Vårdavgifter vid rättspsykiatrisk vård, m.m. : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

vid

Vårdavgifter rättspsykiatrisk Vård,

m.m.

S I : 1996: 141 i Delbetänkande av Tvångspsykiatrikommittén

A var;

Ky;

37/

Om 4h

ç ,tagg

Statens offentliga utredningar

WW ,H 1996:141 M

iw Socialdepartementet

Vårdavgifter Vid rättspsykiatrisk vård,

m.m.

Delbetänkande Tvångspsykiatrikommittén

av Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer. uppdrag av Regeringskanslietsforvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrádsberedningen,1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställashos: Regeringskanslietsförvaltningskontor Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

Tryckt av REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-20384-7 Stockholm 1996 ISSN 0375-25OX

Till statsrådet och chefen för Socialdepartementet

Genom beslut den 9 november 1995 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för Socialdepartementet Ingela Thalén att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utvärdera lagen 1991:1128 om psykiatrisk tvångsvård LPT och lagen 1991:1129 om rättspsykiatrisk vård LRV. I kommitténs uppdrag ingår att beskriva och analysera de principer och regler som gäller patientens skyldighet att betala patientavgift vid rättspsykiatrisk vård samt att behandla frågan om kostnadsansvar för rättspsykiatrisk vård av asylsökande. Med stöd av bemyndigandet utsågs den 1 januari 1996 kammarrättslaginannen Margit Kärrström till ordförande. Till övriga ledamöter utsågs riksdagsledamöterna Christel Anderberg m, Karin Israelsson c, Christina Pettersson s, Birthe Sörestedt s, vårdläraren Elina Toivonen v, samt riksdagsledamoten Conny Öhman

s samtliga fr.o.m. den 10 februari 1996. Dessutom

utsågs till ledamot i kommittén biträdande överläkaren Lars Davidsson fp fr.o.m. den 1 april 1996. Till sakkunniga förordnades fr.o.m. den 10 februari 1996 professorn Anders Forsman, kammarrättsassessorn Christian Groth, departementssekreteraren Anna-Carin Kandimaa, medicinalrådet Börje Lassenius, kanslirådet Lars Sjöström och numera rådmannen Bodil Stelzer. Till experter förordnades fr.o.m. den 10 februari 1996 socialdirektören Anders Blom, socialpolitiske sekreteraren Kjell Broström, numera chefsåklagaren Agneta Isborn Lind, professorn Lars Jacobsson, förbundsjuristen Magnus Ljungstedt, juristen Ulla Lönnquist Endre, hovrättsrådet Göran Rosenberg, byrådirektören Bert Sundström samt fr.o.m. den 15 maj 1996 polisintendenten Staffan Tilling.

Till sekreterare förordnades fr.o.m. den 1 januari 1996, kammarrättsassessorn Birgitta Henriksson och, fr.o.m. den 1 juli 1996, avdelningsdirektören Ingmar Hammer. Kommittén har antagit namnet Tvángspsykiatrikommittén. Kommittén överlämnar härmed delbetänkandet Vårdavgifter vid rättspsykiatrisk vård, m.m. Vid utarbetandet av detta delbetänkande har Birgitta Henriksson arbetat som sekreterare. Kommittén fortsätter sitt arbete med att utvärdera LPT och LRV.

Stockholm den 1 oktober 1996

Margit Kärrström

Christel Anderberg Karin Israelsson Christina Pettersson

Birthe Sörestedt Elina Toivonen Conny Öhman

Lars Davidsson

/Birgitta Henriksson

Innehåll

Förkortningar 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 9

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningsförslag 15

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Inledning 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Nuvarande förhållanden 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Sjukvårdshuvudmännens vårdansvar 23 . . . . . . . . . . . 2.2 Allmänt ersättning från staten för sjukvårdskostom nader 24 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Ersättning från staten för sjukvårdskostnader vid

flyktingmottagande 27

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Allmänt om vårdavgifter 29 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Vårdavgifter vid rättspsykiatrisk vård 32 . . . . . . . . . . 2.6 Den enskildes kostnadsansvar inom kriminalvården 34 . . 2.7 Den enskildes kostnadsansvar inom socialtjänsten 34 . . .

2.8 Sammanställning den enskildes kostnadsansvar vid

av olika samhållsinsatser 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Enkäter m.m. 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.1 Enkät till vårdinrättningar 39

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.2 Enkät till landsting och landstingsfria kommuner angående vårdavgifter 41

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Enkät till landsting och landstingsfria kommuner

angående kostnadsansvar för rättspsykiatrisk vård 42 . . .

3.4 Konkreta exempel på landstingens kostnadsansvar för

rättspsykiatrisk vård av vissa utlänningar 43 . . . . . . . .

Innehåll

Vårdavgift för rättspsykiatrisk vård överväganden och förslag 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Allmänna överväganden 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Behövs lagstiftning 50 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kostnadsansvar för rättspsykiatrisk vård av vissa

utlänningar överväganden och förslag 55 - . . . . . . . . Allmänna överväganden 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Utformning lag angående kostnadsansvaret för av en rättspsykiatrisk vård vissa utlänningar 58 av . . . . . . . .

Budgeteffekter 61

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Författningskommentarer 63 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslaget till lag om kostnadsansvar för

rättspsykiatrisk vård vissa utlänningar 63 av . . . . . . . . 7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen 1962:381 om

allmän försäkring 65 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Förslaget till lag om ändring i lagen 1991:1129

rättspsykiatrisk vård 65 om . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förkortningar

AFL lagen 1962:381 allmän försäkring om EEG Europeiska ekonomiska gemenskapen HSL Hälso- och sjukvårdslagen 1982:763 JO Justitieombudsmannen KL Kommunallagen 1991:900 LPT lagen 1991:1128 psykiatrisk tvångsvård om LRV lagen 1991:1129 om rättspsykiatrisk vård LVM lagen 1988:870 vård missbrukare i vissa fall om av prop. proposition SoL socialtjänstlagen 1980:620

Sof socialtjänstförordningen 1981:750

RÅ Regeringsrättens årsbok

Sammanfattning

Tvångspsykiatrikominittén behandlar i detta delbetänkande dels frågor som gäller skyldighet för patienten att betala patientavgift vid rättspsykiatrisk vård, dels frågan om vilken huvudman som skall ha kostnadsansvaret för rättspsykiatrisk vård av utländska medborgare som vistas i Sverige utan att vara bosatta här.

Vårdavgifter vid rättspsykiatrisk vård

Enligt 26 § första stycket HSL får vårdavgifter patienter tas ut av enligt grunder som landstinget eller kommunen bestämmer, i den mån inte annat är särskilt föreskrivet. Det finns inte någon särskild reglering när det gäller rättspsykiatrisk vård. Landstingsförbundet och regeringen genom Socialdepartementet träffar årligen överenskommelser, de s.k. Dagmaravtalen, där bl.a. en högsta avgift i sluten vård för dem som uppbär sjuklön,

sjuk- eller föräldrapenning bestäms. Denna avgift är för närvaran-

de 80 kr per vårddag. Staten står för kostnaderna för hälso- och sjukvård för häktade och intagna i kriminalvårdsanstalt. Detta medför att personer som bereds rättspsykiatrisk vård enligt l § andra stycket 2 och 3 LRV dvs. personer som är anhållna, häktade eller intagna i krirninalvårdsanstalt inte betalar någon vårdavgift. Vårdavgift betalas inte heller av den som är intagen en enhet för rättspsykiatrisk undersökning. När det däremot gäller den som bereds rättspsykiatrisk vård enligt l § andra stycket l LRV, dvs. den som ges rättspsykiatrisk vård efter beslut av domstol, står landstinget eller kommunen för vården och dessa patienter debiteras vårdavgift på samma sätt som andra patienter i sluten vård.

10 Sammanfattning SOU 1996;141

Det finns emellertid regler inom socialförsäkringen som medför att skillnaderna i ekonomiskt hänseende mellan de olika kategorierinte blir så stora. Sålunda föreskrivs i lO kap. 2 § AFL att det na till pensionsberättigad under hel månad är intagen på en en som en kriminalvårdsanstalt eller är häktad inte får utbetalas högre

månadsbelopp i folkpension än regeringen bestämmer. I en

särskild kungörelse har fastslagits att folkpension får utges med högst ett belopp som motsvarar 30 % av folkpensionen för en ogift ålderspensionär jämte pensionstillskott. Vidare föreskrivs i 3 kap. 15 § AFL att sjukpenning inte utgår för tid då den försäkrade är häktad eller är intagen i kriminalvårdsanstalt. Nu nämnda bestämmelser i AFL gäller även personer som bereds rättspsykiatrisk vård enligt 1 § andra stycket 2 och 3 LRV. När det gäller sjukhusvård för pensionärer föreskrivs i 2 kap. 12 § AFL att för varje dag då pensionsberättigad får sådan vård en skall försäkringskassan ta ut avgift. Denna avgift får för en närvarande inte överstiga 80 kr per vårddag. Före den 1 januari

1992 tog försäkringskassan även ut avgift vid sjukhusvård för den uppbar sjukpenning, föräldrapenning eller smittbärarpenning.

som Den 1 januari 1992 överfördes emellertid administrationen av avgifterna för sjukhusvård till sjukvårdshuvudmännen. När det gäller missbrukare vistas t.ex. behandlingshem skall dock som sjukpenningen enligt 3 kap. 15 § AFL begäran av den som för vårdkostnaden minskas med 80 kr, dock högst med en svarar tredjedel sjukpenningens belopp. av För att ta reda på vilka ekonomiska förutsättningar som gäller för de patienter bereds rättspsykiatrisk vård har kommittén som skickat enkäter med frågor angående patienternas ekonomi till ut

sju vårdinrättningar för rättspsykiatrisk vård. Enkäten omfattade

352 patienter. Av dessa vårdades 128 patienter Karsuddens sjukhus. Nästan samtliga dessa patienter uppbar förtidspension av eller sjukbidrag. Av de övriga 224 patienterna uppbar 176 någon form pension eller sjukbidrag. 27 patienter hade sjukpenning av medan 21 patienter saknade inkomst eller uppbar socialbidrag. En majoritet patienterna uppbar således sjukbidrag eller någon stor av

form av pension.

SU 1996: 141 Sammanfattning 11

Enkäten visade också att olika landsting hanterade frågan om vårdavgift för patienter som helt saknade inkomster olika sätt. Samtliga sju tillfrågade vårdenheter svarade att det förekom att patienter lämnade vårdenheten med vårdskulder, som i vissa fall uppgick till höga belopp. Vårdskulden uppstod dock mestadels som en följd av att patienten debiteras för avgifterna först efter två månaders vårdtid. Det kan åberopas principiella skäl, framför allt att rättspsykiatrisk vård är en brottspåföljd och att det ofta är fråga om långvarig vård, för sådan vård skall helt gratis för den enskilde. Å att vara andra sidan kräver rättvisan att bestämmelser om olika avgifter som den enskilde skall betala bör vara desamma inom närliggande vårdområden. Inom såväl sjukvården och socialtjänsten som kriminalvården åläggs den enskilde någon form kostnadsansvar av för uppehållet. Kommittén anser därför att det inte finns något principiellt hinder mot att ålägga den enskilde ett kostnadsansvar avseende kostnader för mat och hygien motsvarar den m.m., som inbesparing i levnadsomkostnader som den enskilde gör när han vårdas sjukhus. Detta förutsätter då att den enskilde uppbär någon inkomst. Är så inte fallet bör däremot någon avgift inte tas ut, eftersom vårdskulder skulle försvåra rehabiliteringen. Det är också viktigt att det finns möjlighet att på ett smidigt sätt och i anslutning till vården ta ut avgifter dem har av som en socialförsäkringsförmån så att det inte heller för dessa patienter uppkommer vårdskulder. En sådan möjlighet finns för närvarande när det gäller den som har pension men numera inte när sjukpenning utges under sjukhusvård. Kommittén föreslår därför att en ny bestämmelse införs i AFL, som innebär att för varje dag då en försäkrad bereds rättspsykiatrisk vård enligt 1 § andra stycket l LRV skall sjukpenningen begäran den för av som svarar vårdkostnaderna minskas med 80 kr, dock högst med en tredjedel av sjukpenningens belopp. Detta motsvarar den möjlighet som redan finns att minska sjukpenningen när en missbrukare vårdas på t.ex. ett behandlingshem. Kommittén anser att frågan om när vårdavgift inte skall tas ut bör kunna lösas genom förhandlingar mellan Landstingsförbundet och Socialdepartementet. För den händelse detta inte skulle lyckas

12 Sammanfattning

lägger kommittén fram ett förslag till lagstiftning, som innebär att det i LRV införs en bestämmelse av innebörd att avgift vid sjukhusvård beträffande den som genomgår rättspsykiatrisk vård får tas ut endast genom avdrag från förmån enligt AFL.

Kostnadsansvar för rättspsykiatrisk vård av vissa

utlänningar

Det finns etablerade system för ersättning till landstingen när det gäller vårdkostnader, förutom för svenska medborgare och de som är bosatta i Sverige, även för dem som omfattas av EEG-förordning nr 1408/71 och olika konventioner med andra länder. Ersättning enligt EEG-förordningen och de olika konventionerna avser emellertid i första hand akut somatisk sjukvård. När det gäller EEG-förordningen och de olika konventionerna är systemet med ersättning till sjukvårdshuvudmännen för vårdkostnaderna konstruerat på så sätt att försäkringskassan ersätter sjukvårdshuvudmännen för vårdkostnaderna för utlänningen, efter det att ekonomiska medel har överförts från den utländska kassan. Det har dock visat sig vara mycket svårt för landstingen att ut ersättning från utländsk myndighet för rättspsykiatrisk vård. När det gäller utlänningar som faller inom de kategorier som räknas i förordningen 1990:927 om statlig ersättning för upp flyktingmottagande m.m. ersätter staten enligt praxis landstingen för vårdkostnaderna för rättspsykiatrisk vård trots att förordningen, när det gäller personer över 18 år, gäller endast akut vård. Detta innebär att i de fall en person faller utanför de kategorier som nämns i denna förordning och någon ersättning således inte utges från staten eller från svensk försäkringskassa får det enskilda landstinget stå för vårdkostnaden. Av praxis får anses framgå att det är det landsting inom vars område ett brott har begåtts, som får bära kostnaden för rättspsykiatrisk vård av den utlänning som begått ett brott och som vistas i Sverige utan att vara bosatt här. Av enkät som kommittén har gjort och av siffror som Landsen tingsförbundet redovisat framgår visserligen att det inte är någon vanlig företeelse att landstingen blir tvungna att stå för vårdkost-

SOU 1996: 141 Sammanfattning 13

naderna för rättspsykiatrisk vård utlänningar har dömts till av som sådan vård efter att ha begått brott. Eftersom vårdtiderna är obestämda och ofta långa, kan det emellertid bli fråga höga om kostnader för ett enskilt landsting. Enligt kommitténs mening talar övervägande skäl för att staten skall ta över för kostansvaret naderna för rättspsykiatrisk vård utlänningar vistas i av som Sverige utan att vara bosatta här. Förhandlingar mellan Landstingsförbundet och Arbetsmarknadsdepartementet har nyligen avslutats angående förändringar i för-

ordningen om statlig ersättning för flyktingmottagande

m.m. av innebörd att landstingen skall överta ansvaret för hälso- och sjukvård för asylsökande och ersättning för kostav staten naderna härför. Personkategorin kommer efter ändringsarbetet att vara densamma som i nu gällande förordning, vilket innebär de att utlänningar som inte faller inom denna kategori inte heller i

framtiden kommer att omfattas statens ersättningsskyldighet.

av Det hade varit önskvärt även kostnadsansvaret för rättspsyom kiatrisk vård av de utlänningar vistas i Sverige som utan att vara bosatta här hade kunnat överlämnas till lösas avtalsvägen att mellan Landstingsförbundet och Socialdepartementet. Då detta inte har kunnat ske måste frågan lösas lagstiftning. Kommittén genom föreslår därför att det införs särskild lag föreskriver det en som att är staten som skall bära kostnadsansvaret för rättspsykiatrisk vård av utländska patienter som vistas i Sverige bosatta utan att vara här och som har dömts till rättspsykiatrisk vård. Utbetalning av ersättning föreslås ske genom Kriminalvårdsverkets försorg när det gäller personer som är häktade eller har dömts till fängelsestraff och får rättspsykiatrisk vård samt genom Statens invandrarverks försorg när det gäller personer som av domstol överlämnats till rättspsykiatrisk vård.

