Ett centrum för kvinnor som våldtagits och misshandlats : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

Min

w Statens offentliga utredningar

WW 1994:56

EE Socialdepartementet

för

Ett centrum

kvinnor som Våldtagits

och misshandlats

Delbetänkande Kvinnovåldskommissionen av Stockholm 1994

MKLTOEUU

Mn

w Statens offentliga utredningar

WW 1994:56

EE Socialdepartementet

för

Ett centrum

kvinnor som Våldtagits

och misshandlats

Delbetänkande Kvinnovåldskommissionen av Stockholm 1994

SOU och Ds kan köpasfrån Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar SOU och Ds av svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 10647 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-13642-2 Stockholm 1994 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen

för Socialdepartementet

Genom beslut den l juli 1993 dir. 1993:88 bemyndigade regeringen chefen för Socialdepartementet, statsrådet Bengt Westerberg, att tillkalla en kommission med uppdrag att utifrån ett kvinnoperspektiv göra en Översyn frågor rör våld mot kvinnor och föreslå åtgärder för att motverka av som sådant våld.

Med stöd bemyndigandet förordnades den 28 september 1993 riksdagsav ledamoten och ordföranden i riksdagens justitieutskott Britta Bjelle som ledamot och ordförande. Samma dag förordnades som övriga ledamöter professorn i rättsmedicin Anders Eriksson, socionomen och författaren Maj distriktsåklagaren Margaretha Lidman-Ling, chefsrådmannen Ulla Fant, Ljunggren-Thedéen, advokaten Anita Olofsson och länspolismästaren Lars Svärd. Som sakkunniga förordnades byrådirektören Barbro Hindberg, professorn i Straffrätt Madeleine Leijonhufvud, avdelningsdirektören Monika Olsson och rådmannen Margareta Wadstein.

Till huvudsekreterare förordnades den 1 november 1993 rådmannen Agneta Claesson Norell och till biträdande sekreterare förordnades samma dag Åsa Hård af Segerstad. socionomen och hovrättsassessorn

Kommissionen har antagit namnet Kvinnovåldskommissionen. Kommissionen överlämnar härmed delbetänkandet Ett centrum för kvinnor våldtasom gits och misshandlats.

Stockholm i mars 1994

Britta Bjelle

Anders Eriksson Maj Fant Margaretha Lidman-Ling Ulla Ljunggren-Thedéen Anita Olofsson Lars Svärd

ølgneta Claesson Norell

Asa Hård af Segerstad

Innehåll

Sammanfattning Bakgrund 11 l Direktiven 12 1.1 m.m. definitioner 13 1.2 Några till våld kvinnor 15 1.3 Orsaker mot bakgrund 16 1.4 Statistisk Ytterligare utgångspunkter 18 1.5 2 Några verksamheter for kvinnor som utsatts for våldtäkt och misshandel

2.1 RFSU:s mottagning för våldtagna kvinnor 2.2 Akademiska sjukhuset i Uppsala 2.3 Östra sjukhuset i Göteborg 2.4 Akuttetaten i Oslo 2.5 Annat pågående arbete

Finansiering

Sammanfattning

åtgärder har vidtagits under år för att motverka våld mot Flera senare kvinnor och för stödja kvinnor utsatts för våld. Trots detta föreligatt som alltjämt stort behov insatser många olika områden. ger ett av

Kvinnovåldskommissionen har tillkallats för att utifrån ett kvinnoperspektiv översyn frågor rör våld mot kvinnor och föreslå åtgärdgöra en av som motverka sådant våld. Berörda områden är hälso- och sjukvården, er för att socialtjänsten rättsväsendet. I direktiven har i fråga området hälsosamt om och sjukvård särskilt föreskrivits att kommissionen bör överväga om det inrätta eller flera s.k. våldtäktskliniker och i så fall finns behov av att en förutsättningarna för sådan verksamhet. Denna fråga skall enligt ange en direktiven behandlas med förtur.

Kommissionen har sålunda påbörjat kartläggning av hälso- och sjukvåren dens insatser för kvinnor utsatts för våld. På de kirurgiska akutmottagsom ningarna och på kvinnoklinikerna är kvinnor som utsatts för våld en stor patientgrupp. Många redovisar skador och varierande, diffusa symptom för vilka det kan svårt att ställa diagnos. Inte sällan ligger det våld även vara bakom sådana symptom. På flera håll inom hälso- och sjukvården har man igångsatt olika projekt för hjälp och stöd kvinnor utsatts för våld. som beskriver några sådana verksamheter. Mycket återstår dock Kommissionen för hälso- och sjukvården skall kunna sägas tillfredsställande att göra att de behov kvinnor har. Det föreligger ett särskilt behov att möta som utsatta utveckla formerna för det praktiska omhändertagandet av kvinnor som vänder sig till hälso- och sjukvården efter att ha utsatts för våld.

Kommissionen har i sitt hittillsvarande arbete kunnat konstatera att kunskamedicinska omhändertagandet kvinnor utsatts för våld, pen om det av som medicinska effekterna det dolda våldet samt omfattningen liksom om de av dessa effekter, behöver utvecklas. Det krävs utbildning och utbredningen av

Sammanfattning

om våld mot kvinnor för olika personalkategorier inom hälso- och sjukvården, men också inom socialtjänsten och rättsväsendet. Vidare behöver resurser och kunskaper samlas och en koordinering av samhällets och de frivilliga organisationernas insatser för dessa patienter komma till stånd. Inte minst kvinnojourerna kan bidra med viktiga kunskaper och erfarenheter utifrån ett kvinnoperspektiv.

Kvinnovåldskommissionen lägger i rapporten fram förslag att det inom om hälso- och sjukvården inrättas ett särskilt centrum för kvinnor utsatts som för våldtäkt och misshandel. Kommissionen anser det sålunda angeläget att centrumet även vänder sig till kvinnor som utsätts för våld män i nära av relationer. Ett sådant centrum och kunskapscentrum där - ett resurs- - man specialiserar sig på att hjälpa kvinnor som utsatts för våld skall kunna stå modell för det arbete som sker och behöver komma till stånd på andra håll i landet inom hälso- och sjukvården när det gäller mottagande kvinnor av som utsatts för våld.

Syftet med detta centrum är att genom praktisk verksamhet bistå utsatta kvinnor. Genom forskning skall kunskaperna öka hur denna verksamhet om lämpligen bör utformas. Utvecklingsprojekt bygger på erfarenheterna som från den praktiska verksamheten och från olika forskningsprojekt kan i sin tur leda till att insatserna för kvinnor utsatts för våld utvecklas. Genom som att informera om sin verksamhet och genom att sprida inhämtad kunskap vidare bör centrumet också kunna medverka till att förebygga våld mot kvinnor.

Ett syfte med det centrum som föreslås bör sålunda vara att minska skadeverkningarna för de kvinnor som blivit utsatta för våldtäkt eller misshandel. Ett bättre omhändertagande kan medverka till att kvinnornas självkänsla stärks, varigenom de får ökad möjlighet att ta sig misshandelsförhållanur dena. Enligt kommissionen är det angeläget att centrumet har öppen en mottagning med god tillgänglighet dygnet runt. Mottagandet bör innefatta medicinsk inklusive rättsmedicinsk undersökning, behandling för fysiska skador av olika slag, akut kristerapi, social rådgivning samt hjälp med att erhålla långtidsterapi och behandling för s.k. effekter. För att tillgodosena se medföljande barns behov måste centrumet tillföras personal med erforderlig kompetens. Utgångspunkterna för centrumets verksamhet skall vara en miljö där kvinnan sätts i centrum för verksamheten och medvetenhet en om att kvinnan är utsatt för ett s.k. multitrauma. Flera olika sjukhuskliniker måste kopplas in, och samarbetet med andra organ såväl samhälleliga som ideella blir en annan viktig utgångspunkt för centrumets verksamhet. -

Sammmanfattning

Centrumet bör kunna utgöra för våldsutsatta kvinnor i andra delar en resurs landet, behöver få råd vart de skall vända sig för att få stöd och av som om hjälp. Dessa kvinnor bör dygnet runt kunna nå centrumet per telefon.

På samhälleligt plan är syftet att centrumet skall kunna utgöra en resurs ett för olika sjukvårdsenheter i landet; det gäller såväl primärvården runt om den slutna somatiska och psykiatriska vården. Från centrumet skall som rådgivning och hjälp även till andra myndigheter kunna emanera. Centrumet bör ha möjlighet att dygnet runt erbjuda rådgivning per telefon. Det bör också naturligt för centrumet att medverka i olika slags utbildning. vara Kommissionen det betydelsefullt att centrumet kan knyta relevant anser forskning till sig. Ett nära förhållande mellan forskning och klinisk verksamhet bidrar till att öka kunskapen på flera olika plan. Det kvalificerade utvecklingsarbetet är också stort värde. Avsikten är inte att centrumet av skall försöksverksamhet eller ett tidsbegränsat forskningsprojekt. utgöra en Grundtanken är i stället att det inom hälso- och sjukvården för lång tid framöver kommer att behövas specialiserad verksamhet för kvinnor som en utsätts för våld.

Vid Akademiska sjukhuset i Uppsala drivs sedan några år tillbaka projektet Omhändertagande vid kvinnomisshandel. Landstingets och sjukhusets intentioner är att ytterligare utveckla metoderna för arbetet med omhändertagande kvinnor utsatts för våldtäkt och misshandel. Vid sjukhusets av som kvinnoklinik bedrivs, förutom sjukvård, undervisning och forskning i stor omfattning. Det centrum kommissionen föreslår kan lämpligen som nu placeras vid Akademiska sjukhuset och organisatoriskt knytas till sjukhusets

kvinnoklinik.

Eftersom avsevärd del arbetet vid centrumet kommer att utgöras av en av direkt patientarbete, framför allt kommer invånarna i det egna landssom tinget till godo, är det enligt kommissionen naturligt att Landstinget i Uppsala län bör ha det huvudsakliga ekonomiska ansvaret för verksamheten.

Starka samhälleliga skäl talar enligt kommissionen för att också staten bör aktiv del i uppbyggnaden det föreslås. Forskning och ta en av centrum som utveckling inom flera områden, liksom information och utbildning, avses bli hörnstenar i centrumets verksamhet. Detta talar också för ett statligt engagei verksamheten. Kostnaderna för att driva verksamheten beräknas mang uppgå till fem miljoner kronor årligen. Härtill kommer kostnader för ca forskning. Kommissionen föreslår att regeringen, inom ramen för de anslag anvisas för psykiatrireformen, finansierar ett statligt bidrag till centrusom

10 Sammanfattning

met. Kommissionen har funnit det rimligt att staten under tre år bidrar till centrumets uppbyggnad med tre miljoner kronor om året. Kommissionen utesluter inte att staten även härefter skall ha ett fortsatt engagemang i centrumet.

l Bakgrund

För decennier sedan började olika kvinnogrupper att fästa uppmärkett par samheten frågor som rör våld mot kvinnor. Fokuseringen på det samhällsproblem våld mot kvinnor utgör har gett vissa konkreta resultat. som En rad olika åtgärder har sålunda vidtagits för att stärka ställningen för brottsoffer i Sverige, inte minst för kvinnor som utsatts för våld.

År 1982 ändrades åtalsbestämmelserna när det gäller vissa misshandelsbrott, och åtal kan numera väckas oberoende av om offret angett brottet till åtal eller inte. År 1984 skedde rad förändringar i sjätte kapitlet brottsen balken. Då slopades kravet på åtalsangivelse vid våldtäkt. År 1988 antogs lagarna målsägandebiträde och besöksförbud. Dessa lagar har senare om ändrats för att ytterligare förstärka skyddet för brottsoffer. Nyligen höjdes straffskalorna för vissa vålds- och sexualbrott. Ytterligare åtgärder har föreslagits när det gäller att skydda mot brott och att förbättra för brottsoffer Överhuvudtaget. Det finns anledning att här också nämna den försöksverksamhet som Rikspolisstyrelsen bedrivit med särskilt skydd larm m.m. samt livvaktsskydd för kvinnor som utsätts för våld eller hot om våld.

Även regionalt och lokalt i såväl kommuner landsting pågår arbe- - som te på flera håll i landet för att på ett bättre sätt kunna möta och stödja kvinnor som utsatts för våld. I sammanhanget bör särskilt nämnas det samverkansprojekt Socialstyrelsen och fem län för närvarande driver med som statligt stöd. Projektet syftar till att få fram metoder och modeller för ett förbättrat samarbete mellan myndigheter inom rättsväsendet, socialtjänsten samt hälso- och sjukvården liksom mellan dessa myndigheter och frivilliga organisationer. På det lokala planet fyller också kvinnojourerna en viktig funktion för utsatta kvinnor.

