Att återerövra vardagen : en antologi till delbetänkandet om egenmakt från Storstadskommittén

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

r

w,

Statens offentliga utredningar WW 1996: 146

w Socialdepartementet

Att återerövra

Vardagen

En antologi till delbetänkandet om egenmakt från Storstadskommittén Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - som Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

Layout Petter Johansson Tryck: GOTAB. Stockholm l996

ISBN 91-38-20390-1 Copyright bilderz© Petter Johansson l996 ISSN 0375-25OX

FÖRORD

förord

Alby, Bergsjön, Eriksbo, Fittja, Hjällbo, Kroksbäck, Masmo, Rinkeby, Rosengård. Miljonprogramsområden som ofta omgärdats av svarta rubriker. I den här antologin möter du människor som bor eller verkar i just dessa områden. l den offentliga debatten brukar de ibland härbärgeras under rubriken "de svaga". Kanske är det bekvämast så.Att se dem enbart som objekt med problem eller som klienter i behov av hjälp och behandling. Det är också ofta med det perspektivet som politiken under miljonprogrammets förhållandevis korta historia utformats. Det har målats om, glasats och planterats nytt efter konstens alla regler. Storstadskommittén har ett annat synsätt. Därför möter du inga "svaga" i den

här antologin. Nio människor berättar med egna ord om sin vardag.Vi har valt

att kalla antologin "Att återerövra vardagen". Det gör för att understryka värdet och betydelsen av människors egen kraft. Det innebär samtidigt en kritik av regler, resursfördelning, traditioner och myndighetsbemötande som försvårar det egna engagemanget. Gemensamt för alla berättelser är en vilja att förbättra sin egen och andras vardag. Att inspireras av möjligheter och handlingsvägar istället för att nedslås av problem och hinder. Antologin presenteras som ett underlag inför delbetänkandet om egenmakt. Intervjuer och foto svarar Jonas Hållén och Petter Johansson för. De intervjuade är personer som mött eller hört om och som väckt vår nyfikenhet. Det är Storstadskommitténs förhoppning att några de fördomar och något den av av vanligt förekommande eländesbeskrivningen som grasserar om de boende i miljonprogramsområdena ska komma skam.Visst finns det problem och stora sådana men det finns också styrka, stolthet och framtidstro som enligt - Storstadskommitténs uppfattning bättre borde kunna tillvaratas. Mikael Romero har varit redaktör och ansvarat för planering och sammanställning av antologin.

Stockholm i oktober I996

Kerstin Alnebratt Mikael Romero Ordföranden i Storstadskommittén Kommittésekreterare

att återerövravardagen

INNEHÅLL

"Det är barasynd att dom som jobbar måste skatta för pengarna. jag hör många som sägeratt dom aldrig skullehjälpatill om dom inte fick betalt, men det finns

Karin Thunberg

också människor som tycker det är så roligt att i och påta att dom gärnagör det gratis."

"Skolanoch daghemmet dom är sista svenska utposterna sedan posten flyttade.Hur skaungdomarnakunnaförbereda sig för det svenskasamhället när det flyttar härifrån" Metin Malm ..

"Det höga bidragsberoendet är en stor svårighet. .. .W Hur får man människor som faktiskt inte själva

Lidfeldt

betalar sin hyra att bli aktiva,hur hittar manen

Sture

morot för dem"

"Vi försöker uppfostra dom som klipper gräsetatt spara strängen medblåeld,eftersomdet är en del av vårt kulturarv.Det är den gemensamma historien som blir ett

Iris Berggren

områdesstyrka."

"Den som harjobb får självkänsla och vågar ställakrav. Och när man kan göra det är man stark.Den som har ett arbetehar makt"

Reza Talebi

.

"Dom bjöd haj, men jag åt pyttipanna. Där var jag bland landetselit. iklädd jeans, gymnastikskoroch en tröja, en gammallångtradarchaufför besökhosöverklassen."

Rolle Sundberg

53"Det är inte bra om allainvandrarehamnar samma ställeeller att en grupp dominerar ett bostadsområde. Det leder baratill isolering

Wail Rabi

ochfördomar."

"Om jag bor kvarhär i tjugo år och någonfrågar mig hur är det i Sverige, såkommer jagatt svara: jag vet inte"

Suad Galol

"jagtycker man borde sätta en gräns vid, säg, 50/50,för att motverkasegregeringen både här och innei staden -förresten, varför bor det såmångasvenskar Söder...

Alvaro Fuentes

att återerövra.vardagen

en inledning

Under tre veckor reste vi, uppdrag av storstadskommittén, runt i Stockholm, Göteborg och Malmö och lyssnade människor som bor och verkar i några av de miljonprogramsområden som byggdes i slutet av 60-talet. Resultatet är denna antologi, med människors tankar och erfarenheter kring det som brukar definieras som "storstadsproblemet". Det kändes naturligt att för en gångs skull låta de intervjuade tala till punkt, utan en journalist som berättare.Texterna bygger flera timmars samtal och alla har pratat med har läst och godkänt referaten. Någon genialisk "storstadsproblemlösning" kan varken eller de har intervjuat erbjuda. Snarare är det så att varje förort har sina speciella hinder och unika möjligheter.

Boendeforskaren Eva Öresjö skriver i "Den sönderfallande staden",

en essä om samhällsplanering och miljonprogrammens förorter Socialvetenskaplig tidskrift 2/l995: "Den viktigaste lärdomen är då kanske insikten om, att det inte finns någon "dunderhonung" Att det inte finns någon lösning med stort L." Poeten och författaren Staffan Söderblom har sagt att den som skriver reportage måste lyssna till "textens inneboende sång". Så även den som vill försöka förstå och formulera lösningar storstadens problem. Det är som Iris Berggren från Rinkeby säger: "Vi måste själva leta reda det som är unikt för oss och ta fasta det när utvecklar den lokala ekonomin." Precis som Iris Berggren påpekar handlar storstadsproblematiken om människor och områden med skilda bakgrunder, förutsättningar och mål.I ett sådant landskap är det inte lätt att orientera sig utan erfarenhet och insikt. Lika svårt är det att föreslå lösningar utan att själv ha haft en närmare kontakt med områdena, antingen genom att själv ha bott där eller umgåtts under en längre tid med människor som bor i dessa förorter.

iNLHDNLNCS

Det krävs inlevelse och kunskap för att sätta sig i andra människor Iiv och föreslå förändringar i deras levnadsvillkor. Därför avslutar den här korta inledningen med att citera den danska författaren Sören Kierkegaards tänkvärda ord:

Om jag lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål måste jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det, lurar sig själv när hon tror, att hon kan hjälpa andra.

För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer, än hon gör, men först och främst Rárstå, vad hon förstår. Om jag inte kan det, så hjälper det inte, att jag kan och vet mer /.../

JONAS HÅLLEN PETTERJOHANSSON

att återerövravardagen

KARIN THIINBEIIG, KHKBÄGK

Fem dagar i veckan, i 28 års tid, har Karin Thunberg, 70, snörat sig sina löparskor och joggat över ängen mellan bostadsområdena Kroksbäck och Holma. Hon är stadsdelens trognaste hyresgästen stannat trots att en av som Kroksbäck pekats både "slumområde" och "ghetto". ut som Nu försöker hyresvärden, Malmö kommunala bostadsbolag, bryta den negativa utvecklingen genom att låta hyresgästerna själva ta över en stor del av förvaltningen. Karin Thunberg har plötsligt blivit del detta försök att skapa en av nya bättre sammanhållning för hyresgästerna och lägre kostnader för bostadsbolaget.

KARlNTHUNBERG

I/

Egentligen var det rena misstaget att jag blev engagerad i kvinnokafét. Det var foreståndaren på dagis här intill som kom på idén, hon tyckte att deras lokaler kunde utnyttjas på kvällstid, så vi träffades i januari 1994, jag, dagisfröken och en kille från bostadsbolaget. Dom ville absolut att jag skulle vara med och hjälpa till, och jag... ja, jag tvekade lite, jag kan ju inget särskilt, men jag lovade att ställa upp som hantlangare.

Nu är det jag som håller i kaféet och en Vanlig kväll kan vi vara ett dussin svenska kvinnor och lika många invandrarkvinnor, som dricker kaffe och diskuterar. Många av invandrarkvinnorna är muslimer, det är ju en helt annan religion, så dom kommer med hucklen och slöjor och sätter sig för sig själva. Det är lite synd, tycker jag, fast å andra sidan sätter vi svenskar oss också i en liten klunga.

Jag försöker gå emellan och få dom att komma över till oss. Jag vill att dom ska tala svenska, så att vi kan prata med varandra. Det går bättre och bättre, fast en del kan inte mycket av vårt språk, så barnen får tolka. Andra förstår svenska, men ibland kan det vara bekvämt att låtsas att man inte förstår, förstås...

Men det år goa och

glada kvinnor och vi har mycket att lära av dom när det gäller att umgås: dom hälsar alltid på varandra, och kramas, och ringer på dörren och frågar hur man mar. Ta till exempel i början av förra året när maken dog och jag blev änka. Två dagar efter att han gått bort ringde det på dörren. Det var en polsk familj i samma trapp som frågade hur jag

att återerövravardagen

mådde och om jag ville prata en stund. En annan granne stoppade mig i hissdörren och frågade: Du äter väl ordentligt, Karin. Och när det var dags for mig att flytta till en mindre lägenhet fick jag hjälp av flera grannar att bära och städa på ett villkor: Karin, du får inte flytta från KroksbäckV.

Jag har ett annat exempel: förra tisdagen var jag ute och joggade tidigt på morgonen när jag fick se en ganska påverkad man stå utanfor MKBs kontor och banka. Jag stannade till och sa: Det bor ingen där, det är kontor. En av grannfruarna, som bor i lägenheten intill kontoret, tittade ut genom fönstret i morgonrock och undrade också vad som stod på. Då gick mannen därifrån.

Jag tänkte inte mer på det, utan fortsatte att springa min runda på fältet här utanför. När jag kom tillbaka stod grannfrun fullt påklädd utanför sin dörr och väntade på att jag skulle komma tillbaka. Hon visste exakt hur lång tid min runda brukar ta, hade jag dröjt for länge hade hon gått ut och letat efter mig eller ringt polisen.

Den här sammanhållningen och omtanken om varandra är det jag värdesätter mest med Kroksbäck. Men det har inte alltid varit så här ute. Jag minns första åren vi bodde i området slutet av 1960-talet då hade vi ingen kontakt med någon, varken i trapphuset eller tvättstugan. Vi tog bilen till garaget och hissen till lägenheten, stängde dörren och höll oss for oss själva.

Första veckan vi bodde här stal dom makens moped. Vi gick runt och frågade och letade, men det verkade som om ingen brydde sig. Till slut var det någon som pekade på en balkong och sa där borta bor en som brukar stjäla mopederm Vi gick

KARlNTHUNBERG

och pratade med killens mamma och hon bara ryckte på axlarna och sa: Stjäl gör väl alla... Å

Vi fick tillbaka vår moped i alla fall, det var den där killen som stulit den, han hade hela källaren full av stulna mopeder. Vi brydde oss aldrig om att dra in polisen, det kändes nästan som om han som stal vår moped hade det som jobb, att det var hans rättighet att ta våra saker. Vi var bara glada att vi fått tillbaka det som tillhörde oss, sedan fick maken köpa kättingar och lås och surra fast mopeden vid en pelare i vårt garage. l

l Ja, och så det ständiga inbrott i källaren och på vinden det

var -

dom inte stal slog dom sönder. Rabatterna var nedtrampade och

l trapporna skräpiga. Så här höll det på i cirka tio år, fram till

1 1980. Då blev vi evakuerade hela området skulle saneras och repareras; vi fick treglasfonster, ny köksutrustning, nya fasader och planteringar. Jag minns särskilt våra nya cykelforråd på gården: dom skulle fungera både som skydd for cyklarna och l vinden det blåser rejält här ute så det kom några ingenjörer - -

l H

från Chalmers och mätte och mätte for att få rätt form och

placering på forråden. Till

i

slut blev dom

klara och vi ñck våra cykelskjul, fast dom blev inte så värst vackra... och inte hjälper dom mot vinden heller den blåser ju i Ä l cirklar på gårdarna

Nog behövdes upprustningen, men efter ett par år var det

att återerövravardagen

lika illa igen. Det var ju mest socialfall och invandrare som bodde här och dom hade inte fått information om hur vi ville ha det.

Om du frågar svenskar om Kroksbäck, tror jag att deras vanligaste svar är att det bor för mycket invandrare här i området. Jag har inget mot invandrare, tvärtom, dom år människor dom också, även om dom kommer från en annan kultur och har en annan religion. Men jag kan förstå om en del svenskar känner sig utanför när alla andra i trappan har utländska efternamn. Där jag bodde förut var det bara jag och Johansson som hade svenska namn på dörren... fast Johansson hade ju flyttat förstås, det var bara hans Chilenska fru som bodde kvar.

Egentligen är jag enormt anpassningsbar, det jobbigt men var när det kom många invandrare från södern. Dom har en annan tidsrytm än vi, dom äter sent och låter barnen ute sent och vara springa på gården utan tillsyn.

I vår trapp hade vi också en familj med zigenare på våningen över oss, och en annan zigensk familj i trappan intill. Det kom folk hela tiden och ryckte i vårt dörrhandtag och ville låna telefonen, ibland ställde dom sig och lutade sig mot vår ringklocka när dom pratade med grannarna bredvid.

Grannfrun spelade förresten vansinnigt högt på stereon. Jag var över och pratade med henne och då sa hon att hon bara spelade högt i några minuter för att lugna sig när hon ner var arg. Det stämde faktiskt, hon spelade inte så länge på hög volym, men å andra sidan spelade hon ganska ofta. När vi lärt känna varandra skruvade hon inte upp lika högt längre och då fungerade det bättre. Ibland kom hon in till mig och lånade cigaretter och telefonen... ja, det gjorde hon lite väl ofta, förstås, men man får förstå henne också: hon hade problem med sin man som slog henne när han drack.

KARIN THUNBERG

Ja, så kom det här med självförvaltningen 1993. Vi hyresgäster fick anmäla om vi ville städa trappor och källare, rensa rabatter och plantera blommor mot att vi fick sänkt hyra. Det var liksom en andra satsning på området och moroten var naturligtvis att man skulle få lägre hyra om man hjälpte till. Det rör sig om ganska mycket pengar man kan kan spara på det sättet, upp emot 35 procent av årshyran.

Det är bara synd att dom som jobbar måste skatta för pengarna. Jag hör många som säger att dom aldrig skulle hjälpa till om dom inte fick betalt, men det finns också människor som tycker det är så roligt att gå och påta att dom gärna gör det gratis. Själv skulle jag gärna hjälpa till, men jag har en besvärlig rygg och så är jag lite lat, så jag får bara njuta av resultatet av dom andras arbete.

Självförvaltningen har inte bara medfört att bostadsbolaget och vi hyresgäster sparar pengar, det har också gjort att vi som bor här känner större ansvar för vårt område: om jag ser ett papper ligga på gården plockar jag upp det och ungarna förstör inte den rabatt som deras egen mor har grävt

Dessutom har vi fått bättre sammanhållning på köpet: grannar som aldrig pratat med varandra tidigare börjar umgås, vi hejar på varandra när vi ses på gatan och nuförtiden vågar dom vuxna säga till andras ungar om dom ställer till bus.

Fast det är klart att dom här förbättringarna inte kommer alla till godo. Nu är ju MKB mycket mer noggranna vilka dom tar hit. Det flyttar inte in så många invandrare och socialfall längre. Jag Vet att det sitter

att återerövravardagen

en ny tjej på MKB som verkligen är tuff; hon kollar upp deras ekonomi och skulder och kontrollerar hur det fungerade där dom bodde förut. Helst ska man väl också ha jobb om man ska få en lägenhet i Kroksbäck numera...