Författningsförslag

l Förslag till lag om kostnadsansvar för

rättspsykiatrisk vård av vissa utlänningar

Härigenom föreskrivs följande.

l § Landsting och kommuner har rätt till ersättning staten för av kostnader för rättspsykiatrisk vård utländska medborgare av som vistas i Sverige utan att vara bosatta här. Ersättning enligt första stycket vid rättspsykiatrisk vård enligt 1 § andra stycket l lagen 1991:1129 rättspsykiatrisk vård om betalas efter ansökan till Statens invandrarverk i efterskott. Ersättning enligt första stycket vid rättspsykiatrisk vård enligt 1 § andra stycket 2 och 3 lagen om rättspsykiatrisk vård för dem som är anhållna eller häktade eller är intagna i eller skall förpassas till kriminalvårdsanstalt betalas efter ansökan till Kriminalvårdsverket i efterskott.

2 § En ansökan om ersättning enligt denna lag skall ha kommit in till Statens invandrarverk eller Kriminalvårdsverket senast inom ett år från utgången av den period ansökan inte särskilda avser, om skäl föreligger. Landsting och kommuner är skyldiga att lämna Statens invandrarverk och Kriminalvårdsverket de uppgifter krävs för som bedömningen av deras rätt till ersättning enligt denna förordning.

3 § Statens invandrarverks och Kriminalvårdsverkets beslut om ersättning för kostnader får överklagas hos regeringen.

4 § Statens invandrarverk och Kriminalvårdsverket får meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten denna lag. av

16 Författningsförslag Denna lag träder i kraft den l juli 1997.

Fözfczttningsförslag 17

2 Förslag till lag ändring i lagen 1962:381

om om

allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 15 § lagen 1962:381 om zillmän försäkring skall ha följande lydelse.

Nzzvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 15 § Sjukpenning utgår för tid dä den försäkrade

a fullgör annan tjänstgöring enligt lagen 1994:1809

om totalförsvarsplikt än grundutbildning som är längre än 60 dagar;

b är intagen i sådant hem som avses i 12 § lagen 1990:52 med

särskilda bestämmelser om värd av unga med stöd 3 § sagda av lag;

c är häktad eller intagen i kriminalvårdsanstalt; d i annat fall än under b eller c sagts av annan orsak än

sjukdom tagits om hand på det allmännas bekostnad;

e vistas utomlands i annat fall än då den försäkrade insjuknar

medan han utför arbete som ett led i här i riket bedriven en verksamhet eller som sjöman anställd svenskt handelsfartyg eller under sjukdom eller i fall som avses i 7 b § till utlandet reser med försäkringskassans medgivande. För varje dag då en försäkrad bereds vård i ett sådant hem för värd eller boende eller familjehem enligt socialtjänstlagen 1980:620 som ger vård och behandling missbrukare alkohol av eller narkotika, skall sjukpenningen begäran den av som svarar för värdkostnaderna minskas med 80 kronor, dock med högst en tredjedel av sjukpenningens belopp. Därvid skall det belopp varmed minskning sker avrundas till närmast lägre hela krontal. Det belopp som sjukpenningen minskas med skall betalas ut till den på vars begäran minskningen har gjorts.

Senaste lydelse 1994:2072.

18 Författningsförslag sou 1996:141

Vad som sägs i andra stycket skall gälla även den som bereds rättspsykiatrisk vård enligt 1 § Indra stycket 1 lagen 1991:1129 om rättspsykiatrisk värd. Utan hinder av första stycket utgår sjukpenning till försäkrad

under c vid sjukdom inträffar under tid då han får

som avses som vistas utom anstalt och därvid bereds tillfälle att förvärvsarbeta.

Denna lag träder i kraft den l juli 1997.

sou 1996:141 Författningsförslag 19

3 Förslag till lag ändring i om lagen 1991:1129 om rättspsykiatrisk vård

Härigenom föreskrivs att det i lagen 1991:1129 rättsom psykiatrisk vård skall införas en ny paragraf, 2 följande a av lydelse.

2 a § Avgift för vård enligt denna lag, patienten vistas inom om

sjukvårdsinrättningens område, får tas ut endast avdrag

genom

från förmån enligt lagen 1962:381 allmän försäkring i den

om mån det följer 2 kap. 12 § eller 3 kap. 15 § tredje stycket av nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den l juli 1997.

sou 1996:141 21

1 Inledning

Av direktiven framgår att regeringen har uppmärksammats på vissa frågeställningar som gäller vårdavgift för rättspsykiatrisk vård. Kommittén skall därför beskriva och analysera de principer och regler som gäller patientens skyldighet att betala patientavgift vid rättspsykiatrisk vård och bedöma om nuvarande regler kan anses vara skäliga. Patienternas ekonomiska förutsättningar i allmänhet och det förhållandet att rättspsykiatrisk vård är en brottspåföljd skall särskilt beaktas. Kommittén skall även behandla frågan om vilken huvudman som skall ha kostnadsansvaret för rättspsykiatrisk vård av asylsökande.

2 Nuvarande förhållanden

2.1 Sjukvårdshuvudmännens vårdansvar

Enligt 3 § HSL skall varje landsting erbjuda en god hälso- och sjukvård dem som är bosatta inom landstinget. l 3 b § nyss nämnda lag föreskrivs att landstinget skall erbjuda en god hälsooch sjukvård dem, som utan att bosatta i Sverige, har rätt vara till vârdförmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap enligt vad som följer av förordningen EEG nr 1408/71 om tillämpning av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. Vården skall i detta fall erbjudas det landsting inom område av vars personen är förvärvsverksam. Sjukvårdshuvudmännen är även skyldiga att vårda de utlänningar som omfattas av en konvention Sverige som har med flera utländska stater. Av 4 § HSL följer att, om någon som vistas inom landstinget utan att vara bosatt där behöver omedelbar hälso- och sjukvård, landstinget skall erbjuda sådan vård. Enligt 2 § LRV skall reglerna i HSL skyldighet för ett om

landsting en kommun att erbjuda hälso- och sjukvård gälla även

rättspsykiatrisk vård.

Av det anförda följer sammanfattningsvis att sjukvårdshuvudmännen är skyldiga att vårda svenska medborgare, de som utan att vara svenska medborgare är bosatta i landet och de som faller inom EEG-förordningen eller omfattas av en viss konvention. Vidare är Sjukvårdshuvudmännen skyldiga att ge akut sjukvård dem som vistas i landet.

24 Nuvarande förhållanden

2.2 Allmänt om ersättning från staten för sjukvárdskostnader

När det gäller ersättning för sjukhusvård föreskrivs i 2 kap. 4 § AFL att ersättning för sjukhusvârd grund av skada, sjukdom eller förlossning som har krävt intagning i sjukhus lämnas enligt grunder som fastställs av regeringen. l 8 § nyss nämnda lag och

kapitel sägs att ersättning enligt kapitlet inte utges för annan

försäkrad än den som är bosatt i Sverige samt den som, utan att vara bosatt här, enligt vad som följer av EEG-förordningen om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, har rätt till förmåner i Sverige vid sjukdom och moderskap. Pâ samma sätt som landstingens lagenliga vårdskyldighet från början begränsades till att avse den slutna vården var ersättningen i sjukförsäkringen till att börja med inskränkt till ersättning för

sjukhusvård. Den praktiska regleringen av vissa administrativa och

ekonomiska förhållanden i samarbetet mellan landstingens sjukvârdsinrättningar och de dåvarande allmänna sjukkassorna utgick redan år 1955 från en gemensam rekommendation från styrelserna för dåvarande Svenska Landstingsförbundet och Svenska Sjukkasseförbundet. När det gällde den öppna vården skedde en stor förändring i samband med att den s.k. sjukronorsreformen genomfördes år 1970. Reformen innebar vid sin tillkomst att patienten skulle betala en enhetlig avgift på 7 kr till sjukvârdshuvudmannen för varje besök hos läkare eller högst 15 kr om läkaren gjorde

hembesök. Samtidigt skulle sjukvârdshuvudmannen lyfta ersätt-

ning från sjukförsäkringen med 31 kr per besök. På det sättet

kunde det tidigare återbäringssystemet upphöra. Den nya ord-

ningen anslöt i teknisk mening nära till vad som redan gällde om ersättning för sluten vård. De ursprungliga beloppen har ändrats flera gånger sedan år 1970 och systemet ses över regelbundet inom ramen för återkommandeekonomiskaöverläggningarmellanLandstingsförbundet och Socialdepartementet. Den 1 januari 1985 genomfördes den s.k. Dagmarreformen efter beslut av riksdagen på grundval av en

Nuvarande förhållanden 25

överenskommese den 22 mars 1984 mellan Landstingsförbundet och regeringen genom Socialdepartementet samt regeringens prop. 1983/84: 190. Dagmarreformen innebar bl.a. att de tidigare ersättningarna från den allmänna sjukförsäkringen för läkarvård m.m. inom öppen vård omvandlades till en samlad ersättning per invånare till de offentliga hälso- och sjukvårdshuvudmännen. Sedan år 1987 behandlas även sluten vård i överenskommelserna mellan Landstingsförbundet och Socialdepartementet. 1 överens-

kommelserna bestäms bl.a förutsättningarna för fastställelse

av storleken av patientavgiften. Ett betydande antal kompletterande författningar har utfärdats, bl.a. förordningen 1979:849 om ersättning för sjukhusvård - m.m. och förordningen 1984:908 om vissa statsbidrag och försäkrings- ersättningar för sjukvård m.m.

I förordningen om vissa statsbidrag och försäkringsersättningar

för sjukvård regleras närmare statsbidrag eller ersättning från sjukförsäkringen enligt AFL för sjukvård till sjukvårdshum.m.

vudmännen. Bidragen och ersättningarna enligt förordningen

innefattar all öppen och sluten sjukvård lämnas den som som tillförsäkras sjukvårdsförmåner enligt AFL. Sedan den 1 januari 1991 är avgiftssystemet följd som en av 1990 års Dagmaröverenskommelse i princip avreglerat. Sjukvårdshuvudmännen kan därmed tillämpa differentierad giftssättning en av eller införa enhetsavgift för vårdbesök. Under de senaste åren har statsbidragssystemet ändrats för landstingen, vilket innebär att den allmänna sjukvårdsersättningen och flertalet ersättningar tidigare utgetts från sjukförsäkringen som till sjukvårdshuvudmännen finansieras statsbidrag. numera genom När det gäller ersättning till landsting och kommuner vid vissa internationella förhållanden finns bestämmelser i förordningen 1994:2053 om vissa ersättningar i internationella förhållanden till landsting och kommuner från sjukförsäkringen enligt AFL. I 1 §

nyss nämnda förordning föreskrivs att landsting kommuner får

ersättning från sjukförsäkringen enligt AFL för bl.a. hälso- och sjukvård som omfattas av rådets förordning EEG 1408/71 tillämpningen nr om av

26 Nuvarande förhållanden

systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, en överenskommelse om social trygghet och sjukvårdsförmåner mellan Sverige och annan stat.

I 2 § förordningen 1994:2053 om vissa ersättningar i internationella förhållanden till landsting och kommuner från sjukförsäkringen enligt AFL sägs att ersättning enligt l § i förordningen lämnas till det vårdgivande landstinget för i Sverige uppkomna vård- eller resekostnader avseende personer som inte är bosatta i Sverige. EEG-förordningen förutsätter inte för sin tillämpning att någon har flyttat till eller besökt ett annat land i sin verksamhet anställd eller egenföretagare. Förordningen täcker även som sådana förflyttningar som primärt inte har med den fria arbetskraftens rörlighet att göra, t.ex. ett besök hos släktingar eller en semesterresa. Ersättning beräknas för varje enskilt vård- eller resetillfälle med avdrag för de avgifter som får tas ut av patienten. Systemet är konstruerat det viset att svensk försäkringskassa utger ersättning för vârdkostnader för utlänningar som faller inom förordningen, efter att försäkringskassan fått ersättning av sin utländska motsvarighet för vårdkostnaderna. När en vårdförmån utges medlemsstat för en annan medlemsstats räkning skall av en kostnaden för förmånen således återbetalas i sin helhet. Staterna emellertid möjlighet att avtala om andra regler. Den nordiska ges konventionen social trygghet innehåller ett sådant avtal. Enligt om detta avstår de nordiska länderna, inte annat avtalas mellan två om eller flera länderna, från återbetalning av utgifter för Vårdförav måner vid bl.a. sjukdom. Av EEG-förordningen följer att ersättningen i första hand gäller akut vård som har uppkommit oväntat i vistelselandet. Ersättningen kan även planerad vård, då som regel efter avse men tillstånd hemlandet för personen i fråga. av Även med många länder såväl inom utanför EU finns konsom ventioner eller särskilda överenskommelser som ger rätt till sjukvårdsförmåner vid tillfällig vistelse i det andra konventionslandet. Sådan rätt finns t.ex. enligt konventionerna med Québec och Israel samt enligt de särskilda överenskommelserna med Algeriet,

Nuvarande förhållanden 27

Australien, Estland, Polen och Ungern. I den mån det följer av konventioner som Sverige slutit, har personer som inte är bosatta i Sverige rätt till akut sjukvård till låg eller ingen avgift under tillfällig vistelse här i landet villkor i Sverige samma som bosatta. Utländska medborgare som inte bor i Sverige och som

inte omfattas av EEG-förordningen eller någon konvention eller förordningen om statlig ersättning för flyktingmottagande

m.m.,

se nedan har visserligen rätt att vid tillfällig vistelse här i landet

få akut sjukvård men de måste själva för hela vårdkostsvara naden. Sammanfattningsvis framgår av det ovan sagda att ersättning utgår för hälso- och sjukvård för den är försäkrad enligt som AFL, dvs. personer som är svenska medborgare och personer som utan att vara svenska medborgare är bosatta i Sverige. Vidare följer av EEG-förordningen och olika konventioner att ersättning

för hälso- och sjukvård utgår till landsting kommuner för vissa

utländska medborgare som vistas i Sverige. Ersättningen när det gäller nämnda utlänningar avser emellertid i första hand endast akut sjukvård

