Kalkning av sjöar och vattendrag

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Kalknin g av och Vattendrag sjöar

Betänkande av Kalkningsutredningen

Öcc 5535/

WIN 5

Statens offentliga utredningar 1996:53 Miljödepartementet

Kalkning av sjöar och vattendrag

Betänkande av Kalkningsutredningen Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar SOU och Ds av svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

Omslagsbild: Stensjön i Tyresta nationalpark Teckning av Eva Engblom

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20235-2 Stockholm 1996 ISSN 0375-250x

Till statsrådet och chefen för

Miljödepartementet

Genom beslut den 1 juni 1995 bemyndigade regeringen chefen

for

Miljödepartementet att tillsätta särskild utredare för

en att se över

kalkningsverksamheten av sjöar och vattendrag.

Den 10 oktober 1995 förordnades generaldirektören Kjell Jansson som särskild utredare. Vidare förordnades den 13 november 1995 revisionsdirektören Elisabeth Carlsund sekreterare som och den 9 januari 1996 pol.kand. Carolina Malmerius biträdande sekreterare. som Carolina Malmerius entledigades den 1 april 1996 och efterträddes den

23 april 1996 pol.mag. Charlotta Andersson. av Utredningen har antagit namnet Kalkningsutredningen.

Genom tilläggsdirektiv den 11 april 1996 chefen gav för

Miljödepartementet Kalkningsutredningen i uppdrag lägga fram

att ett

förslag på hur kalkning bör bedrivas på anslagsnivå

en om ca 80 miljoner kronor.

Experter i utredningen har varit byrådirektören Johan Ahlström från länsstyrelsen i Västerbottens län, laboratom Magnus Appelberg från Fiskeriverkets Sötvattenslaboratorium i

Drottningholm, enhetschefen Eva

Thörnelöf från Naturvårdsverkets enhet för

miljöövervakning,

byrådirektören Anna Ward från länsstyrelsen i

Jönköpings län, departementssekreteraren Jonas Victorsson från Finansdepartementet

och

departementssekreteraren Christer Ågren från

Miljödepartementet.

På kommitténs uppdrag har två konsultuppdrag utförts.

Institutet for

Vatten- och Luftvårdsforskning har sammanfattat sina erfarenheter

och synpunkter på olika aspekter verksamheten med

av kalkning av sjöar och vattendrag. Miljöräkenskapsutredare Kristian Skånberg från

Konjunkturinstitutet har belyst möjligheter att analysera

samhällsekonomiska vinster kalkning med av utgångspunkt i en modell för skogsforsurning.

2 Förord

Vi har erhållit både skriftlig och muntlig information från länsstyrelser och huvudmän om deras insatser inom kalkningsverksamheten. Via ett uppdrag till Naturvårdsverket har vi erhållit uppgifter pågående om kalkning. Vi har även inhämtat skriftliga synpunkter från Naturvårdsverket samt NUTEK och miljöattachén i Bryssel i fråga om utformningen och villkoren för olika EU-stöd.

Inom ramen for arbetet har vi hållit två hearings med representanter från främst ñskeintressen respektive forskare i Sverige och Norge.

Vi får härmed överlämna vårt betänkande.

Stockholm den 20 maj 1996

Kjell Jansson

Elisabeth Carlsund

Innehåll

Sammanfattning

1 Inledning 11

1.1 Uppdraget ll 1.2 Uppläggning och genomförande 12

2 Försurning och kalkning 15

2.1 Försumingsproblemet 16

2.2 Åtgärder mot försurning 19

2.3 Kalkning sjöar och vattendrag 21 av 2.4 Statsmaktemas intentioner 2.4.1 Riksdagens beslut 24 2.4.2 Reglering 25 2.5 Sammanfattning 26

3 Motiv för kalkning 29

3.1 Biologisk mångfald 29 3.2 Naturlig surhet 32 3.3 Försumingen i Norrland 33 3.4 Utnyttjande av naturresurser 34 3.4.1 Fiske 34 3.4.2 Dricksvatten 35 3.4.3 Rekreation och friluftsliv 35 3.5 Effekter av kalkning 36 3.5.1 Central effektuppföljning 36 3.5.2 Regional effektuppföljning 38 3.6 Erfarenheter från andra länder 38 3.7 Vad säger forskningen 40 3.7.1 Kalkning och kvicksilver i fisk 40 3.7.2 Vattenkvalitet och biologisk återhämtning 41 3.7.3 Naturlig surhet och antropogen försurning 41 3.7.4 Kriterier för kalkning 42 3.7.5 Att avbryta kalkning 43 3.7.6 Behov av fortsatt forskning 43 3.8 Sammanfattning 43

4 Prioritering av insatser 47

4.1 Verksamhetens omfattning och fördelning 48

4.2 Naturvårdsverkets prioritering 52 4.3 Prioritering inom länsstyrelserna 53 4.4 Huvudmännens prioriteringar några exempel 55 - 4.5 Sammanfattning 56

Organisation och marknad 59

5.1 De statliga myndigheterna 59 5.1.1 Naturvårdsverkets och Fiskeriverkets roll 59 5.1.2 Länsstyrelsens roll 60 5.2 Huvudmännen 62 5.3 Marknadsbildning 63 5.4 Kontroll och effektuppföljning 64 5.4. 1 Spridningskontroll 65

5.4.2 Effektuppföljning 66

5.5 Är kompetensen ett problem 66 5.6 Sammanfattning 68

Kostnadsutveckling och finansiering 71

6.1 Kalkningens totala kostnader 71 6.2 Kostnademas utveckling 73 6.3 Fördelning av kostnader 75 6.4 Finansiering av kalkningsverksamheten 79 6.5 Alternativa finansieringsformer 79

6.5.1 Finansiering med EU-medel 79

6.5.2 Övriga finansieringsformer 82

6.6 Sammanfattning 82

Samhällsnytta med kalkning 85

7.1 Miljöns värde 85 7.2 Nyttan av att kalka 86 7.3 Kalkningens nytta i monetära termer 89 7.3.1 Vilka erfarenheter finns 89 7.3.2 Konjunkturinstitutets "skogsmodell" 90 7.4 Sammanfattning 92

Prioritering och omprövning av kalkning 95

8.1 Grunder för att ompröva kalkning 96

8.1.1 Biologisk mångfald i sjöar och vattendrag 96 8.1.2 Risker vid återförsuming 98

8.2 Pågående kalkning 99 8.2.1 Mål och måluppfyllelse 99 8.2.2 Hur organiseras kalkningen 101

8.2.3 Erfarenheter av risker vid återförsuming 102

8.2.4 Hur prioriteras kalkningen inom länen 102

8.3 Organisatoriska konsekvenser 103

8.4 Sammanfattning 104

9 Overväganden, slutsatser och förslag 107

1 Utgångspunkter 107 9.2 Organisation och marknad 109 9.2.1 Kalkningens organisation 109

9.2.2 Övriga organisatoriska frågor 112

9.3 Verksamhetsnivå på kalkning 113

9.3.1 Statens åtagande 113

9.3.2 Verksamhetsnivå och fortsatt planering 114

9.3.3 Organisatorisk anpassning till lägre

en verksamhetsnivå 1 17

9.4 Finansiering 117

9.5 Samhällsnytta med kalkning sjöar och av

vattendrag 1 19

9.6 Risker vid en avbruten kalkning 120 9.7 Intensiñerad, långsiktig uppföljning av

kalkning,m.m. 121

Bilaga 1 Kommittédirektiven

Bilaga 2 Länsöversikt och länsbeteckningar Bilaga 3 Kontakter under utredningsarbetet Bilaga 4 Hearing med Expertgruppen och intresseorganisationer Bilaga 5 Hearing med Expertgruppen och forskare Bilaga 6 Förkortningar som har använts i betänkandet Bilaga 7 Frågeformulär till länsstyrelserna Bilaga 8 Uppdrag till IVL: Synpunkter på kalkningsverksamheten

Bilaga 9 Uppdrag till Kristian Skånberg: Om användandet

av Konjunkturinstitutets "skogsmodell"

Bilaga 10 Förändring av fisk- och bottenfauna i sjöar och vattendrag vid en reducering av den svenska kalkningsverksamheten

av Magnus Appelberg och Pär-Erik Lingdell.

Bilaga 9 och 10 finns bilagda i separat del. en

hä

FMåiâiñâäffåféêååfâä

V

i

www-á

ââlâäââiââfiaüx

3“*

g

Sammanfattning

För att motverka skador av försurning inleddes år 1976

försöksverksamhet med kalkning av sjöar och vattendrag. Verksamheten permanentades år 1982. Kalkningsverksamheten motsvarade under år

1994/95 ca 190 mkr. Anslagsnivån var dock ca 50 mkr lägre grund av tidigare reservationer.

Vikten lokalt inflytande, främst fiskeintressen, betonades starkt när av verksamheten började växa fram och huvudmannaskapet är i dag lokalt. Huvudmännen är i första hand kommuner. Dagens prioriteringar synes dock resultatet ett växelspel mellan olika snarare vara av verksamhetsnivåer än av enbart krav eller: önskemål från lokala intressen.

Kalkningens positiva effekter på kort sikt är väl dokumenterade. Vattnets försurning bromsas och försumingskänsliga ur och växter upp ökar vid kalkning. Genomförda uppföljningar visar emellertid även del kontroversiella frågor, t.ex. minskningen av vitmossor vid en våtmarkskalkning. Kalkningens effekter på sikt behöver också följ as upp bättre.

Under utredningsarbetet har vi funnit tecken på brister i kalkningsverksamhetens planering, genomförande och uppföljning.

Problemen gäller bl.a. huvudmännens upphandling av kalk samt

kontrollen s.k. kalkdoserare. Vi har även konstaterat vissa problem av och brister med den ekonomiska redovisningen av verksamheten. Detta försvårar möjligheterna att ekonomiskt överblicka verksamheten över

längre tidsperioder. Även möjligheterna att bedöma

en rationaliseringspotential försvåras. Naturvårdsverket har emellertid inlett ett arbete för att med hjälp av nyckeltal följa upp olika delar av verksamheten och dess kostnader samt måluppfyllelse.

Vi har undersökt alternativa finansieringsformer för kalkningen och funnit att sådana möjligheter är mycket begränsade. Medel från EU:s strukturfonder kan endast erhållas för smärre insatser med geografisk anknytning. Inte heller finansiering via avgifter eller specialdestinerade skatter har visat sig vara möjliga alternativ. En fortsatt finansiering via statsbudgeten synes för närvarande vara den enda möjligheten för att uppnå stabilitet och en långsiktig uthållighet i verksamheten.

8 Sammanfattning

När det gäller den samhälleliga nyttan med att kalka sjöar och vattendrag kan flera aspekter anges. Den väsentligaste nyttan är kopplad

till kalkningens biologiska målsättning och arbetet med att bevara den

biologiska mångfalden. Vi saknar emellertid i dag utvecklade metoder för att överföra den nyttan i ekonomiska termer. För att bedöma andra nyttoaspekter finns mer eller mindre utvecklade metoder och ekonomiska mått. De beskriver dock enbart delar kalkningens värde av och är inte alltid kopplade till statsmakternas målsättning med kalkningen.

Vi ser fortsatta statliga kalkningsinsatser ett mycket långsiktigt som åtagande på 25-50 år eller Kalkningen måste fortsätta även efter mer. det att kväve- och svavelnedfall begränsats i enlighet med målen och de

internationella konventionema. Grundläggande för statens fortsatta insatser bör vara att med tillgängliga resurser i ett nationellt perspektiv

prioritera insatser i syfte att bevara den biologiska mångfalden. Vidare bör kalkningen planeras och organiseras utifrån hela avrinningsområden och inte utifrån enskilda sjöar och vattendrag. Hänsyn bör även tas till de risker förknippade med försurning och återförsuming, kan som bedömas utifrån befintliga kunskaper och erfarenheter.

Med dessa fyra principer som bärande grund för kalkningens fortsatta planering och prioritering menar vi att nuvarande organisation har spelat ut sin roll. Vi föreslår därför att landets kalkningsverksamhet inledningsvis 1997 och 1998 delas i fem regioner. Samtidigt bör Naturvårdsverket få en tydligare roll med ett uttalat för mer ansvar verksamhetens planering, genomförande och uppföljning samt prioritering mellan olika åtgärder inom regionen. Statliga kalkningsinsatser finansieras till 100 % med statliga medel. Lokala insatser ombesörjs utan statlig inblandning.

En av våra uppgifter enligt våra ursprungliga direktiv att var ange lämplig nivå för kalkning. Nuvarande verksamhetsnivå ligger på 190 ca mkr. Vi bedömer att en precisering det statliga åtagandet för kalkning av

tillsammans med en rationaliseringspotential möjliggör viss

en begränsning av de ekonomiska Dock inte i den utsträckningen ramarna. att anslagsnivån av det skälet kan sättas till 80 mkr som anges som

framtida nivå i utredningens tilläggsdirektiv. Med hänvisning till våra

tilläggsdirektiv avstår vi därför från att göra bedömning en egen av lämplig nivå.

De fem regionerna framgår av bifogade kartskiss.

Sammanfattning 9

Södra regionen

Regionen omfattar

G, H, K, N, O och P län.

Föreslagen medelstilldelning: Ca 34 mkr.

År 1994/95 förbrukades ca 58 mkr.

Sydöstra regionen

Regionen omfattar

AB, D, E och R län. Fjällregionen Föreslagen medelstilldelning: Ca 1 mkr.

År 1994/95 förbrukades ca 2,5 mkr.

Norrlands kustregion

Skogsregionen

omfattar U

Regionen

Lånsbeteckmhgar och W lan. AB Stockholm Medelstilldelning: . . Ca 13 mkr. C D

År 1994/95 förbrukades 39 mkr.

ca i ââiâiläf

G Kronoberg

Norrlands kustregion T

Skog egionen Regionen omfattar X, Y,

i f d

halva AC och halva BD län. S

S Li."ö“

As

Föreslagen , medelstilldelning: . . Ca 19 mkr. . a and

i 0 Göteborg/Bohus

År 1994/95 förbrukades 55 mkr. 0 - -"

. ca v ö tm regionen a S Värmland T Örebro Fjallregzonen n u Västmanland Sud ° a e

Regionen omfattar §;5{;°;:;°

halva AC och halva BD län. V V§$°"°'"a"d Z Jamtland Föreslagen medelstilldelning: Ca 13 mkr. ACVästerbotten

År 1994/95 förbrukades ca 40 mkr. 8D Norrbotten

En anpassning till en anslagsnivå om 80 mkr bör ske successivt. Under

år 1997 inleds åtgärder för att anpassa kalkningens organisation till den

föreslagna indelningen i regioner. Samtidigt verksamheten till

anpassas en verksamhetsnivå om högst 140 mkr. Under år 1998 fortsätter

omprövningen av kalkning efter samma principer som tidigare, med nu målet att anpassa verksamheten till en anslagsnivå om 80 mkr. Under

detta år bör även ett underlag föreligga från de skilda regionerna som möjliggör nationella avvägningar för att urskilja avrinningsområden där

kalkningen skall prioriteras. Naturvårdsverket bör dokumentera detta i

en nationell plan. Vid framtagandet planen bör den regionala av indelningen omprövas och insatserna prioriteras efter den nationella

planen.

10 Sammanfattning

Om verksamheten anpassas till en anslagsnivå om ca 80 mkr måste mer än hälften av dagens kalkning omprövas och i många fall avbrytas. Kända risker i anslutning till avbruten kalkning och återförsuming tyder på att dessa processer kan leda till höga halter av giftiga metaller.

Denna vattenkemi kan utgöra ett större hot mot biologin än den vattenkemi orsak till att kalkning inleddes i det ursprungliga som var försurade vattnet. Enligt underlag från Naturvårdsverket blir även s.k. rödlistade arter berörda och ytterligare hotade av dessa processer. Naturvårdsverket bör snarast få i uppdrag att inleda arbetet med en konsekvensanalys för att följa upp i vilken mån detta är förenligt med landets åtagande enligt Riokonventionen om biologisk mångfald. Det behövs också mer intensifierad, långsiktig uppföljning av effekter till en följd av avbruten kalkning och återförsuming.

Sammanfattningsvis föreslår vi

att statliga kalkningsinsatser styrs av principer om att främja den biologiska mångfalden nationell nivå, en organisation i avrinningsområden, samt risker vid försurning och återförsuming

att Naturvårdsverket till år 1998 tar fram en nationell plan för fortsatta statliga insatser

att statliga kalkningsinsatser finansieras till 100% med statliga medel och att lokala insatser ombesörjs utan statlig inblandning

att kalkningen organiseras i fem regioner och att Naturvårdsverket får ett mer uttalat ansvar för kalkningens planering uppläggning och genomförande

att den regionala indelningen omprövas i samband med framtagandet av den nationella planen

att anpassning kalkningen till 80 mkr sker successivt till år 1998 en av

att Naturvårdsverket bevakar och initierar möjligheter att göra samhällsekonomiska analyser av kalkningen

att 5 mkr avsätts från Naturvårdsverkets anslag för en intensiñerad, ca långsiktig uppföljning kalkning och återförsuming efter avbruten av kalkning.

1 Inledning

Försumingen mark och vatten är ett av våra allvarligaste och av tydligaste miljöproblem. För att motverka försumingsskador har kalkning sjöar och vattendrag bedrivits sedan mitten av 1970-talet av med hjälp statsbidrag. Denna verksamhet har analyserats ur såväl av biologisk ekonomisk synvinkel vid flera tillfällen. som

I samband med 1995 års budgetproposition prop. 1994/95 :100 bil. 15 aviserades åter översyn verksamheten med kalkning av sjöar och en av vattendrag. Flera skäl angavs. Verksamheten befinner sig i en fortsatt förändringsprocess. Nya internationella avtal har också slutits för att begränsa utsläpp luftföroreningar. Även behovet att minska statens av av utgifter och Sveriges anslutning till Europeiska Unionen EU angavs skäl för över verksamheten. som att se

l l Uppdraget

.

Utredningens uppdrag, så som de formulerats i våra ursprungliga direktiv, kan delas in i huvuduppgifter. sex

För det första skall vi med hänsyn till hittills vunna erfarenheter - bedöma och föreslå lämplig nivå på kalkning för att långsiktigt en bevara biologisk mångfald och bibehålla förutsättningarna för att utnyttja naturresursema. Med utgångspunkt från detta skall vi, för det andra, beräkna rimlig nivå för statliga bidrag på årlig bas. Denna en bedömning och sträcka sig fram till år 2005. bör vara långsiktig

Via tilläggsdirektiv den 11 april 1996 har vi emellertid fått i uppdrag att

lägga fram ett förslag på hur kalkning bör bedrivas en anslagsnivå

80 miljoner kronor. om ca

12 Inledning SOU 1996

Vi skall därvid särskilt belysa vilka vattendrag skall kalkas vid som en lägre anslagsnivå och var kalkningen skall avbrytas samt vilka risker ett avbrytande innebär på kort respektive lång sikt och hur kalkningen skall

organiseras. Vi skall även belysa omställningstider och administrativa/ organisatoriska frågor i samband med anpassning verksamheten

en av till en nivå av ca 80 miljoner kronor.

För det tredje skall vi analysera möjligheter att effektivisera marknaden och organisationen kring kalkningsverksamheten och möjligt - om föreslå lämpliga åtgärder.

För det fjärde skall vi utifrån miljömässiga kriterier ta fram grund för

en en geografisk prioritering av kalkningsinsatser.

För det femte skall vi undersöka finansieringsmöjligheter i anslutning till Sveriges medlemskap i EU, särskilt de regionala stödprogrammen.

För det sjätte skall värdera den samhälleliga nyttan kalkning. I av anslutning till detta skall vi även föreslå möjliga avgifter.

1.2 Uppläggning och genomförande

För att följa utredningsarbetet tillsattes Expertgrupp med

en representanter från Miljö- och Finansdepartementet, Naturvårdsverket och Fiskeriverket samt två länsstyrelser. Tillsammans med Expertgruppen har vi hållit en hearing med representanter för berörda intresseorganisationer och hearing med forskare. Totalt har åtta en sammanträden hållits med Expertgruppen.

På kommitténs uppdrag har två konsultuppdrag utförts rör kalkning

som av sjöar och vattendrag. Det ena uppdraget rör möjligheter att analysera samhällsekonomiska vinster av kalkning med utgångspunkt i modell en

för skogsförsuming. Det andra uppdraget rör oklarheter kring de

ekologiska utgångspunkterna för kalkning, internationella erfarenheter av kalkning samt kalkningens effekter på kvicksilvemivå i fisk.

Inledning 13

Länsstyrelser och huvudmän har både skriftligt och muntligt lämnat information om sina insatser inom den berörda verksamheten. Skriftliga synpunkter har även inhämtats från Naturvårdsverket samt från NUTEK och miljöattachén i Bryssel i fråga om utformningen av och villkoren för olika EU-stöd. Via ett uppdrag till Naturvårdsverket har vi dessutom erhållit uppgifter om pågående kalkning . I det följande belyses först kort i kap. 2 försurning och kalkning av sjöar och vattendrag. I kap. 3 redovisas så de teoretiska grunderna vid motiv för kalkning. I kap. 4 redogörs för hur kalkningsinsatsema hittills har prioriterats och i kap. 5 för organisationen och marknaden för kalkning.

I kap. 6 redogörs för kostnader och finansieringsformer, inklusive de olika möjligheter till alternativa finansieringsfonner som vi har undersökt. I kap. 7 behandlas de erfarenheter vi har kunnat inhämta för att bedöma den samhälleliga nyttan med att kalka sjöar och vattendrag. I kap. beskrivs utgångspunkter och problem inför en omprövning av kalkningsverksamheten. I kap. slutligen behandlas våra överväganden, slutsatser och förslag.

Samtliga kontakter som vi har haft under arbetets gång finns redovisade i bilaga

i

L H

i

den

www: minnen www mi

-agiiñimáa .

V V

:exaruu M13 :ma rarzâwvøhesâvxmw .mçanüdaü-mäm

,oüäv4-vn - Av { tpeawçuai

. g H .u - r S :

kgmrwøtxivav 554%: min maj :i

uwrwmsêwum m A ä

2 Försurning och kalkning

Utsläpp Svaveldioxid, kväveoxider och ammoniak har lett till en av tilltagande försurning mark och vatten. Svaveldioxid och kväveoxider av bildas vid förbränning. Trots kraftigt reducerade utsläpp är industriella fortfarande den största enskilda källan till utsläpp av processer svaveldioxid i Sverige. Dominerande källor till utsläpp kväveoxider av

är vägtrafiken, arbetsmaskiner och sjöfart. Transportsektom och

arbetsmaskiner tillsammans för än fyra femtedelar av landets svarar mer totala utsläpp kväveoxider. Utsläpp ammoniak härrör till mer än av av 90 % från landets jordbruk, främst som en följd av djurhållningen.

Mekanismema vid försurning mark och vatten är emellertid av

komplexa och försumingsskador beror inte bara på utsläpp och nedfall

försurande ämnen. Även markförhållanden och markanvändning av spelar in. Tjockare, näringshaltigt och kalkhaltigt jordlager liksom mer god vittringsförmåga i markmineraler ökar markens förmåga att stå emot eller buffra det nedfallet. I de nordiska länderna dominerar dock sura svårvittrade bergarter granit och gnejs. Detta ger ett sämre skydd som mot surt nedfall än de mer lättvittrade, sedimentära bergartema som dominerar kontinenten. Metoder för jord- och skogsbruk har också stor betydelse liksom valet trädslag. Barrskog fångar upp det sura av nedfallet och bidrar till ytterligare försurning i omgivande mark och vatten än lövskog. mer

16 Försurning och kalkning

Surhetsgraden anges utefter logaritmisk skala, pH-skalan, graderad en 1-14 där pH 7 anges som neutralt värde. Surhetsgraden tilltar pH mer sjunker under det neutrala värdet Skalan är logaritmisk vilket innebär att en enhet på skalan motsvarar tio enheter i surhetsgrad. Surhetsgraden är således tio gånger surare vid pH 6 än vid pH 7 och tio gånger surare vid pH 5 än vid pH 6 osv.

Med alkalinitet menas vattnets förmåga att neutralisera surt nedfall.

Alkalinitet anges i mekv. eller uekv liter.

per

Kritisk belastning är ett mått på vad naturen, enligt befintlig kunskap, kan tåla av olika ämnen utan att skadliga effekter uppstår. Gränserna för kritisk belastning varierar mycket for både vatten och mark beroende på bl.a. alkaliniteten och markens förmåga att buffra det nedfallet. sura

2.1 F

örsurningsproblemet

Totalt sett har försurningsläget i Sverige inte påtagligt förändrats sedan början av l980-talet. Enligt forskares beräkningar tog 40 % landets

av sjöar och 80 % av landets skogsmark emot svavel än vad de kunde mer tåla under slutet av 1980-talet. De kritiska belastningsgränsema för svavel överskreds således i denna utsträckning. Även nedfallet kväve av en följd av utsläpp av både kväveoxider och ammoniak överskrider - -

den kritiska belastningsgränsen i stora delar Sverige.

av

Försurning är i hög grad ett internationellt problem. Omkring 80-90 % av nedfallet av svaveldioxid och kväveoxider i Sverige härstammar från utsläpp i andra länder. Sverige har emellertid också del i de internationella utsläppen. Vårt land exporterar således något mer kväveoxider än vad vi importerar. I ñg. 2.1 illustreras årsmedelvärdet av import och export mellan Sverige och övriga Europa svaveldioxid, av kväveoxider och ammoniak under perioden 1992-1994.

Försurning och kalkning 17

Svaveldioxid Kväveoxider Export 41 Export 105 Okänt ursprung 41 Okänt ursprung 16 Övriga länder 19 Övriga länder 9 Övriga källor 7 Övriga källor 4 V

Ammoniak Export 27 Okänt ursprung 11 Övriga länder 5

Fig. 2.1 Import och export av svavel, kväveoxider och ammoniak i 1000-tals ton svavel respektive kväve. Årsmedelvärden för perioden 1992-1994. Källa EMEP

18 Försurning och kalkning

Med ökande försurning ändras levnadsbetingelserna för växter och djur.

Känsligheten för dessa förändringar varierar mellan skilda arter varför nya konkurrenssituationer uppstår mellan arterna. Utslagning olika av

arter börjar när pH sjunker under 6,0. Även vid högre inträffar dock pH

skadliga effekter i form bl.a. nedsatt kondition och av reproduktionsstörningar hos berörda arter. I en försurad sjö slås snäckor,

musslor och kräftdjur i regel ut om pH sjunker under 6,0. Bland fiskar

är mört, lax, öring i unga stadier och elritsa de mest känsliga arterna.

Dessa arter finns i regel inte kvar i vatten med pH lägre än 5,5 medan abborre normalt inte finns kvar när pH sjunker under 5,0.

Med försurningen följer även andra effekter. Metaller ligger bundna som i marken kan frigöras och läcka ut till sjöar och vattendrag. I surt vatten ökar ofta halterna av giftigt aluminium och kvicksilverhaltema i fisk är ofta så höga att denna blir otjänlig människoföda. Även halten som av andra tungmetaller ökar i försurat ytvatten. Försurat vatten fräter också på kablar, ledningar och andra stålkonstruktioner, vilket medför stora kostnader för samhället.

I samverkan med länsstyrelserna genomförde Naturvårdsverket vintern 1990 en riksinventering av drygt 4 000 slumpvis utvalda sjöar. Generellt

visade resultatet att sjöamas pH och alkalinitet var lägre i södra än i

norra Sverige. Vidare hade drygt 45 % -eller ca 38 500 av landets 85 - 000 sjöar vintertid ett pH-värde lägre än 6,0. Enligt genomförda kemiska analyser var drygt 21 500 sjöar alltför sura för känsliga arter som mört och flodkräfta och i mer än 6 000 sjöar understeg pH-värdet 5,0. Av redovisningen framgår emellertid också att uppgifter om förekomst enskilda arter måste tolkas försiktigt då varje art har sina av

naturliga begränsningar i utbredningen, även vid gynnsamma pH-värden.

I flertalet fjällsjöar har det t.ex. aldrig funnits någon mört. Dessa förhållanden är således kända, men mer exakta uppgifter saknas ofta.

I fråga om vattendragen angavs att pH-värdet ofta högre än 6,0 vid var större å- och älvmynningar, medan försurningsproblemen kunde vara

allvarligare i de övre loppen och i mindre sjöar. Andra undersökningar

visar att även kortvariga perioder med högflöden låga pH-värden av s.k. surstötar kan ge allvarliga skador på det biologiska livet. - Resultatet av biologiska provtagningar studier av bottenfaunan tyder - också på att försumingskänsliga arter saknas i ca 40 % av allt rinnande vatten i Sverige.

Försurning och kalkning 19

2.2 Åtgärder mot försurning

Försurningen tidigare i hög grad internationellt är, som nämnts, ett

problem. Det internationella miljöarbetet är därför viktigt när det gäller åtgärder mot försurning. Konventionen om gränsöverskridande

luftföroreningar Convention Long Range Transboundary Air

on

Pollution har varit viktig utgångspunkt i detta arbete. Konventionen

en trädde i kraft den 1 1983 efter att ha ratificerats 24 länder. År mars av 1995 hade totalt 40 länder i Europa och Nordamerika anslutit sig. Enligt konventionen skall länderna "bemöda sig om att begränsa och så långt

möjligt gradvis minska och förhindra luftföroreningar". Länderna

som skall även "använda bästa, tillgängliga teknik är ekonomiskt som möjlig". Till konventionen har fogats protokoll med konkreta åtaganden

om utsläppsbegränsningar.

Det första protokollet gällde svavelutsläpp och trädde i kraft i september

1987. Undertecknande länder, däribland Sverige, förband sig att minska sina svavelutsläpp med minst 30 % mellan åren 1980 och 1993. Enligt konventionens sekretariat vid FN:s ekonomiska kommission för Europa ECE bedöms länderna ha klarat detta mål. I juni 1994 undertecknade 25 länder samt EU det andra svavelprotokollet. Sedan dess har ytterligare två länder undertecknat detta protokoll. Här har länderna,

med utgångspunkt i gränser för kritisk belastning, åtagit sig olika

utsläppsgränser. För Sveriges del innebar det andra svavelprotokollet ett åtagande att mellan åren 1980 och 2000 minska sina svavelutsläpp med 80 %. Sverige hade dock redan förbundit sig till ett sådant åtagande vid

riksdagsbeslut våren 1988 prop. 1987/88:85, JoU 1987/88:23, rskr.

ett 1987/882373. Sverige uppfyllde detta mål redan år 1992. Enligt det andra svavelprotokollet skall länderna inom EU tillsammans minska sina svavelutsläpp med totalt ca 60 %.

I november 1988 undertecknade 25 länder ett kväveprotokoll med

åtagande att efter år 1994 frysa utsläpp kväveoxider på 1987 års om av nivå. Samtidigt enades 12 länder att till år 1998 minska sina utsläpp om kväveoxider med 30 % jämfört med valfritt år 1980-1986. Enligt av ca Internationella försurningssekretariatet väntas en uppföljning 1994 av endast 5 länder klara detta mål. Sverige, som ingår i ovannämnda 12 länder, väntas inte uppfylla målet. Förhandlingar har inletts om ett nu andra kväveprotokoll där tar fasta på samlade effekter både man av

kväveoxider, ammoniak och flyktiga organiska ämnen Volatile Organic

20 Försurning och kalkning

Compounds, benämnt VOC.

Inom ramen för EU:s Femte miljöprogram, år 1993, har

som antogs medlemsländerna fastställt ett övergripande mål för som att gränser

kritisk belastning inte skall överskridas. Före

sommaren 1997 skall EU-

kommissionen ta fram samlad försumingsstrategi,

en som bl.a. skall visa hur detta mål skall uppfyllas. Sedan tidigare finns i EU direktiv för att

minska försurande utsläpp från större förbränningsanläggningar och även

för personbilar och tunga fordon. Reglerna har successivt skärpts.

Arbetet med försurningsproblemet är ett långsiktigt arbete. Scenarior

framtagna Naturvårdsverket visar att tillförseln försurande av om av utsläpp helt skulle upphöra, skulle det ändå dröja 50-100 år innan

försurningsskadad mark har återhämtat sig. Enbart för att hindra

att

försurningsläget i Sverige förvärras behöver försurande utsläpp i Europa minska med 70 % fram till år 2010. För att stoppa försurningen krävs

ca

således ännu mer långtgående utsläppsminskningar. År 1993 beräknade

verket att aktuella och planerade internationella åtaganden fullföljs om skulle detta medföra att nedfall fram till år 2010 minskar med sura ca 30 %.