För ett tag sedan var det en diskussion på Kvällsöppet mellan MKB-chefen och en från Fastighetsanställdas förbund. Hon pratade for sitt och sa att den här självforvaltningen gjorde hennes medlemmar arbetslösa. Det är klart att MKB sagt upp en massa fastighetsarbetare, bostadsbolaget är ju dom som tjänar mest på det här fast det sticker dom inte heller under stol med Vi andra som bor här och har arbete vinner ju också i längden, genom hyresrabatten och eftersom hyreshöjningarna blir mindre.

Det svåraste med att få en sådan här förvaltning att fungera är nog att få folk att bry sig; om grannarna, gården och bostadsområdet. Jag vet hur svårt det är att få folk till vår pensionärsklubb Seniorerna. Vi är en klick på åtta-nio personer som träffas varje gång, fast det måste finnas massor med gamla i det här området. Det hjälper inte att jag sätter upp nya anslag, det är samma människor som dyker upp ändå.

Det verkar som om folk är rädda for ansvar. När jag försökte få Seniorerna att bilda styrelse och gå med i PRO slog alla bakut. r Sedan finns det ju naturligtvis dom som vill sköta sig själva och i inte vill vara med i älvforvaltningen eller våra aktiviteter. Allt är ju frivillligt. Och om man exempelvis har socialbidrag vinner man ju ingenting på att vara med och arbeta det sociala tar -

KARINTHUNBERG

ändå hyresminskningen. Andra betalar hellre för att slippa engagera sig eller väljer att flytta.

Mina egna barn flyttade in till centrala Malmö för länge sedan. Dom nästan grälar på mig: varför flyttar inte du 0ckså, men jag är allergisk mot flyttningar och redan när jag flyttade hit kände jag något speciellt för Kroksbäck. Sedan dess vill jag inte överge mina kvarter, det skulle kännas som om jag lämnade dom i sticket.

Dessutom trivs jag så bra här ute med människorna, naturen och lägenheten. Jag är född på landet utanför Kristianstad och ängen och kullarna mellan Holma och Kroksbäck påminner mig lite om det lantliga: jag kan ge mig ut och jogga, utan att behöva korsa en massa gator och knuffas på trottoarerna.

Ensamt blir det inte heller jag har mina vänner och gran- narna tittar ofta in på en kopp kaffe. Det var förresten en kvinna här idag med den här buketten, bara för att ni skulle komma. Snart fyller jag sjuttio och då lär dom väl hitta på något nytt bus.

Nej, här i Kroksbäck är jag inte ensamstående jag brukar säga att jag är ensamgående: visserligen bor jag själv, men jag är nästan alltid på Väg för att träffa någon.

I/

att återerövravardagen

METIN MMM. FITTJA

Metin Malm är uppvuxen i Fittja. Fadern är liksom många andra fittjabor turk från Kulo i mellersta Turkiet, modern är svensk. Efter att först ha begått brott i tonåren deltog han i antivålds-projektet Non Fighting Generation, studerade Komvux, utbildade sig till guldsmed, arbetade som vakt diskotek, fritidsledare, städare och diskare. Metin har även gjort militärtjänstgöring i Sverige, bott en kort period i Turkiet och några månader i Österrike. För ett och ett halvt år sedan återvände han till Fittja och är nu projektanställd i ett år av Botkyrka kommun, för att arbeta med barn och ungdomar Fittjahöjdens Ungdomsgård.

METINMALM

II

För ett tag sedan gjorde jag ett enkelt språktest med några tonåringar från Fittja. Jag tog fram kassett med en en vuxenbok och lät ungdomarna lyssna. Efter fem minuter tröttnade dom och sa att dom inte förstod någonting. Då bytte jag kassett till en ungdomsbok, det fortfarande ingen förstod men var som vad som sades. Till slut fick de lyssna på barnbok och först en då hängde alla med.

Det är en skam att ungdomar gått halva sitt liv i skolan som inte förstår vardagssvenska. Hur ska vi kunna komma in i det svenska samhället vi inte kan läsa Vi skulle behöva om ens en tioårsplan, med utbildning för bättre till grundvuxna, resurser skolan, terapi och kurser, för att fittjaborna skulle klara att av ta makten över sina egna liv.

Men du vet ju hur många invandrare jobba hårt, resonerar: tjäna pengar, köpa stor bil och stort hus i hemlandet. Häri Fittja känner jag många som lever dom bodde i by som om en Turkiet och i en annan i Sverige; dom jobbar, går till turkiska föreningen, går hem och äter, tillbaka till turkiska föreningen och tittar på satellit-TV från Turkiet.

Vad som sker runtomkring den egna förorten spelar inte så stor roll, folk tänker: varför ska jag utbilda mig för när jag ändå kommer att arbeta på restaurang och sitta på turkiska föreningen och dricka te Utbildning är bara till besvär, det är pengarna som räknas.

att återerövravardagen

Vi bor här blir och mer isolerade från övriga Sverige som mer att vi tänker på det sättet. När jag själv var tonåring genom strävade åtminstone vi efter att ha kontakter utanför unga Fittja. Vi sökte till andra förorter och vi åkte in till stan oss okej, vi bråkade och ställde till del problem, men vi var i alla en fall nyfikna på världen utanför. Så är det inte idag. Dom unga står och hänger i centrum och kollar in sin egen lilla maffiaså fort dom tvingas ta sig utanför Fittja blir dom osäkra grupp, och måste ha sällskap av sina kompisar.

När ungdomarna blir äldre går dom kanske med i en kulturförening, trots att många här ute tillhör en sådan förening, men och dom här föreningarnas lokaler ofta har många besökare, minskar det inte avstånden mellan grupperna: turkarna sitter för sig, kurderna har sin lokal och assyrierna sin klubb. Alla håller sig för sig själva och samarbete är nästan omöjligt. I mina ögon är dom här föreningarna bara spelhålor, där man dricker kaffe och spelar kort.

Mitt mål är att bryta igenom isoleringen. Jag försöker ordna aktiviteter för ungdomarna utanför Fittja, helst utanför Bot-

METINMALM

kyrka. Tre år i rad har jag varit med och ordnat och sommarvinterkollon utanför Stockholm, och ska vi dra igång kurser i nu bergsklättring. Det är livsviktigt att ungdomarna får komma iväg på sådana saker och få lite kontakt med resten det av svenska samhället.

När jag själv växte upp kände jag mig utanför, utan att jag riktigt förstod varför. Trots att jag bjöd hem kamrater till mig, blev jag sällan bjuden till dom. Långt efteråt förstod jag att det berodde på att deras föräldrar såg mig svensk. som

Så skildes mina föräldrar, och det började gå åt helvete i skolan. Jag började syssla med brott och blev tagen polisen. Jag har av g gått igenom hela rättssystemet och sett hela baksidan. Egentlii gen vill jag inte tala så mycket om det som varit, det är sådant jag lagt bakom mig. Å andra sidan gav det mig erfarenheter som jag har nytta av idag, när jag arbetar med dagens struliga ungdomar.

När jag var sexton åkte jag till Kulo för första gången, helt ner ensam. Jag blev väl mottagen, det hjälpte inte: i Fittja men hade alla beskrivit Anatolien som om det ett sagoland med var guld och gröna skogar. Det stämde naturligtvis inte, l

i

Kulo är bara en byhåla mitt 1 i Turkiet. l Klyftan mellan mina drömmar och verkligheten blev för stor och i besvikelsen dömde jag min fars landsmän för hårt. Jag gick bara omkring och såg fel och längtade hem till trygga Sverige och Fittja.

Nu i efterhand inser jag att den här kunde slutat mycket resan bättre, om jag själv bara varit bildad och talat språket mer bättre. Det kunde ha varit möjlighet för mig att lära som en känna mitt ursprung och min fars landsmän blev bara en negativ upplevelse.

att återerövravardagen

Jag kom hem och lika rotlös som förut. Det kändes som om var jag saknade mål och mening med livet, det lätt att följa var efter dom kamrater ville skaffa sig snabba pengar på brott. som

Mitt i allt detta blev jag inkallad till regementet i Strängnäs. Till min förvåning upptäckte jag att jag faktiskt trivdes. Det fanns klara regler och jag träffade slags människor som jag en aldrig umgåtts med tidigare: det var unga killar som hade satt mål i sina liv; dom talade att skaffa sig utbildning, en upp om del ville bli läkare, andra mekaniker. När dom pratade om framtiden handlade det att utveckla sig själv och göra om positiva saker, inte planera brott eller skryta över slagsmål.

Men min värnplikt höll på att ta slut innan den ens börjat: efter månad kom polisen och hämtade mig för ett gammalt brott. en Jag blev släppt häktet, men befälen sa att jag inte var välur kommen tillbaka och kamraterna förstod inte heller hur jag, s 2 dom tyckte Var så trevlig, kunde vara kriminell. som

den här chansen få Jag var förtvivlad, jag ville inte missa att göra något med mitt liv. Så jag bad om tillåtelse att tala infor resten regementet. Befälen med sig och jag minns hur av gav jag stod där på scenen i aulan och berättade om min ensam bakgrund och varför jag begått brottet. Jag sa: Det här är min , l sista chans. Jag måste få bevisa att jag klarar av att göra lumpen

När jag talat klart tittade jag på befälen. Dom var också rörda, beslutet ju redan fattat. Jag frågade om vi inte kunde men var rösta saken. Efter del diskuterande gick dom med på det: om en kamraterna fick rösta jag skulle få stanna eller inte. om

Det går inte att beskriva den känsla jag kände den där dagen; där stod jag på scen, framför en fullsatt lokal, och det var en

METlNMALM

min framtid som var under omröstning. När kamraterna räckte upp händerna var det inte bara det att dom gav mig en ny chans, dom visade mig också sitt förtroende.

Att jag fick stanna kvar i Strängnäs avgörande for mig: i var en kritisk tidpunkt i mitt liv fick jag chansen att komma utanför Fittja och möta andra människor, med helt bakgrund. en annan Efter lumpen fick jag plats hos guldsmed. Jag hade skaffat en mig arbete och det såg ut som om det skulle ordna sig for mig. Jag blev uppskattad andra människor i min omgivning; det av var till mig som folk kom for att prata om sina problem i äktenskapet, om pengar eller kamrater. Jag dom mina råd och gav började tro att jag kunde mer än vad i själva verket gjorde.

Det här stora uppsvinget i mitt liv med pengar, arbete och uppmärksamhet blev for mycket. Jag började känna mig oövervinnlig. Till slut bestämde jag mig for att satsa på mitt livs största projekt: jag åkte ner till Turkiet for att driva ett hotell. Mitt självförtroende var på topp; eftersom jag tyckte att jag hade klarat mig så bra i Sverige, trodde jag att jag skulle lyckas även i Turkiet.

Men där nere gick allt fel: jag klarade inte språket tillräckligt bra for att få jobb och saknade kontakter for att göra affärer.

Det blev ett hårt slag. Jag ville inte åka hem och berätta om mitt misslyckande, så jag stannade i Turkiet ett tag till och flyttade sedan till Österrike och arbetade på en skidort.

att återerövravardagen

När jag kom tillbaka till Sverige flyttade jag till Uppsala. Jag hade fortfarande dåligt samvete for att jag misslyckats.

Men så förra året blev jag erbjuden att delta som ledare på en sommarkoloni Fittjahöjden organiserade, och så lyckades som jag få den här projektanställningen. Jag tror att jag kan göra nytta här att fånga unga, som befinner sig i samma genom upp situation som jag en gång orde.

Jag är beredd att arbeta hundra procent for ungdomarna i Fittja, men jag får akta mig så att jag inte bränner ut mig. Jag är ju bara en person och kan inte ställa for alla. Ibland känns upp det så hopplöst ett område med så många problem och så lite resurser för att lösa dom.

Bara att lyssna på ungdomarnas familjeproblem Folk mår så dåligt, så dåligt det är baksidan av - Mercedes-bilarna och dom fina husen i Turkiet som visar sig till slut.

Jag vill egentligen inte låta så här negativ, Fittja är trots allt mitt hem. Det var här jag växte upp; fiskade iAlbykanalen och badade i Slagsta. Jag har många gamla vänner här i trakten och massor av fina minnen från våra ängar, skogar och badplatser, men den sociala misären och familjernas problem är så stora att jag har svårt någon positiv utveckling. att se En del av dom utländska familjer som kommer hit har så svårt med språket att dom inte kan skriva sin egen adress. ens Barnen går i sina föräldrars fotspår och bildar en stor underklass, även du kommer från en bra familj går det åt helvete, om for alla andra barn du umgås med har problem.

METINMALM

Skolan och daghemmet är dom sista svenska utposterna i Fittja sedan Posten flyttade. Vi har inga företag, förutom butiker, ingen bankomat, bank, arbetsförmedling, socialkontor eller polissstation och snart flyttar gymnasiet. - Hur ska ungdomarna här kunna förbereda sig för det svenska samhället när detta samhälle flyttar härifrån Allt för många ungdomar som bor här i Fittja säger att svenskar är skit och att dom hellre skulle vilja bo i Turkiet.

Men det skulle inte fungera. Jag vet, för jag har själv försökt.

I/

att återerövravardagen

STIIBE LIIIFELIIT, EHIKSBII

Gång gång återkommer kooperatören Sture Lidfeldt till det lilla samhällets omsorg och nätverk under uppväxtåren i Norrbotten. För honom är det en viktig förebild för boinflytande och självförvaltning. Han tycker att Eriksbo i Göteborg kommit en bit vägen. Kooperation och tuff uthyrningspolicy har gått sida vid sida, och förändrat området.

STURELIDFELDT

I/

Det starka samhället som skulle ta hand från till om oss vaggan graven kommer inte tillbaka. Vi kanske kan förändra lite grann jämfört med vad vi har i dag, folk måste in aktivt och men mer förändra för sig själva. Jag växte i Norrland, min och upp pappa morfar var övertygade sossar. Pappa jobbade i gruvan, mamma var hemma med oss två barn. Vi fick lugn och trygg uppväxt en i ett litet samhälle där alla kände alla och där det fanns kontaktytor. Föräldrarna tog det liksom ingen ansvar, var annan som hoppade in.

Jag minns hur förvånade dom blev när dom fick höra att kommunerna byggde fritidsgårdar med betald personal, när det fanns både skog och fiskevatten och mycket annat att göra.

Hösten 1979 flyttade jag till Eriksbo. Då det ett område var med ganska stora sociala problem, störningar och bråk.

När vi drog igång kooperativet nådde vi liten klick ville en som att det skulle vara ett anständigt område. Dom hade bott här i kanske åtta-tio år och barnen hade växt här, så de ville få upp ordning på området.

Men vi fick ingen kontakt med den dåvarande fastighetsägaren. Dom tyckte vi var en ganska konstig grupp som ställde krav och lade oss

Bland hyresgästerna var det många som gett upp och ville härifrån. 1984 var trettio procent av lägenheterna tomma. Området nästan var inte alls underhållet; taken läckte, fönsterbågarna ruttnade, tvättstugorna fungerade dåligt.

att återerövravardagen

Samma år drev vi på för att få större inflytande på förvaltningen området. Eriksbo gick back, hyresförlusterna var åtta av miljoner år. Politikerna i kommunen sa, enligt vad jag hört, per ja, låt dom ta skiten då".

Då fick vi kraft. Samtidigt jag fick lite kalla fötter. Ett ny som gäng amatörer skulle förvalta tusen lägenheter Framåt somdet året kom det till slut ett förslag om att vi skulle ta maren

del området, Östergärde. Alltid något, bättre än

över en av ingenting tänkte vi. Men dåvarande hyresvärden, Göteborgshem, inte direkt p0sitiv...d0m Ville inte förmedla någon var kunskap. Hyresgästföreningens var inte heller speciellt man hjälpsam, han tyckte inte idén att föreningen plötsligt skulle om bli förvaltare. Fast det mest hans personliga uppfattvar nog ning, tror jag. Hyresgästföreningens föreningsstyrelse, som yttrar sigi policyfrågor, uttalade sig i alla fall inte mot självförvaltningen.