2.3 Ersättning från staten för sjukvårdskostnader

vid flyktingmottagande

När det gäller asylsökande finns bestämmelser i förordningen

1990:927 om statlig ersättning för flyktingmottagande

m.m. Enligt 32 § nämnda förordning har landsting och kommuner rätt till ersättning av staten för vård utlänningar i 1 § av som avses första stycket 1 och 2 lagen 1994:137 om mottagande av asylsökande m.fl. dvs. asylsökande och utlänningar som har beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd i Sverige. För personer som har fyllt 18 år lämnas ersättning för omedelbar vård och vård som inte kan anstå samt för bl.a. åtgärder enligt smittskyddslagen 1988:1472. För personer under 18 år lämnas ersättning för hälso-, sjuk- och tandvård utan undantag. För har personer som fyllt 18 år lämnas således ersättning för huvudsakligen endast akut sjukvård. Av ett regeringsbeslut den 7 december 1995 framgår att

28 Nuvarande förhållanden

i praxis utges statlig ersättning även för rättspsykiatrisk vård av asylsökande och utlänningar som grund av vissa omständigheter

har beviljats tillfälligt uppehållstillstånd se mer härom i avsnitt

3.4. Rätt till ersättning för vårdkostnader för utlänningar som vistas förläggning finns även efter det att utlänningarna har beviljats

permanent uppehållstillstånd, om de inte anvisats eller kunnat

utnyttja en anvisad plats i en kommun. Ersättningens storlek bestäms enligt riksavtalet för hälso- och sjukvård, om inte annan lägre ersättning har avtalats. Enligt 32 § fjärde stycket förordningen om statlig ersättning för

flyktingmottagande finns dock inte rätt till ersättning för

m.m. utlänningar som enligt 12 § lagen om mottagande av asylsökande m.fl. inte har rätt till bistånd enligt den lagen dvs. de som håller sig undan så att ett beslut om avvisning inte kan verkställas. Vidare har landsting och kommuner enligt 34 § förordningen statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. rätt till ersättom ning för vården sådana utlänningar som omfattas av 3 § förordav ningen och som grund av en sjukdom eller ett funktionshinder direkt efter ankomsten till Sverige eller efter inkvartering på en förläggning för asylsökande eller i anslutning till att uppehållstillstånd beviljades första gången måste beredas varaktig vård som ordinerats läkare. Ersättning får lämnas även för varaktig vård av har påbörjats efter mottagandet i kommun, om det är fråga som en vård på grund av sjukdom eller ett funktionshinder som om utlänningen hade vid ankomsten till Sverige. De utlänningar som avses i 3 § nämnda förordning är utlänningar har överförts till Sverige med stöd av ett som särskilt regeringsbeslut, utlänningar som har fått uppehållstillstånd och som tagits emot efter att ha varit registrerade i en förläggning för asylsökande, andra utlänningar som har fått uppehållstillstånd med tillämpning 2 kap. 3 § eller 4 § första stycket 2 utlänningslagen av 1989:529, 4. utlänningar som har fått uppehållstillstånd på grund av sin anknytning till en utlänning som avses under 1--3.

Nuvarande förhållanden 29

Av vad som ovan anförts framgår att staten inte ersätter landsting och kommuner för vårdkostnader för utlänningar som inte faller inom de kategorier som angetts i förordningen om statlig ersättning för flyktingmottagande, och ersättning utgår inte heller från sjukförsäkringen, om det inte följer av EEG-förordningen eller någon konvention att ersättning skall utges för hälso- och sjukvård för vissa utländska medborgare. Nämnas kan vidare att förhandlingar angående förändringar i förordningen om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. nyss har avslutats mellan Landstingsförbundet och Arbetsmarknadsdepartementet. Förhandlingarna har lett fram till överensen kommelse med innebörd att landstingen skall överta ansvaret för hälso- och sjukvård även för asylsökande fr.o.m. den l januari 1997. Landstingen får en schabloniserad ersättning per asylsökande för sina kostnader härför från staten. Den schabloniserade ersättningen kompenseras med att viss kostnadskrävande vård ersätts i särskild ordning. Personkategorin kommer emellertid att

vara densamma som i nu gällande förordning, vilket innebär att

för de utlänningar som inte faller inom gällande förordning kommer inte heller fortsättningsvis ersättning att utges från staten till landstingen. Vidare skall för personer över 18 år även fortsättningsvis ersättning utges endast för akut sjukvård.

2.4 Allmänt vårdavgifter

om

Enligt 26 § första stycket HSL får vårdavgifter patienter tas ut av enligt grunder som landstinget eller kommunen bestämmer, i den mån inte annat är särskilt föreskrivet. Landstinget eller kommunen har därmed en möjlighet att låta den enskilde bidra till kostnaderna för vården i form av vårdavgifter. Att landstinget och kommunen får avgiftsfinansiera sin verksamhet betyder inte att avgiftsrätten är helt obunden. De s.k. självkostnads- och likställighetsprinciperna innebär begränsningar i fråga om avgifternas storlek och fördelning mellan konsumenterna. Vidare gäller enligt 2 kap. 3 § kommunallagen KL ett förbud mot retroaktiva avgiftshöjningar. Vad som i det följande sägs om

30 Nuvarande förhållanden SOU 1996: 141

kommuner gäller även för landsting. Självkostnadsprincipen innebär att en kommun inte får bestämma sina avgifter till sådana belopp att de tillför kommunen en vinst. Likställighetsprincipen innebär i avgiftshänseende att kommunerna inte får bestämma avgifter så att vissa komniunmedlemmar eller grupper av kommunmedleminar gynnas eller missgynnas i förhållande till andra. Avgifterna får differentieras endast om det sker objektiv grund. Likställighetsprincipen är sedan den l januari 1992 lagfäst genom en särskild bestämmelse i 2 kap. 2 § KL. Med de nu redovisade principerna som utgångspunkt bemyndilandsting och kommuner genom 26 § första stycket HSL att gas besluta patienternas avgifter för vården. Såsom närmare om kommer att nedan är landstingens möjligheter att fritt anges bestämma vårdavgifter beskurna i många hänseenden genom ett antal bestämmelser begränsande innehåll i andra författningar av än HSL. l detta sammanhang kan dock redan nu nämnas att det inte föreligger någon inskränkande särreglering avseende sluten psykiatrisk vård patientens samtycke. Även vård med stöd utan av LPT eller LRV kan alltså avgiftsbeläggas enligt 26 § HSL jfr JO 323 ff. och RÅ 1974 A 650. 1974 s. Landstingsförbundet och regeringen genom Socialdepartementet träffar årligen överenskommelser, de s.k. Dagmaravtalen, där

bl.a. förutsättningarna för fastställelse av patientavgiften bestäms.

När det gäller avgifter för slutenvård, dvs. vid intagning sjukhus, för pensionärer finns särskilda bestämmelser i AFL. l 2 kap. 12 § nyss nämnda lag föreskrivs att för varje dag då en pensionsberättigad, som är bosatt här i landet, får sjukhusvård grund sjukdom skall försäkringskassan ta ut en avgift enligt vad av närmare i denna bestämmelse. Avgift tas ut från den som anges uppbär hel ålderspension eller hel förtidspension. Avgiften får som för närvarande inte överstiga högst 80 kr för varje vårddag och avgiften kalendermånad får aldrig överstiga avgiften för 30 för en vårddagar. Försäkringskassan får med stöd av 2 kap. 12 a § AFL besluta befrielse helt eller delvis från avgiften enligt 2 kap. om 12 § nämnda lag, det finns särskilda skäl med hänsyn till den om

pensionsberättigades ekonomiska förhållanden och behov av medel

till bostad eller särskilda rehabiliteringsinsatser.

SOU 1996: 141 Nuvarande förhållanden 31

Före den l januari 1992 tog försäkringskassan ut avgift även vid

sjukhusvård för den som uppbar sjukpenning, föräldrapenning och

smittbärarpenning. Den l januari 1992 överfördes emellertid administrationen av avgifterna för sjukhusvård till sjukvårdshuvudmännen. Detta innebär att landstingen debiterar den numera enskilde direkt för vården, i stället för tidigare via föratt som säkringskassan för att betalt. Förhandlingar mellan Socialdepartementet och Riksförsäkringsverket pågår för närvarande huruvida sjukvårdshuvudmännen fortsättningsvis även skall administrera avgifterna för sjukhusvård för pensionärer, vilket då skulle innebära att inget avdrag görs från pensionerna utan att i stället sjukvårdshuvudmannen skickar den enskilde räkning för en uppburen sjukhusvård. Utgången nämnda förhandlingar är av emellertid för närvarande oviss. Genom tidigare nämnda överenskommelser mellan Socialdepartementet och Landstingsförbundet bestäms högsta avgift i sluten en

vård för dem som uppbär sjuklön eller sjuk- eller föräldrapenning.

Denna avgift är för närvarande 80 kr vårddag. Även de per som saknar inkomster är i vissa landsting avgiftspliktiga, avgiften men är då ofta nedsatt. Landstingets och kommunens frihet enligt 26 § HSL att ta ut vårdavgifter har, som nämnts, i lagtexten försetts med inskränkningen om annat är särskilt föreskrivet. Härmed åsyftas

sådana författningsbestämmelser innebär viss vård skall

som att vara kostnadsfri för den enskilde. Exempel på sådana bestämmelser finns i 63 och 64 §§ smittskyddslagen, 34 § värnpliktsförmånsförordningen 1976:1008 och lagen 1993:332 avgiftsfria om

sjukvârdsförmåner m.m. för vissa hiv-smittade.

1 63 § smittskyddslagen föreskrivs att all undersökning, vård

och behandling som behövs från smittskyddssynpunkt vid

en sarnhällsfarlig sjukdom skall gratis för patienten inom vara

landstingets hälso- och jukvård. s I förarbetena till smittskyddslagen

prop. 1988/89:5 s. 97 f. anges att det förhållandet att vård och behandling skall vara gratis för patienten inte utgör hinder mot att göra kostnadsavdrag vid sluten sjukvård. I nämnda nyss pro-

position anges att kostnadsavdraget kostnader för

avser mat, hygien m.m. och inte själva vården. Den enskildes kostnadsansvar

32 Nuvarande förhållanden

vid sjukhusvård avser således den inbesparing i levnadsomkostnader som sker vid sjukhusvård. När det gäller kostnadsansvaret vid sjukhusvård av vissa hivsmittade finns bestämmelser i lagen om avgiftsfria sjukvårdsförmåner för vissa hiv-smittade. Enligt l § nyss nämnda lag m.m. tillämpas lagen vid behandling av honom eller en person som henne inom den svenska hälso- och sjukvården har fått infektion hiv smitta vid användning blod eller blodprodukter. av genom av Lagen tillämpas även den som fått infektion av hiv genom smitta sådan nämnts, om de är eller har av en person som nyss varit gifta med varandra eller sammanbott under äktenskapsliknande förhållanden och smittan ägt rum innan den först smittade om fått kännedom sin infektion. Enligt 2 § nämnda lag skall avgift om enligt 2 kap. 12§ AFL inte tas ut när en smittad person får

sjukhusvård grund sin sjukdom, dvs. inget avdrag skall

av

göras utgående pensionsförmâner vid sjukhusvård beträffande

uppbär förtids- eller ålderspension. l förarbetena till lagen de som

avgiftsfria sjukvårdsförmåner för vissa hiv-smittade prop.

om 1992/93: 178 att de hiv-smittade lagen är tillämplig på anges som helt bör befrias från att betala avgifter för sjukvård, tandvård och läkemedel samt att Landstingsförbundets styrelse beslutat att rekommendera sjukvårdshuvudmännen att inte ta ut avgifter för sjukhusvård eller öppenvård den kategori hiv-smittade som av lagen gäller. Den kategori hiv-smittade lagen gäller är således som helt befriade från att betala avgifter vid såväl öppen som sluten vård.

2.5 Vårdavgifter vid rättspsykiatrisk vård

Staten står för kostnaderna för hälso- och sjukvård för häktade och intagna i kriminalvårdsanstalt. Detta medför att personer som bereds rättspsykiatrisk vård enligt l § andra stycket 2 och 3 LRV dvs. är anhållna, häktade eller är intagna i kriminalpersoner som vårdsanstalt inte betalar någon vårdavgift. Vårdavgift betalasinte

heller den är intagen en enhet för rättspsykiatrisk

av som undersökning. När det däremot gäller den som bereds rättspsyki-

Nuvarande förhållanden 33

atrisk vård enligt l § andra stycket l LRV, dvs. den som ges rättspsykiatrisk vård som brottspåföljd efter beslut domstol, står av landstinget eller kommunen för vården och dessa patienter debiteras vårdavgift. Det sagda innebär att personer som har dömts till brottspåföljden fängelse och för vilka det under anstaltsvistelsen fattas beslut om rättspsykiatrisk vård får vård utan att betala vårdavgift. Detta gäller även anhållna. häktade eller intagna enhet för en rättspsykiatrisk undersökning. De domstol har överlämnats som av till rättspsykiatrisk vård blir däremot betalningsansvariga för vårdavgifter. Såsom närmare redovisas nedan finns det emellertid särskilda bestämmelser som gäller rätt till folkpension och sjukpenning för den är intagen i kriminalvårdsanstalt eller är som häktad. vilket reducerar skillnaderna i ekonomiskt hänseende mellan de olika kategorierna LRV-patienter. Patienter som vårdas enligt LRV l § andra stycket och som

har fått tillstånd att vistas utanför sjukvårdsinrättningens område,

åläggs ofta en skyldighet att uppsöka den rättspsykiatriska vårdiiträttniitgen för läkarbesök och för att få medicin. De kan debiteras avgift för läkarbesöket och medicinen. invändningar kan resas mot att en patient som på grund föreskrifter är skyldig att av uppsöka vårdinrättningen och kanske få injektion han i en som princip motsätter sig skall betala patientavgift. Avgiften kan befaras nedsätta motivationen för patienten att uppfylla föreskrifterna och infinna sig vid avtalade besök. Kostnaderna för patienten torde emellertid relativt begränsade, bl.a. att vara till följd av högkostnadsskyddet. l lagrådsremiss den 22 augusti 1996

föreslås ett högkostnadsskydd avseende läkemedel och ett särskilt

högkostnadsskydd för den öppna hälso- och sjukvården. Den enskildes kostnader för patientavgifter skall enligt förslaget vara begränsade till 900 kr. Det föreligger vidare möjlighet för sjuken vårdshuvudinannen att befria den enskilde från att betala avgift. Med hänsyn till det anförda kommer kommittén inte nyss att närmare behandla frågan om avgift vid öppenvård utan kommer att inrikta sig värdavgift vid sjukhusvård, där vårdavgift debiteras för varje dag och den enskildes kostnader för vården därför blir höga vid lång vårdtid.

