form av möjlighet till majoritetsbeslut, uppehåller sig inom ett visst område. Någon utan det bör överlämnas till varje enskild väsentligt ökad risk för avsiktlig eller oavrenägare att själv besluta på vad sätt han vill siktlig felmärkning genom att märkningen förfoga över sin egendom. Att märka är att utföres av annan än ägaren torde inte uppdet här inte, såsom när det gäller utnyttjan- komma; möjlighet till kontroll av märkningsdet av betesrätten, rör sig om en för alla resultatet föreligger nämligen under hela den medlemmar samfälld nyttighet utan tid som de nymärkta kalvarna fortfarande renbyns sina mödrar. - Trots att således att fråga är om renarna, vilka utgör med- följer lemmarnas egendom. - För att klar- mycket -talar för att märkningen alltid bör privata göra att renbyns i lagen givna befogenheter ske i renbyns regi, kan man inte gärna bortmed avseende å renskötseln inte sträcker sig se från att renägarna traditionellt brukar till slakt- och försäljningsleden har i 2 kap. märka sina renar själva och att ett borttagan- 2 § tredje stycket av förslaget till rennärings- de av möjligheten härtill sannolikt av många om att renby skulle som en opåkallad inblandlag upptagits ett stadgande uppfattas

endast efter särskilt får ombesörja ning i deras enskilda angelägenheter. Ti-

uppdrag slakt av medlems renar och försäljning av den torde därför inte vara mogen för att därvid utvunna produkter. Av den föreslag- låta märkningen uteslutande bli en angelätorde att denna be- för renbyn. I stället bör föreskrlvas na ordalydelsen framgå genhet

gränsning av byns behörighet endast gäller dels att renbyn skall ha möjlighet att helt

medlemmarnas renar; måste överlämna märkningen till renamas ägare, uppenbarligen och försälja sådana dels ock att en renägare som önskar det byn äga rätt att slakta renar som tillfallit att skall vara berättigad attsjälv märka sina byn själv, t. ex. därför renanrna inte blivit märkta inom vedevbörlig renar även i de fall då renbyn i princip har hand om märkningen. Bestämmelser av nu tid (se 5 kap. 13 § i lagförslaget). av medlemmarnas innebörd har upptagits i 2 kap. 2 § I fråga om kastrering angiven renar kan med visst fog göras gällande att fjärde stycket förslaget till rennäringslag. åtgärden innebär en sådan ändring av det Kostnaderna för den märkning som renägar-

enskilda att det bör an- na själva utför bör de själva få vidkännas;

djurets egenskaper avsikten är således inte att en renägares bikomma på ägaren att själv besluta om in- Emellertid har urvalet av drag till renbyns årskostnader skalflreducegreppet. byns avelstjurar så stor betydelse för avelsarbetets ras på grund av att han helt eller delvis utbedrivande att frågan i första hand bör ses fört märkningen av de egna renarna. För en rationellt ordnad renskötsel är det som en renbyns gemensamma angelägenhet. Vi har därför inte ansett oss böra undantaga betydelsefullt att avelsarbetet sker på lämpavgörandet i fråga om kastrering av renarna ligt sätt. Det bör därför ingå bland renbyns att tillse att erforderligt antal från de befogenheter som renbyn skall ha i arbetsuppgifter förhållande till sina medlemmar. rentjurar med goda avelsegenskaper står till Även att ombesörja märkning förfogande. Huruvida detta skall ordnas uppgiften av renama bör enligt vår mening i princip genom att byn håller tjurarna eller genom ankomma skall, såväl att medlemmarna eller vissa av dem åtar sig på renbyn. Märkning som enligt att svara för tjurhållningen, bör ankomma enligt gällande lag om renmärken de av oss i 5 kap. av förslaget till rennärings- på byn att själv besluta. bestämmelserna, ske obligato- Förutom att ombesörja renskötseln inom lag upptagna riskt inom viss tid. Det finns därför inte byns betesområde bör renbyn ha som allmän för ett särskilt beslut huru- att i andra hänseenden främja mednågot utrymme uppgift bör lemmarnas intressen. Bl. a. bör renbyarna vida märkning skall ske eller ej. Vidare nuvarande funktion beaktas att märkningen, som utgör ett av de övertaga lappbyarnas grundläggande momenten i renskötseln, i att i förhållande till statliga och kommunala om den får utföras myndigheter företräda den inom det egenthög grad effektiviseras, beträffande alla renar som bosatta samiska bei ett sammanhang liga renskötselområdet

SOU 1968: 16

folkningsgruppen. Någon annan begränsning avses skola omhänderhavas av renbyns styav renbyarnas befogenhet härvidlag synes relse och_av den renförman som skall kunna icke vara erforderlig än att de icke bör ägna tillsättas för att förestå renskötseln inom sig åt annan ekonomisk verksamhet än så- byns verksamhetsområde. - Vad angår orddan som direkt sammanhänger med ren- nuvarande med ningsmännens befattning skötseln. Att en begränsning i sistnämnda hänvisas till renmärkningen specialmotiveavseende bör föreskrivas sammanhänger ringen till 5 kap. förslaget till rennäringslag. med det ansvar för byns skulder som, på sätt Renbyns befogenheter gentemot medlemframgår av lagförslagets bestämmelser om marna och tredje man bestäms i första hand tillskottsskyldighet m. m., avses skola åvila av att renbyarna avses skola utgöra självbyns renskötande medlemmar. Renbyn som ständiga juridiska personer, jämställda med sådan bör därför inte få engagera sig exem- de sammanslutningar som är underkastade pelvis i ett företag för konservtillverkning, bestämmelserna i EkFL. För att kunna fulloch ej heller bör utnyttjandet av medlem- göra sin tilltänkta huvuduppgift, att ombemarnas jakt- och fiskerättigheter ske i byns av medlemmarnas renar, bör sörja skötseln regi. en renby emellertid äga särskilda befogen- I enlighet med vad nu sagts stadgas i förs- heter med avseende å användningen av renta stycket av 2 kap. 2 § förslaget till ren- betesmarkerna. Redan _, förarbetena till den näringslag att renbyn - förutom att handha första renbeteslagen (se 71883 års förslag, - bör

renskötseln främja medlemmarnas s. 73 och 87 f) visar at_t._inom de jämlikt

övriga gemensamma intressen men att detta denna lag renbe-

bildadelappbyområdena skall ske på annat sätt än genom ekonomisk tesrätten ansågs vara_.›s_amfall_d för lapp-

verksamhet. . och att sålebyarnas renskötande samer Med den sålunda tilltänkta des den skulle ha

omfattningen enskilderenägaren inte

av renbyns uppgifter synes den. nuvarande rätt till någon viss del. Denna princip, som

lappbyn inte få någon att fylla. torde .ha upprätthållits även

funktion i »senare lag- Lappbyarna bör därför upphöra, när ren- stiftning, har vi ansett vara så viktig att den

byar tillkommit enligt den nya ordningen. bör komma till uttryck isjälva lagen. Samti- Därvid bör de föreskrifter rörande lappbyns digt synes det nu hu-

framlagda förslagets

verksamhet som nu förekommer i byord- avseende

vudsakliga innebörd: med på renningen överflyttas till renbyns stadgar, .till skötselns att utnyttjandet av

organisation den del de fortfarande anses böra gälla. En betesmarkerna kollektivt för skall ske att

annan följd av lappbyns upphörande. är att därigenom befrämja ett effektivt samarbete

dess tillgångar, såsom bykassan och anord- och ett optimalt utnyttjande av byns betes-

ningar för renskötselns underlättande, bör en föreskrift

resurser e böra avspeglasi

övergå till motsvarande renby. Då denna om att om nyttjan-

beslutanderätten ifråga

skall bör den

övertaga lappbyns uppgifter, det av betesmarkerna skall utövas av_ ren-

också inträda i lappbyns och rättigheter byns organ, dvs. bystämman, styrelsen och svara för dess eventuella förpliktelser. den som utsedde

ledare av renskötselarbetet

Även ordningsmannainstitutionen bör en- renförmannen. i 2_ kap. 3=§. förstastycket som ren- till

ligt vår mening avskaffas samtidigt förslaget. rennäringsülagiihar;utformats i

byar bildas. Det synes nämligen_ vara föga enlighet med det nu anförda. J; _

förenligt med nuvarande uppfattning om fri Till undvikande vill vi

avimissförstånd

näringsutövning att bibehålla den övervak- framhålla stad-

att det. lagrummetiintagna

i fråga om efterlevnaden av gäl-

medlemmar

ningsplikt gandet ,om att renbyns äger ge-

lande lagar och författningar samt iakttagan- mensamt

nyttja byns ,betesomrâdeinte avses

det av god ordning inom lappbyn som för skola innebära hinder för renbyn att _besluta Såvitt mellan

närvarande åvilar ordningsmannen.. om en uppdelning avbetesrnarkema

ordiningsmannens med av- de olika eller

gäller uppgifter renskötande_ ,medlemmarna

seende årenvården, kan erinras om att dessa grupper av dem. _Ensådan indelning kan nu

SOU 1968: 16

8,5

verkställas av länsstyrelsen med stöd av reg- hjord tillväxer under ett dylikt år mycket

starkt, om endast normalt slaktuttag föreler i de för lappbyarna gällande byordningarbör finnas kvar men kommer; ett stort slaktuttag under ett gott na. Denna befogenhet år leder till större inkomstskatt än om slakflyttas över på renbyn, som då själv kan avär lämplig ten delvis uppskjutes till ett sämre år; innegöra i vad mån en uppdelning havet av en stor renhjord torde ännu för eller ej. Genom renbyns beslut skall för längre eller kortare tid kunna en många samer framstå som något eftersträgenomföras av markerna mellan vansvärt även bortsett från ekonomiska synfördelning exempelvis i princip lika rätt att skilda storgrupper, och vidare blir det möj- punkter; renägarnas medför en benäligt för renbyn att avskilja viss del av betes- utnyttja byns betesmarker av de ren- att om möjligt öka området till någon eller några genhet hos den enskilde eftersom han ändå riskerar att skötande medlemmarna, som därigenom får sin renhjord, de övriga skall använda eventuellt ledigt möjlighet att inom ett eget område driva en för ökning av sina hjordar: i förhållande till övriga medlemmar separat betesutrymme fall avses den numera tillämpade renskötseln i storrenskötsel. För dessa och liknande en särskild fördelning av renskötselkostna- grupper i förening med stegrade lönekostna-

i der har försvagat kontrollen över renhjorderna kunna ske med stöd av stadgandet darna och bidragit till en ganska allmän 2 kap. 8 § andra stycket av lagförslaget (se tendens att till renlängderna uppge alltför nedan under 5.4.4). konsek- renantal. Dessa och andra liknande En praktiskt mycket betydelsefull låga har lett till att på många vens av renbyns beslutanderätt i fråga om omständigheter håll renantalet för närvarande vida överbetesmarkernas användning är att byn däratt föreskriva erforder- det enligt byordningen tillåtna, och igenom får möjlighet stiger av medlemmarnas reninne- detta trots att det övervägande antalet renlig begränsning hav. regleras ägare torde vara ense om nödvändigheten Enligt gällande lagstiftning av att hålla renstammen på en jämn och denna fråga delvis i själva lagen, delvis ge- Den enskilde samens efter betestillgången under normalår avpasnom myndighetsbeslut. reninnehav maximeras sålunda i 1 § 3 mom. sad nivå. la- av ett för högt renantal RBL, samtidigt som länsstyrelsen enligt Olägenheterna fast- drabbar givetvis i första hand vederbörande gens 11 § l mom. har att i byordningen renar får den därav föranledda överställa det antal som sammanlagt renägare själva: Vidare vållar ökad dödlighet och kondiföras på bete å visst betesområde. betningen hos renarna samt försvårar lämnas i 39 § RBL detaljerade regler, enligt tionsnedsättning vilka länsstyrelsen har att vidtaga åtgärder sammanhållningen av hjordarna, varigenom om detta befin- kostnaderna för skadeersättningar, bevakför renantalets minskning, nes vara så stort att svårigheter uppkommer ning, skiljningar och transporter stiger. Icke

för renskötselns ändamålsenliga drivande. sällan innebär enbart den ökade dödligheten

har, i syfte bl. a. att motverka en under ett dåligt betesår att hela den från ett Slutligen nettotillväxten förolämplig ökning av renstammen, i 14 och gott år överbalanserade restriktioner svinner utan att ha lämnat något utbyte i 15 §§ RBL meddelats särskilda av skötesrenar, form av ökat slaktuttag. - Emellertid skamed avseende å förekomsten das även andra än renägarna, om renantalet dvs. renar som av ägaren sättes i vård hos renskötande same. blir alltför stort inom ett visst betesområde. inom de ökas Frågan på vad sätt renantalet Skadegörelsen på odlad mark och skog särskilda skall förhindras över- sålunda, när knapphet råder på renamas byområdena och normala föda. Vidare uppkommer svårig-

stiga vad som på längre sikt är lämpligt

med en rationell har heter för renskötseln inom grannbyarna därförenligt renskötsel, Flera faktorer kan att antalet strövrenar stiger, vilket visat sig vara svårlöst. igenom

samverka till att renantalet under medför ökat arbete med skiljningar och i

gynnsamsvårare fall kan föranleda betesbrist även i ma betesår tenderar att snabbt stiga: en ren-

SOU 1968: 16

dessa byar. Slutligen bör inte bortses från att i dessa frågor ansetts böra utövas endast av även allmänna intressen står på spel: den bystämman och icke få överlämnas till unrationalisering av renskötseln som avses sko- derordnat organ. Vilken typ av begränsningla genomföras med bidrag av statsmedel blir ar som bör väljas har överlämnats till byarna mindre verkningsfull, om inte renstammens att själva avgöra, beroende på att förhållanstorlek kan hållas under noggrann kontroll, dena är så växlande mellan olika trakter att och vidare måste man räkna med att en valet av åtgärder måste avgöras från fall till ohämmad tillväxt av renbeståndet på en viss fall. Som exempel på möjliga restriktioner trakt förr eller senare framtvingar en sane- har i lagförslaget upptagits endast begränsring av näringen med dryga kostnader för ning av antalet renskötande medlemmar i det allmänna. byn och fastställande av visst antal renar De ovan antydda riskerna för tredje man som medlem högst får äga. Bland ytterligare och för det allmänna gör att det framstår möjligheter må här nämnas föreskrivande av som olämpligt att helt överlämna frågan om viss ålders- och könsfördelning i medlemrenantalets maximering till renägarnas eget marnas renhjordar i syfte att nedbringa avgörande. Sålunda föreligger behov av ett betesåtgången; genom exempelvis begränsopartiskt fastställande av det sammanlagda ning av det tillåtna antalet vuxna handjur renantalet inom varje renby, varigenom an- stimuleras en övergång till ökad kalvslakt, talet begränsas till vad som är lämpligt med varigenom behovet av vinterbete reduceras. hänsyn till betesresurser och övriga före- Den föreslagna befogenheten för bystämliggande omständigheter; denna fråga be- man att på olika sätt begränsa medlemmarhandlas i 2 kap. 1 § fjärde stycket av för- nas reninnehav är avsedd att helt ersätta de slaget till rennäringslag och i specialmotive- i 1 § 3 mom. RBL stadgade restriktionema ringen till detta lagrum. Vidare bör, som en med avseende å den enskilde medlemmens sistahandsgaranti mot överbeläggning av ren- reninnehav. Enligt vår mening bör det vara betesmarkerna, en av offentlig myndighet renägarnas egen sak att bestämma på vad tillsatt syssloman ges befogenhet att sanera sätt de skall sig emellan fördela det antal renskötseln i en vanvårdad by genom att renar som finnes fastställt som gräns för debl. a. genomföra erforderlig utslaktning av ras sammanlagda reninnehav. Utomstående härom handlar - och renar; 4 kap. 7 § i samma markägare, grannbyarnas renägare förslag. Emellertid är tillgripandet av en det allmänna - har intresse endast av att dylik tvångsslakt förenat med så stora olä- det sammanlagda antalet inte blir för stort, genheter för de därav berörda renägarna ej av uppdelningen mellan företagarna. Från att huvuddelen av arbetet med att hålla allmän synpunkt må också framhållas att renstammen vid en lämplig storlek bör ut- verkningarna av nuvarande system inte allföras av rennäringsidkarna själva och ske tid är gynnsamma. Även om tillåtet sammani form av en kontinuerligt fortgående själv- lagt renantal i en lappby ej är fullt utnyttjat, sanering inom renbyarna. De befogenheter kan för närvarande en i och för sig önsksom vi bedömt vara erforderliga för att värd ökning av renantalet hindras genom byarna skall kunna utöva denna verksam- den i RBL förekommande maximeringen av het har upptagits i 2 kap. 3 § andra styc- den enskildes reninnehav, och detta trots att ket av lagförslaget. ökningen skulle vara till fördel för alla ren- Enligt detta lagrum bemyndigas renbyn ägare i byn genom att skötselkostnaderna att föreskriva de begränsningar av medlem- fördelades på ett större antal djur. Om restmarnas reninnehav som bedömes vara er- riktionema flyttas bort från själva-lagen och forderliga för att förhindra att det för byn i stället blir beroende av bystämmans beslut, fastställda renantalet överskrides eller för att bör en smidigare anpassning efter de varje eljest främja medlemmarnas renskötsel. Med särskilt fall rådande förhållandena_ kunna hänsyn till frågans synnerliga vikt för de ske, till fördel bl. a. för näringens rationalienskilda medlemmarna har beslutanderätten sering. SOU 1968: 16 87

Den principiellt .sett viktigaste nyheten i fritt att i samband med försäljning av sin det angivna lagrummet är måhända förslaget hjord till annan än renskötande medlem

om att bystämman skall äga begränsa antalet låta köparen - därest han är medlem i ren-

renskötande medlemmar i renbyn. Det skall byn eller jämlikt 2 kap. 6 § i lagförslaget icke förnekas att detta förslag är ägnat att beviljas medlemskap övertaga säljarens

inge vissa betänkligheter, då det i praktiken plats som renskötande medlem. Tillbörlig

kan få en starkt konkurrensbegränsande ef- hänsyn bör också tagas till pensionärers och

fekt och försvåra nyetablering inom ren- ungdomars intresse av att ha egna renar, näringen. Emellertid måste i detta samman- åtminstone så till vida att det sörjes för att hang beaktas att rennäringen ej är en fri dylika renar blir mottagna som skötesrenar näring utan att redan på grund av det till (se nedan). förmån för samerna gällande s. k. rensköt- När det gäller tillämpningen av renbyns selprivilegiet den fria etableringsrätten är att maximera de renskötande befogenhet satt ur spel. Vidare kan man inte bortse medlemmarnas renantal, uppkommer frågan från de särskilda förhållanden, under vilka huruvida det tillåtna antalet alltid skall sättas rennäringen- i vårt land bedrives. Hänsynen lika för alla medlemmar eller om hänsyn får till andra., med rennäringen konkurrerande olikheter i innehavet. Från tagas till rådande intressen har framtvingat en noggrann be- borde väl svaformellt-juridiska synpunkter gränsning av det antal renar som får hål- skall göras ret här bli att ingen åtskillnad

las inom» varje byområde. Samtidigt har mellan medlemmarna; rätten att

utnyttja Samernas berättigade krav på delaktighet betesmarkerna är gemensam för dem alla i den allmänna levnadsstandardshöjningen (jfr ovan s. 85) och ingen av dem- har bättre medfört att antalet renar, som en närings- rätt än de andra, varför en begränsning av idkare med heltidssysselsättning inom ren- i form av renantalets maximeutnyttjandet näringen behöver inneha för att få en skä- ring borde drabba alla lika. Emellertid torde lig inkomst, stigit och tenderar att ytterli- man inte kunna bortse från att i praktiken gare stiga. Då det inte skäligen kan begäras en betydande olikhet i reninnehavet alltid att redan etablerade skall har förekommit näringsidkare och att det i många fall ockminska sitt reninnehav under vad som er- så tillämpats en sämjedelning av betesmarfordras för en sådan skälig inkomst, kan kerna; som varit grundad på de olika familsituationen i många renbyar blir den att ut- jernas reninnehav. Härtill kommer, från

rymme över huv-ud taget saknas för nytill- näringsekonomisk synpunkt, att det inga-

kommande företagare. I dessa fall torde det lurida är något allmänt intresse att hålla vara fördelaktigt att genom en begränsning renantalet -per näringsidkare lågt utan att av antalet renskötande medlemmar skapa det i s-tällettorde vara nödvändigt, om renförutsättningar för en tryggare näringsutöv- näringen skall kunña erbjuda nöjaktigt förning för dem som redan är verksamma inom sörjningsunderlag, att i viss omfattning kon-

byn. Beträffande möjligheterna att genom centrera reninnehavet. Med hänsyni till vad

omskolning och andra omställningsfrämjan- nu anförts börnhinder inte föreligga för ren-

de åtgärder åstadkomma en minskning av byarna att i betydande utsträckning beakta nuvarande arbetskraftsöverskott inom vissa rådande skiljaktigheter i reninnehavet, t. ex. lappbyar hänvisas till betänkandets kap. 6, en större på sådant sätt att den som innehar avsnittet 6.2.6. - Givetvis måste vid utöv- renhjord tillåtes att t.v. eller för viss -tid ningen av den ifrågavarande befogenheten disponera en däremot svarandeihögrre andel noga tillses att missbruk inte sker genom att av byns sammanlagda renantalJEnligt vår

möjligheten att begränsa företagarnas antal mening kan man dock inte stanna vid att

utnyttjas i onödan eller på ett olämpligt sätt. bara lämna byarna frihet att om de så öns- Det bör sålunda inte få förekomma att för- kar tillåta vissa medlemmar att innehastörre bud stadgas mot överlåtelse av renar till renantal än det genomsnittliga. Ett visst lagutomstående, utan det måste stå en renägare stadgat skydd för de redan etablerade *före-

88 801111968: 16

tagen torde nämligen erfordras, för att inte sakligen att skydda de renskötande samerderas ställning skall framstå som alltför na från att bli alltför starkt beroende av osäker och beroende av de framtida majo- den bofasta 1917: befolkningen (se prop. ritetsförhållandena på bystämman. Vi för- 169 sid. 40 ff). De renskötande har därvid ordar därför ett särskilt ansetts inte kunna stadgande (2 kap. i tillräcklig grad hävda 3 § andra stycket andra punkten i lagför- sina intressen mot de utomståendes önskeslaget) av innebörd att den fortsatta driften mål utan stöd i särskilda lagbestämmelser. av renskötselföretag inom byn ej får omöj- Enligt vår mening bör frågan om regleliggöras eller försvåras till väsentligt följd ring av rätten att äga resp. mottaga skötesav sådan begränsning av reninnehavet eller renar ses på principiellt samma sätt som av antalet renskötande medlemmar som by- det ovan behandlade om bespörsmålet stämman skall kunna besluta om. Häri- gränsning av de renskötande medlemmargenom avses skola klargöras att regleringen nas eget reninnehav. Huruvida skötesrenar av medlemsantalet och/eller reninnehavet skall få förekomma i en viss renby eller inte-får ske på sådant sätt att de som redan det ej berör endast-byns egna medlemmar; driver rennäring i en viss by hindras från bör vara deras sak att bestämma om det att fortsätta driften i huvudsakligen samma för byn fastställda sammanlagda renantalet omfattning som tidigare. delvis skall tagas i anspråk avrenar som Uppenbarligen kan man i de ovan behand- tillhör andra än näringsutövarna. De utomlade frågorna inte bortse från risken för sfåendes. intresse är begränsat till att det majoritetsmissbruk. Möjlighet bör föreligga sammanlagda renantalet i byn inte överatt överklaga stämmans beslut hos opartisk skrides. På grund härav bör några restrikmyndighet. Regler härom återfinnes i 8 kap. tioner för innehavav. skötesrenar inte före- 10 § av lagförslaget; se nedan under 5.4.6. komma ii lagen ochej heller kunna påbju- Såsom tidigare nämnts innehåller RBL i das av myndighet;- i stället bör irenbyn.i 14 och 15 §§ särskilda bestämmelser röran- princip få frihet att själv bestämmai fråga de rätten att inneha skötesrenar, dvs. renar om förekomsten av skötesrenar. Ett= stadsom av ägaren sättes i vård hos renskötan- gande av dennainnebörd* har .upptágits i de same. En same, som tillhör lappby, får 2 kap. 3 § tredje srycketwav förslaget till äga skötesrenar till samma antal som om rennäringslag. . v han själv varit renskötande, men utan läns- Förslaget att renbyn lämnas frihet att avstyrelsens samtycke får renarna ej hållas i göra, om skötesrenar skall få hållas på byns

annan lappby än den skötesrenägaren innebär bl. a. att skötesren-

själv betesmarker, tillhör. same som ej

En renskötselberättigad ägarens egenskap av renskötselberättigad

tillhör lappby men som har sitt hemvist liksom hans hemvist kommer att saknai beinom lappmarkerna eller i Jämtlands län tydelse för hans möjlighet att få sina rena-r eller Idre socken av Kopparbergs län får “sett -anser vi omhändertagna. Principiellt äga ett begränsat antal skötesrenar, normalt detta vara riktigt; det är inte ägandet av 20 per hushåll (exklusive års- och fjolårs- renar utan rätten att hålla renar (egna elkalvar). Slutligen får den som har sitt hem- ler andras) på bete på annan tillhörig mark vist inom Norrbottens läns lappmarker och som utgör huvudinnehållet i renskötseln-ätdär äger eller brukar jordbruksfastighet äga ten. Emellertid bör man måhända inte bortskötesrenar (i regel högst 20 per hushåll, se från de farhågor för renskötarnas brisexklusive års- och fjolårskalvar), även om tande möjlighet att hävda sig i förhållande han ej är same. - Innehav av skötesrenar till utomstående som utgör huvudmotivet i annat fall eller till större antal än lagen för RBL:s restriktiva inställning till föremedger straffas enligt 59 § 1 mom. i) RBL komsten av skötesrenar. Även om den icke med dagsböter. renskötande befolkningens intresse för att Gällande i rätten att äga begränsningar äga skötesrenar torde vara väsentligt mindskötesrenar har tillkommit i syfte huvudre nu än tidigare, kan det sannolikt före-

SOU 1968: 16 89

komma fall som förhållande till byn för hushållets hela rendå en rennäringsutövare, med innehav. - De nu anförda synpunkterna helst vill slippa besväret skötesrenar, har föranlett oss att i anslutning till laganser sig ha svårt att motsätta sig önskeen granne om att den- förslagets bestämmelser om skötesrenar (2 mål från exempelvis ne skall få skötesrenar mottagna. För att kap. 3 § tredje stycket) införa ett stadgande

motverka risken för i detta av innebörd att renar som tillhör rensköpåtryckningar kan det överlämnas tande bymedlems husfolk inte skall anses hänseende lämpligen att inte bara huruvida som skötesrenar utan att de i stället vid till renbyn avgöra, och skötesrenar skall lagens tillämpning skall räknas till medlemi vilken omfattning mottagas i byn, utan också svara för re- mens egna renar.

namas vård. I lagförslaget stadgas därför

att skötesrenar, om sådana får hållas på 5.4.2 Medlemskap byns betesområde, skall vårdas av styrelsen eller utsett. En viktig punkt, där de för renbyarna gälden styrelsen Härigenom till lande måste avvika från bestämblir det renbyn som får taga ställning reglerna i var- melserna i EkFL, är frågan om medlemvillkoren för skötesrenars mottagande fall och träffa avtal därom med skap. För att det med en renby avsedda je särskilt Det torde då inte behöva syftet skall uppnås bör ingen av de föreskötesren-ägarna. befaras att skötesrenar i allmänhet kom- tagare som driver renskötsel inom byns

verksamhetsområde kunna ställa sig utanmer att mottagas i andra fall eller på andra stor- för byn och därigenom hindra ett gemenvillkor, t. ex. i fråga om sköteslegans samt utnyttjande av betesresu-rserna och en lek, än som ställer sig fördelaktiga för byn. de sålunda förordade an- rättvis fördelning av skötselkostnaderna. Från reglerna böra gö- Denna ståndpunkt, vilken överensstämmer gående skötesrenar synes undantag ras i fråga om renar som tillhör en ren- med gällande reglering av lappbytillhörig-

dvs. heten (se l § 2 mom. första stycket samt skötande bymedlems* eget husfolk, som normalt i hans hus- 7 och 8 §§ RBL), är en konsekvens av att personer ingår att sådana renbetesrätten inte är individuell utan samhåll. Det är synnerligen vanligt - hustru eller make, fälld för alla som driver renskötsel inom hushållsmedlemmar eller anställd ren- ett visst område (jfr ovan sid. 85). Till stöd barn, annan nära släkting skötare - innehar renar vilka sköts för densamma kan också åberopas väganegna de driftsekonomiska skäl; endast genom en tillsammans med familjeöverhuvudets (»husrenar. saknas att änd- för hela renbyns verksamhetsområde gebondens›) Anledning och särskilt tillstånd mensam planering och arbetsledning är det ra på detta förhållande, inte krävas för hus- möjligt att hålla nere arbetskostnadema och av renbyn bör därför reninnehav. Å andra si- utnyttja betesresursema på ett rationellt sätt. hållsmedlemmarnas medlemmens rät- Beaktas bör också att med den egentliga dan bör den renskötande i förhållande till renskötselrätten, dvs. rätten att låta renar tigheter och skyldigheter även om en del av beta på annans mark, är förenade vissa renbyn vara desamma hushållets renar tillhör annan än husbonden. andra befogenheter, såsom rätt att jaga och

som utövas i förhållande till ren- fiska samt rätt till skogsfångst m. m. Utan Rösträtt under bör så- en klar avgränsning av kretsen av de beinnehavet (se nedan 5.4.3) av hushållets rättigade torde det vara ogörligt att konlunda beräknas på grundval renantal, och vidare bör den trollera utnyttjandet av dessa birättigheter, sammanlagda eventuella av renantalet som vilkas värde för rättsägarna i så fall skulle begränsning kan ha fastställts av bystämman gälla alla bli väsentligt förminskat. hushållsmedlemmarna gemensamt. För att I 1 kap. 1 § andra stycket av förslaget

förenkla uttagandet av renägamas bidrag till

renbyns kostnader (se nedan under 5.4.4) l Angående innebörden av begreppet »renskötankan lämpligen husbonden göras ansvarig i de medlem» i en renby, se nedan under 5.4.2.

90 SOU 1968: 16

till rennäringslag har av nu anförda skäl 9 § RBL om skyldighet att söka inflyttuppställts krav på medlemskap i renby så- ningstillstånd för drivande av renskötsel som förutsättning för utövandet av ren- inom främmande lappbyområde (se prop. skötselrätten och de därmed förenade bi- 1928:43, sid. 91 f). Med hänsyn till den rättigheterna. Beträffande undantag från befogenhet som enligt 2 kap. 3 § i vårt denna princip hänvisas till kap. l0 i betän- lagförslag skall tillkomma renby att bl. a. kandet, avsnitt l0.1.3 a). begränsa antalet renskötande medlemmar i De i 2 kap. 5 § första stycket intagna byn synes det dock ej vara nödvändigt att bestämmelserna om vilka personer som skall i den nya lagen upptaga någon specialregel vara medlemmar av en renby utgår från för sådana renskötare som tagit anställning den ovan angivna grundsatsen om automa- utanför sin egen by. tiskt medlemskap. En renby föreslås sålun- Vid sidan om automatiskt medlemskap da, i likhet med en lappby, skola omfatta bör, liksom nu är fallet, finnas medlemskap alla samer med närmare anknytning till ren- på grund av särskilt beslut. skötseln inom renbyns verksamhetsom-råde. Enligt gällande lag (9 § RBL) ankommer De aktiva rennäringsidkarna och deras fa- det på länsstyrelsen att avgöra, om en renmiljer avses omedelbart på grund av lagens ägare skall tillåtas att med sina renar flytta stadganden vara medlemmar av den by där från en lappby till en annan. Detsamma de bedriver sin renskötsel. Med hänsyn till gäller, om en renskötselberättigad same vill renbyns uppgift att även i andra avseenden flytta till en lappby för att driva renskötsel än renskötseln främja de inom byområdet med där befintliga renar. Undantag gäller bosatta renskötselberättigades intressen bör i fråga om den som tagit tjänst som_ biträde också byns f. d. aktiva renskötare tillhöra i renskötseln inom främmande lappby; han byn, såvida de inte skaffat sig annat huvud- är berättigad att utan särskilt tillstånd återsakligt förvärvsarbete. Härigenom erhålles flytta med sina renar till den lappby han även en lämplig avgränsning av den per- förut tillhört. - I ett visst fall kan en rensonkrets som skall äga befogenhet att ut- skötande same mot sin vilja hänvisas från nyttja de med renskötselrätten förenade bi- lappby han tillhör till en annan by.

_den

rättigheterna. Också de f. d. aktivas familje- Detta gäller enligt 39 § RBL, om det bemedlemmar bör tillerkännas dessa birättig- finnes nödvändigt för att nedbringa renanheter och därför vara medlemmar i byn. talet inom hans gamla by. Anmärkas må - De nu bestämmelserna om dock att ifrågavarande förvisningsbefogenföreslagna automatiskt medlemskap överensstämmer i het inte torde ha tillämpats under RBL:s sak nära med motsvarande regler i 8 § giltighetstid. RBL. Bortsett från vissa jämkningar, hu- Enl-igt vår mening bör det ej komma i vudsakligen föranledda av att kvinnorna en- fråga att i en ny rennäringslag upptaga nåligt lagförslagets 1 kap. 2 § avses bli lik- gon motsvarighet till stadgandet om tvångsställda med männen i fråga om rätten att hänvisning i 39 § RBL. Däremot måste den idka rennäring (se betänkandets kap. 3), fö- nya lagen innehålla bestämmelser för det reslås endast den ändringen i förhållande fall att en renskötsel-berättigad, vare sig han till nuvarande regler om tillhörighet till tidigare är medlem av renby eller ej, vill lappby att motsvarighet saknas till undan- vinna inträde i en renby som han ej tilltagsbestämmelsen i 8 § b/RBL om tjänare hör redan enligt reglerna om automatiskt från främmande lappby, som slutat sin an- medlemskap. Därmed sammanhängande ställning. Sådan tjänare anses f. n. icke till- spörsmål behandlas i förslagets 2 kap. 6 §. höra den leappby där han tidigare biträtt i Vad först angår frågan huruvida antaganrenskötseln och detta även om han ej skaf- de av ny medlem i renby bör ankomma på fat sig annat stadigvarande yrke. Denna un- offentlig myndighet eller på byn själv, andantagsbestätnmelse har tillkommit för att ser vi anledning saknas att frångâ den ordförhindra ett kringgående av stadgandet i ning som härvidlag gäller beträffande pri-

SOU 1968: 16 91

vaträttsliga juridiska personer i allmänhet. befogenhet att utnyttja dessa birättigheter; Det bör därför i första hand bero på med- ju fler som får del i dem, desto svårare blir lemmarna själva, om de vill släppa in utom- det att utnyttja dem på ett rationellt sätt och stående i byn och därigenom ge dem möj- desto mindre blir de värda för sitt egentliga lighet att utnyttja de med renskötselrätten ändamål, som är att utgöra ett stöd för förenade befogenheterna. Med hänsyn till rennäringen. Med hänsyn härtill och då frågans stora betydelse för de tidigare med- det torde bli möjligt att på ett betydligt lemmarna synes avgörandet böra reserve- enklare sätt tillgodose alla berättigade önsras för bystämman och inte få överlämnas kemål om jakt- och fiskerätt för utomtill styrelsen eller annat stämman under- stående renskötselberättigade genom uppordnat organ. låtelser enligt förslagets 3 kap. 12 §, anser vi Att i lagen närmare ange under vilka övervägande skäl tala för att medlemsskap i skall kunna bi- - såsom för närvarande i förutsättningar bystämman renby gäller falla en ansökan om inträde i byn torde fråga om lappby skall kunna beviljas inte vara erforderligt, utan medlemmarna endast åt sökande som avser att driva renbör i huvudsak ha frihet att handla som skötsel inom byns betesområde. de anser vara lämpligt. I två hänseenden Någon motsvarighet till gällande undanföreslås dock begränsningar av stämmans tagsbestämmelse i fråga om den som haft att bevilja medlemskap: sökan- tjänst i främmande lappby och vill återbefogenhet

den skall vara renskötselberättigad och han vända till sin gamla by har inte ansetts er-

skall ha för avsikt att, om ansökningen be- forderlig. Det torde kunna förutsättas att viljas, driva renskötsel inom byns betes- bystämman i dylika fall tar vederbörlig häni områdefi syn till sökandens tidigare anknytning till

Kravet på att sökanden tillhör kretsen byn. av renskötselberättigade är en naturlig följd Även make och hemmavarande barn till av att endast dessa äger utnyttja de rättig- den som särskilt beviljats medlemskap bör

heter som följer med medlemskap i en ren- komma i åtnjutande av de med renskötselåt personer som rätten förenade birättigheterna, och de bör by; att bevilja medlemskap även efter invalet skulle sakna sådanabe- därför tillhöra byn. Föreskrift härom har

fogenheter synes vara meningslöst och bör ej upptagits i lagförslagets 2 kap. 5 § un-

få förekomma. Är sökanden inte rensköt- der d/. seIberättigad-enligt 1 kap. 2 § första eller Enligt lagförslaget vinnes medlemskap i

andra stycket av lagförslaget, bör därför renby - vare sig fråga är om automatiskt

hans ansökan om medlemskap prövas av medlemskap enligt 5 § eller om medlembystämman. först efter .det-att en eventuell skap på grund av särskilt beslut enligt 6 § i sam- - aktivt i byns dispensánsökanjämlikt-tredje stycket vanligen genom deltagande ma § behandlats vav länsstyrelsen. - Mer renskötsel. Den som redan tillhör en annan

tveksamt- ärwdet måhända; om ej medlem- renby -tordedärför i regel mista sitt med-

skap bör kunna förvärvas även-av rensköt- lemskap i denna; när- han övergår till den selberättigade som- inte avser att bli* ren- nyabyn. För attiklargöra att medlemskap skötande medlemmar. Med visst fogükan i mer än- en renby samtidigt inte »skall få det exempelvis sägas att en same, som på förekomma har dock ansetts* lämpligt att i ålderdomen vill återvända till sin födelse- sista stycket av 5 § införa en bestämmelse trakt efter att ha varit verksam inom annat om att den som enligt §iens- första stycke yrke än rennäringen bör kunna ha möjlig- är medlem i en renby anses ha utträtt ur * het att utan att ägna sig åt renskötsel för- annanfrenby som han förut tillhört. värva de med renskötselrätten förenade bi- Beträffande rätten att föratala-n mot byrättigheterna, såsom jakt- och fiskerätt. stämmans avgörande av . medlemskapsfråga Häremot bör emellertid hänvisas till avsnittet 5.4.6 nedan. i 1 ” . vägas olägenheternaiav att “vidga kretsen av personer med Av en renbys medlemmar intar desom

92 SOU 1968: 16

driver egen renn-äringsrörelse, dvs. äger re- ga-rna, beviljande av ansvarsfrihet för stynar och samtidigt själva eller genom sitt relsens ledamöter samt utseende av revisor husfolk d-eltar i byns renskötsel, en sär- eller nomadskolfullmäktig eller ersättare för ställning, beroende bl.a. på att byns eko- dem - avsågs dock varje myndig medlem nomi avses skola vara uteslutande grundad skola Vare utäga en röst. sig rösträtten på rennäringen. Det har därför ansetts önsk- övas efter reninnehav eller efter huvudtal, värt att för denna medlemskategori ha en skulle ingen få för egen eller annans del särskild benämning. I anslutning till uttryc- utöva rösträtt för sammanlagt mer än en ket »renskötande lapp» i 1 § 1 mom. tred- tiondel av det på stämman företrädda rösje stycket RBL föreslås för dem beteck- tetalet. - skulle de nu Enligt lagförslaget ningen »renskötande medlem» (se 2 kap. 5 § återgivna rösträttsreglerna gälla endast om .andra stycket i förslaget till rennäringslag.) ej annorlunda fanns bestämt i lappbyns Om en renskötande bymedlem avlider, stadgar. bör hans dödsbo ha möjlighet att under viss Till motivering av förslaget anförde Renövergångstid fortsätta rörelsen så att den utredningen i sitt betänkande (s. 90): kan övertagas av renskötselberättigad döds- Bestämmelserna om rösträtt på bystämma bodelägare eller också avvecklas på för- utgår från att huvuddelen av lappbyns verksamhet avser renskötseln och att byns utgifter delaktigaste sätt. I 2 kap. 5 § tredje stycket helt finansieras av renägarna (inkl. innehavarna av lagförslaget har upptagits bestämmelser av skötesrenar). Det har därför ansetts riktigt -om en treårig övergångstid, räknad från att i flertalet frågor bestämmanderätten i lapp- .dödsfallet eller - om underårig renskötsel- byn följer reninnehavet, dock med viss begränsfinnes - från ning för att undvika alltför stor dominans från berättigad dödsbodelägare de största renägarnas sida. I vissa uppräknade .det samtliga sådana dödsbodelägare blivit frågor, som icke alls eller endast delvis är av myndiga. Bestämmelserna överensstämmer i ekonomisk natur, har det dock ansetts lämpligt :sak med reglerna i l § 3 mom. andra styc- att föreskriva röstning efter huvudtalet. fket RBL. Då lagens rösträttsbestämmelser icke avses vara tvingande, kan lappby - med länsstyrelsens godkännande - utvidga eller inskränka området för röstning efter huvudtal eller.på 5.4.3 Rösträtt annat sätt frångå de legala reglerna. Enligt Några bestämmelser som reglerar rösträt- utredningens mening bör dock viss försiktighet ten vid sammanträde med lappby finns inte iakttagas på detta område . till förhindrande av möjlighet till maktmissbruk. upptagna i RBL, men den av länsstyrelsen utfärdade byordningen skall innehålla före- Vid remissbehandlingen lämnade flertalet skrifter angående bl. a. »sättet för över- remissinstanser förslaget till rösträttsregler läggning och beslut i ämnen, som röra lapp- utan erinran. Av Övre Norrbygdens vatbyn gemensamt» (11 § 1 mom. h/RBL). tendomstol ifrågasattes dock, om ej åt and- Enligt gällande byordningar skall omröst- ra ekonomiska intressen än renskötseln borning ske efter huvudtal, varvid i vissa frå- de beredas medinflytande genom föreskrift gor endast husböndema, dsv. renskötande i stadgarna om rösträtt ide delar av verkfamiljeöverhuvudem äger rösträtt. samheten som gällde dem.

Det av Renutredningen framlagda försla- Enligt EkFL (56 §) äger varje medlem

_get till lag om lappbys förvaltning (22 §) en röst på föreningsstämma, om ej annorupptar som huvudregel att rösträtt på by- lunda finnes bestämt i stadgarna. stämma tillkommer allenast medlem, vilken Som exempel på sammanslutningar, där själv eller genom sitt husfolk driver ren- rösträtten helt eller delvis utövas efter an- .skötsel, s. k. renskötande medlem. Härvid delstal eller liknande i stället för huvudtal, skulle röstberättigad äga en röst för varje må nämnas flottningsförening (55 § FlL), *påbörjat 200-tal renar, vilka enligt gällan- vattenregleringsföretag och torrläggningsde renlängd äges eller vårdas av honom. samfällighet (3 kap. 22 § och 7 kap. 64 § I vissa frågor - angående ändring av stad- VL), fiskevårdsområde (9, 10 och 12 §§

ISOU 1968: 16 93

1960 om fiskevårdsområ- återfinnes i 2 kap. 22 § av förslaget till lagen den 5 maj den), bysamfällighet och häradsallmänning lag om rennäringen. 1921 om Även om de renskötande medlemmarna (4, 6 och 7 §§ lagen den 13 juni av bysamfälligheter och därmed bör tillförsäkras ett avgörande inflytande förvaltning samfällda och över renbyns verksamhet, bör dock de övjämförliga ägor rättigheter 1952 om medlemmarna inte ställas utan varje resp. 32 § lagen den 18 april riga att påverka dess handlande. I förshäradsallm-ännin-gar) samt gemensamhetsan- möjlighet 1966 ta hand synes de icke renskötande medlemläggning (29 § lagen den 16 december om vissa gemensamhetsanläggningar). marna böra få göra sig gällande, när fråga är om kontrollen över byns skötsel, dvs.

vid tillsättande av revisorer och vid behand- De skäl som Renutredningen åberopat ling av frågor rörande ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter. I likhet med Renutredtill stöd för att röstningen på lappbyarnas föreslår vi därför att i dessa frågor stämmor i regel skall ske efter reninneha- ningen rösträtt skall tillkomma renbyns samtliga vet torde vara tillämpliga även i fråga om Deras hu- myndiga medlemmar. - Ärenden. som ande av oss föreslagna renbyarna. arbetsuppgifter blir att handha går ändring av renbys stadgar, synes vara vudsakliga betesområde samt av sådan vikt för alla medlemskategorier renskötseln inom byns utomstående svara för de för- att det är motiverat att för dessa ärenden att gentemot som di- införa särskilda omröstningsregler, avsedda pliktelser och bevaka de rättigheter att ingen medlemsgrupps inrekt sammanhänger med renskötseln. Samt- att garantera för verksamhet avses tressen lämnas obeaktade. På sätt närmare liga kostnader byns också skola bäras av de renskötande med- utvecklas i specialmotiveringen till 2 kap.

lemmama i form av utdebitering i propor- 7 § i lagförslaget, bör i fråga om stadgeun- ske såväl efter huvudtion till reninnehavet (se häromnedan ändring omröstning vara en riktig tal som efter reninnehav. I de allmänna der 5.4.4). Det synes därför tanke att de renskötande medlemmarna till- röstningsreglerna i förslaget 2 kap. 22 § i flertalet av har därför medtagits bland erkännes bestämmanderätten stadgeändring i vilka rösträtt skall tillkomma rendu frågor som skall behandlas på en ren- frågor, Givetvis detta i första bys samtliga myndiga medlem-mar. bys stämma. gäller där stämmans beslut Renutredningens försla-g skulle de h: nd sådana frågor Enligt som kunna frångås geinverkar på storleken av det belopp legala rösträttsreglerna måste utdebiteras bland de renskötande nom att avvikande föreskrifter intogs i en fördel- Därvid förutsattes att såmedlemmarna eller på kostnadernas lappbys stadgar. mellan dem. Emellertid kan dana avvikande rösträttsbestämmelser skulle ning många t. ex. val av styrelse för byn ha godkänts av länsstyrelsen i samband med andra ärenden, eller ett förslag om begränsning av med- dess granskning och fastställelse av lappbyns

lemmarnas vara av sådan vikt En motsvarande befogenhet för

reninnehav, stadgar. för renskötseln som att pröva det sakliga innehållet i byn att det framstår myndighet att även deras förbe- i renbyns stadgar anser vi dock inte böra befogat avgörande hålles de renskötande medlemmarna. Över införas (se specialmotiveringen för lagförhuvud det bli ganska få av de av detta taget torde slagets 2 kap. 7 §). En konsekvens stämma förekommande frå- ställningstagande är att de legala omröstpå en renbys som varken rör renskötseln eller in- ningsreglerna enligt vår mening bör gälla gorna verkar Som huvudregel och inte skall kunna sättas på byns ekonomi. undantagslöst avseende flertalet på stämman förekom- ur spel genom särbestämmelser i stadgarna; mande ärenden bör därför gälla, att röst- i avsaknad av en opartisk prövning av stadrätt tillkommer endast de renskötande med- garnas sakliga innehåll kan det nämligen lemmarna. befaras att en frihet för renbyn att själv Ett av nu innebörd bestämma röstningsreglerna skulle kunna stadgande angiven

94 SOU 1968: 16

utnyttjas till att införa regler som otillbör- Renutredningen föreslagna 200 beror på att ligt gynnade någon medlemskategori eller vi ansett olämpligt att de allra minsta renmedförde risk för majoritetsmissbruk etc. ägarna (under 100 renar), vilkas renskötsel- Bestämmelserna i 2 kap. 22 § förslaget till företag i allmänhet är föga rationella, errennäringslag är därför avsedda att vara håller ett oproportionerligt stort inflytande. obligatoriska och skall inte kunna upphä- - Att märka är att vid röstning efter renvas genom stadgeföreskrifter. innehav rösträtt avsetts skola tillkomma även I de fall då avgörandet inte är förbe- omyndivga medlemmar; att deras rösträtt i hållet de renskötande medlemmarna bör regel måste utövas av förmyndare följer av rösträtten i princip vara fördelad på sam- stadgandet i 13 kap. 1 § föräldrabalken ma sätt som i ekonomiska föreningar, dvs. (jfr dock 9 kap. 5 § och 10 kap. 6 § varje medlem bör äga en röst. Renutred- samma balk). ningens förslag innehåller dock en avvikel- Oavsett huruvida omröstning sker efter se från denna princip därigenom att sådan huvudtal eller efter reninnehav bör en alltpersonlig rösträtt avses skola tillkomma en- för stark maktkoncentration på en eller ett dast myndig medlem. Med hänsyn till att fåtal personer undvikas. I likhet med Renreglerna om medlemskap i renby, liksom i utredningen föreslår vi i detta syfte att lappby, medför att ett betydande antal un- ingen, vare sig för egen del eller som omderåriga eljest skulle få rösträtt, vilket i bud eller ställföreträdare för annan, skall realiteten innebure ett knappast motiverat få utöva rösträtt för mer än en del av det merinflytande för barnfamiljerna, har vi an- på stämman företrädda röstetalet. Denna slutit oss till Renutrednin-gens förslag på andel synes böra sättas till en femtedel, på denna punkt. sätt gäller bl. a. enligt aktiebolagslagen De skäl som föranlett att rösträtt i fler- (119 §) och lagen om gemensamhetsanläggtalet frågor ansetts böra tillkomma endast ningar (29 §). Om en dylik regel införes, de renskötande medlemmarna torde även anser vi det ej vara erforderligt att - på leda till att rösträtten vid behandlingen av sätt gäller i fråga om ekonomiska föreningtill ar - ombud stämma dessa frågor differentieras med hänsyn förbjuda på renbys det intresse att företräda mer än en medlem. som varje medlem har av renoch till storleken av hans I andra hänseenden än de här ovan bebyns verksamhet till kostnaderna därför. På liknande rörda har rösträttsreglema i lagförslagets 2 bidrag rösträtt får kap. 22 § utformats efter förebild av 56 § sätt som i en flottningsförening utövas i förhållande till storleken av det EkFL. för varje flottande uttaxerade flottningsför- 5.4.4 Ekonomiska förhållanden laget (se 55 § FlL), synes i en renby böra graderas efter Ett vägande motiv för att ombilda lappinflytandet på stämman vederbörandes att till till renbyar med väsentligt ökade be-

skyldighet bidraga byarna

Då bidragsskyldigheten be- fogenheter är att därigenom torde skapas byns kostnader. stäms av antalet renar som enligt gällande bättre förutsättningar för en rättvis delning innehas av de olika medlemmar- av kostnaderna för renskötseln inom ett för renlängd na, kan rösträtten lämpligen anknytas direkt flera företagare gemensamt betesområde. till reninnehavet. För att förenkla Den reglering av hithörande frågor som röstningsde mindre ren- skett i förslaget till rennäringslag in-nefattas proceduren och garantera ett önskvärt mått av inflytande bör i 2 kap. 8-14 §§, vilkas innehåll nära ägarna dock ansluter till motsvarande bestämmelser (9en viss schablonering ske, förslagsvis genom föreskrift att röstberättigad skall äga ll §§) i den av Renutredningen föreslagna en -röst för varje påbörjat hundratal renar. lagen om lappbys förvaltning. Sistnämnda 2 kap. 22 § i vårt lagförslag har utfor- bestämmelser lämnades i allt väsentligt utan mats i enlighet med det nu sagda. Att ren- erinran vid remissbe-handlingen av Renutantalet av oss satts till 100 i stället för av redningens betänkande.

SOU 1968: 16 95

för utgiftsfördelninge-n har bonde jämte husfolk och anställda. I annat Huvudregeln i vårt lagförslag upptagits i 2 kap. 8 § första fall uppkommer lätt en blandning av enooh innebär att skild och samfälld renskötsel - utan nåstycket renbyns utgifter skall bestridas av samtliga renskötande med- gotdera systemets fördelar. Så snart en renlemmar och mellan dem fördelas i förhål- ägare utnyttjar den för medlemmarna gelande till deras reninnehav. Därvid skall ren- mensamma betesrätten, bör han anses delinnehavet beräknas enligt gällande renlängd, taga i den inom renbyns ram bedrivna rensåvida inte renantalet visas ha väsentligt för- skötseln och måste därmed också vara unändrats, sedan längden upprättades, eller derkastad den planering och arbetsledning ock längden vid renräkning befunnits vara som byns organ har att svara för. Endast felaktig (tredje stycket i samma §). härigenom synes det vara möjligt att ge Renutredningen anförde i specialmotive- renbyarnas verksamhet den stadga som

ringen till motsvarande stadganden (9 § krävs för en långsiktig organisering och ra-

första och tredje styckena) i sitt lagförslag: tionalisering av rennäringen. Bl. a. är det För att nedbringa arbetet med fördelning nödvändigt att, med bortseende från lättavskostnade-rna .för lappbyns verksamhet och föränderliga ägandeförhållanden, kunna disåvitt möjligt undvika tvister härom har anmensionera och utbygga de gemensamma

setts lämpligt att som huvudregel fastställa den

driftanläggningarna för lämpliga och beprincipen att kostnaderna skall fördelas i proreninnehavet. Tack vare den ren- stående driftsenheter. Vidare underlättas i portion till längd som årligen skall upprättas och som i hög grad ett effektivt och skonsamt utprincip äger vitsord (se \l9 § RBL) blir_ en dylik nyttjande av jbetesresurserna, särskilt under

regel förhållandevis lätt att tillämpa. Den torde

dåliga betesår, om markanvändningen ,är också vara ur rättvisesynpunkt godtagbar åten-hetligt planerad, så att konkurrens om minstone för de byar, vilkas samtliga renar större delen av året sammanhålles i en hjord. de :olika betestrakterna kan undvikas. Beak- Den brist_ på »millimeterrättvisa» som kan ligga tas bör också att extra bevaknings- och/ i att hänsyn endast tages till antalet renar utan reneller skiljningskostnader vållas övriga beaktande av att dessa till följd av varierande ägaregi byn, om en sammanblandning av ålderssammansättning o. dyl. kan ha olika värde och föranleda mer eller mindre derasrenar med den särhållna hjorden skall arbete, synes icke böra föranleda att en mer arbets- kunna förhindras eller avhjälpas. Slutligen krävande fördelningsmetod tillgripes. kan man inte bortse från risken för all- I detta sammanhang må påpekas att en- varliga motsättningar inom byn rörande alla ligt Renutredningens betänkande (s. 86 f) de gränsfall då det är tveksamt huruvida sådan renskötsel, som bedrives av en enda en viss företagares renskötsel bedrives för husbonde jämte husfolk och anställda utan sig eller gemensamt med »övriga medlemsammanblandning med annan renägare, icke mar. I full överensstämmelse med de nu avsågs skola ingå i lappbyns verksamhet; anförda synpunkterna har i 2 kap. 2 § av först när två eller flera husbönder idkar vårt lagförslag uttryckligen angivits att rengemensam renskötsel skulle enligt detta för- skötseln inom byns betesområde skall handslag lappbyns styrelse bli ansvarig för att havas av renbyn. Därav följer också att renskötseln var lämpligt organiserad och att kostnaderna för skötseln skall räknas till kostnaderna för densamma blev rättvist för- - Till förekommande av byns utgifter. delade. missförstånd vill vi understryka att vad nu Gentemot vad Renutredningen sålunda sagts om nödvändigheten av att låta renuttalat vill vi framhålla att det enligt vår byns verksamhet omfatta all renskötsel inom mening är nödvändigt att renbyns verksam- byns verksamhetsområde givetvis inte utehet och den därmed förknippade utgiftsre- sluter att medlemmarnas renar kan behöva dovisningen och kostnadsfördelningen om- delas upp på två eller flera hjordar, varvid fattar all renskötsel som inom byns verk- det ofta - åtminstone under en övergångssamhetsområde utövas av medlemmarna, tid - kan befinnas lämpligt att en eller även sådan som bedrives av en enda hus- ett par familjers renar bildar en driftsenhet.

96 SOU 1968: 16

Till frågan om kostnadsfördelningen i dylika avsedd för de fall då medlemmarnas renar fall återkom-mer vi nedan i anslutning till är uppdelade på två eller flera storgrupper, andra stycket av förslagets 2 kap. 8 §. som under hela året eller åtminstone under

Några närmare föreskrifter om vilka kost- vissa årstider hålls avskilda från varandra. nader en renby skall äga ådraga sig synes De kostnader för bevakning, utfodring, ej vara erforderliga, utan byns befogenhet driftsanläggningar etc., som avser de olika i detta avseende får anses med nöjaktig storgrupperna, skall i så fall kunna redotydlighet framgå av dess ändamål, vilket visas och fördelas för sig. Motsvarande bör finnes angivet i 2 kap. 2 § förslaget till gälla, om någon eller några av medlemmarrennäringsalg (jfr ovan under 5.4.1). na fått särskilt område sig tilldelat för att I 2 kap. 8 § andra stycket föreslås ett bedriva en i förhållande till övriga medundantag från huvudregeln i första stycket lemmar separat renskötsel (jfr ovan s. 85 f). av sam-ma § om att kostnaderna skall bäras Gemensamma kostnader för renarnas skötav alla byns renskötande medlemmar efter sel ävensom utgifter av annat slag, exem-

reninnehav. Enligt undantagsregeln skall by- pelvis byns administrationskostnader eller stämman kunna besluta - dock till samernas avej med bidrag riksorganisationer, retroaktiv verkan - att sådana utgifter för ses däremot alltid bli fördelade enligt hu-

renskötseln som ej avser medlemmarnas vudregeln i första stycket. - Stundom kan

renar skall bestridas endast av de en planerad samtliga åtgärd, t. ex. anläggande av ett renågare, vilkas djur föranlett utgifterna, gränsstängsel, visserligen bli till för gagn med fördelning dem emellan efter antalet alla byns renskötande medlemmar, men i sådana renar. olika grad, så att en grupp renägare bedö- Som skäl för motsvarande bestämmelse mes få större nytta av åtgärden än övriga. (9 § andra stycket) i förslaget till lag om I ett sådant fall bör hinder inte föreligga

lappbys förvaltning åberopade Renutred- för en skälig differentiering av kostnadsförningen följande. delningen, varigenom de medlemmar som har större gagn av åtgärden får lämna ett I åtskilliga lappbyar är renama icke sammanhållna i en gemensam hjord utan brukar i stäl- större bidrag till kostnaderna. Även beträflet fördelas på skilda grupper. För dylika fall fande ett dylikt undantag från huvudregeln torde den - - föreslagna huvudregeln skall dock att beslutet gälla ej får ha rekunna visa sig olämplig, enär den stundom troaktiv verkan. kan leda till att renägarna får ett minskat intresse av att nedbringa utgifterna för den egna Även vid fördelningen mellan de berörda gruppens skötsel. Med hänsyn härtill har ut- renägarna av ifrågavarande separata utgif- - - - en subsidiär förredningen föreslagit ter bör regeln i §:ns tredje stycke om tilldelningsregel, innebärande att renskötselkostlämpning av renlängden normalt kunna annader, som icke är gemensamma för samtskall kunna fördelas efter vändas, eftersom de olika grupperna vanliliga byns renar, innehavet av sådana renar, för vilka utgifterna gen ges sådan sammansättning att varje gjorts. Normalt bör även i detta fall fördel- medlem får alla sina renar i en grupp. ningen kunna ske på grundval av renlängden, Skulle så ej vara fallet, får en uppskattning men om någon renägare haft sina djur uppdelade på två eller flera grupper, bör järnk- göras av antalet renar, som ingått i varje ning kunna ske - - -. - Beslut om till- grupp för vilken särskilda fördelningsregler lämpning av den subsidiära fördelningsregeln gäller. Enligt allmänna rättsgrundsatser bör bör fattas av lappbyn på bystämma. För att bevisbördan härvid åvila den som påstår undvika att en majoritetsgrupp inom byn utatt en del av hans reninnehav bör undannyttjar sin maktställning till att i efterhand, med kännedom om årets rörelseresultat, välja tagas från uttaxering som gäller hans grupp. den fördelningsmetod som är fördelaktigast Enligt 2 kap. 9 § i vårt lagförslag för den själv, har ansetts erforderligt med ut- motsvarande 10 § i Renutredningens förtrycklig föreskrift att beslut av denna art icke slag till lag om lappbys förvaltning - skall får meddelas med avseende å förfluten tid. de renskötande medlemmarna vara pliktiga Den subsidiära är främst att efter anmodan fördelningsregeln av styrelsen tillskjuta

SOU 1968: 16

nödigt förlagskapital, avsett att täcka ren- försäljning av omärkta renar som tillfaller byns utgifter för renskötseln och annat un- byn samt del i avgifter för jakt- och fiskeder tiden till dess de i förvaltningsberättel- rättsupplåtelser. sen slutligt fastställda och fördelade kost- Som följd av försummelse att erlägga innaderna guldits. Samma finansieringsmetod fordrat förlag föreslås i 12 § retentionsrätt tillämpas sedan länge av flottningsförening- för byn i den försumliges renar (se nedan). arna (se 33 § l mom. FIL). - De belopp Enligt Zl § andra stycket skall han vidare som uttaxeras av de olika medlemmarna vara förlustig sin rösträtt intill dess förlabör givetvis så nära som möjligt överens- get inbetalats. stämma med vad vederbörande medlem en- Något särskilt stadgande om skyldighet ligt slutredovisningen blir skyldig att er- för renbyn att gälda ränta på tillskjutna till föreningen. I §zen stadgas där- förlagsmedel har ej ansetts erforderligt. I lägga för att vid förlagets bestämmande hänsyn likhet med Renutredningen (betänkandet. skall tagas ej blott till reninnehavet utan sid. 88) anser vi det ankomma på byn även till omfattningen av det arbete som själv att bestämma huruvida ränta skall medlemmen och hans husfolk beräknas kom- utgå eller ej, varvid avgörandet bör kunna ma att utföra för byn under räkenskaps- träffas antingen vid stadgarnas antagande året. Ersättning för sådant arbete skall näm- eller i samband med ställningstagande till ligen, jämlikt 2 kap. ll §, gottskrivas ho- den i förvaltningsberättelsen verkställda nom i förvaltningsberättelsen. slutliga kostnadsfördelningen. Infordrande av det förlagskapital som be- Den slutliga fördelningen av renbyns uthövs för att renbyn ständigt skall ha till- gifter under ett visst räkenskapsår skall, gång till likvida medel utgör enligt förslagets som tidigare nämnts, ske i den förvaltnings- 2 kap. 10 § ett åliggande för styrelsen. Ef- berättelse som styrelsen har att framlägga tersättes denna förpliktelse, inträder enligt på första ordinarie bystämman under nästsamma för Föreskrift härom har § skadeståndsskyldighet styrel- följande räkenskapsår. seledamöterna. För att ytterligare tillgodose upptagits i 2 kap. 11 § första stycket av lageventuella intresse av att för- varav även framgår att rensköborgenärers förslaget, lagsmedel infordras utan dröjsmål har vi tande medlem i förvaltningsberättelsen skall därjämte - efter förebild i 25 § lagen om gottskrivas tillskjutet förlag och värdet av - be- det arbete gemensamhetsanläggningar föreslagit som han själv och hans husfolk fogenhet för länsstyrelsen att i uppenbara utfört för byns räkning. Det ankommer sefall förordna syssloman att debitera och dan på stämman att - med eller utan ändoch - fastställa den i föruttaga erforderligt förlag. ringar tillägg Givetvis behöver inte allt det förlagska- valtningsøberättelsen verkställda utgiftsförsom beräknas verk- - om den tid efter pital åtgå för renbyns delningen. Uppgift samhet under ett helt åt uttaxeras i ett stämman då de renskötande medlemmarnas bör kunna in- eller skulder den sammanhang, utan styrelsen tillgodohavanden enligt fordra medel vid olika tillfällen vartefter beslutade utgiftsfördelningen förfaller till penningbehov väntas uppkomma. Då det betalning, skall enligt förslaget (7 § punkt 8) är viktigt för medlemmarna att erhålla nö- intagas i renbyns stadgar. digt rådrum för anskaffande av pengar, bör I likhet med motsvarande regler (ll § förlaget förfalla till betalning först viss tid första stycket) i Renutredningens förslag till efter det att medlemmarna fått kännedom lag om lappbys förvaltning bygger vårt förom uttaxeringsbeslutet. Denna tid skall fin- slag i fråga om utgifternas redovisning och nas angiven i stadgarna (se 7 § punkt 7). fördelning på att renbyns inkomster och Uppenbarligen skall styrelsen vid be- utgifter under ett visst räkenskapsår i prinstämmande av förlagets storlek taga hänsyn cip skall balansera varandra, innebärande till de övriga inkomster som renbyn kan att den vinst eller förlust, som under året påräknas få, exempelvis köpeskillingar vid uppkommer i renskötseln, inte stannar hos

98 SOU 1968: 16

byn utan överföres till de enskilda ren- bestämmelser reglera även frågan om med- Såsom framhållit lemmarnas rätt att erhålla sådant arbete, syägarna. Renutredningen nes det böra ske i stadgarna. (betänkandet, sid. 88), synes en dylik målsättning för verksamheten utgöra förutsätt- I anslutning till vad Renutredningen såningen för att kunna i någon väsentlig mån lunda anfört om skyldigheten resp. rätten förenkla det kontrollsystem som finnes stad- att deltaga i renskötselarbetet och i renbyns gat i fråga om ekonomiska föreningar m. fl. verksamhet i övrigt må framhållas att enaffärs-drivande - Att om rätt för medlem juridiska personer. ligt vårt förslag frågan vissa undantag från den angivna principen eller annan att erhålla anställning hos byn bör kunna förekomma i form av upptagan- avses skola överlämnas till byns egct avgöde av lån och avsättning till fonder i syfte rande. I den mån särskilda föreskrifter i detatt utjämna rörelseresultaten under olika år ta hänseende ej lämnats i stadgarna eller m. m. skall närmare utvecklas nedan un- beslutats av bystämman, skall det åligga styder 5.4.5. relsen - eventuellt renförmannen. under l II § andra stycket behandlas den i överinseende - att bedöma vilstyrelsens praktiken mycket betydelsefulla frågan om ken arbetskraft som behöver anställas för fastställande av *värdet på det arbete som att klara byns arbetsuppgifter (se 2 kap. 16 de renskötande medlemmarna presterar för och 17 §§ i lagförslaget). Vad nu sagts avrenbyns räkning, främst givetvis i rensköt- ses skola gälla även i fråga om byns egna sein. Enligt förslaget avses värdet på detta medlemmar. Styrelsen får således inte på arbete skola i förväg bestämmas av by- eget ansvar anställa andra eller fler medstämman med giltighet intill dess stämman lemmar i renskötseln än som oundgängligen annorlunda beslutar. Det fastställda värdet erfordras för arbetets behöriga gång; i den skall, såvitt gäller tid efter beslutets med- mån en företrädesrätt till sådant arbete eldelande, läggas till grund såväl för styrel- ler t. o. m. en garanti därom anses böra sens bedömning av behovet av förlagsme- tillerkännas exempelvis de renskötande meddel (2 kap. 9 §) som för den slutliga ut- lemmarna, måste ansvaret härför tagas av första giftsfördelningen (ll § stycket). bystämman, eventuellt genom föreskrift i Fastställande av det värdet - för medlem att utifrågavarande stadgarna. Skyldighet skall kunna ske både vid ordinarie och vid föra arbete för renbyns räkning torde inte extra stämma. kunna införas i annan ordning än genom Rörande de bestämmelser med väsentli- stadgeföreskrift. I övrigt får det bero på gen samma innehåll som återfinns i ll § frivillig överenskommelse mellan byn och andra stycket av förslaget till lag om lapp- medlemmen om han skall anställas eller ej; bys förvaltning yttrades i Renutredningens att styrelsen och renförmannen därvid är betänkande följande. bundna av det värde på medlemmarnas ar- Vid fastställande - - - av värdet å ren- betsinsats som bystämman fastställt, framägarnas och deras husfolks dagsverken är det går av förevarande lagrum. av vikt att beloppet står i god överensstämmelse 12 § första stycket i lagförslaget upptar med rådande löner för anställd arbetskraft; den tidigare i detta avsnitt omnämnda rätsättes värdet för lågt, missgynnas sådana renän ten att innehålla de renskötande medlemägare som deltar i arbetet i större omfattning som motsvaras av deras renantal, i motsatt fall marnas renar till säkerhet för sådana inblir nu nämnda medlemmar otillbörligt gynnade fordrade och gentemot förlag renbyn upppå andras bekostnad. - Att märka är att det komna skulder på grund av den slutliga här avsedda dagsverkesvärdet avser arbetsinutgiftsfördelningen som är förfallna till besats av renägarna och deras husfolk; lönerna för andra i renskötseln anställda bestäms av talning. Efter förebild i 33 § l mom. andstyrelsen i samband med anställningen. - I ra stycket FlL har det ansetts motiverat vad mån medlemmarna skall vara skyldiga att byn vid tredska med erläggande av deatt deltaga i gemensamma arbeten, bör framgå biterade bidrag äger dels en säkerhet för av byordningen. Om det för någon lappby skulle anses erforderligt att genom generella sin fordran, dels ock ett effektivt påtryck-

SOU 1968: 16 99

mot sina medlemmar. Att så är tering på de renskötande medlemmarna syningsmedel fallet nes kunna medföra i två hänär uppenbarligen i första hand av vikt olägenheter för mot medlemmar seenden. Dels blir det svårt för renbyn att

övriga, renbyn lojala

men har också betydelse för byns borge- finansiera större investeringar, exempelvis närer. som en yttersta ut- i driftanläggningar, vilka i regel måste be- Byn bör också, blivit tillsagd, kunna talas under ett eller ett fåtal år, varemot väg och sedan ägaren genom försäljning på offentlig auktion av nyttan av dem brukar visa sig i form av den tredskande medlemmens renar skaffa ökad avkastning eller minskade driftkostnaför sin fordran. Det torde der under en längre tidsperiod. Dels kan sig betalning att renarna, vilka medlemvara rimligt ger upphov uttaxeringarna på de renskötande till huvuddelen får ta- marna bli fördelade mellan olika av renbyns utgifter, ojämnt för att täcka kostnaderna. år, eftersom skötselkostnader och andra utgas i anspråk när annan möjlighet inte återstår. gifter för renarna, t. ex. skadeersättningar Skulle en renskötande medlem sakna till- och foderkostnader, erfarenhetsmässigt växtill av utdebiterat lar starkt med klimatförhållanden m. m. gång gäldande belopp. medlemmar sva- att finansiera investemåste övriga renskötande Svårigheten renbyns ra därför för deras del- kan avhjälpas upptagande av enligt grunderna ringar genom i renbyns För byns för- lån, avsedda att återbetalas under längre aktighet utgifter. bindelser svarar visserligen omedelbart en- tid. En utjämning av renägarnas årskostnadast med sina men der kan uppnås genom fondering, varvid byn själv tillgångar, är de renskötande medlem- under ett gott renår större utdebitering sker gentemot byn marna för att medel finns till- än som motsvarar årets utgifter och under ansvariga till täckande av dess skulder. De i år bidrag till erhålles gängliga ett dåligt utgifterna 12 § andra stycket om från de sålunda avsatta medlen. Frågan om föreslagna reglerna utkrävande av medlemmarnas subsidiära an- och i vad mån det är lämpligt att principen svar överensstämmer i huvudsak med mot- om årlig utgiftstäckning åsidofullständig bestämmelser i 26 om och/eller fonsvarande § lagen sättes genom låneupptagning skall därför upptagas till närmare gemensamhetsanläggningar. dering, övervägande.

5.4.5 Lån och. fonder m. m. Såvitt gäller det i 2 kap. 13 § av försla-

5.4.4 berörda om get till rennäringslag behandlade spörsmålet De ovan under reglerna fördelande om renbyns befogenhet att upptaga lån kan renbys utgifter och deras bygger på principen att utgifterna under ett rä- till en början fastslås att några restriktioner skall täckas av årets inkomster inte torde vara erforderliga beträffande lån, kenskapsår avsedda att tillgodose byns behov av rörelså att ingen vare sig vinst eller förlust uppbestår - för- i avbidan på att uttaxerade förkommer för byn. Inkomsterna sekapital av de ren- inbetalats. Dylika lån bör därför utom av förlag som infordras lagsmedel - kunna upplaga utan särskilt beskötande medlemmarna huvudsakligen styrelsen av omärkta av bystämman. Givetvis är av intäkter genom försäljning myndigande renar samt i avgifter för dock stämman oförhindrad att genom särav byns andel och fiskerättsupplåtelser m. m. Even- kilt beslu-t inskränka styrelsens befogenhet jakttuellt över- eller underskott under året ut- i detta avseende. i samband med den i förvaltnings- Vad angår långfristigare lån, till vilka jämnas berättelsen verkställda i detta sammanhang bör hänföras varje slutliga utgiftsfördellån som ej avses bli avvecklat senast under ningen, varav framgår vad varje renskötande medlem skall betala till byn utöver för- räkenskapsåret närmast efter det år då lålaget resp. har att utfå av denna, för att net upptagits, är problemet mer kompliceutgifter och inkomster skall gå jämnt ut. rat. Det blir här fråga om att till senare av princi- helt eller delvis övervältra Ett fullständigt genomförande räkenskapsår utdebi- kostnaden för en åtgärd som beslutats och pen om årlig utgiftstäckning genom

SOU 1968: 16

i regel också utförts under tidigare år. Där- som beslutet kan röra stora ekonomiska vid bör icke bortses från risken för att en värden och därför ej bör fattas utan att felbedömning sker vid åtgärdens beslutan- det uppbäres av en stark opinion bland de de, dvs. att åtgärden inte kommer att med- för renbyns ekonomi ansvariga medlemföra den nytta för framtiden som man an- marna. sett sig ha anledning räkna med. De som Vid utformningen av de nu angivna regdrabbas av en dylik felbedömning blir i lerna om rätt för renbyama att upptaga första hand byns renskötande medlemmar lån har det inte ansetts nödvändigt att taga under de år då återbetalningen skall äga särskild hänsyn till långivarnas intresse av rum. Med hänsyn härtill synes det vara be- att erhålla säkerhet för utlämnade lån. Då fogat att kringgärda rätten att upptaga dy- byarna endast undantagsvis torde kunna lika lån med särskilda föreskrifter, avsed- ställa realsäkerhet _för sina* lån, bör man da att i möjligaste mån hindra en olämplig emellertid räkna med vissa svårigheter för belastning av den framtida rennäringen in- dem att förskaffa sig större krediter. Även om byns verksamhetsområde. I förevaran- om de renskötande medlemmarnas skyldigde § föreslås i sådant hänseende dels att het att bidraga till byns utgifter i realiteten beslut om lån av nu avsett slag måste fat- innebär ett gemensamt ansvar för byns skultas av bystämman med viss kvalificerad ma- der, föreligger nämligen alltid risken för att joritet, dels att vid lånets beslutande skall renskötseln inom byns verksamhetsområde föreligga en amorteringsplan, varav fram- skall bli nedlagd. I ett sådant fall torde vilken går under tid och på vad sätt lånet byns tillgångar huvudsakligen bestående skall återbetalas, dels ock att lånets löptid av driftanläggningar för renskötseln - sakskall vara på visst sätt maximerad. na större marknadsvärde, och de kvarva- De föreslagna reglerna om amorterings- rande renskötande medlemmarnas egen ekoplan och om maximering av lånets löptid nomi kan då lätt vara undergrävd. De svåsyftar till att möjliggöra en realistisk bedöm- righeter för rennäringens kapitalförsörjning ning av den extra belastning som under som bristen på realsäkerheter kan ge upphov amorteringstiden kommer att läggas på en- till bör dock enligt vår mening inte lösas var av de renskötande medlemmarna. Maxi- genom tillskapande av nya. pantsättnings-

mitiden föreslås till tio år eller den längre möjligheter e. dyl. utan genom att möjlighet

tid, för vilken statlig kreditgaranti beviljats. öppnas till s-tatlig kreditgaranti för projekt Den längre tiden för garantilånen har an- av särskilt intresse från rationaliserings- elsetts motiverad genom den objektiva pröv- ler lokaliseringssynpunkt. Hithörande frågor ning av projektens lönsamhet som avses sko- behandlas vidare nedan i kap. 6 under la förekomma i dessa fall (jfr nedan i kap. 6.2.2 b). 6 under 6.2.2 b). För andra lån synes löp- Frågan, i vad mån inom en renby skall tiden inte böra sättas längre än att man förekomma fondbildning i syfte att möjlighar anledning räkna med att återbetalningen göra utjämning av renskötselns årskostnaskall fullgöras av i huvudsak samma per- der samt stärka byns solvens och likvidisoner som de för upptagandet ansvariga. tet m. m., torde kunna lösas enligt endera Att beslutet bör fattas av bystämman, dvs. av två principiellt olika huvudlinjer: genom av de renskötande medlemmarna med röst- föreskrivande av obligatorisk fondbildning rätten graderad efter reninnehavet, synes eller genom att byn frivilligt beslutar därom. vara en naturlig konsekvens av att det är Som exempel på obligatorielinjen i fråga dessa medlemmar som har yttersta ansva- om föreningar kan främst åberopas EkFL. ret för lånets återbetalning. En kvalificerad Enligt 17 § 1 mom. i denna lag skall en majoritet om 2/3 av det på stämman före- reservfond bildas genom avsättning av viss trädda röstetalet, som tillika representerar del av föreningens årsvinst (inkl. efterlikvimer än hälften av byns renskötande med- der, återbäring o. dyl.). Fondavsättningarna lemmar, har ansetts böra föreligga, efter- skall pågå till dess fonden nått en storlek

SOU 1968: l6 101

motsvarande minst 40 % av det bokförda skall återbetalas till avgående medlemmar. värdet eller hela Det har med hänsyn härtill ansetts angepå föreningens tillgångar summan skulder ba- föreskrift om obligatorisk av föreningens enligt läget att genom Fonden får användas endast reservfond sörja för att en ekonomisk förlansräkningen. för att täcka förlust på föreningens verk- ening har tillgång till ett tillräckligt eget samhet i dess helhet. - 2 mom. i kapital av nöjaktig beständighet, vilket sät- Enligt nämnda § äger Konungen beträffande viss ter föreningen i stånd att på ett betrygganförening eller vissa grupper av föreningar de sätt fullgöra sina förpliktelser och upphelt eller delvis, från skyl- gifter (se NJA II 1951. sid. 55 ff). - I fråmedge undantag, att hålla reservfond, om med hän- ga om renbyarna blir, om det av oss framdigheten syn till arten av föreningsverksamheten och lagda lagförslaget genomföres, byns ekonoövriga omständigheter synnerliga skäl för- miska stabilitet och förmåga att uppfylla anleder härtill. sina ekonomiska förpliktelser inte beroende Liknande bestämmelser som i l7 § 1 enbart av byns eget kapital. Enligt 2 kap.

mom. EkFL återfinns bl. a. i 1948 års lag 9 § i förslaget skall nämligen de renskötande medlemmarna vara pliktiga att tillom sambruksföreningar (21 §). beträffande flott- skjuta de medel som erfordras till betal- Frivilliglinjen tillämpas 32 § FlL må läns- ning av byns utgifter, och jämlikt 10 § ningsföreningar. Enligt av sådan förening samma kap. ingår det bland styrelsens åligstyrelsen, på ansökan förordna om bil- att tillse att nödigt förlagskapital eller med dess begivande, ganden dande av underhålls- och/eller understöds- verkligen blir infordrat. Försummar styrelfond. Fonderna är avsedda för sen att fullgöra denna sin skyldighet, kan utjämning av olika underhållsarbeten § syssloman förordnas att deårs utgifter för enligt samma och bitera och taga ut erforderligt belopp. Till resp. för pensioner, olycksfalls- sjukdomsunderstöd o. dyl.; till dem inbetalas viss säkerhet för utfående av medlemsbidragen

årsavgift för varje flottgodsenhet. Bestäm- skall renbyn enligt förslagets 2 kap. 12 §äga melser om reservfond saknas helt i denna retentionsrätt i renarna. Vad nyss anförts om ansvaret för renlag. anslöt beträffande byarnas skulder torde visa att en obligato- Renutredningen sig till risk fondbildning för deras del knappast är lappbyarna till frivilliglinjen. Förslaget sålunda motiverad av hänsyn till tredje mans inlag om lappbys förvaltning upptar föreskrifter om fondbildning än tressen. Med större fog kan det då göras inga andra ett stadgande (8 § 7.), enligt vilket byn gällande att fondbildning bör föreskrivas på att av renskötande medlemmar grund av angelägenheten från allmän synberättigas för avsättning till punkt av att renbyarna erhåller en så stor uttaga erforderliga bidrag fond för ersättande av skador renar stabilitet och auktoritet som möjligt. Mycgenom eller för utjämnande av de årliga kostna- ket stora krav kommer att ställas på initiaderna i renskötseln. tivkraften och framsyntheten hos renbyar-

Vid bedömningen av om obligatorie- el- nas ledning, när det blir fråga om att genomföra av ler frivilliglinjen bör väljas med avseende den djupgående rationalisering å renbyarnas fondbildning bör hållas i min- renskötselmetoderna som utgör det viktigasnet att en renby kommer att skilja sig vä- te motivet till den nya organisationsformen. från en ekonomisk såvitt Otvivelaktigt är det lättare för byns ledsentligt förening, mans att få betalt ning att taga nya initiativ och att vinna gäller tredje möjlighet För en ekonomisk för- hos medlemmarna för sina synpunkför sina fordringar. gehör 2 §Ek FL, ter, om byn genom innehav av mera beenings förbindelser häftar, jämlikt förfallna men inte för alla sina allenast föreningens tillgångar, tydande egna tillgångar insatser och avgifter inräknade. åtgärder är beroende av att förlagsmedel ej guldna kan emellertid infordras från medlemmarna. En fondbild- Föreningens kapital utgöras som ett mehuvudsakligen av insatskapital, som i regel ning av tillräcklig omfattning,

SOU 1968: 16

del att stärka renbyarnas ställning utåt och om att stadgarna bör innehålla nödiga föreinåt, framstår därför som i hög grad önsk- skrifter i detta avseende har upptagits i förvärd. slagets 2 kap. 7 §; se vidare specialmotive- Mot nyttan av en fondbildning måste ringen till detta lagrum. emellertid vägas de praktiska olägenheterna Om regleringen av de med fonderingen av obligatorielinjen i förevarande fall. Lag- sammanhängande frågorna sker i renbyartekniskt är det svårt redan att reglera i vilka nas stadgar, torde det vara onödigt att tynga fall avsättning skall ske och på vad sätt rennäringslagen med bestämmelser om medavsättningarnas storlek skall bestämmas; då lemmarnas rätt till fonderade medel i hänen renby ej skall gå med vinst, kan reg- delse av utträde ur byn. Avses sådan rätt lerna i EkFL om fondering av en del av skola tillkomma medlem, synes förbehåll årsvinsten inte tillämpas. Att föreskriva av- därom böra införas i stadgarna i samband sättning i proportion till årsutgiftemas stor- med övriga föreskrifter rörande eventuellt lek vore olämpligt, eftersom i så fall de av- tillämnad fondbildning. satta beloppen skulle göras större under dåliga renår än under goda, vilket måste strida mot syftet med fondbildningen. Ännu be- Hittills har endast varit tal om sådan svärligare måste det dock bli att komma fondbildning som förutses komma att ske fram till en mvändningsfrl regel rörande hos de blivande renbyarna. I viss mån likanvändningen av de fonderade medlen. Då nande problem möter med avseende å anutgifterna finansieras genom uttaxering, kan vändningen av de bykassor vilka tillhör de verksamhet inte resultera renbyns i någon nuvarande lappbyama men som enligt förlust som bör täckas genom fondnedsätt- vad tidigare sagts (se ovan under 5.4.1) ning. l stället måste från fall till fall en bör övergå i renbyarnas ägo. Dessa kassor bedömning göras, huruvida årets renskötsel har på sina håll nått en betydande storlek; varit mer kostnadskrävande än normalt eller en behållning av storleksordningen 100 000 om annat skäl föreligger för beslut om bi- kronor eller mer torde inte vara ovanlig. drag av de fonderade medlen. Om det där- Kassomas huvudsakliga inkomstkälla utgör vid stadgas att nämnda skall de felmärkta och omärkta renar, s. k. helbedömning verkställas genom myndighets försorg, har öringar, som enligt bestämmelserna i 13 § ett nytt element av »förmynderb införts lagen om renmärken skall försäljas för lappför rennäringen; överlämnas avgörandet till byns räkning. Lappbyarnas rätt att själva renbyn själv, torde det i realiteten innebära disponera bykassorna är enligt gällande byatt fonderin-g sker endast i den mån .majo- ordningar mycket begränsad; för anslag, riteten bland de renskötande medlemmar- överstigande visst belopp eller avseende anna anser lämpligt, dvs. fondbildningen blir nat ändamål än de i byordningen särskilt i praktiken frivillig. Vid sådant förhållande angivna, fordras länsstyrelsens godkännanär det enligt vår mening lämpligast att även de. formellt välja frivilliglinjen, och vi har där- Uppenbarligen vore det olyckligt om byför avstått från att i förslaget till rennä- kassornas överförande till renbyarna skulle ringslaginföra tvingande bestämmelser om få till resultat att de i kassoma hopsparade av reservfonder eller liknande. medlen - vilka med till sitt uruppläggande hänsyn I stället bör erforderliga regler om fond- sprung måste anses utgöra renägarnas geavsättning och ianspråktagande av tillgäng- mensamma egendom - förbrukas för and- liga medel införas i renbyarnas stadgar, var- ra ändamål än sådana som även på längre vid det kommer att finnas möjlighet att sikt medför verkligt gagn för rennäringen taga vederbörlig hänsyn till de olika byar- inom resp. renbys verksamhetsområde. Å nas ekonomiska situation och medlemmar- andra sidan måste det anses stridande mot nas önskemål om kostnadsutjämning mel- syftet med den föreslagna lagstiftningen lan goda och dåliga renår etc. En erinran och den nya organisationsformen, om ren-

SOU 1968: 16 103

byarnas förfoganderätt över dessa medel skydd mot majoritetsmissbruk som byns inskränktes exempelvis genom skyldighet att egna medlemmar, och han bör därför tillinhämta myndighets godkännande av an- erkännas befogenhet att under enahanda slagsgivningen. Enligt vår mening måste i förutsättningar som föreslås gälla för dessa stället byarna tillerkännas full frihet att be- överklaga avslagsbeslutet. Ett stadgande av sluta om medlens användande. Emellertid denna innebörd har upptagits i 2 kap. 6 § torde det ofta - särskilt när bykassan har andra stycket i lagförslaget. en mera storlek - i med- i renby betydande ligga Den rätt att bevilja medlemskap lemmarnas eget intresse att vissa riktlinjer som enligt nämnda lagrum avses skola tillför förvaltningen och användningen av med- komma länsstyrelsen bör enligt vår mening len finns uppdragna, särskilt såvitt gäller tillämpas med stor försiktighet; risken för beskaffenheten av de ändamål, för vilka de att det betydelsefulla samarbetet inom byn ifrågavarande pengarna skall kunna begag- och i renskötselarbetet skall försvåras, om nas. Lämpligen synes detta kunna ske ge- en medlem vinner inträde mot majoritetens nom att i renbyns stadgar intages en före- önskan, är påtaglig. Med hänsyn härtill bör skrift om att den från lappbyn övertagna medlemskap i detta fall kunna beviljas enbykassan skall utgöra en särskild fond, vars dast om det motiveras av ett betydelsefullt närmare användning i så fall också skall allmänt intresse och det tillika blir utrett att kunna regleras i stadgarna. sökandens inträde icke i nämnvärd grad kommer att skada byns tidigare medlemmar. Som förutsättning för bifall till ansökningen

5.4.6. Överklagande av renbyns beslut har därför i förslaget att den av

uppställts En viktig fråga i samband med regleringen sökanden planerade renskötseln bedömes av den lokala renskötselorganisationen är vara till väsentlig nytta för rennäringenibyn på vad sätt rättsskydd skall beredas dem samt ej medföra olägenhet av betydelse för som tillskyndas skada genom åtgärd eller byns medlemmar. Åsyftat gagn för rennäunderlåtenhet torde endast kunna i såav renbyn och dess organ. ringen uppkomma Härvid kommer dana fall då det för en önskvärd rationalisei fråga såväl byns egna medlemmar som utomstående. ring av den inom byns område bedrivna ren- Vad först rättsskyddet för utom- skötseln bedömes vara nödvändigt med ett angår stående, till vilka räknas även and- tillskott av arbetskraft och/eller renar, vilgivetvis ra renbyar och deras medlemmar, torde ket inte kan erhållas på annat sätt. Det skall i princip inga speciella regler böra införas således för stadgandets tillämpning inte räcmed avseende å renbyarna, utan samhällets ka med att en överflyttning från annan rennormala talemöjligheter får anses vara till by anses vara till fördel för dendärbedrivna fyllest. Om ej annan framkomstväg - t. ex. renskötseln. polisanmälan, när en viss handling eller Frågan om rättsskyddet för organisatiounderlåtenhet innefattar - är i EkFL brottslig gärning nens egna medlemmar (69 §) löst står till innebär - liksom buds, det sagda att talan så att envar föreningsmedlem om fullgörelse eller förbud får väckas mot styrelsen och ledamot av denna äger renbyn vid allmän domstol. I vissa fall väcka talan mot föreningen vid allmän domavses därjämte möjlig-het skola finnas att till stol, om han anser att ett på föreningsstämskydd för utomståendes rättigheter få sysslo- ma fattat beslut icke tillkommit i behörig man förordnad (se 2 kap. 10 och 15 §§ samt ordning eller att det eljest strider mot EkFL 4 kap. 7 § förslaget till rennäringslag). eller föreningens stadgar. I vissa fall, näm- Ett undantag torde dock böra göras från ligen om talan grundas på att beslutet icke vad nyss sagts om utomståendes talerätt. tillkommit i behörig ordning eller att det Det gäller den som sökt inträde i en renby eljest kränker allenast medlems rätt, måste men erhållit avslag på sin ansökan. En så- talan väckas inom tre månader från beslutets dan utomstående synes ha samma behov av dag, enär det annars blir gällande. Om ett

104 SOU 1968: 16

beslut strider mot regler, som ej kan åsidolem, som förmenar att beslut som fattats på sättas ens med alla medlemmars samtycke, bystämma eller av lappbyns styrelse icke tillär det däremot en »n-ullitet», oavsett kommit ogiltigt, i laga ordning eller att det strider om klandertalan väckes inom viss tid eller mot lag eller gällande byordning eller mot ej. - Den talan som åsyftas i 69 § EkFL är lappbyns stadgar eller kränker hans enskilda

talan mot beslut av föreningsstämman, icke rätt eller eljest vilar på orättvis grund.

mot styrelsebeslut (NJA II 1951, s. 176). Rörande skälen för den beföreslagna Styrelsens beslut kan ej överklagas hosdom- svärsrätten anförde Renutredningen i sin

stol; däremot kan det ändras av föreningen allmänna motivering (betänkandet s. 78)

själv, exempelvis genom att föreningsstäm- bl. a.:

man upphäver beslutet eller tillsätter ny sty- Lappbyns organ bör vara desamma som i relse, som beslutar på annat sätt. en ekonomisk förening eller sålunda stämma, De i EkFL meddelade reglerna om tale- styrelse och revisorer. Till förhindrande av maktmissbruk och till mot rätt mot föreningsbeslut är utformade efter skydd oöverlagt handlande av medlemmarna eller deras repremönster av motsvarande bestämmelser i sentanter bör dock utrymmet för omprövning 1944 års aktiebolagslag (138 §) och torde av de av lappbyns organ fattade besluten vara vara typiska för sammanslutningar av privat- väsentligt vidare än som är fallet i en ekonorättslig natur. Utmärkande för dem är att misk förening. Med hänsyn såväl till att ifrågavarande avgöranden ofta måste träffas efter klagoinstansen (domstolen) icke äger ingå utpräglat skönsmässiga grunder som till angei prövning av beslutets lämplighet utan enlägenheten av att prövningen kan ske snabbt dast har att bedöma dess laglighet. och med minsta möjliga kostnad för parterna

I fråga om flottningsföreningar innehåller synes densamma böra anförtros administrativ FlL - förutom bestämmelser om klander- myndighet i stället för domstol. Länsstyrelsen, som av ålder är tillsynsmyndighet för rentalan vid domstol (61 §), vilka väsentligen skötseln och därför är väl förtrogen med hitöverensstämmer med reglerna i 69 § EkFL hörande frågor, utgör då den naturliga klago- - ett särskilt stadgande (62 §) om befogen- instansen.

het för flottande att hos länsstyrelsen söka I specialmotiveringen till 27 § i lagförslarät-telse i vissa av föreningen eller för dess fattade get tillade Renutredningen bl. a. följande. räkning ebeslut, som förmenas oskä- Såsom i den allmänna ligt betunga flottningen eller vara oförenliga motiveringen frammed flottledens hållits, bör lappbyamas medlemmar äga vittintresse eller lända till uppengående möjlighet att genom besvärstalan hos bart men för de flottande. Härigenom har länsstyrelsen få till stånd en prövning från således åt länsstyrelsen såsom klagoinstans såväl formella som materiella synpunkter av

överlämnats att bedöma jämväl lämpligheten beslut som fattats av lappbyorganen. I allt av vissa föreningsbeslut. fall under en övergångstid torde sådan klagorätt böra stå medlemmarna till buds som skydd En liknande vidsträckt klagorätt har inmot förhastade avgöranden och majoritetsförts i lagen den 5 maj 1960 om fiskevårds- övergrepp.

områden. Enligt 30 § denna lag må delägare anföra Under rem-issbehandlingen av Renutredbesvär hos länsstyrelsen mot beslut, som fattas vid sammanträde ningens betänkande framställdes med delägarna, ingen erinran mot förslaget om länsstyrelsen som beeller mot ett av styrelsen fattat uttaxeringsbeslut. Som besvärsgrund svärsinstans. - I fråga om besvärsgrunderkan åberopas ej blott att beslutet strider na förklarade sig kammarkollegiet anse det mot lag eller författning eller mot utan även att rimligt att länsstyrelsens prövning erhöll den stadgarna det kränker enskilda rent kassatoriska karaktär som utmärkte klagandens rätt. Besvär hos länsstyrelsen har besvärsprövningen enligt kommunallagen. föreslagits såsom rättsmedel även i Renutredningens

betänkande. Enligt 27 § första stycket för-

slaget till lag om lappbys förvaltning skall De av Renutredningen anförda skälen för

besvär kunna anföras bl. a. av lappbymed- att lappbymedlemmarna bör tillerkännas

SOU 1968: 16 105

medlemmarna bekostnad besvärsrätt ej blott på formella utan även på på de övrigas materiella grunder synes äga giltighet också åsidosätter klagandens rättighet att åtnjuta i de av oss före- lika behandling med övriga medlemmar vid såvitt gäller medlemmarna Sättet. på vilket en renby utnyttjandet av de med renskötselrätten föreslagna renbyarna. handhar skötseln av medlemmarnas renar nade - Som skäl för att befogenheterna. och fördelar skötselkostnaderna, ingriper även vissa av styrelsen eller av syssloman direkt i renägamas ekonomi och fattade beslut skall kunna överklagas anser privata kommer också att bli bestämmande för de- vi tillräckligt att hänvisa till departementsras möjlighet att fortsätta och utveckla sina chefens motivering för motsvarande regel i har man att räkna med 30 § lagen om fiskevårdsområden (NJA II företag. Samtidigt risken för motsättningar mellan olika med- 1960, s. 67), nämligen att ett uttaxeringsmellan medlemmar med och beslut innebär en direkt ekonomisk förpliklemskategorier: utan renar, mellan renägare med många och telse för delägarna och därför bör kunna

renägare med få renar, mellan skilda famil- överklagas. mellan mer Vad härefter angår frågan om lämplig jer och andra renskötargrupper, progressiva och mer traditionella närings- prävningsinstans vore det otvivelaktigt från idkare, etc. För medlemmarna i en renby - principiell synpunkt fördelaktigast om alla liksom för medlemmarna i en flottnings- överklaganden av renbyamas avgöranden förening eller delägarna i ett fiskevårds- kunde upptagas av de allmänna domstolarområde - saknas i praktiken den möjlig- na. Härigenom skulle på en viktig punkt het att undandraga sig följderna av ett ma- med vad som gäluppnås överensstämmelse joritetsmissbruk som utträdesrätten innebär ler beträffande talan mot beslut av en ekoför medlemmarna i en ekonomisk förening. nomisk förening. Mot de principiella förde- Ett utträde ur renbyn innebär nämligen att larna av en domstolsprövning måste emelden utträdande - om han ej lyckas vinna lertid vägas de därmed förenade praktiska inträde i en annan renby - blir avskuren Dessa hänför till olägenheterna. sig främst från möjligheten att utöva sin renskötsel- de betydande kostnader som numera är förerätt och de därmed förenade birättigheter- Man kan inte nade med domstolsprocesser. na. Enligt vår mening är det med hänsyn gärna bortse från att ett överklagande till härtill att lämna sådana med- för nödvändigt domstol lätt för med sig så stora utgifter lemmar i en renby som inte på bystämman parterna, särskilt om ombud måste anlitas, kan vinna gehör för sina åsikter befogen- att det blir svårt för rennäringen att bära het att hos opartisk myndighet få till stånd invändem. Mot vad nu sagts kan visserligen en saklig prövning av majoritetens ställ- - kanske de flesta - av en das. att många ningstagande. I 8 kap. 10 § av förslaget till medlemmar kommer att ha sådan renbys rennäringslag har talerätten därför utfor- att de kan förväntas erekonomisk ställning mats efter förebild av 30 § lagen om fiskehålla fri rättegång och att processkostnadervårdsområden, innebärande att beslut av skulle få bäras na därför i stor utsträckning renbys stämma eller av syssloman som av- Emellertid är att märka att av det allmänna. ses i lagförslagets 4 kap. 7 § ävensom sty- fri rättegång enligt gällande lag inte kan berelsens eller sysslomans beslut om inford- sådan som den tillviljas en juridisk person, rande av förlag skall kunna överklagas av tänkta renbyn, och att en undantagsställning medlem, som menar att beslutet icke till- bli i detta avseende knappast kan väntas kommit i behörig ordning eller att det el- Vid ett medgiven för denna associationstyp. jest strider mot lag eller författning eller beslut skulle överklagande av renbyns byn mot renbyns stadgar eller kränker hans enstå som svarande i rättegången, varför i varskilda rätt. Med den sistnämnda besvärs- bäras je fall den ena partens kostnadermåste grunden avses bl. a. att ett beslut skall av de renskötande medlemmarna och därkunna ändras, om det - exempelvis genom igenom belasta rennäringen. l själva verket att otillbörligt någon eller några av är det inte min-st den omständigheten att gynna

106 SOU 1968: 16

käranden-klaganden i regel torde beviljas uppkommande besvärsärenden. Härtill komfri rättegång, medan svaranden-renibyn skul- mer att besvärsprövningen blir aktuell enle sakna denna förmån, som gör att vi starkt dast i den mån meningsskiljaktigheter yppas ifrågasätter lämpligheten av att till domstol mellan de renskötselberättigade inbördes och överlämna av talan mot renbys prövningen att prövningens syfte är begränsat till att beslut. Den därvid dem. Risken uppkommande ojämn- skilja mellan för att länsstyrelheten i risktagandet kan nämligen befaras sernas handläggande av besvärsärendena verka starkt förlamande på initiativkraften skulle kunna leda till en icke önskvärd stati en renby. eftersom alla andra beslut än lig inblandning i rennäringen bör under nu sådana där full enighet råder bland byns angivna icke överdrivas. förutsättningar medlemmar skulle vara förenade med risk Med den i kap. 7 föreslagna regionala adför stora extra kostnader i händelse av över- ministrationen blir det även möjligt att på klagande. - En annan som det centrala hålla omständighet, planet isär prövningen i talar mot domstolsprövning i detta fall, är sista instans av de överklaganden som avser den påfrestning för det fortsatta samarbetet administrativa beslut i besvärsärenden och inom byn och i renskötselarbetet som en som rör lantbruksnämndens överklaganden domstolsprocess måste innebära. Särskilt bör olika De förra ärendena bör avgöranden. uppmärksammas risken för att :behandlas tillfälliga läm-pligen av -regeringsrätten, efmenings-motsättningar fördjupas och perma- tersom de är av utpräglat rättslig natur, menentas i samband med en muntlig rättegång, dan de senare bör upptagas av lantbruksstydär beskyllningar och motbeskyllningar ofta relsen som chefsmyndighet för lantbrukskan förekomma. I jämförelse härmed torde nämnderna i sista instans. och, av Kungl. det i regel skriftliga administrativa besvärs- Maj:t i statsrådet. Också såvitt gäller Kungl. förfarandet innebära ganska små risker för -kan därför en av den stat- Majzts prövning, sammanhållningen inom byn. liga rennäringsadministrationen oberoende Det huvudsakliga skälet mot ett admini- handläggning komma till stånd, om länsstrativt besvärsförfarande - risken för att styrelserna utses till prövningsmyndi-gheter det av samerna skall uppfattas som en in- i första instans beträffande överklaganden körsport till statlig inblandn-ing i rennäring- av renbyarnas beslut. ens interna förhållanden - torde förlora Vad här ovan anförts visar vår enligt väsentligt i tyngd, om besvärsprövningen mening att övervägande skäl talar för att kan hållas klart åtskild från de övriga statli- länsstyrelsen, såsom Renutredningen förga förvaltningsuppgifter som äger samband ordat, utgör besvärsinstans i förhållande till med rennäringen och de till renskötsel upp- de lokala rennäringsorganisationerna. 8 kap. låtna områdena. Det är här fråga främst om 10 § förslaget till rennäringslag har därför administrering av det statliga stödet till ren- även i detta hänseende utformats efter förenäringen samt om förvaltningen av de statli- bild av 30 § lagen om fiskevårdsområden. ga mark- och vattenområdena inom rensköt- Liksom i detta lagrum har besvärstiden anselområdet. I kap. 7 av detta betänkande setts böra sättas till två månader, varvid föreslås att lantbruksnämnderna i stort sett tiden skall räknas från beslutets dag utom skall övertaga uppgiften att handha den re- när fråga är om -besvär mot beslut av stygionala administrationen i dessa hänseenden. relsen eller av syssloman, i vilka fall den bör Om detta förslag genomföres, ökas länssty- räknas från det klaganden fick del av berelsernas möjligheter att bedöma rennäring- slutet. ens interna problem på ett fullt förutsätt- De av renbys stämma och styrelse fattade ningslöst sätt. De frågor där statliga initiativ besluten bör uppenbarligen kunna verkstälkan vara påkallade kom-mer då i regel att las utan att besvärstidens utgång eller länsbehandlas av annan länsmyndighet och be- behöver avvakstyrelsens besvärsprövning höver icke ens misstänkas verka prejudice- tas. För att inte klagorätten skall bli illusorande vid länsstyrelsens ställningstagande i risk måste det dock finnas möjlighet för

SOU 1968: 16 107

klaganden att hos länsstyrelsen utverka inhibition av verkställigheten. Ett stadgande med nu angiven innebörd har upptagits i andra stycket av ifrågavarande §. Bestämmelserna om överklagande av länsbeslut i besvärsärende återfinnes i styrelses lagförslaget 8 kap. 12-15 §§; se specialmotiveringen för dessa paragrafer i betänkandets kap. ll.

108 SOU 1968: 16

6 Rationalisering, stödåtgärder, omställning

6.1 Översikt av det nuvarande näringsstädet Renforskning bedrivs genom fältförsök De medel som tillförts rennäringen och dess vid den under lantbruksstyrelsen hörande utövare under de senaste fem budgetåren försöksstationen vid Kuolpavare i Gällivare redovisas i sammandrag i nedanstående ta- kommun. Härför anlitas lappfonden (4: 13beller. Kostnaderna för den statliga admini- medel). Till underhållet och uppbyggnaden strationen (ävensorn för ersättningar till ord- av försöksstationen har bidrag även utgått ningsmän samt för gratifikationer) ingår inte av arbetsmarknadsmedel, främst under budi de angivna beloppen. Olika kommunala getåret 1964/65. Renforskningen har hustöd åt näringen är inte heller inkluderade vudsaklig anknytning till veterinärmedicinsi tabellerna. ka anstalten och lantbrukshögskolan.

Tabell 1

Budgetår

3. Direkt till rennäringen och dess utövare

Tabell 2 Budgetår

1 Inklusive s. k. 4: 13-medel (se nedan) “3 S. k. 4: l4-medel (se nedan) SOU 1968: 16 109

har inventarier m. m. Medlen har i regel ut- För vissa speciella forskningsändamål medel beviljats ur Norrlandsfonden och i gått ur statens lappfond. Vad beträffar de budgetmedel som ställts viss utsträckning av Jordbrukets forskningsråd. till förfogande som stöd åt rennäringen (tabekostas till bell 2) har dessa i huvudsak använts för Rådgivningen huvudsaklig del av medel som efter av lant- Under budgetåret 1966/67 har förslag rådgivning. dock - som redan nämnts - medel bebruksstyrelsen anvisas från ett på rikssta- Härutöver har - för för täckande av kostnader i ten uppfört anslag. viljats jämväl vissa speciella ända-mål - medel utgått ur samband med tillskottsutfodring.

må nämnas De medel som ställts till distatens lappfond. Som exempel förfogande att 10 000 av rekt till och dess utövare har kr. anslogs för utarbetandet rennäringen 1964/65. - förutom i vissa fall av budgeten lärobok i renskötsel budgetåret utgått förmedlas i övrigt - förutom medel - dels från statens lappfond, dels Rådgivningen den direkta rådgivning som förekommer ge- i form av bidrag av vattenregleringsmedel

nom vid lappväsendet enligt 4 kap. 13 och 14 §§ vattenlagen, befattningshavama - ooh stat. bl. a. genom kurser i renskötsel dels ock på arbetsmarknadsstyrelsens därmed spörsmål och ut- Kungl. Majzt fastställer varje år och för sammanhängande givning av tidskri-fter och meddelanden. ett budgetår i sänder en särskild stat (lapp-

Av den totala siffran 1966/67 om 75 000 stat) för bidrag till renskötselns främjande

kr. för har 10000 kr. ställts inom ettvart av de tre renskötsellänen. rådgivning för viss ungdomsverk- beslut grundar sig på ett av till SSR:s förfogande Kungl. Maj:ts upprättat förslag. vilket samhet. lantbruksstyrelsen De i tabell 1 ovan under punkt 3 »Direkt i sin tur är baserat på förslag som inkom-

till och dess utövare» redovi- mer från lappväsendet i de tre nordliga rennäringerz inkluderar inte lån och inte länen. Förslagen har omfattat, förutom mesade beloppen till etc. 4: 13 och heller ersättningar följd av intrång del ur statens lappfond, jämväl

dom i vattenmål eller efter särskilt 4: 14-medel.1 (genom I samband med fastställande av lappstat avtal). Den siffran för Norrbottens län föreskriver Kungl. Maj:t att de däri upphöga förklaras i allt förda ur statens lappfond inte får under budgetåret 1966/67 bidragen av att stora anslag beviljats för disponeras senare än två år efter dagen för väsentligt beslut. Efter ansökan kan tillskottsutfodring, nämligen sammanlagt Kungl. Maj:ts kr. Av denna summa har dock få tas i anspråk även efter drygt 2,2 milj. bidrag

nära 1,3 milj. kr. utgått ur anslaget för bi- tvåårsperiodens utgång. av naturkatastrof Då och då uppkommer behov av ytterdrag vid förlust på grund och 230 000 kr. ur statens lappfond. 740 000 ligare bidrag till renskötseln. Det kan gälla

kr. har täckts AMS-medel. Dess- ett nytt ändamål eller tilläggsbidrag till ängenom utom har lån beviljats ur statens lappfond damål, vilket redan finns upptaget i lapp-

till ett belopp av inemot en halv miljon stat eller vartill bidrag eljest utgått ur lappkostnader i samband med fonden. bidrag beviljas genom särkr. för att täcka Dylika

tillskottsu-tfodring. Under punkt 4 (»Andra ändamål») har

inkluderats bidrag till bl. a. SSR, svenska - Före den 1 juli 1967 beslutade Kungl. Majzt om sektionen av nordiska samerådet, avel av beträffande s. k. 4: l4-medel. medelsanvisning Fr. o. m. nämnda datum skall dock - såvitt renvallarhundar och till speciella utredning- - SSR har använts till av- avser åtgärder för främjande av renskötseln ar. Bidragen till vederbörande och lantbruksstyrelse länsstyrelse eller arvodering av förbundets kans- för varje år gemensamt fastställa en ram, inom löning vilken lantbruksstyrelsen får bevilja bidrag. lipersonal samt till förbundets allmänna Kan länsstyrelsen och lantbruksstyrelsen inte verksamhet, dess årliga landsmöten och dess skall de underställa enas om ramens storlek, tidskrift Samefolket ävensom till inköp av frågan Kungl. Maj:ts prövning.