Sen fick vi läsa i GP, strax före julen1984, att vi var sålda. Det kändes mycket irriterande. Både att vi inte fått veta något

STURE LIDFFINDT

under så lång tid, hyresgästföreningen ju informerade var under förhandlingarna, och att vi suttit ganska många dagar i förhandlingar om området. Vi hade vanliga jobb, på dagis, Volvo och så vidare, och det svårt att komma ifrån på dagtid. Det var kändes som om man lekte med oss.

Avtalet i sig var bra. Familjebostäder ville väl visa storebror Göteborgshem att det gick att göra ett bra område. Vi tillfrågades också det fanns om boende som kunde jobba på kontoret, med fastighetsskötsel, städning, eftersom Göteborgshems tidigare personal hade blivit erbjudna att stanna kvar, men dom valde att inte göra det.

Plötsligt vi i kooperativet tillgång. Det bostadsvar en nya bolaget lyssnade på vad vi hade att säga. Vi fann varandra ganska snabbt, eftersom vi i princip hade mål: att skapa samma ett lugnt, tryggt och billigt boende.

För mig var drivkraften att få inflytande och bygga slags upp en boendedemokrati. Dessutom skulle ju våra arbetsinsatser egna leda till att hyrorna hölls nere.

Formellt hade vi hyresgäster majoriteten gentemot förvaltaren, men vi behövde aldrig testa det, eftersom vi överens. Han var fick oss att fatta vad han och han lyssnade när vi hade sa, bestämda åsikter.

Vi kom fram till att området måste byggas Först tänkte vi om. göra lite kosmetisk uppsnyggning, ommålning av tvättstugor och uppgångar, men eftersom tak och fönster inte täta så var var vi tvungna att börja med en rejäl ombyggnad.

Vi satte oss ner med Familjebostäder under två dagar och hade en brainstorming. Vi hade massor med förslag och idéer. Familjebostäder kontaktade i sin tur fem arkitektfirmor som fick lämna in förslag. Trots att vi inte med bostadsvar ense

att återerövravardagen

bolaget fick vi faktiskt bestämma, och det såg vi som en bekräftelse på att vi var viktiga.

När ombyggnaden kom igång gällde det att bryta den här känslan att vi struntar i hur det springs ner och förstörs", den där andan av uppgivenhet som varit tidigare.

Vi knackade på hos alla boende, och talade om hur Viktigt det var med en positiv social kontakt och att den inte fick bestå av att skrika åt barnen. Istället borde alla försöka få kontakt med barnen, lära sig vad dom heter, så också skulle kunna att man prata om vad som händer. Dom allra flesta dumheterna är ju obetänksamhet och det kan man hantera på andra sätt än att vara arg på människor.

Cirka 25 procent av alla boende kom på våra möten, huvudsakligen från U-husen som har större lägenheter och många barnfamiljer. Det svårare att nå dom bodde i ettor och tvåor. var som Det var en mycket positiv stämning i området. Det var väldigt många möten, så det tog rätt mycket tid for några av oss. Delvis

orde det att vi inte riktigt hann med att hålla organisationen

STURE LlDFELlDT

vid liv. Och att hålla husgrupper vid liv när folk ska flytta är väldigt svårt, då tappar man lusten.

1989 började det mesta vara klart. Vi hade fått på snurr ombyggnaden, hus efter hus byggdes på sätt. om samma

1992 startade vi vår kooperativa skola, eftersom folk flyttade härifrån på grund av, som dom själva att skolan inte fungsa, erade. Vi fick stöd från kommunen, lärarna blev mycket men irriterade. Motsättningarna var mycket stora första åren. Vår verksamhet ligger ju delvis i lokaler den kommusamma som nala skolan, Eriksboskolan.

Jag sticker inte under stol med att vi heller inte så himla var vänliga. Vi var ju rätt aggressiva i vår marknadsföring. Andra året tog vi kontakt med samtliga föräldrar med barn skulle som börja skolan, Vi var tiotalet föräldrar gick runt och vi tog i som princip alla sjuåringar det året. Det uppfattades väl som en drastisk metod.

Sedan lugnade det sig. Alla blev väl förstående. Idag ner mer har vi hel grundskola, från ettan till nian, och vi har bra samarbete med den kommunala skolan. Från början hade vi alltså 54 elever och sex lärare. Nu är vi uppe i 180 elever och femton lärare, medan Eriksboskolan bara har 80 elever. Det är ombytta roller, kan man säga.

Tyvärr har farhågorna om en vit, segregerad skola delvis besannats. Det finns betydligt fler invandrarbarn i Eriksboskolan än på Lärjeskolan. Vi har i och för sig besökt samtliga föräldrar och barn, och definitivt inte tittat på om de haft ett exotiskt efternamn, å andra sidan har vi ju gjort men all information på svenska. Det har naturligtvis ort att vi haft svårt att nå alla grupper, t de arabiska. ex

I regel har det varit så att dom föräldrar som varit intresserade och aktivt valt skola har placerat sina barn i vår kooperativa skola. Dom andra har låtit barnen gå kvar i den kommunala skolan. Det tror jag är en anledning till att det är många fler invandrarbarn där.

att återerövravardagen

En svårighet med det kooperativa arbetet är att det är mest nordbor som är aktiva i våra olika föreningar. I dag bor det 19 procent i Eriksbo inte är svenska medborgare, av dem är 6 som procent finnar. När vi började var 27 procent utländska medborgare. På så sätt är vi oerhört ovanlig förort för att vara en Angered. I resten av kommundelen har andelen invandrare ökat under senare år.

Vi hade flyktingar som sökte bostad här också. Men Familjebostäders policy är tuff, och har hela tiden varit att du måste ha inkomst eller personlig borgenär. Är du flykting från egen Somalia så har du förmodligen inte personlig borgenär, vilket du som svensk ofta kan ha.

Detta är en svår fråga. Om vi tagit in väldigt många flyktingar kanske många etablerade hade flyttat. Det gäller att hitta balansen. Jag vet att både Poseidon och Bostadsbolaget tog emot människor med sociala kontrakt när flyktingströmmarna

kom, men det har man alltså inte ort i Eriksbo. Det fanns ett

tryck på att fylla de tomma lägenheterna med flyktingar. Det märkte vi eftersom det fanns en viss tveksamhet om det var rätt att göra så här. Vi fick ett stort antal bostadssökande från andra områden där svenska familjer flyttade ut när det kom nya flyktingar dit.

Jag tycker nog att Familjebostäder tar socialt ansvar. Men från föreningens sida har inte velat lägga oss i vilka som ska bo här, det blir ohanterligt. Vi ska inte säga att man inte får bo här för att man är grönhårig, utan där ska kommunen förslagsvis ha sin policy, tycker jag.

Om Eriksbo ska bli en modell för till exempel Hjällbo så måste bostadsföretagen tillsammans med hyresgästföreningen hitta på en morot för folk. Här hade vi hade ändå moroten att om vi engagerade oss och jobbade så skulle hyran hållas nere.

Men jag tror inte det går att under en längre period driva enbart ideell verksamhet. De drivande kommer att tröttna, ofta har man svårt att släppa in efterträdare. Det behövs någon som

STURE LIDFELDT

har kompetens och ansvar för att hålla saker under sina vingar, någon som arbetar med kooperativet på heltid.

Ett annat problem är hur man får människor som lever på bidrag och inte själva betalar sin hyra att bli aktiva. Om det inte syns i plånboken så är det ett dilemma. Löser det man problemet tror jag definitivt att Eriksbo kan bli en modell för andra områden.

att återerövravardagen

IRIS BEHGGHEN. HINKEBY

Iris Berggren flyttade till Rinkeby l969, när området var nytt. Ett år senare började hon arbeta med uppsökande verksamhet bland ungdomarna i förorten.l dag arbetar hon som kultursekreterare Stadsdelsförvaltningen. Liksom många andra rinkebybor gjorde Iris "bostadskarriär" I970talet. Först flyttade hon till en villa i Spånga, när hon sedan skiljde sig flyttade hon vidare till en hyresrätt i innerstaden och blev kvar där i tolv år. För några år sedan bestämde sig Iris Berggren för att flytta tillbaka till Rinkeby. Följande samtal utspelade sig när hon ringde till det stora bostadsfö retaget:

"Vem ringer du fdrf undrade kvinnan på bytesförmedlingen.

"Mig själv." "Är du bostadslös" "Nejl" "Var bor du" "Lilla Essingen." "Och du vill flytta till Rinkeby.."

lRlSBERGGREN

I/

Med en sådan inställning hos den svenska medelklassen spelar det ingen roll hur många sådana här rapporter görs. som Rinkeby och andra områden byggts på som samma sätt är dömda på förhand.

Vi problematiserar för mycket. Kanske vissa saker inte är problem måste lösas Kanske det bara är så tiden som att måste ha sin gång, att det faktiskt tar tid för ett område att växa och stabilisera sig För vissa områden tar det kortare tid, för andra längre och när det gäller Rinkeby måste ha extra man i magen: världshändelserna avspeglar sig här på bara några månader. När ett krig brutit ut kommer människor på flykt snart hit. Det gör att Rinkeby har ständig inflyttning, där en det hela tiden kommer nya grupper ska integreras i som samhållet.

Men jag brukar säga: Ta det lugnt, det ordnar sig Sedan det är ju klart att vi inte är helt frånkopplade från resten samhället av vad vi kan göra bestäms mycket dom anslag vi får från - av stat och kommun. Utan offentliga medel är det svårt skapa att ett bättre samhälle, hur många kooperativ och föreningar man än startar.

Men i dag betyder föreningslivet jättemycket för Rinkeby. Vi har 35-40 föreningar i området och många dom arbetar bra av tillsammans. Det är styrka att vi har föreningar inte en som bara verkar för sin eller aktivitet, utan att dom egen grupp engagerar sig i hela Rinkeby.

Ibland brukar det här kallas "Rinkebyandan". Jag inte vet om vi har en speciell anda här ute, vi har alltid varit bra på men att lösa problem tillsammans.

Jag minns när jag och Lasse flyttade hit 1969. Vi nybygvar gare, en av alla dessa trångbodda svenska barnfamiljer som ville ha en större, modernare lägenhet. Bland dom forsta som

att återerövravardagen

kom hit fanns många norrlänningar, finländare, jugoslaver och turkar. Många turkarna flyttade faktiskt hit från Odenplan. av I början det att bo på en byggarbetsplats. Förutom var som husen var ingenting klart. När jag behövde ringa fick jag gå till Rinkebys enda telefonkiosk och stå i kö. Det fanns inga affärer, ingen post eller bank.

Så vi var ett gäng som bestämde oss för att bygga en provisorisk parklek. Några av oss hade haft kontakt med Alternativ Stad, organisation som på den tiden bland annat en slogs mot rivningarna i Stockholms innerstad, och efter samma modell organiserades ett byalag i Rinkeby.

Vi fick vår parklek, Rinken, och fortsatte sedan att trycka på för att få saker att hända. Vi startade samverkansprojekt med mer skolan, butiksägarna och närpolisen. Vi organiserade stadsdelsträffar, skrev brev och hjälptes åt för att lösa konkreta problem, som exempelvis lekparken.

Själv flyttade jag och Lasse härifrån några år senare, till en villa i Spånga. Det inte det att vi vantrivdes i Rinkeby, vi var

orde bara normalsvensk boendekarriär: vi flyttade från en

en , liten hyreslägenhet till större och sedan vidare till ett hus. en Det här sker i många områden, bara för att man flyttar men från Rinkeby ska det analyseras ett invandrarproblem. som Det spelar ingen roll är svensk, turk eller chilenare om man det är naturligt att folk vill flytta till radhus eller villa om dom får det bättre ställt.

Risken är förstås att människor har mycket att tillföra ett som område Rinkeby försvinner till villaområden, men jag ser som ingen större fara i det. Dom allra flesta stannar ändå kvar för

IR|SBERGGREN

att dom trivs, för att barnen växt här eller för att dom upp tycker det blir för dyrt med eget hus.

Vi har stabil bas i dom greker och turkar kom hit på en som 1970-talet. Titta bara på torget: här kan du Alexandra se Pascalidous komma forbi eller Juan Fonseca riksdagspappa man för socialdemokraterna. Och han driver salladsbaren som i centrum, hans son har startat nattklubben Gino i city.

Vi är 14 000 innevånare i Rinkeby och vi har antagligen fler egna företagare än någon stadsdel i Stockholm. Dessannan utom är vårt föreningsliv troligen det mest vitala i stan. Våra lokala föreningar är folkrörelse, kanske inte dom en ny som gamla folkrörelserna, som hade kanaler rakt till makten, upp men kollektiva samlingar större möjlighet att göra som ger oss saker lokalt.

Fast, som sagt, vi står inte utanför samhället, utan är beroende av den politik förs i Stadshuset och riksdagen. Tyvärr som fungerar det ofta så här: politikerna får dåligt samvete och beslutar sig för att göra något, plötsligt satsas det extrapengar på förorter som Rinkeby sedan går tid och vi försvinner än - en en gång från dagordningen.

Vi har haft många sådana projekt. Alldeles för många. Och alla dessa debatter och rapporter Ena dagen ska alla få lära sig hemspråk, nästa dag måste alla prata perfekt svenska. Det här handlar om Rinkeby objekt: för som politiker, journalister och forskare.

Jag blir galen på alla pengar som ges till experter kommer utisom från och ska hjälpa att lösa våra oss problem Först säger storstadsutredningen att invånarna i dom här områdena är resurser, sedan handlar myndigheterna precis tvärt när dom drar igång om sina projekt.

Varför får till exempel våra lokala konstnärer så få uppdrag när Rinkeby ska utsmyckas Jo, för ingen våra konstnärer finns av

att återerövravardagen

registrerade på kulturarbetarförmedlingen i city, dom går på den vanliga arbetsförmedlingen i Rinkeby.

Det blir ond cirkel: om man inte jobbat en konstnär dom senaste åren, får man som inte vara registrerad på kulturarbetarförmedlingen, och om en konstnär inte är registrerad på kulturarbetarförmedlingen får han eller hon inga uppdrag...

Istället blir det redan etablerade konstnäkommer hit och gör utsmyckningar åt oss. Jag har inget rer som emot dom konstnärerna men barnen i Rinkeby som personer, behöver också att vi har egna talanger, som klarar av att se göra sådana här saker själva. Det handlar om behovet av vuxna förebilder, människor bor och verkar i det egna området. som Den viktigaste förändring som skett i Rinkeby dom senaste åren är att fler och fler säger: Vi är inget objekt som ska undersökas, vi är människor lever ett gott liv i en stadsdel som som visserligen har problem, men också gott om resurser.

I Rinkeby utvecklas egna nätverk inom exempelvis restaurangnäringen, också inom kulturen. Vi har haft flera världsbemen römda författare på besök och vi har unik internationell en blandning människor på olika sätt ägnar sig åt kultur. av som Ett exempel: på andra sidan fältet, i Kista, sitter grabbarna och säger att dom arbetar över hela världen. Tidningarna är snabba att döpa deras område till Sveriges Silicon Valley.

I Rinkeby finns stora delar av världen representerat, men ingen pratar någonsin dessa kulturmöten, istället åker journalisom terna till Berlin och New York och skriver artiklar om det kosmopolitiskai Jag tror att vi i framtiden ska kunna sälja Rinkeby på det som tidigare betraktats områdets svaghet: det multietniska. som Men för det behövs symboler: vår festival är lika viktig för oss

IRISBERGGREN

som Angeredsteatern varit for Angered och som kulturforeningen Oasen var for Rågsved.