12 Bakgrund

Genom att fästa uppmärksamheten det våld som drabbar kvinnor och förmedla kunskaper om sådant våld till olika yrkesgrupper och till allmänheten har kvinnojourerna i Sverige gjort en beaktansvärd insats. Under de 15 år jourerna funnits har de på ideell bas byggt upp en omfattande verksamhet över hela landet. De ger stöd till kvinnor som misshandlats fysiskt, psykiskt och sexuellt och som förföljs eller trakasseras av män. Kvinnojourernas framväxt har setts som ett uttryck för att samhället brister när det gäller att ge utsatta kvinnor den hjälp som de behöver. Flertalet kvinnojourer bedriver också ett omfattande utåtriktat arbete. Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige ROKS bedriver opinionsbildning mot våld och förtryck av kvinnor på flera plan. Förutom praktiskt och psykologiskt stöd och rådgivning till kvinnor har kvinnojourerna sålunda tagit på sig en viktig roll när det gäller att föra ut kunskap om det våld som utövas mot kvinnor.

Slutligen bör nämnas de insatser som gjorts för att fortbilda personal inom rättsväsendet, hälso- och sjukvården och socialtjänsten så att de skall vara bättre rustade att möta kvinnor som utsatts för våld.

Även exempel sålunda kan på åtgärder vidtagits för om ges som att motverka våldet mot kvinnor och för att stödja kvinnor som utsatts för våld föreligger alltjämt ett stort behov av insatser på många samhällsområden. Ytterst utgör våldtäkt, misshandel och andra liknande övergrepp mot kvinnor allvarliga uttryck för bristande jämställdhet och därmed också för den obalans som råder i maktförhållandet mellan könen.

1.1 Direktiven m.m.

Kvinnovåldskommissionen har enligt sina direktiv dir. 1993:88 att utifrån ett kvinnoperspektiv göra en översyn av frågor som rör våld mot kvinnor och föreslå åtgärder för att motverka sådant våld. Berörda områden är hälso- och sjukvården, socialtjänsten samt rättsväsendet. I direktiven har i fråga om området hälso- och sjukvård särskilt föreskrivits att kommissionen bör överväga om det finns behov av att inrätta en eller flera s.k. våldtäktskliniker och, om så är fallet, närmare ange förutsättningarna för en sådan verksamhet. Enligt direktiven bör kommissionen vid sitt ställningstagande även beakta fördelen av att till stånd ett nära samarbete mellan klinisk verksamhet och forskning.

Bakgrund 13

Kvinnovåldskommissionen har påbörjat kartläggning av hälso- och sjuken för kvinnor för våld. Även detta arbete vårdens insatser som utsatts om långt ifrån är slutfört kan kommissionen konstatera att det inom hälso- och sjukvården idag finns växande medvetenhet att åtgärder måste vidtas en om för hälso- och sjukvårdspersonalen bättre skall uppmärksamma kvinnor att söker sjukvården efter att ha utsatts för våld. På många håll har man som också igångsatt olika projekt för hjälp och stöd åt dessa kvinnor. Kommissionen kommer i denna rapport att beskriva några sådana verksamheter. Ännu återstår dock mycket att göra för att hälso- och sjukvården skall kunna sägas tillfredsställande möta de behov utsatta kvinnor har och som erbjuda sådana dessa kvinnor har rätt att förvänta sig av hälsoresurser som och sjukvården.

1.2 Några definitioner

bakgrund till kommissionens överväganden när det gäller lämplig- Som en heten i att inrätta s.k. våldtäktskliniker torde vissa begrepp behöva klargöras. Det finns anledning att inledningsvis definiera begreppet våldtäkt.

Rättsligt definieras våldtäkt att någon tvingar till samlag eller som annan därmed jämförligt sexuellt umgänge våld eller hot som innegenom genom bär eller för den hotade framstår trängande fara 6 kap. l § första som stycket brottsbalken. Våldtäkt kan förekomma såväl när personerna är obekanta med varandra när detta inte är fallet och även inom äktenskasom Våldtäktsbrottet är indelat i olika svårighetsgrader jfr 6 kap. 1 § andra pet. och tredje styckena brottsbalken.

Inom kriminologisk och sociologisk forskning indelas våldtäkterna ibland i olika kategorier efter den relation gärningsman och offer har till varsom andra. Sålunda talar ibland överfallsvåldtäkt när gärningsmannen man om är för offret helt obekant och våldtäkten äger rum utomhus, en person bekantskapsvåldtäkt när gärningsmannen är en bekant till offret och relationsvåldtäkt när gärningsmannen och offret har eller har haft en nära relation till varandra. Anledningen till på detta sätt önskar differenatt man tiera mellan olika våldtäkt är naturligtvis våldtäkternas mycket typer av skiftande karaktär. Många människor, kanske de allra flesta, förknippar dock våldtäkt med överfallsvåldtäkt, dvs. att det är fråga om en okänd överfallit och våldtagit en för honom okänd kvinna. man som

14 Bakgrund

Iden officiella kriminalstatistik som produceras av Statistiska centralbyrån SCB görs en annan indelning våldtäktsbrotten. Man skiljer därvid melav lan våldtäkter som begås inomhus och utomhus. Huruvida offret är bekant med gärningsmannen eller framgår inte. Inte heller finns det i kriminalstatistiken någon uppgift om offrets kön. Tidigare undersökningar har emellertid visat att en övervägande majoritet offren för sexualbrott är av kvinnor. Statistiken över våldtäktsbrottet gör däremot uppdelning när det en gäller offrets ålder, så att det ur statistiken kan utläsas om offret var över eller under 15 år.

Ett annat begrepp bör också definieras, nämligen uttrycket kvinnomisshandel. Begreppet kvinnomisshandel används i dag ofta för att särskilt beteckna våld som utövas av en man mot en kvinna, där och kvinnan har mannen eller har haft ett förhållande till varandra. Sådan kvinnomisshandel kan vara förenad med våldtäkt och andra sexuella övergrepp.

Kvinnomisshandel finns inte upptagen i lagen som ett särskilt brott utan faller under det generella begreppet misshandel i brottsbalkens tredje kapitel. Den rättsliga definitionen av misshandel är därvid att någon tillfogar annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller försätter honom i vanmakt eller annat sådant tillstånd 3 kap. 5 § brottsbalken. Misshandelsbrottet är liksom våldtäktsbrottet indelat i olika svårighetsgrader jfr även 3 kap. 6 § brottsbalken.

SCB:s statistik i fråga om misshandel redovisas efter platsen utomhus inomhus för brottet och relationen bekantobekant mellan offer och gärningsman. De flesta fallen av kvinnomisshandel anmäls till polisen som torde kodas i kategorin misshandel mot kvinna, inomhus, bekanta.

För att beteckna olika former av övergrepp mot kvinnor förekommer också termen sexualiserat våld. Detta begrepp används ibland inom kvinnoforskningen som ett samlingsbegrepp för många olika former av övergrepp mot kvinnor. I begreppet sexualiserat våld inkluderas emellertid också pornografi, prostitution, sexuella trakasserier och sexuella övergrepp mot barn. Termen sexualiserat våld är också förknippad med på orsasynen kerna till våld mot kvinnor jfr nedan. Utan att för närvarande ta ställning till vad som bör avses med begreppet kommer Kvinnovåldskommissionen i förevarande rapport att huvudsakligen använda termen kvinnomisshandel

Bakgrund 15

även våldtäkt och misshandel för att beteckna våld som riktas mot men kvinnor.

1.3 Orsaker till våld mot kvinnor

Orsakerna till att kvinnor misshandlas eller utsätts för sexuella övergrepp män de har eller har haft en nära relation till är både mångfasetteraav som de och svåråtkomliga. När det gäller orsakerna till kvinnomisshandel redovisar senare års forskning en ny förklaringsmodell. Det nya synsättet markerar ett avståndstagande från tidigare individualpsykologiska förklaringar, där våldet rad mer eller mindre isolerade handlingar ses som en sjukförklarad misshandlare, och s.k. systemteoretiska förklautförda av en ringar med fokusering på motsättningar som ligger i vissa familjers system, struktur och balans. Således avvisas förklaringar som anknyter till en specioffer, alkoholbruk, social klass eller liknande. ell typ av gärningsman eller I stället har strukturella samhällsperspektiv manlig dominans och kvinnom lig underordning lyfts fram som en övergripande förklaring till våld mot kvinnor. Det är enligt denna forskning den patriarkaliska samhällsstrukturen, med ojämlik maktfördelning mellan kvinnor och män, som utgör förklaringen till kvinnovåldets förekomst i samhället.

Senare tids forskning beskriver också hur misshandelsprocessen påverkar kvinnan och mannen. Våldet ses som en normaliseringsprocess där våldet normaliseras såväl av mannen som av kvinnan fast på olika sätt. För målinriktad strategi för kontroll över kvinnan mannen ses processen som en och möjlighet att konstituera maskulinitet. För kvinnan utgör den en strategi för anpassning och underordning.

Den regeringen år 1989 tillkallade Våldskommissionen dir. 1989:58 av fann vid sin analys av våldets orsaker att ojämlikhet i makt kan utgöra en övergripande förklaring till att män misshandlar kvinnor. Samtidigt framhöll dock Våldskommissionen att alla undersökningar av övergrepp mot kvinnor visar att gärningsmannen ofta är en socialt utsatt person med missbruksproblem och en svår psykologisk bakgrund. Det för nästan allt våld klassiska sambandet med social nöd fmns således också här. Se även SOU 1990:92, Våld och brottsoffer.

Kvinnovåldskommissionen kommer i föreliggande rapport inte att presentera någon ny definition av och inte heller göra någon ytterligare analys av

16 Bakgrund

orsakerna till mäns våld mot kvinnor. Kommissionen dock att återavser komma till dessa frågor i en senare huvudrapport, när huvuddelen komav missionens uppdrag redovisas.

1.4 Statistisk

bakgrund

Innan kommissionen redovisar sina överväganden och sitt förslag finns det anledning att ge en viss statistisk bakgrund till omfattningen kvinnoav misshandel och sexuella övergrepp mot kvinnor. Redovisningen begränsas huvudsakligen till våldtäkt och misshandel även våld mot kvinnor föreom kommer i många andra former och kan utgöra flera andra brott.

Enligt den officiella statistiken anmäldes år 1992 i hela riket 1 688 våldtäkter eller våldtäktsförsök. Av de anmälda våldtäktsbrotten 1 459 brott var riktade mot personer 15 år eller äldre och l 066 typen våldtäkt var av inomhus mot person 15 år eller äldre. Det är framför allt i fråga den om sistnämnda typen våldtäkt mörkertalet kan År 1992 av som antas vara stort. anmäldes också l 670 brott av typ sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande av underârig, sexuellt umgänge med barn, avkomling eller syskon. 1 348 av dessa brott var riktade mot en person av motsatt kön. 356 brott riktade sig mot personer 15 år eller äldre, och 323 av dessa var riktade mot en person av motsatt kön. Av tidigare forskning har det framgått att den anmälde gärningsmannen nästan alltid är Därför är det så gott utesluen man. som tande kvinnor eller flickor som är offer för de heterosexuella brotten och män eller pojkar som är offer för de homosexuella brotten.

Antalet anmälda brott som avser misshandel mot kvinnor uppgick år 1992 till 15 827. Av dessa hör 10 435 till kategorin misshandel mot kvinnor, inomhus, offer och gärningsman bekanta med varandra, dvs. vad som närmast motsvarar begreppet kvinnomisshandel enligt ovan. Sådan misshandel är enligt statistiken den vanligaste typen misshandel mot kvinnor av samtidigt som denna brottslighet, i likhet med vad anförts till som ovan, stor del antas vara dold.

Den officiella statistiken bygger de anmälningar brott kommer om som till polisens kännedom. Brott sexualbrott och kvinnomisshandel antas som allmänt ha höga mörkertal. Det är mycket svårt att göra skattningar av sådana mörkertal. Tre faktorer ha särskild betydelse för ett brott anses om anmäls eller inte: brottets grovhet, relationen mellan gärningsmannen och

Bakgrund 17

offret brottets synlighet. Man känner därvid till att grova brott med samt allvarliga skador anmäls i högre grad än lindrigare brott. Vidare polisanmäls brott där gärningsmannen är helt obekant för offret i högre grad än brott där gärningsmannen är närstående. Brott som utspelas på allmän en plats anmäls i högre grad än brott utspelas i det privata. En vanlig uppsom skattning bland kriminologer är att den verkliga våldsbrottsligheten genomsnittligt är åtminstone tre gånger så stor som den registrerade. När det gäller brott kvinnomisshandel måste man dock på grund av denna som

brottslighets typiska karaktäristiska en nära relation mellan offer och gär-

ningsman, brottet har skett på privat plats räkna med ett långt högre mör-

kertal.