SOU 1968: 16

skilda beslut av Kungl. Majzt under löpan- har medel sedan ställts resp. länsstyrelser de budgetår. till förfogande för olika åtgärder till främ- De under punkt 2 i tabell 2 (statem- jande av renskötseln. lappfond) upptagna beloppen inkluderar så- Under de tre senaste budgetåren har för dana bidrag som bekostas av 4: l3-medel, Norrbottens del ställts 2 milj. kr. per år vilka avsatts till främjande av renskötseln. till att användas för förfogande speciellt Enligt 4 kap. 13 § vattenlagen äger Kungl. stöd åt rennäringen i länet. Dessa medel har Majzt, när fråga är om reglering av vatten- fördelats av länets arbetsmarknadsorgan i avrinningen ur någon av våra sex största samråd med länsstyrelsen. Sammanlagt insjöar, pröva om hinder möter mot företa- emot kr. härav har använts för 3,5 milj. - av vad som get exempelvis på grund byggande av stängsel och drygt 1 milj. kr. föreskrivs i 2 kap. 3 § andra stycket vat- för uppförande av renvaktarstugor. Utöver tenlagen - eller om särskilda villkor bör nämnda 6 milj. kr. har för rennäringen i föreskrivas för dess utförande. Detsamma länet ytterligare AMS-medel ställts till förgäller beträffande annan vattenreglering, fogande, bl. a. 740 000 kr. för täckande av som med hänsyn till sin inverkan på vatt- kostnader i samband med tillskottsutfodring nets avrinning är av synnerlig omfattning. under budgetåret 1966/67. - Som villkor vad nu sagts för vissa Medel enligt ur Norrlandsfonden har anslagits större regleringsföretag i Norrland har efter särskilda och har i huvudansökningar Kungl. Majzt bl. a. föreskrivit att sökanden sak använts för forskningsändamål samt för skall erlägga en avgift, vilken efter beslut ovan och fiskeinventeringar odlingsgränsen av Kungl. Majzt i varje särskilt fall skall på renbetesfjällen. . användas till åtgärder för renskötselns främ- Utöver de i tabellerna 1 och 2 intagna jande antingen inom landet i dess helhet har visst kommunalt beloppen stöd utgått eller inom vissa socknar, lappbyar eller lik- till rennäringen. Som exempel må nämnas nande. Medlen, här benämnda 4: 13-medel, att Kiruna stad tillskjutit medel för uppföskall enligt beslut av 1962 års riksdag (prop. rande av slaktanläggningar. nr 68, JoU 13, rskr 238) tillföras lappfon- Härutöver har vissa belopp tillförts renden och där redovisas under ett särskilt eller dess utövare i form av ernäringen konto! Om det i samband med medlens sättningar för intrång (enligt dom i vattenöverföring till lappfonden föreskrivs att de mål eller efter särskilt avtal). Dessa belopp skall ett speciellt ändamål, skall tillgodose har till en del utgjort personliga ersättningar beloppet och ränteinkomsten därå särredo- men delvis också använts till för åtgärder visas. främjande av renskötseln på vissa bestämda De regleringsavgifter som upptagits under trakter. punkt 3 i tabell 2 härrör från vad som här Av tabellerna l och 2 framgår att stödet kallats 4: 14-medel. Sådana medel inflyter åt rennäringen ökat relativt under kraftigt jämlikt bestämmelserna i 4 kap. 14 § vat- den senaste femårsperioden. Tillskottet har tenlagen och kan användas bl. a. för till- täckts i första hand genom AMS-medel; godoseende av vissa allmänna ändamål be- även lappfonds- och 4: 14-medel har dock träffande den bygd som berörs av ett vat- ökat. Vad beträffar stödet direkt till rentenregleringsföretag, t. ex. främjande av viss näringen och dess utövare är det Norrbotnäringsgren därstädes. tens län som redovisar den största ökningen. Beslut om som av arbidrag beviljats En stor del härav har använts för byggande betsmarknadsorganen - i tabell 2 benämn- av stängsel och renvaktarstugor. da AMS-medel - har baserats på av läns- Hur stödet åt rennäringen fördelat sig styrelserna i samråd med olika länsmyn- under den senaste femårsperioden på olika digheter årligen gjorda inventeringar av arbetskraftssituationen, vilka inlämnats till ar- 1 Angående storleken av de belopp som på detta betsmarknadsstyrelsen. Efter ansökningar av sätt tillförts lappfonden, se tabellbilagan.

SOU 1968: 16 lll

län, användningsområden och medelskällor, lunda borde utredningen undersöka förutframgår i detalj av tabellbilagan till betän- sättningarna för att med utgångspunkt från kandet. vad som gällde beträffande stöd till jord- De direkta kostnaderna för den statliga brukets rationalisering utforma regler för administrationen i vad avser rennäringsfrå- bidrag ur statens lappfond. Därjämte borde av följande tabell. övervägas lämpligheten av att lämna komgor framgår

Tabell 3 Kostnader för den statliga administrationen

Budgetår (belopp i kr) Finansiering och ändamål 1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67

Riksstatsmedel Avläningar, arvoden m. m. Lantbruksstyrelsen 39 000 46 000 119 000 133 000 190 000 Rennäringsnämnden, renforskningsnämnden 5 000 3 000 3 000 4 000 Lappväsendet (inkl. omkostn.) 802 000 862 000 912 000 985 000 l 056 000 Summa 841000 913 000 1034 000 1 1210()0 1 250 000 Anm. Resor, traktamenten etc. har kunnat inkluderas enbart i beloppen för lappväsendet. Kostnader i samband med resor etc. kan för lantbruksstyrelsens del uppskattas till 15-20 % och för rennäringsnämnden och renforskningsnämnden till 150-200 % av de i tabellen redovisade avlönings- och arvodesersåttningarna. Den sammanlagda kostnaden för budgetåret 1966/67 skulle därmed bli närmare 1300000 kr.

De i tabellerna l-2 upptagna stödbe- pletterande stöd i form av lån eller kredit-

loppen samt de direkta kostnaderna för den garanti till rationaliseringsåtgärder inom ren-

härför nödvändiga statliga administrationen näringen i de fall då lappfondens resurser (tabell 3) uppgick till ett sammanlagt belopp framstod som otillräckliga. av närmare 8,5 milj. kr. under budgetåret De statliga insatserna för. rationalisering, 1966/67. Anmärkas må dock att detta be- omställning och stöd inom jordbrukets om- - av de inom vissa områ- 1967: lopp på grund råde har nyligen omprövats (se prop. den särdeles ogynnsamma betesförhållande- 95, JoU 25 och rskr 280 samt kungörelna och därmed sammanhängande stora kost- sen den 9 juni 1967, nr 453, om statligt nader för tillskottsutfodring - inte kan sä- stöd till jordbrukets rationalisering m. m.). gas utgöra ett »normaltn årligt belopp för Vi har ansett det naturligt att vid bedömstödet och administrationskostnaderna av- ningen av motsvarande spörsmål beträffanseende rennäringen. Ett sådant belopp torde de rennäringen utgå från de förhållanden ligga mellan 6 och 6,5 milj. kr. som enligt 1967 års riksdagsbeslut råder i fråga om jordbruket. De olika delfrågorna behandlas därför i fortsättningen av detta 6.2 Rennäringssakkunnigas överväganden kap. mot bakgrunden av vad som gäller på och förslag jordbrukets område; den fråga vi ställt oss 6.2.1 Inledning har sålunda främst varit, om de lösningar Enligt utredningsdirektiven ingår det i vårt som befunnits lämpliga för vanligt jordbruk uppdrag att ompröva formerna för det eko- även är det för rennäringens del. Som allnomiska stödet till rennäringen. I direktiven män regel har vi därvid ansett oss böra framhöll departementschefen bl. a. att strä- utgå från att inom rennäringen skall tillvandena efter att så långt möjligt jämställa lämpas samma regler som inom jordbruket, rennäringen med annan husdjursskötsel bor- om ej särskilda skäl sammanhängande de återspegla sig även i stödformerna. Så- med de för rennäringen gällande speciella

112 SOU 1968: 16

- motiverar en annan förutsättningarna näringsidkarnas egen rationaliseringsverk-

lösning. samhet stödes genom insats av ekonomiska

De i detta kap. framlagda förslagen till och personella resurser på de områden där

statliga stödåtgärder m. m. förutsätts skola renägarnas egna resurser kan antagas bli

finansieras antingen över statsbudgeten eller otillräckliga. Härför krävs en statlig admi-

genom anslag ur den särskilda fond, för nistration på det centrala och regionala planärvarande benämnd statens lappfond, som net samt ett lämpligt utformat stödprogram, inrättats med huvudsakligt syfte att främja allt i princip överensstämmande med vad

renskötseln. Frågan om vilken finansierings- som beslutats på jordbruksområdet. metod som bör väljas i varje särskilt fall Vi har ovan framhållit att rationalise-

behandlas dock inte i förevarande kap. (med ringsverksamheten i första hand måste an-

undantag för katastrofskadeskyddet i av- komma på renägarna själva. Det allmänna

snittet 6.2.9) utan i betänkandets kap. 8 bör således inte tvinga på näringsutövarna

där även kostnadsberäkningarna redovisas. driftformer som från allmän synpunkt kan

framstå som önskvärda men som de själva

6.2.2 Rationaliseringsfrågor inte vill ha. Samtidigt som detta blir klar-

lagt måste emellertid understrykas att det a) Planeringen av rationaliserings-

arbetet m. m. allmänna måste äga full frihet att för anli-

tandet av statligt finansierade stödåtgärder Till grund för statens medverkan i jorduppställa de villkor som bedöms lämpliga brukets rationalisering ligger en central och för att främja en önskad inriktning av verkregional planering, som syftar till att åstadsamheten. Det innebär därför ingen inkomma bästa möjliga utnyttjande av proskränkning i renägarnas frihet att själva duktionsresurserna och högsta effekt av de bestämma över sin näring att de, om de statliga insatserna på området (prop. 1967: vill utnyttja en statlig stödform, har att 95, sid. 115 f). Planeringen skall inordnas finna sig i de villkor och föreskrifter som i samhällsplaneringen i stort och följa de staten fastställt för detta stöd. allmänna riktlinjerna för denna. Den centra- När vi i nästföregående stycke talade om la planeringen avses skola utmynna i regiodet allmännas rätt att uppställa villkor för nalt differentierade handlingsprogram. Vid anlitande av stödåtgärder, var det fråga om den regionala planeringen skall särskild vikt statligt finansierat s-töd. För rennäringens del läggas vid frågan om dispositionen av markgäller emellertid för närvarande att det statresursema, men även exempelvis problemen ligt administrerade stödet delvis utgår från med omställning av friställd arbetskraft. statens lappfond, och enligt vårt förslag bör med dispositionen av tillgängliga resurser även framdeles en väsentlig del av stödet för statligt rationaliseringsstöd, med struktill rennäringen finansieras på detta sätt. turrationaliseringen samt med upplysnings- Detta bör dock inte föranleda att planeoch rådgivningsverksamheten avses skola ringen av det med fondmedel finansierade uppmärksammas. rationaliseringsarbetet utförs av andra be-

fattningshavare eller efter andra principer

För rennäringens del synes målsättningen än planeringen av de rent statliga stödåt-

för rationaliseringsverksamheten böra vara Tvärtom är det av utomordentgärderna. densamma som inom jordbruket. Målet bör ligt stor betydelse för rennäringen och för

vara att inom ramen för tillgängliga betes- alla som sysslar därmed, att hela rationa-

resurser (jfr Renbetesmarksutredningens be- bedrives så liseringsverksamheten enhetligt, tänkande »Renbetesmarkerna», SOU 1966: att de olika resurserna kan komma till an-

12) skapa så effektiva renskötselföretag som vändning på det sätt som vid en samlad

möjligt. I första hand ankommer det framstår som Vad på bedömning lämpligast.

renägarna själva att tillse att så blir fallet. nu sagts gäller även om sådana statsanslag

Av det allmänna kan emellertid begäras att eller förvaltade medel som tillförs statligt

SOU 1968: 16 113

beslut av arbetsmark- prop. sid. 121). - Jordbruksstödet är inte rennäringen genom från de i förbehållet enskilda personer utan kan utgå nadsorganen resp. genom bidrag samband med vattenbyggnadsföretag avsat- även till juridiska personer (5 § kungörel- Såsom sen). Företagsformen skall således inte ha ta fonderna (4: 13- och 4: 14-medel). närmare skall utvecklas nedan i kap. 8, an- något avgörande inflytande på möjligheter-

av de na att få stöd utan det är omständigheterna ser vi den nödvändiga samordningen finan- i det enskilda fallet som skall läggas till olika med statsbidrag eller fondmedel av stödbehovet. Stöd sierade åtgärderna böra ske på det sätt att grund för bedömningen alla beslut om medelsanvändning för ren- skall ej lämnas, om åtgärden med hänsyn

kon- till storlek eller sönäringens främjande så långt möjligt investeringskostnadens centreras till en och samma instans - lant- kandens ekonomiska ställning och kredit-

lant- bedöms kunna bli genomförd bruksstyrelsen på det centrala planet, möjligheter - oavsett villkor utan stöd. När fråga är bruksnämnden på det regionala på skäliga karaktären av de medel som kan komma om stöd åt juridisk person, skall hänsyn ta- Ge- ekonomiska ställi fråga för den aktuella stödåtgärden. gas även till delägarnas - Som en generell förutsättnom en dylik samordnad planering bör stör- ning (7 §). re säkerhet vinnas för att det samhälleliga ning för att stöd skall kunna utgå har slutsett kommer uppställts att sökanden eller den som stödet åt rennäringen totalt ligen till bästa användning och lämnar det bästa svarar för jordbruket äger erforderlig yrkesoch för sam- förvärvad genom teoretisk yrutbytet både för rennäringen skicklighet, eller hället i stort. - Med hänsyn till vad nu kesutbildning jämte praktik genom erfarenhet. Något absolut krav på i fortsättningen av föreva- praktisk sagts behandlas stödformerna utan viss teoretisk utbildning har således tills virande avsnitt de olika att därvid avseende fästes vid sättet för dare inte uppställts (anf. prop. sid. 121).

De förändringar i den I fråga om den särskilda rationaliseringsderas finansierande. som verksamhet som bedrivs inom Norrland och centrala och regionala administrationen den vissa andra delar av landet skall, vid sidan vi anser erforderliga *för att möjliggöra av de allmänt jordbrukspolitiska och företilltänkta samordnade planeringen framgår skälen, beaktas också näav betänkandets kap. 7. tagsekonomiska befolkningspolitiska och soringspolitiska, b) Allmänna grunder för ciala skäl. Syftet med den särskilda ratio-

rationaliseringsstöd är att snabbt och helst fullnaliseringen som bygga upp bärkraftiga bruknings- För det statliga jordbruksstödet gäller ständigt för alla stödfor- enheter samtidig yttre och inre rahuvudprincip, gemensam genom kan under- samt driftsrationalisering och mer, att en ifrågasatt åtgärd tionalisering endast om den är önskvärd från genom intensiv rådgivningsverksamhet (anf. stödjas mo- sid. 77 f, 124). Vid särskild ratioallmän synpunkt, samhällsekonomiskt prop. tiverad och från företagsekonomisk syn- nalisering förstärks det i allmänhet utgående stödet högre statsbidrag till inre punkt lönsam (8 § rationaliseringskungörel- genom sen). Vidare krävs att den aktuella bruk- rationalisering och genom bidrag till drifts-

ningsenheten har eller väntas inom en nära rationalisering. för rationell drift. Formerna för jordbrukets rationaliseframtid få förutsättningar av storleken hos är kreditgaranti och statsbidrag, Någon begränsning uppåt ringsstöd som skall kunna erhålla varvid utgör den huvudsakliga forde brukningsdelar garanti stöd gäller inte, däremot har de minsta men och bidrag utgår endast till vissa särstöd- och deltids- skilt och kapitalkrävande invesbrukningsdelarna (s. k. betydande uteslutits från stöd med (anf. prop., sid. 122 ff). Kreditjordbruk) i princip teringar till att den pågående tekniska och garanti kan lämnas för i stort sett hela kosthänsyn ekonomiska anses kräva färre naden för en tilltänkt rationaliseringsåtgärd. utvecklingen enheter inom Däremot är möjligheten att lämna bidrag och större jordbruket (anf.

SOU 1968: 16

på olika sätt inskränkt. Sålunda utgår bi- Det för jordbruksstödet uppställda kravet drag till inre rationalisering med högst 25 % på lönsamhet ur företagsekonomisk synvinav kostnaderna utom då fråga är om sär- kel bör i princip tillämpas också inom renskild rationalisering, där bidraget får vara näringen, även om det av sociala och lokahögst 40 % av kostnaderna för samtliga åt- liseringspolitiska skäl kan vara motiverat gärder utom markköp. Vid inre rationali- att övergångsvis mildra löntsamhetskravet sering, som ej ingår i särskild rationalise- (jfr departementschefens uttalande härom i ring, gäller vidare bl. a. att bidrag i regel utredningsdirektiven). Detta krav synes därinte utgår i sådana fall när bidraget skulle bli för för rennäringens del böra definieras så lägre än 5 000 kr. Till åtgärder, som inne- att stöd skall kunna lämnas åt företag, som bär driftsrationalisering, lämnas bidrag en- bedrivs med nöjaktig lönsamhet eller som dast om åtgärderna ingår i särskild rationa- bedöms få sin lönsamhet förbättrad genom - m. m. vid de och/eller lisering. Amoneringstiderna organisations- driftsomläggkreditgaranti skiftar, beroende på låneända- ningar som planeras i samband med den målet. Vid jordförvärvslån och rationalise- rationaliseringsåtgärd, för vilken stöd ifrågaringslån utgör amorteringstiden högst 35 sättes. I fråga om den särskilda investeringsresp. 30 år: amorteringsfrihet och anstånd åtgärden bör förutsättas att kostnaden för med att betala ränta kan medges under densamma bedöms vara rimlig i förhållande högst fem resp. två år. För driftslån gäller till nyttan därav från allmän och enskild en amorteringstid om högst 15 år vid lån synpunkt. Bedömningen av att de sålunda till enskild person och högst 20 år vid lån uppställda lönsamhetskraven är uppfyllda till sammanslutningar. Amorteringsfrihet måste i varje särskilt fall göras i samband och anstånd med räntebetalning kan lämnas med prövningen av stödansökningen. Härunder högst två år. Maskinlån skall amor- vid skall givetvis beaktas inte bara de naturteras -på högst åtta år, när det gäller investe- liga förutsättningarna för den» aktuella renring i maskiner, och högst tio år vid in- skötseln utan även sökandens personliga vestering i byggnad. förutsättningar samt den Organisationsform som gäller för hans näringsutövning. I sistnämnda hänseende bör understrykas att det vanligaste skälet till bristande lönsamhet De allmänna förutsättningar som gäller torde vara att driftsenheterna är alltför små för jordbruksstödet bör enligt vår mening och ägarsplittringen för-stor. Någon verklig i stort sett vinna tillämpning även på stö- och bestående förbättring i dessa hänseendet till rennäringen. Också för denna näring den kan enligt vår mening knappast förvänbör gälla att stöd lämnas endast åt investe- tas, med mindre den lokala rennäringsorgaringar som är önskvärda från allmän syn- nisationen fungerar på ett fullt tillfredsstälpunkt och som är samhällsekonomiskt moti- lande sätt. Vid behandlingen av ansökningar verade. Vid bedömningen av om det sam- om rationaliseringsstöd måste därför tillses hällsekonomiska kravet är uppfyllt måste att vederbörande renbys förvaltning är lämpdock beaktas att det är fråga om en näring ligt organiserad, och den aktuella rationaliinom de delar av landet där stöd till sär- seringsåtgärden bör också sättas in i sitt skild jordbruksrationalisering kan lämnas; sammanhang med hela byns renskötsel så hänsyn bör därför tagas även till närings- att dess gynnsamma utveckling inte hämmas politiska, befolkningspolitiska och sociala utan om möjligt främjas genom åtgärden. skäl. Eftersom det här gäller de glesast be- Liksom fallet är med jordbruksstödet bör bodda delarna av landet och den renskötan- rationaliseringsstöd avseende rennäringen de befolkningen i viss utsträckning utgör en kunna utgå såväl till enskilda som till juriekonomiskt och socialt eftersläpande grupp diska personer, dvs. till renbyar. Vissa stödi samhället, torde stort avseende ofta böra former torde t. o.m. böra helt förbehållas fästas vid dessa skäl. byarna, då de med stödet avsedda åtgärder-

SOU 1968: 16 115

na kan påverka hela den inom byn bedrivna särskild teoretisk utbildning torde vara renskötseln och därför förutsätter en gemen- uppenbart. samhetsförvaltning. Detta gäller exempelvis De inom jordbruket begagnade stödforbidrag till och kreditgaranti för fas-ta drifts- merna synes vara lämpliga även för renanläggningar. såsom vägar, stängsel och ar- näringen. Med hänsyn till att denna näring betshagar. Andra stödformer är tänkta ute- för närvarande lider av kapitalknapphet, slutande, eller åtminstone huvudsakligen, för föranledd bl. a. av bristen på realsäkerhet individuella näringsutövare; så är fallet med för lån (se ovan sid. 52), bör möjligheten att avgångsvederlag och med kreditgaranti för erhålla kreditgaranti kunna bli till stor nytta s. k. rendriftslån. Slutligen finns det mellan- för näringens framtida utveckling. Enligt vår former, där stöd bör kunna lämnas antingen mening bör denna stödform, liksom på jordtill renbyn eller till enskilda renägare; som brukets område, vara den huvudsakligen exempel må nämnas bidrag och kreditgaran- anlitade. Med den sål-unda förutsätta ti vid inköp av transportredskap m. m. w Vi möjligheten att åtnjuta kreditgaranti torde vill understryka att den gjorda exemplifie- frågan om rennäringens kapitalförsörjning ringen inte är avsedd att uttömmande ange erhålla en tillfredsställande lösning. Vi har i vad mån stöd skall kunna lämnas till en- därför inte ansett oss böra framlägga förslag skild sökande resp. till renby, Avgörandet till särskilda lagstiftningsåtgärder i syfte att av dessa frågor bör ankomma på vederbö- underlätta renarnas användande som kreditrande prövningsorgan, som därvid har att underlag.

beakta omständigheterna i varje särskilt fall. Amorteringstiderna vid kreditgaranti före-

När ansökan gjorts av enskild, torde renbyn slås bli högst 30 år, när fråga är om lån för alltid böra lämnas tillfälle att yttra sig före fasta driftanläggningar, samt högst 15 år vid ärendets avgörande. flertalet övriga lån. Beträffande s. k. red- Vid bedömningen av stödbehovet måste skapslån (se nedan under e) synes tiden dock givetvis hänsyn tagas till sökandens och, då böra sättas till högst åtta år, utom vid invesstöd begärs av renby, även medlemmarnas tering i byggnad för garagering av fordon. ekonomiska ställning. I princip bör stöd ej då tiden bör kunna utsträckas till tio år, allt utgå, om den aktuella åtgärden kan antagas på sätt gäller i fråga om jordbrukets maskinbli genomförd även utan stöd. Såvitt gäller lån. Amorteringsfrihet och anstånd med ansökan av renby, bör man dock ej ställa räntebetalning bör kunna medges enligt likkravet på byns egna insatser så högt att den nande grunder som de inom jordbruket gälfrån många synpunkter angelägna konsoli- lande; förslagsvis skall amorterin-gsfrihet deringen av byns ekonomi motverkas. Så- kun-na lämnas unde-r högst fem år vid lån lunda bör det inte komma i fråga att avslå för fasta driftanläggningar och under högst en ansökan om kreditgaranti endast därför två år vid övriga lån. Anstånd med ränteatt byn har tillgång till vissa fondmedel; betalning föreslås kunna medges intill två år. dessa kan ju behövas för annat ändamål, Som komplettering av kreditgarantimöjligsåsom utjämning av rörelseresultatet mellan heterna bör även inom rennäringen möjligolika räkenskapsår. het finnas att i vissa fall lämna bidrag till Vad angår kravet på yrkesutbildning investeringskostnader. Särskilt under den m. m. har vi ej funnit anledning frångå vad närmaste tiden efter ikraftträdandet av nya som gäller beträffande jordbruksstödet. regler för rennäringens lokala organisationer Vederbörande prövningsorgan bör således torde behovet av bidrag bli tämligen stort. förvissa sig om att den enskilde sökanden Med den nya organisationsformen, som syfresp. driftsledningen inom renbyn äger er- tar till en omläggning av driftsformerna yrkesskicklighet och även i övrigt inom rennäringen, kan det förutses att omforderlig besitter de personliga förutsättningarna för läggningen i många fall bör kombineras med en framgångsrik renskötsel. Att sådana för- investeringar både i fasta driftsanläggningar utsättningar kan vara för handen också utan och i tekniska hjälpmedel av olika slag. För

116 SOU 1968: 16

att stimulera till sådana investeringar som av motsvarande regler för jordbruksstödet. bedöms vara angelägna från allmän Därvid syn- bör hänsyn tagas till de särskilda regpunkt bör bidrag kunna lämnas till kostna- ler som kan komma att gälla i fråga om anderna. Härigenom uppnås också att renägar- slag av fondmedel; se härom nedan i kap.8. nas och renbyarnas skuldsättning i anledning av investeringarna blir reducerad. - c) Stöd till inköp av renar m. m.

Med hänsyn till de starka lokaliseringspoli- För att underlätta nyetablering inom jordtiska och sociala skälen för en snabb och bruket kan lånegaranti lämnas dels för fördjupgående inom ren- värv strukturrationalisering av jordbruksfastighet, jordfärvärvs/ån, näringen bör vår bidragsreglerna enligt dels ock för vissa utgifter i samband med mening utformas i huvudsaklig överensstäm- igångsättande, eller omläggning utvidgning melse med vad som gäller beträffande sär- av jordbruksdrift, drift/ån (10 § rationaliseskild rationalisering på jordbrukets område. ringskungörelsen). Jordförvärvslån skall avse Detta innebär att bidrag, inom ramen för förvärv av anpassningsbara jordbruksföretillgängliga resurser (se härom i kap. S), bör som har att effektivt tag, förutsättningar kunna utgå med högst 40 % av de totala utnyttja den bästa, kända tekniken och ge kostnaderna för ifrågakommande investe- sin innehavare full sysselsättning (anf. prop., ringar. s. 124). Ingen övre gräns gälle-r i fråga om Liksom för närvarande för storleken gäller jord- av den brukningsenhet som lånet bruksstödet (se anf. prop., sid. 126) bör be- avser, men utan särskilt av medgivande stämmelserna om stödet till rennäringen in- Kungl. Majzt eller, efter be- Kungl. Majzts nehålla ett generellt för bemyndigande myndigande, av lantbruksstyrelsen får garan- Kungl. Majzt att, om särskilda omständig- ti ej lämnas vid förvärv där köpeskillingen heter föreligger och efter i varje prövning överstiger l milj. kr. I övrigt förutsättes för enskilt fall, bevilja och/eller kreditgaranti att kreditgaranti skall få lämnas att kostnabidrag även om därigenom jämkning sker i derna för förvärvet av jordbruksföretaget de normalt villkoren för gällande stödgiv- är skäliga med hänsyn till avkastning och ningen. Härigenom skulle möjlighet öppnas nytta i övrigt. lnte heller beträffande att också inom rennäringen bevilja ekono- driftslån gäller någon övre gräns i fråga om miskt stöd t. ex. då fråga är om att använda jordbruksföretagets storlek. Samma krav på

ny och ej helt utprovad teknik i samband brukningsenhetens bärkraft som vid gäller med investeringar för rationaliseringsända- garanti för jordförvärvslån. Driftslånet skall mål. Jämkningsmöjligheten kan vidare an- vara avsett till utgifter för jordbruksinven-

tagas bli av särskild betydelse under en över- tarier, utsäde, foder o. d. i gödselmedel, gångstid till dess renbyarna blivit ordentligt samband med förvärv av jordbruksfastighet,

konsoliderade, organisatoriskt och ekono- tillträde av arrendegård, storleksrationalisemiskt. Det hittills utgående stödet till ren- av mera ring väsentlig omfattning eller kan - även om det näringen nämligen genomgripande produktionsomläggning. Gatotalt sett är av mindre omfattning än det ranti för driftslån får ej utan särskilt medför framtiden stödet - i vissa föreslagna givande beviljas med högre belopp än fall utgå med större andel av kostnaderna 200.000 kr. till en och samma låntagare. än som normalt avses bli fallet efter genom- Till åtgärd för driftsrationalisering som utförande av de föreslagna nya reglerna. För ett led i särskild gör rationalisering kan att åstadkomma mjukast möjliga övergång statsbidrag utgå med högst 40 % av kostnabör enligt vår mening bl. a. bidragsprocen- den. ten i angelägna fall kunna höjas icke ovä-

sentligt utöver den regelmässigt maximala. Närmare bestämmelser om kreditgaranti- Inom motsvaras de kreditrennäringen och till bör behov bidragsgivningen rennäringen som tillgodoses genom jordförvärvsmeddelas av lantbruksstyrelsen efter förebild lånen och driftslånen av de lånebehov som

SOU 1968: 16

i samband med nyetablering vårt förslag att finnas möjlighet för renbyn kan uppkomma av den inne- att få till stånd en rationell renskötsel, även som renägare eller vid ökning storlek eller vid en mera om de renskötande medlemmarna är fler än havda renhjordens inre sam- som motsvarar behovet av årsarbetare i renomfattande ändring av renhjordens

Då storleken och sammansätt- skötseln. Det torde dock inte kunna undgås mansättning. av de enskilda att svårigheter uppkommer för sammanhållningen rennäringsutövarnas också för renhjordar har väsentligt inflytande på driftens ningen inom byn och därmed skall här till en början beröras skötseln, om en betydande del av renägarna lönsamhet, i dessa h-änseenden utesluts från deltagande i arbetet, och det rådande förhållanden som bedöms vara er- kan då också befaras att intresset för vården samt de förändringar av renarna försvagas genom att en stor del forderliga för att få .till stånd en förbättring. av dessa tillhör som inte deltar i Såsom framhållits i kap. 5 är en betydan- personer skötselarbetet. Man bör inte heller bortse de del av de nuvarande renskötselföretagen

småföretag med mindre än 200 från att det i många byar kan bli svårt för utpräglade vilket innebär att antalet företagare ledningen att under sådana omständigheter renar, än det antal års- en rationell ordning, vilket skulle är icke oväsentligt högre genomföra vid en rationell drifts- innebära att reformen delvis stannade på arbetare som erfordras

enhetsindelning. Inom de delar av rensköt- papperet. att erhålla vår mening måste lösningen av de selområdet där svårigheter möter Enligt

sysselsättning följer därav nu antydda svårigheterna ligga i att inte bara kompletterande antalet i renskötseln sysselsatta utan även oundvikligen att många renskötarfamiljer Med antalet renägare reduceras i de byar där får en påfallande låg levnadsstandard. härtill bör antalet näringsidkare re- lönsamheten för närvarande är dålig. Härför hänsyn behövs det allmännas medverkan, i första duceras, så att endast så många blir kvar i

sin fulla bärg- renskötseln renskötseln att de kan erhålla hand genom att de som lämnar

bereds möjlighet att få annan, för dem lämpning därav.. som vi föreslår i kap. Vi anser dock att det inte Den nya driftsform lig sysselsättning. oberoende av är nog därmed; omställnings- och flyttnings- 5 kan i och för sig genomföras motståndet torde hos den renskötande beom den till en viss renby hörande renmassan an- vara snarare större än mindre än är fördelad på ett större eller ett mindre folkningen i hos annan För att

tal ägare. Nettoavkastningen per ren blir glesbygdsbefolkning.

lika stor för den som äger få djur stimulera till sådan nedläggning princip ytterligare Emellertid av renskötselföretag som från allmän synsom för den som äger många. i bedöms vara önskvärd föreslår vi måste beaktas att denna nettoavkastning punkt

mindre från därför nedan under 6.2.6 särskilda avgångsregel har väsentligt betydelse än de arbetsinkomster vederlag. Ännu viktigare än dessa vederlag. försörjningssynpunkt För att de ren- vilka huvudsakligen är avsedda att kompensom »följer av-renskötseln. skall som kan skötande .medlemmarna av en renby sera den levnadskostnadsfördyring utan till en ny livsform, anerhålla en tillfredsställande bärgning uppstå vid övergång arbete måste ser vi det dock vara att en avflyttande renavsevärda tillskott från annat full att utanförlust avde följaktligen kunna påräkna syssel- ägare bereds möjlighet veckla sin rörelse. dvs. främst försälja sina sättning i renskötseln.

-En av de viktigaste av de befogenheter renar.

En. avveckling av ett renskötselföretag som den nya renbyn avses skola få i förhålatt lande till sina medlemmar är att byns led- kan givetvis alltid åstadkommas genom

och under dess överin- renarna »säljs till slakt. Härvid får säljaren ning, dvs. styrelsen berätti- emellertid vidkännas förluster genom att seende renförmannen, blir i princip främst gad att avgöra hur många och vilka perso- djur med högre värde än slaktvärdet,

ner som skall erhålla anställning som ren- hondjur i produktiva åldrar, säljs till under-

alltså enligt kan det vara svårt att till skäligt skötare inom byn. Det kommer pris. Vidare

SOU 1968: 16

få avsättning för de inventarier som givetvis kontroll ske av att kostnaderna för pris anskaffats för renskötseln, såsom Snöskotrar övertagandet är skäliga med hänsyn till avoch andra transportredskap. Om det skall kastning och gällande marknadsvärde. Vidavara möjligt att skydda säljaren mot sådana re måste noggrant prövas att det renskötselförluster, bör en marknad tillskapas för över- företag som tillskapas i samband med övertagande av hela renskötselföretag. För en tagandet får en lämplig storlek och sammanrenägare med förhållandevis litet antal djur, sättning samt att det även i övrigt har förutvilken avser att fortsätta sin rörelse, måste sättningar att bestå som ett lönsamt företag, det också vara av värde att kunna öka sitt vilket ger sin innehavare full sysselsättning. reninnehav genom att överta en avflyttande Med hänsyn till att de sistnämnda förutsättrenägares rörelse; den naturliga tillväxten av ningarna är i hög grad avhängiga av det sätt hans hjord hindras många gånger av ekono- på vilket renskötseln bedrivs inom den ifråmiska skäl, eftersom han för sin existens i gavarande renbyn bör under låneärendets regel är tvingad till höga årliga slaktuttag. handläggning samråd äga ruvm med renbyns Ekonomiska skäl har hittills också brukat ledning. hindra en mindre renägare från att genom Enligt för närvarande tillämpade princiköp av livrenar i mera väsentlig omfattning per för omställningsstöd har en avflyttande öka sitt reninnehav. Då renarna inte kan f. d. renägare möjlighet att i vissa fall få sin användas som kreditunderlag, fordras näm- bostadsfastighet inlöst; se härom nedan unligen ett betydande eget kapital för att kun- der 6.2.6. na förvärva det antal renar som numera be- Såsom framgår ovan har rendriftslånen hövs för god lönsamhet och full sysselsätt- i första hand tänkts komma till användning ning i renskötseln. De lån som kan erhållas för att underlätta Övertagande av hela renur lappfonden för inköp av livrenar utgår skötselföretag, vilkas ägare till följd av avför närvarande med så små belopp att de flyttning eller av annan orsak upphör med inte har någon egentlig betydelse i detta renskötsel. I vissa ehuru sannolikt mer sälsammanhang. Slutligen kan det för hela byn lan förekommande fall kan det emellertid_ fastställda maximiantalet renar vara fyllt; vara motiverat att bevilja kreditgarantiför medlemmarna är då förhindrade att öka sina sådant lån utan samband med renskötselegna reninnehav på annat sätt än genom företags nedläggande. Ett sådant fall är att Övertagande av annan medlems renar. en renbys marker tål en väsentlig utökning Vad ovan anförts utgör enligt vår mening av renantalet men kapitalbrist hindrar byns vägande skäl för att införa statlig lånegaranti renägare från att låta sina hjordar växa. I för lån, avsedda att underlätta Övertagande ett sådant läge bör det vara till fördel för av renar och renskötselinventarier från ren- alla byns renägare, om en av dem ökar sitt ägare som är villiga att avveckla sina ren- reninnehav; härigenom kan nämligen sköt- Beträffande lån, för- selkostnaderna slås ut på en större renskötselföretag. dylika rendriftslån, bör gälla de massa och lönsamheten stiger även för de slagsvis benämnda ovan under b) angivna allmänna grunderna andra renägarna. för rationaliseringsstöd inom rennäringen Ett annat fall där rendriftslån kan behösamt där föreslagen amorteringstid m. m. vas är när avkastningen av en renägares Någon särskild gräns för lånets storlek synes hjord eller av en renbys hela renmassa är inte vara erforderlig, utan lånegaranti bör låg på grund av dålig kvalitet hos djuren. kunna lämnaslför hela det belopp som er- Övergång till en bättre sammansättning avfordras utöver vad som motsvarar låntaga- hjorden med ökad bruttoavkastning som rens egna tillgångar (inkl. eventuellt inköps- följd kan då ske utan att vare sig belastningbidrag; se nedan) och vad han kan låna på en på betesmarkerna eller skötselkostnaderskäliga villkor utan statsgaranti. Krav på» na stegras. Förbättring av djurens kvalitetssärskild säkerhet för lånesumman eller del egenskaper kan många gånger uppnås gedärav bör inte uppställas. Däremot skall nom anskaffning avnya »avelstjurar och ut-

SOU 1968: 16 119

slagning av de gamla. En önskvärd ändring skottsförvärv av jordbruksjord och skogsi renhjordens sammansättning förhindras mark för rationaliseringsändamål, för att dock ofta av brist på kapital, eftersom för- uppföra eller förbättra ekonomibyggnader av de djur som skall ersättas i regel och andra fasta anläggningar samt för marksäljning måste ske till slaktpriser, medan de nya dju- anläggningar av olika slag såsom torrläggren betingar högre priser i egenskap av liv- ning, täckdikning, bevattning, vägbyggnad djur. m. m. Villkoren för sådant lån överensstäm- På grund av vad ovan sagts föreslår vi att mer i huvudsak med vad som gäller för jordkreditgaranti för rendriftslån skall få lämnas förvärvslån. Rationaliseringsbidrag kan läm- - förutom i samband med Övertagande av nas till kostnader för såväl yttre som inre - för att i andra fall Vid inre rationalirenskötselföretag rationaliseringsåtgärder. en från allmän önskvärd - förutom till större främja synpunkt sering utgår bidrag ren- - endast till utökning av enskilda näringsutövares torrläggningsföretag i regel innehav samt för att underlätta övergång till åtgärd som sker i samband med en genomen lämpligare sammansättning av renhjor- gripande och kapitalkrävande yttre rationadar. I fråga om villkoren för kreditgarantis lisering och innebär en särskilt stor och i beviljande i dessa fall bör vad ovan anförts tiden koncentrerad investering som kan anom garanti i övertagandefallen äga motsva- påfrestning på sökandens liktagas medföra rande tillämpning. viditet (20 § rational-.iseringskungörelsen). Liksom gäller vid särskild rationalisering Med hänsyn härtill skall bidrag normalt ej område synes det för ren- lämnas i sådana fall när bidraget skulle bli på jordbrukets näringens del böra finnas möjlighet att i vis- lägre än 5 000 kr. Högsta bidragsprocenten sa fall lämna bidrag till inköp av livdjur. är 25, och såvitt gäller bidrag till investe- Sådant (rendriftsbidrag) bör i första i ekonomibyggnad har fastställts ett bidrag ring hand stå till förfogande för att vid behov maximibelopp om 50 000 kr. eller, om byggstimulera anskaffning av nya avelstjurar. nadsåtgärden från allmän synpunkt är av Också i andra fall kan emellertid en över- särskild betydelse, 100000 kr. - Då fråga låtelse av renar innebära så stora fördelar är om den särskilda rationaliseringen i Norri rationaliseringshänseende att åtgärden bör land m. m., kan bidrag lämnas i större omfrämjas genom bidrag. Vi vill emellertid fattning än eljest, intill 40 % av kostnaderunderstryka att den sannolikt starkt begrän- na för samtliga rationaliseringsåtgärder sade medelstillgången för bidrag till ren- utom markköp. näringens rationalisering (jfr nedan i kap. 8) torde göra det nödvändigt att stor restriktivitet iakttages vid prövningen av ansökningar om bidrag av detta slag. För rennäringens del motsvaras jordbru- Rendriftsbidragen föreslås skola maxi- kets s. k. inre rationalisering huvudsakligen meras till 40 % av den del av inköpspriset av nyanläggning och förbättring av de olika för renarna som motsvarar skillnaden mel- fasta anläggningar som erfordras för att lan renamas värde som livdjur möjliggöra samfärdseln i de aktuella fjälluppskattade och deras slaktvärde. I de fall då särs-kilda och skogstrakterna samt underlätta arbetet transportkostnader uppkommit i samband med renamas bevakning, märkning, skiljmed - vid förvärv av ingår i huvudsak fölköpet exempelvis ning, slakt m. m. Häri tjurar från annan renby - bör bidrag också jande typer av anläggningar. kunna 40 % av transport- 1:0. Vägar, färdleder, broar och telefonutgå med intill kostnaden. linjer är nödvändiga för att renskötarna snabbt skall kunna färdas mellan sina bostäd) Stöd till fasta driftsanläggningar der och renamas uppehållsplatser och för att Inom jordbruket kan kreditgaranti för yttre möjliggöra omdisponering av bevakningseller inre rationaliseringslån lämnas för till- manskapet etc. Vissa leder har också bety-

120 SOU 1968: 16

delse för renarnas och årliga flyttningar, ning. Hänsyn bör dock tagas till att stängsel många vägar är viktiga i slaktsammanhang. på många håll utgör en nödvändig förut- - Flertalet ifrågavarande anläggningar är sättning för att renskötsel över huvud taget av stort värde även för andra intressen, så- skall kunna bedrivas med rimlig arbetsinsats som det allmänna kommunikationsintresset, och utan konflikter med motallvarligare turismen, skogsbruket och vattenkrafts- stående intressen. Särskilt gäller detta beexploateringen. Större anläggningar av detta träffande stängsel i riksgräns, men synpunkslag utförs därför i allmänhet inte enbart för ten bör tillmätas betydelse även när fråga är rennäringens behov. I den mån staten ej om stängsel mellan olika byar, eftersom redan från början påtager sig arbetet, brukar renarnas strövning och sammanblandning anläggningarna tillkomma efter samråd mel- kan ge upphov till svårlösta problem. lan företrädare för olika berörda intressen 4:0. Slaktanläggningar. lnom Norrbottens och bekostas av dem gemensamt efter över- län finns för närvarande åtta fältslakterier enskommelse i varje särskilt fall. och ett stationärt slakteri för renslakt, var- 2:0. För renskötseln anlagda arbetsbostä- jämte anordnats vid ett 80slaktställningar der, badar och båthus är nödvändiga förut- tal arbetshagar. Utöver dessa av lappväsensättningar för renskötarnas arbete med ren- det och lappbyarna ägda anläggningar har hjordarna. Trots att anläggningarna inte de större slakteriföretagen till biltillgång utan särskild upplåtelse står till förfogande buma s. k. slaktbussar. slaktanordningar, för andra besökande, blir de dock till viss I Västerbottens län finns tre stationära nytta från säkerhetssynpunkt, då de allmänt slakterier samt väl utbyggda slaktställningar sett underlättar vistelse inom renskötsel- vid två större slaktplatser. Dessutom utnyttområdet, som bl. a. inrymmer de för turis- jas ett norskt renslakteri. Inom Jämtlands men alltmer betydelsefulla fjälltraktema. län finns fem större fältslakterier samt fyra 3:0. Arbetshagar och renstängsel är till mindre slakterier som kan flyttas mellan gagn endast för rennäringen. Arbetshagarna olika slaktplatser. - Kostnaderna för de av har stor betydelse för att nedbringa arbets- lappväsendet anskaffade slakthjälpmedlen kraftsåtgången under vissa av de moment i har av (SOU Renbetesmarksutredningen renskötseln som fordrar de största arbets- 1966: 12, s. 191) beräknats till 808 000 kr. insatserna (märkning, skiljning, tillskottsut- (1965) exkl. kostnader för tillfartsvägar fodring). Viktigt är att arbetshagarnas loka- m. m. lisering och utformning samordnas med and- På grund av renskötselområdets stora geora anläggningsarbeten, såsom vägar och grafiska utbredning bör man räkna med att - Även har för renslakt även framslaktanordningar. stängslen speciella anordningar stor betydelse i den moderna renskötseln, gent blir nödvändiga. Önskvärt är emellertid där renama under stora delar av året har att de permanenta slakthusen för lantbruksfrihet att röra sig inom ganska vidsträckta produkter utnyttjas även för renslakt så områden. Genom stängsel kan bevaknings- långt förhållandena medger det. Härigenom kostnadema nedbringas och betesresursema vinns inte bara att man reducerar behovet av utnyttjas bättre, och vidare kan strövning speciella renslaktanordningar, vilka kan utmellan olika byars områden och över riks- nyttjas endast en kort tid av året och därför gräns i viss omfattning förhindras. De är i regel är dyrbara i drift, utan också att det också av värde genom att nedbringa renar- bör bli lättare att samordna distributionen, nas skadegörelse och hindra trafikskador på förädlingen och marknadsföringen av renrenar, särskilt i anslutning till järnvägar. skötselns produkter med jordbrukets; se här- Trots stängslens stora betydelse är det, på om vidare nedan under 6.2.3. grund av de stora avstånden och därav följande höga anläggnings- och underhållskost- Såsom framgår av den ovan lämnade nader, mera sällan som stängsel är lönsam- redogörelsen är rennäringens fasta driftanma vid en strikt bedömföretagsekonomisk läggningar i hög grad heterogena, inte bara

SOU 1968: 16 121

be- samordna de olika anläggningarna så att de med avseende och teknisk på storlek totalt sett medför bästa effekt både för renskaffenhet utan även när det gäller kretsen och för andra berörda intressen. av dem som drar nytta av anläggningarna. näringen

rensköt- Den önskade styrningen av de olika inves- Vissa av dem inrättas enbart för

bör enligt vår mening ske seln inom en lappby eller för vissa renägare teringsinsatserna

och olika sätt. Dels bör någon arbetshagar på två principiellt i en by, så t. ex. flertalet

Andra form av tillståndstvång gälla i fråga om såarbetsbostäder. utnyttjas gemensamt för renskötselns främi två eller flera byar, exempel- dana anläggningar av renägarna att allvarligt inkräkta vis stängsel mellan olika byars betesområden jande som är ägnade intressen; härom handlar 3 och en del slaktanläggningar. Renstängsel i på motstående

6-9 §§ förslaget till rennäringslag. har betydelse bl. a. med hänsyn till kap. riksgräns vartill hänvisas. Dels och framför allt bör den svenska rennäringens ställning gentemot stödet till rennäringen uthar åtskilliga det ekonomiska utländska intressen. Slutligen en kommunika- nyttjas för att så långt möjligt garantera av de ii renskötseln nyttjade inriktning av och även en del arbets- från allmän synpunkt lämplig tionsanläggningarna in- investeringarna. Det sist sagda har ovan bostäder o. d. betydelse också för andra

De nu under b) kommit till uttryck i de föreslagna hemska intressen än rennäringen.

att ren- allmänna grunderna för rationaliseringsstöd nämnda förhållandena har medfört till av vilka framgår att stöd olika ofta till- rennäringen, näringens driftanläggningar bör lämnas endast åt investeringar som är kommit utan samordnad planering. Vanligen från allmän synpunkt och som vederbörande eller enskilda önskvärda utför lappby motiverade. Det bör endast sådana mindre anläggningar är samhällsekonomiskt renägare härvid understrykas att dessa allmänna grunsom är avsedda att betjäna enbart den egna

av om der avses skola gälla helt oberoende renskötseln. Är det fråga om större arbeten initiativet till en viss investering, för vilken eller om anläggningar som medför nytta för

eller för andra intressen rationaliseringsstöd begärs, har tagits av renmer än en lappby själva eller av företrädare än rennäringen, har i regel det allmänna näringsutövarna

eller arbetsmarknads- för det allmänna. genom lappväsendet Även när det Liksom inom jordbruket bör man i prinorganen svarat för utförandet.

till och del ställa krav pålöngäller äganderätten anläggningarna cip för rennäringens

synvinkel för

ansvaret för deras vidmakthållande är för- samhet ur företagsekonomisk

allt rationaliseringsstöd; kravet har närmahållandena mycket växlande. Om ej särskild

vilket inte torde re definierats ovan under b). Beträffande överenskommelse träffats,

sådana driftanläggningar som har betydelvara vanligt. får man nämligen utgå från att

kvar hos se också för andra intressen än rennäring-

äganderätten och ansvaret ligger

en måste dock hänsyn tagas till den nytta den som stått för anläggandet. som vid sidan av den före- Också för framtiden måste man räkna uppkommer

båtnaden för de berörda

med att anläggningar av de slag som här är tagsekonomiska

Vid bedömningen av i såväl enskild rennäringsutövarna. i fråga kommer attutföras skall erhålla raom en aktuell anläggning som allmän regi. Å ena sidan bör_nämligen eller ej bör därför kostvara oförhindrade att tionaliseringsstöd

rennäringsutövarna

naderna för genomförande reut- åtgärdens genom sin organisation, renbyn. själva duceras med vad som motsvarar nyttan föra sådana _anläggningar som behövs i ren-

tred- från andra synpunkter. skötseln och som inte medför skadaför

sidan kan det inte gärna Den prövning som enligt det ovan sagda je man. Å andra skall bekos- skall företagas av en planerad driftanläggfordras av dem att de ensamma

från allmän synpunkt

ta anläggningar, som medför nytta också för n-ings önskvärdhet

samt av dess samhällsekonomiska och föreandra i_ntressen. Samtidigt kan det emeller-

behövs tagsekonomiska lönsamhet kan uppenbarlitid konstateras att en viss »styrning» samt fordra stor

om det skall bli möjligt att gen bli mycket grannlaga

på detta område,

SOU 1968: 16

insikt både i rennäringens speciella problem bör det därför tillses att den eller de berörda och i den berörda landsdelens förhållanden renbyarna bidrar till kostnaderna i förhåli övrigt. Härav betingade krav på prövnings- lande till sin direkta nytta av anläggningen. organens sammansättning m. m. behandlas För att underlätta de investeringar som ett nedan i kap. 7. dylikt deltagande innebär för en renby bör De stödformer som bör kunna ifrågakom- kreditgaranti och rationaliseringsbidrag kunma när det gäller arbeten i en renbys egen na beviljas enligt samma grunder som om regi. synes vara desamma som vid jordbru- renbyn själv utfört arbetet. Vidare bör ankets inre rationalisering, alltså rationalise- svaret för underhåll och helst också förringslån och rationaliseringsbidrag. Av loka- nyelse av de i allmän regi tillkomna driftliseringspolitiska och sociala skäl bör därvid anläggningarna regelmässigt påläggas renbidrag kunna lämnas med upp till 40 % av byarna, eventuellt mot att avräkning sker investeringskostnaden; se ovan under b). från deras andelar i anläggningskostnaderna. Då fråga är om anläggningar av sådan Någon särskild gräns för storleken av omfattning eller beskaffenhet att rennärings- rationaliseringslån och rationaliseringsbidrag utövarna inte vill åtaga sig att själva utföra anser vi ej böra fastställas; stödet bör kunna arbetet, får från fall till fall avgöras vem lämnas både till mycket omfattande och till som skall stå för detta och hur kostnaderna förhållandevis små arbeten. I övrigt hänskall fördelas mellan de olika intressena. visas beträffande grunderna för rationalise- Särskilt i sådana fall där anläggningen helt ringsstödet till vad ovan under b) anförts. eller till övervägan-de delen är motiverad av För rationaliseringslån avses skola gälla i hänsyn till renskötseln torde det i regel bli nämnda avsnitt föreslagen amorteringstid staten som genom lantbruksnämnden eller m. m. arbetsmarknadsorganen verkställer arbetet. e) Stöd till transportredskap och andra Anläggningen bör då. av skäl som närmare rörliga tekniska Izjälpmedel utvecklas i kap. 8, finansieras med fondmedel och betraktas som en investering av På jordbruksområdet kan de ovan under c) de ersättningar m. m. som influtit i anled- Omnämnda driftslånen användas bl. a. för ning av att de »till lapparnas uteslutande anskaffande av jordbruksinventarier i sambegagnande» anvisade områdena använts band med en mera omfattande storleksför annat ändamål än renskötsel. Även i rationalisering eller en genomgripande prodessa fall är det dock angeläget att den eller duktionsomläggning. Vid särskild rationalide renbyar som närmast får nytta av anlägg- sering kan dessutom bidrag utgå till kostningen deltar inte bara i arbetets planerande nader för åtgärder som innebär driftsrationautan också i dess finansiering. Om så ej sker, lisering. Det sammanlagda bidragsbeloppet torde det nämligen uppkomma risk för att får därvid inte överstiga 40 % av kostnarenbyarna i stor utsträckning avhåller sig derna för samtliga rationaliseringsåtgärder från att själva utföra nödiga anläggnings- utom markköp. arbeten, i förhoppning om att dessa förr Statli-g kreditgaranti kan lämnas för eller senare kommer till stånd genom det maskinlån, vilket tas för att anskaffa jordallmännas försorg. Då initiativet till förbätt- bruksmaskin, som skall användas av flera ringar och rationalisering inom rennäringen jordbrukare, eller för att köpa, uppföra eller i huvudsak bör ligga hos näringsutövarna bygga om byggnad, som erfordras för jordsjälva, måste en sådan utveckling i möjligas- bruksmaskinhållning som sökanden bedriver te mån förhindras. Detta torde bäst ske ge- yrkesmässigt (anf. prop., s. 125). Garantin nom att så långt möjligt göra det ekonomis- får lämnas för ett lånebelopp som motsvarar ka slutresultatet för de enskilda näringsid- högst 80% av köpeskillingen för maskin karna oberoende av om arbetet utförs av eller av byggnadskostnaden. Lägre investerenbyn eller av det allmänna. När-det all- ringsbelopp än 5 000 kr. kan dock.ej kommänna anses böra stå för anläggningsarbetet, ma i fråga för garanti. SOU 19.68: 16 123

Inom rennäringen finns stort behov av de slag som ovan exemplifierats i blickpunktransportredskap av skilda slag. Sålunda är ten. .möskotern numera ett viktigt hjälpmedel, Rennäringens upprustning med tekniska som möjliggör en väsentlig rationalisering av hjälpmedel har gått väsentligt långsammare arbetet med renarnas bevakning och skilj- än motsvarande utveckling inom det egentning. Skotern har också stor betydelse för liga jordbruket. Härtill har otvivelaktigt biperson- och godsbefordran i vägfattiga trak- dragit att stödet för denna verksamhet hitter. Även flygplan och helikoptrar används tills varit obetydligt. Vi anser det därför i växande utsträckning för transporter inom motiverat med en ordentlig satsning från det rennäringen, och de har också visat sig vara allmännas sida, förslagsvis på det sätt att de av värde i bevakningssammanhang. - Un- bidragsregler som för jordbrukets del gäller der senare år, särskilt under den i vissa trak- vid särskild rationalisering får tillämpas vid ter svåra vintern 1966/67, har transporter sådan anskaffning av transportredskap och av levande renar på lastbil företagits i syfte andra rörliga driftanordningar inom renatt undvi-ka de tidskrävande och konditions- näringen som innebär nyuppsättning eller nedsättande renflyttningarna. Erfarenheter- utvidgning av tidigare bestånd av tekniska na har merendels varit goda. Renarna har hjälpmedel. Vidare bör kreditgaranti kunna kommit fram till orörda betestrakter i god lämnas för högst 80 % av den del av köpekondition, och de arbetskrävande flyttning- skillingen för dylika anordningar som ej arna har kunnat genomföras på kort tid och täcks av medgivet bidrag. Kreditgaranti föremed obetydliga förluster av djur. Det har slås också få beviljas för högst 80% av emellertid visat sig att det torde behövas kostnaden för att köpa, uppföra eller bygga specialkonstruerade fordon, om transporter- om byggnad som erfordras för garagering na med säkerhet skall kunna ske på sätt som av fordon, avsett för transport av levande är tillfredsställande från såväl djurskydds- renar. Såvitt gäller större transportfordon som lönsamhetssynpunkt. eller byggnad bör dock garanti kunna läm- Rörliga renslakterier behövs i trakter, där nas endast till renby eller till annan som förstora avstånd till fasta slaktanläggningar binder sig att med fordonet verkställa djurminskar renägarnas möjligheter att få avsätt- transporter för renägare som önskar få sina ning för sina produkter till skäliga priser. djur transporterade. Ett alternativ till rörliga slakterier är att l fråga om de sålunda förordade stödmed lastbil fordon formerna - benämnda eller specialkonstruerade förslagsvis redskapslevande rena-r till fasta - (se ovan) transportera bidrag resp. redskapslån synes någon slaktplatser. gräns uppåt för investeringens storlek inte För att uppehålla kontakten mellan ren- böra fastställas. För att undvika onödiga vaktare och andra i renskötseln sysselsatta administrationskostnader bör däremot, i liksamt möjliggöra att arbetskraften utan dröjs- het med vad som gäller beträffande jordmål sätts in där den bäst behövs har bärbar brukets maskinlån, en nedre gräns finnas. radioulrustning visat sig fylla ett stort behov. Vi föreslår att denna gräns i fråga om redskapsbidrag och redskapslån sättes vid en investering av 3 000 kr. - Beträffande kra- Rationaliseringen av det manuella arbetet ven på samhällsekonomisk och företagsi renskötseln, särskilt sådana moment som ekonomisk lönsamhet m. m. hänvisas till de bidrar till toppar i arbetsbelastningen under under b) ovan angivna allmänna grunderna. året, måste för framtiden bedrivas med stor för rationaliseringsstöd. Såsom där sägs bör kraft, om tillfredsställande lönsamhet skall stödet kunna utgå såväl till renby som till kunna uppnås inom näringen. Vid sidan av enskild renägare. I fråga om investering av storleksrationalisering och utbyggnad av nu aktuellt slag, vilken sker i utomståendes fasta driftanläggningar kommer härvid ett regi, torde de under d) ovan anförda synökat användande av tekniska hjälpmedel av punkterna äga tillämpning. - För redskaps-

124 SOU 1968: 16

lån avses skola gälla ovan under b) föreslag- Vägning till kronor av den framräknade na amorteringstider m. m. Vi vill vidare köttproduktionen. För vuxenköttet har härunderstryka vad där uttalats om att Kungl. vid använts det för år 1967 genomsnittliga Majzt bör ha möjlighet att efter särskild av 5: 50 kr. För renkalvköttet har köttpriset prövning bevilja garanti eller bidrag även antagits att ma.n vid alternativ 80 % honom därigenom jämkning sker i de normalt djur nått fram till samma relativa överpris gällande villkoren för stödgivning; att denna av 50 % som förnärvarande för kött gäller möjlighet verkligen utnyttjas synes vara sär- av nötkreatur. För alternativ 70% honskilt betydelsefullt för den tekniska utveckdjur antages att man endast nått hälften av ling inom rennäringen som åsyftas med de denna högre värdering. nu aktuella stödformerna. Det ekonomiska utbytet blir i det lägsta fallet 37:- per djur i nettostocken. Bibehållen hög dödlighet men ändrad proportion 6.2.3 Slakt-, förädlings- och marknadshondjur från 60 till 80 % betyder en ök- _ föringsfrågor ning med hälften till 55: -. De frågor som hänger ihop med en rationell Minskning av dödligheten ger ensam en renslakt är många och skiftande till sin effekt på 10:- eller mera. Det här angivnatur. I avsnittet om rennäringens framtidsna mest gynnsamma alternativet, 80 % utsikter i kap. 2 har framhållits betydelsen hondjur och låg dödlighet, ger 68:- per av att slakturvalet inriktas på en optimal djur i nettostocken. avkastning av renhjorden under en följd av De här givna siffrorna är givetvis osäkra år. Urvalet bör inriktas mot slakt av ett på grund av den ofullständiga kunskapen större antal kalvar och bibehållande av fler om kalkylernas ingångsvärden. Det är också hondjur än vad nu är fallet. Vidare bör oklart hur långt man i praktiken kan sträcka slakten i större omfattning förläggas till sig när det gäller att bestämma proportionen hösten. hondjur/handjur och vilket system för Modellkalkyler, som genomförts i samslaktuttag som är det optimala. Avgörande band med den av professor Hyrenius verk- är härvid icke så mycket den genomsnittliga ställda undersökningen rörande den rensköbruttoproduktionen i kg kött per djur utan tande befolkningen (se bilaga 2 till detta beden nettoavkastning i kronor som återstår, tänkande), belyser de intäktsökningar som sedan bruttoavkastningen reducerats med kan uppnås genom bl. a. ett rationellt slakt- kostnader för driften andra än arbetskostuttag. Kalkylerna är baserade på vissa an- nader (ränteanspråk, transportkostnader, taganden beträffande bl. a. tillväxt och reunderhåll, förnödenheter) - den s. k. reduproduktion, vilka så nära som möjligt ancerade avkastningen. sluter sig till faktiska förhållanden. Kalky- En del av den antydda möjliga avkastlerna visar att man, genom ökad kalvslakt ningsökningen torde kunna uppnås utan (i huvudsak av tjurkalvar) och därmed sam- eller med ytterst merkostnader och ringa manhängande ändring av könsproportioner- ger därför direkt effekt på den reducerade na inom hjordens nettostock till 80 procent avkastningen. Vid en extrem sammansätthondjur och 20 procent handjur, kan öka ning hos djurstocken kan man däremot slaktuttaget till i det närmaste 10 kg per djur förutsätta, att omkostnaderna ökas liksom i nettostocken från nuvarande cirka 7 kg även den erforderliga arbetsinsatsen. (beräknat på könsfördelningen 60-40). Den i kalkylerna illustrerade reduktionen Samtidigt ökas givetvis andelen kalvkött. av dödligheten synes ej kunna åstadkommas Anföras må att fördelningen 80-20 inte utan en ökad insats av kapital och arbete. I med nödvändighet är den optimala; proporfråga om kapitalinsatsen får man tänka sig tionen 90-10 eller rent av 95-5 torde vara dels engångskostnader, vilka eventuellt delmöjlig. vis kan subventioneras (såsom t. ex. ut- I undersökningen redovisas en samman- byggandet av renstängsel och broar), och

SOU 1968: 16

helt har närmare behandlats ovan i dels årliga underhållskostnader som gan härom

skall bäras av näringen själv. kap. 5. Ett slakten för I fråga om ökad arbetsinsats för att ge- speciellt problem utgör nom bättre övervakning hålla dödligheten sådana renägare som uppehåller sig i trakter, Det nere bör framhållas, att detta ej med nöd- där vägnätet är mycket dåligt utbyggt. behöver innebära ökade kostnads- är sannolikt att övergången till en för byn vändighet för ren- renskötsel kan minska problemet anspråk; den reella sysselsättningen gemensam arbets- i och med att renskötseln mer i stort kan skötare är tidvis låg och det ökade en Icke förty torde svårigheterna till behovet bör delvis kunna mötas genom planeras. viss del kvarstå och kunna föranleda en rebättre organiserad arbetstid. ett av producentpriset på renkött. Det- Något särskilt stöd, som kunde utgöra ducering i den antydda ta aktualiserar frågan om slaktsubventioner incitament till en utveckling för renkött. Med riktningen, synes icke behöva införas, efter- eller ett slags garantipris som den ökade lönsamhet som kan uppnås hänsyn särskilt till att dylika prisreglerande kan tänkas motverka en ur andra genom de beskrivna åtgärderna i sig själv åtgärder till att söka få till stånd önskvärd förstoring av ägandebör leda renägarna synpunkter en mer rationell sammansättning av ren- enheterna och ändring av organisationsfortill ökad samverkan men är vi emellertid icke beredda att framstocken. De möjligheter ren- därom. Vid planering och beoch planering som den gemensamma lägga förslag medför sl=ut om vägbyggnad bör det anförda prodriften i de föreslagna renbyarna sikt ge utrymme för blemet dock beaktas. synes på något längre Även då fråga är om distribution, fören mera medveten strävan mot en optimal och marknadsföring av renkött torde sammansättning. Det är emellertid viktigt ädling kunatt upplysningsarbetet i berört hänseende- icke oväsentliga rationaliseringsvinster

fortsätter och intensifieras både från det na göras. Det utspridda produktionsområ-

det har medverkat till att försvåra avsättallmännas sida och från samernas egna or- Införandet av det obligatoriska beganisationer. ningen. för- torde emellertid medföra Vad sedan angår de organisatoriska siktningstvånget kan det en koncentration av slakten, både i tid och hållandena vid renslakten synas till ett färre antal slaktplatser. En annan mest rationellt att denna sker i renbyns regi följd av besiktningstvånget torde bli att antaoch på dess ansvar. Även utbytet av slakten tenderar att minska. Rationakunde tänkas tillfalla byn för att sedan för- let uppköpare i proportion till medlem- liseringssträvandena bör syfta till att beforddelas, exempelvis Av flera olika skäl anser ra denna utveckling mot en koncentration, marnas reninnehav. vi emellertid att en sådan ordning inte är både på slakt-, utbuds- och uppköparsidan. Särskild uppmärksamhet bör härvid ägnas mogen att genomföras som ett obligatorium orsaken härtill med lantbrukets proi dagens situation. Främsta frågan om samordning en alltför radikal dukter i de berörda hänseendena. är att detta skulle innebära omläggning av de nuvarande, sedan genera- En höjning av konsumentpriset på rentioner tillbaka traditionella kött skulle givetvis medverka till att höja ägandeförhållandena inom rennäringen och den därmed avkastningen. Frågan på vad sätt detta kan rätten att förfoga över de åstadkommas har därför stor betydelse. sammanhängande renarna och av dessa. Till en början må här påpekas att renegna avkastningen En fullständig kollektivisering av renskötseln köttet svarar för en obetydlig andel, endast

så att slakt och avkastning ordnas obligato- ca 0,6 procent, av den totala kött- och fläsksättet i landet. Renkött och andra riskt på det beskrivna synes därför produktionen icke böra hindrar och fårkött. genomföras. Ingenting typer av kött, i första hand nötkan dessutom utan större svårigheter ömsedock att medlemmarna i en ren-by var för sig uppdrar åt byn att handha slakten och sidigt ersätta varandra. På grund härav kom- Frå- mer konsumentpriset på renkött att i stor sköta renprodukternas marknadsföring.

SOU 1968: 16

utsträckning bestämmes av priset på andra begränsad utsträckning. Om ett samarbete köttyper. En eventuell prisklyfta åt ena eller kan uppnås på sätt ovan sagts, bör bidrag andra hållet torde bli av begränsad omfatt- härtill kunna lämnas. Storleken härav får ning och främst vara beroende av produkt- bedömas i ljuset av en detaljerad plan för utveckling och marknadsföring av de olika kampanjen; generellt förefaller 20 % vara varorna. en skälig bidragsandel. Ansträngningarna Då det gäller frågan om marknadsföring synes även böra inriktas mot en internormå erinras om att Svenska samernas riksför- disk samverkan för att få til-l stånd en gebund i en skrivelse till Konungen den 2 mensam kampanj för renkött. augusti 1967 anhöll om ett anslag å 500 000 kronor till en reklamkampanj för renkött i Sverige. I vårt remissvar i ärendet anförde vi bl. a. att huvuddelen av kostnaderna för 6.2.4 Gränsstöd kampanjen, som är avsedd att utgöra ett led Frågan om gränsstöd för renkött aktualisei renprodukternas marknadsföring, måste rades genom två skrivelser till Konungen bäras av rennäringen och inkalkyleras i för- från SSR och Aktiebolaget Sameprodukter säljningspriset. Större delen av kostnaderna i slutet av år 1966. I ärendet avgavs remissbör primärt åvila försäljningsföretagen. Vi- utlåtanden av Statskontoret, rennäringssakdare framhöll vi att en viss del av kostnader- kunniga, kommerskolle-gium, generaltullstyna bör täckas genom bidrag, antingen ge- relsen, statens jordbruksnämnd och lantnom budgetmedel eller av lappfonden, och av remissinstanserna bruksstyrelsen. Ingen att detta bidrag skäligen bör sättas vid förordade ett införande av importskydd in- 20 %, och således utgå till ett belopp av nan de sakkunnigas förslag framlagts. I själ- 100000 kronor. Som villkor för bidraget va principfrågan framhöll dock lantbruksborde dock gälla att alla de större försälj- styrelsen att det kunde anses skäligt att renningsföretagen ställer sig bakom kampanjen näringen fick samma skydd i form av inoch står för de kostnader som ej täcks av förselavgift för renkött som gällde för kött bidraget. av nötkreatur m. m.

att full nytta av I vårt remissvar i ärendet, dagtecknat den

Avslutningsvis påpekades

en svensk reklamkampanj för renkött knap- 18 januari 1967, framhölls inledningsvisat-t

konsumentpriset på renkött i stor utsträck-

past kan vinnas utan att liknande kampanjer

sker i övriga renköttsproducerande nordiska ning bestäms av priset på andra köttyper.

länder. Med hänsyn _till de svårigheter som lnförselavgifterna på de avgiftsbelagda kött-

torde möta .vid försök att genomföra ett sortimenten verkar därigenom indirekt särskilt importskydd för renköttet bör om höjande på renköttets pris. Härefter anförmöjligt en stegring av efterfrågan av sådant des bl. a. följande. kött på den svenska marknaden motsvaras För närvarande ligger konsumentpriset på av liknande efterfrågeökning också i Norge renkött snarast något under priserna på nötoch Finland. Att få till stånd samordnade och fårkött, vilket tyder på att någon särställning i prishänseende icke uppnåtts för renreklamkampanjer för renkött i alla de norköttet. Det måste därför bedömas som mindre diska länderna synes vara en viktig uppgift sannolikt att en införselavgift på renkött för det nordiska samarbetsorganet i same- även om därigenom all import skulle omöjliggöras - på kort sikt skulle leda till att nämnoch renskötselfrågor. värt högre konsumentpriser kunde uttagas. Sam- Vi finner det angeläget att en reklamtidigt kan man dock inte utesluta att en ökad för renkött snarast efter besiktkampanj import kan få en viss - ehuru begränsad ningstvångets genomförande kommer till prisreducerande inverkan på renköttspriset. Ett stånd. Kampanjen bör syfta till att ge ren- särskilt gränsskydd torde också på något längre sikt kunna stödja ansträngningarna att intenköttet en egen ställning på marknaden och sifiera produktutvecklingen och marknadsfödessutom öka efterfrågan inom de delar av ringen av renköttet, vilka åtgärder synes vara landet där renkött marknadsföres endast i av avgörande betydelse då det gäller att höja

SOU 1968: 16 127

:amma

vänts för att täcka utgifter för allmänna priset på renkött upp till eller över nötköttspriset. ändamål av skilda slag. Som exempel må Med hänsyn till Sveriges internationella förnämnas stöden åt SSR, åt svenska sektiopliktelser föreligger, vad beträffar EFTA, inga nen av samerådet, för avel av renvallarlegala hinder mot en avgiftsbelägghing av uthundar, för utredningar i rennärings- och ländskt renkött, även om man inte bör bortse från att införandet av ett gränsskydd icke skulle fiskefrågor och för förbättring av vissa fjäll-

ligga i linje med den allmänna strävan att libe- Kostnaderna härför har i hulägenheter. ralisera handeln som förefinns både inom vudsak täckts av medel från statens lapp- Norden och inom EFTA. Såvitt gäller GATT, fond och av s. k. 4: l4-medel men även möter däremot ett legalt hinder mot en tulleller avgiftsbeläggning vid gränsen, eftersom genom bidrag från Norrlandsfonden.

Sverige har bundit tullfriheten genom en kon- Vi finner det angeläget att de typer av

cession, lämnad till Finland. kommer stöd som här avses även framgent Stödet åt rennäringen bör enligt vår mening till del och att storleken och - vilket även framhålles i utredningens direk- rennäringen tiv - utformas så att näringen så långt möj- inriktningen härav fortlöpande anpassas ef-

ligt blir jämställd med annan husdjursskötsel. ter utvecklingen inom näringen. Detta innebär dock icke att stödets utformning samt De administrativa frågorna frågan i alla hänseenden bör vara detsamma hos renom medelkällor för olika slags bidrag avnäringen som hos husdjursskötseln i övrigt. Vad ovan anförts om prisbildningen på renkött handlas i kap. 7 resp. 8 i det följande. ger närmast vid handen att införande av ett Vårt till en gemensam renskötsel förslag gränsskydd för renkött icke är det effektivaste handhavandet av renskötseln varigenom sättet att stödja rennäringen utan att stödet till överlämnas till lokala - renorganisationer denna näring väsentligen bör ges i annan form. - kommer onekligen att medföra byarna Genom Kungl. Majzts beslut den 9 juni ökade administrationskostnader för företa-

1967 överlämnades skrivelserna och övriga har övervägt huruvida garna. Utredningen till ärendet hörande handlingar till ren- ett särskilt stöd borde utgå för att täcka

merkostnaderna eller viss del därav. Med näringssakkunniga. Med hänsyn främst till de internationella hänsyn främst till att den nya organisations-

(GATT) och det internor- formen kan förväntas medföra en ökad lönförpliktelser-na diska samarbetet på handelns och rennäring- samhet och förbättrade försörjningsmöjlig-

ens områden bör enligt vår mening gräns- heter samt till vårt förslag om inkomster

stöd först då ett sådant anses för av vissa upplåtelser har vi övervägas renbyarna och andra ut- dock inte ansett särskilt bidrag för oundgängligen nödvändigt något att stödja näringen inte gett åsyftat administrationskostnader vara ervägar byarnas resultat. I sammanhanget bör pekas på Vi vill emellertid i detta samforderligt. önskvärdheten av att den av oss förorda- manhang hänvisa till vårt förslag i kap. 2

att SSR bör beviljas ett särskilt anslag för de reklamkampanjen (se ovan under 6.2.3), helst i gemenskap med företrädare för nä- upplysningsverksamhet rörande den nya or-

och Finland, verkligen kom- ganisationsformen. ringen i Norge Om detta torde - I avsnitt 6.2.9 nedan vi förmer till stånd. lyckas, framlägger införts - till ett katastrofskadeskydd för rensedan besiktningstvånget frågan slag bli av mindre ef- som bl.a. innebär att bidrag i om gränsskydd betydelse, näringen,

tersom även prisfrågan därmed torde bli vissa fall skall utgå till tillskottsutfodring.

föremål för en gemensam nordisk bedöm-

ning.

6.2.6 Omställningsfrågor

6.2.5 Andra former av näringsstöd Den år 1967 antagna jordbrukspolitiken

Vid sidan av de olika typerna av rationa- bygger på att de i jordbruket sysselsatta

förekommer vissa andra former i första hand är berättigade till samma stöd liseringsstöd vilka främst an- för sin omställning som övriga samhällsav stöd åt rennäringen,

SOU 1968: 16

grupper (se prop. 1967:95, sid. 130 ff, jordbruksproduktion lösa in ei bärkraftiga 145 ff). En innehavare av småjordbruk, jordbruksfastigheter, även om de inte besom för sin utkomst är beroende av syssel- hövs för rationaliseringsändamål (anf. prop., sättning utom hemorten, kan sålunda er- sid 145 f). Vid sådan inlösen får köpehålla s. k. flyttningsbidrag (respenning, fa- skillingen ej utan särskilda skäl överskrida miljebidrag, starthjälp och - Berörda utrustningsbi- taxeringsvärdet. jordbrukare drag), vilket utgår för att underlätta ar- skall genom lantbruksnämndernas försorg betskraftens - För lämnas geografiska rörlighet. råd och upplysning rörande de aratt underlätta flyttning i fall där den ar- betsmarknadspolitiska medel som kan kombetslöse inte anser sig kunna lämna hem- ma i fråga. orten på grund av att han bor i egen fas- Av 1960 års förejordbruksutredning tighet, som inte kan säljas eller som inte slogs att jordbrukare, som upphörde med kan säljas utan ekonomisk förlust, bedriver jordbruksdriften, under vissa förutsättningar arbetsmarknadsstyrelsen i samråd med bo- skulle av statsmedel kunna få ett kontant stadsstyrelsen sedan år 1964 en försöksverk- av 5 000 till 20000 kr. omställningsstöd samhet med inläsen av egnahem i de fyra (SOU 1966: 31, sid. 124 ff). Departementsnordligaste länen. Förutsättning för inlösen chefen förklarade sig dock inte beredd föreär att fastighetsägaren är arbetslös eller un- slå att ett särskilt omställningsstöd av statsdersysselsatt och att arbetslösheten eller un- medel i allmänhet till utgick jordbrukare dersysselsättningen inte bedöms kunna hä- som övergick till andra näringar (anf. prop., vas på annat sätt än genom utflyttning från sid. 146 f), och detta blev också riksdagens hemorten. I fråga om äldre arbetstagare beslut (JoU 1967: 25, sid. 145 f; rskr 280). sker dock inlösen endast om särskilda om- Däremot har vissa äldre småbrukare (perständigheter föreligger. Inlösenvärdet skall soner födda åren 1900-1912) getts möji princip motsvara taxeringsvärdet. om detta lighet att välja mellan att antingen fortinte är uppenbart lågt. För att under- sätta med jordbruksdriften och därvid åtlätta rörlighet mellan olika yrken kan ar- njuta ett fortsatt årligt stöd (särskilt överbetsmarknadsorganen på vissa villkor be- gångsbidrag) eller att frånträda fastighevilja bidrag under arbetsmarknadsutbild- ten och då under vissa förutsättningar få zzing. Detta kan ske, när utbildning be- ett engångsbelopp som avgångsvederlag. döms underlätta en stadigvarande arbets- Rätt till särskilt övergångsbidrag tillkomplacering som inte kan komma till stånd mer också yngre småbrukare under en överutan utbildningen. Ytterligare villkor för gångstid t. o. m. år 1969 men därefter enbidrag är att den arbetssökande är arbets- dast om de enligt arbetsmarknadsmyndiglös eller undersysselsatt eller att det finns heternas bedömning svårligen kan placeras risk för arbetslöshet eller undersysselsätt- i annat arbete (JoU 1967:30; rskr 280). ning eller att det över huvud taget före- Även de yngre småbrukarna kan, om de ligger placeringssvårigheter för honom på inom viss tid frånträder fastigheten, på vissa arbetsmarknaden. Utbildningsbidragen ut- villkor få ett avgångsvederlag som hjälp görs av grundbidrag, hyresbidrag, familje- till omställningen. Den som frånträder sitt tillägg och s. k. särskilt bidrag till rese- jordbruk under de år han fyller 55-59 år kostnader, kursavgifter m.m. - Arbetslösa, får ett avgångsvederlag av 6 000 kr., minssom av olika skäl inte är placerbara på kat med de belopp han före avgången uppden öppna marknaden eller i utbildning, burit i särskilt Vid avövergångsbidrag. kan beredas sysselsättning i beredskapsar- under de år han fyller 60-64 år gång bete eller i s. k. skyddad sysselsättning. resp. 65-67 år får han 4500 resp. 3000 De allmänna arbetsmarknadspolitiska åt- kr., minskat på nyss nämnt sätt. Yngre gärderna tkompletteras för jordbrukets del småbrukare (dvs. den som under år 1967 med möjlighet för lantbruksnämnderna att i ännu inte fyllt 55 år) erhåller ett engångsbygder med ogynnsamma förutsättningar för vederlag av 6000 kr., om han frånträder

SOU 1968: 16 129

under tiden 1967 vid olika tidpunkter sitt jordbruk den 1 juli arbetskraftstillgången - den 31 december 1971. Från sistnämn- (1965 och 1975) samt vid olika renantal skall avräknas vad han eventu- per årsarbetare resp. olika avflyttningsalda belopp - Beslut ternaiv (se tabellema 9.2-9.4.). Därav ellt uppburit i övergångsbidrag. om särskilt och avgångs- framgår exempelvis att arbetskraftstillgångövergångsbidrag en både år 1965 och år 1975 - om ingen vederlag ankommer i regel på vederböran- En för - beräknats vara väde lantbmksnämnd. förutsättning avflyttning äger rum större än arbetskraftsbehovet vid att avgångsvederlag skall utgå är att små- sentligt renantal i genomsnitt per årsarbetare, som brukaren, om han äger fastigheten, disponerar denna på sätt som lantbruksnämn- kan anses realistiska i dagens läge. Vid normen 400 renar per årsarbetare beräknas såden godkänner. räknas inte som skatte- lunda arbetskraftsöverskottet år 1965 till Avgångsvederlag 232 man och år 1975 till 216 man (av en pliktig intäkt, när det utgår till småbrukare eller till av män i åldern som är född år 1912 eller tidigare tillgänglig arbetsstyrka som av sociala skäl un- 20-59 år om 792 resp. 826). Med 500 yngre småbrukare dantagsvis anses likställd med sådan små- renar som antaget medeltal per årsarbetare För andra utgör stiger arbetskraftsöverskottet till 344 resp. brukare. yngre mottagare däremot skattepliktig in- 338. Överskottets fördelning på olika regioavgångsvederlaget täkt. ner är dock mycket ojämn (se tabell 9.4). Generellt att överskottet är störst i gäller betänkande för- Norrbottens norra fjälldistrikt och minst i De i detta framlagda till förändringar in- Västerbottens län. slagen organisatoriska om rennäringen samt till stödåtgärder för Den av Hyrenius verkställda undersökav tekniska hjälp- rörande arbetskraften inom rennäatt främja användningen ningen vid handen att medel i renskötseln m. m. syftar till att för- ringen ger enligt vår mening lönsamhet att bl. a. från näbättra näringens genom en betydande arbetskraftsavgång öka antalet omhänderhavda renar per års- måste bli följden, om man för att ringen Då det totala renantalet i landet förbättra lönsamheten och försörjningsmöjsysselsatt. inte kan väntas bli nämnvärt påverkat även vill genomföra en rationalisering ligheterna mås- och driftsomläggning inom Detta av en betydande lönsamhetsförbättring, näringen. i sin tur som oundvikligt, om rente det förutses att förslagens genomförande framstår leder till en minskning av den befolknings- sikt skall kunna bestå i näringen på längre som uteslutande eller till huvudsaklig konkurrensen med andra näringar och med grupp del livnär Härvid bör ett i jämförelse med dessa rimligt statligt sig genom renskötsel. också hållas i minnet att åtskilliga av dem stöd. - Vad gäller avgångens storlek framsom för närvarande har sin utkomst huvud- i går av det ovan sagda att den är väsentlig renskötsel är att anse som förhållande till den nuvarande arbetsstyrsakligen genom eftersom rennäringen för kan. Räknat i absoluta tal rör det sig dock undersysselsatta, deras del varken innebär full sysselsättning knappast om något större omställningsproåret om eller under normala år ger dem jekt. Avgången från rennäringen kan därför en tillfredsställande inkomststandard. Detta inte, särskilt om den ses i relation till den särskilt i vissa delar av Norrbotten, omfattande strukturrationalisering som i övgäller förekommer i renskötsellänen, väntas där antalet renar per årsarbetare är lägre rigt än normalt och där medföra nå-gon betydande ökning av redan samtidigt tillgången arbetstillfällen är dålig. befintliga eller väntade problem för de bepå kompletterande Storleken av den i rennäringen syssel- rörda arbetsmarknadsorganen. satta arbets-kraften har undersökts av ut- Genom den redan pågående och - enligt

som vad ovan sagts - under de närmaste åren redningens expert professor Hyrenius, sannolikt accelererande av ari bilaga 1 till betänkandet bl. a. redovisat minskningen uppskattningar av arbetskraftsbehovet och betsbehovet i rennäringen aktualiseras pro-

130 SOU 1968: 16

blemen med att ordna sysselsättning, ut- åtgärderna utförs parallellt med åtgärderna bildning och bostäder för den friställda för näringens rationalisering. Lantbruksarbetskraften. Problemen är i stort sett ana- nämndernas personal bör därför vara så loga med dem som uppkommer vid annan insatt i arbetsmarknadsfrågorna att den kan omställning av arbetskraft. Särskilt stora biträda rennäringsidkarna med råd och upplikheter föreligger mellan rennäringens om- lysningar även i sådana frågor. Det bör ställningsfrågor och förhållandena i sam- emellertid understrykas att ansvaret för omband med den pågående omstruktureringen ställningsåtgärderna ytterst åvilar arbetsinom jordbruket. marknadsmyndigheterna. Ett nära samar- Såsom uttryckligen förklarats skola gälla bete mellan lantbruksorganisationen och för jordbrukarnas del kan man vid be- nämnda måste dock förekommyndigheter handlingen av rennäringsidkamas omställ- ma i alla frågor som gäller rennäringens raningsfrågor utgå från att arbetslösa och tionalisering och därav påkallade omställundersysselsatta i rennäringen är berättigade ningsfrågor. En lämplig åtgärd i syfte att till samma stöd för sin omställning som främja detta samarbete anser vi vara att i övriga samhällsgrupper. Detta innebär dels lantbruksnämndens rennäringsdelegation (se att de hjälpbehövande har tillgång till sam- härom nedan i kap. 7) får ingå en reprema stödformer (flyttningsbidrag, inlösen av sentant för länsarbetsnämnden. egnahem, omskolning och annan utbildning, För att underlätta för jordbrukare att utbildningsbidrag, sysselsättning i bered- till annan kan inlösen övergå sysselsättning skapsarbete eller skyddad sysselsättning) ske av icke bärkraftiga jordbruksfastighesom gäller för andra medborgare, dels ock ter. Även inom rennäringen kan det visa sig att det är de allmänna arbetsmarknadsor- önskvärt att lantbruksnämnden har möjligganen (arbetsmarknadsstyrelsen, länsarbets- het att underlätta en avveckling av orationämnderna och arbetsförmedlingarna) som nella företag genom att fungera som meli första hand har att svara för att erforder- lanhand mellan och avflyttande renägare liga åtgärder blir utförda. Emellertid anser som kvarstannar näringsidkare i renbyn och vi att de speciella förhållandena inom ren- vill öka sitt reninnehav. Härvid bör lantnäringen gör det motiverat att de allmänna bruksnämnden vid behov kunna tillämpa en arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kom- prispolitik som en från främjar försörjpletteras med vissa för rennäringen särskilt nings- och sysselsättningssynpunkt önskvärd avsedda stödmöjligheter m. m., liknande av reninnehavet, koncentrering exempelvis dem som införts på jordbrukets område. att vid genom inköpet taga skälig hänsyn Rätten till omställningsstöd är i allmän- till renarnas livvärde men vid försäljningen het knuten till begreppet »arbetslös» eller utgå huvudsakligen från deras slaktvärde. »undersysselsattm I jordbruket anses inne- Det bör dock understrykas att inlösen av havare av ett småjordbruk kunna få om- renar genom lantbruksnämnden bör föreställningsstöd, om han för sin utkomst är komma endast undantagsvis, såsom när en beroende av kompletterande sysselsättning. utflyttning framstår som särskilt betydelse- Samma princip synes böra tillämpas inom full från allmän och det inte finns synpunkt rennäringen, och vi anser därför att en ren- annan som till skäligt pris vill reinköpa näringsutövare skall vara kvalificerad för narna. Om någon tvångsinlösen är det giomställningsstöd, om han inte äger eller vetvis inte fråga, utan inlösen skall kunna eljest omhänderhar så många renar att han ske endast om ägaren begär det och överunder normala år kan påräkna full för- tagandet även ligger i det allmännas in- -

sörjning för sig och sin familj genom arbe- tresse. Normalt bör frenarna av lamt-

tet med dessa renar och/eller avkastning- bruksnämnden omedelbart överlåtas vidare en av dem. till någon som är berättigad att driva ren- För rennäringen liksom för jordbruket skötsel, dvs. till någon som är eller i samär det viktigt att de arbetsmarknadspolitiska band med förvärvet kan bli renskötande

SOU 1968: 16 131

medlem av samma eller annan renby. Un- slöjd, naturvårdsarbeten såsom upprensning bör dock lantbruksnämnden kun- av nedlagda flottleder, jakt- och fiskevårdsdantagsvis na behålla renarna arbete inom turistnäringen samt någon tid i avvaktan på åtgärder, En oav- och vägarbeten. Vissa av arbetena att en lämplig köpare uppträder. skogsför lantbruksnämndens torde kunna ges karaktären av beredskapsvislig förutsättning reninnehav är emellertid att vederbörande arbete. Planeringen bör dock inte inriktas renby är införstådd med förfarandet; lant- så att arbetskraft med otillräckligt försörjbruksnämnden har ju ingen renskötselrätt ningsunderlag inom rennäringen permanent utan renarna blir att betrakta som skötes- blir hänvisad till beredskapsarbeten. varför 2 kap. 3 § tredje Med till av att renar, det enligt hänsyn angelägenheten redan före en övergång till ändrade driftsstycket i förslaget till lag om rennäringen ankommer att om re- metoder inom rennäringen kunna förbättra på renbyn avgöra narna renskötares inkomststanskall få hållas på byns betesområde. undersysselsatta Kan köpare av renarna anskaffas dard, bör en inventering snarast ske av tillingen inom inom rimlig tid och får de ej hållas som gången på sådana sysselsättningsobjekt skötesrenar, återstår för lantbruksnämn- renskötselområdet som kan vara lämpade att komplettera arbetstillfällena för arbetsden endast att låta dem gå till slakt. Beträffande inlösen av bostadsfastighet kraft med säsongsysselsättning inom rennäav bör gälla att en avflyttande f. d. renägares ringen. Inventeringen synes böra utföras bostad skall kunna inlösas även om den länsarbetsnämnderna i renskötselområdet i

och därför inte kan samråd med berörda kommuner samt med

ligger på ofri grund

betecknas som »bostadsfastighetm Även så- lappväsendet. dana uthus och förvaringsbodar m. m. som Det särskilda övergângsbidrag som enligt hör till en renskötarbostad bör kunna in- 1967 till vissa års jordbruksbeslut utgår lösas efter särskild värdering. äldre småbrukare m. fl. bör enligt vår me- Även om de allmänna arbetsmarknads- motsvarighet inom renning inte få någon till stöd för omställning av ar- Såsom närmare utvecklats ovan åtgärderna näringen. betslösa och under 6.2.2 c), är det för rennäringens raundersysselsatta kompletteras med särskilda i syfte att underlätta tionalisering mycket betydelsefullt att anåtgärder övergången till annan sysselsättning för den talet renägare reduceras i byar med underarbetskraft som blir överflödig i rennäring- En subventionering av rensysselsättning. det att finnas - med små reninnehav skulle direkt en, kommer arbetstagare ägare särskilt äldre sådana - som vill eller av motverka rationaliseringssträvandena och

olika skäl måste kvarstanna i renbyarna och därigenom skada de utvecklingsdugliga vilkas därav Med avgångsvederlag är förförsörjningsproblem på grund företagen. blir svårlösta. Tidvis torde tillfälli- hållandet helt motsatt; genom sådana vemycket inom kunna bere- i förening med kreditgaranti till ga arbeten rennäringen derlag, men man måste dock förvärvare av de nedlagda föredas dessa arbetstagare, lämpliga och/eller till kan räkna med att också i fortsättningen spe- tagen bidrag reninköp, ciella behöver vidtagas, exempel- den önskade utvecklingen i riktning mot åtgärder vis i form för att färre men större och bärkraftigare renav beredskapsarbeten, och in- verksamt stimuleras. Vi fötemporärt bereda dem sysselsättning skötselföretag och länsarbets- reslår därför att avgångsvederlag skall komst. Lantbruksnämnden med berörda kom- kunna utgå till den renägare med alltför nämnden bör i samråd litet reninnehav som avvecklar sin renmuner verkställa kontinuerliga inventeringskötsel på sådant sätt att strukturrationaliar av tillgången på härför lämpliga sysselsättningsobjekt. Vid sidan av anläggnings- seringen inom hans renby främjas. Då ändamålet med avgångsvederlaget i arbeten inom rennäringen synes de kompletterande sysselsättningar som här kan ifråga- första hand är att underlätta rennäringens komma i första hand av same- rationalisering, bör i princip rätten till veutgöras

132 SOU 1968: 16

derlag inte vara beroende av sökandens ål- utnyttja de birättigheter som åtföljer såder och förmögenhetsställning. Emellertid dant medlemskap. Till den vederlagsberättikan man inte gärna bortse från att den ar- gade som på grund av arbetsmarknadsor-

betskraft som lämnar rennäringen måste få ganens hänvisning till annan bostadsort läm-

sin framtida försörjning på lämpligt sätt nar renbyn bör - utöver de till arbetssökansamt att sättet härför växlar be- de i allmänhet tryggad utgående bidragen utgå ett roende bl. a. på de berörda individernas tilläggsbelopp (utflyltningsbidrag), som ålder och arbetsförmåga. I fråga om per- bl. a. är avsett att kompensera honom för soner som till följd av ålder eller sjukdom den ökning av levnadskostnaderna som uppär att betrakta som icke arbetsföra gäller kommer genom att han förlorar de med att de genom den allmänna folkpensionen renskötselrätten förenade birättigheterna eller - såvitt och (ålderspension eller invalidpension) kan be- gäller jakt fiske under räknas få sin försörjning säkerställd utan viss övergångstid (se härom kap. 10, avatt omställning till annan sysselsättning be- snitt lO.l.3 a) - får minskad möjlighet höver ske. Motsvarande gäller i huvudsak att utnyttja dem. beträffande den arbetskraft som kan komma Reglerna för avgångsvederlags beviljan-

att erhålla omställningsbidrag enligt grun- de bör utformas så att den rationaliserings-

der som i fråga om vissa äldre arbetstagare stimulerande effekten blir så stor som möjföreslagits i ett av utredningen om kontant ligt. Sålunda bör som allmänna förutsättstöd vid arbetslöshet (KSA-utredningen) i ningar för bifall till ansökan om vederlag september 1967 framlagt delbetänkande gälla dels att renskötseln i den berörda ren- (SOU 1967:62). Gemensamt för de nu byn är lämpligt organiserad eller kan annämnda grupperna är att deras försörjning tagas bli det om sökandens renskötsel avkan ordnas utan att vederbörande behöver vecklas, dels att sökanden förbinder sig att flytta från sin hittillsvarande bostadsort. An- avveckla sin renskötsel på sätt som kan

norlunda ställer det sig med den övriga godtagas av lantbruksnämnden, dels ock

arbetskraft som kan komma att ren- att sökanden skall vara skyldig att återbe-

lämna

näringen. Det är här i regel fråga om fullt tala uppburet vederlagsbelopp, om han inarbetsföra personer som efter erforderlig om viss tid återupptar sin utan

renskötsel omskolning bör sättas in i produktionen ge- särskilt medgivande av lantbruksnämnden.

nom att ges ny sysselsättning. Emellertid Vidare bör gälla att vederlag normalt ut-

är näringslivet inom renskötselområdet allt- går endast till renägare med reninnehav

för odifferentierat för att det i allmänhet mellan 50 och 300 renar i nettostocken; för skall vara möjligt att tillhandahålla nya ar- strukturrationaliseringen inom en renby torbetstillfällen åt dem i deras hemorter. En de avvecklingen av de allra minsta renföreför att de skall kunna erhålla tagen i allmänhet ha rätt liten betydelse,

förutsättning

nytt stadigvarande arbete torde därför re- och företag med mer än 300 renar bör i gelmässigt vara att de avflyttar till orter, regel betraktas som bärkraftiga eller åtdär det finns större möjligheter för arbets- minstone utvecklingsdugliga. Förhållandena marknadsorganen att vidareutbilda dem och är emellertid mycket växlande mellan olika placera dem i ny sysselsättning. _ delar av renskötselområdet, och vidare kan Det ovan anförda har föranlett oss att det i vissa fall framstå som betydelsefullt föreslå en differentiering av avgångsveder- för en renbys framtida verksamhet att även lagets storlek. Till alla som enligt de renägare med små reninnehav upphör med

all_-

männa förutsättningarna för vederlags be- sin renskötsel. De angivna gränsvärdena bör viljande (se nedan) är berättigade därtill därför inte vara undantagslösa, utan om bör utgå ett grundbelopp, vars storlek fast- särskilda skäl föreligger bör avgångsvederställts med beaktande av att sökanden skall lag kunna beviljas även till renägare med

kunna kvarstanna i ortenvoch genom fort- färre än 50 eller fler än 300 renar. För

satt medlemskap av renbyn bli i tillfälle att att försvåra bestämmelsernas kringgående

SOU 1968: 1.6 133

endast i undantagsfall kunna sid. 23 Statens medverkan bör vederlag 74, f, 105). beviljas annan än den som enligt 1967 års avser i första hand sådan rådgivningsverkrenlängd bedrev renskötsel i ungefär samma samhet som är av särskild betydelse för raomfattning som vid tiden för rörelsens av- tionaliseringen inom jordbruket. Kommerveckling. För att få den nödvändiga stor- siellt betonad produktionsrådgivning skall leksrationaliseringen att så långt möjligt äga däremot i princip skötas av näringsutövarrum i anslutning till införandet av ren- nas egna organisationer. Den statliga rådnäringens föreslagna nya Organisationsform, givningen programmeras av lantbruksstyrelrenbyarna. bör slutligen vederlaget vara sen i samråd med högskolor och myndigstörst de första åren och därefter successivt heter samt de organisationer som företräminska, förslagsvis med 20 % per år efter der företagare och arbetstagare inom de den första treårsperioden. berörda näringarna. Rådgivningen står öp- Vid bestämmande av avgångsvederlagets pen för alla yrkesutövare och är således storlek bör hänsyn tagas dels till den stora inte begränsad till sådana som behöver *betydelsen från allmän synpunkt av att statligt ekonomiskt stöd för rationaliseringsstorleksrationaliseringen inom rennäringen åtgärder. inte i onödan drar ut på tiden, dels till att En minoritet inom 1960 års jordbruksrenägare med otillräckligt reninnerhav inte utredning förordade i ett vid utredningens avses skola få den valrätt mellan avgångs- betänkande fogat särskilt yttrande (se SOU vederlag och särskilt övergångsbidrag som 1966:31, sid. 293) ant den lokala rådtillerkänts småbrukaren, dels ock till att givningen på jordbrukets område i viss omavgångsvederlagen torde komma att utgöra fattning skulle bedrivas i jordbrukarnas egen skattepliktig intäkt för renägarna. Enligt regi men med statsstöd till löner m. m. Envår mening kan grundbeloppet skäligen sät- ligt detta förslag skulle lokala rådgivningstas till 6000 kr. Utflyttningsbidrag före- föreningar anställa de erforderliga konsuslår vi skola kunna utgå med maximalt lenterna, vilka borde vara ansvariga för 15 000 kr., varvid förutsättes att lantbruks- sin verksamhet inför föreningarna. - Förnämnden i samråd med länsarbetsnämnden slaget om att staten skulle bekosta rådskall fastställa bidragets storlek efter om- givning i jordbrukarnas egen regi avvisaständigheterna i varje särskilt fall. Bland des emellertid av departementschefen, vars omständigheter som därvid bör beaktas må ståndpunkt godtogs av riksdagen (prop. nämnas sökandens ålder, den omfattning 1967:95. sid 127; JoU 25. sid. 83 f. 145; vari han deltagit i renskötseln, kostnaderna rskr 280). för ny bostad samt den tid som förflutit sedan sökanden lämnat renskötseln. De an- På rennäringens område har lantbruksfr. o.m. 1962/63 haft givna beloppen. 6 000 resp. 15 000 kr.. av- styrelsen budgetåret till att planlägga och centralt leda ses skola gälla under första treårsperioden. uppgift varefter en minskning skulle ske med 1 200 rådgivningen i frågor som rör rennäringresp. 3 000 kr. om året. ens ekonomi. driftsformer och organisations- Erforderliga detaljbestämmelser rörande utveckling (prop. 1962:68. sid 59). Arbetill renägare torde böra tet har hittills i huvudsak inriktats på att avgångsvederlag meddelas av lantbruksstyrelsen efter sam- främja näringens rationalisering genom att råd med arbetsmarknadsstyrelsen. sprida kunskap om de erfarenheter som inom och utom landet vunnits genom forsk- 6.2.7 Rådgivnings- och upplysnings- ning och i praktisk verksamhet. Styrelsen verksamhet har därvid bl. a. anordnat kurser för ren- Enligt den år 1967 genomförda omorgani- ägare och för lappväsendets befattningshasationen av lantbruksnämnderna ingår det vare. gett ut skrifter och meddelanden röi dessa nämnders uppgifter att handha rande renskötselfrågor, upprättat driftsplarådgivning i jordbruksfrågor (se prop. 1967: ner samt medverkat vid tillkomsten av en

134 SOU 1968: 16

handbok om renskötsel. Sedan år 1967 ut- stödåtgärder som finansieras av fondmedel ger lantbruksstyrelsen vidare en månads- synes inte böra inverka på bedömningen; tidskrift, ›Rennäringsnytt›, som distribueras vad ovan under 6.2.2 a) framhållits om till bl. a. landets renägare. angelägenheten av en samordnad planering Vid sidan om den av lantbruksstyrelsen av de olika stödinsatserna anser vi vara fullt bedrivna rådgivnings- och upplysningsverk- tillämpligt även på rådgivnings- och uppsamheten Härtill kommer den sker rådgivning genom lappväsen- lysningsverksamheten. dets Denna rådgivning praktiskt betydelsefulla synpunkten att det befattningshavare. till samman- är svårt att vinna för en rådgivsker dels gruppvis i anslutning gehör träden inom de olika lappbyarna m. m., ning i rationaliserings- och organisationsfrådels och framför allt individuellt vid per- gor, om inte rådgivaren också kan ge saksammanträffanden samt vid tele- kunnig information om de stödmöjligheter sonliga fon- och brevkontakter med renägarna. som i det aktuella fallet står till buds. Att sådan information bäst lämnas av den som i sin tjänst har att handlägga ärenden rö- Den rådgivning som för närvarande be- rande de stödåtgärder som kan komma i drives av lantbruksstyrelsen och lappväsen- fråga synes oss uppenbart. På grund av det det måste uppenbarligen fortsätta under nu anförda föreslår vi att rådgivnings- och överskådlig tid; utan en effektiv rådgiv- upplysningsverksamheten i rennäringsfrågor nings- och informationsverksamhet torde det sker genom statliga administrativa myndig- - med förvara omöjligt att få rennäringsidkarna att heter och sålunda i enlighet utveckla sådan självverksamhet som vi be- slaget i betänkandets kap. 7 - uppdrages dömer vara nödvändig för att få till stånd åt lantbruksstyrelsen på det centrala planet den från både allmänna och enskilda syn- och åt lantbruksnämnderna på det regionala rationaliseringen av nä- Härigenom kan den expertis som punkter angelägna planet. ringen. Informationsverksamheten kan där- finns inom lantbruksstyrelsen och lantbruksför betraktas som ett första led i rationali- nämnderna bl. a. på husdjursskötselns och område effektivt utnyttseringsarbetet. företagsekonomins - Från SSR:s sida har i resolutioner jas även inom renskötseln. - Vad nu sagts som antagits på förbundets landsmöten 1965 hindrar givetvis inte att rådgivning också och 1967, vid uppvaktning inför chefen bedrives genom Samernas egna organisatioför jordbruksdepartementet samt i fram- ner. Till frågan om finansieringen av sådan ställningar direkt till rennäringssakkunniga verksamhet återkommer vi nedan i kap. 8. - i ren- framtida ingjorts gällande att rådgivningen Vad angår rådgivningens näringsfrågor bör ankomma på förbundet, riktning och omfattning vill vi framhålla som för detta ändamål bör beredas möj- angelägenheten av att den hittillsvarande att anställa minst en medelst stats- verksamheten inte bara får fortgå utan lighet anslag eller fondmedel avlönad s. k. same- att den byggs ut och bl. a. tar sikte på de konsulent. nya problem som den föreslagna omlägg- Enligt vår mening bör frågan om hu- ningen till ökad gemenskap i renskötselvudmannaskapet för yrkesrådgivningen be- arbetet kommer att medföra för renägarna. dömas sätt när det gäller ren- Erinras må också om uttalandet under 6.2.6 på samma som när var ovan. att lantbruksnämndemas personal bör näringen spörsmålet nyligen aktuellt vara så insatt i arbetsmarknadsfrågorna att för jordbrukets del., Att sprida uppom de av samhället tillhandahållna den kan biträda rennäringsidkarna med råd lysning och stödmöjligheterna bör och upplysningar även i sådana frå-gor. I rationaliseringssett ankomma myndighe- övrigt torde det böra ankomma på lantprincipiellt på de ter som har till uppgift att administrera de bruksstyrelsen att i samband med sina årliolika stödformerna. Den omständigheten att ga anslagsäskanden framlägga de förslag till det i förevarande fall delvis är fråga om utbyggnad av rådgivningsverksamheten som

SOU 1968: 16 135

bör ske med hänsyn till den framtida ut- Vi föreslår att även för rennäringens del vecklingen både i praktiken och på forsk- ett register upprättas över de särskilda föningens område. Därvid bör också beaktas retagen. 1 registret bör för varje företaden mycket angelägna frågan om yrkes- gare fortlöpande registreras bl. a. renantal, utbildning på renskötselns område. tillgänglig arbetskraft och viktigare tekniska hjälpmedel. För varje renby bör därjämte registreras värdefullare fasta driftanlägg- 6.2.8 Register över rennäringsföretagen och inventarier. Till ningar gemensamma Vid 1967 års riksdag har beslut fattats grund för registret bör i första hand läggas om upprättande av ett register över före- renlängderna och de av renbyarnas styreltagen inom jordbruket och skogsbruket för ser årligen upprättade förvaltningsberättelatt underlätta arbetet med jordbrukets ra- serna (se 2 kap. 18 § i förslaget till lag om tionalisering och för att skapa förutsättning- rennäringen), men i mån av behov får ar att följa effekterna av jordbrukspoliti- kompletterande upplysningar inhämtas unken (prop. 1967:95, sid. 117; JoU 25, der hand. sid. 82; rskr 280). Den närmare utform- Med hänsyn till beskaffenheten av de ningen av registret övervägs av en kom- uppgifter som bör införas i rennäringsresom har till uppgift att undersöka gistret torde det inte vara lämpligt att föra

mitté,

omfattningen av och metodiken för de un- detta register gemensamt med jordbruksdersökningar m. m. som behövs för att fort- och skogsbruksregistret utan det bör upplöpande följa utvecklingen på ifrågavaran- läggas och föras separat. Antalet rennäde områden (anf. prop., sid. 74). Enligt ringsföretag - för närvarande ca 700, för-

jordbruksutredningens betänkande (SOU delade på ett 50-tal byar - är inte så stort

1966: 31, sid. 75 f) bör i registret fortlö- att registret bör läggas upp på hålkort el-

mark-, ler magnetband utan det bör föras mapande registreras jordbruksföretagens och arbetskraftsresurser. nuellt, lämpligen av lantbruksnämnderna i kapital- Registret avses skola föras på hålkort eller magnet- de tre rennäringslänen. En aktuell kopia av band, som handhas av statistiska central- registret bör finnas hos lantbruksstyrelsen men varje lantbruksnämnd skall för för att kunna utnyttjas i dess verksamhet.

byrån,

sin verksamhet ha ett exemplar av registret Det synes böra ankomma på lantbruksi för länet. i styrelsen att efter samråd med berörda myn- Inom saknas för närvarande digheter och organisationer utfärda erforrennäringen ett säkert statistiskt för bedöm- bestämmelser rörande

underlag derliga rennärings-

inom och och dess förande.

ning av förhållandena näringen registret

av lämpliga rationaliseringsåtgärder m.m. 6.2.9 Katastrofskadeskydd för rennäringen Detta gäller även sådana grundläggande i m. m. faktorer som antalet renar i landet och deras uppdelning på olika byar och före- a) Jordbrukets skördeskadeskydd. Det skör-

tagare. Än större är ovissheten i fråga om deskadeskydd som sedan år 1961 funnits in-

lönsamheten hos näringen i skilda regio- om jordbruket omfattar alla brukare med ner och för olika företagstyper. Den nu- en areal om minst 2 ha åker och avser för varande - närvarande nämligen faktainsamlingen huvudsakligen följande grödor, bestående i att lappväsendet får tillgång spannmål, vallskörd, potatis, oljeväxter och till - bör utgår för skada i lappbyarnas årliga renlängder sockerbetor. Ersättning därför byggas ut och förbättras. Angelä- förhållande till en s. k. normskörd. Om den genheten härav ökas ju mer rationalisering- under året uppnådda skörden, den s. k. en inom rennäringen intensifieras; endast aktuella skörden, ärmindre än normskören pålitlig statistik över rennärings- den, anses skördeskada föreligga. För att genom

företagen kan gjorda rationaliserings-insat- ersättning skall utgå måste dock den för

ser värderas på ett realistiskt sätt. brukningsenheten föreliggande sammanlag-

136 SOU 1968: 16

da skördeskadan överstiga den för enheten identifikationsupplysningar, uppgifter om gällande självrisken. brukningsenhetens åkerareal och dennas för- Normskörden framräknas för varje gröda delning på olika grödor samt redovisar tillför sig med ledning av medeltalen för en och utarrenderade arealer. Tidpunkten för längre årsserie av hektarskördar. Beräk- anmälan, vilken inlämnas till lantbruksningen av den aktuella skörden sker för nämnden, fastställs årligen av statens jordflertalet grödor med anlitande av den s. k. bruksnämnd. Anmälningstiden har utgått provytemetoden. Landet är indelat i drygt tidigast den 1 och senast den 30 oktober. 400 skördeuppskattningsområden, inom vil- Anmälningar efter tidens utgång har som ka hektarskördarna årligen uppskattas på regel inte beaktats, inte ens om skördeett antal slumpmässigt utvalda provytor. skada skulle ha inträffat senare. Efter självrisken fastställs med ledning av skör- granskning översänder lantbruksnämnderna devariationerna inom området i fråga och anmälningarna till statistiska centralbyrån på grundval av den enskilda gårdens areal- för ytterligare granskning och ersättningsfördelning. Risken är olika stor för olika beräkning. Det behovsprövade bidraget grödor; i genomsnitt utgör den 15,5 % av fastställs av jordbruksnämnden efter förnormskördens värde. slag av lantbruksnämnden. Ersättningarna Skyddet finansieras genom en särskild utbetalas av jordbruksnämnden före utskördeskadefond, till vilken staten och jord- gången av mars månad, bidragen som rebruket lämnar lika stora bidrag. För skador, gel före utgången av juli. som inte täcks av tillgängliga fondmedel Vid 1967 års riksdag har beslut fattats inkl. det årliga tillskottet (f. n. 30 milj. kr.), om att fr. o. m. år 1968 övergå tillobligaranterar staten ersättning intill ett års- gatorisk skördeskadeanmälan (prop. 1967: belopp av 75 milj. kr. Staten svarar också 95, sid. 117 f; JoU 25, sid. 82 f; rskr 280). för kostnaderna för skördeuppskattningar Härigenom avses alla ersättningsberättigaoch - Jordbrukets andel

administration. de jordbrukare komma att få skördeskade-

av kostnaderna för skördeskadeskyddet uttas ersättning. Anmälan skall göras under juni huvudsakligen genom pålägg på eljest ut- månad på en blankett, som är gemensam gående regleringsavgifter på olika produk- för skördeskadeskyddet och jordbruksstatister, exempelvis slaktdjursavgifter. tiken. Anmälningarna skall sändas direkt till Vid sidan av skördeskadeersättningen statistiska centralbyrån. Erforderliga detaljfinns möjlighet att i vissa fall erhålla be- bestämmelser om övergången till. obligatohovsprövat bidrag. Förutsättningen härför risk anmälan skall meddelas av Kungl. är att så betydande skada uppenbarligen Majzt eller den myndighet Kungl. Majzt föreligger att ersättning bort utgå men» att bestämmer. detta ej skett på grund av systemets allmänna konstruktion eller oförutsedda bris- b) Allmänt om skadeskydd för rennäringster i systemet. Vidare förutsätts en nog- idkare. Rennäringen arbetar i ännu högre grann prövning av att sökanden vidtagit grad än jordbruket med stora riskmoment alla de åtgärder som skäligen kan krävas på produktionssidan. Övergången till renför att motverka skadan och bärga skörden. drift i storgrupper i förening med kommu- - Det som står till nikationernas utbyggnad och turismens ökbelopp sammanlagt förfogande för behovsprövade bidrag ut- ning har i viss mån ökat riskerna. Renar 1 % av årets totala skörde- går förlorade bl. a. genom järnvägs- och gör maximalt skadeersättningar, dock i regel minst 400 000 bilpâkörning, rovdjursangrepp, drunkning, kr. snöskred och fall utför bergstup samt i Skördeskadeersättningarna har hittills be- sam-band med skogsavverkning och förflyttviljats på grundval av frivilliga, indivi- ningar. Vad som kan vålla de mest omduella anmälningar. På särskild anmäl- fattande skadorna är emellertid brist på ningsblankett lämnar jordbrukaren, förutom vintevrbete eller svårigheter för djuren. på

SOU 1968: 16 137

av stort is eller skare att mer på många håll ett svårt ekonomiskt lägrund snödjup, komma åt foder. Dessa förhållanden kan ge för familjer som saknar sparkapital elorsaka skada både på så sätt att renar går ler har obetydligt sådant. förlorade genom svältdöd och genom att En viss kompensation för förluster kan vikten nedgår och foster kastas. I samman- allmänt sett erhållas genom prishöjningar. bör heller inte bortses från de sjuk- Vid fri prisbildning uppkommer ofta rent hanget domar som brukar drabba renarna och som automatiskt en prishöjning därigenom att kan åstadkomma särskilt stora skador, om tillgången på en vara minskar, exempelvis de sätter in just under en period med då- till följd av produktionsminskning. Hur stor prishöjningen blir. sammanhänger med lig tillgång på bete. En tillförlitlig statistik över hur stor an- bl. a. importmöjligheter, lageruttag och möjdel av renstammen i riket som årligen går ligheten att ersätta den minskade produkförlorad ej. Förlusterna har väx- tionen med andra varor. För rennäringens föreligger lat år från år. Också mellan olika trakter del är den sistnämnda möjligheten säroch mellan skilda renägare torde förlus- skilt relevant. Om priset på renkött stiger, terna ha varierat starkt och detta även un- kommer behovet att täckas av andra anider samma år. skall på malieprodukter. Priset på renkött är där- Enligt uppgift håll hälften eller mer av renhjor- för praktiskt taget helt beroende av prismånga darna ha förlorats under särskilt svåra vin- nivån på annat kött och på fläsk, i varje fall såsom 1935/1936. Under bar- så länge renköttet inte förvärvat en mer tersäsonger, markstid har det förekommit att smittsam- utpräglad särställning på marknaden än det avsevärda för- nu har. att på ma sjukdomar åstadkommit Möjligheterna höja priset luster. renkött i situationer, då tillförseln nedgår, För en i regel är följaktligen mycket små. Härtill komjordbrukare föreligger mer att den prishöjning som eventuellt kan möjlighet att skydda sig mot de ekonomiska av att husdjurggår förlorade inträda i en bristsituation huvudsakligen verkningarna genom att teckna försäkring i något av de kommer sådana renägare till godo som inte för ändamålet bildade försäkringsbolagen. förlorat särskilt många djur; det är ju främst Dessa bolag har emellertid hittills inte kun- de som har renar att sälja. nat avseende renar. Mot den ovan skisser-ade bakgrunden är erbjuda försäkringar sammanhänger detta bl. a. det enligt vår mening tydligt dels att be- Enligt uppgift med den större ovisshet vid riskbedömning- hovet av ett skadeskydd är minst lika påbeträffande rennä- inom som det varit inen som anses föreligga tagligt rennäringen med annan om jordbruket, dels ock att detta behov ringen jämfört husdjursskötsel. Också för framtiden förefaller det mindre inte heller för rennäringens del kan antatroligt att renförsäkringar kommer att till gas bli inom överskådlig tid tillgodosett utan kostnader kunna tecknas hos enskil- stöd från det allmännas sida. Med hänsyn rimliga bl. a. till värdet från social synpunkt av da bolag. Givetvis kan förluster under ett visst att renägarna bereds visst skydd mot oförår utjämnas genom större vinster ett annat skyllda katastrofskador synes staten här böår. För att de löpande utgifterna skall ra träda emellan. Vi föreslår därför att stakunna klaras både i fråga om uppehället ten skall lämna bidrag till ett på lämpligt och det fortsatta krävs sätt anordnat skadeskydd för rennäringen näringsidkandet emellertid eller möjl-ighet att och medverka i administrationen därav. god likviditet är myc- Vad formen för skadeskyddet har taga upp lån. Då lånemöjl-ighetema gäller vi till en början ansett oss böra utmönstra ket begränsade inom rennäringen på grund av att näringsutövarna i allmänhet saknar de stödformer av typen pris- eller omkoststörre måste oför- nadssubvention som innebär ett generellt belåningsbara tillgångar, utsedda förluster i allt väsentligt täckas med näringsstöd utan samband med inträffade Under dåliga renår uppkom- skador. Även om rennäringen härigenom sparmedel.