Jag tror på kultur som lokaliseringsfaktor. Jag menar: standardreceptet hittills har varit att man ska lära sig bra svenska så ordnar sig allt, men det är inte så enkelt. Vad händer när du gått den svenska utstakade vägen, talar perfekt svenska men ändå inte får något jobb När min chef var på konferens i Portugal träffade han en delegation från Londons förorter. Engelsmännen skrattade åt svenskar när oss vi pratade om språkets betydelse, och sa: Hos oss pratar alla perfekt engelska, men dom har ändå inga jobb

Vad vi måste göra i Rinkeby är att leta reda på det som är unikt for oss och ta fasta på det när vi utvecklar den lokala ekonomin. Det är här kulturen kommer in, vi är mångkulturella, det är vår styrka och det ska vi bygga vidare på, inom kulturen och nöjesindustrin.

Då frågar sig folk: kan hiphop och samba ge några jobb Se det så här: Vi hade utbyte med en fransk förort nyligen och där betraktades ungdomarna seriösa kulturutövare, som som gav förorten status och inkomster. Men i Sverige säger vi det är bra att ungdomarna håller på att dansa och sjunga så har dom något att göra. Folk som säger så har missat hela poängen: kultur-, nöjes- och underhållningsindustri är det som växer snabbast i världen. Här finns pengar att göra och jobb att skapa, for den som kan erbjuda nya, spännande saker.

Parasound, som mixar ljud på konserter och andra stora evenemang, lärde sig yrket bland annat genom att mixa på Rinkebyfestivalen. Alldeles nyligen var jag med i en diskussion om att bygga en inspelningsstudio i Rinkeby. Jag vet att det finns folk som har planer på multimediaprojekt och småforetagarhus och jag menar allvar när jag tycker att Moderna muséet borde

att återerövravardagen

hamnat hos oss se bara på Köpen- hamn, dom vågade bygga sitt museum i en förort

Det är alltså möjligheterna. Men det finns också en annan utveckling, som tyvärr leder åt andra hållet.

Det är att Rinkeby fylls på med så många nya grupper att vi får svårt att ta vara på möjligheterna. För några år sedan fanns ett tjugotal somalier i stadsdelen idag är dom kanske 700. - Det ställer naturligtvis till problem när alla dessa nykomlingar ska lära sig språket och sedvänjorna. Förr var det turkarna som inte kunde "knyta soppåsarna, i dag är det somalierna som gör samma klassiska misstag och Vi får börja om från början med att diskutera alla dessa små saker som skapar irritation mellan folk. För många i Rinkeby är det som att kastas tillbaka tjugo år i tiden och höra samma gamla visa om igen. Det är klart att folk upplever det som frusterande. Ännu allvarligare är att dom här redan från nya grupperna början ses som chanslösa på arbetsmarknaden. Den allmänna meningen bland politiker och tjänstemän är att få bland exempelvis somalierna någonsin kommer att få ett fast arbete. Dom stuvas undan i olika arbetsmarknadsprojekt och blir beroende av bidrag.

Vad lär sig deras barn av detta Samhällets signal är ju att deras föräldrar inte duger någonting till.

Trots alla dessa problem, vill jag avsluta med att säga att Rinkeby är min hembygd. Men vi måste få andrum att bygga upp hembygdskänslan. Vi har ju faktiskt bara hållit på sedan 1969 och det är en mycket kort tid i ett bostadsområdes liv.

Jag kommer ihåg när vi satt hemma hos mig och kämpade for Rinken. Med hjälp av ett par studenter på Konstfack, som hjälpte till med ritningarna, lyckades vi till slut få ihop ett

IRISBERGGREN

fundament till traktorgungor, ordna bygglek och ett par en en provisorisk leklokal. Det var vår forsta framgång och jag minns hur vi var många föräldrar som jublade.

Fundamentet står fortfarande kvar på den där lilla kullen ovanför lokalen. Den ligger på en gammal kultplats, bland syrener som funnits där i urminnes tider. Det är samma sak med blåelden som växer längs cykelbanan det är en gammal växt som hängt med sedan den tid det fanns bondgårdar på J ärvafältet. Vi försöker uppfostra dom som klipper gräset att spara strängen med blåeld, eftersom det är en del av vårt

kulturarv, det också. Det är sådana saker, den gemensamma

historien, som blir ett områdes styrka.

Jag minns förra sommaren när vi visade film i Rinken. Några av dom där tuffa tonårskillarna som brukar hänga i centrum låg på kuddar på golvet och tittade. En dom klämde på av kuddarna och sa: Kommer du ihåg när vi låg på dom här

kuddarna när vi var ungaAlla dom andra mindes och dom

började prata om hur det var förr, när dom varit små och lekt på Rinken.

Det är bara en liten sak, men det är just sådana saker som skapar trivsel och samhörighet.

II

att återerövravardagen

HEZA TALEBI, HJÄLLBU

På fyra år har Reza Talebis hemspråksundervisning i tvättstuga i

en

Hjällbo i Göteborg vuxit till en studieverksamhet med flera hundra

deltagare och eget förlag.

Reza Talebi kom till Sverige som politisk flykting I988. Han

ger en

dråplig bild av sitt eget korta möte med svensk arbetsmarknad. Iransk

mustaschprydd före detta marinofñcer med elektronikutbildning

kommer till svensk golfklubb för att praktisera i några månader. Reza

trodde de skulle tappa hakan när han klev in:

"Dom sa inget men det syntes. Dom inte hade väntat sig att jag skulle

komma, snarare en ung blond tjej. jag fick lång lista med arbetsuppgifter

en

och förmaningar om att absolut inte röra datorn.

Efter ett par dagar hade jag gjort allt stod på listan, och dessutom lagt

som

hela medlemsregistret på data. Sen gick det hur bra helst. När

som

praktiken var slut ringde dom till arbetsförmedlingen och undrade om inte

iraniern kunde komma tillbaka."

REZA TALEBI

I/

En del politiker har en vision om att invandrarna i Sverige skulle kunna skapa egna marknader och lokalsamhällen, i som England och USA. Jag tror det är helt fel väg. En community kräver en marknad, och människor med kapital och kompetens. Vi som kommit till Sverige tillhör inte de rika grupper som finns i USA och Kanada och England. Vi saknar kapital.

Invandrarna i Sverige har inte chans de en om segregeras. Signaler om egna lokalsamhällen och att bilda partier är egna helt fel Enda vägen för är att försöka nå de beslutande oss . organen i samhället.

Om det bor 40000 invånare iAngered, och varje stadsdelsnämnd ska ha ett visst antal representanter, då måste vi invandrare finnas med där, med andel i befolkningen. samma som Med det jag inte att mekaniskt ska sätta in invandmenar man rare; vi måste själva kämpa och ta ansvaret för vår framtid och våra barn. Det går inte att sitta och planera fram det, då blir det en stel tolkning av hur man ger människor makt.

Ett bra föreningsliv är något helt annat än att bilda parti, eller en community. Föreningarnas uppgift, vår förenings uppgift, som jag ser det, är att hjälpa invandrarna att närma sig maktens kärna, inte att och isolera dem. Men vad kan vi separera göra på dom ställen där 90 procent är arbetslösa och saknar kapital Vad har vi för resurser Ensamma och isolerade i en community kan vi inte göra mycket.

Det kom en kille hit skulle ha ALU-tjänst. Jag pratade som en med honom och frågade vad han kunde göra. Han att det inte sa spelade någon roll, han skulle bara fylla ut sin A-kassa. "Vi kämpar hur mycket som helst, men vår framtid är redan bestämd däruppe, han. sa

Det är farligt. Om den här killen såg någon sina landsmän av sitta med och bestämma i samhället så kunde han säga, "vi har

att återerövravardagen

också våra representanter". Då kämpar man själv, tar initiativ och vågar.

Den som har jobb får självkänsla och vågar ställa krav. Och när man kan göra det är man stark. Den som har ett arbete har också makt. Alltså: arbetslösheten är det stora problemet.

Här i Göteborg är arbetslösheten ett stort problem bland oss invandrare: 93 procent av somalierna är

arbetslösa. Bland l

iranierna är 78 procent av kvinnorna och 72 pro-

i

cent av männen arbetslösa. Det är helt oacceptabelt.

Samtidigt tror jag att vi måste acceptera att en del invandrare aldrig kommer att få jobb. Det är helt klart. Vi måste inse det, men ordna så att de sysselsätts på något sätt som är nyttigt for samhället.

Det finns två stora orsaker till att det är så: den första är att marknaden är full av kompetenta människor, och att många invandrare inte har vare sig utbildning eller annan kompetens. Den andra orsaken är språket. Dessutom finns det en åldersspärr. De som passerat den här spärren har ingen chans.

Det finns ett annat, mindre synligt, problem: Det saknas nätverk mellan invandrare, arbetsgivare och myndigheter på arbetsmarknaden. Vi är en speciell grupp med väldigt unika utbildningar och blandade kultur. Vi behöver ett helt annat nätverk än det som många svenskar har naturligt. Jag säger inte att det ska vara en speciell arbetsförmedling for invandrare den som finns har inte fungerat bra. Problemet är att vi saknar dom naturliga kontakterna in till näringslivet.

Arbetslösheten handlar inte bara om en rent ekonomisk kostnad för samhället, utan det påverkar också familjerna negativt. Antalet skilsmässor är väldigt högt i vissa invandrargrupper, iranier ligger till och med högre än svenskarna. Traditionellt

REZA TALEBI

har männen jobbat och kvinnorna varit hemma, men nu har det blivit helt annorlunda: männen har inget jobb, de sitter hemma, det blir bråk och tjat. I dag har också kvinnorna egna pengar, samtidigt som det mansdominerade samhället, vi har i som våra länder, förlorat sin grund när vi kommit hit. Kvinnor kräver sina rättigheter. Det krävs har gift sig att man av egen vilja och inte på grund tryck från familjer och så. av Det blir påfrestningar när båda sitter hemma, utan att kunna språket ordentligt och utan jobb. När barnen tittar på sina föräldrar, som ska vara förebilder, då ser dom att föräldrarna är arbetslösa och det påverkar naturligtvis även barnen. Först förlorar de förtroendet för föräldrarna, sedan för lärarna, sedan för hela samhället. De tappar framtidshoppet.

När de slutar skolan så vet de inte vilken identitet de har. De blir inte accepterade i den traditionella kulturen, får heller men inte samma värde som svenskar. De är hela tiden invandrare. När de går ut från skolan vet de inte hur de ska uttrycka sig som en svensk eller som en invandrare Och hur ska man kunna göra det om man inte har tillräcklig kunskap sig om vare föräldrarnas hemland eller Sverige

Ungdomarna pendlar mellan olika identiteter och det påverkar hela deras syn på framtiden, studier och arbete negativt. Problemen är väldigt stora här i området, och jag har pratat med många ungdomar som kommer till vårt utbildningscentrum. Vi har bra skolor och bra lärare här, invandrartåtheten gör men att man i vissa klasser har hundra procent invandrare. Ibland

att återerövravardagen

pratar barnen med varandra med olika dialekt på svenska, en pratar på en dialekt blandad med turkiska eller arabiska. Ibland talar dom något som vi kallar for fars-svenska, det är farsi blandat med svenska.

Den stora nackdelen med skolan är att föräldrarna ofta inte kan hjälpa och stödja sina barn. Det är det värsta. Man ser att barn och ungdomar skäms för att komma till föräldramöten, eftersom papporna och mammorna inte förstår svenska och inte vet så mycket om böcker, lektioner och hur man kan hjälpa till i skolarbetet.

Det skapar en klyfta mellan föräldrar och barn, och det är mycket allvarligt. Det görs olika insatser, grupper har bildats i p

skolan för att hjälpa till, det blir trots i

men allt inte naturligt. Barnen förväntar sig att föräldrarna ska hjälpa till, som andra gor. Vår verksamhet växte fram ur behoven hos mina landsmän och grannar. Det började med att mina barn inte fick tillräckligt med hemspråk i skolan. Då började jag själv undervisa. Sedan kom det andra och frågade om jag kunde undervisa deras barn också. Det Var så det började, med undervisning i en tvättstuga.

Jag tror att iranier är den grupp som ställer högst krav på sina barn. I det iranska samhället är läkare eller ingenjör det viktigaste man kan vara. Jag och min fru ser det inte så, men jag vill ju att barnen ska lära sig svenska och skaffa sig högre utbildning, annars kan de inte l konkurrera på svensk arbetsmarknad.

REZA TALEBI

Jag tror man måste urskilja olika invandrargrupper, med olika bakgrund, olika , behov och olika forväntningar. Jag hade inga ekonomiska problem i Iran, jag hade jobb och hus. Jag tänker inte på att mina barn ska tjäna pengar, jag har andra värderingar på livet, andra mål. Men många som kommit av ekonomiska skäl överför det till sina barn, att tjäna pengar. Inte att studera teater, dans eller humaniora överhuvudtaget. Det räcker att gå i skolan nio år och sedan öppna pizzeria eller kebab.

Men jag tror att det som alla människor har gemensamt är kunskap. Det går inte att bråka om att två plus två är fyra. Om man ska integrera, om man ska anpassa sig, om man ska bygga broar mellan olika kulturer, så är kunskap och konst vägen att nå dit. Å andra sidan, när man talar om utbildning, så är utbildning den ena delen, och bildning den andra. Här har vi studiecirklar i olika ämnen, data, musik, hemspråk, engelska, målning, matlagning, matematik, fysik, kemi...men det är inte bara dessa utbildningar som finns här: här kan människor få social vägledning på olika sätt, hjälp med översättning, hur man ska åka till en viss plats, här finns människor med olika kompetens som kan hjälpa varandra.

De kurser som finns här har kommit till genom att medlemmarna själva uttryckt att de vill ha det. Vi började med cirkel i

att återerövravardagen

hemspråk, sedan kom förslag om nya saker. Men jag tror att föreningens sociala betydelse är viktigare än kunskaperna i olika ämnen.

Vi är en icke-religiös och icke-politisk förening, helt friståen ende ideell förening. Vi har runt 560 medlemmar och kursdeltagare, i åldrarna 5 1/2 till 72 år. Vi har kurser i sexton olika ämnen, persiska, persiska för analfabeter, svenska, engelska, matematik, fysik, kemi, samhällskunskap, historia, musik, data, målning, sömnad, matlagning...

Jag har lagt mycket tid på den föreningen under fem år, sex men jag tycker inte att vi har inte fått tillräcklig respons från samhället. Man blir trött. Om jag lägger det här och startar ner eget företag så kanske jag blir framgångsrik med det i stället. Om ingen värderar det här bättre, är risken stor att det dör.

Och visst är det svårare att starta såna här projekt är om man invandrare. Det är nätverken det handlar om. Jag känner inte Anders eller Lars eller Birgit eller Eva. Jag måste först hitta de vägarna, men för en svensk som bott hela sitt liv här och har kontakter behövs bara några telefonsamtal.

Sen finns det också misstänksamhet bland svenskar mot invandrare, och till viss del också avundsjuka. Om en invandrare

REZA TALEBI

på fem, sex år bygger upp en stor verksamhet så finns det säkert idéer om jävla invandrare".

Man tittar också väldigt enkelt på saker... det kom en grupp från Stockholm som sa att det här var bra verksamhet, och då måste ni väl få hjälp med den. Alla kan stå och tycka att det är bra och fint, men när man frågar efter stöd och bidrag så finns det inga resurser. Man måste alltså ha pengarna på kontot, sedan kan man börja med verksamheten. Beröm och löften betyder ingenting.