Ett komplement till den officiella statistiken över anmälda brott utgör de s.k. offerundersökningarna, dvs. de återkommande utfrågningar av ett stort riksrepresentativt urval befolkningen, SCB genomför. Gjorda anaav som lyser har pekat på att åtminstone 120 000 kvinnor årligen utsätts för någon form våld eller hot och att 40 000 dessa kvinnor får synliga märken av av eller kroppsskador sådant våld. Men också offerundersökningarna antas av begränsad bild det våld utspelas i familjen. ge en av som

Antalet anmälda sexualbrott och kvinnomisshandelsbrott har ökat mycket kraftigt under i fall de senaste 10-15 åren. Särskilt stor har ökningen vart anmälda sexualbrott varit under de allra senaste åren. Den preliminära av statistiken för år 1993 pekar på fortsatt ökning anmälningar av våldsen av brott. Särskilt kraftig är ökningen, enligt den preliminära statistiken, för fullbordade våldtäkter inomhus och för grövre sexualbrott mot barn.

Olika försök har gjorts att söka förklaringar till utvecklingen. Sålunda uppdrogs år 1990 särskild arbetsgrupp inom Justitiedepartementet att en särskilt granska utvecklingen när det gällde våldtäktsbrottet. Arbetsgruppen fann vid sin analys att den ökning antalet anmälda våldtäkter som kunde av utläsas den officiella statistiken för den tid arbetsgruppen studerade, av som åren 1975-1988, berodde dels på förändringar i lagstiftningen, dels på en ökad anmälningsbenägenhet när det gällde den speciella kategorin av våldtäkter där gärningsmannen förgripit sig på en närstående kvinna. Arbetsansåg det endast i mycket begränsad omfattning troligt att en gruppen faktiskt ökad brottslighet låg bakom den statistiska ökningen av antalet anmälda våldtäktsbrott. Se vidare rapporten Ds 1990:3, Kartläggning av våldtäktsbrotten analys den aktuella situationen. Förslag till åtgärder. - av

Det kan sålunda sägas att statistiken över kvinnomisshandel och sexuella

18 Bakgrund

övergrepp mot kvinnor är bristfällig när det gäller att belysa omfattningen av våld mot kvinnor. Kommissionen avser att i sitt kommande arbete analysera vilka åtgärder som skulle kunna vidtas när det gäller att förbättra brottsstatistiken i detta avseende.

1.5 Ytterligare utgångspunkter

Kommissionen kommer i det följande att framlägga förslag att det inom om hälso- och sjukvården bör inrättas ett särskilt centrum för kvinnor som utsatts för våldtäkt och misshandel. Detta innebär inte att kommissionen slutligt har redovisat sina förslag till åtgärder för att förbättra hälso- och sjukvårdens insatser för kvinnor utsätts för våld. Tvärtom komsom avser missionen att utveckla sin analys av vilka insatser krävs från sjukvårsom dens sida och i ett senare betänkande återkomma till de ytterligare åtgärder som kan behöva vidtas.

Redan genom den hittills företagna probleminventeringen har kommissionen dock funnit att det finns ett stort behov att inom för hälso- och ramen sjukvården skapa särskilda resurser för kvinnor som utsatts för våldtäkt och misshandel. I denna rapport redovisar kommissionen förutsättningarna för ett särskilt centrum för kvinnor som våldtagits och misshandlats. Här finns dock skäl att också beskriva något av det arbete som initierats under senare tid.

2 verksamheter för kvinnor

Några

som utsatts för våldtäkt och

misshandel

I Norden har under senare år igångsatts olika projekt för hjälp och stöd åt kvinnor som utsatts för våld. I det följande beskrivs några verksamheter inom hälso- och sjukvården som framför allt inriktats på att möta behoven hos kvinnor som blivit våldtagna, men även verksamheter som vänder sig till den större grupp kvinnor som utsatts för kvinnomisshandel.

2.1 RFSU:s för

mottagning våldtagna

kvinnor

I slutet 1970-talet 1977-1981 hade RFSU i Stockholm en särskild motav tagning för våldtagna kvinnor. RFSU-mottagningen tog emot kvinnor efter tidsbeställning och således inte någon jourmottagning. Totalt 160 kvinvar nor sökte hjälp hos mottagningen, varvid hjälpen för ett 60-tal stannade vid telefonsamtal. I 34 av fallen var gärningsmannen okänd eller obetydligt känd för kvinnan. Kvinnor som utsatts för våldtäkt eller misshandel inom ramen för ett samboendeförhållande vände sig således i mycket liten utsträckning till RFSU-mottagningen.

Kvinnorna som vände sig till den särskilda mottagningen erbjöds krisstöd kristerapi och viss praktisk hjälp. Sådan hjälp kunde vara att ordna med gynekologisk undersökning, förmedla kontakt med polis, åklagare och sociala institutioner, förmedla kontakt med Skolhälsovården, utfärda bostadsintyg och vara med vid rättegång.

20 Några verksamheterför kvinnor som utsatts för våld..

När det gäller frågan om att inrätta speciella mottagningar för att möta kvinnors behov av stöd och hjälp framfördes det i en rapport över verksamheten att samhället redan förfogar över resurser att möta dessa kvinnor. Resurserna har dock inte tagits i bruk för detta speciella ändamål eller kanske snarare inte utnyttjats rätt, främst beroende på ovana hos personalen att möta problem efter sexuella övergrepp. Det påpekades att det är såväl inom den somatiska sjukvården, den öppna psykiatriska vården, mödrahälsovården och Skolhälsovården som inom socialtjänsten, familjerådgivningen och den psykiska bama- och ungdomsvården som problem efter sexuella övergrepp skulle kunna fångas upp och behandlas. I RFSU-rapporten pekade man på behovet av utbildningsinsatser för berörda yrkeskategorier vid olika institutioner som finns i samhället. När det gäller det akuta omhändertagandet ansåg man det nödvändigt att kvinnan får ett gott krisstöd när hon kommer till sjukhuset. Sådant stöd kan ges av sjuksköterska, läkare eller kurator. Dessa bör också ta ansvar för att kvinnan följs upp efter sin första kontakt med sjukhuset. Ett problem som lyftes fram var bristen på kuratorsbemanning 24 timmar om dygnet på akutmottagningarna.

Erfarenheterna från RFSU-mottagningen har även redovisats i en bilaga till Sexualbrottsutredningens betänkande SOU 1982:61 Våldtäkt och andra sexuella övergrepp.

2.2 Akademiska

sjukhuset i Uppsala

Akademiska sjukhuset i Uppsala fungerar dels som länssjukhus för Lands-

tinget i Uppsala län, dels som regionsjukhus inom UppsalaÖrebroregionen.

Sjukhuset är även rikssjukhus för viss högspecialiserad vård. Kvinnokliniken vid Akademiska sjukhuset är en av landets största och modernaste. Kliniken har tre uppgifter: att bedriva sjukvård, undervisning och forskning.

I maj 1990 bildades på initiativ av Jämställdhetsgruppen vid Akademiska sjukhuset projektgruppen Omhändertagande vid kvinnomisshandel. Syftet var att åstadkomma ett bättre omhändertagande av misshandlade kvinnor som söker vård vid sjukhuset. I projektgruppen har ingått kuratorer vid kvinnokliniken och rehabiliteringskliniken, chefkurator, läkare inom psykiatri, rättsmedicin, öron-, näs- och halssjukvård, tandläkare inom oralkirurgi, sjuksköterskor vid kvinnokliniken och akutmottagningen, skötare

Några verksamheter för kvinnor som utsatts för våld.. 21

inom psykiatri, sjukhuspräst, representanter för kvinnojouren, sociolog samt

jämställdhetshandläggare.

Under hösten 1991 utarbetades dels ett utbildningsprogram för sjukhuspersonalen, dels ett handlingsprogram tänkt att användas direkt i behandlingssituationen. En undersökning som inledde projektet hade visat att sjukvårdspersonalens kunskaper problematiken var helt otillräckliga för om att på ett bra sätt kunna ta hand kvinnor som uppsökte sjukvården på om grund att de misshandlades. Viss utbildning har redan genomförts och av är inne på fjärde omgång. Utbildningen, som vänder sig till de man nu en personalgrupper i sitt dagliga arbete möter kvinnor och barn som varit som utsatta för våld, riktas i första hand till läkare, kuratorer och arbetsledare inom sina arbetsområden har möjlighet och skyldighet att informera, som handleda och fortbilda personalen. Utbildningen omfattar 20 timmar gementeori samt 20 timmar handledning i smågrupper. Eftersom utbildningen sam fortlöpande process pågår den under minst ett halvår. Smågrupses som en legitimerad psykoterapeut med handledarkompetens. Vårdperna leds av en personalen utbildas i att våga och våga fråga om vad som kan ligga se bakom såväl fysiska skador och andra kroppsliga symptom som psykiska problem samt i att själva stöd, handledning och fortbildning till övrig ge personal. Inom ett halvår efter utbildningen gör kursledaren tillsammans med handledaren ett uppföljande besök hos varje deltagare. Deltagarna ingår efter kursen i ett nätverk erbjuds visst stöd genom träffar och som fortbildning. Deltagare från kvinnokliniken ingår där i en särskild Våga fråga-grupp som träffas ett par gånger per termin.

Handlingsprogrammer beskriver inledningsvis bl.a. vissa anledningar till att kvinna stannar kvar i ett misshandelsförhållande. Sådana orsaker kan en rädsla för repressalier från ekonomiska problem och att kvinvara mannen, inte vet var hon skall söka hjälp eller vart hon skall ta vägen. Kvinnan nan känner ofta ambivalens, hopplöshet, självförakt och maktlöshet. Hon har också skuld- och skamkänslor. Hon behöver samhällets stöd och hjälp för att fatta ett självständigt och medvetet beslut om sitt fortsatta liv.

Läkarundersökningen skall enligt handlingsprogrammet omfatta

är noggrann och som upptas utan närvaro av anhörig - anamnes, som kroppsundersökning av hela kroppsytan dokumentation av alla skador färgfotografering av yttre skador återbesökstid för att poängtera allvaret i misshandeln -

22 Några verksamheterför kvinnor som utsatts för våld..

undersökning av kläderna för att finna spår eller skador om sexuellt övergrepp misstänks: akut remiss till gynekolog en diagnos som, vid eventuell sjukskrivning, inte skadar kvinnan. - Det poängteras att de psykiska följderna av misshandel ofta är minst lika svåra de fysiska. Även ett psykosocialt omhändertagande är därför som av största vikt, i första hand genom en snabb kuratorskontakt. Det framhålls också att all undersökning är frivillig.

Ett särskilt avsnitt i handlingsprogrammet ägnas frågan om bemötande och omhändertagande. Samtalet med kvinnan bör ske enskilt. Om mannen är med skall han avvisas från undersökningsrummet. Kvinnan bör inte lämnas ensam. Personalen måste våga fråga. Den skall lyssna aktivt och visa förståelse. Personalen får inte kritisera. Kvinnan, och eventuella barn som hon har med sig, bör erbjudas övernattning. Hon bör erbjudas kuratorskontakt senast följande dag och även hjälp från andra instanser. Om kvinnan har svårt att förstå språket skall en av kvinnan godkänd tolk tillkallas.

Man arbetar för närvarande med att utveckla samarbetsformerna inom sjukhuset. Vid rapportering inom sjukhuset från akutkliniken till annan klinik skall den ansvariga sjuksköterskan den nya kliniken underrättas om att kvinnan varit utsatt för misshandel. Detsamma gäller för rapportering till primärvården. Arbete pågår också för att utveckla samverkan med andra myndigheter och organisationer som kvinnojouren, socialförvaltningen och dess socialjour, polisen, skolan, barnomsorgen och invandrarbyrån. Vikten av att även arbeta utåtriktat betonas.

Frågor som rör dokumentation av skador och utfärdande av rättsintyg finns också redovisade i handlingsprogrammet. Likaså frågor om sekretess och anmälningsskyldighet.

Ett särskilt program för handläggning av våldtäktsfall vid kvinnokliniken har framtagits. I programmet beskrivs de psykologiska effekterna på våldtäktsoffret och på omgivningen. Oavsett om kvinnan anmäler brottet till polisen eller inte görs den medicinska undersökningen ett sådant sätt att den skall kunna utgöra underlag för rättsintyg. Ett särskilt bra omhändertagande syftar till att återge kvinnan känslan av kontroll över verkligheten. Om kvinnan är under 15 år kontaktas barnpsykiater. Det anges att kvinnan bör komma på återbesök, inte minst för att psykologisk hjälp med krisbearbetningen. Kuratorn meddelas vid varje våldtäktsfall. Ett kontaktnät finns

Några verksamheter för kvinnor som utsatts för våld.. 23

med kuratorer vid kvinnokliniken och inom psykiatrin samt personal vid kvinnojourerna och företrädare för polisen.