138 SOU 1968: 16

på litet längre sikt och i stort skulle kun- däremot förutsättningarna för en sådan bena tillföras en lämpligt avvägd kompensa- dömning vara ännu ogynnsammare för rention för inträffade skador. föreligger det näringens del än för jordbrukets. Att i efingen som helst säkerhet för att stödet i terhand bedöma, i vad mån en enskild rendet enskilda fallet kommer i huvudsak dem ägares åtgärder eller underlåtenhet att vidtill godo som drabbats av skadorna. San- taga åtgärder kan ha orsakat eller förvärnolikt blir motsatsen fallet; det är för rat en viss skada, måste alltid bli utomrenägare med många djur i behåll som ordentligt vans-kligt. Därtill kommer att det subventionerna kan antagas bli till största blir nära nog ogörligt att med säkerhet fastvinning. Ett dylikt näringsstöd kan uppen- ställa storleken av den skada som varje barligen inte motiveras av de sociala skäl renägare lider. Endast i begränsad omsom ovan åberopats till stöd för statens fattning kan man räkna med att återfinna medverkan i skadeskyddet. döda av dem - kanske de djur; många Ett skydd. som avser att i princip lämna flesta - är helt borta eller har förlorat täckning för alla eller vissa slag av skador, sina identifikationsmärken. Det är därför kan utformas så att det antingen görs di- endast genom jämförelse mellan renantarekt beroende av de förluster som let vid två olika tillfällen upp- som det är möjkommer för varje särskild skadelidande el- att komma till om de ligt en uppfattning ler är grundat på statistiska medeltalsbe- förluster som inträffat under mellantiden. räkningar för ett större antal skadefall. Att få fram en godtagbar om bevisning Den vanligen använda försäkringsformen varje reninnehav vid olika tidrenägares innebär ett utpräglat individuellt skade- punkter är emellertid förenat med högst skydd; varje försäkrad har i princip rätt avsevärda - alldeles bortsett svårigheter till ersättning i proportion till den skada från stora till skende mycket möjligheter som visas ha uppkommit just för honom. överlåtelser och andra oegentligheter som I motsats härtill utlöses jordbrukets skörde- till. systemet skulle inbjuda skadeskydd av de förluster som inom ett Av främst till de antydda svåhänsyn större område beräknas ha uppkommit i att vid en individuell skaderigheterna medeltal för varje gröda av ett visst slag; konstatera skadornas omfattbehandling ersättning kan därför i det enskilda fallet har vi kommit till att skadeskyddet ning komma att utebli trots att skada inträffat, inom rennäringen inte bör gälla de enskiloch omvänt kan ersättning emellanåt utgå da förluster utan de skador renägarnas till jordbrukare som faktiskt inte lidit nå- som drabbat en vidare krets av näringsgon skada. idkare. Den naturliga skaderegleringsen- Att metoden med medeltalsuppskattning- heten torde då renbyn vara. lämplighear för större områden valts vi fråga om jord- ten av att också göra renbyn till ersättbrukets skördeskadeskydd beror främst på ningsberättigad vid inträffade skador ansvårigheten att för ett så stort antal be- ser vi framgå av det samband som enligt rörda företagare åstadkomma en nöjaktig vad nedan sägs bör finnas mellan rätt till individuell skadebedömning. Särskilt av- ersättning för skador och skyldighet att skräckande har det tett sig att i varje en- vara verksam för att förebygga skada. skilt fall försöka avgöra, om odlaren i skä- De mest omfattande skadorna på renlig utsträckning sökt motverka uppkomsten beståndet orsakas, som tidigare framhållits, av skador på skörden och om han gjort av betesbrist i samband med ogynnsamma vad som stått i hans makt för att bärga snöförhållanden. Ända till de senaste åren denna (se prop. 1961: 94, sid. 59 f). har det - åtminstone om likartade ogynn- Inom rennäringen är inte antalet före- samma förhållanden rått inom ett större tagare så stort att det i och för område - ansetts sig be- praktiskt taget omöjligt höver utgöra hinder för en individuell ska- att genom mänskliga åtgärder förebygga sådebedömning. I övriga hänseenden torde dana skador eller väsentligt minska deras

SOU 1968: 16 139

Tack vare renforskningens fram- bättre betesområden eller vidtaga annan omfattning. . man numera tillskottsut- åtgärd till förekommande av förluster bland steg kan genom fodring mycket effektivt förhindra rendöd renarna. Om renbyn också görs till skadeoch i till följd av betesbrist, något som blev fullt regleringsenhet ersättningsberättigad under den inom vissa områden svå- rennäringens skadeskydd, tillgodoses såleklarlagt ra vintern 1966/1967. Även metoden att des önskemålet om full enhetlighet på motmed lastbil transportera renar långa sträc- tagarsidan. kor till bättre betesmarker befanns På grund av vad här ovan anförts försagda vinter ordar vi att skadeskyddet för vara lämplig i många fall. Kostnader- rennäringen na för nu nämnda betalades hu- utformas så, att skyddet omfattar både eråtgärder av staten från för vissa uppkomna skador och vudsakli-gen genom bidrag sättning naturkatastrofanslaget (ca 47 %) och ge- bidrag till skadeförebyggande åtgärder samt nom AMS-medel (ca 27 %) samt av lapp- att skadebedömningen i huvudsak sker på fonden Resterande 18 % för- av uppkomna förändringar i var- (ca 8 %). grundval skotterades av fondmedel. - reninnehav. Till de Uppenbarli- je renbys sammanlagda gen är det från allmän synpunkt synner- närmare riktlinjerna för skaderegleringen ligen angeläget att ett eventuellt skade- återkommer vi nedan under c). för inte försvaga-r in- Finansieringen av rennäringens skadeskydd rennäringen tresset bos näringsutövarna för att genom skydd synes i princip böra ske på samma sätt .skador och reducera de- som i fråga om jordbrukets skördeskadeåtgärder förebygga ras omfattning. Med hänsyn härtill anser skydd, dvs. genom att staten svarar för advi att skadeskyddssystemet intebara bör ministrationskostnaderna samt att staten och lösa om för inträffade rennäringen lämnar lika stora bidrag till frågan ersättning skador utan även bör upptaga regler röran- övriga kostnader för skyddet. Då ingenting för att förebygga och minska torde vara att vinna att en särskild de åtgärder genom skadeverkningarna. sistnämnda regler sy- fond inrättas för rennäringens skadeskydd, nes i huvudsak kunna vara av två slag: del-s bör finansieringen ske via rennäringsfonskall av alla i det särskilda den (se om denna i kap. 8). Liksom för vidtagandet fallet och skadeförebyg- jordbruket bör staten garantera att ersättmöjliga lämpliga utgöra en förutsättning för ningar och bidrag kan utgå till ett belopp gande» åtgärder att för en av 2 1/2 gånger det årliga tillskottet. Tillersättning utgår uppkommen dels bör sådana väsent- skottets storlek är givetvis svårt att uppskada, åtgärder

ligen bekostas av dem .som har att betala skatta i förväg, då hjälpbehovet varierar

Önskvärt är också att mycket starkt från år till år. Med utskadeersättningarna. är enhetlig, så att in- från att de skadeförebyggande även mottagarsidan gångspunkt tresset av att få ut skadeersättningar och åtgärderna vintern 1966/1967 kostade ca av att erhålla bidrag till kostnader för 2 milj. kr. men att så svåra betesförhållanskadeförebyggande åtgärder förenas på en den inte förekommit på över 30 år, anser skulle kretsen i dessa vi ett årligt tillskott för ifrågavarande ändahand; av berättigade mål om 400 000 kr. vara tillräckligt. Härfall göras olika, måste det uppstå risk för att bedömningen av frågan om att utföra av skulle .således staten tillskjuta hälften skyddsåtgärder kunde bli påverkad av ovid- eller 200000 kr., och stat-sgarantin _skulle kommande omfatta ett belopp om 1 milj. kr. Fasthänsyn. Den i betänkandets ren- ställandet av tillskottsbeloppets storlek bör kap. 5 föreslagna innebär att en särskild dock ske endast för en kortare tid, förskötselorganisationen för slagsvis fem år, varefter frågan bör uppjuridisk person, renbyn, görs ansvarig renskötselns handhavande inom byns om- tagas till omprövning med ledning av vunråde. Uppenbarligen bör till renbyns upp- na erfarenheter. Om trängande behov dess-

höra att vid behov ordna tillskotts- förinnan .skulle uppkomma av större medels-

gifter eller av renarna till tilldelning än som kan lämnas med anlitanutfodring transport

140 SOU 1968: 16

de av statsgarantin och behållna årstillskott, lämpligen avläsas genom att till rennäringsbör frågan om beviljande av särskilt bidrag fonden årligen inbetalas en summa som ur rennäringsfonden eller från naturkata- motsvarar 300 kr. för varje under året påstrofanslaget kunna upptagas till bedöm- träffad rovdjursriven ren. Härigenom vinning. nes, å ena sidan att fonden *får täckning Rennäringens andel av kostnaderna för för det bidrag :som av fondmedel utgår skadeskyddet, enligt ovan 200 000 kr. om till skadeskyddet, vari-genom mer pengar året under den första femårsperioden, tor- kan ställas till förfogande för andra angede inte kunna täckas genom avgifter di- lägna rennäringsändamål, å andra sidan att rekt från renägarna. Häremot talar såväl rennäringsutövarna och deras organisatioskäl som rennäringsutövar- ner erhåller gottgörelse för bevi-sliga rovorganisatoriska nas på många håll dåliga ekonomiska ställ- djursskador enligt vanliga skadeståndsrättsning. Inte heller synes det vara befogat att liga principer utan det inslag av överkomför ändamålet pålägga renprodukterna någ- pensation som präglar de gällande ersättra speciella avgifter, motsvarande jordbru- ningsreglerna. kets regleringsavgifter. I stället bör ren- Under hänvisning till vad nu anförts näringens bidrag i princip utgå ur rennä- föreslår vi dels att rennäringsfondens årliga ringsfonden. Denna kan nämligen anses ut- bidrag till kostnaderna för skadeskyddet ungöra för rennäringen specialdestinerade me- der den första femårsperioden sätts till del, eftersom fonden i huvudsak består av 200000 kr., dels att till fonden årligen av ersättningar som utgår i anledning av att statsmedel inbetalas 300 kr. för varje påmark- och vattenområden, vilka avsatts för träffad rovdjursriven ren, dels ock att den de renskötande Samernas uteslutande be- ersättning som i sistnämnda hänseende för gagnande kommit att användas för andra närvarande utgår till lappbyarna skall uppändamål. höra att utbetalas. - Åt lantbruksstyrel- Emellertid synes det kunna ifrågasättas, sen bör uppdragas att i god tid före femom inte rennäringens bidrag till skade- årsperiodens utgång inkomma till Kungl. skyddet i realiteten kan betalas på annat Maj:t med förslag till grunder för den sätt än genom anslag ur rennäringsfonden. fortsatta finansieringen av skadeskyddet. Vi tänker härvid på de ersättningar som Administrationen av skadeskyddet synes lappbyarna äger uppbära i anledning av böra ankomma på lantbruksnämnderna och vissa skador och olägenheter på grund av lantbruksstyrelsen. Skadeanmälan bör göras rovdjursförekomst i renbetesmarkerna. En- av varje renby årligen inom viss föreskriven ligt bestämmelserna i Kungl. brev den 15 tid; anmälningen avses vara obligatorisk december 1967 utgår sådan ersättning i för- och skall alltså göras även under år då sta hand till den renägare som visar att en förutsättningar för ersättnin-gs beviljande inhonom tillhörig ren blivit rovdjursskadad. te föreligger. Ansökan om bidrag till skade- Vidare utgår ersättning till lappby, när förebyggande åtgärder bör likaså inges till det styrkts att ren dödats eller skadats av lantbruksnämnden. Anmälningarna och anrovdjur men renens ägare är okänd. Slut- sökningarna granskas av nämnden, som med ligen betalas till lappbyarna vissa belopp, eget yttrande vidarebefordrar dem till lantför närvarande 300 kr. per rovdjursriven bruksstyrelsen. Inom lantbruksstyrelsen samren, såsom en allmän kompensation till ren- manställs de från olika län inkomna skadenäringen dels för indirekta skador till följd anmälningarna och bidragsansökningarna, av rovdjursförekomst i markerna, dels ock varefter styrelsen beslutar i ärendena. Då för de renar som antages ha blivit rov- fråga är om brådskande bidragsa-nsökningdjursdödade men som ej kunnat återfin- ar, bör emellertid lantbruksnämnderna äga nas. Den sistnämnda gottgörelsen, vilken vidsträckta befogenheter att själva medberäknas uppgå till sammanlagt drygt dela provi-soriska beslut i avbidan på lant- 200000 kr. om året, kan enligt vår mening bruksstyrelsens avgörande. SOU 1968: 16 141

Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen därtill) vara obligatorisk i varje renbyatt meddela erforderliga närmare föreskrif- Den avses äga rum vid ungefär samma tidter om vad anmälningarna och ansökning- punkt varje år. arna skall innehålla samt om lantbruks- Den naturliga tillväxten av en bys rennämndemas befattning med skadeskydds- innehav varierar inom ganska vida gränser, ärendena. beroende bl. a. på renhjordens inre sammansättning. Tillväxtens normala procentuella storlek beror främst på hur stor del c) Skadeskydders omfattning m. m. Renar av hela renbeståndet som antalet vajor i kan gå förlorade av många olika orsaker, produktiv ålder utgör. Erfarenhetsmässigt. varav en del är naturliga och andra sam- anser man sig veta att ca 80 % av sådana manhänger med mänskligt handlande. Vid vajor föder levande kalvar under år med vissa skadeorsaker - främst normala betes- och klimatförhållanden. Inrovdjursansamt och - kan till dess fortsatt och - inte grepp tåg- bilpåkörning renforskning räkna med att skadorna i större minst - erfarenheter från det tilltänkta rena-garna eller mindre omfattning blir reglerade i skadeskyddet ger säkrare uppgifter om resärskild ordning. Full säkerhet för att alla narnas reproduktion, bör beräkningen av förluster skall upptäckas i sådan tid att den naturliga tillväxten grundas på nämnda ersättning kan utfås av de för skadorna an- procentsats. Antalet vajor i produktiv ålsvariga föreligger dock inte vid någon ska- der inom varje renby skall framgå av ren-deorsak. Över huvud taget är det för ren- räkningarna. - Om livrenar under året innäringens del inte möjligt att grunda skade- köpts från :annan by, skall givetvis även skyddet på en räkning av antalet under en denna tillväxt av renhjorden beaktas. viss säsong förolyckade renar; renskötselom- Renantalets minskning mellan två räkrådets storlek och markernas ofta otillgäng- ningstillfällen till följd av icke ersättningsliga beskaffenhet förhindrar i alltför många gilla orsaker kan i huvudsak hänföras till fall djurkropparnas återfinnande. I stället någon av följande omständigheter, nämligen bör skaderegleringen baseras på räkningar l) slakt eller annan försäljning av ren-ar; vid lämpliga tidpunkter av antalet levan- 2) inträffade förluster som ersätts i särde renar inom den ifrågavarande renbyn. skild ordnin-g; samt För att få fram de eventuella ersättnings- 3) normal avgång på grund av naturliga gilla förlusterna måste sedan hänsyn tagas förluster. både till den mellan räkningarna uppkom- Uppgift om slaktade och försålda renar na tillväxten av renhjorden och till sådan bör av varje företagare lämnas i samband minskning av renantalet som har någon med den av renbyn gjorda årliga skadeicke ersättningsgrundande orsak. anmäln-ingen. Såvitt gäller den yrkesmässigt En grundförutsättning för att ett skade- bedrivna slakten kan erforderlig kontroll skydd för rennäringen skal-l kunna genom- ske hos slakteriföretagen. Husbehovsslakten föras utan alltför stora felkällor är med är svårare att kontrollera men torde inte nyssnämnda utgångspunkt att renräkningar variera så mycket mellan olika år att den kommer till stånd regelbundet och att räk- utgör någon väsentlig felkälla. ningarna görs så omsorgsfullt att tilltro Också beträffande förluster som ersätts kan sättas till dem vid skaderegleringen. i särskild bör uppgift lämnas av ordning Regelbundna och tillförlitliga renräkning- renägarna i samband med renbyns skadear är påkallade också från andra synpunk- anmälan. Uppgifterna om ersatte rovdjurster, bl. a. med hänsyn till kostnadsfördel- och tågdödade renar kan lätt kontrolleras ningen och beslutanderätten inom renbyar- hos länsstyrelserna eller naturvårdsverket_ na. Årlig renräkning skall därför enligt vårt resp. hos Statens Järnvägar. Däremot torde förslag till lag om rennäringen (se 4 kap. någon effektiv kontroll av uppburna er- 2 § i förslaget jämte specialmotiiveringen sättningsbelopp inte kunna åstadkommas

142 SOU 1968: 16

när det gäller bildödade renar och än mind- bör emellertid särskilt uppmärksammas de re i fråga om mer ovanliga skadeorsaker, faktiska förlusterna under normala renår, såsom vådaskjutning o. d. Det är dock vår och när tillräcklig kännedom härom vunuppfattning att dessa svårkontrollerade er- nits bör systemet omprövas bl. a. med avsättningsf-all inte kommer att ge upphov seende på normalförlusternas storlek inom till några väsentliga fel i skadebedömning- olika regioner. en, beroende bl. a. på att frestelsen för den Utöver den normala avgången till följd enskilde renägaren att lämna felaktiga upp- av naturliga förluster synes renägarna böra gifter reduceras väsentligt genom att den själva vidkännas en viss självrisk, innan eventuella ersättningen för inträffade ka- skadeskyddets ersättningsregler träder i tilltastrofskador inte utgår till honom utan läm pning. För jord-brukets skördeskadeskydd till renbyn. Vad särskilt angår de bildöda- uppgår självrisken till i genomsnitt 15,5 % de renarna torde för övrigt, om anledning av normskördens värde. Ett dylikt mått därtill yppas, viss kontroll kunna ske genom på självrisken kan knappast användas i fråförfrågningar hos försäkringsbolagen och ga om renbestånden, vilka inte bara innepolismyndigheterna. håller renägarnas årsavkastning utan också De naturliga förlusterna inom rennäring- deras produkt-ionskapital. För rennäringens en är mycket ofullständigt kända. Här in- del anser vi i stället skäligt att självrisken verkar bl. a. betesmarkernas beskaffenhet, bestämmes så att den motsvarar en tredjeflyttningsvägarnas längd och renhjordarnas del av de normala årliga förlusterna, vilka sammansättning. Generellt gäller att risker- enligt ovan antages uppgå till 30 % för na för förluster är större hos en renhjord årskalvar och l0 % för äldre djur. Visar med förhållandevis många årskalvar än hos det sig framdeles möjligt att väsentligt en hjord med färre kalvar. Erfarenhets- minska de naturliga förlusterna, exempelmässigt anser man sålund-a att i genom- vis genom förbättrad bevakning, bör självsnitt 30 % av årskalvarna och 10 % av de risken reduceras. äldre djuren går förlorade under ett år. Innebörden av de ovan förordade er- Eftersom man genom renräkningarna kom- sättningsreglerna sammanfattas på följanmer att känna till sammansättningen av de sätt. För att konstatera, om ersättningsvarje bys renbestånd, kan man på grund- gill skada under ett visst år uppkommit i val av dessa procentsatser räkna fram den en renby, görs en beräkning av det »lägsta förlust som normalt varit att påräkna in- normala renantalet» i byn. Detta erhålles om en viss by. Först om avgången - se- genom att å ena sidan öka renantalet endan också slaktade och försålda renar samt ligt nästföregående års renräkning med dels djur som ersatts i särskild ordning från- antal-et utifrån anskaffade renar, dels ock räknats - av antalet överstiger 30 resp. 10 % skulle årskalvar till ett antal av 80 % förlusterna vara större än byns medlemmar äldre hondjur som antages ha överlevt vinhaft att förvänta. - De-t bör å andra sidan minska den erhållna anledning tern, anmärkas att de angivna procenttalen gi- summan med dels antalet efter den förevetvis inte utgör några säkra mått på de gående räkningen slaktade och försålda regenomsnittliga naturliga förlusterna. Vidare nar, dels antalet renar som under samma är det mycket sannolikt att dessa förluster tid ersatts i särskild ordning, dels ock 30 varierar åtskilligt mellan de olika byarna. resp. 10 % av övriga årskalvar och äldre Tillförlitli-ga uppgifter härom saknas dock. renar. Det sålunda framräknade lägsta nor- Vi anser därför lämpligt att i skadeskyddets mala renantalet minska-s med den i nästinledningsskede genomgående utgå från att föregående stycke angivna självrisken. Skillden naturliga avgången genomsnittligt upp- naden jämförs med antalet renar enligt går till dessa procenttal, som torde vara årets renräkning. Om sistnämnda renbede säkraste som för närvarande-står att få. stånds värde är lägre än det med hänsyn Vid tillämpningen av skadeskyddssystemet till självrisken reducerade lägsta normala

SOU 1968: 16 143

renantalets en ersättnings- årliga tillskottet till skadeskyddet få anvärde, föreligger vändas till dylika individuella ersättningar. gill skada. åskådliggöres i ett Ansökan om sådan ersättning bör inges till Beräkningsförfarandet lantbruksnämnden inom samma tid som av utredningens expert, professor Hyrenius, utarbetat kommer att fastställas för inlämnande av exempel på eisättningsreglernas se bilaga 3 till betänkandet. renbyns årliga skadeanmälan, och prövningtillämpning; Liksom gäller beträffande jordbrukets en bör ske i samma ordning som skall gälbör eventuell ersättning la för denna. skördeskadeskydd fastställas på grundval av det sammanlag- Såsom tidigare fram-hållits bör ersättda utfallet under året, varvid hänsyn skall ning för uppkomna skador ut-gå under förtagas till både överskott och underskott en- utsättning att alla i det särskilda fallet möjligt jämförelsen. överskott exempelvis i frå- liga och lämpliga skadeförebyggande åtgärga om årskalvar skall alltså avräknas från der blivit vidtagna. Den av renbyn gjorda underskott av äldre djur och omvänt. skadeanmälningen skall därför alltid inne- För ersättningens fastställande fordras en hålla en redogörelse för sådana åtgärder. I prissättning för renar av olika ålder och de fall då årets renräkning uppvisar .större kön. Enligt vår mening bör det härvid va- underskott i förhållande till det lägsta norra tillräckligt med den gruppindelning som mala renantalet än som motsvarar självrisken skett i Kungl. .brevet den 5 december 1967 bör genom lantbruksnämndens försorg noga angående ersättnin-g för vissa rovdjursskador utredas, om de vidtagna åtgärderna varit m. m. De där angivna ersättningsbeloppen lämpliga och tillräckliga eller om skadorna synes också vara lämpligt avvägda, men kunnat undvikas eller begränsas genom ett för att hålla dem aktuella för framtiden annat handlande från renbyns sida. Vidare bör en översyn av beloppens storlek ske bör lantbruksnämnden uttala sig i fråga om årligen. Denna översyn torde böra ankom- tillförlitligheten av de inom renbyn företagma på lantbruksstyrelsen i samråd med sta- na renräkningarna sam.t kontrollera lämnatens naturvårdsverk. - för när- om slaktade renar m. m. Enligt de uppgifter varande gällande prissättning för rovdjurs- I fråga om de med skadeskyddet åsyftarivna renar skulle skadeskyddets ersättnings- bör det de skadeförebyggande åtgärderna beräkning grundas på följande värden: enligt vår mening undvikas att genom de- Vuxen hanren 250 kr. taljerade regler binda lantbruksnämnderna Vuxen honren 260 kr. och lantbruksstyrelsen vid vissa former för Årskalv (under l år) 110 kr. hjälpåtgärderna. Uppenbarligen bör de redan prövade metoderna med tillskottsut- Vid sidan om den till renbyn utgående fod-ring och lastbilstransporter användas även generella ersättningen, vilken bygger på en under kommande svåra vinterperioder. Även jämförelse mellan faktiska och beräknade andra åtgärder bör dock göras till föremål renzantal inom hela byn, bör .liksom inom för forskning och praktiska försök, t. ex. jordbrukets skördeskadeskydd finnas en in- mot smittsamma rensjukdomar, vaccinering dividuell, behovsprövad ersättningsform. stängsel för att spara vinterbete och utgöra Denna är avsedd att komma till använd- vid särskilt förbättskydd farliga passager, ning, om en renägare till följd av spe- Någon begränsning ring av flyttningsvägar. ciella förhållanden fått vidkännas väsent- av rätten att bevilja till olika åtbidrag ligt större skada än .som uppkommit för gärder anser vi ej böra stadgas utan det hans by i stort. Som exempel må nämnas bör överlämnas till prövnin-gsorganen att att en del av en bys renbestånd omkommit inom ramen för tillgängliga resurser bedögenom drunkning samt att i denna renflock m-a, hur stor andel av kostnaderna för ifråingått huvudsakligen djur tillhöriga en el- gasatta åtgärder som behöver utgå av skaler ett fåtal av byns renägare. Enligt vår deskyddsmedel för att säkra ett effektivt mening bör högst 5 % av det sammanlagda genomförande av möjliga och lämpliga ska-

144 SOU 1968: 16

deförebyggande och skadebegränsande åtgärder. Vi vill understryka att det av oss framlagda förslaget till vskadeskydd för rennäringen avses ha sin tyngdpunkt på åtgärdssidan, inte i ersättningsreglerna. De senare bör endast tillämpas i sådana fall då mänskliga åtgärder visat sig otillräckliga för att förebygga väsentliga skador på renbeståndet i en viss by eller för en viss renägare. Härav bör också följa att vid otillräcklig tillgång på medel för att fullt ut genomföra skadeskyddet företräde bör ges åt bidrag till kostnader för åtgärder i syfte att awärja skada. Om de av staten och rennäringen lämnade årliga tillskotten i för-

ening med den statliga garantin (se ovan

under b) bedöms inte förslå till både åtgärder och skadeersättningar, bör därför behovet av medel för åtgärder i första hand tillgodoses. Föreligger i och för sig motiverade anspråk på högre sammanlagda ersättningar än som därefter kan tillgodoses med de till förfogande stående resurserna, bör i princip alla anspråk på ersättning nedsättas i samma proportion. Härvid synes dock undantag böra göras i fråga om de behovsprövade individuella ersättningarna; den för dem föreslagna tilldelningen om högst 5 % av det årliga tillskottet till skadeskyddet bör ej reduceras genom anslag för andra ändamål, och uppkommer det under ett år besparing på denna post bör den få utnyttjas under senare år.

SOU 1968: 16 145

7 och centrala administration

Rennäringens regionala

Vid 1962 års riksdags behandling av ren- 7.1 Nuvarande förhållanden näringsfrågorna (prop. 68 s. 60) framhölls Som framgår av den i kap. 2, avsnitt 2.1.6, bl. a.: lämnade redogörelsen har sedan slutet av När det gäller handhavandet av rennärings- 1800-talet en särskild statlig organisation, frågorna bör lappväsendet sortera under lant- Iappväsendet, funnits inrättad för att utöva bruksstyrelsen. I övrigt bör det bibehålla sin ställning inom länsorganisationen. Det väsenttillsyn över renskötseln och handha andra ligaste medlet i arbetet på att förbättra lönadministrativa göromål som har samband samhetsförhållandena inom rennäringen är att med denna näring. lämna råd och anvisningar beträffande bland är att söka bl. a. annat de driftsekonomiska och produktions- Lappväsendets upphov förhållandena mellan tekniska problemen. En intensifiering av verki behovet att reglera samheten i dessa avseenden kommer att ställa nomader och bofasta samt att ordna renkrav på i viss mån ändrad inriktning av arbetsskötselns inre angelägenheter. Under 1800uppgifterna för lappväsendets personal. talets senare del blev konflikterna mellan nomader och bofasta så omfattande att par- I anslutning till de ändrade arbetsuppterna själva inte förmådde bemästra dem. gifterna utbyttes tjänstebenämningarna lapp- Sedan behovet av särskilda uppsyningsmän fogde, lappfogdeassistent och tillsynsman understrukits från olika håll, inrättades ef- mot benämningarna förste konsulent, assister hand lappfogdebefattningar. De för be- tent och instru-ktör. fattningshavarna givna tjänsteföreskrifterna Alla förste konsulenter och assistenter är återspeglar i stor utsträckning de förhållan- sedan länge stationerade i residensstäderna den som utgjorde bakgrunden till lappvä- med kontor i anslutning till länsstyrelsersendets uppkomst. I Kungl. Maj:ts instruk- nas äm-betslokaler. Organisatoriskt är förste tion den 31 augusti 1938 (nr 592; senast konsulenterna -numera knutna till länsstyändrad genom SFS 1966: 327) för tjänste- relserna som experter. Instruktörerna, som män vid lappväsendet har lappfogdarna till huvudsaklig del är fältarbetare, är stauppgifter såväl beträffan- tionerade på olika platser inom renskötselålagts vittgående inre förhållanden som i området. Dock är två av instruktörerna de rennäringens näringsutövarnas rättigheter inom Jämtlands län stationerade i residensfrå-gor rörande och skyldigheter gentemot kronan och an- staden. nan tredje man. Lappväsendets nuvarande personalorgahar utökats i olika om- nisation framgår av tabellen på sid. 147. Lappväsendet genom att både lappfogdeassisten- För att få en bild av de arbetsuppgifter gångar ter och särskilda tillsynsmän anställts. som nu åvilar lappväsendets befattningsha-

146 SOU 1968: 16

Befattning BD län AC län Z län Anm.

Förste konsulent Ao 28 3 l 1 Assistent Ae 21 1 1 l Instruktör Ae 15 7 3 3 Kansliskrivare A0 ll 1 - - Kontorist Ao 9 - 1 - Kontorist Ae 9 - - l Extra förste konsulent, arv. motsv. A 28 l - - Avlönas av särskilda medel, arv. motsv. A 7 l - - som utdömts i målet om Suor- Kanslibiträde, vasjöarnas tredje reglering. arv. motsv. A 5 l - - Avlönas av AMS-medel Kontorsbiträde,

vare har vissa uppgifter därom infordrats av och till Kungl. Majzt insända de av läns-

oss. Arbetsredogörelsen har omfattat dels styrelserna i rennäringslänen årligen avgiv-

en efterhandsredovisning i ett sammanhang na anslagsäskandena samt att årligen uppav de enskilda befattningshavarnas arbets- rätta förslag om den närmare fördelningen uppgifter under tiden l oktober 1964- av de på uriksstat anvisade beloppen till lapp- 30 september 1965, dels en löpande må- väsendet samt rörande d-ispositionen av menadsredovi-sning av arbetsuppgifterna under del från lappfonden. Sedan den 1 juli 1963 tiden 1 oktober 1965-30 september 1966. står renforskningsstationen Kuolpavare un- Sammanställning av inkomna uppgifter rö- der lantbruksstyrelsens ledning. rande den senare perioden redovisas i be- Som till lantbruksstyrådgivande organ tänkandets tabellbilaga. relsen i frågor av principiell natur eller el-

.Av tabellerna fra-m-går bl. a. att de ad- jest av större vikt finns rennäringsnämnden

ministrativa frågorna dominerat, medan (Kungl. Majzts instruktion den 6 septemt. ex. »rådgivningsverksamhet kunnat bedri- ber 1963), som är sammansatt av sju förevas endast i ganska obetydlig omfattning. trädare för samerna. Nämnden har till Den centrala statliga handläggningen av uppgift att till lantbruksstyrelsen och, i frågor som rör rennäringen ankommer en- enlighet med föreskrifter av Kungl. Majzt, ligt bes-lut av 1962 års riksdag (anf. prop. till andra myndigheter och till enskilda avge s. 59) på lantbruksstyrelsen. Vid handlägg- infordrade yttranden i dylika frågor. Nämnningen därav skall i erforderlig utsträck- den äger även hos lantbruksstyrelsen väcka ning samråd äga rum med länsstyrelserna förslag i sådana frågor som ovan sagts. i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens I de frågor, som ankommer på nämnden, län. Det åligger lantbruksstyrelsen bl. a. att företräder den rennäringen i dess helhet. i samråd med vissa ytterligare myndigheter Att biträda i dess belantbruksstyrelsen planlägga rådgivningen i frågor som rör fattning med renforskningen finns en särnäringens ekonomi, driftsformer och orga- skild vetenskaplig expertgrupp, renforsknisationsutvecklin-g, centralt leda denna råd- ningsnämnden instruktion (Kungl. Majzts givning, svara för samordningen inom ren- den 6 september 1963). Nämnden består forskningen ävensom i lämplig form låta av chefen för eller lantbruksstyrelsen den, sammanställa redogörelser för de rön som som han sätter i sitt ställe, såsom ordföframkommer samt förmedla dessa till be- rande samt av högst sju andra ledamöter, fattningshavarna inom lappväsendet, till sa- vilka företräder olika forskningsgrenar. meorganisationerna och berörda enskilda. I Överinspektören för hos rennäringsfrågor lantbruksstyrelsens uppgifter i fråga om lantbruksstyrelsen är och föredragande renforskninigen har även ingått att söka sekreterare i nämnden. Renforskningsnämnåstadkomma en närmare samordning av den har till att, efter samråd med uppgift denna inom de nordi-ska länderna. Lant- rennäringsnämnden, verka för ända-målsenbrukssty-relsen har vidare att sammanställa lig uppläggning av renforskningens organi-

SOU 1968: 16 147

sation, uppdraga allmänna riktlinjer för 7.2 Rennäringssakkzznrzigas överväganden forskningen, kontinuerligt följa dess utveck- och förslag ling, bl. a. genom prövning av årliga arbets- 7.2.1 Allmänna synpunkter på den planer, samt årligen upprätta och till lant-

regionala administrationen

bruksstyrelsen avge förslag till fördelning av medel som må stå till förfogande för ren- Genomföres det i kap. 5 av detta betänforskningen. kande fra-mlagda förslaget rörande rennä- Vid lantbruksstyrelsens husdjursbyrå finns ringens lokala organisationer, kommer de sedan 1962 inrättad en befattning som över- tilltänkta renbyarna att få till uppgift att att som självständig besluta i åtskilliga där avinspektör med uppgift själva frågor, föredragande leda arbetet på att främja ren- görandet för närvarande ankommer på det Med hänsyn till den allt mer statliga lappväsendet eller på länsstyrelsen. näringen. ökande arbetsbelastningen anställdes år 1964 I gengäld tillkommer en ny grupp av ärenatt biträ- den som avses skola i administraen agronomutbildad byrådirektör avgöras da överinspektören vid handläggningen av tiv ordning på länsplanet, nämligen besvär rennäringsfrågorna. Samtidigt anställdes ett över beslut som fattats av renbys stämma kanslibiträde. Under år 1966 har rennä- eller - i vissa fall - av dess styrelse eller utökats med två byråassis- särskilt förordnad syssloman. Också de i ringssektionen tenter. betänkandets kap. 6 framförda förslagen Rennäringssektionens nuvarande perso- i rationaliserings-, stöd- och omställningsav nedanstående ta- förut-sätter betydande ändringar i nalorganisation framgår frågor bell. länsadministrationens arbetsuppgifter, när det gäller att främja rennäringens utveck- Förslagen innebär nämligen att det ling. samhälleliga stödet till denna näring i fort- Befattning sättningen skall utgå i former som nära an- 1 överinspektör Be 5 sluter till vad som för närvarande tillämpas 1 byrådirektör Arv 30 De nuvarande, för på jordbruksområdet. l byråassistent Ag 21 stödformerna avses Ag 17 rennäringen speciella lbyråassistent A0 11 skola helt - Vid sidan lkansliskrivare därvid upphöra. om de nu nämnda arbetsuppgifterna ankommer det på den regionala rennäringsadministrationen att bl. a. handha förvalt- De rennäringsfrågor lantbruksstyrelsen ningen av vissa kronomarker inom rensköthittills haft att befattning med kan selområdet och handlägga sådana ärenden taga indelas i följande större huvudgrupper, näm- rörande m. m. som hänger samupplåtelser man med samernas rättigheter enligt renligen Dessa rättigheter förea) rådgivningsverksamhet; beteslagstiftningen. av och slås i betänkandet skola bibehållas i stort b) behandling anslagsäskanden fördelning av vissa medel; sett oförändrade. c) samordning av renforskningen och ut- De arbetsuppgifter med anknytning till övande av huvudmannaskapet för renforsk- rennäringen som i framtiden kommer att ningens försöksstation; åvila den statliga regionala administratiod) planläggning av rationaliseringsåtgär- nen kan i enlighet med det ovan sagda der indelas i tre huvudgrupper, nämligen i samband 1:0 ärenden rörande besvär över beslut e) utredningar med exploateav mark m. m. inom renskötselom- av renbys stämma eller styrelse eller av ring rådet; samt syssloman (besvärsärenden), f) allmänna remisser rörande rennäring- 2:0 ärenden rörande rennäringens främen och den samiska befolkningsgruppen. jande. såsom angående rationalisering, stöd

148 SOU 1968: 16

och rådgivning (näringsärenden), samt och turism, direkt av besluten i fjällför- 3:0 ärenden rörande av eftersom förvaltningen valtningsärendena, dessa i många kronans till renskötsel anvisade fall fastigheter utgör en förutsättning för att de »till och om upplåtelse av särskilda rättigheter lapparnas utelutande begagnande» anvisade inom renskötselområdet m.m. (fjällförvalt- markerna skall få ekonomiskt av utnyttjas ningsärenden). andra än de renskötande samerna. Vidare I fråga om besvärsäirendena har vi i kap. är turismen och friluftslivet i dessa trakter 5 av betänkandet att länsstyrel- starkt beroende föreslagit av de jakt- och fiskeupplåsen skall första besvärsinstans telser utgöra (se som utgör huvudparten av fjällförnämnda kap., avsnittet 5.4.6). valtningsärendena. Allmänt sett kan utan Beträffande näringsärendena framhölls i överdrift sägas att dessa ärenden för de tre utredningsdrirektiven att det är naturligt att nordligaste länen har så stor betydelse för frågor rörande rådgivning och statligt stöd länens näringsliv och utvecklingen därav att till rennäringen handhas av berörda lant- ärendena måste ägnas stor uppmärksamhet bruksnämnder och hushållningssällskap. Se- vid den länsplanering som pågår och som dan direktiven framlades, har lantbruks- kan antagas komma att få ökad omfattnämnderna och hushållningssällskapen om- ning i framtiden. organiserats, och i samband därmed har Beroende på vilken synpunkt som anses alla statliga uppgifter rörande bl. a. jord- böra tillmätas störst vikt synes i första hand brukets rationalisering anförtrotts åt lant- endera av tre befintliga myndigheter böra bruksnämnderna (se prop., 1967:74, JoU ifrågakomma som beslutande i fjällförvalt- 18 och 28, rskr 214). Med den utformning ningsärendena. Av dem är en central, nämav det samhälleliga stödet till rennäringen ligen domänstyrelsen, och två regionala: som föreslagits i kap. 6 ovan framstår det länsstyrelsen och lantbruksnämnden. för oss som angeläget att näringsärendena Som skäl för att överlämna fjällförvaltöverförs från lappväsendet till lantbruks- ningsärendena till domänstyrelsen har främst nämnderna. Härigenom blir det möjligt att därigenom skulle åberopats möjliggöras att för del av rennäringens draga nytta en rationalisering av den statliga förvaltnämndernas expertis samt av de erfaren- i renskötselområdet ningen och angränsanheter som lantbruksnämnderna förvärvat de marker. har redan en Domänstyrelsen och kommer att förvärva under sitt syss- förhållandevis omfattande förvaltningsappalande med jordbrukets rationalisering, och rat utbyggd inom dessa trakter, beroende vidare avskaffas på ett betydelsefullt ompå att kronan där äger stora markområden råde den särställning som rennäringen för som förvaltas av domänverket samt att jämnärvarande intar genom att den gjorts ti-ll väl förvaltningen av de -s. k. lappfondsskoföremål för en speciell statlig administragarna uppdragits åt domänstyrelsen (se prop. tion. Vi föreslår därför att alla i gruppen 1962: 39, JoU 8, rskr 237). Under domännäringsärenden *ingående . administrativa styrelsens till-syn står även nationalparkerna, uppgifter på länsplanet överflyttas på lant- som har sin största utbredning just inom renbruksnämnderna. skötselområdet. skulle det där- Otvivelaktigt Vad härefter angår fjällförvalrningsären- för innebära en förenkling, om den nuvarandena_ är valet av beslutsmyndighet väsent- de uppdelningen av- administrationsuppgifligt mer komplicerat än i de ovan behand- terna mellan å ena, samt länsdomänverket, lade fallen, beroende främst dessa på att styrelsen och l-appväsendet, å andra sidan, ärenden har betydelse inte bara från ren- avskaffades. Av vikt i detta sammanhang är näringssynpunkt utan .också för andra in- också verksamhet dom-änstyrelsens på jaktressen med anknytning till de vidsträckta tens och fiskets område. En särskild orgaområden där renskötsel bed-rivs. Sålunda nisation för jakt- och fiskevård har tillskapåverkas övriga näringar inom renskötsel- pats, och genom domänverkets tillhandahålområdet, exempelvis skogsskötsel, gruvdrift lande av jakt- och fiskerättsupplåtelser har

SOU 1968: 16

allmänheten i betydande utsträckning be- tas ut ur sitt sammanhang med den överretts tillfälle inom länen, vilket skulatt ägna sig åt jakt och fiske siktliga planeringen Om le bl-i en följd av ärendenas överflyttning till som fritidssysselsättning. domänstyrelämbetsområde. Härtill komsen skulle övertaga fjällförvaltningsärendena, domänstyrelsens skulle en gemensam skötsel mer att en sådan kunde indet möjliggöra överflyttning av jakten och fisket inom renskötselområdet nebära att frågor om exempelvis upplåteloch nu förvaltade ser av särskilda inom renskötde av styrelsen redan rättigheter områdena. selområdet i första hand bedömdes med ut- Som skäl för att bibehålla länsstyrelsen gångspunkt från kronans intresse såsom som beslutsmyndighet i fjällförvaltningsären- markägare. Domänstyrelsen i dess egenskap dena kan framför allt åberopas renskötsel- av affärsdrivande verk torde nämligen inte kunna underlåta att anlägga ett dylikt beområdets stora betydelse för de nordligaste länens och allmänna utveckling. traktelsesätt. och i varje fall måste man näringsliv till m-åste därför räkna med att företrädarna för den med Hänsyn fjällförvaltningen för vil- skogsskötseln i viss mån konkurrerande rentagas vid den översiktliga planering ken länsstyrelsen är den sammanhållande näringen skulle komma att se på domäni länet, och omvänt måste vid styrelsens ämbetsutövning från denna utmyndigheten handläggningen av de enskilda förvaltnings- gångspunkt. Enligt vår mening bör emellerärenden-a beaktas resultatet av planerings- tid - med hänsyn till de långtgående garanverksamheten. Att detta enklast kan ske tier för renskötselns fortsatta bedrivande att som sedan länge lämnats i de olika rengenom fjällförvaltningsärendena ligger - i kvar hos länsstyrelsen torde vara otvivel- betesla.garna fjällförvaltningsärendena första hand bedömas från av arktigt. Beaktas bör också att länsstyrelserna synpunkten deras inverkan Detta föri de tre nordligaste länen sedan länge sysslat på rennäringen. med dessa ärenden och därvid förvärvat utsätter att beslutsmyndigheten äger god inbetydande erfarenhet av deras handlägg- sikt i renskötselns problem och har en positiv inställning till dessa. ning. Den andra regionala myndighet som kan Då det gäller att åstadkomma lämpligast komma i fråga för att handlägga fjällför- möjliga regionala fjällförvaltning måste, såär lantbruksnämnden. Då som ovan antytts, hänsyn tagas både till val-tningsärendena lantbruksnämnden enligt vad ovan föror- ärendenas samband med den allmänna länsdats bör övertaga näringsärendena, ligger planeringen och till deras betydelse från det nära till hands att även förvaltnings- renskötselsynpunkt. Vidare bör givetvis etärendena behandlas inom nämnden. Där- tersträvas en Organisationsform som är raigenom skulle bibehållas det samband mel- tionell i bl. a. den bemärkelsen att den så lan dessa ärendegrupper som för närvaran- möjligt förhindrar att samma eller långt de består genom att de båda ankommer närliggande frågor behandlas av mer än en med biträde av lappväsen- en dylik sammanblandning av på länsstyrelsen myndighet; det. Beaktas bör också att lantbruksnämn- ämbetsområdena medför nämligen påtagliderna i de nordligaste länen på grund av ga risker för dubbelarbete och motstridiga sin befattning med de s. k. fjällägenheterna avgöranden. Från den sist anförda synpunkav de för rationalise- ten skulle enligt vår mening en lösning enoch genom skötseln rin-gsändamål m. m. förvärvade jordbruks- ligt länsstyrelsealternativet bli förknippad och skogsfastigheterna redan nu i stor ut- med olägenheter. Vid sin behandling av nästräckning handlägger frågor om fastighets- ringsärendena måste nämligen lantbruksförvaltning i de trakter som här är aktuella. nämnden i stor utsträckning syssla med frå- I valet .mellan central och region-al be- gor som ingår i fjällförvaltningsärendena; slutsmyndighet för fjällförvaltningsärendena det är t. ex. inte möjligt att uppdraga rikthar vi för vår del stannat för en regional linjerna för rationalisering av renskötseln lösning. De aktuella ärendena bör inte bry- inom en viss by utan att därvid beakta de

150 SOU 1968: 16

anspråk på markanvändningen som kan skulle enligt vår mening främst kunna anvara motiverade av hänsyn till andra in- föra-s att dessa ärenden därigenom blev untressen än rennäringen. Det kan därför be- dandragna den översiktliga planeringen av faras att en uppdelning av närings- och markanvändningen. Även om fjällförvaltfjällförvaltninwgsärendena på två olika myn- ningsärendena anhängiggöres i lantbruksdigheter skulle leda till att de senare ären- nämnden, kan emellertid enligt vår mening dena behandlades, från delvis skilda ut- behandlingen av dem ske på sådant sätt gångspunkter, av både länsstyrelsens och att det slutliga avgörandet av alla förvaltlantbruksnämndens personal. I detta sam- ningsfrågor av större betydelse från plamanhang bör också uppmärksammas att neringssynpunkt förbehålles länsstyrelsen; länsstyrelsen inte gärna kan vara besluts- förslag härom framlägges nedan under myndighet i fjällförvaltningsärendena utan 7.2.2. På grund härav anser vi hinder inte att ha tillgång till en särskild fältorganisa- föreligga för att även fjällförvaltningstion för att verkställa de beslut som fattas ärendena överlämnas till lantbruksnämnden rörande exempelvis fiskevård eller uppfö- utan tillstyrker en sådan lösning av frågan. rande av fasta dri-ftsanordningar för ren- En följd av vårt ovan redovisade ställskötseln. En sådan organisation har läns- ningstagande beträffande närings- och fjällstyrelsen för närvarande i lappväsendet, vars förvaltningsärendena är att vi förordar uppinstruktörer delvis användes för dylika verk- lösning av det nuvarande lappväsendet, vars ställi-ghetsåtgärder, delvis sysslar med ren- arbetsuppgifter - i den mån de bör kvarskötselns näringsfrågor. Om de sistnämnda stå efter tillkomsten av de i kap. 5 föreöverförs till - avses skola frågorna lantbruksnämnden, slagna renbyarna övertagas medan fjällförvaltningsärendena kvarligger av lantbruksnämnden. hos länsstyrelsen, blir följden i praktiken att lappväsendets personal måste delas upp 7.2.2 Organisationsförslag för den regionala mellan myndigheterna, något som måste veradministrationen ka fördyrande och nedsätta organisationens effektivitet. a) Beslutande organ Vad i näst-föregående stycke anförts ut- Av skäl som anförts ovan under 7.2.1 fögör enligt vår mening vägande skäl för att reslår vi att lantbruksnämnden i fortsättbibehålla det nuvarande sambandet mellan ningen skall vara statlig regional rennänärings- och för fjällförvaltningsärendena ge- ringsmyndighet behandling av frågor nom att låta lannbruksnämnden övertaga rörande dels rennäringens såfrämjande, även den senare ärendegruppen. Därvid som angående rationalisering, stöd och skulle det också bli möjligt att samordna rådgivning (näringsärenden), dels ock förfjällförvalt-ningsärendena med förvaltningen valtningen av kronans till renskötsel anviav fjällägenheterna. Ett ytterligare skäl för sade fastigheter samt upplåtelse av särskilde-n nämnda lösningen är att det därvid blir da rättigheter inom renskötselområdet möjligt att låta de renskötande samerna m. m, (fjällförvaltningsärenden). medverka på beslutsstadiet inte bara i nä- De lantbruksnämnder som berörs av förringsärendena utan även i frågor rörande slaget är nämnderna i Jämtlands, Västerfjuällförvaltningen. En sådan medbestäm- bottens och Norrbottens län. som Frågor mvanderätt för näringsutövarna kan nämli- angår rennäringen inom nuvarande Idre - av vad nedan gen på sätt torde framgå lappby i Kopparbergs län bör liksom under 7.2.2 - med fördel inordnas sägs fallet är nu - åvila rennäringsmyndighei lantbruksnämndens organisation, var- teniJämtlands län. i . emot den torde vara främmande för läns- Vid behandlingen i lantbruksnämnd av styrelsens nuvarande arbetsformer. hithörande frågor bör nämndens vanliga ar.- Mot en lösning med lantbruksnämnden betsformer tillämpas. Nämnden i plenum som beslutsorgan i fjällförvaltningsärendena skall i huvudsak draga upp riktlinjerna för

SOU 1968: 16 151

verksamheten samt besluta i frågor som är het. De bör inte deltaga i besluten men äga av principiell natur eller eljest» bedömes vara rätt att till protokollet anteckna sin mening. av särskild vikt. Beslut i övriga ärenden Delegationen bör inom sig utse ordföranbör fattas av delegation. Rutinärenden och de. För att delegationen skall vara beslutför ärenden av enklare beskaffenhet bör dock bör krävas, att minst fyra ledamöter, varav kunna hos nämnden. en rennäringsutövare, är närvarande. Föreavgöras av tjänstemän inför föreslås ske av Med hänsyn till rennäringsfrågornas spe- dragning delegationen ciella beskaffenhet bör för deras handlägg- den tjänsteman vid nämnden, som enligt inrättas en särskild för- nämndens arbetsordning skall ha sådant ning delegation, slagsvis benämnd rennäringsdelegatiorzen, uppdrag. Föredraganden skall inte deltaga i vid envar av lantbruksnämnderna i Jämt- besluten men äga rätt att till protokollet lands, Västerbottens och Norrbottens län. anteckna sin mening. Beträffande Därest delegationens ordförande eller en delegationens sammansättning vill vi framhålla följande. majoritet av delegationen så beslutar, bör I likhet med vad fallet är på jordbrukets ärende, vars handläggning påbörjats i deleområde bör representanter för rennäringen gationen, hänskjutas till lantbruksnämnden beredas möjlighet att deltaga och besluta i plenum. Vid behandling av sådana frågor för och på- ävensom av andra som i frågor som kan ha betydelse rennäringsfrågor, inom den egna näringen. lantbruksnämnden i plenum har att taga verka utvecklingen Vi föreslår därför att två av länets ren- befattning med, föreslås rennäringens båda som fö- representanter i delegationen ingå som lenäringsutövare ingår i delegationen reträdare för rennäringen. damöter av- nämnden. bör vidare Fjällförvaltningsfråga bör hänskjutas till I delegationen ingå två ledamöter av lantbruksnämnden och nämndens länsstyrelsen för avgörande, om antingen lantbruksd-irektören. För länsstyrelsen särskilt förbehållit sig avgöchefstjänsteman, mel- randet eller flertalet av rennäringsdelegatioatt tillgodose behovet av samordning särskilt nens i handläggningen deltagande ledamöter lan rennäringsärendena, fjällförvaltbeslutar om ärendets överflyttning eller länsningsärendena, och den översiktliga planeringen av markanvändningen inom länet styrelsens representant i. delegationen på- (jfr ovan under 7.2.1) bör i rennäringsde- yrkar överflyttning. legationen även ingå en representant för bör med hänsyn b) Rådgivande organ länsstyrelsen. Därjämte till omfattningen av de arbeten, som ge- Till lantbruksnämnderna finns även knutna nom arbetsmarknadsorganen utföres för vissa nämnder med rådgivande funktioner. renskötselns främjande ingå en företräda- Bland dessa skall i detta sammanhang bere för länsarbetsnämnden. röras programnämnden och fiskerinämnden. föreslås således I programnämndens åligganden ingår att Rennäringsdelegationen få följande sammansättning: två ledamöter utarbeta länsprogram bl. a. för rådgivningen, av lantbruksnämnden, lantbruksdirektören, dvs. att uppgöra en gemensam plan för den utsedda kursverksamhet som skall bedrivas med antvå av Kungl. Maj:t rennäringsutövare i länet samt en representant för läns- litande av anslaget för kursverksamhet röstyrelsen och en för länsarbetsnämnden. rande jordbrukets rationalisering. Program- Behovet av samordning förefinnes även nämndens slutsammanträde hålles .i maj, beträffande andra än länssty- varefter handlingarna jämte protokoll inmyndigheter relsen och länsarbetsnämnden. Detta gäller sändes till lantbruksstyrelsen med framställsärskilt domänverket, länsbostadsnämnden ning om medelstilldelning. och skogsvårdsstyrelsen. Representanter för Självskrivna ledamöter i programnämndessa bör därför kallas till den är en företrädare för hushållningssällmyndigheter delegationens sammanträden, då det före- skapet, lantbruksdirektören och länsjägkommer fråga som rör respektive myndig- mästaren eller den tjänsteman vederböran-

152 SOU 1968: 16

de sätter i sitt ställe. En ledamot jämte en en efter förslag av lappväsendet (gäller suppleant skall gemensamt utses av styrel- endast Västerbottens och Norrbottens län). serna för lantbrukets skolor inom området. På framställning av lantbruksnämnden i Hushållningssällskapets förvaltningsutskott Jämtlands län har lantbruksstyrelsen vidare äger utse två ledamöter jämte suppleanter. medgivit att i fiskerinämnden för länet - i Därutöver skall tillfälle beredas länsarbets- stället för två ledamöter som representerar nämnden, överlantmätaren, jordbrukets eko- yrkesfisket - må ingå en ledamot efter förnomiska föreningsrörelse, länsförbundet av slag av yrkesfiskeorganisation och en leda- RLF och lantarbetarorganisationen att utse mot efter förslag av lappväsendet. vardera en ledamot jämte suppleant. Efter Fiskerinämnds uppgift är att dels vara nämndens bestämmande kan även andra rådgivande organ till lantbruksnämnden i organisationer, som beröres av denna under- frågor rörande fisket, dels bereda ärenden visningsverksamhet, beredas tillfälle deltaga. rörande fiskerilån. Fiskerinämnd åligger vi- Vissa skäl - bl. a. önskvärdheten av en dare att i början av budge-tår beräkna behov enhetlig planering av rådgivningsverksam- av låneram för budgetåret ifråga. a heten inom länet - talar för att rennäring- Lantbruksnämnden förordnar en av ledaen borde vara representerad i länsprogram- möterna i fiskerinämnden till ordförande. nämnden. Denna nämnd är emellertid, som Fiskerinämnden utser inom sig vice ordföframgår av redogörelsen, mycket stor och rande. Till sekreterare i fiskerinämnd förfara kan därför uppkom-ma för att rennä- ordnar lantbruksnämnd fiskerikonsulent. ringsfrågorna, som många gånger är av spe- Vederbörande fiskeriintendent skall äga ciell karaktär, kommer i bakgrunden. Den att närvara vid fiskerinämnds sammanträsamordning som otvivelaktigt fordras även den samt att få sin mening antecknad till på detta område synes kunna lösas på annat protokollet. och smidigare sätt. I den grupp förvaltningsfrågor som enligt Vi föreslår att rennäringsdelegationen vad ovan förslagits skall överflyttas till lantäven skall ha att handlägga frågor om läns- bruksnämnden ingår en uppgift av väsentlig program för rådgivningsverksamheten inom betydelse för såväl rennäringen som det allrennäringen och att därvid den befattnings- männa, nämligen förvaltningen av kronans havare inom. lant-bruksnämnden som har att vatten ovan odlingsgränsen och på renbetesinför programnämnden svara för lantbruks- fjällen. Denna uppgift omfattar en fastighetsnämndens allmänna befattning med rådgiv- ägares samtliga intressen på området; såningsfrågorna skall närvara vid delegatio- ledes inte enbart att besluta om upplåtelse nens handläggning av rådgivningsfrågorna till utomstående av rätt till fiske utan i inom rennäringen men inte deltaga i beslu- minst lika hög grad frågorna om vård och ten. tillsyn av vattnen. Jämlikt beslut .av lantbruksstyrelsen skall Såvitt vi kunnat finna kan detta fastighetsföljande ledamöter ingå i fiskerinämnd, ägarintresse inte bedömas fristående från nämligen vare sig länets övriga fiskefrågor eller renen utan förslag av annat organ, näringsintresset. Detta har hittills återspeglat två efter förslag av yrkesfiskeorganisation sig i det förhållandet att i nuvarande fiskeriinom området, nämnder ingår representanter för lappväsenen efter förslag av fritidsfiskeorganisation det. Rennäringsutövarna har däremot inte inom området, varit företrädda i fiskerinämnden. en efter förslag av hushållningssällskap Lantbruksnämndens fiskerinämnd torde inom området med av Kungl. Maj:t eller ha en sammansättning som möjliggör för de lantbruksstyrelsen fastställda olika berörda intressenas företrädare stadgar, en efter förslag av domänverket (gäller bortsett således från renägama - att medendast Jämtlands, Västerbottens -och Norr- verka vid en samlad bedömning av länets bottens län), samt fiskeresurser. Då det är angeläget att även

SOU 1968: 16 153

rennäringsutövarna får deltaga i och påver- måste uppdelningen föra med sig ett avseka denna planering, föreslår vi att i fiskeri- värt dubbelarbete och därigenom också nämnden i vartdera av Jämtlands, Väster- tidsutdräkt vid handläggningen, eftersom i bottens och Norrbottens län skall ringå en av praktiskt taget alla frågor av någon betylänets aktiva rennäringsutövare. Vid fiskeri- delse befattningshavare från mer än en avnämndens sam-manträde bör den befattnings- delning skulle behöva engageras. Härtill havare hos lantbruksnämnden, som närmast kommer att det med en särsk-ild avdelning sysslar med förvaltningen av kronans fiske- för rennärings-frågorna blir lättare att omvatten på renbetesfjällen resp. ovan odlings- placera befattningshavarna i det nuvarangränsen, äga rätt att närvara och deltaga i de lappväsendet. Deras kunskaper och eröverläggningarna men inte i besluten. farenheter, som omfattar såväl näringsärendena som fjällförvaltningsärendena, kommer utan tvivel bäst till sin rätt, om de båda c) Personalørgarzisationen ärendegrupperna liksom hittills får handläg- Vid lantbruksnämndernas Övertagande av gas gemensamt. huvuddelen av de med sam- På grund av vad sålunda anförts förerennäringen ärendena det slår vi att en särskild avdelning för renmanhängande på regionala och näringsfrågor, lämpligen benämnd rennäplanet (näringsärendena fjällförvalthuru- ringsavdelningen, inrättas vid lantbruksningsärendena) uppkom-mer frågan, vida dessa ärenden bör handläggas på en nämnden i ett vart av de tre nordligaste särskild avdelning inom nämnden eller för- länen. delas mellan de Rennäringsavdelningen bör lyda direkt befintliga avdelningarna efter s-in sakliga beskaffenhet. I det senare under lantbruksdirektören, men givetvis fallet borde t. ex. fjällförvaltningsärendena skall ett nära samarbete förekomma mellan i huvudsak hänföras till nämndens admini- denna avdelning och nämndens övriga enstrativa avdelning, medan näringsärendena heter. Personalen bör inte heller bindas alltskulle uppdelas på struktur- och produk- för hårt till ett visst ämnesområde, utan omfördelning bör kunna göras vid växlingar tionsavdelningarna. Även om vissa skäl, närmast av princi- i arbetsbelastningen. Viktigt är att biträdeskan till stöd för en - oberoende av arbetsenhetspiell natur, åberopas personalen av ärendena - kan vid aruppdelning på de befintliga tillhörighet omdisponeras avdelningarna, har vi funnit motiven för betstoppar inom viss enhet. Att ansvara häratt hålla ihop rennäringsärendena på en för torde bli en uppgift närmast för lantsärskild avdelning vara klart övervägande. bruksnämndens administrativa avdelning. Rennäringsfrågorna har otvivelaktigt en spe- Ledningen av verksamheten inom den särciell ka-raktär, beroende på de förhållanden skilda rennäringsavdelningen skall utövas av under vilka denna närin-g bedrives i vårt avdelningens chef. En sådan chefsbefattning land. Samtidigt har alla de olika rennä- föreslås bli inrättad vid envar av lantbruksringsfrågorna ett starkt samband med var- nämnderna i Jämtlands, Västerbottens och andra; avgörandena i fjällförvaltningsären- Norrbottens län. Tjänstebenämningen dena påverkar exempelvis i hög grad möj- bör bli beroende bl.a. av lönesättningen. ligheterna att rationalisera rennäringen, och Benämningen »förste konsulent» användes omvänt måste vid näringsärendenas behand- inte för närvarande om chef för avdelning ling hänsyn tagas till markanvändningen för i lantbruksnämnd och synes inte heller vara andra ändamål än renskötsel. En uppdel- lämplig här-för. ning av de olika ärendetyperna mellan skil- Med hänsyn till omfattn-ingen av uppgifda avdelningar skulle i hög grad försvåra terna på rennäringens område i Norrbotett dy-likt ömsesidigt hänsy-nstagande och tens län (jfr nedan) bör vid nämnden därmedföra risk för att deras speciella karak- städes inrättas ytterligare fyra kvalificerade tär inte blir tillräckligt beaktad. I varje fall befattningar med huvudsaklig uppgift att

154 SOU 1968: 16

biträda på rennäringsavdelningen, två be- De enligt ovan föreslagna tjänsterna innämnda förste konsulenter och två assis- om de olika rennärin-gsavdelningarna samt tenter. För samma ändamål föreslås att vid det uppskattade behovet av biträdespersonal lantbruksnämnderna i vartdera Jämtlands har sammanfattats i nedanstående tabell. och Västerbottens län inrättas en befattning som assistent. En av assistenterna i Norr- Befattning Z län AC län BD län bottens län anser vi böra uppföras på lant-

hittills under ett flertal år varit anställd för Kansliskrivare 1 l l särskilda medel och som visat sig direkt er- Övriga biträden 1 1 2

forderlig för fullgörande av uppgifterna.

För att biträda med rådgivningsverksam- Den sålunda föreslagna personalstyrkan het och fältarbete i övrigt på rennäringens område erfordras instruktörer vid de är att betrakta som en minimionganisation. alla Det bör ankomma på lantbruksstyrelsen att tre nämnda lantbruksnämnderna. För närvarande finns noga följa utvecklingen av rennäringsavdelvid lappväsendet inom Jämtningarnas arbetsbelastning och framlägga de lands län tre sådana befattningar, inom Väsförslag om utökning av personalen som kan terbottens län likaledes tre och inom Norr- Visa sig påkallade. bottens län sju. Inom vartdera av de tre rennäringslänen Den under perioden 1 oktober 1965-30 finns anställd en fiskerikonsulent, närmast september 1966 verkställda arbetsredovisatt med uppgift att inventera kronan tillhöriga ningen (se tabellbilagan) ger vid handen vatten ovan odlingsgränsen och på renbetesnuvarande personalorganrisation för la-ppväfjällen. Dessa befattningshavare har kunnat sendet är underdimensionerad. Följderna arvodesanställas för medel som anvisats dels härav har särskilt visat sig för rådgivnrings- Sålunda har av Kungl. Majzt från tillgängliga vattenverksamheten. ingen* egentlig regleringsavgifter, dels från Norrlandsfonkursverksam-het eller motsvarande kunnat den. . * bedrivas av lappväsendets personal på grund Lantbruksnämndens befattning med fråav omfattningen av deras andra arbetsuppgorna om förvaltningen av kronans här gifter.

ifrågavarande vatten blir av väsentlig be-

Den eftersläpning, som förekommer inom tydelse för såväl det allmänna som renrennäringen med avseende på driftsmetonäringen (j-fr betänkandets kap. 8, avsnitt der och tekniska hjälpmedel m. m. är för närvarande mest inom delar av 8.1.5 b). Den expertis som nu står till lantpåtaglig bruksnämndernas förfogande på fiskets om- Norrbottens län. Behovet av näringsuppråde är icke tillräcklig för att jämväl sköta lysning är därför större inom detta län än dessa nytillkomna uppgifter. i de båda andra rennäringsl-änen. Med hän- På härav föreslås att de fiskerikon-

inte min-st till Norrbottens dominans grund

syn sulenter som arvodesanställts inom Jämti fråga om såväl antalet rennäringsutövare lands, Västerbottens och Norrbottens län som antalet renar, anser vi det angeläget uppföres på personalstat. Be-

med en personalförstärkning i detta län. nämndernas

fattningshavarnas verksamhet bör inte be- Utöver den ovan föreslagna dubbleringen gränsas till de områden som är avsatta för av den nuvarande assisten-ttjänsten i Norrrenskötseländamål, utan de bör jämställas bottens län bör antalet där anställda inmed övriga fiskerikonsulenter hos lantbruksstruktörer ökas från nuvarande sju till nio. nämnden och bör således kunna dispone- Instruktörernas antal inom Jämtlands och ras för arbete också med andra fiskerifrågor Västerbottens län föreslås bli oförändrat, ilänet. tre i vartdera länet. - Deras tjänstebenäm-

ning synes böra ändras till assistent.

SOU 1968: 16 155

funktionen, häri inbegripet långtidsplaneringen och fördelningen av de ekoa) Arbetsuppgifter m. nz. nomiska och personella resurserna, hand- Med den av oss föreslagna regionala ad- havandet av rekryterings- och andra perministrationen för rennäringen torde det sonalfrågor, fortbildning m. m.; vara uppenbart att lantbruksnämndernas b) följa den allmänna utvecklingen inom chefsmyndighet, lantbruksstyrelsen, bör rennäringen och dess återverkningar för andhandha den centrala administrationen av de ra -intressens del, analysera utvecklingstenärenden som nämnderna handlägger på det denserna och taga initiativ till lämplig anregionala planet. På lantbruksstyrelsen bör passning av verksamhetens uppläggning och således ankomma att centralt handlägga innehåll; dels, liksom nu .är fallet, samtliga närings- c) i stort planera och programmera den ärenden, dels ock de fjällförvaltningsärenden löpande rationaliserings- och rådgivningssom inte på grund av sitt samband med verksamheten; den översiktliga planeringen i länet hän- d) i anvisningar och på annat sätt lämna skjutits till vederbörande länsstyrelse för av- direktiv i syfte att vinna enhetlighet i ärengörande. denas handläggning och samordning av den De grupper av rennäringsärenden som regionala verksamheten; lantbruksstyrelsen för närvarande har att e) handha överprövningen, fungera som behandla (se ovan under 7.-1) utökas vid ett besvärsinstans och remissorgan inom sitt genomförande av de i detta betänkande kompetensområde; framlagda förslagen med två nya betydande f) rationalisera organisationen och förärendegrupper, nämligen bättra arbetsmetodiken inom det egna vera) det statliga ekonomiska stödet till ren- ket och underställda organ; näringen (främst frågor rörande statlig låne- g) svara för en lämplig sammanställning garanti och katastrofskydd); samt och spridningav utvunna forsknings- och b) fjällförvaltningsfrågorna. försöksresultat m. m. på rennäringens om- Lantbruksnämndernas blivande verksam- råde; samt het på rennäringens område torde i huvud- h) lämna service åt regionalorganen inom sak komma att avse rationaliserings-, råd- sådana speciella områden, där centralt plagivnings- och fjällförvaltningsfrågor. Befatt- cerade specialister visar sig vara den 0rningen med dessa frågor bördärför bilda ganisatoriskt bästa lösningen. utgångspunkt även för övervägandena om Ordningen _för lantbruksstyrelsens handden centrala administrationen. Vidare utgår läggning av rennäringsfrågorna bör regleras vi från att beslutanderät-ten i de olika ären- i styrelsens instruktion och genom den av dena bör decentraliseras till nämnderna så styrelsen antagna arbetsordningen. För att långt detta är praktiskt möjligt. uppnå smidiga arbetsformer torde styrelsen Lantbruksstyrelsen får under sådana för- i plenum böra bes-luta huvudsakligen endast hållanden som en huvuduppgift att ge nämn- i viktigare författningsfrågor, vikt-igare fråderna den ledning och hjälp i deras verk- gor om organisation, arbetsordning eller samhet som erfordras. Det kan bl. a. gälla tjänsteföreskrifter, anslagsäskanden, viktigaatt avväga, hur och var tillgängliga resurser re ärenden rörande -rennäringens rationalisikall sättas in. Vidare e-rfordras en plane- sering m. m. I ärenden, som inte föredrages rings- och initiativverksamhet i syfte att i plenum, fattas beslut av generaldirektören effektivisera rennäringen samt arbetet i ren- eller den befattningshavare som eljest, enligt byarna och den regionala administrationen. av styrelsen fastställd arbetsordning, har att På den centrala myndigheten bör därför i besluta. första hand ankomma följande arbetsuppb) Rådgivande organ gifter: a) ombesörja den allmänt verksamhets- Med den ordning för beslutsfattandet som

156 SOU 1968: 16

gäller i lantbruksstyrelsen liksom i andra att behandla och det bör därför ersätta centrala ämbetsverk torde det endast i myc- båda de nuvarande rådgivande nämnderna. ket begränsad omfattning, nämligen såvitt På grund härav föreslår vi att rennäringsgäller pleniärendena (se nedan) finnas möj- nämnden och renforskningsnämnden ersätlighet att låta företrädare för rennärings- tes med en ny nämnd, kallad rennämnden. utövarna medverka som beslutande i sty- Denna bör få till uppgift att som rådgivanrelsens avgöranden. Med hänsyn härtill är de organ åt lantbruksstyrelsen yttra sig i det av stor vikt att det eller de rådgivande alla sådana rennäningsfrågor som är av prinorgan som på rennäringens område står till cipiell natur eller eljest av större v.ikt. Som lantbruksstyrelsens förfogande har en så- exempel på sådana frågor kan nämnas andan sammansättning och ges sådana upp- slagsäskanden och fördelning av anvisade gifter att blir rådgivningen meningsfull, medel, rationaliserings- och rådgivningsfrådvs. är ägnad att vara vägledande för be- gor, renforskningens försöksprogram, långslutsmyndigheten. tidsplaneringen för rennäringen, fjällplane- Som rådgivande organ på rennäringens ringsfrågor, andra större frågor rörande resp. renforskningens område fungerar för upplåtelser och överlåtelser inom renskötnärvarande rennäringsnämnden och ren- selområdet, frågor om yrkesutbildning samt forskningsnäsmnden. Rennäringsnämnden be- nordiska och andra samarbetsfrågor. står uteslutande av representanter för sa- Rennämnden föreslås få som ordförande merna och renforskningsnämnden är i hu- lantbruksstyrelsens chef eller den han sätter vudsak sammansatt av forskare. i sitt ställe och i övrigt följande samman- I en den l september 1966 dagtecknad sättning, nämligen tre representanter för de promemoria rörande den framtida orga- aktiva rennäringsutövarna, en representant nisationen för statens renforskning har lant- för veterinärstyrelsen, en för statens jordbruksstyrelsen bl. a. föreslagit att ett nytt, bruksnämnd, en för arbetsmarknadsstyrelmer allsidigt sammansatt benämnt organ, sen och en för lantbrukshögskolan. Samtliga rennämnden, inrättas att som rådgivande ledamöter i nämnden föreslås bli utsedda organ till styrelsen och under av ledning av Kungl. Maj:t. Föredragningen inför renämbetsverkets chef eller den befattningsha- nämnden bör ankomma på chefen för lantvare han sätter i sitt ställe taga befattning bruksstyrelsens rennäringsavdelning (se nemed alla frågor rörande rennäringen, vilka dan under c) eller annan tjänsteman hos är av principiell natur eller eljest av större styrelsen. Rennämndens uppgifter och arvikt. betsformer bör fastställas i en av Kungl. De nuvarande rådgivande nämndernas Maj:t utfärdad instruktion. Förslag till inmöjligheter att bidraga till rennäringens ut- struktion synes böra upprättas av lantbruksveckling har enligt vår mening blivit mind- styrelsen. re än som torde ha avsetts vid deras in- Vid behandling i lantbruksstyrelsens plerättande. Orsaken härtill synes framför allt num av rennäringsärende föreslås att e-n av ha varit nämndernas alltför ensidiga sam- näringsutövarnas representanter i rennämnmansättning, som försvårat uppkomsten av den ingår som ledamot av styrelsen. sådana fruktbärande meningsutbyten som c) Personalorganisatiorz det bör vara en rådgivande nrämnds huvuduppgift att få till stånd. För att möjliggöra Samma skäl som talar för att särskilda renatt rennäringsfrågorna fortlöpande blir be- näringsavdelningar inom de berörda lantlysta från olika utgångspunkter bör ett råd- bruksnämnderna inrättas gör att hos lantgivande organ på rennäringens område in- bruksstyrelsen samtliga rennäringsfrågor rymma företrädare för såväl denna näring även fortsättningsvis bör handläggas vid en som andra berörda intressen. Ett sådant särskild arbetsenhet. Som vi tidigare framorgans verksamhetsområde bör täcka alla hållit kommer ytterligare två stora ärenderennäringsfrågor som lantbruksstyrelsen har grupper att ankomma på styrelsen vid ett

SOU 1968: 16 157

genomförande av våra förslag, nämligen det betsmarknadsstyrelsen och lantbrukshögskoekonomiska stödet till lan - andra berörda ämbetsverk såsom statliga rennäringen och fjällförvaltningsfrågorna. Denna utök- kammarkollegiet, domänstyrelsen, skolöverning av arbetsuppgifterna innebär en viss styrelsen och vederbörande länsstyrelser. förskjutning av verksamhetens allmänna in- Framför allt är det emellertid angeläget att riktning. Medan rrennäringssektionens ar- ett utvidgat och förtroendefullt samarbete betsuppgifter hittills till övervägande eller i kommer till stånd med samernas egna orvarje fall väsentlig del varit av samma karak- ganisationer, så att dessa får motsvarande tär som övriga på husdjursbyrån förekom- möjlighet att taga initiativ och framföra mande ärenden, torde i fortsättnin-gen frågor åsi-ktsyttringar som de för närvarande har av helt annan typ - främst rationaliserings- genom rennäringsnämnden. och fjällförvaltningsärenden ›- bli de dominerande. Vi anser därför att organisationen bör ändras, så att den nuvarande rennäringssektionen kommer att utgöra en självständig avdelning direkt underställd verksledningen. Det betydelsefulla samarbetet med husdjursbyrån och övriga ifrågakommande arbetsenheter bör kunna upprätthållas genom det samrådsförfarande som skall äga rum inom styrelsen. Lantbruksstyrelsens rennäringssektion måste förstärkas, om styrelsen skall ha möjlighet att svara även för de nya uppgifter, som avses skola falla på styrelsen. Framför allt behövs ytterligare personal, som är skickad att handlägga frågor rörande rådgivning, rationalisering och fjällförvaltn-ing. Med hänsyn härtill föreslås att lantbruksstyrelsens rennäringsavdelning i fortsättningen blir organiserad på följande sätt: En chef, En byrådirektör (agronomutbildad, ekonomiska linjen), En byrådirektör (agronomutbildad, husdjurslinjen), En byråsekreterare (agronomutbildning eller motsvarande), Två byråassistenter (lantmätare, kanslister eller motsvarande), En kansliskrivare, En kontorist. Av stor vikt är att lantbruksstyrelsen har goda och effektiva samarbetsformer med olika myndigheter och institutioner. Vid sin prövning av ärenden inom rennäringens område bör därför styrelsen i erforderlig omha samråd med - förutom de i fattning rennämnden representerade myndigheterna jordbruksnämnden, veterinärstyrelsen, ar-

158 SOU 1968: 16

8 F inansierin gsfrågor

8.1 Statens lappfond i Jämtskogsavverkning på renbetesfjällen lands län och på fastigheter som inköpts 8.1.1 Nuvarande förhållanden för utvidgning av dessa fjäll inlevererades Såsom framgår av den i kap. 6, avsnitt 6.1, till Statskontoret för att - sedan kostnalämnade översikten av det nuvarande nä- derna för inköp av utvidgningsfastigheterna ringsstödet, utgår en betydande del av det avdragits användas för olika ändamål statligt administrerade stödet till rennäring- av betydelse för renskötseln och för saen från en särskild fond, benämnd statens merna såväl inom Jämtlands som i Norrbotlappfond. I denna ingår sedan år 1962 de tens och Västerbottens län. Jämtländska s. k. 4:13-medlen, vilka i samband med lappväsendets fond bestod av medel som vissa större byggnadsföretag enligt vatten- influtit genom att rätt till bete, jakt och lagen avsatts till främjande av renskötseln fiske m. m. inom renbetesfjällen och uti landet i dess helhet eller inom bestämda mot vidgningsfastigheterna avg-ift upplåtits områden. Fondmedel har använts främst för till andra än lappbymedlemmar. Norrbotatt finansiera renforskning och olika investe- tens och Västerbottens lappfonder slutligen ringar för rationaliseringsändamål, men be- bildades genom överföring av betydande betydande belopp har också utgått till under- lopp från jämtländska renbetesfjällens skogsstödjande av sameorganisationer m. m. samt fond och från ett äldre anslag för under- - under budgetåret 1966/67 för att stöd åt vissa samer, varjämte de i likhet täcka kostnaderna för tillskottsutfodring. med jämtländska lappväsendets fond tillför- Närmare upgifter om lappfondens in- des avgifterna för vissa nyttjanderättsuppkomster och utgifter under den senaste fem- låtelser m. m. årsperioden lämnas i betänkandets tabell- Beslut om ur statens bidrag lappfond bilaga. Fondens behållning den 30 ankommer uppgick på Kungl. Majzt, som äger anjuni 1967 till ca 18,3 milj. kr. Härav ut- vända fondens medel dels för åtgärder samgjordes ca 6,1 milj. kr av 4: l3-medel med av renmanhängande förvaltningen

Statens lappfond inrättades genom beslut betesfjällen i Jämtlands län och de till ut-

vid 1943 års riksdag om sammanslagning vidgning av dem inköpta fastigheterna, dels av fyra äldre fonder, benämnda jämtländska för inköp av ytterligare fastigheter för renrenbetesfjällens s-kogsfond, jämtländska lapp- betesfjällens utvidgning, dels ock för de övväsendets fond samt Västerbottens och riga åtgärder som befinnes vara till gagn Norrbottens lappfonder (prop. 1943: 110, för lapparna och deras renskötsel. Huvud- JoU 40, rskr 249). Av dessa fonder tillkom delen av de för varje år tillgängliga medden förstnämnda, vilken var den ojämförligt len fördelas genom de s. k. lappstaterna största, genom att behållen avkastning av mellan de tre renskötsellänen. Förslag till

SOU 1968: 16 159

lappstater upprättas av lantbruksstyrelsen på att besluta i ärenden om bidrag ur statens

av äskanden från de olika länens lappfond har Departementsutrednin-gens degrundval och efter hörande av SSR. Me- ,centraliseringsgrupp förordat att »uppgiften lappväsende be- att i första instans besluta om delstilldelning vid sidan om lappstaterna dispositio-

nen av i lappfonden innestående medel slutas för varje särskilt fall av Kungl. Majzt

efter hörande av lantbruksstyrelsen m. fl. skall ankomma på Kungl. Majzt eller myn-

dighet Kungl. Majzt förordnar. Departe-

mentsutredningen har därvid förutsatt att 8.1.2 JO:s framställning delegering ske-r till lantbruksstyrelsen, på

Beträffande fördelningen av vissa till statens skulle ankomma såväl att vilken myndighet lappfond inflytande medel samt i fråga om fastställa inkomst- och för biutgiftsstat rätten att besluta om utdelning ur fonden i dess helhet som att dragsverksa-mheten anförde JO i sin skrivelse till Konungen inkomst- och inom ramen för en sådan

den 24 januari 1966 (se kap. 1, avsnitt 1.2) särskilt utgiftsstat pröva varje bidmagsända-

följande: mål.

»Då renbetesområden undantages från sa- Till stöd för förslaget om delegering an-

mernas begagnande eller då intrång eljest sker fördes i promemorian bl. a.:

i samemas rättigheter, synes de vederlag som härför - av myndigheterna bestämda utgå Vid övervägande av möjligheterna att deleersättningar eller uttagna avgifter eller av enbeslutanderätten i ärenden om bidrag skilda frivilligt erlagd gottgörelse - i allmän- gera ur lappfonden bör uppmärksammas, att bihet icke tillkomma de samer, som lida skada dragsgivningen för varje budgetår måste angenom intrånget, utan tillföras lappfonden. passas efter tillgångarna i fonden samma bud- Härigenom torde visserligen utgående ersätti dess getår. Tillgångarna utgörs av dels innestående ningar i sinom tid komma rennäringen helhet till kapitalbehållning, dels vissa löpande inkomster. godo, men alltså icke förbehållas Kapitalbehållningen, som budgetåret 1952/53 dem som drabbats av intrånget. var 4,5 milj. kr., sjönk successivt under 1950-ta- Denna ordning kan möjligen ha varit godlet - delvis sammanhängande med det då tilltagbar i en tid, då man knappast hade anledning skulle lämpade systemet för redovisning av inkomster räkna med att förekommande intrång för de samer och utgifter för renbetesfjällens skogar - och få mera menliga konsekvenser utgjorde budgetåret 1959/60 blott 0,8 milj.kr. som omedelbart berördes av åtgärden. Med till torde emellertid be- Kapitalbehållningen har sedan stigit och var hänsyn utvecklingen vid utgången av budgetåret 1965/66 ånyo rörda synsätt böra revideras. I likhet med vad fallet är i fråga om ersättningar som utgå i omkring 4,5 milj. kr. Om man anser att en reservation av den storleksordningen innebär expropriationsrättsliga sammanhang synas jämen rimlig avvägning, står varje budgetår till väl nu ifrågavarande vederlag åtminstone i prinförfogande för nya bidragsändamål ett ungefär cip böra tillfalla de skadelidande. Jag kan inte lika stort belopp som summan av inflytande undgå framhålla, att det för mig framstår som inkomster. Inkomsterna utgör f. n. i runt tal i hög grad stötande att t. ex. en lappby, som 1,5 milj. kr. om året. genom intrång i sin renskötsel kanske orsakas och Kravet på en dylik avvägning mellan tillavsevärda direkta utgifter, ej får uppbära beräknad En om- gången på medel och summan av utgående disponera härför ersättning. bidrag motiverar att bidragsprövningen även prövning av förevarande fördelningsfråga synes fördenskull i samemas intresse påkallad. i framtiden sker centralt. För att kunna få en

överblick över fonden och följa förändringarna I detta sammanhang synes även böra övericke samernas egna organ böra i densamma, synes dessutom ändamålsenligt vägas huruvida de att det i samband med bidragsprövningen varje få inflytande på huru man skall disponera av rätten år görs upp en stat över fondens samtliga medel, som även efter en omreglering inkomster och utgifter. Därvid bör reserveras till ersättning finnas böra tillföras lappfonden och användas till förmån för samerna» medel för sådana under det löpande budgetåret

aktualiserade bidragsönskemål, vilka inte

kunnat förutses tidigare men som av olika

8.1.3 Departementsutredningens skäl måste tillgodoses utan dröjsmål.

nr 78 Kungl. Maj:t har tidigare i princip prövat promemoria varje särskilt ändamål, vartill bidrag söks ur I en den 18 november 1966 dagtecknad Genom lappfonden. Kungl. Majzts beslut den promemoria, nr 78. angående befogenheten 13 maj 1966 skedde en ändring därvidlag,

160 SOU 1968: 16

nämligen i så måtto att lantbruksstyrelsen fick Med underlag av denna utgifts- och inbemyndigande att besluta inom vissa av Kungl. komsstat skall sedan åvila lantbruksstyrelsen Maj:t för olika huvudändamål fastställda att i varje särskilt fall förordna om de tillramar. Departementsutredningen anser för sin gängliga medlens användning. del att en längre gående delegering är möjlig. Det bör erinras om att den bidragsverksamhet, 8.1.4 Uttalande av 1967 å-rs riksdag om vilken är fråga här, i allmänhet gäller åreller eljest fasta ändamål. I två vid 1967 års riksdag väckta likalydanligen återkommande Det är med få undantag också fråga om för- de motioner, nr 456 i första kammaren av

hållandevis små bidragsbelopp. Man bör ej herr Wanhainen m. fl. och nr 820 i andra heller vid bedömning av frågan om hur långt kammaren av herr Jönsson i Ingemarsgårdet är möjligt att gå i delegeringshänseende bereds i nära den m. fl., hemställdes att riksdagen måtte bortse från att bidragsärendena samråd med företrädare för samerna själva besluta att lappfonden skulle, med benäm-

eller organ, vilka har till uppgift att i skilda ningen samefonden, ställas under en särhänseenden bevaka samernas intressen. skild styrelse.

I motionerna anfördes bl. a. att det nu-

mera sy-ntes vara fullt rimligt och skäligt Beträffande handläggningsgången för biatt samerna fick ett avsevärt inflytande på dragsärendena anfördes i Departementsutbeslutsplanet över medel, som enligt RBL redningens promemoria i huvudsak följande: var destinerade till samernas nytta. Det syn- Samtliga ansökningar avseende bidrag ur tes lämpligt att riksdagen skyndsamt meddelappfonden eller av 4: l4-medel för tillgodolade sådana föreskrifter att samerna fick seende av behov inom lappväsendet bör, liksom sker f. n., först behandlas inom länsstyrelsen. representation på beslutsplanet i en särskild

Länsstyrelsen överlämnar därefter med eget ut- styrelse för förvaltning av lappfonden. En

låtande ärendena till lantbruksstyrelsen för i sådan borde bestå av företrädare styrelse första hand vederbörlig remissbehandling. för samerna till ett antal av minst hälften.

Namnet på fonden borde även ändras till Efter avslutad remissbehandling bör ankomma på lantbruksstyrelsen att göra upp en samefonden,

inkomst- och utgiftsstat avseende lappfonden Tredje lagutskottet framhöll i sitt utlåi dess helhet. Utgående från att det f. n. finns tande nr 7 att hela frågan om lappfondens i runt tal 4,5 milj. kr. innestående i lappfonden ställning var föremål för övervägande i anoch att det är rimligt att ett belopp av ungefär den storleksordningen finns där även i fort- ledning av JO:s framställning den 24 jan-uari

sättningen, att kunna tjäna som buffert om 1966 (se ovan under 8.1.2), vilken av Kungl.

större förändringar i något avseende skulle in- överlämnats Majzt till rennäringssakkunniga träffa, föreslår utredningen såsom huvudregel

för att beaktas vid utredningsuppd-ragets

att lantbruksstyrelsen vid fastställande av infullgörande. Härefter anförde utskottet: komst- och utgiftsstat för lappfonden skall ta upp på inkomstsidan de för det aktuella bud- Utskottet finner för sin del önskemålet att getåret beräknade inkomsterna. Det bör åvila samerna skall få inflytande på beslutsplanet Statskontoret att uppskatta inkomstemas storlek över lappfondens medel starkt motiverat. En och tillhandahålla lantbruksstyrelsen uppgift reform i denna riktning kan emellertid inte därom. Den på dylikt sätt framräknade för utan närmare bl. a. av genomföras utredning lantbruksstyrelsen i dess bidragsgivning tillgäng- frågan hur starkt detta inflytande bör vara liga medelsramen bör varje år justeras i efter- och i vilka former det skall utövas. Något skott med anpassning till inkomsternas faktiska omedelbart beslut i frågan bör därför nu icke storlek. Därvid framkomna avvikelser i för- fattas och den erforderliga utredningen kan hållande till de ursprungliga beräkningarna bör förväntas komma till stånd utan någon åtgärd tillgodoföras respektive avräknas från medelsfrån riksdagens sida. Utskottet förutsätter att ramen för närmast efterföljande budgetår. i samband med utredningen även namnfrågan Utgiftssidan i staten bör innehålla följande ägnas uppmärksamhet. huvudrubriker, nämligen Organisations- och Utskottet får på grund av vad sålunda anutredningsändamål, Renforskning, Avel av ren- förts att förevarande hemställa, motioner, vallarhundar. Lån för inköp av livrenar, Be- 1:456 och II: 820, icke måtte föranleda någon vakning av jakt och fiske, Driftskostnader, riksdagens åtgärd.

Investeringskostnader, Övrigt samt Oförutsedda Riksdagen biföll utskottets hemställan. kostnader.

SOU 1968: 16 161

att stödja rennäringen, vilken numera ger 8.1.5 Rennäringssakkunnigas överväganden sysselsättning endast åt en mindre del av och förslag den samiska befolkningsgruppen. Vi förea) Fondens bibehållande m. m.; namnfrågan slår därför att statens lappfond för fram- Den nuvarande lappfonden har byggts upp tiden benämnes »statens rennäringsfond». av medel, som till största delen utgjort ve- Såsom framgår av vad nedan under c) sägs, derlag för att de till samernas uteslutande avses inte med den ändrade benämningen begagnande avsatta ma-rk- och vattenområ- att begränsa fondens användningsområde. dena nyttjats för andra ändamål än renskötseln och därmed sammanhängande sab) Fondens inkomster miska intressen. Fondens medel bör med hänsyn härtill skäligen användas för till- Allmänna synpunkter. Lappfondens inkomgodoseende av speciella samiska behov, med ster utgöres - vid sidan av räntor på fondtyngdpunkten förlagd till rennäringen. kapitalet, avkastningen av vissa skogar samt Givetvis kan en särskild lappfond befin- 4: 13-medel1 - i huvudsak av ersättningar för nas vara överflödig, t. ex. om all statlig intrång i renskötselrätten samt av arrendeavbidragsgivning anses böra finansieras över gifter. Intrångsersättningarna utgör väsentriksstaten och lappfondens nuvarande in- ligen kompensation för att renbetesmark och komster därvid indrages till statsverket eller fiskevatten inom renskötselområdet skadats tillföres de föreslagna renbyarna. Emeller- i samband med vattenregleringar och andra tid skulle en sammanblandning av fondens med stöd av vattenlagen genomförda föremedel med den allmänna statskassan säker- tag, men till en mindre del utgör de gottligen av den berörda befolkningsgruppen görelse för intrång till följd av att mark inuppfattas som en kränkning av dess spe- om renskötselområdet jämlikt 5 § RBL unciella rättigheter och försvaga rennärings- dantagits från samernas begagnande. Aridkarnas tilltro till statsmakternas vilja att i rendemedlen består -till större delen av avfortsättningen stödja deras näring. Härtill gifter, som jämlikt 56 § RBL fastställts i kommer att lappfonden gör det möjligt att i samband med upplåtelser av rätt till jakt och trängande fall få fram bidrag med kortare fiske samt av nyttjanderätt till mark inom varsel än om riksdagsbehandling av anslags- de till samernas uteslutande begagnande anfrågan krävs, något som kan vara av stor visade områdena. De nu nämnda intrångsbetydelse för renntäringen som ännu mer än ersättningarna och arrendemedlen ingår för jordbruket är beroende av vädrets växlingar. närvarande i sin helhet till fonden, något Behov av särskilda medel för främjande av som föranlett kritik bl.a. av JO. rennäringen kommer därför att finnas även Att man hittills begagnat ifrågavarande i framtiden. Fondens bibehållande under- ersättningar och avgifter för fondbildning lättar också -tillgodoseendet av de bl. a. i och inte låtit dem helt eller delvis utgå direkt riksdagen framförda önskemålen om Ökat till de näringsidkare eller lappbyar som närinflytande för samerna själva vid behand- mast beröres av upplåtelserna och ingreppen lingen av anslagsfrågor som direkt berör i renskötselrätten torde ursprungligen ha dem (se härom nedan under d). På grund berott på att samerna och lappbyarna anhärav och med hänvisning till utrednings- setts mindre väl ägnade att »till samfäldt direktiven (se kap. l avsnitt 1.1) anser vi - gagn använda inflytande medel» (se 1883 trots att den allmänna tendensen för när- års kommittéförslag, s. 106). Med det ändvarande torde vara att i möjligaste -mån er- rade synsätt som numera råder och som i sätta statliga bidragsfonder med anslagsgiv- vårt betänkande avspeglas i förslaget om ning över riksstaten - särskilda skäl moti- renby-ar med vittgående befogenheter i förvera att ifrågavarande fond bibehålles. Vad gäller fondens benämning bör beak- 1 Se härom kap. 6.1, avsnitt, samt betänkandets tas att fonden huvudsakligen har till syfte tabcllbilaga.

162 SOU 1968: 16

hållande både till medlemmarna och till ha garanterat att de för renbete upplåtna att ompröva områdena, vare sig de utgör kronomark tredje man finns det anledning om av dessa ersätt- eller tillhör enskilda, även för framtiden frågan användningen skall kunna användas för renskötseländaningar och avgifter. Härmed avses i detta mål - omhänderhar den fondbildning som lntrångsersärrningarna. dels gottgörelse jämlikt 5 § erfordras för att säkerställa den framtida sammanhang RBL (motsvarande 1 kap. 5 § förslaget till rennäringen. Därigenom skulle även en lösrennäringslag), dels sådan ersättning för ning vinnas av frågan, hur angränsande, skada på renbetesmark och de samerna till- endast indirekt berörda byar skall kompenkommande jakt- och fiskerättigheterna som seras, samtidigt som man får till stånd viss utdömes eller överenskommes i anledning önskvärd utjämning av de olika renbyarnas och annan ex- ekonomiska resurser. - Från rent rättsliav företag enligt vattenlagen propriationslagstiftning. Beträffande alla ga synpunkter kan något hinder mot en dessa ersättningar gäller att de ej behöver sådan anordning inte anses möta, vid det avse den berörda markens hela värde utan förhållandet att de i renbeteslagarna omendast omfattar den del därav som belöper på förmälda befogenheterna tillkommer en viss som - de den nyttjanderätt till renbetesmarkerna personkrets renskötselberättigade renskötselrätten innebär (jfr kap. 4, avsnitt gemensamt utan någon uppdelning mellan enskilda rättsägare. 4.2.2). De skador är Under till vad ovan anförts som intrångsersättningarna hänvisning avsedda att kompensera drabbar i första förordar vi att den del av ifrågavarande hand de renskötselberättigade som vid tiden skadeersättningar som ej är att hänföra till för det aktuella företagets genomförande olägenheter för den omedelbart drabbade driver renskötsel inom berört område resp. personkretsen skall tillföras statens rennädärstädes. Emellertid ska- ringsfond (motsvarande den nuvarande lappjagar eller fiskar das på längre sikt även kommande genera- fonden). tioner av renskötselberättigade i den be- Den övriga delen av ersättningsbeloppen rörda trakten, och vidare kan i viss omfatt- skal.l, såsom framgått av det förut sagda, ning även renskötseln inom andra byars om- täcka olägenheter som drabbar dem vilka råden påverkas menligt genom att uppkom- vid tiden för ett skadevållande företags gemande störningar i renskötseln inom ett om- nomförande driver renskötsel inom berört råde lätt sprider sig till angränsande trakter. område eller som j-agar eller fiskar därstä- I och för sig torde det vara lagtekniskt möj- des. Även denna ersättningsdel utgår för ligt att tillgodose senare generationer av ren- närvarande till statens lappfond, bortsett skötselberättigade genom att hos renbyarna från att i vattenmål gottgörelse för övergåbygga upp särskilda fonder, vilkas avkast- ende olägenheter av intrångskaraktär ofta för all framtid skulle kompensera de utdö.mes till enskilda näringsidkare eller till ning av resp. företag vållade olägenheterna. En lappbyar. Något hinder för att för framtiden dylik anordning skulle dock nödvändiggöra tillerkänna de renskötselberättigade själva och kontroll- eller deras sammanslutningar hela den del så tyngande förvaltningsformer föreskrifter att den inte kan anses lämplig av utgående ersättningar som belöper på de för de föreslagna renbyarna, vilkas organi- nuvarande rättshavarnas skador och olägensation i stället bör vara så lättskött som heter synes dock inte föreligga; att så sker möjligt (jfr betänkandet kap. 5, särskilt av- står fastmera i god överenstämmelse med snittet 5.4.5). Härtill kommer att stora svå- den i expropriationslagstiftningen allmänt righeter skulle uppkomma, när det gällde genomförda principen att ersättningen till att finna riskfria men ändå inflationsskyd- en fastighets ägare och till en nyttjanderättsdande placeringar av fondernas tillgångar. havare skall bestämmas var för sig. Härtill Vi anser därför lämpligast att staten - som kan läggas, att det numera får anses utgöra de olika renbeteslagarna får anses ett betydande riksintresse att lappmarkerna genom

SOU 1968: 16 163

och renbetesfj-ällen öppnas för den stora tu- akta särskild olägenhet, som medlem må ha ristande allmänheten men att en sådan ut- tillskyndats till följd av det företag för vilket veckling i hög grad försvåras, om inte de ersättningen utgått. Ett stadgande av denna renskötande samerna får ett eget ekono- innebörd återfinnes i 2 kap. 14 § förslaget miskt intresse av att områden och nytti-ghe- till rennäringslag. Härigenom och genom ter som inte utnyttjas av dem själva blir på möjligheten att överklaga bystämmans beslut lämpligt sätt tillgodogjorda. Från nämnda om medlens användande torde tillräcklig synpunkter synes en lämplig anordning vara garanti vinnas för att de icke renskötande att de nuvarande rättshavarnas andel av er- medlemmarnas intressen blir tillgodosedda. sättningen utgår till vederbörande renby; Vid fördelningen av intrångsersättningarpengarna kommer därigenom rennärings- na mellan rennäringsfonden och renbyarna idkarna till godo i förhållande till renantalet, måste uppenbarligen ett betydande mått av vilket torde utgöra en visserligen schemaschablonering tillåtas, om inte fördelningstiserad men i huvudsak rättvis fördelnings- skall bli alltför frågan ohanterlig. Enligt grund. Huruvida byn skall använda peng- enkvår mening kan ett godtagbart resultat arna till minskande av det löpande årets ren- värlast vinnas genom en jämförelse mellan skötselkostnader eller till fondering exemdet av den skuada som de vid tiden för skapelvis för framtida investeringar eller utdans uppkomst verksamma rennäringsidkarjämnande av kommande års skötselkostnana får vidkännas, å ena sidan, samt värdet der, bör ankomma på byn att i första hand av skadan för kommande generationer av besluta om, dock med vanlig besvärsrätt för å den andra. Eftersom levnäringsutövare, medlemmarna till förebyggande av majorinadsåldern för de nuvarande näringsutövatetsmissbruk (se 2 kap. 14 § och 8 kap. 10 § na inom en renbys verksamhetsområde växförslaget till lag om rennäringen). - När måste lar, jämförelsen grundas på deras renbyarna sålunda föreslagits bli mottagare medelålder. Denna uppgår till ca 40 år, inneav hela den del av ifrågavarande ersättnings- bärande att normalt 15 å 20 år skulle återstå belopp som ej skall tillfalla rennäringsfon- av den yrkesverksamma tiden. Då viss avden, har det skett trots att vi är medvetna gång brukar förekomma av annan orsak än om att ersättningarna till viss del kan belöpa ålderspensionering, torde den i genomsnitt på rättigheter, vilka tillkommer även andra återstående tiden i verkyrkesverksamma bymedlemmar än de renskötande. Denna ligheten bli något lägre. Det kapitali-serade har dock inte ansetts nöd- nuvärdet av en under omständighet 15 år uppkommande vändiggöra en särskild fördelning av ersätt- skada vid en räntefot av 5 %, ca utgör, ningsbelopp som belöper på dylika rättighe- hälften av värdet av samma skada under all ter; dessas primära ändamål är nämligen att framtid. På grund härav bör skäligen de utgöra ett stöd för renskötseln, och för öv- fördeifrågavarande intrångsersättningarna rigt torde de icke renskötande medlemmarna las lika mellan och vederrennäringsfonden få så stor nytta av renbyns verksamhet, vil- börande renby eller renbyar. ken helt finansieras genom uttaxering efter Arrendeavgifrerna. I fråga om de jämlikt reninnehavet, att det inte kan anses oskäligt -56 § RBL (motsvarande 3 kap. 12 och 13 §§ att byn får uppbära ersättningarna även i till avförslaget rennäringslag) inflytande vad de avser annat än skada på renbetes- gifterna är de skäl som ovan anförts till stöd mark. Emellertid fall ka-n det i något för en uppdelning av intrångsersättningarna t. ex. därför att en väsentli-g del av ersätt- mellan rennäringsfonden och renbyarna -ningen belöper på skadat fiske - framstå De som knappast tillämpliga. upplåtelser som obilligt att ersättningen helt användes ligger till grund för avgifterna är nämligen till fönmån för renskötseln. För att komma i regel så tidsbegränsade att de inte i någon till rätta -med dylika fall synes det vara lämp- väsentlig omfattning inverkar på framtida ligt med en föreskrift om att byn, när den generationer av rennäringsutövare. Emellerbesluta-r om medlens användande, skall be- tid kan en annan omständighet i dessa fall

164 SOU 1968: 16

åberopas till stöd för att en del av er- må ha tillskyndats ti-ll följd av den aktuella sättningarna bör tillföras rennäringsfonden, fiskerättsupplåtelsen (se 2 kap. 14 § förslanämligen att fisket - som utgör grundva- get till lag om rennäringen). len för huvuddelen av ifrågavarande avgif- I fråga om arrendeavgifter, som härrör ter - inte kan förväntas ge ens tillnärmel- från upplåtelser av andra i 56 § RBL omsevis fullgod avkastning utan en effektivt förmälda nyttigheter än fiske, synes rennäverkande organisation för fiskevård, bevak- ringsfondens andel böra sättas lägre än som ning och kortförsäljning m. m. Dessa upp- ovan föreslagits beträffande fiskeinkomstergifter kan med säkerhet handhavas på ett na, eftersom upplåtelserna normalt är tämbetydligt rationellare sätt av ett regionalt ligen kortsiktiga och inte förutsätter ett så organ som lantbruksnämnden än av varje omfattande organisationsarbete som fiskerenby för sig; bl. a. bristen på sakkunnig upplåtelserna. Å andra sidan kan det här personal gör att en koncentration av fiske- vara fråga om nyttigheter, som inte erfordvården är nödvändig, och vidare torde det ras för renskötseln och som därför ej ingår för kontakten med .den stora och växande i den samerna tillerkända renskötselrätten gruppen av fisketurister vara fördelaktigt (jfr kap. 4 ovan, avsnitt 4.2.2). Då avkastatt fiskekortsförsäljningen organiseras ge- ningen av dessa upplåtelser är förhållandemensamt för större områden. För fullgöran- vis liten, torde en gemensam fördelningsde av nu nämnda uppgifter i samband med regel böra fastställas trots i nyttighetemas fiskeupplåtelser bör lantabruksnämnderna via viss mån heterogena karaktär. Vi föreslår rennäringsfonden få tillgång till en betydan- att fördelningen sker med 50 % till rennäde del av de inkomster som härrör från fis- ringsfonden och 50 % till vederbörande renket. Hur stor andelen skall vara torde böra - Vad ovan anförts om by. renbyarnas omprövas från tid till annan med ledning användande av sin del av fiskeinkomsterna av erfarenheterna; i inledningsskedet före- synes i huvudsak äga tillämpning även på slås en fördelning med 75 % till rennärings- den andel av övriga arrendeavgifter som avfonden och 25 % till renbyarna. Härvid har ses skola tillkomma byarna. vi ansett oss böra taga hänsyn till att det är Övriga inkomster. De till lappfonden inflyönskvärt med en viss inkomstutjämning mel- tande ränte- och skogsintäkterna samt 4: 13lan de olika renbyarna i syfte att via ren- medlen har inte något direkt samband med näringsfonden kunna underlätta renskötseln skador eller förluster som drabbat rennäinom ekonomiskt svagare byar. eller andra renskötselberättiringsutövarna Med avseende å ren-byarnas andel av fiske- gade. Detsamma gäller sådana köpeskillinginkomsterna må följande påpekande göras. ar för försålda mark- och vattenområden Som ovan antytts kan det visa sig lämpligt som tillföres fonden; försäljningen i och för att organisera gemensam kortförsäljning in- sig påverkar inte renskötselrätten och de om ett större område, omfattande två eller med denna förenade birättigheterna. De nu flera renbyars fiskevatten. Härvid måste en nämnda inkomsterna bör därför i sin heluppdelning ske mellan byarna av deras an- het ingå i rennäringsfonden. Renbyarna bör del i inkomsterna. Denna fördelning bör inte heller ha del i det i kap. 6, avsnitt lämpligen utföras av lantbruksnämnden, ef- 6.2.9 b), förutsätta tillskottet av statsmedel, ter renibyarnas hörande, på grundval av en motsvarande viss ersättning till lappbyarna schematisk värdering av de olika fiskevatt- för rovdjursrivna renar. - Vad särskilt annen. - Beträffande renbyarnas användande går 4: l3-medlen må erinras om att användav sina andelar av fiskeinkomsterna bör i ningen av dem kan vara beroende av villprincip samma regler gälla som ovan före- kor. som Kungl. Majrt uppställt vid lovgivslagits i fråga om intrångsersättningar, dvs. ningen av de vattenbyggnadsföretag som byarna bör själva i första hand besluta föranlett besluten om medlens inbetalande. därom, varvid de dock skall vara skyldiga att beakta särskild olägenhet som medlem

SOU 1968: 16 165

c) Fondens m. m. ändamål, framför allt avseende stöd åt den användningsområde samiska kulturen och åt samiska organisa- Såsom tidigare angivits skall lappfondens medel år 1943 använ- tioner. För dessa ändamål anser vi lämpligt enligt riksdagsbeslut att ett visst belopp å-rligen ställs till förfodas dels för förvaltning av renbetesfjällen gande, förslagsvis för den närmaste femårsoch utvidgning av dessa, dels ock för andra perioden av storleksordningen 300000 kr. åtgärder till gagn för samerna och deras För denna del av rennäringsfonden - sarenskötsel. Huvuddelen av anslagen går numernas kulturfond - bör finnas en särskild mera till nyanläggningar av betydelse för styrelse i vilken företrädare för samerna får rennaäringens bedrivande (stängsel, vaktstumajoritet (se nedan under d/). gor, vägar och broar, slaktanordningar Den för närvarande av lappfondsmedel i m. m.) och till underhåll av dylika anlägghuvudsak bekostade renforskningen föreslås ningar, men betydande belopp utbetalas ocknedan under 8.2.1 skola överföras till finanså för exempelvis renforskning och annat siering med budgetmedel. Å andra sidan utredningsarbete, bevakningsändamål och tillkommer för jakt- och fiskevåurd samt för understödjande av samernas organisationer. kostnader i samband med upplåtelser av Genomförandet av de i betänkandets kap. jakt- och fiskerätt (inventering, kortförsälj- 6 förordade rationaliserings-, stöd- och omning m. m.) årliga utgifter om uppskattställningsåtgärderna blir beroende av att tillningsvis 400000 kr. som bör utgå ur renräckliga resurser ställs till förfogande för näringsfonden. Vidare torde för underhåll rennäringens främjande. Enligt en av oss och utvidgning av renbetesfjällsfastigheterna verkställd - dock med nödvändighet gans- - samt inköp och arrende av annan renbeteska osäker överslagsberäkning kommer mark m. fl. oförutsedda ändamål böra beunder den närmaste femårsperioden i medelräknas ett årligt anslagsbehov från fonden tal följande årliga anslag att krävas av fondom ca 300 000 kr. medel för de olika i kap. 6 behandlade bi- Sammanlagt innebär den ovan redovisade dragsformerna: utgiftsberäkningen ett årligt anslagsbehov,

Anslagsbehov avsett att täckas från rennäringsfonden, om

Stödåtgärder kr./år. ca 2 950 000 kr.