34 Nuvarande förhållanden

2.6 Den enskildes kostnadsansvar inom

kriminalvården

I 10 kap. 2 § AFL föreskrivs att till en pensionsberättigad. som under en hel månad år intagen en kriminalvårdsanstalt eller är häktad eller annars är statens bekostnad intagen anstalt eller tillfälligt vistas utom anstalten. får inte utbetalas högre månadsbelopp i folkpension än regeringen bestämmer. l kungörelsen 1971:831 om pensionsbelopp enligt 10 kap. 2 § första stycket AFL skall folkpension som avses i nyssnämnda bestämmelse utges med högst ett belopp som motsvarar 30 procent av folkpensionen för en ogift ålderspensionär enligt 6 kap. 2 § första stycket AFL jämte pensionstillskott. Om den pensionsberättigade grund av sitt tillstånd uppenbarligen inte kan tillgodogöra sig detta belopp till sin personliga nytta, får Riksförsäkringsverket enligt kungörelsen sätta ned beloppet, dock till lägst 500 kr per år. Vidare föreskrivs i 3 kap. 15 § AFL att sjukpenning inte utgår för tid då den försäkrade är häktad eller är intagen i kriminalvårdsanstalt. Det anförda visar att den som är intagen i kriminalvårdsanstalt och den som är häktad eller anhållen regel skulle ha små som möjligheter att betala en vårdavgift vid sjukhusvård.

2.7 Den enskildes kostnadsansvar inom

socialtjänsten

Enligt 34 § SoL får kommunen ta ut ersättning för uppehållet av den som på grund av missbruk alkohol, narkotika eller därmed av jämförbara medel får vård eller behandling i ett hem för vård eller boende eller i ett familjehem. Sådan avgift får även tas ut av missbrukare som vårdas med tvång enligt lagen 1988:870 om vård av missbrukare i vissa fall. I 42 a§ socialtjänstförordningen föreskrivs att den ersättning som kommunen får ta ut för uppehållet vid stöd och hjälpinsatser av behandlingskaraktär enligt 34 § SoL får uppgå till högst 80 kr per dag. I 3 kap. 15 § andra stycket

Nuvarande förhållanden 35

AFL föreskrivs att, för varje dag då försäkrad bereds vård i en ett sådant hem för vård eller boende eller familjehem enligt SoL som ger vård och behandling missbrukare alkohol eller narkotika, av

sjukpenningen på begäran den för vårdkostnaderna

av som svarar skall minskas med 80 kr, dock med högst tredjedel sjuken av penningens belopp. Det belopp sjukpenningen minskas som med skall betalas ut till den på begäran minskningen har gjorts. vars Således innebär även tvångsvård än psykiatrisk tvångsvård annan att den enskilde åläggs ett visst betalningsansvar.

36 Nuvarande förhållanden

2.8 Sammanställning av den enskildes

kostnadsansvar vid olika samhällsinsatser

Nedan följer en sammanställning den enskildes kostnadsansvar av vid olika vårdformer.

Vårdform Kostnadsansvai

somatisk sjukvård vårdavgift enligt 26 § HSL högst 80 kr/dag resp. avdrag pension enligt 2 kap. 12 § AFL högst 80 kr/ dag

frivillig psykiatrisk vård enligt HSL

psykiatrisk tvångsvård enligt LPT rättspsykiatrisk vård enligt l § andra stycket l LRV domstolsöverlämnade patienter

vård för vissa hiv-smittade enligt 2 § lagen om avgiftsfria sjukvårdsförinånei för vissa hivsmittade skall pensionsavdrag enligt 2 kap 12 § AFL ske. vårdavgift enligt 26 § HSL utgår enligt rekommendation från Landstingsförbundet

vård för missbrukare i hem för avgift enligt 34 § SoL högst 80 vård eller boende både frivillig vård kr/dag och vård med stöd av LVM

häktade, intagna i kriminalvård- reduktion av pension enligt 10 kap. sanstalt 2 § AFL, får enligt 3 kap. 15 § första stycket AFL sjukpenning

rättspsykiatrisk vård enligt l § 99 andra stycket 2 och 3 LRV för de som är anhållna, häktade eller är intagna i kriminalvårdsanstalt

Nuvarande förhållanden 37

Den enskildes ansvar för vårdavgifter enligt 26 § HSL och avgifter enligt 34§ SoL uppgår till högst 80 kr 30 2 400 kr i x månaden. Reduktionen av pensionen för den är intagen i som kriminalvårdsanstalt innebär att den enskilde sin pension får av behålla ca l 300 kr per månad. Detta innebär att den reduktion som sker pensionen för den som är intagen kriminalvårdsanstalt ofta medför ett större kostnadsansvar för den enskilde än vad det innebär att betala vårdavgift för den är dömd till rättssom psykiatrisk vård. Inom Socialdepartementet görs för närvarande en översyn av regleringen av anstaltsvistelses betydelse för socialförsäkringsförmâner.

SOU |996:l4l

3 Enkäter m.m.

3.1 Enkät till vårdinrättningar

För att ta reda vilka ekonomiska förutsättningar gäller för

som de patienter som bereds rättspsykiatrisk vård med stöd l § av andra stycket l LRV har kommittén under våren 1996 skickat ut

enkäter med frågor angående patienternas ekonomi till sju

vårdinrättningar för rättspsykiatrisk vård. Enkäter har skickats till Rättspsykiatriska regionvárdsenheten, Sundsvall, - Psykiatriska Akut- och Beroendekliniken, Huddinge sjukhus, - Rättspsykiatriska regionvårdsenheten, Säter sjukhus, - Området för vuxenpsykiatri, avdelning 19 vid Östra sjukhuset i Göteborg, Karsuddens sjukhus, - Resurskliniken, avdelningen för särskilt vårdkrävande patienter, - Malmö Allmänna sjukhus, samt Regionpsykiatriska kliniken, Växjö. -

Följande frågor har ställts i enkäten. Hur många patienter vårdas på enheten med stöd l § andra av stycket l LRV

Vilka landsting kommuner kommer patienterna från

Hur många av patienterna uppbär sjukbidrag, någon form av

pension resp. sjukpenning

4. Hur många av patienterna saknar helt inkomster 5. Krävs patienten vårdavgift även han helt saknar inom komster 6. Vem får bära kostnaden för vårdavgiften, patienten helt om saknar inkomster och inte har någon möjlighet att betala denna avgift Har det i detta avseende någon betydelse vilken kommun eller landsting som patienten kommer från

40 Enkäter m.m.

7. Förekommer det att patienten lämnar sjukhuset med vårdskulder Är det i så fall fråga om patienter inte har betalat vårdavsom gift trots att de har uppburit inkomster eller är det fråga om patienter som inte har haft några inkomster under vårdtiden Har Ni några synpunkter på det förhållandet att det endast är patienter som vårdas med stöd av l § andra stycket l LRV är som skyldiga att betala vårdavgift och att denna skyldighet således inte gäller för de patienter som vårdas med stöd l § andra stycket av 2 och 3 LRV dvs. rättspsykiatrisk vård för de är anhållna, som häktade, intagna för rättspsykiatrisk undersökning eller är intagna på kriminalvårdsanstalt.

10. Övriga synpunkter.

Svar har under våren 1996 inkommit från alla sju regionvårdsenheterna som enkäten har skickats ut till. Det totala antalet patienter som vårdades enligt l § andra stycket l LRV i samtliga sju tillfrågade vårdenheter var 352 patienter. Av dessa 352 patienter vårdades 128 patienter Karsuddens sjukhus enligt l § andra stycket l LRV. Enligt uppgifterna från Karsuddens sjukhus uppbar nästan samtliga av dessa patienter förtidspension eller sjukbidrag. De ekonomiska förutsättningarna för de 224 patienterna från de sex övriga vårdinrättningarna var följande. Någon form av pension eller sjukbidrag uppbars av 176 patienter, 27 patienter hade sjukpenning medan 21 patienter saknade inkomst eller uppbar socialbidrag. Den helt övervägande majoriteten uppbar således sjukbidrag eller någon form av pension. På frågan patienten om krävs på vårdavgiften även han helt saknar inkomster svarade om tre vårdenheter nej. medan övriga vårdenheter svarade att patienten krävs på sådan avgift. När det gäller frågan om vem som får bära kostnaden för vårdavgiften, patienten helt saknar om inkomster, svarade två vårdenheter att socialtjänsten får betala vårdavgiften, medan fem vårdenheter svarade att patientens hemortslandsting resp. kommunen får betala avgiften och att det senare blir hemortslandstingets resp. kommunens sak att besluta om patienten skall krävas avgiften. Alla sju vårdenheterna svarade att det förekommer att patienter

Enkäter m.m. 41

lämnar vårdenheten med vårdskulder, vilka i vissa fall uppgår till höga belopp. Vårdskulden uppstår mestadels följd patienten som en av att debiteras för vårdavgifterna först efter två månaders vårdtid. Även om man från vårdenheternas sida påpekar detta förhållande händer det ofta att patienterna inte sätter medel för vårdavgifter av avseende de första månadernaVidare är det i allmänhet problem med att de patienter uppbär sjukpenning och därmed som som själv har att betala vårdavgiften inte avsätter medel för betalning av denna avgift. Från flera av vårdenheterna framhölls att det bästa vore om vårdavgiften dras direkt från sjukpenningen på samma sätt som görs om patienten har pension. Flertalet av vårdenheterna ansåg att det är rimligt att den patient har som inkomster betalar någon form vårdavgift. och det framfördes av också från flera vårdenheter att man anser att det är riktigt att det, när det gäller skyldighet att betala vårdavgift, görs skillnad mellan domstolsöverlämnade patienter å sidan och patienter är ena som anhållna, häktade, intagna för rättspsykiatrisk undersökning eller intagna i kriminalvårdsanstalt å andra sidan.

3.2 Enkät till landsting och landstingsfria kommuner

angående vårdavgifter

För att utreda hur de olika landstingen och landstingsfria kommu-

nerna hanterar frågan om vårdavgift för patienter får rättspsysom kiatrisk vård och som saknar inkomster har kommittén under våren 1996 skickat ut enkät till landets 23 landsting och 3 en landstingsfria kommuner. Frågorna i enkäterna är följande.

Kräver landstinget kommunen patient helt saknar

en som inkomster på vårdavgift för rättspsykiatrisk vård eller medger

landstinget kommunen i ett sådant fall befrielse eller nedsättning

av vårdavgiften Har det i detta avseende någon betydelse om

vården skett i lremlandstinget kommunen eller i

ett annat

landsting kommun

42 Enkäter m.m. sou 1996:141

2. Förekommer det att socialförvaltningen får stå för vårdavgifterför rättspsykiatrisk vård för en patient som helt saknar inna komster

Av de enkätsvar under våren och sommaren 1996 har kommit som in till kommittén framkommer att frågan om vårdavgift hanteras olika sätt i olika landsting. Det förekommer att landsting inte kräver patienten på vårdavgift när patienten saknar inkomster, men det förekommer också att patienten krävs avgiften. Kan patienten inte betala skickas avgiften till inkasso för indrivning. Det slutar då ofta med att skulden får skrivas av. eftersom patienten är utan inkomster. Av enkätsvaren framgår vidare att räkningen för vårdavgiften i vissa fall distribueras vidare till socialnämnderna i kommunerna med begäran att nämnderna en skall betala vårdavgifterna i form av bistånd enligt 6 § SoL.

3.3 Enkät till landsting och landstingsfria kommuner

angående kostnadsansvar för rättspsykiatrisk

vård

I de enkäter kommittén skickat ut till landstingen och de som

landstingsfria kommunerna har förutom frågor vårdavgift se

om även ställts frågor för att få reda hur vanligt förekom-

ovan

mande det är att landstingen får stå för vårdkostnader för rättspsy-

kiatrisk vård av en utlänning som saknar uppehållstillstånd i

Sverige och har dömts till sådan vård. Följande frågor har som ställts i enkäten:

Har landstinget kommunen i något fall fått stå för vårdkost-

nader för rättspsykiatrisk vård utlänningar som saknar uppeav hållstillstånd i Sverige Har det i så fall varit fråga om höga vårdkostnader Har landstinget begärt att staten skall stå för vårdkostnaderna

4. Övriga synpunkter.

Av de 26 enkäter har skickats ut inkom svar från 3 kommusom och 18 landsting. I 12 av de tillfrågade ner svaren uppgav

sou 1990:141 Enkäter 43 m.m.

landstingen kommunerna att de i något eller några fall fått stå för

vårdkostnader för rättspsykiatrisk vård utlänningar saknar av som uppehållstillstånd i Sverige. Kostnaderna för denna vård har varierat mellan 40 000 kr och 1,5 milj. kr. De tillfrågade landstingen är mycket bestämda i sin uppfattning att det måste vara staten som står för kostnaderna för rättspsykiatrisk vård av utlänningar som vistas i Sverige bosatta här. Som utan att vara skäl härför anförs att det kan bli fråga mycket höga vårdkostom nader, eftersom vårdtiderna ofta är mycket långa och kostnaderna i många fall kan utgöra en inte oväsentlig del landstingens av budget. Vidare framförs som skäl för statligt kostnadsansvar att

det vid rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning är

domstolen och inte chefsöverläkaren beslutar vårdtidens som om inledande och avslutande.

3.4 Konkreta exempel

landstingens kostnads-

ansvar för rättspsykiatrisk vård vissa

av

utlänningar

Landstingsförbundet har i skrivelse till kommittén en uppgett att

det, enligt tillgänglig statistik från Rättsmedicinalverket, under

perioden december l993-november 1995 överlämnades totalt 6 utländska medborgare som inte bosatta i Sverige till rättspsykivar atrisk värd. Statistik från Brottsförebyggande rådet visar antalet att personer i denna kategori som under år 1994 dömdes till rättspsykiatrisk vård uppgick till 7 Det föreligger således viss personer. en differens mellan dessa statistiska uppgifter. Av statistiken är det inte möjligt att utläsa omfattningen vårdtiden eller den av om rättspsykiatriska vården förenad med särskild utskrivningsvar prövning. Statistiken kan därför inte ligga till grund för en mer

ingående beskrivning och analys sjukvårdshuvudmännens totala

av kostnader för rättspsykiatrisk vård denna patientkategori. Det av går dock att beräkna enskild sjukvårdshuvudmans vårdkostnaen der under ett år för rättspsykiatrisk patient. Landstingsförbundet en har gjort en beräkning utgår från vårdkostnad dag som en per 2 840 kr i enlighet med riksavtalet för utomlänsvård. Ett enskilt

44 Enkäter m. m. sou I996: 141

landstings kostnader år för patient denna kategori uppgår per en av således enligt denna beräkning till totalt l 036 600 kr. Som exempel situation då ett landsting har drabbats av en höga vårdkostnader kan nämnas ett fall från år 1988 då Kalmar läns landsting åsamkades höga kostnader för psykiatrisk vård av utländsk patient. Regeringen lämnade i ett beslut den 6 oktober en 1988 landstingets framställan om att få ersättning för vårdkostnaderna bifall och hänvisade till att enligt ett avtal från år utan 1966 om huvudinannaskap erhöll sjukvårdshuvudmännen ersättning driftbidrag för kostnaderna för vård av personer som genom inte bosatta i Sverige. Efter att Kalmar läns landsting i oktober var 1990 begärt omprövning det nämnda beslutet beslöt av nyss regeringen den 28 december 1991 att lämna framställningen utan bifall. Ett exempel när ett landsting drabbats av höga annat vårdkostnader är ett fall från år 1995 då Sörmlands läns landsting ådrog sig vårdkostnader för utlänning som hade begått ett brott en inom landstinget och placerats ett sjukhus inom landstinget.