Det är fördel såväl för undersökningen som för kvinnans egen bearbeten ning att hon finns kvar på kliniken följande dag för kompletterande undersökningar och samtal samt kuratorskontakt. Man anser därför att kvinbör övertalas att lägga sig på sjukhuset, i synnerhet om hon i annat nan fall skulle lämna sjukhuset ensam eller komma hem till en tom bostad, i många fall brottsplatsen. Om våldtäkten skett i anslutning till annan misshandel, eller i på annat sätt destruktiv miljö, bör kontakt med kvinnojouen eller socialförvaltningen ordnas för fortsatt stöd och hjälp. ren

En lathund att användas inför undersökningen och journalföringen vid sexuella övergrepp har utarbetats och ingår i handläggningsprogrammet. Lathunden innehåller bl.a. kortfattad mall för upprättande av rättsintyg. en Det kan nämnas att kvinnokliniken under år 1993 upprättade 13 rättsintyg avseende våldtäkter.

De problem särskilt uppmärksammat under projekttiden är persosom man nalens bristande kunskap och brist tid. Inte minst gäller detta för läkar- Möjligheterna att följa de kvinnor sökt vård vid kvinnokliniken na. upp som efter att ha utsatts för våld har varit alltför små. Det råder brist på terapeuter med den särskilda kunskap som krävs. Detta gäller inte minst såvitt långtidsterapi. Ingen psykolog är knuten till verksamheten, och på avser hela kliniken arbetar endast fyra kuratorer motsvarande knappt tre tjänster. Enligt projektgruppen fungerar samarbetet med socialförvaltningen och dess socialjour inte helt tillfredsställande. Även hos denna instans brister det i kompetensen.

2.3 Östra sjukhuset i Göteborg

Östra sjukhuset två sjukhus i Göteborg. Östra sjukhusets är ett av stora upptagningsområde halva Göteborgs kommun och södra Bohusutgörs av län. Befolkningsunderlaget utgörs av ca 350 000 invånare. Akutmottagningen på Östra sjukhuset är de största akutmottagningarna i hela en av landet. Till Östra sjukhuset kommer, enligt uppskattning som sjukhuset en gjort, en misshandlad kvinna varje dag.

24 Några verksamheterför kvinnor som utsatts för våld..

Kommunfullmäktige i Göteborg antog år 1980 ett alkoholpolitiskt program som bl.a. uppmärksammade frågor Sammanhörande med kvinnors missbruk av alkohol. I samband med detta arbete fann andra med man grupper stora hjälpbehov, såsom gruppen misshandlade kvinnor. Efter motion till en kommunfullmäktige år 1981 uppdrogs sociala Centralnämnden i Göteborg att starta ett jourhem för misshandlade kvinnor och deras barn inom socialförvaltningen. Sjukvårdsförvaltningen i Göteborg erhöll å sin sida medel till ett projekt med ett kristeam för misshandlade kvinnor förlagt till den kirurgiska akutmottagningen på Östra sjukhuset.

Östra sjukhuset har sålunda sedan ca 10 år tillbaka särskild verksamhet en med ett kristeam för misshandlade kvinnor. Teamet består numera av en heltidsanställd psykolog, en trekvartstidsarbetande kurator och psykiater en som ägnar fyra timmar per vecka åt verksamheten. Kristeamet tillhör organisatoriskt den psykiatriska verksamheten, personalen arbetar vid Östra men sjukhusets akutmottagning för kirurgi.

På Östra sjukhusets kirurgmottagning utfärdas ca 20 rättsintyg per år avseende misshandlade kvinnor. Kristeamet träffar 20-30 kvinnor ytterligare ca per år.

Målgruppen för kristeamets arbete är kvinnor blivit misshandlade som av en nuvarande eller före detta make, fástman, sambo eller pojkvän. Förutom direkt behandlingsarbete med kvinnorna är målsättningen med verksamheten att sprida information och utbilda kvinnomisshandel. Syftet i det direkta om behandlingsarbetet är att praktisk hjälp, psykologiskt stöd, information ge om skydd i form av skyddat boende, social och viss juridisk rådgivning. Ett övergripande syfte med behandlingssamtalen är att den misshandel som kvinnan utsätts för skall upphöra.

Kristeamet tar emot patienter i första hand via den akutmottagningen egna men, i mån av tid, även på remiss från t.ex. vårdcentraler och psykiatrin. Teamet kan också ta emot kvinnor söker direkt utan föregående besök som på sjukhuset. Misshandlade kvinnor erbjuds inläggning under natten på sjukhuset, även om detta inte skulle vara medicinskt motiverat. Inläggning sker i samarbete med Östra sjukhusets kvinnoklinik jfr nedan.

Kristeamets personalresurser medger inte jour dygnet runt på akutmottagningen. I stället har man lagt upp rutiner för jourtid. De sjuksköterskor som är i tjänst när en misshandlad kvinna inkommer till Östra sjukhuset informerar muntligt om kristeamets verksamhet. Dessutom överlämnas liten en

Några verksamheterför kvinnor som utsatts för våld.. 25

skrift om verksamheten med uppgifter om namn och telefontider till teamet. Samtidigt har man internt inom sjukhuset infört ett mycket enkelt remissförfarande till kristeamet. Sjuksköterskan som mött den misshandlade kvinnan fyller i en enkelt utformad blankett som direkt lämnas till kristeamet. När kristeamets personal nästa morgon kommer till sjukhuset tar någon i teamet kontakt med de patienter som har lagts under natten. Patienter som inte stannat kvar på sjukhuset försöker man nå per telefon eller genom brev när telefonkontakter är omöjliga.

Kristeamets insatser inleds med ett första samtal med den misshandlade kvinnan. Under samtalet diskuteras fortsatt uppläggning av kontakterna. Hur teamets insatser utformas efter det inledande samtalet beslutas i samråd med den misshandlade kvinnan. Det inledande samtalet tar i allmänhet någon timma. Kvinnor som så önskar erbjuds fortsatta krissamtal. Omfattningen av dessa beror på kvinnans egna Önskemål och behov, det men är vanligt med 10-15 ytterligare samtal.

På Östra sjukhusets kvinnoklinik finns två kuratorer har särskild som vana att möta våldtagna kvinnor. Till sjukhuset kommer 15-25 våldtagna kvinnor om året. Flertalet fall inkommer under helger och nattetid. Bemötandet av kvinnor som kommer till sjukhuset efter våldtäkt påminner i stor utsträckning om arbetet vid Akuttetaten i Oslo jfr nedan. Kuratorerna på kvinnokliniken säger sig ha tagit intryck av den verksamhet bedrivs för våldsom tagna kvinnor vid Akuttetaten och anammat det sätt på vilket där tar man hand om kvinnor som utsatts för våldtäkt. Således högsta prioritet ges kvinnor som kommer till sjukhuset efter våldtäkt. Man undviker att en lämna den våldtagna kvinnan ensam medan hon väntar på t.ex. medicinsk undersökning. Kvinnorna erbjuds inläggning under något dygn på sjukhuset. De informeras både skriftligt och muntligt om att kvinnokliniken har kuratorer som kan erbjuda krissamtal. Kuratorerna är inriktade på omedelbar kontakt och på att krissamtal skall erbjudas möjligt. Även kvinnosnarast kliniken saknar på samma sätt som påtalats i fråga kristeamet - om - resurser att erbjuda krissamtal under annan tid än dagtid. Kuratorerna på kvinnokliniken, som har varit anställda lång tid och är väl kända bland övrig personal på kliniken, har inte ansett det befogat med ett skriftligt remissförfarande till dem. Kuratorerna besöker i stället varje morgon kvinnoklinikens intagningsavdelning, och eventuellt andra avdelningar där kvinnor kan ha tagits in under natten, för att informera sig om vad som förevarit sedan föregående dag. Kuratorerna försöker omgående etablera en första kontakt med de kvinnor som tagits sjukhuset, och särskilda ansträngningar görs att nå kontakt även med de kvinnor redan lämnat som

26 Några verksamheter kvinnor som utsatts för våld..

sjukhuset. Kuratorernas erfarenheter är att de flesta kvinnor som utsatts för våldtäkt gärna vill ha hjälp och stöd. Kuratorerna strävar efter att, efter ett första samtal med kvinnorna, träffa dem åtminstone ett par gånger med mycket kort intervall. Därefter erbjuds samtal en gång per vecka under någon eller några månader. I enstaka fall förekommer även längre samtals-

kontakter.

Både det särskilda kristeamet för misshandlade kvinnor och kuratorerna på kvinnokliniken anser att man har ganska goda resurser att erbjuda akut krisbearbetning. Man beklagar emellertid att man helt saknar resurser att följa kvinnorna efter krissamtalen. Inte heller har man möjlighet att upp följa de kvinnor avvisar kontakt med respektive team. Med Ökade upp som personalresurser, så att personal med social eller psykologisk utbildning kunde finnas tillgänglig dygnet runt, skulle sannolikt många flera fall av kvinnor för våld upptäckas. Även det i Göteborg finns som utsatts om för kvinnor med missbruk beklagar kristeamet och kvinsärskilda resurser noklinikens kuratorer att inte har möjlighet att ta sig an missbrukande man kvinnor utsatts för våld. Både kristeamet för misshandlade kvinnor och som kuratorerna på kvinnokliniken efterlyser bättre resurser för de misshandlande männen trots att man i Göteborgs kommun har ett särskilt Kriscen- trum för män. Enligt personalen råder också ett stort behov av krisresurser för barn i misshandelsmiljöer.

I Göteborg har helt nyligen bildats Aktionsgrupp för Kvinnors Hälsa. en Engagerade i är personal inom socialtjänsten men också inom gruppen sjukvården. Aktionsgruppen har vänt sig till Göteborgs kommunstyrelse för att få till stånd speciell mottagning för kvinnor som utsätts för sexuella en övergrepp och annat sexualiserat våld. Aktionsgruppen arbetar för att få till stånd ett resurscentrum med akut omhändertagande och rehabilitering av våldsoffer samt forskning och utveckling preventiva åtgärder mot våld av riktar sig mot kvinnor. Den mottagning som Aktionsgruppen tänker sig som skall tillgänglig dygnet runt för människor som varit utsatta för sexuelvara övergrepp såsom våldtäkt.

2.4 Akuttetaten i Oslo

Vid Akuttetaten i Oslo finns sedan år 1986 en särskild mottagning för våldtäktsoffer. Akuttetaten, ibland också kallas Legevakten, är Oslo som kommuns akutmottagning för sjukvården, men där finns också en särskild

Några verksamheter för kvinnor som utsatts för våld.. 27

socialjourmottagning. Man tar emot patienter med akuta medicinska och sociala problem.

Vid tillkomsten av våldtäktsmottagningen var målsättningen att kunna möta fysisk, psykisk och social hjälp. Mottagningen bygger på offrens behov av ett samarbete mellan olika yrkesgrupper och myndigheter och utgör en integrerad del i sjukvården. Man patienten såsom utsatt för ett multiser trauma ett trauma som är fysiskt, psykiskt, socialt och rättsligt. - Mottagningen för våldtäktsoffer vid Akuttetaten är öppen dygnet runt. All behandling vid mottagningen sker under förutsättning av patientens medgivande. Behandlingen är avgiftsfri och sker oberoende av om någon polisanmälan har skett. Samma principer gäller för den eventuella eftervården.

Våldtäktsoffer kommer till Akuttetaten räknas som akutfall och får som företräde framför alla andra patienter, utom dem vars liv är i fara. De våldtäktsoffer är under 14 år sänds till barnkliniken vid Akers sjukhus, som har resurser som Akuttetatens våldtäktsmottagning. som samma

Omhändertagande av våldtäktsoffer vid Akuttetaten innefattar

medicinsk undersökning och behandling rättsmedicinsk undersökning krissamtal med patienten och, om nödvändigt, med dennes anhöriga krissamtal vid sjukhusets socialjourmottagning hålls av socionomer eller personal vid den psykiatriska avdelningen av inläggning i högst 24 timmar för vård och observation hjälp med att kontakta polis och advokat medicinsk eftervård efterföljande psykologhjälp De fem förstnämnda insatserna erbjuds inom ramen för Akuttetatens särskilda mottagning för våldtäktsoffer. För den uppföljande behandlingen svarar Akuttetaten i stort. Tio polikliniska psykiatriska mottagningar och fem familjerådgivningsbyrâer i Oslo kan ge efterföljande hjälp genom psykolog.

I de fall våldtäktsoffer vänder sig till polisen först, finns en överenskommelse mellan polisen och hälso- och sjukvården att bara de nödvändigaste frågorna skall ställas vid anmälningstillfállet. Patienten transporteras därefter direkt till våldtäktsmottagningen för omedelbar behandling och hjälp. Huvudförhöret hos polisen hålls inte förrän patienten erhållit behandling och psykosocial hjälp. I vissa fall äger förhöret rum först påföljande dag. Om

28 Några verksamheterför kvinnor som utsatts för våld..

det är bäst för patienten är polisen liksom den advokat som förordnats - beredda att höra patienten sjukhuset.