Den snabbaste återhämtningen kan förväntas i rinnande vatten inom områden med ringa eller ingen markförsuming. I mindre vattendrag inom fjällkedjan har konstaterat att ett pH-värde under 4,8 i

man snön är kritiskt för uppkomsten surstötar med, för biologin, kritiskt låga av

pH-värden. En minskning det nedfallet får därför direkt

av sura en positiv effekt i den typen vatten. Detta har redan kunnat konstateras av inom vissa tidigare försumingsdrabbade områden i den fjällkedjan. norra

Mot bakgrund av en rapport från kommissionen konstaterade EU:s miljöministrar i december 1995 att befintliga och planerade åtaganden

är otillräckliga för att klara EU:s övergripande mål. År 2010 kommer

gränserna för kritisk belastning fortfarande att överskridas i betydande delar av Europa.

Försurning och kalkning 21

2.3 Kalkning av sjöar och vattendrag

Våren 1977 inleddes en femårig försöksverksamhet med statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag. Kalkning av försurat ytvatten var då

ingen företeelse. Fiskodlarna hade sedan länge konstaterat att ny fiskproduktionen gynnas av neutralt vatten. De äldsta erfarenheterna av kalkning härrör också från frskodlingar. Fiskeristyrelsen fick ansvar för försöksverksamheten med en medelstilldelning på 10 miljoner kronor

per år. En referensgrupp tillsattes med representanter för Naturvårdsverket, Fiskevattenägareförbundet och Sveriges Fritidsfiskares

Riksförbund numera Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund.

Våren 1981 avrapporterade dåvarande Fiskeristyrelsen och Naturvårdsverket försöksverksamhetens resultat till regeringen. Med tyngdpunkten förlagd till de mest försumingsdrabbade områdena hade under femårsperioden totalt 304 kalkningsobjekt påbörjats och

sammanlagt ca 200 000 ton kalk spridits. Enligt uppföljningen hade nedbrytningen av organiskt material som hade stannat upp vid -

försumingen åter ökat till normal omfattning. Försumingskänsliga arter

av växter och djur hade också ökat, medan arter som gynnats av försumingen avtagit. Resultatet av försöksverksamheten bedömdes som

överväldigande positivt och verksamheten föreslogs successivt utökas till

200 mkr per år i dåvarande penningvärde. Detta motsvarar ca 400 mkr

i nuvarande penningvärde. Detta ledde fram till ett beslut om att från och med år 1982 permanenta verksamheten. Samtidigt fick

Naturvårdsverket överta ansvaret.

År 1991 uppskattades att 20 % landets 85 000 sjöar och ca av vattendrag påtagligt försurade. Genom kalkning hade försumingsvar skadorna minskat i ca 6 800 sjöar och över 6 000 km vattendrag, vilket motsvarade ca 50 % av de försurade sjöarna och ca 5 % av de försurade vattendragen. De kalkade vattnen kommer dock inte att helt likna de ursprungliga ekosystemen. Av fig. 2.2. framgår kalkningsinsatsemas geografiska utbredning.

Kalkningen utförs antingen direkt som sjökalkning eller med hjälp av doserare i större rinnande vatten eller via våtmarkskalkning när det

gäller små rinnande vatten.

22 Försurning och kalkning

Göteborg/Bohus 7 231

., Kopparberg 9 593 Gävleborg 4 787 Västernorrland B547 Jämtland 22457 Västerbotten 21470 Norrbotten 25 Summa: 178887

Fig. 2.2 Länsvis spridd kalkmängd. Medeltal år under perioden 1992/93per 1994/95 . Källa

Naturvårdsverkets kalkningsregister KRUT

Kriterierna for urval kalkningsobjekt har legat fast under hela den av gångna tjugoårsperioden. Kalkningen har både biologisk och en en

kemisk målsättning. Den biologiska målsättningen kalkning

är att genom neutralisera vattnet så att den naturliga floran och faunan kan bestå eller

Försurning och kalkning 23

återkomma. Kriterierna för att börja kalka är pH 6,0 och alkalinitet 0,05 mekv. liter. Vid omkalkning är det kemiska målet dock att höja pH

per över 6 och alkaliniteten över 0,1 mekv. per liter. Vid beslut om statsbidrag till kalkning skiljer på riksintressen och lokala intressen. man Innebörden riksintressen avgörs av Naturvårdsverket när det gäller av naturvård och friluftsliv och Fiskeriverket när det gäller arter och av stammar av fisk.

Ett för forskning och uppföljning de ekologiska effekterna program av har kopplats till verksamheten med kalkning. Resultaten visar bl.a. att kalkningen i 80-90 % av fallen medför en förbättrad miljö i termer av höjt pH-värde och höjd alkalinitet i enlighet med den kemiska målsättningen. Kalkningen medför även att antalet arter ökar och att den biologiska mångfalden förbättras.

Ekologisk återställning är dock kan ta många år i en process som anspråk. Befintliga forskningsresultat avsnitt 3.7.2 tyder på

se att

kalkningen måste fortsätta i flera år efter det att nedfallet minskats så att det ligger under gränserna för kritisk belastning. Via kalkningen återfår vattnen biologisk situation som liknar den som fanns före en försumingen. De kommer dock inte att helt likna de ursprungliga ekosystemen. I många fall är det emellertid också nödvändigt med åtgärder kompletterar kalkningen. Det kan röra sig att riva som om vandringshinder för fisk eller att återinplantera fisk. Sådana åtgärder underlättar även livet för andra arter. Numera utgår statsbidrag även för dessa åtgärder.

Av uppföljningsprogrammet framgår även att det finns kontroversiella frågor när det gäller kalkning. Dessa frågor rör bl.a. biologiska skador

vid våtmarkskalkning, påverkan på kvicksilverhalten i fisk samt naturlig

eller antropogen av människan förorsakad försurning. Vi återkommer

till dessa frågor i kap.

Kalkning sjöar och vattendrag bedrivs numera även i Norge. I av begränsad utsträckning har kalkning även bedrivits i Finland, Skottland, Tyskland, USA och Kanada. Det är dock enbart Sverige och Norge som permanent bedriver verksamhet någon betydande omfattning. av

24 Försurning och kalkning

2.4 Statsmakternas intentioner

2.4.1 Riksdagens beslut

På förslag från regeringen fattade riksdagen hösten 1976 beslut om försöksverksamhet med kalkning sjöar och vattendrag prop. av l976/77:3 och 25, JoU 1976/77:3, rskr. 1976/77:24. Bakom beslutet låg

ett förslag från utredningen Mindre svavel bättre miljö Ds Jo 1976:2.

- Under en femårsperiod skulle 10 mkr avsättas år för kalkning per av

sjöar och vattendrag. I första hand skulle statsbidrag utgå till sjöar och vattendrag som var särskilt hårt drabbade försurning och

av som var

värdefulla från ñske- och naturvårdssynpunkt. Ytterligare ett syfte med

försöksverksamheten var att få erfarenheter både metoder för av

kalkning och kalkningens effekter vattenmiljön. Normalt skulle 75

% av godkända kostnader ersättas. Dåvarande F iskeristyrelsen skulle pröva ansökan om bidrag efter samråd med Naturvårdsverket. Om myndigheterna ansåg att bidrag skulle utgå med än 75 % skulle mer ärendet överlämnas till regeringen.

Våren 1982 fattade riksdagen beslut om permanent verksamhet med

kalkning av sjöar och vattendrag prop. l98l/82rl5l, JoU 1981/82:35,

rskr. 1981/82:321. I propositionen framhölls att kalkning sjöar och av

vattendrag inte var någon långsiktig lösning. I stället skulle detta

ses

som ett uppehållande försvar och en åtgärd som Sverige tvingats vidta för att begränsa vissa negativa effekter försurningen. Sjöar och

av vattendrag har ett sämre skydd mot försurning än mark och grundvatten. Detta gäller särskilt i områden med svårvittrade bergarter och kalkfattiga jordar. Regeringen hänvisade till en utvärdering Fiskeristyrelsen och av Naturvårdsverket.

I utvärderingen framhöll myndigheterna de positiva erfarenheterna av försöksverksamheten och föreslog ett successivt utökat åtgärdsprogram. Vid full utbyggnad skulle detta omfatta insatser motsvarande 200 mkr per år i dåvarande penningvärde. För de närmaste tre åren föreslogs en ram för sjökalkning sammanlagt 152 mkr, 31 mkr för det varav närmaste budgetåret. Bidrag skulle nu utgå med 85 %, i undantagsfall även med en högre andel. Naturvårdsverket fick det samordnande ansvaret medan länsstyrelserna blev prövningsinstans för ansökningar om bidrag. Det lokala inflytandet från kommuner, fiskeorganisationer, andra föreningar, vattenägare m.fl. betonades. Riksdagen fattade beslut

1996:53

SOU Försurning och kalkning 25

i enlighet med dessa förslag.

Våren 1985 fattade riksdagen beslut om utökade anslag till kalkning av sjöar och vattendrag prop. 1984/85:127, JoU 1984/85:28, rskr. 1984/852275. Vid beslutet konstaterades åter kalkningens positiva effekter. Samtidigt klargjordes att försumingsproblemen inte kunde lösas genom kalkning. Insatsen måste ses som ett uppehållande försvar. En rad svårigheter med att effektivt kalka många sjöar och vattendrag hade också börjat visa sig. Problemen gällde bl.a. läckage surt av metallhaltigt vatten från omgivande marker till kalkade vatten samt bristande tillförlitlighet vid användningen doserare i rinnande vatten. av Med de akuta forsumingsproblem som förelåg såg riksdagen det emellertid som nödvändigt att fortsätta med kalkningen.

Vid riksdagens miljöpolitiska beslut, våren 1991, ställde sig riksdagen

bakom ökad satsning på åtgärder mot försurning prop. 1990/91:90, en JoU 1990/91:30, rskr. 1990/91338. Riksdagens beslut innebar utökad en medelstilldelning med 20 mkr i förehållande till det förslag som regeringen hade lagt fram. Riksdagen framhöll att dessa medel var avsedda för kalkning av försurade sjöar och vattendrag. I likhet med vad som hade framförts i regeringens förslag ansåg riksdagen att omkalkningar borde prioriteras medan nya kalkningsinsatser i första hand behövdes i Norrlands inland och fjälltrakter. Där var flera starkt försurade objekt klassade som riksintressen för vetenskaplig naturvård.

Riksdagen påpekade samtidigt vikten försiktig kalkningsstrategi

av en i dessa områden. Verksamheten skulle utökas successivt där. Skälet till detta var att beslut om kalkning måste föregås av noggrann detaljplanering, vilket saknades i stora delar området. av

Vid riksdagens behandling av 1992 års budgetproposition framhöll

riksdagen att man nu började få omfattande erfarenheter av kalkning av

sjöar och vattendrag och att dessa erfarenheter tydde att insatserna var positiva och effektiva prop. 1991/921100, bil. 15, J0U 1991/92:13, rskr. 1991/92:213. Riksdagen beslöt dock inte om någon utökad

tilldelning av medel.

2.4.2 Reglering

Under den femåriga försöksperioden reglerades kalkningsverksamheten i förordningen 1976:1056 statsbidrag till kalkning sjöar och om av vattendrag. Bidrag utgick med högst 75 procent av kostnaderna för att

26 Försurning och kalkning

motverka försurning, till inköp och spridning av kalk samt för utredning eller undersökning i samband med planering eller uppföljning av kalkning. Bidrag kunde utgå med mer än 75 procent särskilda skäl om förelåg. Vid beräkning av bidrag skulle hänsyn tas till allmänhetens fritidsfiske och bevarandet av det växt- eller djurbestånd som framstod som värdefullt.

Sedan våren 1982 regleras kalkningen i förordningen 1982:840, senast ändrad 1991:1292 om statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag. Bidrag utgår med högst 85 procent av kostnaderna till kalkning. Sedan år 1991 utgår även bidrag till biologisk återställning i kalkade vatten. Bidrag lämnas nu till inköp, transporter och spridning av kalk samt för utredning eller undersökning i samband med kalkning eller biologisk återställning i kalkade vatten. Liksom tidigare kan bidrag utgå med mer än 85 procent om särskilda skäl föreligger. Vid prövning av bidrag skall hänsyn tas till vattenområdets betydelse från natur- och miljövårdssynpunkt samt till utredningar eller undersökningar.

2.5 Sammanfattning

För att motverka skador av försurning inleddes statligt finansierad kalkning av sjöar och vattendrag i landet för nära 20 år sedan. Under de första fem åren bedrevs kalkning i form av försöksverksamhet. Dåvarande Fiskeristyrelsen hade ansvar för dessa insatser. Verksamheten permanentades år 1982. Samtidigt fick Naturvårdsverket överta ansvaret. Verksamheten har därefter successivt utökats. Sedan verksamhetsåret 1986/87 utgår statsbidrag även för biologisk återställning. Fram t.o.m. verksamhetsåret 1991/92 fördelades detta bidrag av dåvarande Fiskeristyrelsen fr.o.m. 1990 Fiskeriverket. Därefter ingår bidraget i kalkningsanslaget.

Enligt genomförda uppföljningar av kalkningsinsatserna uppfylls de kemiska målsättningarna i termer av höjt pH och höjd alkalinitet i

- - 80-90 % av fallen. Man har även konstaterat att antalet arter ökar, vilket gynnar den biologiska mångfalden. Uppföljningarna visar emellertid även på vissa kontroversiella frågor.

Arbetet med försurningsproblemen är en långsiktig process. Skulle tillförseln av försurande ämnen helt upphöra skulle det enligt aktuella -

Försurning och kalkning 27

bedömningar ändå dröja 50-100 år innan försurningsskadad mark har återhämtat sig. Sjöar återhämtar sig snabbare än skogsmark.

Källor: Kalkning av sjöar och vattendrag 1977-1981. Fiskeristyrelsen/Statens Naturvårdsverk. Monitor 12. Försurning och kalkning av svenska vatten. SNV 1991. F örsurningen i Sverige Vad vet vi egentligen SNV 1995:4421 - Utsläpp till luft av försurande ämnen. SNV 1993:4381

Liming of Acidijied Surface Waters. A Swedish Synthesis.

Henriksson/Brodin. Acidification. Commission Staff Working Paper. Protocol to the 1979 Convention on Long-Range T ransboundary Air

Pollution on further reduction of sulphur emissions. United Nations

1994. ACID REIGN 95 Summary Statement from the 5th International Acidic Deposition. Science and Policy. Göteborg 1995. Conferens on

,

ade hårstrå

aisârzmáw

mmm myt;

Öäiäåiâgáåüqt

L ,La psmrmáä 22,0: vsmaimáuyå

luv .rtoixåanqatll aibiaA no

a än

- a-zavslâcsáánáâaátáârá

. §31 §sÃ,a,{çs.v;J-5srlm . râceisngas §39: i-.-.x:å:.x.

3 Motiv för

kalkning

Enligt våra ursprungliga direktiv är våra uppgifter att bedöma och en av föreslå en lämplig nivå på kalkning för att långsiktigt bevara biologisk

mångfald och bibehålla förutsättningarna för att utnyttja naturresursema. En utgångspunkt för en sådan bedömning är den kunskap och erfarenhet

som finns om biologisk mångfald. Det är därvid förenat med särskilda problem att bedöma behov kalkning när det gäller frågorna av om

naturlig eller antropogen försurning. Andra utgångspunkter är

erfarenheter som rör utnyttjandet naturresursema liksom erfarenheter av

från andra länder. Slutligen bör även forskningens på försurning och

syn

kalkning vägas in i en bedömning lämplig nivå. I detta kapitel

av belyser vi dessa faktorer i nämnd ordning. nu

3.1 Biologisk mångfald

I juni 1992, vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro Riokonferensen, undertecknades konvention biologisk en om mångfald av sammanlagt 153 stater samt EU. Ytterligare 14 stater av har därefter anslutit sig till konventionen, som därmed är en av de mest vittomfattande internationella överenskommelsema någonsin. Målet är att bevara den biologiska mångfalden, att hållbart utnyttja dess beståndsdelar samt att främja en rättvis fördelning den nytta av som uppstår vid utnyttjandet av genetiska resurser. 1 konventionen anges riktlinjer för arbetet med den biologiska mångfalden. I riktlinjerna ingår bl.a. inrättande av skyddade områden samt utveckling långsiktigt av hållbara brukningsmetoder. Dessutom betonas miljöansvar inom olika samhällssektorer samt utbildning och forskning.

I december 1993 fattade riksdagen beslut nationell strategi för om en

biologisk mångfald och ett hållbart utnyttjande biologiska

av resurser prop. 1993/94:30, JoU 1993/94:9, rskr. 87. Riksdagen betonade att miljömålen skulle vikt och betydelse skilda ekonomiska ges samma som

30 Motiv för kalkning

överväganden. En helhetssyn skulle tillämpas för att upprätthålla ekologiska och säkra arters långsiktiga överlevnad. Arbetet processer skulle ske i flera steg. Naturvårdsverket fick i februari 1993 regeringens uppdrag att i samarbete med sektorsmyndigheterna Boverket,

Jordbruksverket, Skogsstyrelsen och Fiskeriverket ta fram en landstudie

med den samlade kunskapen biologisk mångfald. Uppdraget om motiverades såväl nationella behov Riokonferensens beslut om av som biologisk mångfald. Samtidigt aviserades även avsikten att ta fram aktionsplaner eller handlingsprogram for biologisk mångfald. Riksdagen konstaterade också att kunskapen om skyddsbehov inom många naturtyper, bl.a. öar och vattendrag, ännu mycket otillfredsställande var och behövde stärkas. Det kalkningsprogram som sedan flera år pågick skulle successivt byggas ut, framför allt i Norrlands inland och fjälltrakter.

I juli 1994 regeringen Naturvårdsverket och ovannämnda fyra

gav sektorsmyndigheter i uppdrag att inom sina respektive områden ta fram aktionsplan för biologisk mångfald. Utgångspunkt för arbetet var de en miljömål och den strategi för att arbeta med biologisk mångfald, som riksdagen hade antagit. Samtliga aktionsplaner föreligger nu och remissbehandlas för närvarande. På grundval detta arbete planerar av

regeringen att lägga fram proposition i september i år.

en

Med biologisk mångfald variationen bland levande organismer i avses alla miljöer samt de ekologiska relationer och processer som organismema ingår Biologisk mångfald kan relateras till tre olika

nivåer: genetisk nivå, artnivå och ekosystemnivå.

Den genetiska variationen är av stor betydelse i vattnens ekosystem.

Dagens kunskap har visat att många laxartade fiskar främst öring,

röding och lax förekommer i unika genkombinationer i specifika

vattendrag och sjöar. Ofta är dessa vatten hotade såväl försurning av

påverkan, vilket har medfört att många genetiskt unika

som av annan fiskstammar successivt har slagits ut.

Kunskapen biologisk mångfald är bäst på artnivå. Det råder dock om

osäkerhet även här. En uppskattning är att det totalt rör sig om 10-100

miljoner arter på jorden. I Sverige uppskattas det totala antalet arter till omkring 50 000, exkl. mikroorganismer. Naturvårdsverket beräknar att omkring 3 500 arter 7 % vår artstock är hotade eller s.k. - ca av rödlistade arter. Dessa arter uppges både ha ett egenvärde och vara indikatorer på den sammantagna situationen i olika ekosystem.

Motiv för kalkning 31

I sin aktionsplan betonar Naturvårdsverket betydelsen av biologisk mångfald för att upprätthålla livsprocesser och fungerande ekosystem. Av planen framgår samtidigt att kunskapen är bristfällig om hur långt flora och fauna kan utarmas utan risk för ogynnsamma, kanske livshotande miljöförändringar. I många fall är det således oklart vilken betydelse de enskilda arterna har för fungerande ekosystem. Enligt verket bör därför försiktighetsprincipen tillämpas regelmässigt.

Verket påpekar också att biologisk mångfald till sin karaktär är en dynamisk företeelse. Förändringar sker över tiden i artemas inbördes förhållanden och i deras livsmiljöer ekosystemen till följd av både - klimatförändringar och människors påverkan. Arbetet med att upprätthålla biologisk mångfald utgår således från ekosystem som redan är eller mindre påverkade. Det är därför fel att generellt sträva efter mer att "frysa" ett visst tillstånd. Insatserna rör som regel inte heller den biologiska mångfalden i sig utan förutsättningarna för att upprätthålla biologisk mångfald.

Enligt Naturvårdsverket bör arbetet med biologisk mångfald i första hand knytas till den verksamhet som pågår i län och kommuner. Samtidigt bör arbetet så långt som möjligt relateras till "naturens - egna gränser" t.ex. naturliga utbredningsområden eller naturgeografiska regioner. Naturvårdsverket föreslår även att verket preciserar försumingshotade områden med stora bevarandevärden, inom vilka kalkning och biologisk återställning bör utföras på ett sådant sätt att den biologiska mångfalden gagnas.

Den biologiska mångfalden påverkas av användning av mark och vatten och luftföroreningar. I sjöar och vattendrag anges vattenregleringar, av föroreningar inkl. försurning och introduktion av för området främmande arter de främsta hoten mot biologisk mångfald. som Försurningen har haft starkt negativ inverkan på framför allt näringsfattigt inlandsvatten. Svenska inlandsvatten har försurats i långt högre utsträckning än sjöar och vattendrag på kontinenten. Problemen är mest utvecklade i Syd- och Mellansveriges urbergsområden, där markens förmåga att buffra surt nedfall är sämre.

I slutet av 1970-talet var en femtedel av alla vatten större än ett hektar, ca 17 000 sjöar, så skadade av försurning att de torde ha förlorat 10- 20% sin ursprungliga artuppsättning. Under de två senaste av decennierna har ungefär en tredjedel av dessa vatten neutraliserats kalkning. Ett stort antal kemiska och biologiska undersökningar genom

2 16-0722

32 Motiv för kalkning

har genomförts i svenska sjöar och vattendrag. Trots detta saknas ofta uppgifter om artsammansättning för varje enskilt vatten före försurning och vid beslut om kalkning. En ungefärlig bild dock kunna anses

återskapas genom intervjuundersökningar och studier icke försurade

av vatten i området. Både Naturvårdsverket och Fiskeriverket anger emellertid i sina aktionsplaner att kunskapen behöver öka i fråga om den biologiska mångfalden i sötvatten och hav.

En mera omfattande kalkning av våtmarker har börjat växa fram under den senaste tioårsperioden. Våtmarkemas utströmningsområden kan kalkas för att dämpa s.k. surstötar under högflöden. Sådana surstötar blir allt frekventa den omgivande fast- och våtmarken är. mer surare I ett policydokument om våtmarkskalkning år 1994 rekommenderar dock Naturvårdsverket viss återhållsamhet med våtmarkskalkning då

markvegetationen skadas vid sådan kalkning. Se avsnitt 3.5.1.

Kalkning av våtmarker bör, enligt verket, enbart tillåtas där denna kalkning inte skadar marker som är klassade som värdefulla från naturvårdssynpunkt i Naturvårdsverkets inventering våtmarker. I län av med mindre andel kalkningsbara våtmarker rekommenderar verket en mer restriktiv hållning. Verket framhåller även vikten dokumenterad av kompetens hos personer som planerar våtmarkskalkning.

3.2 Naturlig surhet

Alla sura vatten är inte försurade till följd av föroreningar eller annan mänsklig påverkan. Det finns även naturliga variationer av Surhetsgraden. En orsak till naturligt sura vatten kan humusämnen. vara Dessa bildas vid nedbrytning av dött växtmaterial i framför allt skogsoch myrmarker och förs ut i angränsande sjöar och vattendrag. Många humusämnen är syror med varierande styrka varför dessa vatten har en naturligt låg pH-nivå. En annan orsak till naturlig surhet kan vara svavelhaltiga leror i före detta havsbottnar i kusttraktema.

Surhetsgraden varierar således naturligt. Kalkas naturligt vatten, sura som är försurade, skapar man miljöer med onaturliga pH-nivåer för de arter som förekommer där. Detta anses ha förekommit. Ett vatten kan emellertid också vara surt som en kombination antropogen försurning av

försurning till följd av mänsklig påverkan och naturlig surhet.

- - Naturligt sura vatten kan ytterligare försuras via bl.a. sur nederbörd eller intensivt skogsbruk. Statsbidrag till kalkning kan utgå även för sådana

Motiv för kalkning 33

vatten då bidraget är avsett för behandling motverkar försurning som dvs. antropogent betingad surhet. I sådana fall kan det vara svårt att avgöra hur stor del av vattnets surhet som är naturligt betingad och hur stor del som är antropogent betingad. Svårighetema med dessa bedömningar gäller dock snarare inverkan av skogsbruket än inverkan surt nedfall. av

3.3 F Örsumingen i Norrland

Norrlands inland och fjälltrakter ligger på längre avstånd från utsläppskälloma. Under en lång tid ansågs de därför inte vara .lika utsatta för försurning som Syd- och Mellansverige. Behovet av kunskap om vattenkemi och biologi har också generellt varit mer uttalat när det gäller sjöarna i Norrland jämfört med sjöarna i Syd- och Mellansverige. Provtagningar visar dock att nederbörden är sur även i Norrland och att

ytvattnet i många norrländska sjöar är försurat dvs. pH har sjunkit under

6,0 och alkaliniteten under 0,05 mekv. per liter. Detta medför risk för forsurningsskador.

Jämfört med vad som är fallet i stora delar av Syd- och Mellansverige ser dock problemen annorlunda ut i stora delar av Norrland eftersom försurningen där ofta inte har trängt lika långt ner i marken. Senare års studier visar snarare på ett s.k. surstötsproblem. Det sura nedfallet ackumuleras i snön och når under snösmältningen på kort tid ut i vattendragen utan att hinna neutraliseras i marken.

Undersökningar visar att även kortvariga perioder av högflöden med låga pH-värden, surstötar, kan ge allvarliga skador på det biologiska livet. För att kunna analysera faran krävs frekventa, kemiska provtagningar i snösmältningen eller enstaka biologiska provtagningar

i rinnande vatten efter snösmältningen. Årsmedelvärdet pH kan

mycket väl ligga inom ett för ekosystemen bra intervall över 6,0 trots att vårfloden är sur. Bristen på äldre biologiska och vattenkemiska

inventeringar i Norrland gör det emellertid svårt att närmare fastställa

försumingsprocessema i Norrland. Små avrinningsområden med tunt marktäcke och stora mängder surt nedfall ses emellertid de som känsligaste områdena. Sådana områden finns främst i södra fjällkedjan och i Norrlands kustzon. Surstötar kan förutsägas att mäter genom man

pH i snö inom försumingskänsliga områden. Inom små

34 Motiv för kalkning

avrinningsområden medför pH-värden under 4,8 i snön sannolikt pH

under 5,0 i vårfloden. i

3.4 Utnyttjande av naturresurser

Utöver biologisk mångfald är bibehållna förutsättningar att utnyttja naturresursema en bevekelsegrund för kalkning av sjöar och vattendrag. Främst handlar det fiske såväl den yrkesmässiga fiskenäringen om - som fritidsfisket och tillgången till dricksvatten god kvalitet. Även - av rekreation och friluftsliv hör hit.

3.4.1 Fiske

Vi bjöd in intresseorganisationer till en hearing om kalkningens

betydelse. Inbjudna och deltagande organisationer framgår av bilaga 4.

I anslutning till denna hearing har vi erhållit såväl skriftliga som muntliga synpunkter på kalkningens betydelse från företrädare for Sveriges Fiskares Riksförbund SFR, Sveriges lnsjöfiskares Centralförbund, Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund samt Sveriges Fiskevattenägareförbund. Samtliga betonar vikten av en väl fungerande kalkning för fiskebeståndet. Dagens nivå på kalkning anges som en miniminivå.

Enligt SFR gynnar kalkningen det yrkesmässiga fisket på flera sätt. Som exempel anges att öringen räddats/ökat tack vare omfattande kalkning i nästan alla bäckar i Bohuslän och Halland och även i vattendrag i Kalmar, Blekinge och Västerbotten. På Västkusten har man även noterat att ålen undviker att gå upp i sura vattendrag, men att åltätheten har ökat efter kalkning. Produktion och fiske av atlantlax har också ökat väsentligt efter kalkning av västkuståar.

Fiskevattenägareförbundet ser kalkningen som en avgörande faktor för fiskbeståndet i sina vatten. Bl.a. framhåller man att över 80 % av vattnen i Sydvästsverige måste kalkas regelbundet. Fiskevattnen upplåts till allmänheten via försäljning av fiskekort.

Sportfiskarna menar att sett ur perspektivet av samhälleliga värden är kalkningen lönsam upp till en betydligt högre nivå än dagens nivå, varför insatserna på sikt bör utökas.

Motiv för kalkning 35

3.4.2 Dricksvatten

Försumingen kan indirekt ha viss betydelse för tillgång till dricksvatten av god kvalitet. Vattnet i enskilda, grävda brunnar är ofta surt. Detsamma gäller även för en del enskilda, djupborrade brunnar i försumingsdrabbade områden med tunna jordlager. I grundvatten Ökar

halten aluminium i jonforrn när pH sjunker under 5,5. Vid låga pH-

av värden ökar även halter av tungmetallerna koppar, kadmium och bly.

Försumingen leder således främst till förhöjda halter av olika metaller i vattnet. Livsmedelsverket kontrollerar och reglerar kvalitén i det färdiga dricksvattnet. Detta görs utifrån en lång rad parametrar och gränsvärden, som även omfattar metallhalter. Försumingen leder således till effekter verket bevakar oavsett källan. Därmed uppfattas som försurningen inte som ett hälsoproblem i sig inom Livsmedelsverket. Situationen är sannolikt likartad inom de kommunala vattenverken.

Vatten- och Avloppsverksföreningen inbjöds till vår hearing med

intresseorganisationer, men avböjde att delta.

Ett problem med surt vatten som uppges vara rätt omfattande är däremot att ledningarna vittrar sönder. Detta leder till både förhöjda metallhalter i vattnet och omfattande kostnader för reparation och underhåll av ledningssystemet.

3.4.3 Rekreation och friluftsliv

Naturmiljöns betydelse för rekreation och friluftsliv har studerats och belagts i olika sammanhang.

Styrelsen för Sverigebilden genomförde 1992 en attitydundersökning av Sverige turistland. I vart och ett av 10 europeiska länder som intervjuades ca 1 000 personer om sin uppfattning om Sverige som turistland. En fråga gällde motiv för att besöka Sverige. Svaren varierar något mellan de olika länderna. En genomgående trend är dock att näst efter att besöka släkt och vänner anges naturupplevelser samt en ren och oförstörd miljö som det viktigaste skälet att åka till Sverige. I en annan studie, som avrapporterades två år senare, intervjuades närmare 20 000 hade besökt Sverige under sommaren 1994. Resultatet av personer som denna studie är mycket likartat i fråga om motivet att besöka Sverige. Av studierna kan man dock inte närmare läsa ut vad i naturen som

36 Motiv för kalkning

lockar eller vilken betydelse eventuellt kan tillmätas fiske eller som kalkning av sjöar och vattendrag.

Resultatet av undersökningen Fritidsfiske 90 visar också tydligt att för fritidsfiskare är miljöupplevelsen viktigare faktor än både en

fångstmöjligheter och service.

De fiskeorganisationer deltog i vår hearing betonade kalkningens

som

betydelse för såväl fritidsfisket fiskenäringen. Samma synpunkt har

som framförts från organisationen Top Ten Fishing Sweden. Vi har dock inte funnit att i Sverige närmare har försökt belysa den specifika man betydelsen av försumingens och kalkningens inverkan rekreation och friluftsliv.

3.5 Effekter

av kalkning

Effekterna av kalkningsinsatsema följs på central nivå upp av Naturvårdsverket och på regional nivå av länsstyrelserna.

3.5.1 Central

effektuppföljning

I syfte att analysera de långsiktiga effekterna kalkning bedriver av Naturvårdsverket sedan år 1989 programmet Integrerad Kalknings Effekt

Uppföljning IKEU. Programarbetet drivs i samarbete med

Fiskeriverket, Stockholms universitet, Lantbruksuniversitet i Uppsala och Limnodata HB. Programmet omfattade ursprungligen 14 kalkade sjöar och 7 kalkade vattendrag. Sedan verksamhetsåret 1994 har vattendragsprogrammet utökats till 18 vattendrag fördelade på 6 naturgeografiska regioner. Kalkning de utvalda IKEU-sjöama har i av genomsnitt pågått i 15 år. De första insatserna gjordes år 1974. De kalkade sjöarna jämförs med referensvatten inom miljöövervakningens nationella program för sötvatten.