I fråga om rennäringsfondens inkomst- Rendriftsbidrag 10 000 sida bör till en början beaktas att fondens Rationaliseringsbidrag (inkl.

göres till största delen av arrendeavgifter. Summa 1 940000 Den ovan under b) förordade delningen Det bör understrykas att de angivna siff- av bl. a. dessa avgifter mellan fonden och rorna avser medeltal för en femårsperiod. renbyarna torde därför under de första åren Betydande variationer mellan olika år kan leda till en viss minskning av fondens årliga förutses, beroende på att ett uppdämt behov inkomster. Emellertid kan den väntade snabav medel för bl. a. tekniska hjälpmedel och ba utvecklingen av turismen inom renskötavgångsvederlag torde motivera att extra selområdet beräknas få till följd en kraftig stora anslag ställs till förfogande under de stegning särskilt av fiskekortsinkomsterna; första åren av perioden. just uppdelningen av inkomsterna bör vara Utöver ovannämnda för egentliga ren- ägnad att i hög grad bidraga härtill genom näringsändarnål avsedda anslagsposter- bör att skapa förutsättningar för en mer »komur rennäringsfonden, liksom hittills ur lapp- mersiell» syn på upplåtelsefrågorna från safonden, lämnas bidrag till allmänna same- mernas sida. En hel del av de för närvaran-

166 SOU 1968: 16

de utgående avgifterna är också så låga att näringens vrationalisering och omstrukturede utan kan höjas väsentligt. ring bör en förstärkning av fonden genom oskälighet ske. Vi förordar att detta till- Man synes därför kunna räkna med att ren- statsbidrag inom kort kommer att åt- skott för den närmaste femårsperioden sättes näringsfonden njuta mins-t lika stora årliga inkomster, räk- t-ill 500 000 kr., innebärande att rennäringen nat i ett fast penningvärde, som vad lapp- av budget-medel erhåller ett ungefär lika omfonden under senare år haft, och sannolikt fattande stöd som jordbruket, räknat i förkan på litet längre sikt en betydande in- hållande till produktionsvärdet. Den minskemotses. För den närmaste ning av rennäringsfondens behållning som komstökning femårsperioden anser vi emellertid realis- även med ett dylikt tillskott kan förutses under de närmaste åren anser vi tiskt att räkna med ett genomsnittsvärde om särskilt 1750000 kr. för de årliga inkomsterna, vara försva-rlig i betraktande av den krafvilket värde endast obetydligt mot- av fondkapitalet som skett under överstiger tiga tillväxt svarande belopp för budgetåret 1966/67 de senaste åren, beroende huvudsakligen (se tabellbilagan). Härtill kommer den ovan på stora tillfälliga tillskott av 4: 13-medel i kap. 6. avsnitt 6.2.9 b), föreslagna inbe- och intrångsersättningar. Någon begränsning till rennäringsfonden av 300 kr. av lappfondens nuvarande användningsomtalningen för varje påträffad ren, vari- råde bör därför inte företagas, bortsett från rovdjursriven fonden beräknas få ett årligt till- att hittills lämnade fondbidrag till renforskgenom skott om minst 200 000 kr. ning bör ersättas med anslag av budgetunder - Om till De tillfälliga tillskotten (4: 13-medel och medel (se nedan 8.2.1). m. m.) är svårare att följd av oväntat stora anslagsbehov och/ intrångsersättningar Hit-tills har dessa tillskott till över- eller en ogynnsam utveckling av fondens uppskatta. delen härrört från ol-ika inkomster minskningen av fondkapitalet vivägande företag för vattenkraftens tillgodogörande; bidragen sar sig ske alltför snabbt, bör frågan om ytterligare förstärkning av fonden med budav detta slag kan antagas bl-i förhållandevis små i framtiden. Även om det växande in- getmedel upptagas till omprövning. Det bör kan ankomma på lantbruksstyrelsen att i samtresset för turism och fritidsbebyggelse förutses leda till band med sina å-rliga anslagsäskanden been viss ökning av de inakta och vid trångsersättningar som utgår i samband med rennäringsfonden-s ställning att mark behov aktualisera frågan hos Kungl. Majzt. jämlikt 1 kap. 5 § förslaget till rennäringslag (motsvarande 5 § RBL) und) Fondens förvaltning m. m. dantages från renskötsel, måste dock summan av de tillfälliga tillskotten till fonden Gällande bestämmelser om bidragsgivningen antagas nedgå högst avsevärt. Härtill bidrar från statens lappfond är mycket knapphängivetvis den delning mellan fondenoch ren- diga; de består egentligen endast av riksbyarna som ovan under h] föreslagits. dagens ovannämnda beslut år 1943, som Överslagsvis anser vit att under den när- helt allmänt anger ändamålet med fonden. maste femårsperioden ett årligt tillskott till Fondens inkomstsida är reglerad allenast fonden om sammanlagt endast 200000 kr. genom ett par stadganden i RBL (5 § andra kan förväntas i form av 4: l3-medel och stycket och 56 § sista stycket) om att vissa intrångsersättnzingar; för femårsperioden medel skall användas »till förmån för lap- 1962/63-1966/67 var motsvarande belopp vä- parna», varmed avsetts att de skall tillföras sentligt högre, nämligen 2 337 000 kr. i me- lappfonden, samt genom riksdagens beslut deltal per-år (se tabellbilagan). år 1962 om att till lappfonden skall redo- Mot ett beräknat anslagsbehov hos ren- visas dels ersättningen för domänverkets näringsfonden om 2950000 kr. om året utnyttjande av de s. k. lappfondsskogarna, står enligt ovanstående bedömning, årliga dels ock vissa med stöd av vattenlagen avinkomster och tillfälliga tillskott om tillhopa satta penningbelopp, för vilka användningsendast 2 150 000 kr. För att säkerställa ren- området är begränsat- till ändamål som gag-

SOU 1968: 16 167

nar rennäringen (se prop. 1962: 39, s. 24 f, nas genomförande förutsättes i många fall och 1962: 68, s. 64 f, JoU 8 och 13 samt stöd både i form av bidrag ur rennäringsrskr 237 och 238). I fråga om förfarandet fonden och genom statliga kreditgarantier vid bidrags sökande och beviljande finns (jfr kap. 6, särskilt avsnittet 6.2.2 a). En inga regler fastställda, även om en tämligen oavvislig förutsättning för att en sådan plafast praxis har utbildats. nering skall kunna leda till positivt resul- Med hänsyn till fondens stora betydelse tat är att det finns någon som har ansvaret för hela den samiska både för förarbetet och för det slutliga bebefolkningsgruppen i motsatt fall riskerar man att anser vi att reglerna om fondens inkomster slutsfattandet; samt om bidragsgivningen och fondens för- hamna i passivitet och/eller mot varandra bör göras lättare tillgängliga än nu stridande beslut. Vi har därför efter nogvaltning är fallet, lämpligen genom att de blir upp- grant övervägande av hela frågekomplexet tagna i en särskild till kommit till att alla beslut om anslag för författning. Förslag kungörelse angående statens rennäringsfond rennäringsändamål, vare sig de avser budhar därför upprättats getmedel eller fondmedel, bör fattas av de (se ovan s. 30 ff). Spetill vissa bestämmelser cialmotivering i kun- statliga organ lant-bruksstyrelsen på det görelsen återfinns i kap. ll, avsnitt 11.4. centrala planet, lantbruksnämnderna på det Utöver vad där sägs vill vi rörande inne- regionala - som skall administrera det statbörden av förslaget anföra följande, som liga stödet till rennäringen. Härigenom besärskilt avser frågan om vilka som gränsas möjligheten att låta samerna själva organ skall äga besluta om anslag av fondmedel. medverka på beslutsplanet vid fördelningen Beslutanderätten i fråga om lappfonden av sådana fondmedel som avser -rennärin-gshar hittills u-tövats av Kungl. Maj:t efter ändamål. Av våra förslag i kap. 7 rörande förslag av lantbruksstyrelsen. Enligt Depar- den statliga administrationen torde dock tementsutredningens förslag (ovan under framgå att det även med den förordade en- 8.1.3) skall beslutanderätten i huvudsak de- hetliga handläggningsmetoden är möjligt att legeras till lantbruksstyrelsen. JO har i sin åstadkomma ett väsentligt ökat medinflyframställning (ovan under 8.1.2) ifrågasatt, tande för näringsidkarna, särskilt såvitt anom ej samernas egna organ bör få inflytan- går lantbruksnämndens befattning med ärende vid disponerandet av de lappfonden till- dena. fördavmedlen. 1967 års riksdag har uttalat ur Nä-r det gäller beviljande av bidrag (ovan under 8.1.4) att önskemålet att sa- fonden för andra ändamål än rennäringens merna på beslutsplanet skall få inflytande behov är möjligheterna väsentligt större att över lappfondens medel är starkt motive- önskemålen om samernas medtillgodose rat. Av SSR har i olika sammanhang gjorts verkan på beslutsnivå. Någon anledning att gällande att fonden helt bör disponeras av samordna dessa med frågor rennäringens samerna själva. rationaliseringsverksamhet finns inte, och Enligt vår mening är det nödvändigt att i inte heller torde de statliga myndigheter fråga om anslagsgivningen skilja mellan bi- som sysslar med rennäringen generellt sett drag för rennäringsändamål och för andra besitta sådan speciell sakkunskap i fråga om samiska ändamål. Anslagen till renskötseln samekulturen och sameorganisationerna att måste samordnas med den långsiktiga pla- bidragsprövningen av detta skäl bör övernering som bör ske inom varje renby och lämnas till dem. För samarbetet mellan sasom i vissa frågor, t. ex. beträffande gräns- me-rnas organisationer och den statliga admistängsel och vissa slaktanläggningar, bör nistrationen bör det vara till fördel att fråvara gemensam för flera byar. I denna pla- gan om organisationsbidragen helt frikoppnering skall rennäringsutövarna själva vara l-as från näringsärendena och behandlas av aktivt engagerade, men det krävs också ett organ där samerna själva erhåller ett avmedverkan av lantbruxksnämndens och lant- görande inflytande. Genom detta organ få-r bruksstyrelsens olika experter. För planer- då samerna på eget ansvar besluta om den

168 SOU 1968: 16

prioritering mellan organisationsstöd och Lantbruksstyrelsens beslut i anslagsfrågor andra för samekulturen betydelsefulla akti- avses skola kunna överklagas hos Kungl. viteter som med hänsyn till den sannolikt Majzt i vanlig ordning. Däremot bör enligt begränsade medelstillgången torde bli er- vår mening talan ej få föras mot kulturforderlig. fondsstyrelsens beslut utan dess avgöranden Styrelsen för den del av rennäringsfonden förutsättes bli slutliga. som i kungörelseförslaget benämnes samernas kulturfond torde böra bestå av fem per- 8.2 Övriga medelskällor soner, alla utsedda av Kungl. Majzt. Av 8.2.1 Budgetmedel styrelseledamöterna skall tre vara samerepresentanter, vilka bör utses efter förslag av Den omfattning i vilken budgetmedel under de olika sameorganisationerna i landet. För de senaste fem budgetåren tagits i anspråk de två andra ledamöterna har någon före- för stöd åt rennäringen och för administraskrift om kvalifikationer eller grupptillhörig- tionskostnader i samband med denna näring het inte ansetts böra ges .Det torde emeller- framgår av tabellerna i kap. 6, avsnitt 6.1, tid vara fördelaktigt, om styrelsens ordfö- och i tabellbilagan. Som framgår därav har rande har erfarenhet av administrativ verk- budgetmedlen till övervägande delen komsamhet, och vidare kan det ligga nära till mit till användning för administrationskosthands att till femte ledamot utse en veten- nader; enda undantaget är budgetåret 1966/ skapsman vars ämnesområde har anknyt- 67, då betydande belopp utgått ur naturning till samekulturen. Givetvis bör det inte katastrofsanslaget för att täcka kostnader vara något som hindrar att* samer tillsättes för tillskottsutfodring m. m. även på dessa styrelseposter, om de innehar Även för framtiden torde administrationserforderliga personliga kvalifikationer. kosmaderna bli den största av de utgifts- Det ovan anförda innebär att beslutande- poster, avseende rennäringen, som skall täcrätten i fråga om anslag ur rennäringsfon- kas med budgetmedel. Det i kap. 7, avsnitt den föreslås skola delegeras från Kungl. 7.2.2, framlagda organisationsförslaget för Majtt till lantbruksstyrelsen, såvitt gäller den regionala administrationen innebär att rennäringsändamål, och till en särskild sty- lappväsendet upplöses och att i stället hos relse beträffande kulturfonden. Kvar hos lantbruksnämnderna i Jämtlands, Västerbot- Kungl. Majzt bör dock ligga att bestämma tens och Norrbottens län inrättas särskilda de ramar inom vilka lantbruksstyrelsen resp. rennäringsavdelningar. Årskostnaderna för kulturfondsstyrelsen har att besluta om bi- deras -verksamhet (inkl. expenser) beräknas dragsgivande. Dessa ramar bör fastställas överslagsvis komma att uppgå till l 570000 årsvis efter förslag av de nämnda styrelserna. kr. vid 1967 års löne- och prisnivå. Som jäm- För kulturfonden synes man tills vida-re böra förelse kan nämnas att kostnaderna för lappräkna med en bidragsram av storleksord- väsendet budgetåret 1968/69 i 1968 års statsningen 300 000 kr., vilket innebär viss höj- verksproposition upptagits till 1 282_0O0 kr.

ning av hittills utgående anslag för kultur- Organisationsändringen beräknas således

och organisationsändamål. Ramen för ren- medföra en årlig kostnadsstegring om ca näringsändamål torde liksom hittills få fast- 290 000 kr. ställas för ett budgetår i sänder efter för- Några andra kostnadsökningar inom den slag av lantvbruksstyrelsen. regionala förvaltningen torde inte uppkom- Vid sidan om de fastställda ramarna bör ma till följd av lappväsendets upplösning. möjlighet finnas till extra medelstilldelning, För länsstyrelserna i renskötsellänen tillom det visas föreligga synnerliga skäl härför. kommer visserligen en del nya uppgifter Beslut härom bör i varje särskilt fall medde- i samband med renbyarna (besvärsprövning, las av Kungl. Majzt efter framställning av registrering, granskning av stadgar m. m.) lantbruksstyrelsen resp. kulturfondsstyrel- men i gengäld befrias länsstyrelserna i husen. vudsak från sin nuvarande befattning med

SOU 1968: 16 169

fjällförvaltningsärendena. - Den ökning av budgetmedel, som tillsvidare föreslås till länsarbetsnämndernas och länsbostadsnämn- 500000 kr. Vidare anser vi att det i ett dernas som kan följa på hänseende är motiverat att staten genom arbetsuppgifter av stegrad avflyttning från rennäring- budgetanslag övertar finansieringen av verkgrund en bedömes ligga inom ramen för de van- samhet som hittills bekostats genom bidrag i dessa myndigheters ar- ur lappfonden, nämligen såvitt gäller renliga variationerna betsbörda. forskningen. För den centrala administrationen före- Till renforskning har fr. o. m. budgetåret slås i kap. 7, avsnitt 7.2.3, viss utökning av 1963/64 lämnats förhållandevis stora anlantbruksstyrelsens nuvarande rennärings- slag ur lappfonden (i medeltal för år ca sektion. Merkostnaderna härför uppskattas 258 000 kr.; se tabellbilagan). Denna verktill ca 140 000 kr. om året vid nyss angiven samhet synes vara av sådan beskaffenhet att löne- och prisnivå. varav i löner ca 120 000 den bör bekostas av budget-medel, liksom kr. och i omkostnader ca 20 000 kr. fallet är med annan forskning av motsva- Den för samernas kulturfond föreslagna rande slag. - Som framgår av kap. 1, avverksamhet avses bli bekostad av snitt 1.3. har till oss överlämnats ett av styrelsens fonden och skall således inte föranleda an- lantbruksstyrelsen upprättat förslag rörande den framtida organisationen för statens språk på budgetmedel. Arbetet i-nom Kungl. Maj:ts kansli bedö- renforskning. Då vi ännu inte tagit slutlig av or- till detta kan vi inte för mes inte bli på sådant sätt påverkat ställning förslag, att vare sig kostnads- närvarande uttala oss om storleken av det ganisationsändringarna eller besparingar av .någon bety- budgetanslag som bör beräknas för renökningar delse uppkommer. forskning. Som en provisorisk siffra uppdet av lantbruksstyrelsen föror- Den av våra förslag föranledda ökningen tages här be- dade beloppet, 285 000 kr. om året. av de statliga ad-ministrationskostnaderna dömes således omfatta (290 000 + För att finansiera statsverkets andel av tillh-opa .140 000 =) 430000 kr. per budgetår vid kostnaderna för rennäringens katastrofska- 1967 års löne- och prisnivå. deskydd (se kap. 6,. avsnitt 6.2.9) bör inrät- Till har hittills normalt tas en ny årlig anslagspost om 200000 kr. näringsstöd utgått Det ovan anförda innebär att vi föreslår anslag över statsbudgeten endast för råden ökning av det med budgetmedel finangivning (75 000 kr. om året fr. o. m. budgetåret 1962/63). Detta anslag torde böra upp- sierade näringsstödet om tillhopa (25000 + räknas till 100000 kr: för att möjliggöra en 500 000 + 285 000 + 200 000 =) 1 010 000 av verksamheten. särskilt i frâ- kr. om året. Härtill kommer det ovan anintensifiering rörande kr till gor den med renbyorganisationen givna engångsansla-get på 150000 åsyftade gemensamma renskötseln (jfr kap. SSR för viss upplysninxgsverksamhet. 6. avsnitt 6.2.7). Härjämte bör av budgetme- Det bör vidare påpekas att vi i kap. 6 del i samband med den föreslagna lagstift- föreslagit kreditgaranti som den i första ningens ikraftträdande utgâett engångsan- hand anlitade formen av rationaliseringsslag till SSR om förslagsvis 150000 kr. för stöd. Sådan garanti har förutsatts skola lämupplysningsverksamhet m. m. (se kap 2, av- nas av staten genom lantbruksnämndernas snitt 2.2.4). förmedling. Ramarna .för oli-ka ändamål tor- Med undantag för rådgivningsverksam- de få fastställas av Kungl. Maj:t för »ett heten bör liksom hittills de under normala budgetår i sänder efter förslag av lantbruksförhållanden utgående bidragen till rennä- styrelsen. ringen i huvudsak finansieras med fondmedel 8.2.2 Regleringsavgifter (se ovan under 8.1) och med regleringsavgifter nedan under 8.2.2). Såsom På sätt framgår av tabellerna i kap. 6, avovan under 8.1.5 c) framhållits, bör dock snitt 6.1, och i tabellbilagan, disponeras för fonden förstärkas med ett årligt anslag av (under senaste femårsperiod i medeltal ca

170 SOU 1968: 16

424 000 kr. om året) av de regleringsavgif- stödet till rennäringen utgjorts av medel som ter som med stöd av 4 kap. 14 § vatten- a-rbetsmarknadsorganen ställt till förfoganlagen utdömts i vissa vattenmål. de för olika åtgärder till främjande av ren- Även för framtiden torde regleringsav- skötseln (se kap. 6, avsnitt 6.1, och tabellgifter stå till förfogande för nämnda ända- bilagan). mål. En viss ökning av dessa avgifter kan Då omfattningen och beskaffenheten av påräknas inom renskötselområdet genom de stödåtgärder som administreras av arnya och utvidgade regleringsföretag, men betsmarknadsorganen i första hand bestäms antalet sådana blir sannolikt begränsat. Som av arbetsmarknadsläget och inte av den ett ungefärligt mått på de avgiftsmedel som berörda näringens behov av rationaliseringsunder den närmaste femårsperioden blir till- stöd etc., anser vi det inte möjligt att uppgängliga för rennäringsändamål kan anges skatta storleken av de AMS-medel som i beloppet 700000 kr. om året. Genom pe- framtiden kommer att användas för renriodisk omprövning av regleringsavgifter- näringsändamål. Såsom framgår av kap. 6, nas storlek bör det bli möjligt att även för avsnitt 6.2.6, har vi emellertid förutsatt att framtiden bibehålla deras realvärde. arbetsmarknadsorganen också framdeles Med till att regleringsavgifternas skall göra betydande insatser inom rensköthänsyn användning i varje särskilt fall är begrän- selområdet. Uppenbarligen är det därför att dessa insatser sad till den bygd som beröres av det vat- synnerligen angeläget tenregleringsföretag som föranlett den ifrå- i den mån det går att förena med deras gavarande utdömande kan av- primära uppgift att skapa arbetstillfällen för avgiftens inte överallt för att arbetslösa och giftsmedlen begagnas undersysselsatta görs på förstärka det stöd som utgår från statens sådant sätt att de blir till största möjliga lappfond (statens rennäringsfond). Inom nytta för de i rennäringen kvarstannande större delen av renskötselområdet torde företagarna och deras anställda. Härför bedock tillgång finnas till regleringsavgiftsme- hövs en effektiv samordning med de stöddel. som kan begagnas för rennäringsända- åtgärder som enligt vårt organisationsförmål. Det är därför synnerligen angeläget att slag skall administreras av lantbruksnämnanvändningen av regleringsavgifterna sam- derna och lantbruksstyrelsen. I syfte att ordnas med bidragsgivningen från rennä- befordra denna samordning har vi i kap. 7, ringsfonden. Möjlighet därtill erhålles ge- avsnitt 7.2.2 och 7.2.3, förordat att repreom den i avsnitt 8.1.5 d) av detta kapitel sentanter för länsarbetsnämnden och arföreslagna handläggningsordningen för den- betsmarknadsstyrelsen ingår som ledamöter na fond, i förening med den sedan den 1 i lantbruksnämndens rennäringsdelegation juli 1967 gällande anordningen att lant- resp. i lantbruksstyrelsens rennämnd. bruksstyrelsen har att besluta om användningen av regleringsavgifter, såvitt avser bidrag till renskötselns främjande (Kungl. kungörelsen den 2 oktober 1953, nr 620, angående indrivningen och användningen av vissa med anledning av företa-gi va-tten utgående avgifter, i lydelse jämlikt kungörelse den 18 maj 1967, nr 166; Kungl. brev till kammarkollegiet sistnämnda dag, nr 39, angående .tillämpningsföreskrifter m. m. med anledning av kungörelsen samma dag).

8.2.3 AMS-medel Under senare år har en mycket stor del (vissa år över hälften) av det ekonomiska

SOU 1968: 16 171

9 Ersättning för skada genom renar

fjällapp ansvarig oavsett vållande endast för 9.1 Gällande bestämnzelser skador som hans renar under månaderna I 27-35 §§ RBL rörande ren- orsakat på utestående - dvs. ges regler juni-augusti skyldighet att gottgöra skador som växande eller avskuren men ej i lada inägarnas orsakas av deras renar. förd - viss Ersättningskyldig- gröda på åker eller äng eller heten-s omfattning framgår av 27-29 §§; s. k. utängslåtter. För samma slag av ska- 30 och 31 §§ innehåller vissa bestämmel- da som uppkommit under annan tid än ser om sättet för värdering av skadan; och juni-augusti är renägaren ansvarig, om i 32-35 §§ regleras skadeståndsansvaret i skadan vållats uppsåtligen eller genom vårdsde fall då skada orsakats av renar tillhö- löshet vid renarnas bevakning; dock bortrande mer än en ägare. faller detta skadeståndsansvar om även grö- Stadgandena om ersättningsskyldighetens dans ägare visat vårdslöshet genom att han till en början mellan det ej tagit nöjaktig vård om sin egendom. För omfattning skiljer fall då skadan inträffat på en trakt, där skada på annan mark ovanför odlingsgränrenskötsel inte under någon del av året är sen och på renbetesfjällen är renägaren inte tillåten för den kategori av renskötselberät- ansvarig. Från det ovan sagda gäller två tigade (»fjällappar» resp. »skogslappar»), undantag, nämligen dels att ersättningskylvars renar orsakat skadan, (29 §) samt det dighet ej föreligger beträffande skada, som fall då skadan uppkommit på en trakt, innehavaren av den fastighet där skadan där den ifrågavarande arten av renskötsel skett enligt särskilda vid upplåtelsen medåtminstone tidvis är tillåten, (27 och 28 §§). delade eller eljest gällande bestämmelser I det förra fallet är renägaren oavsett vål- själv skall stå, dels ock att skada, som nålande ersättningskyldi-g för all skada som gon för renarna ansvarig orsakat i syfte orsakas av hans renar. För skador inom de att tillskynda grödesägaren förlust, alltid till renskötselområdet hörande trakterna skall ersättas. - skadean- Skogslapparnas gäller däremot att ersättningsansvarets ut- svar inom de delar av lappmarkerna ovan sträckning varierar från fall till fall, be- odlingsgränsen därde äger-uppehålla sig roende på platsen och tiden för skadans medsina renar är identiskt med det- som inträde samt arten av den bedrivna ren- enligt ovan gäller för fjällapparna ovanför skötseln; gemensamt för de olika fallen är odlingsgränsen och på renbetesfjällen. att ansvaret endast avser skada på gröda. Inom lappmarkerna nedanför odlings- Minst omfattande är skadeståndsansvaret gränsen samt i det s. k. sedvanerättsområinom lappmarkerna ovanför odlingsgränsen det utanför lappmarkerna och renbetesfjäloch på renbetesfjällen (27 §). Här är en len är ersättningsreglerna än mer kompli-

172 SOU 1968: 16

cerade. Vad först angår utestående gröda på på ifrågavarande marker skadats under anåker, äng eller utängsslåtter är en fjällapp nan tid än under a)-c) angivits, är en ansvarig oavsett vållande, om skadan in- skogslapp ansvarig endast i fall av uppsåt träffat när betesrätt ej är medgiven (28 § eller vårdslöshet; och även här krävs direkt l mom.). Under annan tid är hans ansvar skadegörelsesyfte, om grödesägaren varit beroende av uppsåt eller vårdslöshet hos vårdslös. renarnas vårdare; och om vårdslöshet med Inträffar grödeskada nedom odlingsgränavseende å grödans omhändertagande åvilar sen eller utom renbetesfjällen på annan dess ägare, fordras för skadeståndsskyldig- mark än åker, äng och utängslåtter, är renhet att renarnas vårdare haft till syfte att ägarens ansvar beroende av om han - vare - En skogsförlust. tillskynda grödesägaren sig fråga är om fjällapp eller skogslapp lapp är för samma slag av skada ansvarig vid tiden för skadans uppkomst ägde betesoberoende av vållande, om skadan a) avser rätt på trakten eller ej (28 § 3 mom.). Föreväxande eller avskuren men ej bärgad -gröda låg betesrätt, fordras för ersättningskyldigoch inträffar under månaderna maj-sep- het att renarnas vårdare haft direkt skatember; b) avser bärgad men i stack eller degörelsesyfte; i annat fall räcker det med hässja utestående gröda och inträffar un- vanligt uppsåt eller vårdslöshet vid renarder månaderna juni-augusti; eller c) in- nas bevakning. träffar då betesrätt ej är medgiven på trak- De i 27 och 28 §§ RBL stadgade reglerten (28 § 2 mom.). Har utestående gröda na om renägarnas skyldighet att ersätta ge-

Rensköt- Ansvars- Betestrakt Marktyp Slag av gröda Tid för skadan selart typ

Lappmarkerna Åker, äng och Utestående Juni-augusti F; S 1) ovan odlings- utängsslåtter gröda gränsen; renbetesfjällen » » » September-maj F; S 2) » Annan mark än All gröda Hela året F; S 4) åker, äng och utängsslåtter Lappmarkerna Åker, äng och Utestående Icke betestid F l) nedom odlings- utängsslåtter gröda gränsen; sedvanerättsomrâdet » » › Betestid F 2) » » Växande eller S 1) Maj-september avskuren men ej samt icke betesbärgad gröda tid » › » Betestid utom S 2) maj-september » » Bärgad gröda S l) Juni-augusti i stack eller samt icke beteshässja tid › » » Betestid utom S 2) juni-augusti »l _7573 Annan mark än All gröda Betestid F; S 4) åker, äng och få utängsslåtter » » » Icke betestid F; S 3)

Renskötselart: F = f jällrenskötsel; S = skogsrenskötsel. Ansvarstyp: l) = ansvar oavsett vållande 2) = ansvar vid uppsåt eller vårdslöshet (vid vårdslöshet hos grödans ägare dock endast vid direkt skadegörelsesyfte) 3) = ansvar vid uppsåt eller vårdslöshet 4) = ansvar endast vid direkt skadegörelsesyfte. Anm.: Ersättningsskyldighet för skada ovan odlingsgränsen eller på renbetesfjällen föreligger icke i vissa fall, där den skadelidande på grund av särskilt förbehåll själv skall stå skadan

SOU 1968: 16 173

nom renar inom om skada av renar inom sådant område uppkomna grödesskador renskötselområdet framgår av uppställning- äger ordnin-gsmännen i de berörda lapp-en på s. 173. byarna företräda byarnas renägare och även, Beträffande av skador, som efter samråd med förste konsulenten, träfvärderingen orsakats av renar, stadgas i 30 § RBL att fa förlikning på renägarnas vägnar (34 §). den skadelidande äger påkalla uppskattning - Den som enligt ovannämnda regler bliblir gällande vit att skadestånd har av gode män, vilkas värdering förpliktad utgiva om ej talan instämmes »till domstol. Gode jämlikt 35 § RBL regressrätt mot renägare, männens antal är tre; två av dem utses vars -renar visas ha orsakat skadan. Regressav den skadelidande, vilken dock i fråga rätt föreligger också i förhållande till renom valet av en god man har att hålla sig ägare, vilkas renar fanns i den gemensamma till 31 § i förväg eller samanblandade eller inom de personer som enligt hjorden skall ha utsetts av vederbörande lappby skadeersättningsområdet utan att detta vabland den bofasta befolkningen eller bland rit känt, då ersättningsskyldigheten fasticke renskötande samer. Den tredje gode ställdes. mannen utses av de två först valda eller, om de inte kan enas, av förste konsulenten vid länets lappväsende eller av polischefen m. m. 9.2 Tidigare ändringsförslag i orten. 9.2.1 Renu-t-redningen RBL:s regler om ersättning för skada genom renar om varje I sitt år 1960 fra-mlagda betänkande »Renbygger på principen renägares individuella ansvar för sina djur. skötselns organisation och renprodukternas I visa fall, då det inte kan utrönas genom marknadsförande» (stencilerat) föreslog Renvems renar en viss ersättningsgill skada utredningen en omorganisation av lappbyaruppkommit, föreligger dock ett gemensamt na, innebärande bl. a. att dessa skulle er- - men icke solidariskt - ansvar för flera hålla befogenhet att handha gemensamma renägare. Enligt 32 § kan sålunda flera ren- frågor rörande den av medlemmarna bevilka I samband därmed förägare, har sina djur i en gemensam drivna renskötseln. hjord eller i olika men sammanblandade ordades ändring av RBL:s regler om anhjordar, ådömas ersättningsskyldighet i för- svarigheten för de skador som genom renhållande -till sitt renantal i den gemensam- skötseln uppkom för tredje man. Sålunda ma eller sammanblandade renhjorden. Ett föreslogs, i utkast till en ny 29 a § av RBL, mer långtgående gemensamt ansvar upp- bestämmelser om solidariskt ansvar för de kommer, om Kungl. Majzt jämlikt 33 § för- vilka vid tiden för uppkomsten av lappar klarat ett visst område för skadeersättnings- en ersättningsgill skada höll renar -i trakområde; förutsättningen härför är att ska- ten. Det solidariska ansvaret för renägarna dor av större betydelse inträffar år efter år kombinerades - i syfte att underlätta för samt att de måste anses väsentligen bero den skadelidande att utfå ersättningen samt på försumlighet i renvården. Inom ett ska- för att möjliggöra en rättvis uppdelning av deersättningsområde föreligger i princip er- ersättningsskyldigheten mellan de skadevålför alla renägare, som lande renägarna inbördes - med föreskrift sättningsskyldighet äger betesrätt inom området eller som utan om att lappbyns styrelse gentemot tredje sådan rätt ändå haft renar därstädes vid man skulle företräda renägarna och ombeden tid då skadan skedde. En renägare kan sörja betalningen. Om utdömd ersättning, dock fria sig från deltagande i ersättningen inte kunde utfås hos lappbyn, skulle det genom att visa att skadan inte orsakats av dock stå den skadelidande fritt att söka viss hans renar. Mellan de ersättningsskyldiga för skadan ansvarig renägare, med regressskall kostnaderna delas i förhål- rätt för denne mot övriga ansvariga. Därrenägarna lande till det antal renar som envar av dem jämte förordades, i förslag till ändrad lydelhade inom I mål se av 32 § RBL, regler rörande rätt för skadeersättningsområdet.

174 SOU 1968: 16

lappby, som ersatt skada genom renar, att 9.2.2 Yttranden över Renutredningens

av de skadevållande renarnas ägare åter- förslag

kräva utgiven ersättning jämte gottgörelse Den av Renutredningen förordade princiför syne- och rättegån-gskostnader ävensom med pen solidariskt ansvar för alla renom regr-essrätt mot .an-nan lappby, vars med- som vid tiden ägare, för en ersättningsgill lemmar är medansvariga-för skadan. 33skadas uppkomst hade renar i trakten, har 35 §§ RBL föreslogs skola upphävas. eller lämnats utan erinran tillstyrkts i fler- I motiveringen för förslaget till ändrade talet remissyttranden. Av länsstyrelsen i ansvarsbestämmelser (betänkandet s. 82) an- Norrbottens län har emellertid framhållits förde Renutredningen bl. a.: att ett solidariskt ansvar kan bli alltför be-

Gällande regler om ansvarigheten för de tungande för renägarna samt att de skade-

av renar orsakade skadorna kunna icke anses lidandes rätt torde kunna bli tillräckligt väl uppfylla de krav som av skadelidande med fog tillgodosedd genom ersättningsplikt för lappkunna ställas i fråga om möjligheten att utfå för Liknande byn i stället renägarna. synersättning. Det är ofta förenat med betydande punkter har framförts av lappfogdarna i svårigheter för den som lidit en skada att visa, till vilken de renarna nämnda län samt av länsstyrelserna i Jämthjord skadegörande hörde; dylika bevissvårigheter torde icke sällan lands och Västerbottens län. ha lett till rättsförluster, vilket i sin tur bidragit Även Svenska Samernas riksförbund (SSR) till att försämra förhållandet mellan de renoch Sällskapet Same-Ärnam har rekommenskötande läpparna och den bofasta befolkningen. En från de skadelidandes derat att ersättningsskyldigheten i regel skall synpunkt tillfredsställande ordning synes icke kunna åväga- åvila vederbörande lappby. Såvitt gäller ska-

bringas, med mindre ägarna av samtliga renar, dor som uppstår under ogynnsamma vädersom vid skadetillfället funnos i trakten och leksförhållanden eller under uppenbara nödsom sålunda kunnat orsaka skadan, göras år, vill dock dessa organisationer att ersättsolidariskt ansvariga för ersättningsgill skada renar. Sett från n-ingen skall utbetalas ur en för renskötseln genom renägarens synpunkt kan dock en dylik solidarisk ansvarighet f. n. upprättad skadeersättningsfond, enär skaframstå som oskäligt betungande, enär gällande deståndsskyldigheten eljest skulle bli alltför bestämmelser icke lämna möjlighet för en betungande för den enskilde renägaren elskötsam renägare att förmå andra renägare ler för lappbyn i dess helhet. att bättre bevaka sina djur. I detta hänseende innebär emellertid den tänkta omorganisa- Kammarkollegiet har uttalat bl. a. att retionen med starkt vidgade befogenheter för för den skadelidande att vid geln om rätt lappbyarna en väsentlig förändring. Rätten för bristande hos betalningsförmåga lappbyn renägama i en lappby att genom samverkan - söka viss renägare kunde drabba en välvid behov med tvångsrätt gentemot förrenskötare - rationalisera situerad renägare hårdare än som motsvasumliga sin näring bör motsvaras av en förpliktelse för dem att rades av dennes faktiska ansvar för skadans

tillse, att skada icke uppkommer för tredje man uppkomst och för bristen i lappbyns kassa. eller, om skada ej kan undvikas, att den er- Övre Norrbygdens vattendomstol anförde sättes. Men hänsyn härtill synes hinder icke bl. a.: längre möta mot tillgodoseende av de skadelidandes intresse genom föreskrivande av soli- För vissa fall framstår det som klart obildarisk ansvarighet för de lappar, vilka vid ligt att reglerna om den slutliga fördelningtiden för uppkomsten av en ersättningsgill en av skadeansvaret skall kunna föra ansvaskada höllo renar i trakten. ret fram till en renägare, som varit förhindrad att bevaka sin hjord genom att han av styrelsen tagits i anspråk för uppgifter inom I renutredningens betänkande föreslogs renskötsel. byns Fråga är om det icke ingen ändring i gällande regler rörande om- såsom verksamheten organiserats - är följd-

fattningen av de ersättningsgilla, av *renar riktigast att uppgiva tanken att slutligt fördela orsakade .skadorna (27-29 §§ RBL). Även ansvaret för skada som uppstått genom renar bestämmelserna om sättet i hjord, i fråga om vilken styrelsen är ansvarig för skadas värför renskötseln. Man skulle härigenom få ett dering (30 och 31 §§) avsågs skola bibehålgemensamt ansvar efter de linjer som gäller las i huvudsak oförändrade. för fördelningen av alla andra byns utgifter.

SOU 1968: 16 175

de som inträffat under de senaste decen- Samma vattendomstol ifrågasatte vidare, borde bestämmas nierna. Innebörden av dessa förändringar om ej viss preklusionsfrist - nu för den som för erhållande av ersättning vil- är främst såvitt är i fråga att

renarna inte annat än vid särskilda tillfällen le anmäla en av renar orsakad skada. Såvitt angår reglerna om förfarandet vid står under direkt övervakning av renägar-

na och deras folk. Under större delen av ersättnings bestämmande, har SSR, med instämmande av Same-Ätnam, kammarkolle- året har renarna därför stor frihet att röra

i Norrbottens vidsträckta områden. Den giet och länsstyrelsen län, för- sig inom ganska ordat får att välja ökade risken för skadegörelse att lappbyn möjlighet härigenom de aktiva renskötar- bör inte ses som ett tecken på att renägargode män även bland na. - Same-Ätnam samt länsstyrelserna i na och deras folk mer än förr brister i över-

Jämtlands och Norrbottens län har vidare vakningen av renarna utan som en naturlig

föreskrivande av två följd av övergången till en för vår tid ändapåyrkat syneförrättför skadas värderande, den ena vid arbetsmetod. Denna rationaliningar målsenligare tiden för skadans och den andra sering av rennäringen bör dock inte genomuppkomst kan be- av utomstående, för skadå skadeverkningarna »med säkerhet föras på bekostnad renar utsatta personer, och dömas. degörelse genom det synes därför numera vara mindre lämp-

ligt att rätten till ersättning göres beroende 9.3. Rennäringssakkunnigas överväganden av att vållande i form av vårdslöshet vid

och förslag renarnas kan läggas renägarna bevakning 9.3.1 skador eller deras personal till last. I stället bör Ersättningsgilla skadeståndsskyldigheten i största möjliga ut- Såsom torde framgå av den ovan lämnade sträckning vara avhängig av objektiva fakredogörelsen för gällande rätt, är bestämmelserna i 27-29 §§ RBL rörande ersätt- torer, såsom tiden och platsen för skadans

inträde, med särskilt beaktande av om reningsskyldighetens omfattning å ena sidan till narna vid skadetillfället uppehållit sig inom detaljerade på gränsen svåröverskådligett för dem tillåtet område eller ej. het, å andra sidan ofullständiga därigenom före- I enlighet med det nyss anförda har i att de endast täcker en del av olika kommande skadefall. Vi har därför ansett första-tredje styckena av 6 kap. l § i

om i vilken utsträck- förslaget till lag om *rennäringen upptagits angeläget att frågan bör vara er- bestämmelser om ersättningsskyldighet obening av renar orsakade skador i sam- roende av vållande i vissa fall, då gällande sättningsgilla u-pptages till omprövning rennä- skadeståndsansvar endast vid band med behandlingen av övriga regler innebär Ett skäl för att så uppsåt eller vållande. Å andra sidan innebär ringsfrågor. ytterligare de nya bestämmelserna att skadeståndsskylsker är vår i annat sammanhang (se kap. 4, avsnitt 4.3.3 uppfattning, att dighet skall föreligga endast vid uppsåt i visb) uttalade mellan och sa fall, där det för närvarande räcker med skillnaden i rättsställning fjällbör i huvudsak avskaffas. vårdslöshet. Förslaget skiljer mellan a) skaskogsrenskötsel da inom ovan odlingsgränsen Vid fastställandet av ersättningsskyldighe- lappmarkerna övtens omfattning synes det vara önskvärt att eller på renbetesfjällen; b) skada inom av nuvarande be- dvs. de till en betydande förenkling riga delar av renskötselområdet, som det renbete särskilt upplåtna delarna av Jämtstämmelser genomföres, samtidigt bör tillses att därigenom för- lands och Kopparbergs län, lappmarkerna uppkommande och de skadelidan- nedom odlingsgränsen samt det s. k. sedändringar i renägarnas vanerättsområdet, förutsatt att skadan skett des hävdvunna rättsställning blir av måttlig Det torde emellertid inte vara under tillåten betningstid; och c) skada på omfattning. eller att -i detta trakt där renskötsel icke var tillåten vid vare sig möjligt lämpligt för- tiden för skadans I fråga om sammanhang bortse från de djupgående uppkomst. i sättet för renskötselns bedrivan- skador. som orsakats av att renar inkomändringar

SOU 1968: 16

mit eller föreslås på väg, järnväg flygfält, ansvaret, såvitt gäller skador på odlad jord dock särskilda bestämmelser, under annan gemensamma tid än juni-augusti, inskränför renskötselområdet och övriga delar av kes till fall av uppsåtli-g skadegörelse. landet. I fråga om skador på utmark ovan od- För skador (bortsett från skador inom lingsgränsen och på renbetesfjällen har vi nyssnämnda trafikområden) ovan odlings- i sak bibehållit nuvarande bestämmelser gränsen och på renbetesfjällen bibehålles en- (27 § 2 och 3 mom. RBL), enligt vilka ligt 6 kap. I § första stycket i lagförslaget ersättningsskyldighet föreligger allenast vid den nuvarande huvudregeln (27 § 1 mom. (rörande ändrad utuppsåtlig skadegörelse första stycket och 3 mom. RBL) om an- formning av uppsåtsrekvisitet hänvisas till svar oavsett vållande för grödesskador på vad nedan femte av sägs rörande stycket odlad mark under tiden juni-augusti, dock l § i lagförslaget). Såvitt där angår mark, med vissa jämkningar. Sålunda föreslås er- betesrätt förefanns vid tiden för skadans sättningsskyldighevten bli å ena sidan ut- uppkomst. har vi sålunda inte ansett oss sträckt till trädgårdar, å andra sidan bort- böra ett från tillmötesgå skogsägarhåll tagen i fråga om utängsslåtter. Med nuva- stundom framfört önskemål om att särskilt rande jordbruksmetoder torde utängsslåttern ömtålig skog skall beredas skydd genom inte äga sådan betydelse för de bofasta att att ersättningsskyldighet ålägges renägarna den bör omfattas av skyddsbestä-mmelserna, för skador som renar orsakar på skogsplanvaremot en trädgårdsodling synes vara minst Den att moderna teringar. omständigheten lika skyddsvärd som åker och äng. Vidare skogsbruksmetoder innebär risk för ökad borttages den nuvarande av begränsningen skadegörelse av renar kan inte skäligen moersättningsskyldigheten till att avse allenast tivera en utsträckning av rennäringens hitgrödesskador; även annan skadegörelse på tillsvarande ansvar för skador inom de omden odlade jorden, t. ex. ned-trampning av råden som i första hand är avsedda för stängsel samt förstörande av prydnadsväx- renarnas betning. ter, bör skäligen gottgöras under ifrågava- I lagförslagets 6 kap. I § andra stycket rande period. behandlas skador inom övriga delar av ren- Såvitt gäller skador på odlad jord ovan skötselområdet, såvitt tid då renskötgäller odlingsgränsen och på renbetesfjällen under sel är tillåten på trakten. Förslaget innebär annan tid än juni-augusti, för närgäller att ersättningsreglerna blir enhetliga inom varande i princip för ersättningsskyldighet hela renskötselområdet, dock med viss utgrödesskador vid uppsåtlig skadegörelse och sträckning av skyddstiden för odlad jord på vid vårdslöshet. Om den skadelidande un- trakter nedom odlingsgränsen och utom renderlåtit att hemföra grödan inom rimlig tid betesfjällen. Med till hänsyn vegetationstieller att vidtaga erforderliga, icke oskäligt dens i regel större längd inom sistnämnda betungande åtgärder till skydd för uteståen- trakter har det ansetts befogat att för deras de bärgad gröda, bortfaller dock renägar- del inbegripa månaderna maj och septemnas ansvar, om ej direkt skadegörelsesyfte ber i den period varunder ersättningsskylkan påvisas hos renskötarna. - Den gröda di-ghet oavsett vållande skall föreligga för varom här är fråga torde i allt väsentligt skador på trädgård, åker och äng. Beträfbestå av hö och annat kreatursfoder, vars fande utmark innebär väförslaget ingen värde avsevärt nedgår om det inte bärgas avvikelse från sentlig gällande stadgande i tid. Bärgningen, inkl. införande i lada, första (28 § 3 mom. stycket RBL); jfr vad är i regel slutförd före augusti månads ut- ovan anförts i fråga om skador på sådan gång. Med hänsyn härtill och då trakterna mark ovan odlingsgränsen och på renbetes- - Den med avseende å skador på ovan odlingsgränsen samt på renbetesfjälfjällen. len är avsedda att i första hand odlad begagnas jord föreslagna ändringen kan möjför renskötsel, anser vi övervägande skäl framstå som överdrivet ligen radikal i förtala för att inom dessa trakter hållande till mer difersättnings- nuvarande, betydligt

SOU 1968:- 16

ferentierade (jfr den ovan omnämnda undantaget från eljest gällande ersättningsregler i avsnitt schematiska strikta för skador, som or- 9.1 intagna uppställ- ersättningsansvar Det bör dock att här är sakats i samband med överskridande av nin-gen). påpekas tillåten betestid, var- renskötselrätten. Ej minst med hänsyn till fråga om skador under för bestämmelserna i praktiken får bety- att renhjordarna numera ofta lämnas att

delse för skogsrenskötseln. röra sig fritt inom vidsträckta områden framhuvudsakligen Dess utövare - till skillnad står det som angeläget att kontrollen över äger nämligen från fjällsamerna - rätt att i väsentlig om- renarna uppehålles genom en omsorgsfull

mark nedom odlingsgrän- områdesbevakning, varvid som en minimifattning utnyttja sen även under den egentliga vegetations- fordran bör uppställas att gällande regler

Vi har därför ansett lämpligt att om betestider iakttages. Givetvis kan otjänperioden. för den odlade eller betesförhållanden nödsom enhetlig ersättningsregel liga väderleksinom renskötselområdet nedom od- avsteg från de normalt stadjorden vändiggöra och utanför renbetesfjällen un- men detta har beaklingsgränsen gade flyttningstiderna, der tillåten betestid stad-gandet i tats vid fastställandet av tiden för renskötupptaga 28 § 2 mom. första stycket a) RBL om selrättens utövande (se l kap. 3 § andra

strikt ansvar för skada av skogslapps renar stycket andra punkten i förslaget till lag

eller avskuren men ej bärgad om rennäringen). Att i viss utsträckning på växande nedom låta ersättningsskyld-ighetens inträde förbli gröda på odlad jord odlingsgränsen. av de för vissa beroende av att försummelse vid renarnas Det ifrågasätta upphävandet till fall stadgade särskilda skadeståndsbestäm- bevakning kan styrkas synes inte vara melserna av jordbrukets vare sig för att tillgodose de skadetorde, i betraktande fyllest inom trakter, inte lidandes rätt eller för att inskärpa nödvänutveckling ifrågavarande innebära vare av en rationell renskötsel med ernågra väsentliga olägenheter digheten eller för de bofasta. Vid forderlig kontroll över renarna. Vi har därsig för renägarna sådant förhållande att få för funnit oss böra förorda en enhetlig resynes önskemålet till stånd en väsentlig förenkling av nu alla fall av överskridande av rengel för invecklade böra skötselrätten, innebärande att skadeståndsgällande skadeståndsregler fastställande av en för ansvar oavsett vållande skall gälla för all tillgodoses genom hela renskötselområdet i huvudsak gemen- av renar orsakad skada på trakt, där ren-

skötsel inte var tillåten vid tiden för skasam ersättningsregel. i lagförslaget torde i viss mån 6 kap. 1 § tredje stycket dans uppkomst. Härigenom för de fall det ovan (se kommentaren till innehåller en skadeståndsregel tillgodoses då renbetesrätten överskridits, vare sig det- första stycket av förevarande §) omnämnda önskemålet från skogsägarhåll om rätt ta skett genom att renar uppehållit sig på mark, där renskötsel över huvud taget inte till ersättning för skada på skogsplanteringar. är tillåten, eller genom att renar under otill- I 6 kap. 1 § fjärde stycket av lagförsla-

inom där rensköt- två undantag från den i låten tid funnits område, get har upptagits selrätt under en del av året. För första-tredje styckena stadgade ersättningsföreligger motsvarande fall stadgas i 28 och 29 §§ skyldig-heten. Enligt punkt l, som motsvaatt oavsett rar 27 § 1 mom. tredje stycket RBL men RBL skyldighet för renägarna vållande ersätta de av renar orsakade ska- även utanför .renebetesfjälgivits .tillämpning dock med det betydelsefulla undan- len och lappmarkerna ovanför odlingsgrändorna, handlande eller vårds- sen, skall en skadelidande, vilken jämlikt taget att uppsåtligt krävs för att eller eljest gällande be-

löshet vid renarnas bevakning upplåtelsekontrakt

skadestånd skall inträffat stämmelser (t. ex. 56 § femte stycket RBL, utgå, om skadan motsvarande 3 kap. 13 § tredje stycket i på annan mark än åker, äng och utängsslåtter samt fråga är om en trakt där ren- förslaget till lag om rennärin-gen) är skyldig

skötsel tidvis är tillåten. att själv svara för skada genom renar, inte I vårt bibehålles inte det ovan vara berättigad till gottgörelse i annat fall förslag

SOU 1968: 16

än om skadan orsakats uppsåtligen (jfr fem- siktslöst att av renägarna erhålla någon te stycket av förevarande §). Stadgandet mera betydande skadeersättning. Därest avses bli tillämpligt även på privaträttsliga reglerna om ansvarigheten för de av renar avtal om rätt till renbete utan skyldighet orsakade ersättningsgilla skadorna ändras så att svara för uppkommande skador; i vad att utkrävande av skadestånd underlättas mån ett dylikt avtal är bindande för annan (se 6 kap. 2 § förslaget till lag om rennään den som ingått det (exempelvis för ny ringen), torde man emellertid böra räkna ägare av den berörda fastigheten), följer med att eventuellt föreliggande möjligheter inte av den nu föreslagna bestämmelsen utan att av rennäringsidkarna utfå ersättning för får bedömas enligt vanliga avtalsrättsliga ifrågavarande skador skulle bli utnyttjade regler. i en helt a-nnan omfattning än nu är fallet Fjärde styckets andra punkt rör sådana Med hänsyn härtill och till den i förevatrafikskador som orsakats av att renar upp- rande § föreslagna utvidgningen av det trätt på en väg eller järnväg eller på ett strikta ersättningsansvaret för renarna anser flygfält. Enligt gällande an-sva-righetslagax vi påkallat att till särskilt övervägande upplagarna den 12 mars 1886 angående an- taga frågan om ersättningsskyldigheten för svarighet för skada i följd av järnvägs drift, sådana trafikskador som orsakas av renar. den 30 juni 1916 angående ansvarighet för Förarbevtena till RBL innehåller intet som skada i följd av automobiltrafik och den tyder på att lagens ersättningsregler utfor- 26 maj 1922 angående ansvarighet för ska- mats med tanke på trafikskadorna. Sakligt da i följd av luftfart - åvilar förstahands- sett framstår det också som föga befogat ansvaret för sådana skador i allmänhet järn- att på rennäringen lägga något ansvar för vägens innehavare, bilens ägare eller förare dylika skador; i den mån renar bidrager resp. luftfartygets ägare. På »gmnd av sär- till deras uppkomst, beror det på att renar skilda regressbestämmelser (11 § järnvägs- kan utgöra ett trafikhinder men ej på att ansvarighetslagen, ll § bilansvarighetslagen de genom aktivt handlande kan skada traoch 8 § luftfartsansvarighetslagen) må emel- fikanterna eller trafikanordningarna. Någon lertid utgiven ersättning i regel sökas åter att i varje särskilt fall förhindra möjlighet av den som vållat skadan. Något hinder för att renar kommer in på vägar och andra att regresstalan föres mot en renskötare, som trafikleder har renägarna inte; renen är ej genom vårdslöshet vid rena-rnas bevakning något hemdjur som ständigt står under uppvållat att renar inkommit exempelvis på sikt. Att såsom skett beträffande hundar en landsväg och där orsakat en trafikolycka, (se rättsfallet NJA 1947: 594) pålägga ägarsynes inte föreligga. Det kan t. o. m. ifråga- na ansvaret för att renarna aldrig kommer sättas, om ej bestämmelsen i 29 § RBL i vägen för trafiken är därför inte gärna rörande strikt ersättningsansvar för ägaren möjligt. l själva verket är det endast traav renar, som orsakar skador på trakt där fikanterna själva som kan förhindra att rerenskötsel inte är tillåten under någon tid narnas uppträdande i trafiken leder till skaav året, innebär skyldighet för renägaren dor, och det synes därför vara från trafikatt oavsett vållande ersätta trafikskador, som säkerhetssynpunkt lämpligast att låta det renar orsakat på sådan trakt; låt vara att ekonomiska ansvaret för trafikolyckor, där skadeståndet kan jämkas eller helt utebli i renar är inblandade, stanna på trafikanterhändelse av medvållande hos den skade- na. Härtill kommer att det knappast är skälidande. ligt att rennä-ringen belastas med ett eko- Uppenbarligen skulle det leda till myc- nomiskt ansvar, vilket inte sällan skulle bli ket allvarliga konsekvenser för rennäring- orimligt betungande, för skador som är en en, om man i praktiken skulle tillämpa ett följd av den allmänna samhällsutvecklingen, så vidsträckt ansvar för renägarna som vad detta särskilt som möjligheterna att genom nyss angivits. Så torde inte heller ha skett, försäkringar mildra de ekonom-iska konsesannolikt beroende på att detansetts ut- kvenserna av skadorna är betydligt större

SOU 1968: 16 179

för trafikanterna och trafikföretagen än för i samband med remissbehandlingen riktats renägarna. Vi förordar därför en uttryck- vägande invändningar. I flera remissvar har lig föreskrift om att eljest gällande ersätt- sålunda förordats att ersättningsplikten skall ningsskyldighet för skador genom renar inte åvila lappbyn i stället för renägarna perskall om-fatta sådana skador som orsakats sonligen. av att renar inkommit på väg, järnväg eller Skillnaden mellan Renutredningens förflygfält. Endast om sådan skada orsakats slag om solidarisk ansvarighet för renägaruppsåtligen av någon för renarna ansvarig, na i kombination med skyldighet för lapphar ersättningsskyldighet ansetts böra före- byns styrelse att gentemot tredje man föligga (se nedan). reträda renägarna och ombesörja betalning- Förslaget till 6 kap. 1 § femte .trycket en, å ena, samt den i remissutlåtandena rei lag om rennäringen innehåller en regel om kommenderade anordningen med ansvaersättningsansvar vid uppsåtli-g skadegörel- righet direkt för lappbyn, å andra sidan, se, varvid skadeuppsåt förutsättes vara för torde i realiteten inte vara särdeles stor. handen hos »någon för renarna ansvarig», Enligt båda alternativen skall lappbyn dvs. antingen renägaren själv eller annan uppträda som förhandlingspartner i förhålsom haft i uppdrag att övervaka renarna. lande till den skadelidande. Även för den I 27 och 28 §§ RBL förekommer två olika slutliga fördelningen av ersättningsskyldiguppsåtsdefinitioner. Enligt den ena skall nå- heten mellan renägarna inbördes saknar det gon, vilken vården om renarna ålegat, ha större betydelse vem som gentemot den va-rit uppsåtligen vållande till skadan; en- skadelidande angivits som ansvarig; avgöligt den andra krävs att den, vilken vården rande härvidlag är innehållet i de regressom renarna ålegat, orsakat skadan i syfte bestämmelser som under alla omständigheatt tillskynda grödans ägare förlust. Vi har ter måste finnas för att få till stånd en maskäl att bibehålla denna uppdel- teriellt tillfredsställande fördelning av skaej funnit böra deståndsbördan. Vi har emellertid funnit ning utan anser skadeståndsskyldighet föreligga i alla fall, då en enligt 12 kap. förslaget om primär ansvarighet för byn brottsbalken straffbar förenat med vissa fördelar och har därför skadegörelsehandling förövats. Att vid bedömningen av en gär- i 6 kap. 2 § första stycket i förslaget till lag nings straffbarhet och -av rätten till ersätt- om rennäringen upptagit en regel av denna ning för uppkommen skada hänsyn skall ta- inne-börd. Avgörande för detta ställningstagas till den skadelidandes eventuella skyl- gande har varit den av Övre Norr-bygdens på grund av lag eller eljest gällande vattendomstol framhållna synpunkten att det dighet bestämmelser att tåla skada genom renar skulle vara oskäligt att lägga det slutliga är uppenbart och torde inte behöva utsägas skadeståndsansvaret på en renäga-re, som i lagtexten. till följd av renskötselns organisation inom byn varit förhindrad att själv bevaka sin hjord. Det har med hänsyn härtill befun- 9.3.2 Ansvarigheten för renarnas får nits lämpligast att primäransvarigheten skadegörelse åvila vederbörande i stället för de renby I likhet med Renutredningen anser vi att berörda renägarna. Den skadelidandes rättsgällande regler om ansvarigheten för de av kan inte försämras genom en dylik ställning renar orsakade skadorna - i allmänhet ett eftersom om tillskottsanordning, reglerna individuellt ansvar för vederbörande ren- m. m. (se 2 kap. 9-12 §§ förskyldighet ä-gare - inte uppfyller de krav som av hän- slaget till lag om rennäringen) innebär att syn till de skadelidande med fog kan stäl- en renby är solvent så länge någon av dess las. Mot renutredningens förslag om solida- renskötande medlemmar innehar utmätningsrisk ansvarighet för alla renägare, vilka vid bara tillgångar. tiden för uppkomsten av en ersättningsgill Vid ovanstående bedömning uppkommer skada hade renar i trakten, har emellertid frågan, vilken renby som skall svara för en

180 SOU 1968: 16

viss ersättningsgill skada. Frågan komplice- styrelsen utsett ombud, bör en supplemenras av att man måste räkna med skadegö- terande ansvarighetsregel stadgas för det relse ej blott på trakter, som uppdelats mel- fall att styrelse saknas. Denna regel synes lan de olika byarna, utan även inom områ- böra ges sådant innehåll att renbyns medden, som inte tilldelats viss by men där lemmar får ett väsentligt eget intresse av renskötsel ändå förekommer, vare sig detta att behörig styrelse alltid finnes. Med hänsker med eller utan rätt. Såvitt gäller skada syn härtill föreslås, i 6 kap. 2 § andra stycinom ett område, som enligt 2 kap. 1 § ket av förslaget till lag om rennäringen, i lagförslaget tilldelats viss renby som by- befogenhet för en skadelidande - om styområde, framstår det som praktiskt, inte relse saknas för renby, som är ansvarig minst för den skadelidande, att denna för by viss uppkommen skada att vända göres ansvarig gentemot tredje man, obe- sig mot vilken som helst av byns renroende av om renar tillhörande byns med- skötande medlemmar. Den sålunda krävde lemmar orsakat skadan eller ej. I övriga har då att i förhållande till den skadefall kan man inte utgå från att det finns lidande svara för hela skadan, givetvis dock någon renby, som har sådan naturlig an- med rätt att av övriga ansvariga återkräknytning till platsen för skadegörelsen att va vad enligt fördelningsreglerna (se 6 kap. den utan vidare bör hållas ansvarig för 4 § i förslaget) belöper på dem. skadan. Lämpligast synes då vara att den renby får sökas vars medlemmar vid tiden .för skadans uppkomst haft renar i trakten. 9.3.3 Ersättningsfrågornas prövning Denna regel har vi ansett böra uppställas som generell och sålunda bli tillämplig även Enligt gällande lag (30 § tredje stycket om skadegörelsen inträffat inom ett område, RBL) ankommer det slutliga avgörandet som tillhör viss renby. Genom att den ska- av tvister rörande skador genom renar på delidande ges valfrihet mellan att söka den de allmänna domstolarna, i regel rätten i by, där skadan inträffar, och den, vars den ort där skadan skedde (10 kap. 8 medlemmar haft renar på trakten, synes och 11 §§ rättegångsbalken). Skäl till ändrisken för rättsförlust genom svårighet att härutinnan torde icke föreligga. Därring utreda renarnas tillhörighet vara i möjli- emot har vi funnit anledning ifrågasätta gaste mån eliminerad. Åt den skadelidande lämpligheten av den nuvarande ordningen bör-överlämnas att själv avgöra vilken ren- med gode män, vilka har till uppgift att på by som skall krävas på skadestånd i de fall av en ersättningssökande verkstälbegäran då två eller flera byar är ansvariga; uppen- la värdering av påstådd skada genom rebarligen måste det härvid vara tillräckligt nar. att en sökes för hela skadan. Det får sedan Gode männen utgör i realiteten en särbli en intern fråga mellan byarna, hur skild prövningsinstans, vars uppskattning av skyldigheten att slutligt betala skadeersätt- skadans storlek blir bindande för parterningen jämte kostnaderna för ersät-tningens na, om ej någon av dem för saken vidare bestämmande skall uppdelas mellan de be- till domstol. Avsikten med den särskilda rörda byarna; denna fråga behandlas i lag- värderingen genom gode män har varit förslaget 6 kap. 4 § (se nedan). att erhålla en praktisk och skyndsam hand- En förutsättning för att den ovan an- läggning av ifrågavarande tvister (se 1896 › skall i omedelgivna ansvarighetsregeln fungera års förslag, s. 65 f). Förfarandets praktiken är att den skadelidande har möj- bara rättsverkan är huvudsakligen ,att den ligheratt komma i kontakt .med behörig skadelidande äger befogenhet _att på grund-

företrädare för den ansvariga renbyn och, val av gode männens värdering _erhålla uti sista hand, få denna instämd till dom- mätning hos sådan renägare som medger

stol. Då renbyn i dessa.ärenden avses skola att han är skyldig ersätta skadan; denne företrädas av sin styrelse eller något av har därefter att inom ett år från utmät-

SOU 1968: 16 181

ningsdagen instämma sin talan till domstol. samt antalet syneförrättningar för skadas Den skadelidande äger däremot att utan värderande. Om godemansförfarandet skall annan tidsbegränsning än som följer av all- bibehållas, torde väsentligt mer långtgåenmänna preskriptionsregler föra skadestånds- de förändringar av hithörande bestämmeltalan vid domstol, förutsatt att han ej på ser behöva vidtagas. grundval av gode männens värdering låtit Emellertid synes det böra övervägas, om saken gå till utmätning. - Utöver sin ome- inte ändamålet med gode männens värdedelbara rättsverkan förutsättes gode män- ring kan uppnås på ett enklare sätt än nens värdering kunna få stor betydelse för genom en särskild dömande instans. Fören skadelidande i bevisningshänseende (se delen med värderingen torde främst ligga nyssnämnda förslag, s. 67). i att därigenom möjliggöres en skyndsam Bestämmelserna om förfarandet vid gode besiktning av påstådd skadegörelse, varvid männens värdering kan knappast anses över- i många fall en uppgörelse i godo kan komensstämmande med nutida krav på rätts- ma till stånd. Om besiktningen skall bli säkerhet. Det är inte ens sörjt för att par- verkligt effektiv, måste den verkställas med terna skall kallas till det sammanträde på sakkunskap och opartiskhet; i dessa hänskadeplatsen som avses skola föregå skadans seenden erbjuder gällande regler knappast uppskattning i pengar; i 1896 års förslag tillräckliga garantier. l och för sig torde (s. 66) förutsattes tvärtom att vederböran- det inte vara nödvändigt att besiktningen de renägare ej skulle få tillfälle att föra utföres av flera personer; en kvalificerad talan inför gode männen för bevakande värderingsman borde räcka för värderingen av sin rätt. Den påstått ansvarige renäga- av ifrågavarande, i regel ganska obetydliga ren behöver inte ens äga kännedom om skador. Ej heller synes det vara behövligt förfarandet; gode männens utseende kan att synen resulterar i en uppskattning som i laga ordning ha skett utan att han blivit blir bindande för parterna, därest de underunderrättad. Härtill kommer at-t de gode låter att föra saken vidare till domstol. männen inte blir tillsatta på sådant sätt Värderingsmannens uppdrag skulle i stället att verklig balans mellan parterna erhålles; kunna inskränkas till att verkställa sådan utmedan den ersättningssökande för sin del redning om skadan som bedömes erforderäger utse vem han vill till god man, väljes lig för att få till stånd förlikning mellan den gode man som närmast borde ha att parterna eller, om detta inte lyckas, säkerbevaka renägarens intressen av hans mot- ställa att nöjaktig bevisning om skadan kan part, låt vara att denne därvid skall hålla förebringas i en eventuell rättegång. sig till vissa av lappbyn iförväg nominera- På grundval av dessa överväganden här de personer. Då de av lappbyn förhands- upprättats förslag till bestämmelser om särnominerade måste utses bland den bofasta skilda värderingsmän för skador genom rebefolkningen eller bland samer, som inte nar. Enligt 6 kap. 3 § första stycket fördriver renskötsel, samt de två först utsedda slaget till lag om rennä-rin-gen avses värdegode männen väljer den tredje, är det ringsmännen skola förordnas av länsstyrelförklarligt, om ett visst misstroende mot serna i de län där dylika skador brukar föregode männens opartiskhet råder bland sa- komma. Värderingsmännen, som bör kunna merna. I betraktande av de bristfälliga utses antingen för viss tid eller för viss förfarandereglerna samt värderingens stora skada, skall vara helt fristående i förhållanbetydelse, ej minst från bevisningssynpunkt, de till parterna samt äga sådan sakkunskap anser vi det inte vara möjligt att uppnå i fråga om jordbruk och skogsskötsel att en för nutida förhållanden godtagbar ut- de kan antagas ha förmåga »att riktigt beformning av godemansinstitutet enbart ge- döma förekommande skador genom renar. nom de av vissa remissinstanser (se ovan Med hänsyn härtill och för att hålla kostunder 9.2.2) förordade ändringarna beträf- naderna för förfarandet nere (jfr vad nedan fande sättet för gode männens tillsättande sägs om §:ens tredje stycke) torde såsom

182 SOU 1968: 16

i första hand böra ifråga- och slutsatser samt för eventuellt träffad värderingsmän komma befattningshavare hos länets lant- förlikning. Däremot synes det inte vara erbruksnämnd och skogsvårdsstyrelse. - Be- forderligt att protokollet, i vidare mån än

skada som krävs för skadans innegäran om utredning av en inrträffad identifiering, bör kunna göras formlöst genom hänvändel- håller redogörelse för parternas ståndpunkom sådan fin- ter. - Då med förse direkt till värderingsman, syftet ifrågavarande nes utsedd, eller till Parter- rättninugar bl. a. är att få till stånd på-x länsstyrelsen. rörande de av renar orna å ömse sidor skall därvid vara helt jäm- litliga utredningar ställda, så att det inte - såsom för när- sakade skadorna, bör förrättningsprotokolvarande är fallet len kunna användas som bevis i rättei fråga om värdering geom för dylika skador. nom gode män - beror endast på den er- gångar ersättning om förrättningen skall Med hänsyn till innehållet i 35 kap. 14 § sättningssökande, komma till stånd. En förutsättning för att rättegångsbalken synes lämpligt att ett utskall verkställas med tillämpning tryckligt stadgande härom införes i det föreutredning av förevarande lagrum bör emellertid vara, slagna lagrummet. innan talan Beträffande kostnaderna för den av väratt begäran därom framställts av skadan blivit utredningen förei anledning anhängig- deringsmannen företagna sedan så skett ankommer slås i 6 kap. 3 § tredje stycket av lagförgjord vid domstol; att till- att av allmänna medel det på parterna och på domstolen slaget ersättning blir skall om inte se att erforderlig bevisning förebragt utgå till förrättningsmannen, (se 35 kap. 6 §, 39 kap. 1 § och 40 kap. förrättningen utförts av statlig befattningshavare som ett tjänsteuppdrag. Enligt vår l § rättegångsbalken). är det att Skadeutredningen avses enligt 6 kap. 3 § mening synnerligen angeläget så att kan komma till andra stycket i lagförslaget tillgå den opartiska värderingen hörande av par- stånd utan att parterna i anledning därvärderingsmannen genom terna söker klar- av behöver vidkännas kostoch syn på skadeplatsen några väsentliga för skadan samt nader; i annat fall är det ris-k för att stadgöra vem som är ansvarig Om möj- blir utan verkan. Statsuppskattar dess värde i pengar. .gandet i huvudsak ligt bör givetvis parterna å ömse sidor kom- verkets kostnader för förrättningsmännen ma tillstädes helst vid bedömes bli i förhållande till samtidigt, synetill- obetydliga - förfället, men om detta visar sig omöjligt de fördelar från allmän synpunkt vara oförhindrad att relationer mellan och bör värderingsmannen bättrade renägarna inhämta i annan ord- de bofasta; minskning av antalet rätteparternas uppfattning - Om två eller flera renbyar kan anta- gångar rörande renarnas skadegörelse ning. för skadan, bör de alla som kan vinnas genom att ifrågavarande gas vara ansvariga höras, så att vid behov även frågan om den skador regelmässigt göres till föremål för - Parslutliga fördelningen mellan byarna av even- sakkunnig och opartisk utredning. tuell (se 4 § tredje ternas egna kostnader i samband med utersättningsskyldighet samma kan omfattas av ut- redningen, t. ex. för inställelse vid syn, skall stycket kap.) Huruvida vid bäras av dem själva. Om saken redningen. syn skall företagas givetvis mer än ett tillfälle, bör överlämnas till vär- går till rättegång, torde dock vinnande eget bedömande. Om för- part i regel kunna tillerkännas ersättning deringsmannens för förlikning kan antagas va- av motparten för dylikt utgift, vilken bör utsättningar ra för handen, bör värderingsmannen verka anses som en kostnad för målets förberedanför att sådan träffas; dock måste därvid de. stor grannlagenhet iakttagas, så att inte förtroendet för I samband med remissbehandlingen av förrättningsmannens opar- - ovan under 9.2.1 tiskhet löper risk att rubbas. I proto- Renutredningens återgivkoll över förrättningen bör upptagas redo- na förslag till ändrade ansvarighetsregler görelse för värderingsmannens iakttagelser för renägarna ifrågasattes, om ej viss pre-

SOUvl968: 16 183

lclusionsfrist borde bestäm-mas för den som vilken som enligt 2 § utgivit ersättrenby ville söka ersättning för en av renar or- för skada renar skall ning genom äga resakad skada. Vi har emellertid för vår gressrätt mot den som uppsåtligen eller gedel inte funnit lämpligt framlägga nom fel eller försummelse vållat skadan. något förslag härom. En kort preklusionstid kan har ansetts böra omfatta Regressrätten jämbefaras föranleda bevisningssvårigheter och väl kostnaderna å saken, varmed avses ej risk för rättsförluster i de icke sällsynta blott den skadelidandes kostnader nödiga fall, då inträ-ffad inte beror skadegörelse för rättegång eller godvillig uppgörelse utan på enstaka uppträdanden av renar utan även de kostnader som renbyn måst själv på att renar år efter år återkommit till vidkännas i samma hänseenden. Regresssamma plats och därigenom hindrat växt- talan avses kunna föras såväl mot försumlighetens normala utveckling. Då det bl. a. liga renskötare som mot utomstående skafrån bevisbördesynpunkt måste framstå som devållande. Att den mot vilken regresstalan angeläget för en skadelidande att snarast föres inte är bunden av den skadevärdering möjligt påtala inträffade skador genom re- som förekommit i samband med att ersättnar, torde för övrigt något större behov ningen till den skadelidande bestämts, följer av särskilda preklusions- eller preskriptions- av allmänna rättskrafts- och avtalsprinciregler inte föreligga med avseende å detta per och torde inte behöva utsägas i vidare slag av skador. mån än som skett genom att hans ersättningsskyldighet förklarats skola omfatta vad renbyn »nödgats utge» i ersättning. För 9.3.4 Slutlig fördelning av .ersättningsskyl- den händelse flera varit vållande till skadigheten dan, föreslås solidarisk ansvarighet med inbördes efter vad de bidragit till Den i 6 ikap. 2 § första stycket förslaget till fördelning lag om rennäringen förordade skadan. - De sålunda förordade regressansvarighetsprincipen - innebärande skyldighet för viss bestämmelserna har inte någon motsvarigrenby att svara för de av renaar orsakade het i RBL, enär enligt dess förarbeten (se

ersätt-ningsgilla skadorna .- medför behov prop. 1928: 43: s. 148) rätten att kräva ut-

av regler om på vad sätt renbyn skall er- given ersättning åter av den som vållat skahålla täckning dan endast torde vad som för sina utgifter i detta hän- uttrycka följer seende. Att enligt nämnda lagrum ansvarig- av allmänna rättsgrundsatser. Vi har emelheten i förhållande till den skadelidande l-ertid ansett principen vara så betydelsefull, åvilar en .viss by innebär .inte nå- inte minst för .att understryka angelägenhenämligen got ställningstagande i frågan om den slut- tenrav en -noggrann övervaknin-g av renarliga ansvarsfördelningen. Denna fråga be.- na, att den bör komma till uttryck i laghandlas istället i 4 § samma kap., --var- texten. _ vid - sedan .i första stycket stadgats om För det - säkerligen betydligt vanligamot eventuella .skadevållande - re - fallet att skada regressrätt genom renar inträfi andra-stycket-regleras *fördelningen av er- far utan att vare sig någon för renarna sättningsskyldigheten inom en grenby, me- ansvarig eller någon utomstående kan bedan tredje .stycket avser fördelningen mel- visas vara vållande till skadan gäller enligt lan två eller flera - Genom hänbyar. RBL, att ersättningen skall slutligt gäldas visning ir2 § andra stycket blir de i 4 § av ägaren till de renar som orsakat skaupptagna regress- och fördelningsreglerna dan. Om skadanuppkommit genom renar tillämpliga även i det fall, då i avsaknad tillhörande två eller flera ägare, skall ersättav styrelse för ansvarig renby en renskö- ningsskyldigheten såvitt möjligt fördelas så tande medlem sökts för viss skada i byns att envar renägare betalar för den skada ställe. . som orsakats av hans renar. Endast när I 6. kap. 4 § förs-ta stycket av lagförsla- frågan är om skador som orsakats av en getiharupptagits en bestämmelse, enligt sammanblandad hjord_eller inom ett ska-

184 SOU 1968: 16

deersättningsområde samt det ej kan ut- förhållande till deras -reninnehav (första stycrönas genom vilkens eller vilkas renar ska- ket i samma §). Har .särskild fond inrättats dorna uppkommit, skall fördelningen göras för ersättande av skador genom renar, bör på grundval av det antal renar envar av dock denna i första hand anlitas. I mån av dem har i den skadegörande hjorden resp. behov skall förlagsmedel infordras av de inom skadeersättningsområdet. renskötande medlemmarna (2 kap. 9 och 10 När RBL sålunda söker det slutlägga §§), varefter den slutliga fördelningen jämliga skadeståndsansvaret på ägarna av de likt ll § samma förkap. sker i styrelsens i varje särskilt fall skadegörande renarna, valtningsberättelse. sammanhänger det uppenbarligen med att 6 kap. 4 § tredje stycket i rennäringslagen utgår från att varje renskötselidkare behandlar, såsom ovan lagförslaget angihar ett individuellt ansvar för sina renar mellan två elvits, frågan om fördelningen samt att lappbyn såsom sådan varken har lerflera ren-byar av skyldigheten att ersätta befogenhet eller skyldighet att organisera skador genom renar. är så- Utgångsläget renskötseln betesmarker. Om - lunda på byns den i 2 § första stycket sista punksåsom vi i annat sammanhang funnit oss ten samma situationen att kap. Omnämnda böra förorda - till grund för lagstiftning- två eller flera renbyar är ansvariga för en en i stället lägges principen att de till en viss skada, varvid den skadelidande får söka renby hörande betesmarkerna skall utnytt- en av dessa byar för hela skadan. Om rejas gemensamt av byns renskötande medlem- narna från den krävda byn ej alls bidragit mar, torde även frågan om skadeståndsan- till skadan eller i varje fall inte ensamma svaret komma i ett annat läge. Det gemen- orsakat denna, bör uppenbarligen möjlighet

samma utnyttjandet av betesmarkerna för- till finnas, varigenom ersätt-

regresstalan utsätter nämligen ett samarbe-te även vid ningsskyldigheten kan bli fördelad mellan övervakningen av renarna; enligt 2 kap. 3 byarna på ett i möjligaste mån materiellt och 16 §§ förslaget till lag om rennäringen riktigt sätt. skall därför vara i sista hand byns styrelse I de fall då det låter sig göra att .med ansvarig för renskötseln inom byns betesnöjaktig säkerhetvutreda, i vilken omfattområde. I_ 6 kap. 4 §__andra stycket av lag- renar från de olika inblandade ning byarförslaget har i .överensstämmelse härmed na bidragit till .den .aktuella skadegörelsen, som huvudregel stadgats at-t kostnader, vil- torde anledning saknas .att tillgripa annan ka .uppkommit till följd av renarnas ska- fördelningsgrund än att varje by får betala degörelse och. som inte kan uttagas av nå- så mycket som-belöper på den skadegörelgon _enskild skadevållande eller av annan se somorsakats av dess renar. Om t. ex. renby, skall slutligt bäras av byns renskö- en viss.renby skada inom gjorts ansvarigvför tande medlemmar i förhållande till deras ett område som den enligt 2 kap. l § i reninnehav. Härigenom blir övervakningen lagförslaget fått sig tilldelat som byområde, av byns renar en gemensam angelägenhet men det kan styrkas att hela skadan orsaför alla dess aktiva medlemmar, något som kats av renar ,från en ,annan by, bör sisttorde vara ägnat att förbättra .den för när- nämnda by efter regresstalan gottgöra den varande inte sällan eftersatta bevakning- förra för alla dess nödiga utlägg i anleden. _ av kravet från den skadelidande. I ning Fördelningen av de på en renby slutligt överensstämmelse härmed stadgas i första ankommande skadekostnaderna -bör ske på punkten av förevarande stycke att den del samma sätt som avses skola gälla i fråga av utgiven och av kostnaskadeersättning om byns övriga utgifter. Om annat ej be- derna å saken, som belöper på skadegörelse stämts i den ordning som föreslagits i 2 kap. av renar_från annan renby än den som 8 § andra stycket förslaget till lag om ren- reglerat skadan i förhållande till den skadenäringem-skall kostnaderna sålunda bäras lidande, skall slutligt gäldas_ av den by till av byns samtliga renskötande medlemmar i vilken renarna hör. - I fråga om inne-

SOU 1968: 16 185

börden av uttrycket »kostnaderna a saken» utrönas, i vilken omfattning renar från samt beträffande möjligheten att frångå ti- skilda byar bidragit till uppkomsten av en digare skadevärdering hänvisas till vad där- viss skada. Den lämpligaste fördelningsgrunom anförts i anslutning till bestämmelser- den synes därvid vara antalet av de renar från fanns na i första stycket av förevarande §. varje by som vid skadetillfället Till förhindrande av att regresstalan omöj- i trakten. En regel av denna innebörd förerenbymedlemmarnas under- slås i tredje punkten av förevarande lagliggöres genom låtenhet att utse styrelse hänvisas i styckets rum. Uppenbarligen kan det här i allmänhet andra punkt till stadgandet i 2 § andra inte bli fråga om några exakta tal utan man får vanligen fri stycket om rätt att, när styrelse saknas för nöja sig med en tämligen som helst av renantalen. Är det en ansvarig renby, söka vilken uppskattning fråga av dess renskötande medlemmar. om större reninvasioner från främmande Även när det gäller fördelningen av ska- byar, bör det dock ligga i alla de berörda deståndsansvaret mellan skilda måste renägarnas intresse att snarast möjligt få byar, man räkna med att det vanligen inte går till stånd en skiljning av hjordarna, varvid att få fram full om på vad sätt en noggrannare räkning kan företagas. Den bevisning renarna från de olika till schablonering av ansvarsfördelningen som byarna bidragit uppkomsten av en viss skada. Det är där- det innebär a-tt hänsyn tages endast till renrenarnas ålder och indiviför nödvändigt att i lagen lämnas anvisning antalet, ej till som kan användas duella farlighet från skadegörel-sesynpunkt, på en fördelningsmetod i brist på närmare utredning om händel- torde vara oundviklig, om en i praktiken av sin enkelhet användbar skall kunna erseförloppet. En på grund fördelningsmetod tilltalande metod vore hållas. närmare definition av vad att, i analogi med Någon vad ovan föreslagits beträffande fördelning- som i detta sammanhang avses med uttrycen inom en renby, dela kostnaderna i för- ket »fanns i trakten» kan inte gärna lämhållande till byarnas totala renantal. Emel- nas; avsikten är att alla de renar skall medlertid är det här ofta om strövrenar räknas som enligt en erfarenhetsmässig befråga från en eller flera som sammanblan- dömning haft möjlighet att vara på skadebyar dats med varandra och/eller med en stör- platsen vid den tidpunkt då skadegörelsen re hjord från den by som normalt har sina förövades. Härvid bör dock hänsyn tagas renar inom skadeområdet, varför en jäm- även till bevakningsförhållandena, så att friförelse mellan hela renantal kan het från ersättningsskyldighet vinnes, i den byarnas mån det att vissa renar - även bli grovt missvisande. Ej heller kan man styrkes alltid hela det slutliga skadestånds- om de funnits i närheten av skadeplatsen lägga ansvaret som sålunda - stått under sådan övervakning att de på en viss renby, skulle få betala även för främmande re- inte kunnat medverka till skadan. En benars och hänvisa denna stämmelse härom har införts i den föreskadegörelse, by till att genom särskilda vårdavgifter för slagna lagtexten. strövrenar skaffa sig täckning för sina om- Uppenbarligen avses de i lagen upptagkostnader. Även om en sådan lösning kan na fördelningsreglerna inte vara av tvinganframstå som möjlig och lämplig, när det de natur utan bli tillämpliga endast i den ett område som med ensamrätt till- mån annat ej överenskommes mellan de begäller hör byn, är den knappast användbar utan- rörda ren-byarna. Någon bekräftelse av friför de trakter som med stöd av 2 kap. 1 § heten att avtala i dessa frågor är därför delats i och för Trots detta i förslaget till lag om rennäringen sig inte erforderlig. upp mellan byarna. Enligt vår mening bör har vi ansett lämpligt .att i lagrummets fjärde man emellertid eftersträva en enhetlig för- punkt in-föra en erinran om giltigheten av delningsmetod, som i brist på överenskom- överenskommelser, träffade med tillämpmelse mellan renbyarna (jfr härom nedan) ning av andra fördelningsgrunder än de lagkan användas i alla de fall då det ej kan stadgade. Detta har gjorts närmast för att

186 SOU 1968: 16

framhålla möjligheten för renbyarna att ingå långsiktiga avtal exempelvis om kvittning av skadekostnaden eller om dylika kostnaders inkluderande i vårdavgifter för strövrenar.

SOU 1968: 16 187

10 Renskötselns

birättigheter

10.1 Jakt och fiske minologien i 2 och 3 §§ RBL), ger lagens förarbeten (se prop. 1928:43, s. 136 och lO.l.l Gällande bestämmelser 246) otvetydigt vid handen att även annan Huvudstadgandet om samernas rätt till jakt renskötselberättigad avsetts skola få utöva och fiske inom renskötselområdet återfinnes sådan rätt, under förutsättning att han tilli 55 § RBL. Enligt detta lagrum är samer hör en lappby. Beträffande renskötselberätsom driver fjällrenskötsel (»fjällappar») betigad som inte tillhör lappby gäller däremot rättigade att jaga och fiska på utmark dels att han visserligen anses äga jakt- och fiskeinom Norrbottens och Västerbottens läns rätt men att han inte får utöva rätten. lappmarker ovan odlingsgränsen samt på Vad slutligen angår samer, som enligt renbetesfjällen i Jämtlands län, allt under RBL inte är renskötselberättigade, framgår hela året, dels ock inom lappmarkerna ne- av förarbetena att de inte äger sådan jaktdanför odlingsgränsen under den tid fjäll- och fiskerätt som avses i 55 § RBL utan lappar äger att där uppehålla sig med sina att de för rätten att jaga eller fiska måste renar. Samer som driver skogsrenskötsel kunna åberopa särskild upplåtelse (anf prop. (»skogslappar») har inom lappmarkerna s. 135 f; jfr dock SOU 1922: 10 s. 74, där motsvarande rättigheter, likaledes på ut- beträffande äldre lagstiftning uttalats att de mark, i den mån och under de tider skogs- icke renskötande samernas rättigheter att lappar äger attdär uppehålla sig med sina bedriva jakt och fiske på kronans marker renar. Alla fjällappar och alla skogslappar i princip torde sträcka långt som sig lika har således jakt- och fiskerätt i den utsträck- de renskötandes, varemot på enskildas ägor ning, både beträffande tid och rum, som rätt inte skulle för andra någon föreligga någon fjällapp resp. någon skogslapp inne- än de renskötande samerna). har betesrätt för sina renar, dock att jaktoch fisvkerättigheterna gäller endast på ut- Den jakt- och fiskerätt som enligt 55 § mark samt är begränsade till lappmarker- RBL tillkommer de renskötselberättigade na och - såvitt - rengäller fjällappar får inte av dem upplåtas till annan (56 § betesfjällen. - Samernas jakt- och fiskerätt första stycket samma lag). Däremot kan är underkastad eljest gällande inskränkning- i vissa fall med stöd av tredje länsstyrelsen ar i fråga om fridlysning, förbudstider och stycket i sistnämnda § upplåta jakt eller fångstmetoder m. m. fiske inom de områden som blivit anvisade Ehuru i 55 § RBL talas om jakt- och till lapparnas uteslutande begagnande, med fiskerätt endast för renskötande samer vilket uttryck avses renbetesfjällen samt de (»fjällappar» och »skogslappam enligt ter- delar av lappmarkerna ovan-för odlingsgrän-

188 SOU 1968: 16

sen som utgör kronomark under kronans I en den 23 mars 1964 dagtecknad skrivel-

omedelbara disposition (anf. prop. s. 104 f se till chefen för jordbruksdepartementet

och 171). Förutsättningen för att upplåtelse har 1949 års jaktutredning ifrågasatt, om

skall få ske är att den varken innebär fara ej sådan ändring bör genomföras i lagstift-

för tillgången på vilt eller fisk eller med- ningen angående samernas jakträtt att bil-

för besvärande intrång för de renskötsel- dande av jaktvårdsområden med anslutning

berättigade. Genom upplåtelsen hindras inte av mark ovan odlingsgränsen samt licens-

utövningen av den jakt- och fiskerätt som jakt efter älg ovan denna gräns inte hindras. enligt 55 § RBL tillkommer lappbymed- I skrivelsen anför jaktutredningen - ef-

lemmarna; tillståndet innebär endast befo- ter redogörelse för vissa av Kungl. Majzt

genhet för annan att »jämte lapparna» ut- avgjorda besvärsärenden m. m. - i huvud-

öva jakt eller fiske. - Upplåtelsen skall ske sak följande:

mot avgift, vilken skall användas till för- »Av förarbetena till renbeteslagen framgår mån för lapparna, dvs. tillföras statens lapp- - - - att det varit på tal att inskränka den

fond. samerna enligt tidigare gällande lag tillkommande rättigheten att jaga och fiska. 1919 års lappkommitté föreslog nämligen, att en same skulle få utöva dessa rättigheter allenast inom Den fiskerätt som enligt 55 § RBL tilleget lappbyområde. Bestämmelser av sådant kommer samerna utgör enligt 1 § tredje visst innehåll med av praktiska hänsyn för stycket lagen den 5 maj 1960 om fiske- fall medgiven modifikation upptogos i 34, res-

vårdsområden hinder för bildande av fis- pektive 32§ i de förslag till särskilda lagar fiske inom om- angående fjällrenskötsel och skogsrenskötsel, kevårdsområde, avseende som år 1924 remitterades till lagrådet. På grund råde som blivit anvisat till lapparnas ute- av lagrådets anmärkningar lagrådet gick slutande begagnande. Annat vatten, där sa- aldrig in på de ifrågavarande lagrummen merna enligt RBL har fiskerätt, kan vis- blevo förslagen ej förelagda riksdagen utan i stället för överarbetning överlämnade till särserligen ingå i fiskevårdsområde, men geskilt tillkallad sakkunnig. I ett år 1927 avgivet nom dess bildande inskränkes inte samerbetänkande framhöll denne, att begränsningen nas rätt. av jakt- och fiskerätten till vederbörandes eget Lagen den 3 juni 1938 om rätt till jakt lappbyområde kunde komma att medföra svåinnehåller inte som ut- righeter samt framkalla tvister. Som inskränknågot stadgande ningen ej heller syntes vara påkallad av något tryckligen förbjuder att jaktvårdsområde, egentligt behov, ansåg den sakkunnige lämpligt som i 10 § av nämnda lag sägs, omfattar att återgå till då gällande lag. - - mark. där samerna enligt 55 § RBL är be- Såsom nyss återgavs ansåg den särskilt tillrättigade at-t jaga. I praxis* har Kungl. kallade sakkunnige, att något egentligt behov

Majzt emellertid funnit att jaktvårdsområde inte påkallade inskränkning av utombys samers inte kan bildas rättighet att jaga inom lappbyområde. Fog för med anslutning av kronoett dylikt uttalande fanns säkerligen vid den mark, som är belägen inom lappmarkerna tid, då det gjordes. Den jakt som då domiovan - Samernas odlingsgränsen. ja-kträtt nerade var jakten efter ripa samt efter »gråovan odlingsgränsen och på renbetesfjällen fågel», d. v. s. skogshöns, och tillgången på har vidare ansetts utesluta att med- sådant villebråd var ofta god, inom vissa omlänge råden mycket god. Betecknande för situagivande kunde lämnas till licensjakt efter tionen kan sägas vara ett i 1935 års jaktälg jämlikt 13 § jaktstadgan den 3 juni lagstiftningssakkunnigas betänkande (SOU

1938. I senare praxis? har emellertid fast- 1936:38) återgivet yttrande av åborna i en slagits att samernas rättighet att jaga inom fjällby: »Det sägs att jakten är en binäring, visst område ovan inte ut- men för oss är den huvudnäringen». Härutodlingsgränsen innan har det senaste kvartseklet medfört stora gör hinder för att meddela övriga jaktbe-

rättigade tillstånd att där fälla älg under särskild 1 jakttid. Kungl. Majzts beslut den 2 maj 1957, dnr “ l0.1.2 från 1949 års jakt- 2629/56. Framställning 3 Kungl. Majzts resolution den 5 augusti 1965, utredning dnr 1439.