Ett av syftena med våldtäktsmottagningen är att bespara patienten bördan att behöva vända sig till flera olika institutioner. Om ett våldtäktsoffer väljer att vända sig direkt till Akuttetaten vidtas de första åtgärderna vid receptionen där nödvändiga personuppgifter inhämtas. Behandlingsinsatserna delas in i huvudgmpperna mindre kirurgiska ingrepp, frakturer, allmänmedicin och sociala problem. Om det behövs medicinsk behandling med anledning av en våldtäkt underrättas jourhavande sköterskan på den s.k. allmänhälsoavdelningen. Sköterskan ansvarar för den praktiska samordningen av insatserna.

Patienten tas först i ett särskilt iordningställt rum som har hemliknande karaktär. Annan personal undviker att i detta rum när en patient är där. Sköterskan tar reda på vad som inträffat och informerar sedan om vad våldtäktsmottagningen har att erbjuda. En behandlingsplan upprättas därefter för det omhändertagande som patienten väljer. När sköterskan lämnar rummet för att förbereda insatserna ser hon till att annan personal kan hålla patienten sällskap.

I anslutning till mottagningsrummet finns ett särskilt undersökningsrum. Läkare och sjuksköterskor på allmänhälsoavdelningen genomför den medicinska och rättsmedicinska undersökningen, samlar bevis och ger medicinsk behandling i övrigt för patienten så länge hon står under samt ansvarar observation. I undersökningsrummet finns samlad sådan utrustning som kan behövas för den medicinska och rättsmedicinska undersökningen. En särskild lathund för den rättsmedicinska undersökningen har utarbetats. Man är väl medveten att extra omsorg bör ges i den gynekologiska situatioom nen.

Journalföringen vid våldtäktsmottagningen sker på ett särskilt sätt. Patienten tilldelas ett S O nummer S 0 seksuelt overgreb, som följer journalen. Särskilda förtryckta journaler har iordningställts. Patienten tillåts vara anonym.

Särskilt utbildade socialarbetare och personal från den psykiatriska akutavdelningen råd och gör med patienten om efterföljande psykologger upp bistånd vid poliklinisk psykiatrisk mottagning eller en familjerådgiven ningsbyrå. Våldtäktsmottagningen har vidare en lista på advokater som kan kallas in även utom kontorstid.

Några verksamheter för kvinnor som utsatts för våld.. 29

Ett av skälen till att man i Oslo integrerade väldtäktsmottagningen i den ordinarie hälso- och sjukvården var att all personal som ingick i behandlingen skulle få särskild utbildning. Eftersom cirka 10 procent av personalen byts ut varje år genomförs särskilda utbildningsinsatser vartannat år. Akuttetaten har utformat en tvådagars grundkurs om våldtäkt. Kursens allmänna avsnitt är gemensamt för alla inblandade yrkesgrupper på sjukhuset. Därutöver får varje yrkeskategori särskild utbildning och träning inom sitt speciella ansvarsområde. Noterbart i sammanhanget är att utbildningen även innefattar hur man uppträder som vittne inför domstol.

Såvitt avser samarbete och samverkan har två olika arbetsgrupper bildats, en grupp för samarbetet internt och en arbetsgrupp som tar sikte på det externa samarbetet.

I arbetsgruppen för internt samarbete deltar, förutom personal vid de avdelningar som deltar i arbetet vid våldtäktsmottagningen, representanter från de polikliniska vuxenpsykiatriska mottagningarna och familjerådgivningsbyråerna. Som ansvarig för det psykiatriska stödet ingår också en representant från avdelningen för Katastrofpsykiatri i Oslo.

Särskilt viktigt har man funnit samarbetet mellan hälso- och sjukvården och polisen. En utgångspunkt för Oslos hälso- och sjukvårdsansvariga har varit att medverkan från polisen och rättsväsendet i övrigt är till fördel för behandlingen av våldtäktsoffren. Den externa arbetsgruppen består av representanter för bl.a. polisutredare och tekniker, polisskolan, Institutet för rättsmedicin, Oslos hälsostyrelse och Akuttetaten.

Den externa arbetsgruppen har sammanställt en rapport som behandlar

initialskedet, när offret kommer till våldtäktsmottagningen och antingen vill eller inte vill göra en polisanmälan medicinsk och gynekologisk undersökning procedurer för bevissäkring, fotografering av skador m.m. möjligheten att inkalla personal vid våldtäktsmottagningen som vittnen vid domstol information och utbildning för poliser, åklagare och andra företrädare för rättsväsendet information till allmänheten - Mot bakgrund av vad som redovisats i rapporten har följande rutiner utbildats.

30 Några verksamheterför kvinnor som utsatts för våld..

Våldtäktsoffer befinner sig ofta i ett chocktillstånd. Chocken medför begränsat minne, minskad iakttagelseförmåga och en oförmåga att reagera. Offrets mentala tillstånd är ofta sådant att hennes beskrivning av händelseförloppet kan synas förvirrad och föga övertygande. Därför tillämpas rutinen att, när våldtäktsoffer kontaktar polisen först, polisen endast inhämtar information om övergreppets art, detaljer som kan hjälpa till vid identifieringen av gärningsmannen och platsen för övergreppet. Ett fullständigt förhör får anstå tills patienten erhållit medicinsk hjälp och återfått sin mentala balans. Offret har möjlighet att välja mellan manlig och kvinnlig förhörsledare.

Om offret kommer till sjukhuset först, aktualiserar man under behandlingen frågan om kvinnan önskar göra en polisanmälan. Om patienten ställer sig tveksam att anmäla kallas en advokat in. Vill patienten inte göra en anmälan erbjuds hon ändå en rättsmedicinsk undersökning för den händelse hon senare skulle ändra sig. Om en sådan undersökning företas utan att kvinnan polisanmält brottet sparas insamlat bevismaterial under ett par månader.

Arbetsgruppen har bidragit till att utveckla och förbättra rutinerna på sjukhuset för att upptäcka och dokumentera tecken på sexuella övergrepp. Bl.a. har genomfört en särskild utbildning i fotografering och annan bevisman säkring.

Vidare har arbetsgruppen bidragit till förbättrad utbildning vid polisskolan i frågor om sexuella övergrepp samt deltagit i utarbetandet av en broschyr som distribuerats till en mängd institutioner i Oslo.

Innan våldtäktsmottagningen öppnades tog man vid Akuttetaten emot 35- 40 våldtagna kvinnor per år. Under mottagningens första år, år 1986, behandlades 141 patienter, varav nio män. Följande år sökte 168 våldtäktsoffer, varav fyra män, hjälp på mottagningen. I dag behandlas mer än fyra gånger så många våldtäktsoffer som innan våldtäktsmottagningen öppnades, dvs. strax under 200 patienter. Majoriteten av de våldtäktsoffer som kommer till mottagningen har blivit våldtagna av en obekant person. De kvinnor som lever med våldtäkter i ett parförhållande kommer däremot mycket sällan till mottagningen. Endast ca fyra procent av patienterna har varit utsatta för våldtäkt i en nära relation. Detta kan jämföras med uppskattningar att överfallsvåldtäkterna totalt sett utgör två procent av samtliga våldtäkter samtidigt som våldtäkterna där parterna har en nära relation till varandra utgör 75 procent jfr Lisbeth Bang, Oslo Kommunale Legevakt, Voldtektsmodtaget 1987.

Några verksamheter för kvinnor som utsatts för våld. 31 .

Kostnaderna för etablering av den särskilda våldtäktsmottagningen var låga liksom de nuvarande driftskostnaderna, eftersom mottagningen byggts i en redan existerande institution.

Behandlingsmetoderna vid den särskilda mottagningen för våldtäktsoffer har på flera sätt smittat av sig på andra vårdområden. Man planerar nu att, på samma sätt som för vâldtäktsoffer, inrätta en särskild mottagning för andra våldsoffer. Man har under några månader år 1993 bedrivit en sådan försöksverksamhet.

I den norska statsbudgeten för år 1994 har man avsatt särskilda medel för planeringen ett särskilt kompetenscentrum för våldsoffer. av

2.5 Annat arbete

pågående

Utan att försöka göra en fullständig redovisning vill kommissionen även peka på några andra verksamheter inom sjukvården som riktar sig till kvinnor som utsatts för våld och sexuella övergrepp.

I Stockholm har nyligen några terapeuter och forskare med lång praktisk erfarenhet arbete med kvinnor som utsatts för våld tagit initiativet till ett av nytt projekt som tills vidare går under namnet Forum för kvinnoterapi. Projektet har en speciell inriktning på forskning och behandling av kvinnor som utsatts för våld och sexuella övergrepp. Man hänvisar till att kvinnors behov av akut hjälp i samband med misshandel och sexuella övergrepp i dag börjar bli bättre tillgodosett, och man avser därför att i projektet framför allt utveckla hjälpinsatser och behandlingsformer av mera långsiktigt rehabiliterande karaktär. Avsikten är också att kartlägga behoven av psykoterapeutisk hjälp för misshandlade och sexuellt utnyttjade kvinnor. I ett första steg vill man genom projektet formulera grundläggande principer för psykoterapeutiskt arbete med denna grupp kvinnor och i ett andra steg utveckla en behandlingmodell.

I Stockholm har man vidare vid Huddinge sjukhus och Sst Görans sjukhus utarbetat särskilda handlingsprogram för omhändertagande av kvinnor som utsatts för misshandel och annat våld. I Stockholm bedrivs också det s.k. LOTSEN-projektet geografiskt lokaliserat till Sabbatsbergs sjukhus som

32 Några verksamheterför kvinnor som utsatts för våld..

har barnpsykiatriska resurser för barn som befinner sig i miljöer där misshandel förekommer. Vid Sabbatsbergs sjukhus öppnas inom kort också en ny mottagning för barn och vuxna som tidigt utsatts för sexuella övergrepp.

Flera politiska initiativ har tagits för att förbättra den svenska sjukvårdens omhändertagande av kvinnor som utsätts för våld. Sålunda har riksdagen vid flera tillfällen behandlat motioner om inrättande av en s.k. våldtäkts-

klinik se t.ex. Justitieutskottets betänkanden 199293:JuU7 och

l99394zluU3. I Stockholms läns landsting har åren 1989 och 1991 förekommit motioner med förslag om att landstinget skall inrätta en särskild mottagning för våldtagna kvinnor. Även i Södermanlands läns landsting har förekommit motioner med liknande innehåll.

Iden av regeringen nyligen framlagda propositionen 199394: 147 Jämställdhetspolitiken: Delad makt delat ansvar gör regeringen bedömningen att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att öka kunskaperna om kvinnors hälsa. I propositionen hänvisas till studier som visar att kvinnor ofta behandlas annorlunda än män som patienter. Det aviseras att en utredning kommer att tillsättas inom Socialdepartementet under våren 1994 för att belysa hur kvinnor och män bemöts inom hälso- och sjukvården.

Det är väl känt att det på många håll i andra länder, framför allt i Kanada och USA även i Storbritannien, finns flera intressanta verksamheter för men kvinnor utsätts för våld. Som exempel kan nämnas att man på flera som håll inrättat s.k. crisis centers. Kommissionen, som ännu inte tagit del rape erfarenheterna från sådana verksamheter, avser att i sin huvudrapport av redovisa det specialiserade arbete bedrivs i andra länder för mer av som kvinnor som utsatts för våld.

Sammanfattningsvis kan konstateras att det flera håll inom sjukvården växer fram verksamheter med delvis olika inriktning men som har det gemensamt att de syftar till att uppmärksamma och erbjuda vård i form av behandling och rehabilitering för kvinnor som utsatts för våld.

3 Ett centrum för kvinnor

som

och misshandlats

våldtagits

Overväganden och förslag

3.1 Behovet av ett särskilt centrum

Som tidigare nämnts skall Kvinnovåldskommissionen enligt sina direktiv överväga behovet av och lämpligheten i att inrätta en eller flera våldtäktskliniker och, om så är fallet, beskriva förutsättningarna för en sådan verksamhet.

Att bli våldtagen innebär att bli utsatt för våld, hot eller tvång samt, inte minst, en djup integritetskränkning. Det finns risk för bestående fysiska men och dessa risker har, mot bakgrund av HIV-smittans spridning, ökat på ett dramatiskt sätt under senare år. Den utsätts för våldtäkt eller som en ett liknande sexuellt övergrepp riskerar också att hamna i en allvarlig känslomässig kris, en kris som kan medföra att den krisdrabbade tappar förtroendet för omgivningen och t.o.m. ifrågasätter meningen med sitt liv. En obehandlad kris kan leda till bestående psykiska men.

De kvinnor som vid upprepade tillfällen blir misshandlade av män, som de har en nära relation till, riskerar också att drabbas förutom akuta - av skador av bestående fysiska och psykiska besvär. Den psykiska nedbryt- ning av kvinnor som regelmässigt har ett samband med misshandeln har blivit alltmer uppmärksammad i senare tiders forskning. Många kvinnor har även i samband med misshandeln blivit tvingade till sexuella handlingar.