Enligt en redovisning av IKEU-programmet från år 1993 uppfylls i de

flesta fall den kemiska målsättningen med kalkningen i de undersökta sjöarna. De biologiska samhällen erhölls i de kalkade sjöarna som var dock inte helt likvärdiga med motsvarande biologiska samhällen i okalkade, neutrala referensvatten.

Motiv för kalkning 37

En nyligen lämnad redovisning av provtagningsresultat från år 1994 ger en mer komplex bild av kalkningens effekter. Enligt denna redovisning är de vattenkemiska och biologiska resultaten ibland motsägelsefulla. En stabil vattenkemi leder enligt denna utvärdering inte med nödvändighet till ett stabilt organismsamhälle eller en biologisk mångfald. Av redovisningen framgår också att artrikedomen kan variera mellan olika delar av samma sjö efter kalkning.

Det konstateras således att biologin i vissa delar av de kalkade sjöarna fortfarande kan vara påverkad av försurning, trots att vattenkemin enligt Naturvårdsverkets mål har blivit acceptabel. En slutsats som dras i IKEU-arbetet är att begreppet biologisk mångfald bör omdefmieras till biologisk ursprunglighet eller orördhet. det fortsatta arbetet med IKEU-programmet har man också för avsikt att i högre grad jämföra de kalkade IKEU-sjöama med motsvarande referensvatten.

En samlad redovisning av kalkningens effekter år 1995 visar på flera

önskade effekter i ett kortare tidsperspektiv. Bl.a. höjs pH och

alkalinitetsvärden samtidigt som halten av giftiga metaller t.ex.

aluminium går ner. Biologiskt får man oftast större populationer av

olika arter och även en större mångfald av skilda arter. I de flesta fall ökar fiskproduktionen, medan arter som gynnats av försumingen vanligen minskar eller försvinner.

Redovisningen visar emellertid även på oönskade effekter. Tydligast är skadorna vitmossor och lavar vid våtmarkskalkning. Korttidseffekter i form av algblomning och massutveckling av växter har även noterats. Vanligen stabiliseras dock ekosystemet efter en period. I grunda sjöar har i undantagsfall också en ökad igenväxning av bottenfast vegetation observerats till följd av bättre vattenkemiska förhållanden. Grunda sjöar som kalkats flera gånger riskerar att växa igen med en hög vegetation, som har sina rötter i det näringsberikade och avgiftade bottensubstratet. Denna vegetation försvinner vid en återförsurning.

Trots att kunskaperna om effekterna av kalkning har ökat avsevärt under det senaste decenniet, finns det fortfarande oklarheter kring hur kalkningen påverkar försurade sjöar och vattendrag. Oklarheterna gäller framför allt hur ekosystemen kommer att utvecklas i de kalkade vattnen lång sikt. Ett annat exempel rör kvicksilverhalten i fisk. Senare långtidsstudier visar att kvicksilverhalten i fisk vanligen minskar efter kalkning.

38 Motiv för kalkning

För att kontinuerligt följa utvecklingen i kalkade våtmarker startade Naturvårdsverket år 1993 ett projekt för att långsiktigt följa upp effekterna av våtmarkskalkning.

Regional effektuppföljning

Länsstyrelserna svarar, enligt Naturvårdsverkets allmänna råd, för regional effektuppföljning i kalkade vatten. Både huvudmännen och konsulter kan emellertid vara delaktiga i effektuppföljningens genomförande. Länsstyrelsemas åtagande rör uppföljning av vattenkemiska effekter. Därutöver kan länsstyrelserna även bedriva

biologisk effektuppföljning i form av bottenfaunaundersökningar och

provfiske.

Enligt gällande riktlinjer för verksamheten skall länsstyrelsen, i de län där kalkning bedrivs, även upprätta ett program och en plan för att följa upp kalkningens effekter. Planen skall godkännas av Naturvårdsverket. Enligt verkets uppgifter bedriver länsstyrelserna för närvarande vattenkemisk effektuppföljning i ca 7 500 sjöar och ca 700 vattendrag. Länsstyrelserna genomför regelbundet biologisk effektuppföljning i form av undersökningar av bottenfaunan i 2 000 5 000 objekt och i form av provfiske i ca l 200 objekt.

3.6 Erfarenheter från andra länder

För att motverka skador av försurning har kalkning av sjöar och

vattendrag bedrivits i flera länder i Europa och även i Kanada och USA.

I Finland har under senare år försök med kalkning bedrivits i mer än 100 sjöar och vattendrag. Vetenskapliga studier dessa objekt har av avrapporterats under början av l990-talet. I samma syfte har kalkning av sjöar och vattendrag även förekommit i mycket begränsad utsträckning i Skottland, Wales, Polen, Nederländerna, Tyskland, Österrike och Italien. Även i Kanada och USA har försök med kalkning genomförts under samma period.

I USA avslutades år 1992 det tioåriga forskningsprojektet "Living Lakes", som genomförts med stöd av kraftindustrin. Programmet syftade till att utvärdera olika kalkningsmetoder och dess ekologiska effekter.

Motiv för kalkning 39

Resultaten av genomförda kalkningar tyder genomgående positiva effekter. Efter avslutad kalkning har den federala regeringen och kraftindustrin avsett att de olika delstatema själva skulle ta över och finansiera en fortsatt, mer tillämpad kalkning. Detta sker i begränsad omfattning.

Det finns ingen samlad dokumentation som beskriver nuläget och resultatet av genomförda försök med kalkning i Kanada, USA och de ovan angivna europeiska länderna.

Det är enbart i Sverige och Norge, som kalkning har bedrivits mer permanent och i större skala. I Norge inleddes försök med statligt finansierad kalkning år 1983. Under flera år hade då det statliga forskningsinstitutet, Norsk institutt for vannforskning NIVA, bedrivit en omfattande forskning om försumingens effekter.

Det norska anslaget för kalkning har gradvis ökat. Under år 1995 utgjorde anslaget 93 miljoner norska kronor NOK. Anslaget fördelas genom Direktoratet for Naturforvaltning DN till länen, som därefter fördelar medel till lokala kalkningsobjekt. En penningsmässig skillnad görs mellan stora och lokala projekt. Stora projekt har en årlig driftbudget på mer än 500 000 NOK och betraktas som nationella projekt. Nyligen har DN fastställt en detaljerad plan för de framtida kalkningsinsatsema. DN föreslår att anslaget fortsätter att öka. För 1996 har 118 miljoner NOK fastställts. En inte oväsentlig del det norska av

kalkningsanslaget har hela tiden använts för forskning om kalkningens

effekter. Den vetenskapliga publiceringen hålla hög - som anses en kvalitet tyder på en god biologisk måluppfyllelse. -

Fram t.o.m. år 1995 hade ca 2000 sjöar eller vattendrag kalkats i södra Norge. Den kalkade sjöarealen motsvarar i genomsnitt 7,6 % av den ytvattenareal i Norge där den kritiska belastningen överskrids. Kalkbehovet räknas fram med utgångspunkt i nedfall kväve och av svavel samt gränserna för kritisk belastning i de områden som skall kalkas och ett s.k. bufferttillägg. I områden med hög belastning kalkar man upp till en alkalinitet av 0,05 mekv per liter. I områden med en lägre belastning kalkar man upp till 0,03 mekv per liter.

Som nämns nedan i kap. 7 har norska nationalekonomer även

utvecklat modell för att beräkna den samhällsekonomiska nyttan med en kalkning av enskilda objekt.

40 Motiv för kalkning

3.7 Vad säger forskningen

Det har varit vår ambition att inom för kommitténs arbete fånga ramen spännvidden i den vetenskapliga debatten om försurning och kalkning av sjöar och vattendrag. Vi har hållit en hearing med inbjudna forskare. Med utgångspunkt i ovannämnda ambition har våra experter lämnat synpunkter på vilka frågor som i första hand skulle behandlas samt lämpliga forskare att bjuda in. I bil. 5 lämnas en förteckning över deltagande forskare samt de frågor som de främst svarade för. Utöver denna hearing har vi under arbetets gång även fått information om andra forskningsresultat. Främst har detta skett i kontakterna med våra experter, i diskussioner med och skriftliga synpunkter från Naturvårdsverket samt via ett uppdrag till IVL.

De frågor som behandlats rör i huvudsak fem områden. Dessa områden rör kalkningens inverkan på kvicksilverhalt i fisk, samband mellan Vattenkvalitet och biologisk återhämtning efter kalkning, naturlig variation surhetsgrad och antropogen försurning, kriterier för av kalkning samt frågan om att avbryta kalkning.

3.7.1 Kalkning och kvicksilver i fisk

Forskare har kunnat konstatera ett samband mellan förändrat pH och

kvicksilverhalt i gädda. De större studierna inom det här området har fokuserat på förekomst av kvicksilver i fisk, medan de mekanismer som styr dessa förhållanden inte närmare har undersökts. Dessa samband är i många avseenden oklara.

Med hjälp av data från åren 1986-1989 har kalkningens inverkan på

kvicksilverhalten i gädda studerats i 46 sjöar med pH i intervallet 5-7.

Resultatet visar att kvicksilverhalten sjönk med i genomsnitt 20 % efter tre till fyra år. Resultaten är dock långt i från entydiga. Spridningen varierade från en minskning på 40% till en ökning på 60%. Resultaten

tyder på att kvicksilverhalten i fisk inte enbart styrs av vattnets pH samt

att argument för ökad eller minskad kalkning inte generellt kan hämtas från detta perspektiv.

Motiv för kalkning 41

3.7.2 Vattenkvalitet och

biologisk återhämtning

Vi har i avsnitt 3.5, konstaterat att kortsiktigt uppnås i de flesta

ovan,

fall den vattenkemiska målsättningen med kalkning, dvs. och pH

alkalinitet stiger i önskvärd utsträckning. Detta förefaller vara ett oomstritt faktum. Däremot kan vi konstatera att flera frågor kvarstår

kring vad en förbättrad Vattenkvalitet innebär för den biologiska

återhämtningen i kalkade vatten.

Flera forskningsresultat tyder på att återhämtningen i sjöar med minskad sur belastning är en mycket långsiktig Effekten är lokalt

process. betingad och kan variera från 10 och till 50 år och därutöver. upp

Den biologiska återhämtningen är även indelad i olika faser.

l en primär fas efter kalkningen får man en kraftig ökning eller ett arter. av en par Denna effekt avtar ofta efter tid. I nästa fas börjar flera arter spridas. en

Antalet arter ökar längre tid förflyter efter kalkningen. Effekterna

som av kalkning bör därför, enligt flera forskare, bedömas i ett

tidsperspektiv om minst 10-15 år.

Faunan i kalkade vatten liknar faunan i oförsurade vatten än den mer

fauna som fanns före kalkning. Samtidigt tenderar faunan i kalkade

vatten att bli mer lik faunan i andra kalkade vatten. Detta kan bero på flera faktorer. En bidragande faktor är att hotade rödlistade arter ofta

är mer vanligt förekommande i oförsurade vatten än i kalkade vatten.

Ytterligare iakttagelse är att giftiga former aluminium kan en av uppträda i samband med surstötar i kalkade vattendrag. Laxsmolt är speciellt känsliga för sådana förhållanden i samband med att de vandrar ut från sötvatten till havet och därmed skall sig till saltvatten. anpassa Detta beror på att giftigt aluminium påverkar fiskens gälar vilka reglerar fiskens saltbalans.

3.7.3 surhet

Naturlig och antropogen försurning

En annan fråga rör åtskillnaden naturligt varierad surhetsgrad och av en antropogent betingad försurning. Förekomst nederbörd i hela av sur landet även i Norrland förefaller oomstridd. Däremot - - numera vara finns det enligt resultatet flera forskares studier endast begränsade - av -

tecken på antropogent betingad och varaktig försurning i

en av vattnen Norrland. Den forskning här är aktuell baseras enbart kemiska som

42 Motiv för kalkning

förhållanden i de undersökta vattnen. l dessa fall har biologiska förändringar inte undersökts och studier under perioder av surstötar har

endast genomförts i begränsad utsträckning.

Andra undersökningar små vattendrag under snösmältningen visar på av

antropogent betingade sura episoder i över 10% av Norrlands inland och

fjälltrakter samt indikation på försumingsskador i ytterligare mer än området. 20% av det undersökta

Forskarna pekar ut två naturliga källor till ytvatten i Norrland. Det sura rör sig enkraftig belastning av humussyror i kombination med en om berggrund inte förmår neutralisera dessa syror. Det rör sig också som

naturliga geologiska källor med sulfat s.k. svartmockajordar. Enligt

om -

dessa forskare har pH legat stabilt i intervallet 5-7 under de senaste

1000 åren i de undersökta vattnen.

3.7.4 Kriterier för kalkning

Flera forskare berör frågan om när, var och hur man skall kalka, dvs. de kriterier hittills har tillämpats för kalkning. Det handlar om flera som olika aspekter.

En aspekt rör metoder för att skilja naturligt varierad surhetsgrad från en antropogent betingat försurning, då enbart antropogent försurade vatten skall kalkas enligt gällande bestämmelser.

En aspekt rör möjligheterna att effektivisera kalkningsinsatsema annan att bl.a ta hänsyn till hela avrinningsområden, olika marktyper genom och sjöamas omsättningstid. Här finns forskare menar att det finns som betydande effektiviseringspotential både ekologisk och ekonomisk en ur synvinkel.

Andra forskare att underlaget för att ta ställning till menar kalkningsinsatser bör förbättras. Detta bör ske både i form av länsvisa beräkningar gränserna för kritisk belastning och i form av hänsyn till av naturlig återhämtning av vattensystem där såväl belastning som försurande nedfall är lågt.

Motiv för kalkning 43

3.7.5 Att avbryta kalkning

En viktig fråga, som hänger ihop med kalkningens långsiktiga effekter, är vad vi känner till om konsekvenserna av att avbryta inledda

kalkningsinsatser i en sjö eller ett vattendrag.

Som ovan nämnts är en effekt av försumingen att metaller löses ut i vattnet. Vid kalkning fälls metallema ut och blandas med bottensedimentet. Vid den återförsuming som följer på en avbruten

kalkningsinsats löses enligt rådande teorier de metaller från

- bottensedimentet som står i förening med vatten åter ut i vattnet. Det finns exempel på att om vattnet har varit starkt försurat och kalkningen pågått under längre tid kan metallhaltema vid återförsuming bli en betydligt högre än i försurade, okalkade vatten. Har vattnet en kort

omsättningstid går denna återförsuming snabbt. Vattnet blir mycket surt

och den vegetation och det djurliv som etablerats efter kalkningen slås ut.

3.7.6 Behov av fortsatt forskning

En samstämd uppfattning bland de forskare som deltog i vår hearing är

att det behövs långsiktig uppföljning kalkningens effekter.

en mer av Behovet bättre belysning av naturliga variationer framhölls därvid. av en Även behovet bättre kunskap kopplingar mellan kemiska och av en om

biologiska effekter av kalkning framhölls. Effekter av högflöden och

surstötar behöver också belysas bättre. Dessutom framhölls betydelsen

av ett bättre utbyte mellan praktiska och teoretiska erfarenheter.

3.8 Sammanfattning

Betydelsen av en biologisk mångfald för att uthålligt kunna utnyttja

naturresurserna förefaller väl dokumenterad och har manifesterats vara i både nationella och internationella beslut. Sverige har bekräftat detta

i anslutning till bl.a. undertecknandet FN:s konvention om biologisk

av mångfald i juni 1992 och vid riksdagens beslut nationell strategi om en för biologisk mångfald i december 1993. Samtidigt betonas

genomgående vikten av en utökad kunskap och en utveckling av arbetet med att bevara den biologiska mångfalden. Försumingen har allvarligt inverkat på den biologiska mångfalden i främst näringsfattiga

44 Motiv för kalkning

insjövatten. Många av dessa vatten har neutraliserats kalkning genom under de gångna tjugo åren.

Vår kunskap om den biologiska mångfalden är bäst på artnivå och gäller då främst större arter. Fiskeorganisationerna betonar också samstämt vikten av en väl fungerande kalkning för ett bevarat ñskbestånd. Vår kunskap är dock allmänt bristfällig om de enskilda artemas betydelse för fungerande biologiska system. Ofta saknas också kunskap om artsammansättning i enskilda vatten före kalkning.

Den uppföljning av kalkningsinsatser som hittills har genomförts visar

att på kort sikt erhålls flera de önskvärda och avsedda effekterna

av både vattenkemiskt och biologiskt. I vår kontakt med forskare inom området pekar dessa dock flera oklarheter när det gäller beslut om kalkning och kalkningens effekter. Det förefaller också vara en samstämd uppfattning bland de forskare vi har kontaktat att det behövs en bättre uppföljning av kalkningens effekter på sikt.

Möjligheten att teoretiskt fastställa en lämplig nivå för kalkning försvåras bl.a. av oklarheter kring frågor om naturlig surhet kontra antropogen försumig. Särskilt uttalade är problemen kring dessa frågor i stora delar av Norrland. Vi har också funnit att det finns oklarheter kring kalkningens inverkan på kvicksilverhalten i fisk.

En fråga av särskild betydelse är vilken kunskap finns som om konsekvenserna av att avbryta inledda kalkningsinsatser. Den rådande teorin är att de metaller som vid kalkning har fällts ut och bundits i bottensedimentet riskerar att åter lösas i sjövattnet vid en återförsuming.

Om vattnet har varit starkt försurat och kalkningen har pågått under

en längre tid kan processen med återförsuming leda till mycket höga halter av metaller. Vattenkvalitén kan då bli avsevärt sämre än vad som var

fallet i det försurade vatten där kalkning gång inleddes. Vattnets

en omsättningstid avgör hur snabbt det går med denna process av återförsuming.

Motiv för kalkning 45

Källor: F örsurningen i Sverige Vad vet vi egentligen SNV 1995:4421 - Miljön som långsiktig restriktion. Bilaga 2 till LU 95 Försurning av små vattendrag i Norrland. SNV 1995:4343 Försurning i fjällen Fiskeriverket. Sötvattenlaboratoriet. PM nr 2:1991 Naturligt surt eller antropogentförsurat ytvatten iNorrland SNV 1995 Aktionsplan för biologisk mångfald SNV 1995:4463 Aktionsplan för biologisk mångfald Fiskeriverket 1995

Liming of Acidified Surface Waters Henrikson/Brodin 1995 Efekter av kalkning. IKEU:s årsrapport 1993. SNV 1994:4344

Kalkning av Våtmarker. Policydokument. SNV 1994 Kalkning av våtmarker. Metoder och effekter. SNV 1995:4484 Kalkning och biologisk mångfald. M. Appelberg 1996 Uppgifter om yrvattenkalkning. Naturvårdsverkets skrivelse 1996-02-06 Mer uppgifter om ytvattenkalkning. Naturvårdsverkets skrivelse 1996-03-08

Skriftligt lämnade underlag för hearing med forskare 1996-02-12

Synpunkter på kalkningsverksamheten i Sverige. IVL rapport 1996 Kalking bringer liv tilbake i forsurede vann och vassdrag. DN 1995 -

Reliming and reacidification Efects on Lake Water.

Dickson et al. 1996.

Liming and reacidification reactions of lake ecosystem.

Lake Lysevatten in Sweden. Alenäs et al. 1990.

Image of Sweden in Europe. Styrelsen for Sverigebilden 1992.

Utländsk turism i Sverige sommaren 1994. Styrelsen för Sverigebilden 1994.

Fritidsfiske 90. Fiskeristyrelsen/Statistiska centralbyrån 1990.

F örsurningsläget i svenska vatten och kalkningsbehovet. W. Dickson 1988

aüåiåÄ x .zâfâkátiâxxfax :xâsgfaâiü

fw: såå

aiwañå

4 Prioritering av insatser

I avsnitt 2.3 har vi kort beskrivit hur kalkningsverksamheten har vuxit

fram. I detta kapitel skall vi något närmare belysa hur prioriteringen av

insatser sker med stöd förordningen 1982:840 för kalkning av sjöar av

och vattendrag, i fortsättningen benämnd kalkningsförordningen. Olika

källor finns att tillgå for sådan belysning. en

Av Riksrevisionsverkets RRV redovisning statsbudgetens utfall av framgår kalkningens ekonomiska utfall endast på anslagsnivå. Andra

källor för analysen måste därför sökas.

En sådan källa för att belysa fördelningen av kalkningsinsatser är

miljödatasystemet KRUT Kalkningsverksamhet, Recipientkontroll och Utsläppskontroll. Naturvårdsverket har centralt ansvar för systemets

utformning. Länsstyrelserna började rapportera data till KRUT under

mitten 1980-talet. När det gäller kalkningsdelen omfattar KRUT av uppgifter om:

administration bl.a. kalkningsobjekt, huvudman och ekonomi

-

kalkningsobjekten och kalkningens genomförande

-

kemisk effektuppföljning.

-

En källa är de nyckeltal Naturvårdsverket inom ramen för annan som -

sitt för kalkning sjöar och vattendrag började utveckla i

program av början 1990-talet. Redovisning dessa nyckeltal föreligger för av av närvarande för treårsperioden 1991/92-1993/94. Nyckeltalen bygger på

separat redovisning från länsstyrelserna och avser uppgifter om: en

kemisk och biologisk effektuppföljning

kostnader för kemisk och biologisk måluppfyllelse kostnader för biologisk återställning -

kostnader för planering, upphandling, spridningskontroll och annan

administration kostnader för kalkspridning samt -

den kalkmängd som spridits under året.

-

Statistiska centralbyrån redovisar årligen såld mängd kalk. Detta är inte

48 Prioritering insatser

av

alltid detsamma under året spridd mängd kalk, vilket redovisas i som såväl KRUT som nyckeltalen.

Utöver dessa källor måste redovisning medelsfördelningen inom

en av

kalkningsverksamheten bygga på Naturvårdsverkets årliga förslag till fördelning av tillgängliga medel. Tillgängliga medel omfattar anslagna

medel plus reserverade, tidigare odisponerade medel, inte som är

uppbundna genom fattade bidragsbeslut.

4.1 Verksamhetens omfattning och fördelning

För närvarande sprids ca 200 000 ton kalk år i landets sjöar och per vattendrag. Den successiva utbyggnaden verksamheten under den av

gångna tjugoårsperioden framgår tig. 4.1.

av

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - . . - - - . - - - - - - - - - - - - - - - -Wzooooocon

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - - . - - - - - - - - V iaoooocon . . . . . . . . . . . . isooooion . . . . . . . . , . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - . - - - - . . - - . - - - - - - - - . - - - - - - -- 1400001011 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - - - - - . - - - - - - - - - . - - - - - - - - -v120000ton . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - - - . - - - . - - - - - - - - - - - - iooooocon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Booooton . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . sooooion . 40000100 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - . - - . - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - - . . - - V- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - zooooton - 0on

i

Fig. 4.1

Årlig mängd kalk som har spridits under perioden 1976/77-1993/94

Källa

Fiskeristyrelsen t.o.m. 1981/82, Naturvårdsverkets kalkningsregister

KRUT fr.o.m. 1982/83.

Prioritering insatser 49 av

Kalkning sjöar och vattendrag bedrivs i 21 av landets 24 län. I av Uppsala län, Gotlands län och Malmöhus län bedrivs ingen kalkning. Av ñg. 4.2 framgår budgeterade medel för omkalkning under perioden 1992/93-1994/95. Inför verksamhetsåret 1995/96 har inga medel beviljats for nykalkningar på grund medelsbrist. I 6 län har av kalkningen begränsad eller mycket begränsad omfattning. De en

huvudsakliga kalkningsinsatsema finns således i 15 län.

kronor O SMOGD 1000000015üXJ000 ZOUXJOW ZSOOOOM Süäå Jämtland Västerbotten Västernorrland Älvsborg Värmland Kopparberg Jönköping Kronoberg Halland Goteborg/Bohus Gävleborg Kalmar Blekinge Örebro Kristianstad Östergötland Västmanland Skaraborg Sörmland Stockholm Norrbotten

Fig. 4.2

Budgeterade medel för omkalkning. Årsmedeltal för perioden 1992/93-

1994/95. Källa Naturvårdsverkets förslag till fördelning av statsbidraget

50 Prioritering insatser

av

Utvecklingen av planerade respektive omkalkningar sedan

nyverksamhetsåret 1988/89 framgår ñg. 4.3. Kostnaderna i 1995 av anges

års priser. Kalkningsverksamheten utökades kraftigt under början

av 1990-talet. Detta är främst följd de nykalkningar inleddes en av som

under perioden. Dessa nykalkningar är i huvudsak koncentrerade till de län som i dag har de mest omfattande insatserna.

- - - - - - - - V- - - V- - - - - VV- - V- V- - - - - - - V- - - - - . - - - - - V- - - - - V- - - - - VV- - - - V- - - - - - 200000 kr 000 - - - - - - - - - - A- - - AV- - - - r V- - - - - - - - - - - - - - V- - - - A - - - - - - - 130000 000kr - - - - - - - - - - - - - - - V- - - - V- - - - - - - - - 160000000kr - - - - v- - - - - - V- - - V- - - - - - - - - 140000000kr - - - - - - - - - - - - - - - V- - - -- 120000000kr 100000000kr 80000000kr . i 60000000kr 40000000kr 20000000kr Okr

1 1 1 1 1 1 1 umma budgeterade omkalkningar 1995arsprisnivå ElSumma budgeterade nykalkningar 1995ársprisnivå I

Fig. 4. 3

Medel för ny- och omkalkning i 1995 års prisnivå under perioden

1988/89-1994/95 Källa

Naturvårdsverkets förslag till fördelning statsbidraget.

av

Av fig. 4.4 framgår hur kalkningen har vuxit fram i olika län sedan verksamhetsåret 1984/85. Av bilden framgår att under den

senaste

tioårsperioden har kalkningen varit koncentrerad till 14 län. 7 de 9

av

Prioritering av insatser 5l

haft verksamhet betydande omfattning under perioden län som av mer spridd kalk eller hade inlett kalkning redan under 100 000 ton mer - - 1980-talet. I de två övriga dessa län Jämtlands län och mitten av av - Västerbottens län utökades kalkningen markant under början av 1990- -

talet, främst på grund kalkning i rinnande vatten.Länsbeteckningama

av framgår bil.2. av

250tusen on

200 tusen ton

150 tusen on

100 tusen lon

50tusen ton

0tusen ton

I 19904994 g 1985-1989 E 1984

Fig. 4.4

Årlig mängd såld kalk sedan år 1984.

Källa SCB

lämnas enligt kalkningsförordningen med högst 85% av

Bidrag kostnader inte särskilda skäl föranleder annat. Enligt

godkända om

riktlinjer for verksamheten lämnas statsbidrag till Naturvårdsverkets

100% godkända kostnader riksintresse föreligger. Utan att

av om

riksintresse föreligger kan bidrag även utgå till 95% av godkända

verket bedömer att insatsen är mycket angelägen och kostnader om

52 Prioritering insatser

av

finansieringen är svårlöst. Av ñg. 4.5 framgår andelen planerade

att

insatser med bidrag över 85% har ökat under 1990-talet.

Främst har

dock bidrag med 100% rör riksintresse ökat.

- som -

200000 kr 000

180 000000kr

160 000000kr

140 000 kr 000

120 000000kr

100 000000kr

80000000kr

50000000kr

40000000kr

20000000kr

-lkr 1991/92 1992/93 1993/94 1994/95 I Budgeterad kostnad med 85 bidrag % 1995årsprisnivå " generad I kostnad med 95 bidrag % 1995arsprisnivå D Budgeterad kostnad med 100%bidrag 1995arsprisnivå

F 4.5

Budgeterad fördelning bidragsprocent i 1995 års prisnivå

av under perioden 1991/92-1994/95 Källa

Naturvårdsverkets förslag till fördelning av statsbidraget.

4.2 Naturvårdsverkets

prioritering

Genomförda analyser kalkningens konsekvenser

av utgör, enligt Naturvårdsverket, själva grunden för

kalkningsverksamheten. Verksamheten följs kontinuerligt på både central nivå

upp det s.k. -

IKEU-projektet och regional nivå länsstyrelsemas effektuppföljning.

- -

Uppföljningama har legat till grund för såväl verkets fortsatta agerande

som verksamhetens utveckling.

1996:53 Prioritering av insatser 53 SOU

År 1988 verket ut Allmänna råd för kalkningsverksamheten. Där gav

tidigare nämnts avsnitt 2.3 både ett kemiskt och ett

anges, som biologiskt mål för kalkningen. Det kemiska målet vid omkalkning är att

höja 6 och alkaliniteten över 0,1 mekv. liter. Naturligt sura

pH över per

ytterligare försurats på grund människans aktiviteter, bör

vatten, som av

vidare enligt verket kalkas till sin naturliga nivå. Det biologiska

- upp målet med hjälp kalkning neutralisera vattnen så att den är att av naturliga floran och faunan kan bestå eller återkolonisera det kalkade

vattnet.

de län där kalkning bedrivs tar länsstyrelsen varje år fram en I kalkningsplan. Inför detta arbete lämnar verket ytterligare vägledning i

Riktlinjer för länsstyrelsernas kalkningsplaner Enligt gällande

m.m.

skall omkalkning prioriteras framför nykalkning. Enligt verket

riktlinjer bidrag i de fall vattenkemiska och

kan länsstyrelsen även ompröva

biologiska mål inte kan nås utan betydligt utökade insatser.

Den konkreta prioriteringen kalkningsinsatser mellan olika län växer

av växelspel mellan Naturvårdsverket, länsstyrelserna och fram som ett centralt dokument är den tidigare nämnda regeringen. Ett kalkningsplanen. I planen länsstyrelsen behovet medel för det anger av verksamhetsåret samt för medelsbehov under den närmaste en prognos

femårsperioden. Planen skall även visa i vilken mån tidigare följande planerad kalkning har genomförts samt kortfattat beskriva effekterna.

Planen lämnas till Naturvårdsverket.

Sedan Naturvårdsverket via budgetpropositionen fått besked om den ekonomiska för det kommande årets kalkningsverksamhet föreslår

ramen verket efter samråd med Fiskeriverket länsvis fördelning av - en -

medlen. En utgångspunkt för denna fördelning är länsstyrelsernas förslag

enligt lämnade kalkningsplaner. Länsstyrelsernas förslag justeras dock

ofta särskilt i fråga nykalkning och särskilda undersökningar. ner, om

länsstyrelserna har säkerhetsmarginaler för prishöjningar och

Eftersom vädersituationer i sin ansökan medel till omkalkningar har extrema om Naturvårdsverket på år justerat ned även detta. senare

4.3 Prioritering inom länsstyrelserna

Initialt har vi vänt till kalkhandläggare inom 7 av de 13 län som oss bedriver omfattande kalkningsverksamhet har skriftligt besvarat ett mer flertal frågor gäller länsstyrelsernas handläggning dessa ärenden. som av

54 Prioritering insatser

av

I samband med att vi erhöll våra tilläggsdirektiv har vi vänt till oss samtliga länsstyrelser med frågor neddragning till 80 mkr. om en

I fråga om kriterier för kalkning hänvisar handläggarna i flera län till

Naturvårdsverkets Allmänna råd och riktlinjer. Samtidigt påpekar flera

handläggare att råden är både föråldrade och alltför schablonmässiga. I

något fall använder sig inte alls verkets råd. Regionalt man av satta

biologiska mål förekommer också för att skydda hotade arter. Fisket har

stor betydelse i del län. Även andra värda skydda, en arter anges som att som t.ex. flodkräña och flodpärlmussla.

I ett fall att beslut att kalka vattendrag par menar man om är av en annan karaktär än beslut att kalka sjöar. Som skäl det om anges att är

svårare både att bedöma försumingssituationen och att ta ställning till kalkningsstrategi i vattendrag jämfört med sjöar. En allmän skepsis mot

att kalka med hjälp av doserare yttras också i två län. I samtliga

tillfrågade län avstår man av princip från att kalka skyddsvärda

våtmarker i den högsta eller de två högsta skyddsklassema.

Konflikter mellan olika län avrinningsområden om gemensamma förekommer bara undantagsvis. Vanligen har i tidigt stadium man ett av

kalkningsverksamheten löst dessa frågor på ett praktiskt sätt.

En fråga om hanteringen s.k. naturligt sjöar kommenteras främst av sura från fyra län. Här får självfallet beakta att frågan inte har samma relevans i alla län. I ett län kalkar inte vattendrag där oxiderad man svartmocka bedöms det huvudsakliga skälet till låga pH-värden. I vara samma län är också mycket restriktiv med att kalka s.k. bruna . man vatten, där påverkan av organiska är sannolik. I ett annat län syror undantas naturligt sura sjöar vid nykalkning de inte bedöms påverka om nedströms liggande sjöar med höga naturvärden. Samtidigt påpekas att

man befarar att naturligt sjöar har kalkats, då inte tog hänsyn

sura man till denna fråga under början l980-talet. I ett annat län påpekas av att

även naturligt sura sjöar utsätts för antropogen försurning. I ytterligare ett län anger att ansökningar kalkningsbidrag enbart bedöms

man om utifrån kriterier för kalkning. Frågan huruvida sjö varit naturligt om en sur eller inte har där aldrig beaktats.