Il

att återerövravardagen

HIlllE SIJNIIBEHG. MASMD

Han säger att han är 80 procent alla för att arg av vuxna;

dom inte bryr sig, för att dom barn och ungdomar ett .

ser som ii

problem och för dom låter prestige före handling. lLi

att

För två år sedan startade Rolle Sundberg sin ungdomsgård Haga

Kids i förorten Masmo, strax söder Stockholm. Sedan dess om

har Rolle varit omtalad i massmedia, vunnit pris, träffat kungen

och statsministern.

Men Haga Kids kanske läggs ner vid årsskiftet. Den lokala

Stadsdelsnämnden har hårda sparkrav och kan inte stödja

verksamheten med mer pengar.

ROLLE SUNDBERG

/I

Jag minns när jag var bjuden till slottet. Kungen, Silvia, Calle Bildt och en massa andra högdjur där. Dom bjöd på haj, var men jag åt pyttipanna, det var en lustig situation: där jag var bland landets elit, iklädd jeans, gymnastikskor och tröja, en en

gammal långtradarchauHor på besök hos överklassen. Dom

skrattade när jag att jag kranat lastbil och Calle Bildt sa var tvungen att fråga vad det betydde köra lastbil. Det var en trevlig träff, Silvia hur trevlig helst, frågan vad var som men är alla sådana där hyllningar och tal egentligen betyder, när det kommer till kritan.

Efter maten reste sig Calle Bildt och Rolle det här komsa: mer du att få fortsätta med och kommundelstanten reste sig upp bakom honom och instämde: J det ska han få göra Jag aa minns också ett citat från tidningarna: Rolle kom skänk som en från ovan.

Tja, här är jag nu skänken från ovan. När middagarna är slut och det inte går att göra några publicitetspoäng på mig drar kommundelsgubbarna in min lön och till lokalen. pengarna Dom orkade inte stödja Haga Kids än ett år. Jag är socialmer fall igen och vid årsskiftet tar till verksamheten slut. pengarna Det går inte att hålla igång verksamhet med 200 med en ungar några lokala och från fonder. sponsorer pengar

Som tack for vårt samarbete fick jag röd blomma kommuen av nen. Det är den som står därborta och vissnar...

Är det underligt att inte har något förtroende for politiker man Ja, jag tycker dom är benga i roten. Dom måste spara, säger dom, for varje tusenlapp dom på sådan här förebygmen spar gande verksamhet, tvingas dom betala tio tusenlappar for platser på ungdomshem och anstalter.

Jag vet att Haga Kids betytt något for området, inte bara for ungarna, utan även for gamlingar och Lokalen har blivit vuxna. en naturlig samlingsplats, där helst kan dyka och vem som upp

att återerövravardagen

ta fika och prata. Vi har byggt upp en gemenskap i ett en område där folk mest isolerat sig i sina lägenheter och struntat i alla andra.

Förutom att fått någonstans att vara har skadegörelungarna och klottret minskat med sextio procent under dom två år sen Haga Kids varit igång. Snatteriet har minskat ännu mer. Den vandalisering och det snatteri fortfarande förekommer som

beror mest på pundarna häromkring. Ärligt talat -jag blir så

trött allt folk gnäller på ungarna och säger att dom som springer runt och krossar fönsterrutor fan, det är ju oftast fulla slår sönder saker när dom är på väg hem från vuxna som krogen.

Men folk har väl inget bättre for sig än att gnälla. Det finns en del gnäller på mig också. Det har kommit skrivelsom anonyma till kommundelsnämnden. Det är någon som klagar på att vi ser för liv och att Loppan och Cilla Rolles hundar springer lösa. Och gång kom det gubbe fram till mig och skrek: Tror du en en att du äger hela förorten, val.

ROLLE SUNDBERG

Där får man väl för att är stor i käften. Jag säger vad jag man tycker, och det är klart att det retar del. Men jag säger inte en heller att jag är helt felfri:

Jag har kranat lastbil i tjugo år och för några år sedan jag var inte guds bästa barn. Jag periodare, söp och levde var om, kunde vara rätt otrevlig när jag satte den sidan till. Det finns folk här som minns mig från den tiden.

Jag är ju inte heller utbildad för att arbeta med ungdomar, allt jag företar mig går på känsla och livserfarenhet. Som exempelvis den gången när en tjej här i området skulle och vittna i upp en rättegång. Hon var ensam hemma, föräldrarna på var semester, och hon var rädd för grabbarna hon skulle vittna som mot. Till slut ringde hon mig och jag ringde till tingsrätten och donade och erbjöd mig att följa med henne på rättegången. När föräldrarna korn hem blev dom förbannade för att jag lagt mig

Kanske orde jag fel Men som sagt, jag saknar utbildning. Jag

gör det jag gör för att jag bryr mig det området och jag om tycker att man måste kunna engagera sig i sådana här saker utan att ha någon slags examen. För mig började alltihop när jag blev med möbelkörningarna av på ASG. Jag gick och drev här hemma och såg vad dom äldre ungarna ställde till med, det mycket bråk och knivskärvar ningar och misshandel, en del började med droger och åkte in till stan och hängde på Plattan. Det gjorde ont i mig, jag tänkte på min egen uppväxt med fosterhem, ungdomsvårdsskolor och annat skit. Det var inte så jävla kul att hamna på sådana ställen, det vill jag inte att någon av ungarna här ska behöva uppleva.

Nåväl, jag hade min motorcykel i garaget på Solhemsvägen och

att återerövravardagen

brukade komma forbi när jag mekade och en del fick ungarna åka med. Det ofta ett helt hängde utanför garaget var gäng som och kikade när jag och Loppan skruvade med hojen. . Jag fick idén att man kanske kunde ordna i å någon slags lokal och å aktivera mig samtidigt

i

jag aktiverade som ungdomarna. I oktober 1994 fick jag en källarlokal med sänkt hyra av Huge bostadsbolaget S och så började jag ringa runt till sponsorer. Nästan alla jag ringde ställde OBS i Fittja, småföretag och till och med upp, enskilda Pengarna räckte till hyran och lite möbler. g personer. Sedan dess har det rullat på och växt av bara farten. I dag har Haga Kids 186 medlemmar och två lokaler här i källaren. Den använder den andra har vi träningslokal ena vi som kafé och i och solarium. Just kör vi loppmarknad bland redskapen, for nu att dryga ut inkomsterna.

Den viktigaste anledningen till stället blivit så populärt är inte kafét eller träningslokalen, utan att vi har öppet dagar i veckan. Jag sex kommunens fritidsgård här intill har menar bara öppet nio timmar i veckan och då har dom krav på att det alltid ska finnas tre ledare på plats. Om dom bara är två och det blir lite bråkigt stänger dom direkt och går hem.

Det är likadant med Ungdomens Hus i Vårby centrum grannförorten: det är otroligt påkostade lokaler med gymnastikhall, servering och två bastun, ungarna går hellre hit. Varfor men Jo, vi har öppet nästan jämt och här får dom vara med och själva tycka till om verksamheten.

ROLLE SUNDBERG

Det är typiskt när vuxna planerar någonting for ungdomar. Först slår man på stort med fina lokaler och påkostad utrustning, sedan föser man in ungarna och säger: Titta va fint vi gjort åt er Nu ska ni vara tacksamma och sköta er.

Jag säger inte det här som en kritik mot fritidsledarna, dom gör nog ett bra jobb och ordnar bra aktiviteter, men det blir fel från början när ungarna inte känner sig delaktiga.

Vi har inte haft ett enda bråk här sedan vi öppnade. Det finns inga motsättningar mellan svenskar eller invandrare. Visst har det försvunnit en del grejor och visst -jag blev testad av dom äldre grabbarna från Vårby gård i början, men det är inga problem numera.

Det enda som blivit sönderslaget på senare tid är vår båt, som ligger i Slagsta. Någon bröt sig in och svinade och snodde några grejor. Jag anmälde det inte utan frågade runt och lyssnade och grejade tills jag fick reda på vilka det var. Det visade sig vara några pundare här in området varit i farten. Jag och min som medhjälpare Heikki ALUanställd gick upp och ringde på och frågade va fan dom höll på med. Först nekade dom, men Heikki skrämde skiten ur dom, så dom erkände och lovade att inte röra båten igen.

Det är trist att det finns sådana människor, inte fattar att som vi jobbar ideellt och nästan sliter ut oss, utan bara ser en chans

att återerövravardagen

att sno åt sig av det lilla vi har. Om dom bara visste hur mycket vi jobbar här nere, Heikki räknade ut att vi arbetat 58 timmar i veckan dom senaste veckorna, en stor del på OB-tid. Själv har jag kört i två och ett halvt år utan semester.

Nyligen stod jag i pentryt och fixade när det plötsligt smällde till i vänstra delen av skallen och sedan i högra. Jag tänkte nu rasar hela huset och så rasade jag ihop på golvet. Som tur var kom Heikki förbi strax efteråt och fick iväg mig till sjukhuset. Dom undersökte mig, men hittade inget fel, så jag fick åka hem. Två dagar senare smällde till igen, i bakhuvudet. Läkarna säger att det är stress, att jag måste lugna ner tempot.

Du är inte den första som frågar hur länge jag orkar. För ett år sedan var det folk från Tollare folkhögskola här och tittade. Dom undrade: hur ser det ut här om ett år Jag kunde inte svara, jag vet inte själv hur framtiden ser ut. Vi tar det dag for dag, krona for krona.

Fast bara sedan Tollare här har vi skaffat ett litet hus var oss här utanför på gräsmattan, båten och en egen liten idrottsanläggning. Allt lågbudget, förstås. Huset fick jag och så tiggde jag ihop takreglet och papp av sponsorer, totalt kostade det sjutusen kronor. Längdhoppningsgropen byggde jag med hjälp av en kompis som har grävmaskin, sanden fick jag hitkörd av en annan kompis. Kulstötningsringen gjöt vi själva.

Nyligen föreslog jag bostadsföretaget att skulle gräva man ner ett badkar i gräsmattan och bygga ett fågelbad. Vi har nämligen att par ankor som vaggar omkring här utanför och det skulle var trevligt om dom också fick en egen samlingsplats, ha, ha...

Skämt åsido jag allvar när jag pratar badkaret och - menar om djuren. Jag har alltid Loppan och Cilla med mig, ungarna älskar djur Hundarna springer omkring här lösa och hälsar på alla som kommer, det har aldrig varit några problem, men det är klart som fan att folk klagar på det också. Jag lovar: kommer det någon som är rädd för hundar eller är allergisk, så kopplar jag Loppan och Cilla på en gång, men när det bara dyker upp

ROLLE SUNDBERG

anonyma skrivelser från gud vet vem -ja, då har jag svårt att ta det på allvar.

Det är bra konstigt, här bor vi i en förort med alla möjliga sociala problem, arbetslöshet, utslagning och allt folk bekym- sig över är mina hundar, dessutom sprider glädje och rar som trivsel. Snacka om prioriteringar

Ibland blir jag bara trött på all avundsjuka och på allt snack. Gör något själv så ska jag bocka och tacka, men sitt inte på era feta arslen och vänta på att det ska börja regna manna från himlen

Och politiker -ja, herregud Det där beng i roten dyker upp i huvudet igen. Ge mig en tiondel av allt som dom fiñlat undan så ska jag driva det här stället i evigheter

Och så slipper ni ju ännu ett socialfall...

II

att återerövra vardagen

Aamir to WW-- ;on mos:

HABI, HIISENGÃHI Wllll

För tjugo år sedan fritidsgårdarna i Rosengård i Malmö var ställen dit pojkar och flickor i tonåren gick för umgås yngre att med sina kamrater. l dag är gårdarna träffpunkter för både

rastlösa tolvåringar och arbetslösa 25-åringar.

Wail Rabi,fritidsledare i Rosengård, sig hårt för engagerar ungdomarna i området, men har också hunnit med att arbeta som discjockey och är delägare i en skiv- och klädbutik i city.

Våren I996 belönades han med Kommunals kulturpris.

WAlLRABl

II

Mina föräldrar kom till Sverige från Palestina i slutet 1960av talet. Jag är född och uppväxt i Rosengård, gick i högstamen diet på Sofielundsskolan vid Möllevångstorget. På den tiden var det fortfarande ganska blandat där jag bodde, många men svenskar flyttade när dom fick chansen. Jag kan förstå dom som ville bort från vår gård: vi hade ingen gräsmatta, gården var på taket på ett parkeringshus och vi lekte i överblivna betongrör.

Men jag trivdes ändå, barn tänker ju inte särskilt som man mycket på hur det ser ut runt omkring eller vilken status ens område har i andras ögon.

Det märkte jag först när jag kom till gymnasiet folk behand- lade mig på ett sätt om jag sa att jag gått i Soñelundskolan, och på ett annat om jag att jag bodde i Rosengård. sa Numera pratas det om Rosengård som en av "problemförorterna", fast vi egentligen inte förort. Om du tittar på är en kartan så ser du att vi faktiskt ligger mitt i Malmö. Den här staden är inte stor nog att ha isolerade förorter Rinkeby, som det tar ju faktiskt bara fem minuter att sätta sig på bussen och åka till centrum. Ä sidan alltså det geografiska ena är avståndet mellan olika stadsdelar inte särskilt stort, men det sociala avståndet kan vara desto större. Jag märker ju, som sagt, hur saker och ting förändrats här i Rosengård sedan jag var själv var tonåring.

Ta min arbetsplats, till exempel: idag går ungdomarna inte till fritidsgården bara för att ha kul och träffa kompisar. Vi har blivit ett i stället för: i stället för familj, i stället för skola, i stället för jobb. Folk kommer hit för att dom söker trygghet och något slags schema för dagarna.

att återerövravardagen

Förut var det ju främst elever i grundskolan som gick på gården. När dom började i gymnasiet var det nästan tabu att vara här. Så år det inte idag, efter varje sommarlov dyker det upp ännu fler ungdomar som slutat skolan, men som inte hittat något arbete eller utbildning, och som inser att dom inte har någon plats i samhället. Vi blir som en frizon, ett ställe dit alla är välkomna att prata och kopp kaffe. ta en Egentligen är vi ju till for dom som är under 20 år, men vad ska man säga när det komnågon är äldre Även vi normalt mer som om inte låter dom äldre ungdomarna följa med på Våra aktiviteter och läger kan Vi inte neka dom att komma hit. Jag vet ju att deras dagar ser for hemska ut: först är det video hela natten, sedan sover dom på formiddagarna, vaknar upp, äter lunch och går ner till fritidsgården. Det är inget riktigt liv, men hos oss kan dom åtminstone träffa någon som dom känner och som dom vet förstår deras situation. Å andra sidan gör det vår situation till en parodi: kommunen skär ned på personalen samtidigt som trycket mot vår verksamhet ökar.

Just nu befinner vi oss vid ett vägskäl: fritidsgårdarna ska samverka med skolan och satsa mer på dom yngre ungdomarna.

WAILRABI

Kanske blir det bra, kanske inte man får ge det tid, men frågan är bara vad som händer med dom äldre killarna och tjejerna

Det här är en avgörande fråga. Och då pratar jag inte bara om fritidsgårdarnas vara eller inte vara, utan om ungdomarnas framtid: 34 procent av alla invånare i Rosengård är under arton år och i vissa områden saknar runt 85 procent av invånarna sysselsättning. I ett område här i stadsdelen, Herrgården, låg medelinkomsten på 58 000 kronor om året för några år sedan.

Jag har statistik här som visar att enbart i Herrgården flyttade 744 personer in och 1523 personer ut under ett år. Inser du vilken oro det skapar när ett område förändras så mycket på så kort tid 59 j Det är viktigt att Vi får stabilitet i Rosengård. Det räcker inte i i i med att ösa in pengar till projekt som bara varar ett par år. Några kolleger till mig var nyligen på besök i en dansk förort som heter Iingbjoen där satte sig alla lokala föreningar, myndigheter och politiker ner och drog upp gemensamma mål för området. Sedan inventerade man vad dom boende hade för kunskaper och kvalifikationer, om dom kunde och ville hjälpa till att förändra området. Hela projektet byggde på att det var

att återerövravardagen

invånarna själva, i samarbete med lokala lärare, tjänstemän och politiker, som skulle lyfta Iingbj0er.