Våldtäkt och misshandel utgör allvarliga brott. Att de som blivit offer för sådana brott är berättigade till allt det stöd, den vård och den omsorg som de kan behöva skall vara självklart. Samhället och dess hjälpinstanser måste

34 överväganden ochförslag -

vara redo att möta brottsoffrens behov i dessa situationer. Hälso- och sjukvården är en mycket viktig instans i sammanhanget. Det bör påpekas att kvinnor som utsatts för våld långt ifrån kan sägas utgöra en homogen patientgrupp. Kvinnornas situation är varierande, och övergreppen är olika till både sin karaktär och sina verkningar. Detta medför att kvinnornas hjälpbehov varierar. En god hälso- och sjukvård är en av grundstenarna i den svenska välfárdspolitiken. Målet är en god vård och omsorg på lika villkor för hela befolkningen.

På de kirurgiska akutmottagningarna och på kvinnoklinikerna är kvinnor utsatts för våld en stor patientgrupp. Under senare år har man på flera som håll i landet blivit uppmärksam på dessa kvinnors speciella situation mer och på den betydelse ett insiktsfullt bemötande har för denna patientsom En samlad kunskap de fysiska och psykiska skadornas omfattgrupp. om ning och karaktär saknas dock alltjämt. Kvinnor som utsätts för våld har i de allra flesta fall behov hjälp med krisbearbetning. Även här saknas av dock samlad kunskap hur kvinnorna upplever den hjälp som erbjuds. en om Vilka de s.k. effekterna våld är och vilka mer långsiktigt rehabilitesena av rande hjälpinsatser som behövs är andra frågor som skulle behöva belysas ytterligare.

Kvinnor har ett högre ohälsotal än män. En stor grupp kvinnor söker sjukångest och sömnsvårigheter. Vissa kvinnor vården för symptom som oro, redovisar skador och varierande, diffusa symptom för vilka det kan vara svårt att ställa diagnos. Inte sällan ligger det våld bakom de diffusa symptom for vilka kvinnor söker sjukvårdens hjälp. Många gånger uppger kvinandra skadeorsaker, och bakom psykosomatiska symptom kan missnorna handel döljas. Skälen till att kvinna inte vågar berätta om övergrepp kan en att hon känner skuld eller skam, ambivalens eller en stark bindning till vara Även rädsla för repressalier eller för vad kan hända barnen mannen. som kan orsaker till att kvinnan väljer att tiga. Det finns anledning att vara erinra om våldets normaliseringsprocess.

Brott sexualbrott och kvinnomisshandel torde, som tidigare beskrivits, som ha höga mörkertal, och sannolikt orsakar det dolda våldet stora kostnader för hälso- och sjukvården. Få undersökningar är gjorda när det gäller omfattningen av det icke polisanmälda våld, vars konsekvenser behandlas inom hälso- och sjukvården. Först under senare år har hälso- och sjukvårdspersonalen blivit uppmärksammad på det utbredda men dolda våldet mot kvinnor. Genom att man på flera håll bl.a. genom ökad utbildning blivit - medveten att denna grupp existerar har förutsättningarna ökat för att om

överväganden och förslag 35 -

sjukvården skall och nå fram även till dessa kvinnor. Det är nämligen se först när en kvinna känner sig trygg i behandlingssituationen som hon förmår anförtro sig och berätta om vad som ligger bakom de symptom hon söker för. Framför allt humanitära, men även samhällsekonomiska, skäl talar starkt för att hälso- och sjukvården bör utveckla sina metoder för att förbättra insatserna för kvinnor som utsatts för våld.

Kunskapen om det medicinska omhändertagandet, liksom om de medicinska effekterna av det dolda våldet samt omfattningen och utbredningen av dessa effekter, måste sålunda utvecklas om hälso- och sjukvården ett verksamt sätt skall kunna ta sig an misshandlade och våldtagna kvinnor.

Flera goda initiativ har tagits området under senare tid, och några verksamheter har beskrivits i det föregående. Kommissionen kan konstatera att det finns en växande medvetenhet om att åtgärder måste vidtas för att hälsooch sjukvårdspersonalen på ett bättre sätt skall kunna ta emot kvinnor som blivit offer för våldtäkt och misshandel. Ökade kunskaper och rutiner för ett gott omhändertagande är nödvändiga för att misshandlade och våldtagna kvinnor kommer till sjukvården skall kunna erbjudas adekvat hjälp. som Undersökningar har dock visat att det alltjämt föreligger stora brister när det gäller olika slag för denna patientgrupp. Även inom resurser av om man hälso- och sjukvården är angelägen om att bli bättre på att bemöta kvinnor som utsatts för våld och att uppmärksamma det dolda våldet måste sjukvårdens insatser riktade till denna grupp karakteriseras som fragmentariska och ofullständiga.

Sjukvårdspersonalen känner ofta stor osäkerhet om vilka åtgärder som behöver sättas för att kvinnorna skall den specifika hjälp som de behöver. Därför krävs utbildning om våld mot kvinnor för olika personalkategorier inom sjukvården, och det är viktigt att varje yrkeskategori ges särskild utbildning och träning inom sitt speciella ansvarsområde. Vikten av ytterligare utbildningsinsatser inom området kan inte nog betonas.

Vidare behöver resurser och kunskaper samlas. En samlad översikt och en koordinering av samhällets och de frivilliga organisationernas insatser för dessa patienter bör komma till stånd. Kvinnojourerna kan bidra med viktiga kunskaper och erfarenheter utifrån ett kvinnoperspektiv. Även erfarenheterna som börjar växa fram hos mansjourerna bör beaktas.

36 överväganden ochförslag -

3.2 särskilt

Syftet med ett centrum

Ett särskilt centrum ett resurs- och kunskapscentrum någonstans i landet - där man specialiserar sig på våld mot kvinnor bör, mot bakgrund av vad anförts, tillskapas. Centrumet bör kunna stå modell för det arbete som nu sker på andra håll i landet inom hälso- och sjukvården när det gäller som mottagande av kvinnor som utsatts för våld.

Syftet med detta centrum är att genom praktisk verksamhet bistå utsatta kvinnor. Genom forskning skall kunskaperna öka om hur denna verksamhet lämpligen bör utformas. Utvecklingsprojekt som bygger på erfarenheterna från den praktiska verksamheten och från olika forskningsprojekt kan i sin tur leda till utveckling av insatserna för kvinnor som utsatts för våld. en Genom att informera om sin verksamhet och genom att sprida inhämtad kunskap vidare bör centrumet också kunna medverka till att förebygga våld mot kvinnor.

Ett syfte med det centrum föreslås bör sålunda vara att minska som nu skadeverkningarna för de kvinnor blivit utsatta för våldtäkt eller misssom handel. Ett bättre omhändertagande kan medverka till att kvinnornas självkänsla stärks, varigenom de får ökad möjlighet att ta sig ur misshandelsförhållandena. Genom att samla kunskap om våld mot kvinnor kan centrumet ytterligare förbättra bemötandet och omhändertagandet av kvinnorna. Häriökar förutsättningarna för centrumet att nå uppsatta mål. genom

Centrumet bör ha öppen mottagning med god tillgänglighet dygnet runt en för kvinnor blivit utsatta för våldtäkt ocheller misshandel. Mottagandet som bör innefatta medicinsk inklusive rättsmedicinsk undersökning, behandling för fysiska olika slag, akut kristerapi, social rådgivning samt skador av hjälp med att erhålla långtidsterapi och behandling för s.k. sena effekter. Utgångspunkterna för centrumets verksamhet skall vara en miljö där patienten sätts i centrum för verksamheten och en medvetenhet om att patienten är utsatt för ett s.k. multitrauma. Flera olika sjukhuskliniker måste därför kopplas in, och samarbetet med andra såväl samhälleliga som organ ideella blir viktig utgångspunkt. Centrumet bör, mot bakgrund - en annan sin tillgänglighet, kunna utgöra resurs för våldsutsatta kvinnor i andra av en delar landet, behöver råd vart de skall vända sig för att få av som om stöd och hjälp.

På ett samhälleligt plan bör ett syftena med det centrum som nu föreslås av

överväganden ochförslag 37 -

vara att centrumet skall kunna utgöra en resurs för olika sjukvårdsenheter runt om i landet; det gäller såväl primärvården som den slutna somatiska och psykiatriska vården. Det är i detta sammanhang av stor betydelse att den kunskap som samlas vid centrumet kan föras ut. Från ett sådant centrum som det nu beskrivna skall rådgivning och hjälp även till andra myndigheter kunna emanera. Ett nationellt resurs- och kompetenscentrum för kvinnor som utsatts för våldtäkt och svår misshandel kan också medverka till att höja allmänhetens medvetenhet om företeelsen manligt våld mot kvinnor och hur detta våld drabbar kvinnor fysiskt, psykiskt och socialt.

En drivkraft i utvecklingen av hälso- och sjukvården är den medicinska forskningen. Omvårdnadsforskningen är en annan viktig komponent för att öka kvaliteten i sjukvården. Ett nära förhållande mellan forskning och klinisk verksamhet bidrar till att öka kunskapen på flera olika plan. Behovet av ett nära samarbete även med den samhällsvetenskapliga forskningen gör sig i dessa fall starkt gällande. Det kvalificerade utvecklingsarbetet, dvs. ett metodiskt och systematiskt utnyttjande av forskningsresultaten för att skapa nya metoder, är också av stort värde.

3.3 Uppbyggnad och utformning

Kommissionen har således funnit goda skäl för att det centralt bör samlas kunskap om det våld som utövas mot kvinnor. Det är angeläget att man på någon plats i landet, företrädesvis inom ramen för ett större sjukhus, bygger upp en verksamhet som kan tjäna som modell för hälso- och sjukvårdens bemötande och omhändertagande av de kvinnor som utsätts för våld. Ett sådant centrum bör sålunda i första hand utveckla metoder och arbetsformer som kan efterliknas på andra håll inom sjukvården.

Ett centrum för kvinnor som våldtagits och misshandlats kan integrerat vara i annan verksamhet vid ett större sjukhus. En naturlig anknytning är därvid sjukhusets kvinnoklinik, som redan har vissa kunskaper om och erfarenheter av patienter som har utsatts för sexuella övergrepp. Det kan också finnas fördelar att, så som man gjort beträffande kristeamet för misshandlade kvinnor i Göteborg, knyta centrumet till en kirurgisk akutmottagning. En annan anknytningspunkt kan vara en psykiatrisk klinik. En stor del av de insatser som behövs för de kvinnor som utsatts för våld har en naturlig anknytning till sådan verksamhet. Det kan också finnas fördelar med ett

38 överväganden ochförslag -

centrum inte är direkt integrerat i en klinik på sjukhuset. Detta förutsom sätter dock direkta och-väl fungerande kontakter med sjukhusets organisation i övrigt.

Fördelen med att tillskapa ett särskilt centrum för kvinnor som våldtagits och misshandlats sådan institution kan pröva och utveckla olika beär att en handlingsformer för denna Samtidigt finns det anledning att framgrupp. hålla att kvinnor som utsatts för våld inte alls utgör en homogen grupp. de har för våld. Även de Deras gemensamma nämnare är att utsatts om medicinska och rättsmedicinska insatserna efter kvinnomisshandel, våldtäkt och andra sexuella övergrepp har många beröringspunkter med åtgärder i samband med hälso- och sjukvård kräver övergrepp mot kvinnor ett annan särskilt medicinskt kunnande. En specialiserad institution kan påskynda nödvändigt utvecklingsarbete.

Ett utvecklingsarbete på det skadepreventiva området förutsätter en bra klassifikation och registrering, är utformad för ändamålet. Det finns en som därvid anledning att erinra det klassifikationssystem som Nordiska om medicinalstatistiska kommittén NOMESKO har utvecklat. Ett användande systemet kan både bidra till förbättrade behandlingsmetoder och ge av ökade möjligheter till forskning.

Ett sådant centrum föreslås bör inriktat på direkt patientarbesom nu vara Det bör därför främst fungera vanlig mottagning och behandte. som en lingsinstitution dit kvinnor som utsatts för våld kan vända sig. Att inrätta ett nationellt centrum för kvinnor utsatts för våldtäkt och misshandel som innebär att centrumet också skall utgöra kunskapsmässig resurs för ett en flertal olika samhällsinstanser såväl statliga som landstings- och primär- kommunala på många olika håll i landet. Det innebär dock inte att centru- met skall ta emot patienter från hela landet. I första hand bör det egna landstinget utgöra centrumets upptagningsområde. För sin kompetensutveckling bör centrumet dock ha ett regionperspektiv, bl.a. när det gäller de särskilt komplicerade fallen. Det finns anledning att erinra om de avtal som finns inom hälso- och sjukvården, med stöd av vilka en sjukvårdshuvudman kan remittera patienter till ett annat landsting för specialistsjukvård.