Prioriteringen av olika kalkningsinsatser inom länen tycks liksom på

den centrala nivån växa fram som ett växelspel. Från samtliga län anges att man har regelbunden kontakt med de kommunala huvudmännen. Det vanliga också att huvudmannens uppges vara

Prioritering av insatser 55

bidragsansökningar följer planer som länsstyrelserna och huvudmännen är överens på förhand. Av detta följer även att det inte annat än i om undantagsfall varit aktuellt för länsstyrelsen att prioritera mellan inkomna ansökningar. Länsstyrelsens beslut om bidrag grundas i allt väsentligt kalkningsplaner där det finns konsensus inriktning, en om omfattning och finansiering länets kalkningsinsatser. l en del län har av

även infört förenklade former för ansökningar om omkalkning. Se

man avsnitt 5.1.2.

Vi ställde också frågor till kalkhandläggarna vad utökade respektive om minskade medel till kalkning skulle innebära för prioriteringen inom länet. I två län det inte önskvärt med kalkningsmedel. I anser man mer det fallet det i stället vara mer önskvärt med utökade ena anser man

undersökningar om försurningssituationen. I det andra fallet anser man

att med de mål gäller i dag finns det inte så stora områden kvar i som länet är lämpliga att kalka. I ett län skulle börja kalka nya som par man objekt. Flera län också att de skulle gå över till bättre och dyrare anger kalkprodukter för att minska den s.k. avdriften vid spridning av kalk. -

Utökade medel skulle även användas till bättre effektuppföljning och

arbete med biologisk återställning. mer

Minskade medel skulle i flertalet fall innebära att man tar bort en del kalkningsobjekt. I ett län anger man att nedprioriteringar av kalkningsobjekt bör baseras på bedömning försumingsgrad och av belastning försurande ämnen, biologiska värden och täkter av av dricksvatten. Vikten riskbedömningar avbryter kalkning av om man påpekas även. I ett annat län pågår ett flerårigt arbete med att effektivisera kalkningsverksamheten med 20 %. Från flera län påpekas de ekologiska riskerna med att lägga ner kalkningsprojekt. Från ett par län påpekas att minskade medel kan medföra både sämre effektuppföljning, mindre arbete med biologisk återställning och att länsstyrelsen tappar kompetens.

4.4 Huvudmännens några prioriteringar exempel

Vi har erhållit både skriftliga och muntliga synpunkter från kalkhandläggare hos fyra kommunala huvudmän. Dessa kan självfallet

inte utan vidare representera samtliga ca 200 kommunala huvudmän.

Snarare dessa kontakter några exempel som bidrar till en ser som ökad förståelse för kalkningsverksamheten sedd de kommunala ur

56 Prioritering insatser av

huvudmännens perspektiv.

Tre av de fyra kommunerna hänvisar till Naturvårdsverkets Allmänna råd när det gäller prioritering kalkningsobjekt. Samtidigt påpekas att av det nu är dags att ändra på kalkningens målsättning och detta anger som en grundläggande fråga för att kunna utvärdera insatserna för kalkning.

Begränsade konflikter uppges ha förekommit med enskilda markägare. Vi har dock inte fått någon information som tyder på konflikter sig vare inom kommunerna eller med länsstyrelserna prioritering insatser. om av De kommunala kalkhandläggama menar också att minskad nivå på en

de statliga bidragen skulle tvinga fram nedprioriteringar inledda

av

kalkningsprojekt som man skulle få svårt att förklara och försvara för

kommuninnevånama. Samtidigt svårigheter med att försvara anar man insatser för kalkning gentemot kommunernas käminsatser i allt en kärvare kommunal ekonomi. Man hänvisar till kommuner redan i som dagens läge har problem med att finansiera sin andel 15%. Med om en ökad fmansieringsandel för huvudmännen skulle detta problem bli ännu tydligare. En sådan förändring skulle också olika effekt i olika ge kommuner, då fördelningen av riksintressen och därmed bidrag med - 100 % är ojämnt fördelade mellan de olika huvudmännen. -

4.5 Sammanfattning

Kalkningsverksamheten utökades kraftigt under första hälften av 1990-

talet. De områden där kalkning inleddes under denna period i dag svarar för mer än hälften av landets kalkningsinsatser. I första hand rör det sig om objekt med 100% bidrag, dvs. objekt som bedömts som riksintressanta.

Naturvårdsverkets Allmänna råd från 1988 är den grund främst man hänvisar till vid urval kalkningsobjekt. Samtidigt påpekar av

handläggare både på länsstyrelser och bland huvudmännen att dessa

- mål är alltför schablonmässiga och även börjar bli föråldrade. Man efterlyser en bättre grund för att ta ställning till kalkning.

Den mer konkreta prioriteringen av enskilda kalkningsobjekt växer fram som ett växelspel mellan först länsstyrelserna och huvudmännen och därefter mellan länsstyrelserna, Naturvårdsverket, Fiskeriverket och regeringen.

Prioritering insatser 57 av

Hanteringen av s.k. naturligt sura sjöar skiljer sig något åt mellan de olika länen. I frågan om att prioritera mellan olika kalkningsobjekt framträder i övrigt inga direkt kontroversiella frågor eller konflikter på vare sig lokal, regional eller central nivå.

Källor: Kalkning av sjöar och vattendrag. SNV Allmänna råd 88:3 Uppgifter om ytvattenkalkning. Naturvårdsverkets skrivelse 1996-02-06 Mer uppgifter om yrvattenkalkning. Naturvårdsverkets skrivelse 1996- 03-08 Liming of Acidifiea Surface Waters.Henriksson/Brodin. 1995 SNV:s riktlinjer for länsstyrelsernas kalkningsplaner och ansökningar om statsbidrag for budgetåret 1994/95. SNV:s riktlinjer for länsstyrelsemas kalkningsplaner mm for budgetåret 1995/96. SNV förslag till fördelning av statsbidrag till kalkning av sjöar och vattendrag budgetåret 1995/96. Skriftligt lämnade synpunkter från kalkhandläggare på länsstyrelserna

i Kronoberg-, Jönköpings-, Hallands-, Älvsborgs-, Gävleborgs-,

Jämtlands- och Västerbottens län. Skriftligt lämnade synpunkter från kalkhandläggare i Gislaved, Gnosjö, Vetlanda och Falkenbergs kommun.

5 Organisation och marknad

Enligt direktiven skall vi analysera organisationen och marknaden för kalkningstjänster samt om möjligt föreslå lämpliga åtgärder. Ett - underlag för sådana bedömningar är den korta belysningen ovan av

verksamhetens utveckling avsnitt 2.3 och nuvarande prioritering

av insatser kap. 4. Utöver detta skall vi i detta kapitel belysa de statliga myndigheternas och huvudmännens roll samt marknadsbildningen för kalkning. Dessutom berörs ytterligare två frågor, har visat sig som vara av intresse. Det gäller frågan om kontroll och uppföljning samt frågan om kompetens inom verksamheten.

5.1 De

statliga myndigheterna

Under den femåriga försöksverksamheten 1976-1981 med statsbidrag till kalkning sjöar och vattendrag hade dåvarande Fiskeristyrelsen av ansvar för verksamheten. Vid prövning av bidrag skulle styrelsen, enligt den då gällande förordningen, inhämta yttranden från Naturvårdsverket, länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden.

5.1.1 Naturvårdsverkets och Fiskeriverkets roll

Sedan kalkningsverksamheten permanentades, år 1982, ligger det samordnande ansvaret hos Naturvårdsverket. Som framgår av kap. 4 samverkar verket med Fiskeriverket vid fördelningen av anslagsmedel. Länsstyrelserna prövar statsbidrag upp till 85 % av kostnaderna. Bidrag med mer än 85 % prövas av Naturvårdsverket. Enligt den nu gällande

kalkningsförordningen skall den bidragsprövande myndigheten inhämta

kommunens yttrande, om inte särskilda skäl föranleder något annat.

I Naturvårdsverkets centrala ansvar för verksamheten ingår att ett ur nationellt perspektiv ange omfattning och inriktning av insatser. Enligt kalkningsförordningen har verket också ett bemyndigande att ut ge

60 Organisation och marknad

föreskrifter om verkställighet. Verket har emellertid tolkat förordningen så att den inte mer än begränsade möjligheter till föreskrifter med ger preciserade bestämmelser.

Som framgår kap. 4 verket år 1988 ut Allmänna råd för kalkning av gav sjöar och vattendrag. Råden riktar sig till både länsstyrelser och av huvudmän och kalkningens mål och syfte. Uppgifter om anger

planering, genomförande, kontroll och uppföljning behandlas även.

Verket håller sedan tid på med att omarbeta råden samt utforma nya

en råd för biologisk återställning.

I samband med att Naturvårdsverket år 1982 övertog ansvaret för kalkningen ålades länsstyrelserna att varje år ta fram en kalkningsplan. Verket varje år ut riktlinjer inför upprättandet av dessa planer. ger Kalkningsplanernas centrala betydelse planeringsinstrument vid som prioritering insatser har kommenterats i kap. av

I Naturvårdsverkets riktlinjer för kalkningsplaner uppmanas länsstyrelserna att lägga in uppgifter kalkning och vattenkemi i om miljödatasystemet KRUT. Enligt riktlinjerna skall länsstyrelserna även redovisa de nyckeltal verket började tillämpa verksamhetsåret som

1991/92. Se inledningen av kap. 4. Grunddata från provfisken

rapporteras till Fiskeriverket. Uppföljning övriga biologiska effekter av rapporteras till Naturvårdsverket.

Utöver de allmänna råden och riktlinjerna ger Naturvårdsverket även ut rapporter kalkning och försurning. I dessa rapporter förmedlas såväl om teoretiska praktiska erfarenheter till dem som är aktiva inom som

verksamheten. Ett exempel är den samlade kunskap om kalknings-

verksamheten finns dokumenterad i Liming of Acidified Surface

som Waters, den s.k. kalkningsbibeln. Verket ger även ut ett informationsblad kalkning och försurning, INKA-bladet, med tre om år. INKA-bladet riktar sig till alla aktörer inom nummer per verksamheten.

1.2 Länsstyrelsens roll

Länsstyrelsen för planering och medelsberäkning av kalkning och svarar biologisk återställning samt för kemisk och biologisk effektuppföljning länets kalkningsverksamhet. av

Organisation och marknad 61

Vid upprättandet ovannämnda kalkningsplaner handläggarna

av uppger att det är vanligt med kontakter med andra län, liksom med huvudmännen och andra myndigheter, bl.a. Skogsvårdsstyrelsen. Det förekommer även formaliserat samråd eller samarbete i form mer av

rådgivande grupper med representanter för både intresseorganisationer

och andra myndigheter.

Av kap. 4 framgår att kalkningsplanerna växer fram i samspel mellan

länsstyrelserna och huvudmännen. Förutsättningarna för detta samspel

kan variera något beroende på det rör sig kalkningsobjekt med

om om bidrag 85%, 95% eller 100% den totala kostnaden. I de fall av

aktuella kalkningsobjekt förutsätter medfinansiering huvudmannen

av krävs en samsyn insatsen mellan länsstyrelsen och huvudmannen. om Vid bidrag med 100% av kostnaderna objekt riksintresse är - av -

länsstyrelsen mer suverän i sin planering kalkningsinsatser.

av

Som framgått av kap. 4 det ovanligt att huvudmännen

uppges vara ansöker om bidrag för objekt som inte tidigare diskuterats med

länsstyrelsen och som inte ingår i kalkningsplanen. Numera utgörs

kalkningsinsatserna i huvudsak omkalkningar. Detta har bidragit till av ett förenklat ansökansförfarande. Det vanligt att uppges vara huvudmännens medelsansökan tre år. avser

Länsstyrelsemas kalkningshandläggare tycks betrakta kalkningsplanerna som centrala dokument för handläggningen kalkningsanslaget. Vi har

av emellertid också fått kritiska synpunkter kring dagens förfarande med

kalkningsplaner och bidragshantering. I ett län ifrågasätter det

man årliga, omfattande arbete länsstyrelsen förutsätts lägga som ner

kalkningsplanen, trots att det rör sig långsiktigt fastlagd

om en

verksamhet. I ett annat län ses hela förfarandet med bidragsansökningar

som en skenkonstruktion då länsstyrelsen ändå måste ta ett övergripande

ansvar för planeringen av insatser utifrån bl.a. försurningssituationen och

avrinningsområden. Detta beskrivs så att länsstyrelsen upprättar plan en för hela länet och "ser till" att kommuner och andra huvudmän söker

enligt dessa planer. Bidragsansökningar inte omfattas planen blir

som av då inte aktuella. Detta förfarande är dock inte oproblematiskt i de fall

det krävs en medfinansiering huvudmännen.

av

Kalkningsplanerna bygger regional planering. Det finns också stora

skillnader i planernas utförande mellan de olika länen. Naturvårdsverkets

riktlinjer ger utrymme för denna variation. Kalkningsplanerna

är som regel mycket detaljerade med redovisning planerade insatser en av

62 Organisation och marknad

objekt för objekt. I utvärdering av kalkningens organisation som en Naturvårdsverket redovisade 1992 menade verket att arbetet sommaren med planerna i huvudsak var inriktat på att nå kemiska och biologiska mål. Administrativa och ekonomiska frågor kom däremot i andra hand. Vid denna tid hade verket inlett sitt arbete med nyckeltalsredovisning. för att komma tillrätta med de senare spörsmålen.

5.2 Huvudmännen

När riksdagen våren 1982 fattade beslut om permanent verksamhet betonades det lokala inflytandet från kommuner, fiskeorganisationer. andra föreningar och vattenägare. Kalkningsförordnin innehåller inga gen begränsningar i fråga huvudmannaskap. Av förordningen 9§ om framgår dock att den beviljats bidrag för att inom viss tid som ansvarar

genomföra kalkningen och underkasta sig föreskriven kontroll.

I uppföljning kalkningsverksamheten, som Naturvårdsverket en av avrapporterade 1990, beräknades primärkommunemas andel sommaren huvudmannaskapet till 90 % eller De uppgifter som vi har av mer. erhållit från kalkhandläggare inom sju länsstyrelser tyder närmast på en ytterligare utökad andel kommunala huvudmän under 1990-talet. Andra

huvudmän kan sportñskeklubbar, fiskevårdsområdesföreningar,

vara andra föreningar eller företag. Det förekommer även i något fall att länsstyrelsen själv står huvudman när man kalkar i skyddade som fjällområden.

Självfallet får vi försiktiga med långtgående slutsatser rörande de vara kommunala huvudmännen, då våra erfarenheter är mycket begränsade. Några intryck kan dock förmedlas.

Huvudmannaskapet ligger således på lokal nivå. Den uppfattning

tidigare erhållit hur prioriteringen insatser växer fram som ett

om av växelspel mellan olika nivåer bekräftades i allt väsentligt vid kontakten med de kommunala kalkhandläggarna.

Kalkning med doserare skapa bekymmer. Denna typ av kalkning uppges kan dock inte undvaras helt. Metoderna för kalkning behöver utvecklas.

Organisation och marknad 63

Man pekar på de möjligheter som huvudmännen tidigare haft att med hjälp av ränteintäkter från kalkningsbidraget kunna satsa att utveckla både kompetens och metoder. Denna möjlighet till finansiering har dragits med nuvarande regler för att betala ut bidraget.

De kommunala kalkhandläggama menar samstämt att den stora potentialen för att effektivisera verksamheten rör i vilken mån man kalkar på rätt ställe, med rätt mängd kalk och på rätt sätt. l det sammanhanget betonas att kalkningens målsättning behöver förtydligas och att enbart kemisk effektuppföljning är otillräcklig. Detta under hänvisning till att vi i dag börjar få belägg för att det inte alltid föreligger något direkt samband mellan vattenkemi och biologiska effekter. De biologiska effekterna bör vara avgörande för kalkningen. En mer långsiktig uppföljning av kalkningsverksamheten efterlyses.

5.3 Marknadsbildning

Marknaden för leveranser av kalk till sjöar och vattendrag domineras av två entreprenörer, som vardera har omkring hälften av de totala leveranserna. Deras motparter är huvudmännen, dvs. i huvudsak de två

tredjedelar ca 200 av landets kommuner, som bedriver

kalkningsverksamhet. I flera län börjar en administrativt samordnad upphandling bli allt vanligare. Samordnare kan vara någon av huvudmännen eller länsstyrelsen. Entreprenören upprättar emellertid alltid ett särskilt leveransavtal med varje huvudman.

Upphandling sker så gott som alltid i form av totalentreprenad. De huvudmän som vi har varit i kontakt med menar att lokala entreprenörer inte kan anlitas för transporter och spridning då de saknar nödvändig utrustning för detta. En huvudman, som hade prövat delad entreprenad, menade t.o.m. att detta ökade kostnaderna för administration och transporter. Enligt huvudmännen har kalkpriset länge legat på samma

nivå. Detta bekräftas av uppgifter som vi har erhållit. Se kap. 6.3

Entreprenörema pekar emellertid på faktorer som bidrar till en allmänt högre nivå på kalkpriset. En sådan faktor är de mer eller mindre allvarliga tekniska brister som förekommer i anbudsunderlaget. Exempel aktuella upphandlingar där de önskade leveransmängdema är ges dåligt angivna eller saknas helt. Det är inte ovanligt att entreprenörerna i stället för översiktskartor och spridningskartor i original erhåller

3 16-0722

64 Organisation och marknad

fotostatkopior kartor. På dessa kopior kan höjdskillnader och av skillnader mellan sjö och land svårligen utläsas och uppgift skala om saknas ofta. Detta leder till att spridningen kalk försvåras och av dessutom tar längre tid. Därmed höjs priset. Vid helikopterspridning kostar en timme ca 10 000 kronor. Det är därför av största vikt att underlaget för entreprenörens planering är av god kvalitet, för att få ned kostnaderna.

Entreprenörema pekar även på den korta spridningssäsongen. Man har

inte tillåtelse att sprida kalk under häckningstiden på våren och inte heller under jaktsäsongema på hösten, främst säsongen för älgjakt. Efter

älgjakten är det snart risk för frost. Den korta spridningssäsongen bidrar

till att entreprenörerna tvingas hålla sig med årskapacitet för en utrustningen som motsvarar mer än den dubbla årsvolymen dagens av kalkleveranser. Detta beräknas höja nivån kalkpriset med 20%. ca

Alla huvudmän får bära den allmänt höjda prisnivån, oavsett hur de sköter sina upphandlingar. Entreprenörema efterlyser bättre en kompetens när det gäller upphandling hos berörda länsstyrelser och huvudmän. Entreprenörema menar att statliga myndigheter bör öka ambitionen att följa upp användningen av statsbidraget.

Från entreprenörssidan framförs även att de vetenskapliga beläggen och det teoretiska underlaget för att kalka sjöar och vattendrag borde förbättras. Man har varit beredd att träffa avtal med huvudmännen om att leverera kvalitet t.ex. i form av garanterat pH-värde i stället för - tonmängd kalk. Huvudmännen har dock hittills föredragit ett system med garanterade tonmängder framför ett system med garanterad kvalitet.

5.4 Kontroll och

effektuppföljning

Av Naturvårdsverkets Allmänna Råd framgår både formella ansvarsförhållanden och syfte med kontroll och effektuppföljning. Via kontrollen skall huvudmannen försäkra sig om att leverans och spridning av kalk sker enligt detaljplan och avtal. Effektuppföljningen syftar till

att undersöka kalkningens resultat. Både kontroll och effektuppföljning

är viktigt för att man skall nå avsedda resultat med kalkningen.

Organisation och marknad 65

5.4. l Spridningskontroll

Huvudmannen svarar för mängd- och spridningskontroll. Här finns olika lösningar. I en del fall sköts kontrollen av kommunens tjänstemän. egna I andra fall läggs uppgiften på någon utomstående. Används doserare skall huvudmannen for drift och dosering utse en person som ansvarar samt att en driftsjoumal förs.

Brister i det anbudsunderlag som ligger till grund for leveransavtalet som ovan påtalats gör det självfallet svårare att kontrollera kalkleveransema. Enligt entreprenörerna förekommer även att kontrollanten är samma person som har skrivit huvudmannens anbudsunderlag och i en del fall också varit med och förhandlat med - kalkentreprenören för huvudmannens räkning.

För kalkning av vattendrag finns i landet ca 300 kalkdoserare. Dessa har finansierats med kalkbidrag. Det är självfallet central betydelse att av doserama är driftsäkra och fungerar på avsett vis under högflöden för att motverka problem med surstötar. Doserama betingar också stora investeringar och även driftkostnader som finansieras via statliga kalkbidrag. Som redan nämnts påpekar emellertid kalkhandläggare både på länsstyrelser och hos huvudmännen att driftsproblem är alltför vanliga vid användning av doserare. Detta måste tolkas så att huvudmännens kontroll av doserama inte fungerar tillfredsställande. Om frekventa och allvarliga driftstörningar inträffar finns risk att en kontrollansvaret övergår till ett mer renodlat driftansvar. Samtidigt har fabrikanten ett ansvar för tekniskt underhåll och service. Vi saknar närmare underlag för att avgöra både i vilken mån ansvarsförhållandena för kontroll och drift av doserama är tillräckligt klara och i vilken mån de olika aktörerna fullgör sin del av ansvaret.

Problemet med doserare bekräftas emellertid i en utvärdering av doserarkalkning, som genomförs initiativ Naturvårdsverket. av Utvärderingens resultat som inom kort kommer att publiceras i - en rapport visar bl.a. på problem med bristande tillsyn och underhåll. - Driftstopp har därmed inte uppmärksammats under tider med surstötar i vattendragen. Utvärderingen visar att en stor del landets av kalkdoserare inte är kostnadseffektiva och har teknisk prestanda en som gör att kalkningens vattenkemiska målsättning inte varaktigt uppnås.

66 Organisation och marknad SOU 1996:52

Effektuppföljning

Naturvårdsverket ansvarar tillsammans med Fiskeriverket tidigare - Fiskeristyrelsen för den centrala, mer långsiktiga effektuppföljningen. -

Som ovan nämnts sker detta främst inom ramen för IKEU-projektet. Se

avsnitt 3.5. l. Naturvårdsverket lägger också ut enskilda uppdrag för att följa upp verksamheten. Två uppdrag som nu är aktuella rör våtmarkskalkning samt kalkning med doserare. Dessa uppdrag finansieras med verkets ramanslag.

Länsstyrelsen ansvarar for den regionala effektuppföljningen

av genomförd kalkning. Från och med innevarande budgetår skall effektuppföljningens strategi och genomförande beskrivas i ett femårigt

program. Effektuppföljning omfattar kontroll av pH och alkalinitet samt

en del andra vattenkemiska analyser under stabil och suraste period i de kalkade vattnen for att kunna sätta in lämpliga insatser vid rätt tidpunkt. Provtagning skall ske med högre frekvens om doserare används. Ofta svarar huvudmännen för provtagningen medan länsstyrelsen eller någon utomstående svarar för analys av resultaten. Sex av våra sju tillfrågande länsstyrelser anger att de har god vattenkemisk måluppfyllelse.

Omfattningen av den biologiska effektuppföljningen har omnämnts i avsnitt 3.5.2.

5.5 Är

kompetensen ett problem

Kalkning av våra sjöar och vattendrag har nu pågått i tjugo år. Trots detta är diskussioner om kompetens och kompetensutveckling en fråga som återkommer både i utvärderingar av verksamheten och i diskussioner med dem som är verksamma med kalkning. En fråga rör förutsättningarna för att bygga upp och utveckla kompetens länsstyrelser och hos huvudmännen. En annan fråga rör upphandling av utomstående kompetens. Självfallet hänger frågorna ihop.

Av en utvärdering av kalkningsverksamheten sommaren 1990, uppdrag av Naturvårdsverket, framgår att kompetensutvecklingen bör ges en ökad tyngd. Man avser då både biologiska, metodologiska och

Organisation och marknad 67

spridningstekniska frågor.

I en avrapportering av ett uppdrag till regeringen om rationalisering och effektivisering kalkorganisationen, två år senare, betonar verket åter av att länsstyrelserna bör se över sitt och huvudmännens behov av kvalificerad planering. Länsstyrelserna bör se till att huvudmännen anlitar kompetenta planerare med dokumenterad arbetsteknik. Möjligheten att två eller flera län delar på en kvalificerad planerartjänst framförs i rapporten.

I verkets policydokument för kalkning av våtmarker, ytterligare två år senare, framhålls också vikten av att våtmarksplanering utförs av person med dokumenterad kompetens på området.

En grund för att bygga och utveckla kompetens är de personer som upp är aktiva inom kalkningsverksamheten. Vi har riktat en förfrågan till länsstyrelserna hur många personer uttryckt. i personår som om finansieras via kalkningsanslaget samt hur många utöver dessa är aktiva inom länsstyrelsens kalkningsverksamhet. personer - som Resultatet av denna förfrågan visar att totalt ca 43 heltidstjänster finansieras via kalkningsanslaget på de 21 länsstyrelser som bedriver verksamhet med kalkning. Länsstyrelserna uppger dessutom ett antal personer, som finansieras via länsstyrelsernas myndighetsanslag, vars tjänstgöring i varierande utsträckning har anknytning till

kalkningsverksamheten. Den senare uppgiften är för osäker för att

närmare kvantifieras.

Enligt uppgifter från de sju länsstyrelser som hjälpt oss med att besvara frågor om kalkningsverksamheten är det vanligt att man dessutom anlitar konsulter. Fyra av de sju länen har anlitat konsult för planering och projektering våtmarker. Andra uppgifter där konsult anlitas rör av huvudmännens ansvar för anbudsunderlag vid upphandling och spridningskontroll. Två län uppger uttryckligen att man numera inte anlitar konsult för planering. I ett av dessa län har man börjat satsa på att bygga en egen kompetens i alla delar av verksamheten samtidigt upp drar på konsultinsatserna. En förutsättning för detta är som man ner självfallet viss volym på verksamheten.

Vi kan inte ha någon uppfattning om huvudmännens resurser för kalkningsverksamheten. Naturligtvis är variationema stora, bl.a. beroende på insatsemas omfattning. Den bild som handläggarna på länsstyrelserna har lämnat i fråga om anlitande av konsulter bekräftades

68 Organisation och marknad

dock i huvudsak vid vår kontakt med huvudmännen.

Som framgår ovan avsnitt 5.3 har även entreprenörerna kommenterat kompetensfrågoma. Man efterlyser en bättre upphandlingskompetens hos

huvudmännen med ett förbättrat anbudsunderlag. Entreprenörema efterlyser även tydligare avtal. Nu förekommer det att kommunerna enbart skickar en kopia av ett nämndprotokoll. Entreprenörema menar

som ovan framgått att det behövs en kompetensuppbyggnad inom

- länsstyrelserna för att dessa bättre skall kunna följa användningen upp av statsbidraget. Som framgår är entreprenörerna även kritiska till ovan att huvudmannens behov att upphandla kompetens kan leda till av att utförar- och kontrollfunktionen blandas ihop.

5.6 Sammanfattning

Ca 20 år har gått sedan verksamheten med kalkning av sjöar och vattendrag inleddes. Insatserna har successivt utökats och motsvarade år 1994/95 årlig spridning 200 000 ton kalk. Verksamheten går en av ca nu in i ett nytt skede. Innevarande verksamhetsår, 1995/96, beviljades inga medel för nykalkningar. Kalkningen inriktas att förvalta de objekt där insatser tidigare har inletts. Från flera håll påpekas samtidigt behovet av att utveckla mål och metoder liksom behovet att av långsiktigt följa verksamhetens resultat. upp

Sedan år 1982 har Naturvårdsverket centralt samordnande roll. en Verket har inte utnyttjat sin föreskriftsrätt, 1988 ut Allmänna men gav Råd där bl.a. verksamhetens mål och syfte Verket också anges. ger

årligen ut riktlinjer för planering och uppföljning av verksamheten.

Länsstyrelserna svarar för bidragsprövning. Planeringsförutsättningama inom länen kan variera kraftigt, bl.a. beroende på försumingssituationen

och förekomsten riksobjekt. Naturvårdsverkets Allmänna Råd och av riktlinjer synes emellertid genomgående ha förbättrat verksamhetens utveckling. Kalkhandläggarna hänvisar till verkets vattenkemiska mål som ett rättesnöre för urval av objekt. Samtidigt pekar behovet man av att nu se över och utveckla målen.

Organisation och marknad 69

Betydelsen av lokalt inflytande betonades starkt när verksamheten

började växa fram. Huvudmannaskapet år lokalt och skilda, lokala

intressen har också möjlighet till inflytande via bl.a. olika samrådsgrupper. Dagens prioriteringar dock resultatet synes snarare vara av ett växelspel mellan olika verksamhetsnivåer än krav eller av önskemål från lokala intressen.

Huvudmännen pekar på behovet av lokal utveckling kompetens och

av metoder. Detta har också varit möjligt med hjälp ränteintäkter från av det statliga kalkningsbidraget, som tidigare har kunnat erhållas långt innan huvudmännens utgifter for spridning Denna möjlighet har m.m.

dock i stort sett försvunnit med bidragsregler, ställer krav på

nya som

kortare tidsperioder mellan bidragets utbetalning och kalkspridning.

Det finns tecken att kontrollen kalkspridning inte alltid fyller

av avsedd funktion. Driftstörningar uppges vara vanligt bland kalkdoserare. Bristfälliga anbudsunderlag försvårar efterföljande kontroll leverans av och spridning kalk. Entreprenörerna också att huvudmännens av menar

behov av att upphandla kompetens leder till att utförar- och

kontrollfunktionerna blandas ihop.

Verksamhetsåret 1994/95 motsvarade kalkningsverksamheten 190 ca mkr. Dessa medel hanteras av totalt ett drygt 40-tal tjänstemän på 21 länsstyrelser. Det är stora variationer i verksamhetens omfattning mellan olika länsstyrelser. Det kan dock konstateras att handläggarna på flera länsstyrelser hanterar förhållandevis stora penningsummor för kalkning. Kompetensfrågor inom länsstyrelser och hos huvudmännen har varit ett återkommande tema i genomförda utvärderingar verksamheten. av Frågan betonas fortfarande starkt i diskussioner med verksamhetens företrädare.

Från entreprenörssidan efterlyser man en bättre upphandlingskompetens

hos sina motparter. Marknadsbildningen med två entreprenörer och - ca 200 huvudmän ha tvingat fram administrativ samordning - synes en av upphandlingen. Här tycks båda parter ha sett fördelar viss av en centralisering upphandlingen. Entreprenörerna efterlyser bättre av en uppföljning av statsbidragets användning från ansvariga myndigheter.

70 Organisation och marknad

Källor: Kalkning av sjöar och vattendrag. SNV:s allmänna råd 88:3 Kalkningsverksamheten. En genomgång av länsstyrelsemas arbetssätt och resursbehov samt förslag till förändringar. SNV rapport 3809. REK O Rationalisering och effektivisering av kalkningsorganisationen. - SNV:s utredning på uppdrag av regeringen 1992. SNV:s riktlinjer för länsstyrelsernas kalkningsplaner och ansökningar om statsbidrag 1994/95. SNV:s riktlinjer för länsstyrelsernas kalkningsplaner m.m. för budgetåret 1995/96. Skriftligt lämnade synpunkter från kalkhandläggare i P-, F-, N-, G-, Y-, Z- och AC-län. Skriftligt lämnade synpunkter från kalkhandläggare i fyra kommuner Anbudsunderlag från Svenska Mineral AB

6 och

Kostnadsutveckling finansiering

Enligtutredningsdirektiven ska vi undersöka finansieringsmöjligheter i

anslutning till Sveriges medlemskap i EU.

Som ett underlag för dessa bedömningar beskriver vi i detta kapitel den hittillsvarande utvecklingen av kalkningens kostnader, inklusive kostnademas utveckling och Fördelning på verksamhetens olika delar, samt hittillsvarande finansiering. Vi redogör även för de olika möjligheter till alternativa finansieringsformer som vi har undersökt.

6.1 totala kostnader

Kalkningens

Det statliga bidraget till kalkning har sedan år 1976 finansierats via reservationsanslag. Den del av anslaget som inte har utnyttjats vid budgetårets slut utgör reservation till följande budgetår. Summan av det årligen tilldelade anslaget och reservationen från föregående budgetår får inte överskridas.