Just det lokala samarbetet tror jag är mycket viktigt. Vi på fritidsgården har redan ett mycket bra förhållande till närpoliserna, men med skolan fungerar det inte särskilt bra.

För att skapa stabilitet i ett område tror jag också att det behövs kvotering. Det är inte bra om alla invandrare hamnar på samma ställe eller att en grupp dominerar ett bostadsområde. Det leder bara till isolering och fördomar.

Jag tycker till exempel att det är fel att det finns muslimsk en friskola här i Rosengård och ett privat dagis som heter Den Muslimska Världen. Sådana leder bara till att den muslimska gruppen håller sig for sig själv.

Själv är jag kristen palestinier och pratar arabiska. Det händer att jag träffar muslimska barn som blir förvånade över att jag talar samma språk, inte har religion. Dom kan men samma fråga: Äter du verkligen griskött, det helt otänksom om vore

WAlLRAB

bart att en som ser ut som dom själva skulle kunna göra något sådant. Dom är helt övertygade att alla som pratar arabiska måste vara på exakt samma sätt. För att bryta fordomarna behövs mötesplatser som fritidsgårdarna, men också bättre lokal information. I Tingbjoer innebar satsningen på området också att invånarna fick en egen lokal-TV station och en egen radiostation. Här i Rosengård har Sydsvenskan startat en lokaltidning, och i höst drar medialinjen på Skurups folkhögsskola igång en videoutbildning i Rosengårds centrum.

Redan förra hösten ordnade folkhögskolan en första videoutbildning i Rosengård för arbetslösa invandrare. Efteråt kom deltagarna till mig och Kan vi inte åka till Palestina och sa:

på, sedan hjälpte jag till och ansökte om pengar. Vi är på väg dit nu Det ska bli en kortfilm om hur israeliska och palestinska ungdomar på varandra, sedan ska vi åka runt i skolorna här ser hemma och Visa filmen och berätta om resan.

att återerövra vardagen

På sikt tror jag att sådana här saker betyder mycket for ett områdes självkänsla. Det kan bli viktig inspiration for andra en människor här i området. Allt är ju inte skit och hopplöst i Rosengård, som man kan tro när läser artiklar och och man ser hör inslagen i dom etablerade medierna. Här finns otroligt en stark sammanhållning och kraft, här finns olika en massa kulturer och intressanta människor.

Just nu pågår till exempel ett teaterprojekt i Malmö där rollerna, scen, musik och görs ungdomar från yttermanus av områdena. Pjäsen ska sättas i city och vända sig till den upp stora teaterpubliken. Sådana saker kan bryta känslan av isolering, både bland dom som gör pjäsen och dom svenskar som aldrig annars kommer i kontakt med i Rosengård. oss

Men allt kostar, naturligtvis. Jag med i fullmäktige när det var togs ett nytt beslut att skära anslagen till fritidsgårdarna. ner Borgarna ni har det ändå så bra i Rosengård ni får redan sa -

så mycket pengar. Vadå mycket pengar Vår sommarbudget på

gården ligger på 30 000 kronor. Det räcker till att betala badbussarna och en grillkvall Fattar dom inte att vår förebyggande verksamhet kan spara kommunen 2 000 kronor per

WAH.RAB

dygn Det är vad det kostar att hålla en person ett dygn i häktet eller ett dygn på ett behandlingshem.

Vårt problem är att vi inte kan visa att en fritidsgård går med vinst i Vi är inte ett företag, som kan presenrena pengar. som tera ett bokslut över vår lönsamhet varje år. Resultatet av det vi gör visar sig kanske först tio år. På lång sikt kan vi skapa orn meningsfulla fritidssysselsättningar och ge ungdomarna positiva värderingar och saker som kan ge hela samhället normer en stor vinst i framtiden.

Och är det förresten så konstigt att man måste lägger mer på fritidsbudgeten i ett sådant här område Dom flesta pengar här har ju inte råd att lägga pengar på barnens fritid. Det är inte Limhamn, där föräldrarna tjänar bra och kan anmäla som sina barn till båtklubbar och andra dyra fritidssysselsättningar.

Vill vi ha ett någorlunda stabilt och jämlikt samhälle, måste folk acceptera att det kostar. Jag är beredd att höja skatten. Inte med flera tior men kanske en krona per malmöbo -

II

att återerövra vardagen

nEnssJüu sunn GALIIL

Kriget gjorde Suad Galol till feminist. För fem år sedan korn hon till Sverige efter att ha varit flykt från hemlandet Somalia i tre månader. Nu försöker hon starta ett centrum för somaliska kvinnor i Bergsjön i Göteborg.

SUADGALOL

II

Ja, jag kallar mig för feminist Jag tänkte aldrig på numera. kvinnofrågor före kriget... men efter alla hemskheter... det var faktiskt inte kvinnorna och barnen startade dödandet... som Jag vet inte vad ni i Sverige kallar feminist, för jag känner inga svenska feminister, och så är jag inte så bra på svenska, så jag förstår inte alltid vad dom menar. Men för mig är det att hjälpa andra somaliska kvinnor. Det finns många unga kvinnor med barn och gamla kvinnor som sitter isolerade i sina lägenheter. En del törs inte gå ut, dom är rädda att gå vilse eller råka ut för andra problem. Det här nya landet är helt främmande för dom, innan dom flydde från Somalia har dom flesta aldrig varit utanför sitt lands gränser eller varit i kontakt med främmande kulturer. Dessutom är många somaliska kvinnor analfabeter.

I Sverige måste man kunna läsa och skriva för att klara sig, men en analfabet kan inte läsa skyltar, anvisningar, prislistor, tidtabeller eller ens sin egen adress. Att gå utanför dörren blir plötsligt ett stort problem, därför väljer många, särskilt bland dom äldre kvinnorna, att stanna hemma. Problemet är bara att kvinnorna blir sittande utan vare sig psykisk eller fysisk stimulans. Dom får ont i kroppen, går till sjuhuset, blir undersökta och skickade till specialister. Ingen hittar sjukdomen, för det finns ingen sjukdom, det sitter här, i huvudet.

För dom yngre kvinnorna är problemen mer komplicerade... jag vet inte hur jag ska säga... det här är mycket känsligt. Bland somalierna i Sverige är det tyvärr vanligt med skilsmässor. Somliga kommer som en familj och splittras här i landet, andra gifter sigi Sverige, men äktenskapet spricker.

Männen arbetar hårt och har aldrig tid att vara hemma och hjälpa till. I Somalia gör kvinnorna mycket hushållsarbetet av och många somaliska män förväntar sig att det ska fungera så

att återerövravardagen

här också, men här finns det inga släktingar eller grannar som hjälper till. Det går inte heller att köpa sig hjälp, det är for dyrt.

För att äktenskapen ska fungera i Sverige måste kvinnan och mannen arbeta tillsammans och hjälpas åt att ta hand om barnen. Det fungerar inte med en chef som kommer hem, sätter sig och äter och sedan går ut och umgås med sina kamrater. Då är det lika bra att leva själv.

Vilken väg dom yngre somaliska kvinnorna än väljer så blir dom isolerade.

Det projekt som jag arbetar med nu heter Somaliska kvinnoprojektet i Bergsjön. Det är jag och en annan kvinna som söker upp somaliska kvinnor två gånger i veckan och hjälper dom med olika problem. Eftersom dom flesta inte talar svenska finns det många saker dom behöver hjälp med. i Varje tisdag och fredag mellan två och tre på eftermiddagen tar l l N jag med mig dom äldre kvinnorna till Geråshallen for gymnastik. Samtidigt försöker jag lära dom lite svenska och så håller vi på med olika slags handarbeten.

Jag skulle vilja ha en egen lokal, så vi kunde utveckla verksamheten med svenskundervisning och handarbete. Men det fattas pengar och min projektanställning slutar i november. Fast jag kan tänka mig att fortsätta själv och arbeta gratis bara vi får någonstans att hålla till.

Det är mycket viktigt att kvinnorna kan träffas och prata med varandra, annars kommer dom där tankarna om hur det vari j hemlandet, med kriget, och alla problemen...j ag vet, for jag har själv mått mycket dåligt en period av det jag upplevde i Somalia.

Jag är född i Baidoa, men flyttade till Mogadishu när jag gifte mig. När kriget började flyttade jag tillbaka till Baidoa, sedan tvingades jag åka till Nairobi i Kenya. Hela tiden var det krig. Det hemsk tid, jag vill helst inte prata det. Än idag var en om vill jag inte höra talas om vad som händer i Somalia. Jag hatar

SUADGALOL

inte mitt hemland, men jag vill inte veta vad pågår där just som nu. Min dotter är tio år och frågar ibland: Är det fortfarande krig Finns det fortfarande barn med problem jag. Hon samma som vill veta och jag försöker förklara, men jag låter henne inte se alla dessa hemska tevereportage från Somalia.

I Nairobi fanns det folk som hjälpte flyktingar ut ur landet. Jag

kom hit 1991 och bodde först på flyktingläger i Ånge. När jag

fick uppehållstillstånd våren 1992 flyttade jag till Nordmaling.

Jag trivdes jättebra i Nordmaling. Min dotter kunde cykla runt på egen hand och på vintern lärde hon sig åka slalom. Hon pratar fortfarande om att hon vill flytta tillbaka. Men för mig blev det for ensamt: jag gick i skolan på dagarna och lärde mig svenska, och så kom jag hem på eftermiddagarna, ensam och trött. Då började alla minnena dyka och jag tänkte på det upp som varit, jag fick en hemsk huvudvärk och mådde riktigt dåligt.

Sedan jag flyttade till Bergsjön har huvudvärken blivit bättre. Jag tror att det beror på att jag har mer sociala kontakter här. Det händer mer runt omkring mig.

Det som förändrat mitt liv mest, ja, varit helt avgörande, som är att jag träffade en kvinna på invandrarförvaltningen som heter Lena Salo. Hon visade mig på olika vägar att gå, och hon gav mig en broschyr om folkbildarlinjen på Kvinnofolkhögskolan och sa att jag borde söka. Så jag sökte och blev antagen 1995.

Egentligen måste man prata bra svenska för att läsa på skolan dom flesta andra invandrarkvinnorna i min klass hade bott tolv år i Sverige, jag hade bara varit här i fyra. Jag var tvungen att ta med mig böckerna hem och läsa extra på kvällar och helger.

Det är inte lätt att studera så mycket när man är ensam med ett barn, men min dotter har hela tiden uppmuntrat mig. Och

att återerövravardagen

så tycker jag om att lära mig saker, i Somalia läste jag juridik i ett år innan kriget började. Här kan jag inte läsa juridik, det svenska språket är för svårt och mitt liv har förändrats så mycket. Men jag skulle gärna vilja fortsätta utbilda mig... fast isåfall måste jag träna ännu mer på min svenska och lära mig mer om det svenska samhället.

Det kan vara svårt, i Bergsjön bor ju inte så många svenskar. Jag vet inte varför alla svenskar flyttat härifrån, men det är inte bra när vi blir så många invandrare på samma ställe. Jag menar; jag bor i Sverige och vill lära mig mer om svenskarna, inte bara om invandrare.

Om jag bor kvar här i tjugo år och någon frågar mig hur är det i Sverige kommer jag att svara: J ag vet inte.

Jag tänker mycket på hur det ska gå för min dotter. Hur ska hon få kontakter med det svenska samhället Redan nu pratas det om att barnen här har egen bergsjödialekt. Det är viktigt en att hon tidigt får kontakt med svenska barn så att hon kan tala bra svenska, men också lära sig den svenska kulturen.

SUADGALOL

En del invandrare säger varför ska det vara svenskar i förvaltningen i Bergsjön, vi invandrare kan väl ta hand om det här själva. Jag förstår inte vad dom menar är det inte bättre om vi arbetar tillsammans Det är det som ger utveckling Då tvingas tvingas alla parter skärpa sig.

Ja, jag har mycket idéer som jag skulle vilja berätta om för er, men svenskan räcker inte till för att få fram allt. Men när jag tänker på det är det underligt hur mycket förändrats i mitt som liv dom senaste åren. Jag har nog inte fattat det själv ännu.

Ibland tittar jag mig omkring på mitt kontor och tänker: jag kom hit som flykting för fem år sedan, och sitter jag på ett nu rum på en socialförvaltning, med skrivbord och dator hur kom jag hit Och hur ska jag räcka till för att komma vidare...

I/

att återerövravardagen

lllllMIIl FIIENTES. ALBY

Alvaro Fuentes har arbetat med ungdomsgården Kafé Pausen i Alby i tio år. Han var också med och startade Alby-jouren, ett lokalt initiativ som sysselsätter ungdomar i olika projekt. Sedan I993 jobbar Alvaro Fuentes tillsammans med regissören

Daniel Fridell och producenten Peter Cartridges Sökarna och

30e november i filmbolaget Reaction Pictures. Han driver även

restaurang Söder i Stockholm, tillsammans med sin bror. en Trots detta är han fortfarande aktiv i ungdomsgården.

ALVARO FUENTES

II

Ja, jag antar att man kan säga att jag är på väg att lyckas. Det har inte varit en spikrak väg, det ska du veta. Det ligger mycket hårt arbete bakom, men jag hoppas att jag kan någon slags vara förebild for ungdomen. Jag vill att dom ska se att man kan bli någon även om man kommer från områden som Alby.

Tyvärr är det många invandrare som tror att framgång är något som serveras på ett fat. Men så fungerar det ju inte, man måste ta tag i saker själv och vara beredd att arbeta hårt for att komma någonstans.

Själv har jag skaffat mig en del erfarenhet och kontakter som gör att jag har större möjlighet att förverkliga mina idéer än många andra från Alby. Det har också gett mig lite makt mer och makt är viktigt. Det kan vara ekonomisk makt, men också politisk makt. Jag tror att det är viktigt för ett område Alby som att få in en representant i riksdagen, som dom fått i Rinkeby och Tensta.

Det skulle betyda att vi fick en kanal till makten och någon som förhoppningsvis förde vår talan, det skulle också betyda att men vi fick en annan slags förebild för unga albybor. Ett område mår bra av att ha advokater, läkare, ingenjörer folk bara - som genom att vara det dom är visar att utbildning och arbete lönar sig. Om jag skulle vilja sitta i riksdagen själv Tja, jag har jobbat länge här ute med ungdomar och frågor som som rör segregation... jag säger inte att jag är intresserad, men det är klart... fick jag en förfrågan...

Faktum är att jag redan är medlem i socialdemokraterna, även fast jag inte betalt medlemsavgift. Det är någon betalar åt som mig, jag vet inte vem, så har det varit i tre år, tror jag.

Men jag bryr mig inte så mycket vilket parti politiker om en representerar, det viktigaste är personen. Här ute har vi en

att återerövravardagen

moderat som heter Nils-Oskar Nilsson, som är mycket bra och har många bra åsikter. Jag vet att han också är intresserad av mig, men han har inte betalt min medlemsavgift ännu, ha, ha,

Socialdemokraten Anders Arnesson, som har makten i Botkyrka nu, är säkert också bra. Han har i alla fall lovat en massa saker, men det återstår att se om det blir något av löftena. Det som är bra med Nils-Oskar är att han är ute och träffar folk. Han kommer till och med på besök till ungdomsgården. Ungdomarna blir förvånade och undrar vem är han och jag förklarar att han dom bestämmer här och då blir dom glada är en av som över att han faktiskt tar sig tid att besöka oss.

Politiker som tar beslut och inte pratar med oss som besluten gäller har ingen rätt att bestämma över oss Nils-Oskar är inte rädd for att ta konflikter och han är inte rädd for att gå in i ett samtal med en invandrare. Sådana politiker har jag respekt for.