SOU 1968: 16 189

förändringar. Åtskilliga omständigheter ha med- skadegörelsen kanske inte så omfattande. Men verkat härtill. Bland dessa torde utan tvivel mot vintern brukar älgarna vandra ner från de en betydande nedgång i stammarna av såväl högre belägna områdena och erfarenhetsmäsripa som gråfågel ha spelat en stor roll. Å sigt kunna de då förorsaka ibland betydande andra sidan har älgstammen ökat i en ut- skada inom trakter, där skogens föryngring sträckning, som man då inte kunde ana. Häri- ofta är ett svårbemästrat problem. Ur både genom ha givetvis både bofasta och samer viltvårds- och skogsvårdssynpunkt är det därfått mera kött i den egna grytan. Utbytet av för angeläget, att beskattningen av älgstammen den jakt, som kunde förvandlas i kontanter, sker på sådant sätt, att bägge dessa intressen nämligen fågeljakten, särskilt med snara, måste bli tillgodosedda. Att så sker kan inte vara andäremot numera anses som förhållandevis av nat än till fördel för såväl samer som bofasta. mindre betydelse. Sålunda uppgick under jakt- Jaktutredningen har inte ansett, att dess uppåret 1962/63 sammanlagda antalet i de tre drag ger den befogenhet att framlägga formnordligaste länen skjutna eller snarade ripor liga förslag i de ämnen den nu berört. Detta till omkring något över 55 000, medan under synes tillkomma dem, som till äventyrs redan början av 1930-talet en enda fjällsocken kunde ha eller kunna komma att få att överväga uppvisa ett ungefär lika stort antal genom med renskötselproblemen. Utredningen hardock sådan jakt åtkomna fåglar. för prövning i sådan ordning ansett sig böra Det torde vara för en var uppenbart, att de redovisa resultatet av sina överväganden i trakter varom nu är fråga icke längre ha den dessa frågor. Av vad utredningen anfört lärer karaktär av »jungfmlig natur» vilken medger framgå, att de av densamma ifrågasätta jämkett ohämmat utnyttjande av villebrådstillgången. ningama i samernas rättighet att jaga inte äro Icke endast de bofasta utan jämväl nomaderna föranledda av åstundan att i sak kringskära måste därför tänka på framtiden. - - -Väl de renskötande samernas möjligheter i detta utesluter naturbeskaffenheten i dessa trakter avseende. Men liksom formerna för rensköti många fall sådana positiva jaktvårdsåtgärder, selns bedrivande modifierats under tiden efter som visats ha med fördel kunnat vidtagas i renbeteslagens tillkomst, har utvecklingen på kulturlandskapet. Men trots detta måste det det jaktliga området ej heller stått stilla. I de planmässiga utnyttjande av villebrådstillgångar- trakter, som det här är tal om, har jakten för na och den kontroll över att obehöriga ej profi- både bofasta och nomader även ett annat tera härav, som är utmärkande för begreppet värde än det, som mätes i reda pengar. Det jaktvård och som jaktvårdsområdena äro av- synes utredningen därför vara angeläget, att sedda att befordra, vara på längre sikt till gagn huvudsakligen formella skäl ej skola få hindra även för samema. Uppenbart är att stadgarna den samverkan till bättre utbyte av jakten, som för ett jaktvårdsområde, vilket omsluter mark är ett av ändamålen både när det gäller bilsom beröres av renskötselrättighetema, måste dande av jaktvårdsområden och då fråga uppinnehålla särskilda bestämmelser för att ga- kommer att få tillstånd till licensjakt efter rantera samerna den jaktutövning, varav de älg, vare sig denna bedrives inom jaktvårdsför renskötselns bedrivande äro i behov. Här- område eller annorledes, t. ex. bya- eller jaktvidlag utgör skogsrenskötseln det troligen lagsvis. Även de bofasta i dessa merendels största problemet. Enligt utredningens åsikt avlägsna trakter kunna ha anspråk på att få bör dock med ömsesidig god vilja denna fråga sina intressen tillgodosedda. Och, såsom utkunna lösas. Utredningen hyser nämligen den redningen sökt att här påvisa, i verkligheten uppfattningen, att man i jaktvårdsområdena måste, i varje fall vad gäller det nu behandlade har en lämplig plattform för ernående av på ämnet, samernas intressen sammanfalla med ömsesidigt hänsynstagande byggd samverkan de bofastas.» mellan samer och bofasta till skydd för gemen- J aktutredningens skrivelse har, jämlikt desamma intressen. Behovet av en så funtad samverkan har väl länge varit påtagligt och blir partementschefens förordnande den 4 juni utan tvivel för var dag alltmer trängande, om 1964, överlämnats till rennäringssakkunnibåda de befolkningsgrupper, som sedan år- ga. hundraden haft sin utkomst i lappmarkema. skola ha någon utsikt att undgå att grunden undanrycks för deras näringsutövning. l0.l.3 Rennäringssakkunnigas över- Även i fråga om älgjakten behöver en dylik väganden och förslag samverkan komma i gång. Den reglering av avskjutningen, som åstadkommes genom licens- a) Kretsen av rärtsinnehavare jakten, har icke som enda syfte hushållningen Att befogenheten att utöva samernas jaktmed älgstammen. Den bör även vara inriktad och fiskerätt förbehållits sådana renskötpå att förebygga stammens skadegörelse å skogsföryngringarna. Ovan odlingsgränsen är selberättigade som tillhör lappby har moti-

190 SOU 1968: 16

verats med att jakt- och fiskerättigheterna ra en vanlig uppfattning även bland lapputgör en del av den allmänna renskötsel- bymedlemmarna att de samer som lämnat rätten eller i varje fall utgör en av de med renskötseln och övergått till annat yrke denna rätt förenade förmånerna (prop. bör få bibehålla rätten till jakt och fiske 1928: 43 s. 246). För rennäringen torde det åtminstone under en övergångstid. Enligt vara av betydande värde att det sålunda rå- vår mening är det befogat att tillmötesgå dande sambandet mellan renskötselrätten dessa önskemål. Med en fixerad övergångssamt jakt- och fiskerättigheterna inte för- tid uppfylles ändå det ovan ställda kravet svagas. En okontrollerad befogenhet för på att jakt- och fiskerätten skall tillkomma andra samer än de renskötande att utöva en begränsad personkrets. Från allmän synoch fiske kan nämligen medföra inte punkt torde det snarast vara till fördel, jakt bara att rennäringsidkarna får om den som lämnar renskötseln får besvårigheter att utöva och fiske för husbehov och hålla sin jakt- och fiskerätt under en inte jakt att renskötseln störs utan också att värdet alltför kort tid; härigenom bör det bli lättaav jakten och fisket som objekt för upp- re att genomföra den omställning av arlåtelser till utomstående minskas. Dylika betslösa och undersysselsatta som i viss omhar för närvarande en inte ovä- fattning erfordras för att få rennäringen upplåtelser sentlig betydelse som inkomstkälla för sta- lönsam och bärkraftig (jfr betänkandets tens lappfond, de i samband med kap. 6, särskilt avsnitt 6.2.6). Vi föreslår varigenom upplåtelserna inflytande avgifterna kommer därför, i 3 kap. I § tredje stycket nyssatt en förutvarande renrennäringen till godo. Med den starkt steg- nämnda lagförslag, rade efterfrågan, särskilt på fisketillfällen, bymedlem skall få bibehålla sin jakt- och som kan förutses i framtiden är det sanno- fiskerätt under tio år, räknat från det att likt av jakt- och fiskeupp- han utträdde ur byn. Rätten avses dock att avkastningen förutsatt att bli till och fiske för huslåtelserna kan ökas väsentligt, begränsad jakt kvaliteten och behov, vilket innebär att rättigheten inte på de upplåtna jaktmarkerna fiskevattnen kan hållas nivå. skall kunna utnyttjas i försäljningssyfte. Vipå nöjaktig krävas att kretsen dare anser ooh fiskerätt bör Härför torde emellertid vi att jaktav jakt- och fiskerättsägare i möjligaste mån föreligga endast inom en renby; den som företrädare för vunnit inträde i en annan sålebegränsas, så att ansvariga by skall de samiska jakt- och fiskeintressena erhålles des ej ha rätt att jaga och fiska inom sin nedan under så sker blir den som varit medlem i (jfr b/). Att up- gamla Iby, och särskilt för ren- mer än en by behåller sina rättigheter enpenbarligen betydelsefullt näringsidkarna, om det ordnas så att de för dast i den by han sist tillhörde. av- I fråga om de samer som tilljakt- och fiskerättsupplåtelserna erlagda aldrig hört t. ex. de s. k. gifterna delvis skall utgå direkt till de lokala någon lappby (renby), och fiskesamerna, anser vi oss däremot inte kunrenskötselorganisationerna, renbyarna, såsom för närvarande är fallet, helt na tillstyrka en lagändring av innebörd att inte, tillföras (se härom betänkandets de får del av de samiska jakt- och fiskelappfonden En dylik anordning skulle få kap. 8, avsnitt 8.1.5 b). rättigheterna. Med hänsyn till de nu anförda synpunk- till följd att kretsen av rättsägare vidgaterna förordar vi att utövningen av den des till en mycket svårdefinierad grupp, samiska jakt- och fiskerätten i princip för- varigenom bl. a. de redan begränsade möjbehålles medlemmar. I 3 kap. ligheterna att ingripa mot tjuv-jakt och renbyarnas I § första stycket förslaget till rennärings- tjuv-fiske skulle väsentligt reduceras. - Vad

lag har därför som huvudregel uttryckligen nu sagts innebär givetvis inte att de nämnda och fiske- bör u-teslutas från jakt och angivits att ifrågavarande jakt- samegrupperna »medlem fiske inom renskötselområdet. Enligt vår rätt tillkommer av renby». före- kan emellertid frågan om deras Från den nyss angivna huvudregeln mening slås emellertid Det torde va- lättare ordnas geett undantag. jakt- och fiskemöjligheter

SOU 1968: 16 191

nom individuella än lagstiftnings- Skälen upplåtelser för en sådan begränsning vinner Att vid sådana vägen. upplåtelser perso- väsentligt i styrka, om i detta sammanhang ner av samisk börd ges visst företräde fram- beaktas möjligheten att genom upplåtelse-r för andra sökande synes vara fullt befogat av jakt- och fiskerätt till utomstående tilloch torde överensstämma med hittillsvaran- föra rennäringen Otvivelpenninginkomster. de praxis (se vidare nedan i detta kapitel, aktigt finns det utrymme för en betydande avsnitt 10.7.3 c). av den omfattning i vilken ökning upplåtelser för närvarande sker. Å ena sidan b) Rättigheternas lokalisering m. m. är efterfrågan på jaktmarker och särskilt Den nuvarande ordningen, enligt vilken så- på fiskevatten starkt stigande, vilket samdana renskötselberättigade som tillhör lapp- manhänger med höjd levnadsstandard och byar får jaga och fiska inte bara inom ökad fritid (längre semester, fria lördagar): den egna byns område utan inom större å andra sidan har genom ett omfattande indelen av det svenska renskötselområdet, kan venteringsarbete skapats underlag för säkragivetvis för den enskilde lappbymedlem- re bedömning av vilka vattenområden som men framstå som en fördel därigenom att utan eftersättande av samernas husbehovshan äger mycket stor valfrihet vid utöv- fiske och med minsta för renolägenhet ningen av jakt och fiske. För flertalet jakt- skötseln kan upplåtas till utomstående mot och fiskeberättigade samer torde dock den- avgift (arrende eller fiskekort). För att göna fördel vara uteslutande teoretisk; av ra dylika upplåtelser än mer eftersökta och naturliga skäl jagar och fiskar majorite- därigenom möjliggöra uttagande av högre ten av lappbymedlemmarna enbart inom är det uppenbarligen av vikt att avgifter den egna byns område. I praktiken torde förvärvarna av tillstånden kan lita på att det f. ö. bland samerna allmänt ses med jakten eller fisket håller en godtagbar stanoblida ögon och uppfattas som överträdel- dard. Härför krävs dels skydd mot överdrise av en traditionell sämjedelning, när med- ven och eljest olämplig av viltbeskattning lemmar av en lappby jagar eller fiskar på och fiskbestånden, dels att jakt- och fiskeomrâde tillhörande en annan by. - För ett när så erfordras. Det vårdsåtgärder vidtages rationell-t utnyttjande av jakten och fisket torde inte vara tvivel underkastat att desinom lappmarkerna och renbetesfjällen in- sa förutsättningar lättare kan uppfyllas, om nebär den nämnda valfriheten vissa olägen- den lagstadgade jakt- och fiskerätten tillheter. Redan risken, även om den i prakti- kommer endast en begränsad personkrets. ken må vara liten, för att utomstående skall nämligen renbyns medlemmar (in-kl. förutnyttja en viss lappby-s javktmarker och utvarande medlemmar under viss övergångsfiskevatten måste verka starkt hämmande, tid). kan i så fall företräda Byns styrelse när det gäller a-tt få denna bys medlem- alla dem som äger utöva den samiska jaktmar eller det allmänna intresserade av jakt- och fiskerätten inom byns område, när fråoch fiskevård eller andra åtgärder för att ga uppkommer om att till utomexempelvis främja ett på längre sikt lämpligt tillgodo- stående upplåta rätt att jaga eller fiska. görande av dessa naturtillgångar. Det mås- I 3 kap. I § första stycket av lagförslate exempelvis vara svårt att få tillstånd get har på grund av vad ovan anförts rätfiskevårdande åtgärder i en sjö, vilken när ten till jakt och fiske begränsats till »byns som helst kan av utomstående samer göras betesområde», varmed 2 ka-p. 2 § enligt till föremål för ett intensivt nätfiske. Re- i förslaget avses såväl det enligt 1 § samma dan angelägenheten av att de renskötande kap. indelade byområdet som övriga av samerna för eget bruk har tillgång till er- byn utnyttjade betesmarker. Liksom enligt forderliga jakt- och fiskemöjlig-heter gör det gällande lag är jakt- ooh fiskerätten vidare därför enligt vår mening väl motiverat att inskränkt till lappmarkerna och renbetesderas jakt- och fiskerätt begränsas till det fjällen, och den får utövas endast under egna betesområdet. de delar av året då renskötsel är tillåten

192 SOU 1968: 16

i trakten. I övrigt innebär förslaget en eller fiske ske inom de till lapparnas utemindre jämkning av nuvarande stadgande, slutande begagnande anvisade områdena. enligt vilket rätten att jaga och fiska är Sådan upplåtelse får dock inte omfatta enbegränsad till »utmarkm Då innebörden av samrätt till jakt eller fiske inom det bedetta uttryck inte kan anses fullt klar i rörda området utan är begränsad till beförevarande sammanhang, föreslås i stället fogenhet att »jämte lapparna» utöva jakt en föreskrift om att rätten att jaga inte eller fiske. gäller på inägor. Den begränsning av möjligheten att verk- Den här ovan förordade begränsningen ställa upplåtelser som ligger i de citerade av samernas jakt- och fiskerätt till den egna orden har ursprungligen tillkommit för att renbyns betesområde synes dock inte böra säkra samernas rätt till jakt och fiske såsom vara undantagslös. För renskötselns bedri- binäringar till renskötseln (se särskilda utvande är det inte sällan nödvändigt för ren- skottets vid 1886 års riksdag utlåtande nr ägarna och deras anställda att tillfälligt 1, s. 32). Det kan ifrågasättas, om det nuvistas inom en angränsande bys område. mera är lika påkallat som för drygt åttio t. ex. för renskiljning eller slakt. Med de år sedan att undantagslöst förbjuda uppavstånd som här ofta förekommer kan för låtelse av ensamrätt till jakt och fiske inom en dylik vistelse åtgå flera dagar, och det renskötselområdet; jaktens betydelse som bör inte rimligen fordras att proviant all- binäring torde vara starkt reducerad och i tid medföres för hela tiden. För dessa fall fråga om fisket har den ovan omnämnda anser vi lämpligt att renskötande medlem- inventeringsverksamheten medfört ökade mar av en renby under vistelse inom an- möjligheter att dela upp fiskevattnen i sånan bys betesomrâde tillerkännes samma dana som erfordras för samernas eget behov jakt- och fiskerätt som dennas egna med- och sådana som utan olägenhet kan avstås lemmar, dock med begränsning till vad som till utomstående. Samtidigt har värdet av att erfordras för de besökandes uppehälle un- kunna avsätta vissa jaktmarker och fiske-

der denna tid. Föreskrift härom har inta- vatten för upplåtelse med ensamrätt väsent-

gits i 3 kap. 1 § andra stycket av lag- ligt ökat, beroende främst på stegrad efterförslaget. När där sägs att nämnda jakt- frågan på jakt och fiske som turistatt-rakoch fiskerätt föreligger vid tillfällig vistel- tioner i fjällbygderna. Ej minst med hänsyn se inom annan by »för renskiljning eller till svårigheten att få till stånd en rationell annat dylikt ärende», avses därmed uppen- fiskevård i vatten, där samerna har rätt barligen att ärendet skall vara av lovlig att bedriva nätfiske, framstår det numera beskaffenhet; ett överskridande av bygrän- som angeläget att det gällande förbudet sen exempelvis .för egenmäktigt återtagande mot upplåtelse av ensamrätt blir uppmjukat. av strövrenar kan således in-te ge upphov Om en sådan uppmjukning kombineras med till jakt- eller fiskerätt inom annan renbys att rennäringsidkarna själva genom sina orområde. gan renbyarna får del i de för jakt- och Liksom nu är fallet bör samernas jakt- fiskeupplåtelserna erlagda avgifterna (se och fiskerätt även i fortsättningen utövas härom betänkandets kap. 8, avsnitt 8.1.5 b), med iakttagande av vanligen gällande in- är det vår uppfattning att den ifrågasätta skränkningar i fråga om lovliga jakt- och ändringen måste betraktas som övervägande fisketider, fångstmetoder etc. Bestämmelse fördelaktig även från samernas synpunkt. härom har införts i §:ens första stycke; den I vårt förslag till bestämmelser rörande blir genom hänvisningar i andra och tredje upplåtelse av rät-t till jakt och fiske, 3 kap. styckena tillämplig även i där avsedda fall. 12 § första stycket i rennäringslagförslaget, har den enligt ovan önskvärda uppmjukc) Upplåtelse av jakt- och fiskerätt av förbudet ningen mot upplåtelse av jakt Enligt 56 § tredje stycket RBL kan un- och fiske med ensamrätt genom-förts på det der vissa förutsättningar upplåtelse av jakt sättet att orden »jämte läpparna» i den

SOU 1968: 16 193

nuvarande lagtexten uteslutits samt att i samer än medlemmar av den by inom vars stället, i förtydligande syfte, tillagts att upp- betesområde den ifrågavarande jaktmarken låtelsen, när särskilda skäl föreligger därtill, helt eller delvis är belägen. kan avse all rätt till jakt eller fiske inom Inte heller i fråga om bildande av jaktvisst område. Som sådana särskilda skäl vårdsområde torde någon ändring av den bör huv-udsakligen ifrågakomma att ensam- allmänna javktlagstiftningen vara erforderlig rätt fordras för att trygga en god jakt- för att i framtiden möjliggöra anslutning eller fiskevård. Enbart den omständigheten, av mark, där samerna har jakträtt, Att sådan att en högre avgift kan påräknas vid upp- anslutning för närvarande inte anses kunna låtelse av ensamrätt än vid annan upplåtel- ske åtminstone såvitt gäller mark ovan se, bör således inte vara till fyllest. Givetvis odlingsgränsen, torde bero på att 55 och måste därjämte tillses att de allmänna för- 56 §§ RBL innebär att jakträtt där tillutsättningarna *för att upplåtelse av rätt till kommer en obestämd personkrets (i regel jakt eller fiske över huvud taget skall få alla samer som tillhör lappbyar) samt att ske är uppfyllda. Dessa förutsättningar synes denna jakträtt kvarstår, även om utom- - i överensstäm- stående erhåller tillstånd lämpligen huvudsaiklig att jaga på samma melse med gällande lag - kunna uttryckas mark. I bl.a. dessa hänseenden har ovan så att upplåtelsen skall vara förenlig med föreslagits ändrade bestämmelser, efter god jakt- och fiskevård samt kunna ske vilkas genomförande samernas jakträtt skulle utan avsevärt men för renskötseln och utan - såvitt nu är i fråga - bli i huvudsak besvärande intrån-g för medlemmarna i den jämförlig med den som tillkommer andra renby till vilken det med upplåtelsen avsedda nyttjanderättshavare. Under förutsättning att området hör. Däremot torde det knappast samernas jakträtt regleras enligt detta förvara nödvändigt att i detta sammanhang slag, torde därför hinder inte komma att beakta, att även grannbyarnas medlemmar möta mot bildande av jaktvårdsområde med kan ha visst intresse av att vid tillfällig anslutning av mark som omfattas av denna vistelse inom området äga tillgång till jakt rätt. Givetvis är det i sådant fall nödvändigt och fiske för sitt uppehälle. att vid utformningen av de i 10 § l mom. Beträffande övriga med upplåtelse av andra stycket lagen om rätt till jakt omjakt- och fiskerätt sammanhängande frågor -nämnda grunderna för javktutövnin-gen m. m. hänvisas till avsnitt 10.7 nedan i detta taga hänsyn till samernas speciella intressen kapitel. både i fråga om jakten och beträffande renskötseln; kontroll av att så sker ankommer d) Ändringar i den allmänna jakt- och ll enligt § 1 mom. samma lag på länsfiskelagstiftningerz som har att tillse att beslutet inte styrelsen, Av skäl som 1949 års jaktutredning anfört kränker enskild rätt. Uppenbarligen måste i skrivelsen den 23 mars 1964 (ovan under länsstyrelsen, innan ärendet avgöres, lämna l0.l.2) anser vi att även mark där samerna berörda renbyar tillfälle att yttra sig i sa-ken, har jakträtt bör kunna ingå i jaktvårdsom- om de ej biträtt fastighetsägarnas beslut. råde och att licensjakt efter älg bör få före- Som exempel på bestämmelser, som i komma på sådan mark. Såvitt rör licensjakt nämnda grunder kan behöva införas till torde frågan redan vara löst genom den skydd för samernas rättigheter, må nämnas ändring av praxis som skett under senare föreskrift om rösträtt för renby, vars medtid. Vi vill i anslutning därtill framhålla lemmar äger jakträtt inom jaktvårdsområdet, att innebörden av nuvarande rättstillämp- samt förbud mot upplåtelse av jakträtt till ning rimligen måste vara, att tillstånd till utomstående utan renbyns medgivande. Är licensjakt skall kunna lämnas också åt samer fråga om trakt, där norska samer jämlikt med jakträtt på sådan mark som avses i 13 15l § svensk-norska renbeteskonventionen § jaktstadgan; dock synes det i regel vara äger jakträtt, bör vidare förbehåll göras för olämpligt att dylikt tillstånd meddelas andra deras husbehovsjakt.

194 SOU 1968: 16

Beträffande fisket är det enligt vår mening samernas del bör därvid som delägare anges angeläget att underlätta anslutningen av vederbörande renby. Bestämmelser med nu vattenområden, där samerna äger fiskerätt, angiven innebörd kan lämpligen införas i till de företag - fiskevårdsområden - som ett nytt fjärde stycke av §: en. utföres i syfte att sam-fällt ordna fiskeför- 8 § LOFO reglerar delaktigheten i ett hållandena och främja fiskerättsägarnas fiskevårdsområde, vilken är avgörande för gemensamma intressen. Genom sådan an- rösträttens storlek i vissa fall samt för omslutning torde i många fall såväl fiskevården fattningen av delägarnas ekonomiska rättigsom fiskets utnyttjande kunna verksamt för- heter och skyldigheter. Delaktigheten skall, bättras. Då den nuvarande lagen om fiske- om delägarna ej enas, bestämmas efter anvårdsområden (LOFO) praktiskt taget helt delstal i samfällt fiske, där så kan ske, och utesluter samernas fiske från deltagande i i annat fall genom uppskattning. - Såvitt dylika företag, bör vissa ändringar i denna gäller bestämmandet av de sammanlagda lag övervägas. Nedan föreslås sådana änd- delaktighetstalen för de särskilda fiskena, ringar beträffande 1, 2 och 8 §§. - I den torde någon ändring av gällande regler inte mån särskilda regler eljest erfordras för behöva vidtagas till följd av den ifrå-gasatta tillgodoseende av samernas och renskötselns utvidgningen av LOFO:s tillämpningsomintressen i samband med ett fiskevårdsom- råde. Däremot krävs en bestämmelse om på rådes bildande och förvaltning (t. ex. för- vad sätt delaktighetstalet för ett fiske, som behåll för norska samers rätt till husbehovs- omfattas av samernas fiskerätt, skall uppfiske enligt 151 § ren-beteskonventionen) kan delas mellan fiskets ägare och samerna. bestämmelserna intagas i områdets stadgar, Enligt vår mening bör denna uppdelning, vilka jämlikt 4 § LOFO skall fastställas av till förhindrande av tvister och för underlänsstyrelsen. lättande av förfarandet vid fiskevårdsom- I 1 § tredje stycket LOFO stadgas, att rådes bildande, göras schablonmässigt och fiskevårdsområde ej må avse fiske inom anges i lagtexten. Med hänsyn till att samerområde som anvisats till samernas uteslu- nas rätt är starkare inom de områden som tande begagnande samt att genom bildande anvisats till deras uteslutande begagnande av fiskevårdsområde, avseende annat vatten (dvs. renbetesfjällen samt kronomark under där samerna har fiskerätt, inskränkning ej kronans omedelbara disposition i lappmarmå ske i denna rätt. Lagrummet synes böra kerna ovan odlingsgränsen) än inom övriga upphävas, va-rigenom undantagsställningen områden där de har fiskerätt, bör deras för samernas fiske avskaffas. andel av delaktighetstalet sättas högre inom 2 § LOFO anger vem som är delägare i de förstnämnda områdena än inom de seett fiskevårdsområde. Enligt första stycket nare. Skäligen synes en andel om hälften utgöres delägarna av ägarna till det fiske resp. en fjärdedel böra belöpa på samernas som ingår i området, men enligt andra fiskerätt, varvid fiskets ägare skulle anses stycket skall vissa innehavare av begränsade ha del i fiskevårdsområdet för hälften sak-rätter (servitutshavare, vissa boställsha- resp. tre fjärdedelar av det ifrågavarande vare och innehavare av besittningsrätter) fiskets totala delaktighetstal. Stadgande häranses som delägare i fiskerättsägarnas ställe. om bör införas i LOFO såsom ett nytt - Beträffande vatten där samerna har fiske- tredje stycke av 8 §. rätt synes det inte vara lämpligt att låta Bland de i be-tänkandet framlagda förvare sig fastighetsägarna eller samerna en- fattningsförslagen ingår förslag till ovan ansamma företräda fisket. I stället bör båda givna ändringar i LOFO (se s. 29). dessa intressegrupper, som var för sig äger 10.2 Skogsavverkning vissa befogenheter med avseende å fiskets 10.2.l Gällande bestämmelser utnyttjande och förvaltning, anses som delerhålla rösträtt och andel 45-54 §§ RBL, med rubriken »Om skogsägare och sålunda i fiskevårdsområdets inkomster m. m. För fång›, innehåller detaljerade bestämmelser

SOU 1968: 16 195

rörande de renskötselberättigade samernas tagas endast med samtycke av vederbörande rättigheter att för skilda ändamål avverka jordägare eller brukare, dels för virke som skog och tillgodogöra sig virke på annans får tagas endast efter anvisning eller utmark inom renskötselomrâdet. Gemensamt syning, dels ock för de växande lövträd för samtliga dessa befogenheter är, jämlikt samt sådan s. k. tall- och grantjur (hård 1 § 2 mom. RBL, att de får utövas endast och krokig ved, avsedd för slöjdändamâl) av same som tillhör lappby. som tagits inom sedvanerättsområdet, dvs. Stadgandenas disposition är i h-uvudsak utom lappmarkerna och renbetesfjällen. följande. 45 ooh 46 §§ innehåller de grund- För det virke som får tagas endast med läggande reglerna om rättigheternas inne- samtycke skall betalning ske »enligt överbörd och omfattning på olika typer av ren- enskommelsex. I övrigt skall för virket betesmark. Härvid avser 45 § kronomark lämnas »en billig ersättning», vilken - om under kronans omedelbara samt parterna ej enas - skall fastställas av en disposition områden, som vid avvittring blivit utlagda av länsstyrelsen förordnad värderingsman. till allmänningsskog, medan 46 § behandlar Rätten att fälla lavbevuxna träd gäller annan ma-rk, dvs. dels enskild eller kommun enligt 50 § RBL inom all mark, där samerna tillhörig mark utom nyssnämnda allmän- äger uppehålla sig med sina renar. Den får ningsskogar, dels kronomark, som ej står dock utnyttjas endast när det är »oundunder kronans omedelbara disposition. En gängligen nödvändigt för renarnas uppekompletterande regel om rättigheternas hälle», och vid fällning skall iakttagas att innebörd återfinnes i 49 §, som förbjuder i främsta rummet torra eller oväxtliga träd virkes användande för viss fastighets behov. avverkas. Innan lavträd fälles skall om möj- Vidare behandlas i S0 § den speciella form ligt vederbörande skogstjänsteman, jordägare av avverknin-g som sker för att tillgodose eller brukare underrättas och lämnas tillfälle renarnas .behov av lav. - I 47 § ges regler att anvisa läm-pliga träd. Har underrättelse om den betalning som i vissa fall skall er- ej medhunnits i förväg, skall anmälan om läggas för avverkat virke. 48 och 51 §§ fällningen göras snarast därefter. innehåller befogenhet för myndigheterna att De i 48 och 51 §§ RBL stadgade beav hänsyn till enskilda (48§) eller allmänna fogenheterna för myndigheter att begränsa (5l§) intressen begränsa avverkningsrättens avverkningsrättens utnyttjande innebär i utnyttjande inom vissa om-råden. I 52 § huvudsak följande. Om invid en boplats skyddas rätten till virke som avverkats med skogens fortsatta nyttjande för vedfång åt tillämpning av lagens bestämmelser, och i samerna är i synnerlig mån betungande för 53 § ges regler om sättet för avverkningens vederbörande jordägare eller brukare, .må unförande. S4 §, slutligen, innehåller stad- länsstyrelsen enligt 48 § förbjuda att bränsle ganden om den anvisning eller utsyning som tages annat än efter anvisning; vad nu sagts i vissa fall skall äga rum, innan -avverkning gäller dock endast i fråga om enskild och får företagas. kommunal mark (utom allmänningsskog) De i 45 och 46 §§ RBL stadgade reglerna samt sådan kronomark som inte står under om skogsavverkningsrättens innebörd och kronans omedelbara disposition. Enligt 51 omfattning framgår av den schematiska upp- § äger Konungen utfärda förbud mot avställningen på s. 197. verkning av växande tall, gran eller björk, Beträffande skyldigheten för samerna att om det krävs för att förebygga fara för erlägga betalning för virket gäller enligt 47 skogens bevarande eller återväxt. Av samma § RBL att på kronomark under kronans skäl kan länsstyrelsen förbjuda fortsatt anomedelbara disposition samt på område, vändning av fast viloplats eller boplats. De som vid avvittring utlagts till allmännings- sist nämnda förbuden får i regel inte medskog, allt virke erhålles gratis. I fråga om delas, om nyttjandet av tillåtet betesområde annan mark skall däremot ersättning lämnas eller flyttning på tillåten flyttningsväg däri vissa fall, nämligen dels för virke som får igenom skulle i väsentlig mån försvåras;

196 SOU 1968: 16

Rensköt- Marktyp Belägenhet selart Rättighetens innebörd

Kronomark under Lappmarkerna ovan F;S Använda skogen till eget behov av virke; dock kronans omedelba- odlingsgränsen; må virke till uppförande, ombyggnad eller ra disposition; all- renbetesfjällen underhåll av stuga eller därmed jämförlig bomänningsskog stadsbyggnad samt växande träd till uppförande av vissa stängsel tagas endast efter anvisning eller utsyning Lappmarkerna ned- F;S Använda skogen till eget behov av virke; dock om odlingsgränsen må virke till uppförande, ombyggnad eller underhåll av stuga eller därmed jämförlig bostadsbyggnad samt växande barrträd till uppförande eller ombyggnad av fast kåta, bod eller stängsel tagas endast efter anvisning eller utsyning Sedvanerättsområ- F;S Taga a) torra träd, vindfällen, skogsavfall, det (= annan betes- en- och videbuskar, b) på utmark växande trakt än lappmar- lövträd för tillfälligt behov, c) tall- och grankerna och renbetes- tjur till slöjdvirke fjällen) Enskild eller kom- Lappmarkerna F;S Använda skogen till eget behov av virke; dock mun tillhörig mark ovan odlingsgrän- må virke till uppförande, ombyggnad eller utom allmännings- sen; renbetesfjällen underhåll av stuga eller därmed jämförlig boskog; kronomark stadsbyggnad tagas endast med samtycke av under enskild vederbörande jordägare eller brukare och efter disposition anvisning eller utsyning, varjämte växande träd till uppförande eller ombyggnad av fast kåta, bod eller stängsel må tagas endast efter anvisning eller utsyning Lappmarkerna ned- F » om odlingsgränsen » Under flyttning med renarna taga, till eget behov, bränsle och slöjdvirke samt virke till tältstänger, kåtor, förvaringsbodar och -ställningar; dock må växande barrträd tagas endast efter anvisning eller utsyning Sedvanerättsområdet F Taga a) torra träd, vindfällen, skogsavfall, enoch videbuskar, b) på utmark växande lövträd för tillfälligt behov, c) tall- och grantjur till slöjdvirke Under ñyttning med renarna taga, till eget behov, torra träd, vindfällen, skogsavfall, enoch videbuskar samt på utmark växande lövträd, allt för användning som bränsle och slöjdvirke samt som virke till tältstänger, kåtor, förvaringsbodar och -ställningan Till slöjdvirke må tall- och grantjur tagas även vid andra tillfällen än under ñyttning.

Renskötselart: F = f jällrenskötsel; S = skogsrenskötsel. Anm.: 1) Enligt 49 § RBL må den som äger eller brukar fastighet eller är i tjänst hos ägare eller brukare av fastighet icke använda sin rätt till skogsfång för fastighetens behov av virke. 2) Förbud mot att taga bränsle annat än efter anvisning kan i vissa fall stadgas av länsstyrelsen med stöd av 48 § RBL; se texten.

endast om förbudet finnes påkallat till skydd För att trygga rätten till avverkat virke mot björk- eller barrskogsgränsens ned- stadgas i 52 § RBL dels att virke, som en gående, är samerna pliktiga att finna sig i same lagligen tagit och använt eller upplagt sådana olägenheter för framtida användning, inte utan hans

SOU 1968: 16 197

samtycke får av jordägaren eller brukaren kronans omedelbara disposition samt allbortföras eller göras obrukbart, dels ock att männingsskogar (45 § RBL); på övrig mark ny anvisning eller utsyning inte erfordras, är rättighetens utövning betingad av att om ett stängsel vartill virke uttagits efter samtycke erhållits från vederbörande jordanvisning eller utsyning olovligen har blivit ägare eller brukare (46 §) och av att över- -bortfört eller obrukbart. - Över- enskommelse träffats om betalningen (47 §). gjorts

trädelse av förbudet »mot att bortföra eller Även såvitt gäller kronomark har under skada virke straffas enligt 59 § RBL med senare år skett en *viss avveckling av rättig-

dagsböter. heten genom att avverkning brukar under- 53 § RBL innehåller detaljerade bestäm- låtas mot att s. k. rotvärdesersättning enligt melser om vad samerna har att uppmärk- Kungl. brev den 6 februari 1948 och den samma vid avverkning. Allmänt stadgas att 26 maj l954 utgår vid uppförande av vid anvisning eller utsyning lämnade före- familjebostad. När fråga är om dylika byggskrifter skall efterkommas samt att i övrigt nader har därför i realiteten avverkningsnödig varsamhet skall iakttagas vid av- rätten ut=bytts mot penningbidrag. För såväl verkningen. de renskötande samerna som kronan torde Den anvisning eller utsyning som i åt- denna anordning vara att föredraga framför skilliga fall är föreskriven som villkor för att byggnadsvirke uttages av de blivande avverkningsrätt verkställes enligt 54 § RBL h-usägarna själva. Med nuvarande byggnadskostnadsfritt av vederbörande skogstjänste- metoder och bosättningsvanor är en rätt man och skall äga rum snarst möjligt efter att taga virke på rot av föga värde. särskilt tillsägelse. Anvisade eller utsynade träd skall i dessa »trakter där lämpligt virke endast vara fullt lämpliga för avsett ändamål och undantagsvis finns tillgängligt på rimligt avsåvitt möjligt lätt tillgängliga för den som stånd från den tilltänkta byggnadsplatsen. skall använda virket. För kronans skogs-förvaltning kan sådana små och slumpmässiga uttag av gagnvirke som här kommer i fråga försvåra en långsiktig planering av skogsvå-rden och avverkningarna samt fördyra administrationen. Vi l 0.2.2 Rennälringssakkunnigas övervägan- att föreslår därför att gällande befogenhet den och förslag till eller taga_ virke uppförande ombyggnad Såsom framgår av den ovan lämnade av sådan bostadsbyggnad som är avsedd till redogörelsen är gällande lagregler om sa- familjebostad upphäves och ersättes med mernas skogsfångsrätt invecklade och svår- bestämmelser som syftar till att på ett mer överskådliga. beroende främst på att rättig- tidsenligt sätt underlätta lösningen av den heterna differentierats med hänsyn till mar- renskötande befolkningens bostadsfråga. kens belägenhet och äganderättsförhållanden Flertalet nytillkommande familjebostäder samt till arten av den bedrivna renskötseln. för renskötande samer byggs för närvaran- Enli-gt vår mening bör det vara möjligt att de med anlitande av förbättringslårz enligt genomföra en betydande förenkling av re- regler i kungörelsen därom den 5 oktober gelsystemet u-tan att för den skull förändra 1962 (nr 538: ändrad genom SFS 1964: det huvudsakliga innehållet i samernas nu- 413, 1966:371 och 1967:554). Dessa reg- - nu är varande rättigheter ler innebär såvitt i fråga i hu- Ett av de ändamål, för vilka de ren- vudsak följande. skötande samerna för närvarande äger rätt Förutom till förbättrin-g av äldre bostad till skogsfång inom lappmarkerna och på kan i vissa fall förbättrinvgslån utgå för renbetesrfjällen, är »uppförande ombyggn-ad uppförande av en- och tvåfamiljshus (l § eller underhåll av stuga eller därmed jäm- tredje stycket nämnda kungörelse). Sålunda förlig bostadsbyggnad». I realiteten är dock kan lån beviljas bl. a. person, bosatt i något rättigheten inskränkt till kronomark *under av de fyra nordligaste länen, för ersättande

198 SOU 1968: 16

av ett bristfälligt hus med nybyggnad av pensionärsbostadsbidrag (9 §). Kommunal enkel standard, vom en i och för sig er- borgen innebär att vederbörande kommun forderlig förbättring skulle på grund av hu- åtar sig att gentemot staten .svara för hälfsets låga standard medföra högre kostnader. ten av uppkommande förlust på den del av Enligt rådande praxis brukar lån inte be- lånet eller dess efter avskrivning återstående av *hus som innehåller - Eventuell viljas för uppförande del som överstiger 2400 kr. bostadslägenhet med en yta överstigande amorteringsdel av förbättringslån löper med 79 kvm. - Lånet utgöres antingen av ett 4 % ränta. Ränta och amortering skall eri sin helhet räntefritt stående lån eller av läggas i form av lika stora annuiteter. så en räntebärande amorteringsdel och en beräknade att amorteringen blir slutförd räntefri stående del (5 §). - Förbättringslån inom viss av länsbostadsnämnden bestämd till enskild person utgår endast under för- tid. högst 25 år (10 §). - Räntefri stående utsättning att sökandens och hans makes del av förbättringslån skall i regel avskrivas beskattningsbara inkomst enligt senaste efter 10 år från utlämnandet (12 §). Vid taxering icke överstiger 6000 kr. samt att överlåtelse av fastigheten eller tomträtten sökanden med hänsyn till betalningsförmåga avskrives i allmänhet 1/10 av nämnda låneoch kostnaderna för den planerade bostads- andel för varje helt år som förflutit sedan finnes vara i behov därav. lånet utbetalades, medan återstoden helt elförbättringen Om särskilda skäl föreligger, må dock lån ler delvis kan omändras till amorteringsdel beviljas även om inkomsten är högre än (11 §). Länsbostadsnämnden kan i vissa fall - till annan lånet till inbetalning, exempelvis nyss sagts (6 §). Förbättringslån uppsäga än kommun får ej överstiga 90 %_ av den om lånevillkoren åsidosättes eller byggnaav länsbostadsnämnden kostnaden den användes för annat ändamål än. som godkända för arbetena. Den räntefria stående delen förutsätts vid lånets beviljande (13 §)._ av lånet får i regel inte överskrida 4 000 kr. Enligt Kungl. brev den 30 j›uni_1960

Om sökanden tillhör »befolkningsgrupp (nr 148) ang. upphävande tills *vidare av

som lever under särpräglade betingelsen, vissa äldre föreskrifter om s-töd till lapparnas och han i fråga om de ekonomiska förut- bostadsförsörjning skall rotvärdesersättning icke utgå till bostadsföretag, för vilket besättningarna för att genomföra nybyggnaden är jämförbar med den som kan erhålla s. k. viljats förbättringslån. l pensionärsbostadsbidrag. kan dock den För att anskaffa en rymligare eller eljest räntefria stående delen höjas till högst högklassigare bostad än som kan uppföras

10000 kr. eller det som med tillämpning av förbättringslånekungö-

högre belopp Majzt i särskild ordning bestämmer relsens bestämmelser är det i vissa fall ,möj- Kungl. (7 §). Om lånet avser fast bostad åt same ligt att erhålla bostadslån jämlikt bostads-

inom Västernorrlands, Jämtlands, Väster- lånekungörelsen den 1 september 1967 _(nr

bottens eller Norrbottens län, får den ränte- 552). Någon övre storleksgräns för bostadsfria stående delen lägenhet som byggs med bostadslån finns enligt gällande tillämpnin-gsbestämmelser utgöra högst 12 000 kr. inte, men byggnadskostnaden för en sådan eller, beträffande byggnadsföretag inom lägenhet i en- och tvåfamiljshus får i regel Karesuando kommun, högst 17 000 kr., allt inte överstiga normala kostnaden i. orten

för varje lägenhet för vilken lån beviljas. för hus med 125 kvm lägenhetsyta (11 §

- skall nämnda är för Låntagaren i regel ställa godtagbar kungörelse). Lånevillkoren

säkerhet för förbättringslånet (8 §). Ränte- låntagaren väsentligt mindre förmånliga än

fritt stående lån på belopp upp till 2 400 kr. vid förbättringslån; sålunda saknas räntefri få-r dock utlämnas utan säkerhet; och vidare stående del, och räntesubventionering förekan större lån utlämn-as mot kommunal kommer inte. - Bestämmelser saknas om om säkerhet inte kan viss högsta inkomst som förutsättning för borgen, godtagbar lämnas men sökanden eller medlem av hans beviljande av bostadslån. I stället skall ske hushåll uppfyller villkoren för erhållande av en prövning av bostadföretagets ekonomiska

SOU 1968: 16 199

lämplighet; bl. a. får bostadslån inte beviljas medgivna maximala bostadsytan, 79 kvm. om låntagaren kan antagas sakna förut- bör därför kunna förekomma. sättningar att fullgöra de skyldigheter som För de ren-bymedlemmar som önskar lösa är förbundna med lånet (9 §). - Säkerhet sin familjebostadsfråga med anlitande av för lånet i form av inteckning i fastigheten bostadslån bör möjlighet d-ärtill även i fort- “eller tomträtten skall normalt ställas men sättningen stå öppen. Enligt nuvarande regannan säkerhet får -godtagas i vissa fall, ler utgår i så fall i-nga särskilda bidrag från bl. a. om lånet avser hus ovan odlings- det allmänna, bortsett från att rotvärdesgränsen och huset skall användas som fast ersättning i vissa fall kan erhållas från stabostad åt same (12 §). För bostadslån av- tens lappfon-d. Enligt vår mening bör rätten seende en- eller tvåfamiljshus, som skall till rotvärdesersättning regleras i bostadsbebos av låntagaren, fordras i regel kom- lånekungörelsen, förslagsvis i den formen munal borgen för eventuell förlust intill att i kungörelsen införes ett stadgande av 5% av det av länsbostadsnämnden fast- innebörd att av bostadslån som utgår till ställda låneunderlaget (l 3 §). - Ovannämnda medlem av ren-by ett belopp om högst 3 000 Kungl. brev den 30 juni 1960 avser ej kr. skall utgöra räntefri stående del, på vilbostadslån. Sådant lån utgör därför inte ken tillämpas avskrivningsregler av den typ hinder för att lämna rotvärdesersättning, som gäller i fråga om förbättringslån. Därom förutsättningarna härför är uppfyllda. jämte bör befrielsen från skyldighet att ställa Man torde kunna räkna med att den inteckningssäkerhet för lån som avser fast renskötande befolkningen i framtiden allt- bostad åt same ovanför odlingsgränsen (12 § mera söker sig till befintliga tätorter för att bostadslånekungörelsen) utsträckas till att där inrätta avsedda för gälla även nedanför odlingsgränsen i de fall familjebostäder, året om eller i varje fall under då bostaden uppföres på sådan mark att det användning större delen av året. Under de tider då ej är möjligt att anskaffa inteckningssäkerren-hjorda-rna betar på längre avstånd från het. renskötarnas erfordras Genomföres ovan förordade ändringar i boningsort tillgång till särskilda bör nuvarande berenvaktarstugor. Dessa bör upp- bostadslånekungörelsen, föras av - eventuellt med stöd stämmelser om rotvärdesersättning upphärenbyn från det allmännas sida; se härom kap. 6, vas. avsnitt 6.2.2 d), i betänkandet - så att de står till förfogande för all den av byn an- Därest befogenhet att taga virke för upplitade arbetskraften. förande eller ombyggnad av familjebostad För att underlätta av inte vidare skall vara förenad med renskötanskaffningen bör liksom hittills i första selrätten, synes enhetliga regler kunna uppfalmiljebostäder hand anlitas. De för denna ställas i fråga om samernas rätt att inom förbättringslån - särskilt be- lappmarkerna och på renbetesfjällen tilllånetyp gällande reglerna stämmelserna om högre räntefri stående del godogöra sig skogsprodukter. De nuvarande mellan marker ovan och för »befolkningsgrupp som lever under sär- skiljaktigheterna förhållanden» - nedom odlingsgränsen, mellan marker under präglade synes vara så förallmän och enskild samt mellan månliga för låntagarna att de väl kompen- disposition serar bortfallet av rätten och föreslås sålunda att på kronomark fjäll- s-kogsrenskötsel och inom skola upphöra. Vad särskilt angår skillnaallmänningsskog lappmarkerna och på renbetesfjällen till den mellan marker under allmän och entaga virke uppförande eller ombyggnad av familjebostad. skild disposition bör emellertid gällande er- Något hinder för att man vid tillämpningen sättningsregler (47 § RBL) i princip bibeav förbättringslånekungörelsen tar hänsyn hållas (se nedan). Härigenom torde erfordertill de aktiva renskötarnas -behov av extra lig säkerhet vinnas för att sådant virke som förvarings- och arbetsutrymmen torde inte är av något värde för fastighetsägarna enföreligga. En viss utökning av den normalt dast undantagsvis och i avsaknad av lämp-

200 SOU 1968: 16

ligt belägen krono- eller allmänningsskog fångsrätt. I fråga om växande träd gäller tages på mark som disponeras av kommuner avverkninxgsrätten enligt förslaget endast löveller enskilda. - Innebörden av avverkträd på utmark och detta blott för tillfälligt ningsrätten synes böra vara att skog får behov, t. ex. för att skaffa virke till proviavverkas dels av renby för virkets använ- sori-ska stängsel för renarna eller taga bränsdande i renskötseln, dels ock av renbymed- le under en tillfällig vistelse i trakten (jfr s. lem för att anskaffa virke till uppförande 85 i 1883 års förslag och s. 105 i det som eller ombyggnad av annan byggnad än fa- bilaga till prop. 1928:43 fogade protokolmiljebostad, till underhåll av honom tillhö- let över socialärenden den 30 maj 1924). riga byggnader samt till eget behov av bräns- I sådana situationer kan anvisning eller le och slöjdvirke (se 3 kap. 2 § första stycket utsyning knappast medhinnas. Bestämmelförslaget till rennäringslag). Någon inskränk- serna i §:ens tredje stycke om anvisning ning i renbyns rätt att tillgodogöra sig virke och utsyning gäller därför inte avverkning för användning i renskötseln torde ej vara av lövträd. nödvändig; de i lagtexten angivna ändamå- Beträffande såväl lappmarkerna och renlen utgör endast en exemplifiering. När av- betesfjällen som sedvanerättsområdet anser verkningen omfattar träd som kan antagas vi att samernas skogsavverkningsrätt i prinha större värde för ägaren eller från allmän cip bör få utövas endast inom den egna byns skogsvårdssynpunkt, bör emellertid tillses betesområde, varmed jämlikt 2 kap. 2 § föratt avverkningen sker på ett lämpligt och slaget till rennäringslag avses byns enligt l § skonsamt sätt. All avverkning av växande samma kap. indelade område jämte övriga barrträd, som ej sker i samförstånd med av byn utnyttjade betesmarker. Härigenom markens ägare eller brukare, bör därför äga skulle åstadkommas en viss begränsning av rum efter anvisning eller utsyning av veder- den personlkrets som får utnyttja rättigheterbörande skogstjänsteman (tredje stycket sam- na, vilket bör vara till fördel både för de ma §). samer som normalt vistas i trakten och för Inom sedvanerättsområdet, dvs. på de den bofasta befolkningen. En bestämmelse trakter utom lappmarkerna och renbetes- av denna innebörd har intagits i 3 kap. 2 § där betesrätt är rätten till fjällen föreligger, fjärde stycket i lagförslaget. Liksom i skogsfång för närvarande inskränkt till be- fråga om jakt och fiske (se ovan under fogen-het att taga visst mindervärdigt virke, 10.1.3 b) har visst undantag från huvudsåsom torra träd, vind-fällen, på utmark regeln ansetts böra göras för det fall att växande lövträd, m. m. Såvitt angår skogs- medlem av en renby tillfälligt vistas inom samerna, gäller också den begränsningen att annan bys betesområde i ärenden som har på mark under enskild disposition avverk- sammanhang med renskötseln. Enligt den ningsrätten får utövas i huvudsak endast föreslagna undantagsbestämmelsen blir han när de befinner sig på flyttning med sina under ett sådant besök berättigad att taga renar. - Med hänsyn särskilt till att ersätt- bränsle för sitt eget behov. För övriga ningsskyldighet avses skola föreligga i fråga ändamål bör däremot endast skogen inom om sådant virke på enskild och kommunal det egna betesområdet kunna anlitas. mark, som kan ha något värde för ägaren, De nuvarande ersättningsreglerna (47 § synes det inte vara nödvändigt att bibehålla RBL) bör, såsom tidigare anmärkts, i pringällande lags skillnad mellan skogs- och fjäll- cip bibehållas. I förslaget .till 3 kap. 3 § rensa›mernas avverkningsrätt. I 3 kap. 2 § andra närin-gslagen skiljes därför mellan å ena sistycket av förslaget till rennäringslag har dan avverkning på kronomark och allmändärför upptagits enhetliga regler om samer- ningsskog, som får ske vederlaugsfritt, och å nas *befogenhet att tillgodogöra sig virke inom andra sidan avverkning på annan mark, i sedvanerättsområdet. Förslaget överensstäm- vilket fall ersättning föreslås utgå för sådant mer i huvudsak med vad som för närvaran- virke som bedömes ha nämnvärt värde för de gäller beträffande fjällsamernas skogs- ägaren. Inom lappmarkerna och på ren-

SOU 1968: 16 201

betesfjällen bör ersättning lämnas vid sådan mare ange under vilka förutsättningar föravverkning på enskild och kommunal mark bud skall få utfärdas synes ej vara nödsom enligt 2 § tredje stycket i förslaget förut- vändigt; uppenbarligen måste angelägensätter anvisning eller utsyning. Ersättningen heten av ett förbud i varje särskilt fall - som således föreslås för växande noga vägas mot de svårigheter som däriutgå barrträd. till skillnad från växande lövträd, genom kan befaras uppkomma för ren-

torra träd. vindfällen, *skogsavfalL en- och näringsidkarna. Ej heller har vi funnit er-

videbuskar samt tall- - bör att bibehålla beoch grantjur forderligt länsstyrelsens avse virkets fulla värde på rot. I de trakter fogenhet enligt 51 § andra stycket RBL varom här är fråga kan detta värde uppen- att förbjuda samerna att nyttja fast vilolågt eller plats eller boplats. Med nuvarande bosättbarligen många gånger vara mycket helt obefintligt. - Utom lappmarkerna och ningsvanor och renskötselmetoder torde renbetesfjällen bör ersättning, såsom för när- denna befogenhet i stort sett sakna betydelvarande är fallet, utgå vid avverkning av se. I de fåtaliga fall .där väsentliga svårigheväxande lövträd samt tall- och grantjur på ter eventuellt kan uppkomma för skogsvårens-kild och kommunal mark. Även i dessa den genom användningen av vilo- eller bofall bör ersättning avse virkets fulla värde plats bör möjligheten att utfärda förbud enpå rot. ligt lagförslagets 3 kap. 5 § vara till fyllest För att möjliggöra en enkel och för par- som korrektionsmedel. terna billig ersättningsbestämning i de fall då enighet inte kan uppnås i vederlagsfrågan föreslår vi bibehållande av den nuvarande anordningen med uppskattning genom en av VI vårt lagförslag har inte upptagits någon utsedd värderingsman, exem- motsvarighet till de stadganden rörande salänsstyrelsen hos länets skogs- mernas skogsavverkningsrätt som RBL innepelvis befattningshavare vårdsstyrelse. Med hänsyn till de obetydliga håller i 48, 49 och 52-54 §§. belopp som eventuella tvister kan väntas 48 § RBL ger länsstyrelsen befogenhet att röra sig om synes det inte vara påkall-at att föreskriva anvisn-ing som villkor för rätt att införa möjlighet att överklaga värderingen. taga bränsle i vissa fall (se ovan under Den föl/ning av lavträd som enligt 50 § 10.211). Med hänsyn till rennäringsidkar- RBL under vissa förutsättningar är tillåten nas ändrade bosättningsvanor och .till att torde i praktiken inte utnyttjas i någon stör- anvisning, utsyning eller sakägarens samre utsträckning; näringsvärdet på den erhåll- tycke skall fordras så snart fråga är om na laven är mycket litet i förhållande till avverkning av växande barrträd (se 3 kap. arbetsinsatsen. Då fällningsrätten i vissa 2 § tredje stycket i lagförslaget) anser vi nödsituationer kan vara av betydelse för det emellertid för framtiden inte behövligt renskötseln. bör den dock ej avskaffas. I med någon specialregel om anvisningstvång 3 kap. 4 § av förslaget till rennäringslag har för vedfångst invid samernas boplatser. upptagits regler om fällning av lavträd »som Enligt 49 § RBL får den som äger eller i sak överensstämmer med vad som för när- brukar fastighet eller är i tjänst hos ägare varande gäller. eller brukare av fastighet inte använda sin Enligt 51 § RBL kan förbud mot avverk- rätt till skogsfång för fastighetens behov av ning av växande tall, gran eller björk i vissa v-irke. Enligt vår mening är det inte lämpfall meddelas av Konungen (se ovan under ligt med en specialreglering för fastighetsl0.2.l). att förbjuda avverk- ägare, varigenom dessa försätts .i sämre Befogenheten ning, som från skogsvårdssynpunkt fram- ställning än de renbymedlemmar som hyr står som utpräglat olämplig, har ansetts bostad eller- har sina boningshus_ belägna - böra bibehållas och har inskrivits i 3 kap. på ofri grund. . 5 § förslaget till rennäringslag. Att .- så- I 52.§ första stycket stadgas att »virke, som skett i 51 § tredje stycket RBL - när- som lapp lagligen tagit och använt eller upp-

202 SOU 1968: 16

lagt till framtida användning», icke utan eller brukare (beträffande kronomark och hans samtycke får bortföras eller göras allmänningsskog av förste konsulenten vid obrukbart av jordägaren eller brukaren. Då länets lappväsende efter samråd med vederförfarandet torde innebära att markägaren börande skogstjänsteman). Om den som vill eller brukaren gjort sig skyldig till brottslig bygga stängslet inte åtnöjes med jordägarens gärning (närmast egenmäktigt förfarande, eller brukarens anvisni-ng, kan han få platsen självtäkt, skadegörelse eller åverkan). anser för gärdet bestämd av förste konsulenten. vi bestämmelsen onödig. I fråga om andra stängsel är ringgärden 52 § andra stycket RBL innehåller en och »ledgärden») (»spärrningsgärden» gäller specialbestämmelse för det fall att stängsel. i princip, enligt 25 § 2 mom. RBL, att de vartill virke uttagits efter anvisning eller ut- får uppföras endast efter särskilt tillstånd av syning. olovligen har blivit bortfört eller länsstyrelsen. Undantagna är endast stängsel gjorts obrukbart. För uppförande av nytt för tillfälligt behov och av ringa utsträckstängsel kan då virke tagas från samma skog ning; de är enligt l mom. samma § jämställutan ny anvisning eller utsyning. vår da med för bruk. - Enligt ringgärden tillfälligt mening är föreskriften principiellt betänk- Som skäl för att länsstyrelsens tillstånd i lig, eftersom den kan drabba en markägare regel måste inhämtas till uppförande av andeller brukare som är helt oskyldig till att ra stängsel än ringgärden hari förarbetena det tidigare stängslet förstörts. Dessutom 1928: 43 s. 123) framhållits bl. a. att (prop. torde stadg-andets praktiska betydelse vara den bofasta befolkningens möjlighet att beta mycket ringa. egna djur och eljest förfoga över marken Bestämmelserna i 53 § RBL om vad sa- försvåras genom stängslen. merna har att iakttaga vid avverkning samt i 54 § om förfarandet vid anvisning och ut- Den i betänkandets kap. 5 föreslagna nya syning anser vi inte vara av sådan beskaf- organisationsformen, renbyn, går ut på att fenhet att de skall meddelas i lag utan de renskötseln inom byns betesområde skall bör ersättas med en reglering i administrativ drivas av de renskötande medlemmarna geordning. Lämpligen bör föreskrifter om an- mensamt under ledning av byns styrelse och visning och utsyning utfärdas av domän- renförmannen. Bland de uppgifter som därstyrelsen för domänverkets tjänstemän samt vid kommer att åvila byns verkställande orav skogsstyrelsen för befattningshavare hos gan är att tillse att stängsel anordnas på såskogsvårdsstyrelserna. Att den som får verk- dana platser och av sådan beskaffenhet att ställa avverkning endast efter anvisning eller en rationell renskötsel blir möjlig. Härför utsyning blir skyldig att vid avverkningen förutsättes, åtminstone såvitt gäller de peria-kttaga de föreskrifter som lämnats vid an- manenta stängslen, en genomtänkt långsikvisningen eller utsyningen torde vara uppen- tig planering. För att hindra att stängsel bart utan särskild lagbestämmelse. anlägges utan en sådan planering bör rätten att uppföra stängsel inte vara en befogenhet som tillkommer envar av byns enskilda med- 10.3 Stängsel lemmar utan förbehållas I byns ledning. Enligt 25 § l mom. RBL är lappbymedlem 3 kap. 6 § förslaget till lag om rennärin.gen berättigad att överallt där han äger uppe- har därför uttryckligen angivits att det är hålla sig med sina renar uppföra s. k. ring- renbyn som är berättigad att anlägga för gärden, dvs. i ringform anlagda stängsel för renarnas bevakning och hanterande erformjölkning, märkning eller skiljning av renar. derliga arbetshagar och andra stängsel. Det- Gäller det ett ringgärde som är avsettsför ta innebär givetvis inte att exempelvis ett stadigvarande bruk och som skall byggas styrelsebeslut måste föreligga för att ett tillinom lappmarkerna nedom odlingsgränsen fälligt stängsel skall få anläggas. Uppenbareller inom sedvanerättsområdet, fordras ligen måste de av byn anlitade -renvaktarna dock anvisning av vederbörande jordägare anses behöriga att utföra de arbeten som

SOU 1968: 16 203

situationen i varje särskilt fall kräver, såsom regleringsavgi-ftsmedel. Vid den prövning att anlägga ett provisoriskt stängsel när det som föregår anslagsbeviljandet kan förutsätär förenligt med god renvård. Även i ett tas att frågorna om företagets önskvärdhet sådant fall skall dock stängslet anses vara och lämpligaste utformning från allmän synutfört av byn, och det blir alltså den som är punkt blir tillräckligt beaktade. ansvarig för eventuell betalning för använt virke etc. 10.4 Flyttningsvägar Enligt vårt förslag, liksom enligt gällande kunna överallt RBL innehåller i 21-24 §§ bestämmelser lag, skall stängsel anläggas där betesrätt föreligger, även inom lappmar- om de flyttningar som de renskötande sakerna nedom odlingsgränsen och inom sed- merna Ibru-kar företaga med renarna. Härvid vanerättsområdet. Stor hänsyn bör dock ta- regleras i 21 och 23 §§ rätten till flyttningsgas till ortsbefolkningens önskemål och in- vägar. tressen, så att inte stängslen onöd.igtvis vål- I 21 § ;stadgas att lapp är berättigad att lar intrång. Stängsel för stadigvarande bruk med sina renar flytta mellan de områden bör därför i princip förläggas till plats som där han äger uppehålla sig med renarna. anvisas av markägaren eller brukaren. Det- Vid rättighetens utövande skall dock iaktskada förta bör enligt vår mening iakttagas även i tagas att väg tages där minsta fråga om stängsel på renbetesfjällen och orsakas. I händelse av tvist skall länsstyrelinom lappmarkerna ovan odlingsgränsen. sen bestämma var flyttningsväg får tagas. Någon specialregel i fråga om kronomark Enligt 23 § har samerna garanterats ett och allmänningsskog torde inte erfordras visst skydd för av ålder nyttjade flyttningsutan anvisning bör alltid lämnas av den som vägar; sådan väg »må fortfarande av dem har att företräda den berörda - användasm Det är också förbjudet att genom fastigheten. För att inte en markägare eller brukare skall röjning, uppodling av jord, uppförande av ha möjlighet att ställa upp oskäliga villkor hägnad, utläggande avi tim-merbommar eller för anläggande av ett stängsel som är avsett annorledes göra flyttningsväg obrukbar eller för stadigvarande bruk, bör någon opartisk väsentligt förminska dess framkomlighet; instans finnas till vilken renbyn kan vända åsidosättande av förbudet straffas med dagssig, om den är missnöjd med den plats som böter (59 § l mom. c/). Enligt 23 § kan anvisats. Som sådan instans föreslår vi lant- dock en flyttningsväg ändras genom beslut bruksnämnden, som torde ha möjlighet att av länsstyrelsen, om det är påkallat av synlåta såväl renskötselns som jordbrukets syn- nerliga skäl och finnes kunna ske utan väkomma till sin rätt. sentlig olägenhet för lapparna. Därvid kan punkter Tillfälliga stängsel bör, liksom nu, kunna länsstyrelsen anvisa ny, för lapparna tjänlig uppföras utan samråd med markens ägare flyttningsväg. eller brukare, eftersom tiden ofta inte medger att de uppsökes. I förslaget till lag om rennäringen ges Till skillnad mot vad som nu gäller görs föreskrifter rörande flyttningsvägar i 3 kap. i vårt lagförslag ingen skillnad mellan olika 7 och 8 §§. slag av stängsel. Även permanenta spärr- 3 kap. 7 § första stycket i förslaget motoch ledstängsel avses renbyn få rätt att an- svarar 21 § RBL. För att understryka att lägga, med endast den inskränkningen att flyttningarna bör utgöra ett led i den för platsen skall anvisas av markens ägare eller renbyn gemensamt planerade verksamheten brukare. Den sålunda föreslagna ändringen (jfr ovan under 10.3) har dock själva flyttär främst motiverad av att särskilt tillstånd ningsrätten anknutits till renbyn i stället för av myndighet (för närvarande länsstyrelsen) till den enskilde renägaren. Som prövningsbedömes vara onödigt, eftersom stängsel av instans i tvister om flyttningsvägs läge föredenna typ i praktiken alltid uppföres med slås länsstyrelsen skola ersättas av lantbruksbidrag ur lappfonden eller av AMS- eller nämnden, som torde bli väl lämpad att hand-

204 SOU 1968: 16

lägga dylika frågor vilka i första hand bör nära nog undantagslöst förekom. En sådan bedömas från praktiska synpunkter. bredd på vägarna som skulle behövas för att Andra stycket av samma § innebär en motsvara behovet vid en i huvudsak fri nyhet i förhållande till gällande lag. Det har strövning av renarna kan därför i allmänhet ibland visat sig att osäkerhet råder beträf- inte antagas föreligga. I detta sammanhang fande förefintligheten av en viss flyttnings- vill vi för övrigt framhålla att det även från väg eller om dess närmare sträckning. Vis- synpunkten av rennäringens rationalisering serligen skall läget »i händelse av tvist» be- är synnerligen angeläget att flyttningen sker stämmas av länsstyrelsen (enligt vårt för- i sammanhållna hjordar. En okontrollerad slag av lantbruksnämnden), men det torde strövning orsakar nämligen stora förluster innebära en förbättring för alla berörda, om i form av kvarlämnade och så småningom möjlighet tillskapades att i ett större sam- ofta förvildade renar. Den motverkar också manhang och oberoende av tvister få dessa den ökning av renarnas tamhetsgrad som frågor klarlagda på ett auktoritativt sätt. Vi utgör en viktig förutsättning för en lönsam föreslår därför ett prövningsförfarande, var- -renskötsel (se härom vidare i specialmotiveigenom en renby hos lantbruksnämnden ringen till 4 kap. 6 § förslaget till renskall kunna begära fastställelse av en flytt- näringslag). ningsvägs sträckning. Renvbyn bör därvid Lagförslagets 3 kap. 8 § överensstämmer vara oförhindrad att föreslå antingen en i sak nära med 23 § RBL. Till prövningsoförändrad sträckning i förhållande till vad myndighet i fråga om ändring av flyttningstidigare ansetts gälla eller också en ändrad väg föreslås dock lantbruksnämnden i stäloch för byn förbättrad sträckning. Över let för länsstyrelsen. Vidare har ansetts byns framställning bör andra berörda ren- lämpligt att förtydliga nuvarande föreskrift byar samt vederbörande kommuner och om anvisning av ny flyttningsväg, när en fastighetsägare höras; huruvida detta skall befintlig ändras. Av den föreslagna lydelsen ske skriftligen eller vid särskilt anordnat torde framgå att vid behov av annan flyttsammanträde bör det ankomma på lant- ningsväg sådan alltid skall anvisas samtidigt bruksnämnden att bestäm-ma om. Efter er- med att tillstånd ges till ändring av den forderlig utredning bör nämnden låta på en gamla vägen. karta i lämplig skala markera den sträckning som finnes böra fastställas. Kartan bör för 10.5 Byggnader m. m. framtiden hållas tillgänglig hos nämnden, 41-43 RBL - med rubriken »Om och kopior därav bör översändas till styrel- §§ serna för alla berörda och kommu- lapparnas bostäder m. m. samt om odlingar» renbyar - innehåller bestämmelser röner. Mot lantbru-ksnämndens beslut i så- detaljerade dant ärende skall besvärstalan kunna föras rande rätt för renskötande samer att uppföhos lantibrutksstyrelsen enligt vanliga regler. ra byggnader inom olika delar av renskötsel- Genom lagförslaget tages ej ställning till området och att nyodla. frågan om vil-ken bredd en flyttningsväg 41 § avser kåtor och bodar; sådana får i skall anses ha. Saken har aktualiserats ge- princip uppföras inom hela renskötselomnom att det numera inte är ovanligt att rådet. På i-nägor fordras dock alltid samrenar »flyttan på mycket bred front utan tycke av vederbörande jordägare eller bruatt vara sammanhållna i tydligt avgränsade kare. Även på viss uttmark nedom odlingshjordar. Enligt vår mening kan inte något gränsen och utom renbetesfjällen, nämligen entydigt svar ges på denna fråga utan den enskild eller kommunalägd mark (utom allmåste bedömas från fall till fall med hänsyn männingsskogar) samt kronomark under entill omständigheterna. Normalt bör man skild disposition, är rätten att uppföra fast dock räkna med att de av ålder befintliga kåta eller bod i viss mån villkorad genom flyttningsvägarna avsetts endast för de flytt- att platsen för uppförandet skall anvisas av ningar med sammanhållna hjordar som då jordägaren eller brukaren. Om den som vill

SOU 1968: 16 205

uppföra kåtan eller boden inte är nöjd med byggnader än arbetsbostäder (42 §) och om anvisad plats, kan dock annan plats anvisas odlingar (43 §). Beträffande bostadsbyggnaav förste konsulenten vid länets lapp-väsende. der hänvisas till vad ovan i avsnitt 10.2.2 42 § behandlar uppförande av »stuga eller anförts om skogsfång för familjebostäder. därmed jämförlig bostadsbyggnad». Rätt Därav anser vi framgå att frågan om den därtill kan ifrågakomma endast inom lapp- renskötande befolkningens familjebostäder markerna och på renbetesfjällen, ej i sed- för framtiden bör lösas enligt i huvudsak vanerävttsområdet. För uppförandet förut- samma principer som tillämpas när det gälsätts samtycke av markägaren eller brukaren ler andra befolkningsgrupper. Särbestämeller, i fråga om kronomark under kronans melser av det slag som 42 § RBL innebär omedelbara disposition, särskilt tillstånd av bör därför inte bibehållas. - Rätten att upp-

länsstyrelsen (ovan odlingsgränsen eller på taga odlingar torde numera sakna egentligt renbetesfjällen) resp. domänstyrelsen efter värde, och i varje fall har ett stadgande härsamråd med länsstyrelsen (lappmavrkerna om knappast sin rätta plats i en lag om nedom odlingsgränsen). rennäringen. Enligt 43 § kan tillstånd under vissa förutsättningar lämnas till upptagande av »odling 10.6 Getskötsel av mindre omfattning» på kronomark under Enligt 44 § RBL har en fjällapp *under Iovlig kronans omedelbara disposition inom lapprenbetestid rätt att under

på kronomark

markerna eller på renbetesfjällen. kronans omedelbara disposition hålla ett visst antal getter, högst fem per hushåll. 3 kap. 9 § förslaget till =rennäringslag upptar regler om byggnader som erfordras för Seden att hålla getter torde numera vara renskötseln, dvs. renvaktarstugor, kåtor, för- mindre utbredd bland de renskötande savaringsbodar och liknande. Med hänsyn till merna än förr, men den har inte helt upp» att byggnader av detta slag kan erfordras hört. Vi anser det därför inte tillrådligt att även för bymedlemmarnas personliga bruk avskaffa nuvarande rätt för fjällsamerna att har rätten att uppföra dylika byggnader anlåta ett mindre antal getter beta på kronosetts böra tillkomma såväl renbyn som de mark. Med hänsyn till den skada som getenskilda medlemmarna. Förutsättningarna betning onekligen gör på skogen bör det för byggnadernas uppförande har i övrigt emellertid inte att utsträcka ifrågakomma angivits i nära anslutning till bestämmelser- nuvarande i detta fjällsamernas rättighet na om kåtor och bodar i 41 § RBL; att renhä-nseende .till srkogssamerna. På grund härav vaktarstugor tillagts beror på den höjning av har vi i 3 kap. 10 § förslaget till rennäringsstandarden på renskötselns arbets/bostäder bestämmelserna lag upptagit i 44 § RBL som förekommit under senare år och som är utan ändring i sak, trots att därigenom göres önskvärd från allmän synpunkt. I stället för ett avsteg från den eljest i förslaget til-lämpaförste konsulenten har lantbruksnämnden de principen om lika rätt för skogsrenskötsel föreslagits fåbefogenhet att i händelse av och fjällrenskötsel (se kap. 4, avsnitt 4.3.3 oenighet bestämma var en byggnad skall b). uppföras. Någon föreskrift om rätt att anlägga byggnad på inägor har inte medtagits 10.7 NyttjanderättsuppIåte/ser i förslaget; gällande bestämmelser härom, lO.7.l Gällande bestämmelsen innebärande att kåta eller bod får uppföras med vsamtycke av vederbörande jordägare De grundläggande reglerna om upplåtelse eller brukare, har ansetts onödiga och har för olika ändamål av nyttjanderätt, avseende därför fått utgå. kronomark under kronans omedelbara dis-

1 Nedanstående redogörelse är ii huvudsak

Lagförslaget innehåller inte någon mothämtad från Departementsutredningens promesvarighet till RBL:s regler om andra bostads- moria nr 95 (se nedan under 10.7.2).

206 SOU 1968: 16

position inom lappmarkerna ovan odlings- fjällen samt på kronomark ovan odlings-

gränsen och -på renbetesfjällen, återfinnes i gränsen, om så finns påkallat med hänsyn

56 § RBL, vilket lagrum - efter lagändring till den allmänna samfärdseln eller eljest ur

den 23 maj 1947 (nr 225) - har följande allmän synpunkt, under nyttjanderätt mot

lydelse: årlig avgift upplåtas jordbrukslägenhet (norr-

ländsk fjällägenhety Beslut därom meddelas Ej må å de områden, som blivit till lapparnas uteslutande begagnande anvisade, bete, slåtter, av Kungl. Maj:t, om lägenheten skall ny-

grustäkt, jakt eller fiske eller annan därmed upptas, och eljest av lantbruksstyrelsen. iämförlig nyttighet av lapp upplåtas till annan. Vidare har Kungl. Maj:t med stöd .av 56 § Sker ändock upplåtelse, vare den ogill. RBL i särskilda beslut bemyndigat länssty- Finnes inom sådant område bete, slåtter, relserna i Jämtlands, Västerbottens och grustäkt eller annan därmed jämförlig nyttighet, .som icke av lapparna användes, och kan upp- Norrbottens län att pröva och avgöra ärenlåtelse därav ske utan intrång eller skada för den om upplåtelse för bete, slåtter m. m., renskötseln, må sådan upplåtelse kunna av för jakt eller fiske, för säkerhetstjänsten i Konungen eller den myndighet Konungen befjällen och för den allmänna samfärdseln, stämmer mot avgift meddelas. Kan inom sådant område upplåtelse av jakt för uppförande av mindre stuga eller koja,

eller fiske ske utan fara för tillgången på vilt som skall nyttjas i samband med slåtter, jakt eller fisk och utan besvärande intrång för inom eller fiske, samt för fritidsbebyggelse lapparna, äger Konungen eller den myndighet särskilt angivna områden. Konungen bestämmer tillåta annan att mot avgift därstädes jämte lapparna utöva jakt Enligt 1 § 2 mom. andra stycket RBL är

eller fiske. särskilt stadgat rörande den omfattning, i

Finnes ovan odlingsgränsen eller å renbetes- vilken same må utöva renskötsel inom natiofjällen upplåtelse av nyttjanderätt till inägor nalpark. Bestämmelserna i 56 § eller de med kunna äga rum utan avsevärt men för renstöd därav utfärdade bemyndigandena gälskötseln eller prövas upplåtelse av nyttjanderätt till mark inom sådant område böra ske med ler således inte upplåtelse av område inom

hänsyn till den allmänna samfärdseln, må nationalpark. Konungen eller den myndighet Konungen be- för ända- Om upplåtelse av renbetesmark stämmer mot avgift meddela dylik upplåtelse. mål, som inte finns angivet i 56 § RBL, kan Där synnerliga skäl föreligga, må även eljest endast Kungl. Maj:t besluta. Detsamma .gälmeddelas upplåtelse av nyttjanderätt till mark för bostad eller annat liknande ändamål. ler upplåtelse av renbetesmark för ändamål,

Har bete, slåtter eller nyttjanderätt till in- som visserligen finns med i 56 § men beägor upplåtits, är den, till vilken upplåtelsen träffande vilket särskilt inte bemyndigande skett, plikttig att själv stå skada, som av renar har lämnats åt underordnad myndighet att förorsakas å växande eller avskuren men ej utöva besl-utanderätten. i lada införd gröda, utan så är att den, vilken vården om renarna ålegat, orsakat skadan i syf- Som exempel på upplåtelser, vilka i praxis te att tillskynda honom förlust. underställs Kungl. Majzts prövning, kan Innan upplåtelse, varom i denna paragraf nämnas sådana för framdragande av elekär stadgat, äger rum, skola de lappar, vilka triska ledningar samt för anordnande av äga uppehålla sig med sina renar å området, höras i ärendet. vattentäkt, telestationshus, turiststuga och

Medel, som inflyta genom sådan upplåtelse, skidlift. skola enligt bestämmelser, som givas av Konungen, användas till förmån för lapparna eller verksamheten å den mark upplåtelsen l Norrländsk f jällägenhet är den enda form av avser. kronolägenhet som numera kan upplåtas till annan än same på renbetesfjällen eller ovan Med stöd av 56 § fjärde stycket första odlingsgränsen. Tidigare har andra former av markupplåtelser förekommit. I Västerbottens punkten har Kungl. Maj:t utfärdat kungöreloch Norrbottens lån har upplåtelser skett av sen den 20 juni 1947 (nr 267; omitryckt skogstorp, odlingslägenheter och fjällägenheter. 1958:534) av norr- På renbetesfjällen har jämtländska arrendeläangående upplåtelse genheter upplåtits. Dessa äldre upplåtelseformer ländska fjällägenheter, m. m.1 Enligt l § förekommer fortfarande ibland itvissa ärenden. första stycket kungörelsen må på renbetes- (Not i Departenzentsutredningens promemoria.)

SOU 1968: 16 207.

10.7.2 damm, sportstuga etc. Ansökningama har i Departementsutredningens promeallmänhet bifallits, utom när det gällt uppmoria nr 95 låtelse för sportstugeändamål, då stor restrik- I en den 17 oktober 1967 dagtecknad pro- tivitet iakttagits. Det stora flertalet av med-

memoria, nr 95, angående befogenheten att givna upplåtelser har gällt förhållandevis små besluta om av områden, i vissa fall bara några få kvadratupplåtelse renbetesmark, meter. Upplåtelserna synes genomgående ha m. m. har Departementsutredningens deskett i fullt samförstånd mellan de berörda centraliseringsgrupp förordat delegering av och samerna. myndigheterna Det gäller både vissa på Kungl. Majzt ankommande uppgif- i fråga om ändamålet och beträffande erter i samband med överlåtelse av renbetes- sättningen (arrendeavgift eller motsvarande) för

upplåtelsen. mark och upplåtelse av sådan mark. Beträf- Det är naturligtvis med hänsyn till samernas fande upplåtelsefallen anförde utredningen intressen av största vikt att samerna även i i promemorian - efter redogörelse för gäl- framtiden får tillfälle att ge sin uppfattning till-

lande bestämmelser m. m. (jfr ovan under känna i varje särskild upplåtelsefråga. Kravet på dylikt samråd finns för övrigt inskrivet i 10.7.1) - i huvudsak följande: 56 § RBL. Där sägs att innan sådan upplåtelse anser för sin del äger rum, som avses i paragrafen, skall de Departementsutredningen att alla ärenden om upplåtelse av nyttjande- samer vilka äger uppehålla sig på området med rätt till renbetesmark i princip bör kunna av- sina renar höras i ärendet. Det sker f. n. i regel vid sammanträde inför representant för göras i första instans av Kungl. Majzt under- Därvidlag bör dock upp- lappväsendet med samerna inom den berörda lydande myndighet. märksammas att 56 § renbeteslagen nämner lappbyn. Kan sådant sammanträde inte arran- Flertalet av förtroendemän tillfälle endast vissa slag av upplåtelsen geras bereds lappbyns föreskrifterna i 56 § tillkom redan år 1928. att yttra sig skriftligen. Så bör förfaras även i

De gäller upplåtelse av jakt, fiske, bete, slåt- fortsättningen. Tillstyrker lappbyn den begärda ter, grustäkt och nyttjanderätt till inäga. Ytter- upplåtelsen synes inte nödvändigt att annat ligare möjligheter till upplåtelse, främst för till- organ som representerar samerna hörs i ärenav samfärdselns behov, infördes det. Har däremot lappbyn avstyrkt, medan godoseende år 1947 genom tillkomst av fjärde stycket i länsstyrelsen finner ansökan böra bifallas, bör enligt departementsutredningen samråd även paragrafen (prop. 1947: 96, JoU 27, LZU 23). I praxis råder en viss osäkerhet om vilka äga rum med något centralt organ, som föreslag av upplåtelser som omfattas av bestäm- träder samema och överblickar de problem melserna i 56 §. Ibland uppstår också olika vilka har samband med renskötseln. Tänkbara meningar om i vilka ärenden länsstyrelsen äger alternativ därvidlag är Svenska Samernas Riksbesluta enligt de särskilda bemyndiganden, som förbund och den statliga rennäringsnämnden. meddelats av Kungl. Maj :t med stöd av nämnda paragraf. Som exempel härpå kan nämnas att Departementsutredningen anser att rennäfråga om upplåtelse av mark för anläggande ringsnämnden genom lantbruksstyrelsen i försav IV-mast har avgjorts i första instans av i ta hand bör ifrågakomma som remissmyndig- Kungl. Majzt i ett fall och av länsstyrelsen het i upplåtelsefrågor. Det kan nämnas att renett annat. anser emellertid inte att det näringsnämnden redan nu används som remiss- Utredningen organ, nämligen när det gäller förvaltningen finns anledning att gå närmare in på dessa gränsdragningsfrågor. Det synes nämligen ut- av lappfondsskogarna. Enligt beslut av 1962 års att vid en eventuell dele- riksdag skall samerna beredas möjlighet att redningen lämpligt 56 § ges en sådan följa förvaltningen av dessa skogar genom rengeting av upplåtelseärendena näringsnämnden. Skogama förvaltas av doutformning, att paragrafen i princip omfattar mänstyrelsen. Mindre markbyten mellan lappalla upplåtelser, om vilka i detta sammanhang fondsskogama och mark i enskild ägo i syfte kan bli fråga. Utredningen har gått igenom flertalet av de 1 Med stöd av 2 kap. 14 § första stycket andunder åren 1960-1965 av Kungl. Maj:t av- ra punkten vattenlagen kan sökande i vattengjorda ärendena om upplåtelse av renbetes- mål ges rätt att tillfälligt mot ersättning ut-

mark. Ärendena har som regel gällt tillgodo- nyttja annans mark för byggnader, vägar m. m. för den bofasta befolk- Upplåtelse för sådana ändamål under utbygseende av ändamål gande av vattenfall m. m. i fjällområdena torningen, för industrien eller för turistnäringen. av de således alltid kunna krävas. Tillämpning Som exempel kan nämnas upplåtelse av mark kräver vattendomstols meddenna tvångsregel för väg, vattentäkt, telestationshus, kraftverk, verkan. Träffas frivillig överenskommelse i kraftledningar, vaktstuga vid kraftverkl, idrottsfrågan måste den dock prövas enligt RBL. (Nor plan, serveringslokal, turiststuga, skidlift, fisk- i Departementsutredningens promemoria.)

208 SOU 1968: 16

att vinna en bättre arrondering skall kunna ske utredningens“föt“sla'g förutsätter riksdagens med-

genom beslut av domänstyrelsen efter tillstyr- verkan. Bina; måste›.56 § RBL ändras. De erkan av rennäringsnämnden (prop. 1962: 39, med tillämpningsforderligawbemyqdigandena i J0U 8, rskr 237). _ föreskrifter bönsedan meddelas-.i form av ” Beslutande myndighet i ärenden om upp- kungl. bréi/Im låtelse av renbetesmark bör vara länsstyrelsen, Angåenåfe ”fiöpünkten för delegeringens geutom i två fall som utredningen behandlar i det nomförandemå erinras om att chefen för jordföljande. Som sagts tidigare bör ankomma på bruksdepartemerltet. med stöd av Kungl. Maj:ts

länsstyrelsen att före beslut höra vederbörande bemyndigandeNdçnJO mars 1964 har tillkallat

lappby samt, om lappbyn avstyrker bifall till särskilda (1964 års rennäringssak-

sakkunniga ansökan, rennäringsnämnden. Vidare bör do- kunniga) medftippgift att granska renbeteslag-

mänverket, såsom markförvaltande myndighet, stiftningénsamt organisationen för frågor röhöras. Ytterligare bör, om länsstyrelsen finner rande rennäringen ävensom formerna för det behov därav föreligga, samråd äga rum med ekonomiska, stödet_ :till denna näring. Det finns lantbruksstyrelsen, som är den centrala statliga anledninghatt räkna med att särskild uppmärktillsynsmyndigheten för rennäringen, samt med samhet därvid kommer att ägnas bl. a. frågorna kammarkollegiet, som i ärenden av kameral om gruiidemafönöverlåtelse och upplåtelse av natur eller som angår den allmänna hushåll- renbetesmarkL-?Deása frågor hänger intimt samningen har att ta befattning med frågor rörande man meddepâflømentsutredningens nyss framlappväsendet. I fråga som gäller tillgodoseende lagdalförslag, Medhänsyn härtill och då över-

av turistnäringen bör Svenska turistföreningen vägande skäl talar för att samtliga frågor om

eller annan berörd central

friluftsorganisation överlåtelse rocligüvpplåtelse löses i ett samman-

beredas tillfälle att yttra sig. Kan upplåtelsen i att hang; föreslår“3*departementsutredningen högre grad inverka på landskapsbilden synes Kungl. Majztn fömirdnar om överlämnande till ändamålsenligt att samråd äger rum även med 1964 .års .Aremyäçingssakkunniga av förevarande statens naturvårdsverk, som enligt sin instruk- av de sakkunniga

promemoria, att _övervägas

tion (SFS 1967: 444) skall biträda länsstyrelser- med sikte på att genomföra en sådan delege-

na i naturvårdsärenden. ring av ärêncféñ om överlåtelse och upplåtelse Beslutanderätten i första instans i ärenden av renbetesmark somfförelås i promemorian. om rätt att undersöka och bearbeta vissa icke Lä la(,71 inmutningsbara mineraler på renbetesfjällen promemoria

Departernentsuttredningens

eller på mark ovan odlingsgränsen bör flyttas har, beslut den 27

jämlilgtxláluggl. Maj:ts

från Kungl. Maj:t till domänstyrelsen. --till rennärings-

Både länsstyrelsen och domänstyrelsen bör oktober.,_(lv9,_67_,_äQyerlämnats

vid

ha goda förutsättningar att bedöma vilken in- sakkunniga:) _förhbeqaktande uppdragets verkan en upplåtelse kan få på renskötseln. fullgöranglel

in;

Finner något av dessa ämbetsverk i upplåtelse-

Hugh t- 4. .-:-a ärende att den begärda åtgärd _ skulle innebära ett så kraftigt intrång i sam nas möjligheter

gånrtbájâingssakkunnigas

att använda marken l 0.7_.3 _ i överväganför renbpte, att det blir

fråga om att enligt 5 § RBLiundantav marken den 9ch. tig-slagg

från samernas begagnande, skäll ankomma på m. m.

a) Beslrttsinstnqçrxi upplåtelsefrågor ämbetsverket, om verket inte ñnner att ansö-

kan heltÅbör avslås, att överlämna ärendet till Till eniböfjåhrinåkerinras om att 56 § RBL Kungl, Majztför avgörande. Utredningen för- avser nytt]åndêrättsupplâtelser endast inom

utsätter att i dylikt fall ärendet i dess helhet en del av renskötselområdet, nämligen »de prövas av Kungl. Maj:t. g områdenjsom*blivlt till lapparnas uteslutan- I den med stöd ávzss :§ RBL utfärdade kungörelsen om upplåtelse av norrländska fjäll- de begagi1=al1räê“anvisade». Med detta uttryck

lägenheter föreskrivs, att :fråga om nyupptagan- avses enlig? 1:31.55- förarbeten (se prop. de av lägenhet skall prövas_ av Kungl. Maj:t och A 1928: v43,“*§Eä*l*7*l*)**%enbetesfjällen i Jämtlands övriga upplåtelser enligt kungörelsen av lantlän samt-“de delar av lappmarkerna ovan bruksstyrelsen. Ärenden om nyupplåtelse torde

förekomma odlingsgi-*äñserrisöm-âej är under enskild dis-

mycket sällan. De synes emellertid

inte vara av den karaktären att de bör prövas position; råvåtllltarrför -reglerna i 56 § RBL

av Kungl; Maj:t i första instans: Departements- fal-ler sålunda blfafáll mark inom sedvane-

utredningen föreslår_ därför att lantbruksstyrel- rättsorrirådet

cola-ii? lappmarkerna nedom sen får bemyndigande att i första instans beodlingsgräüáärn: liksom all enskild och komsluta även i ärenden om nyupplåtelse av fjälllägenhet enligt nämnda kungöreke. . . munäugd mark-“ävenom den ligger ovanför

Delegering i enlighet med departements- odlingsgränsen. I fråga om upplåtelse av

SOU 1968: 16 209

nyttjanderätt till sådan mark gäller vanliga Enli-gt vår mening bör man vid -frågans vilket bl. a. innebär att markägare-n bedömande i första hand anlägga praktiska regler, är oförhindrad att verkställa upplåtelser synpunkter: på vad sätt befordras bäst de utan att behöva taga särskild hänsyn till intressen som både samerna och övriga samernas Dessa rättigheter kvar- befolkningsgrupper numera har inom dessa rättigheter. står i princip oförändrade trots skedda upp- vidsträckta områden? Med detta synsätt men i praktiken kan givetvis möj- framstår det för oss som uppenbart att enlåtelser, ligheten att utnyttja dem reduceras på grund dast en statlig förvaltning kan komma i fråav den ändring av markens faktiska använ- ga för uppgiften; medan en samisk förvaltdande som kan bli följden av en nyttjande- ning i praktiken inte torde kunna utformas så att den innefattar e-rforderliga garantier rättsupplåtelse. Någon ändring av gällande lags stånd- för att övriga befolkningsgruppers intressen i förevarande blir i skälig omfattning tillgodosedda, bör punkt fråga anser vi inte böra det vara fullt att inom ramen för en ske. Med hänsyn till att samernas rättigheter möjligt sedan varit särskilt omfattande och statlig förvaltning taga vederbörlig hänsyn länge dessutom tryggade genom särskilda bestäm- till alla gruppers berättigade intressen, därmelser, såvitt angår de till deras »uteslutan- ibland också samernas. Vad särskilt angår de anvisade områdena, är det samiska intressena bör också beaktas de de begagnande» motiverat att för dessa områden bibehålla svårigheter som måste uppkomma för en mot upplåtelser som kan samisk förvaltning när det gäller att gentspeciella garantier medföra olägenheter vid utövningen av ren- emot de nuvarande innehavarna av renskötskötselrätten och de med denna förenade selrätten tillgodose kommande generationer Å andra sidan skulle ett ut- av renskötselberättigade (jfr härom kap. 8 birättigheterna. till områden, i betänkandet, särskilt avsnitt 8.1.5 b). Vi sträckande av dessa garantier där de inte nu föreligger, medföra risk för anser därför att det nuvarande systemet i allvarliga rättsförluster för andra rättsägare princip bör nbibehållas och att således garanoch sannolikt föranleda omfattande kom- tierna för de särskilt omfattande samiska härav avses be- inom de aktuella områdena pensationskrav. På grund rättigheterna även i fortsättningen bör lämnas inom rastämmelserna om nyttjanderättssupplåtelser i förslaget till rennäringslag - 3 kap. 11- men för en statlig förvaltning. Om ett sådant 13 §§ - få samma tillämpningsområde som system skall bli effektivt, måste det emeller- 56 § RBL. - De berörda områdena har i tid sörjas för att de enskilda rättsägarna inte 3 kap. 12 § beskrivits som »krono- vidtager åtgärder som hindrar den statliga förslagets mark under kronans omedelbara disposition förvaltningsverksamheten. Liksom i gällande inom lappmarkerna ovan odlingsgränsen och lag (56 § första stycket RBL) bör därför förpå renbetesfjällem. Därmed åsyftas ingen bud gälla för privata förfoganden över rätsaklig ändring i förhållande till nuvarande tigheter som ingår i renskötselrätten. definition. På grund av de ovan gjorda övervägande- Den första fråga som möter, när det gäller na upptar 3 kap. 11 § i vårt förslag till renatt avgöra vem som skal-l ha beslutanderät- näringslag dels - i första stycket-ett stadten i upplåtelsefrågorna, är givetvis om be- gande om förbud för renskötselberättigad fogenheten skall tillkomma markägaren, dvs. eller renby att överlåta eller till annan uppstaten (jfr kap. 4, avsnitt 4.2.2), eller inne- låta rättighet, som är grundad på bestämhavaren av rätten till områdenas »uteslutan- melse i lagen, dels - i andra stycket - en de begagnande», dvs. samerna. I båda fallen principförklaring, enligt vilken upplåtelse måste det därvid bli fråga om företrädare av särskilda rättigheter skall kunna med- - För att betona för de egentliga rättsägarna för staten delas av statlig myndighet. någon regional eller central myndighet och vikten av att vid sådana upplåtelser nödig för samerna lokal eller hänsyn tages till de samiska intressena utnågon organisation, mer riksomfattande. talas redan i denna principförklaring att

210 SOU 1968: 16

upplåtelserna skall ske »efter hörande av I andra stycket av samma § föreslås enberörda ren-byarn. De regler som avses skola hetliga bestämmelser i fråga om alla andra gälla i fråga om renbys hörande framgår av nyttjanderättsupplåtelser än sådana som av- 8 kap. 5 § i lagförslaget. ser jakt- och fiskerätt. Detta innebär en Lagförslaget tar inte ställning till frågan väsentlig förändring i förhållande till gällanom vilken statlig myndig-het som bör verk- de regler som dels endast omfattar upplåtelställa upplåtelserna; i 11 § andra stycket ser för vissa angivna ändamål, dels är diffesägs härom endast att särskilda rättigheter rentierade med avseende å förutsättningarna kan upplåtas av »Konungen eller myndighet för att upplåtelse skall få ske. I båda dessa Konungen bestämmen. Såsom framgår av hänseenden .a-nser vi det möjligt och lämpligt betänkandets kap. 7, är det vår uppfattning att i samband med övergången till en ny att åtminstone huvuddelen av denna verk- driftform för renskötseln förenkla de nuvasamhet bör ankomma på den regionala myn- rande tämligen svåröverskådliga bestämmel- - lantbruksnämnden - som avses serna. Genom dighet den föreslagna renbyorganisafå till uppgift att handlägga ärenden rörande tionen får rennäringsutövarna möjlighet att rennäringens främjande och flertalet av de i förhållande till myndigheterna framföra s. k. fjällförvaltningsärendena. Emellertid sina önskemål och synpunkter med avsevärt kan det åberopas vissa skäl för att upplåtel- större auktoritet än som hittills i regel kunser av speciell beskaffenhet eller med sär- nat ske. Redan detta torde minska behovet skilt omfattande verkningar behandlas av av detaljnföreskrifter om vilket intrång i deannan myndi-ghet. Frågan härom avser vi ras intressen som bör kunna tillåtas. Samatt närmare överväga i anslutning till inne- tidigt innebär förslaget om en uppdelning hållet dels i Departementsutredningens pro- mellan rennäringsfonden och renbyarna av memoria nr 95, dels i handlingarna i ett till de medel som inflyter genom upplåtelserna oss överlämnat ärende rörande förslag av (se kap. 8, avsnitt 8.1.5 b) att den rensködomänstyrelsen till bestämmelser om hand- tande befolkningsgruppen får ett starkt eget läggningen av vissa ärenden rörande lapp- intresse av att upplåtelser av olika slag komfondsskogarna (se betänkandets kap. l, av- mer till stånd. Med hänsyn härtill bör man snitt 1.3). Oberoende av om en speciell för framtiden kunna räkna med väsentligt handläggningsordning för vissa ärenden an- minskade intressemotsättningar mellan sases böra komma till stånd eller ej, torde det merna och övriga befolkningsgrupper i desdock saknas anledning att i rennärintgslagen sa frågor. Vad särskilt angår de i förevaange vilken statsmyndighet som skall äga rande lagrum behandlade upplåtelserna kan att besluta i ärendena. vidare påpekas att hälften av inkomsterna Vårt förslag (11 § andra stycket, jämfört genom dem avses skola utgå till renbyarna. med 12 § andra stycket) innebär att möjlig- Det kan inte minst med hänsyn härtill förhet lämnas till en mer omfattande utsättas att beslutsmyndigheten kommer att delegering av upplåtelseärenden från Kungl. Majzt fästa mycket stor vikt vid ett yttrande från till underordnad myndighet än som nu kan en renby, vari denna på grund av befarade förekomma. Som motivering härför anser olägenheter för renskötseln avstyrker en vi till fyllest att hänvisa till vad Departe- viss upplåtelse och därmed förklarar sig mentsutredningen i denna del anfört (se vilja avstå från en möjlig inkomst. ovan under 10.72). Av ovan anförda skäl anser vi det* beträffande alla de nu aktuella nyttjanderättsuppb) Förutsättningar för upplåtelse av nytt- låtelserna tillräckligt att som förutsättning janderätt för tillåtligheten av en viss upplåtelse stadga Beträffande reglerna i 3 kap. 12 § första att den kan ske »utan avsevärt men för renstycket förslaget till rennäringslag om upp- skötseln». Förslaget överensstämmer härutlåtelse av jakt- och fiskerätt hänvisas till vad innan med vad som för närvarande, enligt därom anförts ovan i avsnitt 10.l.3 c). 56 § fjärde stycket RBL, är föreskrivet i

SOU 1968: 16 211

fråga om upplåtelse av nyttjanderätt till vis- vad i 6 kap. 1 § av lagförslaget (se betänkansa inägor. Liksom gäller enligt sistnämnda dets kap. 9, avsnitt 9.3.1) stadgas i fråga lagrum bör doc-k upplåtelse som erfordras om skador som uppsåtligen vållats av någon med hänsyn till den allmänna samfärdseln för renarna ansvarig. kunna ske, också om därigenom skada av betydelse för renskötseln är att befara (jfr prop. 1947: 96 s. 41, 46).

c) Upplåtelsevillkor m. m. Beträffande de i 56 § RBL omnämnda nyttjanderättsupplåtelserna gäller för närvarande

att de skall ske mot avgift. Uppenbarligen

bör detsamma i princip gälla i fråga om alla upplåtelser enligt de föreslagna nya reglerna; ett viktigt skäl för dessa är just att de beräknas skapa förutsättningar för ökade inkomster till rennäringen och rennäringsidkarna. Emellertid anser vi att principen om avgiftsbeläggning inte bör vara undantagslös. Särskilt vid upplåtelse av fiskerätt för vissa samer som inte tillhör den renskötande be- -fol-knin-gsgruppen men är beroende av fisket inom renskötselområde-t, de s. k. fiskesamerna, kan det föreligga starka skäl för att tilllåta avgiftsfria upplåtelser. Sådana kan även någon gång vara befogade, när fråga är om något allmännyttigt ändamål, speciellt om dess tillgodoseende också ligger i den berörda renbyns intresse. På grund härav förordar vi i 3 kap. 13 § första stycket förslaget till rennäringslag att upplåtelse som sker med stöd av 12 § samma kap. skall ske mot avgift, om ej särskilda skäl föreligger för avgiftsfrihet. Uppenbarligen bör vid bedömningen av om sådana särskilda skäl föreligger eller inte stor hänsyn tagas till vederbörande renbys uppfattning härom. I 13 § andra stycket ges föreskrifter om den tidigare omnämnda uppdelningen av v nyttjanderättsinkomsterna mellan rennäringsfonden och renbyarna. Frågan har närmare behandlats i betänkandets kap. 8, avsnitt 8.1.5 b), vartill hänvisas. 13 § tredje stycket i förslaget innehåller bestämmelser om skyldighet för den till vilken nyttjanderätt upplåtits att själv stå uppkommande skada genom renar. Lagrummet motsvarar 56 § femte stycket RBL, dock med viss jämkning sammanhängande med

212 SOU 1968: 16

ll Specialmotiverin till

g författningsförslagen

1 l.l Förslaget till lag om rennäritzgezz 3 §, se kap. 4, avsnitt 4.1; 4 och 5 §*, se kap. 4, avsnitt 4.3; I lagförslaget .förekommer tre uttryck - 6 §, se kap. 4, avsnitt 4.4. »rennäring», »renskötseh och »renbeteuø - Den i 1 § tredje förekommande

stycket

som i det allmänna språkbruket ofta sam- hänvisningen till särskilda

regler rörande

manblandas. Av dessa är »rennäring» det nationalparker avser 5 och 6 §§ naturvårds- vidsträcktaste, då däri ingår inte bara renar- lagen den 11 december 1964, enligt vilka nas skötsel (vartill givetvis betningen hör) eller som lagrum Konungen myndighet utan också organisatoriska ooh ekonomiska Konungen bestämmer äger utfärda föreförhållanden, såsom renprodukternas mark- skrifter för nationalparkjvarigenom samernadsföring, fördelningen av kostnaderna för nas rättigheter i viss mån mskränkes. - Av arbeten och bevakandet av gemensamma de i lagförslaget Omnämnda rättigheterna näringsutövarnas intressen med avseende på torde jakträtten enligt 3 kap. l §, såvitt gälde birättigheter :som åtföljer renskötselrätten. ler björn, lo, älg

och öm, samt rätten enligt För att klargöra att i den föreslagna lagen 9 § samma kap; att uppföra vissa byggnader

avhandlas också andra frågor än sådana som kunna beröras av dylika föreskrifter. rör rens-kötsel i inskränkt bemärkelse har › den erhållit rubriken »lag om rennäringem. 2 KAP. Det kan för övrigt påpekas att 1928 års lag Den allmänna motiveringen för de i detta om de svenska lapparnas rätt till renbete i kap. avhandlade lokala rennäringsorganisa- Sverige (RBL) i realiteten har ett mer om- tionerna - - har lämnats i berenbyarna fattande ämnesområde än dess rubrik anty- tänvkandets av de kap. 5, där även flertalet der, eftersom däri behandlas åtskilliga närmare

ren- grundläggande lagbestämmelserna

skötsel- och rennäringsfrågor som egentligen kommenterats. Med hänsyn härtill har vi inte ryms i uttrycket »renbete». - funnit att det endast i fråga om nedan an-

givna paragrafer i kapitlet är påkallat med

1 KAP. ytterligare motivering. De i detta kap. föreslagna bestämmelserna rörande rätten att idka rennäring kommen- 1 § . teras i huvudsak i den allmänna motivering- Första-tredje .styckena Enligt 7 § RBL en, till vilken hänvisas enligt följande: skall samerna för renskötselns drivande vara 1 § första stycket, se kap. 4, avsnitt 4.2; indelade i lappbyar. Genom länsstyrelsens

1 § andra stycket, se kap. 5, avsnitt 5.4.2; försorg skall varje lappby tilldelas visst betes-

2 §, se kap. 3; område; härigenom har de trakter där ren-

SOU 1968: 16 213

skötsel må drivas året om blivit fördelade därför stannat för att, på sätt för närvarande mellan lappbyarna. Även trakter, där ren- gäller, föreslå obligatorisk indelning endast bete får äga rum endast under en del av året, i fråga om de trakter där renskötsel får be-

kan på samma sätt fördelas mellan byarna, drivas under hela året, medan för -renskötsel-

men gränsdragning är här inte obligatorisk området i övrigt uppdelning skall ske alleutan skall ske endast i den mån så prövas nast i den mån det befinnes vara lämpligt. möjligt och lämpligt. m I praktiken har ren- Genom den obligatoriska indelningen enskötselområdets indelning i lappbyområden ligt §zens första stycke erhåller varje renby skett genom de av länsstyrelserna utfärdade ett eget område, där renskötsel får bedrivas byordningarna; de behandlar i huvudsak en- under hela året och som således blir dess dast de trakter där betning får ske året om. vår-, sommar- och höstbetesland. För att Förslaget i betänkandets ka-p. 5 innebär beteckna det område där en renby äger att de nuvarande lappbyarna omorganiseras betesrätt inom fastställda gränser föreslås till associationer av i huvudsak privaträttslig termen »renbyområdem som avses skola natur - Oberoende härav fram- motsvara vad i 59 § RBL benämnes »lapprenbyarna. att en genom bestämda område». Att ett står det för oss som uppenbart bys till gränserna verkställd indelning av renwbyområde i vissa fall kan omfatta även offentlig »myndighet renskötselområdet mellan de olika lokal- betestrakter, där renskötsel får äga rum enorganisationerna inte blir mindre angelägen dast under del av året, framgår av §zens i framtiden än, den varit hittills. Såväl för andra stycke. rennäringsidkarna själva som för tredje man Till ledning vid den obligatoriska indelär det nödvändigt att klara gränser »kommer ningen enligt första stycket har där angivits att finnas mellan renbyarna, så att dessa får vissa omständigheter som bör beaktas vid möjlighet att utan inblandning från utom- prövningen. Tydligt är att dessa omständigstående organisera renskötseln, var och en heter i stort sett är desamma som de vilka inom sitt område, och så att ansvarigheten ligger bakom den nuvarande lappbyindelför uppkommande skador genom renar i ningen. De blivande byområdena kan därför möjligaste mån kan läggas på en viss by. I antagas komma att i betydande utsträckning och för sig vore det säkerligen önskvärt att sammanfalla med lappbyområdena. Den genomföra en dylik områdesindelning fullt myndighet som får ansvaret för områdesinut, dvs. låta den omfatta även alla trakter - i betänkandets delningen enligt förslaget där renskötsel endast tidvis är tillåten, men kap. 7 lantbruksnämnden - bör dock i varje detta torde av praktiska skäl inte låta sig särskilt fall undersöka, om en förbättring av göra. Inom sistnämnda trakter råder fler- förutsättningarna för en rationell rendrift städes stor osäkerhet både i fråga om ren- kan vinnas genom större eller mindre jämkbetesrättens bestånd i den nuvarande och när det gäller att ningar gränsdragningen. bedöma vilken av renägare som skall Därvid bör särskilt beaktas att denna i regel grupp anses inneha den eventuella rätten. En stor tillkommit vid en tidpunkt, då helt andra del av markerna utnyttjas nämligen långt förhållanden rådde såväl beträffande renifrån utan endast under år med skötselns utövande som i fråga om näringsregelbundet speciella väderleks- och betesförhållanden, idkarnas bostäder. Även framdragandet av och det kan därför vara förenat med svå- nya vägar samt tillkomsten av stängsel och righeter att avgöra, huruvida sedvanerätt andra förändringar av hindren för renarnas föreligger samt vilken av två eller flera byar strövning, exempelvis genomförda vattensom har bäst rätt till och störst behov av en regleringsföretag. bör uppmärksammas vid viss betestrakt. En fullständig indelning av frågans bedömning. Uppenbarligen måste det vidsträckta.renskötselområdet skulle otvi- därvid stor hänsyn tagas till renägarnas uppvelaiktigt innebära arbete och kostnader som fattning, särskilt om enighet föreligger bland inte stod i rimli-gt förhållande till de där- dem eller majoriteten för en viss mening är igenom uppkommande fördelarna. Vi har betydande.

214 SOU 1968: 16

I vilka .fall fördelning bör ske med till- ligt att begränsa renantalet, sammanhänger lämpning av §:ens andra stycke, som avser främst med två för rennäringen speciella trakter där renskötsel får äga rum endast förhållanden: dels att den av en viss .grupp under del av året, kan inte generellt anges näringsutövare bedrivna renskötseln utövas utan får bli beroende av omständigheterna jämsides med annat nyttjande av marken i det särskilda fallet. Ett skäl för att verk- och dessutom regelmässigt på sådant sätt att ställa sådan fördelning kan vara att kon- den *kan inverka störande på andra gruppers kurrens råder mellan olika renbyar om be- renskötsel, dels att inom varje betesområde gagnandet av ett visst område och att där- betesrätten är gemensam för flera näringsigenom risk föreligger för att området skall utövare, av vilka ingen kan sägas ha någon utnyttjas på ett olämpligt sätt. Även före- egentlig rått att utnyttja betet i större omkomsten av sämjedelnintg mellan byarna i fattning än de övriga. De två nu nämnda fråga om vissa vinterbetesland kan motivera förhållandena är så till vida av olika natur att en formlig uppdelning sker. Ett annat som det första angår även andra rättsägare skäl för gränsdragning .synes vara, om skade- än medlemmarna av en viss by, medan det görelse genom renar förekommer i mera senare närmast är en fördelningsfråga som betydande omfattning inom ett visst område; endast rör dessa. Det sist sagda anser vi moså länge detta ej ingår i något ren-byområde tivera, att frågan om det sammanlagda ankan nämligen svårigheter möta för de skade- talet renar inom en renby i lagstiftningen lidande att få klarhet i vem som är ansvarig behandlas på annat sätt än frågan om den för skadorna. enskilde näringsutövarens reninnehav. I tredje stycket av §:en föreslås, iöverens- All erfarenhet visar att en ökning av det stämmelse med vad som för närvarande gäl- sammanlagda renantalet i en lappby utöver ler i fråga om lappbyarnas betesområden vad byns betesmarker uthålligt kan föda (7 §sista stycket RBL), att två eller flera medför stora olägenheter både för rennärenbyar skall kunna tilldelas viss betestrakt ringen och för andra berörda intressen. Från som gemensamt byområde. Dylik gemen- rennäringssynpunkt innebär en sådan ökning - vilken under gynnsamma väderleks- och skap bör dock äga rum endast undantagsvis och vara föranledd av särskilda skäl. Före- betesförhållanden samt vid lämplig -sammanfintligheten av gemensamt betesområde kan sättning av renhjorden kan ske relativt nämligen lätt ge upphov till besvärliga in- snabbt - att det vid knapphet på bete blir tressekollisioner och omöjligt att kvarhålla renarna inom byns olämpligt utnyttjande av betesmarken. Skäl för att stadga dylik egna område. I stället strövar renarna in torde främst i fråga om över andra byars områden, vilket försvårar gemenskap föreligga mark som behövs för att en ren-by skall er- renskötseln där och orsakar merarbete och hålla till kostnader för skiljning och âtertransporter tillgång nödigt flyttningsstråk igen-om en annan bys område. m. m. Även dödli-gheten bland renarna och dessas _vikt och kondition påverkas starkt Fjärde stycket angår frågan om renantalet genom betesbrist och förlängda transporti de olika renbyarna. Enligt ll § 1 mom. vägar. För markägarna inom såväl den överandra stycket b) RBL skall den av läns- belastade lappbyns som grannbyarnas områstyrelsen efter samernas hörande utfärdade den uppkommer ökade skador på grund av byordningen bl. a. innehålla föreskrifter an- att renarna i brist på annat bete gärna söker gående »antalet renar, som må föras på bete sig till den odlade bygden men även därför å visst betesområde». Därjämte innehåller att renägarna får svårare att hålla renarna RBL v- i 1 § 3 mom., som tillkom genom samlade. lag den 17 mars 1944 - vissa bestämmelser, De ovan antydda olägenheter-na genom varigenom_ även den enskilde samens ren- överbeläggning av betesmarkerna är otvivelinnehav maximerats. aktigt så allvarliga såväl från allmän som Behovet av stadganden, som gör det möj- från enskild synpunkt att möjlighet måste

SOU 1968: 16 215

finnas att vid behov inskridäftdäzernoti Sedan en mot ökad kalvslakt, som möjliggör en överbeläggnin-gen väl bliviféttt :faklumf med- större köttproduktion vid oförändrad beför emellertid till buds - av betesmarkerna. - Givetvis

.stående-åtgärder lastning bör

främst av också

nedslaktning -renaitriJstöfafkost- de ytterligare rön beaktas som kan

nader och förluster såväl för renägarrra som, framkomma genom fortsatt och forskning hittills * enligt gjorda erfâa-enheter-;åör-“rdet försöksverksamhe_t. allmänna. vara Huvuduppgiftent-böridärför Frågan om maximering av den enskilde att förhindra att reninnehav har behandlats överbeläggtüinigehüppkom- näringsutövarens mer, vilket bl. a. förutsätterüattinenantalet i betänkandets kap. 5, avsnitt 5.4.1, vartill i varje renby är -maximeratgl-“så att rehägarna hänvisas. har möjlighet att på Ilängre- sikt* :planera avels- och uppfödningsarbeteéjooh bestämma

slaktuttaget. - Rörande åtgärder insyfte att Femte stycket. Uppenbarligen bör varken

förhindra överskridande aviv-fastställt ren- indelningen i eller meddelade renbyornråden

antal hänvisas till bestämmölsemar-i .lagför- beslut om renantalet i byarna anses bindanslagets 4 kap. 2 och 3 de för all framtid, utan bör

§§*bmitrenräkning omprövning

och renlän-gd samt i 7 § *eâmmfa-Ildap om kunna ske medlhänsyn till inträdda ändra-

åtgärder vid bristfällig renslcüsél; v de Särskilt är det av vikt att

förhållanden.

Med hänsyn till de verkningar; som en utvecklingen i fråga om renskötselmetoderna

av betesmarkeâmarämzfâ för - och

överbeläggning till-komste_n_av_l nya vägar, renstängsel

utomstående intressen synesmletilinterkunna slakterier, av Snöskotrar och

“användande

komma i fråga att överlämda=1â§n§tälländet helikoptrar vidmrenarnas övervakning, ut-

av byarnas av - inte

sammanlagdarenarâltüäáltiiliveider- nyttjande gtiillskottsfoder, etc.

börande by, utan -som hindras av om

denna=-zrppgif;t:v'bör _föråldrade bestämmelser

hittills ankomma på Qfféntligksznyndighet.

gränsdragning ooh _renantaL Omprövning

Renantalets bör till stånd inte

bestämmandieülâarâitpfxü-nbarligen därförfikunnaf komma

nära samband med bara av sakägare utan

indelnmgçriâäâäibyområ- efterñfrarryifställning

den, varför vara

lant-bruksnärnñöêrriböri“ även på initiativ avjantbruksnämnden. Den-

prövningsmyndighet ren- na bör till sin befatt-

ocksä°i*=?lñ*ågtz°?“öm ^ nämligen med hänsyn

antalet. -zu-.rya ?än

ning med- ratiqrialiseringsverksamheten inom

vid av

lantbruksnämnaeirásáráttställánde rennäringenfbli väl insatt, i de_ möjligheter

renantalet bör tillses, åeiiá'§idir"rf att-*belägg- som ,förbättrade skötselmetoder kan skapa,

ningen inte blir större ärr -när attiifåitill” stånd en struktursom-“ijhidâf normal- det gäller

år motsvarar den i fo- , rationaliserinlg_

praktikêrifkiåálêiânrliga- genorn-.ändrad gränsdragning

dertillgången, å andra áthiälêf-såvitt eller en

.sidänilâtt driftsrationalisering genom höjning

möjligt sättes tillräckligt *förllajttlffiéd-gtr en av renantaletmed eller utan sådan ändring.

rationell och lönsam rerin-ä-tii§g3i”*b5?n. Skulle . På grund härav att vad som gäller

föreslås

antalet underskrida vad

frå-nlfsistnätnnda i fråga om denhursprungliga områdesindelsynpunkt är önskvärt; kztñrl3tlêtfâ“fge*ainled- ningen och ipanslutning därtill verkställd

ning at-t överväga en äriêifâd* by-önarådes- fastställelse av. renantalet skall äga motsva-

- rande förekom-

indelning. Ledning ividiâfllâedöriiningen tillämpning, då: anledning

av byarnas renantal tordê-êfij-lniåñga fall mer till ändring av gällande indelning eller

kunna erhållas av renantal. - Givetvis “vad sålunda

dåujijiskätáliiilgár som innebär

verkställts av i att lantbruksnämnden även vid

Renbetesnfaiiåsutwfütfhingen föreslagits dess betänkande »Renbete§ihaike§i5á?›“l(SOU en dylik ändring av områdesindelningen

1966: 12). Såsom där framhållits (se. 108), skalltaga stor hänsynj till renägarnasegen

bör de fastställda att den vid

antalen*tiâavse“-nettdántal uppfattning, liksom ifrågasatt

renar mellan slakt och

avrenantalet

måste beakta riskerna

kalüáiügøhjáebåiran- ökning

de att årskalvar för

ej- ska-llälvhiêdfükñasilâiHär- störningarii grannbyarnas renskötsel och

igenom stimuleras den pågâendødlütüeckling- för ökad skadegörelse på fastigheter i orten.

216 SOU 1968: 16

2§ 4§ Stadgandena i första, tredje och fjärde Liksom gäller i fråga om ekonomiska styckena om renbyns ändamål m. m. har föreningar (se 4 § EkFL) bör en renby vara behandlats i betänkandets kap. 5, avsnitt registrerad hos länsstyrelsen i det län där 5.4.1. dess styrelse enligt stadgarna har sitt säte. I andra stycket definieras renbys »betes- Först därefter bör byn kunna förvärva rätvilket får betydelse bl. a. vid ut- område», tigheter och skyldigheter (jfr 3 § EkFL). övningen av de med renskötselrätten och Registreringen bör omfatta en fortlöpande medlemskapet i renby förenade birättighe- inskrivning av de uppgifter som behövs för terna. Enligt bestämmelserna i lagförslagets att tredje man skall kunna inhämta besked 3 kap. skall nämligen sådana rättigheter i om vem som äger företräda byn och om regel få utnyttjas endast inom den egna byns andra viktigare data rörande denna (se 7, betesområde. 15 och 17 §§ förevarande kap. samt 4 kap. l en renbys betesområde ingår enligt före- 7 § i lagförslaget). Några närmare förevarande lagrum i första hand det enligt l § skrifter om sättet för renbyregistrets förande indelade byområdet, dvs. dels alla trakter har vi inte ansett erforderliga utan de bedär bymedlemmarna har rätt att driva ren- rörda länsstyrelserna torde själva kunna beskötsel under hela året, dels :sådana andra stämma härom. betestrakter, till vilka byområdet enligt l v§ Med hänsyn till den begränsade omfattandra stycket kan ha utvidgats. Byområdets ning vari renskötsel förekommer i- Kopparomfattning skall vara fastställd av lantbruks- att anbergs läns synes det vara olämpligt

nämnden, och det torde därför inte möta ordna en isärskild administration för ren-

några svårigheter att avgöra till vilke-t renby- ibyar medsätei dettailäii (för närvarande område ett visst mark- eller vattenområde endast Idre läppby). Ensådan stäl-

by böri hör. Annorlunda kan det ställa ^ sig i fråga let, liksom nu är fallet; sortera under de reom betestrakter som inte-omfattas av byom- i Jämt-

gionala rennäringsmyndigheterna

rådesindelningen, vilket torde bli huvudde- lands län följaktligen också registreras

och

ålen av renskötselområdet nedan-för “ ^

odlings- hos länsstyrelsen i detta län.

gränsen och utanför renbetesfjällen. Här finns i allmänhet ingen officiell gränsindelde olika l -ninvg mellan byarnas betesmarker, 7 utan formellt föreligger betesrätt för vilken by som helst. I praktiken råder. emellertid Bestämmelserna i första stycket om inne-. öm vilken hållet i›renbys stadgar överensstämmer i ganska sällan oklarhet by det är

som begagnar ett visst område; iallmänhet_ huvudsak med vad “som gäller för ekono-

ger detta sig självt på grund av de geogra- miska föreningar -çe §-EkFL). Föreskrift

fiska förhållandena, och där så ej är fallet om ändamålet med verksamheten och om har .för det mesta en sedvana utbildats..sotn verksamhetens art (punkt 2 i sistnämnda lagbrukar av rennäringsutövarna. Vi rum) har dock ansetts överflödig i detta iakttagas anser därför att det är till fyllest att i lagen sammanhang, då de angivna frågorna regle-

beteckna dessa delar av betesområdet som ras direkt ilagen-(Z § förevarande kap).