Utlänningen hade ansökt uppehållstillstånd, men detta ärende

om hade avskrivits eftersom vederbörande dömts till utvisning av domstol. Landstinget ansökte ersättning för vårdkostnader om enligt 32 § förordningen statlig ersättning för flyktingmotom tagande I ett beslut den 7 december 1995 uttalade regeringen m.m. bl.a. följande skäl för att inte besluta om ersättning för som landstingets vårdkostnader: " För utländska medborgare som saknar uppehållstillstånd och därmed inte är folkbokförda och har begått brott i Sverige samt därefter domstol dömts till sluten rättspsyav kiatrisk vård, har enligt gällande ordning det landsting inom vars område brottet har begåtts fått bära kostnaden för vården. I det nu aktuella ärendet har N sökt asyl och uppehållstillstånd för bosättning. Han dömdes den 5 juli 1993 av Nyköpings tingsrätt till utvisning med förbud att återvända till Sverige. Tingsrätten beslutade samtidigt att N skulle överlämnas till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Mot bakgrund av tingsrättens dom beslutade Statens invandrarverk den 9 september ärende rörande uppehållstillstånd och arbets- 1993 att avskriva N :s tillstånd samt avvisning. Förhållandena i ärendet är sådana att Nzs

sou 1996:141 Enkäter 45 m.m.

asylansökan redan hade avskrivits Statens invandrarverk när de av aktuella vårdkostnaderna uppstod. N kan därmed inte längre anses vara asylsökande och har alltså inte längre någon anknytning till de ersättningsregler gäller för denna kategori. Skäl besluta som att om ersättning för vårdkostnader i samband med rättspsykiatrisk vård efter Invandrarverkets avskrivningsbeslut föreligger därför inte. Malmöhus läns landsting och Landstinget i Kristianstads län har i särskild ordning uppmärksammat Landstingsförbundet på det för-

hållande att staten inte för finansieringen rättspsykiatrisk

svarar av vård av utländska medborgare, inte är bosatta i Sverige. som Förbundet har i den tidigare nämnda skrivelsen närmare belyst dessa två konkreta ärenden, som i det här sammanhanget utgör typfall. I Malmöhus läns landsting handlade det utomeuropeisk om en medborgare med bosättning i Tyskland. Denna hade dömts person till ett 4-ärigt fängelsestraff, efter överklagande omvandlades som

till brottspåföljden rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivnings-

prövning, som började verkställas i augusti 1995. Personen är sedan december 1995 länsrätten beviljad permission i högst 6 av månader. Malmöhus läns landstings kostnad för den rättspsykiatriska vården under hösten 1995 uppgick till totalt 335 120 kr, som beräknades på 118 dagar á 2 840 kr vårddag i enlighet med per riksavtalets bestämmelser utomlänsvård. om Landstinget Kristianstads län sedan 1 juli 1995 för rättssvarar psykiatrisk vård tysk medborgare, inte är bosatt i av en som Sverige. Mot bakgrund patientens särskilda vårdbehov överav flyttades i fråga i oktober 1995 till S:t Sigfrids sjukhus personen i Växjö. Landstingets vårdkostnader för denna patient uppgick t.o.m. den 9 april 1996 till totalt 878 330 kr. Ytterligare års ett rättspsykiatrisk vård för denna patient kommer att medföra en kostnad för landstinget drygt 1,2 milj. kr.

SOU 1996: l4l

4 Vårdavgifter för rättspsykiatrisk vård

-

överväganden och förslag

För varje dag då en försäkrad bereds rättspsykiatrisk vård som brottspåföljd efter beslut av domstol, skall sjukpenningen på begäran av den som svarar för vårdkostnaderna minskas med

80 kr, dock högst med tredjedel sjukpenningens belopp.

en av Avgift för sjukhusvård enligt LRV får endast tas ut genom

avdrag från utgående pension, sjukbidrag eller sjukpenning.

4.1 Allmänna

överväganden

Enligt direktiven skall, som ovan nämnts, kommittén bedöma om nuvarande regler när det gäller patientens för att betala ansvar patientavgift vid rättspsykiatrisk vård är skäliga. Patienternas

ekonomiska förutsättningar i allmänhet och det förhållandet

att

rättspsykiatrisk vård är brottspåföljd skall då särskilt beaktas.

en Till att börja med bör övervägas det är principiellt riktigt om att ta ut en avgift för en vård som den enskilde är tvingad att genomgå, i all synnerhet som rättspsykiatrisk vård enligt l § andra

stycket l LRV utgör en brottspåföljd efter beslut domstol. För

av

att ta ställning till detta finns det anledning dels analysera vad

att vårdavgiften är avsedd att täcka och dels göra jämförelser med andra områden såväl vad gäller vårdavgifter de avdrag som som

görs från socialförsäkringsförmåner.

Som framgår av avsnitt 2.2 finns grunden för sjukvårdshuvudmännens rätt att ta ut vårdavgifter i 26 § HSL. Varken i lagtexten eller i förarbetena anges hur stor avgiften skall eller vad den vara

skall täcka. Enligt överenskommelse mellan Socialdepartemen-

en tet och Landstingsförbundet är den högsta avgift för närvaransom

48 Vårdagifter för rättspsykiatrisk vård SOU 19%: 141

de får tas ut 80 kr per vårddag för dem som uppbär sjuklön eller sjuk- eller föräldrapenning. Det avdrag som får göras från en vårdtagares pension enligt 2 kap. 12 § AFL och den ersättning kommun får ta ut av den som får stöd- och hjälpinsatser som en enligt 34 § SoL och 42 § Sof uppgår också till högst 80 kr per a vårddag. Till skillnad från övriga nämnda bestämmelser anges i 34 § SoL att den ersättning som får tas ut avser uppehållet. Denna regel infördes år efter lagens tillkomst sedan det hade visat i SoL ett par sig att det förbud mot att ta ut ersättning för själva behandlingsinsatsen som också finns i paragrafen medfört att man inte heller ansett sig kunna ta ut ersättning för uppehållet. Nämnas kan också att det i förarbetena till smittskyddslagen anges att det förhållandet att vård och behandling skall vara gratis för patienten inte utgör hinder mot att göra kostnadsavdrag vid sluten sjukvård och att kostnadsavdraget kostnader för mat, hygien m.m. avser och inte själva vården. En vårdavgift ett kostnadsavdrag från socialförsäkringsförresp. mån högst 80 kr vårddag kan självfallet inte täcka om per kostnaderna för själva vården. I stället får den anses täcka kostnader för mat, hygien m.m. dvs. kostnader för uppehälle som , in under sjukhusvistelsen. Mot bakgrund härav anser sparas kommittén att det inte på grund vårdavgifternas och kostnadsav avdragens karaktär kan principiellt felaktigt att ta ut avgifter anses den som genomgår rättspsykiatrisk vård. av Såvitt kommittén har kunnat finna är det endast sådana hivsmittade fått sin smitta vid användning av blod eller blodprosom dukter slipper såväl vårdavgift kostnadsavdrag. Visserlisom som finns det har nämnts i smittskyddslagen en regel som gen som föreskriver att all undersökning, vård och behandling som behövs från smittskyddssynpunkt skall vara gratis. Enligt förarbetena får dock kostnadsavdrag göras, och det bör påpekas att det tidigare nämnda uttalandet i förarbetena gjordes innan regeln om avdrag från sjukpenning under sjukhusvård avskaffades. Den nämnda regeln i smittskyddslagen torde därför inte utgöra hinder mot att vårdavgift som avser kostnader för mat, hygien m.m. tas ut, en dvs. den vanliga vårdavgift som tas ut vid sjukhusvård.

Várdagtjfter för rättspsykiatrisk vård 49

De som döms till fängelse betalar visserligen ingen avgift för

kost och logi. Någon vårdavgift betalas inte heller den av som är intagen i kriminalvårdsanstalt och alltså avtjänar fängelsestraff och för vilken det senare fattas beslut rättspsykiatrisk vård, - om som även i ett sådant fall innebär psykiatrisk vård att ges mot patientens vilja. Nämnda förhållande kan framstå som orättvist i jämförelse med den har överlämnats till rättspsykiatrisk som vård

av domstol som brottspåföljd. Som framgår vad har

av ovan sagts gäller emellertid särskilda regler inom

socialförsäkringen för dem

som är häktade eller är intagna i kriminalvårdsanstalt. De får

avdrag på sin pension och är inte berättigade till sjukpenning

och skulle därför ha svårt att betala vårdavgift. en Som har nämnts får kommunen med stöd 34 § SoL av ta ut avgift av den som grund missbruk alkohol, narkotika av av eller därmed jämförbara medel

får vård eller behandling frivilligt

eller med tvång i ett hem för vård eller boende eller i familjeett hem. Vidare betalar patienter bereds psykiatrisk tvångsvård som med stöd av LPT vårdavgift vid sjukhusvård precis vid som

frivillig psykiatrisk vård enligt HSL och somatisk sjukhusvård.

Det är inte ovanligt att psykiatrisk tvångsvård övergår i frivillig

vård och det händer också att patienten sedan återigen konverteras

till tvångsvård. Det skulle upphov till svårigheter ge av såväl

praktiskt som principiellt slag, det skulle föreligga ekono-

om en misk skillnad mellan de olika vårdformerna på så sätt att vårdavgift utgick vid frivillig vård inte vid tvångsvård. Det men vore inte tillfredställande den inte går med på frivillig vård om som kommer i ett ekonomiskt bättre läge än den samtycker som till sådan vård. Det kan finnas skäl, framför allt rättspsykiatrisk att vård är en brottspåföljd och att det ofta är fråga långvarig vård, om som talar för att sådan vård skall helt gratis Å vara för den enskilde. andra sidan är det från rättvisesynpunkt motiverat bestämmelser att om olika avgifter den enskilde skall betala bör som vara desamma inom närliggande vårdområden. Av vad har som anförts ovan framgår att inom såväl sjukvården socialtjänsten som och kriminalvården åläggs den enskilde någon form kostnadsansvar av för uppehållet. Kommittén därför att det inte heller vid anser en jämförelse med andra vårdformer finns något principiellt hinder

50 Vårdagijier för rättspsykiatrisk våra

mot att ta ut en viss avgift. En viktig princip talar för att den enskilde vid annan som vistelse på institution skall åläggas ett kostnadsansvar är att denna vistelse så mycket möjligt bör likna förhållandena ute i som samhället normaliseringsprincipen. Hit hör att var och en bör betala för sitt uppehälle. Även när det gäller rättspsykiatrisk vård är det därför rimligt att den enskilde får vidkännas en avgift för mat, hygien motsvarar den inbesparing i levnadsomm.m som kostnader han gör, eftersom han vårdas sjukhus. Detta som förutsätter då att den enskilde uppbär någon inkomst. Är så inte

fallet bör någon avgift inte tas ut, eftersom vårdskulder skulle försvåra rehabiliteringen. Det är också viktigt att det finns möjlighet att ett smidigt sätt och i anslutning till vården ta ut avgifter dem har socialförsäkringsförmån så att det inte av som en heller för dessa patienter uppkommer vårdskulder.

4.2 Behövs lagstiftning

Av resultatet från enkäterna till vårdenheterna framgår att en övervägande majoritet dem genomgår rättspsykiatrisk vård har av som inkomster i form pension, sjukbidrag eller sjukpenning. Som av har nämnts får försäkringskassan ta ut en avgift för varje dag ovan

pensionsberättigad får sjukhusvård grund av sjukdom.

som en Enligt 2 kap. 12 § AFL får försäkringskassan besluta om a befrielse helt eller delvis från den avgift för sjukhusvård som

försäkringskassan får ta ut pensionsberättigad, om det finns

av

särskilda skäl med hänsyn till den pensionsberättigades ekonomis-

ka förhållanden och behov medel till bostad eller särskilda av rehabiliteringsinsatser. Beträffande de patienter som får rättspsyki-

atrisk vård och uppbär pension finns det således redan regler

som hänsyn till den enskildes ekonomiska och personliga som tar förhållanden när det gäller att beräkna vilken avgift för vården skall Det finns därför inte någon anledning att ändra som tas ut. dessa regler. Av enkäterna har det vidare framkommit att de svaren patienter har uppburit sjukpenning under vårdtiden drar sig som

Vârdagifterför rättspsykiatrisk vård 51

stora vårdskulder på grund att de inte avsätter medel till av att

betala avgiften med. Man har från sjukvårdsinrättningarnas håll

framhållit att en bra lösning på problemet med vårdskulder stora för patienterna vore att den värdavgift patienten skall betala som dras direkt från sjukpenningen. l 3 kap. l5§ andra stycket AFL föreskrivs har som ovan nämnts att, om en person bereds vård i ett hem för vård eller

boende eller familjehem enligt SoL vård eller behandling

som ger missbrukare av alkohol eller narkotika. sjukpenningen skall minskas med 80 kr dag begäran den för per av som svarar vårdkostnaderna. dock med högst tredjedel sjukpenningens en av belopp. Det belopp sjukpenningen minskas med skall sedan som betalas ut till den begäran minskningen har gjorts. Det vars finns således bestämmelse i AFL innebär sjukpenningen en som att minskas, nämligen vid vård enligt SoL. Det kan därför övervägas att införa en bestämmelse i AFL innebär sjukpenningen som att vid rättspsykiatrisk vård skall kunna minskas med belopp ett som motsvarar vad vårdavgiften skulle uppgå till. Detta skulle innebära att patienter som genomgår rättspsykiatrisk vård och har sjukpenning jämställs med den har pension eller sjukbidrag. Det som skulle å andra sidan innebära att dessa patienter särbehandlas i förhållande till t.ex. LPT-patienter. Med tanke främst på LRVatt patienterna ofta vårdas under längre perioder och därför riskerar att dra på sig stora vårdskulder är dock sådan skillnad inte en orimlig. Kommittén föreslår därför bestämmelse att en ny införs i 3 kap. 15 § AFL, innebörd att för varje dag då försäkrad av en bereds rättspsykiatrisk vård enligt l § andra stycket l LRV skall

sjukpenningen begäran av den som svarar för vårdkostnaderna

minskas med 80 kr, dock högst med tredjedel sjukpenen av ningens belopp. Det belopp sjukpenningen minskas med skall som sedan, på samma sätt gäller vid vård och behandling som av missbrukare, betalas ut till den på begäran minskningen har vars gjorts. Även flertalet om av de patienter som ingår i undersökningen uppbär inkomst i form pension, sjukbidrag eller sjukpenning av finns det dock exempel fall då den saknar inkomster har som ådragit sig stora vårdskulder grund obetalda vårdavgifter. I av