Sedan kalkningsverksamheten inleddes år 1976 och fram t.o.m. budgetåret 1994/95 har totalt ca 1480 mkr anslagits till kalkning, inklusive bidrag till biologisk återställning. På anslagsniv-å kan den årliga förbrukningen av statligt anslagna medel samt kvarstående medel utgående reservation avläsas i Riksrevisionsverkets RRV - redovisning av statsbudgetens utfall. För budgetåren 1982/83 och 1983/84 samt 1992/93 och 1993/94 saknas emellertid uppgifter om

kalkningens medelsförbrukning i RRV:s redovisning. Under dessa år

var anslagsmedlen till kalkning en del av ett större anslag. Det saknas också en ekonomisk utfallsredovisning som visar på kalkningens totala kostnader inkl. huvudmännens del av finansieringen.

Det statliga bidraget till biologisk återställning måste beaktas när det

gäller redovisning av kalkningens kostnader. Under åren 1986/87-

199l/92 fördelade Fiskeriverket ett särskilt statsbidrag för biologisk

72 Kostnadsutveckling och finansiering

återställning. Fr.o.m. verksamhetsåret 1992/93 fördelas detta bidrag av

Naturvårdsverket med stöd kalkningsförordningen. Sedan dess kan

av

bidraget inte särskiljas i RRV:s redovisning av statsbudgetens utfall. Här har därför statsbidraget till biologisk återställning räknats in i

kalkningens totala kostnader fr.o.m. verksamhetsåret 1986/87.

Det årliga ekonomiska utrymmet för kalkning utgörs således årets av anslagna medel samt reservationen från föregående verksamhetsår.

Naturvårdsverket lämnar varje år ett förslag till fördelning

av statsbidraget till kalkning. Ur den ingående reservationen särskiljer Naturvårdsverket därvid odisponerade medel. Med odisponerade medel avser verket den del av den ingående reservationen inte är som uppbunden genom redan fattade bidragsbeslut.

Nivån på verkets redovisning av odisponerade faktiskt tillgängliga

- -

medel och nivån på den ingående reservationen för år enligt

samma - RRV:s redovisning av statsbudgetens utfall skiljer sig vanligen åt -

väsentligt. Detta beror på skilda redovisningsprinciper. RRV:s redovisning utgår enbart från anslagsbelastning medan Naturvårdsverket

även tar hänsyn till att en viss andel av de reserverade medlen redan anses vara uppbundna av fattade beslut. Enligt Naturvårdsverkets förslag

till fördelning statsbidrag inför verksamhetsåret 1994/95 beräknades

av

sålunda drygt 10 mkr från föregående verksamhetsår odisponerade

vara

medel. Enligt RRV:s redovisning den ingående reservationen inför

var

samma verksamhetsår drygt 92 mkr. I fig. 6.1 nedan visas hur medelsförbrukningen har förhållit sig till medelsöverskottet i form av

både ingående reservation och odisponerade medel under 1990-talet.

Sedan 1993/94 har regeringen beslutat om nya regler för utbetalning av

bidrag. De nya reglerna innebär att länsstyrelsemas möjligheter att binda medlen till fleråriga projekt begränsas.

Den 1 juli 1995 flyttades också dispositionsrätten för kalkningsanslaget från länsstyrelserna till Naturvårdsverket. Det nya utbetalningssystemet

började tillämpas den 1 januari 1996. Länsstyrelserna rekvirerar numera

medel från verket i den takt behov uppstår. Detta ger verket möjlighet att under pågående verksamhetsår justera den länsvisa fördelningen

av statliga medel.

Kostnadsutveckling och finansiering 73

200 000ooo kr 130 oooooo kr - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - V- V - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 160000000kr - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - v- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 140000D00 kr 120 000000 k 100000000kr - - 80000000kl - v 60000000kr - - 40000 kr 000 - - 20000000krA - Okr 1991/92 1992/93 1994195 ingående reservationar .Varav odisponerade medel Ehedelsförbmkmng

Fig. 6.1

Medelsförbrukning, ingående reservation och odisponerade medel under

1990-talet. Källor

RRV: Statsbudgetens utfall, Naturvårdsverkets redovisning

av

statsbidraget.

I och med att statsbidraget till kalkning under hela den gångna tjugoårsperioden har utgått i form av ett reservationsanslag är det möjligt att härleda hela anslagsbelastningen via totalt anslagna, statliga medel till kalkning och biologisk återställning t.o.m. 1994/95 samt

utgående reservation 1994/95. De totala, statliga kostnaderna för

kalkning t.o.m. verksamhetsåret 1994/95 kan på detta sätt uppskattas till

ca 1380 mkr.

6.2 Kostnadernas

utveckling

I ñg. 6.2 visas det ekonomiska utrymmet för kalkning under perioden 1976/77-1994/95, dvs. årliga anslagsmedel samt ingående reservationer. Diagrammet visar även medelsförbrukningen under perioden enligt RRV:s redovisning av statsbudgetens utfall. Staplarna i diagrammet visar ton spridd kalk under tidsperiod.

samma

74 Kostnadsutveckling och finansiering

300000000 w - - - - . r r r VVVVVVVVVVV. . . r . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . , . . . , 000000

/ / . /,. 250000000 - - VV VVr r r i r r r VV. . . . . . . . . . . . . . . , , . . , . , , , . , . . . , , 250000 / v

e s 4 i

200000000 . . . , , r , r , , V, , , , , , , , , . H/ , , , , . . . , , , , , , , , , , ,, 200000

150000000 150000

100000000 ;00000

50000000 50000

0 i 0 å å å S å å ä å å å å ê S å 3 5 8 V F 1D h O O v- F V nn Kalkspridmng Medelstömrukning -Anslagstulldelnrng ochreservation fránloregáende budgetår ..

Fig. 6.2 Ekonomiskt utrymme för kalkningsverksamheten, ekonomiskt utfall samt ton spridd kalk under perioden 1976/77-1994/95. Källor Regleringsbreven, RRV: Statsbudgetens utfall, Naturvårdsverket: Redovisning statsbidraget och kalkningsregister KRUT. av Fiskeriverket försöksverksamheten.

Av diagrammet framgår att det ekonomiska utrymmet redan under kalkningens forsöksperiod låg relativt högt över den faktiska medelsförbrukningen. Detta har successivt vuxit under perioden. gap

I ñg. 6.3 visas vad hela kalkningsverksamheten enligt gällande förordning har kostat per ton spridd kalk under perioden 1984/85- 1993/94. Enligt detta mått har den totala kostnaden per ton i fast pris legat relativt stabilt under perioden.

Kostnadsutveckling och finansiering 75

- 1 200kr/lon

1000 krllon

- - - - - - - - - - - - - - - A- - - 400 kmon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . V- - - - - - - - - . - -

. . . . . . . . . . . . . . - - - . . . . - V- - - - - - - - - - - - - - zoo lvllon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

- - okt/ton , 1992/99 1999/94 1984/85 1995/99 1999/97 1997/99 1999/99 1999/90 1990/91 1991/92 - Totakostnad pel on :Tumme perton 1995 ars pris/im - -

Fig. 6.3

Kalkningsverksamhetens totala kostnader spridd ton kalk under

per perioden 1984/85-1993/94. Källor

Naturvårdsverkets kalkningsregister KRUT och nyckeltal för perioden 1991/92-1993/94. RRV: Statsbudgetens utfall för perioden 1984/85-

1990/91

6.3 Fördelning av kostnader

Verksamhetsåret 1991/92 började Naturvårdsverket redovisa nyckeltal för kostnader för kalkspridning, effektuppföljning, biologisk återställning

samt för planering, upphandling, spridningskontroll och annan administration. Dessa nyckeltal föreligger nu för treårsperioden 1991/92-

1993/94.

Utöver dessa nyckeltal finns ingen redovisning av det ekonomiska utfallet visar hur kalkningsanslaget har fördelats på verksamhetens som

olika delar. Den information som finns tillgänglig är Naturvårdsverkets

76 Kostnadsutveckling och finansiering

förslag till fördelning av statsbidraget inför regleringsbrevet. Vi har emellertid redan konstaterat att den planerade kalkningen inte alltid

genomförs fullt ut. Ovan har visat det ekonomiska utfallet i relation till det ekonomiska utrymmet ñg. 6.2 och i relation till det

ekonomiska överskottet fig. 6.1.

Av fig. 6.4 framgår hurstor andel kalkningsmedlen under

av som

perioden 1982/83-1994/95 avses till kalkning respektive planering, effektuppföljning, utvärdering och andra omkostnader samt till biologisk återställning. Kostnaderna anges i 1995 års priser. Diagrammet visar att den övervägande delen av medlen avser kalkning och en relativt liten

andel avser kostnader utöver rena kalkningsåtgärder. Dessa kostnader

ligger också en relativt konstant nivå under perioden.

- - - v- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - V- - - - - - - - - - - - - - - - - -- 200000000kr - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - --180000000kr - - - - - - - - - ------------------160000000kr - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - v- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - vv- - - - - - - - - - - - - v - - - - - - - - - - --uooooooow --.- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -- - - - - - - - - - - - - - - - - V- - - - - - - - - - - - - A- A- - - --rzoooooookr - - - - - - - - - - . - - - - - - - - - - - - v - - - - - - - - - - - - - v- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - . . . urooooooookr - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - --eoooooookr -Å----------------------------n------------------mooooookr - - - - - v- - - - - - - - - - - V- - - - - - - . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . - ns- . ; . 0A 2000000D kr ,.-...lø Okr

--Summa budgeterade kakninga 1995Arsprisnivå ------ Budgeterade kosanader förplanering, utvärdering el , ng admlnisrrmion m.m. 1995 prisnivå år: Bugatorade kostnader biologisk átarstllnlng W - - - 1995 Arsprisnivå

Fig. 6.4

Fördelning av tillgängliga kalkningsmedel anslag samt odisponerade

medel under perioden 1982/83-1994/95.

Källa

Naturvårdsverkets förslag till fördelning av statsbidraget

SOIU 1996:53 Kostnadsutveckling och finansiering 77

Av ñg. 6.5 och 6.6 framgår utvecklingen det genomsnittliga pris

av per

ton spridd kalk som landets två största kalkningsentreprenörer har

fakturerat huvudmännen sedan 1986 resp. 1988. Uppgifterna tyder på ett

stigande genomsnittspris i löpande priser under perioden.

I den mån upphandlingen har skett i form av totalentreprenad ingår kostnaderna för transport och spridning i det angivna genomsnittspriset

för kalk. Båda entreprenörerna anger dock att de under vissa år även sålt

kalk till andra företag som i sin tur svarat för transport och spridning

av kalken.

7700 krm" . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5500kmon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5500kmon. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4400kr/ton-

3600 kr/ton -

2200kr/lon-

1100killen-

0kv/ton : + : e a : e 4 : 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995

Fig. 6.5

Genomsnittlig kostnad per ton spridd kalk under perioden 1986-1995.

Källa MOVAB

78 Kostnadsutveckling och finansiering

700kr/lon Helikopter 600krlton Medelpris Helikopter, 500kr/ton Bål Doserare

kr/ton A 400 Bát

300krnon Doserare

200kr/lon

100krlton

0kr/lan 19m 1939 1990 1991 1992 1994 1995

Fig. 6.6 Kostnad per ton spridd kalk, i genomsnitt och för olika spridningsmetoder, samt kostnad för enbart kalkprodukten under perioden 1988-1995. Källa Svenska Mineral AB

Av fig. 6.6 framgår den ena entreprenörens skattning i löpande priser av kostnadsutvecklingen för enbart kalkprodukten samt hur kostnaden for olika spridningsmetoder utvecklats.

Totalt tyder entreprenörernas lämnade uppgifter på att själva kalkpriset har legat relativt konstant medan kostnaden för spridning med främst båt och helikopter har ökat under perioden.

Båda entreprenörerna uppger att helikopterkalkningen har ökat under den angivna tiden, vilket medfört ett högre genomsnittspris på kalken.

Kostnadsutveckling och finansiering 79

En ökad kalkning i Norrland under senare år har även medfört ökade transportkostnader. Den ena entreprenören anger också att andelen mer finmald och därmed dyrare kalk har ökat vid doserarleveranser under - senare år. Enligt samme entreprenör har samtidigt de senaste årens ökade kalkningsvolymer inneburit skalfördelar.

6.4 Finansiering av kalkningsverksamheten

Under den femåriga försöksperioden finansierades kalkningen via ett särskilt anslag till dåvarande Fiskeristyrelsen benämnt Bidrag till kalkning sjöar och vattendrag. Efter att verksamheten pemianentats av 1982 och fram t.0.m. 1986/87 ingick kalkningsbidraget i ett anslag till

Naturvårdsverket benämnt Åtgärder mot försurningen. Under perioden 1987/88-1989/90 ingick kalkningsbidraget i anslaget Åtgärder mot

luftföroreningar och försurning. Från 1990/91 och fram t.0.m. 1993/94 finansierades kalkningen via anslaget Bidrag till miljöarbete. Sedan 1994/95 finansieras kalkningen åter via ett separat reservationsanslag

benämnt Bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag.

Statliga bidrag kan utgå med högst 85%, 95% eller 100% av

kalkningsprojektets godkända kostnader. Resterande andel av

kostnaderna finansieras av projektets huvudman.

Som inledningsvis nämnts avsnitt 6.1 saknas ekonomisk

utfallsredovisning visar på kalkningens totala kostnader. Därmed som kan inte heller huvudmännens andel av finansieringen närmare anges. Av Naturvårdsverkets förslag till fördelning av statsbidrag framgår dock hur stor andel kalkningsverksamheten som huvudmännen avses av finansiera. Verksamhetsåret 1991/92 beräknades denna andel till 9,4%. Fram till verksamhetsåret 1995/96 beräknades andelen ha sjunkit till i genomsnitt 7,5% .

6.5 Alternativa finansieringsfonner

6.5.1 Finansiering med EU-medel

I och med Sveriges medlemskap i EU har landet möjlighet att söka EUmedel knutna till olika femåriga program som medlemsländerna har

80 Kostnadsutveckling och finansiering

kommit överens Vi har undersökt möjligheterna få EU-stöd till om. att

kalkning via dels de s.k. strukturfondema, dels EU:s miljöprogram

LIFE.

För att få reda på möjligheter att erhålla EU-stöd till kalkning har vi haft kontakt med och även ställt skriftliga frågor till miljöattachén i - -

Bryssel, Närings- och teknikutvecklingsverket NUTEK och

Naturvårdsverket. Även Glesbygdsverket har kontaktats för närmare

upplysningar om den typ av EU-stöd som rör det s.k. 5 b-stödet.

Stöd från EU:s strukturfonder syftar till att stimulera ekonomisk tillväxt

och sysselsättning i vissa prioriterade regioner eller att rikta specifika

åtgärder mot vissa grupper på arbetsmarknaden. Ett väsentligt syfte i Sverige är att utveckla små och medelstora företag.

Medel från EU:s strukturfonder skall i huvudsak komplement

ses som

till nationella satsningar inom regionalpolitiken. I syftet uppnå

att en reell ekonomisk effekt krävs dessutom att EU-medlen, enligt den s.k.

additionalitetsprincipen, inte ersätter nationella, offentliga medel. Denna princip gäller dock for ett helt målområde. Olika insatsdelar inom

målområdet kan således kvittas mot varandra. EU-medlen skall kompletteras med minst lika stora andelar nationella, offentliga medel.

I en del fall krävs även svensk, privat delfinansiering.

Stöd kan utgå från EU:s strukturfonder enligt olika geografiskt -

avgränsade program på fem år. Innevarande femårsperiod löper ut år

-

1999. För varje programområde finns övervakningskommittéer och

regionala beslutsgrupper. Övervakningskommittéema består

av

representanter för kommissionen, regeringen, länsstyrelser, landsting,

kommuner och parter på arbetsmarknaden. Kommittéema skall dra upp riktlinjer och ansvara för genomförande i medlemsprogrammens

länderna. Beslutsgruppema består representanter för länsstyrelser,

av

landsting, länsarbetsnämnder och kommuner. Grupperna

fattar beslut om stöd till enskilda projekt. Det rör sig således ett regionalt om beslutsfattande.

Möjlighet att erhålla stöd till kalkning via EU:s strukturfonder rör främst

målområdena 5b och Dessa rör utveckling och

program

strukturanpassning av landsbygden målområde 5b och glesbygden

målområde 6.

Insatser inom målområde 5b rör 8,5% Sveriges befolkning inom fem av

Kostnadsutveckling och finansiering 81

geografiskt avgränsade områden. För vart och ett av dessa områden finns ett Den ekonomiska för hela målområdet är 1 300 program. ramen mkr på fem år, 30% avser finansiering med EU-medel och ca varav ca 70% finansiering med nationella, offentliga medel. I en del fall omfattar den nationella finansieringen både offentliga och privata medel. Miljöinsatser ingår i fyra de fem programmen. Den ekonomiska av för miljöinsatsema i vart och ett programområdena har ramen av

angivits till högst 5-6 mkr för hela den innevarande femårsperioden.

Målområde 6 sträcker sig i Sverige från Torsby till Kiruna. Området omfattar halva Sveriges yta och berör 5% av landets befolkning.

Åtgärderna har delats in i fem delområden. Inom ett av dessa

delområden finns ett insatsområde för miljö- och landskapsvård, insatsområde 3.8. Enligt gällande EU-förordning kan stöd från detta insatsområde utgå till insatser för att minska försurningen och för att

återställa områden som har påverkats av försumingen. Dessa insatser

kan även omfatta kalkning. Innevarande programperiod beräknas

insatsområdet omfatta 8 miljoner ECU motsvarande ca 70 mkr, varav

EU-stödet har beräknats till 4 miljoner ECU. Resterande del av finansieringen skall skjutas till från den offentliga sektorn i Sverige.

De ekonomiska för EU-stöd till kalkning från målområde 5b ramarna

och 6 är således begränsade. Under femårsperiod kan, som ovan

en nämnts, 5b-stöd maximalt uppgå till 5-6 mkr inom varje programområde. För stöd från målområde 6 är den totala ekonomiska ramen 35

mkr på fem år. Detta under förutsättning att inga andra miljöåtgärder under programperioden konkurrerar med kalkningen. De ekonomiska

för EU-stöd till kalkning är således blygsamma i förhållande till ramarna kalkningens ekonomiska omfattning. Detta gäller sannolikt även för

skogskalkning.

LIFE är miljöfond, administreras av EU:s miljödirektorat. en som Fonden har årlig budget på drygt 100 miljoner ECU dvs. ca l en -

miljard kronor och skall bidra till att utveckla och genomföra EU:s

miljöpolitik. Ett villkor för stöd från LIFE är s.k. innovationshöjd på åtgärderna. I Sverige tar Naturvårdsverket emot ansökningar om LIFEmedel på våren och vidarebefordrar ansökningar till kommissionen, där ansökningarna bedöms expertgrupper. Kommissionen fattar därefter av beslut i december månad. Här rör det sig således i hög grad om ett centraliserat beslutsfattande.

LIFE omfattar två huvudområden, naturvård och miljöskydd. Inom

82 Kostnadsutveckling och finansiering

området miljöskydd finns tre delområden. Ett av dessa rör förberedande åtgärder för att främja genomförandet av gemenskapens miljöpolitik. Delområdet omfattar ca 5% av LIFE-budgeten, dvs. 50 mkr år, ca per vilket ska fördelas på 15 medlemsländer. Medlen skall dessutom fördelas på fyra insatsområden. Ett insatsområde rör luftföroreningar, försurning och troposfarisk ozon. Den ekonomiska för LIFEramen åtgärder som rör försumingen är därmed maximalt 800 000 kr ca per

medlemsland och år. Detta under förutsättning att åtgärder rör

som försurning inte behöver konkurrera med andra åtgärder inom insatsområdet.

Naturvårdsverket bedömer inte att reguljära kalkningsinsatser kan finansieras via LIFE. Utvecklingsinsatser kan däremot, enligt verket, möjligen komma i fråga.

Övriga

fmansieringsformer

Enligt våra direktiv skall vi pröva i vilken mån det finns betalningsvilja för värden kopplade till återskapade möjligheter till sportfiske, bevarad biologisk mångfald och andra positiva effekter kalkningen. Vid den av hearing som vi höll med berörda intresseorganisationer ställde sig dessa emellertid avvisande till möjligheten att via t.ex. intäkter från fiskekort bidra till kalkningens finansiering. Detta under hänvisning till principen om att förorenaren skall betala samt att sådan organisation en av kalkningen inte ger önskvärd samordning av insatserna.

När det gäller specialdestinerade skatter har statsmakterna vid flera tillfällen avvisat denna typ av beskattning, då den bl.a. ansetts försvåra rationella avvägningar mellan olika handlingsalternativ. Möjligheten att finansiera kalkning via specialdestinerade skatter framfördes i betänkandet Morot och piska för bättre miljö SOU 1993:1 18, vilket en dock inte har anammats av statsmakterna. Vi har inte heller funnit att det nu kommit fram grunder för ett nytt ställningstagande från statsmaktemas sida i denna fråga.

6.6 Sammanfattning

Ekonomisk utfallsredovisning för kalkningens totala kostnader saknas. Den totala förbrukningen av statliga anslagsmedel kan dock uppskattas

Kostnadsutveckling och finansiering 83

till 1380 mkr sedan kalkningsverksamheten inleddes år 1976. ca Naturvårdsverket uppskattar att huvudmännens andel av finansieringen under 1990-talet har sjunkit från drygt 9% till drygt 7% av kalkningsprojektens kostnader.

Möjligheterna att följa kalkningens kostnader försvåras även av att

oförbrukade anslagsmedel dvs. reservationer enligt RRV:s redovisning

statsbudgetens utfall vid budgetårsskiftet är detsamma som av odisponerade medel enligt Naturvårdsverkets redovisning. RRV:s reservation omfattar även medel är beslutade, utbetalda som men medan Naturvårdsverkets redovisning av odisponerade medel mer svarar mot faktiskt tillgängliga medel.

Naturvårdsverket har inlett ett arbete med att ta fram nyckeltal för olika kalkningsverksamheten och dess kostnader. Nyckeltal föreligger delar av för treårsperioden 1991/92-1993/94. Utöver dessa nyckeltal kan nu

kalkningskostnadernas spridning verksamhetens olika delar följas

över tiden via Naturvårdsverkets årliga förslag till fördelning av tillgängliga medel. Även i detta fall konstaterar vi tidvis betydande skillnader mellan tillgängliga medel och ekonomiskt utfall i fråga de om totala kostnaderna. Vi saknar underlag för att bedöma det ekonomiska utfallet i fråga verksamhetens olika delar under den gångna om

tjugoårsperioden. Den information finns tillgänglig tyder dock på

som att de väsentliga kostnaderna rör inköp, transporter och spridning av kalk.

Från kalkentreprenörerna har vi erhållit uppgifter om hur kostnaderna

för kalk och kalkspridning har varierat under den senaste tioårsperioden. Dessa uppgifter tyder att priset på själva kalkprodukten har legat

relativt konstant. Det genomsnittliga pris entreprenörerna har

som

fakturerat huvudmännen har dock ökat något under perioden. Entreprenörerna förklarar detta med bl.a. ökade transportkostnader,

främst i samband med utökad kalkning i Norrland, samt en ökad andel dyrare spridning med helikopter. av

De undersökningar vi har gjort för att hitta alternativa fmansieringsformer till kalkning tyder på att sådana möjligheter är

mycket begränsade.

Medel från EUzs strukturfonder får inte ersätta nationella, offentliga

medel och kan endast erhållas till smärre insatser med geografisk

anknytning. Detta gäller för såväl kalkning av sjöar och vattendrag som

84 Kostnadsutveckling och finansiering

för skogskalkning.

Inte heller finansiering via avgifter eller specialdestinerade skatter har

visat sig vara möjliga alternativ. Det återstår således som synes vara en

fortsatt finansiering via statsbudgeten.

Källor: Morot och piska för en bättre miljö SOU 1993:118. Angående förfrågan om ekonomiskt stöd från EU, NUTEK 1996-01-29. Angående E U:s strukturfonder, Sveriges ständiga representation vid EU, 1996-01-04. . Miljofonden LIFE, EU-ñnansiering av naturvårds- och miljöskyddsprojekt, SNV. Nu kan Sverige dra nytta av E Uss strukturfonder/ Broschyr NUTEK. Additionalitet för mål Finansdepartementet 1996-02-15. Statsbudgetens utfall, Riksrevisionsverket. Statsbidrag till kalkning sjöar och vattendrag, SNV:s förslag till av fördelning. Data från Naturvårdsverkets kalkningsregister. Diagram framställda av Naturvårdsverkets kalkningsgrupp.

7 samhällsnytta med kalkning

Enligt våra direktiv skall värdera den samhälleliga nyttan av kalkningsinsatser i sjöar och vattendrag. Flera frågor berörs när man skall belysa detta. En fråga rör miljöns värde sett ur olika perspektiv. En fråga rör erfarenheter av hur man värderar olika nyttoaspekter annan med kalkning. Ytterligare en fråga rör erfarenheter av att i monetära termer olika slag värdera försurningsskadade sjöar. av Sysselsättningseffekter vid kalkning kan även ses som en bieffekt av nyttan med att kalka. I detta kapitel belyser vi kort dessa frågor.

7.1 värde

Miljöns

Miljön kan åsättas olika värden. Man talar ibland tre olika om perspektiv för att värdesätta miljön. Det handlar om ett

exploateringsvärde eller ett instrumentellt värde. Med detta menas att

miljön kan ett medel för att förse människan med t.ex. föda. Ett ses som annat värde är miljöns egenvärde i form t.ex. skönhetsupplevelser. av Gemensamt för dessa båda värden är att de är beroende av människans värderingar. De är s.k. antropocentriska värden. Ett tredje värde kan vara miljöns inneboende värde, inte är beroende människans som av värderingar. Det är ett s.k. ontologiskt miljövärde till skillnad från de antropocentriska miljövärdena.

Ekonomisk teori utgår ifrån ett individualistiskt synsätt. Ekonomiska värderingar bygger således på värderingar hos enskilda individer. Ett ekonomiskt värde på miljön bygger därmed enskilda individers samlade värderingar miljön. Varje individ är suverän i sin värdering av dvs. vad miljön betyder för just honom eller henne. Ett ekonomiskt värde på miljön är således beroende av de individuella värderingar man väljer att lägga till grund för den ekonomiska värderingen. Detta leder till slutsatsen att ekonomiska miljövärden endast täcker delar av miljöns värde, inte miljöns totala värde.

86 Samhällsnytta med kalkning

Ett marknadspris är ett uttryck för den allmänna betalningsviljan för en vara på en öppen marknad. Kollektiva i likhet med miljön varor som är tillgängliga för alla kan emellertid inte bjudas ut på marknad och - en saknar därmed i regel ett marknadspris. Olika metoder har därför utvecklats för att med hjälp av olika s.k. värderingsstudier värdera olika slag av miljövaror.

En metod är betalningsviljestudier, där människors betalningsvilja för t.ex. miljön eller olika miljöinsatser skattas med hjälp t.ex. av enkätformulär. Betalningsviljestudier kan även utgå från människors faktiska marknadsbeteende. En metod också används är att helt som enkelt utgå från politiska beslut miljön. Det kan handla om om kostnader för att återställa skador miljön, t.ex. kalkning, eller åtgärder för att minska eller undvika skador, t.ex. minskade utsläpp av föroreningar.

Kostnads-intäktskalkyler är en metod som används för att kunna jämföra konsekvenserna av olika handlingsalternativ. För att kunna göra sådana jämförelser måste konsekvenserna först uttryckas i ekonomiska termer. Detta kan ske med hjälp olika värderingsstudier. Av betydelse för av kostnads-intäktskalkylens resultat är vilka konsekvenser ligger till som grund för de olika beräkningarna och hur konsekvenserna i aggregeras ekonomiska termer.

7.2 Nyttan av att kalka

Kalkningens huvudsyfte är redan nämnts att neutralisera - som försurade vatten så att den naturliga floran och faunan kan bestå eller återkomma i de kalkade vattnen. Kopplat till detta syfte finns den

vattenkemiska målsättningen vid omkalkning att höja pH över 6, och

alkaliniteten över 0,1 mekv. liter. per

Vi känner till kalkningens nytta så tillvida att den vattenkentiska målsättningen nås i 80-90% fallen. Vi vet också att detta innebär av att många försurningskänsliga arter kan överleva tack kalkningen vare av dessa vatten. Betydelsen biologisk mångfald för hållbar av en en utveckling är väl dokumenterad. Av avsnitt 3.7 framgår samtidigt att vår kunskap om kalkningens långsiktiga effekter på de biologiska samhällena brister i flera avseenden. Det finns inte heller rågra utvecklade metoder för att samhällsekonomiskt bedöma den biologiska nyttan med kalkning. Detta konstaterande gör självfallet inte den

Samhällsnytta med kalkning 87

biologiska nyttan mindre värdefull. Den hör närmast hemma bland ontologiska miljövärden som inte kan beskrivas med utgångspunkt i människans värderingar.

Nyttan med kalkning kan därför bara delvis uppskattas och då med avseende på olika aspekter nyttan. En sådan nyttoaspekt rör fisket. Försurningens inverkan fiskodlingar hör till de tidigaste tecknen på försumingens skador i vatten. Skador på fiskbeståndet var också det ursprungliga skälet till att Sverige började kalka sjöar och vattendrag för 20 år sedan. Kalkningens målsättning har därefter förskjutits till att inte enbart fisk utan hela de biologiska samhällena. Företrädare för avse ñskeorganisationema betonar samtidigt vikten av en väl fungerande

kalkning för att fiskbeståndet skall kunna fortleva och utvecklas. Se

avsnitt 3.4.1.

Fritidsñsket har betydande omfattning. Enligt en undersökning av en SCB och Fiskeristyrelsen beräknades det år 1990 finnas ca 2,8 miljoner fiskeintresserade i landet. Av dessa uppgavs ca 840 000 ha fiske som sin viktigaste eller sina viktigaste sysselsättningar. Exklusive en av investeringar i båt, fritidshus, husvagn och liknande beräknades fritidsfisket vid denna tidpunkt omsätta ca 2 miljarder kronor per år, vilket motsvarade 4 gånger yrkesfiskets fångstvärde.

År 1995 beräknades 130 000 utländska turister komma till Sverige ca

med fiske ett tungt vägande skäl och den utländska ñsketurismen

som omsatte nära 500 mkr.

Värdet kalkningens inverkan på själva fiskbeståndet har studerats. En av studie kalkningens inverkan på produktion av laxsmolt i de svenska av västkustälvarna avrapporterades år 1989. Den laxfångst som kan hänföras till kalkning uppskattades till 13,5 42,6 ton per år. Vad detta innebär i ekonomiskt utbyte beror på laxens kilopris. Av betydelse för hur ett sådant värde skall skattas är om värderingen görs utifrån yrkesfiskarens eller fritidsfiskarens perspektiv.

För yrkesfiskaren är fiskens fångstvärde det väsentliga värdet. Så är inte alltid fallet med fritidsfiskaren. Resultatet flera studier visar att för av sport- eller fritidsfiskaren har själva fiskeaktiviteten och dess rekreationsvärde ett lika stort eller större värde än den direkta fångsten. Enligt studie avrapporterades 1984 var sportfiskama en som

betalningsvilja i genomsnitt 15 gånger högre än fångsvärdet. Med denna

utgångspunkt beräknades laxens värde till 850 kr per kilo i 1983 års

88 Samhällsnytta med kalkning

priser. Med liknande utgångspunkter beräknade länsstyrelsen i Halland värdet av lax vid sportfiske år 1993 till 1680 kr kilo. per

Uppgifterna tyder på att sportfiskets samhällsnytta snarast bör beräknas utifrån värdet den ekonomiska omsättning, följer av som av sportfiskamas konsumtion i det område där fisket bedrivs. Länsstyrelsen i Jämtland avrapporterade i november 1993 studie länets en om fisketurism.

I rapporten redovisar länsstyrelsen två metoder för att beräkna sportfiskets ekonomiska omsättning. I det fallet utgår från antal ena man fiskedygn och utlägg och dygn. I det andra fallet utgår per person man

från antal sålda fiskekort. Den ekonomiska omsättningen uppskattades i det första fallet till 133 mkr vilket ansågs underskattning

ca - vara en och i det andra fallet till 266 mkr vilket ansågs ca - vara en överskattning. På grundval av dessa uppgifter och genomsnittliga årslöner räknar man därefter fram den sysselsättningseffekt fisket som beräknas generera. Sysselsättningseffekten blev i det första fallet 278

årsverken och i det andra fallet 554 årsverken. Av studien framgår inte

om redovisningen sysselsättningseffekten brutto- eller av avser en

nettoredovisning, dvs. om den innebär en reell sysselsättningsökning i

regionen eller om sysselsättningsökningen innebär att andra jobb trängs undan. Vidare beräknades sportfisket skulle falla bort skulle att om

35% av butikerna i länets glesbygd tvingas slå igen ochytterligare 37%

av butikerna tvingas avskeda personal.