»övriga av byn utnyttjade betesmarker». ,I stället för vad 6 § EkFL (punkterna4 Skulle i något fall tvist uppkomma mellan och 5) innehåller om insatser och avgifter två byar i frågan, huruvida en viss betes-trakt ges beträffande renby i punkterna 7 och 8 eller ett visst vattenområde tillhör den ena vissa föreskrifter.om tid för inbetalning av eller den andra byns -betesområde, kan detta förlag och för slutreglering av de renskötanutgöra anledning för lant-bru-ksnämnden -att de medlemmarnas fordringar och skulder jämlikt l- § andra stycket förevarande kap. på grund av verksamheten under föregående utvidga byarnas indelade byområden till_ den räkenskapsår (se härom betänkandets kap. omtvistade trakten. 5, avsnitt 5.4.4).

SOU 1968: 16 217

Enligt EkFL (6 § punkt 10) skall en eko- ningar och avgifter för nyttjanderättsuppnomisk förenings stadgar ange de grunder låtelser som inflyter till byn och som inte enligt vilka skall förfogas över uppkommen på grund av stadgandet i 2 kap. 14 § förvinst samt på vad sätt vid föreningens upp- slaget till rennäringslag skall disponeras på lösning skall förfaras med föreningens be- annat sätt (jfr betänkandets kap. 8, avsnitt hållna tillgångar. Någon motsvarighet här- 8.1.5 b). Fondavsättning får upphöra, då till föreslås inte beträffande renbyarna. En fond nått viss storlek räknat i förhålrenbys inkomster och utgifter skall i princip lande till det högsta tillåtna renantalet i utjämnas för varje år (se kap. 5, avsnitt 5.4.4 byn. Beslut om fondmedlens användande och 5.4.5), och utdelningsbar vinst uppkom- för de i stadgarna angivna ändamålen avses mer därför inte. Ej heller bör man räkna skola fattas av bystämman, dvs. av de renmed att en renby upplöses. i varje fall inte skötande medlemmarna med rösträtten grapå det sätt som kan ske med en förening derad efter reninnehavet. Slutligen innehåleller ett bolag. Även om en renbys verksam- ler förslaget en uttrycklig föreskrift om att het skulle i huvudsak upphöra till följd av medlem, som utträder ur renbyn eller som att medlemmarna slutar att bedriva rensköt- eljest upphör med renskötseln. inte skall sel, bör byn nämligen finnas kvar för att vara berättigad att få ut någon del av de i möjliggöra för andra renskötselberättigade fonderna innestående medlen eller av byns att driva rennäring inom byns betesområde, övriga tillgångar. Sistnämnda rekommenda- »eventuellt efter sammanslagning med annan tion sammanhänger med att det, för att renby. trygga den framtida renskötseln i byn, är an- Utan motsvarighet i 6 § EkFL upptar geläget att byns ekonomis-ka ställning inte förevarande § (punkt 9) en föreskrift om försvagas i sam-band med generationsskifatt renbys stadgar skall ange vilka fonder ten bland näringsutövarna och andra överbyn skall ha, deras ändamål samt hur av- låtelser av renskötselföretagen. Detta har sättning till dem skall ske. Såsom framhållits betydelse även för den som upphör med i betänkandets kap. 5, avsnitt 5.4.5, är det sin renskötsel; värdet av hans företag och i hög grad önskvärt att en fond-bildning äger därmed den ersättning han kan påräkna vid rum i renbyarna för att stärka deras ställ- renarnas försäljning som livdjur är uppenning utåt och inåt, men det har likväl inte barligen större ju bättre lönsamhet som för ansetts lämpligt att införa tvingande bestäm- framtiden kan väntas i byns renskötsel. Det melser om fondbildning. Erforderliga regler bör emellertid understrykas att normalstad- -om fondavsättnin-g och ianspråktagande av garna inte blir bindande för renbyarna, utan tillgängliga medel har i stället förutsatts bli det skall finnas möjlighet att i stadgarna ininförda i renbyarnas stadgar. föra exempelvis bestämmelser om rätt för Några allmängiltiga anvisningar till led- avgående renskötande medlemmar att helt ning för stadgarnas utformning på denna eller delvis få ut sina andelar i byns fonder. punkt anser vi oss ej kunna eller böra läm- Enligt punkt l0 skall stadgarna innehålna. Härför är förhållandena i de olika byar- la de närmare föreskrifter om renskötseln na alltför växlande. I det förslag till nor- som anses erforderliga. Härmed åsyftas malstadgar för renby som fogats till betän- bl. a. att möjliggöra, att i stadgarna intages kandet som bilaga 4 har emellertid intagits bestämmelser om uppdelning av byns betesett exempel på regler om fondbildning som område mellan skilda grupper av byns rentorde kunna passa flertalet renbyar. Enligt skötande medlemmar. detta förslag skall renbyn ha två fonder, Bestämmelserna i andra stycket om reen för investeringar och en förvkostnads- gistrering av stadgarna innebär, liksom motutjämning mellan goda och dåliga renår. svarande föreskrift i EkFL (100 § första Fondens inkomster skall utgöras av viss an- stycket), att länsstyrelsen inte självmant skall del dels av byns intäkter genom försäljning ingå i bedömning av stadgarnas lämpligav omärkta renar, dels av de intrångsersätt- het utan bara har att pröva att de tillkommit

218 SOU 1968: l6

i föreskriven ordning och att innehållet är De föreslagna bestämmelserna torde i alllagligt. Om besvär anföres över ett stämmo- mänhet inte ,kräva någon motivering. Bebeslut i stadgefrågan, blir länsstyrelsen emel- träffande nedan angivna stadganden må lertid enligt de i lagvförslagets 8 kap. dock följande påpekanden göras. l0 § föreslagna besvärsgrunderna - behö- Föreskrifterna i 15 § tredje stycket om rig att också pröva, huruvida beslutet krän- förordnande av syssloman i ren-by, som sakker medlems enskilda rätt. nar beslutför styrelse, är hämtade *från 33 § I tredje stycket föreslås att beslut om lagen den l6 december 1966 om vissa geändring av stadgarna skall fattas på by- mensamhetsanläggningar. Även bestämmelstäm-ma och biträdas både av flertalet av serna i 16 § om styrelsens uppgifter m. m. byns myndiga medlemmar och av renskö- har utformats med ledning av gemensamtande medlemmar som kan antagas vara hetsanläggningslagen (24 §). representativa för den i byn bedrivna ren- Den renförman som enligt 17 § andra skötseln (jfr betänkandets kap. 5, avsnitt stycket skall kunna utses av styrelsen är av- 5.4.3). Då stadgarnas innehåll har betydel- sedd att tjänstgöra som föreståndare för se för båda kategorierna av renbymedlem- byns renskötsel och blir således en motsvamar (renskötande och övriga), -bör stadge- righet till flottningschefen i en flottningsske endast om majoritet därför er- förening. I regel torde uppdraget komma ändring hålles både efter medlemsantal oc-h efter att lämnas åt någon av byns renskötande reninnehav. Vid röstningen efter huvudtal medlem-mar - inom eller utom styrelsen har ansetts lämpligt att fordra enkel majo- men hinder bör ej möta för att anställa ritet en utomstående, om så anses lämpligt. I blavnd samtliga myndiga medlemmar; frånvarande medlem skall därför rä-knas vad mån ersättning skall utgå för uppdrasom nejröstande. I fråga om röstningen ef- gets fullgörande, blir beroende på överenster reninnehav föreslås i stället att två tred- kommelse mellan styrelsen och renförmanskall krävas av det på stäm- nen. jedels majoritet man företrädda röstetalet, den i 18 § första stycket är avsett att uttömvarigenom mande 2 § punkt 4 förordade begränsningen av reglera renbyarnas bokföringsskylde största renägarnas röstetal blir tillämplig. dighet; bokföringslagen den 31 maj 1929 skall således inte vara tillämplig i detta fall. - Den i §:ens andra och tredje stycl4§ ken föreskrivna förvaltningsberättelsen bör Beträffande de i denna § föreslagna regvara tämligen utförlig, :så att det blir möjlerna om renbys disponerande av intrångsligt för medlemmarna att själva bedöma ersättningar och avgifter för nyttjanderätts- ekonomiska och sättet för byns ställning upplåtelser hänvisas till betänkandets kap. 8, handhavande av renskötseln. I styrelsens avsnitt 8.1.5 b). om sistnämnda avseende är uppgifterna kostnaden för vård av renar hos annan ren- 15-18 §§ by (jfr 4 kap. 5 § i lagförslaget) och om Dessa bestämmelser om renbys styrelse ersättningar för renarnas skadegörelse bepå vad 21-44 §§ EkFL innehåller tydelsefulla; höga utgifter för dessa ändabygger om styrelse och firmateckning samt om sty- mål kan tyda på att bevakningen av renarrelsens årsredovisning i en ekonomisk för- na varit eftersatt. För de icke renskötande ening. En betydande förenkling av sist- medlemmarna är uppgifterna om byns fonnämnda regler har dock ansetts möjlig för der av särskilt intresse med hänsyn till bedel, med hänsyn särskilt till att stämmelserna i 14 § om fördelning i vissa renbyarnas ren-bys utgifter under ett visst räkenskaps- fall av de till byn utgående intrångsersättår i princip skall täc-kas genom bidrag från ningarna och avgifterna för nyttjanderättsde renskötande medlemmarna (se betänkan- upplåtelser. Förvaltningsberättelsen skall endets kap. 5, avsnitt 5.4.4). ligt 24 § andra stycket hållas tillgänglig

SOU 1968: 16 219

för medlemmarna under minst .tio dagar före 24§ den stäm-ma då den skall för framläggas Vad i denna § föreslås i fråga om förgodkännande. valtnings- och revisionsberättelsernas framläggande på stämman överensstämmer i 19 och 20 §§ stort sett med motsvarande bestämmelser i Även 57 § EkFLjTiden för handlingarnas tillbestämmelserna om revision har handahållande före stämman har dock anstarkt förenklats, jämfört med EkFL (45setts böra förlängas från en vecka till tio 51 §§). Bl. a. har särskilda regler om revisors dagar. kompetens och om jäv ansetts onö-

diga; i många renbyar torde det för övrigt 25 och 26 §§ bli omöjligt att inom byn uppbringa revi- Med vissa jämkningar och förkortningar sorer som fyller de i 46 § 1 mom. andra återges i dessa §§ reglerna i 58-61 §§ stycket EkFL uppställda *kraven på ojävig- EkFL om på vad sätt och i vilka fall kalhet. Utan särskilt stadgande torde det vara i lelse till stämma skall utfärdas. självklart att samma person ej samtidigt kan vara både styrelseledamot och revisor. -27§ Stadgandet i 19 § fjärde stycket om rätt Förevarande regel om skadeståndsskylför medlem att få del av renbyns böcker,

dighet för styrelseledamöter m. fl. är häm-

räkenskaper och andra handlingar har hämtad från 32 § gemensamhetsanläggningslatats från 30 § andra stycket gemensamhetsgen.

anläggningslagen. Befogenheten synes kun-

na_ vara av värde genom att underlätta för 3 KAP. andra medlemmar än styrelseledamöter och

_ revisorer att följa renbyns verksamhet. Beträffande dei detta kap. av lagförslaget

intagna bestämmelserna om bi-

renskötselns

rättigheter hänvisas till 10.

2l§ betänkandets kap.

Bestämmelserna i denna § överensstäm- 4 KAP.

.mer i sak med innehållet i 27 § gemen-

Under rubriken »Om renarnas skötsel

samhetsanläggningslagen.

m. m.» föreslås i detta kap. vissa bestämmelser om vad rennäringsidkarna har att iaktta-

.22 § f . . _ ga i samband med renskötseln och omåt-

.Såsom angivits i betänkandets kap. 5,av-« gärder vid bristfällig renskötsel. snitt 5.4.3, är rösträttsreglerna i denna § av- Gemensamt för de föreslagna bestämmel-

sedda att vara obligatoriska, varför avvi- serna är att de endast avser frågor som har

-kande föreskrifter inte skall kunna .betydelse för förhållandet mellan intagas närings- -i stadgarna. - Särskilda bestämmelser om utövarna i en renby, å ena, och utomståen-

:rösträtten återfinnes i lagförslagets de allmänna eller enskilda 2 kap. intressen, å and- -7 § (kvalificerad majoritet för ra sidan. Frågor, som bara rör det inbörstadgeändl3 § (dzo för beslut om upptagande -ring), des förhållandet mellan näringsidkarna i en -av lån), 21 .§ (temporär förlust av rösträtt viss renby, är avsedda att lösas med tillämpför den som ej fullgjort sin bidragsskyldig- ning av reglerna i lagförslagets 2 kap. Enligt - dessa ankommer het) och 23 § (röstning efter huvudtalet vid det i första hand på byns val av ordförande på bystämma). egna organ att besluta om byns verksamhet; endast efter besvärstalan av medlem kan sådan fråga komma under myndighets

.23§..

prövning. §zen återger, med någon förkortning, det Vissa föreskrifter om vad utomstående .huvudsakliga innehållet i 55 § EkFL. skall iakttaga till förhindrande av att re-

220 SOU 1968: 16

narna ofredas eller skadas återfinnes i lagför erforderlig bevakning av renarna. Regförslagets 8 kap. lerna, som inte är straffsanktionerade, riktar sig omedelbart endast till renbyns led- 1 § ning, dvs. styrelsen och den renförman som [första stycket i §sen motsvarar närmast enligt 2 kap. 17 § andra stycket i lagför- 26 § första stycket RBL. vari föreskrives slaget kan ha utsetts för att under styrelsens skyldighet för renskötande lapp att »i över- överinseende leda renskötseln inom byns beensstämmelse med fordringarna på god ren- tesområde och anställa härför erforderlig skötsel övervaka sina renar». Detta stad- arbetskraft. Ansvaret för att renskötseln begande kompletteras med bestämmelser i drives sätt skall på lämpligaste nämligen RBL om varning och vissa l.ängre gående med den nya organisationsformen inte, sååtgärder från länsstyrelsens sida vid ådaga- som för närvarande är fallet, åvila de enlagd försumlighet i renskötseln» (26 § and- skilda renägarna utan näringsutövarna samra och tredje styckena) samt om straff för fällt genom renbyns av dem tillsatta verkvållande till att renar kommit utanför lov- ställande Till organ. följd av stadgandet i ligt betesområde (59 § 1 mom. a/). I de andra av förevarande stycket § (se nedan) av länsstyrelserna med stöd av 11 § RBL blir som medverkar i renskötseln övriga utfärdade byordningarna ges mer ingående, skyldiga att följa de riktlinjer för verksamdelvis genom viten sanktionerade regler heten som styrelsen och renförmannen har bl. a. om renarnas bevakning och antalet att uppdraga. väktare för renhjordar av olika storlek. Andra En kan i förhålstycket. renby -Att i en ny rennäringslag införa detalje- lande till tredje man bli skyldig att ersätta rade bestämmelser om sättet för närings- uppkommande skador till av renskötföljd utövnin-gen, liknande dem som för närva- seln, oberoende av om byns ledning gjort rande finns i RBL och byordningarna, skulsig skyldig till någon försummelse eller ej. le strida mot nuvarande om vad Det är därför uppfattning av stor betydelse för byn och en sådan lag -bör innehålla. Än mer främ- indirekt för alla dess renskötande medlemmande för nutida torde det vara mar att de direktiv åskådning som ledningen ger röatt straffbelägga försummelser i näringsut- rande sättet för renskötselns bedrivande efövningen i den »omfattning som skett. Sank- terföljes av alla dem som arbetar i rentionen vid försummelse bör i första hand Att skogen. så sker är givetvis betydelse-

utgöras av skyldighet att ersätta uppkom- fullt också av det skälet att byns ledning

mande skador, och endast i fråga om vissa . normalt måste förutsättas ha de bästa möj-

noggrant definierade handlingssätt bör kri- ligheterna att överblicka frågorna och komminalisering tillgripas (se nedan i anslut- ma fram till som på längre sikt lösningar ning till 8 kap. 6 och 7 §§ i lagförslaget). är förmånliga för byn. Med hänsyn härtlll För att komma till-rätta med en sådan förordas en bestämmelse om skyldighet för av renskötseln . dem som biträder i renskötseln långtgående desorganisering att följa de inom en renby, som hotaratt. allvarligt ska- › anvisningar rörande skötseln som lämnats da renskötseln i angränsande byar ooh/elr av styrelsen eller renför-mart-nen. Åsidosätler andra utomståendes intressen, bör där- - tande av stadgandet ska-ll inte föranleda jämte möjlighetfinnas att få till stånd --enw straffpåföljd, men lagrummen torde få besärskild förvaltning för sanering av byns-A tydelse bl: a. .vid bedömande av om rerenskötsel; härom handlar 4 kap. 7 § i lag- - för gressrätt föreligger renbyn enligt regförslaget. lerna i -6 kap. 4 § första stycket av lag- På grund av vad nyss anförts innehåller förslaget. förevarande endast vissa allmänt lagrum .Skyldigheten att. följa utfärdade anvishållna om sättet för renskötselns ”be- regler ningar skall» enligt lagförslaget åvila en rendrivande. En särskild erinran har ansetts ägare, även om inte av byn

han anställts

böra förekomma om skyldigheten att sörja för att .biträda i renskötseln. En renägare,

SOU 1968: 16 221

som med stöd av 2 kap. 2 § sista stycket för närvarande kosta ca 500 000 kr., vari lagförslaget märker egna renar, blir där- till kommer renägarnas eget arbete med för underkastad ledningens direktiv, trots renarnas m. m. - Vid sidan hopsamlande att han inte kan räknas som anställd. om allmänna renräkningar kan enligt 20 § 2 mom. RBL hållas s. k. tillfällig räkning i nödig omfattning, om det finns grundad 2§ anledning till antagande att en lappbys ren- Första .stycken För den form av renskötlängd är felaktig. Om tillfällig räkning försel som åsyftas med förslaget om renbyar ordnar länsstyrelsen. är det av grundläggande betydelse att säker Inom vissa delar av det svenska renkännedom om det antal djur som skötselområdet föreligger sker räkning av renarna ofvarje renägare innehar. Renantalet är av- tare än som följer av stadgandet om allgörande både för de renskötande medlem- män renräkning. Inom de s. k. nordbyarna marnas rösträtt på bystämman -i flertalet i Norrbotten Sa- (Könkämä, Laniovuoma, där förekommande ärenden (2 kap. 22 § rivuoma och Talma) skall sålunda, enligt förslaget till rennäringslag) och för deras 7 § svensk-norska renbeteskonventionen den skyldighet att bidraga till renbyns utgifter 5 februari 1919, tillförlitlig räkning av alla (9-12 §§ samma kap.). Kontroll av att renar verkställas minst vart år, om tredje de renskötande medlemmarnas reninnehav i väej väderleksförhållanden lägger hinder inte överstiger det antal som I nedanför bystämman gen. koncessionsla-ppbyarna enligt 3 § andra stycket nämnda kap. fast- lappmarksgränsen skall enligt 58 § RBL ställt förutsätter också kännedom om renrenräkning hållas, när länsstyrelsen så pröantalet för varje medlem. - Det ovan i var dock minst vart I nödigt, femte år. betänkandets kap. 6, avsnitt 6.2.9, förepraktiken är det vanligt med årlig räkning slagna katastrofskadeskyddet kan antagas i dessa byar. Räkning varje eller åtminstone fungera nöjaktigt endast om tillförlitlig upp- vartannat år brukar också förekomma i gift årligen erhålles om det sammanlagda de skogslappbyar där renskötseln utövas gerenantalet i varje renby. om det Uppgift nom s. k. renskötarföreningar (se betänkansistnämnda renantalet är också av stor be- dets kap. 2, avsnitt 2.1.5). tydelse för tredje man, särskilt för angrän- Hittillsvarande svårigheter att i alla byar sande renbyar och för fastighetsägare inom få till stånd regelbundna renräkningar torbyns betesområde. Därav framgår nämligen, de till stor del bero på att sammanblandom renantalet i byn håller det mellan från olika är besig inom ningen djur byar högsta antal som enligt 2 kap. 1 § fjärde klagligt stor på många håll samt på att tamstycket av lagförslaget skall finnas fastställt hetsgraden hos renarna ofta är otillfredsför byn. Ett överskridande av maximitalet ställande. Om hjorden är »ren» och har har visat till missförsig ofta ge upphov en god tamhetsgrad, kan det inte anses hållanden i renskötseln och har därför i oöverkomligt att årligen genomföra räkning förslaget tillmätts stor betydelse bl. a. för av varje ägares reninnehav. När det brisfrågan, om förvaltning genom syssloman ter i dessa hänseenden, torde det däremot skall införas eller ej. visa sig nödvändigt att sänka anspråken på Enligt gällande lag (20 § l mom. RBL) räkningar, så att de endast omfattar det föreligger ingen generell skyldighet att med sammanlagda antalet renar i en viss by, bestämda tidsintervaller räkna renarna. All- medan mellan de olika uppdelningen ägarmän renräkning skall hållas, då Konungen na får göras mer skönsmässigt.

bestämmer, vilket inträffat med ganska I detta sammanhang bör beaktas att just

långa mellanrum (i regel ca 5 år). Orsa- verkställande av regelbundna och täta renken härtill är främst de höga kostnaderna räkningar torde ett av de effektiutgöra för allmänna renräkningar. En allmän ren- vaste hjälpmedlen för att minska sammanräkning omfattande hela landet beräknas blandningen av renar från olika byar. I

222 SOU 1968: 16

samband med räkningarna är det nämligen der för en nödvändig ändring av tidpunki regel möjligt .att också ordna utskiljning ten för räkningen. av främmande renar. Vårt förslag om vård- Andra stycket. Den i detta lagrum föreavgift i 5 § av *förevarande kap. (se nedan) slagna extra renräkningen är avsedd att är avsett att stimulera till sådana skiljning- möjliggöra kontroll av resultaten vid en orar. Även renarnas ta-»mhetsgrad främjas av dinarie räkning. En ordinarie räkning bör att djuren inte alltför sällan samlas för räk- enligt vår mening skötas helt och hållet av ning och skiljning. På längre sikt bör det renbyn själv, utan inblandning av utomdärför bli möjligt att åtminstone inom den stående. Den bör betraktas som ett led i övervägande delen av renskötselområdet få det normala renskötselarbetet och skall därrenhjordarna i sådant skick att det blir för, liksom andra större arbetsuppgifter, plapraktiskt överkomligt att genomföra full- neras av renbyns styrelse och utföras unständiga årliga renräkningar. der dess ledning. Detta innebär en väsent- Förslaget i första punkten av förevaran- lig förändring i förhållande till de nuvade lawgrum, att ordinarie räkning av de till rande renräkningarna, som i praktiken uten renby hörande renarna skall verkstäl- förs helt genom lappväsendets försorg. Med las årligen, är grundat på ovanstående över- hänsyn bl. a. till att det för näringsutövarväganden. Skyldigheten att räkna renarna na själva har stor betydelse att räkningsomfattar endast det sammanlagda renanta- resultatet blir i möjligaste mån korrekt anlet i byn, inte varje ägares reninnehav. Det ser vi det finnas grundad anledning till anär det sammanlagda renantalet som har tagande att räkningarna i allmänhet komegentlig betydelse för tredje man; på grund mer att utföras på sådant sätt att därvid härav bör skyldigheten att årligen låta fast- framkomna uppgifter förtjänar tilltro. Emelställa detta antal vara lagfäst. Också för lertid bör man inte utesluta att felaktighesjälva har detta renantal ter kan komma att begås - medvetet elnäringsutövarna stor betydelse med hänsyn bl. a. till kata- ler omedvetet. En förutsättning för att den - av ordinarie renrä-kningen skall kunna tillerstrofskadeskyddet. Uppdelningen byns renar mellan de olika ägarna är huvud- kännas vitsord torde därför vara att det sakligen av intresse för dem själva, efter- införes möjlighet att kontrollera densamma. som en exakt underlättar kost- De som har intresse av att kontroll vid uppdelning nadsfördelningen och rösträttsberäkningen behov sker är i första hand de renskötande samt minskar risken för tvister inom byn. medlemmarna. En sådan medlems bidrags- Det är därför tillrådligt att renräkningen, skyldighet till renbyn och hans rösträtt på om det är praktiskt genomförbart, omfat- bystämman är beroende av de renantal som tar även de enskilda ägarnas reninnehav. på -grundval av den ordinarie renräkningen Om detta möter oöverstigliga svårigheter, införes i renlängden (jfr 3 § i förevarande bör emellertid renbyn ha frihet att nöja kap). Härvid påverkas hans ställning inte sig med den obligatoriska räkningen av byns bara av hans eget renantal utan också av sammanlagda antal djur. Uppdelningen mel- alla övriga renskötande medlemmars. För lan ägarna avses i så fall skola ske genom att i möjligaste -mån eliminera varje anleduppskattning; se :härom nästföljande §. ning till misstro mot renbyns ledning från För att renräkningsresultaten skall kun- medlemmarnas sida bör de renskötande na tjäna som underlag för ersättningsbe- medlemmarna ha en obetingad befogenhet vid eventuella katastrofskador att få den ordinarie renräkningen kontrolräkningen bör räkningen utföras vid ungefär samma lerad genom en extra räkning. Erforderligt år. En erinran härom har skydd mot missbruk av en sådan befogentidpunkt varje införts i lagrummets andra punkt. Då vädret het anser vi att man får genom de kostoch betesförhållandena kan omöjliggöra ren- nadsregler som föreslås i §:ens fjärde stycräkning vid normal tidpunkt, har stadgan- ke (se nedan). det wformulerats så att det inte utgör hin- Även det allmänna har ett betydande in-

SOU 1968: 16 223

tresse av att utföres till

renräkningarna på ett get katastrofskadeskydd (betänkandets

fullt tillförlitli-gt sätt. Bl. a. avses ersättning kap. 6, avsnitt 6.2.9 c) den nämnda uppför katastrofskador i rennäringen skola ut- delningen i renar av olika ålder och kön gå på grundval av renräkningarnas siffror. ansetts tillräcklig. Givetvis är en längre Vi anser därför att lantbruksnämnden - ofta gående uppdelning önskvärd, särskilt som enligt vårt förslag till katastrofskade- för att underlätta slaktuttaget och det därskydd skall uttala sig om tillförlitligheten med sammanhängande avelsarbetet. Det bör av företagna renräkningar, innan ersättning ankomma på renbyns styrelse att bestämkan beviljas (se betänkandets kap. 6, av- ma, i vad mån räkningen skall göras mer snitt 6.2.9 c) - också bör tillerkännas be- detaljerad än som blir obligatoriskt. fogenhet att påfordra extra renräkning. Andra punkten i lagrummet är tillämplig Vi har övervägt, om ifrågavarande be- endast vid extra renräkning. För att tillfogenhet också bör införas för ägare av godose det behov av kontrollmöjligheter skötesrenar. Otvivelaktigt kan en skötesren- som utgör grunden för att sådan räkning ägare ha intresse a_v att kunna kontrollera skall kunna påfordras, föreslås att den som att hans renar blivit riktigt upptagna vid en tagit initiativet till räkningen, dvs. viss renordinarie renräkning. Emellertid anser vi skötande medlem eller lantbruksnämnden, inte lämpligt att en skötesrenägare i lag skall få rätt att närvara vid räkningstillfältillerkännes befogenhet att blanda sig i en let och kontrollera att den nya räkningen re_nbys inre angelägenheter. Skötesrenäga- tillgår på ett oklanderligt sätt. Givetvis fölrens rättigheter bör i stället helt grundas jer därav att han också sätts i tillfälle att på det avtal som träffats mellan honom påpeka och att han iakttagna felaktigheter och renbyn om att byn skall mottaga hans får möjlighet att insamla bevisning därom renar (se 2 kap. 3 § tredje stycket förslaget för en eventuell besvärstalan, t. ex. rörantill rennäringslag och kap. 5, avsnitt 5.4.1, de rösträttsberäkningen eller styrelsens uti betänkandet). - Från vad sist sagts bör taxering av förlagsmedel. undantag göras beträffande koncessionsby- I vidare mån än nu sagts anser vi inte arna, där skötesrenägarna av ålder haft och erforderligt med bindande om sättet regler även för framtiden bör tillerkännas en star- för renräkningarnas utförande eller deras kare ställning än i övriga byar. Då skötes- omfattning. Som nyss nämnts bör renbyarrenägarna i koncessionsbyarna enligt vårt na själva bestämma härom. Det kan emelförslag (se 7 kap. 3 § förslaget till ren- lertid Visa sig lämpligt »att det finns tillgång näringslag) skall anses som renskötande till vissa i dessa frågor, som anvisningar medlemmar, erfordras dock inte någon sär- kan tjäna till ledning för byarna. Bl. a. kan bestämmelse om rätt för dem att påfordra en större härigenom befrämjas enhetlighet extra renräkning. vid räkningarnas genomförande och redo- På grund av det ovan anförda föreslår visningen av deras resultat, något som skulvi_ att extra renräkhing skall företa-gas, om le underlätta bedömningen av de verkningar det_begäres antingen av rens-kötande med- som olika rationaliseringsåtgärder m. m. har lem eller av lantbruksnämnden. Förevaran- från lönsamhetssynpunkt. Frågan om utde lagrum har utformats i överensstämmel- arbetande av sådana anvisningar synes böra se härmed. övervägas av lantbruksstyrelsen. Tredje stycket innehåller ett par bestäm- Fjärde stycket innehåller om kostregler

melser om renräk-ningarnas u-tförande. En- naderna

för renräkningar av olika slag. Vad ligt första punkten, som avser både ordi- först ordinarie bör kostangår renräkning narie och extra räkningar, skall vid ren- naden för en sådan ingå i renbyns gemenräkning skiljas mellan renar av olika kön samma utgifter, som enligt 2 kap. 8 § samt mellan kalvar under ett års ålder och första stycket förslaget till rennäringslag äldre djur. Detta minimikrav på räknings- skall fördelas mellan rensköbyns samtliga resultatet sammanhänger med att i försla- tande medlemmar i förhållande till deras

224 SOU 1968: 16

reninnehav. Det måste anses fullt naturligt Om den extra renräkningen inte gett till att de som driver en ekonomisk verk- resultat att renlängden innehöll fel av såsamhet, sådan som rennäringen, själva får dan väsentlig betydelse som ovan angivits, bära kostnaderna för att klarlägga med vil- får kontrollräkningen anses ha varit objekket driftkapital envar av dem deltar i verk- tivt sett onödig. Den bör därför bekostas samheten. av den som begärt att räkning skulle ske, I fråga om extra renräkningar .bör det vilket innebär att renbyn blir berättigad att finnas bestämmelser för olika fall, beroen- återfå sina utlägg, inkl. arbetskostnaden. av de på hur den extra räkningen utfallet. Som vederbörande renskötande medlem eller av gemensam regel »bör dock gälla att renbyn lantbruksnämnden. till en början, innan räkningsresultatet före- Tillämpningen av de i detta lagrum föligger, måste ligga ute med kostnaderna. In- reslagna kostnadsreglerna avses, i händelnan räkningen slutförts vet man ej vem se av tvist och om skiljeavtal ej föreligger. som slutligt skall .svara för kostnaderna (se skola ankomma på allmän domstol. nedan), och det torde vara onödigt att fö- 3§ reskriva skyldighet exempelvis för den som påfordrat den extra renräkningen att för- Gällande bestämmelser om renlängd återskottera kostnaderna. finns i 19 § RBL. Vid sammanträde inför Om den extra renräkningen visar att den förste konsulenten hos länets lappväsende på grundval av ordinarie renräkning upp- upprättas årligen för varje lappby en längd, lagda renlängden (se härom 3 § i före- som upptar envar som driver renskötsel varande kap.) innehöll något fel av väsent- inom byn eller som där har renar i vård lig betydelse, innebär det att den som på- hos annan. För varje ägare antecknas anfordrat extra räkning haft fog för sin be- talet renar som han äger. Längden upprätgäran. Han bör därför inte vara skyldig att tas med ledning av lapparnas uppgifter elbekosta kontrollräkningen. Kostnaderna för ler, om de ej är ense, efter bestämmande av denna måste då stanna på renbyn, om det byns ordningsman, eventuellt jämte två särinte kan klarläggas vem eller vilka som vål- skilt utsedda lappar. Renlängden, vilken lat felet i renlängden och därför skäligen skall bestyrkas av ordningsmannen och två är närmast till att betala kontrollkostnader- vid sammanträdet närvarande lappar, har na. Bestämmelser med denna innebörd före- därefter vitsord, när lapparnas rättigheter slås i lagrummets tredje punkt. Då där ta- och skyldigheter bestämmes efter antalet las om fel i renlängden »av väsentlig bety- renar. Presumtionen för längdens riktighet delse», avses en felaktighet som överstiger kan emellertid brytas antin-gen genom att vad som med hänsyn till svårigheten att vid det styrkes, att renantalet efter längdens en renräkning få fram exakta resultat kan upprättande väsentligt förändrats genom anses normalt. I detta hänseende är det vår olycksfall eller av annan tillfällig anledning. uppfattning att en felmarginal uppåt och eller genom att längden vid tillfällig rennedåt av storleksordningen 10% kan be- räkning enligt 20 § 2 mom. RBL befuntraktas som - bör acceptabel. Tilläggas nits vara felaktig. att den föreslagna skyldigheten för den som De ändrade föreskrifter om renräkning vållat felet i renlän-gden att betala kontroll- som föreslagits i nästföregående § medför kostnaderna inte skall betraktas som en att också de nuvarande reglerna om renstraffpåföljd. Det bör därför inte krävas längder bör omarbetas. Genom att ordiatt vederbörande bevisligen varit i ond tro narie renräkning i framtiden avses skola eller ens förfarit vårdslöst. Det bör i stäl- ske årligen kan längden upprättas i anslutlet räcka, om den tidigare lämnade uppgif- ning till renräkningen och på grundval av ten skilde sig så avsevärt från senare kon- därvid framkomna uppgifter. Något samstaterade förhållanden att felet i renläng- manträde inför myndighet blir inte längre den kan antagas ha orsakats därigenom. erforderligt, utan längden blir att betrakta

SOU 1968: 16 225

som en privat handling. Med hänsyn bl. a. vi därför inte erforderlig. Också bestäm-

till de beträffande renräkningarna före- melserna om presumtionens brytande är i kontrollmöjligheterna bör dock sak bibehållna i vårt förslag; även för framliggande längdens trovärdighet i fortsättningen bli tiden bör det enligt vår mening vara möjligt minst lika stor som hittills. att på enklare sätt än genom extra ren- Första stycket innehåller bestämmelser räkning visa att renantalet förändrats sedan om renlängdens innehåll, vi-lka anslu-ter till renlängden upprättades. vad i 2 § föreslagits i fråga om renräkså 40ch5 §§ ning. Om renräkningen är fullständig, att därvid räknas varje ägares individuella t Ett av de största problemen för den m0-

reninnehav, kan direkt derna »extensiva» renskötseln är den rikräkningsresultatet överföras till renlängden. Vid en ofullstän- liga förekomsten av främmande renar, dvs. dig renräkning, som endast ger uppgift om renar som uppehåller sig utanför den egna det sammanlagda renantalet i byn, måste lappbyns betesmarker. Dessa renar har lämreninnehavet för de olika ägarna uppskat- nat den egna byns område för att förena skall av sty- eller ströva omtas. Då renlängden upprättas sig med en annan renhjord relsen, blir det denna som i sista hand har kring för sig själva. Så länge renarna beatt verkställa Givetvis mås- finner sig utom ägarnas räckhåll lämnar de uppskattningen. te dock styrelsens bedömning grundas på ingen avkastning som ägarna kan tillgodofrån de berörda Lämp- göra sig, märkning av kalvarna kan inte ske uppgifter renägarna. och renarnas med ligt är därför att längden i dylika fall upp- tamhetsgrad nedgår rättas vid ett gemensamt sammanträde med tiden så att de till slut blir mer eller mindre de renskötande medlemmarna. förvildade. Också för den by inom vars Av andra stycket framgår den ovan om- betesområde strövrenarna uppehåller sig nämnvda ändrade för renläng- medför de svåra problem genom att de tär principen dens upprättande, nämligen att den skall på betesmarkerna, försvårar hopsamlingen grundas på uppgifterna vid årets ordinarie av de egna renarna och lätt drar dem med i renräkning. Därjämte föreskrives att fel i sig på nya strövningar. som påvisats genom extra renräk- För att komma till rätta med de problem längden, skall rättas. Slutligen som de främmande renarna ger upphov till ning, ofördröjligen stadgas att styrelsen är ansvarig för att fordras att renarna inom områden, där dyöverensstämmer med resultatet av lika renar förekommer, ofta samlas ihop längden senast verkställda renräkning. Detta skall och att därvid utskiljning sker av alla främäven beträffande extra räkningar. mande renar. Frågan härom berör uppengälla torde vara att styrelsen omedel- barligen inte bara medlemmarna av den Lämpligt bart efter en sådan räkning för in erfor- renby där renarna finns utan den har också rättelser i längden och med sina stor, ibland avgörande betydelse för renderliga namnunderskrifter bestyrker att renlängden skötseln i angränsande byar. Vissa bestämav den extra ren- melser omfrämmande renar bör därför kompletterats i anledning räkningen. inflyta i rennäringslagen som komplettering Tredje stycket innehåller -regler om ren- till det allmänna stadgan-det i l § av förevarande om att renskötseln skall be-

längdens rättsverkningar. Såsom ovan f-ram- kap.

drivas sätt och med iakt-

hållits, anser vi inte att längdens trovärdig- på ändamålsenligt

het behöver förmins-kas genom att den i tagande av god renvård. en I 4 § första stycket föreslås bestämmelfortsättningen utgör privat handling; ser som och tvärtom bör dess upprättande i anslutning ålägger »värdbyns» styrelse till tilltro kan renförman skyldighet att ordna med utskiljrenräkningen göra att större sättas till än vad nu är fallet. ning av förekommande främmande renar renlängden i nuvarande om att så snart ske kan. Uppenbarligen måste det Någon ändring regler skall anser tillses att de byar till vilka renarna hör renlängd i princip äga vitsord

SOU 1968: 16

bereds att infinna möjlighet sig vid skilj- i gällande byordningar, åsyftas att dels ge ningstillfället. Underrättelse om tid och hembyarna ett ökat ekonomiskt intresse av plats för en planerad skiljning bör därför att hindra de egna renarna från att ströva i god tid lämnas dessa byars styrelser. Det in på annan bys betesområde, dels stimuskall därefter åligga »hembyarnas» styrel- lera till tätare »värdbym utskiljningar geser att sörja för att erforderlig arbetsperso- nom att på hembyarna lägga åtminstone en nal sändes över till skiljningen så att denna del av kostnaderna för renarnas hopsamkan resultera i att de främmande renarna lande och för skiljningsarbetet. förs tillbaka till sina byar. - De sålunda Grunderna för vårdavgifternas beräknanföreslagna bestämmelserna torde överens- de framgår av 5 § andra stycket: avgiften stämma med vad som hittills allmänt till- skall motsvara kostnader för »värdbyns» lämpats. Även i fråga om sättet för skilj- arbete med renarna nödigt samt gottgörelningens utförande har vissa regler utbil- se för utlägg, exempelvis för resor eller tilldats. Enligt vår mening erfordras ingen reg- skottsutfodring, och för värdet av det bete lering i lag av sistnämnda fråga utan det som renarna tillgodogjort sig inom byns bebör överlämnas till renbyarna att finna tesområde. Hur stor del av kostnaderna för lämpliga arbetsmetoder. Utan särskilt stad- renarnas hopsamlande som skall kunna utgande därom torde det vara tydligt att an- tagas av hembyarna, måste bli beroende av svaret för skiljningens bedrivande i sista omständigheterna i varje särskilt fall; i rehand åvilar styrelsen för »värdbyn», dvs. gel torde det nämligen kunna att antagas den renby inom vars betesområde skilj- samlingen medför också för »värdnytta ningen äger rum. byns» egna renar. Själva utskiljningsarbetet 4 § andra stycket innehåller regler för bör däremot i regel helt utföras eller bekosdet fall att de främmande renarnas »hem- tas av hembyarna. Värdet av tillgodogjort by» uteblir från en skiljning trots erhållen bete får beräknas ersättschablonmässigt; underrättelse enligt första stycket. För att bör lämnas även för bete som inte ning kunna komma till rätta med de problem behövts för »värdbyns» Den tid egna renar. som de främmande renarna ger upphov till under vilken de främmande renarna betat är det enligt vår mening nödvändigt att på »värdbyns» område måste i allmänhet »värdby-n» i detta fall äger långtgående be- uppskattas ganska fritt, då det torde vara fogenhet att förfoga över renarna. I första svårt att förebringa bevisning härom. Ålhand bör »värdbym ha rätt att vidtaga er- dern på förekommande omärkta renar och forderliga åtgärder för att återföra renar- tidpunkten för närmast föregående skiljning na till »hembyns» betesområde. I många inom området kan dock ibland ge viss ledfall, särskilt när fråga är om renar som vid ning vid bedömningen. vårflyttning lämnats kvar på vinterbeteslan- Vad i 5 § tredje stycket sägs om rätt för den, är det dock i praktiken omöjligt att renbyar att träffa överenskommelser om ordna med ett återförande. bör »Värdbym vårdavgifter är strängt taget onödigt, då då vara berättigad att slakta renarna och denna befogenhet följer av allmänna rättsförsälja dem för ägarnas räkning. grundsatser. Det har emellertid ansetts De kostnader som får vid- att erinra »värd-byn» lämpligt om möjligheten att ingå kännas för att återföra renarna resp. för avtal i dessa frågor, då det ofta torde vara att slakta och sälja dem skall byn enligt praktiskt att t. ex. ha normer för beräkning nästföljande § äga rätt att uttaga hos »hem- av ersättningsbeloppens storlek överenskombyn» i form av vårdavgift. na i förväg för att därigenom minska ris- 5 § första stycket ger en »värdby» rätt ken för tvister mellan byarna. I sådana fall, att av de främmande renarnas hembyar ut- då två angränsande lika utbyar är ungefär taga s. k. vårdavgifter som ersättning för satta för strövrenar från varandras område olägenheter renarna orsakat »värdbyn». den, kan det också visa sig lämpligt att Med som har viss motsvarighet avtala om kvittning förslaget, av vårdavgifterna. Viss

SOU 1968: 16 227

bör dock härvid, ef- råden i långt större utsträckning än som försiktighet iakttagas tersom en by som slutit ett sådant avtal följer av att flyttning får ske genom dessa

har minskade möjligheter att påverka ord- områden. i renskötseln inom De klagomål som framförts mot sättet ningen den by med vilför flyttningarnas torde inte ken kvittningsavtalet gäller. genomförande Tvister om och deras be- vara utan fog. Flyttningarna sker numera vårdavgifter räknande skall av allmän domstol, på många håll utan att renarna hålles i prövas bevakade floc-kar. I stället får reom skiljeavtal ej föreligger. ordentligt narna utan erforderlig tillsyn ströva själva

på bred front i riktning mot sommar- resp.

6§ vinterbeteslanden. Härvid uppkommer tyd-

Vid sidan av de i betänkandets 10, ligen stor risk för sammanblandning med kap. avsnitt 10.4, berörda stadgandena om flytt- de renar som hålles på bete inom de genominnehåller RBL vissa föreskrif- strövade områdena. Vidare torde det i ningsvägar fall brista i kontrollen över att reter om hur flyttningarna skall tillgå. Enligt många 22 § åli-gger det lapp att tillse att såvitt nar ej kvarlämnas på vinterbeteslanden.

renar vid varken lämnas Den oordning som sålunda förekommer möjligt flyttning efter eller strövar Om det ändå i sam-band med flyttningarna är till stor skai förväg. skall han så fort ske kan samla re- da också för ägarna av de flyttande resker, narna och återföra dem till vid narna. Renars kvarlämnande på vinterbehjorden, att vederbörande förste konsulent teslanden och förekomsten av strövrenar äventyr detta be- minskar antalet djur som verkligen kontroleljest äger verkställa på lappens kostnad annan lämplig leras av ägarna så att de kan påräknas eller vidtaga åtgärd. lämna en säker Härtill kom- - I 24 § stadgas skyldighet för lapp, som avkastning. med sina renar utom den socken mer att en dålig ordning vid flyttningarna flyttar att inom viss tid medför en allmän sänkning av tamhetsgradär han har sitt hemvist, i den hos renarna och därigenom ökar risanmäla sin ankomst till polismyndigheten orten eller till som förordnats av ken för desorganisering av hela renskötseln. person att mottaga sådan anmälan. Då ordningen vid flyttningarna sålunda länsstyrelsen Anmälningen, som skall göras för varje har stor betydelse även för tredje mans in-

socken som besökes under är tressen och för rennäringen i stort, anser flyttningen, avsedd till vid vi att vissa bestämmelser om deras utföatt tjäna ledning efterspaskada rande bör invflyta i rennäringslagen. I förenande av lapp vars renar vållat (se varande § föreslås bestämmelser som åläg- 1896 års förslag, s. 41). ger renbyns ledning, dvs. styrelsen och ren-

I samband med renarnas flyttningar vål- förmannen, att tillse att flyttningarna sker

las ofta både för den bofasta i samlade flockar under erforderlig bevaksvårigheter och för renskötseln i de om- ning. Härmed åsyftas att inskärpa betydelbefolkningen Av sen av att flyttningarna sker i sådana forråden som passeras vid flyttningarna. där renskötsel å-r till- mer att tamheten hos renarna bibehålles och markägare i trakter, låten endast vintertid, har under senare år om möjligt ökas. För att få till stånd en

framförts över att re- ordentlig hopsamling av renarna på vinupprepade klagomål nar i stort antal förekommer där även som- terbeteslanden innan vårflyttningen påbör-

minska förekomsten av martid, beroende dels på att renar vid vår- jas och därigenom lämnas kvar kvarlämnade renar, föreslås vidare en erflyttningen på vinterbeteslansomma- inran om bestämmelserna rörande tidsbeden, dels på att renar redan under mot kustlandet. Från gränsning av renskötselrätten i vissa trakren strövar tillbaka företrädare har ter. Slutligen har det ansetts motiverat med skogsrenskötselns påtalats att renar tillhörande fjällappbyarna uppe- en föreskrift om att flyttning genom annan

håller betesom- renbys betesområde skall ske utan onödigt sig inom skogslappbyarnas

SOU 1968: 16

dröjsmål. Härmed avses att motverka den sumlig näringsidkare, som finnes uppenbart från skogslappbyarna påtalade tendensen, olämplig att sköta renar, förklaras förlusatt fjällappbyarnas renar under långa pe- tig rätten att vidare vara renskötare. rioder tillåtes kvarstanna inom områden som Generella bestämmelser om åtgärder för är avsedda att användas av dem endast i att motverka förekommande brister i rensamband med själva flyttningarna. skötseln finns i RBL dels i fråga om minskl likhet med de allmänna reglerna i l § ning av renantalet inom (39 §), dels lappby om sättet för renskötselns bedrivande är om förvildade renar (40 §). de föreslagna bestämmelserna om flyttning- Reglerna om minskning av renantalet arnas utförande inte straffsanktionerade. skall tillämpas, om inom en lappby ren- Deras åsidosättande skall emellertid kun- antalet är så stort att »betet kan befaras na leda till och - i bliva eller skada eller andra ersättningsskyldighet otillräckligt särskilt svårartade fall - till att syssloman olägenheter förorsakas eller svårigheter anenligt 7 § förordnas att övertaga förvalt- norledes yppas för renskötselns ändamålsningen av byn. enliga drivande inom lappbym. Länsstyrel- Någon motsvarighet till den i 24 § RBL sen kan då, efter lapparnas hörande, vidstadgade anmälningsskyldigheten vid flytt- taga olika åtgärder för att minska renantaning utom hemsocknen har vi inte ansett let, nämligen antingen skötesreavlägsna böra upptagas i en ny rennäringslag. Med nar som tillhör andra än renskötselberättide bestämmelser som lagförslagets 6 kap. ingade, hänvisa en eller flera av byns lappar nehåller i fråga om ansvaret för skadegö- till annan lappby eller nedbringa renantalet relse genom renar (se betänkandets kap. 9, genom nedslaktning, försäljning eller annoravsnitt 9.3.2) torde en skadelidande även ledes. utan anmälningar om skedd inflyttning kun- Om det finns förvildade renar i viss trakt, na få reda på vem han har att vända sig till ankommer det enligt 40 § RBL på länsmed sitt ersättningsanspråk. styrelsen att förordna om renarnas dödande och att meddela de föreskrifter som er- 7§ fordras för ändamålet. Behållna värdet av RBL:s regler om myndighetsingripanden dödade förvildade renar skall användas för att få rättelse till stånd, när rensköt- »till förmån för lapparna», vilket innebär seln är bristfällig, öppnar möjlighet både till att pengarna skall inlevereras till lappfoninskridande mot enskilda försumliga nä- den. ringsutövare och att tillgripa mer generellt verkande åtgärder. Enligt 26 § andra stycket RBL kan en Rennäringens lönsamhet på längre sikt lapp, som ådagalägger försumlighet i ren- och därmed dess betydelse som försörjningsskötseln så att därigenom orsakas skada el- underlag för sina utövare är i mycket hög ler annan tilldelas av beroende - förutom av naturförhålolägenhet, varning grad länsstyrelsen. I svårare fall eller om var- landena - av att renarna hålles under inte leder till rättelse kan ningen länssty- kontroll, så att kalvmärkningen, avelsarberelsen föreskriva lämpliga åtgärder för tet och slaktuttagen kan ske rationellt och åstadkommande av bättre bevakning av re- samt av strövrenar planmässigt utbrytning narna, alternativt förordna om deras över- i större antal förhindras. lämnande till annan renskötande lapp för En av de viktigaste faktorerna i detta vård eller föreskriva att renantalet skall sammanhang är det sammanlagda renantaminskas genom försäljning av renar, levan- let i byn; om detta blir högre än betesde eller slaktade. För att framtvinga verk- markerna i längden tål, är det stor risk ställighet av föreskriven åtgärd kan länssty- för att renskötseln (se bedesorganiseras relsen bl. a. förelägga och utdöma vite. Som tänkandets kap. 5, avsnitt 5.4.1). Emellerett yttersta korrektionsmedel kan en för- tid kan risk för allvarliga störningar finnas

SOU l968: 16 229

även vid måttligt renantal, t. ex. på grund fogenheterna till direkta myndighetsingriav dålig bevakning av renarna, underlåten- panden inte skulle stå i god överensstämhet att utskilja främmande renar eller oord- melse med den självständiga ställning som i renbyarna avses få i förhållande bl. a. till ning vid flyttningarna. med förslaget om lappbyar- administrationen. I stället föreslår vi en Huvudsyftet nas omorganiserande till renbyar är att där- kombination av de åtgärder som enligt lamed skapa ökade förutsättningar för en gen den 30 j-uni 1947 om uppsikt å jordvälordnad renskötsel genom att ge renbyns bruk skall företagas vid vanhävd samt den ledning sådana befogenheter att den vid be- i lagen den 16 december 1966 om vissa hov kan få till stånd en rationell rendrift, gemensamhetsanläggningar förekommande även om en minoritet i byn skulle ställa anordningen att syssloman kan förordnas att sig passiv eller t. o. m. ogillande till plan- övertaga förvaltningen. I första stycket av läggningen. En följd av denna satsning på förevarande § föreslås sålunda - efter föreär att de nuvarande bestäm- bild byns ledning i 5 § uppsiktslagen att lantbruksmelserna om inskridanden mot enskilda nä- nämnden, sedan renskötseln i en viss renringsutövare (26 § RBL) inte erhållit nå- by konstaterats vara bristfällig, skallsöka gon motsvarighet i den föreslagnasrennä- att med byn träffa skri-ftlig överenskomringslagen, bortsett från den i l § andra melse, varigenom byn åtager sig att inom stycket förevarande kap. intagna föreskrif- viss tid vidtaga erforderliga åtgärder för ten om skyldighet för renägare eller annan, att avhjälpa bristerna. Åtgärderna kan avse som anställts för att biträda i renskötseln. exempelvis att genom ökad utslaktning nedatt följa styrelsens och renförmannens an- bringa byns renantal till fastställt maximivisningar. antal. ändring avproportionen handjur ./. Enligt vår mening blir renskötselns fram- hondjur eller övergång till förbättrad ordgång eller misslyckande i en renby till myc- ning vid flyttningarna. - Om försöket ej ket stor del beroende - leder till avsett resultat, vare sig därför att av ledningens i första hand styrelsens och renförmannens överenskommelse ej kan träffas eller där- - för att renbyn underlåter men i sista hand stämmomajoritetens att uppfylla sina personliga kvalifikationer. Med den intresse- åtaganden, bör lantbruksnämnden fullfölja gemenskap som kommer att föreligga bland ärendet genom att anmäla förhållandet till byns medlemmar anser vi det finnas god länsstyrelsen (jfr 6 § uppsiktslagen). I fråga anledning räkna med att lämpliga personer om länsstyrelsens befattning med ärendet blir utsedda till de ledande posterna och bör däremot enligt vår mening andra regatt arbetet i renbyarna därför i regel kom- ler införas än de i uppsiktslagen (7 §) tillmer att fungera bra. Erfarenheterna bl. a. lämpade; enligt denna lag skall de -nödiga från de nuvarande renskötarföreningarna är åtgärderna mot vanhävd föreskrivas av länsdärvidlag uppmuntrande. Emellertid bör i styrelsen själv, som därvid äger förelägga lagen finnas regler också för de undan- vite. För renskötselns förhållanden synes det tagsfall då på grund av passivitet eller otill- vara lämpligare att, som skett i 33 § andräcklig kompetens eller av annan anledning* ra stycket gemensamhetsanläggningslagen. renskötseln är bristfällig. Ett dylikt miss-- överlämna till en av länsstyrelsen utsedd förhållande kan nämligen, om det ej rät- syssloman att både besluta om vilka åtgärtas i tid. medföra mycket stora skador och der-som behöver vidtagas och se till att de förluster både för byns egna medlemmar blir utförda. Vi föreslår därför befogenhet och för utomstående, exempelvis markäga- för länsstyrelsen att förordna syssloman att re och angränsande renbyar. omhänderha renskötseln inom betesområdet Vid valet av form för reaktion mot en och förvalta byns övriga ekonomiska angebristfällig renskötsel har vi funnit att ett lägenheter intill dess bristerna blivit _avbibehållande av de nu föreskrivna men i z l hjälpta. praktiken sällan eller aldrig utnyttjade be- De åtgärder sysslomannen har att vid-

230 SOU 1968: 16

taga för att få renskötseln sanerad bör vara inom byns betesområde. I denna del överav samma typ som de lantbruksnämnden ensstämmer förslaget med 33 § andra stycförsökt få byn att själv utföra. Med hänsyn ket gemensamhetsanläggningslagen i dess till till angelägenheten av att tiden för sysslo- lagrådet remitterade lydelse (se NJA II 1966 mannaförvallningen blir så kort som_ möj- s. 297), som sedan ändrades efter erinran ligt bör dock takten i saneringsarbetet kun- av lagrådet. De av lagrådet framförda bena forceras, jämfört med vad tidigare varit tänkligheterna mot behörighetens utsträcavsett. Uppenbarligen bör sysslomannen kande till rättsägare utanför delägarkretsen sträva efter att få ett gott samarbete till torde knappast äga tillämpning i förevaranstånd med renbyns medlemmar, så att åt- de fall, där det primärt endast är fråga om gärderna om möjligt vidtages i samförstånd att få lantbruksnämnden inkopplad för övermed dem. läggningar med renbyn om bästa sättet att av få bristerna i renskötseln När det gäller renbyns angelägenheter avhjälpta. annat slag än sådana som rör ekonomiska Otvivelaktigt är det en mycket .radikal frågor. t. ex. att bevaka medlemmarnas in- åtgärd som tillgripes, när en syssl-oman förtressen i upplåtelsefrågor, bör byns van- ordnas; han avses skola övertaga huvudliga organ fortsätta att fungera. Onekligen delen av både bystämmans och styrelsens kan det stundom vara tveksamt, om en viss befogenheter och får således bl. a. rätt att fråga skall anses vara ekonomisk eller ej, uttaxera nödigt förlag _av de renskötande men i praktiken torde detta inte föranleda medlemmarna (2 kap. 9 §), att slutligt förnågra egentliga olägenheter. Principen bör dela renbyns utgifter (ll och 24 §§ samvara att alla frågor som antingen avser ren- ma kap.) och att innehålla och försälja skötseln eller som eljest kan föranleda en medlems renar till säkerhet för påfört biutgift för renbyn skall tillhöra syssloman- drag (12 § samma kap.). Det blir också nens behörighetsområde. sysslomannen som har att leda renskötseln I fråga om förutsättningarna för lant- inom byns betesområde ooh anställa härbruksstyrelsens ingripande mot bristfällig för erforderlig arbetskraft (16 och 17 §§ renskötsel har vi valt en medelväg mellan samma kap.). Sysslomannens ställning blir de ståndpunkter som uppsiktslagen och ge- därigen-om närmast jämförlig med en konmensamhetsanläggningslagen representerar. kursförvaltares. Enligt vår mening är det Enligt den förra lagen (4 §) kan ingripande för rennäringens egen framtid nödvändigt ske på lantbruksnämndens eget initiativ; att som en yttersta utväg för att få renskötenligt gemensamhetsanläggninigslagen (33 § seln sanerad kunna falla tillbaka på en andra stycket) endast på begäran av fas- dylik tvångsförvaltning. Den bör dock uptighetsägare, dvs. delägare i gemensamhets- penbarligen anlitas endast i de undantagsatnläggningen. Vi anser det varken nödvän- fall, då det visar sig omöjligt för lantbruksatt införa initiativrätt - nämnden att genom förhandlingar med rendigt eller lämpligt och därmed även tillsynsplikt - för lant- byns ledning få rättelse till stånd. bruksnämnden, vars möjligheter till förtro- Med hänsyn till sysslomannens vittgåenendefullt samarbete med renbyarna därige- de befogenheter är det tydligen av stor nom skulle sättas i fara. Å andra sidan kan betydelse att lämplig person väljes för uppinte bara renbyns egna medlemmar utan draget. Om möjligt bör någon med grundockså tredje man, såsom markägare, an- lig erfarenhet av renskötsel utses, t. ex. en gränsande renbyar och byns borgenärer. ha skicklig renskötare i annan renby. Visar ett väsentligt intresse av att få en bristfällig det sig omöjligt att få en sådan att åtaga renskötsel sanerad. På grund härav föreslås sig sysslomannaskapet, bör dock ,annan att behörighet att påkalla ingripande av lämplig person kunna utses, såsom någon lantbruvksnämnden skall tillkomma såväl jordbrukare med god kännedom om fjällmedlem av den ifrågavarande renbyn som världens förhållanden eller en befattningsannan vars rätt är beroende av renskötseln havare hos lantbruksnämnd.

SOU 1968: 16 231

Då sysslomannen som ovan nämnts skall enligt 1960 års lag (10, 12 och 13 §§) övertaga bystämmans och styrelsens fun-k- ankommer på ordningsmannen. I förevationer, synes det böra finnas möjlighet för rande kap. av förslaget till rennäringslag byns medlemmar att överklaga hans avgö- har dessa åligganden i huv-udsak överförts randen hos länsstyrelsen. Av särskild vikt på renbyns styrelse. Som vittne vid omtorde vara att en överprövning kan komma märkning och avbrottsmärkning enligt 10 § till stånd i bidragsdebiteringsfrågorna. Kla- samt vid kalvmärkning enligt 12 § har det gorätten -bör dock inte vara begränsad till dock ansetts tillräckligt att ordningsmannen dessa frågor, även om den av tidsskäl kan- ersättes av renförmannen eller annan av ske inte får så stor betydelse i andra fall. styrelsen utsedd person. För att sysslomannens förvaltning skall bli De sakliga ändringar i förhållande till effektiv, måste nämligen hans beslut kunna 1960 års lag som förslaget i övrigt innebär verkställas omedelbart, om inte länsstyrel- framgår av vad nedan anföres i anslutning sen förordnar om inhibition. - I överens- till 4, 9,12 och 13 §§. stämmelse med det nu anförda avses de 4 § i 8 kap. 10 § föreslagna bestämmelserna om besvär över renbys beslut bli tillämpliga Med hänsyn till att en renby bör kunna även på beslut av sådan syssloman som här äga renar, exempelvis avelstjurar (jfr beavses. Då hans beslut inte behöver tillkän- tänkandets kap. 5, avsnitt 5.4.1), har i denna nages på bystämma, bör besvärstiden räk- § renby upptagits bland dem som skall nas från det klaganden fått del av beslutet. kunna få renmärke inregistrerat för sig. Med hänsyn till sysslomannaförordnan- Innan renmärke registreras för annan än dets betydelse för behörigheten att företrä- renby eller medlem därav, bör sökanden da renbyn i förhållande till tredje man bör visa att han av vederbörande renby erhållit i registret över renbyarna inskrivas upp- tillstånd att hålla skötesrenar hos byn (se gift både om förordnandet och om sysslo- 2 kap. 3 § tredje stycket i lagförslaget). mannens entledigande. Föreskrift härom meddelas 9 § i §:ens andra stycke. Sysslomannen bör -givetvis få ersättning I denna § föreslås att registreringsmynför sitt arbete. I §:en-s tredje stycke föreslås digheten, dvs. länsstyrelsen, övertar den att arvodet skall *betalas av byn och bestäm- prövning av fall av förväxlingsbar likhet mas av länsstyrelsen. Förslaget överensstäm- mellan renmärken som för närvarande anmer i sak med motsvarande stadgande i ge- -kommer på domstol. Såsom framgår av mensamhetsanläggningslagen (33 § tredje förarbetena till 1960 års renmärkeslag (se stycket). - Arvodeskost-naden utgör en ge- prop. 1960: 64 s. 21 f. 34 f, 44 f), avvisades mensam utgift för ren-byn, som fördelas mel- då det av 1955 års renmärkeskommitté lan byns samtliga :renskötande medlemma-r väckta förslaget om att prövningen av de i förhållande till de-ras reninneh-av (2 kap. s. k. kollisionsfallen skulle överflyttas från 8 § första stycket). domstol till länsstyrelsen. Av samma skäl som ovan i detta betänkande (se kap. 5, 5 KAP till stöd för att avsnitt 5.4.6) åberopats Såsom framgår av betänkandets kap. 2, av- länsstyrelsen göres till besvärsinstans i försnitt 2.2.4, har i förslaget till lag om ren- hållande till ren-byns beslut är det emellertid näringen ina-rbetats stadgandena i lagen den enligt vår mening befogat att lägga även 5 maj 1960 om renmärken. Gällande be- ifrågavarande uppgift på länsstyrelsen. stämmelser om renmärkning har därvid bibehållits oförändrade. Vårt för- 12§ i huvudsak slag om avskaffande av ordningsmannain- Enligt motsvarande § i 1960 års lag utgör stitutionen medför dock att någon annan den 1 maj året efter det då en renkalv måste göras ansvarig för de uppgifter som fötts den yttersta tidpunkten för lovlig

232 SOU 1968: 16

kalvmärkning med den ursprunglige äga- kan det i praktiken visa sig omöjligt för rens märke. Efter denna dag skall kalven den som lider skada genom renarnas uppgenom ordningsmannens försorg slaktas och trädande i trakten att skaffa sig kännedom säljas eller ock säljas levande och förses om vem som är ansvarig för renarna. Vi med köparens märke. Försäljningen sker anser därför lämpligt att länsstyrelsen, såför byns räkning; den behållning som upp- som den för ordningen i länet ytterst ankommer vid försäljningen, sedan ordnings- svariga myndigheten, tillerkännes befogenhet mannen erhållit skälig gottgörelse för sitt att förordna om slakt och försäljning av arbete, tillfaller nämligen lappbyn. Det nu alla renar utan vederbörli-ga identifikationssagda gäller även om den tidigare ägaren märken som påträffas på icke tillåtet omkan styrka att kalven fallit efter en honom råde. Vad som inflyter vid försäljningen tillhörig renko. skall givetvis redovisas till den som visar Uppenbarligen är det för renskötseln i sig vara ägare till renarna, dock med avdrag en by av största vikt att kalvmärkningen för kostnaderna för deras omhändertagande, sker så tidigt att flertalet kalvar ännu följer slakt och försäljning. sina mödrar. Med hänsyn härtill är det I fråga om de omärkta renar och renar enligt vår mening lämpligt att som huvud- med ogiltiga märken som anträffas på tillregel bibehålla nuvarande bestämmelse om låtet område gäller bestämmelserna i §:ens den l maj som senaste tidpunkt för märk- första och andra stycken, dvs. de skall ning av fjolårskalva-r. Det synes dock inte omhändertagas av renbyn. vara nödvändigt och torde inte heller stå i 6 KAP. överensstämmelse med rennäringsutöva-rnas rättsuppfattnimg att låta en försummelse att De i detta kap. föreslagna ändrade regmärka en kalv före denna tidpunkt helt lerna om ersättning för skada genom renar avskära ägarens rätt till kalven. Vi föreslår har behandlats i betänkandets kap. 9, vartill därför i andra stycket av förevarande § den hänvisas. uppmjukningen av huvudregeln i första styc- 7 KAP. ket, att märkning efter den l maj skall få verkställas av den som visar sig vara ägare Särskilda regler om koncessiotnsrenskötsel av en omärkt fjolårskalv, förutsatt att han finns i RBL dels i 57 och 58 §§ (med ruberhåller medgivande därtill av renbyns sty- riken »Om renskötsel å vissa trakter nedom relse eller - om sådant medgivande vägras lappmarksgränsem), dels i Övergångsbestäm- - utverka domstols tillstånd till melserna lyckas (65 § femte stycket) märkning. - Av den föreslagna lagtexten Enligt 57 § RBL kan länsstyrelsen lämna torde framgå att den som efter den 1 maj särskilt tillstånd till skogsrenskötsel på såpåstår sig vara ägare till en omärkt fjol- dana trakter i Norrbottens län utanför lappårskalv blir bevisnin-gsskyldig för påståen- markerna där renskötsel året om av ålder dets riktighet. förekommer. Innebörden av ett sådant tillstånd är främst att renskötselrätt medges l3§ under hela året, trots att enli-gt reglerna i Det föreslagna nya andra stycket i 12 § 3 § RBL rätt till skogsrenskötsel utom har föranlett viss jämkning av första stycket lappmarkerna i allmänhet föreligger endast i förevarande §. under månaderna oktober-april. Som förl §:ens tredje stycke föreslås en utvidg- utsättning för tillstånds meddelande gälning av länsstyrelsens nuvarande befogenhet ler enligt 57 § att sökanden är »lapp», varatt låta slakta och försälja renar med ogil- med åsyftas att han jämlikt bestämmelserna tiga märken, så att även omärkta renar i l § äger rätt :till renskötsel, att det för »en skall kunna omhändertagas, om de anträffas väsentlig del av traktens befolkning» bepå ett område där renskötsel då inte är finnes föreligga behov av att »renskötsel a tillåten. Också i fråga om omärkta renar fortfarande drives a trakten» samt att sö-

SOU 1968: 16 233

kanden anses lämplig som renskötare och för sina renar som koncessionshavaren för hinder för bifall till ansökningen ej heller i sina. möter. - I RBL:s (65 § övrigt Övergångsbestämmelser 57 § RBL innehåller vidare bestämmelser femte stycket) föreskrives att-lapp, som vid om innehållet i den ansökan som måste gö- lagens ikraftträdande den l januari 1929 ras för att tillstånd skall kunna meddelas drev renskötsel på trakt som avses i 57 §. samt om de med tillståndet förenade vill- senast den 31 december samma år skulle koren. Tillståndet skall lämnas för viss tid, göra ansökan enligt sistnämnda §, om han föreskrifter bl. a. ville fortsätta med renskötseln. Om ansökan högst tio år, och innehålla om det område där renskötseln får bedrivas, gjorts, fick renskötseln fortsättas utan särskilt tillstånd till dess ansökningen hunnit om flyttningsvägar och om högsta tillåtna renantal. Om skötesrenar får hållas inom prövas. koncessionsområdet, skall det också anges hur stor del av renhjorden som sökanden Den reglering av koncessionsrenskötselns och hans hu-sfolk högst får inneha för egen förhållanden som skedde genom 57 och 58 del. - Om för rensköt- §§ RBL innebar lösningen av en gammal förutsättningarna selns drivande i trakten ändras eller rättig- stridsfråvga (se prop. 1928:23 s. 173-194). hetens utövande eljest befinnes medföra olä- Under de tidigare renbeteslagarnas giltigkan länsstyrelsen återkalla lämnat hetstid var renskötsel sommartid inte tillgenheter, tillstånd eller ändra villkoren för detta. Till- låten i dessa trakter, och så -sent som år 1917 ståndet kan också överlåtas på annan ren- antog riksdagen skärpta exekutionsbestämskötselberättigad, om den ursprunglige till- melser i syfte att få bort de renar som året ståndshavaren blir stadigvarande förhindrad om hölls nedanför lappmarksgränsen. Beatt begagna rättigheten eller om han avlider stämmelserna synes dock inte ha tillämpats och dödsbodelägarna anses inte lämpligen i praktiken, och sedvanan att även sommarkunna eller böra utöva rättigheten. tid hålla renar i vissa socknar utanför lapp- Enligt 58 § gäller RBL:s allmänna be- markerna gick ej att utrota. Lagstiftaren stämmelser i tillämpliga delar också beträf- valde då att avskaffa gällande förbud mot fande koncessionsrenskötsel, dock med vi-ssa sådan renskötsel och i stället anvisa lagliga tillägg och undantag. Bland dessa må näm- former för näringens bedrivande (anf. prop. nas att även..skötesrenägarna anses tillhöra s. 193 f). den lappby som skall finnas för renskötselns Formerna förfrenskötselns drivande inom drivande i koncessionsområdet, att rätten koncessionsområdena skiljer sig i viktiga avtill skogsfång är begränsad till att omfatta seenden från vad som tillämpas i övriga virke endast för vissa uppräknade ändamål, delar av renskötselområdet. Ehuru tillstånalt rätt till jakt och fiske inte föreligger på det att driva ifrågavarande slag av rengrund av koncessionen. att all av renarna skötsel lämnas en viss person, som måste orsakad skada skall ersättas av renarnas vara renskötselberättigad, är det i praktiken ägare samt att renräkning skall hållas när varken denne konce-ssionshavare eller la-pplänsstyrelsen så prövar nödi-gt, minst vart byn som huvudsakligen bestämmer om renfemte år, och bekostas av renägarna i för- skötseln. Såsom angivits i betänkandets kap. hållande till renantalet. Därjämte gäller i de 2, avsnitt 2.1.5, är det i stället en särskild fall, då skötesrenar skall få hållas, att organisation, renägarfören-ingen, som handden som är bosatt inom lappbyn och där har viktigare med renskötseln sammanhängäger eller brukar jordbruksfastighet har rätt ande frågor, såsom anställande och avlöatt ha renar i vård hos koncessionshavaren nande av arbetsmansskap, skadors ersättande på de närmare villkor och i den utsträck- och uppförande av slakthagar. Erforderliga bestämmer, dock högst medel för verksamheten uttaxeras av medning länsstyrelsen 20 per hushåll (exkl. års- och fjolårskalvar). lemmarna-renägarna vi förhållande till deras Skötesrenägarna står därvid samma ansvar reninnehav. 234 SOU 1968: 16

Enligt vår mening finns det ingen anled- sammanhang. Renskötseln i Rödingsträsk-grup-

att den nuvarande pen torde normalt ha gett utövama ett ganska ning frångå ordningen gott utbyte. Av olika skäl har det ansetts vara för renskötselns drivande i» koncessionsomändamålsenligt att renskötsel alltjämt bedrives rådena. I själva verket innebär förslaget i i denna varför icke trakt, avvecklingsåtgärder betänkandets kap. 5 om lappbyarnas om- har vidtagits. Gränserna för Udtja _lappby har

bildande till att även den dragits på det sättet, att möjligheter lämnats renbyar vanliga öppna för_ en samordning av renskötseln i Rörenskötseln blir organiserad efter i huvuddingsträsk-gruppen med Udtja-gruppens rensak de principer som redan tillämpas i kon- skötsel. sådan har dock Någon samordning cessionslappbyarna. Den* föreslagna renby- ännu ej kommit till stånd. Även om förutsätt-

organisationen bör därför i stort sett vara ningarna för en sammanslagning från ekono-

misk synpunkt är goda, föreligger vissa prakväl lämpad för koncessionsrenskötseln, även tiska hinder, delvis av traditionell art, som om vissa jämkningar bör ske med hänsyn gör att åtgärden av samerna icke betraktas som till de särskilda förhållandena ikoncessions- särskilt angelägen. områdena. Den viktigaste avvikelsen från Av olika .skäl är det önskvärt, att rättsför-

de allmänna rör hållandena bringas i ordning i Rödingsträskreglerna »skötesrenägarnas gruppen. För de renskötande samemas del ställning; se härom nedan under 3 §. skulle det vara enklast om renbeteslagen ändra-

des på det sättet, att möjlighet öppnades för Också efter RBL:s ikraftträdande har det att erhålla särskilt tillstånd till renskötsel. Sett förekommit att skogsrenskötsel utan till- från allmän synpunkt är det på längre sikt

stånd bedrivits året om utanför sannolikt bättre, att hela gruppen flyttas ovanlappmarkerna. Det den för lappmarksgränsen, och att renskötseln samgäller s. k-Rödingsträskordnas med Udtjagruppen. Uteslutet är inte gruppen av Udtja skogslappby, som delvis att åtminstone för viss framtid driva skogshar sina sommarhetesland. inom Älvsby renskötsel i särskild i trakten av Koikul grupp landskommun och Bodens stad (förutva- och Sudok ovanför lappmarksgränsen. Frågan

rande Överluleå kommun) i Norrbottens län om lämpligheten av eventuell lagändring torde

komma att övervägas av 1964 års rennäringsnedanför lappmarksgränsen. sakkunniga i samband med en allmän översyn Frågan om Rödingsträsk-renskötseln beav renbeteslagen. Med anledning härav torde

handlades av Renbetesmarksutredningen, det ej ankomma på renbetesmarksutredning-

som i sitt betänkande xkenbetesmarkerna» en att framlägga förslag i detta avseende.

Eventuell förflyttning av Rödingsträsk-gruppen (SOU 1966: 12, .s. 170 f) anförde i huvudtill något lämpligt område ovanför lappmarkssak följande: gränsen är en praktisk-administrativ fråga, som Enligt gällande renbeteslag har skogssamer- torde ankomma på länsstyrelsen och lappväsen-

na ej rätt att året om driva renskötsel nedan- det i Norrbottens län. Utredningen vill för sin

för lappmarksgränsen i andra fall än som an- del förorda en sådan förflyttning. Rödingsträsksärskilt skulle självfallet bibehållas vid rätten ges i 57 §, dvs. efter av länsstyrelsen gruppen meddelat tillstånd. att utnyttja sina sedvanliga vinterbetesområden I övergångsbestämmelserna till om så- nedanför lappmarksgränsen. renbeteslagen stadgades att ansökan dant tillstånd skulle göras senast den 3l de-

cember 1929. Såvitt det är bekant gjorde då- Vid sammanträde i Harads den 3 mars

varande renskötare i Rödingsträsk-gruppen ing- 1967 har vi behandlat den av Rödingsträsken sådan ansökan inom föreskriven tid, och gruppen bedrivna renskötseln. I sammannågot tillstånd har följaktligen icke utfärdats för samerna i Rödingsträsk-gruppen. Det har trädet deltog renägare såväl från denna

ej varit möjligt att utröna, varför renskötarna grupp som från Udtja-gruppen samt dess-

underlät att i behörig tid ansöka om tillstånd utom företrädare för lappväsendet i Norrtill renskötsel jämlikt 57 § renbeteslagen. bottens län, domänverket, Edefors och Älvs- Renskötseln i Rödingsträsk-gruppen har hittills kunnat drivas utan att mera betydande olä- by landskommuner och Bodens stad. Bland

genheter visat sig uppkomma därav för andra renägarna framkom delade meningar om

näringsgrenar i trakten, även om ordningen i bästa sättet att ordna Rödingsträsk-gruppens renskötseln tidvis har ansetts vara mindre god. renskötsel; en del förordade att gruppen Betesmarkerna är från renskötselns synpunkt blev kvar på nuvarande betesområden, meförhållandevis goda. Renarna är storvuxna och med anledning därav uppmärksammade i avels- dan andra förklarade sig föredraga en sam-

SOU 1968: 16 235

l

med Udtja-gruppen och som- genhet. Vid sådant förhållande torde den av manslagning marbeteslandens helt ovanför Renbetesmarksutredningen förordade omförläggande Från domänverkets sida läggningen av Rödingsträsk-gruppens renlappmarksgränsen. förordades att koncession lämnades Rö- skötsel, så att sommarbete nedanför lappså att en förbättrad ord- marksgränsen ej vidare förekommer, vara dingsträsk-gruppen - I samband med ning kunde åstadkommas i renskötseln. den lämpligaste lösningen. landskomm-un och Bodens stad har i en sådan omläggning bör övervägas, om Älvsby och skall skriftliga yttranden till rennäringssakkunniga Rödingsträsk- Udtja-grupperna fortsatt renskötsel inom resp. kom- sammanslås eller om de bör bibehållas som avstyrkt muns område. särskilda storgrupper med egna betesland.

Övergångsbestämmelsen i 65 § femte styc- 1 § ket RBL gäller enligt sin ordalydelse endast drev utan större sakliga de samer som vid lagens ikraftträdande Lagrummet återger renskötsel nedanför An- ändringar vad 57 § RBL innehåller om konlappmarksgränsen. cessionsansökan och för sökans ingivande före utgången av år 1929 förutsättningarna torde därför tillstånds Som koncessionsmyninte - i varje fall ej för andra beviljande. samer - villkor dighet föreslås lantbruksnämnden i stället utgöra något oeftergivligt för tillstånds om de i 57 § an- för länsstyrelsen. Vid tillståndsprövningen meddelande, givna förutsättningarna härför är uppfyllda. bör en avvägning ske mellan fördelarna av förarbeten den sökta renskötseln och därmed eventuellt Övergån-gsbestämmelsens (anf. förenade för andra i prop. s. 200) tyder inte på att stadgandets olägenheter näringar orten. En dylik avvägning synes bäst kunna syfte varit annat än att så snart som möjligt få till stånd en prövning av de vid lagens göras av lantbruksnämnden, där företrädare ikraftträdande förhållandena i de för de olika näringarna får tillfälle att deloreglerade blivande koncessionsområdena och samti- taga vid prövningen, vare sig denna sker indigt provisoriskt legalisera den då bedrivna om rennäringsdelegationen (se betänkandets renskötseln. vår erfordras kap. 7, avsnitt 7.2.2) eller i nämndens ple- Enligt mening num. - Bland dem som skall därför inte någon lagändring för att en even- få yttra sig tuell koncessionsansökan rörande över en koncessionsansökan har medtagits Rödingsrenskötsel nedan-för lapp- s» förutom, såsom för närvarande är företräsk-gruppens skall kunna till skrivet, den kommun där renskötseln skall marksgränsen upptagas bedrivas prövning av länsstyrelsen. ägare och brukare av fastighe- - ter i trakten. Huruvida skall in- I själva sakfrågan anser vi emellertid yttrandena hämtas genom att särskilt sammanträde anmed hänsyn särskilt till vad som vid sammanträdet den 3 mars 1967 framkom om ordnas elle-r genom att tillfälle lämnas att insättet för renskötselns bedrivande och till komma med skriftliga erinringar, bör överden som de berörda kommu- lämnas till lantbruksnämnden att bedöma. inställnin-g nerna gett uttryck åt - att det knappast är ?- § motiverat att införa koncessionsrenskötsel i Rödingsträsk-gruppens nuvarande sommar- Bestämmelserna i första stycket om vad en betesland nedanför lappmarksgränsen. För koncession bör innehålla överensstämmer i en sådan renskötsel bör i regel krävas en sak med motsvarande föreskrifter i 57 § positiv inställning från .de enskilda mark- tredje stycket RBL. ägarnas sida, grundad på. att dessa som skö- Till andra .stycket har överförts stadgantesrenägare har ett eget intresse av rensköt- det i 58 § 7) RBL om rätt för ägare och selns bedrivande. Varken markägarna eller brukare av jordbruksfastigheter inom koni Rödingsträsk-gruppen cessionsområdet att ha skötesrenar i vård rennäringsutövarna har dock framfört några önskemål om att hos koncessionshavaren. Därjämte föreslås renskötseln skall organiseras på sådant sätt förbud för ann-an än koncessionshavaren att den blir en för dem gemensam angelä- och hans husfolk samt nämnda ägare och

236 SOU 1968: 16

brukare av jordbruksfasti-gheter att inneha uppenbarligen utgöras av koncessionsområrenar inom området. Med hänsyn till att det, vars gränser enligt 2 § förevarande kap. koncessionsrenskötseln utnyttjar betesmar- skall framgå av koncessionen. om I fråga om medlemskapet föreslås den ker, som enligt de allmänna reglerna inte under hela året betydelsefulla skillnaden mellan koncessionsbetningstidens längd får användas för renbetning, anser vi att byarna och övriga renbyar att i de förra utomstående inte bör tillåtas att vara skötes- skötesrenägarna skall anses som medlemmar renägare i detta fall. Detta undantag från av byn, vilket de ej behöver vara i en vanlig vad i allmänhet avses skola gälla i fråga om ren-by. Skillnaden sammanhänger med att rätten att motta-ga skötesrenar (se 2 kap. koncessionsrenskötseln i regel är beroende 3 § tredje stycket förslaget till rennäringslag av att skötesren-ägarnta, dvs. ägare och bruoch betänkandets kare av jord-bruksfastigheter inom konkap. 5, avsnitt 5.4.1) synes böra tydli-gt framgå av lagtexten. cessionsområdet, är villiga att upplåta sina l tredje och fjärde styckena har upptagits marker till renbetning, något som knappast bestämmelser om återkallande av konces- kan antagas bli fallet om de ej får möjlighet sion, om ändrade eller nya villkor för kon- att påverka planeringen och ledningen av cessionen samt om dess överlåtande byns renskötsel. Medbestämmanderätten bör på anöverensstämmer i hu- liksom nu är fallet, endast omfatta nan person. Förslaget dock, vudsak med vad som nu gäller (57 § fjärde frågor som rör deras rätt som renägare i och femte styckena samt 58 § 2 RBL). byn. I sådana frågor avses omröstningen på renbyns stämma i regel skola ske efter 3 § reninnehav (se 2 kap. 22 § i lagförslaget Liksom nu är fallet bör de för renskötseln och betänkandets kap. 5, avsnitt. 5.4.3). För i allmänhet avsedda lagbestämmelserna gälla att skötesrenägarna skall få deltaga i avockså i fråga om koncessionsrenskötseln, görandet av ärenden som angår dem föremed de avvikelser som är påkallade av slås att de i sådana frågor skall räknas som hänsyn till de speciella förhållandena i kon- renskötande medlemmar. cessionsområdena. Föreskrift härom ges i Enligt punkten 2 skall koncessionshaförevarande §, som också innehåller förslag varen vara sådan renförman som avses i 2 till undantagsbestämmelser. Dessa har kun- kap. 17 § andra stycke-t. Då han i förhålnat göras färre än i 58 § RBL, beroende lande till myndigheter och annan tredje man på att de föreslagna nya organisations- och är ansvarig för att koncessionsvillkoren blir driftformerna för den vanliga renskötseln uppfyllda, har det ansetts lämpligt att han bedömes vara i huvudsak väl ägnade också utan särskilt bemyndigande av renbyns för koncessionsrenskötseln. stämma eller styrelse ges behörighet, under I punkten 1 av specialbestämmelserna styrelsens överinseende, att leda renskötseln för koncessionsrenskötseln regleras renby- inom byns betesområde och anställa härför organisationen. Liksom det -för närvarande erforderlig arbetskraft finns en lappby för varje koncessionsom- Punkten 3 avser frågan, om och i vilken råde, bör i fortsättningen en renby bildas utsträckning med rätten till koncessionsrenför att handha renskötseln i ett sådant om- skötsel skall följa sådana särskilda rättigråde och främja medlemmarnas övriga ge- heter som regleras i lagförslagets 3 kap. mensamma intressen. De för renbyarna (jakt ooh fiske; skogsavverkning; anläggande föreslagna reglerna om kostnadsfördelning av stängsel; begagnande av flyttningsvägar; m. m. överensstämmer i huvudsak med vad uppförande av byggnader; getskötsel). Försom brukar tillämpas i renägarföreningarna; slaget ansluter sig i sak nära till gällande särskilda sådana föreningar torde därför inte stadganden i ämnet (58 § 3 och 4 RBL). längre behövas. Beträffande anläggande av stängsel och upp- Renbyområdet (se 2 kap. 1 § första styc- förande av byggnader har det dock ansetts ket i lagförslaget) bör i en koncessionsby motiverat att även för koncessionsrensköt-

SOU 1968: 16 237

selns del vidtaga de jämkningar av nuva- i något av de tidigare, mer enhetliga kapitrande bestämmelser som föreslagits i be- len. Det består av fem underavdelningar tänkandets kap. 10, avsnitt 10.3 resp. 10.5. med följande rubriker: I fråga om rätten till skogsfång föreslår vi »Ofredande av renarna m. m.» (l-4 §§); ingen annan ändring av de nuvarande reg- »Renbymedlemmarnas hörande» (5 §); lerna än att avverkningsrätt för uppförande »Straffbestämmelser m. m.» (6-9 §§); av kåtor ansetts sakna praktisk betydelse »Talan mot renbys beslut» (10 §); och och därför ej medtagits. Slutli-gen bör näm- »Talan mot myndighets beslut» (l lnas att hänvisning ej skett till bestämmel- l5 §§). serna om flyttningsvägar i lagförslagets 3 avses skola 1-4 §§ kap. 7 och 8 §§; dessa frågor uttömmande regleras genom föreskrifter i Förevarande underavdelning av kapitlet koncessionsvi-llkoren (se 2 § första och tredje motsvarar 36-38 §§ RBL, som har rubstyckena förevarande kap.). riken »Om förbud mot ofredande av Enligt punkten 4 skall all skada, som lapparnas renar m. m.» orsakas av de till en koncessionsrenby hö- I 36 § l mom. stadgas ersättningsskyldigrande renarna, ersättas av renbyn. Stadgan- het dels för den som stör renskötseln genom det överensstämmer i sak med 58 § 5 att döda, skada, skrämma eller på annat RBL. Vad där föreskrives om skadeersätt- sätt ofreda renarna eller genom att söka ningsområde m. m. blir överflödigt, om an- driva bort dem, dels för den som vållar svarigheten för renarnas skadegörelse reg- att ren vid skogsavverkning dödas eller leras på sätt som skett i lagförslagets 6 kap. skadas genom fällning av träd, dels ock för 2 § (se betänkandets kap. 9, avsnitt 9.3.2). ägare av hund som ofredar ren. En gemensam förutsättning för skadeståndsrätt är att I förevarande § saknas bestämmelser i renarna vid tillfället befann sig på tillåtet de frågor som för närvarande regleras ge- uppehållsområde. Vidare fordras i regel uppnom stadgandena i 58 § 2, 6, 7 och 8 såt eller vårdslöshet av den skadevål-lande; RBL. Viss motsvarighet till punkten 2 skada genom att ren ofredats av hund skall (angående återkallelse av lämnat tillstånd dock ersättas av hundägaren även om ofrem. m.) återfinns emellertid i 2 § sista dandet skett »utan någons uppsåt eller stycket förevarande kap. Samma § inne- vållandezø. Såvitt gäller skada vid skogsavhåller också (i andra stycket) bestämmelser verkning, är den för vars räkning avverkom skötesrenar som i huvudsak svarar mot ningen sker ansvarig för anställdas vållande. 58 § 7 RBL. Ersättningsskyldigheten omfattar i samtliga Specialregeln i punkten 6 om tillsynen fall inte bara skada som tillfogats renarna över hundar inom koncessionsområdet er- utan även andra uppkomna skador, såsom sättes av generella regler i lagförslagets 8 arbete för samling av renarna och ersättning kap. 4 § (se nedan). V för s-kada som renarna kan ha orsakat ge- Vad slutligen an-går den särskilda före- nom att de blivit skingrade. Om en skadad skriften i punkten 8 om renräkning i ren är omärkt eller har okänd ägare, skall koncessionslappby, torde de i 4-kap. 2 § skadeståndet tillfalla den lappby till vilken förslaget till rennäringslag upptagna reg- renen kan ha hört. - När ren antagas lerna om ordinarie och extra renräkning blivit dödad vi-d skogsavverkning, skall antillgodose behovet därav också för kon- mälan ske till om de finnes på lapparna, cessionsrenskötselns del. trakten, och till i eljest polismyndigheten orten. Denna skall underrätta renägaren 8 KAP eller förste konsulenten vid länets lapp- I detta kap. av lagförslaget har samman- väsende och för vidtaga tjänliga åtgärder förts ett antal bestämmelser av olika slag det dödade djurets tillgodogörande. som ansetts inte lämpligen kunna intagas 36 § 2 mom. hänvisar beträffande skada

238 SOU 1968: 16

som tillfogats ren till följd av järnvägs drift instängda ändras till att endast gälla hund till vad därom särskilt är stadgat, dvs. till som driver el-ler eljest jagar ren, att under bestämmelserna i lagen den 12 mars 1886 annan tid än renarnas kalvningstid rätten angående ansvari-ghet för skada i följd av enligt 38 § 3 mom. att döda hund som järnvägs drift. ofredar eller ofredat renar skall gälla endast 37 och 38 §§ innehåller föreskrifter dels om ren blivit skadad eller renar skingrats, om skyldighet i vissa fall för hundägare att att bevisbörderegeln i sistnämnda lagrum ha sina hundar försedda med halsband utformas efter mönster av stadgandet i 22 (37 §) och att hålla dem i band eller in- § tredje stycket lagen den 3 juni 1938 om stängda när renar finns i trakten (38 § rätt till jakt och att således hund får dödas 1 mom.), dels ock om rätt att döda hund, endast om den icke låter sig upptagas och som är känd för att jaga renar eller som det av omständigheterna uppenbarligen påträffas när den ofredar renar eller omedel- framgår att hundens löslöpande beror på bart därefter (38 § 2 och 3 mom). Sist- ägarens eller innehavarens vårdslöshet samt nämnda lagrum innehåller vidare en sår- att den som sålunda dödat hund skall vara skild bevisbörderegel, enli-gt vilken det å- skyldig att ofördröjligen göra anmälan därligger hundens ägare att visa sannolika skäl om till polisman i orten vid äventyr att eljest för sitt eventuella påstående att hunden icke äga till sitt fredande åberopa att hundödats utan att de i lagrummet angivna den ofredat ren. omständigheterna förelegat.

Från SSR:s sida har påyrkats att strikt Enligt vår mening bör de nuvarande regskadeståndsansvar införes beträffande vid lerna ti-ll skydd mot att renarna ofredas skogsavverkning dödade renar (resolution och skadas bibehållas i huvudsak oförändvid 1964 års landsmöte). Det har därvid rade. Att såsom SSR föreslagit väsentligt framhållits att nuvarande ordnin-g ställer utvidga den nuvarande skadeståndsrätten oöverkomliga beviskrav på samerna samt att genom att införa strikt ansvar för skogsrenbetesrätten, som är vida äldre än de avverkare samt skyldighet för järnvxägs innestora skogsavverkningarna i Norrland, för havare att ersätta överkörda renar som närvarande har en oskäligt -dålig ställning olagligen hållits i trakten skulle strida mot i detta sammanhang. Vidare har SSR i vedertagna skadeståndsrättsliga principer framställningar till rennäringssakkunniga och kan därför inte förordas. Å andra sidan hemställt om ändrade regler rörande er- innebär en del av de förslag som Norrsättning för tågöverkörda renar, så att skade- bottens läns jaktvårdsförening framfört att stånd kommer att utgå även för renar som rennäringsutövarna skulle erhålla ett väsentdödats eller skadats under icke tillåten ligt försvagat skydd mot störningar i renbetningstid. skötseln, vilket med hänsyn till rennäringens Svenska Jägareförbundet har i skrivelse framtid inte heller kan tillstyrkas. den 29 mars 1967 hemställt att rennärings- På grund av vad .nu sagts överensstämmer sakkunniga skall överväga vissa av Norr- vårt lagförslag i sak väsentligen med nubottens läns jaktvårdsförening framlagda varande bestämmelser. I formellt hänseende förslag till ändringar i bl. a. 36-38 §§ RBL. har dessa emellertid omarbetats och om- Förslagen innebär i huvudsak att ersättnings- grupperats, varjämte -en del mindre ändskyldigheten enligt 36 § 1 mom. för skador ringar föreslås på sätt anges nedan. genom renars ofredande begränsas til-l så- I 1 § första stycket har upptagits regler dana fall då renar dödats eller skadats, att om ersättningsskyldighet för ofredande av bestämmelserna i 37 § om skyldighet för renar och för försök att obehörigen driva hundägare att ha sina hundar försedda med bort renar. Stadgandena motsvarar 36 § halsband att skyldigheten enligt l mom. första stycket RBL och. innebär upphäves, 38 § 1 mom. att hålla hundar i band eller ingen saklig ändring.

SOU 1968: 16 239

I § andra stycket hänvisar till de bestäm- i syfte att minska förekomsten av renar i melser som gäller om strikt ansvar för skada avverkningsplatsernas närhet. som orsakas av hund och till följd av järn- Ett dylikt samarbete rekommenderas revägs drift. Lagrummet ersätter således både dan nu i ett Kungl. brev den 2l november den i 36 § 1 mom. fjärde stycket RBL 1958 (nr 24) till domänstyrelsen och skogsförekommande särskilda ersättningsregeln styrelsen samt länsstyrelserna i Västerbottens beträffande ren som ofredas av hund och och Norrbottens län. Enligt detta bör dohänvisningen i 2 mom. samma § till järnvägs- mänverket samråda med lappadministraansvarighetslagen. Enligt 4 § lagen den 30 tionen och resp. lappbyar vid planläggningjuni 1943 om tillsyn över hundar skall skada en av bl. a. avverkningar som är av betydelse som orsakas av hund ersättas av dess ägare för renskötseln, och vidare bör skogsvårdseller av den som mottagit hunden till under- styrelserna i berörda län inom ramen för håll eller nyttjande, ändå att han ej är sin normala verksamhet sträva efter att vållande till skadan. Någon special-bestäm- åstadkomma bästa möjliga förhållande melmelse om strikt ansvar för skador som hun- lan Skogsägarna och lapparna. Enligt vår dar orsakar i renskötseln torde därför inte mening skulle det vara av värde att få samerfordras. arbetet mellan renskötseln och skogsbruket I 2 § har sammanförts de olika bestäm- fastare organiserat genom en uttrycklig lagmelser som synes böra gälla för att reglera ibestämmelse. Vi föreslår därför i 2 § första renskötselns förhållande till skogsavverk- stycket skyldighet för den som inom renbys ningarna. De skador som orsakas rennärings- betesområde ämnar företaga skogsavverkutövarna genom att renar dödas och skadas ning vid tidpunkt, då renar kan antagas vid trädfällning är betydande. Enligt uppgift komma att uppehålla sig i trakten, att underrör det sig om flera hundra dödade och rätta renbyn om tid och plats för den plaskadade renar årligen. Det torde praktiskt nerade avverkningen. Såsom framgår av 2 taget aldrig vara möjligt för renägarna att kap. 2 § andra stycket i lagförslaget, avses bevisa att skadorna orsakats uppsåtli-gen eller med renbys betesområde inte bara det ingenom att avverkarna förfarit vårdslöst; av delade byområdet utan också övriga av byn skogsbruvkets föret-rädare brukar framhållas utnyttjade betesmarker. Någon svårighet att att avverkarna gör stora ansträngningar för skaffa sig kännedom om vilken renbys renar att hålla renarna borta från avverknings- som brukar uppehålla sig i en viss betestrakt

platserna men att renarna. särskilt vid be- torde inte föreligga för dem som skall före-

till för att i området. - Det tesbrist, drages dylika platser taga skogsavverkningar komma åt den på träden växande laven. föreslagna stadgandet avses inte bli sank- En viss förbättring av renägarnas ekono- tionerat genom någon straffbestämmelse, miska ställning i förevarande hänseende men en uraktlåtenhet att underrätta renbyn inträder, om det i betänkandets kap. 6, om en *planerad avverkning bör få betydelse avsnitt 6.2.9, föreslagna katastrofskadeskyd- vid bedömningen av om en senare inträffad det genomföres; detta är avsett att omfatta rendödning vid avverkningen kan ha vållats även förluster till följd av att renar dödas genom vårdslöshet. Om underrättelseskyldigvid trädfällning och inte kan tillgodogöras. heten fullgjorts, bör å andra sidan avver- Under normala renår innebär detta dock karen vara berättigad räkna med att renbyn ingen lindring i rennäringens förluster. Både tillser att renarna hålles på betryggande avav hänsyn till renskötselns ekonomi och från stånd från avverkningsplatsen. allmänna synpunkter, däribland djurskydds- Bestämmelserna i 2 § andra och tredje intresset, är det angeläget att omfattningen styckena om ersättningsskyldighet för inav trädfällningsskadorna på renar minskas träffade skador på renarna i samband med så mycket som möjligt. Detta synes bäst avverkning och om anmälningsskyldighet är kunna ske genom ett ökat samarbete mellan i huvudsak oförändrade i förhållande till skogsbrukets och rennäringens företrädare vad som nu gäller (36 § l mom. andra och

240 SOU 1968: 16

tredje styckena RBL). Föreskriften om att känd för att jaga renar, om den uppträder i det dödade djurets öron skall insändas till en trakt där rena-r under tillåten .tid bepolismyndigheten har dock ansetts onödig finner sig, har i vårt ingen motsvarighet och har därför fått utgå. förslag. Det synes nämligen vara tillräckligt 3 § upptar en motsvarighet till stadgandet med dels den nyss Omnämnda rätten att döi 36 § l mom. sista stycket RBL om att da hundar i omedelbar till att de anslutning ersättning för skadad ren som är omärkt ofredat renar, dels det i 3 § första stycket eller har okänd ägare skall tillfalla den över hundar -lämnade belagen om tillsyn lappby dit renen kan antagas ha hört. Med myndigandet för polischefen i orten att hänsyn till att ifrågavarande skador för att meddela erforderliga föreskrifter beträfvara ersättningsgilla skall ha inträffat inom fande hund vars tillsyn eftersatts, såsom att område där renskötsel är tillåten föreslås hunden skall vara försedd med munkorg att det i lagtexten att uttryckligen anges eller hållas bunden eller instängd. ersättningen skall utgå till den renby inom Bestämmelserna i 4 § andra och tredje vars betesområde renen befann sig. - Stad- styckena om att hundar i vissa fall skall gandet avses bli tillämpligt både i fall som hållas i band eller instängda överensstämmer avses i 1 § och beträffande ersättning som i huvudsak med (38 § l gällande regler utgår enli-gt 2 §. mom.). Den nu föreliggande möjligheten att Vad i 36 § l mom. femte stycket RBL ha h-und försedd med klubba i stället »för att stadgas om att skadeståndsrätten också om- hålla den i band eller instängd har dock fattar andra skador än dem som tillfogas då förfarandet kan anses borttagits, knappast renarna torde följa av allmänna skadestånd- med god djurvård förenligt (jfr 8 b § lagen

rättsliga principer. Någon regel härom har den 19 maj 1944 om djurskydd, i lydelse

därför ej intagits i lagförslaget. enli-gt lag den 17 december 1965). l 4 § föreslås bestämmelser om oskadliggörande av renjagande hundar och om skyldighet för hundägare att hålla sina hun- 5§ dar borta från renarna. Förslaget motsvarar RBL innehåller inte benå-gon generell i huvudsak innehållet i 38 § RBL. Skyldig- stämmelse om att berörda samer skall höras, heten enligt 37 § samma lag att ha hund innan myndighet fattar beslut i fråga som försedd med halsband, upptagande ägarens rör lagens tillämpning. Rörande vissa ärennamn och adress, har däremot ansetts kunna den finns dock uttryckliga föreskrifter om avskaffas; bestämmelsen därom torde i att läpparna skall höras (se 7, 9, 11, 26, praktiken inte medföra bättre identifika- 39, 42, 43 och 56 §§). Även i andra frågor tionsmöjligheter än som i fråga om hundar av större vikt torde yttrande regelmässigt ini allmänhet skall finnas redan på grund av hämtas från den eller de lappbyar som 8 § Kungl. förordningen den 17 maj 1923 bedömes kunna bli påverkade av en aktuell angående skatt för hundar. - Befogenheten åtgärd. att döda en för renskötseln skadlig hund har Bristen på processuella bestämmelser i i första stycket begränsats till det i 38 § RBL har kritiserats av JO, som i sin skrivelse 3 mom. RBL avsedda fallet att hunden till Konungen den 24 januari 1966 (se beanträffas medan den ofredar ren eller ome- tänkandets kap. 1, avsnitt 1.2) bl. a. framdelbart därefter. Den som utnyttjat denna hållit att det som ett viktigt led iutredningbefogenhet föreslås bli skyldig att ofördröj- en av ärenden, vari samemas rättigheter beligen göra anmälan därom till polisman i röres, ingår att tillfälle beredes samerna orten, på sätt för närvarande gäller enligt själva, dvs. i allmänhet vederbörande la-ppby, 22 § jaktlagen. - Den i 38 § 2 mom. att yttra sig i ärendet. RBL stadgade för förste konbefogenheten För att fylla den påtalade bristen föreslås sulent vid lappväsendet och för i förevarande § att det skall länspolismyn- åligga dighet i orten att låta döda hund som är styrelsen, lantbruksnämnden eller annan

SOU 1968: 16 241

innan den meddelar beslut eller renbys yttrande i ett remissärende, även myndighet, vidtager åtgärd enligt rennäringslagen ,eller om det beslutats på bystämman, inte utgör som utfärdats med stöd ett beslut av sådan beskaffenhet att det enligt bestämmelser av denna lag, att lämna medlemmarna i blir möjligt att överklaga dess sakliga inneden eller de renbyar för vilka beslutet eller håll. I stället står det minoriteten fritt att kan få väsentlig betydelse tillfälle till den remitterande myndigheten framföra åtgärden att yttra sig i ärendet. Av den föreslagna sin mening i form av reservation mot majotorde framgå att renbyn ej skall ritetsyttrandet. Uppenbarligen skall det i ett lagtexten behöva höras i bagatell- och rutinärenden. dylikt fall åligga styrelsen, när den insänder Om remissernas antal blir för stort, försenas renbyns yttrande, att bifoga eventuella reservationer. - Av bestämmelserna i 2 kap. handläggningen onödi-gtvis och både mynåsamkas ett mer- 22 § i lagförslaget att förekomdigheterna och renbyarna framgår arbete som inte svarar mot av att mande omröstning på bystämman om innenyttan att yttra sig. Av praktiska hållet i ett remissvar skall företagas på byarna ges tillfälle skäl har det vidare befunnits nödvändigt att grundval av de renskötande medlemmarnas medge undantag från remitteringsskyldig- reninnehav. heten, när fråga är om åtgärd som ej tål Någon föreskrift om remisstidens längd uppskov; provisoriskt beslut härom kan har vi inte ansett böra införas i lagen. nämligen behöva fattas redan innan ren- Givetvis skall vid yttrandenas infordrande bymedlemmarna hörts. Som exempel på åt- tillses att renbyn får tillräcklig tid på sig gärd som ej tål uppskov kan nämnas inhibi- att överväga sitt ställningstagande.

tion av renbys beslut, vars verkställande decentralise-

Departementsutredningens skulle innebära att besvärsprövningen blir ringsgru-pp har i sin promemoria nr 95 (se meningslös. betänkandets kap. l0, avsnitt 10.7.2) för- Remissinstans i förevarande ärenden bör ordat att samråd alltid skall ske med lantuppenbarligen renbyn vara; till dess upp- bruksstyrelsens rennäringsnämnd i de uppgifter hör enligt 2 kap. 2 § första stycket i låtelsefrågor där vederbörande lappby avbåde att handha renskötseln i lagförslaget styrkt sökt upplåtelse, medan länsstyrelsen byn och att främja medlemmarnas övriga finner ansökan böra bifallas. Vi anser det gemensamma intressen. Remisshandlingarna dock för vår del inte lämpligt att tynga det bör därför alltid översändas till renbyns förfarandet genom föreskrift om regionala styrelse, och likaså bör kallelse till eventuellt obligatoriskt hörande av en central instans. sammanträde för medlemmarnas hörande Den av oss föreslagna rennämnden (se kap. tillställas byns styrelse för underrättande av 7, avsnitt 7.2.3 b), vilken avses ersätta medlemmarna (jfr 7 § första stycket punkt bl. a. rennäringsnämnden, torde .för övrigt 6 nyssnämnda kap., enligt vilket lagrum i huvudsak böra inkopplas i frågor som är renbyns stadgar skall ange hur meddelanden anhängiga hos lantbruksstyrelsen; nämndens skall översändas till medlemmarna för kän- redan när en fråga ligger i ställningstagande nedom). I regel bör det också ankomma lantbruksnämnden skulle innebära en minskpå styrelsen att utarbeta och avge yttranden ning av dess värde som rådgivande organ till myndigheterna, men bystämman såsom åt lantbruksstyrelsen, om frågan föres virenbyns beslutande organ är givetvis oför- dare. Givetvis är de regionala myndigheterna hindrad att bestämma annan ordning för oförhindrade att höra samernas egna orgaremissvarens avgivande, t. ex. att visst slag nisationer, t. ex. SSR, i frågor av principiell av remisser skall behandlas på stämman natur, men bindande föreskrift härom torde eller att en särskild kommitté tillsättes för inte böra ges. Vi har därför inte i lagförhandläggning av dylika frågor. En erinran slaget intagit någon bestämmelse om skylhärom har införts i andra stycket av före- dighet för myndighet att höra annan förevarande §. trädare för samebefolkningen än vederbö- I detta sammanhang kan påpekas att en rande renby.

242 SOU 1968: 16

kan enligt 12 kap. 2 § första stycket brotts- 6och7§§ balken. Förevarande straffbestämmelser omfattar än 8 § . ett väsentligt mindre antal förfaranden som är kriminaliserade i 59 § RBL. Däremot De enligt förslaget straffbara förfaranden har straffbestämmelserna i 14 § 1960 års ren- som är av samma typsom åverkan, nämlibibehållits (se 6 § 2 och 3) utan gen dödande eller skadande av ren, ofremärkeslag annan än som är betingad dande av ren samt överskridande av rätten saklig ändring av de ändrade rörande kalvmärk- att taga virke (6 § 4 och 5 resp. 7 § reglerna för 5 kap. 1), har ansetts i åtalshänseende böra jämning (jfr specialmotiveringen ställas med åverkan. Dessa förseelser före- 12 § i lagförslaget). Bortsett från slås därför - i den mån de endast förnärrenmärkningsförseelserna, har i fråga om de för närvarande straffbe- mar enskild rätt, - få åtalas av åklagare förfaranden som avser endast om åtal finnes påkallat från allmän lagda rennärin-gs-

idkarnas arbete i renskötseln straff bibe- Då renbyns styrelse har ansvaret

synpunkt. hållits endast för oriktig uppgift vid upp- för byns renskötsel, bör den i frågor rörande rättande skadande eller ofredande av renar av renlängd (59 § 2 mom. c/RBL). dödande, Med hänsyn till den ökade betydelse som anses som målsägare jämte de skadade eller kommer ofredade renarnas i renlängden att få efter renbyarnas ägare. Åtalsreglerna införande förevarande § har utformats i överensstämhar vi i förslaget (7 § 2) utvidgat det straffbara området till att även omfatta melse med vad nu sagts. De förseelser somsom lämnas av grov vård- ej särskilt omnämnts i §:en är avsedda att oriktiga uppgifter - i löshet. föreslås att straffansvaret ligga under allmänt åtal. Därjämte också skall gälla oriktiga uppgifter vid renräkning; dessa uppgifter torde i regel kom- 9 § ma att läggas till grund för renlängden (se specialmotiveringen för 4 kap. 2 och 3 §§ i Denna § motsvarar 63 § RBL, som förlagförslaget). som har renhjord under sin pliktar »lapp, I fråga om förfaranden som innebär in- vård,» att hopsamla renhjorden eller skilja trång i renskötseln har kriminaliseringen bi- ut ren från om det påfordras av hjorden, behållits i huvudsakligen samma omfattning vissa myndigheter för verkställande av »utsom enligt RBL (se 6 § I, 4, 5 och 6 eller rannsakning efter stulna renar mätning samt 7 § 3). De nuvarande tre straffska- eller av annan laga orsak», allt vid äventyr lorna har dock reducerats till två, en med om han tredskas att handräckningen anskafdagsböter och en med böter ej över 500 kr. fas på hans bekostnad. Gällande straffbestämmelse för dödande, I förslaget har skyldig-heten att biträda skadande och ofredande av renar (59 § 1 myndigheterna överflyttas på ren-byns stymom. e/ RBL) har på två stad- relse, som avses få ansvaret för renskötseln

uppdelats

ganden (6 § 4 och 5), beroende på att i byn. I övrigt har de nuvarande reglerna uppsåtligt dödande eller skadande av ren bibehål-lits väsentligen oförändrade i sak utgör skadegörelse eller åverkan enligt 12 men med vissa jämkningar i formellt avkap. 1-3 §§ brottsbalken och därför inte seende i syfte att anpassa bestämmelserna bör upptagas i rennärin-gslagens straffbe- till rådande förhållanden. stämmelser. Nuvarande bestämmelser om straff för att 10 § _ lappbymedlem överskrider sin rätt att taga Vad i denna § föreslås ifråga om talan virke m. m. (59 § 2 mom. a/ och 3 mom. mot renbys beslut har kommenterats i bed/ och e/ RBL) har i huvudsak bibehål- tänkandets kap. 5, avsnitt 5.4.6, samt i spelits (7 § I), enär det kan ifrågasättas om cialmotiveringen för 4 kap. 7 § i lagfördylika förfaranden är straffbara som åver- slaget.