Ett centrum för kvinnor som våldtagits och misshandlats måste bygga upp ett nära samarbete med primärvården. Misshandlade kvinnor som uppsöker primärvården bör direkt kunna slussas till centrumet, men om kvinnan i det enskilda fallet redan har förtroendefull och väl fungerande behandlingsen primärvårdsenhet bör personal från centrumet också kunna gå kontakt på en

överväganden och förslag 39 -

ut i primärvården experter. Det finns anledning att framhålla vikten av som att centrumets personal har en aktiv och utåtriktad roll i sådana sammanhang.

Ett nytt centrum för kvinnor som våldtagits och misshandlats bör aktivt marknadsföra sin verksamhet. Härigenom blir det naturligt för myndigheter i sjukhusets omgivning att hänvisa kvinnor som utsatts för våld till centrumet. Framför allt torde detta gälla i fråga polisen. Den rutin som tillom lämpas i Oslo, dvs. att polisen direkt vänder sig till Akuttetatens våldtäktsmottagning tillsammans med kvinnan, är eftersträvansvärd. Även för kvinnojourerna bör centrumet kunna utgöra en resurs.

Ett centrum bör ha möjlighet att dygnet runt erbjuda rådgivning per telefon. Sjukvårdsinrättningar av olika slag, andra myndigheter samt kvinnor från alla delar landet bör kunna ringa detta centrum. En sådan rådgivav ningsverksamhet är dock inte avsedd att ersätta, utan snarare komplettera, kvinnojourernas telefonjour.

Det har i det föregående framhållits att en huvuduppgift för det centrum som nu föreslås skall vara att ta emot patienter för medicinsk inklusive rättsmedicinsk undersökning. En viktig uppgift för centrumet är att utveckla metoder för det medicinska inklusive det rättsmedicinska arbetet. Misshandlade och våldtagna kvinnor kommer i stor utsträckning till sjukvården under kvällar, nätter och helger. Det är viktigt att centrumet omgående kan fånga upp och ge stöd och råd kvinnorna. Centrumet bör därför ständigt ha tillgång till personal som, förutom medicinsk undersökning och behandling, kan erbjuda ett första krissamtal. Kurator ocheller psykolog bör finnas tillgänglig dygnet runt. Det är nödvändigt att detta centrum också kan erbjuda kvinnorna övernattning. Om sådana faciliteter skall tillhandahållas i centrumets egen regi eller om det skall repliera på sjukhusets övriga resurser är en fråga som får prövas av centrumet.

Många kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp och misshandel behöver långtidsbehandling i form av psykoterapi. Psykoterapi måste kunna erbjudas kvinnorna inom rimlig tid och till en rimlig kostnad. Resurserna för psykoterapi till denna patientgrupp är idag klart otillräckliga. Det är därför angeläget att centrumet direkt till sin verksamhet kan knyta personal med kompetens för sådant arbete. Vidare kommer den personal som är engagerad i patientarbete att vara i behov av handledning.

Det är angeläget att ett centrum för kvinnor som våldtagits och misshand-

40 överväganden ochförslag -

lats också har plats medföljande barn. Från många håll och resurser för framhålls att resurserna för barnen i dessa sammanhang måste förbättras. Centrumet måste således även ha personal, som har kunskap om och kan ta

hand om de medföljande barnen.

Ett centrum bör fungera förmedlande och koordinerande instans som en också när det gäller verksamheter utanför sjukvården. Centrumet bör utveckla goda kontakter med de lokala kvinnojourerna. Dessa kan i sin tur bidra till centrumet med sin stora erfarenhet av våldsutsatta kvinnors behov av hjälp och stöd.

föreslås måste också utveckla samarbetsformerna med Det centrum som rättsväsendet. En god och nära kontakt med den lokala polisen måste särskilt eftersträvas. Härvid kan nytt erinras om det goda samarbete som Akuttetaten i Oslo byggt med polismyndigheten. Ett gott samarbete upp med åklagare och med rättsväsendet i övrigt är likaså angeläget. Även här

kan erinras det goda samarbete med advokater som Akuttetaten byggt om Kvalificerad juridisk rådgivning är av stor vikt för den utsatta kvinnan, upp. både när hon skall ta ställning till hon skall göra anmälan till polisen om och för att hon skall kunna tillvarata sina rättigheter. I vilken utsträckning ett centrum också bör ha egen personal med juridisk kompetens är en annan

fråga som får prövas av centrumet.

Socialtjänsten har ett särskilt när det gäller att bistå utsatta kvinnor. ansvar Det är nödvändigt att ett gott samarbete kan utvecklas mellan centrumet och

socialtjänsten.

Det är viktigt att kunskapen våld mot kvinnor tas i bruk i en samlad om insats för att motverka sådant våld. Centrumet kommer, som tidigare anförts, stå modell för det mottagande bör kvinnor som utsatts för att som ges våld runt i landet. Utbildning våld mot kvinnor för olika personalom om kategorier inom hälso- och sjukvården, men också inom socialtjänsten och rättsväsendet, kommer att behövas fortlöpande. Det gäller såväl grund- och vidareutbildning fortbildning. Centrumet bör kunna utarbeta skriftligt som informationsmaterial, och det bör naturligt för centrumet att medverka vara i traditionell utbildning. Allmänhetens medvetenhet om de problem mera är förknippade med våld mot kvinnor måste också höjas. Det är viktigt som centrumet tar på sig rollen att sprida information om den hjälp och det att stöd bör kvinnor varit utsatta för sådant våld. Det är också av som ges som största betydelse centrumet når ut med information till de kvinnor som att utsätts för våldtäkt och misshandel vad centrumet kan erbjuda dem. om

överväganden ochförslag 41 -

Kommissionen har redan i sin redovisning syftet med ett specialiserat av centrum för kvinnor som våldtagits och misshandlats understrukit betydelsen av bl.a. medicinsk forskning när det gäller effekterna av våld mot kvinnor. Det är angeläget att centrumet kan knyta sådan forskning till sig. Behovet av epidemiologisk forskning när det gäller våld mot kvinnor har redan framhållits. Eftersom avslöjande av det dolda våldet mot kvinnor förutsätter ett gott omhändertagande av de kvinnor vänder sig till som hälso- och sjukvården bör arbetet pâ centrumet även underlag för ge omvårdnadsforskning. Det kommer också att behövas klinisk forskning kring kvinnornas skador, framför allt de psykiska skadorna, och de behandlingsmetoder som dessa skador kan kräva.

Ett centrum för kvinnor som våldtagits och misshandlats bör även kunna erbjuda forskningen inom andra områden intressanta arbetsuppgifter. Den samhällsvetenskapliga forskningen, såsom den sociologiska och socialpsykologiska forskningen, men även den juridiska forskningen, har nära en anknytning till det kunnande som centrumet kan förväntas bygga upp.

Centrumet bör ha en uppgift när det gäller att inhämta kunskap på ny området och aktivt följa det forsknings- och utvecklingsarbete berör som kvinnor som utsätts för våld. Dessutom bör det föreslås centrum som nu kunna stimulera forskning inom sitt verksamhetsområde aktivt verka samt för att resultaten från angelägen forskning sammanställs. Centrumet bör vidare ha möjlighet att bedriva och initiera olika forsknings- och utvecklingsprojekt.

Centrumet bör åtminstone under uppbyggnadsperioden självt förfoga över sådana forskningsresurser att uppbyggnaden och erfarenheterna av centrumets aktiviteter kan utvärderas. Även härefter bör förfoga centrumet över vissa åtminstone begränsade forskningsresurser. I vilken utsträckning - - Centrumet därutöver bör ha egna forskningsresurser är svårbedömbart. Det bör vara väsentligt för valet av lokalisering centrumet att det till centruav met kan knytas forsknings- och utvecklingsprojekt. Fördelarna med det av NOMESKO utarbetade systemet för registrering och klassificering skaav dor när det gäller möjligheter till forskning har nämnts i det föregående.

När det gäller ledningen av ett centrum för kvinnor våldtagits och som misshandlats är det av största vikt att den skall leda verksamheten har som en sådan position att verksamheten förmår attrahera intresse och får respekt från andra verksamheter vid sjukhuset. Erfarenheterna har visat att det föreligger problem när det gäller läkare i arbetet med kvinnor att engagera

42 överväganden och förslag -

för våld och prioritet sådant arbete. Det är därför som utsatts att ge viktigt centrumets verksamhet leds en läkare och att dess chefsbeatt av fattning hög Härigenom förbättras också centrumets möjligheter ges status. dra till sig den forskning bli en av hörnstenarna i verksamatt som avses heten. Det förhållandet att arbetet i stor utsträckning kommer att innefatta kvalificerat medicinskt behandlingsarbete utgör ytterligare ett argument för bör med lång medicinsk erfarenhet som förestår att det vara en person verksamheten. Denne bör självfallet också ha ett genuint intresse och särskilt för de ofta komplicerade frågor som centrumet kommer engagemang arbeta med och rör integritetskränkande handlingar som våldtäkter att som samt våld inom nära relationer.

För det föreslås skall kunna erbjuda undersökning och att centrum som nu behandling det nödvändigt att centrumet har tillgång till dygnet runt är läkare. Naturligtvis bör det också finnas välutbildad sjukytterligare annan vårdspersonal lämpligen kan utgöras av sjuksköterskor. som

Som redan tidigare påtalats kommer betydelsefull del av det konkreta en med patienter utgöras akut kristerapi och socialt arbete såsom arbetet att av rådgivning och praktisk hjälp. Att för sådant arbete måste finnas resurser tillgängliga dygnet runt har framhållits särskilt. Detta förutsätter att centrumed flera kuratorer ocheller psykologer. Denna personal met bemannas kommer också engagerad i arbetet med att utveckla kontakterna att vara instanserna utanför sjukvården. Det bör övervägas om centrumet skall med anställd personal med psykoterapeutisk utbildning och erfarenhet. ha egen Möjligen kan det tillfyllest att sådana resurser knyts till centrumet på vara avtalsbasis. För att tillgodose medföljande barns behov måste centrumet tillföras personal med erforderlig kompetens inom detta område. också

3.4 Lokalisering

Akademiska sjukhuset i Uppsala drivs sedan några år tillbaka projektet Vid Omhändertagande vid kvinnomisshandel. Inom ramen för projektet har ett handlingsprogram utarbetats för sjukhusets direkta behandling av misshand- Vidare har flera olika personalkategorier erhållit utbildning lade kvinnor. i frågor rör våld mot kvinnor, och utbildningsinsatser pågår fortlöpansom Från sjukhusledningens sida har uttalats att intentionerna är att ytterligade. utveckla metoderna för arbetet med omhändertagande av kvinnor som utre för våldtäkt och misshandel. Sjukhusledningen anser att Akademiska satts

överväganden och förslag 43 -

sjukhuset därmed har goda förutsättningar att också fortsättningsvis på bred front bedriva en aktiv verksamhet när det gäller omhändertagande av kvinnor som utsatts för våld. Verksamheten har, anser man, goda förutsättningar att bli bestående.

Kvinnokliniken vid Akademiska sjukhuset är som tidigare nämnts en av landets största och modernaste kvinnokliniker. Vid kliniken bedrivs, förutom sjukvård, undervisning och medicinsk forskning i stor omfattning. Även den tvärvetenskapliga forskningen är betydande. Om ett specialiserat centrum för våldtagna och misshandlade kvinnor knyts till Akademiska sjukhuset kan man enligt klinikledningens mening förutsätta att någon form av fakultetsfinansierad fast forskningsverksamhet knyts till centrumet.

Som tidigare nämnts bör det falla sig naturligt att ett sådant specialiserat centrum för kvinnor som våldtagits och misshandlats som Kvinnovåldskommissionen nu föreslår integreras i annan verksamhet vid ett större sjukhus. Fördelen med ett nära förhållande mellan klinisk verksamhet och forskning har redan framhållits, och möjligheten för det centrum som nu föreslås att kunna knyta forskning inom olika områden till sig är en viktig faktor som bör tas i beaktande när det gäller valet av lokalisering. Det landsting som anförtros uppdraget att inrätta ett sådant centrum måste också ha ett särskilt engagemang för detta och vara inställt på att ta ett mera långsiktigt ansvar för centrumet.

Enligt kommissionens mening är det lämpligt att placera ett centrum för kvinnor som våldtagits och misshandlats vid Akademiska sjukhuset och att centrumet organisatoriskt knyts till sjukhusets kvinnoklinik. Verksamheten vid kvinnokliniken, så som den byggts upp, ger stora möjligheter att samla kunskap och erfarenheter om kvinnors hälsoproblem. Centrumet bör ha tillgång till egna lokaler, dock gärna i nära anslutning till kvinnoklinikens lokaler. Vid Kvinnovåldskommissionens kontakter med företrädare för Landstinget i Uppsala län och Akademiska sjukhuset har det framkommit att viss personalförstärkning är nödvändig för att en sådan mottagning som den föreslagna skall kunna byggas upp. En och en halv läkartjänst, en avdelningsföreståndare, två kuratorer, en psykoterapeut, fyra sjuksköterskor, en halv barnskötartjänst, en utbildningsledareinformatör och en kanslist är den personal som torde behöva tillföras centrumet under uppbyggnadsfasen och som motiveras av de krav som ställs på den nya verksamheten. Läkartjänsterna kan eventuellt fördelas två-tre olika läkare med rullande schema som jämsides med kliniskt arbete också bedriver forskning. Under jourtid finns kvinnoklinikens ordinarie jourpersonal.