År 1996 beräknade Sportfiskarna fritidsfiskets ekonomiska omsättning i områden med kalkade vatten till 670 mkr. Det saknas emellertid ca någon närmare belysning eventuella samband mellan kalkning och av ekonomisk omsättning inklusive sysselsättningstillfällen till följd - - av fritidsfiskarnas konsumtion.

I en rapport till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi ESO,

sommaren 1995, behandlas sportfiske ett exempel hushållning

som med knappa naturresurser. Där anläggs ett delvis annorlunda synsätt. I rapporten hänvisar man till den stora efterfrågan finns på sportfiske. som Man menar att detta ökar risken för både ett överuttag fisk och att av fisken inte skattas till sitt rätta värde. Författarna att uttaget menar av fisk därför borde regleras med fiskekort och att intäkterna detta av skulle kunna användas till att finansiera bl.a. fiskevård.

När det gäller sysselsättningseffekter själva kalkningen tyder de av

Samhällsnytta med kalkning 89

uppgifter vi har erhållit från huvudmännen och entreprenörerna på att denna nyttoaspekt på kalkning är begränsad. Två entreprenörer svarar för ca hälften vardera av landets kalkleveranser. Hos den ena entreprenören utgör leveranser till kalkning av sjöar och vattendrag ca 10% av företagets omsättning. Företaget har totalt ca 100 anställda. Utöver de anställda sysselsätter företaget även ett drygt 30-tal egna underentreprenörer för spridning och transporter av kalk.

Upphandlingen av kalk sker i regel i form av totalentreprenad. Enligt den information fick vid våra kontakter med företrädare för huvudmännen kan lokala entreprenörer inte nyttjas för transport och spridning av kalk, då de saknar nödvändig utrustning för detta. Bevekelsegrundema för kalkning rör emellertid i hög grad miljöpolitiska och inte regionalpolitiska ambitioner.

7.3 i

Kalkningens nytta monetära termer

7.3.1 Vilka erfarenheter finns

I början av 1980-talet samarbetade några forskare från olika institutioner inom Lunds universitet kring frågan om ekonomiska värderingar av rekreationsvärden och förändringar av Vattenkvalitet. Våren 1984 ansökte man om medel från Naturvårdsverket för att bedöma samhällsekonomiska konsekvenser av kalkning av sjöar och vattendrag. Målsättningen var att ta fram en modell för att grovt kunna uppskatta det samhällsekonomiska värdet av att kalka en försurad sjö. I ansökan anger författarna att det besluts- och utvärderingsunderlag som användes vid bedömning av kalkningsinsatser både kunde och borde förbättras. Ansökan om medel avslogs dock och projektet lades ner.

I Naturvårdsverkets sammanställning av erfarenheter kring ytvattenkalkning konstateras bristen på samhällsekonomiska bedömningar inom området. Samtidigt redovisas en fallstudie av kostnads-intäktsanalyser som genomförts på nio godtyckligt utvalda sjöar. Enligt författarna kan resultaten inte utan vidare sägas vara representativa för den svenska kalkningsverksamheten. Samhällets kostnad för kalkning beräknas motsvara statens kostnad för kalkning och ñskevård medan samhällets intäkt antas motsvara fritidsfiskets värde. Värdet av biologisk mångfald, fågelskådning och andra former av nyttoaspekter ingick inte i analysen. Utifrån detta bedömdes det som

90 Samhällsnytta med kalkning

samhällsekonomiskt lönsamt att kalka fem de nio sjöarna. av

Vi har kontaktat landets större nationalekonomiska institutioner för att få en aktuell bild av studier som direkt eller indirekt belyser samhällsnyttan med kalkning av sjöar och vattendrag. Vid denna inventering bekräftas den bild tidigare hade erhållit situationen. av Det enda mer konkreta försök som tycks ha förekommit är den modell som utarbetats vid Lunds universitet och låg till grund för som en medelsansökan som Naturvårdsverket avslog våren 1984.

Inom norsk nationalekonomisk forskning har däremot en metod utarbetats för att bedöma den samhällsekonomiska nyttan med att kalka sjöar och vattendrag. Den samhällsekonomiska nyttan bedöms utifrån: fritidsfiskets rekreationsvärde nettovärdet av garnfiske icke-bruksvärde av fiskbestånd det samhällsekonomiska värdet av lokala effekter av fisketurism och ñskenäringen samt samhällsekonomiska effekter av valutaintäkter från utländska fritidsñskare.

Enligt en nyligen lämnad rapport 1995 bör varje objekt bedömas utifrån sina egna premisser. Av varje insatt krona till kalkning varierar den samhällsekonomiska nyttan, mellan de objekt hade undersökts som från 1,19-4,37 norska kronor. Störst nytta erhålls, med dessa beräkningar, vid kalkning vatten med lax och öring. De norska av nationalekonomerna menar att kalkningsinsatser bör sättas där de gör den största samhällsnyttan. Enligt tillgänglig dokumentation har de sjöar och vattendrag i Sydnorge, som hittills undersökts med denna modell, i varierande utsträckning alla bedömts samhällsekonomiskt som lönsamma.

7.3.2 Konjunkturinstitutets "skogsmodell"

Inom ramen för ett arbete med att ta fram ett system för miljöräkenskaper inom Konjunkturinstitutet har modell för en skogsförsurning utvecklats. Med hjälp modellen skall kunna man beräkna ekonomiska konsekvenser av virkesförluster till följd av försurningen samt åtgärder för att minska försurningen eller skador av försurningen. Modellen är uppbyggd kring data försurande utsläpp om

Samhällsnytta med kalkning 91

samt planerade reduktioner och försurande nedfall, markens förmåga

att buffra surt nedfall samt data om skogstillväxt och hur försumingen inverkar på denna. Beräkningarna har geografisk anknytning.

Enligt denna modell beräknas försurningen, enbart till följd av svavel, orsaka ett virkesbortfall motsvararande 100 miljarder kronor 1991 års penningvärde under tidsperioden 1900-2200.

Modellen avses på ett enkelt sätt kunna bidra till att uppskatta ekonomiska konsekvenser av reducerade utsläpp och nedfall samt även andra miljöpolitiska insatser, t.ex. kalkning. Modellen skattar enbart de ekonomiska konsekvenserna för skogsägaren, vilket bara del är en av den totala skadan som försumingen beräknas orsaka på skogsekosystemet. Modellen bygger vidare på studier av Swerdrup/Warfvinge av markkemiska faktorers inverkan skogsmarkens produktivitet. Dessa teorier har fått viss legitimitet genom att de används i flera länder. Teoriema är emellertid inte oomstridda.

En väsentlig skillnad mellan skogsdata och data om sjöar och vattendrag är att i det senare fallet finns inte såsom är fallet med skogen data - om marknadspriser. Detta begränsar möjligheten att med utgångspunkt i ovannämnda skogsmodell direkt utveckla modell för att beräkna en forsurningseffekter på och miljöinsatser for sjöar och vattendrag.

Inom Konjunkturinstitutet har nyligen ett arbete påbörjats med att även utveckla en s.k. sötvattensmodell. Modellen bygger på hypotesen att en sjötomt vid ett försurat vatten inte är lika mycket värd som en sjötomt vid ett friskt vatten. Arbetet har inletts med att via fastighetstaxeringen urskilja fastigheter belägna vid försurade eller försumingshotade vatten. En enkät har även riktats till 2000 personer med frågor om hur de värderar olika miljöhot. Ett syfte med modellen är att få fram ett minsta värde på vilka ekonomiska värden kalkningen räddar for att kunna väga kalkningens kostnader mot dessa värden. Av dokumentationen i fråga framgår samtidigt att realiserbara naturvärden i sötvattenekosystemet är

mycket små jämfört med skogs- och jordbrukets ekosystem. Se bil. 9.

92 Samhällsnytta med kalkning

7.4 Sammanfattning

Miljön kan åsättas olika värden. En del värden exploateringsvärdet och miljöns egenvärde kan via mänskliga värderingar även åsättas ett ekonomiskt värde. Som regel uttrycker dessa ekonomiska värdesättningar endast delar av miljöns totala värde.

I många fall är det svårt att sätta ett ekonomiskt värde på miljön. Miljön har ett inneboende värde, inte något enkelt sätt låter sig fångas som av mänskliga värderin gar eller med vedertagna ekonomiska metoder och modeller.

När det gäller nyttan av att kalka sjöar och vattendrag kan flera aspekter anges. Den väsentliga nyttan är kopplad till kalkningens biologiska målsättning. Vi saknar i dag utvecklade metoder för att överföra den nyttan i ekonomiska termer. För andra nyttoaspekter finns mer eller mindre utvecklade metoder för ekonomiska värderingar. De beskriver dock enbart delar av kalkningens värde och är inte heller alltid kopplade till statsmakternas målsättning med kalkningen.

I Sverige saknas i stort sett erfarenheter från studier som direkt eller indirekt belyser samhällsnyttan av att kalka sjöar och vattendrag. Därmed torde även kompetens och metoder inom området vara outvecklade. Norska nationalekonomer har emellertid utvecklat en metod för att bedöma det samhällsekonomiska värdet sjökalkning. Metoden av utgår från fiskeintressen. Enligt de norska erfarenheterna föreligger stora skillnader i bedömningarna av olika kalkningsobjekt. Sammantaget manar detta till stor försiktighet med att generalisera utifrån resultatet av enstaka studier.

Inom ramen för Konjunkturinsitutets arbete med att ta fram ett system för miljöräkenskaper har funnit en s.k. skogsmodell. Modellen är avsedd som ett hjälpmedel för att ekonomiskt bedöma försurningens inverkan på skogens produktivitet. En förutsättning för att nyttja modellen är emellertid att det finns data om marknadspriser, vilket är fallet med skogen, men inte med sjön och stora delar det biologiska av livet i sjön.

Samhällsnytta med kalkning 93

Källor: Liming of Acidified Surface Waters. Henrikss0n/Y.W.Br0din 1995. Fritidsfiske 90. Fiskeristyrelsen/SCB 1991. Skrivelse från Sportfiskama 1995-11-08.

Liming Increases the Catches of Atlantic Salmon on the West Coast of

Sweden. Appelberg/Degerman/Johlander/Karlsson. 1989. Hushållning med knappa resurser. Rapport till ESO. Ds 1995:47 Förbättrat besluts- och utvärderingsunderlag avseende fördelning och bedömning av kalkningsinsatser. Hjalte/Lidgren/Thelander/Wells. 1984 F isketurismen i Jämtlands län. Länsstyrelsen i Jämtlands län 1993. Ekonomisk värdering av miljön: Metoder och svenska erfarenheter. Söderqvist 1995. Kalkingens Ökonomi. Navrud. 1995. Lax En utredning beträfande förutsättningarna för det svenska laxfisket. Ds Jo 1984:5. Sportfisket i Hallandsåarna 1993. Länsstyrelsen i Hallands län. Fritidsjiskets omsättning i kalkade vatten. Sportfiskama 1996. Om livsstil och miljöetik. Philipson 1994.

8 och

Prioritering omprövning av kalkning

Enligt våra tilläggsdirektiv skall vi lägga fram ett förslag på hur kalkning bör bedrivas på en anslagsnivå om ca 80 mkr. Utgångspunkten for detta arbete skall vara det nationella intresset av att bevara den biologiska mångfalden samt bibehållna förutsättningar för att utnyttja naturresurser i sjöar och vattendrag. Vi skall särskilt belysa vilka vattendrag som skall kalkas och var kalkningen skall avbrytas, risker med ett avbrytande på kort och lång sikt samt hur kalkningen skall organiseras i framtiden. Vi skall även belysa omställningstider liksom administrativa/organisatoriska frågor i samband med anpassningen av verksamheten till en nivå av ca 80 mkr.

En anslagsram på ca 80 mkr för kalkningen motsvarar drygt 40 % av dagens verksamhet. Således måste närmare 60 % av pågående kalkning omprövas. En grund för en sådan omprövning är värdet i sjöar och vattendrag med hänsyn till det nationella intresset att bevara den av biologiska mångfalden. En annan grund är de risker man löper vid en avbruten kalkning och återförsuming. Dessa utgångspunkter beskrivs i avsnitt 8.1.

Pågående verksamhet och de organisatoriska konsekvenserna av en anpassning av verksamheten till en lägre anslagsnivå beskrivs i avsnitten 8.2 och 8.3. Underlag för beskrivningen i detta kapitel är dels en enkät som Naturvårdsverket, utförd på vårt uppdrag, dels skriftliga frågor som vi själva ställt till kalkningsansvariga inom länsstyrelserna i de 21 län där kalkning bedrivs. Våra frågor till länsstyrelserna redovisas i bil.7. Samtliga 21 län har besvarat både vår enkät och Naturvårdsverkets enkät.

4 16-0722

96 Prioritering och omprövning av kalkning

8.1 Grunder för

att ompröva kalkning

8.1.1 Biologisk mångfald i sjöar och vattendrag

Enligt såväl våra ursprungliga direktiv tilläggsdirektiven är som bevarandet den biologiska mångfalden viktig utgångspunkt för av en inriktningen av kalkning av sjöar och vattendrag. Av avsnitt 3.1 framgår att biologisk mångfald har definierats variationen bland levande som organismer i alla miljöer samt de ekologiska relationer och processer som organismema ingår Mångfalden brukar relateras till tre nivåer. Dessa rör variationen mellan olika ekosystem, variationen mellan olika arter och den genetiska variationen inom varje art. Biologisk mångfald är en grundläggande förutsättning för olika arters existens. Därmed finns det inte någon avgörande skillnad mellan bevarandevärden och nyttjandevärden i naturmiljön.

Insatser för den biologiska mångfalden handlar i allmänhet om att upprätta förutsättningar för mångfalden. Genom kalkning av sjöar och vattendrag skapas de kemiska förutsättningarna för den försurningskänslig biologi. Biologiska mål handlar ofta om att en försumingskänslig nyckelart såsom mört eller öring ska kunna reproducera sig. En fungerande reproduktion av dessa arter innebär att även andra känsliga arter kan fortleva och reproducera sig.

Studier av den biologiska mångfalden utgår ofta från förekomsten av olika arter eller genetiska varianter i det undersökta området. I en del fall studeras i stället artemas geografiska fördelning eller olika funktioner och processer i naturmiljön. Ett alternativ till fullständiga artinventeringar är att studera arter eller företeelser som kan ge indikationer om att förutsättningarna för mångfald är uppfyllda.

I dag är många arter representerade av så få individer att deras överlevnad i livskraftiga bestånd inte kan anses vara säkrade på sikt. Den internationella naturvårdsunionen har beskrivit hotbilden fcr världens flora och fauna med hjälp av förteckningar över hotade arter, ofta kallade rödlistor. Med vissa modifieringar används det internationella klassificeringssystemet även för att bedöma hotsituationen i enskilda länder.

I Sverige fastställde Naturvårdsverket år 1988 den första officiella rödlistan för landets växt- och djurarter. Där delas de rödlistade arterna

Prioritering och omprövning kalkning 97

av

in i fyra hotkategorier. Till kategori 1 förs akut hotade arter, t.ex. vårlekande siklöja och mal, som löper risk att försvinna inom nära framtid hoten inte en om snarast undanröjs. Till kategori 2 räknas sårbara arter, överlevnad i landet inte är vars säker sikt. Hit hör bl.a. flodpärlmusslan. Till kategori 3 förs sällsynta arter. Hit hör bl.a. vissa snäckor och dagsländor. För närvarande anses inte arterna i denna kategori akut vara hotade eller sårbara. De är dock i riskzon till följd ett totalt sett en av litet eller geografiskt starkt begränsat bestånd. Till kategori 4 slutligen hör hänsynskrävande arter. Hit hör bl.a. lax, öring, havsöring, röding och flodkräfta. Dessa kräva artvis arter anses utformad hänsyn.

Som framgår av avsnitt 3.1 är kunskapen biologisk mångfald bäst om artnivå. Flertalet artinventeringar i Sverige har inriktats för ryggradsdjur och kärlväxter. Flora och fauna längre i näringskedjan ner är mycket ofullständigt kartlagda. Det gäller i än högre grad för den genetiska nivån. När det gäller sjöar och vattendrag saknas ofta - som ovan nämnts uppgifter om artsammansättning för varje enskilt vatten -

före försurning och vid beslut om kalkning.

I aktuella studier belyses emellertid biologiska samhällen biotoper - med stora bevarandevärden. Ett exempel lyfts fram i flera studier som är fjällsjöama och deras flora och fauna, som utsätts för stora, kortsiktiga, klimatiska påfrestningar. De arter och individer som överlever utvecklar olika strategier för sin överlevnad. Många arktiska fiskarter uppnår t.ex. en mycket hög ålder. Urvalet överlevande av individer är i grunden genetiskt betingat. En bred genetisk variation är därför av avgörande betydelse för överlevnaden totalt i dessa samhällen. Organismema i fjällsjöamas flora och fauna är s.k. randpopulationer vilket innebär att de lever på gränsen till vad är biologiskt möjligt som för ett högre liv i sötvatten.

I en forskningsrapport försurning, avrapporterades år 1992,

om som konstaterades de försumingskänsliga bottendjur tjugo år att av som tidigare hade uppmätts hade 90 % försvunnit. Problemet hänförs till ca surstötsproblem. Detta beror i sin tur på att surt nedfall i form - som av snö ackumulerats under lång tid snabbt smälter under våren. Detta kan förekomma i vatten som kan vara helt opåverkade försurning under av alla delar av året utom under snösmältningen. Under den perioden kan dock surstötar bli så allvarliga att de resulterar i en mer eller mindre

98 Prioritering och omprövning av kalkning

total utslagning av faunan i de berörda vattnen. I studie nyligen en som avrapporterats av Jordbruksverket, Naturvårdsverket och Sametinget anses försumingen i dag utgöra det största hotet mot djurlivet i dessa vatten.

8.1.2 Risker vid återförsuming

Till skillnad från många andra vattenlevande organismer är den svenska ñskfaunan till stora delar känd. Studier visar också att fiskfaunan kan ses som en relevant indikator på den biologiska mångfalden i sjöar och vattendrag. I en nyligen avrapporterad studie konstaterades att i

försurade vattendrag med pH lägre än 5,5 var det genomsnittliga antalet

fiskarter 1,4, medan det genomsnittliga antalet arter i kalkade vatten var 3,9 och i neutrala referensvatten 4,7.

Om kalkningen avbryts i mer än hälften av de objekt som i dag regelbundet kalkas, beräknas mer än 3000 sjöar och 5 000 km rinnande vatten hotas av återförsuming. Detta beräknas enligt bedömningar inom Fiskeriverket i sin tur medföra att mer än 6 000 fiskbestånd hotas att slås ut. Studier av bottenfaunan visar också kalkningens betydelse för vattenlevande smådjur. Under den närmsta tioårsperioden bedöms ca 2 miljoner populationer försvinna till följd av återförsuming. En reducering av kalkningen innebär att framtida möjligheter till återkolonisation riskerar att förloras.

Följdema av förlorad ñskfauna vid en återförsuming kan variera avsevärt för landets olika regioner. I fjällnära, försurade vatten kan förlusten av fiskfauna medföra att de drabbade arterna främst röding och öring hotas att slås ut. I sydligare vatten beräknas förlusten av fiskfauna leda till en kraftig utarrnning av den biologiska mångfalden.

De risker som är kända kring processerna vid avbruten kalkning och återförsuming har ovan berörts i avsnitt 3.7.5. Riskerna har belysts i ett fåtal studier och är främst knutna till giftiga metaller.

En effekt av försumingen är att metaller löses ut i vattnet. Vid kalkning fälls dessa metaller ut och blandas med bottensedimentet. Avbryts kalkningen riskerar de metaller i bottensedimentet som står i förening med vatten att åter lösas ut i vattnet. Det finns exempel på att metallhaltema i sådana vatten kan bli betydligt högre än i försurade,

okalkade vatten. Återförsumingens förlopp och intensitet samt mängden

Prioritering och omprövning av kalkning 99

återlösning av metaller förefaller bl.a. bero på hur surt vattnet var innan man började kalka, mängden kalk som har spritts i vattnet samt under hur lång tid kalkningen har pågått. Förloppet med återförsuming förefaller också gå snabbare i vatten med kort omsättningstid.

Den teoretiska kunskap som finns tillgänglig om de risker som är knutna till avbruten kalkning och återförsuming är emellertid begränsad. De fåtaliga studierna rör också enbart sjöar och bottensediment i sjöar. Hur återförsumingsförloppet ser ut i vattendrag har inte analyserats på ett vetenskapligt godtagbart sätt.

Rådande teorier tyder ändå på att den återförsuming som följer

avbruten kalkning kan ge mycket allvarliga följder. Återförsumingen

med höga metallhalter som följd kan t.o.m. orsaka större skada i de vatten som kalkats än om inga åtgärder hade vidtagits mot försumingen.

8.2 Pågående kalkning

Den inventering pågående kalkning, som Naturvårdsverket har av genomfört på vårt uppdrag, visar att kalkning med statliga bidrag för närvarande bedrivs i drygt 1 300 projekt fördelade ca 100 flodområden. Kalkningen påverkar en sammanlagd sjöyta av ca 333 000 ha och vattendragslängd på ca 12 000 km. Projektens storlek varierar en från mindre än ett ha och upp till flera tusen ha. Av inventeringen framgår också det biologiska motivet till kalkningen uppdelat på försumingshotade arter. I redovisningen av uppdraget hänvisar Naturvårdsverket till att uppgifterna ger en bild av kalkningsverksamhetens omfattning och inriktning samt att materialet lämpar sig bäst för jämförelser och prioriteringar inom varje enskilt län. Jämförelser mellan länen försvåras av skillnader både i projektens storlek och i beskrivningen av biologiska värden.

I det följande redovisas en kort sammanställning av länsstyrelsemas svar på Naturvårdsverkets och våra frågor.

8.2.1 Mål och måluppfyllelse

Enligt svaren på den enkät som vi själva skickat ut finns fastställda rutiner för vattenkemisk provtagning och analys i samtliga 21 län. Stora

100 Prioritering och omprövning kalkning av

skillnader anges dock i uppläggningen provtagningen både vad det av gäller frekvens och provtagningstidpunkt. Skillnaderna kan delvis förklaras de olika förhållandena inom länen. Med den korta tid av som utredningen arbetat har vi inte haft möjlighet att närmare bedöma vare sig detta eller i vilken mån det är lämpligt att jämföra vattenkemisk måluppfyllelse mellan länen. Även jämförelser över tiden inom och ett samma län bör göras med försiktighet. Flertalet län att rutinerna anger har förändrats vid ett eller flera tillfällen under år. Problematiken senare

kring detta exemplifieras i ett län. När tidpunkten för provtagning ändrades från till högflödestiden under våren fångade

sommaren man

bättre de lägsta värdena på pH och alkalinitet, rättvisande

som mer

visar på behovet av kalkning. Samtidigt innebar förändringen att betydligt fler dåliga vattenkemiska värden redovisades.

Samtliga län utom ett anger att biologiska mål har ställts för upp kalkningen. Målen är dock av mycket varierande karaktär. I del fall en rör målen ambitioner att skapa fungerande ekosystem. I andra fall inriktas målen på konkreta förbättringar inom olika angivna arter. Länen anger också att motiven att kalka kan skilja sig åt inom samma

avrinningsområde. Det vanliga förefaller dock att så inte är fallet.

vara

Flertalet län anger att de biologiska målen uppfylls. Tidsperspektivet för

biologisk måluppföljning är som regel relativt kort. I många fall följs målen inom period är fem år eller kortare. upp en som

Flera län successiv förskjutning i målsättningen med kalkning.

anger en När verksamheten växte fram var lokala intressen och nyttjandeintressen mer markerade, främst ifrån fiskeintressen. Då statsbidrag prövas i dag väger biologiska värden tungt eller mycket tungt jämfört med andra bevekelsegrunder.

I svaren på Naturvårdsverkets enkät redovisas projektvis förekomst av arter som är vanligt förekommande motiv för kalkning. Projekten kan som ovan angivits vara av mycket varierande storlek. Inte heller - artemas utbredning inom de angivna projekten är kända. I fig. 8.1 visas exempel på arter som utgör biologiskt motiv för kalkning. Staplarna visar antal projekt där arten eller tillsammans med art ensam annan angivits som motiv. Hotkategori inom parentes. I posten "övriga" anges ingår flera rödlistade arter t.ex. utter 4, fiskgjuse 4, nattsländan som Hydropsyche saxonica 4, skalbaggen Stenelmis caniculata 4, samt växterna krypfloka 3 och flytsäv 2.

Prioritering och omprövning kalkning 101

av

100 200 300 400 500 600 700 Oprojekt projekt projekt projekt projekt projekt projekt projekt Mört Lax 4 Havsöring4 Öring 4 Röding4 Flodkräfta4 Flodpärlmussla2 Glacialrelikter Övriga

Fig. 8.1 Redovisade arter som utgör motiv för kalkning i Naturvårdsverkets inventering

8.2.2 Hur

organiseras kalkningen

I svaren på vår enkät anger länsstyrelserna nästan utan undantag att insatserna alltmer går i riktningen att kalkningen organiseras i

avrinningsomrâden. Med få undantag tycks en organisation av kalkningen i

avrinningsområden ha varit problemfri även i de fall avrinningsystemen

går över länsgränser. I några fall har dock diskussioner och även konflikter förekommit. Mestadels att sådana problem kan anges

förekommas eller lösas tidiga diskussioner uppdelning

genom om av ansvaret.

102 Prioritering och omprövning av kalkning

8.2.3 Erfarenheter av risker vid återförsurning

Risker vid avbruten kalkning och återförsuming är bl.a. knutna till grad av försurning innan kalkningen inleddes. På en fråga om detta svarar flertalet länsstyrelser att det fanns kunskap om vattenkemin i form av

pH och alkalinitet fore kalkning. Med några få undantag framgår inte av

svaren i vilken mån man försökt urskilja i vilken utsträckning detta kunde förklaras av naturlig surhet eller antropogen försurning inom avrinningsområdet. I ett fall hänvisar man dock till egna studier om naturlig surhet som skäl till att man frångick Naturvårdsverkets beräkningar av behovet av kalkning.

Inom 15 av de 21 län där kalkning bedrivs har det förekommit att kalkningsprojekt avbrutits. Effekterna har emellertid inte följts i upp något fall och orsaken till att dessa kalkningsprojekt avbröts har inte redovisats.

Det saknas sammanställd kunskap som visar på förekomst av metaller i landet på ett sådant sätt att detta kan kopplas till metallutfállning vid försurning. Med något undantag saknas också i stort sett dokumenterad kunskap om metallutfällningar i bottensedimentet i kalkade sjöar. Det saknas således praktiska erfarenheter av de närmare konsekvenserna vid avbruten kalkning och processerna vid återförsuming.

8.2.4 Hur prioriteras kalkningen inom länen

I vår enkät ställdes en fråga om länsstyrelsemas möjligheter att rangordna länens kalkningsinsatser med utgångspunkt i värdet av biologisk mångfald på nationell nivå. Frågan skall ses mot bakgrundav en fråga om i vilken mån den nuvarande länsorganisationen går att kombinera med den allmänna inriktningen på miljöarbetet att bevara den biologiska mångfalden.

Alla länsstyrelser ställer sig tveksamma eller helt negativa till denna möjlighet. Vanligen sker detta under hänvisning till oklarheter i mångfaldsbegreppet och hur det skall tillämpas. Ett par länsstyrelser menar att det kan vara möjligt om det finns nationella riktlinjer för hur en sådan rangordning skulle tillämpas på rödlistade arter. Från en länsstyrelse får vi ett bestämt nej under hänvisning till att biologisk mångfald inte är något statiskt mått. De naturliga vattensystemen ser olika ut i olika delar av landet.

Prioritering och omprövning av kalkning 103

I Naturvårdsverkets enkät har länsstyrelserna ombetts göra en egen prioritering av länets kalkningsprojekt. Flertalet länsstyrelser har gjort

detta. I flera fall har det gjorts i form kategoriindelning.

av en Länsstyrelserna har angett biologiska bevarandevärden som huvudsaklig grund för indelningen i kategorier. Som framgått finns många ovan även rödlistade arter bland motiven för kalkning. Resultatet på denna fråga visar att flera rödlistade arter sannolikt blir ytterligare hotade vid en nedskäming av statsbidraget med nära 60 %.

I vår enkät till länsstyrelserna ställs frågan vid prioritering om man av länets kalkinsatser har resonerat i termer ekonomisk effektivitet t.ex. av

som mesta möjliga vattenkemiska/ekologiska nytta för I

pengarna. svaren från ungefär hälften av länsstyrelserna anges att sådana resonemang har förts. I en del fall anges också att det är så kalkningen läggs upp. Det vanligaste exemplet är att man kalkar högt i upp avrinningsområdena för att få nedströms effekt. Många att anger en

sådan uppläggning kan ge en annorlunda prioritering än enbart

om man utgår från biologin. Några länsstyrelser anger också svårigheter att kombinera en sådan prioriteringsgrund med biologiska prioriteringar som skäl till att man avstår ett sådant tänkande och enbart utgår från biologin.

8.3 Organisatoriska konsekvenser

Vi har ställt frågor till länsstyrelserna om anpassningen av verksamheten till en lägre anslagsnivå. Vi har dessutom frågat entreprenörerna om deras syn på konsekvenserna för branschen.

De flesta län där kalkning bedrivs uppger att ett minskat kalkningsanslag medför att en eller flera tjänster kan komma att sägas

upp. Detta innebär, enligt länsstyrelserna, att kompetensen försvinner

och att bl.a. den biologiska effektuppföljningen kommer att minska drastiskt. I de fall uppsägningar kommer att vidtas beräknas dessa ta ungefär ett halvår att genomföra. Några av länen påpekar att en minskad kalkning även drabbar verksamhet inom länsstyrelsen på grund annan av att samordningsvinster förloras. Flera länsstyrelser uppger också att

minskningen kan få konsekvenser för huvudmännen i de flesta fall

kommuner. Dessa saknar, enligt länsstyrelserna, redan i dag ekonomiska för att bedriva kalkning och minskade statliga resurser insatser gör det än svårare att öka engagemanget hos huvudmännen.

5 16-0722

104 Prioritering och omprövning av kalkning

Inom någon enstaka länsstyrelse framhålls att de handläggare som ombesörjer kalkningen kommer att behövas även i fortsättningen.

Samtliga länsstyrelser bedriver sedan ett år tillbaka sin kalkningsverksamhet i ettåriga budgetcykler. I ett par län finns några få projekt med fleråriga beslut. Även några enstaka kommuner har bundit sig för flera år när det gäller upphandling av kalk. Som helhet upp påverkar dock inte tidigare fattade utbetalningsbeslut i någon nämnvärd utsträckning omställningstiden för att anpassa verksamheten till en lägre anslagsnivå.

Flertalet länsstyrelserna befarar att en neddragning av kalkningen av kommer att drabba entreprenörer och konsulter i branschen hårt. Detta befaras i sin tur leda till konkurser och arbetslöshet samt att möjligheterna till effektivisera kalkningen begränsas. Även att utvecklandet metoder riskerar att helt stanna upp. Merparten av av nya länsstyrelserna är också oroade för att en minskad konkurrens på marknaden leder till att priserna kommer att höjas dels på kalken dels på spridningen kalk. av

I skriftliga yttranden bekräftar entreprenörerna de synpunkter som länsstyrelserna fört fram. En minskad omfattning på kalkningen kommer att leda till en motsvarande neddragning hos entreprenörerna. Neddragningen kommer enligt entreprenörerna att resultera i kraftiga uppsägningar och förmodligen konkurser bland underentreprenörer. Utöver detta kommer utvecklingen i branschen att stagnera på grund av låga volymer och osäker framtid inom branschen. Det gäller främst utvecklandet kalkprodukter i form pellets, granulat och slurry, av nya av även utvecklandet av nya spridningsmetoder. Entreprenörema men dessutom att priset på kalk kommer att stiga väsentligt till följd uppger de fasta kostnader som finns i branschen. De båda entreprenörerna av och några länsstyrelser hävdar också att det finns en risk att oseriösa aktörer åter söker sig in på marknaden.

8.4 Sammanfattning

Två viktiga utgångspunkter för att ompröva pågående kalkning är, enligt våra tilläggsdirektiv, bevarandevärdet av olika vatten och riskerna vid en avbruten kalkning.