SOU 1968: 16 243

slu-tliga antaga-nde och dess ikraftträdande. 11-15 §§ 1 om bibehållande av Stadgandet i punkt Förevarande stadganden rör talan mot renskötselrätt som vid den nya föreligger myndighets beslut enligt denna lag. Besvärs- lagens ikraftträdande torde få betydelse dels tiden föreslås genomgående bli den för ad- för vissa adoptivbarn av samisk härkomst ministrativa besvär normala, nämligen tre och deras avk-omlingar, dels för vissa kvinveckor utom för »menigheu - vartill -renby nor som förvärvat renskötselrätt genom torde böra hänföras - som har en till fem orsak än äktenskap som upplösts av annan veckor förlängd frist. mannens död. Besvärstiden skall enligt vanliga regler till renbyar Ombildningen av lappbyarna den 4 jruni 1954 om besvärstid vid (lagen skall enligt punkt 2 ske i sådan tid att rentalan mot förvaltande myndighets beslut) byarna kan börja sin verksamhet samtidigt räknas från det klaganden fick del av det som nya lagen träder i kraft. Beslut om anöverklagade beslutet. Med -förebild i 31 § tagande av stadgar och val av styrelse och lagen om fiskevårdsområden anvisas i 13 § revisorer avses skola ske med tillämpning av en förenklad metod för delgivning i de fall nya lagens omröstningsregler, dvs. med röstdå beslutet rör så många att det inte lämp- rätten graderad efter reninnehav. ligen kan tillställas envar av dem. Beslutet Genom ombildas till renatt lappbyarna får då översändas till renbyns styrelse, sam- byar torde det utan särskild föreskrift därom tidigt som meddelande om att så skett infö- vara klart inkl. att en lappbys till-gångar, res i en eller flera tidningar inom orten. Delbykassan, övergår till resp. renby. givning anses härvid ha skett när meddelan- särskilda över- I punkterna 3-6 föreslås det först infördes i sådan tidning. gångsbestämmelser för de nya reglerna om Enligt vanliga rättsprinciper skulle läns- ren-märken (5 kap. nya lagen). Punkt 3 innestyrelsens ooh Kungl. Majzts beslut i betbär att äldre lag skall tillämpas i mål, som svärsärende enligt 10 § förevarande kap. avser kollisionsfall 9 § 1960 års renenligt endast vinna rättskraft gentemot klagande vid dommärkeslag och som anhängiggjorts medlem men inte mot övriga medlemmar i stol då nya lagen träder i kraft. Förslaget renbyn. Till förhindrande härav har i 14 § torde överensstämma med rättsvanliga upptagits en bestämmelse om att avgörande principer. En-ligt punkt 4 skall äldre renmäri anledning av sådana besvär skall gälla även ken, som enligt övergångsbestämmelserna för medlem som ej fört talan men som betill 1960 års lag får bibehållas till den 1 juli röres av beslutet. användas intill fastställt datum 1975, kunna Såsom framgår av betänkandets kap. 5, oberoende av nya lagens ikraftträdande. I avsnitt 5.4.6, anser vi att talan mot läns- 5 och 6 har från de till 1960 års punkterna styrelsens beslut i besvärsärende enligt 10 § överlag hörande övergångsbestämmelserna bör prövas av regeringsrätten. Regerings- förts vissa föreskrifter rörande avlyst märke rätten torde även böra »bli slutlnstans i alla och avbrottsmärke, som anbragts enligt 1928 ärenden rörande -renmärken. Vad nu sagts års renmärkeslag. Genom tioårsfristen enbör föranleda viss ändring i 2 § lagen den 6 ligt 5 kap. 8 § andra stycket resp. punkt 26 maj 1909 om Kungl. Majzts regeringsrätt. i övergån-gsbestämmelserna torde dessa före-

skrifter komma att sakna betydelse efter den Övergångsbestämmelserna l juli 1970. Den nya lagens ikraftträdande bör föregås Enligt punkt 7 skall äldre lag (27-29 och av en inte al-ltför kort tid, under vilken 32-35 §§ RBL) tillämpas i fråga om erfunktionärer kan utbildas för renbyarna och -sättningisskyldisghet för sådana av renar orden renskötande befolkningen även i övrigt sakade skador som inträffat före nya la- :får tillfälle att göra sig förtrogen med de gens ikrafttxrä-dande. Däremot synes lämpligt nya organisations- och dri-ftformerna. Minst att i fråga om förfarandet vid ersättnings ett år synes böra förflyta mellan lagens bestämmande 6 kap. 3 § nya lagen till-

244 SOU 1968: 16

redan från ikraftträdandet, även om fonden. Främst torde det härvid bli fråga lämpas skadan inträffat dessförinnan. Bestämmel- om ersättningar för skada och intrång till serna i 30 och 31 §§ RBL om gode män följd av vattenkraftutbyggnader och vattenbör därför sättas ur kraft också såvitt gäller regleringar samt andra företag av expropriaäldre skador. tionskaraktär. Enligt vår mening bör sådana ersättningar normalt fördelas mellan fonden, 11.2 Förslaget till lag om ändrad lydelse å ena, samt de omedelbart drabbade renav 1 § lagen den 12 maj 1917 om expro- näringsutövarna och övriga rättighetsh-avare, å andra sidan, enligt de grunder som förpriation. ordats i fråga om de i punkt 4 angivna er- Beträffande detta lagförslag hänvisas till sättningarna. Det har dock inte ansetts lämpbetänkandets kap. 4, avsnitt 4.1.2 och ligt att i en kungörelse binda domstolarna 4.3.3 b). vid en viss fördelningsprincip. Angående 4: 13-medlen i punkt 6 och 11.3 Förslaget till lag om ändring i lagen försäljningsmedlen i punkt 7, se betänkanden 5 maj 1960 om fiskevårdsområden. dets kap. 6, avsnitt 6.1, resp. kap. 8, avsnitt Lagförslavget har motiverats i betänkandets i 8 omnämnda 8.1.5 b). - Den punkt kap. 10, avsnitt 10.l.3 d). för rovdjursdrivna renar är begottgörelsen handlad i kap. 6, avsnitt 6.2.9 b). l 1.4 Förslaget till kungörelse angående m. m. som avses i punkt 9 De avgifter statens rennärittgsfond bestämmelser i kongrundar sig på vissa Den allmänna motiveringen för detta för- ventionen den 5 februari 1919 mellan Svefattningsförslag återfinns i betänkandets rige och Norge angående flyttl-apparnas rätt kap. 8, avsnitt 8.1.5 d). Därutöver skall här til-l rembetning och i konventionen den 9 maj i korthet beröras innehållet i 2 ooh 4 §§ i 1925 mellan Sverige och Finland angående förslaget. renar i gränsområdena.

2 § 4 § Den i §:en förekommande uppräkningen I §:en anges de ändamål för vilka medel av fondens inkomstkällor är ej avsedd att som ställs till lantbruksstyrelsens förfogande vara fullständig; vid sidan om de särskilt skall kunna användas. I förhållande till vad angivna förutsättes exempelvis att förstärk- som nu gäller (se betänkandets kap. 8, avning av budgetmedel skall kunna tillföras snitt 8.1.1) innebär förslaget så till vida en fonden (se betänkandets kap. 8, avsnitt begränsning av användningsområdet som det 8.1.5 c och 8.2.1). inte är avsett att ifrågavarande medel skall Det i punkt 2 angivna genomsnitts- användas till främjande av allmänna savärdet för nettoavkastningen från de förut- miska ändamål som faller utanför renskötvarande s. k. lappfondsskogarna skall enligt seln med binäringar. De allmänna samiska beslut av 1962 års riksdag (prop. 39, J0U ändamålen skall i stället, enligt 5 § i kun- 8, rskr 237) utgöra 150 000 kr, räknat i görelseförslaget, understödjas genom bidrag 1962 års penninvgvärde. Det indexreglerade ooh lån ur Samernas kulturfond. beloppet fastställes årligen av Kungl. Majzt. Bland de ändamål som skall tillgodoses Beträffande punkterna 3 och 4 hän- inom den lantbruksstyrelsen tilldelade kostvisas till betänkandets kap. 8, avsnitt nadsramen har främjande av jakt och fiske 8.1.5 b). ansetts böra särskilt omnämnas (punkt 2), Enligt punkt 5 förutsättes att andra er- med hänsyn ti-ll betydelsen av att jakt- ooh sättningar än sådana som utdömes med till- framför allt fiskevården förbättras inom renlämpning av 1 kap. 5 § förslaget till ren- skötselområdet. Till åtgärder för förvaltnärin-gslag skall kunna tillföras rennärings- ning av kronofastigheter, där renskötsel

SOU 1968: 16 245

är tillåten 3), föreslås anslag kunna (punkt lämnas inte bara inom renbetesfjällen -utan också inom övriga delar av renskötselområdet. Beträffande kostnaderna för rennäringens katastrofskadeskydd- (punkt 5) hänvisas till betänkandets kap. 6, avsnitt 6.2.9.

11.5 Förslaget till renmärkeskztngörelse 1-8 och 10-13 §§ i kungörelseförslaget överensstämmer i sak väsentligen med motsvarande föreskrifter i kungörelsen den 5 maj 1960 angående tillämpningen av lagen samma endast sådana dag om renmärken; ändringar har vidtagits som är en direkt om lappbyarn-as ombildföljd av förslagen ning till renbyar m. m. och om vissa ändringar i vrenmärkesla-gen (se specialmotiveringen för 5 kap. förslaget till lag om rennäringen). 9 § i kungörelseförslaget är däremot en De där intagna bestämmelserna om nyhet. samråd med registreringsmyndigheten innan ett renmärke bedömes vara okänt och om att i visst fall lämna uppgift om skyldighet märkena på slaktade och försålda renar avsågs vid tillkomsten av 1960 års renmärkeslagstiftning böra införas i byordningarna eller i instruktionerna för ordningsmän (se prop. 1960: 64 s.26, 55). Enligt vårt förslag kommer varken byordningar eller 0rdningsmän att finnas kvar; Behov av de åsyftade bestämmelserna torde likväl föreligga, och vi har ansett lämpligt att de införes i renmärkeskungörelsen.

246 SOU 1968: 16

12 Skattefrågor

12.1. De enskilda näringsutövarna utjämningsmöjligheter också för jordbruksdriften (»jordbrukskonto») har framförts vid upp- I vårt uppdrag torde inte ingå att behandla Växlingar mellan goda och repade tillfällen. med renskötseln sammanhängande frågor dåliga år torde dock sällan ge upphov till så

av skatte- och taxeringsteknisk natur. De stora inkomstvariationer som enstaka i hithörande som skogsawerkningar kan göra. Skördeskadeskydändringar författningar det medför också en viss inkomstutjämning bör ske, om lappväsendet upplöses och ordmellan olika år. Bokföringsmässig redovisning ningsmannainstitutionen avskaffas, får så- via ger goda möjligheter till inkomstutjämning ledes övervägas i annan ordning. avskrivningar. Vissa möjligheter till resultat- I ett avseende har vi emellertid ansett utjämning ges också vid deklaration enligt kontantprincipen. Med hänsyn till nu anförda oss böra behandla renägarnas -beskattningsomständigheter anser vi tillräckliga skäl ej problem, nämligen såvitt angår frågan om i och för föreligga att inrätta jordbrukskonton införande av en motsvarighet till -de s. k. skatteutjämning.

skogskontona. Genom insättning på skogs-

konto enligt reglerna i Kungl. förordningen I reservationer till betänkandet framhöll den 27 mars 1954 om taxering för inkomst vissa ledamöter av utredningen betydelsen medel, som insatts å skogskonto, kan

av

av ett jordbpukskonto, vars utformning närden som har inkomst av skogsbruk åstadmast borde anknyta till de konjunkturut-

komma en utjämning mellan olika år av

jámningsfonder som aktiebolag m. fl. kunde beskattningen för sådana intäkter. utnyttja (anf. bet. s. 331, 388). 1960 års jordbruksutredning behandlade Bestämmelser om jordbrukskonton eller motsvarande fråga för jordbrukets del i sitt annan speciell skatteutjämningsmetod för betänkande »Den framtida jordbrukspolijordbrukets del har hittills inte utfärdats tiken» (SOU 1966:31 s. 92), som härom innehåller (jfr prop. 1967: 95 s. 119). följande: För rennäringens del gäller otvivelaktigt

De ojämnt inflytande inkomsterna i jord- att inkomsterna varierar i mycket hög grad bruket, vare sig växlingama beror på väder- mellan olika med år, vilket sammanhänger lekens inverkan på skörden eller, som fallet det extrema beroende av väderleksförhålkan vara i skogsbruket, på att uttag sker i landena som utmärker denna näring. Möjstora poster med flera års mellanrum, skapar lätt marginalskatteproblem. Genom tillkoms- ligheterna till inkomstutjämning via avskrivten av s. k. skogskonton 1954 gavs möjlighet ningar är inom rennäringen väsentligt mindtill utjämning av beskattningen för intäkt av re än inom jordbruket. Redan på grund av skogsbruk mellan olika år. Denna möjlighet har kommit att utnyttjas i ett stort antal fall vad nu sagts torde skälen för införa-nde av

(62 000 år 1964). Önskemål om motsvarande »rennäringstkontom vara förhållandevis

SOU 1968: 16 247

starkare än de som kan åberopas till stöd Vi förordar därför att bestämmelser utför jordbrukskonton. Men härtill kommer färdas om rennäringskonton, renpå vilka att en skatteutjämninvg mellan goda och då- närin-gsutövare skall -kunna insätta en del liga renår av det slag som kan åstadkommas av den under ett år uppkomna nettoingenom rennäringskonton skulle vara ett verk- täkten av renskötsel och därvid erhålla uppsamt hjälpmedel i strävandena att hålla ren- skov med taxering till kommunal och statstammen i landet på en jämn och efter lig inkomstskatt för denna del av intäkten. betestillgången avpassad nivå. För ändamålet erfordras vissa ändringar i Såsom framhållits i betänkandets kap. 5, och tillägg till gällande skatte- och taxeringsavsnitt 5.4.1, och i specialmotiveringen till författningar. Förslag härtill har vi inte an- 2 kap. l § fjärde stycket förslaget till ren- sett oss »böra utarbeta utan de bör tillkomma näringslag, medför ett för högt renantal i en i annan ordning. Vi vill dock framhålla att renlby stora olägenheter både för renägarna ett införande av rennäringskonton synes nödsjälva och för andra allmänna och enskilda vändiggöra en viss inskränkning av den enintressen. En renhjords naturliga tillväxt ligt 22 § 3 mom. taxerin-gsförordningen den under ett år, dvs. antalet överlevande års- 23 november 1956 gällande befrielsen från kalvar, varierar i mycket hög grad, beroende skyldighet att avge dekla-ration för inkomst främst på betestillgången och väderleksför- av renskötsel eller i sådan rörelse nedlagd hållandena. Under ett gott renår måste den förmögenhet. Åtminstone sådana näringshöga naturliga tillväxten kompenseras ge- utövarre som utnyttjar den föreslagna rätten nom ett väsentligt ökat slaktuttag, om ren- till insättning på rennäringskonto bör nämhjordens nettostock (antalet djur mellan ligen avge självdeklaration, så att det blir slakt- och kalvningssäsongerna) skall förbli möjligt att vid taxeringen beakta förekomi huvudsak oförändrad. På grund av be- mande insättningar på och uttag från kontot. skattningens progressivitet medför den ojämnhet i slaktuttagen som fordras för att hålla renhjordens nettostock vid jämn nivå en ökning av den under en följd av år 12.2 Renbyarna sammanlagt utgående inkomstskatten. Inte 12.2.l I-nkomstbeskattning minst -från psykologisk synpunkt utgör detta förhållande en starkt hämmande faktor, då En renbys utgifter under ett visst räkendet gäller att under goda renår få till stånd skapsår skall enligt vårt förslag i princip utslaktning i sådan omfattning att det fast- täckas a-v årets inkomster, så att ingen vare ställda maximitalet för en bys sammanlagda sig vinst el-ler förlust uppkom-mer för byn. reninnehav inte överskrides. Eventuellt över- eller underskott under året Vad nu anförts innebär att en utjämning utjämnas i regel genom den i förvaltningsmellan olika år av beskattningen för intäkt berättelsen verkställda slutliga utgiftsfördelav renskötsel inte bara får betydelse för de ningen för året (se kap. 5, avsnitt 5.4.4-5). enskilda rennäringsutövarna i deras egen- I den mån så sker torde inga problem med skap av skattebetalare utan också är ange- beskattning av renlbyns inkomster uppkomlägen från allmän synpunkt genom att den ma; rörelseresultatet återspeglas helt i de skulle verksamt underlätta rennäringens renskötande medlemmarnas arbetsinkomster rationella bedrivande och minska risken för och i deras företagsvinster eller företagssådana olägenheter som erfarenhetsmässi-gt förluster och bekattas hos dem. brukar uppkomma vid för höga renantal. Emellertid har vissa undantag tänkts kun- Den önskvärda skatteutjämningen synes na förekomma från principen om fullstänenklast kunna åstadkommas genom införan- dig årlig balansering av renbyns inkomster de av möjlighet till insättning på särskilda ooh utgifter, nämli-gen i den mån en renby

konton, förslagsvis benämnda rennärings- genom fondering eller upplåning ändrar sin

konton, av samma typ som skogskontona. förmögenhetsställning under året. Om det

248 SOU 1968: 16

sammanlagda värdet av en renbys fonder förening, vars fonder och rörelsetillgångar ökats under ett visst år, har byns inkomster inte beskattas enligt nyssnämnda förordning. under året tydligen överstigit utgifterna, var- Någon ändring i 1947 års förordning för ett överskott i byns »rörelse» kan sägas torde inte vara erforderlig för att undanha förelegat. Detsamma är fallet, om byn taga renbyar från skattskyldighet för förmöunder året minskat sina skulder genom låne- genhet. Även om renbyar skulle räknas till avbetalning. sådana i 6 § 1 mom. b) sagda förordning En renbys verksamhet är inte avsedd att upptagna »föreningar och samfund, vilkas resultera i vinster för Verksamheten medlemmar icke på grund av medlemskabyn. bör i stället ses som en metod att ordna pet äga del i föreningens eller samfundets samarbetet mellan de enskilda förmögenheu, blir de nämligen enligt detta ntäxringsutövarna. Med hänsyn härtill anser vi att ren- fönfattningsrum skattskyldiga för förmögenbyarna i princip inte bör inkomstvbeskattas het endast om och i den -mån de är skyldiga Om - såsom utan att det är tillräckligt att i skattehän- erlägga skatt för inkomst. seende beakta näringsutövarnas rörelsere- ovan under 1.2.2.1 föreslagits - renbyarna sultat, vari det genom byn utförda arbetet befrias från statlig inkomstbeskattning, blir ach de av denna inkomsterna de således fria även från förmögenhetsuppburna kommer till uttryck. Härvidlag synes en ren- skatt. by kunna jämställas med en flottningsförevars ekonomi 12.3 Återbäring av bensinskatt ning, är ordnad på likartat sätt och som ej är föremål för inkomstbe- Bilskatteutredningen har i sitt betänkande - från skattning. Undantag vad nyss sagts »Kompensation i vissa fall för bensinskatt» torde dock böra göras i fråga om kommu- (SOU 1967: 34) framhållit att skattepliktig nalskatt för fastighet. Det kan möjligen bensin förbrukas bl. a. vid användande av komma att inträffa att ren-by förvärvar fas- Snöskotrar inom rennäringen. Den totala tighet, exempelvis för en samlingslokal, och bensinskatt som erlägges för denna bensin då synes kommunalskatt böra betalas för uppskattas av utredningen till minst 100 000 fastigheten i vanlig ordning. kr. per år. Utredningen föreslår att mot- Under hänvisning till vad nu anförts före- svarande belopp överlämnas till SSR att slår vi att renby upptages bland juridiska användas för ändamål som gagnar de renpersoner, som enligt 53 § l mom. d) kom- skötande samerna, t. ex. för stipendier och munalskattelagen den 28 septem-ber 1928 för kursverksamhet. har att erlägga kommunalskatt endast för I yttrande den 13 oktober 1967 över Bilinkomst av fasti-ghet och som enligt 7 § skatteutrednin-gens förslag tillstyrkte rennäförsta stycket e) Kungl. förordningen den ringssakkunniga att rennäringen kompense- 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt är fri- ras för den bensinskatt som erlägges vid inkallade från skyldighet att erlägga sådan köp av drivmedel till de i rennäringen anskatt. vända snöskotrarna. Vi framhöll vidare att en individuell återbäring av bensinskatt dil2.2.2 Förmögen-hetsskatt rekt »till skoterägarna under nuvarande för- En renby .kommer uppenbarligen att kunna hållanden skulle ge upphov till stora -prakäga »förmögenuheu som avses i Kungl. för- tiska svårigheter, vanför ett system med ordningen den 26 juli 1947 om statlig för- kollektiv kompensation till rennäringen bormögenhetsskatt, exempelvis fonder samt de godtagas. Det underströks dock att refasta och lösa driftanläggningar såsom ar- sultatet av vårt utredningsarbete kunde ge betsbostäder, stängsel, slaktanordningar och anledning till en omprövning av »kompensatranport-fordon. Anlednin-g torde emellertid tionsfrågan och att det föreliggande förslaget saknas att underkasta denna förmögenhet därför i viss mån fick anses som ett provibeskattning; en renby synes även i detta sorium. Alternativa förslag, t. ex. återbäring hänseende böra jämställas med en flottnings- till de lokala elrennäringsorganisationema

SOU 1968: 16 249

skotrar beräknade - Biller inbetalning till lappfonden, kunde tänkas. årsbeloppet enligt 100 000 kr. - Dessa frågor förklarades skola upptagas till skatteutredningens förslag i vårt blivande betänkande, vari som inte utbetalas till enskilda skoterägare behandling således kunde komma att föreslås ändrade bör därför överlämnas till SSR att använregler om bensinskattens återbärande. das enli-gt utredningens förslag.

Vid frå-gans fortsatta övervägande har vi för vår del stannat för att den som nyttjar snöskoter i renskötseln om möjligt, dvs. om kontrollfrågan kan lösas, bör erhålla en individuell återbäring av erlagd bensinskatt. Bilskatteutredningen, som föreslagit sådan återbäring i fråga om motorsågar, har avvisat denna lösning beträffande snöskotrarna med hänsyn till de speciella beskattningsreglerna för rennäringen. Utredningen torde med detta uttalande ha åsyftat att deklarationsskyldighet inte gäller för inkomst av renskötsel (22 § 3 mom. taxeringsförordningen). Emellertid föreligger intet hinder för rennäringsutövare att, om han så önskar, avge självdeklaration; gör han det skall han beskattas reglerna om skatt för inenligt komst av rörelse. Därvid torde möjligheterna att kontrollera en rennäringsutövares uppgifter om bensinförbrukning vid användande av snöskoter *bli minst lika goda som i fråga om den som använder motorsåg. På grund av vad nu anförts föreslår vi att också beträffande de i renskötseln använda snöskotrarna bensinskattekompensationen i första hand - såvitt rengäller näringsutövare som avger självdeklarationer - sker på samma sätt som i Bilskatteutredningens betänkande föreslagits i fråga om motorsågar, dvs. efter individuell prövning av en vid självdeklaration fogad ansökan om kompensation för bensinskatt. Det av Bilskatteutredningen föreslagna systemet med kollektiv återbäring till SSR bör enligt vår mening genomföras, även om möjlighet öppnas till individuell återbäring till dem som deklarerar. Det är -nämligen inte sannolikt att alla rennäringsutövare som blir benättiga-de till bensinskaitterestitution kommer att avge självdeklarationer och därigenom möjliggöra att deras bensinförbrukning m. m. kan kontrolleras nöjaktigt för rimliga kostnader. Den del av det till restitution av bensinskatt för snö-

250 SOU 1968: 16

13 Sammanfattning

Utredningen behandlar .i stort sett tre äm- snittligt antal djur om ca 350 per familj. nesområden, nämligen dels rennäringslag- Ett :stort antal familjer äger emellertid mindstiftningen, dels den statliga administrativa re än 200 renar. Sammanlagt produceras verksamheten för frågor rörande rennäring- årligen drygt 2 000 ton trenkött, vilket dock en, dels ock det ekonomiska stödet till in-te svarargmot mer än ca 0,6 procent av näringen. Utredningen framlägger förslag den totala produktionen av kött och fläsk till en ny rennäringslag, vari associations- inom landet. rättsliga regler för nya lokala rennärings- För att underlätta driften användes skilda organisationer, i förslaget benämnda ren- slag av anläggni-ngar och hjälpmedel inom byar, har inarbetats. Den nya lagen före- näringen. Som exempel må nämnas arbetsslås ersätta nu gällande renbeteslag av år vhagar och renstängsel, stugor och bodar, 1928. färdleder, vägar och telefonledningar, bilar, Som utgångspunkt för övervägandena ges båtar ooh Snöskotrar samt även flyg och inlednin-gsvis i kap. 2 av betänkandet en radiotelefoni. På senare tid har särskilda översiktlig redogörelse för rådande förhål- renslakterier, fasta eller rörliga, tillkommit. landen inom rennäringen. Renskötseln är i För att möjliggöra en fortgående ratio- Sverige förbehållen samerna, vilka enligt nalisering har näringen tillförts ett omfatrenbeteslagen äger rätt att begagna vissa tande stöd, vilket i allt väsentligt har finanområden till underhåll för si-g och renama. sierats genom arbetsmarknadsmedel (AMS- Rätten till renbete är på olika sätt begrän- medel) och medel ur statens lappfond. Unsad; i vissa trakter får renama sålunda der *budgetåret 1966/67 uppgick detta stöd, uppehålla sig endast under viss del av året. ti-llsammans med ett tillfälligt bidrag om Rätten innefattar också vissa birättigheter, drygt 2 milj. kr. för tvi-llskottsutfodring, rtill såsom befogenhet att uppföra stängsel och något mer än 7 milj. kr. För att administrevissa byggnader m. m., att taga virke till ra stödet och i övri-gt svara -för den statliga husbehov samt att jaga och fiska. handläggningen av frågor som rör rennä- Den renskötande befolkningen uppgick ringen finns centralt inom lantbruksstyrelsen år 1965 till ett antal av ca 2 500 personer, en särskild rennäringssektion samt på det fördelade på knappt 2000 i Norrbottens regionala planet en länsstyrelserna underlän samt drygt 200 i Västerbottens län och ställd specialadministration, benämnd lappdrygt 300 i Jämtlands län. Ca 700 hushåll väsendet. De direkta kostnaderna för den är för sin försörjning helt eller delvis bero- statliga administrationen uppgick år 1966/ ende av renskötseln. Inom landet finns om- 67 till ca 1,3 milj. kr. kring 250 000 renar, vilket ger ett genom- Enligt utredningens bedömning av ren-

SOU 1968: 16 251

näringens ekonomirka läge har näringen nuvarande huvudprinciper, enligt vilka reninte kunnat tillgodogöra sig rationaliserings- skötselrätt tillkommer den som tillhör den vinster i samma utsträcknin-g som exempel- samiska folkgruppen .och är medlem av en vis jordbruket. Detta har, i förening med familj som under åtminstone någon av de ett till jordbruksprodukterna fast knutet av- närmast föregående två generationerna stasättningspris, medfört att lönsamheten fort- d-igvarande och yrkesmässigt utövat rengående nedgått. Dessutom förekommer in- skötsel. Emellertid anser utredningen att råom näringen en betydande undersysselsätt- dande skillnad i rättsställning mellan män ning som en följd av alltför små driftsenhe- och kvinnor bör avskaffas. Till skillnad från ter och dåliga möjligheter till komplette- vad som nu gäller föreslås sålunda attkvinnrande sysselsättning. lig :renskötselberättigad skall få behålla ren- I fråga om rennäringens framtidsutsikter skötselrätten efter giftermål med man som framhåller utredningen att det torde vara saknar sådan rätt. Vidare förordas att även möjligt att genom rationalisering av den för ingifta man, ej som nu är fal-let endast innärvarande bedrivna renskötseln uppnå en gifta kvinnor, skall bli delaktiga i rensköttillfredsställande och i förhållande till andra sel-rätten. Därjtämtte föreslår utredningen jämförliga näringar konkurrenskraftig lön- ändrade regler för adoptivbairns rätt till :rensamhet hos rennäringen samt att detta be- skötsel, innebärande att ett adoptivbarns dömes kunna ske med stöd av insatser från och dess avkomlingars rätt i detta hänseende det allmännas sida som - om hänsyn ta- blir att bedöma -av adoptantens på grundval ges även till rennäringens betydelse för sa- förhållanden och inte efter de biologiska mekulturen - inte vad som i och eventuella beöverstiger släktingarnas härkomst andra jäm-förliga fall anses godtagbart. Ut- fattning med renskötseln. redningen förordar därför att det allmänna 4 av betänkandet rör renskötselrät- Kap. genom administrativa insatser och ekono- ten. Såväl i fråga om renskötselområdets miskt stöd medverkar till den förbättring ooh betestidens som beomfattning längd av näringen som erfordras för att rensköt- träffande renskötselrättens innebörd föreseleföretagen skall kunna lämna ett tillfreds- slås bestämmelser med väsentligen samma ställande utbyte. Huvudpunkterna i ett pm- innehåll som de nu gällande. I syfte att så gram härför bör vara en omorganisation av långt möjligt avskaffa rådande skillnad i renskötseln med övergång till en ny drifts- rättsställning mellan fjäll- och skogsrenform inom ramen för särskilt organiserade skötsel föreslås dock vissa jämvkningar i de lokala sammanslutningar, s. k. renbyar. För nuvarande reglerna. att reglera deras verksamhet erfordras en I fråga om möjligheten att föreskriva inspeciell associationsrättslig lagstiftning, som skränkningar i renskötselrättens utövande tillsammans med huvuddelen av den nu föreslår utredningen vissa ändringar. Bl. a. - med vissa änd- förordas gällande renbeteslagen upphävande av gällande bestämringar och tillägg - föreslås skola ingå i en melser i renbeteslagen om meddelande av helt ny ren-näringslag. Stödet åt näringen totalförbud mot fjällrenskötsel, som är till måste vidare byggas ut, samtidigt som den skada för jordbruket, eller mot skogsrenstatliga administrationen bör omorganiseras skötsel, som är till skada för jordbruket för att möta de nya krav som reformpro- eller för fjällrenskötseln. Förordnande om grammet medför. För att minska den nu- undantagande av mark från begagnande för varande undersysselsättnin-gen inom näring- renskötseländamål skall däremot enligt fören bör ett särskilt system med avgångs- slaget kunna meddelas av Kungl. Maj:t även vederlag tillskapas. i framtiden. I anslutning till vad som gäller I betänkandets kap. 3 behandlar utred- vid expropriation förordas dock att sådant ningen kretsen av renskötselberättigade, dvs. förordnande skall kunna meddelas endast frågan vilka personer som skall äga rätt att om det med rennäringen konkurrerande änbedriva renskötsel. Ändring föreslås inte i damålet äger väsentlig betydelse för det

252 SOU 1968: 16

allmänna. - För den av renminskn-ing vis fördelning av renskötsel-kostnaderna melskötselrättens värde vid tiden för ingreppets lan de renskötande medlemmarna. Renbyn företagande som genom undantagandet or- avses dock endast efter särskilt uppdrag få sakas rennäringen och ortens renskötsel- rätt att ombesörja slakt av medlems renar berättigade avses ersättning skola utgå. I och försäljning av därvid utvunna produkom bestämmande för- ter. Märkningen av renarna fråga gottgörelsens skall i princip ordas tillämpning av expropriationslagens ankomma men byn skall kunna på renbyn, vilket bl. a. innebär att ersättnings- besluta regler, att märkningen i stället skall utprövningen föreslås bli överflyttad från föras av medlemmarna själva. Även om byn Kungl. Maj:t till expropriationsdomstol. har hand om märkningen som ett gemen- För att hindra att mer ingripande änd- samt arbete, skall medlem som önskar det ringar i användningen av mark, som är sär- vara berättigad att själv märka sina egna skilt värdefull för rennäringsutövarna, kom- renar. mer till stånd genom ensidigt handlande -av Förutom att ombesörja renskötseln avses markens ägare eller brukare :föreslås ett nytt renbyn få till uppgift att främja medlemstadgande, varigenom ägare och brukare av marnas övriga gemensamma intressen, men mark, som omfattas av renskötselrätten, i detta skall ske på annat sätt än genom ekoprincip hindras från sådant ändrat utnytt- nomisk verksamhet. Då renbyarna övertar jande av marken som skulle skada rensköt- lappbyarnas nuvarande funktioner, bör seln. Förbudet mot ändrad markanvändlappbyarna upphöra i och med att renbyar ning skall dock gälla endast i de trakter där tillkommer enligt den nya ordningen. Samrenskötsel är tillåten under hela året och tidigt bör ordningsmannainstitutionen avbara i fråga om sådan väsentlig ändring i skaffas och ordningsmännens uppgifter markens nyttjande v-arigenom avsevärd ska- överta-gas av renbyarnas och de styrelser

da kan uppkom-ma för rennäringen i orten. renrförmän som skall kunna tillsättas för

Förbudet skall ej heller vara tillämpligt i de att förestå renskötseln inom verkbyarnas fall då marken tidigare undantagits från samhetsområden. *renskötsel eller beträffande företag vars t-ill- Bland de särskilda som renbefogenheter låtlighet prövas enligt vattenlagen eller i byarna avses skola få i förhållande till sina fråga om bebyggelse inom fast-ställt plan- medlemmar kan nämnas rätt att föreskriva område. erforderliga begränsningar av medlemmar- Kap. 5 innehåller regler om rennâringens nas reninnehav och att bestämma, om och lokala organisationer. De nuvarande lapp- i vilken utsträckning skötesrenar skall få byarna föreslås bli ombildade till renbyar hållas i byn. De begränsningar som gällande med väsentligt utökade befogenheter både i lag innehåller i dessa hänseenden föreslås förhållande till medlemmarna och gentemot bli upphävda. myndigheter och andra utomstående. Den Medlemskapet i renby avses följa i huvudrättsliga regleringen av renvbyarnas verksam- sa-k samma regler som för närvarande gälhet avses ske enligt samma huvud-principer ler beträffande lappby. Vid sidan om autosom tillämpas i fråga om ekonomiska *för- mat-iskt medlemskap för rennäringsutöv-are eningar, men åtskilliga särbestämmelser har m. ›f1. förutsättes att medlemskap liksom nu ansetts nödvändiga med hänsyn till de spe- skall kunna förvärvas genom särskilt beslut. sciella förhållanden som för rennägäller Avgörandet av sådan fråga föreslås ankomringens bedrivande. Bl. a. har eftersträvats ma på ren-byns stämma, dock med klagoren stark förenkling av de associationsrätts- rätt till länsstyrelsen. .liga reglerna. Renbyns organ avses bli desamma som i Renbyns ändamål skall i första hand vara en ekonomisk förening: stämma, styrelse att handha renskötseln inom och revisorer. byns betesom- Därjämte skall styrelsen kunrråde, planera, bygga och underhålla gemen- na tillsätta en särskild renförman för att samma anläggningar samt sörja för en rätt- leda renskötseln.

:SOU 1968: 16 253

föreslås i flerta- slut föreslår utredningen länsstyrelsen som Rösträtten på stämman let frågor bli avhän-gig av renantalet, så att besvärsinstans. Besvär över lbystämemas been röst erhålles för varje påbörjat hu-ndra- slut samt över uttaxering av förlagsmedel skall kunna anföras av medlem, som menar tal renar. I vissa frågor - rörande ändring tillsättande av revisorer att beslutet inte tillkommit i behörig ordav byns stadgar, och beviljande av ansvarsfrihet för styrel- ning eller att det eljest strider mot lag eller sens ledamöter - skall dock röstningen författning eller mot renbyns stadgar eller ske efter varvid myndig »kränker hans enskilda rätt. huvudtal, varje medlem äger en röst oberoende av om han I kap. 6 av betänkandet avhandlas frågor som rör rationalisering, stödåtgärder och idkar renskötsel eller ej. skall betalas av de ren- omställning. Det nuvarande samhälleliga Renbyns utgifter stödet åt rennäringen beräknas normalt skötande medlemmarna. I regel skall ut- uppfördelas mellan alla sådana med- gå till ett totalt årligt belopp om 6 ä 6,5 gifterna lemmar i proportion till reninnehavet, men milj. kr. Av detta belopp hänför sig inemol skall finnas att beträffande vissa 1,5 milj. kr. till administrativa kostnader. möjlighet för renskötseln besluta att de skall Stödet har ökat ganska kraftigt under den utgifter fördelas med- senaste femårsperioden. Ökningen har täckts endast på sådana .renskötande lemmar vilkas renar föranleder i första hand genom AMS-medel, men även utgifterna. till likvida me- ur statens har ökat lik- För att »byn skall ha tillgång anslagen lappfond del skall de renskötande medlemmarna vara som de s. k. 4: 14-medlen.1 Av de medel

som tillfördes rennäringen budgetåret skyldiga att tillskjuta nödigt förlagskapital. 1966/67 7 milj. kr.) utgjorde 20 % Vid förlagets uttaxering skall hänsyn tagas, (drygt förutom till 19% lappfondsmedel, 8% till varje medlems reninnehav, budgetmedel, av det arbete som han och 4: 14-medel och 53 % AMS-medel. Bortomfattningen hans husfolk beräknas komma att utföra räknas :bidragen till tillskottsutfodring, vilka

för renbyn under räkenskapsåret. Om med- detta år var speciellt höga till följd av de i lem försummar vissa trakter betesatt erlägga infordrat förlag, mycket ogynnsamma förhållandena, blir 3 % för skall renbyn ha retentionsrätt i hans renar. procenttalen - Den av bu-dgetmedel, 23 % för lappfondsmedel, slutliga fördelningen renbyns under 12 % för 4: 14-medel och 62 % för AMSutgifter ett räkenskapsår sker i en av medel. Mer än hälften har tillfallit rennästy-relsen upprättad förvaltn-ingsberättelse, som skall ordinarie ringen i Norrbottens län. I huvudsak har framläggas på första bystämman under nästa räkenskapsår. medlen använts för byggande av olika anföreslås såsom arbetshagar, Renbyn få rätt att upptaga lån, läggningar, stängsel, men härför skall i regel krävas beslut på byggnader och slaktanordningar. med kvalificerad bland Vad angår det framtida stödet åt renbystämma majoritet de renskötande medlemmarna. näringen framlägger utredningen förslag till Fondbildning inom byarna, exempelvis för att underlätta åtgärder som syftar till att dels befrämja investeringar eller möjliggöra ukostnadsut- och påskynda en rationalisering av näringen, mellan olika dels underlätta den nödvändiga utflyttningen jämning år, anses i hög grad önskvärd men föreslås från näringen, dels ock minska riskerna för inte bli obligatorisk. bestämmelser om fondbildning omfattande skador och genom ett speciellt Erforderliga förutsättes bli införda i de olika renbyarnas katastrofs-kadeskydd skapa förutsättningar stadgar. De nuvarande bykassoma skall övergå till renbyarna, varvid gällande be-

gränsningar i fråga om rätten att disponera 1 Sådana medel inflyter jämlikt bestämrnelkassorna upphör. I stadgarna skall dock serna i 4 kap. 14 § vattenlagen och kan använ-

kunna intagas föreskrift om byIkassans bi- das bl. a. för tillgodoseende av vissa allmänna

ändamål beträffande den bygd som beröres av behållande som en särskild fond hos renbyn. ett vattenregleringsföretag, t. ex. främjande av I fråga om överklagande av renbys beviss näringsgren.

254 SOU 1968: 16

för att ersättning lämnas vid inträffade ska- kostnader. Bidragsreglerna föreslås bli utdor. formade i huvudsa-klig överensstämmelse Vid bedömningen av de statliga insatserna med vad som gäller beträffande s. k. särför rationalisering, omställning och stöd har skild rationalisering på jordbrukets område. utrednin-gen utgått från de förhållanden som Detta innebär att bidrag skall kunna utgå härvidlag råder inom jordbruket. Målet för med högst 40 % av de totala investeringsrationaliseringsverksamheten anges vara i kostnaderna. Möjlighet bör emellertid finnas princip detsamma som inom jordbruket, för Kungl. Majzt att medge undantag från nämligen att skapa så effektiva företag som de normala kredit- och bidragsreglerna. Utmöjligt. Också för rennäringen bör gälla redningen påpekar att det särskilt under en att stöd lämnas endast åt investeringar som övergångstid, intill dess renbyarna blivit är önskvärda från allmän synpunkt och som ordentligt konsoliderade organisatoriskt och är samhällsekonomiskt motiverade. Vid be- ekonomiskt; kan visa sig nödvändigt att dömningen härav bör hänsyn dock tagas lämna högre bidrag än 40 %. även till näringspolitiska, befolkningspoli- Utredningen förordar att statli-g kredittiska och sociala skäl, lilosom förhållandet garanti beviljas för lån som är avsedda att är beträffande jordbruket i stora delar av underlätta Övertagande av renar och inven- Norrland. Det »för jordbruksstödet upp- tarier m. m. från renägare som är villiga ställda kravet på lönsamhet från företags- att avveckla sina företag (rendriftslån). Såekonomisk synpunkt bör i princip tillämpas dan garanti bör kunna lämnas jämväl för även inom :rennäringem ehuru det av sociala lån som är avsett att i andra fall utöka och lokaliseringspolitiska skäl anses motive- reninnehavet hos enskild näringsutövare ra-t att övergångsvis mildra lönsamhetskra- samt för att underlätta övergång till lämpvet. Kravet har därför av utredningen ligare sammansättning av renhjordar. I vissa definierats så att stöd skall kunna lämnas fall bör bidrag kunna lämnas för inköp av åt renskötselföretag, som bedrivs med nöj- livdjur med maximalt 40 % av skillnaden aktig lönsamhet eller som bedöms få sin mellan livdjurs- och slaktvärde. Om det lönsamhet förbättrad från och genom de organisa- försörjnings- sysselsättningssyntions och/eller driftsomläggningar som punkt är motiverat, bör lantbruksnämnden planeras i samband med den rationalise- kunna fungera som mellanhand vid avringsåtgärd för vilken stöd ifrågasättes. I vecklin-g av orationella företag och d-ärvid fråga om den särskilda investeringsåtgärden tillämpa en prispolitik som t. ex. går ut bör förutsättas att kostnaden för densamma på att vid inköpet taga skälig hänsyn till bedöms vara rimlig i förhållande till nyttan renarnas livvärde men vid försäljningen kaldärav från allmän och enskild synpunkt. kylera huvudsakligen med deras slaktvärde. Stöd bör kunna utgå såväl till enskilda som De stödformer som skall komma i fråga till juridiska personer. för investeringar i fasta driftsanläggningar Den huvudsakliga stödformen bör vara föreslås bli rationaliseringslån (statlig kreditstatlig kreditgaranti. Amorteringstiderna fö- garanti) och rationaliseringsbidrag. I fråga om större reslås bli högst 30 år, när fråga är om lån anläggningar förutsättes att arbetet skall kunna för fasta driftanläggningar, och högst 15 år utföras av det allmänna för flertalet lån. med från - För inövriga Amorteringsfrihet bidrag renlvbyama. skall kunna lämnas under högst fem år vid vesteringar i transportmedel och andra rörlån för fasta driftanläggningar och under liga tekniska hjälpmedel förslås liknande högst två år vid övriga lån. Anstånd med stödformer, nämligen statlig kreditgaranti räntebetalning föreslås kunna medges in- och bidrag med maximalt 40 % av investill två år. teringskostnaden (redskapslån resp. red- Som komplettering av kreditmöjligheterna skapsbidrag). Stödet skall dook normalt lämbör även inom rennärinigen möjlighet finnas nas endast i fråga om investeringar som att i vissa fall lämna bidrag till investerings- överstiger 3 000 kr.

SOU 1968: 16 255

Utredningen finner det angeläget att en Det föreslagna systemet för kamastrofskaderenkött kommer till skydd innebär att ersättning utgår till de reklamkampanj för stånd snarast efter besiktnings- renøbyar som under ett visst år förlorat fler möjligt Om ett samarbete renar än som kan betraktas vara normalt. tvångets genomförande. mellan de större kan dock efter avräkning för en viss självrisk. försäljningsföretagen etableras, bör statligt bidrag till en sådan Beräkningen av förlusterna sker på grundval av två på varandra följande årliga renräkkampanj utgå. varvid tas till inköpta och Med hänsyn främst till de internationella ningar, hänsyn och det nordiska samarbetet försålda renar, i annan ordning ersatta förförpliktelserna bör särskilt för renprodukter över- luster samt under året födda kalvar. Normal gränsstöd om ett sådant anses oundgäng- kalvskörd antages vara 80% av antalet vägas först ligen nödvändigt och andra utvägar att vajor i produktiv ålder; och den normala visat avgången förutsättes vara 30 % av årskalstödja näringen sig inte ge åsyftat resultat. varna och 10% av de äldre djuren. En föreslår att ett särskilt av- större förlust av kalvar skall kunna kvittas Utredningen skall kunna mot en mindre förlust av vuxna djur och gångsvederlag utgå till den renägare med alltför litet reninnehav som av- vice versa. Enhet för skadeberäkningen förevecklar sin renskötsel på sådant sätt att slås renbyn bli, dock bör enskilda renägare strukturrationaliseringen inom hans renby efter särskild prövnin-g kunna erhålla bidrag främjas. Vederlag skall normalt utgå endast i ömmande fall. till den som har ett reninnehav av mellan 50 Finansieringen av skadeskyddet föreslås och 300 renar i nettostocken. Avgångsveder- bli analog med förhållandena inom jordsom dvs. hälften skall betalas av staten laget utgöres dels av ett grundbelopp, bruket, föreslås bli 6000 kr., dels av ett utflytt- ooh den andra hälften av företagarna. om maximalt 15000 kr. Ut- Näringsid-karnas bidrag till finansieringen ningsbidrag skall kunna lämnas till avses skola lämnas genom uttag ur statens flyttningsbidraget den som avflyttar till ort som anvisas av rennäringsfond (nuvarande lappfonden). I skall i anslutning härtill föreslås överförande till arbetsmarknadsorganen. Beloppet varje särskilt fall fastställas av lantbruks- rennäringsfonden av de ersättningar som nämnden i samråd med länsarbetsnämnden, enligt Kungl. brev den 15 december 1967 varvid skall utgå till lappbyarna för indirekta skahänsyn bör tagas till vederbörandes vari han i dor till av rovdjursförekomst i marålder, den omfattning deltagit följd renskötseln, bostadsförhållanden m. m. De kerna rn. m. angivna beloppen, 6000 resp. 15 000 kr., Kap. 7 i betänkandet rör frågor om avses skola under en första treårs- rennäringens regionala och centrala admigälla period, varefter en minskning skulle ske nistration. De ärenden som härvid är aktumed l 200 resp. 3 000 kr. per år. ella anges vara i huvudsak av tre slag, Utredningen föreslår vidare inrättande av nämligen ett särskilt katastrofskadeskydd för rennä- 1. ärenden rörande besvär över renbys ringen. Skyddet bör inte bara inriktas på beslut (besvärsärenden), att lösa frågan om ersättning för inträffade 2. ärenden rörande rennäringens främskador utan också upptavga regler om åt- jande, såsom an-gående rationalisering. gärder för att förebygga och minska skade- stöd och rådgivning (näringsärenden), verkningarna. Systemet föreslås få sin tyngd- samt punkt på åtgärdssidan, inte i ersättnings- 3. ärenden rörande förvaltning av kroreglerna. De senare .bör endast tillämpas nans till renskötsel anvisade fastigheter i sådana fall då mänskliga åtgärder visat och om upplåtelse av särskilda rättigsig otillräckliga för att förebygga väsentliga heter inom renskötselområdet m. m. skador på renbeståndet i en viss by eller (fjällförvaltningsärenden). för en viss rena-gare. I fråga om besvärsärendena förordar ut-

256 SOU 1968: 16

redningen att länsstyrelsen skall utgöra För ärendenas handläggning på tjänsteförsta besvärsinstans och regeringsrätten mannaplanet föreslås inrättande av särskilda slutinstans. Näringsärendena föreslås bli rennäringsavdelninvgar vid nyssnämnda tre överförda från lappväsendet till lantbruks- lantbruksnämnder. I samband därmed *förnämnderna, så att frågor rörande rennä- ordas viss förstärkning av den nuvarande ringens rationalisering m. m. kan handläggas assistent- och instruktörspersonalen i Norri samma ordning som motsvarande frågor bottens län. inom jordbruket. Även beträffande fjällför- Den centrala administrationen av de valtningsärendena förordas att lantbruks- ärenden som lantbruksnämnderna har att nämnderna övertar handläggningen och blir handlägga på det regionala avses planet beslutande i flertalet frågor. Härigenom skola ankomma på nämndernas chefsmynbibehålles det samband mellan näringsären- dighet, lantbru-ksstyrelsen. Med till hänsyn den och fjällförvaltningsärenden som för de utvidgade och delvis förändrade arbetsnärvarande råder genom att de båda an- uppgifterna föreslås nuvarande styrelsens kommer på länsstyrelsen med biträde av rennäringssektion bli utbyggd och omorganilappväsendet. Vidare kan serad till fjällförvaltnings- en självständig avdelning, direkt ärendena samordnas med den på lantbruks- underställd verksledningen. nämnderna redan ankommande förvalt- Som rådgivande

organ till lantbruksstyrel-

ningen av de s. k. -fjällägenheterna, och det sen föreslås inrättande av en ny nämnd, blir också möjligt att låita de renskötande sa- kallad rennämnden, vilken skall ersätta de merna medverka på beslutsstadiet i flertalet nuvarande rådgivande organen, rennäringsärenden som ha-r väsentlig betydelse för dem. nämnden och renforsknin-gsn-ämnden. Ren- - I sådana fjäl-lförvaltningsärenden som har nämnden skall yttra sig i alla rennäringsstörre för den översiktliga betydelse plane- frågor av principiell natur eller som eljest ringen av rrrarkanvän-dni-ngen inom länet bör är av större vikt. Den föreslås få som dock enligt utredningens mening avgörandet ordförande l-antbruksstyrelsens chef eller förbehållas förelänsstyrelsen. Utredningen den han sätter i sitt ställe och skall i övrigt slår därför att sådant ärende skall hänskjutas bestå av tre representanter för de aktiva till länsstyrelsen för bl. a. i de avgörande rennäringsutövarna, en representant för vefall då länsstyrelsen särskilt förbehållit en för statens sig terinärstyrelsen, jordbruksavgörandet. nämnd, en för arbetsmarknadsstyrelsen, och På grund av den föreslagna överflyt-t- en för lantbrukshögskolan. Samtliga ledaningen av närings- och fjällförvaltningsären- möter i nämnden föreslås bli utsedda av dena till lantbruksnämnderna förordar ut- i lantbruks- Kungl. Majzt. Vid handläggning redningen av det nuvarande upplösning styrelsens plenum av rennärin-gsärende skall lappväsendet. en av näringsutövarnas representanter i ren- För i nämnden av styrelsen.

rennäringsfrågornas behandling ingå som ledamot

lantbruksnämndema föreslås inrättande av De olika med utredningsuppdraget samen särskild rennäringsdelegation vid envar behandmanhängande finansieringsfrågorna av lantbruksnämnderna i Jämtlands, Väster- las i betänkandets förordas kap. 8. I princip bottens och Norrbottens län. Delegationen bibehållande av nuvarande ordning, enligt anses böra bestå av sju medlemmar, näm- vilken stöd och bidrag till rennäringen ligen två ledamöter av lantbruksnämnden, finansieras dels genom statens lappfond, dels lantbruksdirektören, två av Kun-gl. Majzt med särskilda bud-getmedel, regleringsavgifutsedda rennäringsutövare i länet samt en ter ooh AMS-medel. representant för och en för länsstyrelsen I fråga om lappfonden uttalas att fonden länsarbetsnämnden. Vid vrennärin-gzsfrågas be- bör finnas kvar men att dess namn bör handling i lantbruksnämndens plenum bör .ändras till statens rennäringsfond, då den de två i delegationen rennäringsutövarna huvudsakligen har till syfte att stödja reningå som ledamöter av nämnden. näringen som numera ger sysselsättning

SOU 1968: 16 257

endast åt en mindre del av den samiska bör i varje särskilt fall meddelas av Kungl. Beträffande vissa av Majzt efter framställning av lantbruksstyrelbefolrkningsgruppen. fondens nuvarande inkomster, nämligen er- sen resp. kulturfondsstyrelsen. samt föreslår viss utvidgning av sättningar för intrång i renskötselrätten Utredningen föreslås att en nuvarande stöd av budgetmedel till renolika slag av arrendeavgifter, av inflytande medel sker mellan näringen. Förutom det ovannämnda årliga uppdelning fonden och de berörda Avgifter anslaget om 500 000 kr. till förstärkning renbyarna. anses därvid böra delas av och ett ansla-g om för fiskeupplåtelser rennäringsfonden och 25 % till 200000 kr. för att finansiera statsverkets så att 75 % .går till fonden andel av kostnaderna för rennäringens katabyarna. I fråga om övriga arrendeavgifter samt förordas en strofskadeskydd, förordas att den av fondintrrångsersättningarna - medel för närvarande bekostade renforskhälftendelning. Anspråken på fondmedel under den närmaste be- ningen för framtiden finansieras över statsfemårsperioden komma att anses ett särskilt endömes av utredningen uppgå bud-geten. Därjämte till ca 2 950 000 kr. om året, medan fondens gångsanslag om 150000 kr. böra utgå till inkomster beräknas stanna vid ca 2 150 000 Svenska samernas riksförbund »för att möjligkr. Till av fonden föreslås ett göra upplysningsverksamvhet bland renförstärkning om 500 000 kr. näringsidkarna rörande det av utredningen årligt anslag av budgetmedel Den minskning av fondkapitalet som kan framlagda förslaget till ny Organisationsform väntas inträda under femårsperioden anses för rennäringen. med bl. a. till fondens I kap. 9 av betänkandet föreslås ändrade försvarlig hänsyn ökade storlek. bestämmelser om ersättning för skada geunder senare år väsentligt Regler om -fondens förvaltning m. m. nom renar. De nya reglerna om ersättningsföreslås skola i en särskild _kun- gilla skador innebär i huvudsak att ersätt-

meddelas

denna skall skillnad göras ningsskyldigheten blir beroende av objektiva görelse. Enligt mellan för rennäringsändamål och faktorer, såsom tiden och platsen för skabidrag för andra samiska ändamål, dvs. stöd åt dans inträde, med särskilt beaktande av om samekulturen och samiska renarna vid skadetillfället uppehållit sig organisationsinom ett för dem tillåtet område eller ej. strävanden. För varje år skall Kun-gl. Majzt bestämma storleken av de anslag som totalt Ersättningsskyldighet föreslås därför inträda oberoende av vållande i vissa fall, då gälavses utgå till vartdera slaget av ändamål. De medel som är avsedda för rennäringen lande regler innebär skadeståndsansvar skall därvid ställas till endast vid uppsåt eller vållande. Å andra lantbruksstyrelsens så att samordning kan ske av sidan innebär de nya bestämmelserna att förfogande, skall :föreligga endast anslagsbeviljningen med övriga stödåtgärder skadeståndsskyldighet och med den långsiktiga planeringen av vid uppsåt i vissa fall, där det för närvarande inom De räcker med vårdslöshet. Nuvarande skillnad rationaliseringsarbetet näringen. medel som avsättes för övriga samiska ända- mellan fjäll- och skogsrenskötsel i fråga om mål föreslås del av ren- skadeståndsansvaret skall enligt förslaget ut-göra en särskild benämnd samernas kultur- bortfalla. - Beträffande sådana skador som näringsfonden, fond. Beslut om användningen av dessa orsakats av att renar uppträtt på en väg medel, förslagsvis tills vidare 300000 kr. eller järnväg eller på ett flygfält anser utatt ersättningss-kyldighet bör föreom året, skall fattas av en särskild av Kung-l. redningen utsedd Av endast om skadan orsakats Majzt styrelse om fem personer. ligga uppsåtdessa skall tre vara samerepresentanter, vilka ligen av någon för renarna ansvarig. Ansvaret för de av renar orsakade skautses efter förslag av de olika sameorganisationerna i landet. - Vid sidan om de fast- dorna skall enligt förslaget i första hand

ställda ramarna bör möjli-ghet finnas till åvila vederbörande ren-by. Renbyn skall extra om det visas före- dock äga regressrätt, om n-ågon visas ha medelstilldelning, ligga synnerliga skäl härför. Beslut härom vållat skadan. I annat fall skall renbyns

258 SOU 1968: 16

kostnader-i av skadan fördelas sen och på renbetesfjällen, avses i fortsättanledning mellan de renskötande medlemmarna _i pro- ningen generellt få verkställas av Konungen portion till reninnehavet. På liknande sätt eller myndighet som Konungen bestämmer, skall kostnaden fördelas mellan olika ren- efter hörande av berörda renbyar. När särbyar, om renar från två eller flera byar skilda skäl föreligger, skall en sådan uppmedverkat till skadan. . låtelse kunna all rätt till jakt eller

omfatta

Den nuvarande fiske inom visst område. För upplåtelse av anordningen meduskadetre män .föreslås annan nyttjanderätt förutsättes att upplåtelvärdering genom gode I stället införes möjli-ghetför par- sen kan ske utan avsevärt men för renskötupphöra. seln eller erfordras med till den terna att få utredning om en uppkommen hänsyn skada verkställd för- allmänna samfärdseln. Alla upplåtelser skall genom av länsstyrelsen ordnad värderingsman. ske mot avgift, om ej särskilda skäl före- Betänkandets kap. lO handlar om ren- ligger för avgiftsfri-het. skötselns Där-r föreslås delvis I betänkandets kap. ll lämnas specialbirärligheter. ändrade regler i fråga om jakt och fiske, motivering till de av utrednin-gen framlagda författningsförslagen. Av de där kommenskogsavverkning, stängsel, flyttningsvägar, m. m., getskötsel och nyttjande- terade nyheterna i förhållande till gällande byggnader Gemensamt för de olika bestämmelser omnämnes här endast fölrättsupplåtelser. rättigheterna är enligt förslaget att de avses jande. utövas Den föreslagna nya rennäringslagen innekunna av renbyarna och deras medinom håller vissa bestämmelser om renamas skötlemmar i huvudsak endast den egna betesområde. sel m. m. (4 kap. i lagförslaget). Dessa renbyns innebär bl. a. att avses

I fråga om jakt och fiske föreslås i övrigt renräkpiirzg skola

den ändringen i förhållande till verkställas årligen, varvid skall skiljas melväsentligen lan renar av olika samt mellan kalvar

vad som nu gäller att jakt- och fiskerätt kön

skall tillkomma även en förutvarande ren- under ett års ålder och äldre djur. Däremot bymedlem, dock endast till husbehov och blir .det ej obligatoriskt att vid Ienräkning under tio år från hans dela upp djuren mellan de olika ägarna. en begränsad tid, - l om renar som inkommit utträde ur byn. fråga på Nuvarande bestämmelser om främmande renbys betesområde föreslås rätt .skogsavverkning har omarbetsats i syfte bl. a. att för »värdbym att uttaga vårdavgift av den renarna hör. - Vid bristfällig få till stånd en enklare reglering och avskaffa by till vilken olikheter mellan renskötsel skall lant-bru-ksnämnden söka rådande fjäll- ooh skogsrenskötselns Såvitt virke träffa överenskommelse med vederbörande rättigheter. gäller till familjebostäder. föreslås att rätten till renby om erforderliga åtgärder för att avavlöses att stöd hjälpa bristerna. Om överenskommelse ej skogsfång genom statligt tillförsäkras de renskötande samerna vid kan träffas eller byn underlåter att fullgöra eller förbättrande av sådana sina åtaganden, skall länsstyrelsen kunna uppförande Bl. a. förordas att i bostadslåne- förordna syssloman att omhänderha renbyggnader. skötseln och förvalta ekonokungörelsen in-föres ett stadgande av inne- byns övriga börd att av bostadslån, miska intill dess bristerna .som utgår :till med- angelägenheter lem av erenby, ett belopp om högst 3 000 kr. blivit avhjälpta.

skall utgöra räntefri stående del. Till 5 kap. rennäringslagen har överförts.

Beträffande flyttningsvägar föreslås att innehållet i gällande lag om renmärken. I lantxbruksnämnden på begäran av ren-by skall samband därmed föreslås att prövningen av kunna fastställa den framtida sträckningen fall av förväxlingsbar likhet mellan renav sådan väg. märken skall överföras från domstol till Nyrtjanderättsupjzlårelsrer, avseende kro- registrer-ingsmyndigheten, dvs. länsstyrelsen. nomark under kronans omedelbara disposi- Vidare anses rätt böra föreligga för den som tion inom lappmarkerna ovan odlingsgrän- visar sig vara ägare av omärkt fjolårskalv,

SOU 1968: 16 259

att i vissa fall märka kalven även efter den 1 den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt därtill läm- är frikallade från att maj, nämli-gen om medgivande skyldighet erlägga nas av renbyns styrelse eller domstol på sådan skatt. I fråga om den av Bilskattehonom tillstånd därtill. utredningen föreslagna kompensationen för ägarens talan lämnar Renmärke skall kunna registreras även för bensinskatt som utgår vid användande av så att det blir för byn att snöskoter (SOU 1967: 34) uttalar renrenby, möjligt att individuell återbäring t. ex. hålla avelstjurar. näringssakkunniga Gällande bestämmelser om koncessions- bör ske till rennäringsutövare som använt renskötsel har i förslaget tilll Iennäringslag snöskoter i renskötseln, förutsatt att de avger (7 kap.) »bibehållircs istort sett oförändrade. självdeklarationer så att det blir möjligt att Straffbestämmelserna i 8 kap. av lagför- -för rimliga kostnader erhålla nöjaktig kontstad-ganden i roll av bensinförbrukningen m. m. :slaget är färre än motsvarande renbeteslagen, *beroende fná-mst på att s-trasff i regel ej ansetts böra föreskrivas för försummelser vid rens-kötselns handhavande. I samband med övergångxbestämmelserna till den nya rennäringslagen framhålles att lagens ikraftträdande bör föregås av en inte alltför kort tid, under vilken funktionärer kan utbildas för renbyarna och den renskötande befolkningen även i övrigt får tillfälle att göra sig förtrogen med de nya organisations- och driftformerna. Minst ett år anses av utredningen *böra förflyta mellan lagens slutliga antagande och dess ikraftträdande. I två särskilda lagförslag förordas dels sådan ändring i 1 § expropriarionslagen den 12 maj 1917 att expropriation kan s-ke till förmån för all renskötsel och inte bara för fjällrenskötseln, dels vissa ändringar i lagen den 5 maj 1960 om fiskevårdsområden för att öppna möjlighet att låta ett vattenområde, där samerna äger rätt till fiske, ingå i ett fiskevårdsområde. Betänkandets kap. 12 behandlar vissa skattefrågor. Därvid förordas beträffande de enskilda rennäringsutövarna att bestäm-melser utfärdas om s. k. rennäringskonton, på vilka rennäringsutövarna skall kunna insätta en del av den under ett år uppkomna nettointäkten av renskötsel och därigenom erhålla uppskov med taxering till kommunal och statlig inkomstskatt för denna del av intäkten. Vidare föreslås att Arenby upptages bland juridiska personer, som enligt 53 § 1 mom. d) kommunalskattelagen den 28 september 1928 har att erlägga *kommunalskatt endast för inkomst av fastighet och som enligt 7 § första :stycket e) Kungl. förordningen

260 SOU 1968: 16

Reservation av herr Lassinantti

upplåtande för annat ändamål än rensköt- Allmänna synpunkter på markanvändsel, bör således - enligt majoritetens uppningen - även fattning i fortsättningen utgångsinnehåller bland annat punkten vara att renskötselrätten ej skall Kap. 2 i betänkandet den behöva vika annat än i vissa i lagen särde sakkunnigas överväganden rörande framtida markpolitiken. - (Jfr avsnitt 2.2.3 skilt angivna fall, varvid ersättning skall om - Där lämnas för uppkommande intrång. rennäringens framtidsutsikter). framhålles bland annat, att man vid en rea- Även om man vid bedömning av frågor listisk bedömning av framtidsutsikterna även angående markanvändningen har att ta har att ta hänsyn till de kostnader för det hänsyn till att renskötsel förekommer på allmänna, som är förbundna med fortsatt trakten, så borde markutnyttjandet enligt renskötsel. Dessa kostnader omfattar dels min uppfattning i varje tidsskede anpassas direkta utgifter för administration och för efter gång. Man borde efterutvecklingens nödiga stödåtgärder, och dels sådana för- sträva att använda markernapå mest effekluster som följer av att rennäringen för- tiva sätt. En ändamålsenlig markanvändhindrar eller försvårar markernas använ- ning borde kunna åstadkommas utan att de dande för andra mer lönsamma eller eljest samiska rättigheterna trädes för när. Från mer önskvärda ändamål. Sådan ensidig och sysselsättnings- försörjningssynpunkt markanvändning, som har följt av en snäv bör en mer mångsidig markanvändning vara tillämpning av bestämmelserna angående till stort gagn för samerna. Även en förmarkupplåtelser enligt 56 § gällande ren- siktig bedömning leder till en optimistisk beteslag, kan exempelvis ha hämmat turis- uppfattning om möjligheterna för samerna mens utveckling i Norrlands inland och att till betydande del grunda sin framtida fjälltrakter. försörjning på sådan för vilken

verksamhet;

Det skulle emellertid inte vara berättigat exempelvis turismen ger underlag. Detta är att, vid uppskattningen av rennäringens nu- av särskild betydelse med hänsyn till att ett varande och framtida möjligheter att kon- växande antal samer framdeles ej synes kurrera med andra näringar, låta hänsynen kunna få sin försörjning av renskötsel. Särtill markens värde vid annan användning skilt för medelålders och äldre samer, vilka få inverka på avgörandena, när frågor an- inte kan lämna hemorten, stort föreligger gående upplåtelser prövas. Enligt de ren- behov av kompletterande sysselsättningar. beteslagar som sedan 1880-talet reglerat sa- En restriktiv markpolitik skulle enligt min mernas rättigheter utgör huvuddelen av de innebära, att förutsättningarna uppfattning marker varom här är fråga, »för lapparna skulle minska för att genom nya former avsatta land» (22 § i 1886 års renbeteslag) av ekonomisk verksamhet bredda basen för respektive »områden som blivit till lappar- samiskt arbetsliv. Det skulle vara olyckligt, nas uteslutande begagnande anvisade» (31 om t. ex. motiverade beredskapsarbeten § i 1898 års renbeteslag och 56 § RBL). skulle försvåras av en mycket återhållsam När fråga uppkommer om renbetesmarks markpolitik.

SOU 1968: 16 261

heller i direktiven annat än att det allt- Riktlinjerna för den framtida markpoliså, jämt synes böra ankomma på länsstyrelsen tiken borde enligt min mening utformas från samhällsekonomisk att handlägga dessa. Till lantbruksorganen

att en -synpunkt

av markerna fortlöpan- skulle däremot överföras alla frågor angåoptimal användning borde ende rådgivning och statligt stöd till rennäde underlättas. Samerna ha mycket mark- De särskilda uppgifter som enligt att vinna av en sådan ändamålsenlig ringen. - och som ur samhällsekonomisk synvin- gällande lagstiftning renbeteslagen politik, andra - direkt olika kel är fördelaktig. Det borde icke vara författningar ålagts

att härvid visa berörda rim- befattningshavare inom lappadministratioomöjligt parter nen skulle naturligtvis upphöra, i och med lig hänsyn i det mot en historisk bakgrund anda. På förvalt- att denna särskilda organisation upplöstes. gestaltade lapprivilegiets borde ankomma att på Enligt min uppfattning är denna i direkningsmyndigheterna utan att tiven rekommenderade ordning för den reolika sätt verka för att så sker. handläggningen av same- och renen ändamålsenlig markanvändning härige- gionala betesärendena på en allsidig och nom eftersätts. grundad

De av mig framförda principerna för den inträngande syn på regionalförvaltningens nuvarande administrativa uppgifter och framtida markanvändningen borde på lämpverksamhet Med anledning ligt sätt komma till uttryck antingen i lag- på området. som lämnas för härav borde man ha fullföljt uppdraget att texten eller i de riktlinjer verksamhet. de ekonomiska konsekvenserna förvaltningsmyndighetemas klarlägga för staten av en sådan organisationsänd-

Den regionala administrationen i direktiven. ring som skisserats Till för an- som ledande grund de sakkunnigas förslag Länsstyrelsens uppgifter den administrationen, i förvaltningsmyndighet inom länet gående regionala statlig huvudsak redovisat i kap. 7, ligger stånd- bland annat ifråga om översiktlig plane-

att de administrativa uppgifter rö- av näringsliv och bebyggelse innebär, punkten ring 0rd- har att ta befattning med rande rennäringen, som vid gällande att länsstyrelsen tillkommer lappväsendet, framdeles all sådan administrativ verksamhet och planing del borde handhas av lant- som har avgörande betydelse för lätill huvudsaklig nering bruksnämnden. skulle nästan all nets utveckling. Till länsstyrelsen har an- Samtidigt i frå- ett särskilt som beföredragning i länsstyrelsen upphöra knutits planeringsråd, med un- för kommuner och ga om same- och renbetesärendena står av representanter av besvärsmål och vissa andra ären- med uppgift att deltaga i handdantag näringsliv den, däribland nytillkommande sådana. läggningen av frågor angående samhällspla-

Motsvarande administrativa uppgifter skul- neringen inom länet. Länsstyrelsens plane-

le i stället anförtros åt lantbruksorganen, omfattar även fjällregioringsverksamhet som sålunda bland annat föreslås skola nen, och länsstyrelsen är regional myndig-

överta handläggningen av fjällförvaltnings- het för frågor angående naturvård och jakt.

- Lantbruksnämndens huvudsakliga verkärendena. fästa på att samhet berör åtminstone i de nordligare Jag vill uppmärksamheten delvis kom- länen företrädesvis det ur ekonomisk synsakkunnigförslaget härigenom vinkel jordbruket i kustbygden. Förmit att avvika från utredningsdirektivens viktiga in- valtningen av fjällägenheterna dominerar på intentioner. Direktiven ger synbarligen att försöka av- intet sätt i nämndens verksamhet och borde te något stöd för åtgärden av- kro- inte tagas till intäkt för att överhända länsstyrelserna förvaltningen rimligtvis föra till nämnden.

nomarkerna ovan odlingsgränsen samt in- fjällförvaltningsärendena

I fråga om övriga ad- stora arealer, och om renbetesfjällen. Fjällområdena upptager ministrativa ärenden rörande de har väsentlig betydelse i länssammanrennäringen, vilka samman med samernas rättig- hang, vilken ytterligare torde öka i takt med hänger heter förutsättes ej turismens väntade intensifiering. Jag finner enligt renbeteslagen,

SOU 1968: 16

det därför lik- kommer inom naturligt, att länsstyrelserna på olika befattningshavare har varit fallet även framdeles den nuvarande Om som tidigare lappadministrationen. bör anförtros av kronomar- avvecklas i sin nuvarande förvaltningen lappväsendet kerna ovan och inom ren- form uppkommer frågan, hur de statliga odlingsgränsen betesfjällen. Handläggningen av andra frå- uppgifter skall fullgöras som hör samman som avser samernas med de i särskilda renbetesavtal med Fingor, rättigheter enligt t. ex. deras rätt att enligt land och Norge föreskrivna tillsyns- och renbeteslagen, sedvana utnyttja renbetesmarker verkställighetsuppgifterna. Jag anser det gammal nedanför i Lappland samt självklart, att länsstyrelsen icke kan avodlingsgränsen

nedanför lappmarksgränsen och utanför hända sig ansvaret för dessa frågor, som

renbetesfjällen, borde även framdeles till- avser förhållandet till främmande stater; komma Såväl länsstyrelsens För handhavandet av bland annat dessa länsstyrelserna. ställning och erfarenheter som dess resur- frågor behöver länsstyrelsen i lämplig omser ifråga om juridisk sakkunskap medför, fattning förstärkas med särskild personal. att det är lämpligt att länsstyrelsen hand- Jag ansluter mig till majoritetsförslaget har dessa frågor. om att överflytta frågor angående rådgiv- Icke endast den rättsliga karaktären av och stöd åt rennäringen till ning statlig ovannämnda ärendegrupper utan även lantbruksorganen. Den rådgivande verksamlämplighetssynpunkter bör enligt min upp- heten skulle härigenom bli helt skild från fattning beaktas i sammanhanget. Ur all- förvaltningsuppgiften, vilka båda lämpligen män synpunkt är det angeläget, att mark- icke borde förenas till samma befattningsanvändningen på ett ändamålsenligt sätt an- havare. Härigenom skulle undanröjas bland passas till samhällets olika behov. Såväl annat en del av grunden till kritiken mot det kommuner som större företag har av olika nuvarande systemet, som dock i huvudsak skäl ansett det vara betydelsefullt att så bra och varit ett värdefullt stöd fungerar sker. Deras ställning och resurser ger dem för samerna. Renskötaren skulle framdeles även särskilda möjligheter i detta samman- få en lika obunden ställning till rådgivaren Att samemas rätt till renbete m. m. har till lantbruksnämnhang. som jordbrukaren i betydande utsträckning gäller även å an- dens jordbruksrådgivare. Förslaget innebär, nan än kronan tillhörig mark, utgör i sig att nya arbetsuppgifter skulle tillkomma för själv en källa till motsättningar mellan oli- bland annat lantbruksnämnden. Det är då ka intressegrupper. Icke utan skäl kan det naturligt, att även nämndens personella rebefaras, att renskötselns företrädare ej all- surser förstärks. I själva verket är det fråga tid med framgång kan hävda sina stånd- om sådana uppgifter som icke i större grad punkter, när motstridande intressen fram- har omfattats av den nuvarande lappadmikommer. Länsstyrelsen, som intar en neut- nistrationens verksamhet. Ett fullföljande av ral och auktoritativ ställning inom länet de intentioner som kommit till uttryck i samt har möjlighet att erhålla fortlöpande direktiven förutsätter, att de nytillkommaninformationer från kommuner m. fl., torde de arbetsuppgiftemas innehåll också ägnas bland annat med hänsyn härtill vara den tillbörlig uppmärksamhet. Med hänsyn till lämpligaste administrativa myndigheten för att det här skulle gälla att utveckla delvis olika rennäringsfrågor, vilka har rättslig an- helt nya arbetsrutiner, varav tidigare erfaknytning. renhet saknas, anser jag att lämplig högre Utredningens förslag angående den loka- utbildning bör uppställas som kompetensla organisationens rättigheter och skyldig- krav för de befattningshavare som kommer heter innebär, att myndighetsinflytandet att få självständiga uppgifter samt skall över renskötselns interna angelägenheter au- svara för initiativen. Det är av vikt, att tomatiskt upphör om lagförslaget antas. I bland annat den rådgivande verksamheten samband härmed bortfaller en del av de till alla delar redan från början kan givas tillsynsuppgifter över rennäringen som an- meningsfullt innehåll.

SOU 1968: 16 263

Med anledning av att rennäringen torde erbjuda ett ganska litet underlag för att till handläggningen av de kvalificerade uppgifterna anställa erforderligt antal befattningshavare inom den regionala lantbruksorganisationen, är det kanske inte möjligt att förstärka samtliga lantbruksnämnder i de därav berörda länen. Alternativt kan det vara lämpligt att överväga sådan förstärkning endast hos en av dessa lantbruksnämnder, i likhet med vad som skett inom länsskolnämndernas verksamhetsområde i fråga om nomadskolans ledning. I samband härmed borde undersökas, huruvida lantbruksstyrelsens organisation behöver an-

passas tiIl denna ordning, samt i vilka for-

mer representanter för de aktiva renskötarna kan beredas tillfälle att medverka i beslutsstadiet. I fråga om de förvaltande och rådgivande instanserna på länsplanet borde i lagtexten intagas beteckningar, som lämnar Kungl. Maj:t möjlighet att genom instruktioner reglera arten och omfattningen av uppgifterna för olika grenar av regionalförvaltningen.

264 SOU 1968: l6

BILAGA 1 Den renskötande i

befolkningen Sverige 1965

av Hannes H yrenius

1.1 Inledning da och även i vissa avseenden mera differen-

tierade. Materialet skall tjäna som underlag Den föreliggande undersökningen avser, så- för överväganden om vilka som å-tgärder som titeln anger, den renskötande befolkkan ifrågakomma för att ge rennäringen en ningen i Sverige enligt förhållandena år tryggad och bereda tillfredsställanställning 1965. Den innebär sålunda icke en redogö- de utkomst för dess utövare. U-ppgiftema relse för -samebefolkningen utan är begrän- om *befolkning och arbetskraft måste därför sad -till den mindre del av den renskötsel- kombineras med kännedom om bl. a. ren-

berättigade befolkningen, som för närvaran- antalet. de har renskötsel som sin huwdsakliga sys- En särskild ny undersökning har därför selsättning och försörjningskälla. bedömts vara nödvändig. I Kap. 3 redovisas I Kap. 2 gives först en översikt över de för insamlingen av materialet till 1965 års

tidigare undersökningar, ur vilka man kan av den renskötande inventering befolkninghämta uppgifter om den =renskötande be- en. Härvid beskrives såväl definitioner och folkningen. Dessa utgöres dels av folkräk- avgränsning av befolkningen som tillväganingarna, dels av två separat-a undersökning- gångssättet vid materialinsamlingen. ar. I de sju följande kapitlen redovisas för Definitioner och avgränsningar har varie- det framkomna materialet för de informarat. Sålunda är folkräkningarnas tioner som därur uppgifter kan utläsas. Fördelningen om näringsgrenen »rensköt-sel» icke helt på kön, ålder och civilstånd ger redan den jämförbara i tiden. De skiljer sig även från en värdefull kunskap både om tidigare och

övriga undersökningar. nuvarande förhållanden och i vissa avseen- I anknytning till 1945 års folkräkning den om vad som kommer att bli följden i

genomfördes den första mera omfattande framtiden har (Kap. 5). En särskild analys särskilda undersökningen av lappbefolkningvidtagits »för att *klargöra den naturliga been på grundval av stambegreppet i *kombina- folkningstillväxten av äktengenom studium tion med såväl språk som yrkestillhörighet. skapsbildning, fruktsam-het ooh reproduk-

Undersökningen utfördes årr 1947. tion (Kap. 6). I Kap. 7 diskuteras i korthet En ytterligare undersökning med delvis svårigheterna att bedöma från avflyttningen annan avgränsning företogs år 1958 på upp- den renskötande befolkningen under senare

drag av 1957 års nomadskoleutredning. år. För en aktuell av den befolkbedömning En redovisning av olika tillgängliga uppning som livnär sig på renskötsel erfordras gifter om renantalet gives i Kap. 8 jämte en uppgifter som är fänskare än de nyssnämn- kritisk granskning. I Kap. 9 och 10 diskute-

SOU 1968: 16

förhållandena för resp. försörjning har som ras sedan de ekonomiska ning, inkomstkälla rennäringen i relation till befolkningen. reg-el grupperats i egentliga yrkesutövane, bund- samt övri-

I Kap. 9 »redovisas den i renskötseln _medhjälpande familjemedlemmar

na arbetskraften ur olika synpunkter. Ge- ga familjemedlemmar. Samtidigt har gjorts

nom vissa schemati-ska över arbets- uppdelning på kön och på barn/vuxna. kalkyler vid olika Bland yrkesutövarna har man ibland skiljt kraftsåtgången rationaliseringsgraerhålles mellan och arbetare (anställda). der (renar per årsarbetare) möjlig- företagare heter att .bedöma den »dolda arbetslöshe- De förutvarande yrkesutövarna bpensionären) och deras familjemedlemmar ävensom tem. av änkor och barn till avlidna yrkesutövare har I Kap. 10 göres några bedömningar renskötselns försörjningsförmåga. Härvid ibland medräknats i närin-gsgrenen själv men begagnas resultat hämtade från en separat ibland förts till en restgru-pp »f. d. yrkesut-

rörande renskötselns avkastning un- övare och deras familjemedlemmar» bilaga der variation I folkräkningsberättelsen 1945 gives en i vissa grundfaktorer. sammanställning tillbaka till 1880, vilken

här återges vi Tab. 2.1 tillsammans med motsvarande siffror för folkräkningarna 1950, 1.2 Befolkningen inom renskötseln enligt 1960 och 1965. tidigare inventeringar Antalet egentliga yrkesutövare (husbön- 1.2.1 Folkräkningarna 1930-1965 der och anställda arbetare) höll sig tämligen

har alltsedan 1880 statis- konstant under slutet av 1800-talet och bör- I folkräkningarna och yrke lämnat upp- jan av 1900-talet på en nivå av ungefär tiken över näringsgren gifter om det antal personer, som varit sys- 1100. Kategorien medhjälpande -familjemedlemmar var - bortsett från selsatta i och/eller haft sin inkomst av ren- något lägre Sät- siffran för 1880 var antalet omkring 800. skötsel, samt deras familjemedlemmar. Den totala »arbets-kraften» var alltså med tet för insamling av dessa data och avgränsav skilda har varierat. dessa mycket ofullständiga mått av storleken ningen kategorier skett 1800-2 000 arbetande i renskötseln. An- Under vissa perioder har det därjämte - husi renantalet, vilket talet försörjda familjemedlemmar betydande förändringar i starka ändringar i antalet ar- mödrar, barn, övriga familjemedlemmar återspeglats - var i slutet av 1800-talet ungefär lika stort betande. Av det anförda framgår, att det knappast som antalet yrkesverksamma. om På grund av det sätt på vilket folkräkär möjligt att få en adekvat uppfattning i- tiden. De föreliggande ningarna redovisat de förutvarande yrkesförskjutningarna siffrorna utvisar av utveckling- utövarna och deras familjemedlemmar samt huvuddragen men får ej avlidna yrkesutövares familjemedlemmar en under de gångna decennierna pressas på sitt innehåll. Det är av dessa skäl kan en tidsjämförelse av kategorien »icke

att här närmare redovisa sät- yrrkesmedhjälpande familjemedlemmar» ej ej erforderligt lnsamlande. Det må utan nämnare uppdelning. Det ten -för uppgifternas genomföras må erinras, att antalet renar på grund av vara nog att ge vissa allmänna upplysningar samt att särskilt beröra de allra senaste folk- yttre omständigheter var särskilt högt 1910

räkningarna, eftersom det är önskvärt att och 1930 men lågt 1920 och 1940. Folkräk-

sammanställa deras data med ett par sär- ninga-rnas uppgift .ger därför ej en helt rik-tig skilda undersökningar samt med den i före- bild av trenden. redovisade Från ungefär 1900 yrkesverksamma i liggande rapport inventeringen. »renskötseln som renskötseln vid folkräkningarna 1900 och Folkräkningarna upptar underavdelning inom näringsgren »Jordbruk 1910 sjönk antalet starkt till 1 350 år 1920. Delvis kan detta dock förklaras att med binäringan. De som enligt uppställda genom kriterier (varierande mellan folkräkningarna) arbetsbehovet nedgick efter en stark mins-khaft rens-kötsel som huvudsaklig sysselsätt- ning av renantalet efter-första världskriget.

266 SOU 1968: 16

Uppenbarligen överfördes en del personer Tab. 2.1. Den renskötande befolkningen en-

från »medhjälpandm till »övriga» familje- ligt folkräkningarna 1880-1965

medlemmar. Egent- Med- I Tab. 2.2 redovisas från folkräkningarna liga hjäl- 1930 och senare en något utförligare sam- yrkes- pande Övriga Det må förutskickas att det ut- fam.- fam: Samtmanställning. År övare medl. medl. liga föreligger vissa definitionsolikheter mellan

folkräkningen 1930 å ena sidan och de 1880 1 169 1016 2 271 4456 senare folkräkningarna å den andra. Vissa 1890 1 039 798 2 125 3 962 även i 1900 1 074 894 1 961 3 929 modifikationer har dock företagits

av driftsformerna inom renskötseln, så att 1945 830 296 1 572 2 698 ett åter stigande renantal icke medförde 1950 850 256 1 471 2 577 utan i stället en fortsatt 1960 791 268 995* 2 0341 någon ökning ojämn 1965 763 141 848* 1 7521 nedgång i antalet yrkesverksamma: 1 Saknar gruppen »övriga» (andra än husmödrar Yrkesutövare och medhjälpande familjemed- och barn under 16 år). lemmar gorierna, vilket närmast får tolkas som varia- 1920 1 350 tioner i kla-ssificeringen. Under de senaste 1930 1 290 1940 l 140 15 åren har kategorien »företagaren varit 1945 1 130 oförändrad och uppgick 1965 till tämligen 1950 l 110 665. Antalet »medhjälpande familjemed- 1960 l 060 1965 900 lemmar» samt ›arbetare» uppgick 1950 till drygt 400 men var 1965 nere i nå-got över Antalet förvärsa-rbetande enligt folkräk- 200. ningarnas avgränsning sjönk tämligen lång- Metoderna för erhållande av yrkesuppsamt från 1 290 år 1930 till l 060 år 1960. gifterna har vid de senaste folkrälkningarna Under 1960-talets först-a hälft skedde där- undergått vissa förändringar. Tidigare föreefter en minskning till 900 år 1965. Utveck- låg i stor omfattning benägenhet att kvarligen är ojämn för de olika arbetande kate- hålla anteckningar om nomad, lapp, lappby-

Tabell 2. 2. Uppgifter om den renskötande befolkningen från folkräkningarna 1930-1965

Summa yrkesut- Förvärvsarbetande befolkning ä??

Hus- hjälp.

Arbetare Summa

3rd

Företaga- Medhjälp. Ram re fammedl Båda (hust- under Övri- Sum- husmöd- År M Kv M Kv M Kv M Kv könen rur) 15 år ga ma rar, barn

1930 550 59 191 181* 278 32 1019 2721 1 2911 . . . 1 533 . 1940 534 49 304 75 178 2 1016 126 1 142 402 865 268 1 535 2409 1945 557 55 288 8 211 7 1056 70 1 126 424 851 297 1 572 2401 1950 624 55 248 7 169 3 1 041 65 1 106 415 788 268 1 471 2 309 1960 659 23 233 35 106 3 998 61 1 059 351 6442 .3 995” 2 0343 1965 652 13 115 26 95 3 862 42 904 324 524* .3 848” 17523 1 Avvikande metod för klassificering av kvinnliga medhjälpande familjemedlemmarna. 2 Barn under 16 år. 3 »Icke förvärvsarbe- Kategorin »Övriga» (andra än husmödrar och barn) Överförd till huvudgruppen tande» utan uppdelning på näringsgren, varför den ej ingår i tabellens fyra sista kolumner.

SOU 1968: 16 267

renskötare etc. utan av 1945 års folkräkning. Om begreppet rentillhörighet, renägare, kontroll. har nu i ökande skötselberättigad må här erinras att därmed erforderlig Dylik menas av lapsk härkomst, såframt grad genomförts med hjälp av lappväsendets person någon av hans föräldrar eller någon av tjänstemän. U-tan att närmare kommentera kvaliteten dessas -föräldrar är eller varit varaktigt sysskall selsatt inom renskötseln. Vissa modifikatioi de här givna folkräkningsuppgifterna att om man summerar de ner i huvudregeln förekommer. Vilka som anföras, ihop yrkesutövande, de medhjälpande, familje- vid undersökningen skulle anses ha lapska medlemmarna, husmödrarna och barn under som modersmål klargöres i utrednin-gen. 15 år - vilka kategorier är någorlunda klart Det må här i korthet nämnas, att jämförbarheten bakåt i tiden försvåras av det nya formulerade, erhålles en folkmängd på 2 400 under 1940-talet och 2300 år 1950. För sättet att avgränsa den studerade befolk- Försök att genom omsortering av 1960 och 1965 bör man för jämförbarhet ningen. ett skattat materialet få fram uttillfoga antal »övriga familjemed- jämförbara grupper lemmar» vilket leder fördes icke. Inom ramen för den sålunda på ett par hundratal, till en total summa definierade framkom av ungefär 2 200 resp. lapska befolkningen 2 000. Häri uppgifter om den del därav som arbetade i ingår dock icke pensionärsgruppen, vilken .likaledes för senalre år :torde kun- eller hade sin försörjning av renskötsel. na skattas Totalt angavs 4100 personer ha lapska

tillett par hundratal personer.

För den förvärvsarbetande som hemspråk i familjen, medan 5 300 hade befolkningen ger 1960 års folkräkning en fördelning på resp. hade haft lapska som språk i föräldrakön 00h ålder. hemmet. Av de sistnämnda hörde 3 200 till De 998 manliga yrkesverkfördelades på följande sätt: lappby. Naturligt nog var den övervägande

samma

delen renskötselberättigad, nämligen 5000 eller 94 %.

räkningen. Dessutom torde en underskattning ha uppstått även inom r-enskötselområdena beträffande den äldre befolkningen. 1.2.2 Lappundersökningen 1945/47 Totalt antalet renskötande inkl. uppgick Uppgifterna om renskötseln enligt 1945 års familjemedlemmar till 2 962 eller 30 % av folkräkning framkom i samband med en sär- de renskötselberättigade. Det är karakterisskild undersökning om den lapska befolk- tiskt att andelen var 37 % bland renskötnin-gen. Utöver vad som redovisats i före- selberättigade fjällappar men blott 19 % gående avsnitt tillsammans med tidserier bland renskötselberättigade skogslappar. av folkräkningsuppgifter om renskötseln Den renskötande befolkningens fördelning skall här refereras ytterligare en del infor- var: mation jämte vissa kommentarer. Norrbottens län 2 171 Under år 1947 insamlades uppgifter om Västerbottens län 360 den befolkning som vid folkräkningen upp- Jämtlands län 431 fyllde ettdera eller bådadera av följande villkor: 1) använde lapska språket som hem- Totalsiffran är lägre än den nyss angivna, språk i familj eller föräldrahem resp. 2) var 2 962, beroende på att vissa kategorier här renskötsel-berättigade enligt 1 par. i 1928 års icke medräknats. Sålunda är en »tjänarinnana renbeteslag. hos en renägare räknad under husligt arbete, Resultaten har redovisats i en separat del medan de förut yrkesverksamma och deras

268 SOU 1968: 16

anhöriga överförts till en kategori »själv- 1.2.3 Nomadskoleutredningens underständiga yrkeslösa» och ej kan direkt anges. sökning 1958 På uppdra-g av 1957 års nomadskoleutred- Yrkesstatistiken ger följande information ning utfördes en demografis-k undersökning av den renskötande befolkningen av fil. mag. Kvin- Ahlfort. för- Birgitta Inventeringen avsåg Män nor Totalt hållandena 1 sept. 1958. Den undersökta befolkningen utgjordes Företagare (renägare) 567 55 622 Medhj. familj.-medl. 265 8 273 av den till Iappby hörande befolkningen, Arbetare (renskötare) 198 3 201 vilken i huvudsak omfattar följande katego- Summa yrkesverks. 1 030 66 1 096 rier av rensköts-elberättigade: Husmödrar -- 414 414 l. de som själva eller genom medlemmar Barn under 15 år 424 409 833 av sitt hushåll driver renskötsel samt dessas Övr. fam.-medl. 28 271 299 familjemedlemmar Summa fam.-medl. 452 1 094 1 546 2. de som biträder i renskötseln samt Totalt 1 482 1 160 2 642 dessas familjemedlemmar 3. de som tidigare bedrivit eller biträtt i renskötsel men upphört därmed och ioke En om också mycket osäker jämförelse stadigvarande ägna-t sig åt annat yrke mellan 1930 och 1945 beträffande den yr- 4. änkor och omyndiga barn till renskökesverksamma befolkningen må citeras: tande lapp. Beträffande la-gens uttryck »stadigvarande ägnat sig åt annat yrke» i samband med så- 1930 1945 dana lappar som upphört med renskötsel- Företagare 605 622 arbete tillämpades i undersökningen den Medhjälp. fam.-medl. 372 273 att redan två tolkningen års huvudsaklig Arbetare 3 l 4 201 yrkesutövning i annan verksamhet än ren- Totalt 1 291 1 096 skötseln ansetts vara stadigvarande. Undersökaren synes ganska energiskt ha sökt personer som av olika anledningar Om minskningen vore rättvisande för ut- bör vara redovisade under lappby men ej vecklingen, skulle den motsvara en jämn av- varit det. Ett osäkerhetsmoment, som bl. a. gång av 1 % per år. »försvårar jämförbarheten med den för 1965 Uppgifterna om åldersfördelningen är utförda inventeringen, är att renlängdema knapphändiga. För den manliga befolkning- ej alltid förts på ett konsekvent sätt. Uppen erhålles vissa uppgifter. Med en något gifterna om personer upptagna under lappby osäker approximation beträffande de förut i mantalslängdema är delvis bristfälliga, varyrkesverksamma och deras familjemedlem- till kommer att i vissa områden många renmar (baserad på samtliga lappars förhållan- sköt-ande familjer är skrivna på fastigheter. de) kan man u-ppställa följande åldersför- Undersöknin-gen planerades i syfte att delning av den manliga befolkningen inom åstadkomma jämförbarhet med 1945 års renskötseln 1945: folkräkningsmaterial (lappundersökningen). En granskning ger likväl vid handen att jäm-

Den totala befolkningen uppgick till 3 010 Om man slutligen för att få ett mått på fördelade nativiteten relaterar bamantalet under 10 år

lägre än förhållandena i Norrbotten. Skogslappbyar (inkl. koncessionsområdena) 640

3 010 1 660 1.3 Inventeringen 1965 - avgränsning och Hårav män genomförande kvinnor l 350 Tidigare tillgängliga uppgifter om den ren-

skötande befolkningen uppvisar, såsom I Tab. 2.3 redovisas en åldersfördelning av det föregående, variationer i av den totala befolkningen. I Fig. 2.1 pre- framgår definitioner och avgränsningar. Det tillgängsenteras motsvarande, ålderspyramid. närmare kommentarer skall här liga materialet kan därjämte icke utnyttjas Några för en tillräckligt god bedömning av äktenicke göras, eftersom den i 1965 års invenansetts vara den skapsbildning och reproduktion. Vidare saktering gjorda avgränsningen behov nas möjlighet att redovisa relationerna melför 1964 års rennäringssakkunnigas 1958 års undersök- lan befolkning, arbetskraft och renantal. mest lämpade, medan Det har följaktligen bedömts nödvändigt att ning utgår från andra definitioner. Här må endast nämnas, at-t antalet män företa en ny inventering för belysning av ett

i åldern 20-59 antal aktuella problem om den renskötande uppgår till i runt tal 90.000 nära med övri- befolkningens och renskötselns nuvarande Detta antal överensstämmer om den aktiva ren- och framtida förhållanden. ga här givna uppgifter Om åldersstrukturen för Efter konsultation med rennäringssakskötarbefolkningen. att den icke avviker särdeles kunniga samt renskötselkonsulentema fastmän noteras av den norr- ställdes, att undersökningen med vissa bemycket från åldersfördelningen vid samma gränsningar skulle den del av den

ländska landsbygdsbefolkningen omfatta

Den renskötsel-berättigade befolkningen, som tilltid. kvinnliga befolkningen uppvisar däremot en urgröpning i åldrarna 20-60 år hör lappby. Hit skulle sålunda rä-knas (1) personer som aktivt bedriver renskötsom följd av stor avflyttning. sel eller biträder däri, Tab. 2.3. Fördelning på kön och ålder av den (2) personer som tidigare bedrivit ren-

lappby - tillhörande befolkningen 1958 skötsel men upphört därmed utan att stadig-

varande ägna sig åt annat yrke, Ålder Män Kvinnor Samtliga (3) familjemedlemmar till personer under

i ( 1) och (2) utan eget yrke, 0- 4 98 l 14 212 5-- 9 - 120 144 264 (4) änikor och icke vuxna .barn till perso- 10-14 160 15 1 31 l ner under (1) och (2). 15-19 126 123 249 i av befolk-

(minst en person aktivt verksam i rensköt- födelse- och civilståndsuppgifter, data om seln) äktenskap osv. Därefter tillställdes materiab. skötesrenägare, indelade i let instruktörerna, som sorterade individerna bl. RL par. 14.1: personer tillhörande efter hushållstill-hörighet och antecknade de Iappby personer, vilka övergått från -renskötsel till b2. RL par. 14.2: samer icke tillhörande annan sysselsättning. lappby För Norrbottens län kunde det material b3. RL par. 15.1: bofasta personer, andra användas, vilket insamlats i maj och juni än ovan (endast inom koncessionsområdet) 1965 i samband med lappväsendets uppdrag inventeringen har begränsats till de perso- att »utarbeta allmänna riktlinjer för den ner, som enligt 1965 års renlängder tillhörde statli-ga verksamheten vi syfte a-tt upphjälpa kategori (a), dvs. renskötande hushåll. Dessa Samernas sysselsättnin-gs- och försörjningspersoner utgör tillsammans den befolkning, förhåll-andem, Detta material omfattade en som yrkesmässigt är sysselsatt i renskötseln något större befolkning än vad den nu akeller som varit sysselsatt däri men ej stadig- tuella inventeringen syftade till och kunde varande övergått till ann-an verksamhet därför reduceras till de personer, som enligt ävensom familjemedlemmar till dylika per- den uppställda definitionen tillhörde RB. soner. Detta är definitionen av vad som i Pastorsämbetena måste i begränsad omfattdenna inventering kallas den renskötande ning inkopplas även här, enär vissa nödvänbefolkningen 1965. I förenklande syfte infö- diga uppgifter saknades; materialet behövde res här beteckningen RB. dock ej tillställas instruktörerna ytterligare Det övervägdes att i RB medtaga även eftersom anteckningar om sysselsättning rekategori bl, dvs. de skötesrenägare som till- dan gjorts. hör lappby. Av olika skäl har dessa dock ej Insamlingen av uppgifter i Jämtlands län medräknats. Den övervägande delen består tillgick i princip på samma sätt som i Västerav personer som definitivt lämnat rensköt- bottens län. I dessa sydliga delar av rensein. Åtskilliga har t. o. m. aldrig varit verk- skötselområdet brukar barnen tidigt tilldelas samma däri. En icke ringa del utgöres av eget renmärke och står därmed upptagna i äldre personer, vilkas bostad och hushålls- renlängderna, vilka alltså blir mycket utförlitillhörighet i annan trakt är oklar-a. Slutligen ga. Därför kunde grupperingen av individergäller, att renlängderna för Norrbottens län, na i hushåll göras innan komplettering skedvilket ju omfattar huv-uddelen av den ren- de genom pastorsämzbetena beträffande barn skötande befolkningen, icke skiljer mellan m. m. skötesrenägare som tillhör resp. icke tillhör Vid undersökningen användes genomlappby- gående 1965 års renlängder utom för Kalls Insamlandet av personuppgifter tillgick la-ppby i Jämtlands län, där endast 1964 års något olika i de tre aktuella länen. Väster- fanns att tillgå. bottens län som har den .numerärt minsta Beanbetningen har skett manuellt. För renskötande befolkningen valdes till område Västerbottens och Jämtlands län upprättaför en »försöksinventering», varvid erfaren- des särskilda arbetskort. För Norrbottens heterna från denna kunde utnyttjas vid in- län kunde en kopia av lappväsendets register ventering av övriga områden. Utifrån ren- -begagnas för bearbetning och prickning av längderna från lappbyarna i Västerbottens tabeller etc. län gjordes en ny förteckning, innehållande Slutligen må nämnas att inventeringen avde personer, vilka tillhörde gruppen renskö- ser förhållandena omkring l juli 1965. tande hushåll eller lappby-tillhörande skötes- Denna förteckning rtillställdies 1.4 Översiktlig redovisning av den renskörenägare. pasrande befolkningen I 965 torsämbetena, vilka kompletterade med uppgifter om familjemedlemmar och de övriga Den befolkning som »inräknatsx enligt den data om personerna som va-r nödvändiga, i föregående avsnitt uppställda definitionen,

SOU 1968: 16 271

RB, uppgår till 2 497. Det är alltså denna manföras med skogslappbyarna. Deras ringa befolkning som *kommer att studeras i de antal renskötande gör att de föga påverkar följande kapitlen. totalbilden. Inledningsvis må här framhållas, att en Av totalbefolkningen utgjordes 600 av av detta kan bli barn under 15 år, vilket motsvarar 24 %. inventering slag aldrig »exaktm Det föreligger i själva verket an- Som jämförelse må nämnas att inom hela ledning antaga, att ett antal personer, som befolkningen i Norrbotten 1960 utgjordes enligt definitionen borde ha medräknats, 27 % av barn under 15 år. icke blivit medräknade. Det är här främst Den renskötande befolkningen i åldrarna fråga om personer som lämnat renskötseln 15-59 år uppgick till något över 1 500 eller och härvid huvudsakligen äldre personer. 62 %, medan antalet över 60 år var drygt till nämnda *brister är bl. a. 300 eller 14%. För hela befolkningen i Anledningen att söka i oklarheter om lappby-tillhörighet Norrbotten var andelarna 61 resp. 12%. (RL 14:1 resp. 14:2). Praxis varierar såväl Det bör erinras att bakom den skenbara mellan distrikten som även inom dessa. Det överensstämmelsen döljer sig flera störande är icke möjligt att avgöra hur mån-ga perso- omständi-gheter, bl. a. en viss underregistrener som med en adekvat klassificering ytter- ring i RB, speciellt i högre åldrar. skulle ha ingått i RB. En försiktig Befolkningen i åldrarna 15-59 har här ligare skattning skulle vara, att den faktiska be- uppdelats på kön för att direkt ge en antyskulle de observerade dan om den i renskötseln engagerade arbetsfolkningen överstiga 2497 med åtskilliga tiotal personer, even- kraften. Antalet män i arbetsför ålder kan i tuellt evtxt hundratal eller mera. Huvuddelen grova drag sägas uppgå till 900, fördelade av dessa kan beräknas tillhöra åldrar över på 500 i Norrbottens fjällrenskötsel, 200 i 60 år. Norrbottens skogsrenskötsel (inkl. konces- I Tab. 4.1 redovisas den totala folkmäng- sionslappbyarna) samt 80 i Västerbottens den med uppdelning på distrikt. Befolkning- och 140 i Jämtlands läns fjällappbyar. Desen på 2 500 är .fördelade på i det närmaste sa uppgifter står i relativt god överensstäm- 2000 i Norrbottens län samt 200 i melse med folkräkningarnas uppgifter om drygt Västerbottens län och något över 300 i Jämt- den i renskötsel arbetande befolkningen. En lands län. Av Norrbottens-gruppen räknas närmare diskussion av arbetskraften gives i 1 400 till de 15 fjällappbyarna. Kap. 9 och 10. De speciella förhållandena inom de 6 Det bör här också observeras att antalet inom koncessionsområdet har kvinnor i mellanåldrarna är avsevärt lägre lappbyarna ofta med-fört att de icke medtagits i all- än antalet män - 600 resp. 900. Den starmänna översikter. De brukar ibland sam- kare avflyttningen av kvinnorna har med-

Tab. 4.1. Översikt av den renskötande befolkningen 1965 (»RB»)

Folkmängd Antal 15-59 Distrikt lappbyar 0-14 Män Kvinnor 60-10 Samtliga

Norrbottens län: N. distr. 9 243 330 238 131 942 Fjällappbyar s. distr. 6 96 180 124 72 472 Fjällappbyar

1 inkl. Malå i Västerbottens lån 3 exkl. Malå. 272 SOU 1968: 16

fört högst ovanliga giftermåls- och civil- Uppgifter om folkmängden i de enskilda ståndsförhållanden inom den renskötande lappbyama redovisas i Tab. 4.2 utan vidare befolkningen (se Kap. 5 och 6). kommentarer.

Tab. 4.2. Den renskötande befolkningen lappbyvis, fördelad på kön och större åldersgrupper. (Ej koncområdet)

Män Kvinnor

113 §3;

Lappby 0-14 15-59 60-w Samtl. 0-14 15-59 60-w Samtl. Samtl.

Nb Häll norra

Summa 120 329 75 524 124 238 56 418 942 Nb ,fjäll södra

Summa 41 180 37 258 54 124 35 213 471 Vb ,fiäll

Summa 29 84 16 129 25 50 17 92 221 Jmtl fjäll

Summa 32 145 21 198 36 81 16 133 331 Skogs

Båda

Kvinnor könen Distrikt Män 0-14 l 5-59 60-a› Samtl. 0-14 15-59 60-10 Samtl. Samtl. Lappby

2 15 4 21 4 10 1 15 37 Ö. Kikkejaure l 15 5 21 2 9 3 14 35 V. Kikkejaure

166 34 257 59 104 27 190 447 Summa 57

samman- En mera differentierad bild erhålles om 1.5 Befolkningens demografiska man särskiljer barn under 16 år. Man får då sättning följande tablå 1.5.1 Familje- och hushållssammansättning

För varje själv-ständigt renskötselföretag fin- Antal barn Antal Antal barn Antal för under 16 år hushåll under 16 år hushåll nes en s. k. husbonde, som har ansvaret sina egna och familjens renar samt för de

eller ej). Förhållandena kompliceras av att 4 21 ett hushåll eller en familj med vuxna arbets- Totalt 696 “föra söner kan ha mer än en husbonde. Vid Endast 40 % av hushållen består av RB övervägdes om en ungefär bearbetningen av föräldrar med minderåriga barn. Medelpresentation i husbonde-grupper borde göbarnantalet bland dessa är 2.2. Det bör ras. Olika skäl talade dock för att en redoemellertid till dessa .siffror anmärkas, dels visning efter hushåll vore lämpligare, även att ålders- och civilståndsstrukturen för RB om definitionen »att intaga sina måltider såsom tidigare påpekats är onormal, dels att icke är förverkligad under vissa gemensamt» barnafödandet j-u icke är avslutat inom en delar av året. I Tab. 5.1 redovisas den totala RB del av familjerna. på

hushållsstorlek under särskiljande av barn 1.5.2 Fördelning på kön, ålder och civilunder 16 år och personer däröver. Av 696 stånd

hushåll består 110 av 1-persons-hushåll, 133

127 118 av ålder och civilstånd av 2 personer, av 3 personer, Fördelningen på kön,

Återståen- i Tab. 5.2. För de olika distrik- 4 personer och 98 av 5 personer. presenteras varierar från ten redovisas koncentrerade fördelningar i de hushåll 6 och upp till maxi-

malt 12 personer. Tab. 5.3.