52 Vårdagzjfter för rättspsykiatrisk vård

de fall där den enskilde saknar inkomster och därför inte har någon möjlighet att betala vårdavgift förekommer det att socialnämnderna i kommunerna får en ansökan om att utge medel till vårdavgifterna i form bistånd enligt 6§ SoL. l en dom i av december 1994 avslog Kammarrätten i Jönköping en begäran om bistånd enligt 6 § SoL till vårdskulder. Målet gällde en kvinna hade dömts till rättspsykiatrisk vård. Hon var nollklassad som försäkringskassan och hade inte några inkomster eller av egna tillgångar. Trots avsaknaden inkomster debiterades hon en av vårdavgift 45 kr dagen landstinget. Eftersom vårdtiden om av lång, ledde den dagliga debiteringen till att kvinnan ådrog sig var en stor vårdskuld. Det förekommer säkert att patienter har mycket låga inkomster även inom den frivilliga vården, såväl den somatiska som den psykiatriska. De genomgår rättspsykiatrisk vård intar som emellertid särställning grund att de. som tidigare har en av nämnts, ofta vårdas under lång tid. Vårdtider överstigande ett år är mycket vanliga. I de fall där den enskilde som genomgår

rättspsykiatrisk vård saknar inkomster eller har mycket låga

inkomster föreligger därför starka skäl för att den enskilde inte bör åläggas något kostnadsansvar. Fråga är då om problemet med vårdavgifter för dem som saknar inkomster eller har mycket låga inkomster bör lösas lagstiftmngsvägen eller någon form av avtal mellan staten Socialdepargenom tementet och Landstingsförbundet. Genom förhandlingar mellan Landstingsförbundet och Socialdepartementet fastställs avtal den högsta avgift som får tas ut genom vårdavgift vid sjukhusvård. Denna avgift är för närvarande som 80 kr. Respektive landsting bestämmer sedan vilka olika avgifter 80 kr eller lägre skall finnas inom landstinget för olika som patientkategorier. Av enkäterna till landstingen har framkommit att det förekommer att avgiften sätts ned till 0 kr för de patienter som saknar inkomster, det förekommer också att avgift krävs av men de patienter som saknar inkomster. Ett exempel att frågor vårdavgifter i speciella situationer om tidigare har lösts förhandlingar är att det, som tidigare har genom nämnts, i förarbetena till lagen om avgiftsfria sjukvårdsförmåner

Vårdagüter för rättspsykiatrisk vård 53

för vissa hiv-smittade prop. 1992/93: 178 anges att Landstingsförbundets styrelse har beslutat att rekommendera sjukvårdshuvudmännen att inte ta ut avgifter för sjukhusvård eller för öppenvård för denna kategori hiv-smittade. Föredraganden anförde att han utgick från att sjukvårdshuvudmännen kommer att följa överenskommelsen. Någon lagregel med förbud att ta ut vårdavgift infördes således inte. I det nu nämnda exemplet rörde det sig liksom i det fall som kommittén har att ta ställning till ett om relativt litet antal patienter. Frågan om hur ett eventuellt förbud att ta ut vårdavgift i en så speciell situation som det här är fråga om skall kunna lösas lagstiftningsvägen är inte okomplicerad och skulle bryta den trend som finns att lösa frågor vårdavgifter om 0.d. förhandlingsvägen. Kommittén anser därför att starka skäl talar för att frågan om vårdavgift bör överlämnas till att lösas förhandlingsvägen mellan Landstingsförbundet och Socialdepartementet. För den händelse detta inte skulle lyckas lägger kommittén dock fram ett förslag till lagstiftning. Det är inte alldeles klart var en eventuell bestämmelse, med innebörd att avgift för rättspsykiatrisk vård under angivna förutsättningar inte skall utgå, bör placeras eller hur denna bör utformas. En möjlighet är att införa en särskild bestämmelse om avgift för vård enligt LRV om patienten vistas inom sjukvårdsinrättningens område. Man kan vidare tänka sig att införa en särskild lag som ger möjlighet till att medge befrielse helt eller delvis från att betala vårdavgift för patienter får rättspsykiatsom risk vård. Kommittén förordar det förstnämnda alternativet.

5 Kostnadsansvar för vård

rättspsykiatrisk av vissa utlänningar överväganden

-

och förslag

Landsting och kommuner skall ha rätt till ersättning staten av för kostnader för rättspsykiatrisk vård av utländska medborgare som vistas i Sverige utan att vara bosatta här.

5.1 Allmänna överväganden

Av vad som ovan sagts framgår att det finns etablerade system för ersättning till landstingen när det gäller vårdkostnader, förutom för svenska medborgare och dem som är bosatta i Sverige, även för dem som omfattas av EEG-förordningen och olika konventioner med andra länder. Ersättning enligt EEG-förordningen och de olika konventionerna avser emellertid i första hand akut somatisk sjukvård. När det gäller EEG-förordningen och de olika konventionerna är systemet med ersättning till sjukvårdshuvudmännen för vårdkostnaderna, som har nämnts konstruerat det ovan, viset att försäkringskassan ersätter sjukvårdshuvudmännen för vårdkostnaderna för utlänningen, efter det att ekonomiska medel har överförts från den utländska kassan. Det finns exempel att landsting har försökt få ut ersättning från utländsk myndighet för rättspsykiatrisk vård av en utlänning men inte fått någon ersättning. När det gäller utlänningar som faller inom de kategorier som räknas upp i förordningen om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. ersätter staten enligt praxis landstingen för vårdkostnaderna för rättspsykiatrisk vård trots att förordningen när det gäller personer över 18 år endast gäller akut vård. Det sagda innebär att, i de fall då en person faller utanför de kategorier som nämns i denna förordning och således ingen ersättning kan erhållas

56 Kostnadsaizsvar för rättspsykiatrisk våra

från staten eller från svensk försäkringskassa, får det enskilda landstinget stå för vårdkostnaden. Det förekommer således problem beträffande vem som skall betala för vårdkostnaderna för rättspsykiatrisk vård inte bara när det gäller vissa asylsökande utan också i fråga t.ex. medborgare i ett annat EU-land. Det får om anses framgå av praxis, att det är landstinget inom vars område ett brott har begåtts av en utlänning som vistas i Sverige utan att vara bosatt här och som överlämnas till rättspsykiatrisk vård, som får

bära kostnaden för vården. Se det tidigare nämnda beslut av

regeringen den 7 december 1996, A 95/136 IP. angående vårdkostnader för Sörmlands läns landsting. Av enkätundersökningen och den statistik som Landstingsförbundet redovisat framgår visserligen att det inte är någon vanlig företeelse att landstingen blir tvungna att stå för vårdkostnaderna för rättspsykiatrisk vård utlänningar som har överlämnats till av rättspsykiatrisk vård efter att ha begått brott. Eftersom vårdtiderna ofta är långa, kan det emellertid bli fråga om höga kostnader för ett enskilt landsting. I flera enkätsvar framhålls att att det är orimligt att man anser sjukvårdshuvudmännen skall stå för vårdkostnader för rättspsykiatrisk vård har beslutats av domstol för sådana utlänningar som som vistas i Sverige bosatta här. Landstingsförbundet har utan att vara i skrivelse till kommittén hemställt att kommittén skall en om föreslå att staten skall ha kostnadsansvaret för rättspsykiatrisk vård utlänningar som dömts till sådan vård. av Påpekas bör att när denna kategori utlänningar i stället döms till fängelse, och det därefter fattas beslut om att utlänningen skall

beredas rättspsykiatrisk vård står staten genom kriminalvården för

vårdkostnaderna. Som ett argument för att vederbörande sjukvårdshuvudman inte skall stå för vårdkostnaderna vid rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning har Landstingsförbundet framhållit att det inte är ansvarig läkare som avgör vårdtidens längd. Såväl frågan överlämnande till rättspsykiatom risk vård med särskild utskrivningsprövning som frågan om vården skall upphöra i dessa fall beslutas av domstol. Det speciella med rättspsykiatrisk vård är just att vårdtiderna ofta är långa och att de totala kostnaderna därför ofta blir mycket höga för landstingen.

SOU 1996: 141 Kostnadsansvar för rättspsykiatrisk vård 57

Flera skäl talar således enligt kommitténs mening för att staten skall ta över ansvaret för vårdkostnaderna för rättspsykiatrisk vård i samtliga fall av utlänningar som vistas i Sverige utan att vara bosatta här. Fråga är dä hur detta resultat skall kunna uppnås. Som ovan nämnts har förhandlingar mellan Landstingsförbundet

och Arbetsmarknadsdepartementet avslutats angående

nyss förändringar i förordningen statlig ersättning för flyktingom mottagande m.m. med det resultatet att landstingen skall överta ansvaret för hälso- och sjukvård för asylsökande. Landstingen skall få ersättning av staten för kostnaderna för detta. Personkategorin kommer efter ändringsarbetet att vara densamma enligt som nu gällande förordning, vilket innebär att de utlänningar inte som faller inom denna kategori inte heller efter ändringsarbetet kommer att omfattas av statens ersättningsskyldighet. Vidare avser statens kostnadsansvar i första hand akut vård för personer som har fyllt 18 år. Det hade varit önskvärt om även kostnadsansvaret för rättspsykiatrisk vård av de utlänningar vistas i Sverige s01n utan att vara bosatta här kunnat överlämnas till att lösas avtalsvägen mellan Landstingsförbundet och Socialdepartementet. Frågan har dock inte kunnat lösas i samband med de nyligen avslutade förhandlingarna. Den har även tidigare diskuterats vid överläggningar mellan Landstingsförbundet och Socialdepartementet utan att man kunnat nå fram till lösning. Enligt kommitténs bedömning en mäste då frågan lösas genom lagstiftning. Den nuvarande förordningen om statlig ersättning för flyktingmottagande torde såvitt gäller de delar som avser sjukvårdskostnader komma - att upphävas med anledning den nämnda överenskommelsen av nyss mellan Landstingsförbundet och Arbetsmarknadsdepartementet. Iet kan därför ifrågasättas det är lämpligt att föra in regler om om

kostnadsansvaret vid rättspsykiatrisk vård i denna förordning. I

stället ligger det närmast till hands att införa speciell lag en som föreskriver att det är skall bära kostnadsansvaret staten som för rättspsykiatrisk vård av utländska patienter vistas i Sverige som utan att vara bosatta här och som har överlämnats till rättspsykiatrisk vård som brottspåföljd.

58 Kostnadsansvar för rättspsykiatrisk vård SOU 1996: 141

5.2 Utformning lag angående kostnads-

av en

ansvaret för rättspsykiatrisk vård av vissa

utlänningar

Av lagen skall framgå att landsting och kommuner har rätt till ersättning staten för rättspsykiatrisk vård av vissa utlänningar. av De utlänningar som bör omfattas av lagen är de utlänningar som vistas tillfälligt i landet och de vistas i landet under så lång tid som att uppehållstillstånd normalt krävs. Enligt 4 § utlånningslagen 1989:529 skall en utlänning som vistas i Sverige i mer än tre månader ha uppehållstillstånd, om utlänningen inte är medborgare i Danmark, Finland, Island eller Norge. Vidare bör en lag om kostnadsansvaret omfatta rättspsykiatrisk vård av asylsökande. Som tidigare har anförts har praxis visserligen inneburit att landsting och kommuner fått ersättning från staten för kostnaderna för rättspsykiatrisk vård av asylsökande enligt förordningen 1990:927 om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. Det finns dock skäl att nu lagfästa denna praxis. En ny lag om kost-

nadsansvaret för rättspsykiatrisk vård av vissa utlänningar bör

därför enligt kommittén omfatta även asylsökande utlänningar. Lagen bör sammanfattningsvis omfatta utländska medborgare som vistas i Sverige utan att vara bosatta i Sverige. Som tidigare har anförts följer av EEG-förordningen och konventioner om socialt samarbete mellan Sverige och vissa länder att de aktuella länderna skall utge ersättning för den sjukvård som deras medborgare får i Sverige. Den vård som det utges ersättning för är i princip endast akut sjukvård. När det gäller rättspsykiatrisk vård av personer som har dömts till fängelse och för vilka det senare fattas beslut om att de skall beredas rättspsykiatrisk vård är det enligt praxis staten genom kriminalvården som står för vårdkostnaderna. Skäl att ändra denna ordning föreligger enligt kommitténs bedömning inte. Den föreslagna lagen bör emellertid även omfatta denna kategori patienter. Nästa fråga att ta ställning till är vilken myndighet som bör fatta beslut om att ersättning skall utgå. När det gäller utländska patienter där kriminalvården har betalningsansvaret, dvs. patienter

Kosr/zadszzrzsvar för rättspsykiatrisk vård 59

enligt l § andra stycket 2 och 3 LRV dock patienter som är intagna en enhet för rättspsykiatrisk undersökning, bör ansökan om ersättning ges in till Kriminalvårdsverket. Vid ersättning till landsting och kommuner enligt förordningen 1990:927 om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. är det Statens invandrarverk som är beslutsmyndighet. Enligt 1 § förordningen 1988:429 med instruktion för Statens invandrarverk är detta verk central förvaltningsmyndighet för utlännings-, flyktinga invandrar- och medborgarskapsfrågor i den mån de inte skall prövas av annan myndighet. Enligt kommitténs bedömning är det lämpligt att Statens invandrarverk är beslutsmyndighet när det gäller kostnadsansvaret för rättspsykiatrisk vård enligt 1 § andra stycket l LRV av vissa utlänningar. För att ersättning skall betalas ut bör krävas att landstinget eller kommunen ansöker om ersättning. Vid ansökan bör landsting och kommuner vara skyldiga att lämna Kriminalvårdsverket resp. Statens invandrarverk de uppgifter som krävs för bedömningen av deras rätt till ersättning enligt lagen. Det bör finnas en möjlighet att hos regeringen överklaga Kriminalvârdsverkets resp. Statens invandrarverks beslut om ersättning för kostnader.

6 Budgeteffekter

När det gäller den enskildes kostnadsansvar för rättspsykiatrisk vård gäller redan med nuvarande regler att de uppbär pension som eller sjukbidrag får vidkännas avdrag från sin pension sitt resp. sjukbidrag vid sjukhusvård. För de uppbär sjukpenning som debiteras vårdavgift och även för de saknar inkomster som debiteras i vissa landsting vårdavgift. De kommittén en av föreslagna reglerna i 3 kap. l5 § tredje stycket AFL och 2 § a LRV innebär att förutom pensionärer och sjukbidragstagare skall

endast de patienter uppbär sjukpenning bidra till vårdkost-

som

naderna. Övriga grupper, dvs. i princip de patienter står

som utan inkomster, föreslås bli befriade från att bidra till vårdkostnaderna.

Det kan vara fråga om svenskar är nollklassade och således som

inte får någon sjukpenning eller utlänningar inte är försäkrade

som enligt AFL.

Förslagen kan komma att innebära viss minskning inkomsterav na för den offentliga sektorn avseende uteblivna vårdavgifter för

de patienter inte har några inkomster. Det är dock fråga som om

en måttlig inkomstminskning, dels grund att det endast är

av vissa landsting som debiterar avgift för de patienter saknar som inkomster och dels grund att det är ett relativt litet antal av patienter som uppbär varken pension, sjukbidrag eller sjuk-

penning. Vid inventeringen år 1995 uppgick antalet inneliggande patienter enligt l § andra stycket l LRV till 735 patienter. Av

enkätundersökningen framgår att mindre än l0 procent

av patienterna står utan inkomster, vilket innebär 70 patienter ca per är. De flesta landstingen debiterar nedsatt vårdavgift, regel 45 som kr per dag, för de patienter har låga inkomster. Om som man räknar med att alla landsting debiterar vårdavgift för de patienter

som är utan inkomster, innebär förslaget årlig inkomstminsken ning för den offentliga sektorn 70 x 45 365 l 149 000 kr. X Som ovan har sagts är det endast vissa landsting som tar ut

62 Budgetejfekter sou 1996:141

avgift de patienter som inte har några inkomster, vilket innebär av att inkomstminskningen understiger det ovan framräknade beloppet. Därtill kommer att de patienter som inte har några inkomster helt naturligt inte kan betala de vårdavgifter som de debiteras för med nuvarande system. Efter misslyckade indrivningsförsök blir skulderna ofta avskrivna. Sammantaget kommer således förslagen angående vårdavgift vid rättspsykiatrisk vård leda endast måttlig inkomstminskning för den offentliga sektorn. till en Förslaget att staten skall ta över kostnadsansvaret för om rättspsykiatrisk vård vissa utlänningar innebär att staten får av överta landstingens och kommunernas kostnader för rättspsykiatrisk vård vissa utlänningar. Detta förslag beräknas inte innebära av några ökade kostnader för den offentliga sektorn men väl en viss överföring kostnader från landstingen till staten. Eftersom det av är fråga i genomsnitt mindre än tio personer per år uppgår om dock denna kostnadsöverföring till förhållandevis små belopp.