Prioritering och omprövning kalkning 105

av

När det gäller bevarandevärdet är kunskapen den biologiska om

mångfalden bäst på artnivå, högt i näringskedjan. I aktuella studier

upp anges samtidigt fjällsjöar särskilt viktiga att uppmärksamma. De är som sårbara samtidigt de är unika och viktiga biologiska samhällen med som stora bevarandevärden.

Risker i anknytning till en återförsurning kan belysas via förlusten

av

försurningskänsliga fiskarter. Fiskfaunan kan, enligt flera studier,

ses

som en indikator på biologisk mångfald. Om kalkningen avbryts i

mer än hälften av de pågående objekten beräknas detta leda till

återförsurning i ca 3 000 sjöar och 5 000 km rinnande vatten. Detta beräknas i sin tur leda till att 6 000 fiskpopulationer hotas att slås ca ut, med stora regionala variationer. I ñällsjöar medför detta sannolikt en irreversibel förlust den drabbade fiskfaunan, medan det i södra av Sverige innebär kraftig utarmning den biologiska mångfalden. I en av

sina svar på Naturvårdsverkets enkät redovisar länsstyrelserna också

flera skyddsvärda och i många fall rödlistade i dag - - arter som gynnas

av kalkning. Vid återförsurning till följd av avbruten kalkning kan dessa

komma att bli ytterligare hotade.

I merparten de län där kalkning i dag bedrivs har det förekommit

av att

man avbrutit inledd kalkning. Effekterna har emellertid inte följts

upp på ett vetenskapligt sätt. Vi känner inte heller till orsakerna till att man avbröt den inledda kalkningen. Det saknas således i stort sett praktiska

erfarenheter av avbruten kalkning. Rådande teorier, har belysts i två som

studier, tyder dock på att återförsurning med utlösning höga

en av metallhaltig kan orsaka större skada i de drabbade vattnen än inga om

åtgärder alls hade vidtagits mot försumingen.

När det gäller prioritering av kalkning länsstyrelserna att de

menar saknar förutsättningar för nationella avvägningar utifrån biologisk mångfald. I sina på Naturvårdsverkets enkät har flertalet svar

länsstyrelser dock inbördes rangordnat pågående kalkningsprojekt inom

länet. Denna rangordning bekräftar ytterligare att skyddsvärda och rödlistade arter kan bli ytterligare hotade vid nedskäming en av statsbidraget med 60 %. ca

I fråga övriga följder för branschen vid anpassning till lägre om en en

nivå anger såväl länsstyrelser entreprenörer att konkurser och

som uppsägningar kan ge flera negativa effekter. Det finnas anges överhängande risk för att utvecklingen stannar kompetensen upp,

utarmas och kalkpriset stiger. Det finns emellertid inga långsiktiga,

106 Prioritering och omprövning kalkning av

ekonomiska bindningar. Tiden för omställning styrs närmast av

personalens uppsägningstid.

Källor: Monitor 14. Biologisk mångfald i Sverige. En landstudie. Naturvårdsverket 1994. Försurning i fjällen. Degerman/Engblom/Lingdell/Melin/Olofsson. Information från Sötvattenslaboratoriet, Drottningholm 1992. Naturvårdsverket 1987. Rapport 3349.

Species composition and relative abundance of the fish fauna in acidified ana limed Swedish lakes. Appelberg et 1989 Effekt affisch remoulad from small lake. Stenosen et 1978.

a Thé crayfish Asfacus in acid ana neutralized environments. Appelberg 1986. Uppgifter pågående kalkningsprojekt. Naturvårdsverket 1996. om Prioritering och omprövning pågående kalkning. Utredningens enkät av till länsstyrelserna våren 1996. Förändring fisk- och bottenfauna i sjöar och vattendrag vid en av reducering den svenska kalkningsverksamheten översiktlig av - en bedömning. Appelberg/Lingdell. 1996.

överväganden,

9 slutsatser och

förslag

I detta kapitel ger vår syn de frågor som ställts i både våra

ursprungliga direktiv och tilläggsdirektiven. Se kap.1. Förslagen

innebär, om de vinner regeringens acceptans, att gällande förordning måste arbetas Vi har inom utredningens inte haft möjlighet att om. ram genomföra de juridiska förändringar som erfordras, men vill erinra om att förutom kalkningsförordningen 1982:840 även instruktionerna för Naturvårdsverket och länsstyrelserna påverkas av förslagen.

l Utgångspunkter

Kalkning av sjöar och vattendrag inleddes för 20 år sedan bl.a. för att skydda hotade Fiskbestånd från skador av försurande nedfall. Lokala intressen betonades för inriktning och utveckling insatserna. av

Erfarenheterna av kalkningen visade på goda resultat. Efter fem års försöksverksamhet permanentades verksamheten år 1982 med målsättningen att nå upp till en verksamhetsnivå motsvarande 200 mkr i dåvarande prisläge, vilket motsvarar ca 400 mkr i dagens penningvärde.

Kalkningens positiva effekter på kort sikt är väl dokumenterade. Vattnets försurning bromsas upp och försumingskänsliga djur och växter ökar. Kunskapen är störst i fråga om fiskar och djur högt upp i näringskedjan.

Trots att mycket har gjorts behöver dock kunskaperna kalkningens om

långsiktiga effekter förbättras. Bl.a. gäller det sambandet mellan god Vattenkvalitet i form av pH och förbättrade biologiska förutsättningar

samt farliga metaller löses ut vid försurning och återförsurning. Ett som

108 Överväganden, slutsatser och förslag

område som också är viktigt att belysa är frågorna kring naturligt varierad surhet och antropogen försurning.

Dagens försumingssituation präglas fortfarande av att gränserna för kritisk belastning av såväl svavel som kväve allvarligt överskrids i - stora delar av landet. En samlad bedömning leder också till att

ambitionsnivån dagens miljöarbete är otillräcklig för att komma

tillrätta med försurningens risker och skador i utsatta områden under åtminstone de närmaste 25 åren, kanske uppåt 50 år eller Detta mer. trots kraftigt reducerade utsläpp av svavel främst i Sverige, men även -

i andra länder. Åtaganden om att minska utsläpp av kväve har inte

heller varit lika framgångsrika som i fråga om utsläpp av svavel.

Synen på miljöfrågoma och miljöarbetet har alltmer förskjutits mot att bevara biologisk mångfald för en hållbar ekologisk och därmed även på sikt ekonomisk utveckling. Vid riksdagsbeslutet i december 1993 ställde sig statsmakterna bakom en strategi för den biologiska mångfalden. Vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro, året innan, undertecknades en konvention om biologisk mångfald. Med. 167 undertecknande stater är konventionen en av de mest vittomfattande internationella överenskommelsema genom tiderna.

Vid 1993 års riksdagsbeslut definierades biologisk mångfald som "variationsrikedom inom och mellan arter och hos de ekologiska systemen". Som ovan nämnts är kunskapen om biologisk mångfald i försurade vatten bäst högt upp i näringskedjan och klart sämre när det gäller lägre stående arter, som mikroorganismer och plankton. Ett arbete pågår dock med att utveckla kunskaperna i syfte att bevara biologisk mångfald. Detta har bl.a. tagit sig uttryck i en Landstudie som har utarbetats inom Naturvårdsverket samt aktionsplaner for biologisk mångfald utarbetade inom Naturvårdsverket, Boverket, Jordbruksverket, Fiskeriverket och Skogsstyrelsen.

Vi ser kalkningen som en del av samhällets allmänna miljöarbete i enlighet med FN:s konvention om biologisk mångfald som Sverige har undertecknat och riksdagens beslut om biologisk mångfald. Vi menar att den biologiska mångfalden i ett nationellt perspektiv bör vara den centrala utgångspunkten för fortsatt kalkning. Vi menar även att kalkningsinsatserna måste ses i ett mycket långt tidsperspektiv.

Överväganden, slutsatser och förslag 109

9.2 och

Organisation marknad

9.2.1 Kalkningens organisation

Enligt såväl våra ursprungliga direktiv tilläggsdirektiven skall vi

som

lämna synpunkter på kalkningens organisation. Sedan kalkningen

permanentades år 1982 och Naturvårdsverket fick ta över ansvaret för

verksamheten har länsstyrelsen varit prövningsmyndighet för statsbidrag

och prioriteringarna har varit länsvisa. Vi ser flera skäl till att denna organisation nu har spelat ut sin roll. Skälen är i huvudsak fyra.

Med biologisk mångfald i ett nationellt perspektiv central

som en utgångspunkt för fortsatt kalkning behövs, för det första, en mer

länsövergripande organisation. Här menar vi att hänsyn bör tas till

naturgeografiska regioner där områden med liknande ekologiska förutsättningar ses i ett sammanhang.

För det andra menar att de gränser som följer av avrinningsområden skall vara utgångspunkten vid omorganisation kalkningen. Genom

en av

att hålla ihop de områden som följer av vattendragens och sjöarnas naturliga avgränsningar skapas större möjligheter att öka den ekologiska

nyttan av medlen för kalkning. Detta får en ännu större betydelse om

kalkningen skall bedrivas på en anslagsnivå som är begränsad till drygt

40 % av dagens verksamhetsnivå.

För det tredje måste självfallet en fördelning av kalkningsanslaget bygga på hänsyn till hur försumingsproblemet ser ut i landet. Definieras detta problem som produkten av surt nedfall och försurad mark eller försurade avrinningsområden ligger de tyngsta områdena, med kronisk försurning, främst i Sydvästsverige och utefter Norrlandskusten. Med

detta synsätt fångar vi emellertid inte in den delen av

försumingsproblemet som rör rinnande vatten och surstötar. Detta

problem finns i olika utsträckning i hela landet, är mest markerat men i Norrland med stora mängder sur nederbörd ackumuleras i snö som under lång tid och som sedan snabbt smälter.

För det fjärde menar vi att kända risker kring återförsuming tyder på att

skador vid avbruten kalkning kan bli mycket allvarliga. Försiktighetsprincipen talar här för att hänsyn måste tas till var dessa

110 Överväganden, slutsatser och förslag

problem är mest överhängande. Befintliga teorier tyder på att risker med

återförsurning är störst i sjöar och vattendrag som haft allvarliga

försumingsproblem innan kalkningen inleddes och som kalkats under

lång tid eller många gånger. Dessa risker finns i varierande utsträckning

i hela landet, är mest markerade i sydvästra Sverige. men

Med dessa fyra indelningsgrunder har landets kalkningsverksamhet delats i fem geografiska regioner, illustreras i fig. 9.1 Till dessa

som

regioner har vi beräknat en fördelning av ett anslag 80 mkr.

Beräkningarna är baserade på ett årsgenomsnitt av anvisade medel till

omkalkning under perioden 1992/93-1994/95. Se fig. 4.2. Denna bas

för medelstilldelning täcker således inte in nykalkningar och inte heller

den del kalkningsverksamheten rör uppföljning, administration, av som

effektuppföljning och biologisk återställning. Medelsbasen är dock ett

uttryck ambition inom kalkningen under nämnda period. för en uttalad

Vid fördelningen anslagsmedel om 80 mkr skall dock dessa medel av

täcka alla delar kalkningsverksamheten. av

Fjällregionen

Norrlands kustregion

Lánsbelackningar ABSundholm C Uppsala D Sörmland E osiargoilana F Jönköping G Kronoberg MKalmar Skog gionen Gotland K Blekinge l L Kristianstad MMalmöhus N Halland O Göteborg/Bohus P Alvsborg n Skaraborg, S Värmland v 1 Örebro U Västmanland Sodra re onen w Kopparberg x Gävleborg V Västernorrland Z Jämtland ACVäslerbonen BDNorrbotten

Fig. 9.1

Förslag till geografiska kalkningsregioner

Överväganden, slutsatser och förslag 111

Södra regionen omfattar G, H, K, N, O och P län. Regionen

präglas län med kronisk försurning. Inom denna region finns också

av många de tidiga kalkningsinsatsema. Riskerna vid återförsuming av en blir här markerade. Vi har räknat på en medelsfördelning som motsvarar 70 % angivna årsgenomsnitt för omkalkningsmedel. ca av ovan

Regionen tilldelas då 34 mkr. Under verksamhetsåret 1994/95

ca förbrukades inom regionen 58 mkr. ca Sydöstra regionen omfattar AB, D, E och R län. Regionen har en

relativt hög försumingsbelastning, men till följd av gynnsamma markförhållanden är kalkningsinsatsema mycket begränsade inom

regionen. Vi har räknat på medelsfördelning som motsvarar ca 50 % en

angivna årsgenomsnitt för omkalkningsmedel. Regionen

av ovan

tilldelas då 1 mkr. Under verksamhetsåret 1994/95 förbrukades inom

ca regionen ca 2,5 mkr. Skogsregionen omfattar U och W län. Framför allt S län var tidigt igång med kalkning, inte obetydlig. Här finns således som var också markerade risker med återförsuming. Södra S och T län präglas till viss del kronisk försurning. Vi har räknat på medelsfördelning av en

motsvarar 50 % angivna årsgenomsnitt för

som ca av ovan

omkalkningsmedel. Regionen tilldelas då ca 13 mkr. Under

verksamhetsåret 1994/95 förbrukades inom regionen ca 39 mkr. Norrlands kustregion omfattas av X, Y, halva AC och halva BD län.

Av intresse är främst de försurade delarna Norrlandskusten och

av ambitionen att hålla den flora och fauna som finns där. Här samman handlar det eller sent inledd kalkning och i huvudsak om senare vattendrag med surstötsproblematik. Vi har räknat på en medelsfördelning motsvarar ca 45 % av ovan angivna som

årsgenomsnitt för omkalkningsmedel. Regionen tilldelas då ca 19 mkr.

Under verksamhetsåret 1994/95 förbrukades inom regionen ca 55 mkr.

Fjällregionen, slutligen, omfattar halva AC och halva BD län.

Regionen rör sjöar och vattendrag i Norrlands fjällvärld med i huvudsak

surstötsproblematik. Inom regionen kalkas det i dag främst inom Z län.

Vi har räknat på medelsfördelning som motsvarar ca 45 % av ovan en

angivna årsgenomsnitt för omkalkningsmedel. Regionen tilldelas då ca

13 mkr. Under verksamhetsåret 1994/95 förbrukades inom regionen ca

40 mkr.

De regioner för kalkning här skisserats är ett första försök att ange som inriktningen på den fortsatta verksamheten. Regiongränsema är ett

resultat avvägningar mellan olika inte alltid helt förenliga

av - -

l12 Överväganden, slutsatser och förslag

bevekelsegrunder. En övergång från länsorienterad till regionorienterad kalkning innebär stora förändringar med konsekvenser bl.a.

av konstitutionellt och organisatoriskt slag. Ett flertal praktiska frågor måste lösas. Inom ramen för utredningens arbete har vi inte haft möjlighet att

ta ställning till alla dessa frågor. De föreslagna regiongränsema måste därför betraktas som preliminära. Vi föreslår att den nödvändiga

anpassningen skall ske i det fortsatta arbetet med kalkningens planering

och genomförande. Se förslag nationell plan i avsnitt 9.3.2.

om

9.2.2 Övriga organisatoriska frågor

Med betoningen biologisk mångfald i ett nationellt perspektiv bör Naturvårdsverket få en tydligare roll med ett uttalat än i dag mer ansvar

för kalkningsverksamhetens planering, uppläggning och genomförande.

Verkets ansvar bör även omfatta ett tydligare för att följa ansvar upp såväl statsbidragets användning som kalkningens effekter.

I Naturvårdsverkets bör även ingå att följa kvaliteten på ansvar upp kalkningsverksamhetens regionala utförande. Under utredningsarbetet har vi funnit tecken på brister i planering och genomförande.

Problemen gäller bl.a. huvudmännens upphandling. Enligt

entreprenörerna bidrar brister i anbudsunderlaget och även kort

en

spridningssäsong till en allmänt högre nivå på kalkpriset. Ett annat

problem rör kontrollen av de ca 300 kalkdoserare har installerats som

i landet. Här kalkhandläggare på både länsstyrelser och hos

menar huvudmännen att det inte är ovanligt med driftstömingar. Vi har även konstaterat vissa problem och brister med den ekonomiska

redovisningen av kalkningsverksamheten. Detta medför svårigheter med

att få en ekonomisk överblick över verksamheten. Möjligheterna att

bedöma en rationaliseringspotential försvåras också.

Vårt förslag till omorganisation kalkningen och ett tydligare av ansvar för Naturvårdsverket är avsett att underlätta anpassning en av

kalkningens planering till målet om biologisk mångfald på nationell

nivå. Vi ser också förslaget ett led i arbetet med att som mer

målmedvetet komma tillrätta med konstaterade brister i kalkningens planering och genomförande.

Huvudrñännen kan behålla sin genomförarroll för statliga insatser, men utan egen del i finansieringen. Statliga kalkningsinsatser finansieras till

Överväganden, slutsatser och förslag 113

100% med statliga medel. För närvarande står huvudmännen för ca 7 % kalkningsprojektens kostnader. av

Kalkning motiveras utifrån lokala intressen ombesörjs med lokala som insatser utan vare sig statlig inblandning eller statlig finansiering. Det står dock självfallet de lokala huvudmännen fritt att söka fmansieringsstöd via EU:s strukturfonder eller via andra regionalpolitiska medel.

9.3 Verksamhetsnivå på kalkning

9.3.1 Statens åtagande

Vi att statens åtagande för kalkning sjöar och vattendrag menar av klarare bör preciseras.

Grundläggande för fortsatta statliga insatser avseende kalkning bör vara att i ett nationellt perspektiv med tillgängliga resurser prioritera insatser i syfte att bevara den biologiska mångfalden. I begreppet biologisk mångfald innefattas också det värde naturresursen fisk utgör för människan för framtida konsumtion och rekreation. Med denna

utgångspunkt kan insatser for kalkning till en del men inte självklart

alltid överensstämma med inriktningen lokala insatser och pågående arbete. En fokusering på fiskeintresset, har varit utgångspunkten för som den offentliga sektorns intresse för kalkning, torde dock i de flesta fall förenligt med inriktning på biologisk mångfald. vara en

Principer for fortsatt prioritering och utveckling av kalkningen bör dock primärt utgå från det arbete pågår med att utveckla insatserna för som att bevara den biologiska mångfalden. Som redan nämnts bör dessa principer även inbegripa en helhetssyn som innebär att insatserna mer generellt planeras utifrån hela avrinningsområden och inte enbart utifrån enskilda sjöar eller vattendrag. De synpunkter vi erhållit från länsstyrelserna tyder också på att kalkningens planering redan i flertalet fall präglas ett sådant tänkande. av

Kunskaperna biologisk mångfald är ännu alltför otillräckliga for att om detta ensamt skall kunna användas som underlag för att bestämma en

114 Överväganden, slutsatser och förslag

lämplig insatsnivå för kalkning. Än så länge bör därför även graden av försurning användas samt den kunskap finns biologiska skador som om i försurade sjöar och vattendrag. I det sammanhanget är det viktigt att ett arbete inleds med att utarbeta modeller för att bedöma graden av antropogen försurning så att denna bättre kan särskiljas från förekomsten av naturliga variationer av surhetsgraden.

9.3.2 Verksamhetsnivå och fortsatt

planering

Naturvårdsverket har gjort en uppskattning av alla försurade vatten med biologiska skador utifrån de gränser för överskridande kritisk av

belastning, som för närvarande kan bedömas. Skulle alla dessa vatten

kalkas innebär detta, enligt verket, årlig insatsnivå motsvarande en ca 600 mkr. Mot bakgrund av dagens kunskap vet vi emellertid inte om en sådan insats skulle anses vara motiverad utifrån biologisk mångfald i ett nationellt perspektiv. Vi anser inte heller att dagens ekonomiska situation medger en insats av den omfattningen. I stället får en prioritering av kalkningsinsatsema, inkl. biologisk återställning, göras inom given ekonomisk medelsram. en

Vi har ovan i kap. 6 konstaterat att anslagsnivån för kalkning inte

speglar verksamhetens ekonomiska ramar och inte heller verksamhetens faktiska ekonomiska omfattning. Detta beror på att statliga medel till kalkning alltsedan försöksverksamheten inleddes, år 1976, har finansierats med reservationsanslag. Nuvarande verksamhetsnivå ligger på ca 190 mkr. Den nuvarande anslagsnivån ligger emellertid på 140 ca mkr på 12 månader. Nivån fastställdes med hänsyn till ett medelsöverskott i form av reserverade och även faktiskt tillgängliga medel. Vi anser att det medelsöverskott som trots allt kan föreligga, i möjlig utsträckning används för att underlätta övergången till lägre en anslagsnivå: dvs. eventuella reservationer får föras vidare. Nu gällande regler för den statliga budgetprocessen innebär också fastställd att en anslagsnivå inte får överskridas med mindre än att formerna för finansiering anges.

Enligt våra ursprungliga direktiv våra uppgifter att var en av ange lämplig nivå för kalkning. Vi skall enligt erhållna tilläggsdirektiv ta fram ett underlag för hur kalkningsverksamhet bör bedrivas på en en anslagsnivå om ca 80 mkr. Vi bedömer att det finns potential för viss en

rationalisering av verksamheten med kalkning. Vi bedömer också att

en

rationalisering, tillsammans med en precisering av det statliga åtagandet

Överväganden, slutsatser och förslag 115

för kalkning, möjliggör viss, successiv begränsning av de en ekonomiska for kalkningen. Dock inte tillnärrnelsevis i en ramarna sådan utsträckning att anslagsnivån det skälet kan sättas till 80 mkr. av En medelsram 80 mkr innebär utifrån de bedömningar tidigare om har gjort halvering anslaget och en mycket avsevärd besparing en av och neddragning insatserna. Med hänvisning till våra tilläggsdirektiv av avstår vi från att göra bedömning lämplig nivå for kalkning. en egen av

Vi konstaterar således att anpassning verksamheten till 80 mkr

en av innebär övergång från 190 mkr och inte från 140 mkr till 80 mkr. en

Vid Naturvårdsverkets avrapportering det nu aktuella uppdraget till

av

utredningen konstaterar verket att materialet lämpar sig for prioriteringar

länsnivå, däremot inte nationell nivå. Det saknas således men underlag för erforderliga avvägningar mellan olika intressen vid en nedskärning angiven omfattning. Vi menar därför att en av ovan nedskärning kalkningen till anslagsnivå på ca 80 mkr måste ske av en stegvis och samordnas med omorganisation verksamheten i en av regioner för kalkning, enligt det förslag vi ovan har lagt fram.

Ett arbete bör snarast inledas med avvägningar utifrån ett nationellt

intresse att bevara den biologiska mångfalden for att urskilja

av

avrinningsområden där statliga kalkningsinsatser bör prioriteras. Detta sker samtidigt verksamheten anpassas till regionindelning och en

som lägre verksamhetsnivå. Det är också angeläget att en analys av konsekvenserna sådan neddragning kalkningen omedelbart av en av inleds.

Under år 1997 bör planeringen kalkningsverksamheten dras ned från av 190 till 140 mkr. Detta mot bakgrund att nuvarande anslagsnivå, av enligt gällande regler för den statliga budgetprocessen, inte får överskridas med mindre än att kan visa på en finansiering. man Samtidigt bör nödvändiga åtgärder vidtas för kalkningens att anpassa

organisation till den föreslagna indelningen i regioner. I anslutning

ovan till detta bör Naturvårdsverket i samråd med länsstyrelserna inom varje region ansvarig representant inom regionen, inför utse en som Naturvårdsverket får ett övergripande för, att samordna ansvar planeringen kalkning till regional plan. Sammantaget får de fem av en

regionplanema för kalkning nämnts inte överskrida 140

- som ovan mkr för år 1997.

116 Överväganden, slutsatser och förslag

En anpassning av verksamheten till en lägre anslagsnivå måste således ske redan under verksamhetsåret 1997. För att underlätta denna

anpassning och den omprövning av pågående kalkning

- som anpassningen innebär är det väsentligt att Naturvårdsverket klara - anger

riktlinjer för efter vilka principer omprövningen bör ske. Principema rör i huvudsak precisering det statliga åtagandet för kalkning,

en av en

fortsatt anpassning av verksamheten till avrinningsområden samt hänsyn till försumingssituationen och riskerna vid återförsuming inom

en

regionerna. Efter dessa principer svarar också Naturvårdsverket för de avvägningar mellan regionerna som kan bli nödvändiga.

Under år 1998 bör omprövningen kalkning fortsätta efter

av samma

principer som tidigare, men nu med målet att den totala verksamheten

anpassas till en anslagsnivå på ca 80 mkr. Under detta verksamhetsår

bör även ett sådant underlag föreligga från regionerna at Naturvårdsverket kan urskilja avrinningsområden där kalkningen skall

prioriteras för att i ett nationellt perspektiv minimera skador på den

biologiska mångfalden i sötvatten. Naturvårdsverkets analys av kalkning

inom avrinningsområden bör under år 1998 utmynna i en nationell plan

för statens åtagande kalkning. Denna nationella plan bör sedan

om vara

utgångspunkten för de regionala insatserna. Våra förslag till regional indelning måste därför ses som tillfälliga intill dess att den nationella

planen föreligger.

Den här skisserade strategin ger på sikt den stabilitet och uthållighet i det nationella åtagandet om kalkning, betonas i våra ursprungliga

som

direktiv och även vi uppfattar nödvändig med hänsyn till

som som verksamhetens karaktär. Vi därför att det är nödvändigt att den menar nivå som den nationella planen senast år 1998 skall utmynna i inte underskrids under den kommande tioårsperioden. Detta för att en

effektiv verksamhet skall kunna upprätthållas. En förutsättning för att kunna genomföra våra förslag är att tillräckliga personella

resurser

avsätts för kalkningsverksamheten Naturvårdsverket. Det är särskilt

viktigt att resurser prioriteras för att ta fram den nationella planen till år 1998.

I anslutning till att kalkningen organiseras i regioner och nationell

en

plan arbetas fram bör även möjligheterna att samordna insatser för kalkning av sjöar och vattendrag med skogskalkning övervägas. Vi har

erfarit, från både Skogsstyrelsen och Geologiska institutionen vid

Göteborgs universitet att det kan finnas såväl ekologiska

som ekonomiska vinster i en sådan samordning. Det bör därför ankomma på

Överväganden, slutsatser och förslag 117

Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen att finna sådana samarbetsformer.

9.3.3 Organisatorisk anpassning till en lägre

verksamhetsnivå

Vi har erfarit att det inte finns några långsiktiga, ekonomiska bindningar verksamheten med kalkning skall anpassas till en lägre om verksamhetsnivå. Däremot framhåller flertalet länsstyrelser att en neddragning kalkningen till 80 mkr per år kommer att leda till varsel av

och uppsägningar inom såväl den organisationen som inom

egna marknadens entreprenörer och konsulter. Tiden för omställning bestäms främst av personalens uppsägningstid. Enligt flera uttalanden ökar risken för utarmning av kompetensen inom marknaden for kalkning. De en uppfattningar vi erhållit från länsstyrelserna i detta avseende bekräftas i skriftliga yttranden som erhållit av entreprenörerna.

Det är självfallet naturligt att marknadens aktörer anpassar omfattningen sin verksamhet med kalkning till en krympande marknad. Risken för av att detta kan leda till en utarmning av kompetensen och ett ökat utrymme för oseriösa aktörer som uttalas av många menar vi dock - måste tas på allvar.

Begränsas verksamheten med kalkning till 80 mkr per år blir det därför

än mer väsentligt med skärpta krav en uppföljning av medelsanvändningen att den blir så effektiv och för ekologin ändamålsenlig som de ekonomiska ramarna medger. Med den roll som Naturvårdsverket bör få blir det viktig uppgift för verket att aktivt nu en följa kompetensen hos de aktörer som är verksamma med kalkning upp av sjöar och vattendrag.

9.4 Finansiering

Med hänsyn till forsurningssituationen och teorierna om återhämtning efter kalkning samt återförsuming vid avbruten kalkning måste om fortsatta insatser ses som ett mycket långsiktigt åtagande. Dagens bedömningar tyder på att det rör sig om minst 25 år, kanske uppåt 50 år eller mer, trots att det sura nedfallet avtar successivt.

118 Överväganden, slutsatser och förslag

I enlighet med våra direktiv har vi undersökt möjligheterna att finansiera

kalkningsinsatsema med medel från EU.

Medel från EU:s strukturfonder fördelas enligt femåriga, geografiskt anknutna program. Enligt den s.k. additionalitetsprincipen får dessa medel inte ersätta nationella, offentliga medel. Strukturfondemas medel skall i huvudsak ses som ett komplement till nationella satsningar inom regionalpolitiken. EU-stöd skall också kompletteras med minst lika stora andelar nationella offentliga medel. Vi har inte funnit att dessa medel kan påräknas för mer än smärre och mer udda insatser. Dessutom saknas önskad stabilitet i en sådan finansiering. De eventuella EU-medel som är tillgängliga för kalkning under innevarande femårsperiod får främst ses som ett potentiellt stöd för lokala kalkningsinsatser. I förhandlingarna inför nästa femårsram för EU-medel 2000-2004 bör dock Sverige sträva efter bättre möjligheter till finansiering via specialdestinerade medel for åtgärder som rör forsuming/kalkning inom de olika programområden som är aktuella för Sverige. Att "öronmärka" EU-medel till kalkningsinsatser förklaras av att många länder inom EU står för en stor andel av det sura nedfallet i Sverige.

Förslag om specialdestinerade skatter har vid flera tillfällen avfärdats av

statsmakterna. En möjlighet som tämligen nyligen framfördes om att delfinansiera kalkning via en allmän höjning av koldioxidskatten anammades inte heller. Vi har inte funnit att det kommit fram grunder för ett nytt ställningstagande i denna fråga.

Vi har även konstaterat att det saknas tillräcklig betalningsvilja hos de fiskeintressen som främst är berörda. Inte heller avgifter är därför ett lämpligt alternativ. Det strider också mot den vedertagna principen att förorenaren inte offret skall betala. - -

Vi har således inte funnit någon annan långsiktig och stabil finansiering än via statsbudgeten över Miljödepartementets huvudtitel.

Huvudmännen svarar i dag för ca 7 % av kalkningens totala kostnader. På ett anslag om ca 80 mkr motsvarar detta drygt 5 mkr. Våra förslag innebär att denna del finansieringen utgår. Även detta måste av finansieras via statsbudgeten. Den kommunala avlastningen bör kunna lösas inom ramen för övervägningar mellan stat och kommun om statsbidrag.

Överväganden, slutsatser och förslag 119

9.5 Samhällsnytta med

kalkning av sjöar och vattendrag

Som ovan nämnts bör den biologiska mångfalden vara den centrala

utgångspunkten för statliga insatser med kalkning. Här måste vi konstatera att det för närvarande saknas relevanta, ekonomiska mått för djur och växter befinner sig långt ner i näringskedjan. Det rör sig som t.ex. om mikroorganismer och plankton. På kort sikt kan samhällsnyttan med sjökalkning därför inte utan vidare omsättas i ekonomiska termer. Ekonomiska analyser riskerar snarast att ge fel styrsignaler genom att endast vissa arter högt upp i näringskedjan kan åsättas ett ekonomiskt värde.

Inom ramen för Konjunkturinstitutets arbete med att utveckla gröna räkenskaper har vi funnit skogsmodell för samhällsekonomiska en analyser av försurningsskador. Konjunkturinstitutet har också inlett ett arbete med att utveckla en sötvattensmodell. En förutsättning för att kunna utnyttja dessa modeller är emellertid att det finns data om marknadspriser, vilket är fallet med skogen men inte med sjön och stora delar av det biologiska livet i sjön.

Det har genomförts studier av det ekonomiska värdet av att rädda bl.a.

laxstammar. Även socioekonomiska beräkningar fritidsfiskets värde av har genomförts. Däremot finns det inga erfarenheter i Sverige av ekonomiska samhällsanalyser kalkning. Norska nationalekonomer har av utvecklat en modell. Denna modell utgår dock inte från biologisk mångfald, utan baseras i huvudsak på fiskeintresset. Utifrån deras utgångspunkter visar flera analyser av kalkningsobjekt att den samhällsekonomiska nyttan att kalka är större än kostnaden i flera av undersökta sjöar och vattendrag i Sydnorge.

Det råder enighet om värdet av en biologisk mångfald för en långsiktig ekologiskt och därmed även ekonomiskt hållbar utveckling. Blir - dessa principer bärande för den statliga kalkningen finns en långsiktig samhällsnytta med fortsatta insatser. Av skäl som ovan angivits är emellertid för närvarande med dagens kunskaper om relevanta ekonomiska värderingar skeptiska till det meningsfulla i att översätta denna nytta i ekonomiska termer. Naturvårdsverket bör dock bevaka och initiera aktiviteter och även överväga möjligheterna att utveckla

6 16-0722

120 Överväganden, slutsatser och förslag

skogsmodellen för att göra samhällsekonomiska analyser av kalkningen.