Hushåll med l, 2, 3 eller 4 personer är För den totala renskötande befolkningen

med andra 0rd ungefär lika förekommande har i Fig. 5.1 konstruerats en ålderspyramid

och omfattar 2/3 av den renskötande som i koncentrerad form utvisar fördelningdrygt och civilstånd. Man kan befolkningen. Det föreligger emellertid på- en på kön, ålder

de olika utifrån denna omedelbart konstatera att det tagliga olikheter mellan regionerna.

rör en mycket extrem demografisk I grova drag kan man säga att l-persons- sig om hushållen är relativt sett mycket vanligare i struktur. Följande kommentarer kan göras.

de båda södra länen än i Norrbottens län - 1. En åldersfördelning omfattar de kvar-

mot 10-15 % i Norrbottens levande av ungefär 100 födelsekullar. Dessa över 25 % och skogsområdet. Norrbottens har sedan reducerats dels genom en dödligfjällområden län svarar å andra sidan för den allra största het, som undergått avsevärda förbättringar

delen av de stora hushållen. under denna tid, dels genom avflyttningar,

SOU 1968: 16

Tab. 5.1.- Den renskötande befolkningens hushåll efter storlek och ålderssammansättning

distriktsvis 1965

Hushållens

Ålderssamman- Samtsättning Nb fjäll Nb fjäll J åmtl liga Samt- Storlek 16- 0-15 norra södra Vb fjäll fjäll Skogs Konc. hushåll liga

Summa 235 132 76 103 123 26 696 2 497

vilka likaledes varierat avsevärt under åren. per-IOO flickor), kan man utläsa, att det. Dödligheten kan möjligen skattas, men av- förelegat en mycket kraftigare avflyttning flyttningen från en befolkning med den här bland kvinnorna än bland männen. I åldrar uppställda definitionen kan ej beräknas för upp till 20 år råder »normala» proportioner, någon längre period bakåt. men f-rån 20 till 70 år är kvinnounderskotá 2. Eftersom vkönsproportionen bland föd- tet högst avsevärt. da är tämligen konstant (105-107 gossar 3. En bedömning av åldersfördelningen

SOU 1968: 16 275

Tab. 5.2. Den renskötande befolkningen 1965 fördelad på kön, ålder och civilstånd. Samtliga distrikt inkl. keno-området

Summa 925 458 39 1 422 525 460 90 1 075 2 497

mot bakgrund av de om än bristfälliga upp- hälften av männen (60 av 116) ogifta mot gifterna om den renskötande befolkningen 6 bland de 60 kvinnorna. under 1800-talet ger anledning antaga, att I Kap. 6 och 7 redovisas försök att närdet föreligger underrepresentation i de högre mare klargöra de faktorer, som lett till den åldrarna. Dessa grupper har givetvis decime- här påvisade onormala demografiska strukrats kraftigt av dödlighet och avflyttning, turen hos befolkningen. Syftet därmed är men även en omklassificerin-g av de förut att utfinna vilka tendenser som föreligger yrkesverksamma och deras familjemedlem- och att få en grund för att *bedöma den för-

mar har ägt rum vid redovisningen. väntade utvecklingen.

4. Den totala avflyttningen kan icke di- Strukturen kan sägas vara instabil, upprekt -bedömas, eftersom man ej vet männens byggd som den är av faktorer (dödlighet, avflyttning. Om »denna kun-de skattas, skulle ä-ktenskapsbildning, barnfödande och omman kunna rekonstruera även den betydligt flyttning), vilka undergått och undergår förstörre avflyttningen av kvinnor. ändringar. Det bör vidare uppmärksammas, 5. Civilståndsfördelningen framstår som att RB är utspridd över ett mycket stort omsynnerligen unik och kan sägas stå i direkt råde med relativt små kontakter mellan sam-band med å ena sidan -rennäringens all- lappbyar och distrikt. De extrema förhålmänna förhållanden, å »andra sidan den star- landena för totalbefolkningen är därför ka utflyttningen av kvinnor i och före de delvis uppkomna och konserverade genom vanligaste giftermålsåldrarna. Sålunda var att befolkningen kan betraktas som ett endast 12 män under 30 år gifta mot 68 antal »isolat» med varierande grader av konkvinnor. I 40-44 års ålder var alltjämt takt.

Tab. 5.3. Den renskötande befolkningen 1965 fördelad på kön, civilstånd och större åldersgrupper. Distriktsvis

1.6 Äktenskapsbildning, fruktsamhet och icke separat inskaffats. Detta skulle av bl. a. reproduktion definitionssvårigheter ha blivit en kostnadsoch tidskrävande procedur utan att man 1.6.1 Allmänt om befolkningens kunnat vara säker på att de erhållna data förändringar varit av tillfredsställande och tillkaraktär Inledningsvis skall i detta avsnitt givas en räckliga för sitt ändamål. Data har främst del allmänna uppgifter om ändringsfaktorer- erhållits av vad som kunnat -genom analys na, dödlighet, giftermålsfrekvens och frukt- inhämtas vid själva befolkningsinventeringsamhet. Uppgifter om dessa faktorer har en.

SOU 1968: 16 277

Mön Åldersår Kvinnor

1 20 80 80 120

E Ogifto Gifta - Förut gifta

Antal Män 1 .422 Kvinnor 1 .075 Summa 2.497 Fig. 5.1. Den renskötande befolkningens åldersfördelning 1965. Samtliga distrikt. I fråga om dödlighet förelåg tidigare skill- 1800-1889 var 228 °/oo men för de bofasta nader mellan den renskötande befolkningen 136. och den bofasta befolkningen inom samma Genom att levnadsförhållandena för den områden. Detta sammanhängde givetvis renskötande befolknin-gen under de senaste bl. a. med det nomvadiserande levnadssättet, decennierna ändrast och förbättrats, har den som innebar påfrestnin-gar samti- specifika överdödligheten gått tillbaka. Dödspeciella digt med sämre möjligheter att ta hand om ligheten avviker därför nu föga *från förhålsjuka, bristfällig spädbarnsvård etc. landena inom jämförbara befolkningsgrup- I H. Lundborg-S. Wah1unds utredning per i ifrågavarande landsdel. Därjämte må »The Race Biology of the Swedish Lapps», tilläggas, att dödlighetsnivån överhuvud ta- Uppsala 1932, gives en utförlig redovisning get numera ligger så lågt för hela den svensav förhållandena under 1800-talet. Noma- ka befolkningen, att det *knappast föreligger dernas relativa överdödlighet klargöres. I anledning att beakta eventuella dödlighetsfråga om barndödligheten under det första skill-nader när man vill bedöma den framtida levnadsåret må nämnas, att den för noma- utvecklingen för en så liten befolkning, som derna i Karesuando-Jukkasjärvi-Jokkmokk det här är fråga om.

278 SOU 1968: 16

Den onormala âlderssammansättningen skulle leda till i en befolkning med RB:s i högre åldrar gör, ålders- och civilståndsstruktur. Hel-a rikets med underrepresentation att ett observerat dödstal skulle bli ovanligt födelsetal var under senare år omkring 15 °/oo.

lågt. Om man i illustrerande syfte inmultiplicerar hela rikets dödlighet i olika åldrar 1.6.2 Giftermålsförhållanden på RB:s åldersfördelning, erhålles 19 årliga dödsfall. Detta motsvarar ett allmänt död-stal I samband med presentationen av RB:s förålder och civilstånd framav icke :fullt 8 0/00 per år mot för hela riket delning på kön, av olika ål- hölls, att civilståndsfördelningen vittnar om 10 °/00. Skillnaden är resultatet der-sfördelning vid samma (rikets) dödlighet. ganska ovanliga giftermålsförhållanden. man tänker RB »skulle ha en Möjligheterna att få full klarhet därom är Om sig att än .rikets befolkning, begränsade. På grund av bl. a. svårigheterna något högre dödlighet ökas talet 8 0/00 något. med avgränsning har det *bedömts icke vara vilka närmare ana- skäl att söka retroaktivt åstadkomma en in- I fråga om giftermål, materialet om ventering för ett tidigare tillfälle. Av samma lyseras i avsnitt 6.2, omfattar RB 117 äktenskap in-gångna 1956-65, vil- skäl är det svårt att göra tillförlitliga bedömket ger 12 giftermål per år. I relation till ningar av omflyttningen. Det är följaktligen 1965 blir detta ett allmänt icke heller möjligt att beräkna helt .tillfredsfolkmängden observerat giftermålstal på ungefär 5 °/oo. I ställande mått på äktenskapsfrekvensen. till Av dessa orsaker kommer analysen och relation den manliga befolkningen får man giftermålstalet 4 °/oo. För hela riket är bedömningen av -giftermål-sförhållandena att av de uppgifter, som kan motsvarande tal för senare år 7°/o0. RB:s -göras på grundval giftermålstal är *emellertid som nämnts hämtas ur inventeringen 1965. lägre ett resultat av den onormala befolk- Av 460 bestående äktenskap hade 318 indelvis gåtts under åren 1940-1965. De h-ar underningsstrukturen. er- kastats särskild bearbetning för studium av Ett approximativt mått på nativiteten hålles genom att man sätter medelantalet såväl gi-ftermålsförhållanden som fruktsamhet. barn per åldersår i de fem yngsta kullarna i relation till hela För den Utan att använda särskilda mått kan man folkmängden. totala renskötande befolkningen får man då ur Tab. 5.2 utläsa följande: ett allmänt födelsetal av 16 °/oo. Jämför man 1. Giftermålsfrekvensen är ovanligt låg med endast den mera »normaltzo åldersför- jämfört med andra befolkningar. Även om delade manliga befolkningen erhålles födel- en viss utflyttning av ogifta män ägt rum Setalet 14 °/oo. Talen avviker föga från riks- (medan avflyttningen av gifta män torde ha varit relativt är procenten kvarståengenomsnittet men är möjligen något lägre än ringa), för områdets övriga befolkning. Bakom det- de ogifta i medelåldern mycket hög. Dry-gt hälften av männen i åldern 40-44 år är ta ligger emellertid markanta strukturella olikheter såsom närmare diskuteras i avsnitt ogifta. I åldrarna 45-54 år .andelen 6.3 om fruktsamhet och barnantal. ogifta en tredjedel och för åldrarna 55-64 Det kan vara av intresse att här undersö- något lägre. Detta skulle möjligen kunna att ka hur mycket den onormala fördelningen antyda, giftermålsfrekvensen tidigalre på ålder och civilstånd bidrager till att -störa var något högre. Osäkerhet föreligger dock - eller snarare förstöra - meningen av ett på grund av avflyttning ur RB vid yrkesallmänt födelsetal. Om man inmultiplicerar verksamhetens upphörande. hela rikets fruktsamhet efter 2. För den kvinnliga befolkningen är anäktenskapliga ålder på antalet gifta kvinnor i RB, erhålles delen gifta mycket hög. Orsaken härtill är

ett antal av 22 födda barn per år. En ökning den betydligt högre avflyttningen av flickor

till 25 för hänsyn till de utom äktenskap än av ynglingar. I åldern 30-34 är tre födda ger ett allmänt födelsetal av 10 0/00. fjärdedelar av kvinnorna gifta. I åldrarna Detta »är alltså vad hela rikets fruktsamhet 45-54 kvarstår blott 5 % ogifta.

SOU 1968: 16 279

Från bearbetningen av uppgifterna om de perioden, är det rimligt att basera ett omingångna .äktenskapen finner man följande: döme om variationerna redan på de absoluta 3. Medelvigselåldern för första gången talen. vigda är 31.5 för män och 26.2 för kvinnor. Totalt var äktenskapsbildningen något Differensen är alltså i genomsnitt 5.3 år. större under första hälften av 1940-talet än För hela riket gäller resp. 27.8 år och 25.1 under följande år, då den varit tämligen år med differensen 2.7 år. Bristen på ogift-a konstant. För Norrbottens norra fjällregion kvinnor framstå-r givetvis som en viktig or- var förhållandena liknande. För Norrbottens sak till den låga och sena äktenskapsbild- södra och för Västerbottens fjäll synes dock ningen bland den manliga renskötande be- giftermålsfiekvenserna ha dämpats något unfolkningen. Detta tar sig bl. a. uttryck i att der senaste tio åren. I gengäld uppvisar RB åldersskillnaden i äktenskap är större än i i Jämtland ett ökat antal nya äktenskap ungenomsnitt hos de-n svenska befolkningen. der senare år. -4. Giftermålsfrekvensen för flickorna sammanhänger nära med förekomsten av 1.6.3 Fruktsamhet och barna-ntal utomäktenskaplig graviditet. En del flickor hålles kvar inom Fruktsam-heten skall här i första hand stude- RB om de gifter sig med barnafadem och denne är renskötare. Detta ras genom barnantalet i de 318 äktenskap, led-er då endast till .att barnet födes» för ti- som ägde bestånd vid inventeringen 1965 digt» inom När bamafadern och som ingåtts under åren 1940-1965. äktenskapet. icke är renskötare, innebär en Förutom en genomsnittsbild utifrån detta giftermålet utflyttning för flickan, eftersom defi- material studeras även föreliggande förändenligt nitionerna »blandäktenskap» endast undan- ringa under ZS-årsperioden och olikheter tagsvis förekommer inom RB. mellan de olika distrikten. 5. De nämnda förhållanden må illustreras Den använda metodiken är förestavad av följande uppgifter beträffande de Vigda av det tillgängliga materialet. Det uppstår inom den renskötande i Norr- däri-genom i princip en skillnad mot om man befolkningen botten 1940-1965. kunnat rfruktsamheten hos hela den Av 275 äktenskap hade iakttaga 17 % gemensamma föräktenskapliga barn. renskötande »befolkningens äktenskap under Därjämte hade 29 % fått barn inom äkten- hela perioden. Man kan exempelvis föreskapets första 9 månader. Siffrorna skiljer ställa sig att fruktsamheten under 1940-talet sig föga f-rån motsvarande uppgifter för hela i äktenskap, som ingåtts på 1930-talet, skilden svenska befolkningen under senare år. jer sig från äktenskap ingångna under 1940- I följande talet i motsvarande dvs. tablå visas fördelningen av de varaktighetstid, 318 giftermålen 1940-1965 och från dessa senares fruktsamhet under 1950på perioder distrikt: talet. Det är emellertid här icke fråga om att skildra utvecklingen under tidigare skeden BD BD AC Z Samt- utan endast att få fram en såvitt möjligt fjälln. fjälls. fjäll fjäll Skogs liga klar bild av förhållandena under de båda senaste årtiondena. 1940-45 34 20 4 8 16 82 En urvalseffekt föreligger så till vida, som 1946-50 23 12 5 8 11 59 1951--55 18 11 10 5 16 60 att fruktsamhet och bamantal kan förmodas 1956-65 37 17 13 21 29 117 avvika från genomsnittet bland de gifta par, 1940-65 112 60 32 42 72 318 som utflyttat från den renskötande befolkningen. Effekten härav kan knappast bedö- Det bör påpekas att den första perioden mas men synes icke kunna vara av sådan omfattar 6 år och den sista 9.5 år. storlek att totalbilden störes. Med hänsyn till att den totala renskötan- Vidare må nänmas, att någon särskild stude befolkningen undergått relativt små för- die ej utförtns .rörande den utomäktenskapändringar under den ifrågavarande ZS-års- liga fruktsamheten. Den relativa frekvensen

280 SOU 1968: 16

härav är ej negligeabel, men det absoluta grupperna är överrepresenterade. Utvägen antalet barn blir mycket lågt. Befolkningens från denna svårighet består i att man diffespecifika förhållanden medverkar därjämte rentierar fruktsamheten på två av de tre till att de barn, som ej något senare legiti- variablerna vigselålder, nedkomstålder och meras -genom att föräldrarna äkten- duration och att man däringår (varavktighetstid) skap, i de flesta fall utflyttaar från RB till- efter genomför en sammanvägning med en sammans med modern. Några barn adopte- såsom standard vald äktenskapsstruktur. ras. De legitimerade barnen ingår i den I Tab. 6.3 redovisas för det totala antalet äktenskapliga f-ruktsa-mheten. av 318 äktenskap ingångna 1940-1965, med När man som här s-kall studera fruktsam- uppdelning på vigselålder och äktenskapens heten genom en retrospektiv analys av ett varaktighet, dels antalet genomlevda »riskobserverat bestånd av äktenskap, måste man ån, dels antalet levande födda barn och i första hand beakta, att strukturen hos den dels kvoten dvs. fruktsam-hetstal därav, på iakttagna »risktidem blir snedv-rwitden. Äkten- vigselålder och duration. skapen kan ju till stor del endast iakttagas Om fruktsamhetstalen uppsummeras för under en del av den fruktsamma åldersvarje vigselålder, erhålles efter muliplikation perioden. med 5 det medelbarnantal, som de olika Man kan därför exempelvis icke mät-a skulle ha vid fruktvigselålders-grupperna fruktsamheten som kvoten mellan å ena si- den samhetsperiodens slut, därest de följde dan totala antalet registrerade barn och å fruktsamheten. angivna andra sidan summan av äktenskapens var- För vigda under 25 år erhålles i -genomaktighetstid från vigseln till hustruns 45-års snitt 4.31 barn per ur fruktsamhetssynpunkt dag. Gör man så för de 318 äktenskap, som sravslutat» äktenskap. För vigda i åldern ingår i RB, får »man värdet 798/3955: 30-34 får man 2.59 och för vigda 35-44 202 °/oo. Denna siffra är för hög på grund av år 0.80 barn. Ett vägt totalgenomsnitt blir att de högfertila yngre ålders- och durations- 3.43 barn per ingånget äktenskap. Det bör

Tab. 6.3. Äktenskap ingångna 1940-65 med antal riskår, bamantal och fruktsamhetstal efter

hustruns vigselålder och äktenskapets varaktighet.

Inom varje kombination av vigselålder och varaktighetstid uttrycker siffran längst upp t. v. antalet riskår, siffran t. h. antalet bam och siffran längst ned t. v. fruktsamhetstalet i promille

Medelbamantalet efter Hustruns Antal Äktenskapens varaktighet, år Summa avslutad vigsel- äkten- riskår fruktsamålder skap 0-4 5-9 10-14 20-25 och barn p 15-19 hetsperiod

15-24 164 715 527 378 266 75 1 961

4,31 2.96 105 47 26 2 476 414 199 124 98 27 243

25-29 84 . 385 318 234 150 1 087 3,09 140 57 16 1 214 364 179 68 7 197

30-34 39 178 156 138 472 2,59 60 19 8 87 337 122 58 184

35-44 31 137 103 240 0,80 18 3 21 131 29 87

15-44 318 1 415 1 104 750 416 75 3 760 3,43 514 184 71 27 2 798 363 167 95 65 27 212

SOU 1968: 16 281

av 1956-65) en tablå av samma påpekas, -att detta .är under förutsättning upprättats dödsfall utseende som Ta-b. 6.3 med beräkning av att “det ej av-brytes genom (eller innan hustrun nått menopaus. dels risktider, dels antal barn. På risktiderna skilsmässa) att sammanställa med har sedan inmultiplicerats fruktsamhetstalen Ett medelbamantal blir därför Tab. 6.3, varefter det sålunda beräkett mått på giftermålsfrekvensen enligt En liknande nade antalet barn summerats över vigselnågot lägre. sammanställning för enbart de 97 äktenskap, i vilka hustrun ålder och duration. Om det sålunda beräknade antalet beår 1965 nått 45 års ålder, ger något avvikanmedelbarnantal tecknas B och det hopsummerade observede och lägre siffror (vägt rade barnantalet betecknas O, får man ett 3.26). av fruktsamhetens varia- fruktsamhetsindex medelst Bedömningen tioneri tiden och mellan distrikt k-an genom- 0 1= 100 föras på olika sätt. E. Först har för varje distrikt och vigsel- Indextalen varierar totalvärdet 100 period (1940-45, l 946-50, 1951-55, kring

Tab. 6.4. Jämförelse av fruktsarnheten hos den renskötande befolkningen 1965 efter distrikt

och vigselperiod

Observerat Beräknat

Nb fjäll 1951-55 18 227 60 55,3 108 norra

Nb fjäll

Vb fjäll

Skogs

för hela RB. Avvikelserna därifrån kan med göra samma beräkning för :barn 5-9 år, ett grovt mått bedömas medelst storheten dvs. från närmast föregående 5-årsperiod, blir siffrorna för RB ungefär desamma

s(I)= L?

(utom för Jämtlands län). VB

Endast avvikelser av storleken 11/2 till 2 1.6.4 Reproduktion gånger detta medelfel kan anses vara »signifikanta». Den renskötande befolkningens extrema ål- I Tab. 6.4 redovisas beräkningar, som ders- och civilståndsstruktur i kombination möjliggör en bedömning av fruktsamhetens med dess ringa storlek gör det omöjligt att regionala och temporala variationer. använda konventionella metoder för att Variationen visar sig vara relativt rin-ga i konstruera ett sammanfattande mått på dess beaktande av den slumpmässiga osäkerheten. reproduktion. Man kan emellertid på nedan Totalt föreligger en mycket måttli-g variation redovisade sätt -nå fram till en någorlunda både i tid och mellan distrikten. Inom dis- god bedömning. trikten föreligger ojämnheter av ett slag, som Avflyttningen av män kan anses ha varit delvis kan återföras på vad som måste upp- starkare för ogifta än för -gifta i samma ålstå inom områden med begränsad elasticitet der. Procenten ogifta i olika åldrar hos den hos näringslivet. manliga befolkningen är därför lägre än vad Norrbottens norra fjällområde ligger över som skulle varit fallet vid samma giftermålsgenomsnittet. Länets söda distrikt har i gen- frekvens men ingen utflyttningsreduktion. gäld något lägre barnantal, vilket även gäl- Härav följer att om man retrospektivt från ler Västerbottens län. För Jämtlands län civilståndsfördelningen beräknar den motnoteras, att den yngsta åldersgruppen har svarande giftermålsfrekvensen i olika åldrar, förhållandevis högt barnantal. Här torde erhåller man något för höga tal. emellertid den av materialet framtvingade Om de nämnda giftermålstalen appliceras metodiken ge en något skev bild av själva på en stationär åldersfördelning med den fruktsamhetsförhålladena (för kort observa- observerade civilståndsfördelningen, erhålles tionstid). som sammanfattning ett allmänt giftermåls- Ett enkelt sätt att jämföra RB:s fruktsam- tal av 4.5 °/oo. Detta tal är sålunda något het med andra befolkningars är .att beräkna högre än vad som skulle ha motsvarat den »kvoten mell-an antalet bam under 5 år och faktiska, direkt icke observerbara giftermålsantalet gifta kvinnor under 45 år. intensiteten. Följande tal må anges: I Tab. 6.3 h-ar redovisats fruktsamheten i olika v-igselålders- och durationsklasser. Det Antal barn genomsnittliga barnantalet anges till 3.41. under 5 år Detta motsvarar förhållanden uta-n dödligper 100 gifta kvinnor un- het. Korrektion för upplösning av äktenskap der 45 år genom dödsfall före hustruns 45-års ålder kan beräknas ge ett medelantal födda barn Norrbottens fjäll, norra distriktet 103 per ingånget äktenskap av ungefär 3.3. Norrbottens fjäll, södra distriktet 77 Västerbottens fjäll 75 Om man kombinerar det skattade .gifter- Jämtlands fjäll 107 målstalet, 4.5, med detta senare medeltal Skogs- och koncessionsdistrikten 71 barn per giftermål, erhålles ett födelsetal av Hela renskötande befolkningen 83

födelse- och dödstal, l4°/oo. Det bör dock beaktas att giftermålstalet är för högt skat- Skulle man under antagande av ett någor- tat, varför reproduktionen kan bedömas som lunda konstant antal fruktsamma äktenskap liggande något under pari.

SOU 1968: 16 28 3

Till detta komme.r, att medelbamantalet utan värde på grund av att längderna ej är högt i jämförelse med den övriga svenska upptar alla familjemedlemmar. befolkningen. En ökad kännedom om mo- I fråga om den manliga befolkningen i derna preventivmetoder torde här komma arbetsför ålder ger de olika uppgifterna från att medföra ett sjunkande »födelsetal och folkräkningarna under de två-tre senaste därmed en mera otillräcklig reproduktion decennierna till synes konsistenta data. Man än för närvarande. kunna utläsa .någon liten minsksynes dämr Frågan om reproduktionens faktiska stor- att ning under samma tid. Några möjligheter lek har ett begränsat och närmast teoretiskt jämföra inventeringen 1965 med åldersförintresse i en situation där befol-kningen är 1958 och 1945 föreligger icke delningarna för stor i förhållande till sin näring. Man på grund av olika avgränsning av befolkkan därför ha anledning belysa förhållande- ningen. na genom att betrakta en schematisk befolk- Den kvinnliga delen av den renskötande ning med vissa egenskaper. befolkningen har under de senaste decen- Vi väljer den nuvarande svenska gles- nierna haft en mycket kraftig avflyttning, bygdsbefolkningens civilstånds- och köns- såsom framgår av de onaturliga ålderssamfördelning samt en stationär åldersstruktur, mansättxningarna 1945, 1958 och 1965. Avoch dimensionerar den så att antalet män i har varit så stor, att männens flyttningen åldern 20-59 år är 500. Den totala folk- möjligheter att ingå äktenskap varit starkt mängden blir då 958 män och 846 kvinnor reducerade (jfr Kap. 6.2). eller tillsammans 1804. Det årliga antalet Det skulle ha varit av visst intresse att ingån-gna äktenskap blir 9 och antalet födda kunna ge ett mått på avflyttningstendensen 24, svarande mot ungefär 2.7 födelser per under senare år. Utan att precisera en siffra giftermål. synes man av uppgifterna om den manliga Ur dessa tal skulle man kunna utläsa, att arbetskraften kunna säga att den årliga avett årligt antal äktenskap inom den renskö- gången hos densam-ma varit av storleken 1 tande befolkningen på omkring 9 och ett ä 2 % eller 10-20 personer. För den medelbarnantal på ungefär 2.7 skulle vara att de allra kvinnliga befolkningen gäller, .t-illfyllest för att bära upp en rationellt be- flesta flickor avlyttat utom de som in-gått driven renskötsel av det slag man hoppas med en renskötande man. äktenskap kunna åstadkomma genom lämpliga ration-a- Bristen uppgifter om på mera preciseraide liserings- och stödåtgärder. den »norm-ala» avflyttningen torde icke vara så besvärande vid bedömning av den framtida utvecklingen, eftersom sedan 1964 en omfattande omskolnings- och stödverksam- 1.7 Omflyttning samerhet igångsatts bland de renskötande Såsom tidigare framhållits har några åtgär- na i Norrbottens län. Genom denna verkder ej vidtagits för att insamla särskilt ma- samhet har avflyttningen kommit i ett helt terial till klargörande av flyttningsförhållan- nytt läge. Vad som i fortsättningen sker dena. Det är överhuvudtaget vanskli-gt att måste därför klargöras genom att man dels åstadkomma en klar avgränsning av den omedelbart genomför en fullständig registrerenskötande befolkningen. De personer som ring av den renskötande befolkningen och avflyttar gör detta delvis stegvis genom en dels organiserar en fortlöpande registrering temporär frånvaro. Nettoresultatet skulle av dess olika ändringsvfaktorer. därigenom behöva bestämmas genom diffe- -rensen mellan två befolkningsinventeringar 1.8 Renskötseln ur arbetskrafts- och försörjmed några års mellanrum. ningssynpunkt. Renantalet För Västerbottens län gjordes en jämförel- 1.8.1 Allmänna synpunkter se mellan folkmängdsuppgifterna i renlängderna 1960 och 1965. Resultatet blev dock Planeringen för en specifik näringsgren mås-

284 SOU 1968: 16

te grundas på »bedömning av flera aspekter. ständigheter bör emellertid här omnämnas En komponent utgöres av näringens natur- som har betydelse för försörjningsförhållanliga förutsättningar och lokaliseringsmässiga dena. möjligheter; en annan består av arbetskraf- Medan renskötseln förr förutsatte stor ten och en tredje komponent av den därige- arbetsinsats under en mycket stor del av nom försörjda befolkningen. Dessa tre fak- året, är arbetskraftsbehovet nu dels lägre torer utövar en växelverkan på varandra. och dels i hög grad säsongbetonat. Detta Slutligen föreligger i viss mån en yttre eko- möjliggör -numera and-ra former för familjenomisk ram genom näringsgrenens inplace- bostäder, flyttning m. m. Säsongmässigheten ring inom landets totala ekonomiska ram. i arbetskraftsbehovet möjliggör vidare bi- En bedömning »av rennärinvgens ställning sysselsättning av varierande omfattning och måste grundas på en analys över relationer- art. En absolut förutsättning är dock, att na mellan renantal, antal arbetande och an- arbete finnes i den trakt där rensködylikt tal försörjda inom sådana renskötselföretag, taren måste befinna sig med hänsyn till bedär renskötseln är den helt övervägande hovet »av övervakning av renihjorden. Skogshuvudnäringen. En rad olika omständigheter arbete, Vägarbete och andra anläggningsav betydelse för själva renskötseln samt arten arbeten är de viktigare av ›externa› sysseloch omfattningen av olika binäringar med- sättningsmöjligheter. Anläggnings- och unverkar givetvi-s till att bilden av renskötseln derhållsarbeten för renskötseln själv är en uppvisar betydande va-riationer. Huvuddra- annan grupp av verksamhet. Eget småjordgen *kan dock skildras genom några få karak- bruk samt fis-ke är en tredje. teristikor hos företagens fördelning efter Då huvuduppgiften för 1964 års »rennästorlek och relationer mellan renantal, ar- ringssakkunniga .är att klargöra förutsättbetskraft och försörjda. Genom medianvär- ningarna och lämpliga former för den framdet erhåller man ett lämpligt genomsnitt, tida renskötseln, som synes detta få tolkas och genom exempelvis kvartilerna får man avseende i *första hand renskötsel som självett variationsmått som eliminerar extrem- Härvid ständig -näringsgrem bör givetvis bivärdena. beaktas närin-garna ur synpunkten av vad Det ingår icke i uppgifterna för denna som kan bedömas vara mera varaktig sysselspecialundersökning att behandla arten och sättning. En omfattande bisysselsättnin-g toromfattningen av -de praktiska åtgärder, som de emellertid icke kunna påräknas med renkan ifrågakomma för att stödja rennäringen. skötselns nuvarande driftsformer. Enda möj- Det är emellertid anledning att med det ligheten skulle då vara andra former för frambragta materialet söka att belysa och i driften. korthet diskutera betydelsen härvidlag av Av nämnda skäl bedömes här endast förden nuvarande strukturen hos näring och sörjningen på grundval av reninnehav. Den befolkning. En mera fullständig bedömning inkomst som den renskötande befolkningen härav måste baseras på bl. a. företagsekono- *kan förskaffa sig på grund av tillförsäkrad miska kalkyler och faller utanför ramen av rätt till bl. a. jakt, fiske och virkestäkt bör den här redovisade undersökningen. I en sär- som med renskötseln uppfattas förknippade skilt publicerad utredning redovisas för inne- natur-förmåner, som till allra största delen börd och resultat av ett antal modellberäkblott har kompletterande natur. Ett mindreningar. Några resultat därur kommer att an- tal personer har under senare år utvecklat vändas i de följande avsnitten. fiske för försäljning. Detta kan emellertid Den i det följande förda diskussionen här lämnas åsido på grund av sin ringa omrörande den renskötande förbefolkningens fattning och osäkra grund. sörjnirngsförhållanden är :begränsad till själva För en ›totalbedömning» skall sålunda renskötseln. Denna är ur skilda synpunkter här beaktas förhållandena hos dem som för att uppfatta som huvudnäring för den be- sin utkomst i huvudsak är beroende av rensom inräknats i RB. En del om- skötseln. folkning I den mån binäringar av varaktig

SOU 1968: 16 285

Tab. 8.1. Antalet renar distriktsvis enligt olika bestämningar Renantal Högsta till-

Summa utom konc. 237 000 221 000 175 000 224 000 244 000 med konc. 253 000 235 000 188 0()O 260 000

Tab. 8.2. Renantal lappbyvis

Renantal Renantal

11001508 skatta Föreslaget Renläng- Skattat Föreslaget . _ antal normalt Dlsmkt derna antal nmmalt Distrikt derna 1965 1966 renantal I-aPPbY 1965 1966 enamal Lappby

Nb fjäll norra

Könkämä 9 400 11 000 12 500 Skogs _

7 600 7 600 6 000

Lainiovuoma 9 000 10 500 10 500 Vljtangi

9 300 9 30° 8 00°

Saarivuoma 6 500 9 000 12 000 Gallgvare

90° 1 000 1 00°

Talma 2 200 3 500 s 000 Serra

4 000 5 000 UdtJa 3 800 4 00° 4 000 Rautasvuoma 3 300 4 500 6 000 600 90° 2 00°

Kaalasvuoma 4 400 Ståklse _

5 200 s 000 10 000 Ö» 4 50° 5 00° 4 000

Norrkaitum Kgkkeqaure

2 800 4 000 5 000 V. Kikkejaure 4 500 5 100 3 000 Menanbyn 9 000

x w

Sörkaitum 4 000 5 000

láiauêjetarree as a 414 21% å å

Malå 2 300 4 000 3 000 Nb fjäll södra Sirkas 8 000 10 000 12 500

Jâkkåkaska 2 900 3 500 5 000 __ ,_ _ ._ 5 700 6 500 9 500 natur kan tankas *foreligga (t. ex. anlagg- Tuorpon nings- och underhållsasrbete för rennäringen

Tguokâa-Mäâls emis aur- J g ar 1% ägg .. .. . . .

ge-

Svaipá

sjalv)

kan

3 500 4 500 5 000 givetvis

hänsyn llijrtlill.

.

nom vissa se ematis a öjmngar av › en rån tzâgasf

Vb fjäll renskötseln härrörande utkomsten Gran 5 400 7 000 6 000 Ran 5 800 7 000 8 000 3 300 5 000 9 000 1.8.2 Renantalet Umbyn 4 000 7 000 6 000 - -- Vapsten I N betankande renbetesmarksutredningens Vilhelmina ma 3 800 6 000 7 000 vnheimina 5:a 4 000 5 500 5 000 »Renbetesmarkernm (SOU 1966: 12) redo-

f k t › b t k oi lk

oreoms

:mask e: re: le esrlnar bav

Jmdüäu å ara mi mom 5 1 a e al ( 3PP V31 0C Frostviken nza 1 600 1 600 1 500 Frostviken mell. 1 700 1 800 2 000 mindre områden) av renbetesområdena. För- Frostviken sza 700 1 000 1 500 -- -- - _ att skatta

Hmagen 3 000 3 500 3 000 sok gores direkt renbetesproduk

3 000 3 000 tionen inom de olika lappbyarna inom de Offerdal 2 300 SÖSJÖ 800 1 00° 1 50° *skilda :säsongområ-dena (sommar, höst/vår-

m ägg

och

åsen å ?I å vinterbetesornråden). _ .

Handölsdalen 2 200 4 200 6 000 I fraga om renantal :redovisas lappbyvis

1 80° 3 30° 5 00°

Måttadalen dels det enligt nu gällande föreskrifter stipu-

Tannås 3 300 5 800 2 500 . l era e anta et, d 1 d 1 e s s attningar k av d et ver - k Idre 1 600 2 700 2 500

286 SOU 1968: 16

Tab. 8.3. Hushållens fördelning på antal egna renar enligt renlängderna 1965. Ej skötesrenar. Koncessionsområdet ej medräknat Antal renar 1 001 401- 501-- 60l- -- Antal Hushållens l-- 51-- 101- 151- 201- 301-

liga genomsnittliga renantalet under åren och befolkning. Syftet härmed är att åstad- 1945-1960 och dels slutligen ett av utred- komma en grund för bedömning av olika ningen föreslaget »normalt» renantal. åtgärder till en aktiv rennäringspolitik. De nu föreskrivna renantalen liksom de Tillförlitligheten i renlängdernas renantal beror har varit föremål för diskussion. av utredningen föreslagna givetvis på mycken foderförekomsten under olika säsonger men Årliga -renräkningar förekommer inte med dessutom för koncessionslappbyarna. Även på naturgeografiska, topografiska undantag Renan- innehåller fel av olika och klimatologiska omständigheter. själva renräkningarna talet kan självfallet i det långa loppet icke sla-g. vad som motsvarar den u-tnyttj- Det har visat sig föreligga avsevärda disköverskrida, bara delen av den varaktiga genomsnittliga repanser mel-lan de årliga uppgifterna i reninom det å ena sidan och det renantal, som foderprodukt-ionern säsongbetes- längderna före- erhållits de vid enstaka tillfällen område, som har den lägsta relativa genom ge- - nomltförda De komsten. Som regel blir det vinter-betet renräkningarna. föreligger lavbetesmarkerna - som som olikheter mellan de på dessa sätt fungerar därjämte »flaskhals». renmä-ngderna å ena sidan och det uppgivna Till de sålunda mer eller mindre osäkert renantal, som av länsstyrelserna fastställts eller såsom varaktigt elle-r maximalt renantal. uppgjorda »varaktigzw »högsta lämprenantalen tillkommer I allmänhet torde renlängdernas renantal liga» eller »›normala» det faktiska renantalet. Anledgivetvis för ett år eller en period större eller understiga mindre avvikelser och variationer beroende härtill är flera. En renägare vet i ningarna En del av dessa gäller allmänhet inte hur många renar han äger på en -rad faktorer. generellt för rennäringen, såsom t. ex. ut- vid ett visst tillfälle, något som i och för sig slaktning under krigsåren och under hårda innebär en allmän osäkerhet i uppgifterna. vintrar. En del av variationen kan bero på och Med tanke på besk-attningsförhållanden lokalt verkande väderleksförhållanden. I även andra omständigheter är det också viss utsträckning inverkar även personliga rimligt att förutsätta en viss underskattning omständigheter hos de enskilda renskötar- i uppgifterna. Denna medvetna minskning familjerna. kan givetvis för de små renägarna ej bli av avsnitt har redovisats för nämnvärd omfattning. För medelstora och ?föregående den i renskötseln nu engagerade arbetskraf- speciellt stora renskötselföretag kan däremot ten och för den totala därav be- en avsevärd unde-rvärdering av renantalet försörjda I det följande skall på olika sätt förekomma. Detta kan bl. a. konstateras folkningen. mellan näring, arbetskraft genom uppgifter rörande slakten. belysas relationen

SOU 1968: 16 287

Det har icke ansetts ankomma på denna Tabell 8.4. Medelantal och medianantal egna utredning att närmare undersöka relationen renar i hushåll av olika storlek. mellan de faktiska Exkl. konc. området och de i renlängdema uppgivna renantalen. Lappväsendets konsu- Antal egna renar per lenter har uttalat att reninnehaven för olika Hushålls- Antal hushåll företag inom en och samma lappby torde storlek hushåll Medeltal Median stå i någorlunda god överensstämmelse sinsemellan, men att det totala antalet för lapp- l 101 106 74 2 130 178 135 byn kan vara mer eller mindre underskattat.

renlängdema 1965, dels ett av lappväsendets konsulent-er »faktisktnv renantal 1-12 669 221 146 uppskattat 1966 och dels det föreslagna xnormala» renantalet. Beträffande det skattade antalet nedan presentera vissa sammanfattande upprenar 1966 må an-föras, att detta i vissa om- gifter om medelantalet renar. råden baseras på nyutförda renräkningar, medan siffrorna i andra områden utgör skattningar utförda av lappväsendet med 1.8.3 Hushållens reninnehav utgångspunkt från renlängdemas siffror och I Tab. 8.3 visas hus hushåll av olika storlek med hänsyn till uppgifter om bl. a. slakten. är fördelade i fråga om egna renar. Fördel- I Tab. 8.2 redovisas lappbyvi-s antalet är mycket sned. Mer än 240 av de ningen renar enligt renlängderna 1965, och enligt 669 hushållen, dvs. över en tredjedel, har skattnin-g-arna 1966 samt det föreslagna mind-re än 100 redovisade egna renar per »normalauø rrenantalet. hushåll, och däri ingår då en avsevärd andel Bakom de här givna siffrorna för den stora hushåll. Mer än 500 egna redovisade totala renskötseln (exkl. koncessionsområ- renar har blott 67 av hushållen, dvs. 10 %. det) föreligger avsevärda skillnader mellan I Tab. 8.4 redovisas en sammanfattning lapprbyar och distrikt. Tabeller analoga med av fördelningen genom medeltal samt me- Tab. 8.3 har utarbetats för vart och ett av dianvärden* över antalet egna renar per husde fem distrikten. Det ringa antalet hushåll/ håll. företag i kombination med den betydande Det bör understrykas att det här gäller variationen i renlän-gdernas -underregistre- antalet Anegna renar enligt renlängderna. ring motiverar emellertid ej en fullständig talet bör ökas med hälften drygt (från redovisning. Det må vara tillräckligt att här 148 000 till 224 000) för att motsvara det skattade faktiska antalet. Underregistreringen varierar avsevärt och är rimligen högst inom de större företagen. Av denna anled- Medelantal renar per hushåll ning uppstår en skevning i median- och Egna renar Skattat renantal kvartilvärden. enl. renläng- 1966 inkl.

Skogs Undre kvartilen avskiljer den lägsta f järdedelen Totalt exkl. av enheterna; övre kvartilen överskrides av den konc.omr. 221 334 högsta f järdedelen.

288 SOU 1968: l

1965 utgjorde kvinnorna endast 42 bland Egna renar Skattat antal .I-K »v renar inkl. 904, dvs. 5 %. Den kvinnliga arbetskraften per hushåll j, enl. ren- skötesrenar i renskötseln är givetvis av större omfattning längderna per hushåll 1965 1966 än så, eftersom kvinnorna - lik-som yngre 4 och äldre icke yrkesverksamma manliga

staden. Det hårda arbetet i renskogen med

Sammanfattningsvis kan man sålunda samling och bevakning utföres helt av män-

säga att a-ntalet renar per hushåll 1966 upp- nen.

gick till omkring 330. En fjärdedel av hus- Det är givetvis ej möjligt att direkt mäta

hållen hade -under 90 renar. Hälften hade varje enskild renskötaren-s arbetsinsats. För

under och hälften över 205 renar. Den bäst mera allmänna beräkningar är det ej ens

ställda fjärdedelen av hushållen hade över möjligt att bedömma en genomsnittsinsats i

500 renar. dagsverken, bl. a. därför att dessa har en

Av de i renlängderna 1965 angivna varierande längd och innebörd under olika

188 000 renarna var fördelningen på egna årstider. Man nödgas därför att härvid be-

renar och skötesrenar så som framgår av -gagna en mera oklar enhet som avse-r den

följande tablå: årliga a-rbetsprestationen.

Eftersom individuella uppgifter om yrkes- Renantal enligt verksamhet icke föreligger, har prövats merenlängderna 1965 toden att tilldela män i olika åldrar en vikt Procent Egna Skötes- Samt- skötes- som hel eller partiell »årsarbetarem Distrikt renar renar liga renar 4 Arbetet är hårt med oregelbunden arbets-

tid och kräver god fysik. En man som nått Nb fjäll n. 42 000 4 600 46 600 10 Nb fjäll s. 32 300 5 000 37 300 13 -femtioårsåldern anses därför ha gjort sina Vb fjäll 22 800 3 900 26 700 15 bästa år. Vad han därefter .förlorar -i xform Jämtl 23 000 2 300 25 300 9 28 200 11 300 av kroppslig rörlighet kompenseras dock Skogs 39 500 29 Konc.0mr. 2 500 10 700 13 200 80 oftast av större teknisk skicklighet och ökad

Totalt utom erfarenhet. Genom sin erfaren-het och mog-

konc.omr. 148 300 27 100 175 400 15 nad leder »de äldre arbetet och överlåtersam-

Totalt med tidigt det tyngsta arbetet till de yngre. »Penkonc.omr. 150 800 37 800 188 600 20 sionering» sker vanligen i 60-å-rsåldern elle-r

med andra ord tidigare än den allmänna Antalen är, såsom framgår av Tab. 8.1 underskattade folkpen-sionsåldern och är en följd av det på ett ojämnt sätt. Hu-r detta hårda arbetet. Emellertid förbättras arbetsfel förhåller sig för egna renar och skötesförhållandena stadigt. Ökade tekniska hjälprenar är icke känt. medel och framförallt bättre bostadsförhål- Förhållandena inom koncessions-områ-det landen torde göra sitt till för att höja den står i särklass med 80 % skötesrenar. För verkliga pensionsåldern i framtiden. distrikten i övrigt är andelen skötesrenar En man över 18 år anses ha uppnått den 15 %. I Norrbottens och Jämtlands län är styrka och mognad en renvaktare skall beandelen omkring 10 %. För skogsrenskötsitta. Pojkarna börjar oftast i renskogen så seln är andelen ungefär 30 %. snart de slutat skolan i IG-åirsåldern och går

en lärlingstid i cirka 2 år. 1.9 Renskötselns arbetskraftstillgång De vägningskoefficientter som uppställts Vid bedömning av arbetskraftsinsatsen i ren- efter samråd med konsulente-rna vid lapp-

skötseln har det ansetts -tillfyllest att endast väsendet är att uppfatta som kompromisser. se till den manliga arbetskraften. Räknat Om man sätter vikten l för en vuxen man, bland förvärvsverksamma yrkesstatistikens bedöm-es en yngling i 16-18 års ålder ha

SOU 1968: 16

av mellan 1/3 och 3/4 inom nämnda åldersintervall. Det må nämett narbetskraftsvåirde» För en man mellan 50 och 60 nas att en systematisk undervärdering torde av en vuxen. bedömes ligga mel- föreligga av storleken några procent.

genomsnittsprestationen

lan 1/3 och 1. I Tab. 9.1 redovisas medel-renantalet per har uppställt-s man 20-59 år dels för varje distrikt, dels Följ-ande vägningsfaktorer för de tre lappbyar i varje distrikt som upp- Ålder Vikt visar de lägsta resp. de högsta medelrenantalen. På grund av de speciella -förhållan- 0-15 o dena inom koncessionsområdena, där arbets- 16-18 v, 19-50 1 -kraftsuppgiftema blir missvisande, har dessa 51-60 3A lappbyar ej medtagi-ts i=beräkningarna. 61-W 0 I Tab. 9.2 presenteras vissa schematiska Om dessa vikter appliceras på den totala kalkyler avsedda att bedöma arbetskraftsrenskötselbefolkningen, . erhålles ti-llgånvgen inom den befolkning, som är redomanliga 845. Antalet kan jäm-föras med antalet ren- visad med renskötsel som huvudsakli-g sysselskötselarbetande senaste folk-räkning- sättning. Den första sifferkolumnens uppenligt en, vilket vairt något högre bl. a. på g-rund gifter om det skattade aktuella antalet renar antal där medräk- årsarbetare ovan definiav att ett betydande per (enligt givna nats. tioner) må här tjäna som bakgrund för be-

En jämförelse har vidare gjorts distrikts- dömningarna. I kol. 2 redovisas antalet män år 1965 i vis. Det visar sig att det genom Vägning beräknade antalet »årsarbetarm föga skiljer åldern 20-59 å-r. Kol. 3 ger antalet män i å-r. åldern 10-49 år 1965 och kan tolkas som sig från hela antalet män i åldern 20-59 Det har därför ansetts motiverat att icke ut- antalet män i åldern 20-59 å-r 1975, dvs. utan i stället an- just de yrkesverksamma åldrarna, under -nyttja vägningsmetodiken vända det räknemässigt enklare antalet män antagande av att ingen avflyttning äger rum

Tab. 9.1. Antal renar per man i olika distrikt och lappbyar

Beräkningar medelst skattat renantal 1966 och antal män 20--59 år 1965

Antal renar per man 20-59 år

Region Medeltal Tre lägsta lappbyar Tre högsta lappbyar

Nb fjäll, norra 218 159 Talma 306 Könkämä 176 Saarivuoma 250 Kaalasvuoma 179 Sörkaitum 235 Norrkaitum

Nb fjäll, södra 264 181 Tuorpon 371 Luokta-Mavas 189 Sirkas 333 Semisjaur-Njarg 292 Jåkkåkaska 346 Svaipa Vb fjäll 481 361 Vilhelmina s. 875 Vapsten 353 Vilhelmina n. 700 Gran 412 Ran 556 Umbyn Jmtl fjäll 288 138 Frostviken mellñ 750 Kall 194 Mittådalen 438 Hotagen 200 Frostviken m. och 5.* 412 Tossåsen 315 150 Ståkke* 500 Maskaure* Skogs 200 Serri* 400 Udtja 245 Gällivare 392 V. Kikkejaure Totalt (utom konc.) 283 159 Talma” 875 Vapsten 176 Saarivuoma* 750 Kall 179 Sörkaitum* 700 Gran

1 Med under 2 000 renar. 3 Med minst 2 000 renar.

290 SOU 1968: 16

Tab. 9.2. Skattat renantal per manlig årsarbetare samt beräknad framtida arbetskraft under olika antaganden. Lappbyvis

Skattat

Antal män 20-59

112221211_

år Erforderligt antal årsarbetare vid »normalt» Distrikt man 20_ 1975 man renantal och . . . renar per man Lappby 59 år 1965 1965 avñyttn) 300 400 500 600

Nb fjäll norra Könkämä 306 36 44 42 31 25 21 Lainivuoma 223 47 51 35 26 21 18

Nb fjäll södra

Sirkas 189 53 55 42 31 25 21 J åkkåkaska 292 12 12 17 13 10 8

Vb fjäll

12 Vilhelmina s:a 361 18 20 20 15 12 10 Samtliga 481 79 82 140 105 84 70 Jmtljiäll

Skogs

1 Antal män 10-49 år 1965, vilket innebär att någon reduktion för dödlighet icke gjorts. 2 Under 2 000 renar.

för den manliga renskötselbefolkningen 1965- Tab. 9.3. Schematiska arbetskraftsprojektioner

1975 (exkl. konoomrádet).

0 1 Flyttningsalt. 2 Flyttn.alt. Flyttningsalt.

Antal män Avñyttade Antal män Antal män Avñyttade 1975 1966-75 1975 1966-75 1975 Antal män Alt. 0 Alt. 1 % Antal Alt. 2

60 126 84

m

40 84 126

ägg; 13?

20-59

Procentuell årlig minskning 1966-1975: - 2,4 % - 4,4 %

tal män i arbetsåld-rarna, som kvarstode (t. ex. 1 renskötare per 400 eller per 600

1975, därest en »normal» avflyttn-ing enligt renar). förhållandena unde-r senare år skulle komma Såsom påpekas i Kap. 7 har det icke varit

att erhålla realistiska uppgifter om att äga rum. Man skulle då hza haft en bättre möjligt Särskilda un- för bedömning av omfattden »normala» avflyttningen. jämförelsegrun-d

1966-1975. bort- och lokaliseringen av det arbetsunder perioden Därjämte ningen antal döds- kraf-tsöverskott, som kan anses föreligga om ses medvetet från det obetydliga

fall som kommer att inträffa i dessa åldrar den för renskötseln erforderliga arbetskraf-

ten minskas till vissa schematika värden under samma tid.

Utöver kol. 3 skulle det ha varit önskvärt dersökningar beräknas ej ge data av värde,

att kunna uppställa en kolumn över det an- bl. a. på grund av den sedan ett par år på-

Tab. 9.4. Jämförelse distriktvis av arbetskraft 1965 och 1975 enligt olika beräkningar. (Antal

män 20-59 år)

Totalt

(utom

Nb fj. n. Nb f j. s. Vb f j. Jmtl Skogs konc.)

275 163 79 132 143 792 1965 obs.

300 161 79 125 161 826 1975 alt. 0 221 120 62 97 119 619 alt. 1 179 98 52 81 95 505 alt. 2

150 108 95 95 112 560 1965/66: 400 renar per man 120 86 76 76 90 448 500 renar per man

200 125 105 90 90 610 1975: 400 renar per man 160 100 84 72 72 488 500 renar per man

Överskott 1965 obs. jämfört med 125 55 - 16 37 31 232 1965/66: 400 155 77 3 56 53 344 1965/66: 500

Överskott 1975 alt. 0 jämfört med 100 36 -26 35 71 216 1975:400 140 61 - 5 53 89 338 1975: 500

SOU 1968: 16

gående omskol-ningsverksamheten bland Iren- I Tab. 9.4 presenteras i övre delen totalskötande samer i Norrbottens län. värdena av li-knande kalkyler för de olika För ytterligare belysning av hur befolk- distrikten. För en jämförelse har därefter i nin-gsavgången kan komma att påverka ål- tabellens mellersta del angivits det antal man dersstrukturen och därmed arbets- och för- som skulle erfordras om man har 400 resp. sörjningsförhållanden redovisas i Tab. 9.3 500 .renar per renskötare dels enligt 1966 års ett pa-r schematiska kalkyler. skattade renant-al och dels för 1975 enligt Den manliga befolkningen har här först de »normalano »renantal som uppställts av framskrivits 10 år med enbart dödlighet Renbetesmarkutredningen. (= »Alt. O» år 1975). En jämförelse med Den nedre delen av Tab. 9.4 anger hur 1965 visar en viss totalökning uppkommen stort »arbets-kraftsöverskott» som enligt dendels genom någon minskning av den yng-re na metod för jämförelser föreligger 1966 arbetskraften, dels en något större ökning och 1975. Om man väljer 400 som morm» bland de äldre. är öve-rskottet omkring 225 vid båda till- Två schematiska antaganden om flytt- fällena. Vid normen 500 renar per man blir ningen har illustrerats. Flyttningsalternativ överskottet ungefär 340. Den regionala för- »Alt. 1» innebär en avrflyttrning under perio- delningen av överskottet är ojämn och ändden 1965-l975 av 40% bland dem, som ras i tiden. Huvuddelen befinner sig i Nonrvid periodens början är 10-19 år samt där- bottens norra fjällappbydisturikt. efter en med åldern avtagande -avflyttning Tablån visar en hypotetisk avgång av totalt 1.10 Renskätseln ur försörjningssynpunkt 207, vilket medför att den resterande befolkningen 1975 skulle bli 619. Jämfört med För bedömningen av renskötselns försörjfolkmängden 1965 innebär detta en minsk- ningsförmåga skulle det vara ön-skvärtat-t ning av antalet män 20-59 år med 2.4 % ha till-gång till relativt utförliga d-riftsanalyi genomsnitt per år. ser av ungefär den typ, som sedan länge Ett kraftigare sohematiskt -avflyttni-ngs- utföres för jordbruk. Bristen på uppgifter visas i »Alt. 2». Även bland den över renskötselns olika - såväl förlopp deta-ljer medelålders och äldre arbetskraften räknas som tekniska och ekonomiska biologiska här med högre avgång genom omskolning är beklagligtvis stor. Genom skattningar av och överföring till andra arbetsuppgifter vissa grundläggande företeelser är det likväl samt viss förtidspensionering. Antagande: möjligt att utarbeta schematiska typexempel. innebär en genomsnittlig årlig minskning av Även om dessa naturligtvis aldrig kan ersätden manliga befolkningen i 20-59 å-r med ta beräkningar utifrån direkt observerade 4.4 %. Härvid har antalet nedgått från 792 tillförlitliga data, kan de dock ge inforrnatill 505, dvs. med drygt 1/s. Arbetskraften tioner av väsentlig betydelse för bedömninguppvisar en påtaglig förskjutning mot högre en av renskötselns nuvarande läge och framåldrar med endast 200 man under 40 år mot tida möj-ligheter. ungefär 300 mellan 40 och 60 år. I en särskild Bilaga redovisas ett antal De tre a-lternativen må tjäna som »refe- modellberäkningar som syftar till att klarrensram» till en allmän bedömning av för- göra hur avkastningen ri renskötseln kan hållandena. På grundval av osäkra uppgifter påverkas genom i några komförändringar har den faktiska avflyttningen under de allra ponenter. De i bilagan framlagda slutresulsenaste åren i Kap. 7 bedömts vara av stor- taten skall här användas för ett par kalkyler leken 15 män om året. Alternativet Alt. 1 till bedömning av renskötselns försörjningsskulle därför vara en om än grov skattning förmåga. av hur utvecklingen skulle bli, därest man Av mängden tänkbara alternativ skall här tänker sig en måttlig ökning av tendensen väljas följande: under senare år. Alt. 2 motsvarar grovt en 1. Med bibehållen hög dödlighet och e-n fördubbling av avflyttningen. antagen andel hondjur i nettostocken av

SOU 1968: 16 293

Tab. 10.1 . Beräknad hushållsinkomst från renskötseln vid varierande renantal

levande kapitalet upptages till 12 tkr och per hushåll

Räntahel arbetslön

(avrmdat) ”bem” i “m” övriga omkostnader till 10 kr per ren. Här-

bl r d - en m d

genmil ciracie avicastnlng ?Pm Medeltal 330 8000 12000

kvarstår som arbetsersattmng (inkl. ev. fore- Median 200 5 000 7 000 tagarvinst), 20 kr per ren. Undre kvartil 90 3 000 4 000 Övre Kvartil 500 11 000 17 000 2. Värdet av de med renskötseln förbund-

na särskilda förmånerna av fiske i särskilda ett mera .typiskt värde ger medianen 5 000 vatten och virkestäkt må här schematiskt resp. 8 000. upptagas till l 000 kr per hushåll. Den ifråga om -renin-nehav bästa ställda Hushållsinkomsten vid olika renantal anfjärdedelen av hushållen har en arbetsinges i Tab. 10.1. Vad som kan disponeras för komst som variera-r från ll 000 och uppåt. konsumtion beror givetvis på om renarna är Om ränteavkastningen på renkapitalet också ägda utan lån eller om ränta skall utgå. Föroch -kan disponeras, blir den undre gränsen för mögenhetsförhållanden skuldsättning gruppens hushåJlsinkoms-t av renskötseln kommer här in i bilden när det gäller att omkring 17 000. bedöma den företagseklonomiska :försörj-

ningskapaciteten jämfört med den reella

lfamiljeinkomsten. Total hushållsinkomst För bedömning av de framräknade infrån renskötseln komstemas storlek må göras en jämförelse Medelantal renar Rântabel med lantarbetarlönen 1967. Med en timlön Räntabel arbetslön per hushåll av omkring 7: 50 och beräknade 2 000 ar- (avrundat) arbetslön + räntor

betstimmar för »helårsarbetare erhålles en Nb fjäll N 260 6 000 9 000 årslön på 15 000. Denna nivå uppnås vid ett Nb fjäll S 330 8000 12000 genomsnitt av 700 renar per hushåll. Om Vb fjäll 500 11000 17000 ma-n inräknar räntan på renkapitalet, räcker Jmtl 370 8 000 13 000 Skogs 300 7 000 11 000 det med omkring 450 renar. Från Totalt exkl. de i Kap. 8 givna uppgifterna om konc.-omr. 330 8 000 12 000 renhushållens reninnehav kan man göra en

del konstruktioner rörande hushållens in-

komster. I följande tablå anges för den tota- I ovanstående tablå redovisas i avrundade

la renskötseln (utom konc. -om-rådet) hur tal medelvärden för de olika distrikten. Den

medelvärden och kvartiler förhåller sig dels stora variationen i genomsnittligt reninnehav

om ränta för djuren skall utbetalas, dels om ger utslag i stor variation mellan det bäst

räntan kan inräknas i hushållsinkomsten. ställda distriktet, Västerbtotens fjäll, och det

Medeltalet blir 8 000 resp. 12 000. Som sämst ställda, Norrbottens fjäll norra.

294 SOU 1968: 16

BILAGA 2 Renskötselns avkastning vid varierande inre

sammansättning hos renstocken

av Hannes H yrenius

För frågan om renskötselns framtida utveck- september-november. Det är för resultatet ling är det av vikt att lära känna hur produk- av kalkylerna utan praktisk betydelse om tionen av -renkött påverkas av bl. a. renhjor- man schematiskt förlägger såväl kalvning dens inre sammansättning på kön och ålder. som slakt till tvåkorta perioder ochom man Föreliggande utredning *avser att, med de betraktar de båda »halvårenn so-m ungefär begränsade data osm i dagens situation står lika långa. till förfogande, sök-a klargöra vissa av dessa 3. Dödlighet på grund av sjukdom, förhållanden. olyckshändelser, rovdjur etc. har i lantbruks- Beräkningarna är grundade på vissa in- styrelsens undersök-ningar bedömts uppgå gå-ngsvärden rörande ett antal faktorer av till 30 % under första levnadsåret och därbiologisk och ekonomisk natur. I de flesta efter 10 % per I de här utförda kalkyleravseenden är kunskapen om de erforderliga na har i första omgången samma nivå på ingångsvärdena bristfällig, och som en följd dödligheten använts. Som lämplig uppdelhärav blir slutresultaten i form av av-kast- ning av kalvdödligheten på de två halvåren ning i kilogram och kronor också osäkra. .har dödsriskerna valts till 15 % *för vartdera Man kan emellertid i viss mån kringgå svå- halvåret. Vintrarnas stora påfrestningar med righeterna genom att göra kompletterande hög dödlighet för halvvuxna kalvar har härberäkningar med vissa uppställda variationer vid bedömts vara av s-amma omfattning som i använda ingångsdata. Man torde den av-gång som drabbar kalvarna under därigenom uppnå en ökad realism i bedömningen deras spädaste tid. I fråga om äldre djur ha-r av renskötselns ekonomiska förutsättningar. det förutsätts att dödligheten är 3 % under I det följande redogöres först för de olika sommarhalvåret och 7 % under vinterhalvingångsvärden som använts och för själva året. metodiken vid kalkylerna. Därnäst presen- För bedömning av dödlighetens inverkan teras några av de utförda kalkylerna. För- på renskötselns avkastning har kalkyler även utom kommentarer till desamma lämnas viss utförts med en något lägre dödlighet. För information om effekten av att variera in- kalvdödligheten har härvid räknats med gångsvä-rdena. 10 % för vartdera halvåret. För äldre djur 1. Könsproportionen bland levande födda har räknats med en dödsrisk av 2 % under kalvar antages vara 50/50. sommarhalvåret och 5 % under vinterhalv- 2. Vid beräkningarna indelas året i två året. Det är sålunda .fråga om en minskning perioder, »sommarhalvåreu och »vinter- *av dödligheten med ungefär en tredjedel. halvåret». Det förra omfattar tiden från Några uppgifter om skillnader mellan kalvningen i april-maj fram till slakttiden i -könen i fråga om dödlighet föreligger icke,

SOU 1968: 16 295

varför riskerna satts lika för -handjur och hänsyn har här icke kunnat tagas till att kalvningsprocenten varierar med åldern. hondjur. 4. Eftersom i köns- hand ut på att man vet att ändringar Kalkylerna går i första konstruera en s. k. stationär för proportionen inom renhjorden mot lägre an- population del tjurar -ger ökat köttutbyte, år en :av hu- hondjuren på grundval av könsproportionen med kalkylerna att studera bland levande födda kalvar, kalvningsprovuduppgifterna förhållandena centen bla-nd .renkorna samt olika uppsättinom hjordar med olika könsav dödsrisker. Med 1000 levande proportioner bland vuxna djur. Förutom den ningar könsproportion som för närvarande beräk- födda kvigkalvar och lika många tjurkalvar nas vara förhärskande samt kalvningsprocenten 80 erfordras 2 500 i nettorenstodlcem 60 % kor kor i nettorenstocken i åldrarna 2 år och (dvs. vid tiden före kalvningen), och 40 % tjurar, har i kalkylerna även labo- högre. rerats med proportionerna 70/30 och 80/ Ifråga om sl-aktuttaget *har detta här base- 20. Des-sa proportioner i nettostocken kan rrats på antagandena att viss »avslaktning allgivetvis användas för interpolering och ex- tid sker i samtliga åldra-r samt att viss kalvtil-1 andra De tre slakt alltid förekommer även när man ej trapolering proportioner. nämnda i nettostocken avsiktligt -gått in för dylik. Det återstår att könsproportionema har kombinerats med de ovan angivna två nämna, att slaktprocenten i de högre åldnivåerna rarna måste manipuleras så att antalet renav dödlighet. 5. Minskningen av proportionen tjurar kor på våren i åldrarna 2 och högre blir exakt 2 500. kan i pri-ncip åstadkommas antingen genom att man för alla åld-rar genomgående slaktar Nästa steg i beräkning-arna består i att utarbeta en överlevelsetabell för handjur med ut flera handjur än hondjur eller genom att från 1 000 levande födda man gör ett särskilt stort slaktuttag av tjur- utgångspunkt tjukalvar i åldern ett halvt år eller -rar. Härvid har använts samma dödsrisker ungefär någon kombination härav. Åldern för total som för hondjuren samt en sådan uppläggutslak-tning av en årskull kan också varieras. ning av slaktprocenten i olika åldrar, att antalet handjlur i nettostocken s-tår i önskad Olika sätt att genom-föra slakturvalet visar ha olika effekt relation till anta-let hondjur (dvs. relationen sig därvid på den totala kött- 40-60, 30-70 och 20-80). produktionen. Dessa olika aspekter belyses Det bör understrykas, att slaktprocentgenom vissa variationer i kalkylerna. om den ge- serierna givetvis kan varieras på en mång- 6. Fullt tillförlitliga uppgifter slaktvikten fald sätt för åstadkommande .av den önsk-ade nomsnittliga på -kön och ålder proportionen i nettostocken. De här använfinnes f. n. icke. För de här redovisade kalhar använts de schematiska da slaktprocenttalen skall därför endast bekylerna värden, traktas som ett antal subjektivt utvalda talsom begagnats vid tidigare undersökningar, serier. Det är dock anledning förmoda att nämligen: de någorlunda väl klargör storleken och Årskalvar (0,5 år) 18 kg varia-tionerna i den slutliga avkastningen 1,5-åringar 28 kg 2,5-âringar 35 kg under olika antaganden om dödlighet och 3,5-åringar 40 kg slaktutta-g. 4,5-åringar 44 kg 5,5-åringar och äldre 45 kg Fönfaringssättet skildras i Tab. 1 A och B för en population med 60 % hondjur i Någon differentiering på kön göres icke nettorenstocken, vilket bedömes motsvara i kalkylerna. Senare kommer dock en viss förhållandena inom delar av den nuvarandifferentiering av slaktvikten på kön att när- de renskötseln (fjällappbyarna). mare granskas. De olika alternativens karakteristikor har 7. Det anta-ges att 80% av vajorna i sammanställts i Tab. 2. De sista kolumnerna nettostocken föder levande kalv räknat anger den beräknade slaktavkastningen. fr. o. m. den vår de bli två år gamla. Någon Denna har först angivits som uttagen slakt-

296 SOU 1968: 16

Tab. 1. Exempel på beräkning av dödlighet och slakt för en stationär renstam. Hög dödlighet;

60 % hondjur

A. Hondjur

Kvar- Kvar-

.. . levande levande .. . Dödlighet under .. .. Kvar- Host Slakt Host Dodlighet under . sommarhalvåret Kvarlevande Före __?____ vinterhalvåret En levande Ålder Vår Procent Antal slakt Procent Antal slakt Procent Antal Vår

x

1x mx Mx lx+0.5 5x Sx l,x+0.5 mx+0.5 Mx+0.s lx+ 1

vikt i procent av den levande djurstockens lumn .som kg kött per djur i nettorenstocken beräknade slaktvikt vid tiden för slakten. Med 60 % hondjur och hög dödlighet er- Procenten varierar från 15.7 vid hög dödlighålles 6.8 kg. Om könsproportionen änd-ras het och 60 % hondjur till 22.7 vid låg död- till 80 %, ökas *avkastningen till 8.4 kg. Lika lighet och 80 % hondjur. Om man bibehålstor effekt erhålles om dödligheten kan minsler könspropontionen men lyckas sänka död- kas med en tredjedel. Det mest gynnsamma ligheten, sker en ökning från 15.7 til-l av de här medtagna alternativen ger 10.4 kg 19.7 %. En ändring av proportionen hon- per djur i nettorenstocken. djur med bibehållen hög dödlighet betyder De ovan presenterade har samkalkylerna en ökning från 15.7 till 18.6. m-an-räknats medel-st slaktvikter i olika åld- Avkastningen anges i tabellens sista ko- rar, som varit lika för handj-ur och hondjur.

Tab. J . Exempel på beräkning av dödlighet och slakt för en stationär renstam. Hög dödlighet: 60 % hondjur B. Handjur

Kvar- Kvar-

Dödlighet under leláande lel/.ande Dödlighet under

Kvar- Host Slakt Host . Kvarsommarhalvåret _________ vinterhalvåret levande Före Efter levande Ålder Vår Procent Antal slakt Procent Antal slakt Procent Antal Vår

X

1x mx Mx+0.5 1x+0.5 5x Sx 1,x+0.5 mx+0.5 Mx+O-5 1x+1

Tab. 2. sammansättning över avkastningen vid varierande könsproportion, dödlighet och

slaktuttag

Dödlighetsantaganden i % Beräknad avkastning .. . o Båda konen Slaktuttag l A, Procent Alumn_ Kg

hondjur tiv för - . H ögsta ?tång s a tvi t per jur gött

Ka Vma H°“d1“r “and” i netto- dödl. livs- i % av i nettoren- och Som- Vin- Som Vin- Vux- Vux- längd levande renstocken slakt mar ter mar ter Kalv na Kalv na i år slaktvikt stocken

I avsaknad av mera detaljerade data har ett Som exempel må här anges att vför alter-

schematiska beräkningar utförts med nativ 60 a erhålles med de här uppställda par slaktviktsiffror: talen 6.74 kg per djur i nettostocken mot följande tidigare 6.76 kg. För alternativ 70 a blir siff-

3,5 4,5 41 47 ven med uppdelning på köttproduktionen 5,5 och högre 42 48 kalvkött och kött av vuxna djur. Enligt det

nu förhärskande sättet att genomföra slakt- Effekten av en differentierin-g blir givetvis endast en minddjursurvalet utgör kalvköttet jämn könsproportion. När ringa vid relativt re del av den totala köttproduktionen (un-geandelen av de något tyngre handjuren minsfär 1 kg kalvkött av totalt ungefär 7 kg per

kas, blir de tidigare givna avkastningsvärde- i nettostocken eller m. a. 0. omkring djur na systematiskt något för höga. 15 %). Någon särskild prisnotering på ren-

kalvkött förekommer icke.

Tab. 3. Köttproduktionen i kilogram per djur I några av de här presenterade alternati-

i nettorenstocken omräknad till avkastning i ven är emellertid av kalvköttproduktionen kronor tämligen stor omfattning. I exempelvis alt.

80 c erhålles 3.9 kg kalvkött och 6.5 kg kött

_Avkastning

av vuxen ren, dvs. över en tredjedel kalv- Köttproduktion i kg per kött. Man kan under dylika omständigheter djur i nettostocken

någe_

Kalv Vuxna Totalt stocken förutse en särskild efterfrågan på renkalv- Alternativ kött med högre pris än för vuxenköttet.

60 a 1,0 5,8 6,8 37 För bedömning av dessa frågor må här 60 c 1,5 7,0 8,5 47 antagas, att renkalvköttets pris kommer att 70 a 2,0 5,6 7,6 45 70 c 7,1 9,6 56 förhålla sig till priset på kött av vuxen ren 2,5 80 a 3,3 5,1 8,4 55 som för närvarande av priset på gödkalv 80 c 3,9 6,5 10,4 68 nötkreatur förhåller sig till nötköttpriset.

Anm.: Pris på kött av vuxna 5.50 per kg. Över- Denna relation uppgick under de tre första

pris för kalvkött 25 % för alternativen 70 a och c kvartalen av 1967 till 1.50. Applicering på samt 50 % för alternativen 80 a och c.

298 SOU 1968: 16

renköttsproduktionen innebär m. a. o. att kostnader för driften andra än arbetskostnakalvköttet bör få ett pris som är hälften hög- der un- (ränteanspråk, transpontlkostnader, re än det förekommande priset på kött av derhåll, förnödenheter) - den s. k. reducevuxen ren. rade avkastningen. I sista kolumnen av Tab. 3 har gjorts en En del av den antydda möjliga avkastsammanvägning till kronor av den framräk- ningsökningen torde kunna uppnås utan nade köttproduktionen. För vuxenköttet har eller med ytterst ringa merkostnader och härvid använts det från Lantbruksstyrelsen ger därför direkt effekt på den reducerade erhållna genomsnittliga värdet av 5: 50 kr. avkastningen. Vid en extrem sammansätt- För renkalvköttet har antagits att man vid ning -hos djurstocken kan man däremot föralternativ 80 % hondjur nått fram till sam- utsätta, att omkostnaderna ökas liksom även ma relativa överpris av 50% som för kött den erforderliga arbetsinsatsen. av nötkreatur. För alternativ 70 % hondjur Den i kalkylerna illustrerade .reduktionen antages att man endast nått hälften av denna av dödligheten synes ej kunna åstadkommas prisökning. utan en ökad insats av kapital och arbete. I Det ekonomiska utbytet blir i det lägsta förstnämnda rfallet får man tänka sig dels fallet 37:- kr per djur i nettostocken. Bibe- en gån gskostnader, vilka eventuellt delvis ka-n hållen hög dödlighet men ändrad propor- subventioneras (såsom t. ex. utbyggandet av tion hondjur från 60 till 80 % betyder en renstängsel och broar), och dels årliga unökning med hälften till 55: - kr. derhållskostn-ader som helt skall bäras av Minskning av dödligheten ger i sig själv näringen själv. en effekt av storleken 10 kr. Det här angiv- I fråga om ökad arbetsinsats för att gena mest gynnsamma alternativet, 80 % hon- nom bättre övervakning hålla dödligheten djur och låg dödlighet, ger 68 kr per djur i nere bör framhållas, att detta ej :ned nödnettostocken. vändighet behöver innebära ökade kostnads- Som en sammanfattning av de här ovan anspråk; den reella sysselsättningen för renredovisade kalkylerna må anföras följande: skötare är tidvis låg och det ökade arbets- En förändrad inre sammansättning på kön behovet bör delvis kunna -mötas genom en och ålder med kortare omloppstid och ökad bättre organiserad arbetstid. kalvslakt kan öka avkastningen i kg per djur De i det föregående redovisade schematisi nettorenstooken (vid 10 procentenheten ka kalkylerna över renskötselns avkastning :för ändring av könsproportionen ca 25% vid variation i -några komponenter skall här avkastningsändring) med 25 % eller mera. vidare utvecklas till försök att rbelysa näring- En minskning av dödligheten med en tredje- ens lönsamhet. del ger lika stor effekt. Om den ökade kalv- Det lägsta av de ovan givna alternativen slakten därutöver medför särskild prissätt- ger en avkastning av 6.8 kg per djur i nettoning på renkalvkött, kan -kalvavkastningen i stocken. Med ett antaget kilopris av 5: 50 kronor totalt bringas kr motsvarar per djur i nettostocken detta 37 kr. Det .högsta alteratt öka med 80 % eller mer. nativet ger 10.4 kg. Om man här värderar De här givna siffrorna är givetvis osäkra den relativt stora andelen kalvkött med ett på grund av den ofullständiga kunskapen hälften högre pris, blir den total-a avkastom kalkylemas ingångsv-ärden. Det är också ningen 68 k-r. oklart hur långt man i praktiken kan sträcka För en schematisk lönsamhetsanalys kan sig när det gäller att bestämma proportionen det därför vara lämpligt att som alternativa hondjur/handjur och vilket system för brut-to-avkastningssiffror räkna med resp. slaktuttag som är det optimala. Avgörande 40, 50, 60 och 70 kr per år och djur i nettoär härvid icke så mycket den genomsnittliga renstocken. Dessa värden på avkastning bruttoproduktionen i kg kött per djur utan skall i det följande sammans-tällas med olika den net-toavkastning i kronor som återstår, alternativ rörande den relativa arbetskraftssedan reducerats med i syfte att konstruera bruttoavkastnin-gen åtgången mått på Iren-

SOU 1968: 16 299

Tab. 4. Årlig arbetsinkomst i kronor per renskötare vid alternativa driftsformer

Reducerad avkastning i kr per djur 15 25 35 45 Reducerad avkastning för 6 000 djur Antal djur Antal renskötare för 6 000 djur 90 000 150 000 210 000 270 000 per man

skötselns lönsamhet och försörjningsförmå- tagarvinst) får man sålu-nda alternativen 15, ga. 25, 35 och 45 kr. Dessa reducerade avkast-ningssiffror skall Från de angivna värdena på bruttoavkastskall förs-t subtraheras dels ränte- här appliceras på en renhjord om 6 000 djur ningen för levande och fast kapital, dels och ger därmed resp. 90 000, 150 000, anspråk i 210 000 och 270 000 ›kr. övriga omkostnader. Räntan skall här ifråga om arbetskraftsåtgången i renskötpå det levande kapitalet som 6 % av ett beräknat värde av seln uppställes ett antal alternativ sträckande upptagas vuxna djur på 200 kr, vilket ger 12 kr. sig från 300 till 1 000 djur per heltidsavrbekan tande renskötare. För en hjord på 6 000 ger Ränteanspråik på fasta anläggningar detta ett antal rensköta-re varierande från 20 beräknas på varierande sätt med hänsyn till hur finansiering skett eller kommer att ske och ned till 6. broar m. m. Resultaten av Tab. 4. av trenstängsel, vaktarstugor, framgår från vidlåder de här pre- På grundval av tillgängliga uppgifter Åtskilliga frågetecken räntean- senterade beräkningarna. De olika använda Renbetesmarkutredningen synes kunna skat- ingångsvärdena har emellertid med nfull evispråken för fasta anläggningar tas till omkring 5 kr per re-n och år. dens klargjort, att renskötselns försörjningsomkostnader» förmåga kan förstärkas avsevärt genom olika Kostnadsposten »övriga omfattar förnödenheter för renskötselarbe- åtgärder av praktisk natur. Det synes angetet, kostnader för .transporter av ma-nskap läget att -renforskningen snarast möjligt engam. m. Till- av de olika biologiska och och djur, för hundar, snöscooter geras i utredning sammans torde dessa kostnader kunna upp- ekonomisk-administrativa faktorer som bemellan 5 och 15 kr. För stämmer »renskötselns utformning och löngå till i genomsnitt enskilda kan kostnaden tem- samhet. Först därigenom kan man åstadföretag givetvis porärt vara avsevärt högre. komma en optimal organisation .med hänsyn I de av Lantlbruksstyrelsen utförda kalky- till livsmedelsproduktionen, sysselsättning lerna har de totala omkostnaderna utöver och försörjning. ränta på levande kapital upptagits till mellan 8 och 10 kr. De uppställda om-kostnadsposterna utgör tillhopa mellan 25 och 35 kr. Det är självklart att med lå-g vbruttoavkastning blir även kostnadsposterna pressade. För schematiska överväganden skall här väljas värdet 25 kr. Som »reducerad avkastning» för arbetsersättning (inkl. ev. arbetsledarlön och före-

300 SOU 1968: 16

BILAGA 3 Exempel av det föreslagna på tillämpning

katastrofskadeskyddet

På grundval av de i betänkandets kap. 6, Av de stora förändringarna i renstockens avsnitt 6.2.9, angivna »normala dödsrisker- storlek och sammansättning - kal-vning och wre- slakt - är till en na samt de där föreslagna självriskerna kalvningen begränsad dovisas nedan ett räkneexernpel för klar- relativt kort period, medan slakten i allav hur skadestånd kan beräknas. mänhet är mera utspridd i tiden. Pâ samma görande Såsom framhålles i kap. 6 är de upp- sätt som vid avkastningsberäkningen i bilaställda dödsriskerna mycket osäkra. Efter -gan 2 till betänkandet kan det emellertid hand kan redovisningen av renskötseln be- utan nämnvärd störning av beräkningarnas räknas bli förbättra-d bl. a. genom de före- resultat antagas, att även slakten kan beslagna årliga renräkningarna. Efter ett antal gränsas till en kort period under hösten. år bör man därför ha möjlighet att korri- Dödligheten på grund av okontrollerade som begagnas i exemplet. orsaker har i betänkandets kap. 6 antagits gera de dödsrisker

Hondjur Handjur Årskalvar Äldre djur Årskalvar Äldre djur

4. Procent avlidna icke ersättningsberätti- 19 10 19 10 gade före räkning 1969 5. Antal avlidna icke ersättningsberättigade före räkning 1969 171 317 142 197 6. Beräknat antal kvarlevande före slakt 1969

9. Avgår: i annan ordning ersätta dödade - 20 - 30 - 25 - 35 djur -- 5 - 15 - 10 - 5 10. Avgår: sålda djur

11. självrisk: % 5 5 5 5

15. Diñerens (14)-(13): (- = förlust med -139 + 83 - 99 - 144 skadeskydd)

SOU 1968: 16 301

vara 30 % under första levnadsåret och antalet djur berättigande till skadeersättning. 10 % under övriga levnadsår. För årskalvar För äldre hondjur erhålles emellertid ett antages dödligheten vara lika stor under överskott. av detta överskott skall

Värdet

vartdera halvåret, dv-s. - med hänsyn till frånräknas värdet av underskotten i fråga att dödligheten under det sena-re halvåret om övriga tre kategorier. beräknas på ett reducerat djurantal - 16 % under vartdera halvåret [l -(l -0,16) (1 -0,16) :ca 0,30]. I fråga om äldre djur förutsättes 3 % död-lighet under sommarhalvåret och 7 % dödlighet under vinterhalvåret. Som utgångspunkt för exemplet användes de modellkalky-ler som redovisats i bilagan 2, tabellerna 1 A och 1 B. Dessa är uppbyggda på en könsproportion i nettorenstocken av 60 % hondjur och 40 % handjur. Det antages, att renräkningen sker på hösten strax före slakteri. Utgångsvärdena har varit dels 1000 årskalvar av vartdera könet, dels 3 600 äldre hondjur och 2 400 äldre handjur. I tabellen på s. 298 redovisas steg för steg, hur den fiktiva renhjorden reduceras -genom dödlighet och ökas genom kalvning nästfölj-ande vår. Fjolå-rskalvarna överföres därvid till kategorin äldre djur (rad 6). Antalet nya kalvar beräknas på grundval av antalet hondjur efter s-lakt, reducerat med 7 % för vinterdödliegheten, och under antagande av en kalvningsfrekvens av 80 % samt en lika fördelning på kvigkalvar och tjurkalvar. Utöver dödligheten göres i raderna 8- 10 tillägg för inköp av djur samt avdrag för dels försålda djur, dels sådana dödade djur som ersättes i annan ordning än katastrofskadeskyddet. De i betänkan-dets kap. 6 angivna självriskprocenttalen appliceras på resp. det föregående å-rets antal kalv-ar efter slakt, det nya årets »kalvskörd» samt föregående års antal vuxna renar efter slakt. I rad 13 erhålles härigenom de jämförelseta-l som skall ställas mot de vid den nya renräkningen erhållna antalen. I rad 14 har inskrivits vissa för exe-mplet antagna antal, vilka leder till de i sista raden givna differenserna. I tre av de fyra kategorierna erhålles ett underskott, vilket är att uppfatta som

302 SOU 1968: 16

BILAGA 4 Förslag till normalstadgar för renby

§1 § 5 Renbyns benämning - - - - -. Renbyns räkenskapsår omfattar tiden - - - - (t. ex. den 1 juni-den 31 maj). § 2 skall - - § 6 Styrelsen ha sitt säte i X-by, kommun, - - - - - - län. Med renbyn skall hållas en ordinarie bystämma om året. Den skall äga rum under § 3 tiden - - - - - - (t. ex. den 15 sep- Styrelsen består av ordförande och två tember-den 15 oktober). andra ledamöter jämte en personlig supp- § 7 leant för varje ledamot. De utses för tiden från en ordinarie bystämma till nästa ordi- På ordinarie bystämma skall förekomma narie stämma. följande ärenden: utser inom 1. v-al av ordförande vid stämman; Styrelsen sig vice ordförande samt inom eller utom sig sekreterare och 2. upprättande av röstlängd för stämman; kassaförvaltare. 3. val av en justeringsman att jämte ord- Styrelsen är beslutför, då minst två leda- föranden justera protokollet från stämman; möter eller suppleanter för frånvarande le- 4. upplåsning av styrelsens .förvaltningsdamöter är närvarande. berättelse för det senaste räkenskapsåret; I brådskande fråga -rörande renskötselns 5. uppläsnin-g av revisionsberättelsen; ordnvande får ordföranden eller, vid förfall 6. fråga om godkännande av den i förför honom, vice ordföranden ensam besluta valtningsberättelsen verkställda fördelningen på styrelsens vägnar, om inkallande av ytter- av renbyns utgifter; ledamöter 7. fråga om ansvarsfrihet för styrelsens ligare ej utan väsentlig olägenhet kan avvaktas. ledamöter; 8. fastställande av värdet för dag eller § 4 timme av arbete som renskötande medlem- Revisorernas antal skall vara två. För var- mar och deras husfolk efter stämman komje revisor skall finnas en personlig supp- mer att utföra för byn; leant. De utses för tiden från en ordinarie 9. bestämmande av ersättning till styrelsebystämma till nästa ordinarie stämma och ledamöter och revisorer jämte suppleanter? har t-ill uppgift att granska styrelsens förvalt- 10. val av styrelseordförande och övriga ning och byns räkenskaper under hela det *styrelseledamöter jämte suppleanter; räkenskapsår, då de tillsatts. 1 föreskrift. Ej obligatorisk SOU 1968: 16 303

11. val av revisorer vars s-torlek till minst - - - kr. jämte suppleanter; uppgår 12. övriga ärenden, som upptagits i kal- per ren som högst får hål-las inom byns belelsen till stämman. tesområde. Investeringsfonden får enligt bystämmans §8 beslut användas för att bekosta dels anläg- På extra bystämma får ej förekomma and- gande eller ombyggnad av fast driftanläggdels anskaffande av ra än följande ärenden: »ning för renskötseln, 1. val av ordförande vid stämman; eller större reparation på rörlig driftsanord- 2. upprättande av röstlängd för stämman; ning för renskötseln. 3. val av en justeringsmän att jämte ord- Utjämningsfonden får enligt bystämmans föranden .från stämman; beslut användas för att reducera de rensköjustera protokollet tande medlemmarnas till 4. ärenden, som upptagits i kallelsen till bidrag renbyns stämman. kostnader under sådana år, då kostnaderna per ren är högre än som motsvarar medel- §9 talet för de tre närmast dessförinnan förflutna räkenskapsåren. Kallelse till bystämma skall ske genom - - - - - - Rätt till andel i fondernas behållning eller (-t. ex. brev till varje husi renbyns övriga tillgångar tillkommer icke håll och anslag på renbyns anslagstavla i vare sig medlem som utt-räder ur renbyn X-by; annons i Z-stads-Posten). Kallelsen a - - el-ler .renskötande medlem som av annan anskall *ha skett senast dagar före - - ledning upphör med sin renskötsel. ordinarie stämma och senast - daga-r före extra stämma. § 121 Andra meddelanden till medlemmarna Renbyns betesområde skall (t. ex. vinterskall översända-s till dem - - - - - tid) vara så uppdelat mellan byns storgrup- (t. ex. med brev; genom budkavle). att - - - - - per, (t. ex. X-gruppen har sina vinterbetesland .norr om A-älven §10 och Y-gruppe-n sina vinterbetesland söder Uttaxerat förlag till betalning av renbyns om den-na älv). ut-gifter skall av renskötande medlem inbe- 1 - - - Ej obligatoriska föreskrifter. talas inom dagar efter erhållen anmodan. Renskötande medlems skuld till eller fordran hos renbyn enligt slutlig utgiftsfördelning för det senaste räkenskapsåret skall erläggas i-nom - - - dagar efter ordinarie bystämmans avslutande.

§ 111 Renbyn skall ha följa-nde fonder, nämli- - - - - - gen (t. ex. en investeringsfond och en utjämningsfond). Avsättning till fonderna skall s-ke på så sätt att av bystämman beslutad andel, minst - - - %, av dels byns intäkter genom försäljning av omärkta renar, dels de till stämmans förfogande stående intrångsersätt-

ningarna och avgifterna för ny-»ttjanderätts-

upplåtelser årligen .tillföres vardera fonden. Avsättning behöver dock ej ske till fond,

304 SOU 1968: 16

BILAGA 5

Tabellbilaga

Tabell I. Stöd ât rennäringen budgetåret 1962/63 (i tusental kronor) Tabell la. Jämtlands län __ Lapp- 4: 13- 4: 14- Andamål: fonden medel medel Summa

A. Renfarskning (anslag) B. Rådgivning C. Direkt till rennäringen och dess

4. Tillskottsutfodring 5. Övriga driftsändamål 5 5

D. Andra ändamål (anslag), varav 16 16 l. Svenska samernas riksförbund 2. Svenska sektionen av nordiska samerådet 3. Avel av renvallarhundar 4. Utredningar 5. Förbättringar av fjällägenheter

Driftskavtnader Summa lån 16 16

Summa anslag och lån 118 402

Tabell 1b. Västerbottens län A. Renfarskning (anslag)

B. Rådgivning C. Direkt till rennäringen och dess utövare (anslag), varav 61 68 71 200 Investeringar, varav 14 68 71 153 1. Renvaktarstugor 2. Renstängsel 51 51 3. Arbetshagar

3. Arrendeavgifter 4. Ijillskottsutfodring 5. Övriga driftsändamål 7 7 SOU 1968: 16 305

20-814219

Lapp- 4: 13- 4: 14 AMS- Budget- Ändamål: fonden medel medel medel Summa

D. Andra ändamål (anslag), varav l. Svenska samernas riksförbund 2. Svenska sektionen av nordiska samerådet 3. Avel av renvallarhundar 4. Utredningar 5. Förbättringar av fjällägenheter v 6. Övriga ändamål Summa anslag- 61 68 71 200

7 7 E. Län, varav 7 7 Investeringar Driftskasnzader Summa lån 7 7

68 68 71 207 Summa anslag och lån

Tabell 1 c. Narrbøltens län

A. Renfarskning (anslag)

B. Rådgivning

C. Direkt till rennäringen och (less 172 91 152 345 760 utövare (anslag), varav 57 37 152 345 591 Investeringar, varav 27 7 . 8 4 46 1. Renvaktarstugor 40 135 175 2. Renstängsel 18 10 59 87 3. Arbetshagar m. m. för slakt 10 20 18 48 4. Anläggningar 2 27 206 235 5. Övriga investeringar varav 1 15 54 169 Driftskastnader, 93 51 144 1. Underhåll av anläggningar 15 15 2. Bevakning av jakt och fiske m. m. 3. Arrendeavgifter 4. Tillskottsutfodring 7 3 10 5. Övriga driftsändamål

D. Andra ändamål (anslag), varav 1. Svenska samernas riksförbund 2. Svenska sektionen av nordiska samerådet 3. Avel av renvallarhundar 4. Utredningar 5. Förbättringar av fjällägenheter 6. Övriga ändamål 172 91 152 345 760 Summa anslag

9 9 E. Lån, varav 9 9 Investeringar Driftskostnader Summa lån 9 9

181 91 152 345 769 Summa anslag och lån

SOU 1968: 16

Lapp- 4: 13- 4:14- ÅMS- Budget- Summa

Ändamål : fonden medel medel medel medel

Tabell 1 d. Hela landet

A. Renforskning (anslag) 133 133 B. Rådgivning 50 50 C. Direkt till rennäringen och dess

4. Anläggningar m. m. för slakt

4. Tillskottsutfodring

2. Svenska sektionen av nordiska samerådet 10 4 14 3. Avel av renvallarhundar 4. Utredningar 5. Förbättringar av f jällägenheter

Driftskøsrnader Summa lån 32 32 Summa anslag och lån 495 292 223 629 54 1 693

SOU 1968: 16 307

Tabell 2. Stöd åt rennäringen budgetåret 1963/64 (i tusental kronor) Tabell 2 a. Jämtlands län Lapp- 4: 13- 4: 14- AMS- Budget- Ändamål: fonden medel medel medel medel Summa A. Renforskning (anslag) B. Rådgivning C. Direkt till rennäringen och dess

3. Arbetshagar

4. Tillskottsutfodring 5. Övriga driftsändamål 3 33 36

D. Andra ändamål (anslag), varav 66 66 1. Svenska samernas riksförbund 2. Svenska sektionen av nordiska samerådet 3. Avel av renvallarhundar 4. Utredningar 5. Förbättringar av f jällägenheter 6. Övriga ändamål 66 66 Summa anslag 175 53 67 295

E. Län, varav 15 15 Investeringar 15 15 Driftskostnader Summa lån 15 15 Summa anslag och lån 190 53 67 310

Tabell 2 b. Västerbottens län A. Renførskning (anslag)

B. Rådgivning

Direkt till rennäringen och dess

4. Anläggningar m. m. för slakt

3. Arrendeavgifter 4. Tillskottsutfodring 5. Övriga driftsändamål 4 4

308 SOU 1968: 16

Lapp- 4: 13- 4: 14- ÄMS- Budget- Ändamål: fonden medel medel medel medel Summa

. Andra ändamål (anslag), varav 1. Svenska samernas riksförbund 2. Svenska sektionen av nordiska samerådet 3. Avel av renvallarhundar 4. Utredningar 5. Förbättringar av fjällägenheter 6. Övriga ändamål Summa anslag 46 34 62 142

. Lån, varav 12 12 Investeringar 12 12 Driftskøstnader Summa lån 12 12 Summa anslag och lån 58 34 62 154

Tabell 2 c. Norrbottens län A. Renforskning (anslag)

B. Rådgivning

C. Direkt till rennäringen och dess

3. Arrendeavgifter 4. Tillskottsutfodring 10 10 5. Övriga driftsändamål 23 23

D. Andra ändamål (anslag), varav l. Svenska samernas riksförbund 2. Svenska sektionen av nordiska samerådet 3. Avel av renvallarhundar 4. Utredningar 5. Förbättringar av f jällägenheter 6. Övriga ändamål

Summa anslag 247 35 184 757 1 223

E. Ldn, varav 18 18 Investeringar 18 18 Driftskøstnader Summa lån 18 18 Summa anslag och lån 265 35 184 757 1 241

SOU 1968: 16 309

Tabell 2 d. Hela landet

Lapp-A 4: 13- 4: 14. AMS- Budget-

Ändamål: fonden medel medel medel medel Summa

81 201 282 A. Renforskning (anslag)

70 70 B. Rådgivning

C. Direkt till rennäringen och dess 402 69 299 824 1 594 utövare (anslag), varav varav 214 69 266 824 l 373 Investeringar,

3. Arbetshagar 4. Anläggningar m. m. för slakt 66 * 25 91

60 5 43 273 381 5. Övriga investeringar

varav 188 33 _ 221 Driftskøstnader, 1. Underhåll av anläggningar 114 114 25 25 2. Bevakning av jakt och fiske m. m. 9 9 3. Arrendeavgifter 10 10 4. Tillskottsutfodring 30 33 63 5. Övriga driftsåndamål

D. Andra ändamål (anslag), varav 173 60 100 333 l. Svenska samemas riksförbund 107 107

2. Svenska sektionen av nordiska

samerådet 3. Avel av renvallarhundar 60 60 4. Utredningar 5. Förbättringar av fjällägenheter 66 100 166 6. Övriga ändamål

Summa anslag 656 330 299 824 170 2 279

45 45 E. Lån, varav 45 . . 45 Investeringar Driftskøstnader Summa lån ^ 45 45

Summa anslag och lån . 701 _ 330 299 824 170 _2324

310 sou 1968: 16

Tabell 3. Stöd åt rennäringen budgetåret 1964/65 (i

tusental kronor)

Tabell 3 a. Jämtlands län __ Lapp- 4: 13- 4: 14- AMS- Budget- Andamål: fonden medel medel medel medel Summa A. Renforskning (anslag) B. Rådgivning C. Direkt till rennäringen och dess

4. Tillskottsutfodring 5. Övriga driftsändamål 6 35 41

D. Andra ändamål (anslag), varav 10 10 1. Svenska samernas riksförbund 2. Svenska sektionen av nordiska samerådet 3. Avel av renvallarhundar 4. Utredningar 5. Förbättringar av f jällägenheter

Tabell 3 b. Västerbottens län A. Renforskning (anslag) B. Rådgivning C. Direkt till rennâringen och dess

2. Renstängsel

3. Arrendeavgifter 4. Tillskottsutfodring 5. Övriga driftsändamål 3 3

SOU 1968: 16 311

Lapp- 4: 13- 4: 14- AMS- Budget- Ändamål: fonden medel medel medel medel Summa

D. Andra ändamål (anslag), varav 1. Svenska samernas riksförbund 2. Svenska sektionen av nordiska samerådet 3. Avel av renvallarhundar 4. Utredningar 5. Förbättringar av fjällägenheter 6. Övriga ändamål Summa anslag 52 36 41 129

E. Lån, varav 10 10 Investeringar 10 10 Driftskøstnader Summa lån 10 10 Summa anslag och lån 62 36 41 139

Tabell 3 c. Norrbottens län A. Renforskning (anslag)

B. Rådgivning

C. Direkt till rennäringen och dess

3. Arrendeavgifter

1. Svenska samernas riksförbund 2. Svenska sektionen av nordiska samerådet 3. Avel av renvallarhundar 4. Utredningar 5. Förbättringar av fjällägenheter 19 19 6. Övriga ändamål Summa anslag 304 192 153 1 359 2 008

Tabell 3 d. Hela landet Lapp- 4: 13- 4: 14- AMS- Budget- Ändamål: fonden medel medel medel medel Summa A. Renforskning (anslag) 225 225 B. Rådgivning 10 75 85 C. Direkt till rennäringen och dess

2. Svenska sektionen av nordiska samerådet 3. Avel av renvallarhundar 37 37 4. Utredningar 60 60 5. Förbättringar av fjällägenheter 64 64 6. Övriga ändamål 10 10 Summa anslag 645 513 283 l 418 75 2 934

E. Ldn, varav 66 66 Investeringar 49 49 Driftskastnader 17 17 Summa lån 66 66 Summa anslag och lån 711 513 283 1 418 75 3 000

SOU 1968: 16 313

Tabell 4. Stöd åt rennäringen budgetåret 1965/66 (i tusental kronor)

Tabell 4 a. län

Jämtlangs “--.i:.v._ A _.

” Lapp- 4: 13- 4: 14- AMS- Budget- _ Ändamål: fonden medel medel medel medel _ Summa

A. (anslag)

Renforskning

B. Rådgivning

C. Direkt till rennäringen och dess 103 325 63 491 utövare (anslag), varav

55 325 63 443 Investeringar, varav 25 10 35 1. Renvaktarstugor 7 7 2. Renstängsel 15 15 3. Arbetshagar 15 56 71 4. Anläggningar m. m. för slakt 15 300 315 5. Övriga investeringar

varav 48 48

Drifftskostnader,

1.. Underhåll av anläggningar 29 29 10 10 2.. Bevakning av jakt och ñske m. m. 4 4 3. Arrendeavgifter 2 2 4. Tillskottsutfodring 3 3 5. Övriga driftsändamål

6 16 22 D. Andra ändamål (anslag), varav 1. Svenska samernas riksförbund 2. Svenska sektionen av nordiska samerådet

3._ Avel av renvallarhundar

4. Utredningar 5. Förbättringar av fjällägenheter * 22 6.» Övriga ändamål 16 .

Summa anslag 109 341 63 513 V

10 10 E. Lak, varav 9 9 Investeringar 1 . 1 Driftskøstnader

;tsummalån-L 10 .vi = . 10 V

Summa anslag och lån 119 341 63 523

Tabell 4 b. Västerbottens län

A. Renforskning (anslag)

B. Rådgivning

C. Direkt till rennäringen och dess 94 78 255 427 utövare (anslag), varav

23 78 255 356 Investeringar, varav 13 15 28 1. Renvaktarstugor 35 100 135 2. Renstângsel 3. Arbetshagar 10 23 33 m. m. för slakt 155 155 4. Anläggningar 5 5 5. Övriga investeringar

varav 71 71 Driftskostnader, 42 42 1. Underhåll av anläggningar 8 8 2. Bevakning avjakt och ñske m. m. 3. Arrendeavgifter 4. Tillskottsutfodring 5. Övriga driftsändamål 21 21

314 _SOU:1_968: 16

Lapp- 4: 13- 4: 14- AMS» BudgétU

Ändamål: fonden medel medel medel Summa

_ medel_

D. Andra ändamål (anslag), varav 1. Svenska samernas riksförbund 2. Svenska sektionen av nordiska samerådet 3. Avel av renvallarhundar 4. Utredningar 5. Förbättringar av fjållâgenheter 6. Övriga ändamål t . Summa anslag 94 V 78 255 :427

E. Ldn, varav 15 N 15 _ ” Investeringar 15 15 . - Driftskøstnader _ _ g ”“ Summa lån 15 15 V

Summa anslag och lån 109 78 ,255 . 442 L

Tabell 4 c. Norrbottens län A. Renforskning (anslag)

B. Rådgivning . › . _ .-;

C. Direkt till rennäringen och dess ›; . -

3. Arrendeavgifter 4. Tillskottsutfodring 10 10 5. Övriga driftsändamâl 48 48

D. Andra ändamål (anslag), varav 1. Svenska samernas riksförbund 2. Svenska sektionen av nordiska samerådet 3. Avel av renvallarhundar 4. Utredningar 5. Förbättringar av f jällägenheter 6. Övriga ändamål

Summa anslag 314 10 304 1 989 2 617

E. Ldn, varav 40 40 Investeringar 35 35 Drtftskøstnader 5 5 Summa lån 40 40 Summa anslag och lån 354 10 304 1 989 2 657

.SOU 1968; 16 ;-3lj5

Tabell 4 d. Hela landet Lapp- 4: 13- 4: 14 AMS- Budget- Ändamål: fonden medel medel medel medel Summa A. Renførskning (anslag) 240 240 B. Rådgivning 80 80 C. Direkt till rennäringen och dess

Driftskostnader,

2. Svenska sektionen av nordiska 8 8 samerådet 3. Avel av renvallarhundar 21 21 60 60 4. Utredningar 5. Förbättringar av fjällägenheter

Driftskostnader Summa lån 65 65 Summa anslag och lån 706 310 723 2 307 130 4 176

316 SOU 1968: 16

Tabell 5. Stöd åt rennäringen budgetåret 1966/67 (i tusental kronor) Tabell 5 a. Jämtlands län Lapp- 4: 13- 4: 14- AMS- Budget- Ändamål: fonden medel medel medel medel Summa A. Renfarskning (anslag) B. Rådgivning C. Direkt till rennäringen och dess

4. Anläggningar m. m. för slakt

5. Övriga driftsändamål

D. Andra ändamål (anslag), varav 34 34 1. Svenska samernas riksförbund 2. Svenska sektionen av nordiska samerådet 3. Avel av renvallarhundar 4. Utredningar 5. Förbättringar av fjällägenheter

Driftskostnader Summa lån 9 9 Summa anslag och lån 167 109 18 294

Tabell 5 b. Västerbottens län A. Renforskning (anslag) B. Rådgivning C. Direkt till rennäringen och dess

3. Arrendeavgifter 4. Tillskottsutfodring 5. Övriga driftsândamål 2 2

SOU 1968: 16 317

Lapp- 4: 13- 4: 14» AMS- Budget- Ändamål: fonden medel medel medel medel Summa

D. Andra ändamål (anslag), varav 1. Svenska Samernas riksförbund 2. Svenska sektionen av nordiska samerådet 3. Avel av renvallarhundar 4. Utredningar 5. Förbättringar av f jällägenheter 6. Övriga ändamål Summa anslag 95 25 63 582 765

E. Lån, varav 15 15 Investeringar 15 15 Driftskøstnader - . 15 Summa lån 15 Summa anslag och lån 110 25 63 582 780

Tabell 5 c. Norrbottens län A. Renforskning (anslag)

B. Rådgivning

C. Direkt till rennäringen och dess

3. Arrendeavgifter 4. Tillskottsutfodring 230 740 1 275 2 245 .32 . . . 5. Övriga driftsändamål 16 16.11..”

D. Andra ändamål (anslag), varav 1. Svenska samemas riksförbund v, ” 2. Svenska sektionen av nordiska samerådet 3. Avel av renvallarhundar 4. Utredningar i _ g 7 5. Förbättringar av f jällägenheter “» 6. ändamål li e

_Kjvriga i j

sumiäna anslag ._ 534 25 421

Em

E. Ldnåvarav 548

Investeringar 50 498

Drlftskøstnader

““ Summa lån 548 m Summa anslag och lån 1 082 25 421 3 128 ”.77” J 1 .

Medel från reservationsanslaget »Bidrag vid förlust på grund av naturkatastrof m. g _

318 SOU 1968.: 156

Tabell 5 d. Hela landet Lapp- 4: 13- 4:14- AMS- Budget- Ändamål: fonden medel medel medel medel Summa A. Renførskning (anslag) 285 285 B. Rådgivning 75 75 C. Direkt till rennäringen och dess

2. Svenska sektionen av nordiska samerådet 3. Avel av renvallarhundar 21 21 62 62 4. _ Utredningar . V _Å. Förbättringar av f jâllägenheter 6. Övriga ändamål 34 34 Summa anslag 917 397 593 - 3 728 1 400. 7 035_ _

E. Lån, varav 572 E572.:

Investeringar 74._ . _ _ 74 . 498 › _ 498 › Døgtftskastnader _ i ._ . 572

› Samma lån 572.: .g ,w :Livni L: j,

Summa anslag och lån 1 489 397 593 3 728 l 400 7 607

-S0U›1.968: ;15 3:19

Tabell 6. Statens lappfond

(1 000 kr) 1. Inkomster

Budgetår

1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67

Räntemedel 205 244 319 374 437 Arrendemedel (avgifter för ñske- och jakträttsupplåtelser m. m.) 459 671 824 1 028 1 054 Avkastning av lappfondsskogarna m. m. 75 369 164 177 185 Ersättningar för skador på renbete och fiske m. m. 92 217 51 577 3 358 Diverse 371 120 69 3 0 Summa lappfonden exkl. s. k. 4: 13-medel 1 203 1 621 1 429 2 159 4 034 Ersättningar jämlikt särskilda beslut av Kungl. Majzt (s. k. 4: 13-medel) 2 986 120 150 285 3 850 Summa Iappfonden inkl. s. k. 4: 13-medel 4 189 1 741 1 579 2 444 7 884

2. Utgifter A. Direkt stöd dt rennäringen*

1962/63 1963/64 1964/65 1965/66 1966/67 lapp- 4: 13- lapp- 4: 13- lapp- 4: 13- lapp- 4: 13 lapp- 4: 13fonden medel fonden medel fonden medel fonden medel fonden medel

Renforskning 133 81 201 225 240 285 Rådgivning 10 Investeringar, driftskostnader 319 159 468 69 442 228 511 10 787 50

(lappfonden exkl. s. k. 4: 13-medel) 4. Tillgängliga s. k. 4: 13-medeI per 30/6 1967: 6 097 * En utförligare redovisning återñnnes i tabellerna 1-5

320 SOU 1968: 16

Tabell 7a. Effektiv arbetstid för befattningshavama vid lappväsendet, fördelad på olika arbetsuppgifter Tabell 7 a. Jämtlands [än

Genomsnittligt antal eñektiva arbetsdagar under 12-månadersperioden okt.-sept. 1966-67, beräknat med utgångspunkt från att året för alla befattningshavare omfattat 260 arbetsdagar Alla be- Förste v Fiskeri- Öv. befattn.- konsu- Assis- Instruk- konsu- fann.havare lenter tentcr törer lenter havare

2. Sammanträden med andra myn-

1,6 4. Övriga byggnadsfrågor (tekniska

8. Arbetsledning samt beredning och handläggning av frågor av allmänt administrativ natur 2,6 -- - 12,0 1,6 2,2 9. Service och rådgivning åt allmänheten 18,8 20,6 38,0 1,4 55,2 13,8 10. Statistik och berättelser rörande

4. Behandling av rese- och andra -- -- - -räkningar ,6 4,8 - - - 5. Andra kamerala arbetsuppgifter 13,0 1,0 88,6

Summa totalt 260 260 260 260 260 260

SOU 1968: 16 321

Tabell 7 b. Västerbottens län

Genomsnittligt antal effektiva arbetsdagar under 12-mânadersperioden okt-sept. 1966-67, beräknat med utgångspunkt från att âret för alla befattningshavare omfattat 260 arbetsdagar. Alla be- Förste Fiskeri- Öv. befattn.- konsu- Assis- Instruk- konsu- fattn.-

2. Sammanträden med andra myn-

2. Planerings- 0. utredn.verksamh. 9,0 5,2 13,6 11,8 3. Bostäder - - - 5,0 4,0 8,4 4. Övriga byggnadsfrågor (tekniska

2,0 2,8 8,0 0,6 8. Arbetsledning samt beredning och handläggning av frågor av allmänt administrativ natur -- - 24,2 2,2 10,8 43,4 9. Service och rådgivning åt allmänheten - 10,8 7,6 14,0 7,0 22,2 10. Statistik och berättelser rörande

4. Behandling av rese- och andra - -- räkningar 5,0 13,4 5,4 - -- - - 5. Andra kamerala arbetsuppgifter 0,6 3,6

Summa totalt 260 260 260 260 - 260

322 OU 1968: L

Tabell 7 c. Norrbottens län

Genomsnittligt antal effektiva arbetsdagar under 12-månadersperioden okt-sept. 1966-67, beräknat med utgångspunkt från att året för alla befattningshavare omfattat 260 arbetsdagar. Alla be- Förste Fiskeri- Öv. befattn.- konsu- Assis- Instruk- konsu- fattn.havare lenter tenter törer lenter havare _

2. Sammanträden med andra myn-

2. Planerings- o. utredmverksamh. 13,2 18,2 11,8 17,2 3. Bostäder -- - 2,6 3,8 2,4 3,2 4. Övriga byggnadsfrågor (tekniska

8. Arbetsledning samt beredning och handläggning av frågor av allmänt administrativ natur - - 14,4 12,2 15,4 22,4 9. Service och rådgivning åt allmänheten - 7,6 10,6 16,0 6,6 4,2 10. Statistik och berättelser rörande