7 Författningskommentarer

7.1 Förslaget till lag om kostnadsansvar för

rättspsykiatrisk vård vissa utlänningar

av

I § Denna bestämmelse ger landsting och kommuner rätt att ersättning från staten för kostnader för rättspsykiatrisk vård av vissa utlänningar. Ersättningens storlek skall bestämmas enligt riksavtalet för hälso- och sjukvård. Lagen omfattar utländska medborgare som vistas i Sverige utan att vara bosatta här. Begreppet bosättning bör tillämpas i princip samma sätt som tillämpningen av detta begrepp enligt AFL, dvs. en person anses bosatt där han regelbundet vistas. Vid vistelser som är tidsbestämda och avser kortare tid än ett år skall bosättning inte anses föreligga enligt AFL. Om vistelsen inte är tidsbestämd. skall syftet med vistelsen beaktas. Den som t.ex. flyttar till Sverige med sin familj och har arbete här anses uppfylla kravet för bosättning även om vistelsen inte är tidsbestämd. Denna tillämpning av bosättningsbegreppet stämmer överens med tillämpningen av detta begrepp i utlänningslagen 1989:529, i vilken lag begreppet avser stadigvarande vistelse i Sverige med gällande uppehållstillstånd. Bestämmelsen omfattar därmed utlänningar som av olika skäl vistas tillfälligt i landet, däribland asylsökande utlänningar. När det gäller rättspsykiatrisk värd enligt l § andra stycket l LRV skall ansökan om ersättning ske till Statens invandrarverk. Statens invandrarverk har när det gäller asylsökande motsvarande funktion enligt nu gällande förordning 1990:927 om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. Enligt denna förordning skall nämligen ansökan om ersättning för hälso- och sjukvård för asylsökande ske till Invandrarverket. Vid rättspsykiatrisk värd enligt l § andra stycket 2 eller 3 LRV av de som är anhållna,

64 Författningskommentarer

häktade eller är intagna i eller skall förpassas till kriminalvårdsanstalt står kriminalvården för kostnaderna även med nuvarande system. Denna ordning bör kvarstå. I förevarande bestämmelse föreskrivs att ansökan av landstinget eller kommunen i dessa fall skall ske till Kriminalvårdsverket. När det gäller akut sjukvård finns bestämmelser i EEG-förordningen och de konventioner som Sverige har med olika länder att den utländska staten skall utge ersättning till Sverige för vårdkostnaderna för den utländska medborgaren. Enbart i de fall där ersättning inte kan utfâs från personens hemland kan landsting och kommuner ersättning för vårdkostnaderna av staten. Det har emellertid i praktiken visat sig vara mycket svårt att ut ersättning med stöd av EEG-förordningen och de olika konventioner som Sverige ingått med andra länder när det gäller rättspsykiatrisk vård.

2 § Ersättning skall utges Statens invandrarverk resp. Kriminalav vårdsverket efter ansökan av det landsting eller den kommun som har fått stå för vårdkostnaderna. Ansökan skall innehålla de upplysningar behövs för att bedöma landstingets eller som kommunens rätt till ersättning. I förordningen 1990:927 om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m. finns bestämmelser med motsvarande innebörd när det gäller ansökan till Statens invandrarverket om ersättning för hälso- och sjukvård till asylsökande.

3 § Enligt denna bestämmelse får Statens invandrarverks resp. Kriminalvårdsverkets beslut om ersättning för kostnader överklagas förvaltningsbesvär hos regeringen. Även enligt genom nu gällande förordning statlig ersättning för flyktingmottagande om skall Statens invandrarverks beslut överklagas till regeringm.m. en.

SOU 1996: 141 Författningskommentarer 65

7.2 Förslaget till lag om ändring i lagen 1962:381 om allmän försäkring

3 kap.

15 § I denna paragraf har införts ett nytt tredje stycke innebär som att för varje dag då en försäkrad bereds rättspsykiatrisk vård efter beslut av domstol med stöd l § andra stycket l LRV skall av avdrag sjukpenningen göras försäkringskassan, på begäran av av den som för vårdkostnaderna. Bestämmelsen gäller inte svarar de som bereds rättspsykiatrisk vård med stöd av l § andra stycket 2 eller 3 LRV. Förklaringen härtill är att de flesta de patienter av som vårdas med stöd av nyss nämnda bestämmelser, nämligen de som är häktade eller är intagna i eller skall förpassas till kriminalvårdsanstalt till följd vad föreskrivs i 3 kap. 15 § första av som

stycket AFL, inte uppbär någon sjukpenning. Beloppet får

som

dras av är högst 80 kr eller högst tredjedel sjukpenningens

en av

belopp. Vid bestämmande av avdragets storlek beaktas således den enskildes inkomster. Det belopp sjukpenningen minskas

som med skall sedan betalas ut till den begäran minskningen har vars gjorts, dvs. till den enskilde sjukvårdshuvudmannen.

7.3 Förslaget till lag i om ändring lagen 1991:1129

om rättspsykiatrisk vård

2 a § Paragrafen är och innebär att avgift för vård enligt LRV, då ny

patienten vistas inom sjukvårdsinrättningens område, får

tas ut endast genom avdrag från förmån i den mån det följer 2 kap. av 12 § AFL eller ovan nämnda 3 kap. 15 § tredje stycket AFL. Den grupp patienter har pension eller sjukbidrag bidrar till som vårdkostnaderna att avdrag sker från pensionen genom enligt 2

kap. 12 § AFL. För den patienter har sjukpenning

grupp som kommer med den föreslagna lydelsen 3 kap. 15 § av tredje stycket

66 Författningskommentarer

AFL avdrag att kunna göras från sjukpenningen för vårdkostnaderna. De patienter som inte har några inkomster skall däremot inte ha något kostnadsansvar vid sjukhusvård. Bestämmelsen har således till syfte att slå fast att förutom avdrag från förmånerna för de som har pension, sjukbidrag eller sjukpenning skall någon avgift för den enskilde patienten inte utgå vid rättspsykiatrisk sjukhusvård. Det bör nämnas att det beträffande den som har halv förtidspension eller halvt sjukbidrag inte kan göras något avdrag enligt 2 kap. 12 § AFL. Dessa patienter slipper således avdrag trots att de har viss inkomst. Det torde dock inte vara fråga om några större inkomster. Dessutom kan det vara så att de får halv sjukpenning under den tid de genomgår rättspsykiatrisk vård som och avdrag kan då göras från sjukpenningens belopp. Kommittén har därför inte föreslagit några särskilda regler beträffande dessa patienter. Inte heller har kommittén föreslagit några särskilda regler beträffande patienter som har andra inkomster än socialförsäkringsförmåner eftersom detta torde vara sällsynt i samband med rättspsykiatrisk vård.

Statens offentliga 1996 utredningar

Kronologisk förteckning

N Den nya gymnasieskolan hurgårdet U. 26.Ny kursi tratikpolitikett Bilagor.K. +

. - Samverkansniönster i svenskforsknings 27.Enstrategiför kunskapslyft livslångt och lärande.

finansiering. U. U.

Fritidi förändring. 28,Detforskningspolitiska landskapet i Norden . Omkönochfördelning fritidsresurser. av C. 1990-talet. U,

A Vembestämmer vad EU:sinternaspelreglerinför 29.ForskningochPengar.U. . regeringskonferettsen l996. UD. 30.Borgenärsbrotten en översyn av ll kap. - Politikomráden underlupp.Frågor om EU:sförsta brottsbalken. Fi. . pelareinförregeringskonfcrensen 1996.UD. 3l.Attityder och lagstiftning i samverkan

Ett ar med EU. Svenska statstjänstetttäns + bilagcdel.C. . erfarenheter arbeteti EU.UD. av 32.Mössochmänniskor.Exempel bra Av vitaltintresse.EU:sutrikes-och lT-användning blandbarn ochungdomar. SB.

säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. UD. 33.Banverkets myndighetsroll m.m. K.

Batterierna - en laddadfråga.M. 34.Aktivarbetsmarknadspolitikexpertbilaga. + A. . Omjärnvägens trafikledning m.m. K. 35.Kriminalunderrättelseregister . Forskningför var vardag. C. DNA-register. Ju. .EU-mopeden. Älders- ochbehörighetskrav för 36.Högskola i Malmö.U.

tvá- och trehjuliga motorfordon. K. 37.Sveriges medverkan i FN:sfamiljeår. .Kommuner ochlandstingmedbetalnings- 38.Nationalstadsparken M.

svárigheter. Fi. 39.Rapportfrånklimatdelegationen 1995.

Offentligdjurskyddstillsyn. Jo. Klimatrelaterad forskning.M.

.Budgetlag regeringens befogenheter 40.Elektronisk dokumenthantering. Ju. ñrtanstttakteits område.Fi. 4l.Statensmaritimaverksamhet. Fö. Union för bade öst och väst. Politiska, rättsliga 42.Demokrati och öppenhet. Om folkvaldaparlament . ochekonomiska aspekter EU:ssjätte av ochoffentlighet i EU. UD.

utvidgning.UD. 43.Jämställdheten i EU. Spelregler och . .Förankringochrättigheter.Omfolkomröstningar, verklighetsbilder, UD.

utträdesrätt, medborgarskap ochmänskliga 44. Översyn av skatteflyktslagen.

rättigheter i EU. UD. Reformerat förhandsbesked. Fi. l7. Bättretrafikmedväginformatik. K. 45. Presumtionsregeln i expropriationslagen. Ju.

18.Totalförsvarspliktiga m95.Förslag om iobb/studier 46.Enskilda vägar. K.

eftermuck bostadsbidrag, dagpenning, 47.Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för

försäkringar.Fö. individochlokalsamhälle. U. Sverige.EU och framtiden.EU 96-kommitténs 48.Shaping Sustainable Homes Urbanizing an bedömningar inför regeringskonferensen 1996. World.Swedish NationalReportfor Habitatll. N. UD. 49.Reglerför handelmedel. N.

Samordnad rollfördelninginomtekniskforskning, 50.Förbud påallmänplats Ju. motvapen m.m. U 5l Grundläggande dragi enny arbetslöshetsförsäk- . Reformochförändring.Organisation och ring alternativ och förslag. A. . verksamhet vid universitet ochhögskolorefter 52.Precisering handelsändamálet av i detaljplan.M. 1993 ars universitets- ochhögskolereform. U. 53. Kalkning sjöarochvattendrag.M. av ,lntlytande riktigt pa Omelevers rätt till 54.Kooperativamöjligheteristorstadsomráden. inflytande.delaktighet och ansvar, U. 55.Sverige.framtidenochmångfalden. A.

Kartläggning ochanalys denoffentligasektorns 55.Pâväg av mot egenföretagande. A. . upphandling av varor ochtjänstermed 55.Vägar i Sverige. A. ntiljtâpaverkan. N. 56.Hälften kvinnoroch män pá vorenog om - FranMaastricht till Turin. Bakgrund ochövriga 90-talets arbetsmarknad. A, . EU-läitders förslagochdebattinför 57.Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst.Fi.

regeringskonferensen l996. UD. 58.Finansieringendetcivila försvaret.Fö. av . Franmassmedia till multimedia-

att digitalisera svensktelevision.Ku.

Statens offentliga utredningar

1996 Kronologisk förteckning

59.Europapolitikens kunskapsgrund. 86.Utveckladsamordning inomdetcivilaförsvaret Enprincipdiskussion utifrån ochfredsräddningstjänsten. Kartläggning, EU 96-kommitténs erfarenheter. UD. överväganden ochförslag.Fö, 60.Miljö ochjordbruk,OmEU:smiljöregleroch 87.Tredimensionell fastighetsindclning. Ju. utvidgningens effekter dengemensamma 88.Kameraövervakning. Ju. jordbrukspolitiken. UD. 89.Samverkan mellanhögskolan ochdesmaoch 6l.0lika länder olikatakt.Omflexibelintegration medelstora företagen. N. ochförhållandet mellan stora ochsmá stater i EU. 90.Sammanhállet studiestöd, U. UD. 9l, Denprivatavårdensomfattningochframtida 62.EU,konsumenterna ochmaten ersättningsforrnerEnöversyn denationella - av Förväntningar ochverklighet.Jo. - taxorna för läkareochsjukgymnaster. S. 63.Medicinska undersökningar i arbetslivet.A. 92.lT i miljöarbetet.M. 64.Försäkringskassan Sverige Översyn - av 93. Ny yrkestrañklagstiftning, K. socialförsäkringens administration. 94.Nationellteleadresskaralog. K. 65.Administrationen EU:sjordbrukspolitik av 95.Botniabanan. K. i Sverige.lo. 96.Strukturförändring ochbesparing, 66.Utvärderat personval. Ju. Enuppföljning genomförda av förändringar 67.Medborgerlig insyni kommunala entreprenader. inomförsvarsmaktens ledningsorganisation. Fö. Fi. 97.Effektivareförsvarsfastigheter 68.Nágrafolkbokföringsfrägor. Fi. Utvärdering aven reform.Fö. 69.Kompetens ochkapital bilaga.N. + 98.Vem styr försvaretUtvärdering av 70.Samverkan mellanhögskolan ochnäringslivet. N. effekterna LEMO-refortnen. av Fö. 7l. Lokaldemokratiochdelaktighet i Sveriges städer 99.Avveckling med inlärning. Erfarenheter fran ochlandsbygd. ln. LEMO-reforrnens avveckling personal.Fö. av 72.Rättspsykiatriskt forskningsregister. 100.Ett nyttsystem för skattebetalningar. DelA, 73.Svenskkärnteknisk tillsynsverksamhet. Ett nyttsystem för skattebctalningar. DelB. Volyml Engranskning. M. - Författningsförslag. författningskommentarcr 73.Swedish NuclearRegulatory Activities. ochbilagor.Fi. Volumel - An Assessment. M. l0 .Kärnavfall teknikochplatsval.KASAMs - 74.Svenskkärnteknisk tillsynsverksamhet. yttrande SKBsFUD-Program över 95, M. VolymZ Faktaredogörelser. M. - 102.TUFF Teckenspraksuthildning för föräldrar.U. 74.Swedish NuclearRegulatory Activities. - 103.Miljöbalken.Enskärptochsamordnad Volume2 Descriptions. M. - miljölagstiftning för en ltallbarutveckling. 75.Värdeni folkhögskolevärlden. U. Del l och M.