Sysselsättningseffekter kan ses som ett indirekt samhälleligt värde av kalkningen. Direkta sysselsättningseffekter till följd av kalkningens genomförande förefaller totalt sett vara av begränsad omfattning. - Sysselsättningseffekter i andra ledet till följd av konsumtion och ekonomisk omsättning vid friluftsliv och fritidsfiske kan ha viss regional betydelse. Det saknas emellertid närmare belysning av eventuella samband mellan kalkningen och sådana effekter på sysselsättningen.

Vid den hearing som vi höll med berörda intresseorganisationer inbjöd

vi bl.a. Naturskyddsföreningen och Det Naturliga Steget Miljöinstitut

AB för att företräda naturvårdens intressen samt Svenska Turistföreningen för att företräda turistintressen. Ingen av dessa organisationer deltog dock i vår hearing. Vi saknar därför deras eventuella synpunkter på samhällsnyttan med kalkning.

9.6 Risker vid en avbruten kalkning

Själva kring återförsuming har belysts i ett fåtal studier. processerna Enligt dessa studier binds vid kalkning de metaller som finns lösta i surt vatten och lagras i bottensedimentet. Avbryts kalkningen går metallerna som står i förbindelse med vattnet, enligt rådande teorier, åter ut i lösning. Metallhalterna i det återförsurade vattnet kan därvid bli mycket höga. Den närmare kunskapen om dessa processer är mycket begränsad. Det gäller både omfattningen av denna metallutlösning ur bottensedimentet, hur snabbt det sker och vad det innebär för biologin. Det tycks dock finnas anledning att befara att processerna kring återförsuming kan leda till vattenkemi som är farligare för biologin en än den vattenkemi som fanns i det ursprungligen försurade vattnet.

Vi att riskerna kring återförsuming, trots begränsade kunskaper, menar måste tas största allvar. Om anslagsnivån skall begränsas till 80 mkr är därför dessa risker, som ovan nämnts, en av de fyra viktiga bevekelsegrunder bör gälla för var kalkningen skall fortsätta och som var den skall avbrytas.

Enligt översiktliga bedömningar inom Fiskeriverket kommer en begränsning av kalkningen till ca 40 % av nuvarande verksamhetsnivå

Överväganden, slutsatser och förslag 121

att leda till återförsuming 3 000 sjöar och 5 000 km

en av ca ca rinnande vatten. Detta beräknas i sin tur leda till att än 6 000 mer

fiskpopulationer hotas att slås ut. Varje population har genetisk

en egen uppsättning och har därmed betydelse för den biologiska mångfalden. Den närmare kunskapen om arter längre i näringskedjan är ner begränsad för vattenlevande organismer, liksom för övriga organismer. F iskfaunan dock kunna indikator på den biologiska anses ses som en mångfalden i de vatten drabbas. som

Enligt det underlag vi har erhållit från Naturvårdsverket pågående om kalkning kommer många även rödlistade arter att beröras - - av en nedskäming av verksamheten till 80 mkr. Vi har inte möjlighet att

utifrån befintligt underlag avgöra hur eller i vilken omfattning detta

kommer att ske. Det är emellertid angeläget att detta närmare följs upp

i anslutning till den fortsatta planeringen av kalkning med regionala

planer för år 1997 och en nationell plan år 1998 eller senast år 1999.

I svaren på utredningens frågor om en neddragning verksamheten till av

80 mkr ifrågasätter flera länsstyrelser sådan neddragning är

om en förenlig med landets åtagande enligt Riokonventionen biologisk om

mångfald. För närvarande har vi inte heller möjlighet att ta ställning i den frågan. Någon konsekvensanalys risker och skador till följd

av av avbruten kalkning har inte genomförts. Som nämnts det ovan ser dock som angeläget att ett sådant arbete omedelbart inleds. I anslutning till det fortsatta planeringen av verksamheten bör även landets åtagande enligt Riokonventionen biologisk mångfald beaktas. om Naturvårdsverket bör få i uppdrag att återrapportera detta till regeringen.

9.7 Intensiñerad, långsiktig uppföljning av kalkning, m.m.

Som redan nämnts måste utgå ifrån att fortsatta kalkningsinsatser rör ett mycket långt tidsperspektiv. En samlad central uppföljning

av kalkningens effekter pågår inom det s.k. IKEU-projektet. Vi har

emellertid konstaterat att det finns behov långsiktig

av en mer

uppbyggnad av kunskap och erfarenheter kalkning i ytterligare

om avseenden.

122 Överväganden, slutsatser och förslag

Angelägenheten av en intensifierad satsning långsiktig uppföljning verksamheten markeras ytterligare verksamheten skall bedrivas av om

en anslagsnivå om ca 80 mkr. Flera länsstyrelser anger i sina svar på

våra frågor att minskade medel till kalkning i första hand medför att effektuppföljningen begränsas, varför den nationella uppföljningen får ökad tyngd. Vi delar denna uppfattning. Utöver de medel som nu anvisas bör medel om ca 5 mkr per år avsättas från Naturvårdsverkets övriga anslag för mer intensifierad, långsiktig uppföljning av en kalkningsinsatserna.

Om kalkningsverksamheten anpassas till en nivå på 80 mkr innebär det

att ca hälften eller mer av pågående kalkning kommer att avbrytas. Det

är därvid största vikt att processerna kring återförsurning och de av biologiska följderna dessa processer följs upp. av

Andra frågor är angelägna att belysa rör samband mellan god som Vattenkvalitet och god biologisk effekt samt halter av kvicksilver och andra farliga metaller vid försurning.

Det är även viktigt att få frågorna kring naturlig surhetioch antropogen

försurning närmare belysta. I det sammanhanget bör även modeller och metoder utvecklas för att bättre kunna bedöma dessa frågor.

23 Bilaga l

Kommittédirektiv

Dir.

1995:87

Översyn av kalkningsverksamheten för

sjöar och vattendrag

Beslut vid regeringssammanträde den l juni 1995

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas med uppgift att över se kalkningsverksamheten för sjöar och vattendrag.

Bakgrund

Den storskaliga kalkningen sjöar och vattendrag i Sverige av har pågått sedan mitten 1970-talet. År 1982 utfärdades av förordningen 1982:840 statsbidrag till kalkning sjöar om av och vattendrag. Sedan dess har sammanlagt ungefär 1,5 miljarder kronor lämnats statligt stöd till verksamheten. som Under budgetåret 1994/95 anslogs cirka 200 miljoner kronor till

kalkningsverksamheten. Årligen kalkas än 6 000 sjöar och

mer över 6 000 km vattendrag i hela Sverige med över 200 000 ton kalk. Genom dessa insatser motverkas skador uppstår som annars av de försurande ämnen faller ned över Sverige. Försursom ningen av mark och vatten är ett de mest allvarliga och av

tydliga miljöproblemen i Sverige och i dag överskrids den

124 Bilaga 1

kritiska belastningen för hela Sveriges territorium, och särskilt mycket i södra Sverige. Den största andelen av nedfallet av försurande ämnen har sitt ursprung i andra europeiska länder. Kalkningen har tidigare analyserats såväl ur biologisk som ekonomisk synvinkel. Regeringen beslutade den 13 maj 1993

om ett uppdrag att utarbeta alternativa förslag till finansiering

av kalkningsverksamheten och om en översyn av länsstyrelsernas rutiner vid beslut om kalkningsbidrag dir.1993:59.

Uppdragen redovisades i delbetänkandet Finansiering av kalkningsverksamhet Ds 1993:07 och i betänkandet Morot

och piska för bättre miljö SOU 1993:118. Där lämnades

förslag till hur kalkningsprogrammets kostnader kunde täckas

inom ramen för de olika skatter och avgifter som redan i dag betalas av dem som släpper ut försurande ämnen inom Sverige

samt förslag till förändringar av kalkningsverksamhetens

administration. Statens naturvårdsverk har vidare belyst hur målstyming och resultatuppföljning fungerat mellan verket och länsstyrelserna M94/4218/4. Naturvårdsverket följer också upp och vidareutvecklar åtgärder för samordning och effektivisering av kalkningsverksamheten.

Genom det nya svavelprotokollet se prop. 1994/951119

kommer internationella minskningar av svavelutsläppen sikt att minska det försurade nedfallet över Sverige. Ett nytt protokoll om utsläpp av kväveoxider är också under förhandling. Med hänsyn till att kalkningsverksamheten befinner sig i en

fortsatt förändringsprocess, att nya internationella avtal om

luftföroreningar slutits och att statens utgifter måste minskas har

regeringen i 1995 års budgetproposition prop. 1994/95: 100 bil.

15 aviserat en översyn av kalkningsverksamheten för sjöar och vattendrag. Ytterligare en faktor som föranleder en ny översyn av kalkningen är det svenska medlemskapet i Europeiska unionen.

sou 1996:53 125 Bilaga 1

Uppdraget

Utredaren skall genom översynen kalkningsverksamheten av belysa följande frågor. Utredaren skall med hänsyn till de hittills vunna erfarenheterna bedöma och föreslå lämplig nivå en kalkningen for att långsiktigt bevara den biologiska mångfalden

och bibehålla förutsättningarna för utnyttjandet natur-

av resurserna. Bedömningen bör gälla perioden 1995 2005. - Med utgångspunkt från detta skall utredaren vidare beräkna en rimlig kostnadsnivå för de statliga bidragen till kalkningsverksamheten och föreslå medelstilldelning årlig basis. En sådan beräkning bör sträcka sig fram till år 2005.

De effektiviseringsåtgärder pågår inom den

som administrativa delen kalkningsverksamheten bör även av kompletteras med en analys marknaden för kalkningstjänster av och kalkningsverksamhetens organisation. Det kan röra sig om upphandling av transporter, inköp kalk, miljöanalyser, av samordning mellan länsstyrelserna och indelning i större regionala upphandlingsområden etc. Utredaren skall analysera om vinster kan uppnås omorganisation och genom en genom större konkurrens dels inom landet, dels från företag i andra länder, och om så är fallet föreslå lämpliga åtgärder för att effektivisera marknaden och organisationen kring kalkningsverksamheten. Utredaren skall utifrån miljömässiga kriterier göra en geografisk prioriteringslista för kalkningsinsatser. En sådan prioriteringslista skall utgöra grunden för miljöen

konsekvensbeskrivning av olika nivåer på medelstilldelning och

kunna ligga till grund för anslagstilldelningen statsbidrag. av

Finansieringsmöjligheter i anslutning till det svenska

medlemskapet i Europeiska unionen skall undersökas, särskilt de regionala stödprogrammen. I det sammanhanget skall utredaren även beakta behovet att finansiera storskalig av kalkning av skogsmarker. Slutligen skall utredaren genomföra värdering den en av samhälleliga nyttan av kalkningsinsatsema. En sådan värdering

126 Bilaga 1

skall förutom denzdirekta nyttan i form skapade arbetsav tillfällen i glesbygd m.m. även innehålla bedömningar av värdet för t.ex. återskapade sportfiskemöjligheter, bevarad biologisk mångfald och andra positiva effekter kalkningen. Utredaren av bör även i anslutning till detta föreslå möjliga avgifter kopplade till betalningsviljan för sådana värden. Utredaren skall under arbetets gång samråda med berörda myndigheter.

Arbetets genomförande, tidsplan m.m.

För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer

och särskilda utredare om att redovisa regionalpolitiska

konsekvenser dir. 1992:50, att pröva offentliga åtaganden dir.

1994:23 samt att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser

dir. 1994:124. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 november 1995.

Miljödepartementet

Kommittédirektiv

Dir. 1996:30

Tilläggsdirektiv till Kalkningsutredningen

M1995:05

Beslut vid regeringssammanträde den ll april 1996

Sammanfattning av uppdraget

Kalkningsutredningen Ml995z05 skall lägga fram ett förslag

hur kalkning bör bedrivas anslagsnivå en om ca 80 miljoner kronor. Arbetet skall slutfört den 15 maj 1996. vara

Uppdraget

Med stöd av regeringens bemyndigande den l juni 1995 jfr dnr M95/2477/5 har chefen för Miljödepartementet tillkallat en särskild utredare med uppdrag att utreda frågorl om kalkningsverksamheten för sjöar och vattendrag. Samtidigt beslutade regeringen direktiv med tidsplan. Regeringen om beslutade, med ändring tidigare beslut, den 30 november av 1995 jfr dnr M95/4686/5 att utredaren skulle redovisa sitt uppdrag senast den l5 1996. mars Utredaren skulle enligt ovannämnda direktiv se över ett antal frågor rörande kalkningsverksamheten. Pâ grund det av statsñnansiella läget bedömer regeringen att kalkningsverksamheten inte kommer att kunna bedrivas hittillsvarande ekonomiska nivå. Utredaren skall därför ta fram ett förslag på hur kalkning bör bedrivas en anslagsnivâ 80 miljoner om ca

128 Bilaga 1

kronor. Utgångspunkten for utredarens arbete skall vara det nationella intresset att bevara den biologiska mångfalden och av bibehålla förutsättningarna för utnyttjandet av naturresursema i sjöar och vattendrag. Utredaren skall särskilt belysa: vilka vattendrag skall kalkas vid en lägre anslagsnivå och - som var kalkningen skall avbrytas vilka risker ett avbrytande innebär kort respektive lång sikt hur kalkningen skall organiseras. - Utredaren skall även belysa omställningstider och administrativa/organisatoriska frågor i samband med en anpassning verksamheten till nivå 80 miljoner av en av ca kronor. Utredaren skall redovisa sitt uppdrag i dess helhet senast den 15 maj 1996.

Miljödepartementet

sou 1996:53 129

Bilaga

2 Länsöversikt och

länsbeteckningar

Länsbetecknlngar AB Stockholm Uppsala Sörmland Östergötland Jönköping Kronoberg Kalmar Gotland Blekinge Kristianstad Malmöhus Halland Göteborg/Bohus Älvsborg Skaraborg Värmland Örebro Västmanland Kopparberg Gävleborg Västernorrland Jämtland Västerbotten Norrbotten

3 Bilaga Kontakter under utredningsarbetet

Centrala, statliga myndigheter

Naturvårdsverket William Dickson Jörgen Hellberg Nina Munthe Torbjörn Svenson Eva Thömelöf

NUTEK Monica Björk Sune Halvarsson Göran Uebel

Glesbygdsverket Ingrid Mars

Fiskeriverket Magnus Appelberg Bo Bengtsson Anders Bogelius

Sveriges ständiga representation vid Europeiska Unionen

Suzanne Fri gren Göran Aldskogius

Länsstyrelser

Vincent Rolandsson, länsstyrelsen i Älvsborgs län

Anna Ward, länstyrelsen i Jönköpings län Bo Landholm, -"- Helene Samuelsson, -"- Ola Broberg, -"- Anton Haldén, -"- Johan Ahlström, länsstyrelsen i Västerbottens län

132 Bilaga 3

Karin Simonsson, länsstyrelsen i Kronobergs län Anders Ahlström, -"- Sven Elfving, länsstyrelsen i Västernorrlands län

Jan Erik Åslund, länsstyrelsen i Jämtlands län

Mats Deltin, -"- Kristina Persson, - - Britt Floderus, länsstyrelsen i Hallands län

Organisationer

Håkan Carlstrand, Sveriges sportfiske- och F iskevårdsförbund Tomas Söderberg, -"- Bertil Johansson, Sveriges Insjöñskares Centralforbund Björn Beckman, Sveriges F iskares Riksförbund Björn Tengelin, Sveriges F iskevattenägareförbund Staffan Nilsson, -"- Sven Erlandsson, Svenska Kalkföreningen

Sten Jacobsson, -"- Svenska Mineral AB

Kjell Hallin, -"- MOVAB AB

Forskare

Richard Wright, Norsk institutt for vannorskning NIVA, Oslo Arne Henriksen, -"- Mats Jansson, Naturgeograñska institutionen, Umeå universitet Magnus Appelberg, Fiskeriverkets Sötvattenlaboratorium, Drottningsholm Marcus Meili, Geologiska institutionen, Uppsala universitet Ingemar Abrahamsson, Terra Limno Gruppen, Mölnlycke

Kommuner

Bengt-Göran Ericsson, Gislaveds kommun Ingemar Alenäs, Falkenbergs kommun Bo Troedsson, Vetlanda kommun Mats Hellman, Gnosjö kommun

sou 1996:53

Bilaga4 Hearing med Expertgruppen och intresseorganisationer måndagen den 22 januari

1996 Tillfrågade organisationer Deltog Deltog

Det Naturliga steget Miljöinst. X AB

Svenska Turistföreningen X

Svenska Naturskyddsföreningen X Vatten- och X

Avloppsverksföreningen VAV

Sportfiskarna X Sveriges Fiskares Riksförbund X Insjöñskama X Kalkföreningen X

Sveriges F iskevattenägareförening X

Svenska Kommunförbundet X

Föreningen Turism i Sverige FörTur bereddes tillfälle

att delta.

Bilaga

med och forskare

Hearing Expertgruppen

den 12 februari 1996

måndagen

Deltagande forskare

Richard Wright, Norsk institutt for vannforskning NIVA, OSLO

Kopplingen mark-vatten, naturlig återhämtning efter försurning,

metalläckage

Mats Jansson, Umeå universitet Naturlig surhet och antropogen försurning i Norrland

Arne Henriksen, NIVA, OSLO

Kritisk belastning, till vilket pH ska vi kalka

Magnus Appelberg, Fiskeriverkets Sötvattenlaboratorium Vilka ekosystem återskapar kalkningen på kort och lång sikt

Marcus Meili, Uppsala universitet Kvicksilver och försurning kalkning - Ingemar Abrahamsson, Terra Limno Gruppen AB Kalkar vi med rätt metod på rätt ställe

U

1 137

6 Bilaga Förkortningar har i

som använts betänkandet

DN Direktoratet for naturforvaltning, Norge EMEP Co-operative Programme for Monitoring and Evaluation of the Long Range transmission of Air Pollutants Europe ESO Expertgruppen for studier i offentlig ekonomi EU Europeiska Unionen IKEU Integrerad uppföljning av kalkningens effekter sjöar och vattendrag IVL Institutet för Vatten- och Luftvårdsforskning Kl Konjunkturinstitutet KRUT Miljödatasystem för Kalkningsverksamhet, Recipientkontroll och utsläppskontroll LU Långtidsutredningen mkr Miljoner kronor NIVA Norsk institutt for vannforskning NOK Norska kronor NUTEK Närings- och teknikutvecklingsverket RRV Riksrevisionsverket SNV Statens Naturvårdsverk Förkortning t.o.m. 199506-30. Därefter benämns myndigheten enbart "Naturvårdsverket". Inom verket används förkortningen NV.

sou 1996:53 Bilaga 7 139

l

l

7 Bilaga

Frågeformulär till länsstyrelserna

Kalkningsutredningen 1996-04-21

Elisabeth Carlsund

och omprövning Prioritering

av

kalkning sjöar och pågående

av

vattendrag

Naturvårdsverket hjälper med att samla uppgifter om pågående

oss kalkning. Svaren nedanstående frågor är avsedda att vara till stöd vid

vår tolkning och bearbetning dessa uppgifter. Svaren är även avsedda

av att bidra till större förståelse for konsekvenserna vid en neddragning en kalkningsanslaget i enlighet med våra direktiv. Ni är välkomna att av eventuella frågor till utredningsens sekretariat; höra av er med Elisabeth Carlsund tel. 08/ 405 36 83 eller Charlotta Andersson 08/ 405 36 70.

Svaren sänds till : Kalkningsutredningen Östra Järnvägsgatan 10, 7 tr. 103 33 Stockholm Fax. 08 10 38 07 -

För att säkert kunna beakta måste vi ha dem tillhanda per fax era svar eller senast den 3 maj. Denna tidsgräns är följd av den per post en utredningens förfogande för hela utredningsuppdraget. tid som står till

140 Bilaga 7

l Vattenkemisk

provtagning inom länets kalkade sjöar och

vattendrag

a Finns inom länet antagna regler/rutiner för vattenkemisk

provtagning

b Har länets rutiner for vattenkemisk provtagning ändrats sedan kalkningen inleddes

När Hur Innebörd for uppföljningen kalkningens effekter av

c Beskriv kort nuvarande rutiner för provtagning.

2 Biologisk provtagning inom länets kalkade sjöar och vattendrag

a Finns inom länet fastställda rutiner för biologisk provtagningodi

analys

Bottenfaunaundersökningar:

i rinnande vatten i sjöar. Elprovñske Nätprovfiske

b Har rutiner för biologisk provtagning och analys ändrats sedan

kalkningen inleddes - När Hur

Bilaga 7 141 l Innebörd för uppföljningen av kalkningens effekter

3 Motiv for kalkning inom länet

a Är det vanligt att motiv för kalkning skiljer sig inom samma

flodområde eller projekt

b Vid hittillsvarande prövning statsbidrag till kalkning skiljer

av man "riksintressen" och "lokala intressen". I vilken utsträckning har dessa begrepp relevans för biologisk mångfald olika nivåer I vilken utsträckning rör begreppen andra bevekelsegrunder Vilka

c Går det att inbördes rangordna länets kalkning med utgångspunkt

i värdet av biologisk mångfald på nationell nivå

4 Effekter länets och

av kalkning av sjöar vattendrag

a Uppnås Naturvårdsverkets vattenkemiska mål

Kommentar

b Har biologiska mål ställts upp för länets kalkade vatten

Går det att kort ange vilka

c Uppnås uppsatta biologiska mål

Oftast/ofta Kommentar Mer sällan/ sällan Kommentar Vet Kommentar

142 Bilaga 7

d I vilka tidsperspektiv bedöms ev. biologisk måluppfyllelse

inom länet Mindre än 5 år En period av 5 till 10 år En period av 10-15 år eller mer Kommentar

e Har man resonerat i tenner ekonomisk effektivitet vid prioritering

av länets kalkningsinsatser, t.ex. mesta möjliga vattenkemiska/

ekologiska nyttan av kalkningspengama Ger i så fall sådan

en sorteringsgrund en annorlunda prioritering av kalkningsobjekt än en sortering som enbart utgår från biologisk mångfald

5 Risker vid avbruten kalkning och återforsuming inom

länet

a I vilken utsträckning känner till graden försurning när

man av kalkningen inleddes Oftast/ofta Kommentar Mer sällan/sällan Kommentar

b Präglas länets kalkningsobjekt av

surstötsproblematik mer kronisk försurning eller bådadera Kommentar

Bilaga 7 143

c Vilken kunskap finns om bottensedimentet och metallutfállningar

i bottensedimentet i länets kalkade vatten Dokumentation av bottenfaunaundersökningar

d Har det någon gång hänt att man avbrutit påbörjad kalkning av

något vatten inom länet Vad vet i sådana fall man om konsekvenserna

På kort sikt Tidsperspektiv

På lång sikt Tidsperspektiv

Kalkningens organisation

a I vilken mån har man vid beslut om nykalkning under 1990-talet

tagit hänsyn till/vägt vattnens del i hela avrinningsområden

Rör det sig i sådana fall om flodområden eller mindre delar av avrinningsområden Vilka

b I vilken mån har man organiserat länets kalkning i övrigt i

avrinningsområden

Oftast/ ofta Kommentar

Sällan/mer sällan Kommentar

c Har en ev. organisering av kalkningen i avrinningsområden vållat

särskilda diskussioner eller problem i de fall sådana avrinningsområden går över huvudmannens gränser eller över länsgränser

d Hur har man hanterat sådana ev. problem

144 Bilaga 7

7 Följder av en anpassning av verksamheten till en lägre anslagsnivå

a I vilken mån har man vid beslut om nykalkning under 1990-talet

inom länet fattat fleråriga beslut om kalkning Vilka tidsperspektiv

b Vad innebär fleråriga kalkningsbeslut i form av ekonomiska eller

andra bindningar gentemot entreprenörer, huvudmän och andra ev. aktörer

c Andra faktorer kan påverka tiden för att ställa

som om kalkningen till en lägre nivå

d Konsekvenser inom länsstyrelsens handläggning av

kalkningsanslaget

e Konsekvenser som berör övriga aktörer som konsulter,

entreprenörer och huvudmän Kommentar

8 Övriga kommentarer

Komplettera med separat papper om det behövs.

Vem kan vi kontakta för ev. kompletterande upplysningar

Namn Tel. Fax

TACK FÖR HJÄLPEN 1

i

l Statens offentliga utredningar 1996

l

Kronologisk förteckning

. Den nya gymnasieskolan hur gár det U. 26.Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. K. . - Samverkansmönster i svensk forsknings- En strategi för kunskapslyft och livslångtlärande. . . finansiering.U. U.

Fritid i förändring. 28. Det forskningspolitiskalandskapeti Norden . Om kön och fördelning av fritidsresurser.C. 1990-talet.U.

Vem bestämmervad EU:s internaspelreglerinför 29. Forskningoch Pengar.U. . regeringskonferensen 1996.UD. 30. Borgenârsbrotten en översyn av ll kap. - Politikområdenunderlupp. Frågor om EU:s första brottsbalken.Fi. . pelare inför regeringskonferensen 1996.UD. 31.Attityder och lagstiftning i samverkan

Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns + bilagedel.C. . erfarenheter arbeteti EU. UD. av 32. Mössochmänniskor. Exempel bra

Av vitalt intresse. EU:s utrikes- och IT-användningbland barn och ungdomar.SB. . säkerhetspolitikinför regeringskonferensen. UD. Banverketsmyndighetsroll m.m. K. . Batterierna - en laddadfråga. M. .Aktiv arbetsmarknadspolitik expertbilaga.A. + . Omjärnvägenstrañkledning m.m. K. Kriminalunderrättelseregister . . 10.Forskningför vår vardag.C. DNA-register. Ju.

ll EUvmopeden.Alders- ochbehörighetskravför .Högskolai Malmö. U. . tvá- ochtrehjuliga motorfordon.K. Sverigesmedverkan i FN:s familjeár. . Kommuneroch landstingmedbetalnings- Nationalstadsparker.M. . . svárigheter.Fi. Rapportfrån klimatdelegationen1995. . 13.Offentlig djurskyddstillsyn.Jo. Klimatrelateradforskning. M.

14 Budgetlag regeringensbefogenheterpâ - .Elektronisk dokumenthantering.Ju. . ñnansmaktens omrâde.Fi. Statensmaritima verksamhet.Fö. . Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga .Demokrati och öppenhet.Om folkvaldaparlament . ochekonomiskaaspekter EU:s sjätte av och offentligheti EU. UD.

utvidgning.UD. 43. JämställdheteniEU. Spelregleroch

Förankringoch rättigheter.Om folkomröstningar, verklighetsbilder.UD. . utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga 44. Översyn skatteflyktslagen. av rättigheteri EU. UD. Reformeratförhandsbesked.Fi.

l7. Bättre trafik medväginforrnatik.K. 45. Presumtionsregeln i expropriationslagen.Ju.

18.Totalförsvarspliktigam95. Förslag om jobb/studier 46. Enskilda vägar. K.

efter muck, bostadsbidrag,dagpenning, 47. Cirkelsamhället. Studiecirklars betydelser för

försäkringar. Fö. individ och lokalsamhälle.U.

Sverige,EU och framtiden.EU 96-kommitténs 48. ShapingSustainableHomesin an Urbanizing . bedömningarinför regeringskonferensen 1996. World. SwedishNationalReportfor Habitatll. N.

UD. 49. Reglerför handelmedel. N.

20. Samordnadrollfördelning inom tekniskforskning. 50. Förbud mot vapen allmänplats m.m. Ju.

U. 51. Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäk-

2 .Reform och förändring. Organisationoch ring. A.

verksamhetvid universitetoch högskolorefter 52. Precisering av handelsändamâlet i detaljplan.M.

1993årsuniversitets-ochhögskolereform.U. 53. Kalkning av sjöar och vattendragM.

22 Inflytande riktigt Om elevers rätt till . inflytande,delaktighetoch ansvar. U.

23. Kartläggningoch analys av denoffentliga sektorns

upphandling av varor ochtjänstermed

miljöpåverkan.N.

24 Från Maastrichttill Turin. Bakgrundoch övriga . EU-ländersförslagochdebattinför

regeringskonferensen 1996.UD.

25. Från massmediatill multimedia-

att digitaliserasvensktelevision.Ku.

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Ny kurs i trañkpolitiken + Bilagor. 26

Banverkets myndighetsroll m.m. 33 Mössoch människor.Exempel bra Enskildavägar. 46 IT-användningblandbarnoch ungdomar. 32

Finansdepartementet Justitiedepartementet

Kommuner och landstingmed betalnings- Kriminalunderrättelseregister svárigheter.12 DNA-register. 35 Budgetlag regeringens befogenheter Elektroniskdokumenthantering.40 ñnansmaktens område.14 Presumtionsregelni expropriationslagen.45 Borgenärsbrotten en översyn av ll kap. Förbud mot vapen allmän plats m.m. 50 brottsbalken. 30

Utrikesdepartementet Översyn av skatteflyktslagen.

Reforrnerat förhandsbesked.44 Vem bestämmer vad EU:s internaspelregler inför

regeringskonferensen 1996. 4 Utbildningsdepartementet

Politikområdenunderlupp. Frågor om EU:s första pelare inför regeringskonferensen 1996. 5 Den nya gymnasieskolan hur går det l -

Samverkansmönster i svensk forskningsfinansiering. 2 Ett år medEU. Svenskastatstjänstemäns Samordnadrollfördelning inom tekniskforskning. 20 erfarenheter arbetet EU. av i 6 Reformoch förändring. Organisationochverksamhet Av vitalt intresse. EU:s utrikes- och vid universitetoch högskolor efter 1993ärs säkerhetspolitikinför regeringskonferensen. 7 universitets-och högskolereforrn.21 Union för både öst och väst. Politiska, rättsliga inflytande riktigt Om elevers rätt till och ekonomiskaaspekter av EU:s sjätte inflytande,delaktighetoch ansvar. 22 utvidgning. 15 En strategi för kunskapslyftoch livslångt lärande.27 Förankringoch rättigheter.Om folkomröstningar, Det forskningspolitiskalandskapet i Norden utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga 1990-talet.28 rättigheteri EU. 16 Forskningoch Pengar. 29 Sverige, EU och framtiden. EU 96-kommitténs Högskola i Malmö. 36 bedömningarinför regeringskonferensen 1996.19 Cirkelsamhället. Studiecirklarsbetydelserför Från Maastricht till Turin. Bakgrund och övriga individ och lokalsamhälle.47 EU-ländersförslagoch debatt inför

regeringskonferensen 1996.24 Jordbruksdepartementet

Demokratioch öppenhet. Om folkvalda parlament Offentlig djurskyddstillsyn.13 och offentlighet EU. 42

Jämställdheten i EU. Spelregleroch Arbetsmarknadsdepartementet verklighetsbilder.43 Aktiv arbetsmarknadspolitik expertbilaga.34 +

Försvarsdepartementet Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäk-

ring.5l Totalförsvarspliktigam95. Förslagom jobb/studier

efter muck, bostadsbidrag,dagpenning, Kulturdepartementet försäkringar. 18 Statens maritima verksamhet. 41 Från massmediatill multimedia att digitaliserasvensk television. 25

Socialdepartementet

Näringsdepartementet Sverigesmedverkani FN:s familjeâr. 37

Kartläggning och analys av denoffentliga sektorns

Kommunikationsdepartementet upphandling av varor och tjänstermed

trafikledning 9 miljöpåverkan.23 Omjärnvägens m.m. Ålders- Shaping SustainableHomesin an Urbanizing EU-mopeden. och behörighetskrav för World. SwedishNationalReportfor Habitat ll. 48 tvä- ochtrehjuligamotorfordon. ll

Bättre trafik medvåginformatik. 17

Statens offentliga utredningar 1996

Systematisk förteckning

Regler för handelmedel. 49

Civildepartementet Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser.3 Forskningför vár vardag.lO Attityder och lagstiftning i samverkan + bilagedel.31

Miljödepartementet Batterierna en laddadfråga. 8 - Nationalstadsparken38 Rapport från klimatdelegationen1995. Klimatrelateradforskning. 39 Precisering av handelsändamálet i detaljplan.52 Kalkning av sjöaroch vattendrag53

I.nu :DiTV

POSTADRESS: 10647 STOCKHOLM FAX 08-2050 21, TELEFON 08-690 9190

ISBN 91-38-20235-2 ISSN O375-25OX