Fast det handlar inte bara om att prata allting är en kostnadsfråga. - Det behövs mycket pengar for att förbättra Alby. Det har saknats resurser under en lång tid, men just nu känns det som om vi har en chans att faktiskt åstadkomma något här ute.

ALVARO FUEN YES

Nyligen fick vi en stor dom 125 miljoner summa pengar: av kronor som regeringen anslog till invandrartäta områden fick Alby 18 miljoner kronor. Åttio ska gå till skolan och procent tjugo till fritidsverksamhet.

Det har också startats något som kallas Samling for Alby, en grupp vuxna som är ute bland ungdomarna och patrullerar, och for ett tag sedan sprängde dom parkeringshuset i centrum. Det var liksom ett startskott for förändringen. P-huset har stått tomt så länge jag kan minnas och varit ett tillhåll for knarkare och ungdomsgäng, dessutom bildade det en lång gång mellan tunnelbanan och centrum ett mörkt, obehagligt ställe, särskilt sent på kvällarna.

Dagen när dom sprängde p-huset var hela Alby där och tittade. Det ordnades till och med en fest med hiphop-band och pris till bästa grafitti-målning. Jag minns att jag tänkte:

Äntligenl För mig var det en stor lättnad att betongen åka i

se backen parkeringshuset har varit symbol for det dåliga i - en Alby och det forsta besökarna sett när dom kommit upp ur tunnelbanan.

Själv ska jag förhoppningsvis bidra till förändringen att genom jag och Reaction Pictures gör två filmer i Botkyrka, i samarbete med Botkyrkabyggen. Vi kommer att satsa på lokala förmågor i rollerna. Det finns ju massor med talangfulla människor som kommer härifrån: ta till exempel Rob i RobnRaz artister, musikproducenter och presentatörer på Z-TV, han växte upp här och när han började bli framgångsrik glömde han inte bort varifrån han kom. Han var ofta på Pausen och hälsade på och spelade skivor. Det ledde till att det kom våg discjockeys en av från Botkyrka i slutet av 1980-talet. Han som tävlar i disc-

jockey-VM nu kommer härifrån och är inspirerad av Rob. Så

att återerövravardagen

har vi förstås Latin Kings och massor med andra folk som spelar, dansar och sjunger.

Vändpunkten det som fått allt det här jag räknat upp att hända när Anders Carlberg från Fryshuset kom hit till - var aulan och talade for ett och ett halvt år sedan. Vi hade nyligen haft ett brutalt mord i området, några unga killar som kom i bråk med två vuxna och skar den ena av männen i halsen med avslagen flaska. Alby fick stora, negativa rubriker och det en skrevs om området som ett ghetto där det begicks massor med brott. Något måste göras, ingen visste hur Carlberg gav men inspiration, sedan började vi dra hit projekt som Brobyggarna

en modern "scoutrörelse, startad av Fryshuset, som går ut på

att unga ska träffa vuxna och göra aktiviteter tillsammans och Lugna gatan ungdomspatrull som patrullerar tunnelbanan.

Jag hoppas bara att allt det här kan leda till verklig förändring. Det är ju bra att bostadsbolaget river parkeringshuset och målar och rustar husen, men det allra viktigaste är ändå att politikerna satsar på dom som bor i husen, särskilt ungdomarna. Det spelar ingen roll hur fint man bor om man ändå går runt och mår dåligt.

Jag hoppas att politikerna inser det här och att Alby får resuratt utvecklas. För om det inte blir bättre, utan bara fortsätser ter vara likadant, eller sämre då flyttar jag. - Du förstår, jag kom hit 1976 från Chile, när jag var elva år. Alby är mitt hem, här har jag tillbringat mina bästa är. Jag jobbar mycket utanför Alby och är skriven på Söder, på fritiden är men jag mest här, bland kamrater som jag delat en stor del av mitt liv med.

ALVARCÃ FUENTES

Men jag vill inte att mina egna barn slås ut på förhand. Jag vill inte att dom ska växa upp på ett ställe dom skäms for. Jag vill inte att Alby ska bli som Södertälje. Jag tycker det är bra att politikerna sa nej när Invandrarverket ville placera fler flyktingar här i området. Vi kan inte fylla på med fler, vi har redan problem så det räcker.

Bara det här med språket är ett stort problem ska leva i - man Sverige måste man kunna kommunicera på svenska. Mycket våld i dag beror på bristande kommunikation.

Därför är skolsystemet så viktigt det behövs bra skolor, med bra lärare, som kan motivera eleverna. Skolan får inte vara en Förvaringsplats, där eleverna kommer och går dom vill och som skiter i betygen.

Jag minns mitt forsta intryck när jag började skolan i Sverige: jag korn in i klassrummet och blev anvisad plats, läraren en presenterade mig och lektionen började. En minut senare kom det in en svensk kille. Läraren, en kvinna, något till honom sa på svenska och han skrek något tillbaka. Jag såg hur hon blev i alldeles röd i ansiktet och tystnade. Han bara gick och satte sig, med fötterna på bänklocket.

Om jag ort samma sak hemma i Chile hade jag fått en rejäl

örñl. Innan jag kom till Sverige hade jag redan gått fem år i

att återerövravardagen

chilensk skola. Redan i förskolan fick vi lära oss hur vi skulle uppföra oss inför lärarna. När vi kom till skolan skulle skorna vara putsade, uniformen struken och händer och naglar rena. Varje måndag stod vi upp och sjöng nationalsången. Jag fick säkert stryk av lärarna en gång om dagen i Chile. Här var det nästan tvärtom: eleverna hotade lärarna.

Jag var helt förvirrad. Till slut frågade jag min far och han sa: "Man ska inte slå barn i onödan, men dom ska lära sig lyda. Så har jag uppfostrat er." Jag tyckte det verkade förnuftigt, en slags medelväg mellan Chile och Sverige.

Eftersom jag tidigt fick lära mig respekt för vuxna har jag aldrig svurit åt en lärare. Jag skämdes för mina kamrater när dom skrek "håll käften kärring" och kastade böcker mot katedern.

För att undvika ett sådant beteende måste man lära barn lydnad och respekt redan i ettan, inte i sexan eller sjuan, då är det för sent. Och skolan kan inte ensamt klara av att uppfostra barnen, det måste finnas ett nära samarbete mellan lärarna och föräldrarna.

Jag tror också idrottsrörelsen kan hjälpa till med den här fostran. Själv har spelat fotboll sedan jag var fem år. Fotbollen har varit mycket viktig för mig, dels för min personliga utveckling, men också som en väg in i det svenska samhället. Jag började spela för Hammarby när jag var fjorton-femton och fortsatte i klubben tills jag var nitton.

I dag spelar jag för Konya Sport i division fyra. Det är ett turkiskt lag med spelare från främst Alby, men vi är en bra blandning av folk; laguppställningen innehåller turkar, jugoslaver, chilenare och till och med svenskar. För mig är den här bland-

ALVARO FUENTES

ningen mycket viktig -jag skulle inte vilja spela i ett lag med bara chilenare eller turkar.

Konya kan stå modell för hela samhället. Blir det för som en mycket på ett ställe stagnerar utvecklingen. När av en grupp jag flyttade till Alby tjugo procent invånarna invandrare, var av i dag är det kanske åttio procent. Jag tycker man borde sätta en gräns vid, säg, 50/50, för att motverka segregeringen både här och inne i staden förresten, varför bor det så många svenskar på Söder...

/I

att återerövra vardagen

Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Den nya gymnasieskolan hur går det U, 26. Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. K. . - Samverkansmönster i svensk forsknings- 27. En strategi för kunskapslyftoch livslångt lärande. . finansiering. U. U. Fritid i förändring. .Det forskningspolitiska landskapeti Norden . Om kön och fördelning av fritidsresurser. C. l990-talet. U. Vem bestämmer vad EU:s interna spelregler inför 29. Forskningoch Pengar, U. . rcgeringskonferensen 1996. UD. 30. Borgenärsbrotten en översyn av ll kap. - Politikområdenunder lupp. Frågor om EU:s första brottsbalken.Fi. . pelare inför rcgeringskonferensen1996.UD. 31. Attityder och lagstiftningi samverkan Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns + bilagedel.C. . erfarenheterav arbetet EU. i UD. 32. Möss och människor. Exempel bra Av vitalt intresse.EU:s utrikes- och IT-användning blandbarnoch ungdomar.SB. . säkerhetspolitik inför rcgeringskonferensen. UD. 33. Banverkets myndighetsroll m.m. K. Batterierna en laddadfråga. M. 34. Aktiv arbetsmarknadspolitik expertbilaga.A. + . - Om järnvägens trafikledning m.m. K. 35. Krirninalunderrättelseregister . l0. Forskning för vår vardag. C. DNA-register. Ju. l EU-mopeden. Ålders- och behörighetskravför 36. Högskolai Malmö. U. tvá- och trehjuliga motorfordon. K. 37. Sveriges medverkani FN:s familjeâr. S. .Kommuner och landsting med betalnings- 38. Nationalstadsparker.M. svårigheter.Fi. 39. Rapport från klimatdelegationen1995. 13. Offentlig djurskyddstillsyn.Jo. Klimatrelateradforskning. M. 40. Elektronisk dokumenthantering.Ju. l4. Budgetlagregeringensbefogenheter finansmaktens omrâde. Fi. 41. Statens maritima verksamhet.Fö. Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga 42. Demokratioch öppenhet. Om folkvaldaparlament . och ekonomiska aspekter av EU:s sjätte och offentlighet EU. i UD. utvidgning. UD. 43. Jämställdheteni EU. Spelregleroch .Förankring och rättigheter. Om folkomröstningar, verklighetsbilder. UD. utträdesrätt, medborgarskapoch mänskliga 44. Översyn av skatteflyktslagen. rättigheter i EU. UD. Reformerat förhandsbesked.Fi. 17.Bättre trafik med väginformatik. K. 45. Presumtionsregeln i expropriationslagen.Ju. 18. Totalförsvarspliktiga m95. Förslag om jobb/studier 46. Enskilda vägar. K. efter muck, bostadsbidrag, dagpenning, 47. Cirkelsamhället. Studiecirklarsbetydelser för försäkringar. Fö. individ och lokalsamhälle.U. Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs 48. Shaping SustainableHomes in an Urbanizing bedömningar inför rcgeringskonferensen1996. World. Swedish NationalReport for Habitat II. N. UD. 49. Regler för handelmedel. N. 20. Samordnad rollfördelning inom tekniskforskning. 50. Förbud mot vapen allmän plats m.m. Ju. U. 51. Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäk- 2 .Reform och förändring. Organisation och ring alternativ och förslag. A. verksamhetvid universitetoch högskolor efter 52. Precisering av handelsändamâlet i detaljplan.M. 1993 års universitets- och högskolereform.U. 53. Kalkning av sjöaroch vattendragM. 22. Inflytande riktigt Om elevers rätt till 54. Kooperativa möjligheter i storstadsområden. S. inflytande, delaktighetoch ansvar. U. 55. Sverige, framtidenoch mångfalden. A. 23. Kartläggningoch analys av den offentliga sektorns 55. På väg mot egenföretagande. A. upphandling av varor och tjänstermed 55. Vägar in i Sverige.A. miljöpåverkan.N. 56. Hälften vore nog om kvinnor och män på - 24. Från Maastricht till Turin. Bakgrundoch övriga 90-talets arbetsmarknad.A. EU-ländersförslag och debatt inför 57. Pensionssamordning för svenskar i EU-tjänst. Fi. rcgeringskonferensen1996. UD. 58. Finansieringen av det civila försvaret.Fö. 25. Från massmediatill multimedia att digitalisera svensktelevision.Ku.

Statens offentliga utredningar 1996

Kronologisk förteckning

59. Europapolitikenskunskapsgrund. 86. Utveckladsamordninginom det civila försvaret En principdiskussionutifrån och fredsräddningstjänsten. Kartläggning, EU 96-kommitténserfarenheter.UD. övervägandenoch förslag. Fö.

60. Miljö och jordbruk. Om EU:s miljöregler och 87.Tredimensionellfastighetsindelning.Ju. utvidgningenseffekter den gemensamma 88 Kameraövervakning.Ju. jordbrukspolitiken. UD. . 89. Samverkanmellan högskolanoch de småoch 6 .Olika länder olika takt. Om flexibel integration - medelstoraföretagen.N. och förhållandetmellan stora och smá stater i EU. 90. Sammanhållelstudiestöd.U. UD. 91. Den privatavårdens omfattningoch framtida 62. EU, konsumenterna och maten ersättningsformer En - översynav de nationella Förväntningaroch verklighet. Jo. för läkareoch sjukgymnaster. - taxorna S. 63. Medicinskaundersökningari arbetslivet.A. 92. lT i miljöarbetet.M.

64. Försäkringskassan Sverige Översyn - av 93. Ny yrkestrafiklagstiftning.K.

socialförsäkringensadministration.S. 94. Nationellteleadresskatalog.K.

65. Administrationen av EU:s jordbrukspolitik 95 Botniabanan.K. i Sverige.Jo. . 96. Strukturförändringoch besparing. 66. Utvärderatpersonval.Ju. En uppföljning genomfördaförändringar av 67. Medborgerliginsyn i kommunalaentreprenader. inom försvarsmaktensledningsorganisation.Fö. Fi. 97. Effektivare försvarsfastigheter 68. Några folkbokföringsfrågor.Fi. Utvärdering reform. Fö. av en 69. Kompetensochkapital + bilaga. N. 98. Vem styr försvaret Utvärdering av 70. Samverkanmellanhögskolanoch näringslivet. N. effekterna LEMO-reformen. Fö. av 71. Lokal demokratiochdelaktigheti Sverigesstäder 99. Avveckling med inlärning. Erfarenheterfrån och landsbygd.ln. LEMO-reformensavveckling av personal.Fö. 72. Rättspsykiatrisktforskningsregister. 100.Ett nytt system för skattebetalningar.Del A. 73. Svenskkärnteknisktillsynsverksamhet. Ett nytt system för skattebetalningar.Del B. Volym l En granskning.M. Författningsförslag,författningskommentarer - 73. SwedishNuclearRegulatoryActivities. och bilagor. Fi.

Volume 1 An Assessment.M. - 10 .Kärnavfall teknik och platsval. KASAMs 74. Svenskkärnteknisktillsynsverksamhet. yttrande över SKBs FUD-Program95. M. Volym 2 Faktaredogörelser.M. 102.TUFF - Teckenspráksutbildningför föräldrar. U. 74. Swedish NuclearRegulatoryActivities. r 103.Miljöbalken En skärptoch samordnad Volume 2 Descriptions.M. - miljölagstiftningför en hållbar utveckling. 75. Värden i folkhögskolevärlden.U. Del och 2. l M.

76. EU:s regeringskonferens procedurer,aktörer, - 104.Konsumentskydd elmarknaden.C.

formalia. Sammanfattning av ett seminariumi 105. Att främja donationertill universitet april 1996.UD. och högskolor. U. 7x.Utländska försäkringsgivaremedverksamheti 106.EU och Sverige från Kiruna till Malmö. - Sverige.Fi. Sammanfattning fyra regionalamöten av 78. Elberedskapen.Organisation,ansvarsfördelning 1995-96.UD.

och finansiering. N. 107.Union utan gränser konsekvenser, möjligheter, 79. Översyn av revisionsreglerna.Fi. problem.Sammanfattning seminariumi av ett 80. Viktigt meddelande. november1995.UD.