76.EU:sregeringskonferens procedurer,aktörer, - l04.Konsumentskydd elmarknaden. C. formalia,Sammanfattning av ett seminarium i 105. Att främja donationer till universitet april l996. UD. ochhögskolor.U. 77.Utländska försäkringsgivare medverksamhet i l06.EU och Sverige franKirunatill Malmö. Sverige.Fi. - Sammanfattningfyraregionalamöten av 78.Elberedskapen. Organisation, ansvarsfördelning 1995-96.UD. och finansiering. N. 107.Union utan gränser konsekvenser. - möjligheter. 79. Översyn av revisionsreglerna. Fi. problem,Sammanfattning av ett seminarium i 80.Viktigt meddelande. november1995.UD. Radio och TV i KrisochKrig. Ku. 108.Konsumenterna ochmiljön.C 8l.Skyddför sparandesparkasseverksamhet. i Fi. . 109.Franákerlottertill Paradis ett delbetänkande 82.Enöversyn luft-sjö-ochspártrañkens av från Utredningen universitctsfastiglteter om m.m. tillsynsmyndigheter. K, angáende överlåtelser ochtomträttsupplatclser av 83.Allmäntpensionssparande, vissahögskolefastighcter. Fi. 84.Ekobrottsforskning, Ju. 110.lnför ett Svensktkulturnät lT ochframtiden 85.EgonJönsson kartläggning lokala - - en av sam- inomkulturomradet. Ku,

verkansprojekt inomrehabiliteringsomradet. S.

Statens

offentliga utredningar 1996

K

ronologisk förteckning

.Bevakadövergång. Åldersgränser för 137.Kommunalförbund ungaupp och gemensam nämnd till 30år. C tvåformerför kommunal samverkan. ln. l12. Integrering miljöhänsyn av inomdenstatliga 138.Ny behörighetsreglering hälso- och sjukvårdens förvaltningen, M. område m.m. 113.Enallmänochaktivförsäkringvid sjukdomoch 139.Skattpåavfall.Fi. rehabilitering. Del l och 140.KO:sbiträde enskilda.ln. 114.Enkörkortsreform. K. 141.Vårdavgifter vid rättspsykiatrisk vård,m.m. ll5. Barnkonventionen ochutlänningslagen. S. 116.Artikel6 i Europakonventionen ochskatteutredningen, Fi. ll7. Expertrapporter frånSkatteväxlingskommittén. Fi. 118.StationStockholm Nord.K. 119.Lättnadi dubbelbeskattningen av mindreföretags inkomster.Fi. 120.Högskolan i Malmö slutbetänkande. U. - .Spår,miljöochstadsbild i centrala Stockholm. K. 122.Kunskapssyn ochsamhällsnytta i hanrverkscirklar ochhantverksutövande. U. 123.iakttagelser ochförslagefteromstruktureringen av försvarets ledningochstöd.Fö. 124.Miljö för en hållbarhälsourveckling. Betänkande. Förslag till nationellt handlingsprogram. Bilaga Miljörelaterade hälsorisker. S. Bilaga Aktörerochverktygi miljöhälsoarbetet. 125.Drogeri trafiken.Ju. 126.Dopingi folkhälsoperspektiv, Del A och DelB. .Folkbildningens institutioner. U, 128.Skyddet kulturmiljön.Enöversyn av av kultunninneslagens bestämmelser byggnader om ochkultumiiljöer,prâstgårdar, kyrkstäder och ortnamn. Ku. 129.Denkommunala självstyrelsen ochgrundlagen. ln. Detvåkulturerna. Rapporter KlausRichard av . Böhme,BoHuldt,Carl-Einar Stålvant samt Kent Zetterberg. Bilagormedunderlagsmaterial till UTFOR:sslutbetänkande SOU1996:123. Fö. 13 Externvärdering hotochförmåga.Mätnings- av och . organisationsaspekter statsmakternas styrningav försvaret. Bilagormedunderlagsmaterial till UTFÖR:sslutbetänkande sou 1996:123. Fö. 132.Det stora ochsnabba greppet. Om LEMO-reformens metoder och resultat. Bilagor medunderlagsmaterial till UTFÖR:s slutbetänkande SOUl996:123.Fö. 133.Jämställd vård. Olika vård likavillkor.S. 134.Jämställd vård. Möten i vården ett ur tvärvetenskapligt perspektiv. 135.Fibromyalgi Duchennes och muskeldystrofi, Kunskapsläge ochbehov framtidaFoU, av 136.Effekter EU:sjordbrukspolitik. av Jo.

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen EU:s regeringskonferens procedurer,aktörer, formalia.Sammanfattningett av seminarium i Mössoch människor.Exempel bra april 1996.76 IT-användning blandbarnochungdomar. 32 EUoch Sverige från Kirunatill Malmö. - Justitiedepartementet Sammanfattningfyra av regionala möten

1995-96,106 Kriminalunderrättelseregister Union utan gränser konsekvenser, möjligheter, DNA-register.35 problem. Sammanfattning av ett seminarium i Elektronisk dokumentltantering. 40 november 1995. 107 Presumtionsregeln iexpropriationslagen.45

Förbud mot vapen på allmänplats m.m. 50 Försvarsdepartementet

Utvärderapersonval. 66 Totalförsvarspliktiga m95.Förslagom jobb/studier Ekobrottsforskning. 84 eftermuck, bostadsbidrag, dagpenning, Tredimensionell fastighetsindelning. 87 försäkringar, 18 Kameraövervakning. 88 Statens maritimaverksamhet. 41 Drogeri trañken. 125 Finansieringen det av civilaförsvaret. 58

Utrikesdepartementet Utvecklad samordning inom det civila försvaret

och fredsräddningstjänsten. Kartläggning, Vembestämmer vad EU:sinternaspelregler inför överväganden ochförslag. 86 regeringskonferensen 4 1996. Strukturförändring besparing. och Politikområden underlupp. Frågor om EU:sförsta Enuppföljning genomförda av förändringar pelare inför regeringskonferensen 1996.5 inomförsvarsmaktens ledningsorganisation. 96 Ettår med EU. Svenska statstjänstemäns Effektivare försvarsfastigheter erfarenheter arbetet av i EU. 6 Utvärdering aven reform.97 Av vitaltintresse.EU:s utrikes-och Vemstyr försvaretUtvärdering av säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. 7 effekternaav LEMO-reformen. 98 Unionför både öst ochväst. Politiska, rättsliga Avvecklingmed inlärning.Erfarenheter från och ekonomiska aspekter av EU:ssjätte LEMO-refomtens avveckling personal. av 99 utvidgning.15 iakttagelser ochförslag efter omstruktureringen av Förankring och rättigheter.Omfolkomröstningar, försvarets ledningochstöd. 123 utträdesrätt, medborgarskap och mänskliga Detväkulturerna. Rapporter av KlausRichard rättigheter i EU. 16 Böhme,Bo Huldt,Carl-Einar Stálvant samt Kent Sverige,EUochframtiden. EU96-kommitténs Zetterberg. Bilagormed underlagsmaterial till bedömningar inför regeringskonferensen 1996.19 UTFÖR:s slutbetänkande SOU1996:123. 130 Från Maastricht till Turin. Bakgrund och övriga Externvärdering hotoch av förmåga. Mätnings- och EU-länders förslagochdebatt inför organisationsaspekter pästatsmakternas styrning av regeringskonferensen 1996.24 försvaret. Bilagormed underlagsmaterial till Demokratioch öppenhet. Om folkvaldaparlament UTFÖR:s slutbetänkande SOU 1996:123. 131 och offentlighetiEU. 42 Det stora och snabba greppet. Om LEMO-refonnens Jämställdheten i EU. Spelregler och metoder ochresultat. Bilagor med underlagsmaterial verklighetsbilder. 43 UTFÖR:s till slutbetänkande SOU 1996:123. 132 Europapolitikens kunskapsgrund.

En principdiskussion utifrån Socialdepartementet

EU 96-kommitténs erfarenheter. 59 Sveriges medverkan i FN:sfarniljear. 37 Miljö och jordbruk.Om EU:smiljöregler och Kooperativa möjligheteri storstadsomráden. 54 utvidgningens effekter dengemensamma Försäkringskassan Sverige Översyn av jordbrukspolitiken. 60 socialförsäkringens administration. 64 Olika olikatakt. Omflexibelintegration länder- Rättspsykiatriskt forskningsregister. 72

och förhållandet mellan stora ochsmå stater i EU. Allmänt pensionssparande. 83 61 EgonJönsson en kartläggning lokala av samverkansprojekt inom rehabiliteringsomrádet. 85

Statens offentliga utredningar

1996 Systematisk förteckning

Denprivatavårdens omfattning ochframtida Utländska törsäkringsgivare medverksamhet i ersättningsformerEnöversyn denationella - av Sverige,77 taxorna för läkareochsjukgymnaster. 91 Översyn av revisionsreglerna. 79 Enallmän och aktiv försäkringvid sjukdomoch Skyddför sparandesparkasseverksamhet. i 81 rehabilitering. Del l och 113 Ett nyttsystem för skattebetalningar. DelA. Barnkonventionen ochutlänningslagen. 115 Ett nyttsystem för skattebetalningar. DelB. Miljö för en hållbarhälsoutveckling. Författningsförslag. författningskommentarer Betänkande. Förslag till nationellt handlingsprogram. 124 ochbilagor.100 Bilaga Miljörelaterade hälsorisker.124 Franákerlottertill Paradis ett delbetänkande - Bilaga Aktöreroch verktyg miljöhälsoarbetet. i frånUtredningen universitetsfastigheter om m.m. 124 angáende överlåtelser ochtomträttsupplátelser av Dopingi folkhälsoperspektiv. DelA ochDelB. 126 vissahögskolefastigheter. 109 Jämställd várd.Olikavard likavillkor.133 Artikel6 i Europakonventionen ochskatte- Jämställd vård.Möteni vården ur ett utredningen. 116 tvärvetenskapligt perspektiv. 134 Expertrapporter frånSkatteväxlingskommittén. 117 Fibromyalgi ochDuchennes muskeldystroft. Lättnadi dubbelbeskattningenmindreföretags av Kuttskapsläge ochbehov framtidaFoU,135 av inkomster.119 Nybehörighetsreglering hälso-ochsjukvårdens Skatt avfall.139 område m.m. 138 Vårdavgifter vid rättspsykiatrisk vård 141 Utbildningsdepartementet m.m. Den nya gymnasieskolan hurgårdet l Kommunikationsdepartementet - Samverkansmönster i svenskforskningsfinansiering. Omjärnvägens trafikledning m.m. 9 12 EU-mopeden. Älders- ochbehörighetskrav för Samordnad rollfördelninginomtekniskforskning. tva ochtrehjuligamotorfordon. 1 l 1201 Bättretrafikmedväginformatik. 17 Reformochförändring.Organisation ochverksamhet Ny kursi trañkpolitiken Bilagor.26 + vid universitet ochhögskolorefter1993års Banverkets myndighetsroll m.m. 33 universitets- ochhögskolerefonn. 21 Enskilda vägar, 46 Inflytande riktigt Omelevers rätt till - En översyn luft av sjö- ochspártrafikens inflytande,delaktighet och 22 ansvar. tillsynsmyndigheter. 82 Enstrategiför kunskapslyft ochlivslångtlärande.27 Ny yrkestrafiklagstiftning. 93 Detforskningspolitiska landskapet i Nordenpá Nationellteleadresskatalog. 94 1990-talet. 28 Botniabanan. 95 Forskning och Pengar.29 Enkörkortsreform l 14 Högskola i Malmö.36 StationStockholm Nord.118 Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för Spår,miljöochstadsbildicentralaStockholm. 121 individochlokalsamhälle. 47 Värdeni folkhögskolevärlden. 75 Finansdepartementet Sammanhállet studiestöd. 90 Kommuner ochlandsting medbetalnings TUFF Tcckenspráksutbildning för föräldrar.102 svarigheter. 12 Att främjadonationer till universitet Budgctlag regeringens befogenheter pá ochhögskolor. 105 4 finansmaktens omrade.14 Högskolan i Malmö slutbetänkande. 120 - Borgenärsbrotten en översyn av kap. Kunskapssyn ochsamhällsnytta i hantverkscirklar brottsbalken. 30 ochhantverksutövande. 122 Översyn skatteflyktslagen. av Folkbildningens institutioner. 127 Reformerat förhandsbesked. 44 Pensionssaniordning för svenskar Jordbruksdepartementet i EU-tjänst.57 Medborgerlig insyni kommunala entreprenader. 67 Offentligdjurskyddstillsyn. 13 Någrafolkbokföringsfrágor. 68 EU, konsumenterna ochmaten - Förväntningar ochverklighet.62

Statens offentliga utredningar 1996

Systematisk förteckning

Administrationen EU:sjordbrukspolitik av Bevakad övergång. Åldersgränser för ungaupp till i Sverige. 65 30år. 111 Effekter EU:sjordbrukspolitik. av 136 Inrikesdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Lokaldemokrati delaktighet och i Sveriges städer och Aktiv arbetsmarknadspolitikexpertbilaga. + 34 landsbygd. 71 Grundläggande dragi enny arbetslöshetsförsäkring Den kommunala självstyrelsen ochgrundlagen. 129 alternativochförs1ag.5l Kommunalförbund och gemensam nämnd - Sverige,framtiden ochmångfalden. 55 tvaformerlör kommunal samverkan. 137 Pa väg mot egentöretagande. 55 K0:sbiträde enskilda. 140 Vägar i Sverige.55 Hälften kvinnorochmän Miljödepartementet vorenog om - 90-taletsarbetsmarknad. 56 Batterierna laddadfråga.8 - en Medicinska undersökningar i arbetslivet. 63 Nationalstadsparken 38 Rapportfrånklimatdelegationen 1995. Kulturdepartementet Klimatrelaterad forskning. 39 Frånmassmedia till multimedia Precisering av handelsändamálet i detaljplan.52 att digitalisera svensk television. 25 Kalkning sjöar av och vattendrag 53 Viktigt meddelande. Svenskkärnteknisk tillsynsverksamhet. Radio och TV i Kris ochKrig. 80 Volym1 Engranskning. 73 - Inför ett Svensktkulturnät lT och framtiden Swedish NuclearRegulatory Activities. inomkulturområdet. 110 Volume 1 An Assessment. 73 - Skyddet kulturmiljön. av En översyn av Svensk kärnteknisk tillsynsverksamhet. kulturminneslagens bestämmelser byggnader om Volym2 Faktaredogörelser. 74 ochkultunniljöer, prästgårdar, kyrkstäder och Swedish NuclearRegulatory Activities. ortnamn. 128 Volume2 Descriptions. 74 lT i miljöarbetet. 92 Näringsdepartementet Kärnavfall teknik - och platsval. KASAMs Kartläggning och analys den av offentliga sektorns yttrande över SKBsFUD-Program 95.101 upphandling av varor ochtjänstermed Miljöbalken.Enskärptochsamordnad miljöpåverkan. 23 miljölagstiftning för en hållbar utveckling. Shaping Sustainable Homes an Urbanizing Del l och 103 World.Swedish National Reportfor Habitatll. 48 Integrering miljöhänsyn av inom den statliga Reglerför handel medel. 49 förvaltningen. 112 Kompetens ochkapital + bilaga. 69 Samverkan mellanhögskolan näringslivet. och 70 Elberedskapen. Organisation, ansvarsfördelning och finansiering. 78 Samverkan mellanhögskolan ochde små och medelstora företagen. 89

Civildepartementet Fritidi förändring. Omkönochfördelning fritidsresurser, av 3 Forskning för var vardag. 10 Attityder och lagstiftning i samverkan + bilagedel.31 Konsurnentskydd elmarknaden. 104 Konsumenterna ochmiljön. 108

POSTADRESS: 10647 STOCKHOLM FAX: 08-20 50 21, TELEFONI08-690 91 90

ISBN 91 -38-20384-7 ISSN 0375-250X