44 överväganden och förslag -

Dessutom kan centrumets mottagning tillhandahålla såväl läkare som kura-

tor i beredskap.

3.5 Finansiering

Kvinnovåldskommissionen föreslår sålunda att ett specialiserat centrum för

kvinnor för våldtäkt och misshandel inrättas inom hälso- och som utsatts sjukvården och detta knyts till den befintliga verksamheten vid att centrum Akademiska sjukhuset i Uppsala och dess kvinnoklinik. Om ett centrum

skall kunna uppnå de syften kommissionen i det föregående angett som måste verksamheten stadga och kontinuitet. Avsikten är således inte att ges skall utgöra försöksverksamhet eller ett tidsbegränsat forskcentrumet en ningsprojekt. Grundtanken bakom förslaget är i stället att det för lång tid

framöver kommer behövas specialiserad verksamhet för kvinnor som att en våld. Verksamheten kan dessutom förväntas sikt bidra till utsätts för utvecklingen och förbättra förutsättningarna för även annat brottsofferarav bete. Kommissionen vill mot denna bakgrund framhålla betydelsen av att

existens kan garanteras även efter en inledande period. centrumets

framgått vad kommissionen sagt i fråga lokaliseringen av det Som av om föreslås är det fundamentalt att det landsting som anförtros centrum som inrätta och utveckla centrumet har ett starkt engagemang för uppdraget att och landstinget är berett att påta sig ett långsiktigt ansvar för detta att Kommissionen har funnit det naturligt att det är den sjukverksamheten. inom vilkens område centrumet skall inrättas, dvs. Landsvårdshuvudman tinget i Uppsala län, kommer att ha det huvudsakliga ekonomiska som för verksamheten. Härvid bör särskilt beaktas att en avsevärd del ansvaret arbetet vid centrumet kommer att utgöras av direkt patientarbete, som av framför allt förväntas komma invånarna i det landstinget till godo. egna

Enligt kommissionen talar starka rättspolitiska skäl för att staten bör ta en i uppbyggnaden detta centrum. Våld mot kvinnor är ett allvaraktiv del av såväl individuellt samhälleligt. Våldet mot kvinnor är ligt problem, som och förekommer överallt i samhället. Våldtäkt, misshandel och andra utbrett kvinnor utgör allvarliga uttryck för bristande jämliknande övergrepp mot ställdhet, såväl i förhållandet mellan enskilda kvinnor och män som i sam-

i Staten har särskilt när det gäller att arbeta för en hället stort. ett ansvar jämställdhet mellan könen och vidta åtgärder för att förhindra och ökad våld kvinnor. Våldtäkt och misshandel utgör också allvarliga motverka mot

- överväganden ochförslag 45

brott. Även under det decenniet vidtagit om staten senaste en rad åtgärder för att motverka sådana våldsbrott har detta våld fortfarande stor utbredning. Det är därför en viktig rättssäkerhetsfråga att stödet till de kvinnor som utsätts för sådana våldsbrott förbättras.

Kvinnovåldskommissionen har i det föregående föreslagit att det tillskapas ett centrum som framför allt skall tjäna som modell och vara en förebild för arbetet i andra delar av landet. Forskning och utveckling inom flera områden, men även information och utbildning, avses bli hörnstenar i centrumets verksamhet. Även detta talar för ett statligt i verksamengagemang heten.

Uppbyggnaden av centrumet måste beräknas ta åtminstone några år i anspråk. Det har inte varit möjligt att med exakthet beräkna kostnaderna för uppbyggnadsarbetet eller den utbyggda verksamheten. Kostnaderna för att driva ett centrum torde dock kunna uppskattas till åtminstone fem miljoner kronor årligen. Härtill kommer kostnader för forskning.

Regeringen kommer inom kort att avlämna proposition till riksdagen en med anledning av psykiatriutredningens slutbetänkande Välfärd och valfrihet service, stöd och vård för psykiskt störda SOU 1992:73. En utred- - av ningens grundtankar är att samarbetet mellan hälso- och sjukvården och socialtjänsten behöver utvecklas och nya arbetsformer prövas. Särskilda stimulansbidrag föreslås för att utveckla nya metoder för samarbetet. Verksamheten vid det centrum som nu föreslås har till syfte att hjälpa utsatt en grupp patienter som, om adekvata åtgärder inte vidtas i tid, riskerar att kvarstående psykiska och sociala problem. Verksamheten synes som nämnts vara av den karaktären att ekonomiskt stöd från staten är motiverat åtminstone under ett inledningsskede. Kommissionen föreslår att regeringen inom ramen för de anslag som kommer att anvisas för psykiatrireformen finansierar ett statligt bidrag till centrumet. Vid sina överväganden hur av en ändamålsenlig uppbyggnad av det särskilda centrumet skall kunna säkerställas har kommissionen funnit det rimligt att staten under tre år bidrar till centrumets uppbyggnad med tre miljoner kronor om året. Kommissionen utesluter inte att staten även efter denna period skall ha ett fortsatt engagemang i centrumet. Kommissionen vill i sammanhanget erinra den brottsom offerfond som regeringen föreslagit skall inrättas och riksdagen har som att fatta beslut om senare under våren. Från fonden skall bidrag kunna utgå även till offentlig verksamhet som gäller brottsoffer, och inrättandet av särskilda s.k. våldtäktsmottagningar har nämnts i sammanhanget.

Statens offentliga 1994 utredningar

Kronologisk förteckning

Ändradansvarsfördelning för denstatliga 35. Vårandes stämma ochandras. . statistiken. Fi. Kulturpolitikochinternationalisering. Ku.

Kommunerna. Landstingen ochEuropa 36. Miljö ochfysiskplanering. M. . + Bilagedel.C. 37.Sexualupplysning ochreproduktiv hälsaunder

Mänsföreställningar kvinnorochchefskap. om S. 1900-talet i Sverige. UD. . Vapenlagen ochEG.Ju. 38.Kvinnor,bamocharbeteiSverige1850-1993. UD.

Kriminalvårdochpsykiatri.Ju. 39.Gamla ärungasom blivitäldre.Omsolidaritet . SverigeochEuropa.Ensamhällsekonomisk mellangenerationerna. Europeiska äldreâretl993.S.

Kull Fi. 40. Långsiktig strálskyddsforskning. M.

EU, EES ochmiljön. M. 41. Ledighetslagstiftningen en översyn. A. - Historisktvägval FöljdemaförSverigeiutrikes- - 42.Statenochtrossamfunden. C.

ochsäkerhetspolitiskt hänseende av att bli, 43.Uppskattad sysselsättning om skattemas betydelse respektive intebli medlemiEuropeiska unionen. UD. för denprivatatjänstesektom. Fi.

O Förnyelse ochkontinuitet- om konstochkultur 44.Folkbokföringsuppgifiema i samhället. Fi. . i framtiden. Ku. 45.Grunden förlivslångtlärande. U.

OAnslutning till EU Förslagtill övergripande 46.Sambandet mellansamhällsekonomi, transfereringar . lagstiftning. UD. ochsocialbidrag. S.

Omkrigetkommit...Förberedelser förmottagande 47.Aweckling denobligatoriska av anslutningen . av militärtbistånd1949-1969Bilagedel. + SB. till studentkårer ochnationer.U.

Suveränitet ochdemokrati 48.Kunskap för utveckling bilagedel.A. + . + bilagedel med expertuppsatser. UD. 49.Utrikessekretessen. Ju.

JlK-metoden, m.m. Fi. 50.Allemanssparandet en översyn. Fi. . - Konsumentpolitik i enny tid.C. 51.Minneochbildning.Museemas uppdragoch . Pâ väg. K. organisation bilagedel.Ku. + . Skoterköming iordbruks-ochskogsmark. 52.Teaterns roller.Ku. . Kartläggning ochåtgärdsförslag. M. 53.Mästarbrev för hantverkare. Ku.

Års-ochkoncemredovisning enligtEG-direktiv. 54.Utvärdering praxisi asylärenden. av Ku. . Dell ochIl. Ju. 55.Rättentill reformerat bilstöd.S. ratten- Kvaliteti kommunal verksamhetnationell 56.Ett centrum för kvinnor våldtagits och . - som uppföljningochutvärdering. C. misshandlats. S.

Renarolleri biståndet-styrningocharbetsfördelning

i en effektivbiståndsförvalming. UD.

Refonnerat pensionssystem. S. . Refonnerat pensionssystem. BilagaA. . Kostnader ochindivideffekter.

Reformerat pensionssystem. BilagaB. . Kvinnors ATPoch avtalspensioner.

Förvaltabostäder. Ju. . Svenskalkoholpolitik en strategiförframtiden. S. . - Svensk alkoholpolitik bakgrund ochnuläge.S. . - Att förebygga alkoholproblem. . Vård alkoholmissbrukare. av S. . Kvinnorochalkohol.S. . . Barn Föräldrar Alkohol. - -

Vallagen.Ju. . Vissamervärdeskattefrâgor lll Kultur m.m. Fi. . - MycketUnderSamma Tak.C. . Vandelns betydelse i medborgarskapsärenden, m.m. . Ku.

Tekniskt utrymme förytterligare TV-sändningar. Ku. .

1994 Statens offentliga utredningar

förteckning

Systematisk

Statsrådsberedningen Finansdepartementet kriget k°mmllm Förberedelse m mottagande aV Ändrad ansvarsfördelning förden statliga statistiken. [i] Om

EG-direktiv. för den privata tjänstesektoui. [43] Års- och koncemredovisning enligt Folkbokföringsuppgiñema i samhället. [44] Del[ ochu Ju, [17] Allemanssparandet översyn. en [50] Forvalta bostäder. [23] -

Vallagen. [30] Utbildningsdepartementet Utrikessekretessen. [49] Grunden för livslångt läran [45] Utrikesdepartementet Avvecklingav den obligatoriska anslutningen till

för Sverige i utrikes-och Studentkårer och nationer. [47] Historiskt vägval Följdema säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, respektive intebli Kl] ltll rdepa rtementet medlem i Europeiska unionen. [8] Anslutning ti EU Förslag ti Ölergilpande Förnyelse och kontinuitet om konst ochkultur H lagstiftning. [10] i framtiden. [91 Vandelns betydelse i medborgarskapsärenden, m.m. [33 Suveränitet och demokrati Teknisktutrymme för ytterligare TV-sändningar. [34] + bilagedel med expertuppsatser. [12] i biståndet- styrning och arbetsfördelning Vårandes stämma och andras. Rena roller biståndsförvaltning. [I9] Kulturpolitikoch internationalisering. [35] i en effektiv reproduktiv hälsa under 1900-taletMinne och bildning. Museemas uppdrag och Sexualupplysning och iSverige. [37] organisation + bilagedel. [51]

Kvinnor, bam och arbete i Sverige 1850-1993. [38] Teaterns roller. [52] Mästarbrev för hantverkare. [53] Socialdepartementet Utvärdering av praxisi asylärenden. [54]

Mäns föreställningar kvinnor och chefsskap. [3] om Arbetsmarknadsdepartementet Reformerat pensionssystem. [20] Refwmera P35l°n555l°m- Bilaga A- Ledighetslagstiñningen översyn en [41] individeffekter. [21] Kunskap för utveckling + bilagedel. [48] Kostnader och Reformerat pensionssystem. BilagaB. avtalspensioner. [22] Civildepa rtementet Kvinnors ATP och Svensk alkoholpolitik en strategi för framtiden. [24] Knmmunema, Landstingen ochEumna. - Svensk alkoholpolitik bakgrund ochnuläge. [25] + Bnngedd [2] - At förebygga alkdmlpmblem- [26] Konsumentpolitik i en ny tid. [14] Vård alkdlolmissbmkare [27] Kvalitet i kommunal verksamhet - nationell aV Kvinnor och alkohol. [28] uppföljning och utvärdering. [18]

Barn Föräldrar Alkohol. [29] Mycket Under Samma Tak. [32] - blivit äldre.Om solidaritet mellan Stagen] och trossamfunden [42] Gamlaär unga som generationerna. Europeiska åldreåret 1993. [39] transfereringar Müjö- och naturresursdepartemente] Sambandet mellan samhållsekonomi,

och socialbidrag. [46] EU EES och miljön [7] till reformerat bilstöd. [55] skorerköming jordbruks och skogsmark Rätten ratten- Ett centrum för kvinnor som våldtagits och Kmmggningoch åtgardsmrshg [[5] misshândlals- [555] Miljö och fysisk planering. [36]

Långsiktig strålskyddsforskning. [40] Kommumkationsdepartementet

Påvag. [15]