Radiooch TV i Kris och Krig. Ku. 108.Konsumenternaoch miljön. C. 81. Skyddför sparandei sparkasseverksamhet. Fi. 109.Frånåkerlottertill Paradis ett delbetänkande 82. En översynav luft- sjö- och spártrafikens från Utredningen universitetsfastigheter om m.m. tillsynsmyndigheter.K. angåendeöverlâtelseroch tomträttsupplátelserav 83. Allmänt pensionssparande. S. vissahögskolefastigheter.Fi. 84. Ekobrottsforskning.Ju. 110.Inför Svensktkulturnät IT och framtiden ett - 85. EgonJönsson en kartläggning av lokala sam- - inom kulturomrádet.Ku. verkansprojektinom rehabiliteringsområdet.S.

Statens offentliga utredningar 1996

Kronologisk förteckning

lll. Bevakadövergång. Åldersgränser för 137.Kommunalförbund och nämnd ungaupp gemensam till 30 år. C två former för kommunalsamverkan.ln. 112.Integrering av miljöhänsyn inom den statliga 138.Ny behörighetsreglering hälso-ochsjukvårdens förvaltningen. M. omrâdem.m. 113.En allmän och aktiv försäkringvid sjukdomoch 139.Skatt avfall. Fi. l I rehabilitering. Del l och 2. S. 140.KO:s biträde enskilda.In.

l 114.En körkortsreform. K. 141. Vårdavgifter vid rättspsykiatriskvård, m.m. S.

l 115. Barnkonventionenoch utlänningslagen. 142.Länsstyrelsernas roll i infrastrukturplaneringen. K.

i l16. Artikel 6 i Europakonventionenoch skatte- 143.Krock eller möte Om denmångkulturella -

l utredningen.Fi. skolan.U. f ll7. Expertrapporterfrån Skatteväxlingskommittén. Fi. 144. Ökad konkurrensi handelnmedlivsmedel.N.

l 118.StationStockholmNord. K. 145. Arbetstid längd förläggninginflytande. A. - 119.Lättnadi dubbelbeskattningen mindre företags av 146. Att återerövravardagen. inkomster. Fi. 147. Övergångsbestämmelser till miljöbalken.M. 120.Högskolani Malmö Slutbetänkande. U. 148. Översyn av förvärvslagenochhyreslagen - 121.Spár,miljö och stadsbildi centralaStockholm.K. Borgenoch pant. Ju. 122.Kunskapssynoch samhällsnyttai hantverkscirklar 149.Elberedskapen. Författningsfrågor.N. och hantverksutövande.U. 150.En allmänoch sammanhållen arbetslöshets- 123.iakttagelseroch förslagefter omstruktureringen av försäkring.A. försvaretsledning och stöd. Fö. 151. Bidrag genom arbete En antologi. S. 124.Miljö för en hållbar hälsoutveckling. 152.Gruvorna och framtiden. N. Betänkande. Förslag till nationellt handlingsprogram. Bilaga Miljörelateradehälsorisker.S. Bilaga2. Aktörer ochverktygi miljöhälsoarbetet. S. Environmentfor Sustainable HealthDevelopmentan Action Planfor Sweden.S. 125.Drogeri trafiken. Ju. 126.Dopingi folkhälsoperspektiv.Del A och Del B. S. 127.Folkbildningensinstitutioner.U. 128.Skyddet av kulturmiljön. En översyn av kulturminneslagens bestämmelser byggnader om och kulturmiljöer, prästgárdar, kyrkstäderoch ortnamn. Ku. 129. Den kommunalasjälvstyrelsenochgrundlagen. In. 130. De två kulturerna. Rapporterav KlausRichard Böhme, Bo Huldt, Carl-EinarStâlvant samt Kent Zetterberg.Bilagor medunderlagsmaterial till UTFÖR:sslutbetänkande SOU 1996:123.Fö. 131. Extern värdering av hot och förmåga. Bilagormed underlagsmaterial till UTFÖR:s slutbetänkande SOU 1996:123.Fö. 132. Det stora och snabba greppet. Om LEMO-reformens metoderoch resultat.Bilagormedunderlagsmaterial nu UTFöRzs slutbetänkande sou 1996:123.Fö. 133. Jämställd Vård.Olika vård lika Villkor. S. 134.Jämställdvård. Möteni vården ett ur tvärvetenskapligt perspektiv.S. 135.Fibromyalgioch Duchennesmuskeldystrofi. Kunskapsläge och behov av framtida FoU. S. 136.Effekter av EU:s jordbrukspolitik. Jo.

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen EU:s regeringskonferens procedurer, aktörer, formalia. Sammanfattning av ett seminarium i Möss och människor.Exempel bra april 1996,76 lTaanvändningblandbarn och ungdomar.32 EU och Sverigefrån Kiruna till Malmö.

Justitiedepartementet Sammanfattning fyra regionalamöten av

1995-96.106 Kriminalunderrättelseregister Union utan gränser konsekvenser,möjligheter, DNA-register. 35 problem. Sammanfattning av ett seminariumi Elektroniskdokumenthantering.40 november 1995, 107 Presumtionsregelniexpropriati0nslagen.45

Förbud mot vapen allmänplats m.m. 50 Försvarsdepartementet

Utvärderatpersonval.66 Totalförsvarspliktigam95. Förslag om jobb/studier Ekobrottsforskning.84 efter muck, bostadsbidrag,dagpenning, Tredimensionellfastighetsindelning.87 försäkringar. 18 Kameraövervakning.88 Statensmaritimaverksamhet.41 Droger i trafiken. 125 Finansieringen det av civila försvaret. 58 Översyn av förvärvslagenochhyreslagen Utvecklad samordninginom det civila försvaret Borgenoch pant. 148 och fredsräddningstjänsten. Kartläggning,

Utrikesdepartementet övervägandenoch förslag. 86

Strukturförändring och besparing. Vem bestämmer vad EU:s internaSpelreglerinför En uppföljning av genomfördaförändringar regeringskonferensen 1996.4 inom försvarsmaktens ledningsorganisation. 96 Politikomráden underlupp. Frågor om EU:s första Effektivare försvarsfastigheter pelareinför regeringskonferensen 1996.5 Utvärdering av en reform. 97 Ett âr medEU. Svenskastatstjänstemäns Vem styr försvaret Utvärdering av erfarenheter av arbeteti EU. 6 effekterna av LEMO-reformen. 98 Av vitalt intresse.EU:s utrikes-och Avveckling med inlärning. Erfarenheterfrån säkerhetspolitik inför regeringskonferensen. 7 LEMO-reformensavveckling av personal.99 Union för både öst och väst. Politiska,rättsliga Iakttagelseroch förslag efter omstruktureringen av och ekonomiskaaspekter av EU:s sjätte försvaretsledningoch stöd. 123 utvidgning. 15 De tvá kulturerna.Rapporter KlausRichard av Förankringoch rättigheter.Om folkomröstningar, Böhme,Bo Huldt. CarlEinar Stålvant samt Kent utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga Zetterberg.Bilagormedunderlagsmaterial till rättigheteri EU. 16 UTFÖR:sslutbetänkande SOU 1996:123.130 Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs Externvärdering av hotoch förmåga.Bilagor med bedömningarinför regeringskonferensen 1996.19 underlagsmaterial till UTFÖR:sslutbetänkande Från Maastrichttill Turin. Bakgrundoch övriga SOU 1996:123.131 EU-ländersförslagoch debattinför Det stora ochsnabba greppet. Om LEMO-reformens regeringskonferensen 1996.24 metoderochresultat.Bilagormedunderlagsmaterial Demokrati och öppenhet.Om folkvaldaparlament till UTFÖR:s slutbetänkande SOU 1996:123.132 och offentlighet i EU. 42

Jämställdheteni EU. Spelregleroch Socialdepartementet

verklighetsbilder. 43 Sverigesmedverkani FN:s familjeår. 37 Europapolitikens kunskapsgrund. Kooperativamöjligheteri storstadsomráden. 54 En principdiskussionutifrån Försäkringskassan Sverige Översyn EU 96-kommitténserfarenheter.59 - av

socialförsäkringensadministration.64 Miljö ochjordbruk. Om EU:s miljöregler och Rättspsykiatrisktforskningsregister.72 utvidgningenseffekter dengemensamma Allmänt pensionssparande. 83 jordbrukspolitiken. 60 EgonJönsson en kartläggningav lokala Olika länder olika takt. Om flexibel integration - - samverkansprojektinom rehabiliteringsområdet. 85 och förhållandet mellan stora och små stater i EU.

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Den privata vårdensomfattningoch framtida Pensionssamordning för svenskari EU-tjänst.57 ersättningsformer En översynav de nationella - Medborgerliginsyn i kommunalaentreprenader. 67 taxorna för läkareoch sjukgymnaster.91 Några folkbokföringsfrågor. 68 En allmän och aktiv försäkringvid sjukdomoch Utländskaförsäkringsgivare med verksamheti rehabilitering.Del l och 2. 113 Sverige.77 Barnkonventionen och utlänningslagen. 115 Översyn av revisionsreglerna.79 Miljö för en hållbarhälsoutveckling. Skydd för sparandei sparkasseverksamhet. 81 Betänkande. Förslagtill nationellthandlingsprogram. 124 Ett nytt system för skattebetalningar.Del A. Bilaga Miljörelateradehälsorisker.124 Ett nytt system för skattebetalningar.Del B. Bilaga Aktörer och verktyg i miljöhälsoarbetet.124 Författningsförslag,författningskommentarer Environmentfor Sustainable HealthDevelopment an 4 och bilagor. 100 Action Planfor Sweden.124 Från ákerlottertill Paradis ett delbetänkande Dopingi folkhälsoperspektiv. Del A och Del B. 126 från Utredningen om universitetsfastigheter m.m. Jämställdvård. Olika vård lika villkor. 133 angåendeöverlåtelseroch tomträttsupplâtelser av Jämställdvård. Möteni vården ett ur vissahögskolefastigheter.109 tvärvetenskapligt perspektiv.134 Artikel 6 Europakonventionen i och skatte- Fibromyalgioch Duchennes muskeldystrofi. utredningen.116 Kunskapsläge ochbehov av framtida FoU. 135 Expertrapporterfrån Skatteväxlingskommittén. 117 Ny behörighetsreglering hälso ochsjukvårdens Lättnadi dubbelbeskattningen mindre av företags område m.m. 138 inkomster. 119 Vårdavgiftervid rättspsykiatriskvård, m.m. 141 Skatt avfall. 139 Att återerövra vardagen. 146

Bidrag genom arbete En antologi. 151 Utbildningsdepartementet -

Kommunikationsdepartementet Den nya gymnasieskolan hur går det 1 - Samverkansmönster i svenskforskningsfinansiering. Om järnvägens trafikledning m.m. 9 121 EU-mopeden. Ålders- och behörighetskravför Samordnadrollfördelning inom teknisk forskning. tvâ- och trehjuligamotorfordon.11 1201 Bättretrafik med väginformatik. 17 Reform och förändring. Organisationoch verksamhet Ny kurs trafikpolitiken i + Bilagor. 26 vid universitet och högskolor efter 1993års Banverketsmyndighetsroll m.m. 33 universitets-och högskolereform.21 Enskilda vägar. 46 Inflytandepá riktigt Om elevers rätt till En luft- sjö- och spártrafikens översynav inflytande,delaktighetoch 22 ansvar. tillsynsmyndigheter.82 En strategi för kunskapslyft och livslångt lärande.27 Ny yrkestrafiklagstiftning.93 Det forskningspolitiska landskapeti Norden Nationell teleadresskatalog. 94 1990-talet.28 Botniabanan.95 Forskningoch Pengar.29 En körkortsreform114 Högskolai Malmö. 36 StationStockholmNord. 118 Cirkelsamhället.Studiecirklarsbetydelser för Spår, miljö och stadsbildi centrala Stockholm.121 individ och lokalsamhälle.47 Länsstyrelsernas roll i infrastrukturplaneringen. 142 Värden i folkhögskolevärlden.75

Sammanhålletstudiestöd.90 Finansdepartementet TUFF Teckenspráksutbildningför föräldrar. 102 - Kommuneroch landstingmedbetalnings- Att främja donationertill universitet svårigheter.12 och högskolor. 105 Budgetlag regeringens befogenheter - Högskolani Malmö Slutbetänkande.120 finansmaktensomrâde.14 - Kunskapssynoch samhällsnyttai hantverkscirklar Borgenärsbrotten en översyn av 11 kap. - och hantverksutövande.122 brottsbalken.30 Folkbildningensinstitutioner.127 Översyn skatteflyktslagen. av Krock eller möte- Om denmångkulturellaskolan.143 Reformeratförhandsbesked.44

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Jordbruksdepartementet Närings- och handelsdepartementet Offentlig djurskyddstillsyn. 13 Ökad konkurrens i handelnmed livsmedel. 144 EU, konsumenterna och maten Elberedskapen. Författningsfrâgor.149 Förväntningaroch verklighet. 62 Gruvomaoch framtiden.152 H Administrationen av EU:s jordbrukspolitik Sverige. 65 Civildepartementet i Effekter av EU:s jordbrukspolitik.136 Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser.3 Arbetsmarknadsdepartementet Forskningför vár vardag. 10 Aktiv arbetsmarknadspolitik expertbilaga.34 + Attityder och lagstiftningi samverkan Grundläggandedrag i en ny arbetslöshetsförsäkring + bilagedel. 31 alternativ och förslag.51 Konsumentskydd elmarknaden.104 Sverige, framtidenoch mångfalden. 55 Konsumenterna och miljön. 108 Pâväg mot egenföretagande. 55 Bevakadövergång. Åldersgränserför ungaupp till Vägar in i Sverige.55 30 är. 111 Hälften vore nog om kvinnor och män - 90-talets arbetsmarknad.56 Inrikesdepartementet Medicinska undersökningari arbetslivet. 63 Lokal demokratioch delaktigheti Sverigesstäder och Arbetstid längd förläggning inflytande. 145 landsbygd.71 - En allmänoch sammanhållen arbetslöshets- Den kommunala självstyrelsen och grundlagen.129 försäkring. 150 Kommunalförbundochgemensam nämnd tvâ former för kommunal samverkan.137 Kulturdepartementet KO:s biträde enskilda.140 Från massmediatill multimedia digitalisera svensktelevision.25 Miljödepartementet att Viktigt meddelande. laddadfråga. 8 Batterierna en - Radiooch TV i Kris och Krig. 80 Nationalstadsparker.38 Inför ett Svenskt kulturnät T och framtiden Rapport från klimatdelegationen1995. inom kulturomrâdet.110 Klimatrelaterad forskning. 39 Skyddet av kulturmiljön. En översyn av Precisering av handelsändamâlet i detaljplan. 52 kulturminneslagens bestämmelser byggnader om Kalkning av sjöaroch vattendrag53 och kulturmiljöer, prästgárdar,kyrkstäder och Svenskkärnteknisk tillsynsverksamhet. ortnamn. 128 Volym l En granskning.73 - SwedishNuclearRegulatory Activities. Näringsdepartementet Volume 1 An Assessment.73 - Kartläggningoch analys av den offentliga sektorns Svenskkärnteknisk tillsynsverksamhet. upphandling av varor och tjänstermed Volym 2 Faktaredogörelser.74 miljöpåverkan. 23 SwedishNuclearRegulatory Activities. ShapingSustainableHomes an Urbanizing Volume 2 Descriptions.74 - World. SwedishNationalReport for Habitat Il. 48 IT i miljöarbetet.92 Regler för handel medel. 49 Kärnavfall teknik och platsval. KASAMs - Kompetensoch kapital + bilaga. 69 yttrande över SKBsFUD-Program 95. 101 Samverkanmellanhögskolan och näringslivet.70 Miljöbalken. En skärpt och samordnad Elberedskapen. Organisation, ansvarsfördelningoch miljölagstiftning för en hållbar utveckling. finansiering. 78 Del 1 och 2. 103 Samverkanmellanhögskolanoch de småoch Integreringav miljöhänsyninom den statliga medelstora företagen.89 förvaltningen. 112 Övergångsbestämmelsermiljöbalken. till 1471